Kungl. Maj:ts proposition nr 12 (Proposition 1952:12)

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och pensionsregtering
för professorer och vissa andra akademiska
lärare m. fl.; given Stockholms slott den 28
december 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås löne- och pensionsreglering från och med den
1 juli 1952 för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl. Sålunda
förordas, att bl. a. professors- och laboratorsbefattningarna vid universiteten,
de medicinska högskolorna samt Stockholms och Göteborgs högskolor
skola inordnas under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande
lönesystemet samt att för docentstipendiater och forskarstipendiater skola
inrättas tidsbegränsade pensionsberättigande tjänster. Vidare föreslås, att
den nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan universitetens och fackhögskolornas
professorer skall upphöra.

Löneregleringsförslagen för de akademiska lärarna omfatta universiteten,
de medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna,
lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt Stockholms och Göteborgs
högskolor. Lönegradsplaceringen föreslås .skola bli för professor
Co 14, för befattningshavare inom laboratorsgruppen Ca 33, för docent och
forskardocent Ce 30 samt för director musices Ca 25.

I anslutning härtill förordas ändrad lönegradsplacering för vissa tjänstemän
vid forskningsinstitutioner in. in. Sålunda föreslås bl. a. att till lönegraden
Co 14 skola hänföras professorerna vid farmacevtiska institutet,
gymnastiska centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
statens skogsforskningsinstitut, statens institut för folkhälsan
samt naturhistoriska riksmuseet och statens etnografiska museum samt att
i lönegraden Ca 33 skola placeras vissa laboratorer vid karolinska sjukhuset.

Förslagen ha beräknats medföra en kostnadsökning för löner med i runt
tal två miljoner kronor.

1 llihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 december
1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,
Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om löne- och
pensionsreglering för professorer och vissa andra akademiska lärare m. fl.
samt anför därvid följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1948 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet den 12 februari samma år fem
utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning rörande anställningsoch
avlöningsförhållandena för professorer och vissa andra befattningshavare
vid universiteten och de statliga högskolorna (19i8 års universitetslönekommitté1).

Med skrivelse den 17 oktober 1949 avlämnade kommittén betänkande angående
lönereglering för vissa befattningshavare vid universiteten och de
statliga högskolorna.

över betänkandet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
universitetskanslern, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen
för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens
ningsinstitut, statens lönenämnd, Sveriges professorers förening, Sveriges
laboratorers förening och Sveriges docentförbund. Vid universitetskanslerns
utlåtande ha fogats yttranden av de större akademiska konsistorierna i Uppsala
och Lund, lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolorna
samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg
ävensom en skrivelse från tandläkarhögskolans i Stockholm lärarförening.
överstyrelsen för de tekniska högskolorna samt styrelserna för lant 1

Utredningsmän voro f. d. generaldirektören E. R. Stridsberg, tillika ordförande, professorn
P. O. Ekelöf, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare S. B. Larsson, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare M. S. Ljungberg och kanslirådet N. M. af Malmborg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

brukshögskolan och statens lantbruksförsök och veterinärhögskolan ha
överlämnat yttranden av vederbörande lärarkollegier, varjämte styrelsen för
skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut ingivit yttranden av
högskolans lärarråd och skogsforskningsinstitutet.

I anslutning till de i betänkandet framlagda förslagen ha inkommit åt.
skilliga framställningar, vari hemställts att vissa andra än de av kommittén
ifrågasatta institutionerna måtte inbegripas i löneregleringen. Härtill torde
jag senare få återkomma.

Löneregleringsfrågan har därefter varit föremål för beredning inom civildepartementet,
varvid med stöd av JKiingl. Maj :ts bemyndigande den 2 februari
1951 såsom särskilda sakkunniga inom departementet biträtt statskommissarien
K. A. Lindbergson och professorn P. F. Å. Malmström beträffande
frågor i allmänhet, som sammanhänga med genomförandet av
löneregleringen, samt statskommissarien K. E. Jerdenius beträffande bl. a.
frågor rörande reglering av löner och pensioner för professorer m. fl. befattningshavare
vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Vidare ha överläggningar i ämnet ägt rum med Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), som företräder Sveriges professorers förening
och Sveriges laboratorers förening, samt med Sveriges docentförbund.

Universitetslönekommitténs förslag och däröver avgivna

yttranden m, m.

1. Löneregleringens omfattning.

I direktiven för 1948 års universitetslönekommitté erinrades, att lärarbefattningarna
vid universiteten och karolinska institutet äro praktiskt
taget de enda civila statstjänster, för vilka det s. k. oreglerade lönesystemet
alltjämt är gällande, och att tiden syntes vara inne att till slutlig omprövning
upptaga frågan om en nyreglering av lönerna till dessa befattningshavare.
Vidare framhölls, att enligt nu gällande avlöningsgrunder föreligger
en skillnad i lönesättning för professorer in. fl. vid universiteten och
karolinska institutet å ena sidan och jämförliga befattningshavare vid de
statliga fackhögskolorna å andra sidan. I vad mån en dylik skillnad fortfarande
borde upprätthållas skulle undersökas av kommittén.

Universitetslönekommitténs förslag.

Universitetslönekommittén bär anfört, att dess uppdrag varit begränsat
till att avse professorer och andra lärare. Att till de i uppdraget ingående
läroanstalterna äro att hänföra i första hand universiteten och karolinska
institutet framgår redan av direktiven. Med sistnämnda anstalt bör enligt
kommitténs mening jämställas den under uppbyggnad varande medicinska
högskolan i Göteborg. Till de statliga fackhögskolorna hänför kommittén

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

till en början de tekniska högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och
skogshögskolorna. Beträffande dessa högskolor gäller, att de liksom universiteten
avse både undervisning och forskning, att den vid dem anställda
högre lärarpersonalen utgöres av professorer, laboratorer och jämställda
samt docenter, ävensom att de äga rätt att utdela doktorsgrad. Dessa tre
omständigheter har kommittén betraktat såsom grundläggande kriterier för
avgränsningen av begreppet fackhögskola i förevarande sammanhang. Med
de nämnda högskolorna jämställer kommittén tandläkarhögskolorna; beträffande
dessa är likställdheten i angivna hänseenden redan i princip beslutad.

Farmacevtiska institutet har kommittén icke medtagit i sitt löneregleringsförslag.
Institutet har nämligen ansetts icke i detta sammanhang kunna
jämställas med de nyssnämnda högskolorna; bl. a. har institutet icke
några docenter och ej heller äger det att utdela doktorsgrad. Förslag har
emellertid framlagts av särskilda sakkunniga angående organisationen av
den farmacevtiska undervisningen; förslaget innebär en väsentlig förstärkning
av nämnda undervisning. I anslutning till det förut anförda har kommittén
i sitt förevarande förslag ej heller medtagit konsthögskolan, musikhögskolan,
gymnastiska centralinstitutet samt Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut.

Vissa enligt tjänsteförteckningen med professorstjänster utrustade vetenskapliga
institutioner, som ej äro att betrakta som undervisningsanstalter
i egentlig mening, har kommittén ansett falla utanför dess uppdrag. Hit
höra naturhistoriska riksmuseet, statens etnografiska museum, statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt och statens institut för folkhälsan. I sitt uppdrag
har kommittén ej heller ansett innefattas statens skogsforskningsinstitut,
där avdelningsföreståndarna benämnas professorer. Kommittén har
i detta sammanhang framhållit, att de från dess förslag sålunda undantagna
läroanstalterna och institutionerna äro i lönehänseende nyreglerade.

Kommitténs löneregleringsförslag avser alltså universiteten, karolinska
institutet, medicinska högskolan i Göteborg, tandläkarhögskolorna, de tekniska
högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. Den
vid rasbiologiska institutet anställde chefen, som tillika är professor i rasbiologi
vid Uppsala universitet, har härvid förutsatts kunna i egenskap av
universitetsprofessor underkastas den nya löneregleringen.

Kommittén har -vidare förutsatt, att dess förslag i princip skola avse
även professorstjänster, vilkas innehavare helt eller delvis avlönas av privata
donationsmedel eller eljest av andra medel än statsmedel. Frågan i
vilken utsträckning dessa böra löneregleras har kommittén dock ansett
böra göras till föremål för särskild undersökning i varje särskilt fall. Kommittén
har vidare föreslagit, att dess löneregleringsförslag skall omfatta
jämväl vissa vid universiteten och karolinska institutet förefintliga personliga
tjänster, företrädesvis professorstjänster, vilkas innehavare för närvarande
åtnjuta a-vlöning på indragningsstat. I de nya personalförteckningarna
böra dessa befattningar upptagas på övergångsstat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Med hänsyn till 1949 års riksdags beslut rörande Stockholms och Göteborgs
högskolor har kommittén ansett att dess förslag böra medföra en
motsvarande reglering för jämförliga befattningshavare vid dessa högskolor.
Kommittén har förutsatt att en särskild utredning skulle komma till stånd
härom.

Slutligen har kommittén erinrat om förekomsten av två speciella befattningar
av personligt slag. Den ena är en personlig professur i experimentell
fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik,
den andra är en tjänst på indragningsstat såsom föreståndare för de under
vitterhetsakademien hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna. Då
nämnda befattningshavare hittills avlönats lika med universitetsprofessorer,
har kommittén ansett, att dess förslag böra tillämpas på förevarande befattningshavare
intill deras avgång från tjänsten.

Yttrandena in. in.

I remissyttrandena har från åtskilliga håll hemställts att den av komittén
föreslagna löneregleringen måtte komma att beröra jämväl befattningshavare
vid andra vetenskapliga institutioner än dem som omfattats av kommitténs
uppdrag. Sålunda har det större akademiska konsistoi-iet vid universitetet
i Uppsala understrukit, att en högt kvalificerad forskning bedrives
vid vissa med professorstjänster utrustade vetenskapliga institutioner,
vilka ej äro undervisningsanstalter i egentlig mening, exempelvis naturhistoriska
riksmuseet, samt att från där verksamma professorers sida förekommer
viss handledning av yngre forskare. Konsistoriet har ansett det
vara av vikt, att — sedan den nu aktuella reformen genomförts — frågan
om avlöningen av professorer vid de institutioner av vetenskaplig art, vilka
icke behandlats av kommittén, upptages till övervägande. I princip bör enligt
konsistoriets förmenande samma löneläge som för universitetens professorstjänster
tillämpas beträffande professurer med likartade kompetenskrav
och likartade arbetsuppgifter. Lärarkollegiet vid karolinska institutet
har framhållit önskvärdheten av att frågan om en lönereglering för professorerna
vid forskningsinstitutionerna snarast göres till föremål för utredning,
utan att tidpunkten för det av kommittén framlagda förslagets genomförande
därigenom framflyttas. Likaså har lärarkollegiet vid veterinärhögskolan
hemställt, att en lönereglering för professorer och laboratorer vid
de av kommittén icke medtagna institutionerna snarast måtte komma till
stånd, och särskilt framhållit, att föreståndaren och laboratorerna vid statens
veterinärmedicinska anstalt därvid böra inbegripas. Stgrelsen för skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut bär ansett det uppenbart, att
skogsforskningsinstitutets avdelningsföreståndare och försöksledare böra
erhålla samma löneförmåner som professorer respektive laboratorer vid universiteten
och de högskolor, betänkandet avser.

Sveriges professorers förening har yrkat, att löneregleringen måtte omfatta
professorerna vid farmacevtiska institutet, gymnastiska centralinstitutet
och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt vid följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

forskningsinstitutioner, nämligen konjunkturinstitutet, naturhistoriska riksmuseet,
statens etnografiska museum, statens centrala frökontrollanstalt,
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens veterinärmedicinska anstalt,
statens skogsforskningsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium,
statens rättskemiska laboratorium, statens farmacevtiska laboratorium och
statens institut för folkhälsan, ävensom den personliga professuren i statskunskap
vid socialinstitutet i Stockholm. Jämväl Sveriges laboratorers förening
har ansett, att farmacevtiska institutet bör innefattas i den föreslagna
löneregleringen, samt vidare hemställt, att regleringen måtte omfatta befattningshavarna
inom laboratorsgraden vid flyg- och navalmedicinska
nämnden, statens veterinärmedicinska anstalt, fiskeristyrelsens tillsynsavdelning
och sötvattenslaboratorium, statens skogsforskningsinstitut, statens
bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, radiofysiska
institutet, statens institut för folkhälsan och Sveriges geologiska undersökning
ävensom statsagronomerna vid statens husdjursförsök, statens jordbruksförsök
och statens trädgårdsförsök.

Slutligen ha såsom förut nämnts särskilda framställningar gjorts i fråga
om omfattningen av löneregleringen. Dessa framställningar innebära, att
härefter angivna befattningshavare vid följade institutioner måtte inbegripas
i den av universitetslönekommittén föreslagna löneregleringen nämligen professorerna

och nvdelningsföreståndarna vid naturhistoriska riksmuseet,
professorn och föreståndaren vid statens etnografiska museum,
professorerna vid farmacevtiska institutet,
professorn vid gymnastiska centralinstitutet,
sekreteraren vid lantbruksakademien,

befattningshavare motsvarande professorer och laboratorer vid statens växtskyddsanstalt,

professorerna och laboratorerna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

föreståndaren, avdelningsföreståndarna och laboratorerna vid statens veterinärmedicinska
anstalt,

föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt,

professorn och föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
tjänstemännen i ledande ställning vid Sveriges utsädesförening,
avdelningsföreståndarna vid statens farmacevtiska laboratorium samt
professorerna och laboratorerna vid statens institut för folkhälsan.

2. Tillämpligheten av Saar.

Det sedan år 1920 inom statsförvaltningen successivt införda s. k. nyreglerade
lönesystemet, vilket karakteriseras bl. a. av att befattningshavarna
avlönas enligt ett för flera verk gemensamt avlöningsreglemente och pla -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

ceras i vissa lönegrader, har icke annat än i begränsad utsträckning blivit
tillämpligt inom universiteten och karolinska institutet. Vid dessa läroanstalter
gäller nämnda lönesystem sålunda endast beträffande tjänstemän vid
biblioteken och de vetenskapliga institutionerna och inrättningarna ävensom
för kansli- och kameraltjänstemän. De ordinarie lärarna vid nämnda
läroanstalter samt vid medicinska högskolan i Göteborg äro däremot i lönehänseende
oreglerade och avlönas enligt ett äldre lönesystem. Vid andra statliga
högskolor äro däremot professorer och laboratorer i lönehänseende nyreglerade
och inordnade under Saar; de äro alltså i vanlig ordning inplacerade
i viss lönegrad enligt det allmänt gällande lönesystemet.

Frågan om inordnandet under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande
lönesystemet av professorer och laboratorer m. fl. vid universiteten och
karolinska institutet har vid flera tillfällen varit aktuell utan att likväl en
dylik åtgärd vidtagits. Sålunda framlades förslag härom första gången år
1921 av högskolornas löneregleringskommitté. Kungl. Maj :ts förslag till lönereglering
för professorer m. fl. vid universiteten och karolinska institutet,
vilket godtogs av 1925 års riksdag, var emellertid byggt på tidigare tillämpade
principer. Frågan upptogs därefter ånyo såväl av 1928 års lönekommitté,
vars betänkande icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas sida,
som av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, alltjämt utan att föranleda
något beslut.

Universitetslönekommitténs lörslag.

En väsentlig anledning till att universitetsprofessorerna hittills icke inordnats
under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet har
enligt universitetslönekommittén varit det motstånd som från universitetshåll
rests mot en dylik anordning. Invändningarna mot universitetslärarnas
inordnande under det vanliga lönesystemet grunda sig bl. a. på den uppfattningen
att åtskilliga reglerande bestämmelser, som gälla för andra tjänstemän,
icke kunna eller böra vara tillämpliga på befattningshavare med sådana
arbetsförhållanden som de akademiska lärarnas. Man har erinrat om avlöningsreglementets
bestämmelser, exempelvis angående förflyttningsskyldighet,
semester, löneförmåner vid tjänstledighet av olika slag samt ersättning
vid vikariat. Vid sidan härav har också åberopats den betydelsefulla förmån
som universiteten äga genom att besparingar å löneanslag och vissa andra
anslag få fonderas och användas för universitetens ekonomiska och vetenskapliga
behov, en förmån som förutsatts icke kunna kvarstå oförändrad
sedan en lönereglering enligt vanliga grunder genomförts.

Universitetslönekommittén har anfört, att frågan om inordnande av professorer
in. fl. oreglerade lärare vid universiteten och de medicinska högskolorna
under det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet
numera kommit i ett väsentligt annat läge än tidigare. Kommittén åsyftar
det förhållandet att det nu för statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet
är gemensamt för den civila och den militära statsförvaltningen och
dessutom äger tillämpning på vissa icke statliga befattningshavargrupper

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

med nyreglerad lön. Härvid ha de för olika förvaltningsområden eller kategorier
av befattningshavare rådande arbetsförhållanden och dylikt, till vilka
vid avlöningsbestämmelsernas utformning speciell hänsyn ansetts böra tagas,
beaktats genom att i avlöningsreglementet införts särskilda bestämmelser
under de olika stadganden av allmän räckvidd, som ingå i reglementet.

Det kan enligt kommitténs mening icke med fog göras gällande, att det
icke skulle låta sig göra att inordna de oreglerade befattningshavarna vid
universiteten och de medicinska högskolorna under det nya avlöningsreglementet
med dess vidsträckta möjligheter att genom särskilda bestämmelser
taga tillbörlig hänsyn till rådande speciella arbetsförhållanden för olika befattningshavargrupper.
Kommittén har även understrukit, att reglementet
äger tillämpning på professorer och laboratorer m. fl. vid fackhögskolorna;
någon olägenhet härav för de av frågan berörda befattningshavarna har,
såvitt kommittén kunnat inhämta vid överläggningar med dem, icke varit
för handen. Det måste enligt kommitténs mening anses vara ett angeläget
önskemål att det sedan år 1919 successivt avvecklade äldre lönesystemet
avskaffas. Då detta icke lämpligen kan ske på annat sätt än genom att befattningshavarna
inordnas i det allmänna avlöningsreglementet, förordar
kommittén att så sker.

Med beaktande av vad kommittén förordat angående löneregleringens omfattning
skulle överförandet till Saar avse dels professorer och befattningshavare
inom laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna,
dels ock de s. k. exercitiemästarna vid universiteten.

Jämväl de avlönade docenterna, som nu åtnjuta ersättning i form av stipendier,
vare sig de äro anställda vid universitet eller högskolor, föreslås
av kommittén skola inplaceras i lönegrad enligt det allmänt gällande lönesystemet.

Yttrandena.

Förslaget att de oreglerade befattningshavarna vid universiteten och de
medicinska högskolorna skola inordnas under Saar har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran i samtliga remissyttranden. Statens lönenämnd har anfört
att de skäl, som tidigare i olika sammanhang anförts mot universitetslärarnas
inordnande under det nyordnade lönesystemet, icke ha sådan bärkraft
att det kan anses motiverat att bibehålla de för dessa lärare hittills gällande
ålderdomliga avlöningsbestämmelserna. Kommitténs utredning synes också
enligt lönenämndens mening visa att möjlighet finnes att genom föga omfattande
särbestämmelser taga vederbörlig hänsyn till de särpräglade tjänstgöringsförhållandena
vid universiteten och de medicinska högskolorna.

Universitetskanslern har i likhet med det större akademiska konsistoriet
i Uppsala betonat, att förutsättningen för ifrågavarande befattningshavares
inordnande under Saar är att sådana särbestämmelser meddelas, att det nya
systemet icke binder universitet och högskolor vid former, som verka hämmande
på deras verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

3. De vetenskapliga befattningshavarnas löneställning.

I fråga om de vetenskapliga befattningshavarnas löneställning har universitetslönekommittén
inledningsvis anfört bl. a. följande.

Kommittén har funnit det angeläget, att för de befattningar inom universitet
och högskolor, för vilka höga lärdomsmeriter regelmässigt erfordras, en
konkurrenskraftig löneställning bestämmes. Lönen bör vara konkurrenskraftig
icke blott i den meningen, att fullgoda aspiranter på här avsedda befattningar
så vitt möjligt hindras att uteslutande av ekonomiska skäl söka
sig till annan verksamhet, utan även i den meningen att övergång till akademisk
lärarbefattning av nu avsett slag underlättas för dem, som ha sin
verksamhet förlagd till annat arbetsfält än universitet och högskolor och
vilkas förvärvande dit är särskilt önskvärt. Framhållas må, att vetenskapligt
skolad arbetskraft numera fått en betydligt mera vidsträckt användning
än förr och att stark konkurrens råder om sådan arbetskraft. Vidare
vill kommittén erinra, att stora kostnader i regel äro förbundna nied förvärvandet
av den höga teoretiska kompetens, som fordras för erhållande
av befattningar av här avsett slag. Även om studiekostnaderna numera nedgått
på grund av rikligare tillgång till stipendier, är det likväl enligt kommitténs
mening uppenbart, att lönenivån för de högre lärarbefattningarna
vid universitet och högskolor måste avvägas under särskilt hänsynstagande
till utbildningskostnaderna.

För en fullgod rekrytering till de vetenskapliga befattningarna är det salunda
enligt kommitténs uppfattning av mycket stor betydelse, att löneförmånerna
sättas relativt högt. Om detta sker, bör man också med eftertryck
kunna hävda och upprätthålla kravet på hög kompetens för befattningarnas
innehavare.

Med beaktande av anförda omständigheter har kommittén funnit sig böra
ingå på en allmän omprövning av universitets- och högskolelärarnas löneställning
i syfte att åstadkomma en förbättring av densamma under hänsynstagande
till de förutsättningar, som numera kunna anses vara för handen.
Kommittén har emellertid understrukit, att dess förslag äro uppgjorda
med tanke på universiteten och högskolorna. I vad mån den föreslagna lönenivån
bör påverka löneställningen jämväl vid vetenskapliga institutioner av
annat slag, bör enligt kommitténs mening underkastas omprövning i annat
sammanhang.

A. Professorer.

Nuvarande förhållanden in. ni.

Universitetslönekommittén har erinrat att de ordinarie professorerna vid
universiteten och karolinska institutet sedan mitten av 1800-talet till år
1925 voro i avlöningshänseende i stort sett likställda med befattningshavare
i den s. k. rådsgraden inom förvaltningen. I proposition till 1925 års riksdag
anfördes emellertid att universitetsprofessorernas löneställning borde underkastas
en fristående och självständig värdesättning och att en särskild
löncskala borde skapas för dem. Professorerna borde erhålla en förmånligare

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

löneställning än ämbetsmän inom rådsgraden. Riksdagen biföll Kungl.
Maj :ts förslag.

Sedan universitetslönekommittén påbörjat sitt arbete, framhöll kommittén
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2 november 1948, att en eftersläpning
i lönehänseende numera förelåge i fråga om professorerna vid universiteten
och karolinska institutet i jämförelse med den löneställning, som avsetts
för dem vid 1925 års lönereglering. På grund härav föreslog kommittén provisoriska
åtgärder till motverkande av nämnda eftersläpning. Kommitténs
förslag gavs formen av en höjning av det redan utgående s. k. provisoriska
lönetillägget med 1 300—1 900 kronor. Kungl. Maj :t upptog förslaget i prop.
1949: 168, varefter detsamma bifölls av riksdagen.

I samband med genomförandet vid 1951 års riksdag av en lönerevision
för chefstjänstemännen inom statsförvaltningen höjdes det provisoriska
tillägget med ytterligare 2 400 kronor.

Den nuvarande löneställningen framgår av följande uppställning. Beloppen
gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten tillhör.

Lön .......................	Begynnelse- lön 8 000 4 000 7 no 6 000	Avlöning efter 5 år 8 000 1 000 4 000 7 no 6 000
Ålderstillägg ..................... Tjänstgöringspenningar ............ Dyrtids- och kristillägg ............ Provisoriskt lönetillägg ............
Summa kronor	25 no	26 no
Pensionsavdrag ...................	927	927
Nettoavlöning kronor	24 183	25 183

Vid medicinska högskolan i Göteborg utgår lönen med samma belopp som
vid universiteten och karolinska institutet.

Professorerna vid tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna, lantbrukshögskolan,
veterinärhögskolan och skogshögskolan äro inordnade under
statens allmänna avlöningsreglemente med placering från och med den
1 juli 1951 i lönegraden Ca 37. Dessa befattningshavare erhöllo i likhet
med tjänstemän inom rådsgraden från och med nämnda dag en uppflyftning
i lönegrad från Ca 33 till Ca 37.

Professor vid tandläkarhögskola äger rätt att utöva privat praktik å högskolan
under de tider av dagen som icke omfattas av hans tjänstgöringsskyldighet.

De kompetenskrav, som ställas på professorer vid universiteten, framgå
av universitetsstatuterna. Däri stadgas, att för befordran till akademiska
lärarbefattningar andra grunder ej må avses eller åberopas än graden av
ådagalagd vetenskaplig skicklighet, samt att vid bedömandet av den vetenskapliga
skickligheten hänsyn skall tagas jämväl till ådagalagd skicklighet
att meddela vetenskaplig undervisning. Bestämmelser av samma innehåll
finnas för de medicinska högskolorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Vid tandläkare lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna samt de tekniska
högskolorna gäller enligt respektive stadgar, att för befordran till
professorsbefattning hänsyn i första rummet skall tagas till ådagalagd vetenskaplig
(vid de tekniska högskolorna: vetenskaplig eller konstnärlig)
skicklighet i de ämnen befattningen omfattar men också till förmåga att
meddela vetenskaplig undervisning. Vid de tekniska högskolorna må den
vetenskapliga eller konstnärliga skickligheten vara visad genom självständigt
arbete till teknikens eller byggnadskonstens utveckling. För vissa professurer
vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna finnas därjämte
särskilda bestämmelser. För vissa av de här nämnda fackhögskolorna gäller,
att om skickligheten hos två eller flera sökande prövas vara lika, avseende
må fästas vid tjänståldern. Tjänståldern får däremot icke inverka,
då fråga är om besättande av professur vid universitet eller vid karolinska
institutet.

Tillsättningsförfarandet följer samma huvudregler vid universiteten och
vid de övriga ifrågavarande läroanstalterna. Dessa regler innebära, att professur
tillsättes antingen genom kallelse eller efter ansökan. I båda fallen
skola — utom i vissa undantagsfall — särskilda sakkunniga utses att yttra
sig om de kallades eller de sökandes skicklighet samt om den ordning, i
vilken de sökande böra ifrågakomma till tjänsten. Sedan de sakkunnigas
utlåtanden inkommit, ha vederbörande universitets- eller högskolinstanser
att avgiva förslag i ärendet, vilket slutligt avgöres av Kungl. Maj :t.

