Kungl. Maj:ts proposition Nr 132 (Proposition 1927:132)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nybyggnad för
fysikalisk-keviiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala;
given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Till 1912 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om inrättande aven
personlig professur i fysikalisk kemi vid universitetet i Uppsala för dåvarande
docenten i kemi därstädes The Svedberg. Förslaget vann riksdagens
bifall.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av denna fråga erinrade dåvarande departementschefen,
på sätt framgår av statsrådsprotokollet över ecklesiastik Bihang

till riksdagens protokoll 1927. t saml. 113 käft. (Nr 132.)

Nybyggnad
för fysikaliskkemiska

laboratoriet
vid

universitetet
i Uppsala.

Kungl. Ma]ds proposition Nr 132.

ärenden för den 15 december 1911, hurusom det var en i liera avseenden
märklig vetenskapsman, till vars förmån denna lärostol skulle inrättas.
Departementschefen redogjorde för de åtgärder, som i avseende å stipendier
och anslag vidtagits för att vid universitetet fästa och åt detsamma bevara
eu person med do löften, som Svedbergs forskarbegåvning innebar. Jag
tillåter mig vidare bringa i erinran vissa uttalanden i den motivering, som
till stöd för förslaget om den personliga professuren förebragtes i matematisknaturvetenskapliga
sektionen av förslagsställaren, dåvarande professorn i kemi
vid universitetet O. Widman.

Efter erinran om Svedbergs uppseendeväckande vetenskapliga arbeten och
om de förhoppningar, som knötos vid Svedbergs person, vilka omständigheter
i och för sig mer än väl motiverade det då framlagda förslaget, fortsatte
Widman: .

Inom sektionen har som bekant vid upprepade tillfällen framhållits behovet
av en särskild representant för fysikalisk kemi vid Uppsala universitet.
Redan då år 1897 sektionen för första gången begärde anslag till en ny
kemisk institutionsbyggnad, framhöll sektionen, att »någon målsman för den
allmänna eller s. k.“ fysikaliska kemien ännu icke funnes men att det vore
lätt att inse, att denna unga, nya vetenskap, som så exempellöst hastigt utvecklat
sig, var av så stor räckvidd, att den förr eller senare måste erhålla
sin särskilde målsman». Då den nya kemiska byggnaden uppfördes, lät man
sig ock angeläget vara att anordna behövliga lokaler även för en avdelning
för fysikalisk kemi, så pass stor, att den, för sa vitt ej oförutsedda omständigheter
inträffade, borde vara tillräcklig för en avsevärd tid framåt,
även om en särskild professur i ämnet bleve upprättad. Angående ifrågavarande
behov heter det i en av professor Cleve till sektionen inlämnad
skrivelse av den BO mars 1903 bl. a. följande:

Allt sedan Arrhenius för tjugo år sedan uppställde sin elektrolytiska dissociationsteori
och van t Höft fastställt lagarna för kemisk omsättning, har
detta gränsområde mellan kemi och fysik varit föremål för ivrig bearbetning
i alla kulturländer och utvecklat sig till eu omfattande vetenskap av
största betydelse för kemi, fysik, fysiologi och industri. Amnet förhåller sigill
kemien ungefär som mekanik eller matematisk fysik till fysik och det
är lika naturligt, att det differentieras från kemien, som att mekaniken avskilts
från fysiken. Ämnet ställer pa sin malsman lika stora fordringar på
insikt i kemi som i fysik, och det torde vara svårt finna någon målsman för
de bägge sistnämnda ämnena, som jämte fullgoda insikter i eget ämne är
kompetent att undervisa och examinera i fysikalisk kemi.

Då sektionen år 1904 hade anmodat professorerna Cleve och Hammarsten
samt undertecknad Widman att avgiva yttrande angående en ifrågasatt omorganisation
av undervisningen i kemi, ansåg sig också professor Hammarsten
»böra på det kraftigaste förorda, att åtgärder, så fort sig gorå låter,
vidtagas för inrättande av eu professur i fysikalisk kemi vid universitetet»,
och i samma riktning yttrade sig även undertecknad. Den omorganisation
av lärostolarna i kemi, som sedan av sektionen föreslogs och av Kungl.
Maj:t fastställdes, angavs ock skola gälla »tillsvidare i avvaktan på en nödvändig
förstärkning av lärarkrafterna i kemi».

Med anledning härav skulle det ligga nära till hands att nu begära en
professorsbeställning i fysikalisk kemi på ordinarie stat, varmed ock frågan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

om docenten Svedbergs fästande vid universitetet vore löst. Docenten Svedberg
har nämligen specialiserat sig just på fysikalisk kemi och detta så, att
han knappast kan ifrågasättas till att övertaga eu av de äldre professurerna
i kemi, om och när en sådan bleve ledig.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t yttrade vidare dåvarande departementschefen
i denna fråga bl. a.:

Det är uppenbarligen en alldeles särskilt förtjänt man, varom här är fråga,
likasom ock särskilda förhållanden föreligga, som föranleda, att man nu
vill utom vanlig ordning bereda honom en lärostol. Vikten av det ämne,
som skulle förenas med denna lärostol, nämligen fysikalisk kemi, utgör
ytterligare en stark drivkraft för syftemålets förverkligande. Detta ämne,
som under de senare decennierna undergått en utomordentligt snabb utveckling,
spelar i våra dagar eu betydande roll genom sina tillämpningar inom
praktiska områden. Industrien på den oorganiska kemiens och särskilt elektrokemiens
fält vilar till stor del på användningen av den fysikaliska kemien.
Likaså har denna vetenskap funnit den största användning inom fysiologien
samt för behandling av hygieniska och terapeutiska problem. Även på
andra vetenskapliga fält hava de fysikalisk-kemiska forskningsmetoderna
varit till stor nytta.

Att arbetslokaler för den ifrågasatta personliga professurens innehavare
finnas och att denna lärostols upprättande ej för närvarande påkallar några
nämnvärda kostnader vid sidan av dem, som krävas för innehavarens avlönande,
är upplyst.

Efter det riksdagen vidare under eu följd av år anvisat extra anslagsmedel
till materiellutrustning m. in. för Svedbergs institution, beslöt 1923
års riksdag, på därom av Kungl. Magt framställt förslag, att till materiell
in. in. för den åt Svedberg inrättade personliga professuren i fysikalisk kemi
på allmänna indragningsstaten anvisa ett årligt belopp av 4,000 kronor.

Ur den av dåvarande departementschefen till stöd för sistnämnda förslag
iorebragta motiveringen tillåter jag mig anföra följande:

Då genom riksdagens beslut år 1912 för Svedberg upprättades en personlig
professur, gällde det närmast att åt ett svenskt universitet bevara en
ung forskare, vilkens framstående vetenskapliga förmåga utlandet redan
både sökt tillförsäkra sig. Men meningen var givetvis också att vid Uppsala
universitet bereda större möjlighet att bedriva fysikalisk-kemisk forskning.
Ett naturvetenskapligt forskningsarbete, framför allt det experimentella
vetenskapliga arbetet, bedrives emellertid ej genom lärarkrafter allenast;
därtill fordras understundom i stor omfattning materiell utrustning,
såväl årliga förbrukningsartiklar som nyanskaffningar av för de vetenskapliga
undersökningarna erforderliga instrument.

Det måste givetvis vara av synnerlig vikt för undervisningen, att anslaget
får eu så permanent karaktär som möjligt, i all synnerhet måste planerandet
av större vetenskapliga arbeten vara förenat med stora svårigheter,
så länge laboratoriet icke åtnjuter ett anslag, som med visshet kan påräknas
år från år.

Genom beslut den 15 juni 1923 ställde Kungl. Maj:t förenämnda belopp,

4,000 kronor, till förfogande av det större akademiska konsistoriet i Upp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

sala att mot redovisning i vanlig ordning användas för därmed avsett ändamål,
under föreskrift tillika, att vid Svedbergs frånträdande av professuren
då befintlig materiell, som inköpts för berörda ändamål, skulle enligt beprövande
av universitetskanslern tillfalla någon till universitetet i Uppsala
hörande institution.

År 1923 framkom från Uppsala universitet förslag dels om höjning av
sistnämnda anslag från 4,000 kronor till 8,000 kronor, dels ock om beviljande
å allmänna indragningsstaten av ett årligt anslag å 2,500 kronor till
arvode åt en assistent å det fysikalisk-kemiska laboratoriet.

Jag anser det vara belysande för den fråga, till vilken jag i det följande
kommer, att i korthet erinra om vad Svedberg anförde till stöd för sistnämnda
båda förslag:

Det fysikalisk-kemiska laboratoriet, som upprättats i anslutning till min
personliga professur i fysikalisk kemi, och som gjort utforskandet av kolloiderna
till sin specialitet, har snabbt utvecklats. För närvarande torde det få
anses som ett av de förnämsta kolloid-laboratorierna. Ett vittnesbörd härom är
det nyligen avslutade uppdraget, som meddelades mig att vid Wisconsins
universitet (Förenta staterna) organisera vetenskapliga undersökningar i kolloidkemi
och hålla föreläsningar över kolloidkemi speciellt över mätmetoder
och experimentalteknik inom kolloidkemien. I dessa av mig ledda kurser
och konferenser deltogo representanter från så gott som alla delar av Förenta
staterna. För den allmänna kemiundervisningen vid Uppsala universitet
torde det fysikalisk-kemiska laboratoriet få anses vara av väsentlig betydelse
i det redan ett dussin licentiat- och doktorsavhandlingar utarbetats
inom detsamma. För att denna utveckling icke skall äventyras och redan
påbörjade eller planerade vetenskapliga arbeten behöva avbrytas fordras
emellertid ett årsanslag, som står i rimlig proportion till behovet.

