Kungl. Maj:ts proposition nr 135 (Proposition 1951:135)

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Kr 135.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den
offentliga arbetsförmedlingen; given Stockholms slott
den 23 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

En av 1950 års arbetsförmedlingsutredning gjord översyn av den offentliga
arbetsförmedlingens organisation redovisas.

En allmän minskning av den service, som lämnas av arbetsförmedlingen,
anses icke böra ske. Vissa indragningar anses dock möjliga utan eftergivande
av väsentliga intressen.

Antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna föreslås minskat med i regel
en per nämnd.

I fråga om kontorsorganisationen föreslås en viss centralisering till de
större kontoren. Antalet kontor anses kunna minskas med 34. Även antalet
ombud anses kunna reduceras. I fråga om specialförmedlingarna föreslås
utbyggnad av arbetsvårdsexpeditionerna medan 4 av de 8 expeditionerna för
artister och musiker anses kunna indragas. Kommuner, som anlita arbets1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

förmedlingen för förmedling av sina hemvårdarinnor, föreslås få betala ersättning
härför.

Antalet befattningar inom arbetsförmedlingens permanenta organisation
anses kunna minskas med 60. De sammanlagda besparingarna å avlöningsanslaget
till den permanenta organisationen beräknas för helt budgetår till
ca 527 000 kronor. Då den nya organisationen icke föreslås träda i kraft
förrän den 1 januari 1952 och även därefter viss övergångstid anses erforderlig,
beräknas dock besparingarna endast till viss del bli effektiva
under nästa budgetår.

Även inom arbetsförmedlingens krisorganisation föreslås vissa indragningar.

Anslag äskas i propositionen till avlöningar och omkostnader för arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:

1949 års riksdag uttalade (statsutsk. uti. nr 5, p. 34, riksdagens skr. nr
5), att en ifrågasatt översyn av klassindelningen beträffande arbetsförmedlingens
kontor och expeditioner borde utsträckas att avse arbetsmarknadsstyrelsens
och den offentliga arbetsförmedlingens hela verksamhet och organisation.
Härefter tillkallades i januari 1950 särskilda utredningsmän —
1950 års arbetsförmedlingsutredning — för ifrågavarande översyn (riksdagsmännen
Gustaf Karlsson, A. Rubbestad och G. Åqvist samt byråchefen
L. Hultström).

I årets statsverksproposition, V ht s. 78, har jag anmält, att arbetsförmedlingsutredningen
den 30 november 1950 framlagt betänkande rörande
den offentliga arbetsförmedlingens organisation (stencilerat) men att remissbehandlingen
av betänkandet icke avslutats. Till följd härav ha i statsverkspropositionen
samtliga anslag till arbetsmarknadsstyrelsen och den
offentliga arbetsförmedlingen beräknats endast preliminärt och upptagits
med samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Utredningen har vidare den 30 januari 1951 avgivit betänkande om den
offentliga aibetsförmedlingens organisation lör ärenden rörande byggnadsregleringen
(stencilerat). Arbetsmarknadsstyrelsen har ännu icke granskats
av utredningen.

Då remissbehandlingen av utredningens nämnda betänkanden nu slutförts,
torde jag få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling. I
det följande behandlas först anslagen till arbetsmarknadsstyrelsen och därefter
anslagen till den offentliga arbetsförmedlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

I. Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ...................... 2 775 000 2 600 634

1950/51 (statsliggaren s. 322) ____ 2 781 000

1951/52 (förslag) .............. 2 724 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) upplyst, att det totala antalet
befattningshavare hos styrelsen inom såväl normal- som krisorganisationen
den 1 juli 1950 uppgick till 413, varav 381 voro i tjänst. Motsvarande
siffror den 1 juli 1949 voro 433 och 386. Vid anslagsberäkningarna för nästa
budgetår har styrelsen utgått från att verksamheten kommer att fortgå i
samma omfattning och former som hittills.

I avvaktan på resultatet av den översyn, som f. n. göres av 1950 års arbetsförmedlingsutredning,
har styrelsen endast lagt fram sådana förslag
till omorganisation, som med hänsyn till ökad arbetsbelastning eller av
andra skäl bedömas såsom ofrånkomliga. Beträffande kameralbyrån, vars
organisation genom styrelsens försorg översetts, äro förslagen dock mera
fullständiga.

Yrkanden.

Styrelsen hemställer, att anslaget ökas med 176 684 kronor enligt följan -

de sammanställning.

1. Kameralbyrån: Ökning Minskning

Biträdande kamrerare Ca 27 i st. f. dubbleringsför ordnande

.................................... — —

1 revisor Ca 24 i st. f. bokhållare Ca 21 .......... 1 800

1 kontorsskrivare Ce 19 ........................ 8 712

Kassörstjänsten i Ce 18 ändras till Ca 19.......... 396

1 revisionskommissarie Ca 29 i st. f. förste revisor

Ca 27 ...................................... 1 380

1 revisor Ca 24 ................................ 11 460

1 kanslibiträde Ce 11 .......................... 6 228

1 amanuens, 1 kontorist (Ce 13) och 2 kontors biträden

.................................... 27 636

2. Arbetsvårdssektionen:

1 byrådirektör Ce 31 i st. f. förste byråinspektör

Ce 29 ....................................... 1 356

1 förste byråinspektör Ce 29 .................... 14 808

1 amanuens ................................... 11 460

1 assistent Cg 16 .............................. 7 692

2 assistenter Ce 19 i st. f. Cg 19.................. — —

Kungi. Maj.ts proposition nr 135. 5

3. Försäkringsbyrån: ökning Minskning

1 förste byråsekreterare Ce 29 i st. f. Cg 27 ...... 1 380

1 förste revisor Ca 27 .......................... 13 428

1 kansliskrivare Ce 15 .......................... 7 392

4. Kanslibyrån:

Arvodestjänsten som redaktör ändras till tjänst i

Ce 27 ...................................... 3 428

5. Yrkesvägledningssektionen:

Höjt arvode till en konsulent.................... 684

6. Försvarsbyrån:

1 assistent Ce 22 i st. f. tjänsteman i Cg 24 ........ 1 224

7. Tekniska byrån:

1 arvodestjänst ................................ 8 400

8. Sociala byrån:

1 amanuens ................................... 11 460

9. 1 expeditionsvakt Cg 9 och 1 kontorsbiträde ...... 10 884

10. Löneklassuppflyttningar ........................ 36 007

11. Omräkning .................................. 124 061

^43 980 67 296

+ 176 684

12. Styrelsen hemställer vidare om medgivande att, därest tjänsten blir
vakant, ersätta en amanuenstjänst å tekniska byrån, vars innehavare f. n.
är placerad i Ce 24, med en byråingenjörstjänst i Ce 24.

13. Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
föreslår styrelsen ordinariesättning av 24 kontorsbiträdestjänster.

Motivering.

1. Kameralbyrån. Styrelsens översyn av den kamerala organisationen har
nu fullföljts så långt som varit möjligt med hänsyn till andra utredningar,
vilka beröra kameralbyrån (bl. a. styrelsens utredning angående möjligheterna
att till väg- och vattenbyggnadsverket överflytta en viss del av arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet). Då styrelsens förslag innebär besparing,
bör det realiseras redan nu.

Ett på kamerala sektionen meddelat förordnande att bestrida göromål,
som eljest ankomma på tjänsteman i 27 lönegraden, bör utbytas mot en
ordinarie befattning som biträdande kamrerare i nämnda lönegrad.

Den centrala bokföringsmässiga redovisningen för styrelsen, länsarbetsnämnderna
och arbetsplatserna har enligt den tidigare gällande organisationen
omhänderhafts av en bokhållare i Ca 21, en från styrelsens anslag
till krisorganisationen avlönad kontorsskrivare i Cg 17 och en kontorist i

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Cg 13 (numera indragen). Förslaget åter innebär, att det egentliga bokföringsarbetet
ombesörjes av en kontorsskrivare i Ce 19 och ett kanslibiträde
i Ca 11. Nämnda anordning, som prövats under en längre tid, förutsätter
emellertid, att innehavaren av bokhållartjänsten övertar arbetsuppgifter
av mera kvalificerad art, såsom prövning ur medelssynpunkt av föreslagna
inköp och ifrågasatta andra engagemang berörande styrelsens omkostnadsanslag,
övervakning av all dispositionsbokföring och anslagskontroll m. m„
motsvarande en revisors åligganden. Bokhållarbefattningen bör därför utbytas
mot en befattning som revisor i Ca 24. Kontorsskrivartjänsten föreslås
överflyttad från kris- till normalorganisation samt med hänsyn till det ökade
ansvaret uppflyttad till 19 lönegraden.

Kassör stjänsten bör överföras på ordinarie stat och uppflyttas från 18
till 19 lönegraden i enlighet med av 1949 års biträdesutredning företrädda
principer.

Den kamerala sektionen har genom omorganisationen kunnat minskas
med — förutom den tidigare indragna kontoristtjänsten i Cg 13 — en amanuens,
en assistent i Ce 22 och en kontorist i Ce 13. Assistenttjänsten är
emellertid från början en för revisionssektionen avsedd amanuenstjänst och
bör återföras till sistnämnda sektion.

Å revisionssektionen finnas f. n. en förste revisor i Ca 27, en revisor i Ca
24, 2 amanuenser och en kontorist i Ce 13 tillhörande normalorganisationen
samt en revisor i Cg 24 och en amanuens tillhörande krisorganisationen.
Förste revisorn bör med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifterna
uppflyttas till revisionskommissarie i Ca 29. Då två revisor stjänster permanent
erfordras, bör den krisorganisationen tillhörande extra revisor stjänsten
överföras till normalorganisationen och uppföras på ordinarie stat. Såsom
nämnts bör från kamerala sektionen återföras en amanuenstjänst; i
gengäld kan den till krisorganisationen hörande amanuenstjänsten indragas.
För intensifierad siffergranskning behöver revisionssektionen förstärkas
med ett kanslibiträde.

lntendentursektionen har kunnat minskas med en krisorganisationen tillhörande
tjänst i Cg 19, vilken överflyttats till arbetsvårdssektionen. Ytterligare
en till krisorganisationen hörande tjänst i Cg 19 beräknas kunna indragas
under budgetåret 1950/51.

Biträdespersonalen å kameralbyrån har kunnat minskas med sammanlagt
sju tjänster för skriv- och kontorsbiträden. På grund av ökade eller
nya arbetsuppgifter har emellertid arbetsvårdssektionen förstärkts med två
biträden samt försäkringsbyrån och statistiksektionen med vardera ett biträde.
Vidare måste försvarsbyrån tillföras ytterligare ett biträde. Som
minskning redovisas därför endast två biträdestjänster.

Besparingen å kameralbyrån anges av styrelsen — inberäknat nämnda
till andra byråer överflyttade tjänster och den tidigare indragna kontoristtjänsten
— till ca 79 200 kronor för år, varav ca 30 900 kronor belöpa å
normalorganisationen och ca 48 300 kronor å krisorganisationen.

2. Arbetsvårdssektionen. Försöksverksamheten för partiellt arbetsföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

har genom beslut av 1950 års riksdag avsevärt utvidgats, varigenom uppgifterna
för arbetsvårdssektionen komma att öka. Sektionschefen bör få
ställning som byrådirektör i Ce 31. En befattning som förste byråinspektör
i Ce 29 erfordras alltjämt; innehavaren av denna bör vara ställföreträdande
sektionschef med uppgift att leda vissa utredningar och det löpande
arbetet inom sektionen. För utrednings-, informations- och propagandaverksamhet
erfordras ytterligare en amanuens. Två assistenter i Cg 19 böra
erhålla extra ordinarie anställning, varemot en assistent i Cg 16 kan indragas.

3. Försåkringsbijrån. Personalen på denna byrå har beräknats efter en
anslutning till arbetslöshetskassorna av betydligt mindre omfattning än den
nuvarande. Antalet försäkrade kassamedlemmar har vuxit från 872 000
vid slutet av 1946 till 1 065 000 vid utgången av 1949. Antalet understödsdagar
per årsmedlem har ökat från 1,7 år 1947 till 2,8 år 1949 och har sedermera
ytterligare stegrats.

Ärenden angående arbetsvägran och ifrågasatt understödsrätt ha ökat
från 935 under 1946 till 1 320 under 1949. Klagomål ha framförts över
dröjsmål med beslut i nämnda ärenden. Någon prejudikatsamling har icke
hunnit uppläggas och utarbetandet av handböcker för kassorna har icke
kunnat fullföljas. Oavsett vilken ställning arbetslöshetsförsäkringen än kan
få i framtiden bör byrån förstärkas nu.

Tjänsten som förste byråsekreterare i Cg 27 är permanent erforderlig och
bör med hänsyn till de kvalificerade göromålen uppflyttas till 29 lönegraden.
En förste byråsekreterare i Ce 27 har visserligen överflyttats från
kanslibyråns personalsektion till försäkringsbyrån. Inspektions- och revisionsuppgifterna
— vilkas rationella omhänderhavande är ett villkor för att
statens kostnader för försäkringen skola hållas vid lägsta möjliga nivå -—
ha emellertid under senare år varit eftersatta på grund av bristen på arbetskraft
på försäkringsbyrån. En befattning som förste revisor i Ca 27 är
nödvändig för ett effektivt fullgörande av nämnda uppgifter. För det kanslibiträde,
som förestår byråns kansli, bör — i likhet med vad som gäller för
styrelsens övriga byråer -—• inrättas en kansliskrivartjänst. De båda kanslibiträdestjänsterna
å byrån böra dock alltjämt bibehållas.

4. Kanslibyrån. Redaktören, som avlönas med ett arvode av 10 000 kronor
för år, sköter styrelsens samarbete med press och radio. Avsikten är
att han dessutom skall redigera en av styrelsen planerad tidskrift för aktuella
arbetsinarknadsspörsmål in. m. Med hänsyn till de härför erforderliga
kvalifikationerna bör befattningen inplaceras i lägst lönegrad Ce 27.

5. Yrkesvägledningssektionen. Konsulenten för yrkesvägledningsverksamhet
vid högre skolor, som är avlönad med arvode motsvarande lönen i 27
löneklassen, har innehaft sin tjänst sedan den 1 januari 1948, varför arvodet
bör höjas till belopp motsvarande lönen i 28 löneklassen.

G. Försvarsbyrån. Arbetet med de årliga uppskovsrevisionerna omhänderhades
tidigare av cn pensionerad officer, vilken tjänstgjorde å byrån
vissa månader varje år. 1948 övertog en tjänsteman hos arbctsnäinnden i

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Stockholm nämnda göromål; han uppbär avlöning härför enligt lönegrad
Cg 24. Då antalet anstånds- och uppskovsärenden ökats bl. a. på grund av
införandet år 1949 av en ny uppskovsform, har denne tjänsteman anlitats
hela året. Tjänstemannen måste även anlitas för andra göromål avseende
arbetskraftens utnyttjande under krig. Den extra befattningen bör utbytas
mot en assistenttjänst i Ce 22.

9. Vid bifall till styrelsens under omkostnadsanslaget närmare behandlade
förslag om övergång från stencilering till tryckning av visst informationsmaterial
kunna en extra expeditionsvakt och ett kontorsbiträde indragas.

11. Beloppet avser delvis löner till den 1 juli 1949 tillfälligt vakanta
tjänster, vilka icke inräknats i den för budgetåret 1949/50 fastställda anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Dessa tjänster
ha sedermera återbesatts, varigenom ökad anslagstilldelning blivit erforderlig.
Vidare ha löner till kontorsbiträden, som avsetts skola belasta ordinarieposten,
av olika anledningar (avgång, förordnanden å högre tjänster)
påförts icke-ordinarie posten.

12. Med hänsyn till ökning av ingenjörsuppgifterna vore det ändamålsenligt
att utbyta amanuenstjänsten mot en byråingenjörsbefattning.

Yttranden.

Statskontoret uttalar, att oavvisligt behov av ytterligare arbetskraft i avvaktan
på arbetsförmedlingsutredningens översyn bör tillgodoses genom
omplacering av redan befintlig personal. Även den föreslagna omorganisationen
av kameralbyrån kan i stort sett genomföras utan ändrad lönegradsplacering;
de ifrågasatta tjänsteförändringarna böra anstå till dess
tjänsteförteckningsrevisionens förslag framlagts.

Personalbehovet å arbetsvårdssektionen anser ämbetsverket böra prövas
först när erfarenhet vunnits av de arbetsuppgifter, som kunna tillföras sektionen
till följd av 1950 års höstriksdags beslut om arbetsvärd. För assistentgöromål
å försvarsbyrån bör ifrågakomma en arvodesbefattning för
pensionerad officer. Härigenom skulle ernås en besparing, då tjänsten nu
uppehälles av en befattningshavare i Cg 24.

Statens lönenämnd är likaledes, i avvaktan å resultatet av arbetsförmedlingsutredningens
genomgång, icke beredd tillstyrka inrättande eller lönegradsuppflyttning
av stadigvarande tjänster.

Departementschefen.

Arbetsmarknadsstyrelsens organisation har, såsom förut nämnts, ännu
icke granskats av 1950 års arbetsförmedlingsutredning. Med hänsyn härtill
samt till pågående tjänsteförteckningsrevision m. m. torde den nuvarande
organisationen i huvudsak böra bestå oförändrad under nästa budgetår.
Såsom statskontoret anfört bör oavvisligt behov av ytterligare arbetskraft
tillgodoses genom omplacering av redan befintlig personal.

Kameralbyrån har emellertid i vissa delar redan underkastats översyn
genom styrelsens egen försorg, översynen synes ha lett till en förtjänst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

full rationalisering av den kamerala sektionens arbete. Sektionens personal
har kunnat minskas icke obetydligt. Även å intendentursektionen minskas
personalen. Däremot föreslås nu förstärkning av revisionssektionens
permanenta organisation. Den å kamerala sektionen och intendentursektionen
frigjorda personalen har delvis utnyttjats för förstärkning av andra
byråer.

Slutlig ställning torde med hänsyn till vad jag förut anfört icke f. n.
kunna tagas till frågan om kameralbyråns organisation. Inom ramen för
de av styrelsen angivna personalindragningarna böra emellertid vissa tjänsteutbyten
kunna företagas. Jag förordar sålunda, att i stället för en till
indragning avsedd amanuenstjänst medel beräknas för en befattning som
kontorsskrivare i Cg 17 å kamerala sektionen. Samtidigt bör den hittillsvarande
tjänsten å krisorganisationen som kontorsskrivare i Cg 17 indragas.
Jag har icke något att erinra mot att en tidigare för revisionssektionen avsedd
amanuenstjänst återföres till denna sektion, varigenom en krisorganisationen
tillhörande amanuenstjänst kan indragas. En befattning som kontorist
i Ce 13 bör vidare ersättas med en kanslibiträdestjänst i Ce 11 å revisionssektionen.
Liksom styrelsen räknar jag med att två kontorsbiträdestjänster
kunna indragas å normalorganisationen samt en assistenttjänst i
Cg 19 å krisorganisationen. I övrigt kan jag icke f. n. förorda några förändringar
beträffande kameralbyrån. Jag kan sålunda bl. a. icke förorda, att
någon ny revisor stjänst inrättas inom den permanenta organisationen. En
befattning som revisor bör därför få kvarstå å krisorganisationen om den
befinnes oundgängligen nödvändig under nästa budgetår med hänsyn till
styrelsen åvilande krisuppgifter.

Avlöningskostnaderna för kameralbyrån kunna vid bifall till vad jag nu
förordat beräknas minska med 13 396 kronor för år under nu ifrågavauande
anslag samt med 28 164 kronor under anslaget till arbetsmarknadsstyrelsens
krisorganisation.

Vad angår styrelsens förslag i övrigt kan jag, i överensstämmelse med
vad jag förut anfört, icke förorda bifall till inrättande av nya tjänster eller
uppflyttning av tjänster i högre lönegrad. Ej heller förslaget att ändra redaktörsbefattningen
till tjänst i Ce 27 kan jag biträda. Utbytet av en amanuenstjänst
å tekniska byrån mot en byråingenjörstjänst torde tills vidare
böra anstå. Jag har dock icke något att erinra mot att en befattning i Cg
19 å arbetsvårdssektionen ombildas till extra ordinarie tjänst. Vidare tillstyrker
jag, att arvodet till en konsulent å yrkesvägledningssektionen beräknas
enligt 28 löneklassen i stället för, såsom nu är fallet, 27 löneklassen.
Arvodestjänsten innehave.s av en befattningshavare, som är tjänstledig från
eu extra ordinarie befattning och i denna är placerad i 28 löneklassen.
Jag vill icke heller motsätta mig, att befattningen i Cg 24 å försvarshyrån
utbytes mot eu assistenltjänst i Ce 22. Arbetsuppgifterna å denna byrå ha
nämligen, bl. a. till följd av 1949 års uppskovskungörelise, ökat betydligt.
Det synes icke lämpligt att, såsom statskontoret ifrågasatt, reservera ifrågavarande
befattning för eu pensionerad officer.

Knngl. Maj:ts proposition nr 135.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit indragning av en expeditionsvakt
och ett kontorsbiträde under förutsättning av bifall till ett i samband med
styrelsens omkostnadsanslag närmare behandlat förslag att övergå från
stencilering till tryckning av vissa publikationer. Då jag i det följande förordar
bifall till sistnämnda förslag, räknar jag med en kostnadsminskning
under avlöningsanslaget av 10 884 kronor. De i det föregående tillstyrkta
förslagen beträffande kameralbyrån medföra såsom nämnts en utgiftsminskning
å 13 396 kronor under ifrågavarande anslag. Med hänsyn till
den av chefen för finansdepartementet vid anmälan av 1951 års statsverksproposition
(För flera huvudtitlar gemensamma frågor) föreslagna 3-procentnedräkningen
bör anslaget — frånsett posten till rörligt tillägg — minskas
med ytterligare 63 000 kronor. Denna minskning torde med 12 000 kronor
få drabba posten till ersättningar till experter och sakkunniga och med
återstoden icke-ordinarieposten. Posten till rörligt tillägg bör vidare på
grund av 3-procentnedräkningen minskas med 6 200 kronor. Den sammanlagda
minskningen uppgår sålunda till (10 884 -j- 13 398 + 63 000 -f 6 200.)
93 480 kronor.

Å andra sidan bör anslaget ökas med dels 684 kronor för nyssnämnda höjning
av ett konsulentarvode dels ock det för löneklassuppflyttningar erforderliga
beloppet, 36 000 kronor.

Jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången böra 24 nya ordinarie
kontorsbiträdestjänster inrättas. Av dessa kontorsbiträden beräknas
— enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgivit — 20 komma att uppehålla
sin ordinarie befattning. I samband härmed må erinras, att styrelsen
föreslagit en omräkning, innebärande en höjning av anslaget med
ca 124 000 kronor. Som skäl härför har styrelsen bl. a. åberopat, att icke
hela det antal kontorsbiträden, som beräknats tjänstgöra å ordinarie
befattningar under budgetåren 1949/50 eller 1950/51, erhållit avlöning från
ordinarieposten. För innevarande budgetår ha under denna post anvisats
medel för tillhopa 49 ordinarie kontorsbiträden, ehuru enligt vad jag inhämtat
endast 30 biträden tjänstgöra å ordinarie biträdesbefattning. Med
hänsyn härtill skulle ett belopp motsvarande avlöningen för (49 —- 30) 19
kontorsbiträden i 9 löneklassen, i runt tal 95 000 kronor, kunna överföras
från ordinarieposten till icke-ordinarieposten. Å andra sidan beräknas —
som nyss nämnts — för nästa budgetår ytterligare 20 biträden komma att
uppehålla ordinarie tjänst. Jag förordar därför, att från icke-ordinarieposten
till ordinarieposten endast överföres ett belopp motsvarande avlöningen
för (20 •—- 19) 1 kontorsbiträde. Under nästa budgetår beräknas sålunda
under ordinarieposten medel för avlöning av (49 + 1) 50 kontorsbiträden.
Särskild medelsanvisning för omräkning kan jag icke tillstyrka.

Anslaget bör således minskas med (93 480 — 36 684) 56 796 kronor eller
avrundat 57 000 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 800 000 (+ 13 000)
kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t, 92 000 (+ 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1546000
(— 54 000) kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 13 000
(— 12 000) kronor;

rörligt tillägg 273 000 (— 4 700) kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ..................... 615 000 520 689

1950/51 (statsliggaren s. 324). . 632 000

1951/52 (förslag) ............ 671 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950 och 15/2 1951) hemställt,

att anslaget uppräknas med 49 000 kronor.

Ökning Minskning

1. Bränsle, lyse och vatten ...................... 2 000

2. Övriga expenser för eget behov................ 9 000

3. Övriga expenser för annat än eget behov........ 55 000

4. Puhlikationstryck ............................ 5 000

60 000 11 000
+ 49~000

Motivering.

2. Övriga expenser för eget behov. Utgift 1949/50 235 900; anslag 1950/51
280 000. Styrelsen har (se p. 4) föreslagit, att meddelanden till länsarbetsnämnderna
samt vissa andra stencilerade publikationer i fortsättningen
skola tryckas. Härigenom beräknas kostnaderna för dupliceringspapper
in. m. nedgå med 9 000 kronor.

3. Expenser för annat än eget behov. I likhet med vad som tillämpas för
vissa andra verk, t. ex. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör på styrelsens
omkostnadsstat under Övriga expenser uppföras en delpost benämnd Expenser
för annat än eget behov. Posten är avsedd för bestridande av kostnaderna
för central tryckning av samtliga blanketter för den offentliga arbetsförmedlingens
gemensamma behov. Den föreslagna anordningen, som förutsätter
att anslagsposten anvisas förslagsvis med rätt för styrelsen att utan
inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd göra erforderligt överskridande, skulle
bl. a. medföra att även vid slutet av budgetåret blanketter kunna tryckas i
ekonomiskt försvarbara upplagor. Den centrala tryckningen kan därigenom
planeras på ett mera ekonomiskt sätt. Även kostnaderna för centralt inköp
av förvaringspärmar för blanketterna böra bestridas från denna delpost.
De sammanlagda kostnaderna beräknas till 55 000 kronor, varav 5 000 kronor
för pärmar. Motsvarande kostnadsminskning inträder under arbetsförmedlingens
omkostnadsanslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

4. Publikationstryck. Utgift 1949/50 59 500; anslag 1950/51 150 000. För
den planerade tidskriften Arbet.snytt samt för styrelsens andel i Sociala
meddelanden beräknas oförändrat (90 000 + 10 000) 100 000 kronor.

Broschyren »Att välja yrke» har hittills utdelats till eleverna i folkskolornas
avgångsklasser. Styrelsen är av besparingsskäl beredd att övergå till
den ordningen att broschyren icke längre utdelas utan endast användes vid
yrkesorienteringen i skolorna. Härigenom torde den behöva tryckas blott
vart annat år. Några tryckningskostnader ha därför icke beräknats under
nästa budgetår. För att nedbringa kostnaderna bar utarbetats en plan att
ersätta broschyren »Skolor för yrkesutbildning» med ett antal småbroschyrer,
varigenom kostnaderna beräknas nedgå från 21 300 kronor till 9 000
kronor. För broschyren »Gymnasisternas ämnesval» beräknas kostnaderna
till oförändrat 3 800 kronor. För real- och flickskolestadiet bör utarbetas en
broschyr med orientering inför linjevalet på gymnasiet m. in. Kostnaderna
för en upplaga på 25 000 exemplar beräknas till 4 200 kronor. De sammanlagda
kostnaderna för tryckning av nämnda broschyrer uppskattas sålunda
för nästa budgetår till (9 000 -f- 3 800 + 4 200) 17 000 kronor.

Förutom de tryckta broschyrerna utarbetas inom styrelsen vissa andra
publikationer i yrkesvalsfrågor, vilka publikationer endast stencileras. Dessa
äro »Yrkeskartoteket», »Stipendier och lånemöjligheter», »Folkhögskolor»,
»Formella och faktiska betygskrav», »Industriens yrkesskolor» samt
»Aktuellt för yrkesvägledningen». Styrelsen föreslår, att beträffande dessa
publikationer under en 3-årsperiod en successiv övergång sker från stencilering
till tryckning. Styrelsen har gjort följande kostnadsberäkning.

Kostnaderna för duplicering under tre år av nämnda publikationer utgöra
20 575 kronor. Motsvarande kostnad för framställning enligt den s. k. rotaprintmetoden
uppgår till 18 669 kronor. Härtill kommer emellertid kostnaden
för inköp av en rotaprintmaskin med 6 300 kronor. Kostnaderna för
tryckning av motsvarande material uppgå till 51 000 kronor.

Vid beräkning av de reella kostnaderna för publicering av detta informationsmaterial
bör emellertid även hänsyn tagas till kostnaderna för arbetskraften.
Den speciella arbetskraft, som numera erfordras vid dupliceringsoch
rotaprintmetoderna för utskrift av stenciler, dragning och plockning
utgöres lågt räknat av en expeditionsvakt i 9 lönegraden och ett kontorsbiträde.
Lönekostnaderna för dessa äro f. n. sammanlagt 10 320 kronor per
år. Därest den nu föreslagna omläggningen icke kommer till stånd kan heller
icke, som styrelsen föreslagit under avlöningsanslaget, en expeditionsvakttjänst
indragas, varjämte inalles endast två i stället för tre kontorsbiträdestjänster
kunna indragas.

Om man beräknar de reella kostnaderna under tre år och beträffande
duplicerings- och rotaprintmetoderna medräknar kostnaden för arbetskraf -

ten skulle jämförelsesiffrorna bli:

kostnaderna för duplicering................ 51 535 kronor

» enligt rotaprintmetoden........ 55 929 »

» för tryckning ................ 51 000 »

Styrelsen erinrar om att tryckningsförfarandet även ur andra synpunkter
är att föredraga. Texten blir mera lättläst och överskådlig, anteckningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

och raderingar kunna utan olägenhet göras. Formatet blir vid tryckning
mindre, varigenom billigare och mera lätthanterliga pärmar kunna användas.
Efter 3-årsperiodens utgång skulle endast kompletteringstryck behöva
ifrågakomma, varför kostnaderna då väntas bli lägre.

För tryckningskostnader under nästa budgetår räknar styrelsen med en
tredjedel -— 17 000 kronor — av nyssnämnda totalbelopp för tryckning.
Höjningen av anslagsposten kompenseras helt genom minskade kostnader
för såväl avlöningar (10 320 kronor) som dupliceringspapper m. m. (7 000
kronor).

Styrelsen föreslår också, att cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna,
som nu dupliceras, skola tryckas. Kostnaderna härför under nästa
budgetår beräknas till 10 000 kronor, medan de av denna anledning minskade
utgifterna för dupliceringspapper o. d. uppskattas till 2 000 kronor.

För tryckning av styrelsens årsredogörelse beräknas oförändrat 2 000
kronor. För vissa jordbruksbroschjTer samt diverse tryckningskostnader ha
upptagits 4 000 resp. 5 000 kronor. Posten för publikationstryck har alltså
sammanlagt beräknats till (100 000 -j- 17 000 -f- 17 000 -j- 10 000 -j- 2 000
+ 4 000 + 5 000) 155 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret föreslår, att anslagsposten till sjukvård (utgift 1949/50
22 528 kronor) höjes med 3 000 kronor till 22 000 kronor. Med anledning av
styrelsens förslag beträffande publikationstryck uttalar ämbetsverket, att
den lämpligaste formen för styrelsens publikationer bör prövas av arbetsförmedlingsutredningen.

Departementschefen.

I likhet med statskontoret anser jag, att anslagsposten till sjukvård
med hänsyn till belastningen bör uppräknas med 3 000 kronor. Till bränsle,
1 y s e och vatten bör, såsom styrelsen föreslagit, beräknas ett
med 2 000 kronor minskat belopp. Medelsbehovet till övriga expenser
för eget behov bör i enlighet med vad jag anför i det följande
nedräknas med 7 000 kronor.

Tryckning av blanketter för länsarbetsnämndernas behov ombesörjes
f. n. av styrelsen, men utgifterna härför belasta den offentliga arbetsförmedlingens
omkostnadsanslag. På av styrelsen anförda skäl tillstyrker jag,
att dessa tryckningskostnader i fortsättningen bestridas från en särskild
delpost till expenser för annat än eget behov, som uppföres
under här ifrågavarande anslag. Kostnaderna för inköp av förvaringspärmar
böra däremot icke bestridas från denna delpost. Med hänsyn
härtill bör under posten endast beräknas ett belopp av 50 000 kronor. Omkostnadsanslaget
för den offentliga arbetsförmedlingen bör minskas med
motsvarande belopp.

Vid beräkningen av anslagsposten till publikationstryck för
innevarande budgetår förutsattes, alt Kungl. Maj:t skulle, efter hörande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

arbetsförmedlingsutredningen, äga besluta om en omläggning av riksvakanslistan
till en mera tidningsmässig publikation. Omläggningen skulle
ske utan kostnadsökning. Arbetsmarknadsstyrelsen har ännu icke framlagt
något förslag till sådan omläggning. För riksvakanslistan eller dess ersättare
samt för styrelsens andel i Sociala meddelanden bör för nästa budgetår
beräknas oförändrade belopp, 90 000 resp. 10 000 kronor.

Beträffande de för yrkesvägledningens räkning tryckta broschyrerna har
styrelsen redogjort för vissa planerade besparingsåtgärder, vilka beräknas
leda till att kostnaderna under nästa budgetår komma att uppgå till endast
17 000 kronor mot för innevarande budgetår beräknade 40 000 kronor. Dessa
besparingsåtgärder finner jag lämpliga.

Styrelsen har föreslagit, att vissa för yrkesvägledningsverksamheten avsedda
publikationer, som f. n. stencileras, i fortsättningen skola tryckas.
Av styrelsens utredning framgår att tryckningsförfarandet med hänsyn till
minskade pappers- och lönekostnader blir något billigare. Styrelsen har sedermera
under hand upplyst, att sedan papperspriserna stigit den mera
pappersbesparande tryckningsmetoden kan förväntas medföra en avsevärd
besparing. Jag biträder styrelsens förslag i ifrågavarande del. Anslagsposten
till publikation stryck bör sålunda för nästa budgetår uppräknas med
17 000 kronor. Samtidigt kan expensposten nedräknas med 7 000 kronor
på grund av minskad åtgång av stenciler m. m. Vid behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens
avlöningsanslag har jag vidare räknat med indragning
av en tjänst som expeditionsvakt och en kontorsbiträdestjänst på
grund av övergången till tryckning.

Ökad medelsanvisning för att möjliggöra tryckning av cirkulärmeddelandena
till länsarbetsnämnderna kan jag icke tillstyrka.

För övriga tryckningskostnader beräknar jag i likhet med .styrelsen
11 000 kronor. Posten till publikationstryck bör alltså uppföras med (90 000
-f- 10 000 -j- 17 000 -J- 17 000 -j- 11 000) 145 000 kronor, vilket innebär en
minskning med 5 000 kronor.

Anslaget bör således å ena sidan höjas med (3 000 + 50 000) 53 000 kronor
och å andra sidan minskas med (2 000 + 7 000 + 5 000) 14 000 kronor.
Jag förordar därför, att anslaget för nästa budgetår upptages till
(632 000 + 39 000) 671 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen.

Anslag Nettoutglft

1949/50 ........................ 850 000 1 021 373

1950/51 (statsliggaren s. 326) . ... 900 000

1915/52 (förslag) ................ 900 000

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget ha 800 000 kronor
beräknats till avlöningar samt 100 000 kronor till omkostnader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) anfört, att antalet tjänstemän
å byggnadstillståndsbyrån, som den 1 juli 1949 uppgick till 39, successivt
kunnat minskas så att det vid ingången av budgetåret 1950/51 uppgick
till 35. Bl. a. har en byråingenjörstjänst i Ce 27 kunnat vakantsättas.
Under förutsättning av oförändrade arbetsuppgifter torde under innevarande
budgetår ytterligare två befattningar kunna indragas på grund av
fortsatt rationalisering.

Antalet tjänstemän å utlänningsbyrån uppgick den 1 juli 1950 till 28
mot 34 ett år tidigare. Styrelsen fungerade som kansli åt statens flyktingsnämnd
till den 30 juni 1950, då nämnden upphörde. Nämndens arbetsuppgifter
ha i stor utsträckning överförts till ordinarie socialvårdsorgan, men
viss del av verksamheten har ålagts styrelsen, som därjämte erhållit nya
uppgifter beträffande omhändertagande av utlandssvenskar m. in. Denna
omorganisation medför, att två tjänster kunna indragas. Då å andra sidan
de kvarstående och de nytillkomna uppgifterna ha en mera permanent
karaktär, bör en extra tjänsteman i Cg 22 inordnas i den reglerade befordringsgången
för amanuenser. En tjänst i Cg 19 bör vidare ombildas till assistenttjänst
i Ce 19, då behovet av tjänsten torde bli relativt långvarigt. En befattning
som kontorist i Ce 13 bör uppflyttas till kansliskrivartjänst i Ce 15.
Befattningen är avsedd för byråns förste utlandskorrespondent. Styrelsen
önskar vidare få disponera en icke tillsatt byråassistenttjänst i Ce 24. Antalet
tjänstemän å byrån uppskattas alltså för nästa budgetår till 26.

På kanslibyråns juridisk-administrativa sektion sysselsattes under förra
budgetåret 13 tjänstemän tillhörande krisorganisationen. För nästa budgetår
torde erfordras 10 befattningshavare.

Antalet övriga inom olika byråer placerade med krisuppgifter sysselsatta
tjänstemän uppgick den 1 juli 1950 till 22 och anses kunna nedbringas
till 18 under förutsättning att styrelsens förslag om organisation av styrelsens
kameralbyrå godtages; i annat fall kan minskning äga rum med
endast en tjänsteman.

Totala antalet befattningshavare inom krisorganisationen beräknas sålunda
— bortsett från styrelsens överingenjör — kunna nedbringas från
95 till 87.

Avlöningskostnaderna uppskattar styrelsen till 800 000 kronor. Omkostnadsposten
beräknas till 125 000 kronor, varav till sjukvård 6 000 kronor,
till reseersättningar 17 000 kronor, till expcnser 98 000 kronor samt till
publikationstryck 4 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet har styrelsen
sålunda angivit till 925 000 krpnor, innebärande en böjning av anslaget
med 25 000 kronor.

Enligt statskontorets uppfattning bör anslaget till krisorganisationen kunna
icke oväsentligt nedsättas.

Departementschefen.

Från ifrågavarande anslag bestridas i huvudsak kostnaderna för den personal,
som inom arbetsmarknadsstyrelsen handlägger ärenden angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

byggnadsregleringen samt utlänningsärenden. Vad förstnämnda ärendesgrupp
angår vill jag erinra, att särskilda .sakkunniga, 1949 års investeringsutredning,
tillkallats för utredning av formerna för den framtida investeringskontrollen.
Dessa sakkunniga ha ännu icke slutfört sitt arbete. Chefen
för finansdepartementet har emellertid vid anmälan av 1951 års statsverksproposition
(finansplanen) anfört, att de förhoppningar man tidigare närt
om möjligheterna att avveckla byggnadsregleringen eller ersätta den med
någon annan mera generell form av reglering tyvärr icke låta sig infria
i nuvarande läge. Någon möjlighet att avveckla arbetsmarknadsstyrelsens
organisation för ifrågavarande ärenden under nästa budgetår föreligger sålunda
icke. Även för utlänningsärendena, vilka avse omhändertagande av
flyktingar, arbetsplacering av såväl flyktingar som vissa legalt inresande
utlänningar, arbetstillstånd, praktikantutbyte mellan Sverige och andra
länder m. in., erfordras särskild personal under nästa budgetår.

Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med att den sedan flera år fortgående
minskningen av krispersonalen skall i begränsad utsträckning
fortsätta under nästa budgetår. Antalet befattningar har sålunda beräknats
minska från 96 till 88. Jag vill dock erinra, att jag vid behandlingen av
styrelsens avlöningsanslag motsatt mig styrelsens förslag att en krisorganisationen
tillhörande revisorstjänst .skall överföras till den permanenta organisationen
samt räknat med att tjänsten under nästa budgetår kvarstår
inom krisorganisationen. Jag förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen tillvaratar
alla möjligheter att minska krlsorganisationen. Denna bör givetvis
granskas av 1950 års arbetsförmedlingsutredning i samband med utredningens
översyn av styrelsens organisation. Jag utgår ifrån att avlöningskostnaderna,
som under budgetåret 1949/50 uppgingo till ca 874 000
kronor, om oförutsedda omständigheter icke tillkomma skola kunna begränsas
till högst 800 000 kronor (oberäknat merkostnader på grund av
rörlig förhöjning av lönerna utöver 12 %).

