Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968 (Proposition 1968:129 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående revidering av läroplan
för grundskolan; given Stockholms slott den 6 juni
1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6
juni 1962 (nr 319),

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett betänkande från skolöverstyrelsen läggs i propositionen fram
förslag om en reformering av grundskolans läroplan. Huvudpunkterna i förslaget
är följande. Högstadiet kommer att bli mer sammanhållet än f. n. Studieprogrammet
kommer även framdeles att ge utrymme för val som knyter an till elevernas
intressen. Linjedelningen i den avslutande årskursen slopas och inslagen av direkt
yrkesinriktad undervisning utgår. Det nu framlagda förslaget innebär inte någon
ändring av grundskolans mål. Det bygger på erfarenheterna av grundskolan under
den tid som gått sedan beslutet om grundskolereformen år 1962 och innebär en
anpassning till målet för grundskolan.

Förändringarna berör i första hand högstadiet. Av högstadiets 105 veckotimmar
föreslås 88 — mot f.n. 71 — bli obligatoriska för samtliga elever. Under de återstående
17 veckotimmarna fördelas eleverna efter eget och föräldrarnas val på
skilda studiealternativ. Varje elev skall på högstadiet välja ett av tillvalsämnena
tyska, franska, teknik, konst eller ekonomi, vilka föreslås omfatta fyra veckotimmar
i årskurs 7, tre veckotimmar i årskurs 8 och fyra veckotimmar i årskurs 9.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

I tillvalsämnena tyska och franska föreslås två kurser. Varje tillval ger likvärdig
behörighet till fortsatta studier på det gymnasiala skolstadiet. Vidare föreslås att
eleverna under två veckotimmar i var och en av årskurserna 7—9 skall få ägna sig
åt s. k. fritt valt arbete. Det fritt valda arbetet avses få en sådan utformning att det
får en klar anknytning till elevernas intressen och att synpunkter rörande tillvalets
betydelse för framtida studie- och yrkesambitioner inte får ett avgörande inflytande.
Antalet lärartimmar för det fritt valda arbetet föreslås bli dubbelt så stort som
antalet elevtimmar.

Undervisning i engelska blir obligatorisk för samtliga elever fr. o. m. årskurs 3.
De estetiskt-praktiska ämnenas ställning förstärks. Teckning, slöjd och musik blir
obligatoriska på högstadiet. Vidare föreslås på högstadiet en ökning av timtalet för
ämnena hemkunskap och gymnastik. Både flickor och pojkar får undervisning i
textil- samt trä- och metallslöjd på mellanstadiet.

I propositionen berörs även frågor rörande arbetstrivsel, elevvård och skoldemokrati.
Dessa viktiga frågor har nyligen behandlats i särskilda av Kungl. Maj:t
utfärdade riktlinjer för skolöverstyrelsens fortsatta utredningsarbete på detta område.

I vissa ämnen förekommer enligt förslaget fler lärartimmar än elevtimmar. Överskjutande
antal lärartimmar föreslås på högstadiet i viss utsträckning få disponeras
inte enbart för lärarinsatser i form av undervisning i grupper eller undervisning med
flera samverkande lärare, utan också som en form av statligt ekonomiskt stöd för
andra insatser, t. ex. medverkan av annan personal och användande av läromedel.
Statsbidrag föreslås utgå i sådana fall enligt schabloniserade normer.

Kommunerna får ökade möjligheter till inflytande över timplanens tillämpning.
Bl. a. skall skolstyrelsen ha att besluta om utformningen av det fritt valda arbetet.

Lärarbehovet blir i den nya grundskolan mindre än i den nuvarande. Ändringen
i behovet varierar dock mellan ämnena och sammanhänger med hur eleverna kommer
att välja tillvalsämnen. Lärarbehovet på högstadiet kommer att minska som en
följd av förenklingen.

Övergången till den reviderade läroplanen föreslås ske successivt med början i
årskurserna 1, 4 och 7 läsåret 1970/71. Den nya läroplanen kommer då att vara
fullt genomförd läsåret 1972/73.

Kung!. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 27 § skollagen den 6 juni 1962 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

27 §.

(Nuvarande lydelse)

Elev i----—----

Elev skall på föräldrarnas begäran
befrias från att deltaga i undervisning
i kristendomskunskap, om eleven tillhör
trossamfund, som fått Konungens
tillstånd att i skolans ställe ombesörja
religionsundervisning.

(Föreslagen lydelse)

äro därtill.

Elev skall på föräldrarnas begäran
befrias från att deltaga i undervisning
i religionskunskap, om eleven tillhör
trossamfund, som fått Konungens tillstånd
att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 juni

1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om revidering av läroplan för
grundskolan och anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

1. Inledning

1.1 Utredningsarbete och remissbehandling

Skolöverstyrelsen beslutade i början av år 1966 att en översyn av läroplanen för
grundskolan skulle förberedas. Ifrågavarande översyn borde ske inom ramen för
de mål och riktlinjer som kommer till uttryck i gällande läroplan. Syftet med översynen
skulle vara bl. a. att förbättra skolans trivsel- och arbetsförhållanden, främja
en förenkling av skolans inre organisation och förbättra utformningen av vissa
inslag i den obligatoriska undervisningen. Översynsarbetet skulle enligt överstyrelsens
beslut bedrivas enligt den tidsplanen att framställning i ärendet borde överlämnas
till Kungl. Maj:t under hösten 1967.

En särskild läroplansgrupp (LÖ-gruppen) utsågs inom överstyrelsen med uppgift
att administrera och direkt leda översynsarbetet. För vissa arbetsuppgifter tillsattes
särskilda ämnesgrupper. Sammanlagt 19 ämnesgrupper har varit i verksamhet.

Ämnesgruppernas arbete har varit synnerligen varierande beroende på projektens
olika beskaffenhet. Några av de viktigaste arbetsmomenten har bestått i att
insamla kompletterande upplysningar om tillämpningen av läroplanen samt om
de erfarenheter som gjorts i undervisningen genom samråd med lärare, skolkonsulenter
samt andra ämnes- och stadieexperter inom och utom överstyrelsen.
Andra moment har bestått i att utforma erforderliga enkäter, remisser och utprövningsprogram
för praktiska prov, t. ex. beträffande nya kursuppläggningar och
hjälpmedel och att bearbeta och bedöma insamlade data samt utarbeta och till LÖgruppen
inge förslag till åtgärder inom vederbörande projekt.

För att få en förhandsbedömning av enskilda ändringsförslag eller nya kursuppläggningar,
som tillkommit inom ämnesgrupperna, har tillkallats referensgrupper,
bestående av personer ur en vidare krets än den som representerats inom vederbörande
ämnesgrupp. I referensgrupperna har ingått företrädare för lärarorganisationerna,
sammanslutningar av skolledare, målsmän och elever samt företrädare
för kommunförbunden och arbetslivet.

Innan arbetet i ämnesgrupperna och referensgrupperna började och även under
arbetsperiodens senare del sammanträdde LÖ-gruppen med företrädare för läraroch
skolledarorganisationema, kommunförbunden och arbetslivet för att överlägga
om planen för översynen och om utförandet av viktigare projekt för att på så
sätt inhämta allmänna synpunkter av värde för översynsarbetet.

Vissa förslag till ändrade eller helt nya kursplaner och kursplanemoment samt
vissa organisatoriskt-pedagogiska anordningar har varit föremål för praktisk prövning
på initiativ av LÖ-gruppen.

Skolöverstyrelsen har den 1 november 1967 i betänkandet Läroplansöversyn
Grundskolan (LÖ) till Kungl. Maj:t överlämnat redogörelse för översynsarbetet och
därpå grundade förslag angående översyn av läroplan för grundskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag har avgetts av länsskolnämnderna i
Stockholms. Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vilka länsskolnämnder hört ett antal
kommuner med en längre tids erfarenhet av grundskola, lärarhögskolorna i Göteborg,
Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala, folkskoleseminarierna i Falun, Gävle,
Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Landskrona,
Linköping, Luleå, Skara, Stockholm, Strängnäs, Uppsala och Växjö, seminarierna
för huslig utbildning i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala, slöjdlärarseminariet,
styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, försvarets skolnämnd, socialstyrelsen,
postverket, televerket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, domkapitlet i Uppsala, vidare
—• efter hörande av ett antal underställda lärosäten — universitetskanslersämbetet,
musikaliska akademiens styrelse, akademien för de fria konsterna — efter hörande
av konsthögskolans lärarråd —, teater- och orkesterrådet, samarbetsnämnden
för socialhögskolorna, centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd,
personalutbildningsnämnden, konsertbyråutredningen, yrkesutbildningsberedningen,
utredningen angående lärarnas arbetsförhållanden, utredningen rörande social- och
samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet, 1965 års musei- och utställningssakkunniga,
1965 års musikutbildningskommitté, kompetensutredningen,
konstutbildningssakkunniga, överbefälhavaren, statens konsumentråd, finsk- svenska
utbildningsrådet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska
stadsförbundet samt — i gemensamt yttrande ■—- Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Sveriges industriförbund, Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), som överlämnat yttranden från Skolledarförbundet
och Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
som överlämnat yttranden från Sveriges Lärarförbund och Svenska facklärarförbundet,
Sveriges radio aktiebolag, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Direktionen för handelshögskolan
i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut, Arbetarnas bildningsförbund
(ABF), Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Stiftelsen Svenska filminstitutet,
Målsmännens riksförbund (MR), Sveriges elevers centralorganisation
(SECO), Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Svenska slöjdföreningen, vidare — i gemensamt
yttrande — A-pressens samorganisation, Tidningarnas arbetsgivareförening
och Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges riksidrottsförbund, Arbetsgruppen
för fostran och utbildning inom socialistisk debatt, Biologilärarnas förening,
representanter för styrelsen för Swedish Council of the International Reading

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Association och Föreningen Läspedagogerna, Fiskefrämjandet, Sveriges fältbiologiska
ungdomsförening, Förbundet för religionsfrihet, Föreningen för matematisk-naturvetenskaplig
undervisning, Föreningen Lärare i religionskunskap,
Föreningen Lärare i samhällskunskap, Föreningen Svenska läroboksförfattare,
Geografilärarnas riksförening, Historielärarnas förening, Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Riksföreningen för lärarna i moderna
språk, Modersmålslärarnas förening, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd,
Musiklärarnas riksförening, Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm,
Svenska kemistsamfundet, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges kemiska industrikontor samt Teckningslärarnas och Tl-elevernas
förening.

I det följande lämnas en kort redogörelse för betänkandet samt avgivna yttranden.
I fråga om många av skolöverstyrelsens förslag erfordras inte beslut av riksdagen.
För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för vissa
av dessa förslag en kortfattad redovisning.

