Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961 (Proposition 1961:135)

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

ffr 135

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 195b (nr 521); given Stockholms slott den
23 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att kunna effektivare bekämpa langning av rusdrycker, bl. a. till ungdom,
föreslås straff för den som innehar rusdrycker i uppenbart syfte att
sälja dem olovligen. Dryckerna skall kunna tagas i beslag och förklaras
förverkade.

I samband härmed förordas vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
sammanhängande med annan lagstiftning.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1961. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom., 12 § 5 och 6 inom., 86 § 3 mom. samt
88 § rusdrycksförsälj ningsförordningen den 26 maj 1954 skola upphöra att
gälla samt att 1, 6 och 8 §§, 9 § 1 och 3 mom., 12 § 4 mom., 18, 35 och 80 §§,
81 § 1 mom., 86 § 4 inom., 87 §, 89 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. nämnda
förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Till rusdrycker---och

starköl.

Med spritdryck förstås varje
vätska som håller mer än två och en
fjärdedels volymprocent etylalkohol
och som icke är att hänföra till vin
eller maltdryck.

Med vin ----volymprocent

etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starkö
1 angives i förordningen angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.

6 §•

1 mom. 1 den mån Konungen så
förordnar må rusdrycker å apotek för
medicinskt ändamål säljas på behörig
läkares, veterinärs eller tandläkares
recept. Vid sådan försäljning skola
iakttagas de särskilda föreskrifter
som därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 in o in. Angående handel med
skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga
preparat m. m. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker
i andra fall än förut i denna
paragraf omförmäles för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ända 1

Senaste lydelse av 9 § 3 mom. se 1960:
87 § samt 89 § 1 mom. se 1957: 212.

1 §•

Till rusdrycker----och

starköl.

Med spritdryck förstås sådan
sprit som icke är att hänföra till
teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat
eller apoteksvara.

Med vin---volymprocent

etylalkohol.

Med starköl förstås maltdryck,
vars alkoholhalt överstiger två och åtta
tiondels viktprocent.

6 §•

1 m o m. Utan hinder av vad i denna
förordning är stadgat må vin säljas
för kyrkligt behov enligt de föreskrifter
som utfärdas av kontrollstyrelsen.

Om försäljning av vin och starköl
för tekniskt, industriellt, medicinskt,
vetenskapligt eller annat likartat ändamål
är särskilt stadgat.

2 mom. Genom vad i denna förordning
är stadgat göres ej inskränkning
i den rätt till försäljning av rusdrycker
som grundas på gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager
samt om försäljning av
obeskattade varor å tullflygplats.

Om rätt — ---särskilt föreskri vet.

254, av 18 §, 80 § 1 och 4 mom, 81 § 1 mom,

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mål samt om försäljning av vin för Vin och starköl, som enligt 12 § 4
kyrkligt behov meddelas särskilda be- mom. under g) införas såsom provistämmelser
av Konungen. ant på järnvägståg i internationell

4 mom. Genom vad i denna lör- trafik, må utan hinder av vad i denna
ordning är stadgat göres ej inskränk- förordning stadgas användas för såning
i den rätt till försäljning av rus- lunda avsett ändamål.
drycker som grundas på gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt---särskilt föreskri vet.

8 §•

Partihandel med —--6 kap.

Försäljning för export må, utom i
fall som avses i gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager,
bedrivas endast av partihandelsbolaget
och tillverkare av rusdrycker
som i 9 § sägs.

9 §•

1 mom. Angående brännvinsiillverkares
rätt att förfoga över tillverkat
brännvin gäller vad därom är särskilt
stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka
annan spritdryck än brännvin år pliktig
att till partihandelsbolaget försälja
vad som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn.

3 mom. Inom riket tillverkat
starköl, som ej utföres ur riket eller
till svensk frihamn, må försäljas endast
till partihandelsbolaget, det i 13 §
nämnda detaljhandelsbolaget eller
bryggeri med rätt att tillverka starköl
eller Öl.

12 §.

4 mom. Utan hinder — — •—
vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från
utrikes ort, för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för personligt bruk tullfritt införa
rusdrycker intill viss mindre av Konungen
fastställd myckenhet;

8 §■

Partihandel med---— 6 kap.

Försäljning för export må, utom i
fall som avses i gällande lagstiftning
om frihamn och provianteringsfrilager
samt om försäljning av obeskattade
varor å tullflygplats, bedrivas endast
av partihandelsbolaget och tillverkare
av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §•

1 in o in. Angående rätt för tillverkare
av sprit eller vin att förfoga över
tillverkad sådan vara gäller vad därom
är särskilt stadgat.

3 m o m. Inom riket tillverkat
starköl, som ej säljes för export, må
försäljas endast till partihandelsbolaget,
det i 13 § nämnda detalj handelsbolaget
eller bryggeri med rätt att tillverka
starköl eller Öl.

12 §.

4 in o in. Utan hinder -— — —
vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från
utrikes ort, eller person, som varit anställd
på fartyg men därifrån avmönstrar,
för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för personligt bruk tullfritt införa
rusdrycker intill viss mindre av Konungen
fastställd myckenhet;

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse)

d) till proviant hänförliga, å fartyg
eller luftfartyg medförda rusdrycker
behandlas på sätt därom är
särskilt föreskrivet; dock må sådana
drycker, vilka förtullats såsom överskotts
proviant, icke föras från fartyget
eller luftfartyget annorledes än
för återutförsel i vederbörlig ordning; e)

rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager
på sätt i särskild författning
är stadgat; dock att å provianteringsfrilager
upplagd sådan
dryck ej må, utan tillstånd av Konungen
för varje särskilt fall, disponeras
annorledes än till fartygs eller
luftfartygs proviantering eller utrustning
i föreskriven ordning; samt

f) rusdrycker transiteras i enlighet
med de föreskrifter generaltullstvrelsen
meddelar.

18 §.

Rusdrycker må---tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträffande
vilken nykterhetsnämnd
meddelat beslut som avses i 14 § 2
mom. lagen om nykterhetsvård, så ock
den, som enligt underrättelse från
nykterhetsnämnd genom laga kraftägande
dom högst ett år dessförinnan
befunnits skyldig till olovlig försäljning
av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget
att för kommun eller
annat lämpligt område upprätta och
till utminuteringsställena inom området
utsända förteckning över dem,
som sålunda må vägras utminutering,
samt att minst en gång varje kvartal
med vederbörande nykterhetsnämnd
upptaga frågan om vilka som böra
upptagas på sådan förteckning.

(Föreslagen lydelse)

d) till proviant hänförliga, å fartyg
eller luftfartyg medförda rusdrycker
behandlas på sätt därom är
särskilt föreskrivet;

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager
på sätt i särskild författning
är stadgat; dock att å provianteringsfrilager
upplagd sådan
dryck ej må, utan tillstånd av Konungen
för varje särskilt fall, disponeras
annorledes än till fartygs eller
luftfartygs proviantering eller utrustning
eller försäljning av obeskattade
varor å tullflygplats i föreskriven
ordning;

f) rusdrycker transiteras i enlighet
med de föreskrifter generaltullstyrelsen
meddelar; samt

g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i internationell
trafik, införas i den utsträckning
som erfordras för bespisning
av passagerare under tågets gång
inom riket.

18 §.

Rusdrycker må —--tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträffande
vilken nykterhetsnämnd
meddelat beslut som avses i 14 § 2
mom. lagen om nykterhetsvård, så
ock den, som icke må försälja rusdrycker
och som, enligt underrättelse
från nykterhetsnämnd, genom
laga kraftägande dom högst ett år
dessförinnan befunnits skyldig till
brott som avses i 80 eller 81 § eller
till försök eller medverkan som avses
i 89 § 1 och 2 mom. denna förordning.
Det åligger detaljhandelsbolaget
att för kommun eller annat lämpligt
område upprätta och till utminuteringsställena
inom området utsända
förteckning över dem, som sålunda
må vägras utminutering, samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gållande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35 §.

De i---å trafikföretaget.

80 §.

1 inom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller överskrider
sådan rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. I ringa fall må
från straff frias.

Är brottet---ett år.

Vid bedömande---eller yr kesmässigt.

2 in o m. Har den som gjort sig
skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker
förut genom laga kraft vunnen
dom fällts till ansvar för sådant
brott eller för gärning som avses i
19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen
angående tillverkning av
brännvin eller i 22 § 1 mom. eller
23 § 1 mom. förordningen angående
handel med skattefri sprit eller i 11 §
1 mom. första stycket eller 2 mom.
första stycket förordningen angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,
dömes till straff som i 1 mom. andra
stycket sägs, där ej med hänsyn till
brottens beskaffenhet, den tid som
förflutit mellan dem eller eljest särskilda
skäl äro däremot.

.''1 mom. Straffas enligt 1 mom.
någon som ej äger rätt till försäljning
av rusdrycker, vare de ä försäljningsstället
med därtill hörande lä -

att minst en gång varje kvartal med
vederbörande nykterhetsnämnd upptaga
frågan om vilka som böra upptagas
på sådan förteckning.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg,
i restaurangvagn på
järnvägståg eller på luftfartyg som i
linjefart befordrar passagerare (t r afik
utskänkning) meddelas av
länsstyrelsen i det län, där rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget
har sitt säte. Har rederiet, järnvägens
styrelse eller luftfartsföretaget
icke säte inom riket, meddelas tillstånd
av överståthållarämbetet.

De i — ---å trafikföretaget.

80 §.

1 in o in. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. 1 ringa fall skall
dock ej till straff dömas.

Är brottet---ett år.

Vid bedömande —--eller yr kesmässigt.

2 mom. Innehar någon rusdrycker
i uppenbart syfte att olovligen
försälja dem, straffes för olovligt innehav
av rusdrycker med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

3 mom. Begår någon, som icke
må försälja rusdrycker, gärning som
i 1 eller 2 mom. sägs, skola, i den
mån särskilda skäl ej annat föran -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse)

genheter befintliga eller eljest för försäljning
avsedda rusdrycker tillika
med kärl och emballage vari de förvaras
underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker — — — nyss
sagts.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen
försålts, skola, jämte kärl och
emballage, vara underkastade beslag
och förbrutna.

81 §.

1 mom. Den som---— 80 g

stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på
sätt i första stycket sägs, skola, jämte
kärl och emballage, vara underkastade
beslag och förbrutna.

86 §.

4 mom. Den som mot stadgandet
i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker annorledes
än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning i
föreskriven ordning, straffes med
dagsböter.

87 §.

Vad som---i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej
innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.

89 §.

1 m o m. Försök till —--straff lagen

stadgas.

Straffas enligt första stycket någon
som ej äger rätt till försäljning av
rusdrycker, skall vad som stadgas i
80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande
tillämpning.

9° §•

2 mom. Rusdrycker somfenligt
denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna skola, där -

(Föreslagen lydelse)

leda, på försäljningsstället med därtill
hörande utrymmen befintliga eller
eljest för försäljning avsedda rusdrycker
tillika med kärl och emballage
förklaras förverkade.

Hava rusdrycker — — —- nyss
sagts.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen
försålts, skola, jämte kärl och
emballage, förklaras förverkade.

81 §.

1 mom. Den som---80 §

stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på
sätt i första stycket sägs, skola, jämte
kärl och emballage, förklaras förverkade.

86 §.

4 in o in. Den som mot stadgandet
i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker annorledes
än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning
eller försäljning av obeskattade varor
å tullflygplats i föreskriven ordning,
straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som----i strafflagen.

89 §.

1 in o m. Försök till — — —
strafflagen stadgas.

Vid försök som i första stycket
sägs skall, om gärningsmannen ej
äger rätt till försäljning av rusdrycker,
vad som stadgas i 80 § 3 mom.
första stycket äga motsvarande tilllämpning.

90 §.

2 mom. Rusdrycker som enligt
denna förordning eller annan författning
förklarats förverkade skola, där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse)

est de äro i försälj ningsdugligt skick,
hembjudas till detalj handelsbolaget
eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna
drycker på grund av sin beskaffenhet
ej tillhandahållas allmänheten,
skola de hembjudas till partihandelsbolaget.
Bolag till vilket rusdrycker
sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen
förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förbrutna skola försäljas
på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.

Med den —--till handa.