Angående professors undervisning sskyldighet stadgas i universitetsstatuterna,
att professor skall vara skyldig att utan särskild ersättning hålla
offentlig föreläsning i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej
universitetskanslern på förslag av vederbörande fakultet bestämmer, att
föreläsningarna skola på annat sätt fördelas eller att i stället för föreläsningar
skall träda annan däremot svarande undervisning. Universitetslönekommittén
anför, att det numera blivit allt vanligare, att de katedrala föreläsningarna
utbytas mot andra undervisningsformer, exempelvis seminarieövningar
eller forskningshandledning. Professor kan beviljas viss nedsättning
av honom åliggande undervisningsskyldighet på grund av särskilt
betungande examinations- eller andra tjänstegöromål. Å andra sidan är
han pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt kanslerns
bestämmande, mot särskild ersättning meddela undervisning i sitt läroämne
utöver vad nyss angivits, då det finnes erforderligt för ett ändamålsenligt
ordnande av den akademiska undervisningen. Vid sidan av själva
undervisningen åligger det professorn att examinera i sin vetenskap, att
i förekommande fall vara institutionsföreståndare samt att åtaga sig uppdrag
såsom fakultetsopponent vid disputation. Vetenskaplig foiskning
nämncs icke uttryckligen såsom ett åliggande för professor; skyldigheten
att bedriva forskning torde emellertid framgå av statuternas § 1, mom. 1,
där det uttalas, att universitetens uppgift är vetenskaplig forskning och undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Bestämmelser motsvarande dem, för vilka nu redogjorts, ha intagits i
stadgarna för karolinska institutet.

Fackhögskolornas professorer ha tjänståligganden av i huvudsak samma
slag som universitetens. I nära anslutning till universitetsstatuterna
föreskrives sålunda i stadgan för veterinärhögskolan, att professor skall
hålla föreläsning minst en timme fyra dagar i veckan. Professor vid tandläkarhögskola
skall, utom det att han leder de studerandes verksamhet på
behandlingssalar och laboratorier, hålla föreläsningar minst två timmar i
veckan. I övrigt behandlas undervisningsskyldighetens omfattning och formerna
för dess fullgörande icke detaljerat i stadgarna; därvidlag hänvisas
till gällande program samt läro- och timplaner. I stadgan för skogshögskolan
märkes en bestämmelse om skyldighet för bl. a. professor att,
därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,
så fort ske kan utarbeta sådana och, där han ej själv vill ombesörja deras
utgivande, ställa desamma till högskolans förfogande för utgivning.

Efter samråd med universitetslönekommittén igångsatte Sveriges professorers
förening i mars 1948 en undersökning rörande professorernas
ekonomiska förhållanden m. m. I sådant syfte utsände föreningen ett frågeformulär
till 369 i tjänst varande professorer, av vilka 267 inkomma
med svar. Förutom de professorskategorier, som avses i kommitténs löneregleringsförslag,
ingingo i undersökningen dels professorer vid Stockholms
och Göteborgs högskolor, dels professorer vid följande såsom fackhögskolor
betecknade läroanstalter, nämligen farmacevtiska institutet, gymnastiska
centralinstitutet, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt
handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg, dels slutligen professorer
vid vissa forskningsinstitutioner.

Bearbetningen av de inkomna uppgifterna ombesörjdes av statistiska institutionen
vid Uppsala universitet, som i juni 1948 redovisade resultatet
till kommittén. Rörande innehållet i förevarande uppgifter har universitetslönekommittén
upplyst i huvudsak följande.

Beträffande professorskårens sociala rekrytering framgår, att av 358 professorer
i runt tal hälften angivits såsom söner till personer med akademisk
eller annan högre utbildning, medan endast 5 utgått från hantverkar- eller
arbetarhem.

Den genomsnittliga levnadsåldern vid utnämning till professor vid uni\ersiteten

sorer har utnämnts vid 36—40 års ålder och tre fjärdedelar vid en ålder
av 36—50 år; medicine professorer uppvisa det högsta genomsnittet och
juris professorer det lägsta. För de under vårterminen 1948 verksamma professorerna
vid den i statistiken upptagna fackhögskolegruppen har utnämningsåldern
angivits vara i genomsnitt 40 år.

Professorernas särskilda utbildningskostnader, vari inbegripas nettoutgifter
under tiden före professorsutnämningen för såväl studieresor som
doktorsavhandling och specimensarbeten, ha enligt undersökningen tillsammantagna
uppgått till i medeltal 13 100 kronor för professorer vid universiteten,
karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor,

7 500 kronor för fackhögskolornas och 8 400 kronor för forskningsinstitu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

tionernas professorer. De högsta kostnaderna uppvisa medicinare och humanister,
de lägsta teknologer och naturvetenskapsmän.

Om biinkomster av arbete under år 1946 ha uppgifter lämnats av 236
professorer, varjämte enligt vissa metoder motsvarande inkomstbelopp uppskattats
för ytterligare 94 professorer. Av samtliga 330 professorer ha ungefär
en tredjedel haft biinkomster om högst 3 000 kronor för år, medan
å andra sidan en fjärdedel uppnått över 15 000 kronor och en åttondel över
25 000 kronor. Förhållandena variera emellertid starkt olika professorskategorier
emellan. De lägsta biinkomsterna visa agronomerna, de högsta medicinarna
och teknologerna.

Biinkomsterna härröra enligt undersökningen för de medicine och teknologie
professorernas vidkommande till 80—85 % från praktik och konsultationsverksamhet.
Inkomster i form av kursavgifter ha spelat någon
väsentlig roll endast för professorerna i juridik vid Stockholms högskola.
För professorer inom teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna ha
inkomsterna av offentliga uppdrag uppgått till i runt tal en fjärdedel av
de samlade biinkomsterna. Även populärföreläsningar och liknande publicistisk
verksamhet har för vissa grupper haft ganska stor betydelse.

Universitetslönekommitténs förslag.

Såsom av det tidigare anförda framgår är vid universiteten och de medicinska
högskolorna professorernas lön för närvarande icke dyrortsgrupperad
men förenad med rätt till löneförhöjning efter viss tids tjänstgöring.
Denna lön kan alltså med avseende å ortsgruppering och löneuppflyttning
i viss mån sägas intaga ett mellanläge mellan löneplanerna nr 1 och nr 2
i statens löneplansförordning. Fackhögskoleprofessorernas lön åter, som är
nyreglerad, följer helt löneplanen nr 1.

I fråga om tillämpningen å professorerna av löneplanen nr 1 eller nr 2
har universitetslönekommittén erinrat, att vid 1925 års lönereglering för
universiteten och karolinska institutet en differentiering i ortsgrupper ansågs
icke »behövlig eller önskvärd». Kommittén har för sin del ansett tillräckliga
skäl icke föreligga att förorda ett frångående av det sedan länge
tillämpade systemet med lön oberoende av ortsgrupp för professorerna vid
universiteten och de medicinska högskolorna — en åtgärd som sannolikt
skulle medföra icke önskvärda konsekvenser i rekryteringshänseende för
de läroanstalter, som äro belägna utanför Stockholm. Enligt kommitténs
mening bör sålunda den enhetliga lönen oberoende av ortsgrupperingen bibehållas
för ifrågavarande professorer. Detta kan inom ramen av statens
allmänna avlöningsreglemente icke ske på annat sätt än att nämnda professorer
placeras i lönegrad med lön enligt löneplanen nr 2. En placering
på denna löneplan innebär, att den nuvarande anordningen med ålderstilllägg
efter fem års tjänstgöring kommer att sakna motsvarighet efter löneregleringens
genomförande. Detta förhållande finner kommittén emellertid
bli kompenserat av att slutlöneläget kommer att inträda omedelbart i stället
för efter viss tids tjänstgöring.

Överföras jämväl professorerna vid fackhögskolorna från löneplanen nr
1 till löneplanen nr 2, borttages för dem både ortsgruppering och löneklassuppflyttning.
I fråga om ortsgrupperingen har kommittén framhållit, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

flertalet av nu avsedda professorer äro stationerade i Stockholm. För dessa
kan därför frågan om en övergång till icke ortsgrupperad lön anses vara av
mindre betydelse. För fackhögskoleprofessorerna å andra orter däremot,
främst i Uppsala och Malmö, skulle ett slopande av ortsgrupperingen innebära
en avsevärd förmån. Vad angår upphävandet av löneklassuppflyttningen,
har kommittén anfört, att detta för samtliga nu ifrågavarande professorer
skulle innebära en betydande förbättring, i det att slutlöneläget
kommer att uppnås omedelbart i stället för efter nio års tjänstgöring.

Av det anförda framgår att frågan om tillämpligheten av löneplanen nr
2 är av mera genomgripande natur beträffande professorerna vid fackhögskolorna
än i fråga om professorerna vid universiteten och de medicinska
högskolorna. Enligt kommitténs mening föreligger emellertid icke tillräcklig
anledning att genomföra en differentiering mellan de båda grupperna
på det sättet att den senare skulle löneregleras enligt löneplanen nr 2 medan
den förra skulle kvarstå på löneplanen nr 1. Ur rekryteringssynpunkt är
det, anser kommittén, i vissa fall av särskild betydelse att professorslönerna
vid fackhögskolorna utgå enligt löneplanen nr 2, då vid dessa högskolor
relativt ofta förekommer att till professorstjänst förvärvas personer utom
den egentliga högskolekarriären.

Professorstjänsterna vid här avsedda läroanstalter tillsättas för närvarande
medelst fullmakt. Då kommittén icke för sin del funnit sig böra förorda
någon ändring i professorernas anställningsform, utgår kommittén från att
lönegradsbeteckningen Co skall tillämpas för dem.

1925 års lönereglering innebar, att lönen för professorerna vid universiteten
och karolinska institutet samt numera medicinska högskolan i Göteborg
sattes högre än den till tjänstemän i rådsgraden i Stockholm utgående.
Sedan genom den därefter följande löneutvecklingen för de nyreglerade
verken en utjämning ägt rum, återställdes relationen i lönehänseende mellan
nämnda båda grupper delvis från och med den 1 juli 1949. Vad åter
angår professorerna vid fackhögskolorna frångicks vid 1926 års lönereglering
den dittillsvarande likställdheten med universiteten, och nämnda professorer
ha därefter varit inplacerade i den inom förvaltningen gällande
rådsgraden.

Vid framläggandet i 1926 års statsverksproposition av förslag till lönereglering
för fackhögskoleprofessorerna förklarade dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet sig anse att universiteten och karolinska institutet
intogo en sådan särställning att med dem icke borde vid genomförande
av ny lönereglering likställas någon av de övriga vetenskapliga institutionerna.
Beträffande de under jordbruksdepartementet lydande skogs- och
veterinärhögskolorna uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i 1926 års statsverksproposition, att varken vid skogshögskolan eller veterinärhögskolan
det vetenskapliga arbetet nått en med universiteten jämbördig
ställning.

De uttalanden, som sålunda vid 1925 och 1926 års löneregleringar gjordes
till förmån för en differentiering i lönehänseende mellan professorerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

vid universiteten och karolinska institutet å ena sidan samt de övriga högskoleprofessorerna
å den andra motiverades av befordringsförhållandena,
kompetensvillkoren, tjänstgöringen och framför allt det vetenskapliga arbetet.
En närmare granskning av dessa motiv för en differentiering av professorslönerna
giver enligt universitetslönekommitténs mening till resultat
att desamma i allt väsentligt sakna motsvarighet i de förhållanden som numera
ett kvartsekel senare äro rådande. Kommittén har härom anfört följande.

Erinras må om den snabbt fortlöpande utvecklingen inom de områden av
forskningen som företrädas av fackhögskolorna. Genom det därav betingade
samspelet mellan forskning och praktisk tillämpning ha fackhögskoleprofessorernas
insatser blivit av allt större vikt. Fackhögskolorna ha också
undergått och undergå alltjämt betydande utvidgningar i såväl personellt
som materiellt hänseende. Den därav följande ökningen av antalet vetenskapligt
arbetande yngre forskare samt avläggandet av licentiatexamina
och fullbordandet av doktorsavhandlingar, vartill motsvarighet icke fanns
vid tiden för den nuvarande löneregleringens genomförande, medföra väsentligt
ökade krav på professorerna vid fackhögskolorna.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén kunna uttala, att kraven på
professorernas vetenskapliga kapacitet numera i det hela icke kunna sägas
vara mindre vid fackhögskolorna än vid universiteten. Vad professorernas
tjänstgöringsskyldighet angår är denna allmänt sett av minst samma omfattning
vid den förra gruppen av läroanstalter som vid den senare. Ett utbyte
av forskare mellan olika ifrågavarande läroanstalter bör enligt kommitténs
mening också eftersträvas och underlättas.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat, att dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet i prop. 1948: 177 angående utbyggnad av lantbruks-,
veterinär- och skogshögskolorna in. m. förklarat sig finna i princip
berättigat att jordbrukets och skogsbrukets fackhögskolor erhålla likställdhet
med universiteten beträffande bl. a. befattningshavarnas löneförmåner.

För egen del har kommittén kommit till det resultatet, att övervägande
skäl tala för att differentieringen av professorslönerna slopas. På grund
härav föreslår kommittén, att lönen skall utgå med samma belopp oavsett
om vederbörande professorstjänst är placerad vid den ena eller den andra
av här ifrågavarande läroanstalter.

Med anknytning till de i det föregående återgivna allmänna uttalandena
om de akademiska lärarnas löneställning har kommittén uttalat, att den
stora betydelse för samhällsutvecklingen, som numera tillkommer det vid
universitet och högskolor bedrivna arbetet, ävensom den upprustning i olika
hänseenden, som dessa läroanstalter undergått, påverkat kommitténs
inställning till frågan om professorernas lönenivå. Kommittén har vidare
anfört.

Det är otvivelaktigt ett väsentligt önskemål att de som skola ha ansvaret
för och leda den vetenskapliga forskningen under de betingelser som i våra
dagar med bland annat en alltmera tilltagande specialisering föreligga vid
universiteten och högskolorna äro av så hög vetenskaplig kapacitet som

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

möjligt och få tillfälle att i möjligaste mån opåverkade av ekonomiska intressen
vid sidan av tjänsten ägna sig åt sin uppgift som forskare och lärare.
De med professor stjänsternas bestridande förenade särskilda kostnaderna,
vilka i allmänhet icke äga sin motsvarighet exempelvis inom byråchefsgruppen
är också en faktor att räkna med vid lönebeloppets bestämmande
liksom ock de höga studiekostnaderna, vilka för den nuvarande och
den närmast kommande professorsgenerationen icke kunnat lindras av de
numera inrättade licentiat- och doktorandstipendierna. Beträffande flertalet
ämnesområden är antalet professurer ringa och risken att trots fullgod
kompetens icke erhålla professorsbefattning stor; det särskilda incitament,
som ligger i en relativt god löneställning, blir enligt kommitténs mening
på grund härav av väsentlig betydelse ur rekryteringssynpunkt.

Kommittén har vid sina överväganden om eu höjning av professorernas
löneställning icke förbisett, att vissa professorer i praktiskt betonade ämnen,
exempelvis medicinska och tekniska, kunna inom ramen för sitt ämnesområde
förskaffa sig en total arbetsinkomst, som vida överstiger en
professorslön även om denna sättes högt. Det är emellertid i viss utsträckning
en ofrånkomlig företeelse, som icke är tillfinnandes enbart inom professorskåren.
Kommittén har närmast eftersträvat att åstadkomma en god
löneställning för samtliga professorer, varigenom bl. a. förutsättningar
skulle kunna skapas för en minskning i avlönat arbete vid sidan av tjänsten
till fromma för forskningen och lärarverksamheten.

Kommittén har för sin del kommit till den uppfattningen att professorslönen
icke skäligen bör sättas lägre än enligt förutvarande lönegraden Co
14, d. v. s. den löneställning som gällde för exempelvis expeditionschefer
och chefer för vissa mindre ämbetsverk. Därest emellertid det i annat sammanhang
framlagda förslaget om lönerevision för vissa chefstjänstemän
genomfördes, innebärande bl. a. en ny utformning av löneplanen nr 2 och
överförande av tjänstemän i lönegraden Co 14 till lönegraden Co 15, borde
enligt kommitténs mening professorerna hänföras till sistnämnda lönegrad.

När kommittén funnit sig böra föreslå en lönereglering för professorerna
enligt dessa riktlinjer, har kommittén utgått ifrån att kraven på vetenskaplig
kapacitet vid tillsättandet av professorstjänster ställas minst lika högt
som hittills. I fall då tvekan råder, huruvida sökande som närmast bör
ifrågakomma till ledig professorstjänst i full utsträckning motsvarar de
anspråk som böra ställas på en professor i vetenskapligt hänseende, bör
frågan om tjänstens uppehållande med vikarie enligt kommitténs mening
upptagas till övervägande.

I fråga om befattningshavares rätt att för arbete i tjänsten uppbära ersättning
i annan form än den med befattningen förenade lönen har kommittén
anfört, att den ännu förekommande anordningen att för viss undervisning,
som anses ligga utom den ordinarie undervisningsskyldigheten,
uttages s. 1c. kursavgift, vilken tillfaller vederbörande lärare, i samband
med löneregleringen bör avskaffas. Med hänsyn härtill böra bestämmelserna
i § 104 mom. 2 universitetsstatuterna samt andra däremot svarande
föreskrifter ändras. I den mån särskild ersättning av statsmedel finnes
böra tillkomma professor för arbete, som anses ligga vid sidan av den van -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

liga tjänstutövningen, bör lrågan härom regleras i anslutning till stadgandet
i 18 § 1 inom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente.

Ett annat spörsmål, som kommittén behandlat i anslutning till förslaget
om professorernas löneställning, är frågan om innehav av befattningar och
uppdrag vid sidan av tjänsten. I gällande avlöningskungörelse för universiteten
och karolinska institutet meddelas — bortsett från fall av tjänsteförening
— vissa bestämmelser angående innehav av uppdrag eller tjänstebefattning
vid sidan av tjänsten. I statens allmänna avlöningsreglemente
lämnas utförliga föreskrifter angående förening av lönegradsplacerade
tjänster (6 §) samt förening av tjänst med tjänstebefattning eller därmed
jämförligt uppdrag (7 §). Sistnämnda föreskrifter — som för närvarande
gälla i fråga om fackhögskolornas professorer — har kommittén förutsatt
i och med löneregleringen skola bli tillämpliga på samtliga professorer.

I anslutning härtill har kommittén förordat, att i samband med löneregleringens
ikraftträdande en allmän översyn sker av professorernas i 6 och
7 §§ avlöningsreglemente! avsedda tjänsteföreningar m. m. i syfte att bringa
frågan om tillstånd att inneha befattningar och uppdrag under vederbörlig
prövning, i den mån sådant tillstånd enligt de nya avlöningsbestämmelserna
erfordras. Kommittén har härom anfört bl. a. följande.

Kommittén har övervägt, huruvida inskränkande bestämmelser angående
innehav av avlönad bisyssla i andra än i avlöningsreglementet avsedda fall
skulle i viss utsträckning kunna meddelas i samband med löneregleringen.
Den i det föregående omnämnda undersökningen av professorernas ekonomiska
förhållanden utvisar exempelvis — med reservation för materialets
ofullständighet — att biinkomster förekommit i avsevärd omfattning, främst
bland medicinska professorer men även bland juris och teknologie professorer.
De medicinska professorernas biinkomster härröra väsentligen från
läkarpraktik och äro i åtskilliga fall av den storleksordningen, att lönen är
biinkomst och praktikinkomsten huvudinkomst. Vad juris professorer angår,
finnes exempel på bedrivande av omfattande advokatrörelse vid sidan
av tjänsten, och teknologie professorer kunna i vissa fall fullgöra en väl
honorerad verksamhet vid sidan av tjänsten i egenskap av konsulterande
ingenjörer eller arkitekter.

Det är icke kommitténs mening alt en vetenskapligt högt kvalificerad specialist
i professors ställning skulle förhindras att vid sidan av tjänsten i
viss utsträckning ställa sin sakkunskap till förfogande och därför åtnjuta
ersättning. I många fall kan detta tvärtom vara till fördel för tjänstens skötande.
Kommittén anser det emellertid angeläget, att utgångspunkten härför,
nämligen vad som kan anses innebära full tjänstgöring å tjänsten, klarlägges.
Professorernas uppgift är vetenskaplig undervisning och forskning,
och de böra i allmänhet anses vara fullt sysselsatta härmed under tid, som
motsvarar normal daglig arbetstid. Alldeles särskilt framträder detta krav
mot bakgrunden av den löneställning, som kommittén i det föregående föreslagit
för professorerna, och de skäl, som därvid åberopats.

1 fråga om eventuella reglerande bestämmelser inom detta område har
kommittén diskuterat olika utvägar. Kommittén har anfört, alt man sålunda
för exempelvis medicinska professorers del skulle kunna tänka sig
ett förbud mot bedrivande av privatpraktik utom vederbörande sjukhus 2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. .Yr 12.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

klinik eller ock en begränsning av privatpraktik till viss tid för dag eller
för vecka till fall, som remitterats från annan läkare. Även för professorer
inom annat fack skulle vissa reglerande föreskrifter i motsvarande avseende
kunna övervägas. Kommittén har emellertid icke ansett sig beredd att
framlägga något förslag i ifrågavarande hänseende utan har inskränkt sig
till att understryka önskvärdheten av att kommitténs i det föregående återgivna
uttalanden beaktas och framhållit att frågan vid behov kan regleras
instruktionsvis. Kommittén har vidare erinrat om den allmänna bestämmelsen
i 7 § A 3 mom. avlöningsreglementet, enligt vilken Kungl. Maj:t
äger utfärda erforderliga föreskrifter i fråga om förbud för tjänsteman
vid visst verk eller för innehavare av viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag
eller att utöva verksamhet, som ej lämpligen bör förenas med hans tjänst.

Med avseende på de nuvarande i stadgeväg meddelade bestämmelserna
angående professorernas tjänstgöringsskyldighet har kommittén framhållit,
att dessa bestämmelser äro svåröverskådliga och oenhetliga och enligt
kommitténs mening i behov av en översyn.

Yttrandena.

Förslaget att samma lön skall utgå till professorerna vid universiteten
och fackhögskolorna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
remissyttranden. Sveriges professorers förening har uttalat, att förslaget
enligt föreningens mening är synnerligen välgrundat. Lärarkollegiet vid tandläkar
hög skolan i Malmö har anfört, att upprätthållandet av skillnad i löneställningen
mellan professorer och laboratorer vid universiteten å ena sidan
samt innehavare av motsvarande befattningar vid övriga högskolor å
andra sidan icke synes vara betingat vare sig med hänsyn till arten av
vetenskaplig verksamhet eller till värdet av den utbildning som på ena eller
andra hållet lämnas.

Även förslaget att löneplanen nr 2 skall tillämpas å professorerna har
i allmänhet tillstyrkts i remissyttrandena. Statskontoret har dock förklarat,
att ämbetsverket av principiella skäl icke kunnat tillstyrka att för en så
relativt stor och på skilda dyrorter tjänstgörande befattningshavargrupp
skulle tillämpas löneplanen nr 2 med enhetslöner, oberoende av ortsgruppering
och antalet tjänstår i befattningen. Ämbetsverket har erinrat, att
fackhögskolornas professorer redan tillhöra löneplanen nr 1, samt framhållit,
att en naturlig följd av universitetsprofessorernas inordnande under
Saar synes vara att samma löneplan tillämpas även för dem.

Universitetslönekommitténs förslag att professorerna skola inplaceras i
den nya lönegraden Co 15 har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
remissyttranden utom statskontorets och lönenämndens. I några yttranden
har gjorts gällande, att angivna lönegradsplacering måste anses utgöra
ett minimum, om det med löneregleringen avsedda syftet skall kunna
ernås. Av yttrandena i denna fråga må i övrigt återgivas följande.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har anfört bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Till de av utredningen anförda motiven för en höjning av professorslönerna
bör, enligt lärarkollegiets mening, läggas vissa andra omständigheter.

Den lärda banan innebär, alt den som beträder denna måste underkasta
sig en lång studietid. Den långa studietiden medför icke blott höga studiekostnader,
varmed medborgaren i gemen ej behöver räkna, utan också att
den studerande under studietiden icke kan påräkna att genom yrkesarbete
försörja sig. Akademikern är med andra ord verksam inom förvärvslivet
under en betydligt kortare period av sitt liv än övriga medborgare. Visserligen
kan akademikern härunder räkna med en högre bruttoinkomst än
genomsnittsmedborgaren, men skalteprogressionen är så kraftig, att nettoutbytet
av akademikerns livsgärning kan beräknas bli mindre än det som
kommer andra grupper av i statens tjänst anställda till del.

Den akademiska lärargärningen fordrar av sin utövare vidsträckta studier,
för vilkas bedrivande den akademiske läraren är i behov av ett studierum
i sin bostad, även om han är utrustad med tjänsterum, vilket långt
ifrån alltid är fallet. Denna omständighet är ägnad att i hög grad fördyra
hans levnadsomkostnader, då han måste beräkna en större och följaktligen
dyrare familjebostad än övriga statliga befattningshavare i närmast jämförlig
ställning. Behovet av ett eget studierum i familjebostaden inställer
sig på ett mycket tidigare stadium än då professorsbefattning erhållits.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har under hänvisning
till de särskilda arbetsuppgifter, som åvila professorerna vid tandläkarhögskolorna
i egenskap av avdelningsföreståndare, föreslagit att tandläkarhögskolornas
professorer i lönehänseende skola jämställas med de professorer
vid karolinska institutet som tillika äro överläkare vid karolinska sjukhuset
eller serafimerlasarettet och härför uppbära ett särskilt arvode av 1 500
kronor för år.

Sveriges professorers förening har uttalat, att den föreslagna löneställningen,
även om den utgör en erkännansvärd förbättring, icke kan betraktas
annorlunda än som ett provisorium, vilket emellertid i dagens läge under
jämförelse bl. a. med den löneskala för chefstjänstemännen, som föreslagits
av chefslöneutredningen, synes föreningen godtagbart.

Statens lönenämnd har anfört, att löncnämnden vad angår lönenivåns
avvägning icke i allo kan ansluta sig till universitetslönekommitténs argumentering.
Enligt lönenämndens mening böra sålunda utbildningskostnaderna
för erhållande av professur icke inverka på lönegradsplaccringen i
förhållande till andra tjänstemannagrupper i så hög grad som kommittén
synes ha förutsatt. Det synes också lönenämnden som om kommittén i någon
mån överskattat betydelsen av en hög lönesättning som incitament för
en forskare att meritera sig för professur. Vidare har löncnämnden förklarat
sig icke ha kunnat undgå att fästa avseende vid de uppgifter om professorernas
inkomster av arbete utom tjänsten, som lämnats i den vid betänkandet
fogade statistiska utredningen. Löncnämnden anser det ovisst i vad
mån fastställandet av eu relativt hög lönenivå kan göra vederbörande mindre
benägna att åtaga sig dylikt arbete samt framhåller, att kommittén icke
ansett sig kunna framlägga förslag till särskilda reglerande bestämmelser
angående rätten att innehava bisysslor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

På grund av vad sålunda anförts och efter jämförelse med olika tjänster,
som nu äro hänförda till den gamla lönegraden Co 14, har lönenämnden
icke kunnat tillstyrka att professorerna inplaceras i högre lönegrad än den
gamla lönegraden Co 12 eller nuvarande lönegraden Co 14.