I avseende å det ifrågasatta assistentarvodet hette det i Svedbergs motivering
bl. a.:

Skötseln av det fysikalisk-kemiska laboratoriet, som tillkommit i anslutning
till den för mig upprättade personliga professuren i fysikalisk kemi,
har hittills uteslutande bestritts av mig och de frivilliga medarbetare, som
jag tidvis lyckats förvärva. Den vetenskapliga verksamheten bar likaledes
utövats dels av mig, dels av de specialister, som arbetat på sina licentiateller
doktorsavhandlingar, dels också av personer som en kortare tid önskat
arbeta på laboratoriet — huvudsakligen utlänningar. Detta arrangemang
har emellertid visat sig inverka hämmande på verksamheten vid laboratoriet
i det dels professorns tid allt för mycket upptagits av sådana göromål som
utlämnande av materiell och instrument, prövning, justering och vård av
instrument och apparater, biträde vid montering av försöksanordningar m.m.,
dels icke tillräcklig arbetskraft funnits för en år från år fortgående bearbetning
av viktiga problem. Stora besparingar, ofta uppgående till 200 å
300 procent, kunna göras vid inköp av apparater om i stället för färdiga
apparater enskilda delar köpas och under sakkunnig ledning hopmonteras
på laboratoriet. En sådan metod ha vi med hänsyn till det mycket begränsade
materiellanslaget i största möjliga utsträckning sökt tillämpa. Professorns
arbetstid blir emellertid härigenom i hög grad beskuren. Jag har

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. 5

att med erkänsla anteckna den frivilliga hjälp, som ofta lämnats mig, men
dels är det svårt att i längden förvärva sådan, dels kan man icke alltid
vara säker på att ha sakkunnig person till hands på laboratoriet. Om tillgång
funnes till en permanent anställd assistent skulle laboratoriets resurser
och materiellanslaget kunna betydligt effektivare utnyttjas. Ifrågasatta arrangemang
skulle också tillåta realiserandet av en, som jag tror betydelsefull
plan, nämligen att på det fysikalisk-kemiska laboratoriet bedriva fortgående
undersökningar över speciellt viktiga problem. Kolloidkemien är
för närvarande mycket uppmärksammad så väl i Europa som speciellt i Förenta
staterna på grund av de förhoppningar, som man hyser, att med dess
hjälp bli i stånd att lösa flera, dels för medicinen, dels för industrien ytterst viktiga
problem. Av dylik tillämpad kolloidkemi har jag för närvarande upptagit
till behandling dels äggviteämnenas kolloidkemi, dels studiet av den fotografiska
processen. Det är emellertid mycket svårt att utan någon permanent
medarbetare genomföra ett dylikt program. Om en assistent bundes vid
laboratoriet skulle med hans hjälp ett dylikt program kunna genomföras.

Mitt förslag är alltså, att en assistent anställes med skyldighet att 1)
biträda professorn vid utlämnandet av materiell, vid vård av instrument,
vid montering och anskaffning av ny apparatur, ävensom vid uppställande
av de för professorns i fysikalisk kemi föreläsningar nödiga experimentella
anordningarna; 2) på laboratoriet utföra vetenskapliga undersökningar i
samarbete med professorn samt biträda vid hans arbeten. Då åtminstone
en del av dessa arbeten skulle kunna publiceras gemensamt med assistenten
torde anställningen i fråga vara tillräckligt lockande för att ha utsikt att
kunna besättas även om löneförmånerna bleve jämförelsevis blygsamma.

Nu ifrågavarande båda anslagskrav ansåg sig dåvarande departementschefen
böra understödja på sätt framgår av det vid propositionen nr 84
till 1924 års riksdag fogade utdrag ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 7 mars 1924.

I enlighet med departementschefens tillstyrkan framlade Kungl. Maj:t
förslag i ämnet till riksdagen, som biföll vad i nämnda hänseenden föreslagits.
Assistentarvodet har sedermera i anslutning till löneregleringen för
befattningshavare vid universitetet blivit höjt till 3,600 kronor.

Svedbergs fysikalisk-kemiska laboratorium har alltsedan sin tillkomst varit
inrymt i den kemiska institutionsbyggnaden. På grund av den fortskridande
utvecklingen hava emellertid nu förhållanden inträtt, vilka påkalla
utvidgade lokala anordningar för laboratoriet och föranlett universitetsmyndigheterna
att göra framställning om anslag till uppförande av en tillbyggnad
till den kemiska institutionsbyggnaden, avsedd att inrymma det fysikalisk-kemiska
laboratoriet.

Förslaget härom har utgått från professor Svedberg, vilken i en särskild skrivelse
till matematisk-naturvetenskapliga sektionen gjort framställning i ämnet.
Jag anser mig här böra redogöra för innehållet i denna skrivelse. Sved
berg berör till en början behovet av ökat utrymme för de kemiska laboratorierna
och yttrar härom:

•i Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Den nuvarande kemiska institutionsbyggnaden, som togs i bruk år 1904,
var avsedd att inrymma laboratorierna för oorganisk och organisk kemi —
de enda grenar av kemien som då voro representerade vid universitetet
(den medicinska kemien naturligtvis undantagen). På grund av den hastigt
växande betydelse, som den fysikaliska kemien snart nog kom att få och
det behov av utrymme för undervisning och forskning på detta område
som därav följde, måste efter hand det ena efter det andra av de mindre
reservutrymmen som funnos inom institutionsbyggnaden tagas i anspråk för
den fysikaliska kemiens behov. År 1913 inrättades en (personlig) professur
i fysikalisk kemi vid universitetet. Under den tid, som sedan dess förflutit,
ha med varje år svårigheterna att inom de disponibla, delvis olämpliga
lokalerna bedriva den ökade undervisning och forskning i fysikalisk kemi,
som den fortskridande utvecklingen krävt, blivit allt svårare. Det är emellertid
icke blott den fysikaliska kemien utan också den oorganiska och den organiska
kemien, som blivit lidande på denna trångboddhet, då ju de reservutrymmen,
som vid institutionsbyggnadens uppförande voro avsedda för
dessa grenar av kemien, måst tagas i anspråk för fysikalisk kemi. Numera
är varje vrå av byggnaden till det yttersta utnyttjad. Sålunda ha under
de två sista åren bl. a. det till föreläsningssalen hörande kapprummet samt
ett uppackningsrum måst tagas i anspråk för vetenskapliga undersökningar.
Att ett sådant tillstånd i längden måste inverka i hög grad störande på
undervisningen och det vetenskapliga arbetet på laboratoriet ligger i öppen
dag.

Den omständigheten att undervisningen i kemi kunnat upprätthållas trots
de mycket begränsade utrymmena beror i avsevärd grad därpå, att studentantalet
på såväl det lägre som det högre stadiet varit abnormt lågt under
efterkrigsåren. Nu gör sig emellertid åter en stigande tendens märkbar,
och den situationen torde därför inom en snar framtid inställa sig, att med
nuvarande lokaler plats icke kan beredas alla inträdessökande. Sådan vägran
har vad specialundersökningarna i fysikalisk kemi beträffar redan måst
börja tillämpas i fråga om utlänningar.

För närvarande disponerar det fysikalisk-kemiska laboratoriet helt eller
delvis följande lokaler:

I källaren: 6 rum för vetenskapliga arbeten samt del i verkstad, transformator-,
ackumulator- och kylrum.

I bottenvåningen: en större sal för övningslaborationer, ett amanuensrum
samt del i vågrum och förråd.

I våningen 1 trappa upp: 2 rum för vetenskapliga arbeten.

I tvenne entresolvåningar: 1 skrivrum för professorn samt 5 rum för
vetenskapliga arbeten.

Dessutom disponerar den fysikaliska kemien till större delen tvenne i stora
trappuppgången belägna mörkrum samt det till föreläsningssalen hörande
kapprummet med toilett, vilka senare lokaler apterats för vetenskapliga
undersökningar.

Flera av dessa lokaler ha aldrig avsetts till arbetsrum och äro föga lämpade
för det ändamål de nu tjäna.

De nuvarande lokalerna äro icke blott olämpliga utan också otillräckliga.
Vad först övningslaborationerna beträffar så disponeras för dessa blott eu
stor sal. Då en hel del uppgifter måste utföras i mörkrum, t. ex. polarimeterförsök,
refraktometerförsök, spektroskopiska försök m. m. och vissa
andra försök, såsom bestämning av vätejonkoncentration och elektrisk led -

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

ningsförinåga, störas av andra arbeten i närheten, så ha de studerande, som
utfört sådana arbeten, fått tillfälligtvis placeras i rum avsedda för andra
ändamål. Förberedningsrummet till föreläsningssalen har sålunda tidvis
använts för övningsuppgifter med refraktometer. Övningslaborationer ha
dessutom utförts i ett av de fotografiska mörkrummen samt i maskinrummet.

För de studerande, som äro sysselsatta med vetenskapliga arbeten, har
trångboddheten varit till stort hinder. Den fysikaliska kemien är för att
lösa sina uppgifter hänvisad till att använda ett stort antal mätningsmetoder
av mycket olika art. För lösandet av ett visst problem, t. ex. utforskandet
av ett visst ämnes egenskaper, är det ofta nödvändigt att samtidigt eller i
följd begagna sig av derå skilda undersökningsmetoder. De härtill erforderliga
försöksanordningarna böra då vara permanent uppställda så att den
studerande endast har att verkställa de nödvändiga justeringarna och mätningarna.
På grund av trångboddheten måste nu i allmänhet en försöksanordning
efter begagnandet söndertagas för att lämna plats för en annan.
När den förra apparaturen sedan åter behöves, måste den ånyo uppmonteras.
Detta medför givetvis stor förlust i tid och arbetskraft.

På grund av denna trångboddhet är det fysikalisk-kemiska laboratoriet
icke heller i stånd att så som önskvärt vore stå till tjänst vid förfrågningar
från personer och institutioner utom universitetet. Som exempel kan anföras
att nyligen från ett av landets största sjukhus inkom en förfrågan, huruvida
ett för behandling av vissa sjukdomar nu i utlandet prövat kolloidpreparat
kunde för försöks anställande erhållas från det fysikalisk-kemiska
laboratoriet. Apparatur för framställning av detsamma var för ett par år
sedan uppställd, men på grund av utrymmesbrist måste densamma nedmonteras.
Det dröjer nu åtskilliga veckor innan vi kunna få densamma
färdig till användning igen, och tillverkningen av det begärda preparatet,
som blott tager några dagar i anspråk, måste anstå till dess.

Lämpligaste sättet att råda bot på dessa missförhållanden är utan tvivel
det, att nya och för sitt ändamål lämpligare lokaler beredas den fysikaliska
kemien. De av densamma nu disponerade rummen skulle då bli tillgängliga
för det ändamål, vartill de ursprungligen avsetts, nämligen att tillgodose
den oorganiska och organiska kemiens med tiden ökade lokalbehov.
Detta behov skulle därmed för ett avsevärt antal år framåt vara tryggat.
De behövliga nya lokalerna kunde vinnas antingen genom en självständig
nybyggnad för det fysikalisk-kemiska laboratoriets räkning eller genom en
tillbyggnad till den nuvarande iustitutionsbyggnaden. Det kan knappast
råda något tvivel om att icke det senare alternativet är det lämpligaste.
Sammanhanget mellan en vetenskaps olika grenar är ju något som man i
den mån praktiska hänsyn det tillåta bör i det längsta söka upprätthålla. Vad
särskilt kemien beträffar så synes utvecklingen för närvarande också alltmer gå
i riktning av eu samverkan mellan dess skilda delar. Den fysikaliska
kemien, som fått på sin lott uppgiften att från en mera allmän och fysikalisk
synpunkt undersöka de kemiska företeelserna samt att söka utveckla
nya mätmetoder för studiet av de kemiska problemen, kan fylla sin uppgift
endast för så vitt den står i intim samverkan med kemiens övriga grenar.
För den oorganiska och organiska kemien torde det också vara önskvärt
att vara så nära grannar som möjligt till den fysikaliska kemien. Den
allt mer ökade grad, till vilken den fysikaliska kemiens metoder, såväl
experimentella som teoretiska, tagas i bruk av kemiens övriga grenar, talar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

för att fysikalisk kemi alltjämt torde komma att betraktas som en del, och
en mycket viktig del, av kemien. Till dessa mera teoretiska skäl för en
intim samverkan mellan fysikalisk kemi och kemiens övriga grenar komma
flera tungt vägande skäl av praktisk art, som tala för att ökat utrymme
bör beredas genom tillbyggnad. Om detta alternativ väljes, kunna åtskilliga
lokaler och inrättningar vara gemensamma, t. ex. värmeeentral, kolupplag,
vissa verkstadslokaler, föreläsningssal, bibliotek m. m. En mycket
önskvärd och ekonomiskt fördelaktig arbetsfördelning skulle kunna uppnås.
Sålunda kunde, för att nämna ett konkret exempel, finmekaniska arbeten å
instrument och dylikt för samtliga laboratorier utföras i den planerade tillbyggnadens
nya verkstad under det smiden, vissa slipningar och grövre
träarbeten kunde för samtliga laboratorier utföras i den gamla institutionsbyggnadens
verkstadslokaler.

