Kungl. Maj:ts proposition nr 136• (Proposition 1936:136)

Kungl. Maj:ts proposition nr 136•

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående skogsundervisningens
omorganisation; given Stockholms slott den
28 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Av olika anledningar har frågan om en allmän översyn av skogsundervisningen
i riket under senare år trän i förgrunden. Sedan erforderliga utredningar
och förslag till ändringar i organisationen utarbetats, får jag nu anmäla
frågan för Kungl. Maj:t.

Inledning.

Den högre skogsundervisningen har erhållit sin nuvarande organisation
genom beslut vid 1912 och 1914 års riksdagar, varigenom skogshögskolan
inrättades. Organisationen, som sedermera undergått mindre jämkningar,
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

synes numera vara i vissa avseenden mindre tillfredsställande med hänsyn till
de krav, som ställas på högre utbildade skogsmän för allmän och enskild tjänst
samt vetenskapsmän på det skogliga området. Yrkanden om omorganisation
av skogshögskolan lia också under senare år framförts av domänstyrelsen,
lärarrådet vid skogshögskolan samt styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsförsöksanstalt.

Enligt för skogshögskolan nu gällande stadgar, utfärdade den 14 december
1917 (nr 869), och ändrade genom kungörelser den 18 december 1918 (nr
1004), den 31 december 1920 (nr 881), den 16 december 1921 (nr 733) och
den 18 juni 1926 (nr 393), omfattar högskolan dels en jägmästarkurs med
ändamål att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl skickade
skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell grund, dels
en forstmästarkurs med ändamål att, jämte bibringande av nödiga teoretiska
kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen till den
utsträckning, som erfordras för biträdande vid större skogsförvaltning eller
handhavande av mindre krävande sådan.

För inträde vid jägmästarkursen fordras studentexamen på reala linjen men
ingen praktik, för inträde vid forstmästarkursen som regel realexamen samt
praktik under 22 månader. Jägmästarutbildningen inledes med en ettårig,
förberedande kurs, förlagd till Garpenberg i Dalarna, där olämpliga elever
avstängas från utbildningen och även bland lämpliga elever ett urval för fortsatt
utbildning sker. Sistnämnda kurs meddelar därjämte de praktiska grunderna
för ifrågavarande utbildning. Jägmästarkursen omfattar därtill fem
terminer vid skogshögskolan i Stockholm samt praktiska övningar under två
somrar. I regel tages dessutom större delen av en sjätte termin i anspråk
för tentamina och utarbetande av examensarbeten. Utbildningstiden omfattar
sålunda närmare 4 år. Forstmästarkursen omfattar tre terminer jämte praktiska
övningar under två somrar. Även en fjärde termin, som delvis måste
utnyttjas för studiearbeten, tages i regel helt i anspråk för studier och tentamina.
Utbildningstiden för forstmästare är sålunda, inberäknat stadgad
förpraktik, av samma längd som för jägmästare.

I skrivelse den 4 oktober 1924 hemställde domänstyrelsen om åtgärder för
utredning angående omläggning av den högre skogsundervisningen i vissa avseenden.
Domänstyrelsen ansåg starka skäl tala för sammanslagning av de
båda kurserna till en huvudlinje och ifrågasatte, huruvida icke vid denna
kurs en omläggning eller inskränkning av den teoretiska undervisning, som
meddelades vid jägmästarkursen, kunde vidtagas, särskilt i vad denna undervisning
avsåge ämnen av icke rent skoglig art. Samtidigt borde undersökas,
huruvida icke ökat utrymme kunde beredas för praktiska övningar
inom rent skogliga ämnen. Vidare framhöll styrelsen, att skogshögskolan
borde kunna effektivt meddela icke blott den normala kompetensen utan
även en speciell, högre utbildning, omfattande fortsatta specialstudier i olika
ämnen under de mera fria former, som kunde finnas lämpliga efter avslutandet
av studierna vid den egentliga utbildningskursen. Slutligen ansåg styrelsen,
att fordringarna på teoretiska förkunskaper till högskolan borde givas
en mera vid ram än vad endast fordran på studentexamen innebure.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Till följd av remiss avgåvos yttranden över nämnda skrivelse av lärarrådet
vid skogshögskolan den 7 januari, den 12 september och den 4 november
1925 samt av styrelsen för högskolan den 6 februari 1926. Yttrandena innefattade
närmare motiverade förslag till förbättrad undervisning vid skogshögskolan,
för vilka redogörelse i lämplig omfattning lämnas i det följande. Beträffande
undervisningens uppdelning på två utbildningslinjer uttalade såväl
lärarrådet som styrelsen, att båda linjerna tillsvidare borde bibehållas. Den
18 december 1929 avgav domänstyrelsen yttrande med anledning av vad lärarrådet
och styrelsen för skogshögskolan anfört, därvid domänstyrelsen
framhöll, att någon mera väsentlig meningsskiljaktighet i ärendet icke förelåg
mellan de båda styrelserna annat än i fråga om tidpunkten för inställande
av den undervisning, som meddelades vid forstmästarkursen.

Kungl. Maji beslöt den 7 mars 1930, att domänstyrelsens framställning om
sammanförande till en kurs av skogshögskolans jägmästarkurs och forstmästarkurs
icke skulle föranleda någon åtgärd, samt uppdrog åt styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt att inkomma med förslag
till de ändringar i för skogshögskolan gällande stadgar, som styrelsen
enligt av styrelsen avgivet utlåtande ansett påkallade. Emellertid genomfördes
under de följande åren ändringar i rikets skogliga administration, vilka
sedermera bland annat medförde en omorganisation av domänverket. Dessa
omständigheter jämte de försämrade konjunkturerna på trävarumarknaden
och därav försvårade anställningsmöjligheter för de från skogshögskolan utexaminerade
föranledde styrelsen för högskolan att i skrivelse till Kungl.
Majit den 11 juni 1932 anhålla örn bemyndigande att vid den blivande utredningen
om skogsundervisningen även upptaga frågan örn sammanförande
av jägmästar- och fortsmästarkurserna till en kurs. Genom beslut den 30
juni 1932 har Kungl. Majit lämnat styrelsen det begärda bemyndigandet.

Sedan styrelsen för högskolan anmodat högskolans lärarråd att verkställa
utredningar i ärendet, har lärarrådet utarbetat ett den 26 oktober 1933 dagtecknat
förslag rörande omorganisation av skogshögskolan, vid vilket fogats
reservationer av lektorerna G. Kinnman, H. Carbonnier och B. Halden. En av
lärarrådet utarbetad redogörelse för den skogliga undervisningen i Finland,
Norge och Danmark har bilagts förslaget. Därjämte har lektor Kinnman
i skrivelse till styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
den 20 april 1933 framlagt ett särskilt förslag rörande organisationen av
skogshögskolan, varöver lärarrådet den 29 oktober 1933 avgivit yttrande.

Med överlämnande av bland annat nämnda från lärarrådet infordrade utredningar
och förslag avgav styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
den 7 december 1934 betänkande med förslag till omorganisation
au den högre skogsundervisningen (stat. off. utr. 1935: 9).

I betänkandet lämnas till en början en utförlig historik och utredning
över tillkomsten och utvecklingen av den skogliga utbildningen i landet vid
skogsskolorna, fortsättningsskolan vid Kloten, skogsinstitutets båda kurser
samt skogshögskolans jägmästar- och forstmästarkurser. Vidare framlägges
utredning örn behovet av högre utbildad skogspcrsonal. T fråga örn skogsundervisningens
fortsatta bedrivande föreslås, att elen skogliga fortsättningsskolan
bibehålies som ett led i statens undervisningsväsende, att skogshög -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skolan helt befrias från uppgiften att utbilda skogliga biträden av viss mellangrad,
vilken uppgift bör överflyttas till fortsättningsskolan, samt att högskolans
nuvarande två kurser sammanföras till en enda, enhetlig, huvudlinje
med uppgift att utbilda väl skickade skogshushållare samt utveckla
skogsvetenskapen på nationell grund. Därutöver innehåller betänkandet
detalj förslag rörande inträdet vid och ordnandet av den nya kursen och de
skogsvetenskapliga studierna, syftande till att förbättra undervisningen vid
yrkesutbildningen och att giva de vetenskapliga studierna ett mål genom inrättande
av skoglig licentiatexamen.

Det av styrelsen avgivna betänkandet upptager även särskilda yttranden
av f. d. landshövdingen N. G. Ringstrand samt direktören J. L. Ekman. Vid
den följande behandlingen av ärendet skall redogörelse lämnas för innehållet
i nämnda reservationer.

Över betänkandet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,
skolöverstyrelsen, som överlämnat yttrande från styrelsen för
specialkursen för lantbruksstuderande vid Vilans folkhögskola, kanslern
för rikets universitet, som överlämnat yttranden av den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen av den filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala
och den filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund samt de större
akademiska konsistorierna vid nämnda universitet, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, som överlämnat yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser
med undantag av skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd och skogshögskolans lärarråd, varjämte
yttranden inkommit från Sveriges skogsägareförbund, Svenska trävaruexportföreningen,
Norrlands skogsvårdsförbund, skogsägareföreningarnas
riksförbund, föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, länsjägmästarföreningen,
föreningen jägmästare i enskild tjänst, de extra jägmästarnas förbund,
svenska forstmästarförbundet, de skogsskoleutbildades centralkommitté och
svenska skogsmästarförbundet.

I de yttranden, som behandlat den allmänna organisationen av skogshögskolan,
har påyrkats fortsatt utredning av frågan, vari jämväl inom det
praktiska skogsbruket arbetande skogsmän borde beredas tillfälle deltaga.
Beträffande övriga i yttrandena framlagda förslag och yrkanden torde jag
få tillfälle återkomma vid den följande detaljbehandlingen av organisationsfrågan.

Genom beslut den 30 augusti 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt sekreteraren
i skogsvårdsstyrelsernas förbund, docenten E. A. F. Lundh och e. o. assistenten
i Bjurfors skolrevir E. W. Höjer att inom jordbruksdepartementet biträda
vid fortsatt utredning och beredning av frågan om den högre skogsundervisningens
omorganisation samt bemyndigade därjämte chefen för
samma departement att tillkalla ytterligare erforderligt antal personer att
såsom sakkunniga deltaga i berörda utredning. I enlighet härmed anmodade
jag den 4 november 1935 jägmästaren C. Cedergren, överdirektören E.
N:son Hedulff, skogschefen M. B. Holmbäck, rektorn för skogshögskolan,
professorn T. W. Jonson, länsjägmästaren W. Lothigius och direktören vid
Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag A. Löf att i egenskap av sakkun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

niga med nämnda utredningsmän deltaga i överläggningar om den högre
skogsundervisningens organisation. De sakkunniga tillställdes en av utredningsmännen
utarbetad P. M. rörande ordnandet av ifrågavarande skogsundervisning
och samlades därefter till överläggningar i Stockholm den 14—16
november 1935. Efter omarbetning av P. M. i vissa delar enades de sakkunniga
om följande allmänna grunder för omorganisationen av den högre
skogsundervisningen. De sakkunnigas motiv och närmare utformade förslag
innefattas i den reviderade P. il/., för vilken redogörelse kommer att
lämnas vid den följande behandlingen av de särskilda spörsmålen.

Promemorian, som i vissa delar anknyter till i nämnda betänkande framlagda
förslag, utgår från att undervisningen vid skogshögskolan skall koncentreras
på en utbildningslinje, avsedd för utbildning av jägmästare. Studentexamen
föreslås som norm ehuru ej som villkor för inträde. Sålunda skola
de, som genomgått skogsskola med mycket goda vitsord och därefter erhållit
avgångsbetyg från den vid Vilans folkhögskola inrättade specialkursen för
lantbruksstuderande, vilken avses att i detta sammanhang något omläggas,
kunna vinna inträde vid skogshögskolan. Möjligheter öppnas för inträde
även på andra vägar. Fordran på praktisk förutbildning under minst ett
år införes. För studenter föreslås vissa regler för praktiken, som skall inrymma
en något reformerad kolarskola, men endast delvis måste fullgöras
före förberedande kursen. Undervisningen vid sistnämnda kurs omlägges i
några avseenden. Bestämmelserna om elevantagning och urval bland förberedande
kursens elever reformeras. I fråga örn den fortsatta utbildningen
skiljes strängt på yrkesutbildning och skogsvetenskapliga studier. Beträffande
den förra föreslås åtgärder för förbättrad och samtidigt förkortad utbildning
genom studiernas koncentration på huvudämnena och på flera vägar
vunna, förbättrade studieförhållanden. De skogsvetenskapliga studierna
befrämjas genom införande av skoglig licentiatexamen, och den för examen
erforderliga förberedande tjänstgöringen underlättas.

Vid nämnda överläggningar fogades till P. M. följande särskilda uttalanden av

herr Jonson: »Jag ansluter mig livligt till den principiella uppläggningen
av det framlagda organisationsförslaget, vilket i stort sett sammanfaller
nied de av skogshögskolans lärarråd och styrelse utarbetade riktlinjerna. På
grund av den koria tid, som stått till de sakkunnigas förfogande för såväl
inträngande i som diskussion av det framlagda förslagets detaljer, vill jag
emellertid förbehålla mig rätten att i vissa punkter närmare utforma min
mening i samband med den ytterligare behandling, sorn iirendet torde komma
att undergå efter väntad remiss till skogshögskolans lärarråd.»

av herr Löf: »Då förutsättningen för de sakkunnigas överläggningar om
den högre skogsundervisningens ordnande varit, att blott en utbildningslinje
hädanefter skall förekomma vid skogshögskolan, har frågan örn en utbildningslinje
byggd direkt på realskolans grund icke kunnat diskuteras. — Enligt
mitt förmenande kan icke blott det större enskilda skogsbruket utan
även medelstora och större egendomar vara i behov av en personal, som i
utbildningshänseende svarar emot de nuvarande forstmästarna. Ett lämpligt
sätt att anordna en sådan utbildning synes vara inrättande av ett furstligt
gymnasium. Det får emellertid anses uteslutet, all en särskild utbildningsanstalt
skall kunna inrättas för ett sådant fåtal elever, som en forstmästarkurs
skulle komma att omfatta. Under sådana förhållanden vill jag
framhålla nödvändigheten av att skogshögskolan meddelar en utbildning,
sorn iii- lämplig bl. a. för förvaltande skogspersonal i enskild tjänst. Då de
möjligheter, som stå till buds att vid en kurs vid skogshögskolan tillgodose

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

dessa synpunkter, enligt föreliggande förslag så långt möjligt tillvaratagits
genom åtgärder för en ändamålsenlig utbildning av praktiska skogsmän, och
då de realskolebildades intresse av att vinna tillträde till denna kurs därvid
beaktats, biträder jag ifrågavarande förslag.»

Över förenämnda P. M. ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsförsöksanstalt, avdelningsföreståndarna vid statens
skogsförsöksanstalt, lärarrådet vid skogshögskolan, styrelsen för lantbrukshögskolan,
lärarrådet och styrelsen för specialkursen för lantbruksstuderande
vid Vilans folkhögskola, Sveriges skogsägareförbund, svenska trävaruexportföreningen,
skogsägareföreningarnas riksförbund, föreningen Sveriges
ordinarie jägmästare, föreningen jägmästare i enskild tjänst och de extra jägmästarnas
förbund, de tre sistnämnda föreningarna gemensamt, samt svenska
forstmästarförbundet.

De särskilda spörsmål, som innefattas i frågan om den högre skogsundervisningens
omorganisation, kommer jag i det följande att behandla under
avdelningen A.

Till den lägre skogsundervisningen hänföres i detta sammanhang all skogig
fackmannautbildning, som lämnas vid annan statlig ulbildningsanstalt än
skogshögskolan. Hit höra enligt nuvarande ordning statens skogsskolor, som
utbilda förmän inom skogsbruket, samt fortsättningsskolan vid Kloten, vilken
har till ändamål att utbilda personer för vissa högre förmansanställningar
inom skogbruket. Frågan om bibehållande och organisation av sistnämnda
skola har av skogshögskolans lärarråd och styrelse upptagits till behandling
i samma ordning som organisationen av skogshögskolan, och jämväl undervisningen
vid skogsskolorna har i nämnda sammanhang vidrörts. De yttranden,
som infordrats över omförmälda, av styrelsen för skogshögskolan avgivna
betänkande, särskilt de yttranden, som med anledning av sagda betänkande
avgivits av vissa personalsammanslutningar, ha i regel ingått även
på frågan örn den lägre skogsundervisningen.

Flera skäl ha synts mig tala för upptagande av den högre och lägre
skogsundervisningen till prövning i ett sammanhang. En gemensam behandling
av hela detta område av landets undervisningsväsende ger en allmän
överblick över behovet av skogligt utbildad arbetskraft av skilda slag
och medger en fri prövning av vägarna att tillgodose detsamma. Önskvärdheten
av att en lägre utbildningslinje i vissa fall kan läggas till grund för en
högre talar jämväl för en gemensam prövning av hela skogsundervisningen.
Då därtill kommer, att den skogliga fortsättningsskolans verksamhet hittills
varit av utpräglad försökskaraktär och skolan alltjämt är uppförd på extra
stat, samt att vissa förändringar i skogsskolornas organisation synas påkallade,
har jag funnit lämpligt att i detta sammanhang verkställa en översyn
även av den lägre skogsundervisningen.

Med anledning härav anmodade jag den 7 oktober 1935 jägmästaren C.
Cedergren, skogvaktaren C. Hannberg, överdirektören i domänstyrelsen E.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

N:son Hedulff, skogsrättare!! W. E. Larsson, forstmästaren K. Lindman och
länsjägmästaren W. Lothigius att i egenskap av sakkunniga deltaga med
nämnda utredningsmän Lundh och Höjer i överläggningar rörande den lägre
skogsundervisningen. Sedan de sakkunniga tillställts en av utredningsmännen
i frågan utarbetad P. M., samlades de till överläggningar i Stockholm
den 31 oktober samt den 1 och 2 november 1935. Därvid framlades efter
vissa jämkningar och kompletteringar av P. M., ett i en reviderad P. M.
innefattat förslag till ordnandet av ifrågavarande skogsundervisning med följande
huvudlinjer:

1) Utbildning av förmän inom skogsbruket skall alltjämt ske vid en ettårig,
ehuru i flera avseenden reformerad skogsskola.

2) För tillgodoseende av visst, inom det mindre skogsbruket förefintligt
behov av förvaltare inrättas en ettårig skogsbrukskurs.

De med 1) betecknade förslagen förordades av herrar Cedergren, Hedulff,
Larsson och Lothigius.

Jämväl herr Lindman anslöt sig till förslagen under uttalande, att dessa
medförde en avsevärd förbättring av skogsskoleundervisningen. Han ansåge
likväl, att därest de organisatoriska svårigheterna för anordnande av en tuårig
utbildning kunde övervinnas, en sådan utbildning vore lämplig.

Herr Hannberg anförde, att, ehuru förslagen besutte vissa förtjänster, en
2-årig skogsskola likväl vore att föredraga med hänsyn till de förhållanden,
som vore för honom kända.

Till det förslag, som betecknats med 2), anslöto sig herrar Cedergren, Hedulff
och Lothigius. Herr Larsson biträdde likaledes nämnda förslag, men
förordade en starkare skoglig betoning av undervisningsplanen.

Herr Lindman anförde bland annat följande: »Då sådan undervisning och

utbildning, som den skisserade skogsbrukskursen avser att meddela, bör
kunna erhållas vid ändamålsenligt ordnad skogsskola plus lantmannaskola
(eller lantbruksskola) -— alltså vid redan befintliga skolformer — synes mig
inrättandet av denna skogsbrukskurs icke påkallad. Eventuella, mindre luckor
i utbildningen torde utan större svårigheter kunna fyllas genom självstudier,
om behövlig handbokslitteratur av statsmakterna ställes till förfogande,
eller genom korta, tillfälliga specialkurser (vid skogshögskolan, Garpenberg
eller annorstädes).»

Herr Hannberg uttalade, att, med hänsyn till den ställning han intagit i
fråga om utbildningen vid skogsskola, det kunde ifrågasättas, huruvida icke
den föreslagna skogsbrukskursen vore onödigt vidlyftig och kunde ersättas
med en kortare, lantbruksbetonad fortbildningskurs.

över nämnda P. M. ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,
skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, lärarrådet vid skogshögskolan,
styrelsen för lantbrukshögskolan, Sveriges skogsägareförbund, svenska
trävaruexportföreningen, skogsägareföreningarnas riksförbund, svenska
forstmästarförbundet, svenska skogsmästarförbundet, Sveriges kronojägare -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Utredning
genom skogsberg
skolans
styrelse.

förbund och svenska skogvaktarförbundet. Därjämte har byggnadsstyrelsen
i samråd med domänstyrelsen och nämnda utredningsmän utarbetat förslag
till erforderliga byggnadsarbeten vid förläggning till Skinnskattebergs herrgård
i Västmanland av en ettårig skogsbrukskurs samt domänstyrelsen avgivit
kostnadsförslag för anordnande av lärarbostäder och demonstrationsjordbruk
vid nämnda herrgård.

Organisationen av den lägre skogsundervisningen kommer jag att behandla
under avdelningen B.

Innan jag övergår till den närmare sakbehandlingen av undervisningsfrågorna,
vill jag förulskicka, att jag i det följande kommer att förbigå sådana
i utredningar och yttranden framlagda detaljförslag, vilka förutsätta bibehållandet
av utbildningslinjer, som av mig föreslås till indragning.

A. Den högre skogsundervisningen.

I. Den högre skogsundervisningens ändamål och grunderna för
verksamheten vid skogshögskolan.

I det föregående ha grundlinjerna för skogshögskolans nuvarande verksamhet
angivits. Beträffande den närmare organisationen av undervisningen
torde det vara tillräckligt att här hänvisa till den utförliga redogörelse, som
i detta avseende lämnats i det av styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsförsöksanstalt avgivna betänkandet (sid. 27—t>2).

Skogshögskolans lärarråd har framlagt två alternativ till ordnande av undervisningen
vid skogshögskolan. Det ena alternativet, kallat A, avser anordnande
vid högskolan av en enhetskurs, det andra, kallat B, avser bibehållande
av den nuvarande forstmästarkursen i något förbättrat skick vid sidan av
en starkt reformerad jägmästarkurs. Vid bedömandet av alternativen har
lärrarrådet utgått från att en av de båda »mellankurserna» i det skogliga utbildningsväsendet,
forstmästarkursen och fortsättningsskolan vid Kloten, ej
är erforderlig och därom anfört följande.

Innan man går att taga ställning till, huruvida ena eller andra mellankursen
är mest lämpad för utbildning av biträdande personal, vill lärarrådet
kraftigt betona, att som biträden i första hand med nödvändighet måste användas
den högre utbildade ungdomsreserven, vilken i avvaktan på befordran
till fastare anställning måste skaffa sig praktisk erfarenhet inom de krävande
arbetsfält, vilkas ledning den en gång skall övertaga. Detta system
har sedan länge genomförts i form av assistenttjänster inom domänverket,
vilket hittills även bidragit till skoglig uppfostran även av för andra arbetsfält
avsedda ersättare. Då denna senare verksamhet av domänstyrelsen under
sista decenniet avbrutits, måste hädanefter såväl privatskogsbruket som
andra större och viktigare arbetsfält i ökad utsträckning ombesörja den egna
reservens omhändertagande och utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Lärarrådet gör vidare gällande, att i regel endast de mindre användbara
forstmästarna kunna beräknas stanna som lasta biträden under hela° sin
tjänstetid. Den för skogsbruket lämpligaste lösningen av biti''ädesfrågan
mäste därför vara, att fasta biträden av mellangrad inom privatskogsbruket
i regel skapas genom tillvaratagande av de dugligaste, kunnigaste och
i övrigt mest lämpliga inom skogvaktarkåren på sätt i stor utsträckning hittills
skett och alltjämt sker. Då en utsikt till befordran psykologiskt verkar
i hög grad sporrande på bela skogvaktarkåren och då fortsättningsskolan ger
möjlighet till förvärvande av de höjda kunskaper och insikter, som för sådan
befordran måste anses nödvändiga, hyser lärarrådet den uppfattningen, att
fortsättningsskolan verkligen fyller en plats bland de skogliga utbildningslinjerna.
Ett bidragande motiv i detta sitt ståndpunktagande har lärarrådet ansett
sig finna i de överläggningar, som ägt rum med fortsättningsskolans ledare
samt en del övriga nuvarande och förutvarande lärare vid kursen, vilka
utan tvekan hävdat den uppfattningen, att skolan hittills förmått att som lärjungar
förvärva och utbilda ett ej ringa antal personer med synnerligen goda
förutsättningar att bliva landets skogsbruk till stor nytta.

Bland ändringar, som synas påkallade, kan redan nu nämnas en, vilken avser
att i fortsättningsskolans stadgar upptaga rätt även för personer med realexamen
och längre förpraktik att genomgå kursen utan att dessförinnan
ha utexaminerats från lägre skogsskola, vilket realiter endast betyder ett
konfirmerande av den praxis, som redan utbildat sig, att efter erhållen särskild
dispens nå samma mål. Från skolans ledare har nämligen uttalats, att
ingen svårighet hittills förmärkts att samundervisa dylika lärjungar med dem,
som på ordinarie väg vunnit inträde. Uppgiften att utbilda skogliga biträden
bör helt överflyttas "från forstmästarkursen till fortsättningsskolan å Kloten.

Beträffande forstmästarkursens återstående uppgift — utbildningen för
handhavande av mindre krävande förvaltningsuppdrag — tenderar den stora
mängd mindre skogs- och bruksförvaltningar, vilken vid lägre kursens instiftande
på 1890-talet och i viss mån vid skogshögskolans tillkomst år 1912 ännu
fanns, i allt högre grad att försvinna genom de ständigt pågående koncentrationerna
av skogsindustrierna och dem tillhörande skogar. En oundviklig
konsekvens av denna koncentrationstendens är, att arbetsfältet för skogsförvaltare
av den typ, forstmästarkursen hittills avsett utbilda, alltjämt minskats,
varför ett bibehållande av kursen antingen måste leda till, att dess elever få
allt mindre möjligheter till vinnande av anställning inom yrket, eller ock till
att sådana utvidgningar och förbättringar måste vidtagas, att utbildningen
kommer att motsvara de ökade krav, som den nyare tiden måste ställa på
förvaltarna av de sammanslagna större privata enheterna. Det förstnämnda
alternativet skulle betyda kursens långsamma avdöende och det senare skulle
leda till utbildande av två parallella, båda för mera krävande uppdrag fullt
skickade kurser, varvid dock den å realexamen fotade kursen måste utökas
med en omfattande propedeutisk undervisning i grundläggande ämnen. Då
den senare utvecklingen redan av statsfinansiella skäl torde vara omöjlig att
nu genomföra och da vidare den framlagda statistiken pavisar, huiusom den
aktiva forstmästarkårens bibehållande vid nuvarande numerär redan innan
uppgiften alt utbilda skogliga biträden överförts å fortsättningsskolan, ej
.skulle kräva en .större nettorekrytering än 5 å (> man per år och sålunda efter
ett dylikt överförande ett än mindre antal, så torde det kvantitativa behov,
som kursen skulle fylla, få anses alltför obetydligt, för att staten även under
goda konjunkturer skulle anses villig att häldor uppehålla en separat under ■
visningslinje.

Alla viktigare skäl måste sålunda enligt lärarrådets mening tala for, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

den rest av forstmästarkursen, som skulle återstå efter fortsättningsskolans
övertagande av kursens nuvarande uppgift att utbilda skogliga biträden, bör
sammanslås med jägmästarkursen till en enhetlig högskolekurs.

Lärarrådet finner, att alternativ B måste draga större kostnader än alternativ
A. Frågeställningen blir i statsfinansiellt avseende samt från högskolans
egen synpunkt den, huruvida det bör anses lämpligast att koncentrera de
medel, som statsmakterna kunna ställa till högskolans förfogande, på underhåll
av en enda högre linje eller att splittra anslagen på två, med varandra om
statens medel konkurrerande linjer, i senare fallet med risk, att ingendera
linjen förmår att helt fylla sin uppgift i det svenska näringslivets och skogsvetenskapens
tjänst.

Vid organisationsfrågans avgörande måste emellertid ej blott finansiella
utan även undervisningstekniska synpunkter samt framför allt skogsbrukets
behov av olika^ slags skogspersonal beaktas. Fmligt lärarrådets mening kan
det sannolika långfristiga rekryteringsbehovet väntas kräva årskurser på sammanlagt
endast 20 å 25 elever med jägmästar- eller forstmästarkompetens.
Enhetskurser av denna storlek hava enligt tre decenniers erfarenhet befunnits
vara från undervisningssynpunkt idealiska, vilket redan i och för sig talar för
en sammanslagning.

Lärarrådet erinrar emellertid, att emot en eventuell sammanslagning ytterligare
kan invändas, att forstmästarkursen i hög grad åtnjutit de inträdessökandes
förtroende samt att kursen även utanför det aktiva skogsbrukets
område kunde lia en viss uppgift att fylla. Enligt lärarrådets mening kunna
dessa eller liknande påståenden visserligen icke bestridas, men å andra
sidan kunna dylika motiv ej anses tillräckliga för att staten skulle underhålla
en från statsfinansiell synpunkt mindre rationell organisation. Dessutom
måste ju en statlig undervisningslinje i första hand avse täckandet
av ett direkt allmänt behov, medan tillfredsställandet av vissa medborgares
utbildningskrav icke kan anses som tillräckliga motiv för en sådan linje, såvida
icke de allmänna och enskilda intressena i väsentlig grad härutinnan
sammanfalla. Även bör beaktas, att aspiranternas intresse för kursen i fråga
endast kan väntas bestå, så länge som avlagd examen visar sig medföra mera
säkra försörjningsmöjligheter. Då dessa senare under sista decenniet minskats,
har tilloppet till kursen avsevärt avtagit.

Lärarrådet har av dessa skäl för sin del förordat alternativ A såsom grund
för den förestående omorganisationen.

Vid lärarrådets förslag ha fogats reservationer av lektorerna Carbonnier,
Kinnman och Halden.

Herr Carbonnier har tillstyrkt alternativ B med följande ändringar, nämligen
att den skogliga fortsättningsskolan skulle helt indragas och ersättas
med fortbildningskurser, vid vilka undervisning skulle meddelas av forstmästarkursens
lärare och speciallärare, samt att elever vid forstmästarkursen
skulle antagas endast vartannat år.

Herr Kinnman har genom en utredning örn anställningsförhållandena sökt
visa, att vissa av lärarrådet gjorda påståenden om större anställningssvårigheter
för forstmästare än för jägmästare vore ogrundade och att motsatt förhållande
i själva verket vore rådande. Genom den organisation, som av lärarrådet
föreslagits, skulle möjligheterna för dem, som avlagt realexamen,
att erhålla en för deras kunskaper avpassad skoglig utbildning bliva
stängda. De skulle sannolikt tvingas att genomgå både skogsskola och fortsattnmgsskola,
enär det utan avgångsbetyg från den förra i praktiken sannolikt
bleve svårt att få tillträde till den senare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Reservanten har sammanfattningsvis uttalat, att den skogliga utbildningen
måste baseras på de tre utbildningsplan, som den svenska skolorganisationen
ägde: folkskola, realskola och gymnasium, och på dem hade skogsundervisningen
hittills varit uppbyggd. Det vore lika olyckligt, vilken av dessa linjer
man än sökte avskaffa. Slutligen har reservanten hänvisat till sitt i förut
omnämnda skrivelse den 20 april 1933 framlagda förslag, som i huvudsak
är av följande innebörd:

Vid skogshögskolan lämnas utbildning dels vid en för alla studerande gemensam
förvaltarkurs med ungefär samma kompetenskrav, omfattning och
ändamål som den nuvarande forstmästarkursen, dels vid en högre skogsvetenskaplig
fortsättningskurs, vilken avslutas med en examen, som^ skulle
ungefärligen motsvara den nuvarande civiljägmästarexamen och alltså medföra
kompetens till vissa tjänster av officiell natur. Den förra kursen omfattar
2 år, den senare D/s å 2 år. Den förberedande kursen indrages. För
inträde vid förvaltarkursen fordras antingen studentexamen å reala linjen
jämte två års praktik, eller realexamen jämte 4 års praktik. Halva antalet
av eleverna vid denna kurs bör utgöras av studenter. För inträde vid den
högre kursen fordras studentexamen å reala linjen, och tillträdet till kursen
begränsas strängt, varigenom ett förnämligt urval kan ske.

kerr Halden har framställt anmärkningar mot lärarrådets behandling av
organisationsfrågan. Utgångsläget för behandlingen hade varit forstmästarkursens
indragning, och andra alternativ hade därtör ej kunnat ägnas någon
ingående prövning. Icke ens det s. k. B-alternativet vöre tillräckligt uttört.
Då en överorganisation av skogsundervisningen konstaterats, hade nämnda
alternativ bort sammanställas med indragning av fortsättningsskolan. Så
hade icke skett, varigenom B-alternativet kommit att framstå som ännu
mindre plausibel ur synpunkten av en önskvärd rationalisering av skogsundervisningen.
Reservanten framhåller vidare, att forstmästarkursens framtida
existensberättigande ej kunde underkännas, enär utvecklingslinjerna inom
det privata skogsbruket ännu ej kunde säkert överblickas, och uttalar
slutligen, att den på realskolans grund uppbyggda skogsmannautbildningen
visat sig väl hävda sin plats inom det svenska skogsbruket och sedan ett tiotal
år tillbaka vore den utbildningslinje, som att döma av antalet inträdessökande
visat sig bäst bibehålla den för högre skoglig utbildning intresserade
ungdomens förtroende.

I yttrande den 29 oktober 1933 över det av herr Kinnman reservationsvis
framförda förslaget har lärarrådet bland annat anfört, att tillträde till den
högre kurs, som enligt ifrågavarande förslag skulle inrättas, sannolikt ej
skulle kunna lämnas till mer än högst 5 å 6 studenter, medan det nuvarande
långfristiga behovet av personal med motsvarande utbildning uppginge till
minst 15 årligen. Förslagets genomförande skulle därför medföra en total
omläggning av hela den skogliga administrationsapparaten. Varken i skrift
eller diskussionsvis hade lärarrådet funnit den uppfattningen företrädd, att
jägmästarna skulle vara överkvalificerade för de officiella eller enskilda tjänster,
de nu innehade. Tvärtom hade från skilda håll upprepade krav ställts
på förbättrad skoglig fackutbildning. Efter en ingående kritik av förslaget,
som enligt lärarrådets mening skulle medföra betänkliga konsekvenser i åtskilliga
avseenden, uttalar lärarrådet, att förslagets realiserande skulle leda
lill en avsevärd sänkning av den högre skogliga utbildningens allmänna niva.

Ur det av stgrclsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt avgivna
betänkandet må här återgivas följande.

Styrelsen erinrar, att under senare lid av statsmedel bekostats skoglig tackutbildning
på ej mindre än fyra olika linjer, nämligen (leds lägre skogsskole!''

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

samt fortsättningsskolan å Kloten, dels också skogshögskolans jägmästaroch
forstmästarkurser. För statens egen skogliga eller administrativa verksamhet
har dårvid i stort sett endast de anställts, som utexaminerats från
skogsskolorna och högskolans jägmästarkurs, medan privatskogsbruket dels
haft samma båda kategorier till förfogande, dels också nästan helt disponerat
de från de båda mellanlinjerna utexaminerade skogsmästarna och forstmästarna.

Denna undervisningsapparats organisation kan, framhåller styrelsen, sägas
vara säregen för Sverige, ty såväl i våra närmaste grannländer som på
den europeiska kontinenten har man i regel nöjt sig med en skogsskolelinje
för utbildning av förmän samt en högskolelinje för den administrativa och
förvaltande personalen. I regel är dock denna senare linje försedd med en
påbyggnad, som leder fram till skoglig doktorsgrad. I vissa länder saknas
emellertid skogsskolelinjen helt och hållet, t. ex. i Ungern, och i andra fall
är denna linje endast ofullständigt genomförd, såsom i Förenta Staterna och
Canada.

Styrelsen behandlar därefter de reservationer, som bifogats lärarrådets förslag.
Beträffande den av lektor Kinnman föreslagna organisationslinjen anför
styrelsen, att styrelsen funnit detta förslag behäftat med sådana rent
principiella brister, att detsamma icke av styrelsen kan förordas. Bland annat
framhåller styrelsen det förkastliga i att tvinga dem, som efter avlagd
studentexamen syfta mot högre skogliga studier, att först genomgå en avslutad
lägre fackkurs, avpassad efter realskolans förkunskaper. Skulle det
vara förslagsställarens avsikt att såsom resultat av den föreslagna omläggningen
av undervisningen uppnå att successivt inskränka den nuvarande användningen
av högre utbildad skogspersonal till ett minimum och ersätta
flertalet nuvarande jägmästare i allmän och enskild tjänst med personal av
den lägre utbildning, som den föreslagna förvaltarkursen avser att bibringa,
mäste styrelsen på det bestämdaste varna för en sådan utveckling. Det torde
utan \ idare vara uppenbart, att det måste medföra betydande sänkning av
den genomsnittliga kunskapsnivån hos dem, som aktivt skola arbeta inom
svenskt skogsbi uk, örn för majoriteten av de från högskolan utexaminerade
den nuvarande 4-åriga, på studenternas kunskapsnivå byggda fackutbildningen
skulle minskas till en endast 2-årig sådan, byggd på realskolans grund. En
dylik sänkning av den genomsnittliga utbildningsnivån skulle onekligen innebära
ett, enligt styrelsens förmenande, lika egendomligt som olycksbringande
satt att rusta sig för Sveriges deltagande i den allt livligare utveckling
och konkurrens på det skogliga området, som i våra dagar försiggår överallt
i världen. Enligt styrelsens mening har utvecklingen inom vårt land under
de senaste decennierna gått i sådan riktning, att man i största utsträckning
mäste ställa höjda kompetenskrav på den å olika skogliga arbetsfält
sysselsatta högre personalen.

Även det av lektor Carbonnier framlagda förslaget avstyrkes under motivering,
som beröres i det följande under avdelning B II.

Styrelsen ansluter sig vidare till de synpunkter på utbildning av skogliga
biträden vid högskola, som av lärarrådet anförts, och påpekar för egen del
ytterligare, att med den utvidgning beträffande såväl studietid som studiekostnader,
som forstmästarkursen successivt undergått, en från kursen utexaminerad
merendels måste anses berättigad att uppställa sådana fordringar
pa ersättning för sitt arbete, att skogsbruket i regel icke har möjlighet att
tor en biträdande lägre befattning erbjuda en lön av motsvarande höjd. En
fran högskolans forstmästarkurs utexaminerad riskerar därför att vid sökande
av en biträdande befattning bliva förbigången av någon med lä"re
lonepretentioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

För sammanslagning av de båda högskolekurserna till en enhetlig liögskolclinje
tala enligt styrelsens mening ett flertal tungt vägande skäl. Bland
sådana skäl anför styrelsen först, att ingendera av de nuvarande kurserna
fullt kan anses fylla de krav, som måste ställas på en effektiv utbildning,
varför ett bibehållande av den nuvarande organisationen skulle fordra en
rätt genomgripande och dyrbar omläggning av båda linjerna. Till belysande
av detta påstående framhåller styrelsen, att jägmästarnas arbetsuppgifter under
tidernas lopp i hög grad ändrat karaktär och genom en först på senare tid
fullt genomförd förvandling successivt övergått från skogsadministration till
ekonomisk förvaltning. Utbildningen av forstmästare bar gått i en riktning,
som icke kan anses lyckligt korrespondera med utvecklingen på skogsområdet.
Från vissa synpunkter sett måste nämligen denna utbildning numera
betecknas som alltför långt driven och för dyrbar, medan den för vissa andra
uppgifters fyllande ej kan anses nog grundlig. När kursen på sin tid tillkom,
fanns ett stort antal smärre industriföretag, vilka trots relativt små
skogsarealer ej kunde undvara en egen förvaltningsapparat, och likaså hade
de större företagen inrättat ett vitt utgrenat nät av lokala representanter, vilka
under namn av förvaltare, inspektörer eller faktorer voro utplacerade
över hela det område, som tillhörde företagets intressesfär. Likaså fordrade
det vid samma tid mera allmänt vaknande skogsvårdsintresset tillgång på
viss biträdande personal med skoglig utbildning, vilken kunde leda eller
planlägga vissa skogsvårdande arbeten såsom kulturer, dikningar, gallringar
m. m., örn vilkas rätta utförande den förut anställda personalen i regel saknade
kännedom, då dess arbetsuppgifter huvudsakligen lågo på råvaruanskaffningens
område. En gemensam fordran på all här nämnd personal var
tydligen, att den ej finge ställa sig alltför dyrbar i avlöningshänseende, och
för dylika arbetsuppgifter kommo forstmästarna därför i stor utsträckning
till användning. Ej sällan förekom därvid, att forstmästarna först anställdes
som skogstekniska biträden samt vid den äldre personalens avgång erhöllo
befordran som mer eller mindre självständiga förvaltare och understundom
även som skogschefer. Dessa arbetsformer torde väl hava motsvarat den
vid tiden ifråga rådande situationen, och ingen lärer bestrida, att forstmästarkåren
i stort sett fullgjort denna sin skogliga verksamhet på ett berömvärt
sätt. Under senare tid hava dock i det skildrade läget ägt rum betydande
förändringar, vilka i korthet kunna karakteriseras sålunda:

Behovet av speciella, skogliga biträden inom privatskogsbruket har i hög
grad inskränkts, sedan den ordinarie förvaltningspersonalen likaväl som
skogvaktarkåren i högre grad än förut inhämtat fackkunskaper på skogsvårdens
område, och kanske ännu mer, sedan skogsvårdsstyrelserna börjat tillhandahålla
de privata skogsägarna specialutbildade rådgivare, vilkas anlitande
på grund av understöd av allmänna medel i regel ställer sig ekonomiskt
fördelaktigt.

Vidare lia mycket starka tendenser gjort sig gällande i riktning mot småföretagens
försvinnande i form av sammanslagning lill eller uppgående i
stora industrikoncerner, vilka senare i förhållande till skogsarealens storlek
kunna arbeta med en avsevärt reducerad förvaltningsapparat. I samma riktning
har även vägnätets utbyggande samt den allmänna förbättringen i
skogsbygdernas kommunikationsväsende verkat. Enligt av styrelsen meddelade
siffror (kap. 6) synes denna utveckling på ungefär två decennier hava
åstadkommit en minskning av den privatanställda skogsförvallarkåren med
ungefär en fjärdedel, vilken minskning speciellt gatt ut (iver de små företagen
samt de lokala förvaltningarna. Under de senast*'' åren har denna minskning
även gjort sig gällande vid större förvaltningsenheter, men möjligt är,

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

att sistnämnda reduktion betingats av det starkt försämrade konjunkturläget
oell att en återgång vid förbättrade förhållanden i detta hänseende åter
skall leda till besättandet av ett antal nu indragna tjänster. Däremot äro
några utsikter knappast förhanden till återbesättande av den personal, vars
indragning betingats av träindustriernas koncentration till allt större företag.

De nu nämnda förhållandena måste anses ha beskurit det för forstmästarnas
utbildning passande arbetsfältet i dubbelt hänseende, nämligen dels så, att
absoluta antalet tjänster eller tillfälliga arbetstillfällen starkt minskats, men
dels även så, att det återstående antalet tjänster genom sin större omfattning
blivit av så krävande art, att den lägre utbildning, som forstmästarkursen
avsåg att bibringa, i allt större utsträckning befunnits otillräcklig för befattningens
handhavande.

Under trycket av denna utveckling har därför en strävan gjort sig gällande
för dem, som genomgått forstmästarkursen, att få utbildningen vid
högskolan i möjligaste mån utökad och förbättrad i och för vinnande av den
högre kompetens, som de ändrade förhållandena på arbetsmarknaden kräva.
Dylika utvidgningar ha också vid flera tillfällen ägt rum.

Styrelsen finner, att de av lärarrådet uttalade farhågorna för forstmästarkursens
framtid ingalunda äro oberättigade, detta i all synnerhet som anställningsförhållandena
för nyexaminerade forstmästare sedan rätt lång tid
tillbaka undergått betydande försämringar. Styrelsen anser, att en omorganisation
av forstmästarkursen på grund härav är oundgängligen nödvändig.
Följande tre alternativ ha varit föremål för diskussion i styrelsen:

1. För att göra de utexaminerade mera lämpliga för lägre skogliga tjänster
av mellangrad måste utbildningstiden avkortas och åter nedbringas till
samma ungefärliga nivå som före högskolans tillkomst. Ett effektivt nedbringande
av elevernas egna studiekostnader torde därvid framtvinga kursens
förläggning som internat i någon lämplig skogstrakt på sätt de undervisningssakkunniga
på sin tid föreslogo.

2. Vill man däremot göra de utexaminerade kompetenta att åtaga sig
även mera krävande uppgifter i enskild förvaltningstjänst, som nu allmänt
förekomma, bör kursen fördjupas och utvidgas med hänsyn till såväl förkunskap
som fackutbildning, varvid ett kvarblivande vid högskolan blir
nödvändigt.

3. Kursen bör såsom sådan upphöra och tillsammans med jägmästarkursen
ombildas till en enhetlig högskolelinje, avsedd för utbildning av personal
för såväl enskild som allmän tjänst.

Enligt det först omnämnda alternativet skulle kursen till sin uppgift och
utbildningseffekt komma att så obetydligt skilja sig från den nuvarande
skogliga fortsättningsskolan, att endera linjen måste betecknas som obehövlig.
Då styrelsen hyllar den uppfattningen, att skogliga biträden av mellangrad
bättre kunna erhållas genom tillvaratagande och utbildande av de
lämpligaste bland dem, som genomgått lägre skogsskolor, varför styrelsen
föreslagit fortsättningsskolans bibehållande, har styrelsen ej ansett det nödvändigt
att underkasta alternativ 1 någon närmare granskning.

Beträffande alternativ 2 måste anmärkning genast riktas mot det oegentliga
i att utbilda olika kategorier av högre skogstjänsteman för allmän och
för enskild tjänst, sedan utvecklingen uppenbarligen gått i sådan riktning, att
arbetsuppgifterna för båda kategorierna i alltjämt ökad utsträckning tenderat
att sammanfalla, och handhavandet av självständig förvaltning inom det
privata skogsbruket — såsom redan 1906 års undervisningssakkunniga hävdade
— ingalunda betingar någon lägre grad av kompetens än som måste
krävas av för statliga ändamål utbildad personal. Denna lösning skulle dess -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■ 15

utom förorsaka statsverket kostnader, som väsentligt konnne att överstiga
de närvarande.

Ser man organisationsfrågan ur kostnadssynpunkt, torde sålunda ingen
tvekan råda örn, att övergången till en enhetlig liögskolelinje måste anses
såsom den mest rationella lösningen såväl för närmaste framtiden som på
lång sikt. Då även andra här behandlade synpunkter peka i samma riktning,
måste tiden enligt styrelsens mening nu anses vara inne för genomförande
av en sådan enhetlig organisation av den högre skogliga undervisningen,
som sedan länge allmänt förekommer i övriga skogsbrukande länder, men
som i vårt land under ett fjärdedels sekel endast varit föremål för upprepade
förslag.

Sammanfattningsvis har styrelsen slutligen, såsom redan i inledningen
meddelats, föreslagit, att högskolan skulle befrias från uppgiften att utbilda
skogliga biträden och att de två kurserna vid högskolan i samband därmed
skulle sammanföras till en enhetlig huvudlinje med uppgift att utbilda väl
skickade skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell
grund. Riktlinjerna för skogshögskolans fortsatta verksamhet tecknas av
styrelsen i enlighet härmed sålunda.

På den allmänna utbildningsnivån för den nya kursen får ingalunda sättas
lägre fordringar än som ställts på den nuvarande jägmästarkursen, alldenstund
utvecklingen på det skogliga arbetsfältet, sedan högskolan planerades
och inrättades, snarast gått i sådan riktning, att höjda kompetenskrav måste
ställas på de utexaminerade, detta speciellt i ekonomiskt betonade ämnesgrenar.
Utöver detta större behov av för mera praktiska ändamål avsedd personal
tinnes dessutom ett annat kvantitativt sett mindre behov, nämligen
att rekrytera den för undervisning eller försöksverksamhet m. m. erforderliga
personalen, å vilken högre kvalifikationer i rent vetenskapligt hänseende
måste ställas. Detta senare behov bör föranleda utökandet av möjligheterna
att i ett mindre antal ämnen fortsätta och specialisera studierna, så att dessa
kunna leda till en högre skoglig examen. Vare sig den ena eller andra slutexamen
avses, måste högskolans undervisning redan från början fotas på en
vetenskaplig grund för att skogsmannen skall kunna kritiskt analysera de
skogliga och ekonomiska problem, vilka möta honom i den praktiska verksamheten.
Även om man ingalunda kan begära, att varje från högskolan
utexaminerad skall vara skickad till egen vetenskaplig verksamhet, bör han
dock ha förmåga dels att kunna tillgodogöra sig den vetenskapliga litteraturen
och de rön, som meddelas från speciella forskare eller forskningsanstalter,
dels ock genom egna observationer eller kontrollförsök avgöra, örn
och i vad man dessa ofta under andra förhållanden gjorda rön eller vunna
resultat äro allmängiltiga eller tillämpliga på hans eget speciella arbetsområde.
Uppövandet av denna kritiska förmåga är desto mera nödvändig, som
produktionsförhållandena i vårt lands olika delar äro ytterst växlande, så att
skogsbruksmetoder, som under vissa förhållanden giva utmärkta resultat,
på andra hall kunna befinnas helt olämpliga. Då förflyttning av högre personal
åtminstone inom domänverket och delvis också inom skogsvårdsstyrelserna
i stor utsträckning äger rum, bli kraven på dylik kritisk förmåga än
större.

I betänkandet har föreslagits, alt de, sorn genomgått skogsskola eller avlagt
realexamen, på vissa villkor skola kunna vinna inträde vid den föreslagna
enhetskursen vid skogshögskolan. Enär vägarna för en sådan fortsatt utbildning
av realskolebildade och utexaminerade skogsskoleelever äro av be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

lydelse vid prövningen av skogsundervisningens allmänna planläggning, torde
redan här böra meddelas vad styrelsen för skogshögskolan härutinnan
föreslagit. Styrelsen har framhållit, att den för lantbruksstuderande anordnade
specialkursen vid Vilans folkhögskola i Skåne, som avser att lämna
lantbrukselever studentkompetens i vissa viktigare ämnen, bör kunna utnyttjas
jämväl för skogsstuderande. Preliminärt har styrelsen föreslagit följande
tre linjer för inträde till skogshögskolan över specialkursen:

a. Aspirant, som från lägre skogsskola erhållit kvalificerade betyg samt
föreståndarens intyg om anlag och lämplighet för fortsatta studier och som i
övrigt tyller fordringarna för inträde till specialkursen, genomgår denna och
söker sedan i vanlig ordning inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

b. Aspirant, som med goda vitsord avlagt realexamen och företer intyg av
fackman, att lian under viss längre tid deltagit i vid skogsbruket förekommande
praktiska arbeten och därvid befunnits lämplig för högre skoglig
utbildning, erhåller inträde vid specialkursen utan genomgången lägre skogsskola
och söker efter kursens slut i vanlig ordning inträde vid skogshögskolans
förberedande kurs. Skogshögskolans rektor bör yttra sig om dylik aspirants
lämplighet för inträde vid specialkursen.

c. Aspirant, soln med mycket goda vitsord beträffande kunskaper och
lämplighet genomgått fortsättningsskolan a Kloten och som i övrigt fyller
fordringarna för inträde vid specialkursen, genomgår denna och antages
därefter av skogshögskolans lärarråd till direkt inträde vid högskolan utan
att behöva genomgå dennas förberedande kurs. Av denna kategori mäste
fordras komplettering av kunskaperna i skogsuppskattning samt skogs- och
fältmätning till den nivå, som förberedande kursen avser att bibringa.

Den ena av reservanterna inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand
har beträffande skogsundervisningens allmänna anordnade föreslagit, att undervisningen
vid skogsskolorna skulle göras två-årig, att fortsättningsskolan
skulle indragas, att forstmästarkursen skulle bibehållas, samt att förslaget
örn rätt för studerande att vid skogshögskolan avlägga skoglig licentiatexamen
ej borde föranleda åtgärd. I fråga om grunderna för högskolans verksamhet
har reservanten i sin motivering bland annat anfört följande.

Styrelsens förslag harmonierar ej med de motiv, som voro bestämmande
tor statsmakterna, när de ar 1904 beslöto anordnande av realskolan och en
densamma avslutande realexamen. I propositionen anförde vederbörande
statsråd, att läroverkens omorganisation avsåge bland annat »meddelande
av allman medborgerlig bildning utöver vad i folkskolan inhämtas av lärjungar
som efter några års vistelse vid läroverket övergå till fackskolor eller omedelbart
träda ut i livet», och vidare att realskolan borde »ha goda utsikter
att utvecklas till ett särdeles viktigt led i systemet av våra nationella bildningsanstalter».
I fråga om skogsundervisningen påpekades, att ifrågavarande
examen skulle bhva synnerligen väl lämpad såsom teoretisk kompetenstordran
för dåvarande lägre kursen vid skogsinstitutet. Genom bifall
till lararradets och styrelsens förslag, dragés ett streck över allt, som i sammanhang
med genomförandet av 1904 års läroverksreform uttalades örn re W

t f ?amen ?a?om lämpKgt kompetensprov för den lägre kursen vid skogsinstitutet,
respektive forstmästarkursen.

Sedan reservanten hänvisat till att ynglingar, sorn avlagt realexamen
kunna inom andra utbildningsgrenar för praktisk verksamhet finna möjlighet
att bygga vidare pa de kunskaper, som realskolan meddelat dem, uttalar han,

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

att det under sådana förhållanden är ägnat att väcka synnerlig uppmärksamhet,
att lärarråd och styrelse i rak strid mot den principiella innebörden av
statsmakternas år 1904 gjorda uttalanden anse, att samma kunskapsmått ej
bör läggas till grund för vidare utbildning i ett så utpräglat praktiskt betonat
yrke som skogsmannens.

Reservanten riktar därefter kritik mot lärarrådets och styrelsens kostnadsberäkningar
av de olika alternativen för undervisningen vid skogshögskolan.
Han påvisar vidare, att undervisningen vid fortsättningsskolan
av flera skäl icke kan vara likvärdig med forstmästarkursens undervisning,
varför en sådan direkt jämförelse mellan kostnaderna för dessa kurser, som
utförts av styrelsen, är intetsägande. Därest en undervisningsanstalt mellan
skogsskola och jägmästarkurs anses erforderlig, är enligt reservanten
forstmästarkursen den, som bör tillerkännas företräde.

Slutligen framlägger reservanten vissa förslag till reformering av forstmästar-
och jägmästarkurserna, varav här må nämnas förslag om inläggande
av en ettårig förberedande kurs jämväl i forstmästarnas utbildning.

Den andre reservanten, direktören Ekman, har framhållit att, sedan
forstmästarkursen indragits, krav på utökning av undervisningen vid den
kvarvarande fortsättningsskolan sannolikt komme att göra sig gällande. De
besparingar, som med en sådan utveckling komme att göras, skulle bliva
minimala. De statsfinansiella skälen syntes sålunda icke vara av avgörande
betydelse vid ställningstagandet i organisationsfrågan. Icke heller vad som
anförts om det minskade behovet av skogsmän med högre utbildning kunde
motivera indragning av forstmästarkursen. Man borde icke draga alltför
vittgående slutsatser om framtida rekryteringsbehov eller därpå grunda en
så genomgripande förändring i skogsundervisningens organisation som indragning
av forstmästarkursen. Reservantens yttrande, som utmynnar i
yrkande om förnyad utredning, innehåller i övrigt ett flertal detaljerinringar
mot styrelsens förslag.

Jag övergår härefter till de yttranden, som avgivits över ifrågavarande be- Yttranden
tänkande, och vill därvid till en början meddela, att yrkanden örn ytterli- f^°6e
gare utredning i ärendet under deltagande av inom det praktiska skogsbru- tänkande.
ket arbetande skogsmän framställts av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund och åtta skogsvårdsstyrelser, Sveriges skogsägareförbund, svenska
trävaruexportföreningen, svenska forstmästarförbundet samt skogsägareföreningarnas
riksförbund. I fråga örn de allmänna grunderna för den
högre skogsundervisningen innehålla yttrandena i huvudsak följande.

Statskontoret har uttalat, att, då det framlagda förslaget synes vara väl
motiverat och dessutom innebär en möjlighet till besparing för statsverket,
statskontoret ansluter sig till detsamma.

Domänstyrelsen har oförbehållsamt tillstyrkt genomförandet av den föreslagna
koncentrationen i fråga örn högskolans undervisning. Samtidigt har
styrelsen understrukit vikten av ett fasthållande vid högskolestyrelsens uttalande,
att på den allmänna utbildningsnivån vid den nu föreslagna nya
utbildningslinjen vid högskolan ej må sättas lägre fordringar än som ställts
på don hittillsvarande jägmästarkursen. Skogsförvaltare!! inom enskilt och
statligt skogsbruk intager, anför domänstyrelsen, ined den organisation i fråga
örn personalanställning, som kännetecknar den fortgående utvecklingen inom

Bihang till riksdagens protokoll likta. 1 saini. Sr 136. -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skogsbruket, alltmera en ledande ställning nied stegrade krav å kvalifikationer
i skilda hänseenden. En sänkning av utbildningsnivån är därför ej förenlig
med de fordringar, skogsbruket måste ställa å den förvaltningspersonal,
som rekryteras av personer, utbildade vid skogshögskolan. Styrelsen har
vidare, under tillstyrkande av förslaget örn inrättande av skoglig licentiatexamen,
uttalat önskemålet, att frågan örn beredande av möjlighet för skogliga
studerande att förvärva doktorsgrad måtte, efter erforderlig utredning,
bringas till sin lösning.

Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit, att även örn, såsom styrelsen
för skogshögskolan föreslagit, åldersgränsen för inträde vid skogshögskolan
för icke-studenter höjdes till 27 år, ett betydande antal aspiranter,
som bort komma i fråga till inträde vid högskolan enligt alternativ c, skulle
falla tor åldersstreckct. Då medelåldern vid avgången från fortsättningsskolan
hittills varit 28.0 år, kunde tydligen blott ett fåtal av dessa ha varit i elen
åldern, att de före fyllda 27 år hunnit genomgå specialkursen vid Vilan och
vinna inträde vid högskolan. Den föreslagna utbildningsvägen över fortsättningsskola
och specialkurs kan därför enligt överstyrelsens mening knappast
få någon praktisk betydelse.

Den inåt ematia k-nat arv et cnskapliga sektionen av elen filosofiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala och den filosofiska fakulteten vid universitetet
i Lund ävensom de större konsistorierna vid nämnda universitet ha tillstyrkt
inrättandet av en skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan, och kanslern
för rikets universitet har intet haft att däremot erinra.

Av de tjugufyra skogsvårdsstyrelser, som avgivit yttranden i ärendet, ha
tjuguen utan förbehåll tillstyrkt förslaget örn en enhetlig utbildningslinje vid
skogshögskolan. En skogsvårdsstvrelse har uttalat sig för forstmästarkursens
bibehållande och en annan anfört viss tvekan beträffande indragning
av kursen. Fjorton skogsvårdsstyrelser lia förordat bibehållandet av fortsättningsskolan
vid Kloten och dess inordnande i undervisningsväsendet på
sätt majoriteten inom skogshögskolans styrelse föreslagit. Sju styrelser hava
däiemot uttalat, att det är tillfyllest med två olika utbildningsgrader för
skogsmän och att fortsättningsskolan följaktligen bör nedläggas.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har framhållit, att det nuvarande
och framtida behovet av skogsmän nied olika utbildning i första
rummet bör klargöras. I detta avseende hävdar centralrådet, att kraven på
skogsskötselns bedrivande för närvarande böra ställas lika, oavsett äganderättsförhållandena.
Under nu rådande förhållanden föreligger sålunda, anior
centralrådet vidare, ej anledning att utbilda skogsmän, speciellt avsedda
för statsskogsbruket eller privatskogsbruket eller för tjänster av administiativ
karaktär. Antalet utbildningslinjer bör därför tillrättaläggas med
hänsyn tdl det svenska skogsbrukets behov, överhuvud taget, av skogstjänstemän
med olika kvalifikationer.

Sedan centralrådet påvisat de skilda uppgifter, som i värjo särskild verksamhetsgren
kunna möta skogsmännen, uttalar centralrådet, att vid skogsundervisningens
organisation möjlighet ej finnes att ordna en specialutbildning
alltefter beskaffenheten av de tjänster, som förekomma i svenskt skogsbruk.
Detta är enligt centralrådet ej heller nödigt. Trots den mångfald av
o ika arbetsuppgifter, vårt lands skogsmän lia att handlägga, vill centralrådet
göra gällande, att för svenskt skogsbruk endast erfordras tjänstemän
av tvenne olika utbildningsgrader, nämligen jägmästare-förvaltare och skogvaktare-bevakare.
Inom skogsbruket såväl som inom alla andra näringsgrenar
ar det nämligen vederbörande tjänstemans personliga kvalifikationer duglighet,
energi och intresse för uppgiften, sorn fälla det slutliga kompetensutslaget.
Hittills har prövotiden för en svensk skogsman varit lång — kanske

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

i många fall alltför lång -— innan han uppnått en mera krävande och ansvarsfull
befattning. Det torde knappast vara att befara, att denna prövoeller
praktiktid framdeles kommer att minskas i sådan grad, att icke det
övervägande flertalet av våra skogsmän skola bliva i tillfälle inhämta tillräckligt
med erfarenheter, innan de beredas möjlighet erhålla mera ansvarsfulla
befattningar. Denna aspiranttjänstgöring å underordnade eller tillfälliga
befattningar, som förekommer inom alla grenar av vårt skogsbruk, torde
även lämna vederbörande arbetsgivare möjligheter att långt säkrare, än
vad skolbetyg medgiva, bedöma vederbörandes lämplighet för befordran.
Centralrådet kan därför ej finna det vara av verkliga förhållandena betingat
eller ändamålsenligt att organisera skogsundervisningen på det sätt, att i
olika kurser med jämförelsevis små avvikelser i utbildningshänseende utexamineras
personer, avsedda för handläggandet av olika uppgifter inom skogsbruket.

Det är uppenbart, att med denna utgångspunkt centralrådet måste finna
de nuvarande förhållandena på skogsundervisningens område mindre tillfredsställande.
En reformering av dessa är därför också enligt centralrådets
förmenande i hög grad angelägen.

Vad särskilt angår den högre skogliga utbildningen har, framhåller centralrådet,
majoriteten inom skogshögskolans styrelse föreslagit, att forstmästarkursen
skall som sådan upphöra och tillsammans med jägmästarkursen
ombildas till en enhetlig högskolelinje, avsedd för utbildning av personal
för såväl allmän som enskild tjänst. Enligt förslaget skulle denna enhetliga
kurs till sin inre struktur icke sammanfalla med någon av högskolans
båda nuvarande linjer men heller icke utgöra något slags mellanting emellan
dessa. Avsikten skulle i stället vara att inrätta en i väsentliga delar
omarbetad linje, vilken skulle i sig upptaga de bästa momenten hos båda de
nuvarande kurserna. Denna principiella ståndpunkt till frågan örn den högre
skogsundervisningens omorganisation vill centralrådet giva sin anslutning.
Likaså finner sig centralrådet i stora drag kunna instämma i styrelsemajoritetens
uttalanden rörande kraven på denna undervisningslinjes utbildningsstandard.
Centralrådet finner sig i detta sammanhang lia anledning
särskilt understryka vikten av att undervisningen vid skogsliögskolan
hålles på hög nivå. Som i betänkandet med rätta framhållits är det nu,
kanske mera än någonsin, av synnerlig betydelse att för ett land, som är så
beroende av skogsbruket som vårt, äga tillgång till väl utbildade, högt kvalificerade
skogsmän.

I fråga örn den vetenskapliga utbildningen vid skogshögskolan har centralrådet
uttalat, att centralrådet finner angeläget, att åtgärder vidtagas för
möjliggörande av fortsatta studier vid skogshögskolan för de från den ordinarie
kursen utexaminerade, vilka äro vetenskapligt inriktade och lämpade
för rekrytering av personalbehovet inom undervisningsväsendet, den skogliga
forskningen eller andra specialtjänster inom skogsbruket. Centralrådet
håller före, att dessa fortsatta studier kunna bedrivas parallellt vid skogshögskolan,
kanske i vissa fall även vid statens skogsförsöksanstalt samt vid
universitet eller allmän högskola. Ehuru centralrådet finner frågan svårbedömd,
uttalar centralrådet dock som sin mening, att det är tänkbart, att
del kan visa sig vara för saken gagnelig!, att inom ifrågavarande studieområde
skapa möjlighet för absolvering av högre skoglig examen, i stort på
sätt i betänkandet föreslagits.

Fortsättningsskolan vid Kloten bör, såsom av det anförda framgår, enligt
centralrådets mening icke bibehållas.

Liircirradct har bland annat kritiskt granskat den av landshövdingen
Ringstrand beräknade merkostnaden för alternativet jägmästarkurs-forst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

mästarkurs i förhållande till alternativet jägmästarkurs-fortsättningsskola
och gjort gällande, att denna merkostnad blir väsentligt högre än vad av
Ringstrand beräknats, helst om hänsyn skall tagas till den av reservanten förordade,
förberedande kursen för forstmästare. I reservation till lärarrådets
yttrande har lektorn Kinnman påvisat, hurusom lärarrådets nu nämnda
kostnadsgranskning är baserad på i vissa avseenden alltför högt upptagna
kostnader för forstmästarkursen.

Sveriges skogsägareförbund, som kraftigt understrukit behovet av fortsatt
utredning under samverkan mellan skogsundervisningens och det praktiska
skogsbrukets representanter, har uttalat, att det av styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsförsöksanstalt framlagda förslaget ej tillgodoser det
praktiska skogsbrukets önskemål. Förbundet har ansett sig i ärendets dåvarande
läge ej böra ingå på någon detalj kritik av förslaget men har framhållit,
att det större enskilda skogsbruket icke har något behov av de från
fortsättningsskolan utexaminerade, varför det vore — från nämnda skogsbruks
synpunkt — felaktigt att införa fortsättningsskolan som en permanent
mellangrad i det skogliga undervisningssystemet.

Svenska trävaruexportföreningen har bland annat anfört följande. Om
det vid fackmässig prövning av föreliggande skäl visar sig riktigt och lämpligt
att vid högskolan inrättas endast en utbildningskurs, så är vid utarbetandet
av planen för denna av största vikt att det teoretiska vetandet ej sättes
allt för mycket i högsätet utan lämpligt avväges i förhållande till det praktiska
kunnandet. Enligt trävaruexportföreningens mening bör nämligen skolans
huvuduppgift vara att meddela sådan utbildning, att den utexaminerade
eleven må äga förutsättningar att efter förvärvande av nödig erfarenhet
bliva en praktiskt duglig skogsman. Särskilt kräves av en skogsförvaltare,
att han skall icke blott äga nödiga tekniska insikter på det skogliga området
utan även kunna fullt överblicka och behärska den icke mindre viktiga
administrativa delen av verksamheten i honom underlydande förvaltning,
därav bland annat i vilken omfattning samt varest och huru årets avverkningar
från ekonomisk synpunkt lämpligast böra företagas, genomförandet
av dessa samt alla andra med skogens administration och ekonomi
sammanhörande frågor. Det torde icke kunna bestridas, att jägmästarkursens
elever, när de kommit ut i praktisk verksamhet, ofta känt nackdelar
av att undervisningen vid denna kurs — i motsats till förhållandet vid forstmästarkursen
— varit alltför abstrakt och lagt alltför liten vikt vid den praktiska
utbildningen. Särskilt på frågor, som angå organisation, förvaltning
och ekonomi hava de känt sig sakna det rätta, från tidig ålder invanda
greppet.

När nu högskolestyrelsen vitsordat, att forstmästarkåren i stort sett fullgjort
sin skogliga verksamhet på ett berömvärt sätt och styrelsen själv haft
för ögonen att bäst möjligt till en kurs sammansmälta de elevelement, som
nu bilda två olika linjer, så kan därmed knappast väl stämma att det föreliggande
förslaget, såsom det vill synas trävaruexportföreningen, onödigt försvårat
inträdet till kursen för dem, som avlagt realexamen. Föreningen åberopar
i detta avseende vad landshövding Ringstrand anfört samt framhåller,
alt även 1927 års skolreform avsåg att genom realexamen tillgodose den praktiskt
betonade högre undervisningen.

Föreningen uttalar vidare, att med hänsyn till nuvarande fordringar realexamen
måhända icke kan eller bör direkt, d. v. s. utan komplettering, läggas
till grund för inträde i en enhetlig kurs vid skogshögskolan. En undersökning
i enlighet med reservanternas i styrelsen åsikt skulle säkerligen ge
klarhet härutinnan. Men därvid skulle också kunna fastställas vilket mått
av kompletterande kunskaper eventuellt vore ofrånkomligt. Sedan förening -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

en riktat några anmärkningar mot specialkursen vid Vilans folkhögskola,
sorn synes föreningen olämpligt belägen och erbjuda alltlör små möjligheter,
framhåller föreningen, att det är i hög grad önskligt, att det tillätes realskoleelever
att på andra sätt och platser än vid \ ilan skafta sig de kompletterande
kunskaper, som vid en planmässig undersökning kunna anses erforderliga.
Fortsättningsskolan vid Kloten bör indragas.

Norrlands skogsvårdsförbund har, med hänvisning till den utjämning, som
skett mellan statlig och enskild skogsförvaltning, samt det sjunkande behovet
av förvaltningspersonal, uttalat, att en sammanslagning av de båda kurseina
vid skogshögskolan ur praktisk och ekonomisk synpunkt måste anses
välbetänkt.

I gemensamt yttrande ha föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, lansjägmästarföreningen,
föreningen jägmästare i enskild tjänst samt de extra
jägmästarnas förbund efter konstaterande av att allt för manga utbildningslinjer
nu finnas anfört bland annat följande. Då ingen i vårt land synes
på allvar vilja bestrida den nuvarande högsta skogliga utbildningens liksom
ej heller de vanliga skogsskolornas berättigande, synes en indragning böra
träffa de linjer, som ligga mellan de båda nyssnämnda. Ett slopande av
såväl forstmästarkursen som kursen vid fortsättningsskolan vid Kloten torde
emellertid ur flera synpunkter få anses mindre lämpligt, varför ett val
dem emellan i stället synes nödvändigt. Föreningarna ansluta sig därvid
till den ståndpunkt, högskolestyrelsen intagit.

Med anledning av vad landshövdingen Ringstrand anfört ha nämnda föreningar
vidare påpekat, hurusom inträdesfordringarna till de tekniska gymnasierna
i stort sett kunna sägas sammanfalla med dem, som av högskolestyrelsen
föreslagits gälla för den reformerade fortsättningsskolan. ^ Varken
inom den tekniska undervisningen eller inom övriga utbildningsområden har
1904 års läroverksreform föranlett uppbyggandet av någon högskoleutbildning
på realskolans grund.

Svenska forstmästarförbundet har anfört, att realskolan torde med sin allmänt
medborgerliga bildning vara en den blista grundval för en form av
högre praktisk skoglig utbildning, som tillvaratar växande och för skogsbruket
värdefulla rekryteringsmöjligheter, vilka av ekonomiska och andra
orsaker annars skulle gå förlustiga den högre utbildningen. Särskilt värdefull
finner förbundet därvid den möjlighet, som för den realskoleutbildade
erbjuder sig, till ett tidigare utträde i det praktiska livet. Det inlevande i det
praktiska livets detaljer, varav han från början under en lång praktiktid blir
delaktig, torde aldrig på samma sätt kunna uppnås vid en senare levnadsålder
och ger honom en förberedande praktisk kännedom och kunskap om det
ämnesområde, forstmästarkursen omfattar, som möjliggör ett effektivt utnyttjande
av kursen i fråga.

I fortsättningen understryker förbundet de synpunkter på realexamen som
en för praktisk yrkesutbildning särskilt lämpad examen, vilka framförts av
landshövdingen Ringstrand. Förbundet uttalar därefter, alt fortsättningsskolan
är svagt berättigad. I fråga om styrelsens förslag att medgiva realskolebildade
fritt tillträde till skolan framhåller förbundet, att samundcrvisningen
av olika lärjungematerial ej iir fullt lycklig samt att tillströmningen
av realskolebildade till skolan skulle komma att allvarligt äventyra de
folkskole!äldades berättigade krav på bästa möjliga skogliga utbildning.
Vad angår den andra av styrelsen anvisade vägen till skoglig bildning för
realskolebildade nämligen över specialkursen vid Vilan till skogshögskolan,
uttalar förbundet, att kostnaderna för denna väg torde endast oväsentligt
understiga kostnaderna för regelrätt studentexamen med hänsyn till de första
praktikårens låga inkomster och kostnaderna för specialkursen. Fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

är, om icke denna möjlighet skulle bliva rätt illusorisk och om icke inför
alternativets karaktär av ovisst undantag den skogligt intresserade skulle
tvingas fram till studentexamen. Härtill komma de dryga kostnaderna vid
den fyraåriga jägmästarkursen, väsentligt större än de vid den nuvarande
forstmästarkursen. Att på detta sätt för den ekonomiskt svagt situerade förorsaka
en farlig och riskabel skuldsättning för ernående av högre skoglig
utbildning torde varken från den enskildes eller samhällets synpunkt vara
lyckligt.

Förbundet ansluter sig vidare till tanken att övergång från lägre undervisningsanstalter
till skogshögskolan skall befrämjas. Lättast och lämpligast
skulle, anför förbundet, en sådan övergång kunna ske till en bibehållen
tvåårig forstmästarkurs. Forstmästarkursen anknyter direkt till realexamen.
Kursen bär väl fyllt och fyller sin uppgift inom svensk skogsutbildning.
Den har på ett sådant sätt tillvaratagit de realskoleutbildades utbildningsmöjligheter,
att många exempel kunna visas på att dugande skogsmän
efter genomgången forstmästarkurs — detsamma gäller den tidigare,
lägre kursen på skogsinstitutet — uppnått de mest krävande och betydelsefulla
poster inom enskilt skogsbruk, mer krävande än statliga revirbefattningar.
Forstmästarkursen utnyttjar ett i allmänhet ekonomiskt svagare
klientel och tillvaratager ett ofta speciellt praktiskt inriktat lärjungematerial.
Den utbildar på realskolans allmänt medborgerliga bildning skogsmän, som
i förening med de från jägmästarkursen utexaminerade erbjuder skogsägarna
efter behov och lägenhet anpassat, rikt och fylligt val mellan mera praktiskt
och mera teoretiskt skolade. Möjligheten av ett sådant val torde vara
särskilt värdefull lör svenskt skogsbruk med dess mångskiftande typer och
förutsättningar.

Med anledning av att lärarrådet uttalat, att forstmästarkursen befunne sig
i långsamt avdöende, har förbundet framhållit följande. Det är sant, att antalet
sökande efter ett maximum av omkring 60 under åren 1923—1925 nedgått
till i medeltal omkring 30 under de senaste åren, men det kan samtidigt
påpekas, att antalet sökande till forstmästarkursen under de sista 12 åren
varje år varit större än antalet sökande till såväl jägmästarkursen som fortsättningsskolan,
vilket visar, att forstmästarkursen väl hävdar sin ställning
bland skogsmannaaspiranterna. Vidare kan märkas, att sedan 1914 den avgjort
större delen av forstmästaraspiranterna »nöjt sig» med realskolexamen.
Förekomna kompletteringar torde ofta ha skett på spill- och fritid vid sidan
av det praktiska arbetet. Tillströmningen till den kortare och mindre dyrbara
forstmästarkursen av studenter — i början av 1920-talet relativt stor —
är numera nästan obefintlig.

Ett avgörande motiv för forstmästarkursens bibehållande iir enligt förbundets
mening den värdefulla och naturliga förefintligheten av två högskolekurser,
jägmästar- och forstmästarkurserna, som från skilda utgångspunkter
utbilda två väsensskilda, i näringslivet verksamma grupper av skogsmän.
Fördelen av förläggningen till Stockholm och av tillgången för båda kurserna
till högskolans samlade material av olika slag finner förbundet uppenbar.

Inom I den inom departementet utarbetade P. M. angives skogshögskolans ända^tarbetad^
P® följande sätt. Ändamålet med skogshögskolans framtida verksamhet

P. M. synes närmast böra överensstämma med det för skogshögskolans jägmästarkurs
uppställda syftet att utbilda för självständig, större skogsförvaltning väl
skickade skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell
grund. Undervisningens vid skogshögskolan huvuduppgift skall sålunda va -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ra att utbilda personer, kompetenta att handhava större och mera krävande
skogsförvaltningar av statlig eller enskild natur. Vidare skall skogshögskolan
tillgodose skogsvårdsstyrelsernas och stiftsnämndernas behov av högre
tjänstemän ävensom rekryteringsbehovet med avseende på vissa inom skogsbruket
förekommande lärare- och forskningsbefattningar samt administrativa
tjänster. Det torde böra särskilt understrykas, att skogshögskolans huvudsakliga
uppgift skall bestå i att meddela sådan undervisning, som åt vederbörande
skänker förutsättningar för självständig, praktisk verksamhet
inom skogsbruket vare sig denna blir av rent förvaltningsteknisk eller av
mera administrativ karaktär.

Såsom redan i inledningen meddelats lia utredningsmännen och de sakkunniga
ansett, att nämnda ändamål tillgodoses lämpligast genom anordnande
vid skogshögskolan av en kurs för högre utbildning av praktiska yrkesmän
och härutöver en särskild studieordning för skogsvetenskaplig utbildning,
samt att studentexamen skall gälla som norm för inträde, därvid dock
även andra vägar till högskolan öppnas, varav en närmast överensstämmer
med den av styrelsen med a betecknade studielinjen, för dem, som med goda
betyg utexaminerats från skogsskola.

I de yttranden som infordrats över P. M. har beträffande riktlinjerna för
skogshögskolans verksamhet i huvudsak framhållits följande.

Skogshögskolans styrelse och lärarrådet ha med tillfredsställelse konstaterat,
att det i P. M. framlagda förslaget beträffande skogshögskolans organisation
i princip ansluter sig till de förslag, som tidigare avgivits av lärarrådet
och styrelsen.

Lektorn Kinnman har i ett vid lärarrådets yttrande fogat uttalande anfört,
att det kan komma att visa sig, att forstmästarna alltjämt lia en uppgift
att fylla. Av de gångna elva årens diskussion framgår, att en skoglig utbildning
på realskolans grund i så fall måste organiseras helt fristående från
skogshögskolan. Frågan kan och får därför icke längre förhindra organisationen
av jägmästarutbildningen. Då de sakkunnigas förslag i fråga örn såväl
allmänna riktlinjer som detaljer i övrigt synes ha beaktat det väsentliga
i den av Kinnman reservationsvis framlagda organisationsplanen, ansluter
sig Kinnman till förslaget och instämmer sålunda i lärarrådets yttrande
över detsamma.

Lektorerna Carbonnier och Halden lia ävenledes till lärarrådets yttrande
uttalat, att de principiella betänkligheter, som de framställt rörande A-alternativet,
i väsentliga hänseenden kvarstå oförändrade. Då emellertid kravet
på en omorganisation av den högre skogsundervisningen synes ofrånkomligt
och förslaget härom i dess av lärarrådet tillstyrkta form tillgodoser
ett flertal av tidslägets krav på en högskolemässig skogsmannautbildning,
motsätta sig lektorerna icke dess genomförande.

Sveriges skogsägareförbund har uppmärksammat, att förutsättningarna för
utredningen fört lill det föreliggande förslaget. Förbundet anser emellertid
detta äga betydande företräden framför det tidigare av skogshögskolans styrelse
framlagda. Förbundet tillstyrker därför med hänsyn till förhandenvarande
förhållanden förslaget. Frågan örn anordnande av parallella kurser
vid högskolan, begagnande olika utbildningsvägar och betjänande olika syften,
får därmed enligt förbundets mening ej anses avgjord för framtiden utan
bör kunna, när förhållandena det påkalla, upptagas till förnyad prövning.

Yttranden
över P. M.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departementschefen.

Svenska trävaruexport föreningen uttalar med hänvisning till sitt tidigare
yttrande, att enligt det i P. M. framlagda förslaget de realskolebildades intresse
torde lia tillvaratagits, så långt det synts vara möjligt.

Jägmästarföreningarna uttala sin stora tillfredsställelse med P. M:s förslag,
vari av föreningarna framförda önskemål till största delen beaktats.

Svenska forstmäst ar förbundet påpekar, att den föreslagna reformerade
jägmästarkursen har studentexamen som norm, och att någon till realskolan
ansluten skolform ej föreslås. Det ringa hänsynstagande till den ingalunda
betydelselösa, växande gruppen av realskolebildade, som präglar även det i
P. M. framlagda förslaget, verkar odemokratiskt. Förslaget kan ej anses innebära
det sammanförande av de båda kurserna, som bort eftersträvas. Det
utgör dock i många avseenden klara och otvetydiga förbättringar i jämförelse
med de tidigare förslagen från skogshögskolan, men förbundet ifrågasätter,
örn det präglas av verklig förståelse för de värden, som en nyanserad
skoglig utbildning, ansluten till såväl gymnasium som realskola, innebär för
skogsbruket och folkförsörjningen. Den framlagda undervisningsplanen för
jägmästarkursen innebär en väsentlig förbättring i praktisk riktning och möjliggör
en ändamålsenlig skoglig utbildning på studentexamens grund.

Innan jag för egen del tar ställning till frågan örn de allmänna grunderna
för skogshögskolans verksamhet, torde jag böra i korthet redogöra för de
ekonomiska konsekvenserna av de olika förslag, som därvidlag kunna övervägas.

De årliga kostnaderna för det i P. M. framlagda och förordade organisationsförslaget
med en utbildningslinje lia av utredningsmännen beräknats
till omkring 259,000 kronor eller ungefärligen samma belopp som den nuvarande
organisationen kräver, därvid jag likväl bortser från de besparingsåtgärder
och den kostnadsminskning för minskat elevantal, som vidtagits
under de senaste åren. Med ledning av uppgifter, som lämnats av lärarrådet
och en reservant inom lärarrådet kan merkostnaden för skogshögskolan av
ett bibehållande av forstmästarkursen vid sidan av nämnda organisation beräknas
till närmare 30,000 kronor. Vid jämförelse mellan kostnader för enoch
tvålinjig skogshögskola måste emellertid beaktas, att i den beräknade
kostnaden för det förra alternativet ingår kostnaden för två ordinarie lektorer
med c:a 20,000 kronor, vilken kostnad kommer att för detta alternativ nedgå
högst väsentligt, så snart en mera definitiv reglering av ifrågavarande undervisningsuppgifter
kan ske. Härigenom kommer merkostnaden för det senare
alternativet att i motsvarande grad ökas. Vidare torde den förberedande
skola, som landshövdingen Ringstrand föreslagit för forstmästarkursen, öka
merkostnaden för det senare alternativet med ytterligare minst 20,000 kronor.

Enär kostnaderna för forstmästarkursen och fortsättning sskolan i diskussionen
om skogsundervisningens organisation ställts emot varandra, må här
upplysas, att kostnaderna för den senare kunna, efter av lärarrådet föreslagna
förbättringar, beräknas till omkring 34,000 kronor, vartill kommer en
betydande engångskostnad, därest skolan skall förflyttas till annan ort.
Vid skolans förläggning till Skinnskatteberg, som från flera håll föreslagits,
torde nämnda engångskostnad enligt av byggnadsstyrelsen i samråd
med domänstyrelsen och utredningsmännen gjorda beräkningar belöpa sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

till omkring 100,000 kronor. Jag vill emellertid framhålla, att jag för egen
del tillmäter jämförelser mellan kostnaderna för forstmästarkursen och fortsättningsskolan
föga betydelse, enär nämnda kurser till huvudsaklig del icke
kunna tillgodose samma behov av skogligt utbildad arbetskraft och deras
utbildningsresultat därför ej äro jämförbara.

Vad angår de studerandes egna kostnader för utbildningen må nämnas,
att av i detta hänseende företagna utredningar framgår, att kostnaderna för
den vid skogshögskolan och dess förberedande kurs för elever från landsorten
meddelade utbildningen under de sista åren torde ha uppgått till något
över 9,000 kronor för jägmästare under det att kostnaderna för forstmästarnas
utbildning hållit sig vid 5,000 å 5,500 kronor. Motsvarande kostnader
för den i P. M. föreslagna utbildningen till jägmästare torde kunna beräknas
till cirka 8,500 kronor. En jämförelse med uppgifter ur den år 1931 företagna
socialekonomiska studentutredningen, som publicerats i betänkande
med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella
yrkena (stat. off. utr. 1935: 52), utvisar bland annat, att för ingen
yrkesutbildning vid svensk fackhögskola eller vid annan högskola eller universitet
(medicine licentiat, filosofie magister, juris och teologie kandidat)
redovisas en lägre utbildningskostnad för studerande, som ej bo i hemmet,
än den för skoghögskolan beräknade. Jag bortser härvid från handelshögskolorna,
där utbildningstiden i regel är avsevärt kortare än vid skogshögskolan.

Skogshögskolan skall tjäna det tredubbla syftet att utbilda skogsmän, skickade
att självständigt handhava skogsförvaltning eller fullgöra därmed jämställda
uppgifter, att meddela en högre vetenskaplig utbildning samt att, i
främsta rummet genom sina professorer och docenter, befordra och förkovra
den svenska skogsvetenskapen. Utbildningen av biträden vid skogsförvaltningar,
vilken hittills ankommit på skogshögskolan, synes mig däremot icke
utgöra en uppgift för en högskola. Frågan om sådan utbildning kommer jag
att närmare behandla i det följande under avdelningen B II. Jag vill dock redan
här framhålla, att behovet av tjänstemän i biträdande ställning vid
skogsförvaltningar till huvudsaklig del bör kunna fyllas av yngre skogsmän
med högre utbildning, som genom sådan tjänstgöring förskaffa sig den nödvändiga
rutinen och erfarenheten i arbetet.

Såvitt av inkomna yttranden framgår synes full enighet råda om nu angivna
riktlinjer för skogshögskolans verksamhet. Vad åter angår sättet för
förvaltarutbildningens anordnande ha skilda meningar kommit till uttryck.
Frågan gäller här närmast, huruvida yrkesutbildningen skall koncentreras
på en gemensam linje eller örn en högre och en lägre förvaltarexamen skall
anordnas, antingen genom bibehållande i huvudsak av den nuvarande organisationen
med två parallella studielinjer eller, på sätt av en reservant
inom lärarrådet ifrågasatts, genom anordnande av en högre examen som en
påbyggnad eller fortsatt utbildning på den lägre.