Tre ledamöter av lönenämnden ha förklarat sig anse att lönenämnden
bort tillstyrka universitetslönekommitténs förslag i fråga om professorstjänsternas
lönegradsplacering.

Statskontoret har ansett, att professorerna böra inplaceras i lönegraden
Ca 37, samt därom anfört i huvudsak följande.

Universitetsprofcssorerna ha sedan mitten av 1800-talet varit i avlöningshänseende
i stort sett likställda med befattningshavare i den s. k. rådsgraden
inom förvaltningen. Denna likställighet bröts först vid 1925 års lönereglering,
då åt universitetsprofessorerna ansågs böra beredas en förmånligare
löneställning än den icke blott för rådsämbetsmän utan även för
fackhögskoleprofessorer gällande. De sistnämnda erhöllo vid 1926 års lönereglering
samma lönegradsplacering som byråchefer och råd. Skälen för
en på dylikt sätt differentierad professorslön ha av kommittén numera
underkänts. Därtill kommer att förslag i annat sammanhang framlagts om
en reglering av byråchefernas löner i avsikt att bereda dessa chefstjänstemän
en väsentligt förbättrad reallöneställning, närmare anslutande sig till
den de tidigare intagit. Under sådana omständigheter finner statskontoret
mest konsekvent, att vid en för byråchefer och professorer samtidigt genomförd
lönereglering återställa den gamla likställigheten mellan dessa båda
befattningshavargrupper. Statskontoret förordar sålunda för sin del en placering
av professorerna i lönegrad Ca 37 å den dyrortsgrupperade löneplanen
nr 1. Därest man i enlighet med det betraktelsesätt, som anlades vid
1925 års lönereglering för universitetsprofessorer, skulle stanna för ett
bibehållande av enhetslöner för dessa professorer genom tillämpning av löneplanen
nr 2, torde högre placering än i lönegrad Co 13 icke böra ifrågakomma.
I dylikt fall torde emellertid fackhögskoleprofessorerna alltjämt böra
kvarstå å löneplanen nr 1 och där placeras i paritet med byråcheferna.

Statskommissarien Björn har i särskilt yttrande förklarat sig anse, att
professorerna vid universitet och fackhögskolor böra placeras en lönegrad
högre än vad som bestämmes för byråcheferna.

Vad universitetslönekommittén anfört angående professorernas innehav
av befattningar och uppdrag vid sidan av tjänsten samt angående deras
tjänstgöringsskyldighet har föranlett uttalanden i flera remissyttranden.
Statskontoret har sålunda framhållit, att av kommitténs utredning framgår
att biinkomster förekommit i avsevärd omfattning, främst bland medicinska
professorer men även bland juris och teknologie professorer. Ämbetsverket
instämmer i kommitténs uttalande att innehav av mera tidskrävande
bisysslor icke står i god överensstämmelse med grunderna för lönesättningen
samt understryker angelägenheten av att erforderliga föreskrifter
i detta och andra med tjänstgöringsskyldighetens omfattning sammanhängande
ämnen utarbetas, innan löneregleringen genomföres.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har med instämmande av
universitetskanslern anfört, att i många fall viss verksamhet av praktisk
art kan äga omedelbar betydelse för professorernas forskning och under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 1.

visning. Enligt konsistoriets mening kan sålunda dylik verksamhet icke
generellt karakteriseras som en med tjänstens utövning konkurrerande bisyssla.
Med hänsyn till svårigheterna att uppställa direkt reglerande föreskrifter
utöver de allmänna reglerna i 6 och 7 §§ Saar föreslår konsistoriet,
att i universitetsstatuterna förcskrives att universitetskanslern har att vaka
över att verksamhet vid sidan av tjänsten icke förekommer i en omfattning
som inverkar menligt på professorstjänstens behöriga skötande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har uttalat, att konsultationsverksamhet
vid sidan av tjänsten utgör en nödvändig betingelse för en
tidsenlig och fruktbringande undervisning och forskning inom det område
vederbörande professor företräder. Särskilt i fråga om tekniska tillämpningsämnen
är det enligt överstyrelsens mening därför angeläget att professorernas
möjligheter härutinnan ej begränsas genom alltför restriktiva
föreskrifter beträffande rätten att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet
vid sidan av tjänsten.

Sveriges professorers förening har anfört i huvudsak följande.

De för universiteten och högskolorna ansvariga myndigheterna — universitetskanslern
och respektive styrelser — äga otvivelaktigt rätt och skyldighet
att öva erforderlig uppsikt över professorerna i det avseende varom
nu är fråga. De ha hittills dock icke funnit behov föreligga av några bestämmelser
av det slag kommittén åsyftar. Detta måste uppenbarligen
bero därpå att de funnit de nuvarande förhållandena väl förenliga med
statens och samhällets intressen. Skulle emellertid en ökad kontroll befinnas
nödvändig, bör det ankomma på de nyss nämnda myndigheterna att
intensifiera sin uppsikt.

För ett stort antal professorer betyda bisysslorna en kontakt med det
praktiska livet som är oundgänglig för deras vetenskapliga verksamhet.
Dessa professorer fullgöra en del av sin forskningsuppgift genom bisysslorna,
och de skulle utan den härigenom vunna erfarenheten icke kunna
hålla sig kompetenta att meddela en fruktbärande undervisning. Det ligger
alltså i högsta grad i läroanstalternas intresse att denna kontakt med det
praktiska livet vidmakthålles.

Å andra sidan skulle det också vara olämpligt om man undandroge samhället
de tjänster som dessa professorer genom sina bisysslor utföra, tjänster
som ofta icke kunna utföras av andra personer.

Föreningen vill understryka, att det sagda avser endast sådana bisysslor
genom vilka en professor bedriver forskning eller vetenskaplig undervisning
eller eljest ökar sin erfarenhet inom sitt fack till gagn för hans förmåga
att bedriva forskning och undervisning. I det alldeles övervägande
antalet fall rör det sig också om bisysslor av denna karaktär.

Härutöver har emellertid problemet om bisysslorna en annan sida, som
man icke kan förbigå. Den lön staten erbjuder en professor har på vissa
områden varit uppenbart otillräcklig ur rekryteringssynpunkt. Att man på
dessa områden över huvud taget kunnat besätta lediga professurer med tillräckligt
kvalificerade personer förklaras därav, att en professor i ett sådant
ämne kan påräkna så stora biinkomster, att han sammanlagt kommer upp
till en inkomst något så när i nivå med den inkomst han i en annan verksamhet
kunnat erhålla.

Även om det föreliggande förslaget innebär eu erkännansvärd förbättring
av lönenivån, särskilt vid fackhögskolorna, är förbättringen icke av
den storleksordningen, att den skulle göra det möjligt att lösa detta rekrytcringsproblem
utan hjälp av biinkomsterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har understrukit vikten
av att de generella bestämmelser, som eventuellt komma att utfärdas
rörande professorernas tjänstgöringsskyldighet, icke erhålla en sådan utformning
att de kunna motverka en av undervisningsmetodernas utveckling
betingad omläggning av undervisningen och ej heller försvåra professorernas
möjlighet att utöva en för undervisningen och forskningen nödvändig
praktisk verksamhet.

B. Befattningshavare inom laboratorsgraden.

Nuvarande förhållanden in. ni.

Med befattningshavare inom laboratorsgraden förstås i detta sammanhang
laboratorer, prosektorer, observatörer och preceptorer ävensom ordinarie
lärare i fysikalisk diagnostik, i radioterapi och i reumatologi. Laboratorerna,
som utgöra den största gruppen, förekomma vid samtliga här
avsedda institutioner. Prosektorerna äro anställda vid medicinsk fakultet
eller högskola och vid veterinärhögskolan. Preceptorer finnas inom de filosofiska
fakulteterna och observatörer i ämnet astronomi.

För laboratorerna vid universiteten och karolinska institutet sattes i
1925 års löneregleringsproposition löneställmngen i relation till professorernas
och docentstipendiaternas förmåner. Med utgångspunkt från den då
föreslagna professorslönen, som var 12 000 kronor i begynnelseläget och
13 000 kronor i slutlöneläget, fann dåvarande departementschefen skälig
laboratorslön böra uppgå till 9 000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor.
Samtidigt föreslogs docentstipendium skola utgå med 6 000 kronor.
Förslaget bifölls av riksdagen. 1928 års lönekommitté, som icke företog
någon realprövning av lönenivån, förordade laboratorernas och med dem
jämställda tjänstemäns inordnande i allmänna avlöningsreglementet med
placering i lönegrad motsvarande nuvarande Ca 31. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
föreslogo, att laboratorer in. fl. skulle inplaceras i lönegrad
motsvarande nuvarande Ca 30.

Universitetslönekommittén föreslog i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2
november 1948 en provisorisk förbättring av löneställningen för befattningshavarna
inom laboratorsgraden med 700—1 000 kronor. Förslaget,
som upptogs i proposition till 1949 års riksdag, godkändes av riksdagen.

Den nuvarande löneställningen framgår av följande uppställning. Beloppen
gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten tillhör.

Vid medicinska högskolan i Göteborg utgår laboratorslönen efter samma
grunder som vid universiteten och karolinska institutet.

Laborator stjänsterna vid tandläkarhögskolorna äro inplacerade i lönegraden
Ca 31. Denna placering går tillbaka till förslag i prop. 1944: 194 och
förutsatte dels att tjänstinnehavarna skulle genom avlagt disputationsprov
ha ådagalagt vetenskaplig skicklighet för befattningen, dels att tjänst -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Lön .................

Älderstillägg...........

Tjänstgöringspenningar
Dyrtids- och kristillägg
Provisoriskt lönetillägg.

Pensionsavdrag
Nettoavlöning..

Begynnelse-	Avlöning	Avlöning
avlöning	efter 5 år	efter 10 år
. 6 000	6 000	6 000
_	500	1000
. 3 000	3 000	3 000
. 7110	7 110	7 110
. 2 700	2 700	2 700
18 810	19 310	19 810
693	693	693
. 18117	18 617	19117

göringsskyldigheten skulle vara sex timmar för dag, dels ock att laboratorerna
skulle äga tillgodogöra sig viss andel av intäkterna från den tandvårdande
verksamheten. Sistnämnda förhållande regleras för närvarande genom
en i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelad föreskrift
att laborator äger för fullgörande av tandvårdsverksamhet åtnjuta
särskilt arvode å 2 004 kronor för år.

Vid de tekniska högskolorna finnas ordinarie laboratorstjänster i lönegraden
Ca 30. Denna löneställning grundas på vad 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
förordat för motsvarande befattningshavare vid universiteten
och karolinska institutet.

Vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna äro de ordinarie laboratorst
jänsterna (prosektorstjänsterna) hänförda till lönegraden Ca 29. Flertalet
av tjänsterna äro nyinrättade. 1946 års högskoleutredning förordade,
att löneställningen för ifrågavarande högskolors laboratorer skulle utredas i
samband med frågan om en lönereglering för universitetsprofessorer in. fl.

I fråga om den kompetens, som fordras för erhållande av befattning i
laboratorsgraden vid universitet eller medicinsk högskola, finnas icke några
särskilda föreskrifter meddelade. Formellt sett gälla blott de i det föregående
återgivna allmänna reglerna om befordran till akademisk lärarbefattning.
De kompetenskrav, som i realiteten uppställas, torde emellertid
ligga mellan professors- och docentkompetens och kunna sammanfattas i
uttrycket »förstärkt docentkompetens». Universitetslönekommittén har anfört,
att innehavarna av ifrågavarande befattningar enligt uttalanden från
universitetshåll ofta — måhända oftast — äro kompetenta till professur.
Så gott som alla befattningshavare av förevarande kategori ha förvärvat
doktorsgrad.

För laboratorstjänst vid skogshögskolan finnas kompetensvillkor icke
stadgade. Stadgarna för övriga fackhögskolor uppställa samma allmänna
krav på laborator som på professor. Detta innebär bl. a., att i vissa fall
hänsyn kan tagas till erfarenhet, som förvärvats genom praktisk verksamhet.
För tandläkarhögskolornas vidkommande finnas emellertid därutöver
vissa mera exakt formulerade fordringar.

I fråga om tillsättningsförfarandet råda vissa olikheter. Universitetens och
karolinska institutets liksom de tekniska högskolornas samt lantbruks-, ve -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

terinär- och skogshögskolornas laboratorstjänster tillsättas enligt samma
procedur, som är föreskriven för professorstjänst. Vid tandläkarhögskolorna
kan för närvarande endast ansökan, men ej kallelse förekomma.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning för laboratorer in. fl. vid universiteten
och karolinska institutet bestämmes av Kungl. Maj :t på förslag av
kanslern efter vederbörandes hörande. Genom beslut den 26 november 1948
har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter om ifrågavarande tjänstemäns
tjänstgöringsskyldighet av följande innehåll.

.Tjänstemannen skall meddela den undervisning i sitt ämne, som bestämmes
av kanslern, dock att undervisningsskyldigheten icke skall vara
större än som skäligen kan anses motsvara den undervisningsskvldighet,
som åvilar en professor.

Om professor i ämnet icke finnes, skall tjänstemannen svara för all examination
i ämnet och såsom föreståndare vårda och förvalta för undervisning
och studier i ämnet avsedda samlingar in. m.

Om professor i ämnet finnes, skall tjänstemannen svara för examinationen
i ämnet eller del därav i den utsträckning, som bestämmes av
kanslern, ävensom dels biträda professorn vid skötseln av förefintlig institution
med däri befintligt instrumentarium, dels ock, när vederbörande
professorsämbete är ledigt eller professorn av giltigt förfall är hindrad att
bestrida sin befattning, mottaga förordnande att uppehålla densamma.

Den i universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet föreskrivna
skyldigheten att ataga sig uppdrag att opponera vid disputationsakt
gäller även i fråga om befattningshavarna inom laboratorsgraden.

Angående den närmare innebörden av tjänstgöringsskyldigheten vid de
särskilda tjänsterna har ett stort antal beslut meddelats.

I fackhögskolornas stadgar återfinnas endast knapphändiga och allmänt
hållna bestämmelser om laboratorernas tjänstgöringsskyldighet; bestämmelserna
äro ofta gemensamma för professorer, laboratorer och andra kategorier
av lärare. Vid samtliga ifrågavarande högskolor äro laboratorerna
i sin egenskap av lärare skyldiga att meddela undervisning, vars art och
omfattning dock bestämmes i särskild ordning. I deras åligganden ingår
även att mottaga uppdrag såsom opponent vid disputationsakt. Examinationsskyldighet
omnämnes särskilt i stadgarna för de tekniska högskolorna
samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. Skyldighet att vikariera
för professorn i ämnet föreligger vid tandläkarhögskolorna och lantbrukshögskolan.

Liksom i fråga om professorerna verkställdes under våren 1948 även beträffande
befattningshavare inom laboratorsgraden en undersökning rörande
ekonomiska förhållanden m. m. Principerna för sistnämnda undersökning
och för bearbetningen av uppgiftsmaterialet voro i huvudsak desamma
som vid undersökningen angående professorerna. Resultaten framlades
för kommittén i en rapport från statistiska institutionen vid Uppsala
universitet.

Frågeformulär utsändes till 30 laboratorer m. fl. och besvarades av 28.
Med hänsyn till utbildningen ha i rapporten 13 av dessa deklaranter be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

tecknats som medicinare och de övriga 15 som icke-medicinare. Rörande
resultatet av undersökningen har universitetslönekommittén upplyst i huvudsak
följande.

Av undersökningen att döma ha inom laboratorskåren rått i stort sett
samma förhållanden med avseende å den sociala rekryteringen som inom
professorskåren.

Genomsnittliga utnämningsåldern har enligt undersökningen för medicinarna
varit 37,5 år och för de övriga 40 år. Båda kategorierna ha disputerat
vid i medeltal ca 33 års ålder. Av medicinarna ha 3 innehaft docentstipendium
och ytterligare 9 docentförordnande utan stipendium. Motsvarande
antal är för icke-medicinare respektive 6 och 6.

Utbildningskostnaderna, definierade såsom de sammanlagda nettoutgifterna
intill laboratorsutnämning för studieresor samt doktorsavhandling
och specimensarbeten, ha i genomsnitt utgjort för medicinare omkring 4 500
och för icke-medicinare omkring 7 400 kronor.

Uppgifter om biinkomst av arbete, avseende år 1947, ha erhållits från 17
personer, varav 6 medicinare. Enligt dessa uppgifter — som med hänsyn
till den bristande representativiteten icke kunna tillmätas större betydelse
— har ifrågavarande inkomst uppgått till i avrundat medeltal 13 000 kronor
för medicinare och 1 800 kronor för övriga.

Universitetslönekommitténs förslag.

Såsom av det tidigare anförda framgår är lönen för befattningshavarna
inom laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna
icke ortsgrupperad men förenad med löneförhöjning efter visst antal år.
Vid fackhögskolorna åter följer lönen helt löneplanen nr 1 men är differentierad
på tre olika lönegrader, varjämte laboratorerna vid tandläkarhögskolorna
utöver lönen åtnjuta särskilt arvode med 2 004 kronor per år.

Universitetslönekommittén har förklarat sig icke finna anledning föreslå
annat än att de nyreglerade befattningshavarna inom laboratorsgraden
jämväl i fortsättningen skola åtnjuta lön enligt löneplanen nr 1. I anslutning
härtill har kommittén förordat, att de oreglerade befattningshavarna
av förevarande slag vid universiteten och de medicinska högskolorna likaledes
skola hänföras till lönegrad med beteckningen Ca.

Vad angår lönegradsplaceringen har kommittén ansett, att densamma
hör vara enhetlig för alla befattningshavare inom laboratorsgraden. Den
nuvarande differentieringen på tre olika lönegrader vid fackhögskolorna
bör därför enligt kommitténs mening upphöra. Beträffande själva löneställningen
har kommittén framhållit, alt i den hittillsvarande diskussionen
hänsynen till lektorslönen vid de allmänna läroverken spelat en ej oväsentlig
roll. Man har därvid utgått från alt för lektorstjänst uppställts krav
på disputation såsom formellt behörighetsvillkor. Kommittén har emellertid
funnit, att de reella kompetenskraven uppenbarligen vad den rent vetenskapliga
sidan av saken beträffar äro högre för laborators- än lektorstjänster.
Vidare har kommittén uttalat, att den undervisning, som laboratorerna
ha att meddela, måste anses stå på eu högre nivå än den undervisning som
ankommer på lektorerna.

Med beaktande av olika föreliggande omständigheter har kommittén för

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

sin del kommit till den slutsatsen att laboratorslönen bör ligga över lektorslönen,
vilken hittills utgått enligt lönegradeix Ca 30. Under åberopande av
det anförda och med hänvisning till det av kommittén gjorda principiella
uttalandet rörande de akademiska lärarnas löneställning har kommittén
funnit sig böra föreslå, att samtliga ordinarie befattningshavare inom laboratorsgraden
hänföras till lönegraden Ca 32. Kommittén har härvid förutsatt,
att såsom reellt minimikrav för erhållande av befattning av ifrågavarande
slag skall gälla en kompetens liggande mellan fullgod docentkompetens
och professorskompetens. Därest i anslutning till genomförandet av
en lönerevision för vissa chefstjänstemän lönegradsplaceringen för tjänstemän
i nuvarande Ca 32 skulle höjas, bör enligt kommitténs mening en sådan
höjning innefatta även de här avsedda befattningshavarna vid universitet
och högskolor.

En enhetlig tjänstetitel för de ordinarie befattningshavarna inom laboratorsgraden
är enligt kommitténs mening synnerligen önskvärd. För närva1
ande finnas 7 olika tjänstetitlar inom detta område, och mot vissa av dem
— exempelvis laborator och observatör — kunna ur olika synpunkter vägande
invändningar riktas. Kommittén har efter övervägande av olika alternativ
ansett sig böra förorda, att alla ifrågavarande befattningshavare i
lönegraden Ca 32 erhålla tjänstetiteln preceptor, som enligt kommittén är
en speciell, vetenskaplig benämning och i språkligt hänseende har den
fördelen, att det i befattningen ingående lärarmomentet kommer till uttryck.

De för närvarande vid vissa fackhögskolor förekommande extra ordinarie
tjänsterna av nu ifrågavarande eller därmed jämförligt slag böra enligt
kommitténs mening icke automatiskt överföras till ordinarie tjänster
i lönegraden Ca 32. I stället bör från fall till fall prövas, huruvida ett dylikt
överförande bör ske med hänsyn till organisatoriska förhållanden, nuvarande
tjänsteinnehavares kompetens eller andra föreliggande omständigheter.

I anslutning till löneregleringsförslaget har kommittén uttalat, att en
översyn bör göras av de ifrågavarande befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet.
Bl. a. föreslår kommittén en undersökning om huruvida icke
examinationsskyldighet regelmässigt skulle kunna i viss utsträckning åläggas
dem. Kompetensvillkoren och formerna för tjänstetillsättning har kommittén
också ansett böra överses i syfte att enhetliga bestämmelser härom
såvitt möjligt komma att gälla vid alla berörda läroanstalter.

Yttrandena.

Vad universitetslönekommittén anfört och föreslagit i fråga om befattningshavarna
inom laboratorsgraden har i allmänhet lämnats utan erinran
i yttrandena. Sålunda har förslaget att lönen för samtliga i kommitténs betänkande
avsedda befattningshavare inom laboratorsgraden skall vara enhetlig
ej blivit föremål för invändningar liksom ej heller förslaget att iöne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

planen in- 1 skall tillämpas å dessa befattningshavare. Sveriges laboratorers
förening har dock uttalat, att de skäl som anförts för en inplacering av professorerna
å löneplanen nr 2 äro i lika hög grad tillämpliga i fråga om befattningshavarna
inom laboratorsgraden.

Vad särskilt angår lönegradsplaceringen ha i några yttranden framhållits,
att universitetslönekommitténs förslag icke innebär att relationen i
lönehänseende mellan professor och laborator bibehålies utan medför en
relativ sänkning av lönen för laboratorernas vidkommande. Med utgångspunkt
härifrån har Sveriges laboratorers förening föreslagit, att laboratorerna
skola inplaceras i lönegraden Co 11 å löneplanen nr 2 eller, om laboratorerna
skulle hänföras till löneplanen nr 1, till lönegraden Ca 37. Lärarkollegiet
vid lantbrukshögskolan har från samma utgångspunkt föreslagit en inplacering
i lönegraden Ca 35, löneldassen 38.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har ansett att laborator,
som samtidigt är föreståndare för avdelning med patientvård, i likhet
med professor bör uppbära särskilt arvode härför. Detta arvode har av lärarkollegiet
föreslagits till 1 000 kronor för år.

Statens lönenämnd har anfört, att den för befattningshavarna inom iaboratorsgraden
föreslagna placeringen i Ca 32 enligt lönenämndens mening
icke kan anses hög med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter eller i
jämförelse med de löner, som lönenämnden ansett böra tillkomma professorer
och docenter. I vad mån en ytterligare uppflyttning av laboratorerna bör
komma till stånd anser lönenämnden emellertid vara en fråga, som bör prövas
av 1949 års tjänsteförteckningskommitté.

Statskontoret har förordat, att laboratorerna inplaceras i lönegraden Ca 31,
samt därom anfört i huvudsak följande.

Normalgraden för laboratorer torde för närvarande utgöra 29 lönegraden.
Där en högre löneställning valts, lärer detta ha berott på speciella omständigheter,
såsom mer omfattande tjänstgöringsskyldighet, avdelningsföreståndarskap
eller dylikt. Då därtill kommer, att lektorerna äro placerade i lönegrad
Ca 30, måste en placering av laboratorerna två lönegrader högre i betraktande
av de i huvudsak likvärdiga kompetensvillkoren befaras framkalla
omedelbara krav på en höjning även om lektorslönen, liksom de redan
nu betydande svårigheterna att sörja för tillräcklig och fullgod lärarrekrytering
sannolikt bli ytterligare accentuerade genom en dylik omvärdering av
tjänsterna. Statskontoret skulle därför vara mest benäget att icke tillstyrka
högre placering av laboratorerna än i 30 lönegraden men vill dock, i betraktande
av att laboratorerna vid tandläkarhögskolorna redan hänförts till
lönegrad Ca 31, icke motsätta sig en enhetlig placering av laboratorerna vid
universitet och fackhögskolor i denna lönegrad. Att även denna placering
kommer alt få omedelbara konsekvenser på andra områden torde dock ligga
i öppen dag. Såsom en bestämd förutsättning för en lönereglering efter här
angivna principer torde emellertid böra uppställas kravet pa att (len föregås
av en allmän översyn och närmare reglering av befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

C. Docenter.

Nuvarande förhållanden.

Docenterna vid universiteten och högskolorna kunna indelas i två grupper,
nämligen docenter med stipendium och docenter utan stipendium. Stipendieformen
finns vid samtliga här avsedda läroanstalter. En särskild
grupp av docenter med stipendium utgöra de s. k. forskarstipendiaterna.

Stipendiebeloppen, som fastställdes vid 1946 års riksdag, framgå av följande
uppställning. Beloppen gälla oberoende av den ortsgrupp stationeringsorten
tillhör.

I anslutning till stipendiebeloppens fastställande underströk 1946 års riksdag
önskvärdheten av att frågan om en reglering av docent- och forskaxstipendiaternas
avlönings- och pensionsförhållanden snarast möjligt bragtes
till en slutlig lösning.

Angående förutsättningarna för erhållande av docentstipendium meddelas
i universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet den allmänna
bestämmelsen, att docentförordnande ej må meddelas någon utan att hans anställande
prövas nyttigt för den vetenskapliga forskningen eller för undervisningen
samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare
och lärare. I huvudsak samma bestämmelse återfinnes i stadgarna för vissa
andra högskolor.

Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet har
den. som önskar bli antagen till docent i någon vetenskap, att göra ansökan
därom hos vederbörande fakultet eller sektion, som prövar huruvida villkoren
för docentförordnande äro uppfyllda. Yttrande av särskild sakkunnig
kan inhämtas. Sökande kan också åläggas att genom prov styrka sin skicklighet
såsom lärare. Ärendet avgöres av universitetskanslern. Vid de tekniska
högskolorna samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna meddelas
förordnande för docent av överstyrelsen respektive vederbörande högskolestyrelse.
Sökande äger rätt att avlägga föreläsningsprov.

