Kungl. Maj:ts proposition nr 134 (Proposition 1954:134)

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av
Förenta Nationernas konvention angående flyktingars
rättsliga ställning; given Stockholms slott den 19
februari 1954.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 12
regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av Förenta
Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en i
Geneve den 28 juli 1951 upprättad konvention angående flyktingars rättsliga
ställning, som utarbetats av en genom beslut av Förenta Nationernas
generalförsamling sammankallad internationell konferens av befullmäktigade
regeringsombud och vilken konvention undertecknats av Sverige den
28 juli 1951.

1 Biliang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans-,
ecklesiastik-, handels- och inrikesdepartementen anmäler ministern för utrikes
ärendena fråga om ratifikation av Förenta Nationernas konvention
angående flyktingars rättsliga ställning och anför:

Flyktingproblemet är förvisso icke en ny företeelse i historien men kan i
den gestalt vari det framträder i våra dagar sägas hava uppstått under och
efter det första världskriget. Skilda politiska händelseförlopp kom stora
människoskaror att som flyktingar sätta sig i rörelse i hopp om fristad innanför
ett främmande lands gränser. De krigiska förvecklingarna på Balkan
hade — för övrigt även i tiden omedelbart före 1914 — i släptåg folkvandringar
av väldiga mått. Särskilt må här erinras om den flykt från Turkiet
till Grekland av personer av grekiskt ursprung, som följde på det grekiska
nederlaget 1922 mot Turkiet, samt om det genom ett särskilt avtal 1923 reglerade
folkutbytet mellan Turkiet och Grekland. Här må likaså omnämnas
de till ett antal av omkring en halv million uppskattade armenier, vilka genom
att taga sin tillflykt till främmande land undgick att dela sina i Turkiet
kvarblivna landsmäns grymma lott. Den största flyktingkategorien från
denna tid utgjorde dock de Tyska flyktingarna, vilka efter tsardömets fall
tog sin första tillflykt till Väst-Europa, Levanten och Fjärran Östern. Efter
en period av relativt lugn fick från mitten av 1930-talet flyktingprobleinet
förnyad aktualitet och blev alltmera brännande i samma mån som förföljelsen
av det judiska befolkningselementet intensifierades i Tyskland samt i
Österrike och Tjeckoslovakien efter dessa staters införlivande med Tyskland.
Ett annat exempel bland många, vilkas fullständiga uppräknande här skulle
föra för långt, utgör utvandringen av saarländare efter Saaromröstningen
1935.

En mängd privata hjälporganisationer, såväl särskilt för ändamålet bildade
som ock för mera allmänna uppgifter tillkomna sådana, var under mellankrigstiden
verksamma för att lämna bistånd åt flyktingarna.

Redan kort efter sin tillkomst upptog emellertid även Nationernas För -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

bund frågan om hjälp till flyktingar på sitt program. Den drivande kraften
bakom denna hjälpverksamhet var som bekant norrmannen Fridtjof Nansen,
vilken från 1921 fram till sin död 1930 verkade som Nationernas Förbunds
Höge Kommissarie för flyktingar. På Nansens initiativ tillkom åtskilliga
internationella avtal, dels om utställandet av legitimationsbevis (s. k.
Nansenpass) åt flyktingar, dels ock avseende deras rättsliga ställning i allmänhet.
Utmärkande för samtliga under Nationernas Förbunds medverkan
tillkomna internationella avtal i flyktingfrågor var deras restriktiva
karaktär, i det att de blott gällde vissa, för varje särskilt fall noggrant bestämda
grupper av flyktingar.

År 1935 väcktes i Nationernas Förbunds generalförsamling förslag om att
Nationernas Förbund skulle åtaga sig skyddet av samtliga flyktingar och
statslösa personer, men förslaget stötte på motstånd från många staters sida
och blev icke antaget. En internationell kommitté för flyktingfrågor, upprättad
vid en internationell konferens i Evian 1943, uppställde som sitt mål
att skydda »envar, varhelst han än må befinna sig, som till följd av händelser
vilka inträffat i Europa har blivit eller kan bliva nödsakad att lämna
sitt vistelseland av hänsyn till faror, som hotar hans liv eller frihet på grund
av hans ras, religion eller politiska åskådning». Omständigheterna vid tiden
för beslutets fattande medgav likväl icke att detta kunde förverkligas i den
utsträckning som från början avsetts. Kommitténs fortsatta hjälparbete kom
därför icke att i praktiken inriktas på andra än tyska, österrikiska och
spanska flyktingar. Sedan Nationernas Förbunds Höge Kommissarie för
flyktingar den 31 december 1946 nedlagt sin verksamhet, övertog emellertid
kommittén därjämte dennes dittillsvarande uppgifter beträffande äldre flyktingkategorier.

Kommittén tog år 1946 ett betydelsefullt initiativ genom att till London
sammankalla en konferens med uppgift att utarbeta en överenskommelse
om utfärdandet av resedokument åt flyktingar. Resultatet av konferensen
blev en den 20 oktober 1946 dagtccknad konvention, vartill Sverige anslutit
sig och vars text med bilaga i det närmaste oförändrad har fogats vid den
konvention, om vars ratifikation nu är fråga.

Redan medan det andra världskriget pågick, stod det klart, att detta satt
i rörelse skaror av hjälpbehövande flyktingar och från sina hemorter med
tvång fördrivna personer, s. k. »displaced persons», av en förut okänd storleksordning,
som påkallade hjälpåtgärder av en helt annan omfattning än
efter det första världskrigets slut. En för ändamålet upprättad organisation,
United Nations Relief and Rehabilitation Administration, vanligen benämnd
UNRRA, stod beredd att under andra världskrigets slutskede och
tiden närmast därefter, delvis i samarbete med lokala militära och civila
myndigheter, omhändertaga dessa rotlösa människor samt sörja för deras
underhåll och hemsändande. Mer än sju millioner människor hade redan
före utgången av år 1945 genom denna organisations försorg blivit repatrierade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Spörsmålet om hjälp åt flyktingar och »displaced persons» ansågs av
Förenta Nationerna vara av sådan vikt, att detsamma blev upptaget till behandling
redan under första delen av generalförsamlingens första ordinarie
sammanträde. Genom en resolution den 12 februari 1946 beslöt sålunda
generalförsamlingen att hänskjuta hela flyktingproblemet till ekonomiska
och sociala rådet för en grundlig undersökning. I anledning härav
tillsatte ekonomiska och sociala rådet en kommitté bestående av representanter
för 20 stater, däribland dock icke några skandinaviska. Resultatet
av kommitténs arbete blev ett förslag till stadga för en internationell flyktingorganisation.
I ett bihang till stadgan återfanns regler, som närmare
bestämde vilka kategorier av flyktingar som skulle utgöra föremål för organisationens
verksamhet. Genom resolution den 15 december 1946 godkände
sedermera Förenta Nationernas generalförsamling en stadga för Internationella
flyktingorganisationen (1RO) jämte tillhörande bihang. Stadgan ratificerades
av 18 stater, däribland Danmark och Norge, samt trädde i kraft den
20 augusti 1948. Sverige anslöt sig icke till organisationen men bidrog till
kostnaderna för dess verksamhet med ett belopp av 50 millioner kronor.
Flyktingorganisationen, som erhöll ställningen av ett Förenta Nationernas
fackorgan, hade till huvudsakliga arbetsuppgifter att hemsända flyktingarna
till deras hemland och att i fråga om dem som icke kunde återvända sörja
för att de vunne utkomst i annat land. Ett annat åliggande för organisationen,
även detta av stor vikt, var att vaka över att flyktingarna kom i åtnjutande
av rättsligt och politiskt skydd. Internationella flyktingorganisationen
övertog vidare från den 1 juli 1947 de funktioner, som dittills utövats
av den förut omnämnda internationella kommittén för flyktingfrågor
och av UNRRA.

Internationella flyktingorganisationen var icke från början avsedd att
hava annat än tillfällig karaktär. Dess verksamhet upphörde också i februari
1952. Dessförinnan hade Förenta Nationernas generalförsamling vid sitt
fjärde ordinarie sammanträde genom en resolution den 3 december 1949
inrättat en befattning såsom Förenta Nationernas Höge Kommissarie för
flyktingar från och med den 1 januari 1951. Vid generalförsamlingens nästföljande
ordinarie sammanträde 1950 godkändes statuter för flyktingkommissarien.
Enligt dessa skall flyktingkommissarien, som har att handla
efter direktiv av generalförsamlingen och av ekonomiska och sociala rådet,
tillförsäkra flyktingarna internationellt skydd och söka få till stånd permanenta
lösningar av deras problem. Vidare skall han vaka över tillämpningen
av internationella konventioner till skydd för flyktingarna. Till flyktingkommissarie
för en tid av tre år valde generalförsamlingen den 14 december
1950 den tidigare nederländske justitieministern G. J. van Heuven
Goedhart. Flyktingkommissarien bedriver sin verksamhet från Geneve.
Hans mandat har genom beslut av generalförsamlingen sistlidna höst förlängts
på ytterligare fem år.

Genom resolution den 8 augusti 1949 beslöt ekonomiska och sociala rådet
tillsätta en särskild expertkommitté med uppgift att i första hand ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

reda frågan, huruvida det kunde anses önskvärt att utarbeta en generell
konvention om flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning samt
att, därest så befunnes vara fallet, utarbeta en sådan konvention. Kommittén,
som sammanträdde i Lake Success den 16 januari—16 februari 1950, överlämnade
till ekonomiska och sociala rådets elfte sammanträde ett förslag till
flyktingkonvention. Rådet företog icke någon detaljbearbetning av förslaget
utan nöjde sig med att antaga en inledning till konventionen samt en definition
av vad som i konventionen skulle förstås med flykting. Därefter
beslöt rådet att återförvisa förslaget till expertkommittén med uppdrag att
omarbeta detsamma, varvid den av rådet antagna inledningen och definitionen
av begreppet flykting skulle komma till användning. Sedan kommittén
på nytt sammanträtt, nu i Geneve den 14—25 augusti 1950, antog
kommittén sistnämnda dag en rapport till generalförsamlingen, innehållande
en reviderad text till flyktingkonvention. Ärendet behandlades i generalförsamlingen
i samband med frågan om tillsättandet av flyktingkommissarie.
Sedan generalförsamlingen antagit ett av dess tredje utskott utarbetat förslag
till artikel 1 (innefattande definition av begreppet flykting), beslöt
generalförsamlingen genom resolution den 14 december 1950 att låta sammankalla
en diplomatisk konferens för vidare behandling av frågan om en
flyktingkonvention. Konferensen sammanträdde i Geneve den 2—28 juli
1951. I densamma deltog befullmäktigade regeringsombud för 26 stater.
Sverige företräddes av utrikesrådet Sture Petrén, biträdd av sekreteraren i
utrikesdepartementet Folke Persson. Till grund för sitt arbete beslöt konferensen
att lägga det av expertkommittén utarbetade konventionsutkastet
med den ändring av artikel 1, som beslutats av generalförsamlingen.

Efter en fullständig genomgång av utkastet upprättades vid konferensen
en konvention angående flyktingars rättsliga ställning, vilken vid konferensens
slut den 28 juli 1951 undertecknades av följande stater, nämligen
Belgien, Colombia, Danmark, Jugoslavien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Den tid,
inom vilken konventionen därefter stod öppen för undertecknande, utgick
den 31 december 1952. Konventionen hade då undertecknats av ytterligare
åtta stater, nämligen Brasilien, Frankrike, Grekland, Israel, Italien, Turkiet,
Förbundsrepubliken Tyskland och Vatikanstaten. För stat som undertecknat
konventionen blir denna icke bindande utan efterföljande ratifikation.
I stället för undertecknande och ratifikation kan emellertid ske anslutning
till konventionen, genom vilken åtgärd vederbörande stat omedelbart blir
bunden. Konventionen träder dock icke i kraft förrän å nittionde dagen
efter deponeringen hos Förenta Nationernas generalsekreterare av det sjätte
ratifikations- eller anslutningsinstrumentet. Intill denna dag har konventionen
ratificerats endast av Danmark, Norge, Belgien, Luxemburg och
Förbundsrepubliken Tyskland. Därutöver bar Australien den 22 januari
1954 deponerat sitt anslutningsdokument, i följd varav konventionen kommer
alt träda i kraft den 22 april 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Angående konventionens innehåll må här lämnas följande redogörelse:

I den korta, förut berörda inledningen till konventionen göres bl. a. en
hänvisning till att Förenta Nationerna såväl i sin stadga som i den universella
förklaringen den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna
fastslagit grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skall åtnjuta de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I art. 1 fastställes vilka kategorier av flyktingar, som skall erhålla det
skydd och de förmåner konventionen avser att skänka. Den egentliga definitionen
av uttrycket »flykting» återfinnes i artikelns första avsnitt, under
A. Här uppräknas till en början vissa kategorier, som genom tidigare
mellanfolkliga fördrag erhållit en internationell status.

Den första av dessa flyktinggrupper består av ryska och armeniska flyktingar,
vilka åsyftas i Genéveprotokollet den 12 maj 1926 avseende identitetsbevis
åt ryska och armeniska flyktingar och innefattande ändring i och
tillägg till de tidigare protokollen i samma ämne den 5 juli 1922 och den
31 maj 1924. Enligt 1926 års protokoll skall med rysk flykting förstås person
av ryskt ursprung, som icke åtnjuter sovjetregeringens skydd och vilken
icke har förvärvat annat medborgarskap, samt med armenisk flykting
person av armeniskt ursprung, som förut varit medborgare i ottomanska
riket men som icke åtnjuter skydd av turkiska republikens regering samt
icke heller har förvärvat annat medborgarskap.

Nästa hithörande grupp utgöres av flyktingar från Främre Orienten, vilka
är hänförliga under Genéveprotokollet den 30 juni 1928 angående utvidgning
av vissa till förmån för ryska och armeniska flyktingar vidtagna
åtgärder till att omfatta ytterligare kategorier av flyktingar. Protokollet
tager till en början sikte på flyktingar av assyriskt eller assyro-kaldeiskt ursprung
samt vissa närstående flyktingsgrupper av syrisk eller kurdisk härstamning,
för vilka samtliga är gemensamt, att de icke åtnjuter skydd av den
stat de tidigare tillhört och att de icke förvärvat medborgarskap i annat
land. Vidare skall 1928 års protokoll vara tillämpligt jämväl på varje förutvarande
medborgare i ottomanska riket av turkisk härstamning, vilken till
följd av Lausanneprotokollet den 24 juli 1923 angående folkutbytet mellan
Turkiet och Grekland icke längre är berättigad åtnjuta turkiska republikens
skydd och icke heller har förvärvat medborgarskap i annat land.

Samtliga nu beskrivna flyktingkategorier har genom Genévekonventionen
den 28 oktober 1933 angående flyktingars internationella ställning fått sig
tillerkända nya förmåner i rättsligt hänseende.

En tredje grupp flyktingar, som tidigare erhållit internationell status, består
av flyktingar från det nationalsocialistiska Tyskland, vilka avses i Genévekonventionen
den 10 februari 1938 angående tyska flyktingars rättsliga
ställning. Denna konvention omfattar dels personer, vilka innehar eller innehaft
tyskt medborgarskap och icke äger medborgarskap i annan stat,
dels ock statslösa personer vilka, efter att hava tagit hemvist inom det tyska
statsområdet, lämnat detsamma och vilka icke genom förut upprättade
konventioner eller protokoll erhållit internationell status. I konventionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

förutsattes beträffande båda slagen av flyktingar, att de icke kunde påräkna
vare sig rättsligt eller faktiskt skydd av tyska regeringen. Konventionen
är vidare icke tillämplig på den som lämnat Tyskland av skäl, uteslutande
hänförliga till den personliga bekvämligheten.

En fjärde grupp hithörande flyktingar utgöres av flyktingar från Österrike,
vilka åsyftas i ett tilläggsprotokoll den 14 september 1939 till Genévekonventionen
den 10 februari 1938. Härunder ingår dels personer vilka, efter
att hava innehaft österrikiskt medborgarskap, därefter förvärvat tyskt medborgarskap
men icke därutöver medborgarskap i något annat land, dels ock
statslösa personer vilka, efter att hava tagit hemvist inom det österrikiska
statsområdet, lämnat detta och vilka icke omfattas av tidigare konventioner
och protokoll rörande flyktingar. Beträffande båda slagen flyktingar förutsätter
tilläggsprotokollet att de icke, vare sig faktiskt eller rättsligt, åtnjöt
den tyska regeringens beskydd.

Slutligen hänvisar den nya konventionen i nu förevarande sammanhang
även till Internationella flyktingorganisationens stadga och däremot svarande
definition av begreppet flykting. Denna definition återfinnes i ett till
själva stadgan anknutet bihang, vars text fastställts genom Förenta Nationernas
ekonomiska och sociala råds resolution den 16 februari 1946. Den
omfattar, till en början, förutom de förut uppräknade fyra flyktingsgrupperna,
spanska republikaner och andra offer för falangistregimen i Spanien
ävensom personer, som fallit offer för de nazistiska eller fascistiska regimerna
eller för de på dessas sida i andra världskriget stridande våldsregimerna
eller för quislings- och därmed jämställda regimer, som bistått de
förra mot de allierade. Vidare ingår emellertid under den nu ifrågavarande
definitionen även varje annan person, som befann sig utanför sitt hemland
eller, beträffande statslös, utanför det land, vari han haft sin vanliga vistelseort,
och vilken till följd av händelser inträffade efter andra världskrigets utbrott
icke kunde eller icke önskade begära skydd av sitt hemlands regering.
Slutligen omfattar denna definition även envar som, under förutsättning
att han haft sitt hemvist i Tyskland eller Österrike och antingen är av israelitisk
härstamning eller varit utländsk medborgare eller statslös, fallit offer
för nazistisk förföljelse samt med våld kvarhållits i endera av sagda
stater eller, efter att hava tvungits att fly därifrån, återförts dit till följd
av krigshändelserna, allt under förutsättning att vederbörande icke därefter
på stadigvarande sätt ånyo blivit bosatt i landet. I betraktande av anledningen
till flyktingorganisationens tillkomst har helt naturligt tyska medborgare
och medborgare i stat, som deltagit i kriget på Tysklands sida, varit
uteslutna från hjälp genom organisationen.

Här må anmärkas, att av de nu omnämnda tidigare överenskommelserna
och protokollen Sverige endast är anslutet till protokollet den 12 maj 1926.

Eller uppräknande av de nu omtalade flyktingkategorierna med tidigare
internationell status innehåller den nya konventionens definition av begreppet
flykting såsom ett andra led det allmänt hållna stadgandet, att med
flykting skall förstås den som till följd av händelser, som inträffat före den

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare,
samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss
sagts icke önskar begagna sig av sagda lands skydd. Vad angår statslös,
skall en sådan betraktas såsom flykting, därest han till följd av händelser
som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin
vanliga vistelseort, och icke kan eller vill återvända till sitt förutvarande
vistelseland. Beträffande den som är medborgare i mera än ett land föreskrives,
att han icke skall anses vara i avsaknad av sitt hemlands skydd,
därest han utan bärande skäl grundat på berättigad fruktan underlåtit att
begagna sig av något av de länders skydd, i vilka han är medborgare.

I fråga om den begränsning i definitionen, som ligger däri att flyktingskapet
skall hava orsakats av händelser inträffade före den 1 januari 1951,
må framhållas, att även personer, vilka flytt först efter detta datum, kommer
att omfattas av konventionen, under förutsättning att flykten kan sägas
hava varit en följd av politiska omvälvningar som ägt rum före den angivna
dagen.

Det konventionsutkast, som utgjorde underlag vid utarbetandet av konventionen,
innehöll icke någon begränsning av begreppet flykting ur geografiska
synpunkter. Under konferensen framträdde emellertid på denna
punkt betydande motsättningar, vilka icke kunde överbryggas. Från åtskilliga
staters sida hävdades med stor kraft, att en begränsning till händelser,
som inträffat på den europeiska kontinenten, vore oundgängligen erforderlig
för att icke en signatärmakt genom en alltför vidsträckt definition skulle
löpa risk att ådraga sig förpliktelser av oöverskådlig omfattning. Som ett
annat argument för denna linje framfördes också, att de flesta av konventionens
bestämmelser enligt samma staters åsikt blivit utformade med tanke
på de ekonomiska och sociala förhållandena i europeiska länder. Andra
delegationer, däribland de skandinaviska, intog en motsatt ståndpunkt och
uttalade sig för en universell bestämning av flyktingbegreppet. Resultatet av
debatten blev en under angivna förhållanden enhälligt antagen kompromisslösning,
som återgivits i art. 1 under B. Innebörden härav är att med det
i art. 1 under A förekommande uttrycket »händelser som inträffat före den
1 januari 1951» skall kunna förstås antingen »händelser som inträffat i
Europa före den 1 januari 1951» eller »händelser som inträffat i Europa
eller annorstädes före den 1 januari 1951». En stat skall följaktligen senast
då den undertecknar eller ratificerar konventionen eller ansluter sig till
densamma genom en uttrycklig förklaring angiva, huruvida staten i fråga,
med hänsyn till de förpliktelser den åtager sig enligt konventionen, antager
den vidare eller den mera begränsade definitionen av flyktingbegreppet.

Enligt de i fortsättningen av art. 1, under C, meddelade bestämmelserna
är en person att anse såsom flykting i konventionens mening endast så
länge vederbörande är utsatt för ett aktuellt hot av sådant slag, som avses
under A. Konventionen skall sålunda upphöra att vara tillämplig på den,

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

som frivilligt ånyo begagnar sig av sitt hemlands skydd eller frivilligt återförvärvar
ett förlorat medborgarskap eller vinner medborgarskap i ett nytt
land eller frivilligt åter bosätter sig i det land, som han lämnat eller utanför
vilket han fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse.
Detsamma skall gälla beträffande den som icke kan fortfara att vägra begagna
sig av det lands skydd, vari han är medborgare, ävensom beträffande
statslös som kan återvända till det land, vari han tidigare haft sin vanliga
vistelseort, allt enär de omständigheter, till följd av vilka vederbörande blivit
erkänd såsom flykting, icke längre föreligger. I anslutning till sistnämnda
stadgande innehöll det ursprungliga konventionsutkastet en undantagsbestämmelse
av innebörd, att ställningen såsom flykting icke skulle frånkännas
en person vilken, efter det att anledning till fruktan för förföljelse
bortfallit, likväl icke önskade begagna sig av sitt hemlands skydd under förebärande
av andra skäl än sådana som vore uteslutande hänförliga till den
personliga bekvämligheten. Med denna bestämmelse åsyftades, enligt vad vid
konferensen upplystes, huvudsakligen det förhållandet, att för judiska flyktingar
från Tyskland utståndna egna lidanden och dödandet av nära anförvanter
ofta grundade ett själsligt hinder mot återvändande till Tyskland
även sedan normala samhällsförhållanden där återställts. Ovillighet att återvända
betingad enbart av ekonomiska hänsyn skulle emellertid enligt denna
tolkning icke få vinna beaktande. Då emellertid under det ifrågavarande
stadgandet i utkastet på grund av dess allmänt hållna avfattning kunde föras
även andra fall av ovillighet att återvända till hemlandet än de åberopade,
avvisade konferensen detsamma. I stället intogs i konventionen en föreskrift
av innebörd, att flykting tillhörande någon av de förut uppräknade
kategorier, som redan tidigare erhållit internationell status, alltjämt skall
betraktas såsom flykting, även om han icke längre hotas av förföljelse i
det land vari han är medborgare men likväl för en vägran att begagna sig
av dettas skydd kan åberopa tungt vägande skäl grundade på tidigare förföljelse.
En motsvarande föreskrift beträffande statslösa tager sikte på deras
förhållande till det tidigare vistelselandet.

Ytterligare några slag av flyktingar skall enligt bestämmelserna under D,
E och F i art. 1 icke omfattas av konventionen. Flyktingar, vilka åtnjuter
skydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner
än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar, är sålunda undantagna,
så länge sådant skydd eller bistånd lämnas dem. De flyktingar,
på vilka detta stadgande för närvarande är tillämpligt, är de arabiska flyktingarna
från Palestina, till vilka hjälp lämnas genom Förenta Nationernas
hjälporganisation för Palestinaflyktingar. Vidare undantages den som
av vederbörande myndigheter i det land, vari han bosatt sig, erkännes
hava de rättigheter och skyldigheter, som är förbundna med innehav av
medborgarskap i sagda land. Detta stadgande tager sikte på exempelvis
flyktingar från Östtyskland, som tagit sin tillflykt till Förbundsrepubliken
Tyskland, samt på de flyktingar av turkisk härstamning, vilka nödgats
fly till Turkiet från Bulgarien, ävensom på flyktingar från Indien eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Pakistan, vilka fortfarande uppehåller sig i den andra av dessa båda stater.
Slutligen är från konventionsskyddet uteslutna, förutom krigsförbrytare
och vissa därmed jämställda brottslingar, de som med skäl kan antagas
tillhöra den internationella förbrytarvärlden.

Ehuru konventionens grundläggande syfte är att tillförsäkra flyktingarna
rättigheter och förmåner av den art och i den omfattning som beskrives i
de skilda artiklarna, har det icke kunnat bortses från att en flykting i gengäld
har åtskilliga skyldigheter gentemot det land, i vilket han funnit en
fristad. Det har därför befunnits lämpligt att i art. 2 intaga en erinran om
dessa allmänna skyldigheter, av vilka särskilt framhålles förpliktelsen att
ställa sig til] efterrättelse i vistelselandet gällande lagar och föreskrifter
samt anordningar, som där vidtages i syfte att upprätthålla den allmänna
ordningen.

Enligt art. 3 förbinder sig konventionsstaterna att icke vid konventionens
tillämpning göra åtskillnad mellan flyktingar med hänsyn till deras ras,
religion eller ursprungsland. Art. 4 garanterar därefter flyktingarna lika
vidsträckt religionsfrihet och rätt att bestämma över sina barns religiösa
uppfostran som vistelselandets egna medborgare. I art. 5 fastslås, att konventionens
bestämmelser icke får minska de rättigheter och förmåner som
redan kan hava beviljats flyktingar oberoende av konventionen. Art. 6 innehåller
en tolkningsregel för det i konventionen ofta förekommande uttrycket
»under samma förhållanden». Detta uttryck förlänas härigenom den innebörd,
att alla de förutsättningar (i synnerhet sådana hänförliga till längden
av och betingelserna för uppehåll och vistelse) vilka vederbörande skulle
behöva uppfylla för att komma i åtnjutande av någon viss rättighet, om han
icke vore flykting, måste uppfyllas av honom med undantag för förutsättningar,
som till sin natur är sådana, att en flykting icke kan uppfylla dem.

Då det gällde att bestämma omfattningen av de rättigheter och förmåner,
som skulle tillerkännas en flykting i hans nya vistelseland, hade konferensen
att välja mellan tre principlösningar: full jämställdhet med vistelselandets
egna medborgare, ställning lika med utländsk medborgare av mest
gynnad nation och slutligen ställning, som icke är ofördelaktigare än utlänningars
i allmänhet. Valet utföll så, att i art. 7 till en början i mom. 1 fastslås
som allmän grundsats, att flyktingar, i den mån konventionen icke
själv innehåller för dem mera förmånliga bestämmelser, skall tillerkännas
samma ställning som utlänningar i allmänhet. Därefter har emellertid i
mom. 2 intagits ett stadgande av innebörd, att en flykting efter tre års vistelse
i en konventionsstat automatiskt skall tillerkännas alla förmåner, för
vilkas åtnjutande av utlänning staten i fråga eljest uppställt ett villkor om
ömsesidighet i lagstiftningen (réciprocité législative).

I mom. 3 ålägges konventionsstat att icke fråntaga flyktingarna rättigheter
och förmåner, till vilka de oberoende av ömsesidighet redan är berättigade
vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande för staten i fråga. Härutöver
har i mom. 4 upptagits en allmän rekommendation till konventionsstaterna
att låta flyktingarna komma i åtnjutande av en ännu gynnsam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

mare behandling än den som stadgas i artikelns föregående moment. Här
åsyftas bl. a. möjligheten att tillerkänna flykting även sådana förmåner,
vilka beviljas annan utlänning allenast såsom en följd av bestämmelser om
ömsesidighet i ett mellan hans hemland och vistelselandet ingånget avtal
(réciprocité diplomatique).

De två nästföljande artiklarna har avseende på exceptionella åtgärder,
som en stat i något visst läge kan anse sig föranlåten vidtaga mot medborgare
i en främmande stat. I det ursprungliga konventionsutkastet hade föreslagits
att, i vad gällde undantagsåtgärder som kunde komma att vidtagas
mot medborgare i någon viss stat eller beträffande deras egendom, sådana
åtgärder icke skulle vinna tillämpning mot en flykting enbart på grund av
hans egenskap av medborgare i ifrågavarande stat. Denna formulering beaktade
emellertid icke att i åtskilliga länder på det nu ifrågavarande området
gällde lagar, så avfattade att de icke möjliggjorde ett automatiskt fritagande
av flyktingar från bestämmelser, som meddelats angående medborgare
i viss stat. Med hänsyn härtill har i art. 8, jämte det i konventionsutkastet
innefattade stadgandet i ämnet, intagits en föreskrift, som öppnar
alternativ möjlighet för en stat att väl låta en undantagslagstiftning
av ifrågavarande typ till en början vinna tillämpning även på flyktingar
med medborgarskap i den stat, som lagstiftningen avser, men därefter genom
ett dispensförfarande i de enskilda fallen fritaga flyktingarna från
lagstiftningens verkningar. Med den avfattning art. 8 sålunda erhållit medger
artikeln även möjlighet att göra en av förhållandena påkallad skillnad
mellan olika slag av flyktingar. Det blir t. ex. möjligt att upprätthålla en
egendomsindragning vidtagen mot en person vilken, efter att under lång
tid hava varit solidarisk med en våldsregim i sitt hemland, först när dennas
tillvaro står på spel gör sig till dess motståndare och tager sin tillflykt till
annat land samt där under åberopande av sin egenskap av flykting gör anspråk
på att fritagas från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i diktaturlandet.