(Föreslagen lydelse)

est de äro i försälj ningsdugligt skick,
hembjudas till detaljhandelsbolaget
eller partihandelsbolaget. Kunna förverkade
drycker på grund av sin beskaffenhet
ej tillhandahållas allmänheten,
skola de hembjudas till partihandelsbolaget.
Bolag till vilket rusdrycker
sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen
förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förverkade skola
försäljas på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.

Med den---till handa.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före ikraftträdandet. • -

Ktingl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
i rusdrycksförsäljningsförordningen samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med skrivelse den 24 november 1960 har kontrollstyrelsen framlagt förslag
till vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Förslagen avser
främst alt förbättra möjligheterna att bekämpa langning av rusdrycker.

Kontrollstyrelsens författningsförslag torde såsom Bihang A få fogas vid
statsrådsprotokollet för innevarande dag.

över kontrollstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av
socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, sjöfartsStyrelsen, luftfartsstyrelsen,
riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i
Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands län, utredningen rörande
specialstraffrätten, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya systemaktiebolaget,
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,
Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Föreningen Sveriges
landsfiskaler.

Generaltullstyrelsen har bilagt utlåtande av tulldirektionen i Göteborg.
Sjöf artsstyr elsen har överlämnat yttranden från Sveriges redareförening,
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska
stewardföreningen, medan riksåklagarämbetet bifogat utlåtanden från
statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Föreningen
Sveriges landsfogdar. Vidare har yttranden överlämnats, av överståthållarämbetet
från polismästaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Östergötlands
län från intendenten för utskänkningsärenden i länet, av länsstyrelsen i
Malmöhus län från landsfogden och länsnykterhetsnämnden i länet, poliskamrarna,
nykterhetsnämnderna och barnavårdsnämnderna i Malmö och
Hälsingborg och från Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler samt av

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från länsnykterhetsnämnden och
intendenten för utskänkningsärenden i länet.

I sammanhanget torde få upptagas en av rådet för samarbete på tullområdet
den 16 juni 1960 antagen rekommendation rörande behandlingen
i tullhänseende av viss proviant som medföres i internationella expresståg.
över denna rekommendation har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Rådets rekommendation torde
i svensk översättning såsom Bihang B få fogas vid statsrådsprotokollet
för innevarande dag.

Slutligen torde få anmälas vissa frågor om ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
sammanhängande med andra till riksdagen överlämnade
författningsförslag.

II. Förverkande i samband med olovlig rusdrycksförsäljning
Gällande bestämmelser

Förverkandebestämmelser återfinnes i 80 § 3 och 4 mom., 81 § 1 mom.
och 89 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Om någon, som inte äger rätt till rusdrycksförsäljning, straffas för olovlig
försäljning av rusdrycker, skall enligt 80 § 3 mom. rusdrycker, som
finns på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter eller eljest är
avsedda för försäljning, vara underkastade beslag och förverkande. Detsamma
gäller i fall då utskänkningshavare utskänkt rusdrycker av annat
slag än som omfattas av utskänkningstillståndet. Vidare skall enligt 4 mom.
rusdrycker som olovligen försålts vara underkastade beslag och förverkade.
Förverkande i sistnämnda fall förutsätter icke att straff utdömes. Beslag
kan göras också hos köparen.

Förverkandebestämmelsen i 81 § 1 mom. gäller det fall att någon tillhandagått
person som kan antagas ej ha fyllt 21 år med anskaffande av
rusdrycker; de sålunda anskaffade rusdryckerna kan tagas i beslag och
förklaras förverkade. Icke heller här förutsättes att straff utdömts; dryckerna
kan tagas i beslag även hos den för vars räkning de anskaffats.

Beträdes någon med försök till olovlig rusdrycksförsäljning, kan enligt
89 § 1 mom. beslag läggas på de drycker som utbjudits men också på de
förråd som langaren har hemma. Vid försök till olovligt tillhandagående
kan dryckerna på samma sätt tagas i beslag. De beslagtagna dryckerna
skall förklaras förverkade, om straff ådömes.

Förverkande av rusdrycker skall också omfatta kärl och emballage vari
de förvaras.

Kontrollstyrelsens förslag

I syfte att möjliggöra effektivare ingripanden mot langning av rusdrycker
och mot spritmissbruk bland ungdom föreslår kontrollstyrelsen, att förverkandeinstitutet
skall få vidgad tillämpning.

Sålunda förordas, att rusdrycker, som uppenbarligen är avsedda för olov -

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

lig försäljning, om särskilda skäl inte talar däremot, skall tagas i beslag
och förklaras förverkade, även om den hos vilken de påträffas inte kan
fällas till ansvar enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Detsamma föreslås
skola gälla rusdrycker, som hos den som ej fyllt 21 år påträffas av
polisen i samband med upprätthållande av ordning, vid förebyggande av
brott samt vid uppdagande och utredning av begångna brott.

I sin motivering till de nu nämnda förslagen erinrar kontrollstyrelsen
inledningsvis om den allmänna utvecklingen efter 1954 års nykterhetsreform
i fråga om konsumtion och missbruk av rusdrycker.

Styrelsen konstaterar, att en kraftig ökning av såväl konsumtion som
missbruk övergångsvis förekom efter reformens ikraftträdande. Under senare
år har emellertid — framhålles det — en förbättring inträtt. Detta
gäller särskilt konsumtionsutvecklingen. Mätt i ren alkohol ligger sålunda
konsumtionen per invånare nu på ungefär samma nivå som år 1954. Dessutom
har inom konsumtionen en viss förskjutning skett från starkare till
svagare drycker, närmast från sprit till vin. Alkoholmissbruket har kunnat
bemästras på ett effektivare sätt genom den under senare år skedda utbyggnaden
av nykterhetsvården. Även fyllerifrekvensen har sjunkit, ehuru
den fortfarande ligger avsevärt över 1954 års nivå.

Utvecklingen på alkoholområdet ter sig således enligt styrelsens mening
för närvarande gynnsammare än för några år sedan. Detta hindrar emellertid
inte, framhåller styrelsen, att förhållandena i vissa väsentliga hänseenden
är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga
farhågor. Styrelsen anför.

Det nu sagda gäller framför allt det tilltagande alkoholmissbruket bland
ungdom. Medan antalet begångna fylleriförseelser per 1 000 invånare år
1959 låg 68 % högre än år 1954, är motsvarande tal för åldrarna 15—17 år
143 % och för åldrarna 18—20 år 87 %. Det kan tilläggas att år 1959 begicks
ca 12 %, d. v. s. var åttonde fylleriförseelse av ungdom under 21 år.
I absoluta tal uppgick antalet fylleriförseelser detta år till 2 400 i åldern
15—17 år och till 6 400 i åldern 18—20; totalantalet förseelser var ca 75 000.
Stegringen av fyllerifrekvensen bland ungdom bör bl. a. ses mot bakgrunden
av den omfattning, som langning och därmed jämförlig verksamhet numera
tagit. Det må nämnas att totala antalet avdömda brott, avseende olaga
försäljning och olaga anskaffning av rusdrycker, år 1954 var 707, år 1958
768 och år 1959 1 317 samt kan beräknas i år uppgå till ca 1 600. Även om
man tar hänsyn till att straffbestämmelserna har ändrats och langningsbekämpningen
kan ha skärpts, ger dessa siffror en anmärkningsvärd bild.

Styrelsen erinrar i sammanhanget om vissa uttalanden i anledning av de
vid 1960 års riksdag väckta motionerna rörande orsakerna till alkoholmissbruk
bland ungdom. Styrelsen anför.

Allmänna beredningsutskottet uttalade sin oro inför den nuvarande situationen,
men förutsatte, att de närmast ansvariga myndigheterna skulle uppmärksamt
följa den vidare utvecklingen och sträva efter att effektivt utnyttja
de medel som står till deras förfogande för att stävja spritmissbruk
bland de unga. Enligt utskottets mening borde bl. a. samarbetsnämnden i

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

alkoholfrågan — vari inom nykterhetspolitiken verksamma myndigheter,
institutioner och organisationer är representerade — kunna fylla en viktig
funktion i detta sammanhang.

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har sedermera — i samförstånd med
nykterhetsrörelsens huvudorganisationer m. fl. — beslutat ta initiativ till
en kampanj i syfte att engagera folkopinionen mot den anskaffning av rusdrycker
till ungdom, som i olika sammanhang förekommer och som är en
bidragande orsak till ungdomsfylleri samt ungdomskriminalitet och ungdomsasocialitet
överhuvud. Genomförandet av kampanjen avses väsentligen
skola ske inom folkrörelsernas regi.

Kontrollstyrelsen förklarar sig dela den uppfattning om allvaret i den
föreliggande situationen, som sålunda framkommit. Vid sidan av den hänvändelse
till folkopinionen som förutsatts skola ske bör enligt styrelsens mening
övervägas, om inte vissa ytterligare resultat skulle kunna vinnas genom
ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens ansvarsbestämmelser.

I fråga om langningen erinrar styrelsen om att vissa skärpningar
av bestämmelserna genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag. Därvid infördes
straff för försök till olovlig försäljning och föreskrevs förverkande
av rusdrycker, som påträffats hos den som fälles till ansvar för sådant försöksbrott.
Trots denna skärpning ger förordningen enligt vad kontrollstyrelsen
erfarit ofta icke tillräckligt stöd för att effektivt bekämpa langningen.
Det har ibland, framhåller styrelsen, visat sig vara svårt att kunna framskaffa
bindande bevis om att försök till langning förekommit eller att avpassa
ett ingripande mot en langare så, att ingripandet sker först då förfarandet
nått försöksstadiet. Rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig
försäljning, som påträffats utan att någon i samband därmed kunnat beslås
med brott mot förordningen, har icke kunnat tas i beslag eller förklaras förverkade.

För att straffbart försök till langning skall föreligga kräves, erinrar styrelsen,
att utförandet av brottet påbörjats samt att fara förelegat att handlingen
skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund
av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Langaren skall sålunda ha erbjudit
en tilltänkt köpare sina varor. Enbart den omständigheten att langaren
anskaffat rusdrycker för försäljning eller är ute för att värva kunder
utgör, påpekas det, icke straffbart försök.

Enligt styrelsens mening bör ingripande även kunna ske mot langare,
som förbereder olovlig försäljning, önskvärt vore enligt styrelsen att dylikt
förfarande straffbelädes och att straffet kompletterades med möjlighet till
beslag och förverkande av rusdrycker, som haft samband med brottet. Lagtekniska
skäl synes emellertid enligt styrelsens mening kunna anföras mot
att även andra handlingar, innebärande förberedelse till brott, än sådana
som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen kriminaliseras. Starka sociala skäl talar
dock — framhåller styrelsen — för att ingripande kan ske redan på
förberedelsestadiet. Styrelsen föreslår därför, att bestämmelser införes,
som möjliggör ingripande med beslag och förverkande av rusdrycker, när

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

dessa uppenbarligen är avsedda för olovlig försäljning, oaktat ingen kan
fällas till ansvar för brott mot förordningen.

När det gäller ungdomars innehav av rusdrycker erinrar styrelsen
inledningsvis om att rusdrycker, enligt 18 § första stycket rusdrvcksförsäljningsförordningen,
ej må utminuteras till den som kan antas ej ha fyllt
21 år. Enligt 20 § får inte heller någon som ombud eller på därmed jämförligt
sätt tillhandagå den, som kan antas ej ha fyllt 21 år, med anskaffande
av sådana drycker. Grunden för dessa författningsbestämmelser är självfallet,
uttalar kontrollstyrelsen, att rusdrycker icke bör utlämnas till ungdomar
under 21 år för okontrollerbar förbrukning.

Styrelsen framhåller, att polis- och åklagarmyndigheter ofta får handlägga
ärenden rörande ungdomar, som innehar rusdrycker och för vilka tillgången
till dessa drycker är direkt olämplig, utan att kunna förebygga att
under förhandenvarande förhållanden ungdomarna brukar dryckerna. Enligt
kontrollstyrelsens mening synes det ur nykterhetsvårdssynpunkt angeläget
att tillfälle ges att i sådana fall ingripa mot ungdomars innehav av
rusdrycker. I förordningen bör därför intas en bestämmelse av innebörd att
rusdrycker, som av polisen i dess verksamhet för upprätthållande av allmän
ordning, för förebyggande av brott samt för uppdagande och utredning av
begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt 21 år, må tas i beslag och
förklaras förverkade. Dylik åtgärd torde dock, framhålles det, endast böra
förekomma i fall, där det finnes vara erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt.
Ett sådant stadgande skulle ge möjlighet att medelst beslag och
förverkande ingripa bl. a. i fall, då ungdomar inköpt sprit genom ombud,
utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet. Del
föreslagna stadgandet avses även vinna tillämpning i fall då ungdomar under
21 år gripes för störande av allmän ordning, utan att fylleri föreligger,
eller för fylleri på enskilt område. Rusdrycker som uppenbarligen har olovligen
tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse,
utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas, bör likaledes enligt
kontrollstyrelsens mening kunna tas i beslag och förklaras förverkade.