I intet av de yttranden, som avgivits i detta sammanhang, har jag funnit

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

den uppfattningen hävdad, att en praktiskt lagd förvaltarutbildning, som
bygger på studentexamenskompetens åtminstone i de för yrket mera betydelsefulla
ämnena, och vars utbildningsnivå ungefärligen motsvarar den nuvarande
jägmästarkursen, skulle vara för omfattande eller vidlyftig för de uppgifter,
som möta skogsmän i ledarställning inom skogsstatens, skogsvårdsstyrelsernas
och sliftsnämndernas verksamhetsområden eller i därmed jämställda
befattningar i allmän tjänst. Däremot har av förespråkarna för den lägre förvaltningslinjen
gjorts gällande, att det enskilda skogsbruket, särskilt det medelstora
och mindre, skulle vara betjänt av en kortare utbildningslinje, som
byggde pa en lägre, allmän skolbildning, exempelvis realexamen, och en mera
omfattande praktisk verksamhet, och som kunde ställa billigare arbetskraft
till förfogande för förvaltningsgöromålen.

Vid tillkomsten ar 1892 av skogsinstitutets lägre kurs — sedermera forstmästarkursen
vid skogshögskolan — framhölls, att kursen avsåg utbildning
av privata skogsförvaltare, vilka för sin verksamhet i enskild tjänst ej vore
i behov av så omfattande förkunskaper och så mångsidig utbildning som
staten med rätta krävde av sina skogstjänstemän. Det svenska skogsbruket
'' eJ minst det enskilda — har sedan dess genomgått en snabb utveckling,
som är alltför väl känd för att här behöva närmare beröras. I nära samband
och under växelverkan med skogsbrukets successiva framåtskridande har
skogsundervisningen undan för undan förbättrats. Den sista mera betydande
reform, som genomförts på området, avsåg omläggning och utökning år
1921 1922 av forstmästarkursens undervisningsplan, varigenom kursen kom mit

att i åtskilliga avseenden närma sig jägmästarkursen. Numera kan en
allmän nivåskillnad med avseende på kvalifikationerna för förvaltare inom
allmänt och enskilt skogsbruk icke vara berättigad med hänsyn till de arbetsuppgifter,
som möta tjänstemännen. I stort sett torde de förvaltartjänster
inom det enskilda skogsbruket, som i fråga örn ansvar och betydelse äro
jämförbara med revirförvaltare, länsjägmästare och likartade tjänster, ställa
samma krav på innehavarnas utbildning som sistnämnda befattningar. Att
många forstmästare med goda personliga egenskaper och förmåga till utveckling
förtjänstfullt handhaft sådana uppdrag och även nått högre chefsposter
kan vid sådant förhållande icke motivera uppehållandet av ett särskilt
utbildningsplan för de mera krävande förvaltartjänsterna inom det enskilda
skogsbruket.

Gäller det att avgöra i vad mån det enskilda skogsbruket för rekrytering
av mindre krävande förvaltarsysslor med fördel kan utnyttja lägre utbildad
arbetskraft, ge de utredningar, som här framlagts, knappast några hållpunkter.
Av statistik över forstmästarnas anställningsförhållanden, som tillhandahållits
av styrelsen för skogshögskolan och svenska forstmästarförbundet,
kan emellertid utläsas, att de tjänster av nu ifrågavarande slag, som
för närvarande innehavas av forstmästare, äro så fåtaliga, att det icke kan
vara försvarligt att för rekrytering av dessa befattningar uppehålla en särskild
utbildningslinje vare sig inom eller utom skogshögskolan. Än mindre
lärer det kunna ifrågakomma att, såsom av en reservant inom lärarrådet före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

slagits, anpassa all högskolans utbildningsverksamhet till det lägre skolplan,
som nämnda studiegrupp skulle representera, enär undervisningens ändamålsenliga
bedrivande i hög grad skulle bliva lidande därpå. Vid behandling
i det följande av den lägre skogsundervisningen kommer jag att ingå på
lämpligheten av att till det mindre skogsbrukets förfogande ställa arbetskraft,
som på skogsskolans utbildningsnivå bibringats en viss förvaltningsteknisk
skolning.

Från flera håll, bland annat av reservanter inom skogshögskolans lärarråd
och styrelse, har med styrka framhållits betydelsen av att de, som avlagt realexamen,
kunna erhålla en för deras kunskaper avpassad, skoglig utbildning.
Denna synpunkt torde vara värd beaktande så tillvida, att, sedan behovet av
skogsmän med önskade kvalifikationer bedömts och utbildningsnivån därav
bestämts, man bör söka underlätta tilloppet till utbildningslinjen över alla de
avslutande skolplan, som kunna tänkas lämna värdefulla tillskott till elevmaterialet.
Det synes mig därför i främsta rummet angeläget att bereda möjligheter
för duktiga ynglingar, som sedan barndomen haft kontakt med skog
och skogsarbeten och sedermera med folkskola såsom enda underbyggnad
genomgått skogsskola, att efter fortsatta allmänna skolstudier vinna inträde
vid skogshögskolan. Även för dem, som avlagt realexamen, samt visa håg
för skogsyrket och fallenhet för sådan praktisk verksamhet och sådana studier,
som föra till examen vid skogshögskolan, bör vägen såvitt möjligt jämnas.
De åtgärder, vilka i dylikt syfte kunna övervägas, behandlas i en följande
avdelning.

På nu anförda grunder vill jag förorda, att yrkesutbildningen vid skogshögskolan
koncentreras till en linje, avsedd för utbildning av förvaltare eller
därmed jämställda tjänstemän inom skogsbruket. Riktlinjerna för den nya
kursens anordnande kommer jag att behandla i en följande avdelning (A
IV: 2 a). Längre fram övergår jag till ordningen för de skogsvetenskapliga
studierna vid skogshögskolan (A IV: 3).

II. Behovet av högre utbildade skogsmän och antalet studerande

vid skogshögskolan.

I fråga örn behovet av högre utbildade skogsmän har lärarrådet vid skogshögskolan
gjort en beräkning, varav framgår, att det långfristiga behovet av
nyutexaminerade ersättare skulle utgöra 21 per år. Lärarrådet har vidare
genom verkställda utredningar samt förfrågningar hos skogsvårdsstyrelserna
m. fl. kommit till den uppfattningen, att åtminstone inga större förändringar
i det nuvarande personalbeståndets numerär och sammansättning
inom nu överskådlig tid äro att förvänta, d. v. s. att ett organisatoriskt jämviktsläge
nu har uppnåtts efter gångna tiders mycket hastiga utveckling. Lärarrådet
drar härav den slutsatsen, att skogshögskolans främsta uppgift hädanefter
blir att utbilda ett behövligt antal väl rustade ersättare för redan
nu befintlig personal.

Utredning genom
8kogshögskolans
styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Tillägges 10 å 15 procent för viss avgång till annan verksamhet, fortsätter
lärarrådet, leda här gjorda överväganden till slutsatsen, att de närmaste
decenniernas utexaminerade årskurser av civiljägmästare eller forstmästare
sammanlagt torde böra innehålla 20 å 25 elever. På grund av abnormt liten
avgång samt nu föreliggande överskott på yngre personal kan dock antalet
under några av de närmaste åren sättas något lägre, men när vissa övertaliga
årsklasser (födelseår 1880—95) komma att avgå, kan tänkas att siffran
25 behöver något överskridas. Därest proportionerna mellan nu i aktiv
skogstjänst fastare anställda även för framtiden skola bibehållas, behöver
omkring en fjärdedel (5 å 6 pr år) utgöras av forstmästare och återstående
tre fjärdedelar av jägmästare. Från undervisningsteknisk synpunkt
kunna emellertid årskurser på omkring 20 å 25 elever anses utgöra ett eftersträvansvärt
optimum, och under gångna 30 år har också detta antal i genomsnitt
utexaminerats från enbart jägmästarkursen. Kursen i fråga kan
sålunda enligt lärarrådets mening anses fullt kapabel att ensam övertaga utbildningen
av hela det elevantal, som nyrekryteringen enligt den gjorda kalkylen
kan anses fordra.

Styrelsen för skogshögskolan har i det avgivna betänkandet utförligt behandlat
ifrågavarande spörsmål (kap. 6).

Styrelsen har bland annat påpekat, att jägmästarna tidigare föredrogo
den allmänna tjänsten framför den enskilda, där forstmästarna, som i regel
icke hade tillträde till allmän tjänst, under denna tid fingo ett slags monopol.
Av de 5 årsklasser jägmästare (102 man), som äro födda åren 1890
—94 ha endast 9 (8.7 %; 1.8 pr årsklass) gått i enskild skogstjänst, medan
83 (80.5 %) anställts i allmän tjänst. Ur åldersklasserna 1895—1904, vilka
utexaminerats sedan den hårda konkurrensen med statens skogliga verksamhet
upphört eller avsevärt minskats, lia emellertid de privata skogsföretagen
anställt jägmästare till ett antal av 53 (5.3 per årsklass) eller tredubbelt
mot under föregående period, varvid anställningen av forstmästare
i motsvarande grad nedgått. Huru den fasta anställningen i privat tjänst av
dessa båda kategoriers skogsmän mera i detalj utvecklat sig, framgår av
följande tablå, omfattande fastare anställda jägmästare och forstmästare i
enskilt skogsbruk o. d., födda år 1880 eller senare:

Födelseår: 1880—84 1885—89 1890-94 1895—99 1900—

Antal jägmästare............ 12 20 9 27 32

Antal forstmästare.......... 36 30 30 22 11

Summa 48 50 39 49 43

Siffrorna utvisa enligt vad styrelsen framhåller, en sammanlagd anställning
av i medeltal omkring 9 jägmästare eller forstmästare per årsklass, varvid
den starka ökningen av jägmästare, som utexaminerats efter år 1920 (födelseår
efter 1895), tydligt framträder.

Vidkommande det framtida behovet av högre skogsmän har styrelsen anfört
följande:

Söker man till ledning för organisationsfrågans bedömande analysera den
hittillsvarande efterfrågan på högre skolad arbetskraft, kan konstateras förekomsten
av dels ett permanent behov, vilket i regel tillgodoses genom fastare
anställning i allmän eller enskild tjänst, dels ock vissa tillfälliga behov, som
betingas av mera oförutsedda situationer av i regel ekonomisk innebörd.
Även kan urskiljas ett slags halvpermanent behov, som ofta är av säsongartad
karaktär och som visserligen tämligen regelbundet infinner sig, ehuru
merendels på olika tider för olika skogsägare. Till sistnämnda kategori höra
t. ex. kartläggning samt taxering av skogstillgångarna, som ofta pläga företagas
med 10- å 20-åriga intervaller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Såsom exempel på tillfälliga behov kan främst anföras den stora efterfrågan
på skogsmän, som förefanns under och strax etter världskriget, då den
rådande högkonjunkturen ingav förhoppningar örn möjligheten att i hög
grad intensifiera skogsbruket. Denna efterfrågan förstärktes också av den
tillfälliga verksamhet, som hedrevs av 1917 års bränslekommission.

Märkligt nog har den nuvarande lågkonjunkturen föranlett en liknande
behovsstegring, ehuru av helt andra orsaker och sammanhängande med de
rikliga anslag, vilka stat och kommuner ställt till förfogande för arbetslöshetens
bekämpande. I den mån dessa anslag användas till skogsdikningar
och andra skogsförbättringar i speciellt skogsvårdsstyrelsernas regi, har ett
stort antal skogsmän naturligt nog funnit sysselsättning vid planläggning och
ledning av dessa arbeten, men även på en del icke skogliga arbetsfält hava
ett flertal skogsmän engagerats — t. ex. som arbetsledare vid vägbyggen
o. dyl. under statens arbetslöshetskommissions ledning eller som ledare för
arbetsläger för ungdom m. m.

Av en händelse kom denna kristidsbetonade efterfrågan att till tiden sammanfalla
med en omorganisation av domänverket, föranledd av förändrad
lagstiftning angående skogar i lappmarken jämte ecklesiastika skogar och
häradsallmänningar, vilket medfört entledigande av äldre befattningshavare
och nyanställning av personal i yngre årsklasser. Då dessa omläggningar
dessutom erfordrat en del organisatoriska arbeten av delvis engångsnatur
samt medfört upptagande av en del arbeten, vilka i avvaktan på omorganisation
fått anstå, har efterfrågan speciellt på yngre jägmästare under 1934
års sommar överstigit tillgången, varför ett ej ringa antal forstmästare kommit
till användning å arbetsfält, för vilka jägmästare önskats. Samtidigt
hava åtskilliga från Kloten utexaminerade skogsmästare anlitats för uppdrag,
vilka tidigare brukat utföras av jägmästare eller forstmästare. Som
ett exempel på nu rådande efterfrågan å säsongarbetskraft må anföras, att
tillräckligt antal sökande icke anmält sig till assistentbefattningar under
skogshögskolans sommarövningar, trots att dessa platser ledigförklarats två
gånger. Upplysningsvis kan anföras, att enbart ändringarna i organisationen
samt statens åtgärder för arbetslöshetens bekämpande under sommaren
1934 berett en längre eller kortare tillfällig anställning åt ett 80-tal jägmästare
samt ett 50-tal forstmästare, motsvarande omkring 13 procent av kårens
sammanlagda numerär. Endast ett pär år tidigare eller vid utbrottet av den
sista ekonomiska krisen torde ungefär motsvarande antal högre utbildade
skogsmän samt ett långt större antal med lägre utbildning haft de allra största
svårigheter att finna en mot utbildningen svarande sysselsättning.

De anförda exemplen torde vara tillräckliga för att påvisa dels de ytterligt
starka variationerna i behovet av tillfällig arbetskraft, dels ock svårigheten
eller omöjligheten att genom ändrad utexaminering från högskolan
tillgodose ett dylikt varierande behov. Då utbildningen för högre personal
tager minst 4 å 5 år i anspråk, och då möjligheten att hastigt utöka elevantalet
i varje enskild kurs är begränsad av undervisningstekniska skäl, måste
en större ökning av personalbehovet ske successivt samt förutses åtminstone
ö å 8 år i förväg. Även örn ett sådant förutseende vore möjligt, löper
man risken att, pä sätt sorn skedde under högkonjunkturen i samband med
världskriget, misstaga sig beträffande den konstaterade efterfrågans permanenta
natur med konsekvens, att ett stort antal personer lockas in på en
bana, vilken under mera normala konjunkturer icke kan erbjuda lämpliga
försörjningsmöjligheter.

De hittills vunna erfarenheterna måste sålunda tala för, att den högre
skogsundervisningen varken kan eller bör organiseras för mötande av tillfälligt
inträffande maximibehov utan för det på längre sikt konstaterade permanenta
behovet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Härvid bör dock tillbörlig hänsyn tagas till vad som här benämnts halvpermanent
behov, vilket i rätt stor utsträckning hittills fyllts på så sätt, att
de från högskolan nyutexaminerade under viss aspiranttid utfört en del löpande
arbeten med skogsindelningar och deltagande som underbefäl i avverkningar
och flottningar m. m., varvid de förvärvat praktisk erfarenhet
och meriterat sig för mera krävande anställningar av fastare natur.

Antalet fasta tjänster, som rekryteras från nu ifrågavarande yrkesutbildning,
anges i betänkandet sålunda (beträffande beräkningsgninden se betänkandet
sid. 78):

	Jägm.	Forstm.	Summa
	st.	procent
Domänverket .............................	232		232	23.2
Skogsundervisning och försöksväsende (Utanför domän-
verket) ..........................	17	2	19	1.9
Ecklesiastika skogar..............................	16	2	18	1.8
Div. allm. skogar och verk .........................	15	7	22	2.2
Skogsvårdsstyrelserna ...................	77	4	81	8.1
Enskilt skogsbruk inkl. flottning, skogsbrandsförsäkr.
och skogsägarföreningar m. m.......................	110	151	261	26.0
Summa fastare tjänster	467	166	633	63.2
Ytterligare finnas nu av högre utbildad aktiv personal1	191	CO i-	369	36.8
Summa aktiva 658 1 Eläri ingå 15 st. våren 1934 nyutexaminerade jägmästare.	344	1,002	100.0

Av tablån framgår, anför styrelsen vidare, att antalet fastare tjänster inom
det egentliga skogsbruksområdet endast skulle uppgå till omkring 63
procent av nuvarande kårens totala numerär.

Söker man beräkna det årliga behovet av ersättare till i tablån redovisade
633 mera fasta tjänster, så visar åldersfördelningen, att de nuvarande tjänsteinnehavarna
icke nått fastare anställning förrän vid något över 30 års ålder.
Antages avgång ur tjänsten äga rum vid fyllda 63 levnadsår, erhålles en genomsnittlig
fastare tjänstetid av endast 32 år med en dessförinnan förlagd
aspiranttid på omkring 5 år. Härur erhålles den genomsnittliga normala
storleken av åldersklasserna mellan 31 och 63 år till 633:32 = 19.8, vilken
siffra på grund av påräknad dödlighet mellan utexaminering och uppnådd
medelålder bör höjas med omkring 11 procent, då en normal rekryteringssiffra
av 22 Per år erhålles. Fördelat enligt samma proportioner, som de nuvarande
tjänsteinnehavarna utvisa, skulle årsbehovet utgöra omkring 16 jägmästare
och 6 forstmästare.

Styrelsen påpekar vidare, att det under här gjorda antaganden låter sig
deduceras, att en normal personalstock bibehåller sin storlek, om årliga utexamineringen
utgör 3 procent av totalnumerären. Man kan därför omvänt
beräkna samma totalnumerär ur den normala rekryteringen till 22: 0.03 =
733 man, av vilka sålunda 100 stycken utgöras av de omkring fem årsklasser,
som enligt gjorda antaganden skulle befinna sig i aspirantåldrarna.

Av denna deducering framgår, att den erhållna rekryteringssiffran av 22
årligen är att betrakta som ett minimum, då den endast tager hänsyn till
det antal, som beräknas finna anställning som tjänstemän för administrativa
ändamål eller i skogsbruket. Då man emellertid kan antaga, att en viss
mindre del av de utexaminerade liksom hittills komma att övergå till andra
yrken eller till mera fri förvärvsverksamhet inom eller på sidan om skogs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

bruket, måste utexamineringen i motsvarande grad överskrida den beräknade
minimisiffran. Höjes antalet till exempelvis 25 per år eller samma belopp,
som vid högskolans inrättande beräknades för endast jägmästarkursen, elier
som under sista decenniet från båda kurserna i medeltal faktiskt utexaminerats,
så skulle detta antal så småningom leda till uppkomsten av en aktiv
numerär på omkring 830 man, vilken siffra med 100 man överstiger det beräknade
antalet tjänsteinnehavare med tillhörande aspiranter, men understiger
den nuvarande numerären med omkring 170 man. Antages siffran 25
per år motsvara det normala och långfristiga rekryteringsbehovet, torde
vissa abnormiteter hos åldersfördelningen dock förorsaka, att variationer
kring detta medeltal ej kunna undvikas, varför den faktiska utexamineringen
torde komma att röra sig mellan de ungefärliga gränsvärdena 20 och 30
per år.

Svenska f or st mäst ar förbundet har anfört bland annat följande.

Styrelsen beräknar i betänkandet den behövliga nyrekryteringen av högre
utbildad skoglig personal till 25 per år för en numerär på sammanlagt 830.
Denna siffra torde utan tvekan kunna sägas vara allt för låg. Vid sin beräkning
över antalet befattningar för högre skogligt utbildade utelämnar
styrelsen den betydande faktor, som utgöres av de högre skogliga befattningar,
som ej innehavas av jägmästare och forstmästare, men som i framtiden
otvivelaktigt till en del lämpligen kunna besättas med högre skogligt utbildade.
Vidare tager styrelsen medvetet inga hänsyn till »tillfälliga behov».
Det var dock förefintligheten av en icke alltför knappt begränsad högre utbildad
skoglig personal, som möjliggjorde och möjliggör sådan personals
användning som förmän vid de senaste årens statliga åtgärder till arbetslöshetens
hävande. År 1934 inträffade brist på högre skogligt utbildade trots
tillvaron av över 1,000 jägmästare och forstmästare i aktiv ålder.

Enligt av styrelsen framlagda beräkningar erfordras för bibehållande av
kårens numerär en årlig nyrekrytering på 3 procent. För den nuvarande
högskoleutbildade skogsmannakårens del skulle detta innebära behovet av
en årlig tillströmning av 30 nyutexaminerade. Som 1934 års exempel utvisar,
tar denna beräkning ingalunda helt hänsyn till »tillfälliga behov» och,
vad viktigare är, därutöver tillkomma de utökade platsmöjligheter, som en
del högre skogliga befattningar, besatta av andra än högskoleutbildade, i
framtiden kunna erbjuda. En efter Schagers matrikel av år 1929 gjord förteckning
över direktörer, disponenter, skogschefer, skogsförvaltare, skogsinspektorer,
assistenter, flottnings- och tumningschefer, distriktschefer och inspektörer
för tumning och flottning, tjänstemän hos skogsförsäkringsföretag
och i föreningar samt konsulterande i skogsbyråer visar, att av nämnda befattningshavare,
som äro 617 till antalet, endast 218 eller något över en tredjedel
utgöras av jägmästare och forstmästare, därav 82 jägmästare och 136
forstmästare. Att ett ökat antal av dessa befattningar lämpligen kunna tillsättas
med jägmästare eller forstmästare är otvivelaktigt. Det sagda torde
klart och ovedersägligt visa, att den av styrelsen gjorda beräkningen av behovet
av högre skogligt utbildade är alltför låg. Förbundet vill som sin mening
uttala, att, om en begränsning befinnes lämplig, en årlig utexaminering
av 30—35 jägmästare och forstmästare torde utgöra ett minimum, vilket
även motsvarar de senaste 10—15 årens faktiska utexaminering från båda
högskolekurserna.

I förut omförmälda, av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
den 1 september 1935 avgivna betänkande med undersökningar och förslag
i anledning av tillströmningen till de intellektuella grkena har ersättningsbehovet
för jägmästare under de närmaste 5 å 10 åren beräknats till högst 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departements chefen.

personer per år eller till endast hälften av den avgång, som styrelsen för
skogshögskolan beräknat. Sakkunniga visa på den ojämna åldersfördelningen
och framhålla, att allt efter som förskjutning sker mot högre åldrar, ersättningsbehovet
kommer att stiga från det för närvarande omedelbart erforderliga
antalet av 11 per år till det av styrelsen beräknade antalet av omkring
det dubbla.

Vid den inom jordbruksdepartementet verkställda utredningen har ifrågavarande
spörsmål icke varit föremål för vidare behandling. I P. M. har
förutsatts, att rekryteringsbehovet för den närmaste framtiden kan beräknas
icke komma att årligen understiga 20 eller överstiga 30 personer.

Enligt en detaljerad utredning angående åldersfördelningen av de nu i allmän
och enskild tjänst anställda jägmästarna, vilken av förenämnda sakkunniga
åberopats, kommer ersättningsbehovet för jägmästare att, då utexaminering
från skogshögskolan enligt den nya ordningen kan ske för första
gången, uppgå till omkring 10 personer, för att sedermera under två decennier
stiga till omkring 15, vilket motsvarar en elevantagning av respektive 15
och 20 personer årligen. Härtill kommer ersättningsbehovet för forstmästare.
En elevantagning till den nya kursen vid skogshögskolan, som är avsedd att
direkt ersätta det successivt uppstående behovet av högre utbildad skogspersonal,
skulle sålunda redan under den första femårsperioden av den omorganiserade
högskolans verksamhet uppgå till omkring 20 personer per år. Vad
beträffar behovet på längre sikt av arbetskraft med ifrågavarande utbildning
synes man knappast kunna räkna med att det skall överskrida det antal,
som motsvarar en årlig elevantagning av 30 personer, även örn vissa anställningar,
som nu innehavas av personer utan högre skoglig bildning, skulle
besättas med sådana. III.

III. Förutbildning och inträdesfordringar till skogshögskolan.

1. Teoretiska förkunskaper.

I fråga om teoretiska förkunskaper för inträde vid skogshögskolan gäller
för närvarande

beträffande jägmästarkursen:

att sökande skall förete betyg om avlagd studentexamen å reala linjen
med minst vitsordet godkänd i ämnena tyska, matematik, biologi, fysik och
kemi såväl i muntlig prövning som i skriftlig prövning, där sådan förekommer,
eller ock betyg om godkänd fyllnadsprövning i nyss angivna ämnen i
enlighet med därom gällande bestämmelser, samt
beträffande forstmästarkursen:

att sökande skall förete antingen betyg om avlagd realexamen med minst
vitsordet godkänd i ämnena matematik, biologi, fysik och kemi, eller bevis
om härmed fullt jämförliga kunskaper, eller ock avgångsbetyg från någon
statens skogsskola med betyget berömlig i ämnena skogsskötsel, matematik

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

och naturlära eller från statens fortsättningsskola vid Kloten nied goda vitsord
i såväl fackämnena som de grundläggande ämnena, i vartdera fallet
jämte särskilt intyg av vederbörande skolföreståndare om sökandens synnerliga
lämplighet för fortsatt skogsmannautbildning ävensom intyg av lektor
vid allmänt läroverk eller examinator i realexamen, att sökanden äger
de kunskaper i modersmålet, matematik, biologi, fysik och kemi, som erfordras
för minst betyget godkänd i dessa ämnen i realexamen. Den sist
nämnda av de tre angivna vägarna till forstmästarkursen har anlitats i ett
enda fall av en sökande, som genomgått fortsättningsskolan. Med skogsskola
som enda fackliga skolunderbyggnad har ännu ingen vunnit inträde
vid forstmästarkursen.

Vad beträffar de teoretiska förkunskaperna för den nya kursen vid skogshögskolan
har i avgivna utredningar och yttranden anförts bland annat följande.

Lärarrådet har ansett, att studentexamen å reala linjen bör utgöra den nor- Utredning
mala grundval, varå den skogliga undervisningen skall uppbyggas. Härmed ge^jJ^s''
bör jämställas examen, avlagd å linje vid tekniskt gymnasium efter komplett styrelse.
tering av vissa i examen ej ingående ämnen. Den nu stadgade fordran på
godkänt vitsord i tyska bör med hänsyn till numera gällande regler för
ämnesval vid gymnasierna ersättas med krav på godkänt vitsord i tyska
eller engelska språken, dock att det andra språket skall ha medtagits till
näst högsta klassen. Lärarrådet har vidare uttalat, att i särskilda fall aven
andra vägar böra kunna leda till skogshögskolan^ nämligen i de fall, då° sökande
med lägre kompetens än studentexamen å reala linjen genom lång,
mycket väl vitsordad praktik styrkt sig äga särskilda personliga förutsättningar
för yrket. Av dylika sökande, som enligt lärarrådet icke skulle behöva
genomgå den förberedande kursen, synes böra krävas kunskaper, som
motsvara godkänt studentbetyg å reala linjen i matematik, biologi och
kemi samt den muntliga delen av fysiken. Lärarrådet har emellertid understrukit,
att lärarrådet bör erhålla vidsträckt befogenhet att fritt bedöma en
dylik aspirants såväl intyg om förkunskaper som lämplighet för vinnande
av direkt inträde vid högskolan.

Redan under föregående avdelning har angivits den ställning, som styrelsen
för skogshögskolan intagit till här förevarande spörsmål. Styrelsens
förslag i detta avseende innebär, att för inträde till skogshögskolan vitsord i
avgångsexamen från specialkursen vid Vilan skola anses likvärdiga med motsvarande
vitsord i studentexamen å reallinjen samt att specialkursens stadgar
ändras i sådan riktning, att kursen blir tillgänglig även för aspiranter till
skogshögskolan.

Av yttrandena över betänkandet inhämtas.

Domänstyrelsen har uttalat, att högskolestyrelsens förslag i fråga örn fordringar
för inträde vid skogshögskolan öppnar mycket vidgade möjligheter
för icke-studenter att vinna inträde. Styrelsen bär ej annan erinran i princip
mot högskolestyrelsens förslag i detta hänseende än att genomgång av den
förberedande kursen vid Garpenberg stiidse bör ingå bland villkoren lör inträde
vid skogshögskolan med hänsyn just till den utgallring av för skogsvrket
ej lämpliga aspiranter, som sker vid denna kurs. Domänstyrelsen tillstyrker,
att förslaget i övrigt lägges till grund för utformande av nya stadgar
för högskolan.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har framfört den uppfatt Bihang

till riksdagens protokoll 10.16. 1 sami. Nr 136. 2

Yttranden
över högskolestyrelsens

betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

ningen, att man måste ställa höga krav på utbildningen vid skogshögskolan,
vilket som regel förutsätter, att inträdessökande avlagt studentexamen, men
förordar dock, i likhet med högskolestyrelsen, att även icke-studenter må
på vissa villkor vinna inträde vid högskolan. Centralrådet har emellertid
funnit fortsättningsskolans inordnande som ett led i förutbildningen till skogshögskolan
mindre lyckligt. Centralrådet anser, att icke-studenter skola, oberoende
av den grundläggande skolutbildning de förskaffat sig, obligatoriskt
hava genomgått skogsskola för att kunna komma i fråga för vidare utbildning
vid högskolan. Likaså anser centralrådet, att samtliga aspiranter skola
genomgå den förberedande kursen vid Garpenberg. Endast härigenom får
man ett fast grepp på rekryteringen till högskolan. Genom villkoret om
skogsskola bör av kategorien icke-studenter de svagaste individerna och de
för yrket mindre viii lämpade på ett relativt tidigt stadium kunna utmönstras,
varjämte de, som med erforderliga vitsord för fortsatt högre utbildning
avlagt examen vid skogsskola, men ej nå fram till högskolan, kunna falla
tillbaka på sin skogvaktarkompetens. Med fordran på att alla, som inträda
vid högskolan, skola genomgå förberedande kursen vid Garpenberg,
beredes möjlighet för enhetligt bedömande och en efter enhetliga principer
företagen sovring av elevmaterialet, som enligt centralrådets mening
bör vara av stort värde.

Lärarrådet har i yttrande över betänkandet föreslagit, att den specialkurs
i matematik, som enligt förordningen den 21 december 1934 (nr 620) inrättats
vid läroverkens gymnasier, skall föreskrivas som villkor för inträde
vid skogshögskolan.

Under en föregående avdelning har Svenska trävaruexportföreningens ställningstagande
till nu förevarande fråga berörts. Utöver vad därvid återgivits
har föreningen uttalat följande. För en konservativ uppfattning är naturligt,
att högskoleundervisningen bygges på studentexamen. Enligt föreningens
mening har likväl denna examens allmänna pensum länge varit överbelastat
och dessutom föga tidsenligt för dem, som vilja ägna sig åt praktisk verksamhet.
I en tid, då trängseln kring utkomstmöjligheterna för de unga blivit
allt mera förtätad, synes man böra kraftigt inrikta sig på att icke onödigt
försvåra dessa möjligheter. Med stöd av erfarenhetens vittnesbörd torde man
kunna utgå från att icke blott praktiskt dugliga utan även teoretiskt skickliga
skogsmän skola kunna utbildas på grundvalen av realexamen. Vid sidan av
studentexamen torde alltså realexamen med det tilläggsmått av kunskaper,
som må finnas oavvisligt, böra anses räcka för vinnande av inträde i den
fackskola, som skogshögskolan torde hava till uppgift att i främsta rummet
vara, och eventuellt erforderlig komplettering torde böra få inhämtas, där
så bäst för den enskilde kan åstadkommas.

Svenska skogsmästarförbundet har beträffande utbildningen vid nämnda
specialkurs framhållit, att då avsevärda garantier för lämplighet redan vid
inträdet till specialkursen erhållits för dem, som genomgått fortsättningsskolan,
det syntes vara med rättvisa och billighet överensstämmande, örn det i
skogshögskolans stadgar jämväl intoges bestämmelser örn, att en viss del av
antalet platser vid förberedande kursen i första hand förbehölles sökande
utan studentexamen och finge besättas med studenter endast i det fall, att
tillräckligt antal sökande utan studentexamen ej anmälde sig. I

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. anföres följande.

Fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande vid skogshögskolan
måste ställas jämförelsevis höga. Uppenbarligen måste av dylik studerande
fordras, att han har tillfredsställande förmåga, att behandla modersmålet,
han bör vidare kunna tillgodogöra sig facklitteratur på främmande
språk och äga sådana kunskaper, att han kan följa undervisningen vid skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

högskolan utan alltför vittgående kompletteringar. Med undantag för botanik
kommer sålunda ingen som helst propedeutisk undervisning att meddelas
vid skogshögskolan, varigenom studietiden därstädes nära nog i sin
helhet kan ägnas åt högskolans egentliga undervisningsändamål. Slutligen
torde få anses önskvärt, att den studerande är i den utsträckning, som av
ålder fordrats för administrativ verksamhet, orienterad i allmän-kulturellt
avseende.

I likhet med vad gäller för lantbrukshögskolan synes alltså beträffande
de teoretiska förkunskaperna böra såsom norm ehuru ej som villkor uppställas
studentexamen. Sålunda böra fordras kunskaper beträffande modersmålet,
tyska eller engelska, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi
motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga om
de tre sistnämnda å reallinjen. I ämnet matematik synes emellertid även
böra krävas, att den specialkurs inhämtas, varom beslutats enligt kungörelsen
den 21 december 1934 (nr 626) angående ändrad lydelse i vissa delar av
förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk. Därjämte skall i det av nyssnämnda
främmande språk, vari betyg över studentkunskaper icke företes,
fordras kunskaper, motsvarande fordringarna för flyttning till det fyraåriga
gymnasiets näst högsta ring.

Beträffande frågan, i vilken ordning vederbörande skola ha att styrka
sina teoretiska förkunskaper, synes böra gälla, att detta i vanliga fall bör
ske genom företeende antingen av betyg örn avlagd studentexamen jämte
flyttningsbetyg till gymnasiets näst högsta ring, eller av betyg örn avlagd
teknisk studentexamen å tekniskt-ekonomiska linjen jämte intyg om kunskaper
motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen i ämnet biologi
med hälsolära eller av avgångsbetyg från den till folkhögskolan Vilan
förlagda specialkursen för lantbruksstuderande. Med betyg i examen från
sistnämnda kurs synes böra likställas betyg, som erhållits vid i laga ordning
företagen fyllnadsprövning till dylik examen.

Det synes icke uteslutet, att personer i särskilda fall kunna hava i annan
ordning, än nu nämnts, förskaffat sig tillräckliga förkunskaper för inträde
vid skogshögskolan. Högskolans styrelse synes därför böra äga rätt att medgiva
inträde utan hinder av att vederbörande icke avlagt studentexamen
eller avgångsexamen från specialkurs. För närvarande torde det emellertid
bereda stora svårigheter för sådana personer att styrka sin kompetens på
sätt, som kan av styrelsen godtagas. På grund härav synes, i samband med
utarbetande av stadgar för skogshögskolan, böra närmare undersökas, huruvida
icke genom ändring av gällande stadgar för rikets allmänna läroverk
möjligheter kunna beredas den, som avlagt realexamen men ej studentexamen,
att i vanlig ordning undergå fyllnadsprövning till sistnämnda examen
i ämnena modersmålet, tyska, engelska, biologi med hälsolära, matematik,
fysik och kemi.

Av vederbörande skolmyndigheter bar förklarats hinder icke möta för
aspiranter till skogshögskolan att vinna inträde vid den till folkhögskolan
Vilan förlagda specialkursen för lantbruksstuderande. Förefintligheten av
denna kurs torde få anses i avsevärd mån underlätta möjligheterna för icke
studenter att nå fram till studierna vid skogshögskolan.

Undervisningsavgiften vid specialkursen utgör sålunda endast 150 kronor
för läsår, varjämte obemedlad elev kan befrias från avgift, medan mindre
bemedlad kan erhålla nedsättning. Vidare stå på vissa villkor stipendier av
statsmedel till förfogande för obemedlade och mindre bemedlade elever och
utgå dessa, alltefter bebovsgraden, med respektive 35, 20 och 15 kronor
för månad av läsår.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Emellertid måste vissa villkor uppställas för skogsstuderandes inträde vid
kursen.

Enligt för kursen gällande reglemente hava för lantbruksstuderande följande
inträdesvillkor föreskrivits:

1) att hava fyllt 19 år;

2) att hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från

a) antingen statsunderstödd lantmannaskolas huvudkurs eller längre
kurs;

b) eller kurs vid av staten upprättad eller understödd lantbruksskola;

3) att dels i nämnda avgångsbetyg hava erhållit minst betyget med beröm
godkänd i jordbrukslära och husdjurslära, dels ock kunna förete intyg från
föreståndaren för den skola, som utfärdat avgångsbetyget, om lämpligheten
för fortsatta lanthruksstudier; samt

4) att

a) antingen hava genomgått andra årskurs vid statsunderstödd folkhögskolas
huvudkurs samt kunna förete

dels av nämnda skolas föreståndare i samråd med dess lärarråd lämnat
vitsord örn att hava i sagda årskurs åtnjutit och med nit och intresse deltagit
i undervisningen i modersmålet och dess litteratur, historia, samhällskunskap,
matematik, biologi och fysik samt engelska eller tyska,

dels ock, på sätt specialkursens rektor efter lärarrådets hörande bestämmer,
intyg om kunskaper i svenska språkets grammatik

b) eller hava avlagt realexamen

c) eller kunna förete sådant vitsord om kunskaper, jämförliga med dem
sistnämnda examen avser att bibringa, som godkännes av specialkursens rektor
efter lärarrådets hörande.

Därest skogsstuderande skola beredas tillträde till kursen, synes detta
endast behöva föranleda ändringar i de under punkterna 2) och 3) uppställda
antagningsvillkoren.

För skogsstuderande bör sålunda i stället för kurs vid lantmannaskola eller
lantbruksskola krävas att hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från
någon statens eller därmed jämförlig skogsskola samt att i nämnda avgångsbetyg
hava erhållit i svenska språket och matematik minst betyget med beröm
godkänd samt i de skogliga fackämnena skogs- och fältmätning, skogsskötsel,
skogsuppskattning, skogsindelning samt skogsteknologi med byggnads-
och dikningslära genomsnittligt i såväl teoretiska kunskaper som praktiska
arbeten minst betyget med nöje godkänd. Vidare synes böra stadgas
som inträdesvillkor för specialkursen, att sökande skall förete intyg från föreståndaren
för den skogsskola, som utfärdat avgångsbetyget, att han är synnerligen
lämplig för vinnande av högre skoglig utbildning.

Beträffande reglementets bestämmelser i övrigt för specialkursen synes,
för tillgodoseende av de skogsstuderandes intresse, ändring påkallad i fråga
om tiden för lärokursen, som för närvarande omfattar två läsår, vardera under
tiden 1 november—31 augusti nästföljande år.

De studerande, som över skogsskola söka vinna inträde vid skogshögskolan,
tillhöra med avseende å sina teoretiska förkunskaper två huvudgrupper
nämligen dels elever, som avlagt realexamen, dels elever, vilkas allmänna skolunderbyggnad
inskränker sig till folkskola, eventuellt kompletterad med kurs
vid folkhögskola eller lantmannaskola. Beträffande båda grupperna gäller,
såsom av det följande framgår, att de studerande redan vid avslutandet av
skogsskolans kurs äga sådant mått av praktiska färdigheter, att ytterligare
praktik ej är erforderlig för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

I syfte att undvika en onödig försening av den under alla förhållanden mycket
omfattande utbildningstiden för ifrågavarande studerande, böra kurserna

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

vid de särskilda utbildningsanstalterna om möjligt jämkas på sådant sätt, att
något så när bekväm anslutning kan vinnas såväl från skogsskolan (avslutning
30 september) till specialkursen vid Vilan (början 1 november) som
från sistnämnda kurs (avslutning 31 augusti) till skogshögskolans förberedande
kurs (början 10 juli). Att den tvååriga specialkursen avslutas till
början av juli månad är av största betydelse för båda de nämnda grupperna
av studerande. Däremot är det i regel endast de studerande, som avlagt
realexamen, vilka hava intresse av att specialkursen ej tager sin början
före den 30 september, då skogsskolans kurs avslutas. Övriga studerande
hava nämligen i regel att genomgå en andra årskurs vid folkhögskola, innan
de äro behöriga att vinna inträde vid specialkursen.

Av gjorda överväganden framgår, att läroåret för skogshögskolans förberedande
kurs ej lämpligen kan framflyttas, och en förskjutning av läroåret
vid skogsskolorna synes ej heller kunna ifrågasättas med hänsyn till de särskilda
skäl, vilka föranlett dess framflyttande innevarande år en halv månad
(värnpliktstjänstgöring). Man torde därför vara nödsakad överväga, huruvida
icke en omläggning av specialkursens läsår kan genomföras.

Innan förutsättningarna för en dylik lösning av frågan upptagas till behandling,
må här framhållas, att man för närvarande icke torde kunna ifrågasätta
att inrätta en särskild specialkurs för skogsstuderande, varigenom de
nu påtalade olägenheterna eljest kunnat undvikas. Antalet studerande vid
lantbrukshögskolan är för närvarande fastställt till högst 25, och vid skogshögskolan
beräknas samma antal studerande årligen komma att antagas. Vid
sådant förhållande torde de studerande vid båda högskolorna, som före inträdet
genomgå specialkursen, icke kunna bliva flera än högst c:a 25, vilket
antal kan, om än med någon svårighet, emottagas av den nuvarande specialkursen
vid Vilan.

Specialkursen, vars plan och villkor för undervisningen tillrättalagts för
fortsatt utbildning vid en praktisk högskola, synes såvitt möjligt icke böra
emottaga andra elever än sådana, som kunna väntas vinna inträde vid någon
av de båda högskolorna. I första hand inställer sig då spörsmålet örn sådan
kontroll av elevantagningen till kursen, att utbildningen endast hålles tillgänglig
för dem, som med hänsyn till personliga förutsättningar och tillströmningen
till de båda högskolorna ha stora utsikter att bliva antagna till studerande
vid någon av dessa. Erfarenheterna från kursens hittillsvarande
verksamhet lära ha givit vid handen, att de fordringar på kvalificerade betyg
från lantmanna- eller lantbruksskola, som nu gälla för inträde, jämte övriga
inträdesfordringar för kursen icke äro en pålitlig regulator i detta avseende.
Någon förbättring härvidlag torde icke heller vara att vänta med hänsyn
till det stora antalet skolor av skilda slag, från vilka betygen härröra. På
grund härav har fråga uppstått örn inläggande i specialkursen av en kortare,
förberedande kurs med karaktär av provkurs, vid vars slut de elever, som
icke äga förutsättningar för fortsatt utbildning avskiljas. Ett sådant urval
bland de sökande till högskolorna på detta tidiga stadium torde vara av stort
värde icke'' endast ur de synpunkter, som förut anförts, utan även med hänsyn
till undervisningens bedrivande vid specialkursen.

Därest nu den förberedande kursen anordnas före det första läsåret vid
specialkursen, kan undervisningen under andra läsåret avslutas i juni månad.
Därigenom tillgodoses de skogsstuderandes intresse av en god anslutning
till skogshögskolan. För dem, som över lantmanna- eller lanlbruksskola silka
inträde vid lantbrukshögskolan, kan den ifrågasatta anordningen betyda en
försämring såtillvida, att det tillfälle lill ett halvt års praktik mellan folkhögskolans
andra årskurs och specialkursen, som nu förefinnes, ersättes med
möjligheten att erhålla praktik under ej fullt 5 månader mellan specialkursen

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

YHanden
över P. M.

och lantbrukshögskolan, vari vårpraktik ej kan ingå. Det synes emellertid föga
sannolikt, att detta kan medföra några svårare olägenheter för studerande,
som förut under många år deltagit i praktiskt jordbruksarbete.

Det har tidigare gjorts gällande, att en förlängning av specialkursen vore
erforderlig. Den förberedande kursen kan lämpligen anordnas på sådant
sätt, att en dylik förlängning vinnes utan annan tidsförlust för de lantbruksstuderande,
som ej avlagt realexamen och ej heller genomgått folkhögskolas
andra årskurs, än den nyss omnämnda minskningen av praktiktiden. På
samma gång uppstår möjligheten att avkorta kursen något för de elever, som
med kvalificerade betyg avlagt realexamen, genom att befria dessa från deltagande
i den förberedande kursen. Lämpligen bör härför fordras att hava
vid avlagd realexamen i originalbetyg förvärvat minst med beröm godkänd
i modersmålet, matematik och ett främmande språk. För de skogsstuderande
är nämnda förhållande av stor betydelse, enär de, som avlagt realexamen,
endast därigenom kunna — såsom motsvarande grupp bland de lantbruksstuderande
— kompenseras för sina föregående, längre skolstudier
genom ett års tidsvinst vid den fortsatta utbildningen.

En allmän vinst av en på nämnda sätt utvidgad undervisning vid specialkursen
synes vara, att de folkskolebildades möjligheter att göra sig gällande
i konkurrensen med dem, som avlagt kvalificerad realexamen, därigenom
ökas.

Av angivna skäl föreslås, att specialkursen vid Vilan omlägges på följande
sätt. Eli förberedande kurs anordnas nied början 1 maj, då folkhögskolornas
andra årskurs nyss avslutats, och nied avslutning den 31 augusti. Ansökan
om inträde till kursen skall av alla, som önska åtnjuta undervisning vid specialkursen,
ingivas till styrelsen för kursen före viss dag i april månad, därvid
sökande, som enligt vad förut sagts kan erhålla befrielse från förberedande
kursen, skall i ansökan angiva, huruvida han önskar sådan befrielse.
Därest han vid ansökningstillfället är lärjunge vid lantbruks- eller lantmannaskola
eller vid skogsskola, må han före bestämd dag i oktober månad
komplettera sin ansökan med avgångsbetyg från dylik skola. Styrelsen för
kursen antager elever till förberedande kursen till så stort antal, att efter
verkställt urval vid förberedande kursens slut de kvarvarande från nämnda
kurs jämte de sökande, som inneha kvalificerad realexamen, tillsammans
bilda en första årsklass av lämplig storlek. Det första läsåret omfattar lika
med nu tiden 1 november t. o. m. 31 augusti följande år. Andra läsåret tar
sin början 1 november, vilket heller icke innebär någon förändring av den
nuvarande ordningen, men avslutas förslagsvis den 10 juni nästföljande år.
Specialkursen, sorn nu har en längd av 20 månader, kommer i sådant fall att
omfatta: med förberedande kurs 21 månader 10 dagar och utan förberedande
kurs 17 månader 10 dagar.

Över utredningsmännens förslag i förevarande delar ha följande yttranden
avgivits.

Domänstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, lärarrådet
vid skogshögskolan samt jägmåstarföreningarna lia tillstyrkt förslaget.

Styrelsen för skogshögskolan har uttalat, att tillvaron av endast en väg från
skogsskola till skogshögskolan förenklar saken för dem, som utan studentexamen
vilja söka inträde vid högskolan. Styrelsen anser emellertid, att de
i dess betänkande framlagda skälen för anordnande av tre alternativa utbildningslinjer
för icke-studenter äro så bärande, att vid utformande av detaljföreskrifter
i denna del styrelsens förslag borde kunna vinna beaktande.

Lärarrådet vid specialkursen för lantbruksstuderande vid Vilans folkhögskola
har framhållit bland annat, att anordnandet av förberedande kurs till

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

specialkursen skulle medföra fördelar särskilt med hänsyn till att ett urval
bland eleverna kunde ske redan elter 4 månader samt att kurstiden bleve
förlängd för vissa elever. Lärarrådet bar dock gjort gällande, att även inläsning
av den nuvarande lärokursen bör i viss omfattning börja under den
förberedande kursen främst i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi.
Det blir därför nödvändigt, att i flertalet fall låta även personer med realexamen
genomgå den förberedande kursen. Emellertid kunna studerande,
som avlagt realexamen med sådana kvalificerade betyg, som i P. M. föreslagits,
intagas i första årsklassen efter godkänd tentamen i samband med förberedande
kursens avslutning, vilken tentamen även bör omfatta de delar
av gymnasiets lärokurs, som enligt blivande undervisningsplan skall läsas
under den förberedande kursen. Lärarrådet bär tillstyrkt den i P. M. föreslagna
omorganisationen med följande ändringar:

1. För inträde i specialkursens första årskurs bör normalt fordras flyttning
från den förberedande kursen. Sökande, som avlagt realexamen med
vitsordet med beröm godkänd i originalbetyget i modersmålet, matematik och
ett främmande språk, må dock efter prövning kunna antagas till elev i första
årsklassen utan att lia genomgått den förberedande kursen.

2. Tiden för avgångsexamen från specialkursen framflyttas från den 10
juni till den 20 juni.

Styrelsen för specialkursen, som i yttrande över betänkandet angående
omorganisation av den högre skogsundervisningen tidigare tillstyrkt förslaget,
att specialkursen skulle göras tillgänglig för aspiranter till skogshögskolan
och att godkänd avgångsexamen från denna kurs finge medföra rätt
till inträde vid nämnda högskola, har på av lärarrådet angivna skäl tillstyrkt
de av lärarrådet föreslagna ändringarna.

Skolöverstyrelsen, som i yttrande över det av styrelsen för skogshögskolan
framlagda betänkandet i princip intet haft att erinra mot att specialkursen
vid Vilans folkhögskola anlitades även för skogsstuderande, har med anledning
av de i P. M. framlagda förslagen örn vidsträcktare möjligheter till särskild
prövning för studentexamen för dem, som avlagt realexamen, samt
beträffande omorganisation av nämnda specialkurs anfört i huvudsak följande.

I samband med omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet medgavs
genom kungörelse den 22 juni 1934 (nr 354) rätt för dem, som avlagt
realexamen eller förvärvat s. k. normalskolekompetens, att undergå särskild
prövning enligt fordringarna för studentexamen i ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära. De sakkunnigas förslag innebär, att denna rätt skulle
utsträckas så att möjlighet skulle öppnas att komplettera betygen i realexamen
efter fordringarna i studentexamen i samtliga realskolans kunskapsämnen
utom kristendomskunskap, franska, historia med samhällslära samt
geografi. Redan då det gällde att införa rätt lill dylik prövning allenast i
tre ämnen, uttalades inom överstyrelsen tvekan örn lämpligheten av den
ifrågasatta reformen. Då ännu ingen efterprövning enligt den nyssnämnda
kungörelsen ägt rum, har någon erfarenhet om bestämmelsens praktiska
verkningar icke kunnat vinnas. Överstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla,
att i de ämnen, som kräva ett laborativt arbetssätt, särskilt fysik och
kemi, värdet av genom dylik efterprövning uppvisade kunskaper, vilka av
naturliga skäl i regel torde komma att inhämtas endast genom läroböcker,
torde bli ganska ringa. Den tvekan, som förefanns rörande lämpligheten att
medge ifrågavarande efterprövningsrätt i tre ämnen för att öppna vägen till
gymnastiska centralinstitutet för realskoliter, måste inför det nu föreliggande
förslaget alt utsträcka kompletteringsrälten till ytterligare fyra av realskolans
ämnen, göra sig starkare gällande. Det tordt'' ligga i sakens natur att en på

Kungl. Maj:ts proposition nr 1.36''.

detta sätt förvärvad kompetens inte är jämförlig med en vanlig studentexamen,
där kunskaperna i ett flertal ämnen måste redovisas vid samma tillfälle.
Örn förslaget antages, torde man lia alt räkna med att krav komma att
resas på att även andra fackhögskolor skola göras tillgängliga för inträdessökande,
som endast avlagt en på ett eller annat sätt kompletterad realexamen.
Det torde svårligen kunna förebringas några mera vägande skäl för
att uppställa studentexamen som villkor för tillträde till övriga fackhögskolor,
vid vilka studentexamen för närvarande utgör villkor för inträde, då man
icke kräver denna examen av dem, som vid skogshögskolan skola utbildas
till jägmästare.

Det framlagda förslaget, som i själva verket innebär ett sönderbrytande
ay studentexamen, måste alltså sägas innebära så vittgående konsekvenser
på olika områden, att en mera allsidig utredning borde företagas, innan förslaget
genomföres. Då emellertid tiden ej medgivit för överstyrelsen att nu
verkställa någon dylik utredning och då principen redan är genomförd beträffande
gymnastiska centralinstitutet, anser sig överstyrelsen, som finner
det betydelsefullt, att möjlighet icke helt betages dem, som avslutat sina
egentliga skolstudier med realexamen, att vinna högre teoretisk utbildning
för skoglig verksamhet, icke under föreliggande förhållanden böra motsätta
sig förslaget.

Vad angår frågan örn den föreslagna omläggningen av specialkursen vid
Vilans folkhögskola har överstyrelsen, sedan överstyrelsens förut återgivna
yttrande över det av styrelsen för skogshögskolan avgivna betänkandet avlåtits,
ägnat arbetsresultatet vid specialkursen särskild uppmärksamhet och
därvid kommit till den uppfattningen, att kursen i sin nuvarande form väl
fyller den uppgift, för vilken kursen kommit till, nämligen att meddela personer,
som vuxit upp vid jordbruket, kunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan
och mejeriinstitutets högre kurs. Överstyrelsen finner sålunda
med hänsyn härtill skäl icke för närvarande föreligga att påyrka en omläggning
eller förlängning av specialkursen. Den föreslagna omläggningen skulle
sålunda helt bli en följd av den nya uppgift, som kursen skulle övertaga.

Ur pedagogisk synpunkt utgör förlängningen en fördel, då den möjliggör
en mindre pressad arbetstakt. I ekonomiskt avseende kommer däremot omläggningen
att medföra en försämring, i det att såväl eleverna som staten
komma att få vidkännas ökade kostnader. För elever, som ha lång resväg,
kommer ökningen i resekostnader att bli betydande, då ett avbrott i kursen
på omkring 14 dagar göres vid midsommartiden och eleverna därför för genomgång
av den förberedande kursen skulle få bekosta fyra resor mellan
hemmet och kursorten. Man torde inte heller kunna bortse från den även
av de sakkunniga påpekade olägenhet, som ligger däri, att de studerande,
som över lantmanna- eller lantbruksskola och folkhögskolas andra årskurs
söka inträde vid lantbrukshögskolan, betagas möjligheten att erhålla vårpraktik
det år, då de börja i den förberedande kursen. Ytterligare en olägenhet
ligger däri, att under maj och förra delen av juni månad tre »klasser»
skulle komma att arbeta samtidigt vid specialkursen. Med hänsyn till
önskvärdheten att i den förberedande kursen, som skulle utgöra en provkurs,
anlita samma lärare som i de båda andra klasserna måste lärarna under
nämnda tid, då även avgångsexamen skall äga rum, åtaga sig en synnerligen
tung arbetsbörda.

Enligt reglementet för kursen må antalet elever i varje årsklass utgöra
högst 25. Erfarenheten har emellertid visat, att, åtminstone när det gäller
undervisning i matematik och naturvetenskapliga ämnen, elevantalet i varje
klass vid kursen icke bör överstiga 20. Elevantalet har under de sex år
kursen varit i verksamhet i medeltal uppgått till 17.2 i första och 12.4 i andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

årsklassen. Om man räknar med 20 elever per klass och samma tillströmning
av elever i fortsättningen, skulle sålunda för den nya kategorien av elever
endast 2 å 3 platser stå öppna; om man räknar med 25 elever i varje
klass skulle 7 å 8 nya elever kunna få utrymme. Det är sant, att avgångsprocenten
ur första årsklassen är rätt liög, och det är väl sannolikt, att denna
procent skulle bli mindre, om en förberedande kurs införes, men då det icke
torde finnas några hållpunkter för att bedöma, huru många aspiranter till
skogshögskolan som kunna tänkas välja denna utbildningsväg, synes det icke
för närvarande möjligt att med någon visshet avgöra, örn kursen kan anses
tillräcklig för även det nya ändamål, som nu är ifrågasatt. Utom för lantbrukshögskolan
och skogshögskolan har man även att räkna med att kursen
alltjämt skall lämna utbildning för inträde vid mejeriinstitutets högre
kurs; för närvarande lära tre elever i första årsklassen förbereda sig för
fortsatta studier vid detta institut.

Av dem, som under de fyra senaste åren vunnit inträde vid lantbrukshögskolan,
ha 8 per år eller drygt hälften kommit från specialkursen. Antalet
studerande vid högskolan är för närvarande fastställt till 25 men lär beräknas
bliva något högre i framtiden (30). Även om antalet av sådana studerande
vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan, som genomgå specialkursen,
icke skulle bli större än 25, vilket synes överstyrelsen sannolikt, följer
dock icke därav, att den nuvarande kursen har tillräcklig kapacitet för
att fylla samtliga tre ändamål, för vilka den efter omläggningen skulle avses.
Även i framtiden nödgas man förutsätta en viss avgång under utbildningstiden;
dessutom torde kunna antagas, att 1—3 elever årligen komma att gå
till mejeriinstitutets högre kurs. Man torde därför näppeligen kunna räkna
med att kursen — utan anordnande av parallellundervisning i flertalet läroämnen
— kan förse de båda högskolorna tillsammans med mera än 15 (vid
en intagning i första årsklassen av 20) och högst 20 inträdessökande. För
att icke alltför många platser vid kursen skola berövas de lantbruksstuderande,
torde det alltså böra föreskrivas, att en viss del av platserna, exempelvis
två tredjedelar, skola förbehållas den kategori studerande, för vilken
kursen ursprungligen inrättats.

Såsom nämnts har en undersökning givit vid handen, att specialkursen i
sin nuvarande omfattning och organisation väl motsvarar det ändamål, för
vilket den tillkommit. Då den föreslagna omläggningen, enligt vad förut visats,
är förenad med åtskilliga olägenheter, och då det synes ovisst, huruvida
icke den nya organisationen utan en dubblering av åtminstone första årsklassen
skall få alltför ringa kapacitet, hyser överstyrelsen stor tvekan, om
det kan vara välbetänkt att redan nu ombilda specialkursen för ett ändamål,
som ligger utanför dess egentliga syfte.

överstyrelsen har vidare påpekat möjligheten att anordna en särskild specialkurs
för de skogsstuderande, exempelvis vid något folkskoleseminarium,
överstyrelsen vill emellertid icke bestrida, att även den lösning, som föreslagits
av de sakkunniga, är möjlig, och vill därför, särskilt med hänsyn till
att specialkursens styrelse och lärarråd i huvudsak tillstyrkt omläggningen,
icke motsätta sig den föreslagna omorganisationen av kursen. Dock anser
sig överstyrelsen därvid böra framhålla följande önskemål.

Den förberedande kursen, som bör fortgå utan något liingre avbrott,
synes kunna inskränkas till 31/2 månader. Undervisningsplanen för den
förberedande kursen bör läggas så, att arbetet koncentreras till realskolans
kurser och därutöver omfattar en del av gymnasiets kurs endast i tre ämnen,
liimpligast matematik, fysik och ett främmande språk, nämligen det,
som vederbörande elev ämnar välja till huvudspråk i kursen.

Studerande med pä föreslaget sidi kvalificerade realexamensbetyg böra

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

kunna vinna inträde i specialkursen utan genomgång av den förberedande
kursen genom prövning i matematik och fysik samt tyska eller engelska.
Dylik prövning bör dock enligt överstyrelsens bestämda mening icke ske
året före kursens början utan bör — bland annat för att möjliggöra en rättvis
jämförelse mellan de båda kategorierna av aspiranter till kursen — försiggå
i samband med avslutningen av den förberedande kursen. Örn denna kurs
förlägges så, att den avslutas omkring mitten av augusti, torde de elever
vid skogsskolorna, som önska pröva, utan större svårighet kunna beredas
behövlig ledighet från arbetet vid skogsskolorna, som avslutas först den 30
september.

Beträffande kostnaderna för omorganisationen av kursen har styrelsen
för kursen beräknat, att den för de särskilda kostnader, som bli förknippade
med kursens förlängning, bör dels få upptaga en särskild avgift av 75
kronor per elev i den förberedande kursen, dels erhålla en gottgörelse av
staten för lokalhyra om 1,000 kronor, utöver det belopp av 1,000 kronor,
som av Kungl. Majit i proposition till innevarande riksdag begärts som
bidrag till lokalhyra för kursen. Därest stipendier av statsmedel skola utgå
till deltagarna i den förberedande kursen efter samma grunder, som nu sker
inom specialkursen, och antalet deltagare begränsas till högst 25 samt den
förberedande kursen kommer att pågå under högst 3 V2 månader, torde
för ändamålet ett belopp av 1,750 kronor per år böra beräknas, varemot
anslaget pä grund av förkortningen av lästiden för andra årsklassen kan
minskas med 600 kronor; för stipendieändamål bör alltså anslaget till specialkursen
höjas med 1,150 kronor. Enligt reglementet skola vid kursen
tvenne lärare vara fast anställda. Genom särskilda beslut av Kungl. Majit
har emellertid dispens meddelats från denna bestämmelse, varje gång för
ett läsår, och undervisningen har hela tiden uppehållits med vikarier
eller timlärare. Skulle tjänsterna komma att tillsättas och arbetstiden förlängas
på föreslaget sätt, måste tydligen en höjning av lärarlönerna komma
till stånd. Då emellertid även för läsåret 1936/1937 räknats med att lärartjänsterna
skola uppehållas med timlärare, anser överstyrelsen sig här
kunna inskränka sig till att beräkna kostnaderna under den förutsättningen,
att den nuvarande anordningen med timlärare bibehålies. Om så sker, skulle
enligt överstyrelsens beräkning, sedan omläggningen genomförts, kostnaderna
för timlärarlönerna ökas med 2,400 kronor årligen. Till rektor för kursen
utgår för närvarande ett arvode av 300 kronor. Då detta arvode redan med
nuvarande anordning måste anses mycket lågt och då rektor i följd av omläggningen
genom den förberedande kursen och prövningsförfarandet samt
kursens förlängning tydligen får avsevärt ökat arbete, synes en höjning av hans
arvode påkallat, överstyrelsen anser, att arvodet bör sättas till 500 kronor.
Den årliga kostnadsökningen efter genomförande av omläggningen blir då
(1,000 + 1,150 + 2,400 + 200 =) 4,750 kronor.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har såsom eget yttrande åberopat ett av
lärarrådet vid högskolan avgivet yttrande, vari lärarrådet anslutit sig till de
förslag beträffande omorganisation av specialkursen vid Vilans folkhögskola,
som förordats av skolöverstyrelsen.

Svenska trävaruexportföreningen har uttalat att, då det efter prövning icke
funnits möjligt att medgiva realskolebildade direkt inträde till skogshögskolan,
det är önskvärt att det blir verklighet av den av sakkunniga dem
anvisade vägen till inträde genom fyllnadsprövning.

Svenska forstmästarförbundet har gjort gällande, att de två vägar, som
anvisats för realskolebildades inträde till högskolan, praktiskt taget innebära
krav på studentexamens kunskaper och att de verka starkt penningoch
tidskrävande. Förbundet ifrågasätter, huruvida de teoretiska inträdes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

fordringarna verkligen behöva ställas så höga som skett. Trots strävanden
i motsatt riktning måste de sägas fortfarande vara av den natur, att aspiranterna
sovras nästan uteslutande efter sin allmänna skolunderbyggnad
och icke efter sin lämplighet för praktiskt skogsbruk.

Undervisningen vid skogshögskolan skall enligt den plan, jag i det före- Departementsgående
förordat, hädanefter meddelas endast vid en studielinje, vars ändamål
skall vara att utbilda praktiska yrkesmän samt därjämte förbereda dem,
som ämna vid högskolan bedriva fortsatta vetenskapliga studier, för dylik studieverksamhet.
Det framgår av vad jag i fortsättningen kommer att anföra
om utbildningens allmänna läggning och de krav, som ur olika synpukter
böra ställas på studiearbetet vid skogshögskolan, att undervisningen redan
från början måste hållas på en nivå, som åtminstone i de mera betydelsefulla
ämnena bör motsvara det kunskapsmått, studentexamen på realgymnasiet
lämnar. Av denna anledning och med hänsyn till de inträdesfordringar,
som gälla för övriga högskolor, anser jag, att för inträde vid skogshögskolan
i princip bör fordras studentexamen med de betygsfordringar i vissa ämnen,
som av utredningsmännen angivits, ävensom — på sätt i P. M. likaledes
föreslagits — företeende av betyg över kunskaper motsvarande fordringarna
för flyttning till det fyraåriga gymnasiets näst högsta ring i det av ämnena
tyska eller engelska, vari betyg över studentkunskaper ej företes.

Emellertid föreligger för skogshögskolans del, där utbildningen i första
hand avser meddelande av kompetens för praktisk skogsförvaltning, goda
skäl att, i viss överensstämmelse med reglerna för inträde vid tekniska högskolan
och lantbrukshögskolan, icke uppställa studentexamen som ovillkorlig
fordran för inträde. Jag får i detta avseende hänvisa till vad jag i en
föregående avdelning uttalat om betydelsen av att inträde till den ändrade
jägmästarutbildningen vid skoghögskolan underlättas för sådana för yrket
lämpade ynglingar, som avslutat sin allmänna skolbildning på ett lägre plan
än studentexamen. Vid den inom departementet företagna utredningen har
särskild uppmärksamhet ägnats åt denna fråga. Därvid har utformats en
studielinje, som leder till skogshögskolan över folkskola, skogsskola, folkhögskola
och specialkursen vid Vilans folkhögskola. Jämväl för dem, som avsluta
skolstudierna med realexamen, har man sökt öppna en väg till skogshögskolan,
särskilt med hänsyn till den omständigheten, att realexamen hittills
haft en större betydelse för skogsyrket än för de flesta andra grenar av teoretisk
eller praktisk utbildning, enär forstmästarkursen, som genom nu förevarande
organisationsförändring skulle upphöra, i regel bygger på den allmänna
skolbildning, realexamen lämnar.

Vad först angår realexamen som allmän underbyggnad för högre skoglig
utbildning vill jag framhålla, att kompetensen hos en mycket stor del av dem,
som avlagt nämnda examen, ingalunda torde vara särskilt lämpad som grund
för sådan utbildning, åtminstone icke när det gäller studier vid en högskola.

Den i detta sammanhang framförda uppfattningen, att en direkt anslutning
av högre skoglig utbildning till realexamen borde särskilt eftersträvas, kan
jag därför ej biträda. Däremot torde det förhålla sig så, att många yng -

Kungl. Majlis proposition nr 136-

lingar med goda förutsättningar för högre skoglig utbildning avsluta sina
skolstudier med realexamen vid högre allmänt läroverk eller — sannolikt
oftare — vid någon av de talrika realskolor, som icke meddela högre kompetens,
antingen av ekonomiska skäl eller på grund av håg för praktiskt
arbete. För dem bör man söka i skälig grad underlätta inträdet vid skogshögskolan.

I P. M. ha föreslagits två vägar, som skulle leda från realexamen till skogshögskolan.
Den ena skulle föra till högskolan genom förvärvande av sådana
kunskaper i vissa ämnen, som nyss angivits för inträdessökande, vilka avlagt
studentexamen, därvid kunskaperna i de sex ämnena modersmålet, tyska
eller engelska, biologi med hälsolära, matematik (allmän kurs och specialkurs),
fysik och kemi, skulle styrkas genom särskild prövning enligt fordringarna
för studentexamen. Skolöverstyrelsen, som visserligen hyst vissa betänkligheter
av principiell art mot förslaget att de, som avlagt realexamen,
skulle berättigas att undergå särskild prövning i förenämnda ämnen enligt
fordringarna för studentexamen, har icke motsatt sig förslaget. Då jag är
viss om, att de, som på angivet sätt kunna förvärva studentkunskaper i
nämnda ämnen, i regel äga samma förutsättningar att bedriva studier vid
skogshögskolan som studenter med motsvarande kompetens i ämnena, vill
jag tillstyrka, att sådan kompetens, som nu är ifråga, skall — vid sidan av
studentexamen — medföra behörighet för inträde vid högskolan. I samband
med utfärdande av stadgar för skogshögskolan bör därför den särskilda
prövningsrätten för studentkompetens utsträckas att omfatta samtliga
här omförmälda ämnen, vari sådan kompetens skulle kunna fordras.

Den andra av utredningsmännen föreslagna vägen, som även anvisats av
skogshögskolans lärarråd och styrelse, skulle föra de realskolebildade över
skogsskolan till specialkursen vid Vilans folkhögskola, vilken, på samma
sätt som den nu bereder väl kvalificerade elever från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
till inträde vid lantbrukshögskolan, skulle möjliggöra för
de bästa eleverna vid skogsskolorna att vinna inträde vid skogshögskolan efter
förvärvande av i huvudsak samma formella kompetens som skulle krävas av
nyssnämnda grupp av inträdessökande, vilka ej avlagt studentexamen. Jag
har redan i det föregående framhållit, att jag anser en sådan väg för fortbildning
böra öppnas för skogsskolornas elever. I likhet med utredningsmännen
anser jag icke lämpligt att nu anordna en särskild specialkurs för de skogsstuderande,
enär det är tvivelaktigt om antalet av dessa, åtminstone till en
början, blir så stort, att en dylik åtgärd är försvarlig och den nuvarande specialkursen
tillsvidare synes kunna bereda utrymme för såväl lantbruks- som
skogsstuderande. För tillgodoseende av de lantbruksstuderandes intresse
torde kunna föreskrivas, att viss del av antalet elevplatser vid specialkursen,
exempelvis sextio procent, skall stå till nämnda studerandes förfogande.

Därest de skogsstuderande skola kunna på ett ändamålsenligt sätt inpassa
specialkursen i den för dem gällande studieordningen, måste emellertid en
omläggning av kursen ske, som bland annat innebär inrättande av en förberedande
kurs till densamma. Lärarrådet och styrelsen för specialkursen ha

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

med några jämkningar tillstyrkt utredningsmännens förslag i detta avseende.
Skolöverstyrelsen, som ansett att omläggningen skulle vara förenad med vissa
olägenheter, har likväl icke motsatt sig förslaget men ifrågasatt vissa ytterligare
jämkningar av organisationen. Den föreslagna förändrade planen för
specialkursen i av skolöverstyrelsen godkänd form synes visserligen medföra
olägenheter för de lantbruksstuderande i vissa avseenden, bland annat
något ökade kostnader för eleverna, men då den i andra hänseenden innebär
en obestridlig förbättring av den nuvarande ordningen, främst genom det tidiga
urvalet och förlängningen av undervisningstiden, samt därjämte möjliggör
kursens gemensamma utnyttjande för lantbruks- och skogsstuderande, vill
jag tillstyrka densamma. För dem, som med goda vitsord avlagt realexamen
och sedermera, likaledes med goda vitsord, genomgått skogsskola, beredes
härigenom tillfälle att efter ytterligare studier under knappt två år vinna
inträde vid skogshögskolan.

I fråga om organisationen av den förberedande kursen i övrigt vill jag
framhålla, att elevernas kostnader böra nedbringas så långt lämpligen kan
ske. Kursavgiften synes sålunda kunna bestämmas till 25 kronor. Stipendier
torde icke böra utgå till andra elever vid nämnda kurs än dem, som
fortsätta utbildningen vid specialkursen. Dessa elever synas kunna vid inträdet
i första årsklassen av specialkursen retroaktivt tilldelas stipendium för
den förberedande kursen enligt samma grunder som nu gälla för specialkursens
elever.

Enligt förslag, som avgives i det följande, skulle den nya organisationen
av specialkursen träda i kraft från och med läsåret 1937/1938, vilket innebär,
att den förberedande kursen, som skulle taga sin början den 1 maj 1937,
komme att pågå under två månader av nästkommande budgetår. Med hänsyn
till formen för utbetalande av bidrag till specialkursen, synes emellertid
lämpligt, att hela anslaget för 1937 års förberedande kurs upptages för budgetåret
1937/1938. Det nu framlagda förslaget angående organisationen av
specialkursen vid Vilans folkhögskola föranleder sålunda icke ändring av det
i statsverkspropositionen för nästkommande budgetår äskade anslaget för
ifrågavarande ändamål.

2. Praktiska förkunskaper.

För inträde vid skogshögskolans jägmästarkurs äro särskilda fordringar i
fråga örn praktik ej uppställda, och vid urval bland inträdessökande må hänsyn
till sådan praktik ej tagas. Den praktiska utbildning, som lämnas vid
förberedande kursen, har ansetts tillfyllest. För inträde vid forstmästarkursen
fordras intyg av fackman örn verksamt och väl vitsordat deltagande i till
skogsbruket hörande praktiska arbeten under minst 22 månader, i vilken tid
dock ej lärokurs vid skogsskola må inräknas, och skola bland till inträdesberättigade
i främsta rummet de utväljas, vilka äga bästa vitsorden med hänsyn
till såväl kunskaper som lämplighet och praktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utredning Lärarrådet har ingående diskuterat de skäl, som kunna andragas för och
ge%?m. slc03s- mot praktisk förutbildning före den förberedande kursen, som i sig innefatstyrelse.
8 tar cl> lika praktiska övningar. Lärarrådet har därvid, med hänvisning till
olägenheterna av den alltför långa förpraktik, som på grund av rådande förhållanden
i realiteten kommit att gälla för forstmästarkursen, framhållit, att
fri förpraktik visserligen måste tillmätas vissa förtjänster även för högre
skogspersonals utbildning, men att den i regel med hänsyn till såväl effektivitet
som tidsåtgång är väsentligt underlägsen systematiskt ordnad förpraktik
av t. ex. det slag, som i Sverige infördes redan år 1886, då Ombergs skogsskola
apterades för dylikt ändamål och som vid skogshögskolans tillkomst
omändrades till den nuvarande förberedande kursen å Garpenberg. Lärarrådet
har emellertid funnit en viss kortare obligatorisk praktik före den förberedande
kursen ändamålsenlig och har därom anfört följande.

Redan länge har frivillig sådan praktik uppmuntrats från högskolans sida,
och flertalet elever hava också följt dessa råd, så alt de under eller efter skoltiden
deltagit i praktiska skogsarbeten under tider, växlande från några månader
till ett eller annat år. Detta ger vederbörande tillfälle dels till självprövning
beträffande håg och fallenhet för skogsmannayrket, dels ock till ett
stärkande av sina fysiska krafter samt av företagsamhet, självständighet och
ansvarskänsla, allt till stor fördel för den framtida utbildningen å skogsmannabanan.
Med dylik praktik har värnpliktstjänstgöring under utbildning
till reservbefäl i viss mån visat sig jämförbar, varför påbörjande elier
fullgörande av sådan tjänst före inträdet likaledes uppmuntrats. Emellertid
hava med sådan frivillig praktik och tjänstgöring förbundna fördelar ej vid
utbildningens bedrivande kunnat tillfullo utnyttjas, så länge vissa elever kunnat
direkt från avlagd studentexamen vinna inträde vid kursen. Dessa senare
elever befinna sig nämligen vid tiden i fråga ofta i såväl fysiskt och psykiskt
hänseende i en depressionsperiod, vartill hänsyn måste tagas åtminstone under
de första månaderna av förberedande kursen.

Beträffande sådan förpraktiks längd anser lärarrådet det önskvärt, att elev
under första året efter studentexamen medhinner såväl den obligatoriska
praktiken, som första omgången värnpliktsövningar. Då dessa senare börja
omkring 15 juni och vid infanteriet fortgå till 20 december (för vissa andra
trupper till mitten av oktober), kan högst ett halvt års praktik medhinnas
samma år, vilket i regel bör fordras för inträde vid högskolan. Då emellertid
skogspraktik är svår att erhålla kring jul och nyår, d. v. s. omedelbart
efter militära tjänstgöringens slut, synes viss jämkning i tiden önskvärd,
nämligen dels så, att ansökningstidens utgång framflyttas från nuvarande
20 juni till 30 juni samt kursens början från 5 till 10 juli, dels ock så att
rektor i stadgarna bör bemyndigas att medgiva avkortning i praktiktiden med
högst en månad för den, som styrker sig hava fullgjort värnplikt i vapentjänst
med utbildning till reservbefäl.

Med anledning av ett av föreningen jägmästare i enskild tjänst avgivet förslag
örn införande av omkring 17 månaders förpraktik, varav dock omkring
11 månader .skulle få fullgöras efter den förberedande kursen, har lärarrådet
påpekat, att redan stipulerandet i stadgarna av viss kortare förpraktik samt
hänsyntagande till därvid förvärvade vitsord spontant borde leda till att
aspiranter söka meritera sig med längre praktik än den föreskrivna, så snart
detta bet innes underlätta inträdet vid kursen under eventuellt återkommande
hård konkurrens om platser. Genom att vid intagningen tillmäta praktiktiden
och praktikbetygen större eller mindre vikt kan sålunda utvecklingen
i viss mån efter önskan ledas i ena eller andra riktningen, utan att den obligatoriska
praktiktiden behöver göras särskilt lång. Även må erinras örn att
flertalet elever, som ej hindras av värnplikt, bruka söka sig ut i frivillig prak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

tik under sommaren elter förberedande kursens slut, då de medhinna 4 å
4j/2 månads arbete, innan höstterminen vid högskolan börjar.

Styrelsen för skogshögskolan har understrukit önskvärdheten av att den
obligatoriska praktiktiden för studenter ej sattes allt för lång, ty därigenom
försenades den utexaminerades tillträde till den egentliga förvärvsverksamheten,
varjämte utbildningen fördyrades för de studerande. Styrelsen biträder
därför lärarrådets förslag angående en obligatorisk förpraktik för
studenter av minst 6 månaders längd med den jämkning, som lärarrådet förordat.
För icke-studenter, vilka genomgått skogsskola eller fortsättningsskola,
behöver däremot, anser styrelsen, inga särskilda fordringar uppställas
på praktik utöver den. som förvärvats före eller vid nämnda skolor.

I sitt särskilt avgivna yttrande har direktören Ekman anfört, att den
av styrelsen föreslagna obligatoriska förpraktiken enligt hans förmenande
vore allt för knappt tilltagen och horde omfatta minst ett år, under vilken
tid den sökande borde kunna få tillfälle att deltaga i alla slag av skogssysslor.
Den erfarenhet och rutin, som förpraktiken gåve, torde vara nödvändig
för skogsmannens blivande verksamhet, och det borde utan tvivel vara lättare
för ynglingen att utföra detta arbete än för den utexaminerade jägmästaren.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag inhämtas följande. Yttranden

Domänstyrelsen har anslutit sig till direktören Ekmans särskilda yttran-"1''^ tiögskolede
och föreslagit en obligatorisk förpraktik i skogliga arbeten av minst ett betänkande.
år. Först därigenom skulle aspiranten tillföras en mera allsidig inblick i
praktiskt hänseende uti de inom skogsbruket under de olika årstiderna vanligast
förekommande arbetena.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förband har med avseende på vad
styrelsemajoriteten uttalat föreslagit den ändringen beträffande studenter,
att den obligatoriska praktiktiden bestämmes till minst eli år. Centralrådet
anser det vara av största vikt att eleverna vid kursens början besitta en mot
dylik praktik svarande erfarenhet om förhållandena inom skogsbruket.

Denna praktik bör på lämpligt sätt organiseras och kontrolleras, så att vederbörande
verkligen erhålla inblick i de förhållanden, varunder skogsbruket
arbetar. Vidare bör den regelrätt omfatta utförandet av olika slag av skogsarbeten,
så att eleverna icke vid förberedande kursen behöva bibringas dylik
färdighet. Där skulle man alltså kunna inskränka sig till erforderliga prövningar
härutinnan, och sålunda få mera tid disponibel för det egentliga studiearbetet.

Centralrådet, som ansett att, oavsett skolutbildningen, skogsskolan bör för
icke-studenter vara obligatorisk för inträde vid högskolan, har vidare uttalat,
att praktiktidens längd i viss utsträckning bör anpassas efter skolutbildningen.

För ynglingar med endast folkskola torde sålunda före skogsskolan kunna
fordras en praktiktid av minst tre år, under det att för den, som avlagt realexamen,
praktiktiden bör kunna begränsas.

Lärarrådet har beträffande förpraktiken för de aspiranter, som efter avlagd
realexamen över specialkursen men utan skogsskolebildning vinna inträde
vid högskolan, i yttrande över styrelsens betänkande föreslagit, att ett program
för praktikens bedrivande uppgöres samt att ledaren av denna praktik,
vilken bör ilga högre skoglig utbildning, enligt särskilt formulär attesterar
praktiktidens utnyttjande. I huvudsak likartade bestämmelser anser lärarrådet
böra gälla för den praktik av minst 6 manders längd, som såväl av
lärarråd som styrelse föreslagits som obligatorisk flir att efter studentexamen
vinna inträde vid den förberedande kursen å Garpenberg. Såsom motiv för
denna obligatoriska förpraktiks begränsning till (> månader framstår enligt
lärarrådets mening önskvärdheten av, att icke'' de utexaminerades tillträde

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

till egentlig förvärvsverksamhet i allt för hög grad försenas. De fördelar,
som den av herr Ekman föreslagna 1-åriga praktiken skulle innebära, måste
uppenbarligen vägas mot de genom densamma uppkommande olägenheterna,
vilka bestå dels i ett ett-årigt försenande av utträdet i förvärvsverksamhet,
dels i att dröjsmålet mellan studentexamens avläggande och inträdet vid den
egentliga högskolekursen ökas från 2 till 3 år, varigenom risk uppstår, att de
i gymnasiet förvärvade kunskaperna förflyktigas och de teoretiska studiernas
återupptagande försvåras.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, länsjägmästare!öreningen, föreningen
jägmästare i enskild tjänst och de extra jägmästarnas förbund ha
i gemensamt avgivet yttrande framhållit, att värdet av en så kort förpraktik
som 6 månader vore tämligen ringa. Önskvärt vore örn under alla förhållanden
— även om studietiden härigenom på grund av värnplikttjänstgöringen
skulle förlängas — såväl sommar- som vinterpraktik stipulerades som inträdesfordran.
Framför allt syntes sådana praktiska arbeten, som mötte
svårigheter att anordna under kurserna, exempelvis flottningsarbeten, höra
obligatoriskt ingå i förutbildningen. Även praktik i lantmäteritekniska arbeten
torde böra föreskrivas för inträde vid den förberedande kursen, då härigenom
viss tid kunde vinnas vid denna, vilken tid exempelvis kunde komma
ämnet skogsskötsel tillgodo.

Inom Utredningsmännen anföra i meromnämnda P. M. i fråga om måttet av
departementet praktiska förkunskaper till en början, att uppställandet av vissa minimi utarbetad

p. M. fordringar i fråga om allmän praktik saknar betydelse tor dem, som tomt
genomgått någon statens skogsskola. För inträde vid skogsskola fordras,
att sökande företer vitsord örn minst två års skogspraktik. Då undervisningen
vid skogsskola ger fog för att även betrakta dess genomgång som
praktisk verksamhet, kunna alltså de aspiranter till skogshögskolan, vilka
genomgått skogsskola, vid de högre skogliga studiernas påbörjande förutsättas
hava en förpraktik av minst tre år. Vidare anföres:

En förpraktik av dylik längd torde emellertid icke lämpligen kunna föreskrivas
för studenter. En sådan praktiktid skulle nämligen medföra stora
olägenheter för nu ifrågavarande kategori av skogsstuderande, samtidigt som
den näppeligen skulle skänka fördelar i en grad, motsvarande de studerandes
därmed förenade uppoffringar i tid och kostnader. Vid utexaminering
från högskolan skulle dessa i regel komma att uppnå så hög ålder, att vid
utträdet i det praktiska livet vissa anpassningssvårigheter kunna tänkas
uppstå. Vidare torde i detta sammanhang böra beaktas, att skogshögskolans
huvudändamål skall vara att utbilda praktiska yrkesmän, vilka efter
avlagd examen bliva i tillfälle och under alla förhållanden komma att behöva
att å underordnade platser och under erfaren ledning sätta sig in i den
praktiska verksamheten. Ett uttryck härför är domänstyrelsens föreskrifter
om att civiljägmästare, som önskar vinna inträde i domänverket, dessförinnan
skall under två år tjänstgöra som aspirant å vissa revir. Som villkor
för inträde vid skogshögskolan synes sålunda icke lämpligen böra föreskrivas
flerårig praktik.

Ä andra sidan synas skäl tala för införande av fordran på en kortare
praktiktid, förslagsvis 1 år. Lika med vad föreslagits beträffande inträdesfordringarna
för statens skogsskolor synes praktiken för den, som önskar
vinna inträde vid skogshögskolan, obligatoriskt böra inrymma genomgång av
kolarskola, vilket, förutom att detta bör bliva till gagn för den studerandes
praktiska utbildning, även medför den fördelen, att undervisningen i praktisk
milkolning kan slopas vid skogshögskolan och dess förberedande kurs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

I övrigt synes beträffande denna praktik böra gälla, att den till en tid av
minst två månader bör bestå av arbete vid sågverk eller annat därmed jämförligt
träförädlingsverk och till fyra månaders längd av arbete inom sådan
statlig eller enskild skogsförvaltning, med vilken skogshögskolans rektor för
ändamålet träffat överenskommelse örn skogsstuderandes emottagande. Avsikten
härmed är att på sådant sätt åstadkomma viss kontroll av praktiktidens
användning. Då denna kontrollerade praktik närmast torde böra bestå
i utförandet av olika slag inom skogsarbetet förekommande arbeten, såsom
huggning och tillredning av olika virkessortiment, aptering, röjning, dikning,
väg- och kojbyggnad eller dylikt, torde vederbörande förvaltares kontroll
av samma ej behöva bliva särskilt betungande. För att ernå sådan enhetlighet
med avsende på praktiktidens utnyttjande, som för skogshögskolans ledning
kan möjliggöra en gradering av sökandes till högskolan lämplighet för
yrket i praktiskt hänseende, torde vederbörande praktikanter, med avseende
på ifrågavarande 4 månaders tjänstgöring, böra vara skyldiga att föra dagbok
över sitt arbete, varjämte överenskommelse torde böra träffas med cheferna
för de lokalförvaltningar, varå praktikanterna arbeta, att intyg skall
lämnas beträffande detta arbete enligt visst av skogshögskolans rektor fastställt
formulär. Praktikant bör om möjligt avlönas enligt å orten gällande
ackordspriser för skogsarbeten. Han bringas därigenom i nära kontakt med
de svårigheter, som utmärka varje slag av arbete, och erhåller en god grund
för bedömning av prestationer.

På nu skisserade sätt torde det vara möjligt för skogshögskolans ledning
att öva sådant inflytande på förpraktikens gestaltning, att denna blir av
verkligt värde för studierna å högskolan, vilka kunna härefter avpassas. Om
praktikfordringarna fastställas i överensstämmelse med vad nu föreslagits,
har ansetts möjligt att i viss utsträckning inskränka på den tid, som i skogshögskolans
förberedande kurs anslagits till grovarbeten.