Svedberg övergår därefter till frågan om den planerade nybyggnaden och
redogör för förslaget härutinnan:

Då den nuvarande kemiska institutionsbyggnaden har formen av ett U
torde det naturligaste sättet för en första utbyggnad av densamma vara att
sammanbygga de tvenne flyglarna. Vissa svårigheter med avseende på förbindelserna
med den gamla institutionen uppstå därigenom, att flyglarna
upptagas aV stora salar utan korridorer. Svårigheterna kunna emellertid
kringgås därigenom att utmed insidan av den ena flygeln förbindande korridorer
byggas. Då detta tillbyggnadsförslag för övrigt har att framvisa
avsevärda fördelar gentemot andra möjliga förslag och dessutom är det billigaste,
så har detsamma valts.

De två flyglarna sammanbindas genom en byggnad av normal bredd och
samma höjd som den gamla institutionsbyggnaden. För att fullständigt utnyttja
det utrymme som därigenom vinnes bör indelningen i våningar göras
annorlunda än i den gamla byggnaden. Denna, som i första hand är avsedd
för de stora nybörjarkurserna, inrymmer laborationssalar som måste vara
höga. Den är därför byggd med källarvåning, bottenvåning, våning 1 tr. upp
samt med två entresolvåningar. Den planerade tillbyggnaden bör däremot lämpligen
byggas med källarvåning, bottenvåning samt våningar 1 och 2 tr. upp.
Dessutom bör vinden fullständigt inredas. De lokaler som med en sådan
våningsindelning vinnas inom den naturliga begränsning, som tillbyggnaden
lämpligen bör givas för att passa in med den gamla institutionsbyggnaden,
äro fullt tillräckliga för det nuvarande behovet och medgiva avsättandet av
reservutrymmen för framtida behov. Dessa reservutrymmen äro visserligen
icke så stora, som kanske varit önskvärt, men då byggnaden med den nu
planerade storleken utgör en lämplig tillbyggnadsetapp, så synes man böra
stanna vid densamma.

I och med nybyggnadens egenskap av tillbyggnad är naturligtvis dess
arkitektur på förhand given. Den ansluter sig så nära som möjligt till den
gamla institutionsbyggnaden. Vid mitten av vardera kortsidan är en ingång
mitt för den korridor, som genomlöper bottenvåningen liksom också de övriga
våningarna. Genom trenne korridorer byggda utmed insidan av den
gamla institutionsbyggnadens norra flygel är tillbyggnaden förbunden med
källarvåningen, bottenvåningen samt med våningen 1 tr. upp i den gamla
byggnaden. Två trappor och två hissar förmedla förbindelserna inom byggnaderna.
Trapporna äro förlagda, den ena vid början av de korridorer
som leda till den gamla byggnaden, den andra till motsvarande punkt vid

Kung!. Maj:ts proposition Nr 182. 9

södra flygeln. Härigenom komma trapporna att utmynna på c:a Vs av de
inom den nya byggnaden löpande korridorerna och bliva därför relativt lätt
tillgängliga från de olika rummen. Hissarna hava förlagts intill trapporna.
Den ena hissen är en större varuhiss, avsedd att kunna transportera lärår,
maskiner, bord med uppmonterade apparater och dylikt. Varuhissen har
direkt förbindelse dels med uppackningsrummet och dels med korridorerna.
Det är nödvändigt att utom varuhissen också ha cn personhiss och det av
följande skäl. Inom en institutionsbyggnad av denna art måste dyrbara och
ömtåliga instrument och preparat dagligen förflyttas från en våning till en
annan, ofta från källare till vind. Det vore förenat med allt för stor risk
att bära dessa upp och ned i trappor eller att blott stuva in dem i varuhissen.
För att kunna sköta ett laboratorium innehållande rum i 5 olika
våningar är det dessutom för tjänstemännen en nödvändighet att hastigt
och utan för stor möda kunna förflytta sig inom byggnaden.

Vid sammanbindningen mellan den gamla byggnadens södra flygel och
den nya byggnaden är upptaget ett portvalv för trafiken till gården. Såväl
den gamla som den nya byggnadens uppackningsrum vetta åt gården. Aven
isintag sker där.

Källarvåningen innehåller verkstadslokaler, maskinrum, ackumulatorrum,
belysningscentral, transformatorrum, iskällare, kylrum, rum för flytande luft,
ugnsrum, diffussionsrum, spektrografrum, magnetrum, centrifugrum, ettpreparativt
rum och två fotografiska mörkrum samt en toilett. Som av denna
förteckning framgår har källarutrymmet alltså begagnats för uppställandet
av tyngre maskinella hjälpmedel samt vissa permanenta apparaturer som
fordra speciellt skakfri uppställning, såsom diffussionsapparater och spektrografer.
Verktygsmaskinerna måste uppställas på ett från den övriga byggnaden
fritt betougfundament för att icke, så som nu är fallet i den gamla
byggnaden, vibrationerna från dessa maskiner skola inverka störande på de
vetenskapliga arbetena. På samma sätt blir förhållandet med luftkompressorn.
Ackumulatorrummet har valts relativt stort — 5,3 X 8,meter — för
att möjliggöra fortgående utökning av ackumulatorbatterierna. Erfarenheten
har nämligen visat, att tillgång till ackumulatorström i tillräcklig utsträckning
är ett livsvillkor för ett modernt laboratium. De allt mer ökade fordringarna
på precision nödvändiggöra i allt större utsträckning användandet
av ackumulatorer.

Bottenvåningen är till större delen upplåten för övningslaboratoriet. Då
den ligger i samma plan som den gamla institutionens bottenvåning och
har korridorförbindelse med denna, så är det genom denna placering sörjt
för ett så intimt samarbete som möjligt mellan det fysikalisk kemiska och
övriga övningslaboratorier. Våningen innehåller tvenne större övningsluboratorier,
ett antal mindre övningsrum för speciella ändamål såsom vägningar,
polarimetri, elektrometri m. in., uppackningsrum, förråd för kemikalier, glas
och apparater, ett mindre verkstadsrum för laboranterna, rum för glasblåsning,
amanuensrum, vaktmästarrum, toiletter in. m. Kopplingscentralen för
hela byggnadens elektriska experimentledningar •— d. v. s. det elektriska
ledningsnätet undantagandes belysningsnätet — är också inrymt i bottenvåningen.
Det är av stor vikt, att detta rum, varifrån kopplingarna för
snart sagt varje experimentellt arbete måste göras, är på centralt beläget
som möjligt.

Våningen 1 trupp innehåller laboratorier för vetenskapliga specialarbeten,
förråd för specialisterna, professorns rum, arbetsrum för en docent, semi -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 132.

narierum, läsrum, räkne- och ritkammare. Seminarierummet är byggnadens
största rum — 6,5 X 9 meter. Det är avsett att användas till föreläsningar,
som blott besökas av ett mindre antal studenter (t. ex. föreläsningar på
licentiatstadiet) samt till seminarieövningar och andra liknande sammankomster.
I den gamla byggnaden finnes intet annat samlingsrum än den
stora föreläsningssalen. Med de många föreläsningar, seminarieövningar och
demonstrationer, som måste hållas, är det under nuvarande förhållanden
ofta svårt att ordna undervisningen på ett tillfredsställande sätt. Något
större biblioteksrum är icke upptaget, då meningen vore, att biblioteket i
den gamla byggnaden -—- efter tillökning med ett bredvid detsamma liggande
rum, som för närvarande är upptaget för fysikalisk kemi — skulle bli gemensamt.
Det är emellertid nödvändigt att på nära håll ha tillgång till ett
mindre läsrum, där också eu del referenslitteratur i fysikalisk kemi kan
uppställas. Därför har ett dylikt läs- och biblioteksrum upptagits i den
nya byggnaden. Vidare anordnas där en räkne- och ritkammare. Vid undersökningar
i fysikalisk kemi förekomma allt mer och mer omfattande
numeriska räkningar. En försöksserie, som tager en dag att utföra, medför
kanske räknearbete under en vecka. För d37lika långvariga räkningar
måste givetvis räknemaskiner användas, och dessa måste ha någon permanent
placering, där de studerande utan att störas kunna begagna dem. I
samma rum skulle uppställas anordningar för utförande av ritningar och
diagram. Sådana behövas i stor utsträckning dels för föreläsningar, dels
för konstruktion av apparater och instrument och dels för publikationer av
på laboratoriet utförda vetenskapliga arbeten.

Våningen 2 tr. upp innehåller lokaler för fast monterade instrumentarier
såsom mikrofotometrar, spektralfotometrar, ultramikroskop, mikrofotografi,
potentiometer, apparatur för elektrisk ledningsförmåga. Vidare inrymmas
här assistentens rum samt ytterligare förråd.

Vinden är brandfri och fullständigt inredd. Den är avsedd att inrymma
museum och magasin samt laboratorielokaler för giftiga och illaluktande
ämnen, för större preparativa arbeten, vissa reservutrymmen samt värmekammare,
fläktar för ventilationssystemet, vättendestillationsapparat, en liten
ångpanna för ånga till vissa laborationer m. m. Det största av laborationsrummen
på vinden är avsett för bearbetning av naturprodukter i och för
framställning av sådana preparat som äggviteämnen, lipoider, enzym etc.
Fysikalisk-kemiska undersökningar över biologiskt viktiga ämnen hava pa
senare tid allt mer och mer visat sig vara av stor allmän betydelse icke
minst som stöd för den medicinska forskningen. Dylika arbeten över
äggviteämnen bedrivas sedan ett par år tillbaka på det fysikalisk-kemiska
laboratoriet, men de otillfredsställande lokalförhållandena ha nödvändiggjort
arbetenas begränsning till studiet av några få ämnen. I de planerade nya
laboratorielokalerna skulle dessa undersökningar kunna föras vidare under
gynnsammare arbetsbetingelser.