Styrelsen framhåller, att det föreslagna stadgandet visserligen i och för sig
medger vidsträckta befogenheter för vederbörande myndigheter. Med hänsyn
till vad förut anförts rörande stadgandets innebörd samt till de allmänna
reglerna om förfarandet vid beslag och förverkande föreligger dock enligt
kontrollstyrelsens mening erforderliga rättssäkerhetsgarantier.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser förklarat sig dela
kontrollstyrelsens uppfattning om vikten av att effektiva åtgärder kan vidtagas
mot langning och mot ungdomars missbruk av rusdrycker. I allmänhet
har också de förslag som kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Invändningar har dock anförts mot förslagens
utformning, i främsta rummet från riksåklagarämbetet, Föreningen

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Sveriges stadsfiskaler och utredningen rörande specialstraffrätten. Erinringar
i vissa hänseenden har också gjorts bl. a. från Nya systemaktiebolagets
sida.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena göres allmänna uttalanden
om behovet av nya åtgärder från samhällets sida på det aktuella området.

Riksåklagarämbetet förklarar sig sålunda dela kontrollstyrelsens uppfattning
att det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomen utgör ett samhällsproblem,
som är ägnat att inge allvarliga farhågor. Langarnas verksamhet
är — påpekas det — ofta inriktad på ungdomar. Eftersom alkoholmissbruket
bland ungdomen är en bidragande orsak till ungdomskriminalitet
över huvud, är det enligt ämbetets mening ur kriminalpolitisk synpunkt
angeläget att kampen mot langarna bedrives med skärpa. Nya systemaktiebolaget
finner det motiverat att skärpa nuvarande bestämmelser, i den
mån det härigenom kan uppnås att framför allt spritmissbruk bland de
unga — med därav ofta följande ungdomskriminalitet — motverkas.

Socialstyrelsen anför följande.

Styrelsen delar den uppfattningen, att utbredningen av alkoholvanorna
bland ungdomen, de ungas tidigare alkoholdebut och ökningen av ungdomsfylleriet
utgör oroande drag i samhällsutvecklingen. Ett samarbete mellan
närmast ansvariga myndigheter för att effektivt utnyttja de medel, som står
till förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga, är synnerligen
angeläget. Den fria spriten har inneburit alldeles speciella påfrestningar för
vissa ungdomskategorier. Det är därför särskilt angeläget att åtgärder vidtages
som är ägnade att försvåra åtkomligheten av rusdrycker vid sidan av
upplysningsverksamhet, insatser av ungdomsrörelser och andra positiva åtgärder.
Styrelsen medverkar genom samarbetsnämnden i alkoholfrågan i den
planerade kampanj i folkrörelsernas regi, vilken avser att engagera folkopinionen
mot anskaffning av rusdrycker till ungdom. Styrelsen finner det
ändamålsenligt att komplettera denna aktion och liknande strävanden med
författningsbestämmelser, som kan innebära ökade möjligheter för samhället
att ingripa mot olaga överlåtelse och försäljning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att langning av rusdrycker förekommer
i hela länet och att den har en betydande och för nykterhetstillståndet
besvärande omfattning, speciellt i flertalet av länets städer. Länsstyrelsen
anför.

Den sprit, som tillhandahålles av langarna på gator och torg, i portgångar
och inomhus i vissa bostäder, salubjudes särskilt under kvällar och nätter
samt under sön- och helgdagar. Langarnas kunder torde företrädesvis vara
alkoholister och ungdomar, men även andra personer uppträder som köpare
särskilt sådana, som vill späda på eu redan förvärvad alkoholberusning.
Den langade spriten är enligt polismyndigheternas uppfattning den ur social
synpunkt farligaste, då den hland annat på grund av nyss angivna omständigheter
ofta utgör själva utlösningsfaktorn till brott av olika slag, inte
minst vålds- och trafikbrott. Vissa tecken tyder på att denna hantering på
vissa håll håller på att utvecklas till stordrift med särskilda bilförsedda inköpare,
kundanskaffare och försäljare. I polisens verksamhet i kampen mot
den olaga sprithanteringen är det företrädesvis småhandlare och langarbi -

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 år 1961

träden, som kan överbevisas och straffas, medan organisatörerna och finansiärerna
ofta ej synes utåt eller går fria från straff på grund av brist på
bevis eller på grund av polisens otillräckliga befogenheter.

Sveriges nyktcrhetsvänners lands för bund tillstyrker i och för sig de av
kontrollstyrelsen föreslagna skärpningarna i gällande författningsföreskrifter
men framhåller att betydelsen av sådana åtgärder inte får överskattas.
Landsförbundet finner det vara angelägnare att få till stånd en med tillräckliga
resurser upplagd, kraftfull kampanj i syfte att vända opinionen mot
spritlangarna -— på ett sådant sätt att dessa isoleras och alltmer berövas
sina möjligheter att operera så riskfritt som nu är fallet — än att skärpta
lagbestämmelser införes utan stöd av en samtidigt avsevärt skärpt opinion.
Landsförbundet vill på den samlade nykterhetsrörelsens vägnar påyrka, att
statsmakterna ställer tillräckliga medel till förfogande för en dylik kampanj,
som bör rikta sig till alla folkgrupper.

Landsförbundet vill livligt instämma i kontrollstyrelsens uttalande att förhållandena
i vissa väsentliga hänseenden är klart otillfredsställande och
ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Dit hör den omfattande
olaga spritförsäljning, som i så hög grad riktar sig till ungdom under 21 år
och kraftigt bidrar till att situationen inom ungdomsvärlden är så bekymmersam,
då det gäller alkoholmissbruket. Här krävs enligt förbundet krafttag
från statsmakternas sida. Den teckning, som kontrollstyrelsen ger av
ungdomsproblemet inom det allmänna alkoholproblemet, borde föranleda
åtgärder på betydligt bredare front än vad kontrollstyrelsen föreslagit. Inte
minst borde de frivilligt arbetande krafter inom samhället, vilkas verksamhet
har förebyggande syfte, ges väsentligt kraftigare stöd och på olika sätt
uppmuntras.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet gör bl. a. följande uttalande.

Då förslagen om skärpningar främst motiverats av den oroväckande utvecklingen
av ungdomens alkoholvanor, vill förbundet framhålla att den yrkesmässiga
langningen här torde spela en mindre roll, kvantitativt sett, än
de rikligt florerande tillfällighetsöverlåtelserna, som kan tillskrivas obetänksamma
medborgare utan vare sig förvärvssyfte eller ond avsikt. Om denna
trafik skulle kunna effektivt motverkas måste den allmänna opinionen bearbetas
på ett intensivt sätt och det är nödvändigt att aktioner i detta syfte
igångsättes och erhåller kraftigt ekonomiskt stöd från det allmänna.

De nu gällande bestämmelserna för förhindrande av langning, olovlig
överlåtelse av rusdrycker m. m. har — framhåller länsnykterhetsnämnden
i Västernorrlands län — icke effektivt kunnat förhindra att försäljning
och olovlig överlåtelse av rusdrycker skett till bl. a. ungdom. Det är emellertid
enligt nämnden tveksamt om man över huvud taget lagstiftningsvägen
kan åstadkomma någon förbättring i berörda hänseende. Alkoholmissbrukets
vidgade omfattning i de yngre åldrarna anses dock kräva att alla
åtgärder, som kan åstadkommas, också vidtages.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget om förverkande av rusdrycker
avsedda för langning har socialstyrelsen, överståthållaräm -

Kimgl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

betet, Nya systemaktiebolaget och Föreningen Sveriges landsfiskaler gjort
mer ingående uttalanden.

Socialstyrelsen understryker, att starka sociala skäl talar för att ingripanden
bör kunna ske även mot personer som förbereder olovlig försäljning.
De nykterhetsvårdande organen påträffar otvivelaktigt — framhåller
styrelsen — i sin praktiska verksamhet personer, som uppenbarligen ägnar
sig åt olovlig rusdrycksförsäljning utan att åtgärder kan vidtagas, då
bindande bevis om försäljning eller försök till försäljning inte kan presteras.
En möjlighet för vederbörande myndighet att i dylika fält beslagtaga
påträffade rusdrycker redan på förberedelsestadiet och få dem förklarade
förverkade kan innebära ökade resurser att komma till rätta med langningen
och också verka allmänpreventivt. Enligt socialstyrelsens mening
kan dock utformningen av kontrollstyrelsens förslag ge anledning till vissa
farhågor för olika tillämpning. Närmare anvisningar torde ■—■ framhålles
det — behövas för klarläggande av de förhållanden som bör föreligga för
att det skall kunna antagas att påträffade rusdrycker uppenbarligen är
avsedda för försäljning.

Då förberedelse till olovlig försäljning i regel får antagas leda till fullbordat
brott, är det enligt överståthållarämbetet ur nykterhetsvårdens synpunkt
angeläget att ingripa däremot. Med hänsyn härtill anser ämbetet
—- oäktat sådan förberedelse som nu är i fråga icke kriminaliserats — de
föreslagna bestämmelserna vara ägnade att i icke ringa mån avskräcka
från olovlig rusdrycksförsäljning.

Överståthållarämbetet förordar härutöver, att transportredskap som
kommit till användning vid förberedelse till olovlig försäljning eller i vart
fall vid fullbordad försäljning bör kunna bli förverkat. Ämbetet ifrågasätter
också huruvida det icke borde övervägas att införa förverkande av
penningar som mottagits vid olovlig försäljning av rusdrycker.

Föreningen Sveriges landsfiskaler ställer sig tveksam till lämpligheten
av den föreslagna bestämmelsen men anser sig icke böra motsätta sig att
den införes. Föreningen anför.

En förverkandebestämmelse, avsedd att tillämpas även om det icke kan
styrkas att brott föreligger, torde innebära en nyhet, som icke tidigare förekommer
i lagstiftningen. Ur principiell synpunkt torde invändningar
kunna göras mot en så konstruerad förverkandebestämmelse, och styrelsen
är för sin del mycket tveksam om lämpligheten av att den införes. Det
torde också kunna ifrågasättas om bestämmelsen kommer att få den verkan,
som avsetts, bland annat med hänsyn till de svårigheter, som måste
komma att uppstå vid tillämpningen. Detta gäller särskilt ingripanden mot
misstänkta langare.

I stort sett samma ståndpunkt intages av Nya systemaktiebolaget. Bolaget
uttalar i huvudsak följande.

Som motiv för ändringen anför kontrollstyrelsen, att starka sociala skäl
talar för ett ingripande redan på förberedelsestadiet. Bolaget delar denna
uppfattning och vill erinra om att det på andra områden inom lagstiftningen
— exempelvis strafflagen 2:17, andra stycket — icke förutsättes

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

att någon brottslighet ens avsetts. Det räcker med att föremålet, när det
gäller nyss relaterade lagrum, på grund av sin särskilda beskaffenhet eller
omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.
Bolaget är emellertid medvetet om de svårigheter som kan uppstå för domstolarna
vid bedömningen av huruvida det skall kunna anses uppenbart,
att vissa rusdrycker avsetts för olovlig försäljning. Det förhållandet att en
person exempelvis tidigare ådömts straff för langning kan väl i sig själv
icke anses göra det uppenbart, att spritdrycker som påträffats hos vederbörande
är avsedda för olovlig försäljning. Det torde sålunda kunna vara
fullt motiverat, att vederbörande innehar en mindre mängd spritdrycker,
men det synes mycket svårt att göra en bedömning huruvida innehavet av
exempelvis 8 å 10 flaskor sprit är avsett att täcka ett legitimt behov.

Såsom förut nämnts anlägger riksåklagarämbetet, utredningen rörande
specialstraffrätten och Föreningen Sveriges stadsfiskaler övervägande kritiska
synpunkter på förslagets utformning.