Såväl den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna uppflyttningen av en
kontoristtjänst å utlänningsbyrån till kansliskrivartjänst som inrättandet
av nya extra ordinarie tjänster synes böra anstå i avbidan på resultatet av
nämnda översyn.

Till omkostnader för krisorganisationen torde böra beräknas oförändrat
belopp, 100 000 kronor. Hela anslaget bör sålunda uppföras med (800 000 -f100
000) 900 000 kronor eller samma belopp som anvisats för innevarande
budgetår.

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Inledning.

Såsom förut nämnts har 1950 års arbetsförmedlingsutredning avlämnat
två betänkanden. Det ena behandlar arbetsförmedlingens permanenta organisation
samt den del av krisorganisationen, som sysslar med utlän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ningsärenden. Det andra betänkandet behandlar den del av krisorganisationen,
som handhar ärenden rörande byggnadsregleringen. Det första betänkandet
innefattar inga förslag rörande organisationen i Stockholms stad,
vilken utredningen avser att behandla särskilt.

Yttranden över förstnämnda betänkande ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
—- efter hörande av samtliga länsarbetsnämnder — överrevisorerna
vid arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens lönenämnd, skolöverstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen,
svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,
tjänstemännens centralorganisation, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,
.svenska musikerförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, hushållningssällskapens
förbund, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk samt yrkeskvinnors
samarbetsförbund.

Yttranden över betänkandet rörande organisationen för handhavande av
byggnadsregleringen ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, efter hörande
av samtliga länsarbetsnämnder, samt av statskontoret och civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund.

Då arbetsförmedlingsutredningens betänkanden icke föreligga i tryck,
lämnas i det följande en relativt utförlig redogörelse för betänkandenas innehåll.

Behovet av offentlig arbetsförmedling m. in.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Utredningen har anfört, att omfattningen av arbetsförmedlingens organisation
främst är beroende av vilket mål man uppställer för dess verksamhet.
Detta mål har, anför utredningen, i Sverige icke auktoritativt närmare
definierats. I 1934 års numera upphävda lag om arbetsförmedling funnos
vissa stadganden, som överflyttades till nu gällande kungörelse (1947:983).
Enligt dessa stadganden skall bl. a. arbetsförmedlingsanstalts verksamhet
avse förmedling av alla slag av arbete. All förmedling skall vara kostnadsfri.
Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga
arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.
Några närmare bestämmelser rörande målsättningen innehåller varken den
gamla lagen eller den nu gällande kungörelsen.

Utredningen liar emellertid hänvisat till att sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation, vilkas förslag (SOU 1946:51) låg till grund
för 1947 års beslut om förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen,
anlade vissa principiella synpunkter på behovet av en arbetsförmedling och
dennas uppgifter, vilka synpunkter kunna anses ha varit vägledande i arbetsmarknadsstyrelsens
och arbetsförmedlingens verksamhet sedan 1947.

2 lliluing till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Ur nämnda sakkunnigas av arbetsförmedlingsulredningen åberopade uttalanden
må följande sammandrag återges.

Arbetsförmedlingen står öppen för alla. Arbetsförmedlingen kan bidraga
till att förhindra en icke önskvärd »överrörlighet» på arbetsmarknaden.
Dess positiva funktion är dock att befordra en önskvärd anpassning och
rörlighet genom att den har kännedom om arbetstillgången i hela landet
och sålunda kan medverka till att arbetskraften förflyttas till områden och
yrken, där dess tjänster kunna tagas i anspråk. Produktionslivet får härigenom
sitt behov av arbetskraft snabbare fyllt än vad eljest skulle vara
fallet, varjämte de arbetssökandes vänte- och arbetslöshetstid kraftigt kan
nedbringas. Arbetsförmedlingen är för lösande av sin huvuduppgift i hög
grad beroende av i vilken omfattning den blivit den naturliga mötesplatsen
för arbetsgivare, som söka arbetskraft, och arbetstagare, som söka anställning.
En förmedling, hos vilken en större del av arbetsmarknadens utbud
och efterfrågan på arbetskraft inregistreras, kan naturligtvis bättre
fylla näringslivets behov av arbetskraft och snabbare sätta arbetssökande i
kontakt med förefintliga arbetstillfällen än en förmedling med liten anslutning.
Någon monopolställning för den offentliga arbetsförmedlingen på arbetsmarknaden
kan icke ifrågasättas. Den praktiska erfarenheten får lämna
svar på frågan hur stor del av den normala omsättningen av arbetskraft
som naturligen bör gå via den offentliga arbetsförmedlingen. Denna må
själv i konkurrens med andra medel för åvägabringande av kontakt på arbetsmarknaden
visa sin förmåga. Dock bör eftersträvas, att arbetsförmedlingen
omhändertager en så stor del av omsättningen på arbetskraft, att
en rationell utjämning av tillgång och efterfrågan kan komma till stånd.

Ehuru arbetsförmedlingen fått sin nuvarande form och omfattning så
sent som 1947 har arbetsförmedlingsutredningen ansett det motiverat att
ställa frågan huruvida behovet av offentlig arbetsförmedling bör bedömas
som tidigare skett eller om någon allmän inskränkning kan göras i fråga
om målsättningen för förmedlingsverksamheten.

Utredningen har därvid anfört vissa synpunkter i fråga om arbetsförmedlingens
betydelse för olika grupper av arbetssökande. Vad angår arbetslösa
arbetssökande har utredningen framhållit, att dessa även under
nu rådande förhållanden utgöra en mycket betydande del av arbetsförmedlingens
klientel. Förmedling för arbetslösa är sålunda utan tvivel
fortfarande en utomordentligt viktig uppgift för arbetsförmedlingen. Utredningen
har erinrat om betydelsen med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringen
av att arbetsförmedlingen är effektiv, en betydelse som vuxit med
försäkringens ökade anslutning. De erkända arbetslöshetskassorna betalade
under år 1949 understöd för ca 2,95 milj. dagar med ca 23,2 milj. kronor.
Nämnda antal understödsdagar har beräknats motsvara ca 12,85 milj. arbetslösa
dagar. Det är uppenbart, att en effektiv arbetsförmedling är en
förutsättning för att understödsutbetalningen från arbetslöshetskassorna
skall kunna hållas nere.

Däremot anser utredningen icke nödvändigt, att särskild beredskap mot
massarbetslöshet f. n. fordras av arbetsförmedlingen. Härom anför utredningen: -

Knngl. Mcij:ts proposition nr 135.

Det har anförts, att arbetsförmedlingens organisation måste vara så omfattande,
att den kan fullgöra sina uppgifter även vid en mera betydande
arbetslöshet. Denna beredskapssynpunkt har bl. a. föranlett att å förmedlingens
personal.stat upptagits befattningar såsom socialhjälpsinspektör för
flertalet länsarbetsnämnder, ehuru f. n. medel finnas anvisade endast för
tre av dessa befattningar. Det synes emellertid rimligt att utgå ifrån att
särskild beredskap mot massarbetslöshet tills vidare icke fordras av arbetsförmedlingen.
Dennas organisation kan beräknas ha en icke obetydlig elasticitet,
och en omsvängning från arbetskraftsbrist till arbetslöshet bör därför
inom relativt vida gränser kunna bemästras utan ökning av organisationen.
I den mån arbetslösheten skulle ställa ännu större krav på organisationen,
får denna förstärkas när omständigheterna så kräva. När utredningen
i det följande framlägger sina förslag till en reducering av organisationen,
sker detta delvis med hänsyn till att i nuvarande läge beredskapsorganisationen
mot arbetslöshet synes kunna minskas något.

Efter att ha framhållit arbetsförmedlingens centrala betydelse för personer,
som för sin försörjning äro beroende av tillfälliga arbeten, har utredningen
anfört vissa synpunkter på förmedlingens verksamhet beträffande
ombytessökande personer. Utredningen har härvid till en början behandlat
frågan om arbetsförmedlingen och överrörligheten och därvid anfört
bl. a., att tendenser till överrörlighet på arbetsmarknaden i huvudsak böra
motverkas på andra vägar än genom arbetsförmedlingen. Utredningen har
vidare ansett sig böra ställa frågan om arbetsförmedlingsverksamheten för
ombytessökande är av sådan betydelse, att staten rimligen bör tillhandahålla
en dyrbar organisation härför.

Utredningen finner det emellertid uteslutet att inskränka arbetsförmedlingens
uppgifter till att avse andra än ombytessökande. En sådan inskränkning
skulle medföra, att det urval av arbetssökande, som arbetsförmedlingen
kunde erbjuda arbetsgivarna, skulle minska. Resultatet härav
skulle i sin tur komma att bli, att arbetsgivarnas benägenhet att vända sig
till arbetsförmedlingen skulle avtaga och därmed också arbetsförmedlingens
möjligheter att placera arbetslösa personer. En viss rörlighet på arbetsmarknaden
är ett samhällsintresse. Vidare överensstämmer det med både
internationellt och här i landet sedan länge tillämpade grundsatser, att den
offentliga arbetsförmedlingen står till förfogande för enskilda, som med
hänsyn till utbildning eller andra omständigheter önska byta anställning.
Det synes icke finnas tillräcklig anledning att nu bryta med principen att
arbetsförmedlingen står öppen för alla.

Härefter har utredningen behandlat frågan om arbetsförmedlingens andel
i omsättningen på arbetsmarknaden och härom anfört följande.

Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation lämnade, såsom
framgår av deras förut citerade uttalande, öppet hur stor arbetsförmedlingens
andel i omsättningen på arbetsmarknaden borde vara. Det finns
icke något material som möjliggör en någorlunda säker uppskattning av
hur stor andelen f. n. är. Det är en medveten strävan att öka arbetsförmedlingens
andel i omsättningen. I detta syfte söker man förmå allt fler arbetsgivare
att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen och man nedlägger

Kungl. Maj:ts proposition nr loö.

mycket arbete på att åstadkomma sådan kundtjänst, att arbetsgivarna
finna det förmånligt att anlita arbetsförmedlingen. Strävandena i denna
riktning äro i och för sig värda allt erkännande. Ju fler lediga platser som
anmälas till arbetsförmedlingen, desto större möjligheter ha hos förmedlingen
anmälda arbetssökande att erhålla lämpligt arbete. Detta är av särskild
betydelse för medlemmar i erkända arbetslöshetskassor, då medlemmarna
vid arbetslöshet äro skyldiga att anmäla sig hos arbetsförmedlingen.
Då en fortsatt mera avsevärd ökning av den offentliga arbetsförmedlingens
omsättningsandel måste medföra ökat personalbehov, är det emellertid motiverat
att i detta sammanhang ställa frågan, huruvida en fortgående ökning
av denna andel bör eftersträvas. Utredningen har icke funnit anledning
antaga att arbetsförmedlingens omsättningsandel allmänt sett är för
liten för att, möjliggöra en tillfredsställande betjäning av de arbetssökande.
En fortgående ökning av arbetsförmedlingens personalorganisation och därmed
av kostnaderna är därför knappast i ett arbetsmarknadsläge som det
nuvarande motiverad. En allmän ökning av omsättningsandelen bör tills
vidare eftersträvas endast i den mån den genom rationalisering kan åstadkommas
i stort sett inom den organisation, som utredningen i det följande
föreslår. Något hinder bör dock icke föreligga att utbygga förmedlingsverksamheten
inom enstaka fack eller på enstaka orter, där den befinnes
vara påtagligt för liten.

Vad angår omfattningen av den service, som av arbetsförmedlingen bör
lämnas de arbetssökande, har utredningen härefter anfört, att förmedlingsverksamheten
är av den naturen att det arbete, som kan nedläggas på densamma,
är praktiskt taget obegränsat. Förmedlingen av en anställning kan
i de enklaste fallen innebära ett mycket obetydligt arbete. Den kan också
många gånger föranleda en synnerligen omfattande arbetsinsats från förmedlingens
sida. Detta kan inträffa om den arbetssökande är svårplacerad på
grund av något handikap eller på grund av höga anspråk eller specificerade
villkor för sin ansökan. Vidare kan det vara fallet när lämplig sökande
till en lediganmäld plats icke finnes anmäld i orten eller dess närhet.
I fall av dessa slag synes icke sällan förekomma, att ett enda ärende
föranleder en betydande skriftväxling och åtskilliga telefonsamtal, många
gånger ändock utan att resultat uppnås. Om man fordrar en perfekt service
av arbetsförmedlingen kan det rent av hävdas, att personalen vid ett
kontor icke fullgjort sina uppgifter, så länge samtliga arbetssökande vid
kontoret icke placerats. Det är uppenbart, att detta icke är riktigt. En
gräns måste sättas och arbetsförmedlingens insats begränsas till vad som
kan anses rimligt ur kostnadssynpunkt.

Det är, fortsätter utredningen, i praktiken icke lätt att bestämma denna
gräns. Utredningen understryker, att arbetsförmedlingen bör lämna en god
service. Särskilt pekas på vikten av arbetsförmedlingens ansträngningar för
att mobilisera förefintliga arbetskraftsreserver. Utredningen har icke ansett
sig kunna rekommendera en allmän standardsänkning i fråga om den
service, som nu lämnas. Vissa överdrifter böra elimineras. Endast på några
punkter, främst när det gäller artist- och musikerförmedlingen, har utredningen
ansett en sådan begränsning av servicen motiverad, att organisationen
på grund därav kan minskas. När utredningen därutöver förordar

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

vissa indragningar, har utredningen utgått ifrån att dessa skola kunna genomföras
utan någon mera väsentlig försämring av servicen.

Utredningen har slutligen anfört, att den icke ifrågasätter någon ändring
i arbetsförmedlingens målsättning när det gäller förmedlingens uppgifter
som samhällets organ för dess arbetsmarknadspolitik.

Yttranden.

Mot de av utredningen anförda synpunkterna på målsättningen för arbetsförmedlingen
har socialstyrelsen icke haft något att erinra. Överrevisorerna
vid arbetsmarknadsstyrelsen kunna i huvudsak ansluta sig till vad
utredningen anfört. Arbetsförmedlingen bör vara anordnad på sådant sätt,
att den kan lämna en fullgod service åt parterna på arbetsmarknaden.
Emellertid bör hinder icke möta, att förmedlingen intar en mer restriktiv
hållning gentemot det s. k. platsombytesklientelet än som hittills varit
fallet. Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig i huvudsak instämma
i vad utredningen anfört beträffande målsättningen för verksamheten.
Föreningen uttalar, att arbetsförmedlingens insatser för att begränsa överrörligheten,
som är ett av näringslivets största problem, icke kunna sägas
ha haft någon större effekt. Föreningen ifrågasätter, om icke särskilda åtgärder
borde tillgripas för att komma till rätta med denna skadliga företeelse,
exempelvis genom att låta i varje fall vissa kategorier av ombytessökande
komma i åtnjutande av en mera begränsad service från arbetsförmedlingens
sida.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom i betänkandet framhållits ha några mera preciserade uttalanden
av statsmakterna icke gjorts rörande uppgifterna för den statliga förmedlingsverksamheten.
Den nu verkställda översynen av arbetsförmedlingsorganisationen
ger enligt statskontorets mening vid handen, att behov föreligger
av närmare direktiv beträffande förmedlingsarbetets inriktning och
omfattning. Härför talar särskilt den omständigheten, att det arbete, som
kan nedläggas på förmedlingsverksamheten, är praktiskt taget obegränsat.
Utan en bestämd målsättning för förmedlingsarbetets bedrivande torde
möjligheter icke föreligga för att få till stånd en effektiv kontroll av utgifterna
för den offentliga arbetsförmedlingen. I detta sammanhang må framhållas,
att — enligt vad statskontoret under hand inhämtat •—- kostnaderna
per tillsatt plats inom tjänstemannaförmedlingen i genomsnitt visat sig
något överstiga 43 kronor enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen för år 194b
gjord beräkning.

Ämbetsverket håller före, att förmedlingsarbetet i princip bör inriktas
på att åstadkomma erforderlig »kontakt» mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Endast i undantagsfall och främst på arbetsvärdens område synas
ytterligare åtgärder kunna anses påkallade. Att arbetsförmedlingen skulle
tjänstgöra som personalkontor för arbetsgivarna och sköta annonsering,
sovra de sökande etc. anser statskontoret ej böra komma i fråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att arbetsförmedlingen icke kan fullgöra
speciella funktioner och tillgodose extraordinära anspråk med mindre
den redan i mera normala tider fungerar såsom en arbetsinarknadsapparat,

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

som dels fyller en mycket viktig observationstjänst till det ekonomiska och
sociala livets fromma, dels utgör en naturlig mötesplats för arbetsgivare
och arbetssökande, som icke på andra vägar kunna lösa sina anställningsoch
sysselsättningsproblem. En beskuren kapacitet i dag kan icke blott
återverka på förutsättningarna att tillgodose de aktuella behoven på arbetsmarknaden
utan även avsevärt försvåra möjligheterna att fylla anspråken
i ett hastigt uppkommande krisläge eller i en av krigsfara skapad
extraordinär arbetsmarknadssituation. Redan i dag äro anspråken på arbetsförmedlingen
stora, om man tager i betraktande, att de erkända arbetslöshetskassorna
på grund av rubbnings- och säsongarbetslöshet under år
1949 måste utbetala 23,2 miljoner kronor i daghjälp.

Styrelsen har anfört, att arbetsförmedlingen användes för en mångfald
utredningar, varpå exempel lämnats.

Styrelsen har vidare erinrat, att Sverige efter beslut vid 1949 års riksdag
ratificerat internationella arbetsorganisationens konvention (nr 88) och
rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation
och därigenom i princip tagit ställning till de krav, som kunna
ställas på institutionen. Dess huvuduppgift skall enligt konventionen vara
att åvägabringa bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en
integrerande del av en nationell plan för att uppnå och vidmakthålla full
sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna.

Vidare har styrelsen anfört följande.

Det är sålunda uppenbart, att statsmakterna av såväl principiella som
praktiska arbetsmarknadspolitiska skäl velat skapa en effektiv och anpassningsbar
mekanism för att komma till rätta med de växande arbetsmarknadsproblemen.
Styrelsen har vid sin genomgång av utredningen icke kunnat
undgå att konstatera, att dess framställning rymmer uttalanden, som
synas motsägande och därför svårligen kunna läggas till grund för en fixering
av målsättningen. När styrelsen i det följande det oaktat är beredd överväga
de förslag till indragningar, som utredningen förordat, sker detta med
hänsyn till att styrelsen anser att en fortlöpande omprövning av förmedlingsapparatens
utformning bör ske. En sådan omprövning — vilken är
förutsedd i konventionen — bör emellertid ske icke enbart med sikte på
motiverade nedskärningar utan också med beaktande av behovet av kvantitativa
och kvalitativa förstärkningar. Vad som för styrelsen framstår såsom
synnerligen angeläget är att chefsmyndigheten utrustas med sådana
resurser och befogenheter, att erforderliga om justeringar och omplaceringar
inom förmedlingsapparaten kunna ske med den snabbhet, som situationen
påfordrar och möjliggör.

I likhet med utredningen finner styrelsen det rimligt att utgå från att
särskild beredskap mot massarbetslöshet tills vidare icke skall fordras av
arbetsförmedlingen. Styrelsen fortsätter:

Som utredningen framhållit, finns det icke något material, som möjliggör
en någorlunda säker uppfattning av hur stor arbetsförmedlingens andel i
omsättningen på arbetsmarknaden är, men icke heller styrelsen anser, att
den ur angivna synpunkt är för liten. Däremot är styrelsen icke införstådd
med den slutsats, utredningen drar härav om organisationens omfattning.
Principen att verksamheten skall avse förmedling av alla slag av arbete
och att ingen, vare sig arbetsgivare eller arbetstagare, skall uteslutas från

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

förmedlingens tjänster, torde ingen vilja bestrida. I den män arbetsförmedlingen
kommer att anlitas i större utsträckning än vad f. n. är fallet, måste
därför personalorganisationen byggas ut i förhållande till de ökade anspråk
som ställas på förmedlingen. Skulle det visa sig, att den del av omsättningen
på arbetskraft, som icke äger rum genom arbetsförmedlingen, är större än
man kanske tänker sig, och skulle denna del komma att förskjutas till förmedlingen,
kunna givetvis de ökade anspråken på denna bli förhållandevis
stora. Styrelsen förutsätter emellertid, att utredningen icke med sitt yttrande,
att en ökning av personalorganisationen icke är motiverad i nuvarande
läge, syftat till att statsmakterna skulle genom något principuttalande låsa
fast organisationen vid dess nuvarande omfattning.

Av länsarbetsnämnderna ha fyra förklarat sig icke ha något att erinra
mot de av utredningen anförda allmänna synpunkterna, medan flertalet övriga
nämnder anfört kritiska synpunkter. Sålunda har arbetsnämnden i
Stockholm uttalat, att risker synas föreligga för farliga luckor beträffande
kunskaperna om arbetsmarknadsförhållandena, om man låser fast sig vid
sådana föreställningar som att arbetsförmedlingens andel i omsättningen
på arbetsmarknaden är »tillräcklig». Länsarbetsnämnden i Kalmar län hyser
den uppfattningen, att en personalindragning i den omfattning utredningen
föreslagit kommer att medföra en försämring av servicen och ökad
belastning på arbetslöshetsförsäkringen. Länsarbetsnämnden i Göteborgs
och Bohus län anser, att ett oinskränkt realiserande av de föreslagna åtgärderna
i bästa fall kommer att leda till ett avstannande av arbetsförmedlingens
utveckling och i sämsta fall till en tillbakagång. En krympning av målsättningen
för verksamhetens omfattning är oundviklig. Liknande synpunkter
ha anförts av bl. a. länsarbetsnämnderna i Älvsborgs, Örebro och Norrbottens
län.

Landsorganisationen har framhållit, att arbetsförmedlingen ända fram till
1940-talet kan anses ha utgjort ett annex till arbetslöshetsåtgärderna. Orsakerna
voro flera, men en av dem var helt säkert, att arbetsförmedlingen saknade
den personella och administrativa kapacitet, som var nödvändig för
att instrumentet skulle kunna fylla sina arbetsmarknadspolitiska uppgifter.
Härutinnan inträdde en stor förändring till det bättre i och med att staten
övertog ledningen och det direkta ansvaret för organisationen. Ibland framföres
den åsikten, att när full sysselsättning råder och arbetslöshetsåtgärderna
äro av ringa omfattning arbetsförmedlingen skall ha väsentligt minskade
arbetsuppgifter. En sådan uppfattning måste vila på okunnighet om
den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
har i alla slags ekonomiska konjunkturer och arbetsmarknadslägen
för samhället och medborgarna viktiga arbetsuppgifter. Förutsättningen
för att arbetsförmedlingen skall kunna lösa dessa uppgifter är självfallet
att cn tillräckligt stor del av omsättningsrörelserna på arbetsmarknaden
går via densamma. Landsorganisationen fortsätter:

Landsorganisationen har ansett det nödvändigt att här bringa i erinran
dels hela näringslivets starka intresse av en effektivt arbetande offentlig
arbetsförmedling, dels också den allmänna förutsättningen för att förmedlingen
skall kunna bli effektiv. Skälen härför äro att 1950 års arbetsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

medlingsutredning knappast kan anses ha tillräckligt skärskådat förmedlingsorganisationen
utifrån dessa synpunkter. Utredningen diskuterar t. ex.
möjligheten för arbetsförmedlingen att minska sina tjänster för de s. k.
ombytessökande. Denna möjlighet avvisas visserligen, men utredningen
finner dock som motiv för de föreslagna inskränkningarna i organisationen
att arbetsförmedlingen på vissa områden är för generös vid lämnandet av
sina tjänster samt konstaterar »att en allmän ökning av omsättningsandelen
bör tills vidare eftersträvas endast i den mån den genom rationalisering
kan åstadkommas i stort sett inom den organisation, som utredningen i
det följande föreslår».

Landsorganisationen skulle bättre förstått denna utredningens inställning,
om man kunnat anse att arbetsförmedlingen redan nu hade en tillräckligt
stor omsättningsandel för att på alla områden tillfredsställande
lösa sina uppgifter. Det av utredningen redovisade materialet kan ej anses
visa detta. Den offentliga arbetsförmedlingen är ännu ej det naturliga rekryteringsorganet
på arbetsmarknaden. Ur fackliga synpunkter har detta
betydande nackdelar, något som ofta påpekats när arbetsförmedlingsfrågorna
varit aktuella. Majoriteten av fackföreningsrörelsens medlemmar tillhör
de erkända arbetslöshetskassorna. Vid arbetslöshets- och permitteringstillfällen
äro medlemmarna skyldiga att vända sig till organ för den offentliga
arbetsförmedlingen. Medlemmarna ha då i stor utsträckning nödgats
konstatera att på arbetsförmedlingarna ej varit anmälda de lediga platser
och arbetstillfällen, som förefunnits på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
har haft ett sådant urval av arbetstillfällen, att det ej kan ha
ansetts representativt för arbetsmarknaden. Ofta har det varit den sämre
delen av de lediga platserna som varit anmälda.

Den bristande överensstämmelsen mellan antalet anmälda arbetssökande
och antalet anmälda lediga arbetstillfällen på den offentliga arbetsförmedlingen
framgår ej klart av statistiken men olika sifferserier ge dock en bild
av frågans storleksordning. Under år 1949 anmälde sig på de offentliga arbetsförmedlingskontoren
omkring 600 000 arbetssökande personer, som tillsammans
gjorde 1,8 milj. arbetsansökningar. Det innebär, att omkring en
fjärdedel av vårt lands yrkesverksamma befolkning i en eller annan form
via arbetsförmedlingen utbjöd sina tjänster åt arbetslivet. Under samma
år anmäldes till förmedlingarna 1,3 milj. lediga platser/arbetstillfällen, av
vilka helt säkert minst en tredjedel voro tillfälliga. Nu är arbetsförmedlingsstatistiken
i många hänseenden bristfällig och man kan icke skapa sig
en klar bild av hur anpassningsrörelserna på arbetsmarknaden äga rum.
Siffrorna visa dock vilka värden förmedlingsorganisationen har att svara
för inom vårt folkhushåll. Man behöver blott göra det antagandet att arbetsförmedlingen
kunde bringa de 600 000 personer, som utbjödo sina tjänster
åt arbetslivet, några timmar eller någon dag fortare i arbete och arbetsförmedlingen
skulle mer än väl betala sina kostnader. Kunde arbetsförmedlingen
därjämte genom en större överblick över arbetsmarknadens möjligheter
och genom bättre kunskap om arbetslivets krav åstadkomma att
arbetsplaceringarna blcvo mera varaktiga, råder det ingen tvekan om att
de kostnader, som nedläggas på förmedlingsinstrument, äro blygsamma i
förhållande till de värden en rätt ledd arbetsförmedling kan skapa.

Det är av vikt att på detta sätt illustrera arbetsförmedlingens funktion
på arbetsmarknaden med tanke på de inskränkningar i organisationen som
utredningen föreslagit. Ur folkhushållets synpunkt kan även en begränsad
nedrustning av organisationen innebära betydande förluster. Dessa kunna
givetvis ej direkt mätas i pengar därför att de uppträda i form av onödiga
flyttningsrörelser på arbetsmarknaden och onödig tidsspillan, innan ledig

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

arbetskraft kommer i arbete. Utnyttjandegraden av vårt lands realkapital
blir helt enkelt lägre än som behövt vara fallet.

Man kan självfallet alltid resa frågan hur långt samhället skall gå vid
lämnandet av förmedlingstjänster åt medborgarna. Den enda regel som där
kan vara vägledande synes vara, att arbetsförmedlingen skall lämna och
öka sina tjänster så länge bärande skäl kan förebringas att tids- och andra
förluster inom arbetslivet nedbringas genom arbetsförmedlingens medverkan.

Landsorganisationen har vidare anfört, att förutsättningen för att specialförinedlingarna
— där utredningen föreslagit viss förstärkning för arbetsvårdsärendena
— skola kunna fullgöra sina arbetsuppgifter till mycket
stor del är avhängig arbetsförmedlingens allmänna effektivitet. Det
vill synas som om utredningen i icke tillräckligt hög grad observerat detta
samband mellan arbetsförmedlingens allmänna effektivitet och specialförmedlingarnas
möjligheter att nå goda arbetsresultat.

Sammanfattningsvis framhåller landsorganisationen, att målsättningen
för den offentliga arbetsförmedlingen måste vara att i fri konkurrens med
andra rekryteringsmedel på arbetsmarknaden skaffa sig en vidgad andel
av omsättningsrörelserna. Ju snabbare och effektivare den lediga arbetskraften
kan möta de lediga arbetstillfällena, desto mindre bli förlusterna
för vårt folkhushåll. Det hade varit motiverat om utredningen granskat arbetsförmedlingens
organisation även från denna utgångspunkt. Landsorganisationen
kan icke tillstyrka en nedskärning av organisationen, som leder
till att den offentliga arbetsförmedlingen berövas möjligheten att på ett
tillfredsställande sätt fullfölja sina arbetsmarknadspolitiska uppgifter.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att utredningen icke,
utom i fråga om den särskilda beredskapen mot massarbetslöshet, direkt
åberopat det just nu rådande arbetsmarknadsläget såsom motiv för föreslagna
beskärningar av organisationen. Man bibringas dock det intrycket, att
de aktuella förhållandena påverkat utredningens bedömande av normalorganisationens
utformning. TCO vill understryka, att en effektivt arbetande
arbetsförmedling har mycket stor betydelse icke minst ur samhällsekonomisk
synpunkt även då arbetskraftsbrist råder. TCO vill med hänsyn till
betydelsen av arbetsförmedlingens verksamhet varna för en alltför restriktiv
bedömning av personalbehov och andra organisationsfrågor. Det vore
olyckligt om man genom en alltför hårt bunden organisation skulle begränsa
arbetsförmedlingens fortsatta utveckling mot allt större effektivitet. Normalorganisationen
bör därför icke utformas under alltför stort inflytande
av ett visst aktuellt arbetsmarknadsläge.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har förklarat sig
icke kunna dela utredningens förslag att den service, som arbetsförmedlingen
skall ge och nu ger, nedskäres.

Civila statsförvaltningens tjänstemnnnaförbund har anfört, att en viss
förskjutning eller rättare utvidgning av målet för arbetsförmedlingens verksamhet
har skett sedan 1947 i det att arbetsförmedlingen kommit att få en

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

allt större betydelse som arbetsmarknadspolitisk! organ. Arbetsförmedlingens
mål bör enligt CST:s mening vara oförändrat i förhållande till vad
f. n. faktiskt gäller. OST anför vidare bl. a. följande.

Omfattningen av arbetsförmedlingens service — enligt CST:s uppfattning
själva kärnpunkten i målsättningen — kan näppeligen inskränkas
utan att målet för arbetsförmedlingen ändras. Utredningen har visserligen
sammanfattat sin ståndpunkt så, att någon allmän standardsänkning i fråga
om denna service icke kan rekommenderas. Både i den föregående argumenteringen
och i sina detalj förslag synes utredningen emellertid taga risken
av en dylik sänkning, vilket knappast överensstämmer med fasthållandet
av ett oförändrat mål för arbetsförmedlingen. Det torde vara att argumentera
in absurdum, när det göres gällande, att den service, som lämnas
en arbetssökande, kan bliva praktiskt taget obegränsad. I praktiken lär den
nämligen icke bli det redan av den anledningen, att den ombytessökande -—
det gäller ju här främst denna kategori — helt enkelt icke väntar på resultat
av förmedlingens arbete hur länge som helst utan snart anlitar andra
utvägar, därest han icke avstår från sina planer. Det må vidare nämnas,
att även en i ett visst fall till synes överdriven service kan »betala sig» därigenom
att en arbetsgivare, åt vilken arbetsförmedlingen kanske efter stora
ansträngningar lyckats skaffa en arbetare av visst slag, en annan gång, tack
vare den goodwill arbetsförmedlingen vunnit hos honom, som »gentjänst»
tager emot en i och för sig mycket svårplacerad sökande.

Exempel av ovan nämnt slag kunna synas alltför speciella, men de belysa,
hur riskabelt det måste vara att på en eller annan punkt söka tumma
på begreppet god eller rättare bästa möjliga service. Detta begrepp
måste som ledstjärna och mål för arbetsförmedlingen vara entydigt och
»totalt». En annan sak är, att tillgängliga resurser kunna sätta en gräns
för möjligheterna att lämna en dylik service.

Departementschefen.

Det definitiva förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen beslöts
av 1947 års riksdag. Samtidigt fattades beslut om den organisation för
arbetsförmedlingen som med några mindre ändringar består f. n. Det förutsågs,
att organisationen efter någon tid skulle behöva överses med beaktande
av erfarenheterna från dess första verksamhetstid. Då en översyn av
kontorsindelningen planerades hemställde 1949 års riksdag, att översynen
skulle utsträckas att avse arbetsmarknadsstyrelsens och arbetsförmedlingens
hela organisation och verksamhet. En sådan allmän översyn har uppdragits
åt 1950 års arbetsförmedlingsutredning, vilken nu redovisat sitt
uppdrag i vad avser den lokala organisationen — såväl dess permanenta
del som krisorganisationen —- med undantag för organisationen i Stockholms
stad.

Enligt sina direktiv har arbetsförmedlingsutredningen icke blott haft att
företaga en teknisk granskning av kontorsorganisationen utan även haft att
till omprövning upptaga riktlinjerna för arbetsförmedlingens verksamhet.
Härvid har utredningen haft att undersöka huruvida inskränkning eller förenkling
i något hänseende av verksamheten kan anses försvarlig ur allmänna
arbetsmarknadspolitiska synpunkter. Utredningen har med anledning
härav anfört -vässa synpunkter på frågan om målsättningen för förmedlings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

verksamheten. Utredningen har icke ansett sig kunna förorda någon allmän
minskning av de tjänster arbetsförmedlingen lämnar utan har understrukit,
att arbetsförmedlingen bör lämna en god service. Däremot har utredningen
ansett, att arbetsförmedlingens verksamhet icke behöver inriktas på att omhändertaga
en allt större del av omsättningen på arbetsmarknaden. Enligt
utredningens mening bör en fortsatt ökning av arbetsförmedlingens omsättningsandel
i stort sett endast äga rum i den mån detta är möjligt utan utbyggande
av personalorganisationen. Utredningen har vidare ansett en viss
minskning av organisationen möjlig utan någon mera väsentlig försämring
av den service, som nu lämnas.

I yttrandena har å ena sidan från några håll anförts, att arbetsförmedlingens
tjänster åt ombytessökande personer kunna minskas. Å andra sidan
har, främst från landsorganisationens sida, den samhällsekonomiska
betydelsen av arbetsförmedlingens verksamhet starkt understrukits, varjämte
uttalats, att arbetsförmedlingen ännu icke har hand om en tillräckligt
stor andel av omsättningen på arbetsmarknaden. Värdet av att arbetsförmedlingen
ger en vidsträckt service har framhållits från flera håll.

För min del hyser jag icke någon tvekan om att höga krav måste ställas
på arbetsförmedlingens service. Jag är ense med utredningen om att någon
allmän standardsänkning i detta hänseende icke bör äga rum. Det bör sålunda
t. ex. icke komma i fråga att allmänt minska den hjälp som lämnas
ombytessökande personer. En god kundtjänst gentemot såväl arbetssökande
som arbetsgivare är utan tvivel en förutsättning för att arbetsförmedlingen
skall kunna fullgöra sin huvuduppgift — att åstadkomma en snabb utjämning
av utbud och efterfrågan på arbetskraft. Kundtjänstens omfattning
bör emellertid icke sträcka sig utöver vad som ur nämnda synpunkt framstår
såsom nödvändigt. Likaväl som en god kundtjänst bör eftersträvas
böra sålunda ansträngningar göras för att hålla arbetsförmedlingens organisation
så begränsad som möjligt. Den avvägning som härvid måste komma
till stånd är uppenbarligen många gånger svår att göra. Såsom av det
följande framgår har jag kommit till den uppfattningen, att det är möjligt
att under nu rådande förhållanden utan uppgivande av väsentliga värden
göra vissa indragningar inom arbetsförmedlingen. Dessa möjligheter böra
tillvaratagas.

Vad angår frågan om arbetsförmedlingens andel i omsättningen på arbetsmarknaden
ansluter jag mig närmast till den av arbetsmarknadsstyrelsen
uttalade uppfattningen. Även om jag bar mig väl bekant att särskilt för
arbetslöshetskassornas medlemmar olägenheter uppkomma genom att långtifrån
alla lediga platser anmälas bos arbetsförmedlingen, torde fog finnas
för utredningens och arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning att arbetsförmedlingens
omsättningsandel icke f. n. kan anses alltför liten. Det kan
emellertid icke uteslutas, att arbetssökande och arbetsgivare komma att i
ännu större utsträckning än f. n. är fallet anlita arbetsförmedlingen. Om så
sker måste frågan om arbetsförmedlingens personalorganisation upptagas
till förnyad prövning, öevr huvud tagel torde det icke vara möjligt att för

Knngl. Maj.ts proposition nr 135.

längre tid framåt bedöma huruvida arbetsförmedlingens andel i omsättningen
kommer att visa sig tillräcklig, då detta torde bli beroende av den
allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden. F. n. synes dock, såsom utredningen
anfört, ansträngningarna böra inriktas på att öka omsättningsandelen
utan personalförstärkning.

Såsom utredningen anfört synes arbetsförmedlingens organisation icke
f. n. böra inriktas på beredskap mot massarbetslöshet. Organisationen bör
emellertid vara sådan att förstärkningar vid behov snabbt kunna tillföras arbetsförmedlingen.
Den nuvarande anordningen med särskilt anslag till förmedlingens
krisorganisation synes tillgodose de krav som kunna uppställas
i detta hänseende.

Länsarbetsnämnderna och deras kanslier.

Nuvarande organisation.

Såsom lokal myndighet för frågor tillhörande arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhetsområde skall i varje län å ort, som Kungl. Maj :t bestämmer,
finnas en länsarbetsnämnd samt i Stockholms stad en arbelsnämnd.

Sammansättning. Länsarbetsnämnd består av ordförande samt det antal
ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock minst i Stockholms stad sju och
annorstädes åtta. Kungl. Maj :t förordnar, efter förslag avgivna i den ordning
i det följande angives, för en tid av högst tre år ordförande, ledamöter
och ersättare, därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara
vice ordförande. För en var ledamot utom vice ordföranden skall finnas
personlig ersättare.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte
ersättare för denne avgives av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, såvitt
möjligt bland dem vilka inom länet äro förfarna i allmänna arbetsmarknadsfrågor.

Beträffande sex — i Stockholms stad fem — ledamöter jämte ersättare
för dem skola förslag, i varje särskilt fall avseende en ledamot jämte ersättare,
avgivas av a) landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i
Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna i Norrköping, Malmö, Hälsingborg
och Gävle; b) hushållningssällskapens förvaltningsutskott (utom
i Stockholms stad); c) svenska arbetsgivareföreningen; d) landsorganisationen;
e) tjänstemännens centralorganisation samt f) de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation.

Antalet ledamöter i nämnderna är nu, inberäknat ordförande och vice
ordförande, i Stockholms stad 8, i Malmöhus län 11, i ett vart av Göteborgs
och Bohus län samt Västerbottens län 10 samt i övriga län 9.

I Östergötlands och Gävleborgs län ha landstinget och staden utanför
landsting (Norrköping resp. Gävle) enat sig om en gemensam representant.
I Malmöhus län ha såväl Malmö som Hälsingborgs stad och landstinget en
representant i nämnden. I Västerbottens län finnes en särskild representant
för lappmarkens intressen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Länsarbetsnämnd må enligt föreskrifter, som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen,
vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden anlita
särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intressegrupper.

Kansli. Som verkställande tjänsteman skall hos varje länsarbetsnämnd
vara anställd en länsarbetsdirektör (i Stockholms stad benämnd arbetsnämndsdirektör).
Befattningarna äro placerade i Ca 31, dock i Stockholm,
Göteborg och Malmö Ca 33 och i Visby Ca 29. Därutöver finnes följande
personal.