Dessa grundsatser beträffande undantagsåtgärder står i nära samband med
innehållet i art. 9, som medger en mera vidsträckt befogenhet för en konventionsstat
att mot någon viss person vidtaga åtgärder av provisorisk natur.
I krigstid eller eljest i en situation, som i konventionstexten beskrives
med orden »under andra allvarliga och utomordentliga förhållanden», skall
en konventionsstat sålunda vara oförhindrad att gentemot en person provisoriskt
sätta i verket sådana åtgärder, som staten för sin säkerhet finner
oundgängligen erforderliga. Härigenom blir det möjligt för en stat att
ingripa mot en viss utlänning utan hinder av att denne gör gällande att han
är flykting. Staten skall vara skyldig att därefter vidtaga en utredning av
fallet. Utvisar denna att vederbörande verkligen är flykting och att upprätthållandeL
av de beslutade åtgärderna icke är nödvändigt för statens säkerhet,
skall desamma återkallas. Stadgandet i fråga har bl. a. syftning på
personer, som utger sig för flyktingar men i själva verket är spioner för
utländsk makt och då i första hand för sitt hemland. Vidare kan stadgan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

det komma till användning på flyktingar från ett land, med vilket flyktingarnas
vistelseland råkar i krig. I en sådan situation är det tydligen rimligt,
att vistelselandets myndigheter skall omedelbart kunna internera alla
personer med medborgarskap i fiendelandet för att först sedermera frånskilja
sådana flyktingar, vilka efter närmare undersökning kan förutsättas
förhålla sig lojalt mot vistelselandet.

Art. 10 innehåller ett stadgande om en särskilt gynnsam beräkning av
vistelsetid för tvångsförflyttade personer, som blivit flyktingar. I art. 11
bär intagits en uppmaning till konventionsstat att i fråga om flykting, som
regelmässigt är anställd som besättningsmedlem ombord på fartyg under
statens flagga, visa särskild välvilja vid behandling av ansökningar om bosättningstillstånd,
om utrustning med resedokument eller om tillfälligt
uppehållstillstånd för underlättande av bosättning i annat land.

Art. 12 innehåller regeln, att flyktings personalstatut skall vara lagen i
den stat, där flyktingen har sitt hemvist (domicile), eller, därest flyktingen
saknar hemvist, lagen i den stat, där flyktingen har sin vistelseort (residence,
résidence). Ehuru ett flertal av de på konferensen representerade
staterna i sin internationella privaträtt tillämpar nationalitetsprincipen, befanns
nämligen den vid konferensen dominerande åsikten vara att, även
om en flykting icke gått förlustig sitt medborgarskap i hemlandet, det icke
skäligen kunde av honom fordras, att han under en måhända avsevärd tid
efter sin flykt skulle fortsätta att i personligt hänseende vara underkastad
hemlandets lagstiftning. Ett särskilt skäl för denna ståndpunkt var, att lagstiftningen
i de länder, från vilka flyktingskarorna utgått, ofta på ett genomgripande
sätt omvandlats efter principer i direkt motsättning till värderingar
och grundsatser omfattade såväl av hemlandets tidigare lagstiftning
som av den i vistelselandet gällande. Under diskussionen av denna artikel
åskådliggjordes vidare med tydliga exempel svårigheten att i händelse av
nationalitetsprincipens antagande alltid på ett tillfredsställande sätt utröna
vilkets land lag som i det särskilda fallet skulle tillämpas. Ytterligare
iramhölls, att det ofta kunde vara svårt eller rent av omöjligt att få klarhet
om huruvida en flykting formellt expatrierats genom beslut av myndighet
i hemlandet. Inför de argument som sålunda kunnat anföras till förmån
för domicilprincipen och med hänsyn till att i Sverige en undersökning inletts
om lämpligheten att i viss utsträckning övergå från nationalitetsprincipen
till domicilprincipen, fann sig den svenska delegationen kunna, såvitt gäller
den begränsade grupp utlänningar som omfattas av konventionen, acceptera
ett avsteg från den i Sverige alltjämt gällande huvudprincipen. Frågan huruvida
förevarande stadgande i konventionen nödvändiggjorde ett svenskt
förbehåll avseende en övergångstid, lämnades därför öppen. — I art. 12 ingår
slutligen även ett stadgande om skydd för tidigare förvärvade rättigheter,
som för flyktingen uppkommit under hans förutvarande personalstatut.

Såsom i art. 7 inom. 1 antytts, tillerkänner konventionen i vissa hänseenden
flykting en förmånligare ställning än som tillkommer utlänningar
i allmänhet. Samma rättigheter som statens egna medborgare skall sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

flykting åtnjuta i följande hänseenden: skydd för industriell, litterär och
konstnärlig äganderätt (art. 14), rätten att tala och svara inför domstol,
däri inbegripna förmånerna av fri rättshjälp och befrielse från skyldighet
att ställa säkerhet för rättegångskostnad (art. 16), tilldelning i händelse
av ransonering vid varuknapphet (art. 20), rätt till bottenskoleundervisning
i statliga och kommunala skolor (art. 22 mom. 1), understöd och bistånd
från det allmänna i händelse av nöd (art. 23), förmåner på arbetslagstiftningens
och socialförsäkringens område, varunder i mån av statlig reglering
uttryckligen inbegripes bl. a. föreskrifter beträffande avlöning, arbetstidens
längd, övertid, betald semester, minimiålder för arbetsanställning, lärlingskap
och yrkesutbildning samt åtnjutande av förmåner enligt kollektivavtal,
ävensom förmåner beträffande socialhjälp vid olycksfall i arbete, moderskap,
sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet
och liknande (art. 24 mom. 1) samt beskattning (art. 29).

Följande inskränkningar är emellertid att observera. För nationell behandling
i fråga om immateriell äganderätt och tillgång till domstolarna
uppställes som villkor, att flyktingen skall hava sin vanliga vistelseort
(habitual residence, résidence habituelle) inom den stat varom fråga är. På
socialförmånernas område medger vidare art. 24 mom. Ib) rätt till förbehåll
i vissa närmare angivna hänseenden, nämligen dels för att skydda redan
förvärvade rättigheter eller rättigheter, som håller på att förvärvas, dels
ock för att undantaga förmåner eller delar av förmåner, som uteslutande bekostas
av allmänna medel eller skulle utgå till personer, vilka icke i fråga om
erläggande av avgifter uppfyller stadgade förutsättningar.

Under överläggningarna om art. 24 mom. 1 framhölls från svensk sida,
att Sverige i stort sett beredde utlänningar samma sociala förmåner som
landets egna medborgare. Dock påpekades, att i Sverige folkpensionens belopp
icke vore bestämt i någon relation till tidigare arbetsinsats eller erlagda
avgifter, vilket tydligen utgjorde ett hinder mot att automatiskt utsträcka
denna socialförmån även till inflyttade utlänningar. Slutligen upplystes, att
i fråga om vissa av de socialförmåner, beträffande vilka den förut angivna
huvudregeln om likställighet mellan egna medborgare och utländska medborgare
skulle gälla, den svenska lagens tekniska utformning av bestämmelserna
angående utländska medborgare i vissa hänseenden skilde sig från
bestämmelserna för svenska medborgare. De sålunda anmärkta förhållandena
medförde icke någon jämkning i konventionstextcn, men den svenske
representanten tillkännagav, att de kunde komma att föranleda ett svenskt
förbehåll mot nu förevarande artikel.

Till de stadganden i art. 24 mom. 1, för vilka i det föregående redogjorts,
ansluter sig en i mom. 2 av samma artikel intagen föreskrift av innebörd,
att ersättning för olycksfall i arbete eller för yrkessjukdom som utbetalas i
anledning av flyktings död skall utgå utan hinder av att förmånstagaren
vistas i annan stat än den varifrån ersättningen utgår. Betydelsefullt är även
innehållet i mom. 3 av samma artikel. Här stadgas att, i den mån konventionsstaterna
inbördes träffat eller kommer att träffa överenskommelser

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

om vidmakthållandet av rätt till socialförmåner som förvärvats eller håller
på att förvärvas, sådana förmåner skall åtnjutas även av flyktingar, under
förutsättning att dessa uppfyller de villkor, som föreskrivits för medborgarna
i de stater vilka träffat överenskommelserna i fråga.

Även den form av behandling förmånligare än utlänningar i allmänhet
som består i behandling såsom mest gynnad utlänning tillerkännes flyktingarna
i några av konventionens artiklar. Denna behandling skall sålunda enligt
art. 15 tillkomma flyktingar i vad angår rätten att tillhöra sammanslutningar
utan politiska eller vinstsyften och fackföreningar. Samma ställning
skall tillkomma flykting i fråga om rätten att antaga och innehava
lönad anställning enligt vad som föreskrives i art. 17 mom. 1. Ännu mera
värdefull för en flykting är fortsättningen av samma artikel. I mom. 2 stadgas
sålunda att, därest utlännings rätt till arbetsanställning beskurits till
skydd för den inhemska arbetsmarknaden, en flykting skall vara undantagen
från sådana inskränkningar, om han uppfyller något av följande villkor,
nämligen att han antingen vistats i landet i tre år, eller är gift och sammanbor
med medborgare i detta, eller ock har barn med sådant medborgarskap.
Från svensk sida framhölls under överläggningarna om utformningen
av detta moment, att Sverige tillämpade ett system med obligatoriska arbetstillstånd
för utlänningar samt att undantag härifrån till förmån för nu
avsedda kategorier sannolikt icke kunde medges, varför på denna punkt
ett svenskt förbehåll mot artikeln kunde förutses bliva erforderligt. I art.
17 har slutligen under mom. 3 även intagits en allmän rekommendation till
konventionsstaterna att i fråga om rätten att antaga och innehava lönad
anställning likställa flykting med statens egna medborgare, och detta i synnerhet
beträffande flykting, som inkommit på statens område inom ramen
för planerad anskaffning av arbetskraft eller immigration.

Konventionen innehåller vidare ett antal bestämmelser angående en rad
särskilda rättigheter, i fråga om vilka skall gälla den i art. 7 mom. 1 fastslagna
huvudregeln om likställande av flyktingar med utlänningar i allmänhet.
I denna grupp särskilt behandlade sådana rättigheter ingår: rätten
att förvärva äganderätt och andra rättigheter till lös och fast egendom, varunder
särskilt omnämnes hyreskontrakt (art. 13), rätten att utöva näring
(art. 18), rätten att utöva fria yrken (art. 19), rätten till bostad vid bostadsreglering
(art. 21), rätten till deltagande i den högre undervisningen samt
till nedsättning i avgifter därför och till stipendier (art. 22 mom. 2) ävensom
rätten att välja vistelseort och att röra sig fritt inom statsområdet
(art. 26).

Rätten till bistånd av myndigheterna behandlas i art. 25. Då en flykting
för utövande av en rättighet skulle enligt vanliga regler behöva bistånd av
utländsk myndighet, till vilken han emellertid såsom flykting icke kan hänvända
sig, skall vistelselandet sörja för att motsvarande hjälp lämnas honom
av någon dess myndighet eller av internationell myndighet. Myndighet som
nu avses skall tillhandahålla flyktingen de handlingar och intyg, som i vanliga
fall skulle hava utställts åt honom av hans hemlandsmyndigheter. På

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

denna punkt tillkännagav under konferensen flera delegationer, däribland
den svenska, att förbehåll kunde bliva nödvändiga med avseende på åldersbetyg
och liknande intyg, beträffande vilka underlag för utfärdandet saknades
i vistelselandet.

Om en särskild form av myndighets bistånd handlar art. 27, som pålägger
konventionsstat skyldighet att förse flykting med identitetshandlingar. På
samma fält rör sig även art. 28 som behandlar resedokument. Jag erinrar
här om den förut omnämnda Londonöverenskommelsen den 15 oktober
1946 angående utställandet av resedokument för flyktingar. Denna, vilken
är återgiven i Sveriges överenskommelser med främmande makter 1950: 103,
har i stort sett oförändrad upptagits i en bilaga till den nya flyktingkonventionen,
till vilken bilaga art. 28 hänvisar. Två betydelsefulla skiljaktigheter
i förhållande till den tidigare överenskommelsen föreligger dock. För
det första ger art. 28, i motsats till Londonöverenskommelsen, konventionsstat
rätt att vägra utställa resedokument, då staten i det särskilda fallet finner
tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den
allmänna ordningen rättfärdiga en sådan vägran. För det andra skall vid utställandet
av resedokument kunna föreskrivas, att detta icke skall gälla för
återresa till den utfärdande staten utan att hava viserats för sådan återresa
(§13 mom. 2 i bilagan). Detta senare stadgande får ses i sammanhang
med att konventionen har övertagit en i Londonöverenskommelsen intagen
föreskrift om att stat, som försett flykting med resedokument, icke äger
hindra denne från att återvända till statens område före utgången av dokumentets
giltighetstid (§13 mom. 1 i bilagan). Flyktingen kan sålunda icke
vägras återresa under dokumentets giltighetstid, men genom att ålägga honom
skyldighet att härför söka visering kan vistelselandets myndigheter i
fall av behov utöva en kontroll över flyktingens utlandsresor.

De närmare villkoren för utfärdande av resedokument återfinnes i den
förut omnämnda bilagan till konventionen. Därjämte har i ett särskilt bihang
till bilagan intagits ett formulär till resedokument.

En flykting, som lyckats medföra egendom på sin flykt, skall enligt art.
30 mom. 1 erhålla tillstånd av den stat, dit han medtagit egendomen, att åter
utföra densamma till land, som beviljat honom tillstånd till stadigvarande
bosättning. Innebörden av detta stadgande framgår icke klart av den antagna
texten, men i anledning av ett vid konferensen väckt ändringsförslag
förklarade likväl konferensens ordförande, att stadgandet avsåge allenast
sådana tillgångar, som en flykting medfört till ett första tillflyktsland. Det
fall att en person under någon tid före sin flykt från hemlandet till ett
främmande land, i vilket han senare tager sin tillfälliga fristad, överfört tillgångar
i större eller mindre poster, vore icke hänförligt under stadgandet.
Mot konferensordförandens här återgivna uttalande restes vid konferensen
inga invändningar. — Art. 80 innehåller därjämte i mom. 2 en rekommendation
till konventionsstaterna att till välvillig prövning upplaga en ansökan
från flykting om att få utföra jämväl andra tillgångar till land, dit han önskar
emigrera.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Flykting, som flyr undan förföljelse, kan självfallet icke avvakta erforderligt
tillstånd för inresa i det land, där han påräknar erhålla skydd.
Art. 31 mom. 1 tager sikte på detta fall och föreskriver, att en konventionsstat
icke skall för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting,
som anländer direkt från ett område, varest hans liv eller frihet är i fara,
och som utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna. Artikeln innehåller
därjämte i mom. 2 förbud för konventionsstat att pålägga en flykting andra
inskränkningar i hans rörelsefrihet än som är nödvändiga för tiden intill
dess att flyktingens ställning i landet blivit reglerad.

Artiklarna 32 och 33, som jämte art. 1 torde få anses utgöra konventionens
viktigaste, handlar om konventionsstats rätt att utvisa eller avvisa flyktingar.
Långvariga och ingående överläggningar föregick vid konferensen
den slutliga utformningen av dessa artiklar. Därunder kom också åtskilliga
spörsmål av mera allmän räckvidd att beröras. Ett av dessa var den principiella
frågan om konventionens ställning till asylrätten såsom sådan. I detta
hänseende förelåg enighet om att med asylrätt borde förstås den varje stat
tillkommande rätten att efter eget bedömande bevilja eller avslå en flyktings
begäran om asyl och således icke en förmån, vilken flyktingen kunde
kräva som en honom tillkommande rättighet. Det rådde likaledes samstämmighet
om att konventionen icke på något sätt syftade till att begränsa en
konventionsstats befogenhet att uteslutande utifrån egna utgångspunkter
avgöra, huruvida staten i fråga skulle bifalla eller avslå en flyktings anhållan
om inresetillstånd. När man därefter kom in på den närstående frågan,
huruvida en stat i princip skulle anses äga rätt att avvisa flyktingar, som
olovligen sökte taga sin tillflykt till statens område, respektive utvisa flyktingar,
som olovligen inkommit på detta, konstaterades även den vid konferensen
allmänt omfattade meningen vara, att sådan rätt alltjämt skulle
föreligga utan hinder av konventionen. Ytterligare ett tolkningsspörsmål,
värt att här omnämna, gällde en stats rätt att helt spärra sina gränser för en
befarad massinvasion av flyktingar från en grannstat. Enighet uppnåddes
om att konventionen icke heller skulle anses utgöra något hinder härför.

I art. 32 mom. 1 stadgas, att en flykting, som lovligen (lawfullg, rcguliérement)
uppehåller sig på en konventionsstats område, icke skall få utvisas
annat än av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen (public order, ordre public). Sistnämnda uttryck tager här icke
sikte på vad som svarar mot dettas svenska innebörd utan på det annorlunda
utformade franska begreppet ordre public, vari kan sägas rymmas
den samhälleliga rättsordningen i stort. Under diskussionen av denna artikel
klargjordes, att exempelvis en flykting, vars uppehållstillstånd utgått,
icke kunde anses lovligen uppehålla sig i landet och att följaktligen artikeln
icke lade hinder i vägen för hans utvisning.

I mom. 2 av artikeln fastslås flyktings rätt att bliva hörd, innan beslut
om hans utvisning fattas. Enligt mom. 3 skall konventionsstat före verkställandet
av flyktings utvisning vidare bereda denne skäligt rådrum för
sökande av tillstånd att inresa i annat land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Art. 33 mom. 1 stadgar förbud för en konventionsstat att utvisa eller avvisa
en flykting till eu stat, där flyktingens liv eller frihet skulle hotas på
grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politiska åskådning. Vid diskussionen av denna bestämmelse föreslogs
av den svenska delegationen i anslutning till det i Sverige pågående
arbetet med en revision av utlänningslagen, att förbud även borde stadgas
mot att utvisa eller avvisa flykting till en stat, i vilken flyktingen väl icke
omedelbart skulle vara utsatt för förföljelse men varest han skulle löpa risk
att bliva vidarebefordrad till stat, där förföljelse väntade honom. Flertalet
andra delegationer ställde sig emellertid avvisande till detta förslag på grund
av befarade tolkningssvårigheter. För att icke ett formellt avvisande av förslaget
skulle få till följd en icke önskvärd restriktiv e-contrario-tolkning av
artikeln, återtog den svenska delegationen detsamma, sedan konferensens
ordförande utan gensaga från något håll förklarat, att en utvisning under
sådana omständigheter som förslaget avsett finge anses stridande mot artikelns
anda. I mom. 2 av artikeln undantages från skyddet enligt mom. 1
flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara
för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn
till att han genom lagakraftägande dom dömts för synnerligen grovt brott,
utgör en samhällsfara i sagda land.

Den sista av konventionens materiella bestämmelser är art. 34, vilken
innehåller en rekommendation till konventionsstaterna att så mycket som
möjligt underlätta flyktingarnas införlivande med vistelselandet och deras
naturalisation.

De följande artiklarna i konventionen är av huvudsakligen teknisk innebörd.
Genom art. 35 förbinder sig konventionsstaterna sålunda att samarbeta
med Förenta Nationernas Höga Kommissariat för flyktingar eller annat
Förenta Nationernas organ, som kan komma att efterträda kommissariatet.
I artikeln ålägges vidare konventionsstat att på begäran lämna vissa upplysningar
och statistiska uppgifter, av vilka Höga Kommissariatet eller ett
detsamma efterföljande organ kan vara i behov för sin verksamhet. I art. 37
beröres den nya konventionens inverkan på ett stort antal tidigare konventioner
i flyktingfrågor. I förhållandet mellan parter som är bundna av den
nya konventionen skall denna ersätta samtliga i artikeln uppräknade äldre
internationella avtal.

Artiklarna 38—46 reglerar ett antal ämnen gemensamma för internationella
konventioner i allmänhet, såsom biläggande av tvister, undertecknande,
ratifikation, territoriell tillämplighet, förbehåll, ikraftträdande och uppsägning.
Ifrågavarande artiklar torde icke vara av beskaffenhet att påkalla särskild
redogörelse med undantag för art. 42 angående förbehåll. I denna
stadgas, att en stat äger göra förbehåll mot det stora flertalet artiklar
i konventionen. Vissa artiklar har dock befunnits hava för konventionens
syften så väsentlig betydelse, att förbehåll mot dem icke medgivits.
Så är förhållandet beträffandet art. 1, som innehåller definitionen
av begreppet flykting i konventionens mening, art. 15 om förbud mot diskri2
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

minering av flyktingar på grund av ras, religion eller ursprungsland, art. 4
angående religionsfrihet, art. 16 inom. 1 om rätt att tala och svara inför
domstol, art. 33 om förbud mot utvisning och avvisning samt slutartiklarna
36—46. Såsom i det föregående anmärkts och såsom längre fram skall närmare
utvecklas, torde Sveriges ratifikation av konventionen böra förbindas
med ett begränsat antal förbehåll.

För fullständighetens skull må tilläggas, att — enligt ett i konferensens
slutakt intaget beslut — de i konventionen insatta kapitel- och artikelrubrikerna
skall anses hava medtagits uteslutande för att göra konventionstexten
mera överskådlig och icke får vara vägledande vid en tolkning av konventionstexten.

Departementschefen.

Den konvention angående flyktingars rättsliga ställning, varom nu är
fråga, synes mig på sitt område vara ett betydande bidrag för att förverkliga
ett av Förenta Nationernas i denna organisations stadga inskrivna
huvudändamål, nämligen att genom internationell samverkan lösa internationella
problem av humanitär art. Konventionens syfte är att tillförsäkra
flyktingar i densamma närmare beskrivna rättigheter och förmåner, vilka
konventionsstaterna i det internationella fördragets form förpliktar sig att
respektera. Likaväl som Sverige alltifrån krigsslutet 1945 efter måttet av
sina resurser sökt genom statliga och privata ekonomiska bidrag befrämja
återuppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna samt förbättra flyktingars
och andra av kriget drabbade personers belägenhet, bör Sverige enligt
min åsikt även medverka till att bereda flyktingarna det intcrnationellrättsliga
skydd, som konventionen avser att skänka dem. Jag finner följaktligen
önskvärt att den nu föreliggande flyktingkonventionen ratificeras av Sverige.
Möjligheten härför är främst beroende av frågan huruvida de artiklar
i konventionen, mot vilka förbehåll icke får göras, är förenliga med gällande
svenska lagregler eller föreskrifter, som kan väntas träda i dessas ställe.
Beträffande övriga artiklar i konventionen blir att undersöka, huruvida deras
innehåll vid en liknande jämförelse med den svenska lagstiftningen befinnes
påkalla förbehåll för Sverges del.

Frågan om ratifikation av konventionen äger sålunda till en början nära
samband med den till innevarande riksdag avgivna propositionen nr 41 med
förslag till ny utlänningslag. Det i det följande förda resonemanget bygger
på förutsättningen, att nämnda proposition vinner riksdagens bifall. Vidare
måste en jämförelse ske med gällande svenska lagar, som reglerar utanför
utlänningslagens område fallande och i konventionen berörda ämnen, såsom
utlännings rätt till religionsfrihet och rätt till näringsutövning.

Utifrån nu angivna förutsättningar synes icke möta något hinder för
Sverige att godkänna de artiklar i konventionen, mot vilka förbehåll icke
må göras. Vad åter angår frågan om vilka förbehåll mot andra artiklar
som för Sveriges del kan bliva erforderliga, må till en början erinras om
att medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge i åtskilliga hänse -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 134.

enden i Sverige åtnjuter en i förhållande till övriga utlänningar privilegierad
ställning. Det synes mig oundgängligt, att Sverige vid en ratificering av
konventionen gör förbehåll av innebörd, att i de fall då konventionen tillerkänner
flykting behandling såsom utlänning av mest gynnad nation,
flyktingen icke skall äga göra gällande anspråk på rättighet eller förmån
enbart på den grund att rättigheten eller förmånen tillgodonjutes av medborgare
i annat nordiskt land. Nödvändigheten av ett sådant förbehåll har
även framhållits av den svenska delegationen vid upprättandet av konventionen.

Den i art. 1 i konventionen intagna definitionen av begreppet flykting bör
tydligen jämföras med utformningen av det i 2 § i förslaget till utlänningslag
införda begreppet politisk flykting. Sådan flykting skall enligt lagförslaget
ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov därav.
Såsom politisk flykting skall härvid anses utlänning, som i sitt hemland löper
risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse skall
förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp,
religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska
förhållanden utsättes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet
eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av politiskt brott
allvarligt straff ålägges honom. Någon definition av uttrycket hemland har
däremot icke givits i lagtexten. Emellertid kan här anföras ett uttalande av
1949 års utlänningskommitté. Dennas förslag till utlänningslag upptog visserligen
en något annorlunda definition på flykting än det nu genom propositionen
1954: 41 framlagda förslaget. Även i utlänningskommitténs förslag
var emellertid begreppet flykting bestämt i relation till vederbörandes
hemland utan att någon definition på hemland lämnades. Utlänningskommittén
har härom under hänvisning till den nu förevarande konventionen
anfört (SOU 1951: 42 s. 171):

I definitionen angives icke vad som skall förstås med hemland. Även i
gällande utlänningslag finnes emellertid samma uttryck utan något angivande
av innebörden och utan att detta synes hava föranlett några egentliga
svårigheter i praxis. I den nyssnämnda konventionen användes icke beteckningen
hemland. Där förutsättes, att flyktingen icke kan återvända till det
land, där han är medborgare, eller om han saknar medborgarskap i något
land, till det land, där han tidigare haft stadigt hemvist. Har flyktingen medborgarskap
i mer än ett land, förutsättes att han icke kan återvända till något
av dessa länder. I svensk praxis torde hemland hava erhållit en innebörd
som i huvudsak överensstämmer med vad som förcskrives i denna konvention
och något skäl att ändra denna praxis synes icke föreligga. Det är givet,
att det i de fall, då utlänningen är statslös, kan vara svårt att avgöra
vilket land som skall anses vara hans hemland. Det är emellertid för dylika
fall av vikt att uttrycket icke tolkas alltför snävt.

Lagförslagets beskrivning på vem som skall anses såsom politisk flykting
synes mig väl täcka den i konventionen i art. i under A mom. 2 intagna allmänt
avfattade definitionen av begreppet flykting, ehuru i viss mån skiljaktiga
uttryckssätt kommit till användning. Sålunda har de i konventionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

använda orden »ras» och »nationalitet» i lagförslaget sammanfattats i det
likvärdiga uttrycket »härstamning», varigenom, på sätt även påpekats i utlänningskommitténs
betänkande (s. 170), överensstämmelse uppnåtts med
stadgandet angående hets mot folkgrupp i 11 kap. 7 § strafflagen. Konventionens
uttryck »välgrundad fruktan för förföljelse» saknar visserligen den
i lagförslaget gjorda begränsningen till »förföljelse, som riktar sig mot hans
liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet». Vid konventionens upprättande
diskuterades icke närmare vad som skulle inläggas i uttrycket förföljelse.
Uppenbart är emellertid att härmed i konventionen åsyftas åtminstone
en diskriminering av viss intensitet. De i motiven till det svenska lagförslaget
angivna exemplen på förföljelse som skall kunna giva upphov till
politiskt flyktingskap, eller förbud mot religionsutövning, förbud att använda
vanliga skolor eller avsevärt lägre tilldelning av livsmedel än åt landets
invånare i övrigt, torde sålunda i lika grad få anses lämpade att angiva en
yttergräns för konventionens flyktingsbegrepp (prop. 1954: 41 s. 77). Icke
heller synes frånvaron i lagförslaget av en bestämning av begreppet hemland
medföra, att en bristande överensstämmelse skall anses föreligga med konventionens
flyktingsdefinition. I belysning av utlänningskommitténs nyss
återgivna uttalande får nämligen konventionens beskrivning av det land,
från vilket en person skall betraktas såsom flykting, anses täckt av uttrycket
hemland.

