Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970 (Proposition 1970:136 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ackordslag
in. m.; given Stockholms slott den Vi maj 1970.

o KunSL Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) ackordslag,

2) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad,

5) lag om ändring i ärvdabalken,

6) lag om ändring i handelsbalken,

7) lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

8) lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

9) lag om ändring i lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars konkurs,

10) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

11) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny ackordslag som skall ersätta
nuvarande bestämmelser från 1921. Vidare föreslås att bestämmelserna i
konkurslagen om ackord anpassas till innehållet i ackordslagsförslaget. De
nämnda förslagen föranleder vissa följdändringar i annan lagstiftning.

De i propositionen upptagna förslagen syftar till sådan reformering av
ackordslagstiftningen, att ackordsförfarandet skall kunna komma till större
användning än nu.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

F. n. försvåras ackordsförhandling ofta av att borgenärerna oberoende av
ackordsförhandling kan få utmätning eller försätta gäldenären i konkurs.
I propositionen föreslås en ordning som ger möjlighet att komma tillrätta
med detta. Gäldenär som vill ha ackord skall hos konkursdomaren kunna
begära förordnande av en god man, som skall övervaka förhandlingen och
bevaka borgenärernas rätt. När god man förordnats, skall enskild borgenär
endast i undantagsfall kunna få utmätning eller konkurs till stånd.

Kan inte uppgörelse träffas inom viss tid, har gäldenären möjlighet att
få till stånd offentlig ackordsförhandling som kan leda fram till att ackord
antas av en bor genär smajoritet.

Beträffande själva ackordsförhandlingen och innehållet i ackordet innebär
förslaget bl. a. att minsta tillåtna ackordsprocent sätts ned och att kravet på
borgenär smajoritet minskas och görs beroende av ackordsprocentens storlek.
En nyhet är att konkurslagens återvinningsregler föreslås bli tillämpliga
vid offentlig ackordsförhandling. Förfarandet vid offentlig ackordsförhandling
föreslås också förenklat.

Bland följdändringarna kan nämnas, att tiden för indrivning av skatter
förlängs när god man förordnats enligt ackordslagsförslaget.

Ackordslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

1) Förslag

till

Ackordslag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Med ackord avses i denna lag en ekonomisk uppgörelse utan konkurs
mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer.

Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god man. Ackord
kommer till stånd antingen genom överenskommelse eller också genom beslut
efter förhandling i särskild ordning (offentligt ackord).

I konkurslagen (1921: 225) finns bestämmelser om ackord i konkurs.

God man

2 §

På ansökan av gäldenär som är på obestånd skall god man förordnas för
utredning och förhandling med borgenärerna om ackord. God man skall dock
ej förordnas om det saknas skälig anledning antaga att ackord kan komma
till stånd.

3§

God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och erfarenhet
som uppdraget kräver samt åtnjuta borgenärernas förtroende.

God man skall vara myndig. Till god man får ej förordnas någon som
står gäldenären nära eller är beroende av honom. Den som är anställd vid
domstol får ej förordnas till god man.

Om det finnes erforderligt, skall även förordnas ersättare för gode mannen.
Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.

God man skall entledigas, om han finnes icke vara lämplig eller av annan
särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

4 §

Gäldenären skall vid förvaltningen av sin egendom samråda med gode
mannen, som skall övervaka att borgenärernas bästa iakttages.

Ansökan om förordnande av god man

5§

Ansökan som avses i 2 § göres skriftligen hos konkursdomaren. Ansökningshandlingen
skall innehålla en kortfattad redogörelse för gäldenärens
ekonomi, orsakerna till hans obestånd och det sätt på vilket han ämnar tillgodose
borgenärerna efter ackord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

6§

Bestämmelserna i konkurslagen (1921: 225) om behörig konkursdomare
vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan
om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar
konkursdomarens behörighet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall han
genast sända ansökningshandlingen till konkursdomare som enligt vad
handlingarna visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall
anses gjord, när ansökningshandlingen inkom till den förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är
den eljest bristfällig och efterkommer gäldenären ej föreläggande att avhjälpa
bristen, skall ansökningen avvisas.

Godmansförordnandes upphörande

7 §

Försummar gäldenären vad som åligger honom enligt 4 § eller saknas
i annat fall anledning antaga att ackord kan komma till stånd, skall konkursdomaren
återkalla förordnande av god man. Förordnandet skall genast
återkallas, om uppgörelse träffas med borgenärerna. När förordnandet av
god man återkallas, förfaller verkan av förordnandet.

8§

Göres ej ansökan om förhandling om offentligt ackord hos konkursdomaren
inom två månader efter det att god man förordnats, är verkan av
godmansförordnande förfallen vid utgången av nämnda tid.

Verkan av förordnande av god man förfaller, om gäldenären för sättes i
konkurs.

Konkurs och utmätning efter godmansförordnande

9§

Om borgenär, vars fordran skulle komma att omfattas av ackordet, ansöker
att gäldenären skall försättas i konkurs, skall, när god man förordnats,
ansökningen på begäran av denne förklaras vilande i avvaktan på att uppgörelse
med borgenärerna kommer till stånd eller att gäldenären ansöker
om förhandling om offentligt ackord. Vilandeförklaring skall dock ej meddelas,
om det finns särskilda skäl antaga att borgenärens rätt är i fara.

10 §

Sker utmätning sedan god man förordnats, får den utmätta egendomen
ej säljas utan gode mannens medgivande utom när den hastigt förstöres
eller faller i värde eller när den fordrar alltför kostsam vård. Vad som
inflyter efter försäljning eller på annat sätt får ej utbetalas till utmätningssökanden
utan gode mannens medgivande.

Består utmätningen då förhandling om offentligt ackord beslutats, skall
utmätningsförfarandet nedläggas, om gode mannen begär det, och utmätningen
gå åter.

Om utmätningssökanden hade särskild förmånsrätt i egendomen, fortgår
förfarandet utan hinder av första och andra styckena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970 5

Villkor för offentligt ackord
11 §

År god man förordnad och vill gäldenären att förhandling om offentligt
ackord mledes, skall gäldenären göra ansökan härom inom tid som anges i
8 § forsta stycket.

Offentligt ackord får avse, att fordringar, som tillkommer borgenärer vilka
enligt 12 § får deltaga i förhandlingen, nedsättes och betalas på närmare angivet
sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om ej lägre ackordsprocent
godkannes av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet
eller synnerliga skäl för lägre procent föreligger. Betalning av föreskriven
minsta utdelning skall ske inom ett år efter det att ackordet fastställts, om ej
samtliga namnda borgenärer godkänner längre betalningstid.

Utan hinder av andra stycket får offentligt ackord innehålla villkor att
borgenärerna får fnll betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter.
Avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han medgivit
det.

Ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Därvid äger andra och tredje styckena motsvarande
tillämpning.

Borgenärer vid offentligt ackord
12 §

I förhandling om offentligt ackord deltager endast borgenärer, vilkas fordringar
uppkommit före beslutet om förhandling om offentligt ackord. Borgenär,
som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran
är förenad med förmånsrätt, deltager icke i förhandlingen.

Om borgenäi helt eller delvis avstar från kvittningsrätt eller fömnånsrätt,
deltager han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan borgenärs fordran
endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den
egendom i vilken borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltager
han med återstående del av fordringen.

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej har förmånsrätt
skall fa full betalning intill visst belopp, skall deras fordringar
i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande män.

Borgenär får deltaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna om borgenär som har förmånsrätt äger motsvarande tilllämpning,
när borgenär till säkerhet för sin fordran har äganderättsförbehåll.

Konkurs och utmätning under förhandling om offentligt ackord

13 §

Sedan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjorts, får gäldenären
försättas i konkurs endast om det finns skälig anledning antaga att
ackord icke kan komma till stånd. I annat fall skall konkursansökningen förklaras
vilande till dess ackordsfrågan avgjorts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Första stycket gäller ej, om konkursansökningen gjorts av borgenär vars
fordran icke skulle omfattas av ackordet och särskilda skäl föreligger till
antagande att borgenärens rätt är i fara.

Försättes gäldenären i konkurs innan frågan om offentligt ackord avgjorts,
förfaller ackordsfrågan.

14 §

Sedan förhandling om offentligt ackord beslutats, får utmätning för dessförinnan
uppkommen fordran ej äga rum innan ackordsfrågan blivit avgjord.
Om det ändå sker, är utmätningen utan verkan. Borgenär som har förmånsrätt
i viss egendom har dock rätt att få denna egendom utmätt.

Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

15 §

Ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen, skall
anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande godtagit
förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp. År ackordsprocenten lägre, skall
ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande enats om
förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp.

Återvinning vid offentligt ackord

16 §

Sedan förhandling om offentligt ackord beslutats, äger bestämmelserna
i konkurslagen (1921:225) om återvinning vid konkurs motsvarande tilllämpning,
om ackordet fastställes.

Bestämmelserna i 31 § konkurslagen om återvinning av betalning genom
utmätning äger motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt som borgenär
vunnit genom utmätning. Rätten får även förordna, att fortsatt verkställighet
av utmätningen tills vidare ej får äga rum.

17 §

Talan om återvinning väckes av borgenär vars fordran skulle omfattas
av ackord. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde som avses i
29 § och får ej slutligt prövas innan ackordsfrågan blivit avgjord. Borgenär
som vill väcka talan skall underrätta gode mannen. Om så ej skett, får hans
talan ej upptagas till prövning.

Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit till stånd och försättes
ej gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från
det att ackordsfrågan avgjordes, skall den väckta återvinningstalan avvisas.

18 §

Vad som vinnes genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. Svarande
som med anledning av kärandens talan kan få fordran mot gäldenären deltager
med fordringen i förhandlingen om offentligt ackord och har rätt att
avräkna den utdelning som tillkommer honom på vad han annars skolat
betala.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Om det i målet påkallas av borgenär som omfattas av ackordet eller av
gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvaltning av det som enligt
första stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som satts under sådan
förvaltning får utmätas endast om ackordet förfallit.

Verkan av offentligt ackord
19 §

Fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som
enligt 12 § hade rätt att deltaga i ackordsförhandlingen.

Boi genär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga
om belopp som ej kan uttagas ur egendomen.

20 §

Boi genär som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan förhandling
om offentligt ackord beslutats får utan hinder av ackord använda fordringen
till kvittning mot skuld som han då hade till gäldenären.

Den som förvärvat fordran mot gäldenären genom avtal med tredje man
inom sextio dagar innan ansökan om förordnande av god man gjordes eller
senare har ej rätt till kvittning enligt första stycket, om han vid tiden för
avtalet stod i skuld hos gäldenären och hade skälig anledning antaga att
gäldenären var på obestånd. Rätt till kvittning har ej heller borgenär som,
sedan han erhållit sin fordran, under nämnda tid satt sig i skuld"hos gäldenären
och därvid hade skälig anledning antaga att gäldenären var på obestånd.

21 §

Borgenär som godkänt ackordsförslag förlorar ej genom godkännandet
sin rätt mot borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för
fordringen.

Inledande av förhandling om offentligt ackord m. m.

22 §

Ansökan om förhandling om offentligt ackord göres hos den konkursdomare
som förordnat god man.

Ansökningen skall åtföljas av

1. ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och
när denna skall erläggas samt om säkerhet ställts för ackordet och vari den
i så fall består,

2- förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 § tidigast
två månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig
under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4. berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till
gäldenärens obestånd samt innehåller översikt över tillgångar och skulder,
uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den
kan bli föremål för återvinning, huruvida det finns skälig anledning antaga
att gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall
grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit
förda,

5. yttrande av gode mannen, huruvida han anser att ackordsförslaget
bör antagas av borgenärerna,

6. intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två
femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar
av dessa fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet
antagbart,

7. bevis att ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande
sänts till alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,

8. förskott, med belopp som Konungen föreskrivit, på kostnaden för ackordsfrågans
handläggning hos konkursdomaren och rätten samt av konkursdomaren
godkänd säkerhet för vad som ej täckes av förskottet.

23 §

Bouppteckning upprättas av gode mannen. I bouppteckningen skall tillgångarna
upptagas till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller
varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om förordnande
av god man gjordes, skall om möjligt även lämnas specificerad uppgift om
de värden som i handelsböckerna åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering
ej gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall vidare innehålla
uppgift om varj e borgenärs namn och adress.

Ränta på borgenärs fordran skall ej beräknas längre än till dagen för ansökan
om förordnande av god man. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.

Har borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden därtill.

Förekommer anmärkning mot fordran eller bedömes värdet av egendom,
vari borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det
anges.

24 §

Har gäldenären ej fullgjort vad som åligger honom enligt 22 § och efterkommer
han ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.
Avvisas ansökningen, förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats.

25 §

Upptages ansökningen, skall gäldenären inför konkursdomaren avlägga
bouppteckningsed på tid som konkursdomaren bestämmer. Gäldenären skall
därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med
ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig,
så att det ej honom veterligen har oriktigt utelämnats eller upptagits någon
tillgång eller skuld.

När anledning förekommer, får konkursdomaren tillåta gäldenären att
avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.

26 §

Avlägger gäldenären eden, skall konkursdomaren genast meddela beslut
om förhandling om offentligt ackord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Vägrar gäldenären att avlägga ed, skall ansökningen om förhandling om
offentligt ackord förklaras förfallen. Om konkursdomaren finner synnerliga
skäl föreligga att förhandling kommer till stånd, får dock beslut om förhandling
meddelas utan att ed avlagts. Om ansökningen förklaras förfallen,
upphör omedelbart verkan av att god man förordnats.

Beslut om ackordsförhandling skall genast kungöras i Post och Inrikes
Tidningar och i övrigt på sätt Konungen föreskriver.

27 §

Vill någon deltaga i ackordsförhandlingen med fordran som icke upptagits
i bouppteckningen och ej heller senare blivit känd, bör han skriftligen
anmäla fordringen hos gode mannen senast eu vecka före det borgenärssammanträde
som avses i 29 §. Anmäles fordran senare, får det ej föranleda
att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjutes.

28 §

Om gäldenären eller borgenär vill framställa anmärkning mot anmäld
fordran, skall han göra det skriftligen hos gode mannen i så god tid som
möjligt och i vart fall före omröstningen vid borgenärssammanträdet.

Finner gode mannen anledning till anmärkning mot fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller borgenär sådan anmärkning
hos gode mannen, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär
som anmält fordringen om anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet
av egendom vari borgenär har särskild förmånsrätt bedömes understiga
fordringen.

Borgenärssammanträde

29 §

Sammanträde med borgenärerna inför konkursdomaren skall hållas tidigast
tre och senast fem veckor efter det att förhandling om offentligt ackord
beslutats.

Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han
skall därvid lämna konkursdomaren, gode mannen och borgenärerna de
upplysningar om boet som de begär. Kan gäldenären ej infinna sig personligen,
bör han ställa ombud.

Gode mannen skall tillhandahålla förteckning på de borgenärer som har
rätt att deltaga i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas
anmärkning som framställts mot borgenärs fordran.

Vid sammanträdet skall underrättelse lämnas om tillägg till bouppteckningen
eller ändring i denna som gäldenären gjort i samband med att han
avlagt ed och om felaktighet som blivit känd på annat sätt. Om gäldenären
ej avlagt ed, skall anledningen därtill uppges.

30 §

Om både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans
en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de icke enas, gäller
borgenärens mening, om ej de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen.

It Dihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

31 §

Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning.
Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas
eller ej, skall konkursdomaren vid sammanträdet utreda tvistefrågan och
söka få förlikning till stånd. Om alla närvarande medger att anmärkningen
förfaller eller inskränker den eller uppdrager åt gode mannen att
sluta förlikning med borgenären, gäller det även för den som uteblivit. Kan
förlikning ej träffas, skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av
omröstningens utgång.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning
än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende
av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 § andra stycket motsvarande tillämpning.

32 §

Gäldenären får ej återtaga eller ändra ackordsförslaget utan medgivande
av konkursdomaren. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet
innan omröstning sker. Mot konkursdomarens beslut i fråga
om återtagande eller ändring av ackordsförslag får talan ej föras särskilt.

Har ändring av ackordsförslaget medgivits, får prövningen av förslaget
uppskjutas till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen icke
medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock äga rum
endast om särskilda skäl föreligger.

33 §

Om konkursdomaren i annat fall än som avses i 32 § andra stycket finner
särskilda skäl föreligga för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget
uppskjutes, får han besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre
veckor.

Fastställelse av offentligt ackord

34 §

Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men förekommer
anledning att ackordet på grund av 36 § ej skall fastställas, skall konkursdomaren
hänslcjuta ackordsfrågan till rätten. Detsamma gäller, om det
vid borgenärssammanträdet ej kan avgöras om förslaget antagits eller förkastats.
Föreligger ej fall som nu sagts, skall konkursdomaren fastställa
ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum
är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

35 §

Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående
anmärkningar godkännes eller ej och finner rätten i övrigt skäl
att fastställa ackordet, skall den först pröva anmärkningarna eller så
många av dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ga anmärkningar godkännes eller ej. Mot rättens beslut med anledning av
framställd anmärkning får talan ej föras.

36 §

Ackord får icke fastställas, om

1. ärendet ej handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2. ackordet ej uppfyller villkoren i 11 § andra—fjärde styckena,

3. det finns skälig anledning antaga att gäldenären i hemlighet gynnat
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att annat
svek ägt rum vid ackordet, eller

4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket ej är tillämpligt, får fastställelse efter omständigheterna
vägras, om borgenär eller borgensman eller annan som förutom gäldenären
svarar för fordringen bestritt fastställelse på grund av att betryggande
säkerhet för ackordets fullgörande ej finns eller att ackordet är till
skada för borgenärerna eller att annan särskild anledning föreligger att ackord
ej bör medges.

Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget ej förkastat av
borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsfrågan
och sammanträde utsättas härför. Särskild talan får ej föras mot beslut om
sådan prövning.

Tillsyn över offentligt ackord

37 §

På begäran av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan konkursdomaren,
om skäl föreligger, förordna gode mannen eller annan lämplig
person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt
ackordet.

Om det finnes erforderligt, skall även förordnas ersättare för tillsynsmannen.

Gäldenären skall ge tillsynsman de uppgifter som denne begär och följa
de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Bestämmelserna i 3 § fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om entledigande av tillsynsman.

Förverkande av offentligt ackord

38 §

På ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten
förklara, att den eftergift som genom ackordet medgivits gäldenären har förfallit,
om gäldenären

1. gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet gynnat
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,

2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 37 § tredje stycket, eller

3. på annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är ej tillåten i fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som medgivits gäldenären förklarats förfallen, får
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den
som gått i borgen för ackordet.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Särskilda bestämmelser

39 §

Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid ackordsförhandling i egenskap
av ställföreträdare eller ombud företräder borgenär är behörig, skall
företes endast om det påkallas av särskilda skäl.

Är behörighetshandling ej tillgänglig när den skall företes, skall ställföreträdaren
eller ombudet få tid att förete sådan handling.

40 §

Arvode till gode mannen och ersättning för kostnad som uppdraget medfört
skall prövas av rätten, om gode mannen eller gäldenären gör framställning
därom. Så länge ackordet ej fullgjorts får sådan framställning göras
också av borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning
till tillsynsman.

41 §

Talan mot beslut som konkursdomaren meddelat enligt denna lag föres
i hovrätten. Besvärstiden är två veckor.

Besvärstiden räknas i fråga om beslut om förhandling om offentligt ackord
från det att kungörelsen om förhandlingen infördes i Post och Inrikes
Tidningar.

42 §

Beslut om förordnande eller entledigande av god man eller tillsynsman,
återkallelse av sådant förordnande eller förhandling om offentligt ackord
länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas.

43 §

Mål om ackord som av konkursdomaren hänskjutits till rätten skall utan
förberedelse företagas till huvudförhandling. Utsättes målet till fortsatt
eller ny huvudförhandling, skall dock rätten, om det erfordras för att målet
vid denna skall kunna slutföras, förordna att förberedelse skall äga rum.
Parts utevaro utgör ej hinder för målets avgörande.

Beträffande talan mot rättens avgörande i mål som avses i första stycket
äger bestämmelserna i rättegångsbalken om talan mot beslut i mål som
väckts vid underrätt motsvarande tillämpning.

44 §

Ackordsfrågan anses avgjord, när genom beslut, som vunnit laga
kraft, gäldenären medgivits att återtaga ackordsförslaget eller ackordsförslaget
funnits ej vara antaget av borgenärerna eller fastställelse av antaget
ackord vägrats eller ackord blivit fastställt.

45 §

Konkursdomaren får meddela beslut enligt 6 eller 24
jävig.

46 §

även om han är

Borgenär, som för sin röst vid borgenärssaminanträde betingat sig särskild
förmån av gäldenären, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

47 §

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer och åtal för
brott som avses i 46 § får väckas vid den rätt där ackordsförhandlingen
äger eller ägt rum.

48 §

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär äger ej tillämpning i fråga om

1. bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

2. kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller landshypoteksförening,

3. understödsförening,

4. försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1921:227) om
ackordsförhandling utan konkurs skall upphöra att gälla.

Äldre bestämmelser gäller, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats före nya lagens ikraftträdande.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225),
dels att 159, 160, 163, 167, 173, 174 och 220 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5, 10, 19, 35, 42, 44, 66, 67, 109, 121, 127, 146, 150—158, 161, 162,
164—166, 168, 169, 172, 183, 204, 208, 210 och 213 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 10 a, 171 a, 171 b och

171 c §§, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Har gäldenär fått till stånd offentlig
ackordsförhandling utan konkurs,
gälle om borgenärs rätt att få
gäldenären försatt i konkurs vad
därom särskilt är stadgat.

Finner konkursdomaren, att han
enligt 7 § icke är behörig att taga
befattning med konkursansökning,
eller har, där borgenär är sökande,
denne icke i ansökningen uppgivit
sin fordran eller kan konkursansökning
av annan orsak ej upptagas,
meddele konkursdomaren genast beslut
i överensstämmelse därmed och
teckne det å ansökningen.

10 (

(Föreslagen lydelse)

Om särskilda hinder mot konkurs
finnas bestämmelser i ackordslagen
(1970 : 00).

Framgår ej av konkursansökningen
vem som är behörig konkursdomare
eller är den eljest bristfällig
och efterkommer sökanden ej föreläggande
att avhjälpa bristen, skall
ansökningen avvisas.

§■

Har konkursansökan gjorts hos
konkursdomare som icke är behörig,
skall han genast sända ansökningshandlingen
till konkursdomare som
enligt vad handlingarna visa är behörig
och underrätta sökanden. Ansökan
skall anses gjord, när ansökningshandlingen
inkom till den förra
konkurs domar en.

19 §.

Då beslut--------konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall-------postadress angivas.

Första borgenärssammanträdet---överstiga två.

Har, på — ----------genom konkursen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Har konkurs föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller
bär konkurs följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar från
det kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, skall i konkurskungörelsen
intagas erinran därom
att ackordsförhandling ägt rum,
ävensom angivas dagen, då beslutet
om förhandlingens inledande meddelades.

(Föreslagen lydelse)

35 §.

Har konkurs föregåtts av förordnande
av god man enligt ackordslagen
(1970 : 00) och har konkursansökningen
gjorts inom tre veckor
från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord följt,
ackordsfrågan avgjordes, skall i avseende
å rätten att söka återvinning
så anses, som om konkursansökningen
gjorts, då ansökningen om förordnande
av god man gjordes, och
skall, där åtgärd, varom i 28, 29, 30,
32 eller 33 § förmäles, vidtagits efter
det att förhandling om offentligt
ackord beslutats, den, gent emot vilken
gäldenären vidtog åtgärden, anses
därvid hava haft skälig anledning
till antagande, att gäldenären var på
obestånd.

42 §.

I fråga om---------behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må--------inför rätta.

Rättens ordförande eller i stad an- Den som är anställd vid domstol
nan ledamot av rätten må ej vara må ej förordnas till konkursförvalkonlcursförvaltare;
ej heller må på tare.
landet någon, som biträder domaren
i hans ämbetsgöromål, eller i stad
någon, som är anställd vid rätten,
vara konkursförvaltare.

Har konkurs föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller
har konkurs följt på ansökning, som
gjorts inom fjorton dagar från det
kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, skall i avseende å rätten
att söka återvinning så anses,
som om konkursansökningen gjorts,
då beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, och skall,
där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller
33 § förmäles, vidtagits efter
meddelandet av nämnda beslut, den,
gent emot vilken gäldenären vidtog
åtgärden, anses därvid hava haft
skälig anledning till antagande, att
gäldenären var på obestånd.

44 §.

Konkursdomaren skall

tillhöra befattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Rättens ordförande eller i stad an- Den som är anställd vid domstol
nan ledamot av rätten må ej vara må ej förordnas till rättens ombudsrättens
ombudsman; ej heller må på man.
landet någon, som biträder domaren
i hans ämbetsgöromål, eller i stad
någon, som är anställd vid rätten,
vara ombudsman.

Har den, — — —- —-----tillträder befattningen.

På konkursdomaren----—----— hans ställe.

Uppstår för--------uppehålla befattningen.

Har gäldenären å första borgenärs
sammanträd et eller därförinnan
ingivit förslag om ackord, må egendomen
i boet ej säljas innan avgjort
är, huruvida ackord kommer till
stånd.

Ingives ackordsförslag efter första
borgenär ssammanträdet, vare det
ej hinder för försäljning av boets
egendom; där förvaltaren i det yttrande
över förslaget, som jämlikt
156 § skall av honom avgivas, tillstyrker
dess antagande, må dock ej,
efter det nämnda yttrande avgivits,
försäljning verkställas så länge ackordsfrågan
ej är avgjord. Varder
förslaget ej sålunda tillstyrkt, skall,
där det antages av borgenärerna eller
eljest jämlikt 16i § varder hänskjutet
till rättens prövning, med
försäljningen anstå i avbidan på ackordsfrågans
avgörande; uppskjutes
prövningen av förslaget jämlikt
159 §, äge de borgenärer, som hava
rösträtt i ackordsfrågor, att med den
röstövervikt, som i sistnämnda paragraf
sägs, besluta anstånd med
försäljningen i avbidan på borgenärernas
prövning av förslaget.

§•

Inkommer gäldenären med ackordsförslag,
må egendomen i boet
ej säljas utan rättens ombudsmans
samtycke, innan ackordsfrågan blivit
avgjord. Vad som sagts nu utgör
ej hinder mot försäljning, om sådan
är förenlig med ackordsförslag et
eller behövs för ändamål som angives
i 171 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förordnar, att med frågan om fastställelse
av ackord skall anstå. Ej
må i nämnda fall anstånd med försäljningen
äga rum, med mindre det
med den röstövervikt, som i 159 §
sägs, bestämmes av de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor;
skolande dock i det senare fallet anståndet
fortgå, till dess borgenärssammanträde,
som skall av rättens
ombudsman ofördröjligen utlysas,
ägt rum för ärendets behandling.

Vad ovan i denna paragraf stadgas
utgör ej hinder för försäljning,
vartill gäldenären lämnat sitt samtycke.

67 §.

Vad i----------första borgenär ssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller
annan borgenär, som för sin fordran
har förmånsrätt i viss egendom, att
den egendom, vari förmånsrätten
gäller, skall säljas genom förvaltarens
försorg, och har hans rätt till
betalning ur egendomen efter bevakning
i konkursen lämnats obestridd
eller fastställts genom dom, som
äger laga kraft, då skall ock utan
hinder därav att enligt vad ovan är
stadgat uppskov med försäljningen
beslutits eller därmed eljest skall
anstå, försäljning av den egendom
äga rum, så framt ej rättens ombudsman
och förvaltaren finna uppenbart,
att förlust därigenom skulle
uppstå för konkursboet.

Påyrkar inteckningshavare eller
annan borgenär, som för sin fordran
har förmånsrätt i viss egendom,
att den egendom, vari förmånsrätten
gäller, skall säljas genom förvaltarens
försorg, och har hans rätt till
betalning ur egendomen efter bevakning
i konkursen lämnats obestridd
eller fastställts genom dom, som
äger laga kraft, må anstånd med försäljning
äga rum endast om rättens
ombudsman och förvaltaren anse
detta nödvändigt för att förhindra
att avsevärd förlust vållas konkursboet
eller genomförandet av ackord
väsentligt försvåras samt anstånd ej
är obilligt mot borgenären.

109 §.!

Tvistefrågor angående------särskilda rättegången.

När ackordsförslag upptagits, får
rättens prövning enligt första stycket
uppskjutas till dess ackordsfrågan
blivit avgjord, om det finnes ändamålsenligt.

121 §.

Borgenär, som---------är stadgat.

Är fordran----—- ------borgenären återbäras.

Den, som-------—- •—- --om konkursansökningen.

1 Senaste lydelse 1946: 809.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Har konkurs föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på
grund av konkursen förfallit, eller
har konkurs följt på ansökning, som
gjorts inom fjorton dagar från det
kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, vare borgenär icke berättigad
att till kvittning mot skuld,
vari han häftar hos gäldenären, använda
fordran, för vilken han enligt
vad i lagen om ackordsförhandling
utan konkurs stadgas icke ägt
kvittningsrätt, därest ackord kommit
till stånd.

127

Skall enligt vad i 66 § är stadgat
försäljningen av boets egendom anstå
medan ackordsförslag är beroende
på prövning, må ej utdelning ske
till andra borgenärer än dem, som
äga förmånsrätt för sina fordringar.

146

Då förslag---------

150

Vill gäldenären bjuda ackord efter
vad här nedan sägs, skall han till
konkursdomaren ingiva ackordsförslag
i två exemplar.

(Föreslagen lydelse)

Är ackordsförslag beroende på
prövning, kan förvaltaren, i den mån
det föranledes av förslaget, med
samtycke av rättens ombudsman
låta anstå med utdelning till dess
ackordsfrågan blivit avgjord.

§•

— för konkursboet.

Utan hinder av att konkursen avslutats
må ackordsförslag som ingivits
tidigare prövas enligt vad som
stadgas i 7 kap.

§•

Vill gäldenären bjuda ackord efter
vad här nedan sägs, skall han till
konkursdomaren ingiva ackordsförslag
i tre exemplar. / förslaget skall
angivas hur mycket gäldenären bjuder
i betalning och när denna skall
erläggas samt om säkerhet ställts för
ackordet och vari den i så fall består.

Ackord må avse, att fordringar,
som tillkomma borgenärer vilka enligt
158 § äga rösta om förslaget, nedsättas
och betalas på närmare angivet
sätt. Ackordet skall giva likaberättigade
borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas
belopp, om ej lägre ackordsprocent
godkännes av samtliga kända
borgenärer som bevakat fordran

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Ackordsförslag skall angiva, huru
mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen
skall erläggas, så ock huruvida gäldenären
vill ställa säkerhet för ackordets
fullgörande eller icke och,
i förra fallet, vari säkerheten skall
bestå.

151

Ackordsförslag må ej upptagas till
behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande
kungörelse om slututdelning
blivit utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit
vad i 150 § är stadgat angående ackordsförslags
innehåll,

3) om gäldenären genom laga
kraftägande beslut, som icke meddelats
tidigare än två år innan konkur
sansökningen gjordes, funnits
skyldig till oredlighet mot borgenärer,

4) om gäldenären är rymd för
gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

152

Ingives ackordsförslag efter första
b or genärs sammanträdet och möter
ej mot dess upptagande hinder,

1 Senaste lydelse 1964: 184.

(Föreslagen lydelse)

och skulle omfattas av ackordet eller
synnerliga skäl för lägre utdelning
föreligga. Betalning av föreskriven
minsta utdelning skall ske inom
ett år efter det att ackordet fastställts,
om ej samtliga nämnda borgenärer
godkänna längre betalningstid.

Utan hinder av andra stycket må
offentligt ackord innehålla villkor
att borgenärer få full betalning intill
visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen
av boet och övriga omständigheter.
Avvikelse till nackdel för
viss borgenär må också äga rum, om
han medgivit det.

Ackord må även avse att gäldenären
endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift.
Därvid äga andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.

§•*

Ackordsförslag må ej upptagas
till behandling, om före ackordsförslagets
ingivande kungörelse om
slututdelning blivit utfärdad.

§■

Ingives ackordsförslag i rätt tid,
skall konkursdomaren inhämta yttrande
av rättens ombudsman och

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 197G

(Nuvarande lydelse)

som i 151 § sägs, åligge konkursdomaren
att innan vidare åtgärd vidtages
inhämta yttrande av förvaltaren,
huruvida han anser förslaget
böra föreläggas borgenärerna. Är
slututdelning i konkursen nära förestående
eller har gäldenären förut
i konkursen bjudit ackord men det
tidigare ackordsförslaget återtagits
efter det kungörelse om dess behandling
vid borgenärssammanträde blivit
införd i allmänna tidningarna eller
ackordsfrågan förfallit eller det
tidigare ackordsförslaget förkastats
av borgenärerna eller ej vunnit fastställelse
och avstyrker förvaltaren
med hänsyn till någon av nämnda
omständigheter ackordsfårslagets
framläggande för borgenärerna,
skall förslaget ej vinna vidare handläggning,
med mindre rättens ombudsman,
vars yttrande i sådant fall
skall av konkursdomaren infordras,
förordar, att ackordsfrågan ändock
hänskjutes till borgenärernas prövning.

(Föreslagen lydelse)

förvaltaren huruvida förslaget bör
föreläggas borgenärerna. Avstyrka
de att så sker, må förslaget upptagas
endast om konkursdomaren finner
synnerliga skål därtill.

153 §.

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder
mot handläggning av ackordsförslag
teckne konkursdomaren besked
därom å förslaget.

Upptages ackordsförslag och möter
ej mot dess vidare handläggning
hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna
av konkursdomaren kallas
till sammanträde inför rättens
ombudsman för att besluta över förslaget.
Det ena exemplaret av ackordsförslaget
skall av konkursdomaren
överlämnas till ombudsmannen
för att under tiden intill sammanträdet
genom hans försorg hållas
tillgängligt för granskning; och
varde i den kungörelse, som utfärdas
om sammanträdet, intagen underrättelse,
var förslaget är att tillgå.

Möter jämlikt 150—152 §§ hinder
mot att ackordsförslag upptages,
skall det avvisas av konkursdomaren.

Upptages ackordsförslaget, skall
konkursdomaren, sedan gäldenären
avlagt ed, genast kalla borgenärerna
till sammanträde inför honom
för att besluta över förslaget. Om
synnerliga skäl föreligga, må kallelse
utfärdas utan att ed avlagts.

Konkursdomaren bestämmer efter
samråd med förvaltaren tid och
ställe för sammanträdet samt utfärdar
kungörelse härom. I kungörelsen
skall åven angivas att ackordsförslaget
finnes tillgängligt hos förvaltaren.

154 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Aclcordsförslag må ej behandlas
av borgenärerna förrän de tvistefrågor,
som genom anmärkningar mot
bevakade fordringar må hava uppkommit,
blivit vid det i 108 § omförmälda
borgenärssammanträde
handlagda. Har förslaget ingivits å
sådan tid, att det kan förekomma å
den dag, som bestämts för nämnda
sammanträde, skall, där ej gäldenären
begär anstånd och konkursdomaren
finner synnerliga skål därtill
vara, ackordsfrågan utsättas till behandling
å tid och ställe, som bestämts
för sagda sammanträde, samt
förslaget hållas tillgängligt å det
ställe, där de till ombudsmannen
överlämnade bevakningshandlingarna
skola tillhandahållas. Har anstånd
medgivits eller har förslaget ej
ingivits så tidigt, att det kan förekomma
å dag, som nyss sagts, skall
dess behandling äga rum så snart
det lämpligen kan ske; och bestämme
i ty fall konkursdomaren efter
samråd med ombudsmannen och
förvaltaren tid och ställe för sammanträdet
ävensom ställe, där förslaget
skall hållas tillgängligt.

156

Förvaltaren skall så snart det
lämpligen kan ske till rättens ombudsman
inkomma med yttrande angående
de omständigheter, som kunna
inverka på ackordsfrågans bedömande;
och skall sådant yttrande
tillika innehålla bestämt förklarande,
huruvida förslagets antagande
tillstyrkes eller icke.

(Föreslagen lydelse)

Borgenärssammanträde för behandling
av ackordsförslaget skall
hållas tidigast tre veckor efter det
att kungörelsen införts i allmänna
tidningarna och må ej äga rum förrän
tvistefrågor som uppkommit genom
anmärkningar mot bevakade
fordringar blivit handlagda vid sådant
borgenärssammanträde som
avses i 108 §.

Konkursdomaren skall genast med
posten sända underrättelse till gäldenären
och alla kända borgenärer
om kungörelsens innehåll. Han skall
samtidigt med posten sända avskrift
av ackordsf örslaget till borgenärerna.
Blir borgenär känd senare, skall
konkursdomaren genast sända honom
underrättelse och avskrift av
ackordsf örslaget.

Förvaltaren skall så snart det
lämpligen kan ske till konkursdomaren
inkomma med yttrande, huruvida
han anser att ackords för slaget
bör antagas av borgenärerna.
Yttrandet skall tillhandahållas borgenärerna
vid sammanträdet för behandling
av ackordsf örslaget, om
det icke tidigare sänts till dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Det åligger ombudsmannen att
minst en vecka före det borgenärssammanträde,
där ackordsförslaget
skall behandlas, till var je borgenär,
som bevakat fordran i konkursen
och vars adress är känd, med posten
översända avskrift av förslaget jämte
förvaltarens yttrande med erinran
om tid och ställe för nämnda
sammanträde.

157

Vid borgenärssammanträde, där
ackordsförslag skall behandlas, bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären
ej infinna sig, bör han ställa
ombud för sig.

Rättens ombudsman har att
tillhandahålla förteckning å alla de
borgenärer, som äga deltaga i omröstning
i ackordsfrågor, med uppgift
å de fordringsbelopp, för vilka
rösträtt må utövas. Är beträffande
någon av dessa fordringar anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt framställd men icke
prövad eller är, där efterbevakning
skett, tiden för framställande
av anmärkningar ännu icke ute, vare
sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

158

Vid omröstning i ackordsfrågor
må med den inskränkning, som föranledes
av stadgandena i 112 och
120 §§, rösträtt utövas ej mindre för
varje i konkursen bevakad fordran,
för vilken förmånsrätt ej yrkas, än
även för fordran, för vilken förmånsrätt
yrkas, så framt anmärkning
mot yrkandet är gjord och ej blivit
av domstol ogillad eller, där efterbevakning
ägt rum, tiden för framställande
av anmärkningar ej utgått.
Anmärkning mot yrkande om betalningsrätt
utgöre ej hinder för
borgenären att deltaga i omröstningen,
utan så är att anmärkningen bli -

§•

Vid borgenärssammanträde, där
ackordsförslag skall behandlas, bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären
ej infinna sig personligen,
bör han ställa ombud.

Förvaltaren har att tillhandahålla
förteckning å alla de borgenärer,
som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågan,
med uppgift å de fordringsbelopp,
för vilka rösträtt må utövas.
Är beträffande någon av dessa
fordringar anmärkning mot yrkande
om betalnings- eller förmånsrätt
framställd men icke prövad eller är,
där efterbevakning skett, tiden för
framställande av anmärkningar ännu
icke ute, vare sådant särskilt anmärkt
i förteckningen.

Om gäldenären ej avlagt ed, skall
anledningen därtill uppgivas vid
sammanträdet.

§•

Vid omröstning i ackordsfrågan
må rösträtt utövas endast för bevakad
fordran. Borgenär, som kan få
täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad
med förmånsrätt, deltager
dock icke i omröstningen. Om borgenär
hett eller delvis avstår från
kvittningsrätten eller förmånsrätten,
deltager han i motsvarande mån.
Kan borgenärs fordran endast till
viss del täckas genom kvittning eller
understiger värdet av den egendom,
i vilken borgenären har särskild förmånsrätt,
hans fordran, deltager han
med återstående del av fordringen.

Rungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vit av domstol gillad. I nu angivna
fall skall, såvitt angår frågan om
borgenärs rösträtt, första rätts beslut
lända till efterrättelse, där ej
före omröstningen visas, att beslutet
blivit ändrat av högre rätt.

Är, då omröstning om antagande
av ackordsförslag äger rum, anmärkning
mot yrkande om betalnings-
eller förmånsrätt för bevakad
fordran ännu icke prövad eller är,
där ef terb ev åkning skett, tiden för
framställande av anmärkningar ännu
ej ute och varder utgången av
omröstningen olika allt efter som
fordringen beräknas eller icke,
må dock fordringen vid bestämmande
av omröstningens utgång icke
komma i betraktande, med mindre
rättens prövning av anmärkning,
som blivit eller bliver framställd, utfaller
så, att fordringen skall utgå
utan förmånsrätt, eller, vad angår
efterbevakning, det eljest bliver avgjort,
att fordringen skall sålunda
utgå.

161

Gåldenären äge återtaga ackordsförslag
så länge det ej är av borgenärerna
prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej
utom i fall, som avses i 160 §, av gäl -

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse
att borgenärer som ej ha
förmånsrätt skola få full betalning
intill visst belopp, får rösträtt icke
utövas för fordringarna i den mån
full betalning skall utgå.

Bestämmelserna om borgenär som
har förmånsrätt äger motsvarande
tillämpning, när borgenär till säkerhet
för sin fordran har äganderättsförbehåll.

Anmärkning som framställts mot
fordran utgör ej hinder mot röstning.
Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall beaktas
eller ej, skall konkursdomaren
vid sammanträdet utreda tvistefrågan
och söka åstadkomma förlikning.
Om alla närvarande medgiva
att anmärkningen förfaller eller inskränka
den eller uppdraga åt förvaltaren
att sluta förlikning med
borgenären, gäller det även för den
som uteblivit. Kan förlikning ej träffas,
skall rätten pröva anmärkningen
för bestämmande av omröstningens
utgång. Har anmärkning mot
yrkad fordran eller förmånsrätt prövats
av rätten enligt 109 §, skall dess
beslut tillämpas vid omröstning i ackordsfrågan,
om ej före omröstningen
visas att det ändrats av högre rätt.

Förlikning angående framställd
anmärkning får ej ingås i annan
ordning än nu nämnts utan samtycke
av alla, vilkas rätt är beroende
av förlikningen.

§■

Gäldenären må ej återtaga eller
ändra ackordsförslaget utan medgivande
av konkur sdomaren. Yrkande
härom skall framställas senast vid
borgenärssammanträdet innan omröstning
sker. Mot konkursdomarens
beslut i fråga om återtagande eller
ändring av ackordsförslag må talan
ej föras särskilt.

Har ändring i ackordsförslaget
medgivits, må prövningen av ac -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

denären göras senare än vid det borgenärssammanträde,
där förslaget
första gången förekommer till behandling.
Gör gäldenären ändring i
ackordsförslag sedan kungörelse om
dess behandling å borgenärssammanträde
varit införd i allmänna
tidningarna, må ej prövning av förslaget
äga rum ä det utsatta sammanträdet,
med mindre rättens ombudsman
finner uppenbart, att förslaget
ej genom ändringen blivit
mindre fördelaktigt för borgenärerna.
Kan ej enligt vad nu är sagt förslaget
genast prövas och beslutes ej
uppskov med dess behandling, anses
ackordsfrågan hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss
sagts, har ombudsmannen att minst
eu vecka före det nya sammanträdet
till varje borgenär, som bevakat
fordran i konkursen och vars adress
är känd och som ej varit tillstädes
vid det förra sammanträdet, med
posten översända underrättelse om
ändring, som vidtagits i förslaget,
så ock om tid och ställe för det nya
sammanträdet; och skall vad i 156 §
stadgas om avgivande av yttrande
och delgivning därav åt borgenärerna
äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

kordsförslaget uppskjutas till fortsatt
sammanträde inom tre veckor.
Om ändringen icke medför att förslaget
blir sämre för borgenärerna,
må uppskov dock äga rum endast om
särskilda skäl föreligga.

Beslutas uppskov, skall konkursdomaren
vid sammanträdet utsätta
och tillkännagiva tid och ställe för
det fortsatta sammanträdet. Han
skall även genast med posten sända
underrättelse om tid och ställe för
det fortsatta sammanträdet till varje
röstberättigad borgenär med känd
adress, som ej varit tillstädes vid
det förra sammanträdet. Underrättelsen
skall innehålla uppgift om
den ändring som vidtagits i ackordsförslaget
och upplysning huruvida
förvaltaren tillstyrkt ändringen eller
e j.

Om konkursdomaren i annat fall
än som avses i andra stycket, efter
hörande av förvaltaren och närvarande
borgenärer, finner särskilda
skäl föreligga för att borgenärernas
prövning av ackordsförslaget uppskjutes,
må han besluta om uppskov
till fortsatt sammanträde inom tre
veckor.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara
antaget av borgenärerna, därest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer
förenat sig om förslaget och
dessa borgenärer bevakat två tredjedelar
av sammanlagda beloppet av
samtliga i konkursen bevakade ford -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ringar, vilka enligt vad av 138 §
framgår skola komma i betraktande
vid bestämmande av utgången av
omröstning över ackordsförslag, eller
ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande
borgenärerna bifallit förslaget
och de bevakat fyra femtedelar
av nämnda fordringsbelopp.

(Föreslagen lydelse)

sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten
lägre, skall ackordsfårslaget
anses antaget, om tre fjärdedelar
av de röstande enats om förslaget
och deras fordringar uppgå
till tre fjärdedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda
belopp.

164 S i

Är vid det sammanträde, där omröstning
över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget
av borgenärerna eller föreligger
sådant fall, som avses i 158 § andra
stycket, och kan till följd därav ej
vid sammanträdet avgöras, huruvida
förslaget är att anse såsom antaget
eller förkastat, skall ackordsfrågan
hänskjutas till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före
sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan
skall hänskjutas till rätten eller
icke, samt i förra fallet ofördröjligen
till konkursdomaren avlämna
det vid sammanträdet förda protokollet
jämte eget yttrande över förslaget
ävensom det eller de yttranden,
som av förvaltaren avgivits,
samt den i 157 § omförmälda borgenär
sf ört eckning en. Innehåller ackordet
andra villkor än det till
konkursdomaren ingivna ackordsförslaget,
varde det i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan hänslcjutits till
rätten, utsätte konkurs domar en, sedan
protokollet inkommit, ärendet
att vid rätten förekomma, i stad inom
tre veckor och på landet så snart
ske kan å ting eller, om konkursdomaren
finner skäl därtill, å särskilt
sammanträde.

Konkursdomaren låte tiden för
ärendets handläggning minst tio dagar
förut kungöras en gång i allmänna
tidningarna och den eller de

1 Senaste lydelse 1946: 809.

Har ackordsförslag antagits vid
bor genär ssammanträdet men förekommer
anledning att ackordet på
grund av 166 § ej skall fastställas,
skall konkursdomaren hänskjuta ackordsfrågan
till rätten. Detsamma
gäller, om det vid borgenär ssammanträdet
ej kan avgöras om förslaget
antagits eller förkastats.

Föreligger ej fall som avses i första
stycket, skall konkur sdomar en
fastställa ackordet.

Når ackordsfrågan hänskjutes till
rätten, skall konkursdomaren utsätta
målet att förekomma så snart som
möjligt. Meddelas beslut härom först
efter det att borgenärssammanträde
hållits, skall konkursdomaren med
posten sända underrättelse till förvaltaren,
gäldenären och de borgenärer
som voro tillstädes vid sammanträdet
om tid och ställe för målets
handläggning av rätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ar 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om
konkursen; underrätte ock särskilt
förvaltaren och gäldenären.

Vill borgenär på någon av de i 166
eller 167 § omförmälda grunder bestrida
fastställelse av ackordet, göre
det skriftligen hos rätten eller konkursdomaren
sist tre dagar innan
ärendet skall förekomma vid rätten.

Då ärendet är i det skick, att rätten
kan företaga ackordsfrågan till
avgörande, skall rätten meddela sitt
beslut genast eller sist nästa dag, där
ej på grund av särskilda omständigheter
längre rådrum oundgängligen
erfordras.

165

Då i fall, som avses i 158 § andra
stycket, ackordsfråga blivit hänskjuten
till rätten, skall, där rätten
i övrigt finner skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet,
med prövningen därav anstå till dess
frågan, huruvida ackordsförslaget
blivit av borgenärerna antaget eller
ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder
avgöras av rätten.

166

Ackord må ej, ändå att det ej är
bestritt, fastställas av rätten

1) då ärendet icke handlagts i
laga ordning, utan så är att förelupet
fel uppenbarligen icke inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger,
som enligt vad i 151 § under

3) eller 4-) stadgas utgör hinder för
ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga,
att gäldenären eller annan med
hans vetskap hemligen gynnat någon
borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande eller att annat
svek ägt rum vid ackordet,

1 Senaste lydelse 1964: 184.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas
inom en vecka, om ej längre
rådrum är nödvändigt på grund av
särskilda omständigheter.

§•

År utgången av omröstningen över
ackordsförslaget beroende av om
kvarstående anmärkningar godkännas
eller ej och finner rätten i övrigt
skäl att fastställa ackordet,
skall den först pröva anmärkningarna
eller så många av dem att utgången
av omröstningen blir densamma,
vare sig övriga anmärkningar godkännas
eller ej. Mot rättens beslut
med anledning av framställd anmärkning
må talan ej föras.

Ackord må icke fastställas, om

1. ärendet ej handlagts i föreskriven
ordning och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2. ackordet ej uppfyller de villkor
som uppställts i 150 § andra—fjärde
styckena,

3. det finns skälig anledning till
antagande att gäldenären hemligen
gynnat någon borgenär i avsikt att
inverka på ackordsfrågans avgörande
eller att annat svek ägt rum vid
ackordet, eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

4) då ackordet icke åt alla de borgenärer,
vilka det angår och som ej
uttryckligen förklarat sig det oaktat
nöjda med detsamma, giver lika rätt
och minst femtio för hundra av
fordringsbeloppet att betalas sist ett
år efter det ackordet blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen
länder till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning,
som under 1) sägs, och är ej förslaget
att anse såsom förkastat av borgenärerna
eller såsom förfallet, varde
ärendet visat åter till borgenärerna,
vilka av rättens ombudsman
skola sammankallas för att ånyo besluta
i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under
tilltal för oredlighet mot borgenärer
men prövas i övrigt skäl vara för
handen att meddela fastställelse å
ackordet, förordne rätten, att frågan
därom skall anstå i avbidan på åtalets
utgång; skolande ombudsmannen
genast underrättas om beslutet.
Finnes gäldenären ej hava begått
den åtalade gärningen, äge förvaltaren,
gäldenären eller borgenär att
inom fyra veckor från det beslutet i
målet vunnit laga kraft hos konkursdomaren
göra anmälan om
ärendets återupptagande. Göres sådan
anmälan, utsätte konkursdomaren
ofördröjligen dag, då ackordsfrågan
skall förekomma vid rätten;
och skall i ty fall vad i 164 § tredje
och fjärde styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning. Göres ej anmälan,
som nyss sagts, eller finnes

(Föreslagen lydelse)

4. ackordet uppenbart är till skada
för borgenärerna.

Även om första stycket ej är tilllämpligt,
får fastställelse efter omständigheterna
vägras, om borgenär
eller borgensman eller annan som
förutom gäldenären svarar för fordringen
bestritt fastställelse på grund
av att betryggande säkerhet för ackordets
fullgörande ej finnes eller
att ackordet är till skada för borgenärerna
eller att annan särskild anledning
föreligger att ackordet ej bör
medgivas.

Vägras fastställelse av anledning,
som under första stycket 1) sägs,
och är ej förslaget att anse såsom
förkastat av borgenärerna eller såsom
förfallet, skola borgenärerna på
nytt pröva ackordsfrågan och sammanträde
utsättas för detta. Särskild
talan må ej föras mot beslut om sådan
prövning.

Konkursdomaren skall kalla borgenärerna
till sammanträde som avses
i tredje stycket genom kungörelse,
som minst tio dagar före sammanträdet
skall införas i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen.
Han skall vidare genast med posten
sända underrättelse om kungörelsens
innehåll till förvaltaren, gäldenären
och varje röstberättigad borgenär
med känd adress.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 ar 19/0

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gäldenären hava begått gärningen
och vinner beslutet därom laga
kraft, anses ackordsfrågan förfallen.

168

Av rätten fastställt ackord vare
bindande för alla de borgenärer, kända
eller icke, som ägt rätt att bevaka
sina fordringar i konkursen,
utan undantag för andra än dem,
som äga förmånsrätt för sina fordringar.
Räcker ej egendom, vari borgenär
äger särskild förmånsrätt, till
gäldande av hans fordrans fulla belopp,
vare han för återstoden underkastad
de villkor, som genom ackordet
åro bestämda för dem, vilka
ej äga förmånsrätt.

Borgenär njute ------—---

169

Utan hinder därav att borgenär
godkänt ackordsförslag äge han mot
löftesmän eller andra, som äro jämte
gäldenären ansvariga för fordringens
gäldande, föra den talan,
vartill han eljest varit lagligen berättigad;
och äge de för den skull
rätt att bestrida fastställelse av ackordet,
ändå att bevakning ej gjorts
av dem utan allenast borgenären bevakat
fordringen.

§•

Fastställt ackord är bindande för
alla de borgenärer, kända eller icke,
som ägt rätt att efter bevakning rösta
om ackordsförslaget.

Den som hade förmånsrätt i viss
egendom är bunden av ackordet i
fråga om belopp som ej kan uttagas
ur egendomen.

- tillkomma honom.

§•

Borgenär, som godkänt ackordsförslag,
förlorar ej genom godkännandet
sin rätt mot borgensmän eller
andra som förutom gäldenären svara
för fordringen.

171 a §.

Sedan ackord fastställts må talan
om återvinning ej väckas av borgenär
som omfattas av ackordet. Talan
som väckts i behörig ordning
må prövas utan hinder av ackord.

Vad som vinnes genom återvinningstalan
och ej behövs för ändamål
som avses i 171 § skall, sedan
kärandens kostnader ersatts, tillkomma
de borgenärer som omfattas
av ackordet. Svarande som med anledning
av kärandens talan kan få
fordran mot gäldenären deltager med
fordringen i förhandlingen och äger
att på vad han annars skolat betala
avräkna den utdelning som tillkommer
honom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

171 b §.

På begäran av borgenär, vars

172

Yppas efter fastställelse av ackord,
att gäldenären med hänsyn till
konkursen gjort sig skyldig till oredlighet
mot borgenärer eller att gäldenären
eller annan med hans vetskap
hemligen gynnat någon borgenär
i avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande, förf alle den eftergift,
som genom ackordet må vara
tillerkänd gäldenären; dock lände
sådant ej till rubbning i borgenärernas
rätt att mot gäldenären eller löftesmän
för ackordet göra detsamma
i övrigt gällande.

fordran omfattas av ackordet, kan
konkurs domar en, om skäl föreligga,
förordna förvaltaren eller annan
lämplig person att utöva tillsyn över
att gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. Om det finnes
erforderligt, skall även förordnas ersättare
för tillsynsmannen.

Gäldenären skall ge tillsynsman
de uppgifter som denne begär och
följa de anvisningar som tillsynsmannen
lämnar.

Tillsynsman skall entledigas av
konkursdomaren, om han finnes icke
vara lämplig eller av annan särskild
orsak bär skil jas från uppdraget.

171 c §.

Arvode till tillsynsman och ersättning
för kostnad som uppdraget
medfört skola prövas av rätten, om
tillsynsmannen eller gäldenären gör
framställning därom. Så länge ackordet
ej fullgjorts, må sådan framställning
göras också av borgenär
vars fordran omfattas av ackordet.

§•*

På ansökan av borgenär vars fordran
omfattas av ackordet kan rätten
förklara, att den eftergift som
genom ackordet medgivits gäldenären
har förfallit, om gäldenären

1. gjort sig skyldig till oredlighet
mot borgenärer eller i hemlighet
gynnat någon borgenär för att inverka
på ackordsfrågans avgörande,

2. åsidosätter vad som åligger honom
enligt 171 b § andra stycket, eller 3.

på annat sätt uppenbart försummar
sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är ej tillåten i fråga
som avses i första stycket.

Även om den eftergift som med -

1 Senaste lydelse 1964: 184.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

183

Menar någon borgenär, att omröstning
rörande val av förvaltare
eller granskningsman eller suppleant
för granskningsman icke lagligen
skett eller att beslut av borgenärerna
i annan fråga, vars avgörande
på dem ankommer, icke lagligen
tillkommit, äge han däröver anföra
besvär. Har ackordsfråga hänskjutits
till rättens prövning, skall dock
beträffande klagan över borgenärernas
beslut i ackordsfrågan vad i
16i § femte stycket sägs lända till
efterrättelse; och må särskild klagan
ej föras över beslut, varigenom prövningen
av ackordsförslag uppskjutits
eller sådant förslag förklarats
vilande eller framställning om dylik
åtgärd beträffande ackordsförslag
blivit avslagen, där ej i sistnämnda
fall ackordsfrågan till följd
av beslutet skall anses hava förfallit.

Är beslut,--—--------

Vill gäldenären---—---- -

Borgenärsbeslut gånge----—

(Föreslagen lydelse)

givits gäldenären förklarats förfallen,
äga borgenärerna göra ackordet
i övrigt gällande mot gäldenären
eller mot den som gått i borgen för
ackordet.

§•

är stadgat.

motsvarande tillämpning.
— —---är anhängigt.

204 §.

Har handling, som enligt vad i
denna lag är stadgat skall ingivas
till konkursdomaren i två exemplar,
ingivits allenast i ett exemplar, besörje
konkursdomaren avskrift av
handlingen; och gälde den, som ingivit
handlingen, lösen för avskriften.

I fråga----------

Varder, då — —------

Har handling, som skall ingivas
till konkursdomaren i två eller flera
exemplar ej inkommit i föreskrivet
antal, ombesörjer konkursdomaren
behövliga avskrifter på ingivarens
bekostnad.

motsvarande tillämpning.
— sagda kostnad.

208 §.

Konkursdomaren skall föra dag- Närmare föreskrifter om dagbok
bok, vari för varje konkurs anteck- och akter i konkursärenden meddenas:
när och av vem konkursansök- las av Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningen blivit gjord; dagen då beslutet
om egendomsavträde meddelades;
namn å rättens ombudsman, å
förvaltare, å granskningsman och å
god man, som utsetts jämlikt 185 §
under 2); underrättelse, som avses
i 52 § fjärde stycket; inkomna framställningar
och i anledning därav eller
eljest av konkursdomaren eller
rätten vidtagna åtgärder; samt dagen
för konkursens upphörande.

Dagboken skall ock lämna fullständig
upplysning om gäldenärens hemvist
vid tiden för egendomsavtrådet
samt, då han flyttat till annat ställe,
om hans nya hemvist.

210 §.

Över beslut,--------

Vill någon---------

Beslut av konkursdomaren i frågor,
som omförmälas i 3, 4 eller 6
kap., gånge utan hinder av förd klagan
i verkställighet, där ej förbud
däremot från hovrätten kommer;
dock att vad sålunda stadgats icke
skall äga tillämpning å beslut, varigenom
förelagt vite utdömts.

--sina åligganden.

- allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor,
som omförmälas i 3, 4 eller 6
kap., eller om förordnande eller entledigande
av tillsynsman enligt
171 b § länder omedelbart till efterrättelse,
om ej annat förordnas; dock
att vad sålunda stadgats icke skall
äga tillämpning å beslut, varigenom
förelagt vite utdömts.

213

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde
betingat sig
särskilda fördelar av gäldenären eller
av annan på gäldenärens vägnar,
straffes med dagsböter eller fängelse
i högst ett år.

i-1

Borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde
betingat sig särskild
förmån av gäldenären, dömes
till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, om ackordsförslag ingivits före ikraftträdandet.

Har beslut om inledande av ackordsförhandling utan konkurs meddelats
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, gäller 19 och 35 §§ i sin äldre
lydelse.

1 Senaste lydelse 1942: 384.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

3) Förslag
till
Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 5 § och 13 kap. 15 § giftermålsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 KAP.

Har gåva —

Har givaren
Därest talan om gåvans återvinning
till givarens konkursbo är anhängig,
må mottagarens ansvar enligt
denna paragraf icke göras gällande.

från ansvar,
hos givaren.

År talan om gåvans återvinning
enligt konkurslagen (1921 : 225) eller
ackordslagen (1970 :00) anhängig,
må mottagarens ansvar enligt
denna paragraf icke göras gällande.

5§.

13 KAP.
15 §.

Då bodelning skett, äge make ingiva
den däröver upprättade handlingen
till rätten; och skall anmälan
om ingivandet och dagen därför
ofördröjligen göras till äldenskapsregistret
samt kungörelse införas i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten. Har make vid bodelningen
i märklig mån eftergivit sin
rått, och avträdes hans egendom till
konkurs på grund av ansökning,
som gjorts inom ett år från bodelning
shandling ens ingivande till rätten,
gånge bodelningen, efter vad i
konkurslagen sägs, på borgenärernas
talan åter.

Vad i första stycket andra punkten
stadgas äge, när make är död,
ej tillämpning, om eftergiften gjorts
av hans arvingar.