Då det på ett laboratorium är av synnerligen stor vikt att alla ledningar,
såväl de elektriska som de för vatten, gas och avlopp äro lättillgängliga i
och för reparation eller anslutning av nya grenar, så är byggnaden försedd
med rikligt tilltagna trummor och slitsar för ledningarnas placering. Något
genombrytande av väggar eller tak för de vid experimentella arbeten ständigt
återkommande ändringarna och kompletteringarna av ledningssystemet
behöver sålunda aldrig ifrågakomma. Härigenom inbesparas avsevärda kostnader
vid laboratoriets drift och underhåll.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 132.

Vidare berör Svedberg i sin skrivelse frågan om inredning, maskinella
och instrumentella hjälpmedel samt annan utrustning.

Ett fysikalisk-kemiskt laboratorium kräver för att kunna tjäna sitt ändamål
en relativt dyrbar inredning och utrustning. Den fysikaliska kemien
tillämpar såväl kemiska som fysikaliska metoder, och ett fysikalisk-kemiskt
laboratorium måste därför i viss omfattning disponera såväl kemiska som
fysikaliska hjälpmedel.

Möbler såsom skåp, bänkar, bord, stolar in. in. äro av vanlig laboratorietyp,
dock alla sådana, att ommöbleringar utan svårighet kunna göras allt
efter vad de olika undersökningar, för vilka ett rum användes, fordra.
Dragskåp finnas i ett stort antal rum. De möbler såsom bord, skåp, stolar
in. m., som finnas i de rum inom den gamla byggnaden, som nu disponeras
av det fysikalisk-kemiska laboratoriet, torde endast i mycket ringa
utsträckning kunna överflyttas till den nya byggnaden. Dessa rum skulle
ju tagas i bruk av de oorganiska och organiska laboratorierna, och inredning
och möbler behövas därför på sin gamla plats.

Vad den maskinella utrustningen beträffar så kunna vissa delar därav
erhållas genom överflyttning från den gamla byggnaden. Maskinverkstadens
stora svarv samt fräsmaskin torde böra uppställas i den nya verkstaden,
under det en mindre svarv och en borrmaskin kvarlämnas för smärre reparationsarbeten
m. m. För den nya verkstaden behöver nyanskaffas eu
mindre svarv, en instrumentsvarv, en borrmaskin, en kipp, en slipmaskin
samt eu fullständig uppsättning verktyg. För snickarverkstaden behöva
vissa träarbetningsmaskiner nyanskaffas. De transformatorer, som nu förse
laboratoriet med växelström, äro redan så starkt belastade att de omöjligen
kunna förse det nya laboratoriet med ström. I det nya transformatorrummet
skulle därför 3 nya transformatorer uppställas, 1 ä 9 KVA och 2 ä
36 KVA eller tillsammans 81 KVA. Genom att uppställa tre mindre transformatorer
i stället för en stor kunna tomgångsförlusterna nedbringas avsevärt.
Allt efter större eller mindre strömbehov slås en eller flera transformatorer
till. Detta system har redan med gott resultat prövats på den nuvarande
institutionen. Förutom växelström behöves likström av olika
spänning och olika grad av konstans. Anslutning kommer att göras till
stadens likströmsnät +_ 220 volt icke blott för belysning utan också för
mindre kraftbehov. Dessutom behöves såsom ovan framhållits ackumulatorström
för konstanta spänningar. Tvenne 10-volts batterier, vilka det fysikalisk-kemiska
laboratoriet erhållit som gåva för att användas vid vissa
speciella vetenskapliga undersökningar, komma att överflyttas till det nya
ackumulatorrummet. Dessutom behöves för allmänt bruk ännu ett 10-volts
batteri ä c:a 400 amp. t. För högre spänningar är det lämpligast att inrätta
batterierna så, att överensstämmelse med stadens likströmsspänning
+ 220 volt kan uppnås. Man har då den fördelen att för förförsök stadens
ström kan användas, varefter apparaturen vid do definitiva mätningarna
utan förändring kan kopplas över på laboratoriets konstanta batterier. För
att ej de som på laboratoriet bedriva vetenskapliga arbeten skola allt för
mycket störa varandra vid användande av batterierna fordras tvenne batterier
å 220 volt, som då vid speciella behov kunna seriekopplas till 440 volt,
alltså till likhet med spänningen mellan ytterpolerna å stadens nät. För
dessa batterier torde en kapacitet av 150 amp. t. vara tillräcklig. Vardera
batteriet skulle uppdelas i sex grupper med 20 celler i varje. När så önskas

Kung!. Maj:ts proposition Nr 132.

kunna därför också lätt spänningarna 37, 73, 110 volt erhållas. Ett 220-volts batteri finnes nu i den gamla institutionen, men då de övriga laboratorierna,
speciellt för närvarande det organiska, äro i stort behov av ackumulatorström,
bör detsamma kvarlämnas och nya batterier anskaffas för
det fysikalisk-kemiska laboratoriet.

För att på möjligast ekonomiska sätt kunna ladda ackumulatorbatterierna
samt för båglampor, elektriska ugnar m. m. behöves likström av spänningar
varierande mellan 55 och 110 volt. Denna ström erliålles bäst genom att
tvenne omformare anskaffas, en å 55 KW, och en å 11 KW. Genom att
uppställa två omformare i stället för en nedbringas tomgångsförlusterna i
de fall, då eu större omformare icke skulle helt utnyttjas.

En mindre växelströmsmaskin för 1000 perioder, som det fysikalisk-kemiska
laboratoriet äger, kommer att överflyttas till det nya maskinrummet, så ock
en mindre generator för 3000 volt likström. Nyanskaffas behöver en växelströmsmaskin
för 500 per. Denna strömform, som f. n. icke finnes representerad
på laboratoriet, har på senare tid allt mer och mer kommit till
användning för skilda ändamål, såsom röntgenundersökningar, drift av induktionsugnar,
drift av motorer med högt varvtal m. m.

För att möjliggöra distribuering av elektrisk energi i skilda former till
laboratoriets olika rum fordras ett större antal elektriska ledningar och kopplingstavlor.
Denna del av utrustningen är i själva verket den mest kostsamma
men också den kanske viktigaste. Utan möjlighet till fördelningav
de olika strömformerna över byggnadens olika rum kan intet arbete där
bedrivas. Elektrisk ström har på senare tid med varje år som gått blivit
allt mera oumbärlig, icke blott på ett fysiskt, utan i lika hög grad på ett
kemiskt laboratorium. Inom den gamla byggnaden ha tid efter annan nya
ledningar måst dragas. En på sin tid med elektriska ledningar så välförsedd
institution som den härvarande fysiska institutionen står för ögonblicket
inför nödvändigheten att väsentligt utöka sitt ledningsnät. De rum
inom den gamla institutionsbyggnaden, där nu undersökningar i fysikalisk
kemi bedrivas, hava från 4 till 8 dubbelledare per rum. Detta antal är f. n.
i de flesta fall tillräckligt. Ett antal av sex ledningar per rum med möjlighet
till framtida utvidgning torde därför möta behovet inom den nya byggnaden.
I kopplingsrummet i bottenvåningen uppställas tvenne stora huvudkopplingstavlor,
och i korridoren till varje våning placeras trenne mindre
fördelningstavlor. Varje rum förses med kopplingsplint.

Till den ovan uppräknade utrustningen kommer så ett mindre kylaggregat
för kylrummet samt ett aggregat för framställning av flytande luft. På de
flesta laboratorier finnes numera tillgång härtill, då flytande luft utgör ett
för många arbeten oumbärligt kylmedel. Hittills har på grund av utrymmesskäl
en sådan apparatur icke kunnat uppställas å institutionen.

Förutom ledningar för gas, vattenledningsvatten, avlopp och ventilation
är det på moderna laboratorier vanligt att finna ledningar för varmvatten,
ånga, destillerat vatten, pressluft och vakuum. Stundom finnas också ledningar
för vätgas och syrgas. Då emellertid anläggandet av ett så fullständigt
ledningssystem skulle i avsevärd grad öka kostnaderna, har i förslaget
endast upptagits det allra nödvändigaste av dessa speciella ledningar,
nämligen varmvatten, ånga och destillerat vatten. Dessa ledningar hava
framdragits endast till ett mindre antal rum fördelade på lämpligaste sätt
inom byggnaden. De trummor och slitsar genom vilka ledningarna dragas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

ha gjorts så vida, att vid förefallande behov en framtida utvidgning av ledningsnätet
lätt kan ske.

Uppvärmningen av den nya byggnaden är avsedd att ske genom varmvatten
från panna, inlagd vid sidan av den gamla institutionens ångpannor.
Utrymme härtill kan erhållas genom att ett mindre rum som nu användes
till verkstadsförråd sammanslås med pannrummet. För att underlätta
arbetet med eldningen kommer kolkällaren, som nu är belägen på rätt stort
avstånd från pannrummet — så att bränsle måste transporteras på vagnar
från kolkällaren till pannrummet — att flyttas till den nuvarande maskinverkstadens
rum, som genom denna verkstads överflyttning till den nya
byggnaden blir ledigt Härigenom vinnes också den stora fördelen att källarkorridoren
blir fri från koldamm. Kopplingstavlorna för den gamla institutionen
äro uppsatta i denna korridor, och dessa lida nu av det damm,
som följer av de ständiga koltransporterna över korridoren.

I samband med det fysikalisk-kemiska laboratoriets överflyttning till nya
lokaler behöver nyanskaffning göras av diverse laboratorieutensilier såsom
termostater, ugnar, torkskåp, brännare, stativ, glasmaterial, kemikalier m. in.,
enär den materiel av dylik art som nu disponeras av det fysikalisk-kemiska
laboratoriet måste kvarlämnas i de gamla lokalerna för att dessa skola bli
användbara för arbeten i oorganisk och organisk kemi.

Slutligen behöver en viss summa reserveras för några mindre ändringar
i den gamla institutionens inredning betingade av de nya ändamål som de
av den fysikaliska kemien nu disponerade lokalerna skulle komma att tjäna
efter dennas överflyttande till den nya byggnaden.

Biblioteket skulle såsom redan nämnts komma att utvidgas med ett intill
detsamma beläget rum. Tvenne dörrar behöva upptagas och en igensättas.
Vidare behöver det nya rummet förses med biblioteksinredning.

Vissa mindre utrymmen, som genom den nya korridoren i våningen 1
trappa upp bliva tillgängliga, skulle läggas till det nu överfulla museirummet
vid föreläsningssalen och till förberedningsrummet för föreläsningssalen.
Skåp, hyllor m. m. behövas där.