Förutom de fördelar, villkoren örn viss kvalificerad förpraktik direkt innebära
för skogshögskolans undervisningsordning, torde den även mera allmänt
sett kunna bliva av icke ringa värde för de skogsstuderande. Om ettårig
praktiktid utnyttjas på sätt nu antagits, torde den vara ägnad att giva
vederbörande den skogsvana och förtrogenhet med förhållandena inom det
praktiska skogsbruket, som de näppeligen hittills kunnat tillägna sig genom
de praktiska arbetena på Garpenberg. An mindre hava de där blivit i tillfälle
att på önskvärt sätt komma i beröring med skogsbrukets och träindustriens
arbetare. För blivande arbetsledare inom skogsbruket måste emellertid
anses vara av vikt, att de lära känna dessa arbetare och deras förhållanden,
vilket bäst torde kunna ske, örn de bliva i tillfälle därtill under
sin praktiktid.

Av i huvudsak de skäl, som nu anförts, synes en förpraktik av 1 år böra
uppställas som obligatoriskt villkor för students inträde vid skogshögskolan.
Därutöver bör fordras, att den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från förberedande
kursen, i största möjliga utsträckning använder den tid av 2V2—4
månader, som på grund av tillämpade undervisningstider måste förflyta mellan
förberedande kursens avslutning och början av första terminen vid skogshögskolan,
till att ytterligare förkovra sina praktiska färdigheter före de teoretiska
studierna vid högskolan genom arbete, som i det följande benämnes
specialpraktik. Emellertid finnes anledning överväga, huruvida icke det praktikår,
som föreskrives för inträde vid högskolan, bör kunna fördelas på sådant
sätt, alt även denna praktik delvis kan fullgöras efter den förberedande
kursen.

Den, sorn efter avlagd studentexamen skall vid skogshögskolan utbildas till

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sand. Sr 136. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

jägmästare, har enligt här framlagt förslag att före första terminen vid högskolan
dels deltaga i praktiska arbeten under 1 år, dock att praktik, som 1''nilgjorts
under gymnasietiden, i viss utsträckning må kunna tillgodoräknas härför,
dels med godkända betyg genomgå den förberedande kursen, dels ock
fullgöra nyss berörda specialpraktik. Vidare har han i regel att fullgöra åtminstone
första tjänstgöringen av honom åliggande värnpliktstjänstgöring.
För en och annan av de sökande kräves därjämte tid för fyllnadsprövning i
något eller några ämnen. Med hänsyn till den fysiska träning, som värnpliktstjänstgöringen
skänker, är det i allmänhet ett önskemål att denna i huvudsak
fullgöres före förberedande kursen. Av den praktik, som föreskrives, måste
under alla förhållanden kursen vid kolarskola samt den 4 månader långa
praktiken vid skogsförvaltning, vilken i huvudsak avser deltagande i grovarbeten,
vara fullgjorda före inträdet vid förberedande kursen. Stannar man
emellertid därvid, bereder man möjlighet för dem, som vilja ägna sig åt yrket,
att i den mån deras ansökningshandlingar kunna förskaffa dem tillträde till
förberedande kursen, redan l1/,, år efter studentexamen erhålla besked, huruvida
utbildningen står öppen för dem. Studerande, som sålunda vunnit inträde
vid förberedande kursen efter en praktiktid av sammanlagt omkring (1
månader och sedermera antagits till fortsatt utbildning, har att efter nämnda
kurs fullgöra återstående praktik, högst 6 månader, saint att därjämte förskaffa
sig den förutnämnda specialpraktiken.

Flera skäl kunna andraga* för uppskjutande på sådant sätt av en del av
praktiken till ett mognare stadium i utbildningen. Särskilt den föreskrivna
praktiken vid sågverk torde kunna bättre tillgodogöras efter genomgången
av den förberedande kursen. De under skoltiden inhämtade kunskaperna
hållas bättre vid liv om den förberedande kursen sålunda inlägges i mitten av
den period örn c:a 31/2 år, sorn normalt skulle förflyta mellan studentexamen
och första terminen vid högskolan. Vidare medför friheten att i viss utsträckning
gruppera praktiken omkring förberedande kursen stora möjligheter att
på ett för vars och ens behov lämpat sätt utnyttja förheredelsetiden för högskolan
med hänsyn till bland annat erforderlig fyllnadsprövning, förefintliga
möjligheter att erhålla praktik och eventuell önskan att fullgöra värnplikt vid
specialvapenslag, t. ex. artilleriet, ingenjörstrupperna eller trängen, där tjänstgöringstiderna
för närvarande icke lämpligen kunna inpassas före förberedande
kursen. Vad särskilt angår den nu nämnda värnpliktstjänstgöringen
må framhållas, att densamma ur utbildningssynpunkt synes vara av sådant
värde, att uppskov med värnpliktens fullgörande till efter förberedande kursen
i sådant fall torde vara motiverat.

I fråga om den omnämnda specialpraktiken må till en början framhållas,
att de elever, som med godkända vitsord lämna förberedande kursen, redan
nu i regel utnyttja den följande lediga sommaren för fortsatt praktik, ofta
efter anvisning av lärarna vid nämnda kurs. Det synes lämpligt att denna
mellantid, som ur utbildningssynpunkt är särskilt värdefull, fast infogas i
utbildningen och örn möjligt ordnas så att eleverna få utföra arbeten mera
självständigt. I sådant syfte kunna lärarna vid förberedande kursen förmedla
anställning av eleverna hos skogsägare eller bereda dem tillfälle till lämpliga
studier. Arbetena böra avse exempelvis deltagande i skogsindelning och
taxering, anställning vid stämplingsförrättning, deltagande i planläggning av
vägbyggnad och dikning, arbete eller studier vid träförädlingsverk m. m. och
helst beröra något speciellt område av utbildningen, som tilldragit sig elevens
särskilda intresse. Den fördjupning av studierna i ett par ämnen vid skogshögskolan,
som enligt i det följande framställt förslag skall krävas av samtliga
studerande, kan sålunda lämpligen börja redan bär genom praktiskt ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 51

bete eller studier i ett ämne, där eleven har för avsikt att förvärva högre
betyg.

Vad angår fordringar å förpraktik för de inträdessökande, som icke äro
studenter och icke heller genomgått skogsskola, synes denna grupp av inträdessökande
böra inneha praktik under minst två år av ungefärligen samma
beskaffenhet som förpraktiken för de inträdessökande till skogsliögskolan,
vilka genomgått skogsskola.

Samtliga elever böra vara skyldiga att efter genomgång av förberedande
kursen och före högskolans första termin fullgöra specialpraktik under tre
månader, såvida icke repetitionsmöte, sjukdom eller annat laga förfall förhindrar
fullgörandet före den tidpunkt, då elev eljest är berättigad påbörja
sina studier vid högskolans första termin. Vid början av nämnda termin skall
elev avlämna skriftlig redogörelse för vad han under specialpraktiken uträttat
och iakttagit till rektor, som överlämnar redogörelsen till vederbörande
facklärare.

De särskilda fordringar i fråga om beskaffenheten av förpraktiken till
skogsliögskolan, som i det föregående uppställts för studenter, föranleder för
deras del, som genomgått skogsskola, endast föreskrift, att dylik inträdessökande
skall fullgöra den för samtliga elever föreskrivna specialpraktiken, som
för här ifrågavarande sökande skall omfatta bland annat två månaders arbete
vid sågverk eller annat därmed jämförligt träförädlingsverk, försåvitt
icke sökande tidigare fullgjort motsvarande praktik.

I samband med införande av fordran på praktik för inträdessökande till
skogshögskolan synas reglerna för antagning av elever böra ändras på sådant
sätt, att det nu föreskrivna urvalet av sökande med ledning endast av företedda
vitsord örn kunskaper ersättes med antagning av de sökande, som inneha
de bästa vitsorden om kunskaper och i övrigt befinnas lämpligast. Det
bör här anmärkas, att vitsorden från en praktik örn minst 6 månader, som
ordnats på sätt här föreslagits, jämte företedda studentbetyg eller motsvarande
skolbetyg i allmänhet torde vara tillräckliga för att någorlunda rättvist
skilja de inträdessökande. Enär en praktik, som är mycket längre än den
stadgade tiden av ett år, av flera skäl i regel ej är önskvärd, bör praktik utöver
ett år, endast om den är särskilt värdefull och väl vitsordad, räknas som
en merit vid ansökan örn inträde till skogshögskolan.

De yttranden, som avgivits över P. M., äro i fråga om praktiska förkunskaper
till skogshögskolan av i huvudsak följande innehåll.

Domänstyrelsen har anfört, att strävan efter praktisk utbildning ej bör föranleda
en förlängning av den tid, som för närvarande förflyter från studentexamens
avläggande till avslutandet av studierna vid skogshögskolan. Till
förebyggande av en sådan förlängning anser styrelsen föreskrift böra meddelas
bland annat därom, att viss del av den praktiska utbildning, som utredningsmännen
avsett skola förläggas emellan den förberedande kursen vid
Garpenberg och studierna vid huvudkursen, ej skall vara obligatorisk. Praktisk
utbildning i kolning före förberedande kursen kan medföra väsentliga
kostnader för eleverna, varför styrelsen hyser tvekan beträffande vad i P. M.
härom föreslagits.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har uttalat, att den föreslagna
uppdelningen av praktiken skulle avsevärt försvaga dess stora värde
för högskolestudierna. Centralrådet kan ej tillstyrka en nedsättning av den
före förberedande kursen fordrade praktiktiden under ett år.

Med hänsyn till att det för den enskilde praktikanten kan uppstå svårigheter
erhålla tillfälle till sysselsättning i praktiksyfte vid sågverk eller andra

Y t frandén
över P. M.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

jämförliga träförädlingsanläggningar, vill centralrådet tillika föreslå, att den
av utredningsmännen föreslagna praktiken härutinnan skall ordnas genom
skogshögskolans försorg samt att den. för att bliva till största gagn för eleverna,
skall fullgöras som specialpraktik efter genomgång av Garpenbergskursen.
En för verksamheten i det praktiska skogsbruket så betydelsefull
praktik som den i förädlingsverk torde säkerligen lämna ökad behållning,
om vederbörande elev dessförinnan åtnjutit den undervisning, som är avsedd
att lämnas vid förberedande kursen å Garpenberg.

Lärarrådet vid skogshögskolan har framhållit, att även då ingen praktik
varit stipulerad, värnplikt, betygskomplettering, reservofficersexamen o. dyl.
verkat fördröjande. Under de senaste 15 åren har inträde vunnits omedelbart
efter studentexamen av 8 procent, ett år därefter av 35 procent, två år därefter
av 31 procent och tre år därefter eller senare av 26 procent. Det genomsnittliga
dröjsmålet för inträde har för årskurserna 1931—1935 utgjort 1.5 år och
den därunder förvärvade praktiken i medeltal 4.7 månader. Den angelägnaste
reformen beträffande förutbildning är enligt lärarrådets mening införandet
av en förpraktik av sådan beskaffenhet och sådan minimilängd, att ingen
elev, såsom hittills stundom inträffat, av brist på träning och skogsvana kommer
att verka störande på utbildningen av den kurs han tillhör. Efter en utförlig
motivering uttalar lärarrådet sedermera, att lärarrådet i princip vidhåller
sitt förslag i fråga om praktik men kan modifiera det på sådant sätt,
att 9 månaders praktik bör fordras före inträde vid skogshögskolans huvudkurs,
av vilka minst 6 (5) böra fullgöras före förberedande kursen.

Beträffande arten av förpraktiken anser lärarrådet, att det visserligen är
lämpligt, att anvisningar meddelas om bästa sättet att utnyttja praktiktiden,
men att sådana anvisningar icke böra beslutas av statsmakterna utan meddelas
av högskolans myndigheter. Även andra former av praktik böra godkännas
än dem, som nämnas i P. M.

Lärarrådet motsätter sig icke förslaget örn fordran på kolarskola för inträde.
I sådant fall måste emellertid staten inrätta så många kontrollerade
kolarskolor, att ingen, som anmält sig, förvägras inträde.

Styrelsen för högskolan har i ett längre uttalande bland annat påpekat
de stora kostnader en längre praktik medför samt svårigheterna i övrigt att
erhålla den ordnade praktik, som i P. M. förordats. Styrelsen har vidare föreslagit,
att den, som icke fullgjort första årets värnpliktstjänstgöring, skall
före förberedande kursen lia fullgjort 11 månaders praktik, däri kolarskola
må inbegripas, samt att den, som fullgjort sådan värnpliktstjänstgöring av
minst 6 månaders längd, må kunna antagas till elev vid kursen med 5 månaders
skoglig praktik, kolarskola inbegripen. I båda fallen böra sökande få
tillgodoräkna sig praktik, som fullgjorts under de två sista skolårens sommarterminer.
Förslaget om specialpraktik under 3 månader har tillstyrkts av styrelsen.
Dock är det enligt styrelsens mening oundgängligen nödvändigt att
komplettera denna föreskrift med bestämmelser i syfte att för de elever, som
själva icke kunna skaffa sig tillfälle till sådan praktik, bereda möjlighet att
vid statligt sågverk eller å revir, som av domänstyrelsen för sådant ändamål
anvisas, fullgöra denna del av sin praktiska tjänstgöring. Vidare måste, såsom
i P. M. förutsättes, intagas bestämmelse därom, att den, som på grund
av värnpliktstjänstgöring är förhindrad att fullgöra denna praktik, må befrias
därifrån, ty eljest skulle den komma att för de studerande i stor utsträckning
medföra nödvändigheten att uppskjuta den andra värnpliktstjänstgöringen
till studietidens slut.

Reservanten i styrelsen, direktören Ekman, har icke kunnat biträda
styrelsens förslag om praktiktidens längd. Utbildningstiden kan enligt reser -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

vantens mening icke göras kortare även med den av styrelsen förordade obligatoriska
praktiktiden, därest icke någon inskränkning i undervisningen vid
huvudkursen kan ske. Reservanten erinrar, att enligt lärarrådets yttrande
tid bör beräknas för kompletteringsläsning i vissa ämnen, men att detta
icke skett i det av styrelsen framlagda förslaget. Göres detta, kunna
sex månaders förpraktik, kompletteringsläsning och vissa värnpliktsövningar
icke medhinnas inom loppet av ett år efter avlagd studentexamen. Även
enligt styrelsens förslag måste man sålunda normalt räkna med en tid av
minst två år mellan avlagd studentexamen och inträdet vid Garpenberg. Under
dessa två år bör medhinnas ett års förpraktik, kompletteringsläsning och
fullgörandet av de två första värnpliktstjänstgöringarna. Fullgöres värnplikten
på detta sätt, torde hinder icke möta för genomförandet av obligatorisk
tre månaders specialpraktik. Reservanten vidhåller sitt yrkande på minst
ett års väl utnyttjad praktik före inträdet vid förberedande kursen, vilket han
anser vara en av förutsättningarna för att de uppdragna riktlinjerna för utbildningen
skola kunna följas. Mot förslaget om specialpraktik under tre
månader har reservanten intet att erinra.

Svenska trävaruexport föreningen har bland annat anfört följande. Jämförd
med den mångåriga praktiska utbildning, som kommit forstmästareleverna
till del, innan dessa börjat sina högskolestudier, är den föreslagna
förpraktiken mycket obetydlig. Forstmästarkårens erkända rutin och praktiska
duglighet äro till huvudsaklig del förvärvade under den långa förpraktiken
i skogsindustriens tjänst. Med hänsyn till den vikt föreningen fäster
vid dessa egenskaper kan föreningen ej finna annat än att den föreslagna
förpraktiken är väl knappt tilltagen. Men om föreningen ändock av skäl, att
den teoretiska utbildningen för de studerande ej må alltför länge fördröjas
efter avlagd studentexamen, icke motsätter sig förslaget i denna del, sker det
endast under den bestämda förutsättningen, att den föreslagna tiden blir effektivt
utnyttjad och bästa möjliga kontroll däröver utövas ävensom att
den förberedande kursen vid Garpenberg inriktas på en verkligt praktisk utbildning.
Föreningen understryker härvid särskilt vad de sakkunniga uttalat
örn vikten av att de skogsstuderande komma i verklig och intim beröring med
skogsarbetarna, att de själva få känna arbetets tyngd och svårigheter, nied
dem dela dessa samt få känning av arbetarnas förhållanden.

Föreningen, som anser att fördelar ej kunna vinnas genom uppskjutande
av halva praktiken till tiden efter den förberedande kursen, förordar föreskrift,
att den ettåriga praktiken skall vara fullgjord före nämnda kurs.

Jägmästarföreningarna tillstyrka det i P. M. framlagda förslaget beträffande
förpraktik men förorda föreskrift även örn lantmäteriteknisk praktik,
varigenom undervisningen vid förberedande kursen i skogs- och fältmätning
skulle kunna inskränkas.

Svenska forstmästarförbundet har ansett två års skogspraktik, omfattande
alla säsonger, utgöra ett minimikrav för inträde vid skogshögskolans förberedande
kurs.

Den svenska högre skogsundervisningen har redan långt före tillkomsten Departementtav
skogshögskolan varit organiserad efter principen att den praktiska verk- cAc/''’«-samhet, som erfordras för undervisningens tillgodogörande och utbildningen
i övrigt, skall förvärvas vid undervisningsanstalt. Såväl de skogsskolor, vilka
under skogsinstitutets senare verksamhetsår förberedde för inträde vid institutet,
som skogshögskolans förberedande kurs lia haft till uppgift att för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skaffa eleverna en lämplig skogspraktik under sakkunnig ledning och kontroll,
och fordran på praktik har icke varit uppställd för inträde vid dessa
kurser. Till en början gjorde sig emellertid en sådan konkurrens örn inträde
gällande, att eleverna till skogsinstitutets förberedande skolor icke desto
mindre vid inträdet merendels redan fullgjort en mångårig förpraktik. De
intagningsbestämmelser, som infördes för skogshögskolan, medgåvo emellertid
— i motsats till tidigare gällande föreskrifter — intet hänsynstagande till
sådan förutbildning. Denna omständighet jämte det förhållandet, att antalet
inträdessökande efter krigsåren starkt nedgått, har resulterat i att många
sökande vunnit inträde utan praktisk förutbildning. För de senaste 17 åren
har förpraktiken i medeltal för elev utgjort 5 månader.

Det torde av utredningen i ämnet framgå, att den förberedande kursen,
som i många avseenden utgör en lämplig form för praktisk utbildning, ej
fullständigt kan ersätta fri praktik. Detta finner jag helt naturligt. De inträdessökande
böra lämnas tid för självprövning i praktiskt skogsarbete och
för stärkande av sin fysiska utveckling före den gemensamma utbildningens
början. Men det är ej mindre viktigt att blivande skogsförvaltare — ledare
av alla de detaljarbeten i skogen, som tillhöra varje skogsförvaltning —
före de egentliga utbildningsåren vid skolorna själva förvärva erfarenheter
från skogen genom utförande av skogsarbeten, som för dem i närmare beröring
även med skogsarbetarna. En sådan personlig kontakt med arbetarna
och arbetet synes mig vara nödvändig för den, som skall efter eget omdöme
bestämma arbetssvårigheter och prestationer och som representant
för arbetsgivare träffa avtal om arbetenas utförande. Vad härutinnan anförts
bland annat av utredningsmännen och svenska trävaruexportföreningen
synes mig värt beaktande.

I fråga örn praktikens längd och anordnande föreligga ett flertal skilda
förslag. Med hänsyn till den betydelse jag tillmäter en grundlig, praktisk
förutbildning för skogsyrket, anser jag att praktikens längd bör —• såsom
samstämmigt yrkas av institutioner och föreningskorporationer utom skogshögskolan
— uppgå till minst ett år. De motiv för en kortare praktisk förutbildning,
som andragits av skogshögskolans lärarråd och styrelse, synas mig
i jämförelse med de anförda synpunkterna vara av underordnad betydelse.
Visserligen kommer den obligatoriska ettårspraktiken att för många
— dock icke alla —• försena utbildningen med ett år i förhållande till de
av lärarrådet och styrelsen för högskolan framlagda förslagen, men denna
uppoffring torde väl uppvägas av de fördelar en mera grundlig, praktisk
förutbildning medför både för högskolans undervisning och de studerandes
kommande verksamhet.

För det i P. M. framförda förslaget om frihet för studerande att i viss omfattning
fullgöra praktiken efter förberedande kursen kunna givetvis flera
skäl anföras, främst att eleverna därigenom kunna lättare anpassa sin utbildning
till personliga önskemål och möjligheter att ordna praktik, fyllnadsprövningar,
värnplikt m. m. Förslaget medför emellertid också olägenheter.
Elevmaterialet vid den förberedande kursen skulle sålunda alltjämt komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

att förete rätt starka variationer nied avseende på praktisk erfarenhet och
skogsvana. Varje år skulle en grupp av de vid kursens slut godkända eleverna
omedelbart vinna inträde vid huvudkursen, medan en annan del måste
under ytterligare ett år förbereda sig för den fortsatta utbildningen. Årskurserna
under den egentliga studietiden komme därför att mera slumpvis sammansättas
av elever från olika årgångar vid förberedande kursen, varav torde
uppstå växlingar i årskursernas inbördes storlek, som kunde bliva till förfång
för undervisningen.

Det kan även befaras, att den ifrågasatta anordningen skulle med hänsyn
till arten av den fria praktiken medföra mindre önskvärda följder. Den praktik,
som förvärvas efter den förberedande kursen, torde nämligen bliva förmanspraktik
mer än praktik i skogsarbeten. Helt visst har även sådan träning
sin stora betydelse, men denna kan av de unga skogsmännen också
förvärvas efter avlagd examen. Den grundläggande arbetspraktiken åter
fullgöres bäst redan före den förberedande kursen. Härvid måste jag dock
göra ett undantag. Den sågverkspraktik, som må fordras av eleverna, synes,
såsom utredningsmännen förordat och centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund särskilt understrukit, böra uppskjutas till ett senare stadium i utbildningen.
Jag vill därför tillstyrka, att den ettåriga arbetspraktiken skall
fullgöras före förberedande kursen samt att den i P. M. föreslagna specialpraktiken
mellan förberedande kursen och huvudkursen skall obligatoriskt
utgöras av verksamhet vid sågverk eller därmed jämförlig träförädlingsanläggning
under en tid av minst 2 månader. Med hänsyn till de i utredningen
påpekade svårigheterna att förvärva dylik praktik bör det ankomma på skogshögskolan
att efter avtal med innehavare av sådana industriella anläggningar,
varom här är fråga, bereda praktiktillfällen för de studerande, som icke själva
kunna skaffa sig tillträde till lämplig arbetsplats.

Vad beträffar beskaffenheten av den ettåriga förpraktiken anser jag, att
den i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts i P. M.,
bör obligatoriskt innefatta dels kolarskola, dels arbete under 5 månader inom
sådan enskild eller statlig skogsförvaltning, med vilken skogshögskolans rektor
för ändamålet träffat överenskommelse om mottagande av skogsstuderande.
Föreskrift härom torde böra inflyta i stadgarna för högskolan. Med
anledning av jägmästarföreningarnas förslag om föreskrift rörande lantmäteriteknisk
praktik vill jag framhålla, att dylik praktik säkerligen kan
vara till nytta för utbildningen vid skogshögskolan, och att viss hänsyn till
sådan tjänstgöring därför kan tagas vid bedömande av inträdesansökan. Däremot
torde krav på lantmäteriteknisk praktik icke lämpligen böra uppställas,
så mycket mindre som den av föreningarna antydda tidsbesparingen vid förberedande
kursen, som skulle kunna uppstå därigenom, lärer bliva ganska
ringa.

De närmare förslag örn kontroll av praktiken, som i P. M. föreslagits, torde
bliva föi''emål för vidare övervägande i samband med utfärdande av stadgar
och föreskrifter i övrigt för högskolans verksamhet. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att skogspraktik, som bedrives redan under gymnasietiden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

givetvis ofta kan vara av värde för utbildningen. På rektor vid skogshögskolan
torde böra ankomma att avgöra i vad mån dylik praktik må kunna
tillgodoräknas för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs.

Det återstår att behandla den praktiska förutbildningen för dem, som med
annan teoretisk kompetens än avlagd studentexamen söka inträde vid skogshögskolan.
Vad härvid först angår de sökande, som tidigare genomgått skogsskola,
ansluter jag mig till den i P. M. uttalade uppfattningen, att särskilda
fordringar icke böra uppställas för deras del. Däremot måste krav på förpraktik
införas för dem, som ej avlagt studentexamen och ej styrkt sin praktiska
kompetens genom skogsskoleutbildning. Jag biträder även i dessa avseenden
utredningsmännens förslag om fordran på tvåårig praktisk utbildning
av ungefärligen samma beskaffenhet som i det följande uppställes för sökande
till skogsskolorna (B IV: 2).

Slutligen vill jag tillägga, att det av mig förordade kravet på sågverkspraktik
under minst 2 månader mellan förberedande kursen och huvudkursen givetvis
bör gälla även de sistnämnda grupperna av studerande vid skogshögskolan.

3. Övriga inträdesfordringar.

Vad angår de inträdesfordringar till skogshögskolan, som böra uppställas
utöver de krav på vissa teoretiska och praktiska förkunskaper, vilka behandlats
i de två närmast föregående avdelningarna, torde här endast böra beröras
frågan om åldersgränsen för inträde.

Styrelsen för skogshögskolan har därom anfört, att någon jämkning i den
för studenter gällande maximiåldern för inträde vid jägmästarkursen, vilken
nu bestämts till 24 år, icke kan anses erforderlig för dem, som icke genomgått
skogsskola eller fortsättningsskola. Däremot borde maximiåldern för
övriga inträdessökande skäligen bestämmas till 27 år. I

I P. M. anföra utredningsmännen härom följande. För de skogsstuderande,
vilka välja vägen till skogshögskolan över skogsskola och specialkursen vid
Vilan, kan en maximiålder om 24 år anses väl låg. Även örn, såsom i P. M.
angående den lägre skogsundervisningen föreslagits, minimiåldern för inträde
vid skogsskola sänkes med ett år från 20 till 19 år, är därmed icke sagt, att
inträde vid skogsskola kan vinnas vid denna ålder. Konkurrensen om tillgängliga
platser kan med ett stort antal sökande bliva hård, vilket kan medföra
försening i studierna även för dem, som avse att fortsätta sina studier för
att söka inträde vid högskolan. Med närmaste avsikt att för ifrågavarande
kategori av studerande i skälig grad hålla vägen öppen till högskolan torde
därför maximiåldern för inträde vid skogshögskolans förberedande kurs för
samtliga inträdessökande böra bestämmas till 26 år.

Departements- Då en höjning av åldersgränsen för inträde till skogshögskolan kan vara
chefen. påkallad icke endast för dem, som över specialkursen vid Vilans folkhögskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

söka inträde, utan även för sökande, som på andra, tidskrävande studievägar,
t. ex. genom fyllnadsprövningar i vissa ämnen, förvärva kompetens för
inträde, synes höjningen av inträdesåldern böra givas generell giltighet. En
höjning med två år till 26 år torde i regel vara tillfyllest, varför jag förordar
utredningsmännens förslag i detta avseende.

IV. Undervisningens organisation.

1. Förberedande kurs.

a. Läroår och undervisningsplan.

Lärarrådet vid skogshögskolan har, i syfte bland annat att även under sena
vårar kunna medhinna vissa kulturarbeten, föreslagit sådan reglering av den
förberedande kursens terminer, att de skulle omfatta första terminen 10 juli—
15 december och andra terminen 10 januari—10 juni (nu gällande tider 5 juli
—15 december och 15 januari—25 maj).

Lärarrådet har vidare föreslagit, att ämnet affärsbokföring skulle överflyttas
till förberedande kursen och i samband därmed något utökas, varjämte
övningar i affärskorrespondens och skrivelsers uppsättande borde kunna medhinnas.
Däremot har lärarrådet avstyrkt ett av föreningen jägmästare i enskild
tjänst framställt förslag om förläggning av hela undervisningen i jaktvård
med jaktkunskap och fiskevård till förberedande kursen. Svårigheter
skulle enligt lärarrådets mening möta mot överflyttande av högskolans dyrbara
och skrymmande åskådningsmaterial i detta ämne till Garpenberg, varjämte
det torde bliva omöjligt att utom Stockholm förvärva lämplig lärare
i ämnet. De assistenter med jägmästarutbildning, som tjänstgjorde å förberedande
kursen, måste nämligen väljas från andra synpunkter än undervisningsförmåga
i och intresse för jakt och fiske, och annan lärarkraft torde ej heller
å orten kunna uppbringas.

Styrelsen för skogshögskolan har biträtt vad lärarrådet sålunda föreslagit.

I P. M. har beträffande undervisningen vid förberedande kursen anförts
följande.

Med hänsyn till omfattningen av de kurser och övningar, som enligt i det
följande framställda förslag lämpligen böra förläggas till förberedande kursen,
torde kursens arbetsår behöva utnyttjas så långt som möjligt. ^ Genom
omläggning av kursens arbetsplan vinnas visserligen lättnader i några avseenden,
men i stället komma vissa praktiska delar av undervisningen att
bättre tillgodoses, varjämte kursens plan utvidgas med ett nytt ämne. På
grund härav torde vårterminen böra utsträckas 5 dagar längre än av styrelsen
föreslagits eller till den 15 juni. Under tiden mellan sistnämnda dag och
den 10 juli torde betygsättning för den avgående kursen samt elevantagning
och övriga förberedelser för den nya kursen väl medhinnas. Ävenså torde
lärarpersonalens ferier med nämnda inskränkning alltjämt kunna anses tillfredsställande.

Det har visat sig lämpligt och erforderligt att inställa undervisningen vid
kursen några dagar under pågående terminer, bl. a. i samband med påskhelgen.
I regel har sådan ledighet åstadkommits genom övertidsarbete. Lämp -

Utr edning
genom slcogahögskolans

styrelse.

Inom

departementet
utarbetad
P. M.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

ligen bör föreskriften om läroår kompletteras på det sätt, att undervisningen
må genom beslut av rektor vid skogshögskolan inställas under högst 10 dagar
under läroåret.

Den förberedande kursen inrättades vid skogsbögskolans tillkomst från år
1915 och avsågs att ersätta den förberedande skogsskolekursen vid Omberg
eller Kloten samt den praktik, som gemenligen förvärvades före genomgången
av nämnda skolor. Den var ursprungligen planlagd sorn en feni månader
lång kurs, huvudsakligen förlagd till skogen, en form av ordnad praktik nied
erforderliga propedeutiska föreläsningar inlagda. Kursen, som även har till
sylte att sörja för ett gott urval av elever till skogshögskolan, erhöll emellertid
redan från början en väsentligt längre utsträckning — omkring 9 månader.
Ehuru vissa delar av de ämnen, som föreläsas vid skogshögskolan, numera
överflyttats tili den förberedande kursen, har kursens praktiska läggning i
stort sett väl tillvaratagits.

Genom införande av obligatorisk praktik före den förberedande kursen blir
det givetvis nu möjligt att i ej oväsentlig utsträckning beskära de delar av
dess program, som avse själva utförandet av skogsarbeten. Men det är samtidigt
angeläget understryka, att kursen alltjämt bör i första hand utnyttjas
för praktiska övningar och teoretisk undervisning i ämnen, där den teoretiska
och praktiska behandlingen lämpligen bör följas åt. Den föreslagna omläggningen
med avseende på den praktiska förutbildningen åsyftar nämligen icke
blott att bereda eleverna en fysisk förträning och tillfälle till självprövning
eller att vinna utrymme för flera ämnen vid den förberedande kursen utan
över huvud taget att åstadkomma en förbättrad praktisk grundval för undervisningen
och elevernas framtida verksamhet. Från denna synpunkt sett
synes det önskvärt, att vid den förberedande kursen de praktiska övningarna
i huvudämnena kraftigt utökas samt alt undervisningen i de tre mindre ämnen
vid skogshögskolan, vilka äro särskilt praktiskt betonade, nämligen jordbruksekonomi,
jakt och jaktvård samt fiskevård, i sin helhet förlägges till
denna kurs.

Den nuvarande undervisningen vid skogshögskolan i jordbruksekon
o m i, som omfattar en teoretisk kurs av 40 timmar, åtföljd av några dagars
exkursioner vid kursens slut, torde på grund av sin allmänna planläggning
ej kunna lämna några bestående intryck av jordbruksnäringen och dess
arbetsförhållanden. Studerande, som icke deltagit i praktiskt jordbruksarbete,
torde i regel sakna möjligheter att tillgodogöra sig en längre teoretisk
undervisning i detta ämne, även örn den avslutas med vissa praktiska demonstrationer.
Skola grunderna för ett praktiskt ämne kunna genom undervisning
nödtorftigt delges sådana elever, bör det inlärda undan för undan
praktiskt demonstreras och eleverna därjämte hava tillfälle till jämlöpande
praktiska studier. Visserligen kan det sägas, att ifrågavarande undervisning
icke är avsedd att meddela mera ingående kunskaper i jordbrukslära eller
kompetens för handhavande av jordbruksförvaltning. Den syftar ej längre
än till grundläggandet av sådan kännedom örn jordbrukets produktion och
ekonomi, som är nödvändig för bedömande av skötsel och avkastningsförhållanden
vid mindre jordbrukslägenheten Även med en sådan begränsning av
ämnet kan emellertid det praktiska underlaget för studierna icke undvaras.
Därest undervisningen i jordbruksekonomi förlägges till förberedande kursen
vid Garpenberg, där staten bedriver eget jordbruk, torde den med tillgodoseende
av dessa synpunkter kunna anordnas på följande sätt.

Undervisningen omfattar 20 föreläsningar och 52 övningar, tillsammans 72
timmar, vartill komma 18 timmars föreläsningar och studier i betesvård. Den
tor ämnet anställde specialläraren inleder undervisningen under en veckas tid
på eftersommaren med förslagsvis 10 timmars föreläsningar jämte erforder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

liga demonstrationer samt anvisar lämplig lärobok och den kurs, som skall
till viss tidpunkt på våren ha genomgåtts av eleverna. En av de ordinarie lärarna
vid skolan övertager därefter handledningen av studierna, som utövas
vid besök ute på jordbruksområdet eller i ladugård en å två timmar i veckan
men under en del av vintern lämpligen inställes. Pa våren avslutas undervisningen
av specialläraren med en veckas föreläsningar, demonstrationer och
tentamina. Möjligen böra tentamina förläggas till en tredje, senare period. I
undervisningen skola ingå övningar i hållande av arrendeuppskattning, laga
syn och ekonomisk besiktning. I samband därmed finnes tillfälle att förbereda
den kommande undervisningen i husbyggnadslära genom att fästa elevernas
uppmärksamhet på betydelsefulla byggnadsdetaljer och ge dem praktiska
råd ifråga örn reparations- och underhållsarbeten.

I jakt och j a k t v å r d samt fiskevård är undervisningen för närvarande
uppdelad på förberedande kursen och den fortsatta utbildningen vid
skogshögskolan. Vid förstnämnda kurs ägnas 50 timmar åt skytte, 50 timmar
åt jakt, 55 timmar åt jaktvård samt 22 timmar åt jaktbevakning. Skogshögskolans
undervisning omfattar i dessa ämnen dels 9 timmars föreläsningar i
samband med skogszoologien, dels 12 timmars föreläsningar i tillämpad jaktvård
och fiskevård samt 3 exkursionsdagar. Enär exkursionerna lämpligen
böra förläggas till Garpenberg och bärande skäl icke torde kunna andragas
för bibehållande av den korta teoretiska undervisningen vid skogshögskolan
i Stockholm, synes det lämpligt, att all undervisning i ärnnet överflyttas till
förberedande kursen, där tyngdpunkten under alla förhållanden måste vara
förlagd. Genom minskning av jaktbevakningen och möjligen även förberedande
övningar torde sådan tidsvinst kunna ernås, att fullständiga kurser i
ämnet kunna meddelas efter en mindre utvidgning av förberedande kursens
undervisning i jakt- och jaktvård samt tillägg av undervisning i fiskevård med
20 timmar. Lämpligen kan under någon av terminerna vid högskolan inläggas
någon demonstration av jaktvårdsanläggningar i Stockholmstrakten i
samband med en eller ett par specialföreläsningar i ämnet.

De förskjutningar i undervisningsplanen, som i övrigt funnits önskvärda,
framgå schematiskt av följande jämförelse mellan nuvarande och föreslagen
timplan för undervisningen vid förberedande kursen.

Ämne	Nu tillämpad timplan	Föreslagen timplan
Föreläsn o övn. på läro ninet	Prakt, övn o. exkurs.	Summa	Föreläsn. o. övn. på läro rum:t	Prakt, övn. o. exkurs.	Summa
Skogs- och fältmätning........ Skogsteknologi ................ Skogsuppskattning............. Skogsskötsel .................. Jordbruksekonomi med betesvård Jakt och jaktvård............. Fiskevård .................... Kartritning...................	152 156 102 10 152	409 491 ISO ISO 177	561 647 232 190 177 152	150 170 100 10 20 20 10 120	390 430 130 300 70 160 10	540 6"0 230 310 90 180 20 120
Summa	572	1387	1 959	609	1 490	2 090

Härtill komma skidåknings- och orienteringsövningar, lägerarbeten, skogsutrustning,
idrott m. m. i den omfattning tiden medger. Utom timplanen
häller en läkare dessutom några kortare demonstrationer i olycksfallsvurd.
Av jämförelsen framgår, att den tämligen oväsentliga ökning av det totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

antalet undervisningstimmar, som skett till följd av kurstidens förlängning
med 20 dagar, till större delen tillagts de praktiska övningarna. Dessa tilllämpningsövningar
ha emellertid utvidgats i väsentligt större omfattning än
av timplanen framgår, enär all tid, som inbesparats genom slopande av den
praktiska kolningsundervisningen vid kursen samt genom minskning av för
grovarbeten anslagen tid, därutöver kommit dessa övningar till godo.

Beträffande undervisningen i de särskilda ämnena må framhållas följande.
1 ämnet skogs- och fältmätning förkortas kursen något genom
minskning av tiden för vissa prov i enklare mätningsarbeten. Beträffande
detta ämne synes jämväl kunna erinras, att eleverna ej böra betungas med
inköp av dyrbar uppsättning av diopterinstrument och stativ, för vilken de
i framtiden i regel ej hava användning. Dylik materiel bör tillhandahållas
av skolan. Från skogsteknologiens arbetsplan avföres all undervisning
i kolning, omkring 160 timmar, samt en del av huggnings- och dikningsarbetena,
omkring 50 timmar. Däremot anslås tid till deltagande i utdrivningsarbete
och virkestransporter. Apteringsarbetenci ökas, och till arbeten
i sågverk och exkursioner till träförädlingsverk ställes väsentligt ökad
lid till förfogande. Vidare förutsättes, att större uppmärksamhet skall ägnas
åt inmätning av virke och flottning genom deltagande under minst en vecka
i tumning vid älv och flottningsarbete. Slutligen bör i samband med de
praktiska studierna i virkeskännedom inläggas ytterligare några föreläsningar
om de vanligare sortimenten samt specialsortimenten, kompletterade med
övningar och kalkyler rörande sortimentens värde, apteringstabeller m. m.

Den praktiska delen av ämnet skogsskötsel beredes större plats genom
ökad tid för skogsodlingsarbeten och exkursioner men framför allt genom
fördubbling av den till stämpling sövningar anslagna tiden. Erforderliga
övningar i kartritning kunna enligt från överassistenten vid kursen
inhämtade uppgifter medhinnas på kortare tid än som nu är anslagen
till ämnet.

Innehållet av de ämnen vid skogshögskolan, vari all undervisning förlagts
till förberedande kursen, kan i korthet karakteriseras sålunda:

Skogs- och fältmätning. Skogsmätning med tillhörande instrumentlära,
innefattande linjestakning, linjemätning, kompassgång, vinkelmätning
och avfattning. Fältmätning med tillhörande instrumentlära, innefattande
mätning med diopter, distanstub och teodolit samt avvägning och upprättande
av avvägningsprofiler. Transportering av kartor, arealräkning och
konstruktion av stomkartor.

Jordbruksekonomi. De olika jordarterna och deras egenskaper.
Jordarternas bearbetning och förbättring. Jordens avdikning och gödsling.
Växtföljder. Allmän och speciell våxtodling. Vården av ängar och betesmarker.
Jordbrukets driftskostnader och räntabilitet.

Jakt- och fiskevård. Skytte med hagel- och kulgevär. Olika
jaktsätt, jakthundsraser och grunderna för deras skötsel och dressyr. Egentlig
jaktvård med demonstration av fångstredskap samt anordnande av foderplatser
och vårdnad i övrigt av det vilda. Fiskarter, fiskodling. Vård av
fiskevatten samt olika slag av fiske.

Kartritning. Bitning av skogskartor.

I fråga örn sättet för undervisningen, som hittills synes lia lämnat ett gott
resultat, må endast framhållas, att förutsättningarna för dess bedrivande
komma att väsentligt förbättras, då samtliga elever, tack vare den obligatoriska
praktiken, redan från början äro förtrogna med de enklare, skogliga
begreppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

I yttrandena över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Domänstyrelsen har intet haft att erinra mot den föreslagna förlängningen
av undervisningstiden men hyser tvekan beträffande överflyttningen av vissa
ämnen till kursen, då denna överflyttning anses kunna bliva till förfång
för den praktiska utbildningen. Styrelsen hyser också betänkligheter mot
avförandet från kursen av undervisningen i kolning, vilken dock enligt styrelsens
åsikt kan inskränkas.

Lärarrådet vid skogshögskolan kan ej biträda förslaget om ytterligare
förlängning av kursen, då en frist av minst en månad, innan ny kurs börjar,
måste anses önskvärd för att lärarna skola medhinna betygssättning för avgående
elever, intagning av nya elever samt åtnjutande av ferier, m. m. Lärarrådet
anser vidare, att den naturliga ordningsföljden för undervisningens
bedrivande skulle i vissa avseenden brytas genom förslaget om överflyttning
av undervisningen i jordbruksekonomi till förberedande kursen. En förbättring
härvidlag kan emellertid enligt lärarrådets mening uppnås, om jämväl
undervisningen i byggnadslära och byggnadsritning överflyttas till kursen,
därvid övningarna i byggnadsritning kunde sammanföras med kartritningen
och tilldelas en tid av 20 timmar. Med detta tillägg tillstyrker lärarrådet
ifrågavarande förslag. Undervisningen i jaktvård och fiskevård anser lärarrådet
böra behållas vid huvudkursen med 6 timmar i vartdera ämnet, vilket
lärarrådet även finner betingat av den omständigheten, att undervisningen i
dessa ämnen delvis bygger på undervisningen i zoologi. Undervisningen i
nämnda två ämnen kan också enligt lärarrådets uppfattning bedrivas rationellare
i Stockholmstrakten än vid Garpenberg.

Styrelsen för skogshögskolan ifrågasätter, huruvida icke den föreslagna
utökningen av lärotiden kommer att medföra för hård pressning. Den föreslagna
undervisningen i jordbruksekonomi och husbyggnadslära torde kunna
ordnas på föreslaget sätt, ehuru det enligt styrelsens mening sannolikt
varit bättre att använda den vunna tiden för utvidgad skoglig praktik. Styrelsen
är däremot av den bestämda uppfattningen, att den föreslagna överflyttningen
av jakt- och fiskevård icke är någon förbättring.

Jägmästarföreningarna lia tillstyrkt de i P. M. föreslagna ändringarna
beträffande förberedande kursens undervisningsplan.

De synpunkter på den förberedande kursen, som av utredningsmännen anförts,
vill jag för min del biträda. Jag tillstyrker därför slopandet av kolningen
från kursens studieplan samt överflyttningen av ämnet jordbruksekonomi
från huvudkursen till den förberedande kursen. Ej heller mot lärarrådets
förslag örn förläggning till förberedande kursen jämväl av undervisningen
i husbyggnadslära finner jag något att erinra.

Frågan huruvida föreläsningar i tillämpad jaktvård och fiskevård med av
lärarrådet föreslagna 6 timmar vardera skola förläggas till förberedande
kursen eller till huvudkursen synes mig vara av mindre betydelse. Jag har
dock intet att erinra emot att nämnda antal undervisningstimmar förläggas
till huvudkursen. Ämnet jakt och jaktvård bör emellertid som betygsämne
avslutas vid den förberedande kursen, där ganska omfattande undervisning
och övningar skulle företagas även enligt högskolestyrelsens förslag.
Vid huvudkursen synas ämnena jaktvård oell fiskevård kunna införas som
kursämnen. Vad till sist beträffar undervisningen i de skogliga huvudämnena
biträder jag utredningsmännens förslag örn utvidgad undervisning i skogs -

Yttranden
över P. M.

Departement
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

U tredning
genom skogshögskolans

styrelse.

teknologi och skogsskötsel särskilt i fråga om praktiska övningar. Den förberedande
kursen synes efter dessa ändringar kunna bättre än hittills utnyttjas
för den praktiska undervisningen vid skogshögskolan.

Den av mig nu godkända regleringen av undervisningen föranleder vissa
jämkningar i den av utredningsmännen schematiskt upprättade studieplanen.
Överflyttningen av husbyggnadsläran till förberedande kursen uppväges
delvis genom minskning av den för jakt- och fiskevård anslagna tiden
och torde i övrigt få kompenseras genom inskränkning bland annat av övningarna
på lärorummet i skogsteknologi och skogsuppskattning samt av för
utbildningen mindre viktiga, praktiska övningar.

Emellertid förefaller den vid förberedande kursen nu tillämpade studieplanen,
vars omfång i huvudsak överensstämmer med ramen för den i P. M.
intagna, reviderade timplanen, på det hela taget vara rätt hårt belastad. Jag
förutsätter därför, att vid den närmare utformning av studieplanens detaljer,
som lärer ankomma på högskolans styrelse och lärarråd efter samråd med
kursens föreståndare, jämväl överväges, huruvida undervisningstiden i de
särskilda ämnena kan i någon mån beskäras.

Med hänsyn till det förhållandevis dryga arbetsprogrammet vid förberedande
kursen finner jag önskvärt, att den i P. M. förordade förlängningen
av lärotiden kan komma till stånd. De betänkligheter mot förslaget, som
framförts av högskolans lärarråd och styrelse, synas närmast betingas av
uppfattningen, att kursens lärare icke skulle erhålla tillräcklig tid för vissa
åtgärder och arbeten som behövde företagas mellan årskurserna, ävensom
för ferier. Emellertid synes ett från utbildningssynpunkt lämpligt anordnande
av läroåret kunna förenas med en god lösning av lärarnas semesterfråga,
därest möjligheterna att i viss omfattning bereda lärarna ferier under
pågående lärokurs tillvaratagas. Det torde sålunda icke möta allvarligare
hinder att bevilja en av lärarna semester under några veckor i omedelbart
sammanhang med uppehållet mellan kurserna samt att även under andra
tider av lärokursen, exempelvis då undervisningen i större omfattning omhänderhaves
av speciallärare, permittera någon eller några av lärarna.

b. Bestämning av elevantal, elevantagning samt prövningsförfarande.

Lärarrådet har beträffande det lämpliga antalet studerande vid skogshögskolan
uttalat, att väsentligt olika meningar därvidlag gjort sig gällande.
Från vissa håll har, anför lärarrådet, hävdats, att den högre skogsutbildningen
vore så speciellt inriktad, att densamma endast medförde ytterst begränsade
förvärvsmöjligheter utom det egentliga fackområdet, varför utexamineringen
endast borde täcka det förefintliga, mera direkta behovet av
högre skogspersonal. Däremot har av andra anförts, att det allmännas enda
uppgift bestode i att giva därtill hågade personer möjlighet att förvärva
fullgoda skogliga fackkunskaper, medan tillträdet till denna undervisning
borde vara fritt inom ramen av undervisningsanstaltens kapacitet på liknande

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

sätt som allmänt tillämpas vid universiteten. Vare sig man ansluter sig till
den ena eller den andra av dessa synpunkter, måste det dock enligt lärarrådets
mening beaktas, att vid en förestående omorganisation ej större eller
dyrbarare undervisningsapparat tillskapas eller bibehålies, än som ett förefintligt
eller beräknat behov kan anses kräva.

Lärarrådet har vidare anfört, att Kungl. Majit ej bör fastställa den årliga
kontingent, som får till högskolan antagas, utan det genomsnittliga antal,
som under en längre följd av år (t. ex. 5 år) högst bör från högskolan utexamineras.
Inom ramen av dylik av Kungl. Majit på längre sikt fastställd normalplan
böra högskolans lärarråd och styrelse lia viss frihet att på lämpligt
sätt fördela den årliga antagningen till Garpenberg med hänsynstagande till
avgång (genom kuggningar etc.) liksom ock till vid högskolan tillgängliga
utrymmen samt för undervisningens bedrivande tillgängliga medel m. m.
Härigenom vinnes bland annat den fördelen, att Kungl. Majit ej behöver besväras
i en del frågor, som för den allmänna planens genomförande äro av
oväsentlig betydelse, varjämte tilloppet till högskolan kan smidigare regleras
än hittills varit möjligt.

1 detta sammanhang har lärarrådet berört ännu en antagningsfråga, nämligen
det av de skogsundervisningssakkunniga föreslagna och efter 1915 tilllämpade
systemet att intaga till Garpenberg långt större antal, än som sedan
skall vinna fortsatt utbildning, detta i avsikt att efter första terminens slut
kunna välja bland ett stort antal, så att endast de mest lämpliga skulle få tillträde
till vårterminens undervisning samt till högskolan. Detta urvalssystem
kunde enligt lärarrådets åsikt bättre försvaras, när elev kunde vinna inträde
genast efter studentexamen, då tidsförlusten för dem, som ej fingo fortsätta,
endast utgjorde ett halvt år. Med godtagande av här tidigare gjorda förslag
örn förpraktik, blir emellertid samma tidsförlust ett och ett halvt år,
varför lärarrådet nu föreslår, att antalet »övertaliga» högst väsentligt reduceras,
men att systemet i övrigt bibehålies. Som bidragande orsak till detta
ändringsförslag har lärarrådet anfört, att de stora »provkurserna» verka i
hög grad fördyrande genom behovet av extra assistenthjälp under höstterminen,
ökad instrumentuppsättning, ökade anslag till hantlangning m. m.
samt ökade bostadsutrymmen jämte därtill hörande möblering o. s. v.

Stgrelsen för skogsliögskolan har till alla delar tillstyrkt lärarrådets nu
återgivna förslag. Den nuvarande antagningsprincipen bör dock enligt styrelsens
mening alltjämt bibehållas. Beträffande bestämningen av elevantalet
anser styrelsen förslaget i princip innebära, att tillträdet till den egentliga
högskolekursen i viss mån skulle lämnas fritt inom en ram, som av
Kungl. Majit bestämmes med hänsyn till det antal, som dels bekvämt vid
högskolan kan på en gång undervisas, dels ock kan anses motsvara ett på
längre sikt beräknat behov av högre utbildad personal.

Reservationsvis har /. d. landshövdingen Ringstrand anfört följande.

Enligt nu gällande stadgar för skogsliögskolan bestämmer Kungl. Majit
antalet elever vid skogsliögskolan. Det synes kunna starkt ifrågasättas, huruvida
en bestämmelse av denna innebörd är, sedd ur undervisningssynpunkt,
lämplig. Väl måste det medgivas, alt kampen örn utkomstmöjligheterna
för dem, som genomgått skogsliögskolan, därigenom underlättas, men
detta är väl knappast ett mål för undervisningen. Dess mål borde väl snarast
vara att inom ramen för de betingelser, som anställda lärarinafter, lokalutrymmen,
till buds stående undervisningsmateriel och andra undervisningstekniska
synpunkter utstaka, meddela största möjliga antal elever en full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

god utbildning. Sedan lärer arbetsmarknadens tillgång på platser bliva den
naturliga regulatorn på antalet av dem, som söka erhålla den högre skogsutbildning,
som staten lämnar. Den utvidgning av undervisningen, som nu föreslås,
gör de från skogshögskolan utexaminerade eleverna skickade att åtaga
sig uppgifter även inom andra arbetsområden än den rena skogshushållningen.
Och örn de till ett sådant verksamhetsfält skulle medföra en del skoglöf
vetande, kan detta väl knappast vara ägnat att minska värdet av deras
där utförda arbete.

I P. M. anföres i nu förevarande avseende följande.

Beträffande elevantal vid skogshögskolans jägmästarkurs gäller för närvarande,
att Kungl. Maj:t efter av styrelsen för skogshögskolan för två år
lramåt avgivet förslag bestämmer dels det antal elever, som må antagas vid
den förberedande kursen, dels ock det antal, som må antagas till fortsatt
utbildning. Sedan under senare år frågan örn skogshögskolans omorganisation
blivit föremål för utredning, ha förslag och beslut i detta avseende
återkommit årligen.

Elever till förberedande kursen antagas av skogshögskolans rektor. Under
kursens hösttermin bedömas elevernas arbeten och färdigheter under övningarnas
gång. Vid terminens slut erhålla eleverna av rektorn och överassistenten
utfärdat betyg, som upptager skogsmätning, fältmätning, ritning,
skogsarbeten, anlag för arbetsledning och uppförande. Bland dem, som erhållit
godkända vitsord, antagas av jägmästarkursens lärarråd för fortsatt
utbildning så stort antal, som fastställts av Kungl. Majit. Därvid skall hänsyn
tågås dels till studentbetygen i matematik, biologi, fysik och kemi, dels
till de från kursen erhållna vitsorden örn kunskaper och fallenhet för skogsmannens
yrke. Den, som erhållit godkända vitsord men ej antagits, är berättigad
att ånyo vinna inträde vid förberedande kursen.

Av 218 till kursen under de 6 åren 1919—19241 antagna elever ha 8 lämnat
kursen under höstterminens lopp, 20 underkänts vid samma termins slut och
25 eller 13 procent av de vid höstterminens slut godkända ej fått direkt fortsätta
utbildningen. Ungefär hälften av sistnämnda antal har emellertid begagnat
sig av möjligheten att vinna återinträde följande år. Det har därvid
visat sig, att de, som funnit sig i att ännu en gång genomgå första halvårets
kurs vid Garpenberg, på grund av förvärvad rutin haft lätt att hävda sig i
konkurrensen med de nya eleverna och praktiskt taget undantagslöst blivit
vid nästa hösttermins slut antagna till fortsatt utbildning. Urvalet för fortsatt
utbildning bland de godkända har därför uppgått till endast omkring
6 procent och i realiteten därjämte varit föga rationellt, enär det ingalunda
är givet, att det varit den bättre delen av de godkända men icke antagna, som
återkommit. I den mån dessa elever första gången uteslutits på grund av
bristande mognad, har anordningen likväl hittills haft någon uppgift att
fylla. Införes obligatorisk förpraktik, torde den emellertid komma att sakna
berättigande.

På nu anförda skäl föreslås i P. M., att den nuvarande uppdelningen av de
prövade eleverna i tre grupper: 1) godkända och till fortsatt utbildning antagna,
2) övriga godkända och 3) underkända, ersättes med indelning av eleverna
i två grupper: a) för fortsatt utbildning lämpliga och b) för fortsatt
utbildning mindre lämpliga. Elever, som tillhöra förra gruppen, fullfölja
omedelbart utbildningen; för övriga är den fortsatta utbildningen stängd. Vid
en dylik reformering av urvalsförfarandet måste likväl skapas garantier för

1 Under åren 1925—1934 har antalet inträdessökande varje år understigit det antal, som
bestämts att antagas till fortsatt utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

att denna uppdelning av eleverna kan i praktiken rättvist genomföras. Därför
bör avgången bland de vid förberedande kursen antagna eleverna icke
vara på förhand bestämd utan kunna av styrelsen för skogshögskolan regleras
med hänsyn till kvaliteten hos eleverna i ifrågavarande kurs, vilket ock
föreslagits av skogshögskolans lärarråd och styrelse. Det synes sålunda,
framhålles det i P. M., angeläget att skapa så smidiga bestämmelser angående
antagning av elever, att de inträdessökandes antal och kvalifikationer ett
visst år kunna påverka såväl antalet av dem, som för året antagas till kursen,
som antalet av dem, vilka efter ådagalagda anlag och kunskaper skola
vid höstterminens slut antagas till fortsatt utbildning. Följande system för
antagning torde enligt P. M. fylla de uppställda kraven.

På förslag av styrelsen för skogshögskolan bestämmer Kungl. Maj:t det
högsta antal studerande, som under närmaste 5-årsperiod får utbildas vid
skogshögskolan. Reglering i övrigt av elevantalet ankommer på skogshögskolans
styrelse, som har att därom fatta beslut dels i samband med rektors
antagning av elever till förberedande kursen, dels i samband med lärarrådets
antagning av elever till fortsatt utbildning efter första terminens slut.
I vad mån styrelsen må till lärarrådet överlämna sin beslutanderätt i ena
fallet eller i båda torde böra närmare övervägas.

Med avseende på grunderna för elevantagningen framhålles i P. M. ytterligare
följande.

Av de till förberedande kursen antagna eleverna böra endast sådana utmönstras,
som äro mindre lämpliga för jägmästarutbildning. De vitsord från
den ordnade praktiken, vilka hädanefter finnas tillgängliga vid prövningen
av inträdesansökningarna, ge möjlighet till en preliminär bedömning av
elevmaterialet redan vid detta tillfälle. Utvisa ansökningshandlingarna en genomgående
god kvalitet på de sökande, kan det ett visst år befinnas lämpligt
att för fortsatt utbildning beräkna ett något högre antal än det för 5-årsperioden
bestämda årsmedeltalet. Tyda ansökningshandlingarna åter på en
sämre årgång, bör ett mindre antal elever beräknas fortsätta studierna.

De här föreslagna anordningarna för antagning av elever till skogshögskolan
torde på det hela taget lämna större garantier för ett gott urval än
det nuvarande systemet kan ge och samtidigt genom avspänning i konkurrensen
skapa sundare arbetsförhållanden under första halvåret av den förberedande
kursen.

En konsekvens av föreslagna ändringar beträffande elevurvalet är, att den
detaljerade betygssättningen vid höstterminens slut blir överflödig. Beslut
om antagande till fortsatt utbildning kan av lärarrådet fattas utan att särskilt
betyg utfärdas. Föreståndaren för förberedande kursen bör emellertid
vid detta tillfälle, liksom vid övriga lärarrådets avgöranden, som angå kursen,
ingå som ledamot av lärarrådet. Önskar elev, som icke antages till fortsatt
utbildning, erhålla bevis om förvärvade kunskaper i skogs- och fältmätning,
vilket emellanåt förekommit, vitsordas hans kunskaper i detta ämne på ett
lämpligare sätt genom utfärdande av särskilt intyg därom än genom företende
av fullständigt terminsbetyg.

Ur yttrandena i denna del må återgivas följande.

Domänstyrelsen har anfört, att förslagen örn bestämning av elevantal och
antagning av clever till fortsatt utbildning synas ägnade att skapa större säkerhet
för erhållande av ett gott elevmaterial vid skogshögskolan.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 136. 5

Yttranden
över P. J/.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Departementschefen
.

Jägmästarföreningarna ha hänvisat till ett av de extra jägmästarnas förbund
i annat sammanhang avgivet yttrande. Däri har förbundet bland annat
uttalat att, huru önskvärt det ur vissa synpunkter än kunde förefalla
med en till antalet så jämn utexaminering som möjligt, tidpunkten likväl
med hänsyn till nuvarande förhållanden i fråga om tillgång och efterfrågan
på arbetskraft, åldersfördelning och sannolik avgång nn m. knappast kunde
anses lämplig för en övergång till »normalrekrytering» vid skogshögskolan
under de närmaste åren. I någon mån torde först det »missgrepp», som den
starkt utökade antagningen till högskolan under högkonjunkturen utgjorde,
böra tillrättas, innan tiden vore inne att, såsom styrelsen förordat, bestämma
elevantalet med hänsyn till behovet på lång sikt av ifrågavarande arbetskraft.

Spörsmålet om reglering av tillströmningen till de intellektuella yrkena
har nyligen behandlats i ett tidigare omförmält sakkunnigutlåtande (stat. off.
utr. 1935: 52). Vad särskilt angår skogshögskolan har, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, lärarrådet vid skogshögskolan icke intagit någon
bestämd ställning till denna fråga, under det att inom styrelsen för högskolan
skilda meningar kommit till uttryck. Utan att föregripa de åtgärder för
reglering av antalet studerande vid högskolorna, som från statsmakternas
sida kunna komma i fråga, torde följande allmänna riktlinjer kunna anges
för skogshögskolans antagning av studerande.

För den högre skogsundervisningen har en spärranordning alltid tillämpats
genom bestämning av elevantalet med hänsyn ej endast till undervisningstekniska
förhållanden utan även till det beräknade behovet av jägmästare
och forstmästare. Den nya organisationsform för skogshögskolan,
som av mig förordats, innebär i och för sig en anpassning till behovet av
högre utbildade skogsmän genom de två kursernas sammanförande till en.
Även örn utbildningen vid skogshögskolan enligt den förändrade organisationsformen
kan tänkas öppna ett vidare verksamhetsfält för de utexaminerade
än tillförne, lärer den på mångåriga studier byggda, speciella kompetens,
som högskolan måste lämna, knappast kunna medföra särskilda kvalifikationer
för uppgilter, som ligga utanför skogsbrukets administration och
förvaltning. En utbildning, som till omfattningen begränsades endast av högskolans
resurser, skulle vid sådant förhållande kunna innebära, att staten
regelmässigt och avsiktligt ombesörjde utbildning av överflödig arbetskraft
i syfte att åstadkomma ett konkurrensförhållande. Den sistnämnda synpunkten
finner jag berättigad endast såtillvida, att ett tillfälligt uppstående
överskott av utbildad arbetskraft ej må tilläggas alltför stor betydelse vid
bestämning av antalet nya studerande vid skogshögskolan. Inom ramen för
det antal, som av högskolan lämpligen kan antagas, bör antalet studerande
sålunda bestämmas huvudsakligen med ledning av det normala ersättningsbehovet
av personal med ifrågavarande utbildning. I fråga örn storleken av
detta ersättningsbehov får jag hänvisa till vad därom i en föregående avdelning
(A II) anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Utredningsmännens förslag beträffande förfarandet för bestämning av antal
studerande vid skogshögskolan och urval bland förberedande kursens
elever ha ej mött invändningar i de avgivna yttrandena. Då förslagen synas
välgrundade, vill jag för min del biträda desamma.

2. Huvudkurs.

a. Allmänna synpukter.

Styrelsen för skogshögskolan har givit uttryck åt den uppfattningen, att
den allmänna kursens huvuduppgift måste anses vara att meddela lämplig
utbildning i och för såväl statlig som enskild förvaltningstjänst samt att
kursens allmänna utbildningsnivå icke borde understiga den nuvarande jägmästarkursens.
Dock borde undervisningsordningen för denna kurs ej oförändrad
läggas till grund för den föreslagna enhetskursens utbildningsprogram
utan borde mer eller mindre genomgripande förändringar genomföras
i avsikt att mera än hittills giva undervisningen en teknisk-ekonomisk inriktning.
— Genom slopande eller minskande av undervisningen i vissa
ämnen av mindre aktuell art borde tid vinnas för utökning eller nyinförande
av vissa mera viktiga ämnen, så att den sammanlagda studietiden icke behövde
förlängas. En annan åtgärd, syftande mot samma mål, borde bestå
däruti, att genom ändring i de nuvarande bestämmelserna för tentamina och
examen söka koncentrera elevernas studiearbete på vissa ämnen av större
vikt samt minska arbetet på inträngandet å vissa andra ämnesområden av
så att säga fyllnadsnatur.

I utredningsmännens P. M. har följande anförts.

Den fortsatta utbildningen av dem, som genomgått den förberedande kursen,
benämnes i det följande skogshögskolans huvudkurs. I denna under- P ^
visning skola ingå huvuddelen av den teoretiska jägmästarutbildningen ävensom
de ytterligare praktiska demonstrationer och övningar, som erfordras
för att de studerande skola kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen
och förvärva nödig färdighet i upprättande av förslag och planer till
inom skogsbruket förekommande arbeten av skilda slag. Enär sistnämnda
tillämpningsövningar väl medhinnas under två somrar och huvudkursen
under inga omständigheter kan bliva kortare än två år, blir den för teoretisk
undervisning erforderliga tiden avgörande för hela huvudkursens längd.

Huvudkursen skall hava till ändamål att dels meddela kompetens för
handhavande av större skogsförvaltning eller fullgörande av därmed jämställda
arbetsuppgifter inom skogsbruket dels giva en grundval för eventuellt
fortsatta studier. Redan utbildningen för förstnämnda värv måste på
grund av de mångahanda, skiftande uppgifter, som möta utövaren av skogsmannens
yrke, gripa över åtskilliga naturvetenskapliga ämnen och praktiska
arbetsområden. Den mångsidiga utbildningen och de teoretiska kunskaper,
som i varje ämne anses erforderliga för förvärvande av nämnda kompetens,
betinga den undre gränsen för utbildningstidens längd. Ehuru det ur
många synpunkter kan anses önskvärt, att de studerande vid huvudkursen
delges ett mera fylligt kunskapsmått, är det med hänsyn till kursens uppgift
att utbilda arbetskraft för det praktiska skogsbruket nödvändigt att i
huvudsak begränsa undervisningen till den angivna utbildningsnivån. De

U iredning
genom skogshögskolans

styrelse.

Inom

Kungl. Maj:ts proposition nr lod -

Yttranden
över P. M.

studerande skola sålunda bibringas tillräckliga kunskaper i de grundläggande
ämnena samt därtill skogligt vetande, som i huvudsak innefattar kännedom
om resultaten av den skogliga forskningen och erfarenheterna från den praktiska,
skogliga verksamheten, i den mån kännedomen därom är av verklig
betydelse för det tidsenliga, praktiska skogsbruket. I överensstämmelse härmed
upptager den studieplan, som längre fram föreslås, undervisningstimmar
till antal, som ansetts motsvara minimikurser i de till skoglig förvaltarutbildning
hörande ämnena.

Här må genast tilläggas, att en sådan begränsning av undervisningen ingalunda
är liktydig nied en sänkning av högskolans utbildningsnivå. Det synes
t. o. m. möjligt att genom anställning i ökad omfattning av skickliga lärare
och medhjälpare till dessa, anskaffande av bättre hjälpmedel för undervisningen
med flera åtgärder, syftande till en rationell undervisning, som
bygger på elevernas självverksamhet, vinna en i vissa avseenden förbättrad
utbildning inom den på nämnda sätt begränsade ramen för undervisningen.

Det har nyss sagts, att den skogliga utbildningen är mångsidig. Den karakteriseras
emellertid även därav, att den praktiska kompetens, den skall
lämna, måste grundas på ingående kunskaper i ett flertal naturvetenskapliga
ämnen, som gripa in i varandra och därjämte skjuta långt in i den tillämpade
undervisningen. Friktionen mellan de grundläggande ämnena kan i
viss utsträckning elimineras genom ämnenas sammanförande till större undervisningsenheter,
men i stort sett är undervisningens uppdelning i ämnen,
sorn äga starkt inbördes samband, ofrånkomlig. Till belysande härav må
framhållas, att redogörelse för mera karakteristiska marktyper och beståndsformer
lämnas vid undervisningen i marklära, skogsbotanik och skogsskötsel
samt beträffande försumpade marker jämväl vid undervisningen i skogsdikning
samt att de tillämpade skogsvårdsåtgärderna behandlas under marklära,
skogsskötsel samt skogsuppskattning och skogsindelning. Skola de
studerande kunna bibringas klara begrepp i dessa utomordentligt viktiga
delar av undervisningen, måste ämnenas innehåll i vissa stycken utformas
efter samråd mellan flera lärare. Ett villkor för åstadkommande av gott resultat
av utbildningen är därjämte, att lärarna vid undervisningens bedrivande
hålla intim kontakt med varandra. Genom i det följande framställt
förslag örn utarbetande av kompendier i varje ämne torde detta samarbete
underlättas.

Av de sålunda bestämda ämneskurserna föreläsas under de två första terminerna
i huvudsak propedeutiska kurser och grundläggande ämnen samt
de förberedande delar av huvudämnena, som lämpligen böra ha inhämtats
före de första praktiska övningarna. De tredje och fjärde terminerna ägnas
till övervägande del åt huvudämnena. Med viss av utredningsmännen närmare
angiven undervisningsintensitet torde den teoretiska undervisningen
kunna avslutas redan med den fjärde terminen. Emellertid återstå då vissa
resor och övningar, som tillhöra förvaltarutbildningen. Tentamina i huvudämnena
måste för övrigt under alla förhållanden ske under den följande
hösten. I syfte att ej onödigt forcera studierna under fjärde terminen synes
därför lämpligt att anordna en av föreläsningar mindre belastad femte termin.
Större delen av denna sista termin kan i sådant fall avsättas för elevernas
självverksamhet i form av de studerandes specialisering på sina huvudämnen,
utarbetande av examensarbeten samt tentamina, varvid avgångsbetyg
från skogshögskolan erhålles före terminens utgång. Därigenom vinnes,
att utbildningstiden för jägmästare något förkortas, enär för närvarande
jämväl en sjätte termin i regel tages i anspråk för sistnämnda arbeten.

De över P. M. avgivna yttrandena äro i förevarande avseende i huvudsak
av följande innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Domänstyrelsen ifrågasätter, huruvida ej den föreslagna ökningen av tiden
för vissa undervisningsgrenar, huru önskvärd den i och för sig än må vara,
kan komma att ställa alltför stora krav på såväl lärarpersonalen som eleverna.
En alltför stark forcering av undervisningsarbetet kan givetvis för
utbildningen bliva till men, ej minst genom de hinder den reser mot självstudier.

Lärarrådet påvisar, att utredningsmännens förslag innebär, att antalet obligatoriska
undervisningstimmar ökas från nuvarande 21.3 per vecka till 24.6
per vecka, och att de praktiska övningarna ökas från 26 till 33 veckor. Om
man därtill beaktar, att eleverna från vårterminens början den 15 januari
till höstterminens slut den 20 december skulle åtnjuta ferier endast under
påskveckan samt i september under 3 veckor första året och 4 veckor det andra,
måste den arbetsbörda, som enligt P. M. skulle påläggas eleverna, betecknas
som synnerligen betungande, detta desto mer som ferierna både
vid julen och i september endast äro nominella, då största delen av denna
tid måste ägnas åt tentamensläsning samt uppgörande av reseberättelser
m. m.

Samma erinran kan, framhåller lärarrådet, göras beträffande de lärare,
som skola leda sommarövningar och studieresor. Lärarrådet kan ej underlåta
att uttrycka starka betänkligheter mot förslagets genomförande i oförändrat
skick, då detsamma ej blott kommer att väsentligen förhindra den
elevernas självständiga studieverksamhet, som utredningsmännen riktigt nog
beteckna som en integrerande del i en högskolemässig utbildning, utan även
i liög grad försvåra den vetenskapliga verksamhet, som måste krävas av en
lärare, örn han skall kunna följa och själv bidraga till utvecklingen på det
område, inom vilket hans undervisning faller.

Lärarrådet har emellertid bemärkt, att dessa synpunkter ej varit främmande
för utredningsmännen, då dessa betecknat sin undervisningsplan som ett
maximiprogram, vilket skulle tillåta en avsevärd minskning av föreläsningarnas
och övningarnas antal, i den mån lämplig handbokslitteratur och
andra hjälpmedel ställas till förfogande vid undervisningen. Enligt lärarrådets
mening är en viss reducering i angiven riktning nödvändig redan från
början, men därutöver måste det anses önskvärt, att även utnyttja den femte
lästerminen på ett rationellare sätt än i P. M. föreslås. Under denna termin
skulle nämligen enligt förslaget tentamina i huvudämnena »under alla förhållanden»
äga rum och de studerande vara »berättigade att undergå tentamen
under hela terminen». Lärarrådet anmärker härtill först, att enligt
hittills vunnen erfarenhet en elev, som vill grundligt intränga i sina ämnen,
icke kan medhinna att på den korta tiden av 21/-’ månader i tillräcklig grad
bereda sig för tentamina i 4 huvudämnen (skogsskötsel, skogsuppskattning,
skogsteknologi och skogsekonomi) samt i förvaltningslära, detta desto mindre
som han enligt förslaget blir tvingad att för erhållande av avgångsbetyg i
några huvudämnen bedriva specialstudier. Härtill kommer, att en obegränsad
tentamensskyldighet under femte terminen ej rimligen kan åläggas
vederbörande lärare, vilka samtidigt måste bedriva en omfattande undervisning
på andra kurser. Uppenbarligen lia utredningsmännen insett, att
den föreslagna tentamensordningen även kommer att bereda eleverna svårigheter,
varför de föreslå, att för dem »sorn av skilda anledningar icke
hinna avsluta sin utbildning i normal ordning bör rätt stadgas att under
loppet av hela den följande vårterminen undergå tentamen». Lärrarådet
biträder detta uttalande, men är samtidigt övertygat örn, att denna i förslaget
som ett undantag betecknade tentamensordning i realiteten kommer
att bli den normala. På grund av denna sin övertygelse anser lärarrådet
önskvärt, alt i lämplig omfattning en överflyttning av undervis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ningstimmar från speciellt fjärde till femte terminen äger rum. En sådan
överflyttning är desto mera nödvändig, som vissa föreläsningar direkt böra
ansluta sig till under andra sommarterminen genomgångna övningsmoment
i och för erhållande av en följdriktig undervisning. Av sistnämnda anledning
torde också en del andra förändringar i den av utredningsmännen föreslagna
fördelningen av undervisningen på olika terminer bliva nödvändig,
men då detta är en sådan schemateknisk fråga, som högskolans styrelse på
förslag av dess lärarråd årligen har att ordna, anser lärarrådet ej nödigt att
här närmare ingå på densamma.

Beträffande övningstidens användning föreslår lärarrådet, att endast vissa
särskilt viktiga övningsmoment obligatoriskt skola genomgås av alla elever,
men att därutöver viss tid under speciellt andra sommarterminen göres
disponibel för mera speciella arbeten av olika slag, som kunna tjäna till underlag
för erhållande av de kvalificerade betyg i vissa huvudämnen, som i
annat sammanhang föreslås.

Avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt lia framhållit, att
en förutsättning för att anstalten skall kunna befordra skogshushållningens
utveckling inom landet är att landet äger en skogsmannakår, som på grund
av sin skogsvetenskapliga hildning förmår tillägna sig de vunna resultaten
och tillämpa dem i praktiken, vilket är nödvändigt, även örn anstalten, allteftersom
frågorna bli lösta, kan komma att utöva en direkt rådgivande verksamhet.
Föreståndarna förutsätta därför, att undervisningen vid den omorganiserade
skogshögskolan ej kommer att medföra en lägre vetenskaplig bildningsstandard
än den, som för närvarande bibringas de studerande vid skogshögskolan.

Styrelsen för högskolan har vidhållit sitt förslag och ansett utökningen av
undervisningsplanen betänklig med hänsyn till en liögskolemässig undervisning
och de studerandes självverksamhet.

Direktören Ekman har i reservation till styrelsens yttrande anfört, att
de i P. M. uppdragna riktlinjerna för undervisningen vid skogshögskolan,
med de mindre ändringar i detaljerna, som kunna anses påkallade, i stort
sett tillgodose de krav på utbildning av våra skogsmän i praktiskt-ekonomiskt
hänseende, som alltmer göra sig gällande.

Devart.emerits- Ur de skilda krav på den nya skogshögskolans yrkesutbildning, som framchefen.
forts från olika håll, kan i stort sett utläsas en gemensam strävan att med
forstmästarkursens praktiska läggning förena teoretiska studier, som äro
mera djupgående än de nuvarande studierna vid forstmästarkursen och i vissa
avseenden mera ändamålsenligt inriktade än jägmästarkursens teoretiska utbildning.
Lägges härtill fordran på att utbildningen skall kräva så små uppoffringar
som möjligt med hänsyn till arbetskraftens utnyttjande i det praktiska
skogsbruket, torde de allmänna anspråken på den reformerade yrkesutbildningen
vid skogshögskolan i huvudsak vara angivna.

Utredningsmännen ha för sin del löst den föreliggande uppgiften genom
omgestaltning av jägmästarkursen på sådant sätt, att de praktiska övningarna
kraftigt utökas och de teoretiska studierna koncentreras. Detta skulle
möjliggöras bland annat därigenom, att mindre uppmärksamhet ägnas biämnen
och mera oväsentliga avsnitt av de större ämnena, att undervisningen
i alla viktigare ämnen grundas på självstudier av kompendier, läroböcker
eller annan litteratur samt att lärarpersonalen utökas. Genom de nämnda
åtgärderna skulle så mycket kunna vinnas inom den nuvarande jägmästar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kursens undervisningsplan att det vore möjligt att samtidigt förbättra och
förkorta den teoretiska utbildningen. Studieåren borde samtidigt i största
möjliga utsträckning tagas i anspråk för tillämpningsövningar i skogen, vilka
vore av den största betydelse ej endast för demonstration av meddelade kunskaper
utan även för inövning av färdighet vid vissa förvaltningsgöromål.
Den kritik, som riktats mot nämnda förslag, synes i främsta rummet göra
gällande, att de studerandes ledigheter skulle bliva för korta samt deras arbetsbörda
alltför stor på grund av den föreslagna ökningen av antalet undervisningstimmar.

Erinringarna mot den av utredningsmännen föreslagna studieordningen
torde kunna föranleda vissa jämkningar av den i P. M. intagna planen för
de praktiska övningarna. Till denna fråga återkommer jag i följande avdelning.
I övrigt synes det i P. M. framlagda förslaget till studiernas allmänna
ordnande i stort sett väl tillgodose de framställda anspråken på undervisningens
planläggning. Enligt mitt sätt att se frågan är längden av de
teoretiska studierna vid en högskola beroende mera av den förmåga de studerande
kunna äga att genom självstudier under lärarnas ledning och stimulans
— bibringad vid föreläsningar, övningar och på flera andra sätt —
under viss tid tillägna sig erforderligt vetande och kvalifikationer i övrigt
än av möjligheterna att medhinna ett bestämt antal föreläsningar. Antalet
obligatoriska undervisningstimmar per vecka förefaller för övrigt icke avskräckande,
även om all obligatorisk undervisning inställes under den femte
terminen. Vid sådant förhållande och i betraktande av lärarrådets erinran
örn den alltför korta tiden för tentamensläsning i de avslutande ämnena, anser
jag, att utredningsmännens förslag om den obligatoriska, teoretiska undervisningens
avslutning med fjärde terminen bör realiseras redan från början.
Skulle lärarrådet och styrelsen för högskolan finna, att en allmän nedskärning
av föreläsningstimmarnas antal, exempelvis med genomsnittligt tio procent,
bör omedelbart genomföras för underlättande av denna reform, har
jag för min del intet att erinra däremot. Vad jag nu anfört bör icke utgöra
hinder för anordnande under viss tid av femte terminen av seminarieövningar,
avseende studiearbete, som utförts i samband med föregående sommars
övningar, eller av fria föreläsningar, därvid tillfälle även kan erbjuda sig att
sammanfatta erfarenheterna från de föregående sommarövningarna. Ej
heller bör det förhindra de studerande, som till äventyrs önska ytterligare
fördjupa sina kunskaper i vissa ämnen, att tentera i sådana större ämnen
även under den följande vårterminen.

Med anledning av lärarrådets erinran mot lärarnas i P. M. föreslagna tentamensskyldighet
under hela femte terminen vill jag framhålla, att hinder
icke synes böra möta för avsättande av vissa tentamensperioder även under
denna termin, övriga delar av terminen böra slå till de studerandes förfogande
för självstudier.

Den närmare innebörden av studieplanens reformering framgår av följande
avdelning, till vilken jag nu övergår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Utredning
genom skogshögskolans

styrelse.

b. Undervisningsår och undervisningsplan.

Lärarrådet vid skoghögskolan har hänvisat till ett av lärarrådet år 1925
framlagt förslag till omläggning av undervisningen, som i huvudsak innebär
följande ändringar i studieordningen:

1. Viss utökning och omläggning av de praktiska sommarövningarna, speciellt
beträffande ämnet skogsskötsel;

2. Inskränkning av antalet föreläsningar för beredande av ökad tid till självstudier
för eleverna i samband med reglering av vissa grundläggande ämnens
undervisningstid i förhållande till de egentliga huvudämnena;

3. Bättre tillgodoseende av undervisningen i speciellt skogsekonomi, men
även i vissa andra ämnen av särskild betydelse;

4. Överförande till förberedande kursen av någon del av den nu till högskolan
förlagda undervisningen;

5. Omförande av statlig tjänsteexpedition till i examen icke obligatoriskt
ämne.

Av dessa förslag har punkt 4 behandlats i det föregående, och en del andra
reformer hava åtminstone partiellt genomförts i de senaste årens undervisningsplaner
för jägmästarkursen. Lärarrådet framhåller, att, när det gäller
att uppgöra förslag till undervisning vid den allmänna högskolekursen, här
berörda önskemål visserligen fortfarande böra bliva i huvudsak vägledande,
men att såväl de nuvarande två kursernas ifrågasatta sammanslagning som
ock den gångna tidens utveckling på skogshushållningens område jämte under
tiden vunna erfarenheter beträffande skogsundervisningen framtvinga hänsynstagande
jämväl till en del nya synpunkter, vilka föranleda vissa jämkningar
och tillägg i lärarrådets omnämnda tidigare förslag.

Vad först de praktiska övningarna beträffar, ha dessa, uttalar lärarrådet,
i ämnet skogsskötsel från och med 1928 väsentligt utökats genom bedrivande
av stämplingsövningar etc. med yngre kursen i Norrland jämte i anslutning
därtill företagen studieresa till mera lärorika norrländska skogsbruk. På
grund av de gynnsamma erfarenheter, som härvid under gångna åren vunnits,
föreslås denna anordning till bibehållande jämväl i fortsättningen. Den
tidigare föreslagna ökningen av samma övningar genom deras påbörjande
redan i mitten av maj bör enligt lärarrådets mening fullföljas.

Lärarrådet föreslår vidare vissa omläggningar av de praktiska övningarna,
vilka i huvudsak upptagits i det utvidgade program för dessa övningar, som
framlagts av utredningsmännen.

Vid planläggning av de teoretiska studierna vid högskolan har lärarrådet
nu ansett sig böra gå något längre beträffande den i punkt 2 tidigare uttalade
önskan att inskränka antalet föreläsningar för möjliggörande av ökad
självverksamhet från elevernas sida. Från representanter för elevkåren har
nämligen, framhåller lärarrådet, uttalats önskemål om skyldighet för varje
elev att under studietiden inleda och försvara åtminstone en seminarieövning
i något huvudämne för att därigenom bland annat erhålla ökad förmåga till
vetenskaplig självverksamhet samt utnyttjande av tillgänglig litteratur och
andra källor liksom ock vana att yttra sig i offentlig diskussion. Detta enligt
lärarrådets mening synnerligen beaktansvärda önskemål sällar sig emellertid
till redan i inledningen omnämnda krav på utökade och fördjupade
studier i skogsekonomi, vartill kommer ett behov att upptaga skogsad
ministration och liandelslära såsom helt eller delvis nya ämnen
i undervisningsplanen. Att genomföra dessa utökningar inom ramen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 130-

nu gällande studietid utan en samtidig reducering av minst motsvarande omfattning
på andra håll är enligt lärarrådets åsikt varken lämpligt eller ens
möjligt, så vida samtliga ämnen, vari undervisning sker, allt fortfarande skola
ingå som obligatoriska i slutexamen. o

I fråga om undervisningen i de särskilda ämnena nämner lärarrådet mledatt
följande ämnen böra bliva helt eliel i huvudsak oförändrade,
nämligen marklära, botanik, klimatologi, jordbruksekonomi, den teoretiska
delen av skogsskötseln samt affärsbokföring, vilket senare ämne redan tidigare
ansetts böra överflyttas till förberedande kursen.

I sitt år 1925 framlagda förslag har lärarrådet utförligt motiverat, att ämnet
skogsekonomi borde beredas en fastare ställning vid skogshögskolan
och föreslagit, att ämnet borde göras till ett självständigt läroämne, vilket
varmt förordats såväl av högskolans styrelse som av domänstyrelsen. Lärarrådet
föreslår nu inrättande av professur i nämnda ämne. — Lärarrådets förslag
rörande ämnesomfattning m. m. återgives närmare i det följande under
avdelning A IV: 5, b. .

Ämnet skogsadministration är, anför lärarrådet, så tillvida nytt
som hittills endast förekommit en kortare frivillig kurs på omkring 12 timmar,
benämnd »förvaltningskunskap». Tiden 36 limmar är tidigare löreslagen,
men böra härtill läggas 10 timmars övningar å lärorummet. Ämnet
bör giva en redogörelse för organisation och arbetssätt hos viktigare i landet
arbetande administrativa eller förvaltande skogliga organ av såväl allmän
som enskild natur. Vidare böra genomgås sådana lagar och författningar
av mera social natur, med vilka en förvaltande skogsman kommer i daglig
beröring, samt frågor rörande arbetar- och arbetsgivarorganisationer m. m.
Den hittills meddelade undervisningen i domänverkets tjänsleexpedition bör
helt slopas även som frivilligt ämne vid högskolan. Tillfälle till övning i
tjänsteexpedition torde nämligen i tillräcklig utsträckning förefinnas för
aspiranter å tjänst i domänverket under de två praktiska aspirantår, som
domänstyrelsen i sitt nya organisationsförslag anser böra åläggas alla blivande
tjänstemän i verket.

Som ett helt nytt ämne, om vars upptagande på schemat jämväl elevkarens
representanter gjort framställning, föreslår lärarrådet undervisning i hand
e 1 s 1 ä r a. Ämnet, som förslagsvis bör tillmätas 30 föreläsningstimmar,
synes först böra giva en kort handelsgeografisk översikt över såväl den inhemska
som utländska handeln främst med skogsprodukter men också med
andra viktigare råvaror och halvfabrikat. Huvudvikten bör dock läggas pa
meddelande av lagstadgade eller annars gängse handelsbruk beträffande
köpe- och leveransavtal, kvantitets- och kvalitetsbestämmelser, befraktningar,
försäkringar, reklamationer, betalningsvillkor m. m. Även böra genomgås
metoder för handelns och andra företags finansiering genom banker och
andra kreditförmedlande verk och institutioner, handeln med värdepapper,
börsväsendets organisation etc. Likaså torde här beröras kommunikationsväsendet
samt post- och telegrafväsendet. Beträffande handelsrätten föreläsas
de viktigare kapitlen av läraren i lag- och författningskunskap, men pa
handelsläran torde böra komma vissa tillämpningar av sagda lagar liksom
ock vissa speciallagar såsom växel- och checklag, lag om handelsböckers
förande samt konkurslagen m. m.