Då bodelning skett, äge make ingiva
den däröver upprättade handlingen
till rätten; och skall anmälan
om ingivandet och dagen därför
ofördröj ligen göras till äktenskapsregistret
samt kungörelse införas i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten. Om återgång av bodelning
vid konkurs eller med anledning
av förhandling om offentligt
ackord eller vid egendoms avträdande
till förvaltning av boutredningsman
finnas bestämmelser i konkurslagen
(1921 : 225) och ackordslagen
(1970 : 00) samt i ärvdabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

4) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad

Härigenom förordnas, att 18 § lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad skall
ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Sedan boskillnad-----— —

Då skifte ägt rum, låte makarne
den över skiftet upprättade handling
ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet
handlagt; och åligge
det rätten att utan dröjsmål låta i
allmänna tidningarna samt, där så
ske kan, i en eller två tidningar inom
orten kungöra, att handlingen
blivit till rätten inlämnad, med uppgift
tillika om dagen då det skett.
Varder ena makens egendom avträdd
till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom tre månader från
det skifteshandlingen till rätten ingavs,
gånge skiftet, där det länt borgenärerna
till förfång, på deras talan
åter. Samma lag vare, där makes
konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av
konkursen förfallit, eller följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar
från det kungörelse om sådan
förhandlings upphörande varit införd
i allmänna tidningarna, samt
beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som
nyss sagts. Talan, varom här förmäles,
skall anhängiggöras inom sex
månader från första borgenärssammanträdet;
och gälle i övrigt om den
talan vad i 39 § konkurslagen stadgas
om återvinning, som där avses.

(Föreslagen lydelse)

; i

— gälden ansvarig.

Då skifte ägt rum, låte makarne
den över skiftet upprättade handling
ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet
handlagt; och åligge
det rätten att utan dröjsmål låta i
allmänna tidningarna samt, där så
ske kan, i en eller två tidningar inom
orten kungöra, att handlingen
blivit till rätten inlämnad, med uppgift
tillika om dagen då det skett.
Varder ena makens egendom avträdd
till konkurs efter ansökning,
som gjorts inom tre månader från
det skifteshandlingen till rätten ingavs,
gånge skiftet, där det länt borgenärerna
till förfång, på deras talan
åter. Detsamma gäller, när ansökan
om förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970 :00) gjorts
inom nämnda tid och konkurs följt
på ansökan, som gjorts inom tre veckor
från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord följt,
ackordsfrågan avgjordes. Kommer i
stället offentligt ackord till stånd,
går skiftet även åter på talan av borgenär,
som omfattas av ackordet. Beträffande
talan om återgång av skifte
äga bestämmelserna i konkurslagen
(1921: 225) och ackordslagen (1970:

00) om återvinningstalan motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen (1921: 227) om ackordsförhandling utan konkurs.

1 Senaste lydelse 1921: 233.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

5) Förslag
till
Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 19 kap. 11 § ärvdabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 KAP.

11 §•

Boutredningsmannen har----

Finnas tillgångarna ej förslå till
gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse
med borgenärerna angående deras
förnöjande. Kan uppgörelse ej ernås
och fylla delägarna ej bristen, skall
boets egendom av boutredningsmannen
avträdas till konkurs.

I fråga —---------

-----erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till
gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse
med borgenärerna. Om uppgörelse
ej kan nås och delägarna ej fylla
bristen samt ej heller offentligt ackord
kommer till stånd, skall boutredningsmannen
avträda boets egendom
till konkurs.
kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

6) Förslag
till
Lag

om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 KAP.

Är gäldbunden---—----

Förmånsrätt i--—-----

1 Senaste lydelse 1968: 627.

§_l

— — kortare tid.

--pensionsutfästelse m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

arvskifte, så ock till den, som enligt
lagen om ackordsförhandling utan
konkurs förordnats till rättens ombudsman
eller god man, därest det
belopp, som skall utgå, bestämts efter
ty i nämnda lag sägs.

Sedan äge---- —• — ---- —

Har i fall, då konkurs föregåtts av
offentlig ackordsförhandling, som
på grund av konkursen förfallit, eller
då konkurs följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar från
det kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelats
inom tid, som i första stycket
sägs, från den dag, då utmätning
verkställdes, äge förmånsrätt, varom
i första stycket stadgas, ej rum.

arvskifte, samt arvode och kostnadsersättning
till god man enligt
ackordslagen (1970 :00) eller tillsynsman
enligt nämnda lag eller
konkurslagen (1921 :225).

§-x

— boutredningsman förordnades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen (1921: 227) om ackordsförhandling utan konkurs. 7

7) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1845: SO s. 1) i avseende på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha
nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter det avhandlingen inför rät 1

Senaste lydelse 1935: 32.

2 Senaste lydelse 1963: 256.

(Föreslagen lydelse)

§-2

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter det avhandlingen inför rät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ten företeddes, eller för sättes säljaren
i konkurs efter ansökning, som
gjorts inom sagda tid, vare den sålda
egendomen ej fredad från att utmätas
eller att till konkursboet räknas.
Lag samma vare, där konkurs föregåtts
av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen
förfallit, eller följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar från
det kungörelse om ackordsförhandlings
upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, samt beslutet
om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som i första
punkten sägs. Göres efter utgången
av sistnämnda tid jäv mot köpeavhandling,
vilken befinnes så upprättad
och behandlad, som nyss sagts,
vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle,
fordringsägaren skyldig att,
om han vill fullfölja jävet, inom en
månad därefter väcka talan mot såväl
säljaren som köparen vid den
domstol, till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör, eller
vare all talan i ty mål kvitt; och
stånde godset i kvarstad, därest sökanden
inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen
hos överexelcutor
ställer full borgen för den
kostnad och skada, som av kvarstaden
följa kan; var säljarens egendom
avträdd till konkurs, skall vad
om återvinning av lös egendom till
konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen
äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

ten företeddes, eller försättes säljaren
i konkurs efter ansökning, som
gjorts inom sagda tid, vare den sålda
egendomen ej fredad från att utmätas
eller att till konkursboet räknas.
Detsamma gäller, när ansökan
om förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970 : 00) gjorts inom
nämnda tid och konkurs följt på
ansökan, som gjorts inom tre veckor
från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord följt,
ackordsfrågan avgjordes. Göres efter
utgången av den i första punkten
angivna tid jäv mot köpeavhandling,
vilken befinnes så upprättad
och behandlad, som nyss sagts, vare,
där jävet göres vid utmätningstillfälle,
fordringsägaren skyldig att,
om han vill fullfölja jävet, inom en
månad därefter väcka talan mot såväl
säljaren som köparen vid den
domstol, till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör, eller
vare all talan i ty mål kvitt; och
stånde godset i kvarstad, därest sökanden
inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen
hos överexekutor
ställer full borgen för den
kostnad och skada, som av kvarstaden
följa kan; var säljarens egendom
avträdd till konkurs, skall vad
om återvinning av lös egendom till
konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen
äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs
äger motsvarande tillämpning om i
stället offentligt ackord fastställes.
I fråga om talan med anledning av
ackordsförhandling äga 17 och 18 §§
ackordslagen (1970:00) motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen (1921:227) om ackordsförhandling utan konkurs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

8) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

117 §.

Varder, innan tio år förflutit från
försäkringsavtalets ingående, försäkringstagaren
försatt i konkurs,
och finnes han hava under de tre senaste
åren före beslutet om egendomsavträde
till betalning av premie
för försäkring, som enligt 116 § ej
kan göras till föremål för utmätning,
använt belopp, som vid den tid,
då betalningen skedde, ej stod i skäligt
förhållande till hans villkor, äge
konkursboet hos försäkringsgivaren
utkräva vad sålunda för mycket erlagts,
i den mån tillgodohavandet
hos denne därtill förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för
prövning av dess rätt inom sex månader
från första borgenärssammanträdet
instämma försäkringstagaren.

Försättes försäkringstagaren i konkurs
efter ansökan, som gjorts innan
tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har han under
de tre senaste åren före konkursansökningen
eller senare till betalning
av premie för försäkring, som
enligt 116 § ej kan göras till föremål
för utmätning, använt belopp, som
vid den tid, då betalningen skedde,
ej stod i skäligt förhållande till hans
villkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren
utkräva vad sålunda
för mycket erlagts, i den mån tillgodohavandet
hos denne därtill förslår.
Har ej försäkringstagaren lämnat
konkursboet samtycke till beloppets
utkrävande, åligger det konkursboet
att för prövning av dess
rätt inom sex månader från första
borgenärssammanträdet instämma
försäkringstagaren.

Bestämmelserna i första och andra
styckena om konkurs äga motsvarande
tillämpning om i stället offentligt
ackord fastställts. I fråga
om talan med anledning av ackords -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen
(1970:00) motsvarande
tillämpning.

Ej må---— — —--— — må återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen (1921:227) om ackordsförhandling utan konkurs.

9) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars konkurs

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars
konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3§.

Konkursdomaren äger — —---

Förvaltarna åligger------

Förteckningen skall------

Fordran, som----—---

Till borgenärer, varom ovan i denna
paragraf förmäles, skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen icke
utsändas. Erinran därom skall intagas
i kungörelse, som sägs i 19 §
samma lag. Meddelanden enligt 103 §
konkurslagen skola ej heller utsändas
till sådana borgenärer, utan
skall i stället vad konkursdomaren
enligt sistnämnda paragraf bestämt
kungöras en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen.
Utan hinder av vad i 129, 156,
160, 161 och 189 §§ konkurslagen
föreskrives om utsändande av meddelanden
samt avskrifter av ackordsförslag
och yttranden må innehållet
i nämnda meddelanden och
handlingar i annan ordning, som av
konkursdomaren bestämmes efter
samråd med rättens ombudsman och

— har kontor.

— jämte räntefoten.

— kreditinrättningens kontor.

— utsatta tiden.

Till borgenärer, varom ovan i denna
paragraf förmäles, skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen icke
utsändas. Erinran därom skall intagas
i kungörelse, som sägs i 19 §
samma lag. Meddelanden enligt 103 §
konkurslagen skola ej heller utsändas
till sådana borgenärer, utan
skall i stället vad konkursdomaren
enligt sistnämnda paragraf bestämt
kungöras en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen.
Utan hinder av vad i 129, 155,
161 och 189 §§ konkurslagen föreskrives
om utsändande av meddelanden
samt avskrifter av ackordsförslag
och yttranden må innehållet
i nämnda meddelanden och handlingar
i annan ordning, som av konkursdomaren
bestämmes efter samråd
med rättens ombudsman och

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

förvaltarna, bringas till ifrågavarande
borgenärers kännedom. Underrättelse
om vad sålunda bestämts skall
genom rättens ombudsmans försorg
kungöras i de tidningar, som nyss
sagts.

(Föreslagen lydelse)

förvaltarna, bringas till ifrågavarande
borgenärers kännedom. Underrättelse
om vad sålunda bestämts
skall genom rättens ombudsmans
försorg kungöras i de tidningar, som
nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller, om ackordsförslag ingivits före ikraftträdandet.

10) Förslag
till
Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att i uppbördsförordningen (1953: 272)1 skall införas
ett nytt moment, 71 § 3 mom., av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

71 §.

3 mom. Har enligt ackordslagen
(1970:00) god man förordnats före
utgången av tid som angives i 1 eller
2 mom., må utan hinder av vad
som i nämnda moment sägs åtgärder
för uttagande av skatt vidtagas inom
två år från utgången av det uppbördsår
då förordnandet skett eller,
om ackord kommer till stånd, från
utgången av det uppbördsår då ackordet
skolat vara fullgjort.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Förordningen omtryckt 1967: 625.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

11) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

(Föreslagen Igdelse)

20 §4

---skolat verkställas.

--skatteavdraget verkställdes.

--av sjömansskattenämnden.

— — utslaget meddelades.

Har enligt ackordslagen (1970 :

00) god man förordnats före utgången
av tid som angives i det föregående,
må utan hinder av vad ovan
sägs åtgärder för uttagande av skatt
vidtagas inom två år från utgången
av det uppbördsår då förordnandet
skett eller, om ackord kommer till
stånd, från utgången av det uppbördsår
då ackordet skolat vara fullgjort.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. 1

(Nuvarande Igdelse)

Har redare---—---

Revisionskrav mot —--

Åtgärder för------

Utan hinder------

1 Senaste lydelse 1969: 243.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny ackordslag
m. in. och anför.

1. Inledning

Lagberedningen är jämsides med arbetet på exekutionsrättens område
sysselsatt med bl. a. översyn av ackords- och konkurslagstiftningen. Som
ett första resultat av detta arbete har beredningen överlämnat betänkande
med förslag till reviderad lagstiftning om ackordsförhandling (SOU 1968:
41).1 Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 1.

Beredningen har bedrivit sitt arbete i samråd med särskilda kommittéer
i Danmark, Finland och Norge som har till uppgift att envar i sitt
land framlägga förslag till ny konkurslagstiftning. Det har inte ansetts
möjligt att f. n. få ett samnordiskt förslag till ny ackordslagstiftning till
stånd men enighet de nordiska länderna emellan har preliminärt nåtts på
vissa centrala punkter.

Till grund för beredningens förslag ligger en år 1966 av beredningen utarbetad
promemoria med utkast till ny lag om ackordsförhandling utan
konkurs och till lag om ändring i konkurslagen.

Över beredningens förslag har yttranden avgetts av justitiekanslern
(JK), hovrätten för Västra Sverige, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs
län, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Svenska för 1

I utarbetandet av betänkandet har, i enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas inom
beredningen, ordföranden f. d. justitierådet Gösta Walin samt ledamöterna hovrättsrådet Bengt
Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit. Vidare har deltagit följande särskilt
tillkallade sakkunniga, nämligen bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen,
rådmannen Bernt Krause, advokaten Sten Lindskog, professorn, numera justitierådet
Lars Welamson, direktören Sven Åvall och advokaten Anders Öhman.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

säkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska kommunförbundet, Svenska
bankföreningen, Avdelningen i Stockholm av Köpmannaföreningarnas central
för ackords- och konkursärenden (Ackordscentralen, Stockholm) samt
Kooperativa förbundet (KF).

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till ackordslag m. in. De upprättade författningsförslagen torde
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.1

2. Allmän motivering

2.1 Huvuddragen av gällande rätt

Ackord förekommer framför ailt i två former, s. k. underhandsackord,
som görs upp på frivillighetens väg, och offentligt ackord som kan genomföras
mot borgenärs bestridande och kommer till stånd genom offentlig
ackordsförhandling utan eller i konkurs. Förfarandet vid underhandsackord
är inte reglerat i lag.

Reglerna om offentligt ackord finns i lagen (1921: 227) om ackordsförhandling
utan konkurs (AckL) och i 7 kap. konkurslagen (1921:225)
(KL).

Ackord innebär typiskt sett att fordringarna reduceras till viss procent
av det ursprungliga fordringsbeloppet, varvid särskilda föreskrifter ges om
betalningstiden. Genom offentligt ackord utan eller i konkurs bortfaller
de skulder som omfattas av ackordet till den del de överstiger ackordsprocenten.
Konkurs medför däremot inte i och för sig någon sådan verkan.
Undantagsvis kan ackord gå ut på enbart betalningsanstånd (prolongation
eller moratorinm). Genom ackord saneras gäldenärens rörelse, vilken ofta
samtidigt överlåts till en köpare som garanterar ackordet.

För att underhandsackord skall komma till stånd fordras samtycke avalla
berörda borgenärer. Förfarandet försiggår i allmänhet i fasta former
trots att det inte är reglerat i lag och sker utan offentlig insyn. Frågor
om underhandsackord handhas till en mycket stor del av särskilda organ
med betydande erfarenhet och sakkunskap på området. Köpmannaföreningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö har var sin konkurs- och ackordsavdelning
(ackordscentral) som främst sysslar med ackordsärenden.
De omspänner tillsammans hela riket och har särskilda ombud — i regel
en advokat — i större orter. Läderföreningen driver i sitt fack en motsvarande
verksamhet. Härutöver torde enskilda advokater i relativt stor omfattning
medverka till genomförande av ackord.

Offentligt ackord omfattar i princip alla borgenärer som inte har förmånsrätt
och vilkas fordringar uppkommit innan ackordsförhandlingen
inleddes. En viss borgenärsmajoritet kan med bindande verkan även för

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

minoriteten anta ett av gäldenären framlagt ackordsförslag. T vän gsniom entet
nödvändiggör regler till minoritetens skydd, och hela förfarandet sker
under offentlig kontroll.

Ackord sförhandling utgör inte i något skede hinder för gäldenären att
söka sig i konkurs. Sedan beslut meddelats om inledande av acltordsförhandling
får däremot borgenärs konkursansökan inte bifallas om ej gäldenären
medger den eller borgenärens fordran uppgår till mer än en femtedel
av det kända fordringsbelopp som skulle omfattas av ackordet. Konkursansökan
från borgenär vars fordran inte skulle omfattas av ackordet
får dock alllid tas upp. Om ackordsförslag antagits av borgenärerna eller
hänskjutits till rätten gäller strängare restriktioner i fråga om borgenärs
rätt att få konkurs till stånd. Sedan beslut meddelats om förhandlingens
inledande föreligger också hinder mot utmätning för fordran som uppkommit
dessförinnan. Borgenär som har panträtt eller retentionsrätt i
egendom som tillhör gäldenären kan emellertid i regel få utmätning i den
egendomen. Om utmätning skett innan förhandlingen inleddes, fortgår
verkställigheten utan hinder av förhandlingen.

De borgenärer vilkas fordringar är förenade med förmånsrätt deltar inte
i förhandlingen. Även om förmånsrätten täcker endast en del av fordringen,
faller denna i sin helhet utanför ackordsförhandlingen och borgenären
blir inte bunden av ackordet.

Ackord får inte fastställas om ej alla borgenärer som inte uttryckligen
medgivit annat får utdelning med minst 50 %. Ackordsförslag anses antaget
om alla vid borgenärssammanträdet närvarande borgenärer godtagit det
och de anmält två tredjedelar av beloppet av samtliga röstberättigade fordringar.
Detsamma gäller om fyra femtedelar av de borgenärer som är när''
arande bifaller förslaget och de anmält fyra femtedelar av nyssnämnda
fordringsbelopp.

Någon motsvarighet till reglerna i KL om återvinning finns inte för ackord.

I fråga om förfarandet när gäldenär vill uppnå offentligt ackord utan
konkurs gäller att han hos konkursdomaren kan begära, att god man förordnas
att biträda honom vid ackordets förberedande. Några särskilda rättsverkningar
är inte knutna till förordnandet. Gäldenären behåller rådigheten
över sin egendom och förordnandet hindrar inte konkurs eller utmätning.
När godmansförordnande begärs, har i allmänhet en ackordscentral
eller liknande redan utrett gäldenärens ekonomiska ställning och utsikten
att nå frivillig uppgörelse eller offentligt ackord. Sedermera inger gäldenären
ansökan om inledande av ackordsförhandling. Till ansökningen
skall fogas förutom ackordsförslag bl. a. bouppteckning, berättelse och yttrande
av gode mannen samt förklaringar från borgenärer som utgör minst
hälften av antalet oprioriterade och representerar minst två tredjedelar
av de oprioriterade fordringarnas belopp att de anser förslaget antagbart.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Ansökningen skall avvisas bl. a. om gäldenären inom de två sista åren
dömts för oredlighet mot borgenärer. Vissa rättssubjekt, bl. a. dödsbo, kan
inte få tvångsackord.

Sedan ansökningen om inledande av ackordsförhandling tagits upp, skall
gäldenären avlägga ed. Konkursdomaren meddelar och kungör därefter beslut
om att offentlig ackordsförhandling inletts. Han utser också en rättens
ombudsman, som leder ackordsförhandlingen och bl. a. fungerar som
ordförande på sammanträden med borgenärerna. Gode mannen har enligt
lagen inte någon funktion under det fortsatta förfarandet men i praktiken
spelar han i allmänhet även då en betydande roll.

Borgenär som vill delta i förhandlingen skall anmäla sin fordran till
konkursdomaren inom viss frist. Vid borgenärssammanträde för prövning
av ackordsförslaget skall rättens ombudsman tillhandahålla förteckning
över de borgenärer som har rösträtt. Om anmärkning gjorts mot borgenärs
fordran, skall ombudsmannen vid behov försöka utreda tvistefrågan
och förlika parterna. Kommer förlikning inte till stånd, skall rätten pröva
anmärkningen.

Gäldenär får återta ackordsförslag så länge det inte prövats av borgenärerna.

För att antaget ackord skall gälla krävs att det fastställs av rätten. Har
förslaget antagits av borgenärerna eller kan det inte avgöras huruvida förslaget
antagits eller inte, hänskjuts frågan därför till rätten.

Under vissa omständigheter förfaller den eftergift som gäldenären fått
genom ackordet. Så är förhållandet om det visar sig att gäldenären vid förhandlingen
gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller att han
själv eller annan med hans vetskap i hemlighet gynnat någon borgenär för
att påverka ackordsfrågan.

Reglerna om ackord i konkurs ansluter sig nära till bestämmelserna i
AckL. I konkurs fastställt ackord binder alla oprioriterade borgenärer som
kunnat bevaka sina fordringar i konkursen. Till skillnad mot vad som gäller
enligt AckL föreskrivs beträffande ackord i konkurs att om egendom
i vilken borgenär har särskild förmånsrätt inte förslår till betalning av hela
hans fordran, han blir underkastad ackordet för återstoden. Även om ackord
kommer till stånd måste konkursen fortgå för de förmånsberättigade fordringarnas
del eftersom de i princip inte omfattas av ackordet.

I 1933 års nordiska konvention angående konkurs uppmärksammas även
offentlig ackordsförhandling utan konkurs. Om sådan inletts i fördragsslutande
stat och gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist resp.
säte i den staten, får konkurs eller ackordsförhandling inte äga rum i någon
av de andra staterna (art. 10, 13 o. 15). Fastställs offentligt ackord,
gäller detta också i de övriga staterna. På samma sätt skall ackord i konkurs
som äger rum vid gäldenärens allmänna tvistemålsforum gälla i alla
länderna. För Sveriges del finns dessa konventionsbestämmelser upptagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

i lagen (1934: 67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom
i Danmark, Finland, Island eller Norge, samt i lagen (1934: 68) om verkan
av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Antalet offentliga ackord utan konkurs har inte varit stort, även om frekvensen
ökat på senare tid. Underhandsackord förekommer däremot i betydande
utsträckning (se bil. 1 i beredningens bet.). Ackord i konkurs är sällsynta.

2.2 Ackordslagstiftningen i övriga nordiska länder

I Danmark gäller en tvångsackordslag från år 1905. Liksom hos oss tillgrips
tvångsackord huvudsakligen, när frivillig uppgörelse inte kan nås.
De frivilliga ackorden har stor betydelse.

Gäldenär som vill få ackord till stånd får vända sig till två tillitsmän, av
vilka den ene skall vara bransch- och den andre bokföringskunnig. Tillitsmännen
bistår gäldenären i förhandlingen med borgenärerna och vid behov
med att förbereda tvångsackord.

Förhandlingen om tvångsackord förutsätter ansökan till rätten. Någon
minimiprocent för ackord är inte fastlagd men kravet på borgenärsanslutning
är större ju lägre ackordsprocent som bjuds. För att ackordet skall
gälla krävs, att det stadfästs av rätten. Stadfäst ackord binder i princip
alla borgenärer vilkas fordringar uppkommit innan ackordsförhandlingen
inleddes och som haft rätt att delta i förhandlingen.

Ackord i konkurs regleras i 13 kap. av 1872 års konkurslag. Bestämmelserna
om när ackord i konkurs skall anses antaget av borgenärerna skiljer
sig något från vad som gäller beträffande ackord utan konkurs.

Den nu arbetande konkurslagskommittén har upprättat utkast till ny
reglering av tvångsackord utan konkurs. Kommittén anser att underhandsackord
liksom hittills bör lämnas utan reglering i lag och därmed utan
offentlig kontroll. Det föreslås emellertid att möjlighet öppnas till visst
skydd mot säraktioner redan vid underhandsförhandling. Utkastet innehåller
även i övrigt flera nyheter i förhållande till gällande rätt. Ackord i konkurs
skall fortfarande kunna förekomma. Reglerna om ackord utan konkurs
skall härvid vinna tillämpning med de jämkningar som behövs med
hänsyn till konkursen.

I Finland regleras tvångsackord utan konkurs i en lag från år 1932 som
dock fått endast ytterst ringa användning. Den anknyter nära till den
svenska ackordslagen. Den finska ackordslagen är temporär och gäller f. n.
till utgången av år 1972.

Gäldenär som vill erhålla ackord skall hos ackordsdomaren anhålla om
förordnande av ackordssyssloman eller ackordsråd. Ackordsråd består av
två personer förutom sysslomannen och skall tillsättas när ackordsdomaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

finner behov föreligga med hänsyn till boets omfattning eller av annan anledning.
Någon rättens ombudsman förekommer inte.

Ansökningen om inledande av aclcordsförhandling skall bl. a. åtföljas av
förklaringar, enligt vilka borgenärer, som företräder minst hälften av det
i bouppteckningen upptagna oprioriterade fordringsbeloppet, antager ackordsförslaget.

Liksom hos oss prövar rätten ett ackord som antagits av borgenärerna.
Fastställt ackord binder alla borgenärer som haft rätt att delta i förhandlingen.

I konkursstadgan av år 1868 finns regler om ackord i konkurs. För att
ackord skall komma till stånd krävs enhälligt beslut av borgenärerna. F. n.
regleras emellertid ackord i konkurs av en särskild lag från år 1932 ang. temporär
ändring av konkursstadgan. Häri uppställs väsentligen samma krav
på borgenärsanslutning till ackordsförslag som de vilka gäller för tvångsackord
utan konkurs.

Man har från finsk sida ännu inte tagit upp arbete på reformering av
lagstiftningen om ackord utan konkurs. I princip har man emellertid anslutit
sig till de preliminära nordiska förslagen på vissa centrala punkter.
Beträffande ackord i konkurs innehåller ett preliminärt förslag till konkurslag
bestämmelser som nära ansluter till 7 kap. i vår konkurslag.

I Norge finns en ackordslag från år 1899. Även där förekommer frivilliga
ackord i betydande utsträckning.

Den norska lagen gör klar åtskillnad mellan frivillig förhandling och
offentlig ackordsförhandling. Den som har biträtt gäldenären vid förhandling
om underhandsackord bör sålunda helst inte förordnas till funktionär
vid offentlig förhandling.

Gäldenär som önskar förhandla om offentligt ackord utan konkurs kan
inge ansökan till rätten. Rätten avgör, huruvida ackordsförhandling skall
öppnas. Om förhandling inleds, skall rätten förordna en akkordslcommissaer
och två sysslomän. Dessa tre utgör akkordstyre.

Gäldenären skall inge ackordsförslag till akkordstyret. Prövningen av
ackordsförslaget sker vid borgenärssammanträde.

För att gälla måste ackordet stadfästas av rätten. Fastställt ackord binder
alla borgenärer med fordringar som härrör från tiden före öppnandet
av förhandlingen. Om ackordsförslag inte inges eller ackord inte kommer till
stånd, skall rätten försätta gäldenären i konkurs.

Ackord i konkurs regleras i detalj i 6 kap. konkurslagen, vilken tillkommit
samtidigt med ackordslagen. Bestämmelserna överensstämmer också väsentligen
med vad som gäller beträffande ackord utan konkurs.

Den norska konkurslagskommittén har tagit upp en tidigare i Danmark
diskuterad idé om en ”stadieordning”. Enligt denna skall behandlingen av
varje insolvent gäldenär bo inledas med att det under viss offentlig kontroll
prövas om möjligheter föreligger till frivillig uppgörelse eller tvångs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ackord. Först om sådana möjligheter inte finns skall konkurs få tillgripas.
Varje skede skall stå under offentlig insyn och regleras i detalj. (Se vidare
ang. de norska övervägandena beredningens bet. s. 57 f.)

2.3 Lagberedningens förslag och yttrandena över det
2.3.1 Allmänna synpunkter på ackordslagstiftningen

Lagberedningen. Lagberedningen framhåller att ackord är en betydelsefull
hjälp för sanering inom det ekonomiska livet. Därmed undviks den värdelörstöring
som ofta följer om gäldenären tvingas att gå i konkurs. Underhandsackord
förekommer också i stor omfattning. Frekvensen av offentliga
ackord har däremot varit ringa men behovet av offentlig ackordsförhandling
kan väntas öka. Beredningens förslag syftar till att underlätta både
frivillig uppgörelse och offentligt ackord. En sådan reform är angelägen
och låter sig väl genomföras utan någon samtidigt mera genomgripande
revision av KL.

Under lagstiftningsarbetet har största möjliga rättslikhet de nordiska länderna
emellan framhållits som angelägen. Det nordiska samarbete som ägt
rum har också lett till att enighet preliminärt uppnåtts på vissa centrala
punkter. Beredningen har emellertid inte ansett det vara lämpligt att avvakta
slutliga förslag från övriga länder, eftersom arbetet ligger väsentligt
olika till och man inte vet när det kan bli slutfört i grannländerna. Det är
enligt beredningen av olika skäl inte realistiskt att nu vänta sig en gemensam
nordisk lagstiftning på området. I det nordiska samarbetet har man
därför inriktat sig på att försöka nå ensartade lösningar på vissa betydelsefulla
punkter. Beredningen nämner vidare som ett önskemål att lagstiftningen
i vårt land så nära som möjligt ansluter till vad som gäller utanför
Norden. Inom den gemensamma marknaden (EEC) sysslar en kommitté
med konkurslagstiftningen men några resultat har hittills inte offentliggjorts.
Inom Europarådet finns ett principbeslut från 1963 att konkursrätten
tills vidare inte skall bli föremål för saklig behandling inom rådet. Enligt
beredningens mening bör de reformbehov som föreligger hos oss inte
skjutas undan därför att förslag eventuellt kan komma på kontinenten. Beredningen
har därför ansett sig nu böra avlämna förslag i ämnet.

Tyngdpunkten i beredningens förslag ligger i förslaget till lag om ackordsförhandling
som skall tillämpas när gäldenären inte redan är i konkurs.

Förhandlingar om frivillig uppgörelse sker f. n. utan offentlig insyn. De
försvåras av att borgenärerna kan erhålla utmätning och sätta gäldenären i
konkurs. Förslaget innebär att förhandlingar om frivillig uppgörelse skall
kunna föras och offentligt ackord vid behov förberedas utan störande säraktioner
från borgenärer som skall omfattas av ackordet. Detta förutsätter att
god man förordnas. Därefter kan konkursansökan från borgenär som skulle
omfattas av ackord i regel förklaras vilande. I fråga om utmätning föreslås
att den i allmänhet tills vidare inte skall få leda till försäljning och att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

eventuellt skall gå åter. Denna ordning skall dock inte gälla när borgenären
har säkerhet i viss egendom. Om frivillig uppgörelse inte nås, måste godmansförordnandet
inom två månader följas av ansökan om offentlig ackordsförhandling
vilken leder till sådan förhandling. Annars förfaller verkan
av att god man förordnats.

Beträffande offentligt ackord innehåller förslaget olika lättnader både i
fråga om de materiella kraven och beträffande förfarandet.

Sedan ackordsförhandling inletts skall gäldenären få sättas i konkurs endast
om det saknas skälig anledning att anta att ackord skall komma till
stånd. Ansökan från borgenär som inte omfattas av ackordet skall dock prövas
i vanlig ordning, om borgenärens rätt är i fara. Utmätning för fordran
som uppkommit tidigare får inte äga rum innan ackordsfrågan blivit avgjord.

Liksom f. n. skall förmånsberättigade borgenärer i princip inte beröras av
ackord. Borgenär med säkerhet i viss egendom blir dock enligt förslaget bunden
av ackordet i den mån säkerheten inte förslår. Ackordsförslag skall
kunna utformas så att alla borgenärer får full betalning intill visst belopp.
Syftet är att borgenärer med små fordringsbelopp inte skall behöva tas med
i ackordsförhandlingen.

Minimikravet på utdelning minskas enligt förslaget från 50 till 25 %. Om
synnerliga skäl föreligger, kan även lägre utdelning godtas. Kraven på borgenärsmajoritet
för antagande av ackord har också minskats. När ackordserbjudandet
inte uppgår till 50 %, fordras att de som röstar för ackordet till
antalet utgör tre fjärdedelar av de röstande och att deras fordringar utgör
samma andel av det röstberättigande ifordringsbeloppet. I andra fall krävs
tre femtedels majoritet i båda hänseendena.

Möjlighet öppnas att med anledning av ackord föra talan om återvinning
av betalning, utmätning m. m. Härvid skall i princip reglerna om återvinning
vid konkurs tillämpas. Vissa särskilda bestämmelser har emellertid blivit
nödvändiga.

Enligt förslaget skall god man kunna förordnas även när det är fråga om
dödsbo.

I fråga om förfarandet innebär förslaget att gode mannen skall fungera
under hela förhandlingen. Någon rättens ombudsman har inte ansetts behövlig
vid enbart ackordsförhandling. Hans funktioner enligt gällande lag delas
upp på konkursdomaren och gode mannen.

Kravet på förhandsanslutning från borgenärerna minskas. Anmälningsoch
bevakningsförfarandet förenklas. Ackordsförslag skall inte få tas tillbaka
eller ändras utan konkursdomarens tillstånd.

Ackord skall enligt förslaget kunna fastställas av konkursdomaren i klara
fall. Annars får frågan liksom f. n. hänskjutas till rätten.

På begäran av borgenär som omfattas av ackordet skall lämplig person
kunna förordnas att tillse att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt detta.

Kungl. Maj.ds proposition nr 136 år 1970

Ackord kan i vissa fall förverkas om borgenär för talan därom. Förverkandet
kan inträda t. ex. om gäldenären inte följt tillsynsmannens anvisningar
eller annars försummat sina skyldigheter enligt ackordet.

Beredningen föreslår vidare att bestämmelserna i konkurslagen om ackord
i konkurs så långt möjligt ändras till överensstämmelse med de föreslagna
reglerna om ackord utan konkurs. Följdändringar föreslås även i andra lagar
och författningar. Sålunda föreslås bl. a. att tiden för vidtagande av åtgärd
för indrivning av skatter och vissa allmänna avgifter förlängs, när
ackord kommer till stånd. Härmed åsyftas att staten inte skall behöva motsätta
sig ackord på grund av risk för preskription.

Genom 1933 års nordiska konvention angående konkurs och den därtill
anslutande lagstiftningen har åstadkommits att offentligt ackordsförfarande
och fastställt ackord i något av de nordiska länderna får verkan även i de
övriga. Dessa bestämmelser föreslås inte ändrade i detta sammanhang.

Remissyttrandena. Förslaget har genomgående fått ett välvilligt mottagande
och en lagstiftning i enlighet med de riktlinjer beredningen föreslagit
tillstyrks allmänt.

JK anser sålunda att förslaget är utarbetat med stor omsorg och skicklighet
och att det synes värdefullt att förslaget så snart som möjligt upphöjs till
lag. Hovrätten för Västra Sverige anser att beredningen anfört vägande skäl
för att införa bestämmelser som ytterligare underlättar underhandsackorden
och visat att skäl finns att öka förutsättningarna för offentliga ackord. En
reform synes alltså angelägen och torde kunna genomföras utan någon samtidig
genomgripande revision av konkurslagen. RRV anför att ackordsförfarandet
hittills haft en förhållandevis begränsad betydelse vid indrivning av
skatt m. m. I de fall som ackord antagits har cirka 40 % av total skatteskuld
erlagts. Sett i jämförelse med vad som vanligtvis kan påräknas i utdelning
vid konkurs torde ackordsförfarandet ha varit till fördel för statsverket.
Även kommerskollegium tillstyrker att förslaget läggs till grund för
lagstiftning och framhåller det önskvärda i att det internordiska samarbetet
fullföljs så att en i möjligaste mån enhetlig lagstiftning erhålls. EON anför
beträffande statens skattefordringar att det generellt sett torde vara fördelaktigare
att anta ackord i stället för att ansöka om konkurs. Erfarenheten i
det enskilda fallet visar också att ackord är att föredra på grund av att konkursförfarandet
medför värdeförstöring och höga förvaltningskostnader.
EON tillstyrker i princip förslaget, som synes väl ägnat att styra utvecklingen
från konkurs till ökad användning av ackordsinstitutet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare uttalar sin anslutning
till förslaget i de delar det har direkt anknytning till syftet att underlätta
ackordsuppgörelse. De föreslagna ändringarna och nyheterna ter sig enligt
föreningens mening ändamålsenliga och ägnade att tillgodose de krav
som måste uppställas ur rättssäkerhetssynpunkt. Inte heller Svenska försök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ringsbolags riksförbund har funnit någon anledning till erinran mot förslagets
huvudlinjer. Ackordscentralen, Stockholm, anför att flertalet offentliga
ackord med tillämpning av gällande rätt har skett under medverkan av
ackordscentralen. Mot bakgrund av erfarenheten härav framhåller ackordscentralen
att det är ett utomordentligt genomarbetat och väl avvägt förslag
till ny ackordslag som beredningen lagt fram. Förslaget är ägnat att omvandla
ett otympligt institut till ett lätthanterligt och praktiskt instrument
utan att därmed på något sätt kraven på rättssäkerhet har åsidosatts. Sveriges
arbetsledareförbund delar beredningens uppfattning att ackord ofta är
att föredra framför ett konkursförfarande och finner förslagets lösningar
rationella och ekonomiskt godtagbara.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till sitt yttrande över 1966 års promemoria
där samfundet anfört att en omarbetning av ackordslagstiftningen
kan begränsas till en välbehövlig omredigering, vissa smärre förenklingar
och införande av återvinningsregler.

2.3.2 God man vid ackordsförhandling

Gällande rätt. Förfarandet vid underhandsackord är inte reglerat i lag. Gäldenär
som vill uppnå offentligt ackord kan hos konkursdomaren begära
att god man förordnas att biträda honom vid ackordets förberedande. Några
särskilda rättsverkningar är inte knutna till förordnandet utan sådana
inträder först när efter ansökan offentlig ackordsförhandling inletts.

Vid förordnande av god man skall iakttas att gode mannen bör äga sådan
insikt och erfarenhet som med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet
erfordras för upprättande av en tillförlitlig bouppteckning och
bedömande av gäldenärens ställning. Förening av köpmän eller andra näringsidkare
eller auktoriserad handelskammare kan av Konungen erhålla
tillstånd att meddela bemyndigande att Arara god man vid ackordsförhandling
enligt AckL. Om gäldenären till god man föreslår någon som bemyndigats
med stöd av sådant tillstånd, skall den föreslagne förordnas såvida
han inte är obehörig enligt särskilda bestämmelser eller saknar tillräckliga
kvalifikationer.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan underhandsackord främjas
genom att god man förordnas samt genom att vissa rättsverkningar
knyts till godmansförordnandet.

Gode mannens uppgift skall i första hand vara att utreda boet och ta
upp förhandlingar med borgenärerna. Han bär ha dessas förtroende och får
inte stå i beroendeställnig till gäldenären. God man bör inte få förordnas,
när det inte finns tillräckliga utsikter att ackord skall uppnås. Sedan god
man förordnats bör gäldenären samråda med honom, rätta sig efter hans
anvisningar och biträda honom. Beredningen föreslår vidare, att gode mannens
uppdrag skall kunna återkallas om det saknas skälig anledning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

antagande att ackord kan komma till stånd. Återkallelsen av godmansförordnandet
skall medföra att de rättsverkningar som följt därmed genast
upphör.

Det första skedet i förfarandet bör inte få dra ut på tiden. Enligt beredningen
skulle en månad i de flesta fall vara tillräcklig, men då det förekommer
mycket omfattande och komplicerade ackordsförhandlingar kan
fristen inte generellt begränsas därtill. Beredningen föreslår därför, att om
gäldenären inte sökt offentlig ackordsförhandling inom två månader från
godmansförordnandet, verkan av detta förfaller.

Det föreligger inte något tvång för gode mannen att söka åstadkomma
underhandsackord innan ansökan görs om offentlig ackordsförhandling.
Om man inte kan räkna med frivillig uppgörelse, är det naturligt att kontakten
med borgenärerna redan från början inriktats på offentligt ackord.
Det synes för övrigt ändamålsenligt, att förhandlingarna alltid bedrivs på
sådant sätt att de, om frivillig uppgörelse inte nås, kan övergå till offentlig
ackordsförhandling utan att dessförinnan behöver tas ytterligare kontakt
med borgenärerna. Av betydelse för frågan om saken bör drivas vidare
är naturligtvis den utredning som gode mannen gjort om orsakerna till
gäldenärens obestånd.

Beredningen understryker att gode mannen, som enligt förslaget skall
överta en del av de uppgifter som nu tillkommer rättens ombudsman, bör
vara kvalificerad för uppgiften. Det är enligt beredningens mening befogat
att i regel kräva juris kandidatexamen. Ett ovillkorligt krav härpå bör
emellertid ej uppställas. Något sådant krav gäller inte i fråga om rättens
ombudsman vare sig vid ackordsförhandling eller i konkurs. Även den som
inte avlagt juris kandidatexamen bör kunna godtas om hans kvalifikationer
bedöms som tillräckliga.

Remissyttrandena. Förslaget att god man skall förordnas under förhandling
om underhandsackord har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen.

När det gäller gode mannens kompetens har JK anfört att det är onödigt
och något vilseledande att ange juris kandidatexamen som kvalifikation
för förordnande som god man, låt vara inte ovillkorlig. Det kan med visst
fog göras gällande att det för en god man är betydligt viktigare att ha god
insikt i ekonomiska ting, erfarenhet av konkurs- och ackordsfrågor samt
förhandlingsvana än att ha avlagt en viss examen. De uppgifter gode mannen
skall överta från rättens ombudsman, synes inte böra föranleda en
annan bedömning. JK föreslår därför att kravet på juris kandidatexamen
utmönstras ur lagtexten. Handelskamrarna i Borås och Karlstad föreslår
däremot den ändringen att god man skall ha avlagt juris kandidatexamen.

Ackordscentralen, Stockholm, anför att konkursdomaren ibland måste
fatta beslut på delvis företagsekonomiska grunder, något som självfallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

kan vara förenat med vissa svårigheter för honom. Det är därför nödvändigt
att gode mannen får sådan kompetens, att han snabbt kan få det inledda
förfarandet avslutat, om det visar sig att de ekonomiska förutsättningarna
för ackord i realiteten inte är för handen. Det synes då knappast
tillräckligt att gode mannen har en juris kandidatexamen, utan det är väsentligt
att han dessutom har erforderlig ekonomisk insikt.

2.3.3 Konkurs och utmätning sedan god man förordnats

Gällande rätt. Pågående förhandlingar för underhandsackord utgör inte
något hinder för borgenärer att få gäldenärens egendom utmätt eller få
honom försatt i konkurs.

Lagberedningen. I betänkandet föreslås vissa inskränkningar i borgenärens
rätt att försätta gäldenären i konkurs och att få betalning genom utmätning
i det inledande skedet i förfarandet. Ansökan om konkurs av borgenär
som skulle omfattas av ackordet, skall sålunda underställas gode
mannen för yttrande. På begäran av gode mannen kan ansökningen förklaras
vilande i väntan på frivillig uppgörelse eller ansökan om ackordsförhandling,
om det inte finns särskilda skäl till antagande att borgenärens
rätt kommer i fara. Utmätning får ske även om god man förordnats.
Om utmätning begärts av borgenär utan särskild förmånsrätt i egendomen,
skall dock egendomen i allmänhet inte få säljas utan gode mannens
medgivande. Där så skett får betalning inte utan tillstånd av gode mannen
lämnas till borgenären. Utmätningen skall på begäran av gode mannen
kunna fås att förfalla, om den ägt rum efter det att gode mannen förordnats
och beslut därefter meddelats om offentlig ackordsförhandling.

Inskränkningarna i rätten till utmätning skall inte gälla borgenär med särskild
förmånsrätt. Dit hör, förutom innehavare av pant- och retentionsrätt,
borgenär med förmånsrätt på grund av företagsinteckning. I detta avseende
kommer enligt förslaget att föreligga en skillnad mot vad som gäller enligt
KL, där rätten till utmätning inte inskränkts för pant- och retentionsrättshavare
medan innehavare av företagsinteckning är underkastad de regler som
gäller för fordringar i allmänhet. Någon ändring i KL bör enligt beredningen
inte ske på denna punkt. Det naturliga är att förvaltaren sköter realisationen
av det egendomskomplex som företagsinteckningen omfattar.

Det första skedet i förfarandet bör inte få dra ut på tiden. Som lämplig
tid anger beredningen två månader. Om gäldenären inte sökt offentlig
ackordsförhandling inom denna tid, räknat från godmansförordnandet,
förfaller verkan av detta. Detsamma gäller när ansökan görs om offentlig
ackordsförhandling men någon sådan inte kommer till stånd.

Remissyttrandena. De föreslagna reglerna om de rättsverkningar som skall
följa med godmansförordnande har inte föranlett några erinringar under

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

remissbehandlingen. Hovrätten för Västra Sverige anser, att beredningen genom
att redan till godmansförordnandet knyta vissa rättsverkningar på ett
lyckligt sätt tillgodosett önskemålet att underlätta underhandsackorden.
Vad som för tillgodoseende av detta önskemål föreslagits under första skedet
skola gälla för konkurs och utmätning finner hovrätten välgrundat och
välavvägt. Enligt Ackprdscentralen, Stockholm, är det en av de väsentligaste
punkterna i förslaget att sårbarheten i inledningsskedet kommer att
försvinna i och med godmansförordnandet.

2.3.4 Minsta dividend vid offentligt ackord

Gällande rätt. Enligt 32 § 4. AckL får ackord inte fastställas av rätten om
det inte åt alla borgenärer som berörs ger lika rätt och minst 50 % av fordringsbeloppet
att betalas senast ett år efter fastställelsen. Om borgenär uttryckligen
förklarar, att han nöjer sig med mindre utdelning, kan ackord
fastställas med detta innehåll. Motsvarande bestämmelse, avseende ackord
i konkurs, finns i 166 § KL. Rätten skall ex officio iaktta dessa bestämmelser.

Lagberedningen. Lagberedningen framhåller att man vid de nordiska överläggningarna
preliminärt enats om en minsta dividend av 25 %. Även lägre
utdelning har vid dessa överläggningar ansetts kunna godtas, om alla borgenärer
godkänner det eller synnerliga skäl talar därför. Synnerliga skäl att gå
under 25 % har ansetts kunna föreligga, t. ex. då en skötsam gäldenär råkat
på obestånd utan eget förvållande.

Beredningen anser att minsta dividenden med hänsyn till reglerna i de
övriga nordiska länder inte kan sättas högre än 25 %, om en gemensam nordisk
regel skall kunna uppnås på denna centrala punkt. En sänkning av
minsta dividenden behöver enligt beredningens mening inte heller möta hinder
hos oss. Med tanke bl. a. på återvinningsmöjligheterna kan det i stället
vara en fördel att ackordsförhandling kan användas även när så hög minsta
dividend som 50 % inte kan bjudas. Vid avvecklingsackord kan man inte
heller så exakt veta vad avvecklingen kommer att ge. Föreskrift om visst
minimum om t. ex. 25 % kan då vara lämpligt, om den kombineras med att
även vad som inflyter därutöver skall gå till borgenärerna. Det framhålls
också, att förslaget innehåller bestämmelser som hindrar missbruk. Vid fastställelseprövningen
skall sålunda kontrolleras att ackordet inte är till skada
för borgenärerna, t. ex. därför att större utdelning kan påräknas i konkurs.
Möjligheter finns enligt förslaget att vid synnerliga skäl underskrida 25 %.
Den angivna minsta dividenden bör emellertid inte få underskridas annat än
i sällsynta undantagsfall.

Beträffande den tid inom vilken ackord skall fullgöras föreslår beredningen
att den nuvarande ettårstiden bibehålls. Betalningstiden för minsta

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

dividenden får sålunda inte överstiga ett år från det ackordet fastställs

medan någon tidsgräns inte gäller för den eventuellt överskjutande delen.

Remissyttrandena. När det gäller reglerna om minsta dividenden är meningarna
delade bland remissinstanserna.

JK hänvisar i detta sammanhang till det utkast till ny förmånsrättsordning
som lagberedningen offentliggjort i anslutning till förslaget om exekutiv
försäljning av fast egendom (Bilaga B till SOU 1968: 64). Utkastet
innebär att statens nuvarande förmånsrätt för vissa slcattefordringar enligt
17 kap. 12 § handelsbalken (HB) avskaffas och att alltså samtliga skattefordringar
blir oprioriterade. Skulle skatteprivilegiet komma att avskaffas,
kan det emellertid sättas i fråga om minsta dividenden för ackord verkligen
bör sänkas så kraftigt som lagberedningen föreslår. Vill man genomföra förslagets
bestämmelser om minsta dividend, måste man redan nu göra klart
för sig de fiskala konsekvenser ett avskaffande av skatteprivilegiet kan komma
att få. Det måste sålunda från lagstiftningssynpunkt vara olämpligt att
bestämmelserna om minsta dividend skulle behöva omprövas redan några
år efter det att de tillkommit. JK framhåller i anslutning härtill att även
under de senaste åren statens fiskaliska intressen har tillmätts stor betydelse
i lagstiftningsarbetet, t. ex. vid införandet av införsellagen.

Hovrätten för Västra Sverige anför att starka skäl talar mot eu sänkning
av minsta dividenden, särskilt genom att den kan innebära ett otillbörligt
gynnande av gäldenären på borgenärernas bekostnad. Det kan enligt hovrätten
ifrågasättas, om intresset av att erhålla en gemensam nordisk reglering
är så stort, att den föreslagna sänkningen bör genomföras. Ä andra
sidan kan dock i det enskilda fallet förhållandena vara sådana, att en lägre
ackordsprocent än 50 bör godtas. Ackord bedöms exempelvis vara avsevärt
mera förmånligt för borgenärerna än konkurs. Även anledningen till
obeståndet kan motivera lägre dividend. Hovrätten föreslår därför, att en
ackordsprocent, som understiger 50 men icke 25 % skall kunna godtas endast
om den godkänts av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas
av ackordet eller särskilda skäl föreligger att godta den. Hovrätten har inte
något att erinra mot undantagsbestämmelsen att 25-procentsgränsen kan
underskridas om samtliga kända borgenärer godkänt lägre procent men avstyrker
ett underskridande av 25-procentsgränsen i andra fall. Det inger
starka betänkligheter att låta en majoritet borgenärer tvinga minoriteten —
som enligt förslaget skulle kunna uppgå till en fjärdedel av samtliga röstande
och representera lika stor del av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda
belopp — att avstå från mer än tre fjärdedelar av sina fordringar.
Detta kan enligt hovrättens mening inte anses motiverat ens i det fallet att
en skötsam gäldenär råkat på obestånd helt utan eget förvållande.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till sitt yttrande över 1966 års promemoria,
där samfundet anfört att sakliga skäl inte finns att förändra den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

minsta dividend som nu gäller. Lagstiftningen bör inte i alltför hög grad
underlätta för gäldenären att bli av med sina skulder eller för de med ackordsarbetet
sysselsatta att alltför lättvindigt genomdriva ackordsuppgörelser.
Den relativa svårighet som nu föreligger för ett ackords genomförande
kan bidra till högre ackordsprocent eller bättre säkerhet för ackordets
genomförande än som kan tänkas bli fallet vid ett tvångsvis genomfört
ackord på exempelvis 25 %.

I sitt yttrande över betänkandet vidhåller samfundet uppfattningen att en
så låg minsta dividend som 25 % inte bör väljas. Uppenbarligen har frågan
om minsta dividenden starkt påverkats av det förhållandet att övriga nordiska
länder har en minsta dividend av 25 %. Det framstår klart att det i
stort sett enda väsentliga skälet som framförts för en sänkning av minsta
dividenden från 50 till 25 % är den antagna önskvärdheten av att samma
procenttal tillämpas i de nordiska länderna. Styrelsen är medveten om
vikten av nordiskt samarbete i centrala frågor men vill samtidigt framhålla
att likheten i rättsreglerna i de olika nordiska länderna inte får bli ett självändamål.
Det kan inte sägas att frågan om minsta dividenden är någon central
gemensam nordisk lagstiftningsfråga. Även om det förekommer att fordringsägare
från övriga nordiska länder bevakar sina fordringar i Sverige,
torde det vara lika vanligt att fordringsägare från icke-nordiska länder befinner
sig i majoritet bland utländska fordringsägare. I praktiken torde det
vara av mycket underordnad betydelse om minsta dividenden är identisk i
de nordiska länderna. Då ackordsreglerna inte heller i övrigt torde komma
att bli helt identiska i de nordiska länderna synes sakliga skäl inte finnas att
förändra den minsta dividend som för närvarande gäller.

Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad framför liknande synpunkter
och tillägger, att ackordsförhandlingen innebär ett tämligen summariskt
förfarande, som för den skull bör vara förknippat med ett absolut
skydd för en minoritet av fordringsägare. Detta skydd bör inte sättas lägre
än vid 40 % av fordringsbeloppet.

2.3.5 Borgenärer vid offentligt ackord

Gällande rätt. Enligt 34 § AckL jämfört med 14 § samma lag berör ackord
inte borgenärer, vilkas fordringar är utrustade med förmånsrätt. Detta gäller
även om säkerheten endast täcker en del av fordringen. Fordringen i sin
helhet kvarstår alltså oreducerad efter ackordets avslutande. Borgenären
kan emellertid avstå från sin förmånsrätt i den mån den överstiger säkerhetens
värde. I så fall deltar han i ackordet med denna del av fordringen. Vid
ackord i konkurs gäller enligt 168 § KL en annan regel. Om den egendom, i
vilken borgenären äger särskild förmånsrätt, inte räcker till för betalning
av hela fordringsbeloppet, behandlas återstoden alltid som oprioriterad fordran.
Den omfattas alltså av ackordet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Lagberedningen. Beredningen anför att förmånsberättigade borgenärer i
princip inte bör beröras av ackord. En brist i AckL är emellertid att — i motsats
till vad som gäller vid ackord i konkurs — fordringar som är förenade
med särskild förmånsrätt inte omfattas av ackordet till den del säkerheten
ej förslår. Fordringen kvarstår alltså oreducerad efter ackordet om inte borgenären
avstått från sin förmånsrätt i vad den överstiger säkerhetens värde.
Ibland kan borgenären vara villig att avstå, t. ex. för att kunna bli delaktig i
ackordslikviden. Men borgenären kan också kalkylera med att han kan få
full betalning om han ger sig till tåls. Beredningen föreslår att förmånsberättigad
borgenär skall bli bunden av ackordet för belopp, som inte kan tas
ut ur egendomen, även om han inte avstått från någon del av förmånsrätten.
I gengäld skall fordringen räknas som oprioriterad i samma mån. Om värdet
av egendom, vari borgenär har särskild förmånsrätt, bedöms understiga fordringen,
skall borgenären därför delta i förhandlingen med den del av fordringen
som saknar täckning i säkerheten. Gode mannen skall anmärka i bouppteckningen,
om han anser att säkerheten är otillräcklig, och underrätta
borgenären. Förslaget överensstämmer i princip med gällande dansk, finsk
och norsk lag. Storleken av den fordran med vilken borgenären skall delta i
ackordet kan få betydelse vid röstningen. I händelse av tvist skall frågan avgöras
av rätten. Vid bedömningen av frågan i vilken utsträckning den förmånsberättigade
skall få rösta bör avgörandet enligt beredningen gå till hans
förmån, när tvekan om egendomens värde råder. Den föreslagna ordningen
medför också att borgenärerna i fråga om bristen får finna sig i den reduktion
som ackordet innebär. Borgenär som avstår från förmånsrätt äger utan vidare
i motsvarande mån få betalning enligt ackordet i samma ordning som
oprioriterade borgenärer. I annat fall måste han visa hur stort belopp som ej
kan uttas ur egendomen innan han kan få utdelning för bristen. Kontanta
medel behöver inte reserveras för alt tillgodose borgenären så länge man inte
har skäl att räkna med utdelning till honom. I många fall skulle det vara till
betydande nackdel om den egendom vari förmånsrätt åtnjuts skulle behöva
realiseras för att eventuell brist skall kunna konstateras. Det naturliga är
att gäldenären och gode mannen söker göra upp med borgenären i ett så tidigt
skede av förhandlingen som möjligt. Saken måste självfallet skötas på
ett sådant sätt att det inte kan bli fråga om hemligt gynnande av borgenären.

Beredningen tar vidare upp frågan, hur borgenär, som är säkerställd genom
äganderättsförbehåll, skall behandlas vid ackord. Enligt vad beredningen
erfarit brukar sådan borgenär vid underhandsackord jämställas med förinånsberättigad
borgenär. Beredningen finner en sådan ordning naturlig och
föreslår en bestämmelse som ger uttrycklig föreskrift därom för offentlig
ackordsförhandling. Därav följer bl. a., att om borgenären inte får full täckning
för sin fordran, han blir bunden av ackordet för återstoden. Någon inskränkning
i äganderättsförbehållets verkan åsyftas inte med bestämmelsen.

I fråga om kvittning av fordran framhåller beredningen, att man i avvak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

tan på en reform av konkurslagstiftningen ansett sig böra i förslaget ta upp
bestämmelser, som nära ansluter sig till gällande rätt. Borgenär får alltså
inte delta i ackordsförhandling i den mån hans fordran täcks av kvittningsgill
motfordran. Han blir i övrigt bunden av ackordet.

Borgenär vars fordran är förenad med förmånsrätt får delta i ackordsförhandlingen
i den mån han avstår från förmånsrätten. Motsvarande gäller
borgenär som har rätt till kvittning. Vad angår förmånsberättigade borgenärer
med allmän förmånsrätt (dvs. förmånsrätt som ej är begränsad till
viss egendom) bör ackordsförhandling överhuvud ej förekomma utan att
trygghet finns för betalning till dem. Avstående från förmånsrätt kan däremot
bli mera aktuellt när fråga är om särskild förmånsrätt (dvs. sådan som
gäller i viss egendom).

Det förekommer att vissa kategorier av borgenärer enligt sina fordringshandlingar
skall få betalt först efter de vanliga borgenärerna. Som exempel
på sådana fordringshandlingar kan nämnas förlagsbevis. Vid ackord kan efterställda
borgenärer inte gärna lämnas utanför med verkan att de har kvar
sina fordringar oreducerade medan skulderna till de vanliga borgenärerna
reduceras genom ackordet. De skulle i så fall, om gäldenärens affärer sanerats
genom ackordet, senare kunna driva in sina fordringar helt och bli
bättre ställda än de vanliga borgenärerna i stället för tvärtom. Å andra sidan
kan de efterställda fordringsägarna inte i samband med ackordet tillerkännas
någon betalning utan att de vanliga borgenärerna tillgodosetts till
fullo. Följden blir att om vanliga borgenärer endast får viss procent, de efterställda
fordringarna måste bringas att bortfalla i samband med ackordet.
Kravet på 25 procents minsta dividend är självfallet inte uppfyllt när efterställda
borgenärer inte får någon utdelning. För att ackord skall kunna
komma till stånd i hithörande fall torde det därför bli nödvändigt att de efterställda
borgenärerna avstår från sina fordringar.

Beredningen tar även upp frågan huruvida böter och därmed jämställda
viten som enligt 17 kap. 18 § HB är ställda efter vanliga fordringar berörs av
ackordet eller ej. Vad som nu gäller härom kan vara tveksamt. Med dessa anspråks
straffrättsliga natur och de regler som gäller om verkställigheten synes
bäst överensstämma att de överhuvud inte ingår i ackordsförfarandet.
Detta kan medföra svårigheter att genomföra ackord när gäldenären häftar
för betydande böter eller viten.

Mot bakgrunden av vad här sagts om böter, viten och andra efterställda
fordringar framhävs i förslaget särskilt att förutsättningen att ackordet skall
ge lika rätt endast gäller för likaberättigade borgenärer. Detta innebär sannolikt
inte någon saklig ändring av vad som nu gäller.

Beträffande borgenär som har säkerhet i företagsinteckning pekar beredningen
på att svårigheter kan uppstå genom att inteckningen visserligen
medför förmånsrätt i utestående köpeskillingsfordran men däremot inte i
medel, som influtit som betalning. Beredningen framhåller att intecknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

havarnas rätt noga måste tillvaratas om de inte skall bli lidande. Boet
måste alltså handhas på sådant sätt att företagsinteckningshavares eller
andra förmånsberättigade borgenärers ställning inte försämras, om de inte
själva efterger sin rätt. Gode mannen måste vaka över att alla borgenärers
bästa beaktas. Om någon åtgärd särskilt berör viss borgenärs rätt, bör samråd
äga rum med denne. Om företagsinteckningshavare finner situationen
prekär, kan han även enligt förslaget söka gäldenären i konkurs. I det första
skedet av förfarandet har han ej ansetts böra vara underkastad några restriktioner
i detta hänseende. Under en följande offentlig ackordsförhandling
bör han liksom annan borgenär som ej omfattas av ackordet ha rätt att få
konkursansökan prövad om särskilda skäl föreligger till antagande att hans
rätt är i fara. Så kan vara fallet, om förlagsegendom förbrukas utan att vad
som återstår uppenbart förslår eller företagsinteckningshavaren säkerställts
på annat sätt.