Utredningen rörande specialstraff rätten erinrar inledningsvis om att de
talrika förverkandebestämmelserna i den nykterhetspolitiska lagstiftningen
torde syfta såväl till att bringa ett ur nykterhetssynpunkt olämpligt rusdrycksinnehav
till upphörande som till att låta lagöverträdaren drabbas av
en förmögenhetsminskning. Såvitt angår 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning
är — framhålles det emellertid — det förhållandet att förverkande
har karaktären av sakförverkande och ej kan utsträckas till den
olovligen hanterade egendomens värde ett tecken på att påföljden här huvudsakligen
är betingad av nykterhetspolitiska skäl. Detta har, påpekar utredningen,
ytterligare accentuerats genom 1957 års utvidgning av påföljden
till att omfatta också drycker, som kommit i köparens besittning.

De nu föreslagna bestämmelserna utgör — uttalar utredningen — ytterligare
ett stadium i konfiskationens förskjutning från brottspåföljd till
nykterhetsvårdande åtgärd. Ett accepterande av kontrollstyrelsens förslag
skulle få till resultat, att området för otillåtet, straffsanktionerat handlande
komme att omgivas icke av påföljdsfri verksamhet utan av en gränszon,
där icke straff men väl förverkande markerade det ej önskvärda i handlandet.

Här föreligger enligt utredningen i själva verket en form av strafflagstiftning,
där förverkande användes som medel att kriminalisera gärningar
utan att dessa formellt framstår som straffbelagda. Lagstiftaren markerar
genom konfiskationspåföljden det icke önskvärda i inköp av langar sprit,
uppläggande av försäljningslager och underårigas innehav av rusdrycker
men tager icke steget fullt ut och straffbelägger dessa företeelser.

Det finnes — framhålles det —- ingen anledning att betvivla, att den utveckling
av rusdrycksförverkandet från brottspåföljd till rent nykterhetsvårdande
åtgärd, som utredningen trott sig kunna iakttaga, är väl försvarlig
ur nykterhetsvårdande och kriminalpolitiska synpunkter. Det lämpliga
förhållandet mellan straff och förverkande måste dock enligt utredningen
bedömas ur en vidare synvinkel. För utredningen är det uppenbart, att en

liungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

särutveckling i den riktningen, att förverkande inom spritlagstiftningen
användes som eu straffart underordnad böter, skulle vara olycklig och ägnad
att uppluckra vedertagna föreställningar om straffet som den avgörande
gränsen mellan tillåtet och otillåtet handlande.

Enligt utredningens mening föreligger däremot inga hinder mot att även
andra förberedelsehandlingar än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen
kriminaliseras. Den förbjudna gärningen behöver, påpekas det, ej
betecknas som förberedelse eller på annat sätt anknytas till de förfaranden,
som avses med 3 kap. 2 § strafflagen. Det är tillräckligt, att innehav av
rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, belägges med
straff. Stadganden av denna art finnes för övrigt, erinrar utredningen, flerstädes
inom specialstraffrätten.

Riksåklagarämbetet framhåller som önskvärt, att olovlig överlåtelse och
olovlig anskaffning av rusdrycker i möjligaste mån försvåras. Ur principiell
synpunkt förefaller det emellertid ämbetet betänkligt att ingripa
med beslag och förverkande i fall, där brottsligt förfarande ej ådagalagts.
Inom såväl specialstraffrätten i övrigt som i strafflagen är förverkandepåföljden
praktiskt taget genomgående anknuten till straffbelagd gärning.
Att på ett specialområde införa en reglering av förverkandepåföljden som
i det nu berörda, väsentliga hänseendet avviker från vad som eljest gäller
synes enligt riksåklagarämbetet ej böra komma i fråga utan mycket tungt
vägande skäl.

I nu förevarande fall framstår det enligt riksåklagarämbetet visserligen
som i och för sig önskvärt att kunna ingripa mot en langare redan innan
han hunnit avyttra någon del av sitt lager av rusdrycker. Bestämmelser sådana
som de föreslagna anses emellertid knappast få någon nämnvärd praktisk
betydelse. Endast undantagsvis torde nämligen, framhåller ämbetet, eu
langare, hos vilken påträffas rusdrycker avsedda för olovlig försäljning, undgå
att drabbas av straff för sådan försäljning, i vilket fall hans lager av för
försäljning avsedda rusdrycker också är förverkat. Skulle det emellertid anses
påkallat att införa möjlighet till ingripande mot en langare redan på
förberedelsestadiet, anser riksåklagarämbetet den närmast till hands liggande
lösningen vara att kriminalisera innehav av rusdrycker i försäljningssyfte
och till en sådan straffbestämmelse knyta föreskrifter om beslag
och förverkande.

Föreningen Sveriges stadsfiskalcr anlägger likartade synpunkter och anför
bl. a. följande.

Icke sällan får polisen kännedom om att stora lager sprit upplagts för
olovlig försäljning vid eu instundande helg eller eljest. Med mindre fullbordat
brott eller försök därtill föreligger saknas emellertid möjligheter att ingripa.
En kriminalisering av förberedelse till olovlig försäljning skulle otvivelaktigt
kraftigt öka möjligheterna till eu effektiv bekämpning av denna
hantering. Särskilt är därvid alt beakta de stora bevissvårigheter, som föreligger
i dessa mål. Genom att begagna medhjälpare lyckas langaren ofta undgå
all själv bära ansvaret, då försäljningen upptäckes. Trots vetskap om,
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 135

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

från vem spriten kommer, saknas ofta tillräckliga skäl för ett ingripande
mot denne.

Räckvidden av det av kontrollstyrelsen föreslagna stadgandet anses emellertid
vara starkt begränsad, och dess värde för en aktiv bekämpning av den
olovliga rusdryckshanteringen bedömes vara av ringa värde. Föreningen
anför.

För att kriterierna för beslag och förverkande skall vara uppfyllda torde
man i praktiken få räkna med att kvantiteten rusdrycker måste vara relativt
stor. Det framstår eljest sällan som uppenbart att den är avsedd för försäljning.
Det är å andra sidan klart, att langaren sällan anträffas bärande
på ett större antal buteljer. Ej heller torde det förekomma i någon utsträckning,
att rusdrycker förvaras i sådant utrymme, som avses i 28 kap. 10 §
rättegångsbalken och till vilket polisman äger tillträde utan att förutsättningar
för husrannsakan föreligger. Av naturliga skäl förvarar langaren i
regel spriten i sin bostad eller i annat låst utrymme. Tillträde till detta förutsätter
emellertid att skäl för husrannsakan d. v. s. såvitt nu är i fråga att
misstanke om brott varå kan följa frihetsstraff föreligger. Det föreslagna
stadgandet ger däremot icke stöd för en sådan tvångsåtgärd.

Vad härefter beträffar kontrollstyrelsens förslag om förverkande av rusdrycker
som påträffas hos ungdomar har detta varit föremål för delade
meningar.

Bland de instanser som icke vill motsätta sig förslaget göres endast ett
fåtal uttalanden.

Genom förslaget om beslag och förverkande under vissa förutsättningar
av rusdrycker, vilka påträffas hos den, som ej fyllt tjuguett år, har — uttalar
överståthållarämbetet — kontrollstyrelsen anvisat ett effektivt medel i
kampen mot alkoholmissbruket bland ungdom. Det förefaller emellertid ämbetet
rimligt, att angivna åtgärder icke vidtages, därest det kan göras sannolikt,
att dryckerna åtkommits i behörig ordning. Ämbetet ifrågasätter för
övrigt huruvida icke beslut om förverkande i dessa fall bör kunna meddelas
av polismyndighet.

Föreningen Sveriges landsfiskaler — som i och för sig är tveksam om
lämpligheten också av det nu aktuella förslaget — anför följande.

Förverkande som nu är i fråga avses av kontrollstyrelsen endast böra förekomma
i fall, där det finnes erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt —
en inskränkning, som torde vara nödvändig. Att en dylik inskränkt tillämpning
är avsedd framgår dock ej av paragrafens formulering. Om bestämmelsen
över huvudtaget anses böra införas, torde den därför böra på lämpligt
sätt förtydligas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i princip till de skäl kontrollstyrelsen
anfört till stöd för ett ingripande av ifrågavarande slag. Emellertid
vill länsstyrelsen framhålla, att ett stadgande, som avser att bota nu rådande
brister på detta område, bör avfattas så, att det mera klart och otvetydigt
anger bestämmelsens räckvidd och förutsättningarna för dess tilllämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Nya systemaktiebolaget, som avstyrker den föreslagna författningsändringen,
anser att en åtgärd, innebärande att man utan synnerligen grava skäl
beslagtager rusdrycker på sätt föreslagits, ej skulle accepteras av det allmänna
rättsmedvetandet. Bolaget påpekar vidare, att kontrollstyrelsen förklarat
att åtgärden endast skulle vidtagas, om beslaget befanns erforderligt
ur nykterhetsvårdssynpunkt. Det sistnämnda måste, såvitt bolaget kan finna,
minska tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen på ett sådant
sätt att den knappast längre skulle få något egentligt användningsområde.

Icke heller riksåklagarämbetet finner sig kunna godtaga kontrollstyrelsens
förslag i nu berörda delar. Vad angår det av kontrollstyrelsen omnämnda
fallet, att underårig köpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas
till ansvar för brott i samband med inköpet, delar ämbetet styrelsens uppfattning
att beslag i dylika fall bör kunna ske. Detta önskemål synes emellertid
enligt ämbetet kunna tillgodoses på annan väg än genom införande
av bestämmelser sådana som de föreslagna. I detta avseende är, framhåller
ämbetet, följande att beakta.

I 20 § första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas förbud
mot att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av
rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej ha fyllt 21 år eller missbruka
alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.
Enligt 81 § 1 mom. första stycket skall den, som tillhandagår
annan med anskaffande av rusdrycker i strid med föreskriften i 20 §
första stycket, straffas såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas.
Enligt samma moments andra stycke skola slutligen rusdrycker, med vilka
förfarits på sätt i första stycket sägs, jämte kärl och emballage vara underkastade
beslag och förbrutna. Att mottagaren av rusdryckerna skall kunna
antagas ej ha fyllt 21 år etc. torde få anses vara ett objektivt rekvisit. I enlighet
härmed ha också de nyss berörda bestämmelserna tolkats i praxis.

En nära till hands liggande lösning är enligt riksåklagarämbetet att utforma
förbudet i 20 § första stycket så, att det kommer att direkt avse försäljning
till den som ej fyllt 21 år eller missbrukar alkoholhaltiga drycker
eller är berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. För straffbarhet
enligt 81 § 1 mom. första stycket blir då på vanligt sätt avgörande,
om någon av de i 20 § första stycket angivna omständigheterna, alltså t. ex.
att mottagaren av dryckerna ej fyllt 21 år, föreligger och denna omständighet
tillika är subjektivt täckt. Eu ytterligare konsekvens blir, att förverkande
enligt 81 § 1 mom. andra stycket kan ske, så snart den till vilken rusdryckerna
anskaffats, faktiskt var under 21 år, missbrukade alkoholhaltiga
drycker eller var berörd av sådana drycker.

Till det sagda fogar riksåklagarämbetet följande anmärkningar.

Det anförda kan tyckas stå i viss motsättning till vad förut sagts därom,
att förverkandepåföljden i princip bör vara anknuten till eu straffbelagd gärning.
Det är emellertid alt märka, att de objektiva förutsättningarna för
straffbart tillhandagåendc måste vara för handen och att påföljden drabbar,
icke den som tillhandagår, utan mottagaren, vilken som regel kan antagas
ha anstiftat del olovliga tillhandagåendet. Eu ändring av 20 § första stycket
i enlighet med vad nyss sagts medför även den fördelen, att brottskonslruk -

Kungi. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

tionen i 81 § 1 inom. första stycket kommer att bättre överensstämma med
vanliga straffrättsliga principer. Därest stadgandet i 20 § första stycket ändras
på sätt här ifrågasatts, synes motsvarande ändring böra vidtagas med
avseende å bestämmelserna i 18 § första stycket, 19 § andra stycket och 50 §
första stycket.

Vad härefter angår fall då rusdrycker påträffas hos ungdomar och dryckerna
uppenbarligen olovligen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits
genom olovlig överlåtelse utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas,
anser riksåklagarämbetet att särskild lagstiftningsåtgärd icke är erforderlig
för att möjliggöra förverkande och beslag. Ämbetet gör härvidlag
bl. a. följande påpekanden.