Om sålunda den i konventionen i art. 1 under A mom. 2 intagna allmänna
definitionen av begreppet flykting kan anses täckt av lagförslagets motsvarande
begrepp politisk flykting, så lär detsamma även låta sig säga om
de i samma artikel och littera av konventionen under mom. 1 uppräknade
flyktingarna med tidigare internationell status. I den mån de där åsyftade
äldre internationella avtalen innehåller någon beskrivning av uttrycket
»flykting», är denna mestadels icke så noggrant preciserad som den allmänna
definitionen under inom. 2. Det torde likväl kunna förutsättas att
ifrågavarande personers flykt eller ovillighet att återvända till hemlandet
beträffande det överväldigande flertalet av dem haft sitt upphov i sådan
fara eller förföljelse, som enligt lagförslaget konstituerar politiskt flyktingskap.
Innebörden av 2 § i lagförslaget är vidare, att en person, som icke
längre löper risk för politisk förföljelse i sitt hemland, icke längre kan göra
anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. Detta föranleder en jämförelse
med konventionens bestämmelser i art. 1 under C, vilka bygger på en liknande
tanke. Ehuru konventionen mera i detalj angiver i vilka fall förföljelsesituationen
skall anses hava upphört, synes en granskning av dessa uppräknade
fall giva vid handen, att det allmännare uttryckssättet i lagförslaget
icke berövar någon hans tidigare egenskap av politisk flykting som icke jämväl
enligt konventionen skulle upphöra att betraktas som flykting. Dock
är att märka, att lagförslaget saknar motsvarighet till den i konventionen
upptagna undantagsbestämmelsen, enligt vilken den som tillhör någon
av flyktingkategorierna med tidigare internationell status och som icke längre
hotas av förföljelse i hemlandet alltjämt kan göra anspråk på att betrak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tas såsom flykting, under förutsättning att han kan åberopa på tidigare förföljelse
grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av sitt hemlands
skydd eller att återvända dit. Mot denna bestämmelse såsom ingående
i art. 1 i konventionen får förbehåll icke göras. Framhållas må emellertid,
att antalet personer tillhörande ifrågavarande äldre flyktingkategorier, vilka
anlänt till Sverige och sedermera icke antingen lämnat landet eller vunnit
svenskt medborgarskap, torde vara mycket ringa. Vidare är att märka, att
de rättigheter och förmåner vilka konventionen tillerkänner flyktingarna, såsom
i det följande kommer att utvecklas, icke är andra eller större än som
av den svenska lagstiftningen tillerkännes även sådana utlänningar, som
enligt förslaget till ny utlänningslag icke skall bliva att anse såsom politiska
flyktingar. Särskild uppmärksamhet måste emellertid i detta sammanhang
ägnas frågan om möjligheten att utvisa eller avvisa icke önskvärd utlänning,
som gör gällande anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. I sådant
hänseende innehåller förslaget till ny utlänningslag i 53 § ett stadgande
av innehåll, att utlänning icke må vid verkställighet av avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse, och ej heller till land, där han icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk.
Härtill ansluter sig 54 § i förslaget, varest i ett första stycke föreskrives, att
utan hinder av vad i 53 § stadgas utlänningen må kunna befordras till land
som där sägs, om han genom synnerligen grov brottslighet ådagalagt, att
hans kvarblivande här skulle innebära eu allvarlig fara för allmän ordning
och säkerhet, och den förföljelse som hotar honom i sådant land icke innebär
fara för hans liv och ej heller eljest är av svår beskaffenhet samt han
icke kan befordras till annat land. I samma paragrafs andra stycke föreskrives
att, därest utlänning här eller annorstädes bedrivit verksamhet, som
inneburit fara för rikets säkerhet, och anledning finnes antaga att han här
skulle fortsätta dylik verksamhet, han må befordras till land, som i 53 §
sägs, såframt han icke kan befordras till annat land.

Med de undantag som följer av 54 § har sålunda i 53 § stadgats ett skydd
mot att sändas till ett land, varest vederbörande hotas av politisk förföljelse.
Skyddet gäller emellertid icke endast för den som kan bliva utsatt för politisk
förföljelse i sitt hemland och alltså enligt 2 § i förslaget betraktas såsom
politisk flykting utan är tillämpligt beträffande varje utlänning, som
hotas av förföljelse i det land, till vilket det ifrågasättes att sända honom.
En mot 53 § i lagförslaget svarande skyddsregel återfinnes i konventionen
i art. 33 mom. 1 och är konstruerad på enahanda sätt.

Icke heller ur nu förevarande synvinkel tillkommer därför någon självständig
betydelse det förhållandet, att konventionen även omfattar ett antal
personer, vilka icke längre hotas av någon förföljelse i sina tidigare hemländer.
På grund av vad sålunda anförts finner jag, att den nu framhållna mindre
oöverensstämmelsen mellan begreppet politisk flykting sådant det utformats
i det svenska lagförslaget och konventionens flyktingsbegrepp icke utgör
något hinder för Sveriges ratifikation av konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

I enlighet med sakens natur innehåller det svenska lagförslaget ej någon
sådan tidsgräns beträffande uppkomsten av flyktingskap, som i konventionen
upptagits i art. 1 under A mom. 2. Den har uppenbarligen icke någon betydelse
för frågan om Sveriges ratifikation av konventionen. Vad åter angår
konventionens i art. 1 under B gjorda alternativa begränsning av begreppet
flykting utifrån geografiska synpunkter, anser jag anledning saknas
att frånkänna det fåtal flyktingar från utomeuropeiska länder, som sökt
tillflykt här i riket, rätten att komma i åtnjutande av konventionsskyddet.
Jag finner därför att Sverige, liksom tidigare Danmark och Norge, vid ratifikation
av konventionen bör tillkännagiva, att med uttrycket »händelser
som inträffat före den 1 januari 1951» för Sveriges del skall förstås »händelser
som inträffat i Europa eller annorstädes före den 1 januari 1951».

Slutligen må nämnas, att begreppet flykting enligt konventionen definierats
trängre än begreppet politisk flykting i det svenska lagförslaget, såtillvida
som enligt stadgandet i konventionens art. 1 under F begreppet flykting
icke innefattar person, som förövat brott mot freden, krigsförbrytelse,
brott mot mänskligheten eller grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet
innan vederbörande anlänt dit eller som gjort sig skyldig till gärning
stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser. Någon motsvarande
inskränkning i det svenska lagförslagets bestämning av begreppet
politisk flykting har icke skett. På denna punkt har emellertid i den förut
omnämnda propositionen nr 1954:41 föredragande departementschefen (s.
78) uttalat:

Jag har icke ansett lämpligt att såsom utlänningskommissionen föreslagit
göra ett generellt undantag för utlänningar som begått brott mot freden,
krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. Påstående om sådant brott
bör icke utesluta att utlänningen, då i övrigt förutsättningar föreligger, får
frågan om sin vistelse i riket prövad enligt de grundsatser som gäller för
politiska flyktingar. I vad mån därvid det uppgivna brottet bör medföra
att utlänningen — trots att han alltså principiellt betraktas som politisk
flykting — vägras asyl i riket, kommer att bero på reglerna om politiska
verkställighetshinder (53—54 §i§) och bestämmelserna om utlämning för
brott.

Artiklarna 2 och 3 innefattande stadganden angående flyktingars allmänna
skyldigheter och angående förbud mot skiljaktig behandling utsäger ej
annat än vad som är vedertaget i svensk utlänningslagstiftning.

Angående den i art. 4 garanterade nationella behandlingen i fråga om religionsfrihet
gäller, att flyktingars likställighet med svenska medborgare beträffande
friheten att utöva sin religion följer av 1—4 §§ religionsfrihetslagen.
Vad åter angår den i samma artikel av konventionen med religionsfriheten
jämställda rätten för föräldrar att bestämma om sina barns religiösa
uppfostran, har detta spörsmål på senare tid vid skilda tillfällen varit
föremål för statsmakternas överväganden, senast i samband med riksdagens
behandling av propositionen 1953:32 angående ratifikation av tilläggsprotokoll
till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna. Läget i fråga om religionsunder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

visningen i de svenska skolorna är enligt denna proposition (s. 10), att befrielse
från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för barn
som icke tillhör svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i kristendomsundervisningen
endast kan beviljas för barn med annan trosbekännelse
än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning
är anordnad. Den allmänna skolplikten, varom bestämmelser återfinnes i
35—39 §§ Kungl. Maj :ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående
folkundervisningen i riket (SFS 604), är lika för svenska och utländska
barn, och icke heller göres någon skillnad efter medborgarskapet i fråga
om barns skyldighet att deltaga i morgonandakten och religionsundervisningen
i de svenska skolorna. Härav framgår, att svensk lagstiftning icke
reser hinder mot ett godkännande av konventionens stadgande om nationell
behandling i nämnda hänseenden.

Art. 5 har till syfte att förebygga, att en ratifikation av konventionen länder
till inskränkning i de rättigheter och förmåner, som ett land bevilja!
flyktingar oberoende av konventionen. Denna tolkningsregel kan icke skäligen
möta någon gensaga från svensk sida. Ytterligare en tolkningsregel innefattas
i art. 6, som bestämmer innebörden av uttrycket »under samma förhållanden».
Icke heller denna artikel ger anledning till några betänkligheter
för Sveriges del.

Svensk rätt tillerkänner icke i något fall flyktingar en ställning som är
sämre än den, som utlänningar i allmänhet åtnjuter i riket, och förbudet
häremot i art. 7 mom. 1 i konventionen har således full täckning i svensk
rätt. När därefter i mom. 2 av samma artikel upptagits en föreskrift av
innebörd, att flykting efter tre års vistelse i landet skall vara undantagen
från villkor om ömsesidighet, vilket för åtnjutande av viss förmån uppställts
i svensk lag utan att vara förankrat i avtal med främmande stat,
går emellertid detta stadgande längre än vad som för närvarande gäller i
Sverige. Lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela
förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. föreskriver visserligen
att, därest Konungen under förutsättning av ömsesidighet äger förordna att
viss förmån skall tillkomma medborgare i annat land, Konungen, i den
mån skäl därtill föreligger, jämväl må förordna att sådan förmån skall
tillkomma personer, vilka icke någonstädes äger medborgarskap, eller,
ehuru de äger medborgarskap, icke åtnjuter sitt hemlands beskydd. Vidare
får de kategorier utlänningar till förmån för vilka 1938 års lag har tillkommit
anses i stort sett sammanfalla med begreppet flykting enligt konventionen,
dock med det undantaget att lagen icke kan tillämpas på sådana
av konventionen omfattade utlänningar med medborgarskap i annat land,
vilka numera kan men icke vill återvända till detta. Emellertid har 1938
års lag hitintills endast kommit till användning genom kungörelsen den 22
september 1944 angående vissa förmåner åt statslösa in. fl., vilken gäller
förmånen av fri rättegång samt frihet från skyldighet att i rättegång
vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.
I betraktande härav torde tiden ännu icke vara inne för alt i form av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

generell dispens tillerkänna varje flykting med tre års vistelse i Sverige
alla rättigheter och förmåner, som annan utlänning författningsenligt är
berättigad åtnjuta med stöd av en ömsesidighetsklausul. Jag finner därför
ett svenskt förbehåll mot art. 7 mom. 2 i konventionen påkallat. Art. 7
mom. 3 förbjuder konventionsstat att beskära de rättigheter och förmåner,
till vilka flyktingar oberoende av ömsesidighet var berättigade vid
tidpunkten för konventionens ikraftträdande för ifrågavarande stat, och
jag ser inga betänkligheter mot att Sverige förpliktar sig härtill. Mom. 4 i
samma artikel anbefaller en välvillig prövning av möjligheterna att utvidga
flyktingarnas rättigheter och förmåner även i förut icke berörda fall,
där reciprociteten är av betydelse. Mot Sveriges godkännande av en bestämmelse
av denna svagare typ föreligger uppenbarligen intet hinder.

Vad därefter angår det i art. 8 upptagna stadgandet om flyktings fritagande
från undantagsåtgärder som befunnits böra vidtagas mot medborgare
i hans hemland, kan vissa invändningar göras mot en absolut regel av
sådan innebörd. Bl. a. skulle det mången gång förefalla omotiverat att fritaga
en flykting från undantagsåtgärder, vilka drabbar hans redan tidigare
i tillflyktslandet bosatta landsmän överhuvudtaget. Alldeles särskilt skulle
denna synpunkt göra sig gällande beträffande en flykting, vilken intill tiden
för sin flykt uppträtt solidariskt med regimen i hemlandet och kanske
t. o. in. utgjort ett värdefullt stöd för denna. Ä andra sidan är det tydligt
att i många fall av annan typ starka skäl kan tala för att en flykting fritages
från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i hans hemland. I
överensstämmelse härmed har också praxis vid tillämpningen av den svenska
lagstiftningen rörande de s. k. tyskmedlen utformats, i vilket hänseende
även må erinras om att Washingtonöverenskommelsen 1946 mellan Sverige
och de allierade rörande dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige
gjorde undantag för personer, vilkas fall förtjänade särskild behandling. 1
händelse en likartad lagstiftning i vårt land skulle bliva aktuell i framtiden,
är det att förutse att enahanda principer skall komma till tillämpning. Art. 8
i konventionen uppställer icke en absolut regel om flyktingars fritagande
från undantagsåtgärder utan förpliktar endast konventionsstat med annorlunda
utformad lagstiftning att i därför ägnade fall medgiva undantag för
flyktingar. Denna utformning av artikeln synes medgiva Sverige att i förekommande
fall även i fortsättningen tillämpa samma principer som tidigare
vid anordnandet av undantagsåtgärder mot någon viss främmande
stats medborgare med avseende på deras egendom eller intressen. Med hänsyn
emellertid till möjligheten av olika tolkningar av artikeln anser jag ett
allmänt förbehåll böra göras från svensk sida. Vad åter angår art. 9, skänker
denna täckning för sådana extraordinära ingripanden, som enligt 70 §
i förslaget till ny utlänningslag vid krig eller krigsfara eller under andra
utomordentliga förhållanden kan komma att vidtagas mot utlänningar.

Art. 10 om beräkning av vistelsetid för tvångsförflyttade personer saknar
aktualitet för vårt lands vidkommande. Även art. 11, som uppmanar
konventionsstaterna att underlätta landsflyktiga sjömäns bosättning och

Kungl. Maj.ts proposition nr 134. 25

erhållande av resedokument, kan tydligen utan svårighet godkännas av
Sverige.

En flyktings personrättsliga ställning skall enligt art. 12 mom. 1 bestämmas
av domicillandets lag. Denna regel står i strid mot den av den
nuvarande svenska lagstiftningen omfattade nationalitetsprincipen. Denna
har blivit fastslagen i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskap och adoption samt i lagen
den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps
rättsverkningar. För medborgare i de andra nordiska länderna har
dock till följd av ett flertal internordiska konventioner domicilprincipen
lagfästs i åtskilliga särförfattningar. Tillika må framhållas, att genom en
lagändring 1947 i 1904 års lag i 7 kap. 4 a § införts ett stadgande av
innehåll att, därest undersåte i stat, vilken icke är ansluten till konventionen
den 12 juli 1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap,
sedan minst två år har hemvist här i riket och vill inför svensk
myndighet träda i äktenskap, hans rätt att ingå äktenskapet må prövas
efter svensk lag, där han det begär. Därjämte synes på senare tid i svensk
praxis en uppmjukning av nationalitetsprincipen även i andra avseenden
ha gjort sig märkbar beträffande flyktingar, men omfattningen av denna
tendens är ännu oklar. Vidare är att märka, att en förberedande undersökning
rörande möjligheten att låta domicilprincipen få ökad användning i
svensk internationell privaträtt sedan 1951 pågår inom justitiedepartementet.
I avvaktan på resultatet av denna undersökning synes mig Sverige vara
nödsakat göra förbehåll mot nu ifrågavarande stadgande i konventionen.
Däremot torde något förbehåll icke erfordras beträffande de i art. 12 mom. 2
upptagna bestämmelserna om skydd för förvärvade rättigheter uppkomna
under flyktings tidigare personalstatut.

Utlänningars rätt att förvärva och innehava fast och lös egendom är förhållandevis
kringskuren i svensk rätt. Någon åtskillnad i detta avseende göres
icke mellan flyktingar och andra utlänningar, och konventionens regler
i ämnet, vilka återfinnes i art. 13 och enligt vilka en flykting i detta hänseende
skall åtnjuta samma behandling som en utlänning i allmänhet, kan följaktligen
utan vidare biträdas av Sverige.

En jämförelse mellan art. Ii i konventionen, vari avhandlas skyddet för
den industriella, konstnärliga och litterära äganderätten, och nu gällande
svensk lag ger vid handen, att konventionsregeln om att en flykting skal!
åtnjuta samma skydd som medborgare i det land, varest han har sin vanliga
vistelseort, utan svårighet kan godtagas av Sverige, såvitt angår den industriella
äganderätten, d. v. s. rätten till uppfinning, mönster, modell, varumärke
och firmanamn. Beträffande den konstnärliga och litterära äganderätten
är läget emellertid ett annat. 1 lagarna om rätt till litterära och konstnärliga
verk, om rätt till verk av bildande konst och om rätt till fotografiska
bilder, alla tre av den 30 maj 1919, skyddas i främsta rummet verk av svensk
medborgare och verk, vilket först utgivits här i riket. Vidare kan skyddet,
under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas till att omfatta verk av visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

annat lands medborgare ävensom verk, som först utgivits i samma land.
Enligt särskilt förordnande av Konungen skall skydd enligt berörda lagar
avse även utländsk medborgares verk, som först utgivits i främmande land
tillhörande Bernunionen för skydd av litterära och konstnärliga verk eller i
Amerikas Förenta Stater, ävensom outgivet verk av medborgare i något av
dessa länder.

Lagens tillämplighet på ett verk är alltså beroende antingen av upphovsmannens
medborgarskap eller platsen för första utgivningen men icke i
något fall av upphovsmannens hemvist. Lagen skyddar sålunda icke verk
av en här bosatt statslös författare eller medborgare i ett land utanför Bernunionen
annat än Amerikas Förenta Stater i det fall att verket först utgivits
i sådant land eller ej alls är utgivet. För närvarande förberedes av den
s. k. auktorrättskommittén en revision av den svenska lagstiftningen om
litterär och konstnärlig äganderätt. En ändring av de nu återgivna bestämmelserna
torde, enligt vad jag inhämtat, komma att föreslås och detta även
av andra skäl än av hänsyn till stadgandet i art. 14 i flyktingkonventionen.
Det är därför icke uteslutet, att det svenska förbehåll mot denna artikel, som
i betraktande av gällande svensk rätts ståndpunkt blir erforderligt, skulle
kunna återkallas, sedan revisionen av auktorrättslagstiftningen genomförts.

Art. 15 om jämställande av flyktingar med utlänningar av mest gynnad
nation i fråga om rätten att tillhöra sammanslutningar utan politiska eller
vinstsyften samt fackföreningar föranleder ingen erinran ur svensk synpunkt.
Detsamma är förhållandet med stadgandet i art. 16 mom. 1 om fri
tillgång för flykting till att föra talan inför domstol. Art. 16 mom. 2 och 3
överensstämmer däremot icke till alla delar med svensk rätt. I mom. 2 föreskrives,
att flykting i den konventionsstat, varest han har sin vanliga vistelseort,
skall åtnjuta samma behandling som statens egna medborgare i vad
gäller tillgång till domstolarna, däri inbegripet rättshjälp och befrielse från
skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum
solvi). Den häremot svarande, förut omnämnda kungörelsen den 22 september
1944 angående vissa förmåner åt statslösa m. fl. stadgar, att statslös eller
därmed jämställd person skall, under förutsättning att han stadigvarande
vistas här i riket och innehar svenskt främlingspass eller identitetscertifikat,
vara likställd med svensk medborgare med avseende å förmån av fri
rättegång enligt lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång samt vara befriad
från skyldighet att ställa säkerhet enligt lagen den 19 november 1886 angående
skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk
man ställa borgen för kostnad och skada, i båda fallen dock endast
såvitt angår mål däri fråga ej är om ansvar för brottslig gärning. Kungörelsens
begränsning till tvistemål och uppställandet av villkoret om innehav av
viss legitimationshandling saknar täckning i konventionen. I konventionens
art. 16 mom. 3 stadgas, att i de hänseenden som omnämnes i mom. 2 flykting
inom annan konventionsstat än den, vari flyktingen har sin vanliga vistelseort,
skall åtnjuta samma behandling som tillkommer medborgare i sistnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

da stat. Med detta stadgande är att jämföra bestämmelserna i de tre kungörelserna
den 18 april 1935 angående befrielse för vissa främmande undersåtar
från skyldighet att i rättegång ställa säkerhet för kostnad och skada, angående
tillämpning av lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång beträffande
undersåtar i vissa främmande stater, och angående tillämpning av vissa
rörande internationell rättshjälp givna bestämmelser jämväl vad angår till
Brittiska riket hörande länder och andra områden in. m. De i dessa kungörelser
medgivna förmånerna, som i det överväldigande antalet fall endast
kan göras gällande i tvistemål, tillkommer icke t. ex. utomlands bosatt
statslös person eller annan utomlands bosatt flykting, som icke innehar
medborgarskap i stat ansluten till 1905 års Haagkonvention angående vissa
till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. 1 sistnämnda
hänseenden föreligger följaktligen icke överensstämmelse med konventionen.
Enligt vad jag inhämtat är chefen för justitiedepartementet emellertid
beredd att överväga frågan om ändringar i samtliga nu ifrågavarande författningar
i syfte att bringa desamma i överensstämmelse med konventionen,
varför något svenskt förbehåll på denna punkt icke torde bliva erforderligt.

Enligt nu gällande utlänningslag skall utlänning i princip innehava arbetstillstånd
för att här i riket kunna antaga eller innehava anställning i
annans tjänst. Undantag göres i utlänningskungörelsen bl. a. för dansk,
finsk, isländsk och norsk medborgare samt för förutvarande medborgare i
Estland, Lettland eller Litauen, som innehar svenskt främlingspass, varjämte
utlänningskommissionen för viss tid eller tills vidare äger medgiva undantag
jämväl för annan utlänning med svenskt främlingspass. Enligt vad som
inhämtats från utlänningskommissionen och arbetsmarknadsstyrelsen, synes
sistnämnda lättnad i första hand komma här vistande flyktingar tillgodo.
Tages därjämte i betraktande att Sverige, sasom förut framhållits, vid ratifikation
av konventionen torde böra göra ett allmänt förbehåll beträffande
förmåner som tillerkännes medborgare i de andra nordiska länderna synes
mig nu gällande svenska lagstiftning och praxis icke stå i vägen för ett godkännande
av stadgandet i konventionens cirt. 1/ mom. 1 om att flyktingar
skall vara jämställda med utlänningar av mest gynnad nation i fråga om
rätten att antaga eller innehava lönad anställning. I förslaget till ny utlänningslag
är frågan om arbetstillstånd reglerad på ett något annorlunda sätt.
I 15 § stadgas, att Konungen äger förordna att utlänning icke utan arbetstillstånd
må här i riket innehava anställning eller, i annan egenskap än handelsresande,
utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands. Utlänningar,
som erhållit bosättningstillstånd, skall emellertid vara undantagna
från skyldigheten att innehava arbetstillstånd. Icke heller detta föreslagna
stadgande strider i och för sig mot art. 17 mom. 1 i konventionen. Denna
bestämmelse i konventionen bör emellertid beaktas vid utformningen av en
blivande ny utlänningskungörelse.

Såsom i den inledande redogörelsen anförts under art. 17 mom. 2, måste
däremot ett svenskt förbehåll göras mot detta stadgande, eftersom de där

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

uppräknade grunderna för befrielse från arbetstillstånd — tre års vistelse,
make eller barn med medborgarskap i vistelselandet — icke kan bliva automatiskt
avgörande vid myndigheternas bedömning av hithörande ärenden.

Beträffande bestämmelsen i art. 17 mom. 3 må framhållas, att det givetvis
icke kan hava avseende på innehav av pensionsberättigande anställning
i offentlig tjänst.

Flykting har icke i Sverige en sämre ställning än utlänningar i allmänhet
beträffande rätten till näringsutövning och rätten att utöva ett fritt
yrke, varom bestämmelser innehålles i artiklarna 18 och 19 i konventionen.
Några längre gående förpliktelser i detta hänseende ålägges icke konventionsstaterna
genom dessa artiklar. Något hinder för Sverige att godkänna
desamma föreligger alltså icke.

Utlänningar har enligt i Sverige vedertagna regler heller icke haft mindre
tilldelningar än svenska medborgare vid varuransoneringar. Föreskriften i
konventionens art. 20 om nationell behandling av flyktingar ger sålunda icke
anledning till betänkligheter från svensk sida. Vad åter angår art. 21, som
ålägger konventionsstaterna att jämställa flyktingar med utlänningar i allmänhet
såvitt gäller bostadsreglering, går den svenska lagstiftningen längre
än konventionen, i det att utlänningar i detta avseende jämställes med
svenska medborgare.

Förut har framhållits, att utländska barn är i samma grad som svenska
barn skyldiga att bevista folkskoleundervisningen, vilket motsvarar en konventionsstats
åligganden enligt art. 22 mom. 1 att sörja för att flyktingar
kommer i åtnjutande av samma bottenskoleundervisning som de egna medborgarna.
Beträffande annan undervisning än den i bottenskolan, i vilket
hänseende art. 22 mom. 2 i konventionen föreskriver behandling såsom utlänningar
i allmänhet, utvisar en undersökning av gällande bestämmelser, att
flykting icke i något hänseende här i riket åtnjuter en mindre gynnsam behandling
än den som kommer utlänningar i allmänhet till del. I visst hänseende
har till och med åt flyktingstudenter skapats särskilda förmåner.
Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1952 angående studielån med statlig kreditgaranti
åt s. k. flyktingstudenter må nämligen till sådana under vissa
närmare angivna förutsättningar utlämnas studielån för studier vid de högre
undervisningsanstalterna.

Stadgandet i art. 23 om att flykting i fråga om understöd eller bistånd
från det allmänna skall vara likställd med statens egna medborgare sammanfaller
med bestämmelserna i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
med den enda skillnaden att utlänning, som erhåller fattigvård, i undantagsfall
kan bliva hemsänd till sitt eget land. Denna undantagsbestämmelse kan
enligt sakens natur icke komma att tillämpas på flyktingar. Ett uttryckligt
iörbud häremot har inryckts i 71 § förslaget till ny utlänningslag.

Art. 24, vilken handlar om arbetslagstiftning och socialförsäkring, föreskriver,
att flyktingar skall jämställas med landets egna medborgare i fråga
om en rad uppräknade socialförmåner. Denna grundsats är sedan länge
genomförd i Sverige såvitt gäller arbetslagstiftningen, vilken beröres i mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

t. a) i artikeln. Även beträffande den sociala välfärden, varom regler innefattas
i mom. 1. b), överensstämmer konventionen i väsentliga delar med
svensk lagstiftning, enligt vad en genomgång av hithörande bestämmelser
utvisar. Sålunda gäller i fråga om rätten till ersättning enligt lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete i princip samma bestämmelser
vare sig den skadade är svensk medborgare eller icke. I lagens 27 §
första och andra styckena stadgas likväl ett par undantag från huvudregeln.
Dessa lagrum har följande lydelse:

»Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna lag,
icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger försäkringsinrättningen
att med hans samtycke, när som helst, i stället för sådan ersättning
till honom utgiva ett kapital för en gång till belopp motsvarande högst femtio
och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde enligt de för inrättningen
gällande beräkningsgrunder. Ersättningen må ock, utan den ersättningsberättigades
samtycke, utbytas mot kapital till belopp av femtio
procent av kapitalvärdet. Har utbyte av ersättning mot kapital ägt rum, är
rätten till vidare ersättning på grund av olycksfallet förfallen.

Har olycksfallet medfört döden, och var den avlidne ej svensk medborgare
och ej i riket bosatt, utgår begravningshjälp enligt 7 § allenast om
olycksfallet inom tre månader medfört döden, samt livränta eller kapital
enligt samma § till efterlevande, som ej är svensk medborgare, allenast om
denne vid tiden för olycksfallet var bosatt här i riket.»

Beträffande ersättning för yrkessjukdom skall enligt 1 § tredje stycket lagen
den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar ovannämnda
bestämmelser i olycksfallsförsäkringslag,en äga motsvarande tillämpning.
Jämlikt tredje stycket i 27 § olycksfallsförsäkringslagen äger Konungen, under
förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag för medborgare i visst
land från vad i paragrafen är föreskrivet. Med stöd härav har Konungen i
anslutning till Genevekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling
av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete
(Sveriges överenskommelser med främmande makter 1926:28) med ett stort
antal främmande makter träffat överenskommelse härutinnan. I sambana
därmed har Konungen utfärdat särskilda kungörelser, i vilka förordnats, att
bestämmelserna i 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket
i olycksfallsförsäkringslagen icke skall äga tillämpning i fråga om medborgare
i det land kungörelsen avser. Till följd av dessa kungörelser kan
således gentemot dessa länders medborgare vid olycksfall tvångsvis utbyte
av stadgad ersättning mot kapital ej äga rum, varjämte de särskilda villkoren
för dödsfallsersättning i 27 § andra stycket bortfaller. Motsvarande förmåner
kan emellertid icke enligt nu gällande författningar tillerkännas flykting
utan medborgarskap i något av de ifrågavarande länderna. I detta hänseende
blir sålunda ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 erforderligt. Med hänsyn
till att enligt 27 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen ersättningsrättcn
kan påverkas av att den efterlevande vid olyckstillfället var bosatt
utanför Sverige, måste vidare förbehåll göras även mot art. 24 mom. 2, varest
stadgas förbud mot inskränkning i rätten till ersättning i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

flyktings död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom för det fall
att förmånstagarens vistelseort är belägen utanför vederbörande konventionsstats
område.