I källaren äro vissa mindre ändrings- och inredningsarbeten nödvändiga
efter kolkällarens flyttning. Den gamla kolkällarens utrymme skulle disponeras
för vissa mindre verkstadsutrymmen samt för ett rum åt maskinisten.
Dennes invid stora trappuppgången belägna rum kommer nämligen
att försvinna vid ångpannerummets utvidgning i och för beredande av plats
för ännu en panna. Några av de i den gamla verkstaden förefintliga maskinerna
skulle uppmonteras i en av dessa nyvunna lokaler! den gamla källaren,

Några mindre ändringar i det elektriska ledningsnätet bli också behövliga
i detta sammanhang.

Då det vid ett byggnadsföretag av denna art på grund av do hänsyn
som måste tagas till den gamla institutionsbyggnaden är mycket svårt att
på förhand i detalj fixera planen torde drätselnämnden böra förbehållas rätt
att under arbetets gång vidtaga sådana mindre förändringar som kunna visa
sig nödvändiga. Detta bör gälla såväl själva byggnaden och sättet för dess
anslutande till den gamla institutionsbyggnaden som ock den nya byggnadens
inredning och utrustning.

Vidare torde framställning böra göras därom att å byggnadsanslaget möjligen
uppstående besparingar måtte få användas till komplettering av det
fysikalisk-kemiska laboratoriets undervisningsmateriel och instrumentella
utrustning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Det fysikalisk-kemiska laboratoriet har för närvarande ett eget anslag för inköp
av materiel. Detta anslag har i huvudsak använts för de vetenskapliga specialarbetena.
Materiel för övningslahorationerna har anskaffats genom anlitande
av den kemiska institutionens allmänna anslag. Uppvärmning och belysning
hava likaledes bestritts från detta anslag. Så har också varit fallet
med kostnaderna för elektrisk ström, gas och vatten. Dessa extra utgifter
hava varit en bidragande orsak till de ekonomiska svårigheter, som den kemiska
institutionen haft att kämpa med under de senaste åren. Det är
uppenbart, att om den planerade tillbyggnaden kommer till stånd ett yrkande
om ökning av det fysikalisk-kemiska laboratoriets anslag måste göras,
men det torde icke vara nödvändigt att redan nu göra framställning härom.

En annan härmed sammanhängande fråga som måste upptagas till behandling
är den om ökad personal. För närvarande disponerar det fysikalisk-kemiska
laboratoriet följande arbetskrafter: professorn, som bestrider den högre undervisningen
genom föreläsningar och genom ledandet av de vetenskapliga
specialarbetena och som vidare planerar laboratoriets allmänna drift och
sköter dess inköp in. m.; assistenten, som biträder professorn vid experimentella
föreläsningar och vid laboratoriets skötsel samt biträder vid de
vetenskapliga undersökningarna. Den elementära undervisningen i fysikalisk
kemi bestrides för närvarande av eu docent med biträde av en amanuens. Vaktmästarsysslor
bestridas av kemiska institutionens tvenne vaktmästare och maskinist.
Det är emellertid med de talrika laborationskurser som givas å institutionen
redan nu mycket svårt för vaktmästarna att medhinna alla sina
sysslor. Under vissa tider av året behöves en vaktmästare åtskilliga timmar
av dagen i vart och ett av de tre huvudförråden. Då en sådan anordning
med de nu tillgängliga krafterna icke är möjlig, blir följden den,
att de studerande ofta få vänta länge på utlämning av materiel. Detta bidrar
i sin mån till förlängning av tiden för de olika övningskurserna.
Ytterligare en vaktmästarbefattning är därför en trängande nödvändighet,
om en nybyggnad kommer till stånd. För reparation och nytillverkning
av instrument och apparater äger institutionen nu icke någon fast anställd
arbetskraft. Behovet av att på egen verkstad kunna reparera och nytillverka
behövliga apparater och instrument såväl för övningskurserna som
för de vetenskapliga specialarbetena har under de senaste åren allt mera
stigit. Detta sammanhänger med de ökade krav på noggrannhet och mångsidighet
i metodiken, som experimentalteknikens snabba utveckling fört med
sig. För att tillgodose dessa krav har under de senaste henne åren en
mekaniker ständigt varit sysselsatt i verkstaden. Medel härtill hava erhållits
genom tillfälliga anslag av olika art, delvis på privat väg. Det är
uppenbart, att ett sådant tillstånd icke i längden kan fortfara. Det är numera
så gott som omöjligt för de studerande som utföra licentiat- och doktorsarbeten
i fysikalisk kemi att reda sig utan tillgång till en skolad mekaniker.
Även för de övriga kemiska laboratorierna är det av vikt att en
mekaniker finnes. Den person som nu under henne år varit fästad vid
institutionen har varit fullt upptagen, ja tidvis har en medhjälpare måst
anställas för att icke de studerande alltför länge skulle få vänta på sina
apparater. En mekanikerbefattning är därför en trängande nödvändighet.
Då den planerade nybyggnaden innehåller verkstad för metallarbeten, bör
mekanikern ha sin verksamhet förlagd dit. Framställning om inrättande
av en ny vaktmästarbefattning samt en mekanikerbefattning bör därför
anstå, tills frågan om nybyggnad behandlats.

Kungl. Maj\ts proposition Nr 132.

Svedberg slutar sin framställning med att framhålla följande:

Genom det ovan beskrivna tillbyggnads förslaget skulle det fysikalisk-kemiska
laboratoriets trängande behov av bättre och ökade lokaler på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses, på samma gång som de övriga kemiska laboratoriernas
utvidgningsbehov för åtskilliga år framåt skulle vara tryggat.
Förslaget innebär såväl vad byggnadens läge som storlek beträffar den
lämpligaste och mest ekonomiska formen av en första utbyggnad av den
nuvarande kemiska institutionsbyggnaden. Därigenom att en tillbyggnad
och icke eu självständig nybyggnad valts ha avsevärda besparingar kunnat
göras, på samma gång som det nära grannskapet och gemensamheten i
flera av lokalerna bidrager till att även för framtiden den fysikaliska kemien
kommer att stå i intim och fruktbar samverkan med kemiens övriga
grenar.

Vid Svedbergs framställning äro instämmande uttalanden fogade av professorerna
i kemi vid universitetet D. Strömholm och L. Ramberg.

Härjämte är Svedbergs framställning åtföljd av följande bilagor: A)
Kostnadsberäkning för tillbyggnad till den kemiska institutionen, slutande
å en summa av 723,000 kronor; B) Kostnadsberäkning för denna byggnads
inredning och utrustning, slutande å en summa av 465,000 kronor; C) Ritningar
och situationsplan; D) Uttalande av prof. L. Ramberg.

Beträffande de under A) — C) angivna spörsmålen tillåter jag mig hänvisa
till bilagorna i fråga.

Professor Rambergs uttalande, såsom belysande den nu föreliggande frågan,
vill jag här återgiva; Ramberg yttrar:

Antalet deltagare i övningskurserna i organisk kemi, som under de
sista krigsåren och närmast följande år sjönk betydligt under det förut normala,
har sedan 1920 visat eu avsevärd stegring, dock utan att ännu hava
uppnått medelsiffran för åren närmast före världskriget. (De i universitetets
årsberättelse förekommande siffrorna visa ej det verkliga antalet kursdeltagare
för varje termin, emedan studerande, som börjat övningskurs under
höstterminen och fortsatt densamma under vårterminen, ej medräknats
i det för sistnämnda termin uppgivna antalet.) Samtidigt har antalet med
specialarbeten i organisk kemi sysselsatta studerande, som då jag tillträdde
professuren blott var 3, ökats så, att det nu utgör 8.

På grund av det starkt ökade antalet med vetenskapliga undersökningar
i organisk kemi sysselsatta studerande har det under de båda sista läsåren
vissa tider mött stora svårigheter att omedelbart efter inträdesprövningen
bereda plats åt alla studerande, som önskat genomgå övningskurs i organisk
kemi. Tillgången till platser för övningslaboranter skulle redan nu varit
absolut otillräcklig, om jag ej genom ett mindre anslag ur universitetets
reservfond satts i tillfälle att till laborationslokaler inreda ett par förut som
amanuensbostad använda rum, så att en del specialarbeten kunnat förläggas
till dessa lokaler. Trots denna tillökning av utrymmet kunna för närvarande
högst 12 arbetsplatser ställas till förfogande för deltagare i de elementära
övningarna.

Redan en ringa ökning av antalet kemie studerande utöver det nuvarande
kommer således ovillkorligen att medföra, att en del av dessa ej kunna få
deltaga i övningskurserna i organisk kemi vid den tidpunkt, då de önska

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

göra detta, utan få vänta längre eller kortare tid, innan arbetsplats blir
ledig. Detta kommer tydligen att förorsaka avsevärd tidsförlust för dessa
studerande. Det förhåller sig nämligen så, att de elementära övningarna i
organisk kemi av hänsyn till de studerandes tid ej förlagts till bestämda
perioder under varje termin (vilket eljest ur undervisningssynpunkt skulle
vara fördelaktigast), utan kunna få utföras å tid, som blir disponibel mellan
andra övningskurser. Fördelen för de studerande av denna anordning skulle
uppenbarligen reduceras till noll, om plats ej funnes ledig vid den för dem
lämpliga tidpunkten; det kunde då lätt inträffa, att plats på den organiska
avdelningen ej kunde beredas, förrän en annan övningskurs började.

Av det ovan anförda framgår den oavvisliga nödvändigheten av att redan
under den närmaste framtiden på ett eller annat sätt bereda ökat utrymme
för övningskurserna i organisk kemi. Även för det vetenskapliga
arbetet i organisk kemi äro de nuvarande lokalerna — trots den ovan
nämnda tillökningen — ej fullt tillräckliga, enär utrymme saknas för uppställning
av vissa behövliga instrument, liksom för utförande av vissa slag
av mera subtila undersökningar. Golv och väggar i de nyinredda specialistrummen
äro nämligen ej tillräckligt stabila för montering av instrument,
som äro känsliga för skakning.

Genom den nu föreslagna tillbyggnaden skulle emellertid ovannämnda
svårigheter för den organisk-kemiska avdelningen avhjälpas för en avsevärd
tid framåt — åtminstone under förutsättning att antalet kemie studerande
ej ökas i en grad, som nu måste anses som osannolik. De lokaler
i nuvarande institutionsbyggnadens övre våning och övre norra entresolvåning,
som nu disponeras av den fysikaliska kemien, skulle nämligen —
eventuellt jämte ett eller ett par källarrum — lämna tillräckligt utrymme
för speciallaboranter och övriga med vetenskapliga undersökningar i organisk
kemi sysselsatta personer, även om antalet sådana skulle ökas utöver
det nuvarande. Härigenom skulle ett antal nu av specialister upptagna
arbetsplatser i stora arbetssalen för organisk kemi frigöras, så att ökat utrymme
bereddes för den mera elementära undervisningen i organisk kemi.
Vidare skulle ett rum i förbindelsebyggnaden mellan den nuvarande institutionens
södra flygel och tillbyggnaden få disponeras av den organisk kemiska
avdelningen som våg- och titreringsrum, varigenom ett nu synnerligen kännbart
behov skulle tillfredsställas. Det nuvarande vågrummet tillåter nämligen
ej uppställning av mikrovågar, vilket har till följd att alla vägningar
för de nu så vanliga mikroanalyserna måste utföras i professorns vågrum,
ett förhållande, som verkar mycket störande på dennes egna arbeten, enär
ifrågavarande rum är helt litet.