Under förarbetena till lagen om straff för varusmuggling in. in. uttalade
utredningsmannen att särskilda bestämmelser ej syntes erforderliga för de
sällan förekommande fall, när det vore uppenbart, att påträffade spritdrycker
varit föremål för illegalt förfarande, men arten av förfarandet ej kunde
utrönas. 1 detta avseende framhöll utredningsmannen, att förverkande även
utan särskild föreskrift torde kunna ske enligt det lindrigaste av de stadganden
om förverkande, som kunde komma i fråga. (SOU 1959: 24 s. 250 f.)
Utredningsmannens uttalande föranledde ej någon erinran under den vidare
behandlingen av lagstiftningsärendet.

Vad kontrollstyrelsen i övrigt anfört som skäl för bestämmelsen om förverkande
av rusdrycker som påträffas hos ungdomar är enligt riksåklagarämbetets
mening ej av beskaffenhet att motivera tillskapandet av beslagsoch
förverkandebestämmelser utan anknytning till straffbelagd gärning. Beträffande
den nu aktuella bestämmelsen över huvud anmärkes slutligen, att
den i vart fall synes alltför vagt utformad för att kunna läggas till grund för
lagstiftning.

Även utredningen rörande specialstraffrätten avstyrker det nu ifrågavarande
förslaget. Den föreslagna förverkandebestämmelsen är i ännu högre
grad än den tidigare berörda — framhåller utredningen — ägnad att väcka
betänkligheter. Mot densamma anses flera invändningar kunna riktas. För
det första synes enligt utredningen någon undersökning rörande frekvensen
av de i kontrollstyrelsens skrivelse exemplifierade fallen icke ha gjorts. Utan
en sådan undersökning övertygar de anförda exemplen icke om att existerande
regler är otillräckliga. Beträffande det fallet, att underårig inköpt sprit
genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med
inköpet, bör — framhåller utredningen — observeras, att straffdom icke är
förutsättning för förverkande enligt 81 § 1 mom. andra stycket. Kan det
alltså utrönas, att vederbörande underårige köpt spriten genom ombud, må
förverkandetalan anställas och bifallas, även om åtal enligt momentets första
stycket icke kan väckas. Den föreslagna förverkanderegeln skulle enligt
utredningen för det andra medföra, att rusdrycksförsäljningsförordningens
behandling av unga personers förhållande till rusdrycker komme att framstå
såsom oklar eller mindre följdriktig. Å ena sidan skulle nämligen utskänkning
av rusdrycker till ungdomar över 18 år, gåva av rusdrycker till
underåriga samt servering av rusdrycker till underåriga i hemmen vid pri -

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

vata fester och andra tillställningar, vid vilka utskänkningstillstånd ej erfordras,
vara obetingat tillåtna, medan å andra sidan underårigas innehav
av rusdrycker i princip ogillades och skulle kunna medföra förverkande, om
polisen påträffade dryckerna — och detta just i de fall, i vilka någon straffbar
gärning med anknytning till rusdrycksförtäring eller innehav av rusdrycker
ej kunnat påvisas.

Kritiska synpunkter på förslaget anlägges också av Föreningen Sveriges
stadsfiskaler, som anser att — därest kontrollstyrelsens synpunkter skulle
vinna beaktande — detta borde ske genom en försiktig utvidgning av tilllämpningsområdet
för 1958 års lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker
och vin m. m.

Nämnas må i detta sammanhang slutligen yrkanden om skärpta straffbestämmelser
eller skärpt straffmätning.

Riksåklagarämbetet är sålunda av den uppfattningen att det skulle vara
till fördel om maximum i straffskalan för grov olovlig rusdrycksförsäljning
bestämdes till straffarbete i två år. Detta skulle bl. a., framhålles det, möjliggöra
anhållande och häktning av langare. Länsstyrelsen i Malmöhus län
vill i detta sammanhang framhålla, att de bötesstraff, som utmätes enligt
80, 81 och 89 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen, ofta är så ringa i förhållande
till de ekonomiska vinster, som kan erhållas vid den olovliga rusdryckshanteringen,
att straffen icke ter sig avskräckande.

Departementschefen

I den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 8 med förslag till
ny ölförsäljningsförordning gav jag en sammanfattning av utvecklingen på
nykterhetsområdet efter den 1 oktober 1955. Därvid kunde jag konstatera,
att förhållandena i åtskilliga hänseenden gav anledning till en försiktig optimism.
Spritkonsumtionen har sålunda under de senaste fyra åren gått stadigt
nedåt och ligger nu lägre än före motbokens avskaffande. Jag erinrade
emellertid också om att mörka inslag finns i bilden. Även om man under de
sista åren kunnat konstatera en nedgång i fyllerifrekvensen, inger alkoholmissbruket
oro. Trots ständigt ökade insatser från samhällets sida inom nykterhetsvården,
kan vi ännu inte säga oss att missbruket bemästrats på ett
tillfredsställande sätt. Särskilt oroväckande är spritmissbruket bland ungdomen,
i fråga om vilket en fortgående ökning måst inregistreras.

Det finns här inte anledning att ingå på en närmare analys av de faktorer
som ligger bakom missbruket i de yngre åldersgrupperna. Sannolikt har vi
att räkna med företeelser av skilda slag, som över huvud påverkar ungdomar
till asocialt beteende, säkerligen också en växelverkan mellan spritmissbruk
och annan asocialitet.

Otvivelaktigt är emellertid, att en betydande del av den sprit som användes
av missbrukare — ungdomar eller andra — tillhandahålles genom langning,
d. v. s. olovlig överlåtelse av sprit eller olovligt tillhandagående med
sprit. Sedan det visat sig att spritlangningen, mot vad tidigare förmodats,
även efter motbokens avskaffande blivit ett allvarligt problem, genomfördes

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

år 1957 på mitt förslag avsevärda skärpningar i rusdrvcksförsäljningsförordningens
straffbestämmelser mot langning. Det nu föreliggande förslaget
från kontrollstyrelsen har till huvudsakligt syfte att, i ljuset av de erfarenheter
som därefter vunnits, ytterligare förbättra möjligheterna att bekämpa
langningen och försvåra ungdomarnas åtkomst av sprit.

Enligt min mening ingår det som ett naturligt led i samhällets nykterhetspolitik
att vidta alla rimliga åtgärder i detta syfte. Samtidigt vill jag emellertid
i likhet med flera remissinstanser understryka, att verkningarna av
sådana åtgärder måste bli förhållandevis begränsade. Lagstiftningens uppgift
kan endast bli att ge myndigheterna befogenheter att ingripa. Effektiviteten
i kampen mot langningen blir väsentligen beroende av de resurser
polisen och de nykterhetsvårdande myndigheterna kan insätta. Härtill kommer,
att åtgärder mot den illegala sprithanteringen inte träffar de djupare
liggande orsakerna till alkoholmissbruket. Dessa kan, såsom klargjordes
vid 1954 års reform, endast angripas genom positiva åtgärder, d. v. s. forskning,
undervisning, upplysning, ungdomssociala åtgärder och vård av de
alkoholskadade. Härjämte synes det emellertid, såsom framhållits bl. a. av
socialstyrelsen, angeläget att en kampanj kommer till stånd för att engagera
folkopinionen mot langningen. Med sikte icke minst på att kunna lämna
stöd åt en planerad sådan kampanj har också i prop. nr 104 till årets
riksdag äskats medel till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.

Kontrollstyrelsens förslag går ut på att öka möjligheterna att beslagtaga
rusdrycker och förklara dem förverkade. Enligt förslaget skulle sålunda beslag
och förverkande, oaktat brottslig gärning inte kan bevisas, få företagas
om rusdrycker påträffas som uppenbarligen är avsedda att säljas olovligen.
Vidare skulle sådant förfarande i vissa fall kunna tillgripas i fråga
om sprit som innehas av ungdomar under 21 år.

Vid remissbehandlingen har allmänt understrukits vikten av att effektiva
åtgärder kan vidtagas i de åsyftade fallen. I fråga om bestämmelsernas
utformning har emellertid kritik framförts i olika hänseenden. Därvid har
bl. a. riksåklagarämbetet förordat, att innehav av rusdrycker i uppenbart
syfte att sälja dem olovligen kriminaliseras såsom en förberedelse till olovlig
försäljning och att den av kontrollstyrelsen föreslagna förverkandepåföljden
anknytes till detta förberedelsebrott. I fråga om beslag av rusdrycker
hos ungdomar har liknande förslag framförts. Det har emellertid också
ifrågasatts om särskilda åtgärder av antytt slag är behövliga och lämpliga.

Vad angår det fall att rusdrycker anträffas under omständigheter som
gör det uppenbart att olovlig försäljning är avsedd delar jag riksåklagarämbetets
uppfattning, att en förutsättning för beslag och förverkande bör
vara, att innehavet som sådant straffbelägges. Att på detta sätt utsträcka
det straffbara området för olovlig försäljning även till förberedelsestadiet
bör, mot bakgrund av den förebragta utredningen, icke väcka betänkligheter.
Jag tillstyrker därför detta förslag. En bestämmelse härom bör införas såsom
ett nytt 2 mom. i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen; de nuvarande
iterationsbestämmelserna i nämnda moment har efter den nya lagstiftningen
om straff för varusmuggling blivit överflödiga. Därjämte bör be -

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 dr liltil 23

stämmelserna om förverkande ändras så att de omfattar även här avsett
brott.

I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Enligt gällande bestämmelser
är systembolagets personal berättigad att vägra sälja rusdrycker,
om anledning till misstanke föreligger att dryckerna är avsedda att olovligen
tillhandahållas någon. Jag är medveten om att personalen har en ömtålig
ställning när det gäller att tillämpa denna bestämmelse. Med hänsyn
till vikten av att den illegala hanteringen så långt möjligt bekämpas är det
emellertid angeläget att personalen utnyttjar sin befogenhet i angivna hänseende,
så snart anledning därtill föreligger. Det bör därför icke möta någon
berättigad invändning, om personalen i ett tveksamt fall vägrar att
sälja. Redan den omständigheten, att kunden, utan klart godtagbar förklaring,
begär att få köpa renat brännvin i kvantiteter utöver vad som är
normalt, i synnerhet om det rör sig om halvbuteljer, eller ofta återkommer
för köp av sådan vara i större kvantiteter ger enligt min mening anledning
vägra kunden inköp.

Innan jag närmare ingår på förslaget om beslag av rusdrycker hos ungdomar,
som är under 21 år, vill jag erinra om att olovligen sålda rusdrycker
redan enligt gällande bestämmelser kan tagas i beslag och förklaras
förverkade. Ungdomar under 21 år får inte köpa rusdrycker i systembolagets
butiker. Personalen är sålunda vid straffansvar förbjuden att sälja rusdrycker
till den som kan antagas vara under 21 år. Inte heller får den som är under
21 år användas som ombud vid inköp av rusdrycker. Åldern kontrolleras
genom legitimation. Enligt vad jag erfarit från systembolaget har personalen
instruerats att kräva legitimation av alla köpare eller ombud i de kritiska
åldrarna. Bolagets ledning har oavlåtligen uppmärksamheten inriktad
på att tillse att denna instruktion följes. Personalen får dessutom genom interna
informationer fortlöpande del av utvecklingen på området samt erinras
om vikten av samarbete med polis och nykterhetsvårdande myndigheter
o. s. v. Bolagets ledning har upplyst om att ytterligare åtgärder av åsyftat
slag planeras. Jag vill slutligen erinra om att det vid straffansvar är förbjudet
att tillliandagå ungdomar under 21 år med rusdrycker. Rusdrycker som
anskaffats genom olovligt tillhandagående kan tas i beslag och förklaras förverkade.

Ytterligare får erinras om att särskilda bestämmelser finns för att hindra
alkoholpåverkade personer och missbrukare från att komma åt rusdycker.