Docentstipendierna vid universiteten och karolinska institutet tillsättas
för en tid av tre år. På framställning av fakulteten (motsvarande) äger
kanslern att för stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap
eller det sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, förlänga tiden för
stipendiets åtnjutande med sammanlagt högst tre år. Där i särskilda fall förhållandena
det pakalla, må kanslern tilldela samma innehavare stipendium
även under ett sjunde år. I vissa fall skall emellertid stipendium tillsättas
för endast ett år och sedan ånyo ledigförklaras.

Docent- Forskarstipendium
stipendium

Stipendiebelopp .......

Dyrtids- och kristillägg
Provisoriskt lönetillägg .

7 200 8 200

6 106 6 930

1 200 1 320

14 506 16 450

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Dccentstipendierna vid de tekniska högskolorna utdelas för högst tre år;
dock kan för stipendiat, som utmärkt sig genom forskningsverksamhet, förlängning
ske med sammanlagt högst tre år. I särskilda undantagsfall må
överstyrelsen hos Kungl. Maj :t hemställa, att docentstipendium må bibehållas
under ett sjunde år. Vid lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna
gälla i stort sett samma bestämmelser.

Docentstipendiat är i allmänhet skyldig att såsom vikarie uppehålla lärarbefattning
inom sin vetenskap samt att meddela viss undervisning. Beträffande
undervisningsskvldighetens omfattning har universitetslönekommittén
framhållit följande.

Vid universiteten och karolinska institutet skall docentstipendiat vara
pliktig att hålla föreläsningar, leda seminarieövningar eller fullgöra annan
tjänstgöring. Om skyldigheten fullgöres i form av föreläsningar eller seminarieövningar,
skola'' dessa uppgå till 25 undervisningstimmar under hösttermin
och 30 under vårtermin. Fullgöres tjänstgöringen i form av annat
arbete, skall detta äga motsvarande omfattning och bestämmas av universitetskanslern.
Om vikariatsförordnande å ordinarie lärarbefattning avser
blott del av termin eller del av undervisningen under en termin, prövar kanslern,
i vad mån nämnda tjänstgöringsskyldighet må nedsättas.

Genom beslut av kanslern kan docentstipendiat vid universitet eller vid
karolinska institutet för uppgivet vetenskapligt arbete under vissa förutsättningar
vinna befrielse från honom åliggande undervisning för en termin
eller, när särskilda skäl det föranleda och undervisningens intressen det
medgiva, för två terminer under varje period av tre år, varunder han innehar
stipendium.

Docentstipendiat vid teknisk högskola är skyldig att giva en offentlig föreläsningskurs,
omfattande under höstterminen minst 20 timmar och under
vårterminen minst 25 timmar, eller ock bestrida annan däremot svarande
tjänstgöring. Från denna undervisnings- eller tjänstgöringsskyldighet kan
vederbörande dock helt eller delvis befrias, om synnerliga skäl därtill föreligga
med hänsyn till det forskningsarbete han bedriver. Stipendiat är vidare
skyldig mottaga kallelse till speciallärarbefattning under förutsättning
att tjänstgöringstiden icke överstiger 110 föreläsningstimmar för läroår eller
motsvarande tjänstgöring samt att stipendiatens forskningsarbete prövas
icke bli försvårat i nämnvärd grad.

Docentstipendiat vid lantbrukshögskolan är stadgeenligt skyldig att under
undervisningsåret hålla en föreläsningsserie av vetenskaplig karaktär, meddela
propedeutisk undervisning eller fullgöra annan motsvarande tjänstgöring.
Fullgöres denna skyldighet i form av föreläsningar eller seminarieövningar,
skola dessa uppgå till 55 undervisningstimmar per år. Samma tidsmått
har angivits för docentstipendiat vid veterinärhögskolan. Vid lantbrukshögskolan
gälla angående tjänstgöringsskyldighetens reduktion vid vikariat
å ordinarie lärarbefattning i sak samma regler som vid universiteten

och karolinska institutet.

Docent är i likhet med de ordinarie lärarna pliktig mottaga förordnande
att vid disputationsprov opponera å fakultetens (sektionens, lärarkollegiets

o. s. v.) vägnar.

Universitetsstatuterna innehålla vidare ett stadgande, vari förklaras, att
docent är berättigad att inom området för sin vetenskap kostnadsfritt eller
mot överenskommen ersättning meddela undervisning åt de studerande. I
huvudsak liknande bestämmelser ha meddelats beträffande karolinska institutet,
lantbrukshögskolan och skogshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Behörig att erhålla forskarstipendium är docent vid någotdera universitetet
eller vid karolinska institutet, som genom utgivna skrifter ådagalagt
utmärkt forskarbegåvning och intager en verkligt framstående ställning inom
sin vetenskap. Vid tillsättandet av dylikt stipendium må ej andra grunder
avses eller åberopas än graden av vetenskaplig forskarbegåvning. Fakulteter
och sektioner (lärarkollegiet) inkomma med förslag i fråga om varje
ledigt stipendium å den docent inom fakulteten eller sektionen, som funnits
böra komma i åtnjutande av detsamma. Om icke den eller de föreslagna
finnes uppenbarligen sakna behörighet, skall fakulteten utse två sakkunniga
att pröva behörighetsfrågan. Sedan fakulteten och större akademiska konsistoriet
avgivit förslag, sker tillsättning genom beslut av kanslern.

Forskarstipendium tillsättes för en tid av tre år, under förutsättning att
medel därför finnas att tillgå. Den som i tre år innehaft dylikt stipendium
kan i den ordning, som gäller för stipendiets tillsättande, tilldelas forskarstipendium
för ytterligare högst tre år. Då den av besparade stipendiemedel
uppkomna forskarstipendiefonden uppgått till 8 200 kronor, äger kanslern
besluta, att beloppet må användas till ett extra forskarstipendium att tilldelas
docent vid den högskola, där fonden samlats.

Beträffande undervisningsskyldigheten för forskarstipendiat har universitetslönekommittén
upplyst följande.

Forskarstipendiat är pliktig meddela undervisning till en omfattning motsvarande
15 föreläsningstimmar för läsår. Universitetskanslern kan på särskilda
skäl meddela befrielse från undervisningsskyldighet för viss tid. Om
särskilt viktiga skäl föreligga, äger kanslern förordna forskarstipendiat att
efter eget åtagande upprätthålla akademisk lärarbefattning; någon skyldighet
att mottaga vikariat föreligger således icke. Det åligger forskarstipendiat,
som är särskilt sakkunnig på ämnesområdet för en disputationsavhandling,
att mottaga uppdrag som fakultetsopponent vid ifrågavarande disputationsakt.
Forskarstipendiat är dock icke skyldig att mottaga dylikt uppdrag mer
än sammanlagt tre gånger under den tid han innehar forskarstipendium.

Universitetslönekommitléns förslag.

Med utgångspunkt från att docent- och forskarstipendiaternas arbetsinsats
utgör ett fast och betydelsefullt led i forskningen och undervisningen
vid våra universitet och högskolor, har kommittén föreslagit, att den nuvarande
stipendieformen avskaffas och att i stället inrättas ett antal extra
ordinarie tjänster, tillsatta för viss begränsad tid och i vanlig ordning förenade
med tjänste- och familjepensionsrätt. Vad angår den närmare konstruktionen
av dessa tjänster tänker sig kommittén följande anordning.

Vad först beträffar den normala typen av fall, då en person efter fullbordade
förtjänstfulla studier och lärdomsprov anses böra erhålla avlönad
befattning såsom docent och sådan befattning finnes tillgänglig, bör under
viss prövotid anställning såsom extra docent med lönegradsbeteckningen
Cg tillämpas. Denna prövotid föreslår kommittén skola utgöra 1 år. Sedan
denna tid gått till ända, bör frågan om docentens anställande såsom extra
ordinarie tjänsteman — med pensionsrätt -— upptagas till prövning. Därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

han fyller de enligt avlöningsreglementet gällande föutsätlningarna för erhållande
av extra ordinarie anställning och tillika prövas lämplig och behövlig
för fortsatt avlönad anställning såsom akademisk lärare, antages
han till e. o. docent för en tid av 3 år. Mot slutet av denna anställningstid
företages en ny prövning i syfte att fastställa, huruvida docenten med hänsyn
till fullgjord verksamhet som lärare och forskare hör beredas fortsatt
avlönad anställning som docent. Denna prövning bör icke vara slentrianmässig
utan grundas på ett inför fakulteten (motsvarande) avgivet utlåtande av
vederbörande professor (preceptor). Om prövningen ger positivt resultat,
meddelas vederbörande förnyat förordnande såsom e. o. docent för en ny
3-årsperiod. Sedan nu angivna sammanlagda tid av (1 4- 3 -j- 3 =) 7 år
gått till ända, förutsättes anställningen såsom avlönad docent i normala
fall skola upphöra. Då det emellertid ej sällan måste inträffa, att en docent
under tiden för den avlönade anställningen behöver tagas i anspråk för
vikariat å högre befattning vid universitet eller högskola, anser kommittén
att möjlighet bör finnas att kompensera tid för dylikt vikariat med viss tids
förlängt förordnande såsom e. o. docent. En dylik anordning bör emellertid
enligt kommitténs mening tillämpas, endast då forskningsverksamheten
verkligen kan sägas ha blivit hindrad av vikariatstjänstgöring av ifrågavarande
slag och sådan tjänstgöring förekommit i mera avsevärd omfattning,
förslagsvis avseende minst en hel termin. Tiden för det förlängda förordnandet
såsom e. o. docent bör bestämmas efter omständigheterna och icke
få överstiga 1 år. Kungl. Maj :t bör likväl ha möjlighet att, då speciella omständigheter
visas föreligga, undantagsvis medgiva förlängning av sådan
kompensationstid.

Kommittén har i anslutning till detta förslag anfört följande.

Kommittén vill understryka, att införandet av e. o. anställning åt docenterna
i främsta rummet motiveras av önskemålet att förskaffa dem fastare
anställning för viss, begränsad tid, med pensionsrätt, men givetvis icke innebär
några förpliktelser för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter,
sedan nämnda tid gått till ända. En docent, som icke
kan påräkna att vid utgången av den normala tiden såsom avlönad docent
erhålla befordran vid universitet eller högskola eller ock avlönad anställning
motsvarande nuvarande forskarstipendium, bör därför bereda sig på
att söka anställning inom annat verksamhetsfält. Nu angivna uppfattning
torde vara bäst överensstämmande med universitetens och högskolornas
eget intresse.

Frågor angående anställande och avlönande av här avsedda extra och
extra ordinarie docenter böra enligt kommitténs förslag prövas och avgöras
av universitetskanslern respektive vederbörande överstyrelse (styrelse),
som förutsättes även skola äga meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Vad angår de nuvarande forskarstipendierna har kommittén framhållit,
att dessa i realiteten innebära förekomsten av ett särskilt slags befattningar,
med högre avlöning och till betydligt mindre antal än de vanliga docentstipendierna.
Det synes kommittén mest konsekvent, att en motsva -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

righet till de nuvarande forskarstipendierna vid löneregleringen anordnas i
form av särskilda e. o. tjänster med högre löneställning än de vanliga docenttjänsterna
men i övrigt konstruerade på motsvarande sätt som dessa.
För de nu avsedda, särskilt kvalificerade docenttjänsterna i högre lönegrad
har kommittén föreslagit benämningen e. o. forskardocent. I sådana fall, då
anställning såsom e. o. forskardocent anses böra föregås av viss prövotid,
har anställning såsom extra forskardocent — förslagsvis under 1 år — ansetts
böra tillämpas. Tiden för anställning såsom e. o. forskardocent bör
enligt kommitténs åsikt uppgå till sammanlagt högst 6 år, fördelade på två
3-årsperioder. Beslut härom bör för högst 3 år i sänder meddelas av Kungl.
Maj :t efter förslag av universitetskanslern (eller, om dylika tjänster införas
även annorstädes än vid universiteten och karolinska institutet, av överstyrelsen
respektive styrelsen). Motsvarande möjlighet till särskild förlängning
av anställningstiden såsom kompensation för fullgjord vikariatstjänstgöring
inom universitetet eller högskola, som av kommittén förordats i
fråga om de vanliga docenterna, bör föreligga även här.

Beträffande sådana fall, då anställning såsom e. o. docent eller e. o.
forskardocent föregåtts av annan avlönad anställning i statens tjänst eller
eljest med lön enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, har kommittén
anfört, att frågan om anställningsvillkoren i viss män bör bli beroende
av den anställning vederbörande förut innehaft. Har sistnämnda anställning
varit pensionsgrundande, anser kommittén anledning i regel icke
föreligga att tillämpa viss prövotid såsom extra tjänsteman. Där detta med
hänsyn till omständigheterna finnes påkallat, bör möjlighet till sådan
tjänsteförening, som förutsätter frånträdande av den ena tjänstens utövning
och sålunda är av formell natur, förefinnas.

I personalförteckningen för vederbörande universitet eller högskola skulle
vid godtagande av kommitténs förevarande förslag upptagas det för varje
läroanstalt eller grupp av läroanstalter erforderliga antalet e. o. docenttjänster
och e. o. forskardocenttjänster. I anmärkning till personalförteckningarna
eller på annat lämpligt sätt bör enligt kommitténs mening angivas, att
anställning såsom e. o. docent eller e. o. forskardocent icke må, med mindre
Kungl. Maj :t i varje särskilt fall annorlunda medgivit, utsträckas utöver
7 år (d. v. s. 6 normala år jämte det förut angivna kompensationsåret).

Kommittén har förutsatt, att uppförandet å personalförteckning av i
varje särskilt fall erforderligt antal docenttjänster skall föregås av en omprövning,
huruvida nämnda antal bör innefatta hela det vid löneregleringens
ikraftträdande förefintliga antalet docentstipendier. Kommittén har
nämligen på grundval av rådande rekryteringsläge funnit det icke uteslutet,
att antalet e. o. docenttjänster åtminstone tills vidare kan hållas lägre än
antalet för närvarande inrättade stipendier.

Vad härefter angår frågan om docenternas löneställning har kommittén
anfört, att dess i det föregående återgivna principiella inställning till frågan
om universitets- och högskollärarnas löner varit vägledande för kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12. 33

mittén även vid dess ställningstagande till frågan om docenternas avlöningsvillkor.

Beträffande de e. o. docenterna har kommittén understrukit, att dessa
med hänsyn till kravet på deras teoretiska kompetens samt den allmänna
kunskapsnivån hos de studerande, som de ha att handleda, icke skäligen
böra vid inplaceringen i lönegrad sättas på ett lägre plan än lektorerna vid
de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de högre tekniska
läroverken. En lägre placering har synts kommittén omotiverad, om man
beaktar dessa docenters skyldighet att vid sidan av sin undervisningsskyldighet
fullgöra forskningsverksamhet samt att stå till förfogande för vikariat
å högre vetenskaplig tjänst.

På grundval av det anförda har kommittén föreslagit, att de e. o. docenterna
skola inplaceras i lönegraden Ce 30. Under docentanställningens första
år, som avsetts skola utgöra en prövotid, föreslås lönegradsplacering såsom
extra tjänstemän i lönegraden Cg 28 skola gälla.

Vad angår löneställningcn för de av kommittén föreslagna forskardocenterna
har kommittén — under erinran att beloppet för forskarstipendium,
då kommitténs arbete utfördes, översteg docentstipendiums belopp med
1 638 kronor för år — förordat att de e. o. forskardocenterna placeras i lönegrad
Ce 32, vilket innebär, att de skulle erhålla samma lön som preceptorerna.
I fall, då under viss prövotid anställning såsom extra tjänsteman
finnes böra tillämpas, bör vederbörande enligt förslaget placeras i Cg 30.
Sistnämnda placering har kommittén emellertid icke ansett behöva tillämpas
i fråga om e. o. docent i lönegraden Ce 30, som övergår till befattning
som forskardocent.

I samband med löneregleringen bör enligt kommitténs mening företagas
en allmän översyn av de avlönade docenternas tjänstgöringsskyldighet i
syfte att åstadkomma så vitt möjligt enhetliga bestämmelser. Med den föreslagna
löneställningen anser kommittén även följa ett berättigat krav på
utvidgad tjänstgöringsskyldighet. Bl. a. finner kommittén det böra undersökas,
huruvida och i vilken utsträckning examinationsskyldighet lämpligen
kan åläggas de avlönade docenterna. I sistnämnda hänseende har kommittén
erinrat, att 1945 års universitetsberedning i sitt betänkande del I
(1946: 9) uttalat sig för att docentstipendiater i begränsad utsträckning
kunde taga del i examinationen till lägre examina.

Kommittén har också förordat en översyn av bestämmelserna om kompetenskraven
för erhållande av e. o. docenttjänst, tillsättningsförfarandet
samt tidsperioderna för förordnande såsom e. o. docent, allt i syfte att
åstadkomma enhetliga bestämmelser.

Enligt kommitténs förslag böra samtliga docenter vara skyldiga att efter
utgången av varje läsår avgiva redogörelse för sin undervisnings- och
forskningsverksamhet under året. Denna redogörelse bör granskas av vederbörande
fakultet (motsvarande).

Kommittén har vidare anfört, att frågan om avlönad docents rätt att

it Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

med tjänsten förena bisyssla synes böra bedömas i enlighet med avlöningsreglementets
bestämmelser, under hänsynstagande jämväl till vad som kommer
att i detta hänseende gälla i fråga om andra lärare vid universitet och
högskolor. Tillstånd, som avses i 7 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet,
bör enligt kommitténs mening meddelas för högst ett år i sänder.

Yttrandena.

Förslaget att den nuvarande stipendieformen skall avskaffas och att i
stället skall inrättas ett antal extra ordinarie tjänster för docenter, förenade
med tjänste- och familjepensionsrätt, har tillstyrkts i samtliga remissyttranden.
Statskontoret har dock uttalat, att med en dylik reglering bör
förknippas en allmän omprövning av undervisningsskyldighetens omfattning,
bland annat i syfte att åvägabringa större enhetlighet i tjänstgöringsvillkoren
för docenterna vid universiteten och olika fackhögskolor.

I fråga om docenternas lönegradsplacering ha delade meningar kommit
till uttryck i remissutlåtandena. Statskontoret har ansett, att docenterna
böra inplaceras i högst 27 respektive 29 lönegraderna, varigenom fullt skäliga
lönevillkor under tiden för docentförordnandet enligt ämbetsverkets
mening skulle beredas dem. Statens lönenåmnd har tillstyrkt, att docenterna
placeras i lönegraden Ca 30 men i fråga om forskardocenterna förklarat
sig icke kunnat biträda universitetslönekommitténs förslag, enär enligt
lönenämndens mening forskardocenterna icke böra erhålla lika hög lönegradsplacering
som laboratorerna. Lönenämnden har anfört, att det synes
vara berättigat antaga att övergång från docent- till forskardocenttjänst
kommer att bli det normala, varvid vederbörande vid tillträdande av sistnämnda
tjänst omedelbart kommer att åtnjuta lön enligt 32 löneklassen.

Sveriges docentförbund har ansett den föreslagna lönenivån i stort sett
tillfredsställande. Förbundet har emellertid ifrågasatt nödvändigheten av
den föreslagna provtjänstgöringen för personer, vilkas långvariga studiegång
under handledning av akademiska lärare och med disputation såsom
avslutande lärdomsprov redan bör kunna anses utgöra en mycket krävande
prövotid. Särskilt i fråga om forskardocenterna har förbundet framhållit
att dessa erhålla sina befattningar efter sakkunnigförfarande, som styrker
deras kompetens såsom forskare. Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan
har ansett, att prövotid för docenterna icke skall vara obligatorisk utan
tillämpas endast där vederbörande styrelse efter lärarkollegiets hörande så
funnit erforderligt.

Det större akademiska konsistoriet i Lund har ansett en anordning med
särskild prövotid olämplig och oriktig.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har anfört i huvudsak följande.

Beträffande docents möjlighet att genom förlängt förordnande erhålla
kompensation för vikariatstjänstgöring å högre befattning synes kommitténs
förslag vara för snävt utformat. Även vikariatsförordnanden av kortare
varaktighet än en hel termin kunna vålla avsevärt avbräck i en docents
forskningsarbete. Det synes rimligt, att alla vikariatsförordnanden under

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

docentens sjuåriga anställningstid — efter evalvering vid partiella vikariat
— få tillgodoräknas för förlängt förordnande, därest den sammanlagda
vikariatstiden uppgår till tre månader. Det förlängda förordnandet bör efter
Kungl. Maj :ts prövning kunna utsträckas utöver ett år, utan att denna möjlighet
får den rena undantagskaraktär, som kommittén tänkt sig.

De större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet
vid karolinska institutet ha vidare, med instämmande av universitetskanslern,
motsatt sig att det nuvarande antalet docentstipendier skulle, såsom
kommittén antytt, reduceras.

4. Löneställningen för vissa exercitiemästare.

Nuvarande förh&llanden.

Vid universiteten finnas ordinarie s. k. exercitiemästare. Dessa äro i
Uppsala en director musices och en gymnastiklärare samt i Lund en kapellmästare
och en lärare i gymnastik och fäktkonst.

De båda ordinarie gymnastiklärartjänsterna äro f. n. vakanssatta i avvaktan
på eventuell omorganisation av gymnastikundervisningen vid universiteten.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett, att frågan om lönereglering
av ifrågavarande tjänster icke bör upptagas i detta sammanhang
utan bör tills vidare anstå.

I fråga om exercitiemästarnas löneställning har universitetslönekommittén
erinrat, att den i sin förut omnämnda skrivelse till Kungl. Maj :t den
2 november 1948 upptagit frågan om förhöjt provisoriskt lönetillägg jämväl
för director musices och kapellmästaren. Förslaget, som grundade sig
på en jämförelse med lönen i 22 löneklassen å 3-ort, upptogs i prop. 1949:
168 och vann riksdagens bifall.

Den nuvarande löneställningen för director musices vid universitetet i
Uppsala och kapellmästaren vid universitetet i Lund framgår av följande
sammanställning.

	Begynnelse- avlöning	Efter 5 år	Efter 10 år
Lön ..................	................ 3 300	3 300	3 300
Tjänstgöringspenningar	................ 1700	1 700	1 700
Ålderstillägg............		500	1 000
Dvrtids- och kristillägg .	................ 4 246	4 675	5 102
Provisoriskt lönetillägg..	................ 2 220	2 220	2 220
	Summa kronor 11 466	12 395	13 322

Härifrån avgå pensionsavgifter enligt äldre bestämmelser, uppgående till
248—365 kronor.

Director musices i Uppsala åtnjuter på grund av donation fri bostad,
vilken förmån är avsedd att utgå utöver den från statsverket utgående avlöningen.
Nämnde befattningshavare har tidigare uppburit ersättning ur
universitetets reservfond (4 000 kronor budgetåret 1948/49) för hållande av
kurser i musikteori för fil. kand.-examen i ämnet musikforskning. Kapellmästaren
vid universitetet i Lund åtnjuter ingen naturaförmån eller särskild
ersättning från universitetet utöver avlöningen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsskyldighet är för närvarande
följande.

I Uppsala 2 gånger i veckan övningar med akademiska kapellet, omfattande
2—2‘/5 timmar varje gång, samt 1 timme i veckan offentlig föreläsning.

I Lund 6 timmar i veckan kammarmusik-, stäm- och orkesterövningar
samt 1 timme i veckan offentlig föreläsning.

Till de angivna timsiffrorna bör läggas den tid, som åtgår för utväljande
och arrangerande av lämplig repertoar samt repetitions- och annat arbete i
samband med offentliga framträdanden av akademiska kapellet.

De berörda tjänsterna tillsättas på ansökan eller efter kallelse, sedan
högst 3 av det större akademiska konsistoriet utsedda sakkunniga avgivit
yttrande. Utnämningen sker genom beslut av Kungl. Maj :t efter utlåtande
av kanslern.

Särskilda kompetensföreskrifter äro icke i universitetsstatuterna meddelade
för innehav av ifrågavarande tjänster.

UniversitetsIönekommUténs förslag.

Universitetslönekommittén har anfört, att den — oaktat den jämförelsevis
ringa tjänstgöringsskyldigheten för nu ifrågavarande båda befattningshavare,
vilken skyldighet likväl icke inskränker sig till vissa angivna timantal
utan innefattar ett avsevärt arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten
— funnit sig vid befattningarnas inordnande under statens allmänna
avlöningsreglemente icke böra ifrågasätta annat än att de skola bibehålla
den karaktär av ordinarie tjänster, som de sedan länge haft.

Vad lönegraden angår har kommittén framhållit, att begynnelselönen
efter avdrag av pensionsavgifter ungefär motsvarar nyreglerad lön i 22 löneklassen
å 3-ort, medan slutlönen ungefär motsvarar lönen i 25 löneklassen
å 3-ort. En lönereglering enligt lönegraden Ca 22 skulle alltså, anför kommittén,
kunna sägas ligga närmast till hands, om man utginge allenast från
den nuvarande avlöningen. Kommittén har emellertid i detta sammanhang
erinrat om lönegradsplaceringen av vissa andra tjänster inom musikundervisningens
område. Sålunda skall enligt beslut av 1948 års riksdag ordinarie
musiklärartjänst vid folk- och småskoleseminarium tillhöra lönegraden
Ca 25 och dylik tjänst vid högre allmänt läroverk lönegraden Ca 23; full lön
enligt nämnda lönegrader skall i princip utgå vid 30 veckotimmars undervisningsskyldighet,
dock med möjlighet till nedsättning vid folk- och småskoleseminarier
till lägst 27 veckotimmar. Vidare gäller för ordinarie lärare
vid musikhögskolan — frånsett en professorstjänst — placering i lönegraden
Ca 25, varvid är föreskriven en tjänstgöringsskyldighet av minst 10 och
högst 20 veckotimmar.

Vid bestämmandet av löneställningen för de ifrågavarande befattningshavarna
vid universiteten bör man enligt kommitténs mening icke enbart
taga sikte på de nyssnämnda lärartjänsterna inom undervisningsväsendet.
Kommittén anser, att de musikaliska befattningarna vid universiteten äro
till sin natur och betydelse sådana, att jämförelse med andra befattningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

knappast kan göras. Inom universitetsstadens musikliv förutsattes nämligen
director musices (kapellmästaren) intaga en central ställning och utöva ett
inflytande på ett helt annat sätt än vad fallet i regel blir vid läroverk och
seminarier.

Med de fordringar, som böra ställas på director musices (kapellmästaren)
med hänsyn till det anförda har kommittén funnit det befogat, att lönegradsplaceringen
icke sättes lägre än den för de ordinarie lärarna vid musikhögskolan
bestämda. I enlighet härmed har kommittén ansett övervägande skäl
tala för de ifrågavarande befattningshavarnas placering i lönegraden Ca 25.

Enligt kommitténs mening bör löneregleringen förknippas med en översyn
av ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsskyldighet, vilken för närvarande
är av olika omfattning, i syfte att densamma göres i huvudsak lika
och något utökas. Därest director musices i Uppsala anses böra, vid sidan av
honom i tjänsten åvilande tjänstgöringsskyldighet, mot särskild ersättning
meddela undervisning i musikteori för fil. kand.-examen, förutsättes ersättningsfrågan
reglerad i anslutning till 18 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet.