Under åberopande av Svedbergs skrivelse, ävensom vid skrivelsen fogade
ritningar och övriga bilagor hemställde niatematisJc-naturvetensfcapliga sektionen
i skrivelse till större konsistoriet att konsistoriet ville bland sina
petita till 1927 års riksdag upptaga framställning om beviljande av ett anslag
å extra stat för budgetåret 1/i 1927—-3% 1928 å 1,188,000 kronor för
uppförande av en tillbyggnad av den kemiska institutionsbyggnaden, avsedd
att bereda lokaler för det fysikalisk-kemiska laboratoriet samt för
denna tillbyggnads inredande och förseende med behövlig utrustning allt i
överensstämmelse med företedda ritningar och kostnadsförslag, och anhöll
sektionen därvid jämväl att konsistoriet ville utverka att möjligen uppkom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

mande besparingar å blivande byggnadsanslag måtte få användas dill komplettering
av det fysikalisk-kemiska laboratoriets materiel och* instrumentala
utrustning.

Universitetets drätselnämnd tillstyrkte efter tagen del av handlingarna
sektionens framställning. Emellertid framhöll drätselnämnden: att oförutsedda
utgifter, som upptagits i kostnadsberäkningarna med 5'' procent till

34.500 kronor, borde höjas till 10 procent och hela byggnadsänsläget förty
ökas med 34,500 kronor till 757,500 kronor. Till detta belopp skulle komma
av sektionen begärda 465,000 kronor för inredning och utrustning, vadan
hela sammanlagda beloppet, som av drätselnämnden tillstyrktes’, uppginge
till 1,222,500 kronor.

I anledning av vad sålunda förekommit hemställde det större akademiska
konsistoriet i skrivelse till universitetskanslern, att kanslern behagade utverka
proposition till 1927 års riksdag om beviljande av ett anslag på extra stat för
budgetåret ‘A 1927—3% 1928 av 1,222,500 kronor för tillbyggnad av institutionen
för allmän och analytisk kemi, avseende att bereda lokal för det
fysikalisk-kemiska laboratoriet, samt för denna tillbyggnads inredande och
förseende med behövlig utrustning, utgörande av ifrågavarande belopp

757.500 kronor kostnad för själva nybyggnaden och 465,000 kronor kostnad
för densammas inredning och utrustning.

I skrivelse den 27 juli 1927 har nu t. f. universitetskanslern hemställt om
utverkande av proposition till riksdagen i överensstämmelse med.konsistoriets
förslag och därvid anfört, bl. a. följande:

Kemiska institutionens byggnad är icke gammal; och man kan fråga,
varför man icke förutsett de nu anmälda behoven och inrättat sig efter dem.
Svaret är enkelt. Man ville vid den tid, då byggnaden uppfördes, såsom
alltid, begränsa sig till det oundgängligen nödvändiga. Därtill kommer den
utomordentliga och även av framsynta forskare på den tiden knappast beräkneliga
utveckling, som dithörande vetenskaper genomgått: Ännu en ny
omständighet måste tagas i betraktande. Uppsala universitet har förmånen
av högt förtjänta, idérika och snillrika forskare på detta område, och det är
en vetenskaplig förlust och en dålig ekonomi, att deras självständiga forskning
och även deras vetenskapliga undervisning och handledning skola behöva
hämmas genom brist på nödiga utrymmen och redskap.

Vid ett besök i institutionen kan man övertyga sig om, att man har måst
i ganska stor utsträckning taga till hjälp kolkällaren för att finna ett nödtorftigt,
om än mycket otillfredsställande utrymme för, icke tillfälliga, utan
fortgående, experiment. De stora och vittutseende undersökningar, som nu
där bedrivas, kunna icke planläggas såsom önskvärt vore, utan måste placeras
på mycket olämpliga ställen och sönderdelas.

Man skulle frestas att här anlägga en icke rent vetenskaplig synpunkt.
Ser man på vad som inom området redan blivit uträttat, icke minst genom
de forskare, som här närmast komma i fråga, så har man anledning förmoda
och hoppas, att upptäckter skola göras, som kunna få en mycket stor
betydelse både för tekniken i allmänhet och för läkarvetenskapen 4 synnor liihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 113 höft. (Nr 132.) 2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 132.

het. Kanslersämbetet tilltror sig icke, i saknad av nödig kompetens på området
i fråga, att i detta hänseende göra några förutsägelser. Men att döma
av vad man redan vet och av vad som har skett i analoga fall, torde det
sagda kunna påstås och därtill kunna fogas, att den i sig själv stora utgift,
som fordras, kanske i själva verket icke blott är för vetenskapens utveckling
nyttig och nödvändig, utan rent av kan, om ett så krasst uttryck får
användas, betala sig själv genom de för praktiska ändamål betydelsefulla
undersökningar och upptäckter, som man kan förmoda. Men detta säges
endast i förbigående, och kanslersämbetet vill med all kraft understryka det
av de sakkunniga redan klart framställda oundgängliga behovet av här
ifrågavarande tillbyggnad jämte den apparat, som erfordras.

I utlåtande den 23 september 1926 har slutligen byggnadsstyrelsen avgivit
utlåtande i ärendet och därvid yttrat:

Byggnadsstyrelsen har vid granskning av föreliggande ritningsförslag icke
funnit något annat att erinra, än att sammanbindningsgångarna mellan det
gamla och det nya huset, vilka samtidigt tjänstgöra som vilplan i det mindre
trapphuset i tillbyggnaden och invid vilka därjämte förlagts toiletter, äro
alltför trånga och höra ökas, vilket emellertid torde kunna ske genom mindre
inknappningar på närliggande utrymmen och utan ökade byggnadskostnader.
Tillbyggnadens huvudfasad bör dessutom ur arkitektonisk synpunkt förenklas
genom borttagande av den omotiverade markeringen av byggnadens båda
ändpartier.

Mot den till ärendet hörande kostnadsberäkningen har byggnadsstyrelsen
intet att erinra.

Därest det nu planerade byggnadsarbetet kommer till stånd, får byggnadsstyrelsen
ifrågasätta, huruvida icke detsamma bör utföras genom styrelsens
försorg.

Med hänsyn till storleken av de anslagsmedel, som nu ifrågasattes för
omförmälda ändamål, anmodade jag genom skrivelse den 12 november 1926
rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala att taga i övervägande, huruvida
efter förnyad utredning en begränsning av den föreslagna summan för den
ifrågasatta nybyggnadens utförande, 757,500 kronor, kunde uppnås samt
skyndsammast till ecklesiastikdepartementet inkomma med uppgift i berörda
hänseende.

I anledning härav infordrade rektorsämbetet yttrande från universitetets
drätselnämnd, som i ärendet hört professor Svedberg och byggnadsingenjören
S. Lindsjö.

Sistnämnda personer hava därvid anfört följande:

En förnyad granskning av byggnadskostnaderna för den planerade byggnaden
har verkställts för att utröna om möjligen någon reduktion skulle
kunna ifrågakomma. Härvid hava vi kommit till det resultatet att kostnaderna
äro att betrakta som fullt normala, snarare något för lågt än för
högt beräknade. Av byggnadsstyrelsens yttrande framgår ju också att styrelsen
icke hade något att erinra mot kostnadsberäkningarna.

Vid en jämförelse beträffande kostnaden per kbm. för den planerade nybyggnaden
och handelshögskolan i Stockholm finner man enligt våra kost -

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 132.

nadsberäkningar 51 kronor per kbm. för den förra under det för den senare
kostnaden är 63 kronor per kbm. Det torde alltså vara tydligt att den av
oss föreslagna summan är synnerligen lågt tilltagen. Ännu bättre framgår
detta av följande omständigheter. På grund av sin egenskap av laboratorium
där såväl kemiska som fysiska hjälpmedel skola installeras måste
byggnaden besitta en hel del egenskaper som ej krävas vid vanliga byggen.
För att ernå tillräcklig stabilitet för känsliga mätinstrument måste sålunda
alla murar muras till en tjocklek av 2 sten mot 1 å 1 */* sten i vanliga
byggnader. Vid alla roterande maskiner såsom fläktar, svarvar, slipmaskiner
måste vibrationsisolering inläggas, i källaren måste till och med gjutas
särskilda, från byggnaden helt fristående betongfundament för uppställning
av vissa maskiner. På grund av det stora antalet ledningar, nämligen för
elektricitet, vatten, avlopp, gas, ånga, varmvatten, destillerat vatten, tryckluft
samt de talrika ventilationsledningarna måste murarna förses mod särskilda
slitsar. För ledningarnas placerande och för att göra dessa lättillgängliga
vid eventuella reparationer måste i korridoren dubbla tak anordnas,
samt i källaren en särskild underkorridor under den för vanlig trafik avsedda
källarkorridoren.

I kostnadsberäkningarna äro även medtagna kostnaderna för vissa ombyggnader
i den gamla byggnaden. Sålunda skulle kolkällaren flyttas för
att möjliggöra en rationellare och billigare skötsel av eldningen. Den gamla
kolkällaren skulle utnyttjas för andra ändamål. I ångpannerummet skulle
vissa bärande väggar ändras. I våningen en trappa upp skulle invid föreläsningssalen
vissa väggar borttagas och ett nytt rum inredas. Vidare skulle
biblioteket utvidgas med ett rum. Kostnaderna för alla dessa arbeten, som
gälla den gamla institutionsbyggnaden äro inräknade i totalsumman för den
planerade nybyggnaden.

En begränsning av kostnaderna skulle, såsom av ovanstående torde framgå,
endast kunna åstadkommas genom att byggnadens storlek minskades. Detta
skulle emellertid medföra att utrymmena bleve otillräckliga. Från byggnadsteknisk
synpunkt skulle dessutom bygget under sådana omständigheter
bli synnerligen oekonomiskt. En av de tänkbara möjligheterna, minskande
av byggnaden med en våning, skulle blott medföra en besparing på cirka

80,000 kronor, d. v. s. cirka 10 procent av hela byggnadskostnad^!. Å andra
sidan skulle minskningen i utrymme bli så högst betydande att sannolikt
efter några år en påbyggnad måste begäras. Att efter byggnadens färdigställande
utföra en dylik påbyggnad skulle betinga ungefär dubbelt så stor
kostnad. Ett annat alternativ som även upptagits till prövning är att bygga
det nya huset med korridor och endast en rad rum. Detta skulle emellertid
medföra ett ännu kraftigare beskärande av utrymmet och är från byggnadsteknisk
synpunkt om möjligt ännu ofördelaktigare än det förra alternativet.
Man har numera allmänt övergivit denna byggnadstyp på grund
av dess oekonomiska beskaffenhet.