Ämnet s k o g s t e k n o 1 o g i med byggnads- och avdiknings1
ä r a omfattar en rad tämligen skiftande discipliner av var för sig synnerlig
vikt inom skogsbruket. Flera av dessa, såsom t. ex. transportteknik, vagbyggnadslära
och skogsdikning, lia därtill under senare år varit föremål för
ökad aktualitet och stark utveckling. Detta har medfört, att den tid, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

hittills i undervisningsplanen stått till buds för behandling av denna ämnesgrupp,
visat sig alltmera knapp och i behov av utökning. På grund av relativt
rikhaltig och god handbokslitteratur på området har dock behovet av
utökning gjort sig mindre starkt gällande beträffande den teoretiska undervisningen
än i fråga om de praktiska övningarna. Lärarrådet föreslår därför
nu endast en ökning av tiden för de praktiska övningarna, vilken ernås dels
därigenom, att övningarna i kolning helt överflyttas till Garpenberg och dels
därigenom att tiden för deras bedrivande vid högskolan förlänges med 6
dagar.

Undervisningen i lag- och författningskunskap har lärarrådet
i sin skrivelse 1925 beräknat minskad från nuvarande 91 tili 80 timmar.
Då lärarrådet föreslagit, att vissa speciella lagar och författningar borde
hänvisas till respektive specialfack, bör enligt lärarrådets mening ämnet hädanefter
kunna ytterligare minskas till högst 75 timmar.

Till slut finnes en ämnesgrupp, som kan sammanfattas under det gemensamma
namnet skogszoologi, vilken i förening med jaktkunskap och
jaktvård sedan gammalt upptagit och alltjämt upptager ett betydande utrymme
på nuvarande jägmästarkursens schema, nämligen ej mindre än 150
timmar å lärorummet, vartill komma exkursioner. Ämnet är för närvarande
uppdelat på två lärare, varvid föreståndaren för skogsförsöksanstaltens entomologiska
avdelning undervisar i skogsentomologi med 47 föreläsningar,
14 iaborationer och några dagars exkursioner. Med hänsyn till nödvändigheten
att beskära vissa ämnen för vinnande av nödigt utrymme för andra,
som därav äro i större behov, har lärarrådet emellertid i sitt tidigare yttrande
föreslagit en minskning i denna undervisning till respektive 31 och 11 timmar,
vilket förslag nu vidhålles.

Ämnesgruppens övriga del föreläses av föreståndaren för högskolans zoologiska
institution med 46 timmar allmän och vertebratzoologi samt 46 timmar
jaktkunskap med jakt- och fiskevård.

Lärarrådet framhåller, att kännedomen om det högre djurlivet i våra skogar
och framför allt i den mån detta djurliv kan ha inverkan på skogshushållningen
förvisso är av allra största betydelse för skogsmännen. Likaså
mäste det anses vara ett betydande allmänintresse, att personer, vilka direkt
eller indirekt handha skötseln av den ojämförligt största delen av rikets
landareal, besitta sådana kunskaper örn jakt- och fiskevård, som krävas för
ett rationellt eller i vissa fall kanske mera naturvårdsbetonat utnyttjande av
jakten och fisket. Inför de krav på utökning av undervisningen i rena yrkeskunskaper,
som nu måste uppställas, föreslår lärarrådet sänkning i den för
zoologiska ämnen hittills använda undervisningstiden.

Med hänsyn till att studentkursen i allmän zoologi under senare år väsentligt
förbättrats, finner lärarrådet undervisningen i detta ämne kunna utan
olägenhet beskäras. Huvudvikten vid undervisningen bör läggas vid vertebratzoologien
och dess praktiska tillämpning inom skogsbruket. Då jaktoch
fiskevård bli de väsentligaste tillämpningsområdena, som komma att
kräva huvudparten av undervisningstiden, anser lärarrådet dessutom, att
hela ämnesgruppen bör sammanföras under ett huvudbetyg och att för
densamma tillmätes en undervisningstid av 70 föreläsningstimmar. Härtill
böra komma c:a 3 dagars exkursioner i Stockholmstrakten för studiebesök
å revir med rationellt ordnad jaktvård och vid fiskerianstalter. Ämnesgruppens
namn skulle bli vertebratzoologi med jakt- och fiskevård.

Styrelsen för skogshögskolan har i huvudsak anfört följande.

Enligt nu gällande stadgar skall en fullständig lärokurs omfatta tre höstterminer
(15/10—20/12) och två vårterminer (V2—10/5), samtliga avsedda för

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

föreläsningar och övningskurser i Stockholm, vartill komma två sommarterminer
av omkring tre månaders längd samt avsedda för praktiska övningar
i samband med arbeten i skogen samt för resor. Härutöver komma
i början och slutet av varje termin tentamensperioder, vilkas längd bestämmes
i den för varje år av styrelsen fastställda undervisningsordningen. Utöver
denna obligatoriska studietid hava eleverna brukat använda en tredje
vårtermin till examensarbeten och sluttentamina i huvudämnena samt till

mera fria studier. . .

I undervisningstidens sammanlagda längd samt gruppering pa terminer har
styrelsen nu ingen ändring att föreslå. Dock hava vissa förändringar i de
olika terminernas längd av lärarrådet föreslagits i avsikt att något utöka
tiden för praktiska övningar i skogsskötsel och skogsteknologi med motsvarande
förkortning av vårterminen. Ävenså har det visat sig av tekniska
skäl önskvärt, att tentamensperioderna inräknas i respektive terminers
längd med en bestämmelse att högst visst antal dagar av terminen må anslås
till tentamina. Styrelsen föreslår följande terminsindelning för den nya
enhetskursen: tre höstterminer, omfattande tiden 1 oktober 20 december,
två vårterminer tiden 10 januari—15 maj, av vilken tid högst 4o dagar per
läsår få anslås till tentamina, samt dessutom två sommarterminer, den första
av omkring 3V2 samt den andra av omkring 3 månaders längd. Preliminärt
torde man kunna räkna med att efter detta förslag höstterminens undervisning
kommer att pågå omkring 9 samt vårterminens omkring 12 veckor.

I fråga om sommarterminernas disposition samt reglering av undervisningsplanen
har styrelsen i allt väsentligt anslutit sig till lärarrådets förslag.
Vad särskilt angår det nya ämnet skogsekonomi skall under en följande avdelning,
A IV: 5, lämnas en redogörelse för styrelsens synpunkter på ämnesomfattningen.
Styrelsen har i nu förevarande avseende ytterligare anfört
följande.

Såväl minskningen i den teoretiska undervisningen som ökningen av de
praktiska arbetena är genomförd i avsikt att befordra möjligheten till självverksamhet
från de studerandes sida i form av självständiga utredningar, seminarieövningar
eller specialarbeten m. m. Da det från snart sagt samtliga
svenska högskolors studentkårer framkommit önskemål om dylika förändringar
samt påpekanden av innehåll, att utgivandet av läroböcker och kompendier
bör kunna tillåta betydande inskränkningar i antalet obligatoriska
föreläsningar, kommer styrelsen att alltjämt hava sin uppmärksamhet riktad
på dessa frågor samt undersöka möjligheten för ytterligare reducering av
antalet föreläsningar i och för befordrande av den mera fria studieverksamheten
med koncentration på de egentliga huvudämnena.

Till sist har styrelsen uttalat, att den anordning av studiearbetet, som genomförts
vid lantbrukshögskolan i syfte att koncentrera studierna till de viktigare
ämnena, vore av så stort intresse, att undersökning borde ske, i vad
mån liknande metod kunde genomföras även vid skogshögskolan. De principer
för undervisningens bedrivande, som av styrelsen sålunda antytts, ha
i väsentliga delar varit vägledande för den närmare utformning av undervisningsordningen
vid skogshögskolan, som utarbetats inom jordbruksdepartementet
och framlägges i det följande.

En av reservanterna i styrelsen, direktören Ekman, har anfört följande.

Styrelsen har vid flera tillfällen uttalat, att den nuvarande utbildningsnivån
vid jägmästarkursen icke får sänkas. Vad styrelsen avser härmed fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

Yttranden
över högskolestyrelsens
betänkande.

går dock ej klart. I det förslag till undervisningsplan, som uppgjorts, har
visserligen förutsatts minskat utrymme för den teoretiska undervisningen,
exempelvis i allmän zoologi, som helt skall utgå, samt i vertebratzoologi
m. m. Man frågar sig dock, om icke flera minskningar i den rent teoretiska
undervisningen kunna vidtagas och den besparade tiden användas till ämnen,
som äro av praktisk betydelse. Om vid en sådan omvärdering större
plats beredes de för det praktiska skogsbruket viktigare ämnena, synes ett
sådant resultat innebära en höjning av utbildningsnivån. Allt vetande är för
visso av värde, men vid en facklig högskola bör undervisningen icke belastas
med mera av det teoretiska vetandet än vad som är nödvändigt för fackmannen,
i detta fall skogsmannen. Som exempel på en onödig — även om i detta
fall kanske mindre kännbar —- belastning av elevernas minne och tid är det
för undervisningen i handelslära angivna programmet. Enligt detta skall
undervisning lämnas bland annat i gängse handelsbruk samt handelns finansiering.
Det kan ifrågasättas, örn kunskapen därom ökar hans kompetens
att sköta skog.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag må återgivas följande.

Domänstyrelsen har tillstyrkt, att högskolestyrelsens förslag till reglering
av studieplanen vid skogshögskolan, som bland annat åsyftar ökning av de
praktiska arbetena i skogen, lägges till grund för utarbetande av närmare
föreskrifter.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har ansett, att den av lärarrådet
och styrelsen framlagda utredningen örn högskolans undervisningsordning
borde i lämplig utsträckning kompletteras under medverkan av det
praktiska skogsbrukets målsmän. Ur allmänna synpunkter har centralrådet
framhållit, att undervisningen bör koncentreras på de skogliga huvudämnena,
att antalet föreläsningstimmar bör begränsas, samt att för realiserande
av sistnämnda önskemål, särskilda åtgärder böra vidtagas för att underlätta
utgivandet av läroböcker.

Lärarrådet har bland annat framhållit, att en propedeutisk kurs bör anordnas
i botanik, samt, med anledning av vad direktören Ekman i sin reservation
anfört örn den föreslagna undervisningen i handelslära, framhållit,
bland annat, att skötandet av skog eller skogsförvaltning icke blott tar sikte
på produktion av virke utan även omfattar produkternas ekonomiska utnyttjande
genom försäljning.

Sveriges skogsägareförbund har uttalat, alt det i åtskilliga hänseenden ej
kan biträda förslaget till läroplanens avvägning. Förbundet ställer sig tveksamt
till det föreslagna ämnet skogsekonomi och understryker vikten av att
undervisningen i skogsteknologi bättre tillgodoses med hänsyn lill ämnets
betydelse för det praktiska skogsbruket.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. föreningar ha i gemensamt
yttrande anfört följande beträffande undervisningens bedrivande. Undervisningen
bör koncentreras, vilket kan ske på två väsentligt olika vägar. Inriktar
man sig på en nedskärning av de olika lärokursernas omfattning, möjliggöres
helt naturligt en nedsättning i antalet timmar för respektive ämnen.
Men en koncentration kan också ske genom en omläggning i sättet för undervisningens
bedrivande. När det ej gäller huvudämnena, där givetvis självständig
verksamhet från elevernas sida är både önskvärd och lämplig, torde
undervisningen bäst intensifieras genom ofta återkommande förhör på genomgångna
partier av de olika kurserna. Den nuvarande undervisnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

formen med föreläsningar och en enda tentamen i hela ämnet skulle alltså i
viss utsträckning ersättas med en vid andra fackskolor sedan länge tillämpad
metod. Man torde på detta sätt, enligt vad erfarenheten visat, kunna vinna
önskad reduktion i timantal utan avkortning i kurserna, örn nämligen detta
senare ej skulle anses lämpligt. Likaledes torde omfattningen av kursen i
ett ämne kunna utvidgas utan ökning av den härför beräknade tiden. Föreningarna
ha vidare ansett, att klirnatologien bör nedskäras till hälften och
ämnet skogszoologi helt utgå. Den på detta sätt frigjorda tiden bör komma
markläran till godo.

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. göres undervisnings- Inora
ordningen vid högskolan till föremål för ingående behandling. Ehuru beslut * ''utarbetad
av riksdagen icke torde erfordras i åtskilliga av där berörda frågor och ej P- M.
heller Kungl. Majit synes böra i denna ordning taga ställning till vissa där
behandlade spörsmål, synes likväl lämpligt, att den inom departementet sålunda
uppgjorda preliminära studieplanen bringas till riksdagens kännedom.

I P. M. anföres härom följande.

Undervisningsåret vid skogshögskolan synes alltjämt böra indelas i två
terminer och en praktisk övningstid på sommaren. De tre höstterminerna
torde, om tentamensperioderna enligt förslag av styrelsen för högskolan inräknas
i terminerna, böra omfatta tiden 1 oktober—20 december (nu: 15
okt.—20 dec.) och de två vårterminerna 15 januari—15 maj (nu: 1 febr.—

10 maj). Under de två första undervisningsåren böra högst 40 dagar per
undervisningsår anslås till tentamensperioder, som med vissa modifikationer
lämpligen förläggas till terminens början och slut. Under den tredje höstterminen
(femte terminen) böra de studerande vara berättigade att undergå
tentamen under hela terminen. För dem, som av skilda anledningar icke
hinna avsluta sin utbildning i normal ordning, bör rätt stadgas att under loppet
av hela den följande vårterminen undergå tentamen i ämne, tillhörande
grupp l1 samt förvaltningslära.

De praktiska övningarna pågå enligt nuvarande ordning under två somrar
från början av juni till slutet av augusti. Tillsammans omfatta dessa övningar
156 effektiva dagar, varav U9 dagar för de ämnen, som enligt här framställt
förslag alltjämt skulle föreläsas vid huvudkursen. Styrelsen för skogshögskolan
har tillstyrkt av lärarrådet avgivet förslag om sådan utsträckning
av övningarna att de skulle komma att omfatta i allt 181 effektiva dagar,
varav i 74 dagar för nämnda ämnen.

Såsom framgår av det följande torde en förlängning av den praktiska utbildningen
i vissa ämnen vara av behovet påkallad. Då härtill kommer, att
träning i praktiska arbeten, särskilt stämplingsövningar, under de former,
som kunna tillämpas vid ifrågavarande övningar, är av stort värde för elevernas
snara nyttiggörande inom det praktiska skogsbruket, torde för dessa
övningar böra tagas i anspråk all tid mellan terminerna, som ej bör disponeras
för ferier, tentamensläsning el. d. På grund härav föreslås sommarövningarna
att omfatta: den första, tiden 15 maj till omkring 10 september
och den andra, tiden 15 maj lill 1 september. De praktiska övningarna vid
huvudkursen kunna därigenom utsträckas lill att omfatta sammanlagt 195
effektiva dagar.

1 Se sid. 80.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

I det följande lämnas en schematisk framställning av huru studierna kunna
komma att ordnas vid skogshögskolans huvudkurs. De praktiska övningarnas
utnyttjande ansluter sig till förslag, som framläggas i det följande.
Dessa övningars samt exkursionernas omfattning anges inom parentes i antal
effektiva dagar.

l:a term.

10/10—2°/12 Föreläsningar och övningar. Exkursioner i skoglig marklära (1)
och skogsbotanik (3).

2:a term.

15/j —*ij1 Tentamensperiod. Deltentamina i skoglig marklära och

skogsbotanik.

25/j —S0/4 Föreläsningar och övningar. Exkursion i skoglig morklara (1).

x/# —u/5 Tentamensperiod. Deltentamen i skogsuppskattning
och skogsindelning. Rättslära. Under denna
tentamensperiod hållas exkursioner i skogszoologi (3).

Första årets sommarövningar.

16/6 — s/6 Praktiska övningar i skogsskötsel vid förläggning i södra Sverige
(13). Exkursioner i skoglig marklära (2).

6/6 —22/, Praktiska övningar i skogsuppskattning (13), skoglig morklara (4),

skogsskötsel (21) och skogsbotanik (2) i Norrland.

23/7 —27/7 Studieresa i Norrland med professorerna i skogsskötsel och skogs botanik

(4).

28/7—«/„ Praktiska övningar i Bjurfors i skogsdikning (11), 1 bgggnadslära
(5), skoglig marklära (4), skogsbotanik (8), jämte särskild vägkors
(7).

3:e term.

x/10— 9/10 Tentamensperiod. Sluttentamina i skoglig marklära och
skogsbotanik.

10/10—15/12 Föreläsningar och övningar.

16/12—2%2 Tentamensperiod. Skogszoologi.

4:e term.

15/j —24/x Tentamensperiod. Deltentamen i skogsskötsel.

25/l —30/4 Föreläsningar och övningar. I slutet av februari företages en 6
dagars studieresa i virkesdrivning m. m.

1/5 —14/6 Tentamensperiod.

Andra årets sommarövningar.

15/5 —27/5 Studieresa rörande flottning och träförädlingsindustri (10) med

professorerna i skogsteknologi och skogsbotanik.

28/6 —6/, Praktiska övningar vid Malingsbo och angränsande trakter i

skogsdikning (8), vägbyggnad (4), sågning (13) samt exkursioner
i skogsteknologi (5).

7/, —w/18 Praktiska övningar vid Malingsbo samt på enskilda skogar i
Bergslagen och Dalarna i skogsindelning (14), skogsvärdering (4)
och skogsskötsel (20).

20/s —31/8 Studieresa i södra Sverige med professorerna i skogsskötsel och

skogsbotanik (9).

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

5:e term.

1/ll)—20/12 Föreläsningar och övningar under en kortare del av terminen,
lämpligen i dess mitt. Tentamina under hela terminen i
skogsskötsel (sluttentamen), skogstek nologi
och skogsdikning, skogsuppskattning och
skogsindelning (sluttentamen), skogse honom i
samt förvaltningslära.

Skogshögskolans schema för jägmästarkursen upptager för närvarande
sammanlagt 17 obligatoriska ämnen samt 1 frivilligt ämne (förvaltningskunskap).
I samtliga obligatoriska ämnen utdelas betyg efter avhållen tentamen.
Denna starka splittring av utbildningen inbjuder de mera läsbegåvade
till en mer eller mindre planlös betygsjakt, vars resultat icke svarar mot det
på studierna nedlagda arbetet. Det torde böra övervägas, huruvida icke en
mera helgjuten utbildning och samtidigt en mera ändamålsenlig inriktning
av de fördjupade studierna kan vinnas genom omarbetning av studieplanen
eller andra ändringar i högskolans undervisningsordning.

På grund av utbildningens syftemål och den kompetens, den är avsedd att
skänka, kan redan från början fastslås, att den allt övervägande delen av ämnena
måste vara obligatorisk. Man kan vidare antaga, att den specialisering
som kan befinnas önskvärd, icke lämpligen sker genom upptagande av studier
i flera frivilliga ämnen, som ligga utanför ramen eller i gränsområdena av den
normala förvaltarutbildningen, utan genom fördjupade studier i ämnen, tillhörande
utbildningens centralare delar. Härav torde följa, att samtliga ämnen,
som uppföras på huvudkursens schema, böra vara obligatoriska.

De studerande, som utexamineras från skogshögskolan, möta icke alla
samma problem och arbetsuppgifter i sin framtida tjänstgöring. Det svenska
skogsbruket arbetar under rikt skiftande former. En följd härav är, att det
statliga skogsbruket i vissa avseenden ställer andra krav på förvaltaren än det
enskilda. Även inom samma organisation kunna mycket olika kompetenskrav
gälla för likartade tjänster, beroende på produktions- och avsättningsförhållanden,
befintlig träindustri, jordbruksförvaltning m. m. I skogsvårdsstyrelsernas
tjänst inriktas den utexaminerade jägmästaren snabbt på beståndsvård
samt. vissa administrativa frågor, som sammanhänga med uppsikten över vården
av enskilda skogar. Stiftsjägmästarnas tjänstgöring är påverkad av den
särskilda tillsyn över den ecklesiastika fastighetsförvaltningen, som ankommer
på stiftsnämnderna. Till sist må framhållas, att det skogliga försöksväsendet
givetvis har användning för forskare, som under sin utbildningstid inriktat sig
var och en på ett område, som tilldragit sig hans särskilda intresse.

En specialisering redan under utbildningen genom anordnande av särskilda
studielinjer erbjuder emellertid för skogshögskolans del vissa svårigheter. Utredningsmännen
föreslå i stället följande åtgärder, avsedda att tillgodose specialiseringskravet
på ett mindre stelt och för skogsbruket bättre lämpat sätt.

Undervisningsämnenas antal samt föreläsningskurser begränsas till vad som
anses .strängt nödvändigt för utbildningen av en skogsförvaltare inom det
större skogsbruket. Vissa mindre betydelsefulla ämnen, som likväl icke kunna
utgå ur utbildningen, undantagas från betygssättning. I fråga om övriga ämnen
fordras för erhållande av betyget med beröm godkänd eller högre betyg
utförande av vissa arbeten, grundade på specialstudier, eller inhämtande i
varje ämne av särskilda tilläggskurser, som utarbetas av vederbörande lärare
eller av honom angivas med hänvisning till viss litteratur. Avgångsbetyg från
huvudkursen tilldelas endast den, sorn erhållit högre betyg i något eller några

Kungl. Maj:ts proposition nr iso -

ny huvudämnena enligt förslag, som framlägges i det följande (grupp 1).
Härigenom framtvingas en specialisering på ett eller två huvudämnen. Genom
den omläggning av övriga ämnen, som sker, vinnes emellertid därjämte en
koncentration av de fördjupade frivilliga studierna vid huvudkursen till ämnen,
som med hänsyn till högskolans allmänna ändamål äro lämpade för
djupare inträngande. På detta sätt torde de studerandes särskilda anlag och
intressen tillvaratagas för en ändamålsenlig specialisering utan att deras behörighet
till tjänster i skogsbruket begränsas. Det frivilliga inhämtandet avfördjupade
kunskaper i examensämnena bör så mycket som möjligt underlättas.

Den här framlagda allmänna planen för undervisningen vid skogshögskolans
huvudkurs har i P. M. föranlett följande förslag beträffande ordnandet
av undervisningen vid kursen.

All undervisning i det praktiska ämnet jordbruksekonomi överflyttas,
såsom vid behandling av den förberedande kursen föreslagits, till denna
kurs. Undervisningen i bokföring, som är rent teoretisk, synes i stället böra
kvarbliva vid huvudkursen. Ämnet skogszoolog i bör lämpligen innesluta
skogsentomologi, som i samband därmed beskäres. De tre ämnena
marklära, geologi och mineralogi samt klimatologi höra sammanslås till ett
stort grundläggande ämne skoglig marklära, till vilket också från
ämnet kemi överföres undervisningen i fysikalisk kemi. Den allmänna botaniken
uppgår som propedeutisk kurs i ämnet skogsbotanik. Ämnet
skogsekonomi gestaltas på sätt styrelsen för skogshögskolan föreslagit.
Ur ämnet skogsteknologi utbrytes husbyggnadsläran som särskilt
ämne. Lag- och författningskunskap ersättes med ämnet rättslära, och
det föreslagna nya ämnet skogsadministration utbytes mot en fylligare behandlad
förvaltningslära, som även innefattar mera allmänt tillämpliga
delar av det nuvarande ämnet tjänsteexpedition samt vissa för en skogsförvaltare
lämpade delar av det föreslagna ämnet handelslära.

Av de 12 ämnen, som efter nu föreslagna ändringar i gällande undervisningsplan
skulle ingå i undervisningen vid skoghögskolans huvudkurs (se bilaga)
äro 3, nämligen husbyggnadslära, organisk och teknisk kemi samt
bokföring, av sådan natur, att samtliga studerande böra i ämnena delges endast
viss, gemensam kurs. Ämnena torde efter mönster av lantbrukshögskolan
lämpligen benämnas kursämnen. Studierna böra här ej drivas längre än
till vissa grundläggande kunskaper, avpassade efter utbildningens syfte. Genom
förhör kontrolleras, att samtliga studerande följt och inhämtat kursen.
Undervisningen i ämnesgruppen bör handhavas av speciallärare.

Endast i återstående 9 ämnen, vilka här kallas examensämnen, kunna fördjupade
studier medföra högre betyg. Denna ämnesgrupp uppdelas med hänsyn
till ämnenas natur och betydelse i tre grupper enligt följande schema.

Grupp 1: Skogsskötsel, skogsteknologi och skogsdikning, skogsuppskattning
och skogsindelning samt skogsekonomi.

Gruppen omfattar de egentliga huvudämnena vid skogshögskolan. Varje
ämne bör företrädas av professor.

Grupp 2: Skoglig marklära och skogsbotanik.

Gruppen omfattar grundläggande ämnen av stor betydelse. Kurserna äro
till omfånget fullt jämställda med huvudämnena. Ämnena böra företrädas
av professorer.

Grupp 3: Skogszoologi, rättslära och förvaltningslära.

Skogszoologien tillhör på grund av sitt innehåll och sin allmänna läggning
rätteligen grupp 2. Vid den i detta sammanhang föreslagna revisionen av un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

dervisningen har detta ämne, såsom av det följande framgår, bildats av nya,
föga bearbetade delar av zoologien, vilka ännu ej nått den utveckling, att de
kunna beredas större utrymme i undervisningen, samt av det nuvarande ämnet
skogsentomologi. Sistnämnda ämne är i och för sig icke att betrakta som ett
större grundläggande ämne för huvudkursen och kan, med hänsyn till den
ställning ämnet intar vid försöksanstalten, ej heller ur forskningssynpunkt beredas
större plats vid skogshögskolan. Skogszoologien synes därför för närvarande
ej böra jämställas med ämnena i grupp 2. De övriga ämnena i grupp 3
äro, med hänsyn till huvudkursens ändamål att utbilda skogsförvaltare, av stor
praktisk betydelse. Vetenskaplig forskning i ämnena kan dock ej ifrågakomma
vid skogshögskolan. Undervisningen i gruppens ämnen bör ombesörjas av
speciallärare.

Vad härefter angår undervisningsämnenas innehåll torde de kurser, som
ingå i ämnena enligt den nya grupperingen, i stark förkortning kunna angivas
på följande sätt:

Skogsskötsel. Skogsskötselns ekonomiska och biologiska förutsättningar.
De olika trädslagens beståndsegenskaper. De olika växtplatsernas
natur och egenskaper med hänsyn till skogsskötseln, speciellt till föryngringen.
Skogsbeståndets åstadkommande medelst självsådd och skogsodling. De beståndsvårdande
huggningarna. Speciella former av skogsskötsel.

De fördjupade kurserna för högre betyg beröra särskilt olika behandlingssätts
inverkan på värdeproduktionen under skilda förhållanden.

Skogstek nologi och skogsdikning. Virkets tekniska egenskaper
och åtgärder för deras förbättrande. Virkessortiment. Avverkning,
utdrivning och transport av virke. Inmätning av virke. Flottning och flottledsbyggnader.
Sågverksindustri. Tillverkning av pappersmassa. Kolning
i mila och ugn. Bekämpande av skogseld, byggnad av skogsvägar. Skogsdikning.

De fördjupade kurserna för högre betyg böra avse några av ämnets mera
betydelsefulla delar, såsom virkeskännedom, sortimentslära och mätningsteknik,
transportteknik och sågverksindustri samt eventuellt även vägbyggnad
och skogsdikning.

I ämnet anordnas en specialkurs på 20 timmar, avsedd att meddela behörighet
som syneförrättare vid syn enligt vattenlagen. Eventuellt bör denna
specialkurs anordnas vartannat år och sålunda inläggas i undervisningen
vid huvudkursen under sista delen av 2:a och 4:e terminerna.

Skogsuppskattning och skogsindelning. Matematisk statistik
med sannolikhetskalkyl, fellära och korrelationsberäkningar. Uppskattning
av bestånds och skogars virkesmassa och sortimentssammansättning.
Metoder för beräkning av skogens tillväxt i massa och värde. Skogsindelningsmetoder
samt beräkning av avkastningens storlek, sortimentssammansättning
och värde.

De fördjupade kurserna böra bl. a. beröra de genom tillväxt och avverkning
förorsakade förändringarna i virkesförrådets storlek och sammansättning.

Skogsekonomi. Nationalekonomiens grunder med huvudvikten lagd
vid prisbildningsläran och kännedom om produktionsfaktorerna. Skogsekonomisk
historia. Nationalekonomiens tillämpning på skogsbruket, innefattande
bl. a. skogsbrukets arbetslöner och arbetsförhållanden, socialpolitiska
frågor, som beröra skogsbruket, skoglig statistik samt skogsbrukets
ställning i folkhushållningen. Skogsvärderingslära. Skogsbrukets organisations-
och driftsformer (skoglig statik), dess avkastning och förräntning
samt kalkylteknikens användning. I erforderliga delar utvecklas skogsbrukets
ekonomiska samband med de virkesförbrukande industrierna.

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 saini. Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

De större kurserna böra omfatta de viktigare, tillämpade delarna av ämnet,
såsom skogsbrukets avkastning och förräntning, skoglig statistik, kalkyltekniken
inom skogsbruket, värderingsläran samt skogsbrukets organisationsformer.

Skoglig marklära. Marklärans mineralogiska och geologiska
grunder, särskilt de lösa jordlagrens geologi. Klimatet och dess roll för den
skogliga ståndorten. Kolloidkemi. Markens fysikaliska, kemiska och biologiska
egenskaper. Humusbildning och humusformer. Skogsmarksklassifikation
och bonitetsförändringar. Markens och marktillståndets betydelse
för beståndsvård och beståndsföryngring. Torvmarkerna.

De större kurserna böra innefatta en allmän fördjupning av kunskaperna
i ämnet med huvudvikten lagd vid ämnets tillämpning på skogsskötsel.

Skogsbotanik. Växternas livsformer. Ärftlighet, proveniens och
acklimatisering. Den svenska vegetationens invandrings- och utvecklingshistoria.
De olika växtsamhällenas karakteristik och utbredning. Skogsträdens
morfologi och biologi. Skogsträdens och virkets viktigaste skadegörare
bland växterna och deras bekämpande.

De fördjupade kurserna böra omfatta bland annat svamparna som skadegörare
på växande träd och tillrett virke.

De allmänna läroverkens gymnasiekurser i biologi, som vid skogshögskolans
inrättande voro fastställda genom 1909 års undervisningsplan för gymnasiet
(sv. förf. samling nr 28/1909), ha genom nya undervisningsplaner för
rikets allmänna läroverk år 1928 (sv. förf. samling nr 252/1928) och år 1933
(utfärdad av skolöverstyrelsen), starkt beskurits särskilt i fråga om undervisningen
i botanik. På grund härav torde det bliva erforderligt att vid
skogshögskolan anordna en propedeutisk kurs i allmän botanik. Kursen
bör förutom undervisning på samma nivå som gymnasiets undervisning i
ämnet före 1928 omfatta en del av det vid högskolan nu förelästa ämnet allmän
botanik. I övrigt sammanföres detta ämne med ämnet skogsbotanik.

Skogszoologi. Samspelet mellan djurliv och skogsproduktion, innefattande
skogens skadegörare bland djuren (insekter, fåglar, däggdjur) och
deras bekämpande, för skogen nyttiga djur och deras levnadsvanor, villebrådslära
m. m. Skyddande av skogens djurliv ur natursynpunkt.

Ämnets större kurser synas på grund av den omläggning i ämnet, som i
detta sammanhang skett, tillsvidare huvudsakligen få begränsas till skogsentomologien.

Av den tidigare zoologien har större delen av systematiken ansetts böra
utgå och ersättas med en mera praktisk kännedom om djurens liv i skog
och skogsmark och deras betydelse för skogsproduktionen. Endast ett avsnitt
av detta ämne är för närvarande närmare bearbetat, nämligen skogsentomologien,
som huvudsakligen sysslar med insekterna som skadegörare
på växande skog och tillrett virke. För detta ämne är inrättat en särskild avdelning
vid statens skogsförsöksanstalt. Vid skogshögskolan torde ämnet
därför icke böra beredas större utrymme än dess betydelse för utbildning av
skogsförvaltare kräver. Med hänsyn härtill har skogsentomologien ansetts
böra ingå i det större ämnet skogszoologi med omkring halva det timantal
skogsentomologien för närvarande omfattar.

Rättslära. Allmän rättslära. Utförligare behandling av de delar av
civilrätten, som beröra skogsbruk och fastighetsförvaltning, främst skogslagstiftning,
samt därjämte bland annat lantfastigheternas natur och registrering,
jorddelning, ägofred, förvärv och försäljning av fast och lös egendom,
virkesmätning, panträtt, nyttjanderätt till fast egendom, vågrätt, vattenrätt,
jakt- och fiskerätt samt beskattningsrätt.

De större kurserna böra upptaga djupare inträngande i något avsnitt av

Kungl. May.ts proposition nr 136-

skogslagstiftningen, t. ex. angående enskilda skogar, eller mera ingående
kännedom om ämnets viktigare delar.

Ämnet är av teoretisk natur och grundläggande för förvaltningsläran.
I vissa delar behandlas tillämpningen av ämnet även under andra ämnen än
förvaltningsläran, såsom skogslagstiftningsfrågor under skogsskötsel, vattenrätt,
vågrätt och virkesmätning under skogsteknologi och skogsdikning

o. s. v.

Förvaltningslära. Den inre tjänsten inom skoglig förvaltning i
statlig och enskild ägo, såsom organisation av förvaltningsarbetet, kassa- och
virkesbokföring med bokslut, ekonomisk företagskontroll samt kontorsorganisation
och expeditionstjänst. Rättslärans tillämpning inom praktisk
skogsförvaltning i de avseenden, som ej behandlas i annat sammanhang,
därvid särskild vikt lägges vid upprättande av handlingar såsom köpe- och
arrendeavtal rörande fastigheter, skattedeklarationer, föreningar av skilda
slag m. m. Anställning av arbetare, kollektivavtal. Virkesmarknaden och
angränsande råvarumarknader. Skogsbrukets kreditförhållanden. Gängse
handelsbruk vid försäljning av virke, såsom köpeavtal och leveransbestämmelser,
betalningsvillkor, befraktning, försäkring m. m.

De större kurserna innefatta ett djupare studium av ett särskilt företags
arbetsformer, exempelvis domänverket, samt utvidgning av kunskaperna i
ämnets övriga delar.

Organisk och teknisk kemi. Organisk kemi med mera ingående
behandling av kolhydrater och de kemiska processer, som äro grundläggande
för tillverkning av pappersmassa och papper samt destillationsprodukter
ur trä.

Husbyggnadslära. Materialkännedom. Utförande av enklare bostads-
och ekonomihus med särskilt uppmärksammande av inrednings- och
underhållsarbeten vid ekonomihus.

Bokföring. Bokföringens rättsliga grunder. Bokföringsmetoder och
bokföringssystem med närmare behandling av den dubbla bokföringen.
Kapitalbokföring, avskrivningar m. m. Upprättande av bokslut.

I den obligatoriska undervisningen vid huvudkursen bör därjämte ingå
en serie örn 5 å 6 föreläsningar i ämnet naturskydd under tid, som är
tillgänglig för specialföreläsningar vid högskolan.

En sammanställning över ämnenas nu föreslagna gruppering samt den tid,
som enligt P. M. skulle anslås till teoretisk och praktisk undervisning i varje
ämne, torde få såsom bilaga 1 fogas till statsrådsprotokollet.

Med beaktande av de synpunkter rörande undervisningens ordnande, som
anförts i det föregående, skulle undervisningen vid högskolans huvudkurs
komma att bedrivas efter en av utredningsmännen uppgjord studieplan.
Denna överensstämmer i sina huvuddrag med en av mig i det följande godkänd
studieplan, vilken torde få såsom bilaga 2 fogas till statsrådsprotokollet,
och till vilken jag torde få hänvisa.

I P. M. anföres beträffande förstnämnda studieplan följande.

I fråga örn studieplanen för huvudkursen må till en början erinras, att
den är uppgjord med förutsättning, att den kurs, som i varje ämne erfordras
för betyget godkänd, föreläses tämligen fullständigt. Detta bör emellertid
i regel icke vara erforderligt. Därest fullständiga och goda kompendier
eller läroböcker finnas tillgängliga i varje ämne, synas föreläsningarna folden
ordinarie kursen kunna inskränkas och i stället i viss utsträckning ut -

Kungl. Majlis proposition nr 136.

bytas mot kortare föreläsningsserier över särskilda avsnitt av ämnet, som ligga
utanför den ordinarie kursen. Särskilt synas förberedande delar, omfattande
bland annat ämnenas historiska utveckling, kunna inhämtas uteslutande
från kompendier. Då i det följande föreslås åtgärder för anskaffande
av nämnda, för en högskolemässig undervisning oumbärliga hjälpmedel i
de ämnen, där de nu saknas, torde man vara berättigad förutsätta, att föreläsningstimmarna
skola kunna minskas i flera ämnen icke oväsentligt under
de i studieplanen angivna timantalen. Härigenom torde föreläsningarna så
småningom kunna avslutas tidigare och studietiden därmed ytterligare förkortas
för dem, som äro av förhållandena tvingade att offra så litet som
möjligt på utbildningen. Det bör härvid framstå som ett mål för stabiliseringen
av undervisningen vid huvudkursen, att all teoretisk undervisning
skall utan forcering kunna avslutas med fjärde terminen. De studerande
skulle då ha möjlighet att lämna högskolan redan under loppet av följande
höst. Genom en sådan utveckling främjas samtidigt de fria studierna och
de studerandes specialisering på särskilda ämnen.

Beträffande planläggningen av studierna i de särskilda ämnena har i P. M.
anförts i huvudsak följande.

I skogsskötsel torde det nuvarande antalet föreläsningstimmar
(omkring 100) få anses fullt tillräckligt. Så småningom synes även en förkortning
av föreläsningarna i den ordinarie kursen kunna påräknas. De
praktiska övningarna i ämnet, som under senare år utvidgats, ha av lärarrådet
och styrelsen ansetts alltjämt otillräckliga, och förslag har därför framlagts
örn ytterligare ökning av denna övningstid. Lärarrådet har sålunda föreslagit
anordnande av ytterligare praktiska övningar under några veckor
från mitten av maj det första undervisningsåret, vilka borde omfatta skogskulturer
och vård av yngre bestånd m. m. och av klimatiska skäl förläggas
till mellersta och södra Sverige.

Utan tvivel bereder tillgodogörandet av teoretiska föreläsningar större
svårigheter i ämnet skogsskötsel än i något annat vid skogshögskolan företrätt
ämne, varför ämnet relativt sett bör ha den längsta praktiska övningstiden.
Härtill kommer, att undervisningen vid skogshögskolan måste -—- i
motsats till vid de mera lokalt betonade skogsskolorna — anordnas så, att de
studerande komma i närmare kontakt med åtminstone de viktigaste av alla
de skilda skogliga problem, som i olika delar av vårt vidsträckta land möta
skogsmannen. Under en del av första sommarens övningar demonstreras
den norrländska skogsskötselns problem vid skogshögskolans fasta förläggning
i Rörström, beläget vid inlandsbanan på Kramfors aktiebolags marker
i Västernorrlands län, samt under studieresa i Norrland. De praktiska övningarna
i skogsskötsel på Garpenberg i Dalarna under förberedande kursen
samt den tid, som under huvudkursen ägnas åt ämnet vid Malingsbo i
Bergslagen, torde giva eleverna en god inblick i den mellansvenska skogsskötsel
sådan den i sina bättre former framträder i statens och de större enskilda
företagens skogsbruk. De sydsvenska skogarna uppvisa kanske den
rikaste växlingen av ståndorter och skogstyper. Den praktiska undervisningen
i detta avsnitt av skogsskötsel!! inskränker sig för närvarande till en studieresa
under 9 dagar. Visserligen torde blott en mindre del av dem, som
examineras från skogshögskolan, komma att syssla med de säregna beståndsvårdsfrågor
nämnda skogar stundom erbjuda, särskilt på lövskogsskötselns
område, men det synes likväl önskvärt, att de studerande komma i något närmare
beröring med sydsvenska skogsförhållandena än vad för närvarande
sker. Utan att förringa värdet av de praktiska demonstrationer, som äga
rum under resor och exkursioner, torde man kunna säga, att sådana övningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

på elevstadiet icke kunna ersätta deltagande i arbeten vid en fast förläggning,
då det gäller att praktiskt inlära beståndsvård. De nya övningar, som
lärarrådet ifrågasatt, synas därför icke böra anordnas vid någon av de fasta
förläggningarna i Bergslagen utan i sydligare trakter, exempelvis på bättre
skogsmarker i Småland.

Vid val av de nya övningsskogarna gives möjlighet att förbättra den nuvarande
utbildningen även i ett annat avseende. Den praktiska undervisningen
i skogsskötsel i mellersta och södra Sverige är nu förlagd huvudsakligen
till skogar, som under lång tid varit föremål för skogsvård, vilket undervisningstekniskt
medför den fördelen, att beståndens tidigare utveckling i allmänhet
kan tämligen väl rekonstrueras. Utmärkande för dessa skogar är
därjämte, att de i regel varit föremål för den mera schematiska skogsdrift,
som utvecklades i Bergslagens skogar under trycket av brukens speciella
behov av virke och träkol. I sin framtida verksamhet komma emellertid en
väsentlig del av de studerande — i främsta rummet de, som komma i skogsvårdsstyrelsernas
tjänst — att arbeta med mellan- och sydsvenska skogar av
helt andra typer, särskilt bland de mindre skogsbrukens och hemmanens
skogar. Här äro beståndstyper och behandlingsformer väsentligt skiljaktiga
från bruksskogarna och de praktiska lärdomarna från dessa skogar i mindre
grad tillämpliga. Det synes därför lämpligt, alt de ifrågasatta ytterligare
övningarna i skogsskötsel om möjligt förläggas till sydsvenska skogar i bondehand
eller av liknande typer och omfatta röjning och stämpling, företrädesvis
i yngre skog och lövskog. I samband därmed torde tillfälle även erbjuda
sig att ingå på föryngringsproblemen för ifrågavarande skogar. Övningarna
torde utan större svårighet kunna såsom tillfälliga förläggningar
ordnas med bistånd exempelvis av en skogsvårdsstyrelse. För att bereda
tillfälle till undervisning i behandling även av mellansvenska skogar av här
ifrågavarande typer synas de nuvarande övningarna i skogsskötsel vid Malingsbo
under medverkan av någon skogsvårdsstyrelse i viss utsträckning
böra förläggas till bondskogar i mellersta Sverige.

Undervisningen i ämnet föreslås i enlighet härmed att omfatta föreläsningar
under 2:a, 3:e och 4:e terminerna med tillsammans 100 timmar jämte
praktiska övningar och studieresor mellan 2:a och 3:e och efter 4:e terminen
enligt den plan, som angivits i det föregående. De studerande böra såsom
hittills avgiva berättelse över resan till sydsvenska skogsbruk samt utföra
en mindre specialundersökning.

Ämnet skogsteknologi med byggnads- och avdikningslära är synnerligen
vittomfattande, och en uppdelning av ämnet har tidigare ifrågasatts. Av
skäl, som sammanhänga med frågan om tillgängliga lärarkrafter och behandlas
i det följande i samband med detta spörsmål, föreslås emellertid
för närvarande endast utbrytning av ämnet husbyggnadslära, som har föga
gemensamt med den egentliga skogsteknologien och med fördel behandlas
som ett särskilt ämne. Huvudämnet torde lämpligen benämnas skogsteknologi
o c h skogsdikning. Enär ingående kunskaper och färdigheter
i virkets avverkning, transport och förädling är en grundförutsättning
för en skogsförvaltares förmåga av rationell, ekonomisk skogsdrift, är
ämnet av utomordentlig betydelse för dennes utbildning. Ehuru dess plats
i undervisningen på grund härav redan nu är starkt framträdande, synes ämnet
böra i vissa delar ytterligare tillgodoses. I samband därmed böra de
praktiska övningarna i kolning kunna avföras från huvudkursens program,
sedan krav på avgångsbetyg från kolarskola införts bland inträdesfordringarna
lill skogshögskolan. I stället inlägges en 7 dagars kurs i vägbyggnad,
varom förslag även framställts av lärarrådet, samt studier och övningar under
13 effektiva dagar i virkesförädling vid sågverk, övningarna synas

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

kunna tillgå på det sätt, att de studerande — ej för många samtidigt -— vid
statens sågverk i Skinnskatteberg efter överenskommelse med sågverksförvaltningen
sysselsättas med virkes- eller sågverkstekniska uppgifter, som
tvinga dem att följa tillverkningen eller vissa delar av densamma. Önskvärt
vore att tillfälle också kunde beredas de studerande att deltaga i klingsågning
av virke, en förädlingsgren, som på grund av sin alltmer växande
betydelse om möjligt bör studeras under utbildningstiden. Med hänsyn till
ämnets vikt anses ytterligare omkring 25 föreläsningar böra ställas till förfogande
för utvidgning av kursen i allmän och speciell sortimentslära, transportteknik
samt virkesjörädling. Den teoretiska kursen i skogsdiknina utökas
något. Vidare torde den specialkurs för utbildning av syneförrättare
vid skogsdikning, som under flera år hållits vid skogshögskolan, nu böra inläggas
i det ordinarie programmet för huvudkursens undervisning i nu ifrågavarande
ämne, dock alltjämt som en specialkurs. Till sist må anmärkas,
att särskilda studier äro avsedda att bedrivas över virkeslagring och virkesskgdd
i samband med undervisningen i skogsbotanik.

Studierna i skogsteknologi och skogsdikning skulle i enlighet härmed bedrivas
på följande sätt. Under 2:a terminen föreläses diknings- och vägbyggnadsläran.
De följande sommarövningarna innefatta övningar i skogsdikning
(11 dagar) samt vägkurs (7 dagar). Föreläsningarna fortsätta under
3:e terminen med övriga delar av ämnet, varjämte övningstimmar äro
anslagna för utarbetande av under sommaren uppgjorda förslag i de båda
genomgångna detaljämnena. Under den 4:e terminen, lämpligen i slutet av
februari, företages såsom nu en 6 dagars resa för studier i utdrivning av
virke m. m., varöver berättelse skall avgivas. Samma termin avslutas den
teoretiska undervisningen, i allt 140 föreläsningar och 20 övningstimmar, med
återstående föreläsningar samt den specialkurs, som nyss omnämnts. Efter
nämnda termin företages en flottnings- och industriresa (10 dagar), varefter
vidtaga övningar i vägbyggnad (4 dagar) och skogsdikning (8 dagar) samt
studier och, örn möjligt, även arbete i sågverksdrift (13 dagan. För utarbetande
till 5:e terminen återstå sedan en skogsdikningsplan, ett vägbyggnadsförslag
samt berättelse över den under sommaren företagna resan.

I fråga om undervisningen i skogsuppshäftning och skogsind
el ning ifrågasättes i huvudsak icke annan ändring än som följer av
skogsvärderingslärans och den skogliga statikens utbrytning ur ämnet. Omfattningen
av de praktiska övningarna föreslås oförändrad. Under l:a och
2:a terminerna genomgås grunderna av skogsuppskattnings- och skogsindelningsläran.
Därefter vidtager under den första sommaren praktiska övningar
i Norrland under 13 dagar. Ämnets huvudkurs föreläses under de
3:e och 4:e terminerna Därjämte är under dessa två terminer tid anslagen
till utarbetande av indelningsförslag och andra arbeten. Totala antalet föreläsningar
är 100 och antalet övningstimmar 40. Den sista sommaren äga
praktiska övningar i ämnet rum vid Malingsbo under 14 dagar. Före höstens
tentamen skall den under sommaren uppgjorda skogsindelningsplanen
vara utarbetad.

Någon närmare planläggning av undervisningen i skogse k onomi torde
ej böra ske nu. Ämnet synes emellertid lämpligen böra föreläsas under
senare delen av huvudkursen och upptages förslagsvis med i allt 90 föreläsningar
och 30 övningstimmar samt 4 dagars praktiska övningar i skogsvärdering
andra sommaren.

Den skogliga markläran bör, lika med de nuvarande ämnen, varav
det nya ämnet sammansatts, föreläsas under de två första terminerna.
Den kurs i fysikalisk kemi, som ingår i ämnet, bör genomgås på ett tidigt
stadium, enär den ligger till grund jämväl för vissa delar av skogsbotaniken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

övningarna på lärorummet utökas med 30 timmar för praktiskt inlärande av
jordundersökningsmetoder, ett led i undervisningen, som torde bidraga avsevärt
till förståelsen av markproblemen och icke saknas vid motsvarande
undervisning vid lantbrukshögskolan och tekniska högskolan eller grannländernas
högre skogliga undervisning. I övrigt antages undervisningstiden för
den skogliga markläran motsvara den tid, som nu är anslagen för de fyra ämnen,
varav den bildats, och bör sålunda utgöra 100 föreläsningar och 40 övningstimmar.
Likväl anses en ej obetydlig tidsvinst kunna komma den tilllämpade
markläran till godo genom sammanarbetande av dessa ämnen till
en enhetlig, på skogliga ståndortsförhållanden inriktad kurs. Under terminerna
beräknas 2 exkursioner i geologi företagas. Den första sommaren anordnas
dels såsom nu en resa under 4 dagar i Norrland, samt markstudier
vid Bjurfors, som utökas från 3 till 4 dagar, dels 2 dagars markstudier vid
den nya förläggningen i södra Sverige.

Redan tidigare har redogjorts för den propedeutiska kurs, som bör ingå
i ämnet skogsbotå ni k. Skogsbotaniken föreslås att i övrigt utökas med
10 föreläsningar över lagringsskador och virkesskydd, ett viktigt gränsområde
mellan skogsbotaniken och skogsteknologien, som odlats genom forskningar
under senare år och nu bör tillgodoses på undervisningsschemat. I
samband därmed anslås 15 övningstimmar till mikroskopering för studium
av vedens struktur och dess förstöring genom olika svampmycel.

Undervisningen inledes med den propedeutiska kursen (40 timmars föreläsningar
och 10 timmars övningar), som bör ges i sådan koncentrerad form,
att påbyggnaden i ämnet kan taga sin början snarast möjligt. Under lia och
2:a terminerna föreläses huvudkursen med 80 föreläsningar och 60 övningstimmar.
I lia terminen inläggas 3 exkursionsdagar i ämnet.

I syfte att ernå ett praktiskt åskådliggörande av den skogsbotaniska undervisningen
även i norrländska skogsförhållanden, särskilt för demonstration
av tekniska skador, såsom vattved och lagringsskador samt olika slag
av rotrötor, torde 2 dagars skogsbotaniska övningar böra införas vid norrlandsförläggningen
under första sommaren, varjämte professorn i ämnet bör
i lämplig omfattning deltaga såväl i den studieresa, som företages från nämnda
förläggning, som i andra sommarens flottnings- och industriresa. De
skogsbotaniska exkursionerna vid Bjurfors under 8 dagar av första sommaren,
omfattande studier av markvegetation, svampar, rötor och växtsamhällen,
upptagas oförändrade.

Planen för undervisningen i skogszoologi har redan förut berörts.
Undervisningen utgör 50 föreläsningar och 10 övningstimmar under 2:a och
3:e terminerna. Under tentamensperioden i slutet av 2:a terminen hållas
3 exkursioner i ämnet.

Rätt slär an föreläses under lia och 2:a terminerna med sammanlagt
70 föreläsningar. Förvaltningsläran synes lämpligen böra avsluta
utbildningen och torde i likhet med skogsekonomien utan större olägenheter
tillsvidare kunna dragas över till 5:e terminen. Undervisningen, som utgör
60 föreläsningar och 40 övningstimmar, fördelas sålunda på 4:e och 5:e terminerna.
Undervisningen i organisk och teknisk kemi ligger till
grund såväl för skogsbotaniken som de under skogsteknologien behandlade
kemiska träförädlingsprocesserna. Ämnet bör med hänsyn till skogsbotanikens
plats pä schemat läsas tidigt och på grund av det låga timantalet, 20
föreläsningstimmar, lämpligen koncentreras till första terminen.

Undervisningen i bokföring, beräknad till 40 timmar, utgör ett förberedande
avsnitt av förvaltningsläran och bör planläggas i samråd med den,
som handhar undervisningen i sistnämnda ämne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Yttranden

iver P. M.

Ur de yttranden, som avgivits över P. M., inhämtas bland annat följande.

Domänstyrelsen tillstyrker förslaget om undervisningsämnenas sammanförande
och fördelning uti examensämnen och kursämnen, vilket förslag är
ägnat att åvägabringa större reda uti undervisningsplanen. Styrelsen tillstyrker
jämväl, att åtgärder vidtagas för anordnande av en fast förläggning för
praktiska övningar även inom landets sydligare delar.

Lärarrådet vid skogshögskolan har föreslagit, att ämnena jaktvård och fiskevård
tilldelas 6 föreläsningstimmar vardera, och 2, respektive 1 exkursionsdagar
samt att undervisningen i bokföring minskas från föreslagna 40 timmar
till 30 timmar. Den i P. M. föreslagna, mycket hårda beskärningen av
undervisningen i ämnet skogszoologi med skogsentomologi kan lärarrådet ej
tillstyrka. I första rummet framhålles, att det åtminstone för närvarande icke
synes möjligt att förvärva någon lärare, som behärskar hela denna ämnesgrupp,
då en zoologisk skolning av denna art aldrig direkt förvärvas vid
universitet och högskolor. Vidare anföres, att undervisningen i skogsentomologi
allt sedan skogshögskolans tillkomst hestritts av föreståndaren för
skogsförsöksanstaltens entomologiska avdelning, vilken denna skyldighet åvilar
enligt för skogsförsöksanstalten gällande stadgar. Då denne representerar
den högsta sakkunskap, som på detta område nu står att finna, anser lärarrådet
att för närvarande inga skäl föreligga att skogsentomologien skulle
inordnas under ämnet skogszoologi. Emellertid framhålles, att lärarrådet
tidigare föreslagit en begränsning av undervisningen i ämnet till 31 föreläsningar,
11 övningstimmar och 3 exkursionsdagar, vilket lärarrådet fortfarande
anser sig böra vidhålla. Då undervisningen i den egentliga skogszoologien
helt nyligen efter förslag av högskolans lärarråd och styrelse varit
föremål för Kungl. Maj:ts prövning, finner lärarrådet ingen anledning att nu
åter företaga förändringar i detta läroämne. Tanken att all zoologisk undervisning
vid högskolan borde sammanföras under en gemensam lärare, tillika
föreståndare för zoologiska institutionen i dess helhet, måste dock enligt lärarrådet
anses vara rationell och böra göras till föremål för ny prövning,
därest möjligheter till dess förverkligande framdeles skulle yppa sig.

Det i P. M. föreslagna sammanförandet av geologi med mineralogi, klimatologi
samt viss del av kemien med markläran till ett enda ämne, skoglig
marklära, tillstyrker lärarrådet livligt till omedelbart genomförande. Även
förslaget örn införande av en propedeutisk kurs i botanik tillstyrkes av lärarrådet.

Lärarrådet har slutligen föreslagit anordnandet av en kortare kurs, behandlande
åtgärder mot olycksfall i arbete.

Styrelsen för skogshögskolan har bland annat ifrågasatt, huruvida den
jämförelsevis betydande ökningen av skogsteknologien och skogsbotaniken
och den motsvarande minskningen av skogszoologien äro fullt berättigade.
Styrelsen har vidare ansett, att klimatologi ej bör ingå i skoglig marklära.
För undervisningen i klimatologi bör enligt styrelsen förvärvas en för undervisning
lämplig kraft, som är aktivt verksam på det klimatologiska området.
Styrelsen håller före, att det på detta sätt finnes utsikt att kunna framkalla
ett ökat intresse bland meteorologer och klimatologer för gagnande studier
över lokalklimatet i våra skogar.

Beträffande skogszoologien anför styrelsen samma synpunkter som lärarrådet.
Styrelsen anser, att den särskilda sakkunskapen hos professorn i
skogsentomologi vid skogsförsöksanstalten bör utnyttjas för undervisningen.
Slutligen förordar styrelsen sitt tidigare framlagda förslag om handelslära
som ett fristående ämne, enär det torde möta svårigheter att finna lämplig
lärare, som behärskar såväl förvaltningslära som handelslära, samt införande
av några frivilliga föreläsningar i fornminnesvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Jägmästarföreningarna framhålla, att den intensifiering av undervisningen
vid skogshögskolan, som kan sägas vara ett genomgående drag i utredningsmännens
förslag, förefaller att i vissa hänseenden hava drivits något väl
långt. Föreningarna påvisa sålunda, att intet uppehåll gjorts mellan våroch
sommarterminerna, om tentamensperioderna skola kunna utnyttjas.

Detta förhållande torde enligt föreningarnas mening med hänsyn till elevernas
utrustning för sommarens arbeten innebära vissa olägenheter, vilka emellertid
måhända kunna avhjälpas genom någon förskjutning av tiderna å det
uppställda schemat.

Föreningarna uttala vidare, att de livligt understödja de ändringar i under -visningsplanen, som i P. M. föreslagits. Föreningarna äro emellertid tveksamma,
huruvida den föreslagna minskningen av undervisningen i rättslära
är berättigad samt förorda en begränsning av den propedeutiska kursen i
skogsbotanik, vilken kan möjliggöras genom kompendiestudier. Den härigenom
vunna tidsbesparingen framhålles kunna komma annat ämne tillgodo
eller medverka till realiserandet av det av utredningsmännen uttalade
önskemålet om föreläsningarnas avslutande redan under fjärde terminen.

Den allmänna revision av huvudkursens schema, som föreslagits i P. M., Departements .

.. chefen•

synes ändamålsenligt genomförd. Jag förordar därför vad av utredningsmannen
föreslagits beträffande ämnesgrupperingen med den jämkning, som föranledes
av att undervisningen i husbyggnadslära överflyttas till förberedande
kursen samt att jaktvård och fiskevård upptagas som kursämnen vid huvudkursen.
Omfattningen av de särskilda ämnena kommer jag att i vissa
avseenden beröra i det följande.

Likaledes finner jag välbetänkt att, såsom av utredningsmännen föreslagits,
icke genomföra en starkare specialisering av utbildningen vid skogshögskolan
än som kan vinnas genom uppställande av fordran på kvalificerade
betyg i något eller några av de viktigaste ämnena. Till denna fråga skall jag
återkomma i följande avdelning. Jag vill här endast framhålla, att seminariearbete
är en värdefull undervisningsform, som lämpligen kan, på sätt
lärarrådet föreslagit, infogas som ett ied i specialiseringen av studierna.

Den studieplan för huvudkursen, vilken i enlighet med vad jag förut anfört
torde få såsom bilaga 2 fogas till statsrådsprotokollet, har upprättats på
grundval av utredningsmännens förslag med de jämkningar beträffande vissa
ämnen, som av mig i det följande förordas. Det framgår av vad jag i det
föregående anfört örn studieplanens allmänna omfång, att den här meddelade
planen lämpligen kan underkastas en allmän reduktion beträffande timantalet
i samband med den närmare utformning och justering, som givetvis ankommer
på skogshögskolans lärarråd och styrelse.

Mot den av styrelsen för skogshögskolan föreslagna indelningen i terminer
och tentamensperioder, som även upptagits av utredningsmännen, har
jag ingen annan erinran än den, som i det föregående (A IV: 2 a) framställts
beträffande studierna under den femte terminen.

Den i P. M. framlagda planen för undervisningen vid huvudkursen, som i
viktiga delar bygger på förslag från skogshögskolans lärarråd och styrelse,
synes på många punkter innebära väsentliga förbättringar. Genom vidgat
program för undervisning i ämnena skogsskötsel, skogsteknologi och skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

dikning samt skogsbotanik med rikare praktisk utbildning och i vissa avseenden
även utökad timplan böra de studerande erhålla bättre insikter i
åtskilliga av skogsbrukets viktigaste praktiska frågor och därmed ökade förutsättningar
för ett framgångsrikt arbete i yrket. Därjämte har studieplanen
riktats med en ny ämnesgrupp, skogsekonomi—förvaltningslära, den senare
innefattande jämväl handelslära. Till viss omfattning ingå ämnena i spridda
delar i den nuvarande undervisningen. Införandet av de nya ämnena med en
på de skogsekonomiska spörsmålen och deras praktiska tillämpning direkt
inriktad undervisning betyder otvivelaktigt en avsevärd förstärkning av de
studerandes kompetens för skoglig förvaltningstjänst. Ämneskomplexets
klyvning i delar, som lämpa sig för fristående behandling, erbjuder emellertid
vissa svårigheter. Enär dessa särskilt sammanhänga med lärarfrågan i
ämnena, torde jag här få inskränka mig till att konstatera, att jag på grunder,
som skola närmare utvecklas i samband med övriga lärarfrågor (A IV:
5 b), för min del godkänner den ämnesfördelning och ämnesbeskrivning, som
i P. M. föreslagits.

Även de skäl, som från skilda håll anförts för den i P. M. föreslagna sammansättningen
av ämnena skoglig marklära och skogszoologi, finner jag
övertygande, då ämnena från skoglig synpunkt måste betraktas som lämpliga
undervisningsenheter.

Vad vidare angår den teoretiska undervisningens omfattning i de särskilda
ämnena, anser jag de erinringar, som framställts mot den i P. M. framställda
studieplanen, i vissa fall böra föranleda mindre jämkningar. Med anledning
härav har i bilagan de av utredningsmännen föreslagna undervisningstimmarna
å ena sidan ökats för skogszoologi med 20 timmar och å andra sidan
minskats för skogsbotanik (propedeutisk kurs) samt för bokföring med 10
timmar vardera. Därjämte ha de ändringar, som påkallats av den förordade
omläggningen beträffande husbyggnadslära samt jakt- och fiskevård, införts
i studieplanen.

Jag har intet att erinra mot införande av någon undervisning i åtgärder
mot olycksfall i arbete samt i fornminnesvård, som lämpligen bör givas formen
av ett antal för skilda årskurser gemensamma, frivilliga föreläsningar.

I övrigt finner jag vad i P. M. anförts om ämnenas innehåll och studiernas
bedrivande i stort sett väl ägnat att ligga till grund för den närmare utformning
av stadgar och föreskrifter, som ankommer på Kungl. Majit och skogshögskolans
styrelse.

Vad till sist beträffar det i P. M. framlagda programmet för de praktiska
övningarna vill jag framhålla, att detaljerade föreskrifter i detta avseende
icke kunna fastställas i detta sammanhang. Skogshögskolans styrelse och
lärarråd böra därvidlag lämnas frihet att med hänsynstagande bland annat
till undervisningstekniska förhållanden, som svårligen låta sig bedöma utifrån,
närmare bestämma studieordningen. Den av utredningsmännen utarbetade
planen för övningstid i varje ämne synes emellertid i sina huvuddrag
väl avvägd och torde böra tjäna till ledning för övningarnas planlägg -

Kungl. Majlis proposition nr 136-

ning med de jämkningar, som kunna erfordras för avbrott i studiearbetet,
beredande av tillfälle för specialisering på vissa ämnen och dylikt.

Lärarrådet har i ett under föregående avdelning infört uttalande gjort
gällande, att det för sommarövningarna uppställda programmet skulle bliva
alltför betungande även för lärarna i de ämnen, där en mera omfattande
praktisk undervisning förekommer. Anledningen härtill skulle vara den, att
professorerna i dessa ämnen icke kunde beredas den i P. M. beräknade ledigheten
-— minst tre veckor — under pågående sommarövningar, därför
att ett flertal övningar måste dubbleras på grund av elevantalets storlek. Med
anledning härav vill jag framhålla att, då i vart och ett av ifrågavarande ämnen
tre lärarkrafter ställas till förfogande, varav två fasta och en tillfällig,
jag förutsätter, att övningarna skola kunna anordnas utan dubbelarbete för
professorerna. De här berörda förhållandena böra icke hindra, att studietiden
effektivt utnyttjas för praktiska övningar, så långt det är förenligt med
en rationell studieordning för eleverna.

c. Examen och betyg.

I den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. ha utredningsmännen
anfört följande i fråga om prövningarna vid skogshögskolan.

Prövning med bedömning av kunskaper äger för närvarande rum i alla
vid skogshögskolan obligatoriska ämnen. Avgångsbetyg utfärdas för elev,
som erhållit godkända vitsord i alla ämnen. Avgångsbetyget upptager, förutom
nämnda ämnen, de två ämnen (skogs- och fältmätning med avvägning
samt kart- och byggnadsritning med kartskrift), i vilka betyg erhållits
från förberedande kursen. I de tre huvudämnena tilldelas betyg såväl i teoretiska
som praktiska kunskaper.

Utredningsmännen ha beträffande de av dem föreslagna, förändrade reglerna
anfört:

I de ämnen, som i P. M. benämnas kurscimnen, skall studerande följa undervisningen
i meddelad kurs samt, därest han genom förhör eller andra prov
under kursens förlopp finnes hava nöjaktigt inhämtat densamma, erhålla intyg
därom. I samtliga examensämnen undergår studerande tentamen. Redan
nu tillämpas i något ämne uppdelning av prövningen på två deltentamina.
Sedan undervisningsämnena enligt här framställda förslag i viss utsträckning
sammanförts till mera omfattande ämnen, torde det i flera fall visa
sig lämpligt att avsluta undervisningen i en avgränsad del av ämnet med en
tentamen på den genomgångna kursen. En sådan anordning, som underlättar
en jämnare fördelning av studierna vid huvudkursen, torde visa sig särskilt
ändamålsenlig i fråga om ämnena skoglig marklära och skogsbotanik.

I överensstämmelse med vad i P. M. anförts angående specialisering av studierna
vid huvudkursen bör för avgångsbetyg från sådan kurs med avseende
å ämnen, tillhörande grupp 1, krävas minst vitsordet med beröm godkänd
antingen i såväl teoretiska som praktiska kunskaper i ett av ämnena skogsskötsel,
skogsteknologi och skogsdikning samt skogsuppskattning och skogsindelning
eller i teoretiska kunskaper i två ämnen. Därjämte fordras att studerande
erhållit godkända vitsord i övriga examensämnen samt erhållit föreskrivna
intyg i de tre kursämnena.

I avgångsbetyget från skogshögskolan bör på lämplig plats särskilt angivas
de vitsord, som vid avgången från den förberedande kursen tilldelats elev

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

i ämnena skogs- och fältmätning, jordbruksekonomi och betesvård, jakt- och
jaktvård samt kartritning.

Vad utredningsmännen sålunda anfört har föranlett lärarrådet vid skogshögskolan
att uttala, att lärarrådet i princip ansluter sig till den föreslagna reformen
men ej är berett att nu taga ställning till förslagets alla detaljer. Då
de kvalificerade betygen otvivelaktigt utgöra ett uttryck för vederbörande
elevs speciella läggning och studieintresse, böra enligt lärarrådet även betygen
i skoglig marklära och skogsbotanik få räknas till godo. Vidare anser
lärarrådet, att kvalificerade betyg böra förvärvas i minst tre ämnen, tillhörande
grupperna 1 och 2, varav ett får avse praktiskt arbete. Därest högsta
vitsord erhålles i ett ämne, bör kvalificerat betyg endast i ytterligare ett vara
erforderligt.

DePctofen"**'' ^en kar ^öresla8na fordran på vissa kvalificerade betyg bör enligt min
mening ha till ändamål att tvinga varje studerande att närmare intränga i
något mera betydelsefullt avsnitt av undervisningen och därigenom ådagalägga
sina speciella anlag och intressen. Däremot synes uppställandet av
vissa betygsfordringar för erhållande av avgångsbetyg i och för sig mindre
ändamålsenligt. På grund härav vill jag förorda, att vitsordet med beröm
godkänd skall, på sätt av utredningsmännen föreslagits, krävas endast beträffande
två ämnen eller ämnesdelar. Jag har intet att erinra mot lärarrådets
förslag att ett av de två kvalificerade betygen får avse ämne, tillhörande
grupp 2.

För vinnande av överensstämmelse med de regler, som gälla bland annat
för tekniska högskolan och lantbrukshögskolan, synes huvudkursen böra avslutas
med civiljägmästarexamen, som berättigar till titeln civiljägmästare,
därvid såsom examensfordringar skola gälla angivna fordringar för avgångsbetyg
från huvudkursen.

3. Skogsvetenskapliga studier.

Under utredningen har framhållits, hurusom krav på utbildning vid skogshögskolan
av skogliga vetenskapsmän vid flera tillfällen rests bland annat
av domänstyrelsen i dess refererade skrivelse år 1924. Med anledning av
denna skrivelse avgav lärarrådet vid skog shög skolan i två yttranden år 1925
förslag till anordnande av skoglig licentiatexamen samt inrättande
av en skoglig doktorsgrad. I sitt yttrande den 6 februari 1926 hänvisade
styrelsen för skog shög skolan till lärarrådets utredning och förslag samt förklarade
sig livligt tillstyrka anordnandet av en sådan högre skogsvetenskaplig
utbildning, som av lärarrådet föreslagits. I skrivelse den 18 december
1929 förklarade sig även domänstyrelsen biträda detta förslag till utvidgning
av skogshögskolans verksamhet, dock med framhållande av, att en
längre praktisk verksamhet före den högre examens avläggande syntes styrelsen
önskvärd.

Utredning ge- Skogshögskolans lärarråd har i skrivelsen den 26 oktober 1933 angående

Xögskolans omorganisation av den högre skogsundervisningen förklarat sig övertyslyrel&e.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

gat, att med de ökade erfarenheter, som under de gångna åren ytterligare
vunnits, och med den förstärkning av lärarkrafterna, som av lärarrådet
nu förordats, skogshögskolan kommer att bliva än mera skickad att på
ett tillfredsställande sätt genomföra den avsedda utvidgningen av undervisningen
i högre skogsvetenskaplig riktning. Lärarrådet föreslår emellertid
en viss inskränkning i det tidigare framlagda förslaget, nämligen så till
vida, att rätt för skogshögskolan att förläna skoglig doktorsgrad alltjämt
bör stå som ett eftersträvansvärt mål, men att det tillsvidare bör vara nog,
örn rätt beviljas vissa studerande att där avlägga skoglig licentiatexamen. I
de stadgar, som komma att utfärdas, bör sålunda intagas en allmän bestämmelse
att licentiatexamen kan få avläggas, medan närmare föreskrifter
angående villkoren för en dylik examens avläggande böra utfärdas i en
särskild stadga.

Lärarrådet har därjämte hänvisat till att lärarrådet tidigare föreslagit
fordran på minst ett års praktisk verksamhet inom skogsbruk eller skogsindustri
efter huvudkursen men före licentiatexamens avläggande.

Styrelsen för skogshögskolan har i sitt betänkande bland annat anfört
följande.

Beträffande möjligheterna till avläggande av högre skogsvetenskaplig
examen vill styrelsen påpeka, att Sverige bland mera betydande skogsländer
nu hör till de få, där dylik examen icke kan avläggas. Så t. ex. finnes
i Finland en allmän forstexamen, som i regel tager 3 V2 å 4 år i anspråk
och som även i övrigt mycket nära sammanfaller med vår nuvarande jägmästarutbildning.
Därutöver finnas emellertid två mera rent vetenskapliga
linjer, ledande till forstkandidat respektiver licentiatexamen, den senare
medförande rätt att efter disputation erhålla skoglig doktorsgrad. Under
tiden 1914—1925 erhöllo ej mindre än 16 personer sådan doktorsgrad, och
under sista decenniet har ytterligare ett antal doktorer kreerats.

Även i Norge hava vid lantbrukshögskolan i Aas skogsmän erhållit doktorsgrad,
varvid svenska skogsmän anmodats att tjänstgöra som sakkunniga.
Förutom i Mellan-Europa, där doktorsgrad länge kunnat förvärvas,
finnas sedan någon tid även i Amerika flera möjligheter till dylik vetenskaplig
påbyggnad av den normala skogliga utbildningen.

Enligt styrelsens mening föreligger även i vårt land ett behov av liknande
fortsatt utbildning dels för rekrytering av lärarkrafter eller tjänstemän
för försöksverksamhet m. m., men dels också i ändamål att befordra den
skogsvetenskapliga forskningen överhuvud. Genom sådana fortsatta specialstudier
skulle också ett för alla parter gagnande samarbete kunna etableras
mellan skogshögskolan och andra fackhögskolor, såsom tekniska högskolan,
handelshögskolan samt Stockholms högskola och eventuellt även
med universiteten och utländska fackhögskolor. Därvid kan tänkas att
betyg, erhållet i visst ämne vid en högskola, där sagda ämne kan anses väl
företrätt, skulle kunna få räknas den studerande tillgodo i examen även vid
annan högskola. Även örn sådant tillstånd icke lämnas, kunna dock alltid
vissa specialstudier förläggas till den läroanstalt, som har de bästa resurserna
i detta hänseende. Styrelsen vill också erinra, att vid statens skogsförsöksanstalt
vissa goda arbetsmöjligheter erbjudas, varom bland annat de
ofta förekommande besöken av utländska studerande bära klart vittne.

Skogshögskolans styrelse känner sig övertygad örn lämpligheten av att vid
högskolan inrätta en högre vetenskaplig examen och vill för sin del biträda
lärarrådets förslag, att denna bör utgöras av en skoglig licentiatexamen,
med förhoppning att skogshögskolan senare även skall erhålla rätt att utdela
skoglig doktorsgrad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Y ttranden
över högskolestyrelsens
betänkande.

Inom departementet
utarbetad
P. M.

Då det torde vara ett allmänt intresse att dylika fortsatta studier på allt
sätt befordras, vill styrelsen meddela sin avsikt att, när så framdeles dräves,
hemställa örn särskilda stipendiers beviljande för dem, som vid högskolan
bedriva studier för högre examen.

Den ene reservanten inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand, har,
med hänvisning till att ämnet skogsekonomi borde bliva föremål för en
genomförd vetenskaplig bearbetning, innan det kunde medtagas i en så
vetenskapligt betonad examen som skoglig licentiatexamen samt att det
vöre ovisst om och när ämnet marklära komme att företrädas av professor,
uttalat, att det icke syntes lämpligt att frågan om anordnande av licentiatexamen
vid skogshögskolan nu upptoges till prövning. Såsom ytterligare
skäl för denna mening har reservanten anfört att, då förslaget örn en
licentiatexamen väl ytterst syftade till införande av en skoglig doktorsgrad,
det vid behandlingen av denna senare fråga kunde böra tagas under övervägande,
huruvida ej rättigheten att disputera för vinnande av doktorsgrad
borde, såsom vid tekniska högskolan, föregås av förprövning för disputation.
I så fall bleve licentiatexamen obehövlig.

Direktören Ekman har anfört, att han intet hade att erinra mot att fortsatta
studiemöjligheter i skogliga ämnen bereddes dem, som efter avlagd examen
vid skogshögskolan önskade bedriva studier, och att skoglig licentiatexamen
finge avläggas. Reservanten har dock hyst tvekan, huruvida skogshögskolans
nuvarande lärarkrafter hade tid övrig för dylik undervisning
samt ifrågasatt, huruvida icke undervisningen till äventyrs kunde och borde
förläggas till universiteten eller annan högskola.

Redan i en föregående avdelning har meddelats, att förslaget örn inrättande
av en skoglig licentiatexamen vid skogshögskolan tillstyrkts bland annat
av domänstyrelsen, kanslern för rikets universitet samt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund.

Lärarrådet har med anledning av förstnämnda, inom högskolans styrelse
framförda reservation framhållit, att ett uppskjutande till en oviss framtid
av detta ärendes avgörande komme att medföra betänkliga konsekvenser
bland annat av den anledningen, att när samtliga nuvarande professorer vid
högskolan inom de närmaste 10 å 15 åren komme att uppnå pensionsåldern,
svårigheter att erhålla lämpliga efterträdare med erforderlig vetenskaplig
skolning kunde väntas uppstå.

Utredningsmännen ha i meromnämnda P. M. erinrat, att skogshögskolans
andra stora uppgift, sådan den enligt gällande stadgar angivits i föreskriften
örn jägmästarkursens ändamål, är att utveckla skogsvetenskapen
på nationell grund. Utredningsmännen ha vidare hänvisat till de riktlinjer för
skogshögskolans forskning i samarbete med statens skogsförsöksanstalt, vilka
angivits av vederbörande departementschef vid högskolans tillkomst år 1912,
och ytterligare anfört följande.

Forskningsuppgifterna inom den skogliga vetenskapen äro snart sagt obegränsade,
och de båda anstalterna kunna bedriva sina studier och undersökningar
fritt och självständigt men likväl icke utan kontakt och samverkan
med varandra. De laboratorier och den bättre utrustning i övrigt,
varöver skogsförsöksanstalten förfogar, bör i mån av utrymme kunna disponeras
av forskare vid högskolan. Även det material, som försöksanstalten
med sina större resurser under många år insamlat och ständigt förnyar, sy -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

nes, i den mån anstalten ej själv bearbetar detsamma eller förbereder dess
utnyttjande inom en nära framtid, kunna disponeras av högskolan för studier
i samarbete med anstalten. Högskolan torde å sin sida vara beredd att
med alla medel, som står densamma till buds, bistå försöksanstalten i dess
verksamhet. Därest någon närmare reglering av denna samverkan mellan
försöks- och undervisningsanstalterna skulle vara erforderlig, torde sådan
ankomma på den gemensamma styrelsen.

Av skäl, som tidigare angivits, är det ofrånkomligt, att de studerande vid
huvudkursen i det väsentliga ställas utanför forskningsarbetet vid högskolan.
Icke desto mindre lär denna högskolans verksamhet komma också dem
till godo. Ty en lärare, som under ständigt forskningsarbete söker utveckla
sitt ämne, förskaffar sig merendels förutsättningar att lämna en klar och
rik framställning av de särskilda spörsmålen, även om undervisningen måste
till sitt omfång bestämt avgränsas. Vid de fördjupade studierna i huvudkursens
mera betydelsefulla ämnen samt genom de specialföreläsningar,
som anordnas för samtliga studerande vid högskolan, torde de studerande
vid huvudkursen därjämte komma i direkt beröring med aktuella skogliga
forskningsproblem.

I fråga örn den vetenskapliga utbildning, som vid sidan av fackutbildningen
skall ankomma på skogshögskolan, har i P. M. påpekats, att i gällande
stadgar för högskolan är föreskrivet, att tillfälle bör beredas dem,
som genomgått fullständig jägmästarkurs och önska ägna sig åt skogsvetenskaplig
forskning, att, i den omfattning lärarkrafter, undervisningsmateriel
och utrymme det medgiva, under vederbörande lärares ledning utbilda sig
härutinnan (§ 15). Önskar studerande erhålla vitsord om sina studier, skall
lärarrådet medelst protokollsutdrag meddela vitsord såväl angående teoretiska
kunskaper, ådagalagda vid muntlig eller skriftlig tentamen, som ock
angående av den studerande utarbetad skogsvetenskaplig avhandling (§ 16).

Detta sätt att ordna de fria, vetenskapliga studierna vid skogshögskolan
torde enligt utredningsmännen numera allmänt betraktas som mindre tillfredsställande.
Utredningsmännen framhålla, att de erbjudna möjligheterna
till fortsatt vetenskaplig forskning också anlitats i mycket ringa grad, samt att
med anledning härav från flera håll och vid upprepade tillfällen framförts
krav på sådan ändring av formen för dessa studier, att en högre skogsvetenskaplig
examen, benämnd skoglig licentiatexamen, skulle få avläggas vid
skogshögskolan. Med hänvisning i övrigt till de motiv för nämnda förslag,
som i samband därmed framlagts — senast av styrelsen för skogshögskolan
-— anföres i P. M. vidare följande.

Den skogliga vetenskapen är ung och behovet av forskningsarbete stort.
De särskilda, vetenskapliga problemen äro ofta svåra att renodla på grund av
den mångfald faktorer av olika slag, som påverka skogsproduktionen. Möjligheterna
att vinna resultat genom fältförsök äro — i jämförelse med förhållandena
inom jordbruket — starkt begränsade till följd av den långa omloppstiden
inom skogsbruket. Uppgifterna för den skogliga forskning, som
för närvarande bedrives vid statens skogsförsöksanstalt, vid skogshögskolan
och av intresserade skogsmän landet runi, äro därför både många och svåra.

Den nuvarande ordningen för skogsvetenskapliga studier vid skogshögskolan
uppmuntrar knappast till förvärvande av vetenskaplig kompetens. Men
den skogliga försöksverksamheten kräver, i vilken form den än bedrives, till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

gång till skogsmän av vetenskaplig läggning, som genom särskilda studier
tillägnat sig kännedom om vetenskapliga metoder och utvecklat sina anlag för
forskning. För rekrytering av befattningar vid skogsförsöksanstalten och vid
skogshögskolan men även för de privata undersökningar, som enskilda personer
eller större skogsföretag önska utföra, behövas skogsmän, som förvärvat
förutsättningar att på egen hand utföra olika slag av undersökningar i för
skogsbruket betydelsefulla frågor. Man måste räkna med att starkt ökade
krav komma att ställas på skogsförsöksanstaltens rådgivande verksamhet, och
det är därför ej blott rekryteringen av de nuvarande tjänsterna vid anstalten,
som kräver beaktande. Anstalten måste fullfölja utvecklingen av sin verksamhet
till en skogsbiologisk, vetenskaplig tjänst för det praktiska skogsbruket.
Endast i sådan egenskap kan anstalten rätt tjäna sitt syfte och själv erhålla
de impulser, som äro nödvändiga för ett fruktbärande arbete på detta
område. En förutsättning härför är emellertid att anstalten på ett eller annat
sätt förfogar över tillräcklig, för vetenskaplig verksamhet kvalificerad personal,
som kan av anstalten dirigeras till undersökningar, där anstaltens bistånd
påkallas. I detta sammanhang synes även böra framhållas, att den tekniska
forskningen på det skogliga området, som ännu väntar på sin organisation,
så småningom med nödvändighet kommer att kräva utövare, som utom den
högre skogliga utbildningen förskaffat sig mera djupgående insikter i de rent
tekniska frågorna. Man torde kunna våga antagandet, att de framkomliga
vägarna för befrämjande av ett förbättrat ekonomiskt tillgodogörande av
skogsprodukterna skola kunna klarare skönjas, sedan den skogstekniska
forskningen fått bättre fäste vid skogshögskolan genom införande av en högre
skogsvetenskaplig examen i ifrågavarande ämne.

Utredningsmännen framhålla vidare, att skogshögskolans huvudkurs i allt
väsentligt måste anordnas med hänsyn till det praktiska skogsbrukets krav.
Examen från nämnda kurs kan därför ej anses giva allmän kompetens för
skogsvetenskaplig forskning. Det synes utredningsmännen på grund härav
vara lämpligt, att den förberedelsetid till den skogliga licentiatexamen, som
av alla för frågan intresserade påyrkats, företrädesvis tages i anspråk för att
gereda de studerande en närmare kännedom om skogsvetenskapliga undersökningsmetoder
och arbetssätt på marken och i laboratoriet. För dem, som
valt skogsbiologiska eller skogsmatematiskt betonade ämneskombinationer,
torde, framhålla utredningsmännen, en sådan praktiskt vetenskaplig underbyggnad
kunna lämnas under en förberedande tjänstgöring vid statens skogsförsöksanstalt,
under det att svårigheter möta mot uppdragande av normer
för den särskilda förberedelsen för dem, som ägna sig åt skogstekniska frågor.
Den praktiska verksamheten är emellertid för denna grupp av studerande
av dominerande betydelse och en särskild vetenskaplig skolning stundom
mindre nödvändig.

I anslutning till anförda synpunkter föreslås, att studerande, som avlagt
examen från skogshögskolans huvudkurs och önskar vidare utbilda sig för
avläggande av skoglig licentiatexamen, skall, därest en lämplig förutbildning
för den ämneskombination, som den studerande valt, kan vinnas vid skogsförsöksanstalten,
under en tid av minst ett år tjänstgöra såsom amanuens
vid anstalten.

Amanuens vid skogsförsöksanstalten bör av anstaltens chef eller vederbörande
avdelningsföreståndare anvisas de arbetsuppgifter och särskilda uppdrag
han har att utföra för anstaltens räkning, varvid iakttages, att arbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skall vara instruktivt och medföra god träning i vetenskaplig metodik. För
antagande till amanuens fordras, att den utexaminerade under studietiden
vid högskolan ådagalagt fallenhet och intresse för vetenskaplig forskning,
varom intyg skall utfärdas av rektor. Amanuensplatser ställas endast till
förfogande för nu nämnt ändamål men böra kunna anordnas till så stort
antal, som anstaltens utrymme medgiver, därest sökande före den 1 augusti
nästföregående år, med företeende av nämnda intyg, hos chefen för skogsförsöksanstalten
anhåller örn förordnande som sådan amanuens. Anställning
som amanuens må innehavas under en tid av ett år, samt, beroende
på prövning av chefen för skogsförsöksanstalten, under ytterligare ett år,
därest examen ej avlagts före utgången av denna tid. Studerande, som under
den tid han tjänstgjort som amanuens kunnat idka studier för licentiatexamen,
bör äga rätt att under nämnda tjänstgöring undergå tentamen i
till examen hörande ämne. Examen må dock ej avläggas före utgången av
det första tjänstgöringsåret.

Den föreslagna tjänstgöringen vid anstalten erbjuder fördelar även ur en
annan synpunkt. Därigenom ställes nämligen billig arbetskraft till anstaltens
förfogande, som kan, jämte anstaltens ordinarie personal, utnyttjas för sådan
förbindelsetjänst och sådana uppgifter, som i det föregående berörts, till
fromma för anstaltens verksamhet.

Studerande, som efter avlagd examen vid huvudkursen önskar avlägga
skoglig licentiatexamen med annan ämneskombination ån nyss angivits, bör
under en tid av minst ett år vara praktiskt verksam inom skogsbruk eller
träindustri i tjänstgöring, som kan av lärarrådet vid skogshögskolan godkännas
som förpraktik för sådan examen. För studier inom vissa delar av
skogsteknologien torde arbete vid statens provningsanstalt utgöra en lämplig
förutbildning. Enligt från anstalten inhämtade upplysningar kan vid anstalten
kostnadsfritt bedrivas självständigt arbete med självvalda arbetsuppgifter.
Vad i föregående stycke sagts om tentamina och examen bör givetvis
gälla även för nu ifrågavarande grupp av studerande. De studerande
av denna grupp torde ofta få svårt att erhålla avlönad anställning, som lämpar
sig som förutbildning till vetenskapliga studier. Det synes därför angeläget,
att sådan studerande även under denna tid kan bliva delaktig i de
för studerande vid högskolan anslagna stipendiemedlen, därvid bör kunna
erhållas något högre belopp än som utdelas till studerande vid huvudkursen.
Härav torde i sinom tid påkallas höjning av de för stipendier vid högskolan
anslagna medlen.