Enligt gällande rätt deltar småfordringar i offentligt ackord. Beredningen
framhåller att detta visat sig vålla särskilda svårigheter, eftersom deras antal
kan vara stort och förfarandet därför kan bli tungt. Enligt beredningens
mening — vilken har vunnit anslutning från övriga nordiska kommitterade
-— bör det i samband med ackord kunna bestämmas att full betalning skall
utgå intill visst belopp. Förslaget innebär, att alla likaberättigade oprioriterade
borgenärer skall få full betalning intill det bestämda beloppet. Beloppet
får bestämmas efter de särskilda förhållandena i varje enskilt fall. Borgenärerna
får i vanlig ordning ta ställning till ackordsförslaget. I förfarandet
skall vidare borgenärerna anses som förmånsberättigade i den mån de skall
få full betalning. Eftersom borgenär vars fordran är förenad med förmånsrätt
i princip inte deltar i förhandlingen kommer inte heller borgenärer som
får full betalning att delta. De lämnas utanför förhandlingen och kan inte
påverka denna.

Remissyttrandena. Förslaget har i allmänhet inte föranlett några erinringar
under remissbehandlingen. Beträffande förslagets bestämmelser att borgenär
med särskild förmånsrätt deltar i ackordet med den del av fordringen som
överstiger värdet av säkerheten anför JK att ändringen för med sig vissa tilllämpningsproblem.
Ett mindre problem rör frågan i vilken utsträckning borgenären
skall få rösta när tvekan råder om säkerhetens värde. Enligt beredningen
bör avgörandet i en sådan fråga gå till borgenärens förmån. Denna
lösning ligger även enligt JK:s mening närmast till men kan inte i alla lägen
anses invändningsfri. Ett större tillämpningsproblem har samband med föreskriften
att ackordslikviden skall erläggas inom ett år efter fastställandet
av ackordet. Borgenären måste inom den angivna tiden visa hur stort belopp
som kan tas ut ur säkerheten. Uppenbarligen kan det vara ofördelaktigt
med en försäljning inom denna tid för att få eventuell brist konstaterad.
Beredningens rekommendation att gäldenären och gode mannen försöker gö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ra upp med borgenären utgör en föga tillfredsställande lösning. Det kunde
med hänsyn till det anförda synas tveksamt om beredningens förslag i denna
del borde tillstyrkas. Det torde emellertid i vissa situationer vara värdefullt
att ha de föreslagna reglerna. JK vill därför inte motsätta sig förslaget.
Handelskamrarna i Borås, Göteborg och Karlstad ifrågasätter om inte vid
sidan av äganderättsförbehåll borde beaktas s. k. säkerhetsköp enligt lösöreköpsförordningen.

I fråga om böter och därmed jämställda medel som indrivs som böter biträder
JK beredningens uppfattning att med dessa anspråks straffrättsliga
natur bäst överensstämmer att de överhuvud inte ingår i ackordsförfarandet.
Skulle böter och därmed jämställda medel beaktas i ett ackordsärende
måste f. ö. länsstyrelsen eller annan myndighet uttryckligen bemyndigas att
beträffande dem anta förslag om ackord.

RRV anför att underhandsackord f. n. torde kunna omfatta skatter m. m.
i sådana fall då utdelningen i konkurs inte kan förväntas ens vid företräde
framför oprioriterade borgenärer komma att uppgå till bjudet ackordsbelopp.
Ett antagande av ackord torde i sådana fall ske till samma procentsats
som för övriga borgenärer och synes i praktiken vara liktydigt med att statsverket
avstår från förmånsrätten. Den föreslagna lagstiftningen synes i dessa
fall begränsa statsverkets möjligheter att anta ackord i förhållande till
vad som nu är fallet.

När det gäller behandlingen av småfordringar anser Ackordscentralen,
Stockholm, att förslaget innebär en värdefull modifikation jämfört med gällande
rätt. Ackordscentralen anför vidare.

Ändå kvarstår kravet på, att även dessa borgenärer enligt förslaget skall
erhålla underrättelse om innehållet i kungörelsen angående beslutet om
ackordsförhandling. Detta är en icke oväsentlig teknisk belastning. Det bör
därför nämnas, att på senaste tiden det vanliga är, att småborgenärerna helt
enkelt betalas, innan förfarandet inleds. De finns alltså inte med i bouppteckningen.
önskvärt vore, att en sådan ordning ”legaliseras” genom ett motivuttalande
att återvinning i sådana fall ej rimligen kan ske. I så fall skulle
undantagsbestämmelserna om småborgenärerna kanske kunna undvaras.

2.3.6 Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

Gällande rätt. Ackordsförslag skall enligt 25 § AckL anses vara antaget av
borgenärerna om alla närvarande borgenärer är ense och dessa borgenärer
anmält två tredjedelar av beloppet av samtliga röstberättigande fordringar.
Detsamma skall gälla om fyra femtedelar av de borgenärer som kommer tillstädes
bifaller förslaget och de anmält fyra femtedelar av det nyssnämnda
fordringsbeloppet.

Lagberedningen. Beredningen föreslår att majoritetskravet bestäms olika
beroende på om ackordet bjuder minst 50 % eller dividenden är lägre.
I det förra fallet skall föreligga anslutning från tre femtedelar av de röstan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

de. Därjämte krävs, att deras fordringar uppgår till motsvarande andel av
de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Om dividenden däremot
understiger 50 %, skall föreligga trefjärdedels majoritet enligt båda
beräkningsgrunderna. Med sammanlagda fordringsbeloppet avses enligt
förslaget i princip alla fordringar som upptagits i bouppteckningen eller anmälts
eller annars blivit kända senare och som skulle omfattas av ackordet.
I den mån fordringar skall betalas fullt skall de dock inte medräknas.

Beredningen anser att en ytterligare sänkning av majoritetskravet inte är
tillrådlig. Liksom i fråga om minsta dividenden föreligger i fastställelseprövningen
en enligt beredningens uppfattning tillräcklig säkerhet mot missbruk,
exempelvis genom att närstående till gäldenären föstar för ackordet.

Remissyttrandena. De föreslagna reglerna om borgenärsmajoritet har i
allmänhet inte föranlett erinringar under remissbehandlingen. Hovrätten för
Västra Sverige anför att förslaget medför att likformiga bestämmelser kommer
att finnas i de nordiska länderna och att hovrätten därför anser sig böra
tillstyrka förslaget såvitt gäller ackord, som ger minst 50 %. Under
hänvisning till vad hovrätten anför beträffande minsta dividenden ifrågasätter
hovrätten emellertid, om inte nuvarande majoritetsregel, fyra femtedelar,
bör bibehållas beträffande ackordsförslag, som ger mindre än 50 %, i varje
fall om hovrättens förslag, att särskilda skäl skall uppställas som villkor för
godtagande av sådant ackord, ej vinner beaktande.

2.3.7 Konkurs och utmätning under förhandling om offentligt ackord

Gällande rätt. I 12 och 14 §§ AckL finns bestämmelser om verkan av konkurs-
och utmätningsansökningar, som gjorts efter det att beslut meddelats
om inledande av offentlig ackordsförhandling. Om konkursansökan då inges
av borgenär, som sknlle bli bunden av ackordet, får den inte bifallas om inte
gäldenären medgivit ansökningen eller sökandens fordran uppgår till mer än
en femtedel av samtliga kända, oprioriterade fordringar. Strängare krav gäller
i allmänhet då ackordsförslag antagits av borgenärerna eller hänskjutits
till rättens prövning. Ackordsförhandlingen utgör däremot inget hinder för
gäldenären att själv söka sig i konkurs. I fråga om utmätningsansökan gäller
att utmätning, efter det att beslut meddelats om inledande av ackordsförhandling,
inte får ske för fordran som uppkommit dessförinnan. Om så
har skett är utmätningen utan verkan. Har däremot utmätning skett före beslutet
om inledande av ackordsförhandling, skall verkställigheten fortgå.
Borgenär med pant- eller retentionsrätt har rätt till utmätning trots ackordsförhandling.

Lagberedningen. Sedan ansökan gjorts om ackordsförhandling, skärps
hindren enligt beredningens förslag för att gäldenären skall kunna försättas
i konkurs. I detta sammanhang föreslås inskränkning av gäldenärens nuva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

rande möjlighet att begära sig själv i konkurs under pågående ackordsförliandling.
Beredningen framhåller att det visserligen inte är så mycket värt
att försöka genomdriva ett ackord mot gäldenärens vilja, eftersom hans
medverkan i allmänhet är en viktig förutsättning för ackordets genomförande.
Ofta är emellertid avsikten, att rörelsen skall övergå i andra händer.
I andra fall kan borgenärerna föredra ackord med en värdefull borgen framför
konkurs. I princip anser beredningen det naturligt att ackordsförhandlingen
får fortgå ostörd sedan den väl inletts, om rimliga utsikter finns att
ackord skall komma till stånd. Om gäldenären är på obestånd, kan ackordet
medföra att obeståndet hävs. Frågan sammanhänger med reglerna om gäldenär
rätt att återkalla ackordsförslag. Enligt förslaget får gäldenären inte
fritt återkalla ackordsförslag. Om gäldenären å andra sidan har bärande skäl
för återkallelse bör de enligt beredningen givetvis beaktas. Medges återkallelse,
föreligger inte heller hinder mot konkurs. Beredningen framhåller att
det inte kan vara lämpligt, att gäldenären i andra fall får godtyckligt ändra
ståndpunkt och därmed göra om intet det arbete som hans tidigare ståndpunkt
föranlett och därmed kanske också rubba överenskommelse att rörelsen
skall övergå i nya händer. Återkallelse anses ej heller böra tillåtas därför
att borgensmän ångrat sig. Borgensman kan, om han så vill, göra sitt
borgenserbjudande villkorligt och därmed gardera sig mot att det skall gälla,
om utredningen visar att ackordsförslaget var förhastat e. 1. Av dessa skäl
föreslår beredningen att, sedan ansökan om offentlig ackordsförhandling
kommit in, gäldenären får försättas i konkurs endast om det saknas skälig
anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Gäldenären har
t. ex. förfarit otillbörligt eller bakom konkursansökningen står borgenärer
med sådana fordringsbelopp att de kan hindra att ackordsförslaget antas.
Ansökan av borgenär som inte omfattas av ackordet skall enligt förslaget
prövas i vanlig ordning, om särskilda skäl föreligger till antagande att hans
rätt är i fara. En konkursansökan som tills vidare ej får bifallas skall förklaras
vilande till dess ackordsfrågan blir avgjord.

Beredningen föreslår vidare, att utmätning i allmänhet inte skall få ske
sedan beslut om ackordsförhandling meddelats. Om detta sker, skall åtgärden
vara utan verkan. Egendom som är belastad med särskild förmånsrätt
skall dock inte beröras av dessa inskränkningar.

Remissyttrandena. Förslaget har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen.

2.3.8 Återvinning vid offentligt ackord

Lagberedningen. En brist i nuvarande bestämmelser är att återvinning inte
kan äga rum i anledning av ackord. Gode mannen är i stället hänvisad till att
genom övertalning förmå den, som kort före ackordsförhandlingen erhållit

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

betalning eller någon annan förmån av gäldenären, att frivilligt återställa
vad han fått. Därvid kan gode mannen naturligtvis hota med konkurs och
återvinning i denna. Om bevisläget är oklart kan dock resultatet knappast
bli gott. Även i andra fall torde svårigheterna att nå något resultat vara betydande.

Beredningen föreslår, i likhet med vad de norska och danska kommittéerna
ämnar föreslå, att möjlighet till återvinning införs vid ackord. Eftersom
en översyn av bestämmelserna om återvinning i konkurs inte hunnit avslutas,
anknyter beredningen återvinning vid ackord till gällande återvinningsregler
i KL.

Beredningen anser inte att några speciella avvikelser från reglerna i KL är
behövliga annat än i fråga om återvinning av utmätning. Enligt 31 § KL
återvinns nämligen endast den betalning som vunnits genom utmätning. Utmätning
medför emellertid normalt även förmånsrätt i konkurs enligt 17
kap. 8 eller 9 § HB. Förmånsrätt äger dock inte rum om konkurs följt på
ansökan inom viss tid efter utmätningen. Motsvarande resultat kan i sak
uppnås när offentligt ackord kommer till stånd genom en bestämmelse att
vad som i 31 § KL sägs om återvinning av betalning genom utmätning skall
gälla även den förmånsrätt som borgenären vunnit genom utmätningen.

Enligt förslaget skall talan väckas medan ackordsfrågan är anhängig men
får inte slutligt prövas innan denna fråga avgjorts och man alltså vet om
ackord verkligen kommer till stånd. Till dess torde i allmänhet vara lämpligast
att återvinningsmålet vilar. Kommer ackord till stånd, får målet tas
upp till fortsatt behandling i vanlig ordning. Uppnås inte ackord, skall den
väckta talan avvisas, om inte gäldenären försätts i konkurs efter ansökan
som gjorts inom tre veckor från att förhandlingen upphörde. Enligt 35 §
KL i dess föreslagna lydelse skall nämligen i sådant fall återvinningsfristerna
även i konkurs räknas till dagen för ansökningen om förordnande
av god man. Rätt att föra talan om återvinning skall tillkomma borgenär
vars fordran omfattas av ackordet. Till skillnad från vad som gäller i konkurs,
där konkursförvaltaren vanligen är den som för återvinningstalan,
föreslås inte någon sådan rätt för gode mannen. Skälen härtill är att återvinningsprocessen
vid ackord skall fullföljas först sedan ackordet fastställts
då gode mannens egentliga uppdrag är slutfört och att gode mannen inte
heller förfogar över några medel för processkostnaderna. Det är därför
knappast möjligt att ge gode mannen självständig talerätt utan en väsentlig
omläggning av systemet. Borgenär som vill väcka talan skall dock underrätta
gode mannen, vid påföljd att hans talan annars inte upptages till prövning.
Den som i anledning av återvinning får fordran mot gäldenären skall
få avräkna vad som tillkommer honom enligt ackordet på vad han annars
skulle betala (jfr 40 § KL).

Vad som vinns genom återvinning skall utdelas till de borgenärer som
omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats dem enligt detta, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

inte annat bestämts genom ackordet. Eftersom gäldenären själv råder över
sin egendom, skall det som återvinns utges till honom. Beredningen framhåller
att detta ibland kan verka stötande och i andra fall är opraktiskt,
t. ex. när en ackordscentral skall ombesörja ackordslikviderna. För att komma
till rätta med problemet föreslår beredningen att rätten, på framställning
av borgenär som omfattas av ackordet eller av gäldenären, skall kunna
i återvinningsmålet ge föreskrift om särskild förvaltning av vad som skall
återbäras. Egendom som satts under sådan förvaltning får inte tas i mät
för gäldenärens skulder annat än om ackordet förfallit.

Lagberedningen tar vidare upp vissa återvinningsliknande situationer,
som finns reglerade i 3 § förordningen (1895: 50 s. 1) i avseende på handel
om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpsförordningen)
och 117 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal (försäkringsavtalslagen).
Dessa regler innebär, att egendom som sålts i den ordning lösöreköpsförordningen
anger, under vissa förutsättningar kan åtkommas vid säljarens
konkurs och att återkrav kan ske av försäkringspremier, när försäkringstagaren
försätts i konkurs. Beredningen föreslår att dessa regler görs
tillämpliga även vid offentligt ackord. Detsamma föreslås också gälla de bestämmelser
om återgång av skifte vid makes konkurs, som finns i 18 § lagen
(1898: 64 s. 10) om boskillnad (boskillnadslagen).

Lagberedningen erinrar slutligen om att enligt 1933 års nordiska konkurskonvention,
konkurs i det land där gäldenären har sitt allmänna tvistemålsforum
skall omfatta egendom i de övriga staterna. Beträffande sådan
egendom skall tillämpas de regler om återvinning i konkurs som gäller
i den stat där konkursen inträffat. Beredningen framhåller att om återvinning
medges vid ackord, det är önskvärt att det får gälla även egendom i annan
av de fördragsslutande staterna. Detta kräver emellertid ändring av
konventionen och bör därför enligt beredningens mening anstå till dess en
översyn av denna kan ske.

Remissyttrandena. Den föreslagna möjligheten till återvinning under förhandling
om offentligt ackord har i allmänhet inte föranlett några erinringar.
Hovrätten för Västra Sverige anför att den föreslagna möjligheten har
stor betydelse. Förslaget ger emellertid i denna del anledning till vissa frågor
rörande sådan återvinningssvarande som genom bifall till återvinningstalan
erhåller fordran mot gäldenären. Sålunda ifrågasätter hovrätten om
inte en uttrycklig bestämmelse bör införas att återvinningssvarande som i
anledning av bifall till kärandens talan om återvinning får fordran mot gäldenären
äger delta i ackordsförhandlingen. Vidare är det enligt hovrättens
mening inte tillfredsställande att ackordsförslaget kan behandlas och antas
av borgenärerna innan återvinningssvaranden kunnat få del av den mot
honom väckta talan. Talan om återvinning bör inte få väckas senare än att
svaranden kan beräknas få del av den före borgenärssammanträdet. Åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

vinningssvaranden har under ackordsförhandlingen endast en eventuell
fordran mot gäldenären. Fordringens existens beror på om den mot honom
förda återvinningstalan bifalles eller ej och denna talan får prövas endast
om ackord kommer till stånd. Man vet således inte vid röstningen om ackordsförslaget,
om fordringen finns eller ej. I det avseendet är fordringen
att jämställa med fordran mot vilken anmärkning kvarstår vid röstningen.
Återvinningssvarandens fordran torde därför vid röstningen och vid fastställelseprövningen
böra behandlas på samma sätt som fordran mot vilken
anmärkning framställts.

EON anser att den förmånsrätt som borgenär vinner genom utmätning
bör på motsvarande sätt som vid konkurs gå förlorad om förhandling om
offentligt ackord inleds. Om sålunda god man förordnas inom en månad
efter utmätningen, bör tiden för förmånsrättens uppkomst avbrytas. I annat
fall kan förmånsrätt uppkomma under det första skedet av ackordsförhandlingarna
och ackordsfrågan komma i ett annat läge. Visserligen kan,
om utmätningssökande vidhåller sin förmånsrätt, återvinning äga rum men
det synes opraktiskt att behöva tillgripa sådan åtgärd. Om ackordsfrågan
förfaller bör — liksom efter s. k. fattigkonkurs — utmätningen anses stå
kvar.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför att de föreslagna ändringarna
beträffande återkrav av vissa premiebetalningar innebär att möjlighet
till återkrav vidgas något. Ändringarna synes emellertid vara acceptabla
konsekvenser av reformeringen av ackordslagstiftningen.

2.3.9 Förfarandet vid förhandling om offentligt ackord

Gällande rätt. Enligt AckL är de officiella funktionerna delade mellan rätten,
konkursdomaren och en särskilt förordnad rättens ombudsman. I 7 §
AckL föreskrivs beträffande den sistnämnde, att konkursdomaren i samband
med beslutet om inledande av ackordsförhandling skall förordna en
ärlig och förståndig man att i ackordsärenclet vara rättens ombudsman. Om
detta uppdrag gäller väsentligen detsamma som i konkurs. De olika tidsfristerna
för anmälning av fordringar, framställning av anmärkning mot
dem, utsättande av borgenärssammanträde m. in. bestäms av konkursdomaren
i samråd med ombudsmannen. Bland rättens ombudsmans övriga
uppgifter kan nämnas, att han granskar anmälningarna och anmärkningar
mot dessa, att han upprättar borgenärsförteckning och att han leder borgenärssammanträdet
för prövningen av ackordsförslaget.

Bestämmelser om anmälan av fordringar och anmärkning mot anmäld
fordran finns i 15—18 §§ och 20 § AckL. Borgenärer, som vill delta i ackordsförhandlingen,
skall inom viss tid, som bestämts och kungjorts i
samband med beslutet om ackordsförhandling, skriftligen anmäla sina
fordringar till konkursdomaren. De skall bifoga de handlingar som åbero -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

pas till stöd för framställningen. När anmälningstiden gått ut överlämnar
konkursdomaren ett exemplar av de ingivna handlingarna till rättens ombudsman
för att hållas tillgängliga för gäldenären och borgenärerna. Om
gäldenären vid granskningen av handlingarna upptäcker, att någon som
gjort anmälan inte är berättigad till detta eller att anmälningen är felaktig
av annat skäl, kan han inom viss tid hos konkursdomaren göra anmärkning
mot fordringen. Även anmärkningstiden kungörs i samband
med beslutet om ackordsförhandling. Samma rätt att framställa anmärkning
har borgenär, som anmält fordran. Sedan anmärkningstiden gått ut
sänder konkursdomaren över ett exemplar av anmärkningshandlingarna
till rättens ombudsman för att finnas tillgängliga tillsammans med anmälningarna.
Borgenär har också möjlighet att efter anmälningstidens utgång
anmäla fordran. Då sådan efteranmälan gjorts, skall på borgenärens bekostnad
utfärdas offentlig kungörelse om anmälningen och om tid för anmärkning
och plats där anmälningen finns tillgänglig. Efteranmäld fordran
får inte beaktas vid omröstningen på borgenärssammanträdet, om inte
anmälningshandlingarna tillställts rättens ombudsman före omröstningen
eller borgenären hos ombudsmannen styrkt att anmälan skett. Kommer
inte förlikning till stand inför rättens ombudsman skall tvisten avgöras av
rätten.

Enligt AckL skall frågan om fastställelse av ackordsförslag, som antagits
av borgenärerna, ske vid särskilt sammanträde med rätten (26, 27 och
29 ,§§). Detta utsätts att förekomma inom viss i lagen angiven tid efter
det konkursdomaren fått protokoll över borgenärssammanträde, som visar
att ackordsfrågan hänskjutits till rätten. Konkursdomaren skall offentligt
kungöra tiden för ärendets handläggning minst tio dagar i förväg. Borgenär
som vill bestrida fastställelse skall göra det skriftligen senast tre
dagar innan ärendet skall las upp. Beträffande fastställelseprövningen
gäller vidare enligt 32 § AckL, att fastställelse ex officio skall vägras i vissa
fall, bl. a. då ackordet uppenbart länder till skada för borgenärerna. Rätten
kan dessutom enligt 33 § vägra fastställelse, om den finner att det på
grund av bristande utredning inte kan med visshet bedömas om ackordet
leder till skada för borgenärerna eller om fastställelse bestrids på grund
av att säkerhet inte finns för ackordets fullgörande.

Lagberedningen. Enligt beredningens uppfattning står den nuvarande omständliga
ordningen knappast i proportion till betydelsen av anmälningsoch
anmärkningsförfarandet vid ackordsförhandling, som ju endast gäller
rösträtt i förfarandet. Enligt vad beredningen inhämtat, har borgenärerna
vanligen redan i samband med den betalningsinställelse, som normalt föregår
ackordsförhandlingen, anmält sina fordringsanspråk till den som svarar
för förhandlingen. F. n. måste även borgenär som gett sin förhandsanslutning
till ackordsförslaget anmäla sin fordran. Särskilt för utländska
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 136 år 1670

borgenärer kan detta te sig svårförståeligt. Beredningen föreslår därför att
bouppteckningen blir underlag för röstlängd under förhandlingen. Endast
borgenär, vars fordran inte upptagits i bouppteckningen eller senare uppgetts
av gäldenären kommer då i princip att behöva göra anmälan, om
han vill delta i förhandlingen.

Det är önskvärt, att den som vill anmäla fordran gör delta i god tid före
borgenärssammanträdet. Anmälan senare än en vecka före detta skall enligt
förslaget godtas endast om prövningen av ackordsförslaget inte därigenom
uppskjuts. Reglerna om efteranmälan kan med denna ordning avskaffas.
Det nuvarande förfarandet när anmärkning framställs mot anmäld
fordran har den fördelen, alt borgenär som anmält fordran vet att
han har rösträtt för fordringen, om någon anmärkning inte framställs
före anmärkningstidens utgång. Fördelen synes dock inte uppväga den stelhet
och tidsutdräkt som det nuvarande systemet medför. Enligt uppgift
är anmärkningar från borgenärer mycket sällsynta. Beredningen anser
därför alt den särskilda tidsfristen för anmärkningar kan slopas. Om anmärkning
görs mot fordran i något fall, bör borgenären skyndsamt underrättas
så att saken om möjligt kan utredas före borgenärssammanträdet.
I regel torde det bli gäldenären eller gode mannen som gör anmärkning i
samband med att bouppteckning upprättas. I sådana fall bör borgenären
få upplysning om anmärkningen redan i samband med att han underrättas
om att förhandlingen inletts. Om förlikning inte kommer till stånd och det
beror på den tvistiga fordringen huruvida ackordsförslaget antagits eller
ej, skall prövningen hänskjutas till rätten.

Någon motsvarighet till rättens ombudsman finns inte i de övriga nordiska
länderna. Enligt beredningens mening är ackordsförfarandet utan
konkurs inte mer komplicerat än att ombudsmannen kan avvaras, särskilt
som saken brukar vara klar då ansökan om inledande av ackordsförhandling
görs. Förhållandena är annorlunda vid konkurs. Detta beror på att
konkursförfarandet med dess realisation av tillgångarna och prövning av
rätt till utdelning m. in. har eu helt annan omfattning och innebörd än ackordsförhandling.
Denna leder ej såsom konkursförfarandet till att borgenärernas
betalningsrätt i boet fastställs. Förlikningsförfarandet spelar
därför enligt beredningens mening ej på långt när samma roll vid sådan
förhandling som i konkurs. 1 konkurs har rättens ombudsman också bl. a.
att övervaka hela förvaltningen. Hans väsentliga funktion enligt AckL är
inskränkt till att upprätta borgenärsförteckning för borgenärssammanträdet
och att leda detta. Dessa uppgifter bör enligt beredningen kunna fördelas
mellan gode mannen och konkursdomaren.

Beredningen anför vidare att gode mannens funktioner, fastän de enligt
AckL är inskränkta till inledningsskedet, i praktiken sträcker sig längre
än så. Det är sålunda han som i egenskap av borgenärernas förtroendeman
är mest aktiv under förhandlingen. Han brukar t. o. in. även sedan

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

ackord kommit till stånd vara verksam för att tillse att gäldenären fullgör
sina förpliktelser enligt ackordet. Beredningen har funnit det naturligt
att anpassa lagstiftningen härefter. Gode mannen skall vara borgenärernas
förtroendeman. Han åläggs i förslaget vissa nya funktioner och får
hl. a. självständig anmärkningsrätt. Vidare skall han upprätta borgenärsförteckningen
till borgenärssammanträdet.

Konkursdomaren skall enligt förslaget vara ordförande på borgenärssammanlrädet.
Gode mannen skall därvid tillvarata borgenärernas gemensamma
bästa. Konkursdomaren skall i lämplig utsträckning verka för förlikning,
när någon borgenärs rösträtt är tvistig. Sådana tvister förekommer
dock enligt beredningens uppfattning sällan och kan dessutom lämnas därhän,
om utgången av blivande omröstning inte beror av om borgenärens
röst godtas eller ej. Någon principiell invändning anses inte kunna resas
mot att konkursdomaren i övrigt söker förlika tvistande parter. Rättens ordförande
har ju även vid förberedelse i vanliga dispositiva tvistemål att i viss
omfattning verka för förlikning (42 kap. 17 § RB). Även gode mannen kommer
f. ö. att vara verksam för att förlikning skall komma till stånd. Beredningen
föreslår, att de som är tillstädes på sammanträdet skall kunna uppdra
åt gode mannen att sluta förlikning med borgenären.

Det torde enligt beredningen i praktiken vara mycket ovanligt att faststallelse
vägras. Med hänsyn härtill anser beredningen, att det är onödigt
att särskilt sammanträde alltid skall behöva hållas i saken. I stället föreslås
att det skall ankomma på konkursdomaren att pröva fastställelsefrågan och
att detta skall ske i anslutning till borgenärssammanträdet. Om konkursdomaren
någon gång anser att fastställelse inte bör meddelas eller finner att
beaktansvärda skäl talar mot fastställelse, skall frågan enligt förslaget hänskjutas
till rätten. Så kan vara fallet om borgenär bestritt fastställelse och
framlagt goda skäl för sin standpunkt. Om det på grund av tvistiga rösträttsfrågor
inte kan avgöras om ackordsförslaget antagits eller inte, skall
saken också hänskjutas till rätten.

Fastställelse skall enligt förslaget vägras ex officio i sådana fall som de
som anges i 32 § AckL. Så blir alltså fallet bl. a. då ackordet uppenbart är till
skada för borgenärerna. I andra fall skall borgenärs bestridande utgöra förutsättning
för att det skall komma i fråga att vägra fastställelse. Med hänsyn
till de nedsatta minimikraven för ackord och borgenärsanslutning ges
rätten genom förslaget något större frihet än f. n. att vägra fastställefse.
Beredningen uttalar att förslaget bör få till följd, att fastställelseprövningen
normalt går ut på att tillse att påtagliga grövre fel inte förekommer, medan
en mera ingående prövning bara sker efter bestridande.

Remissyttrandena. Beredningens förslag beträffande förfarandet vid förhandling
om offentligt ackord har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Sveriges advokatsamfund hänvisar beträffande rättens ombudsman vid
ackordsförhandling till sitt yttrande över 1966 års promemoria, där samfundet
bl. a. anförde följande:

Rättens ombudsmans funktioner i ackordsärende är givetvis betydligt
mindre omfattande än i konkurser, men därför inte så betydelselösa att rättens
ombudsmannafunktionen utan vidare kan avskaffas. Med den nuvarande
ordningen har rättens ombudsman arbetsuppgifter, vilka torde avsevärt
avlasta konkursdomaren. Den granskning av anmälningshandlingarna som
sker hos rättens ombudsman är tidsödande, och erfarenheten visar att, även
om bevakningarna huvudsakligen sker genom de organisationer som är verksamma
på området, många brister i formellt hänseende föreligger. Även om
anmälningsförfarandet avskaffas, talar ej oväsentliga skäl för att rättens
ombudsman bibehålies. Sålunda måste rättens ombudsmans möjligheter att
på ett fritt sätt föra förhandlingar med borgenärerna vara avsevärt större
än konkursdomarens. Det kan också i vissa situationer vara lättare för rättens
ombudsman än för konkursdomaren att aktivt verka för ett genomdrivande
av ackord, särskilt med hänsyn till den vana vid att förlika parter
med väsentligt divergerande uppfattningar som en rättens ombudsman med
lämpliga kvalifikationer besitter. Att till gode mannen överföra uppgiften
att på basis av den av honom sammanställda borgenärsförteckningen i bouppteckningen
upprätta röstlängd vid borgenärssammanträde och därmed
i praktiken dominera frågan vilka som äger deltaga i omröstningen är ej tillfredsställande.
De krav på objektivitet som ställes på den funktionär som
skall omhänderha dessa arbetsuppgifter kan och bör inte appliceras på gode
mannen. Gode mannen fyller sina uppgifter bättre, om han är personligen
starkt engagerad för ett genomförande av ackord. I detta sammahang kan
också påpekas att den kostnad som rättens ombudsmans medverkan kräver
är förhållandevis obetydlig. Styrelsen finner det således ur rättssäkerhetssynpunkt,
men även för att ackord sförfarandet ur andra synpunkter skall
fungera på ett tillfredsställande sätt, otillfredsställande att rättens ombudsmannafunktioner
avskaffas.

Handelskamrarna i Borås, Göteborg och Karlstad anför att vissa betänkligheter
inställer sig i fråga om avskaffandet av det kontrollerande organ
som rättens ombudsman utgör, men att förslaget bör sättas i samband med
de föreslagna reglerna för gode mannens kompetens.

2.3.10 Tillsyn över ackordets fullgörande in. m.

Gällande rätt. Någon bestämmelse som möjliggör att gäldenären ställs under
tillsyn i fråga om ackordets fullgörande finns inte i AckL. I praktiken
brukar emellertid gode mannen, även sedan ackord kommit till stånd, vara
verksam för att tillse att gäldenären fullgör sina förpliktelser enligt ackordet.

Enligt 37 § AckL förfaller i vissa fall den eftergift, som genom ackordet
tillerkänts gäldenären. Detta sker utan särskild prövning. Eftergiften förfaller
bl. a., om det sedan ackordet fastställts visar sig att gäldenären i hemlighet
gynnat någon borgenär för att inverka på utgången av ackord sfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Lagberedningen. Beredningen föreslår att konkursdomaren om skäl föreligger
skall kunna förordna gode mannen eller annan lämplig person att utöva
tillsyn över att gäldenären fullgör sina förpliktelser.

Om gäldenären åsidosätter sina skyldigheter enligt ackordet, skall ackordsförmånen
kunna förverkas på talan av borgenär som omfattas av ackordet.
Möjligheten av särskild kontroll över ackordets fullgörande i förening
med den angivna sanktionen bör i viss mån göra borgenärerna mera
benägna att godta ackord och överhuvud göra ackordsinstitutet mera effektivt.
Beredningen anser lämpligt att frågan om förverkande även i sådana
fall som avses i 37 § AckL prövas att rätten som på ansökan av borgenär
efter omständigheterna kan förklara ackordsförmånen förfallen.

Remissyttrandena. Förslaget har i denna del lämnats utan erinran under
remissbehandlingen.

2.4 Departementschefen

2.4.1 Allmänna synpunkter

Ackord innebär i princip en uppgörelse mellan en gäldenär på obestånd
och hans borgenärer om att fordringarna skall reduceras till en viss andel
av det ursprungliga fordringsbeloppet, varvid särskilda föreskrifter ges om
betalningstiden. Gäldenären behåller hela tiden rådigheten över sina tillgångar.
Ackord medför en sanering av gäldenärens ekonomiska förhållanden
som ofta möjliggör att en av gäldenären bedriven rörelse i fortsättningen
kan drivas under gynnsammare ekonomiska förutsättningar antingen av
gäldenären själv eller av annan till vilken rörelsen överlåts. I förhållande
till konkurs medför ackord avsevärda fördelar genom att den dyrbara, tidsödande
och värdeförstörande avvecklingen och realisationen av gäldenärens
tillgångar undviks. När förutsättningar föreligger för ackord medför
ackordsförfarandet sålunda i allmänhet ett gynnsammare resultat för
borgenärerna än konkurs.

De ackordsuppgörelser som hittills träffats har vanligen varit underhandsackord.
Sådana förekommer i rätt stor utsträckning. Förfarandet är inte
reglerat i lag utan bygger helt på frivilliga överenskommelser. Enligt tillgängliga
uppgifter genomfördes under åren 1960—1966 sammanlagt omkring
1 200 underhandsackord under medverkan av de organisationer som
specialiserat sig på sådan verksamhet. Frekvensen av ackord enligt AckL
och KL, offentliga ackord, är däremot liten. Under åren 1956—1965 fastställdes
sålunda sammanlagt 16 ackord i konkurs och 83 offentliga ackord
utan konkurs.

Lagberedningen har bedömt det som angeläget att en reform av ackordslagstiftningen
genomförs i syfte att göra ackordsförfarandet mera praktiskt
användbart. Under det nordiska samarbetet på konkursrättens om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

råde har enighet nåtts i vissa frågor rörande ackordslagstiftningen men
det är enligt beredningens mening inte nödvändigt att avvakta slutliga förslag
från övriga länder.

Behovet av en snar reform av ackordslagstiftningen har allmänt understrukits
under remissbehandlingen. Detta anses också kunna ske utan att
det nordiska samarbetet på detta område äventyras. De av beredningen
företagna ändringarna har allmänt ansetts ägnade att undanröja de nuvarande
bristerna i ackordslagstiftningen.

Även enligt min mening torde den ringa förekomsten av offentliga ackord
i hög grad bero på att nuvarande bestämmelser medför ett alltför omständligt
förfarande. I likhet med lagberedningen och remissopinionen anser jag
därför att det finns ett starkt behov av en reform av ackordslagstiftningen. I
allt väsentligt föreligger enighet inom de nordiska länderna angående de lösningar
som bör väljas på detta område. En reform bör kunna genomföras
utan att överensstämmande lagförslag lagts fram i de övriga nordiska länderna.

F. n. försvåras ackordsförhandlingar ofta av att borgenärerna oberoende
av förhandlingarna kan erhålla utmätning eller sätta gäldenären i konkurs.
Först efter beslut om inledande av offentlig ackordsförhandling inskränks
den möjligheten. Lagberedningens förslag innebär däremot att, sedan god
man förordnats, förhandlingar om underhandsackord skall kunna föras
och offentligt ackord vid behov förberedas utan störande säraktioner från
borgenärer som skulle omfattas av ackordet. När det gäller offentligt ackord
innebär förslaget bl. a. att minimikravet på utdelning sätts ned och att borgenär
smajoriteten för antagande av ackord minskas. Vidare föreslår beredningen
att återvinning skall kunna ske vid ackord på samma sätt som under
konkurs. Även förfarandet vid förhandling om offentligt ackord förenklas
avsevärt i beredningens förslag.

Enligt min mening innebär det en värdefull vinning om förhandlingar
om underhandsackord kan föras utan att störas av säraktioner från borgenärerna.
En sådan ordning medför med all sannolikhet att åtskilliga konkurser
kan undvikas. Även på de övriga områden där lagberedningen för
fram reformförslag finns det enligt min mening utrymme för en modernisering
och förenkling av ackordslagstiftningen. Syftet med en reform
av ackordslagstiftningen bör vara att göra ackord till ett mer användbart
redskap när det gäller att i kritiska situationer åstadkomma en uppgörelse
mellan gäldenär och borgenär med minsta möjliga förluster för företag
och anställda.

2.4.2 God man vid ackordsförhandling

Enligt AckL skall god man förordnas innan offentlig ackordsförhandling
inleds. Gode mannens uppgift enligt AckL är i första hand att förrätta bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

uppteckning. Han skall också avge berättelse om boets tillstånd och
orsakerna till gäldenärens obestånd samt avge yttrande huruvida ackordsförslaget
bör antas av borgenärerna eller inte. Några formella kompetenskrav
uppställs inte för gode mannen. Han skall ha sådan insikt och erfarenhet
som erfordras för uppdraget.

Som tidigare framhållits innehåller lagberedningens förslag den nyheten
att förhandling om underhandsackord skall kunna ske under insyn av god
man och att godmansförordnandet skall vara förenat med vissa rättsverkningar
i syfte att motverka säraktioner från enskilda borgenärer medan
ackordsförhandlingarna pågår. Om gäldenären inte sökt offentlig ackordsförhandling
inom två månader från godmansförordnandet, förfaller förordnandet
och dess verkningar. Söks däremot offentlig ackordsförhandling inom
den angivna tiden övergår förfarandet i ett andra skede, motsvarande offentlig
ackordsförhandling enligt AckL.

En av de betydelsefullaste uppgifterna vid en reform av ackordslagstiftningen
är, som jag tidigare framhållit, att tillskapa en ordning som möjliggör
att förhandling om underhandsackord kan föras utan att störas av
säraktioner från borgenärerna. Beredningens förslag att anknyta rättsverkningar
beträffande sådana säraktioner till godmansförordnandet innebär
enligt min mening väsentliga fördelar. Jag biträder därför förslaget.

Även när ackordsförhandling inte i första hand syftar till underhandsackord
utan till offentligt ackord bör liksom hittills god man kunna förordnas.
I dessa fall är det gode mannens huvudsakliga uppgift att förbereda
den offentliga ackordsförhandlingen genom att förhandla med borgenärerna,
upprätta bouppteckning m. m. och i övrigt utreda boet. Till skillnad mot vad
som gäller enligt AckL medför godmansförordnandet även i dessa fall rättsverkningar
förutsatt att offentlig ackordsförhandling inleds inom två månader.

Enligt beredningens förslag skall en väsentlig uppgift för gode mannen
vara att utreda boet och förhandla med borgenärerna om underhandsackord.
Vid förhandling om offentligt ackord skall gode mannen ha viktiga
funktioner i själva förfarandet. Beredningen har i fråga om gode mannens
kvalifikationer ansett att juris kandidatexamen i regel bör krävas men har
inte ställt upp något ovillkorligt krav i detta hänseende.

Under remissbehandlingen har frågan om gode mannens kvalifikationer
varit föremål för delade meningar och det har framförts krav både på juridisk
och på ekonomisk utbildning för gode mannen.

Med den ställning som gode mannen intar enligt förslaget finns det starka
skäl att uppställa det kravet på gode mannen att han skall ha juridisk utbildning.
Jag biträder därför beredningens förslag att juris kandidatexamen
i regel bör krävas. Som beredningen funnit bör dock något ovillkorligt krav
om sådan examen ej uppställas. Givetvis skall gode mannen också ha den
insikt i och erfarenhet av ekonomiska frågor som uppdraget kräver. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

krav kan beaktas i den allmänna lämplighetsprövning som skall föregå förordnandet.
Jag föreslår den regeln att gode mannen bör vara lagfaren samt att
han i övrigt skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

2.4.3 Konkurs och utmätning sedan god man förordnats

För att komma till rätta med risken för sanktioner från borgenärernas
sida medan förhandling pågår föreslår lagberedningen att vissa rättsverkningar
skall anknytas till förordnandet av godman. De föreslagna bestämmelserna
innebär att konkursansökan från borgenär som skulle omfattas av
ackordet kan förklaras vilande medan förhandling om underhandsackord
pågår, om det inte finns särskilda skäl att anta att borgenärens rätt kommer
i fara. Om utmätning sker för fordran som inte har särskild förmånsrätt,
skall gode mannen kunna hindra försäljning av den utmätta egendomen
eller, om försäljning skett, betalning till utmätningsborgenären.

De föreslagna bestämmelserna om hinder mot konkurs och utmätning
under förhandling om underhandsackord har vunnit allmän anslutning
under remissbehandlingen. Även enligt min mening är den föreslagna ordningen
ägnad att utgöra ett verksamt skydd mot säraktioner från borgenärerna
under förhandling om underhandsackord. Enskilda borgenärers
intresse av att kunna få gäldenären försatt i konkurs kan inte heller anses
utgöra hinder mot de föreslagna bestämmelserna. Verkan av konkursansökan,
t. ex. beträffande utmätning, inträder sålunda om ackordsuppgörelse
inte kommer till stånd eller om godmansförordnandet återkallas.
Skulle borgenärens rätt äventyras av särskild anledning, t. ex. genom gäldenärens
förfogande över egendomen, skall prövningen av konkursansökan
inte heller uppehållas av att god man förordnats.

2.4.4 Minsta dividend vid offentligt ackord

Som tidigare anförts innebär ackord att borgenärernas fordringar nedsätts
till en viss procent av de ursprungliga fordringsbeloppen, varvid bestämmelser
ges om betalningstiden. Andra typer av ackord förekommer
visserligen men det övervägande antalet är av detta slag. Jämfört med utdelning
i konkurs föreligger den betydelsefulla skillnaden att gäldenärens
skuld anses slutligt reglerad sedan ackordet fullgjorts trots att endast en
del av skulden erlagts till borgenären. En konkursborgenär däremot har
efter konkursens slut kvar sin fordran mot gäldenären till den del den
inte betalats genom utdelning i konkursen. Det sagda innebär att en direkt
jämförelse mellan storleken av utdelning i konkurs och den betalning som
sker vid ackord inte blir rättvisande.

AckL föreskriver att ackord åt alla berörda skall ge lika rätt och en
utdelning av minst 50 % av fordringsbeloppen. I övriga nordiska länder är

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

kraven på utdelning väsentligt lägre. I Danmark finns inte någon lägsta
gräns. I Norge och Finland är minsta dividenden 25 %. Vid de nordiska
överläggningarna har preliminär överenskommelse träffats om att minsta
dividenden skall utgöra 25 % i normala fall. Enighet har också rått om att
lägre utdelning skall kunna godtas, om borgenärerna är ense härom eller
synnerliga skäl föreligger. Lagberedningen har utformat sitt förslag i enlighet
härmed. Till stöd för den föreslagna ordningen anför beredningen att nordisk
rättslikhet på denna punkt inte kan nås om minsta dividenden sätts
högre än 25 % samt att en sådan ordning inte medfört några svårigheter i
de övriga nordiska länderna. Beredningen framhåller vidare att den låga
dividenden bör ses i samband med de föreslagna reglerna om tillämpning vid
ackord av återvinningsreglerna i KL. Beredningen anser att faran för att
borgenärsmajoritet missbrukar sin ställning mot en minoritet av borgenärer
tillräckligt beaktats genom reglerna om fastställelseprövning.

Några remissinstanser har ställt sig kritiska till förslaget på denna punkt.
Beträffande den generella sänkningen av minsta dividenden från 50 till
25 % har under remissbehandlingen anförts att lagstiftningen inte borde
i alltför hög grad underlätta för gäldenärer att bli av med sina skulder
eller för dem som handlägger ackordsfrågor att alltför lättvindigt genomdriva
ackordsuppgörelser. En sänkning av minsta dividenden vid offentliga
ackord har även ansetts kunna verka prejudicerande på underhandsackorden
och leda till att dessa får ett för borgenärerna sämre innehåll. Vidare
har anförts att ackordsförfarandet är summariskt och därför bör ge ett
absolut skydd för en borgenärsminoritet vid en minsta dividend om minst
40 %. I fråga om den föreslagna möjligheten att vid synnerliga skäl gå under
minsta dividenden har framhållits att en minoritet av borgenärer inte
under några omständigheter bör kunna tvingas att avstå från mer än tre
fjärdedelar av sina fordringar.

En lägre utdelning än 50 % torde inte vara ovanlig vid underhandsackord.
Ett sådant ackord förutsätter emellertid samtliga borgenärers medgivande
medan vid offentligt ackord en majoritet av borgenärer kan tvinga
en minoritet att avstå från en del av sina fordringar. Vid utformningen av
reglerna om minsta dividend måste enligt min mening det allmänna intresset
av att gäldenär ens ekonomiska ställning saneras tillmätas stor vikt.
De enskilda borgenärernas motiv för eller emot ackord är givetvis mycket
skiftande. Om en betydande borgenärsmajoritet är ense om ackord torde
i allmänhet skäl för denna ståndpunkt föreligga från både gäldenärens,
borgenärernas och allmän synpunkt även om utdelningen blir låg. I åtskilliga
fall torde förhållandena vara sådana att konkurs framstår som ett
betydligt sämre alternativ än ett ackord som ger mindre än 50 %.

Frågan om minsta dividenden sammanhänger nära med bestämmelserna
om borgenärsmajoritet. Beredningens förslag i denna del innebär särskilda
krav på kvalificerad majoritet om minsta dividenden understiger

3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr t36 år 1970

50 %. Med en sådan ordning minskas riskerna för missbruk vid låg minsta
dividend. En särskild garanti mot missbruk finns också i förslagets regler
om fastställande av ackord. Som beredningen anfört utgör också de föreslagna
reglerna om återvinning ett särskilt skäl att sänka minsta dividenden.

På grund av det anförda och med hänsyn till intresset av nordisk rättslikhet
i denna fråga ansluter jag mig till lagberedningens förslag om att
minsta dividenden vid offentligt ackord skall uppgå till 25 %.

Ett ovillkorligt hinder mot ackord vid lägre dividend än 25 % skulle enligt
min mening göra regelsystemet alltför stelt. I undantagsfall kan även
lägre utdelning framstå som fördelaktigare än konkurs. Jag biträder sålunda
beredningens förslag att minsta dividenden skall kunna underskridas
ej endast när borgenärerna är ense härom utan också om synnerliga skäl
föreligger. Det ligger i sakens natur att möjligheten inte får tillgripas annat
än i rena undantagsfall. Även när det gäller denna fråga utgör fastställelseprövningen
garanti mot missbruk.

En särskild fråga som tagits upp under remissbehandlingen i samband
med frågan om minsta dividenden rör skattefordringarnas ställning. Enligt
det förslag till ny förmånsrättsordning som lagberedningen numera lagt
fram utmönstras nu gällande förmånsrätt för bl. a. skatter. Frågan om en
ny förmånsrättsordning är under beredning i justitiedepartementet och jag
är inte f. n. beredd att ta ställning till förslaget beträffande förmånsrätt för
skatter. Vid prövningen av denna fråga får givetvis beaktas vilka konsekvenser
ett slopande av förmånsrätten skulle få i olika avseenden, varvid skattefordringars
ställning vid ackord får ingå i bedömningen. Däremot bör enligt
min mening frågan om förmånsrätt för skatter inte påverka utformningen
av ackordslagstiftningen.

2.4.5 Borgenärer vid offentligt ackord

För att en borgenär skall få delta i offentligt ackord måste hans fordran
ha uppkommit före beslutet om inledande av ackordsförhandling. I princip
krävs också att fordringen inte är förenad med förmånsrätt. För de
fall då säkerhet som ställts för fordringen inte förslår till betalningen av
denna gäller olika regler vid ackord i konkurs och ackord utan konkurs.
Vid ackord i konkurs behandlas den del av fordringen som inte täcks av
säkerheten som oprioriterad fordran medan vid ackord utan konkurs den
som har förmånsrätt i viss egendom inte berörs av ackordet ens för vad
som brister i den egendom som säkerheten avser. Borgenären har däremot
i båda fallen rätt att avstå från sin förmånsrätt helt eller delvis. Skillnaden
i behandlingen av förmånsberättigad borgenär vid ackord i och utan konkurs
sammanhänger med att det vid ackordsförhandling utan konkurs
inte på samma sätt som vid likvidförfarande efter konkurs blir konstaterat

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970 75

i vilken utsträckning den ställda säkerheten räcker till för betalning av
fordringen.

Lagberedningen anser att det saknas bärande skäl att göra skillnad mellan
förmånsberättigad borgenärs ställning vid ackord i och utan konkurs
då säkerheten inte räcker till och föreslår att förmånsberättigad borgenär
alltid skall bli bunden av ackordet för den del av fordringen som inte kan
tas ut ur den ställda säkerheten. Fordringen skall till den delen anses som
oprioriterad och medföra rätt att delta i ackordsförhandlingen. I bouppteckningen
skall gode mannen ange om säkerheten bedöms som otillräcklig
och underrätta borgenären om detta. I ackordsförfarandet sker i allmänhet
ingen försäljning av gäldenärens egendom och frågan i vad mån
säkerheten räcker kan därför inte bedömas med ledning härav. Vid röstningen
om ackordsförslaget kan det bli nödvändigt att den oprioriterade
fordringens storlek är preciserad. Är frågan tvistig får enligt beredningens
förslag tvisten prövas av rätten.

Beredningen föreslår även att borgenär med förmånsrätt liksom hittills
skall få delta i ackordsförhandlingen i den mån han avstår från förmånsrätten
samt att kvittningsberättigad borgenär skall bli likställd med förmånsberättigad
borgenär. Detsamma skall gälla borgenär som är säkerställd
genom äganderättsförbehåll.

Beredningens förslag har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
Vissa tillämpningsproblem befaras med hänsyn till svårigheten
att få konstaterat i vad mån säkerheten räcker till betalning av viss
fordran. Det har också ifrågasatts om inte säkerhetsköp enligt lösöreköpsförordningen
borde jämställas med äganderättsförbehåll.

Förmånsberättigad borgenär bör liksom hittills i princip inte beröras av
offentligt ackord. Om borgenär har särskild förmånsrätt och säkerheten
inte täcker hela fordringen är det som beredningen anfört rimligt att borgenären
omfattas av ackordet med så stor del av fordringen som inte täcks
av säkerheten. En sådan ordning gäller för närvarande vid ackord under
konkurs. Vid ackord utan konkurs uppstår vissa praktiska problem med
ett sådant system men några principiella hinder föreligger enligt min mening
inte mot en sådan ordning. Ackordet innebär endast att fordran sätts
ned med viss procent och innefattar inte i övrigt något ställningstagande
till fordringens existens eller storlek. Tvistiga fordringar avgörs inte under
ackordsförfarandet i vidare mån än att det belopp för vilket rösträtt
får utövas i vissa fall prövas av rätten. Skulle borgenären och gäldenären
vid betalningen ha delade meningar om hur stor del av fordringen som
täcks av säkerheten får i sista hand talan föras vid domstol. Jag ansluter
mig sålunda till vad beredningen föreslagit i denna del.

Om borgenär med förmånsrätt avstår från förmånsrätten, skall han
delta i förhandling om offentligt ackord med det belopp avståendet avser.
Beredningen har i detta sammanhang anfört att ackordsförhandling över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

huvud inte bör förekomma när tillgångarna inte förslår till betalning av de
borgenärer som har allmän förmånsrätt. Om tillgångarna inte räcker till
de prioriterade borgenärerna är ackordsförhandling i allmänhet givetvis
meningslös. Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen
i fråga om skattefordringar vill jag dock erinra om att länsstyrelserna har
vidsträckta befogenheter att anta ackord (jfr 62 § tredje stycket uppbördsförordningen
1953:272). Dessa möjligheter föreligger vid både underhandsackord
och offentligt ackord.

Med borgenär som har förmånsrätt bör såsom även beredningen föreslår
jämställas borgenär som till säkerhet för sin fordran har äganderättsförbehåll
i försåld egendom. Under remissbehandlingen har även ifrågasatts
om inte säkerlietsköp enligt lösöreköpsförordningen bör jämställas med
panträtt. I rättspraxis har sådant säkerhetsköp jämställts med pantsättning
vid tillämpning av 6 § KL, som begränsar panthavares rätt att få gäldenär
försatt i konkurs (SvJT 1927 ref. s. 7 jfr NJA 1915 s. 403). Detsamma anses
gälla vid tillämpning av reglerna om återvinning i konkurs. I frågan huruvida
borgenär med säkerhet i form av lösöreköp kan söka gäldenären personligen
för den del av fordringen som inte täcks av den köpta egendomens
värde är rättsläget oklart (jfr NJA 1928 s. 305 och NJA 1929 s. 150).

Frågan om säkerhetsköpets rättsliga ställning i förhållande till panträtt
bör enligt min mening inte tas upp i samband med denna reform av ackordslagstifiningen
utan bör lösas i ett större sammanhang. Tills vidare
får det alltså överlämnas ål de rättstillämpande myndigheterna att i varje
särskilt fall bedöma huruvida borgenär med sådan säkerhet skall jämställas
med panthavare vid tillämpningen av ackordslagstiftningen.

När det gäller behandlingen av böter, viten och andra efterställda fordringar
vid ackord föreligger särskilda problem. Dessa fordringars ställning
i gällande rätt är oklar, men några större praktiska problem synes
inte ha föranletts härav. Som även lagberedningen torde ha förutsatt skali
borgenärer som har sådana fordringar inte delta i ackordsförhandlingen
annat än i det sällsynta undantagsfall då de övriga fordringarna får full betalning.
Dessa fordringar skulle därför kvarstå efter ackordsuppgörelsen.
För att undvika ett sådant resultat torde det därför vanligen som beredningen
anfört, för ackordets genomförande bli nödvändigt att de efterställda
borgenärerna avstår från sina fordringar. Åtminstone när det gäller enskilda
borgenärer torde detta i allmänhet inte medföra några svårigheter.

Erfarenheten visar alt antalet fordringar till små belopp ofta är stort
vid ackordsförhandlingar. Förfarandet blir tungrott när alltför många borgenärer
skall delta i förhandlingarna. För att komma till rätta med problemet
föreslår beredningen att del vid ackord skall kunna bestämmas att full
betalning skall utgå intill visst belopp. Beloppet skall inte fixeras i lag utan
kunna bestämmas i varje särskilt fall. Förslaget innebär att alla borgenärer
vilkas fordringar understiger det överenskomna beloppet skall få full

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

betalning och att övriga borgenärer skall få full betalning intill samma belopp.
Borgenär skall anses som förmånsberättigad i samma mån som han
tår betalt på detta sätt. Eftersom förmånsberättigade borgenärer inte deltar
i ackordsförhandlingen får detta till följd att endast borgenärer med större
fordringar får delta och dä endast med den del av fordringarna som överstiger
det bestämda beloppet.

Förslaget har rönt stor uppskattning vid remissbehandlingen. Ackordscentralen
vill gå ett steg längre och anser att småborgenärer bör kunna betalas
även innan ackordsförhandlingarna inleds. Härigenom skulle förfarandet
kunna ytterligare förenklas.

För egen del finner jag beredningens förslag medföra betydande möjligheter
att rationalisera ackordsförfarandet. Genom den föreslagna ordningen
kan ackordsförhandlingen begränsas till alt gälla fordringsägare
med fordringar av någon betydelse. Det kan på goda grunder antas att förhandlingarna
med småborgenärerna f. n. i åtskilliga fall drar kostnader
som överstiger fordringarnas värde. Den föreslagna ordningen innebär därför
inte bara arbets- och tidsvinst utan också en minskning av kostnaderna
för förfarandet.

De av lagberedningen föreslagna bestämmelserna innebär att ackordslörslaget
kan innehålla ett villkor om full betalning intill visst belopp. Liksom
övriga frågor, exempelvis den om minsta dividendens storlek, skall
frågan prövas av borgenärerna. För att ackordsförslaget skall antas förutsätts
en viss majoritet. Betalning skall dock ske först sedan ackordet antagits
och fastställts genom lagakraftvunnet beslut. Har betalning till småborgenärer
kommit till stånd tidigare kan betalningen återvinnas om ackordsförhandlingen
inte leder till resultat utan ansökan om konkurs inges
innan den i 35 § i förslaget till ändring i KL angivna treveckorsfristen löpt
ut. Återvinning kan också på talan av borgenär komma till stånd under
ackordsförhandlingen enligt de regler härom som beredningen föreslagit
och som jag återkommer till i det följande. Inte ens i det fall då tillräcklig
majoritet uppnåtts under förstadiet bör förhandsbetalning av småfordringar
ske. Det kan nämligen inträffa att samma majoritet inte kan uppnås
när omröstning om ackordsförslaget skall ske. Läget kan visserligen ibland
vara sådant att återvinning av förhandsbetalning inte kan ske därför att
någon skada inte vållats genom betalningen. Så kan vara fallet om ackordsförslaget
antas av föreskriven majoritet när det innehåller bestämmelse om
full betalning intill det belopp som redan utbetalats. Annorlunda förhåller
det sig om ackord visserligen kommer till stånd men först sedan bestämmelsen
om full betalning slopats eller ändrats.

Som framgår av vad jag anfört bör gode mannen som regel inte verka för
betalning till småborgenärerna förrän ackordet fastställts. Önskemålen om
ytterligare förenklingar av förfarandet vid förhandling om offentligt ackord
kan alltså i allmänhet inte tillgodoses genom förhandsbetalning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

borgenärer med små fordringar. Förfarandet vid förhandling om offentligt
ackord kan emellertid förenklas på andra sätt. Jag återkommer till
detta i det följande.

2.4.6 Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

För att ett ackordsförslag skall kunna fastställas och bli slutligt bindande
för borgenärerna fordras att en kvalificerad majoritet av dessa på borgenärssammanträde
antagit ackordsförslaget. Den röstövervikt som krävs
hänför sig både till antalet borgenärer och till summan av de fordringsbelopp
som är förenade med rösträtt. AckL fordrar i detta hänseende att antingen
alla närvarande borgenärer är ense om förslaget och att dessa anmält
två tredjedelar av de röstberättigade fordringarnas sammanlagda belopp
eller också att fyra femtedelar av de närvarande borgenärerna röstar
för förslaget och att de därvid representerar fyra femtedelar av det sammanlagda
fordringsbeloppet.

Lagberedningen föreslår att kravet på kvalificerad majoritet lättas något.
Även på denna punkt bär enighet nåtts vid de överläggningar som hållits
mellan de nordiska staterna. Beredningens förslag innebär att majoritetskravet
får variera beroende på om dividenden är högre eller lägre än 50 %.
Är den högre skall det föreligga anslutning från tre femtedelar av borgenärerna,
vilka skall representera lika stor andel av de röstberättigade fordringarna.
Vid lägre dividend skall det föreligga tre fjärdedels majoritet enligt
båda beräkningsgrunderna. Förslaget har i huvudsak godtagits vid remissbehandlingen.

Som jag tidigare framhållit har majoritetsreglerna ett nära samband med
frågan om utdelningen. Beredningens förslag innebär att kravet på borgenärsmajoritet
under 50 procents utdelning sänks från fyra femtedelar till
tre fjärdedelar. Enligt min mening kan en sådan lättnad av majori tet skravet
genomföras utan risk för missbruk. Borgenärer som anser sig utsatta
för illojalt förfarande från majoritetens sida har i sista hand möjlighet att
få sina synpunkter beaktade vid fastställelseprövningen. Jag biträder sålunda
beredningens förslag när det gäller reglerna om borgenärsmajoritet.

2.4.7 Konkurs och utmätning under förhandling om offentligt ackord

Enligt AckL medför inledande av offentlig ackordsförhandling vissa verkningar
i fråga om möjligheterna att få gäldenären försatt i konkurs och
att få till stånd utmätning. Sedan offentlig ackordsförhandling inletts kan
borgenärens konkursansökan sålunda inte bifallas om den inte medges
av gäldenären eller borgenären representerar mer än en femtedel av rösträtten.
För ackordets antagande krävs ju fyra femtedels röstövervikt. Under
senare stadier i förfarandet skärps kravet ytterligare. Utmätning som
sker sedan beslut meddelats om inledande av offentlig ackordsförhand -

Kurigl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ling är ogiltig. Om fordringen uppkommit efter det att ackordsförhandlingen
inletts får utmätning dock ske, eftersom en sådan fordran inte berörs
av ackordet. Borgenär med pant- eller retentionsrätt berörs inte heller
av inskränkningarna i rätten till utmätning.