Inspektör för arbetsförmedlingsärenden: I flertalet län finnes en sådan
befattning, placerad i Ca 25. I Stockholms stad är befattningen (förste
inspektör) placerad i Ca 29. I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län
finnes en befattning (förste inspektör) i Ca 27 (för Malmö resp. Göteborg)
samt en i Ce 24 (för länet i övrigt). I Gotlands län finnes ingen dylik befattning.
Arbetsförmedlingsinspektören är länsarbetsdirektörens ställföreträdare
och har som huvuduppgift att övervaka de lokala organens verksamhet.

Inspektör för socialhjälpsärenden: En sådan befattning (Ce 24) har avsetts
för 20 län (ej för Stockholms stad, Uppsala, Gotlands, Hallands och
Jämtlands län). Medel ha dock f. n. endast beräknats för befattningarna
i Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län. Övriga tjänster
ha vakantsatts.

Konsulent för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (förste assistent
i Ce 22): En sådan tjänst finnes i 18 län. Blekinge och Kristianstads län
ha dock gemensam konsulent, varför antalet tjänster som uppehållas är 17.
I Stockholms stad finnes i stället en inspektörsbefattning i Ce 24. Enligt
1947 års personalplaner avsågos befattningar av detta slag för ytterligare
6 län (Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands
län).

Kansliassistent (förste assistent i Ce 22): En dylik befattning finnes i
Stockholms stad och samtliga län utom Gotlands, där motsvarande befattning
är placerad i Ce 19. I Stockholms stad samt Göteborgs och Bohus län
finnes dessutom en kansliinspektör i Ce 24. Kansliassistentens (kansliinspektörens)
viktigaste arbetsuppgifter äro personalärenden, kamerala
ärenden samt utredningsuppgifter.

Statistikassistent: En extra tjänsteman (Cg 17 eller Cg 15) för statistikuppgifter
är knuten till varje länsarbetsnämnd (dock ej till länsarbetsnämnden
i Visby). Statistikassistenten handhar, förutom statistiken, utredningar
i värnpliktsärenden samt svarar för beredskapsregistren in. in.

Härtill komma kanslibiträden, skriv- och expeditionspersonal. Vid samtliga
nämnder tjänstgör ett kanslibiträde (Ca 11) som redogörare.

För speciella krisuppgifter, främst ärenden rörande byggnadstillstånd
samt utlänningsärenden, finnes särskilt anställd personal, vilken avlönas
från förslagsanslaget till krisorganisationen.

I detta sammanhang torde få nämnas, att på några av de större huvudkontoren
finnes en befattning, vars uppgift bl. a. är att samordna verksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

heten på de olika expeditionerna (s. k. koordinator). Befattningen uppräthålles
f. n. i Stockholms stad (inspektör i lönegrad 24) samt i Eskilstuna,
Linköping, Malmö, Borås, Örebro* och Gävle (förste assistent i lönegrad 22).
I Gotlands län finnes en liknande befattning (lönegrad 22), vilken dock
samtidigt ersätter arbetsförmedlingsinspektören i andra län. Befattningen
är av Kungl. Maj :t vakantsatt vid 7 kontor, nämligen Jönköping, Kalmar,
Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Karlstad och Västerås. I Uppsala upprätthålles
befattningen icke f. n. utan har utnyttjats för förstärkning av
kontoret i Solna-Sundbyberg.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Länsarbetsnämndernas sammansättning m. m.

Det har i olika sammanhang gjorts gällande, anför utredningen, att nämnderna
äro alltför stora, vilket bl. a. medför onödigt höga kostnader samt svårigheter
vid kallande till sammanträden. Utredningen har övervägt möjligheterna
att minska antalet ledamöter. Den har därvid utgått ifrån att de
stora partsorganisationerna — svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
och tjänstemännens centralorganisation —- fortfarande böra äga
föreslå var sin ledamot. Beträffande ledamöterna i övrigt anför utredningen
följande.

Även landsting och städer utanför landsting, liksom hushållningssällskap
och arbetslöshetskassor — vilka enligt nu gällande regler ha att föreslå ledamöter
i nämnderna — äro betydelsefulla intressenter i arbetsförmedlingen.
Landstingen och städerna utanför landsting voro tidigare huvudmän för
arbetsförmedlingen, och hushållningssällskapen företräda jordbrukets —
främst dess arbetsgivares — intressen. För arbetslöshetskassorna är arbetsförmedlingen,
dess effektivitet och dess funktionssätt av väsentlig betydelse.
Utredningen har emellertid vid sina förfrågningar fått den uppfattningen,
att behovet av den speciella sakkunskap, som de ifrågavarande ledamöterna
representera, som regel endast framträder i ett relativt litet antal ärenden.
För flertalet ärenden synes en mera allmän kunskap om och erfarenhet av
arbetsmarknadsfrågor vara på en gång tillräcklig och nödvändig. Kontakten
med landsting m. fl. torde — såsom sker i fråga om andra betydande intressenter
i arbetsförmedlingen — mycket väl kunna upprätthållas utan
speciell representation i nämnden. Under sådana förhållanden torde enligt
utredningens mening kostnads- och administrativa skäl få fälla utslaget, och
särskilda ledamöter, som företräda landsting, städer utanför landsting, hushållningssällskap
och arbetslöshetskassor, sålunda icke ingå i nämnderna.

Förutom ordföranden och vice ordföranden samt de tre av de stora partsorganisationerna
föreslagna ledamöterna bör däremot såsom nu är fallet
ingå en efter förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen utsedd ledamot.
Denna ledamot är nu i samtliga fall kvinna. Enligt utredningens mening bör
såsom kvalifikationskrav för denna ledamot endast gälla, att vederbörande
bör vara en i arbetsmarknadsfrågor i allmänhet kunnig person, man eller
kvinna. Ehuru sålunda enligt utredningens uppfattning förslagen icke beträffande
någon ledamot böra begränsas till kvinnor vill utredningen framhålla
lämpligheten av att som regel i varje länsarbetsnämnd ingår minst en
kvinna. I flertalet fall synes detta önskemål kunna tillgodoses även med det

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

minskade antal ledamöter, som utredningen tänker sig. Vid förordnande av
ledamöter i länsarbetsnämnd bör — såvitt möjligt — jordbrukets intressen
tillgodoses och i arbetsnämnden i Stockholm handelns intressen.

Länsarbetsnämnderna böra alltså enligt utredningens mening bestå av,
förutom ordförande och vice ordförande, en ledamot utsedd efter förslag av
chefen för arbetsmarknadsstyrelsen samt tre ledamöter utsedda efter förslag
av svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens
centralorganisation. Liksom f. n. sker böra suppleanter utses för ledamöterna.
Möjligheter böra finnas att undantagsvis, om särskilda förhållanden
så påkalla, öka antalet ledamöter i viss nämnd.

Utredningen har utgått ifrån att länsarbetsnämnderna icke skola inordnas
i länsstyrelserna men anser, att landshövdingen bör vara självskriven ordförande
i länsarbetsnämnden och att landssekreteraren bör vara personlig
ersättare för honom. Särskild vice ordförande bör dock liksom nu är fallet
utses efter förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen. Beträffande
Stockholms stad har utredningen ansett, att överståthållaren icke bör vara
självskriven ordförande i nämnden.

Utredningen har framlagt vissa förslag rörande arvodena till länsarbetsnämndernas
ledamöter. Utredningen har åberopat, att enligt länsstyrelseutredningens
förslag det nuvarande arvodet till länsarbetsnämndernas ordförande
skall bortfalla i och med att nämnderna inordnas i länsstyrelserna.
Då enligt arbetsförmedlingsutredningens förslag landshövdingen bör vara
självskriven ordförande i nämnden, bör arvodet — dock ej beträffande
Stockholms stad — falla bort även om detta förslag genomföres. Detta skulle
innebära en årlig besparing av 45 000 kronor.

Genom den av arbetsförmedlingsutredningen föreslagna organisationen
skulle antalet ledamöter minska med 78, vilket med nuvarande arvodesbestämmelser
beräknas innebära eu årlig besparing av 46 800 kronor. Utredningen
föreslår vidare, att arvodet till ledamöterna, som nu utgår med 50
kronor per månad, bortsett från ordföranden och vice ordföranden, ersättes
med ett mindre, fast arvode å förslagsvis 200 kronor per år samt särskilda
sammanträdesarvoden å förslagsvis 20 kronor för sammanträde. Då sammanträden
med hela nämnden torde hållas i genomsnitt 9—10 gånger per
år, beräknas en ytterligare besparing på ca 20 000 kronor uppkomma, om
arvodesbestämmelserna ändras i enlighet med detta förslag.

Länsarbetsnämndernas kanslier.

Utredningen har från länsarbetsnämnderna begärt uppgift om hur stor
del av direktörens resp. arbetsförmedlingsinspektörens tid, som beräknas
åtgå för handläggning av ärenden vilka sammanhänga med regleringen av
byggnadsverksamheten, och har härom anfört följande.

Av dessa uppgifter, som inhämtats i augusti 1050, framgår att 20—40
procent av direktörens och 5—10 procent av arbetsförmedlingsinspektörens
arbetstid upptages för handläggning av dessa ärenden. Till länsstyrelseutredningen
hade våren 1049 lämnats den uppgiften att 60 procent eller mera

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

av direktörens tid ägnades åt krisuppgifterna. Det synes som om direktören
under de sista åren fått något större möjligheter att ägna sig åt uppgifter
inom normalorganisationens ram.

Huvuduppgifterna för förste assistenterna (konsulenterna) för det kvinnliga
arbctsförmcdlingsområdet ha, anför utredningen, avsetts vara att biträda
arbetsförmcdlingsinspektören med tillsynen av förmedlingsverksamheten
i fråga om kvinnlig arbetskraft samt att utföra utredningar i frågor,
som röra sådan arbetskraft. Befattningarna ha kommit att utnyttjas på
ganska olika sätt inom skilda län.

Enligt utredningens mening kunna vissa erinringar göras beträffande
konsulenttjänsterna. Uppdelningen av arbetsförmedlingen i manliga och
kvinnliga expeditioner är beträffande yrken, där personer av båda könen
arbeta i större utsträckning, icke lämplig ur personalbesparingssynpunkt.
Den tidigare genomförda uppdelningen har i viss utsträckning redan frångåtts,
och den kan ytterligare inskränkas. Även en uppdelning av tillsynen
på två befattningshavare (inspektör och konsulent) måste vara oekonomisk
och leda till dubbelarbete. Vissa av de uppgifter som fullgöras av konsulenterna
synas icke heller vara av högsta angelägenhetsgrad.

Utredningen anser, att det väsentliga av konsulenternas arbetsuppgifter
bör kunna övertagas av direktören, arbetsförmcdlingsinspektören, kansliassistenten
och koordinatorn i län där sådan finnes. Den minskning i arbetsbelastningen
å direktören och inspektören, som nu skett i fråga om krisuppgifterna,
medverkar härtill. Beträffande utredningsuppgifterna anser utredningen
— eftersom dessa i regel varit av mindre omfattning — att de kunna
uppdelas på flera befattningshavare. Beträffande en del av de arbetsuppgifter,
som utförts av den kvinnliga konsulenten, synes som regel också
en viss medverkan av personalen på huvudkontorets expeditioner för husligt
arbete in. in. kunna påräknas.

Utredningen föreslår sålunda, att konsulenttjänsterna indragas. Dock anses
tjänsterna i Stockholms stad och Göteborg böra bibehållas.

Utredningen framhåller, att den icke förbisett den omständigheten att
särskilda problem äro förknippade med den kvinnliga arbetsmarknaden.
Dessa problem böra liksom hittills bli föremål för särskild uppmärksamhet.
Detta kan emellertid enligt utredningens mening ske genom nämndernas
övriga personal.

Utredningen, vilken såsom förut nämnts förutsatt att länsarbetsnämnderna
komma att bestå som fristående organ, har kommit till den uppfattningen,
att samtliga befattningar som kansliassistent tills vidare erfordras. (Organisationen
i Stockholms stad har dock ännu icke närmare undersökts av
utredningen.) Förutsättningen för ett bibehållande av kansliassistenten är
enligt utredningens mening, att flertalet konsulenter för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet
och utlänningsassistenter skola indragas. Härigenom
konnna sannolikt kansliassistenterna att i ännu större utsträckning än hittills
få tagas i anspråk för utredningsuppgifter. För att detta skall bli möjligt
torde kansliassistenterna få beredas lättnad i arbetsbördan genom att

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

enklare arbetsuppgifter avlastas på statistikassistenterna. Visst utrymme
härför anses föreligga.

Av de tre befattningar som inspektör för socialt!jälpsärenden, för vilka
medel anvisats innevarande budgetår, kan enligt utredningens mening befattningen
i Göteborgs och Bohus län nu indragas. I Västernorrlands län anses
befattningen behöva bibehållas åtminstone under budgetåret 1951/52.
I Norrbottens län med dess starkt framträdande säsongarbetslöshet bör befattningen
tills vidare uppehållas.

Enligt utredningens mening är det icke nödvändigt, att de befattningar
som ej uppehållas finnas uppförda i personalplanerna. Om arbetslöshet avstörre
omfattning skulle uppkomma och nämnderna till följd därav behöva
förstärkas, bör detta åtminstone till en början ske genom att extra tjänster
inrättas. De nu i planerna upptagna vakantsatta befattningarna böra sålunda
utgå.

I detta sammanhang torde även få behandlas de formellt till huvudkontoren
hörande tjänsterna som koordinator (förste assistent). Utredningen har
anfört, att koordinatorn främst synes avlasta arbetsförmedlingsinspektören
det arbete, som rör den rent lokala arbetsmarknaden omkring huvudkontoret
samt det interlokala förmedlingsarbetet inom länet. Enligt utredningens
mening kan en dylik avlastning av vissa uppgifter från arbetsförmedlingsinspektören
vara motiverad i län, där huvudkontoret är av betydande
storlek och där länsorganisationen i övrigt lägger en omfattande arbetsbörda
på inspektören. Med hänsyn härtill finner utredningen dylika befattningar
motiverade i Stockholms län (därest utflyttning till Solna äger rum), Eskilstuna,
Linköping, Malmö, Borås, Örebro, Västerås och Gävle, alltså på sju
platser utom Stockholms län.

Till frågan om statistikassistenternas och redogörarnas framtida ställning
bär utredningen för avsikt att återkomma i samband med sin granskning av
arbetsmarknadsstyrelsens organisation och verksamhet.

Arbetsförmedlingsutredningen har icke i detalj granskat behovet av skrivoch
kontorsbiträden för länsarbetsnämnderna. Det har emellertid framstått
för utredningen, som om relativt stora ojämnheter föreligga i fråga om behovet
av skrivpersonal vid de olika nämnderna. Utredningen anser, att arbetsmarknadsstyrelsen
i samråd med statens organisationsnämnd bör ägna
biträdesfrågan ytterligare uppmärksamhet.

Här må även nämnas, att enligt utredningens förslag vissa befattningar
som utlänningsassistent böra indragas under nästa budgetår, varvid förutsättes''
att arbetsuppgifterna övertagas av normalorganisationens personal.
För detta förslag redogöres närmare vid behandlingen av krisorganisationen.

Yttranden.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag om minskning av antalet
ledamöter i länsarbetsnämnderna har tillstyrkts av socialstyrelsen
och överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen. Statskontoret anser
det förtjäna övervägas om icke antalet ledamöter kan minskas med ytterli V»

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135,

Kungl. 1Maj:ts proposition nr 135.

gare en, varigenom nämnderna skulle komma alt bestå av ordförande, vice
ordförande samt representanter för de tre stora parisorganisationerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att den föreslagna reduceringen
många gånger kan komma att te sig svårförenlig med att såväl kvinnorna
som jordbruket böra företrädas i nämnden. Styrelsen anser det beklagligt,
om länsarbetsnämnden skulle mista en del av sin nuvarande breda förankring
och icke längre tillföras den sakkunskap inom resp. områden, som nu
avsedda ledamöter besitta. Styrelsen har vidare anfört följande.

Jordbrukets utomordentliga betydelse som näringsgren synes i och för sig
vara en fullgod motivering för att det skall vara representerat i länsarbetsnämnden.
Men härtill kommer, att jordbrukets arbetskraftsförsörjning numera
blivit en av de viktigaste arbetsmarknadsfrågorna: en fråga som framdeles
med fortsatt avfolkning från landsbygden kan bli ännu mer bekymmersam
att bemästra än f. n. Styrelsen anser därför, att jordbruket bör
representeras i nämnden. Dock kan det i några län, närmast då de nordligaste,
te sig naturligare, att annan näringsgren, t. ex. skogsbruket, är representerad
i nämnden i stället för jordbruket. Den ytterligare ledamot, som
torde böra ingå i nämnden, bör för den skull utses efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsens
chef och icke som hittills efter förslag av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Därest detta styrelsens förslag beaktas, blir
det möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuvarande praxis att en
ledamot är kvinna. Styrelsen finner det självfallet, att förslagen av styrelsens
chef till ledamöter skola kunna avgivas efter hörande av intresserade
organisationer, t. ex. hushållningssällskapens förvaltningsutskott när fråga
är om utseende av representant för jordbruket.

Utredningens förslag i övrigt om minskning av antalet ledamöter kan arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrka endast under förutsättning, att kostnadssynpunkterna
skola anses utslagsgivande.

Av länsarbetsnämnderna ha 3 tillstyrkt utredningens förslag och 3 nämnder
ha under särskilda förutsättningar förklarat sig icke vilja motsätta sig
detsamma. 12 nämnder ha avstyrkt förslaget. 6 nämnder ha uttalat sig för
en ledamot utöver det av utredningen föreslagna antalet.

TCO anser icke besparingen av sådan storleksordning, att den motiverar
en icke önskvärd begränsning av länsarbetsnämndens representativitet för
av verksamheten särskilt intresserade parter.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund framhåller, att i länsarbetsnämnderna
böra sitta i arbetsmarknadsfrågor kunniga och erfarna män och kvinnor.
Dock anser sig förbundet böra uttala, att om konsekvensen av utredningens
förslag bleve den att skickliga och kunniga kvinnor icke skulle
komma att beredas plats i nämnderna, skulle detta kunna få olyckliga återverkningar
beträffande den kvinnliga arbetskraft, varav arbetsmarknaden
i så hög grad är beroende.

Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet
landsbygdens folk föreslå — under framhållande av vikten av de frågor som
röra jordbrukets arbetskraftsförsörjning —• att en särskild jordbruksrepresentant
(i de nordligaste länen skogsbruksrepresentant) alltjämt bör ingå i

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 35

länsarbetsnämnderna. Flera länsarbetsnämnder understryka behovet av eu
sådan representant.

Svenska landstingsförbundet erinrar, att såväl socialvårdskommittén som
länsstyrelseutredningen ansett erforderligt med lekmannarepresentation i
länsstyrelserna. Att då i en länsnämnd, som redan har en dylik representation,
avskaffa denna synes mindre välbetänkt. Åtminstone synas landsting
och städer utanför landsting böra bibehållas vid sin rätt att utse ledamöter.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört, att representationen
för arbetslöshetskassorna tillkom i isamband med att tillsynen
över arbetslöshetskassorna överfördes till arbetsmarknadsstyrelsen. Från
kassornas sida restes invändningar mot överförandet då man misstänkte, att
de försäkrades intressen skulle komma i efterhand för andra synpunkter. För
att bära av det missnöje, som framfördes från kassorna, föreslogs bl. a. att
kassorna skulle få en särskild ledamot i länsarbetsnämnderna. Att nu taga
bort denna ledamot måste från kassornas sida betraktas som ett svekligt förfarande.
Härutöver finnas starka sakskäl för bibehållande av arbetslöshetsförsäkringens
representant. Det är nämligen av stor vikt att olika yrkesområden
bli företrädda. Innan kassarepresentanten kom till, voro på många
ställen betydande yrkesområden, exempelvis byggnadsfacken, orepresenterade.
Vidare samlas inom arbetslöshetsförsäkringen en omfattande kännedom
om arbetsförmedlingens arbetssätt och bristerna däri, vilken bör utnyttjas.
Då landsorganisationen har delvis andra intressen att bevaka kan man icke
alltid vänta, att denna kan föreslå en representant, som besitter direkt kännedom
om försäkringens lokala samarbete med arbetsförmedlingen. Om arbetsvägransfallen
handläggas som expeditionsfrågor, utan att kassarepresentanten
får tillfälle att deltaga i ärendets behandling, måste detta betecknas
som i hög grad olämpligt. Att staten skulle taga tillbaka sina löften för en
besparing av 10 000 kronor kan organisationen icke tänka sig.

Landsorganisationen har endast tagit ställning till arbetslöshetskassornas
representation och anser lämpligt att denna kvarstår i avvaktan på resultatet
av den planerade utredningen angående den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Förslaget att landshövdingen skall vara självskriven
ordförande i nämnden har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen och
6 länsarbetsnämnder. Övriga nämnder ha avstyrkt eller ej särskilt behandlat
frågan.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag till ändrade arvodesbestä inni
el ser har tillstyrkts av statskontoret och, med viss komplettering, av
överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget har avstyrkts av
arbetsmarknadsstyrelsen, som anfört följande.

Styrelsen kan icke finna, att ett stadfästande av gällande praxis att landshövdingen
är nämndens ordförande kan anföras som motivering för att
dra in ordförandens arvode. Det synes för bedömning av frågan lielt ovidkommande,
att något ordförandearvode näppeligen kunde utgå, därest länsarbetsnämnden
i enlighet med länsstyrelseutredningens förslag skulle inordnas
i länsstyrelsen. Styrelsen anser, att det vore orättmätigt, om lands -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

hövdingarna skuile nödgas avstå från sin förhållandevis blygsamma ersättning
for arbetet med att leda länsarbetsnämndens arbete.

Ledamöterna ha icke blott att deltaga i sammanträden utan skola även
genomgå styrelsens cirkulär till länsarbetsnämnderna och andra bestämmelser
samt ha dessutom som ett allmänt åliggande att följa utvecklingen
på arbetsmarknaden inom länet. Styrelsen maste med hänsyn härtill karakterisera
utredningens förslag att sänka det nu utgående månadsarvodet
av 50 kronor såsom ett överdrivet sparsamhetsnit. Styrelsen tår även peka
dels på de svårigheter att på ett tillfredsställande sätt rekrytera nämnderna,
som uppkomme, dels på att ett system med sammanträdesarvoden kan medföra,
att ledamöternas ersättning bleve så blygsam, att de kunde resa berättigade
krav på ersättning för avstådda löneiormäner. Ytterligare må framhållas,
att sammanträdesarvoden, därest sådana införas, måste beräknas
även för s. k. delegationssammanträden samt att åtminstone för vissa nämnder
en kostnadsökning skuile uppkomma på grund av sammanträdenas antal
i stallet för en besparing.

Arvodesförslagen avstyrkas även av flertalet länsarbetsnämnder samt av
TCO.

Enligt statens lönenämnds mening bör ifrågavarande spörsmål prövas vid
pågående översyn av de grunder, enligt vilka ersättning utgår för uppdrag
såsom ledamot o. s. v. i statliga nämnder, råd, kommissioner och liknande
organ.

Förslaget att befattningarna som konsulent för det kvinnliga
arbets f ör medlingso in rådet skola indragas har tillstyrkts av
statskontoret och överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen, vilka sistnämnda
anse, att det icke är påkallat att arbetsförmedlingsinspektörerna
ha tillgång till särskilda biträden för förmediingsarbetet beträffande kvinnlig
arbetskraft. En dylik anordning måste icke blott förorsaka visst dubbelarbete
utan även motverka en rationell arbetsfördelning inom kanslierna.
Överrevisorerna förutsätta, att befattningarna som arbetsförinedlingsinspektör
skola stå öppna även för kvinnliga befattningshavare.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att den kvinnliga arbetskraften
— vid sidan av de partiellt arbetsföra och ungdomen — utgör en av de väsentligaste
reserverna på arbetsmarknaden och att det med hänsyn till den
aktuella arbetskraftsituationen, icke minst när den ses mot bakgrunden av
befolkningsutvecklingen, torde vara utomordentligt angeläget för samhället,
att dessa arbetskraftsreserver utnyttjas i all den utsträckning, som är möjlig.
Åtgärder för att stimulera kvinnornas intresse för förvärvsarbete torde
för den skull vara erforderliga. Att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna
här ha en betydelsefull uppgift, torde vara uppenbart. Styrelsen
har påtalat, att utredningen, som föreslagit förstärkning av personalen för
tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft, i fråga om den andra
stora arbetskraftsreserven (kvinnorna) föreslår slopande av den enda befattning,
som speciellt avdelats för att verka för ett ökat överförande av
kvinnlig arbetskraft till produktionslivet.

Styrelsen har uttalat, att den bild utredningen tecknar av konsulenternas
verksamhet knappast är rättvisande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

Under senare tid ha arbetsuppgifterna i samband med åtgärder för att
åstadkomma en jämn sysselsättning bl. a. inom byggnadsverksamheten oberoende
av byggnadsregleringen kommit att ställa ökade krav på insatser
från främst direktörens men också arbetsförmedlingsinspektörens sida. Någon
möjlighet att avlasta de nuvarande konsulentuppgifterna på dem föreligger
därför icke. Ytterligare arbetsuppgifter kunna ej heller pålastas
kansliassistenten. Att till befattningshavare vid expeditionerna för husligt
arbete m. m. överföra vissa av konsulenternas arbetsuppgifter låter sig göra
endast i rena undantagsfall. Styrelsen fortsätter:

Av de befattningar, som utredningen anvisat för avlastning av konsulentuppgifterna,
har hittills icke koordinatorstjänsten berörts. Denna befattning,
som endast upprätthålles i ett fåtal län, har liksom konsulentbefattningen
tillkommit för att avlasta ledningspersonalen vissa arbetsuppgifter. Medan
konsulenten haft att biträda med samordningen av förmedlingsverksamheten
för kvinnlig arbetskraft och därmed sammanhängande frågor, har koordinatorn
haft till uppgift att samordna verksamheten vid huvudkontorets
olika expeditioner samt den interlokala förmedlingsverksamheten inom länet.
Båda befattningarna ha sålunda karaktär av avlastningstjänster, och det
synes för den skull naturligt att överväga ett sammanförande av arbetsuppgifterna.
Styrelsen vill också föreslå denna anordning. De nuvarande konsulent-
och koordinatorsbefattningarna slopas och ersättas med tjänster som
förste assistenter, vilka — för att markera, att befattningshavarnas väsentligaste
uppgifter avse fältarbete, ej kansliarbete — placeras vid arbetsförmedlingarnas
huvudkontor. Befattningshavarna ha att biträda arbetsförmedlingsinspektören
med uppgifter avseende samordningen av arbetsförmedlingsverksamheten
inom länet, varvid det må ankomma på länsarbetsnämnden
att tillse, att de arbetsuppgifter, som sammanhänga med den kvinnliga
arbetskraftens inplacering i produktionslivet, ägnas erforderlig uppmärksamhet.
Befattningarna kunna givetvis uppehållas av manlig eller kvinnlig
innehavare.

Samtidigt som man genom denna anordning undviker de icke särskilt väl
valda beteckningarna konsulent och koordinator, vilka onekligen vållat
missförstånd, begränsar man härigenom diskussionen till att avse frågan,
huruvida i de olika länen behov föreligger att avdela en eller två befattningshavare
att biträda ledningspersonalen eller om sådant behov över huvud
föreligger.

Vid sitt bedömande av denna fråga har styrelsen funnit, att det, ehuru
förenat med uppenbara svårigheter, bör vara möjligt att i de län, där det
f. n. finnes såväl konsulent som koordinator, pröva en anordning med endast
en befattningshavare som förste assistent. Undantag härifrån har styrelsen
— förutom Stockholms stad och Göteborg — ansett det folkrika och
med hänsyn till näringsliv och arbetsmarknad rikt differentierade Östergötlands
län böra utgöra. För län, där f. n. endast en befattning som förste
assistent disponeras, har styrelsen icke funnit det möjligt föreslå någon
reducering, med undantag dock för Blekinge. För län där f. n. ingen befattning
av ifrågavarande slag uppehälles föreslås ingen förändring i nuvarande
personalutrustning i detta avseende.

Slutresultatet blir, att styrelsen, ehuru med stor tvekan och medveten om
de svårigheter detta kommer att medföra för övriga befattningshavare bland

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

ledningspersonalen, ansett sig kunna tillstyrka en minskning av antalet
förste assistentbefattningar för konsulent/koordinatorsuppgifter med f. n.
sju och därest länsarbetsnämnden i Stockholms län förlägges till Solna
med åtta. Styrelsen anför dock, att denna utrustning i vad avser ledningspersonal
icke kan anses vara tillfyllest, därest ytterligare krav skulle komma
att ställas på länsarbetsnämnderna t. ex. i samband med ett skärpt beredskapsläge.

Av de länsarbetsnämnder som ha konsulentbefattning tillstyrka nämnderna
i Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län indragning. Tre
nämnder, vid vilka befattningen är vakantsatt, förklara att behov av densamma
icke föreligger f. n. Arbetsnämnden i Stockholm samt tolv länsarbetsnämnder
avstyrka förslaget om indragning av ifrågavarande konsulentbefattning.
TCO avstyrker likaledes förslaget och anser, att utredningens
överväganden om arbetsbelastningen å de ledande befattningshavarna
grunda sig på alltför optimistiska och nu delvis inaktuella bedömningar
av krisuppgifternas omfattning. Utredningen har påtagligt underskattat
betydelsen av de arbetsuppgifter, som utföras av konsulenterna.
Den upplysnings- och informationsverksamhet, som bedrives av dessa, är av
såväl praktiskt som psykologiskt värde. Enligt landsorganisationens uppfattning
har arbetsmarknadsstyrelsen ännu ej i önskvärd omfattning tagit
upp till undersökningar och åtgärder en rad frågor, som särskilt i fullsysselsättningssamhället
fordra uppmärksamhet. I ett demokratiskt samhälle
med en fri arbetsmarknad måste även invecklade arbetsmarknadsfrågor lösas
genom frivillig samverkan. Erfarenheterna under och efter kriget ha
visat, att härför kräves tillräckligt med skicklig och kunnig personal på
länsarbetsnämndernas kanslier, som både kan verkställa utredningar och
lösa praktiska arbetsuppgifter. Icke minst de kvinnliga konsulenterna ha
visat sig värdefulla i ansträngningarna att ta till vara den kvinnliga arbetskraften.
Det är helt säkert ur folkhushållets synpunkt motsatsen till sparsamhet
om de av utredningen föreslagna indragningarna komma till stånd.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund finner icke de av utredningen
anförda skälen för en indragning av konsulenttjänsterna bärande.
En överflyttning av konsulenternas arbetsuppgifter på andra redan fullt
sysselsatta tjänstemän måste komma att innebära en klar standardsänkning
i fråga om handhavandet av uppgifterna inom det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.
De skäl som angåvos för ifrågavarande befattningars inrättande
gälla i allt väsentligt än i dag. Vad som kräves är en närmare
precisering av tjänstens ställning inom organisationen samt arbetsuppgifterna.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund avstyrker indragning och erinrar bl. a.
om den utredning som pågår rörande möjligheterna att inplacera även äldre
kvinnor i förvärvslivet. Även riksförbundet landsbygdens folk avstyrker indragning
av konsulenttjänsterna.

Socialstyrelsen anser, att indragningsförslaget bör genomföras endast un -

Iiungl. \Maj:ts proposition nr 135.

der förutsättning, att möjligheterna att tillvarataga kvinnlig arbetskraft icke
därigenom eftersättas.

Utredningens förslag om indragning av 17 tjänster som socialhjälp sinspektör
lämnas utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen, som emellertid
förutsätter, att medel vid varje särskild tidpunkt komma att stå till
Kungl. Maj :ts förfogande för de extra tjänster vilka i ett ändrat arbetsmarknadsläge
kunna behöva inrättas.

I fråga om statisti k assistenterna vidhåller arbetsmarknadsstyrelsen
ett i styrelsens petita för nästa budgetår framlagt förslag att dessa
befattningar, av vilka 16 äro placerade i Cg 15 och 8 i Cg 17, skola ändras
till extra ordinarie samt att befattningarna i Malmö och Göteborg därvid
skola uppflyttas till lönegrad 19. Befattningshavarna kunna uppvisa relativt
långvarig tjänstetid inom arbetsförmedlingen, ett tiotal sedan 1942 och
1943. Styrelsen finner det otillfredsställande, att befattningshavare med så
lång anställningstid i statens tjänst icke inneha pensionsberättigande tjänster,
särskilt som de handha göromål vilka kunna anses vara av permanent
natur. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund betonar angelägenheten
av att tjänsterna snarast ombildas till extra ordinarie.

Departementschefen.

Det är otvivelaktigt av stor betydelse att en mångsidig kännedom om arbetsmarknaden
finnes företrädd i länsarbetsnämnderna. I åtskilliga yttranden
har behovet av en särskild jordbruksrepresentant framhållits. Även
enligt min mening bör en sådan ledamot ingå i länsarbetsnämnderna, möjligen
med undantag av nämnderna i vissa norrländska län, där det kan
vara lämpligare med en företrädare för skogsbruket, samt arbetsnämnden
i Stockholms .stad, beträffande vilken andra synpunkter böra beaktas. Jag
finner det vidare angeläget, att i varje nämnd fortfarande ingår minst en
kvinna. Med hänsyn till vikten av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen
och arbetslöshetskassorna bör även den särskilda representationen
för dessa kassor bibehållas i vart fall intill dess att den översyn av arbetslöshetsförsäkringen,
som f. n. planeras, blivit slutförd. Slutligen är det utan
tvivel i vissa sammanhang av värde, att landstingen och städerna utanför
landsting äro företrädda i nämnderna.

Även om vissa administrativa skäl och kostnadsskäl kunna åberopas för
att minska antalet ledamöter, är jag med hänsyn till det anförda icke beredd
att tillstyrka en så betydande minskning som föreslagits av utredningen.
Det synes dock möjligt att utan eftergivande av de intressen jag anser
böra tillgodoses uppnå någon reduktion av antalet ledamöter. Jag förordar,
att länsarbetsnämnd som regel skall bestå av ordförande, vice ordförande,
tre ledamöter utsedda efter förslag av resp. svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen och TCO, en ledamot utsedd efter förslag av de erkända
arbetslöshetskassornas .samorganisation samt två ledamöter utsedda efter
förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen. Det torde vara möjligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

att inom denna ram, som innebär att nämnderna skola bestå av 8 ledamöter,
inberäknat ordförande och vice ordförande, tillgodose samtliga de i det föregående
berörda intressena. Samtidigt skulle antalet ledamöter minskas
med minst en per nämnd. Även arbetsnämnden i Stockholms stad, där antalet
ledamöter redan enligt nu gällande bestämmelser är 8, bör ha angivna
sammansättning.

Utredningens förslag att landshövdingarna skola vara självskrivna ordförande
i nämnderna samt att landssekreteraren skall vara personlig suppleant
för landshövdingen torde icke nu böra upptagas till prövning. Frågan
bör anstå och tillsammans med andra likartade spörsmål upptagas i ett
senare sammanhang.

I enlighet med vad statens lönenämnd anfört bör även frågan om en reglering
av arvodena till länsarbetsnämndernas ledamöter anstå tills vidare.

Jag övergår härefter till arbetsförmedlingsutredningens förslag beträffande
länsarbetsnämndernas kanslier.

F. n. finnas inom länsarbetsnämndernas kanslier 17 tjänster för konsulenter
för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (en inspektörstjänst i
Stockholm samt 16 tjänster i Ce 22). Vid huvudkontoren finnas 7 förste
assistenttjänster (lönegrad 22) för vissa samordningsuppgifter (s. k. koordinatorstjänster).
Arbetsförmedlingsutredningen, som räknat med oförändrad
organisation i Stockholm och Göteborg, har föreslagit, att konsulenttjänsterna
i övriga län skola indragas, vilket innebär att 15 sådana tjänster
skulle utgå ur organisationen. Däremot har utredningen räknat med att
7 koordinatorstjänster fortfarande erfordras (i Södermanlands, Östergötlands,
Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län).
Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att — bortsett från Stockholm och
Göteborg, där även styrelsen räknar med oförändrad organisation för ifrågavarande
uppgifter — sammanlagt 15 tjänster i 22 lönegraden för konsulent-
och koordinatorsuppgifter skola bibehållas. Två sådana befattningar
skulle finnas i Östergötlands län och en i vart och ett av övriga län med
undantag av Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län, där ingen befattning av
ifrågavarande slag skulle finnas.

Enligt min mening böra länsarbetsnämnderna ha sådan personalutrustning,
att de icke blott kunna sköta de löpande arbetsuppgifterna utan även
kunna företa utredningar rörande aktuella arbetsmarknad »spörsmål, taga initiativ
till åtgärder för förbättrande av sysselsättningen eller för att tillföra
arbetsmarknaden ytterligare arbetskraft samt över huvud taget fullgöra
uppgifter, som fordras för en aktiv arbetsmarknadspolitik. De av utredningen
föreslagna indragningarna av konsulenttjänster innebära otvivelaktigt en
försvagning av nämndernas kapacitet i angivna hänseenden. Av besparingsskäl
anser jag mig emellertid böra tillstyrka flertalet av ifrågavarande indragningar.
Dock bör en tjänst i 22 lönegraden för de nu behandlade uppgifterna
finnas, utom i de av utredningen angivna 7 länen, i Jönköpings,

Kungl. \Rlaj:ts proposition nr 135.

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län, där särskilt stora krav torde
ställas på länsarbetsnämnderna.

Vad angår länsarbetsnämnden i Stockholms län har utredningen tänkt
sig, att föreståndarbefattningen vid kontoret i Solna, vilken föreslagits i lönegrad
24, skall ombildas till en tjänst i lönegrad 22 med koordinatorsuppgifter
i den händelse att länsarbetsnämndens kansli, såsom föreslagits av
arbetsmarknadsstyrelsen, förlägges i anslutning till Soinakontoret. Arbetsmarknadsstyrelsen,
som finner en 22-gradstjänst erforderlig om nämndens
kansli stannar kvar i Stockholm, anser, att föreståndartjänsten vid Soinakontoret
kan utgå om kansliet förlägges i anslutning till kontoret. Frågan
om kansliets förläggning bör avgöras först sedan organisationen i Stockholm
granskats av arbetsförmedlingsutredningen. Tills vidare beräknar jag
icke någon tjänst av nu ifrågavarande slag för länsarbetsnämnden i Stockholms
län.

Jag förutsätter att de tjänster, som skola finnas enligt mitt nu framlagda
förslag, kunna utnyttjas för att vid behov förstärka organisationen inom
län, för vilket särskild befattning ej beräknats.

Enligt mitt förslag skola sålunda, bortsett från nämnderna i Stockholms
stad samt Göteborgs och Bohus län, It tjänster i 22 lönegraden för konsulent-
och koordinatorsuppgifter finnas. Detta innebär en minskning med It
tjänster i förhållande till nuvarande organisation medan antalet enligt utredningens
förslag skulle bli 15 och enligt styrelsens 7. En av de indragna
tjänsterna (i Uppsala län) bör emellertid ersättas med en assistenttjänst i
19 lönegraden, vilket överensstämmer med såväl utredningens som styrelsens
förslag.

Mot vad utredningen anfört rörande tjänsterna som socialhjälpsinspektör
har jag icke något att erinra. Tjänsten i Göteborgs och Bohus län bör
sålunda indragas medan tjänsterna i Västernorrlands och Norrbottens län
behållas. I Norrbottens län kommer vid bifall till mina förslag att finnas
såväl socialhjälpsinspektör som tjänst för konsulent- och koordinatorsuppgifter
medan i Västernorrlands län endast kommer att finnas tjänst
som socialhjälpsinspektör. Denna olikhet synes motiverad med hänsyn till
skillnad i arbetsuppgifternas omfattning och svårighetsgrad.

De vakantsatta tjänsterna som socialhjälpsinspektör böra liksom övriga
vakantsatta tjänster utgå ur personalplanerna. Skulle förstärkning av länsarbetsnämndernas
kanslier komma att erfordras på grund av omfattande
arbetslöshet torde detta behov få åtminstone till en början tillgodoses
genom extraanställning av personal inom krisorganisationen.

Då arbetsförmedlingsutredningen förklarat sig ämna återkomma till frågan
om statistikassistenternas ställning i samband med sin granskning av
arbetsmarknadsstyrelsens organisation, torde prövningen av styrelsens förslag
beträffande dessa tjänster böra anstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Kontors- och ombudsorganisationen.

Nuvarande organisation.