I samband med den utbyggnad av de vetenskapliga studierna vid skogshögskolan,
som här föreslås, bör beträffande amanuensinstitutionen vid skogshögskolan
sådan ändring genomföras, att ifrågavarande befattningar kunna,
i den omfattning förhållandena medgiva, utnyttjas i den vetenskapliga forskningens
tjänst på samma sätt som vid vissa andra högskolor för närvarande
sker. Man torde sålunda kunna förutsätta, att lärarrådet i regel skall finna
lämpligt, att binda dem, som vid skogshögskolan bedriva fortsatta skogsvetenskapliga
studier, fastare till verksamheten vid högskolan genom att anställa
dessa studerande som amanuenser vid de särskilda institutionerna, i vilket
fall arvoden givetvis böra utgå efter liknande grunder, som tillämpas för
motsvarande befattningar vid andra högskolor. Frågan örn amanuensbefattningarna
vid skogshögskolan behandlas närmare i det följande.

Den skogliga licentiatexamen synes, såsom av lärarrådet vid skogshögskolan
föreslagits, böra omfatta tre ämnen. De ämnen vid skogshögskolan,
som få medtagas i sådan examen, böra utgöras av de sex större ämnen, som
vid högskolan företrädas av professorer, d. v. s. de två första grupperna av
examensämnen. Även skogszoologien torde så småningom nå den utveckling,

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sand. Nr 13g. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 136■

Yttranden
över P. M.

att den bör medtagas som ämne i licentiatexamen. För djupare inträngande
i nämnda ämnen torde det ofta vara erforderligt, att den studerande bedriver
studier i något grundläggande ämne vid universitet eller annan högskola.
I denna fråga bör i samband med utarbetande av stadga för den skogliga
licentiatexamen kontakt sökas mellan skogshögskolan samt Stockholms
högskola, universiteten och möjligen tekniska högskolan för utrönande av
i vilken form studierna vid sistnämnda undervisningsanstalter lämpligen böra
bedrivas.

Sammanställningen av ämnen från skogshögskolan och andra högskolor
i ämneskombinationerna för licentiatexamen torde bliva av betydelse även
därigenom, att en kontakt slutes mellan högskolorna, som kan bliva av värde
för det vetenskapliga arbetet vid skogshögskolan.

I fråga örn reglerna för ämnesval föreslås i P. M., att i ämneskombination
skall ingå såväl grundläggande som tillämpade ämnen samt minst ett av
skogshögskolans fyra huvudämnen (grupp 1) och högst ett av sådana ämnen,
som ej föreläsas vid skogshögskolan.

I P. M. har därjämte förslag lämnats beträffande de ämneskombinationer,
som enligt utredningsmännen borde fastställas av Kungl. Majit. Tillstånd
att avlägga licentiatexamen i annan än sålunda fastställd ämneskombination
skulle emellertid kunna meddelas av lärarrådet vid högskolan.

Enligt P. M. bör vidare ett av de ämnen i kombinationen, som förekommer
vid skogshögskolan, utgöra huvudämne. I detta ämne bör examinand vid
tentamen ha förvärvat betyget minst med beröm godkänd samt lia författat
en avhandling. I övriga ämnen fordras godkänt betyg. Ingår ämne, som
tenterats vid annan högskola, skall i detta ämne ha förvärvats minst betvget
med beröm godkänd för filosofie kandidatexamen. Ytterligare anföres:

De skogsvetenskapliga studierna böra bedrivas under ledning av vederbörande
professor men i övrigt fullständigt fritt. För studerande, som idka
dylika studier, men även för studerande vid huvudkursen bör i lämplig omfattning
anordnas special föreläsningar i skogliga ämnen. I det föregående har
föreslagits, att den obligatoriska undervisningen i naturskydd skall ske i
form av dylika föreläsningar. Även de specialföreläsningar, som ej äro obligatoriska,
böra anordnas med en viss regelbundenhet, lämpligen på lördagar,
och huvudsakligen avses för dem, som bedriva skoglig forskning, och studerande
vid huvudkursens tre sista terminer, vilka i övrigt icke åtnjuta undcrvisning
dessa dagar. Skogshögskolans lärare och docenter stå till förfogande
för sådant ändamål, och praktiska skogs- eller industrimän synas stundom
lämpligen kunna förvärvas som föreläsare. I första rummet böra emellertid
de skogliga forskarna vid skogsförsöksanstalten stå till tjänst med redogörelser
och resuméer över anstaltens forskningsresultat och föreläsningsserier i ämnen,
som äro föremål för anstaltens särskilda intresse. Samarbetet i denna
forin mellan rikets två skogliga forskningshärdar bör stärkas och utvecklas till
ömsesidig båtnad för det praktiska skogsbruket och den vetenskapliga forskning,
som hämtar sina uppgifter från skogsbrukets arbetsfält.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Domänstyrelsen, som ej har något i princip att erinra mot utredningsmännens
förslag, uttalar önskemålet, att frågan örn beredande av möjlighet för
skogliga studerande att förvärva doktorsgrad måtte, efter erforderlig utredning,
småningom bringas till sin lösning.

Kunell. Maj:ts proposition nr 136.

Centralrådet för skogsvdrdsstyrelsernas förbund har tillstyrkt utredningsmännens
förslag i nu ifrågavarande delar.

Lärarrådet vid skog shög skolan har med anledning av förslaget, att under
vissa förutsättningar ett års förutbildning skall ske vid försöksanstalten, anfört,
att lärarrådet såtillvida kan dela utredningsmännens uppfattning, som det
måste anses synnerligen önskvärt, att åt dem, som förbereda sig för skoglig
licentiatexamen, arbets- och studiemöjligheter stå till förfogande även vid
institutioner utanför högskolan, i första hand vid statens skogsförsöksanstalt.
Dock finner lärarrådet det av många skäl olämpligt, att bestämmelserna
härom ges en så kategorisk form, som de fått i detta förslag. Lärarrådet
framhåller, att det knappast kan förutsättas, att exempelvis skogsförsöksanstalten
i obegränsad omfattning skall kunna mottaga studerande och
handleda deras arbeten, då en sådan uppgift med skäl kan befaras komma
att verka i hög grad störande på anstaltens egna arbeten. Dessutom måste
det betecknas som en brist, att den lärare, som en gång skall examinera i
licentiatexamen, genom denna anordning avhändes möjligheten att direkt
följa och lära närmare känna den studerande i hans arbete. Det synes lärarrådet
i så fall mera rationellt, att den, som förbereder sig för licentiatexamen,
skaffar sig vetenskaplig skolning som amanuens vid skogshögskolan i det
ämne, åt vilket han vill ägna sina studier. Lärarrådet erinrar, att utredningsmännen
även själva pekat på möjligheten av en dylik anordning. Förslaget
att amanuens, som bedriver licentiatstudier, skall på sätt utredningsmännen
föreslå åtnjuta ett högre arvode än ordinarie elev, som innehar amanuensbefattning,
och att särskilda stipendiemedel ställas till förfogande för
dem, som bereda sig för licentiatexamen, finner lärarrådet vara väl motiverat.

Avdclningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt lia till en början
lämnat en redogörelse för anstaltens verksamhet och därvid bland annat
påvisat, att anstaltens tjänstemän genom skrifter, talrika föredrag vid möten
och exkursioner och undervisning vid högskolan bekantgöra sina resultat
och göra dem fruktbärande i praktiken, ävensom att direkt rådgivande verksamhet
utövats av anstalten, vars sakkunskap jämväl anlitats på andra vägar.
Avdelningsföreståndarna anföra vidare, att det framlagda förslaget örn viss förutbildning
vid anstalten för den skogliga licentiatexamen nog kan bliva av betydelse
såväl för anstalten som för hela vår skogshushållning, men att det för
sitt genomförande kräver en grundlig omprövning. Den föreslagna tjänstgöringen
vid anstalten bör ej bliva obligatorisk för dem, som lia en ämneskombination,
motsvarande några eller något vid anstalten representerade ämnen.
En sådan tjänstgöring må anordnas, när så kan finnas lämpligt, och må i
första hand gå ut på att införa vederbörande i de vetenskapliga undersökningsmetoder,
som användas vid anstalten. Huruvida tjänstgöringen kan
utsträckas till utförande av viss undersökning må bero på överenskommelse
mellan professorn i ämnet vid skogshögskolan och vederbörande avdelningsföreståndare.
Arvode till amanuenserna bör utgå först efter en eller annan
månads prövotid. Skola arvoden utbetalas av anstalten, måste särskilda medel
anvisas såväl för amanuensarvoden som för reseersättningar och andra
kostnader.

Styrelsen för skogshögskolan har ansett det obestridligt, att skogsförsöksanstalten,
i den mån det är möjligt, bör användas för utbildning och studier,
men att härvid i första hand måste beaktas, alt därvarande professorer och
tjänstemän icke betungas på ett sätt, som förrycker deras eget vetenskapliga
arbete. Alt även universitet och högskolor eller andra institutioner kunna behöva
tågås i anspråk för de vetenskapliga studierna, finner styrelsen tydligt.

1^0 Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Svenska tråvaruexportföreningen tillstyrker anordnande av skoglig licentiatexamen.

DePch^fenntS'' ^edan * en föregående avdelning har jag uttalat, att skogshögskolans uppgifter
borde innesluta, förutom meddelande av den praktiska yrkesutbildning,
som avslutas med civiljägmästarexamen, även fostrande av vetenskapsmän
på det skogliga området. Det är givet, att jägmästarutbildningen, som vad de
teoretiska studierna beträffar bör bedrivas på liknande sätt och med samma
medel som vid universitet och övriga högskolor, skall utgöra en god grund för
fortsatta vetenskapliga studier. Större fordringar få emellertid i detta hänseende
icke ställas på utbildningen. Då behovet av skogligt utbildade personer
med förmåga att vetenskapligt behandla och analysera skogliga problem och
forskningsuppgifter i detta sammanhang blivit på ett övertygande sätt ådagalagt,
anser jag införandet av en högre skoglig examen vara en åtgärd, som
icke längre bör uppskjutas. Jag finner också lämpligt, att den, i analogi med
agronomie licentiatexamen vid lantbrukshögskolan, gestaltas som en skoglig
licentiatexamen. Däremot torde rättighet för skogshögskolan att utdela doktorsvärdighet
för närvarande bliva av mindre värde för den skogliga forskningen.
Huruvida skogshögskolan i sinom tid bör erhålla rättighet att utdela
sådan värdighet är en fråga, som kan påverkas av erfarenheter från licentiatexamen
och som därför tillsvidare bör lämnas öppen.

Innan jag går att något närmare beröra gestaltningen av den skogliga licentiatexamen,
vill jag beträffande den skogliga forskningsverksamheten i riket
helt allmänt framhålla följande. Såvitt framgår av uttalanden från på området
sakkunniga institutioner och skogsmän erbjuder såväl insamling som
bearbetning av material för den skogliga forskningen större svårigheter än på
många andra vetenskapliga forskningsfält. Även lösningen av mera begränsade
problem, som kunna vara av betydelse för skogsbruket, kräva ofta brett
lagda studier och en mångårig försöksverksamhet. I betraktande härav framträder
en intim samverkan mellan alla på området verksamma krafter såsom
synnerligen betydelsefull. Jag ansluter mig i denna fråga till vad utredningsmännen
därom anfört. Såsom torde framgå av vad från skogsförsöksanstaltens
sida framhållits i ämnet är det också för anstaltens framtida verksamhet
och fortsatta utveckling angeläget, att anstalten nu stöder den utvidgade
forskningsverksamhet, som för skogshögskolans del kan bliva en följd av införandet
av en vetenskaplig examen.

I de tidigare förslagen om skoglig licentiatexamen förutsattes allmänt, att
den, som önskade efter avslutade studier vid huvudkursen avlägga licentiatexamen,
skulle fullgöra praktisk verksamhet i skogsbruket eller inom skogsindustri
under viss tid. Utredningsmännen Ira såtillvida företrätt en annan
uppfattning, att de ansett att denna praktik borde, i den mån så kunde ske,
ersättas med verksamhet i skogligt försöksarbete, som kunde införa de studerande
i vetenskapliga metoder för insamling och bearbetning av försöksmaterial.
I sådant syfte borde som villkor för avläggande av licentiatexamen uppställas
fordran på ett års tjänstgöring som amanuens vid skogsförsöksanstalten
för dem, som vid anstalten kunde vinna lämplig förutbildning för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

101

valda ämneskombinationen. Häremot ha invändningar rests av lärarrådet
vid skogshögskolan och föreståndarna vid anstalten, som ansett, att dylik
tjänstgöring visserligen skulle vara värdefull men ej borde utgöra ett villkor
för examens avläggande.

Förslaget örn viss praktisk verksamhet före licentiatexamen torde avse
att göra de studerande förtrogna med de problem, som möta i den praktiska
yrkesutövningen, innan de fullfölja sin vetenskapliga utbildning. Det i P. M.
framlagda förslaget tar ävenledes sikte på att de studerande skola komma i
beröring med aktuella detalj spörsmål inom skogsbruket men åsyftar därjämte
att genom arten av tjänstgöringen ge de studerande en lämplig förutbildning
för vetenskapligt forskningsarbete. Avsikten synes icke ha varit
att förlägga licentiatarbetet till försöksanstalten, vilket som regel ej heller
torde vara lämpligt. För egen del ansluter jag mig till tanken, att den, som
ämnar efter avlagd civiljägmästarexamen bedriva fortsatta studier vid skogshögskolan,
skall före licentiatexamens avläggande under någon tid lämna
studiearbetet. För vinnande av detta syfte förordar jag, att som villkor för
avläggande av skoglig licentiatexamen endast uppställes fordran på verksamhet
under ett år inom praktiskt skogsbruk eller träförädlingsindustri eller
ock vid anstalt för skoglig eller träteknisk försöksverksamhet. Med hänsyn
till den för vissa studiegrenar särskilt lämpliga förutbildning, som kan lämnas
vid statens skogsförsöksanstalt, tillstyrker jag därjämte, att möjligheter
att fullgöra förutbildningen vid nämnda anstalt tillskapas i huvudsak på sätt
utredningsmännen föreslagit, men med iakttagande av vad avdelningsföreståndarna
vid anstalten erinrat beträffade viss kortare förberedande tjänstgöring
utan ersättning. I övrigt biträder jag utredningsmännens förslag beträffande
förutbildning för licentiatexamen liksom även det i P. M. framlagda
förslaget om utnyttjande av amanuensbefattningarna vid skogshögskolan för
de följande egentliga licentiatstudierna vid högskolan.

Reglerna för den skogliga licentiatexamen torde ej behöva mera ingående
behandlas i detta sammanhang. Såväl skogshögskolans lärarråd och styrelse
som utredningsmännen ha ansett, att den skogliga licentiatexamen bör omfatta
tre ämnen. Motivet för denna, för en högre vetenskaplig examen ovanliga
bredd, torde vara att söka i det bland annat av utredningsmännen
flerstädes berörda förhållandet, att djupare inträngande i de skogliga och
skogsbiologiska ämnena i regel kräver en grundlig underbyggnad även i rent
naturvetenskapliga ämnen. Jag är emellertid principiellt av den uppfattningen,
att en licentiatexamen icke bör omfatta flera än två ämnen. I den
mån de särskilda ämneskombinationerna fordra studier i andra ämnen, torde
styrelsen kunna i samband med Kungl. Maj:ts fastställande av stadga för licentiatexamen
erhålla bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om i
vilken ordning vederbörande har att styrka för licentiatexamen erforderliga
grundläggande kunskaper i andra ämnen än de utvalda licentiatämnena.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departements chefen.

4. Fortbildnings- och specialkurser.

Utredningsmännen ha i P. M. anfört följande.

Såväl lärarrådet vid skogshögskolan som styrelsen för högskolan ha framhållit
önskvärdheten av att fortbildningskurser alltjämt komma att
avhållas vid högskolan. Det är givetvis angeläget, att skogshögskolans lärare
ställa sig till förfogande, och att högskolans resurser i övrigt kunna anlitas
för anordnande av dylika kurser. Emellertid synes det olämpligt att,
såsom lärarrådet ifrågasatt, anordna sådana kurser varje år. Utbytet av
denna form av vidare utbildning torde därigenom kunna bliva mindre och
intresset för kurserna slappas. Å andra sidan synes det mindre tilltalande att
helt överlämna denna fortbildning åt det enskilda initiativet. Det torde därför
vara lämpligt, att den skogliga fortbildningen omhändertages av styrelsen
för skogshögskolan. Bland styrelsens åligganden torde sålunda böra inryckas
skyldighet att i samråd med lärarna vid högskolan vid lämpliga tidpunkter,
förslagsvis minst vartannat år, undersöka förutsättningarna för anordnande
av fortbildningskurs genom hänvändelser till personalföreningar, företag
och enskilda, som kunna ha intresse av kursen. Det skulle givetvis därjämte
alltjämt stå var och en fritt att väcka förslag om sådan kurs, vilket bör ske
hos styrelsen. Därest styrelsen finner, att fortbildningskurs lämpligen bör
komma till stånd, göres framställning därom till Kungl. Majit.

I det föregående har föreslagits, att en specialkurs i skogsdikning och
tillhörande ämnen skall infogas i den ordinarie undervisningen vid skogshögskolans
huvudkurs.

Jägmästarföreningarna ha uttalat förhoppningen, att inordnandet av specialkurser
i skogsdikning i huvudkursen ej skall beröva redan utexaminerade
jägmästare möjligheten att förskaffa sig de kunskaper och kvalifikationer,
vilka nämnda specialkurs avser att meddela.

I särskild framställning den 8 november 1935 har styrelsen för skogshögskolan
anhållit, att i statförslaget för budgetåret 1936/1937 måtte upptagas
ett belopp av 1,000 kronor för bestridande av en för jägmästar kur sen
anordnad specialkurs i och för meddelande av kompetens som syneförrättare
vid skogsdikning. Med denna framställning har överlämnats en skrivelse
från skogshögskolans rektor, varav framgår, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund vid förfrågan meddelat, att enligt dess mening en
vidare omfattning av kursen med tillträde även för redan från skogshögskolan
utexaminerade skogsmän icke kunde anses påkallad.

Jag ansluter mig till vad utredningsmännen i denna fråga anfört. Högskolestyrelsens
förslag örn anordnande av en specialkurs under nästkommande
budgetår synes böra bifallas. Jag kommer i det följande att hemställa
örn medelsanvisning för ändamålet. Med hänsyn till vad centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund i ärendet anfört torde skäl ej föreligga
att vidtaga särskilda åtgärder för att bereda redan utexaminerade jägmästare
tillträde till kursen.

5. Lärare, docenter och amanuenser,
a. Förberedande kurs.

Lärare vid den förberedande kursen äro en Överassistent (tjänsteman å
extra stat i lönegraden B 26), ledare av kursen, samt två assistenter, vilka äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

103

extra befattningshavare och avlönas med av styrelsen till respektive 6,390
kronor och 5,850 kronor bestämda arvoden från ett expensanslag till praktiska
övningar. När elevantalet är stort, erfordras stundom tillfälligtvis ytterligare
en extra assistent. Därjämte pläga professorerna i de tre skogliga
huvudämnena vid skogshögskolan årligen hålla några föreläsningar av propedeutisk
natur.

Enär anställnings- och löneförhållandena för nu nämnda lärarpersonal
varit föremål för behandling av 1935 års riksdag (IX H. T. 1935 p. 140) och
därvid även i vissa delar reglerats, finner jag ej erforderligt att nu referera
den tidigare behandlingen av hithörande frågor.

Styrelsen för skogshögskolan har i ett i betänkandet intaget förslag till stat
för skogshögskolan upptagit de båda assistentbefattningarna som extra ordinarie
befattningar i lönegraden B 21.

Lärarrådet har i yttrande över styrelsens förslag bland annat anfört, att,
därest högskolan ej kunde bereda sina assistenter samma tryggade ställning
som domänverket, man måste räkna med att assistenterna skulle, då tillfälle
bjödes, lämna högskolan, som därigenom riskerade att förlora lärarkrafter
just vid den tidpunkt, då de efter förvärvad erfarenhet kunde göra undervisningen
den största nytta. Lärarrådet har vidare utvecklat, hurusom assistenterna
vid förberedande kursen kommit att med åren anföidros allt flera
viktiga undervisningsuppgifter.

Ytterligare framhåller lärarrådet, att styrelsens förslag till reglering av
ifrågavarande assistenttjänster skulle för nytillträdande assistenter medföra
en väsentlig försämring i löneavseende mot vad hittills gällt. Erfarenheten
från gångna år hade påvisat stora svårigheter för högskolan att förvärva och
behålla yngre lärarkrafter av mera framstående duglighet. En lösning vore
att inrätta en förste assistentbefattning i lönegraden B 23, då begynnelselönen
å B-ort skulle utgöra 5,736 kronor eller ungefär samma belopp som
för nytillträdande assistent. Lärarrådet förordade emellertid, att i stället
ett extra anslag av 1,000 kronor ställdes till styrelsens förfogande för reglering
av de löner, som enligt styrelsens förslag komme att utgå, med hänsyn
till de arbetsuppgifter, som anförtroddes varje assistent. Anordningen
skulle vara särskilt lämplig för det fall, att ingen av assistenterna lämpligen
kunde undervisa i t. ex. polygonmätning utan annan lärarkraft måste tagas
i anspråk därför.

Utredningsmännen lia i P. M. anfört följande.

Samtliga lärare hava intill innevarande år varit anställda som extra med
arvoden, som icke bestämts enligt löneplan. Anledningen härtill är, att den
förberedande kursen från begynnelsen icke avsågs att bliva helårskurs, varför
lärarna icke ansågos böra vara årsanställda. Redan från början erhöll
kursen emellertid en permanent organisation, som med åren blivit allt fastare.
Denna utveckling har visat sig synnerligen förmånlig för undervisningsresultatet
och de förslag, som i P. M. framställts beträffande undervisningen
vid kursen, kunna ej medföra avsedda resultat med mindre utvecklingen
fullföljes genom kursens inlemmande i skogshögskolans fasta organisation.
Undervisning av den natur, som numera bedrives vid kursen, bör
nämligen icke anförtros åt tillfällig, växlande personal. I detta avseende må
följande framhållas.

Enligt stadgarna för skogshögskolan skall undervisningen i det enda ämne,
som från början icke var av rent propedeutisk natur, nämligen skogs- och

104

Kungl. Maj:ts proposition nr lod -

fältmätning, ankomma på överassistenten. Så småningom har emellertid
till förberedande kursen överflyttats flera avsnitt av viktiga ämnen, varjämte
lärokurserna utvidgats. Undervisningstimmarnas antal i skogs- och fältmätning
äro fördubblade och en viktig del av skogsuppskattningsläran, nämligen
instrumentläran och uppskattningen av det enskilda trädet, har helt
överflyttats till förberedande kursen. Vidare har högskolan i demonstrationssylte
övertagit skötseln av ett område om 700 hektar av Garpenbergs kronopark,
dock icke med avseende på redovisningen. Dessa omständigheter
ha framtvingat en uppdelning av de viktigaste arbetsuppgifterna mellan överassistenten
och den äldste assistenten. Den förre handhar sålunda för närvarande
ledningen av kursen samt undervisningen i skogsuppskattning,
skogsmätning samt delar av skogsskötsel!!, under det att den senare självständigt
bedriver undervisningen i fältmätning, skogsteknologi, delar av
skogsskötseln m. m. Sistnämnde lärare har alltså icke en assistents uppgifter
och skyldigheter. Han tjänstgör som huvudlärare vid en högre praktisk
skola.

Frågan örn anställningsform och löneplacering för lärarna vid skogshögskolans
förberedande kurs var föremål för statsmakternas behandling i samband
med prövningen av staten för högskolan för budgetåret 1935/1936.
Överassistenten vid kursen blev därvid placerad som befattningshavare å
extra stat i lönegraden B 26. Vad angår övriga assistenter vid skogshögskolan
beslöts, att befattningarna tillsvidare skulle bibehållas såsom arvodestjänster.

Det torde framgå av vad nu anförts, att den ena av de nuvarande assistentbefattningarna
vid den förberedande kursen icke bör betraktas som en
assistentbefattning. Befattningen, som lämpligen benämnes biträdande
lärare, är närmast jämförbar med ämneslärarna vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut, och torde sålunda böra placeras i lönegraden
B 24. Befattningen som Överassistent synes i samband därmed böra ersättas
med befattning som föreståndare i den lönegrad, befattningen nu tillhör,
eller B 26. Vad slutligen angår löneställningen för den yngre assistenten,
synes ifrågavarande befattning, såsom styrelsen för högskolan och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd föreslagit, böra vara extra ordinarie i
lönegrad B 21.

I fråga örn rekryteringen av lärarbefattningarna och den därmed intimt
förbundna frågan om lämplig anställningsform för dessa, torde böra erinras,
att särskilt assistentbefattningarna i allmänhet betraktas som passagetjänster.
Det bär dock rått oklarhet i fråga om de befattningar, till vilka en lärare
vid förberedande kursen har utsikt att vinna befordran. Så länge en väg till
andra, lika högt eller högre avlönade tjänster ej anvisats de lärare, som icke
anses böra kvarstanna på sina befattningar till pensionsålderns inträde, är
lärarfragan emellertid otillfredsställande ordnad. Till lösningen av denna
fråga svnes endast domänverket, som för övrigt självt tillgodogör sig en stor
del av utbildningsresultatet vid skogshögskolan, kunna lämna verksamt bistånd.
Det synes sålunda önskvärt att mellan domänstyrelsen och styrelsen
för skogshögskolan överenskommes dels att domänstyrelsen skall,” i den
mån så lämpligen kan ske, bereda lärarna vid förberedande kursen tillfälle
att genom tjänstgöring å förordnande, vartill de äga nödig kompetens
(jägmästarbefattning, assistentbefattning m. m.), förvärva kvalifikationer
för högre tjänster inom verket, dels ock att ifrågavarande lärare må,
alltefter innehavd kompetens och övriga kvalifikationer, med samma rätt
som domänverkets befattningshavare ifrågakomma till lediga tjänster inom
domänverket. Härvid måste likväl tillses, att lärarnas anställningsform icke
försvarar deras utnyttjande inom domänverket. I detta avseende bör gälla,

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

105

att anlitande för viss tjänstgöring av lärare vid förberedande kursen icke får
medföra större kostnad för domänverket än den lämpliga arbetskraft, som
för ändamålet slår till förfogande inom verket.

Befattningarna som föreståndare och biträdande lärare kunna med hänsyn
till arbetets art och omfattning sägas vara av ordinarie typ. Den sistnämnda
befattningen bör emellertid icke lämpligen vara sluttjänst, och även
i fråga om föreståndartjänsten kan tveksamhet råda örn lämpligheten av att
karakterisera densamma som sluttjänst genom dess uppförande på ordinarie
stat. Sedan befattningshavare å extra stat numera medgivits pensionsrätt
och frågan örn familjepension för sådana befattningshavare jämväl kan väntas
bliva löst på ett tillfredsställande sätt inom den närmaste tiden, synas
betänkligheter ej böra möta mot uppförande av ifrågavarande två befattningar
på extra stat.

Vid förberedande kursen erfordras enligt föreliggande förslag speciallärare
i jordbruksekonomi och betesvård, jaktvård och fiskevård. Undervisningen
i de två förstnämnda ämnena torde eventuellt kunna handhavas
av dep lantbrukslärare, som enligt särskild promemoria angående den lägre
skogsundervisningen skulle anställas vid skogsbruk skursen. För föreläsningar
och demonstrationer i jaktvård och fiskevård torde lämpliga konsulenter
kunna förvärvas.

I yttrandena framhålles följande.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till den tjänstgöring, som är förenad
med den ena assistentbefattningen, ämbetsverket icke anser sig böra
göra någon invändning mot den för denna befattning föreslagna lönegradsplaceringen.
I fråga om den andra assistentbefattningen uttalar statskontoret,
att enligt gemenligen tillämpad praxis icke-ordinarie tjänstemän i B 21
och högre lönegrader inom allmänna civilförvaltningen pläga inrättas på
extra stat.

Domänstyrelsen har intet erinrat mot vad i P. M. föreslagits beträffande
lärarna vid förberedande kursen.

Lönenämnden har i fråga om inrättande vid förberedande kursen av en
befattning som biträdande lärare i lönegraden B 24 å extra stat hyst någon
tvekan, huruvida tillräckliga skäl finnas att bereda ifrågavarande befattningshavare
den föreslagna relativt höga löneställningen, men finner sig likväl
icke böra motsätta sig förslaget.

Lärarrådet har anslutit sig till utredningsmännens förslag, som lärarrådet
anser innebära en bättre lösning av lärarfrågan vid förberedande kursen än
vad lärarrådet tidigare föreslagit.

Styrelsen för skogshögskolan har intet haft att erinra mot utredningsmännens
förslag.

Överassistenten vid den förberedande kursen har i särskild skrivelse gjort
gällande, alt föreståndarbefattningen vid kursen bör uppföras å ordinarie
stat bland annat av följande skäl, nämligen att arbetsuppgiften är så maktpåliggande,
att den ej kan anförtros åt tillfällig arbetskraft, att utsikter eljest
ej förefinnas att behålla innehavaren över hans hästa år, samt att befattningen
bör bliva ett eftersträvat mål för de yngre liirarkrafterna, som först då
kunna med större allvar ägna sig åt lärarkallet.

Mot ändring av beteckningen för överassistentbefattningen till föreståndare Departementshar
jag intet att invända. Den ställning till frågan örn anställningsformen chefen.
för ifrågavarande befattningshavare, som intagits såväl av skogshögskolans
lärarråd och styrelse som utredningsmännen, torde vara grundad på uppfatt -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utredning
genom slcogshögskolana

styrelse.

ningen, att tjänsten ej bör konstitueras på sådant sätt, att ombyte av innehavare
kan förhindras. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda
befattningens uppförande på ordinarie stat.

I P. M. har föreslagits inrättande av en befattning som biträdande lärare å
extra stat i lönegraden B 24. Enär förslaget synes väl motiverat, vill jag för
min del biträda detsamma.

En assistent vid kursen har i P. M. upptagits som extra ordinarie tjänsteman
i lönegraden B 21. Mot lönegradsplaceringen ha invändningar ej riktats.
Statskontoret har däremot ifrågasatt, huruvida befattningen ej lämpligen
borde uppföras å extra stat. Den extra ordinarie anställningsformen
torde emellertid vara mera lämpad för ifrågavarande befattningshavare, som
lätt bör kunna frigöras från sin befattning för tillfällig eller mera varaktig
tjänstgöring i domänverket. Jag biträder med anledning härav utredningsmännens
förslag i frågan.

Vidare förordar jag anlitande av speciallärare i ämnena jordbruksekonomi
med betesvård samt husbyggnadslära. Örn möjligt bör undervisningen i hela
detta ämneskomplex anförtros åt samma lärare.

Slutligen vill jag framhålla, att jag tillmäter den föreslagna samverkan mellan
domänstyrelsen och styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
i fråga om lärarnas tjänstgöringsförhållanden och möjligheter till
befordran stor betydelse för den förberedande kursens verksamhet. Då domänstyrelsen
intet erinrat mot anordningen, förutsätter jag, att en överenskommelse
av asyftad innebörd kan komma till stånd mellan berörda myndigheter.

b. Huvudkurs och skogsvetenskapliga studier.

Lärarrådet vid skogshögskolan har i sitt förslag den 26 oktober 1933 närmare
berört frågan om lärarkrafter vid högskolan beträffande tre ämnen,
nämligen skogsteknologi, skogsekonomi och marklära. 1 fråga om skogsteknologien
har lärrarådet uttalat att, då vederbörande professor redan nu
vöre mycket hårt belastad med undervisning, en utökning av den teoretiska
undervisningen endast kunde ske genom att vissa delar av ämnet övertoges av
annan speciallärare. Lärarrådet ville dock ej nu föreslå en sådan förändring,
utan förväntade att en sadan i viss utsträckning kunde i framtiden komma
till stånd, då högskolan fått någon lämplig docent i ämnet.

I ämnet skogsekonomi måste enligt lärarrådets mening en ordinarie professur
inrättas, i likhet med vad som skett vid alla större europeiska skogshögskolor.
Lärarrådet framhåller härutinnan:

Lärarrådet har i sin skrivelse år 1925 föreslagit, att ämnets huvudstomme
skulle utgöras av föreläsningar i nationalekonomiens grunddrag samt i kalkylteknik
och skoglig statik med sammanlagt 55 timmar, varvid den nationalekonomiska
översikten skulle överflyttas från nuvarande ämnet skogspolitik
samt stackell från den i ämnet skogsuppskattning och skogsindelning ingående
skogsvärderingsläran. Av vissa skäl synes det emellertid önskvärt att
nu giva ämnet skogsekonomi något vidare omfattning. Sålunda vill lärarrådet
påpeka, att de nationalekonomiska studierna speciellt beträffande jord -

Kunol. Maj.ts proposition nr 136-

107

ränta, kapitalränta och prisbildning m. m. äro grundläggande för den tillämpade
skogsvärderingsläran, varför alla dessa ämnesgrenar väl lämpa sig för
behandling i ett sammanhang. Då härtill kommer, att professorn i skogsuppskattning
m. m. nu är belastad med ej mindre än omkring 9 veckotimmars
föreläsningar och övningar å lärorummet samt omkring 3 månaders
praktiska övningar å fältet eller sammanlagt avsevärt mera än någon annan
lärare, vill lärarrådet nu föreslå, att även den tillämpade skogsvärderingsläran
överflyttas å den nya professuren i skogsekonomi.

I sitt tidigare åberopade yttrande av år 1925 ställde lärarrådet sig tveksamt,
huruvida den rest av det nuvarande ämnet skogspolitik och skogsstatistik,
som återstode sedan den nationalekonomiska delen överförts till den
föreslagna professuren i skogsekonomi, fortfarande borde bibehållas som
självständigt läroämne eller eventuellt sammanslås med annan närsläktad
ämnesgren. Då emellertid det återstående ämnet endast skulle omfatta 25
föreläsningar med huvudvikten lagd på skogsbrukets ekonomiska historia
samt på skogsbeskattning och andra liknande, ekonomiskt betonade delar av
skogspolitiken, och då det vidare på tidigare angivna skäl måste anses önskvärt,
att antalet läroämnen med ty åtföljande självständiga tentamina och
betyg i möjligaste mån reduceras, föreslår lärarrådet nu, att skogspolitiken
slopas som självständigt läroämne och i sin helhet överföres till professuren
i skogsekonomi, varvid tiden bör kunna inskränkas till högst 20 föreläsningstimmar.

Beträffande lärarrådets ställning till markläran hänvisas till referat i det
följande (sid. lil).

Det förslag, som avgivits av styrelsen för slcogshögskolan, innebär i fråga
om lärarkrafter vid högskolan, att en ny professur inrättas i ämnet skogsekonomi,
samt att de fyra professorer, som nu finnas vid högskolan, och de
två professorer vid försöksanstalten, vilka nu undervisa vid högskolan, fortfarande
skola meddela undervisning till i stort sett samma utsträckning som
tidigare. Däremot skulle, efter genomförd omorganisation, användning icke
finnas för de extra lärare, vilkas ämnen utgå ur undervisningsprogrammet,
samt ej heller för nuvarande två ordinarie och en extra ordinarie lektor, som
undervisa vid forstmästarkursen, alldenstund dessa senare lärare representera
samma ämnesgrupper som professorerna. Styrelsen anför följande.

Den ojämförligt viktigaste och mest trängande reformen i den blivande cnlietskursens
undervisning berör den ämnesgrupp, som med ett sammanfattande
namn lämpligen kan kallas skogsekonomi. Vid den nuvarande forstmästarkursen
förekommer ingen som helst självständig undervisning i detta
ämne, och vid jägmästarkursen är ämnet splittrat på dels det av en extra lärare
företrädda ämnet skogspolitik och skogsstatistik, dels ock den av en professor
företrädda ämnesgruppen skogsuppskattning och skogsindelning med
skogsvärderingslära och skoglig statik. Redan då förslag till den nya högskolans
organisation förelädes 1912 års riksdag, väcktes tva motioner om utredning
i syfte att bereda eleverna vid skogshögskolan en tillfredsställande
undervisning i nationalekonomi. Sedermera hava såväl högskolans lärarråd
som styrelse i sina yttranden över domänstyrelsens skrivelse av den 4 oktober
1924 med utförlig motivering understrukit vikten av, att skogsekonomi upptages
som ett självständigt läroämne vid högskolans jägmästarkurs. Sedan
frågan om sammanslagning av högskolans båda kurser till en enhetlig högskolekurs
av lärarrådet nu förordats, har lärarrådet ansett det nödvändigt

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 136■

T ttr anden
över hög skole
styrelsens
betänkande.

att utveckla sitt tidigare förslag till yrkande örn inrättande av en ny professur
i ämnet skogsekonomi.

Liknande professurer finnas sedan länge vid flertalet utländska läroanstalter.
Så t. ex. är en särskild professur i skogspolitik inrättad i Finland, trots
att den skogliga undervisningen därstädes är förlagd till universitet, diir nationalekonomien
är självständigt företrädd. Då behovet av bättre ordnad
undervisning i ekonomi allt sedan högskolans tillkomst varit allmänt erkänt,
och då den nu föreslagna utbildningen på en enhetlig kurs medför dels avsevärda
besparingar för statsverket, dels ock fördelen, att en förbättrad undervisning
kan komma samtliga studerande vid högskolan tillgodo, vill högskolans
styrelse på det livligaste understödja förslaget örn inrättande av cn professur
i ämnet skogsekonomi.

Likaså biträdes förslaget, att stommen i den nya professuren bildas av nuvarande
ämnet skogspolitik och skogsstatistik med däri ingående nationalekonomi
och skogsekonomisk historia. Då nationalekonomiens prisbildningslära
bildar underlaget för skogsvärderingsläran och den skogliga statiken, kan
det från mångå synpunkter anses lämpligt, att jämväl dessa senare ämnen
överflyttas på den nya professuren. Därigenom tvingas nämligen den nya
professurens innehavare att ständigt hålla sig i nära kontakt med den teoretiska
ekonomiens tillämpning i det praktiska näringslivet, vilket mäste anses
oundgängligen nödvändigt vid en så praktiskt inriktad fackundervisning, som
den skogshögskolan avser att bibringa. Många nu synnerligen omstridda
ekonomiska lärosatser få också på denna väg möjlighet att bliva prövade
med avseende pa sin praktiska tillämplighet, vilket bör verka klarläggande
för såväl statens som den enskilda skogsägarens skogspolitik. Genom
överflyttning av vissa delar av den ämnesgrupp, som nu företrädes av professorn
i skogsuppskattning och skogsindelning, vinnes också den fördelen,
att dennes nuvaiande alltför stora undervisningsskyldighet i lämplig utsträckning
minskas. För erhållande av lämpligt underlag för skogsuppskattnings.
rån bör dock med sistnämnda professur förbindas undervisningsskyldighet
i matematisk statistik, i vilket ämne den nuvarande professorn givit ett antal
föreläsningar, ehuru dessa legat utanför det ursprungliga undervisningsprogrammet.

Ur yttrandena över högskolestyrelsens förslag må återgivas följande.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget om inrättande av en professur i skogsekonomi
med hänsyn till angelägenheten av att ökat utrymme vid undervisningen
bereddes åt ekonomiska synpunkter.

Domänstyrelsen har livligt tillstyrkt nämnda förslag under framhållande
av att, med hänsyn till utvecklingen på skogsbrukets område, det vore önskvärt,
att förslaget snarast möjligt genomfördes.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har funnit goda skäl tala
för inrättande vid skogshögskolan av en professur i skogsekonomi. Även för
inrättandet av en professur i marklära och geologi kunde starka motiv anfreas-.
. Centralrådet vågade förutsätta, att båda dessa spörsmål bleve föremal
för ingående prövning vid den ytterligare utredning av frågan, centralrådet
för sin del ansett erforderlig.

Norrlands skogsvårdsförbund som uppmärksammat, att undervisningen i
marklära, geologi och klimatologi enligt styrelsens förslag alltjämt skulle
handhavas av extralärare,^ har medgivit, att denna anordning medförde
stora fördelar, särskilt i fråga örn undervisningen i marklära, när undervisningen
i sistnämnda ämne anförtroddes åt en professor vid försöksanstalten.
Da det emellertid vöre i hög grad ovisst, örn samma anordning i fortsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

109

ningen kunde bibehållas, sedan den förenämnda professorn vid uppnådd pensionsålder
år 1939 avgått, syntes det förbundet angeläget, att för undervisningen
i detta ämne inrättades en mot ämnets vikt och betydelse svarande
lärostol. Särskilt genom senare tiders forskning på marklärans område
hade vunnits en hel del synnerligen betydelsefulla resultat, som vore ägnade
att i hög grad befrukta den praktiska skogsvården. Fortsatt forskning på
området kunde därför förväntas komma att leda till lösande av en hel del
ännu oklara, viktiga frågor av samma natur. Då ämnet i fråga sålunda
måste anses vara av grundläggande betydelse för skogsvården och lärostol i''
marklära vid högre skogliga läroanstalter i andra länder ansetts böra besättas
med en professor, syntes det förbundet väl motiverat, att en sådan
lärostol inrättades även vid skogshögskolan. Under sådana förhållanden
torde professuren lämpligen böra omfatta jämväl de med markläran intimt
sammanknutna ämnena geologi och klimatologi.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. föreningar ha uttalat, att
markläran under senare år erhållit en dominerande betydelse såsom det
grundläggande vid studiet av snart sagt alla frågor, berörande skogens föryngring
och vård, vilket intimt sammanhängde med den verksamhet, som
icke minst från svenska forskares och skogsmäns sida under de sista 15—20
åren bedrivits. Det syntes föreningarna synnerligen önskvärt, att företrädaren
för detta ämne vid vår enda högre skogliga utbildningsanstalt genom
inrättandet av en professur i facket gåves en sådan ställning och sådana
möjligheter, att undervisningen och en fortsatt forskningsverksamhet kunde
bliva fullt tryggade. Professuren torde härvid lämpligen även böra omfatta
undervisningen i geologi och klimatologi.

I utredningsmännens P. M. har lärarpersonalen behandlats för vart och
ett av ämnena vid huvudkursen. Innehållet i P. M. i denna del återgives i
det följande, därvid för varje ny befattning inom parentes angives den tidpunkt,
då innehavarens undervisning börjar enligt av mig tillstyrkt studieplan
(bilaga 2) och förordade övergångsbestämmelser.

För undervisning i skogsskötsel vid skogshögskolan finnes för närvarande
en professor, som undervisar vid jägmästarkursen, och en av de
å ordinarie stat uppförda lektorerna —- tillika lektor i skogsuppskattning och
skogsindelning -—- som undervisar vid forstmästarkursen. Undervisningen
i ämnet kommer vid den nya huvudkursen, som skall ersätta båda nämnda
kurser, att bliva krävande även av den anledningen, att praktisk undervisning
bedrives i ämnet ej mindre än närmare tre månader av undervisningsåret.
Denna undervisningsform är nämligen i skogsskötsel särskilt betungande,
därför att den fordrar ständig oell ofta individuell handledning
från lärarens sida. överhuvud taget torde undervisningen vid huvudkursen
icke lämpligen kunna handhavas av en lärare, men sannolikt av en professor
och en assistent jämte tillfälligt biträde under de praktiska övningarna.
Under nu rådande förhållanden synes undervisningen lämpligen böra handhavas
av professorn i ämnet med biträde, företrädesvis under de praktiska
övningarna, av nyssnämnde lektor. Därjämte erfordras under tiden 15
maj—20 augusti biträde av en assistent, som i lämplig omfattning även
skall vara läraren i skogsuppskattning och skogsindelning behjälplig vid
den praktiska undervisningen i detta ämne.

Undervisning i skogsteknologi med byggnads- oell avdikningslära meddelas
för närvarande vid jägmästarkursen av en professor oell vid forstmästarkursen
av den andre av de å ordinarie stat uppförda lektorerna, vilken till -

Inom

de partementet
utarbetad
P.M.

Ilo

Kungl. Mn] ts proposition nr 136.

lika handhar undervisningen i skogs- och fältmätning vid sistnämnda kurs.
Undervisningen i motsvarande ämne vid den nya kursen, s k o g s t e k n o1
o g i och skogsdikning, torde bliva synnerligen omfattande och krävande
och kan ej handhavas av en lärare. Såsom i det föregående har antytts,
skulle också en uppdelning av det rika och skiftande ämnet sannolikt
kunna med fördel genomföras. Skäl kunna å andra sidan andragas för bibehållande
av hela ämnet under ledning av en professor, som biträdes av en
assistent i ämnet. Frågan örn vilken av dessa anordningar, som bör äga
företräde, är i nuvarande läge blott av principiell innebörd och kan förbigås,
enär dess lösning icke inverkar på den aktuella organisationen av undervisningen
i ämnet. Den för närmaste tiden mest rationella uppdelningen av
undervisningsskyldigheten vinnes nämligen helt säkert bäst genom överenskommelse,
som tar hänsyn till den nuvarande professorns och lektorns
ådagalagda intresse och förvärvade specialkunskaper i de särskilda delarna
av ämnet. Fördelningen av undervisningsskyldigheten, som bör avse såväl
den teoretiska som den praktiska undervisningen, synes böra fastställas
av högskolans styrelse och ske på sådant sätt, att de praktiska övningarna
kunna genomföras med biträde endast av en assistent under tiden 1 juni
—10 september. I den särskilda specialkurs, som tillhör ämnet, bör ingå
ett antal föreläsningar av två speciallärare (våren 1940) i vattenrätt och
syneförfarande, den förre med juridisk kompetens, den senare lantbruksingenjör.

Vid jägmästarkursen handhaves undervisningen i skogsuppskattning
och skogsindelning av en professor, som på grund av sin
nuvarande tjänstgöring som rektor vid skogshögskolan i undervisningen biträdes
av en assistent. Lärarfrågan torde därigenom för ifrågavarande ämnes
del vara löst på ett lämpligt sätt, och ingen annan ändring föreslås härutinnan,
än att assistenten bör biträda jämväl vid undervisningen i de delar
av skogsekonomien, som överföras från här ifrågavarande ämne.

De skäl för inrättande av en professur (oktober 1939) i skogse honom i,
som anförts av lärarrådet, styrelsen för skogshögskolan samt i ett flertal avgivna
yttranden i frågan, torde vara så klarläggande, att behovet av denna
lärostol här icke behöver närmare utvecklas.

Det är uppenbart, och har förut ofta framhållits, att skogsbruket såsom
näringsgren arbetar under säregna ekonomiska villkor, vilket gör att erfarenheter
från studiet av andra grenar av näringslivet endast i mycket begränsad
omfattning kunna tillämpas i skogsekonomiska diskussioner. En
förbättrad kännedom om skogsbrukets ekonomiska struktur, bland annat
i fråga om dess inpassning i folkhushållningen och avkastningens fördelning
på olika inkomsttagare, ger ökade möjligheter att bedöma verkningarna av
sådana ingripanden från det allmännas sida, som beröra denna näringsgren,
och skapar därmed bättre förutsättningar för skogspolitiska åtgärder. För
närvarande är hela detta område i huvudsak föga genomarbetat. Särskilt
må emellertid framhållas vikten av att undersöka skogsbrukets ställning i
förhållande till andra näringsgrenar, hur arbetslönerna inom skogs- och
jordbruk, trävaruhantering och pappersindustri konstitueras och att studera
den reflexverkan, som i detta hänseende kan uppstå gentemot de andra
näringsgrenarna. Jämförelser med angränsande länder kunna även giva en
god bakgrund för bedömandet av det egna landets problem.

Ett viktigt avsnitt i den skogsekonomiska forskningen måste ägnas skogsbrukets
omkostnader, vilka -— sedan bruttopriset bestämts av faktorer, som
i stort sett ligga utom ramen för vår egen påverkan — bliva bestämmande
för skogsbrukets ekonomi. Härvidlag böra var för sig undersökas omkost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. lil

naderna inom storskogsbruket och inom det till jordbruk i regel anslutna
mindre skogsbruket.

Inom driftsekonomien erfordras vidare vissa kompletterande undersökningar
rörande möjligheten att genom beståndsvårdande huggningar påverka
värdetillväxten hos skogsbestånd samt undersökningar rörande kapitalkontroll
och räntabilitet. Man kan t. ex. efterfråga, vilken sammansättning av virkesförrådet
i dimensionshänseende, som under vissa yttre ekonomiska betingelser
ger det bästa ekonomiska utbytet. Det gäller då tydligen att beräkna dels
värdet av den erhållna avkastningen, dels även värdet av själva skogskapitalet.
Undersökningar rörande produktionsförloppet på längre sikt äro även
av behovet påkallade. Sålunda måste under olika förhållanden produktionstiden
för skilda dimensioner och sortiment närmare utredas.

Ävenså bör produktionen av skilda trädslag och sortiment studeras mot
bakgrunden av den inhemska konsumtionen och marknadsprognoser för de
länder, som importera svenska träprodukter. Undersökningar på det skogsekonomiska
området ställa därför även krav på kännedomen örn den produktion
och konsumtion av virke i andra länder, som kan påverka skogsbrukets
utveckling i vårt eget land.

Assistenten i skogsuppskattning och skogsindelning torde böra biträda vid
undervisningsämnets propedeutiska delar av matematisk natur (delar av
skogsvärderingsläran), i varje fall intill dess den tillträdande professorn hunnit
närmare planlägga och genomarbeta ämnet.

Frågan örn lärare i ämnet skoglig marklära torde böra behandlas
något utförligare, enär olika meningar här gjort sig gällande i de framställda
förslagen. Lärarrådet har i sitt förslag den 26 oktober 1933 framhållit,
att en professur med tiden bomme att visa sig önskvärd i ämnesgruppen
marklära, geologi och klimatologi, vilka ämnen med hänsyn till de problem,
som skogsskötseln uppställde, bildade ett naturligt sammanhängande forskningsområde.
Vinsten av en enda lärare i detta forskningsgebit finge anses
betydande och medförde även för elevernas studiearbete vid högskolan en
uppenbar lättnad. Beträffande tidpunkten för denna omläggning har lärarrådet
pekat på det tillfälle, då nuvarande föreståndaren för skogsförsöksanstaltens
naturvetenskapliga avdelning komrne att avgå med pension. Under
uttalande, att frågan intimt berörde även arbetet vid nämnda försöksanstalt,
har lärarrådet emellertid ej gjort frågan »tilt föremål för något formligt
förslag». Med anledning av lärarrådets yttrande må här anmärkas, att den av
lärarrådet anvisade tidpunkten för omorganisationen inträffar redan i januari
1939.

Skogsskötsel^ två viktigaste hjälpvetenskaper äro läran om ståndorten,

d. v. s. förutsättningarna för skogsproduktionen i fråga om mark- och klimatförhållanden,
samt skogsbotanik, speciellt läran örn skogsträdens och svamparnas
livsbetingelser. Det framgår av vad i det föregående anförts, att slåndortsläran
vid skogshögskolan nu icke är föremål för en enhetlig behandling
utan inläres i form av fysikalisk kemi, geologi och mineralogi, klimatologi
samt marklära. Sistnämnda ämne bygger på de tre förenämnda ämnena.
Någon fullständig sammanfattning av ståndortsförhållandcna lämnas sålunda
ej förrän i den tillämpade undervisningen i skogsskötsel.

Det vill synas som örn undervisningen i vart och ett av de grundläggande
ämnena redan från början borde tillrättaläggas med hänsyn till det särskilda
syfte undervisningen vid skogshögskolan i värjo sådant ämne är avsedd att
tjäna. Vad geologien angår, torde den vid skogshögskolan icke få betraktas
som ett självständigt, grundläggande ämne. Ämnet utgör i skogshögskolans
undervisning i sjiiIva verket blott en utbruten del av den skogliga markläran.

112

Kungl. Majda proposition nr 136-

Dess behandling som fristående läroämne är därför mycket olämplig och kan
inbjuda till en bredare undervisning i ämnet än utbildningen vid skogshögskolan
kräver. Klimatologien är visserligen icke att betrakta uteslutande som
hjälpmedel till den egentliga markläran, men den del av detta stora, allmänna
ämne, som bör tillhöra skogshögslcolans studieplan, är å andra sidan så ytterst
begränsad och nära förbunden med övriga ståndortsförhållanden, som
behandlas under ämnet marklära, att även upptagandet av klimatologien som
ett särskilt läroämne måste anses olämpligt. Redan fordran på en lämplig
begränsning och uppläggning av varje ämne bör sålunda föranleda, att de
nu nämnda ämnena ställas under gemensam ledning. Härför talar ytterligare
den omständigheten, att stora fördelar därigenom vinnas i undervisningstekniskt
hänseende. Den nuvarande undervisningen i marklära måste
på alla punkter anknyta till förut meddelad undervisning i andra ämnen, som
i stor omfattning rätteligen höra hemma inom marklärans område. De många
skarvarna förorsaka lätt glapprum i undervisningen eller dubbelläsning. Det
erbjuder även svårigheter att med hjälp av kunskaper, som delgivits eleverna
i brottstycken, åstadkomma den samlade och överskådliga bild av förutsättningarna
för skogsproduktionen, som undervisningen i marklära skall ge.
Man är heller icke berättigad förutsätta, att speciallärare, vilkas huvudsakliga
arbetsfält äro förlagda inom andra institutioner än skogshögskolan, för framtiden
skola ägna de i nämnda ämnesgrupp särskilt fordrande pedagogiska
uppgifterna det stora och intresserade arbete, som de ovillkorligen kräva.

Till sist må i fråga örn grupperingen av nämnda ämnen endast tilläggas,
att förut anförda synpunkter synas lia varit erkända redan vid skogshögskolans
inrättande, enär det i frågan år 1908 avgivna sakkunnigeförslaget upptog
en professur i ämnet marklära med geologi och klimatologi. På grund av
det låga antalet undervisningstimmar, som upptagits i ämnet, ansåg vederbörande
departementschef emellertid »åtminstone för närvarande ej motiverat»
att upprätta professur för marklära. Den i stället fastställda anordningen
med uppdelning av ämnet och anlitande av tjänstemän vid skogsförsöksanstalten
som lärare, vilken alltjämt tillämpas, torde sålunda närmast
vara att betrakta som en mera tillfällig övergångsform.

Undervisningsskyldigheten i det sammansatta ämne, som benämnts skogig
marklära, är i fråga örn teoretisk undervisning fullt jämförlig med de fem
andra mera betydande ämnen vid skogshögskolan, vari professurer inrättats
eller i detta sammanhang föreslagits. Beträffande ämnets betydelse för skogsskötsel
ina följande anföras.

I skogsbruket är produktionen — i motsats till förhållandena inom jordbruket
— helt beroende av markens naturliga beskaffenhet. Skogsmannen
måste äga en ingående kunskap örn ståndorterna och känna förloppet av markens
fysikaliska, kemiska och biologiska processer för att kunna bedöma,
huru olika skogliga ingrepp återverka på marken, vilken kan både förbättras
och försämras genom hans åtgärder. Dessa omständigheter ha med åren
blivit alltmera framträdande i samma mån som vid skogsförsöksanstalten bedrivna,
resultatrika forskningar på marklärans område kunnat hasla ljus över
skogliga problem. Vid snart sagt alla huggningar i skog med mer eller
mindre otillfredsställande marktillstånd — och hit torde den större delen
av landets skogsmarker böra räknas — måste frågan örn markens reaktion
lör huggningen tillmätas stor betydelse och ofta vara avgörande för ingreppets
styrka. I särskild grad gäller detta huggningar för naturföryngring, där
nian i främsta rummet syftar till åstadkommande av naturlig frösådd och
goda groningsförhållanden på marken. Sedan föryngring på naturlig väg
blivit alltmera eftersträvad i det moderna skogsbruket, har frågan örn skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

113

markens beskaffenhet och tillstånd trätt i förgrunden och utgör nu ofta den
praktiske skogsvårdarens svåraste problem.

Därmed äro de viktigaste skälen för anordnande vid skogshögskolan av en
professur (oktober 1938) i skoglig marklära i korthet angivna. Unga forskare
kunna icke väntas ägna sig åt detta viktiga forskningsområde, med mindre
en lärostol inrättas i ämnet, och denna måste, på grund av ämnets betydande
roll i den högre skogliga utbildningen, knytas till skogshögskolan.

Beträffande undervisningen i skogsbotå nik må erinras, att undervisningen
i de nuvarande ämnena allmän botanik och skogsbotanik vid jägmästarkursen
handhaves av en professor, samt att undervisningen i botanik
vid forstmästarkursen skötes av en lektor på extra stat, som jämväl handhar
undervisningen i marklära med geologi och klimatologi vid samma kurs.
Ämnet skogsbotanik vid den nya huvudkursen är i fråga om antal undervisningstimmar
det största ämnet och jämte skogsteknologien tillika det huvudämne,
som vid översynen av studieplanen erhållit det största tillskottet i undervisningstimmar.
Anledningen härtill är, såsom förut framhållits, dels att
kursen på det elementära stadiet måst utökas, dels ock att vissa tillämpningsstudier
inlagts i ämnet. Då övningstimmarna till större delen måste
dubbleras vid den nya huvudkursen med dess stora elevantal, torde undervisningen
i ämnet icke lämpligen kunna handhavas av professorn ensam.
Därest denne skall kunna få tid övrig för de stora forskningsuppgifter, som
rymmas inom ämnet, måste en assistent (oktober 1938) ställas till hans förfogande.
Till närmare motivering härav må följande anföras.

Skogsbotaniken, den andra av skogsskötselns tvenne hjälpvetenskaper,
samarbetar på ett speciellt och för det praktiska skogsbruket synnerligen betydelsefullt
område med skogsteknologien, nämligen i fråga örn tekniska
skador å virke, betingade av felaktigheter i träet eller alstrade av svampsjukdomar.
Sedan åtskilliga år tillbaka har vetenskaplig forskning på detta
område bedrivits vid skogshögskolan i samarbete mellan professorerna i
skogsteknologi och skogsbotanik samt dåvarande docenten vid skogshögskolan,
numera professorn vid Uppsala universitet E. Melin. För budgetåret 1927/
1928 anvisades ett belopp av 9,000 kronor såsom arvode till Melin för fullföljande
av vetenskapliga forskningar, avseende orsakerna till och botemedlen
mot s. k. blåyta på virke samt frågan om marksvamparnas roll vid vissa
biologiska sönderdelningsprocesser i skogsmarken. Även för budgetåren 1928/
1929, 1929/1930 samt 1930/1931 har samma belopp anvisats för ändamålet,
varjämte Melin tilldelats ett rockefellerstipendium för studier i Förenta staterna
av blåytans bekämpande i brädgårdar. De vunna resultaten, som i
väsentlig grad bidragit till kännedomen örn svamparnas skadegörelser på
virke, lia framlagts i flera av förenämnda forskare publicerade undersökningar.
Behovet av fortsatta forskningar på detta vidsträckta område är
givetvis alltjämt .starkt framträdande. Det gäller här i främsta rummet analyserande
och bekämpande av rotrötor samt svampskador på upphugget och
förädlat virke, som årligen vålla skogsägarna och träförädlingsindustrierna
omfattande förluster. Förutsättningar för vidare studier och undersökningar
på detta forskningsfält finnas endast vid skogshögskolan. Det är med hänsyn
till den stora ekonomiska betydelsen för landet av de skador, nian här söker
bekämpa, ett måttligt krav att professorn i ämnet befrias från sådan undervisning
och handledning vid huvudkursen, som lämpligen kan ombesörjas av
annan lärare.

Ämnet skogszoologi bör föreläsas av en speciallärare (januari 1939).

I ämnet rättslära bör en speciallärare (oktober 1938) bandhava undervisningen.
Ehuru ämnet är upplagt efter ungefärligen samina plan som

Bihang lill riksdagens protokoll Hilia. 1 sand. Nr 136. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr loo -

den nuvarande undervisningen i lag- och författningskunskap, kräves en väsentlig
omgestaltning av undervisningen med hänsyn till dess huvuduppgift
att lägga grunden för undervisningen i det nya ämnet förvaltningslära. Läraren
hör tillsättas i så god tid, att fullständigt kompendium i ämnet kan
föreligga utarbetat vid undervisningens början. Timplanen för rättslära har
nämligen beräknats något stramare än för övriga ämnen av det skälet, att
ämnets natur medger en omedelbar och snabb organisation av undervisningen.

För undervisningen i förvaltningslära bör som speciallärare (oktober
1939) örn möjligt förvärvas en praktiskt verksam skogsman med erfarenhet
från statlig eller enskild, praktisk skogsförvaltning, lämpligen omfattande
även träförädlingsrörelse och handel med skogsprodukter av skilda
slag. Kan lämplig innehavare, som fyller dessa behörighetsfordringar, icke
erhållas i Stockholm, torde undervisningen kunna koncentreras till två kortare
perioder inom de båda terminer, då undervisningen i ämnet enligt studieplanen
skall bedrivas.

Speciallärare böra även anställas i kursämnena organisk och teknisk
kemi (oktober 1938) samt bokförin g (oktober 1938).

Behöriglxetsforclringarna för skogshögskolans professorer (§ 48 i gällande
stadgar) synas i flera avseenden alltför detaljerat angivna och genom sin snäva
utformning stundom ägnade att försvåra tjänsternas besättande med lämpliga
innehavare. Det synes ändamålsenligt att, såsom vid utfärdande år 1932
av stadgar för Iantbrukshögskolan skett, behörighetsfordringarna ersättas med
allmänna regler för tjänsternas tillsättande, vilka ange på vad sätt jämförelse
mellan de sökande skall ske. Samma regler, som fastställts för nämnda högskola,
torde därvid lämpligen böra föreskrivas jämväl för skogshögskolan.
Vid befordran till professorsbefattning skall sålunda tagas hänsyn i första rummet
till ådagalagd vetenskaplig skicklighet i de ämnen, som befattningen omfattar,
men även till förmåga att meddela vetenskaplig undervisning, ådagalagd
genom provföreläsningar eller på annat sätt, samt för de tillämpade
ämnena jämväl till erfarenhet vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens
område. Befinnas sökande jämställda i nämnda avseenden, må hänsyn
tagas även till tjänsteålder.

Vid skogshögskolan finnas två docenturcr, som äro förenade med docentstipendier
på 6,000 kronor vardera. Beträffande dessa med stipendier förenade
docenturer, vilka för närvarande kunna fästas vid vilket ämne eller
vilken ämnesdel som helst, föreslås, att de skola avse var och en ett av de sex
ämnena i grupperna 1 och 2 och flytta på sådant sätt, att samtliga nämnda
ämnen i sinom tid kunna draga nytta av desamma. Det synes likväl olämpligt
att uppställa särskilda regler för cirkulation mellan ämnena. Därest omständigheter
skulle inträffa, som påkalla tillhandahållande av flera docentstipendier,
lärer det ankomma på styrelsen för högskolan att i särskild ordning
göra framställning i sådan fråga.

Bland eleverna vid skogshögskolans jägmästarkurs utses enligt nuvarande
organisation av lärarrådet åtta amanuenser att biträda vid undervisningen i
jägmästarkursen och vid vården av högskolans samlingar. Av amanuenserna
beredas tre fri hostad vid skogshögskolan. övriga erhålla arvode, som för
närvarande utgör 360 kronor för år.

Förut har framhållits, att amanuensbefattningarna i viss utsträckning torde
komma att tagas i anspråk för deras del, som idka skogsvetenskapliga
studier vid högskolan, och därvid förenas med ett arvode efter liknande grunder
som de, vilka gälla för motsvarande befattningar vid andra högskolor,
eller således något högre än nuvarande amanuensarvode cad högskolan. Utnyttjas
ej befattningarna på angivet sätt, synas de alltjämt böra innehavas av

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO -

studerande vid huvudkursen nied samma förmåner, som för närvarande gälla.
Antalet amanuenser synes lämpligen böra såsom hittills vara åtta, varav sex
för vart och ett av ämnena i grupperna 1 och 2 samt två för annat ämne
eller för dubblering av amanuenssyssla i ämne, där skogsvetenskapliga studier
bedrivas av mer än en studerande. De föreslagna, ändrade reglerna
för amanuensbefattningarna komma att så småningom förorsaka höjning av
anslaget till arvoden åt amanuenser.

De över P. M. avgivna yttrandena innehålla med avseende å lärarna vid
huvudkursen i huvudsak följande.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket ej vill motsätta sig att de föreslagna
professurerna inrättas med hänsyn till skogsundervisningens betydelse
för landets skogsvård och därtill knutna intressen av skilda slag. Beträffande
de två föreslagna e. o. assistentbefattningarna i lönegraden B 21 hänvisar
ämbetsverket till sitt uttalande om en liknande befattning vid förberedande
kursen. Slutligen ifrågasätter ämbetsverket behovet av särskilda
assistenter under sommarövningarna, då lektorer stå till förfogande för undervisningen.

Domänstyrelsen anser avgörande skäl tala för inrättande av professur
även i skoglig marklära i betraktande av utvecklingen på skogsbrukets och
den skogliga forskningens område.

Lärarrådet vid skogshögskokm har livligt tillstyrkt inrättande av en professur
i skoglig marldära med den ämnesomfattning, som föreslagits i P. M.
Vidare har lärarrådet kraftigt understrukit behovet av assistenter i skogsskötsel,
skogsteknologi och skogsdikning samt skogsbotanik ävensom vitsordat,
att den nuvarande assistentbefattningen i skogsuppskattning och skogsindelning
även för framtiden blir behövlig. Även förslaget att lektorerna i
skogsskötsel och skogsteknologi skola tillsvidare övertaga de arbetsuppgifter,
för vilka motsvarande assistentbefattningar äro avsedda, biträdes av lärarrådet.

Avdelningsföreståndarna vid statens skogsförsöksanstalt ha i fråga om den
föreslagna professuren i skoglig marklära anfört följande. Den nuvarande
anordningen, då marklära föreläses av en avdelningsföreståndare och geologi
av en Överassistent vid anstalten, är till hela sin karaktär ett provisorium.
Så länge den skogliga markläran ännu var en ung vetenskap och man
visste rätt litet örn den svenska skogsmarken, var en dylik anordning utan
tvivel på sin plats. Markläran har emellertid på de sista årtiondena visat en
ovanligt rask och rik utveckling. Den torde för närvarande kunna betraktas
som ett av de allra viktigaste, grundläggande ämnena för en blivande
skogsman. En utvidgning och en samtida konsolidering av undervisningen
i marklära är nödvändig och för med sig att den härmed förenade arbetsbördan
svårligen kan påvila föreståndaren för den naturvetenskapliga avdelningen.
Härtill kommer, att denna föreståndarbefattning i framtiden
kan tänkas bliva besatt med en forskare, som specialiserat sig på en annan
del av denna avdelnings arbetsområde än markläran. Från anstaltens synpunkt
förordas därför inrättandet av den nämnda professuren.

Inrättandet av en dylik professur bör ej inverka på anstaltens framtida
verksamhet. Markläran bör på grund av det omfattande forskningsarbete
den kräver alltjämt lia en viktig plats på anstaltens arbetsprogram, även sedan
en särskild professur i ämnet inrättats vid skogshögskolan.

Föreståndarna tillstyrka även inrättandet av en professur i skogsekonomi.
Under framhållande, att professorn i skogsekonomi icke kan lösa vissa av de

Yttranden
över P. M.

116

Kungl. Majlis proposition nr 136.

i P. M. skisserade uppgifterna — produktionsundersökningarna — på egen
hand, utan på detta område är beroende av att försöksanstaltens grundläggande
undersökningar förts så långt, att endast tillämpningar återstå, vilka
emellertid äro ytterst viktiga för den skogliga undervisningen.

Styrelsen för skogshögskolan har anfört att, ehuru styrelsen ansett att professur
bör inrättas i skoglig marklära, styrelsen likväl tidigare ej framlagt något
formellt förslag därom. Emellertid är det givetvis till fördel om denna sak
nu ordnas i huvudsak så, som i P. M. föreslagits. Styrelsen framhåller dock,
att det i regel torde bliva omöjligt att finna en person, som med professorskompetens
behärskar alla de i P. M. uppräknade ämnesgrenar, som skulle
tillhöra professuren, vilket utgör ett ytterligare skäl till de av styrelsen förut
anförda för att icke inrymma fysikalisk kemi och klimatologi i professuren.
Måhända kan också vid professurens tillsättande tvist uppstå beträffande det
inbördes värdet av meriter i de olika ämnen, som skulle tillhöra professuren.

Svenska trävaruexportföreningen har ifrågasatt, huruvida icke bestämmelserna
örn behörighet för professur kunna inskränkas till att omfatta endast
föreskrift, att vid befordran till sådan befattning hänsyn skall tagas
till vetenskaplig skicklighet, undervisningsförmåga samt, vad beträffar de
tillämpade ämnena, praktisk verksamhet inom befattningens område.

Svenska forstmästarförbundet har livligt förordat den föreslagna professuren
i skoglig marklära. Enligt förbundets mening är uppdelandet av det
viktiga och heterogena ämnet skogsteknologi på två professurer därnäst en
aktuell åtgärd.

partements- Ett genomgående drag i den plan för skogshögskolans organisation, som
chefen. framlagts i P. M., synes vara en strävan att ställa personal till förfogande
för undervisnings- och forskningsuppgifter på alla punkter, där en mera betydelsefull
förbättring av utbildningen och högskolans verksamhet över huvud
taget kan vinnas genom sådana åtgärder. Förslaget innebär sålunda
inrättande av två nya professurer, utnyttjande av två övertaliga lektorer
för underlättande och i någon mån också utvidgande av undervisningsverksamheten
inom vissa huvudämnen samt anställande av en assistent i ett annat,
större ämne. Jag delar uppfattningen, att frågan örn tillräckliga arbetskrafter
är av särskild betydelse vid en koncentrerad praktiskt-vetenskaplig
utbildning och att berättigade krav, som i detta hänseende kunna framställas
för skogshögskolans del, nu icke få undanskjutas. Beträffande de särskilda
spörsmålen får jag anföra följande.

I fråga om undervisningen i skogsskötsel har under utredningen gjorts gällande
att, förutom professor i ämnet, ytterligare en lärare eller assistent skulle
vara av behovet påkallad. Enär, såsom av den följande behandlingen
av frågan framgår, en lektor med kompetens i ämnet tillsvidare kommer att
stå till förfogande för uppgifter, som sammanhänga med undervisningen i
ämnet, finner jag icke skäl att för närvarande överväga frågan om inrättande
av en särskild befattning för berörda uppgifter. Då samma förhållanden
äro rådande i ämnet skogsteknologi och skogsdikning, föreligger icke heller
här anledning att nu närmare ingå på den reglering av undervisningen i ämnet,
som i framtiden kan visa sig erforderlig. Ämnets stora omfattning torde
emellertid böra föranleda en uppdelning av undervisningsskyldigheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

117

redan nu. Jag förutsätter därför, att styrelsen för högskolan efter samråd
med professorn och lektorn i ämnet träffar anstalter för en sådan reglering
av undervisningen.

Förslaget om inrättande av en professur i skogsekonomi är i de på denna
punkt samstämmiga yttrandena väl motiverat. Jag förordar därför inrättandet
av en dylik professur med den ämnesomfattning, som framgår av den
i det föregående angivna beskrivningen över ämnet skogsekonomi (A IV: 2 b).
Ämnet innefattar de teoretiska grundvalarna för skogsbrukets centrala ekonomiska
problem och därjämte den praktiska tillämpningen i vissa begränsade
delar. För andra avsnitt av ämnet faller tillämpningsläran under övriga huvudämnen.
Slutligen bygger undervisningen i förvaltningslära i stor omfattning
direkt på skogsekonomien och är i vissa delar så nära förbunden med
sistnämnda ämne, att svårigheter att uppdraga gränsen mellan ämnena torde
kunna uppstå.

Förvaltningsläran sammanhänger på grund av sin natur av sammanfattande
praktiskt läroämne mycket nära även med andra delar av utbildningen.
Den skall sålunda lämna redogörelse för och inöva förfarandet vid
tillämpningen av åtskilliga lagar och förordningar, vilkas teoretiska behandling
faller under rättsläran. Enligt utredningsmännens förslag skulle den
därjämte omfatta även undervisning i handelslära, medan styrelsen ansett
att handelsläran borde utgöra särskilt ämne.

Med hänsyn till samhörigheten mellan de ämnen, som nu nämnts, torde
splittring av undervisningen så mycket som möjligt böra undvikas. Mot en
längre gående uppdelning av ämneskomplexet än i P. M. föreslagits talar
även den omständigheten, att undervisningen i handelslära enligt min mening
bör erhålla en strängt avgränsad omfattning och i huvudsak endast avse
sådana delar av ämnet, som äro av större betydelse för trävaruhandeln.
Jag förordar därför den i P. M. föreslagna ämnesindelningen, men vill betona,
att även den kräver samverkan mellan lärarna i de skilda ämnena. Jag
förutsätter sålunda, att undervisningen i förvaltningslära planlägges av professorn
i skogsekonomi och i erforderliga delar utformas i samråd med läraren
i rättslära. Därest läraren i förvaltningslära icke skulle kunna åtaga
sig undervisningen i den speciella handelsläran, har jag intet att erinra mot
att, såsom styrelsen för högskolan förordat, speciallärare anlitas för sistnämnda
undervisningsuppgift, men bör undervisningen i sådant fall i samråd
med läraren i förvaltningslära inarbetas i sistnämnda ämne.

För inrättande av professur i skoglig marklära ha ävenledes starka skäl
anförts från flera håll, varför jag tillstyrker förslaget. Med anledning av
vad styrelsen för skogshögskolan anfört beträffande omfattningen av den
skogliga markläran vill jag framhålla, att den undervisning i klimatologi och
fysikalisk kemi, som skall meddelas de studerande i samband med undervisningen
i skoglig marklära, endast omfattar vissa elementära delar av nämnda
ämnen och därför ingalunda kräver att läraren innehar professorskompetens
i desamma. Professuren i skoglig marklära skall sålunda icke innefatta
fysikalisk kemi och klimatologi, vilka vid skogshögskolan äro av hjälpäm -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Departements chefen.

nens natur. Det synes likväl lämpligt, att ifrågavarande undervisning underordnas
professorn i skoglig inarklära, vaiägenom den kan avvägas och inordnas
under huvudämnet på samma sätt som övrig, förberedande undervisning
till den skogliga markläran.

Behovet av en assistentbefattning i skogsbotanik synes väl vitsordat. Med
inrättandet av befattningen bör dock tillsvidare anstå, enär de uppgifter, som
skulle vara förenade med densamma, enligt i det följande framställt förslag
tillsvidare torde böra anförtros åt lektorn å extra stat vid skogshögskolan.
För assistenten i skogsuppskattning och skogsindelning bör lämpligen tillämpas
samma anställningsform som för assistenten vid förberedande kursen,
varför jag förordar befattningens upptagande som extra ordinarie. Statskontorets
erinran örn behovet av assistenter under sommarövningarna torde ej
kunna föranleda indragning av dessa tjänster med hänsyn till de stora årskurser,
som beräknas bliva intagna, samt det koncentrerade arbetet under
sommarövningarna.

Utredningsmännens förslag om skogsentomologiens inordnande under
skogszoologien finner jag ändamålsenligt. Därest lämplig lärare, som behärskar
hela ämneskomplexet, till en början icke skulle kunna förvärvas, torde
intet vara att erinra mot att den skogsentomologiska undervisningen inom
ämnet tillsvidare bestrides på sätt hittills skett.

Anställning av speciallärare i rättslära, förvaltningslära, organisk och teknisk
kemi, jaktvård, fiskevård, bokföring samt vattenrätt och syneförfarande,
ävensom för föreläsningar i naturskydd, åtgärder mot olycksfall i arbete samt
fornminnesvård föranleder ingen erinran från min sida.

Anledning synes icke föreligga att, på sätt föreslagits av svenska trävaruexportföreningen,
för skogshögskolan fastställa andra regler ifråga örn besättande
av professur än dem, som visat sig lämpliga vid lantbrukshögskolan.

Slutligen må tilläggas, att de i P. M. hävdade principerna för anställning
av docenter och amanuenser vid skogshögskolan icke föranleda någon erinran
från min sida.

6. Läroböcker och kompendier.

Utredningsmännen ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om läroböcker
och kompendier vid skogshögskolan. Enligt P. M. krävas särskilda åtgärder
för befrämjande av utarbetandet av dylika hjälpmedel för undervisningen.
Utredningsmännen hänvisa i detta avseende till det av dem framförda förslaget
om inställande av elevantagningen till skogshögskolan ett år, varigenom
lärarna skulle beredas tillfälle att syssla med ifrågavarande arbete.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund och jägmästarföreningarna
tillstyrka de åsyftade åtgärderna.

Tillgång till kompendier eller lämpliga läroböcker i föreläsningsämnena
är enligt min mening i regel en viktig förutsättning för en högskolemässig,
på de studerandes självverksamhet byggd utbildning och synes vid nu ifrågavarande
fackutbildning därjämte vara av betydelse för sammangjutning

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

119

av utbildningens särskilda delar. Jag finner för den skull angeläget, att denna
fråga bringas till en tillfredsställande lösning i samband med omorganisationen
av skogshögskolan. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att,
exempelvis vid utfärdande av övergångsbestämmelser till den förändrade organisationen,
överväga, huruvida åt styrelsen för skogshögskolan bör lämnas
särskilt uppdrag att i samråd med vederbörande lärare planlägga och övervaka
utarbetandet av sådana hjälpmedel för undervisningen.

7. Studievillkor och stipendier.

Styrelsen för skogshögskolan har med hänvisning till att elevmaterialet vid
den nya enhetskursen i genomsnitt torde bliva mindre lyckligt lottat i ekonomiskt
hänseende föreslagit en höjning av stipendiemedlen vid högskolan
från 3,000 kronor till 3,500 kronor.

I P. M. föreslås under anförande av samma motiv höjning av stipendiemedlen
till 5,000 kronor. I samband därmed har det nu utgående anslaget
till studieunderstöd, 500 kronor, uteslutits. Ävenledes framhålles, att ytterligare
förhöjning av stipendieanslaget blir erforderligt, i den mån stipendiemedlen
tagas i anspråk jämväl för dem, som studera för skoglig licentiatexamen.

Lärarrådet vid skogshögskolan har anfört, att understöden vid fortsatta
studier fylla ett verkligt behov, varför lärarrådet föreslagit, att ett anslag
på 1,000 kronor skall utgå till sagda ändamål.

I överensstämmelse med de regler, som gälla för lantbrukshögskolan, synes Departement*-understöd för fortsatta vetenskapliga studier vid skogshögskolan böra utgå chefeni
form av stipendier från det gemensamt anvisade stipendieanslaget. Vad
angår storleken av ifrågavarande anslag, torde detta tillsvidare, intill dess
studerande från Vilans specialkurs vinna inträde vid skogshögskolan, böra
beräknas till 4,000 kronor.

8. Tjänstepersonal.

I fråga om tjänstemännen vid skogshögskolan har styrelsen för högskolan
anfört följande.

Vid högskolans tillkomst ägde rektor att för expeditionsgöromålens bestridande
anställa ett skrivbiträde, varjämte en kamrerare ställdes till hans
förfogande för förande av högskolans räkenskaper samt för biträdande å
rektorsexpeditionen. Denna kamrerarebefattning sköttes till en början som
bisyssla, varvid täta personalombyten skedde. Då denna anordning befanns
vara synnerligen olämplig, sammanslogs tjänsten med liknande befattning
vid ståtens skogsförsöksanstalt, så att en för högskolan och anstalten gemensam
kamrerare från och med år 1921 anställdes mot ett arvode,
som helt utgår från högskolans stat.

Denne tjänsteman har nu att bära ansvaret för utbetalning och redovisning
av omkring V2 million kronor statsmedel samt att dessutom sköta expe -

120

Kungl. Majds proposition nr 136-

dition, föra matriklar och vårda arkiv, tjänstgöra som sekreterare i lärarråd
samt biträda med tillsyn, vård och anskaffning av högskolans inventarier och
annan egendom m. m. Då vid skogslörsöksanstalten ungefär samma uppgifter
åligga kamreraren, har denne nu full tjänstgöring av mycket krävande
art, varför upprepade framställningar gjorts från högskolans myndigheter
med instämmande av skogsförsöksanstaltens föreståndare, att kamrerarebefattningen
skulle omföras till ordinarie tjänst, på det att de båda institutionerna
skulle lia utsikt att mera varaktigt få tillgodogöra sig den erfarenhet
angående olika angelägenheter, som endast under en varaktig tjänstgöring
kan förvärvas. I statförslag till 1932 års riksdag hemställde sålunda
högskolans rektor och styrelse, att kamrerarebefattningen skulle uppföras
som ordinarie tjänst med placering i lönegrad B 21. Såväl statskontoret
som vederbörande statsråd anförde, att skäl onekligen förefunnes för befattningens
omförande till ordinarie, men det svåra tidsläget ansåges mana
till försiktighet beträffande inrättande av nya ordinarie befattningar, varför
med den ifrågasatta omföringen av tjänsten borde något anstå.

Då tjänsten i fråga är av ej blott varaktig utan dessutom mycket krävande
natur föreslår styrelsen, att kamreraren vid omorganisationen uppföres som
ordinarie med placering i lönegrad B 21 och med lönen upptagen på skogshögskolans
stat.

Styrelsen erinrar i samband med detta förslag därom, att den övriga personalen
vid högskolan, nämligen preparatorn, vaktmästaren-maskinisten samt
port- och planteringsvakten, gent emot vilka kamreraren i viss grad intager
en överordnad ställning, alltsedan högskolans tillkomst äro anställda som
ordinarie samt att kamreraren under långa tider, då högskolans rektor och
försöksanstaltens föreståndare tjänstgöra å annan ort, ensam måste ombesörja
flertalet löpande ärenden.

Lönenämnden har i sitt yttrande över betänkandet anfört följande.

När lönenämnden år 1933 hade att avgiva yttrande angående kamrerarebefattningens
inplacering i lönegrad, förelåg icke någon anledning att bereda
kamreraren högre löneställning än han förut innehaft. Och då nämnden år
1934 hade att yttra sig angående överförande till extra ordinarie anställning
av vissa med arvoden avlönade befattningshavare vid skogshögskolan, gällde
det närmast att skapa förutsättningar för ifrågavarande tjänstemäns inordnande
under det nya civila tjänstepensionsreglementet. Ej heller i detta sammanhang
förefanns anledning att bereda vederbörande någon löneökning.

När nu fråga är före att uppföra sagda befattning å ordinarie stat, torde
en värdering av densamma i lönehänseende böra ske med hänsyn till den
lönegradsplacering, som andra liknande befattningar erhållit. Styrelsen för
skogshögskolan har föreslagit densammas inplacering i 21 lönegraden. Lönenämnden
finner visserligen skäl föreligga, att ifrågavarande kamrcrartjänst
i samband med dess upptagande å högskolans ordinarie stat höjes i
lönegrad. Lönenämnden anser sig dock icke kunna biträda styrelsens förslag
härutinnan. Under erinran örn att den hos statens provningsanstalt
anställde kassören och räkenskapsföraren är hänförd till lönegrad B 20, vill
nämnden för sin del föreslå, att kamreraren vid skogshögskolan placeras i
denna lönegrad.

Erinras må, att frågan om kamrerarens löneplacering var föremål för övervägande
vid 1935 års riksdag. I statsverkspropositionen till nämnda riksdag
(IX H. T. p. 140) upptogs kamrerarebefattningen i enlighet med därom av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd då framställt förslag såsom extra ordi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

121

narie i 19:e lönegraden. Med anledning härav hemställdes i en inom riksdagen
väckt motion (II: 228), att sagda tjänsteman måtte såsom extra ordinarie
befattningshavare placeras i 21:a lönegraden. Jordbruksutskottet anförde
härom i sitt utlåtande nr 1 (sid. 90), att då riksdagen icke utan synnerliga
skäl ansåge sig böra frångå lönenämndens av Kungl. Maj:t tillstyrkta
förslag samt då vid övergången till de nya bestämmelserna skulle, enligt
vad departementschefen anfört, tillses, att den nuvarande innehavaren av
befattningen icke genom övergången lede minskning i sina omedelbart dessförinnan
innehavda löneinkomster, utskottet icke funnit sig höra biträda motionen.
Riksdagens beslut blev också i enlighet härmed. Kamreraren vid
skogshögskolan tillhör alltså från och med budgetåret 1935/1936 19:e lönegraden
av den för extra ordinarie befattningshavare gällande löneplanen.

Utredningsmännen ha i sin P. M. upptagit kamrerarebefattningen i lönegraden
B 20. Beträffande tjänstepersonalen i övrigt anföres följande.

Under de tider, då elevantalet vid förberedande kursen varit stort, lia de
tre årsanställda lärarna måst anlita hjälp för biträde med diverse lärarsysslor,
såsom organisation av övningar m. m. För detta ändamål har en extra
assistent plägat anställas. Sedan båda utbildningslinjerna vid skogshögskolan
sammanslagits till en, och samtliga studerande vid högskolan således
måste genomgå den förberedande kursen, torde behovet av extra biträde
bliva konstant. Emellertid bör denna hjälp kunna lämnas på ett mera rationellt
sätt, örn i stället för extra assistent anställes ett expeditionsbiträde
med skogvaktarkompetens, åt vilken lärarna kunna överlämna sådant
biträdesarbete, som de nu måste själva utföra. Expeditionsbiträdets
uppgifter böra sålunda omfatta bokföring, biträde med inköp till elevhushållet
och av utrustning till eleverna, skötsel av trädgård och plantskola,
förande av journaler och statistik, utskrift av rapporter och dagordningar,
revision av provytor, biträde vid jakt- och fiskevård m. m. Under senare år
har en från kursen utexaminerad elev någon tid biträtt med dylikt arbete,
vilken anordning emellertid icke är tillfredsställande och med de föreskrifter
om tjänstgöring mellan förberedande kursen och skogshögskolan, som i det
föregående föreslagits, överhuvud taget ej längre möjlig. Expeditionsbiträdet
synes lämpligen böra vara e. o. befattningshavare i 7:e lönegraden, motsvarande
e. o. kronojägare vid domänverket. Intill dess lämplig innehavare
förvärvats och prövats i tjänsten, synes anställning böra ske som extra befattningshavare
i samma lönegrad.

Gårdskarlen vid Garpenberg åtnjuter för närvarande arvode med
1,800 kronor jämte ett ålderstillägg av 126 kronor. Befattningen är av permanent
natur, och särskilda skäl för dess bibehållande som extra saknas.
Den torde därför böra överföras på ordinarie stat i samma lönegrad som
eldare och expeditionsvakt eller i lönegrad B 5.

På grund av att vaktmästarsysslan vid högskolan är förenad med befattningen
som maskinist, finnes ingen tjänsteman vid högskolan, som ständigt
är till bands för sådana biträdessysslor som emottagande av bud, lämnande
av meddelande m. m. Enär endast särskilda telefonlinjer men ingen telefonväxel
finnes vid högskolan, lia de, som besöka högskolan eller genom telefon
söka förbindelse med någon av lärarna, ofta svårt att komma i kontakt
med vederbörande. Med anledning härav föreslås att en telefonist och maskinskriverska
anställes vid skogshögskolan under terminerna eller omkring

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Departements chefen.