Den översikt över gällande bestämmelser jag här i korthet givit torde ge
vid handen, att polisen i flertalet av de fall kontrollstyrelsen avser har skälig
anledning antaga att rusdryckerna åtkommits genom olovlig försäljning eller
olovligt tillhandagående och på grund härav kan ta dryckerna i beslag.
Såsom påpekats vid remissbehandlingen erfordras inte för förverkande,
att någon kan fällas till ansvar för brott av nyssnämnt slag. Att å andra
sidan ingripa med beslag i fall då en trovärdig förklaring angående legitim
åtkomst av dryckerna kan lämnas synes, såsom flera remissinstanser funnit,
ägnat att inge betänkligheter. Det synes inte heller behövligt eller lämpligt
att ytterligare skärpa bestämmelserna om olovlig försäljning och olov -

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

ligt tillhandagående. Vad jag nyss förordat i detta hänseende torde kunna
få betydelse även i fråga om ungdom. Jag anser därför, att vidare åtgärder
av ifrågasatt slag åtminstone för närvarande inte bör vidtagas.

I samband med den tidigare angivna ändringen i ansvarsbestämmelserna
synes dessa böra moderniseras i vissa andra hänseenden såsom en följd av
annan lagstiftning, främst den nya lagen om straff för varusmuggling. Bl. a.
torde det vara överflödigt att såsom nu särskilt angiva, att varor, som kan
förklaras förverkade, kan bli föremål för beslag.

III. Vissa frågor rörande utminuteringskontrollen

Kontrollstyrelsens förslag

I 18 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att utminutering
må vägras bl. a. den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd
genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig
till olovlig försäljning av rusdrycker. Det åligger systembolaget att för
lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom området utsända
förteckning över bl. a. sådana personer, s. k. spärrlistor.

Stadgandet fick sin nuvarande lydelse genom de år 1957 vidtagna ändringarna
av rusdrycksförsäljningsförordningen. En motsvarighet härtill
fanns dessförinnan intagen i 80 § 4 mom. i dess ursprungliga lydelse. Enligt
sistnämnda författningsrum gällde att, om någon som ej äger rätt till försäljning
av rusdrycker straffats för olovlig sådan försäljning, fick länsnykterhetsnämnden
för viss tid, högst ett år i sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos systembolaget. Av 18 § i dess då gällande lydelse framgick,
att utminutering fick vägras den som, enligt underrättelse som kommit
utminuteringsstället till handa, av nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa
rusdrycker hos systembolaget.

Då avfattningen av stadgandet i 18 § enligt kontrollstyrelsens erfarenhet i
vissa hänseenden föranlett svårigheter vid tolkningen, föreslår styrelsen att
vissa ändringar nu vidtages. Styrelsens förslag innebär i första hand, att utminutering
må vägras den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagående
med anskaffande av rusdrycker. Härjämte förordas, att stadgandet ges en
sådan ändrad utformning att därav tydligt framgår att fall av försök till
och medverkan vid olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående med anskaffande
av rusdrycker skall föranleda upptagande på spärrlista. Slutligen
föreslås sådan ändring av författningsrummet, att den som gjort sig skyldig
enbart till överskridande av försäljningsrätt icke skall tas upp på spärrlista
och vägras utminutering.

Den huvudsakliga anledningen till tvekan vid tillämpningen av 18 § andra
stycket har — framhåller kontrollstyrelsen — förelegat när det gällt att bedöma,
huruvida utminutering må kunna vägras icke blott den som befunnits
skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker utan också den som befunnits
skyldig till olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker.
Styrelsen anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Person som avses i sistnämnda fall skall straffas såsom för olovlig försäljning.
Han straffas således icke för olovlig försäljning; det är blott straffskalan
som är gemensam. Dessutom är att märka att man vid angivandet
av uppgiftsskyldigheten enligt 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512)
angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela vissa uppgifter till
kontrollstyrelsen tagit upp olovlig försäljning av rusdrycker och olovligt
tillhandagående med anskaffande av rusdrycker som två från varandra skilda
brott. Det är på de från kontrollstyrelsen till länsnykterhetsnämnderna
vidaresända uppgifterna enligt denna kungörelse som de i 18 § Rff avsedda
underrättelserna till systembolaget om hithörande domar grundas.

Kontrollstyrelsen har för sin del tolkat 18 § så, att fall av olovligt tillhandagående
författningsenligt icke skall upptas på spärrlista. Den motsatta
tolkningen, att dessa fall skall medtas, har — påpekas det — vunnit stöd
bl. a. hos socialstyrelsen. De motstridiga tolkningarna har lett till olika tilllämpning
hland systembolagets distriktschefer.

Det synes därför styrelsen erforderligt, att stadgandets avfattning preciseras.
Ur saklig synpunkt anses det angeläget att kunna vägra utminutering
till dem som anskaffar rusdrycker till ungdomar, missbrukare och berusade.
Dessas brottsliga gärning bör enligt styrelsen inte bedömas mildare än langarnas.
Grundad anledning finns även — framhåller styrelsen — att på
spärrlista uppta dem som genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller
eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagår annan med anskaffande
av rusdrycker.

Vid tillämpningen av 18 § har enligt kontrollstyrelsen vidare uppkommit
frågan, huruvida den som dömts för försök eller medverkan till olovlig försäljning
eller olovligt tillhandagående skall tas upp på systembolagets spärrlista.
Kontrollstyrelsen har för sin del ansett, att så skall ske. I regel torde
också —- framhålles det — sådana fall ha medtagits. Såväl från systembolagets
distriktschefer som från de myndigheter som lämnar uppgifter till kontrollstyrelsen
om hithörande domar har emellertid yppats viss tvekan på
denna punkt. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit att en precisering av
bestämmelserna i 18 § bör göras, så att därav tydligt framgår att fall av
försök och medverkan skall föranleda upptagande på spärrlista.

Kontrollstyrelsen erinrar slutligen om att icke blott den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill, d. v. s. langare, utan också den som överskrider
sådan rätt straffas för olovlig försäljning. I sistnämnda fall gäller
det främst restauratörer och serveringspersonal. Under bestämmelsen faller
sålunda exempelvis utskänkning av sprit på vinrestaurang, utskänkning på
förbjuden tid eller till den som kan antas vara under 18 år eller veterligen
missbrukar alkoholdrycker samt brott mot de s. k. dans- och varietéförbuden.
Styrelsen anför.

Av den nuvarande lydelsen av 18 § att döma skulle restauratör (servitör),
som dömts för överskridande av försäljningsrätt, av systembolaget rätteligen
spärras från inköp av rusdrycker utminuteringsvis. En sådan åtgärd måste
emellertid te sig meningslös så länge vederbörande har tillgång till rusdryc 3

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

ker som inköpts för utskänkningsändamål. Om utöver straff särskilda administrativa
åtgärder anses påkallade, bör dessa meddelas med stöd av 43 8
Rff.

överskridande av försäljningsrätt skulle även föreligga, om personal i
systembutik medvetet skulle överträda bestämmelsen om lägsta inköpsålder
eller lämna ut rusdrycker till berusade personer. Ej heller i sådana fall torde
anledning finnas att regelmässigt avstänga den dömde från utminutering.

I praktiken torde systembolagets distriktschefer i stor utsträckning ha
underlåtit att från utminutering avstänga personer varom här är fråga. Den
formella grunden för denna underlåtenhet är det i 18 § använda fakultativa
uttrycket »utminutering må vägras». Bolaget har alltså ej skyldighet att
vägra utminutering. Betydelsen av denna möjlighet att underlåta att vägra
inköp minskas emellertid av att bolaget enligt författningsrummets ordalydelse
är skyldigt att ta upp nu avsedda personer på spärrlista.

Remissyttrandena

Mot kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar har i stort sett inga erinringar
rests vid remissbehandlingen. Endast ett par instanser har gjort
särskilda uttalanden.

överståthållarämbetet tillstyrker sålunda förslaget om vidgade möjligheter
att vägra utminutering till den, som fällts till ansvar för brott mot rusdrycksförsäljningsförordningen.
Ämbetet anser det emellertid icke lämpligt
att låta undantaget beträffande restauratörer med flera, vilka överskridit
försäljningsrätt, komma till uttryck i själva författningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att de vunna erfarenheterna av de
år 1957 vidtagna åtgärderna givit vid handen, att det tillämpade förfarandet
även haft en viss förebyggande verkan i nykterhetsavseende. Länsstyrelsen
anför.

Att langarna därigenom beretts vissa svårigheter att förse sig med varor
kan med fog antagas. Detta gäller även i de större städerna, där ett effektivt
avstängningsförfarande av naturliga skäl är särskilt svårt att åstadkomma.
Många personer, som där sysslar med olaga rusdryckshantering, har så småningom
blivit kända av försäljningspersonalen, vilket medfört, att åtskilliga
av dem i stället gjort sina inköp i systembutikerna på länets landsbygd. Av
systembolagets distriktskontor i Malmö har på grund härav den åtgärden
vidtagits, att alla till distriktskontoret inrapporterade personer, beträffande
vilka föreligger aktuell dom för olovlig försäljning, numera spärras icke endast
i hemortens systembutiker utan i samtliga sådana butiker i länet. Då
praxis i de mindre butikerna är att begära legitimation av alla personer, som
personalen icke känner, har denna åtgärd säkerligen vållat ett icke obetydligt
avbräck för langare.

Länsstyrelsen anser vidare angeläget, att 18 § ändras så, att även den
upptages på spärrlista som enligt nykterhetsvårdslagen dömts för utlämnande
av rusdrycker åt någon som veterligen är underkastad föreskrift om
avhållsamliet från bruk av sådana drycker eller är intagen å allmän vårdanstalt.
Detsamma föreslås gälla den som eljest hjälper sådan person att
åtkomma dylika drycker. Länsstyrelsen anför.

Även om antalet avdömda fall enligt 69 § nykterhetsvårdslagen för närvarande
är ringa, innebär detta icke, att förseelser av angivet slag är sällsynta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

överträdelser av de ifrågavarande förbuden torde tvärtom förekomma i stor
omfattning. Dessa förseelser får anses mycket allvarliga och är till stor olägenhet
för nykterhetsvården. Efter hand som de nykterhetsvårdande organen
växer in i sina omfattande uppgifter och erhåller tillgång till arbetskraft
i erforderlig omfattning, torde det icke vara osannolikt, att även de
avdömda fallens antal kommer att betydligt stiga.

Departementschef en

I likhet med de i ärendet hörda remissinstanserna finner jag icke anledning
till erinran mot de av kontrollstyrelsen framlagda förslagen utan kan
tillstyrka desamma. Vad åter angår det av länsstyrelsen i Malmöhus län
framförda förslaget om upptagande på spärrlista av dem, som utlämnat
rusdrycker åt person som omhändertagits enligt nykterhetsvårdslagen, synes
däremot tillräckliga skäl icke föreligga att nu upptaga denna fråga till
närmare prövning.

IV. Sjömäns införsel av rusdrycker vid avmönstring
Kontrollstyrelsens förslag

Enligt 12 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen gäller bl. a., att
resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller
som gåva till närstående för personligt bruk får tullfritt eller mot erläggande
av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade
bestämmelser. Motsvarande stadgande i vad avser tobaksvaror återfinnes i
lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda
författningsrum innehåller en särskild bestämmelse, enligt vilken
med resande likställes person, som varit anställd på fartyg men avmönstrat
därifrån.

Kontrollstyrelsen föreslår att det i rusdrycksförsäljningsförordningen införes
stadgande att avmönstrande sjömän med avseende på rätten till import
av rusdrycker likställes med resande som ankommer till riket.

Remissyttrandena

Kontrollstyrelsens förslag har föranlett uttalanden endast från socialstyrelsen
och sjöfartsstyrelsen samt de av sjöfartsstyrelsen hörda organisationerna.

Socialstyrelsen uttalar att styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över
nykterhetsvården inte har någon invändning mot förslaget.

Enligt sjöfartsstyrelsen synes den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen
väl motiverad. Sjöfartsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke
den ifrågavarande rätten åtminstone i vissa fall borde tillkomma sjömän vid
ankomst från utrikes ort även om han icke avmönstrar i samband med landbesöket.
Styrelsen anför.

Ofta nog förekommer det exempelvis att sjömän, som tjänstgör å fartyg
i vidsträckt fart, vid fartygets uppehåll i hemmahamnen får tillfälle att besöka
sin familj utan att därför avmönstring behöver ske. Den föreslagna

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

förmånen skulle genom anknytningen till avmönstring sålunda undandragas
dessa oftast till resp. rederier mera stadigvarande knutna sjömän, vilka dessutom
kanske endast med långa tidsintervaller komma till hemlandet, medan
varje vid hemkomsten avmönstrande sjöman, oberoende av den tid han
tjänstgjort ombord eller varit utom riket, skulle få åtnjuta förmånen.