Vad beträffar den av byggnadsstyrelsen föreslagna förenklingen av huvudfasaden
så hava vi intet att däremot erinra. Denna åtgärd skulle medföra
en kostnadsminskning på 325 kronor. Angående byggnadsstyrelsens anmärkning
rörande vissa delar av den ena trappan vilka synas styrelsen för
trånga vilja vi anföra att detta blott är ett utslag av den konsekvent genomförda
ekonomien med utrymmena. Vid arbetsritningarnas eventuella utarbetande
skall emellertid hänsyn till denna byggnadsstyrelsens anmärkning tagas.
Den av styrelsen påyrkade utvidgningen kan ske utan ökade byggnadskostnader.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 132.

Slutligen tillåta vi oss framhålla att ett ställningstagande beträffande anslaget
för institutionsbyggnadens utrustning åtminstone i princip torde vara
nödvändigt redan nu även om medlen för utrustningen icke behöva vara
tillgängliga förr än mot slutet av byggnadsperioden. De största posterna i
anslaget , för utrustning gälla nämligen elektriska ledningar och maskiner
för vilkas montering åtgärder måste vidtagas under själva bygget. De för
ledningarna avsedda trummorna och slitsarna m. m. måste avpassas efter
ledningarnas omfattning, de för de olika maskinerna avsedda fundamenten
måste uppmuras, respektive gjutas under bygget. De olika posterna för
den maskinella utrustningen hava redan omsorgsfullt prövats och nedbringats
till det minsta möjliga. Antalet elektriska ledningar har minskats till
ett ofrånkomligt minimum. Endast det nödvändigaste av maskiner bar upptagits.
Den elektriska utrustningen utgör en av de högsta posterna, men
denna utrustning är också en av laboratoriets viktigaste. Anmärkas bör
kanske att dessa elektriska ledningar på grund av de höga fordringar som
måste ställas på dem äro avsevärt dyrare än vanliga ljus- eller kraftledningar.
De skola fora höga strömstyrkor och höga spänningar, samt vara fria
från läckning. Beträffande utrustningen torde för övrigt allmänt kunna
sägas att ett fysikaliskt-kemiskt laboratorium är i behov av en utrustning
som möjliggör såväl kemiska som fysikaliska mätmetoders användande —
därav de höga kostnaderna. Med en otillräcklig eller otidsenlig utrustning
är laboratoriet från början dömt till overksamhet. Denna relativt omfattande
maskinella och apparativa utrustning, som måste vara fast uppställd, förklarar
också de relativt stora utrymmen som behövas.

Med stöd av vad ovan anförts få vi förklara att en begränsning av den
föreslagna summan icke kan ifrågakomma om den planerade nybyggnaden
skall kunna motsvara det med densamma avsedda ändamålet.

Drätselnämnden åberopade detta yttrande samt anförde i anledning av
byggnadsstyrelsens yttrande följande:

Ledningen av universitetets byggnadsföretag hade hittills, i full överensstämmelse
med universitetsstatuternas föreskrifter rörande drätselnämndens
åligganden och befogenhet beträffande universitetets egendom och ekonomiska
förvaltning, städse omhänderhafts av drätselnämnden eller av en utav
större konsistoriet tillsatt särskild byggnadskommitté, bestående av drätselnämnden
jämte ytterligare ett antal ledamöter. Behandlingen av frågor rörande
institutionsbyggen hade för övrigt enligt universitetsstatuternas bestämmelse
städse skett i samråd och intimt samarbete med vederbörande prefekt.
För sistnämnda anordning, som vore av största vikt för ett byggnadsföretags
ändamålsenliga bedrivande, skulle förläggandet till annan ort
av byggnadsföretagets ledning utan tvivel verka i hög grad hindrande.

Den sålunda tillämpade ordningen hade visat sig vara praktisk och både
veterligen åldrig givit anledning till anmärkning. Drätselnämnden ville erinra
därom, att hittills vid intet tillfälle det av statsmakterna anvisade anslaget
till ett byggnadsföretag för universitetets räkning överskridits. Under
sådana förhållanden ville drätselnämnden bestämt avstyrka den av byggnadsstyrelsen
ifrågasatta anordningen.

Emellertid vore drätselnämnden villig att, om så ansåges önskvärt, vid här
ifrågavarande byggnadsföretag i likhet med vad fallet vore beträffande akademiska
sjukhusets ny- och ombyggnad, underställa byggnadsstyrelsens prövning
alla beslut; av mera omfattande räckvidd, såsom större entreprenader o. d.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 132.

Genom beslut den 17 december 1926 anbefallde Kungl. Maj:t universitetskanslern
att från vederböraude vid universitetet infordra förslag till sådana ändringar
i de i ärendet företedda byggnadsritningarna, åsyftande en minskning av
den planerade nybyggnadens storlek, att en väsentlig nedsättning av den
hittills beräknade kostnadssumman därigenom ernåddes, samt inkomma till
Kungl. Maj:t med detta förslag jämte det förnyade yttrande, vartill kanslern
kunde finna omständigheterna föranleda.

I anledning härav avgav professor Svedberg följande yttrande, i vilket
professorerna Strömholm och Ramberg förklarade sig instämma.

Vid planerandet av den ifrågavarande byggnaden har storleken beräknats
så att lokalerna skulle bliva »fullt tillräckliga för det nuvarande behovet och
medgiva avsättandet av reservutrymmen för framtida behov». Det torde
ligga i öppen dag hur oklokt och ekonomiskt ofördelaktigt det är att då
en ny institutionsbyggnad uppföres denna tilltages så knappt att utrymmena
redan efter få år bliva otillräckliga. Det har redan framhållits att »den
fysikaliska kemien för att lösa sina uppgifter är hänvisad till att använda ett
stort antal mätningsmetoder av mycket olika art. För lösandet av ett visst
problem, t. ex. utforskandet av ett visst ämnes egenskaper, är det ofta nödvändigt
att samtidigt eller i följd begagna sig av flera skilda undersökningsmetoder.
De härtill erforderliga försöksanordningarna böra då vara permanent
uppställda, så att den studerande endast har att verkställa de nödvändiga
justeringarna och mätningarna. På grund av trångboddheten måste
nu i allmänhet en försöksanordning efter begagnandet söndertagas för att
lämna plats för en annan. När den förra apparaturen sedan åter behöves,
måste den ånyo uppmonteras. Detta medför givetvis stor förlust i tid och
arbetskraft.» Inom den gamla institutionsbyggnaden disponerar det fysikaliskkemiska
laboratoriet helt eller delvis 25 rum. För närvarande arbeta där pr år
c:a 25 övningslaboranter. Detta är mycket nära det högsta antal, som kan
intagas å övningslaboratoriet. Stora svårigheter komma därför att uppstå
vid den ökning i laborantantalet, som är att förvänta under de närmaste
åren. Med vetenskapliga arbeten äro nu, utom undertecknad, 8 personer
sysselsatta. Detta är det högsta antal som över huvud taget kan mottagas
i de nuvarande lokalerna. Avslag å ansökningar om arbetsplats för vetenskapliga
arbeten har därför på senare tid vid flera tillfällen måst meddelas.
Det är alltså uppenbart att icke blott för ändamålet lämpligare och mera
välbelägna lokaler utan även väsentligt ökade utrymmen måste beredas den
fysikaliska kemien, om den skall bli i tillfälle att arbeta under drägliga
förhållanden. Den planerade nybyggnaden skulle komma att innehålla cirka
80 rum. Av dessa ha emellertid endast 50 rum avsetts att från början
fullständigt inredas. De övriga skulle i huvudsak stå såsom reserv för
framtida behov. Den uppgjorda planen innefattar sålunda en fördubbling
av antalet rum, som skulle tagas i bruk omedelbart. Detta är i själva verket
vad som behöves om arbetena skola kunna fullt tillfredsställande ordnas.

Förslag avseende en minskning av byggnadens storlek begäres nu. Redan
i svaret på en tidigare remiss angående möjligheterna till ett nedbringande
av kostnaderna för ifrågavarande nybygge var undertecknad i tillfälle framhålla
bur ekonomiskt ofördelaktigt en väsentlig minskning av byggnadens
storlek enligt förslaget skulle gestalta sig. Utöver vad som då sades tilllåter
jag mig ytterligare anföra följande. Uppförandet nu av en byggnad

Kung1. Maj:ts proposition Nr 132.

så mycket mindre än vad som planerats att eu avsevärd nedsättning i
kostnaderna ernåddes skulle med nödvändighet medföra, att utrymmena
inom kort bleve otillräckliga och att därför framställning om tillbyggnad
redan efter några år måste göras. Denna tillbyggnad kunde av byggnads
tekniska skäl knappast göras på mer än två sätt, antingen genom att bygga
på huset i höjden eller genom att förlänga detsamma. I bådadera fallen
skulle byggandet så gott som omöjliggöra arbeten på laboratoriet under
byggnadstiden. Då fullbordandet av vardera etappen med installation av
maskiner torde taga en tid av cirka 4 år och härunder prefektens och övriga
tjänstemäns tid i hög grad tagas i anspråk, så skulle därigenom undervisning
och forskning i fysikalisk kemi bli för många år framåt desorganiserad.
Från ekonomisk synpunkt skulle ett påbyggande av huset i höjdled
sedan det en gång vore färdigt ställa sig mycket ofördelaktigt. Även tillbyggnad
genom förlängning av huset skulle sedan bygget vore avslutat betinga
avsevärt större kostnader. Härtill kommer att ett avsevärt kortare
hus icke ens skulle kunna tillfredsställa det ögonblickliga behovet, enär en
sådan byggnad skulle ha så litet golvyta i källaren, att de för laboratoriets
drift oundgängligen erforderliga utrymmen för maskiner, verkstadslokaler
m. m. bleve otillräckliga.

Ett avsevärt nedbringande av kostnadssumman utan att ändamålet med
det planerade bygget helt förfelas synes emellertid kunna ernås på följande
sätt. Huset bygges färdigt blott med källarvåning, bottenvåning och våning
en trappa upp. Beträffande våningen två trappor upp och vindsvåningen
så uppdragas endast murarna, d. v. s. dessa lokaler inredas ej. Härigenom
bortfaller iordningställandet av två stycken bjälklag, invändiga väggar, dörrar,
lister, socklar, invändig puts, målning, ledningar för gas, vatten, avlopp
och värme etc. De ofullbordade tvenne översta våningarna skulle stå som
reservutrymmen och kunde i mån av behov efter några år fullbordas och
inredas. Genom ett sådant tillvägagångssätt ernås den fördelen att de för
laboratoriets drift nödvändiga källarutrymmena och de för övningslaboratorierna
bäst lämpade utrymmena i bottenvåningen samt de viktigaste av de
utrymmen, som avsetts för de vetenskapliga arbetena våningen en trappa
upp, oavkortade bli tillgängliga från början. Ett senare fullbordande av de
övre våningarna skulle, då själva byggnadsstommen redan är uppförd, icke helt
äventyra arbetet på laboratoriet, så som fallet vore om tillbyggnad snart
måste ske. Enligt av byggnadsingenjör S. Lindsjö gjorda beräkningar nedbringas
i det sålunda modifierade förslaget kostnadssumman för själva byggnaden
från 757,500 kronor till 607,600 kronor.