9 månader av året med uppgift jämväl att tillhandagå högskolans befattningshavare
samt besökande med meddelanden och upplysningar m. m. Nu
utgående anslag lill renskrivningshjälp, övertidsersättning m. m., omkring
600 kronor, torde i samband därmed kunna nedsättas till halva beloppet.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts.

Statskontoret har icke funnit sig kunna biträda förslaget örn ordinarie anställning
av gårdskarlen vid förberedande kursen. 1 fråga örn kamrerarebefattningen
har ämbetsverket icke funnit skäl föreligga att, sedan riksdagen
så nyligen som 1935 fattat beslut i ärendet, frågan nu upptages till övervägande.
Mot anställande av expeditionsbiträde vid förberedande kursen
som extra ordinarie i 7:e lönegraden har ämbetsverket intet att erinra men
understryker att befattningshavaren till en början bör anställas som extra.
Med anledning av förslag örn anställande av telefonist och maskinskriverska
viss del av året, har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke gemensam telefonväxel
lämpligen kunde anordnas för högskolan, skogsförsöksanstalten och
möjligen även andra närliggande institutioner.

Lärarrådet vid skogshögskolan har oförbehållsamt vitsordat behovet av
expeditionsbiträde vid förberedande kursen. Expeditionsgöromålen vid kursen,
vilka, förutom egentlig expeditionstjänst, omfatta bland annat handhavande
av elevernas kooperativa hushåll, inköp av instrument och utrustning
till eleverna samt registrering av försöksverksamhet, ha blivit alltmer betungande
för lärarna, varför dessa ofta helt eller delvis måst avstå från sina
ferier för att medhinna dessa arbeten. Förslaget biträdes därför av lärarrådet.
Förslaget örn anställande av biträde vid högskolan i Stockholm har
lärarrådet livligt tillstyrkt.

Ehuru löneställningen för den vid skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
anställde kamreraren varit föremål för övervägande och reglering
så sent som vid föregående års riksdag, finner jag likväl lämpligt att ifrågavarande
befattning, som otvivelaktigt fyller ett permanent behov, i samband
med den nu förevarande allmänna översynen av skogshögskolans organisation
definitivt regleras. Jag biträder därför förslaget om befattningens uppförande
på ordinarie stat och tillstyrker den av lönenämnden och utredningsmännen
förordade placeringen i lönegraden B 20.

Det nu väckta förslaget örn uppförande på ordinarie stat av en gårdskarl
vid den förberedande kursen framfördes jämväl i statförslaget för skogshögskolan
för budgetåret 1935/1936. Jag fann mig då icke kunna biträda förslaget
under framhållande av att den nuvarande gårdskarlen torde komma i åtnjutande
av pensionsrätt enligt för arbetare gällande särskilda bestämmelser,
utan att någon reglering av hans tjänsteställning därför behövde vidtagas
(IX H. T. p. 140). Jag finner ej nu anledning frångå den ståndpunkt, jag
sålunda tidigare intagit i frågan. Det torde alltså ankomma på styrelsen för
skogshögskolan att vidtaga åtgärder för att den nuvarande gårdskarlen må
beredas pensionsrätt enligt nämnda bestämmelser.

De motiv, som anförts för anställande av ett icke-ordinarie expeditionsbiträde
i 7:e lönegraden vid förberedande kursen, synas mig styrka, att behov
härav föreligger. Befattningshavaren bör till en början anställas som
extra. Ej heller har jag något att erinra mot anställning av en telefonist

Kungl. Majlis proposition nr 136.

123

och maskinskriverska vid skogshögskolan under de tider, då undervisningen
är förlagd till Stockholm. Lämpligheten av att vid skogshögskolan anordna
gemensam telefoncentral för högskolan och statens skogsförsöksanstalt torde
i samband därmed böra av styrelsen undersökas.

V. Styrelse.

Styrelsen för skogshögskolan har beträffande sammansättningen av styrelsen
anfört följande.

Enligt det av 1906 års undervisningssakkunniga framlagda organisationsförslaget
borde en för samtliga statens skogliga undervisningsanstalter gemensam
styrelse inrättas, vilken skulle bestå av fem personer med chefen
för domänstyrelsen samt högskolans rektor som självskrivna ledamöter,
medan återstående tre skulle utses av Kungl. Maj:t. När sedermera en för
skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt gemensam styrelse kom till
stånd, vilken dock icke skulle befatta sig med den lägre skogsundervisningen,
förändrades styrelsens sammansättning därhän, att varken högskolans rektor
eller anstaltens föreståndare tillerkändes medlemskap i denna styrelse,
där de nu endast äro föredragande.

Häri synes den förändringen böra vidtagas, att föredragande i styrelsen
i stadgarna tillerkännes rätt att i händelse av avvikande mening få denna
på av honom formulerat sätt antecknad till protokollet.

I P. M. anföra utredningsmännen bland annat följande.

För att styrelsen skall kunna på bästa sätt tjäna sitt ändamål fordras i
främsta rummet, att dess storlek och sammansättning är sådan, att den kan
så allsidigt som möjligt representera de grupper, vilka äro intresserade i
högskolans verksamhet eller kunna på andra grunder gagna dess utveckling.
Antalet ledamöter i styrelsen synes vara tillräckligt. Vad angår dess sammansättning
torde chefens för domänstyrelsen plats i högskolans styrelse alltjämt
vara motiverad icke endast ur synpunkten av domänverket som rikets
största företag inom skogsbruket och förvaltare av de flesta av skogshögskolans
övningsområden utan även med hänsyn till den anknytning mellan
högre och lägre skogsundervisning, som därigenom vinnes. Vad angår sammansättningen
av styrelsen i övrigt torde kunna förutsättas, att Kungl. Majit
skall vid utseendet av ledamöter tillse, att de intressen och praktiska förhållanden,
som böra öva inflytande på utbildningen vid skogshögskolan, bliva
representerade i styrelsen.

Därutöver fordras emellertid, att styrelsens samtliga ledamöter i sitt arbete
uppehålla intim kontakt med verksamheten vid skogshögskolan. Lämpligen
sker detta genom att styrelsens ledamöter tid efter annan avlägga besök vid
högskolan och dess fasta förläggningar i landsorten. Endast på sådant
siitt kunna ledamöterna tillägna sig tillräcklig, personlig kännedom om högskolans
arbetssätt och undervisning för att bedöma, huruvida utbildningen
vid högskolan är ändamålsenligt ordnad och väl tjänar sitt syfte.

Vid utarbetande av nya stadgar för skogshögskolan synes born övervägas,
huruvida dessa synpunkter lämpligen kunna i något avseende påverka dessas
utformning.

Rektor bör som föredragande deltaga i alla styrelsens sammanträden samt
tillerkännas rätt att låta till protokollet anteckna avvikande mening.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Av yttrandena inhämtas:

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har intet haft att erinra
mot vad utredningsmännen föreslagit.

Styrelsen för skog shög skolan har i fråga örn styrelsens sammansättning
och funktion gjort gällande, att bibehållande av den nuvarande ordningen
utgjorde den bästa, för att icke säga den enda garantien för att styrelsen
skulle på allt sätt söka befrämja högskolans och skogsförsöksanstaltens
bästa, vare sig det skedde vid sammanträden med styrelsen, överläggningar
med lärare, besök vid högskolan eller dess förläggningar, allt efter som den
prövade sådant erforderligt. Att lämna detaljerade eller summariska föreskrifter
i sådant hänseende torde ej hjälpa saken, örn en styrelse mot all
förmodan skulle sakna intresse för det ändamål, varför den blivit tillsatt.

DeVTh^nU'' Ändrade bestämmelser rörande styrelsens sammansättning lia i detta sammanhang
icke ifrågasatts. Ej heller jag finner anledning påkalla dylika.

Vad i P. M. anförts om ledamöternas personliga beröring med högskolans
verksamhet synes vara framsprunget ur en önskan att säkerställa en intim
kontakt mellan styrelsens samtliga ledamöter och läroanstalten. Det torde
ankomma på Kungl. Maj :t att undersöka de vägar, som möjligen kunna vara
framkomliga för tillgodoseende av nämnda önskemål.

VI. Årliga kostnader för den högre skogsundervisningen.

De kostnadsberäkningar, som på tidigare stadier av ifrågavarande ärendes
beredning verkställts av lärarrådet vid skogshögskolan samt högskolans styrelse,
lämnas här åsido, enär de i väsentliga delar vila på förutsättningar, som
icke överensstämma med det av mig förordade förslaget.

I P. M. angående den högre skogsundervisningen har följande utredning
rörande de årliga kostnaderna framlagts.

Kostnaderna för den förberedande kursen beräknas som följer, därvid
avlöningen åt tjänstemännen å ordinarie och extra stat upptagits efter högsta
förekommande löneklass. Pensionsavdrag hava ej frånräknats.

Avlöningsstat:

Föreståndare B 26, e. stat.................................. kronor

Biträdande lärare B 24, e. stat............................. »

Assistent B 21, e. o. (2 ålderstillägg)........................ »

Expeditionsbiträde B 7 e. o................................. »

Gårdskarl B 5............................................. »

Speciallärare i jordbruksekonomi och betesvård, jaktvård samt
fiskevård................... »

8,340

7,380

5,370

2,070

2,574

1,400

Summa kronor 27,134.

Beräknat dyrtidstillägg med 10 procent 2,700 kronor.

Omkostnadsstat:

1. Reseersättningar m. m.

Eleverna förläggas för närvarande under omkring en månad vid förberedande
kursens början i tält vid Pålsbenning på Garpenbergs kronopark, där

Kunni. Maj:ts proposition nr 136-

125

förberedande övningar bedrivas. Så länge dessa övningar äro ordnade på den
kronopark, där skolans huvudförläggning är belägen, synas traktamenten till
lärarna böra utgå med samma belopp som vid vistelse vid fast förläggning

eller med 6 kronor för dag.

Fasta lärares resor och traktamenten......................... kronor 2,000

Speciallärares » » ......................... » 400

Summa kronor 2,400.

2. Expenser.

Bränsle, lyse, vatten........................................ kronor 5,000

övriga expenser (renhållning, städning, skrivmaterial, telegram och
telefon, inköp av möbler, skriv- och räknemaskiner, m. fl. inventarier,
bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. m.)... » 2,500

Summa kronor 7,500.

3. övriga utgifter.

Praktiska övningar (hantlangning, studieresor, frakter).......... kronor 2,700.

Kostnaderna för byggnadernas underhåll, vilket ombesörjes av byggnadsstyrelsen,
redovisas ej här, då de icke röna inverkan av de framställda förslagen.

De totala utgifterna för den förberedande kursen med undantag av sistnämnda
kostnader för byggnader utgöra sålunda:

Avlöningsstat.............................................. kronor 27,134

Omkostnadsstat

1. Reseersättningar m. m................... kronor 2,400

2. Expenser............................... » 7,500

3. Övriga utgifter.......................... » 2,700 » 12,600

Summa summarum kronor 39,734
Beräknat dyrtidstillägg (10 procent) ......................... » 2,700.

För huvudkursen samt de skogsvetenskapliga studierna vid skogshögskolan
beräknas följande kostnader, därvid hänsyn ej tagits till pensionsavdrag.

Avlöningsstat:

6 professorer B 30........................................ kronor

2 lektorer, B 26, på övergångsstat.......................... »

2 helårsassistenter, e. o., B 21 (2 ålderstillägg)............... »

Speciallärare i vattenrätt, syneförfarande, rättslära, förvaltningslära,
skogszoologi, husbyggnadslära, kemi, bokföring... »

1 assistent vid praktiska övningarna i skogsskötsel m. m. 16/6—

2% samt 1 assistent i praktiska övningarna i skogsteknologi
m. m. 1/e—10/8, tillsammans 67a månader å 500 kronor..... »

2 docentstipendier......................................... »

5 amanuensarvoden (3 amanuenser åtnjuta bostadsförmån i st.

f. arvode).............................................. »

1 kamrerare, B 20........................................ »

1 kanslibiträde (biblioteksamanuens), B 7................... »

1 telefonist och maskinskriverska i 9 månader............... »

1 trädgårdsmästare och preparator, B 10.................... »

1 vaktmästare och maskinist, B 7.......................... »

1 port- och planteringsvakt, B 5........................... »

Biträde åt vaktmästare och maskinist...................... »

71,640

20,040

12,840

10,050

3,250

12,000

1,800

7,212

3,300

1,400

4,104

3,486

3,144

800

rr.

126

Departements

chefen.

Utredning
genom skogshögskolans

styrelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Övertidsersättning m. m.....	kronor	8nn
Arvode till rektor.......	1
» » styrelsens sekreterare.............. » » bibliotekarie...........	»	1,440 400 4,994
Provisoriskt dyrortstillägg........	»
^ , Summa Beräknat dyrtidstillägg (10 procent).....	kronor »	163,700 13,500.
Omkostnadsstat:
1. Reseersättningar m. m.........	kronor	10,000 98 nnn
2. Expenser............
3. Övriga utgifter reseersättning åt styrelsen................. kronor 1 500 resestipendier åt lärare............... » 1000 stipendier åt studerande.............. » 5 000 praktiska övningar och resor.............. » 10 000	»	17,500

Summa kronor 55,500.

i De sammanlagda utgifterna för huvudkurs och skogsvetenskapliga studier
utgöra sålunda:

Avlöningsstat............................................. kronor 163,700

Omkostnadsstat

1. Reseersättningar m. m.................. kronor 10,000

2. Expenser.............................. » 28,000

3. Övriga utgifter......................... » 17,500 » 55,500

Härtill dyrtidstillägg

Summa summarum kronor 219,200
.................. » 13,500.

De sammanlagda årliga kostnaderna för skogshögskolan beräknas i P. M.
sålunda efter omorganisationen till (39,734 + 219,200 =) 258,934 kronor
jämte dyrtidstillägg (2,700 + 13,500 =) 16,200 kronor eller, oavsett dyrtidstillägg,
i runt tal 259,000 kronor.

Utöver de erinringar, som behandlats i den föregående framställningen,
ha några anmärkningar icke riktats mot det i P. M. framlagda statförslaget.

De ändringar av det i P. M. framlagda organisationsförslaget, som jag
i det föregående förordat, föranleda följande jämkningar i kostnadsberäkningen.
Avlöning till gårdskarl vid förberedande kursen minskas med 500
kronor. Avlöning till assistent vid huvudkursen med 6,420 kronor utgår,
varemot avlöning åt en lektor å extra stat med 9,540 kronor tillkommer.
Tillsvidare minskas stipendieanslaget med 1,000 kronor från 5,000 kronor till

4,000 kronor. De av utredningsmännen beräknade årliga kostnaderna skulle
sålunda ökas med omkring [9,540 — (500 + 6,420 + 1,000) =] 1,600 kronor
till 260,600 kronor. VII.

VII. Övergångsförfarande.

I fråga om övergången till den förändrade organisationen för skogshögskolan
har styrelsen för skogshögskolan bland annat anfört, att vid bestämmande
av tidpunkten för upphörande av den undervisning, som meddelas vid forst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

127

mästar kursen, torde böra beaktas, att för inträde till denna kurs fordras
en förpraktik, som enligt stadgarna fixerats till minst 22 månader, men som
på grund av rådande konkurrens om inträde under senare år i medeltal
uppgått till omkring 60 å 70 månader. Billigheten måste därför anses fordra,
att de, som under längre tid förberett sig för inträde vid kursen, ej helt avstängas
från möjligheten att fullgöra sin påbörjade utbildning.

Efter en kalkyl över det antal till inträde berättigade personer, som väntas
under de närmaste åren uppträda som sökande, har styrelsen föreslagit,
att ytterligare två årskurser skola intagas, så att sista kursen tager sin början
den 1 februari 1937 med beräknad avgång från högskolan vid årsskiftet
1938—1939.

Styrelsen har vidare föreslagit, att de nya bestämmelserna örn förpraktik
m. m. för inträde till högskolans förberedande kurs första gången skola
tillämpas vid den intagning av elever, som skall ske i juni månad 1937. Under
förmälan att, om så sker, den första kurs, som helt utbildats efter nu
föreslagna nya bestämmelser, kommer att utexamineras våren 1941, har styrelsen
vidare anfört:

Då emellertid den nuvarande jägmästarkursen i utbildningsliänseende befunnits
behäftad med vissa tidigare angivna brister, kan det icke anses lämpligt
att dröja med avhjälpandet av dessa brister, ända till dess en fullständig
övergång till den nya arbetsformen hunnit ske, utan böra flertalet av de
föreslagna reformerna successivt genomföras, så snart statsmakternas beslut i
ärendet föreligga, samt i den mån omläggning kan ske utan fara för att en
redan påbörjad utbildning äventyras med hänsyn till sitt följdriktiga genomförande.

I samma mån som omorganisationen fortskrider, komma 9 av högskolans
nuvarande lärare att ej kunna beredas motsvarande sysselsättning inom den
nya läroplanens ram, nämligen 6 extra lärare, 1 extra lektor samt 2 ordinarie
lektorer.

På ett undantag när innehava samtliga extra lärare sin lärarbefattning
som bisyssla vid sidan om annan fastare anställning i statens tjänst, varför
några särskilda kompensationsåtgärder ej torde kunna ifrågasättas för dessa
lärare vid övergång till den nya organisationen. Härifrån utgör den nuvarande
extra läraren i jordbnrksekonomi så tillvida ett undantag, som han
numera icke innehar annan tjänst. Genom särskilt riksdagsbeslut är han
emellertid redan tillförsäkrad pension för tidigare innehavda lärarbefattningar
vid Ultuna och lantmäteriundervisningen, och enligt samma beslut är
han berättigad till pension, när han avgår från sin nuvarande tjänst vid
skogshögskolan, där han undervisar vid både jägmästar- och forstmästarkurserna.

Den extra lektorsbefattningen inrättades genom beslut av 1918 års riksdag
och innehaves av filosofie doktorn Bertil Halden, som vid forstmästarkursen
undervisar i botanik jämte marklära, geologi med mineralogi samt
klimatologi, varjämte lian vid jägmästarkursen biträder vederbörande professor
vid ledandet av laborationerna i botanik.

Lektor Halden, som är född 1889, tillträdde sin nuvarande befattning år
1919, varför han sålunda vid omorganisationens slutförande innehaft tjänsten
i 20 år samt uppnått 50 års ålder. Hans lön utgår å extra stat efter
lönegrad B 26 med en grundlön av 8,124 kronor samt en slutlön av 9,540
kronor.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 126■

Y Itranden
över hågslcolettyreleens
betänkande.

Ytterligare må upplysas, att förslag tidigare förelegat om den extra lektorsbefattningens
omförande till ordinarie, för vilket förslag bland annat
högskolornas löneregleringskommitté uttalat sig, och att lektor Halden genom
särskilda Kungl. Maj:ts beslut tillerkänts ställning som extra ordinarie
befattningshavare samt medgivits rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöringen
vid högskolan som provår vid sökande till ordinarie lektorsbefattning vid
rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Formellt sett bör sålunda
Halden kunna ifrågakomma vid tillsättande av andra statens lektorsbefattningar,
av vilka inalles lärer finnas 13 stycken, som avse den ämneskombination,
vilken ingår i lektor Haldens licentiatexamen.

Enligt vad styrelsen inhämtat, äro emellertid de reella förutsättningarna
för övergång till sådan ny befattning ytterst små, i det att flertalet tjänster
tämligen nyss erhållit nya befattningshavare, så att avgång med pension
före 1940 endast beräknas för en enda och före 1950 endast för 4 nuvarande
lektorer. Då härtill kommer, att lektor Halden på ett synnerligen förtjänstiullt
sätt dels fullgjort honom åliggande lärarverksamhet vid högskolan, dels
också i form av vetenskapligt arbete — speciellt inom den på skogsbruket
tillämpade geologien och markläran — utvecklat det ämnesfack, där han
undervisat, vore det önskvärt att han kunde bevaras åt skogsundervisningen.
Örn detta icke kan ske genom att för honom inrätta en personlig lektorstjänst
i den av styrelsen föreslagna organisationen, måste det anses förenligt med
billighet och rättvisa, att han vid omorganisationen likställes med de båda
ordinarie^ lektorerna, d. v. s. tillerkännes rätt att kvarstå med nuvarande
löneförmåner, intill dess han kan finna annan motsvarande befattning i
statens tjänst.

Styrelsen förmenar, att Halden kan inom den av styrelsen förordade organisationen
åläggas undervisningsskyldighet, som motiverar hans bibehållande
vid hittillsvarande lönegrad. Så länge Halden kvarstår i tjänst, bör
han därför enligt styrelsens mening fortfarande vara lektor å extra stat i
lönegraden B 26, dock med åläggande för honom att underkasta sig de förändringar
i den nuvarande tjänstgöringsplikten, som framdeles kunna bliva
föreskrivna.

Högskolans nuvarande två ordinarie lektorer i lönegraden B 26, jägmästarna
G. Kinnman och H. Carbonnier, äro födda 1885 respektive 1879 och
uppnå sålunda stadgad pensionsålder år 1950 respektive 1944, d. v. s. omkring
12 resp. 6 år efter det att forstmästarkursens undervisning beräknats
upphöra. För dessa lärare kan arbete endast i begränsad omfattning beredas
inom ramen av den av styrelsen föreslagna organisationen.

Då lektorerna som ordinarie måste anses berättigade att oberoende av
eventuell omorganisation bibehållas vid tillerkända löneförmåner, föreslår
styrelsen, att båda överföras till övergångsstat, så snart undervisningen vid
den nuvarande forstmästarkursen upphör, dock med bibehållen tjänstgöringsskyldighet
vid högskolan, så länge de ej erhållit annan likvärdig befattning.

övergångsåtgärderna hava i yttranden, som avgivits över betänkandet, berörts
endast av statskontoret och lönenämnden.

Statskontoret har anfört, att statskontoret icke kunde biträda förslaget örn
Haldens bibehållande vid lektorsbefattningen, då denna vore uppförd på
extra stat och följaktligen borde kunna indragas vid omorganisation. Det
förefölle också, som om Halden i varje fall i viss utsträckning skulle kunna
beredas sysselsättning såsom extra lärare. Statskontoret ville erinra därom,

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 136>

att Halden vid tidpunkten för en blivande omorganisation torde innehava
pensionsrätt.

Lönenämnden har icke ansett sig böra framställa någon erinran mot ifrågavarande
förslag under förutsättning, att Halden även inom den nya organisationens
ram erhölle full sysselsättning vid högskolan.

I P. M. anföres i fråga örn övergången till den förändrade organisationen, Inom
att den av styrelsen för skogshögskolan föreslagna tidpunkten för forstmästarkursens
upphörande synes lämpligt vald. Därest ett större antal väl P. M.
meriterade sökande skulle anmäla sig till inträde vid de två sista elevantagningarna
i december 1935 och 1936, torde åtgärder böra vidtagas för antagande
nämnda år av ett något större antal elever vid ifrågavarande kurser
än eljest avsetts.

Vidare anföres:

De ändringar av undervisningen vid förberedande kursen samt skogshögskolans
huvudkurs, som föreslagits i det föregående, äro så genomgripande,
att omläggningen vid skogshögskolan i huvudsak måste genomföras successivt,
i den mån utbildningen fortskrider vid en kurs, som från början varit
underkastad de nya bestämmelserna. Med hänsyn till att fordran på 1-årig
praktik införes, innefattande bland annat genomgång av kolarskola, kan den
nya ordningen vid förberedande kursen ej förverkligas förrän tidigast från
sommaren 1937. Vid huvudkursen kan den ändrade studieplanen tillämpas
från l:a terminen hösten 1938. Vissa ändringar kunna dock genomföras
tidigare.

Emellertid tala vissa skäl för inställande av en årskurs vid skogshögskolan
i samband med övergången till den nya organisationen. Enligt de nya
reglerna för elevantagning komma normalt 3 4/2 år att förflyta mellan studentexamen
och inträdet vid högskolans huvudkurs, under det att denna
förberedelsetid, varunder jämväl värnplikten fullgöres, för närvarande är
2 Va år. Härav följer, att en årsantagning av elever måste inställas vid övergången
till den nya ordningen, såvida man icke är beredd att under någon
tid göra ett svagare urval bland de inträdessökande. I praktiken skulle det
i huvudsak sannolikt ställa sig så, att studentmaterialet från år 1936 skulle
få lämna elever till två årskurser vid skogshögskolan. Det synes i betraktande
av antalet inträdessökande till skogshögskolan år 1936 icke uteslutet, att
antalet inträdessökande år 1937 på denna grund kan komma att understiga
det antal elever, som skall antagas, varigenom den första årskursen, som
underkastas de nya bestämmelserna, icke endast skulle bliva av sämre genomsnittskvalitet
än övriga kurser, utan därtill mindre än högskolans organisation
förutsätter.

Men även andra omständigheter synas anvisa inställandet av en kurs som
en lämplig övergångsåtgärd. Omorganisationen kräver både för den förberedande
kursens del och beträffande huvudkursen åtskilliga förberedelser.

Vad förstnämnda kurs angår, böra i samband med övergången vissa arbeten
komma till utförande, vilka icke medhinnas under tid, då undervisning
pågår eller under de korta ferierna. Härmed avses särskilt arbeten, som
sammanhänga med det anvisade övningsområdet samt provytearbeten. vilkas
utförande hinge varit ett önskemål. Ävenså kan utarbetandet av kompendier
anses påkallat i några ämnen. De särskilda förberedelser för huvudkursen,
som nyss antytts, avse huvudsakligen utarbetandet av kompendier
och läroböcker. Det torde vara ovisst, huruvida den föreslagna, för Bihnng

till riksdagens protokoll litti G. 1 sami. Nr 136. 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Yttranden
över P. M.

ändrade organisationen kan redan från början fungera på ett fullt tillfredsställande
sätt, såvida icke goda kompendier finnas tillgängliga i varje ämne.
Slutligen må här erinras om att situationen på arbetsmarknaden för skogsmän
är sådan, att den ifrågasatta åtgärden ej kan väntas medföra brist på
arbetskraft.

De organisationsförändringar, vilka skulle kunna genomföras snabbare
än den allmänna organisationen i dess helhet, äro ändrade bestämmelser för
specialkursen vid Vilans folkhögskola, bestämning av elevantal och antagning
av elever till fortsatt utbildning samt åtgärder för besättande av nya befattningar.
De ändrade bestämmelserna för specialkursen vid Vilans folkhögskola
böra gälla från och med år 1937, under det att de föreslagna reglerna
tor elevantal och elevantagning vid skogshögskolans förberedande kurs böra
gälla de första årskurser, som efter statsmakternas beslut i ärendet där påbörja
sin utbildning. I fråga om anställning av nya befattningshavare erinras
om att vid behandling av varje sådan befattning i det föregående angivits,
vid vilken tidpunkt innehavaren skall träda i tjänst. Därav framgår,
att god tid står till förfogande för befattningarnas tillsättande med kompetenta
lärarkrafter, därest åtgärder vidtagas härför omedelbart efter statsmakternas
beslut i frågan.

Beträffande de lärare, som bliva övertaliga genom den föreslagna omorganisationen,
torde åtgärder behöva vidtagas endast beträffande de 2 ordinarie
lektorerna vid forstmästarkursen. Ifrågavarande befattningar synas i
samband med forstmästarkursens indragning böra överföras till övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet. Såsom framgår av vad förut anförts beräknas
lektorernas arbetskraft tillsvidare kunna utnyttjas i den nva organisationen.

Vad angår lektorn å extra stat synes dennes berättigade intressen tillgodoses,
därest han erbjudes den i skogsbotanik föreslagna assistentbefattningen.

I yttranden över P. M. har i huvudsak följande anförts angående övergångsåtgärder.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har intet haft att erinra
mot utredningsmännens förslag.

Lönenämnden har anfört, att den icke funnit anledning frångå den ståndpunkt
i fråga om lektor Haldens löneförmåner, som nämnden intagit i förut
refererade yttrande.

Lärarrådet vid skogshögskolan har i huvudsak anfört följande. Mot inställandet
av 1936 års kurs talar bland annat det förhållandet, att riksdagens
beslut ej torde kunna föreligga förrän i april eller maj 1936, d. v. s. endast
en eller annan månad innan antagningen till kursen skall ske. Ett omedelbart
inställande måste under sådana förhållanden anses obilligt ej blott gentemot
dem, som under innevarande år berett sig för inträde vid nästa årskurs
utan ännu mera mot dem, vilka sökte redan år 1935, men då förvägrades
inträde av brist pa utrymme. Enligt de förfrågningar, som redan
inkommit till rektor, finnes det anledning förvänta, att aspiranter till ett
antal ungefär motsvarande dubbla årskontingenten, vilka avlagt studentexamen
år 1935 eller tidigare samt kompletterat betvg och förvärvat viss
praktik, stå beredda att söka inträde till 1936 års förberedande kurs. Till
ledning för en preliminär bedömning av dessa aspiranters sannolika kompetens
kan anföras, att bland 20 till årets kurs antagna, endast 2 avlagt studentexamen
innevarande ar och saknade förpraktik. För övriga 18 stveken
hade i medeltal två år förflutit efter avlagd studentexamen, och deras
redovisade praktiktid uppgick till i medeltal 5.2 månader. Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

131

anförda omständigheter måste lärarrådet sålunda bestämt avstyrka förslaget
om inställande av 1936 års kurs.

Beträffande den därpå följande kursen ligger saken något annorlunda
till. Därest riksdagen fattar beslut i ärendet år 1936, torde utformandet av
nya stadgar taga så lång tid i anspråk, att eventuella aspiranter tidigast
på våren 1937 kunna få kännedom örn de definitiva kompetensfordringarna
för inträde, varför de ej före kursens början skulle hinna förvärva den eventuellt
föreskrivna kvalificerade praktiken. Speciellt skulle genomgående av
kolarskola ej kunna medhinnas, såvida detta ej skett redan föregående höst
eller en ny, till våren förlagd kolningskurs hinner inrättas redan år 1937.
Teoretiskt sett skulle den nya undervisningsplanen ej kunna tillämpas tidigare
än från och med 1938 års kurs och skulle sålunda vissa motiv förefinnas
för inställande av kursen 1937.

Emot en sådan åtgärd talar emellertid dels det starkt ökade tilloppet avsökande,
dels också den starkt ökade avgång av jägmästare, som kommer att
äga rum med början på 1940-talet. Sålunda finnes anledning förvänta, att
ett betydande antal aspiranter, som ej kunna mottagas 1936, komma att
stå över till 1937, då de få god tid att enligt principbeslutet i riksdagen inrikta
sig enligt de nya kompetensfordringarna, trots att definitiva stadgar ej omedelbart
föreligga. Möjligen kunna dock vissa övergångsbestämmelser bliva
nödiga i avsikt att även bereda inträde för dem, som i ett eller annat, mindre
betydelsefullt hänseende ej kunnat helt fylla de nya stadgarnas kompetensfordringar.

Ett inställande av 1937 års kurs kan enligt lärarrådets mening endast leda
till en stark anhopning av sökande till den därpå följande kursen, med ty åtföljande
betänkliga konsekvenser i form av förspilld tid och kostnad för ett
ej ringa antal unga män på sätt erfarenheten från flera tidigare tillfällen
visat. Vidare kan den motsedda, ökade avgången av nuvarande tjänstemän
tänkas framtvinga en motsvarande ökning av de därpå följande årskurserna,
vilket i sin tur skulle medföra ett återupprepande av flertalet av sådana
för undervisningen mycket störande moment, om vilka den gångna tidens
misstag i sagda hänseende nogsamt bära vittne.

Beträffande utredningsmännens motiv om fördelarna för vissa lärare avett
års minskad undervisningsskyldighet, vill lärarrådet påpeka, att dessa
fördelar skulle bliva illusoriska, då flertalet huvudlärare bedriva undervisning
på samtliga årskurser, varför ledigheten skulle inskränkas till endast
ett par veckotimmar. Den enda vägen till mera ostört vetenskapligt arbete är
därför någon tids tjänstledighet, varvid t. ex. de ledigblivna lektorerna kunna
tänkas som vikarier. På sålunda anförda skäl vill lärarrådet avstyrka
varje inställande av högskolans ordinarie utbildningsarbete.

Vad angår lektor näldens ställning finner lärarrådet, att det måste anses
rätt och billigt, att Halden, vilken sedan år 1919 bedrivit en synnerligen förtjänstfull
verksamhet som lärare vid högskolan, icke kommer i sämre ställning
än de på övergångsstat överförda ordinarie lektorerna, av vilka den
ene har långt kortare tjänstetid än Halden. Lärarrådet uttrycker vidare,
med framhållande av att Halden enligt den nya organisationen skulle få en
mera omfattande tjänstgöring än den han hittills haft, sin livliga förhoppning,
att näldens ställning ordnas på sätt lönenämnden tillstyrkt.

Stitelsen för skogshögskolan har bland annat anfört följande. Förslag
örn inställande av en årskurs har vid tidigare tillfällen varit uppe ehuru då
av annan anledning, nämligen trängseln på skogsmannabanan. Styrelsen
har motsatt sig en sådan åtgärd på grund av de stora rubbningar i undervisningen,
som därav skolat bliva en följd, och har då i stället föreslagit

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefen.

minskning av årskurserna. Emot förslaget om inställande av en årskurs
kunna tungt vägande erinringar göras. Helt allmänt måste sägas, att det
är en allvarlig sak att helt borttaga undervisningen för en hel årskurs av studerande.
Att göra det vid ett universitet vore väl knappast tänkbart, och
ett förslag i denna riktning skulle vid vilken annan högskola som helst förvisso
mötas med starka invändningar. Ynglingar, som berett sig för inträde
på en viss levnadsbana, skaffat sig förutsättningar genom praktik och komplettering
av betyg, skulle se sina förhoppningar gäckade och förlora ett helt
år på sin blivande utbildning. Särskilt skulle ju detta gälla dem, som berett
sig för inträde vid skogshögskolan våren 1936.

Ett ytterligare skäl för att årsklasserna 1936 och 1937 böra antagas vid
skogshögskolan anser styrelsen vara, att den sista forstmästarkursen beräknas
bliva utexaminerad hösten 1938. Det måste förutsättas, att behov av
skogsmän föreligger 1939, 1940 och 1941 i samma utsträckning som hittills,
varför ett inställande av en årskurs skulle medföra svårigheter att fylla rekryteringsbehovet.

Jäg mästar föreningarna uttala, att de ha all anledning understryka de motiv,
styrelsen för högskolan anfört för lektor Haldens bibehållande vid nuvarande
löneförmåner, vilket förslag av föreningarna förordas.

Jag biträder förslaget om antagning av elever till forstmästarkursen sista
gången till årskursen 1937/1938. Enär elevantalet vid nämnda årskurs torde
böra regleras med viss hänsyn till antalet kvalificerade inträdessökande,
synes lämpligt, att frågan om elevantalet vid kursen underställes Kungl.
Majit först i samband med antagning av elever till kursen i december 1936.

Vad angår förslaget om inställande av en årskurs vid skogshögskolan vill
jag först framhålla, att denna fråga lärer kunna prövas utan hänsyn till
behovet av högre, skoglig arbetskraft, enär omfattningen av skogshögskolans
verksamhet torde kunna regleras lika bra eller bättre genom en svagare
eller starkare begränsning av den normala elevantagningen under en följd
av år som genom fullständigt inställande av antagningen ett visst år. Den
föreslagna åtgärden synes sålunda böra bedömas med hänsyn till dess berättigande
som övergångsåtgärd. Därest tillströmningen till skogsmannabanan
för närvarande är stadd i sådan kraftig ökning, att för inträde väl
kvalificerade sökande kunna påräknas under vart och ett av den ändrade
organisationens första verksamhetsår och omläggningen även i övrigt kan
genomföras direkt utan att störningar uppstå, synes inställning av en elevantagning
icke vara erforderlig. Då skogshögskolans lärarråd och styrelse
ansett sig kunna konstatera, att nämnda förhållanden äro rådande och rektorn
vid skogshögskolan hos mig ytterligare bekräftat, att det starkt ökade
tilloppet till jägmästarbanan kan väntas utesluta de olägenheter övergången
eljest måste medföra, anser jag mig icke böra förorda den ifrågasatta övergångsåtgärden.

De nya reglerna för bestämning av elevantal samt för urvalsförfarandet vid
förberedande kursen torde kunna genomföras omedelbart och sålunda bliva
gällande redan för antagning av studerande innevarande år. Åtgärder för
anordnande av kolarskolor böra ävenledes vidtagas redan år 1936, varom

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 133

jag kommer att avgiva förslag vid den följande behandlingen av den lägre
skogsundervisningen.

övriga organisationsförändringar vid skogshögskolan böra träda i kraft
med verksamhetsåret 1937/1938, beträffande studieplanen på det sätt, att
ändringarna genomföras successivt i den mån utbildningen fortskrider för
de studerande, som år 1937 intagas till förberedande kursen. Vad angår de
två nya professorsbefattningarna får jag erinra, att undervisningen enligt den
nya studieplanen kommer att taga sin början i skoglig marklära i oktober
1938 och i skogsekonomi i oktober 1939. Åtgärder för tillsättande av professurerna
i dessa ämnen böra, såvitt möjligt, vidtagas i så god tid, att professorerna
kunna vara beredda att övertaga undervisningen vid de angivna tidpunkterna.

Jag biträder förslaget om överflyttning av de två ordinarie lektorsbefattningarna
vid skogshögskolan till övergångsstat, därvid lektorerna skola vara
skyldiga underkasta sig den tjänstgöring, som i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående därom anfört kan bliva dem anvisad
av styrelsen för högskolan. Överflyttningen bör träda i tillämpning den 1
juli 1937.

Av de särskilda skäl, som andragits för lektorn B. Haldens bibehållande
vid innehavda löneförmåner, vill jag, då lönenämnden intet haft att däremot
erinra, för min del tillstyrka, att lektorsbefattningen å extra stat vid
skogshögskolan skall behållas vid högskolan, så länge nuvarande innehavaren
kvarstår i tjänst, under förutsättning, att Halden underkastar sig den
ändrade tjänstgöring, som i det föregående angivits, samt fullgör de undervisningsuppgifter
i övrigt, som styrelsen för högskolan kan finna skäligt
ålägga honom.

Vid övergången till den nya organisationen torde böra gälla, att tjänsteman
icke må lida minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han för
närvarande eller i fråga örn befattning, som reglerats av statsmakterna, vid
övergången till den nya organisationen uppbär, vilken bestämmelse bör avse
även de årsanställda icke-ordinarie befattningshavarna med hänsyn till den
fasta tjänstgöring ifrågavarande befattningshavare under en längre följd
av år innehaft.

Den förordade omläggningen av specialkursen vid Vilans folkhögskola
torde böra genomföras år 1937, varigenom den första förberedande kursen
skulle taga sin början i maj nämnda år.

Slutligen må för översiktlighetens skull här införas den personalförteckning
för skogshögskolan, som torde bliva gällande, sedan av mig förordade
ändringar i skogshögskolans organisation trätt i tillämpning:

Befattning Lönegrad

Tjänstemän d ordinarie stat.

6 professorer ................................................ B 30

1 kamrerare .................................................. B 20

1 trädgårdsmästare och preparator .............................. B 10

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Befattning Lönegrad

1 kanslibiträde................................................ B 7

1 vaktmästare och maskinist.................................... B 7

1 port- och planteringsvakt .................................... B 5

Tjänstemän å övergångsstat.

2 lektorer .................................................... B 26

Tjänstemän å extra stat.

1 lektor ...................................................... B 26

1 föreståndare för förberedande kursen.......................... B 26

1 biträdande lärare vid förberedande kursen...................... B 24.

VIII. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937.

För skogshögskolan är enligt beslut av 1935 års riksdag för budgetåret
1935/1936 uppfört dels ett förslagsanslag å 169,100 kronor, som disponeras
enligt följande av Kungl. Majit och riksdagen fastställda

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis.. kronor

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis...... »

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit ............................................ ■»

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m............. kronor 54,600

b) Avlöningsförhöjning m. m., förslagsvis _2,000 »

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.............................. »

79.300

17.300

13,500

56,600

2,400

Summa kronor 169,100;

dels ett förslagsanslag å 62,500 kronor, som disponeras enligt följande av
Kungl. Majit den 20 juni 1935 fastställda

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor

2. Expenser, förslagsvis .............................. »

3. övriga utgifter:

a) Resestipendier åt lärare, förslagsvis .. kronor 500

b) Stipendier åt elever, förslagsvis...... » 3,000

c) Studieunderstöd för vetenskaplig forskning,
förslagsvis .................. » 500

d) Kurs i förvaltningskunskap, förslagsvis » 700

e) Praktiska övningar för eleverna, förslagsvis
.......................... » 12,600 »

12,500

32,800

17,300

Summa kronor 62,600.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

135

Särskilda uppbördsmedel:

Avgifter för elektriskt ljus ............................ kronor_100

Nettoutgift kronor 62,500.

Vid sidan av dessa anslag bestridas kostnaderna för dyrtidstillägg från ett
för nämnda huvudtitel uppfört gemensamhetsanslag.

Styrelsen för skogshögskolnn har med skrivelse den 7 september 1935 överlämnat
förslag till avlönings- och omkostnadsstat samt gjort hemställan örn
medelsanvisning för nästa budgetår. Därav inhämtas bland annat följande.

Avlöningsstatens tre första poster, avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat, avlöningar till tjänstemän å extra
stat samt arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. M a j : t, ha upptagits till samma belopp som i
den för löpande budgetår fastställda staten eller med respektive 79,300 kronor,
17,300 kronor och 13,500 kronor.

Under anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal ha upptagits 50,500 kronor till grundavlöningar
m. m. -—- löpande budgetår 54,600 kronor -— samt 6,000 kronor till a v 1 öningsförhöjning
m. m. — löpande budgetår 2,000 kronor. Ändringarna
äro föranledda därav, att styrelsen i enlighet med därom samtidigt
avgivet förslag upptagit två assistenter och en gårdskarl vid förberedande
kursen ävensom en assistent vid högskolan såsom extra ordinarie tjänstemän.

Avlöningsstatens sista post, särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, har upptagits med
2,600 kronor mot 2 400 kronor för nu löpande budgetår.

Omkostnadsstaten har av styrelsen upptagits med oförändrade belopp.

Av en jämförelse mellan skogshögskolans stat före och efter den med Departementsbudgetåret
1935/1936 genomförda ändrade uppställningen av riksstaten chefenframgår,
att styrelsen i samband med berörda ändring uppdelat ett tidigare
med 2,400 kronor utgående anslag till utgifter för styrelsen på sådant sätt, att

l, 440 kronor, utgörande arvode åt sekreteraren, upptagits å avlöningsstaten,
under det att det återstående beloppet, 960 kronor, fått ingå i det med 32,800
kronor upptagna anslaget till expenser å omkostnadsstaten. Enär emellertid
av nämnda belopp örn 960 kronor 200 kronor avse renskrivning m. m.
och 700 kronor resekostnader, synes sådan ändring böra vidtagas i staterna
för högskolan, att dels den i avlöningsstaten under anslagsposten avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal upptagna delposten för grundavlöningar

m. m. ökas med 200 kronor, dels i omkostnadsstaten anslagsposten reseersättningar
ökas med 700 kronor till 13,200 kronor och anslaget till expenser
minskas med 900 kronor till 31,900 kronor. Anslagsposten reseersättningar
synes böra uppdelas på reseersättningar till styrelsen och reseersättningar
till lärare.

Den reglering av vissa befattningar, varom styrelsen framlagt förslag i
samband med avgivandet av statförslag, har av mig behandlats i det före -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr in -

gående. I den mån jag därvid förordat dylik reglering, torde den böra genomföras
i samband med omorganisationen i övrigt av skogshögskolan och
sålunda icke påverka staten för nästkommande budgetår. Med anledning
härav torde — förutom den höjning av posten för grundavlöningar m. m.
med 200 kronor, varom nyss nämnts — i högskolans avlöningsstat för budgetåret
1936/1937 ej böra göras annan ändring, jämfört med vad nu gäller,
än att i anslutning till de i årets statsverksproposition angivna grunderna
för provisoriskt dyrortstillägg, anslagsposten särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän upptages till 4,100 kronor.

Till avlöningar vid skogshögskolan under nästa budgetår skulle sålunda
behöva anvisas ett belopp av (79,300 + 17,300 + 13,500 + 56,800 + 4,100 —)

171,000 kronor.

Vad omkostnadsstaten för skogshögskolan angår torde för anordnandet
av den specialkurs för meddelande av kompetens som syneförrättare, vilken
jag i det föregående (A IV: 4) tillstyrkt, erfordras ett belopp av 1,000 kronor.
I övrigt torde medelsbehovet böra beräknas på enahanda sätt som för
innevarande budgetår med den ändring allenast, som följer därav, att såsom
jag nyss anfört, 200 kronor böra överföras till avlöningsanslaget. Omkostnadsanslaget
för skogshögskolan — för innevarande budgetår upptaget
till 62,500 kronor — torde sålunda böra för nästa budgetår fastställas till
(62,500 + 1,000 — 200 =) 63,300 kronor.

Jag erinrar, att i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln,
punkt 151 och 152, beräknats ett avlöningsanslag av 171,700 kronor och ett
omkostnadsanslag av 62,500 kronor. Olikheterna mellan de sålunda beräknade
och de av mig nu förordade beloppen bero dels på omräkningen av
styrelsens statförslag med hänsyn till att någon reglering av tjänster ej skall
företagas för nästkommande budgetår, dels på överföringen av omförmälda
belopp 200 kronor från omkostnads- till avlöningsanslaget, dels ock därpå, att
kostnaderna för den föreslagna specialkursen, 1,000 kronor, i statsverkspropositionen
förutsatts skola bestridas från avlöningsanslaget, medan den nu av
mig medtagits bland omkostnaderna.

B. Den lägre skogsundervisningen.

I. Nuvarande organisation och tidigare reformförslag.

I det av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt den 7
december 1934 avgivna betänkandet med förslag till omorganisation av den
högre skogsundervisningen har jämväl lämnats historik över utvecklingen
av den lägre skogsundervisningen och tillkomsten av de nuvarande organisationsformerna.
Det torde därför här vara tillfyllest att i detta avseende hänvisa
till vad i nämnda betänkande anföres om skogsskolorna (sid. 17—20)
samt forlsättningsskolan vid Kloten (sid. 20—27). Även i fråga om den nu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

137

varande organisationen lämnas i nämnda betänkande vissa uppgifter. Jag
finner emellertid lämpligt att därutöver återge den framställning av utbildningen
vid skogsskolorna och fortsättningsskolan samt av tidigare framkomna
förslag till utbildningens reformering, som innefattas i utredningsmännens
P. M. rörande den lägre skogsundervisningen. Däri anföres följande.

För utbildning av kronojägare, länsskogvaktare, skogvaktare eller därmed
jämförliga förmän inom skogsbruket finnas fyra skogsskolor förlagda till
statsrevir, nämligen Hällnäs i Västerbottens län, Bispgårdens i Jämtlands län,
Bjurfors i Västmanlands län och Kolleberga i Kristianstads län. Skolornas
ändamål är enligt gällande bestämmelser att meddela insikt och färdighet
i skogshanteringen till den utsträckning, som erfordras för tjänstgöring såsom
kronojägare eller skogvaktare eller därmed jämförlig förmansställning
inom skogsbruket. Utom dessa statliga skolor finnas vid Gammelkroppa i
Värmlands län Värmlands och Örebro läns förenade skogvaktare- och kolar -skolor, som uppehållas med anslag från jernkontoret, vissa landsting, hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser samt enskilda skogsägande bolag.
Skogvaktarskolan, som är ettårig och avsedd att utbilda skogvaktare för
Bergslagens bruksskogar samt i huvudsak endast antager elever från Värmlands
och Örebro län, lämnas i fortsättningen å sido.

Vid statens skogsskola är föreståndaren (lönegrad B 25) tillika förvaltare
av skolreviret, som i regel är av väsentligt mindre omfattning än övriga revir
i domänverket. Föreståndaren biträdes i skötseln av skolan och reviret av en
underlärare och assistent (lönegrad B 20), vilken liksom föreståndaren har
jägmästarutbildning. Därjämte är vid varje skogsskola anställd en vid
skogsskola utbildad skogsrättare (lönegrad B 12), som i huvudsak handhar
undervisning av förberedande natur och ledning av praktiska övningar, samt,
i mån av behov, extra skogsrättare.

Lärokursen är ettårig och omfattar tiden 16 oktober—30 september med
uppehåll 24 dagar vid helgerna.

Till lärjungar antagas i mån av utrymme sökande, som uppfylla vissa i
stadgan angående den lägre skogsundervisningen den 1 mars 1935 (nr 49)
angivna fordringar i fråga om ålder, hälsotillstånd, värnpliktsförhållanden,
förkunskaper och praktik samt därjämte vid särskild inträdesprövning blivit
godkända. Vid inträde skall lärjunge bland annat äga kunskaper, som
motsvara avgångsbetyg från 6-årig folkskola -— beträffande rättskrivning
och räkning med vitsordet med beröm godkänd — samt hava under minst
två år som arbetare deltagit i de vanligast förekommande skogsarbetena.
Inträdesprövning äger ruin omedelbart före kursens början och omfattar två
dagars prov med skrivning efter uppläsning, provräkning samt vissa praktiska
prov.

Undervisning och husrum äro kostnadsfria. Mathållningen ombesörjes
och bekostas av eleverna själva. Samtliga elever erhålla stipendier med lika
belopp (för närvarande 250 kronor). Elevernas kostnader för genomgående
av kurs utgöra, sedan stipendiemedlen fråndragits, för närvarande omkring
550 kronor (inberäknat slitage av cykel, kläder m. m.).

Skolorna administreras och övervakas av domänstyrelsen. Vederbörande
Överjägmästare är inspektör för skogsskola.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Elevantalet bestämmes för varje år av Kungl. Majit efter förslag av domänstyrelsen.
De senaste åren har det totala antalet lärjungar bestämts efter
ett beräknat maximiantal av 15 lärjungar vid varje skola. För lärokursen
1935/1936 är det totala antalet lärjungar dock fastställt till 70 vid de 4 nu
verksamma skolorna, vilket torde utgöra det högsta antal elever, som skolorna
för närvande kunna utbilda.

Elevfrekvensen under senare år framgår av följande sammanställning.

				Å	r
	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Inträdessökande....................	102	102	101	118	93	73	73	118
För inträdesprövning tillstädeskomna ..	75	84	81	93	86	65	66	99
Vid inträdesprövning godkända......	65	70	72	73	75	51	58	72
Vid inträdesprövning underkända ....	10	14	9	20	11	14	8	27
Återtagna ansökningar efter godkända
prov.............................	1	1	1	—	2	1	3	—
Hänvisade till skogsskola vid:
Hällnäs..........................	15	15	14	16	14	9	19	18
Bispgården ......................	14	14	15	15	15	15	17	18
Bjurfors..........................	13	12	14	12	12	—	—	16
Omberg ..........................	12	14	14	15	18	15	—	—
Kolleberga........................	10	14	14	15	14	11	19	18
Summa	64	69	71	73	73	50	55	70

I fråga om den undervisning, som nu bedrives vid skogsskolorna, ha
några genomgripande förslag till jämkning eller omläggning tidigare icke
framställts av för undervisningen intresserade arbetsgivare- eller personalgrupper
bortsett från vissa vid personalföreningarnas möten diskussionsvis
framförda förslag örn förbättring av undervisningsplanen. Sedan frågan om
omorganisation av den högre skogsundervisningen under de senare åren
aktualiserats, ha emellertid i samband därmed från skilda håll framställts
krav på utvidgning av skogsskolornas undervisningsplan, stundom förenade
med yrkande om indragning av fortsättningsskolan. Ävenledes har i detta
sammanhang förslag framkommit om hela skogsundervisningens förläggande
under en gemensam styrelse.

År 1916 inrättades på förslag av domänstyrelsen en fortsiittningsskola till
skogsskolorna. Denna förlädes, utan anknytning till skolrevir, till Kloten i
Västmanland, där lokaler blivit tillgängliga genom indragning av en skogsskola
i samband med omläggning av den högre skogsundervisningen. Verksamheten
bestrides, liksom beträffande skogsskolorna, helt av anslag å riksstaten.

Fortsättningsskolan avser enligt förenämnda stadga (nr 49/1935) att meddela
»insikt och färdighet i skogshanteringen till den utsträckning, som erfordras
för vissa förmansställningar inom skogsbruket, för vilka högre utbilning
än skogsskola är önskvärd». Lärarpersonalen utgöres av en föreståndare
(extra stat B 26) och en underlärare (extra stat B 21) samt stundom
viss del av året anställd repetitör, samtliga med jägmästarutbildning. Den
omkring Kloten belägna kronoparken användes som demonstrationsskog,
varjämte studieresor företagas.

Lärokursen är ettårig och omfattar tiden 16 oktober—30 september med
uppehåll 24 dagar vid helgerna.

Kungl. Majlis proposition nr 136.

139

Undervisningsordningen för skogsskolorna och fortsättningsskolan framgår
i stort av följande sammandrag.

	Skogsskolorna Antal timmar	Fortsättningsskolan Antal timmar
	Lektioner och övn. å läro-rummet	Arbeten i skogen, ex-kursioner och studie-resor	Summa	Lektioner och övn. å läro-rummet	Arbeten i skogen, ex-kursioner och studie-resor	Summa
Grundläggande ämnen	90		90	70		70
	30	15	45	30	10	40
Marklära med geologi	25	20	45	45	10	55
	20	10	30	20	10	30
	140		140	170	_	170
Skogs- och fältmätning	20	180	200	30	200	230
Fackämnen	80	630	710	100	450	550
Skogsuppskattning och	50	200	250	80	230	310
Skogsteknologi med väg-byggnads- och dik-	80	450	530	240	300	540
Jakt samt jakt- och	20	60	80	15	50	65
	5	20	25		_	_
Jordbrukslärans grun-				30	40	70
Författningskännedom. Bevakningstjänstgöring m. tjänste-exp. och bokföring m. m.....	25 50	:	25 50	60 40	_	60 40
Kart- och byggnadsrit-ning m. kartskriftJ..	80	_	80	70	_	70
Summa	715	1,585	2,300	1,000	1,300	2,300

Inträdesfordringarna vid fortsättningsskolan innefatta, förutom bestämmelser
om maximiålder och hälsotillstånd, fordran på avgångsbetyg från
skogsskola samt intyg om skogspraktik under minst ett år efter skogsskolan
genomgående. Till följd av ojämn tillströmning till skolan bär under
senare delen av skolans tillvaro ett stort antal sökande med realexamen eller
motsvarande kompetens antagits till skolan (1929—1933: 38 procent), de
flesta med dispens från fordran på skogsskolekompetens.

Undervisningen är kostnadsfri och husrum fritt. Mathållningen ombesörjes
och bekostas av eleverna. Stipendier utdelas till samtliga elever med lika
belopp (för närvarande 250 kronor). Elevernas totala kostnader för genomgående
av kursen utgöra, sedan stipendiemedlen frånräknats, omkring 500
kronor, inberäknat böcker, slitage av kläder m. m.

Skolan står under domänstyrelsens administration och övervakning.

För de sex senaste årskurserna, som utexaminerats under åren 1927—
1934, har antalet sökande varit 81 och antalet utexaminerade 61 eller i medeltal
för kurs respektive 13.5 och 10.2.

1 Vid fortsättningsskolan »Jakt- och fiskevård».

* » » »Kart- och byggnadsritning».

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Tidigare
förslag och
yttranden.

Ett år 1927 utfört försök till omläggning av undervisningen vid Kloten
från ettårig fortsättningsskola till korta specialkurser i huvudsakligen skogstekniska
ämnen måste avbrytas på grund av bristande anslutning. Verksamheten
vid fortsättningsskolan har sedermera upptagits till behandling av
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt samt skogshögskolans
lärarråd i samband med utredning örn den högre skogsundervisningen.
Skolans utbildningsresultat och berättigande bedömes på skilda håll
mycket olika, vilket torde sammanhänga med att de skogsskoleutbildades
intresse för skolan under senare år varit förhållandevis svagt, och att skolan
i stället kommit att övertaga en del närmast för skogshögskolan avsett elevmaterial.
Framkomna förslag ha endast avsett antingen indragning av skolan
eller skolans bibehållande med oförändrad undervisningsplan.

I P. M. har till sist även erinrats örn den undervisning i skogshushållning,
som bedrives vid andra utbildningsanstalter än de rent skogliga, därvid
bortsetts från den skogliga undervisning, som ingår i vissa utbildningslinjer
vid fackhögskolor. Därom har följande anförts.

Undervisning i skogshushållning meddelas även vid lantbruks- och lantmannaskolor,
i regel dock endast under 5 till 50 timmar, motsvarande 1—-5 procent av det totala antalet undervisningstimmar vid kursen. Vid driftsledarkursen
vid Alnarp meddelas sådan undervisning omkring 100 timmar,
varav omkring 50 timmar användas för exkursioner under 6 dagar. Två i
skogsbygd belägna lantmannaskolor, Bollnäs i Gävleborgs län och Kyrkerud
i Värmlands län, ha emellertid en mera skogsbetonad undervisningsplan,
Bollnäs från år 1923 och Kyrkerud från dess inrättande 1922. Antalet för
skogsundervisning disponerade timmar utgör vid nämnda skolor omkring
200. Hälften av denna tid utnyttjas för exkursioner eller övningar i skogen.

Kostnaderna för skogsundervisningen vid lantmannaskolorna bestridas i
stor utsträckning av skogsvårdsstyrelserna, vilkas tjänstemän också i allmänhet
handhava undervisningen. Vid nämnda två skogsbetonade lantmannaskolor
bekostas skogsundervisningen i huvudsak av vederbörande
skogsvårdsstyrelser.

Slutligen må erinras, att i den upplysningsverksamhet, som bedrives av
skogsvårdsstyrelserna, ingår anordnandet av kortare kurser i gallring, skogsodling
m. m., vilka äro avsedda att bibringa mindre skogsägare eller arbetare
någon insikt och teknisk färdighet i vissa detaljarbeten inom skogsbruket.
II.

II. Den lägre skogsundervisningens ändamål samt lämpliga

anordnande.

Av vad tidigare anförts torde framgå, att frågan om den skogliga fortsättningsskolans
bestånd och organisation ingående behandlats i utredningar och
yttranden rörande den högre skogsundervisningen samt att jämväl skogsskolornas
organisation av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar berörts
i nämnda sammanhang. Vad därvid framhållits har i viss omfattning
redan återgivits under inledningen samt avdelningen A I, vartill jag
hänvisar. I syfte att komplettera den sålunda lämnade redogörelsen lämnar
jag här till en början ett kort referat av vad därutöver anförts om den
lägre skogliga utbildningens organisation i de utredningar, som verkställts

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 141

av skogshögskolans lärarråd och styrelse, samt i de däröver avgivna yttrandena.

Lärarrådet vid skogshögskolan, som icke upptagit frågan om skogsskolornas
organisation, har ansett att fortsättningsskolan
borde bibehållas. Lärarrådet har icke föreslagit andra ändringar i fråga
om sistnämnda utbildningsanstalt än att inträdesfordringarna borde skärpas
enligt närmare avgivet förslag —- varvid även realskolebildade skulle efter
tre års skogspraktik kunna vinna inträde — lärarbefattningarna regleras
och föras på ordinarie stat, förläggningsfrågan vinna en bättre lösning, anslagen
till studieresor och stipendier höjas samt behovsprövning införas för
de senare.

Beträffande den ställning till frågan, som intagits av reservanterna i lärarrådet,
hänvisas till redogörelsen under A I.

Styrelsen för skogshögskolan har i sitt betänkande framhållit, att röster
höjts för övergång till tvåårig skogsskola men uttalat, att det under
nuvarande förhållanden från många synpunkter torde vara olämpligt att i
full utsträckning genomföra en sådan organisation. Däremot funnes många
skäl som talade för att möjlighet till en grundligare utbildning bereddes en
viss del av de från skogsskolorna utexaminerade, och ingen tvekan torde
råda om att en fortsättningsskola utgjorde den lämpligaste formen
för meddelande av dylik utökning av kunskapsmåttet. Därigenom kunde
nämligen ett urval ske, så att i huvudsak skogvaktarkårens mest energiska,
dugliga och begåvade medlemmar komme i åtnjutande av fortsatt utbildning,
varigenom skogsbruket bereddes möjlighet att draga ökade fördelar
av dessa personers arbetskraft.

Styrelsen har därjämte avgivit förslag till reformering i vissa avseenden
av utbildningen vid fortsättningsskolan, vilka i stort sett överensstämma med
lärarrådets förslag. Av större betydelse för bedömande av utbildningsformen
är endast förslaget örn inträdesfordringar, som bland annat innebär,
att inträde skall kunna vinnas icke endast av den, som genomgått skogsskola,
utan även av den, som med godkända vitsord i matematik, fysik och
biologi avlagt realexamen samt därjämte enligt intyg av fackman bland annat
deltagit i praktiska skogsarbeten under minst två år.

Med anledning av lektor Carbonniers i det föregående återgivna förslag
(A I), som bland annat slöder sig på den uppfattningen, att driftskostnaderna
vid fortsättningsskolan icke skulle stå i rimligt förhållande till det vid undervisningen
uppnådda resultatet, har styrelsen uttalat, att skolans nedläggande
för statsverket skulle medföra en relativt liten besparing och att för
eleverna den tvååriga fackutbildningen skulle vinnas mot en mycket låg kontant
uppoffring. Slutligen har styrelsen påpekat, att utexamineringen från fortsättningsskolan
i regel icke medför någon ökad trängsel inom ett eventuellt
förut överfullt yrke, alldenstund elevmaterialet vid skolan mestadels redan
tidigare inträtt i yrket, varför skolans uppgift endast kan anses bestå i att
göra de utexaminerade bättre skickade att utföra de arbetsuppgifter, som
ofta redan förut ålegat dem eller legat inom räckhåll. Skulle möjlighet till
bättre anställningsförhållanden efter skolans genomgående icke stå till buds,
böra enligt styrelsens mening åtminstone samina möjligheter till försörjning
finnas, som yrket tidigare erbjöd, d. v. s. skolans verksamhet kan icke anses
leda lill uppkomsten av något skogsmannaproletariat.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

En reservant inom styrelsen, /. d. landshövdingen Ringstrand, har anfört,
att anordnandet av en tvåårig skogsskola vore värt en undersökning.
På den kår, som utbildades vid skogsskolorna, vilade ett stort ansvar. Vid
stigande intensitet i skogsskötseln måste mycket detaljarbete av stor betydelse
överflyttas på dess medlemmar från de högskoleutbildade ledarna.
En höjning av bela denna kårs utbildningsstandard måste därför vara av
stor betydelse både för skogsskötseln såsom sådan och för det ekonomiska utbytet
av densamma, detta bland annat därigenom, att förvaltningen kunde
förbilligas, örn de skogsskoleutbildade i gemen gjordes skickade att övertaga
större uppgifter än dem, som nu åvilade dem. Det borde lia varit en
uppgift för styrelsen att närmare undersöka möjligheten av skogsskoleundervisningens
utvidgande på ett sådant sätt, att alla vid dessa skolor utbildade
komme på samma nivå i avseende på kunskaper som de nuvarande
s. k. skogsmästarna. — När förslaget om fortsättningsskolans inrättande
framlades, hade såsom skäl härför angivits, att genom densamma
skulle för de mest begåvade och för skogsmannayrket lämpligaste av skogsskolornas
lärjungar i hög grad underlättas möjligheten att skaffa sig ökad
kompetens. Styrelsen lämnade emellertid nu meddelanden, som tydde på
att denna fortsättningsskolans uppgift väsentligen förfelats. Under perioden
1930—1933 hade ett betydande antal av de intagna eleverna — till synes
nära 40 procent — utgjorts av ynglingar, som ej genomgått skogsskola. Av
de inträdessökande hade 23 efter avlagd realexamen förut sökt vinna inträde
vid forstmästarkursen. Huruvida svenskt skogsväsende härigenom erhållit
något gagneligt tillskott i arbetskraft vore en öppen fråga. När styrelsen
nu emellertid föresloge, att fortsättningsskolan skulle bibehållas, och att den
skulle stå öppen för såväl dem, vilka genomgått skogsskola med vissa kvalificerade
betyg, som ock för dem, vilka avlagt realexamen med vitsordet
godkänd i matematik, fysik och biologi och kunde förete intyg om ett verksamt
och väl vitsordat deltagande uti de till skogsbruket hörande praktiska arbetena,
så vöre reservanten ej övertygad om att icke fortsättningsskolan därigenom
förlorade sin karaktär av påbyggnad på skogsskolan. Det kunde
nämligen befaras, att vid tävlan mellan sökande av de båda kategorierna de
från skogsskola utgångna komme att stå tillbaka för dem, som hade att
åberopa sig på en längre och grundligare skolundervisning. Om ett sådant
resultat av styrelsens förslag bleve till fromma för skogsbruket vore svårt
att avgöra; att det emellertid innebure ett uppgivande av det ursprungligen
uttalade syftet med fortsättningsskolan vore däremot uppenbart.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har ansett, att en tvåårig .
utbildning vid skogsskola kunde vara onödigt lång och att frågan tarvade
ytterligare utredning. Centralrådet har vidare skisserat en lösning av
de organisatoriska svårigheter, som kunde tänkas uppstå, om det vid den
utredning rörande den lägre skogsundervisningen, som enligt centralrådets
mening vore påkallad, skulle befinnas önskvärt att förlänga studietiden vid
skogsskolorna utöver ett år men ej upp till två år. — Ytterligare uttalar
centralrådet, att centralrådet hyste den uppfattningen, att fortsättnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

143

skolan icke borde bibehållas. Förutom den av centralrådet redan givna
motiveringen för den skogliga undervisningens begränsning till två linjer —
här återgiven under avdelningen AI — ville centralrådet, som skäl för sitt
ställningstagande i denna fråga, ytterligare endast erinra om, att resultaten
av skolans sjuttonåriga verksamhet hittills knappast kunde anses särskilt
gynnsamma. Häremot kunde förvisso göras gällande, att man i sin bedömning
mindre borde låta sig påverkas av förhållandena sådana de varit,
än av de möjligheter för en god insats på skogsundervisningens område, som
genom det föreliggande förslaget till äventyrs kunde bliva tillskapade för
skolan. Härtill måste emellertid centralrådet anföra, att centralrådet icke
ansåge styrelsemajoritetens förslag rörande fortsättningsskolans inordnande i
undervisningssystemet lyckligt. Särskilt hade de föreslagna reglerna för skolans
användande som förberedande kurs till skogshögskolan bidragit till
denna centralrådets uppfattning.

Sveriges skogsägareförbund har framhållit, att det större enskilda skogsbruket
icke hade något särskilt behov av de från fortsättningsskolan
utexaminerade. Överskogvaktartjänster vore en befattningsgrupp, som helt
vore ställd på avskrivning. Denna mellangrad komme att försvinna eller
hade praktiskt taget redan försvunnit. I förvaltartjänst komme de från Kloten
utexaminerade endast att användas i ringa omfattning. Det enskilda
skogsbruket behövde dugliga skogvaktare och önskade en god utbildning åt
alla dessa. För en mellangrad mellan skogvaktare och förvaltare funnes hos
det stora flertalet arbetsgivare icke någon plats. I detta sammanhang ville
förbundet meddela, att flera skogsbolag till förbundet anmält, att de av rent
tillmötesgående mot arbetslösa och behövande skogsmästare låtit sådana få
tillfällig anställning såsom avmätare eller annat. Denna humanitära åtgärd
finge ej statistiskt tagas som bevis för, att bolagen hade behov av eller
särskilt önskade använda personer med avgångsbetyg från fortsättningsskolan.
Förbundet funne sig böra uttala, att sådana personer icke kunde räkna
med att inom det större enskilda skogsbruket erhålla andra befattningar än
vanliga skogvaktartjänster. Det vore därför —- från det enskilda skogsbrukets
synpunkt — felaktigt att införa fortsättningsskolan som en permanent
mellangrad i vårt skogliga undervisningssystem.

Svenska trävaruexportföreningen har funnit det antagligt, att den undervisning,
som bedreves vid s k ogss bölorna, kunde vara i behov av någon
förlängning eller av förbättring i vissa hänseenden. Frågan hade en alldeles
särskild betydelse därutinnan, att, helst om kursen vid skogsskolorna
förlängdes och förbättrades, fortsättningsskolan vid Kloten med
största sannolikhet vore eller skulle bliva överflödig och således kunde utan
skada indragas. Denna fortsättningsskola, först i sen tid tillkommen på
förslag av domänstyrelsen, hade i icke ringa grad mistat sin ursprungliga
karaktär med hänsyn till elevmaterialet. Domänverket hade icke intresse av
de från skolan utexaminerade. På grund av uttalanden från det enskilda
skogsbrukets män ville det synas, alt icke heller för dem fortsättningsskolan
fyllde någon egentlig uppgift. Alt dess förläggning till Kloten ur flera syn -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

punkter vore olämplig hade i betänkandet framlyst såsom ett obestridligt
Faktum, och att en tvåårig kurs vid skogsskolorna skulle bliva mer effektiv
än resultatet av den tvååriga studietiden vid skogsskola och fortsättningsskola
med dess repetitions- och dubbelläsning torde knappast kunna jävas.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare m. fl. personalföreningar ha uttalat,
att den av högskolestyrelsen framförda och utförligt motiverade tanken
på en förbättrad fortsättningsskola vid Kloten eller eventuellt
å annan förläggningsort torde erbjuda flera påtagliga fördelar. Såsom den
främsta vinningen finge man kanske räkna, att en sådan kurs på ett helt
annat sätt än med nuvarande förhållanden vore möjligt skulle bereda tillfälle
för de begåvade och dugliga att komma framåt och ernå den högsta
skogliga utbildningen. Huruvida de av styrelsen uppdragna riktlinjerna och
vägarna härför vore de mest ändamålsenliga, torde emellertid endast några
års erfarenhet av den nya kursens verkningssätt kunna avgöra. Den nuvarande
»Kloten-kursens» verksamhet hade till största delen infallit under så
exceptionella tider, att några mera vittgående slutsatser ej kunde dragas
härur.

Svenska forstmåstarförbundet har framhållit, att diskussionen omkring
fortsättningsskolan vid Kloten aktualiserade frågan om förbättrade former
för den skogliga utbildningen på folkskolans grund. Med en förbättring av
undervisningen vid skogsskolorna bleve fortsättningsskolans
svaga berättigande än mera uppenbart. Styrelsen tangerade i föreliggande
betänkande denna ytterligt viktiga fråga om skogsutbildning på folkskolans
grund men ville ej närmare beröra problemet. Avsedd att möjliggöra ökad
utbildning för »de mest begåvade och för skogsmannayrket lämpligaste av
skogsskolornas lärjungar» skulle fortsättningsskolan enligt betänkandet även
få till uppgift att möjliggöra skoglig utbildning för de realskoleutbildade.
Men denna tillströmning av realskolebildade till fortsättningsskolan skulle
komma att allvarligt äventyra de folkskoleutbildades berättigade krav på
bästa möjliga skogliga utbildning.

Svenska skogsmästarförbundet har beträffande undervisningen vid skogsskolorna
framhållit, att denna torde kunna avsevärt förbättras inom
nuvarande tidsram. Därest skogsskolornas kurser gjordes obligatoriskt tvååriga,
hade man anledning förvänta, att elevmaterialet komme att förändras.
För närvarande vöre det i stor utsträckning sönerna till kronojägare
och skogvaktare, som valde fädernas yrke, varjämte många unga skogsarbetare,
söner till torpare, lantbrukare m. fl. sökte sig till skogsskolorna, då
utbildningen därstädes dels vore av den art, att den hade samhörighet med
deras från barndomen förvärvade praktiska insikter, dels ställde sig förhållandevis
billig. Bleve kursens kostnader obligatoriskt fördubblade vore det
högst troligt, att skogsskolornas elever komme att rekryteras från mera burgna
hem.

Beträffande realexamen som grund för skoglig fackutbildning har förbundet
anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

145

Enligt förbundsstyrelsens mening övervärderas realexamen av såväl reservanten
i styrelsen, landshövdingen Ringstrand, som forstmästarkursens lärare.
Det kunskapsmått, den bibringar i de ämnen, som hava betydelse
för den fackliga undervisningen, är ingalunda så stort, att det på något vis
ställer realskoliterna i särklass gent emot de från skogsskolan utexaminerade
ynglingarna, och detta blir alldeles särskilt fallet, därest de av styrelsen föreslagna
fordringarna på vissa minimibetyg från skogsskolan bliva genomförda.
Fortsätlningsskolans lärarråd har uttalat, att svårigheterna, i den
mån de förekomma, att samundervisa realskoliter och ynglingar med skogsskoleutbildning
vanligen ej förorsakas av de skogsskoleutbildade elevernas
felande teoretiska kunskaper utan av realskoliternas bristande praktiska insikter.
Realexamen är numera intet onödigt stort förkunskapsmått ens för
inträde vid skogsskola. Från skogsskolorna erhållna upplysningar giva vid
handen, att de elever därstädes, som avlagt realexamen, hava full sysselsättning
under skolåret. Det gäller ju här en fackutbildning, där realskoliterna
vanligen endast hava mera påtaglig nytta utav sina förkunskaper i matematik
och svenska språket.

I fråga örn den föreslagna, förändrade fortsättningsskolan har
förbundet, i likhet med lärarrådet vid skogshögskolan, ansett, att de inträdessökande,
som ej genomgått skogsskola, borde hava fullgjort minst tre års
praktik, samt att en viss del av antalet platser vid skolan borde förbehållas
de skogsskoleutbildade.

Svenska skogvaktarförbundet har i en i detta sammanhang till Kungl.
Majit ingiven skrivelse bland annat framhållit, att den lägre skogsundervisningen
vore i behov av omdaning och därom anfört bland annat följande.

Med all erkännsamhet och uppskattning av vad som gjorts för att utnyttja
den ettåriga sko g sskolans möjligheter, framstår det likväl såsom ett
faktum, att utbildningen icke numera täcker de fordringar, som tjänstgöringen
uppställer. En förlängning av skogsskoletiden är nödvändig, och därutinnan
framstår införandet av tvåårig kurs såsom det enda rationella. För
ernåendet av ett fullt tillfredsställande utbildningsresultat erfordras icke
blott den kvantitativa utökning av det teoretiska kunskapsmått, som under
ett andra läroår kan vinnas, utan fastmer framstår det såsom en nödvändighet
att genom fördjupade studier av de särskilt viktiga och svårbemästrade
huvudämnena samt betydligt vidgade fältexemplifieringar bibringa eleverna
kunskaper, vilkas mognad garanterar deras rätta användning för lösningen
av de komplicerade problem, som detaljarbetet i skogen städse erbjuder.

Här förutsättes, att skogsskoleeleverna allt fortfarande tagas ur samma
samhällsskikt, som hittills varit tället. Med detta torde också uppenbara fördelar
vara förbundna, emedan det blivande lägre skogsbefälet bör, helst ifrån
ungdomsåren, hava varit intresserat för skogen och stått i nära kontakt med
de manuella skogsgöromålen. Om således inträdesfordringarna för skogsskolorna
ej ändras, utgör även detta ett skäl till kursens förlängning. Då
måste även fortsättningsvis räknas med att övervägande delen av de nyantagna
står ganska främmande för det allvarliga och i viss mån forcerade studiearbete,
som den ettåriga kursen kräver. För eleverna torde de första månaderna
vid en skola av förevarande art knappast kunna få anses annat än
som en förberedelsetid. Säkert är, att en alltför väsentlig del av den ettåriga
undervisnings liden förflyter, innan elev med genomsnittlig begåvning på ett
tillfredsställande sätt kan tillgodogöra sig lektionernas innehåll.

Bihang lill riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 136.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Inom

departementet

utarbetad

P. M.

En omständighet, som särskilt kraftigt aktualiserat skogsskoleutbildningens
nutida otillräcklighet och framhävt nödvändigheten av den lägre skogsundervisningens
omorganisation utgör den under senare år mångenstädes genomförda
koncentrationen av skogsförvaltningarnas organisationsapparat. I syfte
att minska administrationskostnaderna lia skogsbrukets förvaltande tjänstemannastaber
genom sammanförande av förut självständiga förvaltningar
undergått högst betydande personalreduceringar. Denna allmänna strävan
efter att nedbringa skogsförvaltningarnas lönekonto har ej heller lämnat det
lägre skogsbefälet oberört. Även inom denna grupp ha likaledes indragningar
av personal med därav nödvändiggjorda sammanslagningar av tjänstgöringsdistrikt
blivit i högst betydande omfattning företagna. Således är
t. o. m. fördubbling av distrikten ingalunda ovanlig. Härigenom lia icke
blott de olika distriktsgöromålen kvantitativt ökats, utan också nya ansvarsbetungande
skyldigheter och befogenheter automatiskt överflyttats på förvaltningens
närmaste företrädare ute i skogen.

Beträffande fortsätt ning sskolan anser förbundet, att dess verksamhet
under de gångna åren helt säkert betytt ganska litet. Den kan ej
heller framdeles annat än i ringa män påverka yrkesutvecklingen. Skogarnas
rätta vård och skötsel fordra, att icke allenast några få utan alla skogsskötsel^
befattningshavare i ansvarsställning erhålla de kunskaper, som vid
tvåårig utbildning kunna ernås. Såsom ett medel att vinna insikt om vad
som genom ettårig överbyggnad på nuvarande skogsskolekursen kan uppnäs,
har dock fortsättningsskolan givit värdefull vägledning.

Skogvaktarförbundets skrivelse utmynnar i hemställan om åtgärder för
anordnande på sådant sätt av tvåårig skogsskola, att det ena utbildningsåret
förlägges till annan del av landet än det andra.

I P. M. anföres rörande den lägre skogsundervisningens ändamål följande.

Det svenska skogsbruket kräver tjänstemän av två huvudgrupper: förvaltare
och arbetsförman, de förra för organisations- och det egentliga förvaltningsarbetet,
de senare för utövandet till väsentlig del av den direkta
arbetsledningen inom en skogsförvaltning. Även de övervakande skogsvårdsorganen,
skogsvårdsstyrelserna, ha bruk för tjänstemän av två slag,
vilka med hänsyn till erforderlig skoglig utbildning nära sammanfalla med
nämnda grupper inom skogsbruket. Det är den lägre skogsundervisningens
främsta uppgift att tillgodose behovet av förmän — inom de skogliga företagen
såväl som inom skogsvårdsstyrelserna — och att sörja för att deras
utbildning väl motsvarar de uppgifter, som ställas på arbetsförmän inom
det tidsenliga större och mindre skogsbruket. Detta ändamål lia skogsskolorna
tjänat — såvitt av den allmänna bedömningen av deras verksamhet
framgår —- med i stort sett mycket gott resultat. Under sådana förhållanden
synes en allmän reformering av skogsskolorna, som innebär en
mera väsentlig utvidgning av läroplanen, icke vara av behovet påkallad.
Redan av denna anledning torde den fördubbling av lärotiden till tvåårig
kurs, som från några håll påyrkats, icke vara lämplig. En dylik omorganisation
skulle dessutom medföra risk för fördyring av arbetskraften, som därigenom
kunde bliva mindre lämpad för de förmansbefattningar, skogsskolornas
elever äro avsedda att rekrytera. Studietidens förlängning med en kortare
tid utöver ett år skulle möta sådana organisatoriska svårigheter, att ej heller
denna åtgärd torde böra allvarligt övervägas, med mindre ett starkt behov
av utvidgade lärokurser gjort sig gällande, vilket ej kan anses vara förhållandet.
Därför torde andra förändringar i skogsskolornas verksamhet nu ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G.

147

böra eftersträvas än sådana förbättringar, som kunna genomföras inom ramen
för den ettåriga utbildningstiden och med fasthållande av undervisningens
ändamål att utbilda arbetslörmän inom skogsbruket.

Å andra sidan måste man taga i betraktande, att skogsbrukets alltjämt stigande
intensitet och de skogsägande företagens strängt ekonomiska skötsel
undan för undan öka kraven på en fullgod skogvaktare. Detta föranleder
till ständigt aktgivande på att utbildningstiden noga tillvaratages och inriktas
på de ämnen, som för den skogliga förmannen äro de betydelsefullaste.

Utredningsmännen ha emellertid ansett, att även andra uppgifter än utbildning
av skogliga förmän måste anförtros åt den lägre skogsundervisningen.
Härom anföres i P. M. följande.

Utbildning av förvaltare eller — med ett från industrien lånat ord —
driftsledare inom skogsbruket sker enligt nu tillämpade regler endast vid
skogshögskolans två kurser, jägmästar- och forstmästarkurserna. De lägre
utbildningsformerna äro endast avsedda för utbildning av arbetsförmän
inom skogsbruket. Till grund för detta system ligger uppfattningen, att de
problem, som möta en skogsförvaltare, ofta äro av sådan art, att endast
den, som äger den allmänna överblick över förvaltningens olika delar, som
den högre utbildningen avser att skänka, kan komma tillrätta med dem.
Även den omständigheten, att snart sagt varje åtgärd inom ett skogligt företag
i ett eller annat avseende påverkar företagets framtida avkastning, har
föranlett till ställande av höga fordringar särskilt på förvaltarens kunskaper
örn de faktorer, som bestämma skogsproduktionen. Dessa synpunkter äga
alltjämt berättigande för det statliga såväl som för det enskilda skogsbruket.
De gälla för förvaltningsenheter av alla storleksordningar endast nied den
begränsningen, att det mindre skogsbruket ej ställer samma krav som det
större på förvaltarens förmåga att behärska och snabbt ordna ekonomiska
förbindelser och organisera arbeten.

För det enskilda småskogsbruket i hemmansägarens eller annan mindre
jordägares hand har under årens lopp ett allt starkare behov av skoglig
fackkunskap gjort sig gällande i samma mån som intresset för skogsvårdande
åtgärder vaknat och förståelsen för åtgärdernas ekonomiska betydelse trängt
igenom. Det är helt naturligt, att detta behov i första hand kommit att tillgodoses
av skogsvårdsstvrelsernas tjänstemän, vilkas ständigt ökade arbetsuppgifter
för biträde vid småbrukarnas skogsvårdsåtgärder bära vittne örn
denna utveckling. Emellertid äro skogsvårdsstyrelsernas möjligheter att biträda
enskilda skogsägare begränsade. Deras uppgifter äro i delta avseende
inskränkta till rådgivande verksamhet i fråga örn skogsskötsel!!, som enligt
gällande föreskrifter i huvudsak innefattar »sakkunnig hjälp eller anvisning
för tillämnad avverkning eller i avseende å skogsmarks behandling». Det
egentliga förvaltningsarbetet, såsom organisation av drivningar och andra
tekniska arbeten, avsättning av virke m. m., faller helt utom ramen för styrelsernas
verksamhet. Här har det allmänna ansetts sakna anledning att bispringa
de särskilda skogsägarna. De äro i detta avseende hänvisade till
sin egen förmåga eller det biträde av fackmän de kunna lia tillfälle anlita.

Bortsett från de rena jordbruksbygderna i några av rikets sydligaste landskap
omfatta de mindre egendomarna, hemmanen och hcmmansdelarna, i
regel både jord- och skogsbruk. Ej mindre än hälften av landets totala
skogsmarksareal i enskild ägo är fördelad på förvaltningsenheter av jord
och skog, vilkas åkerareal uppgår till högst 100 hektar eller vilkas taxeringsvärde
utgör högst 200,000 kronor. För ägarnas eller förvaltarnas jordbruksutbildning
är numera väl sörjt. Den ofta från barndomen förvärvade färdigheten
i jordbruksarbete kan kompletteras genom undervisning vid landets

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

omkring 50 lantmannaskolor, som avse »att bibringa kunskap i grunderna
för lanthushållningens utövande med huvudsakligt avseende å förhållandena
vid medelstora och mindre jordbruk». Lantbruksskolorna — till antalet
12 — utbilda jordbruksförman och praktiska jordbrukare. Den vid Alnarp
inrättade driftsledarkursen slutligen har till uppgift att utbilda driftsledare
inom det större eller mindre jordbruket. Frånsett de i allmänhet ytterst kortfattade
och otillfredsställande kurser i skogshushållning, som meddelas vid
nämnda, för utbildning av jordbrukare avsedda skolor, samt de kurser
skogsvårdsstyrelserna anordna, står ingen skoglig utbildning dessa jord- och
skogsbrukare till buds. Med hänsyn till de betydande skogsområden, ifrågavarande
mindre egendomar representera, torde detta förhållande vara förtjänt
av uppmärksamhet från det allmännas sida.

En del av de hemman och egendomar, som här avses, anlita för skogsförvaltningen
biträde av högskolebildad skogsman. Det synes emellertid
uteslutet, att ifrågavarande skogsägare skola vara i tillfälle att i någon mera
betydande omfattning ordna förvaltningsfrågan på sådant sätt. De ha icke
alltid lätt att komma i beröring med de oftast i allmän tjänst eller av skogsägande
bolag anställda, fackutbildade skogsförvaltarna, eller ock lägga kostnaderna
för anlitande av sådan sakkunnig hjälp hinder i vägen. 1 stället
anlitas de betydligt talrikare och mera lättåtkomliga förmännen med skogsskoleutbildning,
kronojägare och skogvaktare av skilda slag, i stor utsträckning
till förvaltningsuppdrag, för vilka deras utbildning icke kvalificerat
dem. Ej sällan torde denna tendens sammanhänga med fördelen för det
mindre skogsbruket att kunna anställa förvaltare och skogvaktare i en person.
Enär sålunda de små skogsägarna på goda grunder ofta söka lösa
sin förvaltningsfråga genom anlitande av skogsskoleutbildade tjänstemän,
synes man böra överväga, huruvida icke en del av dessa böra sättas i tillfälle
att förskaffa sig sådan ytterligare fackkunskap, att de bliva skickade
att fullgöra mindre krävande förvaltningsuppdrag.

Svårigheterna för de mindre skogsägarna att vid försäljning av virke göra
sig gällande i konkurrensen med de större företagen lia under senare år
föranlett dem att sammansluta sig till organisationer, s. k. skogsägareföreningar,
nied främsta uppgift att tillvarataga medlemmarnas försäljningsintressen.
Även om dessa föreningar från begynnelsen inriktats på ordnandet
av de mindre skogsbrukens avsättningsförhållanden och jämväl i fortsättningen
komma att i huvudsak ägna sin verksamhet åt erövrandet av
nya marknader för det mindre skogsbrukets produkter, kan en vidare utveckling
av denna form för skoglig kooperation redan skönjas. Det gemensamma
saluförandet av virket framtvingar standardisering av sortimenten.
På de flesta håll måste väsentligt större omsorg ägnas åt virkets aptering och
behandling. Mätning och uppskattning av rotstående försäljningsposter kräva
ökad uppmärksamhet. Ej ens de egentligt skogsvårdande åtgärderna,
såsom utstämplingen av virket, kunna i längden bliva opåverkade av företagens
anslutning till större försäljningsorganisationer. I själva verket ha
skogsägareföreningarna också på sitt program upptagit biträde vid sådana
göromål inom skogsbruket, som falla utanför ramen av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. Här växer fram ett nytt behov av skoglig arbetskraft
— biträden vid skogsägareföreningarna — som kanske till en del kan fyllas
av de högskolebildade skogsmännen, men som sannolikt måste i huvudsak
tillgodoses med lägre utbildade fackmän.