1.2 Allmänna förutsättningar för en översyn av läroplanen för grundskolan

Överstyrelsen åberopar vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i
prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. anfört
bl. a. om skolans fortlöpande förnyelse och anpassning till efter hand ändrade förutsättningar
och om aktgivande på erfarenheterna av grundskolans detaljmässiga
utformning.

Överstyrelsen hänvisar vidare till att det instruktionsenligt åligger den särskilt
»att tillse att utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas,
utvecklas och förbättras i takt med forskningens framsteg och utvecklingen inom
offentlig och enskild förvaltning, näringsliv och arbetsmarknad samt på övriga områden
av samhällslivet».

Av många skäl, bl. a. skolfrågornas komplexa karaktär och hänsynen till läraroch
föräldraopinionen samt till en rimlig balans mellan behovet av stabilitet och av
förändring finner överstyrelsen det naturligt att genomföra läroplansrevisioner med
en viss periodicitet. Det är enligt överstyrelsens mening inte lämpligt att låta erfarenheter
och önskemål om förändringar ackumuleras under för lång tid, så att en
läroplansrevision blir eller av dem, som har att tillämpa den, uppfattas som en
genomgripande skolreform. Sådana bör enligt överstyrelsen i fortsättningen undvikas
när det gäller skolans inre arbete (LÖ s. 4).

Överstyrelsen framhåller, att vid den nu gjorda översynen av läroplanen för
grundskolan tre huvudfrågor trätt i förgrunden, nämligen hur elevernas engagemang
och medansvar i skolarbetet skall kunna ökas, hur man i de enskilda skolorna
skall kunna förverkliga en ökad målbestämd aktivitet och ett vidgat ansvar på det
pedagogiska området samt hur man skall kunna ge den enskilda skolan större valmöjligheter
när det gäller att tillvarata sina personella och materiella resurser inom
fixerade ramar bl. a. beträffande undervisningstid och ekonomiska förutsättningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Bland betydelsefulla arbetsuppgifter och problemställningar för den närmast
följande tiden nämner överstyrelsen personal- och elevvårdsfrågor samt frågor
som rör skolans trivsel och arbetsförhållanden. Arbetet i B-skoloma hör också till
de uppgifter som enligt överstyrelsens mening nu måste äga förtur liksom även
frågor som rör skolsituationen för elever med speciella skolsvårigheter, t. ex. de
svagpresterande elevernas situation på högstadiet. Vidare anser överstyrelsen, att
undervisning i ett andra främmande språk på mellanstadiet bör prövas, att arbetsområdesprincipen
bör prövas även i andra ämnen än orienteringsämnen, att försök
med längdsnitt i orienteringsämnen bör göras, att utformningen av metoder och
läromedel för nya ämnen och förändrade huvudmoment bör ägnas fortlöpande intresse
samt att särskild uppmärksamhet också framgent måste ägnas frågor rörande
betyg och betygsättning på olika stadier (LÖ s. 82).

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

2. Skolans trivsel- och arbetsförhållanden

2.1 Skolöverstyrelsen (LÖ s. 9)

Skolöverstyrelsen framhåller att det efter hand har blivit mer och mer tydligt
vilken betydelse miljöfaktorerna har för att man i skolans arbete skall kunna uppnå
de mål som anges i läroplanen för grundskolan. Inte minst viktigt anser överstyrelsen
det vara, att de som arbetar i skolan upplever trygghet och trivsel där. Förutsättningarna
för arbetstrivsel och arbetsro i skolan bestäms i hög grad av i vilken
utsträckning skolarbetet framstår som meningsfullt för eleverna och förmår dem till
engagemang och viljeanspänning. Detta i sin tur hänger nära samman med undervisningens
innehåll och utformningen av skolans inre arbete (LÖ s. 9).

Överstyrelsen belyser två frågor som särskilt uppmärksammats vid den nu aktuella
översynen av grundskolans läroplan, nämligen frågan om skolan som arbetsplats
för lärare och elever samt frågan om tonåringarna och skolan.

Överstyrelsen finner att de förändringar i lärarnas arbetssituation som föranleds
av att lärarens uppgifter i grundskolan väsentligt mer än förr blir handledarens,
stimulatorns och den ansvarige administratörens, på sikt medför en radikal förändring
av arbetsmetoderna. Med hänsyn härtill avser överstyrelsen att med än
större kraft under de närmaste åren på olika sätt söka tillgodose berättigade anspråk
på förändringar i fråga om fördelningen av resurser för undervisningen.

Klassföreståndarens möjligheter att ägna sig åt de elevvårdande uppgifterna bör
enligt överstyrelsens mening på olika sätt förbättras. Detta kan enligt överstyrelsen
ske bl. a. genom att särskild tid i vissa fall får disponeras, då klassföreståndaren
kan få träffa sin klass, och genom koncentrationsåtgärder i form av samverkan
mellan olika ämnen på grundskolans högstadium. För att dessutom ge samtliga lärare
i årskurserna 1, 4 och 7 tillfälle att bättre lära känna eleverna i klassen föreslår
överstyrelsen, att antalet veckotimmar för eleverna under 2—4 veckor i början av
skolåret genom gruppindelning skall kunna begränsas till hälften. Vederbörande
lärare får därigenom tillfälle att under de inledande veckorna på varje stadium
möta eleverna i mindre grupper.

Överstyrelsen understryker vikten av samarbete och gemensamma riktlinjer för
elevvårdens företrädare i en skola. Regelbundna överläggningar bör enligt överstyrelsen
förekomma i form av elevvårdskonferenser mellan klassföreståndare, rektor
eller studierektor samt företrädare för yrkesorienterande, medicinsk, kurativ
och skolpsykologisk verksamhet. Riktlinjer för arbetet vid dessa elevvårdskonferenser
har utarbetats av överstyrelsen.

Överstyrelsen rekommenderar också, att vid varje skolenhet med högstadium
genom beslut och närmare föreskrifter av skolstyrelsen inrättas en samarbetsnämnd,
bestående av representanter för skolstyrelse, föräldrar, elever, lärare och skolans
övriga personal. Denna nämnd skall vara av rådgivande karaktär och ett självklart

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

forum bl. a. när det gäller att diskutera och framlägga förslag beträffande skolans
regelsystem.

Överstyrelsen framhåller att skolans allmänna trivsel och ordning främjas genom
att eleverna själva får delta i vissa av skolans beslut och ges medansvar. Överstyrelsen
understryker i detta sammanhang elevrådens betydelse men framhåller
samtidigt att frågan om elevernas medansvar hör mycket nära samman med den
totala pedagogiska situationen i skolan. Ett äkta elevansvar växer svårligen fram i
en skola, om undervisningen där i det hela karakteriseras av en auktoritärt präglad
pedagogik. Överstyrelsen finner det därför angeläget att skolarbetet i det hela utformas
så, att förutsättningarna för en god elevdemokrati efter hand byggs upp
från de första lågstadieåren till högstadiets sista årskurs.

Överstyrelsen förklarar, att det i början av skoltiden bör vara de vuxna, som
fastställer ramar och regler och arbetsmetoder. När detta sker på saklig grund,
känner de flesta barn det som en trygghet. Men efter hand som barnet mognar och
får större erfarenhet, bör de meningar och uppfattningar det har få större och större
inflytelse i skolan, på arbetsformer, ramar, regler och lagar. Eleverna bör då i klassdiskussioner
och elevråd kunna ta upp alla de förhallanden och problem, som de
önskar belysta eller behandlade. De bör då också få allt större möjligheter att delta
i planeringen av undervisningens innehåll och arbetsformer samt i utvärderingen av
dess resultat (LÖ s. 11).

Sammanfattningsvis framhåller överstyrelsen att högstadiefrågorna vid den nu
aktuella översynen av grundskolans läroplan inte enbart bör diskuteras från organisatoriska
och administrativa utgångspunkter. Det är nu mer angeläget än förr att
överväga, hur högstadieundervisningen bör vara beskaffad för att verkligen engagera
tonåringarna för de mål som skolan strävar mot anser överstyrelsen och anför att
inte bara här i landet utan också utomlands åtskilliga bedömare av samhälls- och
skolsituationen har menat, att skolan både disciplinmässigt och kunskapsmässigt
kommer att ställas inför allt mer svårbemästrade problem, om vi inte rätt förstår att
göra ungdomarna delaktiga i skolarbetet pa ett mera funktionellt sätt och därigenom
fostrar dem till medansvar.

De åtgärder och anordningar som överstyrelsen i syfte att engagera tonåringarna
i skolarbetet föreslår och tar initiativ till vid denna läroplansöversyn går sammanfattningsvis
ut på

att genom en omstrukturering av vissa ämnens kursinnehåll, konkretare anvisningar
och bättre läromedel underlätta och effektivera skolarbetet för både lärare
och elever,

att ge förutsättningar för koncentrationsåtgärder i skolarbetet i avsikt att motverka
den nuvarande splittringen i fråga om både arbetstid och arbetsuppgifter för
lärare och elever,

att på olika sätt öka förutsättningarna för elevernas medverkan vid skolarbetets
planering och i vardagsuppgifter i skolsamvaron,

att medverka till att elevvården och elevrepresentationens uppgifter kan genomföras
med ökade resurser,

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968 H

att ge skolans lärare och ledning betydande frihet och ökade befogenheter i fråga
om resursernas alternativa användning både när det gäller tid och anslagsmedel,
att genomföra en viss tyngdpunktsförskjutning inom den obligatoriska ämneskretsen
på högstadiet, så att eleverna får ökad stimulans till fritidsaktiviteter, som
kan intressera dem och främja deras utveckling samt

att inom ett förenklat och mera lättöverskådligt tillvalssystem tillskapa bättre
förutsättningar än nu för ett engagerande arbete i tillvalsämnen (LÖ s. 12).

2.2 Yttranden

Ett mycket stort antal remissinstanser har berört frågan om trivsel- och
arbetsförhållanden i skolan. Remissinstanserna vitsordar att undervisningens
resultat påverkas av miljöfaktorerna samt att förutsättningarna för
arbetstrivsel och arbetstillförsikt är beroende av i vilken utsträckning skolarbetet
framstår som meningsfullt för eleverna och förmår att engagera dem. Socialstyrelsen
konstaterar att en rad välbetänkta åtgärder föreslås i syfte att skapa trygghet
och trivsel för dem som arbetar i skolan. Styrelsen saknar dock i detta sammanhang
en analys av disciplinproblemet och hur man skall komma till rätta med detta
särskilt pa högstadiet samt förordar att hithörande frågor snarast tas upp till behandling.

De sv a ^presterande elevgruppernas problem behandlas av
några remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Västmanlands län, som anser
att den starkare teoretiseringen kommer att medföra ökade anpassningsproblem
för dessa elevgrupper och finner det angeläget att de avvikande elevernas problem
angrips. Socialstyrelsen framhåller beträffande dessa elever.