Under länsarbetsnämnderna med deras centrala kanslier sortera de lokala
arbetsförmedlingsinstitutionerna. Dessa utgöras av huvudkontoren, som
ansluta sig ett till varje länsarbetsnämnd, samt avdelningskontor, expeditioner,
ortsombud och lokalombud. Avdelningskontoren och expeditionerna,
som stå under ledning av kontors- resp. expeditionsföreståndare, äro uppdelade
i sju klasser, betecknade 1 A och 1 B samt 2—6. Föreståndarna för
kontoren i klass 1 A äro placerade i lönegrad 25, i klass 1 B i lönegrad 24, i
klass 2 i lönegrad 22, i klass 3 i lönegrad 19 och i klass 4 i lönegrad 16.
Expeditionstiden för allmänheten är i regel vid nämnda kontor sex timmar
per dag. Expeditionerna (klass 5 och 6) ha deltidsanställda föreståndare
(klass 5 Va av lönegrad 16 och klass 6 Vs av lönegrad 16). Kontoren i klass 5
ha expeditionstid om fyra timmar per dag och i klass 6 tre timmar.

Enligt gällande bestämmelser få sammanlagt 276 kontor finnas. Faktiskt
finnas dock endast 269 — 7 ha upprätthållits med ombud. Därtill komma
dock tre tillfälliga kontor, vilkas inrättande betingats av pågående kraftverksbyggen.
Av de 276 kontoren äro 25 huvudkontor, 179 avdelningskontor
och 72 expeditioner. Avdelningskontoren och expeditionerna fördela sig på
de olika klasserna enligt följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 4 8 17 69 81 55 17 251

De skilda kontorens fördelning på de olika klasserna framgår av bilaga 1.

Ortsombuden, som äro indelade i 5 klasser (I—V), äro arvodesanslällda
liksom lokalombuden. Expeditionstiden för ortsombuden är i klasserna I
och II en timme, i klasserna III—V två timmar per dag. För lokalombuden
är särskild expeditionstid icke fastställd. Ortsombudens avlöning utgår i
form av grundarvode med rörlig förhöjning samt bidrag till lokalkostnad i
de fall, då särskild expeditionslokal icke ställts till ombudets förfogande.
Arvodena utgå i de olika arvodesklasserna med följande belopp:

Arvodesklass	Grundarvode per år Kr	Inkl. 12 % förhöjning per år Kr	Bidrag till lokalkostn. per år Kr	Summa per år för ombud som till-handahåller lokal Kr
I ..........	420	468	84	552
II..........	600	672	120	792
III..........	900	1008	180	1188
IV..........	.. 1 320	1476	240	1 716
V..........	.. 1 800	2 016	300	2 316

Lokalombudens avlöning bestämmes av länsarbetsnämnden, som i samband
härmed äger meddela erforderliga föreskrifter rörande ombudens
tjänstgöring och anställningsvillkor i övrigt. Avlöningen utgår i form av en

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

efter arbetets omfattning anpassad ersättning, som fastställes vid utgången
av varje budgetår eller vid annan lämplig tidpunkt, dock högst 300 kronor
per år.

Om ett ombuds arbete på grund av oförutsedda förhållanden väsentligt
ökat utöver vad som beräknats, då arvodet fastställdes, kan ombudet av
länsarbetsnämnden tilldelas tilläggsarvode inom ramen av det anslag, som
av arbetsmarknadsstyrelsen för varje budgetår ställes till nämndens förfogande.

Den 1 januari 1950 funnos 481 ortsombud och 660 lokalombud. Antalet har
under år 1950 reducerats och den 1 januari 1951 var antalet 437 resp. 525.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 22/5 1950) gjort framställning om att
försöksvis få pröva en ny organisation för arbetsförmedlingen, vilken innebär
att antalet ombud minskas och att de indragna ombudens verksamhet
övertages av kontor och expeditioner.

Styrelsen har vid sina inspektioner funnit, att ombuden i många fall icke
fylla kraven på en effektiv arbetsförmedling. Skall man kunna få en bättre
ombudsorganisation till stånd är det nödvändigt att högst väsentligt höja
arvodena för ombuden, vilket kommer att medföra ökade kostnader för arbetsförmedlingen.
Styrelsen har därför ansett, att man i stället bör pröva
utvägen att indraga flertalet ombud och med de inbesparingar som göras
genomföra en sådan utbyggnad av personalorganisationen vid arbetsförmedlingskontor
och -expeditioner, att dessa kunna sköta arbetsförmedlingens
uppgifter inom större områden än hittills. Utbyggnaden skall kunna ske genom
att expeditionstiden förlänges vid vissa deltidskontor och genom att
personalen vid vissa kontor förstärkes. Även flyttning av kontor samt inrättande
av nya kontor skall kunna komma i fråga. Från de förstärkta kontoren
skall enligt förslaget anordnas ambulatorisk förmedling, d. v. s. tjänstemän
vid kontor å viss ort skola regelbundet resa till närbelägna orter för att
där — allt efter behovet — en eller flera dagar per vecka hålla en expedition
öppen. Skulle arbetslöshet av någon omfattning uppkomma på en ort,
som icke redan har ambulatorisk förmedling, skall dylik förmedling anordnas
på orten i fråga. För sådana områden, där arbetsförmedlingen icke har
kontakter på detta sätt, beräknas kontakten mellan arbetssökande och förmedling
kunna upprätthållas genom skriftväxling och per telefon.

Om förslaget visar sig lämpligt för genomförande, innebär det, anför
styrelsen, ur synpunkten att ha överblick över arbetsmarknadsförhållandena
en avgjord vinst. Men det bör också innebära fördelar för arbetssökande
och arbetsgivare, ty tjänsteman som tillhör ett huvud- eller avdelningskontor
och håller en »filialexpedition» öppen å annan ort än kontorsorten
känner på annat sätt än ett ombud till såväl arbetstillfällen som
arbetskraftstillgång i första hand inom sitt eget kontors verksamhetsfält
men i andra band också inom övriga arbetsmarknadsområden, då han helt
ägnar sig åt arbetsförmedlingsarbetet och alltså har tillfälle till att ha eu

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

ständig överblick över den aktuella arbetsmarknaden. För de arbetslöshetsförsäkrade,
som vid uppkommande arbetslöshet ha att hålla kontakt
med arbetsförmedlingen, kommer indragningen av ombudsorganisationen
i vederbörande bosättningsområde att kräva införandet av ändrat anmälningssystem.
Ett sådant har också utarbetats och är avsett att försöksvis
tillämpas.

I samråd med länsarbetsnämnden i Gävleborgs län har arbetsmarknadsstyrelsen
företagit en detaljplanering för genomförandet av sådan försöksverksamhet
i nämnda län. Frågan har därvid underställts redogörarna i
flertalet arbetslöshetskassor i länet, och samtliga ha förklarat sig icke ha
något att erinra mot att försöket kommer till stånd. Utöver i Gävleborgs
län torde försök — i regel i begränsad omfattning — också böra få företagas
i andra län. Styrelsen har hemställt om bemyndigande att genomföra
försöksorganisationen i enlighet härmed.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Metoder, material in. m. vid översynen.

Det material, som utredningen haft såsom underlag vid sitt bedömande
av kontorsklassificeringen och personalbehovet vid de olika kontoren har,
anför utredningen, varit dels arbetsförinedlingsstatistiken, dels uppgifter
om antalet företag och näringslivets struktur på berörda ort och dels resultatet
av en undersökning angående kostnaderna under år 1949 per tillsatt
plats för de skilda kontoren, vilket undersökningsresultat av arbetsmarknadsstyrelsen
ställts till utredningens förfogande. I vässa hänseenden
har utredningen också haft ledning av frekvensundersökningar, som på
utredningens begäran företagits vid förmedlingskontoren. Statens organisationsnämnd
och 1947 års biträdesutredning ha företagit undersökningar
rörande särskilda problem.

Rörande arbetsförinedlingsstatistiken har utredningen anfört, att dessa
siffror knappast ge en rättvisande bild av den faktiska arbetsbelastningen.
Stora variationer föreligga i fråga om arbetsinsatsen bakom de tillsatta
platserna. Statistiken måste vara grundläggande vid jämförelsen mellan
olika kontor men den bör utnyttjas med en viss försiktighet. Utredningen
har tagit hänsyn till samtliga fyra redovisade sifferserier (ansökningar om
arbete, arbetssökande personer, lediga och tillsatta platser). Medelsiffran
för dessa fyra serier, vilken benämnts belastningssiffra, har uträknats för
samtliga kontor. Denna siffra har enligt utredningens mening varit mera
rättvisande för arbetsbelastningen än enbart siffrorna för tillsatta platser.
Därtill har utredningen tagit särskild hänsyn till frekvensen av »lättfångna»
förmedlingssiffror sasom från stuveriförmedling och artist- och musikerförmedling
samt förekomsten av betungande faktorer såsom interlokal förmedlingsverksamhet.

Kungl. \Maj:ts proposition nr 135.

Vissa allmänna frågor.

Utredningen har icke föreslagit någon ändring i det nuvarande systemet
med indelning av kontoren i klasser, vilket tillkom vid förstatligandet av
den offentliga arbetsförmedlingen år 1947.

Utredningen har funnit, att arbetsbelastningen vid åtskilliga kontor undergått
väsentlig förändring sedan de förra planerna uppgjordes (1946).
På vissa håll ha provisoriska förstärkningar måst vidtagas, vilka i praktiken
inneburit uppflyttning i kontorsklass, på andra har arbetsmarknadsstyrelsen
kunnat vakantsätta kontorsföreståndarbefattningar och på så sätt driva
verksamheten billigare.. Detta förhållande synes utredningen tala för att
möjligheter böra stå till buds för att genomföra en smidigare anpassning
av organisationen till de aktuella kraven än vad som kan åstadkommas genom
med vissa års mellanrum återkommande allmänna översyner av kontorskiassificeringen.
Utredningen anser av denna anledning, att kontorsorganisationen
och kontorsklassificeringen böra vara föremål för arbetsmarknadsstyrelsens
ständiga uppmärksamhet och att ändringar, då sådana äro
påkallade, med Kungl. Maj :ts medgivande skola genomföras.

De ändringar, som föreslagits i fråga om kontorens klassificering, beröra,
anför utredningen, endast i relativt liten utsträckning huvudkontoren och
kontoren i de fyra högsta klasserna. Däremot har utredningen föreslagit
indragning av ett betydande antal kontor i klasserna 4—6. I vissa fall har
utredningen räknat med att något närliggande större kontor kan åtaga sig
jämväl det till indragning föreslagna kontorets förmedlingsverksamhet.
I några fall avses att låta befattningshavare vid kontoren ombesörja förmedlingsverksamhet
genom regelbundna mottagningar på omkringliggande orter.
I andra fall har utredningen ansett, att förmedlingsverksamheten bör
kunna skötas av ombud. Även i sistnämnda fall torde indragningen av ett
kontor medföra ökad belastning å närliggande kontor. Utredningens förslag
kan sålunda sägas i viss mån medföra en centralisering av verksamheten
till de större kontoren. Utredningen fortsätter:

Utredningen har ansett, att en viss centralisering av verksamheten i nuvarande
läge borde medföra fördelar. De större kontoren ha ofta en vidare
och mångsidigare utblick över arbetsmarknaden än de mindre kontoren samt
äga därför större möjligheter att åstadkomma en effektiv utjämning av
utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är också uppenbart, att många arbetssökande
hellre vända sig till ett större kontor med dess större resurser
än till ett litet med en begränsad och för den sökande välkänd arbetsmarknad.
Detta gäller särskilt kontor på orter, där ett enda företag i större eller
mindre utsträckning dominerar arbetsmarknaden. Det har visat sig, att
specialarbetare, tjänstemän in. fl. vid sökande av anställningar gå förbi
ett mindre kontor i hemorten och vända sig till ett större, därest kommunikationerna
äro goda. De större kontoren besitta sålunda en påtaglig dragningskraft,
som även omfattar de mindre kontorens fönnedlingsområden,
därest dylika kontor äro belägna inom ett nära grannskap av ett större kontor.
De mindre kontoren fungera ofta som supplerande organ med en lokal
arbetsmarknad, vilka i första hand ombesörja förmedling av tillfälliga anställningar
i jordbruksarbete, trädgårdsarbete, transportarbete och husligt

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

arbete m. in. Ett större kontor möjliggör vidare en specialisering, som innebär
bättre service för förmedlingens kunder. Ett större kontor erbjuder
bättre möjligheter att utnyttja personalen på ett ekonomiskt sätt än ett
mindre, i det att säsongvariationerna å olika expeditioner kunna utjämnas
genom överflyttning av personal. Ur personalsynpunkt är enmanskontoret
den minst lämpliga kontorstypen. Ofta varierar nämligen arbetsbelastningen
på sådant sätt att tjänstemannens arbetskapacitet relativt långa perioder
icke fullt utnyttjas. Vid sjukdom och semester måste en vikarie utsändas
från huvudkontoret eller annat större kontor och bindes då helt, även om
kontoret är ett deltidskontor. Anförda skäl tala för att en nedskärning av
enmanskontoren av ekonomiska skäl är starkare motiverad. I nuvarande
arbetsmarknadsläge har utredningen ansett det vara försvarligt att minska
servicen på de mindre orterna.

Utredningen har behandlat arbetsmarknadsstyrelsens förut omnämnda
förslag att försöksvis pröva en organisation där flertalet ombud indragits
och där kontorsorganisationen i motsvarande utsträckning förstärkts.

Utredningen har för sin del ställt sig tveksam till de fördelar, som skulle
ernås genom den föreslagna omorganisationen. Genomförandet av en dylik
organisation kräver en lämplig avvägning av kostnaderna i förhållande till
det oundgängliga behov som föreligger. Rent allmänt har utredningen visserligen
konstaterat, att fördelar genom en översyn av ombudsorganisationen
ovedersägligen kunna ernås. I nuvarande arbetsmarknadsläge kunna
utan större men för verksamheten ett flertal lokalombud indragas, varigenom
vissa besparingar åstadkommas. Utrymme finnes onekligen även på många
orter för befattningshavarna att ägna sig åt förmedlingsverksamheten inom
ett större område, som därvid även omspänner tidigare ombudsorter.

Utredningen har emellertid framhållit, att ombudsorganisationen icke
ställer sig dyrare per tillsatt plats än kontorsorganisationen.

Utredningen ser vidare ombudens funktion icke blott ur arbetsförmedlingssynpunkt
utan även ur den synpunkten, att de äro värdefulla kontaktorgan
på orten för länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingskontoren. Ombudens
främsta uppgifter äro därför enligt utredningen att fungera dels såsom
kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen, dels såsom kontakt- och upplysningsorgan
för organisationen i övrigt. Förmedlingsverksamheten får
komma och kommer oftast i andra hand. Ur denna synpunkt synes det därför
utredningen angeläget, att kontakten mellan kontor och ombud blir så
god som möjligt. Förmedlingen av arbete för sökande på ombudsorterna bör
främst ombesörjas av kontoren, vilket i betydande utsträckning synes ske
redan nu. Sänker man kraven på de mindre ombudsorterna därhän, torde
det även bliva möjligt att erhålla ombud för den ersättning som f. n. kan
erbjudas.

Utredningen anser, att en omorganisation av det slag styrelsen förordat
bör genomföras med yttersta försiktighet. I första hand bör organisationen
prövas i ett län. Utredningen har vidare framhållit önskvärdheten av att en
försöksverksamhet kommer till stånd med hänsyn till att erfarenheter böra
samlas rörande tillämpningen av ett skriftligt anmälningsförfarande för ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

betslösa kassamedlemmar. Utredningen har tillstyrkt, att den skisserade
organisationen tillämpas försöksvis i Gävleborgs län. Vissa modifikationer
i de nu diskuterade planerna borde dock företagas.

Frågan huruvida ombuden skola bibehållas eller i betydande utsträckning
indragas bör enligt utredningens mening göras beroende av resultatet av
denna försöksverksamhet. Sedan densamma pågått någon tid bör resultatet
underställas Kungl. Maj :t.

En översyn av ombudsorganisationen i förbilligande syfte bör emellertid
enligt utredningens uppfattning snarast företagas av länsarbetsnämnderna.
Målsättningen för en sådan rationalisering bör i regel vara, att nya befattningar
vid kontoren icke skola behöva skapas. I undantagsfall kan en förstärkning
måhända vara motiverad. Skulle exempelvis ambulatorisk förmedling
kunna anordnas till avsevärt lägre kostnader än ombudskostnaderna bör
sådan kunna komma i fråga. Utredningen har icke räknat med att anslaget
till ombudsorganisationen skall behöva ökas, trots att många av de indragna
kontoren enligt utredningens förslag skola ersättas med ombud.

Förslag till kontorsorganisation.

Såsom tidigare anförts böra enligt utredningens mening förutsättningarna
för en effektiv arbetsförmedlingsverksamhet bibehållas. Detta innebär dock
enligt utredningen icke att den nuvarande förmedlingsorganisationen bör bibehållas
i allo oförändrad. Utredningen föreslår såväl inskränkningar som
utbyggnad av förmedlingsapparaten. Inskränkningarna äro, anför utredningen,
främst betingade av att apparaten med hänsyn till föreliggande siffror
rörande förmedlingsverksamhetens omfattning m. m. på vissa håll ansetts
vara överdimensionerad i nuvarande arbetsmarknadsläge. Detta beror
ofta på de strukturförskjutningar som ägt rum inom näringslivet under tiden
sedan den nuvarande organisationen tillkom. Vidare betingas en del inskränkningar
av att en minskad service från arbetsförmedlingens sida på
några punkter ansetts möjlig att genomföra utan alltför stora olägenheter.
Även de förstärkningar, som föreslagits, äro till en del betingade av förskjutningar
inom näringslivet, vilka medföra större krav på arbetsförmedlingen
på vissa orter.

Utredningen har vidare sökt bilda sig en uppfattning om de skilda kontorens
naturliga förmedlingsområde. Därvid har utredningen iakttagit, att
förmedlingsområdet mycket sällan sammanfaller med länsgränser eller kommungränser.
Behovet av arbetsförmedlingsorgan kommer såvitt utredningen
kunnat bedöma icke att i större utsträckning påverkas av den nya koinmunindelningen.
Kommunikationer, handelscentra, näringslivets struktur
in. fl. faktorer äro i stället utslagsgivande för var behov av arbetsförmedlingsorgan
föreligger.

Utredningens förslag rörande kontorsorganisationen innebär cn minskning
av det nuvarande antalet kontor med 43. Antalet minskas i klasserna t A,
3, 4 och 5 med resp. 1, 1), 22 och 20. I övriga klasser ökar antalet kontor,

Kung], Maj:ts proposition nr 135.

nämligen i klass IB med 3, i klass 2 med 5 och klass 6 med 1. Antalet kontor
i de olika klasserna blir enligt utredningens förslag följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 11 22 60 59 35 18 208

Fördelade länsvis innebära utredningens förslag i huvudsak följande (siffrorna
ange kontorsklass).

Stockholms län. Uppflyttning: Kontoren i Solna och Sundbyberg (3), vilka
redan provisoriskt sammanförts, bilda ett kontor i Solna (IB). Nynäshamn
uppflyttas (3—2).

Nytt kontor: Huddinge (6).

Indragning: Rimbo (4), Östhammar (4), Gustavsberg (5) och Vaxholm
(6). Verksamheten i Rimbo övertages av Norrtäljekontoret. Övriga ersättas
med ombud.

Uppsala län. Nedflyttning: Skutskär (3—4).

Södermanlands län. Indragning: Vingåker (4), Åkers Styckebruk (5) och
Hälleforsnäs (5). De två förstnämnda kontorens verksamhet överföres till
Katrineholm resp. Strängnäs. I Hälleforsnäs tillsättes ombud.

Östergötlands län. Nedflyttning: Valdemarsvik (4—5).

Indragning: Borensberg (5), Kisa (5), ödeshög (5). Samtliga ersättas med
ombud. Beträffande Borensberg föreslås verksamheten alternativt överflyttad
till Motala.

Jönköpings län. Nedflyttning: Gislaved (4—5) och Sävsjö (5—6).

Kronobergs län. Uppflyttning: Markaryd (5—4).

Nedflyttning: Strömsnäsbruk (4—6).

Kalmar län. Uppflyttning: Vimmerby (4—3).

Nedflyttning: Borgholm (4—6) (enligt 1947 års plan 4, faktiskt f. n. 5).

Indragning: Gamleby (6) och Högsby (5). Kontoren ersättas med ombud.

Blekinge län: Uppflyttning: Olofström (5—4).

Nedflyttning: Svängsta (4—6).

Kristianstads lån. Uppflyttning: Hässleholm (3—2).

Malmöhus län. Uppflyttning: Ystad (3—2).

Nedflyttning: Sjöbo (4—5) och Svalöv (5—6).

Hallands län. Uppflyttning: Kungsbacka (4—3).

Indragning: Oskarström (4), vars verksamhet övertages av huvudkontoret.

Göteborgs och Bohus län. Nedflyttning: Uddevalla (1A—IB) och Kungälv
(3—4).

Indragning: Hunnebostrand (4) som ersättes med ombud.

Älvsborgs län. Uppflyttning: Vänersborg (3—2).

Nedflyttning: Bengtsfors (4—5).

Indragning: Svenljunga (4) och Mellerud (enligt planen 5; hittills ej inrättat).
Kontoren ersättas med ombud.

Skaraborgs lån. Uppflyttning: Götene (5—4).

Nedflyttning: Hjo (4—5) och Vara (4—6).

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 49

Indragning: Grästorp (6), Karlsborg (4) och Tibro (5). Kontoren ersättas
med ombud.

Värmlands lån. Nedflyttning: Sunne (4—5).

Indragning: Årjäng (enligt planen 4; f. n. ombud), Deje (6), Likenäs (enligt
planen 6; hittills ej inrättat), Molkom (6) och Åmotfors (enligt planen
6; hittills ej inrättat). Dejes verksamhet ombesörjes från Forshaga. Övriga
ersättas med ombud.

Örebro län. Nedflyttning: Kumla (3—4), Nora (4—6).

Indragning: Askersund (5), Fellingsbro (5) och Hallsberg (6). Kontoren
ersättas med ombud.

Västmanlands lån. Uppflyttning: Köping (3—2).

Nedflyttning: Norberg (4—6), Kolsva (5—6) och Kungsör (5—6).

Indragning: Tärnsjö (5), som ersättes med ombud.

Kopparbergs län. Uppflyttning: Ludvika (3—2).

Gävleborgs lån. Indragning: Arbrå (6), vars verksamhet överföres till
Bollnäs eller alternativt ersättes med ombud.

Västernorrlands län. Uppflyttning: Örnsköldsvik (2—IB), Hoting (5—4).

Indragning: Skönsberg (3), Alnö (4), Bjärtrå (4), Bjästa (4), Fränsta (4),
Matfors (4), Nyland (4), Söråker (4), Veda (4) och Järkvitsle (5). Skönsbergs-
och Alnökontoren ha redan med Kungl. Maj :ts medgivande indragits
och verksamheten har övertagits av kontoret i Sundsvall. Bjärtrå- och Nylandskontorens
verksamhet övertages av kontoret i Kramfors, Bjästakontorets
av kontoret i Örnsköldsvik, Matforskontorets av kontoret i Sundsvall,
Söråkerskontorets av kontoret i Timrå och Vedakontorets av huvudkontoret
i Härnösand. I fråga om Järkvitsle ifrågasättes ev. bibehållande. Fränsta
ersättes med ombud.

Jämtlands län. Nedflyttning: Bräcke (4—6) och Krokom (5—6).

Indragning: Åre (5; hittills ej inrättat), Kälarne (6), Lit (6) och Ytterhogdal
(6). Samtliga ersättas med ombud.

Västerbottens län. Uppflyttning: Bureå (5—4), Burträsk (5—4), Dorotea
(5—4) och Jörn (6—5).

Nedflyttning: Robertsfors (5—6).

Norrbottens län. Uppflyttning: Piteå (3—2) och Arvidsjaur (4—3).

Yttranden.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande det material, som
använts vid översynen, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört följande.

Styrelsen anser i likhet med utredningen, att förmedlingsstatistiken knappast
kan anses ge en rättvisande bild av den faktiska arbetsbelastningen
men anser som en följd av detta, att den s. k. belastningssiffran, som konstruerats
som ett ovägt aritmetiskt medelvärde av uppgifterna om antalet
ansökningar, antalet arbetssökande personer, antalet lediga platser och antalet
tillsatta platser, icke heller den tillfredsställande belyser arbetsbördan.
Belastningssiffran kommer genom sin konstruktion att visa en högre belastning
för ett arbetsförmedlingskontor, där förmedlingsarbetet bedrives mindre
effektivt än för likartat kontor, där arbetet bedrives med stor effektivitet,
vilket knappast kan sägas vara en riktig värdering. De olika uppgifterna i

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

belastningssiffran måste vägas mot varandra enligt deras inbördes betydelse.
Det torde emellertid vara omöjligt att konstruera fullt rättvisande vikter,
varför styrelsen anser, att den vägledning, de fyra arbetsförmedlingsserierna
kunna lämna, bör utnyttjas med stor försiktighet. •— I likhet med
utredningen anser styrelsen, att särskild hänsyn måste tagas till frekvensen
av »lättfångna» förmedlingssiffror såsom förmedling av stuveriarbete samt
till förekomsten av betungande faktorer såsom interlokal förmedlingsverksamhet
m. m.

Liknande synpunkter ha anförts av vissa länsarbetsnämnder samt civila
statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Sistnämnda organisation erinrar
även, att de av utredningen redovisade belastningssiffrorna avse åren 1948
och 1949. I allmänhet uppvisa siffrorna för 1949 en nedgång i förhållande till
1948 års siffror. Detta sammanhänger uppenbarligen med att arbetsmarknaden
under 1949 och under förra delen av 1950 befann sig i relativ jämvikt.
Sedan mitten av 1950 har emellertid läget å arbetsmarknaden undergått
en förskjutning och arbetsförmedlingsbehovet därmed stegrats. Utredningens
uppfattning rörande såväl det totala som det lokala förmedlingsbehovet
kan sålunda ha kommit att grundas på förutsättningar, som f. n.
icke äro aktuella.

Arbetsmarknadsstyrelsen biträder utredningens uppfattning, att vidgade
möjligheter böra stå till buds för att genomföra en smidig anpassning
av organisationen till de aktuella kraven. Detta bör, som utredningen
föreslår, ske genom att den med vissa års mellanrum återkommande
översynen av kontorsklassificeringen ersättes med en fortlöpande översyn
från arbetsmarknadsstyrelsens sida. Styrelsen anser det emellertid vara ett
väl tungrott förfarande att Kungl. Maj :ts medgivande skall inhämtas för
varje särskilt fall då anledning finnes att ändra klassificeringen. Ett smidigare
förfarande är, att Kungl. Maj :t fastställer antalet kontor inom varje
klass samt att styrelsen äger befogenheten att inom denna ram bestämma,
till vilken klass de olika kontoren skola hänföras. Styrelsen säger sig i
detta sammanhang förutsätta att den har befogenhet att, i den utsträckning
antalet befattningar inom vederbörande lönegrader så medgiver, tillsätta
kontorsföreståndaretjänsl med befattningshavare tillhörande annan lönegrad
än den med hänsyn till kontorets klass för detsamma normalt gällande,
därvid dock styrelsen, så snart tillfälle ges, skall återbesätta tjänsten med
tjänsteman i vederbörlig lönegrad.

Med anledning av utredningens förslag att verksamheten bör i viss utsträckning
centraliseras till större kontor har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört, att man bör söka centralisera verksamheten till heltidskontor
och dra in i första hand på ombudsorganisationen men även på
deltidskontoren. Verksamheten på sistnämnda kontor bör sålunda i många
fall överföras till stora eller medelstora kontor eller ock böra kontoren förstärkas
till heltidskontor.

Att däremot, som utredningen i vissa fall föreslagit, överföra verksamheten
till ombud anser styrelsen olämpligt. Förslaget är oförenligt med

Kungl. Maj:Is proposition nr 135.

de synpunkter, som ligga till grund för styrelsens förslag om prövandet
av en försöksorganisation i Gävleborgs län, nämligen att ombudsorganisationen
befunnits vara behäftad med svagheter, varför man borde pröva
utvägen att indraga flertalet ombud. En centralisering måste vidare enligt
styrelsens uppfattning ha karaktären av rationalisering och får icke leda
till en uteslutande av besparingsskäl dikterad minskad eller rent av helt
indragen service å de mindre orterna. Indragning av småkontor bör därför
ersättas med ambulatorisk förmedling.

Vid en närmare granskning av utredningens förslag beträffande de olika
länen finner man, fortsätter styrelsen, att denna centralisering i regel skett
från småkontoren och ombudsorterna direkt till de största kontoren, varigenom
avstånden till förmedlingen för många arbetssökande skulle bli
mer än rimligt långa. Enligt styrelsens förmenande bör centraliseringen
i princip ske mot del mest närbelägna kontoret, icke bara om detta
tillhör den största kategorien utan även om det tillhör mellangruppen.

Styrelsen upptar i detta sammanhang en terminologisk fråga samt föreslår
för tydlighetens skull, att med »avdelningskontor» i fortsättningen
skall avses såväl heltids- som deltidskontor. Med expedition kommer då
alltid att menas fackexpedition på ett kontor.

Landsorganisationen har anfört, att effektivitetsskäl göra arbetsförmedlingen
starkt beroende av en vitt förgrenad lokal organisation. Landsorganisationen
saknar möjlighet att avgöra huruvida de av utredningen uppdragna
riktlinjerna för viss centralisering av det rent lokala förmedlingsarbetet
till större avdelningskontor äro ändamålsenliga. Vissa skäl, såsom
de förbättrade kommunikationerna, tala härför. Det förtjänar dock understrykas,
att de mindre orternas arbetsgivare och arbetstagare i många
fall kunna vara i större behov av arbetsförmedlingens tjänster än arbelsmarknadsparterna
å de större orterna, vilka genom sin större befolkning
och sitt mera differentierade näringsliv erbjuda större valmöjligheter åt såväl
arbetsgivare som arbetstagare. Endast om organisationen i sin helhet
kan antagas bevara sin fulla effektivitet vill landsorganisationen tillstyrka
ändringar i den lokala förmedlingsorganisationen.

Svenska arbetsgivareföreningen bär intet att erinra mot tendensen till
centralisering av arbetsförmedlingens verksamhet till Större och medelstora
kontor.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund ser för sin del en fara
för arbetsförmedlingens service i att kontorsnätet göres glesare.

Vad angår ombudsorganisationen har arbetsmarknadsstyrelsen
i detta sammanhang anfört bl. a. följande.

I sin skrivelse angående en försöksorganisation i Gävleborgs län har styrelsen
angivit orsaken till att ombuden ofta visat sig vara mycket svaga
länkar i arbetsförmedlingsorganisationen.

Att organisationen å andra sidan har användning för och t. o. m. måste
suppleras med ett antal ombud i varje län, råder det emellertid icke heller
någon tvekan om. Avståndet till närmaste arbetsförmedling får nämligen
icke bli för långt. Ombudens främsta uppgift får emellertid icke, som utred -

Knngl. Maj.ts proposition nr 135.

ningen anser, vara att fungera som kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen
samt som kontakt- och upplysningsorgan. I den mån ombud finnas,
bör obetingat deras huvuduppgift vara förmedling; endast då kunna de effektivt
fullgöra sina uppgifter som kontrollorgan.

De lokalombud, vilkas uppgift i huvudsak kan sägas vara att utgöra en
beredskap i händelse av arbetslöshet, äro enligt styrelsens mening icke erforderliga.
Styrelsen undersöker också sedan någon tid, vilka befattningar
som efter införandet av ett modifierat kontrollsystem kunna indras.

Styrelsen hemställer, att försöksverksamhet motsvarande den för Gävleborgs
län föreslagna får anordnas även i andra län i den mån styrelsen skulle
finna, att därmed kan åstadkommas en effektivisering. En förutsättning bör
givetvis vara, att inga ökade kostnader uppstå. Vidare förutsättes, att varje
försöksorganisation genomföres med iakttagande av största försiktighet.

Svenska arbetsgivareföreningen är av den uppfattningen, att värdet av
de lokala ombudens verksamhet i många fall är tvivelaktigt men har intet
emot att en ändrad ombudsorganisation tills vidare prövas försöksvis.

Riksförbundet landsbygdens folk ifrågasätter lämpligheten av att verksamheten
i någon större utsträckning överföres till ombud. Enligt förbundets
mening är systemet med ambulatorisk förmedling lämpligare. Även
.Sveriges lantbruksförbund anser ambulerande förmedling lämplig.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen framhålla, att ombuden i
regel äro de verkliga kontaktorganen mellan å ena sidan länsarbetsnämnden
och arbetsförmedlingskontoren samt å andra sidan det arbetssökande
klientelet å avlägset belägna orter. Överrevisorerna förutsätta, att vid den
fortsatta utredningen beaktas att denna kontakt icke kommer att brytas.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation avstyrker indragning
av ortsombuden. Svårigheten att skaffa för uppdraget lämpliga personer
får i stor utsträckning ses mot bakgrunden av att för uppdraget utgår så
låg ersättning, att den stundom ej täcker ens de direkta kostnaderna. En
annan sak som ombuden klaga på är att de icke alltid ha möjlighet att få
den hjälp från ett huvud- eller centralkontor, som skulle vara nödvändig
i deras arbetsförmedlande verksamhet. Samorganisationen yrkar på sådana
åtgärder att ombudsorganisationen kan utbyggas på ett effektivare sätt.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund kan i stort sett instämma
i de synpunkter som av utredningen anförts om den av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna försöksverksamheten. Förbundet anser, att ombudsorganisationen
kan vara ett värdefullt led i arbetsförmedlingsapparaten
men vill liksom arbetsmarknadsstyrelsen hävda, att organisationen f. n.
icke kunnat ges tillräcklig effektivitet på grund av svårigheten att till gällande
arvoden kunna förvärva personer, som mer energiskt kunna engagera
sig för ombudsuppgifterna. Ett ytterligare förbilligande av ombudskostnaderna,
som förutskickas av utredningen, torde därför vara otänkbart om
organisationen över huvud taget skall fylla några arbetsförmedlingsuppgifter.
En annan sak är att den ändock möjligen skulle kunna fylla vissa
uppgifter såsom kontroll- och kontaktorgan och replipunkter för den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beträffande utredningens förslag till
kon torso rganisation anfört bl. a., att styrelsen icke haft tillfälle
att grunda sitt bedömande av förslaget på så grundliga undersökningar som
i och för sig varit önskvärt. Styrelsen vill fördenskull icke betrakta sitt
eget förslag som slutgiltigt utan närmast som grund för en beräkning av
kostnaderna för nästa budgetår. Styrelsen har yrkat ändringar i fråga om
vissa kontors inplacering i kontorsklass eller indragning. De av styrelsen
yrkade ändringarna innebära en minskning av nuvarande antalet kontor med
31 (utredningen 43). Enligt styrelsens förslag minskar antalet kontor i klasserna
1A, 3, 4, 5 och 6 med resp. 1, 8, 11, 17 och 2. I klasserna IB och 2 ökar
antalet kontor med 2 resp. 6. Antalet kontor i de olika klasserna blir följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 10 23 61 70 38 15 220

I det följande anges länsvis något närmare innebörden och motiveringen
för styrelsens förslag i den mån de avvika från arbetsförmedlingsutredningens.
(Siffrorna inom parentes ange kontorsklass).

Stockholms län. Gustavsberg: Kontoret bör ej indragas men nedsättas
från klass 5 till klass 6.

Östhammar-Hallstavik: Kontoret i östhammar (4) bör ej indragas utan
flyttas till Hallstavik och genom ambulerande förmedling svara även för
östhammar.

Huddinge: Nytt kontor bör ej inrättas förrän frågan om regionkontor i
Stor-Stockholm lösts.

Södermanlands län. Vingåker: Kontoret i Vingåker kan indragas endast
om föreståndartjänsten flyttas till Katrineholmskontoret.

Åkers Styckebruk: Om hänsyn tages även till förmedlingsbehovet för
Mariefred finnes underlag för ett kontor (5). Detta bör därför ej indragas.

Östergötlands län. Borensberg: Kontoret bör ej indragas utan nedflyttas
från klass 5 till klass 6.

Kisa: Kontoret bör med hänsyn till områdets avskilda läge bibehållas.

Valdemarsvik: Ytterligare uppgifter kunna tillföras kontoret genom indragning
av ombud. Kontoret bör ej nedflyttas.

Jönköpings län. Gislaved: Med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär
bör kontoret ej nedflyttas.

Sävsjö: Verksamheten har successivt ökat. Nedflyttning bör ej ske.

Kronobergs län. Markaryd: Med uppflyttning bör anstå t. v.

Strömsnäsbruk: Med hänsyn till ortens betydelse ur industriell synpunkt
bör kontoret ej nedflyttas.

Kalmar län. Borgholm: Kontoret bör ej nedflyttas. Ölands näringsliv
motiverar ett heltidskontor. Detta kan överta verksamheten från vissa
ombud.

Högsby: En billigare organisationsform än den av utredningen föreslagna
kan vinnas genom indragning av ombud. Kontoret bör ej indragas.

Göteborgs och Bohus län. Hunnebostrand: Organisationen i området har
redan tidigare nedskurits. Ytterligare indragning bör ej göras innan erfarenhet
av den nya organisationen vunnits.

Älvsborgs län. Bengtsfors: Med hänsyn till ortens karaktär av centrum
för Dalsland och då ombud kunna indragas om heltidskontor finnes bör
nedflytlning ej ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Svenljunga: Nya arbetsuppgifter kunna tillföras genom indragning av
ombud. Kontoret bör ej indragas utan nedflyttas från klass 4 till klass 6.

Skaraborgs lån. Götene: Uppflyttning bör anstå.

Hj o: Kontoret bör fortfarande vara heltidskontor och svara även för
Karlsborg.

Töreboda: Kontoret bör uppflyttas till klass 4.

Vara: Kontoret bör ej nedflyttas utan övertaga verksamheten från vissa
ombud. Härigenom ernås besparingar som mer än väl motsvara de av utredningen
föreslagna.

Värmlands län. Sunne: Med hänsyn till en successiv förbättring av förmedlingsresultatet
och de svårbemästrade förhållandena i området bör kontoret
ej nedflyttas.

Årjäng: Kontoret har ej kunnat inrättas tidigare på grund av brist på
lokal. Då utsikter nu yppats att erhålla sådan och då behovet av kontoret
är stort bör det nu inrättas.

Örebro län. Askersund: Kontoret bör ej indragas men nedflyttas från
klass 5 till klass 6. Om indragning sker fordras avsevärt ökad ombudsorganisation.
.

Fellingsbro: Kontoret bör överta verksamheten å ombudsorten Frö vi samt
bibehållas i varje fall i klass 6.

Hallsberg: Då klart underlag för ett halvtidskontor föreligger bör indragning
ej ske.

Karlskoga: Kontoret bör nedflyttas från klass 1 B till klass 2.

Kumla: Föreståndaren avgår med pension år 1953. Med nedflyttning av
kontoret bör därför anstå.

Nora: Verksamheten bör försöksvis skötas från Lindesbergskontoret.
Norakontoret kan därigenom indragas.

Västmanlands län. Norberg: Kontoret kan indragas och verksamheten
skötas från Fager sta.

Kolsva: Kontoret kan indragas och verksamheten skötas från Köping.

Tärnsjö: Kontoret bör med hänsyn till områdets struktur och avskilda
läge bibehållas men nedflyttas från klass 5 till klass 6.

Västernorrlands län. Nyland: Kontoret bör bibehållas (klass 4) och överta
Bjärtråkontorets verksamhet. Härvid erfordras ej av utredningen föreslagen
förstärkning av Kramforskontoret.

Fränsta: Kontoret ombesörjer numera verksamheten även i Stödc, där
ombudet indragits. Kontoret bör bibehållas (klass 4).

Järkvitsle: Kontoret bör flyttas till Liden och såsom utredningen ifrågasatt
behållas i klass 5.

Jämtlands län. Bräcke: Kontoret bör ej indragas men nedflyttas från klass
4 till klass 5.

Krokom: Föreståndaren svarar även för verksamheten å en tidigare ombudsort
Nälden. Kontoret bör ej nedflyttas.

Rörande den närmare motiveringen för förslagen torde få hänvisas till
handlingarna.

Statskontoret har förklarat sig vilja — utan anspråk på fullständighet —
fästa uppmärksamheten på följande förhållanden.