Yttrandena.

Universitetslönekommitténs förslag beträffande exercitiemästarna har föranlett
erinringar endast av statskontoret, som ansett anledning knappast
föreligga att för dessa välja högre lönegrad än som närmast motsvarar nu
gällande avlöningsförmåner, d. v. s. lönegraden Ca 22. Väljes den av kommittén
föreslagna lönegraden, bör enligt statskontorets mening i varje fall
en utökning av tjänstgöringsskyldigheten föreskrivas och det särskilda arvode
å 4 000 kronor, som hittills utgått till director musices i Uppsala för
hållande av kurser i musikteori för filosofie kandidatexamen, indragas.

5. Arvoden och särskilda ersättningar till vissa befattningshavare.
Nuvarande förhållanden in. m.

Rektorerna vid universiteten och högskolorna väljas för viss tid eller förordnas
av Kungl. Maj :t, likaledes för viss tid, bland professorerna vid vederbörande
lärosäte.

Rektorernas åligganden framgå av universitetsstatuterna och vederbörande
stadgar. Vid universiteten är rektor ordförande i den akademiska församlingen
samt i konsistorierna och drätselnämnden. Han utövar den närmaste
vården och tillsynen över allt vad som rör universitetet. Karolinska institutets
rektor är ordförande i lärarkollegiet, kollegienämnden och förvaltningsnämnden.
Vid de nyreglerade högskolorna har rektor arbetsuppgifter i det
hela motsvarande de nyss angivna. Omfattningen av de olika rektorernas
uppgifter varierar givetvis, bl. a. på grund av olikheterna i antaiet lärare
och studerande vid de skilda läroanstalterna.

Rektorerna må efter egen önskan helt eller delvis befrias från undervis -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 12.

nings- och examinationsskyldighet inom sitt ämne. Vid universiteten och
vissa större högskolor i Stockholm brukar rektor vara helt befriad från
undervisningsskyldighet.

Vid universiteten och de tekniska högskolorna finnas prorektorer, vilka
utses genom val för viss tid och ha att vid ledighet i rektorsämbetet eller förfall
för rektor fullgöra dennes funktioner.

I avlöningshänseende råder allenast den skillnaden mellan rektor och övriga
professorer vid vederbörande lärosäte, att rektor utöver sin professorslön
åtnjuter viss ersättning. Denna betecknas vid universiteten och karolinska
institutet honorarium och har vid universiteten karaktär av representationsbidrag;
vid övriga högskolor utgår den särskilda ersättningen i form av
arvode.

1 följande sammanställning angivas beloppen för den rektorerna för närvarande
tillkommande särskilda ersättningen, varjämte angives vilket år
beloppen fastställdes.

Kronor År

Uppsala universitet.................................... 4 800 1949

Lunds universitet..................................... 4 800 1949

Karolinska institutet .................................. 2 700 1946

Tandläkarhögskolan i Stockholm ...................... 1 800 1947

Tandläkarhögskolan i Malmö .......................... 1 800 1947

Tekniska högskolan i Stockholm ...................... 4 800 1946

Chalmers tekniska högskola............................ 3 600 1946

Lantbrukshögskolan .................................. 3 000 1948

Veterinärhögskolan .................................. 2 004 1949

Skogshögskolan ...................................... 2 004 1949

I fråga om medicinska högskolan i Göteborg är ersättning till rektor ännu
ej fastställd.

Prorektorerna åtnjuta vid universiteten honorarium med 1 000 kronor för
år samt vid de tekniska högskolorna arvode med 1 008 respektive 804 kronor
för år.

Vid universiteten förekomma dekaner, vilka äro ordförande inom fakulteter
eller sektioner. Dekanerna utses inom professorernas krets och tillsättas
för närvarande antingen i viss turordning eller genom val. Även rid karolinska
institutet finnes en dekanus; denne är lärarkollegiets vice ordförande
och har att vid förfall för rektor bestrida dennes befattning. Arvode till
dekanus utgår för närvarande endast rid karolinska institutet; beloppet är
200 kronor för år.

Till ordinarie lärare, som valts till ledamot av drätselnämnd rid universitet
eller förvaltningsnämnden vid karolinska institutet, utgå för närvarande
arvoden, i Uppsala med 800 kronor (till envar av 3 befattningshavare),
i Lund med 600 kronor (likaledes till en var av 3 befattningshavare) och i
Stockholm med 200 kronor (till envar av 2 befattningshavare).

För bedömande av frågan, huruvida representationsbidrag bör vid löneregleringen
tillerkännas universitetens och högskolornas rektorer, har uni -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

versitetslönekommittén funnit sig böra införskaffa vissa uppgifter från de
nuvarande rektorerna; uppgifterna avse icke medicinska högskolan i Göteborg
och tandläkarhögskolan i Malmö. I vissa fall, då rektorsskifte nyligen
ägt rum, har samråd skett med förutvarande rektor. Om innehållet i uppgifterna
har kommittén anfört följande.

De föreliggande uppgifterna giva vid handen, att universitetens och högskolornas
rektorer ha att vidkännas delvis betydande kostnader för representation.
De kostnader, som härvid komma i betraktande, hänföra sig i
huvudsak till utgifter av två slag, nämligen dels direkta utgifter såsom för
förplägnad av gäster på restaurang eller i hemmet, för resor i läroanstaltens
ärenden i andra fall än vid tjänsteresor, inberäknat bilresor, för bidragstecknande
av olika slag in. in., dels ökade utgifter för bostad, betjäning, utrustning
och kläder. Särskilt bör uppmärksammas, att de allt livligare internationella
förbindelserna göra sig starkt märkbara inom den vetenskapliga
världen och medföra avsevärt ökad omfattning av representationen gentemot
utländska vetenskapsmän, som besöka läroanstalterna i egenskap av
föreläsare eller sakkunniga m. m.

Beträffande kostnaderna för representation föreligga vissa svårigheter att
här angiva bestämda belopp, bl. a. med hänsyn till att begreppet representationskostnader
i de lämnade uppgifterna uppfattats olika samt till att i
vissa fall personskifte på vederbörande rektorspost nyligen skett. Så vitt
framgår av de föreliggande uppgifterna, kunna emellertid ifrågavarande
kostnader för den senaste treårsperioden uppskattas till mellan 1 500 och
8 000 kronor för år, beroende på vilken rektorspost uppgifterna avse.

I vissa fall ha andra än vederbörande rektorers egna medel kunnat anlitas
för en del av representationskostnadernas bestridande. Sålunda ställer
Uppsala universitet i viss utsträckning särskilda donationsmedel till rektors
förfogande, för närvarande enligt uppgift ca 2 000 kronor för år, för representation
å restaurang m. m. I fråga om Lunds universitet har ur reservfonden
under budgetåret 1948/49 utanordnats ca 2 200 kronor för bestridande
av rektors representationskostnader för universitetets räkning. Beträffande
karolinska institutet har enligt medgivande av universitetskanslern
under budgetåret 1948/49 tagits i anspråk ett belopp av 2 500 kronor ur institutets
s. k. allmänna fond för bestridande av kostnaderna för representation
och resor för konferenser. Veterinärhögskolans rektor har erhållit ersättning
av statsmedel för vissa kostnader för representation å restaurang gentemot
utländska sakkunniga vid tillsättning av professur.

Universltetslönekommitténs förslag.

Universitetslönekommittén har ansett att den särskilda gottgörelsen till
universitetens och högskolornas rektorer i fortsättningen bör utgå efter enhetliga
grunder i stället för såsom för närvarande enligt skilda system. Med
utgångspunkt härifrån har kommittén övervägt om den särskilda gottgörelsen
bör utgå i form av representationsbidrag eller arvode eller om densamma
hör innefatta båda dessa slag av ersättningar vid en och samma tjänst.
För närvarande förekommer icke vid någon här avsedd rektorstjänst att
båda ersättningsformerna utgå samtidigt.

Enligt kommitténs mening föreligga fullgoda skäl att -— med bibehållande
av gottgörelse för representationskostnader — tilldela universitetens
rektorer särskilt arvode utöver lön för den administrativa funktion som

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

rektorskapet innebär. Kommittén har särskilt framhållit, att en förbättring
av rektorernas förmåner kan väntas medföra, att kretsen av lämpliga aspiranter
till rektorsbefattning vidgas därigenom att hänsynen till privata ekonomiska
förhållanden ej behöva spela in i samma omfattning som hittills.
Emellertid finner kommittén tillräcklig anledning icke föreligga att med
avseende å rektorsarvode och bidrag till representationskostnader göra någon
principiell skillnad mellan universiteten å ena sidan och övriga i löneregleringsförslaget
avsedda läroanstalter å den andra. Även om storleken
av gottgörelsen måste variera och i varje särskilt fall avvägas med hänsyn
till de föreliggande förhållandena, har kommittén ansett sig böra föreslå,
att samtliga här avsedda rektorer tillerkännas såväl befattningsarvode för
själva rektorssysslan som representationsbidrag för bestridande av med
rektoratet förenade särskilda kostnader.

Vad angår frågan om storleken av arvode och representationsbidrag åt
rektorerna har kommittén framhållit, att kommittén funnit sig böra bedöma
frågan om beloppen för nämnda förmåner i ett sammanhang. I vissa fall
har denna bedömning medfört, att kommittén i fråga om arvode förordat
ett lägre belopp än det för närvarande utgående befattningsarvodet. Å
andra sidan har kommittén i visst fall föreslagit högre befattningsarvode
än nu utgående ersättning. De faktorer, som övat inflytande vid kommitténs
avvägning av beloppen, äro huvudsakligen antalet lärare och studerande,
organisationen av vederbörande läroanstalt samt dennas allmänna
ställning inom vederbörande område av vetenskapen.

Med beaktande av olika föreliggande omständigheter har kommittén föreslagit,
att befattningsarvode och representationsbidrag tillerkännas rektorerna
vid universiteten och här avsedda högskolor enligt följande uppställning.

Befattnings- Representa arvode

tionsbidrag

Uppsala universitet ............................ 4 800 6 000

Lunds universitet .............................. 4 800 6 000

Karolinska institutet ........................... 3 000 2 500

Tandläkarhögskolan i Stockholm ................ 1 800 1 500

Tandläkarhögskolan i Malmö.................... 1 800 1 500

Tekniska högskolan i Stockholm ................ 3 600 3 000

Chalmers tekniska högskola..................... 3 000 2 000

Lantbrukshögskolan ........................... 2 400 2 000

Veterinärhögskolan ............................ 1 800 1 500

Skogshögskolan ............................... 1 800 1 500

Kommittén har utgått ifrån att representationskostnaderna hädanefter
skola kunna i allt väsentligt gäldas inom ramen av det statliga representationsbidraget
och icke ersättas i särskild ordning, där ej exempelvis i samband
med viktigare tilldragelser vid lärosätet detta självt finnes böra framträda
såsom värd.

Vad angår prorektorernas vid universiteten honorarium å 1 000 kronor för
år har kommittén anfört, att enligt dess uppfattning i avlöningsreglementet

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

icke böra införas bestämmelser angående representationsbidrag i större utsträckning
än som förordats i fråga om rektorer. Kommittén har i stället
förordat, att till vederbörande rektorers förfogande ställas medel för att
möjliggöra utbetalning i särskilda fall av ersättning, helt eller delvis, för
vederbörligen styrkta kostnader för representation, dock endast såvitt avser
utländska eller eljest utanför lärosätet stående forskare. Kommittén
har även framhållit, att enligt 33 § 6 mom. Saar beror på beslut eller bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t, huru med representationsbidrag
skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för till dylikt bidrag berättigad
tjänsteman. De föreskrifter, som sålunda kunna väntas bliva utfärdade
vid genomförandet av löneregleringsförslaget på denna punkt, anser
kommittén böra innefatta rätt för prorektor att under vissa förutsättningar
helt eller delvis uppbära det rektor tillkommande representationsbidraget.
Med utgångspunkt härifrån har kommittén ansett det riktigast, att prorektorernas
särskilda gottgörelse bestämmes att utgå i form av arvode för
särskilt uppdrag jämlikt 37 § 1 mom. d) Saar. Nuvarande vid de tekniska
högskolorna tillämpade anordning bör sålunda enligt kommitténs mening
bibehållas och införas även vid universiteten; härvid kommer den nu utgående
gottgörelsen (honorarium) till prorektorerna vid sistnämnda läroanstalter,
vilken införts från och med den 1 juli 1949, att erhålla ändrad
karaktär.

I fråga om beloppen för prorektorernas arvoden har kommittén icke föreslagit
annan ändring i nuvarande förhållanden, än att det vid universiteten
utgående beloppet, 1 000 kronor, i anslutning till allmänt gällande grunder
ändras till 1 008 kronor.

Enligt universitetslönekommitténs mening kan ställning till frågan om
belopp för särskilt arvode till universitetens dekaner icke tagas, förrän
klarhet vunnits angående arten och omfattningen av dekanernas arbetsuppgifter.
På grund härav har kommittén icke framlagt något förslag i
ifrågavarande hänseende. Beträffande karolinska institutet förordar kommittén,
att nu utgående ersättning till dekanus bibehålies med allenast den
ändringen, att beloppet i enlighet med i avlöningsreglementet vedertagna
principer bestämmes till 204 kronor.

Vad angår arvodena till ledamot av drätselnämnd vid universitet eller förvaltningsnämnden
vid karolinska institutet har kommittén icke föreslagit
annan ändring än att beloppen på vanligt sätt jämkas, för Uppsala till 804
kronor och för Stockholm till 204 kronor.

Kommittén har även övervägt införande av särskilda arvoden till institutionsföreståndare
men förklarat sig icke beredd att framlägga något förslag
i denna fråga, vilken sammanhänger bl. a. med frågan om tjänstgöringsskyldighetens
omfattning.

Yttrandena.

Universitetslönekommitténs förslag om befattningsarvoden till rektorerna
och representationsbidrag till dem ha föranlett uttalanden i flertalet remissyttranden.
Lönenänmden har lämnat förslaget i fråga om befattningsarvo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

den utan erinran men i fråga om representationsbidragen anfört, att 1949
års reseersättningskommitté enligt sina direktiv har att utreda hur spörsmålet
om bidrag till representationskostnader tekniskt sett bör lösas samt
att med hänsyn härtill prövningen av frågan om representationsbidrag bör
anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning.

Även statskontoret har ställt sig avvisande till införande av representationsbidrag
i större utsträckning än för närvarande. Ämbetsverket har härom
anfört följande.

Frågan om representationsbidrag, som utan redovisningsskyldighet tillläggas
en befattningshavare såsom ett skattefritt tillskott till lönen, har en
betydande principiell och praktisk räckvidd. Statskontoret kan icke finna,
att kommittén anfört övertygande skäl för införandet av denna särskilda
bidragsform för andra rektorer än universitetens. Enligt ämbetsverkets
mening böra dock representationsbidragen till sistnämnda två befattningshavare
icke bestämmas till högre belopp än 3 000 kronor för år. I övrigt
torde styrkta kostnader för representation böra efter särskild framställning
till Kungl. Maj :t på sedvanligt sätt bestridas från vederbörande huvudtitels
anslag till extra utgifter. Vid bifall till detta statskontorets förslag, förutsätter
ämbetsverket, att nu utgående särskilda ersättningar (befattningsarvoden)
till fackhögskolornas rektorer bibehållas vid nuvarande belopp, dock
att arvodet till rektor för karolinska institutet i enlighet med kommitténs
förslag torde böra uppräknas till 3 000 kronor.

Lärarkollegiet vid karolinska insitutet har, med instämmande av universitetskanslern,
föreslagit att rektor vid institutet i ersättningshänseende
skall jämställas med rektor vid tekniska högskolan i Stockholm och dekanus
vid institutet med prorektor vid Chalmers tekniska högskola.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm har ansett, att arvodet
till rektorerna vid tandläkarhögskolorna med hänsyn till arbetsbördan för
dessa rektorer bör utgöra lägst 3 600 kronor för år. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan
i Malmö har funnit det föreslagna representationsbidraget
till rektor vid tandläkarhögskolan i Malmö vara för lågt.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har föreslagit, att de nuvarande
befattningsarvodena till rektorerna vid de tekniska högskolorna skola
bibehållas samt att representationsbidraget till vardera av dem skall utgå
med 5 000 kronor för år. Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm
har förordat, att representationsbidraget skall utgå med 6 000 kronor för
år eller sålunda samma belopp som kommittén föreslagit i fråga om rektor
vid universitet. Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har ansett,
att representationsbidraget till högskolans rektor bör utgöra 2 500 kronor
för år.

Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan har uttalat, att befattningsarvode
bör tillerkännas även högskolans prorektor. Styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök har förordat, att överinspektören för lantbrukets
försöksväsen bör erhålla ett representationsbidrag av lämplig storlek.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har ansett, att den betungande arbetsbördan
för högskolans rektor väl motiverar att han tillerkännes åt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

minstone samma arvode och representationsbidrag som föreslagits för rektor
vid lantbrukshögskolan.

Universitetskanslern har förordat, att årsarvodet till drätselnämndens ledamöter
bestämmes till 1 500 kronor vid Uppsala universitet och 1 000 kronor
vid Lunds universitet.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna har erinrat, att avdelningsföreståndarna
vid de tekniska högskolorna för närvarande åtnjuta ett arvode
av 804 kronor med undantag av avdelningsföreståndaren för avdelningen
för allmänna vetenskaper vid vardera högskolan, vilken uppbär ett arvode
av 408 kronor. I anslutning till förslag av lärarkollegierna vid de tekniska
högskolorna förordar överstyrelsen, att dessa arvoden höjas till 1 200 kronor
med hänsyn till omfattningen av vederbörande befattningshavares administrativa
arbete. Enligt överstyrelsens förslag bör dock ersättningen till
avdelningsföreståndaren för avdelningen för allmänna vetenskaper vid tekniska
högskolan i Stockholm bestämmas till 600 kronor.

6. Särskilda frågor.

Universitetslönekommitténs förslag.

För närvarande är befattningshavare inom laboratorsgraden i regel skyldig
att mottaga förordnande att uppehålla professorstjänst. Docent är i
allmänhet skyldig mottaga förordnande att uppehålla lärarbefattning i sin
vetenskap. Kommittén har förordat införande i Saar av särbestämmelser
av motsvarande innebörd. Liksom för närvarande har ifrågavarande skyldighet
föreslagits skola gälla utan tidsbegränsning.

Forskarstipendiaterna vid universiteten och karolinska institutet kunna
för närvarande, där särskilt viktiga skäl föreligga, förordnas att efter eget
åtagande upprätthålla akademisk lärarbefattning. Denna anordning har
kommittén ansett böra bibehållas.

Vid universiteten förekommer i viss utsträckning att professorer eller
andra lärare av universitetskanslern tillerkännas särskild ersättning ur vederbörande
fakultets kursanslag eller ur universitetens reservfond för bestridande
av undervisning, som ansetts icke ingå i den normala tjänstgöringsskyldigheten.
Denna ersättning har i ett fall uppgått till 5 000 kronor
under ett vart av de senaste budgetåren. Enligt universitetslönekommitténs
mening böra ersättningar av ifrågavarande slag i anslutning till stadgandet
i 18 § 1 mom. andra stycket Saar regleras genom beslut av Kungl. Maj :t.

För läroverk med flera läroanstalter gälla för närvarande särbestämmelser
om tjänst med vilken rätt till s. k. särskilda förmåner är förenad.
Med detta uttryck förstås normalt förmån, som genom donation eller därmed
jämförlig åtgärd anvisats innehavare av viss tjänst. Grundregeln är
att lönen å tjänsten minskas med belopp motsvarande de särskilda förmånernas
värde enligt uppskattning i vederbörlig ordning. Härifrån gäller
dock det undantaget att vad genom donation av enskild tillförsäkrats in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

nehavare av viss tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner icke skall föranleda avdrag
å lönen.

Vid genomförandet av lönereglering för universiteten och högskolorna
erfordras enligt kommitténs mening en motsvarande bestämmelse som den
nyss anförda. Såsom exempel på sådan särskild förmån utöver lönen som
icke skall föranleda avdrag å denna har kommittén nämnt de fria bostäder,
som jämlikt donation tillkomma den professor i fysik vid Uppsala
universitet, som är föreståndare för fysiska institutionen, samt dirsctor
musices.

I vissa fall då bostad anvisats en tjänstinnehavare genom donation eller
därmed jämförlig åtgärd förutsättes emellertid att hyra skall erläggas.
Exempel härpå erbjuda avlöningsbestämmelserna för Skytteanska professuren
i Uppsala. I samband med löneregleringen uppkommer frågan hur
hyi esavdraget i dylika fall skall beräknas. Kommittén har förordat, att
hyresersättningen skall bestämmas av Kungl. Maj :t.

bör närvarande gäller för fackhögskolornas vidkommande, att feriebe1
ättigad tjänsteman icke äger vid sjukledighet uppbära den eljest gällande
förmånen av oavkortad lön under visst antal dagar årligen och vid längre
tids ledighet i vissa fall skall vidkännas löneavdrag även under ferietid.
Båda de nu nämnda bestämmelserna har kommittén föreslagit skola gälla
för alla läroanstalter, som omfattas av löneregleringen.

Beträffande tjänstledighetsfrågor i övrigt för nu avsedda personalgrupper
har kommittén framhållit, att tillämpningen av gällande bestämmelser
om tjänstledighet och om avstående av avlöning vid tjänstledighet delvis
är en annan för professorer och andra lärare vid universitetet och högskolor
än för befattningshavare i allmänhet vid de till allmänna civilförvaltningen
hörande verken. Frågan huruvida vid ledighet för professorer
eller annan akademisk lärare avdrag å avlöning skall ske eller icke göres
sålunda för närvarande i allmänhet beroende av om vikarie anses erforderlig.
Anses vikarie erforderlig meddelas beslut om tjänstledighet i vanlig
mening och löneavdrag sker enligt gällande bestämmelser. Anses däremot
vikarie icke erforderlig uppkommer i allmänhet ej fråga om avdrag å avlöning.

Kommittén har icke ansett påkallat att reglerande författningsbestämmelser
utöver de i Saar intagna meddelas angående förutsättningarna för
beviljande av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Kommittén
har emellertid erinrat, att i skilda sammanhang den uppfattningen
kommit till uttryck att en akademisk lärare borde under viss tid kunna
erhålla befrielse från övriga med tjänsten förenade göromål för att kunna
ostört ägna sig åt vetenskapligt arbete utan att därvid behöva avstå någon
av sina löneförmåner. Härvid har även framförts tanken på en regelbundet
återkommande s. k. forskningstermin. Härom samt beträffande vissa andra
tjänstledighetsfrågor har kommittén anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Enligi universitetsstatuterna uppgå de akademiska ferierna till sammanlagt
4 månader årligen. Vid övriga här ifrågakommande läroanstalter förekommer
även en långvarig årlig ferietid. Även med beaktande av kravet på
skälig vilotid erbjuder ferietiden uppenbarligen möjlighet till bedrivande
av forskning. Den i det föregående omnämnda undersökningen av professorernas
ekonomiska förhållanden utvisar också, att — vad beträffar år 1947
— hel rekreationsledighet utöver sex veckor förekommit i mycket ringa utsträckning.
Under nämnda år torde sålunda professorerna i allmänhet ha
använt en stor del av sin ferietid till forskning eller annat vetenskapligt
arbete.

Enligt avlöningsreglementet kan tjänsteman för fullgörande av särskilt
åliggande i tjänsten erhålla befrielse helt eller delvis från övriga honom
åliggande tjänstegöromål. Det förhållandet att en tjänstinnehavare sålunda
temporärt befrias från vissa göromål för att helt koncentrera sig på andra,
betraktas enligt avlöningsreglementet icke såsom tjänstledighet, och fråga
uppkommer då ej heller om avstående av lön. Förhållandet i fråga kan
närmast betecknas såsom partiell tjänstebefrielse.

I och för sig synes hinder icke möta mot att nämnda anordning bringas
till tillämpning jämväl vid partiell tjänstebefrielse för lärare vid universitet
och högskolor för fullföljande av viss forskningsuppgift. Frågan i vilken
utsträckning och under vilka förutsättningar detta bör ske synes emellertid
icke böra regleras i Saar utan i universitetsstatuterna och övriga därmed
jämförliga författningar. Innebörden av dylika föreskrifter synes böra
vara, att den vederbörande lärare åvilande tjänstgöringsskyldigheten må för
viss, närmare angiven tid anses fullgjord enbart genom forskningsarbete.
Föreskrifterna böra i princip avse professorer, preceptorer och avlönade
docenter. Före ett definitivt ståndpunktstagande till ifrågavarande spörsmål
är emellertid ytterligare utredning erforderlig. I detta sammanhang
må erinras, att docenter redan med nu gällande bestämmelser kunna i viss
omfattning befrias från undervisningsskyldighet.

I sådana fall, då lärare vid fackhögskola behöver tjänstledighet för författande
av lärobok, är lönefrågan — där ej fråga är om uppdrag i tjänsten

__att bedöma enligt 28 § I punkt 5 Saar. Enahanda förfaringssätt bör till lämpas

i fortsättningen inom förevarande förvaltningsområde i dess helhet.

Nuvarande grunder om ersättning till censor vid studentexamen gälla
beträffande censor, som i egenskap av ordinarie befattningshavare är underkastad
statens allmänna avlöningsreglemente, och äro alltså för narvarande
tillämpliga på professorerna vid fackhögskolorna. Vid övriga här avsedda
befattningshavares inordnande under avlöningsreglementet bli nämnda
grunder fällande även för dem. Kommittén har förutsatt, att lärare vid
universitet eller högskola, vilken erhåller uppdrag såsom censor vid studentexamen,
regelmässigt beviljas tjänstledighet för tiden från tjänstgöringens
början intill terminens slut, med mindre på grund av examinationsskyldighet
eller annan särskild anledning undantag härifrån prövas
böra göras" för viss dag eller vissa dagar.

Yttrandena.

Statens lönenämnd har anfört, att innehavare av prästerlig tjänst efter
övergång till det nyreglerade lönesystemet icke skall äga åtnjuta avkastning
av donation utöver lönen. Lönenämnden har med hänsyn härtill ifrågasatt,
om icke motsvarande bestämmelser böra meddelas beträffande här avsedda
förmåner för vissa professorer in. fl. Det större akademiska konsistoriet i

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Uppsala har å andra sidan förutsatt såsom självklart att inga sådana ändrade
föreskrifter meddelas som realiter skulle strida mot grundsatsen om
donationernas okränkbarhet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har uttalat, att frågan i vilken utsträckning
och under vilka förutsättningar lärare vid universitet och högskolor
för fullföljande av viss forskningsuppgift böra erhålla partiell tjänstebefrielse
icke bör regleras i avlöningsreglementet utan i universitetsstatuterna
och övriga därmed jämförliga författningar. Innebörden av dylika föreskrifter
bör enligt lärarkollegiets mening vara att den vederbörande lärare
åvilande tjänstgöringsskyldigheten må för viss närmare angiven tid anses
fullgjord enbart genom forskningsarbete. Lärarkollegiet föreslår, att dessa
föreskrifter i princip skola avse professorer, preceptorer och avlönade docenter.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har anfört i huvudsak
följande.