Trots alla försök till individualisering m. m. i undervisningen torde åtskilliga
elever aven i fortsättningen få svårt att tillfredsställande kunna anpassas till skolarbetet.
Socialstyrelsen finner det olyckligt, att situationen för elever med speciella
anpassningssvårigheter inte närmare utretts. Detta borde ha bedömts som särskilt
angelaget mot bakgrund av att överväganden ägnade att på olika vägar fånga elevernas
engagemang och åstadkomma arbetsro alltid varit en primär målsättning i
oversynsarbetet. &

Tnvseln och atmosfären i skolmiljön sammanhänger i hög grad med varie skolenhets
förutsättningar att lösa de svagpresterande och dåligt anoassade elevernas
individuella behov. Kan problematiken rörande denna grupp av elever inte lösas
pa ett tillfredsställande sätt, föreligger uppenbara risker, att stora delar av den angivna
målsättningen äventyras.

Även LR framhåller att olägenheter kan uppstå för elever som kommer att finna
det av överstyrelsen föreslagna högstadiet mindre väl anpassat till deras behov och
intressen.

Flera remissinstanser tar upp frågan om betygsättningen. Länsskolnämnden
i Malmöhus län förklarar att betygen inverkar i hög grad menligt på arbetet
i skolan. Liknande synpunkter framförs av skolstyrelsen i Malmö*Länsskolnämnden
i Stockholms län anser att betygen är dåliga instrument för bedömning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

elever och för information till hemmen samt ifrågasätter om inte en ytterligare begränsning
av betygsgivningen borde göras. Folkskoleseminariet i Karlstad föreslår
en omedelbar utredning om möjligheterna att på låg- och mellanstadierna slopa betygen
redan i samband med den aktuella läroplansöversynen.

De uttalanden överstyrelsen gjort om lärarnas arbetssituation och
fördelningen av resurserna för undervisningen och om betydelsen av ökade elevvårdsinsatser
har rönt ett mycket positivt mottagande från många remissinstanser.
LR understryker vikten av att åtgärder för att förbättra lärarnas arbetssituation
vidtas i samband med övergången till den nya läroplanen.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig angående specialundervisningen,
anser att överstyrelsen i förslaget till läroplansöversyn i alltför liten utsträckning
behandlat de problem, som är förknippade med nämnda undervisning,
samt att dessa frågor bör lösas innan den nya läroplanen tas i bruk och nya bestämmelser
och anvisningar införs i denna. Bland frågor som måste lösas nämner
länsskolnämnden i V ästernorrlands län uttagningsförfarandet, omfattningen av skolstyrelsernas
möjligheter att anpassa timplanen i hjälpklass efter elevernas intressen
och förmåga, grundskolans insatser för hjälpklasselevernas yrkesanpassning samt
organisationen av specialundervisningen, främst hjälpundervisningen i glesbygd.
Länsskolnämnden finner det önskvärt med en förenkling av bestämmelserna om
stödåtgärder samt föreslår att ett antal lärartjänster motsvarande exempelvis högst
15 % av antalet tjänster i normalklass skall få användas för specialundervisning
eller andra åtgärder för elever som på grund av intellektuella eller fysiska handikapp,
sjukdom, byte av tillvalsgrupp eller andra speciella skäl behöver stöd från
skolan. Inom denna ram skulle rymmas ej blott specialklasser utan även sådana
åtgärder som att ge enskild undervisning åt en elev, som kommit på efterkälken,
att låta en elev slippa skolarbetet i sin vanliga klass en tid för att i stallet gå i
skolverkstaden etc. Skolledningen skulle därigenom också från terminens början
kunna disponera en eller flera lärare fritt för att agera där det behövs, på alla stadier
och alla skolanläggningar.

Folkskoleseminariet i Luleå noterar med tillfredsställelse att skolöverstyrelsen
ämnar bereda bättre förutsättningar för stödundervisning åt elever som
är i behov av sådan hjälp. För att denna skall bli effektiv och meningsfull för eleven,
bör den enligt seminariet helst handhas av klassläraren, som känner elevens problem
och undervisningssituation. F olkskoleseminariet i Haparanda framhåller att
stödundervisning och specialundervisning skall ges åt alla elever som är
i behov därav. En utbyggnad av systemet med observationskliniker är enligt folkskoleseminariet
i Stockholm nödvändig för att ge elever med påtagliga arbetssvårigheter
tillgång till individuell studiehjälp och möjlighet att i en mindre grupp skaffa
sig ett gynnsammare utgångsläge. Socialstyrelsen framhåller att frågan om specialundervisningens
utformning och dess samordning med normalklassernas undervisning
är av stor betydelse.

Vikten av att klassföreståndaren får möjlighet att ägna sig åt elevvårdande
uppgifter understryks av bl. a. länss kolnämnderna i Stockholms, Göte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

borgs och Bohus samt Örebro län, lärarhögskolan i Stockholm och LR. Skolledarjörbundet
framhåller dock att man i en skola där klassbegreppet håller på att försvinna
kan ifrågasätta om inte nya former för klassföreståndarskap bör diskuteras
och prövas.

Förslaget att antalet veckotimmar för eleverna i åk 1, 4, 7 under två till fyra
veckor i början av läsåret genom gruppindelning skall få minskas till hälften, så att
lärarna bättre kan lära känna eleverna har tillstyrkts av länsskolnämnderna i Stockholms
och Skaraborgs län, lärarhögskolan i Göteborg, folkskoleseminariet i Haparanda,
LR och Centerns kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Skaraborgs län ansluter
sig också till förslaget men anser det ej tillräckligt för att lösa de problem som
kan uppkomma vid lärarbyte, utan förordar att det i skolstadgan införs föreskrifter
om obligatoriska överlämningskonferenser mellan avlämnande och mottagande
klasslärare (klassföreståndare) på de olika stadierna. Farhågor för att tillsynsproblem
skulle uppstå genom begränsningen av antalet elevtimmar vid införandet
av nämnda system framförs av länsskolnämnden i Malmöhus län, Folkpartiets
kvinnoförbund och Centerns kvinnoförbund.

Länsskolnämnden i Östergötlands län, lärarhögskolan i Göteborg och Skolledarförbundet
delar överstyrelsens uppfattning att elevvårdskonferenser
bör anordnas regelbundet. SECO framhåller vikten av att eleverna blir representerade
på elevvårdskonferenser, ämneskonferenser och klasskonferenser samt i
biblioteksnämnder. Länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter däremot, med anledning
av att tanken att eleverna skulle vara med på elevvårdskonferenser i olika sammanhang
framförts, huruvida eleverna som regel kan anses vuxna det ansvar det
innebär att åhöra alla de känsliga avslöjanden som förekommer vid dessa konferenser.

Länsskolnämnderna i Östergötlands och Västmanlands län, lärarhögskolan i Göteborg,
folkskoleseminarierna i Jönköping och Skara, SHIO, ABF, Centerns och
Folkpartiets kvinnoförbund samt Skolledarförbundet ansluter sig till överstyrelsens
uttalanden om samarbetsnämnderna. Flertalet av dem understryker
därvid att föräldrarna bör aktiveras i skolans arbete. Länsskolnämnderna i Stockholms,
Malmöhus och Kronobergs län, högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan
i Malmö samt SECO anser att det bör stadgas att samarbetsnämnder
skall finnas i varje skola. Länsskolnämnden i Kronobergs län samt SECO motiverar
sitt ställningstagande med att skolöverstyrelsen redan tidigare rekommenderat
att samarbetsnämnder skulle finnas vid grundskolans högstadium men att detta ej
varit tillräckligt för att samarbetsnämnderna skulle inrättas.

Det principiella värdet av elevernas medverkan inom skolan har
understrukits av en del remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Norrbottens
län, som är övertygad om att elevernas medverkan på olika sätt i skolarbetet verksamt
kan bidra till en anda i skolan som präglas av samarbete och förtroende.
Lärarhögskolan i Stockholm finner det nödvändigt att det på allvar inskärps hos
de unga, att den demokratiska livsformen ej enbart innebär en serie rättigheter
utan också skyldigheter. Det är enligt lärarhögskolan av vitalt intresse, att eleverna

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

på ett tidigt stadium lär sig respektera och inse värdet av demokratins spelregler
och de demokratiska arbetsformerna samt att hos dem väckes solidaritetskänsla och
vilja att ta ansvar.

Universitetskanslersämbetet framhåller den praktiska lärarutbildningens roll för
att ge lärarkandidaterna underlag för en undervisning i demokrati.

SECO framhåller att de för den enskilde eleven viktigaste besluten i skolan, de
som rör stoffdisposition och arbetsformer fattas inom klassrummets fyra väggar.
SECO finner det därför angeläget att dessa frågor förs ut till diskussion mellan
läraren och eleven med början redan i de första årskurserna. Endast genom ett
samspel mellan lärare och elev, där läraren är mera av arbetsledare än en kunskapsförmedlare,
kan skolan enligt SECO uppfylla sin målsättning att fostra till självständiga
och ansvarstagande medborgare.

Länsskolnämnden i Örebro län delar skolöverstyrelsens uppfattning att eleverna,
speciellt tonåringarna, mera medvetet måste engageras i skolarbetet men ifrågasätter
om engagemanget skall innebära deltagande i den översiktliga planeringen av det
egna kunskapsinhämtandet. Socialstyrelsen framhåller att tonåringarna på ett naturligt
och organiskt sätt måste inlemmas i vuxenvärlden genom att successivt ges
ökat ansvar. Styrelsen framhåller vidare att det är skolans uppgift att förebygga en
isolering av tonåringarna i ett specifikt tonårssamhälle.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Malmöhus län samt folkskoleseminariet i
Härnösand önskar att i framtiden elevlokaler för elevernas vila, avkoppling
och fritidsaktiviteter skall finnas i skolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan

3.1 Skolöverstyrelsen

3.1.1 Den nuvarande grundskolan

Det fria tillvalet (LÖ s. 13)

I det utskottsutlåtande som låg till grund för 1962 års riksdags beslut om införande
av grundskolan (SäU 1962: 1) fastslogs i inledningen, att den obligatoriska
skolans mål och uppgifter mer än förr borde inriktas på den enskilde elevens allsidiga
utveckling och fostran. I sin strävan mot detta mål borde skolan intensifiera
sin samverkan med hemmen och med samhället utanför skolan. Som en för grundskolans
utformning fundamental princip — och som en radikal avvikelse från tidigare
tradition inom svenskt skolväsen — betecknades den anordningen, att eleven
fick följa sin studieväg genom högstadiet på grundval av ett fritt successivt studieval.