Det föreslagna endast partiella färdigställandet av byggnaden medger naturligtvis
nedsättningar i kostnaderna för inredning och utrustning. För
att ytterligare minska dessa kostnader har fullständig utrustning upptagits
för endast 25 rum. Enligt av docenten Y. Björnståhl och undertecknad
verkställd beräkning skulle genom dessa åtgärder kostnaderna för inredning
och utrustning nedbringas från 465,000 kronor till 322,400 kronor. Totalkostnaden
för den nya institutionen minskas från 1,222,500 kronor till

930,000 kronor.

Vid Svedbergs skriftliga yttrande äro fogade dels en reducerad kostnadsberäkning,
avseende själva byggnadsarbetena, slutande å 607,500 kronor,
dels ock en reducerad kostnadsberäkning, avseende inredning och utrustning,
slutande å 322,400 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Matematisk-natur vetenskaplig a sektionen hänvisade till vad Svedberg i ärendet
anfört och hemställer, att, därest tidigare begärt anslag å 1,222,500
kronor för ifrågavarande byggnadsföretag ej kunde beviljas, framställning
måtte göras om beviljande av det i Svedbergs skrivelse angivna, till 930,000
kronor nedsatta beloppet.

Vid ärendets behandling inom universitetets drätselnämnd beslöt drätselnämnden
förklara, att därest det i Svedbergs skrivelse angivna uppskovet
med byggnadens färdigställande samt reduceringen av antalet rum, för vilka
fullständig utrustning för närvarande skulle ifrågakomma, prövades erforderliga,
drätselnämnden icke hade något att erinra beträffande de i sådant
avseende av Svedberg förebragta kostnadsberäkningarna.

Under hänvisning till de i ärendet avgivna yttrandena tillstyrkte det större
akademiska konsistoriet, att, därest ej medel kunde nu beviljas till ifrågavarande
byggnadsföretags utförande på det sätt, varom konsistoriet bland
sina riksdagspetita gjort framställning, byggnadsföretaget måtte tillsvidare utföras
i den omfattning och på det sätt Svedberg i sitt senast avgivna yttrande
föreslagit, och hemställde konsistoriet under ovannämnda förutsättning,
att för sistnämnda byggnadsföretag ett anslag av 930,000 kronor måtte
beviljas. Med skrivelse den 31 januari 1927 har universitetskanslern överlämnat
handlingarna i ärendet och förklarat sig för egen del icke hava något
att tillägga till vad de i frågan hörda akademiska myndigheterna anfört.

Den nuvarande kemiska institutionen i Uppsala, som togs i bruk år 1904,
var närmast avsedd att inrymma laboratorierna för oorganisk och organisk
kemi — de enda grenar av kemien som då voro representerade vid universitetet.
Såsom jag i början av mitt anförande erinrat, anordnade man dock
vid uppförande av den nya institutionsbyggnaden en, som man då antog,
tillräcklig avdelning även för fysikalisk kemi. På grund av den hastigt
växande betydelse, som den fysikaliska kemien snart nog kom att få, och
det behov av vidgade utrymmen för undervisning och forskning, som härav
blev en följd, visade sig dock det beräknade reservutrymmet inom institutionen
vara för knappt och så småningom måste alla reservutrymmen
inom institutionsbyggnaden tagas i anspråk för den fysikaliska kemiens
behov.

Utvecklingen av sistnämnda ämne har sedermera gått raskt framåt. De
åtgärder, som härav föranletts, nämligen skapandet av professor Svedbergs
professur, tillkomsten av ett fast materiellanslag för det fysikalisk-kemiska
laboratoriet och knytandet vid detsamma av en assistentbefattning, giva vid
handen, att statsmakterna insett betydelsen av detta ämne och med full
insikt härom velat i möjligaste utsträckning stödja undervisningen och forskningen
på hithörande områden.

Den fysikaliska kemien står emellertid alltjämt i en ständig och stark
utveckling. De närmanden, som under senare tider skett mellan kemi och

Departe

mentschefen

Kungl. Maj:ts propositson Nr 132.

fysiologi, hava öppnat oanade perspektiv för den moderna forskningen,''''och
påvisbara äro de resultat, som härigenom vunnits för den speciellt medicinskt
inriktade forskningen. Den vetenskap, varom här är fråga, kan
sålunda sägas i mångt och mycket hava ett rent praktiskt syftemål och
man torde vara berättigad antaga att den i sina resultat fullt ut skall återbära
de kostnader, som nedläggas på densammas utövande.

De förhoppningar, som fästes vid professor Svedberg, då han som ung
vetenskapsman bands vid sin nuvarande professur, hava sedermera i rikt
mått infriats. Då 1926 års Nobelpris i kemi tillerkändes honom, innebar
detta ett erkännande av hans banbrytande arbeten inom fysikalisk kemi, på
samma gång som rika förväntningar förbundos med hans fortsatta vetenskapliga
verksamhet. Det måste därför för vårt land framstå såsom en
angelägenhet av vikt att söka bereda honom möjligheter och de yttre betingelserna
för att han må kunna under mer gynnsamma förhållanden bedriva
sina forskningar. Som bekant hava icke erbjudanden saknats att
förvärva en person av Svedbergs kapacitet till främmande land, framför allt
Amerika, där hart när outtömliga resurser stå den moderna naturvetenskapliga
forskningen till buds. Svedberg har emellertid hittills avvisat dessa
erbjudanden i förhoppning att kunna inom eget land vinna erforderliga
betingelser för sin verksamhet.

Det fysikalisk-kemiska laboratoriet har en dubbel egenskap, det avser att
vara såväl ett forskningsinstitut som ett undervisningslaboratorium. Givet
är, att Svedbergs namn lockat lärjungar i stor utsträckning till institutet,
såväl sådana som genomgå de sedvanliga kurserna i fysikalisk kemi, som
dem, vilka önska att under Svedbergs ledning fullfölja speciella vetenskapliga
forskningar. Särskilt vetenskapsidkare med sistnämnda syftemål
hava till ej ringa antal under kortare eller längre tider studerat på
hans laboratorium. Platserna äro emellertid begränsade, och många sökande
hava av brist på utrymme måst avvisas.

Av den redogörelse, som Svedberg lämnat och jag förut återgivit, torde
framgå, hur fysikalisk-kemiska laboratoriets yttre betingelser för närvarande
äro. Jag har genom besök å ort och ställe förvissat mig om de svårigheter
i avseende å lokalutrymmen, som där nu råda, och enligt min mening
kan det icke anses försvarligt att låta dessa förhållanden fortvara, utan det
framstår såsom en trängande nödvändighet att här söka åstadkomma
en förbättring, såvida man överhuvud vill att verksamheten vid detta institut
skall kunna fortgå och utvecklas. Jag är därför livligt övertygad om
behovet av eu nybyggnad för institutet och håller utan tvekan före, att
förslag härom bör föreläggas riksdagen.

Det förslag till nybyggnad, som nu framlagts från universitetet, slutar å
ett belopp av 1,222,500 kronor, därav 757,500 kronor för själva nybyggnaden
och 465,000 kronor för densammas inredning och utrustning. Summan
är stor, det vill jag ingalunda bestrida, men samtidigt anser jag

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132:

mig böra erinra därom, att, efter vad all erfarenhet från in- och utlandet
utvisar, kemiska institutioner äro med hänsyn till deras komplicerade
byggnadssätt och den kostsamma utrustningsmateriellen synnerligen dyrbara
att uppföra. Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, har jag
också låtit undersöka, huruvida icke genom inskränkning av byggnadens
storlek eller på annat sätt besparingar skulle kunna vinnas. Det förslag, som i
detta hänseende från universitetet framlagts, anser jag emellertid från flera
synpunkter otillfredsställande, framför allt i betraktande därav att de s. k.
reservutrymmena i våningen 2 trappor upp och vindsvåningen en gång
måste iordningställas. Det undanskjutande, som enligt förslaget nu vunnes,
skulle väsentligt fördyra kostnaderna för byggnaden i fullbordat skick. Härtill
komma de uppenbara olägenheter, som äro förbundna med fleråriga
byggnadsarbeten vid en institution, där det vetenskapliga arbetet måste
bedrivas under byggnadstiden. Den besparing, som genom ett realiserande
av den föreslagna planen till kostnadernas minskande skulle uppstå för
ögonblicket, anser jag icke vara att räkna som en besparing, utan jag
måste betrakta denna anordning såsom mindre ändamålsenlig från ekonomisk
synpunkt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde framgå, att jag anser mig
böra återgå till universitetets ursprungliga förslag. I avseende å dettas detaljer
tillåter jag mig hänvisa till Svedbergs redogörelse, och jag har för
egen del intet att erinra eller tillägga till vad härutinnan anförts. Ritningarna
och de slutliga kostnadsberäkningarna rörande det större förslaget
hava ej heller givit anledning till någon erinran från min sida, och jag vill
alltså förorda, att detta förslag lägges till grund för framställning i ämnet
till riksdagen. Beträffande byggnadsarbetenas utförande torde det ankomma
på Kungl. Maj:t att framdeles därom fatta beslut.

I statsverkspropositionen är för ändamålet beräknad en summa av 100,000
kronor. Med denna summa torde de egentliga byggnadsarbetena ej kunna
påbörjas under år 1927, men väl åtskilliga förarbeten vidtagas. Det
återstående beloppet, 1,122,500 kronor, synes mig böra fördelas på budgetåren
1928—1929 och 1929—1930 med belopp, varå universitetet framdeles
torde komma att uppgöra beräkning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att för tillbyggnad av institutionen för allmän och analytisk
kemi vid universitetet i Uppsala, i syfte att bereda
lokaler för det fysikalisk-kemiska laboratoriet samt för denna
tillbyggnads inredande och förseende med behövlig utrustning,
allt i överensstämmelse med de av t. f. universitetskanslern
med skrivelse den 27 juli 1926 överlämnade ritningarna
och kostnadsberäkningarna, bevilja ett anslag av
1,222,500 kronor samt därav för budgetåret 1927—1928 ansvara?
till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 113 höft. (Nr 132.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

visa såsom extra reservationsanslag ett belopp av 100,000
kronor.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Harald Frisk.

Stockholm 1927, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

270428