Enligt beredningens förslag skall, sedan ansökan gjorts om offentlig
ackordstörhandling, gäldenären i allmänhet kunna sättas i konkurs endast
om det saknas skälig anledning att anta att ackord kan komma till
stånd. Så kan vara fallet om konkursansökan görs av borgenärer som har
tillräcklig röstövervikt för att hindra att ett ackordsförslag blir antaget.
Till skillnad från vad som nu gäller blir också gäldenärens egen konkursansökan
enligt beredningens förslag underkastad samma begränsning. Har
konkursansökan gjorts av borgenär som står utanför ackordsförfarandet,
exempelvis en innehavare av företagsinteckning, skall ansökan prövas i
vanlig ordning om hans rätt på grund av särskilda skäl är i fara. Sedan
beslut meddelats om ackordsförhandling skall utmätning inte få ske för
fordran som uppkommit tidigare. Om det likväl sker, blir utmätningen
ogiltig. Liksom hittills skall detta dock inte gälla borgenär med förmånsrätt
i särskild egendom.

Beredningens förslag har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen.

De av beredningen föreslagna ändringarna ligger i linje med strävandena
att göra ackord till ett mera användbart alternativ till konkurs och
jag ansluter mig till vad beredningen föreslagit i denna del. Bestämmelserna
medför bl. a. inskränkning i gäldenärens nuvarande möjligheter att själv
begära sig i konkurs under förhandling om offentligt ackord. En ackordsförhandling
bör få fortgå så länge det finns rimliga möjligheter till ackord
även om gäldenären i undantagsfall skulle ångra sig och inte vill medverka.
Borgen kan t. ex. ha ställts för ackordet och borgenärerna kan tänkas
föredra detta framför en konkurs. Principen bör vara att gäldenären, sedan
han inlett ackordsförfarandet, inte godtyckligt skall få ändra ståndpunkt
och därmed omintetgöra det arbete som föranletts av hans tidigare inställning.

Då konkursansökan förklarats vilande i avvaktan på att ackordsfrågan
avgjorts skall den, när tiden är inne, tas upp självmant av rätten. Om ackord
kommit till stånd kan det förutsättas att gäldenären inte längre är på
obestånd. Har ackordsförhandlingen inte lett till resultat torde förutsättningarna
för konkurs föreligga.

2.4.8 Återvinning vid offentligt ackord

Enligt gällande rätt kan återvinning ske endast i konkurs. Syftet med
konkurs är främst att vid gäldenärs betalningssvårigheter åstadkomma en
uppgörelse under lugna former. Om det stod borgenärerna fritt alt utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

risk för återgång av avtal med gäldenären vidta åtgärder ända fram till konkursbeslutet
för att uppnå förmåner på andra borgenärers bekostnad, skulle
detta syfte inte uppnås.

Beredningen föreslår alt bestämmelserna om återvinning i konkurs görs
tillämpliga vid ackordsförhandling. Till skillnad mot vad som gäller vid
konkurs skall dock vid utmätning inte bara betalningen kunna återvinnas
utan även den genom utmätningen vunna förmånsrätten kunna fås att gå
åter. Fristerna skall räknas från dagen för förordnande av god man. Talan
skall väckas medan ackordsfrågan är anhängig men prövning av frågan om
återvinning får inte ske förrän ackord kommit till stånd. Uppnås inte ackord
skall talan avvisas om inte gäldenären försätts i konkurs efter ansökan som
görs inom tre veckor från det ackordsförhandlingen upphörde. Borgenär som
berörs av ackordet får enligt förslaget rätt att föra talan om återvinning.
Gode mannen har däremot inte tillagts någon sådan behörighet. Vad som
erhålls genom återvinning skall utdelas till de borgenärer som deltar i ackordet
utöver vad de redan fått. Vid återvinning i konkurs omhänderhas förvaltningen
av det återvunna av förvaltaren. Vid ackordsförhandling får gäldenären
själv hand om egendomen eftersom han har kvar rådigheten över
sina tillgångar. Rätten skall emellertid på begäran av borgenär kunna föreskriva
särskild förvaltning av det som skall återbäras.

Beredningens förslag om återvinning har i huvudsak lämnats utan erinran
under remissbehandlingen. Den närmare utformningen av återvinningsreglerna
har dock föranlett vissa invändningar.

Om ackordsinstitutet skall bli ett effektivt redskap för uppgörelser med
borgenärerna måste möjligheterna till sanktioner till förmån för någon
eller några borgenärer i görligaste mån elimineras. Jag har tidigare berört
vissa regler som syftar till att hindra konkurs och utmätning under ackordsförhandling.
Reglerna om återvinning har samma syfte men tar främst
sikte på åtgärder under tiden närmast före förhandlingarnas inledande. De
skäl som talar för återvinning i konkurs kan åberopas också för återvinning
vid ackord. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag. Liknande
bestämmelser torde även komma att föreslås i Danmark och Norge.

Som jag tidigare nämnt är KL för närvarande föremål för översyn som
är avsedd att beröra även återvinningsreglerna. Tills vidare bör dock, som
beredningen förutsatt, återvinning vid ackord anknyta till de gällande reglerna
inom konkursrätten.

I ett avseende innehåller förslagets återvinningsregler en avvikelse från
vad som gäller vid konkurs. Vad som i 31 § KL sägs om återvinning av betalning
genom utmätning skall nämligen, som nämnts, ha motsvarande tilllämpning
i fråga om den förmånsrätt som utmätningen medfört. Vid konkurs
däremot förfaller den genom utmätning vunna förmånsrätten automatiskt
förutsatt att konkursansökan görs inom viss tid från utmätningen. 1
sak uppnås samma resultat vid ackord genom återvinning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

I ett remissyttrande har anförts att den föreslagna ordningen innebär att
återvinningstalan alltid måste föras för att en genom utmätning vunnen
förmånsrätt skall kunna omintetgöras och att det är opraktiskt att behöva
tillgripa en sådan åtgärd.

Den här berörda frågan har för konkurssituationens del behandlats av lagberedningen
i samband med förslaget till fastighetsexekution m. in. (SOU
1968: 64) där beredningen föreslagit att 31 § KL ändras så att bestämmelsen
inte endast gäller återvinning av betalning som vunnits genom utmätning
utan också ger möjlighet till återvinning av den förmånsrätt som utmätmätningen
medfört. Utan att ta slutlig ställning till hur denna fråga skall
lösas för konkursfallen anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen
nu bör väljas när det gäller återvinning vid ackord.

Enligt beredningens förslag får återvinningstalan föras av borgenärerna,
medan gode mannen inte — som förvaltaren i konkurs — har behörighet
att föra talan om återvinning. Det kan naturligtvis ifrågasättas vilken praktisk
betydelse återvinningsinstitutet under sådana omständigheter kan få
vid ackord. Med hänsyn till att gäldenären vid ackord har kvar rådigheten
över sina tillgångar är det emellertid förenat med stora komplikationer att
ge gode mannen befogenhet att föra återvinningstalan självständigt. Jag
har därför stannat för den av beredningen föreslagna lösningen. Det är emellertid
viktigt att gode mannen noggrant undersöker förutsättningarna för
återvinning och biträder borgenärerna i dessa frågor.

En särskild fråga i samband med återvinning som uppmärksammats under
remissbehandlingen är återvinningssvarandens ställning under ackordsförhandlingen.
En återvinningssvarande som i händelse av bifall till återvinningstalan
får en fordran mot gäldenären bör kunna delta i ackordsförhandlingen
med sin fordran. En sådan ordning försvåras emellertid av att
återvinningstalan enligt beredningens förslag kan väckas så länge ackordsfrågan
är anhängig, dvs. ända fram till dess ackordet fastställts. Som anförts
under remissbehandlingen bör ackordsförslaget inte kunna behandlas
av borgenärerna innan återvinningssvaranden kunnat få del av den mot
honom förda talan. En sådan ordning kan uppnås genom en bestämmelse att
återvinningstalan skall väckas före borgenärssammanlrädet. Om talan skulle
väckas så nära inpå borgenärssammanträdet att återvinningssvaranden inte
bär möjlighet att ta till vara sina intressen, bör uppskov med sammanträdet
kunna komma i fråga.

Som beredningen anfört bör reglerna om återvinning i ackord få giltighet
i de övriga nordiska länderna. En sådan ordning kräver ändring i 1933 års
nordiska konkurskonvention och bör genomföras när en översyn av denna
kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

2.4.9 Förfarandet vid förhandling om offentligt ackord

De nuvarande bestämmelserna i AckL om ackordsförfarandet ansluter sig
till vad som gäller för konkurs och ackord i konkurs. Konkursförvaltaren
motsvaras i ackordsförfarandet av gode mannen och i övrigt är funktionerna
delade mellan rätten, konkursdomaren och en särskilt förordnad rättens ombudsman,
vars uppgift är att utöva kontroll över förfarandet. Rättens ombudsman
förordnas i samband med beslutet om inledande av ackordsförhandling.
Han får del av och förvarar ett exemplar av de handlingar som
ges in. Tidsfrister o. d. bestäms av konkursdomaren i samråd med ombudsmannen.
Rättens ombudsman granskar inkomna anmälningar och anmärkningar.
Han upprättar borgenärsförteckning och leder borgenärssammanträdet,
då ackordsförslaget prövas.

Beredningen har i sin strävan att förenkla förfarandet ansett det vara
överflödigt med en särskild rättens ombudsman. Förslaget innebär att dennes
funktioner delas mellan konkursdomaren och gode mannen. Vid ackord
i konkurs föreslås inte ske någon motsvarande ändring. I det fallet finns alltid
en ombudsman förordnad redan i samband med inledandet av konkursförfarandet.
Beredningen framhåller att utredningsarbetet i allmänhet brukar
vara klart, då ansökan görs om inledande av ackordsförhandling. Gode
mannen skall vara borgenärernas förtroendeman. Hans uppgift blir bl. a. att
verka för att ackord kommer till stånd och att upprätta borgenärsförteckningen.
Han föreslås också få rätt att framställa anmärkning mot anmälda
fordringar. Borgenärssammanträdet skall ledas av konkursdomaren, medan
det ankommer på gode mannen att verka för borgenärernas gemensamma
bästa. Förlikningsförfarandet spelar i beredningens förslag inte tillnärmelsevis
samma roll vid ackordsförhandling som i konkurs. Vad man syftar till
vid ackordsförhandling är endast att söka nå förlikning beträffande sådana
fordringar, som är avgörande för frågan om föreskriven majoritet skall kunna
uppnås eller inte vid röstningen om förslaget. Det föreslås att konkursdomaren
i erforderlig utsträckning verkar för förlikning, då någon borgenärs
fordran är tvistig. Även gode mannen skall verka härför.

Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget att avskaffa rättens ombudsman.
I ett par yttranden framhålls dock att ombudsmannen har lättare
att på ett fritt sätt föra förhandlingar med borgenärerna än konkursdomaren
har. Det anses också vara olämpligt att låta gode mannen svara för upprättandet
av röstlängden med det krav på objektivitet som bör ställas i det
sammanhanget. Kostnaderna för ombudsmannen är begränsade och institutionen
anges därför av rättssäkerhetsskäl böra behållas.

För egen del anser jag dessa farhågor överdrivna. Åtgärderna i samband
med ackordsförfarandet är av betydligt mindre omfattning än vid konkurs.
I konkurs skall rättens ombudsman övervaka förvaltningen av boet, söka
uppnå förlikning beträffande tvistiga fordringar, medverka vid realisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

av tillgångarna och prövningen av utdelningsrätten m. m. Även sedan ackordsförfarande
inletts i en konkurs, fortgår konkursen bl. a. såvitt gäller
de borgenärers fordringar som inte berörs av ackordet. Vid ackordsförhandling
utan konkurs kommer huvuddelen av utredningsarbetet att förläggas
till det första stadiet. Gode mannen är då ensam om att leda arbetet. Förfarandet
sedan ackordsförhandling därefter inletts går huvudsakligen ut på
att undersöka, om erforderlig majoritet för tvångsackord kan uppnås. Förfarandet
kan därför förenklas. Det finns enligt min mening under sådana
förhållanden inte fog för att belasta förfarandet med en särskild rättens ombudsman.
Jag delar därför beredningens uppfattning i denna fråga.

De nuvarande bestämmelserna om anmälning av fordringar och framställande
av anmärkning mot dem motsvarar i väsentliga delar reglerna
om bevakning och anmärkning i konkurs. Därmed är sagt att förfarandet
är strängt formbundet och ganska omständligt. I samband med beslutet om
ackordsförhandling bestäms bl. a. fristerna för anmälningar och anmärkningar.
Anmälningarna ges in till konkursdomaren, som efter anmälningstidens
utgång överlämnar dem till rättens ombudsman. Både gäldenären
och borgenär, som anmält fordran, har rätt att framställa anmärkning mot
viss fordran. Även anmärkningarna sänds till konkursdomaren, som efter
utgången av den föreskrivna anmärkningsfristen översänder också dessa
handlingar till rättens ombudsman. Om anmälningsfristen försummats
har borgenär möjlighet att göra efteranmälan. Ny frist för anmärkning
måste i så fall bestämmas. Kommer inte förlikning till stånd skall tvisten
avgöras av rätten.

Enligt beredningens förslag skall bouppteckningen utgöra underlag för
röstningen och obligatorisk anmälan av fordringen skall inte ske under förhandlingen.
Gode mannen har även tillagts självständig rätt att framställa
anmärkning. Då anmärkning skett skall i första hand gode mannen söka
åstadkomma förlikning. Om tvistefrågan kvarstår vid borgenärssammanträdet,
övergår den uppgiften på konkursdomaren. Kan Gisten inte lösas
vid sammanträdet och är fordringen avgörande för om förslaget skall antas
eller inte, skall rätten avgöra frågan.

Jag delar beredningens mening, att den nuvarande ordningen för anmälnings-
och anmärkningsförlarandet är alltför omständlig och att betydande
förenklingar kan genomföras. Det är inte nödvändigt att utforma
dessa regler efter motsvarande bestämmelser i KL. I konkursförfarandet
skall tillgångarna realiseras och influtna medel utdelas till bevakande
borgenärer. Bevakningen går ut på att erhålla utdelning för fordringarna,
låt vara att dessa kvarstår i den mån de ej täcks av denna.

Vid ackordsförhandling är förhållandet ett annat. Borgenärerna har vanligen
redan i samband med den betalningsinställelse, som normalt föregår
ackordsförfarandet, anmält sina fordringar till den som skall svara för förhandlingen.
Mot bakgrund härav bör det kunna godtas att bouppteckningen

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år W/u

skall få utgöra grund för röstlängd. Fordringar som efter formlös anmälan
eller enligt gäldenärens uppgifter antecknats i bouppteckningen bör utan
vidare åtgärd från borgenärens sida få delta i förfarandet. Detsamma gäller
fordran som uppgetts senare av gäldenären. Andra fordringar måste av naturliga
skäl anmälas. Sådan anmälan bör ske så snart som möjligt. Särskilda
regler om efteranmälan behövs inte och den särskilda tidsfristen för anmärkning
kan avskaffas.

Förfarandet vid ackordsförhandling syftar till att få fram underlag för
omröstning vid borgenärssammanträde om ackordsförslaget. Det är därför
nödvändigt att fordringarnas röstvärde kan fastställas. För detta ändamål
bör sålunda en prövning av tvistiga fordringar kunna ske. Ackordslikvid
tillfaller varje borgenär, som är bunden av ackordet, i förhållande till hans
faktiska fordran även om dess belopp visar sig vara ett annat än det som
anmälts. En prövning i ackordsförfarandet av de materiella fordringsanspråken
är sålunda inte nödvändig och skulle inte kunna förenas med
strävandena att skapa ett mera praktiskt användbart ackordsförfarande.

De föreslagna ändringarna beträffande dessa förfaranderegler innebär
sålunda enligt min mening en betydande vinning. Förenklingen utgör även
en av anledningarna till att institutet rättens ombudsman bör kunna avskaffas.
Jag har inte heller några farhågor för att rättsförluster skall uppkomma
genom de nya reglerna.

Ett ackordsförslag som antagits av borgenärerna måste f. n. fastställas
av rätten för att bli gällande. Fastställelse kan vägras ex officio i vissa
särskilt angivna fall, bl. a. då det är uppenbart att ackordet länder till skada
för borgenärerna eller — efter bestridande av borgenär — då säkerhet
för ackordets fullgörande inte ställts.

Erfarenheten visar att det sällan förekommer att fastställelse vägras.
Beredningen har därför ansett, att omgången med särskilt sammanträde
för faststälielseprövningen bör kunna avvaras. I stället skall konkursdomaren,
som leder borgenärssammanträdet, besluta om fastställelse i anslutning
till omröstningen. Om han anser beaktansvärda skäl tala mot fastställelse
eller anser att förslaget inte är sådant att det kan fastställas, skall
han dock överlämna frågan till rätten. Rättens prövning inskränks alltså till
de tveksamma fallen. Ett annat fall då avgörandet skall överlämnas till rätten
är det, då det på grund av tvistiga rösträttsfrågor inte kan avgöras om
förslaget antagits. Den föreslagna ordningen medför vissa förenklingar av
förfarandet. Några olägenheter av att ge konkursdomaren ökade befogenheter
på detta område torde enligt min mening inte behöva befaras. Jag ansluter
mig därför till beredningens förslag. Beträffande skälen för vägran
att fastställa ackordsförslag föreslår beredningen inte några mera vittgående
förändringar. Allmänt sett ges rätten enligt förslaget större frihet
än nu att vägra fastställelse. Detta hänger samman med de föreslagna lättnaderna
beträffande minsta dividend och borgenärsanslutning. I huvud -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

sak innebär bestämmelserna att fastställelse liksom nu skall kunna vägras
ex officio i allvarligare fall, men att det i övrigt skall ske endast efter
bestridande av borgenär. Även i denna del anser jag att beredningens förslag
bör genomföras.

2.4.10 Tillsyn över ackordets fullgörande m. m.

F. n. finns inte någon laglig möjlighet att ställa gäldenären under tillsyn
i fråga om fullgörandet av ackordet. Beredningen framhåller att gode mannen
ofta är verksam för att se till att ackordet fullgörs och föreslår att möjlighet
tillskapas att i förekommande fall underkasta gäldenären sådan tillsyn.
Jag biträder beredningens förslag. I departementsförslaget har sålunda
tagits in en bestämmelse av innehåll, att konkursdomaren på begäran
av borgenär som omfattas av ackordet skall kunna förordna gode mannen
eller annan lämplig person att tillse, att gäldenären fullgör sina förpliktelser
enligt ackordet.

Den eftergift gäldenären erhållit kan enligt 37 § AckL i vissa fall förfalla.
Så kan t. ex. ske om det i efterhand visar sig, att gäldenären hemligen
gynnat någon borgenär. Då eftergiften förfallit kvarstår borgenärernas rätt
enligt ackordet till ackordslikvid inom viss tid. Borgenärerna har emellertid
dessutom kvar sina återstående fordringar mot gäldenären. Särskild prövning
föi att efteigiften skall förfalla krävs inte enligt nuvarande bestämmelser.
I enlighet med beredningens förslag innehåller departementsförslaget
den ändringen att frågan om förverkande av eftergift enligt ackord
skall prövas av rätten på ansökan av borgenär. 3

3. Specialmotivering

3.1 Förslaget till ackordslag

Departementschefen. I lagberedningens förslag har lagen om ackordsförhandling
disponerats på i huvudsak samma sätt som AckL. Detta innebär att
de olika bestämmelserna i stort sett tagits upp i den ordning de aktualiseras
under ackordsförhandlingens gång.

Under remissbehandlingen har från olika håll anförts att lagtexten är svåröverskådlig.

I syfte att göra lagtexten mera lättillgänglig har i departementsförslaget
företagits en viss omdisponering som syftar till att såvitt möjligt hålla isär de
rena förfarandereglerna från regler med mera materiell innebörd. Vidare har
mellanrubriker införts i större utsträckning än i beredningens förslag. Departementsförslaget
inleds med en definition av begreppen ackord och offentligt
ackord (1 §). Därefter följer reglerna om god man (2—4 §§), ansökan
om förordnande av god man (5—6 §§), godmansförordnandes upphö -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

rande (7—8 §§), konkurs och utmätning efter godmansförordnande (9—
10 §§), villkor för offentligt ackord (11 §), borgenärer vid offentligt ackord
(12 §), konkurs och utmätning under förhandling om offentligt ackord (13—
14 § §), borgenärsmajoritet vid offentligt ackord (15 §), återvinning vid offentligt
ackord (16—-18 §§) samt verkan av offentligt ackord (19—21 §§).
Därefter följer ett avsnitt med regler om förfarandet vid förhandling om offentligt
ackord. Avsnittet inleds med bestämmelserna om inledande av förhandling
om offentligt ackord (22—28 §§), borgenärssammanträde (29—
33 §§) och fastställelse av offentligt ackord (34—36 §§). Härefter följer ett
avsnitt om tillsyn över offentligt ackord (37 §) samt förverkande av offentligt
ackord (38 §). Slutligen följer under rubriken särskilda bestämmelser
några bestämmelser utan inbördes samband (39—48 §§).

Lagberedningen har förutsatt att den föreslagna lagen om ackorsförhandiing
skall kompletteras med särskilda av Kungl. Maj :t meddelade tillämpningsföreskrifter.
En sådan ordning är även enligt min mening ändamålsenlig
och bör kunna genomföras i ännu högre grad än vad beredningens förslag
innebär. I departementsförslaget saknas därför motsvarighet till åtskilliga
föreskrifter i lagberedningens förslag. Avsikten är att ta upp motsvarande
bestämmelser i tillämpningskungörelsen. De bestämmelser som utmönstrats
ur lagtexten är av den karaktären att de riktar sig till rätten, konkursdomaren
eller gode mannen och inte till någon enskild och de är inte heller i övrigt
av direkt betydelse för den enskildes handlande.

De föreskrifter i beredningens förslag som på grund av vad jag nu anfört
saknar motsvarighet i departementsförslaget är bl. a. 4 § andra stycket, 16 §
andra stycket första punkten samt tredje och fjärde styckena, 17 och 18 §§,
23 § andra stycket, 27 § tredje stycket, 30 § fjärde stycket, 44 § andra stycket,
46 § andra stycket, 47 och 48 §§ samt 52 § första stycket.

1 §

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i lagberedningens förslag, innehåller
definitioner av vissa grundläggande termer i ackordslagstiftningen.

Departementschefen. Enligt min mening är det av värde att i lagtexten
närmare bestämma innebörden av vissa termer i ackordslagstiftningen.
Första stycket innehåller en bestämning av termen ackord. Eftersom termen
skall täcka även underhandsackord, där lagen inte innehåller några regler
om uppgörelsens innebörd, måste beskrivningen bli mycket allmänt hållen. I
fråga om offentligt ackord innehåller 11 § ytterligare bestämningar. I detta
sammanhang har ackord därför beskrivits som en ekonomisk uppgörelse
mellan en gäldenär och hans borgenärer. Uttryckssättet innebär inte att alla
borgenärerna omfattas av ackord. När det gäller offentligt ackord innehåller
förslaget som tidigare berörts regler som innebär att i princip endast oprioriterade
borgenärer berörs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

I andra stycket anges vad underhandsackord och offentligt ackord innebär
enligt den föreslagna lagen. Underhandsackord har beskrivits som eu
överenskommelse. Underhandsackord, som inte träffas efter förhandling
under medverkan av god man, berörs inte av lagen. Offentligt ackord är ett
beslut efter förhandling i särskild ordning.

Ackordsförfarandet i konkurs avviker i viss mån från förfarandet enligt
denna lag. En hänvisning görs till KL:s bestämmelser.

2 §

Denna paragraf, som motsvarar 1 § första stycket och 4 § första stycket i
lagberedningens förslag, innehåller förutsättningarna för och anger ändamålet
med godmansförordnandet.

Departementschefen. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen kan
på begäran av gäldenären god man förordnas både när underhandsackordet
åsyftas och när avsikten är att direkt åstadkomma offentligt ackord. I båda
fallen gäller som allmän förutsättning att gäldenären är på obestånd och att
det ej saknas skälig anledning att anta att ackord kan komma till stånd.
Gäldenärens uppgift om obestånd bör som regel godtas. Med obestånd avses
detsamma som i KL, nämligen att gäldenären inte rätteligen kan betala sin
gäld. Gode mannens uppgift är att utreda boet och förhandla med borgenärerna.

3 §

Paragrafen, som motsvarar 5 § i beredningens förslag, innehåller bestämmelser
om gode mannens kvalifikationer och om behörighet att vara god
man.

Departementschefen. Som jag anfört i den allmänna motiveringen innebär
departementsförslaget att god man bör vara lagfaren (jfr 4 kap. 1 § rättegångsbalken).
Något ovillkorligt krav härpå har inte uppställts. Som ett allmänt
krav har också föreskrivits att gode mannen har den insikt och erfarenhet
som uppdraget kräver. Häri ligger att gode mannen skall ha god insikt i
ekonomiska frågor, erfarenhet från konkurs- och ackordsfrågor samt förhandlingsvana.
En viktig förutsättning för att gode mannens arbete skall ge
resultat är givetvis också att han åtnjuter borgenärernas förtroende.

Beträffande tillvägagångssättet då god man skall utses har beredningen
angett olika framkomstvägar. När gäldenären till god man föreslår någon
som inte är känd för konkursdomaren bör sålunda den föreslagnes kvalifikationer
i regel styrkas med intyg från handelskammare eller ackordscentral eller
på annat trovärdigt sätt. Om den föreslagne brukar användas i orten som
god man i ackordsärenden är något särskilt bevis emellertid av naturliga skäl
inte erforderligt. Även annars kan den föreslagnes allmänna kvalifikationer

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

vara klara, t. ex. om vederbörande är en välrenommerad affärsjurist. Enligt
beredningens mening bör en advokat i allmänhet kunna utan vidare godtagas
som god man. Detta kan dock inte gälla villkorslöst. Det synes kunna överlämnas
åt konkursdomaren att avgöra, hur han lämpligen bör förfara. Om
inte någon viss person föreslagits till god man bör konkursdomaren i regel
inhämta förslag från någon lämplig organisation. Det bör undvikas att till
god man utse någon gäldenärens rådgivare om det kan råda någon tvekan om
hans objektivitet. Jag ansluter mig till vad beredningen uttalat i denna del.

Enligt 4 § AckL får den som är omyndig eller i konkurs inte förordnas till
god man. I beredningens förslag har inte tagits upp någon motsvarande bestämmelse.
Det har ansetts uppenbart, att sådan person inte kan komma
i fråga för förordnande som god man. Enligt min mening bör myndighet tas
upp som behörighetskrav för god man. Villkor att gode mannen inte får vara
försatt i konkurs synes däremot inte behöva särskilt anges.

Enligt AckL gäller, att vissa anförvanter till gäldenären inte får utses till
god man. I departementsförslagets andra stycke har — liksom i beredningens
förslag — mera allmänt föreskrivits, att till god man ej får utses någon som
står gäldenären nära eller är beroende av honom. Bedömningen skall grundas
på de faktiska förhållandena i det särskilda fallet och inte uteslutande
på släktskapsbanden. Bestämmelserna om behörighet att vara god man har
tagits upp i andra stycket i enlighet med vad jag nu anfört. I likhet med
beredningens förslag innebär departementsförslaget att nuvarande förbud
för vissa tjänstemän vid rätten att vara god man skall avse var och en som
är anställd vid domstol.

Enligt tredje stycket kan ersättare förordnas för god man. För ersättare
skall gälla samma bestämmelser som för gode mannen. Bestämmelserna om
entledigande av ersättare blir genom hänvisning till 3 § tillämpliga även på
ersättare för tillsynsman, som avses i 37 §.

Bestämmelserna i sista stycket om entledigande av god man är tillämpliga
under hela förfarandet. Gode mannen kan bli hindrad att fullgöra sitt uppdrag
eller visa sig olämplig och bör i så fall kunna ersättas med någon annan.
Prövningen ankommer på konkursdomaren, som kan handla av eget initiativ.
Entledigande kan också begäras — förutom av gode mannen själv — av
den vars rätt är beroende av saken, dvs. i första hand gäldenären och borgenär
som skulle omfattas av ackordet. Även annan borgenär, t. ex. innehavare
av företagsinteckning, kan göra framställning om entledigande. Om gode
mannen entledigas, skall ny god man utses.

Beslut om förordnande eller entledigande av god man går enligt 42 § i
verkställighet utan hinder av att ändring söks, om ej annat förordnas.

4§

Paragrafen, som motsvarar 6 § första stycket i beredningens förslag, innehåller
bl. a. bestämmelserna om gäldenär skyldighet efter godmansförordnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Lagberedningen. Till skillnad från vad som gäller vid konkurs behåller
gäldenären i princip rådiglieten över sin egendom under hela ackordsförhandlingen.
Det kan väl också i allmänhet förutsättas att han förvaltar sin
egendom på sådant sätt, att borgenärernas intressen tillvaratages. Trots att
gäldenären behåller rådigheten är enligt förslaget borgenärernas rätt att erhålla
betalning genom utmätning och att få gäldenären försatt i konkurs begränsad.
Det är bl. a. med hänsyn härtill angeläget att gäldenären inte missbrukar
sin rådighet. I förslaget åläggs det därför honom att samråda med
gode mannen.

Gode mannen skall övervaka, att gäldenären beaktar borgenärernas bästa.
Vissa av dem berörs särskilt nära av den fortsatta förvaltningen. I första
hand gäller detta innehavare av företagsinteckning. Den företagsintecknade
egendomen kan behöva säljas under förhandlingens gång och förvandlas då i
pengar som i princip inte omfattas av inteckningen. Det är angeläget, att borgenärens
rätt inte försämras genom en sådan åtgärd utan att han medgett det
eller säkerheten ändå uppenbart förslår. Gode mannen bör i frågor som sålunda
särskilt berör vissa borgenärer samråda med dem för att få underlag
för sin bedömning. Så torde också f. n. regelmässigt ske i praktiken. Saken
har bedömts vara så angelägen att en särskild rekommendation har tagits
upp i beredningens förslag att gode mannen skall höra sådana borgenärer
som på grund av företagsinteckning eller eljest särskilt berörs av förvaltningen.

Detta torde f. ö. vara så mycket mera angeläget för gode mannen som innehavare
av förmånsrätt i viss egendom enligt förslaget har rätt till utmätning
i den egendomen. Detta gäller också innehavare av företagsinteckning. Redan
med hänsyn härtill bör samråd med borgenären från gode mannens sida
framstå som angeläget. Genom att borgenären på detta sätt får information
om vad som försiggår har han möjlighet att tillvarata sin rätt. Om han finner
att gode mannen handlar olämpligt, kan han begära att denne entledigas.
Finner han situationen riskabel, kan han söka gäldenären i konkurs.

Departementschefen. I väsentlig överensstämmelse med vad lagberedningen
föreslagit har i denna paragraf föreskrivits skyldighet för gäldenären att
vid förvaltningen av sin egendom samråda med gode mannen, vilken skall
övervaka att borgenärernas bästa iakttas. Givetvis skall även de förmånsberättigade
borgenärernas intressen bevakas av gode mannen. Särskild erinran
härom i lagtexten anser jag emellertid inte nödvändig.

5§

Paragrafen, som motsvarar 1 § andra stycket i lagberedningens förslag, tar
upp föreskrifter om innehållet i ansökan om förordnande av god man.

Departementschefen. I enlighet med vad lagberedningen föreslagit föreskrivs
att ansökan om förordnande av god man skall göras skriftligen samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

att ansökningshandlingen skall innehålla en kortfattad redogörelse som avser
att ge konkursdomaren en allmän uppfattning om gäldenärens ekonomiska
situation och om möjligheten att ackord skall komma till stånd. Ansökan
skall givetvis göras av gäldenären eller av den som på grund av fullmakt
eller annan grund är behörig att företräda honom.

6§

Denna paragraf, vars tredje stycke motsvarar 3 § i lagberedningens förslag,
innehåller bl. a. bestämmelser om behörig konkursdomare vid ansökan om
förordnande av god man.

Departementschefen. Som beredningen anfört bör reglerna om behörig
konkursdomare vara enhetliga för konkursansökan och ansökan om förordnande
av god man. I första stycket har tagits upp en hänvisning till bestämmelserna
i KL om behörig konkursdomare. Beredningen har föreslagit att
ansökan om förordnande av god man som inkommit till obehörig konkursdomare
genast skall sändas till konkursdomare som är behörig. Motsvarande
bestämmelse föreslås beträffande konkursansökan. Enligt sista punkten anses
ansökan i den angivna situationen gjord när den inkom till den första
konkursdomaren. Under remissbehandlingen har i ett yttrande anförts att de
regler som i allmänhet gäller vid domstolsförfarandet om avvisande av ansökan
som inkommit till orätt forum inte bör frångås på det begränsade område
ackordslagen och KL omfattar. Den av beredningen i detta hänseende
föreslagna ordningen är motiverad främst av att det kan vara betydelsefullt
vilken dag en ansökan skall anses gjord. Härigenom kan bl. a. undvikas
att ett misstag i fråga om behörig konkursdomare leder till att en återvinningsfrist
försitts. Jag delar beredningens uppfattning att särskilda regler i
detta avseende är påkallade i fråga om ackords- och konkurslagstiftningen.
Bestämmelserna har tagits upp i tredje stycket.

I fj ärde stycket har tagits upp motsvarighet till vissa bestämmelser i beredningens
förslag beträffande föreläggande om komplettering i vissa fall. Brister
bör kunna avhjälpas efter föreläggande om det inte från början står
klart att ansökningen skall avvisas eller vidarebefordras till behörig konkursdomare.

7§

Paragrafen, som motsvarar 6 § andra och tredje styckena i lagberedningens
förslag, innehåller bestämmelser om återkallelse av godmansförordnande.

Lagberedningen. Om gäldenären inte samråder med gode mannen eller om
han handlar i strid mot dennes mening eller underlåter att biträda gode mannen
i erforderlig utsträckning, så kan konkursdomaren efter anmälan av

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

gode mannen eller borgenär återkalla godmansförordnandet. Ett sådant beslut
går enligt 44 § i beredningens förslag i verkställighet utan hinder av att
ändring söks, om inte annat förordnas. Verkan av godmansförordnandet förfaller
därvid omedelbart. Detta medför i sin tur att även borgenär, vars fordran
skulle omfattas av ackord, kan få konkursansökan prövad i vanlig
ordning. Om gäldenären önskar avbryta förfarandet, exempelvis därför att
han anser förutsättningar för ackord saknas, bör förordnandet genast återkallas.
Särskild bestämmelse härom torde inte behövas. Om uppgörelse träffas
med borgenären finns inte heller någon anledning att godmansförordnandet
skall bestå. Enligt en särskild bestämmelse skall förordnandet i sådant
fall genast återkallas.

Remissyttrande. Hovrätten för Västra Sverige föreslår att en uttrycklig bestämmelse
införs att förordnandet skall återkallas om gäldenären begär det.

Departementschefen. I denna paragraf regleras rättsverkningarna av att
gäldenären inte iakttar sina skyldigheter enligt 4 §. Förordnandet kan då av
konkursdomaren återkallas. Självfallet bör inte vilken försummelse som
helst föranleda, att godmansförordnandet återkallas. Allmän nonchalans eller
bristande god vilja från gäldenärens sida kan emellertid vara tillräcklig
anledning att återkalla godmansförordnandet.

På gäldenärens begäran bör förordnandet återkallas. Bestämmelse om
detta behövs ej. Om återkallelse sker sedan ackordsförslag framlagts blir
32 § tillämplig. Träffas uppgörelse med borgenärerna skall förordnandet givetvis
också återkallas. Vid återkallelse upphör verkan av förordnandet genast.
Tvåmånadersfristen behöver alltså inte ha löpt ut.

8§

Paragrafen, som motsvarar 9 § i beredningens förslag, reglerar när godmansförordnandet
förfaller.

Departementschefen. I denna paragraf, som i sak överensstämmer med beredningens
förslag, anges vissa situationer då verkan av ett godmansförordnande
automatiskt förfaller. Så är givetvis fallet om gäldenären försätts i
konkurs. Vidare är verkan av förordnandet förfallet om inte offentlig ackordsförhandling
sökts inom två månader från förordnandet. Sistnämnda
regel, vilken berörts i den allmänna motiveringen, innebär att de rättsverkningar
som är förenade med förordnandet är begränsade till en kort tidrymd.

Om ett godmansförordnande på grund av bestämmelserna i 7 § återkallas
upphör verkningarna av förordnandet. Detsamma är fallet om godmansförordnandet
förfaller enligt denna paragraf. Däremot innebär ett entledigande
av gode mannen enligt 3 § fjärde stycket inte att verkningarna av det

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

tidigare förordnandet upphör. Därmed har inte förfarandet avbrutits utan
det skall fortsättas av ny god man.

9§

Paragrafen, som motsvarar 7 § i beredningens förslag, innehåller bestämmelser
om vilandeförklaring av konkursansökan sedan god man förordnats.

Lagberedningen. I denna paragraf regleras möjligheterna att få gäldenären
försatt i konkurs, sedan god man förordnats. Borgenär, som skulle omfattas
av ackordet, får sin rätt att framtvinga konkurs inskränkt. Däremot innebär
förslaget inte hinder för gäldenären att själv söka sig i konkurs.

Vilka borgenärer som omfattas av ackord framgår av It och 35 §§ i beredningens
förslag (jfr 12 och 19 §§ i departementsförslaget). I princip inskränks
inte handlingsfriheten för borgenär, vars fordran är förenad med
förmånsrätt eller som kan erhålla täckning genom kvittning. Med förmånsrätt
jämställs säkerhet som består i förbehåll om äganderätt. Vid tillämpning
av denna paragraf är det likgiltigt, om borgenärens fordran uppkommit
före eller efter godmansförordnandet.

Konkursansökan får enligt beredningens förslag inte prövas nian att gode
mannen fått tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen är tillämplig även om konkursansökningen
inkommit innan god man förordnats, men däremot inte om
konkursbeslut redan meddelats.

Det är angeläget att yttrande från gode mannen inhämtas så snart som
möjligt. Gode mannen bör inte motsätta sig ansökningen om han finner att
det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd
eller om han anser att borgenärens rätt är i fara. I andra fall bör gode mannen
regelmässigt begära att ansökningen förklaras vilande. Konkursdomaren
eller rätten är inte bnnden av gode mannens ställningstagande men bör självfallet
beakta hans argument. Om det finns särskilda skäl till antagande att
borgenärens rätt är i fara, t. ex. genom gäldenärens fortsatta förfogande över
sin egendom, skall ansökningen prövas i vanlig ordning.

När konkursansökan förklaras vilande, gäller beslutet i avvaktan på frivillig
uppgörelse med borgenärerna eller ansökan från gäldenären om offentlig
ackordsförhandling. Borgenär, som för säkerhets skull vill ha en konkursansökan
liggande för det fallet att överenskommelse inte träffas och inte heller
ackordsförhandling inleds, kan ge in sådan ansökan och samtidigt ange, att
han ej har något att invända mot att den förklaras vilande. I så fall bör han
lämpligen ha samrått med gode mannen och kan eventuellt låta en framställning
från denne om vilandeförklaring åtfölja konkursansökningen. Konkursdomaren
skall ex officio ta upp saken, när förutsättningarna för att låta ansökningen
vila inte längre är för handen. Tvåmånadersfristen kan t. ex. ha
löpt ut utan att gäldenären sökt offentlig ackordsförhandling. Om konkurs -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

målet hänskjutits till rätten, får förutsättas, att konkursdomaren ofördröjligen
informerar denna, när målet bör återupptagas.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anför att det ej torde ha
varit beredningens avsikt att ansökningen inte skulle få delges med gäldenären
eller att andra förberedande åtgärder inte skulle få vidtas innan gode
mannen yttrat sig. Förberedande åtgärder kan ju ha vidtagits beträffande
konkursansökan som inkommit innan god man förordnats. Bestämmelsen
avser även sådan ansökan. I stället för att ansökan inte får upptagas till
prövning bör därför föreskrivas att ansökan inte får slutligt prövas utan att
gode mannen fått tillfälle yttra sig. Lagtexten bör vidare ändras så att därav
framgår att inte bara rätten utan även konkursdomaren kan förklara ansökningen
vilande.

Departementschefen. I departementsförslaget har bestämmelsen tagits upp
i saklig överensstämmelse med beredningens förslag. Redaktionellt har bestämmelsen
undergått viss jämkning. Sålunda har föreskrifterna om vilka
som skall yttra sig i ärendet fått utgå. De kommer i stället att tas upp i tilllämpningsföreskrifter
till lagen. I samband med den redaktionella jämkningen
har även de under remissbehandlingen framförda synpunkterna
beaktats.

10 §

Paragrafen, som motsvarar 8 § i beredningens förslag, innehåller bestämmelser
om utmätning sedan god man förordnats.

Lagberedningen. Om utmätning skett innan god man förordnats, skall förfarandet
få fortgå i vanlig ordning. Om utmätning sker sedan god man förordnats
skall gode mannen underrättas om utmätningen utan dröjsmål. Den
utmätta egendomen får inte säljas utan gode mannens medgivande annat än
om den är underkastad snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård. Vad som inflyter efter försäljning eller på annat sätt,
t. ex. genom frivillig betalning i samband med utmätningsförrättning, får
inte heller utbetalas till borgenären utan gode mannens medgivande. Gode
mannen kan mot denna bakgrund förhandla med utmätningssökanden, när
det är tjänligt, och söka få till stånd en överenskommelse.

Om offentlig ackordsförhandling följer och utmätningsärendet fortfarande
är anhängigt, skall förfarandet läggas ned, om gode mannen begär det,
och utmätningen gå åter. I så fall förfaller också den förmånsrätt som kan ha
uppkommit genom utmätningen. Genom att initiativ från gode mannens sida
förutsätts, kommer denne alltid att ha vetskap om att förfarandet läggs ned.
Har borgenären redan fått betalt, kan återvinning tänkas komma i fråga.

Om utmätningssökanden hade särskild förmånsrätt i den egendom vari

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

han fått utmätning fortgår förfarandet utan hinder av förut angivna bestämmelser.
F. n. har pant- och retentionsrättshavare sådan rätt, när offentlig ackordsförhandling
inletts resp. konkurs kommit till stånd. Hyresvärd och jordägare,
som har rätt att hålla kvar egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst
eller arrendator har dock genom en särskild bestämmelse undantagits.
Något undantag för dessa borgenärer har inte upptagits i beredningens
förslag. Den praktiska betydelsen har ansetts ringa. Frågan om retentionsrätten
för hyresvärd och jordägare över huvud taget skall bestå är vidare under
övervägande i annat sammanhang.

Om utmätning begärs för fordran med allmän förmånsrätt bör det i regel
inte förekomma, att gode mannen motsätter sig att utmätningsförfarandet
har sin gilla gång.

Beträffande utmätning av fast egendom bör observeras, att ärendet kan
vara anhängigt hos överexekutor (99 § UL). Denne bör då underrättas om
godmansförordnandet genom utmätningsmannen, gode mannen eller gäldenären
för att kunna iakttaga bestämmelserna i förevarande paragraf.

Departementschefen. Bestämmelse om utmätning sedan god man förordnats
har tagits upp i saklig överensstämmelse med vad lagberedningen föreslagit.
Redaktionellt har bestämmelserna jämkats i det remitterade förslaget.
Föreskrifter om underrättelse till gode mannen avses ingå bland tillämpningsföreskrifterna.

11 §

Denna paragraf, som motsvarar 10 § i lagberedningens förslag, innehåller
de allmänna villkoren för offentligt ackord.

Departementschefen. I första stycket finns bestämmelserna om den tid
från godmansförordnandet inom vilken ansökan om offentlig ackordsförhandling
skall göras. Tidpunkten anges genom en hänvisning till 8 §. Om
fristen försitts kan, som lagberedningen anfört, offentlig ackordsförhandling
inte komma till stånd utan att nytt godmansförordnande meddelats. Vidare
förutsätts givetvis att godmansförordnandet fortfarande äger bestånd när ansökan
om förhandling görs. I departementsförslaget har inte i detta sammanhang
tagits upp några bestämmelser om ansökningsförfarandet, vilket uttömmande
behandlas i 22 §.

I andra stycket återfinns de centrala bestämmelserna om minsta dividend.
Jag kan i denna del hänvisa till den allmänna motiveringen. I departemenlsförslaget
har inte i detta sammanhang tagits upp några bestämmelser om
vilka borgenärer som berörs av offentligt ackord. Denna fråga behandlas uttömmande
i följande paragraf. Den föreskrivna betalningstiden avser minsta
dividenden medan någon tidsgräns inte gäller för eventuellt överskjutande
del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Tredje stycket innehåller den i allmänna motiveringen behandlade särregeln
för småfordringar. Även annan avvikelse från principen att borgenärerna
skall behandlas lika medges enligt sista punkten, om borgenären i fråga
lämnar sitt medgivande till avvikelsen.

Ackord behöver inte gå ut på att fordringarna reduceras till beloppet utan
kan bestå i enbart betalningsanstånd eller i en reglering av sättet för betalningens
erläggande. I ljärde stycket har, liksom i beredningens förslag, uttryckligen
angetts att ackord får avse betalningsanstånd eller annan särskild
eftergift. Rena moratorieackord är alltså tillåtna. Som beredningen anfört är
även avvecklingsackord i egentlig mening möjliga enligt förslaget. Villkoren i
andra och tredje stycket gäller även i dessa fall. Sålunda måste anges en
minsta dividend som fyller de krav som ställs upp och betalningstiden för
denna får inte överskrida den tidsfrist som sägs där. Om man räknar med att
avvecklingen skall ge mer än minsta dividenden, bör ackordsförslaget eller
godmansberättelsen innehålla åtminstone en ungefärlig uppgift om hur mycket
som ytterligare kan påräknas i utdelning.

12 §

Denna paragraf, som motsvarar 11 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om vilka borgenärer som får delta i ackord.

Departementschefen. Enligt första stycket första punkten deltar i ackord
endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före beslutet om inledande av
förhandling om offentligt ackord. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen
deltar normalt inte innehavare av efterställda fordringar i förhandlingen.
Även borgenär som har särskild förmånsrätt eller rätt till kvittning
står utanför ackordsförhandlingen. Beslut om förhandling om offentligt ackord
kommer enligt 26 § i princip till stånd först sedan gäldenären avlagt ed.
Förhandlingen avser alltså även de fordringar som uppkommit under tiden
från godmansförordnandet och till dess förhandlingen inletts. Gode mannen
bör därför övervaka att gäldenären under denna tid om möjligt bara gör
kontantaffärer. Att en borgenär inte får delta i förhandlingen medför i princip
att han inte heller omfattas av ackordet.

Enligt andra stycket får borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt,
delta i ackordsförhandlingen i den mån han avstår från förmånsrätten.
Motsvarande gäller borgenär med kvittningsgill motfordran. Som jag anfört i
den allmänna motiveringen hör vidare borgenär som har särskild förmånsrätt
delta i förhandlingen i den mån fordringen överstiger säkerheten. Motsvarande
bör liksom nu gälla när borgenärs fordran endast delvis täcks av
motfordran. Bestämmelserna härom har tagits upp i andra stycket andra
punkten.

Enligt tredje stycket räknas oprioriterade fordringar som förmånsberättigade
i den mån de skall få full betalning enligt en sådan klausul som behand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

las i 11 §. I enlighet härmed skall borgenärerna inte heller delta i ackordsförhandlingen
med det belopp för vilket de skall få full betalning. De borgenärer
som får betalt för hela sin fordran medräknas sålunda över huvud inte i förhandlingen.
De övriga fordringarna reduceras vid röstning med det belopp
för vilket de skall få full betalning.

I fjärde stycket föreskrivs att borgenär får delta i ackordsförhandlingen
även om hans fordran inte är förfallen till betalning eller den är beroende av
särskilt villkor.

I sista stycket anges att bestämmelserna om förmånsrätt tillämpas då borgenär
har säkerhet i form av äganderättsförbehåll.

13 §

Denna paragraf, som motsvarar 19 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om behandlingen av konkursansökan sedan ansökan om förhandling
om offentligt ackord gjorts.

Lagberedningen. Gäldenären bör — sedan han gjort ansökan om offentlig
ackordsförhandling — som regel inte sättas i konkurs annat än om det saknas
skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Konkursdomaren
skall enligt förslaget höra gode mannen över konkursansökan
som inkommer under den aktuella tidrymden. Om gode mannen inte har något
att invända mot konkursansökningen eller gäldenären medger borgenärs
ansökan torde det i allmänhet saknas skälig anledning till antagande att ackord
kan komma till stånd. Konkursansökningen bör i så fall bifallas. Som
angetts i den allmänna motiveringen kan det emellertid tänkas undantagsfall,
då gäldenärs egen ansökan eller borgenärs ansökan som gäldenären
medgett inte bör bifallas. Den föreslagna inskränkningen i rätten att få konkurs
till stånd gäller därför även gäldenärens egen eller av honom medgiven
ansökan. Skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd
kan också saknas, när bakom konkursansökningen står borgenärer med så
betydande fordringsbelopp att de kan hindra att ackordsförslaget antages.

I princip avser de nya bestämmelserna även ansökan från borgenär vars
fordran inte skulle omfattas av ackordet. Andra stycket innehåller emellertid
en särbestämmelse beträffande sådan borgenär. Konkursansökan från denne
skall prövas i vanlig ordning, om särskilda skäl föreligger till antagande att
hans rätt är i fara. Vilka fordringsägare som avses framgår av 11 och 35 §§
(jfr 12 och 19 §§ i departementsförslaget). Huruvida borgenärens rätt är i
fara får bedömas efter omständigheterna. Alltför starka krav bör inte ställas
på borgenärens argumentering eller bevis.

När konkursansökan inte skall prövas i vanlig ordning, skall den förklaras
vilande till dess ackordsfrågan blivit avgjord. Konkursansökan som kommit
in före ansökningen om ackordsförhandling kan ha förklarats vilande enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

7 § (jfr 9 § i departementsförslaget). Även för sådan konkursansökan gäller
bestämmelserna i förevarande paragraf.

I 46 § (jfr 44 § i departementsförslaget) anges när ackordsfrågan skall anses
avgjord.

Om gäldenärens ansökan om ackordsförhandling avvisas blir denna paragraf
inte längre tillämplig utan konkursansökan prövas i vanlig ordning.
Motsvarande gäller om förstnämnda ansökan förklaras förfallen därför att
gäldenären inte avlagt ed. Konkursansökan som förklarats vilande enligt 7 §
(jfr 9 § i departementsförslaget) får också tas upp till fortsatt behandling.
Under tiden mellan ingivandet av ansökningen om ackordsförhandling och
lagakraftvunnet beslut om att ansökningen avvisas eller förklaras förfallen
är bestämmelserna i denna paragraf tillämpliga.

1 överensstämmelse med vad som gäller enligt AckL skall ackordsfrågan
enligt sista stycket anses förfallen om gäldenären försatts i konkurs innan
ackordsfrågan avgjorts.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Vissa redaktionella jämkningar har vidtagits.

14 §

Denna paragraf, som motsvarar 20 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om utmätning sedan förhandling om offentligt ackord inletts.

Lagberedningen. Enligt förslaget står det i princip öppet för den som har
förmånsrätt i viss egendom att få utmätning i den egendom som omfattas av
förmånsrätten. Detta innebär en utvidgning i förhållande till AckL enligt vilken
motsvarande befogenhet endast tillkommer pant- och retentionsrättshavare.
I fråga om de senare gör AckL också undantag för hyresvärd och jordägare
som har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst
eller arrendator.

När ackordsfrågan anses avgjord framgår av 46 § första stycket (jfr 44 §
departementsförslaget).

Enligt 13 § andra stycket AckL gäller att om utmätning skett före beslutet
om inledande av offentlig ackordsförhandling, verkställigheten skall fortgå
utan hinder av förhandlingen. Bestämmelsen ersätts av 8 § i förslaget (jfr
10 § i departementsförslaget).

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf i departementsförslaget
överensstämmer i sak med beredningens förslag. Som beredningen
anfört innebär bestämmelserna att även jordägare och hyresvärd som har retentionsrätt
i arrendators eller hyresgästs egendom kan få utmätning under
förhandling om offentligt ackord. Jag kan hänvisa till vad som anförts i
denna fråga under 10 §.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

15 §

Denna paragraf, som motsvarar 29 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelserna om borgenärsmajoritet vid offentligt ackord.

Lagberedningen. När ackordsförslaget ger minst 50 %, krävs för dess antagande
att tre femtedelar av de röstande anslutit sig och att deras fordringar
uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda
belopp. Ett rent moratorieackord hör till denna kategori. Vid avvecklingsackord
blir likaså den garanterade minsta dividenden avgörande. Understiger
dividenden 50 %, krävs trefjärdedels majoritet i båda hänseendena.

De röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp är lika med summan
av alla fordringar, som upptagits i bouppteckningen eller senare blivit
kända antingen genom anmälan av borgenär eller på annat sätt och med
vilka vederbörande borgenärer får delta i förhandlingen. Om någon fordran
är tvistig vid omröstningen och utgången beror av om fordringen medräknas
eller ej, kommer den i betraktande endast i den mån rätten ogillar anmärkning
som framställts mot densamma.

Departementschefen. I departementsförslaget har bestämmelserna om borgenärsmajoritet
tagits upp i saklig överensstämmelse med beredningens förslag.
Som lagberedningen framhållit kräver ett rent moratorieackord endast
tre femtedelars röstövervikt. Självfallet gäller detta dock endast under förutsättning
att betalningen eller minst 50 % av denna skall erläggas inom ettårsfristen.

16 §

Paragrafen, som motsvarar 21 § första stycket i beredningens förslag, innehåller
bestämmelserna om återvinning vid offentligt ackord.

En förutsättning för återvinning är att offentligt ackord kommer till stånd.

Lagberedningen. I konkurs räknas enligt huvudregeln återvinningsfristerna
till dagen för konkursansökningen. Har konkursen föregåtts av offentlig
ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen eller har konkursen
följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse
var införd i allmänna tidningarna om att sådan ackordsförhandling upphört,
skall det dock enligt 35 § KL anses som om konkursansökningen gjorts, när
beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades. Enligt motsvarande
lagrum i KL-förslaget skall om förordnande av god man enligt lagen
om ackordsförhandling föregått och konkursansökningen följt inom tre veckor
från att verkan av förordnandet förföll eller, när offentlig ackordsförhandling
följt, denna upphörde, det anses som om konkursansökningen skett
när ansökningen om god man gjordes. Tillämpning av denna reglering på ac -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

kordsfallet leder till att vid återvinning i samband med offentligt ackord
återvinningsfristerna alltid räknas till dagen för ansökningen om förordnande
av god man. Enligt de särskilda återvinningsreglerna i KL gäller vidare
att även rättshandlingar under tiden efter konkursansökningen och
fram till egendomsavträdet inbegrips. Tillämpad på ackord medför detta
att även rättshandlingar som ägt rum under tiden efter att ansökan gjordes
om förordnande av god man kan angripas, om det i något undantagsfall behövs.

Departementschefen. Bestämmelserna om återvinning i departementsförslaget
överensstämmer i sak med beredningens förslag. Återvinning av förmånsrätt
som vunnits genom utmätning har utförligt behandlats i den allmänna
motiveringen.

Vissa återvinningsliknande situationer regleras i lösöreköpsförordningen
och försäkringsavtalslagen (1927: 77). Jag får i denna del hänvisa till de föreslagna
ändringarna i berörda författningar.

17 §

Denna paragraf, som motsvarar 38 § första stycket i lagberedningens förslag,
innehåller de processuella bestämmelserna om återvinning i samband
med offentligt ackord.

Lagberedningen. För att återvinningstalan i anledning av ackordsförhandling
skall kunna bifallas måste ackord verkligen ha kommit till stånd. Återvinningstalan
får därför inte slutligt prövas förrän ackordsfrågan avgjorts.
Till dess torde i allmänhet vara lämpligast att återvinningsmålet vilar. Kommer
ackord till stånd, får målet tas upp till fortsatt behandling i vanlig ordning.
Upphör ackordsförhandlingen utan ackord, skall enligt förslaget återvinningstalan
avvisas om gäldenären inte försätts i konkurs efter ansökan
som följt inom tre veckor från att förhandlingen upphörde. Enligt 35 § KLförslaget
skall nämligen i sådant fall återvinningsfristerna även i konkursen
räknas till dagen för ansökningen om förordnande av god man. Konkursförvaltaren
kan inträda i återvinningsprocessen om han vill. När ackordsförhandlingen
upphör utan ackord, får rätten inte avvisa återvinningstalan
förrän treveckorsfristen utlöpt utan att konkursansökan inkommit.

Som framhållits i den allmänna motiveringen har enligt förslaget borgenär
vars fordran skulle omfattas av ackordet talerätt men däremot inte gode
mannen. Denne kan emellertid som ombud föra borgenärs talan men bör inte
göra det, om det av särskilda skäl är olämpligt att han engagerar sig på sådant
sätt.

Gode mannen bör få kännedom om att talan om återvinning kommer att
väckas. Efter förebild av 39 § första stycket KL har det därför ålagts borgenär
som vill väcka talan om återvinning att underrätta gode mannen. Om

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

borgenär som väcker talan inte visar att han underrättat gode mannen, får
hans talan inte upptagas till prövning.

Frågan om behörig domstol för återvinningsmål regleras av allmänna forumregler.

Departementschefen. Som jag anfört i den allmänna motiveringen skall
enligt departementsförslaget återvinningstalan väckas före borgenärssammanträdet.
Första stycket har utformats i enlighet härmed. I övrigt överensstämmer
bestämmelserna i denna paragraf i sak med beredningens förslag.
Av 44 § framgår, när ackordsfrågan skall anses avgjord.

18 §

Denna paragraf, som motsvarar 38 § andra och tredje styckena i lagberedningens
förslag, innehåller bestämmelser om fördelningen av vad som återvinnes,
återvinningssvarandens ställning samt förvaltning av återvunnen
egendom.

Lagberedningen. Till undvikande av varje tvekan om hur det skall förfaras
med vad som återvinns i fall då ackordsförslaget inte ger ledning har tagits
upp eu uttrycklig bestämmelse om att i sådant fall vad som är i behåll, sedan
kärandens kostnader ersatts, skall utöver ackordsprocenten tillkomma de
borgenärer som omfattas av ackordet. I den mån svaranden i anledning av
återvinning får fordran mot gäldenären äger han på vad han annars skulle
betala tillbaka avräkna det belopp som med tillämpning av ackordet tillkommer
honom. Detta gäller oavsett om betalningsterminerna för ackordslikviden
är inne eller ej. Om återbäring sker i annat än pengar, måste realisation
självfallet ske, innan utdelning kan äga rum till borgenärerna.

Föreskriften att rätten, när talan om återvinning bifalls, kan meddela föreskrift
om särskild förvaltning kan t. ex. avse att medlen skall anförtros åt
tillsynsman som förordnats enligt 39 § (jfr 37 § i departementsförslaget) eller
insättas på särskild bankräkning över vilken gäldenären ej ensam förfogar.
Fördelningen av medlen bör ske efter samma normer som tillämpas i
fråga om ackordslikviden.

De medel som återvinns och satts under särskild förvaltning får enligt särskild
föreskrift inte tas i mät för gäldenärens skulder. Det kunde annars tänkas
att t. ex. borgenär, vars fordran uppkommit efter förhandlingens inledande
och som alltså inte deltar i denna, söker utmätning i vad som återvunnits
och egendomen på så sätt undandrages de borgenärer som omfattas av
ackordet. Om ackordsfrågan skulle förfalla enligt 40 § (jfr 38 § i departementsförslaget)
finns emellertid inte längre anledning att låta utmätningsförbudet
gälla.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Departementschefen. I departementsförslaget har uttryckligen angivits att
återvinningssvaranden deltar i ackordet med den fordran han kan få vid bifall
till återvinningstalan. I övrigt överensstämmer departementsförslaget
i sak med vad beredningen föreslagit.

19 §

Denna paragraf, som motsvarar 35 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelserna om borgenärernas bundenhet av ackordet.

Departementschefen. Enligt bestämmelserna i denna paragraf, vilka överensstämmer
med vad beredningen föreslagit, är de borgenärer som enligt 12 §
har rätt att delta i förhandlingen om offentligt ackord bundna av ackordet.
Enligt 12 § deltar borgenär, som har förmånsrätt i viss egendom, i ackordsförhandlingen
i fråga om belopp som bedöms inte kunna tas ut ur egendomen.
I denna situation däremot är borgenären bunden av ackordet till belopp
som rent faktiskt inte kan tas ut ur den. Detsamma gäller uppenbarligen
borgenär som har säkerhet i form av äganderättsförbehåll.

20 §

Denna paragraf, som motsvarar 36 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om rätt till kvittning vid offentligt ackord.