Det är, särskilt vad lärarna vid tandläkarhögskolorna beträffar, nödvändigt
och i hög grad önskvärt, att möjlighet lämnas för kortare tjänstledigheter
för deltagande i någon föreläsningsserie eller i demonstrationsrespektive
experimentutförande, som in- eller utländska kolleger, medicinare,
naturvetenskapare eller andra giva. Vid andra tillfällen kan det vara
synnerligen värdefullt, att lärarna representera högskolan vid överläggningar,
diskussioner, möten eller kongresser i eller utanför landet. Lärarna
vid tandläkarhögskolorna äro, främst på grund av sin fåtalighet, i högre
grad än vad eljest är förhållandet inom närstående kulturområden ansvariga
för sin undervisnings- eller vetenskapsgrens utveckling och nyorientering
inom landet och måste därför i relativt stor utsträckning ställa sig till
förfogande för föreläsningar eller kursgivningar såväl utanför Skandinavien
som på skilda håll inom Norden. Lärarkollegiet instämmer därför i utredningsmännens
anförande, att ledighet för här angivna uppdrag m. m. bör beviljas
utan medföljande avdrag å lönen i de fall, då professorn senare eller
tidigare kan kompensera frånvaron genom att sammanlagt under terminen
giva det stadgade antalet föreläsningar, demonstrationer eller seminarieövningar.
Vid tandläkarhögskolorna, där professorerna och vissa laboratorer
tillika äro avdelningsföreståndare, bör det av kollegiet föreslagna föreståndararvodet
emellertid under sådan tjänstledighet avstås till såsom föreståndare
förordnad vikarie.

Vad beträffar tjänstledighet för vetenskapligt arbete, vill lärarkollegiet
betona, att den stora tjänstgöringsskyldigheten, de talrika administrativa
utredningsuppdragen och den till minst 120 timmar per läsår beräknade
examinationstiden medföra begränsning av professorers möjlighet att få
behövlig tid för den vetenskapliga forskningen.

7. Övergångsbestämmelser.

Uni versitetslönekomniitténs förslag.

Universitetslönekommittén har anfört, att vissa övergångsbestämmelser
befunnits erforderliga vid genomförandet av den av kommittén förordade
löneregleringen. Sålunda har kommittén ansett, att de för närvarande oreg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

lerade ordinarie befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna
i överensstämmelse med vad tidigare i olika sammanhang tillämpats
böra erhålla s. k. övergångslön i syfte att befattningshavarna vid ingången
av den månad, från och med vilken löneregleringen träder i kraft,
skola komma i åtnjutande av samma lönebelopp som enligt det oreglerade
lönesystemet skulle ha tillkommit dem såsom lön i förskott.

Vidare har kommittén förordat, att i fråga om befattningshavare inom
laboratorsgraden vid universiteten och de medicinska högskolorna samt
exercitiemästare vid universiteten bestämmelser meddelas angående den löneklassplacering
de skola erhålla vid övergången till avlöningsreglementet.
Enligt kommitténs uppfattning bör en omräkning av löneklassplaceringen
ske med tillämpning av avlöningsreglementets bestämmelser räknat från
den tidpunkt, då ifrågavarande befattningshavare tillträdde den tjänst de
vid löneregleringens genomförande inneha eller annan ordinarie tjänst av
samma slag. Löneklassplaceringen för befattningshavare vid de nyreglerade
högskolorna, vilka på grund av löneregleringen uppflyttas till högre lönegrad,
har kommittén förutsatt skola ske med tillämpning av vanliga regler
i fråga om löneklassplacering vid befordran.

Kommittén har uttalat, att den lönegrad, som enligt dess förslag skulle
tillämpas för nyanställda docenter, nämligen Cg 28, ej synes böra ifrågakomma
för de docenter, som vid löneregleringens ikraftträdande innehaft
docentstipendium under minst ett år; dessa böra enligt kommitténs mening
lämpligen, därest förutsättningar i övrigt föreligga, kunna direkt antagas
till e. o. docenter i lönegrad Ce 30, varvid tiden för stipendieinnehavet bör
avräknas mot anställningstiden som e. o. docent. De docenter, som vid löneregleringens
ikraftträdande innehaft docentstipendium kortare tid än ett
år, anser kommittén böra placeras i lönegrad Cg 28 och vid lämplig tidpunkt
efter förutsatt prövning antagas till e. o. docenter i lönegrad Ce 30. Där ej
annat föranledes av övergång från lönegradsplacerad tjänst, i vilken viss
lönetur intjänats, bör vederbörande, enligt kommitténs förslag, regelmässigt
placeras i begynnelselöneklassen. Detta förslag har av kommittén motiverats
med den avsevärda löneökning och de förmåner i övrigt som löneregleringen
avsetts skola medföra. Tid för uppflyttning till högre löneklass har kommittén
ansett böra räknas från och med dagen för inplaceringen i lönegrad. Vad
nu anförts har kommittén ansett böra i princip äga motsvarande tillämpning
beträffande forskardocenternas placering i lönegraderna Cg 30 och Ce 32
samt löneklassplacering.

Slutligen har kommittén uttalat, att befattningshavare, som övergå på den
nya löneregleringen och som nu åtnjuta förhöjning av dyrtidstillägg på
grund av försörjningsplikt mot barn, skola tillerkännas rätt till övergångsvis
utgående barntillägg enligt de grunder, som angivas i kungörelsen 1939:
428.

Vad angår de nuvarande ordinarie befattningshavare på oreglerad lönestat
vid universiteten och de medicinska högskolorna, vilka icke önska övergå
på den nya löneregleringen, har kommittén föreslagit, att de skola äga

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

kvarstå vid oreglerad avlöning, därest de göra anmälan därom före en viss,
av Kungl. Maj:t bestämd tid. Befattningshavare, som gjort dylik anmälan,
bör enligt kommitténs mening bibehållas vid enligt nuvarande grunder utgående
lön, ålderstillägg och tjänstgöringspenningar samt därå belöpande
dyrtids- och kristillägg. Provisoriskt lönetillägg, vilket har karaktären av en
tillfällig löneförmån i avvaktan på genomförandet av lönereglering, anser
kommittén däremot icke böra tillkomma nu avsedda befattningshavare.

Yttrandena.

Vad universitetslönekommittén föreslagit i fråga om övergångsanordningar
har i remissyttrandena föranlett erinringar endast på vissa speciella
punkter.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, om icke i konsekvens med vad kommittén
förordat beträffande innehavare av professors- och laborator stjänster
vid universitet docent bör få för löneklassplacering i Ce 30 tillgodoräkna den
tid utöver ett år, varunder han före löneregleringen innehaft docentstipendium.
Universitetskanslern, det större akademiska konsistoriet i Uppsala
samt Sveriges docentförbund ha ansett, att docent, som innehaft stipendium
i minst fyra år, vid löneregleringens ikraftträdande bör placeras i 31 löneklassen.

Departementschefen.

De akademiska lärarnas löneställning m. m.

Under senare år har det för statsförvaltningen i allmänhet gällande lönesystemet
gjorts tillämpligt å så gott som samtliga statstjänstemän och befattningshavare
i sådan statsunderstödd verksamhet, där statsmakterna bestämma
avlöningsförmånerna. Senast ha sålunda präster samt rektorer och
lärare vid privatläroverken, folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
inordnats under detta system. Å oreglerad stat kvarstå numera huvudsakligen
endast vissa lärargrupper vid universiteten och de medicinska
högskolorna. Frågan om inordnande av sistnämnda befattningshavare under
det vanliga lönesystemet har dock vid flera tillfällen varit aktuell utan att
likväl en dylik åtgärd vidtagits. En av de väsentligaste anledningarna härtill
har, såsom 1948 års universitetslönekommitté framhållit, varit det motstånd
som från universitetshåll tidigare rests mot en sådan anordning. I
samtliga remissyttranden över universitetslönekommitténs förevarande förslag
har emellertid tillstyrkts eller lämnats utan erinran, att de oreglerade
befattningshavarna vid universiteten och de medicinska högskolorna inordnas
under statens allmänna avlöningsreglemente. Skälen till den ändrade
inställning, som sålunda kommit till uttryck, äro dels att det nuvarande
avlöningsreglementet medgiver beaktande av de speciella förhållanden, som
råda inom vissa områden, och dels att några olägenheter icke föranletts av
att professorer och laboratorer vid fackhögskolorna äro underkastade nämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

da reglemente. På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att de i
det följande angivna oreglerade befattningarna vid universiteten och de medicinska
högskolorna från och med den 1 juli 1952 inordnas under statens
allmänna avlöningsreglemente.

Universitetslönekommittén har med instämmande av flertalet remissmyndigheter
anfört, att en allmän omprövning erfordras av universitets- och
fackhögskolelärarnas löneställning i syfte att åstadkomma en förbättring av
densamma. Angelägenheten av att de högre akademiska lärarna erhålla skälig
ersättning för sin betydelsefulla verksamhet har också vid flera tillfällen
vitsordats av statsmakterna. Detta har kommit till uttryck bl. a. i de
beslut som vid 1949 och 1951 års riksdagar fattats om provisorisk ökning
av professorernas löner utöver vad som följt av höjningen av de rörliga tillläggsförmånerna.
Den omprövning av de högre akademiska lärarnas löneställning,
som därigenom inletts, bör enligt min mening nu fullföljas i anslutning
till att det inom statsförvaltningen i allmänhet gällande avlöningssystemet
göres tillämpligt även å professorer och laboratorer m. fl. vid
universiteten och de medicinska högskolorna.

Universitetslönekommitténs föreliggande förslag avse universiteten, de
medicinska högskolorna, tandläkarhögskolorna, de tekniska högskolorna
samt lantbruks-, veterinär- och skogshögskolorna. De sakkunniga, som inom
civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet, ha förordat, att löneregleringen
därutöver skall i princip omfatta även Stockholms och Göteborgs
högskolor. Denna gränsdragning för löneregleringen anser jag mig
böra godkänna. Till frågan i vilken utsträckning löneställningen för tjänstemän
utanför de akademiska lärosätena i förevarande sammanhang bör omprövas
torde jag senare få återkomma.

Vad först professorerna beträffar erhöllo universitetsprofessorerna vid
1925 års lönereglering en förmånligare löneställning än tjänstemän inom
den s. k. rådsgraden, till vilken professorerna vid fackhögskolorna hänfördes.
Sedan en eftersläpning i lönehänseende efter hand inträtt för universitetsprofessorerna,
återställdes den relation mellan universitets- och fackhögskoleprofessorer,
som avsetts vid 1925 års lönereglering, i huvudsak genom
att de oreglerade professorerna genom beslut vid 1949 års riksdag tillerkändes
en höjning av det då utgående provisoriska lönetillägget med
1 300—1 900 kronor. I samband med 1951 års chefslönereglering uppflyttades
fackhögskoleprofessorerna provisoriskt från lönegraden 33 till lönegraden
37, varjämte de oreglerade professorerna erhöllo ett med 2 400 kronor
för år förhöjt provisoriskt lönetillägg. I likhet med universitetslönekommittén
anser jag, att anledning numera icke finnes att i lönehänseende göra skillnad
mellan professorer vid de skilda läroanstalter, varom här är fråga.
Mot denna åsikt ha ej heller vid remissbehandlingen rests invändningar.
Jag förordar således, att den nuvarande differentieringen av professorslönerna
slopas.

Professorernas löneställning har genom nyssnämnda beslut i högst vä 4

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

sentlig grad förbättrats. Fackhögskoleprofessor uppbär sålunda för närvarande
dyrortsgraderad lön enligt lönegraden 37 å löneplanen nr 1 samt
universitetsprofessor en begynnelselön, som något överstiger lönen i löneklassen
40 å 3-ort, och en slutlön, som så gott som uppgår till lönen i löneklassen
40 å 5-ort. Jag anser mig emellertid av skäl, som anförts av universitetslönekommittén,
böra föreslå, att åt professorerna beredes en löneställning
som är något förmånligare. I betraktande av de betydande höjningar,
som professorslönen under de senaste åren undergått, måste dock
en ytterligare ökning bli förhållandevis måttlig.

Hur den av mig förordade ytterligare ökningen skall utformas kan givetvis
vara föremål för delade meningar. Jag vill icke motsätta mig, att lönen
till professorerna i enlighet med universitetslönekommitténs förslag omedelbart
vid tjänstetillträdet utgår med sitt slutliga belopp. Detta nödvändiggör
dock icke att löneplanen nr 2 användes utan kan ske även inom ramen
för löneplanen nr 1, nämligen genom att professorerna placeras i lönegraden
Ca 37, löneklassen 40 och utöver lönen enligt nämnda löneklass erhålla
lämpligt avvägt befattningsarvode. Av praktiska skäl synes dock mera
lämpligt att i detta fall löneplanen nr 2 kommer till användning. I likhet
med statens lönenämnd tillstyrker jag, att professorerna inplaceras å den
nya löneplanen nr 2 i lönegraden Co 14. Detta förslag har vid de förut omförmälda
överläggningarna med Sveriges akademikers centralorganisation
accepterats av denna. Förslaget innebär, att professorerna vid universiteten
och de medicinska högskolorna utöver de lönehöjningar, som genomfördes
åren 1949 och 1951, nu få sina löner höjda med 2 700 kronor i begynnelseläget
respektive med 1 700 kronor i slutläget samt att fackhögskoleprofessorerna
utöver den löneökning, som bereddes dem den 1 juli 1951, få sina
begynnelselöner höjda med 3 600—4 700 kronor och sina slutlöner höjda
med 1 700—2 700 kronor, allt per år räknat.

Vad härefter angår befattningshavarna inom laboratorsgraden (laboratorer,
prosektorer, observatörer, preceptorer m. fl.) har universitetslönekommittén
förordat, att de skola hänföras till löneplanen nr 1 och inplaceras i
lönegraden Ca 32. Detta har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. I några yttranden har emellertid framhållits önskvärdheten
av att relationen i lönehänseende mellan professorer och laboratorer
genom löneregleringen icke förändras till laboratorernas nackdel. I anledning
härav och med beaktande av övriga på frågan inverkande omständigheter
vill jag förorda, att de nu ifrågavarande akademiska lärarna hänföras
till lönenplanen nr 1 lönegraden Ca 33. Detta innebär, att laboratorerna
vid universiteten utöver den lönehöjning, som genomfördes år 1949, nu
få begynnelselönerna höjda med 1 359 kronor och slutlönerna med 2 363
kronor, medan höjningen för motsvarande befattningshavare vid t. ex. veterinärhögskolan
utgör 3 036 kronor respektive 2 652 kronor.

Sveriges akademikers centralorganisation har vid överläggningarna i ämnet
förklarat sig visserligen icke kunna acceptera sistnämnda lönegrad för
laboratorsgruppens del men å andra sidan ej vilja motsätta sig, att lönereg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

leringen för dessa befattningshavare grundas å denna lönegrad. Det har vid
överläggningarna å ömse sidor förutsatts att, därest det nu pågående tjänsteförteckningsrevisionsarbetet
skulle giva anledning därtill, laboratorsgruppens
löneställning skall omprövas och därvid undersökas om och i vilken
utsträckning särskilda arvoden böra utgå till de befattningshavare av ifrågavarande
kategori, som tillika äro institutionsföreståndare.

Sedan åtskilliga år har frågan om beredande av tryggare anställningsförhållanden
för docenterna diskuterats. I anledning av att 1945 års universitetsberedning
föreslagit införande av tjänste- och familjepensionsrätt för
docenterna med bibehållande av arvodesformen uttalade dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet i prop. 1946: 273, att det icke syntes önskvärt
att utan tvingande skäl tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer
samt att några avgörande hinder icke syntes möta mot att
tillämpa extra ordinarie anställning för docenterna under förutsättning att
bestämda regler meddelades om anställningens upphörande efter viss
längsta anställningstid. Vad departementschefen anfört föranledde icke
någon erinran från riksdagens sida.

Jag delar helt de betänkligheter mot införandet av nya med pensionsrätt
förenade anställningsformer, varåt dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
sålunda givit uttryck. Enligt min mening bör vad statsmakterna
vid 1946 års riksdag i princip uttalat sig för nu fullföljas. Jag förordar
följaktligen att åt docentstipendiaterna liksom åt forskarstipendiaterna
beredes tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän.
I likhet med kommittén vill jag med skärpa understryka, att införandet
av extra ordinarie anställning för docenterna icke innebär några förpliktelser
för staten att i särskild ordning bereda dem försörjningsmöjligheter
sedan den begränsade anställningstiden gått till ända. En docent eller
forskardocent, som icke kan påräkna att vid utgången av den avsedda tiden
såsom avlönad docent erhålla befordran vid universitet eller högskola, har
således att söka anställning inom annat verksamhetsfält.

Universitetslönekommittén har föreslagit, att första extra ordinarie anställning
såsom docent eller forskardocent skulle föregås av en ettårig prövotid
med anställning såsom extra tjänsteman. Den extra ordinarie anställningen
skulle till en början avse 3 år och sedermera, efter särskild prövning
av vederbörandes kvalifikationer, ytterligare en 3-årsperiod med möjlighet
till förlängning högst ett år, därest docenten under tiden för den avlönade
anställningen i mera avsevärd omfattning tagits i anspråk för vikariat
å högre befattning vid universitet eller högskola.

Lämpligheten av den av kommittén föreslagna ettåriga prövotiden synes
mig emellertid kunna ifrågasättas. För docenternas vidkommande torde
tiden vara alltför kort, för att vederbörande därunder skall hinna framvisa
några resultat av vetenskapligt arbete, som kunna dokumentera hans
lämplighet för anställning såsom extra ordinarie docent. Forskardocenturerna
å andra sidan torde, liksom för närvarande forskarstipendierna,
nästan undantagslöst komma att tilldelas personer, som tidigare innehaft

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

docentur vid lärosätet i fråga och som därför icke behöva underkastas ytterligare
prövotid. Jag förordar därför, att såväl docenter som forskardocenter
omedelbart erhålla extra ordinarie anställning. Före anställning såsom extra
ordinarie docent torde emellertid vederbörande sökande i regel böra underkastas
undervisningsprov för utrönande av hans skicklighet såsom lärare.
I det föreliggande förslaget till stadgar för tandläkarhögskolorna har en
bestämmelse av denna innebörd redan intagits.

Därest i enlighet med vad jag sålunda förordat särskild prövotid icke införes
för docenterna, synes anställningstiden lämpligen böra bestämmas till
två 3-årsperioder med möjlighet till förlängning högst ett år i de fall då
forskningsverksamheten blivit förhindrad av sådan vikariatstjänstgöring å
högre befattning vid universitet eller högskola, som förekommit i mera avsevärd
omfattning. Även vilcariatsförordnanden av kortare varaktighet än
hel termin böra härvid kunna beaktas.

Vad docenternas lönegradsplacering angår finner jag vad statens lönenämnd
anfört beaktansvärt. Jag anser mig således böra förorda, att forskardocenter
och docenter placeras i samma lönegrad och hänföras till lönegraden
Ce 30. Då anställning såsom forskardocent regelmässigt torde föregås
av anställning såsom docent, medför vad jag föreslagit att forskardocent
omedelbart erhåller lön enligt 32 löneklassen. Förslaget om docenternas
lönegradsplacering innebär, att docent och forskardocent erhålla
pensionsberättigade tjänster, vari begynnelselönen överstiger det nuvarande
stipendiet å 3-ort med 2 762 kronor respektive 2 366 kronor per år samt å
5-ort med 3 830 kronor respektive 3 446 kronor per år. En förutsättning för
denna löneökning synes dock, såsom även universitetslönekommittén framhållit,
vara att docenternas undervisningsskyldighet utökas. Jag återkommer
härtill senare.

Sveriges docentförbund har vid de förut omförmälda överläggningarna
förklarat sig till freds med det här framlagda förslaget.

I samband med fragan om inrättandet av docenttjänster torde jag även
få något beröra löneställningen för de. docentkompetenta biträdande lärarna.
Dessa åtnjuta för närvarande utöver det för biträdande lärare fastställda
arvodet å 12 000 kronor tilläggsarvode med belopp motsvarande skillnaden
mellan de kontanta löneförmåner, som tillkomma docent, och 12 000
kronor. Enligt min mening bör denna princip även i fortsättningen bibehållas
i sa måtto, att docentkompetent biträdande lärare erhåller tilläggsarvode
motsvarande skillnaden mellan den kontanta lönen i 30 löneklassen
å universitetets eller högskolans ortsgrupp och det arvode som tillkommer
annan biträdande lärare.

Vad härefter exercitiemästarna vid universiteten angår har frågan om
organisationen av gymnastikundervisningen vid universiteten ännu icke
lösts, varför anledning torde saknas att i detta sammanhang upptaga de
vakantsatta gymnastiklärartjänsterna till omprövning. De båda ordinarie
tjänster, som inrättats för den musikaliska verksamheten, har universitets -

Kurigl. Maj:ts proposition nr 12.

lönekommittén föreslagit skola hänföras till löneplanen nr 1, lönegraden Ca
25 under benämningen director musices. Detta förslag, som innebär en ökning
av begynnelselönen med i runt tal 2 000 kronor per år och av slutlönen
med omkring 2 600 kronor per år, finner jag mig kunna biträda.

De tjänster vid universiteten och de i det föregående angivna högskolorna,
som böra omfattas av den av mig förordade löneregleringen, ha redovisats
i en tablå, vilken torde få fogas vid protokollet i detta ärende .såsom Bilaga
A. I tablån har gjorts en gruppering med hänsyn såväl till tjänsternas
art som till sättet för deras avlönande. Härvid ha beaktats även befattningar,
om vilkas inrättande senast den 1 juli 1952 definitiva beslut föreligga.
Beträffande vissa av de ifrågavarande tjänsterna torde följande böra
framhållas.

I fråga om de vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet inrättade
personliga professurerna å indragningsstat (1 a i tablån) har universitetslönekommittén
föreslagit, att dessa i de nya personalförteckningarna
skulle upptagas å övergångsstat. I anslutning härtill må erinras, att
i några fall för innehavare av befattning inom laboratorsgraden vid dessa
institutioner inrättats en personlig professur, därvid vederbörande åtnjuter
personligt lönetillägg å indragningsstat lika med skillnaden mellan ordinarie
profes.sorslön och lönen å den egna tjänsten. Jag förordar, att jämväl
i dessa fall den personliga professuren uppföres å övergångsstat och att den
ordinarie befattningen vakantsättes under den tid, den personliga professuren
består.

Vad angår de övriga helt av statsmedel avlönade professurerna (1 b i
tablån) må framhållas, att den i tablån särskilt anmärkta B. John F. och
Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar, vilken icke är personlig, för närvarande redovisas
å indragningsstat. Nämnda professurs framtida bestånd och finansiering
var föremål för överväganden av statsmakterna vid 1950 års riksdag (jämför
prop. 1950: 172). Med hänsyn till vad då förekom föreslår jag, att professuren
överföres å ordinarie stat.

I gällande personalförteckning för Chalmers tekniska högskola finnas
upptagna 32 professurer. Till bestridande av kostnaderna för den från och
med den 1 juli 1951 vid högskolan inrättade professuren i byggnadsekonomi
och byggnadsorganisation under tio år ha dock utlovats årliga bidrag å
sammanlagt 45 000 kronor från Göteborgs stad in. fl. Denna professur har på
grund härav redovisats i tablån bland professurer avlönade helt av andra
medel än statliga.

Bland professurerna vid karolinska institutet har i tablån icke medtagits
professuren i rättspsykiatri. Professurens innehavare åtnjuter å institutets
stat endast ett arvode av 3 500 kronor för år men är tillika överläkare vid
centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning. Denna överläkartjänst
är placerad i lönegraden Ca 32 samt förenad med den till överläkare vid
sinnessjukavdelning utgående avlöningsförstärkningen å 5 004 kronor. Därjämte
uppbär överläkaren hyresersättning med 3 000 kronor för år. Vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

professurens inrättande år 1946 avvägdes förenämnda arvode å 3 500 kronor
med beaktande av att professorn skulle bli i avlöningshänseende ungefär likställd
med professorn i psykiatri, vilken utom sin vanliga professorslön
uppbär jämväl ett överläkararvode från karolinska sjukhuset å 1 500 kronor.
På grund av införande från och med den 1 januari 1951 av förenämnda avlöningsförstärkning
å 5 004 kronor åtnjuter emellertid professorn i rättspsykiatri
avlöningsförmåner, som överstiga vad som enligt löneregleringsförslaget
avses skola tillkomma professor med överläkararvode. Någon uppräkning
av det å karolinska institutets stat uppförda arvodet i samband med
löneregleringen bör därför icke ske. Huruvida professuren, såsom lärarkollegiet
vid institutet i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagit, bör
upptagas som en ordinarie tjänst torde få prövas i annat sammanhang.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel
(2 a i tablån) ha redovisats vissa vid statliga lärosäten inrättade donationsprofessurer,
nämligen fem vid Uppsala universitet, tre vid karolinska institutet
och två vid tekniska högskolan i Stockholm. I intet fall har under de
senaste åren den avkastning av donationsmedlen, som stått till förfogande
för avlönande av berörda professorer vid de två förstnämnda lärosätena, varit
tillräcklig för att dessa i avlöningshänseende skulle bli jämställda med övriga
professorer.

Jag delar universitetslönekommitténs uppfattning, att donationsprofessorerna
i princip böra komma i åtnjutande av samma förbättring i avlöningshänseende
som föreslagits beträffande övriga professorer. Dessa professorer
ha även erhållit det provisoriska lönetillägg, som utgått under de sista åren.
Då donationsfonderna sålunda redan nu visat sig otillräckliga för befattningshavarnas
avlönande, komma kostnaderna för avlöningsförbättringen i
samband med löneregleringen att i sin helhet falla på statsverket. Beträffande
de två ifrågavarande professurerna vid tekniska högskolan, vilka båda
äro personliga, har redan vid deras tillkomst förutsatts, att de till viss del
skulle bekostas av statsmedel. Emellertid har i båda fallen statens andel i
lönekostnaderna fastställts till ett bestämt belopp, medan vederbörande
donatorer förbundit sig att tillskjuta vad som erfordrades för att professurernas
innehavare skulle bli i avlöningshänseende likställda med ordinarie
professorer vid högskolan. En lönereglering för ifrågavarande befattningshavare
kommer därför icke att belasta statsverket. Detsamma gäller de helt
med enskilda medel bekostade (personliga) professorsbefattningarna (3 i
tablån), av vilka en förekommer vid tekniska högskolan i Stockholm och
två vid Chalmers tekniska högskola.