Det synes framgå av de förhållanden, som nu berörts, att det inom landets
skogsbruk förefinnes ett icke oväsentligt och med åren alltmer framträdande
behov av skogligt utbildade personer, som de nuvarande utbildnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

149

linjerna icke kunna tillgodose. För utbildning av förvaltare inom det mindre
skogsbruket, för godsens och hemmanens skogar, kräves en lägre förvaltningslinje,
som vid sidan av ett fördjupat studium av skogsskolornas fackämnen
ger ett rikligare kunskapsstoff i praktiskt-ekonomiska frågor och
en vidare blick för sammanhanget mellan alla åtgärder, som inbegripas
under skogsförvaltning. Utbildningen bör särskilt taga sikte på att förena
de skogliga och jordbrukstekniska fackkunskaperna. Jordbrukare med viss
grundläggande skoglig bildning böra beredas tillfälle att där förskaffa sig
förbättrade skogliga kunskaper. De från skogsskola examinerade förmännen
böra å andra sidan vid den för deras del planerade fortbildningen erhålla
en rätt grundlig orientering i jordbrukets förhållanden, enär den fortsatta
utbildningen väsentligen är avsedd för skogvaktare, som erhålla anställning
som förvaltare vid mindre egendomar, där skogs- och jordbruksförvaltningarna
icke lämpligen kunna skiljas.

På sådant sätt tillrättalagd kan den ifrågasatta utbildningen bliva av stort
värde jämväl för vissa tjänster, som nu rekryteras från skogsskolorna. För
länsskogvaktarna, som givetvis icke taga befattning med de egentliga förvaltningsspörsmålen
vid de egendomar de i sin tjänstgöring besöka, är en inblick
i sådana frågor likväl ofta till ovärderlig hjälp i tjänsteutövningen. En närmare
kännedom om jordbrukets förhållanden kan därjämte bidraga till en
intimare kontakt med de små skogsägarna. Även för anställning som kronojägare
i domänverket och skogvaktare i det större skogsbruket kan den ytterligare
utbildning, som här skulle lämnas, bland annat i fråga om jordbruksskötsel,
i särskilda fall utgöra en lämplig och önskvärd förstärkning av
skogsskolekompetensen.

Till sist må framhållas, att den skogliga utbildningslinje, som här föreslås,
i särskild grad är ägnad att bidraga till spridningen av skogliga kunskaper.
De, som efter avslutad utbildning syssla med förvaltningsuppgifter på de
små egendomarna och hemmanen eller i annan verksamhet, komma helt
säkert i stor utsträckning i nära beröring med praktiskt verksamma personer,
framför allt jordbrukare, som kunna intresseras för skogens rätta vård
och nyttiggörande.

Utredningsmännen föreslå, att den nu förordade nya utbildningslinjen organiseras
som en ettårig kurs benämnd skogsbrukskurs, med ändamål
att meddela erforderlig utbildning för förvaltningsuppdrag inom det mindre
skogsbruket. Utredningsmännen anse, att kursen av skäl, som nyss angivits,
bör kunna mottaga såväl från skogsskola utexaminerade elever, vilka från
skolan erhållit mycket goda vitsord, som jordbrukare, vilka likaledes med
mycket goda vitsord genomgått skogsbetonad lantmannaskola eller erhållit
annan jordbruksutbildning, som inrymmer åtminstone de första grunderna
av skogliga kunskaper, förslagsvis undervisning i skogshushållning under
sammanlagt minst 200 timmar. I P. M. anföres vidare härom:

Den planerade utbildningen vid en skogsbrukskurs av två grupper av studerande,
av vilka den ena tidigare erhållit skoglig undervisning i förhållandevis
ringa omfattning, kan bereda vissa svårigheter av undervisningsteknisk
art. Man måste därför i första hand fordra, att de inträdessökande, som endast
erhållit lantbruksutbildning, under viss tid deltagit i skogsarbeten. För
att den skogliga utbildningstiden icke skall bliva för lång för dessa elever och
den dem anvisade utbildningsvägen därmed illusorisk, få de skogliga utbildningsåren
dock ej bliva för många. Av dem, som genomgått lantmannaskola,
torde böra fordras två års skogspraktik och av deni, som utexaminerats från

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

driftsledarkursen, ett års skogspraktik. Vidare erbjuder sig en möjlighet till
utjämning av förkunskaperna hos de två grupperna elever i den omständigheten,
att skogsbrukskursens undervisningsplan bör upptaga en ganska omfattande
kurs i jordbrukslära, beräknad till 100 föreläsningstimmar och 20
övnings- och demonstrationsdagar. Därest detta ämne för de lantbruksutbildade
eleverna utbytes mot förberedande lektioner och övningar i de egentliga
skogsämnena, och läroåret anordnas på sådant sätt, att denna del av undervisningen
kan förläggas till kursens början, blir det möjligt att åstadkomma
en rätt väsentlig förbättring av ifrågavarande elevers skogliga kunskaper.
Denna förberedande skogsundervisning för dem, som över jordbruksskolor
vinna inträde vid kursen, kan givetvis ej syfta till att bereda dessa elever
skogsskolekompetens. Dess uppgift måste begränsas till att komplettera elevernas
skogliga förkunskaper på sådant sätt, att de kunna tillgodogöra
sig den efterföljande gemensamma undervisningen i de skogliga ämnena. Kursens
mål är sålunda icke en fullständig sammansmältning av elevmaterialet
och meddelande av en enhetlig kompetens ens i nämnda huvudämnen. En
dylik likriktning är på grund av den ingående specialutbildning av olika slag,
som varje grupp erhållit före inträdet vid kursen, varken möjlig eller lämplig
och med hänsyn till kursens praktiska syfte ej heller erforderlig.

Skogsbrukskursen bör på samma sätt som skogsskolorna vara så nära som
möjligt anknuten till en skogsförvaltning. Därtill fordras, alt den är belägen
i närheten av lämplig jordbruksförvaltning. Den bör därför förläggas antingen
till någon av de nu verksamma skogsskolorna, där demonstrationsjordbruk
finnes tillgängligt, eller ock till en på lämplig plats anordnad ny skogsförvaltning.
Ehuru kursen ej har till direkt syfte att tillgodose något domänverkets
behov, synes likväl lämpligt att anordnandet av kursen anförtros åt
domänstyrelsen, som torde äga de bästa förutsättningarna för att ordna organisations-
och lärarfrågorna. Vid samråd med domänstyrelsen har framkommit
förslag om anordnande av kursen vid Skinnskattebergs herrgård i Västmanland.

Beträffande inträdesfordringar för kursen har i P. M. utöver föreslagna
krav på praktisk förutbildning förutsatts, att såväl de, som vinna inträde från
skogsskola, som de, vilka tidigare erhållit viss jordbruksteknisk utbildning,
skola förete kvalificerade betyg från respektive skolor. Vidare anföres:

De för lantbruksstuderande uppställda fordringarna för åtnjuten undervisning
i skogshushållning fyllas för närvarande endast av dem, som genomgått
någon av de två skogsbetonade lantmannaskolorna. Krav på förbättrad undervisning
i nämnda ämne lia emellertid under senare år gjort sig starkt gällande,
och man torde kunna förvänta, att den skogliga undervisningen skall bättre
tillgodoses vid en omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen. Vid
avfattningen av här ifrågavarande inträdesfordringar har närmast avsetts,
att inträde vid skogsbrukskursen skall kunna vinnas, förutom av skogsskoleutbildade,
dels av dem, som genomgått skogsbetonad lantmannaskola, dels av
dem, som genomgått lantbruksskola i norra och mellersta Sverige jämte driftsledarkurs.
Sistnämnda väg till skogsbrukskursen förutsätter, att undervisningen
vid några lantbruksskolor ökas till omkring 100 timmar, vilket vid
flera skolor torde vara av förhållandena påkallat. Det synes också önskvärt,
att flera lantmannaskolor i Norrland bliva mera skogligt betonade samt att
samma omläggning vidtages beträffande en eller ett par lantmannaskolor i
södra Sveriges skogsbygder.

Ur den i P. M. framlagda planen för undervisningen vid skogsbrukskursen
må följande meddelas.

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Läroåret bör av skäl, som förut angivits, börja vid en för jordbruksundervisning
lämplig tidpunkt, förslagsvis den 1 juli. Kursplanen, som omfattar
670 föreläsningstimmar, 380 övningstimmar på lärorummet samt 104 dagar
för praktiska övningar torde böra innehålla följande ämnen:

Botanik. Avsnitt av växtfysiologien, som särskilt anknyter till skogens och
den odlade jordens botaniska problem. Skogsträdens och jordbruksväxternas
skadegörare bland växterna och deras bekämpande. ° _ ..

Zoologi. Djurlivets betydelse för skogs- och lanthushållningen, särskilt
med hänsyn till skadegörelser och deras bekämpande.

Morklara. De lösa jordarterna. Vittring och jordmansbildnmg. Skogsmarkerna
och deras bonitetsförändringar. Speciell jordbruksmarklära.

Skogsskötsel. Fördjupning av skogsskolan kurs. Huggnings- och foryngringsproblemen
ur synpunkten av en god värdeproduktion. Kvalitetsförbättrande
åtgärder. Fröförsörjnings- och proveniensfrågor. Bekämpande av

skogseld. Naturskydd. .

Skogsuppskattning. Fördjupning av skogsskolan kurs med kort repetition
av de matematiska grunderna, övningar i användning av de vanligare
uppskattningstabellerna. Bedömning och beräkning av virkesposters sortimentsutbyte
och värde. Metoder för avkastningsberäkning och kapitalkontroll.
Fastighetstaxering. Värdering av skog och skogsmark.

Skogsteknologi. Fördjupning av skogsskolans kurs med undantag av kolning,
flottning samt hägnads- och byggnadslära. Övningar i avverkningars
planläggning och organisation. Sortiments- och apteringslära. Virkespriser.
Studier av virkesförädling, särskilt genom deltagande i cirkelsagmng
eller annan därmed jämförlig träförädling.

Jordbruks- och husdjurslära. Jordbrukets allmänna grunder. Kortare
specialundervisning i växtodlingslära, redskapslära samt husdjurs- och
mjölkhushållningslära.

Betesvård. Anläggning och vård av betesmarker. Hägnader.

Bgggnadslära. Byggnadsmaterialier. Inredning av lantbruksbyggnader.
Underhåll av byggnader. Enklare förslag till ekonomibyggnader.

Skogsekonomi. Prisbildningslära. Skogsbrukets produktionsmedel och
organisation. Drifts- och arbetsledning. Skogsbrukets räntabilitet. Drittskalkyler.
Skogsbrukets kreditförhållanden. Kollektivavtal. Skogsägare- och
skogsarbetareföreningar samt andra föreningar inom skogsbruket. Det allmännas
åtgärder för skogsbrukets befrämjande. „ ..

Lantbruksekonomi. Samma undervisningsplan som i föregående amne,
tillämpad på jordbruket. Där så lämpligen kan ske anordnas gemensam undervisning
i vissa delar av de båda ämnena. Under alla förhållanden mäste
lärarna i skogsekonomi och lantbruksekonomi samråda för undvikande av

dubbelläsning. , . , ....... ....

Bokföring. Övningar i dubbel bokföring. Kassa- och virkesbokformg for
skogsbruk. Upprättande av bokslut för mindre skogs- och jordbruksegendom.

Försäljningsteknik (offerering, fakturering m. m.). ,

Rättslära, översikt av de delar av civilrätten, som särskilt beröra skogsoch
jordbruket och deras praktiska tillämpning såsom vattenrätt, vagar,
hägnad, jakt och fiske, jorddelning, arbetarskydd, arbetstid och olycksfall i
arbete, härbärgesinspektion, arrendelagstiftning, köp av fast egendom, åverkan
m. m. Kommunalkunskap och skattelagstiftning. Särskild vikt bor laggas
vid upprättandet av handlingar, såsom köpe- och arrendekontrakt, skattedeklarationer,
övningar i arrendeuppskattningar samt syneförrättnmgar.

Jakt- och fiskevård. Föreläsningar och demonstrationer över åtgärder tor
jakt- och fiskevård.

152

Yttranden
över P. M.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Undervisningen torde böra omfatta föreläsningar eller lektioner, vilka i de
ämnen, där en något så när fyllig undervisning meddelats i av eleverna tidigare
genomgångna läroanstalter, i största möjliga utsträckning utbvtas mot
övningar och demonstrationer. Dylik praktisk träning bör under alla förhållanden
fylla den övervägande delen av arbetsprogrammet. Eleverna böra
uppmuntras till självstudier, som äro avsedda att rymmas inom arbetsplanen,
och lärarna ägna särskild uppmärksamhet åt studieledning av eleverna,
innefattande i undervisningen inlagda kontrollerande förhör. Diskussioner
anordnas lämpligen i skogliga spörsmål.

Den för exkursioner anvisade tiden utnyttjas delvis för resor till förädlingsverk,
skogs- och jordbruk, m. m.

Ledningen av kursen bör handhavas av en föreståndare, tillika revirförvaltare.
Därjämte anställes en biträdande lärare och assistent samt en lantbrukslärare
ävensom speciallärare i botanik och zoologi samt vägbyggnadslära.
Lämpliga konsulenter anlitas för föredrag samt demonstrationer i jaktoch
fiskevård.

De årliga kostnaderna för kursen beräknas av utredningsmännen till 31,800
kronor jämte engångskostnad för utarbetande av läroböcker eller kompendier.
Härtill komma kostnader för iordningställande av byggnader, anskaffning
av inventarier m. m.

Den nuvarande, mera provisoriskt anordnade fortsättningsskolan
vid Kloten avses att nedläggas i detta sammanhang. Det är emellertid angeläget
att understryka, att skogsbrukskursen ej är avsedd att ersätta fortsättningsskolan,
vilken syftar till utbildning av mera kvalificerade arbetsförmän
inom skogsbruket. Fortsättningsskolans indragning är närmast beroende
av att behovet av förmän med den utbildning fortsättningsskolan lämnar
synes vara mindre framträdande.

I över P. M. avgivna yttranden har i huvudsak framkommit följande.

Domänstyrelsen har beträffande fortsättningsskolan anfört: Utrednings männen

uttala, att behovet av förmän inom skogsbruket med den utbildning,
som meddelas vid fortsättningsskolan, synes vara mindre framträdande.
Å andra sidan framhäva de behovet för förvaltningen av mindre
egendomar av sådan utbildning, som skogsbrukskursen avser meddela. Styrelsen,
som väl finner fog föreligga för utredningsmännens uppfattning i sistangivna
hänseende, anser emellertid, att nämnda fortsättningsskola tillgodosett
intressen och alltjämt fyller uppgifter, som ej må underskattas. Styrelsen
har emellertid förutsatt, att ändringar i undervisningsordningen m. m.
vid denna skola skulle vidtagas.

I fråga örn skogsbrukskursen anser styrelsen, att organisationen kommer
att medföra svårigheter av undervisningsteknisk art. Vidare kommer föreståndarens
uppgift att bli i hög grad krävande, då den förenas med revirf
ör val tansy ssHa, varmed styrelsen emellertid ej vill hava sagt, att ej ett försök
i förevarande hänseende skulle kunna göras. Beträffande inträdesfordringarna
bör kravet på skogspraktik för elever från lantmannaskola kunna sättas
till blott ett år, och böra även elever från icke skogsbetonad lantmannaskola
beredas tillträde till kursen.

Sammanfattningsvis anser styrelsen, att en skoglig undervisningslinje, förlöpande
i ett läge mellan skogshögskolans och skogsskolornas, även för framtiden
lärer vara av behovet påkallad. Så vitt styrelsen kan finna, kunna de
önskemål i utbildningshänseende, som legat till grund för förslaget om skogsbrukskursens
inrättande, i väsentlig grad bliva tillgodosedda, därest undervisningsplanen
vid fortsättningsskolan, i samband med dess förflyttning till

Kungl. Maj-.ts proposition nr 136.

153

Skinnskatteberg, ändras i sådan riktning, att den lämnar från skogsskole^
examinerade lärjungar utbildning i jordbruks- och husdjurslära till sådan
omfattning, att de må bliva skickade att åtaga sig mindre förvaltningsuppdrag,
avseende — givetvis — i första hand skogsbruk, men ock, ehuru till
mindre utsträckning, lantbruk. För lantbruksundervisningen bör därvid
speciallärare anlitas. I den mån, å andra sidan, personer med föregående lantbruksutbildning
önska förvärva mera ingående kunskaper uti skogsbruket,
bör emellertid tillfälle härtill kunna för dem, efter förutgången skoglig praktik
under ett år, stå öppen vid denna skola, förslagsvis vartannat eller vart
tredje år. Under sådana läroår bör dock någon jämkning i undervisningsplanen,
med hänsyn till lärjungarnas förutbildning, kunna vidtagas.

Skolöverstyrelsen har beträffande ordnandet av den lägre skogsundervisningen
helt allmänt uttalat, att undervisningens uppdelning på kolarskolor,
skogsskolor, skogsbrukskurser och specialkurser synes från undervisningssynpunkt
synnerligen lämplig. Överstyrelsen har därjämte anfört vissa
synpunkter på frågan örn administrationen av ifrågavarande undervisning,
vilka återgivas i det följande under avdelning B VI.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att utbildningstiden vid skogsskolorna förefaller
väl kort och ifrågasatt, huruvida skolorna icke böra, i likhet med lantbruksskolorna,
göras tvååriga, därvid även undervisning i jordbruks- och husdjurslära
bör intagas i undervisningsplanen.

Beträffande skogsbrukskursen har styrelsen ansett den gemensamma undervisningen
för elever med så olika föregående utbildning vara ur pedagogisk
synpunkt felaktig, varför styrelsen ej kunnat tillstyrka skogsbrukskursen
i den form, som föreslagits i P. M. En förbättrad skoglig undervisning
för dem, som genomgått lägre lantbruksskolor, anser styrelsen dock av behovet
påkallad, och för de lägre skolorna torde denna fråga bli föremål tor
övervägande. För dem, som utexaminerats från driftsledarkursen, kan tänkas
en skoglig fortbildningskurs, förlagd till lämpliga skogsegendomar.

Centralrådet för skogsvdrdsstyrelsernas förbund har beträffande den föreslagna
reformeringen av skogsundervisningen överhuvud taget uttalat, att de
framlagda förslagen äro av stort värde och ägnade att avsevärt förbättra
den nuvarande utbildningen. I fråga om skogsbrukskursen har centralrådet
framhållit följande. Centralrådet finner behovet av en dylik kurs icke till fullo
ådagalagt. Centralrådet kan förty icke tillstyrka förslagets genomförande i nu
framlagt skick. Centralrådet har tidigare givit uttryck ät den åsikten, att
trots den mångfald av olika arbetsuppgifter, vårt lands skogsmän hava att
handlägga, för svenskt skogsbruk endast erfordras tjänstemän av två utbildningsgrader,
nämligen jägmästare-förvaltare och skogvaktare-bevakare.
Genom att personer med skogsskoleutbildning genomgå skogsbrukskursen
skulle en förvaltarekategori uppstå, sorn intar en mellanställning i förhållande
till sagda utbildningsgrader. Centralrådet kan icke finna, att detta är påkallat
utan vidhåller sin i denna fråga tidigare uttalade uppfattning. Av
samma anledning får centralrådet bestämt tillstyrka den av utredningsmännen
föreslagna indragningen av fortsättningsskolan vid Kloten.

Det synes ej heller som örn skogsbrukskursen i regel vore lämplig utbildningslorm
för ägare eller förvaltare av mindre egendomar, hemman och
hemmansdelar. För dessa personers vidkommande erfordras i främsta rummet
skoglig undervisning på bred front, fördelad på ett stort antal utbildningsanstalter
oell meddelad till minsta möjliga kostnad och tidsutdräkt för
eleven. För dylika jordbrukare står för närvarande skoglig utbildning åtminstone
i någon män lill buds vid lantbruks- och lantmannaskolor samt
vid av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurser. Med undantag för vissa lant -

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

mannaskolor, som arbeta efter en mera skogsbetonad undervisningsplan, äro
de kurser i skogshushållning, vilka meddelas vid omförmälda, för utbildning
av jordbrukare avsedda skolor, emellertid ytterst kortfattade och otillfredsställande.
Centralrådet är likväl av den meningen, att förevarande skogliga
utbildningsbehov, förutom genom skogsvårdsstyrelsernas kursverksamhet,
bör tillgodoses av jordbruksskolorna i fråga. Centralrådet förutsätter
härvid, att skogsundervisningen vid dessa skolor, då traktens skogliga förhållanden
giva anledning därtill, tillmätes betydligt större utrymme än vad nu
i regel är fallet, önskvärdheten av att skogsbrukets krav i detta hänseende
vinna beaktande måste kraftigt understrykas.

Däremot talar åtskilligt för att en kurs av skogsbrukskursens karaktär har
ett ändamål att fylla i fråga örn beredande av utbildningsmöjligheter åt
ägare eller förvaltare av gods och andra större eller medelstora jordbruksegendomar,
vilkas skogar ej äro av den storlek, att de kunna ställas under
självständig förvaltning. För personer av denna kategori torde ej ens en utvidgad
skogsundervisning vid lantbruks- eller lantmannaskolor alltid vara
tillfyllest. På privat initiativ hava vid några tillfällen kortare kurser av
det slag, varom nu är fråga, med goda resultat blivit anordnade på en sydsvensk
skogsegendom, Rödjenäs i Jönköpings län. Kursernas mål har varit
att inom mycket begränsad tidrymd och i största utsträckning med praktiska
övningar och demonstrationer lämna undervisning rörande de viktigaste
grunderna för skogens ekonomiska utnyttjande och vård. Om denna undervisningsform
kan mera fast infogas i organisationen för den skogliga utbildningen
i vårt land, har centralrådet för sin del intet att erinra häremot.

Lärarrådet vid skogshögskolan har ansett, att formen ettårig skogsskola
bör bibehållas i huvudsaklig överensstämmelse med den organisationsform,
som efter lång vunnen erfarenhet och successiva förbättringar redan föreligger,
och som för övrigt otvivelaktigt visat sig väl fylla de utbildningsanspråk,
som kunna ställas på förmän i allmänhet inom svenskt skogsbruk.

Med anledning av förslaget om inrättande av skogsbrukskurs har lärarrådet
uttalat följande. Lärarrådet är för sin del övertygat om såväl att en
påbyggnad på skogsskolorna är önskvärd som ock att genom det allmännas
försorg böra beredas större möjligheter än som nu står till buds för ägare
och brukare av de nära 50 procent av landets skogsareal, vilka äro kombinerade
med jordbruk, till inhämtande av kunskaper örn den rationella vården
av den betydande produktionsform, som skogsbruket representerar. Angående
detta första behov behöver lärarrådet nu endast hänvisa till sin tidigare
motivering för bibehållande av den nuvarande fortsättningsskolan, alldenstund
dessa motiv även kunna anses gälla den del av den föreslagna skogsbrukskursen,
som avser fortsatt utbildning av skogliga fackmän. Att kursen
även skulle bliva jordbruksbetonad är enligt lärarrådets mening att betrakta
som en förbättring, då även inom storskogsbruket jordbruket å vissa håll i betydande
utsträckning ingår i förvaltningstjänsten. Då lärarrådet tidigare motiverat
utökad kurs även för vissa länsskogvaktartjänster, vilkas innehavare
i stor utsträckning gentemot den jordbrukande befolkningen står i mera rådgivande
ställning, håller lärarrådet före, att samarbetet mellan en hemmansägare
och en i jordbruksfrågor orienterad länsskogvaktare i många fall bör
kunna underlättas t. ex. vid lösandet av sådana frågor, som beröra ett rationellt
ordnande av betesfrågan samt uttagande av husbehovsvirke m. m.

Vad åter angår frågan örn förbättrad och utökad skogsbruksutbildning åt
jordbrukare med större skogsmarker anser lärarrådet detta behov väl styrkt
dels av det förhållandet, att utbildning i viss utsträckning förekommit på
privat initiativ, men dels ock av de förfrågningar, som rätt ofta ingå till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

155

skogshögskolan, speciellt från blivande ägare av kombinerat skogs- och jordbruk,
angående möjligheten att på ej alltför lång tid inhämta nödiga kunskaper
på skogsbrukets område. Denna omständighet har ju också beaktats vid
uppgörande av högskolans nuvarande stadgar på så sätt, att högskolan kan
mottaga s. k. extra elever, som efter eget val kunna följa den ordinarie
undervisningen. Vidare har högskolans styrelse velat beakta samma fråga
genom förslaget att dylika elever i mån av utrymme även skulle få mottagas
vid den förberedande kursen.

Det kan emellertid ingalunda påstås, att dessa redan befintliga, respektive
av styrelsen föreslagna vägar äro ägnade att på tillfredsställande sätt lösa
utbildningsfrågan på skogsbrukets område för flertalet ägare av större egna
skogar, ty därtill är högskolans undervisning alltför fackbetonad samt alltför
utsträckt till tiden, varför en direkt för detta klientel anordnad skogsbrukskurs
måste anses som en långt rationellare lösning.

Örn lärarrådet sålunda i princip vill förorda inrättandet av skogsöda
jordbrukskurser, ställer sig dock lärarrådet tveksamt inför den organisationsform,
som i P. M. skisserats. Framför allt gäller denna tveksamhet
det undervisningstekniskt lämpliga i att samundervisa personer med så
skilda förkunskaper som skogsskole- och lantmannaskoleunderbyggnad.

Uppenbarligen ha även utredningsmännen känt stark tveksamhet i samma
hänseende, varför de föreslå, att samundervisningen först skulle taga sin
början efter några månader, under vilken första tid separat undervisning
borde meddelas skogsmännen på jordbruksområdet, medan de jordbruksutbildade
under samma tid skulle undervisas i skogsbrukets mera elementära
grenar. För samundervisningens möjliggörande föreslås dessutom, att de
jordbruksutbildade under minst två (i vissa fall minst ett) år skulle hava
praktiserat i skogsbruk.

Även om det ej kan anses otänkbart, att det på detta sätt förberedda och
utvalda elevmaterialet kan erhålla nödig homogenitet, hyser lärarrådet dock
av flera skäl starka betänkligheter mot en sådan anordnings lämplighet.
Lärarrådet vill därför ifrågasätta, om det ej vore lämpligare, att denna
skogsbrukskurs åtminstone försöksvis anordnades så, att vid samma skola med
enahanda lärarpersonal alternerande antoges ena året skogsskoleutbildade
elever och ett annat år elever med lantbruksutbildning. De förra eleverna borde
bibringas dels en fördjupad teoretisk utbildning i de rent skogliga ämnena,
främst kanske beträffande själva skogsskötseln, dels ock en mera ekonomibetonad
lantbruksundervisning samt därjämte undervisning i sådan förvaltningslära
m. m., som kunde vara lämplig för kombinerade skogs- och jordbruksegendomar.
För den senare kategorien däremot borde undervisningens
huvudvikt läggas på de mera skogsteknologiskt betonade delarna av skogshushållningen
— skogsprodukternas tillgodogörande och försäljning •— medan
åter undervisningen i skogsvårdsdetaljer huvudsakligen borde koncentreras
på praktiska övningar. Undervisningen i förvaltningskunskap m. m.
borde däremot bli enahanda för de båda kategorierna.

Som motiv för en sådan anordning vill lärarrådet bland annat framhålla,
att det från utbildningssynpunkt visserligen kan vara ett önskemål, att de
Jantbruksutbildade eleverna lia viss skogspraktik före inträdet vid skogsbrukskursen,
men det synes lärarrådet mindre lämpligt att direkt stipulera sådan
av ett par års längd som villkor för inträde, lin dylik bestämmelse skulle
nämligen otvivelaktigt på ett mindre önskligt sätt begränsa utnyttjandet av
kursen i fråga. Det förefaller nämligen otänkbart, att personer, som flera
år arbetat vid jordbruk och därefter genomgått lantbruksskola eller annan
dylik utbildning, skulle släppa kontakten med sitt yrke för att under ett

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 13G.

pär år ägna sig åt skogsarbete i och för vinnande av inträde vid en skogsbrukskurs.
Om däremot skogsundervisningen vid kursen för denna kategori
av elever lägges så, att den praktiska och teoretiska undervisningen ständigt
gå hand i hand, torde utan längre förpraktik under en ettårig utbildningstid
kunna erhållas resultat av stort värde. Huvudvikten beträffande
skogsundervisningen för denna kategori av elever bör nämligen läggas vid
de skogsteknologiska delarna av ämnet, alldenstund en skogsägare numera
i alla delar av landet kan påräkna råd och biträde från skogsvårdsstyrelse
beträffande mera skogsvårdsbetonade frågor men däremot icke i frågor
rörande avverkningens utförande, aptering, försäljning, inmätning, m. m.,
där lian måste lita till egna kunskaper för erhållande av ett gott ekonomiskt
resultat.

Till slut vill lärarrådet även framkasta en tanke på, att vid den planerade
skolan försöksvis anordna skogsbrukskurser av kortare längd än ett år, alldenstund
det för många jordbrukare kan ställa sig omöjligt med allt för
lång frånvaro från sin egendom. I mån av tillopp till kursen skulle t. ex.
två kurser av ungefär 5 å 6 månaders längd under samma år kunna komma
i fråga.

Styrelsen för skogshögskolan har uttalat, att en utvidgning av tiden för
undervisningen vid skogsskolorna av flera skäl icke bör ifrågasättas. Vidare
har styrelsen framhållit, att det utbildningsbehov utredningsmännen velat
tillgodose med skogsbrukskursen är viktigt och förtjänt av beaktande. Styrelsen
erinrar, att även styrelsen i sitt betänkande beaktat detsamma, bland
annat genom förslag om antagande av tillfälliga elever vid skogshögskolans
förberedande kurs samt anför vidare: Den föreslagna samundervisningen vid
en gemensam kurs av lantbruks- och skogsskolebildade är vansklig. Ett
närmare övervägande, vilket torde vara nödvändigt, leder sannolikt till kursens
uppdelning på två linjer. För de skogsskolebildade kan behovet av
fortsatt utbildning fyllas vid fortsättningsskolan, möjligen utökad med undervisning
i jordbruks- och husdjurslära samt betesvård. För den andra kategorien,
som huvudsakligen skulle komma från mera skogsbetonade lantmannaskolor,
synas två vägar stå öppna. Antingen skulle man öka skogsämnena
vid dessa skolor och utsträcka denna undervisning till flera sådana
skolor. På det sättet skulle man nå ett vida större antal än med den föreslagna
kursen, till vilken frekvensen med skäl måste antagas bliva ringa, icke
minst av den anledningen, att för inträde fordras två års skogspraktik. Denna
tid torde lämpligen böra nedsättas till ett år. Eller ock måste man inrätta
en särskild kurs för de lantbruksutbildade, vilken naturligtvis kan förläggas
till samma plats som den andra kursen och låta denna kurs komma
till stånd vissa år, t. ex. vart tredje år, då givetvis den andra s. k. skogsbetonade
kursen skulle inställas.

Det av styrelsen förut omnämnda och i dess betänkande av december 1934
gjorda förslaget beträffande skogsutbildning för ägare och förvaltare av
jordbruk måste då förfalla och har ju för övrigt endast varit avsett att ifrågakomma
för ett mycket begränsat antal.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har anfört, att den delar de sakkunnigas
uppfattning, att det föreligger ett behov av ökade möjligheter till skogsutbildning
för blivande egna jordbrukare och lantbruksbefäl, vilka ofta komma i
kontakt med skogstekniska och skogsekonomiska frågor, rörande vilka de
sakna tillräcklig kännedom för att rätt kunna bedöma och avgöra dem. Likaså
skulle en grundläggande orientering i jordbruksdriftens detaljer för blivande
skogvaktare vara av värde för deras framtida verksamhet.

Den här föreslagna skogsbrukskursen är emellertid enligt styrelsens mening

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

157

icke den rätta vägen för uppnående av dessa mål. Det kan icke vara riktigt
och möjligt att i en gemensam kurs sammanföra elever med så olikartad
förutbildning, som här ifrågasatts. Av de lantbruksbildade skulle krävas två
respektive ett års skogspraktik för elever från lantmannaskola respektive
driftsledarkursen vid Alnarp samt därjämte åtnjuten undervisning i skogshushållning
under sammanlagt minst 200 timmar, vilken senare fordran för
närvarande endast kan uppfyllas av elever från två skogsbetonade lantmannaskolor
i Norrland. Dessa krav på skoglig förutbildning göra det föga antagligt,
att lantbruksutbildade män skulle söka sig till den föreslagna skogsbrukskursen,
men även om så skulle vara fallet, torde det bli stora svårigheter
att ordna gemensam undervisning för dessa och för de enbart skogsutbildade
män, som från skogsskolorna skulle vilja genomgå kursen. Huruvida skäl
föreligga för att anordna kursen enbart för den senare kategorien elever
torde ligga utanför styrelsens uppgift att bedöma, men den synes då böra
utformas såsom en fortsättningskurs för skogsskolorna. För att meddela
blivande jordbrukare ökade insikter i skogsfrågor torde kurserna i dessa
ämnen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna böra ökas och kompletteras
med praktiska demonstrationer.

Sveriges skogsägareförbund har funnit utredningsmännens förslag till organisation
av de lägre skogsskolorna och undervisningen där ändamålsenligt
och har intet att erinra däremot. Jämväl förslaget om indragning av
fortsättningsskolan har förbundet biträtt. Denna skola är enligt förbundet
icke av behovet påkallad för det enskilda skogsbrukets vidkommande.

I fråga örn skogsbrukskursen har förbundet gjort följande uttalande. Förbundet
finner de av de sakkunniga anförda skälen för inrättandet av denna
kurs bärande samt får därför försöksvis tillstyrka deras förslag även i denna
del. Emellertid vill förbundet därvid erinra örn, att kompetensen i förvaltningstjänst
bos de från denna kurs idexaminerade ej får överskattas. Då
avsikten med skogshögskolans enhetskurs nu säges vara att ernå en effektiv
skogsförvaltarutbildning, hade det otvivelaktigt varit riktigast, om skogsbrukskursen
angivits utbilda personer, avsedda för inspektorstjänst vid gods
och smärre egendomar, ävensom ägare av mindre skogsbruk. Det bör dessutom
framhållas, att denna utbildningsform ej är avsedd för det medelstora
och större skogsbruket, vilket alltjämt kommer att behöva och kräva högre
sakkunskap.

Svenska trävaruexportföreningen har anfört följande. Man synes nied skäl
kunna antaga, att förslaget beträffande utbildningen vid skogsskola, trots
att utbildningstiden fortfarande satts till blott ett år, skall medföra ett avsevärt
förbättrat resultat, särskilt genom kraven på skärpt förutbildning, ökad
icke minst genom den utvidgade kolarskolan, och genom ett förbättrat undervisningsresultat.
Då, enligt vad de sakkunniga uppgivit, studietidens ytterligare
förlängning skulle medföra stora organisatoriska svårigheter, torde vara
klokt att avvakta verkningarna av de nu föreslagna reformerna för att sedermera,
örn det skulle visa sig att inför de ständigt ökade kraven på skogliga
insikter hos kronojägare och skogvaktare m. fl. utbildningen vid de lägre
skogsskolorna blir otillräcklig, må tagas i övervägande den ytterligare förlängning
och förbättring av undervisningen, som kan finnas nödvändig. Föreningen
vill alltså för sin del förorda de för förslagets genomförande uppdragna
grundlinjerna rörande skogsskolekursen.

Vad beträffar skogsbrukskursen finner föreningen kursens dubbla uppgift
innebära en svaghet, varigenom utbildningen och kompetensen torde
bli lidande för båda grupperna av elever. För skoglig utbildning av enskilda
jord- och skogsbrukare, vilkas egendomar icke kunna antagas bliva anslutna

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lill större enheter, där förvaltningen kan uppdragas åt högre utbildad arbetskraft,
synes en skogsbrukskurs kunna bliva till gagn, men härvid kan ifrågasättas,
huruvida icke en sådan kurs bör utformas såsom en överbyggnad på
någon lantbruks- eller lantmannaskola eller kanske några sådana skolor.
Om det emellertid befinnes, att bästa lösningen för en skogsbrukskurs Milden
av de sakkunniga anvisade, vill det synas föreningen, att en sådan kurs,
öppen endast för jordbruksutbildade, kan vara ägnad att fylla ett icke ringa
behov. Det säger sig självt, att en sålunda lagd kurs bör hava till syfte att
bibringa och sprida skogliga kunskaper inom jordbrukskretsar, samt att öka
intresset för skogens vård. Så lagd torde den icke behöva förutsätta någon
större skoglig förpraktik.

Svenska forstmcistarförbundet har uttalat, att genom förslaget örn omläggning
av skogsskolornas organisation möjliggöres en betydelsefull förbättring
av skogsundervisningen på folkskolans grund, samt anför vidare: Från flera
håll har tidigare framförts tanken på en till 2 eller 11/2 år förlängd skogsskola.
En tvåårig skogsskola — måhända onödigt lång — skulle nog bli
alltför ekonomiskt betungande för sitt klientel; upprättandet av en l1/2-årig
skola erbjuder åter stora organisatoriska svårigheter. Förbundet finner därför
de skäl vägande, som ha bestämt utredningsmännen att nu stanna inför
en fortfarande ettårig, på andra sätt förbättrad skogvaktarutbildning.

Fortsättningsskolan är enligt forstmästarförbundet obehövlig, varför dess
indragning av förbundet tillstårkes. Vad angår skogsbrukskursen finner förbundet
dess sammanförande av elever med helt olika yrkesinriktning olämpligt.
Den av utredningsmännen eftersträvade stärkta skogsutbildningen för
jordbrukare torde säkrare och enklare kunna nås inom den nuvarande skogsöda
jordbruksundervisningens ram. Mera effektivt skulle t. ex. bli, att en
jordbrukare efter lantbruks- eller lantmannaskola genomgick en vanlig skogsskola.
För flertalet jordbrukare kan nödigt stärkande av skogsutbildningen
troligen enklast erhållas genom vidgat utrymme för de skogliga ämnena å
jordbruksskolornas undervisningsschema. Denna sista möjlighet har framhållits
av utredningsmännen.

Huvudmålet för den påtänkta skogsbrukskursen är emellertid utbildning av
förvaltare av mindre skogsbruk, förvaltare, som även kunna leda arbetet vid
de med skogsbruken ofta förenade jordbruken. Utredningsmännen uttala
om dessa förvaltare, att de problem, som kunna möta dem i deras verksamhet,
»ofta äro av sådan art, att endast den, som äger den allmänna överblick
över förvaltningens olika delar, som den högre utbildningen avser att skänka,
kan komma till rätta med dem». Enligt forstmästarförbundets åsikt kan
det icke karakteriseras som annat än farlig optimism att tro, att detta viktiga
ändamål skulle kunna uppnås med den föreslagna splittrade, ettåriga skogsbrukskursen.
En kurs av dylik utformning anser sig förbundet icke kunna
tillstyrka.

Svenska skogsmästarförbundet har anfört: Det svenska skogsbruket är enligt
förbundets mening bäst betjänt av en ettårig skogsskola med en därpå
byggd frivillig fortsättningskurs. I fråga om sistnämnda kurs skulle den av
utredningsmännen föreslagna skogsbrukskursen i vissa fall bereda sämre
möjligheter till skoglig vidareutbildning än den nuvarande fortsättningsskolan.
Även om denna författningsenligt är avsedd att utbilda förmän, torde
densamma efter erforderliga kompletteringar av undervisningsplanen väl
kunna tillgodose de syften, utredningsmännen avse att ernå. Den föreslagna
undervisningen i lantbruk vinnes bäst genom att de skogsmän, som ha behov
av ökade insikter därom, besöka en lantmanna- eller lantbruksskola. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

159

föreslagna splittringen av undervisningen vid den enda skogliga fortbildningsanstalten
är mycket betänklig. Den föreslagna skogsbrukskursen ger icke
de skogsskoleutbildade skogsmännen samma möjligheter till fackmässig vidareutbildning,
som för närvarande står lantbrukets män lill buds. Paritet
härutinnan bör finnas och torde lättast ernås genom att fortsättningsskolan
bibehålies och dess undervisningsplan omarbetas i syfte att göra de utexaminerade
eleverna skickade att sköta jämväl de befattningar, skogsbrukskursen
avser att fylla.

Därest skogsbrukskursen skulle komma till stånd, anser förbundet att inträde
bör medgivas personer, som antingen genomgått skogsskola eller driftsledarkursen
vid Alnarp. Sökande med sistnämnda förutbildning synas lämpligen
böra ha två års skogspraktik, kvalificerad på samma sätt som inträdespraktik
för skogsskola. Personer, som genomgått lantmanna- eller liknande
lantbruksskola och önska genomgå kurs för att skaffa sig skogliga insikter
för skötseln av egen skog, böra givas tillfälle att i mån av utrymme bevista
den föreslagna kursen såsom extra elever utan rättighet att undergå tentamen
eller erhålla betyg.

Sveriges kronojägareförbund har — under yrkande att den lägre skogsundervisningen
borde grundligt reformeras genom inrättande av tvååriga
skogsskolor för elever med folkskolebildning samt indragning av fortsättningsskolan
—• bland annat uttalat, att kronojägarna vore otillräckligt utbildade
samt att vid all annan verksamhet användning av dåligt utbildad arbetskraft
ansåges vara oekonomisk. Vidare har förbundet anfört följande.

Skogsskolorna äro sannolikt de enda utbildningsanstalter, sorn, i stort sett,
ännu stå på samma nivå som vid sekelskiftet. När man jämför vad som
under de sista 30 åren förbättrats i fråga om den högre skogsundervisningen,
kan man med allt skäl undra, örn det är avsett att skogsförmännens kategori
så småningom skall uppgå i skogsarbetarnas och arbetsledningen utövas av
enbart högskolebildade tjänstemän. Vi tro dock, att väl utbildade förmän
fortfarande ha en uppgift att fylla i ett ekonomiskt välskött skogsbruk och
anse därför, att staten bör draga försorg om, att förmännens utbildningsnivå
hålles i höjd med tidens krav. Skogsförmännen böra få en utbildning, som
gör dem skickade att bibehålla sin ställning och fylla sin uppgift även i nutida
skogsbruk.

Förbundet avstyrker förslaget örn inrättande av skogsbrukskurs. Därest
den nuvarande fortsättningsskolan nedlägges, därför att den icke har någon
uppgift att fylla, torde enahanda förhållande även komma att bli skogsbrukskursens
öde. Skillnaden mellan en lantbruksbetonad skogsbruksskola och
en skogsbetonad lantbruksskola eller lantmannaskola torde bli rätt svår att
för allmänheten definiera. Med nu rådande tendens att steg för steg förbättra
skogsundervisningen vid lantbruks- och lantmannaskolor föreligger ej
behov av någon skoltyp av föreslagen art. Den kombinerade skogs- och jordbruksförvaltaren
torde därtill vara en ganska enstaka företeelse än så länge.

Svenska skogvakt ar förbundet har — ehuru förbundet funnit utredningsmännens
i det följande återgivna förslag örn arbets- oell besoldning vid skogsskolorna
äga vissa förtjänster framför den nuvarande ordningen — emellertid
förklarat, att förbundet icke kunde i alla delar finna det tillfredsställande.
Förbundet anför bär jämte:

Förslagets stereotypa klassificering av skogvaktartjänsten till endast förmanskap
är föråldrad och läcker på långt när ej de krav, som numera allmänt
ställas på en skogvaktartjänst. Det är ett grundfel att sätta likhetstecken
mellan arbetsförman och skogvaktare. Den senare är såväl i privat
skogsbruk som inom skogsvårdsstyrelscrna endast till en del arbetsför -

160

Kungl. Majda proposition nr 136.

man, men handhar desto oftare sysslor av annan och åtskilligt mera krävande
natur. Skogvaktaren har inom sitt verksamhetsområde oftast de egentliga
arbetsförmännen under sig såsom ledare för gallrings-, planterings-,
röjning-, apterings-, tumnings- och övriga drivningsarbeten o. s. v., medan
han själv utövar tillsynen över angivna arbeten och är sysselsatt med andra,
förr till de förvaltande hörande sysslor. Samma synpunkter gälla länsskogvaktare,
som likaledes lia förmän av olika slag under sig, ehuru de
också själva deltaga i dylika arbeten i viss utsträckning. Av de skogsskoleutbildade
synes det vara kronojägarna, som, enligt dem gällande instruktion,
ha sin självständiga verksamhet inom svenskt skogsbruk starkast beskuren,
ehuru tendens i annan riktning under senare tid även inom statens
skogsbruk kunnat spåras. Enligt förslaget till den lägre skogsundervisningens
omorganisation anses den nuvarande undervisningen vid skogsskolorna, »såvitt
av den allmänna bedömningen av deras verksamhet framgår», tjäna sitt
ändamål »med i stort sett mycket gott resultat». Detta kan vara sant, så länge
skogvaktarnas uppgifter begränsas till förmanskap i överensstämmelse med
förslagets mening. Emellertid kan i detta sammanhang påpekas det förhållandet,
att ett ämne som arbetsledning saknats, ehuru skolans uppgift varit
att utbilda endast »arbetsförman».

Örn nu, trots endast ettårig skogsskoleutbildning, det stora flertalet skogvaktare
visat sig gå i land med avsevärt större arbetsuppgifter än vad skogsskolan
avsett, är detta icke enbart den nuvarande utbildningens förtjänst.
Utom det, att flera eller färre år i regel få offras för vinnande
av stadga och fördjupning av vad skogsskolan delgivit, står den
skogsskolebildade mången gång inför uppgifter i sin tjänsteutövning,
då han är ytterst oviss örn hur han skall handla. Det är vid sådana
tillfällen, sorn den ansvarskännande tjänsteinnehavaren intensivast känner,
att den utbildning skogsskolan lämnat är i hög grad otillräcklig. Att sedan
kritiken på ort och ställe av en verkställd åtgärd måhända icke av den
inspekterande förvaltaren blir alltför svår, beror oftast på de skogliga problemens
i många fall omdebatterade och komplicerade natur. Kvar står
emellertid det faktum, att »låt-gå»-systemet i större eller mindre utsträckning
måste få komma till användning, så länge den lägre skogsundervisningen
icke medger bättre tillgodoseende av det kunnande, skogvaktarens
tjänsteutövning kräver, än förslaget ger.

Förbundet anser, att kostnaderna för eleverna för en tvåårig skola skulle,
därest kolarskolan inlägges i kursen, knappast överstiga kostnaden för den
av utredningsmännen föreslagna reformerade ettåriga skolan med den av
dem förutsatta förutbildningen, samt att det kan befaras, att realskolekompetens
bleve nödvändig, därest skogsskoleaspirant skall mäkta följa med
och nöjaktigt smälta den lärdom, som enligt förslaget skulle inrymmas i en
ettårig kurs. Den svenska skogsvården tillgodoses ej på ett tillfredsställande
sätt genom utredningsmännens förslag om skogsskolornas organisation. Den
tvååriga skogsskolan utgör ett oeftergivligt villkor för de lägre skogsstjänstemännens
tidsenliga utbildning.

Sedan förslag örn skogsbrukskursens förläggning till Skinnskattebergs
herrgård i \ ästmanland framförts av utredningsmännen, har jag uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att i samråd med domänstyrelsen och utredningsmännen
utarbeta förslag till erforderliga byggnadsarbeten vid förläggning av
skogsbrukskursen till nämnda herrgård, vilken tillhör ett av staten år 1934
inköpt komplex av fastigheter och lyder under domänverkets förvaltning.

Byggnadsstyrelsen har med anledning härav den 16 januari 1936 avgivit

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

161

begärt förslag, innefattande ritningar med tillhörande kostnadsberäkning
över erforderliga byggnadsarbeten vid herrgårdens huvudbyggnad, som avsetts
att inrymma skolans lokaler. Därav framgår bland annat, att kostnaden
för byggnadens iordningställande för ifrågavarande ändamål beräknas
uppgå till 80,000 kronor.

Kostnaderna i övrigt för anordnande av skogsbrukskursen vid Skinnskattebergs
herrgård framgår av en av domänstyrelsen den 18 januari 1936 avlåten
skrivelse, varav följande inhämtas. Anordnande av bostäder åt lärarna
samt iståndsättande av park och trädgård beräknas medföra en kostnad av

23,000 kronor. Styrelsen anför, att det nyinköpta jordbruket befinner sig i
dåligt skick vad beträffar såväl jordens, ekonomibyggnadernas och arbetarbostädernas
beskaffenhet som levande och döda inventarier. Styrelsen förklarar
sig ha haft för avsikt att föranstalta örn styckning och försäljning av
den åkerjord, som nu föreslås att behållas för demonstrationsändamål. På
grund härav anser styrelsen, att statens domäners fond bör erhålla ersättning
för de utgifter, som uppkomma vid jordbrukets bibehållande i kronans
ägo. Ersättningen beräknas sålunda:

anskaffning av inventarier samt iståndsättning av åkerjord
m. m......................................... kronor 49,400,

varav 10,900 kronor i engångskostnad och 38,500 kronor
fördelade på 7 år,

iståndsättande av för jordbruket erforderliga ekonomibyggnader
och arbetarbostäder .......................... » 53,800.

Härtill kommer ersättning för driftsförlust, som beräknas uppstå under
en 7-årig övergångstid och enligt domänstyrelsens mening bör, beräknad efter
vederbörligt bokslut, ersättas domänfonden i efterskott.

I samband därmed har styrelsen framhållit, att, därest en fortsättningskurs
alltjämt skulle kvarbli vid Kloten, väsentliga kostnader uppkomma för
iståndsättning av dåvarande byggnader för bostäder åt elever och lärarpersonal.

Utredningsmännen ha beräknat kostnaderna för möbler, övriga inventarier
m. m. för skolans behov till 10,000 kronor, därvid fortsättningsskolans
samlingar och i viss omfattning även dess övriga inventarier antagits kunna
överflyttas till skogsbrukskursen.

De totala kostnaderna för skogsbrukskursens anordnande, utöver det årliga
medelsbehovet, skulle sålunda vid kursens förläggning till Skinnskatteberg
uppgå till (80,000 + 23,000 + 49,400 + 53,800 + 10,000=) 216,200
kronor jämte eventuell ersättning till domänfonden för driftsförlust vid jordbruket.

Den lägre skogsundervisningens ändamål har varit att utbilda arbetsledare Departement
och forman for skogsbruket, därvid man genom anordnande av en särskild chefen''
fortsättningsskola även inriktat sig på att i viss utsträckning utbilda skogsmän
av högre kvalificerad förmanstyp. Undervisningens framtida uppgifter
skola enligt de intresserades samstämmiga uppfattning fortfarande i
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

främsta rummet innefatta utbildning av skogliga förmän vid en skogsskolelinje.
Delade meningar lia däremot kommit till synes i frågan, huruvida
den lägre skogsundervisningens uppgifter skola sträcka sig längre. Domänstyrelsen,
skogshögskolans lärarråd och styrelse m. fl. lia ansett, att även
den nuvarande fortbildningen för de skogsskolebildade bär beaktansvärda
uppgifter att fylla. Utredningsmännen lia pekat på ett hittills obeaktat behov
av förvaltare inom det mindre skogsbruket, som enligt deras mening
delvis borde tillgodoses genom vidare utbildning av skogvaktare, och åtskilliga
av dem, som yttrat sig i frågan, lia anslutit sig till denna ståndpunkt.
I andra yttranden åter har gjorts gällande, att skogsbrukets behov av tjänstemän
inskränker sig till två utbildningsgrader, nämligen dels vid högskola
utbildade förvaltare och dels vid skogsskola utbildade förmän, varvid man
utgått från att den förra kategorien skulle vara tillräcklig för att tillgodose
alla inom skogsbruket föreliggande behov av förvaltare. Såsom motiv härför
har bland annat anförts, att skogar i olika ägares hand och av skilda
storleksordningar kräva samma vård och förvaltning. Kvalifikationerna hos
ledarna av driften och förmännen vid olika typer av skogar skulle därför
vara enahanda, så långt de betingas av den skogliga fackbildningen. Man
räknar då även med att de vid skogshögskolan utbildade förvaltarna och de
skogsskolebildade skogvaktarna under en förberedande verksamhet tjänstgöra
i ställning, underordnad de befattningar respektive utbildningslinjer
rekrytera, varigenom de erhålla inblick i och erfarenhet av de särskilda förhållanden,
som prägla vars och ens framtida arbetsfält. Av utredningen örn
den högre skogsundervisningen torde även ha framgått, att, ehuru de, som
utexamineras från skogshögskolan, gå till tjänstgöring av mycket växlande
beskaffenhet, någon särskild utbildning för de olika anställningarna icke
lämpligen kan ske, utan måste de för varje slag av arbete nödvändiga kvalifikationerna
förvärvas under den praktiska verksamheten. Enligt denna
meningsriktning, som bland annat företrätts av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, skulle den lägre skogsundervisningens verksamhet sålunda
inskränkas till en enhetlig skogsskoleutbildning.

I ett avseende torde meningsutbytet örn den lägre skogsundervisningen ha
givit klart besked. En särskild utbildningslinje för mera krävande förmansbefattningar,
d. v. s. med det ändamål, som den nuvarande fortsättningsskolan
enligt gällande stadga skall tjäna, är icke av behovet påkallad. De, som
icke desto mindre önska fortsättningsskolans bibehållande, synas anse, att
skolan skall lämna en allmän skoglig utbildning, som innebär en fördjupning
av skogsskolans kurs, huvudsakligen för rekrytering av vissa andra
befattningar, som kunna kräva högre kompetens än skogsskolan lämnar,
exempelvis skogsbiträde vid statens skogsförsöksanstalt, skogsrättare vid
skogsskola, biträde vid enskild skogsförvaltning — i den mån dylika befattningar
lämpligen besättas med särskilt utbildad personal — vissa länsskog>
aktar tjänster m. fl. Sedan utredningsmännen i detta sammanhang ansett sig
kunna konstatera, att ett behov av lägre utbildad, skoglig arbetskraft förefinnes
för omhändertagande av förvaltningsbestyr vid mindre skogsegendo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

163

mar, ha förespråkarna för fortsättningsskolans bibehållande allmänt förordat
sådan omläggning av undervisningen vid skolan, att denna lämpligen
skulle kunna tillgodose även detta behov.

Vad som i frågan från skilda håll anförts har icke övertygat mig örn att
en särskild utbildningslinje är erforderlig för de mera obestämda syften, vilka
angivits som motiv för fortsättningsskolans bestånd. Då vidare den nuvarande
fortsättningsskolan synes vara ur demonstrationssynpunkt mindre lämpligt
belägen och disponera över så bristfälliga lokaler, att enligt uppgift av domänstyrelsen
väsentliga kostnader skulle uppkomma för skolbyggnad och
bostäder, även om den nuvarande förläggningsorten skulle bibehållas, anser
jag att skolan i detta sammanhang bör indragas.

Den fråga, som väckts av utredningsmännen med förslaget om inrättande
av skogsbrukskurs, är av komplicerad natur. Jag har redan förut erinrat
om att, ehuru behovet av den avsedda fortbildningen för skogvaktare vitsordats
från olika håll, några av dem som yttrat sig i frågan ej ansett detta
behov tillfullo ådagalagt. Däremot torde fullständig enighet råda därom,
att en skoglig fortbildningskurs bör anordnas för sådana innehavare eller
förvaltare av jordbruksegendomar med mindre skogsbruk, vilka förut erhållit
lantbruksutbildning. Den föreslagna, gemensamma utbildningen av
de två skilda grupperna av elever bar emellertid på sina håll väckt betänksamhet.
Med anledning härav vill jag framhålla, att svårigheterna i detta
avseende enligt min mening väsentligt överdrivits. Man synes även lia förbisett,
att, då fråga är örn gemensam utbildning vid en avslutande fortbildningskurs
av mera mogna personer, som samtliga genomgått en grundläggande,
praktisk fackutbildning, det gemensamma, fria studiearbetet av män
ur skilda, men varandra närliggande yrken kan ge ett rikare utbyte än eljest.
Denna synpunkt kan i varje fall icke vara utan betydelse, då det gäller
en utbildningskurs, som bland annat avser att skänka jordbrukare en
skoglig-förvaltningsteknisk utbildning och skogsmän — förutom samma
förvaltningstekniska utbildning -— en viss insikt i jordbruksekonomiska frågor.

Emellertid står frågan om en skoglig förvaltningskurs för jordbrukare
i nära samband med ordnandet av den skogliga undervisningen vid våra
lägre lantbruksundervisningsanstalter. Det är känt, att denna undervisning
mångenstädes, särskilt vid vissa skolor i större skogsbygder, är av alltför
ringa omfattning, vilket också i föreliggande utredning från många båll understrukits.
Sedan flera år har frågan örn den lägre lantbruksundervisningens
omorganisation stått på dagordningen. Jag bar för avsikt alt inom den närmaste
tiden föranstalta örn vidare utredning härutinnan, därvid den skogliga
undervisningen vid ifrågavarande skolor givetvis också bör bliva föremål
för övervägande. Det finnes anledning antaga, alt undervisningen i
skogshushållning vid nämnda skolor därvid skall bliva tillgodosedd på ett
betydligt mera effektivt sätt än vad för närvarande är fallet. Jag finner under
sådana omständigheter lämpligt, att resultatet av en dylik reformering
av den skogliga utbildningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

avvaktas, innan man för jordbruksförvaltarnas del definitivt tar ställning
till frågan om en sådan ytterligare skoglig-förvaltningsteknisk utbildning,
som av utredningsmännen föreslagits. Kanske skall man då kunna bättre
överblicka även lämpligheten av att meddela en del skogvaktare någon förvaltningsteknisk
skolning — eventuellt i förening med viss jordbruksteknisk
utbildning — genom anordnande av skogsbrukskurs eller annan kortare
fortbildningskurs för skogvaktare, som genomgått skogsskola och därjämte
förskaffat sig jordbrukstekniska kunskaper, t. ex. vid lantmannaskola. Denna
fråga, som väckts först under utredningen inom departementet och vars
nu föreslagna lösning kräver högst avsevärda kostnader, synes i varje fall
icke vara mogen för omedelbart avgörande. Jag kan därför för närvarande
ej föreslå åtgärder i nu angivet syfte.

Av angivna skäl vill jag förorda, att den lägre skogsundervisningen tillsvidare
koncentreras till en utbildningslinje för skogvaktare, nämligen skogsskolorna.

Det i P. M. framlagda förslaget beträffande organisationen av skogsskolorna
innebär, på sätt av det följande torde komma att framgå, väsentliga
förbättringar av utbildningen i olika hänseenden, en omständighet, som i sin
mån bidrager till att minska behovet av fortsatt utbildning för dem, som utexaminerats
från skolorna. Från några håll, bland annat från sammanslutningarna
av kronojägare samt skogvaktare i enskild tjänst, ha framförts
önskemål om ytterligare förbättring av undervisningen, som skulle möjliggöras
genom utsträckning av lärotiden till två år. Som motiv härför har
anförts, att den nuvarande utbildningen skulle vara otillräcklig för den tjänst,
som numera ankommer på skogvaktarna. De organ, som företräda skogsvårdsstyrelserna
och skogsägarna, synas emellertid anse, att de kvalifikationer
den nu föreslagna utbildningen kan lämna äro tillfyllest för de uppgifter,
som anförtros ifrågavarande befattningshavare, varom erfarenheterna om
skogspersonalens tjänstgöring torde hava lämnat besked. För egen del vill
jag framhålla, att en tvåårig utbildningstid, som skulle öka statens kostnader
för skogsskolornas verksamhet med närmare 100,000 kronor årligen, även
för eleverna otvivelaktigt måste medföra avsevärt högre utbildningskostnader
än den i P. M. föreslagna utbildningen. En sådan fördyring bör icke utan
starka skäl genomföras. Det förefaller ej osannolikt, att, därest den tvååriga
utbildningstiden infördes, de skogsskolebildade kunde komma att inom
det enskilda skogsbruket delvis ersättas av arbetskraft med lägre eller
ingen skoglig utbildning, en utveckling, som ur det svenska skogsbrukets synpunkt
vore olycklig. Jag finner därför övertygande skäl tala för genomförande
tillsvidare av det i P. M. framlagda förslaget om en förbättrad utbildning
inom ramen för en ettårig skolkurs. Skulle den framtida utvecklingen
av skogsbruket och dess organisationsformer komma att ställa sådana krav
på de befattningshavare, som rekryteras från skogsskolorna, att icke heller
den nu föreslagna, förbättrade utbildningen kan meddela erforderlig kompetens,
torde frågan om förlängning av utbildningstiden vid skogsskolorna åter
böra upptagas till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

165

lil. Behovet av lägre utbildade skogsmän och elevantalet vid

skogsskolorna.

Av den redogörelse för de lägre skogsskolorna, som lämnats i betänkandet
angående omorganisation av den högre skogsundervisningen framgår bland
annat, att antalet dylika skolor under senare delen av 1800-talet utgjorde
4 för att i samband med skogsvårdens snabba utveckling under 1900-talets
första decennier ökas till 8 och därefter åter nedgå till 4. Antalet utexaminerade
utgjorde omkring sekelskiftet cirka 70 och steg under åren 1915—

1924 till omkring 130. För närvarande utgör elevantalet vid de fyra i verksamhet
varande skolorna omkring 70. I fråga örn elevfrekvensens variationer
under de senaste åren hänvisas till den tablå, som införts i det föregående
under avdelningen B I. Vid den enskilda skogsskolan vid Gammelkroppa
utexamineras årligen omkring 20 elever.

Med ledning av de visserligen mycket bristfälliga uppgifter om aktivt ^ep^j^nts''
tjänstgörande skogvaktare och kronojägare, som äro tillgängliga, samt erfarenheterna
av arbetsmarknadens förmåga att upptaga personal med dylik
utbildning, kan ersättningsbehovet på längre sikt för ifrågavarande tjänstemän
mycket grovt anges till 100. Jag har icke ansett lämpligt att nu söka
åstadkomma någon närmare utredning angående det antal skogvaktare, som
årligen bör tillföras arbetsmarknaden. På grund av svårigheten att för
nämnda förmansgrupp beräkna det långfristiga behovet av fast anställda
tjänstemän samt de talrika anställningar av skogliga förmän, som äro av
mera tillfällig natur men icke desto mindre motsvara ett permanent behov
av skogsskolebildad arbetskraft, kan en dylik utredning knappast lämna
några säkra resultat. För prövningen av frågan örn undervisningsform och
utbildningens allmänna planläggning torde det för övrigt i nu ifrågavarande
avseende vara tillfyllest att konstatera, att skogsbrukets behov av skogsskolebildad
personal är av den storleksordning och den art, att utbildningen
måste ske vid flera skolor, förlagda till skilda delar av landet.

Enligt gällande ordning regleras tillströmningen till skogvaktarbanan
genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen om inrättande eller indragning
av skogsskolor samt genom årliga beslut av Kungl. Majit om elevantalet
vid skolorna. Reglering av antalet skolor har skett senast år 1934, då en
av de fem dåvarande skolorna på förslag av domänstyrelsen indragits (r.
skr. nr 265).

I analogi med det av mig förordade förfarandet för bestämning av antal
studerande vid skogshögskolan torde Kungl. Majit böra överlämna åt domänstyrelsen
att bestämma årsantagningen av elever till varje skola inom
ett av Kungl. Majit för en femårsperiod fastställt antal. Bestämningen av
elevantalet synes lämpligen kunna ske i samband med inträdesprövningarna.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

IV. Skogsskolornas organisation.

1. Allmänna synpunkter.

I P. M. framhålles, att skogsskolan bör, med hänsyn till de praktiska färdigheter,
skolan är avsedd att ge, och den direkta tillämpning av bibringade
teoretiska kunskaper den skall lämna, genom intim kontakt vara förbunden
med en skogsförvaltning. I detta avseende anse. utredningsmännen den nuvarande
anordningen med skogsskola och mindre revir inom domänverket
under gemensam ledning synnerligen lämplig, då därigenom beredes tillfälle
ej blott till demonstrationer och praktiska övningar utan jämväl till elevernas
deltagande i revirförvaltningens aktuella arbeten.

Undervisningen bedrives, anföres vidare i P. M., vid de skilda skolorna
icke efter ett enhetligt schema. Domänstyrelsen har ansett olämpligt att
binda lärarna genom föreskrifter om undervisningens planläggning i detalj,
vilka på grund av de olikartade förhållanden, under vilka skolorna arbeta,
kunnat få ogynnsamma verkningar. Föreståndarna äga därför frihet att
med iakttagande av utav domänstyrelsen utfärdade bestämmelser om varje
lärares undervisningsskyldighet, de särskilda ämnenas omfattning samt den
för varje ämnes teoretiska och praktiska behandling anslagna tiden, ordna
undervisningen på sätt de finna ändamålsenligt. I stort sett är emellertid
undervisningen vid skolorna ordnad efter följande schema.

Den första tiden ägnas i huvudsak åt de grundläggande ämnena svenska
språket och matematik samt något eller några av övriga förberedande ämnen,
såsom botanik, marklära samt skogs- och fältmätning. Av fackämnena påbörjas
skogsteknologien tidigt, huvudsakligen genom lektioner och praktiska
övningar i kolning, vilka avslutas under hösten. Tyngdpunkten av undervisningen
i huvudämnena är givetvis förlagd till våren. Teoretisk och praktisk
undervisning fortgå så långt som möjligt parallellt under hela lärotiden
i det dubbla syftet att snabbt inöva tillämpningen av meddelade kunskaper
och bereda omväxling i det för eleverna ovana läsarbetet. Under kolningen
på hösten, en del av vinterns avverkningssäsong samt sommaren ägnas tiden
huvudsakligen åt praktiskt arbete och övningar. Praktik i de egentliga grovarbetena
utövas under mycket kort tid för varje slag av arbete.

I anslutning till det nu sagda anföres i P. M. ytterligare:

Av vad förut nämnts synes framgå, att drivande och dugliga lärare ha
stora möjligheter att inom den givna, allmänna ramen för undervisningen
vinna mycket goda resultat. Hur detaljerade föreskrifter örn undervisningen,
som därutöver än lämnas, torde utbildningsresultatet likväl ytterst komma an
på lärarnas förmåga att organisera undervisningen, att meddela kunskaper
och att intressera eleverna för arbetsuppgifterna. Med detta sätt att se kommer
uppgiften att pröva skogsskolornas verksamhet att begränsas till utredning
om ändamålsenligheten av de föreskrifter, som nu reglera verksamhetens
allmänna planläggning.

I den mån särskilda önskemål rörande undervisningen kommit till uttryck
av dem, som påyrkat utvidgning av läroplanen, synas dessa avse förbättrad
och större träning i skogsvårdsåtgärder, särskilt stämplingsarbeten samt vissa
tekniska skogsarbeten. Det torde också vara en höjning av de utexami -

167

Kungl. Mcij.ts proposition nr 136-

ncrades kvalifikationer just i dessa avseenden, som skulle komma deras framtida
arbetsfält bäst tillgodo, vare sig deras verksamhet blir torlagd till en
skogsförvaltning eller en skogsvårdsstyrelse.

Utredningsmännen lia i överensstämmelse med angivna ståndpunkt vid
prövningen av organisationen särskilt undersökt möjligheterna att genom förbättring
av förutsättningarna för verksamheten bereda utrymme for fördjupade
studier och bättre träning i nämnda ämnen. Fyra vägar att nå detta
syfte ha av dem ägnats särskild uppmärksamhet, nämligen förbättrad kontroll
av förkunskaper, förbättrad praktik, rationalisering av undervisningen
genom anlitande i viss utsträckning av ämneslärare samt anskaffande i okad
omfattning av läroböcker och kompendier. Därjämte ha utredningsmännen
ansett att möjligheterna att begränsa undervisningen i svenska språket och
matematik borde undersökas. Vad därom i P. M. anförts finnes återgivet
under nästföljande avdelning samt under avdelningen B IV: 4.

I yttrande över P. M. har Sveriges kronojägareförbund beträffande den
allmänna planläggningen av undervisningen vid skogsskolorna i huvudsak
anfört:

De sakkunniga äro uppenbarligen felorienterade, då de uttaia, att
de särskilda önskemål rörande undervisningen, som kommit till uttryck,
synas avse förbättrad och större träning i skogsvårdsåtgarder,o särskilt stamplingsarbeten
och vissa tekniska skogsarbeten. Detta framsta an tydligare,
då de till undersökning upptaga frågan om framkomliga vägar tor begränsning
av den hittills anslagna tiden för undervisning i svenska språket
och matematik. Bland de lägre skogsmännen är den meningen dock
allmän, att den anslagna tiden för svenska språket och matematik ar otillräcklig
och bör utökas till minst dubbla antalet timmar. Till detta kommer,
att undervisningen i dessa ämnen också är undermålig och till en del handhaves
av lärare, som icke äro sina ämnen mäktiga. Med all aktning tor
betydelsen av god och ökad undervisning i stämpling och skogstekmska arbeten
förefaller det oss, att de sakkunniga, örn de varit i någon man
hörda för skogsförmännens önskningar, hellre bort förorda åtgärder, som
ledde till större enhetlighet i denna undervisning vid de olika skogsskolorna.

Skogsskolornas anknytning lill skolrevir finner jag vara en lämplig anord- Dep^,^enti
ning, som alltjämt bör bibehållas.

Jag ansluter mig till de allmänna synpunkter rörande undervisningen vid
skogsskolorna, som anförts av utredningsmännen. Visserligen torde förmågan
att behandla svenska språket i många fall bliva av ej ringa betydelse
i de skogsskolebildades framtida tjänstgöring, men den tid, som för närvarande
är anslagen till ämnet, synes vara lulu tillräcklig, och jag hai icke
något att erinra mot en viss beskärning av densamma, därest det undervisningsresultat,
som för närvarande vinnes, skulle kunna ernås på kortare tid
genom anlitande av ämneslärare. Jag vill till jämförelse meddela, att undervisningen
i ämnena svenska språket och matematik, som vid skogsskolorna
nu omfattar respektive 90 och 140 timmar, vid den ettåriga kursen vid lantbruksskolan
vid Alnarp omfattar respektive 40 och 56 timmar samt vid den
tvååriga kursen vid samma skola respektive 100 timmar jämte 16 timmai

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

för välskrivning — och 136 timmar. Ifrågavarande undervisning är sålunda
vid skogsskolorna av ungefärligen samma omfattning som vid den tvååriga
lantbruksskolan. Härvid är emellertid att märka, att vad skogsskolorna angar
inträdesfordringarna beträffande teoretiska förkunskaper ansetts kunna
sättas något högre än den allmänna standard, som gäller för de tvååriga lantbruksskolorna
utan att inträdet nämnvärt försvåras för mera försigkomna
ynglingar ur skogsarbetarnas led.

Den förevarande reformeringen av skogsskolorna synes sålunda i
främsta rummet böra taga sikte på förbättring av elevernas fackkunskaper,
en synpunkt, som icke återfinnes i kronojägareförbundets yttrande men med
styrka framförts av skogvaktarförbundet i dess under en föregående avdelning
(B II) återgivna yttrande. Med anledning av kronojägareförbundets
anmärkning om bristande enhetlighet i de skilda skolornas fackundervisning
vill jag framhålla, att saväl den skogsbiologiska som den skogstekniska utbildningen
i viss mån måste vara lokalbetonad vid skolorna. Vidare må
nämnas, att jag i det följande ämnar förorda till genomförande ett av utredningsmännen
framlagt förslag, att inspektionen av skolorna skall centraliseras
till domänstyrelsen.

2. Förkunskaper, övriga inträdesfordringar samt
inträdesprövning.

Inom ^d behandlingen i P. M. av de teoretiska förkunskaper, som böra krävas
aV de inträdessökande till skogsskola, framhålles till en början, att skogsVlp.
ai^ skolornas undervisning i de förberedande ämnena svenska språket, matematik,
botanik och zoologi bygger direkt på den 6-åriga folkskolan enligt
någon av formerna A och B (undervisningsplanen för rikets folkskolor den
31 oktober 1919). För inträde vid skogsskola fordras därför intyg av examinerad
folkskollärare, att sökande efter företagen prövning vid tiden för
ansökningens ingivande äger det mått av kunskaper, som erfordras för
erhållande av avgångsbetyg från sådan skola med minst vitsordet med beröm
godkänd i rättskrivning och räkning eller ock betyg örn avlagd realexamen.
Vidare erinras i P. M., att undervisningen vid skogsskolorna i ämnena svenska
språket och matematik upptager ej mindre än 32 procent (13 procent + 19
procent) av hela lärokursens sammanlagda timantal på lärorummet (lektioner
och övningar) och i vart och ett av dessa ämnen större timantal än i
något annat vid skolorna företrätt ämne, varvid dock är att märka, att undervisningen
i matematik delvis innefattar en begynnande fackutbildning genom
övning i lösande av på skogsbruket tillämpade uppgifter (yrkesproblem).
Det har under sådana förhållanden synts utredningsmännen angeläget att
undersöka framkomliga vägar för begränsning av undervisningen i nämnda
läroämnen. Därom anföres i P. M. följande.

Det ligger närmast till hands att höja kompetensfordringarna för inträde i
de grundläggande ämnena, t. ex. genom att såsom inträdesfordran föreskriva
företeende av betyg från kurs vid folkhögskola eller möjligen lantmannaskola.
Man löper dock därigenom risken att försvåra inträdet för de ekono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

109

miskt sämst ställda inträdessökandena av arbetarlyp, vilka ofta utgöra det
bästa materialet för arbetsförmän i skogsbruket. I detta sammanhang erinras
om det av 1934 års folkskolesakkunniga utarbetade och numera för riksdagen
framlagda förslaget örn införande av 7-årig skolplikt, som emellertid ej kan
medföra verkningar för skogsskolornas del förrän tidigast åren 1942 eller
1943.

Vidare är det känt att ynglingar, som vid 13 års ålder avsluta sin skolgång
— bortsett från de två kortare kurserna i fortsättningsskolan — i allmänhet
glömma en stor del av de kunskaper de inhämtat i skolan, innan de uppnå
20-årsåldern. Den förut omnämnda prövningen inför examinerad folkskollärare
vid tiden för ansökningens ingivande är avsedd att giva säkerhet för
att de sökande på lämpligt sätt återhämtat förlorade kunskaper och i erforderlig
utsträckning förbättrat dem.

Sedan utredningsmännen konstaterat, att det nämnda sättet att kontrollera
de sökandes kunskaper i svenska språket och matematik ej fungerat
tillfredsställande, lia de föreslagit, alt i dess ställe skall anordnas en frivillig
förprövning av de sökandes kunskaper i nämnda ämnen, till vilken jag i
det följande återkommer, samt en skärpt intrådesprövning till skogsskolan.
Beträffande inträdesprövningen anföres vidare sammanfattningsvis följande.

Sistnämnda prövning bör göras mera omfattande och sträcka sig över 3 å
4 dagar, varigenom även vinnes fördelen av en säkrare bedömning av elevernas
färdigheter och handlag. Följande plan torde lämpligen kunna tillämpas
för prövningen:

Svenska språket: skriftprov efter föresägning, uppsatsskrivning samt muntligt
förhör i språklära.

Matematik: provräkning samt muntligt förhör.

Geografi och naturkunnighet: muntligt förhör.

Praktiska prov.

Skriftprov och provräkning böra för vinnande av viss enhetlighet vid skolorna
bestämmas av domänstyrelsen. Övriga prov i svenska språket, matematik
samt geografi och naturkunnighet utföras, därest så finnes lämpligt,
med biträde av examinerad folkskollärare. För godkännande bör fordras,
att sökande vid prövningen ådagalagt kunskaper i de tre prövningsämnena,
som motsvara avgångsbetyg från folkskolans sjätte klass med minst vitsordet
med beröm godkänd.

Genom de praktiska proven, som anordnas av facklärarna, beredas lärarna
tillfälle att kontrollera i vad mån de sökande kunnat tillgodogöra sig förpraktiken.
Dessa böra få visa sina färdigheter att hantera yxa, såg och andra
redskap. Deras blick för skog och virke prövas genom föreläggande av
enklare gallringsuppgifter eller andra prov, vilkas lösande bero av mognad
och omdöme mera än av teoretiska kunskaper. Proven, som lämpligen
omfatta 1 å 2 dagar, torde kunna ge en utmärkt ledning, när det gäller att
avgöra, vilka av de vid inträdesprövning godkända inträdessökande, som i
första rummet böra antagas till utbildning.

I fråga om förpraktik lia utredningsmännen erinrat örn att för närvarande
är stadgat, att sökande skall hava under minst två år nied goda vitsord
som arbetare deltagit i samt förvärvat god kunskap örn och färdighet i de
vanligast förekommande skogsarbetena samt vidare framhållit följande.

Den för praktiken stadgade minimitiden torde få anses tillräcklig under
förutsättning, alt den utnyttjas lill förvärvande av färdighet i alla vanligare

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skogsarbeten, såsom stämpling, avverkning, kolning, dikning och helst även
flottning. Veterligen är de sökandes praktik emellertid icke alltid så allsidig
som önskvärt vore. Inträde har likväl ofta icke vägrats av denna anledning,
om vederbörande i övrigt väl fyllt inträdesfordringarna. Enär emellertid
de svenska skogsskolorna — i motsats till de 2-åriga finska skolorna —
icke kunna disponera någon mera avsevärd tid för utförande av det egentliga
grovarbetet i skogen och färdighet i dessa stycken är ett oeftergivligt
villkor för en god arbetsförman, synes det erforderligt att uppställa vissa
minimikrav beträffande deltagande som arbetare i vart och ett av de viktigaste
arbetena, kompletterade med bestämmelse, att intyg örn sådant deltagande
skall vara vitsordat av skogligt utbildad fackman. Den minsta praktiktiden
för varje slag av arbete torde lämpligen böra utgöra: för stämpling
2 månader, för huggning och tillredning av olika virkessortiment 4 månader,
för utdrivning av virke 1 månad, för aptcring 1 månad samt för dikning eller
vägbyggnadsarbete 1 månad.

Det synes ur flera synpunkter önskvärt, att de inträdessökandes förpraktik
ordnas på sådant sätt, att man har anledning påräkna sakkunnig kontroll
och ledning av arbetet. I särskild promemoria rörande omorganisation
av den högre skogsundervisningen bar en dylik anordning föreslagits beträffande
de inträdessökande till skogshögskolan. Det möter emellertid väsentligt
större svårigheter att tillämpa denna anordning för skogsskolornas del.
Bland de många skäl, som tala mot ett försök i sådan riktning, må nämnas
det stora antalet sökande, ökade kostnader för dessa samt svårigheter, som
möta på grund av konkurrens om arbetet vid förvaltning, som mottager
praktikanter i större antal. Domänstyrelsen synes emellertid böra tillhandahålla
ett gemensamt betygsformulär samt direkt eller genom skolorna sprida
detta till dem, som ämna söka inträde vid skogsskola. Det kan möjligen
så småningom visa sig lämpligt att införa fordran på intyg enligt sådant
formulär för den stadgade minimitiden av 9 månader för deltagande i särskilda
arbeten.

Kolningsarbetet intager vid skogsskolan en särställning såtillvida, att det
icke kan inläras utan att eleverna beredas tillfälla att själva handhava och
utan avbrott följa arbetet under en längre tid. Kolningsundervisningen är
därför mycket tidskrävande — omkring en månad viel varje kurs ägnas
i huvudsak åt kolning — och verkar därjämte förryckande på det övriga
arbetet. Det skulle medföra ett väsentligt förbättrat utrymme för något
eller några andra ämnen, örn det egentliga kolningsarbetet kunde helt
överflyttas från skolhusen till praktiktiden. Omläggningen kan utan svårighet
på ett effektivt sätt genomföras genom att bland inträdesfordringarna
införes fordran på avgångsbetyg från kolarskola.

Kolarskolor inrättas för närvarande årligen dels vid Gammelkroppa i
Värmland med understöd av vissa landsting och hushållningssällskap samt
jernkontoret, dels i män av behov vid Bispgårdens skogsskola i Jämtland
med understöd av riksstatsanslag samt av jernkontoret. Kurserna, som från
början voro avsedda att meddela arbetare färdighet i kolning men sedan
många år huvudsakligen utnyttjas av dem, som förbereda sin utbildning till
skogvaktare, börja vanligen 15 augusti eller 1 september och pågå omkring
7 veckor. Undervisningen är kostnadsfri. Den sammanlagda kostnaden
för genomgående av kolarskola har under senare år utgjort 80—100 kronor
(mat, böcker m. m.) jämte kostnad för resor till och från skolan samt för
kläder. Stipendier utdelas till samtliga elever med från 25 till 80 kronor vid
Gammelkroppa, beroende på av respektive landsting och hushållningssällskap
för ändamålet anslagna medel, och 30 kronor vid Bispgården.

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Åtskilliga av de till skogsskolorna inträdessökande lia redan nu genomgått
kolarskola. Även om kolningen för närvarande ej har samma betydelse
för skogsbruket som tidigare, torde den del av praktiktiden, som tillbringas
vid kolarskola, vara mycket viii använd, ej endast därför att de blivande
arbetsförmännen där erhålla en bättre insikt i kolningsarbetet än vad
skogsskolorna kunna ge, utan även med hänsyn till de vissa skogsarbeten
utmärkande, primitiva förhållanden, under vilka kolningsarbetet bedrives,
och den bedömning av elevernas lämplighet för skogsarbete, som där kommer
till stånd. Eleverna bo nämligen i kolkojorna och deltaga i alla med
kolning sammanhängande arbeten, såsom iordningställande av bottnar, inresning
av veden, kolning, rivning och dämning, ävensom uppförande av
kojor. I regel bilda två elever ett lag, som ombesörjer kolningen av en mila.
Dessutom sysselsättas eleverna med gallrings- och huggningsarbeten och erhålla
därvid kortfattad undervisning i grunderna för beståndsvårdande huggningar.
De avgångsbetyg, som eleverna erhålla vid kursens slut, kunna säkerligen
tjäna till ledning vid bedömning av de inträdessökande vid skogsskolorna
bättre än de flesta andra praktikbetyg.

Inom södra Sveriges skogsbruk, där träkol har ingen eller ringa avsättning,
är kolningen ofta ett okänt begrepp. Emellertid kan en kurs vid kolarskola
i mellersta Sverige ge en skogspraktikant från dessa delar av landet
en vidare blick på skogliga förhållanden och därmed bättre förutsättningar
för att tillgodogöra sig undervisningen vid skogsskola. På grund
av denna omständighet och de särskilda förhållanden, som förut berörts,
torde den praktik, som utbildningen vid kolarskola ger, vara till gagn även
för de elever, som i sitt framtida arbete aldrig komma att syssla med kolning,
och för verksamheten vid den skogsskola, där sådana elever vidareutbildas.
Från jernkontorets sida är kolarskolas införande som obligatorisk
förpraktik till skogsskola ett gammalt önskemål.

Av den lämnade skildringen av kolarskolornas verksamhet torde framgå,
att skolorna i sin nuvarande gestaltning äro väl lämpade som förpraktik
till skogsskola. Med några mindre jämkningar av kolarskolans arbetsplan
skulle den emellertid kunna bliva av ännu större betydelse för skogsskoleutbildningen.
Det synes sålunda önskvärt, att huggningsarbeten, som här
bedrivas under ständig instruktion och kontroll, kunde försiggå i större omfattning
och att eleverna i samband därmed bereddes en något fylligare
orientering och övning i gallring och andra beståndsvårdsarbeten. Vidare
bör det tillfälle kolarskolan erbjuder att på ett tidigt stadium av utbildningen
nå de blivande skogvaktarna utnyttjas för att göra klart för dem, vilka
kunskaper i de grundläggande, allmänna ämnena, som fordras för inträde
vid skogsskola, och därigenom uppmuntra dem att genom självstudier i dessa
ämnen fylla eventuella brister. I detta syfte böra vid .skolan inläggas några
frivilliga övningar i svenska språket och matematik. Lärarna kunna med
ledning av dessa prov, som givetvis icke betygsättas och ej heller på annat
sätt påverka avgångsbetyget från kolarskolan, lämna eleverna råd och anvisningar
i vad mån och på vad sätt de böra förkovra sina kunskaper i de
teoretiska ämnena. I samband med nu föreslagna ändringar i kolarskolans
läroplan synes lärotiden böra något förlängas till att omfatta en tid av 2
månader. För att den sålunda föreslagna, något utvidgade kolarskolan ej
skall bliva en betungande förpraktik till skogsskola synes ett något större
stipendiebelopp, förslagsvis 40 kronor, böra tilldelas samtliga elever, som
icke besitta sådana teoretiska förkunskaper, som fordras för inträde vid
skogshögskolan.

Därest den sålunda föreslagna anordningen skall kunna genomföras utan

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

T Uranien
över P. M.

att tillträdet till skogsskola nämnvärt försvåras, måste flera kolarskolor inrättas.
^ I särskild promemoria angående den högre skogsundervisningen
föreslås, att avgångsbetyg från kolarskola skall uppställas som villkor jämväl
för inträde till skogshögskolans förberedande kurs. Det antal praktikarde„r’
som årligen söka utbildning vid kolarskola, skulle därför komma att
uppgå till minst 100 stycken. Kolarskolornas sammanlagda kapacitet torde
därför böra utökas till omkring 125 elever per år med möjligheter till ytterligare,
tillfälliga utvidgningar.

I samband med den här föreslagna ändringen av inträdesfordringarna till
skogsskola bör den tid, som vid sådan skola ägnas åt ämnet kolning, starkt
beskäras. Undervisningen omlägges därvid till att i huvudsak omfatta endast
planläggning av kolningsarbeten.

Inträdessökandes ålder får enligt nu gällande bestämmelser ej understiga
20 eller överstiga 30 år. För de elever, som erhålla möjlighet att efter skogsskolan
fortsätta sin utbildning vid skogshögskolan på sätt föreslagits i promemoria
angående den högre skogsundervisningen, är det av stor vikt att
kunna påbörja utbildningen vid skogsskola så tidigt som möjligt, och en
sänkning av inträdesåldern med 2 år skulle med hänsyn härtill vara önskvärd.
Vid en ålder av 18 år torde en yngling, som tränats i skogsarbeten,
i regel vara kroppsligen fullt utvecklad. Däremot torde han mera sällan
äga den allmänna mognad, som erfordras för att kunna tillgodogöra sig undervisningen
på bästa sätt. Det torde därför ej vara rådligt att sänka inträdesåldern
mer än ett år eller till 19 år.