Gällande rätt. Enligt 35 § AckL har borgenär, som förvärvat sin fordran
hos gäldenären innan beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades,
rätt att utan hinder av ackord begagna fordringen till kvittning mot
skuld för vilken han vid nämnda tid häftade hos gäldenären. Rätt till kvittning
föreligger dock inte för den som inom 60 dagar innan beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelades efter avtal med annan än gäldenären
förvärvat fordran hos denne om han vid tiden för avtalet häftade i skuld
hos gäldenären och dessutom hade skälig anledning anta att gäldenären var
på obestånd. Rätt till kvittning tillkommer inte heller borgenär som efter det
han erhållit sin fordran inom den angivna tiden satt sig i skuld hos gäldenären
och därvid hade skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd.

Lagberedningen. I överensstämmelse med vad som gäller enligt AckL medger
förslaget i princip kvittning för alla fordringar som förvärvats innan beslut
om ackordsförhandling meddelats. Motsvarande tidpunkt är avgörande
för rätten att delta i förhandlingen och därmed för vilka borgenärer som
binds av ackordet.

Andra stycket innehåller vissa inskränkningar i kvittningsrätten. Den frist
inom vilken fordran skall ha förvärvats eller borgenären satt sig i skuld hos
gäldenären skall enligt förslaget räknas till dagen för ansökan om förordnande
av god man och inte som enligt AckL till beslutet om ackordsförhand -

102

Kungl. May.ts proposition nr 136 år 1970

ling. Med denna ordning kan under det första skedet förhandlingar om
underhandsuppgörelse eller förberedelse för offentligt ackord äga rum utan
att möjlighet till kvittning ökar.

Departementschefen. I departementsförslaget har bestämmelserna om rätt
till kvittning vid offentligt ackord tagits upp i saklig överensstämmelse med
beredningens förslag.

21 §.

Denna paragraf, som motsvarar 37 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om ackordets verkan för borgensmän eller andra som
utom gäldenären svarar för fordringen.

Gällande rätt. Enligt 36 § AckL får borgenär utan hinder av att han godkänt
ackord föra den talan mot löftesmän eller andra som, jämte gäldenären,
är ansvariga för fordringens gäldande vartill han eljest varit lagligen
berättigad. Dessa har därför rätt att bestrida fastställelse av ackordet även
om de inte deltagit i ackordsförhandlingen.

Lagberedningen. I beredningens förslag motsvarar paragrafen i sak 36 §
AckL.

Departementschefen. Även i departementsförslaget har bestämmelserna
om ackordets verkan mot borgensman tagits upp i överensstämmelse med
gällande rätt. Borgensmans befogenhet att bestrida att ackord fastställs
har dock i departementsförslaget tagits upp i samband med de processuella
bestämmelserna i 36 §.

22 §

Denna paragraf, som motsvarar 12 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelserna angående ansökan om förhandling om offentligt
ackord.

Gällande rätt. Enligt AckL skall ansökan om inledande av offentlig ackordsförhandling
göras hos konkursdomaren i den ort där sökanden bör
svara inför domstol i tvistemål (1 § första stycket). Vid ansökningen skall
fogas 1) ackordsförslag angivande hur mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och hur betalningen skall erläggas samt huruvida gäldenären
vill ställa säkerhet för ackordets fullgörande eller inte och, i förra fallet,
vari säkerheten skall bestå, 2) en under de närmaste 60 dagarna före
ansökningens ingivande upprättad förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift på varje borgenärs namn, boningsort och postadress
samt på böcker och andra handlingar som rör boet, varvid bouppteckningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år WTO

103

skall vara upprättad av gode mannen enligt de närmare föreskrifterna
härom, 3) om gäldenär en är köpman, den av honom senast uppgjorda balansräkningen,
4) berättelse av gode mannen om boets tillstånd och om orsakerna
till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat ntrönas, varvid berättelsen
även skall ta upp en översikt över tillgångar och gäld av olika slag
samt ange dels vilken utdelning borgenärerna kan påräkna i händelse av
konkurs dels om egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden
att vid konkurs återvinning kan äga rum dels om skälig anledning finns till
antagande att gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot
sina borgenärer samt så fall grunden därför dels, om gäldenären är köpman,
vilka handelsböclcer han hållit och hur de blivit förda, 5) yttrande
av gode mannen huruvida han med hänsyn till de i ovannämnda berättelse
angivna förhållandena eller andra omständigheter anser ackordsförslaget
böra antas av borgenärerna eller inte, 6) förklaring av borgenärer som
till antalet utgör minst hälften av de i bouppteckningen som icke förmånsberättigade
upptagna borgenärerna och som tillsammans har fordringar om
minst två tredjedelar av sammanlagda fordringsbeloppet för sådana borgenärer
att de anser ackordsförslaget antagbart, 7) ett kontant belopp av 150
kronor som förskott på kostnaden för ackordsärendets handläggning av
konkursdomaren och inför rätten jämte säkerhet som godkännes av konkursdomaren
för kostnad som inte täcks av förskottet. Vidare bör gäldenären
vid ansökningen foga bevis att ackordsförslaget jämte gode mannens
berättelse och yttrande tillställts samtliga i bouppteckningen upptagna borgenärer.
Ansökningen skall inges i två exemplar (2 §). Med köpman förstås
i AckL var och en som är eller under någon del av det sista året innan
ansökning om förordnande av god man gjordes varit pliktig att föra handelsböcker
(45 §).

Lagberedningen. Förslaget överensstämmer väsentligen med AckL. Beträffande
punkt 1 har föreskriften att betalningssättet skall anges utelämnats
eftersom man inte behöver räkna med betalning annat än i pengar.
Skulle mot all förmodan inträffa att betalning skall erläggas på annat sätt,
är det uppenbart att förslaget måste upplysa därom. Som säkerhet för ackord
kommer i främsta rummet borgen i fråga. I allmänhet är borgen ordnad
innan ansökningen om inledande av förhandling inges. Beredningen
har funnit naturligt att jämka bestämmelserna så att man närmar sig det
normala, nämligen att säkerhet redan ställts. Om frågan ännu inte klarats
av är det självfallet av intresse för borgenärerna att få veta om förhandlingar
om borgen eller annan säkerhet pågår. Borgenär som — enligt vad
som allmänt tillämpas — ger t. ex. ackord scen tr al fullmakt att utöva hans
rösträtt, kan självfallet härvid föreskriva att ackoi’dsförslaget för hans del får
biträdas endast under förutsättning att borgen ställs eller annan liknande
åtgärd genomförs.

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Den förteckning över boets tillgångar och skulder som omtalas under 2)
skall enligt förslaget ha upprättats under de senaste två månaderna innan
ansökningen om ackordsförhandling inges. Det har inte synts behövligt att
bouppteckningen innehåller uppgift om böcker och andra handlingar som
rör boet. Upplysning härom får i erforderlig utsträckning lämnas i godmansberättelsen.
Närmare föreskrifter om bouppteckningens innehåll ges i
13 § (jfr 23 § i departementsförslaget).

I förslaget har inte tagits upp någon definition av termen köpman. Lagtexten
har i stället kompletterats med beskrivning på vilka gäldenärer som
avses. Beredningen har därvid anknutit till bokföringsskyldigheten, jfr 1
och 2 §§ bokföringslagen (1929: 117). Detta innebär inte någon ändring i
sak jämfört med gällande rätt. Med uttrycket bokföringsskyldig under det
sista året avses att inbegripa även det fallet att gäklenären varit bokföringsskyldig
under endast en del av nämnda år.

I förslaget öppnas möjlighet att väcka talan om återvinning när ackordsförhandling
kommer till stånd. Eventuella återvinningsmöjligheter skall
enligt 4) anges i godmansberättelsen. Det är angeläget att tvekan inte behöver
råda i frågan hur det skall förfaras med vad som eventuellt återvinns.
Det är därför önskvärt att det framgår av ackordsförslaget vad som
skall gälla. Har uppgörelse om återvinning träffats före tillkomsten av ackordsförslaget
bör av praktiska skäl vad som skall återgå räknas in i
ackordsprocenten. Om frågan inte regleras i ackordsförslaget skall enligt
38 § i förslaget (jfr 18 § i departementsförslaget) vad som återvinns tillkomma
de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som tillförsäkrats
dem enligt detta. Om gode mannen finner återvinning möjlig och vad
som kan återvinnas inte är inräknat i ackordsprocenten och särskild föreskrift
om saken inte heller getts i ackordsförslaget, kan det vara lämpligt
att gode mannen som en serviceåtgärd mot borgenärerna erinrar om vad
som gäller enligt den nyssnämnda regeln. Godmansberättelsen skall enligt

4) även innehålla uppgift om eventuella möjligheter till talan om återgång
av skifte enligt 18 § boskillnadslagen, återgång av lösöreköp enligt 3 § lösöreköpsförordningen
och om återkrav av försäkringspremien enligt 117 §
försäkringsavtalslagen.

Syftet med reglerna om förhandsanslutning är att ackordsförhandling
inte skall inledas utan att faktiska utsikter finns att förslaget kan bli antaget.
De nuvarande bestämmelserna medför att konkursdomaren i detta
skede måste granska mängder av anslutningsskrifter med åtföljande behörighetshandlingar.
Enligt beredningens mening kan man i detta skede av
förfarandet nöja sig med intyg av gode mannen om att tillräcklig förhandsanslutning
från borgenärerna föreligger. Av intyget bör framgå hur många
borgenärer som förklarat sig anse ackordet antagbart och hur stort fordringsbelopp
de representerar. Gode mannen bör på detta stadium kunna på
eget ansvar bedöma huruvida borgenärerna är behörigen företrädda. Där -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

vid kan han godta en förklaring som han anser tillförlitlig även om behörighet
shandling saknas och lämpligen hör infordras för det fortsatta förfarandet.
Självfallet kan gode mannen som praxis är vid underhandsaclcord
godta förklaringar på främmande språk utan att kräva översättning.
Förklaringarna behöver som regel inte inges till konkursdomaren eller rätten.

I fråga om kravet på förhandsanslutning har man vid de nordiska överläggningarna
preliminärt blivit enig om att det bör vara tillräckligt om anslutning
föreligger från borgenärer som till antalet utgör minst två femtedelar
av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle
omfattas av ackordet och samma borgenärer innehar tillhopa åtminstone
två femtedelar av beloppet av sistnämnda fordringar. Vilka av de i bouppteckningen
upptagna borgenärerna som skall medräknas framgår av 11 §
(jfr 12 § i departementsförslaget). Innehåller t. ex. förslaget bestämmelse
om full betalning för oprioriterade borgenärer till visst belopp, skall iakttagas
att de borgenärer som får hela sin fordran betald inte medtages vid
beräkningen huruvida tillräcklig anslutning föreligger efter huvudtalet samt
att, vid beräkning huruvida tillräcklig anslutning föreligger med hänsyn till
fordringsbeloppet, hela summan av vad som skall utgå utan reduktion fråndrages.

Om borgenärer med så stort fordringsbelopp att de enligt 29 § (jfr 15 §
i departementsförslaget) kan rösta omkull förslaget har motsatt sig detta
och ytterligare försök framstår som gagnlösa, bör gode mannen inte medverka
till att ansökan om ackordsförhandling inges även om till äventyrs
kraven under 6) skulle vara uppfyllda. I ett sådant läge bör han i stället
enligt 6 § anmäla att det saknas skälig anledning anta att ackord kommer
till stånd (jfr 7 § i departementsförslaget).

Enligt förslaget bör inte rimligen krävas mera än att vid ansökan fogas
bevis att ackordsförslaget jämte gode mannens berättelse och yttrande sänts
till samtliga borgenärer som tagits upp i bouppteckningen. Gäldenären skall
vara skyldig att sända handlingarna till borgenärerna. Konkursdomaren
bör emellertid kontrollera att det skett. Bestämmelse om att vid ansökningen
skall fogas bevis att de angivna handlingarna utsänts har tagits upp som
punkt 7) i första stycket av paragrafen.

Kostnaderna för ackordsärendets handläggning utgörs främst av kungörelse-,
porto- och expeditionsavgifter. Förskottet i kontanter bör vara avpassat
efter kostnaderna för handläggning av ett ordinärt ackordsärende
hos konkursdomaren och rätten medan säkerheten bör finnas för att kunna
tas i anspråk om större kostnader skulle uppkomma på grund av omfattningen
av ackordsförhandlingen. e. 1. Det är inte lämpligt att något bestämt
belopp anges i lagen. Förslaget överlämnar därför åt Kungl. Maj:t att ge
föreskrift därom, punkt 8).

Enligt andra stycket skall ansökningshandlingarna ges in i två exemplar.

4f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anför att något hinder
mot att samtidigt ansöka om förordnande av god man och inledande av
ackordsförhandling f. n. inte torde föreligga. Av 10 § första stycket och 12 §
synes framgå att utredningen avsett att god man skall vara förordnad när
ansökan om offentlig ackordsförhandling görs. Regleringen av dessa frågor
bör klart framgå av lagtexten.

Departementschefen. I departementsförslaget inleds förevarande paragraf
med en forumregel att ansökan om förhandling om offentligt ackord skall
göras hos den konkursdomare som förordnat god man (jfr 10 § första stycket
i beredningens förslag). I allmänhet torde god man ha förordnats innan
ansökan om förhandling om offentligt ackord görs. Bestämmelsen har liksom
i beredningens förslag och i AckL utformats med tanke på denna situation.
Något hinder bör emellertid enligt min mening inte föreligga att ansökan
om förordnande av god man och om förhandling om offentligt ackord
görs samtidigt, t. ex. i sådana fall då gäldenärens ekonomiska ställning utretts
och de i denna paragraf angivna handlingarna upprättats genom ackordscentral.

Föreskrift om antalet exemplar av ansökningshandlingen bör enligt min
mening inte tas upp i lagen. I departementsförslaget saknas därför motsvarighet
till andra stycket i beredningens förslag. I övrigt överensstämmer departementsförslaget
i sak med beredningens förslag.

23 §.

Denna paragraf, som motsvarar 13 § i lagberedningens förslag, tar upp
närmare föreskrifter om innehållet i bouppteckningen.

Gällande rätt. Enligt 3 § AckL skall i bouppteckningen tillgångarna tagas
upp till de värden som de efter noggrann uppskattning prövas ha. År gäldenären
köpman skall i bouppteckningen till jämförelse såvitt kan ske även
lämnas specificerad uppgift på de värden gäldenären senast i sina handelsböcker
åsatt sina tillgångar eller, där sådan värdering inte är gjord, på inköpsprisen.
Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anmärkas i
bouppteckningen och grunden för förmånsrätten angivas. Enligt 38 § AckL
skall vid beräkning av fordran för förhandsanslutning iakttagas att ränta
inte räknas längre än till den dag då bouppteckning förrättades. Vid beräkning
av fordran för röstning o. dyl. skall ränta inte räknas längre än till
den dag då beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag kommer bouppteckningen
att utgöra grundval för borgenärsförteckningen och röstlängden vid blivande
borgenärssammanträde.

I överensstämmelse med AckL föreskrivs i förslaget att tillgångarna skall

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

upptas till noggrant uppskattade värden. Även i övrigt har regleringen i
AckL i denna del bibehållits med den jämkningen att ordet inköpspris utbytts
mot anskaffningskostnad. Bouppteckningen bör anpassas efter syftet
och inte i fråga om tillgångarnas specificering göras mera detaljerad
än som är behövligt för att den skall ge en tillförlitlig bild av gäldenärens
ekonomiska ställning.

Om det inte är möjligt att i bouppteckningen uppge alla borgenärer och
de faktiska skuldbeloppen synes det lämpligt att när saken antages ha betydelse
ta upp en extra skuldpost motsvarande vad man erfarenhetsmässigt
kan räkna med. Om nya borgenärer blir kända först sedan bouppteckningsed
avlagts, bör gode mannen lämna konkursdomaren uppgift därom så att
denne kan skicka underrättelse om förhandlingen och expediera föreskrivna
handlingar till dem.

För röstningen är bl. a. av betydelse till vilket belopp en fordran tas upp.
Föreligger skilda uppfattningar mellan borgenären å ena samt gäldenären
och gode mannen å andra sidan, bör det av borgenären hävdade beloppet
upptas men anmärkas i vad mån posten bestrids. Även om viss påstådd
fordran bedöms som helt ogrundad bör den ändå tas upp i bouppteckningen
med yrkat belopp men samtidigt bestridas. En annan sak är att i sammandrag
över boets ställning kan frånräknas fordringar som bedöms vara
helt ogrundade. Borgenären får enligt 23 § (jfr 28 § i departementsförslaget)
underrättelse om anmärkningen och kan förhandla med gode mannen
och förbereda bevisning. Av 26 § andra stycket (jfr 31 § i departementsförslaget)
följer att borgenären får rösta för det upptagna yrkade beloppet
men att hans anspråk i vad det är tvistigt skall prövas, när det för utgången
av omröstning är avgörande om den tvistiga delen medräknas eller inte. I
sista stycket har därför föreskrivits att i bouppteckningen skall anges när
det förekommer anmärkning mot någon fordran. Eftersom gäldenären enligt
15 § får göra tillägg till eller ändring i bouppteckningen och enligt
23 § har självständig anmärkningsrätt (jfr 28 § i departementsförslaget),
torde sådan anmärkning i allmänhet böra göras i bouppteckningen även om
gode mannen för sin del är benägen att godta kravet men gäldenären bestrider
det.

Eftersom det är önskvärt att borgenär som omfattas av ackordet också
får rösta om detta, är det angeläget att gode mannen uppmärksammar om
värdet av egendom vari borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga
fordringen, jfr 11 och 35 §§ (se 12 och 19 §§ i departementsförslaget).
Om anmärkning om detta gjorts i bouppteckningen, får borgenären enligt
23 § (28 § i departementsförslaget) meddelande om saken. Säkerhet som
består i förbehåll om äganderätt jämställs med förmånsrätt, se 11 § (12 § i
departementsförslaget).

Enligt förslaget skall ränta inte räknas längre än till dagen för ansökan
om förordnande av god man vare sig vid beräkning av förhandsanslutning

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

eller vid röstning o. dyl. Denna förenkling inverkar inte nämnvärt på resultatet.
Regeln berövar inte borgenären lians materiella rätt till ränta för tiden
efter nämnda tidpunkt. Även om ackord kommer till stånd gäller den
avtalade eller i lag bestämda räntan, ehuru borgenärens fordran i fråga om
räntebelopp som upplöper intill den dag då kapitalbeloppet reduceras genom
fastställt ackord, minskas på motsvarande sätt.

1 förslaget har angetts att fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde dagen för ansökan om förordnande av god man.
I annat fall skulle sannolikt omräkning böra ske efter kursen på dagen för
omröstningen om ackordsförslaget. Även beträffande denna bestämmelse
gäller, att den inte inverkar på borgenärens materiella rätt.

Departementschefen. 1 departementsförslaget har bestämmelserna om innehållet
i bouppteckningen tagits upp i överensstämmelse med beredningens
förslag. Vissa bestämmelser har förts över från 12 § i beredningsförslaget.

24 §.

Denna paragraf, som motsvarar 14 § i beredningens förslag, innehåller
föreskrifter om avvisande av ansökan om förhandling om offentligt ackord.

Gällande rätt. Enligt 5 § första stycket AckL skall konkursdomaren, om
han inte är behörig att ta befattning med ansökan om inledande av offentlig
ackordsförhandling eller om gäldenären inte uppfyller det i AckL upptagna
redlighetskravet eller om gäldenären inte iakttagit föreskrifterna i
2 § 1)—7) eller om ansökningen av annan orsak inte kan tagas upp, omedelbart
meddela beslut i enlighet härmed.

Lagberedningen. I huvudsaklig överensstämmelse med vad beredningen
under 2 § föreslagit angående ansökan om förordnande av god man skall
konkursdomaren enligt denna paragraf förelägga gäldenären att avhjälpa
bristen, när ansökningen om ackordsförhandling inte är komplett. I likhet
med vad som anförts under 2 § rörande ansökan om förordnande av god man
bör även ansökan om ackordsförhandling omedelbart avvisas, om det redan
från början framgår att den inte kan upptas.

Någon risk att ansökningen skall inges till obehörig konkursdomare har
inte ansetts föreligga, eftersom forumbestämmelsen i 10 § första stycket
(jfr 22 § första stycket i departementsförslaget) inte lämnar utrymme för
tvekan och gäldenären dessutom biträds av gode mannen. Någon motsvarighet
till 3 § i förslaget (jfr 6 § andra stycket i departementsförslaget) har
därför inte upptagits här.

Om ansökningen avvisas förfaller omedelbart verkan av att god man förordnats.
Detta gäller även om tvåmånadersfristen enligt 9 § (jfr 8 § i departementsförslaget)
möjligen ännu inte gått till ända.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

109

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

25 och 26 §§

Dessa paragrafer, som motsvarar 15 § och 16 § första stycket i lagberedningens
förslag, innehåller bl. a. bestämmelserna om bouppteckningsed.

Gällande rätt. Enligt 6 § AckL skall gäldenären, om ansökan om inledande
av offentlig ackordsförhandling upptages, inför konkursdomaren med
ed fästa bouppteckningens riktighet. Då eden avläggs, skall gäldenären
först göra de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri som han
finner påkallade och därefter med ed betyga att bouppteckningen är riktig
så att honom veterligen inte någon tillgång eller skuld utelämnats och inte
heller någon tillgång eller skuld som inte hör till boet upptagits. Gäldenären
skall avlägga eden när ansökan ges in eller, om hinder därför möter, på
tid som konkursdomaren bestämmer. Om han inte gör det är ansökan förfallen.
Om gäldenären är häktad eller avlägset boende får konkursdomaren
tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare
som är närmast. Är gäldenären sjuk får konkursdomaren låta honom avlägga
eden hemma i sin bostad.

Enligt 7 § första stycket AckL skall konkursdomaren, om edgången fullgjorts,
genast meddela beslut att offentlig ackordsförhandling skall inledas.

Lagberedningen. Enligt 15 § första stycket skall gäldenären med ed bestyrka
bouppteckningen sedan han gjort eventuella tillägg eller ändringar.
Det har inte synts behövligt att i lagtexten särskilt anteckna att eden får
anpassas allteftersom ändringar eller tillägg förekommit eller inte.

Eden skall avse att bouppteckningen med eventuella tillägg eller
ändringar är riktig så att inte gäldenären veterligen oriktigt utelämnats
eller upptagits någon tillgång eller skuld. Endast uppgifter som lämnats
mot bättre vetande eller av grov oaktsamhet är straffbelagda.

I andra stycket har endast angetts att eden skall avläggas på tid som
konkursdomaren bestämmer. Enligt beredningens mening bör man kunna
utgå från att konkursdomaren, även om han får friare händer, ser till att
handläggningen sker så skyndsamt som möjligt.

Enligt förslaget är inte ansökningen under alla förhållanden förfallen om
inte edgång sker i överensstämmelse med vad konkursdomaren bestämt.
Med uppfattningen att ackord är till för borgenärernas bästa stämmer
mindre väl att gäldenären skall kunna hindra ackordsförhandling genom
att låta bli att avlägga ed, ehuru ett värdefullt arbete kanske redan har
nedlagts på sanering av hans affärer. När aktiebolag eller annan juridisk
person gjort ansökan om ackordsförhandling, kan det också finnas delade
meningar inom styrelsen. Om man anser lagen kräva att alla styrelseleda -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

möter avlägger gäldenärseden, kan en av dem stoppa förfarandet genom att
vägra. Det har därför synts lämpligt att konkursdomaren i undantagsfall
kan meddela beslut om ackordsförhandling utan att ed avlagts. Detta framgår
av 15 § andra stycket och 16 § första stycket. Konkursdomaren bör
inhämta gode mannens mening i saken. Det ankommer senare på borgenärerna
att bedöma om de vill medge ackord trots att bouppteckningsed inte
avlagts i föreskriven ordning. Enligt 24 § sista stycket (jfr 29 § i departementsförslaget)
skall borgenärerna informeras om orsaken. Att edgång inte
görs ovillkorlig står i samklang med vad beredningen föreslår under 19 §
(jfr 13 § i departementsförslaget) om begränsning av gäldenärens möjligheter
att söka sig i konkurs.

När ansökningen om ackordsförhandling förklaras förfallen, förfaller
också omedelbart verkan av godmansförordnandet, även om tidsfristen i 9 §
(jfr 8 § i departementsförslaget) möjligen ännu inte gått till ända.

Konkursdomaren bör kunna medge anstånd med avläggandet av ed, om
det finns skäl för detta. Denna möjlighet måste dock användas ytterst restriktivt,
särskilt när ansökningen om ackordsförhandling kommit in relativt
långt efter att godmansförordnandet meddelades.

Beredningen föreslår också att de nuvarande bestämmelserna om medgivande
att avlägga eden på annat håll jämkas så att konkursdomaren får
låta gäldenären avlägga eden inför annan konkursdomare efter fri bedömning
om anledning föreligger. Särskild ansökan skall inte krävas för att
edgång på annat håll skall kunna medges. Den konkursdomare inför vilken
eden skall avläggas bör se till att gode mannen får tillfälle att närvara vid
edgången.

I överensstämmelse med gällande lag föreskrivs i 16 § första stycket att
beslut om ackordsförhandling skall meddelas och kungöras så snart gäldenären
avlagt ed. I anslutning härtill har också upptagits bestämmelsen att
ackordsförhandling i speciella undantagsfall skall kunna beslutas även om
ed inte avlagts. Har ackordsförhandling beslutats, kan förhandlingen inte
senare stoppas därför att gäldenären vägrar att avlägga ed men hans vägran
har givetvis inverkan på ackordsfrågans prövning.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Redaktionellt har dock bestämmelserna jämkats. I
25 § första stycket har tagits upp bestämmelserna om skyldighet för gäldenären
att avlägga ed på tid som konkursdomaren bestämmer och om det
närmare innehållet i eden. Andra stycket innehåller de bestämmelser som
ger konkursdomaren möjlighet att låta gäldenären avlägga eden på annat
håll. I 26 § första stycket återfinns bestämmelser att beslut om förhandling
om offentligt ackord genast skall meddelas om gäldenären avlagt eden. I
andra stycket finns bestämmelserna för det fall att gäldenären vägrar avlägga
ed. I sådant fall skall ansökningen förklaras förfallen om inte konkurs -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

domaren på grund av synnerliga skäl finner att förhandling likväl bör komma
till stånd. Slutligen ges bestämmelser om verkan av att ansökningen förklaras
förfallen. Verkningarna av godmansförordnandet upphör då omedelbart.

I ett tredje stycke har föreskrivits att beslutet om ackordsförhandling
genast skall kungöras. Enligt 41 § räknas fristen för talan mot beslutet från
det att kungörelsen infördes i Post- och Inrikes Tidningar.

27 §

Denna paragraf, som motsvarar 22 § första stycket i lagberedningens förslag,
innehåller bestämmelser om anmälan av fordringar vid förhandling
om offentligt ackord.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag får borgenär, vars fordran
är upptagen i bouppteckningen eller senare blivit känd och som inte till
följd av föreskrifterna i 11 § (jfr 12 § i departementsförslaget) är förhindrad
att delta i förhandlingen, i princip utan vidare rösta för det belopp som
angetts. Detta gäller även om fordringen är tvistig, dvs. föremål för anmärkning.
En annan sak är att borgenärens anspråk skall prövas om kvarstående
anmärkning blir avgörande för utgången av omröstningen. Den
som tagits upp som borgenär i den ursprungliga bouppteckningen får anses
känd även om gäldenären senare, t. ex. i samband med edsavläggelsen, skulle
göra gällande att någon fordran mot honom ej föreligger. Fordringen blir
emellertid genom bestridandet tvistig, varigenom borgenären skall få underrättelse
enligt 23 § (jfr 28 § andra stycket i departementsförslaget).
Borgenärer vilkas fordringar inte upptagits i bouppteckningen eller blivit
kända senare, måste givetvis anmäla dem om de vill rösta. Anmälan måste
alltid göras, om borgenär anser att han har större fordran än som finns
upptagen och han önskar rösta för det högre beloppet.

Enligt 11 § andra stycket i beredningens förslag (jfr 12 § andra stycket i
departementsförslaget), får borgenär som åtnjuter förmånsrätt i viss egendom
delta i förhandlingen för den del av fordringen som bedöms sakna
täckning i egendomen. Om gode mannen, gäldenären eller till äventyrs
annan borgenär funnit värdet av den aktuella borgenärens förmånsrätt understiga
fordringen, får den förmånsberättigade borgenären enligt 23 §
första stycket andra punkten (jfr 28 § andra stycket andra punkten i departementsförslaget)
underrättelse om saken. Särskild anmälan har inte
ansetts behövlig, om borgenären anser värdet av säkerheten understiga
fordringen ehuru förhållandet inte påtalats av gode mannen eller annan.
Detsamma gäller när borgenären anser att säkerhetens värde är lägre än
som angetts i bouppteckningen. Men det är tydligt att han inte får delta i
förhandlingen för däremot svarande del av fordringen utan att han har fram -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ställt yrkande därom. Av praktiska skäl bör borgenären underrätta gode
mannen i så god tid som möjligt så att saken vid behov hinner undersökas
närmare.

I förslaget har anförtrotts åt gode mannen att mottaga såväl anmälan
som anmärkning. Han kan då utan dröjsmål göra behövliga undersökningar.

Det är angeläget att handlingarna kommer in i så god tid före borgenärssammanträdet
att gode mannen får tidsrum att konferera med gäldenären
och eventuellt med borgenären samt företa behövliga undersökningar.
Å andra sidan får den tid som står borgenären till buds inte vara alltför
knapp. Anmälan bör som regel ske senast en vecka före borgenärssammanträdet
men det har inte ansetts erforderligt att kategoriskt förbjuda senare
anmälan. Om fordran anmäls senare än en vecka före sammanträdet, får
det inte föranleda att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts
upp. När anmälan skett före omröstningen får borgenären alltid rösta. Om
fordringen är oslridig är saken klar. Om den blir föremål för anmärkning,
skall den anses tvistig, när saken inte omedelbart kan utredas. Uppskov
enligt 28 § (jfr 33 § i departementsförslaget) får alltså inte äga rum för
att saken skall kunna undersökas närmare, utan bestämmelserna i 26 §
andra stycket (jfr 31 § första stycket i departementsförslaget) blir tillämpliga.
Om fordringens existens blir avgörande för utgången av omröstningen
och förlikning inte kommer till stånd på sammanträdet, får saken hänskjutas
till rätten. Sådant hänskjutande skall ske även när det uppdrages åt
gode mannen att söka sluta förlikning med borgenären. Att rösträttsfrågan
hänskjutits till rätten medför naturligtvis i regel att det dröjer längre innan
ackordsfrågan blir avgjord. Det rör sig dock endast om sällsynta undantagsfall.

Med den utformning förslaget fått på denna punkt bortfaller behovet av
särskild efteranmälan.

Departementschefen. Som jag anfört i den allmänna motiveringen har
anmälningsförfarandet i departementsförslaget förenklats i enlighet med
vad beredningen föreslagit. Denna paragraf överensstämmer sålunda i sak
med beredningens förslag.

28 §

Denna paragraf, som motsvarar 22 § andra stycket och 23 § första stycket
i lagberedningens förslag, innehåller bestämmelser om sättet för anmärkning
mot borgenärs fordran samt föreskrift om gode mannens underrättelseskyldighet
när anmärkning framställts.

Lagberedningen. Enligt förslaget får gode mannen självständig anmärkningsrätt.
Anmärkningsrätten för borgenärerna har behållits men förfarandet
har förenklats.

113

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Det liar inte synts behövligt att ge särskilda föreskrifter om sättet för
framställande av anmärkning från gäldenärens sida. Det är uppenbart att
gäldenären har självständig anmärkningsrätt. Detta framgår också indirekt
av 23 § i förslaget. Om gäldenären framställt anmärkning mot någon fordran,
åligger det enligt samma paragraf gode mannen att underrätta vederbörande
borgenär. Om gode mannen själv vill framställa anmärkning som
inte angetts i bouppteckningen sker det lämpligen i den formen att han
ger borgenären underrättelse enligt 23 §. Såväl när gode mannen själv
framställt anmärkning som när sådan gjorts av gäldenären skall gode mannen
enligt andra stycket i 23 § underrätta konkursdomaren.

Eventuella anmärkningar från borgenärernas sida bör komma gode mannen
tillhanda i så god tid som möjligt före borgenärssammanträdet. Med
hänsyn till det sätt på vilket anmälningsfristen bestämts måste emellertid
anmärkning få göras ända tills omröstningen skall ske. I betraktande av
den ringa frekvensen av anmärkningar bör detta inte medföra några praktiska
olägenheter. I lagtexten har understrukits att anmärkning bör ske i
så god tid före borgenärssammanträdet som möjligt.

Enligt förslaget skall gode mannen skyndsamt underrätta borgenär om
anmärkning som framkommit mot dennes fordran. Av underrättelsen skall
framgå vad anmärkningen avser. Borgenären kan därefter förhandla med
gode mannen. Det är naturligtvis önskvärt att borgenären inte i onödan lägger
ned arbete på saken. Om gode mannen kan överblicka situationen och
finner att utgången blir densamma vare sig borgenärens fordran medräknas
eller inte, bör han som en serviceåtgärd informera borgenären därom.
Det är i övrigt önskvärt att gode mannen förbereder förekommande tvistefrågor
så att de om möjligt kan lösas vid borgenärssammanträdet.

Borgenär vars fordran är förenad med förmånsrätt i viss egendom får
enligt 11 § andra stycket (jfr 12 § andra stycket i departementsförslaget)
delta i förhandlingen när fordringen bedöms helt eller delvis sakna täckning.
Gode mannen skall enligt förevarande 23 § underrätta borgenären när
sådant förhållande anses vara för handen.

Departementschefen. I departementsförslaget har bestämmelserna om anmärkning
mot anmäld fordran sammanförts i denna paragraf. I första stycket
har tagits upp föreskrifterna om sättet och tiden för anmärkning.
Även anmärkning av gäldenären skall enligt departementsförslaget göras
skriftligen till gode mannen före omröstningen vid borgenärssammanträdet.
I andra stycket har givits föreskrifter om skyldighet för gode mannen att
underrätta den borgenär som anmält fordringen om anmärkningen. Bestämmelsen
överensstämmer i sak med 23 § första stycket i beredningens
förslag.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

29 §

Paragrafen, som motsvarar 16 § andra stycket andra punkten och 24 §
i lagberedningens förslag, innehåller bestämmelserna om borgenärssamman
trädet.

Lagberedningen. Under tiden mellan beslutet om ackordsförhandling och
borgenärssammanlrädet skall kungörelse hinna införas samt borgenärerna
underrättas och få tid att ta ställning till ackordsförslaget och därmed sammanhängande
frågor. Vidare skall bl. a. okända borgenärer kunna anmäla
sig och anmärkningar mot uppgivna fordringar kunna framställas. Vid behov
bör även förlikningsförliandlingar kunna äga rum. Boet bör vanligen ha
utretts och tvistefrågor diskuterats redan under inledningsskedet, som kan
omfatta en tidrymd av två månader från godmansförordnandet. Tre till
fem veckor mellan beslutet och borgenärssammanträdet har bedömts vara
tillräckligt. Maximitiden kan behövas t. ex. när antalet borgenärer är stort
eller en del av dem finns utomlands.

I likhet med vad som gäller enligt AckL sägs i förslaget att gäldenären
bör vara tillstädes vid sammanträdet, i första hand personligen och annars
genom ombud. Det är uppenbart att även gode mannen bör närvara för
att lämna erforderliga upplysningar och bevaka borgenärernas gemensamma
intressen. Det kan f. ö. uppkomma situationer då gode mannens hörande
är obligatoriskt. Någon särskild föreskrift om att han skall närvara synes
inte behövlig. Om gode mannen någon gång skulle vara förhindrad,
får han se till att hans ersättare inställer sig eller, om sådan inte finns,
att ersättare såvitt möjligt förordnas.

Borgenärsförteckningen, vilken tjänstgör som röstlängd, skall enligt förslaget
upprättas av gode mannen. Den skall innehålla borgenärernas namn,
de fordringsbelopp för vilka rösträtt utövas samt uppgift om eventuella anmärkningar.
Om någon borgenär anmält högre belopp än som tagits upp i
bouppteckningen eller i protokoll från gäldenärens edgång skall detta antecknas.
I röstlängden införs vidare annan fordran som kan ge rösträtt
och varom gode mannen eller gäldenären senare fått kännedom. Innehåller
ackordsförslaget bestämmelse om full betalning intill visst belopp, skall
borgenärernas fordringar i borgenärsförteckningen reduceras med samma
belopp. Om värdet av förmånsrätt i viss egendom bedöms understiga fordringen
får borgenären tas upp som röstberättigad i motsvarande mån. Av
26 § sista stycket (jfr 31 § sista stycket i departementsförslaget) följer att
ränta skall räknas till dagen för ansökan om förordnande av god man.
Fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter kursen sagda dag.

Om anmärkning gjorts mot någon fordran skall detta antecknas i röstlängden.
Som framgår av 26 § andra stycket (jfr 31 § andra stycket i departementsförslaget)
utgör anmärkning inte hinder mot röstning.

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Enligt förslaget skall borgenärssammanträdet ledas av konkursdomaren,
som bör kunna godta borgenärsförteckningen utan närmare kontroll om
inte gäldenären eller någon borgenär begär ändring. Det är lämpligt att han
frågar de närvarande om de har några invändningar mot förteckningen.
Gode mannen skall tillhandagå med upplysningar och bör vara beredd att
i behövlig utsträckning förete det material på vilket förteckningen grundas.

Vid sammanträdet skall uppgift lämnas borgenärerna om ändringar i
bouppteckningen som gäldenären gjort i samband med att han avlagt ed.
Av 16 § första stycket i beredningens förslag (jfr 26 § i departementsförslaget)
följer att ackordsförhandling undantagsvis kan inledas utan att ed
avlagts. Saken är naturligtvis av intresse för borgenärerna. Det föreslås
därför att, när gäldenären inte avlagt ed, underrättelse skall lämnas om
anledningen därtill.

Det kan tänkas att nya anmälningar eller anmärkningar görs vid sammanträdet.
De får i så fall antecknas i protokollet.

Omröstningen på sammanträdet sker på grundval av gode mannens röstlängd
med de ändringar och tillägg som följer av vad som förekommit på
sammanträdet.

Departementschefen. I departementsförslaget har föreskriften om tidpunkten
för borgenärssammanträdet sammanförts med övriga bestämmelser
om sammanträdet. I sak överensstämmer departementsförslaget med
beredningens förslag.

30 §

Denna paragraf, som motsvarar 25 § i lagberedningens förslag, innehåller
regler om borgensmans och likställdas rösträtt.

Gällande rätt. När löftesmän eller annan som är järnte gäldenären ansvarig
för betalningen av en fordran anmält sig till deltagande i ackordet och
dessutom borgenären anmält fordringen, äger de enligt 22 § AckL tillsammans
röst, beräknad efter den anmälda fordringen. Om de inte kan enas
gäller borgenärens mening om inte de andra löser ut honom eller full säkerhet
ställs för hans fordran.

Lagberedningen. Bestämmelsen i 25 § i beredningens förslag motsvarar i
sak 22 § AckL med den ändring som följer av att särskild anmälan i allmänhet
inte behöver göras för att rösträtt skall få utövas.

Departementschefen. Även departementsförslaget motsvarar i sak 22 §
AckL.

31 §

Denna paragraf, som motsvarar 26 och 32 §§ i lagberedningens förslag,
innehåller bestämmelserna om röstning vid borgenärssammanträdet.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Lagberedningen. Enligt första stycket skall omröstning angående ackordsförslaget
ske vid sammanträdet.

Den som varit god man torde f. n. i allmänhet på borgenärssammanträdet
företräda de borgenärer som önskar rösta för ackordsförslaget. Enligt
förslaget kommer gode mannens ställning att allmänt sett mer likna den
som tillkommer konkursförvaltaren. Beredningen har övervägt om det låter
sig förena härmed att gode mannen i fortsättningen på borgenärssammanträdet
företräder de borgenärer som vill anta förslaget. Åtminstone
teoretiskt skulle hans ställning bil klarare om han endast uppträdde i sin
egenskap av god man. Det är emellertid förenat med uppenbara praktiska
fördelar att han kan företräda de borgenärer som ställer sig positiva till
ackordet. Har gode mannen tillstyrkt förslaget, synes också naturligt att
han — om förutsättningarna inte ändrats — verkar för dess genomförande.
Till jämförelse kan erinras om att även konkursförvaltaren i allmänhet
är vald av viss borgenärskrets utan att detta, såvitt är känt, vållat några
komplikationer. Gode mannen måste emellertid se till att han inte råkar
i en verklig intressekonflikt. Han får då avträda från godmansskapet eller
avsäga sig uppdrag som vållat konflikten. Om någon borgenär skulle skicka
fullmakt till gode mannen med begäran att denne skall rösta mot ackordsförslaget,
bör gode mannen inte åta sig uppdraget, men det måste anses
åligga honom att som en serviceåtgärd upplysa borgenären om att denne
bör använda ett annat ombud.

Borgenär får enligt 26 § andra stycket rösta även om anmärkning föreligger
mot hans fordran. Om utgången av omröstningen blir olika allteftersom
fordringen medtages eller inte skall konkursdomaren vid sammanträdet
söka utreda tvistefrågan och åstadkomma förlikning.

De som är närvarande vid sammanträdet skall kunna med bindande verkan
även mot den som uteblivit uppdra åt gode mannen att sluta förlikning
med den borgenär vars rösträtt är tvistig. Enhälligt beslut förutsätts, givetvis
frånsett den mot vars fordran anmärkning framställts. I beslutet kan
anges hur långt gode mannen får sträcka sig. Om gode mannen träffar förlikning
med borgenären i enlighet med sitt uppdrag, blir förlikningen bindande
för övriga borgenärer som omfattas av ackordet och gäldenären.

Av 26 § sista stycket framgår att ränta på borgenärs fordran vid omröstning
inte skall räknas längre än till dagen för ansökan om förordnande av
god man, dvs. samma tidpunkt som enligt 13 § andra stycket (jfr 23 §
andra stycket i departementsförslaget) skall tillämpas för ränteberäkningen
när bouppteckning görs upp. Fordran i främmande myntslag kommer på
samma sätt att beräknas efter den kurs som gällde sagda dag.

Bestämmelserna i 32 § innebär inte någon saklig ändring i förhållande
till gällande rätt.

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Departementschefen. I departementsförslaget motsvarar första och andra
styckena av denna paragraf 26 § första och andra styckena i beredningens
förslag. Som ett tredje stycke har i departementsförslaget tagits upp förbud
mot förlikning på annat sätt än som anges i andra stycket (jfr 32 §
i beredningens förslag). Som ett sista stycke har tagits upp hänvisningen
till bestämmelserna om ränteberäkning m. m. (jfr 26 § tredje stycket i beredningens
förslag). I sak innebär departementsförslaget inte någon ändring
i förhållande till beredningens förslag.

32 §

Denna paragraf, som motsvarar 27 § första och andra styckena i lagberedningens
förslag, innehåller bestämmelserna om återtagande och ändring
av ackordsförslag.

Lagberedningen. Den inledda ackordsförhandlingen får inte avbrytas av
gäldenären utan bärande skäl vare sig genom konkursansökan eller återkallelse
av ackordsförslaget. Om gäldenären inte får fritt återkalla ackordsförslag
bör han givetvis inte heller efter eget gottfinnande få ändra förslaget.
Beredningen har ansett att man bör kunna göra gäldenärens rätt
att återta eller ändra ackordsförslag beroende av konkursdomarens medgivande.
Gäldenär som önskar återta eller ändra sitt ackordsförslag får
enligt beredningens förslag anmäla sin önskan därom och ange skälen till
sin ändrade inställning. Konkursdomaren skall alltid höra gode mannen
över framställningen. Ändringar som sker i uppehållande syfte bör inte
tolereras.

Frågan om återkallelse får av konkursdomaren prövas vid borgenärssammanträdet.
I allmänhet torde det vara av värde att kunna höra gäldenären
närmare och inhämta borgenärernas mening. Godtagbart skäl till
återkallelse kan föreligga t. ex. om det framgår att gäldenären på grund
av att den ekonomiska situationen ändrats eller av annan orsak är ur stånd
att genomföra ackordet och betryggande borgen saknas.

Som framgår av första stycket får gäldenären göra framställning om återkallelse
eller ändring senast omedelbart före omröstningen på borgenärssammanträdet.
Har framställning inte gjorts då kan han sålunda inte senare
få ta tillbaka eller ändra sitt erbjudande.

Medger konkursdomaren att ackordsförslag återkallas, torde någon utsikt
inte längre finnas att ackord skall komma till stånd. Det kan dock
tänkas att talan fullföljs mot beslutet och att detta ändras i högre instans
så att återkallelse vägras. Ackordsfrågan bör därför inte anses avgjord förrän
beslutet vunnit laga kraft. Föreskrift härom finns i 46 § av förslaget
(jfr 44 § i departementsförslaget). Trots att beslutet inte vunnit laga kraft
bör konkursansökan som regel enligt 19 § i förslaget (jfr 13 § i departe -

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

mentsförslaget) prövas i vanlig ordning eftersom skälig anledning torde
saknas att ackord kommer till stånd.

Om konkursdomaren på borgenärssammanträdet tillåter gäldenären att
ändra förslaget och detta inte därigenom blir ofördelaktigare för borgenärerna,
skall det nya förslaget prövas på sammanträdet om särskilda skäl
inte föreligger för uppskov. Anledning till uppskov kan vara att konkursdomaren
funnit tveksamt huruvida förslaget försämrats eller ej. Beslutas
uppskov skall även borgenärer som inte varit tillstädes vid sammanträdet
få tillfälle att delta i omröstningen om det ändrade ackordsförslaget.

Tillstädesvarande borgenärer skall höras innan konkursdomaren beslutar
i uppskovsfrågan. Om uppskov bestrids av borgenärer som utgör sådant
antal eller representerar sådant fordringsbelopp att de kan rösta ned ackordsförslaget,
bör uppskov inte komma i fråga annat än av alldeles speciella
skäl.

Det sammanträde till vilket prövningen skjuts betecknas i förslaget som
fortsatt sammanträde och skall hållas inom tre veckor. Fristen bör inte av
konkursdomaren sättas längre än som oundgängligen behövs.

Något formellt hinder föreligger inte mot att gäldenären, sedan han tilllåtits
ändra ackordsförslaget och prövningen uppskjutits till fortsatt sammanträde,
begär att få återkalla förslaget och att detta medges honom om
omständigheter tillkommit som gör återkallelse motiverad. Motsvarande gäller
ändring av ackordsförslaget.

Det föreligger i allmänhet inte något hinder mot att särskild talan förs
mot konkursdomarens beslut under ackordsförhandlingen. När konkursdomaren
har avslagit begäran av gäldenären om tillstånd att få ta tillbaka
eller ändra ackordsförslag eller har medgett ändring av sådant förslag, skulle
det emellertid vara opraktiskt att tillåta särskild talan och riskera att
ackordsfrågan måste vila i avbidan på avgörandet av besvärsmålet. I första
stycket ges därför uttryckligt förbud mot särskild talan. Den som vill klaga
får alltså göra det i samband med talan mot slutligt beslut i aclcordsärendet.
Om konkursdomaren eller rätten medger gäldenären att ta tillbaka
ackordsförslag, har däremot slutligt beslut meddelats i ackordsärendet.
Detta medför att borgenärerna på borgenärssammanträdet får ta ställning
till ackordsförslaget som det föreligger efter konkursdomarens beslut. Frågan
om återkallelse eller ändring kan sedan aktualiseras i samband med
fastställelseprövningen. Det föreligger i och för sig inte något hinder mot
att konkursdomaren om han vägrat att medge återkallelse själv under sin
fortsatta handläggning ändrar ståndpunkt. Har frågan hänskjutits till rätten,
ligger det i sakens natur att rätten kan medge återkallelse. På samma
sätt kan omprövning tänkas när ändring medgetts eller vägrats. För
ändring eller återkallelse gäller emellertid alltid den förutsättningen att
gäldenären framställt sitt yrkande därom före borgenärernas omröstning.

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

Det är uppenbart att borgenärerna, om ackordsförslaget ändrats, måste få
tillfälle att ta ställning till det nya förslaget.

Departementschefen. Frågan om återkallelse av ackordsförslag har behandlats
i den allmänna motiveringen i samband med frågan om konkursansökan
under förhandling om offentligt ackord. Bestämmelserna i departementsförslaget
om återkallelse och ändring av ackordsförslag överensstämmer
i sak med beredningens förslag. Vissa redaktionella jämkningar har
vidtagits. Föreskrifter om att konkursdomaren skall inhämta yttrande av
gode mannen eller höra borgenärerna har därvid utmönstrats och avses i
stället skola tas upp i särskilda tillämpningsföreskrifter.

33 §

Denna paragraf, som motsvarar 28 § i lagberedningens förslag, innehåller
en allmän bestämmelse om uppskov.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag kan det tänkas att borgenär
får del av anmärkning ganska sent, kanske först på själva borgenärssammanträdet.
Det kan därför behövas att sammanträdet ajourneras för ytterligare
utredning.

Enligt denna paragraf kan konkursdomaren medge uppskov när särskilda
skäl föreligger. Anstånd bör inte beviljas när omständigheterna tyder på
att syftet är att förhala saken. Om prövning av ackordsförslaget uppskjuts
gäller samma tidsgräns som enligt 27 § (jfr 32 § i departementsförslaget).

Uppskov bör inte medges mer än en gång. Det är sålunda inte avsett att
uppskov enligt 27 och 28 §§ (jfr 32 och 33 §§ i departementsförslaget)
skall få följa efter varandra.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
den allmänna uppskovsbestämmelsen i beredningens förslag. Utformingen
av återvinningsreglerna i departementsförslaget kan medföra att uppskov
bör meddelas i vissa återvinningssituationer. Enligt 18 § i departementsförslaget
skall sålunda återvinningstalan väckas före borgenärssammanträdet
och återvinningssvaranden kan komma att delta i ackordsförhandlingen
med fordran som han kan få mot gäldenären om återvinningstalan bifalls.
Om återvinningstalan väckts så sent att återvinningssvaranden inte hunnit
få del av den före borgenärssammanträdet bör uppskov ske.

34 §

Denna paragraf, som motsvarar 30 § första—tredje och femte styckena i
lagberedningens förslag, innehåller bestämmelser om när ackord skall
fastställas av konkursdomaren och när ackordsfrågan skall hänskjutas till
rätten.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1910

Lagberedningen. Beredningen föreslår att, om ackordsförslaget antagits
vid borgenärssammanträdet, frågan om fastställelse i första hand skall tas
upp av konkursdomaren. Om något bestridande inte förekommer och konkursdomaren
för sin del finner att ackordet bör fastställas, behövs inte något
särskilt sammanträde.

Om någon borgenär skulle bestrida fastställelse och anför beaktansvärda
skäl, kan prövningen bli mera komplicerad. Det är därför lämpligt att den
i sådana fall ankommer på rätten. Däremot bör bestridande inte föranleda
att saken hänskjuts till rätten om vad som anförs till stöd därför uppenbarligen
inte kan medföra att fastställelse vägras. För den händelse konkursdomaren,
när han tar upp fastställelsefrågan själv finner att beaktansvärda
skäl föreligger mot fastställelse synes också lämpligt att saken hänskjuts
till rätten. Om rösträtt för någon borgenär är tvistig och det därför
inte kan avgöras huruvida förslaget antagits av borgenärerna eller ej,
torde också vara naturligt att, i överensstämmelse med den nuvarande ordningen,
både den tvistiga rösträttsfrågan och fastställelseprövningen hänskjuts
till rätten. Tvistefrågan kan påkalla ytterligare utredning, förlikningsförhandlingar
kan behöva föras osv. Bestämmelser om att hänskjutande
till rätten skall ske i angivna fall har förts in i första och andra
styckena av paragrafen.

När frågan om fastställelse inte skall prövas av rätten, skall konkursdomaren
enligt tredje stycket fastställa ackordet.

Enligt förslaget kommer fastställelsprövningen i allmänhet att företagas
av konkursdomaren. Han bör före sammanträdets slut få veta huruvida
fastställelse bestrids. Efter omröstningen bör han därför fråga om någon
bestrider fastställelse. Om bestridande förekommer bör han göra sig underrättad
om grunden därtill och söka utreda saken såsom vid förberedelse i
tvistemål. Några särskilda bestämmelser härom synes inte behöva tagas in
i lagen. Det är i och för sig inte något som hindrar borgenär att komma
in med bestridande efter borgenärssammanträdet om saken ännu inte avgjorts.
Konkursdomaren får då pröva om fog har anförts för yrkandet. I
sådant fall liksom om han finner att hinder mot fastställelse föreligger enligt
33 § (jfr 36 § i departementsförslaget) skall han hänskjuta ackordsfrågan
till rätten.

Det kan ibland vara svårt för konkursdomaren att avgöra huruvida frågan
om fastställelse bör hänskjutas till rätten. Det kan också ibland vara
ändamålsenligt att han dröjer något med sitt avgörande, t. ex. för att ge
tillfälle till komplettering av behörighetshandlingar. Behovet av anstånd
med beslutet blir också större i och med att prövningen enligt förslaget i
allmänhet företas av konkursdomaren redan i samband med borgenärssammanträdet.
I sista stycket anges därför att beslut i ackordsfrågan skall
meddelas inom en vecka om inte längre rådrum är nödvändigt på grund

121

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

av särskilda omständigheter. Sådana omständigheter kan föreligga redan på
grund av materialets omfattning.

Departementschefen. I departementsförslaget har bestämmelsen undergått
en viss jämkning. I första stycket anges att konkursdomaren, om ackordsförslaget
antagits vid borgenärssammanträdet och anledning förekommei
att ackoidet inte skall fastställas, skall hänskjuta ackordsfrågan till
rätten. Vidare anges att detta skall ske också då det ej kan avgöras om förslaget
antagits eller förkastats. I annat fall skall han fastställa ackordet.
Andra stycket i departementsförslaget överensstämmer i sak med femte stycket
i beredningens förslag.

35 §

Denna paragraf, som motsvarar 31 § i lagberedningens förslag, behandlar
den situationen att det med hänsyn till att anmärkning framställts
vid fastställelseprövningen inte kan avgöras om ackordsförslaget blivit antaget.

Gällande rätt. I 30 § AckL föreskrivs för det fallet att utgången av omröstningen
över ackordsförslaget vid fastställelseprövningen befinnes vara
beroende på huruvida gjorda anmärkningar godkänns eller inte att rätten,
om den i övrigt finner skäl att meddela fastställelse på ackordet, först
skall pröva anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen
blir lika vare sig övriga anmärkningar godkänns eller ej. över
beslutet får klagan inte föras.

Lagberedningen. Denna paragraf motsvarar i sak 30 § AckL. Genom att
förlikningsmöjligheterna vidgats i 26 § av förslaget (jfr 31 § i departementsförslaget)
far bestämmelsen mindre betydelse än motsvarande bestämmelse
i gällande lag.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag och gällande rätt.

36 §.

I denna paragraf, som motsvarar 33 och 34 §§ i beredningens förslag, tas
upp de omständigheter som medför att rätten inte får fastställa ackord.

Gällande rätt. Enligt 32 § första stycket AckL får ackord inte — även
om det inte är bestritt — fastställas av rätten i följande fall, nämligen

1) när ärendet inte handlagts i laga ordning och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång, 2) när gäldenären rymt för gäld, 3) när det kan
antagas att gäldenären eller annan med hans vetskap hemligen gynnat nå -

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

gon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att
annat svek ägt rum vid ackordet, 4) när ackordet inte ger 50 procent och

5) när ackordet uppenbarligen är till skada för borgenärerna. Enligt 32 §
andra stycket skall, om fastställelse vägras enligt 1) och förslaget inte är
att anse som förkastat eller förfallet, ärendet återförvisas till borgenärerna.
Mot återförvisningsbeslutet får talan inte föras. Enligt 33 § AckL skall
rätten dessutom efter förhållandena pröva om fastställelse skall vägras när
det till följd av bristande utredning inte kan med visshet bedömas om ackordet
leder till skada för borgenärerna eller fastställelse bestrides på den
grund att säkerhet inte finns för ackordets fullgörande.

Lagberedningen. Bestämmelsen i 33 § första stycket 1) överensstämmer
i sak med 32 § första stycket 1). Enligt AckL står borgenärssammanträdet
under ledning av rättens ombudsman. Enligt förslaget leds den av konkursdomaren.
Om fastställelseprövningen skall i första hand företagas av konkursdomaren
får han alltså bedöma sin egen handläggning av ärendet. Detta
torde emellertid inte behöva inge några principiella betänkligheter. Även
i vanlig rättegång får domstolen se tillbaka på processen och kan uppdaga
att den begått något fel.

Regleringen i 32 § andra stycket AckL har i huvudsak behållits i förslaget
men med hänsyn till att handläggningen vid borgenärssammanträdet
åvilar konkursdomaren har uttrycket ”visas åter till borgenärerna” ersatts
med att tillfälle skall beredas borgenärerna att ånyo pröva ackordsfrågan.

Bestämmelse, som motsvarar 32 § första stycket 2) AckL, har beredningen
inte funnit behövlig. Om gäldenären avvikit före borgenärssammanträdet
torde borgenärerna knappast anta ackordsförslaget. Skulle detta ändå
någon gång ske eller avviker gäldenären efter omröstningen synes fastställelse
i grövre fall böra vägras enligt 33 § 4) eller 34 § i förslaget.

Bestämmelserna i 33 § 3) och 4) i förslaget motsvarar i sak 32 § första
stycket 3) och 5) AckL. Bestämmelsen i 33 § 2) ersätter 32 § första stycket
4) AckL.

Beredningen har funnit lämpligt att bestämmelserna om fastställelseprövningen
delas upp på det sättet att i 33 § uppmärksammas särskilt angivna
grövre fall i vilka fastställelse skall vägras ex officio medan 34 § får rymma
fall då fastställelse kan vägras efter omständigheterna om det yrkas.

I överensstämmelse med gällande rätt nämns i 34 § särskilt att borgenär
bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets
fullgörande inte finns. Anledning att vägra fastställelse enligt 34 § kan vidare
t. ex. vara att det på grund av gäldenärens uppträdande i samband med
ackordsförhandlingen är tveksamt om han kommer att lojalt verka för ackordets
fullgörande eller att röst som avgetts av gäldenären närstående
varit tungan på vågen för ackordets antagande. Ganska påtagliga skäl bör
föreligga för att fastställelse skall vägras på grund av denna bestämmelse.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Departementschefen. Enligt min mening blir lagtexten mera överskådlig
om samtliga anledningar att vägra fastställelse sammanförs i en paragraf.
I departementsförslaget har därför den i 34 § i beredningens förslag angivna
grunden att vägra fastställelse tagits upp som ett andra stycke. I sak överensstämmer
departementsförslaget med beredningens förslag.

37 §

Denna paragraf, som motsvarar 39 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om tillsyn över offentligt ackord.

Lagberedningen. Som anförts i den allmänna motiveringen innebär förslaget
att ett kontrollförfarande tillskapas i fråga om ackordets fullgörande.
Konkursdomaren skall sålunda vid behov förordna gode mannen eller annan
lämplig person att öva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. Även vikarie skall kunna förordnas.

Begäran om förordnande av tillsynsman kan göras vid borgenärssammanträdet
eller vid annat tillfälle, även sedan ackordet fastställts. Framställningen
skall göras till konkursdomaren vid den domstol där ackordsfrågan
handlagts.

I andra stycket lämnas allmänna anvisningar om vad gäldenären bör
iaktta i föi''hållande till tillsynsmannen. Om påföljd av försummelse från
gäldenärens sida ges bestämmelser i 40 § (jfr 38 § i departementsförslaget).

I fråga om entledigande av tillsynsman skall enligt tredje stycket vad
som i 5 § sista stycket (jfr 3 § sista stycket i departementsförslaget) sägs
om god man ha motsvarande tillämpning. Av 42 § andra stycket (jfr 40 §
andra stycket i departementsförslaget) följer att arvode till tillsynsman
m. m. i vissa fall bestäms av rätten.

Beredningen framlägger samtidigt förslag om att rätt till arvode och kostnadsersättning
till tillsynsman skall vara förenad med förmånsrätt enligt
17 kap. 4 § sista stycket HB, dvs. på samma sätt som ersättning till gode
mannen.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

38 §

Denna paragraf, som motsvarar 40 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om förverkande av offentligt ackord.

Gällande rätt. Enligt 37 § AckL förfaller den eftergift som genom ackordet
tillerkänts gäldenären om det efter fastställelsen framkommer att gäldenären
med avseende på ackordsförhandlingen gjort sig skyldig till oredlig -

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

het mot borgenärer eller att gäldenären eller annan med hans vetskap
hemligen gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande.
Detta rubbar dock inte borgenärernas rätt att göra ackordet gällande
i övrigt mot gäldenären eller borgensmän för detta.