Läroplanen för grundskolan presenterar med beaktande av dessa förutsättningar
en pedagogisk grundsyn, som skall prägla all verksamhet i den obligatoriska skolan.
Den underbygger och främjar på olika sätt en individualisering i det inre arbetet
på alla skolstadier. Den förutsätter, att läraren väljer lärostoff och verksamhetsområden
i undervisningen inom vissa fastställda ramar (huvudmoment) med hänsyn
till elevernas förutsättningar. Eleven bör beredas möjlighet att allt efter förmåga
och intresse välja överkursuppgifter som komplement till studiet av en viss, för alla
gemensam kurs. Läraren kan välja arbetssätt med hänsyn till den föreliggande elevsituationen
och uppställa mål för undervisningen. Eleven skall efter hand fostras till
att självständigt planera, genomföra och värdera både ett ålagt och ett fritt valt
arbete.

Utöver den nämnda individualiseringen i det inre skolarbetet tillkommer på högstadiet
dessutom ett organisatoriskt tillval av vissa ämnen, organiserade inom tillvalsgrupper
och linjer. Även detta tillval har ytterst ett individualiserande syfte.

Föräldrarna har att i samråd med eleven inom de givna ramarna själva bestämma
valet av studieväg. Tillvalet skall föregås av erforderlig studie- och yrkesorientering.
Möjlighet till omprövning av tillvalet skall medges, dvs. det fria tillvalet genomförs
som ett upprepat tillval (LÖ s. 13).

Förekommande tillvalsalternativ samt det siffermässiga utfallet av elevernas fria
val i årskurserna 7—9 under perioden 1962/63—1967/68 redovisas i följande
tabeller (LÖ s. 17 samt Statistiska meddelanden U 1968: 2). Procentandelarna i tabellerna
är medelvärden för vederbörande årskurs i grundskolan i hela landet. Tillvalssiffrorna
i angivna tabeller speglar inte alltigenom korrekt elevernas förstahandsval,
bl. a. på grund av skolstadgans bestämmelser angående villkoren för att bilda
tillvalsgrupper i årskurserna 7 och 8 samt särskilda klasser av linjer i årskurs 9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Val av tillvalsgrupp i årskurs 7

Tillvalsgrupp och antal valalternativ	Ämne (5 vtr)	Andel i %	av antalet elever	i årskursen
1962/63	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67	1967/68
7:1 a—b (2 alternativ) 7:2 a—f (6 alternativ)	Tyska eller Franska .. Tyska eller Franska samt Svenska och/eller	50,4	52,0	53,0	51,6	51,6	53,7
7:3 a—b	Matematik .......... Tyska eller Franska	13,6	12,9	14,3	16,3	17,1	16,3
(2 alternativ) 7:4 a—f (6 alternativ)	samt Maskinskrivning . Slöjd eller Maskinskriv-ning samt Svenska och/	7,8	10,6	11,6	13,0	13,7	12,9
eller Matematik......	25,0	22,0	19,0	16,9	15,6	15,0
7:5 (1 alternativ)	Slöjd ...............	3,2	2,5	2,1	2,2	2,0	1,8
	Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	99,7

Val av tillvalsgrupp i årskurs 8

Tillvalsgrupp och	Ämne (7 vtr)	Andel	i % av antalet elever i årskursen
antal valalternativ	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67	1967/68
8:1 a—b (2 alternativ)	Engelska, Tyska, Franska	51,7	51,7	52,3	51,3	50,8
8:2 a—b (2 alternativ) 8:3 a—b	Engelska, Tyska, Franska Engelska, Tyska, Franska,	4,3	4,9	3,7	3,3	3,3
(2 alternativ) 8:4	Maskinskrivning ........ Engelska, Teknisk oriente-	11,4	13,9	16,3	18,2	20,0
(1 alternativ) 8:5 a—b	ring .................. Engelska, Tyska, Franska,	11,7	10,9	10,0	9,6	8,9
(2 alternativ) 8:6 a—b	Handelskunskap ........ Engelska, Hemkunskap,	3,8	4,3	4,2	4,8	3,5
(2 alternativ) 8:7	Musik, Teckning........ Engelska, Maskinskrivning,	1,3	1,8	1,7	1,6	1,5
(1 alternativ) 8:8 a—c (3 alternativ)	Slöjd.................. Maskinskrivning, Slöjd, Hemkunskap, Musik, Teck-	8,0	5,4	4,6	4,6	4,6
8:9 a—b	ning .................. Verkstadsarbete, Hemkun-	3,3	2,7	2,3	1,8	2,0
(2 alternativ)	skap ..................	4,5	4,4	4,9	4,8	5,4
Summa val av	tillvalsgrupp med engelska	92,2	92,9	92,8	93,4	92,6
Summa val av övriga tillvalsgrupper	7,8	7,1	7,2	6,6	7,4
	Totalsumma	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Val av linje i årskurs 9

Linje	Antal vtr i karaktärsämne	Andel i % av antalet elever i	årskursen
1964/65	1965/66	1966/67	1967/68
9g	Tyska eller franska, större kurs 4 vtr	48,0	46,3	46,7	45,4
9h	Tyska eller franska, mindre kurs 4 vtr	10,5	12,4	15,0	16,5
9t	Teknisk orientering .......... 4 vtr	11,0	10,7	10,2	10,6
9 m	Handelskunskap ............. 4 vtr	4,1	5,0	3,6	3,2
9s	Familje- och socialkunskap .... 4 vtr	2,7	2,8	2,1	2,2
9e	Estetiskt special ämne......... 4 vtr	—	0,2	0,3	0,4
Summa val av enbokstaviga linjer (med engelska)	76,3	77,4	77,9	78,3
9pr	Yrkesämnen ................22 vtr	0,3	0,4	0,4	0,2
9tp	Yrkesämnen ............... 22 vtr	10,6	11,1	10,6	10,4
9ha	Yrkesämnen ............... 22 vtr	7,2	5,9	5,7	5,4
9ht	Yrkesämnen ............... 22 vtr	5,2	5,0	5,3	5,7
9skog	Yrkesämnen ............... 22 vtr	0,3	0,2	0,1	—
Summa val av tvåbokstaviga linjer	23,6	22,6	22,1	21,7
Andel av elever i tvåbokstaviga linjer med tillval
av fortsättningskurs i engelska ..............	(-)	(60,0)	(58,4)
Totalsumma	100,0	100,0	100,0	100,0

Enligt 5 kap. 25 § skolstadgan den 6 juni 1962 (nr 439) får tillvalsgrupp anordnas
om minst fem elever valt gruppen. Detta innebär exempelvis, att i en högstadieskola
med fem paralleller, dvs. med ca 150 elever i var och en av årskurserna
7 och 8, kan det om riksmedeltalen för fördelningen på tillvalsgrupper tillämpas på
skolan anordnas endast sex av de 17 möjliga tillvalsgrupperna i årskurs 7 och åtta
av de 17 möjliga tillvalsgrupperna i årskurs 8.

Samma antaganden leder för årskurs 9 till, att samläsningsanordningar i de generella
fallen måst tillgripas i betydande omfattning: i en tvåparallellig skola för alla
linjer utom 9g, i en femparallellig skola för alla linjer utom 9g, 9h, 9t och 9tp samt
i en sjuparallellig skola för alla linjer utom 9g, 9h, 9 ha, 9t och 9tp. Överstyrelsen
påpekar, att bestämmelsen genom mycket små klasser i åtskilliga fall leder till en
påtagligt kostnadskrävande organisation.

Eftersom man vid tillämpningen av nuvarande tillvalssystem normalt inte kan
utnyttja alla alternativ föreslår överstyrelsen en rad förändringar i fråga om dess
uppbyggnad och tillämpning. Syftet med läroplansöversynen är bl. a. att erbjuda
ett förenklat system för tillval efter elevernas intresse och anlag, som kan realiseras

1 förhållandevis små högstadieskolor, att göra det möjligt för eleverna på högstadiet
att i större utsträckning än nu göra ett val av studiealternativ utan att därför binda
sig beträffande den fortsatta utbildningen samt att underlätta för elever och föräldrar
att överblicka tillvalssituationernas alternativ och bedöma konsekvenserna
av tillvalen (LÖ s. 19).

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Den sammanhållna klassen

Den sammanhållna klassens princip är ett av fundamenten i grundskolebyggnaden.
I vilken utsträckning sammanhållna klasser i den nuvarande högstadieorganisationen
verkligen får tillfälle att fungera i sin helhet i årskurserna 7 och 8 belyser
överstyrelsen med en sammanställning ur timplanen för högstadiet i läroplan för
grundskolan (LÖ s. 20), vilken visar att eleverna undervisas i odelad klass under
jämförelsevis liten del av det totala timtalet.

I årskurs 9, för vilken föreskrift om sammanhållning inte gäller, sker en ännu
mer genomgripande splittring av klassen på linjer med hänsyn till elevernas tillval.
Eleverna skils ofta från sina klasskamrater vid uppflyttning från årskurs 8 till årskurs
9. Den för alla elever i denna årskurs gemensamma kärnan av ämnen är liten.
Överstyrelsen framhåller dock att bilden, beroende på utfallet av elevernas val,
kan variera rätt avsevärt från skola till skola.

Den förberedande yrkesinriktade utbildningen (LÖ s. 20)

Överstyrelsen redovisar vissa uttalanden som 1946 års skolkommission och
1957 års skolberedning gjort angående högstadieundervisningens inriktning. Överstyrelsen
framhåller, att de snabba förändringarna i arbetslivet, orsakade bl. a. av
nya betingelser för produktionen och samhällslivet överhuvudtaget, successivt föranlett
skolan att mer och mer lägga huvudvikten vid att utrusta eleverna med kunskaper
och färdigheter, som de kan ta i bruk inom ett så stort fält som möjligt inom
och utom arbetslivet. Specialiseringsgraden i skolans undervisning har steg för steg
minskats på grund av samhällsutvecklingen och i takt med att en konkretiserande
och individualiserande metodik börjat vinna insteg och förverkligats mer än förr i
skolans allmänna ämnen.

Behovet att behålla den nuvarande organisatoriska differentieringen i årskurs
9 påverkas enligt överstyrelsen i hög grad av den ökande omfattning, i vilken eleverna
omedelbart efter den obligatoriska skoltidens slut övergår till fortsatt utbildning.
En redogörelse härför återfinns i 1968 års långtidsbedömning (publicerad
i överstyrelsens petita för budgetåret 1968/69), ur vilken följande tabell är hämtad.