Vad angår kontoren i Nynäshamn, Eksjö, Markaryd, Vimmerby, Hässleholm,
Kungsbacka, Vänersborg, Mariestad och Hallstahammar har föreslagits
uppflyttning till högre kontorsklass respektive förstärkt personalorganisation,
oaktat belastningssiffrorna visa en nedåtgående tendens. För kontoren i Skänninge,
Mölndal, Degerfors och Kiruna ha några förändringar icke föror -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

dats, trots att belastningen minskat. Denna nedgång i arbetsomfattningen.
är särskilt framträdande för kirunakontoret, vid vilket belastningen minskat
från 3 775 år 1948 till 2 487 år 1949. Kontoret i Skutskär har föreslagits
nedflyttat från klass 3 till klass 4, varvid dock samtidigt uttalats, att
också för ett kontor i sistnämnda klass verksamheten kunde anses vara av
liten omfattning (belastningssiffra för år 1949 753). I betraktande av att
utredningsmännen funnit, att kontoret i Vingåker (belastningssiffra för
sistnämnda år 817) borde kunna indragas, synes jämväl kunna övervägas
att slopa kontoret i Skutskär, varvid förmedlingsverksamheten lämpligen
torde kunna övertagas av gävlekontoret.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ha uttalat, att frågan huruvida
utredningens förslag om kontorsindragningar m. m. kan genomföras
i ett sammanhang svårligen kan bedömas utan en mera ingående undersökning.
Väsentliga förenklingar och inskränkningar böra dock kunna komma
till stånd utan att detta i nämnvärd grad behöver menligt påverka förmedlingsverksamheten
m. m.

Landsorganisationen har icke ansett sig kunna f. n. taga ställning till utredningens
detalj förslag.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har avstyrkt flertalet av
de förslag till nedflyttningar eller indragningar som utredningen framlagt.

Departementschefen.

Det nuvarande systemet med uppdelning av arbetsförmedlingsorganen på
huvudkontor, avdelningskontor av fem klasser, expeditioner av två klasser
samt orts- och lokalombud fastställdes i samband med 1947 års riksdags beslut
om definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen. Någon ändring i detta
system har icke nu föreslagits, bortsett från att arbetsmarknadsstyrelsen
ansett beteckningen avdelningskontor böra användas icke blott för heltidskontoren
utan även för deltidskontoren, som nu benämnas expeditioner. Jag
har intet att erinra mot den föreslagna terminologin.

I fråga om principerna för arbetsförmedlingens kontorsorganisation synas
arbetsförmedlingsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen vara eniga om
att centralisering av verksamheten till större och medelstora kontor på bekostnad
av enmanskontoren i viss utsträckning är berättigad. När det gäller
förhållandet mellan kontor och ombud synas uppfattningarna däremot vara
något olika. Styrelsen har funnit ombudsorganisationen behäftad med svagheter
och anser, alt ambulerande förmedling genom tjänstemän, som resa
ut från kontoren och hålla mottagning å mindre orter, medför en effektivare
förmedlingsverksamhet. Styrelsen har hemställt om bemyndigande att försöksvis
tillämpa en organisation, där flertalet ombud indrages och kontoren
i stället förstärkas så att ambulerande förmedling kan upprätthållas. I fall
då arbetslöshetsförsäkrad icke utan större olägenhet kan nå personlig kontakt
med arbetsförmedlingen skulle kontakten uppehållas med brev eller
telefon. Utredningen har ställt sig tveksam till en så långt gående indragning
av ombud som styrelsen ifrågasatt men har tillstyrkt försöksverksamhet.
Antalet ombud bör dock enligt utredningens mening kunna minskas. I ro -

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

missyttrandena ha olika uppfattningar angående ombudsorganisationen gjort
sig gällande.

Enligt min uppfattning finnas goda skäl såväl för en viss centralisering
till de större kontoren som för att ambulerande förmedling under vissa förutsättningar
är att föredraga framför anlitande av ombud. Ombudsorganisationen
torde kunna reduceras. I hur stor utsträckning detta kan ske torde
dock icke kunna bedömas utan närmare prövning. Särskilt bör undersökas
hur det av arbetsmarknadsstyrelsen planerade skriftliga anmälningsförfarandet
för arbetslösa kassamedlemmar fungerar. Jag finner det lämpligt
att erfarenhet härom inhämtas genom en tids. försöksverksamhet. Denna bör
ges begränsad omfattning och icke leda till någon kostnadsökning. Närmare
bestämmelser i ämnet torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

Utredningen har framhållit, att vidgade möjligheter böra stå till buds för
att smidigt anpassa organisationen till de aktuella kraven samt har föreslagit,
att ändringar i kontorsorganisationen och kontorsklassificeringen, då sådana
äro påkallade, med Kungl. Maj :ts medgivande skola genomföras. Arbetsmarknadsstyrelsen
har föreslagit, att styrelsen själv skall ha befogenhet
att inom ramen för det av Kungl. Maj :t fastställda antalet kontor inom varje
klass bestämma till vilken klass de olika kontoren skola hänföras.

Jag finner det värdefullt, att organisationen vid behov kan snabbt anpassas
efter utvecklingen. Det synes lämpligt, att Kungl. Maj :t äger att inom
den ram riksdagen fastställer genom beräkning av antalet tjänster i olika lönegrader
för arbetsförmedlingen besluta om ändringar i kontorsorganisationen.
Antalet kontor i varje klass bör därför fastställas av Kungl. Maj :t.
Befogenheten att bestämma vilka kontor, som skola hänföras till viss klass,
synes böra kunna tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen såvitt angår de lägsta
klasserna.

Utredningen har föreslagit, att 44 kontor skola indragas och ett nytt kontor
inrättas. Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt indragning av 31 kontor
och har ansett, att med inrättande av det av utredningen föreslagna nya
kontoret (i Huddinge) kan anstå. Styrelsen har vidare i vissa fall annan uppfattning
än utredningen om kontorens inplacering i kontorsklass. Utredningens
förslag beträffande de fyra högsta kontorsklasserna (1A, IB, 2 och
3) ha med två undantag tillstyrkts av styrelsen. Denna har föreslagit, att ett
kontor (Karlskoga) nedflyttas från klass 1 B till klass 2 samt att ett kontor
(Kumla), som enligt utredningens förslag skulle nedflyttas från klass 3 till
klass 4, behålles i sin nuvarande klass. Såväl utredningen som styrelsen har
föreslagit 53 deltidskontor. I klass 4, som är den lägsta klassen av heltidskontor,
har styrelsen emellertid föreslagit 70 kontor medan utredningen
endast föreslagit 59. I klass 3 har styrelsen upptagit 61 kontor och utredningen
60.

Jag tillstyrker de ändringar beträffande de fyra högsta klasserna, som
föreslagits av utredningen, och förordar sålunda dennas förslag även i fråga
om Kumlakontoret. Beträffande kontoret i Karlskoga har jag funnit, att
en sänkning av kontorsklassen i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens
förslag kan vara befogad.

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

Vad angår de kontor i de tre lägsta klasserna som såväl utredningen som
styrelsen ansett nu kunna indragas kan jag biträda förslagen. Med hänsyn
till vad styrelsen anfört och till vad som i övrigt framkommit vid remissbehandlingen
anser jag mig däremot böra förorda avvikelse från utredningens
förslag i fråga om några kontor. Där arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit indragning
eller lägre placering än utredningen har jag följt styrelsens förslag
utom i ett fall (kontoret i Markaryd), där jag ansluter mig till utredningens
av länsarbetsnämnden tillstyrkta förslag om uppflyttning från klass 5 till
klass 4. Jag har vidare i några fall tagit hänsyn till att kontor enligt vad
som upplysts kan tillföras ytterligare uppgifter genom indragning av ombud
eller att kontors indragning eller nedflyttning skulle framtvinga tillsättande
av ombud i sådan utsträckning, att vinsten bleve ingen eller obetydlig.
I några fall har verksamhetens utveckling under år 1950 synts ge anledning
till annat ställningstagande än utredningens och i andra fall synes förmedlingsområdets
läge och kommunikationsförhållanden motivera en starkare
organisation än utredningen föreslagit. Slutligen föreligga i ett par
fall andra särskilda förhållanden, som jag ansett böra vara bestämmande
för ställningstagandet.

Mina förslag i de nu åsyftade fallen äro följande.

Stockholms län. Gustavsberg: Kontoret bör nedflyttas till klass 6. Hallstavik:
Kontor i klass 5 bör finnas. Huddinge: Med inrättande av kontoret bör
anstå.

Södermanlands län. Vingåker: Kontor i klass 6 bör bibehållas. Åkers
Styckebruk: Kontoret bör bibehållas i nuvarande klass.

Östergötlands län. Kisa: Kontor i klass 6 bör finnas. Valdemarsvik: Nedflyttning
bör ej ske.

Jönköpings län. Gislaved och Sävsjö: Kontoren böra ej nedflyttas.

Kronobergs län. Strömsnäsbruk: Kontoret bör placeras i klass 5.

Kalmar lån. Borgholm: Kontor i klass 5 bör finnas.

Göteborgs och Bohus län. Hunnebostrand: Ingen ändring bör vidtagas t. v.

Älvsborgs län. Bengtsfors: Kontoret bör ej nedflyttas.

Skaraborgs län. Götene: Kontoret bör ej uppflyttas. Vara: Kontoret bör ej
nedflyttas.

Örebro län. Askersund, Fellingsbro och Hallsberg: Kontor i klass 6 böra
finnas. Nora: Kontoret bör indragas.

Västmanlands län. Kolsva och Norberg: Kontoren böra indragas. Tärnsjö:
Kontor i klass 6 bör bibehållas.

Västernorrlands län. Fränsta, Nyland och Järkvitsle: Kontoren böra ej
indragas.

I övrigt anser jag mig kunna acceptera utredningens förslag till kontorsklassindclning.
De av mig förordade ändringarna i kontorsklassificeringen
medföra, att antalet kontor i de skilda klasserna blir följande.

Klass: IA IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 10 23 00 05 39 17 217

Den närmare fördelningen av kontoren på klasser framgår av bilaga 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Specialförmedlingarna in. in.

Nuvarande organisation.

Vissa förmedlingsgrenar, såsom sjömansförmedling, artist- och musikerförmedling,
ungdomsförmedling, tjänstemannaförmedling och arbetsvärd
för partiellt arbetsföra bruka benämnas specialförmedlingar.

Ungdomsförmedling är anordnad vid samtliga huvudkontor och 25 avdelningskontor
(filialer). Antalet tjänster å ungdomsförmedlingarna är 111.

På vissa större platser finnas deltidsanställda kontaktmän med i regel 2
timmars tjänstgöring per vecka under skolterminerna. Antalet kontaktmän
är 149.

Vid ett huvudkontor och 12 avdelningskontor fungerar ungdomsförmedlingen
samtidigt som tjänstemannaförmedling.

Tjänstemannaförmedling finnes i övrigt anordnad vid 24 huvudkontor
och 4 avdelningskontor. Antalet tjänster å tjänstemannaförmedlingen är
87. I dessa tjänster ingå icke de som äro kombinerade med ungdomsförmedling.

Avdelningar för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra finnas i samtliga län i
anslutning till huvudkontoret. För Stockholms läns vidkommande tjänstgör
vederbörande tjänsteman i anslutning till kontoret i Stockholms stad.
Vid tre avdelningskontor nämligen Norrköping, Hälsingborg och Sundsvall
finnes vidare särskild avdelning för arbetsvärd. Antalet tjänster å arbetsvårdsavdelningarna
är 69.

Särskild artist- och musikerförmedling finnes i Stockholm, Linköping,
Växjö, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebro och Gävle. Antalet tjänster å artist-
och musikerförmedlingarna är 15 (2 i lönegrad 22, 9 i lönegrad 19 och
4 i lönegrad 16). Därjämte bruka 3 aspiranter samt 8 skriv- eller kontorsbiträden
mera regelbundet tjänstgöra inom denna förmedlingsgren.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Ungdomsförmedling och yrkesvägledning.

Utredningen har erinrat, att de sakkunniga angående arbetsförmedlingens
organisation i sitt förslag till förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen
icke togo definitiv ställning till utformandet av yrkesvägledningens
organisation utan ansågo, att en särskild utredning härom borde göras. Huvudsakligen
med anledning av de problem, som aktualiserats i samband med
riktlinjerna för skolreformen, har tillsatts en samarbetskommitté med representanter
för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och
arbetsmarknadsstyrelsen. Den viktigaste uppgiften för kommittén är att
åstadkomma en gränsdragning mellan skolans och ungdomsförmedlingens
uppgifter i fråga om yrkesvägledningsarbetet.

Utredningen har med hänvisning till nämnda kommittés arbete icke ansett
sig böra gå närmare in på hur den framtida yrkesvägledningen bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

organiseras. Då utformningen av yrkesvägledningen ansetts kunna komina
att påverka personalbehovet, har utredningen dock framhållit några allmänna
synpunkter på denna fråga.

Sålunda påpekas, att om den yrkesvägledande verksamheten skulle
bibehållas i sin nuvarande utformning, krav på ökade personalresurser
med fog kunna ställas med hänsyn till det redan fr. o. in. 1951 växande
antalet ungdomar i åldern 13—18 år. Därtill kommer, att en stor del av
ungdomen i folkskolorna icke omfattas av den nuvarande verksamheten.
Skulle den yrkesvägledande verksamheten dels utbyggas i sådan utsträckning
att alla skolor kunna nås av densamma, dels tillgodose det växande
kravet med hänsyn till de allt större årskullarna, komma mycket stora krav
att ställas på organisationen. Utredningen anser för sin del att åtgärder böra
vidtagas för att så långt möjligt är eliminera behovet av en utbyggnad av
arbetsförmedlingens organisation för yrkesvägledning.

Vad som i första hand bör inskränkas är enligt utredningens mening den
yrkesorienterande verksamheten i folkskolorna. Denna bör i huvudsak vara
en uppgift för skolan. På yrkesvägledningen bör endast ankomma att ställa
material till skolans förfogande, möjligen också att genom någon form av
kursverksamhet hålla lärarna å jour med förhållandena på arbetsmarknaden.
Genom en dylik avlastning torde förutsättningar skapas för att yrkesvägledningen
skall kunna fullfölja sina övriga uppgifter inom ramen för en
åtminstone under de närmaste åren i stort sett oförändrad personalorganisation.

Utredningen har räknat med oförändrade personalresurser för ungdomsförmedlingen,
bortsett från ett par punkter där förstärkningar föreslagits.
Utredningen har sålunda föreslagit inrättande av en ungdomsförmedlingstjänst
i lönegrad 16 i Bollnäs samt uppflyttning av en befattning från lönegrad
16 till 19 i Trollhättan och Haparanda.

T jänstemannaförmedlingen.

De grupper som f. n. hänföras till tjänstemannaförmedlingens område äro
förvaltningstjänstemän (i allmän och enskild tjänst), lantbruks- och skogstjänstemän,
tekniker, kontorspersonal, af färspersonal samt lärare.

Utredningen har framhållit, att tjänstemannaförmedlingen erbjuder sina
uppdragsgivare en omfattande kundtjänst och har pekat på några punkter,
där denna enligt utredningens mening kan minskas något.

Trycket på tjänstemannaförmedlingen kan, fortsätter utredningen, komma
att öka kraftigt, om förmedlingen skall tillgodose alla de krav som ställas
på densamma. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid tjänstemannaförmedlingens
personalutrustning — med bortseende från vissa smärre
jämkningar — kunna vara tillfyllest under förhållandevis lång tid. I den
mån arbetsuppgifterna av reguljär förmedlingskaraktär öka, torde utrymme
för dessa få beredas genom cn viss begränsning i den kundtjänst, som under
uppbyggnadsperioden kan ha haft en uppgift att fylla.

Iiungl. iMcij. ts proposition nr 135.

Utredningen anser vidare, att inga skäl tala för att den nuvarande avgränsningen
av tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper gentemot den övriga
förmedlingen så strängt skall behöva upprätthållas. I några fall har utredningen
föreslagit, att förmedlingen av kontors- och affärspersonal skall
överflyttas till resp. manliga och kvinnliga avdelningar, då utrymme härför
förelegat på sistnämnda avdelningar och en befattning på tjänstemannaförmedlingen
kunnat frigöras genom överflyttningen. Så har föreslagits beträffande
kontoren i Linköping, Växjö och Skövde.

Arbetsvärden.

Utredningen har framhållit vikten ur olika synpunkter av att den arbetsvårdande
uppgiften inom arbetsförmedlingen bevaras och även utbygges.
Såväl de tidigare beslutade åtgärderna för hjälp åt partiellt arbetsföra som
de förslag, vilka vid tiden för utredningsarbetet voro föremål för riksdagens
behandling (prop. 1950: 167), komma att ställa ökade krav på arbetsvårdsverksamheten.
Då utredningen föreslår vissa förstärkningar av arbetsvårdsorganisationen,
är det emellertid främst med hänsyn till de redan aktuella
arbetsuppgifterna. Utredningen framhåller, att en utbyggnad av arbetsvårdsorganisationen
bör ske med stor försiktighet. Då det gäller arbetsvårdsfallen
bör den ordinarie arbetsförmedlingen i första hand och i största möjliga
utsträckning tagas i anspråk. Först då den ordinarie arbetsförmedlingen
misslyckats i sina strävanden att placera en handikappad person, bör fallet
hänskjutas till arbetsvårdsavdelningen för närmare utredning och analys.

Förstärkning av organisationen bör, anser utredningen, delvis ske genom
att vissa huvudkontor kompletteras med befattningar i lönegrad 16. Visserligen
ha de nuvarande befattningarna placerats i lönegraderna 22 och 19 på
grund av de relativt stora krav arbetet ställer på tjänstemännen. Det synes
emellertid lämpligt att förstärkningar i första hand ta sikte på att möjliggöra
en avlastning av de minst kvalificerade delarna av arbetet från de
nuvarande befattningarna. Genom inrättande av befattningar i lönegrad 16
bör en mera ändamålsenlig arbetsfördelning kunna åstadkommas. Sådana
förstärkningar ha föreslagits genom nya tjänster vid kontoren i Malmö,
Karlstad och Umeå samt genom omdisposition av redan befintliga tjänster
vid kontoren i Norrköping, Örebro, Västerås och Falun. I några fall har utredningen
också föreslagit förstärkning av kontor, där arbetsvårdspersonal
nu icke finns. I sådana fall har utredningen ansett, att 19 lönegraden bör
användas. Detta har skett beträffande kontoren i Solna (ny tjänst), Västervik
(omdisposition), Uddevalla (omdisposition), Vänersborg (ny tjänst) och
Karlskoga (omdisposition).

Artist- och musikerförmedlingen.

Artist- och musikerförmedlingen har f. n. expedition på följande orter
(verksamhetsområdena anges inom parentes).

Stockholm (Stockholms stad och län, Uppsala län, Södermanlands län,
Gotlands län och Västmanlands län);

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Linköping (Östergötlands län);

Växjö (Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län);

Malmö (Malmöhus, Blekinge och Kristianstads län);

Göteborg (Göteborgs och Bohus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län);

Karlstad (Värmlands län);

Örebro (Örebro län);

Gävle (Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
samt Norrbottens län).

Vid övriga huvudkontor finnas s. k. kontaktmän, som vid sidan av övriga
förmedlingsuppgifter ha att dels självständigt dels i samarbete med de
nämnda distriktsförmedlingarna tillgodose på resp. orter förekommande
förmedlingsbehov inom denna specialförmedlings område. Förmedlingsverksamheten
omfattar artister och musiker av såväl yrkes- som amatörkaraktär
samt huvudsakligen i Stockholm statister och modeller in. fl.

Utredningen anför, att artist- och musikerförmedlingens verksamhet i
vissa hänseenden skiljer sig från den allmänna förmedlingens och fortsätter.

Det mest framträdande draget härvidlag utgöres av den tämligen vidsträckta
kundservice, som artist- och musikerförmedlingen erbjuder. Ett
omfattande ackvisitionsarbete för uppspårande av arbetstillfällen för såväl
verkliga yrkesutövare som amatörer bedrives och tar eu avsevärd del av
förmedlingstjänstemännens tid i anspråk. I stor utsträckning uppsätter förmedlingen
kontrakt avseende förmedlade engagemang och svarar även för
kontraktens utväxling parterna emellan. Införskaffandet av upplysningar av
olika slag — även sådana som icke i och för sig äro oundgängligen nödvändiga
för själva förmedlingsfallets slutförande, t. ex. angående hyreskostnader
— i samband med fullgörandet av ett kontrakterat engagemang har i
stor utsträckning kommit att åvila förmedlingarna, som icke så sällan även
biträda med utsändandet av det reklammaterial, som en orkester eller en
artist vill begagna sig av. De inom artist- och musikerområdet rådande särpräglade
förhållandena torde i viss mån ha framtvingat denna ganska omfattande
service.

Utredningen har lämnat följande uppgifter rörande de under 1949 tillsatta
musikerplatsernas fördelning på yrkes- resp. amatörmusiker.

Yrkes- Amatörmusiker
musiker

Stockholm ...................................... 5910 1 971

Linköping ...................................... 442 4 585

Växjö .......................................... 773 3 404

Malmö .......................................... 1 045 3 685

Göteborg ........................................ 8 035 888

Karlstad ........................................ 780 5 400

Örebro .......................................... 414 6 762

Gävle .......................................... 8 896 6 873

10 295 33 568

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Utredningen framhåller, att siffrorna för yrkesmusiker innefatta ett väsentligt
större antal platser av längre varaktighet än siffrorna för amatörmusiker,
vilka platser som regel endast äro av en eller två dagars varaktighet.

Även om utredningen är övertygad om att det arbete, som nedlägges för
amatörmusikernas vidkommande, är värt erkännande, förklarar sig utredningen
icke övertygad om riktigheten av att denna grupp av arbetssökande,
som dock i första hand har sina huvudyrken att falla tillbaka på, bör i egenskap
av amatörmusiker tillgodoses genom den offentliga arbetsförmedlingen
i den omfattning som nu sker. Svenska musikerförbundet har en ganska
omfattande förmedlingsorganisation (förmedlingsorganen voro enligt uppgift
den 31 december 1949 till antalet 111, fördelade över hela landet) och
utredningen ifrågasätter, huruvida icke amatörmusikerna böra kunna betjänas
genom denna förmedlingsorganisation. Utredningen anför vidare
bl. a. följande.

Även beträffande förmedlingsverksamheten för artister vill utredningen
förorda en gränsdragning mellan yrkesartister och amatörartister.

I fråga om kontraktskrivningen har utredningen funnit, att denna icke
utan att väsentligen sänka förmedlingsverksamhetens allmänna värde skulle
kunna slopas. Utredningen finner det alltså ändamålsenligt, att utskrivning
av kontrakt och desammas utväxling mellan parterna ombesörjes av
förmedlingen.

Genom den ovan av utredningen föreslagna begränsningen av förmedlingsverksamheten
i förhållande till amatörmusiker och amatörartister kommer
ackvisitionsarbetet kvantitativt sett att undergå en minskning. Utredningen
vill emellertid som sin uppfattning framhålla, att en måttfull avvägning
av ackvisitionsverksamheten även i förhållande till yrkesmusiker och yrkesartister
bör praktiseras. Inhämtande av upplysningar, som icke kunna anses
vara oundgängligen nödvändiga för det enskilda förmedlingsfallets fullföljande,
bör ankomma på parterna själva. Samma är förhållandet med utsändande
av reklammaterial etc.

Med anledning av vad sålunda anförts föreslår utredningen en förenkling
av artist- och musikerförmedlingens organisation. Yrkesmusiker och yrkesartister
förekomma, anför utredningen, huvudsakligen i landets tre största
städer, och utredningen anser det ändamålsenligt, att artist- och musikerförmedlingens
tyngdpunkt förlägges till dessa, d. v. s. Stockholm, Göteborg
och Malmö. Beträffande artist- och musikerförmedlingarna i Linköping,
Växjö, Karlstad, Örebro och Gävle anser utredningen, att de nuvarande expeditionernas
arbetsuppgifter, vilka i väsentlig grad komma att reduceras
genom förmedlingssektorns minskning, böra kunna — liksom vid ett stort
antal andra huvudkontor — fullgöras genom s. k. kontaktmän.

Genom att förmedlingsverksamheten foa- amatörmusiker överlåtes på
svenska musikerförbundet bör det enligt utredningens mening vara möjligt
att sköta den återstående förmedlingen med den personal som nu finnes vid
de kvarvarande kontoren. Utredningen har emellertid såsom tidigare framhållits
icke tagit ställning till organisationen i Stockholms stad. Beträffande
personalbehovet i Malmö och Göteborg framhåller utredningen, att den ick<^
anser förstärkning i något avseende vara påkallad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Förmedling av hemvårdarinnor.

Vid 1949 års utgång omhänderhade arbetsförmedlingen på 168 platser utplaceringen
av hemvårdarinnor tillhörande den statsunderstödda sociala
hemhjälpsverksamheten. Vid vissa förmedlingar har verksamheten tagit en
betydande andel av vederbörande tjänstemans arbetstid i anspråk. Härom
anför utredningen.

Sålunda har meddelats, att exempelvis vid kontoret i Lidingö 50 procent
av arbetstiden för en befattningshavare i lönegrad 19 beräknas åtgå till
handläggande av ärenden som sammanhänga med utplaceringen av hemvårdarinnor,
Linköping 80 procent av lönegrad 19, Norrköping 75 procent
av lönegrad 14, Motala 40 procent av lönegrad 16, Jönköping 80 procent
av lönegrad 16, Nässjö 40 procent av lönegrad 16, Malmö 100 procent av lönegrad
19, Borås 50 procent av lönegrad 16, Karlstad 45 procent av lönegrad
19, Örebro 80—90 procent av lönegrad 16 och Karlskoga 60—70 procent +
en del fritid av lönegrad 16. I övriga fall tar förmedlingsverksamheten mindre
tid i anspråk, men denna varierar dock mellan 5—30 procent för de olika
kontoren.

Arbetsförmedlingsutredningen framhåller, att såväl 1941 års befolkningsutredning
som utredningen för hem- och familjefrågor föreslagit att förmedlingen
av hemvårdarinnor skall handhavas av arbetsförmedlingen. Den sistnämnda
utredningen har ansett samhörigheten med arbetsförmedlingen vara
så klart motiverad, att den därjämte föreslagit (SOU 1947:46), att den centrala
ledningen av den sociala hemhjälpen skulle handhavas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Frågan om hemvårdarinneförmedlingen blir, fortsätter utredningen, mera
aktualiserad allt eftersom antalet hemvårdarinnor växer. Krav ställas ideligen
på ökade insatser från arbetsförmedlingens sida. I den mån förstärkning
av arbetsförmedlingspersonalen icke sker, kommer utökningen av dessa
arbetsuppgifter att göra intrång på den övriga ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten,
som sålunda blir eftersatt. Utredningen har vidare anfört
följande.

Utredningen är medveten om att sammankopplingen av förmedlingsverksamheten
för hemvårdarinnor med den övriga arbetsförmedlingen för huslig
arbetskraft, såsom också understrukits i den ovan angivna utredningen,
kan innebära vissa fördelar. Genom förmedlingen ernås bl. a. en bättre kontakt
med det husliga arbetsmarknadsområdet, varigenom en utjämning av
utbud och efterfrågan på huslig arbetskraft kan på ett bättre sätt tillgodoses.
I den mån hemvårdarinnebehovet inom en kommun icke är tillgodosett
i erforderlig omfattning, kan arbetsförmedlingen i viss mån utfylla detta
genom att anvisa annan lämplig arbetskraft från den öppna marknaden.

Även om utredningen anser, att dessa synpunkter böra tillmätas betydelse
i detta sammanhang, ifrågasätter den dock allvarligt, om staten skall ikläda
sig kostnader för denna verksamhet utöver de statsbidrag, som redan lämnas
på andra vägar. Enligt utredningens mening bör med hänsyn till de ökade
krav, som kunna komma att ställas på arbetsförmedlingen, hemvårdarinneförmedlingen
i princip handhavas av hemhjälpsnämnderna och alltså vara
en kommunal angelägenhet. Där denna förmedlingsverksamhet nu ombesörjes
av arbetsförmedlingen och densamma innebär så obetydlig beläst -

Kungl. Maj:is proposition nr 135.

ning att personalbehovet icke påverkas, bör hinder icke föreligga för att
arbetsförmedlingen tills vidare sköter förmedlingen.

Utredningen anser icke sådana svårigheter föreligga för att ordna ett
effektivt samarbete mellan det kommunala organ, som sålunda kommer att
omhänderha förmedlingen av hemvårdarinnor, och den offentliga arbetsförmedlingen,
som handhar förmedlingen av annan arbetskraft till hemmen,
att dessa icke kunna övervinnas. Det har visat sig att på många orter, där
hemvårdarinneverksamheten f. n. ombesörjes av kommunen, detta samarbete
i allmänhet har varit gott.

Utredningen har vid sin genomgång av organisationen vid de olika kontoren
förutsatt, att ifrågavarande gren av verksamheten i fortsättningen
handhaves av hemhjälpsnämnderna. Därigenom skulle bl. a. befattningar
kunna indragas vid kontoren i Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö
och Örebro samt personalbehovet i övrigt påverkas vid bl. a. kontoren i
Borås, Trollhättan, Karlstad och Karlskoga. Någon förstärkning av arbetsförmedlingsorganisationen
för hemvårdarinneverksamheten har utredningen
icke räknat med. Sådan förstärkning har varit aktuell beträffande kontoren
i Lidingö, Oxelösund och Finspång.

Specialförmedling för sjukvårdspersonal.

I personalplanerna för vissa huvudkontor upptogos, anför utredningen,
vid förstatligandet befattningar för förmedling av sjukvårdspersonal. Närmast
avsågs vid detta tillfälle, att den förmedlingsverksamhet, som bedrives
av sjuksköterskebyråerna på vissa orter, skulle överföras till arbetsförmedlingen.
Denna överflyttning har ännu icke kommit till stånd. Utredningen
anser icke heller att skäl nu föreligga för att till arbetsförmedlingen överföra
denna förmedlingsverksamhet. I varje fall vill utredningen icke förorda,
att ett sådant överförande kommer till stånd, därest ytterligare behovav
personal därigenom uppkommer. Skulle utrymme på vissa håll finnas
inom den nuvarande personalramen på de allmänna avdelningarna för att
ombesörja jämväl denna verksamhet, har utredningen intet att erinra mot
ett överförande härav. — De för detta ändamål vakantsatta befattningarna
skola enligt utredningens förslag utgå ur personalplanerna.

Yttranden.

I fråga om yrkesvägledningen anför arbetsmarknadsstyrelsen, att
arbetsbesparingen genom att den yrkesorienterande verksamheten i folkskolorna
inskränkes blir ytterst obetydlig eller ingen vid flera av de största
ungdomsförmedlingarna, bl. a. i Stockholm och Malmö, då den där redan
nedlagts helt och hållet eller nästan helt. Å andra sidan komma, om yrkesorienteringen
efter hand införes som skolämne, ökade krav att ställas på
ungdomsförmedlingens förmåga att lämna hjälp såväl vid den enskilda yrkesvägledningen
som vid utplaceringen av ungdomen 1 praktikarbete eller
förberedande yrkesutbildning eller platsanvisning efter skolans slut. Det
merarbete, som sålunda uppstår för ungdomsförmedlingen, torde avsevärt

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

överstiga det arbete, som inbesparas därigenom att lektionerna bortfalla.
Detta gäller redan vid årskullar av nuvarande storlek och än mer, om hänsyn
tages till de under 1950-talet alltmer ökade årskullar, som gå ut på arbetsmarknaden.

Ungdomsfönnedlingen är sålunda för att kunna fullgöra sina åligganden
i behov av en fortsatt utbyggnad.

Då utredningen med hänvisning till den pågående samarbetskommitténs
arbete icke gått in på hur den framtida yrkesvägledningen bör organiseras,
och då den omnämnda samarbetskommitténs utredningsarbete berör endast en
del av ungdomsförmedlingens/yrkesvägledningens arbetsfält och ax-betsuppgifter,
nämligen verksamheten i skolorna, framhåller styrelsen angelägenheten
av att den av de sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation
förutsatta och av styrelsen upprepade gånger föreslagna, allsidiga yrkesvägledningsutredningen
snarast verkställes.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår för ungdomsförmedlingen, utöver utredningens
förslag, en tjänst i lönegrad 19 i Solna samt uppflyttning av en
tjänst från lönegrad 16 till 19 i Kiruna.

Statskontoret finner det naturligt, att annan yrkesvägledning än den rent
individuella handhaves av skolorna och att arbetsförmedlingens verksamhet
begränsas till att ställa för den yrkesorienterande verksamheten erforderligt
material till förfogande. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen finna
den av utredningen föreslagna inskränkningen i ungdomsförmedlingens
verksamhet innebära en godtagbar lösning i fråga om folkskolorna. Skolöverstyrelsen
har icke haft något att erinra mot vad utredningen anfört.

Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker utredningens förslag beträffande
yrkesvägledningen. Det rör sig här om en verksamhet, som har en betydande
samhällelig funktion att fylla och som blivit allmänt erkänd. Den
ställer speciella krav på de befattningshavare som handha densamma. Det
är knappast effektivt, att yrkesvägledningen i fortsättningen ombesörjes av
folkskolans lärare, som, bortsett från det förhållandet att de av allt att döma
på grund av övriga tjänstegöromål icke skulle medhinna att ägna denna
angelägenhet erforderlig uppmärksamhet, även sakna de speciella insikter
beträffande arbetsmarknaden och dess problem, som oundgängligen måste
krävas härför.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund ifrågasätter lämpligheten
av att, såsom utredningen föreslår, inskränka den yrkesorienterande verksamheten
i folkskolorna innan pågående särskilda undersökning av yrkesvägledningens
problem slutförts.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att frågan om den yrkesorienterande
verksamheten bör närmare utredas innan ställning tages till utredningens
förslag.

I fråga om tjänstemannaförmedlingen har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört, att i de av utredningen påtalade avseendena en avsevärd
reducering av kundtjänsten redan ägt rum. Styrelsen kan icke reservalionsIöst
instämma i utredningens uppfattning att tjänstemannaförmedlingens
5 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 13S.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

personal bör kunna vara tillfyllest under förhållandevis lång tid. Styrelsen
inskränker sig emellertid till detta allmänna uttalande, då påfrestningarna
på tjänstemannaförmedlingen icke f. n. äro sådana, att de påkalla någon utbyggnad
av dess personalorganisation. Styrelsen har icke motsatt sig indragning
av två tjänster inom tjänstemannaförmedlingen (Linköping och Skövde).
Den till indragning föreslagna tjänsten i Växjö anses dock böra finnas
kvar.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse principiellt, att arbetsförmedlingens
service i fråga om tjänstemän bör likställas med motsvarande
verksamhet inom andra förmedlingsgrenar.

TCO har framhållit den särskilda betydelsen av en fullgod service när det
gäller placering av mera kvalificerad arbetskraft. TCO anser det för denna
förmedlingsgren särskilt olämpligt att för längre tid fixera organisationens
omfattning.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har intet att erinra mot
att metoderna för den service, som lämnas av tjänstemannaförmedlingen,
omprövas under förutsättning att detta icke medför en sämre service. Förbundet
håller det icke för uteslutet, att i enstaka fall personalbesparing
skulle kunna uppnås genom överflyttning av arbetssökandeklientel till de
allmänna avdelningarna men anser, att avgränsningen mellan tjänstemannaförmedlingen
och den övriga förmedlingen kräver en mera djupgående
undersökning än den utredningen presterat.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande arbetsvärden för
partiellt arbetsföra har arbetsmarknadsstyrelsen erinrat, att riksdagen numera
bifallit propositionen 1950: 167, vilket innebär en betydande ökning av arbetsvårdsexpeditionernas
arbetsuppgifter. Hänsyn bör tagas även till dessa
nya arbetsuppgifter vid bedömande av hur mycket organisationen behöver
byggas ut. Styrelsen anser emellertid liksom utredningen, att utbyggnad bör
ske med stor försiktighet, och har, med några avvikelser, ansett sig kunna
tillstyrka utredningens förslag för nästa budgetår. Sålunda föreslår styrelsen
utöver utredningens förslag, att en tjänst i lönegrad 16 nyinrättas i
Eskilstuna och Jönköping samt en tjänst i lönegrad 19 i Västervik. En överflyttning
av en tjänst från huvudkontoret i Kalmar till Västervik, som utredningen
föreslagit, är icke möjlig att göra. Med arbetsvårdstjänsten i Solna
bör anstå, tills utredningen om Stor-Stockholm verkställts. Förstärkningen
av arbetsvärden i Malmö med en tjänst har redan vidtagits.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ha icke haft något att invända
mot de synpunkter utredningen anfört rörande arbetsvärden. Även
svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker förslaget att bygga ut arbetsvärden.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har anfört, att en förnyad
prövning av personalbehovet bör ske sedan riksdagen numera bifallit propositionen
1950: 167. De av utredningen föreslagna nya befattningarna böra
inrättas i lönegrad 19. En sådan avlastning av det minst kvalificerade
arbetet, varmed utredningen motiverat sitt förslag om placering i lönegrad
16, är av organisatoriska och arbetstekniska skäl icke möjlig att realisera.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

I fråga om artist- och musikerförmedlingen har statskontoret
förklarat sig icke kunna biträda utredningens uppfattning att i förmedlingsarbetet
skall ingå utskrivning av kontrakt och desammas utväxling
mellan parterna. Anledning synes ej heller föreligga att denna förmedling
åtar sig annat förmedlingsarbete än som berör yrkesmän.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen äro tveksamma om uppgiften
att utskriva och förmedla kontrakt kan anses falla inom arbetsförmedlingens
normala verksamhet. Om kontraktskrivningen befinnes oundgängligen
böra knytas till förmedlingen, torde det icke vara uteslutet, att viss avgift
härför skäligen bör uttagas. I övrigt ansluta sig överrevisorerna till utredningens
förslag i denna del och uttala, att artist- och musikerförmedlingen
uppenbarligen erhållit en omfattning, som i varje fall från början
icke torde ha varit avsedd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Till en början må framhållas, att man torde böra skilja mellan å ena sidan
fritidsartister och fritidsmusiker, vilka icke ha konstutövning som
huvudyrke men som bisyssla och vilka på grund av skicklighet ofta anlitas,
samt å andra sidan amatörer inberäknat sådana som uppträda mot betalning.
Den senare gruppen erhåller icke engagement genom arbetsförmedlingen.
Platsanskaffning åt den förra gruppen har aldrig varit något primärt
intresse för den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen har emellertid på
framställning av svenska musikerförbundet gått med på att överta dess
platsförmedling avseende fritidsmusiker å de orter, där specialförmedling
för musiker finnes. Däremot har styrelsen icke ansett sig kunna medverka
till motsvarande anordningar på andra orLer.

Av den av utredningen framlagda statistiken synes framgå, att arbetsförmedlingen
lägger ned betydligi större arbete på platsförmedling åt fritidsmusiker
än åt yrkesmusiker. Det bör därför nämnas, att engagementen åt
fritidsmusiker i regel avse endast en eller två dagar samt ofta en hel orkester,
vilket gör att antalet tillsatta platser blir förhållandevis stort. Yrkesensemblerna
bestå däremot ofta blott av två man, och engagementen gälla
mestadels för fyra eller åtta månader, varav följer, att antalet tillsatta platser
blir förhållandevis litet. Av uppburna gager för genom arbetsförmedlingen
ordnade engagement belöper icke mindre än ca 80 % på yrkesmusikerna.
Platsförmedlingen för tillfälliga arbeten åt frilidsmusiker är vidare i regel
föga tidskrävande, och det rätta förhållandet är, att arbetsförmedlingen lägger
ned huvudparten av sitt arbete på platsanskaffning åt yrkesfolk.

Gränsen mellan yrkesutövare och andra inom ifrågavarande gebit är svår
och många gånger omöjlig att draga, vilket talar för att bibehålla nuvarande
ordning. Härför talar också den omständigheten, att även fritidsmusikerna
genom musikerförbundet kunna vara anslutna till erkänd arbetslöshetskassa
och sålunda vid arbetslöshet berättigade till daghjälp. De måste då kunna
söka arbete som musiker genom den offentliga arbetsförmedlingen. Rent allmänt
kan sägas, att arbetsförmedlingens effektivitet skulle lida avbräck,
därest förmedlingen förlorar kontakten med s. k. semiprofessionella och icke
egentliga yrkesutövare.