Lagberedningen. Den gällande ordningen har ansetts böra modifieras.
Gäldenären kan enligt 39 § i förslaget (jfr 37 § i departementsförslaget)
ställas under tillsyn med avseende på ackordets fullgörande. Om gäldenären
inte lojalt fullgör sina åligganden kan det vara motiverat att ackordsförmånen
förklaras förverkad när något allvarligt ligger gäldenären till last.
Ackordseftergiften bör dock inte för den skull förfalla utan vidare. Frågan
måste i stället prövas av rätten efter omständigheterna. Gäldenären kan
även på annat sätt försumma sina åtaganden enligt ackordet så grovt att
det kan vara motiverat att ackordet förverkas. Om förverkande i de fall
som här berörts skall förutsätta rättens prövning, synes det naturligt att
motsvarande gäller i de fall då förverkande nu sker ex lege. För en sådan
ändring talar även att ackordets förverkande kan försämra borgenärernas
ställning liksom att det ovillkorliga redlighetskravet på gäldenären slopats
i förslaget. Första stycket av denna paragraf innehåller därför till en början
att rätten på ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
förklara ackordseftergiften förfallen i vissa fall. Först nämns att det visar
sig att gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer. Härmed
åsyftas endast sådana fall då det otillbörliga förfarandet ägt rum före eller
i samband med ackordsförhandlingen. Vidare nämns att gäldenären i hemlighet
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande.
Slutligen upptas som grund till förverkande att gäldenären åsidosatt vad
som åligger honom enligt 39 § andra stycket i förslaget (jfr 37 § andra
stycket i departementsförslaget) eller på annat sätt uppenbart försummat
sina åtaganden enligt ackordet. Att gäldenären inte är i stånd att genomföra
ackordet är dock i och för sig inte förverkandeanledning.

Är tillsyn anordnad bör förverkande inte tillgripas på grund av försummelse
eller illojalt handlande från gäldenärens sida förrän tillsynsmannen
gjort vad han kan för att påverka gäldenären i rätt riktning när det är motiverat.
Om tillsyn inte är anordnad, kan det ibland vara lämpligt att först
pröva sådan.

Ansökan om förverkande skall göras vid den domstol där god man förordnats
och handläggas enligt ärendelagen. Behörig att göra ansökan är
borgenär som omfattas av ackordet.

Då ärendet kan röra ett stort antal intressenter har det ansetts lämpligt
föreskriva att förlikning inte är tillåten. När ansökan om förverkande bifalls,
gäller beslutet till förmån för alla borgenärer som omfattas av ackordet.
Om ansökan av viss borgenär ogillats, torde res judicata föreligga även
mot övriga borgenärer.

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Även om ackordseftergiften förklarats förfallen, kan borgenärerna enligt

andra stycket — i överensstämmelse med vad som nu gäller _ i övrigt

göra ackordet gällande mot gäldenären och borgensmän för detsamma. Borgenärerna
får alltsa göra ackordet gällande i de delar som är förmånliga
för dem och åberopa borgen för ackordet men är inte bundna av den eftergift
som ackordet inneburit från deras sida.

Departementschefen. I sak överensstämmer departementsförslaget med
beredningens förslag. Redaktionellt har paragrafen jämkats, varvid bl. a.
förverkandeanledningarna tagits upp i numrerade punkter.

39 §

Denna paragraf, som motsvarar 41 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om företeende av behörighetshandlingar.

Lagberedningen. Kraven pa behörighetshandlingar för borgenärerna lättas
väsentligt i förslaget. Bevis om att ställföreträdare för borgenär är behörig
behöver inte företes annat än om konkursdomaren eller rätten av särskilda
skäl fordrar bevis. Sådan särskild anledning föreligger t. ex. om gode
mannen eller borgenär gör anmärkning beträffande behörigheten och anmärkningen
inte kan lämnas utan avseende.

Beredningen har ansett att man i huvudsaklig överensstämmelse med 2 §
tredje stycket sista punkten ärendelagen men till skillnad mot vad som gäller
enligt RB (12 kap. 9 § första stycket) bör kunna låta samma ordning
gälla i fråga om den som uppger sig vara ombud för borgenär. Om någon
uppträder som ombud utan att vara behörig, blir han ansvarig för skada
som han vållar (jfr 25 § avtalslagen och 12 kap. 20 § RB).

Om behörighetshandling inte är tillgänglig när den behövs, skall ställföreträdaren
eller ombudet enligt andra stycket få tid att förete sådan handling.
Det synes inte behövligt att som i 12 kap. 9 § andra stycket RB,
uttryckligen stadga att handläggningen får fortsättas om uppskov finnes
olägligt.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

40 §

Denna paragraf, som motsvarar 42 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om prövning av arvode och kostnadsersättning för god
man eller tillsynsman.

Lagberedningen. Arvodesprövning bör kunna påkallas inte bara av gäldenären
och den arvodesberättigade utan också av borgenär, vars fordran om -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

fattas av ackordet. Gäldenären kaii känna sig stå i viss beroendeställning
till gode mannen och därför dra sig för att begära rättens prövning. Det
synes emellertid inte motiverat att borgenär får begära prövning av ersättningsfrågan
även sedan ackordet fullgjorts. Första stycket har avfattats
i enlighet härmed. Om borgenär gjort framställning innan ackordet fullgjorts,
skall saken föras till slut.

Rättens prövning bör kunna avse både arvode och kostnadsersättning
till gode mannen. Det är självfallet lämpligast att bådadera prövas på en
gång men om t. ex. gode mannen till äventyrs skulle ha försummat att samtidigt
begära prövning av både arvode och kostnadsersättning står det honom
fritt att återkomma.

Vad som stadgats i första stycket skall enligt andra stycket ha motsvarande
tillämpning i fråga om arvode och kostnadsersättning till tillsynsman
enligt 39 § (jfr 37 § i departementsförslaget).

Lagrummet skall också tillämpas beträffande arvode och kostnadsersättning
till vikarie för god man eller tillsynsman. Uttrycklig bestämmelse härom
torde inte behövas.

Fråga om arvode eller kostnadsersättning skall handläggas enligt ärendelagen.

Departementschefen. I departementsförslaget har denna paragraf tagits
upp i saklig överensstämmelse med beredningens förslag.

41 och 42 §§

Dessa paragrafer, som motsvarar 43 § och 44 § första stycket i lagberedningens
förslag innehåller bestämmelser om fullföljd mot konkursdomarens
beslut.

Gällande rätt. Enligt 40 § AckL skall talan mot konkursdomarens beslut
föras i hovrätten. Talan får dock inte föras mot beslut att entlediga
gode mannen. Besvärstiden räknas beträffande beslut om inledande av offentlig
ackordsförhandling från det kungörelse om förhandlingen infördes i
allmänna tidningarna.

Enligt 41 § första stycket AckL går beslut om inledande av ackordsförhandling
i verkställighet utan hinder av att ändring söks.

Lagberedningen. Enligt 43 § första stycket i förslaget får talan föras mot
olika beslut som konkursdomaren meddelar. I fråga om beslut enligt 27 §
första stycket (jfr 32 § första stycket i departementsförslaget) är dock
särskild talan inte tillåten. Det har ansetts ligga i sakens natur att beslut
som avser handläggningen skall t. v. tillämpas utan hinder av besvär. Detta
gäller t. ex. beslut, varigenom ackordsfrågan hänskjuts till rätten.

I sådana fall då beslutet har rättsverkan har det ansetts behövligt att ge

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

bestämmelse om att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att ändring
söks. I första stycket av 44 § har upptagits föreskrift härom beträffande
beslut om förordnande eller entledigande av god man eller tillsynsman,
om återkallelse av sådant förordnande eller om offentlig ackordsförhandling.
Enligt förslaget kan emellertid förordnas att omedelbar verkställighet
inte skall äga rum. Detta kan vara motiverat t. ex. om saken bedöms
tveksam och om sådan verkställighet kan medföra att ändring i högre instans
skulle bli utan praktisk betydelse.

Departementschefen, Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. För tydlighets skull har angivits att besvärstiden är
två veckor (21 § RP).

43 §

Denna paragraf, som motsvarar 45 § i lagberedningens förslag, innehåller
bestämmelser om handläggningen av mål om ackord som av konkursdoinaren
hänskjutits till rätten.

Gällande rätt. 1 42 § AckL finns bestämmelser om fullföljd mot borgenärsbeslut
som gäldenären eller borgenär anser inte vara lagligen tillkommet.
Borgenärernas beslut kan enligt AckL avse förlikning beträffande tvistig
röst, uppskov eller fråga om ackordsförslagets antagande (jfr 21 § andra
stycket, 23 § andra stycket, 24 § första stycket och 25 § AckL). Enligt
43 § AckL skall ackordsförhandlingsmål utan förberedelse företagas till
huvudförhandling. Om målet utsätts till fortsatt eller ny huvudförhandling
kan dock rätten förordna om förberedelse. Uteblir part eller annan,
som äger att komma tillstädes vid förhandling, utgör det inte hinder för
målets handläggning och avgörande. Vid huvudförhandling är häradsrätt
domför med tre i nämnden. Beträffande talan mot avgörande i ackordsförhandlingsmål
gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om talan mot beslut
i mål som väckts vid underrätt.

Lagberedningen. Enligt förslaget skall det ankomma på konkursdomaren
att besluta uppskov, 27 och 28 §§ (jfr 32 och 33 §§ i departementsförslaget).
Beslut i förlikningsfråga och om ackordsförslagets antagande skall
enligt 26 § andra stycket och 29 § (jfr 31 § andra stycket resp. 15 § i departementsförslaget)
även framdeles ankomma på borgenärerna, men då
konkursdomaren skall leda borgenärssammanträdet kommer borgenärernas
beslut i regel att i sin tur resultera i ett beslut av honom. Om t. ex. borgenärernas
beslut medför att ackordsfrågan fallit, kommer konkursdomaren
att besluta om avskrivning av ackordsärendet. Gäldenären och borgenär
som skolat omfattas av ackordet kan då enligt 43 § i förslaget (jfr 41 §
i departementsförslaget) fullfölja talan mot detta senare beslut och därmed

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

också bringa frågan om lagligheten av borgenärernas beslut under prövning.
Om borgenärerna enligt 26 § andra stycket (jfr 31 § andra stycket i
departementsförslaget) beslutat att anmärkning får förfalla eller inskränkt
den eller uppdragit åt gode mannen att sluta förlikning, torde det inte alltid
resultera i något direkt beslut av konkursdomaren. Så blir emellertid fallet
om ackordsförslaget faller vid borgenärsomröstningen. Konkursdomaren
meddelar då ett avskrivningsbeslut och detta kan överklagas. Om
ackordsförslaget antagits eller det vid borgenärssammanträdet inte kan avgöras
om förslaget antagits eller ej, kan frågan om lagligheten av borgenärsbeslutet
bedömas i samband med prövningen enligt 30 eller 31 § (jfr
34 och 35 §§ i departementsförslaget).

Om borgenärsbeslut, varigenom det anförtrotts gode mannen att sluta
förlikning, inte skulle vara lagligen tillkommet, skall rätten självfallet inte
grunda sitt avgörande på en förlikning som ingåtts av gode mannen med
stöd av uppdraget. Något behov av motsvarighet till 42 § AckL synes därför
inte föreligga enligt förslaget.

I likhet med vad som gäller enligt AckL får klagan inte föras mot rättens
beslut med anledning av framställd anmärkning, 31 § andra punkten i
förslaget (jfr 35 § i departementsförslaget). I överensstämmelse med gällandet
rätt får särskild talan inte heller föras mot beslut, enligt vilket borgenärerna
åter skall behandla ackordsfrågan, 33 § andra stycket sista punkten
(jfr 36 § i departementsförslaget).

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att någon
motsvarighet till 42 § AckL inte behövs. Departementsförslaget har utformats
i enlighet härmed. Även i övrigt överensstämmer departementsförslaget
med beredningens förslag.

Frågan om rättens sammansättning har inte reglerats särskilt. RB:s
regler om rättens sammansättning i tvistemål gäller alltså. Detta innebär
efter den nyligen genomförda underrättsreformen att tingsrätten vid huvudförhandling
i ackordsfrågor skall utgöras av ett juristkollegium.

Domförhetsreglerna överensstämmer med motsvarande bestämmelser i
211 § KL i dess lydelse enligt lagen (1969:805) om ändring i konkurslagen
(jfrprop. 1969 : 44).

44 §

Denna paragraf, som motsvarar 46 § första stycket i beredningens förslag,
innehåller uttryckliga bestämmelser om när ackordsfrågan skall anses avgjord.

Lagberedningen. I klarhetens intresse har i förslaget uttryckligen angetts
när ackordsfrågan skall anses avgjord. Saken har intresse i fråga om
konkursansökan, 19 §, utmätning, 20 §, och återvinning, 38 § (jfr 13, 14

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

resp. 17 § i departementsförslaget). Ackordsfrågan anses självfallet också
avgjord när den förfaller enligt 19 § sista stycket (jfr 13 § sista stycket i
departementsförslaget).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

45 §

Denna paragraf motsvarar 49 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 49 § får konkursdomaren även om han är jävig,
meddela beslut om avvisande av ansökan om offentlig ackordsförhandling
och om förordnande av god man. Jäv skall i vissa fall anmälas till
hovrätten.

Lagberedningen. Enligt förslaget får konkursdomaren utan hinder av jäv
meddela föreläggande om komplettering av ansökan om förordnande av god
man eller om ackordsförhandling, avvisa sådana ansökningar om gäldenären
underlåtit att följa kompletteringsföreläggande samt översända ansökan
om förordnande av god man till behörig konkursdomare. Konkursdomare
som är jävig får däremot enligt förslaget inte förordna god man eller
meddela beslut om offentlig ackordsförhandling.

Bestämmelsen i AckL om anmälan av jäv till hovrätten i vissa fal! har
ansetts överflödig och fått utgå.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

46 och 47 §§

Dessa paragrafer, som motsvarar 50 och 51 §§ i lagberedningens förslag,
innehåller straff- och åtalsregler.

Gällande rätt. Enligt 50 § AckL skall borgenär, som för sin röst betingat
sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar
straffas med dagsböter eller fängelse i ett år. Böterna tillfaller kronan.
Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer får, liksom åtal
för brott enligt 50 § AckL, väckas vid den rätt där ackordsförhandlingen
äger eller ägt rum.

Lagberedningen. Bestämmelsen om fördelar som betingats av annan på
gäldenärens vägnar har utgått i förslaget. Det är ändå klart att sådant
ansvar inträder om borgenären gynnas av gäldenären vare sig det sker di5
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

rekt eller indirekt genom någon medhjälpare till gäldenären. Bestämmelsen
att böter tillfaller kronan har ansetts överflödig.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

48 §

Denna paragraf, som motsvarar 53 § i lagberedningens förslag, innehåller
vissa begränsningar i lagens tillämpningsområde.

Gällande rätt. Enligt 55 § AckL tillkommer rätt att erhålla ackord enligt
AckL inte 1) oskiftat dödsbo, 2) sparbank och sådana centralkassor för
jordbrukskredit som i avseende på konkurs är underkastade de särskilda
bestämmelser som är meddelade beträffande sparbanks konkurs, 3) bankbolag,
4) de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom på vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar eller
bostadskreditföreningar äger tillämpning, 5) sjukkassor, understödsföreningar
och andra försäkringsföreningar samt 6) försäkringsbolag.

Lagberedningen. Som angetts i den allmänna motiveringen har beredningen
ansett att undantaget för dödsbo bör utgå. I övrigt åsyftas inte någon
saklig ändring av vad som gäller enligt AckL. Sjukkassor har inte ansetts
behöva nämnas. I den mån enskilda sjukkassor fortfarande finns
kvar torde de falla under lagen om understödsföreningar.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i huvudsak
med beredningens förslag. Bostadskreditföreningar har emellertid fått utgå
ur uppräkningen (jfr SFS 1968: 577). Försäkringsföreningar synes ej heller
böra särskilt anges vid sidan av försäkringsbolag.

Övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. Den föreslagna nya lagen skall träda i stället för AckL
som alltså bör upphävas. Kungörelsen (1921 : 574) med vissa bestämmelser
angående förvärv av tillstånd att bemyndiga gode män vid ackordsförhandling
utan konkurs blir överflödig med den nya utformningen av reglerna
om utseende av god man. Föreskrift om upphävande av kungörelsen har
upptagits i andra stycket av övergångsbestämmelserna.

När en ackordsförhandling börjat enligt AckL, är det lämpligast att förfarandet
får fortgå enligt äldre lag. Föreskrift om detta har införts som
tredje stycke i övergångsbestämmelserna.

Det bör inte möta betänkligheter mot att rättshandlingar som ingåtts före
den nya lagens ikraftträdande blir föremål för återvinning vid offentligt
ackord. Om konkurs kommer till stånd i stället för ackord, blir handlingen

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ju i lika mån återvinningsbar. Enligt förslaget blir därför återvinningsbestämmelserna
tillämpliga, när beslut om ackordsförhandling meddelas enligt
den nya lagen. Den presumtiva återvinningssvarandens ställning försämras
inte genom förslaget på något beaktansvärt sätt.

Det är önskvärt att den nya ordningen kommer att tillämpas så snart
som möjligt efter lagens ikraftträdande. God man enligt nya lagen bör kunna
förordnas redan innan lagen träder i kraft, när man har anledning att
räkna med att beslut om ackordsförhandling kommer att meddelas enligt
nya lagen. Inledningsskedet beräknas ta upp till två månader i anspråk.
Ansökan om förordnande av god man enligt nya lagen bör därför få göras,
när endast en kortare tid, förslagsvis en månad, återstår till dess nya lagen
träder i kraft. Härvid bör 1—-9 §§ i nya lagen vinna tillämpning (jfr 2—
10 §§ i departementsförslaget). Fjärde stycket i övergångsbestämmelserna
har utformats i överensstämmelse med vad som nu sagts. Det får förutsättas,
att när god man förordnats enligt nya lagen, ett eventuellt beslut om ackordsförhandling
också meddelas enligt denna lag.

Departementschefen. Frågan om upphävande av kungörelsen med vissa
bestämmelser angående förvärv av tillstånd att bemyndiga gode män vid
ackordsförhandling utan konkurs får tas upp i samband med tillämpningsföreskrifterna
till den nya lagen. Jag har ansett lämpligt att bestämmelserna
om förordnande av god man får träda i kraft först i samband med ikraftträdandet
av övriga bestämmelser i lagen. I övrigt överensstämmer departementsförslaget
med beredningens förslag.

3.2 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

Lagberedningen. Enligt förslaget till ny ackordslag inskränks borgenärernas
rätt att få gäldenären försatt i konkurs medan förhandlingar om
en uppgörelse pågår under insyn av god man enligt ackordslagen. Också i
övrigt medför förslaget ökade möjligheter till ackord utan konkurs. Det
kan övervägas om inte bestämmelserna om ackord i konkurs mot den angivna
bakgrunden kunde avskaffas. Detta skulle innebära att, sedan väl
konkurs inträffat, gäldenären inte skulle kunna få den att upphöra annat
än genom förlikning med alla fordringsägare enligt 149 § KL. En sådan reglering
skulle emellertid bli stel. Den nya ordning som föreslagits beträffande
ackordsförhandling utan konkurs kan nämligen inte utesluta, att konkurs
kan inträffa trots att ett ackord skulle vara förmånligare för både
borgenärerna och gäldenären. Denna kan t. ex. ha underlåtit att försöka att
få en ackordsförhandling till stånd på grund av bristande kännedom om
de möjligheter därtill som står till buds. Det kan också tänkas, att det efter
konkursbeslutet inflyter medel, t. ex. efter en framgångsrik rättegång

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

eller på grund av arvfall eller lotterivinst och att det därigenom öppnas
möjlighet att genomföra ett ackord som kan medföra fördelar för borgenärerna
jämfört med ett fortsatt konkursförfarande. Även i andra fall är
ackord tänkbart. Sålunda kan exempelvis en värdefull hyresrätt eller agentur
eller liknande komma att räddas, om konkursen kan avbrytas. I vissa
fall kan det också vara av värde att ha tillgång till ackordsförhandling i
konkurs, om det är av särskilt intresse att få fordringsanspråken prövade.
Man kan då börja med konkurs och sedan övergå till ackordsförhandling
i denna.

De nuvarande reglerna om ackord i konkurs bör anpassas till bestämmelserna
i förslaget till lag om ackordsförhandling. En fullständig överensstämmelse
mellan ackordsreglerna i KL och den föreslagna lagen om ackordsförhandling
kan emellertid inte uppnås. Detta hänger bl. a. samman
med att gäldenären vid ackordsförhandling utan konkurs behåller rådigheten
över sin egendom, låt vara att han enligt förslaget till lag om ackordsförhandling
bör rätta sig efter gode mannens anvisningar, medan han i
konkurs däremot förlorar rätten att bestämma över sina tillgångar.

Man skulle kunna tänka sig att konkursen får vila medan ackordsfrågan
behandlas. En sådan lösning passar emellertid endast när ackord är aktuellt
redan före konkursutbrottet eller aktualiseras i omedelbart samband med
detta. I annat fall har bevaknings- och anmärkningsfrister redan bestämts
och konkursförfarandet löpt vidare. Vilandeförklaring på detta senare stadium
skulle vålla åtskilliga praktiska olägenheter, inte minst om konkursen
senare måste fullföljas på grund av att ackord inte kommer till stånd.
Det är å andra sidan inte heller tillräckligt motiverat att utesluta ackordsförhandling
på grund av att konkursförfarandet kommit ett stycke på väg.
Man bör därför inrikta sig på att liksom nu genom lagstiftningen försöka
samordna förfarandena.

Ändringarna i KL är i stort sett att betrakta som följdändringar för att
bringa reglerna om ackord utan och i konkurs i största möjliga överensstämmelse.
I enlighet härmed föreslås ändring av 5, 10, 19, 35, 66, 67, 109,
121, 127, 146, 150—174, 183, 204, 208, 210, 211 och 213 §§ KL. Härjämte
föreslås en ny bestämmelse i KL, 10 a §. Slutligen föreslås att 220 § KL
upphävs. Bestämmelsen är så föråldrad att den bör upphävas utan avvaktan
på en allmän översyn av KL (jfr 46 kap. 15 § RB).

Departementschefen. Institutet ackord i konkurs torde komma att få mycket
begränsad praktisk betydelse. Det finns därför anledning överväga om
det relativt komplicerade regelsystemet härom bör avskaffas. Jag har dock
liksom beredningen stannat för att föreslå att bestämmelser i ämnet bibehålls
tills vidare. Frågan får övervägas på nytt i samband med den pågående
översynen av KL.

Liksom beredningen anser jag att konkursen i princip bör fortgå medan

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

133

ackordsfrågan behandlas. Departementsförslaget har utformats i enlighet
härmed. F. ö. är ändringarna i KL endast följdändringar till förslaget om
ackordslag. De överensstämmer i sakligt hänseende i allt väsentligt med
beredningens förslag.

Redaktionellt har i departementsförslaget ändringarna i KL utformats
så att nuvarande bestämmelser som helt saknar motsvarighet i förslaget
upphävts medan nytillkomna bestämmelser tagits upp under nya paragrafbeteckningar.
Detta har medfört att i departementsförslaget 5, 10,19, 35, 42, 44,
66, 67, 109, 121, 127, 146, 150—158, 161, 162, 164—166, 168, 169, 172, 183,
204, 208, 210 och 213 §§ ändras medan 159, 160, 163, 167, 173, 174 och 220 §§
upphävs. De paragrafer som tillkommer i departementsförslaget har betecknats
som 10 a, 171 a, 171b och 171 c §§. Beträffande de upphävda paragraferna
får jag hänvisa till vad som anförs under 146, 158, 161, 164 och
166 §§.

5 §

Departementschefen. Enligt bestämmelserna i förslaget till ackordslag
kan konkursansökan viiandeförldaras, då god man förordnats. Sedan offentlig
ackordsförhandling inletts får ansökan om konkurs normalt inte bifallas.
Genom denna paragraf hänvisas till dessa bestämmelser.

10 §

Departementschefen. I departementsförslaget har i 10 § införts en regel
som motsvarar bestämmelsen i 6 § fjärde stycket i förslaget till ackordslag.
Paragrafen har samtidigt redaktionellt ändrats.

10 a §

Departementschefen. I denna paragraf har tagits upp en motsvarighet
till 6 § tredje stycket i förslaget till ackordslag.

19 och 35 §§

Lagberedningen. När konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling
som förfallit på grund av konkursen, räknas enligt 35 § KL fristerna vid
återvinning till dagen för beslutet om inledande av ackordsförhandling i
stället för dagen för konkursansökningen. Motsvarande gäller, när konkurs
följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om ackordsförhandlings
upphörande varit införd i allmänna tidningarna. Syftet
med regleringen är, att borgenärerna skall kunna låta en offentlig ackordsförhandling
pågå utan risk att återvinningsfrister löper ut under tiden.

Beredningen förordar att 35 § KL ändras så att fristerna för återvinning
i stället skall räknas till dagen för ansökan om förordnande av god man,
när sådant förordnande föregår och konkursansökningen gjorts inom tre
veckor från att verkan av förordnandet förföll eller, när offentlig ackords -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

förhandling följt, denna upphörde. Ändringen medför att borgenär inte under
pågående förhandling om ackord behöver söka gäldenären i konkurs
för att hindra att frister för återvinning löper ut. Med hänsyn till att tidsfristen
för konkursansökan generellt sätts så lång som till tre veckor har
det inte synts behövligt att i något fall räkna densamma först från att kungörelse
om ackordsförhandlings upphörande skett. Förslaget medför en
följdändring i 19 § sista stycket KL. Av 9, 14 och 15 §§ i förslaget till lag
om ackordsförhandling framgår när verkan av godmansförordnandet upphör
(jfr 7, 8, 24 och 26 §§ i departementsförslaget). När offentlig ackordsförhandling
upphör utan att ackord kommit till stånd, skall kungörelse utfärdas
om detta. Till skillnad mot vad som f. n. gäller räknas enligt förslaget
fristen för ansökan om konkurs inte från kungörandet utan från tidpunkten
då förhandlingen upphörde. Å andra sidan har fristen förlängts
med en vecka, varför det inte uppkommer någon saklig skillnad av betydelse.

Enligt 35 § KL gäller vidare, att om sådan åtgärd som sägs i 28, 29,
30, 32 eller 33 §§ företagits efter att beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats, skall den mot vilken åtgärden vidtagits alltid anses ha
haft skälig anledning till antagande att gäldenären var på obestånd. Det
finns inte någon anledning att ändra den regeln, eftersom ansökningen om
föx-ordnande av god man inte i och för sig omges med någon publicitet.
En annan sak är, att borgenärerna i regel får underrättelse om situationen
så snart gäldenären inställt sina betalningar och av den anledningen ej
därefter kan åberopa god tro i fråga om insolvensen.

Bestämmelserna i 19 § sista stycket KL föreslås ändrade som en konsekvens
av den nya utformningen av 35 § KL.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. I stället för ackordsförhandlingen upphörde har använts
uttrycket ackordsfrågan avgjordes. Av 44 § i förslaget till ackordslag
framgår, när ackordsfrågan skall anses avgjord.

42 och 44 §§

Departementschefen. Paragraferna har ändrats till överensstämmelse med
3 § andra stycket andra punkten i förslaget till ackordslag (jfr prop. 1969:
119 s. 37 f).

66 och 67 §§

Lagberedningen. Enligt 62 § KL gäller, att egendomen i konkursboet i
princip skall säljas så snart som möjligt efter första borgenärssammanträdet.
I 66 § finns vissa undantag från denna regel, när gäldenären framlägger
ackordsförslag. Bestämmelserna är olika beroende på om förslaget
ingetts senast på första borgenärssammanträdet eller därefter. Enligt hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

135

vudregeln i första stycket skall i förra fallet anstå med vidare försäljning
tills ackordsfrågan avgjorts. Detsamma gäller enligt andra stycket i vissa
fall då förslaget ingetts senare, bl. a. om det tillstyrkts av förvaltaren eller
antagits av borgenärerna.

Enligt förslaget vidgas möjligheterna att hindra en inte önskvärd realisation
av egendomen i konkursboet. Man bör också kunna nöja sig med en
enklare reglering än den nuvarande, eftersom ackord i konkurs är mycket
sällsynta. Sedan ackordsförslaget inkommit föreslås försäljning i princip inte
få ske innan ackordsfrågan avgjorts, om inte rättens ombudsman medger
det. Försäljning skall emellertid utan vidare få ske i den mån det behövs
för ändamål som anges i 170 § i förslaget (jfr 171 § KL). Realisation föreslås
också få äga rum i den mån det är förenligt med ackordsförslaget. Om
det t. ex. är fråga om eif avvecklingsackord och den aktuella försäljningen
framstår som ett naturligt led i avvecklingen, föreligger inte något hinder
mot försäljningen. Är det däremot avsett att en pågående rörelse skall
fortsättas efter ackord, bör objekt som behövs för den fortsatta driften
normalt inte säljas innan ackordsfrågan avgjorts. Det bör kunna överlämnas
åt förvaltaren att avgöra, om situationen är sådan att försäljning får
ske enligt det sagda. När det är tveksamt om realisation är tillåtlig eller ej,
bör förvaltaren däremot samråda med rättens ombudsman och vid behov
utverka hans tillstånd.

Ibland kan möjligen försäljning böra ske trots att det strider mot syftet
med ackordsförslag. En snabb försäljning kan sålunda vara mycket väsentlig
för konkursboet. Det kan också vara så, att försäljning redan är
påbörjad när ackordsförslag inkommer och att det är mycket olägligt att
inhibera den. Särskilt om utsikterna till ackord är små kan det vara olämpligt
att uppehålla avvecklingen av boet. Förslaget ger därför förvaltaren en
generell befogenhet att låta sälja egendomen i boet om rättens ombudsman
lämnar sitt samtycke.

I förslaget inskränks gäldenärens nuvarande ovillkorliga rätt enligt 66 §
sista stycket KL att få till stånd försäljning. Ändringen hänger samman
med att gäldenären i fortsättningen inte skall få rätt att som nu fritt återkalla
eller ändra ackordsförslaget. Hans mening skall emellertid helt naturligt
också i fortsättningen beaktas. Det förutsätts, att förvaltaren även utan
uttrycklig föreskrift inhämtar gäldenärens åsikt beträffande mera betydelsefulla
för sälj ningsfrågor, när det kan ske. Genom att det allmänna redlighetskravet
för gäldenären föreslås avskaffat blir tredje stycket i 66 § överflödigt.

Förslaget till ändring i 67 § innebär en ytterligare inskränkning av förmånsberättigad
borgenärs rätt att få till stånd försäljning av egendom, i
vilken borgenären har särskild förmånsrätt. Det rör sig i allmänhet om en
relativt kort tidrymd innan ackordsfrågan klarnat och möjligheterna att
uppnå ackord kan kanske förbättras avsevärt, om tillräckligt rådrum finns

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

för förhandlingar utan att egendom som behövs för fortsatt drift behöver
säljas. Anstånd med försäljning skall enligt förslaget endast få äga rum om
rättens ombudsman och förvaltaren finner att avsevärd förlust annars kan
vållas konkursboet eller att genomförandet av ackord skulle väsentligt försvåras.
Om anstånd skulle framstå som obilligt mot borgenären, får försäljningen
inte stoppas enligt förslaget. Som exempel på detta anges att borgenären
redan medgett långt anstånd eller att hans rätt är i fara därför att
egendomen sjunker i värde.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

109 §

Lagberedningen. I 108 § KL ges regler om handläggningen av tvistefrågor
som uppkommit genom anmärkningar mot företagna bevakningar. De
tvistefrågor som kvarstår efter förlikningssammanträdet inför rättens ombudsman
skall enligt 109 § ofördröjligen tagas upp till prövning av rätten.

Enligt förslaget skall kvarstående anmärkningstvister som är av betydelse
för utgången av ackordsfrågan behandlas i samband med denna. Det
kan då vara opraktiskt att den vanliga prövningen av tvistiga fordringar
i konkursen fortgår parallellt härmed. Som ett andra stycke i denna paragraf
har därför tagits in en bestämmelse om att rätten får uppskjuta denna
prövning till dess ackordsfrågan blivit avgjord, om det är ändamålsenligt.
I den mån vanlig prövning av anmärkningstvist behövs även om ackord
kommer till stånd (se 169 § i förslaget) bör uppskov ej äga rum.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

321 §

Lagberedningen. I paragrafen behandlas borgenärs rätt till kvittning i
konkurs. I sista stycket av gällande 121 § regleras det fallet att konkursen
föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som förfallit på grund av konkursen,
eller konkursen följt på ansökan som gjorts inom fjorton dagar
från att kungörelse om förhandlingens upphörande var införd i allmänna
tidningarna. Borgenären får då ej till kvittning mot skuld till gäldenären
använda fordran för vilken han enligt AckL inte haft kvittningsrätt, om ackord
kommit till stånd. Som ett led i tillskapandet av ett särskilt inledningsskede
vid ackordsförhandling, under vilket försök till frivillig uppgörelse
kan företagas, föreslås nu att kvittningsförbudet skall vidgas att gälla
när förordnande av god man enligt lagen om ackordsförhandling föregått
och konkursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när offentlig ackordsförhandling följt, den -

137

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

na upphörde. Frågan har samband med 35 § i förslaget och 36 § i förslaget
till lag om ackordsförhandling (jfr 20 § i departementsförslaget). Den här
upptagna utformningen av 121 § är provisorisk i avvaktan på resultatet av
den pågående översynen av bestämmelserna om kvittning i konkurs.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Av 44 § i förslaget till ackordslag framgår, när ackordsfrågan
skall anses avgjord.

127 §

Lagberedningen. I 126 och 127 §§ KL regleras när utdelning skall äga
rum i konkursen. BI. a. gäller enligt 126 § tredje stycket, att utdelning,
som kan ske till förmånsberättigade borgenärer, inte får uppskjutas i väntan
på utdelning till andra borgenärer. Om det enligt 66 § skall anstå med
försäljning av boets egendom, får enligt 127 § utdelning endast ske till de
förmånsberättigade borgenärerna.

Bestämmelserna i 127 § bör ges ett mera generellt innehåll. Den nya utformningen
skall ses i samband med bl. a. de ändringar av 66 och 67 §§
som föreslagits. Enligt den förslagna lydelsen kan förvaltaren, med rättens
ombudsmans samtycke, låta anstå med utdelning i den mån det föranleds
av ackordsförslaget.

Om ackordsförslaget inte lägger hinder i vägen för utdelning, skall förvaltaren
följa de allmänna utdelningsreglerna i 126 §. Sker utdelning till
borgenär som skulle omfattas av ackordet och kommer ackord till stånd,
får utdelningen avräknas på vad borgenären äger utfå enligt ackordet. Vad
de borgenärer som skulle omfattas av ackordet kan ha fått i utdelning i
konkursen inräknas alltså i ackordsprocenten.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

146 §

Lagberedningen. Konkursen är enligt 146 § KL avslutad, när förslag till
slututdelning enligt utfärdad kungörelse först finns att tillgå för granskning.
Reglerna i 66 § KL medför väl i allmänhet, att något slututdelningsförslag
inte läggs fram så länge ackordsfrågan är aktuell. Om detta ändock
skulle ske, skall ackordsfrågan enligt 173 § KL anses förfallen den dag då
kungörelse om slututdelning utfärdas.

Det kan inte uteslutas att slututdelningsförslag läggs fram trots att ackordsfrågan
är aktuell. Enligt 173 § KL skulle i så fall ackordsfrågan anses
förfallen den dag då kungörelse om utdelning utfärdas. Någon gång kan
borgenärerna emellertid ha intresse av att ackordsfrågan inte förfaller då.
Det kan t. ex. hända, att någon gäldenären närstående ställer medel till för5f
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

fogande för att göra ackordsförslaget tillräckligt attraktivt. I ett andra stycke
av denna paragraf har därför angetts att ackordsförslag som ingetts innan
konkursen avslutats får prövas i vanlig ordning. Den nuvarande regleringen
i 173 § har fått utgå.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag. 173 § har i departementsförslaget upphävts.

150 och 151 §§

Departementschefen. I departementsförslaget, som i sali överensstämmer
med beredningens förslag, motsvarar 150 § första stycket nuvarande 150 §
medan 151 § motsvarar nuvarande 151 § 1. 150 § andra — fjärde styckena
i förslaget motsvarar i sak 11 § andra -—- fjärde styckena i förslaget till
ackordslag. Enligt de föreslagna bestämmelserna skall ackordsförslag inges
i tre exemplar mot f. n. två. Ett behålls av konkursdomaren medan förvaltaren
och rättens ombudsman tillställs var sitt. Bevakningsskyldigheten kvarstår
i KL. I andra stycket har därför angetts att minsta dividenden får underskridas
om samtliga kända borgenärer som bevakat fordran och skulle
omfattas av ackordet medgett detta. Vad som i 151 § 2 i nuvarande lydelse
sägs om verkan av brist i ackordsförslagets innehåll har sin motsvarighet i
150 § första stycket och 153 § i departementsförslaget. De nuvarande bestämmelserna
i 151 § 3 och 4 om hinder mot att ta upp ackordsförslaget då
gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet, rymt för gäld eller vägrar att
avlägga bouppteckningsed föreslås utgå.

Ändringarna sammanhänger med att redlighetskravet för gäldenären fält
utgå samt att enligt 154 § i förslaget kallelse till borgenärssammanträde
får utfärdas utan att ed avlagts, om synnerliga skäl föreligger. Dessa ändringar
innebär att överensstämmelse nås med förslaget till ackordslag.

152 §

Lagberedningen. Om ackordsförslag inges efter första borgenärssammanträdet,
skall enligt huvudregeln i 152 § KL inhämtas yttrande av förvaltaren,
huruvida han anser att förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker
han, får förslaget i vissa fall ej tas upp annat än om rättens ombudsman
tillstyrker det. Om förslaget inkommit senast på borgenärssammanträdet,
behöver yttrande däremot inte inhämtas från förvaltaren eller
ombudsmannen.

Reglerna bör förenklas. Enligt förslaget skall rättens ombudsmans och
förvaltarens yttranden inhämtas när ackordsförslaget inkommit i rätt tid.
Tillstyrker någon av dem att förslaget läggs fram, skall det ske. Om båda
avstyrker, skall förslaget inte få tas upp annat än om konkursdomaren anser
att synnerliga skäl föreligger till detta.

139

Kungl. Maj. ts proposition nr i 36 år 1970

Förvaltaren skall enligt 156 § i förslaget också uttala sig i frågan om
ackordsförslaget bör antagas av borgenärerna. Detta kan lämpligen ske
samtidigt med yttrande enligt 152 §, om förvaltaren hunnit ta ståndpunkt.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

153 §

Departementschefen. Paragrafen, som överensstämmer med beredningens
förslag, innebär inte någon saklig ändring i förhållande till gällande
rätt.

154—156 §§

Lagberedningen. På motsvarande sätt som i förslaget till lag om ackordsförhandling
har i 154 § första stycket öppnats möjlighet att, när synnerliga
skäl föreligger, behandla ackordsförslaget utan att gäldenären avlagt
bouppteckningsed. Konkursdomaren skall enligt förslaget i kungörelse om
borgenärssammanträde för behandling av ackordsförslaget bl. a. tillkännage,
att ackordsförslaget finns tillgängligt hos konkursförvaltaren (154 §
andra stycket).

Enligt KL skall både borgenärssammanträde enligt 108 § för handläggning
av tvistiga fordringar och sammanträde för behandling av ackordsförslag
hållas under ordförandeskap av rättens ombudsman. Om möjligt skall
handläggningen ske i ett sammanhang. Enligt förslaget skall ackordsfrågan
behandlas under konkursdomarens ledning. Det kan därför inte längre
bli fråga om någon gemensam handläggning. Det synes då mest ändamålsenligt,
att sammanträde enligt 108 § alltid hålls först för att så många tvistefrågor
som möjligt skall kunna redas ut innan omröstning sker om ackordsförslaget.
Det är angeläget, att ackordsfrågan avgörs utan dröjsmål,
men borgenärerna bör få rådrum för att kunna ta ställning till ackordsförslaget.
Enligt 155 § första stycket i förslaget skall sammanträde hållas
tidigast tre veckor efter att kungörelse införts i allmänna tidningarna.

Enligt första stycket i nuvarande 156 § skall förvaltaren så snart som
möjligt till rättens ombudsman avge yttrande angående de omständigheter
som kan inverka på bedömningen av ackordsfrågan. Yttrandet skall innehålla
en bestämd förklaring, huruvida han tillstyrker att förslaget antages
eller inte. Ombudsmannen skall sedan, minst en vecka före det sammanträde
då ackordsförslaget skall behandlas, översända avskrift av förslaget
och förvaltarens yttrande till bevakande borgenärer och samtidigt erinra
om tid och ställe för sammanträdet.

Enligt förslaget till lag om ackordsförhandling skall gode mannen avge
dels en berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd
m. m., dels yttrande huruvida han anser, att ackordsförslaget bör

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

antas av borgenärerna. Förvaltarens yttrande enligt 156 § KL bör i princip
fylla samma funktion. De förhållanden som under konkursens gång
blivit kända för borgenärerna, t. ex. genom berättelse enligt 55 § KL, behöver
givetvis inte tas in i yttrandet. Yttrandet bör vara motiverat. Eftersom
konkursdomaren enligt beredningens förslag i princip övertar rättens ombudsmans
funktioner beträffande ackord skall yttrandet i fortsättningen
tillställas konkursdomaren.

Det är angeläget att borgenärerna så snart som möjligt underrättas om
att ackord blivit aktuellt. Även om yttrandet inte kommit in skall därför
enligt 155 § andra stycket underrättelse jämte avskrift av ackordsförslaget
genast sändas till borgenärerna. Förvaltarens yttrande skall enligt 156 §
hållas dem till handa senast på det sammanträde då ackordsförslaget skall
behandlas. Konkursdomaren skall tillställa borgenärerna handlingarna i
ärendet (155 § andra stycket).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

157 §

Lagberedningen. Första stycket har redaktionellt jämkats till närmare
överensstämmelse med 24 § första stycket i förslaget till lag om ackordsförhandling
(jfr 29 § andra stycket i motsvarande departementsförslag).

Enligt 157 § andra stycket KL ankommer det på rättens ombudsman att
upprätta borgenärsförteckning. I analogi med förslaget till lag om ackordsförhandling
föreslår beredningen, att det i konkurs skall ankomma på förvaltaren
att upprätta sådan förteckning.

Omröstning i ackordsfrågor kan f. n. under konkurs förekomma beträffande
anstånd med försäljning av egendom i boet (66 §), uppskov med ackordsförslagets
prövning (159 och 160 §§) och ackordsförslagets antagande
(162 §). Enligt förslaget kommer omröstning att ske endast i fråga om antagande
av ackordsförslaget.

Om gäldenären inte har avlagt ed, skall enligt förslaget till lag om aclcordsförhandling
underrättelse om anledningen till detta lämnas på borgenärssammanträdet
för prövning av ackordsförslaget. Motsvarande skall gälla
enligt tredje stycket i denna paragraf.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

158 §

Paragrafen motsvarar 158 och 159 §§ i beredningens förslag.

Lagberedningen. Paragraferna innehåller bestämmelser om borgenärernas
rösträtt. Till skillnad från förslaget till lag om ackordsförhandling förut -

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

141

sätts för rösträtt vid ackord i konkurs, att fordringen bevakas. I första
och andra styckena finns i övrigt bestämmelser som i sak överensstämmer
med motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om ackordsförhandling.

När sammanträde hålls för behandling av ackordsförslag i konkurs, har
de ordinära bevaknings- och anmärkningsfristerna gått ut. Rösträttsfrågan
är därmed klar för flertalet borgenärer. Förlikning enligt 108 eller 110 §
angående tvistig fordran gäller också. Om anmärkning redan prövats av
rätten enligt 109 § när omröstningen om ackordsförslaget skall ske, skall
enligt förslaget rättens beslut tillämpas vid omröstningen. Undantag gäller
endast, om det före omröstningen visas att beslutet ändrats av högre rätt.
I sådant fall blir den högre rättens beslut avgörande. Denna ordning överensstämmer
med vad som f. n. gäller enligt KL. I den mån en fordran fortfarande
är tvistig när omröstning skall ske och den inte har prövats enligt
109 § skall dock i princip tillämpas en ordning, som motsvarar den
som upptagits i 26 § andra stycket förslaget till lag om ackordsförhandling
(jfr 31 § andra stycket i departementsförslaget). Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen räknas eller ej, skall alltså konkursdomaren
vid sammanträdet försöka utreda tvistefrågan och få till
stånd förlikning. Han får anpassa handläggningen efter vad som förekommit
vid det sammanträde som hållits enligt 108 §.

Om efterbevakning skett, är det inte sagt att tiden för anmärkning har
gått till ända före sammanträdet. Några särskilda bestämmelser behövs inte
för detta fall. Förvaltaren, gäldenären eller borgenär kan ju framställa
anmärkning mot den efterbevakade fordringen senast före omröstningen.
Om detta sker, får reglerna om behandlingen av tvistig fordran följas vid
sammanträdet.

I huvudsaklig överensstämmelse med förslaget till lag om ackordsförhandling
föreslås vidare, att om alla närvarande medgett att anmärkning
får förfalla eller inskränkt den eller uppdragit åt förvaltaren att sluta förlikning
med borgenären, detta även binder den som uteblivit. Om förlikning
inte kan träffas, skall rätten enligt 164 § i förslaget pröva anmärkningen.
Avgörandet har betydelse bara för röstningen i ackordsfrågan. Revakningstvist
kan därför någon gång komma att prövas i vanlig ordning
enligt 109 § även om den varit föremål för prövning enligt 164 § i förslaget.

I 158 § första stycket i gällande lag erinras om de inskränkningar i rösträtten
som följer av 112 och 120 §§. Eftersom borgenärssammanträde för
prövning av ackordsfrågan enligt förslaget skall ledas av konkursdomaren
blir någon hänvisning till 112 § ej längre aktuell. Av samma anledning
kommer någon hänvisning till 120 § andra stycket inte i fråga, när konkursdomaren
skall leda sammanträdet för behandling av ackordsförslaget.
Vad som sägs i 120 § första stycket blir uppenbarligen tillämpligt även
utan hänvisning. Den nuvarande hänvisningen till 120 § har därför fått
utgå.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Innehållet i 159 § i förslaget har sin förebild i 32 § i förslaget till lag om
ackordsförhandling (jfr 31 § i departementsförslaget). Det har inte ansetts
påkallat, att med hänsyn till den nya 159 § ändra lydelsen av 110 §, vilken
avser förlikning med en mera vittgående verkan.

Departementschefen. I departementsförslaget överensstämmer ändringarna
i sak med beredningens förslag. Redaktionellt har samtliga bestämmelser
förts samman i 158 §. Nuvarande 159 §, som i förslaget ersatts av 161 §,
föreslås upphävd.

161 §

Paragrafen motsvarar 160 och 161 §§ i beredningens förslag.

Lagberedningen. Reglerna om återkallelse och ändring av ackordsförslag
samt om uppskov med sammanträde för prövning av förslaget föreslås i
dessa paragrafer ändrade så att de stämmer överens med 27—28 §§ i förslaget
till lag om ackordsförhandling (jfr 32—33 §§ i departementsförslaget).

Förbudet i 160 § första stycket mot ”särskild talan” gäller vid sidan av
bestämmelsen i 210 § första stycket KL som i första ledet endast anger
att klagan överhuvud får föras i hovrätten. Bestämmelserna i nuvarande
160 § KL har utgått som en följd av att redlighetskravet på gäldenären
avskaffats.

Departementschefen. Ifrågavarande bestämmelser har i departementsförslaget
sammanförts i denna paragraf, medan 160 § KL föreslås upphävd.

162 §

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 15 §
i förslaget till ackordslag.

164—166 §§

Departementschefen. Bestämmelserna motsvarar 34—36 §§ i förslaget
till ackordslag. Bestämmelserna i nuvarande 163, 167 och 174 §§ återfinns i
164 och 166 §§ i förslaget, varför förstnämnda paragrafer kan upphävas.

168—169 §§

Departementschefen. Paragraferna motsvarar 19 och 21 §§ i förslaget till
ackordslag.

171 a—c §§

Paragraferna motsvarar 171—173 §§ i beredningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

143

Lagberedningen. Det synes naturligt att talan om återvinning skall kunna
föras utan hinder av att ackord fastställts. Talan skall kunna väckas
så länge ackordet inte fastställts. Vid sidan om 171 § första stycket gäller
den frist som är angiven i 39 § andra stycket KL.

I 38 § andra stycket i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 18 §
i departementsförslaget) har upptagits en regel om hur det skall förfaras
med vad som återvinns. Vad som vinns genom talan om återvinning eller
liknande talan skall enligt denna bestämmelse, sedan kärandens kostnader
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver vad som
tillförsäkrats dem, om inte annat bestämts genom ackordet. I fråga om ackord
i konkurs synes klart, att om återvinningstalan redan slutförts när ackordsförslag
inges, hänsyn till vad som återvunnits skall ha tagits vid ackordsprocentens
bestämmande.

För det fall att återvinningstalan inletts men ej slutförts när ackordsförslag
inges bör detta innehålla bestämmelse, hur det skall förfaras med
vad som kan återvinnas. Om ackordsförslaget ej ger upplysning eller om
återvinningstalan aktualiseras först sedan ackordsförslaget ingetts, synes
emellertid en regel böra finnas. Bestämmelsen måste beakta att vad som
återvinns möjligen kan behövas för att tillgodose förmånsberättigade borgenärer
eller för att betala konkurskostnader och massagäld. I sista stycket
anges därför, att vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs
för ändamål som anges i 170 § första stycket i förslaget (171 § enligt departementsförslaget)
skall tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet
utöver vad som tillförsäkrats dem, om ej annat bestämts genom detta.

Regeln bör tillämpas analogt vid återgång och återkrav som avses i 18 §
boskillnadslagen, 3 § lösöreköpsförordningen och 117 försäkringsavtalslagen.

I huvudsaklig överensstämmelse med 39 § i förslaget till lag om ackordsförhandling
(jfr 37 § i departementsförslaget) har öppnats möjlighet att
ordna särskild tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt
ackordet. Förvaltaren eller annan lämplig person kan förordnas till tillsynsman.

I 173 § ges bestämmelser om arvode och annan ersättning till tillsynsman,
vilka i sak motsvarar 42 § andra stycket i förslaget till lag om ackordsförhandling
(jfr 40 § i departementsförslaget). Fråga om arvode eller
kostnadsersättning skall av rätten handläggas enligt ärendelagen.

Samtidigt framläggs förslag om att rätt till arvode och kostnadsersättning
till tillsynsman skall vara förenad med förmånsrätt enligt 17 kap.
4 § sista stycket HB.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

172 §

Paragrafen motsvarar 174 § i beredningens förslag.

Lagberedningen. Paragrafen motsvarar 40 § i förslaget till lag om ackordsförhandling
(jfr 38 § i departementsförslaget). Endast sådana fall då
det otillbörliga förfarandet ägt rum före eller i samband med konkursen
avses.

Fråga om förverkande av eftergift genom ackord skall av rätten handläggas
enligt ärendelagen.

Den nuvarande regleringen i 173 § har fått utgå (jfr vad som anförts
under 146 §).

Motsvarighet till 174 § i gällande lag har tagits in i 165 § andra stycket
sista punkten i förslaget (jfr 166 § andra stycket sista punkten i departementsförslaget).

Departementschefen. Departementsförslaget motsvarar i sak beredningens
förslag. På grund av den ändrade redaktionella utformningen av departementsförslaget
har 173—174 §§ upphävts.

183 §

Lagberedningen. I 183 § första stycket andra punkten KL ges nu regler
om talerätt mot vissa beslut som fattats på borgenärssammanträde inför
rättens ombudsman och som rör ackord. Eftersom sådant sammanträde enligt
förslaget skall ledas av konkursdomaren kan reglerna utgå. I stället kommer
de allmänna reglerna i 210 § KL om rätt till talan mot beslut av konkursdomaren
att gälla.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

204 §

Lagberedningen. 204 § KL har justerats med hänsyn till att ackordsförslag
enligt 150 § första stycket i förslaget skall inges i tre exemplar. I samband
härmed har texten också redaktionellt jämkats.

Departementschefen. I departementsförslaget har ändringarna inskränkts
till första stycket.

208 §

Lagberedningen. Paragrafen motsvarar 52 § i förslaget till lag om ackordsförhandling.

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

Departementschefen. I departementsförslaget har under denna paragraf
givits befogenhet för Kungl. Maj :t att ge särskilda föreskrifter om dagbok
och akter i konkursärenden.

210 §

Lagberedningen. I 210 § tredje stycket KL anges, att vissa beslut av
konkursdomaren går i verkställighet utan hinder av förd klagan. Hovrätt
äger dock meddela förbud mot vidare verkställighet. Omedelbar verkställighet
får inte ske i fråga om beslut varigenom vite utdömts.

Enligt förslaget skall även beslut om förordnande eller entledigande av
tillsynsman enligt 172 § få verkställas utan hinder av att ändring i beslutet
söks. Bestämmelsen har utformats i närmare överensstämmelse med 44 §
i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 42 § i departementsförslaget).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

213 §

Departementschefen. Bestämmelserna i 213 § har ändrats till överensstämmelse
med 46 § i förslaget till ackordslag.

Övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. Några särskilda övergångsbestämmelser till 10 och 10 a §§
är ej behövliga. Skulle vid nya lagens ikraftträdande finnas inneliggande
konkursansökan, på vilken 10 § i gällande lag var tillämplig, får i stället
10 och 10 a §§ i den nya lagen tillämpas. Har avvisning redan med rätta
skett enligt äldre lagen, kan sökanden ej få den nya lagen tillämplig
endast genom att överklaga avvisningsbeslutet.

Om ackordsförslag getts in före den nya lagens ikraftträdande, synes i
enkelhetens intresse mest ändamålsenligt, att äldre lag tillämpas i fråga om
det ackordsförslaget. Föreskrift härom ges i andra stycket av övergångsbestämmelserna.
Det medför bl. a., att de nya reglerna i 171 § om återvinning
och i 172 § om tillsyn (jfr 171 a och 171 b §§ i departementsförslaget)
inte blir tillämpliga, när ackordsförslaget getts in före den nya lagens
ikraftträdande.

När konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, skall enligt 35 §
KL vid tillämpningen av reglerna om återvinning i vissa fall anses som
om konkursansökningen gjorts, när beslutet om inledande av offentlig ackordsförhandling
meddelades. Enligt motsvarande lagrum i förslaget kan i
stället dagen för ansökningen om förordnande av god man enligt lagen
om ackordsförhandling vara avgörande. När beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats före den nya lagens ikraftträdande synes 35 §

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

i dess äldre lydelse fortfarande gälla. Detsamma gäller 19 §. Bestämmelse
om detta har tagits in som tredje stycke i övergångsbestämmelserna.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

3.3 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

8 kap.5 §

Lagberedningen. I 8 kap. 5 § giftermålsbalken (GB) finns bestämmelser
om ansvar för make eller trolovad som fått en gåva av andra maken eller
sin trolovade, när det visar sig att givaren inte kan svara för de skulder
som han hade när gåvan blev gällande enligt 8 kap. 12 §. Enligt sista stycket
i 5 § får ansvaret enligt paragrafen inte göras gällande, om talan om
återvinning till givarens konkursbo är anhängig. Återvinning enligt KL har
alltså företräde framför det anspråk mot mottagaren som förevarande paragraf
ger enskild borgenär. I och med att möjlighet öppnas till återvinning
vid offentligt ackord bör motsvarande gälla beträffande sådan återvinningstalan.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

13 kap.15 §

Lagberedningen. 13 kap. GB innehåller regler om bodelning. Enligt 15 §
första stycket kan make ge in bodelningshandlingen till rätten. Har make
vid bodelningen i märklig mån eftergett sin rätt och kommer han i konkurs
efter ansökan som gjorts inom ett år från det att bodelningshandlingen
gavs in till rätten, kan bodelningen på talan av borgenärerna gå åter enligt
KL.

Enligt 33 § första stycket KL gäller nämligen, att om gäldenären i märklig
mån eftergett sin rätt vid bodelningen mellan honom och hans make
eller dennes arvingar, bodelningen går åter på talan av konkursboet, om bodelningshandlingen
inte getts in till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen
gjordes. Motsvarande gäller, om vid bodelningen egendom till
skada för borgenärerna frångått make mot att fordran på honom utlagts
på hans lott. I senare fallet skall dock 29 § tredje stycket KL ha motsvarande
tillämpning, vilket medför viss inskränkning av återvinningsmöjligheten.
Av 35 § KL följer, att fristen i vissa fall utsträcks när konkursen föregåtts
av offentlig ackordsförhandling. Erinran om denna förlängning saknas i 13
kap. 15 § GB.

När bodelning går åter, skall maken eller dennes arvingar bära tillbaka

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

vad de fått vid bodelningen. Konkursboet svarar i sin tur för att återbäring
också sker av den egendom som gäldenären fått vid bodelningen. Enligt
13 kap. 15 § andra stycket GB har reglerna om återgång i första stycket
inte tillämpning, när maken är död och eftergiften gjorts av hans arvingar.
Föreskrifter om återgång av bodelning finns även i 21 kap. 5 §
ärvdabalken (ÄB).

Då reglerna om återvinning i KL enligt förslaget till lag om ackordsförhandling
blir tillämpliga även vid offentligt ackord, måste 13 kap. 15 §
första stycket andra punkten giftermålsbalken kompletteras. Det har därvid
synts lämpligt att låta den nuvarande mera utförliga regleringen ersättas
av en erinran om bestämmelserna i KL och lagen om ackordsförhandling.
För fullständighetens skull föreslås att även ÄB nämns. Andra
stycket i paragrafen har fått utgå som överflödigt med den nya utformningen
av första stycket. Förslaget innebär inte beträffande konkurs eller
egendomsavträdande till förvaltning av boutredningsman någon saklig ändring
i förhållande till gällande rätt. Några särskilda övergångsbestämmelser
är inte behövliga.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

3.4 Förslaget till lag om ändring i boskillnadslagen

18 §

Lagberedningen. Till följd av 5 § i promulgationslagen till giftermålsbalken
har boskillnadslagen i allmänhet tillämpning på äktenskap som ingåtts
innan giftermålsbalken trädde i kraft. I 18 § boskillnadslagen finns
regler rörande skifte. Har skiftet länt ena makens borgenärer till förfång,
går det enligt andra stycket åter på talan av borgenärerna, om maken försätts
i konkurs efter ansökan inom tre månader från att skifteshandlingen
ingavs till rätten. Motsvarande gäller, när konkursen föregåtts av offentlig
ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen eller följt på ansökan
som gjorts inom fjorton dagar från att kungörelse om upphörande
av sådan förhandling var införd i allmänna tidningarna och beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelats inom tre månader från att skifteshandlingen
ingavs till rätten.

I likhet med vad som föreslagits beträffande 35 § KL bör den avgörande
tidpunkten vara ansökan om förordnande av god man enligt förslaget till
lag om ackordsförhandling. Förutsättningen för detta bör vara, att konkursen
följt på ansökan som gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när offentlig ackordsförhandling följt, denna upphörde.

148

Kungi. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Om återvinningstalan skall få föras i samband med offentligt ackord bör
motsvarande också gälla talan som avses i 18 § andra stycket boskillnadslagen.
Som fjärde punkt i detta stycke har därför tagits in föreskrift, att
skiftet på talan går åter om i stället för konkurs offentligt ackord kommer
till stånd. Förutsättningarna är desamma som då konkurs följt. Talerätten
tillkommer i detta fall borgenär som omfattas av ackordet.

Enligt 12 § 4) i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 22 § 4) i
departementsförslaget) skall godmansberättelsen nämna eventuella möjligheter
till återvinning eller motsvarande åtgärd. Härmed åsyftas bl. a. talan
enligt förevarande 18 § boskillnadslagen. Beträffande sådan talan blir 38 §
i förslaget till lag om ackordsförhandling tillämplig, (jfr 17 och 18 §§ i
departementsförslaget). Vid ackord i konkurs tillämpas 171 § KL-förslaget
(jfr 171 a § i departementsförslaget).

18 § andra stycket boskilinadslagen innehåller också vissa regler av processuell
natur. Bestämmelserna ersätts med en erinran om att reglerna
angående återvinning i KL och AckL har motsvarande tillämpning beträffande
talan om återgång av skifte. Detta innebär inte beträffande konkurs
någon ändring i sak.

Äldre lag skall enligt andra stycket i övergångsbestämmelserna gälla när
beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats enligt förslaget till
lag om ackordsförhandling.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag. Av 44 § i förslaget till ackordslag framgår, när ackordsfrågan
skall anses avgjord.