De nu ifrågavarande svenska förbehållen, vilka torde böra hänvisa såväl
till olycksfallsförsäkringslagen som till lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
kan emellertid förväntas komma att till sin räckvidd åtskilligt
begränsas av att flyktingar, vilka utför arbete omfattat av den svenska
olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet vistas här under sådana omständigheter,
att de får anses vara i riket bosatta.

Utlänning kan vidare icke heller bereda sig ersättning genom försäkring
enligt förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall. Även i detta hänseende
torde därför erfordras ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 i konventionen.

Jag vill emellertid erinra om att i propositionen 1954: 60 föreslagits, att
1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag
och 1918 års fiskarförsäkringsförordning fr. o. in. den 1 januari 1955 skall
avlösas av en lag om yrkesskadeförsäkring. Enligt förslaget skall yrkesskadeförsäkringslagen
innehålla en paragraf (30 §), vars innehåll i sak överensstämmer
med stadgandena i den förutnämnda 27 § olycksfallsförsäkringslagen.
Därest riksdagen godkänner den föreslagna 30 § yrkesskadeförsäkringslagen,
torde alltså de nyssnämnda svenska förbehållen böra hänvisa
även till ifrågavarande lag.

Till medlem av erkänd sjukkassa må enligt 9 § förordningen den 26 juni
1931 om erkända sjukkassor icke antagas annan än den, som är bosatt inom
kassans område. Något förbud för utländsk medborgare att tillhöra erkänd
sjukkassa finnes icke. Förordningen skall emellertid upphöra att gälla den
1 januari 1955, då lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring träder
i kraft. Den blivande obligatoriska sjukförsäkringen enligt denna lag
skall omfatta — förutom här i riket bosatta svenska medborgare — varje
utlänning, som är bosatt och mantalsskriven i riket. Sjukförsäkringen skall
finansieras genom avgifter från medlemmarna i de allmänna sjukkassorna,
bidrag från arbetsgivare och statsbidrag. Kravet på mantalsskrivning synes
gå utöver vad art. 24 mom. 1 i konventionen uppställer såsom villkor för
åtnjutande av socialförsäkringsförmån. Även detta förhållande påkallar
därför ett svenskt förbehåll.

Moderskapspenning utgår enligt förordningen den 11 juni 1937 om moderskapspenning
endast till kvinna, som författningsenligt skall vara mantalsskriven
i riket och som är svensk medborgare. Då sådan penning i sin
helhet utgår av statsmedel, kan den enligt art. 24 mom. 1. b) ii/ undantagas
från konventionens tillämpningsområde. Även mödrahjälpen, varom föreskrifter
finnes i en förordning samma dag och vilken även utgår till utländsk
kvinna under förutsättning att hon är mantalsskriven i riket, bekostas
i sin helhet av statsmedel. Till innevarande års riksdag torde komma
att framläggas ett förslag om moderskapsförsäkring, ansluten till den
obligatoriska sjukförsäkringen och avsedd att ersätta bl. a. moderskapspen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ningen enligt 1937 års förordning. Göres förbehåll beträffande sjukförsäkringen,
torde detta automatiskt komma att avse även moderskapsförsäkringen.

Beträffande folkpension, vare sig det är fråga om ålderspension, invalidpension,
sjukbidrag eller änkepension, erfordras i regel svenskt medborgarskap
och mantalsskrivning i riket för att vederbörande skall kunna komma
i åtnjutande av berörda förmåner. Eftersom emellertid folkpension liksom
ersättningar enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn utgår helt av statsmedel, erfordras icke heller beträffande dessa
socialförmåner något förbehåll.

Utlänningar har för närvarande samma rätt till inträde i svensk erkänd
arbetslöshetskassa som svenska medborgare, men arbetsmarknadsstyrelsen
äger enligt 13 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor
föreskriva begränsningar i denna rätt. Ehuru några sådana begränsningar
hittills icke vidtagits, anses det dock värdefullt att icke generellt frånhända
sig denna rätt i fråga om flyktingar bl. a. med hänsyn till kassornas
nära anknytning till fackföreningarna. Ett svenskt förbehåll mot art. 24
mom. 1 i konventionen är följaktligen påkallat även på denna punkt.

Allmänt barnbidrag, varom stadgas i lagen den 26 juli 1947 om allmänna
barnbidrag, utgår till bl. a. här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare,
såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven
i riket. Även här gäller, att kravet på mantalsskrivning icke är helt täckt av
konventionen, men då staten bär hela kostnaden för denna socialförmån, är
en dylik åtskillnad i behandlingen av svenska och utländska medborgare
medgiven enligt art. 24 mom. 1. b) ii) i konventionen. Samma är förhållandet
beträffande de särskilda barnbidragen, om vilka stadgas i lagen den 26 juli
1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn och
vilka utgår endast till barn, som är svenska medborgare och stadigvarande
vistas i landet. Stat och kommun svarar gemensamt för dessa bidrag. Bidragsförskott
enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhållsbidrag
till barn (bidragsförskottslagen) kan endast tilldelas barn, som är
svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket; verksamheten bekostas
emellertid i sin helhet av allmänna medel, varför även i denna del något
förbehåll mot konventionen ej behöver göras. Fria resor för barn och husmödrar
utgår till utlänningar enligt samma grunder som gäller för svenska
medborgare.

De konventioner som Sverige ingått med främmande stater rörande social
säkerhet har i allmänhet icke tagit sikte på andra än medborgare eller förutvarande
medborgare i de fördragsslutande staterna. Jag är icke beredd
att tillstyrka, att Sverige för närvarande påtager sig en utvidgning av sina
förpliktelser gentemot utlänningar enligt nu gällande konventioner till att
bni fatta även flyktingar, som tidigare haft hemvist i stat, med vilken Sverige
ingått avtal på socialförsäkringens område. Ett svenskt förbehåll blir sålunda
av nöden även beträffande art. 24 inom. 3, enligt vilket konventionsstat
förbinder sig att låta även flyktingar bliva delaktiga av förmåner om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fattade av överenskommelser konventionsstater emellan rörande vidmakthållande
av rättighet i fråga om socialförsäkring, som förvärvats eller håller
på att förvärvas.

Beträffande art. 25 angående bistånd av förvaltningsmyndigheterna finner
jag, att Sverige på sätt redan tillkännagivits vid konferensen för upprättandet
av konventionen icke kan undgå att göra ett förbehåll mot stadgandet
i mom. 2 i denna artikel om skyldighet för myndighet i flyktings
vistelseland att i utländsk myndighets ställe utfärda eller låta utfärda
handlingar och intyg rörande flyktingar. Förbehållet bör avse dokument,
för vilka erforderligt underlag saknas här i landet.

Flykting skall enligt art. 26 i fråga om sin rörelsefrihet inom det statsområde,
på vilket han lovligen uppehåller sig, icke vara underkastad andra
inskränkningar än dem, som kan tillämpas för utlänningar i allmänhet. Enligt
gällande utlänningslagstiftning kan en utlännings rätt att välja vistelseort
i riket begränsas genom förbehåll i uppehållstillståndet (jfr 42 § utlänningskungörelsen).
Några inskränkande förutsättningar för tillgripandet av
en sådan åtgärd är icke uppställda i lagen. Alla utlänningar kan således
underkastas sådana begränsningar, ehuru stadgandet endast användes i individuella
fall (bl. a. av säkerhetsskäl eller med hänsyn till bostadsmarknaden).
Generella begränsningar i utlännings rätt att välja vistelseort finnes
i kungörelsen den 12 januari 1939 angående särskilda villkor för utlännings
vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanläggning
samt för utlännings tillträde till etablissement vid försvarsväsendet
m. in. Under krigstid eller därmed jämförliga förhållanden måste
de generella begränsningarna bliva mycket omfattande. Sådana generella
begränsningar i utlännings rörelsefrihet står otvivelaktigt i överensstämmelse
med konventionen. Däremot skulle det möjligen kunna ifrågasättas
om de förstnämnda individuella begränsningarna är förenliga med konventionen.
Eftersom emellertid möjligheter att förbinda uppehållstillstånd med
inskränkning i rörelsefriheten i lika mån föreligger beträffande alla utlänningar,
finner jag att dessa inskränkningar måste anses vara tillåtna enligt
konventionen. Förslaget till utlänningslag avviker icke på detta område från
den gällande rättens grundsatser, ehuru den förändringen genomförts att
myndigheternas befogenhet att föreskriva begränsningar i utlännings rörelsefrihet
regleras i själva utlänningslagen i stället för i en utlänningskungörelse.
Angående art. 26 i konventionen må slutligen anmärkas att, eftersom
konventionen endast handlar om flyktingar som lovligen uppehåller
sig i landet, något hinder i artikeln icke möter mot att en på irreguljärt
sätt till landet ankommen flykting tages i förvar i avbidan på att hans förhållanden
närmare undersökes och beslut om hans status kan träffas.

De identitetshandlingar, som art. 27 ålägger konventionsstat att utfärda,
torde för Sveriges vidkommande motsvaras av främlingspassen. Art. 28 och
den därtill anknutna bilagan överensstämmer till sitt innehåll — med vissa
jämkningar för vilka redogörelse förut lämnats — med den av Sverige redan
biträdda Londonöverenskommelsen rörande resedokument åt flykting -

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

ar. Av statens utlänningskommission, som företagit en granskning av artiklarna
27 och 28, har jag inhämtat, att densamma icke har någon erinran att
göra mot konventionens innehåll i dessa delar.

Vad angår beskattningen av flyktingar, i vilket hänseende art. 29 föreskriver
nationell behandling, vilar den allmänna kommunala och statliga
beskattningen i Sverige såvitt angår fysiska personer på domicilprincipens
grundval och den skattskyldiges medborgarskap har ingen inverkan på beskattningens
höjd eller omfattning. Arvsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt
avkräves däremot svenska medborgare i större utsträckning än
utlänningar. Den avgift, som uttages av utlänning enligt förordningen den
23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter (den s. k. artistskatten), är en beskattningsform som för här
icke bosatta utlänningars vidkommande träder i stället för den ordinarie
beskattningen. Då den dels uttages jämväl av i utlandet bosatta svenska
medborgare, dels ock i de flesta fall innebär en lägre beskattning än vad
som skulle ålagts den skattskyldige, om han beskattats såsom en i Sverige
bosatt person, kan icke heller uttagandet av denna skatt anses stå i strid
med stadgandet i art. 29, som är utformat sålunda att en flykting icke skall
avkrävas andra eller högre avgifter, skatter eller pålagor än dem vilka upptagas
av de egna medborgarna under motsvarande förhållanden.

Innebörden av art. 30 mom. 1 angående flyktings rätt att återutföra tillgångar
till land, dit han avser flytta i och för stadigvarande bosättning, får
i belysning av vad som vid textens tillkomst uttalats anses omfatta endast
sådana tillgångar, som en flykting medfört på sin flykt till ett första tillflyktsland.
Tolkad på detta sätt står ifrågavarande stadgande i konventionen
i överensstämmelse med svensk praxis.

I vad gäller art. 30 mom. 2 må framhållas att enligt inhämtade uppgifter
några erinringar ur de synpunkter, som bestämmelsen är avsedd att tillgodose,
icke torde kunna göras vid nuvarande valutatilldelningspraxis. Om
med hänsyn till ett skärpt valutaläge en mindre liberal praxis skulle bliva
erforderlig, får detta emellertid icke anses stridande mot bestämmelsen.

Förbudet i art. 31 att bestraffa flykting för det han utan tillstånd inrest
till eller uppehåller sig inom fördragsslutande stats område synes väl täckt
av 66 § andra punkten i förslaget till utlänningslag och står för övrigt i full
överensstämmelse med redan nu gällande lag och praxis.

De begränsningar i rätten att utvisa en flykting, vilka är stadgade i art. 32
mom. 1 och innebär att utvisning icke må ske annat än på grund av skäl
hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, synes
mig på ett undantag när täckta av bestämmelserna i 26, 27 och 29 §§ i förslaget
till utlänningslag, vilka handlar om förvisning genom domstols beslut
såsom en följd av ådagalagd brottslighet och om utvisning på grund av ett
eljest samhällsvådligt levnadssätt. Det undantag jag här åsyftar är bestämmelsen
i 29 § under 4) om att utvisning må kunna ske jämväl i det fall att
en utlänning befinnes hava före ankomsten till riket i utlandet gjort sig
skyldig till grov brottslighet och det kan befaras att han kommer att här i

•J Hihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 134.

Knngl. Maj:ts proposition nr 134.

riket fortsätta brottslig verksamhet. Emellertid är sådan person enligt föreskriften
i art. 1 under F mom. b) i konventionen icke berättigad till skydd
enligt denna. Vid angivna förhållande finner jag art. 32 mom. 1 förenlig med
lagförslaget. Enligt mom. 2 av samma artikel skall flykting, vars utvisning
ifrågasättes, vara berättigad att förebringa bevisning för att rentvå sig
ävensom föra talan inför vederbörlig myndighet i utvisningsärenden. I fall
av förvisning kan en svarande självfallet göra denna rätt gällande inför
domstolen. I vad åter gäller utvisningsärenden, så är art. 32 mom. 2 fullt
ut täckt av 31 § i förslaget till ny utlänningslag, vari föreskrives, att förhör
skall hållas, om utlänning begär det. Icke heller finnes från svensk sida
något att erinra mot det i art. 32 mom. 3 intagna stadgandet om att flykting
före verkställandet av utvisning skall erhålla skäligt rådrum för att ansöka
om tillstånd att inresa till annat land.

Förbudet i art. 33 mom. 1 mot att utvisa eller avvisa en flykting till gränsen
mot område, varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av politisk
förföljelse, har sin motsvarighet i 53 § i förslaget till ny utlänningslag, som
för övrigt uttryckligen skyddar utlänning även mot att sändas till land,
där han icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper
risk att bliva politiskt förföljd. Det i art. 33 mom. 1 i konventionen
stadgade skyddet kan enligt mom. 2 i samma artikel icke åberopas av flykting,
vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det
lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att
han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, utgör
en samhällsfara i sagda land. I 54 § i lagförslaget har förutsättningarna
för motsvarande undantag från skyddet enligt art. 33 i konventionen angivits
vara, förutom farlighet för rikets säkerhet, att utlänningen genom synnerligen
grov brottslighet ådagalagt, att hans kvarblivande i riket skulle innebära
en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet samt att den förföljelse
som hotar honom i det land till vilket det är fråga om att sända honom icke
innebär fara för hans liv och ej heller eljest är av särskilt svår beskaffenhet.
Oaktat olikheten i uttryckssättet mellan detta stadgande och föreskriften
i art. 33 mom. 2 i konventionen får de båda bestämmelserna anses hava
samma sakliga innebörd, sålunda att konventionen medger utvisning i samma
utsträckning som lagförslaget. Icke heller på denna punkt finner jag
därför hinder möta mot Sveriges godkännande av konventionstexten.

Art. 34 innehåller icke annat än en rekommendation till de fördragsslutande
staterna att underlätta flyktings naturalisation. Med hänsyn till att
den svenska medborgarskapslagstiftningen för några år sedan varit föremål
för en revision, torde skäl saknas att nu upptaga bestämmelserna om förutsättningarna
för utlännings upptagande till svensk medborgare till förnyad
granskning med anledning av ratifikationen av flyktingkonventionen.

Artiklarna 35—46, vilka är av teknisk natur, avviker icke från vad konventioner
av detta slag vanligen innehåller i där berörda ämnen.

Kunql. Maj.ts proposition nr 134.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Förenta Nationernas
här bilagda konvention av den 28 juli 1951 angående flyktingars
rättsliga ställning måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna, att Sverige ratificerar konventionen samt
att därvid tillkännagives, att i art. 1 under B med uttrycket
»händelser som inträffat före den 1 januari 1951» för Sveriges
del skall förstås »händelser som inträffat i Europa
eller annorstädes före den 1 januari 1951», ävensom att förbehåll
göres dels av innebörd att tillämpningen av konventionens
bestämmelser om att flykting skall tillerkännas den
förmånligaste behandling som tillkommer främmande lands
medborgare icke skall röna inverkan av förmåner som tillerkänts
eller kan komma att tillerkännas medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge eller någotdera av dessa
länder, dels ock mot art. 7 mom. 2, art. 8, art. 12 mom. 1,
art. 14, art. 17 mom. 2, art. 24 mom. 1—3 och art. 25 uti
konventionen av den innebörd som förut angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

J4IOI

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Convention Relating to
the Status of Refugees.
Geneva July 28 1951.

Preninble.

The HIGH CONTRACTING
PARTIES,

Considering that the
Charter of the United
Nations and the Universal
Declaration of Human
Rights approved on 10
December 1948 by the
General Assembly have
affirmed the principle
that human beings shall
enjoy fundamental rights
and freedoms without discrimination,

Considering that the
United Nations has, on
various occasions, manifested
its profound concern
för refugees and endeavoured
to assure refugees
the widest possible
exercise of these fundamental
rights and freedoms,

Considering that it is
desirable to revise and
consolidate previous international
agreements
relating to the status of
refugees and to extend the
scope of and the protection
accorded by such
instruments by means of
a new agreement,

Considering that the
grant of asylum may place

Convention relative au
statut des réfugiés.
Genéve le 28 juillet 1951.

Préainbule.

LesHAUTES PARTIES
CONTRACTANTES,

Considérant que la
Charte des Nations Unies
et la Déclaration universelle
des droits de l’homme
approuvée le 10 décembre
1948 par l’Assemblée
générale ont affirmé
le principe que les
étres humains, sans distinction,
doivent jouir des
droits de l’homme et des
libertés fondamentales,

Considérant que l’Organisation
des Nations
Unies a, å plusieurs reprises,
manifesté la profonde
sollicitude qu’elle
éprouve pour les réfugiés
et qu’elle s’est préoccupée
d’assurer å ceux-ci
1’exercice le plus large
possible des droits de
rhomme et des libertés
fondamentales,

Considérant qu’il est
désirable de reviser et de
codifier les accords internationaux
antérieurs relatifs
au statut des réfugiés
et d’étendre 1’application
de ees instruments et la
protection qu’ils constituent
pour les réfugiés au
moyen d’un nouvel accord,

Considérant qu’il peut
résulter de 1’oetroi du

Bilaga.

(Översättning.)

Konvention angående
flyktingars rättsliga
ställning.

Genéve den 28 juli 1951.
Inledning.

De HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE
PARTERNA
hava,

i betraktande av
att Förenta Nationernas
stadga och den av generalförsamlingen
den 10
december 1948 antagna
universella förklaringen
om de mänskliga rättigheterna
fastslagit grundsatsen,
att människorna
utan åtskillnad skola åtnjuta
de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande
friheterna,
i betraktande av
att Förenta Nationerna
vid upprepade tillfällen
givit uttryck för sitt stora
intresse för flyktingarna
och sökt tillförsäkra dessa
vidast möjliga åtnjutande
av nämnda rättigheter
och friheter,

i betraktande av
att det framstår såsom
önskvärt att revidera och
sammanfatta äldre internationella
överenskommelser
angående flyktingars
rättsliga ställning
samt att genom en ny
överenskommelse utvidga
de äldre överenskommelsernas
tillämpningsområde
och det skydd, som
genom dem tillerkännes
flyktingarna,

i betraktande av
att beviljandet av asyl

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

unduly heavy burdens on
certain countries, and
that a satisfactory solution
of a problem of
which the United Nations
has recognized the international
scope and nature
cannot therefore be
achieved without international
co-operation,

Expressing the wish
that all States, recognizing
the social and humanitarian
nature of the
problem of refugees, will
do everything within their
power to prevent this
problem from becoming
a cause of tension between
States,

Noting that the United
Nations High Commissioner
for Refugees is
charged with the task of
supervising international
conventions providing for
the protection of refugees,
and recognizing that the
effective co-ordination of
measures taken to deal
with this problem will
depend upon the co-operation
of States with the
High Commissioner,

HAVE AGREED as
follows:

Chapter I

GENERAL

PROVISIONS

Article 1

Definition of the Terin
“Refugee”.

A. For the purposes
of the present Convention,

droit d’asile des charges
exceptionnellement lourdes
pour certains pays et
que la solution satisfaisante
des problémes dont
1’Organisation des Nations
Unies a reconnu la portée
et le caractére internationaux,
ne saurait, dans
cette hypothése, étre obtenue
sans une solidarité
internationale,

Exprimant le vceu que
tous les Etats, reconnaissant
le caractére social et
humanitaire du probléme
des réfugiés, fassent tout
ce qui est en leur pouvoir
pour éviter que ce
probléme ne devienne une
cause de tension entre
Etats,

Prenant acte de ce
que le Haut Commissaire
des Nations Unies pour
les réfugiés a pour tåche
de veiller å 1’application
des conventions internationales
qui assurent la
protection des réfugiés,
et reconnaissant que la
coordination effective des
mesures prises pour résoudre
ce probléme dépendra
de la coopération
des Etats avec le Haut
Commissaire,

SONT CONVENUES
des dispositions ci-aprés:

Chapitre I

DISPOSITIONS

GÉNÉRALES

Article premier

Definition du terme
«réfugié>.

A. Aux fins de la présente
Convention, le

kan medföra en utomordentligt
tung börda för
vissa länder och att en
tillfredsställande lösning
av hithörande problem,
vilkas internationella
räckvidd och natur erkänts
av Förenta Nationerna,
därför icke kan
uppnås utan internationellt
samarbete,

under uttalande
a v önskemålet, att alla
stater under erkännande
av flyktingproblemets sociala
och humanitära beskaffenhet
måtte göra allt
som står i deras makt för
att förhindra detta problem
att bliva en orsak
till spänning mellan stater,
samt

efter tagen kännedom
om att Förenta
Nationernas Höge
Kommissarie för flykringar
erhållit i uppdrag
att övervaka tillämpningen
av de internationella
konventioner, som
bereda flyktingarna
skydd, och i insikt om
att en effektiv samordning
av de åtgärder, som
vidtagas för att lösa flyktingsproblemet,
kommer
att vara avhängig av staternas
samarbete med
Höge Kommissarien,

ÖVERENSKOMMIT
som följer:

Kapitel I.

ALLMÄNNA

BESTÄMMELSER.

Artikel 1.
Definition av uttrycket
>flykting>.

A. I denna konvention
avses med uttrycket

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

the term “refugee” shall
apply to any person who:

(1) Has been considered
a refugee under
the Arrangements of 12
May 1926 and 30 June
1928 or under the Conventions
of 28 October
1933 and 10 February
1938, the Protocol of 14
September 1939 or the
Constitution of the International
Refugee Organization; -

Decisions of non-eligibility
taken by the International
Refugee Organization
during the
period of its activities
shall not prevent the
status of refugee being
accorded to persons who
fulfil the conditions of
paragraph 2 of this section; -

(2) As a result of events
occurring before 1 January
1951 and owing to
well-founded fear of being
persecuted for reasons of
race, religion, nationality,
membership of a particular
social group or political
opinion, is outside the
country of his nationality
and is unable or, owing
to such fear, is unwilling
to avail himself of the
protection of that country;
or who, not liaving a
nationality and being outside
the country of his
former habitual residence
as a result of such events,
is unable or, owing to such
fear, is unwilling to return
to it.

terme «réfugié» s’appliquera
å toute personne:

1) Qui a été considérée
comme réfugiée en application
des Arrangements
du 12 mai 1926 et du 30
juin 1928, ou en application
des Conventions du
28 octobre 1933 et du
10 février 1938 et du
Protocole du 14 septembre
1939, ou encore en
application de la Constitution
de 1’Organisation
internationale pour les
réfugiés;

Les decisions de nonélégibilité
prises par 1’Organisation
internationale
pour les réfugiés pendant
la durée de son mandat ne
font pas obstacle å ce
que la qualité de réfugié
soit accordée å des personnes
qui remplissent les
conditions prévues au paragraphe
2 de la présente
section;

2) Qui, par suite d’événements
survenus avant
le premier janvier 1951
et craignant avec raison
d’étre persécutée du fait
de sa race, de sa religion,
de sa nationalité, de son
appartenance å un certain
groupe social ou de ses
opinions politiques, se
trouve hors du pays dont
elle a la nationalité et
qui ne peut ou, du fait de
cette crainte, ne veut se
réclamer de la protection
de ce pays; ou qui, si elle
n’a pas de nationalité et
se trouve hors du pays
dans lequel elle avait sa
résidence habituelle å la
suite de tels événements,
ne peut ou, en raison de
ladite crainte, ne veut y
retourner.

»flykting» följande personer,
nämligen

1) den som blivit att
anse såsom flykting jämlikt
överenskommelserna
av den 12 maj 1926 eller
den 30 juni 1928, konventionerna
av den 28
oktober 1933 eller den 10
februari 1938, protokollet
av den 14 september 1939
eller Internationella Flyktingorganisationens
stadga,

varvid märkes, att av
Internationella Flyktingorganisationen
under dess
verksamhetstid fattade
beslut om att vissa personer
icke skola erkännas
såsom flyktingar icke skola
utgöra hinder för att
ställning såsom flykting
tillerkännes personer,
vilka uppfylla de under

2) här nedan angivna villkoren; 2)

den som till följd
av händelser, som inträffat
före den 1 januari
1951, och i anledning av
välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin
ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politiska
åskådning befinner sig
utanför det land, vari han
är medborgare, samt är
ur stånd att eller på
grund av sådan fruktan,
som nyss sagts, icke önskar
att begagna sig av
sagda lands skydd, eller
den som, utan att vara
medborgare i något land,
till följ(1 av händelser som
förut sagts befinner sig
utanför det land, vari han
tidigare haft sin vanliga
vistelseort, samt är ur
stånd att eller på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

In the case of a person
who has more than one
nationality, the term “the
country of his nationality”
shall mean each of
the countries of which
he is a national, and a
person shall not be
deemed to be lacking the
protection of the country
of his nationality if, without
any valid reason based
on well-foundedfear, he
has not availed himself of
the protection of one of
the countries of which
he is a national.

B. (1) For the purposes
of this Convention, the
words “events occurring
before 1 January 1951” in
article 1, section A, shall
be understood to mean
either

(a) “events occurring in
Europé before 1 January
1951”; or

(b) “events occurring in
Europé or elsewhere before
1 January 1951”;

and each Contracting
State shall make a declaration
åt the time of
signature, ratification or
accession, specifying
which of these meanings
it applies for the purpose
of its obligations under
this Convention.

(2) Any Contracting
State which has adopted
alternative (a) may åt
any time extend its obligations
by adopting alternative
(b) by means of a

Dans le cas d’une personne
qui a plus d’une
nationalité, 1‘expression
«du pays dont elle a la
nationalité» vise chacun
des pays dont cette personne
a la nationalité. Ne
sera pas considérée comme
privée de la protection
du pays dont elle a la
nationalité, toute personne
qui, sans raison
valable fondée sur une
crainte justifiée, ne s’est
pas réclamée de la protection
de l’un des pays
dont elle a la nationalité.

B. 1) Aux fins de la
présente Convention, les
mots «événements survenus
avant le premier
janvier 1951» figurant å
1’article 1, section A,
pourront étre compris
dans le sens de soit

a) «événements survenus
avant le premier janvier
1951 en Europé»; soit

b) «événements survenus
avant le premier janvier
1951 en Europé ou
ailleurs»;

et chaque Etat Contractant
fera, au moment de
la signature, de la ratification
ou de 1’adhésion,
une déclaration précisant
la portée qu’il entend
donner å cette expression
au point de vue des
obligations assumées par
lui en vertu de la présente
Convention.

2) Tout Etat Contractant
qui a adopté la
formule a) pourra å tout
moment étendre ses obligations
en adoptant la
formule b) par notifica -

av sådan fruktan, som
nyss sagts, icke önskar att
återvända dit.

Beträffande den som är
medborgare i mera än ett
land avses med uttrycket
»land vari han är medborgare»
varje land, vari
han är medborgarejingen
skall anses vara i avsaknad
av det lands skydd,
vari han är medborgare,
därest han utan bärande
skäl grundat på berättigad
fruktan underlåtit att
begagna sig av något av
de länders skydd, i vilka
han är medborgare.

B. 1) I denna konvention
skall med det i artikel
1 A förekommande
uttrycket »händelser som
inträffat före den 1
januari 1951» kunna förstås
antingen

a) »händelser som inträffat
i Europa före den
1 januari 1951» eller

b) »händelser som inträffat
i Europa eller annorstädes
före den 1
januari 1951»,

och skall envar fördragsslutande
stat vid undertecknandet
eller ratifikationen
av konventionen
eller vid anslutningen till
densamma avgiva en förklaring
angående vilkendera
av dessa båda betydelser
som staten i fråga
inlägger i förevarande uttryck
med hänsyn till de
förpliktelser, som den åtager
sig i enlighet med
konventionen.

2) F ördragsslutande
stat, som valt alternativet
a) ovan, äger när som
helst medelst ett till Förenta
Nationernas generalsekreterare
riktat medde -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

notification addressed to
the Secretary-General of
the United Nations.

C. This Convention
shall cease to apply to
any person falling under
the terms of section A if:

(1) He has voluntarily
re-availed himself of the
protection of the country
of his nationality; or

(2) Having lost his nationality,
he has voluntarily
reacquired it; or

(3) He has acquired a
new nationality, and enjoys
the protection of the
country of his new nationality;
or

(4) He has voluntarily
re-established himself in
the country which he left
or outside which he remained
owing to fear of
persecution; or

(5) He can no longer,
because the circumstances
in connexion with
which he has been recognized
as a refugee have
ceased to exist, continue
to refuse to avail himself
of the protection of the
country of his nationality;

Provided that this paragraph
shall not apply to
a refugee falling under section
A (1) of this artide
who is able to invoke compelling
reasons arising out
of previous persecution
for refusing to avail himself
of the protection of
the country of nationality; -

(6) Being a person who
has no nationality he is,

tion adressée au Secrétaire
général des Nations
Unies.