Med hänsyn till att den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen utformats
i överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende gäller
enligt lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
vill sjöfartsstyrelsen dock icke motsätta sig att bestämmelsen i oförändrat
skick införes.

Sveriges redareförening föreslår, att med resande skall likställas även
samtliga sjömän, vilkas fartyg varit borta från Sverige minst en vecka.

Departementschefen

Någon erinran mot kontrollstyrelsens förslag på förevarande punkt föreligger
icke från min sida. Att såsom Sveriges redareförening föreslagit ytterligare
utvidga den ifrågavarande rätten att införa rusdrycker kan jag
däremot —- bl. a. med hänsyn till de kontrollsvårigheter som i sådant fall
skulle uppkomma — icke förorda.

V. Vissa frågor rörande trafikutskänkning m. m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om trafikutskänkning återfinnes i rusdrycksförsäljningsförordningen
i 35 §, vari bl. a. stadgas, att tillstånd till utskänkning av rusdrycker
på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg
som i linjefart befordrar passagerare meddelas av länsstyrelsen i
det län där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

Enligt 37 § rusdrycksförsäljningsförordningen må tillstånd till trafikutskänkning
avse vin och starköl. Då fråga är om fartyg, som förmedlar regelbunden
persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart
befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet dock
avse alla slag av rusdrycker.

Utskänkning på utländska fartyg och luftfartyg

I sin tidigare nämnda skrivelse upptar kontrollstyrelsen till
behandling också vissa frågor rörande utskänkning av rusdrycker på utländska
fartyg och luftfartyg i internationell trafik.

Styrelsens förslag innebär att svensk rusdryckslagstiftning och rusdrycksbeskattning
blir gällande vid utländska fartygs eller luftfartygs färd mellan
svenska hamnar eller flygplatser och underkastas svensk tillståndsgivnlng.
De svenska utskänkningsföreskrifterna kommer då -— framhålles det —
att tillämpas, och skyldighet kommer att föreligga att hos systembolaget
inköpa för utskänkningen avsedda rusdrycker. Vill man härvid använda
ombord befintliga förråd av rusdrycker, anses ett avräkningsförfarande med

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

spritcentralen och systembolaget böra kunna anordnas under medverkan av
tullverket, varigenom dryckerna bokföringsmässigt importeras av och överlåtes
till fartyget. Vid utskänkning av spritdrycker förutsättes utskänkningsskatt
komma att uttagas.

Kontrollstyrelsen anför i sammanhanget bl. a. följande.

De i 35 § Rff intagna bestämmelserna om trafikutskänkning är tillämpliga
endast på svenska trafikmedel. Denna begränsning av författningsrummets
räckvidd har visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska
passagerarfartyg, som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren
inrikes trafik. I dessa fall kan ingen utskänkning av rusdrycker äga rum
vid färd mellan svenska hamnar, eftersom bestämmelserna om trafikutskänkning
ej är tillämpliga och tullagstiftningen ej heller medger att medförd
proviant av obeskattade rusdrycker användes. Vad beträffar luftfartyg
är förhållandena i princip desamma, ehuru frågan härom f. n. torde sakna
praktisk betydelse.

Kontrollstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen i huvudsak
lämnats utan erinran.

Generaltullstyrelsen gör i sitt yttrande inledningsvis vissa anmärkningar
rörande de på området gällande tullbestämmelserna och anför därvid följande.

I tullteknisk bemäi-kelse skiljes mellan inrikes och utrikes trafik samt
kombinerad inrikes och utrikes trafik. Inrikes trafik innebär, att ett trafikmedel
befordrar passagerare och gods från en svensk ort till en annan.
Utrikes trafik föreligger, då ett trafikmedel med eller utan anlöpande av
svenska orter befordrar passagerare eller gods från eller till utrikes ort;
om trafikmedlet därvid samtidigt befordrar passagerare eller gods från en
svensk ort till en annan föreligger kombinerad inrikes och utrikes trafik.

Enligt 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) jämförd
med 29 § tulltaxeringskungörelsen samma dag (nr 392) åtnjutes tullfrihet
för å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som
erfordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge
transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik. På grund
av stadganden i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter
till denna förordning åtnjuta under vissa villkor fartyg och
luftfartyg på resa till utlandet enahanda tullfrihetsförmån beträffande proviant,
som ombordtagits från provianteringsfrilager. Med tullfriheten för
pro\ianten följer frihet från eljest inom riket gällande varubeskattning.

På fartyg och luftfartyg, som går i ren utrikestrafik, får — påpekar generaltullstyrelsen
—- oförtullade rusdrycker utskänkas till passagerare från
transportmedlens egna förråd. Då fråga är om kombinerad inrikes och utrikes
trafik, erhåller fartyg och luftfartyg däremot icke någon tilldelning
av oförtullade rusdrycker för utskänkning till passagerare ombord, medan
transportmedlen går i inrikes trafik. Vid den rena inrikestrafiken kan transportmedlen
över huvud icke medföra några förråd av oförtullade rusdrycker.

Kontrollstyrelscns förslag innebär, framhåller generaltullstyrelsen, icke
någon ändring i nu gällande rätt för fartyg och luftfartyg alt under färd

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

mellan svenska orter i utrikes trafik till passagerare utskänka oförtullade
rusdrycker från egna förråd. Därest vid färd i kombinerad inrikes och utrikes
trafik eller i ren inrikes trafik mellan svenska orter skall få användas
endast rusdrycker som underkastats enahanda beskattning som inom riket
eljest utskänkta drycker, bör enligt styrelsen den möjlighet till förtullning
av rusdrycker utan erläggande av omsättningsskatt som anses följa av
12 § 4 mom. d) rusdrycksförsäljningsförordningen undanröjas.

Härigenom skulle förtullning av rusdrycker, utgörande överskottsproviant,
komma att bli underkastad samma bestämmelser som gäller vid införsel
av rusdrycker i allmänhet, vilket bl. a. innebär att införseln får
företagas endast av Vin- & spritcentralen. Enligt styrelsens mening bör
dock vid förtullning och beskattning av rusdrycker, som skall utskänkas å
fartyg och luftfartyg i kombinerad inrikes och utrikes trafik, tillämpas ett
förenklat förfarande, som baseras på uppgifter om förbrukningen ombord
vilka av tullverket lämnas Vin- & spritcentralen och systembolaget. De närmare
föreskrifter som erfordras härför anses böra meddelas av generaltullstyrelsen
efter samråd med nämnda bolag.

Sveriges redareförening vill för sin del inte motsätta sig kontrollstyrclsens
förslag. Föreningen framhåller emellertid, att vid prövningen av tillståndsansökningar
i nu aktuella fall hänsyn kan behöva tagas till sådana
omständigheter som svenska rederiers intresse av ifrågavarande inrikesfart
och den behandling som kommer svenska fartyg till del i det utländska
fartygets hemland.

Sjöfartsstyrelsen har heller intet att erinra mot förslaget men förutsätter
att de av redareföreningen anförda synpunkterna beaktas.

I luftfartsstyrelsens yttrande anföres bl. a. följande.

I fråga om utländska luftfartyg förekommer — i varje fall när det gäller
regelbunden trafik eller där svenskt trafikföretag icke förhyrt utländskt
luftfartyg för insättande i egen trafik — icke någon egentlig inrikestrafik,
d. v. s. befordran av lokalpassagerare mellan två svenska flygplatser. Däremot
kan det förekomma, att ett utländskt luftfartyg på en "internationell
flygning mellanlandar exempelvis i Göteborg eller Malmö för att sätta av
passagerare och därefter fortsätter till Stockholm. Färden mellan Göteborg
eller Malmö och Stockholm är då endast en etapp i en internationell flygning,
och det kan icke anses rimligt, att en utländsk passagerare på denna
delsträcka i utskänkningshänseende skall behandlas annorlunda än den
passagerare, som flyger direkt exempelvis sträckan London—Stockholm.
I rekommendation 4.28 i bilaga 9 (»Facilitation-annexet») till Chicagokonventionen
om internationell civil luftfart uttalas, att i det fall ett luftfartyg,
som är statt på en internationell flygning, landar på två eller flera
flygplatser inom samma stats territorium utan mellanlandning i annat land,
och utan att taga ombord eller landsätta inrikes passagerare, bör staten i
fråga tillåta försäljning och konsumtion av rusdrycker, tobak m. m. utan
att tullavgifter eller skatter påläggas. Från svensk sida har ingen avvikelse
anmälts till den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) i förevarande
avseende.

Nu gällande svensk tullagstiftning lägger icke hinder i vägen för att medförd
proviant av oförtullade och obeskattade rusdrycker användes intill

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

dess fartyget eller luftfartyget på internationell färd nått sin slutliga destinationsort,
även om annan svensk hamn eller flygplats angjorts, under förutsättning,
att färden icke förändrats till inrikes resa genom att inrikes
passagerare påstigit, jfr 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen (SFS 1960:391),
29 § tulltaxeringskungörelsen (SFS 1960: 392) samt 1 § förordningen om
frihet från införselavgift i vissa fall (SFS 1960:396). Under dessa förutsättningar
synes icke heller hinder möta i gällande utminuterings- och utskänkningsbestämmelser.

De av kontrollstyrelsen föreslagna ändringarna i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen
synes, påpekar styrelsen, blott avse inrikes trafik och
berör i så fall icke förenämnda internationella trafik. I motsats till vad som
är fallet beträffande passagerarfartyg och järnvägståg avser förslagen emellertid
endast luftfart, som i linjefart befordrar passagerare. Möjlighet bör enligt
luftfartsstyrelsens uppfattning även föreligga att lämna tillstånd till trafikutskänkning
vid linjetrafiken närstående trafik, t. ex. vid s. k. chartertrafik,
vilken under senare år betydligt ökat i omfattning och vilken försiggår
med luftfartyg av samma storlek som de, vilka går i linjetrafik. Även
extraturer i vissa kombinationer, som SAS och LIN i mån av behov insätter,
är icke linjetrafik i strikt bemärkelse, men bör enligt styrelsen självfallet i
förevarande avseende icke behandlas på från linjetrafiken avvikande sätt.

Utskänkning på internationella expresståg

Genom beslut den 16 juni 1960 har Rådet för samarbete på tullområdet
antagit en rekommendation rörande behandlingen i tullhänseende av proviant,
som medföres i restaurangvagnar, pullinanvagnar, sovvagnar och liknande
vagnar i internationella expresståg.

Rekommendationen innebär, att medlemsstaterna under vissa i rekommendationen
närmare angivna villkor skall medgiva tull- och skattefrihet
för livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive champagne
och musserande vin), som införes som proviant i ifrågavarande vagnar.

Det förutsättes härvid bl. a. att varorna inköpes i de länder som tågen passerar,
att för varorna erlagts interna skatter och andra avgifter samt tullar
och andra införselavgifter, och att försäljning för medförande från tåget
inte får ske. Rekommendationen innebär för övrigt, att spritdrycker och tobaksvaror
skall kunna beläggas med tullar och skatter och kunna placeras
under tullförsegling.

Enligt gällande bestämmelser i 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen jämförd
med 29 § tulltaxeringskungörelsen må tullfrihet åtnjutas för å järnvägståg
i restaurangvagn eller liknande medförd proviant, i den utsträckning som
erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång i Sverige.

Enligt 1 § av förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall skall för vara, som införes till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt
8 § tulltaxeförordningen, icke heller utgå skatt eller annan avgift som på

Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket. Bestämmelserna i
nyssnämnda förordning skall dock enligt 4 § i förordningen icke äga tilllämpning
å införsel-, kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets
eller fiskets område. Beträffande dessa slag av avgifter finnes emellertid
särskilda föreskrifter om att avgift icke skall utgå för vara, som införes under
nu ifrågavarande omständigheter.

De i rekommendationen avsedda varorna är sålunda vid införsel till Sverige
hefriade från tullar samt andra skatter och avgifter, som på grund av
införseln eljest skolat erläggas till tullverket.

I allmänhet erfordras icke införseltillstånd för varor, som införes under
sådana omständigheter, vilka för tullpliktiga varor medför tullfrihet enligt
8 § punkten 7 tulltaxeförordningen. Införselhinder för de varor, som avses
i rekommendationen, torde emellertid föreligga i fråga om vin och starköl,
beträffande vilka gäller den i 12 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
intagna huvudbestämmelsen, att rusdrycker må till riket införas endast
av partihandelsbolaget.