Intagningskapaciteten i första årskursen av gymnasium, fackskola och yrkesskola
åren 1961—1972 i procent av årskullen 16-åringar

År	Gy	Fa	Ysk	Summa
1961	21,3		21,0	42,3
1962	23,0	—	22,0	45,0
1963	24,6	1,2	24,0	49,8
1964	27,1	2,7	24,5	54,3
19651	29,5	6,2	27,8	63,5
1966	30,4	9,8	30,8	71,0
1967	30,7	12,1	31.5	74,3
1968	30,7	14,5	33,0	78,2
1969	31,4	17,6	34,5	83,5
1970	33,0	21,5	35,0	89,5
1971	33,0	21.6	35,0	89,6
1972	33,0	22,0	35,0	90,0

1 Uppgifterna fr. o. m. 1965 enligt 1968 års långtidsbedömning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Överstyrelsen anser att denna utveckling föranleder en förnyad avvägning mellan
å ena sidan den allmänna undervisningen och å andra sidan den mera direkt
yrkesinriktade undervisningen på vissa linjer (LÖ s. 22).

3.1.2 Allmänna synpunkter beträffande behovet av en revidering av läroplanen för grundskolan
(LÖ s. 24)

Skolöverstyrelsen har funnit en revidering av läroplanen behövlig i väsentligen
två avseenden. Utöver åtgärder som rör lärostoff och arbetsformer föreslår sålunda
överstyrelsen förändringar beträffande dels omfattningen av den obligatoriska
undervisningen och utformningen av tillvalssystemet på högstadiet, dels avvägningen
mellan olika ämnesgrupper, nämligen de s. k. färdighetsämnena, orienteringsämnena
och ämnena för estetisk-praktisk och fysisk fostran.

Vad beträffar högstadiets utformning grundar sig överstyrelsens förslag på de
erfarenheter som vunnits under perioden 1962—1967 och som redovisats i det
föregående.

Dessa erfarenheter talar enligt överstyrelsens mening för att man nu går in för
ett mera sammanhållet högstadium, något som förutskickades i samband med 1962
års grundskolebeslut.

Även övervägandena rörande den tidsmässiga balansen mellan ämnesgrupperna
och ämnena samt undervisningens utformning och inriktning grundar sig på erfarenheterna
från nyssnämnda period. Överstyrelsen framhåller emellertid att ändringsförslagen
är utformade inom ramen för gällande mål och riktlinjer, fastställda
för grundskolan i kungörelsen den 6 juni 1962 (nr 480) om läroplan för grundskolan
m. m.

Vad avser de allmänna förutsättningarna för översynen beträffande de obligatoriska
ämnenas innehåll och inriktning samt i fråga om avvägningen mellan ämnesgrupperna
inbördes anför överstyrelsen att behovet av ett ökat mått av färdighet-er
inom ett brett tillämpningsområde efter hand har gjort sig alltmer märkbart. Inte
minst har förmågan att kommunicera med omgivningen både på svenska och på
ett eller flera främmande språk fått större betydelse. Vidare har färdigheter och
insikter i matematik kommit att spela allt större roll i vårt samhälle. De grundläggande
färdigheternas betydelse för individens personlighetsutveckling är oomstridd.
Det är sålunda naturligt, menar överstyrelsen, att man vid denna läroplansöversyn
som en följd av grundskolans allmänna målsättning förstärker den färdighetsskapande
undervisningen för alla elever i grundskolan.

Överstyrelsen framhåller att inte enbart undervisningen i svenska, främmande
språk och matematik utan också undervisningen i obligatoriska orienteringsämnen
bidrar till en sådan färdighetsövning. Denna undervisning bör därför enligt överstyrelsens
mening, ges alla elever i grundskolan. Överstyrelsen framhåller vidare
att grundskolans ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran vid tillkomsten av
1962 års läroplan fick en förhållandevis ogynnsam ställning, och föreslår nu en
utökning av tiden för dessa ämnen för alla elever i grundskolan. Även åtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

för att åstadkomma en ändrad inriktning av undervisningen föreslås. Överstyrelsen
finner det befogat att med denna undervisning ytterligare söka stimulera eleverna
till utvecklande fritidsaktiviteter i anslutning till deras egna intressen och förutsättningar
(LÖ s. 24).

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad (LÖ s. 26)

Det fria tillvalets system har enligt överstyrelsens bestämda åsikt varit av omistligt
värde vid uppbyggnaden av grundskolan under den gångna femårsperioden.
Överstyrelsen anser emellertid att det fria tillvalet från vissa synpunkter inte lett till
helt tillfredsställande resultat. Eleverna har enligt överstyrelsens bedömning med
största sannolikhet inte genomgående valt tillvalsgrupp och linje med hänsyn till
intresse. Den stora omfattningen av valet av ett andra språk tyder på, att tillvalet
ofta har skett i ett mera långsiktigt utbildningsperspektiv, aktualiserat och motiverat
av föräldrarna och skolans företrädare. Överstyrelsen förklarar att detta i
och för sig ändå kunde vara välbetänkt både från den enskilde elevens och från
samhällets synpunkt, om valet inte samtidigt förde med sig negativa verkningar
exempelvis på elevens motivation för hela skolarbetet under högstadieåren. Indirekt
kan också valet av språk förhindra att eleven får tillfälle att utveckla en mera
accentuerad begåvning inom ett annat område än det språkliga, som kunde vara
gynnsammare för hans personlighetsutveckling under de första tonåren. Ur samhällets
synvinkel är det enligt överstyrelsen en dålig användning av tillgängliga undervisningsresurser
att undervisa elever som av yttre omständigheter tvingats till ett
tillval. Andra negativa effekter av det tillämpade tillvalssystemet är att de många
tillvalsalternativen är svåra att överblicka, vållar administrativa svårigheter och
blir ekonomiskt betungande för samhället utan att på avsett sätt och i avsedd
omfattning bidra till att förverkliga de mål som uppställts för verksamheten i grundskolan.

Överstyrelsen erinrar om att det redan vid tillkomsten av grundskolebeslutet
förutsågs, att en översyn av tillvalssystemet skulle komma att fordras.

Med ledning av de erfarenheter som vunnits av verksamheten på högstadiet
under den förflutna femårsperioden anser sig överstyrelsen kunna bekräfta, att en
reducering av tillvalsaltemativen nu är klart motiverad. I dagens läge är vidare
en linjedelning i årskurs 9 inte längre den bästa lösningen (LÖ s. 26).

Beträffande de s. k. praktiska linjerna inom den nionde årskursen framhåller
överstyrelsen att det inte sällan framförda påståendet att dessa klasser skulle
utgöra en särskilt lämplig miljö för s. k. skoltrötta elever med ett för dem väl avpassat
lärostoff och med för dem lämpliga arbetsformer ingalunda är oomstritt.
Erfarenheterna visar nämligen, att dessa klasser i många fall innehåller elever, som
gjort ett i förhållande till de s. k. teoretiska tillvalsaltemativen negativt val. Enligt
överstyrelsen kan förutsättningarna för skolarbetet inte förbättras genom en
gruppering av eleverna som skapar en prestigeladdad motsättning mellan »teoretiker»
och »praktiker». Överstyrelsen föreslår därför i stället för den nuvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

linjedelningen i årskurs 9 sammanhållna klasser med visst utrymme för specialisering
genom tillval. (LÖ s. 31).

Under översynsarbetets gång har en rad förslag till lösningar av tillvalsproblemen
övervägts inom överstyrelsen.

Vägledande princip har därvid varit dels att eleven bör få tillfälle att välja tillvalsalternativ
med hänsyn till sina personliga intressen och anlag, dels att valet så
litet som möjligt bör binda eleven vid ett senare val av studieväg eller yrkesinriktning.
Tillvalssystemet bör vara så beskaffat att det medger en fördjupning inom
för eleven redan bekanta områden och vidare genom ämnesinnehåll och arbetsformer
får en positiv effekt på elevens val av fritidsaktiviteter. Slutligen bör även inom
denna fria sektor av ämneskretsen samhällets behov av insatser inom olika områden
av arbetslivet vägas in vid en slutbedömning av tillvalssystemets innehåll och
funktion (LÖ s. 27).

Överstyrelsen har vid sin bedömning av vilka sakområden och skolaktiviteter
som bör vara företrädda inom tillvalssystemet utgått ifrån att en högstadieundervisning
utan inslag av undervisning i s. k. B-språk (tyska eller franska) inte kan
godtas. Överstyrelsen anser det emellertid — ehuru i och för sig önskvärt -—- för
närvarande inte möjligt att anordna obligatorisk undervisning i B-språk främst av
två skäl. Den totala omfattningen av språkundervisningen i varje årskurs på högstadiet
skulle ställa många elever inför betydande motivations- och inlämingsproblem
och lärarna skulle därmed ställas inför mycket svårbemästrade undervisningssituationer.
Ett tillfredsställande utrymme för en obligatorisk undervisning i ett andra
främmande språk skulle också för många elever medföra reducering i timtalen för
övriga obligatoriska ämnen av en sådan omfattning, att anordningen enligt överstyrelsens
uppfattning för närvarande inte kan accepteras. Slutsatsen av dessa bedömningar
blir att undervisning i B-språk måste ingå som tillvalsalternativ på högstadiet.
Vidare konstaterar överstyrelsen att tillvalssiffrorna för den gångna femårsperioden
ger vid handen att två sakområden dominerar frekvenstabellerna, nämligen det tekniska
och teknisk-praktiska ämnesområdet samt det social-merkantila och hushållsoch
handelstekniska ämnesområdet. Överstyrelsen anser därför att de två sistnämnda
tillvalsalternativen bör ingå i det reviderade tillvalssystemet.

Därutöver finner överstyrelsen att ytterligare ett sak- och aktivitetsområde bör
införlivas med ett reviderat tillvalssystem, nämligen en orientering inom det estetiska
ämnesområdet. Överstyrelsen framhåller bl. a. att många elever finner verklig
tillfredsställelse i att få utföra något med sina händer och att se konkreta resultat
av en manuell verksamhet. Ett sådant arbete är liksom ett mera fritt skapande
under emotionellt engagemang av betydelse för den unga människans personlighetsutveckling.
Det har också bedömts, att sådana skolaktiviteter skapar ett bättre
underlag för en aktiv kulturkonsumtion både under och efter skoltiden.

Sammanfattningsvis konstaterar överstyrelsen sålunda, att fyra breda sektorer
av sakstoff och aktiviteter bör ingå i tillvalsalternativen. Överstyrelsen föreslår,
med hänsyn till önskemålet om korta och för elev- och föräldrainformationen
hanterliga benämningar, att de tre sist nämnda alternativen kallas teknik, ekonomi
och konst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Med hänsyn till att möjligheterna att ge en individualiserad undervisning nu
är större än när grundskolebeslutet fattades år 1962 anser överstyrelsen att det
timplanemässiga utrymmet för tillvalet kan reduceras väsentligt.