C. Cette Convention
cessera, dans les cas ciaprés,
d’étre applicable
å toute personne visée
par les dispositions de la
section A ci-dessus:

1) Si elle s’est volontairement
réclamée å
nouveau de la protection
du pays dont elle a la
nationalité; ou

2) Si, ayant perdu sa
nationalité, elle 1’a volontairement
recouvrée; ou

3) Si elle a acquis une
nouvelle nationalité et
jouit de la protection du
pays dont elle a acquis
la nationalité; ou

4) Si elle est retournée
volontairement s’établir
dans le pays qu’elle a
quitté ou hors duquel
elle est demeurée de crainte
d’étre persécutée; ou

5) Si, les circonstances
å la suite desquelles elle
a été reconnue comme
réfugiée ayant cessé
d’exister, elle ne peut
plus continuer å refuser
de se réclamer de la protection
du pays dont elle
a la nationalité;

Etant entendu, toutefois,
que les dispositions
du présent paragraphe ne
s’appliqueront pas å tout
réfugié visé au paragraphe
1 de la section A du présent
artide qui peut invoquer,
pour refuser de se
réclamer de la protection
du pays dont il a la nationalité,
des raisons impérieuses
tenant å des persécutions
antérieures;

0) S’agissant d’une personne
qui n’a pas de

lande utvidga sina förpliktelser
genom att antaga
alternativet b).

C. Denna konvention
skall upphöra att vara
tillämplig på den som omfattas
av bestämmelserna
under A ovan men som

1) av fri vilja på nytt
begagnar sig av det lands
skydd, vari han är medborgare;
eller

2) efter att hava förlorat
sitt medborgarskap, av fri
vilja återförvärvar detsamma;
eller

3) förvärvar medborgarskap
i ett nytt land
och kommer i åtnjutande
av detta lands skydd; eller

4) av fri vilja återvänder
för att bosätta sig i
det land, som han lämnat
eller utanför vilket han
fortsatt att uppehålla sig
på grund av fruktan för
förföljelse; eller

5) icke kan fortfara att
vägra begagna sig av det
lands skydd, vari han är
medborgare, enär de omständigheter,
till följd av
vilka han blivit erkänd
såsom flykting, icke
längre föreligga,

dock att denna bestämmelse
icke avser flykting
hänfötlig under A 1) ovan,
som kan åberopa på tidigare
förföljelse grundade,
tungt vägande skäl för vägran
att begagna sig av det
lands skydd, vari han är
medborgare;

eller

6) utan att äga medborgarskap
i något land

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

because the circumstances
in connexion with which
he has been recognized as
a refugee have ceased to
exist, able to return to
the country of his former
habitual residence;

Provided that this paragraph
shall not apply to
a refugee falling under section
A (1) of this article
who is able to invoke
compelling reasons arising
out of previous persecution
för refusing to return
to the country of his
former habitual residence.

D. This Convention
shall not apply to persons
who are åt present
receiving from organs or
agencies of the United
Nations other than the
United Nations High
Commissioner for Refugees
protection or assistance.

When such protection
or assistance has ceased
for any reason, without
the position of such persons
being definitively
settled in accordance with
the relevant resolutions
adopted by the General
Assembly of the United
Nations, these persons
shall ipso facto be entitled
to the benefits of this
Convention.

E. This Convention
shall not apply to a person
who is recognized by
the competent authorities
of the country in which
he has taken residence as

nationalité, si, les circonstances
å la suite desquelles
elle a été reconnue
comme réfugiée ayant
cessé d’exister, elle est en
mesure de retourner dans
le pays dans lequel elle
avait sa résidence habituelle; Etant

entendu, toutefois,
que les dispositions
du présent paragraphe ne
s’appliqueront pas å tout
réfugié visé au paragraphe
1 de la section A du
présent article qui peut
invoquer, pour refuser de
retourner dans le pays
dans lequel il avait sa
résidence habituelle, des
raisons impérieuses tenant
å des persécutions antérieures.

D. Cette Convention
ne sera pas applicable
aux personnes qui bénéficient
actuellement d’une
protection ou d’une assistance
de la part d’un
organisme ou d’une institution
des Nations Unies
autre que le Haut Commissaire
des Nations
Unies pour les réfugiés.

Lorsque cette protection
ou cette assistance
aura cessé pour une raison
quelconque, sans que le
sort de ees personnes ait
été définitivement réglé,
conformément aux résolutions
y relatives adoptées
par l’Assemblée générale
des Nations Unies, ees
personnes bénéficieront
de plein droit du régime
de cette Convention.

E. Cette Convention
ne sera pas applicable å
une personne considérée
par les autorités compétentes
du pays dans lequel
cette personne a établi

kan återvända till det
land, vari han tidigare
hade sin vanliga vistelseort,
enär de omständigheter,
till följd av vilka
han blivit erkänd såsom
flykting, icke längre föreligga,

dock att denna bestämmelse
icke avser flykting
hänförlig under A 1) ovan,
som kan åberopa på tidigare
förföljelse grundade,
tungt vägande skäl för vägran
att återvända till det
land, vari han tidigare
hade sin vanliga vistelseort.

D. Denna konvention
är icke tillämplig på dem
som för närvarande åtnjuta
beskydd eller bistånd
av andra Förenta
Nationernas organ eller
institutioner än Förenta
Nationernas Höge Kommissarie
för flyktingar.

Därest sådant beskydd
eller bistånd, av vilken
anledning det vara må,
skulle upphöra utan att
nu ifrågavarande personers
ställning blivit slutgiltigt
reglerad enligt tilllämpliga,
av Förenta Nationernas
generalförsamling
antagna resolutioner,
skola vederbörande utan
vidare äga åtnjuta de i
denna konvention stadgade
förmånerna.

E. Denna konvention
äger icke tillämpning på
den som av vederbörliga
myndigheter i det land,
vari han bosatt sig, erkännes
hava de rättighe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

having the rights and
obligations which are attached
to the possession
of the nationality of that
country.

F. The provisions of
this Convention shall not
apply to any person with
respect to whom there
are serious reasons for
considering that:

(a) he has committed a
crime against peace, a
war crime, or a crime
against humanity, as defined
in the international
instruments drawn up to
make provision in respect
of such crimes;

(b) he has committed a
serious non-political crime
outside the country of
refuge prior to his admission
to that country
as a refugee;

Article 2

General Obligations.

Every refugee has duties
to the country in
which he finds himself,
which require in particular
that he conform to
its laws and regulations
as well as to measures
taken for the maintenance
of public order.

Article 3

Non-discrimination.

The Contracting States
shall apply the provisions

sa résidence comme ayant
les droits et les obligations
attachés å la possession
de la nationalité
de ce pays.

F. Les dispositions de
cette Convention ne seront
pas applicables aux
personnes dont on aura
des raisons sérieuses de
penser:

a) qu’elles ont commis
un crime contre la paix,
un crime de guerre ou un
crime contre 1’humanité,
au sens des instruments
internationaux élaborés
pour prévoir des dispositions
relatives å ees crimes; b)

qu’elles ont commis
un crime grave de droit
commun en dehors du
pays d’accueil avant d’y
étre admises comme réfugiés; c)

qu’elles se sont rendues
coupables d’agissements
contraires aux buts
et aux principes des Nations
Unies.

Article 2

Obligations générales.

Tout réfugié a, å l’égard
du pays ou il se trouve,
des devoirs qui comportent
notamment 1’obligation
de se conformer aux
lois et réglements ainsi
qu’aux mesures prises
pour le maintien de
l’ordre public.

Article 3

Non-discrimlnatlon.

Les Etats Contractants
appliqueront les disposi -

ter och skyldigheter, som
äro förbundna med innehav
av medborgarskap i
sagda land.

F. Stadgandena i denna
konvention äga icke
tillämpning på den beträffande
vilken föreligga
allvarliga skäl antaga, att
han

a) förövat brott mot
freden, krigsförbrytelse
eller brott mot mänskligheten,
sådana dessa brott
blivit definierade i de internationella
överenskommelser,
som tillkommit
för att meddela bestämmelser
angående sådana
brott; eller

b) förövat grovt ickepolitiskt
brott utanför tillflyktslandet,
innan han
erhöll tillträde till detsamma
såsom flykting;
eller

c) gjort sig skyldig till
gärningar, stridande mot
Förenta Nationernas syften
och grundsatser.

Artikel 2.

Allmänna skyldigheter.

Varje flykting har gentemot
det land, varest han
befinner sig, skyldigheter
främst innebärande, att
han skall ställa sig till
efterrättelse gällande lagar
och föreskrifter ävensom
anstalter, som vidtagas
för upprätthållande
av den allmänna ordningen.

Artikel 3.

Förbud mot sklljaktlig behandling.

De fördragsslutande
staterna skola tillämpa

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

of this Convention to
refugees without discrimination
as to race, religion
or country of origin.

Article 4

Religion.

The Contracting States
shall accord to refugees
within their territories
treatment åt least as favourable
as that accorded
to their nationals with
respect to freedom to
practice their religion and
freedom as regards the
religious education of
their children.

Article 5

Rigtits grauted apart from
this Convention.

Nothing in this Convention
shall be deemed
to impair any rights and
benefits granted by a
Contracting State to refugees
apart from this
Convention.

Article 6

The Term “in the same
circnnistances”.

For the purpose of this
Convention, the term “in
the same circumstances”
implies that any requirements
(including requirements
as to length and
conditions of sojourn or
residence) which the particular
individual would
have to fulfil for the
enjoyment of the right
in question, if he were not
a refugee, must be fulfilled
by him, with the excep -

tions de cette Convention
aux réfugiés sans discrimination
quant å la race,
la religion ou le pays
d’origine.

Article 4

Religion.

Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés
sur leur territoire un traitement
au moins aussi
favorable que celui accordé
aux nationaux en
ce qui concerne la liberté
de pratiquer leur religion
et en ce qui concerne la
liberté d’instruction religieuse
de leurs enfants.

Article 5

Droits nccordés indépendamment
de cette
Convention.

Aucune disposition de
cette Convention ne porte
atteinte aux autres droits
et avantages accordés, indépendamment
de cette
Convention, aux réfugiés.

Article 6
L’expression <dans les
mémes circonstances*.

Aux fins de cette Convention,
les termes «dans
les mémes circonstances»
impliquent que toutes les
conditions (et notamment
celles qui ont trait å la
durée et aux conditions
de séjour ou de résidence)
que 1’intéressé devrait
remplir, pour pouvoir
exercer le droit en question,
s’il n’était pas un
réfugié, doivent étre remplies
par lui å 1’exception

bestämmelserna i denna
konvention på flyktingar
utan åtskillnad med hänsyn
till deras ras, religion
eller ursprungsland.

Artikel 4.

Religion.

De fördragsslutande
staterna skola tillerkänna
flyktingar, som befinna
sig inom deras territorier,
en behandling som i fråga
om flyktingarnas frihet
att utöva sin religion och
frihet att bestämma över
sina barns religiösa uppfostran
är minst lika förmånlig
som den behandling,
vilken tillkommer
de egna medborgarna.

Artikel 5.

Rättigheter beviljade oberoende
av konventionen.

Ingen bestämmelse i
denna konvention skall få
föranleda inskränkning i
rättigheter och förmåner,
som fördragsslutande stat
beviljat flyktingar oberoende
av konventionen.

Artikel 6.

Uttrycket »under samma
förhållanden».

I denna konvention innebär
uttrycket »under
samma förhållanden», att
alla de förutsättningar
(och i synnerhet sådana,
som hänföra sig till längden
av och betingelserna
för uppehåll och vistelse),
vilka vederbörande skulle
behöva uppfylla för att
komma i åtnjutande av
någon viss rättighet, om
han icke vore flykting,
måste uppfyllas av honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tion of requirements
which by their nature a
refugee is incapable of
fulfilling.

Article 7
Exemptlon from
Reciprocity.

1. Except where this
Convention contains more
favourable provisions, a
Contracting State shall
accord to refugees the
same treatment as is accorded
to aliens generally.

2. After a period of
three years’ residence, all
refugees shall enjoy
exemption from legislative
reciprocity in the
territory of the Contracting
States.

3. Each Contracting
State shall continue to
accord to refugees the
rights and benefits to
which they were already
entitled, in the absence
of reciprocity, åt the date
of entry into force of this
Convention for that State.

4. The Contracting
States shall consider favourably
the possibility of
according to refugees, in
the absence of reciprocity,
rights and benefits
beyond those to which
they are entitled according
to paragraphs 2 and 3,
and to extending exemption
from reciprocity to
refugees who do not fulfil
the conditions provided
for in paragraphs 2 and 3.

des conditions qui, en
raison de leur nature, ne
peuvent étre remplies par
un réfugié.

Article 7

Dispense de réciprocité.

1. Sous réserve des dispositions
plus favorables
prévues par cette Convention,
tout Etat Contractant
accordera aux réfugiés
le régime qu’il accorde
aux étrangers en
général.

2. Apres un délai de
résidence de trois ans,
tous les réfugiés bénéficieront,
sur le territoire
des Etats Contractants,
de la dispense de réciprocité
législative.

3. Tout Etat Contractant
continuera å accorder
aux réfugiés les droits
et avantages auxquels ils
pouvaient déjå prétendre,
en 1’absence de réciprocité,
å la date d’entrée en
vigueur de cette Convention
pour ledit Etat.

4. Les Etats Contractants
envisageront avec
bienveillance la possibilité
d’accorder aux réfugiés,
en 1’absence de réciprocité,
des droits et des
avantages outre ceux auxquels
ils peuvent prétendre
en vertu des paragraphes
2 et 3 ainsi que
la possibilité de faire bénéficier
de la dispense de
réciprocité des réfugiés
qui ne remplissent pas les
conditions visées aux
paragraphes 2 et 3.

med undantag för förutsättningar,
som till sin
natur äro sådana, att en
flykting icke kan uppfylla
dem.

Artikel 7.

Undantag från villkor om
ömsesldigliet.

1. Så snart denna konvention
icke innehåller
mera förmånliga bestämmelser,
skall fördragsslutande
stat tillerkänna
flyktingar samma ställning
som staten i fråga tillerkänner
utlänningar i allmänhet.

2. Efter tre års vistelse
skall flykting inom fördragsslutande
stats område
vara undantagen
från villkor om ömsesidighet
i lagstiftningen,
som må hava uppställts
för att utlänning skall äga
åtnjuta viss förmån.

3. Fördragsslutande stat
skall fortfara att bevilja
flyktingar rättigheter och
förmåner, till vilka de
oberoende av ömsesidighet
redan voro berättigade
vid tidpunkten för
denna konventions ikraftträdande
för ifrågavarande
stat.

4. De fördragsslutande
staterna skola välvilligt
pröva möjligheten att
även i frånvaron av
ömsesidighet tillerkänna
flyktingar rättigheter och
förmåner utöver dem, på
vilka de kunna göra anspråk
jämlikt moment 2.
och 3. i denna artikel,
ävensom möjligheten att
eftergiva kravet på ömsesidighet
för flyktingar
som icke uppfylla de i
moment 2. och 3. i denna
artikel föreskrivna villkoren.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 134.

5. The provisions of
paragraphs 2 and 3 apply
both to the rights and
benefits referred to in
artides 13, 18, 19, 21 and
22 of this Convention and
to rights and benefits for
which this Convention
does not provide.

Article 8

Exemption from Exceptionnl
Measures.

With regard to exceptional
measures which
may be taken against the
person, property or interests
of nationals of a
foreign State, the Contracting
States shall not
apply such measures to a
refugee who is formally
a national of the said
State solely on account
of such nationality. Contracting
States which,
under their legislation, are
prevented from applying
the general principle expressed
in this article,
shall, in appropriate cases,
grant exemptions in favour
of such refugees.

Article 9
Provisioual Measures.

Nothing in this Convention
shall prevent a
Contracting State, in time
of war or other grave and
exceptional circumstances,
from taking provisionally
measures which it
considers to be essential
to the national security in
the case of a particular
person, pending a deter -

5. Les dispositions des
paragraphes 2 et 3 ci-dessus
s’appliquent aussi
bien aux droits et avantages
visés aux artides 13,
18, 19, 21 et 22 de cette
Convention qu’aux droits
et avantages qui ne sont
pas prévus par elle.

Article 8
Dispense de inesures
exceptionnelles.

En ce qui concerne les
mesures exceptionnelles
qui peuvent étre prises
contre la personne, les
biens ou les intéréts des
ressortissants d’un Etat
déterminé, les Etats Contractants
n’appliqueront
pas ees mesures å un
réfugié ressortissant formellement
dudit Etat
uniquement en raison de
sa nationalité. Les Etats
Contractants qui, de par
leur législation, ne peuvent
appliquer le principe
général consacré dans
cet article accorderont
dans des cas appropriés
des dispenses en faveur
de tels réfugiés.

Article 9
Mesures provisoires.

Aucune des dispositions
de la présente Convention
n’a pour effet d’empécher
un Etat Contractant, en
temps de guerre ou dans
d’autres circonstances
graves et exceptionnelles,
de prendre provisoirement,
å 1’égard d’une
personne déterminée, les
mesures que cet Etat

5. Bestämmelserna i
moment 2. och 3. i denna
artikel äga tillämpning
såväl på rättigheter och
förmåner som avses i artiklarna
13, 18, 19, 21 och
22 i denna konvention
som på rättigheter och
förmåner om vilka föreskrifter
icke meddelas i
denna konvention.

Artikel 8.

Befrielse från undautagsåtgärder.

I fråga om undantagsåtgärder
som må vidtagas
mot någon viss främmande
stats medborgare
med avseende på deras
personer, egendom eller
intressen, gäller att fördragsslutande
stat icke
äger gentemot flykting
som formellt är medborgare
i den ifrågavarande
främmande staten tilllämpa
sådana åtgärder
allenast på grund av detta
flyktingens medborgarskap.
Fördragsslutande
stat, som på grund av den
egna lagstiftningen är förhindrad
att tillämpa den
i denna artikel fastslagna
allmänna grundsatsen,
skall i därför ägnade fall
medgiva undantag för
flyktingar, som nu sagts.

Artikel 9.

Tillfälliga åtgärder.

Bestämmelserna i denna
konvention utgöra icke
hinder för fördragsslutande
stat att i krigstid
eller under andra allvarliga
och utomordentliga
förhållanden gentemot
någon bestämd person
provisoriskt vidtaga
åtgärder, som staten ifråga
finner oundgängligen er -

Kungi. Maj.ts proposition nr 134.

mination by the Contracting
State that that person
is in fact a refugee
and that the continuance
of such measures is necessary
in his case in the
interests of national security.

Article 10
Continuity of Residence.

1. Where a refugee has
been forcibly displaced
during the Second World
War and removed to the
territory of a Contracting
State, and is resident
there, the period of such
enforced sojourn shall be
considered to have been
lawful residence within
that territory.

2. Where a refugee has
been forcibly displaced
during the Second World
War from the territory of
a Contracting State and
has, prior to the date
of entry into force of
this Convention, returned
there for the purpose of
taking up residence, the
period of residence before
and after such enforced
displacement shall
be regarded as one uninterrupted
period for any
purposes for which uninterrupted
residence is required.

Article 11
Refugee Seamen.

In the case of refugees
regularly serving as crew
members on board a ship
flying the flag of a Contracting
State, that State
shall give sympathetic
consideration to their es -

estime indispensables å
la sécurité nationale, en
attendant qu’il soit établi
par ledit Etat Contractant
que cette personne
est effectivement un réfugié
et que le maintien
desdites mesures est
nécessaire å son égard
dans 1’intérét de sa
sécurité nationale.

Article 10
Continuité <le residence.

1. Lorsqu’un réfugié a
été déporté au cours de la
deuxiéme guerre mondiale
et transporté sur
le territoire de l’un des
Etats Contractants et y
réside, la durée de ce
séjour forcé comptera
comme résidence réguliére
sur ce territoire.

2. Lorsqu’un réfugié a
été déporté du territoire
d’un Etat Contractant au
cours de la deuxiéme
guerre mondiale et y est
retourné avant 1’entrée
en vigueur de cette Convention
pour y établir sa
résidence, la période qui
précéde et celle qui suit
cette déportation seront
considérées, å toutes les
fins pour lesquelles une
résidence ininterrompue
est nécessaire, comme ne
constituant qu’une seule
période ininterrompue.

Article 11
Gens de mer réfugiés.

Dans le cas de réfugiés
réguliérement employés
comme membres de
1’équipage å bord d’un
navire battant pavillon
d’un Etat Contractant,
cet Etat examinera avec

forderliga för den nationella
säkerheten, i avvaktan
på utredning genom
statens försorg, huruvida
vederbörande verkligen
är flykting samt huruvida
i hans fall upprätthållandet
av åtgärderna
är nödvändigt i den nationella
säkerhetens intresse.

Artikel 10.
Sammanhängande vistelse.

Har flykting under
andra världskriget tvångsförflyttats
och bortförts
till fördragsslutande stats
område och vistas han
där, skall tiden för denna
honom påtvungna vistelse
räknas som tid, varunder
han lovligen vistats
inom denna stats område.

2. Har flykting under
andra världskriget tvångsförflyttats
från fördragsslutande
stats område och
innan dagen för denna
konventions ikraftträdande
återvänt dit i syfte
att där taga sin vistelseort,
skall vistelsetiden före
och efter tvångsförflyttningen
räknas såsom en
sammanhängande tid i
alla hänseenden beträffande
vilka en oavbruten
vistelse erfordras.

Artikel 11.

Flyktingar som äro sjömän.

I fråga om flykting
vilken regelmässigt är anställd
som besättningsmedlem
ombord på fartyg
förande fördragsslutande
stats flagga, skall
denna stat välvilligt prö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

tablishment on its territory
and the issue of
travel documents to them
or their temporary admission
to its territory
particularly with a view
to facilitating their establishment
in another
country.

Chapter II

JURIDICAL STATUS

Article 12
Personal Status.

1. The personal status
of a refugee shall be
governed by the law of
the country of his domicile
or, if he has no domicile,
by the law of the
country of his residence.

2. Rights previously
acquired by a refugee
and dependent on personal
status, more particularly
rights attaching
to marriage, shall be respected
by a Contracting
State, subject to compliance,
if this be necessary,
with the formalities
required by the law of
that State, provided that
the right in question is
one which would have
been recognized by the
law of that State had he
not become a refugee.

bienveillance la possibilité
d’autoriser lesdits
réfugiés å s’établir sur son
territoire et de leur délivrer
des titres de voyage
ou de les admettre å
titre temporaire sur son
territoire, afin, notamment,
de faciliter leur
établissement dans un
autre pays.

Chapitre II

CONDITION

JURIDIQUE

Article 12
Statut personnel.

1. Le statut personnel
de tout réfugié sera regi
par la loi du pays de son
domicile ou, å défaut de
domicile, par la loi du
pays de sa résidence.

2. Les droits, précédemment
acquis par le
réfugié et découlant du
statut personnel, et notamment
ceux qui résultent
du mariage, seront
respectés par tout Etat
Contractant, sous réserve,
le cas échéant, de l’accomplissement
des formalités
prévues par la
législation dudit Etat,
étant entendu, toutefois,
que le droit en cause doit
étre de ceux qui auraient
été reconnus par la législation
dudit Etat si l’intéressé
n’était devenu un
réfugié.

va möjligheterna att tilllåta
flyktingen att bosätta
sig inom statens område
och förse honom med
resedokument eller att
giva honom tillfälligt tillstånd
att uppehålla sig
inom statens område, särskilt
till underlättande av
hans bosättning i ett annat
land.

Kapitel II.

RÄTTSLIG STÄLLNING.

Artikel 12.

Personrättslig'' ställning.

1. En flyktings personrättsliga
ställning skall
bestämmas av lagen i det
land där han har sitt
hemvist eller, om han
saknar hemvist, av lagen
i det land där han har sin
vistelseort.

2. Rättigheter, som en
flykting tidigare förvärvat
och som härflyta från
hans personrättsliga ställning,
i främsta rummet
sådana som uppkomma
genom äktenskap, skola
erkännas av fördragsslutande
stat, dock med
möjlighet att i förekommande
fall göra förbehåll
om fullgörande av formaliteter
föreskrivna i statens
lag. Vad nu sagts
gäller likväl endast under
förutsättning att fråga är
om rättighet av ett slag
som skulle hava erkänts
av statens lag, därest vederbörande
icke hade blivit
flykting.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 13

Mornble and Iminovable
Property.

The Contracting States
shall accord to a refugee
treatment as favourable
as possible and, in any
event, not less favourable
than that accorded to
aliens generally in the
same circumstances, as
regards the acquisition of
movable and immovable
property and other rights
pertaining thereto, and
to leases and other contracts
relating to movable
and immovable property.

Article 14

Artistic Rights and Industrial
Property.

In respect of the protection
of industrial property,
such as inventions,
designs or models, trade
marks, trade names, and
of rights in literary, artistic
and scientific works,
a refugee shall be accorded
in the country in
which he has his habitual
residence the same protection
as is accorded to
nationals of that country.
In the territory of any
other Contracting State,
he shall be accorded the
same protection as is accorded
in that territory
to nationals of the country
in which he has his
habitual residence.

Article 13

Propriété moblllére et immobiliére.

Les Etats Contractants
accorderont. å tout réfugié
un traitement aussi favorable
que possible et de
toute fa^on un traitement
qui ne soit pas moins
favorable que celui qui
est accordé, dans les mémes
circonstances, aux
étrangers en général en
ce qui concerne 1’acquisition
de la propriété mobiliére
et immobiliére et
autres droits s’y rapportant,
le louage et les
autres contrats relatifs å
la propriété mobiliére et
immobiliére.

Article 14

Propriété intellectuelle et

industrielle.

En matiére de protection
de la propriété industrielle,
notamment
d’inventions, dessins, modéles,
marques de fabrique,
nom commercial, et
en matiére de protection
de la propriété littéraire,
artistique et scientifique,
tout réfugié bénéficiera
dans le pays ou il a sa
résidence habituelle de
la protection qui est accordée
aux nationaux dudit
pays. Dans le territoire
de l’un quelconque
des autres Etats Contractants,
il bénéficiera de la
protection qui est accordée
dans ledit territoire
aux nationaux du
pays dans lequel il a sa
résidence habituelle.

Artikel 13.

Lös och fast egendom.

I fråga om förvärv av
äganderätt och andra rättigheter
till lös och fast
egendom ävensom i fråga
om hyreskontrakt och
andra avtal rörande lös
och fast egendom, skall
fördragsslutande stat tillerkänna
flykting en så
förmånlig behandling som
möjligt och i alla händelser
icke mindre förmånlig
än den, som kommer utlänningar
i allmänhet till
del under motsvarande
förhållanden.

Artikel 14.

Konstnärlig och indnstriell
äganderätt

Beträffande skyddet för
industriell äganderätt och
särskilt för rätt till uppfinning,
mönster, modell,
varumärke och firmanamn
ävensom beträffande
skyddet för litterär,
konstnärlig och vetenskaplig
äganderätt
skall flykting i det land,
varest han har sin vanliga
vistelseort, tillerkännas
samma skydd som
landets egna medborgare.
Inom annan fördragsslutande
stats område skall
han åtnjuta samma skydd
som där tillerkännes medborgare
i det land, varest
han har sin vanliga vistelseort.

Artikel 15.
Föreningsrätt.

I förhållandet till sammanslutningar
utan poli -

Article 15
Kight of Association.

As regards non-political
and non-profitmaking as -

Article 15
Droits (1’association.

Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés

liihantj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

sociations and trade
unions the Contracting
States shall accord to
refugees lawfully staying
in their territory the most
favourable treatment accorded
to nationals of a
foreign country, in the
same circumstances.

Article 16
Access to Conrts.

1. A refugee shall have
free access to the courts
of law on the territory of
all Contracting States.

2. A refugee shall enjoy
in the Contracting
State in which he has
his habitual residence the
same treatment as a
national in matters pertaining
to access to the
Courts, including legal assistance
and exemption
from c au t io / udicatum
solv i.

3. A refugee shall be
accorded in the matters
referred to in paragraph
2 in countries other than
that in which he has his
habitual residence the
treatment granted to a
national of the country
of his habitual residence.

qui résident réguliérement
sur leur territoire, en ce
qui concerne les associations
å but non politique
et non lucratif et les syndicats
professionnels, le
traitement le plus favorable
accordé aux ressortissants
d’un pays
étranger, dans les mémes
circonstances.

Article 16
Droit d’ester en justice.

1. Tout réfugié aura,
sur le territoire des Etats
Contractants, libre et facile
accés devant les tribunaux.

2. Dans l’Etat Contractant
ou il a sa résidence
habituelle, tout réfugié
jouira du méme traitement
qu’un ressortissant
en ce qui concerne l’accés
aux tribunaux, y compris
1’assistance judiciaire
et 1’exemption de la
caution judicatum
solv i.