3.5 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

19 kap.11 §

Lagberedningen. Enligt 21 kap. 1 § ÄB blir delägarna i dödsbo personligt
ansvariga för den dödes kända gäld, om dödsboets egendom inte avträds
till konkurs eller förvaltning av boutredningsman efter ansökan som görs
senast en månad efter att bouppteckning förrättades. Bestämmelser om boutredningsman
finns i 19 kap. ÄB. Enligt 11 § första stycket åligger det
boutredningsmannen att utreda boet. Om tillgångarna inte förslår till betalning
av skulderna, skall han försöka träffa uppgörelse med borgenärerna.
Eftersom dödsbo enligt gällande lag inte har rätt att få offentligt ackord
utan konkurs, kan han inte tillgripa offentlig ackordsförhandling. Han måste
därför i den situationen enligt 19 kap. 11 § andra stycket ÄB avträda
boets egendom till konkurs, om inte uppgörelse nås med borgenärerna eller
delägarna betalar bristbeloppet. I förslaget till lag om ackordsförhandling
upphävs förbudet mot offentligt ackord för dödsbo. 19 kap. 11 § ÄB
bör då ändras så att boutredningsmannen kan vänta med att tillgripa kon -

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

kurs, om offentlig ackordsförhandling inleds. Beredningen har inte ansett
det behövligt att föreskriva viss tidsfrist, inom vilken ackordsförhandling
skall inledas. Om konkurs blir aktuell, bör boutredningsmannen beakta
vad som i 35 § KL sägs om tidsfristerna för återvinning.

Enligt 19 kap. 7 § ÄB gäller, att förordnandet för boutredningsmannen är
förfallet om dödsboet kommer i konkurs. Det är knappast lämpligt, att någon
motsvarande regel införs för det fallet att offentlig ackordsförhandling inleds.
Boutredningsmannen skall alltså fortfarande företräda boet. Detta
medför i sin tur, att han inte kan bli god man. Den utredning av boet
som han företagit kan emellertid utnyttjas av gode mannen. Boutredningsmannen
bör begära förordnande av god man så snart anledning föreligger
till sådan förhandling.

Dödsbodelägarna undgår inte personligt betalningsansvar enligt 21 kap.
1 § ÄB genom att offentlig ackordsförhandling inleds. De får därför se till
att egendomen avträds till förvaltning av boutredningsman eller konkurs
inom föreskriven tid, om de vill undvika sådant betalningsansvar. Beredningen
har övervägt huruvida 21 kap. 18 § ÄB skulle kunna vidgas så att
delägares befattning med boet inte medför gäldsansvar om den endast avser
åtgärder som erfordras för att söka få ackord till stånd. Något praktiskt
behov av en sådan ändring torde dock knappast föreligga och den är inte
heller i övrigt säkert motiverad.

Någon särskild övergångsbestämmelse är inte behövlig, eftersom ackord
utan konkurs för dödsbo kan förekomma först när den nya lagen trätt i
kraft.

Remissyttrandena. Ackordscentralen, Stockholm anför i fråga om dödsbodelägarnas
personliga ansvar att frågan bör ses i relation till en liknande
situation, nämligen vid likvidation av bolag och föreningar. För den
praktiska handläggningen vore det av stort värde med en bestämmelse som
angav att ett förordnande av god man inför ackord är en åtgärd som upphäver
eller uppskjuter skyldigheten att träda i likvidation. Godtages detta
borde i konsekvens härmed samma inskränkning kunna gälla även i vad
avser skyldigheten att avträda egendom till förvaltning av boutredningsman.

Departementschefen. Vad först beträffar frågan om det personliga betalningsansvaret
vid dödsfall och i likvidationssituationerna innebär förslaget
till ackordslag att detta ansvar kvarstår oberoende av ackord. En sådan
ordning är enligt min mening väl motiverad i likvidationsfallen. När det gäller
dödsbodelägares ansvar kan skäl givetvis anföras för att låta ackordsförfarandet
få verkan för delägarnas betalningsansvar även när boet inte avträds
till förvaltning av boutredningsman. Jag delar emellertid beredningens
uppfattning att det inte finns något praktiskt behov av särskilda regler härom.

150 Kiingl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Departementsförslaget överensstämmer även i övrigt med beredningens
förslag.

3.6 Förslaget till lag om ändring i handelsbalken

17 kap. 4 §

Lagberedningen. Den som enligt AckL förordnats till rättens ombudsman
eller god man har enligt 17 kap. 4 § sista stycket HB förmånsrätt för arvode
och kostnadsersättning. Eftersom någon rättens ombudsman i fortsättningen
inte skall finnas vid offentlig ackordsförhandling utan konkurs föreslås att
vad som sägs om honom får utgå ur lagtexten.

I 39 § förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 37 § i departementsförslaget)
öppnas möjlighet att förordna lämplig person att öva tillsyn
över att gäldenär fullgör sina åtaganden enligt ackord. Som angetts i motiven
till paragrafen bör sådan tillsynsman ha samma förmånsrätt för arvode
och kostnadsersättning som god man. Detsamma bör gälla den som förordnats
till tillsynsman enligt 172 § KL-förslaget (jfr 171 b § i departementsförslaget).
Föreskrift om detta har tagits in i sista stycket. Förmånsrätten
skall givetvis gälla också för ersättare som förordnas enligt 5 och 39 §§
i förslaget till lag om ackordsförhandling eller 172 § i KL-förslaget (jfr 3
och 37 §§ samt 171 b § i respektive departementsförslag).

För att arvode och ersättning till gode mannen skall utgå med förmånsrätt
förutsätts enligt gällande lag, att anspråken prövats enligt AckL. Beredningen
har ansett, att detta villkor inte behöver behållas.

Anspråket kan prövas efter anmärkning från konkursförvaltaren eller
någon borgenär inom bevakningsprocessens ram, om prövning inte skett enligt
42 § i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 40 § i departementsförslaget).
Vad som nu sagts om förhållandet till 42 § i förslaget har beträffande
tillsynsman vid ackord i konkurs motsvarande tillämpning med
avseende på 173 § i KL-förslaget (jfr 171 c § i departementsförslaget).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens
förslag.

17 kap. 8 §

Lagberedningen. Den som får utmätning i lös egendom har enligt 17 kap.
8 § HB förmånsrätt i vad som utmätts. Om konkurs följt på ansökan som
gjorts inom en månad från utmätningens dag, får han emellertid inte förmånsrätt
i konkursen. Vid utmätning för fordran som hör till gäldenärens
make är fristen ett år. I andra stycket behandlas det fallet att konkursen
föregåtts av offentlig ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen.
Förmånsrätt gäller inte när beslutet om inledande av ackordslön

151

Kungi. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

handling meddelats inom en månad eller, beträffande makes fordran, ett
år efter utmätningen och konkursen följt på ansökan som gjorts inom
fjorton dagar från att kungörelse om ackordsförhandlingens upphörande
var införd i allmänna tidningarna. Andra stycket har tillkommit för att
borgenär inte, medan ackordsförhandling pågår skall behöva tillgripa konkurs
för att hindra att utmätning för annan borgenärs fordran ger förmånsrätt.

Andra stycket bör jämkas i överensstämmelse med 35 § KL-förslaget. Om
konkursansökningen gjorts inom tre veckor från att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när ackordsförhandling följt, denna upphörde,
skall enligt förslaget vad som i första stycket sägs om konkursansökningen
i stället gälla ansökningen om förordnande av god man. Genom hänvisning
i 17 kap. 9 § 3 mom. sista punkten HB kommer ändringen att gälla
även utmätning av fast egendom för fordran, för vilken egendomen inte
svarar på grund av inteckning.

Om ackord kommer till stånd, kan inte bara betalning som vunnits genom
utmätning utan även förmånsrätt som utmätning normalt medför återvinnas
enligt 21 § i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 16 § i departementsförslaget).

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens
förslag. Av 44 § i förslaget till ackordslag framgår, när ackordsfrågan
skall anses avgjord.

De föreslagna ändringarna i 17 kap. handelsbalken bör inte gälla när beslut
om inledande av ackordsförhandling meddelats enligt gällande AckL.
I stället bör äldre bestämmelser gälla. Övergångsbestämmelse har tagits upp
om detta. Den innebär bl. a., att rättens ombudsman som förordnats enligt
nuvarande AckL får behålla förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § sista stycket.

3.7 Förslaget till lag om ändring i lösöreköpsförordningen

3 §

Lagberedningen. Lösöreköpsförordningen innehåller i 3 § bestämmelser
av återvinningsliknande karaktär. Bl. a. gäller, att egendom som sålts i den
ordning som anges i förordningen räknas till säljarens konkursbo, om denne
försätts i konkurs efter ansökan som gjorts inom trettio dagar efter att
köpeavhandlingen företeddes inför rätten. Motsvarande gäller, om konkursen
föregåtts av offentlig ackordsförhandling som förfallit på grund av konkursen
eller konkursen följt på ansökan, som gjorts inom fjorton dagar från
att kungörelse om ackordsförhandlingens upphörande var införd i allmänna
tidningarna, samt beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades
inom trettio dagar efter att avhandlingen företeddes för rätten.

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Denna reglering bör ändras i likhet med vad som föreslagits beträffande
bl. a. 35 § KL och 17 kap. 8 § HB.

Enligt 21 § andra stycket i beredningens förslag till lag om ackordsförhandling
skall vad som är föreskrivet i 3 § lösöreköpsförordningen med avseende
på konkurs ha motsvarande tillämpning om ackord fastställs. En
erinran om detta har tagits upp som ett andra stycke i förevarande paragraf.

Enligt sista punkten i paragrafen skall i fråga om talan enligt lagrummet
vad som sägs i 39 § KL om återvinning av lös egendom till konkursbo
ha motsvarande tillämpning. När ackord utan konkurs fastställs blir i stället
bestämmelserna i 38 § i förslaget till lag om ackordsförhandling tillämpliga
(jfr 17 och 18 §§ i departementsförslaget).

De nya reglerna bör inte gälla, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt gällande AckL. Några särskilda övergångsbestämmelser
synes i övrigt inte behövliga.

Departementschefen. Enligt min mening bör reglerna om återgång av lösöreköp
i acltordsfallen tas upp i 3 § lösöreköpsförordningen. I enlighet härmed
har i departementsförslaget i ett nytt andra stycke intagits en bestämmelse
om att bestämmelserna om återgång vid konkurs äger motsvarande
tillämpning om i stället offentligt ackord fastställs. I sista punkten har tagits
upp en hänvisning till reglerna om återvinningstalan i ackordslagen. Hänvisningen
medför bl. a. att talan om återgång skall väckas före borgenärssammanträdet.
Någon särskild hänvisning i ackordslagen till ifrågavarande
bestämmelser torde inte behövas. I övrigt överensstämmer departementsförslaget
i sak med beredningens förslag. Av 44 § i förslaget till ackordslag
framgår, när ackordsfrågan skall anses avgjord.

3.8 Förslaget till lag om ändring i försäkringsavtalslagen

117 §

Lagberedningen. Försäkringsavtalslagen innehåller i 117 § bestämmelser
av återvinningsliknande natur. Där ges sålunda regler om återkrav av vissa
premiebetalningar. Bakgrunden härtill är, att vissa livförsäkringar är utmätningsfria
enligt 116 § försäkringsavtalslagen och alltså inte ingår i försäkringstagarens
konkursbo. Tecknande av försäkring och premiebetalning
kan visserligen tänkas bli föremål för återvinning enligt allmänna bestämmelser,
men detta har inte ansetts tillräckligt. I 117 § har lämnats en kompletterande
regel. Om försäkringstagaren försätts i konkurs inom tio år från att
livförsäkringsavtal ingicks och det visar sig att han under de tre sista åren
före konkursbeslutet har till betalning av premie för försäkring som enligt
116 § inte kan utmätas använt belopp som vid betalningstillfället inte stod i
skäligt förhållande till hans villkor, kan konkursboet hos försäkringsgivaren

153

Kungi. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

kräva ut vad som sålunda erlagts för mycket i den mån tillgodohavandet
förslår. Detta gäller oberoende av försäkringsgivarens goda eller onda tro.
Återgångskrav får dock enligt andra stycket inte göras gällande till förfång
för den som oåterkalleligt insatts som förmånstagare. Paragrafen innehåller
även vissa processuella föreskrifter. Någon utsträckning av fristerna är
inte föreskriven för det fallet att ackordsförhandling föregått konkurs.

Beredningen föreslår till en början den jämkningen i första stycket att,
när ackordsförhandling inte föregått, konkursansökningen i stället för konkursbeslutet
får vara avgörande för fristberäkningen. Detta stämmer överens
med den ordning som gäller i fråga om återvinning enligt konkurslagen.

Vidare föreslås att som ett nytt andra stycke införs en föreskrift om det
fallet att förordnande av god man enligt förslaget till lag om ackordsförhandling
föregått konkursen. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer
med vad som föreslagits beträffande 17 kap. 8 § andra stycket HB. Om konkursansökningen
gjorts inom tre veckor från att verkan av godsmansförordnandet
förföll eller, när ackordsförhandling följt, denna upphörde, skall
vad som i första stycket sägs om konkursansökningen i stället gälla ansökningen
om förordnande av god man.

I 21 § andra stycket i beredningens förslag till lag om ackordsförhandling
angavs att vad som var föreskrivet i 117 § försäkringsavtalslagen med avseende
på konkurs skulle ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs.
I ett nytt sista stycke i förevarande 117 § har upptagits en erinran
om möjligheten till återkrav i samband med offentligt ackord.

Medan i konkursfallet talan kan föras endast av konkursförvaltaren,
tillkommer det enligt 38 § i förslaget till lag om ackordsförhandling (jfr 17 §
i departementsförslaget) vid ackord enskild borgenär, vars fordran skulle
omfattas av ackordet, att föra talan om återkrav. Bestämmelserna i sistnämnda
lagrum blir enligt särskild hänvisning i tredje stycket även i övrigt
tillämpliga. När talan behöver föras mot gäldenären, måste den alltså väckas
medan ackordsfrågan är anhängig men får inte slutligt prövas, innan
denna fråga blivit avgjord. Hänvisningen till den föreslagna lagen om ackordsförhandling
avser givetvis endast återkrav vid ackordsförhandling
utan konkurs. I konkurs skall sålunda de allmänna reglerna i 117 § tillämpas,
även om ackord fastställs.

I likhet med vad beredningen föreslagit beträffande ändringarna i 17 kap.
HB bör nya lydelsen av 117 § försäkringsavtalslagen inte tillämpas, när beslut
om inledande av offentlig ackordsförhandling meddelats enligt AckL.
I övrigt synes särskilda övergångsbestämmelser inte behövliga.

Departementschefen. På motsvarande sätt som i fråga om lösöreköpsförordningen
bär i departementsförslaget reglerna om återkrav av försäkringspremie
tagits upp i denna paragraf och inte i förslaget till ackordslag. I
sammanhanget bör erinras om att dessa regler avviker från beredning -

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ens förslag i fråga om tiden för väckande av återvinningstalan. Enligt 17 §
i förslaget till ackordslag skall talan om återvinning väckas före borgenärssammanträdet.
Genom hänvisningen kommer detsamma att gälla återkrav
av försäkringspremie. I övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak
med beredningens förslag. Av 44 § i förslaget till ackordslag framgår, när
ackordsfrågan skall anses avgjord.

3.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa kreditinrättningars konkurs

3§

Lagberedningen. Ändringarna utgör endast följdändringar till KL-förslaget.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens
förslag.

I överensstämmelse med vad som föreskrivits i andra stycket i övergångsbestämmelserna
till KL-förslaget har i detta lagförslag angetts, att äldre
bestämmelser gäller, när ackordsförslag getts in före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande.

3.10 Förslagen till ändring i uppbördsförordningen och förordningen om sjömansskatt Inledning.

Under senare tid har öppnats väsentligt ökade möjligheter för
staten att anta ackord i fråga om bl. a. skatter. I 62 § tredje stycket uppbördsförordningen
(1953 : 272) finns bestämmelser om ackord beträffande
sådana skatter som avses i förordningen. Bestämmelserna omfattar enligt
1 § det stora flertalet direkta skatter, främst statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och kommunal inkomstskatt samt vissa avgifter. För de
skatter som inte omfattas av 1 § uppbördsförordningen finns en bestämmelse
i förordningen (1965: 852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter.
Enligt bestämmelsen skall föreskrifterna i 62 § tredje stycket uppbördsförordningen
gälla även annan skatt än sådan som avses i uppbördsförordningen
även om det inte är särskilt föreskrivet. Enligt 30 § förordningen (1959:
851) ang. uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
är vad som föreskrivs i uppbördsförordningen om antagande av ackordsförslag
som rör skatt tillämpligt på arbetsgivaravgift, som enligt 18 § samma
förordning uppbärs av riksförsäkringsverket.

För skattefordringar enligt uppbördsförordningen och vissa andra skattefordringar
gäller s. k. absoluta preskriptionstider, dvs. preskription kan
inte avbrytas med den verkan att ny preskriptionstid börjar löpa. I 71 §
uppbördsförordningen finns bestämmelser om preskription av sådana skatter
som avses i förordningen. På samma sätt regleras preskriptionsfrågorna
rörande sjömansskatt i 20 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Beträffande skatter som inte omfattas av nämnda förordningar finns ofta
föreskrifter om preskription i de särskilda författningarna. I fråga om vissa
skatter, t. ex. arvs- och gåvoskatt, saknas dock speciella föreskrifter om
detta.

Enligt huvudregeln i 71 § 1 mom. uppbördsförordningen får åtgärd för att ta
ut skatt inte vidtas mot skattskyldig senare än fem år från utgången av det
uppbördsår under vilket skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering
eller, beträffande skatt som arbetsgivare underlåtit att innehålla, fastställts
till betalning. Skatt kan bl. a. uttagas genom utmätning. Det är tillräckligt,
om själva utmätningen görs före utgången av preskriptionstiden. Vid konkurs
anses åtgärd för uttagande av skatt ha skett i tid, om det allmänna
före fristens utgång antingen gjort konkursansökan som leder till konkurs
eller bevakat fordran i konkurs som följt på gäldenär ens eller annan borgenärs
ansökan. Anmälan av fordran vid ackordsförhandling torde däremot
inte räknas som sådan åtgärd. Enligt andra stycket i 1 mom. förlängs preskriptionstiden,
när anstånd med betalning av skatt medgetts i anledning av
besvär i skattemål. Kammarrättens eller Kungl. Maj :t utslag får då verkställas
inom två år från utgången av det uppbördsår då utslaget meddelades.

När arbetsgivare gjort skatteavdrag för preliminär skatt men inte betalat
in vad som hållits inne, får lokal skattemyndighet enligt 2 mom. första
stycket i 71 § uppbördsförordningen inte fastställa ansvarighet för arbetsgivaren
senare än fem år efter utgången av det uppbördsår då kvarstående
skatt, som svarar mot preliminär skatt för det inkomstår då skatteavdraget
företogs, skulle ha erlagts. Avser avdraget kvarstående skatt, får
fastställelsen inte ske senare än fem år efter utgången av det uppbördsår
då skatten skolat erläggas enligt verkställd debitering. I fråga om sådan skatt
som arbetsgivaren hållit inne genom skatteavdrag får — enligt andra stycket
i 2 mom. — indrivningsåtgärder inte vidtagas senare än fem år efter
utgången av det uppbördsår då beslut om fastställelse enligt första stycket
meddelades. Om arbetsgivaren i stället underlåtit att göra skatteavdrag, får
enligt tredje stycket hans ansvarighet för skatten inte fastställas eller åtgärder
för att ta ut skatten vidtas mot honom sedan arbetstagarens ansvarighet för
skatten upphört enligt 1 mom. Enligt sista stycket i 2 mom. får kammarrättens
eller Kungl. Maj :ts utslag, varigenom arbetsgivare ålagts ansvarighet
för arbetstagares skatt, alltid verkställas inom en tid av två år från utgången
av det uppbördsår då utslaget meddelades.

I 20 § förordningen om sjömansskatt föreskrivs för det fall att redare underlåtit
att verkställa avdrag för sjömansskatt, att hans eller sjömannnens
ansvarighet för skatten inte får fastställas och att inte heller åtgärder får vidtagas
för att ta ut skatten senare än fem år efter det att skatteavdraget
skulle ha gjorts. Om skatten innehållits men redaren underlåtit att betala
in den får revisionskrav mot redaren inte fastställas senare än fem år
från det skatteavdraget skedde. Då sjömansskattenämnden fastställt re -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

visionskrav gäller på samma sätt för indrivning en femårsgräns, som räknas
från utgången av det år då prövningen skedde. Kammarrätten eller Kungl.
Maj :ts utslag får dock verkställas inom två år efter det år då utslaget meddelades.

Skattefordringar är i allmänhet förenade med förmånsrätt enligt 17
kap. 12 § HB. Ackord beträffande skatter som sålunda är förenade med
förmånsrätt kan därför inte komma i fråga annat än om förmånsrätten avstås
eller om den gått förlorad därför att förfallodagen ligger mer än två år
före ackordsuppgörelsen. Den frist som i det sistnämnda fallet återstår till
preskriptionsinträdet kan ofta understiga den avsedda betalningstiden för
ackordet.

Lagberedningen. Gällande preskriptionstider synes böra förlängas när
ackord kommer emellan. Förslaget till lag om ackordsförhandling innehåller
inte någon längsta tidsfrist för betalning av vad som eventuellt skall
utgå utöver minsta dividend. Det bör självfallet inte bli så att, sedan väl ett
ackord genomförts med eller mot det allmännas vilja, staten inte får sin
del av ackordslikviden på grund av att dess krav preskriberas före utgången
av betalningstiden för ackordet. En ändring bör emellertid inte inskränkas
till reglerna i uppbördsförordningen, särskilt som statens fordringar
på oredovisade indirekta skatter kan uppgå till betydande belopp.

Preskriptionstiderna bör inte förlängas mer än som är oundgängligt. Det
ligger i sakens natur att förlängningen bör avse skatt eller avgift som omfattas
av ackordet. När ackord kommer till stånd, bör staten ha samma möjligheter
som andra borgenärer att få betalning enligt ackordet. Något behov
av att öka fristen, om ackord inte fastställs, anses inte föreligga. Har så
lång tid förflutit när förhandlingar rörande ackord blir aktuella att fara för
preskription föreligger, får staten i vanlig ordning vidtaga åtgärder för att
ta ut skatten. Staten kan ge in konkursansökan och vid behov fullfölja den.
Sedan god man förordnats enligt förslaget till lag om ackordsförhandling
torde konkursansökan visserligen förklaras vilande, men om ackord inte
uppnås kan ansökan tas upp till fortsatt prövning. Om gäldenären skulle bli
försatt i konkurs på egen eller annan borgenärs ansökan samt den ansökningen
har inkommit efter statens konkursansökan och sedan preskription
inträtt, är det ingenting som hindrar att även staten fullföljer sin ansökan
i syfte att vinna förklaring om att konkursen avses ha följt på dess ansökan.
Det är naturligtvis en olägenhet, om konkursansökan måste inges, eftersom
den kanske kan få en negativ återverkan på ackordsförhandlingen,
men denna olägenhet synes vara att föredra framför att låta preskriptionsförlängning
ske t. ex. så snart som god man förordnats. En sådan lösning
kunde nämligen göra en gäldenär mindre benägen att inleda en från borgenärernas
synpunkt önskvärd ackordsförhandling.

Förlängningen av tiden för indrivningsåtgärder bör gälla både vid under -

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

handsackord och offentliga ackord. En förutsättning för förlängning bör
självfallet vara att god man hunnit förordnas enligt förslaget till lag
om ackordförhandling innan preskription inträtt. Vid underhandsförhandlingar
utan god man får staten bevaka att god man förordnas innan tiden
löper ut. Vid behov får staten även i detta läge ge in konkursansökan och
fullfölja den om god man inte förordnas i tid.

I fråga om längden av den utsträckta tiden synes böra gälla samma frist
som när anstånd med betalning av skatt medgetts i anledning av besvär

1 skattemål. Fristen bör löpa från utgången av det uppbördsår då ackordet
skulle varit fullgjort, dvs. om ackordet skulle betalas i flera rater, från
utgången av det uppbördsår då den sista av dessa skulle erläggas. Förlängningen
skall även gälla fall som anges i 71 § 1 mom. andra stycket och

2 mom. sista stycket uppbördsförordningen och i 20 § sista stycket förordningen
om sjömansskatt.

Förlängningen av tiden föreslås avse åtgärder för uttagande av skatt såväl
mot den skattskyldige själv som mot arbetsgivare, vilken innehållit men
inte betalat in skatt eller underlåtit att göra skatteavdrag. Anledning föreligger
däremot inte att utsträcka den tid som lokal skattemyndighet har på
sig för att fastställa arbetsgivares ansvarighet enligt 71 § 2 mom. första
och tredje styckena. Åtgärder för sådan fastställelse bör vidtagas oberoende
av om ackord aktualiserats eller ej.

Förslaget innebär att i 71 § uppbördsförordningen tas in ett 3 mom. som
avser det fallet att ackord kommer till stånd. Åtgärder för att uttaga skatt
skall då, utan hinder av vad som sägs i 1 eller 2 mom., få vidtagas inom
två år från utgången av det uppbördsår då ackordet skolat vara fullgjort.
Som förutsättning för förlängning av tiden skall gälla, att god man enligt
förslaget till lag om ackordförhandling förordnats före utgången av den
frist som anges i 1 eller 2 mom. Vidare föreslås att i 20 § förordningen
om sjömansskatt införs ett nytt sista stycke av samma innebörd som
nämnda 3 mom. i 71 § uppbördsförordningen. I fråga om andra skatter än
dem som omfattas av uppbördsförordningen och sjömansskatteförordningen
synes motsvarande reglering böra tas in som ett sista stycke i 1 § i 1965
års förordning om ackord och avskrivning rörande vissa skatter. Förordningen
gäller alla statsmedel som i riksstaten hänförs till bevillning, med
undantag av postmedel och andra tullmedel än tull, och som ej omfattas av
de nyssnämnda förordningarna. Förlängning föreslås under de givna förutsättningarna
ske i fråga om tid som enligt särskild föreskrift gäller för vidtagande
av åtgärder för att ta ut skatt. I fråga om skatt som är underkastad
allmän fordringspreskription är den tid som står staten till buds för indrivningen
redan så lång att någon förlängning inte bör ske.

Förordningen ang. uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. in. avser enligt 1 § avgifter från arbetsgivare enligt lagen om
allmän försäkring samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkrings -

158

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

verket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 §
sistnämnda lag och avgiftstillägg enligt 14 § lagen angående omreglering
av vissa ersättningar enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbetet
m. m. och dessutom avgift enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
I fråga om preskription har enligt 30 § i förordningen vad
som sägs i 71 § uppbördsförordningen motsvarande tillämpning. De föreslagna
ändringarna i sistnämnda paragraf kommer alltså att få verkan
även för de allmänna avgifter som omfattas av 1959 års förordning.

Enligt 40 § förslaget till lag om ackordförhandling (jfr 38 § i departementsförslaget)
kan den eftergift som gäldenären erhållit genom ackord
förverkas. Om ackordet omfattat skatt eller allmänna avgifter som förut
sagts och förverkande sker före utgången av de föreslagna förlängda
preskriptionstiderna, står det staten fritt att söka indriva de oreducerade
skatte- och avgiftsbeloppen.

De nya bestämmelserna kommer efter ikraftträdandet att gälla i alla fall
då god man förordnats enligt förslaget till lag om ackordsförhandling. Den
omständigheten att — enligt fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till
sagda lagförslag — god man kan förordnas enligt den nya lagen innan
lagstiftningen i övrigt träder i kraft synes inte påkalla någon särskild övergångsbestämmelse.

Departementschefen. Som beredningen föreslagit bör preskriptionstiderna
förlängas när ackord kommer till stånd. Enligt min mening bör emellertid
förlängning ske även då ackord ej uppnås. Härigenom undviks bl. a. att ackordsförhandlingen
störs av konkursansökan som inges i avsikt att avbryta
preskription. Jag föreslår därför att bestämmelsen utformas så att, då god
man förordnats, indrivning av skatt får ske inom två år från utgången av
det uppbördsår då förordnandet skett, eller, om ackord uppnås, från det uppbördsår
då ackordet skolat vara fullgjort. Beträffande förordningen (1965:
852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter bör någon ändring ej
vidtas i detta sammanhang. Frågan härom har mindre praktisk betydelse
och kan lämpligen tas upp i annat sammanhang. 4

4. Hemställan

I enlighet med det anförda föreligger förslag till

1) ackordslag,

2) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad,

5) lag om ändring i ärvdabalken,

6) lag om ändring i handelsbalken,

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

159

7) lag om ändring i förordningen (1845: 50 s.l) i avseende på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

8) lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

9) lag om ändring i lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars konkurs,

10) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272) och

11) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen under 1—9 inhämtas
enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

Bilaga 1

(.Lagberedningens förslag)

1) Förslag
till
Lag

om ackordsförhandling

Härigenom förordnas som följer.

Förordnande av god man
1 §•

Gäldenär, som är på obestånd och önskar erhålla ackord, äger göra ansökan
hos konkursdomaren om att god man förordnas för utredning i saken
och förhandling med borgenärerna.

Ansökan görs skriftligen. Den skall innehålla en kortfattad redogörelse
för gäldenärens ekonomi, orsakerna till hans obestånd och det sätt på vilket
han avser att tillgodose borgenärerna efter ackord.

Gäldenären skall ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens
behörighet, om de ej är kända.

Om ackord i konkurs finns bestämmelser i konkurslagen.

2 §■

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är
den eljest bristfällig, skall konkursdomaren förelägga gäldenären att avhjälpa
bristen inom viss tid efter att denne fått del av föreläggandet. Efterkommer
gäldenären ej föreläggandet, skall ansökningen avvisas, om bristen
icke har avhjälpts på annat sätt.

3 §■

Har ansökan inkommit till konkursdomare som icke är behörig, skall han
genast sända den till konkursdomare som enligt vad handlingarna visar är
behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när den inkom
till den förra konkursdomaren.

4 §•

Upptages ansökan, skall god man genast förordnas, om det ej med hänsyn
till vad som är upplyst om gäldenärens ekonomi och övriga omständigheter
saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd.

Konkursdomaren skall underrätta utmätningsmannen i gäldenärens hemvist
om förordnandet.

5 §■

Till god man förordnas tillförlitlig och kunnig person, som kan antagas
åtnjuta borgenärernas förtroende och i övrigt vara lämpad för uppdraget.
Han bör ha avlagt juris kandidatexamen. Vid behov kan vikarie förordnas.

161

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

Till god man får ej förordnas någon som står gäldenären nära eller är
beroende av honom. Den som är ledamot av eller anställd vid domstol får ej
vara god man.

God man skall entledigas av konkursdomaren, om han visar sig olämplig
eller annat vägande skäl föreligger. Entledigande får ej ske utan att gode
mannen fått tillfälle att yttra sig.

6 §•

Gäldenären skall vid förvaltningen av sin egendom samråda med gode
mannen. Denne skall söka övervaka att gäldenären i sin förvaltning beaktar
borgenärernas bästa och bör därvid höra sådana borgenärer som på grund
av företagsinteckning eller eljest särskilt berörs av förvaltningen.

Försummar gäldenären att samråda med gode mannen eller handlar han
i strid mot dennes mening eller underlåter han att biträda gode mannen
i erforderlig utsträckning, skall denne anmäla förhållandet till konkursdomaren.
Detsamma gäller, om gode mannen i annat fall finner att det saknas
skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Anmälan
kan även göras av borgenär. Gäldenären skall få tillfälle att yttra sig,
om det kan ske utan avsevärd tidsutdräkt. Om borgenär gjort anmälan,
skall även gode mannen höras. Konkursdomaren äger med anledning av
anmälan återkalla förordnandet av god man, om omständigheterna föranleder
därtill.

Träffas uppgörelse med borgenärerna, skall gode mannen underrätta konkursdomaren,
som genast skall återkalla förordnandet.

7 §•

Ansökan om gäldenärens försättande i konkurs som gjorts av borgenär
vars fordran skulle omfattas av ackord får, när god man förordnats, ej
upptagas till prövning utan att denne fått tillfälle att yttra sig. Tillfälle skall
lämnas borgenären att yttra sig över vad gode mannen anfört.

På begäran av gode mannen äger rätten förklara ansökningen vilande i
avvaktan på frivillig uppgörelse med borgenärerna eller ansökan om offentlig
ackordsförhandling, om det ej finns särskilda skäl till antagande att
borgenärens rätt är i fara.

8 §•

Utmätning får äga rum utan hinder av att god man förordnats. Sker utmätning,
skall utmätningsmannen underrätta gode mannen, om denne är
känd för honom. Den utmätta egendomen får ej säljas utan gode mannens
medgivande annat än om den är underkastad snar förstörelse eller hastigt
faller i värde eller fordrar alltför kostsam vård. Vad som inflyter efter försäljning
eller på annat sätt får ej utbetalas till utmätningssökanden utan
gode mannens medgivande.

När utmätning skett efter att god man förordnats och därefter beslut
meddelats om ackordsförhandling, skall förfarandet nedläggas, om gode
mannen begär det, och utmätningen gå åter.

Om utmätningssökanden hade särskild förmånsrätt i egendomen, fortgår
förfarandet utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

162

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

9 §•

Verkan av att god man förordnats förfaller två månader efter att förordnandet
meddelades, om ej gäldenären hos konkursdomaren sökt offentlig
ackordsförhandling.

Om förordnandet av god man återkallas enligt 6 § eller gäldenären försätts
i konkurs, förfaller nämnda verkan omedelbart.

Offentlig ackordsförhandling

10 §.

Offentlig ackordsförhandling kan sökas inom tid som anges i 9 § första
stycket, om ej verkan av godmansförordnandet redan förfallit. Ansökan
görs hos den konkursdomare som förordnat god man.

Ackord får avse, att gäldenärens skulder, i den mån de ej är förenade
med förmånsrätt, skall nedsättas och betalas på närmare angivet sätt. Ackordet
skall i övrigt ge likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugufem
procent, om ej lägre procent godkänns av samtliga kända borgenärer
som skulle omfattas av ackordet eller synnerliga skäl föreligger till att lägre
procent godtages. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom
ett år sedan ackordet fastställts.

Detta utgör ej hinder mot att alla likaberättigade borgenärer får full betalning
intill visst belopp, om avvikelsen kan anses skäligen grundad med
hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelse till
nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han medgivit det.

Ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. I sådant fall gäller andra och tredje styckena
i tillämpliga delar.

Ackordsförslag skall prövas av borgenärerna och av konkursdomaren
eller rätten i den ordning som sägs nedan.

11 §•

Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars
fordran är förenad med förmånsrätt eller uppkommit efter att beslut om
ackordsförhandling meddelats, deltager ej i förhandlingen. Med förmånsrätt
jämställs säkerhet som består i förbehåll om äganderätt.

Detta utgör ej hinder för borgenär att deltaga i förhandlingen i den mån
han avstår från rätt till kvittning eller förmånsrätt. Om värdet av egendom
vari borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga hans fordran,
deltager han i förhandlingen med den del av fordringen som saknar täckning.

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej har förmånsrätt
skall få full betalning intill visst för alla likaberättigade borgenärer
lika belopp, skall deras fordringar i ackordsförfarandet anses som
förmånsberättigade i motsvarande mån.

Borgenär får deltaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

12 §.

Vid ansökningen skall fogas

1) ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970 163

och när denna skall erläggas samt huruvida säkerhet ställts för ackordet
och vari den i så fall består,

2) förteckning över boets tillgångar och skulder som under de senaste
två månaderna upprättats av gode mannen enligt 13 §, med uppgift om varje
borgenärs namn och adress,

3) den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig
under det sista året innan ansökan om förordnande av god man
gjordes,

4) berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till
gäldenärens obestånd, om de kunnat utrönas, samt innehåller översikt av
tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i händelse
av konkurs och upplysning, huruvida egendom frångått gäldenären
under sådana förhållanden att den kan bli föremål för återvinning eller
motsvarande åtgärd, huruvida skälig anledning finns till antagande att gäldenären
gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden
därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,

5) yttrande av gode mannen, huruvida han anser att ackordsförslaget
bör antagas av borgenärerna,

6) intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två
femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer, vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet, och tillhopa innehar minst två femtedelar av
sistnämnda fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet
antagbart,

7) bevis att ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande
sänts till alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,

8) förskott till belopp, som Konungen föreskrivit, på kostnaden för ackordsfrågans
handläggning hos konkursdomaren och rätten jämte säkerhet,
som godkänns av konkursdomaren, för vad som ej täcks av förskottet.

Ansökningshandlingarna skall inges i två exemplar. Konkursdomaren
skall tillställa gode mannen det ena.

13 §.

I den bouppteckning som nämnts i 12 § under 2) skall tillgångarna upptagas
till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig
under det sista året innan ansökan om förordnande av god
man gjordes, skall om möjligt även lämnas specificerad uppgift om de värden
som i handelsböckerna åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering
ej gjorts, om anskaffningskostnaden.

Ränta på borgenärs fordran skall ej beräknas längre än till dagen för ansökan
om förordnande av god man. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.

Anses förmånsrätt tillkomma borgenär, skall det anges jämte grunden
därtill.

Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom,
vari borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det
också anges.

14 §.

Har gäldenären ej fullgjort vad som åligger honom enligt 12 §, skall konkursdomaren
förelägga honom att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer
han ej föreläggandet, skall ansökningen avvisas, om bristen icke

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 197G

har avhjälpts på annat sätt. Härvid förfaller omedelbart verkan av att god
man förordnats.

15 §.

Upptages ansökningen, skall gäldenären inför konkursdomaren avlägga
bouppteckningsed. Gäldenären skall då göra de tillägg eller ändringar som
han finner påkallade och med ed betyga, att bouppteckningen med gjorda
tillägg eller ändringar är riktig så att det ej lionom veterligen har oriktigt
utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.

Gäldenären skall avlägga eden på tid som konkursdomaren bestämmer.
Gör han ej det, skall ansökningen förklaras förfallen, om icke uppskov medges
eller beslut om ackordsförhandling enligt 16 § likväl meddelas. Om ansökningen
förklaras förfallen, upphör omedelbart verkan av att god man förordnats.

När anledning förekommer, kan konkursdomaren tillåta gäldenären att
avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.

16 §.

Avläggs eden, skall konkursdomaren genast meddela beslut om ackordsförhandling.
Om synnerliga skäl föreligger, får beslut om sådan förhandling
meddelas utan att ed avlagts. Beslutet skall genast kungöras.

Konkursdomaren bestämmer efter samråd med gode mannen och tillkännager
i kungörelsen tid och ställe för borgenärssammanträde inför konkursdomaren
för prövning av ackordsförslaget. Borgenärssammanträdet skall
hållas tidigast tre och senast fem veckor efter att beslutet om ackordsförhandling
meddelades.

Kungörelsen skall också innehålla uppgift om dagen för ansökan om förordnande
av god man, om dennes namn och adress samt om vad borgenär har att
iakttaga enligt 22 §. Vidare skall anges, att bouppteckningen och handlingar
som inkommit enligt nämnda paragraf hålls tillgängliga hos konkursdomaren
och gode mannen samt att kungörelser angående ackordsförhandlingen
kommer att införas i en eller två angivna ortstidningar.

Om kallelse på okända borgenärer utfärdats enligt vad som föreskrivs
därom och kungörelse om ackordsförhandling utfärdas före inställelsedagen,
skall i kungörelsen erinras om att kallelsen ej förfallit genom ackordsförhandlingen.

17 §.

Har konkursdomaren i ärendet grundat sin behörighet på annan omständighet
än att gäldenären har eller vid sin död hade hemvist här i riket eller
att styrelsen för bolag, förening eller stiftelse har sitt säte här, skall det anges
i beslutet om ackordsförhandling.

18 §.

Kungörelse som avses i 16 § skall genast anslås i rättens kansli och sändas
för att införas en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar
som bestämts enligt nämnda paragraf.

Konkursdomaren skall genast genom särskilda brev underrätta gäldenären,
utmätningsmannen i gäldenärens hemvist och alla kända borgenärer
om kungörelsens innehåll. Samtidigt skall konkursdomaren sända avskrift
av ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande till de bor -

165

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

genärer till vilka dessa handlingar ej redan sänts. Blir borgenär känd senare,
skall konkursdomaren genast sända honom underrättelse och de handlingar
som nyss nämnts.

Om gäldenären ej tillhandahåller behövliga avskrifter, ombesörjer konkursdomaren
sådana på gäldenärens bekostnad.

19 §.

Sedan ansökan om ackordsförhandling gjorts, får gäldenären försättas i
konkurs endast om det saknas skälig anledning till antagande att ackord kan
komma till stånd. I annat fall skall konkursansökan vila till dess ackordsfrågan
blivit avgjord. Innan beslut meddelas skall konkursdomaren inhämta
yttrande av gode mannen.

Har konkursansökan gjorts av borgenär vars fordran icke skulle omfattas
av ackordet, skall den dock prövas i vanlig ordning, om särskilda skäl föreligger
till antagande att borgenärens rätt är i fara.

Försätts glädenären i konkurs innan ackordsfrågan blivit avgjord, förfaller
ackordsfrågan.

20 §.

Sedan beslut om ackordsförhandling meddelats, får utmätning för fordran
som uppkommit tidigare ej äga rum innan ackordsfrågan blivit avgjord. Om
det ändå sker, är åtgärden utan verkan. Borgenär som har förmånsrätt i viss
egendom får dock erhålla utmätning av egendomen.

21 §.

När beslut om ackordsförhandling meddelats, skall vad som gäller om återvinning
vid konkurs ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs. Om
talan stadgas i 38 §. Därvid skall vad som i 31 § konkurslagen sägs om
återvinning av betalning genom utmätning även gälla den förmånsrätt som
borgenären vunnit genom utmätningen. När skäl föreligger, kan rätten förordna,
att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum.

Vad som i 3 g förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, och i
117 g lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal är föreskrivet med
avseende på konkurs skall ha motsvarande tillämpning, om ackord fastställs.

22 g.

Vill någon deltaga i ackordsförhandlingen med fordran som icke upptagits
i den enligt 12 § ingivna bouppteckningen och ej heller senare blivit känd,
bör han skriftligen anmäla fordringen hos gode mannen senast en vecka före
borgenärssammanträdet. Anmäls fordran senare, får det ej föranleda, att
borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts.

Borgenär, som vill framställa anmärkning mot annan borgenärs fordran,
bör göra det skriftligen hos gode mannen i så god tid som möjligt före borgenärssammanträdet.
Anmärkning skall framställas före omröstningen vid
sammanträdet.

Den som gör anmälan om fordran eller anmärkning bör uppge namn och
adress samt bifoga de handlingar han vill åberopa.

Handlingarna bör inges i två exemplar. Gode mannen skall tillställa konkursdomaren
det ena.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970
23 §.

Finner gode mannen anledning till anmärkning mot fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller borgenär sådan anmärkning
hos gode mannen, skall denne skyndsamt underrätta fordringshavaren
om anmärkningen och vad den avser. Detsamma gäller, när värdet av
egendom vari borgenär har särskild förmånsrätt bedömts understiga fordringen.

Gode mannen skall även underrätta konkursdomaren om sådan anmärkning.

24 §.

Vid borgenärssammanträdet bör gäldenären infinna sig personligen. Han
är skyldig att lämna konkursdomaren, gode mannen och borgenärerna de
upplysningar om boet som de begär. Kan gäldenären ej infinna sig personligen,
bör han ställa ombud.

Gode mannen skall tillhandahålla förteckning på de borgenärer som äger
deltaga i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning
som framställts mot borgenärs fordran.

Vid sammanträdet skall underrättelse lämnas om tillägg till bouppteckningen
eller ändring däri som gäldenären gjort i samband med avläggande
av ed enligt 15 § och om felaktighet som blivit känd på annat sätt. Om gäldenären
cj avlagt ed, skall anledningen därtill uppges.

25 §.

Om både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans
en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de icke enas, gälle
borgenärens mening, om ej de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen.

26 §.

Vid borgenärssammanträdet skall röstas om ackordsförslaget.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning. Är
utgången av omröstningen beroende av om fordringen räknas eller ej, skall
konkursdomaren vid sammanträdet söka utreda tvistefrågan och åstadkomma
förlikning. Om alla närvarande medger att anmärkningen får förfalla
eller inskränker den eller uppdrager åt gode mannen att sluta förlikning med
borgenären, binder det även den som uteblivit. Kan förlikning ej träffas,
skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens utgång.

Vid omröstning har 13 § andra stycket motsvarande tillämpning.

27 §.

Gäldenären får återtaga eller ändra ackordsförslaget så länge det ej prövats
av borgenärerna, om konkursdomaren finner att skäl föreligger därtill.
Om gäldenären anmäler att han önskar återtaga eller ändra förslaget, skall
konkursdomaren inhämta yttrande av gode mannen. Särskild talan mot
konkursdomarens beslut med anledning av gäldenärens anmälan får ej föras.

Har gäldenären före borgenärssammanträdet anmält att han önskar ändra
förslaget eller gör han sådan anmälan vid sammanträdet och finner konkurs -

167

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

domaren att det ändrade förslaget bör föreläggas borgenärerna, får konkursdomaren
efter hörande av närvarande borgenärer uppskjuta prövningen till
fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen icke medför att förslaget
blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock ej äga rum annat än
om särskilda skäl föreligger.

Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet utsätta och
tillkännage tid och ställe för det fortsatta sammanträdet. Han skall också
genast sända underrättelse om tid och ställe för det fortsatta sammanträdet
till varje röstberättigad borgenär med känd adress som ej var tillstädes vid
det förra sammanträdet. Underrättelsen skall innehålla uppgift om den ändring
som vidtagits i aclcordsförslaget och upplysning, huruvida gode mannen
tillstyrkt ändringen eller ej.

28 §.

Om konkursdomaren i annat fall än som avses i 27 § andra stycket, efter
hörande av gode mannen och närvarande borgenärer, finner särskilda skäl
att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts, får han besluta
om uppskov som sägs där. Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet
utsätta och tillkännage tid och ställe för det fortsatta sammanträdet.
Ytterligare kallelse behövs ej.

29 §.

Ackordsförslag, som ger minst femtio procent, skall anses antaget av borgenärerna,
om tre femtedelar av de röstande förenat sig om förslaget och deras
fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade fordringarnas
sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget
anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande förenat sig om förslaget och
deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigade fordringarnas
sammanlagda belopp.

30 §.

Har ackordsförslaget antagits vid sammanträdet, skall konkursdomaren
genast upptaga frågan om fastställelse. Anför borgenär beaktansvärda skäl
mot fastställelse eller finner konkursdomaren i annat fall att sådana skäl
föreligger, skall han hänskjuta ackordsfrågan till rätten.

Om det vid borgenärssammanträdet ej kan avgöras huruvida förslaget antagits
eller förkastats, skall ackordsfrågan också hänskjutas till rätten.

I andra fall skall konkursdomaren fastställa ackordet.

När ackordsfrågan hänskjuts till rätten, skall konkursdomaren utsätta
målet att förekomma så snart som möjligt. Meddelas beslut härom först efter
att borgenärssammanträdet hållits, skall konkursdomaren sända underrättelse
till gode mannen, gäldenären och de borgenärer som var tillstädes vid
sammanträdet om tid och ställe för målets handläggning av rätten.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum
är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

31 §.

Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående
anmärkningar godkänns eller ej och finner rätten i övrigt skäl att
fastställa ackordet, skall den först pröva anmärkningarna eller så många av
dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärk -

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

ningar godkänns eller ej. Mot rättens beslut med anledning av framställd
anmärkning får klagan ej föras.

32 §.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning
än som sägs i 26 § utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

33 §.

Oavsett om fastställelse bestritts, får ackord icke fastställas,

1) om ärendet ej handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2) om ackordet ej uppfyller de villkor som uppställts i 10 § andra, tredje
och fjärde styckena,

3) om det finns skälig anledning till antagande att gäldenär en i hemlighet
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att
annat svek ägt rum vid ackordet,

4) om ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning som sägs under 1) och är förslaget ej förkastat
av borgenärerna eller förfallet, skall de åter pröva ackordsfrågan och
sammanträde utsättas härför. Konkursdomaren skall kalla borgenärerna genom
kungörelse, som minst tio dagar före sammanträdet skall införas i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om ackordsförhandlingen. Han skall vidare genast
sända underrättelse om kungörelsens innehåll till gode mannen, gäldenären
och varje röstberättigad borgenär med känd adress. Särskild talan får ej föras
mot beslut enligt vilket borgenärerna åter skall behandla ackordsfrågan.

34 §.

Även om 33 § ej är tillämplig, får fastställelse efter omständigheterna vägras,
om borgenär bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet
för ackordets fullgörande ej finns eller att ackordet är till skada för borgenärerna
eller att annan särskild anledning föreligger att ackord ej bör medges.

Verkan av offentligt ackord

35 §.

Fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som enligt
11 § ägdedetagai ackordsförhandlingen.

Den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga
om belopp som ej kan uttagas ur egendomen.

36 §.

Borgenär som förvärvat sin fordran hos gäldenären innan beslut om ackordsförhandling
meddelades får utan hinder av ackord använda fordringen
till kvittning mot skuld som han då hade till gäldenären.

Rätt till kvittning enligt första stycket tillkommer ej den som förvärvat
fordran mot gäldenären genom avtal med tredje man inom sextio dagar innan
ansökan om förordnande av god man gjordes eller senare, om han vid
tiden för avtalet stod i skuld hos gäldenären och hade skälig anledning till
antagande att gäldenären var på obestånd. Rätt till kvittning tillkommer ej

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

heller borgenär som, efter att ha erhållit sin fordran, under nämnda tid satt
sig i skuld hos gäldenären och därvid hade skälig anledning till antagande att
gäldenären var på obestånd.

37 §.

Borgenär som godkänt ackordsförslag förlorar ej därigenom sin rätt mot
borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. De
äger därför bestrida att ackordet fastställs.

38 §.

Talan om återvinning m. m. som avses i 21 § får väckas av borgenär, vars
fordran skulle omfattas av ackord, så länge ackordsfrågan är anhängig men
får ej slutligt prövas innan denna fråga blivit avgjord. Borgenär som vill
väcka talan skall underrätta gode mannen, -säd påföljd att hans talan annars
ej upptages till prövning. Upphör ackordsförhandling utan att ackord kommit
till stånd, skall väckt talan avvisas, om ej gäldenären försätts i konkurs
efter ansökan som följt inom tre veckor från att förhandlingen upphörde.

Vad som vinns genom talan enligt första stycket skall, sedan kärandens
kostnader ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet utöver
vad som tillförsäkrats dem, om ej annat bestämts genom ackordet. Svarande
som i anledning av bifall till kärandens talan får fordran mot gäldenären
äger att på vad han annars skolat betala avräkna den utdelning som tillkommer
honom.

Om det i målet påkallas av borgenär som omfattas av ackordet eller gäldenären,
kan rätten ge föreskrift om särskild förvaltning av vad som skall tillkomma
borgenärerna. Egendom som satts under sådan förvaltning får ej
utmätas annat än om ackordet förfallit.

39 §.

På begäran av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan konkursdomaren,
om skäl föreligger, förordna gode mannen eller annan lämplig person
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet.
Vid behov kan vikarie förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsman de uppgifter som denne begär och följa
de anvisningar som han lämnar.

I fråga om entledigande av tillsynsman har 5 § sista stycket motsvarande
tillämpning.

40 §.

Visar det sig efter fastställelse av ackord att gäldenären gjort sig skyldig
till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet gynnat någon borgenär för
att inverka på ackordsfrågans avgörande,

eller åsidosätter gäldenären vad som åligger honom enligt 39 § andra stycket,

eller försummar han på annat sätt uppenbart sina åtaganden enligt ackordet,

kan rätten på ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet förklara,
att den eftergift som genom detta medgivits gäldenären har förfallit.
Förlikning är ej tillåten.

Även om den eftergift som medgivits gäldenären förklarats förfallen, äger
borgenärerna i övrigt göra ackordet gällande mot gäldenären eller borgensmän
för detsamma.

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

Särskilda bestämmelser

41 §.

Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid ackordsförhandling i egenskap
av ställföreträdare eller ombud företräder borgenär är behörig, behövs
ej annat än om konkursdomaren eller rätten av särskilda skäl finner att sådan
handling bör företes.

Är behörighetshandling icke tillgänglig när den behövs, skall ställföreträdaren
eller ombudet få tid att förete sådan handling.

42 §.

Arvode till gode mannen och ersättning för kostnad som uppdraget medfört
bestäms av rätten, om gode mannen eller gäldenären gör framställning
därom. Så länge ackordet ej fullgjorts får sådan framställning också göras
av borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Första stycket har motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning
till tillsynsman.

43 §.

Mot beslut som konkursdomaren meddelat enligt denna lag får talan föras
i hovrätten.

Tiden för anförande av besvär över beslut om ackordsförhandling räknas
från att kungörelse om förhandlingen infördes i allmänna tidningarna.

44 §.

Beslut om förordnande eller entledigande av god man eller tillsynsman,
om återkallelse av sådant förordnande eller om ackordsförhandling går i
verkställighet utan hinder av att ändring i beslutet söks, om ej annat förordnas.

Om högre rätt upphäver beslut om ackordsförhandling, skall konkursdomaren
genast låta införa kungörelse om den högre rättens beslut en gång
i allmänna tidningarna och den eller de bestämda ortstidningarna.

45 §.

Mål om ackord som av konkursdomaren hänskjutits till rätten skall företagas
till huvudförhandling utan förberedelse. Utsätts målet till fortsatt eller
ny huvudförhandling, kan rätten, om det behövs för att målet då skall kunna
slutföras, förordna att förberedelse skall äga rum och meddela föreskrifter
därom. Om part eller annan uteblir, utgör det ej hinder för målets handläggning
och avgörande. Vid huvudförhandling är häradsrätt domför med
tre i nämnden.

Beträffande talan mot rättens avgörande i mål som avses i första stycket
gäller vad som i rättegångsbalken sägs om talan mot beslut i mål som väckts
vid underrätt.

46 §.

Ackordsfrågan anses avgjord, när genom beslut, som vunnit laga kraft,
gäldenären medgivits att återtaga ackordsförslaget eller ackordsförslaget funnits
ej vara antaget av borgenärerna eller fastställelse av antaget ackord
vägrats eller ackord blivit fastställt.

Har ackordsförhandling upphört enligt första stycket utan att ackord kommit
till stånd, skall konkursdomaren genast låta införa kungörelse därom i
allmänna tidningarna och den eller de bestämda ortstidningarna. Kungörelse
behövs ej, om ackordsfrågan förfallit på grund av konkurs.

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

47 §.

Behövs under ackordsförhandlingen ändrad föreskrift om den eller de ortstidningar
i vilka kungörelser angående ackordsförhandlingen skall införas,
skall konkursdomaren meddela och låta kungöra sådan föreskrift.

Möter hinder att införa kungörelse om ackordsförhandlingen i bestämd
ortstidning, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord fastän den ej
intagits i den tidningen.

48 §.

Om handling som skall inges till konkursdomaren i två exemplar inkommit
i endast ett exemplar, ombesörjer konkursdomaren avskrift på ingivarens
bekostnad.

I fråga om inlaga eller annan handling som enligt denna lag skall inges
till konkursdomaren har 33 kap. 3 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning.

Om det behövs avskrift av handling som inkommit från borgenär och denne
ej betalt kostnaden för avskriften, skall gäldenären förskjuta kostnaden.

49 §.

Konkursdomaren får meddela beslut som avses i 2, 3 och 14 §§, även om
han är jävig.

50 §.

Borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskild
förmån av gäldenären, döms till böter eller fängelse i högst ett år.

51 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer och åtal för
brott som avses i 50 § får väckas vid den rätt där ackordsförhandlingen äger
eller ägt rum.

52 §.

Hos konkursdomaren förs särskild dagbok över ackordsärenden. Handlingar
i ärendena sammanförs i akter.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

53 §.

Denna lag har ej tillämpning i fråga om

1) bankaktiebolag, sparbanker eller centralkassor för jordbrukskredit,

2) kreditaktiebolag, stadshypoteksföreningar, bostadskreditföreningar eller
landshypoteksföreningar,

3) understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar,

4) försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Genom den nya lagen upphävs lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs och kungörelsen den 30 september 1921 (nr 574)
med vissa bestämmelser angående förvärv av tillstånd att bemyndiga gode
män vid ackordsförhandling utan konkurs.

Äldre lag tillämpas, när beslut om inledande av ackordsförhandling meddelats
enligt den lagen.

Ansökan om förordnande av god man enligt den nya lagen får göras efter
den 30 november ... I sådant fall har 1—9 §§ i den nya lagen tillämpning.

Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum som
ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den bestämmelsen
tillämpas.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

2) Förslag
till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, dels att 5, 10, 19, 35, 66, 67, 109, 121, 127, 146, 150—
174, 183, 204, 208, 210, 211 och 213 §§ konkurslagen skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad
10 a §, med nedan angiven lydelse, dels att 220 § i lagen skall upphöra
att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)J

5 §.

Har gäldenär fått till stånd offent- Om särskilda hinder mot konkurs
lig ackordsförhandling utan kon- finnas bestämmelser i lagen om ackurs,
gälle om borgenärs rätt att få kordsförhandling.
gäldenären försatt i konkurs vad
därom särskilt är stadgat.

Framgår ej av konkursansökningen
vem som är behörig konkursdomare
eller är den eljest bristfällig,
skall konkur sdomar en förelägga sökanden
att avhjälpa bristen inom
viss tid efter att denne fått del av
föreläggandet. Efterkommer sökanden
ej föreläggandet, skall ansökningen
avvisas, om bristen icke har
avhjälpts på annat sätt.

10 a §.

Har konkursansökan inkommit till
konkursdomare som icke är behörig,
skall han genast sända den till konkursdomare
som enligt vad handlingarna
visa är behörig och underrätta
sökanden. Ansökan skall anses
gjord, när den inkom till den förra
konkursdomaren.

1 Rent språkliga ändringar liar i detta och följande förslag som regel ej utmärkts genom kursivering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

173

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Då beslut —-----— konkursansökningen ingivits.

Konkursdomaren skall--— ----postadress angivas.

Första borgenärs sammanträdet--------överstiga två.

Har, på--- —------—- •—- genom konkursen.

Har konkurs föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs
följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse
om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna,
skall i avseende å rätten
att söka återvinning så anses, som
om konkursansökningen gjorts, då
beslutet om inledande av ackordsförhandling
meddelades, och skall,
där åtgärd, varom i 28, 29, 30, 32 eller
33 § förmäles, vidtagits efter meddelandet
av nämnda beslut, den,
gentemot vilken gäldenären vidtog
åtgärden, anses därvid hava haft
skälig anledning till antagande, att
gäldenären var på obestånd.

Har gäldenären å första borgenärssammanträdet
eller därförinnan ingivit
förslag om ackord, må egendomen
i boet ej säljas innan avgjort är,
huruvida ackord kommer till stånd.

Ingives ackordsförslag efter första
borgenärssammanträdet, vare det ej
hinder för försäljning av boets egendom;
där förvaltaren i det yttrande

§•

Har förordnande av god man enligt
lagen om ackordsförhandling föregått
och konkursansökningen
gjorts inom tre veckor från att verkan
av godmansförordnandet förföll
eller, när offentlig ackordsförhandling
följt, denna upphörde, skall
i fråga om rätten att söka återvinning
anses som om konkursansökningen
gjorts, då ansökningen om
förordnande av god man gjordes.
Har åtgärd, som sägs i 28, 29, 30, 32
eller 33 §, vidtagits efter att beslut
om offentlig ackordsförhandling
meddelats, skall den, gentemot vilken
gäldenären vidtog åtgärden, anses
därvid ha haft skälig anledning
till antagande att gäldenären var på
obestånd.

§•

Inkommer gäldenären med ackordsförslag,
får egendomen i boet
ej, innan ackordsfrågan blivit avgjord,
säljas utan rättens ombudsmans
samtycke i vidare mån än som
behövs för ändamål som angives i
170 § eller eljest är förenligt med
förslaget.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

över förslaget, som jämlikt 156 §
skall av honom avgivas, tillstyrker
dess antagande, må dock ej, efter det
nämnda yttrande avgivits, försäljning
verkställas så länge ackordsfrågan
ej är avgjord. Varder förslaget
ej sålunda tillstyrkt, skall, där det
antages av borgenärerna eller eljest
jämlikt 164 § varder hänskjutet till
rättens prövning, med försäljningen
anstå i avbidan på ackordsfrågans
avgörande; uppskjutes prövningen
av förslaget jämlikt 159 §, äge de
borgenärer, som hava rösträtt i ackordsfrågor,
att med den röstövervikt,
som i sistnämnda paragraf sägs,
besluta anstånd med försäljningen i
avbidan på borgenärernas prövning
av förslaget.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat
om anstånd med försäljning av
boets egendom äge ej tillämpning,
där borgenärerna jämlikt 160 § besluta,
att ackordsförslag skall vara
vilande, eller rätten jämlikt 166 §
förordnar, att med frågan om fastställelse
av ackord skall anstå. Ej må
i nämnda fall anstånd med försäljningen
äga rum, med mindre det
med den röstövervikt, som i 159 §
sägs, bestämmes av de borgenärer,
som hava rösträtt i ackordsfrågor;
skolande dock i det senare fallet anståndet
fortgå, till dess borgenärssammanträde,
som skall av rättens
ombudsman ofördröjligen utlysas,
ägt rum för ärendets behandling.

Vad ovan i denna paragraf stadgas
utgör ej hinder för försäljning, vartill
gäldenären lämnat sitt samtycke.