I de många förslag till konstruktion av tillvalssystemet, som diskuterats inom
överstyrelsen under översynsarbetets gång, kan urskiljas tre principiellt olika
typer. Enligt den första av dem erbjuds eleven att i var och en av årskurserna
på högstadiet göra ett tillval av konst, teknik eller ekonomi (tillval 1) och att
därjämte i årskurserna 8 och 9 göra ytterligare ett tillval (tillval 2), omfattande
i första hand ett B-språk. Eftersom det ansetts mindre lämpligt att pressa alla
elever i årskurserna 8 och 9 till ett val av B-språk föreslås, att elever, som
inte önskar göra ett sådant tillval, får utökad tid för tillval 1, dvs. för konst,
teknik eller ekonomi. Enligt den andra typen vill man också organisera ett
mindre antal valalternativ i början av högstadiet än i dess senare del, men man
erbjuder eleven endast ett tillval i varje årskurs. Enligt den tredje uppläggningen
vill man låta eleven välja mellan lika många alternativ i var och en av högstadiets
årskurser och göra ett tillval i varje årskurs.

Beträffande den första av dessa tillvalsmodeller framhåller överstyrelsen som
en fördel att även språkbegåvade elever kan få tillfälle till fördjupning inom
den ämneskrets, som representeras av konst, teknik och ekonomi. Anordningen
med två tillval i årskurserna 8 och 9 skulle emellertid få till följd en otillfredsställande
reducering av tiden antingen för de obligatoriska ämnena eller för
språktillvalet. Att utan undantag hänvisa även språkbegåvade elever till en tvåårig
studiegång i B-språk är enligt överstyrelsen också mindre ändamålsenligt.
Ännu en negativ faktor ligger i att omval till B-språk i årskurs 9 måste anses
uteslutet. Efter en ingående bedömning av fördelar och nackdelar med denna
tillvalsmodell har överstyrelsen funnit, att de senare överväger och att förslaget
inte för närvarande kan läggas till grund för högstadiets organisation.

I fråga om den andra av nyss angivna tillvalsmodeller diskuterar överstyrelsen
tre underalternativ. Enligt det första av dessa skulle eleverna i årskurserna 7, 8
och 9 erbjudas ett fritt val inom tidsramen 3 + 4 + 7 veckotimmar med tre alternativ
i årskurs 7, tre alternativ i årskurs 8 och åtta alternativ i årskurs 9.
Överstyrelsen avvisar dock denna lösning och anför som skäl härför bl. a. att en
ännu längre gående förenkling av tillvalssystemet bör eftersträvas och att den
beskrivna tillvalsmodellens utformning i årskurs 9 sannolikt kommer att medföra
betydande kostnader för undervisning av små grupper i de mindre högstadieskolorna.

Enligt det andra alternativet av samma huvudtyp skulle eleverna i årskurs 7
få välja mellan konst, teknik och ekonomi samt i årskurserna 8 och 9 mellan
B-språk, konst, teknik och ekonomi. Beträffande dettta förslag framhåller
överstyrelsen att anordningen skulle försvaga B-språkens ställning på ett icke
försvarbart sätt. Den skulle förhindra en treårig studiegång i B-språk och utesluta
varje möjlighet för eleverna att göra ett omval till B-språk inom högstadiet.
Förslaget kan därför, enligt överstyrelsens mening, inte läggas till grund för högstadiets
utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Det tredje förslaget av denna typ skulle endast medge ett val mellan två Bspråk
i årskurs 7 samt i årskurserna 8 och 9 ett val mellan B-språk, konst, teknik
och ekonomi. Överstyrelsen anser att många elever sannolikt skulle känna
sig otillfredsställda med att bli hänvisade att läsa ytterligare ett främmande
språk utom engelska. Om de efter endast ett års studier i fortsättningen avstår
från B-språket, framstår anordningen för dem som föga meningsfull, eftersom
ett års studier i ett främmande språk på detta åldersstadium inte leder till någon
nämnvärd praktisk språkfärdighet. Då förslaget dessutom beträffande utformningen
i årskurs 7 inte ger tillräckligt utrymme för ett fritt tillval, har överstyrelsen
inte funnit sig böra ta upp detta förslag till allvarlig diskussion.

Den tredje huvudtypen med samtliga av överstyrelsen föreslagna tillvalsämnen
tillgängliga som valalternativ i alla årskurser på högstadiet finner överstyrelsen
mest tilltalande. Överstyrelsen föreslår därför följande utformning av tillvalssystemet: -

åk 7

4 vtr

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

åk 8

5 vtr

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

åk 9

B-språk

Konst

Teknik

Ekonomi

5 vtr

I B-språk bör enligt överstyrelsen erbjudas dels en treårig studiegång med början
i årskurs 7, dels en tvåårig studiegång med början i årskurs 8. Denna möjlighet
till omval med övergång till B-språk i årskurs 8 finner överstyrelsen vara en av
fördelarna med detta förslag och anför att motsvarande möjlighet till omval bör
föreligga i ämnena konst, teknik och ekonomi vid början av årskurserna 8 och 9.
Denna anordning underlättas enligt överstyrelsen väsentligt genom att kursuppläggningen
i alla dessa ämnen görs enligt arbetsområdesprincipen och planeras i
närmaste samband med undervisningen i övriga ämnen i samma årskurs (LÖ s. 30).

När överstyrelsen i sitt slutliga ställningstagande i tillvalsfrågan stannat vid att
föreslå denna uppbyggnad av tillvalssystemet, har detta skett under två bestämda
förutsättningar, nämligen att alla tillvalsalternativ beträffande uppläggning, innehåll
och arbetssätt motsvarar de krav som överstyrelsen angivit och att alla tillvalsalternativ
i årskurs 9 ger likvärdig behörighet vid ansökan om inträde i fackskola
och gymnasium.

Överstyrelsen anför att redan de nuvarande intagningsbestämmelserna för fackskola
och gymnasium är tillämpbara på den föreslagna tillvalsmodellen. De generella
intagningsvillkoren skulle inte kräva någon ändring. De speciella intagningsvillkoren
varierar nu från linje till linje. Det förhållandet att båda skolformerna ger
möjlighet till språkstudium av engelska jämte ett eller två nybörjarspråk skulle också
göra det möjligt att ta in elever med ett mindre omfattande studium av språk
i grundskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Några organisatoriska svårigheter att i gymnasiet och fackskolan ta emot elever,
som i grundskolan valt att studera annat tillvalsalternativ än B-språk, föreligger
enligt överstyrelsen inte. De vanskligheter, som kan föreligga på det pedagogiska
planet inom de språkliga utbildningsalternativen, anser överstyrelsen inte behöva
vara avgörande för elevens val i grundskolan. Vill eleven välja trespråkiga tillvalsgrupper
inom gymnasiala skolformer, måste han läsa två nybörjarspråk (C-språk)
i gymnasiet eller fackskolan. Erfarenheten visar, att elevgrupperna för undervisning
i C-språk för närvarande blir mycket små och att undervisningen därför kan
bli särskilt effektiv. Även om nu antalet elever i gymnasiet med enbart engelska i
sin grundskoleutbildning skulle öka genom att också de språkliga tillvalsalternativen
öppnas på sätt som föreslagits, bör elevantalet i grupperna — i varje fall
den ena C-språksgruppen — bli litet. I den generellt medgivna stödundervisningen
i fackskolan och gymnasiet har man dessutom ett instrument till hjälp, om det
visar sig, att det blir alltför arbetsamt för eleverna att tillgodogöra sig undervisning
i två C-språk på den härför anslagna tiden.

Överstyrelsen räknar med följande fördelning i årskurs 7 av eleverna på de föreslagna
tillvalsgrupperna (LÖ s. 131).

Årskurs 7:

Tillvalsgrupp	tyska	(la)	40 %
»	franska	(lb)	15 %
»	konst	(2)	10 %
»	teknik	(3)	25 %
»	ekonomi	(4)	10 %

I årskurs 8 antas en mindre övergång ske till tillvalsgrupperna tyska och franska.

3.1.4 Förslag till timplaner (LÖ s. 24, 44, 92 och 100)

I fråga om lågstadiet anser överstyrelsen att den nuvarande tidsmässiga avvägningen
mellan färdighetsämnen, orienteringsämnen och ämnen för estetisk-praktisk
och fysisk fostran bör bibehållas. Detta kan ske, även om den innehållsmässiga förändringen
företas, att undervisning i engelska införs med två veckotimmar i årskurs
3. Även övriga av överstyrelsen föreslagna ändringar i fråga om lärostoff
och arbetssätt kan genomföras inom de nu givna tidsramarna (LÖ s. 24).

Beträffande mellanstadiet föreslår överstyrelsen att ämnena för estetisk-praktisk
och fysisk fostran på mellanstadiet skall förstärkas med sammanlagt två veckotimmar.
Alla elever föreslås på låg- och mellanstadiet få samma undervisning i de
båda förekommande slöjdarterna, vilket föranlett utökad tid. På högstadiet föreslås
däremot eleverna få välja slöjdart. En föreslagen obligatorisk undervisning i hemkunskap
i avsikt att hos eleverna grundlägga en aktiv inställning till utformningen
av den egna miljön och till mera realistiska bedömningar i fråga om den egna konsumtionen
är ett annat skäl för ökning av tiden. Utrymmet för timplanens specifika
färdighetsämnen minskas något och en viss omfördelning mellan årskurserna sker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Ändringarna finner överstyrelsen motiverade dels av att en färdighetsskapande undervisning
i orienteringsämnen efter hand vunnit allt större terräng, dels av att införandet
av undervisning i engelska i årskurserna 3, 8 och 9 medger en viss reducering
av utrymmet för undervisningen i detta språk på mellanstadiet.

Vad gäller högstadiet förordar överstyrelsen en utveckling av undervisningen i
svenska och matematik i syfte att åstadkomma en bättre förankring av innehållet
i elevernas intresse- och erfarenhetsvärld samt en bättre samordning med övrig
undervisning på stadiet. Detta förutsätts ske bl. a. genom konkretare anvisningar individualiserande
läromedel och en kursuppläggning som föranleder ökad samverkan
mellan högstadiets ämnen. I ämnet svenska har fri skapande dramatik tillagts större
betydelse, bl. a. som stöd för annan språklig verksamhet. Betydelsen av stillbild,
film och television som förmedlare av upplevelse och information har ytterligare
understrukits. Övningarna i att förstå danska och norska i tal och skrift förstärks
(LÖ s. 24 och 44).

I fråga om matematikundervisningen anser överstyrelsen det angeläget med en
förnyelse av metodiken, som enligt överstyrelsen bör inriktas mer på att ge eleverna
förståelse för de matematiska strukturerna och i mindre utsträckning på att ge dem
minneskunskaper. Överstyrelsen föreslår för ämnet matematik en reviderad kursplan
med en gemensam kursuppläggning på varje stadium. Överstyrelsen hyser
emellertid tveksamhet beträffande möjligheterna att på lågstadiet och mellanstadiet,
där en systematisk utprövning av kurser och läromedel varit mindre omfattande
än på högstadiet, genomföra den nya kursuppläggningen med så kort varsel,
som blir fallet vid ett bifall till överstyrelsens förslag om den reviderade läroplanens
successiva genomförande från och med höstterminen 1970. Med hänsyn härtill
anser överstyrelsen, att de studieplaner och anvisningar, som senare kommer att
utarbetas, måste utformas så, att även den tidigare kursuppläggningen kan parallellt
med den nya få användas som ett alternativ under en övergångsperiod. Båda
uppläggningarna ryms inom de huvudmoment som föreslås.