3. Dans les Etats Contractants
autres que celui
ou il a sa résidence habituelle,
et en ce qui concerne
les questions visées
au paragraphe 2, tout
réfugié jouira du méme
traitement qu’un national
du pays dans lequel
il a sa résidence habituelle.

tiska eller vinstsyften och
till fackföreningar skall
fördragsslutande stat tillerkänna
flyktingar, som
lovligen uppehålla sig
inom statens område, den
förmånligaste behandling
som tillkommer främmande
lands medborgare
under motsvarande förhållanden.

Artikel 16.

Rätt att föra talan Inför
rätta.

1. Flykting skall inom
fördragsslutande stats område
hava fri tillgång till
att föra talan inför domstol.

2. Flykting skall i den
fördragsslutande stat, varest
han har sin vanliga
vistelseort, åtnjuta samma
behandling som statens
egna medborgare i
vad gäller tillgång till
domstolarna, däri inbegripet
rättshjälp och befrielse
från skyldighet att
ställa säkerhet för rättegångskostnader
(c a u t i o
judicatum solv i).

3. I de hänseenden som
omnämnas i moment 2.
skall en flykting inom
annan fördragsslutande
stat än den, varest han
har sin vanliga vistelseort,
åtnjuta samma behandling
som tillkommer medborgare
i den stat, varest
flyktingen har sin vanliga
vistelseort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Chapter III

GAINFUL EMPLOYMENT Article

Wa^e-earning Employment.

1. The Contracting
States shall accord to
refugees lawfully staying
in their territory the most
favourable treatment accorded
to nationals of a
foreign country in the
same circumstances, as
regards the right to
engage in wage-earning
employment.

2. In any case, restrictive
measures imposed on
aliens or the employment
of aliens for the protection
of the national labour
märket shall not be applied
to a refugee who
was already exempt from
them åt the date of
entry into force of this
Convention for the Contracting
State concerned,
or who fulfils one of the
following conditions:

(a) He has completed
three years’ residence in
the country.

(b) He has a spouse
possessing the nationality
of the country of residence.
A refugee may not
invoke the benefit of this
provision if he has abandoned
his spouse;

Chapitre III

EMPLOIS LUCRATIFS

Article 17
Professions salariées.

1. Les Etats Contractants
accorderont å tout
réfugié résidant réguliérement
sur leur territoire le
traitement le plus favorable
accordé, dans les
mémes circonstances, aux
ressortissants d’un pays
étranger en ce qui concerne
1’exercice d’une aetivité
professionnelle salariée.

2. En tout cas, les mesures
restrictives imposées
aux étrangers ou å
1’emploi d’étrangers pour
la protection du marché
national du travail ne
seront pas applicables aux
réfugiés qui en étaient
déjå dispensés å la date
de 1’entrée en vigueur de
cette Convention pour
l’Etat Contractant intéressé,
ou qui remplissent
l’une des conditions
suivantes:

a) compter trois ans
de résidence dans le pays;

b) avoir pour conjoint
une personne possédant
la nationalité du pays de
résidence. Un réfugié ne
pourrait invoquer le bénéfice
de cette disposition
au cas ou il aurait abandonné
son conjoint;

c) avoir un ou plusieurs
enfants possédant
la nationalité du pays de
résidence.

Kapitel III.

FÖRVÄRVSARBETE.

Artikel 17.

Lönad anställning.

1. Fördragsslutande stat
skall tillerkänna flykting,
som lovligen uppehåller
sig inom statens område,
den förmånligaste behandling
som under motsvarande
förhållanden tillkommer
främmande lands
medborgare i fråga om
rätten att antaga och
innehava lönad anställning.

2. I varje fall skola inskränkande
åtgärder som
gentemot utlänningar eller
beträffande utlänningars
arbetsanställning
vidtagits till skydd för
den inhemska arbetsmarknaden,
icke tillämpas
med avseende på flykting,
vilken redan vid tiden
för denna konventions
ikraftträdande för
den ifrågavarande fördragsslutande
staten var
undantagen från desamma,
eller vilken uppfyller
något av följande villkor: a)

att flyktingen vistats
i landet tre år;

b) att flyktingens make
är medborgare i det land
vari flyktingen vistas,
dock att den genom denna
bestämmelse medgivna
förmånen icke må
göras gällande av flykting
som övergivit sin
make;

c) att flyktingen har
ett eller flera barn med
medborgarskap i det land
vari flyktingen vistas.

Kangl. Maj:ts proposition nr 134.

3. The Contracting
States shall give sympathetic
consideration to assimilating
the rights of all
refugees with regard to
wage-earning employment
to those of nationals, and
in particular of those
refugees who have entered
their territory pursuant
to programmes of
labour recruitment or under
immigration schemes.

Article 18
Self-omployinent.

The Contracting States
shall accord to a refugee
lawfully in their territory
treatment as favourable
as possible and, in any
event, not less favourable
than tliat accorded to
aliens generally in the
same circumstances, as
regards the right to engage
on his own account
in agriculture, industry,
handicrafts and commerce
and to establish
commercial and industrial
companies.

Article 19
Liberal Professions.

1. Each Contracting
State shall accord to refugees
lawfully staying in
their territory who hold
diplomas recognized by
the competent authorities
of that State, and who are
desirous of practising a
liberal profession, treatment
as favourable as
possible and, in any event,
not less favourable than

3. Les Etats Contractants
envisageront avec
bienveillance 1’adoption
de mesures tendant å assimiler
les droits de tous
les réfugiés en ce qui concerne
1’exercice des professions
salariées å ceux
de leurs nationaux et ce,
notamment pour les réfugiés
qui sont entrés
sur leur territoire en application
d’un programme
de recrutement de la
main-d’oeuvre ou d’un
plan d’immigration.

Article 18
Professions non salariées.

Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés
se trouvant réguliérement
sur leur territoire le traitement
aussi favorable que
possible et en tout cas un
traitement non moins
favorable que celui accordé
dans les mémes
circonstances aux étrangers
en général, en ce qui
concerne 1’exercice d’une
profession non salariée
dans 1’agriculture, l’industrie,
l’artisanat et le
commerce, ainsi que la
création de sociétés commerciales
et industrielles.

Article 19

Professions libérales.

1. Tout Etat Contractant
accordera aux réfugiés
résidant réguliérement
sur leur territoire,
qui sont titulaires de diplömes
reconnus par les
autorités compétentes dudit
Etat et qui sont désireux
d’exercer une profession
libérale, un traitement
aussi favorable que
possible et en tout cas un

3. Fördragsslutande stat
skall välvilligt pröva möjligheten
att i fråga om
rätten att antaga och
innehava lönad anställning
likställa flykting
med statens egna medborgare
och detta i synnerhet
beträffande flykting,
som inkommit på
statens område inom ramen
för planerad anskaffning
av arbetskraft eller
immigration.

Artikel 18.

Xäringsntövniug.

I fråga om rätten att
såsom självständig företagare
bedriva verksamhet
inom lantbruk, industri,
hantverk eller handel
ävensom rätten att
bilda bolag för handelseller
industrirörelse skall
fördragsslutande stat tillerkänna
flykting, som
lovligen vistas inom dess
område, en så förmånlig
behandling som möjligt
och i alla händelser icke
mindre förmånlig än den
som under motsvarande
förhållanden tillkommer
utlänningar i allmänhet.

Artikel 19.

Fria yrken.

1. Fördragsslutande
stat skall tillerkänna flykting,
som lovligen vistas
inom stats område samt
innehar av vederbörande
myndigheter i samma stat
erkända betyg och önskar
utöva ett fritt yrke, en så
förmånlig behandling som
möjligt och i alla händelser
icke mindre förmånlig
än den som under mot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

that accorded to aliens
generally in the same
circumstances.

2. The Contracting States
shall use their best
endeavours consistently
with their laws and constitutions
to secure the
settlement of such refugees
in the territories,
other than the metropolitan
territory, for whose
international relations
they are responsible.

Chapter IV
WELFARE
Article 20
Rationing.

Where a rationing system
exists, which applies
to the population åt large
and regulates the general
distribution of products
in short supply, refugees
shall be accorded the
same treatment as nationals.

Article 21

Housing.

As regards housing, the
Contracting States, in so
far as the matter is regulated
by laws or regulations
or is subject to the
control of public authorities,
shall accord to refugees
lawfully staying
in their territory treatment
as favourable as
possible and, in any event,
not less favourable than
that accorded to aliens
generally in the same cir -

traitement non moins favorable
que celui accordé,
dans les mémes circonstances,
aux étrangers
en général.

2. Les Etats Contractants
feront tout ce qui est
en leur pouvoir, conformément
å leurs lois et
constitutions, pour assurer
1’installation de tels
réfugiés dans les territoires,
autres que le territoire
métropolitain, dont
ils assument la responsabilité
des relations internationales.

Chapitre IV
BIEN-ÉTRE
Article 20
Rationnement.

Dans le cas ou il existe
un systéme de rationnement
auquel est soumise
la population dans son
ensemble et qui réglemente
la répartition générale
de produits dont il
y a pénurie, les réfugiés
seront traités comme les
nationaux.

Article 21
Logement.

En ce qui concerne le
logement, les Etats Contractants
accorderont,
dans la mesure ou cette
question tombe sous le
coup des lois et réglements
ou est soumise au contröle
des autorités publiques,
aux réfugiés résidant réguliérement
sur leur territoire
un traitement aussi
favorable que possible;
ce traitement ne saurait
étre, en tout cas, moins

svarande förhållanden tillkommer
utlänningar i allmänhet.

2. Fördragsslutande
stat skall inom ramen för
sina lagar och författningar
göra allt som står
i dess makt för att säkra
i denna artikel avsedda
flyktingars bosättning
inom områden utanför huvudlandet,
för vilkas internationella
förbindelser
staten i fråga är ansvarig.

Kapitel IV.

SOCIALA FÖRMÅNER.

Artikel 20.

Ransonering.

I händelse av ransonering
gällande för befolkningen
i dess helhet och
reglerande den allmänna
fördelningen av varor på
vilka råder brist skola
flyktingar behandlas lika
med ifrågavarande stats
egna medborgare.

Artikel 21.

Bostäder.

Vad beträffar bostäder
skall fördragsslutande
stat, i den mån detta ämne
är reglerat i lag eller
författning eller är underkastat
offentlig myndighets
kontroll, tillerkänna
flykting, som lovligen
vistas inom statsområdet,
en så förmånlig
behandling som möjligt
och i alla händelser
icke mindre förmånlig än
den som under motsva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

cumstances.

Article 22

Public Education.

1. The Contra cting
States shall accord to refugees
the same treatment
as is accorded to nationals
with respect to elementary
education.

2. The Contracting
States shall accord to refugees
treatment as favourable
as possible, and, in
any event, not less favourable
than that accorded to
aliens generally in the
same ciroumstances, with
respect to education other
than elementary education
and, in particular,
as regards access to studies,
the recognition of
foreign school certificates,
diplomas and degrees,
the remission of
fees and charges and the
award of scholarships.

Article 23

Public Relief.

The Contracting States
shall accord to refugees
lawfully staying in their
territory the same treatment
with respect to public
relief and assistance
as is accorded to their
nationals.

Article 24

Labour Leglslation and Social
Security.

1. The Contracting
States shall accord to ref -

favorable que celui qui
est accordé, dans les mémes
circonstances, aux
étrangers en général.

Article 22

Education pnblique.

1. Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés
le méme traitement
qu’aux nationaux en ce
qui concerne 1’enseignement
primaire.

2. Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés
un traitement aussi
favorable que possible, et
en tout cas non moins
favorable que celui qui
est accordé aux étrangers
en général dans les mémes
circonstances quant
aux catégories d’enseignement
autre que 1’enseignement
primaire et notamment
en ce qui concerne
l’accés aux études, la reconnaissance
de certificats
d’études, de diplomes
et de titres universitaires
délivrés å 1’étranger,
la remise des droits et
taxes et 1’attribution de
bourses d’études.

Article 23
Assistance publiqne.

Les Etats Contractants
accorderont aux réfugiés
résidant réguliérement sur
leur territoire le méme
traitement en matiére
d’assistance et de secours
publics qu’å leurs nationaux.

Article 24

Leglslation du trarall et
sécurité sociale.

1. Les Etats Contractants
accorderont aux ré -

rande förhållanden tillkommer
utlänningar i allmänhet.

Artikel 22.

Offentlig undervisning.

1. Fördragsslutande
stat skall tillerkänna flykting
samma behandling
som statens egna medborgare
i fråga om undervisningen
i bottenskolan.

2. Beträffande annan
undervisning än den i bottenskolan,
och i synnerhet
såvitt gäller tillträde till
studier, erkännandet av
utländska skolbetyg, diplom
och universitetsexamina,
nedsättning av avgifter
samt tilldelning av
stipendier, skall fördragsslutande
stat tillerkänna
flykting en så förmånlig
behandling som möjligt
och i alla händelser icke
mindre förmånlig än den,
som under motsvarande
förhållanden tillkommer
utlänningar i allmänhet.

Artikel 23.

Understöd av det allmänna.

Fördragsslutande stat
skall tillerkänna flykting,
som lovligen vistas inom
statsområdet, samma behandling
som statens egna
medborgare i fråga om
understöd och bistånd
från det allmänna.

Artikel 24.

Arbetslagstiftning och socialförsäkring.

1. Fördragsslutande
stat skall tillerkänna flyk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ugees lawfully staying in
their territory the same
treatment as is accorded
to nationals in respect of
the following matters:

(a) In so far as such
matters are governed by
laws or regulations or are
subject to the control of
administrative authorities:
remuneration, including
family allowances where
these form part of remuneration,
hours of
work, overtime arrangements,
holidays with pay,
restrictions on home
work, minimum age of
employment, apprenticeship
and training, women’s
wmrk and the work
of young persons, and the
enjoyment of the benefits
of collective bargaining;

(b) Social security (legal
provisions in respect of
employment injury, occupational
diseases, maternity,
sickness, disability,
old age, death, unemployment,
family responsibilities
and any other
contingency which, according
to national laws
or regulations, is covered
by a social security
scheme), subject to the
following limitations:

(i) There may be appropriate
arrangements for
the maintenance of acquired
rights and rights in
course of acquisition;

(ii) National laws or regulations
of the country
of residence may prescribe
special arrangements concerning
benefits or portions
of benefits which are
payable wholly out of

fugiés résidant réguliérement
sur leur territoire
le méme traitement
qu’aux nationaux en ce
qui concerne les matiéres
suivantes:

a) Dans la mesure oii
ees questions sont réglementées
par la législation
ou dépendent des autorités
administratives: la rémunération,
y compris les
allocations familiales lorsque
ees allocations font
partie de la rémunération,
la durée du travail, les
heures supplémentaires,
les congés payés, les restrictions
au travail å domicile,
l’åge d’admission
å 1’emploi, 1’apprentissage
et la formation professionnelle,
le travail des femmes
et des adolescents et
la jouissance des avantages
offerts par les conventions
collectives;

b) La sécurité sociale
(les dispositions légales
relatives aux accidents du
travail, aux maladies professionnelles,
å la maternité,
å la maladie, å
1’invalidité, å la vieillesse
et au décés, au chömage,
aux charges de famille,
ainsi qu’å tout autre risque
qui, conformément
å la législation nationale,
est couvert par un systéme
de sécurité sociale),
sous réserve:

i) Des arrangements
appropriés visant le maintien
des droits acquis et
des droits en cours d’acquisition; ii)

Des dispositions particuliéres
prescrites par
la législation nationale du
pays de résidence et visant
les prestations ou
fraetions de prestations
payables exelusivement

ting, som lovligen vistas
inom statsområdet, samma
behandling som statens
egna medborgare beträffande: a)

avlöning, inbegripande
familjetillägg, då
sådant utgör del av lön,
arbetstidens längd, övertid,
betald semester, inskränkning
av hemarbete,
minimiålder för arbetsanställning,
lärlingskap
och yrkesutbildning, kvinnors
och unga personers
arbete samt åtnjutandet
av förmåner enligt kollektivavtal,
allt i den mån
dessa ämnen äro reglerade
i lag eller författning eller
äro lagda under förvaltningsmyndighets
kontroll;

b) socialförsäkring (lagstadgade
bestämmelser
rörande olycksfall i arbete,
yrkessjukdomar,
moderskap, sjukdom, invaliditet,
ålderdom, dödsfall,
arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet

ävensom varje annan
situation, som enligt ifrågavarande
stats lag är
täckt av socialförsäkring),
dock med förbehåll för:

i) bestämmelser till
skydd för redan förvärvade
rättigheter och rättigheter,
som hålla på att
förvärvas, och

ii) särskilda föreskrifter
i det lands lag vari
flyktingen vistas, vilka avse
förmåner eller delar av
förmåner, som uteslutande
bekostas av allmänna
medel, eller vilka gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

public funds, and concerning
allowances paid
to persons who do not
fulfil the contribution
conditions prescribed for
the award of a normal
pension.

2. The right to compensation
for the death
of a refugee resulting from
employment injury or
from occupational disease
shall not be affected by
the fact that the residence
of the beneficiary is outside
the territory of the
Contracting State.

3. The Contracting
States shall extend to refugees
the benefits of agreements
concluded between
them, or which may be
concluded between them
in the future, concerning
the maintenance of acquired
rights and rights
in the process of acquisition
in regard to social
security, subject only to
the conditions which
apply to nationals of the
States signatory to the
agreements in question.

4. The Contracting States
will give sympathetic
consideration to extending
to refugees so far as
possible the benefits of
similar agreements which
may åt any time be in
force between such Contracting
States and noncontracting
States.

sur les fonds publics, ainsi
que les allocations versées
aux personnes qui ne réunissent
pas les conditions
de cotisation exigées pour
1’attribution d’une pension
normale.

2. Les droits å prestation
ouverts par le décés
d’un réfugié survenu du
fait d’un accident du travail
ou d’une maladie professionnelle
ne seront pas
affectés par le fait que
1’ayant droit réside en
dehors du territoire de
l’Etat Contractant.

3. Les Etats Contractants
étendront aux réfugiés
le bénéfice des accords
qu’ils ont conclus
ou viendront å conclure
entre eux, concernant le
maintien des droits acquis
ou en cours d’acquisition
en matiére de sécurité
sociale, pour autant que
les réfugiés réunissent les
conditions prévues pour
les nationaux des Pays
signataires des accords en
question.

4. Les Etats Contractants
examineront avec
bienveillance la possibilité
d’étendre, dans toute la
mesure du possible, aux
réfugiés, le bénéfice d’accords
similaires qui sont
ou seront en vigueur entre
ees Etats Contractants et
des Etats non contractants.

bidrag till personer som
icke ifråga om erläggande
av avgifter uppfylla förutsättningarna
för erhållande
av full pension.

2. Rätt till ersättning i
anledning av flyktings
död till följd av olycksfall
i arbete eller yrkessjukdom
skall icke lida någon
inskränkning för det fall
att förmånstagarens vistelseort
är belägen utanför
vederbörande fördragsslutande
stats område.

3. Förmåner stadgade i
överenskommelser, som ingåtts
eller framdeles kunna
komma att ingås mellan
de fördragsslutande
staterna rörande vidmakthållande
av rättighet i fråga
om socialförsäkring som
förvärvats eller håller på
att förvärvas, skola av de
fördragsslutande staterna
utsträckas till flyktingar,
under förutsättning att
dessa uppfylla de villkor,
som föreskrivits för medborgarna
i de stater vilka
undertecknat överenskommelserna
i fråga.

4. De fördragsslutande
staterna skola välvilligt
pröva möjligheterna att i
vidaste mån till flyktingar
utsträcka förmåner
stadgade i liknande överenskommelser,
som äro i
kraft eller kunna komma
att träda i kraft mellan de
fördragsslutande staterna
och andra stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Chapter V

ADMINISTRATIVE

MEASURES

Article 25

Administrative Assistance.

1. When the exercise
of a right by a refugee
would normally require
the assistance of authorities
of a foreign country
to whom he cannot have
recourse, the Contracting
States in whose territory
he is residing shall arrange
that such assistance be
afforded to him by their
om authorities or by an
international authority.

2. The authority or
authorities mentioned in
paragraph 1 shall deliver
or cause to be delivered
under their supervision to
refugees such documents
or certifications as would
normally be delivered to
aliens by or through their
national authorities.

3. Documents or certifications
so delivered shall
stand in the stead of the
official instruments delivered
to aliens by or
through their national
authorities, and shall be
given credence in the
absence of proof to the
contrary.

4. Subject to such exceptional
treatment as
may be granted to indigent
persons, fees may
be charged for the services
mentioned herein, but
such fees shall be moderate
and commensurate
with those charged to

Chapitre V

MESURES ADMINISTRATIVES Article

Aide administrative.

1. Lorsque 1’exercice
d’un droit par un réfugié
nécessiterait normalement
le concours d’autorités etrangéres
auxquelles il ne
peut recourir, les Etats
Contractants sur le territoire
desquels il réside
veilleront å ce que ce concours
lui soit fourni soit
par leurs propres autorités,
soit par une autorité
internationale.

2. La ou les autorités
visées au paragraphe 1
délivreront ou feront délivrer,
sous leur contröle,
aux réfugiés, les documents
ou certificats qui
normalement seraient délivrés
å un étranger par
ses autorités nationales
ou par leur intermédiaire.

3. Les documents ou
certificats ainsi délivrés
remplaceront les actes officiels
délivrés å des étrangers
par leurs autorités
nationales ou par leur
intermédiaire, et feront
foi jusqu’å preuve du
contraire.

4. Sous réserve des exceptions
qui pourraient
étre admises en faveur des
indigents, les services
mentionnés dans le présent
article pourront étre
rétribués; mais ees rétributions
seront modérées
et en rapport avec les

Kapitel V.

ADMINISTRATIVA

ÅTGÄRDER.

Artikel 25.

Bistånd av förvaltningsmyndigheterna.

1. För det fall att flykting
enligt vanliga regler
icke skulle kunna utöva
någon viss rättighet utan
bistånd av utländsk myndighet
till vilken han icke
kan hänvända sig, skall
fördragsslutande stat, på
vars område flyktingen
vistas, sörja för att motsvarande
bistånd lämnas
honom av statens egna
myndigheter eller av internationell
myndighet.

2. Myndighet som avses
i moment 1. skall för
flykting utfärda eller under
sitt överinseende låta
utfärda sådana handlingar
och intyg som i vanliga
fall skulle för utlänning
utfärdas av hans
hemlands myndigheter eller
genom dessas förmedling.

3. Handlingar och intyg,
utfärdade på sätt
nyss sagts, skola ersätta
officiella aktstycken, som
för utlänningar utfärdats
av deras hemlands myndigheter
eller genom dessas
förmedling, och skola
tillerkännas vitsord, intill
dess att motbevisning förebringas.

4. Utan förfång för
undantag, som kunna vara
stadgade till förmån
för medellösa personer,
må avgifter upptagas för
tjänsteåtgärder, som avses
i denna artikel, dock
att avgifterna skola vara
skäliga och motsvara av -

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

nationals for similar services.

5. The provisions of this
article shall be without
prejudice to articles 27
and 28.

Article 26

Freedom of Movement.

Each Contracting State
shall accord to refugees
lawfully in its territory
the right to choose their
place of residence and to
move freely within its
territory, subject to any
regulations applicable to
aliens generally in the
same circumstances.

Article 27
Identity Paper».

The Contracting States
shall issue identity papers
to any refugee in their
territory who does not
possess a valid travel document.

Article 28
Travel Documents.

1. The Contracting
States shall issue to refugees
lawfully staying in
their territory travel documents
for the purpose of
travel outside their territory,
unless compelling
reasons of national security
or public order otherwise
require, and the provisions
of the Schedule to
this Convention shall apply
with respect to such
documents. The Contrac -

perceptions opérées sur
les nationaux å 1’occasion
de services analogues.

5. Les dispositions de
cet article n’affectent en
rien les articles 27 et 28.

Article 26

Liberté de clrcnlatlon.

Tout Etat Contractant
accordera aux réfugiés se
trouvant réguliérement
sur son territoire le droit
d’y choisir leur lieu de
résidence et d’y circuler
librement sous les réserves
instituées par la
réglementation applicable
aux étrangers en général
dans les mémes circonstances.

Article 27
Pléces d’identité.

Les Etats Contractants
délivreront des piéces
d’identité å tout réfugié
se trouvant sur leur territoire
et qui ne posséde
pas un titre de voyage
valable.

Article 28
Titres de voyagre.

1. Les Etats Contractants
délivreront aux réfugiés
résidant réguliérement
sur leur territoire,
des titres de voyage destinés
å leur permettre de
voyager hors de ce territoire
å moins que des
raisons impérieuses de sécurité
nationale ou d’ordre
public ne s’y opposent;
les dispositions de l’Annexe
å cette Convention
s’appliqueront å ees do -

gifter, som avkrävas ifrågavarande
stats egna medborgare
för liknande åtgärder.

5. Bestämmelserna i
denna artikel skola icke
föranleda avvikelse från
vad som stadgas i artiklarna
27 och 28.

Artikel 26.

Rörelsefrihet.

Fördragsslutande stat
skall tillerkänna flykting,
som lovligen uppehåller
sig inom statsområdet,
rätt att inom detta välja
vistelseort och att röra sig
fritt, dock att inskränkningar,
som må vara stadgade
för utlänningar i allmänhet
under motsvarande
förhållanden, skola
kunna tillämpas.

Artikel 27.

Identitetshandlingar.

Fördragsslutande stat
skall utfärda identitetshandlingar
till flykting,
som befinner sig inom
statsområdet och som icke
är i besittning av giltigt
resedokument.

Artikel 28.

Resedokument.

1. Fördragsslutande
stat skall för flykting, som
lovligen vistas inom statsområdet,
utfärda resedokument
för resor utanför
statsområdet, såvida icke
tungt vägande skäl hänförliga
till den nationella
säkerheten eller den allmänna
ordningen tala däremot;
på nu nämnda dokument
skola föreskrifterna i
bilagan till denna konvention
äga tillämpning

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

ting States may issue
such a travel document
to any other refugee in
their territory; they shall
in particular give sympathetic
consideration to
the issue of such a travel
document to refugees in
their territory who are
unable to obtain a travel
document from the country
of their lawful residence.

2. Travel documents
issued to refugees under
previous international agreements
by parties thereto
shall be recognized
and treated by the Contracting
States in the
same way as if they had
been issued pursuant to
this artide.

Article 29
Flscal Charles.

1. The Contracting
States shall not impose
upon refugees duties,
charges or taxes, of any
description whatsoever,
other or higher than those
which are or may be levied
on their nationals in similar
situations.

2. Nothing in the above
paragraph shall prevent
the application to refugees
of the laws and regulations
concerning charges
in respect of the issue
to aliens of administrative
documents including identity
papers.

cuments. Les Etats Contractants
pourront délivrer
un tel titre de voyage
å tout autre réfugié se
trouvant sur leur territoire;
ils accorderont une
attention particuliére aux
cas de réfugiés se trouvant
sur leur territoire et qui ne
sont pas en mesure d’obtenir
un titre de voyage
du pays de leur résidence
réguliére.

2. Les documents de
voyage délivrés aux termes
d’accords internationaux
antérieurs par les
Parties å ees accords seront
reconnus par les
Etats Contractants, et
traités comme s’ils avaient
été délivrés aux réfugiés
en vertu du présent
article.

Article 29
Charges flscales.

1. Les Etats Contractants
n’assujettiront pas
les réfugiés å des droits,
taxes, impöts, sous quelque
dénomination que ce
soit, autres ou plus élevés
que ceux qui sont ou qui
seront per?us sur leurs
nationaux dans des situations
analogues.

2. Les dispositions du
paragraphe précédent ne
s’opposent pas å l’application
aux réfugiés des
dispositions des lois et réglements
concernant les
taxes afférentes å la délivrance
aux étrangers de
documents administratifs,
piéces d’identité y
comprises.

Fördragsslutande stat må
utfärda sådant resedokument
även till annan flykting
än förut sagts, som
befinner sig inom statsområdet;
särskilt skall fördragsslutande
stat i denna
del välvilligt behandla
flykting, som befinner sig
inom statsområdet och
som är ur stånd att erhålla
resedokument från
det land, varest flyktingen
har lov att vistas.

2. Resedokument, som
enligt äldre internationella
överenskommelser av
parter i sådana utställts
för flyktingar, skola erkännas
av de fördragsslutande
staterna och betraktas
som om de hade
utställts enligt nu förevarande
artikel.

Artikel 29.

Beskattning.

1. Fördragsslutande
stat skall icke avkräva
flykting andra eller högre
avgifter, skatter eller pålagor,
under vilken benämning
det vara må,
än de vilka upptagas eller
komma att upptagas av
statens egna medborgare
under motsvarande förhållanden.

2. Vad i moment 1.
stadgas utgör icke hinder
för tillämpning i fråga om
flyktingar av föreskrifter
i lagar eller förordningar
angående avgifter för utfärdande
genom myndigheterna
av handlingar för
utlänningar, identitetshandlingar
inbegripna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

Abticle 30
Transfer of Assets.

1. A Contracting State
shall, in conformity with
its laws and regulations,
permit refugees to transfer
assets which they have
brought into its territory,
to another country where
they have been admitted
for the purposes of resettlement.

2. A Contracting State
shall give sympathetic
consideration to the application
of refugees for
permission to transfer assets
wherever they may
be and -which are necessary
for their resettlement
in another country to
which they have been admitted.

Article 31

Refug-ees unlawfully in the
Country of Refuge.