Under professurer, avlönade delvis av statsmedel, delvis av andra medel (2
i tablån) ha upptagits de professurer vid Stockholms och Göteborgs högskolor,
vilka ansetts i princip böra omfattas av löneregleringen. Vid Stockholms
högskola finnes ytterligare en professur, nämligen i nationalekonomi,
företrädesvis näringsekonomi, vilken tillkom år 1947 genom en donation
såsom en personlig professur. Innehavaren har tillika varit chef för Industriens
utredningsinstitut. Professuren är numera vakant. Frågan om löne -

Kungl. May.ts proposition nr 12. 55

förmånerna å befattningen torde få upptagas vid ett eventuellt återbesättande
av denna.

Nuvarande innehavaren av professuren i internationell rätt vid Stockholms
högskola avlönas efter samma grunder som universitetsprofessor men åtnjuter
dessutom ett personligt lönetillägg å 2 000 kronor och ett ålderstillägg
å 1 000 kronor för år. I samband med löneregleringen bortfaller ålderstilllägget.
Vidare bör det personliga lönetillägget upphöra att utgå.

Sex av professorerna vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga
avdelning (2 b i tablån) äga ej uppbära det nu med sammanlagt 6 000
kronor utgående provisoriska lönetillägget. De äro i stället tillförsäkrade
ålderstillägg enligt gynnsammare grunder än övriga professorer med oreglerad
lön samt berättigade till ersättning för indragna terminsavgifter, som
för budgetåret 1950/51 för var och en av dem utgjorde omkring 7 100 kronor.
För undvikande av inkomstminskning böra dessa professorer vid övergång
till det reglerade lönesystemet erhålla personliga lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan deras lön före löneregleringens genomförande och
lönen i Co 14 närmast därefter. De böra vara underkastade samma tjänstgöringsskyldighet
som övriga professorer vid högskolan.

I tablån ha icke redovisats de vid Stockholms högskola förefintliga arvodesbefattningarna
såsom lärare (professor) i astronomi, lärare (observatör)
i astronomi, lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi
samt lärare (professor) i sinologi. Ej heller har i tablån medtagits professor
Bergianus, vilken uppbär särskilt arvode vid högskolan såsom biträdande
lärare i botanik. Innehavarna av ifrågavarande arvodesbefattningar avlönas
i övrigt å andra tjänster.

Utöver de i tablån upptagna professurerna vid Göteborgs högskola finnes
där inrättad en forskningsprofessur i botanik för prefekten vid Göteborgs
botaniska trädgård. Denna är i avlöningsstaten för högskolan upptagen
allenast såsom en arvodesbefattning med ett arvode å 6 500 kronor och bör
med hänsyn härtill ej inbegripas under löneregleringen. Professurens innehavare
avses skola i övrigt avlönas å annan tjänst. Ej heller bör löneregleringen
omfatta den för närvarande icke tillsatta donationsprofessuren i allmän
och jämförande etnografi, vilken skall vara förenad med chefskapet
för vissa av Göteborgs stads vetenskapliga och kulturella institutioner, eller
de tre vakantsatta donationsprofessurer, vilka ej avses skola tillsättas förrän
vederbörande donationsfonder lämna en avkastning, som helt täcker professorslönen.

Till innehavare av sådana professorsämbeten vid Göteborgs högskola,
som inrättats före den 1 januari 1917, kunna utgå särskilda lönetillägg ur
Emily Wijks fond. Av denna fonds avkastning, som år 1950 uppgick till
15 700 kronor, skola 10 procent läggas till kapitalet, 18 procent användas
till upprättande av docentstipendier samt återstoden, 72 procent, användas
Lill förbättrande av lönerna åt innehavare av nyssnämnda professorsbefattningar,
under förutsättning att dessa professorer av andra medel åtnjuta
minst motsvarande löneförmåner som i allmänhet gälla för innehavare av
professur vid universitet. Av de nuvarande 18 ordinarie professurerna vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Göteborgs högskola ha 15 tillkommit före den 1 januari 1917. För närvarande
utgå emellertid från fonden lönetillägg endast till 10 professorer med
800—1 000 kronor per år. Avkastningen av fonden har i avvaktan på närmare
utredning rörande tolkningen av donationsvillkoren icke upptagits å inkomststaten
för Göteborgs högskola. Till innehavarna av två professurer
utgick före 1949 lönetillägg om 1 000 kronor från andra medel. För att dessa
båda befattningshavare icke skulle lida inkomstminskning i samband med
att de vid universtiteten gällande avlöningsbestämmelserna år 1949 genomfördes
vid Göteborgs högskola beslöts, att de skulle erhålla personliga lönetillägg
å 1 000 kronor vardera av statsmedel. Samtliga nu nämnda lönetillägg
synas böra upphöra i den mån befattningshavarna övergå å det nya avlöningssystemet.
Frågan om dispositionen i framtiden av omförmälda fond
torde få upptagas i annat sammanhang.

Vid ettvart av universiteten i Uppsala och Lund finnes inrättad en personlig
laboratorstjänst å indragningsstat (4 a i tablån), vars innehavare
åtnjuter samma avlöningsförmåner som universitetens övriga laboratorer.
Dessa befattningar synas böra innefattas i löneregleringen, varvid tjänsterna
— liksom föreslagits i fråga om de personliga professurerna — böra
uppföras å övergångsstat. Vidare har vid karolinska institutet för en av docenterna
inrättats en personlig extra laboratorsbefattning, förenad med arvode.
Befattningen är en ren forskartjänst. Då arvodesbeloppet vid befattningens
inrättande så sent som år 1950 (VIII ht 1950, s. 121) avsågs skola i
stort sett motsvara de avlöningsförmåner, som då tillkommo en ordinarie
laborator, förordar jag, att arvodets storlek jämväl fortsättningsvis anpassas
efter laboratorslönen.

Bland övriga helt av statsmedel avlönade befattningar inom lahoratorsgraden
(4 b i tablån) märkes en observatorstjänst i lönegraden Ce 29 vid
Chalmers tekniska högskola. Befattningen inrättades år 1949 vid det med
anslag av enskilda medel uppförda jonosfärobservatoriet vid högskolan.
Därvid förutsattes, att av befattningens innehavare skulle fordras teknologie
eller filosofie licentiatexamen i till dess område hörande ämnen. Enligt av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser skall beträffande observatorn i tilllämpliga
delar gälla vad i stadgarna för de tekniska högskolorna är föreskrivet
i fråga om laborator. Enligt vad jag inhämtat fullgör observatorn
regelbunden undervisning vid högskolan samt har därutöver en betydande
arbetsbörda vid observatoriet. Med hänsyn till angivna förhållanden torde
befattningen böra omfattas av löneregleringen och placeras i den för laborator
föreslagna lönegraden.

Åt en av laboratorerna vid lantbrukshögskolan utgår för närvarande ett
personligt lönetillägg med 504 kronor för år. Lönetillägget tillkom vid lantbrukshögskolans
inrättande (prop. 1931: 143) såsom ersättning för att befattningshavaren
i samband med överflyttande från den dåvarande centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet ålades undervisningsskyldighet
vid lantbrukshögskolan. Då denne befattningshavare icke synes
intaga någon särställning i förhållande till övriga laboratorer, bör det sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

skilda lönetillägget vid löneregleringens genomförande bortfalla i överensstämmelse
med vad som skett den 1 juli 1951 beträffande motsvarande tilllägg
till en av högskolans professorer.

Tre av docentstipendiaterna vid Stockholms högskola (7 i tablån) erhålla
för närvarande särskilda tillägg å 2 540 kronor för år jämte därå belöpande
dyrtids- och kristillägg. Denna förmån bör vid inrättandet av extra ordinarie
docenttjänster bortfalla. Ett vid Göteborgs högskola utgående docentstipendium
å 12 000 kronor, som bestrides av avkastningen av vissa fonder
vilka ej upptagits å inkomststaten för högskolan, bör icke omfattas av löneregleringen
och har ej redovisats i tablån.

Vid universitetet i Lund har inrättats ett personligt forskarstipendium
(8 a i tablån). Stipendiets innehavare har tillförsäkrats samma stipendieförmåner
som innehavare av forskarstipendium för docent vid universitetet.
Stipendiets grundbelopp utgår i form av arvode, varemot övriga förmåner
skola bestridas i samma ordning som motsvarande förmåner för innehavare
av forskarstipedium för docent. Vad i §§ 12—16 av de genom Kungl. Maj :ts
brev den 8 april 1927 meddelade bestämmelserna angående forskarstipendier
för docenter föreskrives skall äga tillämpning jämväl beträffande här
ifrågavarande stipendium. Med hänsyn till vad sålunda bestämts bör stipendiets
innehavare komma i åtnjutande av samma löneförmåner som extra
ordinarie forskardocent.

Utöver de befattningar, som hittills berörts och vilka kunna sägas utgöra
de typiska grupperna av lärare med fast anknytning till de akademiska
lärosätena, finnas vid vissa fackhögskolor mera speciella tjänster,
vilka på grund av nuvarande löneställning eller andra förhållanden torde
böra observeras i detta sammanhang.

Den vid veterinärhögskolan inrättade befattningen såsom lärare i hovbeslag
och läran om hovens sjukdomar (9 i tablån) har tidigare i lönehänseende
likställts med de högst avlönade inom laboratorsgruppen. Enligt
beslut vid 1947 års riksdag är tjänsten placerad i lönegraden Ca 31 eller samma
lönegrad som tillkommer laborator vid tandläkarhögskolorna. Enligt
min mening bör befattningshavaren erhålla samma löneförbättring som
tillkommer de nu i lönegraden 31 placerade laboratorerna och således hänföras
till lönegraden Ca 33.

Vid vardera av lantbruks- och skogshögskolorna finnes en extra ordinarie
lektorstjänst i lönegraden Ce 29. Lektorstjänsten vid skogshögskolan var
ursprungligen uppförd å extra stat med arvode motsvarande avlöningen åt
högskolans dåvarande ordinarie lektorer, vilka i avlöningshänseende likställts
med lektorerna vid de allmänna läroverken. Vid 1926 års lönereglering
bibehölls likställdheten med de då oreglerade läroverkslektorerna. När
lektorstjänsten vid lantbrukshögskolan inrättades år 1944 genom omändring
av en tidigare speciallärartjänst vid högskolan, placerades befattningen i
samma lönegrad som motsvarande befattning vid skogshögskolan.

Då frågan om löncställningcn för lektorerna vid de allmänna läroverken

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

för närvarande är föremål för överläggningar mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté
och vederbörande personalorganisationer, är jag icke nu
beredd att taga ställning till spörsmålet om förenämnda två lektorstjänsters
lönegradsplacering utan torde senare få återkomma härtill.

Tandläkarhögskolornas avdelningstandläkarbefattningar äro numera placerade
i lönegraden Ce 22 samt förenade med en tjänstgöringsskyldighet av
i genomsnitt 21 timmar per vecka. Befattningarna tillsättas av universitetskanslern,
varvid sökandena äro skyldiga avlägga lärarprov, om lärarrådet
finner sådant prov önskvärt. I fråga om kompetenskrav föreskrives, att innehavare
av avdelningstandläkarbefattning skola vara legitimerade tandläkare
samt böra ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola
eller innehava därmed jämförbara meriter. Vid befattningarnas tillsättande
bör hänsyn jämväl tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkarna
tillhöra tandläkarhögskolornas lärarkår och fullgöra undervisningsskyldighet
vid högskolorna. Med hänsyn till avdelningstandläkartjänsternas
särpräglade karaktär anser jag emellertid frågan om löneställningen
för dessa befattningshavare icke böra upptagas i detta sammanhang.

De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Universitetslönekommittén har i sitt betänkande framhållit, att de nuvarande
i stadgeväg meddelade bestämmelserna angående professorernas och
laboratorernas tjänstgöringsskyldighet äro svåröverskådliga och oenhetliga
samt enligt kommitténs mening i behov av en översyn. I fråga om vissa befattningshavargrupper
måste vidare en utvidgad tjänstgöringsskyldighet
anses utgöra en förutsättning för den föreslagna löneställningen.

Med anledning härav ha de sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt
vid löneregleringsarbetet, utfört särskilda undersökningar rörande de
akademiska lärarnas arbetsbörda. Dessa undersökningar, vilkas närmare detaljer
framgå av handlingarna i ärendet, giva vid handen, att undervisningens
omfattning för de olika befattningshavarna växlar betydligt icke endast
vid olika lärosäten utan ofta även inom en och samma högskola och till och
med inom samma fakultet.

På grund av de skiftande förhållanden, som föreligga inom det akademiska
verksamhetsområdet, torde det icke vara lämpligt eller ens möjligt att
i samband med löneregleringen utfärda några gemensamma mera detaljerade
föreskrifter angående tjänstgöringsförhållandena i allmänhet för professorerna
och befattningshavarna inom laboratorsgraden.

Några i stadgeenlig ordning meddelade föreskrifter angående de akademiska
befattningshavarnas skyldighet att bedriva vetenskaplig forskning
finnas icke. Detta åliggande framgår endast av de allmänna bestämmelserna
rörande de akademiska lärosätenas uppgift. Den fria forskningen låter
sig icke med fördel bindas i några på förhand fastslagna former eller regleras
av allmänna bestämmelser om förläggning till vissa tider eller platser.
Det är heller icke min avsikt att här framlägga förslag i sådan riktning. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

samband med den förbättrade löneställning för forskningens utövare, som
nu avses skola genomföras, synes det emellertid rimligt att klarare än vad
tidigare varit fallet fastslås, att den vetenskapliga forskningen utgör ett de
akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande, som tillsammans med
övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning. En bestämmelse
av denna innebörd bör intagas i universitetsstatuterna och stadgarna
för de olika högskolorna.

Vad härefter angår fördelningen av arbetstiden mellan å ena sidan undervisning
och å den andra forskning och övriga åligganden är det uppenbart,
att en ökad undervisningsbörda skulle minska den tid, som återstår för fullgörandet
av övriga arbetsuppgilfter och da främst forskningen. Jag är a^
den uppfattningen, att risk föreligger för att forskningsarbetet skulle eftersättas,
om tiden för den kvalificerade undervisningen utökades. Till denna
räknar jag främst föreläsningarna, vilka påkalla tidskrävande förarbeten.
Även de som undervisningsform alltmer betydelsefulla seminarieövningarna
torde som regel få räknas hit. Vanligen föregås de av ett avsevärt förberedelsearbete
och påfordra en ur kvalitativ synpunkt krävande insats av ledaren.
Enligt gällande bestämmelser för universiteten är det för närvarande
tillåtet att utbyta intill tre veckotimmars föreläsningar mot samma timantal
seminarieövningar. Jag har icke något att erinra mot denna princip i och
för sig men anser det angeläget, att det i tillämpningen tillses, att icke
under evalveringsprincipen i fråga inbegripas även övningar av elementär
beskaffenhet. Jag förutsätter alltså, att begreppet seminarieövningar reserveras
för sådan undervisning, som i kvalitativt hänseende är lika krävande
som föreläsningar.

Vid sidan av föreläsningarna och seminarieövningarna ha, främst vid
fackhögskolorna men även vid de medicinska utbildningsanstaltema, såsom
särskilda undervisningsformer tillkommit övningar och demonstrationer av
olika slag, vilka icke kunna anses lika krävande för läraren. Av den gjorda
utredningen framgår att professorerna vid dessa högskolor, särskilt de tekniska,
vid sidan av den kvalificerade undervisningen i icke obetydlig omfattning
påtagit sig ansvaret för och i viss utsträckning även den direkta
ledningen av denna mera elementära undervisning. Hjälpkrafter av icke
alltför kvalificerad art, såsom assistenter och amanuenser, stå emellertid
ofta till förfogande. Även vid universiteten samt Stockholms och Göteborgs
högskolor förekommer åtskillig dylik mera elementär undervisning i form
av särskilda kurser in. in., men denna gives vanligen av andra lärare än
professorer, såsom biträdande lärare in. fl.

Den elementära undervisningen kan alltid sägas stå under överinseende
av vederbörande professor i ämnet, även om denne icke personligen pa något
sätt deltager i densamma. I den mån ett ökat behov av sådan undervisning
framväxer vid universiteten och högskolorna, kan det enligt min mening ej
sällan vara lämpligt, att professorn, som måste antagas äga de bästa förutsättningarna
att genom sin personliga ledning och kontroll av verksamheten
tillse, att det avsedda syftet uppnås, tager viss personlig del i densamma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

De tidigare ganska regelmässigt förekommande avgiftsbelagda kurserna
äro numera i huvudsak avvecklade. Med hänsyn härtill och till det i övrigt
anförda bör § 104 universitetsstatuterna ändras så, att därav framgår, att
professor är pliktig att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt universitetskanslerns
bestämmande, meddela annan undervisning i sitt läroämne
än föreläsningar och därmed i kvalitativt hänseende jämförbar undervisning,
då sådant för ett ändamålsenligt anordnande av den akademiska
undervisningen finnes oundgängligen erforderligt. Motsvarande bestämmelser
i stadgarna för övriga lärosäten böra utformas i enlighet härmed.

Enligt universitetsstatuterna och stadgarna för karolinska institutet äger
universitetskanslern i vissa fall, där professor på grund av särdeles betungande
examinations- eller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten,
medgiva viss nedsättning i denna skyldighet. Enligt
min uppfattning bör sådan befrielse meddelas endast i fall, då kanslern verkligen
finner särdeles betungande examinations- eller andra tjänstegöromål
motivera densamma. Med anledning härav torde en översyn böra ske av
de särskilda beslut, som i enskilda fall meddelats rörande nedsättning i den
normala undervisningsskyldigheten.

Det torde enligt min mening vidare böra övervägas, om icke den allmänna
skyldighet att övervaka den akademiska undervisningen, som åvilar kanslern
respektive vederbörande högskolestyrelser, bör förtydligas genom omformulering
av gällande bestämmelser på berörda punkter. Frågan torde böra
upptagas i lämpligt sammanhang, för de under kanslerns överinseende
ställda lärosätena förslagsvis i samband med det inom kanslersämbetet pågående
arbetet på en revision av universitetsstatuterna.

1945 års universitetsberedning har i sitt betänkande angående examina,
undervisningen och universitetsstatistiken (SOU 1949:54) konstaterat, att
en besvärande brist på lämpliga läroböcker föreligger i flertalet ämnen. Enligt
18 § stadgarna för skogshögskolan åligger det bl. a. professor och laborator
att, därest i något hans ämne icke finnas tjänliga läroböcker eller kompendier,
så fort ske kan utarbeta sådana och, om han ej själv vill ombesörja
deras utgivande, ställa dem till högskolans eller studentkårens förfogande
för utgivning. Jag förordar, att en bestämmelse av motsvarande innehåll
införes för universiteten och högskolorna i allmänhet.

I framställning den 9 februari 1950, varöver statskontoret, universitetskanslern
och statens lönenämnd avgivit utlåtanden, ha lärarkollegierna vid
Stockholms och Malmö tandläkarhögskolor hemställt, att laboratorerna vid
tandläkarhögskolorna — vilka enligt gällande bestämmelser ha en daglig
tjänstgöringsskyldighet av 6 timmar, varav 4 timmar avsetts för egentlig
undervisningsverksamhet och återstående 2 timmar för tandvårdsutövning
i vederbörande högskolas tjänst, och vilka för sist nämnda tjänstgöring
åtnjuta ett särskilt arvode av 2 004 kronor för år — skulle befrias från
skyldigheten att fullgöra tandvardsutövningen. I samband därmed skulle
det särskilda arvodet bortfalla. Därjämte skulle enligt framställningen la -

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

borator medgivas rätt att utom tjänstetid bedriva tandvårdsutövning å sådana
vid högskolan inskrivna patienter, som önskade tandvård av laboratorn,
mot av vederbörande myndighet fastställd taxa, vilken skulle helt täcka
de omedelbara kostnaderna för behandlingen, inberäknat skäligt arvode
till laboratorn.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till detta förslag.
Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden pröva, huruvida de nuvarande
arvodena böra bibehållas eller om desamma skola indragas och i
samband därmed tjänstgöringen ändras i den riktning lärarkollegierna ifrågasatt.

Även för de nuvarande docent- och forskarstipendiaterna gäller, att deras
uppgifter äro undervisning och forskning. I fråga om forskningen torde
vad jag i det föregående anfört beträffande professorer och laboratorer
i allt väsentligt vara tillämpligt å docenterna. Även för dessa bör sålunda
forskningen omfatta den tid som återstår för att bereda vederbörande full
sysselsättning sedan övriga tjänsteåligganden fullgjorts. Vad angår undervisningsskyldigheten
är denna av olika omfattning vid olika lärosäten.

Vid genomförandet av en lönereglering för docenterna i enlighet med vad
jag i det föregående förordat komma dessa icke endast att erhålla väsentligt
förbättrade avlöningsförhållanden utan därjämte att uppnå en tryggare
ställning såsom extra ordinarie befattningshavare med rätt till pension och
vissa andra förmåner. En ökad undervisningsskyldighet har därför ifrågasatts.
I olika sammanhang har dock betonats att docenturerna i första hand
böra inriktas på forskning. I detta skede av den akademiska karriären förutsättas
nämligen vetenskapsidkarna genom specimensarbetena skola meritera
sig för professurer och övriga akademiska sluttjänster, och de böra
samtidigt äga möjligheter att genom en mera fri utveckling av sin begåvning
kunna föra forskningen framåt utan att i högre grad vara tyngda av undervisning
och administrativa göromål.

Med allt beaktande av dessa synpunkter har jag emellertid kommit till
den uppfattningen, att en något ökad undervisningsskyldighet i förhållande
till vad som nu gäller icke i avsevärd grad behöver minska docenternas
möjligheter till forskning. För härvarande kan en docentstipendiats undervisningsbörda
sägas utgöra omkring hälften av den, som genomsnittligt
åvilar en professor. Efter ingående överväganden med de sakkunniga vill
jag föreslå, att de extra ordinarie docenterna åläggas 75 timmars föreläsningar
eller därmed kvalitativt jämförlig undervisning per läsår. Denna
undervisning bör enligt kanslerns respektive vederbörande högskolestyrelses
bestämmande kunna ersättas av annan, mera elementär undervisning, varvid
timantalet bör ökas i motsvarande grad. I stort sett torde härvid en
timmes föreläsning böra motsvaras av två timmars sådan undervisning,
vilken fordrar mindre förberedelsearbete, såsom demonstrationer, laborationsövningar,
propedeutiska kurser in. in. Utbytas föreläsningarna mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

annan tjänstgöring, vilken påkallar än mindre förberedelsearbete, lärer i
varje särskilt fall få prövas, efter vilka grunder utbytet må ske.

Forskardocenternas undervisningsbörda bör naturligen, liksom hitintills
forskarstipendiaternas, vara betydligt mindre än docenternas. Även för forskardocenterna
anser jag dock en höjning berättigad och föreslår, att forskardocenterna
åläggas upp till 25 timmars föreläsningar eller annan däremot
svarande tjänstgöring per år.

Då sakliga skäl icke synas kunna anföras för ett bibehållande av den
differentiering, som för närvarande råder, i det docentstipendiaterna vid
vissa högskolor ålagts lägre antal undervisningstimmar per år än de övriga,
förordar jag att enhetliga bestämmelser om docenternas undervisningsskyldighet
nu införas i enlighet med det här framförda förslaget.

Enligt min uppfattning böra docenter och forskardocenter i viss utsträckning
kunna taga del i examinationen till lägre examina. För närvarande
har docent vid veterinärhögskolan jämlikt 58 § stadgarna för högskolan
prövningsskyldighet i de ämnen, i vilka han undervisat. Gällande bestämmelser
för universitetens och de övriga högskolornas docenter svnas icke
lägga hinder i vägen för ett sådant åläggande. Det må emellertid framhållas,
att examinationsbördan tillsammans med undervisningen för docenter
och forskardocenter icke får taga så mycken tid i anspråk, att deras
forskningsuppgifter härigenom bli åsidosatta. I den mån en mera betungande
examinationsskyldighet ålägges docenterna, bör det ankomma på vederbörande
myndighet att i motsvarande grad minska undervisningsbördan.

Även de docentkompetenta biträdande lärarna böra i samband med löneregleringen
åläggas en något utvidgad tjänstgöringsskyldighet, eventuellt i
form av skyldighet att i viss utsträckning förrätta examination.

I likhet med universitetslönekommittén anser jag, att enhetliga bestämmelser
böra intöras angående tjänstgöringsskyldigheten för director rnusices
i Uppsala och kapellmästaren i Lund och att densamma i anslutning till
löneregleringen bör något utökas. Såsom kommittén framhållit inskränker
sig nämnda skyldighet icke till vissa angivna timtal utan innefattar ett avsevärt
arbete därutöver inom den musikaliska verksamheten. I samband
med sitt förslag till lönegradsplacering för de ifrågavarande befattningarna
har universitetslönekommittén gjort vissa jämförelser med de ordinarie
lärarna vid musikhögskolan, vilka äro placerade i den föreslagna lönegraden.
För sistnämnda befattningshavare är en tjänstgöringsskyldighet föreskriven
av minst 10 och högst 20 veckotimmar. Understiger timantalet 20,
sker dock viss reduktion av lönen. Med hänsyn till den dominerande ställ—
ning, director musices maste sägas intaga inom vederbörande universitetsstads
musikliv, och då kravet på undervisningens kvalitet måste ställas
högt, torde tjänstgöringsskyldigheten i omfattning icke böra vara större
för director musices än för lärare vid musikhögskolan. Å andra sidan bör
icke förbises, att universitetens musikdirektörsbefattningar med den löneställning,
som här föreslagits, böra betraktas såsom heltidstjänster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Vid vägandet av angivna synpunkter mot varandra har jag kommit till
den uppfattningen, att director musices i Uppsala och Lund bör åläggas en
tjänstgöringsskyldighet i princip svarande mot den, som åligger ordinarie
lärare vid musikhögskolan med 20 veckotimmars undervisning. Det är dock
tydligt, att de former, i vilka denna tjänstgöringsskyldighet bör uttagas,
måste bli väsentligt annorlunda för director musices än för nämnda lärare.
Sålunda måste avsevärd tid stå till förfogande för director musices för förberedande
av föreläsningar, eget instuderande av orkesterpartitur m. m. dylikt.
Mot bakgrunden av det anförda anser jag mig icke kunna giva några
bestämda anvisningar, i vilka former åliggandena för director musices böra
uttagas. Det bör därför ankomma å förslagsvis kanslersämbetet att närmare
överväga denna fråga.

Vissa särskilda lönefrågor.