Överstyrelsen föreslår vidare, att undervisning i engelska, utformad inom en allmän
och en särskild kurs om t. v. tre veckotimmar i varje årskurs, blir obligatorisk
för alla elever på högstadiet, dock med vissa möjligheter till befrielse från denna
undervisning i särskilda fall i årskurs 9. Undervisning i maskinskrivning föreslås
bli obligatorisk för alla elever med två veckotimmar i årskurs 7. Undervisningen
skall i regel bedrivas i hel klass. I årskurserna 8 och 9 finner överstyrelsen att eleverna
bör få tillfälle till fortsatt individuell övning i maskinskrivning inom tid för
övriga ämnen. Den sammanlagda tiden för obligatoriska färdighetsämnen i årskurserna
7—9 skulle därmed ökas för elever på nuvarande enbokstaviga linjer med
sex veckotimmar och för elever på nuvarande tvåbokstaviga linjer med 12 veckotimmar.
Förändringarna sammanhänger med ökning av tiden för undervisningen i
svenska, engelska och maskinskrivning.

I obligatoriska orienteringsämnen föreslås en minskning med fem veckotimmar
av undervisningstiden för elever, som efter årskurs 7 och 8 fortsätter på enbokstaviga
linjer enligt nuvarande läroplan. För elever på den nuvarande läroplanens två -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

bokstaviga linjer innebär detta en ökning av undervisningstiden med två veckotimmar.
En betydande förstärkning av de pedagogiska resurserna för undervisningen
i denna ämnesgrupp föreslås, bl. a. för undervisning i mindre och större grupper,
för expert-, assistent- och biträdesmedverkan, samt för användning av lärarersättande
hjälpmedel. I det hela betyder dessa förstärkningar, att resurserna, omräknade
i antal lärartimmar, för undervisningen av en klass av normal storlek minskas
med endast en halv lärartimme per vecka.

Beträffande undervisningen i orienteringsämnen framhåller överstyrelsen, att det
efter hand blivit allt mer tydligt, att frågan om lärostoffets struktur i kursplaner
och läroböcker måste ägnas betydligt större uppmärksamhet om man vill bygga på
elevernas självständiga aktivitet än om en meddelande undervisning får vara den
dominerande. Kursplanerna och studieplansdispositionerna måste utformas bl. a. med
hänsyn till att de bör leda läraren och läromedelskonstruktören till att lägga fram
stoffet i sådana helheter som eleverna kan uppfatta och bearbeta, det senare i stor
utsträckning utan lärarens direkta ledning. I enlighet härmed framhåller överstyrelsen
att man i undervisningen bör eftersträva vad överstyrelsen kallar en exemplifierande
struktur. Detta leder överstyrelsen till att i fråga om kursuppläggningen
i högstadiets orienteringsämnen föreslå att det i varje årskurs skall förekomma dels
vissa bestämda ämnesbundna och samlade arbetsområden, dels några fritt valda
och ordnade arbetsområden. Eleverna skall genom att närma sig och fördjupa sig
i dessa arbetsområden lättare skaffa sig en överblick över lärostoffet och inrikta
arbetet mot närliggande delmål, vilket underlättar ett självständigt och individualiserande
arbetssätt. Större möjligheter för eleverna att delta i arbetets planering
kommer också att föreligga.

Även kurserna i tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi föreslås uppbyggda
enligt arbetsområdesprincipen.

En förstärkning föreslås av undervisningen beträffande miljö- och samlevnadsfrågor,
trafik, naturvård, bruket av tobak, alkohol och narkotika samt internationella
företeelser och problem.

Beträffande behovet av ökat utrymme för obligatoriska ämnen för estetisk-praktisk
och fysisk fostran på högstadiet framhåller överstyrelsen, att det hos ungdomar
i tonåren normalt finns ett utvecklingsbart behov av engagemang i fysiska aktiviteter
och i musik, bildkonst och andra estetiska ämnen.

Enligt överstyrelsen måste skolan i sin fostran försöka ge alla ungdomar möjlighet
att utveckla det estetiska intresse, som de har läggning för. Skolan måste
också på olika sätt medverka till att eleverna under de första tonåren får föreningskontakter
och kontakter med andra fritidsaktiviteter, som kan intressera dem och
främja deras utveckling och som sannolikt också kan få betydelse för dem längre
fram.

Den av överstyrelsen föreslagna ökningen av tiden för obligatoriska undervisningen
i ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran utgör under årskurserna
7—9 vid jämförelse med timplanen för de nuvarande enbokstaviga linjerna sammanlagt
fyra veckotimmar och med timplanen för de tvåbokstaviga linjerna sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

manlagt sex veckotimmar. Överstyrelsen finner en sådan ökning nödvändig och
den ändrade inriktningen av undervisningen synnerligen angelägen och värd alla
ansträngningar.

Vad överstyrelsen föreslagit sammanfattas i följande förslag till timplaner för
klasstyp a och A (LÖ s. 92). Av tablåerna framgår det veckotimtal för elever (E)
respektive antal lärartimmar per vecka i varje ämne (L), dels förändringen i elevtimmar
för varje ämne och stadium.

Lågstadiet, klasstyp a

Ämne	Veckotimmar i årskurs	Förändring på lågstadiet
1	2	3
E	L	E	L	E	L	E
Svenska .....................	9	15	11	14	9	10	—2
Matematik...................	4	7	4	6	5	6
Engelska ....................					2	2	+ 2
Orienteringsämnen:
Kristendomskunskap ...... 1	C
Hembygdskunskap ........ \|				/	7	7
Musik......................	1	1	1	1	2	2
Slöjd .......................					2	2
Gymnastik ..................	1	1	2	2	3	3
Summa	20	30	24	30	30	32	±0

Mellanstadiet, klasstyp A

Ämne	Veckotimmar i årskurs	Förändring på mellan-stadiet
4	5	6
E	L	E	L	E	L	E
Svenska ....................		9	10	8	8	8	8	—1
Matematik..................		5	5	5	5	5	5
Engelska ...................		2	2	4	5	4	5	—1
Orienteringsämnen:
Kristendomskunskap ......
Samhällskunskap .........
Historia .................		8	8	8	8	8	8
Geografi ................
Naturkunskap ............
Musik .....................		2	2	2	2	1	1
Teckning .................		2	2	2	2	2	2
Slöjd ......................		3	3	3	3	3	3	+ 1
Hemkunskap ................						1	1	4-i
Gymnastik..................		3	3	3	3	3	3
Summa	34	35	35	36	35	36	±0

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Högstadiet, klasstyp A

Ämne	Veckotimmar i årskurs	Förändring på högsta-diet i förhållande till
7	8	9
enbokstavig linje	Ivåbokstavig linje
Antal vtr	Antal vtr	Antal vtr
E	L	E	L	E	L	E	E
Obligatoriska ämnen
Svenska ............	3	4	3	4	4	5	—1	+ 1
Maskinskrivning .....	2	2		2		2	+2	+2
Matematik ..........	4	4	4	4	4	4		+4
Engelska ...........	3	3	3	3	3	3	+ 5	+5
Orienteringsämnen:
Kristendomskunskap
Samhällskunskap .
Historia ........
Geografi .......	10	13	10	13	10	13	—5	+2
Biologi .........
Kemi...........
Fysik ..........
Musik ..............	2	2	1	1	1	1
Teckning ...........	2	2	1	1	2	2	+ 2	+4
Slöjd ............... Hemkunskap ........	2	2	2 3	2 3	1 2	li+i	+ 1	+ 1
Gymnastik ..........	3	3	3	3	3	3	+ 1	+ 1
Tillvalsämnen .......	4		5		5		-J
Summa	1 35		35		35		±0	±0

I timplanen har upptagits gemensam tid för samtliga orienteringsämnen på respektive
stadium i avsikt att ge förutsättningar för en bättre samordning i undervisningen.
Fördelningen av den gemensamma undervisningstiden pa olika ämnen
föreslås ske så att kristendomskunskapen får sammanlagt 17 veckotimmar, dvs.
samma timtal som enligt nuvarande läroplan gäller för den som i årskurs 9 väljer
enbokstavig linje, de samhällsorienterande ämnena (hembygdskunskap, samhällskunskap,
historia och geografi) ca 31 veckotimmar och de naturorienterande ämnena
(biologi, kemi och fysik) ca 24 veckotimmar.

I undervisningstiden för ämnet hemkunskap har skolöverstyrelsen inräknat tid
för undervisning i barnkunskap med en halv veckotimme i årskurs 9.

Utöver den i timplanen upptagna tiden för ämnet musik föreslår skolöverstyrelsen
att liksom nu frivillig undervisning för elever på alla stadier skall få anordnas i
körsång, solosång och instrumentalmusik.

Överstyrelsen föreslår att i kommun med även finskspråkig befolkning finska skall
få ingå som kompletterande tillvalsämne i årskurserna 7, 8 och 9 och enligt rektors
bedömande i samråd med vederbörande elev ersätta annat tillvalsämne eller obligatoriskt
ämne med högst två veckotimmar per årskurs. I denna undervisning
föreslås även elever från låg- och mellanstadierna kunna fa delta. Detsamma föreslås
kunna gälla även i fråga om annat minoritetsspråk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Om antalet elever i tillvalsgrupp, där undervisning i konst, teknik eller ekonomi
meddelas, är lägst 17, bör enligt överstyrelsen antalet lärartimmar i ämnet ökas
med 70 i årskurs 7, 70 i årskurs 8 och 35 i årskurs 9.

Överstyrelsen föreslår vidare att om antalet elever i tillvalsgrupp, där nybörjarundervisning
i tyska, franska eller finska meddelas, är lägst 21, antalet lärartimmar
skall få ökas med 35.

Vid undervisning i slöjd och hemkunskap föreslås antalet lärartimmar få fördubblas
om antalet elever i klass eller grupp är lägst 17.

I de ämnen på högstadiet, där antalet lärartimmar är större än antalet elevtimmar,
avses det överskjutande antalet timmar, s. k. resurstimmar (jfr 3.1.5), få disponeras
för undervisning i grupp, samverkande undervisning av två eller flera lärare
eller som en ekonomisk ram för expert-, assistent- och biträdesmedverkan.