1. The Contracting
States shall not impose
penalties, on account of
their illegal entry or presence,
on refugees who,
coming directly from a
territory where their life or
freedom was threatened in
the sense of article 1, enter
or are present in their territory
without authorization,
provided they present
themselves without
delay to the authorities
and show good cause for
their illegal entry or presence.

2. The Contracting
States shall not apply to
the movements of such ref -

Article 30
Transfert des avoirs.

1. Tout Etat Contractant
permettra aux réfugiés,
conformément aux
lois et réglements de leur
pays, de transférer les
avoirs qu’ils ont fait entrer
sur son territoire, dans
le territoire d’un autre
pays ou ils ont été admis
afin de s’y réinstaller.

2. Tout Etat Contractant
accordera sa bienveillante
attention aux
demandes présentées par
des réfugiés qui désirent
obtenir 1’autorisation de
transférer tous autres avoirs
nécessaires å leur
réinstallation dans un
autre pays ou ils ont été
admis afin de s’y réinstaller.

Article 31

Réfugiés en situation irréguliére
dans le pays d’aecueil.

1. Les Etats Contractants
n’appliqueront pas
de sanctions pénales, du
fait de leur entrée ou de
leur séjour irréguliers, aux
réfugiés qui, arrivant directement
du territoire
ou leur vie ou leur liberté
était menacée au sens
prévu par 1’article premier,
entrent ou se trouvent
sur leur territoire
sans autorisation, sous la
réserve qu’ils se présentent
sans délai aux autorités
et leur exposent des
raisons reconnues valables
de leur entrée ou présence
irréguliéres.

2. Les Etats Contractants
n’appliqueront aux
déplacements de ees ré -

Artikel 30.

Överförande av tillgångar.

1. Fördragsslutande
stat skall, i den ordning
dess lagar och förordningar
medgiva, tillåta
flykting att överföra tillgångar,
som han infört
till statsområdet, till annat
land, i vilket han erhållit
tillstånd att inresa
för att där bosätta sig.

2. Fördragsslutande
stat skall välvilligt pröva
flyktings ansökan om tillstånd
att överföra tillgångar,
varhelst dessa må
befinna sig, vilka äro erforderliga
för flyktingens
bosättning i annat land,
i vilket han erhållit tillstånd
att inresa för bosättning.

Artikel 31.

Flyktingar som olovligen
uppehålla sig i tillflyktslandet.

1. Fördragsslutande
stat skall icke för olovlig
inresa eller olovligt uppehåll
bestraffa flykting,
som anlänt direkt från
område varest hans liv
eller frihet var i fara på
sätt i artikel 1 avses och
som utan tillstånd inrest
eller uppehåller sig inom
den fördragsslutande statens
område, under förutsättning
att flyktingen
utan dröjsmål anmäler sig
hos myndigheterna och
visar godtagbara skäl för
sin olovliga inresa eller
sitt olovliga uppehåll.

"2. Fördragsslutande
stat skall icke ålägga flykting
som nu sagts andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ugees restrictions other
than those which are necessary
and such restrictions
shall only be applied until
their status in the country
is regularized or they obtain
admission into another
country. The Contracting
States shall allow such
refugees a reasonable period
and all the necessary
facilities to obtain admission
into another country.

Article 32

Expulsion.

1. The Contracting
States shall not expel a
refugee lawfully in their
territory save on grounds
of national security or
public order.

2. The expulsion of such
a refugee shall be only in
pursuance of a decision
reached in accordance
with due process of law.
Except where compelling
reasons of national security
otherwise require, the
refugee shall be allowed
to submit evidence to
clear himself, and to appeal
to and be represented
for the purpose before
a competent authority or
a person or persons specially
designated by the
competent authority.

3. The Contracting States
shall allow such a
refugee a reasonable period
within which to seek
legal admission into another
country. The Contracting
States reserve the

fugiés d’autres restrictions
que celles qui sont
nécessaires; ees restrictions
seront appliquées
seulement en attendant
que le statut de ees réfugiés
dans le pays d’accueil
ait été régularisé ou qu’ils
aient réussi å se faire admettre
dans un autre pays.
En vue de cette derniére
admission les Etats Contraetants
accorderont å
ees réfugiés un délai raisonnable
ainsi que toutes
facilités nécessaires.

Article 32

Expulsion.

1. Les Etats Contractants
n’expulseront un réfugié
se trouvant réguliérement
sur leur territoire
que pour des raisons de
sécurité nationale ou d’ordre
public.

2. L’expulsion de ce
réfugié n’aura lieu qu’en
exécution d’une décision
rendue conformément å
la procédure prévue par la
loi. Le réfugié devra, sauf
si des raisons impérieuses
de sécurité nationale s’y
opposent, étre admis å
fournir des preuves tendant
å le diseulper, å
présenter un recours et å
se faire représenter å cet
effet devant une autorité
compétente ou devant une
ou plusieurs personnes
spécialement désignées
par 1’autorité compétente.

3. Les Etats Contractants
accorderont å un
tel réfugié un délai raisonnable
pour hd permettre
de chercher ä se faire admettre
réguliérement dans
un autre pays. Les Etats

inskränkningar i hans rörelsefrihet
än som äro
nödvändiga, och inskränkningarna
må upprätthållas
endast till dess
flyktingens ställning i landet
har blivit reglerad
eller han erhåller tillstånd
att inresa i annat land.
Fördragsslutande stat
skall bevilja flykting som
nu avses skäligt rådrum
och alla nödvändiga lättnader
för att erhålla tillstånd
att inresa i annat
land.

Artikel 32.

Utvisning.

1. Fördragsslutande
stat må icke utvisa flykting,
som lovligen uppehåller
sig inom statsområdet,
annat än på grund
av skäl hänförliga till den
nationella säkerheten eller
den allmänna ordningen.

2. Utvisning av flyktingen
må endast äga rum
i form av verkställighet
av ett i laga ordning tillkommet
beslut. Såvida
icke tvingande skäl hänförliga
till den nationella
säkerheten tala däremot,
skall det tillåtas flyktingen
att förebringa bevisning
för att rentvå sig
ävensom att föra talan
inför och för sådant ändamål
företrädas inför vederbörlig
myndighet eller
inför en eller flera personer,
som blivit särskilt
förordnade av myndigheten.

3. Fördragsslutande
stat skall bevilja flykting
som nu åsyftas skäligt
rådrum, inom vilket han
må söka erhålla vederbörligt
tillstånd att inresa
till annat land. Under

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

right to apply during that
period such internal measures
as they may deem
necessary.

Article 33

Prohibition of Expnlsion or

Retnrn (“Refonlement”).

1. No Contracting State
shall expel or return (“refouler”)
a refugee in any
manner whatsoever to the
frontiers of territories
where his life or freedom
would be threatened on
account of his race, religion,
nationality, membership
of a particular social
group or political
opinion.

2. The benefit of the
present provision may not,
however, be claimed by a
refugee whom there are
reasonable grounds for regarding
as a danger to the
security of the country
in which he is, or who,
having been convicted by
a final judgment of a
particularly serious crime,
constitutes a danger to
the community of that
country.

Article 34
Naturalization.

The Contracting States
shall as far as possible
facilitate the assimilation
and naturalization of refugees.
They shall in particular
make every effort
to expedite naturalization
proceedings and to reduce
as far as possible the
charges and costs of such
proceedings.

Contractants peuvent appliquer,
pendant ce délai,
telle mesure d’ordre interne
qu’il jugeront opportune.

Article 33

Défense d’expulsion et de
refoulement.

1. Aucun des Etats
Contractants n’expulsera
ou ne refoulera, de quelque
maniére que ce soit,
un réfugié sur les frontiéres
des territoires ou sa
vie ou sa liberté serait
menacée en raison de sa
race, de sa religion, de sa
nationalité, de son appartenance
å un certain groupe
social ou de ses opinions
politiques.

2. Le bénéfice de la présente
disposition ne pourra
toutefois étre invoqué
par un réfugié qu’il y
aura des raisons sérieuses
de considérer comme un
danger pour la sécurité
du pays ou il se trouve ou
qui, ayant été l’objet
d’une condamnation définitive
pour un crime ou
délit particuliérement grave,
constitue une menace
pour la communauté dudit
pays.

Article 34

Naturalisation.

Les Etats Contractants
faciliteront, dans toute la
mesure du possible, l’assimilation
et la naturalisation
des réfugiés. Ils
s’efforceront notamment
d’accélérer la procédure
de naturalisation et de
réduire, dans toute la
mesure du possible, les
taxes et les frais de cette
procédure.

denna frist äger den fördragsslutande
staten gentemot
flyktingen vidtaga
sådana inre åtgärder, som
den finner erforderliga.

Artikel 33.

Förbud mot utvisning och
avvisning.

1. Fördragsslutande
stat må icke, på vilket
sätt det vara må, utvisa
eller avvisa flykting till
gränsen mot område varest
hans liv eller frihet
skulle hotas på grund av
hans ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till
viss samhällsgrupp eller
politiska åskådning.

2. Denna bestämmelse
må likväl icke åberopas
av flykting, vilken det föreligger
skälig anledning
att betrakta som en fara
för det lands säkerhet i
vilket han uppehåller sig
eller vilken, med hänsyn
till att han genom lagakraftägande
dom har
dömts för synnerligen
grovt brott, utgör en samhällsfara
i sagda land.

Artikel 34.

Naturalisation.

Fördragsslutande stat
skall så mycket som möjligt
underlätta flyktingarnas
införlivande med samhället
och deras naturalisation.
Särskilt skall fördragsslutande
stat bemöda
sig om att påskynda
naturalisationsförfarandet
och att så mycket som
möjligt nedbringa avgifterna
och kostnaderna för
detta.

Kungl. J\laj:ls proposition nr 134.

Cl apter VI

EXECUTORY AND

TRANSITORY PROVISIONS Article

Co-operatlon of the National
Authorities with the United
Nations.

1. The Contracting
States undertake to co-operate
with the Office of the
United Nations High Commissioner
för Refugees,
or any other agency of the
United Nations which
may succeed it, in the
exercise of its functions,
and shall in particular
facilitate its duty of supervising
the application
of the provisions of this
Convention.

2. In order to enable the
Office of the High Commissioner
or any other
agency of the United Nations
which may succeed
it, to make reports to the
competent organs of the
United Nations, the Contracting
States undertake
to provide them in the
appropriate form with information
and statistical
data requested concerning: (a)

the condition of refugees,

(b) the implementation
of this Convention, and

Chapitre VI

DISPOSITIONS EXÉCUTOIRES
ETTRANSITOIRES Article

Coopération des autorltés
uatiouales avec les Nations
Unles.

1. Les Etats Contractants
s’engagent å coopérer
avec le Haut Commissariat
des Nations Unies
pour les réfugiés, ou toute
autre institution des Nations
Unies qui lui succéderait,
dans 1’exercice de
ses fonctions et en particulier
å faciliter sa tåche
de surveillance de l’application
des dispositions
de cette Convention.

2. Afin de permettre au
Haut Commissariat ou å
toute autre institution des
Nations Unies qui lui succéderait
de présenter des
rapports aux organes compétents
des Nations Unies,
les Etats Contractants
s’engagent å leur fournir
dans la forme appropriée
les informations et les
données statistiques demandées
relatives:

a) au statut des réfugiés,

b) å la mise en oeuvre
de cette Convention, et

c) aux lois, réglements
et décrets, qui sont ou
entreront en vigueur en
ce qui concerne les réfugiés.

Kapitel VI.

VERKSTÄLLIGHETSOCH
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER.

Artikel 35.

Samarbete mellan inländska
myndigheter och Förenta
Nationerna.

1. Fördragsslutande
stat åtager sig att samarbeta
med Förenta Nationernas
Höga Kommissariat
för flyktingar, eller
annat Förenta Nationernas
organ som kan komma
att efterträda detsamma
vid fullgörandet av
ifrågavarande organs uppgifter,
och skall särskilt
underlätta dess uppgift
att vaka över efterlevnaden
av bestämmelserna
i denna konvention.

2. För att Höga Kommissariatet
eller annat
Förenta Nationernas organ,
som kan komma
att efterträda detsamma,
skall bliva i tillfälle att
avgiva rapporter till Förenta
Nationernas vederbörliga
andra organ, åtager
sig fördragsslutande
stat att på begäran i lämplig
form tillhandahålla de
förra organen upplysningar
och statistiska uppgifter
beträffande:

a) flyktingars rättsliga
ställning;

b) genomförandet av
denna konvention;

c) lagar, förordningar
och övriga föreskrifter,
som äro eller framdeles
kunna komma ''att bliva
gällande beträffande flyktingar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 36

Information on National
Legislation.

The Contracting States
shall communicate to the
Secretary-General of the
United Nations the laws
and regulations which they
may adopt to ensure the
application of this Convention.

Article 37

Relation to Previous Conventions.

Without prejudice to
article 28, paragraph 2, of
this Convention, this Convention
replaces, as between
parties to it, the
Arrangements of 5 July
1922, 31 May 1924, 12
May 1926, 30 June 1928
and 30 July 1935, the
Conventions of 28 October
1933 and 10 February
1938, the Protocol of 14
September 1939 and the
Agreement of 15 October
1946.

Chapter VII

FINAL CLAUSES

Article 38

Settlement of Dispntes.

Any dispute between
parties to this Convention
relating to its interpretation
or application,
which cannot be settled
by other means, shall be
referred to the International
Court of Justice åt

Article 36

Renseignements portant sur
leg lois et réglements nationaux.

Les Etats Contractants
communiqueront au Secrétaire
général des Nations
Unies le texte des
lois et des réglements
qu’ils pourront promulguer
pour assurer l’application
de cette Convention.

Article 37

Relations avec les conventions
antérieures.

Sans préjudice des dispositions
du paragraphe
2 de 1’article 28, cette Convention
remplace, entre
les Parties å la Convention,
les accords des 5
juillet 1922, 31 mai 1924,
12 mai 1926, 30 juin 1928
et 30 juillet 1935, ainsi
que les Conventions des 28
octobre 1933, 10 février
1938, le Protocole du 14
septembre 1939 et l’Accord
du 15 octobre 1946.

Chapitre VII
CLAUSES FINALES
Article 38

Réglement des différendg.

Tout différend entre les
Parties å cette Convention
relatif å son interpretation
ou å son application,
qui n’aura pu étre
réglé par d’autres moyens,
sera soumis å la Cour internationale
de Justice

Artikel 36.

Underrättelse om inländsk
lagstiftning.

Fördragsslutande stat
skall till Förenta Nationernas
generalsekreterare
insända texten till lagar
och förordningar, som den
kan komma att utfärda
för att säkerställa denna
konventions efterlevnad.

Artikel 37.

Förhållandet till tidigare
konventioner.

Med förbehåll för stadgandet
i artikel 28 moment
2. skall denna konvention
i förhållandet
mellan konventionens parter
träda i stället för
överenskommelserna av
den 5 juli 1922, den 31
maj 1924, den 12 maj
1926, den 30 juni 1928 och
den 30 juli 1935, liksom
konventionerna av den
28 oktober 1933 och den
10 februari 1938, protokollet
av den 14 september
1939 och överenskommelsen
av den 15 oktober
1946.

Kapitel VII.

SLUTBESTÄMMELSER.

Artikel 38.

Byggande av tvister.

Tvist mellan konventionsparter
rörande denna
konventions tolkning
eller tillämpning, som icke
kunnat biläggas på annat
sätt, skall på begäran av
part i tvisten underställas
den internationella

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

the request of any one of
thc. parties to the dispute.

Article 39

Signature, Rntiilcation and
Accession.

1. Tliis Convention shall
he opened för signature åt
Geneva on 28 July 1951
and shall thereafter be
deposited with the Secretary-General
of the United
Nations. It shall be
open for signature åt the
European Office of the
United Nations from 28
July to 31 August 1951
and shall be re-opened for
signature åt the Headquarters
of the United
Nations from 17 September
1951 to 31 December
1952.

2. This Convention shall
be open for signature on
behalf of all States Members
of the United Nations,
and also on behalf
of any other State invited
to attend the Conference
of Plenipotentiaries on the
Status of Refugees and
Stateless Persons or to
which an invitation to
sign will have been
addressed by the General
Assembly. It shall be ratified
and the instruments
of ratification shall be
deposited with the Secretary-General
of the United
Nations.

3. This Convention shall
be open from 28 July
1951 for accession by the
States referred to in paragraph
2 of this article.
Accession shall be effected
by the deposit of an instrument
of accession with
thc Secretary-General of
the United Nations.

å la demande de 1’une des
Parties au différend.

Article 39

Signature, ratilication et adliésion.

1. Cette Convention sera
ouverte å la signature
å Geneve le 28 juillet
1951 et, apres cette date,
déposée auprés du Secrétaire
général des Nations
Unies. Elle sera ouverte å
la signature å 1’Office
européen des Nations
Unies du 28 juillet au 31
aout 1951, puis ouverte å
nouveau å la signature au
Siége de 1’Organisation
des Nations Unies du 17
septembre 1951 au 31 décembre
1952.

2. Cette Convention sera
ouverte å la signature
de tous les Etats Membres
de 1’Organisation des
Nations Unies ainsi que de
tout autre Etat non membre
invité å la Conférence
de plénipotentiaires sur le
statut des réfugiés et des
apatrides ou de tout Etat
auquel 1’Assemblée générale
aura adressé une
invitation å signer. Elle
devra étre ratifiée et les
instruments de ratification
seront déposés auprés
du Secrétaire général
des Nations Unies.

3. Les Etats visés au
paragraphe 2 du présent
article pourront adhérer å
cette Convention å dater
du 28 juillet 1951. L’adhésion
se fera par le dépot
d’un instrument d’adhésion
auprés du Secrétaire
général des Nations Unies.

domstolen.

Artikel 39.

Undertecknande, ratifikation
och anslutning.

1. Denna konvention
skall framläggas för undertecknande
i Genéve
den 28 juli 1951 och skall
därefter deponeras hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.
Den
skall hållas öppen för undertecknande
vid Förenta
Nationernas Europasäte
från den 28 juli till den 31
augusti 1951 och skall
därefter på nytt stå öppen
för undertecknande
vid Förenta Nationernas
huvudsäte från den 17
september 1951 till den
31 december 1952.

2. Konventionen skall
stå öppen för undertecknande
av alla stater
som äro medlemmar av
Förenta Nationerna,
ävensom för varje annan
stat som erhållit inbjudan
att deltaga i den diplomatiska
konferensen angående
flyktingars och statslösa
personers rättsliga
ställning eller till vilken
en inbjudan att underteckna
må hava riktats
av generalförsamlingen.
Konventionen skall ratificeras
och ratifikationsinstrumenten
skola deponeras
hos Förenta Nationernas
generalsekreterare.

3. Konventionen skall
från den 28 juli 1951 stå
öppen för anslutning av
stater, som avses i moment
2. Anslutning skall
äga rum genom deponering
av ett anslutningsinstrument
hos Förenta
Nationernas generalsekreterare.

5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 154

Kungl. Ivlaj:ts proposition nr 134.

Article 40

Territorial Application
Clnnse.

1. Any State may, åt
the time of signature, ratification
or accession, declare
that this Convention
shall extend to all or
any of the territories for
the International relations
of which it is responsible.
Such a declaration shall
take effect when the Convention
enters into force
for the State concerned.

2. Åt any time thereafter
any such extension
shall be made by notification
addressed to the
Secretary-General of the
United Nations and shall
take effect as from the
ninetieth day after the
day of receipt by the
Secretary-General of the
United Nations of this notification,
or as from the
date of entry into force
of the Convention for the
State concerned, whichever
is the later.

3. With respect to those
territories to which this
Convention is not extended
åt the time of signature,
ratification or accession,
each State concerned
shall consider the possibility
of taking the necessary
steps in order to extend
the application of
this Convention to such
territories, subject, where
necessary for constitutional
reasons, to the consent
of the Governments
of such territories.

Article 40

CTause d’nppli<ation territoriale.

1. Tout Etat pourra,
au moment de la signature,
ratification ou adhésion,
déclarer que cette
Convention s’étendra å
1’ensemble des territoires
qu’il représente sur le
plan international, ou å
l’un ou plusieurs d’entre
eux. Une telle declaration
produira ses effets au
moment de 1’entrée en
vigueur de la Convention
pour ledit Etat.

2. A tout moment ultérieur
cette extension se
fera par notification adressée
au Secrétaire général
des Nations Unies
et produira ses effets ä
partir du quatre-vingtdixiéme
jour qui suivra
la date å laquelle le Secrétaire
général des Nations
Unies aura re^u la
notification ou å la date
d’entrée en vigueur de la
Convention pour ledit
Etat si cette derniére date
est postérieure.

3. En ce qui concerne
les territoires auxquels
cette Convention ne s’appliquerait
pas å la date de
la signature, ratification
ou adhésion, chaque Etat
intéressé examinera la
possibilité de prendre aussitöt
que possible toutes
mesures nécessaires afin
d’aboutir å 1’application
de cette Convention auxdits
territoires sous réserve,
le cas échéant, de
1’assentiment des gouvernements
de ees territoires
qui serait requis
pour des raisons constitutionnelles.

Artikel 40.

Klausul om territoriell tillliiniplighet.

1. Stat må vid undertecknande
eller ratifikation
av konventionen eller
vid anslutning till densamma
förklara, att denna
skall utsträckas att gälla
för alla de områden för
vilkas internationella förbindelser
staten i fråga är
ansvarig, eller till ett eller
flera av dem. Förklaringen
blir verkande, då konventionen
träder i kraft
för sagda stat.

2. Vid vilken senare tidpunkt
som helst kan en
sådan utsträckning av
konventionens tillämplighet
göras genom underrättelse
till Förenta Nationernas
generalsekreterare
och skall erhålla verkan
från nittionde dagen efter
den då Förenta Nationernas
generalsekreterare
mottog underrättelsen,
eller från dagen för konventionens
ikraftträdande
för den ifrågavarande staten,
därest denna dag infaller
senare.

3. Beträffande områden,
till vilka konventionen
icke utsträckts vid
tidpunkten för undertecknandet,
ratifikationen eller
anslutningen, skall vederbörande
stat överväga
möjligheten att snarast
vidtaga erforderliga åtgärder
för att utsträcka
konventionens tillämplighet
till områdena i fråga,
dock beroende av samtycke
från områdenas regeringar,
där sådant av
konstitutionella skäl erfordras.

(37

Kiincjl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 41

Federal Clanse.

In the. case of a Federal
or non-unitary State, the
following provisions shall
apply:

(a) W ith respect to those
articles of tliis Convention
tliat come within the legislative
jurisdiction of
the federal legislative authority,
the obligations of
the Federal Government
shall to this extent be the
same as those of Parties
which are not Federal
States;

(b) With respect to those
articles of this Convention
that come within the
legislative jurisdiction of
eonstituent States, provinces
or cantons which
are not, under the constitutional
system of the
federation, bound to take
legislative action, the
Federal Government shall
bring such articles with a
favourable recommendation
to the notice of the
appropriate authorities of
states, provinces or cantons
åt the earliest possible
moment.

(c) A Federal State Party
to this Convention
shall, åt the request of
any other Contracting
State transmitted through
the Secretary-General of
the United Nations, supply
a statement of the law
and practice of the Federation
and its eonstituent
units in regard to any
particular provision of the
Convention showing fhe
extent to which effect has
been given to that provision
by legislative or
other action.

Article 41

Clause fédérale.

Dans le cas d’un Etat
fédératif ou non unitaire,
les dispositions ci-aprés
s’appliqueront:

a) En ce qui concerne
les articles de cette Convention
dont la mise en
oeuvre reléve de 1’action
législative du pouvoir législatif
fédéral, les obligations
du Gouvernement
fédéral seront, dans cette
mesure, les mémes que
celles des Parties qui ne
sont pas des Etats fédératifs; b)

En ce qui concerne
les articles de cette Convention
dont 1’application
reléve de 1’action législative
de chacun des états,
provinces ou cantons constituants,
qui ne sont pas,
en vertu du systéme constitutionnel
de la fédération,
tenus de prendre
des mesures législatives,
le Gouvernement fédéral
portera le plus tot possible,
et avec son avis favorable,
lesdits articles å la
connaissance des autorités
compétentes des états,
provinces ou cantons.

c) Un Etat fédératif
Partie å cette Convention
communiquera, å la demande
de tout autre Etat
Contractant qui lui aura
été transmise par le Secrétaire
général des Nations
Unies, un exposé de
la législation et des praLiqucs
en vigueur dans la
Fédération et ses unités
constituantes en ce qui
concerne telle ou telle
disposition de la Convention,
indiquant la mesure
dans laquelle effet a été
donné, par une action
législative ou autre, a
ladite disposition.

Artikel 41.

Klausul om förbundsstater.

I fråga om förbundsstat
eller stat som icke är en
enhetsstat skola följande
bestämmelser äga tillämpning: a)

Beträffande artiklar
i denna konvention vilkas
genomförande faller inom
området för förbundsstatens
lagstiftningsmakt
gäller, att i denna utsträckning
förbundsregeringens
förpliktelser äro
desamma som konventionsparters
vilka icke äro
federala stater;

b) Beträffande artiklar
i konventionen vilkas tilllämpning
är beroende av
lagstiftningsåtgärder inom
delstater, provinser eller
kantoner vilka icke enligt
förbundsstatens författning
äro skyldiga att vidtaga
sådana lagstiftningsåtgärder,
åligger det förbundsregeringen
att så
snart som möjligt och med
en tillstyrkande anbefallning
tillkännagiva de ifrågavarande
artiklarna för
vederbörande myndigheter
i delstaterna, provinserna
eller kantonerna.

c) Förbundsstat som är
ansluten till denna konvention
skall på annan
fördragsslutande stats av
Förenta Nationernas generalsekreterare
förmedlade
begäran beträffande
bestämmelser i konventionen
tillhandahålla en
redogörelse för lagstiftning
och praxis inom förbundsstaten
ocli de rättsliga
enheter som bilda
densamma, vilken redogörelse
skall utvisa i vilken
utsträckning bestämmelsen
i fråga genom lagstiftning
eller på annat
sätt har blivit genomförd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Article 42

Reservations.

1. Åt the time of signature,
ratification or accession,
any State may
make reservations to artides
of the Convention
other than to artides 1,
3, 4, 16 (1), 33, 36—46
inclusive.

2. Any State making a
reservation in accordance
with paragraph 1 of this
artide may åt any time
withdraw the reservation
by a communication to
that effeet ad dressed to
the Secretary-General of
the United Nations.

Article 43

Entry into force.

1. This Convention shall
come into force on the
ninetieth day following
the day of deposit of the
sixth instrument of ratification
or accession.

2. For each State ratifying
or acceding to the
Convention after the deposit
of the sixth instrument
of ratification or accession,
the Convention
shall enter into force on
the ninetieth day following
the date of deposit
by such State of its instrument
of ratification or
accession.

Article 44

Denunciatiou.

1. Any Contracting
State may denounce this
Convention åt any time
by a notification addressed
to the SecretaryGeneral
of the United
Nations.

Article 42
Réserves.

1. Au moment de la
signature, de la ratification
ou de 1’adhésion, tout
Etat pourra formuler des
réserves aux artides de la
Convention autres que les
artides 1, 3, 4, 16 (1),
33, 36 å 46 indus.

2. Tout Etat Contractant
ayant formulé une
réserve conformément au
paragraphe 1 de cet article
pourra å tout moment
la retirer par une
communication å cet effet
adressée au Secrétaire général
des Nations Unies.

Article 43

Entrée eu vigueur.

1. Cette Convention
entrera en vigueur le quatre-vingt-dixiéme
jour qui
suivra la date du dépöt
du sixiéme instrument de
ratification ou d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats
qui ratifieront la Convention
ou y adhéreront
aprés le dépöt du sixiéme
instrument de ratification
ou d’adhésion, elle entrera
en vigueur le quatre-vingtdixiéme
jour qui suivra
la date du dépöt par cet
Etat de son instrument
de ratification ou d’adliésion.

Article 44

Dénonciation.

1. Tout Etat Contractant
pourra dénoncer la
Convention å tout moment
par notification
adressée au Secrétaire
général des Nations Unies.

Artikel 42.

Förbehåll.

1. Vid tidpunkten för
undertecknande eller ratifikation
av konventionen
eller för anslutning
till densamma må stat
göra förbehåll mot artiklar
i konventionen med
undantag för artiklarna
1, 3, 4 och 16 moment 1.,
33 och 36—46.

2. Stat, som gjort förbehåll
enligt moment 1.,
må när som helst återkalla
förbehållet genom meddelande
därom till Förenta
Nationernas generalsekreterare.

Artikel 43.

Ikraftträdande.

1. Denna konvention
skall träda i kraft på
nittionde dagen efter dagen
för deponerandet av
det sjätte ratifikationseller
anslutningsinstrumentet.

2. För stat, som ratificerar
eller ansluter sig till
konventionen efter deponerandet
av det sjätte ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet,
skall
konventionen träda i kraft
på nittionde dagen efter
dagen för deponerandet
av ifrågavarande stats ratifikations-
eller anslutningsinstrument.

Artikel 44.

Uppsägning''.

1. Fördragsslutande
stat må när som helst
uppsäga denna konvention
genom underrättelse
till Förenta Nationernas
generalsekreterare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

2. Sucli denunciation
shall take effect for the
Gontracting State concerned
one year from the
date upon which it is
received by the Secretary-General
of the United
Nations.

3. Any State which has
made a declaration or
notification under article
40 may, åt any time
thereafter, by a notification
to the Secretary-General
of the United Nations,
declare that the
Convention shall cease to
extend to such territory
one year after the date of
receipt of the notification
by the Secretary-General.