Med hänsyn till nödvändigheten att utnyttja alla möjligheter till besparingar
vill styrelsen emellertid icke ställa sig avvisande till förslaget att
överlåta förmedlingen av fritidsmusiker till musikerförbundet. En förutsättning
härför är emellertid, alt förbundet upprätthåller och, om så skulle vara
erforderligt, bygger ut sin nuvarande förmedlingsorganisation samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ett intimt samarbete äger rum mellan förbundet och förmedlingen. Även om
överenskommelse träffas med förbundet om övertagande av förmedlingen
av lritidsmusiker, få givetvis arbetssökande tillhörande denna kategori icke
avvisas, därest de finna med sin fördel förenligt att hänvända sig till den
offentliga arbetsförmedlingen.

En avveckling i enlighet med det nu sagda av vissa förmedlingen åvilande
uppgifter bör, som utredningen föreslagit, möjliggöra en koncentration av
artist- och musikerförmedlingens organisation. Man bör emellertid därvid
ha klart för sig att servicen för yrkesmusikerna kan bli lidande, emedan
arbetstillfällen icke kunna spåras upp i samma omfattning som tidigare. Styrelsen
kan dock biträda förslaget om indragning av expeditionerna i Linköping,
Växjö, Karlstad och Örebro, medan styrelsen anser, att Gävleförmedlingen
bör finnas kvar och betjäna Norrlandslänen, emedan Stockholmsdistriktet
eljest bleve oformligt stort.

Enär utredningen ännu icke behandlat arbetsnämndens i Stockholms stad
organisation och sålunda icke bedömt personalbehovet vid artist- och musikerförmedlingen
i Stockholm, kan styreisen icke nu taga ställning till hur
distriktsindelningen bör göras och ännu mindre till frågan om hur stora
personalinskränkningar totalt seti som äro möjliga. Så mycket synes emellertid
klart, att en indragning av Växjökontoret nödvändiggör förstärkning
av Malmökontoret, medan frågan för Göteborgslcontorets vidkommande anses
mera oklar. Styrelsen anser försiktigheten bjuda, att några ändringar i
organisationen icke vidtagas redan nu.

Arbetsnämnden i Stockholm avstyrker utredningens förslag beträffande
artist- och musikerförmedlingen och finner det vara nödvändigt att förmedlingen
har kontakt även med fritidsmusiker och fritidsartister. Länsarbetsnämnden
i Malmöhus län avstyrker likaledes under framhållande av
samma synpunkt. Med hänsyn bl. a. till arbetslöshetskassan är en överföring
av förmedlingen till musikerförbundet otänkbar. Länsarbetsnämnden i
Östergötlands län ifrågasätter om förslaget står i överensstämmelse med
stadgandet att arbetsförmedlingsverksamheten skall avse alla slag av arbete.
Ifrågavarande område är dock av sådan art, att försöksvis sådana anordningar
skulle kunna vidtagas, som leda till besparingar av personal.
Länsarbetsnämnden i Kronobergs län vill icke avstyrka omorganisation av
artist- och musikerförmedlingen, om en sådan anses angelägen ur ekonomisk
synpunkt. Länsarbetsnämnderna i Älvsborgs och Örebro län ha framhållit
svårigheten att göra den föreslagna uppdelningen av sökandeklientelet.
Länsarbetsnämnden i Värmlands län anser sig icke ha anledning motsätta
sig en nedskärning av förmedlingsverksamheten inom detta område, även
om vissa betänkligheter kunna resas mot en sådan åtgärd. Länsarbetsnämnden
i Gävleborgs län förordar, att expeditionen i Gävle bibehålies. Länsarbetsnämnden
i Göteborgs och Bohus län har intet att erinra mot utredningens
förslag.

Svenska musikerförbundet förklarar sig till fullo kunna instämma i de av
utredningen framförda synpunkterna att artist- och musikerförmedlingen
företrädesvis bör sysselsättas med förmedlande av engagement åt yrkesmusiker
och yrkesartister. Alla skäl tala för att en tillfredsställande service
bör kunna erhållas om en hel del av de s. k. landsortskontoren försvinna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Det synes dock tveksamt huruvida hela Norrland kan skötas från stockholmskontoret.
Den nya organisationen förutsätter en god kontakt och ett
gott samarbete med musikerförbundets förmedlingar, som komma att få en
större arbetsbelastning än tidigare. Merbelastningen å förbundets förmedlingar
måste förbundet taga, men då den kommer att medföra ökade omkostnader,
anser förbundet önskvärt, att anslag från statsverket erhålles för
att något minska de stegrade utgifter som förbundet har att emotse.

Civila statsförvaltningens ijänstemannaförbund avstyrker utredningens
förslag i ifrågavarande del. I vart fall bör kontoret i Gävle bibehållas. Förbundet
har ifrågasatt möjligheten att, även om »amatörerna» exkluderas
från arbetsförmedlingen, bibehålla oförändrad service vid indragning av fem
förmedlingar utan personalförstärkning å de återstående. Förbundet har
vidare understrukit vikten av att »amatörerna» icke uteslutas från den offentliga
arbetsförmedlingen innan genom andra förmedlingsorgan tillförsäkrats
dem den »rätt till arbetsförmedling», som bör tillkomma alla arbetssökande
beträffande allt slags arbete.

Vad härefter angår förmedlingen av hemvårdarinnor har
arbetsmarknadsstyrelsen anfört bl. a. följande.

Styrelsen kan icke förstå varför denna förmedlingsgren skulle vara kommunal,
när all annan arbetsförmedling anses böra vara en statlig uppgift.
Vidare må anmärkas, att man här som i andra sammanhang bör beakta, att
en besparing av statsmedel, som till beloppet motsvaras av ökade kommunala
utgifter, icke innebär någon vinst.

Styrelsen förmenar vidare, att förslagets genomförande skulle leda till betydande
praktiska olägenheter. Förmedlingen av hembiträden och tillfällig
arbetskraft till hemmen (hemassistenter, hemsamariter, husmodersvikarier
etc.) samt av hemvårdarinnor äger nämligen intimt samband och bör därför
vara samordnad och ombesörjas av samma organ. Även om det t. ex.
är skillnad på utbildning och kompetens mellan en hemvårdarinna och en
hemsamarit, förekommer det ofta nog, att arbetsgivaren kan tillgodoses
med en hemvårdarinna eller en hemsamarit.

Utredningens förslag är enligt styrelsens mening ägnat att motverka en
planmässig fördelning av arbetskraften och minskar möjligheterna i de enskilda
fallen att ställa arbetskraft till förfogande. Vidare skulle extra arbete
och därmed ökade kostnader för samhället uppstå i samband med upprätthållande
av den ständiga kontakt mellan arbetsförmedlingen och hemhjälpsnämnden,
vilken bleve nödvändig.

Då sålunda utredningens ifrågavarande förslag är behäftat med direkta
olägenheter men icke skulle medföra några fördelar samt innebär ett brytande
av principen om arbetsförmedlingens statliga karaktär, avstyrker styrelsen
detsamma.

Av de länsarbetsnämnder som tagit ställning i frågan, ha 12 avstyrkt utredningens
förslag rörande hemvårdarinneförmedlingen medan 3 anslutit
sig till förslaget.

Socialstyrelsen har anfört hl. a. följande.

F. n. bedrives social hemhjälpsverksamhet av 1 474 huvudmän. Antalet
hemvårdarinnor uppgår till omkring 2 900, varav 150 äro deltidsanställda.
Verksamheten är en kommunal angelägenhet, och styrelsen ansluter sig till

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

utredningens åsikt, att även förmedlingen av hemvårdarinnorna i princip
skall åvila de kommunala organen. Flertalet av huvudmännen ombesörjer
också detta arbete genom socialvårdsbyrå eller ledamot i hemhjälpsnämnd. På
ett antal platser ha emellertid arbetsförmedlingsorganen hand om förmedlingsarbetet.
Styrelsen har mycket goda erfarenheter av detta arrangemang,
varigenom förmedlingstjänstemännens orts- och personkännedom samt arbetsrutin
direkt ställts till verksamhetens förfogande. Kostnadsfrågan bör
enligt styrelsens mening icke få stå hindrande i vägen för att denna fråga
ordnas på det sätt, som på varje ort befinnes mest rationellt och effektivt.
Man borde kanske söka någon form för att de kommuner, som önska överlämna
förmedlingen av hemvårdarinnor till arbetsförmedlingens lokalorgan,
få erlägga visst skäligt bidrag till kostnaderna för detta arbete.

Svenska landskommunernas förbund har anfört, att om den offentliga
arbetsförmedlingen till följd av beskurna resurser icke längre kan handha
hemvårdarinneförmedlingen borde det likväl kunna ordnas så att arbetsförmedlingen
— åtminstone övergångsvis — svarar för förmedlingen mot
att vederbörande kommun bestrider skäliga administrationskostnader. Det
kan i och för sig icke vara orimligt, att kommun på detta sätt ersätter statsverket
för gjorda tjänster, som med arbetsförmedlingens nuvarande organisation
ändå icke kunna komma samtliga kommuner till del.

Svenska stadsförbundet har framhållit, att en koncentration av förmedlingsverksamheten
till hemhjälpsnämnderna i många fall kan komma att
visa sig mindre lämplig, då den sociala hemhjälpen ingalunda är avsedd enbart
för socialvårdsklientelet. Då det ännu icke är avgjort, huruvida den
av utredningen för hem- och familjefrågor föreslagna utvidgade kontakten
mellan den sociala hemhjälpen och arbetsmarknadens olika organ kommer
att genomföras, synes det i vart fall orimligt att nu till behandling upptaga
arbetsförmedlingsutredningens motsatta förslag i denna del.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse, att förmedlingen av
hemvårdarinnor bör sammanföras med förmedlingen av hemsamariter. För
flertalet kommuner torde det möta stora svårigheter att organisera en sådan
samordnad förmedlingsverksamhet på ett lika effektivt sätt som den
offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill synes det mest ändamålsenligt,
att nu ifrågavarande verksamhet i princip ombesörjes av arbetsförmedlingsorganen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför, att arbetsförmedlingens kontor
torde äga särskilda förutsättningar för att ombesörja hemvårdarinneförmedlingen.
Föreningen finner det icke välbetänkt att ifrågasätta ändring
i nuvarande förhållanden, desto mera som detta i regel blott kommer att
innebära ett överflyttande av kostnaderna på vederbörande kommun.

Utredningens förslag avstyrkes likaledes av svenska landstingsförbundet,
civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Utredningens förslag att de för en specialförmedling av sjukvårdspersonal
avsedda men vakantsatta tjänsterna skola indragas har avstyrkts
av arbetsmarknadsstyrelsen, som framhåller, att man genom att
överföra sjuksköterskeförmedlingen till den offentliga arbetsförmedlingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

skulle vinna snabbare, mera friktionsfri och mera effektiv överföring av arbetskraft
till de arbetsplatser, där behovet vore störst. Sjuksköterskorna
skulle i likhet med övriga arbetstagargrupper tillförsäkras förmånen av en
avgiftsfri förmedling. Man skulle vidare få en bättre överblick över arbetsmöjligheterna
inom olika delar av landet. Bristen på sjuksköterskor har
skärpts under de senaste åren. Det är icke minst ur denna synpunkt angeläget,
att en enhetlig organisation kommer till stånd för förmedling av sjuksköterskor
samt att denna samordnas med den förmedling för övrig sjukvårdspersonal,
som redan ingår i den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter.

Länsarbetsnämnderna i Uppsala och Malmöhus län ha avstyrkt utredningens
förslag, medan nämnden i Örebro län biträtt förslaget.

Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen tidigare som villkor för överflyttning
av förmedlingen för sjuksköterskor till den offentliga arbetsförmedlingen
uppställt, att förmedlingen skulle skötas av välkvalificerade sjuksköterskor
samt att frågan om legitimation av sjuksköterskor först borde
lösas. I sistnämnda del har styrelsen år 1950 framlagt förslag, som emellertid
icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Styrelsen anser därför, att
arbetsförmedlingen för sjuksköterskor f. n. icke bör överflyttas. Styrelsen
hyser emellertid fortfarande den uppfattningen att viss omorganisation av
arbetsförmedlingen för sjuksköterskor är önskvärd och har för avsikt att
inom den närmaste tiden framlägga de synpunkter styrelsen under nu rådande
förhållanden har i frågan.

Svenska landstingsförbundet anser, att man icke har behov av utbildade
sjuksköterskor för att sköta sjuksköterskeförmedlingen. Ett nedläggande
av de nuvarande sjuksköterskebyråerna skulle därför medföra, att sjuksköterskor
frigöras för arbete inom den egentliga sjukvården. Förbundet
har därför svårt att instämma med utredningen i att överflyttning endast
bör ske om något ökat personalbehov ej uppkommer. Så snävt bör man ej
se på denna fråga. Om organisationen ur skilda synpunkter befinnes lämplig
och ändamålsenlig, bör en eventuell ökning av personalbehovet, som f. ö.
motsvaras av personalbesparing på annat håll, ej hindra att reformen genomföres.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad arbetsförmedlingsutredningen anfört saknas ännu
förutsättningar för att taga definitiv ställning till frågan om yrkesvägledningens
organisation. Starka skäl synas tala för den av utredningen förordade
arbetsfördelningen mellan skolan och ungdomsförmedlingen. Detta
spörsmål torde emellertid få upptagas i ett senare sammanhang. Huruvida
yrkesvägledningen såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit bör göras till
föremål för en särskild allsidig utredning torde få prövas sedan den nu av
berörda myndigheter tillsatta samarbetskommittén slutfört sitt arbete.

Här må nämnas att chefen för ecklesiastikdepartementet inom kort torde
komma att anmäla frågan om yrkesvägledningen inom enhctsskolans försöksdistrikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Jag har icke något att erinra mot arbetsförmedlingsutredningens förslag i
fråga om tjänster inom ungdomsförmedlingen. Den av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna förstärkningen av Solnakontoret med en tjänst för ungdomsförmedling
torde få prövas sedan utredningen slutfört sin granskning av
förmedlingsorganisationen i Stockholms stad. Jag finner icke tillräckliga
skäl för bifall till förslaget att uppflytta en ungdomsförmedlingstjänst i
Kiruna.

Tjänstemannaförmedlingen är, om man räknar kostnaden per tillsatt
plats, den dyraste av arbetsförmedlingens grenar. Det torde emellertid vara
nödvändigt att tjänstemannaförmedlingen lämnar en mera vidsträckt service
än flertalet andra förmedlingsgrenar. Under sådana förhållanden är det
särskilt angeläget, att alla möjligheter att förbilliga verksamheten tillvaratagas.
Härvid böra de av utredningen påtalade förhållandena uppmärksammas.

Jag har intet att erinra mot förslaget att tre tjänster inom ifrågavarande
förmedling indragas.

Jag anser liksom utredningen, att en förstärkning av arbetsvårdsorganisationen
är motiverad. Kan genom en omdisposition av tjänster arbetsvärden
förstärkas på de platser utredningen föreslagit, har jag intet att invända
däremot. Jag har ej heller något att erinra mot att arbetsvårdsavdelningarna
i Karlstad och Umeå tillföras en ny befattning vardera i lönegrad 16 samt
att en ny tjänst för ändamålet inrättas vid kontoret i Vänersborg (lönegrad
19). Beträffande kontoret i Solna anser jag liksom arbetsmarknadsstyrelsen,
att med inrättande av en befattning för arbetsvårdsärenden bör anstå
tills utredningen om organisationen i Stockholm verkställts. Jag kan icke
f. n. tillstyrka styrelsens förslag om nya tjänster i Eskilstuna, Jönköping
och Västervik för ifrågavarande ärenden.

I fråga om artist- och musikerförmedlingen har utredningen föreslagit,
att förmedlingsverksamheten för fritidsmusiker och fritidsartister i princip
skall överlämnas till svenska musikerförbundet samt att fem av de åtta
expeditionerna inom denna förmedlingsgren skola indragas. Arbetsmarknadsstyrelsen
har med vissa begränsningar tillstyrkt förslaget men anser, att
detsamma icke bör genomföras under nästa budgetår. Svenska musikerförbundet
har förklarat sig kunna överta ifrågavarande förmedlingsverksamhet.
Jag är för min del angelägen att möjliga besparingar även på detta område
utvinnas snarast möjligt. Jag biträder därför utredningens förslag. Då frågan
om Gävleexpeditionen nära sammanhänger med organisationen i Stockholms
stad, bör dock nämnda expedition finnas kvar under hela nästa budgetår.
Någon förstärkning av Malmöexpeditionen kan jag icke tillstyrka. Jag
räknar sålunda med indragning under nästa budgetår av fyra expeditioner
inom artist- och musikerförmedlingen.

Svenska musikerförbundets hemställan om statsbidrag till sin förmedlingsverksamhet
kan jag icke tillstyrka.

Jag har icke något att invända mot att arbetsförmedlingen, såsom nu sker,
medverkar vid upprättande av kontrakt rörande anställningar för artister
och musiker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Ett genomförande av utredningens förslag att arbetsförmedlingen i princip
icke längre skall ombesörja förmedling av hemvårdarinnor skulle utan
tvivel vara förknippat med olägenheter genom att splittra förmedlingsverksamhet,
som har ett nära praktiskt samband. Å andra sidan kan icke bortses
från den omständigheten, att hemvårdarinneförmedlingen kan föranleda
icke obetydliga anspråk på utbyggnad av arbetsförmedlingen. Det nuvarande
systemet leder också till att vissa kommuner erhålla en förmån, som andra
icke erhålla. Med hänsyn till nu angivna omständigheter synes den av
socialstyrelsen och landskommunernas förbund ifrågasatta lösningen att
kommun, som anlitar arbetsförmedlingen för förmedling av hemvårdarinnor,
ersätter .staten för dess kostnader, vara ett gott uppslag. Jag förordar,
att detsamma genomföres. Till följd härav böra de tjänster, som av utredningen
föreslagits till indragning med den huvudsakliga motiveringen att de
utnyttjas för hemvårdarinneförmedling, tills vidare kvarstå å arbetsförmedlingens
stat. I stället bör under avlöningsanslaget beräknas en inkomst motsvarande
på ifrågavarande förmedling belöpande lönekostnader. Ersättningen
från kommunerna bör i huvudsak begränsas till avlöningskostnaderna. För
att förenkla beräkningen bör Kungl. Maj :t äga fastställa lämplig beräkningsgrund.
Jag uppskattar nu angivna inkomst till 50 000 kronor för helt år.

Såsom utredningen föreslagit böra de för förmedling av sjukvårdspersonal
avsedda vakanta tjänsterna nu avföras ur planerna. Definitiv ställning
till frågan om överförande av denna förmedling till den offentliga arbetsförmedlingen
torde emellertid icke kunna tagas f. n.

Personalorganisationen.

Nuvarande organisation.

Enligt gällande personalplaner skola under budgetåret 1950/51 finnas
sammanlagt 1 493 befattningar inom den offentliga arbetsförmedlingens
permanenta organisation (såväl länsarbetsnämndernas kanslier som kontor
och expeditioner). I nämnda antal ha inräknats 24 extra tjänster för statistikassistenter,
166 aspirantbefattningar i lönegraderna Cf 10—Ce 14 samt
102 deltidstjänster för kontorsföreståndare och för biträden i 14 lönegraden.

Utöver det angivna antalet finnas i planerna upptagna 7 ordinarie och 50
extra ordinarie tjänster, vilka till följd av Kungl. Maj :ts beslut äro vakantsatta.
Antalet aspiranter må vid antagning en gång årligen tillfälligt överstiga
befintliga vakanser med så stort antal, som svarar mot antalet under
det närmaste halvåret beräknade ledigheter.

Befattningarnas fördelning på lönegrader framgår av den tjänsteförteckning,
vilken bifogas som bilaga 2.

Särskilda belopp ha under avlöningsanslaget till den offentliga arbetsförmedlingen
beräknats till extra personal (på grund av rådande lokalsplitt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ring) vid arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Göteborg,
samt till tillfällig personal, arbetsförmedlingsombud, kontaktmän för yrkesväglcdningsverksamheten,
praktikanter m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sina petita för budgetåret 1951/52 har arbetsmarknadsstyrelsen bl. a.
hemställt om bemyndigande att utbyta halvtidsbefattningar i lönegrad 14
mot heltidsbefattningar i kanslibiträdesgraden (lönegrad 11), varvid kostnadsökningen
skulle kompenseras genom att heltidstjänster för aspiranter
utbytas mot tjänster ill lönegraden.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Utredningen har med hänsyn till det utredningsarbete, som pågår genom
1949 års tjänsteförteckningskommitté och 1947 års biträdesutredning, i regel
icke ansett sig böra upptaga frågor rörande tjänstemännens lönegrads placering
till behandling. I de fall då arbetsförmedlingsutredningen föreslår ändring
av kontorsklassificeringen eller inrättande av nya tjänster har utredningen
anslutit sina förslag till hittills tillämpade regler om lönegradsplacering.

Med anledning av arbetsmarknadsstyrelsens hemställan om bemyndigande
att i vissa fall utbyta tjänster i 14 lönegraden mot tjänster i 11 lönegraden
har utredningen emellertid, efter samråd med 1947 års biträdesutredning,
uttalat, att kanslibiträdesgraden i varje fall f. n. icke bör allmänt införas
i personalplanerna. Arbetsmarknadsstyrelsen bör emellertid kunna
försöksvis anställa kanslibiträden, då förutsättningar härför föreligga. Härvid
bör heltids 14-tjänst kunna ersättas med heltids kanslibiträdestjänst och
halvtids 14-tjänst med halvtids kanslibiträdestjänst.

Utredningen har föreslagit, att antalet befattningar minskas med 80 på
sätt framgår av följande uppställning.

Lönegrad	Ökning eller minskning	Lönegrad	Ökning eller minskning
25	— 1	10—14	— 27
24	+ 2	Va 14	— 3
22	— 12	12	— 1
19	— 7	9	— 1
16	— 9	4—8	— 2
-"A 16 Va 16	— 20 — 1	Va 4—8	+ 2
		Summa — 80

Samtliga vakantsatta befattningar föreslås utgå ur planerna.

Antalet kvarvarande befattningar i de olika lönegraderna redovisas i bilaga
2.

I det följande redogöres nagot närmare för innebörden av utredningens
förslag beträffande andra än vakantsatta tjänster, varvid för överskådlighetens
skull äveil i det föregående behandlade förslag medtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Utredningens förslag rörande kontorens klassindelning medföra
uppflyttning av 20 kontorsföreståndare till högre lönegrad eller beträffande
deltidskontoren förlängning av föreståndarens tjänstgöringstid,

nedflyttning av 23 kontorsföreståndare till lägre lönegrad eller beträffande
deltidskontoren förkortning av föreståndarens tjänstgöringstid,

indragning av 44 kontoirsföreståndarebefattningar, av vilka dock fem
omvandlas till assistenttjänster i samma lönegrad och tillföras andra kontor
(Sundbyberg, Skönsberg, Alnö, Veda och Bjärtrå vilka tjänster tillförts
kontoren i Solna, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härnösand och Kramfors), samt
inrättande av en ny kontorsföreståndarebefattning (Huddinge).
Beträffande organisationen i övrigt föreslår utredningen, att 21 tjänster
ersättas med högre sådana. I 18 fall föreslås sålunda, att aspirantbefattning
ersättes med assistentbefattning i lönegrad 16. Sådan förändring har ansetts
motiverad vid kontoren i Norrtälje, Eksjö, Huskvarna, Vimmerby, Visby,
Karlshamn, Sölvesborg, Lund, Halmstad, Lysekil, Trollhättan, Mariestad,
Västerås, Ludvika, Skellefteå, Boden, Gällivare och Piteå. Vidare föreslås,
att eu skri vbi trädest jänst ersättes med en aspiranttjänst (Alingsås), samt
två ungdomsförmedlingstjänster i 16 lönegraden med tjänster i 19 lönegraden
(Trollhättan och Haparanda).

Utredningen föreslår, att 3 tjänster ersättas med tjänst i lägre lönegrad.
En tjänst i lönegrad 22 (koordinator) i Uppsala samt 2 förmedlingstjänster
i samma lönegrad å huvudkontoren i Borås och Örebro föreslås sålunda
ersatta med tjänster i 19 lönegraden.

Vidare föreslås utbyte av en aspiranttjänst i Kungälv mot en halvtidstjänst
i lönegrad 14 samt motsatt utbyte i Ljusdal.

Till indragning föreslår utredningen 58 tjänster. Av dessa äro 14 konsulenttjänster
i lönegrad 22, 6 hänföra sig till artist- och musikerförmedlingen
(5 i lönegrad 19 samt en i lönegrad 16), 3 till tjänstemannaförmedlingen
(lönegrad 16) och 5 till hemvårdarinneförmedlingen (en i lönegrad 19,
eu i lönegrad 16 samt tre aspiranttjänster). De övriga 30 tjänsterna, vilka —
på två undantag när — hänföra sig till den allmänna förmedlingen och
vilkas indragning motiveras med verksamhetens omfattning på resp. kontor,
äro följande: en inspektörstjänst (lönegrad 24) för socialhjälpsärenden
i Göteborg, två assistenttjänster i lönegrad 19 (Borås och Östersund), 4
assistenttjänster i lönegrad 16 (Jönköping, Skövde, Kumla och Falun), 9
aspiranttjänster (Oskarshamn, Kristianstad, Hässleholm, Svedala, Uddevalla,
Örebro, Falun, Skönsberg och Östersund), en tjänst i lönegrad 9 i
Uddevalla, en extra tjänst i lönegrad 12 i Härnösand, 5 skrivbiträdestjänster
(Linköping, Malmö, Uddevalla, Ulricehamn och Åmål), 5 halvtidstjänster i
lönegrad 14 (Gislaved, Bengtsfors, Kinna, Hammarstrand och Haparanda)
samt två arvodesbefattningar för sjömansförmedlingen (Kalmar och Lysekil).

Enligt utredningens förslag skola 16 tjänster nyinrättas. Av dessa komma
fem på arbetsvården och en på ungdomsförmedlingen. De övriga tio äro
skrivbiträdestjänster i Solna, Norrköping, Örnsköldsvik och Boden, halvtids

K ungt. Maj.ts proposition nr 135.

skrivbiträdestjänster i Lidköping och Arvika samt halvtidstjänster i lönegrad
14 i Hallstahammar, Skelleftehamn, Jokkmokk och Övertorneå.

Utredningens förslag i nu ifrågavarande delar beräknas medföra en kostnadsminskning
under avlöningsanslaget av 512 400 kronor för år (inberäknat
12 % rörligt tillägg).

Utredningen har anfört, att antalet ordinarie befattningar inom arbetsförmedlingen
måste betraktas såsom relativt litet.

Utredningen föreslår, att föreståndarebefattningarna inom ungdomsförmedlingen
och arbetsvärden vid huvudkontoren samt kontoren i Norrköping,
Hälsingborg och Sundsvall ordinariesättas. Detta innebär ordinariesättande
av en befattning i lönegrad 25, 3 i lönegrad 24, 47 i lönegrad 22
samt 5 i lönegrad 19. Därjämte anser utredningen, att ordinariesättning av
4 inspektörsbefattningar i lönegrad 24 kan ifrågakomma. Det sammanlagda
antalet nya ordinarie befattningar skulle härigenom uppgå till 60.

I fråga om ikraftträdande av förändringarna i organisationen anför utredningen,
att i direktiven för utredningen förutsatts att den genom översynen
framkomna klassindelningen för kontor och expeditioner om möjligt
skulle träda i kraft samtidigt med den nya kommunindelningen den 1 januari
1952. Utredningen anser för sin del, att hinder härför icke behöver
föreligga.

Eu ledamot av arbetsförmedlingsutredningen, hr Rubbestad, har ansett
all, utöver vad utredningen föreslagit, 30 assistenttjänster bort indragas.

Yttranden.

Vad utredningen anfört rörande löneg radsfrågor har icke givit
statens lönenämnd anledning till erinran.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ansluta sig till uppfattningen, att kanslibiträdestjänster
icke böra inrättas på sådant sätt att vid kontor med flera
expeditioner en av dessa skulle komma att förestås av ett kanslibiträde
samt har intet att erinra mot att inrättandet av dylika tjänster betraktas
som en försöksanordning i avvaktan på närmare erfarenheter. Vissa tjänster
i 14 lönegraden ha icke karaktären av aspirantbefattningar, dä innehavaren
har att fullgöra helt självständiga arbetsförmedlingsuppgifter. Dylika
tjänster böra ersättas med assistenttjänster i 16 lönegraden. Då utredningen
icke tillräckligt beaktat detta, föreslår styrelsen uppflyttning av
ett antal tjänster från 14 till 16 lönegraden. Av besparingsskäl har emellertid
uppflyttning icke nu föreslagits i sådan omfattning som i och för sig
vore motiverad.

Tjänstemännens centralorganisation har uppmärksammat, att utredningen
synes förutsätta inrättande av reguljära assistenttjänster i 14 lönegraden,
vilket skulle innebära avsteg från hittills tillämpad princip att dylika
tjänster skola vara placerade i lägst 16 lönegraden. Vidare synes utredningen
avse att kanslibiträdestjänster i 11 lönegraden skola utnyttjas på sådant
sätt, att en sammanblandning sker av arbetsuppgifter och därmed
även lönegradssättning för biträdes- och aspirantpersonal. TCO anser, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

dessa frågor icke böra avgöras i nu förevarande sammanhang utan upptagas
i samband med förestående revision av tjänsteförteckningen. Liknande
synpunkter ha framförts av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,
som med skärpa vänder sig mot förslaget att ersätta vissa halvtidstjänster
i 14 lönegraden med halvtidstjänster i 11 lönegraden. Redan
införandet av lönegrad 14 i större omfattning än vad .som från början
avsågs har lett till en beklaglig förvirring i diskussionen om assistenternas
lönegradsplacering. CST fruktar, att anlitandet av 11 lönegraden för placering
av befattningshavare, som i någon mån syssla med arbetsförmedling,
.skulle ha lika betänkliga följder. Då denna iönegradsfråga dessutom
har konsekvenser för de problem, med vilka biträdesutredningen och tjänsteförteckningskommittén
äro sysselsatta, vore det högst olyckligt, om densammas
lösning nu skulle föregripas. CST finner inga skäl föreligga för
att arbetsmarknadsstyrelsen försöksvis skulle äga anställa kanslibiträden
för här ifrågavarande arbetsuppgifter. CST framhåller vidare, att antalet
assistenttjänster i lönegrad 16, som skall vara den lägsta assistentgraden,
är för litet i förhållande till antalet aspiranttjänster och understryker behovet
av en ändring i detta avseende.

Med anledning av utredningens förslag rörande antalet tjänster
har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att minskningen av antalet befattningar
inom arbetsförmedlingens normalorganisation av utredningen bort anges
till 77 i stället för 80, då utredningen medräknat vissa tillfälligt inrättade
befattningar, för vilka särskilda medel icke anvisats. Kostnadsbesparingen
hade därför bort anges till 503 500 kronor inberäknat 12 % rörligt
tillägg i stället för 512 400 kronor.

Styrelsen förklarar, att den måste betrakta den av utredningen föreslagna
organisationen som en minimiorganisation. Om denna skall kunna fungera
tillfredsställande måste därför samtliga tjänster uppehållas. Detta
medför, att vid sjukdom, semester o. s. v. vikarier måste anställas i större
utsträckning än f. n., då organisationen har en viss elasticitet. Utredningens
förslag till personalorganisation medför därför, att nuvarande anslag
till vikarier (50 000 kronor) måste ökas med 150 000 kronor och att anslagsbeloppet
till tillfällig personal måste uppräknas med 50 000 kronor.
De besparingar, som utredningen redovisat, reduceras härigenom till 303 500
kronor.

Det förslag till personalorganisation som styrelsen framlägger innebär,
fortsätter styrelsen, en minskning av de i nuvarande personalförteckning
upptagna befattningarna med 43. Medan utredningen föreslår, att 53 befattningar
med heltidstjänstgöring indragas, föreslår styrelsen emellertid
indragning av endast 16 dylika tjänster. Enligt styrelsens förslag bibehålies
den erforderliga elasticitelen, varför styrelsen anser sig kunna lösa
frågorna om anställande av vikarier och tillfälliga arbetskraftsförstärkningar
inom ramen för vad som f. n. .ställts till styrelsens förfogande för
detta ändamål.

Styrelsens förslag till personalorganisation innebär en minskning av av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

löningskostnaderna med 224 000 kronor, varvid hänsyn tagits till den reducering
av artist- och musikerförmedlingens organisation, som styrelsen
förklarat sig beredd att medverka till men vilken enligt styrelsens förslag
icke skall leda till anslagsminskning under budgetåret 1951/52. Vid bifall
till styrelsens förslag kan därjämte delposten för avlöningar till ombud
minskas med 85 000 kronor. Med hänsyn till att styrelsens förslag till
personalorganisation alltjämt medger en viss elasticitet och att en omfördelning
av arbetsuppgifterna mellan befintlig personal .skulle kunna göras
vid inträffade vakanser och tjänstledigheter, skulle styrelsen jämväl
i fortsättningen kunna iakttaga restriktivitet i fråga om anställande av
vikarier och tillfällig personal. Styrelsen har därför intet att erinra mot
att det beräknade medelsbehovet för avlöningar för i personalplanerna
uppförda befattningar med hänsyn till vakanser å dessa reduceras med ett
belopp av 75 000 kronor, d. v. s. att anslagsposterna till ordinarie och ickeordinarie
personal samt rörligt tillägg minskas med sammanlagt 384 000
kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag till ändringar i den nuvarande personalorganisationen
framgå av följande uppställning (utredningens förslag
angivas inom parentes).

Lönegrad	Ökning eller minskning
25	— 1	(—1)
24	+ 1	(+ 2)
22	± 0	(—12)
19	— 3	(—7)
16	+ 21	(—9)
2A 16	— 17	(— 20)
Va 16	— 4	(—1)

Lönegrad	Ökning eller minskning
10—14	— 38	(—27)
Vs 14	— 6	(—3)
9	— 1	(—1)
4-8	+ 2	(± 0)
ro 1 OO	+ 3	(+2)

Summa — 43 (— 77)

De av styrelsen föreslagna ändringarna i kontorsorganisationen medföra

uPPflyttning av 19 (utredningen 20) kontorsföreståndare till högre lönegrad
eller beträffande deltidskontoren förlängning av föreståndarens tjänstgöringstid,

nedflyttning av 14 (utredningen 23) kontorsföreståndare till lägre lönegrad
eller beträffande deltidskontoren förkortning av föreståndarens tjänstgöringstid,
samt

indragning av 31 (utredningen 44) kontorsföreståndarebefattningar, av
vilka fem (Sundbyberg, Vingåker, Alnö, Skönsberg och Veda tillföras Solna,
Katrineholm, Örnsköldsvik, Sundsvall och Härnösand) omvandlas till assistenttjänster
i samma lönegrad.

Den av utredningen föreslagna nya kontorsföreståndartjänsten (i Huddinge)
skulle enligt styrelsens förslag ej inrättas.

Styrelsen har beträffande personalorganisationen i övrigt framfört andra
förslag än utredningen på vissa punkter. I stället för utredningens förslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

att 21 tjänster skola ersättas med högre sådana föreslår styrelsen, att 33
tjänster omvandlas på detta sätt. I 30 fall föreslås, att aspiranttjänst utbytes
mot assistenttjänst i lönegrad 16. Utöver de aspiranttjänster, som utredningen
föreslagit till utbyte, har styrelsen ansett sådan ändring motiverad
vid kontoren i Eskilstuna (behov av förstärkning på tjänstemannaförmedlingen),
Finspång, Nässjö, Ängelholm, Falkenberg, Skara, Kiruna
(med motivering att befattningshavaren förestår självständig avdelning),
Lindesberg, Fagersta, Köping, Timrå (med motivering att närliggande kontor
indrages) samt Söderhamn (indragning av sjömansförmedlingsombud).

Det föreslagna utbytet av en skrivbiträdestjänst i Alingsås mot en aspiranttjänst
anses ej erforderligt. Däremot bör ungdomsförmedlingstjänsten i
Kiruna uppflyttas från 16 till 19 lönegraden med hänsyn till de krav, som
ställas på innehavaren av denna tjänst. En halvtidstjänst i lönegrad 14 i
Ljusdal bör förvandlas till heltidstjänst i lönegrad 16. Slutligen vill styrelsen
ersätta en föreståndaretjänst i lönegrad 19 vid metallexpeditionen i Eskilstuna
med en tjänst i lönegrad 22.

Styrelsen tillstyrker förslaget att koordinatorstjänsten i Uppsala ersättes
med en tjänst i 19 lönegraden men motsätter sig nedflvttning av två förste
assistenttjänster vid huvudkontoren i Borås och Örebro med hänsyn till de
krav som ställas på vederbörande befattningshavare. Styrelsen biträder förslaget
om utbyte av en aspiranttjänst i Kungälv mot en halvtidstjänst i 14
lönegraden samt föreslår, att en skrivbiträdestjänst i Enköping ersättes med
en halvtidstjänst.

Styrelsen tillstyrker indragning av 32 (utredningen 58) tjänster. Av konsulenttjänsterna
anser sig styrelsen kunna tillstyrka indragning av 6 (utredningen
14). Av de 6 tjänsterna för artist- och musikerförmedlingen
godtar styrelsen indragning av 4. Av de av utredningen föreslagna indragningarna
inom tjänstemannaförmedlingen tillstyrker styrelsen indragning
av två tjänster (Linköping och Skövde), medan tjänsten i Växjö anses
böra bibehållas. Beträffande Linköping föreslås indragning av en aspiranttjänst
i stället för en assistenttjänst. Indragningen av 4 (av 5 föreslagna)
tjänster för hemvårdarinneförmedling avvisas (Norrköping, Jönköping,
Karlskrona och Malmö).

Av de övriga av utredningen till indragning föreslagna 30 tjänsterna har
styrelsen icke haft något att erinra mot följande, nämligen inspektörstjänsten
för socialhjälpsärenden i Göteborg, 3 assistenttjänster i lönegrad 16
(Jönköping, Kumla och Falun), 5 aspiranttjänster (Hässleholm, Örebro,
Falun, Skönsberg och Östersund), en tjänst i lönegrad 9 i Uddevalla samt
biträdestjänsterna i Linköping, Uddevalla och Malmö. Styrelsen anser dock
att biträdcstjänsten i Malmö bör indragas inom krisorganisationen. Vidare
har styrelsen intet att erinra mot indragning av de halvtidsanställda biträdena
i Gislaved, Bengtsfors, Hammarstrand och Haparanda samt de två arvodesanställda
befattningshavarna i Kalmar och Lysekil.

Styrelsen motsätter sig indragning av assistenttjänstema i lönegrad 19 i
Borås och Östersund. Beträffande tjänsten i Borås går styrelsen med på

Kungl. IMaj.ts proposition nr 135.

en sänkning av densamma till lönegrad 16. I Östersund anses en aspiranttjänst
kunna indragas i stället. Styrelsen motsätter sig indragning av assistenttjänsten
i lönegrad 16 i Skövde (med hänsyn till arbetsbelastningen
på kontoret) samt av aspiranttjänsterna i Oskarshamn (eftersom sjömansförmedlingen
ställer särskilda krav), i Kristianstad (med hänsyn till behovet
av vikarier och tillfällig förstärkning på kontoren i länet), i Svedala
(tjänsten skall delas mellan tre kontor) och Uddevalla (med hänsyn till
arbetsbördan). De två skrivbiträdena i Ulricehamn och Åmål samt den
extra tjänstemannen i lönegrad 12 för statistikuppgifter i Härnösand äro endast
tillfälligt anställda. Styrelsen motsätter sig vidare indragning av det
halvtidsanställda biträdet i Ivinna.

Utöver utredningens förslag föreslår styrelsen indragning av ett halvtidsanställt
biträde i lönegrad 14 i vardera Holmsund och Skellefteå.

Av de 5 tjänster som utredningen föreslår skola nyinrättas för arbetsvärden
tillstyrker styrelsen 3. Malmö har redan tillförts en tjänst för arbetsvärden.
Den för kontoret i Solna föreslagna tjänsten anses erforderlig för
den allmänna förmedlingen. För ungdomsförmedlingen vill styrelsen utöver
tjänsten i Bollnäs ha en ny tjänst i lönegrad 19 i Solna.