Universitetslönekommittén bar i sitt betänkande föreslagit, att universitetens
och högskolornas rektorer i fortsättningen skola erhålla dels särskilt
arvode utöver lön för den administrativa funktion som rektorskapet innebär,
dels bidrag till bestridandet av representationskostnader. Statskontoret
och statens lönenämnd ha emellertid ansett, att representationsbidrag icke
böra utgå i större utsträckning än vad för närvarande är fallet. Lönenämnden
har därvid hänvisat till att 1949 års reseersättningskommitté enligt sina
direktiv har att utreda hur spörsmålet om bidrag till representationskostnader
tekniskt sett bör lösas.

Avvägningen av ersättningen till rektorerna för deras administrativa funktion
måste bedömas samtidigt med ställningstagandet till frågan om och
i vilken utsträckning representationsbidrag böra utgå. Sistnämnda spörsmål
bör emellertid enligt min mening ej upptagas till prövning förrän resultatet
av nyssnämnda utredning föreligger. Jag förordar därför att nu utgående
ersättningar till rektorerna bibehållas vid oförändrad karaktär och oförändrade
belopp. Detta bör gälla även i fråga om Stockholms och Göteborgs
högskolor, vilkas rektorer för närvarande åtnjuta honorarium å 3 000 kronor.
Även övriga av universitetslönekommittén berörda arvoden synas tills
vidare böra bibehållas vid nuvarande belopp.

Vad universitetslönekommittén förordat i fråga om skyldighet för befattningshavare
inom laboratorsgraden samt docent och forskardocent att mottaga
förordnande å akademisk lärarbefattning anser jag mig böra tillstyrka.
Likaså biträder jag — med de jämkningar som följa av vad jag i det föregående
anfört — kommitténs förslag till bestämmelser i fråga om förmån,
som genom donation eller därmed jämförlig förmån anvisats innehavare av
viss tjänst.

I likhet med universitetslönekommittén anser jag det icke påkallat att
reglerande författningsbestämmelser intagas i statens allmänna avlöningsbestämmelser
utöver de nu förefintliga angående förutsättningarna för beviljande
av tjänstledighet inom förevarande förvaltningsområde. Frågan om

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

införandet av en regelbundet återkommande s. k. forskningstermin torde få
övervägas i annat sammanhang.

En särskild fråga, som uppmärksammats såväl av universitetslönekommittén
som i vissa remissyttranden, är spörsmålet om de akademiska lärarnas,
särskilt professorernas, innehav av befattningar och uppdrag vid
sidan av tjänsten. Under beredningen inom civildepartementet av löneregleringsfrågan
ha olika lösningar av föreliggande problem diskuterats. Det
har härvid ansetts, att åtminstone för närvarande några speciella reglerande
föreskrifter i detta hänseende icke hora genomföras. Emellertid har
framhållits angelägenheten av att universitetskanslern och övriga berörda
myndigheter ägna särskild uppmärksamhet åt i vilken utsträckning bisysslor
förekomma för de akademiska lärarnas del och vidtaga de åtgärder,
eventuellt i form av framställningar om utfärdande av föreskrifter enligt
7 § 3 mom. Saar, som kunna anses påkallade.

Vad sålunda förordats finner jag mig kunna biträda. Jag vill dock i detta
sammanhang ytterligare understryka vad jag i det föregående anfört om
att forskningen utgör ett de akademiska befattningshavarnas tjänsteåliggande,
som jämte övriga tjänsteuppgifter skall bereda dem full sysselsättning.

De övergångsbestämmelser, som kunna befinnas erforderliga vid genomförandet
av löneregleringen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att
utfärda. Härvid ifrågakommer bl. a. förande å övergångsstat av befattningshavare,
som ej önskar övergå å reglerad tjänst, samt medgivande av ,s. k.
övergångslön i syfte att befattningshavare vid ingången av den månad,
från och med vilken löneregleringen genomföres, skall komma i ånjutande
av samma lönebelopp som enligt det oreglerade lönesystemet skulle ha tillkommit
honom såsom lön i förskott. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att vederbörande befattningshavare, i den mån de ej uttala en önskan
att kvarstå å oreglerad stat, få anses ha godtagit de villkor i fråga
om åtnjutande av arvoden, personliga lönetillägg, avkastningen av vissa fonder
in. in., som förbundits med löneregleringen.

Pensionsfrågor.

För befattningshavare vid Stockholms och Göteborgs högskolor ha hittills
gällt oenhetliga pensionsbestämmelser såväl inom vardera högskolan
som högskolorna emellan. I prop. 1949: 163 upptogs frågan om en reglering
av de vid dessa högskolor utgående pensionerna till behandling. Dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet anförde därvid bl. a., att tjänste- och
familjepension erna vid Stockholms högskola samt familj epensionerna vid
Göteborgs högskola i regel uppginge till lägre belopp än motsvarande statliga
pensioner. Det syntes skäligt, att pensionsförhållandena vid högskolorna
förbättrades och att de utgående tjänste- och familjepensionerna reglerades
i anslutning till de inom det statliga pensionsväsendet tillämpade grunder -

Knngl. Maj:ts proposition nr 12.

na. På Kungl. Maj :t borde få ankomma att, sedan för frågans bedömande
erforderliga utredning framlagts, besluta om pensionsförmånerna i de särskilda
fallen. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Sedan den sakkunnige, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet
beträffande frågor rörande Stockholms och Göteborgs högskolor,
avlämnat utredning och förslag i ämnet samt yttranden däröver
avgivits av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för Göteborgs
högskola och rektor vid Stockholms högskola, har Kungl. Maj :t genom
beslut den 21 december 1951 med stöd av riksdagens förenämnda bemyndigande
medgivit bl. a., att nu utgående pensioner från Stockholms och Göteborgs
högskolor till f. d. befattningshavare eller efterlevande till avliden
befattningshavare vid högskolorna, må räknat från och med den 1 juli
1949 omregleras med tillämpning av de i kungörelserna den 30 juni 1947,
nr 657, och den 14 maj 1948, nr 257, angivna grunderna för omreglering
av motsvarande statliga pensioner under förutsättning att pensionen ej
redan fastställts med tillämpning av pensionsunderlag, som angivas i 1947
års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Tillika har förordnats,
att å omreglerad pension må utgå rörligt tillägg enligt samma grunder
och med tillämpning av samma procenttal, som gälla i fråga om pensioner
utgående enligt nyssnämnda reglementen.

De oreglerade lärarbefattningarna vid universiteten äro alltjämt underkastade
1941 års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen. I dessa
föreskrives, att pensionsunderlagen skola för professor motsvara de för
tjänsteman i dåvarande lönegraden 31 (nuvarande 34) gällande samt för
befattningshavare inom laboratorsgruppen de för tjänsteman i dåvarande
lönegraden 26 (nuvarande 29) gällande. Pensionerna, som omreglerades
1947 och 1948, äro förenade med rörligt tillägg enligt de grunder, som gälla
i fråga om pensioner enligt 1947 års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen.
De reglerade professors- och laboratorsbefattningarna däremot
äro underkastade sistnämnda reglementen.

Till frågan om vilka ändringar i gällande pensionsreglementen, som kunna
föranledas av löneregleringsförslagen, samt till den definitiva lösningen
av pensionsförhållandena vid Stockholms och Göteborgs högskolor torde jag
få återkomma i samband med framläggandet av de övriga förslag om ändringar
i pensionsreglementena, som äro avsedda att genomföras från och
med den 1 juli 1952.

Under de förut omnämnda överläggningarna med Sveriges akademikers
centralorganisation rörande bl. a. professorernas löneställning ha diskuterats
vissa frågor angående storleken av pensionsförmånerna för professor,
som avgått ur tjänst före den 1 juli 1952. Härvid har enighet nåtts om en
viss förbättring av pensionsförmånerna för professor med oreglerad lön,
som avgått eller avgår ur tjänst under innevarande budgetår. Pcnsionsunderlagen
för dessa professorer ha före den 1 juli 1951 varit högre än för

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 12.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

de närmast jämförbara tjänstemännen med reglerad lön. Emellertid är att
märka, att löneställningen för såväl reglerade som oreglerade professurer
höjdes den 1 juli 1951, varvid de reglerade befattningarna uppflyttades från
lönegraden 33 till lönegraden 37. Pensionsunderlagen höjdes därigenom för
sistnämnda tjänster och tillämpas för professor som avgått ur tjänst efter
den 30 juni 1951. För de oreglerade befattningarnas del fick löneförbättringen
däremot formen av en höjning av det provisoriska lönetillägget, vilket
icke påverkar pensionsunderlagens storlek. På grund härav äro pensionsunderlagen
från och med den 1 juli 1951 lägre för oreglerade än för reglerade
professorstjänster. Med hänsyn till sambandet mellan universitetsprofessorer
och fackhögskoleprofessorer, vilket tagit sig uttryck bl. a. i förslaget
att de efter löneregleringens genomförande skola erhålla lika lön, och med
hänsyn till att universitetsprofessorerna förut intagit en förmånligare ställning
i pensionshänseende än övriga professorer, har det synts mindre tillfredsställande
att de under innevarande budgetår skola intaga en i förhållande
till fackhögskoleprofessorerna försämrad ställning i pensionshänseende.
Jag förordar därför i överensstämmelse med den vid nyssnämnda överläggningar
träffade överenskommelsen, att tjänstepensionsunderlagen för
professorer å oreglerad stat, som avgått eller avgå under innevarande budgetår,
samt motsvarande familjepensionsunderlag skola bestämmas till samma
belopp som pensionsunderlagen för professorer med reglerad lön i motsvarande
fall. Detta synes böra gälla ej blott i fråga om statliga professorer
utan i princip även beträffande professorerna vid Stockholms och Göteborgs
högskolor. Därest riksdagen ej har något att erinra mot förslaget, torde det
få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Löneställningen lör vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.

Såsom redan i det föregående berörts ha i anslutning till universitetslönekommitténs
förslag inkommit ett flertal framställningar, vilka åsyfta att
den för de akademiska befattningshavarna föreslagna löneställningen skulle
tillämpas jämväl vid vissa andra institutioner än de akademiska lärosätena.
De sakkunniga, som inom civildepartementet biträtt vid löneregleringsarbetet,
ha närmare undersökt kompetenskraven, formerna för tjänstetillsättning
samt de instruktionsenligt fastställda arbetsuppgifterna för de professurer
och laboratorsbefattningar, som icke omfattas av löneregleringsförslaget,
sådant detsamma i det föregående utformats.

På grundval av de sakkunnigas undersökningar och de överläggningar
i ämnet, som under ärendets beredning ägt rum dels med berörda fackdepartement
dels ock med de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 30 mars 1951 tillkallats med uppdrag att inom civildepartementet
biträda med översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän
m. m„ har jag kommit till den uppfattningen, att endast vid vissa av de
här avsedda institutionerna och allenast i fråga om ett begränsat antal av
deras befattningshavare föreligger en sådan anknytning till den vid univer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

siteten och högskolorna bedrivna verksamheten, som motiverar enahanda
löneställning för befattningshavarna. Endast i de fall då detta samband är
av sådan art, att vederbörande befattningshavare fullgöra eller lämpligen
kunna åläggas fullgöra viss undervisnings- och examinationsskyldighet vid
universiteten och högskolorna eller jämförliga institutioner, bör samma
löneställning som för motsvarande akademiska befattningshavare ifrågakomma.
Såsom en förutsättning för den höjda lönegradsplacering jag i det
följande förordar för vissa tjänster bör därför gälla, att det skall åligga
tjänsteinnehavarna att utan särskild ersättning vid egen institution eller
akademiskt lärosäte fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som kan bli dem ålagd av Kungl. Maj :t. Givetvis bör härvid beaktas att
forskningens intressen ej åsidosättas. Vidare bör fordras, att samma kompetenskrav
som för motsvarande universitetstjänster upprätthållas.

Vid institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning
i Stockholm finnes inrättad en personlig professur i statskunskap i lönegraden
37. Innehavaren av professuren är skyldig att utan särskild ersättning
vid Stockholms högskola meddela undervisning och förrätta examination i
statskunskap. Jag förordar, att denna befattning hänföres till den för universitets-
och högskoleprofessorer föreslagna lönegraden.

De två professurerna vid farmacevtiska institutet, professuren vid gymnastiska
centralinstitutet samt de fyra professurerna vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut äro förbundna med arbetsuppgifter, som icke
nämnvärt skilja sig från dem, som äro förenade med motsvarande befattningar
vid högskolorna, även om instituten icke i alla hänseenden kunna
anses jämbördiga med högsltdlorna. Jag vill därför icke motsätta mig att
lönegraden Co 14 tillämpas jämväl för nämnda professurer. Till frågan om det
till innehavaren av professuren vid gymnastiska centralinstitutet utgående
föreståndararvodet torde jag senare få återkomma.

Beträffande två av avdelningsföreståndarna och professorerna vid statens
skogsforskningsinstitut gäller redan nu, att de äro skyldiga att fullgöra viss
undervisning vid skogshögskolan. På grund härav och med hänsyn till de
kompetenskrav, som upprätthållas för avdelningsföreståndarbefattningarna
vid institutet, tillstyrker jag, att befattningarna hänföras till lönegraden Co
14. Innehavaren av en av Föreningen Skogsarbeten bekostad personlig professur
i skoglig arbetslära vid institutet, vilken jämväl skall handhava undervisning
vid skogshögskolan, skall enligt av Kungl. Maj :t den 20 maj 1949
meddelade bestämmelser i avlöningshänseende vara likställd med avdelningsföreståndare
vid institutet. Några särskilda skäl att bryta denna likställdhet
i förevarande sammanhang synas icke föreligga.

Å personalförteckningen för statens institut för folkhälsan finnas för
närvarande upptagna tre professorsbefattningar i lönegraden Ca 37. Innehavarna
av dessa befattningar äro föreståndare för var sin avdelning vid institutet.
En fjärde avdelning vid institutet förestås av professorn i hälsovårdslära
vid karolinska institutet, vilken i denna egenskap omfattas av

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

löneregleringsförslaget och vilken uppbär ett föreståndararvode å 2 004 kronor.
Enligt min mening böra jämväl de å personalförteckningen för statens
institut för folkhälsan uppförda professorerna hänföras till lönegraden Co
14. I samband med löneregleringens genomförande bör det till professorn i
hälsovårdslära vid karolinska institutet utgående föreståndararvodet bestämmas
till 1 500 kronor eller sålunda samma belopp, som utgår till professor
vid karolinska institutet, vilken är föreståndare för institution vid
karolinska sjukhuset. Löneregleringen föranleder jämväl en omprövning av
det arvode, som utgår till den professor vid institutet för folkhälsan, vilken
är institutets föreståndare. Härtill återkommer jag i det följande.

Vid naturhistoriska riksmuseet finnas sju professorer och avdelningsföreståndare
samt vid statens etnografiska museum en professor och föreståndare,
alla placerade i lönegraden Ca 37. Befattningshavarna tillsättas efter
sakkunnigförfarande och såsom befordringsgrunder angivas vetenskaplig
förtjänst på det speciella område vederbörande avdelning omfattar samt sökandens
egenskaper såsom institutionsföreståndare. Med hänsyn till de
höga vetenskapliga krav, som ställas på dessa befattningshavare, och den
nära anknytning, som dessa äga till vissa närliggande institutioner vid universiteten,
böra jämväl förevarande befattningshavare enligt min uppfattning
hänföras till lönegraden Co 14. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
den nuvarande professorn och föreståndaren för riksmuseets paleozoologiska
avdelning ålagts skyldighet att vid behov fullgöra viss examination och leda
viss undervisning i paleozoologi vid universiteten i Uppsala och Lund. Det
särskilda lönetillägg å 1 060 kronor, som utgår härför, bör i samband med
löneregleringen bortfalla. Beträffande det arvode, som vid riksmuseet utgår
till den professor, som är museidirektör, torde jag få hänvisa till vad jag i
det följande föreslår. Professorn och föreståndaren för statens etnografiska
museum uppbär såsom lärare (professor) i allmän och jämförande etnografi
vid Stockholms högskola ett arvode å 4 000 kronor. Detta arvode bör med
hänsyn till den förut angivna förutsättningen för lönegradsuppflyttningen
i princip icke vidare utgå. För undvikande av inkomstminskning för den
nuvarande innehavaren av befattningen torde det dock övergångsvis böra
fastställas till i runt tal 2 400 kronor.

Universitetslönekommittén har förordat, att dess förslag skola tillämpas
å tjänsten på indragningsstat såsom föreståndare för de under vitterhetsakademien
hörande ostasiatiska arkeologiska samlingarna, enär tjänstens
innehavare hittills avlönats lika med universitetsprofessor. Detta vill jag icke
motsätta mig. Såsom lärare (professor) i sinologi vid Stockholms högskola
uppbär ifrågavarande befattningshavare ett arvode å 4 000 kronor. Liksom
nyssnämnda arvode till professorn och föreståndaren för statens etnografiska
museum bör detta arvode i princip bortfalla. För undvikande av inkomstminskning
för den nuvarande tjänstinnehavaren bör det emellertid
övergångsvis fastställas till 2 400 kronor.

Under samma motivering som beträffande sistnämnda tjänst har universitetslönekommittén
föreslagit, att löneregleringen skall omfatta även den

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

personliga professuren i experimentell fysik vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik. Jämväl detta förslag vill jag biträda.
Därjämte förordar jag, att den vid samma institut inrättade statliga personliga
laborator stjänsten i lönegraden Ca 30 placeras i lönegraden Ca 33.

Även vissa andra laborator stjänster, som ej redovisas å de akademiska
lärosätenas personalförteckningar, böra enligt min mening hänföras till lönegraden
Ca 33, nämligen de tre laboratorerna, tillika avdelningsföreståndare
vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution i Ca 31 och laboratorn
i samma lönegrad vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska centrallaboratorium.
De äro samtliga skyldiga att fullgöra viss undervisning vid karolinska
institutet. I samband med lönegradsuppflyttningen bör det till sistnämnde
laborator nu utgående undervisningsarvodet å 1 000 kronor bortfalla.
Vidare böra avlöningsförmåner motsvarande universitetslaborators
utgå till de tre arvodesavlönade laboratorerna vid flyg- och navalmedicinska
nämnden, vilka äro knutna till de fysiologiska institutionerna vid universitetet
i Lund, karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.

För här ej nämnda laboratorstjänster och vissa andra motsvarande befattningar,
såsom t. ex. statsagronomtjänsterna vid statens lantbruksförsök
och försöksledarbefattningarna vid statens skogsforskningsinstitut, är
anknytningen till den vid de akademiska lärosätena bedrivna verksamheten
ej densamma som för de förut uppräknade. Jag anser mig i avsaknad av
närmare utredning icke kunna förorda, att deras löneställning omprövas i
samband med universitetslöneregleringen, men förutsätter att det skall bli
möjligt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till övervägande i så
god tid att resultatet därav kan föreläggas 1952 års riksdag.

Utöver de här berörda befattningarna utanför universiteten och högskolorna
torde jag även få i detta sammanhang något beröra vissa chefstjänster.
Till löneplanen 2 lönegraden 14 äro för närvarande hänförda föreståndarbefattningarna
vid statens veterinärmedicinska anstalt, statens bakteriologiska
laboratorium och statens rättskemiska laboratorium. Vidare är i denna
lönegrad placerad tjänsten såsom överinspektör för statens lantbruksförsök.
Däremot är bl. a. tjänsten såsom chef för statens skogsforskningsinstitut
hänförd till lönegraden Cp 15. Med hänsyn till de kvalifikationer som
förutsättas hos innehavarna av dessa befattningar och den ansvarsfulla
ställning som tillkommer dem såsom chefer för förenämnda institutioner
anser jag, att de böra erhålla en löneställning som är något förmånligare än
professors. Jag förordar därför, att de hänföras till lönegraden 15 å löneplanen
2, i vilken lönegrad såsom nyss antytts chefer för verk av motsvarande
art och storleksordning redan nu äro placerade. I samband härmed
böra de i det föregående berörda föreståndararvodcna vid gymnastiska centralinstitutet,
statens institut för folkhälsan och naturhistoriska riksmuseet
omregleras. Dessa arvoden äro för närvarande respektive 4 308 kronor, 2 004
kronor och 1 008 kronor. Det förstnämnda arvodet utgår till föreståndaren

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

för gymnastiska centralinstitutet, om denne tillika innehar tjänst såsom
lärare vid institutet. Eljest utgår ytterligare 5 352 kronor. Ifrågavarande arvoden
böra lämpligen avvägas så, att de motsvara den nuvarande grundlöneskillnaden
mellan lönegraderna 14 och 15 å löneplanen 2 eller således
1 200 kronor, beträffande gymnastiska centralinstitutet dock endast för det
fall att professorn vid institutet är dess föreståndare. För undvikande av
inkomstminskning torde den nuvarande innehavaren av föreståndarbefattningen
vid detta institut böra erhålla ett personligt tillägg å i runt tal 1 500
kronor. Vidare bör det nuvarande arvodet å 1 008 kronor till den avdelningsföreståndare
i Ca 37, som är föreståndare för statens farmacevtiska laboratorium,
i förevarande sammanhang höjas till 1 200 kronor.

Kostnadsberäkning.

De förslag om ändrad löneställning, som i det föregående framlagts, ha
beräknats medföra ökade kostnader för löner med i runt tal två miljoner
kronor per år.

Förslag om anslagsberäkningen för nästa budgetår för de särskilda universiteten,
högskolorna och institutionerna samt om erforderliga ändringar
i personalförteckningar m. m. framläggas i vederbörligt sammanhang av cheferna
för de departement, varunder institutionerna m. m. lyda. De ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente och pensionsreglementena, som påkallas
i anslutning till förslagen, torde jag senare få anmäla.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna de allmänna riktlinjer för en löne- och pensionsreglering
för professorer och vissa andra akademiska
lärare m. fl., som jag i det föregående förordat, samt

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna bli erforderliga vid löne- och pensionsregleringens
genomförande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
K.-E. Renström.

BILAGA A

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Tablå över befattningar vid universitet och högskolor,

Befattning

Oreglerade högskolor
Lön	Upp-säl a univ.	Lunds univ.	Karo- linska inst.	Medic. hög- skolan, Gbg	Stock- holms hög- skola	Göte- borgs hög- skola	Summa
oregl.	i		5				6
oregl.	2		1				3
oregl.	*82	83	29	7			201
				(+3 1952)
oregl.	5		3		2 43	818	69
oregl.					6		6
oregl.
el. arv.	1	1	1				3
oregl.	18	21	16	6			61
				(+2 1952)
oregl.					3	4	7
oregl.	1	1					2
oregl.	80	76	15		21	9	201
arv.-
oregl.
lön		1					1
oregl.	6	6	2				14
—							—

1. Prof. avi. helt av statsmedel: a)

personliga:
aa) med hel personlig

lön ...........

b b) med lön å annan
tjänst + pers. ti

b) övriga (i några fall där jämte

tillägg av c''
tionsm.)..........

2. Prof. avi. delvis av statsm.,
delvis av andra medel:

a) med ord. prof. lön----

b) med lön beräknad på

annat sätt ..........

3. Prof. avi. helt av andra

medel än statliga........

4. Befattn. inom laboratorsgrad
avi. helt av statsmedel: a)

personliga........

b) övriga...........

5. Befattn. inom laboratorsgr

avi. delv. av statsm., delv.
av andra medel.........

6. Director musices (kapellmästare)
............

7. Docentstip...........

8. Forskarstip :

a) personliga........

b) övriga...............

9. Lärare i hovbeslag m. m,

1 Häri har jämväl inräknats professuren i rasbiologi, vartill medel anvisats under rasbiologiska
institutets stat, samt B. John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild
hänsyn till atmosfäriska urladdningar.

2 Häri har jämväl inräknats professuren i nationalekonomi, vartill medel anvisats under konjunkturinstitutets
stat. 6 av professurerna äro pers. En av professorerna åtnjuter personligt lönetillägg.

8 Därav en personlig professur. 2 av professorerna åtnjuta personligt lönetillägg av statsmedel,
så länge lönetillägg ur Emily Wijks fond tillkommer innehavarna av vissa professurer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 12.

Bilaga A.

som föreslås skola omfattas av löneregleringen.

Reglerade högskolor	Summa summa- rum
Lönegrad	Tekn. hög- skolan, Sthlm	Chalm. tekn. högskola	Tand-läkar-högsk, Sthlm	Tand- läkar- högsk., Malmö	Lant- bruks- högsk.	Veteri- närhög- skolan	Skogs- hög- skolan	Summa
—								—	6 3
Ca 37	4 57	31	5	5	17	12	7	134	6 335
	(+1 1952)
Ca 37	6 2							2	7L 6
Ca 37	61	3						4	4
									3
Ca 31			7	7				14	75
Ca 30	2	1						3	3
Ca, Ce 29		1			13	14	1	29	29
									7 2
oregl.	8	4			8	5	4	29	230
									1
—								—	14
Ca 31						1		1	1

4 2 av professurerna få ej besättas, så länge en å övergångsstat uppförd professor i gruvbrytning
kvarstår i sin tjänst.

5 Professurerna personliga.

0 Häri har icke inräknats den personliga professuren i statskunskap för G. Heckscher vid
socialinstitutet i Stockholm.

C Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Innehållsförteckning.

Inledning........................................................... 2

Universitetslönekommitténs förslag och däröver avgivna yttranden m. m... 3

1. Löneregleringens omfattning........................................ 3

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 3

Yttrandena m. m.................................................. 5

2. Tillämpligheten av Saar........................................... 6

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 7

Yttrandena....................................................... 8

3. De vetenskapliga befattningshavarnas löneställning................... 9

A. Professorer.................................................... 9

Nuvarande förhållanden m. m.................................... 9

Universitetslönekommitténs förslag............................... 13

Yttrandena.................................................... 18

B. Befattningshavare inom laboratorsgraden......................... 22

Nuvarande förhållanden m. m................................... 22

Universitetslönekommitténs förslag............................... 25

Yttrandena.................................................... 26

C. Docenter...................................................... 28

Nuvarande förhållanden......................................... 28

Universitetslönekommitténs förslag .............................. 30

Yttrandena.................................................... 34

4. Löneställningen för vissa exercitiemästare........................... 35

Nuvarande förhållanden............................................ 35

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 36

Yttrandena....................................................... 37

5. Arvoden och särskilda ersättningar till vissa befattningshavare........ 37

Nuvarande förhållanden m. m...................................... 37

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 39

Yttrandena....................................................... 41

6. Särskilda frågor................................................... 43

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 43

Yttrandena....................................................... 45

7. övergångsbestämmelser............................................ 46

Universitetslönekommitténs förslag.................................. 46

Yttrandena....................................................... 48

Departementschefen.................................................. 48

De akademiska lärarnas löneställning m. m.......................... 48

De akademiska lärarnas tjänstgöringsskyldighet...................... 58

Vissa särskilda lönefrågor.......................................... 63

Pensionsfrågor.................................................... 64

Löneställningen för vissa tjänstemän utanför de akademiska lärosätena.. 66

Kostnadsberäkning................................................ 70

Hemställan....................................................... 70

Bilaga.............................................................. 72

618027. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.