I sitt i anledning av rekommendationen avgivna yttrande uttalar
generaltullstyrelsen att — med hänsyn till att syftet med rekommendationen
är att underlätta gränspasseringen för internationella expresståg och
däri medförd proviant — nu existerande införselhinder för vin och starköl
bör undanröjas vid ett antagande av rekommendationen.

I övrigt anmärker generaltullstyrelsen bl. a., att de i rekommendationstexterna
använda ordalagen närmast torde betyda, att varorna skall få införas
tull- och skattefritt. Enligt styrelsens uppfattning torde det därför icke
innebära något hinder för att i samband med varornas försäljning (servering)
upptaga skatter, som erlägges för importerade varor enligt samma
regler som för inhemska varor, däribland allmän varuskatt.

Även enligt kontrollstyrelsens mening bör bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen
ändras till överensstämmelse med den förevarande
rekommendationen.

Styrelsen anmärker emellertid att rekommendationen — åtminstone för
närvarande — har ringa aktualitet.

Ett antagande från svensk sida av den föreliggande rekommendationen
skulle för närvarande få praktisk betydelse väsentligen endast i fråga om
restaurangvagnarna på Oslo-linjerna, där formaliteterna beträffande vin och
starköl skulle komma att minskas. Rekommendationens ringa aktualitet
sammanhänger, påpekar styrelsen, med att servering av mat och dryck på
tåg i Sverige praktiskt taget uteslutande handhas av det statsägda AB Trafikrestauranger.
Även om något omedelbart behov i nuvarande läge inte
kan anses föreligga för vårt land att ansluta sig till rekommendationen, bör
man dock enligt kontrollstyrelsens mening beakta att förhållandena på detta
område kan komma att undergå förändringar, som framdeles gör behovet
härav mera framträdande.

I likhet med generaltullstyrelsen tillstyrker kontrollstyrelsen att erforderlig
ändring göres i de bestämmelser som nu utgör hinder för införsel i här
ifrågavarande fall. Härutöver erfordras emellertid — framhåller styrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

—- ytterligare ändringar, avseende regleringen av utskänkningen av vin och
starköl på ifrågavarande tåg. För lösningen av sistnämnda problem står
enligt styrelsens mening två möjligheter till buds. Härom anföres följande.

Det första alternativet skulle innebära, att den svenska utskänkningsregleringen
väsentligen skall gälla vid servering av vin och starköl på de internationella
expresståg som inpasserar till riket. Ändring skulle härvid i
första hand behöva vidtas i 35 § Rff av innebörd, att tillstånd till trafikutskänkning
skall avse bl. a. restaurangvagn eller liknande på järnvägståg
och att sådant tillstånd för utländsk sådan vagn skall meddelas av överståthållarämbetet.
Vidare skulle erfordras ändring i 41 § Rff av innebörd, att i
fråga om bär avsedd utskänkning av vin och starköl undantag skall göras
från skyldigheten att inköpa varorna hos Nya System AB och från bestämmelserna
om prissättning på starköl.

Enligt det andra alternativet skulle den svenska utskänkningsregleringen
icke gälla för den här avsedda utskänkningen. Detta syfte kan ernås genom
ett tillägg till 6 § 4 mom. Rff av innebörd, att vin och starköl, som enligt den
föreslagna undantagsbestämmelsen i 12 § 4 mom. medförs som proviant på
järnvägståg i restaurangvagn eller liknande, må, utan hinder av vad i Rff
stadgas, användas för sålunda avsett ändamål. Det bör ankomma på generaltullstyrelsen
att utfärda ev. erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Det förstnämnda av de båda alternativen är enligt kontrollstyrelsens mening
i och för sig genomförbart. Det skulle dock, påpekas det, innebära, att
if rågakommande utländska restaurationsföretag för varje oktroj period ålades
den omfattande procedur, som sammanhänger med föreskrivet anmälnings-,
ansöknings- och överlåtelseförfarande för utskänkningsrättigheter,
och dessutom underkastades gällande ingående detalj föreskrifter av ordningskaraktär.
Kontrollstyrelsen anser för sin del, att en dylik reglering icke
är av behovet påkallad i nu avsedda fall. De företag som är verksamma som
restauratörer på de internationella expresstågen torde nämligen av eget intresse
vara angelägna att upprätthålla nykterhet, ordning och trevnad vid
serveringen. Skulle i något enstaka fall finnas anledning att ingripa, har
polisen möjlighet härtill enligt allmänna polisinstruktionen. Med hänsyn
till dessa förhållanden anser kontrollstyrelsen sig böra tillstyrka den lösningen
att serveringen av vin och starköl på internationella expresståg undantas
från utskänkningsregleringen. Det förutsättes härvid, att tullmyndigheterna
tillser att de införda kvantiteterna inte överstiger behovet under resan
och att missbruk genom försäljning för medförande från tåget förhindras.

Icke heller från järnvägsstyrelsens sida föranleder rekommendationen
någon erinran.

Departementschefen

Kontrollstyrelsens förslag rörande utskänkning på fartyg och flygplan i
kombinerad in- och utrikes trafik ansluter sig i huvudsak till de stadganden
i sådant hänseende som efter förslag av styrelsen införts i den nya ölförsäljningsförordningen.
Jag tillstyrker att de erforderliga författningsändringarna
genomföres med beaktande av vad generaltullstyrelsen anfört. Till -

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

räckliga skäl synes däremot inte föreligga att såsom luftfartsstyrelsen förordat
medge utskänkning också på flygplan i viss charter trafik. Jag avstyrker
sålunda detta förslag.

Den rekommendation som överlämnats från Rådet för samarbete på tullområdet
i avseende på tullbehandlingen av proviant på vissa internationella
expresståg har inte föranlett erinran från några av de i ärendet hörda remissinstanserna.
Även enligt min mening bör de i rekommendationen angivna
principerna kunna godtas. Jag vill i detta sammanhang endast framhålla,
att rekommendationen inte innebär något hinder för att sådana interna skatter
som eljest uttages vid försäljning av samma art som den som kan komma
att ske på de internationella expresstågen — exempelvis allmän varuskatt
— utgår också vid denna försäljning.

Jag biträder de förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
som i anslutning till rekommendationen upprättats av kontrollstyrelsen.

VI. Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen i anslutning till

annan lagstiftning

Såsom inledningsvis antytts har jag i detta sammanhang slutligen att
anmäla vissa ytterligare förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
som blivit påkallade i anledning av annan lagstiftning.

I första hand är det här fråga om ändringar i anslutning till propositionen
nr 11 till årets riksdag med förslag till förordning om försäljning av
obeskattade varor på tullflygplats — vilken proposition numera antagits
av riksdagen — och propositionen nr 122 med förslag till förordning om
tillverkning av sprit och vin, m. m. Ändringarna i det förra hänseendet
innebär att därav berörda stadganden utformas så att rätten till försäljning
av rusdrycker i s. k. tax-free shops kommer till uttryck också i rusdrycksförsäljningsförordningen.
Ändringarna i övrigt avser, förutom jämkningar
av mer redaktionell natur, dels ändrad definition av begreppet spritdrycker
dels överförande till rusdrycksförsäljningsförordningen av stadgandena
om försäljning av vin för kyrkligt behov. Närmare motivering för ändringarna
har framlagts i de nämnda propositionerna.

Härutöver vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit vissa ändringar i
provianteringsfrilagersförordningen. Förslaget innebär bl. a. införandet av
rätt att på provianteringsfrilager upplägga också inom riket tillverkat starköl
och torde böra föranleda en följdändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändring i rusdrycks försaljningsförordningen den 26 maj 195b
(nr 521).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Bihang A

Kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom., 18 och 35 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf,
betecknad 89 a §, av nedan angiven lydelse.

12 §.

i mom. Utan hinder--- — generaltullstyrelsen meddelar.

Vid tillämpningen av vad ovan under c) sägs skall med resande likställas
person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.

18 §.

Rusdrycker må — — — tjuguett år.

Utminutering må vägras den, beträffande vilken nykterhetsnämnd meddelat
beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård. Utminutering
må ock vägras den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd
genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig
till brott som avses i 80 eller 81 § eller 89 § första eller andra mom. denna
förordning; dock ej då fråga varit om överskridande av försäljningsrätt.
Det åligger detaljhandelsbolaget att för kommun eller annat lämpligt område
upprätta och till utminuteringställena inom området utsända förteckning
över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång
varje kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd upptaga frågan om vilka
som böra uppföras på sådan förteckning.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg
eller på luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskänkning)
meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens
styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte, eller, såvitt avser utländskt
passagerarfartyg eller luftfartyg, av överståthållarämbetet.

De i---å trafikföretaget.

89 a §.

Påträffas rusdrycker, som uppenbarligen äro avsedda för olovlig försäljning,
hos någon som ej äger rätt till försäljning av dylika drycker, skola
dryckerna jämte kärl och emballage, om ej särskilda skäl däremot äro, tagas
i beslag och förklaras förbrutna, oaktat denne icke kan fällas till ansvar
för brott mot denna förordning.

Vad i första stycket sägs skall även gälla rusdrycker, som av polisen vid
upprätthållande av allmän ordning, förebyggande av brott samt uppdagande
och utredning av begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt tjuguett
år.

1 Senaste lydelse av 12 § 4 mom. se 1959:133, av 18 § se 1957:212.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Talan om förverkande enligt denna paragraf väckes av allmän åklagare
vid rätten i den ort, där beslaget skett.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, dock att bestämmelse
som ändrats alltjämt skall äga tillämpning med avseende på förhållanden,
som äro hänförliga till tiden dessförinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Bihang B

(Översättning)

Rekommendation den 16 juni 1960 av Rådet för samarbete på tullområdet
rörande behandlingen i tullhänseende av proviant, som medföres i
restaurangvagnar, pullmanvagnar, sovvagnar och liknande
vagnar i internationella expresståg.

Rådet för samarbete på tullområdet,

som anser, att järnvägarnas ansträngningar att erbjuda snabbhet och
komfort vid internationell befordran av resande förtjäna att understödjas
av de offentliga myndigheterna,

som därför önskar underlätta trafiken med internationella expresståg
genom att förenkla tullformaliteterna,

som finner, att man icke kan föreskriva långvariga uppehåll vid gränsstationerna
för sådana tåg,

som tagit i beaktande de tillfredsställande resultat, som uppnåtts vid tilllämpningen
beträffande TEE-tåg och liknande tåg av de lättnader, som medgivas
enligt den rekommendation, som antogs av Rådet den 28 november
1957,

rekommenderar, att medlemsländerna skola tillåta tull- och skattefri införsel
av livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive
champagne och musserande vin), som införas som proviant i restaurangvagnar,
pullmanvagnar, sovvagnar och liknande vagnar i internationella expresståg,
förutsatt att:

a) varorna hava inköpts endast i länder, som trafikeras av ifrågavarande
internationella tåg;

b) för varorna erlagts alla interna avgifter och skatter och alla importtullar
och importskatter, som de voro underkastade i det land, där de inköptes; c)

förbrukningen av varorna på ett internationellt tåg icke skall medföra
att avgifter och skatter återbetalas eller att de fördelar, som eljest beviljas
i samband med utförsel, helt eller delvis medgivas;

d) varorna säljas uteslutande för förbrukning på tåget och att försäljning
av varor, som äro avsedda att medföras därifrån, är förbjuden;

e) varornas myckenhet icke får överstiga det normala minimibehovet för
restaurangrörelsen under en hel fram- eller återresa;

f) alla flaskor äro försedda med vederbörande företags märke för att
underlätta tullkontrollen vid gränserna.

Spritdrycker (nummer 22.09 i Brysselnomenklaturen) och tobaksvaror
bliva fortfarande underkastade importtullar och importskatter och kunna
placeras under tullförsegling.

De länder, som antaga denna rekommendation, äro oförhindrade att vidtaga
de kontrollåtgärder, som de anse erforderliga för att förebygga missbruk.

I och med att föreliggande rekommendation tillämpas av de länder, som
antagit den, skall den i förekommande fall ersätta rekommendationen rörande
TEE-tåg och liknande tåg, antagen av Rådet i Bryssel den 28 november
1957.

Denna rekommendation är endast tillämplig å tåg, som trafikera länder
vilka antagit densamma.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610488