67 §.

Vad i — —----första borgenärssammanträdet.

Påyrkar inteckningshavare eller
annan borgenär, som för sill fordran
har förmånsrätt i viss egendom, att
den egendom, vari förmånsrätten
gäller, skall säljas genom förvaltarens
försorg, och har hans rätt till

Yrkar inteckningshavare eller annan
borgenär som har förmånsrätt i
viss egendom, att denna skall säljas
genom förvaltarens försorg, och har
hans rätt till betalning ur egendomen
efter bevakning i konkursen lämnats

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

betalning ur egendomen efter bevakning
i konkursen lämnats obestridd
eller fastställts genom dom, som
äger laga kraft, då skall ock utan
hinder därav att enligt vad ovan är
stadgat uppskov med försäljningen
beslutits eller därmed eljest skall anstå,
försäljning av den egendom äga
rum, så framt ej rättens ombudsman
och förvaltaren finna uppenbart, att
förlust därigenom skulle uppstå för
konkursboet.

(Föreslagen lydelse)

obestridd eller fastställts genom
dom som vunnit laga kraft, får anstånd
med försäljning äga rum allenast
om rättens ombudsman och förvaltaren
finna att avsevärd förlust
eljest kan vållas konkursboet eller
att genomförandet av ackord skulle
väsentligt försvåras samt anstånd ej
är obilligt mot borgenären.

109 §d

Tvistefrågor angående ------— särskilda rättegången.

När ackordsförslag upptagits, får
rättens prövning enligt första stycket
uppskjutas till dess ackordsfrågan
blivit avgjord, om det finnes ändamålsenligt.

121 §.

Borgenär, som-----------är stadgat.

Är fordran-----■--borgenären återbäras.

Den, som------om konkursansökningen.

Har konkurs föregåtts av offentlig
ackordsförhandling, som på grund
av konkursen förfallit, eller har konkurs
följt på ansökning, som gjorts
inom fjorton dagar från det kungörelse
om sådan förhandlings upphörande
varit införd i allmänna tidningarna,
vare borgenär icke berättigad
att till kvittning mot skuld, vari
han häftar hos gäldenären, använda
fordran, för vilken han enligt vad i
lagen om ackordsförhandling utan
konkurs stadgas icke ägt kvittningsrätt,
därest ackord kommit till stånd.

Har förordnande av god man enligt
lagen om ackordsförhandling föregått
och konkursansökningen
gjorts inom tre veckor från att verkan
av godmansförordnandet förföll
eller, när offentlig ackordsförhandling
följt, denna upphörde, får
borgenär ej till kvittning mot skuld
till gäldenären använda fordran, för
vilken han enligt nämnda lag ej ägt
kvittningsrätt, om ackord kommit
till stånd.

127 §.

Är ackordsförslag beroende på
prövning, kan förvaltaren, i den mån
det föranledes av förslaget, med
samtycke av rättens ombudsman låta
anstå med utdelning till dess ackordsfrågan
blivit avgjord.

1 Senaste lydelse 1946: 809.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 ar 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

146

Då förslag — — —---• —--för

150

Vill gäldenären bjuda ackord efter
vad här nedan sägs, skall han till
konkursdomaren ingiva ackordsförslag
i två exemplar.

Ackordsförslag skall angiva, hur
mycket gäldenären bjuder i betalning
samt när och huru betalningen
skall erläggas, så ock huruvida gäl -

§•

konkursboet.

Utan hinder av att konkursen avslutats
får ackordsförslag som ingivits
tidigare prövas enligt vad som
stadgas i 7 kap.

§•

Vill gäldenären bjuda ackord efter
vad som sägs nedan, skall han till
konkursdomaren ingiva ackordsförslag
innan kungörelse om slututdelning
utfärdats. Ackordsförslaget
skall ingivas i tre exemplar.

Ackord får avse, att gäldenär ens
skulder, i den mån de ej äro förenade
med förmånsrätt, skola nedsättas
och betalas på närmare angivet sätt.
Ackordet skall i övrigt giva likaberättigade
borgenärer lika rätt och
minst tjugufem procent, om ej lägre
procent godkännes av samtliga borgenärer
som bevakat fordran och
skulle omfattas av ackordet eller
synnerliga skäl föreligga till att lägre
procent godtages. Betalning av
föreskriven minsta utdelning skall
ske inom ett år sedan ackordet fastställts.

Detta utgör ej hinder mot att alla
likaberättigade borgenärer få full
betalning intill visst belopp, om avvikelsen
kan anses skäligen grundad
med hänsyn till omfattningen av
boet och övriga omständigheter. Avvikelse
till nackdel för viss borgenär
får också äga rum, om han medgivit
det.

Ackord får åven avse, att gäldenären
endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift.
I sådant fall gälla andra och tredje
styckena i tillämpliga delar.

151 §.

Ackordsförslag skall angiva, hur
mycket gäldenären bjuder i betalning
och när denna skall erläggas
samt huruvida säkerhet ställts för

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

denären vill ställa säkerhet för ackordets
fullgörande eller icke och, i
förra fallet, vari säkerheten skall bestå.

151 §A

Ackordsförslag må ej upptagas till
behandling,

1) om före ackordsförslagets ingivande
kungörelse om slututdelning
blivit utfärdad,

2) om gäldenären icke iakttagit
vad i 150 § är stadgat angående
ackordsförslags innehåll,

3) om gäldenären genom laga
kraftägande beslut, som icke meddelats
tidigare än två år innan konkursansökningen
gjordes, funnits
skyldig till oredlighet mot borgenärer,

4-) om gäldenären är rymd för
gäld eller tredskas att avlägga bouppteckningsed.

ackordet och vari den i så fall består.

152 8.

Ingives ackordsförslag efter första
borgenärssammanträdet och möter
ej mot dess upptagande hinder, som
i 151 § sägs, åligge konkursdomaren
att innan vidare åtgärd vidtages inhämta
yttrande av förvaltaren, huruvida
han anser förslaget böra föreläggas
borgenärerna. År slututdelning
i konkursen nära förestående
eller har gäldenären förut i konkursen
bjudit ackord men det tidigare
ackordsför slag et återtagits efter det
kungörelse om dess behandling vid
borgenärssammanträde blivit införd
i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan
förfallit eller det tidigare
ackordsför slaget förkastats av
borgenärerna eller ej vunnit fastställelse
och avstyrker förvaltaren med
hänsyn till någon av nämnda omständigheter
ackordsförslagets framläggande
för borgenärerna, skall förslaget
ej vinna vidare handläggning,
med mindre rättens ombudsman, 1

När ackordsförslag ingives i rätt
tid, skall konkurs domar en tillställa
rättens ombudsman och förvaltaren
var sitt exemplar med anmaning till
dem att avgiva yttranden, huruvida
förslaget bär föreläggas borgenärerna.
Avstyrka de att så sker, får förslaget
ej upptagas utan att konkursdomaren
finner synnerliga skäl därtill.

1 Senaste lydelse 1964: 184.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 136

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 ar 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vars yttrande i sådant fall skall av

konkursdomaren infordras, förordar,
att ackordsfrågan ändock hänskjutes
till borgenärernas prövning.

153

Möter jämlikt 151 eller 152 § hinder
mot handläggning av ackordsförslag,
teckne konkursdomaren besked
därom å förslaget.

154

155

Ackordsförslag må ej behandlas
av borgenärerna förrän de tvistefrågor,
som genom anmärkningar mot
bevakade fordringar må hava uppkommit,
blivit vid det i 108 § omförmälda
borgenärssammanträde
handlagda. Har förslaget ingivits d
sådan tid, att det kan förekomma å
den dag, som bestämts för nämnda
sammanträde, skall, där ej gäldenären
begär anstånd och konkursdomaren
finner synnerliga skäl därtill
vara, ackordsfrågan utsättas till
behandling å tid och ställe, som bestämts
för sagda sammanträde, samt
förslaget hållas tillgängligt å det
ställe, där de till ombudsmannen
överlämnade bevaknings handlingarna
skola tillhandahållas. Har anstånd
medgivits eller har förslaget

§■

Möter enligt 150—152 §§ hinder
mot att ackordsförslag upptages,
skall det avvisas av konkursdomaren.

§•

Upptages ackordsför slaget skall
konkursdomaren, sedan gäldenären
avlagt ed, genast kalla borgenärerna
till sammanträde inför honom för
att besluta över förslaget. Om synnerliga
skäl föreligga, får kallelse utfärdas
utan att ed avlagts.

Konkursdomaren bestämmer efter
samråd med förvaltaren och tillkännagiver
i kungörelsen tid och ställe
för sammanträdet. I kungörelsen
skall även angivas, att ackordsfårslaget
finnes tillgängligt hos förvaltaren.

§•

Borgenärssammanträde för behandling
av ackordsförslaget skall
hållas tidigast tre veckor efter att
kungörelsen införts i allmänna tidningarna
och får ej heller äga rum
förrän tvistefrågor som uppkommit
genom anmärkningar mot bevakade
fordringar blivit handlagda vid sådant
borgenärssammanträde som
avses i 108 §.

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ej ingivits så tidigt, att det kan förekomma
å dag, som nyss sagts, skall
dess behandling äga rum så snart
det lämpligen kan ske; och bestämme
i ty fall konkursdomaren efter
samråd med ombudsmannen och
förvaltaren tid och ställe för sammanträdet
ävensom ställe, där förslaget
skall hållas tillgängligt.

156

Det åligger ombudsmannen att
minst en vecka före det borgenärssammanträde,
där ackordsförslaget
skall behandlas, till varje borgenär,
som bevakat fordran i konkursen
och vars adress är känd, med posten
översända avskrift av förslaget
jämte förvaltarens yttrande med erinran
om tid och ställe för nämnda
sammanträde.

(Föreslagen lydelse)

Konkursdomaren skall genast genom
särskilda brev underrätta gäldenären
och alla kända borgenärer
om kungörelsens innehåll. Han skall
samtidigt med posten sända avskrift
av ackordsförslaget till borgenärerna.
Blir borgenär känd senare, skall
konkursdomaren genast sända honom
underrättelse och avskrift av
ackordsförslaget.

§•

Förvaltaren skall så snart som
möjligt till konkursdomaren inkomma
med yttrande, huruvida han anser
att ackordsförslaget bör antagas
av borgenärerna. Yttrandet skall tillhandahållas
borgenärerna vid sammanträdet
för behandling av ackordsförslaget,
om det ej tidigare
sänts till dem.

157 S.

Vid borgenärssammanträde, där
ackordsförslag skall behandlas, bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären
ej infinna sig, bör han ställa
ombud för sig.

Rättens ombudsman har att tillhandahålla
förteckning å alla de borgenärer,
som äga deltaga i omröst -

Vid borgenärssammanträde för
behandling av ackordsförslag bör
förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären
ej infinna sig personligen,
bör han ställa ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla
förteckning på de borgenärer som
äga deltaga i omröstning i ackords -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ning i ackordsfrågor, med uppgift å
de fordringsbelopp, för vilka rösträtt
må utövas. Är beträffande någon
av dessa fordringar anmärkning
mot yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt framställd men icke
prövad eller är, där efterbevakning
skett, tiden för framställande av anmärkningar
ännu icke ute, varde sådant
särskilt anmärkt i förteckningen.

158

Vid omröstning i ackordsfrågor
må med den inskränkning, som föranledes
av stadgandena i 112 och
120 §§, rösträtt utövas ej mindre för
varje i konkursen bevakad fordran,
för vilken förmånsrätt ej yrkas, än
även för fordran, för vilken förmånsrätt
yrkas, så framt anmärkning mot
yrkandet är gjord och ej blivit av
domstol ogillad eller, där efterbevakning
ägt rum, tiden för framställande
av anmärkningar ej utgått. Anmärkning
mot yrkande om betalning
srätt utgöre ej hinder för borgenären
att deltaga i omröstningen,
utan så är att anmärkningen blivit
av domstol gillad. I nu angivna fall
skall, så vitt angår frågan om borgenärs
rösträtt, första rätts beslut
lända till efterrättelse, där ej före
omröstningen visas, att beslutet blivit
ändrat av högre rätt.

Är, då omröstning om antagande
av ackordsförslag äger rum, anmärkning
mot yrkande om betalningseller
förmånsrätt för bevakad fordran
ännu icke prövad eller är, där
efterbevakning skett, tiden för framställande
av anmärkningar ännu ej
ute och varder utgången av omröstningen
olika allt efter som fordringen
beräknas eller icke, må dock fordringen
vid bestämmande av omröstningens
utgång icke komma i betrak -

(Föreslagen lydelse)

frågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas.
Har beträffande någon fordran
anmärkning mot yrkande om betalnings-
eller förmånsrätt framställts
men ej prövats eller har, när efterbevakning
skett, tiden för framställande
av anmärkningar ännu ej utgått,
skall det särskilt angivas i förteckningen.

Om gäldenären ej avlagt ed, skall
anledningen därtill uppgivas vid
sammanträdet.

§■

Vid omröstning i ackordsfrågan
får rösträtt ej utövas annat än för
bevakad fordran. Borgenär, som kan
få täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad
med förmånsrätt, får härvid
rösta endast i den mån han avstår
från rätt till kvittning eller förmånsrätt
eller, om värdet av egendom vari
han har särskild förmånsrätt bedömes
understiga hans fordran, för den
del av fordringen som saknar täckning.
Med förmånsrätt jämställes
säkerhet som består i förbehåll om
äganderätt.

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse
att borgenärer som ej ha
förmånsrätt skola få full betalning
intill visst för alla likaberättigade
borgenärer lika belopp, får rösträtt
icke utövas för fordringarna i den
mån full betalning skall utgå.

Anmärkning som framställts mot
fordran utgör ej hinder mot röstning.
Är utgången av omröstningen beroende
av om fordringen räknas eller
ej, skall konkur sdomar en vid sammanträdet
söka utreda tvistefrågan
och åstadkomma förlikning. Om alla
närvarande medgiva att anmärkningen
får förfalla eller inskränka
den eller uppdraga åt förvaltaren att
sluta förlikning med borgenären,
binder det även den som uteblivit.

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

tande, med mindre rättens prövning
av anmärkning, som blivit eller bliver
framställd, utfaller så, att fordringen
skall utgå utan förmånsrätt,
eller, vad angår efterbevakning, det
eljest bliver avgjort, att fordringen
skall sålunda utgå.

159 §.

Yrkar borgenär eller gäldenären
vid det i 154 § ornförmälda sammanträdet
uppskov med prövningen av
ackordsförslaget, må därmed kunna
anstå till nytt sammanträde att hållas
inom tre veckor, om det medgives
antingen av alla tillstädesvarande
borgenärer, som äga rösträtt
i ackordsfrågor, eller ock av fyra
femtedelar av dem och dessa bevakat
fyra femtedelar av sammanlagda
beloppet av samtliga i konkursen bevakade
fordringar, som medföra sådan
rösträtt. Beslutes uppskov, skall
rättens ombudsman före sammanträdets
avslutande utsätta och tillkännagiva
tid och ställe för det nya
sammanträdet; och vare vidare kallelse
icke erforderlig.

Vid det nya sammanträdet må ej
utom i fall, som framgår av 160 §
första stycket, ytterligare uppskov
beslutas.

160 §Ä

Är gäldenären, då ackordsförslag
förekommer till behandling, ställd
under tilltal för oredlighet mot borgenärer,
må förslaget ej antagas av
borgenärerna, men äge de med den
röstövervikt, som i 159 § sägs, besluta,
att förslaget skall vara vilande.

(Föreslagen lydelse)

Kan förlikning ej träffas, skall rätten
pröva anmärkningen för bestämmande
av omröstningens utgång. Har
anmärkning mot yrkad fordran eller
förmånsrätt prövats av rätten enligt
109 §, skall dess beslut tillämpas vid
omröstning i ackordsfrågan, om ej
före omröstningen visas att det ändrats
av högre rätt.

159 §.

Förlikning som avses i 158 § får
ej ingås i annan ordning än där sägs
utan samtycke av alla, vilkas rätt är
beroende av förlikningen.

1 Senaste lydelse 1964: 184.

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Kommer ej sådant beslut till stånd,
anses ackordsfrågan hava förfallit.

Besluta borgenärerna, att ackordsförslaget
skall vara vilande, och finnes
gäldenären ej hava begått den
åtalade gärningen, äge han, där ej
sådant fall inträffat, som avses i
173 §, att inom fyra veckor från det
beslutet i målet vunnit laga kraft
hos rättens ombudsman göra anmälan
om ackordsfrågans återupptagande.
Göres ej sådan anmälan eller
finnes gäldenären hava begått gärningen
och vinner beslutet därom
laga kraft, skall ackordsfrågan anses
förfallen.

Vid anmälan om ackordsfrågas
återupptagande äge gäldenären göra
ändring i ackordsförslaget.

Göres anmälan, som ovan sägs,
kalle ombudsmannen borgenärerna
till sammanträde för att besluta över
ackordsförslaget. Har gäldenären
gjort ändring i förslaget, varde underrättelse
om ändringen, så ock om
tid och ställe för det nya sammanträdet
av ombudsmannen minst en
vecka förut med posten översänd till
varje borgenär, som bevakat fordran
i konkursen och vars adress är känd;
och skall vad i 156 § stadgas om avgivande
av yttrande och delgivning
därav åt borgenärerna äga motsvarande
tillämpning.

Vid det sammanträde, vartill ackordsfrågans
behandling sålunda blivit
utsatt, må ytterligare uppskov
icke beslutas; och skall förty, där
jämväl då hinder för förslagets antagande
möter, ackordsfrågan anses
förfallen.

161 §.

Gäldenären äge återtaga ackordsförslag
så länge det ej är av borgenärerna
prövat.

Ändring i ackordsförslag må ej
utom i fall, som avses i 160 §, av
gäldenären göras senare än vid det
borgenärssammanträde, där försla -

(Föreslagen lydelse)

160 §.

Gäldenären får återtaga eller ändra
ackordsförslag så länge det ej prövats
av borgenärerna, om konkursdomaren
finner att skäl föreligger
därtill. Om gäldenären anmäler att
han önskar återtaga eller ändra förslaget,
skall konkursdomaren inhäm -

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

get första gången förekommer till
behandling. Gör gäldenären ändring
i ackordsförslag sedan kungörelse
om dess behandling å borgenärssammanträde
varit införd i allmänna tidningarna,
må ej prövning av förslaget
äga rum å det utsatta sammanträdet,
med mindre rättens ombudsman
finner uppenbart, att förslaget
ej genom ändringen blivit mindre
fördelaktigt för borgenärerna. Kan
ej enligt vad nu är sagt förslaget genast
prövas och beslutes ej uppskov
med dess behandling, anses ackordsfrågan
hava förfallit.

Beslutes uppskov i fall, som nyss
sagts, har ombudsmannen att minst
en vecka före det nya sammanträdet
till varje borgenär, som bevakat fordran
i konkursen och vars adress är
känd och som ej varit tillstädes vid
det förra sammanträdet, med posten
översända underrättelse om ändring,
som vidtagits i förslaget, så ock om
tid och ställe för det nya sammanträdet;
och skall vad i 156 § stadgas
om avgivande av yttrande och
delgivning därav åt borgenärerna äga
motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

ta yttrande av förvaltaren. Särskild
talan mot konkursdomarens beslut
med anledning av gäldenärens anmälan
får ej föras.

Har gäldenären före borgenårssammanträdet
för behandling av ackordsförslag
et anmält att han önskar
ändra förslaget eller gör han sådan
anmälan vid sammanträdet och
finner konkursdomaren att det ändrade
förslaget bör föreläggas borgenärerna,
får konkursdomaren efter
hörande av närvarande borgenärer
uppskjuta prövningen till fortsatt
sammanträde inom tre veckor. Om
ändringen icke medför att förslaget
blir sämre för borgenärerna, får uppskov
dock ej äga rum annat än om
särskilda skäl föreligga.

Beslutas uppskov, skall konkursdomaren
vid sammanträdet utsätta
och tillkännagiva tid och ställe för
det fortsatta sammanträdet. Han
skall också genast med posten sända
underrättelse om tid och ställe för
det fortsatta sammanträdet till varje
röstberättigad borgenär med känd
adress, som ej var tillstädes vid det
förra sammanträdet. Underrättelsen
skall innehålla uppgift om den ändring
som vidtagits i ackordsförslaget
och upplysning, huruvida förvaltaren
tillstyrkt ändringen eller ej.

161 §.

Om konkursdomaren i annat fall
än som avses i 160 § andra stycket,
efter hörande av förvaltaren och
närvarande borgenärer, finner särskilda
skäl att borgenärernas prövning
av ackordsförslaget uppskjutes,
får han besluta om uppskov som där
sägs. Beslutas uppskov, skall konkursdomaren
vid sammanträdet utsätta
och tillkännagiva tid och ställe
för det fortsatta sammanträdet. Ytterligare
kallelse behövs ej.

162 §.

Ackordsförslag skall anses vara Ackordsförslag, som ger minst
antaget av borgenärerna, därest an- femtio procent, skall anses antaget
tingen alla tillstädesvarande borge- av borgenärerna, om tre femtedelar

184

Kungi. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

närer förenat sig om förslaget och
dessa borgenärer bevakat två tredjedelar
av sammanlagda beloppet av
samtliga i konkursen bevakade fordringar,
vilka enligt vad av 158 §
framgår skola komma i betraktande
vid bestämmande av utgången av
omröstning över aclcordsförslag, eller
ock fyra femtedelar av de tillstädesvarande
borgenärerna bifallit
förslaget och de bevakat fyra femtedelar
av nämnda fordringsbelopp.

163 §.

Ackord vare, fastän antaget av borgenärerna,
ändock ej giltigt, så framt
det ej fastställes av rätten.

164 §A

År vid det sammanträde, där omröstning
över ackordsförslag äger
rum, förslaget att anse såsom antaget
av borgenärerna eller föreligger sådant
fall, som avses i 158 § andra
stycket, och kan till följd därav ej vid
sammanträdet avgöras, huruvida förslaget
är att anse såsom antaget eller
förkastat, skall ackordsfrågan hänskjutas
till rättens prövning.

Rättens ombudsman åligge att före
sammanträdets avslutande tillkännagiva,
huruvida ackordsfrågan
skall hänskjutas till rätten eller icke,
samt i förra fallet ofördröjligen till
konkursdomaren avlämna det vid
sammanträdet förda protokollet
jämte eget yttrande över förslaget
ävensom det eller de yttranden, som
av förvaltaren avgivits, samt den i
157 § omförmälda bor genär sförteckningen.
Innehåller ackordet andra
villkor än det till konkurs domar en
ingivna ackordsförslaget, varde det
i protokollet angivet.

Har ackordsfrågan hänskjutits till
rätten, utsätte konkursdomaren, sedan
protokollet inkommit, ärendet
att vid rätten förekomma, i stad inom
tre veckor och på landet så snart

1 Senaste lydelse 1946: 809

(Föreslagen lydelse)

av de röstande förenat sig om förslaget
och deras fordringar uppgå
till tre femtedelar av de röstberättigade
fordringarnas sammanlagda
belopp. Är aclcordsprocenten lägre,
skall ackordsförslaget anses antaget,
om tre fjärdedelar av de röstande
förenat sig om förslaget och deras
fordringar uppgå till tre fjärdedelar
av de röstberättigade fordringarnas
sammanlagda belopp.

163 §.

Har ackordsförslaget antagits vid
sammanträdet, skall konkursdomaren
genast upptaga frågan om faststältelse.
Anför borgenär beaktansvärda
skäl mot fastställelse eller finner
konkursdomaren i annat fall att
sådana skäl föreligga, skall han hänskjuta
ackordsfrågan till rätten.

Om det vid borgenärssammanträdet
ej kan avgöras huruvida förslaget
antagits eller förkastats, skall
ackordsfrågan också hänskjutas till
rätten.

I andra fall skall konkursdomaren
fastställa ackordet.

När ackordsfrågan hänskjutes till
rätten, skall konkursdomaren utsätta
målet att förekomma så snart som
möjligt. Meddelas beslut härom först
efter att borgenärssammanträdet

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ske kan å ting eller, om konkursdomaren
finner skäl därtill, å särskilt
sammanträde.

Konkurs domar en läte tiden för
ärendets handläggning minst tio dagar
förut kungöras en gång i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen;
underrätte ock särskilt förvaltaren
och gäldenären.

165 §.

Då i fall, som avses i 158 § andra
stycket, ackordsfråga blivit hänskjuten
till rätten, skall, där rätten
i övrigt finner skäl vara för handen
att meddela fastställelse å ackordet,
med prövningen därav anstå till dess
frågan, huruvida ackordsf årslaget
blivit av borgenärerna antaget eller
ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder
avgöras av rätten.

166 §.''

Ackord må ej, ändå att det ej är
bestritt, fastställas av rätten,

1) då ärendet icke handlagts i laga
ordning, utan så är att förelupet
fel uppenbarligen icke inverkat på
ackordsfrågans utgång,

2) då någon omständighet föreligger,
som enligt vad i 151 § under

1 Senaste lydelse 1964: 184.

7f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

hållits, skall konkursdomaren med
posten sända underrättelse till förvaltaren,
gäldenären och de borgenärer
som voro tillstädes vid sammanträdet
om tid och ställe för målets
handläggning av rätten.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas
inom en vecka, om ej längre
rådrum är nödvändigt på grund av
särskilda omständigheter.

161 §.

Är utgången av omröstningen över
ackordsförslaget beroende av om
kvarstående anmärkningar godkännas
eller ej och finner rätten i övrigt
skäl att fastställa ackordet, skall den
först pröva anmärkningarna eller så
många av dem att utgången av omröstningen
blir densamma, vare sig
övriga anmärkningar godkännas eller
ej. Mot rättens beslut med anledning
av framställd anmärkning får
klagan ej föras.

165 §.

Oavsett om fastställelse bestritts,
får ackord icke fastställas,

1) om ärendet ej handlagts i föreskriven
ordning och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,

2) om ackordet ej uppfyller de
villkor som uppställts i 150 § andra,
tredje och fjärde styckena,

samt. Nr 136

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3) eller 4) stadgas utgör hinder för
ackordsförslags upptagande,

3) då skälig anledning är att antaga,
att gäldenären eller annan med
hans vetskap hemligen gynnat någon
borgenär i avsikt att inverka på
ackordsfrågans avgörande eller att
annat svek ägt rum vid ackordet,

A) då ackordet icke åt alla de borgenärer,
vilka det angår och som ej
uttryckligen förklarat sig det oaktat
nöjda med detsamma, giver lika rätt
och minst femtio för hundra av fordringsbeloppet
att betalas sist ett år
efter det ackordet blivit fastställt,

5) då ackordet uppenbarligen länder
till skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning,
som under 1) sägs, och är ej förslaget
att anse såsom förkastat av borgenärerna
eller såsom förfallet, varde
ärendet visat åter till borgenärerna,
vilka av rättens ombudsman skola
sammankallas för att ånyo besluta
i ackordsfrågan.

Har gäldenären blivit ställd under
tilltal för oredlighet mot borgenärer
men prövas i övrigt skäl vara för
handen att meddela fastställelse å
ackordet, förordne rätten, att frågan
därom skall anstå i avbidan på åtalets
utgång; skolande ombudsmannen
genast underrättas om beslutet.
Finnes gäldenären ej hava begått
den åtalade gärningen, äge förvaltaren,
gäldenären eller borgenär att
inom fyra veckor från det beslutet
i målet vunnit laga kraft hos konkursdomaren
göra anmälan om
ärendets återupptagande. Göres sådan
anmälan, utsätte konkursdomaren
ofördröjligen dag, då ackordsfrågan
skall förekomma vid rätten;
och skall i ty fall vad i 164 § tredje
och fjärde styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning. Göres ej anmälan,
som nyss sagts, eller finnes
gäldenären hava begått gärningen
och vinner beslutet därom laga
kraft, anses ackordsfrågan förfallen.

(Föreslagen lydelse)

3) om det finnes skälig anledning
till antagande att gäldenären i hemlighet
gynnat någon borgenär för att
inverka på ackordsfrågans avgörande
eller att annat svek ägt rum vid
ackordet,

4) om ackordet uppenbart är till
skada för borgenärerna.

Vägras fastställelse av anledning
som sägs under 1) och är förslaget
ej förkastat av borgenärerna eller
förfallet, skall ackordsfrågan åter
prövas av dem och sammanträde utsättas
härför. Konkursdomaren skall
kalla borgenärerna genom kungörelse,
som minst tio dagar före sammanträdet
skall införas i allmänna
tidningarna och den eller de ortstidningar
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen.
Han skall vidare genast med
posten sända underrättelse om kungörelsens
innehåll till förvaltaren,
gäldenären och varje röstberättigad
borgenär med känd adress. Särskild
talan får ej föras mot beslut, enligt
vilket borgenärerna åter skola behandla
ackordsfrågan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

187

(Nuvarande lydelse)

167 §.

Ändock att fastställelse av ackord
icke må vägras jämlikt 166 § första
stycket under 5), äge rätten, där
fastställelse bestrides på den grund,
att säkerhet ej finnes för ackordets
fullgörande, efter omständigheterna
pröva, huruvida fastställelse av sådan
anledning må vägras.

168 §.

Av rätten fastställt ackord vare
bindande för alla de borgenärer,
kända eller icke, som ägt rätt att
bevaka sina fordringar i konkursen,
utan undantag för andra än dem,
som äga förmånsrätt för sina fordringar.
Räcker ej egendom, vari borgenär
äger särskild förmånsrätt, till
gäldande av hans fordrans fulla belopp,
vare han för återstoden underkastad
de villkor, som genom ackordet
är o bestämda för dem, vilka ej
äga förmånsrätt.

Borgenär njute utan hinder av ackord
den rätt till kvittning, som enligt
121 § må tillkomma honom.

169 §.

no §.

Anmärkning mot bevakning skall,
där förmånsrätt yrkas för den bevakade
fordringen, prövas i den ordning
denna lag stadgar, ändå att ackord
kommit till stånd.

(Föreslagen lydelse)

166 §.

Även om 165 § ej är tillämplig, får
fastställelse efter omständigheterna
vägras, om borgenär bestritt fastställelse
på grund av att betryggande
säkerhet för ackordets fullgörande
ej finnes eller att ackordet är till
skada för borgenärerna eller att annan
särskild anledning föreligger att
ackord ej bör medgivas.

167 §.

Fastställt ackord är bindande för
alla borgenärer, kända eller ej, som
ägde rätt att efter bevakning rösta
i ackordsfrågan.

Den som hade förmånsrätt i viss
egendom är bunden av ackordet i
fråga om belopp som ej kan uttagas
ur egendomen.

Borgenär har utan hinder av ackord
den rätt till kvittning som kan
tillkomma honom enligt 121 §.

168 §.

Borgenär, som godkänt ackordsförslag,
förlorar ej därigenom sin
rätt mot borgensmän eller andra
som förutom gäldenären svara för
fordringen. De äga därför bestrida
att ackordet fastställes, även om endast
borgenären bevakat fordringen.

169 §.

Anmärkning mot bevakning av
fordran för vilken förmånsrätt yrkats
skall prövas enligt vad som sägs
i 5 kap. utan hinder av att ackord
kommit till stånd.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

171 §.

Innan egendomen i boet till följd
av att konkursen nedlagts eller ackord
fastställts till gäldenären återställes,
skall förvaltaren av egendomen,
så vitt den förslår, betala
konkurskostnaderna och den gäld,
som boet eljest må hava åsamkat
sig; och åligge det förvaltaren, då
ackord kommit till stånd, att sörja
för att de borgenärer, som för sina
bevakade fordringar äga förmånsrätt,
av egendomen, så vitt den förslår,
erhålla den betalning, som på
grund av förmånsrätten tillkommer
dem.

Är kostnad eller fordran, som
ovan avses, tvistig, skola erforderliga
medel till kostnadens eller fordringens
gäldande av förvaltaren insättas
i riksbanken eller annan bank,
varom parterna enas; och komme
ränta den till godo, som slutligen
finnes berättigad till medlen.

(Föreslagen lydelse)

no §.

Innan egendomen i boet återställes
till gäldenären till följd av att
konkursen nedlagts eller ackord
fastställts skall förvaltaren av egendomen,
såvitt den förslår, betala
konkurskostnaderna och den gäld
som boet eljest kan ha ådragit sig.
När ackord kommit till stånd, skall
förvaltaren tillse, att de borgenärer
som äga förmånsrätt för sina bevakade
fordringar få den betalning
som tillkommer dem på grund av
förmånsrätten, såvitt egendomen
förslår.

Om kostnad eller fordran som avses
ovan är tvistig, skall förvaltaren
insätta de medel som erfordras till
betalning därav i riksbanken eller
annan bank, varom parterna enas.
Räntan skall komma den till godo
som slutligen finnes berättigad till
medlen.

171 §.

Sedan ackord fastställts får talan
om återvinning ej väckas av borgenär
som omfattas av ackordet.

Talan som väckis i behörig ordning
får prövas utan hinder av ackord.

Vad som vinnes genom sådan talan
och ej behövs för ändamål som
anges i 170 § första stycket skall tillkomma
de borgenärer som omfattas
av ackordet utöver vad som tillförsäkrats
dem, om ej annat bestämts
genom ackordet. Svarande som i anledning
av återvinning får fordran
mot gäldenären äger att på vad han
annars skolat betala avräkna vad
som tillkommer honom med tillämpning
av ackordet.

172 §.

På begäran av borgenär, vars fordran
omfattas av ackordet, kan konkursdomaren,
om skäl föreligga, för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

189

(Nuvarande lydelse)

172 §9

Yppas efter fastställelse av ackord,
att gäldenären med hänsyn till konkursen
gjort sig skyldig till oredlighet
mot borgenärer eller att gäldenären
eller annan med hans vetskap
hemligen gynnat någon borgenär i
avsikt att inverka på ackordsfrågans
avgörande, förf alle den eftergift, som
genom ackordet må vara tillerkänd
gäldenären; dock lände sådant ej till
rubbning i borgenärernas rätt att mot
gäldenären eller löftesmän för ackordet
göra detsamma i övrigt gällande.

(Föreslagen lydelse)

ordna förvaltaren eller annan lämplig
person att utöva tillsyn över att
gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. Vid behov kan vikarie
förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsman
de uppgifter som denne begär och
följa de anvisningar som han lämnar.

Tillsynsman skall entledigas av
konkursdomaren, om han visar sig
olämplig eller annat vägande skäl föreligger.
Entledigande får e j ske utan
att tillsynsmannen fått tillfälle att
yttra sig.

173 §.

Arvode till tillsynsman och ersättning
för kostnad som uppdraget
medfört bestäms av rätten, om tillsynsmannen
eller gäldenären gör
framställning därom. Så länge ackordet
ej fullgjorts, får sådan framställning
också göras av borgenär vars
fordran omfattas av ackordet.

in §.

Visar det sig efter fastställelse av
ackord att gäldenären gjort sig skyldig
till oredlighet mot borgenärer
eller i hemlighet gynnat någon borgenär
för att inverka på ackordsfrågans
avgörande,

eller åsidosätter gäldenären vad
som åligger honom enligt 172 § andra
stycket,

eller försummar han på annat sätt
uppenbart sina åtaganden enligt ackordet,

kan rätten på ansökan av borgenär
vars fordran omfattas av ackordet
förklara, att den eftergift som genom
detta medgivits gäldenären har
förfallit. Förlikning är ej tillåten.

Även om den eftergift som medgivits
gäldenären förklarats förfallen,
äga borgernärerna i övrigt göra
ackordet gällande mot gäldenären eller
borgensmän för detsamma.

1 Senaste lydelse 1964: 184.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

173 §.

Varder i fall, då ackordsförslag ej
utgör hinder för utdelning, kungörelse
om slututdelning utfärdad innan
ackordsfrågan blivit avgjord,
skall frågan anses förfallen den dag,
då kungörelsen utfärdades.

174 §.

Över beslut, varigenom ackordsärende
visas åter till borgenärerna,
må ej klagas.

183 §.

Menar någon borgenär att omröstning
rörande val av förvaltare eller
granskningsman eller suppleant för
granskningsman ej skett lagligen eller
att beslut av borgenärerna i annan
fråga, vars avgörande ankommer
på dem, ej tillkommit lagligen, äger
han anföra besvär däröver.

Menar någon borgenär, att omröstning
rörande val av förvaltare
eller granskningsman eller suppleant
för granskningsman icke lagligen
skett eller att beslut av borgenärerna
i annan fråga, vars avgörande på
dem ankommer, icke lagligen tillkommit,
äge han däröver anföra besvär.
Har ackordsfråga hänskjutits
till rättens prövning, skall dock beträffande
klagan över borgenärernas
beslut i ackordsfrågan vad i 164 §
femte stycket sägs lända till efterrättelse;
och må särskild klagan ej föras
över beslut, varigenom prövningen
av ackordsförslag uppskjutits eller
sådant förslag förklarats vilande
eller framställning om dylik åtgärd
beträffande ackordsförslag blivit avslagen,
där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan
till följd av beslutet
skall anses hava förfallit.

Är beslut —--------är stadgat.

Vill gäldenären-------—---motsvarande tillämpning.

Borgenärsbeslut gånge---------— är anhängigt.

204 §.

Har handling, som enligt vad i denna
lag är stadgat skall ingivas till
konkursdomaren i två exemplar, ingivits
allenast i ett exemplar, besörj e
konkursdomaren avskrift av handlingen;
och gällde den, som ingivit
handlingen, lösen för avskriften.

1 Senaste lydelse 1946: 809.

Om handling som skall ingivas till
konkursdomaren i två eller flera
exemplar ej inkommit i föreskrivet
antal, ombesörjer konkursdomaren
behövliga avskrifter på ingivarens
bekostnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

191

(Nuvarande lydelse)

I fråga om inlaga eller annan handling,
som på grund av stadgande i
denna lag skall ingivas till konkursdomaren,
äge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken
är stadgat motsvarande
tillämpning.

Varder, då avskrift erfordras av
handling, som borgenär insänt med
posten, kostnaden för avskriften ej
erlagd av borgenären, vare konkursboet
pliktigt att förskjuta sagda kostnad.

208

Konkursdomaren skall föra dagbok,
vari för varje konkurs antecknas:
när och av vem konkursansökningen
blivit gjord; dagen då beslutet
om egendomsavträde meddelades;
namn å rättens ombudsman, å förvaltare,
å granskningsman och å god
man, som utsetts jämlikt 185 § under
2); underrättelse, som avses i
52 § fjärde stycket; inkomna framställningar
och i anledning därav eller
eljest av konkursdomaren eller
rätten vidtagna åtgärder; samt dagen
för konkursens upphörande. Dagboken
skall ock lämna fullständig upplysning
om gäldenärens hemvist vid
tiden för egendomsavträdet samt, då
han flyttat till annat ställe, om hans
nya hemvist.

(Föreslagen lydelse)

I fråga om inlaga eller annan handling
som enligt denna lag skall ingivas
till konkursdomaren har 33 kap.
3 § rättegångsbalken motsvarande
tillämpning.

Om det behövs avskrift av handling
som inkommit från borgenär
och denne ej betalt kostnaden för
avskriften, skall konkursboet förskjuta
kostnaden.

§•

Hos konkursdomaren föres särskild
dagbok över konkursärenden.
Handlingar i ärendena sammanföras
i akter.

Närmare föreskrifter för tillämpningen
av denna lag meddelas av
Konungen.

210 §.

Över beslut--------sina åligganden.

Vill någon----—----allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor
som avses i 3, 4 eller 6 kap. eller
om förordnande eller entledigande av
tillsynsman enligt 172 § går i verkställighet
utan hinder av att ändring
i beslutet sökes, om ej annat förordnas.
Detta gäller dock ej i fråga om
beslut, varigenom förelagt vite utdömts.

211

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,
164 eller 183 §, skall utan förberedelse
företagas till huvudförhandling.

1 Senaste lydelse 1957: 97.

§•*

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,
163 eller 183 §, skall utan förberedelse
företagas till huvudförhand -

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Utsättes målet till fortsatt eller ny
huvudförhandling, äge rätten, om det
erfordras för att målet vid denna
skall kunna slutföras, förordna, att
förberedelse skall äga rum, samt
meddela erforderliga föreskrifter därom.
Vid huvudförhandling vare häradsrätt
domför med tre i nämnden.

Mål, som — —----—---under förberedelsen.

Uteblir i----— —--är stadgat.

Beträffande talan —-------ej föras.

(Föreslagen lydelse)

ling. Utsättes målet till fortsatt eller
ny huvudförhandling, äger rätten,
om det erfordras för att målet då
skall kunna slutföras, .förordna att
förberedelse skall äga rum och ge
föreskrifter därom. Vid huvudförhandling
är häradsrätt domför med
tre i nämnden.

213 §.

Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde
betingat sig särskilda
fördelar av gäldenären eller
av annan på gäldenärens vägnar,
straffes med dagsböter eller fängelse
i högst ett år.

Borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde
betingat sig särskild
förmån av gäldenären, dömes
till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Äldre lag skall gälla, när ackordsförslag ingivits före den nya lagens ikraftträdande.

När beslut om inledande av ackordsförhandling utan konkurs meddelats
före den nya lagens ikraftträdande, skall den äldre lydelsen av 19 och 35 §§
gälla.

1 Senaste lydelse 1942: 384.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

193

3) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 5 § och 13 kap. 15 § giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 5 § och 13 kap. 15 § giftermålsbalken
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 KAP.

5 §•

Har gåva----------

Har givaren---- ------

Därest talan om gåvans återvinning
till givarens konkursbo är anhängig,
må mottagarens ansvar enligt
denna paragraf icke göras gällande.

---från ansvar.

----hos givaren.

År talan om gåvans återvinning
enligt konkurslagen eller lagen om
ackordsförhandling anhängig, får
mottagarens ansvar enligt denna paragraf
icke göras gällande.

13 KAP.
15

Då bodelning skett, äge make ingiva
den däröver upprättade handlingen
till rätten; och skall anmälan
om ingivandet och dagen därför
ofördröj ligen göras till äktenskapsregistret
samt kungörelse införas i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten. Har make vid bodelningen
i märklig mån eftergivit sin
rätt, och avträdes hans egendom till
konkurs på grund av ansökning,
som gjorts inom ett år från bodelningshandlingens
ingivande till rätten,
gånge bodelningen, efter vad i
konkurslagen sägs, på borgenärernas
talan åter.

Vad i första stycket andra punkten
stadgas äge, när make är död, ej
tillämpning, om eftergiften gjorts av
hans arvingar.

§•

När bodelning skett, äger make
ingiva den däröver upprättade handlingen
till rätten. Om ingivandet och
dagen därför skall utan dröjsmål anmälan
göras till äktenskapsregistret
samt kungörelse införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten.
Om återgång av bodelning vid konkurs
eller i anledning av offentlig
ackordsförhandling eller vid egendoms
avträdande till förvaltning
av boutredningsman finnas bestämmelser
i konkurslagen och lagen om
ackordsförhandling samt i ärvdabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

194 Kungl. Maj:ts proposition nr i36 år 1970

4) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 18 §lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s.10) om boskillnad

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 1 juli 1898 om boskillnad skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Sedan boskillnad-------

Då skifte ägt rum, låte makarne
den över skiftet upprättade handling
ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet
handlagt; och åligge det
rätten att utan dröjsmål låta i allmänna
tidningarna samt, där så ske
kan, i en eller två tidningar inom
orten kungöra, att handlingen blivit
till rätten inlämnad, med uppgift
tillika om dagen då det skett. Varder
ena makens egendom avträdd till
konkurs efter ansökning, som gjorts
inom tre månader från det skifteshandlingen
till rätten ingavs, gånge
skiftet, där det länt borgenärerna till
förfång, på deras talan åter. Samma
lag vare, där makes konkurs föregåtts
av offentlig ackordsförliandling,
som på grund av konkursen
förfallit, eller följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar från
det kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit införd i allmänna
tidningarna, samt beslutet
om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som nyss
sagts. Talan, varom här förmäles,
skall anhängiggöras inom sex månader
från första borgenärssammanträdet;
och gälle i övrigt om den
talan vad i 39 § konkurslagen stadgas
om återvinning, som där avses.

(Föreslagen lydelse)

§•*

- ---gälden ansvarig.

När skifte ägt rum, skall makarna
ingiva den däröver upprättade handlingen
till den rätt som handlagt boskillnadsmålet.
Rätten skall utan
dröjsmål låta i allmänna tidningarna
samt, när det kan ske, i en eller
två ortstidningar kungöra att handlingen
inlämnats med uppgift om
dagen då det skett. Försättes endera
maken i konkurs efter ansökan, som
gjorts inom tre månader från att
skifteshandlingen ingavs till rätten,
går skiftet, när det länt borgenärerna
till förfång, åter på deras talan.
Detsamma gäller, när ansökan om
förordnande av god man enligt lagen
om ackords förhandling gjorts
inom nämnda tid och konkurs följt
på ansökan, som gjorts inom tre
veckor från att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när offentlig
ackords förhandling följt,
denna upphörde. Kommer i stället
offentligt ackord till stånd, går skiftet
också åter på talan av borgenär,
som omfattas av ackordet, under
den förutsättning som angivits i det
föregående. Beträffande talan om
återgång av skifte skall vad konkurslagen
och lagen om ackordsförliandling
föreskriver om talan angående
återvinning ha motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs.

1 Senaste lydelse 1921: 233.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

195

5) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 19 kap. 11 § ärvdabalken

Härigenom förordnas, att 19 kap. 11 § ärvdabalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Boutredningsmannen har----

Finnas tillgångarna ej förslå till
gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse
med borgenärerna angående deras
förnöjande. Kan uppgörelse ej
ernås och fylla delägarna ej bristen,
skall boets egendom av boutredningsmannen
avträdas till konkurs. I

I fråga-----------

(Föreslagen lydelse)

§•

--erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till
gäldens betalning, skall boutredningsmannen
söka träffa uppgörelse
med borgenärerna. Om frivillig uppgörelse
ej kan nås och delägarna ej
fylla bristen samt offentligt ackord
ej heller kommer till stånd, skall boutredningsmannen
avträda boets
egendom till konkurs.

--kan ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

6) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbalken skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

År gäldbunden
Förmånsrätt i
Har på

Därefter skall utgå arvode och
kostnadsersättning till den, som enligt
lag eller förordnande av rätten
eller domaren förvaltat eller vårdat
dödsbos egendom i delägarnas ställe
eller biträtt vid boutredning eller
arvskifte, så ock till den, som enligt
lagen om ackords förhandling utan
konkurs förordnats till rättens ombudsman
eller god man, därest det
belopp, som skall utgå, bestämts efter
ty i nämnda lag sägs.

----kortare tid.

pensionsutfästelse m. m.
innehållna beloppet.

Därefter skall utgå arvode och
kostnadsersättning till den, som enligt
lag eller förordnande av rätten
eller domaren förvaltat eller vårdat
dödsbos egendom i delägarnas ställe
eller biträtt vid boutredning eller
arvskifte, samt arvode och kostnadsersättning
till god man enligt lagen
om ackordsförhandling eller tillsynsman
enligt nämnda lag eller
konkurslagen.

4 §4

Sedan äge---------

Har i fall, då konkurs föregåtts
av offentlig ackordsförhandling, som
på grund av konkursen förfallit, eller
då konkurs följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar från
det kungörelse om sådan förhandlings
upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, beslutet om inledande
av ackordsförhandling meddelats
inom tid, som i första stycket
sägs, från den dag, då utmätning
verkställdes, äge förmånsrätt, varom
i första stycket stadgas, ej rum.

§-2

boutredningsman förordnades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs.

1 Senaste lydelse 1967: 532.

2 Senaste lydelse 1935: 32.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

197

7) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 20november 1845 (nr 50s.l)
i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 20 november 1845 i avseende
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter det avhandlingen inför rätten
företeddes, eller försättes säljaren
i konkurs efter ansökning, som
gjorts inom sagda tid, vare den sålda
egendomen ej fredad från att utmätas
eller att till konkursboet räknas.
Lag samma vare, där konkurs
föregåtts av offentlig ackordsförhandling,
som på grund av konkursen
förfallit, eller följt på ansökning,
som gjorts inom fjorton dagar
från det kungörelse om ackordsförhandlings
upphörande varit i allmänna
tidningarna införd, samt beslutet
om inledande av ackordsförhandling
meddelats inom tid, som
i första punkten sägs. Göres efter utgången
av sistnämnda tid jäv mot
köpeavhandling, vilken befinnes så
upprättad och behandlad, som nyss
sagts, vare, där jävet göres vid utmätningstillfälle,
fordringsägaren
skyldig att, om han vill fullfölja
jävet, inom en månad därefter väcka
talan mot såväl säljaren som köparen
vid den domstol, till vilken
utmätningsmannens t j änstgöringsområde
hör, eller vare all talan i ty
mål kvitt; och stånde godset i kvar -

(Föreslagen lydelse)

§Ä

Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som sägs i 1 §, men
inträffar utmätning inom trettio dagar
efter att avhandlingen företeddes
inför rätten, eller försättes säljaren
i konkurs efter ansökan, som
gjorts inom sagda tid, är den sålda
egendomen ej fredad från att utmätas
eller att räknas till konkursboet.
Detsamma gäller, när ansökan om
förordnande av god man enligt lagen
om ackordsförhandling gjorts
inom nämnda tid och konkurs följt
på ansökan, som gjorts inom tre veckor
från att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när offentlig
ackordsförhandling följt, denna upphörde.
Göres efter utgången av förstnämnda
tid jäv mot köpeavhandling,
vilken finnes så upprättad och behandlad
som nyss sagts, och göres
jävet vid utmätningstillfälle, är
fordringsägaren skyldig att, om han
vill fullfölja jävet, inom en månad
därefter väcka talan mot såväl säljaren
som köparen vid den domstol
till vilken utmätningsmannens
tjänstgöringsområde hör. Han har
eljest förlorat all rätt till talan i målet.
Godset står under tiden i kvarstad,
om sökanden inom fjorton dagar
efter utmätningsförrättningen

1 Senaste lydelse 1963: 256.

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse)

stad, därest sökanden inom fjorton
dagar efter utmätningsförrättningen
hos överexekutor ställer full borgen
för den kostnad och skada, som av
kvarstaden följa kan; var säljarens
egendom avträdd till konkurs, skall
vad om återvinning av lös egendom
till konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen
äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

hos överexekutor ställer full borgen
för den kostnad och skada som kan
följa av kvarstaden. Var säljarens
egendom avträdd till konkurs, skall
vad som i 39 § konkurslagen föreskrivs
om återvinning av lös egendom
till konkursbo ha motsvarande
tillämpning.

Om talan i anledning av ackordsförhandling
finnas särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1970

199

8) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 117 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om

försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 117 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

117

Varder, innan tio år förflutit från
försäkringsavtalets ingående, försäkringstagaren
försatt i konkurs, och
finnes han hava under de tre senaste
åren före beslutet om egendomsavträde
till betalning av premie för
försäkring, som enligt 116 § ej kan
göras till föremål för utmätning, använt
belopp, som vid den tid, då betalningen
skedde, ej stod i skäligt
förhållande till hans villkor, äge
konkursboet hos försäkringsgivaren
utkräva vad sålunda för mycket erlagts,
i den mån tillgodohavandet
hos denne därtill förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet
samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att
för prövning av dess rätt inom sex
månader från första borgenärssammanträdet
instämma försäkringstagaren.

Ej må —

§•

Försättes försäkringstagaren i
konkurs efter ansökan, som gjorts
innan tio år förflutit från försäkringsavtalets
ingående, och har han
under de tre senaste åren före konkursansökningen
eller senare till betalning
av premie för försäkring,
som enligt 116 § ej kan göras till
föremål för utmätning, använt belopp,
som vid den tid då betalningen
skedde ej stod i skäligt förhållande
till hans villkor, äger konkursboet
hos försäkringsgivaren utkräva vad
som sålunda erlagts för mycket, i
den mån tillgodohavandet hos denne
förslår. Har ej försäkringstagaren
lämnat konkursboet samtycke till
utkrävande av beloppet, åligger det
konkursboet att för prövning av dess
rätt inom sex månader från första
borgenärssammanträdet instämma
försäkringstagaren.

--må återkallas.

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om talan i anledning av ackordsförhandling
finnas särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari...

Den nya lagen gäller ej, när beslut om inledande av ackordsförhandling
meddelats enligt lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling
utan konkurs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

201

9) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 maj 1956 (nr 217) om vissa

kreditinrättningars konkurs

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 25 maj 1956 om vissa kreditinrättningars
konkurs skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Konkursdomaren äger-----

Förvaltarna åligger------

Förteckningen skall------

Fordran, som---------

Till borgenärer, varom ovan i denna
paragraf förmäles, skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen icke
utsändas. Erinran därom skall intagas
i kungörelse, som sägs i 19 §
samma lag. Meddelanden enligt 103 §
konkurslagen skola ej heller utsändas
till sådana borgenärer, utan skall
i stället vad konkursdomaren enligt
sistnämnda paragraf bestämt kungöras
en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar,
som bestämts för offentliggörande
av kungörelser om konkursen. Utan
hinder av vad i 129, 156, 160, 161
och 189 §§ konkurslagen föreskrives
om utsändande av meddelanden
samt avskrifter av ackordsförslag
och yttranden må innehållet i nämnda
meddelanden och handlingar i
annan ordning, som av konkursdomaren
bestämmes efter samråd med
rättens ombudsman och förvaltarna,
bringas till ifrågavarande borgenärers
kännedom. Underrättelse om
vad sålunda bestämts skall genom
rättens ombudsmans försorg kungöras
i de tidningar, som nyss sagts.

(Föreslagen lydelse)

§•

-----har kontor.

---jämte räntefoten.

- kreditinrättningens kontor.
----utsatta tiden.

Till borgenärer som omtalas ovan
i denna paragraf skola kallelsebrev
enligt 20 § konkurslagen ej sändas.
Erinran därom skall intagas i kungörelse,
som sägs i 19 § samma lag.
Meddelanden enligt 103 § konkurslagen
skola ej heller sändas till sådana
borgenärer. Vad konkursdomaren
bestämt enligt sistnämnda
paragraf skal! i stället kungöras en
gång i allmänna tidningarna och den
eller de ortstidningar som bestämts
för offentliggörande av kungörelser
om konkursen. Utan hinder av vad
som i 129, 155, 156, 160, 163, 165 och
189 §§ konkurslagen sägs om utsändande
av meddelanden samt avskrifter
av ackordsförslag och yttranden
får innehållet i nämnda meddelanden
och handlingar bringas till ifrågavarande
borgenärers kännedom i
annan ordning som av konkursdomaren
bestämmes efter samråd med
rättens ombudsman och förvaltarna.
Underrättelse om vad som sålunda
bestämts skall genom rättens ombudsmans
försorg kungöras i de tidningar
som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .

Äldre lag skall gälla, när ackordsförslag ingivits före den nya lagens
ikraftträdande.

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

10) Förslag
till

Förordning

om ändring i 71 § nppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att till 71 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall fogas ett nytt mom. med nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

71 §d

3 mom. Har enligt lagen den . . .
(nr . . .) om ackords för handling god
man förordnats före utgången av tid
som angives i 1 eller 2 mom. och
kommer ackord till stånd, får utan
hinder av vad som i nämnda mom.
sägs åtgärder för uttagande av skatt
vidtagas inom två år från utgången
av det uppbördsår då ackordet skolat
vara fullgjort.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari...

1 Senaste lydelse 1967: 625.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

203

11) Förslag
till

Förordning

angående ändrad lydelse av 20 § förordningen den 16 maj 1958 (nr 295)

om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 16 maj 1958 om sjömansskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Har redare----— -

Revisionskrav mot----

Åtgärder för---— —

Utan hinder------

(Föreslagen lydelse)

20 §.i

---skolat verkställas.

■ -—■ — skatteavdraget verkställdes.
av sjömansskattenämnden.

---utslaget meddelades.

Har enligt lagen den ... (nr .. .)
om ackordsförhandling god man förordnats
före utgången av tid som angives
i det föregående och kommer
ackord till stånd, får utan hinder av
vad ovan sägs åtgärder för uttagande
av skatt vidtagas inom två år från
utgången av det uppbördsår då ackordet
skolat vara fullgjort.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari. ..

1 Senaste lydelse 1967: 636.

204

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

12) Förslag
till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 december 1965 (nr 852)
om ackord och avskrivning rörande vissa skatter

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 17 december 1965 om
ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Bestämmelserna i---— -— ----särskilt föreskrivet.

Med skatt-------— — — — •— än tull.

Har enligt lagen den ... (nr . . .)
om ackordsförhandling god man förordnats
före utgången av tid som enligt
särskild föreskrift gäller för vidtagande
av åtgärder för att uttaga
skatt och kommer ackord till stånd,
får utan hinder av sådan föreskrift
åtgärder vidtagas inom två år från
utgången av det uppbördsår då ackordet
skolat vara fullgjort.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari.. .

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1970

205

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 maj 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 14 maj 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 20 mars 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt
87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade
förslag till 1) ackordslag, 2) lag om ändring i konkurslagen, 3) lag
om ändring i giftermålsbalken, 4) lag om ändring i lagen om boskillnad, 5)
lag om ändring i ärvdabalken, 6) lag om ändring i handelsbalken, 7) lag om
ändring i förordningen i avseende på handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård kvarbliva, 8) lag om ändring i lagen om försäkringsavtal,

9) lag om ändring i lagen om vissa kreditinrättningars konkurs.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Gerhard Wikrén.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

206

Kungl. Maj ds proposition nr 136 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
14 maj 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag
till

1) ackordslag,

2) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad,

5) lag om ändring i ärvdabalken,

6) lag om ändring i handelsbalken,

7) lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

8) lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,

9) lag om ändring i lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga

dels de av lagrådet granskade lagförslagen,

dels de vid statsrådsprotokollet den 20 mars 1970 fogade förslagen till

10) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

11) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970 207

Innehållsförteckning

Propositionen ......................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag..................................................... 3

Förslag till ackordslag......................................... 3

Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) ............ 14

Förslag till lag om ändring i giftermålsbalken.................... 32

Förslag till lag om ändring i lagen (1898: 64 s. 10) om boskillnad____ 33

Förslag till lag om ändring i ärvdabalken........................ 34

Förslag till lag om ändring i handelsbalken...................... 34

Förslag till lag om ändring i förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva .. 35

Förslag till lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal .. 37

Förslag till lag om ändring i lagen (1956: 217) om vissa kreditinrättningars
konkurs............................................ 38

Förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) .... 39

Förslag till förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt
.................................................. 40

Utdrag av statsrådsprotokollet den 20 mars 1970 .................... 41

1. Inledning.................................................. 41

2. Allmän motivering.......................................... 42

2.1 Huvuddragen av gällande rätt .......................... 42

2.2 Ackordslagstiftningen i övriga nordiska länder............ 45

2.3 Lagberedningens förslag och yttrandena över det.......... 47

2.3.1 Allmänna synpunkter på ackordslagstiftningen...... 47

2.3.2 God man vid ackordsförhandling.................. 50

2.3.3 Konkurs och utmätning sedan god man förordnats . . 52

2.3.4 Minsta dividend vid offentligt ackord.............. 53

2.3.5 Borgenärer vid offentligt ackord .................. 55

2.3.6 Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord........... 59

2.3.7 Konkurs och utmätning under förhandling om offentligt
ackord...................................... 60

2.3.8 Återvinning vid offentligt ackord.................. 61

2.3.9 Förfarandet vid förhandling om offentligt ackord .... 64

2.3.10 Tillsyn över ackordets fullgörande m. m............. 68

2.4 Departementschefen.................................. 69

2.4.1 Allmänna synpunkter ............................ 69

2.4.2 God man vid ackordsförhandling.................. 70

2.4.3 Konkurs och utmätning sedan god man förordnats . . 72

2.4.4 Minsta dividend vid offentligt ackord.............. 72

2.4.5 Borgenärer vid offentligt ackord .................. 74

2.4.6 Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord............ 78

2.4.7 Konkurs och utmätning under förhandling om offentligt
ackord...................................... 78

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1970

2.4.8 Återvinning vid offentligt ackord.................. 79

2.4.9 Förfarandet vid förhandling om offentligt ackord .... 82

2.4.10 Tillsyn över ackordets fullgörande m. in........... 85

3. Specialmotivering .......................................... 85

3.1 Förslaget till ackordslag................................ 85

3.2 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen.............. 131

3.3 Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken.......... 146

3.4 Förslaget till lag om ändring i boskillnadslagen............ 147

3.5 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken................ 148

3.6 Förslaget till lag om ändring i handelsbalken.............. 150

3.7 Förslaget till lag om ändring i lösöreköpsförordningen...... 151

3.8 Förslaget till lag om ändring i försäkringsavtalslagen...... 152

3.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa kreditinrättningars
konkurs ...................................... 154

3.10 Förslagen till ändring i uppbördsförordningen och förordningen
om sjömansskatt................................ 154

4. Hemställan ................................................ 158

Bilaga:

Lagberedningens förslag .................................... 160

Utdrag av lagrådets protokoll den 19 maj 1970 ...................... 205

Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 maj 1970 .................... 206

KARCUS BOKTR. STHLM 1970 700181