Med inrättande av halvtidstjänsterna i lönegrad 14 anser styrelsen tills
vidare böra anstå. Utöver utredningens förslag i övrigt föreslår styrelsen
tre nya tjänster för arbetsvärden — en i Eskilstuna (lönegrad 16), en i Jönköping
(lönegrad 16) och en i Västervik (lönegrad 19) — en halvtidstjänst
i lönegrad 14 i Torsby samt en skrivbiträdestjänst i Skellefteå såsom ersättning
för två halvtidstjänster i lönegrad 14. De av styrelsen förordade
nya tjänsterna bli sålunda 17 mot av utredningen föreslagna 16.

Utredningens förslag i ifrågavarande del har icke föranlett statens lönenämnd
till särskilt uttalande.

Statskontoret har anfört, att det även med utgångspunkt från att förmedlingsarbetet
skall bedrivas efter av utredningsmännen angivna riktlinjer
vill synas, att personalbesparingar i större utsträckning än som av utredningen
föreslagits skulle kunna genomföras. Vid en målsättning för förmedlingsarbetet
på sätt av statskontoret antytts lära än längre gående åtgärder
i personalreducerande syfte kunna ifrågakomma.

Landsorganisationen har förklarat sig icke kunna ingå i en prövning av
utredningens detaljförslag.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har avgivit ett utförligt
yttrande rörande personalorganisationen, vari flertalet indragningar och
nedflyttningar avstyrkes samt personalförstärkningar i stället föreslås.

Beträffande utredningens förslag om ordinariesättning av tjänster
anför arbetsmarknadsstyrelsen följande.

Som utredningen påpekar, måste antalet ordinarie befattningar i organisationen
anses vara relativt litet. Utredningens förslag till ordinariesättning
är enligt styrelsens mening alltför försiktigt, men styrelsen får trots detta
f. n. endast föreslå ytterligare ordinariesättning i ett mycket begränsat antal
fall. Två expeditionsföreståndaretjänster (lgr 22) vid vardera av ungdomsförmedlingen
i Stockholm, Malmö och Göteborg torde böra ordinariesättas

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

liksom tjänsterna i lönegrad 19 vid ungdomsförmcdlingen i Uddevalla.
Trollhättan, Kiruna och Haparanda. Tjänsterna som föreståndare för artistoch
musikerförmedlingen i Stockholm och Göteborg samt bl. a. några av de
fem tjänsterna i lönegrad 22 vid arbetsvärden i Stockholm torde jämväl böra
göras ordinarie.

Sedan statsmakterna vid årets riksdag fattat beslut om arbetsförmedlingens
organisation, avser styrelsen att upptaga frågan om ordinariesättning
till förnyad prövning och räknar med att i sin petitaframställning för budgetåret
1952/53 kunna föreslå det ytterligare ordinariesättande av befattningar,
vilket kan anses skäligt med hänsyn till personalens intressen och i
övrigt ur olika synpunkter lämpligt.

Statens lönenämnd har intet att erinra mot utredningens förslag till ordinariesättning.

Tjänstemännens centralorganisation och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
finna det angeläget, att ett större antal tjänster ordinariesättes
än vad utredningen föreslagit. Personalen inom arbetsförmedlingen
är i detta hänseende missgynnad. OST anser, att bl. a. kansliassistenttjänslerna
böra ordinariesättas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört, att utredningen helt förbigått frågan
om övergångsbestämmelser i anslutning till den föreslagna omorganisationen.
Det torde emellertid vara nödvändigt att sådana utfärdas,
framför allt med hänsyn till att ett genomförande av organisationen kommer
att medföra dels att vissa befattningshavare bli övertaliga, dels att omflyttningar
hland personalen måste vidtagas. Styrelsen förutsätter, att dessa
frågor vid ärendets fortsatta handläggning uppmärksammas. Allmänt vill
styrelsen uttala, att indragning av tjänster, vilkas nuvarande innehavare
stå nära pensionsåldern, bör genomföras med försiktighet och i vissa fall
få anstå till dess befattningshavaren avgår, överhuvudtaget har det icke
varit styrelsen möjligt att under den korta tid, som stått till förfogande
för ärendets behandling, nu överblicka de konsekvenser beträffande personalomflyttningar
och entlediganden m. in., som ett genomförande av föreliggande
förslag medför.

Tjänstemännens centralorganisation förutsätter, att förhandlingar upptagas
med vederbörande personalorganisation om övergångsbestämmelserna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att övergången
till den nya organisationen bör ske successivt under budgetåret 1951/52.
Särskilda undantag böra göras för äldre tjänstemän och för befattningshavare,
som eljest på grund av alldeles speciella omständigheter icke rimligen
kunna förflyttas från den ort, å vilken de kanske större delen av sitt liv
varit verksamma. Någon form av överstatsplacering torde därför böra kunna
ifrågakoinma såsom en övergångsanordning.

Departementschefen.

Arbetsfönnedlingsutrcdningcn har i stort sett icke upptagit lönegradsfrågor
av mera allmän innebörd. Utredningen liar dock, efter samråd med
1947 års biträdesutredning, l>ehandlat arbetsmarknadsstyrelsens förslag att
<! Iiihang till riksdagens protokoll 1951. t samt. Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13-5.

kanslibiträdestjänster i 11 lönegraden ,skola få inrättas i stället för halvtidstjänster
i 14 lönegraden samt aspiranttjänster. Såväl biträdesutredningen
som arbetsförmedlingsutredningen har uttalat sig mot att kanslibiträdesgraden
mera allmänt kommer till användning inom arbetsförmedlingen.
TCO och OST ha understrukit betänkligheterna häremot. Jag delar uppfattningen
att kanslibiträdesgraden åtminstone f. n. icke bör komma till
allmän användning inom arbetsförmedlingen men anser, att hinder icke
bör möta mot att arbetsmarknadsstyrelsen i undantagsfall försöksvis utnyttjar
densamma i enlighet med utredningens förslag på några därför särskilt
Lämpade kontor.

I nämnda organisationers yttranden ha uttryckts farhågor för att arbetsförmedlingsutredningen
genom sina organisationsförslag avsett att förändra
karaktären av de tjänster i Ce 14, som nu inrättas för godkända aspiranter
under liden intill dess att vederbörande efter ansökan erhåller assistenttjänst
i IG lönegraden. Såvitt jag kan finna är detta icke fallet. Utredningen
har emellertid föreslagit, att aspiranttjänst i vissa fall skall ersättas
med assistenttjänst i 16 lönegraden. Den förbättring av proportionen mellan
assistenttjänster och aspiranttjänster som sålunda föreslagits kan jag
tillstyrka. I det följande föreslår jag dessutom med anledning av arbetsmarknadsstyrelsens
förslag sådant utbyte i ytterligare tre fall.

Jag övergår härefter till arbetsförmedlingsutredningen,s förslag till ändringar
i personalorganisationen.

I det föregående har jag behandlat klassindelningen av kontoren. De av
mig i samband härmed förordade ändringarna medföra i fråga om kontorslöreståndarebefattningarna uppflyftning

av 19 kontorsföreståndarc till högre lönegrad eller beträffande
deltidskontoren förlängning av tjänstgöringstiden,

nedflyttning av 24 kontorsföreståndare till lägre lönegrad eller beträffande
deltidskontoren förkortning av tjänstgöringstiden, samt

indragning av 34 kontorsföreståndarebefattningar, av vilka dock fyra
(Sundbyberg, Alnö, Skönsberg och Veda) i enlighet med utredningens förslag
böra tillföras andra kontor såsom assistentbefattningar i oförändrad
lönegrad.

Beträffande organisationen i övrigt föreslår jag, att 30 tjänster ersättas
med högre sådana. Utredningen har föreslagit, att i 18 fall aspiranttjänst
skall utbytas mot assistenttjänst i 16 lönegraden. Arbetsmarknadsstyrelsen
har hemställt, att sådant utbyte skall äga rum i ytterligare 12 fall. I 3 av
sistnämnda fall (aspiranttjänsterna vid kontoren i Lindesberg, Fagersta
och Köping) kan jag tillstyrka ett utbyte. I övrigt anser jag mig icke kunna
tillstyrka styrelsens förslag i denna del.

Jag har icke något att erinra mot utredningens förslag att två assistenttjänster
i lönegrad 16 inom ungdomsförmedlingen utbylas mot tjänster i
19 lönegraden. Förslaget att en halvtidstjänst i lönegrad 14 i Ljusdal skall
utbytas mot en assistent tjänst i lönegrad 16 kan jag tillstyrka. De av arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagna utbytena av en 19-tjänst i Eskilstuna

Kungl. Muj. ts proposition nr 135.

mot en tjänst i 22 lönegraden samt av en 16-tjänst i Kiruna mot en tjänst
i 19 lönegraden böra däremot icke f. n. genomföras liksom ej heller de av
utredningen föreslagna utbytena av två tjänster i 22 lönegraden (Borås
och Örebro) mot tjänster i 19 lönegraden. Jag har intet att erinra mot att
koordinalorstjänsten i Uppsala er.sättes med en tjänst i 19 lönegraden och
ej heller mot att en aspiranttjänst i Kungälv utbytes mot en halvtidstjänst
i lönegrad 14 och en skrivbiträdestjänst i Enköping mot eu halvtidstjänst.

Utredningen har föreslagit indragning av 58 tjänster och arbetsmarknadsstyrelsen
av 32. Jag har tidigare förklarat, att jag är beredd att förorda indragning
av 10 konsulenttjänster i lönegrad 22 samt utbyte av en sådan
tjänst (Uppsala) mot en assislenttjänst i lönegrad 19. Jag* har vidare tillstyrkt,
att en tjänst som socialhjälpsinspektör i Göteborg, 4 tjänster i 19
lönegraden för artist- och musikerförmedling samt 3 tjänster i 1(5 lönegraden
inom tjänstemannaförmedlingen indragas.

De av utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt förordade
ytterligare indragningarna, sammanlagt 18 tjänster (3 i lönegrad 16, 6 aspiranter,
en i lönegrad 9, 2 skriv- och kontorsbiträden, 4 halvtidstjänster i
lönegrad 14 samt 2 arvodestjänster på halvtid i lönegrad 16) föranleda
ingen erinran från min sida. Icke heller har jag något att erinra mot att 2
halvtidstjänster i 14 lönegraden i Holmsund och Skellefteå, såsom föreslagits
av arbetsmarknadsstyrelsen, indragas. Den av utredningen föreslagna
indragningen av en 19-tjänst i Boras bör utan alltför stora olägenheter kunna
genomföras. Däremot anser jag, särskilt med hänsyn till de krav som
ställas på förmedlingen i Östersund för skogsbrukets vidkommande, att den
tjänst i lönegrad 19, som av utredningen föreslagits till indragning, bör bibehållas.
En aspiranttjänst bör i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag
i stället indragas. Styrelsens motivering för bibehållande av 16-tjänsten
i Skövde talar för att tjänsten bör finnas kvar. Förmedlingsverksamheten i
Karlsborg, vilket kontor föreslagits till indragning, bör därvid även ombesörjas
från Skövde. En aspiranttjänst i vardera Oskarshamn, Kristianstad
och Svedala bör även finnas kvar. Däremot anser jag, att en aspiranttjänst
kan undvaras i Uddevalla. Det halvtidsanställda biträdet i Kinna bör vidare
kunna indragas. I Malmö bör en skrivbiträdestjänst indragas men detta bör
tills vidare föranleda minskning av krisorganisationen.

De av mig till indragning förordade tjänsterna inom normalorganisationen
uppgå sålunda till sammanlagt 42.

Utredningen har föreslagit nyinrättande av 16 tjänster och arbetsmarknadsstyrelsen
av 17. Jag har tidigare förklarat, att det tills vidare bör anstå
med inrättande av en tjänst för ungdomsförmedlingen i Solna samt eu tjänst
för arbetsvärden i vardera Eskilstuna, Jönköping och Västervik. Malmö
har redan tillförts en tjänst för arbetsvärden enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen.
Tjänsten för arbetsvärden i Solna bör tillföras den allmänna
förmedlingen, då behov därav synes föreligga. Jag kan icke tillstyrka
någon ny tjänst i Torsby. Mot inrättande av de Övriga av utredningen
och arbetsmarknadsstyrelsen förordade nya tjänsterna bär jag ingen
erinran. De av mig förordade nya tjänsterna bli sålunda 12.

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

Det totala antalet tjänster inom normalorganisationen minskas enligt mitt
förslag med 60. Ändringarna i de olika lönegraderna bli följande.

Lönegrad	Ökning el. minskning	Lönegrad	Ökning el. minskning
25......	. . . . —	1	Vä 16.....	..... - 2
24......	---- +	1	10—14.....	..... - 29
22......	. . . . —	5	Va 14.....	..... - 8
19......	. . . . —	6	9.....	..... - 1
16......	. . . . +	2	4-8.....	..... +2
*/» 16......	---- -	16	Vs 4 8.....	..... +3

- 60

Såsom arbetsförmedlingsutredningen framhållit, är antalet ordinarie befattningar
inom arbetsförmedlingsorganisationen relativt litet. Av hela antalet
heltidsbefattningar i 9 och högre lönegrader, 1 188 tjänster, äro f. n.
402 ordinarie. Sedan organisationen numera vunnit viss stadga och det blivit
lättare att överblicka vad som kan beräknas bli av bestående karaktär,
bör antalet ordinarie tjänster kunna ökas något. Jag anser mig kunna förorda
ordinariesättande av såväl de 60 tjänster, som föreslagits av utredningen,
som några av de av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna — nämligen 6
tjänster i lönegrad 22 för ungdomsförmedlingen. Vid bifall härtill komma i
25 lönegraden samtliga 26 tjänster att vara ordinarie, i 24 lönegraden 19 av
24 tjänster, i 22 lönegraden 125 av 176 tjänster samt i 19 lönegraden 168 av
304 tjänster. Jag har härvid räknat med att 7 befattningar som förste assistent
i Ca 22, vilka vakantsatts av Kungl. Maj :t, nu skola få tillsättas och
antalet icke-ordinarie tjänster minskas i motsvarande omfattning. De nya
kontorsf öreståndare tjänsterna i de 3 högsta lönegraderna — utom vid
Solnakontoret — skulle härigenom också bliva ordinarie tjänster. I lönegrad
25 finnas f. n. 4 ordinarie kontorsföreståndarebefattningar. Då kontoret
i Uddevalla föreslås bli nedflyttat till lägre klass, bör detta antal minskas
till 3. Antalet ordinarie tjänster i lönegrad 25 kan därför bli oförändrat,
ehuru en ny tjänst tillkommer. Antalet ordinarie tjänster i förenämnda lönegrader
ökas med 65. Med anledning av den reglerade befordringsgången
för biträdespersonal böra vidare 14 nya kontorsbiträdestjänster i Ca 8 inrättas.

Den av mig förordade organisationen kan beräknas medföra en kostnadsminskning
av ca 361 000 kronor för helt år, inberäknat 12 % rörlig förhöjning.
Med tillägg av den av mig för hemvårdarinneförmedlingen beräknade
inkomstposten, 50 000 kronor, uppgår kostnadsminskningen i nu ifrågavarande
del till ca 411 000 kronor för år.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att dess förslag till kontorsorganisation
skulle komma att medföra besparingar på ombudsanslaget med
85 000 kronor jämfört med utredningens förslag. Då den av mig föreslagna
kontorsorganisationen i fråga om antalet kontor nära överensstämmer med
den av styrelsen förordade och då antalet ombud torde kunna minskas ytter -

Kungl. Maj. t.s proposition nr 13ö.

ligare, anser jag mig kunna räkna med en reducering av ifrågavarande anslag
med 100 000 kronor för helt budgetår. I nämnda belopp ingår rörlig
förhöjning beräknad efter 12 %.

De av mig förordade indragningarna av tjänster samt ändringarna i organisationen
i övrigt förutsätta en relativt lång anpassningstid. Det torde därför
såsom arbetsmarknadsstyrelsen framhållit icke bli möjligt att annat än
i begränsad omfattning genomföra de föreslagna ändringarna så att de återverka
på anslagsbehovet under budgetåret 1951/52. Utredningen har ansett,
att den nya kontorsindelningen i stort sett bör kunna genomföras vid årsskiftet
1951/52. Jag förordar, att såväl den nya kontorsorganisationen som
den nya personalorganisationen skola träda i kraft den 1 januari 1952. Ett
skäligt hänsynstagande till personalen torde dock förutsätta en viss övergångstid
därefter. Å andra sidan böra givetvis indragningar i många fall
kunna företagas före 1951 års utgång. Genomförandet av den av mig föreslagna
organisationen förutsätter, att tjänster få av arbetsmarknadsstyrelsen
flyttas. I viss utsträckning torde tjänster få komma att disponeras på annat
sätt än som nu förutsatts. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de
övergångsbestämmelser i fråga om kontors- och personalorganisationerna,
som befinnas erforderliga.

Krisorganisationen.

Nuvarande organisation m. m.

Antalet befattningar inom länsarbetsnämndernas krisorganisation uppgick
den 1 juli 1950 till 286. Av dessa voro 120 kontors- och skrivbiträdestjänster.
Av de övriga 166 voro 31 assistenttjänster för utlänningsärenden samt
135 tjänster avsedda för byggnadsregleringsärenden. Antalet befattningar
inom krisorganisationen minskades med 38 under budgetåret 1948/49 och
med ytterligare 33 under budgetåret 1949/50. De för budgetåret 1950/51 befintliga
tjänsternas fördelning på lönegrader och län m. m. framgår av bilaga
3. Av tjänsterna för byggnads- och utlänningsavdelningarna må 50 (i lönegraderna
22, 19 eller 16) enligt riksdagens medgivande vara extra ordinarie.
Av biträdestjänsterna äro 54 extra ordinarie.

Av de 31 tjänsterna för utlänningsärenden voro 15 upptagna för Stockholms
stad (eu i lönegrad 22, fyra i lönegrad 19 samt tio i lönegrad 16) samt
två för Göteborg (en i lönegrad 22 och en i lönegrad 16). De övriga 14 (i
lönegrad 19) fördelade sig med en i varje län, som hade sådan tjänst. I nio
län, nämligen Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, fanns ingen tjänst för
detta ändamål.

Inom länsarbetsnämndernas bgggnadsavdelningar återfinnas som regel
tre personalkategorier nämligen utredningspersonal, byggnadskontrollanter
och biträdesporsonal. ByggnadskonIrollanterna biträda inom åtskilliga län
även inom utredningsavsnittet genom att utföra besiktningar. Byggnadsav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

delningarna utgöra en del av länsarbetsnämndernas kanslier och stå —- med
undantag för Gotlands län, där byggnadskontrollanten svarar även för utredningsarbetet
— under ledning av en förste assistent i lönegrad 22. I Göteborgs
och Bohus län är byggnadsavdelningen uppdelad på två enheter. Som
arbetsledare för en var av dessa fungerar en befattningshavare i lönegrad 22.
Antalet befattningshavare i denna lönegrad utgör f. n. 25.

Utredningspersonalen i övrigt utgöres av befattningshavare i lönegraderna
19 och 16. Antalet är f. n. 10 resp. 37.

För vissa statistikuppgifter in. in. förfogar ett flertal länsarbetsnämnder
över befattningar i lönegrad 13 eller 11. Antalet befattningar i lönegrad 13
är två och i lönegrad 11 tolv.

Antalet byggnadskontrollanter (lönegrad 19) utgör vid arbetsnämnden i
Stockholm samt länsarbetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus
län tre. Länsarbetsnämnderna i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands
och Skaraborgs län förfoga enligt nu gällande personalplaner över
vardera en kontrollant. I övriga län är kontrollanternas antal två.

Antalet byggnadskontrollanter är f. n. 48.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Vtlänningsverksamheten.

Enligt utredningens mening böra utlänningsassistenterna under budgetåret
1951/52 kunna indragas i de flesta län, där sådan befattningshavare finnes.
Arbetsuppgifterna böra överföras på personal inom normalorganisationen.
Därvid bör arbetsplaceringen i görligaste mån omhänderhavas av den vanliga
arbetsförmedlingen, medan övriga uppgifter fördelas på arbetsförmedlingsinspektören,
kansliassistenten och arbetsvårdsexpeditionerna. Utredningen
anser det emellertid nödvändigt, att tillsvidare en befattningshavare
behålles i Malmö, Göteborg och Västerås, som fortfarande ha att brottas med
betydande utlänningsproblem. Även vid dessa länsarbetsnämnder bör en
fullständig avveckling av denna del av krisorganisationen så småningom
kunna komma till stånd. Till organisationen vid arbetsnämnden i Stockholms
stad avser utredningen att återkomma i annat sammanhang.

Enligt utredningens förslag skulle elva befattningar, varav tio i lönegrad
19 och en i lönegrad 16, indragas. Dessa tjänster representera en lönesumma
av 83 476 kronor för år (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Byggnads avdelningar na.

Arbetsförmedlingsutredningen har bl. a. lämnat vissa uppgifter- angående
handläggningen av byggnadstillståndsärendena.

Utredningen har sålunda anfört, att länsarbetsnämnden har att samarbeta
med ett stort antal statliga och kommunala organ. Livlig kontakt upprätthålles
med länsbostadsnämnden. Man söker åstadkomma en samordning av
beslut om byggnadstillstånd samt beslut om statliga lån och bidrag för bo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

stadsbyggnadsföretag. Genom remissförfarande eller per telefon bruka vidare
uppgifter i förekommande fall inhämtas från länsarkitekt, överlantmätare,
lantbruksnämnd, länsbrandinspektör, fattigvårdskonsulent, barnavårdsassistent,
landsting, hushållningssällskap, 1 :e provinsialläkare, länsveterinär,
landsantikvarie, folkskolinspektör, yrkesinspektör, civilförsvarsmyndighet
in. fl. Ärenden, som beröra vatten- och avloppsfrågor, översändas till distriktsingenjören
för yttrande. Genom stadsarkitekterna och de kommunala
byggnadsnämnderna erhållas uppgifter om meddelade byggnadslov samt
andra uppgifter, som kunna vara av betydelse.

Ett arbetsmoment, som icke blott är tidskrävande utan också utgör ett
avsevärt hinder i det löpande arbetet, är enligt utredningen den upplysningsverksamhet,
som måste bedrivas gent emot den tillståndssökande allmänheten.

Kontrollverksamhetens syfte är, anför utredningen, dels att förhindra,
att byggnadsverksamhet bedrives utan vederbörligt tillstånd, dels att tillse,
att de ritningar som godkänts verkligen följas dels ock att kontrollera att
arbetsstyrkan har den föreskrivna sammansättningen och att arbetskraften
godkänts eller anvisats av arbetsförmedlingen.

Vid byggnadsavdelningarna utföres ett ganska omfattande registreringsarbete.
Även de statistiska arbetsuppgifterna äro av icke ringa omfång.

Utredningen har anfört vissa allmänna s y n p u n k t c r p å o r g anisationen.

Utredningen säger sig ha funnit, att handläggningen av byggnadsärendena
är synnerligen detaljrik och arbetslcrävande. Enligt utredningens mening
vore det önskvärt, att en förenkling kunde åvägabringas. Utredningen
har emellertid icke ansett det ingå i dess uppdrag att till behandling upptaga
frågor rörande investeringsregleringens allmänna utformning, då dessa
frågor utredas av av 1949 års investeringskommitté, vilken enligt vad som upplysts
avser att framlägga sina förslag under våren 1951. Utredningen har utgått
ifrån att byggnadsregleringen kommer att bestå i stort sett i nuvarande
form åtminstone under nästa budgetår samt har begränsat sig till
att utifrån denna förutsättning granska den nuvarande organisationens utformning
och arbetssätt.

Utredningen framhåller, att personalorganisationen för byggnadsregleringens
handhavande i stor utsträckning är beroende av de krav som uppställas
i fråga om ansökningsärendenas förberedande samt i fråga om kontrollen
å regleringens efterlevnad. Enligt utredningens mening är det av
vikt, alt så fullständiga upplysningar inhämtas före ett ärendes avgörande
att en så långt möjligt är rättvis avvägning mellan olika kommuner och
enskilda säkerställes. Det är också ett betydande allmänt intresse, att eu
effektiv kontroll utövas så att icke den illojale tillgodoser sig på den lojales
bekostnad. Personalorganisationen bör därför icke hållas så snäv att
ärendena måste avgöras ehuru de äro otillräckligt förberedda eller kontrollen
blir ineffektiv.

Vad angår kontrollen framliålles, att byggnadsregleringens säsongutjäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

nande effekt i största möjliga utsträckning bör tillvaratagas. Eu förutsättning
för att begränsa understödsutbetalningen från arbetslöshetsförsäkringen
är bl. a. en effektiv byggnadskontroll, vilken även går ut på att
se till att de enskilda byggnadsföretagen bedrivas enligt de planer som äro
uPPgjor(la och med den arbetsstyrka som fastställts. Utredningen hänvisar
till vad härom anförts vid anmälan av 1951 års statsverksproposition (V ht
s. 83).

Utredningen har vid sin granskning utifrån nu angivna utgångspunkter
icke funnit anledning föreslå några mera betydande förändringar i fråga
om sättet för handläggning av ärendena inom länsarbetsnämndernas byggnadsavdelningar.
Utredningen anser det emellertid framgå av de uppgifter,
som länsarbetsnämnderna lämnat, att icke obetydliga variationer föreligga
i fråga om handläggningen mellan olika nämnder. Detta antyder enligt
utredningen ytterligare rationaliseringsmöjligheter även om dessa torde
ha ganska begränsad räckvidd. Utredningen har vidare anfört bl. a. följande.

Vid jämförelse mellan personalorganisationen och antalet ärenden inom
de olika länen synas relativt betydande olikheter föreligga. Särskilt liten i
förhållande till antalet ärenden är organisationen inom Kronobergs län och
Älvsborgs län. Enligt utredningens mening kan emellertid en dylik jämförelse
icke ensam tillmätas utslagsgivande betydelse. Hänsyn måste tagas till
flera andra faktorer såsom byggnadsföretagens storlek, länets ytvidd, belastningen
å normalorganisationen och därmed möjligheten att utnyttja personal
inom denna för ärenden rörande byggnadsregleringen o. s. v. Med beaktande
härav har utredningen icke ansett sig böra draga alltför vittgående slutsatser
av organisationen inom Kronobergs och Älvsborgs län.

Utredningen har efter nu angivna överväganden icke ansett sig kunna förorda
mera betydande indragningar inom byggnadsavdelningarna. Endast på
några få punkter anses förutsättningar för personalminskning kunna konstateras.
Utredningen har sålunda föreslagit indragning av två befattningar som
byggnadskontrollant i lönegrad 19 (i Uppsala län och Kristianstads län)
samt en assistenttjänst i lönegrad 16 i Stockholms län. Härjämte har utredningen
räknat med indragning av fyra tjänster, som enligt den av arbetsmarknadsstyrelsen
för budgetåret 1950/51 fastställda personalplanen skola
indragas. Dessa tjänster äro två befattningar för byggnadskontrollant i lönegrad
19 (i Örebro och Jämtlands län) samt två assistenttjänster i lönegrad
16 (i Hallands och Skaraborgs län). Lönekostnaderna för samtliga ifrågavarande
tjänster beräknas för helt år till 54 566 kronor (inb. 12 % rörlig
förhöjning).

Biträdespersonalen.

I fråga om behovet av skriv- och kontorsbiträden inom såväl normal- som
krisorganisationen har utredningen anfört i huvudsak följande.

Vid förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen förklarade arbetsmarknadskommissionen
vid avgivandet av sitt förslag till personalorganisation
rörande beräkningen av medelsbehovet (prop. nr 239:1947):

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 89

»Kommissionen utgår från att krisorganisationen under nästa budgetår
(1947/48) kommer att omfatta följande uppgifter, nämligen byggnadsreglering,
utlänningsverksamhet, förrådsverksamhet, omflyttning av arbetskraft
till skogsarbete samt utgivande av skogsarbetspremier ävensom jordbrukshjälp
i form av s. k. ungdomsberedskap.»

Av dessa arbetsuppgifter återstå byggnadsregleringen och utlänningsverksamheten
samt i mer begränsad omfattning jordbruks^älpen i form av s. k.
ungdomsberedskap. Sedan biträdespersonal avräknats för uppgifterna med
byggnadsreglering och utlänningsverksamhet finnes på några länsarbetsnämnder
ett överskjutande antal biträden inom krisorganisationen som användes
för uppgifter inom normalorganisationen. Utredningen vill av denna
anledning särskilt betona angelägenheten av att en grundlig översyn av biträdesbehovet
i samarbete med statens organisationsnämnd göres vid samtliga
länsarbetsnämnder. Resultatet av denna översyn bör redovisas i anslagsäskandena
till budgetåret 1952/53.

Utredningen har vid några nämnder, där antingen utredningens förslag
direkt medfört minskade arbetsuppgifter eller nämnden erhållit eller väntas
erhålla mera ändamålsenliga lokaler, föreslagit reducering av antalet biträden,
sammanlagt med 8 tjänster. Dessa reduceringar föreslås på två undantag
när skola göras inom krisorganisationen. Lönekostnaderna för ifrågavarande
sex tjänster inom krisorganisationen beräknas för helt år till 26 504
kronor (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Särskilda yttranden.

Två ledamöter av utredningen ha varit skiljaktiga.

Ledamoten Åqvist har anfört bl. a. följande.

Utöver vad anförts i motiveringen vill jag framhålla, att jag anser att det
även med beaktande av att byggnadsregleringen uppehälles på ett tillfredsställande
sätt dock bör vara möjligt att i vissa hänseenden nedskära personalorganisationen,
framför allt på grund av förenklad handläggning av vissa
slag av ärenden. Under tiden januari—september 1949 och 1950 utgjorde
antalet beviljade ansökningar om en- och tvåfamiljshus 70—80 % av samtliga
beviljade ansökningar om bostadshus. Det ligger i sakens natur, att behandlingen
av dessa ansökningar, vare sig i fråga om teknisk granskning
eller kontroll å den sysselsatta arbetskraftens storlek, kan vara särskilt omfattande
eller betungande. Genom en inskränkning i det tidsödande remissförfarandet
bör vidare en avlastning i arbetsbördan kunna åstadkommas.
Remissförfarandet torde i främsta rummet avse att fastställa angelägenhetsgraden
hos de inkomna ansökningarna, och med hänsyn till att en så stor del
av ansökningarna utgöres av ansökningar om en- och tvåfamiljshus torde remissförfarandet
kunna inskränkas.

I fråga om byggnadsavdelningarnas organisation anser jag denna får avpassas
efter kvantitet och svårighetsgrad av ärendena vid varje nämnd.
Redan nu finnes sålunda inte kanslibiträdesbefattningar för statistik o. dyl.
hos alla nämnder, och i detta sammanhang torde uppmärksamheten böra
fästas på att vid länsarbetsnämnderna finnes särskilda befattningshavare
anställda för handhavande av statistik. Jag anser därför, att vid vissa nämnder,
där indragning av utrednings- eller kontrollantpersonal ej lämpligen
kan ske, men personaluppsättningen ändock måste bedömas vara alltför

Kungl. JIaj:ts proposition nr 13J.

stor, man bör kunna indraga kanslibiträdesbefattningen. Den relativt enkla
statistikföringen bör kunna utföras av den för detta ändamål anställda extra
tjänstemannen eller av utredningspersonalen själv eller av skrivbiträdespersonalen.

När man har att ta ställning till personalorganisationens storlek å de olika
nämndernas byggnadsavdelningar, måste givetvis en jämförelse göras mellan
antalet behandlade ansökningar inom länen, länens storlek i fråga om
befolkning och ytvidd, förekomsten av antalet tätorter samt liknande omständigheter
av betydelse i detta sammanhang. Till ytvidden små län i södra
och mellersta Sverige böra lämpligen kunna reda sig med en kontrollant,
medan jag i andra fall ansett det möjligt reducera utredningspersonalen, när
ärendenas antal gett anledning härtill. Slutligen har i vissa fall antalet skrivbiträden
hos en del nämnder förefallit oproportionerligt stort och en inskränkning
här syns mest motiverad.

Av krisorganisationens arbetsuppgifter återstår huvudsakligen byggnadsregleringen,
sedan utlänningsverksamheten som speciell arbetsförmedlingsuppgift
blivit avvecklad och jordbrukshjälpen väsentligt begränsats. Den
återstående biträdespersonalen inom krisorganisationen uppgår emellertid
till 41 efter i betänkande I föreslagna indragningar och justering av personalplanerna
enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut om indragningar under
innevarande budgetår. Egentligen skulle organisationen kunna minskas med
detta antal, men man har anledning antaga, att under årens lopp ingen klar
gräns uppehållits mellan nämndernas normal- och krisuppgifter och i följd
därav även biträdespersonal inom krisorganisationen använts för uppgifter
inom normalorganisationen. Man kan emellertid utgå från att de återstående
biträdenas antal kan minskas så att 25 återstå och att arbetsmarknadsstyrelsen
efter en grundlig översyn av biträdesbehovet vid nämnderna fördelar
detta antal så att behovet täckes. Förslaget härom bör redovisas i anslagsäskandena
till budgetåret 1952/53.

Enligt detta förslag skulle följande tjänster kunna indragas: G befattningar
i lönegrad 19, 7 befattningar i lönegrad 16, 2 befattningar i lönegrad 11
samt 27 biträdesbefattningar. Dessa tjänster representera en lönesumma av
229 636 kronor för år (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Ledamoten liubbestad, som anfört liknande synpunkter har ansett, att följande
tjänster kunna indragas: 12 befattningar i lönegrad 19, 9 befattningar i
iönrgrad 16, 2 befattningar i lönegrad 11 samt 31 biträdesbefattningar. Dessa
tjänster representera en lönesumma av 312 534 kronor för år (inb. 12 %
rörlig förhöjning).

Yttranden.

Med anledning av arbetsförmedlingsutredningens förslag om indragning
av vissa assistentbefattningar för utlänningsärenden har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört följande.

Vid arbetsförmedlingens förstatligande funnos tillhopa 39 utlänningsassistenter,
vilket antal den 1 juli 1950 nedgått till 31. Oaktat från nämnda
tidpunkt viss del av statens flyktingsnämnds verksamhet överförts till arbetsmarknadsorganen,
och dessa vidare fått nya uppgifter avseende omhändertagande
av utlandssvenskar in. fl. —- vilket ökat utlänningsassistenternas
arbete — anser sig styrelsen under nästa budgetår kunna fortsätta den
pågående indragningen av ifrågavarande tjänster. Ytterligare fem tjänster

Kungl. Maj:Is proposition nr 13ö.

ha redaii indragits, och antalet tjänster torde ytterligare kunna beskäras
med tre å fyra vid ingången av nästa budgetår under förutsättning att arbetsuppgifterna
icke öka. Styrelsen hoppas att under nästa budgetår kunna
indraga samtliga tjänster utom de i Stockholm, Malmö och Göteborg (f. n.
är antalet tjänster i dessa städer 15), varför styrelsen sålunda icke liksom
utredningen räknar med att behöva bibehålla den i Västerås placerade
tjänsten. En förutsättning för indragning i denna omfattning är, att indragningar
i övrigt icke vidtagas till större antal än vad styrelsen föreslagit.

Rörande den för b yggnadsregl eringens handhavande avsedda
organisationen har arbetsmarknadsstyrelsen till en början framhållit vikten
av att byggnadsregleringen handhaves på sådant sätt att en kontinuerlig
sysselsättning för byggnadsarbetarkåren åstadkommes. Styrelsen har härom
anfört bl. a. följande.

En av förutsättningarna för att byggnadsregleringen skall kunna få den
säsongu t jämnande verkan som avsetts är att man har tillförlitliga prognoser
beträffande byggnadsarbetarnas sysselsättning. Även om arbetet med
upprättande av prognoser är omfattande, kan någon minskning därav icke
ske med hänsyn till att detta skulle medföra sådana svårigheter i planeringen
av tillståndsgivningen, att den kontinuerliga sysselsättningen av
byggnadsarbetarna icke skulle kunna upprätthållas, varigenom arbetslöshetsunderstöden
till denna grupp skulle väsentligt stiga. I detta sammanhang
vill styrelsen framhålla, att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna
kunnat efterhand minskas. Säsongarbetslösheten hade år i949 nedgått till
mindre än hälften mot förhållandena före kriget. En ytterligare nedgång
har konstaterats under år 1950. Det har vidare varit möjligt att under vintern
1950—51 nedbringa den svårbemästrade vinterarbetslösheten avsevärt.
Sålunda var arbetslösheten inom byggnadsfacken inom 48 större orter den
1 februari 1951 5,s % mot 12,2 % ett år tidigare. Därmed har man nått den
lägsta arbetslöshetssiffra inom byggnadsbranschen, som någonsin kunnat
konstateras vid månadsskiftet januari—februari.

Styrelsen understryker vidare, att kraven på den utredning, som skall
löregå nämndernas beslut eller ärendenas översändande till arbetsmarknadsstyrelsen,
måste ställas mycket stora, om man skall kunna vara i stånd
att på rättvisaste sätt fördela de tillstånd, som rymmas inom de snävt begränsade
kvoterna. Till en grundlig utredning måste man också räkna ett
systematiskt remissförfarande. Härom samt angående besiktning in. in.
har styrelsen anfört bl. a. följande.

Att, såsom reservanterna hävda, remissförfarandet skulle vara tidsödande,
kan arbetsmarknadsstyrelsen icke instämma i. Styrelsen bär den upplattningen,
att det skulle bli betydligt mera arbetskrävande och tidsödande
för nämnderna att själva införskaffa det material till utredningsarbetet,
som nu crhålles genom remissorganens yttranden.

Vad beträffar utredningen och remissförfarandet, när det gäller bostadshus,
vill styrelsen framhålla, att länsarbetsnämnderna med handhavandet
av byggnadstillståndsgivningen för bostadshus ha fått en sådan viktig funktion,
när det gäller samhällsbildningen, att det måste anses vara av största
vikt, att intimt samarbete bedrives med övriga myndigheter, som ha intressen
att bevaka på detta område. Att begränsa remissförfarandet på grund
av alt eu stor del av ärendena avse en- och tvåfamiljshus är icke möjligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 13J.

med hänsyn till det begränsade kvotutrymme, som står till förfogande. Det
torde tvärtom vara så, att just detta förhållande påfordrar ett omfattande
remissförfarande. Här kan nämnas, att t. ex. i Uppsala län f. n. föreligga
ansökningar om nybyggnad av bostäder på icke kvotorter i sådan omfattning,
att den för året fastställda länsbostadskvoten icke täcker mera än
ungefär en tredjedel av ansökningarna. Förhållandena äro likartade på de
flesta nämnder. Om nämndens ställningstagande i en dylik situation icke
skall bliva rent slumpmässigt, torde ingen annan utväg finnas än att på
olika sätt, bl. a. genom remissförfarande, införskaffa erforderliga upplysningar
om bl. a. angelägenhetsgrad, byggnadsplanering, vatten- och avloppsfrågor.

Beträffande besiktningarna har utredningen betonat önskvärdheten av att
dessa i så stor utsträckning som möjligt utföras av kontrollanterna i samband
med deras kontrollantresor. Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer häri,
och kan därför icke finna det följdriktigt, att det såsom motivering för
borttagande av kontrollanttjänster anges, att utredningsassistenterna kunna
avlasta kontrollanterna genom att utföra besiktningsarbete. Skola däremot
kontrollanterna sköta en stor del av besiktningarna, så kunna inskränkningar
i personalen icke göras, om kraven på effektiv kontroll skola kunna
upprätthållas. Att överflytta kontrollen på byggnadsnämnderna torde av
flera skäl vara omöjligt. Erfarenheten har visat, exempelvis i Stockholm,
att förekomsten av eu sträng byggnadslagstiftning icke utgör någon garanti
för att byggnadstillståndslagen efterleves.

De statistiska uppgifterna på nämndernas byggnadsavdelningar äro synnerligen
betydelsefulla bl. a. med hänsyn till att materialet tjänar som
underlag för arbetet med investeringsbudgeten. Flera uppgifter, såsom sammanställande
av prognosuppgifter och utförande av speciella utredningar,
måste ledas av kvalificerade befattningshavare, medan insamling av primärmaterial
och sammanställning av statistiska uppgifter kunna handhas
antingen av utredare eller kanslibiträden.