Article 45

Revision.

1. Any Contracting
State may request revision
of this Convention
åt any time by a notification
addressed to the
Secretary-General of the
United Nations.

2. The General Assembly
of the United Nations
shall recommend the
steps, if any, to be taken
in respect of such request.

Article 46

Notiilcations by tlio Secretary-General
of the United
Nations.

The Secretary-General
of the United Nations
shall inform all Members

2. La dénonciation
prendra effet pour l’Etat
intéressé un an apres la
date å laquelle elle aura
été re£ue par la Secrétaire
général des Nations
Unies.

3. Tout Etat qui a fait
une déclaration ou une
notification conformément
å Farticle 40 pourra
notifier ultérieurement au
Secrétaire général des Nations
Unies que la Convention
cessera de s’appliquer
å tout territoire
désigné dans la notification.
La Convention cessera
alors de s’appliquer
au territoire en question
un an apres la date å
laquelle le Secrétaire
général aura regu cette
notification.

Article 45

Revision.

1. Tout Etat Contractant
pourra en tout
temps, par voie de notification
adressée au Secrétaire
général des Nations
Unies, demander la
revision de cette Convention.

2. L’Assemblée générale
des Nations Unies recommandera
Ies mesures å
prendre, le cas échéant,
au sujet de cette
demande.

Article 46

Notiilcations par le Secrétnire
général des Nations
Unies.

Le Secrétaire général
des Nations Unies notifiera
ä tous les Etats

2. Verkan av uppsägningen
inträder för ifrågavarande
stat ett år efter
den dag då uppsägningen
mottogs av Förenta Nationernas
generalsekreterare.

3. Stat, som avgivit
förklaring eller lämnat underrättelse
enligt artikel
40, må när som helst därefter
genom underrättelse
till Förenta Nationernas
generalsekreterare förklara,
att konventionen
skall upphöra att vara
tillämplig på område som
avses i artikel 40 ett år
efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.

Artikel 45.

Revision.

1. Fördragsslutande
stat må när som helst begära
revision av denna
konvention genom framställning
till Förenta Nationernas
generalsekreterare.

2. Förenta Nationernas
generalförsamling skall i
förekommande fall rekommendera
vilka åtgärder
som eventuellt skola vidtagas
med anledning av
eu sådan begäran.

Artikel 46.

Underrättelser från Förenta
Nationernas generalsekreterare.

Förenta Nationernas generalsekreterare
skall underrätta
alla stater som

Kungl. Mc.j:ts proposition nr 134.

of the United Nations and
non-member States referred
to in artide 39:

(a) Of declarations and
notifications in accordance
with section B of
artide 1;

(b) Of signatures, ratifications
and accessions
in accordance with artide
39;

(d) Of reservations and
withdrawals in accordance
with artide 42;

(e) Of the date on
which this Convention
will come into force in
accordance with artide
43;

(f) Of denunciations
and notifications in accordance
with artide 44;

(g) Of requests for revision
in accordance with
artide 45.

IN FAITH WHEREOF
the undersigned, duly
authorized, have signed
this Convention on behalf
of their respective Governments,

DONE åt Geneva, this
twenty-eighth day of
July, one thousand nine
hundred and fiftyone, in
a single copy, of which the
English and French texts
are equally authentic and
which shall remain deposited
in the archives of
the United Nations, and
certified true copies of
which shall be delivered
to all Members of the
United Nations and to
the non-member States
referred to in artide 39.

Membres des Nations
Unies et aux Etats non
membres visés å l’article
39:

a) Les déclarations et
les notifications visées å
la section B de 1’article
premier;

b) Les signatures, ratifications
et adhésions
visées å 1’article 39;

c) Les déclarations et
les notifications visées å
1’article 40;

d) Les réserves formulées
ou retirées visées å
1’article 42;

e) La date å laquelle
cette Convention entrera
en vigueur, en application
de 1’article 43;

f) Les dénonciations et
les notifications visées å
1’article 44;

g) Les demandes de
revision visées å 1’article
45.

EN FOI DE QUOI,
les soussignés, dument
autorisés, ont signé, au
nom de leurs Gouvernements
respectifs, la présente
Convention,

FAIT å Geneve, le 28
juillet mil neuf cent cinquante
et un, en un seul
exemplaire dont les textes
anglais et framjais
font également foi et qui
sera déposé dans les archives
de 1’Organisation
des Nations Unies et dont
les copies certifiées conformes
seront remises å
tous les Etats Membres
des Nations Unies et aux
Etats non membres visé1''
ä 1’article 39.

äro medlemmar av Förenta
Nationerna ävensom
övriga i artikel 39 avsedda
stater om

a) förklaringar och
meddelanden enligt artikel
1 B;

b) undertecknanden,
ratifikationer och anslutningar
enligt artikel 39;

c) förklaringar och underrättelser
enligt artikel
40;

d) förbehåll och återkallande
av förbehåll enligt
artikel 42;

e) dagen då denna konvention
enligt artikel 43
träder i kraft;

f) uppsägningar och
underrättelser enligt artikel
44;

g) framställningar om
revision enligt artikel 45.

Till bekräftande
härav hava undertecknade,
vederbörligen befullmäktigade
ombud, undertecknat
denna konvention
på sina regeringars
vägnar,

som skedde i Geneve
den 28 juli 1951 i
ett exemplar, vars engelska
och franska texter
skola äga lika vitsord och
vilket skall förbliva deponerat
i Förenta Nationernas
arkiv, medan bestyrkta
avskrifter { skola
översändas till alla medlemmar
av Förenta Nationerna11
och till övriga i
artikel 39 avsedda stater.

Iiungl. Maj:is proposition nr 134.

Schedule.

Paragraph 1.

1. The travel document
referred to in article 28
of this Convention shall
be similar to the specimen
annexed hereto.

2. The document shall
be made out in åt least two
languages, one of which
shall be English or
French.

Paragraph 2.

Subject to the regulations
obtaining in the
country of issue, children
may be included in the
travel document of a parent
or, in exceptional circumstances,
of another
adult refugec.

Paragraph 3.

The fees charged for
issue of the document
shall not exceed the lowest
scale of charges for
national passports.

Paragraph 4.

Save in special or exceptional
cases, the document
shall be made valid
for the largest possible
number of countries.

Paragraph 5.

The document shall
have a validity of either
one or two years, åt the
discretion of the issuing
authority.

Paragraph 6.

1. The renewal or extension
of the validity of
the document is a matter
for the authority which

Annexe.

Paragraphe 1.

1. Le titre de voyage
visé par 1’article 28 de
cette Convention sera conforme
au modéle joint en
annexe.

2. Ce titre sera rédigé
en deux langues au moms:
l’une des deux sera la
langue anglaise ou la
langue fran^aise.

Paragraphe 2.

Sous réserve des réglements
du pays de délivrance,
les enfants pourront
étre mentionnés dans
le titre d’un parent, ou,
dans des circonstances exceptionnelles,
d’un autre
réfugié adulte.

Paragraphe 3.

Les droits å percevoir
pour la délivrance du titre
ne dépasseront pas le tarif
le plus bas appliqué aux
passeports nationaux.

Paragraphe 4.

Sous réserve de cas
spéciaux ou exceptionnels,
le titre sera délivré
pour le plus grand nombre
possible de pays.

Paragraphe 5.

La durée de validité du
titre sera d’une année ou
de deux années, au choix
de l’autorité qui le délivre.

Paragraphe b.

1. Le renouvellement
ou la prolongation de
validité du titre est du
ressort de 1’autorité qui

Bilaga till bilaga.

§ 1.

1. Uti artikel 28 i denna
konvention omförmält
resedokument skall vara
likalydande med härvid
fogade formulär.

2. Dokumentet skall vara
avfattat på minst två
språk, varav det ena skall
vara engelska eller
franska.

§ 2.

Med förbehåll för gällande
bestämmelser i det
land som utfärdat dokumentet
må barn införas
i ett för endera av barnets
föräldrar utfärdat resedokument
eller, där särskilda
skäl föreligga, i resedokument
utfärdat för
annan vuxen flykting.

§ 3.

Avgift för dokumentets
utfärdande skall icke
överstiga den för hemlandspass
fastställda lägsta
avgiften.

§ 4.

Utom i särskilt bestämda
fall eller i undantagsfall
skall dokumentet vara
giltigt för största möjliga
antal länder.

§ 5.

Dokumentet skall hava
en giltighetstid antingen
av ett eller av två år efter
den utfärdande myndighetens
prövning.

§ 6.

1. Förnyande eller förlängning
av dokumentets
giltighet tillkommer den
myndighet, som utfärdat

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

issued it, so long as tlie
holder has not established
lawful residence in another
territory and resides
lawfully in the territory
of the said authority. The
issue of a new document
is, under the same conditions,
a nratter for the
authority which issued
the former document.

2. Diplomatic or consular
authorities, specially
authorized for the purpose,
shall be empowered
to extend, for a period
not exceeding six months,
the validity of travel documents
issued by their
Governments.

3. The Contracting
States shall give sympathetic
consideration to
renewing or extending the
validity of travel documents
or issuing new documents
to refugees no
longer lawfully resident
in their territory who are
unable to obtain a travel
document from the country
of their lawful residence.

Paragraph 7.

The Contracting States
shall recognize the validity
of the documents issued
in accordance with
the provisions of articlc
28 of this Convention.

Paragraph 8.

The competent authorities
of the country to
which the refugee desires
to proceed shall, if they
are prepared to admit him

l’a délivré, aussi longtemps
que le titulaire ne
s’est pas établi réguliérement
dans un autre territoire
et réside réguliérement
sur le territoire de
ladite autorité. L’établissement
d’un nouveau titre
est, dans les mémes conditions,
du ressort de
1’autorité qui a délivré
1’ancien titre.

2. Les representants
diplomatiques ou consulaires,
spécialement habilités
å cet effet, auront
qualité pour prolonger,
pour une période qui ne
dépassera pas six mois,
la validité des titres de
voyage délivrés par leurs
gouvernements respectifs.

3. Les Etats Contractants
examineront avec
bienveillance la possibilité
de renouveler ou de prolonger
la validité des titres
de voyage ou d’en délivrer
de nouveaux å des
réfugiés qui ne sont plus
des résidents réguliers
dans leur territoire dans
les cas ou ees réfugiés ne
sont pas en mesure d’obtenir
un titre de voyage
du pays de leur résidence
réguliére.

Paragraphe 7.

Les Etats Contractants
reconnaitront la validité
des titres délivrés conformément
aux dispositions
de 1’article 28 de cette
Convention.

Paragraphe 8.

Les autorités compétentes
du pays dans lequel le
réfugié désire se rendre
apposeront, si elles sont
disposées å 1’admettre, un

detsamma, så länge innehavaren
icke lovligen bosatt
sig på främmande
territorium och så länge
han lovligen uppehåller
sig inom sagda myndighets
område. Under enahanda
betingelser ankommer
utfärdandet av nytt
dokument på den myndighet,
som utfärdat det
föregående dokumentet.

2. Diplomatiska eller
konsulära representanter,
som därtill särskilt bemyndigats,
skola äga behörighet
att för en tidrymd
icke överstigande
sex månader förlänga giltighetstiden
för resedokument,
vilka utfärdats av
deras respektive regeringar.

3. De fördragsslutande
staterna skola välvilligt
pröva möjligheterna att
förnya eller utsträcka ett
resedokuments giltighetstid
eller att utfärda nytt
sådant för flykting, vilken
icke längre lovligen uppehåller
sig inom vederbörande
stats område,
därest flyktingen är ur
stånd att erhålla ett resedokument
från det land,
inom vilket han har lov
att vistas.

§ 7.

De fördragsslutande
staterna skola erkänna
giltigheten av sådana dokument,
som utfärdats i
enlighet med föreskrifterna
i artikel 28 i denna
konvention.

§ 8.

Vederbörande myndigheter
i land, dit en flykting
ämnar begiva sig,
skola, därest de äro beredda
att låta honom in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

and it'' a visa is required,
affix a visa on the document
of which he is the
holder.

Paragraph 9.

1. The Contracting
States undertake to issue
transit visas to refugees
who have obtained visas
för a territory of final
destination.

2. The issue of such
visas may be refused on
grounds which would justify
refusal of a visa to
any alien.

Paragraph 10.

The fees for the issue
of exit, entry or transit
visas shall not exceed the
lowest scale of charges for
visas on foreign passports.

Paragraph 11.

When a refugee has
lawfully taken up residence
in the territory
of another Contracting
State, the responsibility
for the issue of a new document,
under the terms
and conditions of article
28, shall be that of the
competent authority of
that territory, to which
the refugee shall be entitled
to apply.

Paragraph 12.

The authority issuing a
new document shall withdraw
the old document
and shall return it to the
country of issue if it is
stated in the document
that it should be so returned;
otherwise it shall

visa sur le titre dont il est
détenteur, si un tel visa
est nécessaire.

Paragraphe 9.

1. Les Etats Contractants
s’engagent å délivrer
des visas de transit aux
réfugiés ayant obtenu le
visa d’un territoire de
destination finale.

2. La délivrance de ce
visa pourra étre refusée
pour les motifs pouvant
justifier le refus de visa
å tout étranger.

Paragraphe 10.

Les droits afférents å la
délivrance de visas de
sortie, d’admission ou de
transit ne dépasseront pas
le tarif le plus bas appliqué
aux visas de passeports
étrangers.

Paragraphe 11.

Dans le cas d’un réfugié
changeant de résidence et
s’établissant réguliérement
dans le territoire
d’un autre Etat Contractant,
la responsabilité de
délivrer un nouveau titre
incombera désormais, aux
termes et aux conditions
de 1’article 28, å 1’autorité
compétente dudit territoire,
ä laquelle le réfugié
aura le droit de présenter
sa demande.

Paragraphe 12.

L’autorité qui délivre
un nouveau titre est tenue
de retirer 1’ancien titre et
d’en faire retour au pays
qui Pa délivré si Tanden
document spécifie qu''il
doit étre retourné au pays
qui Ta délivré; en cas con -

resa och visering är erforderlig,
förse hans dokument
med bevis om visering.

§ 9.

1. De fördragsslutande
staterna åtaga sig att
meddela genomresevisering
för flykting, som erhållit
visering för det slutliga
bestämmelselandet.

2. Sådan visering må
vägras på samma grunder
som skulle rättfärdiga avslag
på en viseringsansökan
för varje annan utlänning.

§ 10.

Avgift för meddelande
av utrese-, inrese- och genomresevisering
skall icke
överstiga den för visering
av utländska pass fastställda
lägsta avgiften.

§ Il När

flykting har bytt
vistelseort och lovligen
bosatt sig inom annan
fördragsslutande stats
område, skall ansvaret för
utfärdande av nytt dokument
i överensstämmelse
med stadgandena och förutsättningarna
i artikel 28
åvila vederbörande myndighet
inom sagda område,
till vilken flyktingen
skall vara berättigad hänvända
sig.

§ 12.

Myndighet, som utfärdar
nytt dokument, skall
infordra det tidigare dokumentet
och återställa
det till det land, vilket
utfärdat detsamma, därest
i dokumentet angives
alt det bör sålunda åter -

Kunql. Maj.ts proposition nr 134.

withdraw and cancel the
document.

Paragraph 13.

1. Each Contracting
State undertakes that the
holder of a travel document
issued by it in accordance
with article 28
of this Convention shall
be readmitted to its territory
åt any time during
the period of its validity.

2. Subject to the provisions
of the preceding
sub-paragraph, a Contracting
State may require
the holder of the
document to comply with
such formalities as may
be prescribed in regard to
exit from or return to its
territory.

3. The Contracting
States reserve the right,
in exceptional cases, or
in cases where the refugee’s
stay is authorized
for a specific period, when
issuing the document, to
limit the period during
which the refugee may
return to a period of not
less than three months.

Paragraph 14.

Subject only to the
terms of paragraph 13,
the provisions of this
Schedule in no way affect
the laws and regulations
governing the conditions
of admission to, transit
through, residence and

traire, 1’autorité qui délivre
le titre nouveau retirera
et annulera Tanden.

Paragraphe 13.

1. Chacun des Etats
Contractants s’engage å
permettre au titulaire
d’un titre de voyage qui
lui aura été délivré par
ledit Etat en application
de Particle 28 de cette
Convention, de revenir
sur son territoire å n’importe
quel moment pendant
la période de validité
de ce titre.

2. Sous réserve des dispositions
de Talinéa précédent,
un Etat Contractant
peut exiger que le
titulaire de ce titre se
soumette å toutes les
formalités qui peuvent
étre imposées å ceux qui
sortent du pays ou å ceux
qui y rentrent.

3. Les Etats Contractants
se réservent la faculté,
dans des cas exceptionnels,
ou dans les cas
ou le permis de séjour du
réfugié est valable pour
une période déterminée,
de limiter, au moment de
la délivrance dudit titre,
la période pendant laquelle
le réfugié pourra
rentrer, cette période ne
pouvant étre inférieure å
trois mois.

Paragraphe 14.

Sous la seule réserve
des stipulations du paragraphe
13, les dispositions
de la présente annexe
n’affectent en rien les lois
et réglements régissant,
dans les territoires des
Etats Contractants, les

ställas; i annat fall skall
myndigheten infordra och
makulera det.

§ 13.

1. Envar fördragsslutande
stat åtager sig att
tillåta den, för vilken resedokument
utfärdats av
staten i fråga i enlighet
med artikel 28 i denna
konvention, att återvända
till dess område när
helst han så önskar under
dokumentets giltighetstid.

2. Med förbehåll för
vad i föregående moment
sägs må fördragsslutande
stat kunna kräva, att den,
för vilken resedokument
utfärdats, iakttager de
formföreskrifter, vilka
kunna stadgas för personer,
som utresa ur eller
återvända till dess område.

3. De fördragsslutande
staterna förbehålla sig
rätten att undantagsvis
eller i de fall, där flyktings
uppehållstillstånd är
begränsat till viss tid, i
samband med utfärdandet
av ett dokument inskränka
den frist, inom
vilken en flykting skall
äga återvända, till en tidrymd
icke understigande
tre månader.

§ 14.

Med förbehåll blott för
vad som stadgats i § 13
skola föreskrifterna i denna
bilaga icke i något
hänseende inverka på de
lagar och bestämmelser,
som fastställa villkoren
för inresa till, genomresa

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

establishment in, and departure
from, the territories
of the Contracting
States.

Paragraph 15.

Neither the issue of the
document nor the entries
made thereon determine
or affect the status of the
holder, particularly as regards
nationalitv.

Paragraph 16.

The issue of the document
does not in any way
entitle the holder to the
protection of the diplomatic
or consular authorities
of the country of
issue, and does not confer
on these authorities a
right of protection.

conditions d’admission, de
transit, de séjour, d’établissement
et de sortie.

Paragraphe 15.

La délivrance du titre,
pas plus que les mentions
y apposées, nedéterminent
ni n’affectent le statut
du détenteur, notamment
en ce qui concerne
la nationalité.

Paragraphe 16.

La délivrance du titre
ne donne au détenteur
aucun droit å la protection
des représentants diplomatiques
et consulaires
du pays de délivrance, et
ne confére pas å ees représentants
un droit de protection.

av, uppehåll och bosättning
på samt avresa från
de fördragsslutande staternas
område.

§ 15.

Varken utfärdandet av
dokument eller däri verkställda
anteckningar bestämma
eller påverka innehavarens
rättsliga ställning
och i synnerhet icke
frågan om medborgarskapet.

§ 16.

Utfärdandet av dokument
giver icke innehavaren
någon som helst
rätt till beskydd av diplomatiska
eller konsulära
representanter för det
land, som utfärdat detsamma,
och medför icke
för dessa representanter
rätt att utöva skydd.

Kungl. Maj. is pi oposition nr 134.

Annex.

Annexe.

Speciiuen Travel Document Modéle du Titre de Yoyage

The document will be in booklet form (approximately
15 x 10 centimelres).

It is recommended that it be so printed that
any erasure or aiteration by Chemical or other
means can be readily detected, and that the
words “Convention of 28 July 1951,, be printed
in continuous repetition on each page, in the
language of the issuing country.

Le titre aura la forme d’un carnet (15 cm. x
10 cm. environ).

Il est recommandé qu’il soit imprimé de telle
facon que les ratures ou altérations par des
moyens chimiques ou autres puissent se remarquer
facilement, et que les mots «Convention du
28 juillet 1951* soient imprimés en répétition
continue sur chacune des pages, dans la langue
du pays qui délivre le titre.

(Cover of booklet)

Couverture du carnet

Travel Document

Titre de Yoyage

(Convention of 28 July 1951)

(Convention du 28 juillet 1951)

No.

(1)

Travel Document

(Convention of 28 July 1951)

This document expires on.................

unless its validity is extended or renewed.

Name................................

Forename(s)..............................

Accompanied by............child (chiidren).

1. This document is issued solely with a view
to providing the holder with a travel document
which can serve in Iieu of a national passport.
It is without prejudice to and in no way affects
the holder’s nationality.

2. The holder is authorized to return to ...

............. [state here the country whose

authorities are issuing the document] on or

before ............................. unless

some later date is hereafter specified. [The
period during which the holder is allowed to
return must not be less than three months.]

3. Sliould the holder take up residence in a
country other than that which issued the
present document, he must, if he wishes to
travel again, apply to the competent authorities
of his country of residence for a new document.
[The old travel document shall be with -

No ........

(1)

Titre de Yoyage

(Convention du 28 juillet 1951)

Ce document expire le.....................

.........sauf prorogation de validité.

Nom.....................................

Prénom(s)................................

Accompagné de..................enfant(s).

1. Ce titre est délivré uniquement en vue de
fournir au titulaire un document de voyage
pouvant tenir lieu de passeport national. Il ne
préjuge pas de la nationalité du titulaire et est
sans effet sur celle-ci.

2. Le titulaire est autorisé å retourner en

........................[indication du pays

dont les autorités délivrent le titre] jusqu’au

......................sauf mention ci-aprés

d’une date ultérieure. [La période pendant
laquelle le titulaire est autorisé å retourner ne
doit pas étre inférieure å trois mois.]

3. En cas d’établissement dans un autre
pays que celui od le présent titre a été délivré,
le titulaire doit, s’il veut se déplacer ä nouveau,
faire la demande d’un nouveau titre aux autorités
compétentes du pays de sa résidence,
[L’ancien titre de voyage sera remis å 1’autorité

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Bihang.

Formulär till resedokument.

Dokumentet skall hava formen av ett häfte
(omkring 15 cm x 10 cm).

Det anbefalles att detsamma tryckes på det
sättet, att radering eller ändring med kemiska
eller andra medel med lätthet kan upptäckas,
och att orden »Konvention den 28 juli 1951»
tryckas fortlöpande på varje sida på det utställande
landets språk.

(Häftets pärm)

Resedokument.

(Konvention den 28 juli 1951)

(1)

Resedokument.

(Konvention den 28 juli 1951)

Detta dokuments giltighet utlöper den......

..........med mindre dess giltighet utsträc kes

eller förnyas.

Tillnamn.................................

Förnamn.................................

Åtföljd av..............barn.

1. Detta dokument utfärdas uteslutande i
syfte att förse innehavaren med ett resedokument,
som kan brukas i stället för ett hemlandspass.
Det tager icke ställning till och är
utan inverkan på innehavarens medborgarskap.

2. Innehavaren är berättigad att återvända

till....................[angiv här det land,

vars myndigheter utfärdat dokumentet] intill

den.................därest icke anteckning

om senare dag följer nedan. [Den tidrymd, under
vilken innehavaren är berättigad att återvända,
må icke understiga tre månader.]

3. I händelse av bosättning i annat land än
det, där förevarande dokument har utfärdats,
hör innehavaren, om han på nytt vill begiva
sig utomlands, begära nytt dokument hos behörig
myndighet i vistelselandet. [Det föregående
resedokumentet skall infordras av den

Kungl. Maj:is proposition nr 134.

drawn by the authority issuing the new document
and returned to the authority which issued
it.]* 1

(This document contains pages, exclusive of
cover.)

(2)

Place and date of birth.............

Occupation.........................

Present residence....................

•Maiden name and forename(s) of wife

•Name and forename(s) of husband

Description.

Height...........................

Hair.............................

Colour of eyes....................

Nose.............................

Shape of face.....................

Complexion.......................

Special peculiarities...............

Children accompanying holder.

Name. Forename(s). Place and date Sex.

of birth.

qui délivre le nouveau titre pour étre renvoyé
å 1’autorité qui Pa délivré.]1

(Ce titre contient pages, non compris la
couverture.)

(2)

Lieu et date de naissance..................

Profession................................

Résidence actuelle.........................

*Nom (avant le mariage) et prénom(s) de

1’épouse..................................

•Nom et prénom(s) du mari...............

Signalement.

Taille............................

Cheveux ..........................

Couleur des yeux.................

Nez..............................

Forme du visage..................

Teint............................

Signes particuliers.................

Enfants accompagnant le titulaire.

Nom. Prénom(s). Lieu et date de Sexe.

naissance.

• Strike out whichever does not apply.

(This document contains pages, exclusive of
cover.)

(3)

Photograph of holder and stamp of issuing
authority. Finger-prints of holder (if required).

Signature of holder................

(This document contains pages, exclusive of
cover.)

(4)

1. This document is valid for the following
countries:

1 The sentence in brackets to be inserted by
Governments which so desire.

• Biffer la mention inutile.

(Ce titre contient pages, non compris la
couverture.)

(3)

Photographie du titulaire et cachet de Tautorité
qui délivre le titre.

Empreintes digitales du titulaire (facultatif)

Signature du titulaire.............

(Ce titre contient pages, non compris la
couverture.)

(4)

1. Ce titre est délivré pour les pays suivants:

1 La phrase entre crochets peut étre insérée
par les gouvernements qui le désirent.

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

myndighet, som utfärdar det nya dokumentet,
för att återställas till den utfärdande myndigheten.
]1

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(2)

Födelseort och födelsedag..................

Yrke.....................................

Nuvarande vistelseort.....................

Hustruns namn såsom ogift och hustruns förnamn*
...................................

Mannens tillnamn och förnamn*............

Signalement.

Längd ...........................

Hår..............................

ögonfärg.........................

Näsa.............................

Ansiktsform......................

Hudfärg..........................

Särskilda kännetecken.............

Barn som åtfölja innehavaren.

Till- Förnamn. Födelseort och Kön.
namn. -dag.

* Stryk det icke tillämpliga.

^Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(3)

Fotografi av innehavaren jämte utfärdande
myndighets stämpel.

Innehavarens fingeravtryck
(endast om erforderligt).
Innehavarens namnteckning..........

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(4)

1. Detta dokument gäller för följande länder:

1 Denna parentes må insättas av stat som
så önskar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

2. Document or documents on the basis of 2. Document ou documents sur la base duwhich
the present document is issued: quel ou desquels le present titre est délivré:

Issued åt........... Délivré å

Date............... Date ....

Signature and stamp of
authority issuing the
document:

Signature et cachet de
1’autorité qui délivré
le titre:

Fee paid: Taxe perfue:

(This document contains pages, exclusive of (Ce titre contient pages, non compris la
cover.) couverture.)

(5)

Extension or renewal of validity.

Fee paid: From...............

To.................

Done åt............ Date...............

Signature and stamp of
authority extending or
renewing the validity
of the document:

(5)

Prorogation de validité.

Taxe percue: du

Fait å............. le .

Signature et cachet de
l’autorité qui proroge
la validité du titre:

Extension or renewal of validity.

Fee paid: From...............

To.................

Done åt............ Date...............

Signature and stamp of
authority extending or
renewing the validity
of the document:

(This document contains pages, exclusive of
cover.)

Prorogation de validité.

Taxe percue: du

Fait å............. le .

Signature et cachet de
1’autorité qui proroge
la validité du titre:

(Ce titre contient pages, non compris la
couverture.)

	(6)		(6)
Extension	or renewal of validity.	Prorogation de validité.
Fee paid:	From............... To.................	Taxe perjue:	du.................
Done åt.......		Fait å.........	____ le..................
	Signature and stamp of authority extending or renewing the validity of the document:		Signature et cachet de 1’autorité qui proroge la validité du titre:

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

2. Handling, med stöd varav förevarande
dokument utfärdats:

Utfärdat i..........

Den...............

Utfärdande myndighets
underskrift och stämpel:

Erlagd avgift:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(5)

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i......... den ..

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i ......... den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(6)

Förnyelse ellerJförlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i......... den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

6 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Extension	or renewal of validity.	Prorogation de validité.
Fee paid:	From............... To.................	Taxe per$ue:	du.................
Done åt.......		Fait å.........
	Signature and stamp of authority extending or renewing the validity of the document:		Signature et cachet de 1’autorité qui proroge la validité du titre:

(This document contains pages, exclusive of (Ce titre contient pages, non compris la
cover.) couverture.)

(7—32)

Visas.

The name of the holder of the document
must be repeated in each visa.

(This document contains pages, exclusive of
cover.)

(7—32)

Visas.

Reproduire dans chaque visa le nom du
titulaire.

(Ce titre contient pages, non compris la
couverture.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden.

Erlagd avgift: Från

Till .

Beslutat i ......... den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)

(7- )

Viseringar.

Namnet på den, för vilken dokumentet utfärdats,
skall upprepas i varje visering.

(Detta dokument innehåller sidor, omslaget
oräknat.)