Emellertid äger enligt gällande värnpliktslag den, som icke avlagt studentexamen
eller förvärvat viss annan kompetens (årsklassen B), ej rätt att
inskrivas till värnpliktstjänstgöring vid tidigare ålder än 20 år. Därest inträdesåldern
till skogsskola sänkes, kan därför bestämmelsen örn företeende
av utdrag ur inskrivningsbok rörande värnpliktsförhållanden ej äga generell
giltighet. För den, som icke undergått inskrivning, torde sistnämnda
bestämmelse därför lämpligen böra ersättas med fordran på intyg från den
militärläkare, som utfärdat föreskrivet läkarbetyg, att sökanden med hänsyn
till sin kroppsutveckling och kroppskonstitution skulle vid inskrivningsförrättningen
lia förklarats vapenför och duglig till all krigstjänst.

Av yttrandena inhämtas i förevarande avseende följande.

Domänstyrelsen anför, att av de sökande, som rent formellt fyllt fordringarna
för antagning till skogsskolelärjunge, hade vid inträdesprövningarna
under åren 1928/1935 underkänts sjutton procent, varav syntes framgå, att
genom prövningarna, såsom dessa hittills anordnats, en rätt stor grupp sökande,
vilka synts mindre lämpliga för undervisning vid skogsskola, förvägrats
antagning. Det vore ej osannolikt, att den nu föreslagna, skärpta prövningen,
efter vars införande det i stadgan omförmälda intyget eller beviset
ej skulle bliva erforderligt, kunde komma att — till fördel för skogsskoleundervisningen
— egga de sökande till förvärvande av bättre teoretiska förkunskaper,
innan de anmälde sig såsom sökande. Den nu föreslagna utvidgade
inträdesprövningen komme givetvis att för de sökande medföra något
ökade kostnader. Styrelsen hade emellertid för sin del ej något att erinra
emot införandet av en dylik prövning i huvudsaklig anslutning till utredningsmännens
förslag. I samband härmed borde föreskrifterna örn intyg
beträffande vissa teoretiska förkunskaper avföras ur stadgan. Det torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

173

alltjämt böra ankomma å styrelsen att meddela närmare föreskrifter angående
prövningen. Styrelsen hade ej heller något att erinra mot förslaget
örn fördelning av praktiken på vissa slag av skogsarbeten m. m., vilket
borde lända undervisningen till godo. Genomförandet av förslaget krävde
mindre ändring av stadgan. I övrigt torde det alltjämt böra ankomma på
styrelsen att meddela erforderliga närmare föreskrifter om denna utbildning.

Vad angår undervisningen i kolning anför domänstyrelsen:

Frågan om inställande av den sedan gammalt bedrivna undervisningen i
kolning vid skogsskolorna har tidigare varit uppe. Redan år 1927 framfördes
till styrelsen önskemål härom från järnkontorets sida. Väl inseende
att genom en sådan anordning ökad tid för andra undervisningsämnen vid
skogsskolorna skulle stå att vinna har styrelsen dock ej ansett sig böra vidtaga
åtgärder för tillgodoseende av detta önskemål. Styrelsen har befarat,
att de strängare villkor för inträde vid skogsskola, som kravet på utbildning
vid kolarskola innebure för de inträdessökande, skalle föranleda en betydande
minskning av antalet sökande på grund av de kostnader, som härigenom
skulle uppkomma för den väsentliga del av dem, som haft sitt hemvist långt
från de områden -— Bergslagen och Jämtland — där kolarskolor varit inrättade.
Bortsett från den skogliga utbildning i övrigt, som må kunna förvärvas
vid en kolarskola. lärer betydelsen av sådana skolor numera, med hänsyn ej
blott till förbrukning av skogskol utan även till de huggningssätt, som tilllämpas,
vara avsevärt mindre än tidigare varit fallet. Av domänverkets kronojägare
tjänstgöra betydligt mera än halva antalet å skogar, där kolning
ej förekommer. Den stora grupp av från skogsskolorna examinerade lärjungar,
vilka såsom länsskogvaktare tjänstgöra hos skogsvårdsstyrelser, torde
ej heller hava direkt befattning med kolningsarbete. Enligt styrelsens
uppfattning kan det starkt ifrågasättas, huruvida ej utbildning vid kolarskola,
i stället för att föreskrivas såsom villkor för inträde vid skogsskola,
bör betraktas såsom en särskild angelägenhet för sådana från skogsskolorna
examinerade lärjungar, som hava för avsikt att vinna anställning å skogsförvaltning,
där kolning ingår bland förekommande arbeten. Med hänsyn
såväl härtill som till den omständigheten, att en obligatorisk utbildning i kolning
före inträde vid skogsskola skulle förorsaka ökade kostnader ej blott
för statsverket — genom tvånget att anordna flera kolarskolor inom skilda
delar av landet — utan även för de sökande själva, anser sig styrelsen, som
visserligen biträder förslaget om inställande, i huvudsak, av undervisningen
i kolning, ej kunna tillstyrka utredningsmännens förslag i detta hänseende.

Efter en närmare motivering av den nuvarande lägsta åldersgränsen för
inträde vid skogsskola har styrelsen slutligen uttalat, att styrelsen på grund
av de skäl, som förestavat utredningsmännens förslag om sänkning av den
nu föreskrivna minimiåldern, anser sig böra biträda detsamma.

Skolöverstyrelsen har särskilt fäst sig vid det föreslagna sättet alt råda
bot på bristerna i förkunskaper i svenska språket och matematik, brister, vilka
enligt överstyrelsens mening försvårade all yrkesundervisning, som av olika
skäl måste förläggas till en ålder, som med åtskilliga år skilde sig från den
ålder, vid vilken avgång skedde från den förberedande allmänna skolan, i
detta fall i regel folkskolan med dess påbyggnad fortsättningsskolan. Den
hittills vid skogsundervisningen följda praxis, att för inträde i skogsskola

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

skulle företes intyg om kunskaper och färdigheter i de nyss berörda ämnena,
motsvarande minst betyget med beröm godkänd vid avgångsexamen från
folkskolan, syntes överstyrelsen icke hava kunnat garantera önskad jämnhet
i fråga om elevmaterialet. Detta måste anses helt naturligt, då uppfattningen
om vad som borde krävas för nämnda betygsgrad säkerligen vore ytterst
vag. Det av de sakkunniga föreslagna tillvägagångssättet syntes då vara
mycket ändamålsenligare och mera lämpat efter skogsskoleaspiranternas allmänna
inställning.

Centralrådet för skogsvårdsstgrelsernas förbund har ansett, att utbildningen
vid den föreslagna, något utvidgade kolarkursen torde vara av sådan
allmän betydelse för skogsskoleundervisningen, att kursen borde krävas som
förutbildning. Vidare har centralrådet anfört följande.

För att elever, som erhålla möjlighet att efter skogsskolan fortsätta sin utbildning
vid skoghögskolan, må kunna påbörja utbildningen vid skogsskola
så tidigt som möjligt, hava utredningsmännen ifrågasatt en sänkning av inträdesåldern
till 19 år. Centralrådet finner detta förslag mindre lämpligt.
Skogsskolornas huvuduppgift är dock att utbilda skogvaktare, och skolornas
verksamhet bör i första hand tillrättaläggas med hänsyn härtill. Erfarenheten
torde hava visat, att ynglingar under 20 år merendels icke äga den kroppsliga
utveckling och andliga mognad, som erfordras för att kunna på bästa sätt
tillgodogöra sig utbildningen. Deras utsikter att efter genomgången skogsskola
vinna anställning som arbetsledare lära jämväl förstärkas, därest de
motsvara större anspråk på mognad och omdöme. Centralrådet hyser därför
den åsikten, att nuvarande bestämmelse om en minimiålder av 20 år bör
bibehållas även i den nya organisationen. Inom centralrådet har framhållits,
att detta ej behövde utgöra hinder för att studerande, vilka nöjaktigt styrka
sin avsikt att, därest de vinna kompetens härför, fortsätta sin utbildning vid
skogshögskolan, må kunna tillåtas inträda vid skogsskola redan vid en ålder
av 19 år.

Lärarrådet vid skogshögskolan har anfört:

För skogsförmän inom de ej oväsentliga delar av landet, där kolning bedrives,
är en noggrann kännedom örn denna hantering ett oeftergivligt villkor,
och denna kännedom är minst lika viktig som flera andra skogsteknologiska
detaljer, som ingå i undervisningen vid skolan. Icke förty kan den givetvis
utbrytas från den undervisning, som nu meddelas vid skogsskolan, och bibringas
vid särskilda kolarskolor, under förutsättning nämligen, att undervisningen
behöver utökas i övriga ämnen. Åtgärden kommer emellertid att
medföra en viss stegring i såväl vederbörande elevers utbildningskostnad som
i kostnaderna för statsverket. För att erhålla garantier att utbildningen i kolning
härigenom ej blir underlägsen den, som nu erhålles vid skogsskolorna,
måste nämligen dessa kolarskolor stå under enahanda statlig kontroll och
ledning som själva skogsskolorna.

För en ändamålsenlig rekrytering av förmanskåren inom skogsbruket är
det av synnerlig vikt, att de personer, som vinna inträda vid skogsskolorna,
ha praktisk läggning och anlag för arbetsledning. Man kan t. o. m. våga
påstå, att dessa egenskaper hos arbetsförmän äro viktigare än kunskaperna
i de teoretiska ämnen, svenska och matematik, som nu ingå i inträdesproven
till skogsskola.

För närvarande kan sökande till skogsskola i regel endast styrka sin praktiska
lämplighet genom privatintyg, vilka för de sökandes inbördes bedömande
äro av mycket tvivelaktigt värde, då dessa intyg ofta måste utfärdas

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

175

av personer, som lia en önskan att hjälpa vederbörande fram. För en gradering
av de sökande efter deras större eller mindre lämplighet för skogsskolcutbildning
kan däremot dessa kolarskolor, framför allt örn desamma i
någon mån utökas med enklare praktiska kurser i vissa skogsvardsarbeten
såsom de sakkunniga jämväl föreslagit — bli av ytterligare värde. Sovringen
av de sökande till skogsskola skulle då i viss mån kunna ske efter
erhållna praktiska vitsord från dessa kolarskolor, varefter man genom särskild
inträdesprövning endast behöver konstatera tillfredsställande kunskapsmått
i matematik och svenska språket. Nu anförda betydelse av kolarskolorna
accentuerar sålunda ytterligare behovet av enhetlig kontroll och ledning
av dessa skolors verksamhet.

Styrelsen för skogshögskolan är enig med utredningsmännen om betydelsen
av kunskap i kolning för den, som utexamineras från skogsskola, även
om enligt styrelsens mening icke alla de utexaminerade i sin blivande verksamhet
lia behov av denna kunskap. Vidare anför styrelsen:

Arbetet vid en kolarskola eller på annan plats, dit denna undervisning må
förläggas, medför samtidigt en ökad insikt i skogsarbetet, som kan vara av
stort värde. Svårigheten med genomgång av kolarskola före skogsskola framträder
emellertid på ett annat sätt, nämligen däruti, att alla som söka inträde,
måste genomgå kursen och underkasta sig därmed förenade kostnader,
sålunda även de många, som icke erhålla inträde vid skogsskolan på grund
av bristande utrymme, bristande kunskaper eller andra orsaker. De liesta
av dessa få kanske aldrig någon nytta av den genomgångna kolarskolan. Härtill
kommer, att staten vid en sådan anordning måste se till att kolarskolor
i tillräckligt antal finnas för att bereda utrymme för icke blott dessa ynglingar
utan även, enligt förslaget i P. M., för det antal, som skall söka inträde
till Garpenberg, kanske ett 50-tal. Då det därvid, efter vad erfarenheten
visat, kan inträffa, att mycket stora variationer i antalet sökande kunna förekomma,
försvåras bedömandet av i vilken utsträckning kolarskolor åro erforderliga.
Dessa olägenheter förekomma icke, örn kolningsundervisningen
bibehålies vid skogsskolan.

Svenska forstmästarförbundet har anfört, att införande av obligatorisk
kolningskurs före inträdet vid skogsskolorna vore en värdefull reform, som
medförde en icke betydelselös tidsvinst på skogsskolornas schema. Denna inträdesfordran
gällde sedan flera år vid skogsvaktarskolan i Gammelkroppa.

Svenska skogsmästarförbundet har anslutit sig till i P. M. framlagda förslag
beträffande inträdesfordringar, förkunskaper och inträdesprov.

Sveriges kronojägare förbund har anfört, att den föreslagna förprövningen
vid kolarskolorna i verkligheten ledde till att dessa skolor finge karaktär av
preparandkurser för inträde vid skogsskolorna. Det syntes under sådana
förhållanden endast vara en naturlig utveckling, alt skogsskolorna med ens
organiserades tvååriga, tiden för kolarskolan inbegripen, och med inträdesprövningar
i ungefär samma form som vid seminarierna. Den skärpning i villkoren
om föregående skogspraktik, som utredningsmännen föresloge och varemot
förbundet ingenting hade alt invända, möjliggjorde, att inträdesprövning
i färdighet att utföra skogsarbeten icke vidare vore behövlig.

Det av utredningsmännen framförda förslaget, att för inträde vid skogsskola
skall fordras genomgången kurs vid kolarskola, har i avgivna yttran -

Departemenls chefen.

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Inom

departementet
utarbetad
P. M.

den i allmänhet tillstyrkts. Domänstyrelsen har emellertid med hänvisning
till kolningsarbetets numera tämligen inskränkta betydelse för skogsbruket
icke biträtt förslaget. Styrelsen synes därvid icke ha tagit hänsyn till kolarskolans
betydelse som allmän förberedelse för inträde vid skogsskola, vilken
kanske i främsta rummet legat till grund för förslaget och varit avgörande
för dem, som anslutit sig till detsamma. Samtidigt som eleverna meddelas
färdighet i själva kolningsarbetet erhålla de vid den enligt förslaget utvidgade
kolarskolan träning i huggnings- och beståndsvårdsarbeten under kompetenta
lärares ledning. Deras förmåga att finna sig tillrätta under primitiva för
hållanden ställes på prov. Kolningsarbetet synes även vara i särskild grad
ägnat att uppamma goda förmansegenskaper, såsom förmåga att med ständig
uppmärksamhet övervaka ett arbete samt snabbt och effektivt lösa uppkommande
praktiska problem. Den frivilliga förprövningen i svenska språket och
matematik torde säkerligen avsevärt bidraga till förbättring av skogselevernas
teoretiska förkunskaper. Slutligen bör den bedömning av eleverna, som kan
äga rum vid kolarskolorna, vara av ett visst värde för elevantagningen i samband
med inträdesprövningen. Jag finner för min del dessa fördelar väl
försvara de utgifter, som anordnandet av kolarskolor medföra för staten.
Några mera betydande kostnader för skogsskoleaspiranterna torde icke behöva
uppkomma, då genomgång av en två månaders kolarskola enligt vunna
erfarenheter kan beräknas föranleda en utgift av 40 till 60 kronor jämte
resekostnad för elev, som erhållit stipendium. Kurser vid kolarskola böra
emellertid anordnas till sådant antal, att de sökande, vilka med hänsyn till
sina förutsättningar för inträde vid skogshögskolan eller skogsskola skäligen
böra beredas plats, kunna mottagas, och på sådana platser, att resekostnaderna
för eleverna icke kunna bli betungande. Med hänsyn till den enkla
organisation, som dylika kurser kräva, torde större svårigheter icke möta i
dessa avseenden. Jag förordar därför uppställandet av fordran på avgångsbetyg
från kolarskola för inträde vid skogsskola.

Stipendium bör lämpligen tilldelas elev vid kolarskola, som icke avlagt
studentexamen, med föreslaget belopp, 40 kronor.

Utredningsmännens förslag om ordnad praktik i övrigt samt om inträdesprövning
till skogsskolan ha i yttrandena gemenligen vunnit anslutning. Då
förslagen synas ägnade att åstadkomma ett jämnare elevmaterial med bättre
förutsättningar för utbildningen vid skogsskolan utan nämnvärd höjning av
de teoretiska inträdesfordringarna, biträder jag desamma.

Likaledes förordar jag den föreslagna sänkningen av minimiåldern för inträde
vid .skogsskola, vilken av skäl, som andragits av utredningsmännen,
synes önskvärd och knappast torde vara förenad med några större risker för
intagande av omogna elever.

3. Undervisningens planläggning och bedrivande.

I P. M. ifrågasättes icke någon omläggning av undervisningsåret vid skogsskolorna,
som av domänstyrelsen reglerats från och med läroåret 1935/1936
och nu omfattar tiden 16 oktober—30 september. Utredningsmännen ha ej

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

heller ansett erforderligt att verkställa detaljgranskning av undervisningsplanen
för skolorna, som fastställts av domänstyrelsen år 1934. De lia emellertid
föreslagit följande mera betydelsefulla ändringar i fråga om undervisningens
bedrivande och därom anfört:

I skogsteknologi med byggnads- och dikningslära
vinnes rätt avsevärd tid (omkring 120 timmar) genom den föreslagna inskränkningen
av kolningsundervisningen. Denna tid bör överflyttas till
andra delar av det stora och viktiga ämnet skogsteknologi. Enär närmare
bestämmelser saknas för fördelning på ämnets särskilda delar av den enligt
undervisningsplanen till ämnet anslagna tiden, torde vid de skilda skolorna
för närvarande något olika tid anslås för delämnena. En närmare fördelning
av den frigjorda tiden kan därför ej ske i detta sammanhang utan bör,
därest den överhuvud taget bör fastställas centralt, efter närmare övervägande
utföras av domänstyrelsen. Det synes likväl lämplig^ att här understryka
betydelsen av en fyllig undervisning och god övning i några delar av ämnet,
som torde kunna tillgodoses vid skogsskolorna bättre än vad för närvarande
sker.

En skogvaktare bör såsom arbetsförman fullständigt behärska tekniken
för användning av de vanligare skogsredskapen. Den färdighet, med vilken
skogsarbetarn förstår att hantera yxa och såg och den skötsel han ägnar
redskapen, är i regel av utomordentlig betydelse för arbetsresultatet. Dåliga
redskap ge klen arbetsprestation och dålig virkesbehandling. Här brister
det ofta, därför att förståelse för vikten av en ständig tillsyn av redskapen
under pågående arbete saknas. Det bör ankomma på skogvaktaren att kontrollera,
att ingen anmärkning kan riktas mot redskapen och deras vård,
samt att vid behov lämna instruktioner och råd i dessa avseenden. Vid
skogsskolan böra nämnda synpunkter inskärpas vid instruktioner och övningar
i redskapens handhavande.

Grundläggande för virkets behandling i skogen och i viss mån även för
stämplingens utförande är kännedomen örn det förädlade virkets beskaffenhet
och värde. Utan erfarenhet örn utfall i sågad vara av dimensioner och
kvalitéer blir apteringen i skogen blott och bart ett hantverk, där virkesvärdet
underkastas slumpvisa förändringar. Med noggrann virkeskännedom
och träning i bedömning av sortimentsutfall och dess värde kan en apterare
som regel utvinna väsentligt högre virkesvärden. Det ligger på grund
härav stor vikt uppå, att apteringen utföres med omsorg och sakkännedom,
och ansvaret för att så sker vilar i första hand på skogvaktarna. En mycket
väsentlig del av skogsskolans undervisning måste därför inriktas på studier
av virkesutfall vid sågverk, och varje skogsskola^ bör vara i tillfälle att
på platsen meddela sådan undervisning. I de fall, då sågverk ej finnes vid
skogsskolan, synas därför åtgärder böra vidtagas för anskaffande eller förhyrning
av cirkelsåg till skolan, varigenom även vinnes en förbättring av
undervisningen i virkesförädling. 1 samband härmed må understrykas betydelsen
av träning under noggrann tillsyn i aptering och inmätning av virke
samt bedömning oell utsyning av för olika ändamål erforderligt husbehovsvirke.

För ett intensivt bedrivande av den skogstekniska undervisningen icke endast
i nu nämnda delar utan även i övrigt, såsom beträffande utdrivning och
transport av virke samt vägbyggnad och dikning, talar särskilt den omständigheten,
att skogvaktarna i allmänhet äro hänvisade att handhava dessa
arbeten mera självständigt än de egentliga skogsvårdsarbetena, där förvaltare

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 136. lii

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 136-

Yttranden
över P. M.

och assistenter ha större möjligheter att hålla hand över arbetenas utförande
eller själva utföra dem.

I den mån de åtgärder för rationalisering av undervisningen, som bär föreslås,
kunna medföra ytterligare tidsbesparing, bör undervisningen i skogsskötsel
utvidgas med praktiska övningar i beståndsvård och stämplingars
utförande.

Lärjungarna vid skogsskolorna erhålla för närvarande icke någon undervisning
i arbetsledning, vilket torde vara en brist i den nuvarande undervisningsplanen.
I syfte att förbättra utbildningen till förmanskap synes därför lämpligt
att det nu upptagna ämnet bevakningstjänstgöring med tjänsteexpedition
och bokföring m. m., som i huvudsak upptar studium av tjänstgöringsbestämmelser,
bokföring, förande av journaler samt rapportskrivning, utvidgas till
ett större ämne benämnt arbetsledning med tjänstekunskap. Undervisningen
i detta ämne bör, förutom arbetsledning, avtal och arbetarförhållanden i övrigt,
omfatta orientering och övning i en skogvaktares alla tjänstegöromål
i huvudsak enligt nyss angivna definition för ämnet bevakningstjänstgöring
m. m., som samtidigt avföres från undervisningsplanen.

Från skogsskolorna företagas för närvarande studieresor till trakter med
skogar av andra typer än dem, som äro representerade på skolreviret, och
industriella verk, såsom sågverk och massafabriker. På grund av knapp medelstillgång
ha dessa resor emellertid vid flera skolor måst begränsas, stundom
till utflykter under en eller ett par dagar till ett sågverk eller en massafabrik
eller till närbelägna trakter med liknande skogstyper som dem, skolreviret
kan uppvisa. Ehuru det icke är nödvändigt eller ens lämpligt att
skogsskolorna söka lämna en skoglig utbildning, som ger inblick i skogsvården,
sådan den bedrives under alla de skiftande förutsättningar, som
råda i skilda delar av landet, måste likväl utbildningen vid en skola så gott
sig göra låter grundas på de skogliga förhållandena inom hela det ofta ganska
vidsträckta område, där skolans elever gemenligen erhålla sitt framtida
arbetsfält. På grund härav böra större möjligheter beredas för undervisningens
förläggande till annan plats än skolreviret, huvudsakligen genom
studieresor, men i något fall kanske också genom uppehåll en tid vid lämpliga
övningsskogar, ett förfarande, som redan nu tillämpas vid den sydligaste
skolan, Kolleberga skogsskola, där skolrevirets skogar äro rätt egenartade.
Med hänsyn till bär anförda synpunkter torde visst anslagsbelopp böra ställas
till skogsskolornas förfogande för resor.

I detta sammanhang må understrykas vikten av att tillräckliga hantlangningsmedel
anvisas för skogsskolorna. Lärotiden är nu i viss omfattning
betungad med mindre instruktivt hantlangningsarbete, vilket så mycket som
möjligt bör undvikas.

För studieresor och hantlangning ytterligare erforderliga medel ha i P. M.
beräknats till omkring 2,500 kronor.

De avgivna yttrandena innehålla i fråga om undervisningens planläggning
och bedrivande i huvudsak följande.

Domänstyrelsen anför: Genom inställande, i huvudsak, vid skogsskolorna
av kolningsundervisningen vinnes tid för undervisning i andra undervisningsgrenar.
Utredningsmännen framföra i anslutning härtill vissa önskemål
i fråga örn undervisningen i skogsteknologi med husbyggnads- och dikningslära
samt skogsskötsel. De uttala i detta sammanhang, att, i de fall,
då sågverk ej funnes vid skogsskola, åtgärder syntes böra vidtagas för anskaffande
eller förhyrning av cirkelsåg till skola. I den mån dessa önskemål
ej redan äro tillgodosedda vid tillämpningen av nuvarande undervisnings -

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

ordning, har styrelsen intet att erinra emot, att närmare föreskrifter härutinnan
meddelas, vilket, såsom hittills varit fallet, torde böra ske genom styrelsens
försorg.

Styrelsen har ej något att erinra emot utredningsmännens förslag om införande
av ämnet »arbetsledning och tjänstekunskap», avsett att i huvudsak
ersätta nuvarande ämnet »bevakningstjänstgöring med tjänsteexpedition och
bokföring».

Kostnaderna för studieresor och hantlangning pläga utgå av de s. k. expens-
och underhållsmedlen, varmed vid de fyra skogsskolorna bestridas
dels årligen återkommande kostnader för i huvudsak ved, lyse, renhållning,
anskaffning och underhåll av inventarier, demonstrationssamlingar, böcker
och tidskrifter m. m. samt studieresor för lärjungarna, dels ock kostnader
för kurser i enklare sjukvård. 1 statförslag för budgetåret 1936/1937 i fråga
om vissa anslag under riksstatens nionde huvudtitel har styrelsen under rubriken
»ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogåsskolor
m. m.» upptagit expens- och underhållsmedlen för samma budgetår
till samma belopp som för budgetåret 1935/1936 eller till 16,000 kronor. Givetvis
är det ur undervisningssynpunkt av fördel, örn ökade expens- och underhållsmedel
för ifrågavarande syfte kunna beredas. Styrelsen, som av givna
skäl städse sökt iakttaga återhållsamhet i fråga om dessa utgifter, får
emellertid framhålla, att den av utredningsmännen ifrågasatta ökningen med
2,500 kronor skulle utgöra ett välkommet tillskott å anslaget. Styrelsen får
för sin del tillstyrka utredningsmännens förslag härutinnan.

Svenska skogsmästarförbundet tillstyrker utredningsmännens förslag beträffande
undervisningens organisation.

Jag har intet att erinra mot vad i P. M. föreslagits beträffande utvidgning- Depariementsen
av undervisningen i skogsskolan viktigaste ämnen samt införande av che!<>n ämnet

arbetsledning och tjänstekunskap. Även förslagen om ökade anslag
för studieresor och hantlangning vid skolorna vill jag förorda med hänsyn
till vad utredningsmännen och domänstyrelsen därom anfört.

4. Lärare.

I P. M. framhålles i fråga örn lärarkrafterna vid skogsskolorna, att vid Inom
dessa skolor torde i högre grad än vid de flesta andra skolor gälla, att lärårnas
duglighet bestämmer undervisningens nivå. Fortsättningsvis anföres P.M. j

följande.

Det synes vid sådant förhållande angeläget, att i främsta rummet föreståndarbefattningen
är i lönehänseende placerad på sätt, som motsvarar de höga
fordringar på kunskaper, vitalitet och arbetsförmåga man bör ställa på innehavaren.
Varom icke kan förvärvandet av en god förmåga till en föreståndarbefattning
stundom bliva i alltför hög grad beroende av tillfälligheter.

Att föreståndarna vid skogsskolorna (B 25) placerats en lönegrad under jägmästare
(B 26) torde sammanhänga med att man önskat underlätta passage
från föreståndarbefattningarna, vilka ansetts icke böra vara sluttjänster. Det
torde också i regel vara till fördel för undervisningen, örn nya krafter kunna
taga vid exempelvis vart 10:de eller vart 15:de år. Emellertid har från och
med år 1935 för domänverkets vidkommande företagits en sådan ändring i
reglerna för befattningarnas återbesättande, att rörligheten hos föreståndarna
befordras bättre genom deras uppfattning i lönegraden B 26 än genom deras
bibehållande i närmast lägre lönegrad. Samtliga befattningar i bland annat
lönegraden B 26 tillsättas nämligen numera av domänstyrelsen medelst kon -

180

Kungl. Majlis proposition nr 136-

stitutorial på befattning i ifrågavarande lönegrad, varefter placering i viss
tjänstgöring sker likaledes genom beslut av styrelsen. Styrelsen har i samband
med ifrågavarande ändring tillagts vidsträckt befogenhet i fråga om
placering och förflyttning av tjänsteman i viss lönegrad. Enär ett stort antal
jägmästartjänster samtidigt förenats med särskilda lönetillägg, skulle en
föreståndare, som placerats i lönegraden B 26, ändock ha anledning att frivilligt
söka förflyttning till annan tjänst. Föreståndarbefattningarna synas
sålunda numera kunna utan olägenhet hänföras till samma lönegrad som
jägmästare, dit befattningarna med hänsyn till erforderliga kvalifikationer
rätteligen böra. Föreståndarna torde alltså härefter böra konstitueras till
befattningshavare i lönegrad B 26 med förordnande att tills vidare tjänstgöra
som föreståndare vid viss skogsskola och jägmästare i tillhörande skolrevir.
Med hänsyn till vad i det följande anföres beträffande organisationen
av föreståndarebefattningen torde denna i allmänhet icke bliva förenad med
sådant lönetillägg, som kan komma jägmästare i mera svårskött revir inom
domänverket till del. Skulle ett skolrevir likväl i de avseenden, som fälla
utslaget vid klassificering av reviren, och med särskild hänsyn tagen till
verksamheten vid skolan anses i svårsköttliet vara jämförligt med någon
av de två högre klasserna av revir, är det emellertid rimligt, att föreståndaren
erhåller lönetillägg enligt samma grunder, som för närvarande gälla
för övriga förvaltare av revir inom domänverket. Härav påkallas dock ej
ändring av de för domänverket gällande lönebestämmelserna.

Den närmare planläggningen av undervisningen vid skogsskolorna är, såsom
av det föregående framgår, i väsentlig grad överlämnad åt skolornas
föreståndare. Dugliga och initiativkraftiga föreståndare ha därför stora möjligheter
alt åstadkomma goda utbildningsresultat genom smidig anpassning
av undervisningen till de särskilda förhållanden, som utmärka skogsbruket
inom skolans verksamhetsfält, genom en strängt genomförd organisation av
utbildningen med ändamålsenlig avvägning av den teoretiska och praktiska
undervisningen under varje arbetsdag och lärokursen i dess helhet, genom
att låta lärjungarna taga del av och följa arbetena inom skolreviret och överhuvud
taget genom att ägna stort intresse åt skolan och dess verksamhet.
För föreståndaren vid en skogsskola måste verksamheten vid skolan vara
den större uppgiften och skötseln av skolreviret den mindre. Skolreviren
böra därför vara så avpassade, att de icke taga föreståndarens tid alltför
mycket i anspråk och, därest svårigheter möta mot en lämplig avvägning av
reviren, synes föreståndaren böra befrias från befattning med en del av förvaltarsvsslorna
genom anställande av assistent i reviret.

Beträffande underlärartjänsterna, vilka i fråga om såväl anställningsform
som löneplacering äro fullt jämställda med övriga assistentbefattningar i domänverket,
ifrågasättes ingen annan ändring än att tjänsternas benämning
utbytes mot biträdande lärare.

I fråga om skogsrättarbefattningarna lia förslag tidigare framställts om
befattningarnas uppflyttning i lönegrad. Sålunda ha 1920 års organisationsoch
avlöningssakkunniga föreslagit höjning av befattningarna en lönegrad,
motsvarande uppflyttning till lönegraden B 13. I samband med domänverkets
omorganisation lia skogsrättarna hemställt, att tjänsterna skola uppflyttas
till lönegraden B 16. Lönen till skogsrättare är för närvarande omkring
18 procent högre än kronojägares lön (B 9). Med hänsyn till vikten
av att dessa få men viktiga befattningar besättas med dugliga oell i övrigt särskilt
lämpade kronojägare, torde befattningarnas uppflyttning till lönegraden
B 13 vara befogad. Att befattningshavarnas återgång till praktisk revirtjänstgöring
därigenom ytterligare motverkas, synes ej böra tillmätas större
vikt. Det torde stundom betraktas som en fördel, att en duglig skogsrättare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

181

som förskaffat sig stor rutin i handhavandet av elevernas övningar och biträdande
i övrigt i skolans alla angelägenheter, kvarstannar på befattningen,
medan de högre lärarna växla.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att skogsrättarna hålla sina praktiska
kunskaper levande och äro förtrogna med den tjänstgöring, som åligger
en skogvaktare inom det tidsenliga skogsbruket, torde man kunna förutsätta,
att domänstyrelsen i lämplig omfattning bereder tillfälle till praktisk
tjänstgöring för skogsrättarna och tillser att dessa begagna sig av sådana
möjligheter. De vikariat på skogsrättarbefattningarna, som därvid uppkomma,
medföra visserligen i någon mån olägenheter för undervisningen, men
torde å andra sidan vara till stor fördel för en god rekrytering av ifrågavarande
tjänster. Befattningens nuvarande benämning, som med hänsyn till
innehavarens åligganden är olämplig, föreslås att ersättas med Övningslärare.

De extra skogsrättarna torde i anslutning till nyssnämnda namnförändring
böra benämnas extra Övningslärare.

I vissa ämnen synas, delvis efter mönster från andra skolor av liknande
typ, speciallärare böra anlitas. Men hänsyn till att skolorna äro rätt avsides
belägna, måste undervisningen i sådana ämnen lämnas i form av en koncentrerad
kurs. Sålunda bör undervisningen i ämnet fiskevård anförtros
åt fiskerikonsulent, som under 3 å 4 dagar håller föredrag och demonstrationer.
Även i jaktvård torde föreläsningar och demonstrationer
av lämplig konsulent kunna anordnas. Den till skogsteknologi hörande vägbyggnadsläran
fordrar en rätt ingående behandling av fackman, därest
lärjungarna skola inhämta grunderna för byggnad av ej blott skogsvägar
utan även enklare automobilvägar. Då en stor del av de från skolorna utexaminerade
under sin verksamhet komma att syssla med dylika arbeten,
synes det lämpligt att en kurs i vägbyggnad hålles under ledning av en fackman
med biträde av läraren i skogsteknologi. Vidare torde h u s byggnadskrav
som ävenledes utgör ett avsnitt av skogsteknologien, böra föreläsas
och demonstreras av byggnadskonsulent eller annan lämplig fackman under
förslagsvis 4 dagar. I olycksfallsvård gives redan nu vid varje
skola en specialkurs om 3 dagar av sjuksköterska, som Röda Korset ställer
till förfogande för ändamålet. I det mindre väsentliga ämnet trädgårdsskötsel
bör 1 eller 2 dagars demonstration av trådgårdsmästare kunna anordnas.

Bestämmelser örn anlitande av speciallärare i de nyss uppräknade ämnena
böra meddelas i stadgan rörande skolornas verksamhet. Åt domänstyrelsen
synes dock böra överlämnas att, i de fall då lärare vid skola specialiserat
sig på något av här ifrågavarande ämnen, föreskriva, att undervisningen
i ämnet skall ankomma på denne.

I P. M. har därjämte upptagits frågan om anlitande av speciallärare (ämneslärare)
även i ett par av de grundläggande ämnena, svenska språket och
matematik. Under hänvisning till den i P. M. verkställda utredningen örn
möjligheterna att förbättra undervisningen i de egentliga fackämnena vid
skogsskolorna genom åtgärder för beredande av bättre förkunskaper hos de
inträdessökande i de grundläggande ämnena lia utredningsmännen framhållit,
att samma syfte kunde ytterligare främjas, därest en rationalisering
av undervisningen i sistnämnda ämnen skulle kunna genomföras. Det vöre
utan vidare klart, att en väl kvalificerad ämneslärare på grund av sin pedagogiska
utbildning och träning i regel hade större förutsättningar än en
skogsman att på kort tid bibringa eleverna vissa elementära kunskaper, sär -

182

Kungl. Majlis proposition nr 136.

Yttranden
över P. M.

skilt i svenska språket, även om den senare skulle ha läggning för ämnet,
vilket icke alltid kunde antagas vara fallet. Sannolikt vore också, att facklärarnas
särskilda kunskaper och kompetens kunde bättre utnyttjas, om de
befriades från ifrågavarande undervisning och bereddes tillfälle att i stället
i större utsträckning ägna sig åt förberedelserna för fackundervisning,
revirskötsel m. m. Den tanken hade därför tidigare framkastats, att ämneslärare
borde anlitas i de två förberedande ämnena svenska språket och
matematik.

Efter diskussion av möjligheterna att vinna en förbättring av undervisningen
genom anställande av ämneslärare i ifrågavarande ämnen föreslå
utredningsmännen, att undervisningen i svenska språket vid en eller flera
årskurser vid en skogsskola försöksvis överlämnas åt en skicklig ämneslärare,
som kan förvärvas för uppgiften.

I yttranden över P. M. har följande anförts örn lärarkrafterna vid skogsskolorna.

Statskontoret har uttalat, att anledning till erinran mot förslaget om uppfattning
av föreståndarna till 26 :e lönegraden knappast syntes föreligga, då
ifrågavarande tjänstemän samtidigt vore förvaltare av skolreviren. De sakkunnigas
förslag i vad det avser uppflyttning av skogsrättarbefattningarna
vid de lägre skogsskolorna från 12 :e till 13 :e lönegraden har statskontoret
däremot icke kunnat biträda. Innehavare av dylik befattning skulle genom
en sådan placering komma att erhålla en alltför gynnad ställning i förhållande
till ordinarie kronojägare vid domänverket.

Domänstyrelsen har anfört: Styrelsen delar ej helt utredningsmännens
uppfattning i fråga om lämpligheten av skogsrättarnas kvarstående intill
pensionsålderns inträde å sådan befattning. Lärarverksamhet av detta slag
kräver av sin utövare ett ihärdigt intresse, som på grund av arbetets egenart
ej alltid behörigen vidmakthålles under en längre följd av år. Fall hava
ock inträffat, då skogsrättare, trots därav föranledd minskning i avlöning,
på egen begäran förordnats och konstituerats å befattning såsom kronojägare.
Styrelsen, som visserligen anser önskvärt, att skogsrättare erhåller en
avlöningsförhöjning, får emellertid framhålla önskvärdheten av att denna
höjning tillerkännes dem under en form, som ej verkar alltför försvårande
å deras förflyttning till lägre avlönad kronojägarbefattning, där sådan förflyttning
finnes vara ur undervisningssynpunkt lämplig. Styrelsen föreslår
på grund härav, att skogsrättare, som hädanefter förordnas, placeras i samma
lönegrad, B 9, som kronojägare med rätt till särskilt lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan lönerna i lönegraderna B 9 och B 13, samt att
skogsrättare, som, efter förordnande, nu tjänstgöra å sådan befattning, under
kvarstående i lönegraden B 12, tilldelas särskilt lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan lönerna i lönegraderna B 12 och B 13. I övrigt biträder
styrelsen utredningsmännens förslag i fråga om beteckning och löneställning
för de nuvarande befattningarna som föreståndare, underlärare, skogsrättare
och extra skogsrättare.

Utredningsmännens förslag om anlitande av speciallärare i vägbyggnadslära,
husbyggnadslära, fiskevård, jaktvård och trädgårdsskötsel har styrelsen
funnit sig böra för sin del biträda, därest anslag härtill kunna anvisas. Detta
innebär ett vidare fullföljande av den anordning, som sedan flera år vidtagits,
nämligen anlitande av speciallärare för undervisning i olycksfallsvård
vid skogsskolorna och i vägbyggnadslära vid Klotens fortsättningsskola.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Beträffande den föreslagna anställningen av ämneslarare i svenska språket
anser styrelsen, att undervisningen i svenska språket innefattande
bland annat uppsatser och redogörelser angående skogliga iakttagelse! med
kritik över ämnesdisposition m. m. — står i nära samband med den un ervisning
för övrigt, som bedrives av skogsskolornas standia_ lar ar kraf ter.
Undervisningen i svenska språket måste för blivande skogsförman anses
vara av mindre vikt än huvuddelen av annan åt deni vid skogsskolorna
meddelad undervisning. Även örn undervisning av skicklig amneslarare ma
kunna medföra en bättre undervisning i svenska språket i och for sig, kan
det befaras, att därvid en viss dualism i undervisningen uppkommer, vilken
måhända ej blir till båtnad för undervisningen i dess helhet. Styrelsen, som
håller före att nuvarande anordning med undervisning i svenska språket av
skogsskolornas ständiga lärarpersonal tillfredsställer skallra anspråk, anser
sig sålunda ej böra tillstyrka utredningsmännens förslag i detta avse -

Skolöversty reisen har framhållit, att beteckningen Övningslärare inom det
allmänna skolväsendet avser lärare i s. k. övningsämnen. Inom den yrkesundervisning,
som sorterar under överstyrelsen, har beteckningen undviki s
för att icke undervisningen i de ämnen, som väsentligen avse praktiska arbetsuppgifter,
skall bliva underskattad. Överstyrelsen har med hänsyn härtill
föreslagit, att beteckningen Övningslärare utbytes mot den mom den
övriga yrkesundervisningen allmänt gängse beteckningen yrkesläraie.

Lärarrådet vid skogshögskolan, som ej tror att anlitande av ämneslarare
i svenska språket kommer att från undervisningssynpunkt medföra någon
rationalisering, har likväl ingen väsentlig erinran mot den föreslagna tor -

söksundervisningen.

Lönenämnden har uttalat, att ur undervisningens synpunkt vissa fördelar
torde vara att vinna genom en uppflyttning av skogsskoleforestandarna tilt
jägmästares lönegrad. Härigenom torde nämligen större möjlighet erbjuda
sig att för det dubbla uppdraget såsom skolföreståndare och förvaltare av
skolreviret vinna lämpliga och dugande arbetskrafter bland den personal,
som gjort sig förtjänt av eller redan erhållit befordran till revirförvaltare.
Rent sakligt syntes det ej heller oskäligt, att de större krav, som under förutsättning
av ett genomförande av de utav de sakkunniga ifrågasätta förbättringarna
i undervisningsverksamheten bomme att ställas på skogsskolornas
föreståndare, motsvarades av någon förbättring i löneställningen.
Lönenämnden anser sig salunda icke hava anledning att framställa någon
erinran mot att föreståndare för skogsskola, tillika förvaltare av tillhörande
skolrevir, hänföres till 26 :e lönegraden.

I betraktande av de ökade krav på undervisningen vid skogsskolorna, som
de sakkunniga förutsätta såsom erforderlig och nödvändig, har lönenämnden
icke ställt sig avvisande till förslaget, att skogsrättartjänsten, som i fortsättningen
skulle benämnas Övningslärare, uppflyttades i 13 :e lönegraden.

Svenska skogsmästarförbundet har ansett, att övningslärarna bolde placeras
i 16:e lönegraden med hänsyn till den vikt, som borde tillmätas läi artjänster
vid fackskolor.

Sveriges kronojägare!örbund har tillstyrkt anlitande av amneslarare med
högre kompetens än folkskollärare.

■lag ansluter mig till de synpunkter, som utredningsmännen anfört i frågapepaHemeniaom
föreståndarbefattningen vid skogsskola. Denna befattning synes sålun- chefen.
da sorn regel böra vara förenad nied en förvaltartjänst, som icke hindrar
innehavaren att ägna sina bästa krafter åt skolan, och vad anställnings- och

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

löneförhållandena beträffar vara jämställd med jägmästare i övriga revir.
Jag tillstyrker därför, att nämnda befattning placeras i 26:e lönegraden enbgt
det för domänverket gällande avlöningsreglementet. På grund av skolrevirens
i regel ringa omfattning torde särskilt lönetillägg enligt för jägmästare
gällande bestämmelser, vilka äro tillämpliga jämväl för nu ifrågavarande
befattningar, ej kunna ifrågakomma annat än undantagsvis.

Mot ändring av beteckningen för underlärartjänsten till biträdande lärare
har jag intet att erinra.

Uppflyttningen av skogsrättarbefattningen från 12:e till 13:de lönegraden
finner jag i likhet med domänstyrelsen och lönenämnden skälig i betraktande
av de undervisningsuppgifter, som åligga befattningshavarna. Emellertid
synes det, särskilt med hänsyn till vad domänstyrelsen därom anfört, angeläget
att i samband därmed tillse, att sådana anställningsförhållanden råda
för dessa tjänstemän, att man kan utan hinder av föreskrifter och, om möjligt,
även utan påverkan av billighetsskäl eller eljest tjänsten ovidkommande
hänsyn verkställa ombyte av innehavare, som anses lämpligen böra förflyttas
till annan tjänst inom domänverket antingen för en kortare tjänstgöring
eller för befattningshavarens återstående tjänstetid. Domänstyrelsen bör alltså
äga fria händer att, när skäl därtill förekomma, förflytta skogsrättare till
tjänstgöring exempelvis som kronojägare, kassör eller dylikt med bibehållen
lön, vilket väl i regel torde ske efter tjänstemannens hörande. Nu gällande
instruktion och avlöningsreglemente för domänverket lägga icke hinder i
vägen för ett sådant förfarande. Det torde ankomma på domänstyrelsen att,
om förhållandena därtill föranleda, då dylik befattningshavare på nämnt
sätt stadigvarande förflyttas, göra framställning hos Kungl. Majit örn medgivande
att tillsätta befattningen med ordinarie innehavare utan hinder därav,
att antalet dylika befattningshavare — för närvarande fastställt till 4 -— därigenom
kommer att överskridas.

Skolöverstyrelsen har mot den föreslagna nya beteckningen för skogsrättartjänsten
anmärkt, att den inom det allmänna skolväsendet är av annan innebörd
än här avses, samt föreslagit benämningen yrkeslärare. Då denna
benämning icke karakteriserar skogsrättarbefattningen i förhållande till
övriga lärare på skilda befattningar inom skogsundervisningen, och då vidare
de synpunkter överstyrelsen anlagt på beteckningen Övningslärare
knappast äro tillämpliga inom nämnda undervisning, vill jag lika med domänstyrelsen
förorda den föreslagna namnförändringen för skogsrättare och
extra skogsrättare till Övningslärare och extra Övningslärare.

I P. M. framställt förslag om anlitande av speciallärare i vissa ämnen får
jag tillstyrka.

Till sist vill jag uttala, att vad i avgivna yttranden anförts mot anlitande
av ämneslärare i svenska språket icke övertygat mig örn att ifrågavarnde
undervisning, även örn den i någon utsträckning kan bliva fackbetonad,
lämpligast handhaves av biträdande lärare med jägmästarutbildning, vilka
i regel ej torde besitta annan kompetens för uppgiften än den, som en
många år tidigare avlagd studentexamen kan skänka. På grund härav fin -

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ner jag lämpligt, att ett försök med anlitande av ämneslärare kommer till
stånd på sätt utredningsmännen föreslagit.

5. Läroböcker och kompendier.

I P. M. framhålles, att undervisningen vid en lägre fackskola icke kan bedrivas
lika fritt som vid en högre skola. Kurserna mäste i detalj genomgås
på lärorummet. Det vore sannolikt att bristande tillgång på läroböcker
och kompendier därför icke medförde så stora olägenheter vid en skogsskola
som vid en högskola. Ändock hade vid skogsskolorna en sådan brist gjort
sig mycket kännbar. I de ämnen, där goda kompendier eller läroböcker ej
funnes, måste diktamen i stor utsträckning ske, varigenom tid onödigtvis förspilldes.
Med ledning av uppgifter, som lämnats av föreståndarna för skogsskolorna,
hade en sammanställning av använda läroböcker och kompendier
verkställts. Därav framginge, att behov av för skogsskolorna utarbetade
läroböcker eller kompendier förelåge för ämnena skogsskötsel, skogsuppskattning
och skogsindelning, författningskännedom, marklära och klimatologi,
vissa delar av skogsteknologien, skogsbotanik samt arbetsledning och
tjänstekunskap.

Med hänsyn till den tidsbesparing och förbättring av undervisningen, som
tillgång till goda och för kursen väl avpassade kompendier medförde, har
det synts utredningsmännen angeläget, att åtgärder snarast möjligt vidtoges
i detta syfte. På grund härav ha utredningsmännnen föreslagit, att ett anslag
av 7,000 kronor skulle ställas till domänstyrelsens förfogande för utarbetande
under år 1936 av erforderliga läroböcker eller kompendier genom
lämpliga fackmän, som styrelsen kunde förvärva för uppgiften.

Domänstyrelsen har biträtt utredningsmännens förslag örn anvisande av
medel för utarbetande av läroböcker och kompendier under förutsättning, att
anslaget må av styrelsen tillsvidare kunna disponeras jämväl under åren
1937 och 1938.

Enär tillhandahållandet av för undervisningen vid skogsskola väl \ömp^.åDepartementshandbokslitteratur
eller kompendier avsevärt underlättar undervisningen till chetenfromma
för utbildningen, anser jag lämpligt, att ifrågavarande litteratur i
erforderlig utsträckning nu kompletteras. Jag vill därför tillstyrka, att medel
ställas till förfogande för ändamålet på sätt under anslagsberäkningen för
nästkommande budgetår i det följande angives. V.

V. Fortbildnings- och specialkurser.

I P. M. har även frågan örn särskilda, kortare fortbildnings- och specialkurser
för skogsskoleutbildade upptagits. Beträffande specialkurser har därvid
erinrats om att den undervisning i vägbyggnad, som hädanefter skulle
lämnas vid skogsskolorna under medverkan av särskild fackman, skulle
erhålla formen av en mera koncentrerad kurs. Denna undervisning torde
böra utnyttjas även för fortbildning på sådant sätt, att skogvaktare, som

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departements chefen.

Inom

departementet
utarbetad
P. M.

tidigare genomgått skogsskola, där sådan specialutbildning icke förekommit,
finge till visst, för varje skogsskolekurs begränsat antal deltaga i denna
specialkurs. Alla kostnader för vistelsen vid skolan skulle givetvis bestridas
av dessa extraelever själva. I den mån logi ej kunde beredas vid skolan,
ålåge det dem att själva anskaffa sådant. Om möjligt borde de däremot inackorderas
i de ordinarie lärjungarnas kosthåll.

I fråga örn allmänna fortbildningskurser, ha utredningsmännen bland annat
erinrat om den viktiga roll, som möten och exkursioner, anordnade av
skogsvårdsstyrelserna, skogsmännens föreningsorganisationer och skogsägarföreningarna,
spelade för uppehållande och förkovran även av skogsmännens
kunskaper. De ha vidare hänvisat till att de särskilda, större företagen
plägade för de egna skogvaktarnas del tillgodose samma ändamål genom
exkursioner och möten.

Slutligen har i P. M. uttalats, att det icke syntes finnas anledning att
på detta område söka åstadkomma någon mera enhetlig utbildning. Det
torde tvärtom förhålla sig så, att de studier och övningar, som här avsåges,
i regel kunde fylla sitt ändamål först då de anordnades med hänsyn
tagen till varje personalgrupps särskilda behov av vidgade kunskaper,
vare sig fråga vore om vidare utbildning i en speciell riktning eller införande
av lämpliga skogsvårds- och arbetsmetoder inom en viss skogsförvaltning.
På grund härav torde statsmakterna för närvarande ej böra vidtaga särskilda
åtgärder för anordnande av fortbildningskurser för de skogsskoleutbildade
förmännen inom skogsbruket.

I avgivna yttranden ha erinringar ej framställts mot vad i P. M. anförts.

Jag ansluter mig till utredningsmännens synpunkter. I den mån åtgärder
från statsmakternas sida kunna erfordras för skogvaktares tillträde till
specialutbildningen i vägbyggnad vid skogsskolorna torde sådana böra vidtagas
av Kungl. Majit efter anmälan av domänstyrelsen.

VI. Styrelse och inspektion.

Redan i det föregående har jag under avdelningarna B IV: 1 och B IV: 2
återgivit några uttalanden, som beröra administrationen av den lägre skogsirndervisningen.
Till komplettering av utredningen örn handhavandet och
inspektionen av ifrågavarande undervisning får jag ytterligare meddela följande.

Utredningsmännen, som ansett, att domänstyrelsen borde handhava den
lägre skogsundervisningen, ha i P. M. uttalat, att skäl visserligen kunde
andragas mot en sådan anordning. Den förutsatte en under skilda styrelser
splittrad skogsundervisning, enär skolreviren icke lämpligen kunde utbrytas
ur domänverket för att läggas under en särskild styrelse för rikets
skogsundervisning och en tänkbar samförvaltning av skogsskole- och revir -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

187

komplexen mellan den ifrågasatta styrelsen och domänstyrelsen icke heller
syntes ändamålsenlig. Ehuru principiellt mindre tilltalande torde skogsundervisningens
uppdelning på två administrationer vara lämplig. Icke
endast de tidigare anförda organisationssynpunkterna talade härför. Även
lärarfrågan löstes lättast och sannolikt även bäst, örn till de kombinerade
lärår- och förvaltartjänsterna kunde utväljas för undervisning särskilt lämpade
jägmästare eller assistenter i domänverket. För en god lösning av denna
viktiga fråga torde domänstyrelsen äga större förutsättningar än varje
annan styrelse på grund av det stora material, varöver den förfogade och de
möjligheter styrelsen numera disponerade i fråga örn befordran eller placering
i annan ordning av tjänstemän. Den nuvarande inspektionen av skogsskolorna
genom fyra skilda inspektörer syntes emellertid mindre rationell.
Visserligen torde som nu föreståndaren i sin egenskap av revirförvaltare böra
vara underställd över jägmästaren. Men skogsskolorna utbildade i betydande
omfattning skogliga förmän, vilkas uppgifter icke komme att falla inom
domänstyrelsens verksamhetsområde och därjämte understundom ställde
andra krav på förmännen än de uppgifter, som vore kronoj ägarna anförtrodda.
I särskild grad gällde detta de hos skogsvårdsstyrelserna anställda länsskogvaktarna,
men även tjänstgöringen för skogvaktarna i det privata
skogsbruket kunde i ett eller annat avseende vara av annan art än inom
domänverket. Det kunde på grund härav övervägas, örn icke styrelsen för
själva skolan borde anordnas på annat sätt t. ex. genom en av domänstyrelsen
tillsatt lokalstyrelse. Till denna borde förutom vederbörande Överjägmästare
och skolans föreståndare, vilka torde böra vara självskrivna och
fungera såsom respektive ordförande och sekreterare, utses förslagsvis tre
skogsmän i orten, vilka kunde förmedla kontakten med nämnda verksamhetsfält
och ge impulser till sådana förbättringar av undervisningen, som därav
påkallades. Att skolan på detta sätt erhölle en ständig förbindelse med det
lokala skogsbruket genom män, som följde dess arbete och intresserade sig
för dess resultat, torde vara värdefullt även av den anledningen, att de skilda
skolornas verksamhet måste regleras med hänsyn till de mycket olika klimatiska
förhållandena vid de skilda skolorna. Dessa tre ledamöter syntes
lämpligen böra utgöras av en länsjägmästare, en inom det privata skogsbruket
anställd skogsman med högre utbildning samt en skogsskoleutbildad
skogvaktare. Med en dylik sammansättning av styrelsen torde utan svårighet
kunna uppdragas en lämplig skiljolinje mellan överjägmästarens och
lokalstyrelsens befogenheter. Inspektionen över skogsskolorna borde utövas
av domänstyrelsen genom den byråchef i styrelsen, som föredroge ärenden
rörande skogsskolorna.

Ur yttrandena inhämtas följande.

Domänstyrelsen har beträffande förslaget om införande av lokalstyrelser
vid skogsskolorna anfört:

Det torde möta betydande svårigheter att uppdraga gränsen mellan domänstyrelsens
och berörda lokalstyrelsers befogenheter. Styrelsen måste därför
avstyrka detta förslag. Däremot anser styrelsen, att det syftemål, utred -

Yttranden
över P. JU.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ningsmännen med detta förslag velat vinna, skulle i väsentlig grad bliva
tillgodosett, därest skogsmän i orten kunde kallas att såsom vittnen närvara
vid avgångsexamina vid skogsskolorna. Ersättning till vittnena härför, beräknad
enligt allmänna resereglemente!, ävensom för ofrånkomlig representation
vid sådana tillfällen från föreståndarnas sida torde för år kunna beräknas
till 1,000 kronor. Styrelsen föreslår alltså, att ett anslag om, tillsvidare,
1,000 kronor för år måtte anvisas till bestridande av kostnaderna för
inkallelse av examensvittnen vid statens skogsskolor m. m.

Skolöverstyrelsen har uppdragit en jämförelse mellan arbets- och demonstrationsobjekten
vid de yrkesskolor, som äro underställda överstyrelsen, och
de skogliga yrkesskolorna och därom uttalat, att, medan det vid skolor för
hantverk och industri i stort sett endast vore en kostnadsfråga av ej alltför
stora dimensioner att i anslutning till skolan anordna produktiv verksamhet
av det slag, som yrket avsåge, och en ganska enkel försäljningsorganisation
i allmänhet vöre tillräcklig för produkternas avsättande på affärsmässigt
sätt, motsvarande förhållanden vid den lägre skogsundervisningen ställde
sig något annorlunda. Arbetsobjektet, skogen, vore ofantligt skrymmande
och krävde därtill en väl organiserad försäljningsorganisation. Överstyrelsen
har vidare anfört följande.

Då nu just det ämbetsverk, som handhar statens skogstillgångar, av dessa
utan olägenhet kan avsätta vissa revir till arbetsobjekt för skogsundervisningen
och inom detta verk finnes en fullt färdig försäljningsorganisation,
så är det tydligt, att den lämpligaste anordningen för hithörande undervisnings
administrerande är, att denna liksom hittills ställes under samma
verk som skötandet av statens skogstillgångar. En sådan anordning synes så
mycket mer ändamålsenlig, som det i det väsentliga är för att fylla samma
ämbetsverks behov av kvalificerad arbetskraft, som staten gör uppoffringar
för skogsundervisningens ordnande.

Ett annat vägande skäl till ett dylikt ordnande av den lägre skogsundervisningens
administration berör lärarfrågan. En svårighet, som litet emellan
framträder inom yrkesundervisningen, särskilt i fråga örn lärare i de praktiska
arbetsämnena, är, huru dessa skola kunna hålla sig i nivå med det
praktiska yrkeslivets utveckling, då de helt äro bundna vid skolan. Det är
ej säkert, att de i bredd med sitt skolarbete kunna bereda sig tillräckliga
tillfällen att följa med den oavbrutna utveckling, som det praktiska yrkeslivet
är underkastat. Genom den sammankoppling av den lägre skogsundervisningen
och statens affärsmässiga skogsbruk, som redan nu tillämpas
och som enligt sakkunnigbetänkandet bör fortfara, möjliggöres, att erforderliga
lärare i de praktiska ämnena kunna givas transport och befordringsmöjligheter,
vilka bliva till gagn för undervisningen genom den cirkulation
mellan lärarkallet och de rent praktiska yrkesuppgifterna i skogsbrukets
tjänst, som därigenom framkallas. En dylik cirkulation skulle vara mycket
svårare att uppnå, om undervisningen och skogsbruket i stort administrerades
var för sig. överstyrelsen finner det sålunda i hög grad befrämjande för
undervisningens rätta bedrivande, att lärarna inrangerats i det för domänverket
gällande avlöningssystemet, så att både engagerande av lärare och av
dessa eventuellt önskade överflyttningar till det rent praktiska arbetet må
kunna försiggå utan att hithörande anställningsåtgärder behöva hava formen
av övergång från ett arbetsområde till ett annat.

Med hänsyn till de praktiska omständigheter, som överstyrelsen här

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

189

berört, anser sig överstyrelsen icke böra förorda, att den lägre skogsundervisningen
administrativt sammanföres med den lägre yrkesundervisningen
i övrigt, även om principiella skäl kunde synas tala för en sådan anordning.

Något uttalande i denna riktning har icke heller gjorts av de sakkunniga,
men överstyrelsen har dock med det sagda velat klargöra sin ställning till
frågan.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har beträffande de föreslagna
lokalstyrelserna uttalat, att sådana styrelser säkerligen torde kunna
verksamt bidraga till att skogsskolorna på bästa sätt tjänade sitt syfte. Centralrådet
ville dock härutinnan framhålla önskvärdheten av att vederbörande
skogsvårdsstyrelse bemyndigades att utse en av styrelsens ledamöter. Det
förhållandet, att — såsom jämväl utredningsmännen framhållit — skolorna
i betydande omfattning utbildade skogliga förmän, vilkas uppgifter ej komme
att falla inom domänstyrelsens verksamhetsområde utan förlädes till, framför
allt, skogsvårdsstyrelserna och det privata skogsbruket, kunde anföras
som motiv härför.

Styrelsen för skog shög skolan har anfört:

Styrelsen anser, att det knappast kan bliva till någon fördel med inrättande
av särskilda lokalstyrelser för skogsskolorna. Här måste ju, såsom ock i
P. M. anföres, den närmare planläggningen av undervisningen i väsentlig
grad vara överlämnad åt skolornas föreståndare. För närvarande äro respektive
Överjägmästare inspektörer, vilket i P. M. anses vara irrationellt,
enär det blir flera olika inspektörer, men denna omständighet förbättras icke,
om man har en lokalstyrelse för varje skola med vederbörande Överjägmästare
som ordförande. Med en sådan anordning blir förhållandet mellan
domänstyrelsen, under vilken skolorna skola lyda, och dessa styrelser icke
klart utrett.

Jag finner övervägande skäl tala för att administrationen av den lägreDepartementsskogsundervisningen
alltjämt anförtros åt domänstyrelsen. Styrelsens upp- cAe^e"*
gifter i detta avseende böra jämväl omfatta anordnande i erforderlig utsträckning
av kolarskolor i egen regi, genom försorg av skogsvårdsstyrelse eller på
annat lämpligt sätt. Verksamheten vid kolarskolorna bör stå under domänstyrelsens
kontroll och inspektion. Genom samråd med ledningen för Värmlands
och Örebro läns av jernkontoret kontrollerade kolarskolor vid Gammelkroppa
torde domänstyrelsen kunna genomföra enhetliga grunder för
verksamheten vid samtliga kolarskolor i riket.

Det synes ändamålsenligt, att även andra arbetsgivare för de blivande skogvaktarna
än domänverket bringas i kontakt med verksamheten vid skogsskolorna
och erhålla intresse för deras arbete. Detta lärer icke effektivt
kunna genomföras på annan väg än genom att representanterna för ifrågavarande
grupper tilldelas vissa befogenheter beträffande skolverksamheten, vilka
emellertid torde kunna begränsas på sådant sätt, att de icke nämnvärt
tynga administrationen. Jag förordar därför införandet av lokalstyrelser för
skogsskolorna, som böra tillsättas av domänstyrelsen. Närmare föreskrifter
örn lokalstyrelsernas sammansättning och befogenhet torde böra utfärdas av
Kungl. Majit efter förslag av domänstyrelsen.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

VII. Årliga kostnader för den lägre skogsundervisningen.

Kostnaderna för den lägre skogsundervisningen bestridas för närvarande
av domänfonden, som efter förslag av domänstyrelsen beredes ersättning
härför genom anslag å riksstaten. Kostnaderna för budgetåret 1935/1936
framgå av följande sammanställning.

	Skogs- skolorna	Fortsättn. skola	Kolar- skola	Summa
	kronor	kronor	kronor	kronor
1. Avlöningar..............	49,200	15,500	—	64,700
2. Dyrtidstillägg...........	5,200	1,300	—	6,500
3. Övriga utgifter.......... 4. Särskilt anslag till kolar-	37,800	8,400		46,200
skola vid Bispgården...	—	—	1,400	1,400
Summa kronor	92,200	25,200	1,400	118,800.

Det av mig förordade förslaget beträffande den lägre skogsundervisningens
ordnande medför, att anslagen till fortsättningsskolan uteslutas samt att
å andra sidan följande kostnadsökningar inträffa.

1. och 2. Avlöningar och dyrtidstillägg. De föreslagna uppflyttningarna
av föreståndarbefattningarna vid skogsskolorna från 25:e till
26 :e lönegraden samt av skogsrättarbefattningarna vid samma skolor från
12:e till 13:e lönegraden beräknas medföra en kostnadsökning av 3,000
kronor.

För speciallärare vid skogsskolorna i vägbyggnadslära, husbyggnadslära,
fiskevård samt trädgårdsskötsel beräknas en kostnad av tillsammans 4,000
kronor.

Organisationsförändringarna föranleda sålunda en ökning av anslagsposterna
avlöningar och dyrtidstillägg med 7,000 kronor.

3. övriga utgifter. I vad mån ytterligare medel för hantlangning
och studieresor erfordras vid skogsskolorna är svårt att nu närmare beräkna.
Förslag torde i detta avseende böra efter vidare utredning lämnas av
domänstyrelsen i samband med de årliga förslagen till ersättningsanslag.
Preliminärt beräknas här en kostnadsökning av 2,500 kronor.

4. Särskilt anslag till kolarskola vid Bispgården. Den
sammanlagda kostnaden för de nya kolarskolorna beräknas uppgå till 9,500
kronor varav 2,500 kronor för stipendier.

Med hänsyn till att medelsanvisningen för fortsättningsskolan bortfaller
komma de totala, årliga kostnaderna för den lägre skogsundervisningen sålunda
enligt här förordade organisationsförslag att minskas med (25,200 —

7,000 — 2,500 — 9,500 =) i runt tal 6,000 kronor.

Till de årliga kostnaderna kommer en engångskostnad av 7,000 kronor för
utarbetande av läroböcker och kompendier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

191

VIII. Övergångsförfarande.

I P. M. har beträffande övergångsåtgärder föreslagits, att åtgärder borde
vidtagas under år 1936 för anordnande under samma år av flera kolarskolor.
Därjämte borde enligt utredningsmännen den föreslagna försöksundervis -ningen i svenska språket vid en skogsskola påbörjas med läroåret 1936/1937,
för vilket ändamål ett belopp av högst 1,000 kronor borde ställas till förfogande.
Det syntes därför erforderligt, att medel för täckande av nämnda
kostnader anvisades genom anslag på riksstaten för budgetåret 1936/1937.
De föreslagna bestämmelserna om ändring beträffande skogsskolornas organisation
borde träda i kraft från och med läroåret 1937/1938.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 19 februari 1936, med förmälan att
styrelsen av angivna skäl ansett sig böra fr. o. m. den 7 januari 1936 förflytta
en skogsskoleförståndare till annan tjänstgöring inom domänverket,
hemställt, att ifrågavarande befattningshavare måtte överflyttas till övergångsstat
i 25:e lönegraden med tjänstgöringsskyldighet.

Fortsättningsskolans verksamhet synes lämpligen böra upphöra med avslutningen
av läroåret 1936/1937.

Med hänsyn till att de i vissa lönegrader nyinrättade befattningarna vid
statens skogsskolor tillkommit genom reglering av nu befintliga tjänster synas
befattningarna i regel böra besättas utan ledigförklarande av desamma. Det
torde därför vara Kungl. Maj:t obetaget medgiva, att sådan nyinrättad befattning
må besättas utan ledigförklarande. Jag finner skäligt, att ifrågavarande
lönereglering för lärarpersonalen — och i samband därmed förändringarna
i fråga örn beteckning av tjänster — träder i kraft den 1 juli 1936,
enär regleringen, som icke föranletts av de av mig förordade ändringarna
i skolorganisationen, böra betraktas som en del av den allmänna översynen
av domänverkets lönestat år 1934, som icke kunnat behandlas förrän i samband
med nu förevarande undervisningsfråga. Den av domänstyrelsen omförmälde
innehavaren av en befattning som skogsskoleföreståndare synes
samtidigt böra överflyttas till övergångsstat i 25:e lönegraden med tjänstgöringsskyldighet,
varigenom nämnda befattning kan, till fördel för skolverksamheten,
återbesättas med ordinarie innehavare. Ändringarna beträffande
skogsskolornas organisation böra i övrigt träda i kraft från och med läroåret
1937/1938.

Under innevarande år torde åtgärder böra vidtagas för anordnande av
kolarskolor samt den förordade försöksundervisningen i svenska språket. IX.

IX. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 153, föreslagit riksdagen, att, i avbidan på proposition i ämnet, till
ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor m. m.

Departements

chefen.

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

för budgetåret 1936/1937 beräkna ett förslagsanslag av 195,300 kronor. Vid
ärendets föredragning anförde jag, att domänstyrelsen för sagda budgetår
beräknat ersättningsanslag till domänfonden för utgifter för statens skogsskolor,
fortsättningsskolan vid Kloten och kolarskolan vid Bispgården med
tillsammans 184,800 kronor. Jag framhöll vidare, att omorganisationsförslaget
kunde väntas föranleda en ökning av ifrågavarande belopp med 10,500
kronor.

Domänstyrelsens beräkning av anslagsbehovet ter sig, jämförd med för
innevarande budgetår anslagna medel, på följande sätt:

Statens skogsskolor	Domänstyrelsens förslag för budg.-året 1936/1937 kronor	Anslag för budgetåret 1935/1936 kronor
1. Avlöningar.........................	..... 46,500	49,200
2. Övriga utgifter
Expenser och underhåll............	.....16,000	16,000
Elevstipendier å 250 kr............	.....17,500	15,000
Rese- och traktamentsersättn. för rättarna........................	skogs- ..... 1,000	1,000
Kostnader för underhåll av byggnader	m. m. 9,500	5,800
3. Dyrtidstillägg......................	..... 5,200 95,700	5,200 92,200
Fortsättningsskolan vid Kloten
1. Avlöningar m. m.
Avlöningar m. m..................	.....14,000	15,500
Inspektörens rese- och traktamentsersättn. 250	300
Elevstipendier å 250 kr............	...... 3,750	3,000
2. Övriga utgifter
Expenser och underhåll ...........	..... 4,300	4,300
Byggnads- och reparationsarbeten ..	..... 1,000	800
3. Dyrtidstillägg......................	..... 1.200 24.500	1,300,25,200

Kolarskolan vid Bispgårde n.........1,400_1,400

Summa kronor 121,600 118,800.

Därjämte har domänstyrelsen hemställt örn anvisande av medel för vissa
byggnadsarbeten vid skogsskolorna. Vid Bispgårdens skogsskola planerar
styrelsen sålunda ombyggnad av skogsskolan och föreståndarbostaden jämte
anordnande av värmeledning och sanitetsanläggning samt en del mindre
arbeten i lärarbostaden och ekonomibyggnaderna för en beräknad kostnad
av 34,000 kronor. Vid Kolleberga skogsskola planerar styrelsen ombyggnad
och anordnande av värmeledning, vattenledning och avlopp i skolbyggnaden,
föreståndar- och underlärarbostaden, reparationsarbeten i skogsrättarbostaden
och ekonomibyggnaden samt ändringsarbeten å badstuanläggningen för
en beräknad kostnad av 29,200 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande över domänstyrelsens anslagsberäkning
anfört, att mot de planerade ombyggnads- och reparationsarbetena vid statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

193

skogsskole^ vid Bispgården och Kolleberga från styrelsens sida intet annat
vore att erinra, än att de angivna kostnadssummorna, såvitt styrelsen utan
besök på platsen kunde bedöma, syntes knappt beräknade.

Mot domänstyrelsens anslagsberäkning för löpande utgifter för skogs- Departementsskolorna,
vilka angivits i förestående sammanställning, har jag intet att er- thelen.
inra. Jag tillstyrker även utförandet av de särskilda byggnadsarbeten vid
Bispgårdens och Kolleberga skogsskolor, vilka föreslagits av domänstyrelsen.

För ifrågavarande byggnadsändamål torde ett särskilt reservationsanslag böra
anvisas med av domänstyrelsen beräknat belopp. Skulle, såsom byggnadsstyrelsen
ifrågasatt, medlen visa sig otillräckliga, lärer domänstyrelsen kunna
göra framställning örn fyllnadsanslag till ett följande budgetår.

De förslag, som av mig i det föregående förordats, föranleda följande ök -

ningar av de av domänstyrelsen upptagna beloppen:

a) för förhöjning av avlöning och dyrtidstillägg för befatt ningshavare

vid skogsskolorna för tiden 1 juli—31 december
1936 (1,300 + 100 =)........................ kronor 1,400

b) för försöksundervisning i svenska språket vid en skogsskola » 1,000

c) för anordnande av kolarskolor och för stipendier åt elever

vid dylika skolor .................................. » 9,500

eller i allt .......................................... » 11,900

Vidare torde för utarbetande av kompendier m. m. för skogsskolorna särskilda
medel erfordras under några år framåt. För detta ändamål synes
domänstyrelsen emellertid tills vidare kunna förskottera medel ur domänfonden
inom ramen för den beräknade kostnaden av 7,000 kronor, varefter
styrelsen har att, då anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål kan närmare
överblickas, hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av ersättningsanslag
härför.

Till statens domäners fond torde sålunda för nästkommande budgetår
böra utgå

dels ett förslagsanslag av 133,500 kronor, som disponeras sålunda:
Avlöningar, förslagsvis (46,500 + 1,300 + 1,000 + 14,000=) kronor 62,800

Dyrtidstillägg, förslagsvis (5,200 + 100 + 1,200=) ...... » 6,500

övriga utgifter, högst (16,000 + 17,500 + 1,000 + 9,500 +

250 + 3,750 + 4,300 + 1,000=) .................... » 53,300

Kolarskolor (1,400 + 9,500=) ........................ » 10,900

Summa kronor 133,500;

dels ett reservationsanslag av (34,000 + 29,200 =) 63,200 kronor för vissa
byggnadsändamål vid skogsskolorna.

Förslagsanslaget avser ersättning för utgifter under kalenderåret 1936
med undantag av det för kolarskolor beräknade beloppet, som hänför sig
till utgifterna under budgetåret 1936/1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 136

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att skogshögskolan och statens skogsskolor
skola omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående tillstyrkta förslag;

2) besluta, att fortsättningsskolan vid Kloten skall indragas; 3)

besluta, att i den vid avlöningsreglementet för domänverket
fogade tjänsteförteckningen skola upptagas följande
befattningar, nämligen

i 13:e lönegraden: Övningslärare och
i 26:e lönegraden: skogsskoleförståndare;

4) besluta, att ur samma tjänsteförteckning skola utgå
följande befattningar, nämligen

ur 12:e lönegraden: skogsrättare och

ur 25:e lönegraden: skogsskoleföreståndare;

5) besluta, att från och med den 1 juli 1936 skall till
övergångsstat för domänverket överflyttas en skogsskoleföreståndare; 6)

godkänna följande avlöningsstat för skogshögskolan
för budgetåret 1936/1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ...................... kronor 79,300

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

förslagsvis ........................ » 17,300

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t .............. » 13,500

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
:

a) Grundavlöningar m. m. kronor 54,800

b) Avlöningsförhöjning

m. m., förslagsvis...... » 2,000 » 56,800

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis » 4,100

Summa kronor 171,000;

7) till Skogshögskolan: Avlöningar för budgetåret 1936/

1937 anvisa ett förslagsanslag av ........ kronor 171,000;

8) till Skogshögskolan: Omkostnader för samma budgetår
anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 63,300;

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

195

9) till Ersättning till statens domäners fond för utgifter

för statens skogsskolor m. m. för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av.................... kronor 133,500;

10) till Ersättning till statens domäners fond för bygg nadskostnader

vid vissa skogsskolor för samma budgetår anvisa
ett reservationsanslag av ............ kronor 63,200;

11) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder vidtaga erforderliga
åtgärder för tillsättande av befattningar vid skogshögskolan
samt utfärda de övergångsbestämmelser i övrigt, som
vid genomförande av förberörda omorganisation må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
P. Gullstrand.

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Bilaga 1.

Undervisningen vid skogshögskolan enligt nuvarande plan, enligt förslag
av styrelsen för skogshögskolan samt enligt i P. M. framlagt förslag.

		Teoretisk undervisning	Praktisk underv.
Ä m	n e	Nuvarande studieplan	Av styrelsen föreslagen studieplan	I P. M. föreslagen studieplan	Nuva- rande	Av styrel- sen före-	I P. M. före-slagen
								slagen un- ders7.
Nuvarande eller av styrelsen föreslagen	I P. M. föreslagen beteckning	före- läsn.	övn.	före- läsn.	övn.	före- läsn.	övn.	visn.	un- derv.
beteckning.			a 1	t i m
		i n t	mar	antal dagar
	Exauiensämnen.
	Grupp 1.
Skogsskötsel .	Skogsskötsel	104	—	102	—	100	—	43	56	67
Av skogsteknol. med	Skogsteknol. o.
byggn. o. avdikn. lära......	skogsdikn.	94	25	93	38	140	20	52	58	64
Av skogsuppskattn.	Skogsuppskattn.					100	40	27	32	27
o. skogsindelning	o.skogsindeln.	102	40	93	51
Av skogsuppskattn. o. skogsindelning Skogspolitik och	>Skogsekonomi	36	18.	93	30	90	30	4!	4	4
skogsstatistik . .		66	-1					-i
	Grupp 2.
Marklära.....	\|	44	—	48	-1			5	61
Geologi och mine-ralogi .....	(Skoglig mark-l lära	30	10	32	13	100	40	5	4	12
Klimatologi. . . .	18	—	18	-			—	-I
Av kemi.....	1	8	—	8	-1			—	-1
Skogsbotanik . . . Allmän botanik. .	jskogsbotanik	50 40	33 27	48 36	361 27 r	120	70	8	i}	13
	Grupp 3.
Allm. o. vertebral	\
zoologi.....	.Skogszoologi	49	—	''50		250	10	—		3
Skogsentomologi . Lag- och författa.	1	42	14	30	12)	3	3/

kunskap ....	Rättslära	91	—	72	—	70	—	—	—	—
Förvalta, kunsk. . Tjänsteexp.....	(Förvaltnings-1 lära	12 36		8 36	312)	60	40	—	—
Handelslära . . .	• —	—	30			—	—
Jordbruksekonomi Jaktkunskap med		44	—	42	—	4_	—	4	4	4_
jakt- o. fiskevård		12	—	12	—	4_	—	3	3	4_
	Kursämnen.
Av skogsteknol. m.
byggn. o. avdikn.	Husbyggnads-
lära......	lära	9	16	9	16	10	30	2	2	5
Av kemi.....	Org. och tekn.	19	—	19	—	20	—	—	—	—
	kemi
Bokföring ....	Bokföring	9	18	4 (10)	4 (30)	—	40	—	—	—
	Summa	915	219	871	235	860	320	6156	3181	195
		1,134	1.106	1,180

1 Ämnet kallat skogszoologi. — 2 En annan del av ämnet till förberedande kursen. —
8 Ämnet kallat skogsadministration. — 4 Till förberedande kursen. — 6 Varav 7 i jordbruksekonomi
och jaktkunskap.

Anm. Den av departementschefen i sina huvuddrag godkända studieplanen avviker i följande
avseenden från ovanstående, i P. M. föreslagna: skogszoologi ökning med 20 föreläsningstimmar,
skogsbotanik minskning med 10 föreläsningstimmar, husbyggnadslåra överföres till förbered, kursen,
bokföring minskning med 10 övningstimmar, jakt- och fiskevård tillägges med 10 föreläsningstimmar.

Bilaga 2.

Schematisk studieplan för skogshögskolans huvudkurs.

-_-	lia term.	2:a term.	3:e term.	4:e term.			Samtliga terminer	Timmar i veckan1
	5:e term.	Summa
A lii n e	höst	vår	höst	vår	höst
			\|
							Höst	Vår	Höst	Vår
1		3	4	5	«	7	8	9	10	11
Examensämnen.
Grupp 1.
Skogsskötsel............	—	40	30	T, 30	t2	100 (-)	30	70	3.3	5.8
Skogsteknologi och skogsdikning . . .		20	40 (20)	60 20 2	T	140 (20)	40 (20)	80 20 2	6.7	8.3
Skogsuppskattning och skogsindelning	30	30 T,	20 (20)	20 (20)	t2	100 (40)	50 (20)	50 (20)	7.8	5.8
Skogsekonomi...........	—	—	40 (10)	50 (20)	T	90 (30)	40 (10)	50 (20)	5.6	5.8
Grupp 2.
Skoglig marklära..........	O »—< o »o	T, 50 (30)	t2	—	—	100 (40)	50 (10)	50 (30)	7.8	6.7
Skogsbotanik............	30 (20)1 30 (10)8	T, 50 (40)4	t2			110 (70)	30 (20)3 30 (10)	50 (40)	7.8 4.48	10.8
Grupp 3.
Skogszoologi............	—	50 (10)	20 T	—	—	70 (10)	20	50 (10)	2.2	5.0
Rättslära.............	40	30 T	—	—	—	70 (-)	40	30	4.5	2.5
Förvaltningslära..........	—	—	20 (20)	40 (20)	T	60 (40)	20 (20)	40 (20)	4.5	5.0
Kursiiinnen.
Org. och teknisk kemi.......	20	—	—	—	—	20 (-)	20	—	2.2	—
Jakt- och fiskevård.........	—	—	—	10	—	10 (-)	—	10	—	—
Bokföring.............	-(30)	—	—	—	—	- (30)	- (30)	—	3.3	—
Summa	200 (70) 270	270 (80) 350	1 170 (70) 240	230 (60) W	—	870 (280)	370 (140) ~510	500 (140) ÖäÖ	—	—

1 För vederbörande lärare, inberäknat övningstimmar. — 2 Specialkurs. — 3 Propedeutisk kurs i allmän botanik. — 4 Dubbleras för lärarna. ®

Anm. Antalet föreläsnings- och övningstimmar anges i avrundade tiotal. Övningstimmar anges inom parentes. T betecknar normal tidpunkt
för tentamen, T, och T, samma tidpunkt för deltentamina.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

198

Kungl. Majlis proposition nr 136-

Innehålls förteckning.

Sid.

Inledning........................................................... 1

A. Den högre skogsundervisningen.................................. 8

I. Den högre skogsundervisningens ändamål och grunderna för verksamheten
vid skogshögskolan ................................. 8

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 8. — Yttranden över högskolestyrelsens
betänkande sid. 17. — Inom departementet utarbetad P. M. sid. 22.

— Yttranden över P. M. sid. 23. — Departementschefen sid. 24.

II. Behovet av högre utbildade skogsmän och antalet studerande vid

skogshögskolan.............................................. 27

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 27. — Departementschefen sid. 32.

lil- Förutbildning och inträdesfordringar till skogshögskolan........... 32

1. Teoretiska förkunskaper................................... 32

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 33. — Yttranden över högskolestyrelsens
betänkande sid. 33. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 34. — Yttranden över P M. sid. 38. — Departementschefen sid. 43.

2. Praktiska förkunskaper................................... 45

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 46. — Yttranden över högskolestyrelsens
betänkande sid. 47. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 48. — Yttranden över P. M. sid. 51. — Departementschefen sid. 53.

3. Övriga inträdesfordringar.................................. 56

Departementschefen sid. 56.

IV. Undervisningens organisation.................................. 57

1. Förberedande kurs....................................... 57

a. Läroår och undervisningsplan........................... 57

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 57. — Inom departementet
utarbetad P. M. sid. 57. — Yttranden över P. M. sid. 61. —
Departementschefen sid. 61.

b. Bestämning av elevantal, elevantagning samt prövningsför farande.

............................................. 62

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 62. — Inom departementet
utarbetad P. M. sid. 64. — Yttranden över P. M. sid. 65. —
Departementschefen sid. 66.

2. Huvudkurs.............................................. 67

a. Allmänna synpunkter.................................. 67

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 67. — Inom departementet
utarbetad P. M. sid. 67. — Yttranden över P. M. sid. 68. —
Departementschefen sid. 70.

b. Undervisningsår och undervisningsplan................... 72

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 72. — Yttranden över
högskolestyrelsens betänkande sid. 76. — Inom departementet utarbetad
P. M. sid. 77. — Yttranden över P. M. sid. 88. — Departementschefen
sid. 89.

c. Examen och betyg.................................... 91

Departementschefen sid. 92.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

199

Sid.

3. Skogsvetenskapliga studier................................. 92

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 92. — Yttranden över högskolestyrelsens
betänkande sid. 94. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 94. — Yttranden över P. M. sid. 98. — Departementschefen sid. 100.

4. Fortbildnings- och specialkurser............................ 102

Departementschefen sid. 102.

5. Lärare, docenter och amanuenser........................... 102

a. Förberedande kurs........................ 102

Departementschefen sid. 105.

b. Huvudkurs och skogsvetenskapliga studier................ 106

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 106. — Yttranden över
högskolestyrelsens betänkande sid. 108. — Inom departementet utarbetad
P. M. sid. 109. — Yttranden över P. M. sid. 115. — Departementschefen
sid. 116.

6. Läroböcker och kompendier............................... 118

Departementschefen sid. 118.

7. Studievillkor och stipendier................................ 119

Departementschefen sid. 119.

8. Tjänstepersonal.......................................... 119

Departementschefen sid. 122.

V. Styrelse.................................................... 123

Departementschefen sid. 124.

VI. Årliga kostnader för den högre skogsundervisningen.............. 124

Departementschefen sid. 126.

VII. Övergångsförfarande......................................... 126

Utredning genom skogshögskolans styrelse sid. 126. — Yttranden över högskolestyrelsens
betänkande sid. 128. — Inom departementet utarbetad P. M.
sid. 129. — Yttranden över P. M. sid. 130. — Departementschefen sid. 132.

VIII. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937 ....................... 134

Departementschefen sid. 135.

Den lägre skogsundervisningen................................... 136

|I. Nuvarande organisation och tidigare reformförslag................ 136

II. Den lägre skogsundervisningens ändamål samt lämpliga anordnande 140

Tidigare förslag och yttranden sid. 140. — Inom departementet utarbetad P. M.

sid. 146. — Yttranden över P. M. sid. 152. — Departementschefen sid. 161.

III. Behovet av lägre utbildade skogsmän och elevantalet vid skogssko lorna.

..................................................... 165

Departementschefen sid. 165.

IV. Skogsskolornas organisation................................... 166

1. Allmänna synpunkter..................................... 166

Departementschefen sid. 167.

2. Förkunskaper, övriga inträdesfordringar samt inträdesprövning.. 168

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 168. — Yttranden över P. M.

sid. 172. — Departementschefen sid. 176.

3. Undervisningens planläggning och bedrivande................ 176

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 176. — Yttranden över P. M.

sid. 178. — Departementschefen sid. 179.

4. Lärare.................................................. 179

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 179. — Yttranden över P. M.

sid. 182. — Departementschefen sid. 183.

5. Läroböcker och kompendier............................... 185

Departementschefen sid. 185.

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 136-

Sid.

V. Fortbildnings- och specialkurser .............................. 185

Departementschefen sid. 186.

VI. Styrelse och inspektion....................................... 186

Inom departementet utarbetad P. M. sid. 186. — Yttranden över P. M. sid.

187. — Departementschefen sid. 189.

VII. Årliga kostnader för den lägre skogsundervisningen .............. 190

VIII. Övergångsförfarande.......................................... 191

Departementschefen sid. 191.

IX. Anslagsbehovet för budgetåret 1936/1937 ....................... 191

Departementschefen sid. 193.

Departementschefens hemställan...................................... 194

366376. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.