Att, såsom reservanten Åqvist föreslagit, överflytta statistikuppgifterna
på länsarbetsnämndernas statistikassistent är omöjligt, främst därför afl
denne icke utöver sina vanliga uppgifter kan betungas med dessa omfattande
göromål, men också därför att statistikarbetet hör intimt samman
med det övriga arbetet på byggnadsavdelningen och icke kan utbrytas ur
detta. I detta sammanhang har reservanten också föreslagit indragning vid
vissa nämnder av kanslibiträdesbefattningarna. Det måste här påpekas, all
kanslibiträdena sysselsättas förutom med relativt självständigt statistiskt
arbete såsom kodsättning även med ett flertal andra uppgifter såsom diarieföring,
registrering, expedition in. in., som de även självständigt utföra.
Dessa uppgifter kunna svårligen läggas över på kontorsbiträden utan kontroll
av högre tjänstemän, och ett borttagande av dessa tjänster skulle därför
medföra eu ytterligare belastning för utredarna.

Styrelsen framhåller som sin bestämda uppfattning, alt nämnderna komma
att få en ökad arbetsbelastning under 1951, vars omfattning ännu icke
kan överblickas. Härom har styrelsen anfört följande.

I den mån ramen för tillståndsgivningen krympes måste byggnadstillslåndsansökningarna
av länsarbetsnämnderna göras till föremål för grundligare
utredning för alt erhålla ett tillfredsställande underlag för den hårdare
prövning, som i ett dylikt läge är nödvändig. Detta förutsätter bl. a.
en ökad medverkan från kontrollanternas sida med besiktningar o. dyl.
I den mån möjligheterna att erhålla byggnadstillstånd beskäras, ökas oek -

Kungl. Slaj.ts proposition nr 135.

så benägenheten för olaga byggen, och detta påkallar i och för sig eu intensifierad
kontroll. Även de nya kvotbelastningsreglerna för bostadsbyggandet
nödvändiggöra ökad byggnadskontroll. Kontrollen måste nämligen
här fastställa att de bostäder som byggas överensstämma med lämnat
byggnadstillstånd och gjord kvotavräkning. För länsarbetsnämnderna innebär
de nya kvotbelastningsreglerna för bostäder ett icke oväsentligt merarbete,
vartill kommer att reservkvoterna, som förut handhafts av arbetsmarknadsstyrelsen,
nu överförts till nämnderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar sig ha den uppfattningen, att den nuvarande
personalorganisationen är väl avvägd i förhållande till de arbetsuppgifter,
som hittills åvilat den, och nödvändig för att byggnadsregleringcn
i dess nuvarande form skall kunna upprätthållas. Styrelsen vill därför
på det bestämdaste motsätta sig, att några inskränkningar f. n. göras. Med
hänsyn till de ändrade förhållanden, som nu inträtt, är det enligt styrelsens
mening icke längre möjligt att genomföra de personalindragningar,
som styrelsen tidigare i ett annat läge beslutat. Det kan också tänkas, att
de ökade arbetsuppgifter, som nu ålagts nämnderna, kunna komma att medföra
ett ökat behov av personal, men härom har ännu icke tillräcklig erfarenhet
vunnits, för att styrelsen skall kunna uttala sig.

Styrelsen har förklarat, att vad nu sagts gäller även biträdespersonalen.
Styrelsen har dock intet att erinra mot utredningens förslag om en granskning
av biträdesbehovet genom styrelsens försorg i samarbete med statens
organisationsnämnd. Därvid torde det bli nödvändigt att undersöka jämväl
frågan, huruvida icke en ökning av biträdespersonalen inom normalorganisationen
måste ske.

Länsarbetsnämnden i Uppsala län bär förklarat, att vissa förutsättningar
föreligga för att en indragning av en biträdestjänst inom krisorganisationen
skall kunna göras.

Statskontoret har icke funnit möjligheter föreligga att med ledning av
i betänkandet lämnade uppgifter ingå på en detaljerad granskning av frågan,
i vilken utsträckning personalindragningar kunna verkställas vid de
olika länsarbetsnämnderna. Ämbetsverket finner dock uppenbart, att åtgärder
i personalreducerande syfte kunna vidtagas och att dessa åtgärder,
med hänsyn till vad två kommittéledamöter i reservationsvis avgivna yttranden
uttalat, kunna givas mera vittgående verkningar än som av kommittémajoriteten
ansetts möjligt. Härvid må särskilt framhållas reservanternas
påpekanden, att sättet för ärendenas handläggning borde kunna förenklas,
bl. a. genom begränsning av remissförfarandet. Enligt statskontorets
mening förtjänar övervägas, om ej åt statens organisationsnämnd bör uppdragas
att närmare undersöka arbetsformerna och personalbehovet inom
länsarbetsnämndernas krisavdelningar. Detta bör dock icke hindra att redan
fr. o. in. nästa budgetår reducering i personalkadern vidtages i väsentligt
större utsträckning än vad kommittémajoriteten förordat.

Civila statsförvaltningens tjänstemanna förbund bär ansett det böra bestämt
hävdas, att de krav, som inom svensk statsförvaltning av ålder
ställas beträffande ärendesberedning, oväld vid handläggning och kontroll,
även skola gälla förvaltning av s. k. kriskaraktär. När statsmakterna funnit

Kiintjl. Maj:ts proposition nr 135.

anledning att införa och vidmakthålla byggnadsreglering, måste det uppenbarligen
tillses, att den administrativa apparat, som erfordras för ändamålet,
kan fylla nämnda anspråk. Utredningens majoritet synes i allt väsentligt
ha beaktat dessa synpunkter.

Reservanterna ha däremot enligt CST:s uppfattning icke anfört bärande
skäl för att av dem föreslagen organisation kan anpassas till de krav, som
sålunda måste ställas på byggnadsregleringens administrativa apparat. De
i de särskilda yttrandena framförda förslagen rörande personalorganisationen
kunna näppeligen motiveras annorledes än att byggnadsregleringen såsom
sådan bör inskränkas. Detta spörsmål lär emellertid icke rymmas inom
utredningens uppdrag.

Slutligen har förbundet bl. a. ifrågasatt, om icke statistikgöromålen på
grund av sin karaktär och det ansvar, som är förbundet med desamma,
motivera en placering av därmed sysselsatta befattningshavare i 15 lönegraden.

Departementschefen.

Arbetsförmedlingsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen äro ense om
att utlänningsassistenterna kunna indragas i de flesta län där sådan befattning
fortfarande finnes. Det är angeläget, att även möjligheterna att företa
indragningar i Stockholm, Göteborg och Malmö beaktas. Jag vill emellertid
anmärka, att indragningsplanerna givetvis förutsätta att utlänningsverksamheten
icke ökas i någon större omfattning.

I fråga om länsarbetsnämndernas byggnadsavdelningar har utredningen
framhållit behovet av noggrann utredning före ärendenas avgörande för att
säkerställa en såvitt möjligt rättvis bedömning ävensom tillfredsställande
kontroll av att byggnadsregleringen upprätthålles. Utredningens majoritet
har ansett, att endast sju tjänstex- kunna indragas, av vilka fyra tidigare av
arbetsmarknadsstyrelsen ansetts umbärliga. Två ledamöter av utredningen
ha emellertid ansett väsentligt större indragningar möjliga. Arbetsmarknadsstyrelsen
har nu bestämt motsatt sig varje indragning och framhållit, att
arbetsuppgifterna kunna beräknas öka under nästa budgetår.

Jag är ense med utredningen om att för byggnadsregleringens handhavande
måste finnas en organisation av sådan storlek och utformning, att
ärendenas handläggning såväl från samhällets som den enskildes synpunkt
tillgodoser rimliga krav. Kontrollen av byggnadsregleringens efterlevnad
måste likaledes upprätthållas. Såsom utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen
framhållit har kontrollverksamheten betydelse bl. a. för säsongutjämningen
inom byggnadsbranschen och därmed för belastningen å arbetslöshetsförsäkringen.
En nedskärning av organisationen i enlighet med reservanternas
förslag kan befaras medföi-a vissa risker i angivna hänseenden. Utredningsmajoritetens
förslag till indragningar bygga på förhållandena under
innevarande budgetår. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört tala vissa omständigheter
för att arbetsbelastningen på byggnadsavdelningarna kommer
att bli större under nästa budgetår. Jag förutsätter, att styrelsen — i den
mån så låter sig göra i samarbete med statens organisationsnämnd — tillva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

ratar alla möjligheter till ytterligare rationalisering av verksamheten samt
att de av utredningen anförda synpunkterna därvid beaktas. Möjligheterna
att genomföra de av utredningsmajoriteten föreslagna indragningarna torde
emellertid få göras beroende av utvecklingen i fråga om arbetsbelastningen.
Prövningen bör därför ankomma på Kungl. Maj :t.

Av vad utredningen anfört framgår, att i vad gäller skriv- och kontorsbiträden
någon klar gräns icke uppehållits mellan den permanenta organisationen
och krisorganisationen. Biträdespersonal tillhörande krisorganisationen
fullgör till följd härav i vissa fall uppgifter, som ankomma på den
permanenta delen av organisationen i större utsträckning än vad som kan
anses motiverat ur arbetsutjämningssynpunkt. Jag biträder förslaget att
biträdesbehovet skall närmare undersökas genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg.

Utredningen har vid sin behandling av den permanenta organisationen föreslagit,
att sex tjänster för skriv- och kontorsbiträden skola indragas inom
krisorganisationen, varjämte två tjänster föreslagits till indragning inom
länsarbetsnämndernas normalorganisation. Arbetsmarknadsstyrelsen har i
sitt yttrande föreslagit, att även en av dessa sistnämnda tjänster i stället borde
indragas inom krisorganisationen. Länsarbetsnämnden i Uppsala län
har i sitt yttrande angivit, att ett biträde inom nämndens krisorganisation
kan undvaras. Genom att artist- och musikerförmedlingen i Gävle av mig
ansetts böra bibehållas under nästa budgetår synas å andra sidan förutsättningar
icke längre föreligga för att en indragning av två biträdestjänster
där, såsom utredningen föreslagit, skall kunna göras. Mot indragning av de
sex övriga biträdestjänsterna har jag intet att invända.

Vad civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anfört rörande lönegradsplaceringen
för vissa tjänster kan jag icke nu upptaga till närmare
behandling.

A it slagsbe r äkn inga r.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar.

Anslag

1949/50 ...................... 13 075 000

1950/51 (statsliggaren s. 327) .. 12 897 000

1951/52 (förslag) ............. 12 692 000

Nettoutgift

12 524 854

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) hemställt, att anslaget uppräknas
med 223 000 kronor enligt följande sammanställning.

ökning Minskning

1. Inrättande av nya tjänster och ombildning av be -

fintliga tjänster.............................. 56 356

2. Indragning av en extra tjänst i Härnösand...... 7 092

3. Omräkning av tidigare beräkningar ............ 18 118

4. Löneklassuppflyttningar ...................... 191 854

248 210 25 210

-h 223 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Arbetsförmedlingsutredningen liar beräknat, att kostnaderna under ifrågavarande
anslag vid bifall till utredningens förslag skola minskas med
622 000 kronor för år, inberäknat 12 % rörlig förhöjning. Av detta belopp
komma 110 000 kronor på anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, samt 512 000 kronor på övriga anslagsposter.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, såsom förut nämnts, i sitt utlåtande över
arbetsförmedlingsutredningens förslag beräknat kostnadsminskningen under
ifrågavarande anslag vid genomförande av styrelsens i utlåtandet framlagda
förslag till personalorganisation till 384 000 kronor för helt budgetår.
Med hänvisning till att den nya kontorsorganisationen icke skulle tillämpas
förrän fr. o. in. den 1 januari 1952 har styrelsen föreslagit, att ingen beskärning
av avlöningsanslaget företages beträffande första hälften av nästa budgetår.
Därjämte böra medel för nuvarande befattningar inom artist- och musikerförmedlingen
anvisas för hela budgetåret.

Departementschefen.

Den av mig i det föregående tillstyrkta minskningen av antalet ledamöter
i länsarbetsnämnderna kan beräknas medföra en kostnadsminskning av
16 000 kronor för är. Såsom förut nämnts kan kostnadsminskningen vid genomförande
av de av mig förordade förslagen beräknas uppgå till 361 000
kronor i fråga om den lönegradsplacerade personalen samt 100 000 kronor i
fråga om ombudsorganisationen. Härtill kommer den beräknade inkomsten,
50 000 kronor, genom avgifter från kommuner, vilkas hemvårdarinnor förmedlas
genom arbetsförmedlingen. Den sammanlagda minskningen under
avlöningsanslaget kan sålunda uppskattas till 527 000 kronor för helt år inberäknat
12 % rörlig förhöjning. Då den nya kontors- och personalorganisationen
enligt mitt förslag skall träda i kraft den 1 januari 1952 och även
därefter en viss övergångstid måste beräknas, kan emellertid denna kostnadsminskning
icke helt inträda under nästa budgetår. Jag beräknar, att
anslaget kan nedräknas med 390 000 kronor. Å andra sidan måste medel
beräknas för merkostnader på grund av löneklassuppflyttningar och reglerad
befordringsgång. För detta ändamål bör anslaget höjas med 185 000 kronor.
Hela anslaget bör alltså upptagas till (12 897 000 — 205 000) 12 692 000
kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 992 000 (4- 442 000
kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. M a j : t, 259 000 (— 16 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 202000
(— 622 000) kronor;

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän 1500 kronor;

rörligt tillägg 1 237 500 (— 9 000) kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ..................... 3 440 000 3 523 777

1950/51 (statsliggaren s. 330) ... 3 515 000

1951/52 (förslag) ............ 3 450 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) hemställt, att anslaget
sänkes med 5 000 kronor på sätt framgår av följande uppställning.

Ökning Minskning

1. Sjukvård m. m................................. 5 000

2. Reseersättningar .............................. 15 000

3. Lokalkostnader ............................... 40 000

4. Expenser .................................... 40 000

5. Utbildnings- och instruktionsverksamhet.......... 5 000

50 000 55 000

- 5 000

Motivering.

1. Sjukvård m. m. Utgift 1949/50 74 900; anslag 1950/51 60 000.

3. Lokalkostnader. Utgift 1949/50 1 158 700; anslag 1950/51 1 180 000.
Under innevarande budgetår komma länsarbetsnämnderna i Skövde och
Östersund att erhålla nya lokaler. Styrelsen räknar med att lokalfrågorna
för nämnderna i Falun och Karlstad, eventuellt även i Umeå och Göteborg,
skola kunna lösas under budgetåret 1951/52. Vidare torde ett antal avdelningskontor
kunna erhålla ändamålsenliga lokaler under de närmaste åren.
Då det i regel rör sig om flyttning från äldre otidsenliga lokaler till nybyggnader,
måste en ökad hyreskostnad emotses. I beloppet 40 000 kronor
har icke inräknats kostnadsökning för det fall att länsarbetsnämnden i
Göteborg erhåller nya lokaler under nästa budgetår.

4. Expenser. Utgift 1949/50 1 783 900; anslag 1950/51 1 840 000. Kost naderna

under budgetåret 1951/52 beräknas på följande sätt (utgifterna
under budgetåret 1949/50 anges inom parentes): renhållning och städning
365 000 (361 000); skrivmateriel, papper, blankettryck o. d. 95 000

(128 600); telefonabonnemang 376 000 (346 000); telegram och telefonsamtal
710 000 (709 900); annonsering 55 000 (52 600); inköp av inventarier
65 000 (53 800); underhåll av inventarier 34 000 (32 700); bokinköp, bindning
av böcker och handlingar m. fl. ändamål 100 000 (99 300). Kostnadsökningen
för renhållning och städning beror på löneregleringar för städpersonalen.
Då leveransen av vissa blanketter försenats, tillkommer för
skrivmateriel o. d. ett belopp av inemot 25 000 kronor, varför den verkliga
utgiften för budgetåret 1949/50 kommer att uppgå till 153 000 kronor.
Styrelsen har för nästa budgetår beräknat, att 55 000 kronor överflyttas
till styrelsens omkostnadsanslag på grund av det under nämnda anslag be 7

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

handlade förslaget att där upptaga en post till expenser för annat än eget
behov. Kostnadsökningen för telefonabonnemang avser nya växelanläggningar
i Falun och Karlstad. Till inköp av inventarier har beräknats viss
kostnadsökning vid inflyttning i nya lokaler å nämnda orter.

5. Utbildnings- och insiruktionsverksamhet. Utgift 1949/50 30 700; anslag
1950/51 60 000. Under denna post har för nästa budgetår beräknats
ett belopp av 25 000 kronor för tjänstgöringstraktamenten till aspiranter
vid tjänstgöring utanför egen länsarbetsnämnd. Medel härför ha icke särskilt
upptagits i tidigare anslagsäskanden. Kostnaderna uppgingo under
förra budgetåret till 21 000 kronor och hänfördes då till anslagsposten till
reseersättningar. Kostnaderna under 1950/51 beräknas till 40 000 kronor.
De böra åtminstone delvis påföras posten till utbildnings- och instruktionsverksamhet.

Arbetsförmediingsutredningen.

Utredningen har icke företagit någon omräkning av omkostnadsanslaget,
då den icke ansett det vara möjligt att bedöma i vilken utsträckning de
föreslagna indragningarna komma att påverka anslaget under nästa budgetår.

Statskontoret.

I utlåtande över arbetsförmedlingsutredningens betänkande har statskontoret
anfört, att en icke oväsentlig minskning av omkostnadsanslaget bör
kunna ske vid ett realiserande av utredningens förslag.

Departementschefen.

De av mig i det föregående tillstyrkta indragningarna av kontor och personal
böra föranleda en minskning av medelsbehovet även under nu ifrågavarande
anslag. Då den nya organisationen avses träda i kraft först den 1
januari 1952 och även därefter en övergångstid måste beräknas, kan minskningen
dock endast delvis framträda under nästa budgetår.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde tills vidare böra uppföras med
oförändrat belopp. Anslagsposten till reseersättningar bör, i enlighet med
styrelsens förslag, minskas med 15 000 kronor. För lokalkostnader har
styrelsen räknat med en kostnadsökning av 40 000 kronor. På grund av
den föreslagna minskningen av kontors- och ombudsorganisationen bör för
detta ändamål upptagas oförändrat belopp. Vid behandlingen av omkostmadsanslaget
för arbetsmarknadsstyrelsen har jag föreslagit, att under
nämnda anslag skall uppföras en särskild post å 50 000 kronor till expenser
för annat än eget behov, från vilken post kostnaderna för blanketter för
arbetsförmedlingens behov skola bestridas. På grund härav och då någon
minskning av kostnaderna kan beräknas uppkomma under nästa
budgetår på grund av indragningarna, bör expensposten under nu ifrågavarande
anslag nedräknas med 50 000 kronor. Medelsbehovet till utbild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 99

nings- och instruktionsverksamhet bör enligt min mening kunna beräknas
till oförändrat belopp.

Anslaget bör alltså minskas med (15 000 + 50 000)
uppföras med (3 515 000—65 000) 3 450 000 kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen.

Anslag

1949/50 ........................ 2 500 000

1950/51 (statsliggaren s. 330) .... 2 500 000

1951/52 (förslag) .............. 2 500 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) anfört, att avlöningskostnaderna
för arbetsförmedlingens krispersonal under budgetåret 1948/49
uppgingo till 2 333 000 kronor samt under budgetåret 1949/50 till 2 123 000
kronor. Då några större personalinskränkningar icke beräknas kunna genomföras
under nästa budgetår, uppskattas1 kostnaderna för avlöningar till
1 900 000 kronor. Styrelsen framhåller, att den minskning av avlöningskostnaderna,
som åstadkommits och eventuellt kan åstadkommas genom
reducering av antalet befattningar, i viss utsträckning motverkas genom att
flertalet tjänstemän inom krisorganisationen bli berättigade till löneklassuppflyttning
under innevarande budgetår.

Styrelsen upplyser, att utgifterna under omkostnadsposten under budgetåret
1949/50 uppgingo till 648 600 kronor. Medelsbehovet för nästa budgetår
beräknas till 600 000 kronor.

Hela anslaget beräknas alltså till (1 900 000 + 600 000) 2 500 000 kronor
eller samma belopp som anvisats för innevarande budgetår.

Arbetsförmedlingsutredningen har beräknat avlöningskostnaderna för de
till indragning föreslagna befattningarna inom krisorganisationen till ca
164 000 kronor för år. Utredningen har icke avgivit förslag rörande anslagsbeloppet
under nästa budgetår.

Departementschefen.

Vid behandlingen i det föregående av arbetsförmedlingens krisorganisation
har jag räknat med viss minskning av personalen under nästa budgetår.
Med hänsyn till belastningen å anslaget under budgetåret 1949/50 synes
anslaget det oaktat böra upptagas med oförändrat belopp, 2 500 000 kronor.

65 000 kronor och

Nettoutgift

2 774 578

III. Hemställan.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att å personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation antalet kontorsbiträden
i Ca 8 skall ökas med 24;

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

b) fastställa följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

.................................... 800 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis.............. 92 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 546 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för slagsvis

................................ 13 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 273 000

Summa kronor 2 724 000;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för
den offentliga arbetsförmedlingens permanenta organisation
vidtaga de ändringar, som påkallas av vad jag nyss förordat;

d) fastställa följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingens
permanenta organisation, att tillämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

................................... 3 992 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 259 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 202 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ........ 1 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 237 500

Summa kronor 12 692 000;

e) under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa

1. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsan slag

av 2 724 000 kronor;

2. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslags anslag

av 671 000 kronor;

3. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett för slagsanslag

av 900 000 kronor;

4. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 12 692 000 kronor;

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

5. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 3 450 000 kronor;

6. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
M. Silf ver stolpe.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Bilaga 1

Fördelningen av arbetsförmedlingskontoren på olika klasser.

Nuvarande	1950 års	Arbetsmarknads-
organisation	arbetsförmedlings-	styrelsens yttrande
utrednings förslag	och förslag
1	2	3
(4 St)	(3 st)	Klass 1 A (3 st)
Norrköping	Norrköping	Norrköping
Hälsingborg	Hälsingborg	Hälsingborg
Uddevalla Sundsvall	Sundsvall	Sundsvall
(8 st)	(11 st)	Klass 1 B (10 st)
	Solna	Solna
Södertälje	Södertälje	Södertälje
Nyköping	Nyköping	Nyköping
Motala	Motala	Motala
Landskrona	Landskrona	Landskrona
Lund	Lund	Lund
Trelleborg	Trelleborg	Trelleborg
	Uddevalla	Uddevalla
Trollhättan	Trollhättan	Trollhättan
Karlskoga	Karlskoga
	Örnsköldsvik	Örnsköldsvik
(17 st)	(22 st)	Klass 2 (23 st)
Enköping	Enköping	Enköping
Katrineholm	Katrineholm	Katrineholm
Nässjö	Nässjö	Nässjö
Västervik	Västervik	Västervik
Karlshamn	Karlshamn	Karlshamn
	Hässleholm	Hässleholm
Eslöv	Eslöv	Eslöv
	Ystad	Ystad
Alingsås	Alingsås	Alingsås
Lidköping	Vänersborg	Vänersborg
Lidköping	Lidköping
Kristinehamn	Kristinehamn	Kristinehamn
Borlänge	Köping	Karlskoga Köping
Borlänge	Borlänge
	Ludvika	Ludvika
Sandviken	Sandviken	Sandviken
Söderhamn	Söderhamn	Söderhamn
Kramfors	Kramfors	Kramfors

Departem entschefen
4

(3 St)
Norrköping
Hälsingborg

Sundsvall

(10 st)

Solna

Södertälje

Nyköping

Motala

Landskrona

Lund

Trelleborg

Uddevalla

Trollhättan

Örnsköldsvik

(23 st)
Enköping
Katrineholm
Nässjö
Västervik
Karlshamn
Hässleholm
Eslöv
Ystad
Alingsås
Vänersborg
Lidköping
Kristinehamn
Karlskoga
Köping
Borlänge
Ludvika
Sandviken
Söderhamn
Kramfors

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

103

Nuvarande	1950 års	Arbetsmarknads-
arbetsförmedlings-	styrelsens yttrande	Departementschefen
organisation 1 Sollefteå Örnsköldsvik	utrednings förslag 2	och förslag 3	4
Sollefteå	Sollefteå	Sollefteå
Skellefteå	Skellefteå	Skellefteå	Skellefteå
Boden	Boden	Boden	Boden
	Piteå	Piteå Klass 3	Piteå
(69 st)	(60 st)	(61 st)	(60 st)
Djursholm	Djursholm	Djursholm	Djursholm
Lidingö Solna Sundbyberg	Lidingö	Lidingö	Lidingö
Norrtälje	Norrtälje	Norrtälje	Norrtälje
Skutskär	Nynäshamn	Nynäshamn	Nynäshamn
Oxelösund	Oxelösund	Oxelösund	Oxelösund
Strängnäs	Strängnäs	Strängnäs	Strängnäs
Finspång	Finspång	Finspång	Finspång
Mjölby	Mjölby	Mjölby	Mjölby
Eksjö	Eksjö	Eksjö	Eksjö
Huskvarna	Huskvarna	Huskvarna	Huskvarna
Tranås	Tranås	Tranås	Tranås
Vetlanda	Vetlanda	Vetlanda	Vetlanda
Värnamo	Värnamo	Värnamo	Värnamo
Ljungby	Ljungby	Ljungby	Ljungby
Älmhult	Älmhult	Älmhult	Älmhult
Nybro	Nybro	Nybro	Nybro
Oskarshamn	Oskarshamn	Oskarshamn	Oskarshamn
	Vimmerby	Vimmerby	Vimmerby
Ronneby	Ronneby	Ronneby	Ronneby
Sölvesborg Hässleholm	Sölvesborg	Sölvesborg	Sölvesborg
Klippan	Klippan	Klippan	Klippan
Osby	Osby	Osby	Osby
Tomelilla	Tomelilla	Tomelilla	Tomelilla
''Åstorp	Åstorp	Åstorp	Åstorp
Ängelholm	Ängelholm	Ängelholm	Ängelholm
Höganäs	Höganäs	Höganäs	Höganäs
Skurup	Skurup	Skurup	Skurup
Svedala Ystad	Svedala	Svedala	Svedala
Falkenberg	Falkenberg	Falkenberg	Falkenberg
Kungsbacka	Kungsbacka	Kungsbacka
Varberg Kungälv	Varberg	Varberg	Varberg
Lysekil	Lysekil	Lysekil	Lysekil
Mölndal	Mölndal	Mölndal	Mölndal
Strömstad Vänersborg	Strömstad	Strömstad	Strömstad

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande	1950 års	Arbetsm arknads-
organisation	arbetsförm edlings-	styrelsens yttrande	Departementschefen
utrednings förslag	och förslag
1	2	3	4
Falköping Mariestad	Falköping Mariestad	Falköping Mariestad	Falköping Mariestad
Skara	Skara	Skara	Skara
Tidaholm	Tidaholm	Tidaholm	Tidaholm
Arvika	Arvika	Arvika	Arvika
Filipstad	Filipstad	Filipstad	Filipstad
Hagfors	Hagfors	Hagfors	Hagfors
Säffle	Säffle	Säffle	Säffle
Kumla		Kumla
Lindesberg	Lindesberg	Lindesberg	Lindesberg
Arboga	Arboga	Arboga	Arboga
Fagersta Köping	Fagersta	Fagersta	Fagersta
Sala	Sala	Sala	Sala
Avesta Ludvika	Avesta	Avesta	Avesta
Mora	Mora	Mora	Mora
Bollnäs	Bollnäs	Bollnäs	Bollnäs
Hudiksvall	Hudiksvall	Hudiksvall	Hudiksvall
Ljusdal Alnö	Ljusdal	Ljusdal	Ljusdal
Kvissleby Skönsberg	Kvissleby	Kvissleby	Kvissleby
Timrå	Timrå	Timrå	Timrå
Ange	Ange	Ange	Ange
Sveg	Sveg	Sveg	Sveg
Gällivare	Arvidsjaur	Arvidsjaur	Arvidsjaur
Gällivare	Gällivare	Gällivare
Haparanda	Haparanda	Haparanda	Haparanda
Kalix	Kalix	Kalix	Kalix
Kiruna Piteå	Kiruna	Kiruna	Kiruna
		Klass 4
(81 st)	(59 st)	(70 st)	(65 st)
Nacka Nynäshamn Rimbo	Nacka	Nacka	Nacka
Sollentuna	Sollentuna	Sollentuna	Sollentuna
Östhammar		Hallstavik
Tierp	Tierp	Tierp	Tierp
	Skutskär	Skutskär	Skutskär
Flen	Flen	Flen	Flen
Gnesta	Gnesta	Gnesta	Gnesta
Vingåker Söderköping	Söderköping	Söderköping	Söderköping
Vadstena	Vadstena	Vadstena	Vadstena
Valdemarsvik		Valdemarsvik	Valdemarsvik
Åtvidaberg	Åtvidaberg	Åtvidaberg	Åtvidaberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 105

Nuvarande	•1950 års arbetsform edlings-	Arbetsmarknads-styrelsens yttrande	Departementschefen
organisation	utrednings förslag	och förslag
1	2	3	4
Gislaved		Gislaved	Gislaved
Alvesta	Alvesta	Alvesta	Alvesta
Strömsnäsbruk Tingsryd	Markaryd Tingsryd	Strömsnäsbruk Tingsryd	Markaryd Tingsryd
Borgholm Emmaboda	Emmaboda	Borgholm Emmaboda	Emmaboda
Hultsfred	Hultsfred	Hultsfred	Hultsfred
Vimmerby	Olofström	Olofström	Olofström
Svängsta Simrishamn	Simrishamn	Simrishamn	Simrishamn
Åhus	Åhus	Åhus	Åhus
Örkelljunga	Örkelljunga	Örkelljunga	örkelljunga
Hörby	Hörby	Hörby	Hörby
Vellinge	Vellinge	Vellinge	Vellinge
Sjöbo Kungsbacka Laholm	Laholm	Laholm	Laholm
Oskarström Hunnebostrand		Hunnebostrand	Hunnebostrand
	Kungälv	Kungälv	Kungälv
Bengtsfors	Bengtsfors	Bengtsfors
Kinna	Kinna	Kinna	Kinna
Svenljunga Ulricehamn	Ulricehamn	Ulricehamn	Ulricehamn
Åmål	Åmål	Åmål	Åmål
Hjo Karlsborg Vara	Götene	Hjo Töreboda Vara	Vara
Forshaga	Forshaga (Deje)	Forshaga, (Deje)	Forshaga (Deje)
Grums	Grums	Grums	Grums
Munkfors	Munkfors	Munkfors	Munkfors
Storfors	Storfors	Storfors	Storfors
Sunne Torsby	Torsby	Sunne Torsby	Torsby
Årjäng Degerfors	Degerfors	Årjäng Degerfors	Degerfors
Hällefors	Hällefors	Hällefors	Hällefors
Kopparberg	Kopparberg	Kopparberg	Kopparberg
Nora Hallstahammar Norberg Grängesberg	Kumla Hallstahammar	Hallstahammar	Kumla Hallstahammar
Grängesberg	Grängesberg	Grängesberg
Hedemora	Hedemora	Hedemora	Hedemora
Vansbro	Vansbro	Vansbro	Vansbro
Storvik	Storvik	Storvik	Storvik

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande

organisation

Bjärtrå
B jästa
Fränsta

Husum

Nyland

Matfors

Söråker

Veda

Hammarstrand

Bräcke

Järpen

Strömsund

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Arvidsjaur

Paj ala

Överkalix

Övertorneå

Älvsbyn

1950 års

arbetsförmedlingsutrednings
förslag
2

Hoting

Husum

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala
Överkalix
Övertorneå
Älvsbyn

Arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande
och förslag
3

Fränsta

Hoting

Husum

Nyland

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala
Överkalix
Övertorneå
Älvsbyn

Departementschefen

Fränsta

Hoting

Husum

Nyland

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala
överkalix
Övertorneå
Älvsbyn

(39 st)
Hallstavik
Åkers Styckebruk

Skänninge

Sävsjö

Hohultslätt

Strömsnäsbruk

Ryd

Åseda

Borgholm

Virserum

Klass 5

(55 st)	(35 st)	(38 st)
Gustafsberg
Hälleforsnäs
Åkers Styckebruk		Åkers Styckebruk
Borensberg Kisa		Kisa
Skänninge	Skänninge	Skänninge
Ödeshög Sävsjö	Valdemar svik Gislaved	Sävsjö
Hohultslätt	Hohultslätt	Hohultslätt
Markaryd		Markaryd
Ryd	Ryd	Ryd
Åseda	Åseda	Åseda
Högsby		Högsby
Virserum	Virserum	Virserum

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

107

Nuvarande organisation	1950 års	Arbetsmarknads-
arbetsförmedlings-utrednings förslag	styrelsens yttrande och förslag	Departementschefen
1 Olofström	2	3	4
Kävlinge	Kävlinge	Kävlinge	Kävlinge
Svalöv Mellerud	Sjöbo Bengtsfors	Sjöbo	Sjöbo
Götene Tibro	Hjo	Götene	Götene Hjo
Töreboda	Töreboda		Töreboda
Skoghall Askersund Fellingsbro Kolsva Kungsör	Skoghall Sunne	Skoghall	Skoghall Sunne
Surahammar Tärnsjö	Surahammar	Surahammar	Surahammar
Leksand	Leksand	Leksand	Leksand
Malung	Malung	Malung	Malung
Orsa	Orsa	Orsa	Orsa
Rättvik	Rättvik	Rättvik	Rättvik
Smedjebacken	Smedjebacken	Smedjebacken	Smedjebacken
Säter	Säter	Säter	Säter
Älvdalen	Älvdalen	Älvdalen	Älvdalen
Bergsjö	Bergsjö	Bergsjö	Bergsjö
Edsbyn	Edsbyn	Edsbyn	Edsbyn
Hofors Hoting	Hofors	Hofors	Hofors
Järvkitsle (Liden)		Liden Bräcke	Liden
Hammerdal Krokom	Hammerdal	Hammerdal Krokom	Hammerdal
Svenstavik Åre Bureå Burträsk	Svenstavik	Svenstavik	Svenstavik
Byske Dorotea	Byske	Byske	Byske
Hörnefors	Hörnefors	Hörnefors	Hörnefors
Robertsfors	Jörn	Jörn	Jörn
Storuman	Storuman	Storuman	Storuman
Vindeln	Vindeln	Vindeln	Vindeln
Vännäs	Vännäs	Vännäs	Vännäs
Åsele	Åsele	Åsele	Åsele
Råneå	Råneå	Råneå	Råneå

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande

organisation

•1

(17 St)

Vaxholm

Gamleby

Slite

Munkedal

Grästorp

Deje

Likenäs

Molkom

Åmotfors

Hallsberg

Laxå

Arbrå

Kälarne

Lit

Ytterhogdal

Jörn

Sorsele

1950 års	Arbetsmarknads-
arbetsförmedlings-utrednings förslag	styrelsens yttrande och förslag	Departementschefen
2	3	4
	Klass 6
(18 st) Huddinge	(15 st) Gustafsberg	(17 st) Gustafsberg
	Borensberg	Vingåker Kisa
Sävsjö Strömsnäsbruk
Rorgholm Slite	Slite	Slite
Svängsta Svalöv	Svängsta Svalöv	Svängsta Svalöv
Munkedal	Munkedal Svenljunga	Munkedal
Vara

	Askersund	Askersund
	Fellingsbro	Fellingsbro
	Hallsberg	Hallsberg
Laxå Nora Kolsva	Laxå	Laxå
Kungsör	Kungsör	Kungsör
Norberg	Tärnsjö	Tärnsjö
Bräcke		Bräcke
Krokom		Krokom

Robertsfors

Sorsele

Robertsfors

Sorsele

Robertsfors

Sorsele

Summa 251

208

220

217

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

109

Bilaga 2.

Befattningar inom (len offentliga arbetsförmedlingens
permanenta organisation.

Löne-		Nuvarande	Utredningens	Arbetsmark-	Departements-
grad	Befattning	organisation1	förslag	nadsstyrelsen	chefen
			Därav		Därav		Därav		Därav
1.	2.	3.	ordinarie	4.	ordinarie		ordinarie		ordinarie
33	Arbetsnämndsdirektör	i	1	i	1	1	1	1	1
33	Länsarbetsdirektör ...	2	2	2	2	2	2	2	2
31	» ...	21	21	21	21	21	21	21	21
29	» ...	1	1	1	1	1	1	1	1
29	Förste inspektör.....	1	1	1	1	1	1	1	1
27	» » .....	2	2	2	2	2	2	2	2
25	Inspektör ...........	23	22	23	23	23	23	23	23
25	Kontorsföreståndare..	4	4	3	3	3	3	3	3
24	Inspektör ...........	15	3	14	10	14	\ 20	14	l 19
24	Kontorsföreståndare..	8	8	11	8	10	f	10	1
22	Förste assistent.....	164	56	147	97	158	l 12b	153	\| 125
22	Kontorsföreståndare..	17	17	22	22	23		23
19	Assistent............	241	96	243	109	248	\| 168	244	J. 168
19	Kontorsföreståndare..	69	67	60	60	61		60
17	Assistenter2.........	7		7		6		7
16	Assistenter..........	288	30	301	30	320	\ Öl	306	\ 51
16	Kontorsföreståndare..	81	21	59	21	70	/	65	1
15	Extra tjänsteman2 ...	17		17		16		17
11	Kanslibiträden......	28	26	28	26	28	26	28	26
11	Förste expeditionsvakt	3	3	3	3	3	3	3	3
10 9	Expeditionsvakt..... » .....	22 7	20 1	22 6	20 1	22 6	20 1	22 6	20 1
10—14	Aspiranter..........	166		139		128		137
4—8	Skriv- och kontorsbi-
	träden............	203	71	203	85	205	85	205	85
	Deltidstjänster:
2/3 16	Föreståndare......	55		35		38		39
1/2 16	» ......	19		18		15		17
1/2 14	Biträden..........	28		25		22		20
1/2 4—£	Skriv- och kontors-
	biträden........			2		3		3
	Summa	1493	\| 473	11 416	\| 547	11 450	\| 553	1433	552

1 Vakantsatta befattningar ha icke inräknats.

* Extra tjänstemän för statistikuppgifter.

Ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

Bilaga 3.

Antalet befattningshavare inom länsarbetsnämndernas krisorganisation. 1 2 3

Län	Utlänningsärenden		Byggnads	ärenden	Biträden	Totala antalet inom krisorga- nisa- tionen
lgr 22	lgr 19	lgr 16	Summa utlännings- personal	lgr 22	lgr 19	lgr 16	kontr. lgr 19	lgr 13	lgr 11	Summa över lgr 8
Stockholms stad .	1	''4	210	15	1	1	3	3	1		9	10	34
Stockholms.....					1	2	4	3		1	11	5	16
Uppsala........		31		1	1		1	2		1	6	6	12
Södermanlands . .		1		1	1		2	2			5	6	12
Östergötlands . . .		1		1	1	1	2	2	1		7	8	16
Jönköpings......		1		1	1		1	2		1	5	4	10
Kronobergs.....					1			1			2	2	4
Kalmar.........		1		1	1		2	2			5	5	11
Gotlands........								1			1	1	2
Blekinge........					1		1	1		1	4	3	7
Kristianstads ....		1		1	1		1	2		1	5	4	10
Malmöhus.......		1		1	1	1	2	2			6	8	15
Hallands........					1		22	1			4	2	6
Göteb. o. Bohus..	1		1	2	2	2	2	3			9	8	19
Älvsborgs .......		1		1	1	1	1	2		1	6	5	11
Skaraborgs......					1		*2	1			4	4	8
Värmlands......		1		1	1		2	2		1	6	5	12
Örebro .........		1		1	1		2	*2		1	6	3	10
Västmanlands ...		1		1	1		1	2			4	3	8
Kopparbergs ....		>1		1	1	1	1	2			5	5	11
Gävleborgs......		1		1	1		2	2		1	6	>6	13
Västemorrlands..		1		1	1	1	1	2			5	4	10
Jämtlands......					1		1	*2		1	5	5	10
Västerbottens . ..					1		1	2		1	5	3	8
Norrbottens.....					1		1	2		1	5	5	10
	2	18	11	31	25	10	38	48	2	12	135	120	286

1 En befattning indrages under 1950/51 enl. arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

2 Två befattningar indragas under 1950/51 enl. arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

3 Uppehålles på halvtid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135

Innehållsförteckning.

Propositionens huvudsakliga innehåll ...............

I. Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar...........

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ........

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ....

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Inledning ....................................

Behovet av offentlig arbetsförmedling m. in.....

Länsarbetsnämnderna och deras kanslier ......

Kontors- och ombudsorganisationen ............

Specialförmedlingarna m. m...................

Personalorganisationen ........................

Krisorganisationen ............................

Anslagsberäkningar............................

III. Hemställan ...................................

Bilagor ......................................