3.1.5 Undervisningsrationalisering (LÖ s. 37)

Skolöverstyrelsen diskuterar olika åtgärder i syfte att ge bättre kvalitativa och
kvantitativa resultat av verksamheten i den obligatoriska skolan i samband med
en minskad relativ resursåtgång. Överstyrelsen har tidigare i petita för budgetåren
1967/68 och 1968/69 närmare utvecklat sin uppfattning härom och även redovisat
vissa förslag, varför överstyrelsen i detta sammanhang inskränker sig till att
i korthet ange de rationaliseringsåtgärder med huvudsakligen kvalitativa verkningar
som överstyrelsen finner angelägna i samband med den föreslagna läroplansöversynen.
Åtgärderna avser dels förändringar av skolmiljö, läromedel och arbetssätt,
dels förändringar av kursinnehåll och kursuppläggning, dels också förändringar av
timplaner och andra förutsättningar för skolans organisation och personalstruktur.

Beträffande förändringar av arbetssättet framhåller överstyrelsen att gynnsamma
erfarenheter av försök med ändrat dags- och veckoschema inom det nuvarande
veckotimtalets ram på låg- och mellanstadierna tyder på att en för arbetstrivseln
och undervisningsresultaten betydelsefull förändring på nämnda områden efter
hand kan genomföras i grundskolan.

Överstyrelsens försök avser att utröna effekten av längre sammanhängande
arbetspass och färre men längre raster under femdagarsveckor. Tidsenheten vid
schemakonstruktionen är 30 minuter (en s. k. period). Arbetspassens längd varierar
försöksvis mellan två och sex perioder.

Under de närmaste läsåren avser överstyrelsen att bredda denna försöksverksamhet
och utöka den till att i större utsträckning omfatta även högstadieskolor
för att på så sätt få ett bättre grepp om vilka positiva och negativa effekter, som
på längre sikt kan bli följden av anordningen med de längre arbetspassen. Överstyrelsen
anhåller om bemyndigande att fastställa alternativa timplaner att tillämpas
vid undervisning med längre arbetspass i enskilda skolenheter efter samråd och
beslut på det lokala planet (s. 42).

Det föreslagna sammanförandet av allmän och särskild kurs i matematik på
högstadiet till en för alla elever gemensam kursuppläggning, inom vars ram en indi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vidualisering sker genom insats av olika läromedel, medför enligt överstyrelsen en
betydande reducering av lärarbehovet.

Tillämpandet av arbetsområdesprincipen i högstadiets orienteringsämnen samt i
tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi gör det lättare för överstyrelsen att styra
in läromedelsproduktionen på centrala områden. Effekten av kursuppläggningen
blir också, enligt de erfarenheter som nu föreligger, ett ökat elevengagemang och
ett ökat utbyte för eleverna av den arbetstid, som de ägnar dessa studier.

Den föreslagna omorganisationen av den nionde årskursen möjliggör en effektivare
planering av studierna i vissa ämnen för alla elever på högstadiet. Kursplaneringen
blir för närvarande högst otillfredsställande i ämnena svenska, matematik,
kristendomskunskap, historia, kemi och fysik, som helt saknas eller förekommer i
reducerad omfattning i de nuvarande tvåbokstaviga linjerna. Det måste nu planeras
dels en avslutad tvåårig studiegång för alla elever i kurserna 7 och 8, dels en kompletterande
ettårig studiekurs för elever på enbokstaviga linjer i årskurs 9. Också
läromedelsproduktionen för de nämnda ämnena underlättas genom omorganisationen
av årskurs 9.

Överstyrelsen framhåller att de föreslagna förenklingarna av tillvalssystemet på
högstadiet väsentligt reducerar personal- och lokalkostnaderna för verksamheten
inom tillvalssektorn. Arbetet med schemaläggningen vid högstadieskolorna underlättas
enligt överstyrelsen betydligt och möjligheterna att därvid komma fram till
från pedagogisk synpunkt fullgoda lösningar ökas. En mindre splittrad studiesituation
för eleverna blir följden.

Överstyrelsen anför vidare att nuvarande bestämmelser för delning av klass i
grupper vid undervisning i slöjd och hemkunskap samt vid undervisning i nybörjarspråk
på högstadiet nästan alltid leder till mindre tillfredsställande lösningar av
veckoschemat för parallellagda klasser. Den i timplanerna föreslagna möjligheten
att för klass med lägst 17 elever respektive lägst 21 elever på ett friare sätt än förr
få disponera det ökade antalet lärotimmar per vecka avser att öppna nya vägar
för att — där så exempelvis från lokalsynpunkt är lämpligt — utnyttja den ökade
resurstilldelningen för att ordna ett bättre schema för eleverna. I stället för att dela
klassen i två grupper kan man bedriva undervisningen i hel klass med användande
av erforderlig assistans av annan lärare eller av lärarassistent. Ett visst utnyttjande
av lärarersättande läromedel bör enligt överstyrelsen också vara möjligt i dessa fall.

Motsvarande möjlighet som i slöjd och hemkunskap, nämligen att inom anvisade
gränser få disponera ett ökat antal lärartimmar per vecka, skall enligt förslaget
föreligga för grupp med lägst 17 elever i konst, teknik och ekonomi.

Timplanerna upptar som framgår av det föregående för varje årskurs antalet
elevtimmar per vecka (E) och antalet lärartimmar per vecka (L). I vissa
fall är antalet lärartimmar större än antalet elevtimmar. Skillnaden utgör
s. k. resurstimmar. Dessa överskjutande lärartimmar har tidigare utnyttjats
enbart för delning av klass i grupper för att på så sätt underlätta en individualiserande
undervisning och olika slag av särskilt handledningskrävande
verksamheter. Överstyrelsen förklarar att en sådan användning av resurstimmarna
i vissa fall alltjämt är den mest ändamålsenliga, t. ex. vid den grundläggande fär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

dighetsträningen på låg- och mellanstadiet, men att den ingalunda är den enda rekommendabla,
t. ex. i orienteringsämnena och i tillvalsämnena konst, teknik och
ekonomi på högstadiet. Överstyrelsen anser det nödvändigt, att olika vägar prövas
i avsikt att utröna det med hänsyn till den totala pedagogiska effekten mest ändamålsenliga
sättet att utnyttja dessa resurstimmar. För att ge utrymme för en sådan
prövning anges i timplanen endast en ekonomisk ram för utnyttjandet. Resurstimmarna
utgör denna ekonomiska ram, uttryckt i överskjutande antal lärartimmar
per vecka i respektive årskurs och för vederbörande lärarkategori. Inom denna ram
skall skolledare och lärare i samråd planera användningen på sätt som bäst
gagnar undervisningen i vederbörande klass eller tillvalsgrupp. Inom den totala
läsårsramen kan exempelvis förekomma en eller flera av följande anordningar: undervisning
i mindre och större grupper (delklass och storklass); samverkande undervisning
av två eller flera lärare; enlärarsystem med expertmedverkan för vissa
klasser med särskilda skolanpassningsproblem; samverkande undervisning av lärare
och expert, assistent eller biträde; insatser av s. k. lärarersättande läromedel. Skolöverstyrelsen
förklarar att dessa möjligheter på högstadiet efter hand bör kunna
medföra en betydande effektivering och en kvalitativ höjning av undervisningen.

3.1.6 Den praktiska yrkesorienteringen (LÖ s. 34)

Praktisk yrkesorientering (pryo) har förekommit i den obligatoriska skolan sedan
mitten av 1940-talet men blev mera allmän först under 1950-talet.

I den nioåriga försöksskolan infördes pryo som en tillvalsmöjlighet, närmast avsedd
för de elever som efter avslutad nioårig skolgång ämnade gå direkt ut i arbetsoch
näringsliv eller som lärlingar eller via en yrkesskola skaffa sig en yrkesutbildning.
Pryon var i försöksskolan ett viktigt komplement till den teoretiska yrkesorientering
som gavs i årskurserna 7 och 8.

I grundskolan är pryon obligatorisk, vilket innebär, att även elever som valt en
mera teoretisk studiegång med inriktning mot fortsatt utbildning i gymnasium och
fackskola, omfattas av verksamheten. Som motivering för denna åtgärd angavs de
goda erfarenheter man vunnit av pryon i försöksskolan inte endast med tanke på
pryons värde som yrkesorienterande och yrkesvägledande faktor utan även som
ett viktigt led i skolans samhällsorientering. Den arbetslivskontakt som pryon erbjuder
betraktades också som ett betydelsefullt inslag i den arbetsfostran och arbetslivsfostran
som skolan har att meddela. Med hänsyn till den väsentligt större omfattning
pryon fick som obligatorium, begränsades tiden till tre veckor för varje
elev. Möjlighet skall emellertid beredas eleverna att få praktisera åtminstone inom
ett par yrken, alltjämt efter eget val.

Överstyrelsen framhåller att vid fullt utbyggd grundskola mer än 100 000 elever
årligen kommer att under angivna tid utplaceras i näringslivet för praktisk yrkesorientering.
Om varje elev skall ha möjlighet att få orientera sig inom ett par yrken,
betyder det, att över 200 000 utplaceringar måste ordnas. Anskaffningen av pryoplatserna
har hela tiden ombesörjts av arbetsmarknadsverket och dess underlydande
organ. Utplaceringen av eleverna samt för- och efterarbetet kring pryon har åvilat

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

skolan. För näringslivet har åtagandet att ordna för pryoverksamheten och ge den
ett meningsfullt innehåll inneburit en både ekonomisk och personell insats av betydande
omfattning. Bl. a. har det varit nödvändigt att ställa för pryon lämpliga
handledare till förfogande med uppgift att planera och organisera lämpliga arbetsuppgifter
för de enskilda eleverna och för att ge information och vägledning.

Med hänsyn till verksamhetens vidgade omfattning och de stora insatser som
krävs från både näringslivets och arbetsmarknadsverkets sida anser överstyrelsen
stt det kan ifrågasättas, om pryon har så stor betydelse för den enskilde eleven,
för skolan och för samhället, att den är värd de stora insatser som här angivits. En
av yrkesvägledningsnämnden (ett samarbetsorgan mellan överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen)
företagen utredning, som bl. a. haft till uppgift att ge svar på
denna fråga, har efter omfattande kontakter med olika berörda parter och efter
att ha övervägt egna och andras undersökningar funnit, att det föreligger en ganska
entydig uppfattning om att pryon alltjämt bör vara ett obligatoriskt inslag i skolans
verksamhet. Till denna uppfattning har de båda ämbetsverken kunnat ansluta
sig, och överstyrelsen framhåller att man också synes kunna påräkna näringslivets
stöd för samma uppfattning. Under utredningsarbetets gång har emellertid vissa
förslag till ändringar framställts i fråga om såväl pryons mål som dess uppläggning
och utformning, vilka förslag utredningen haft att beakta vid utformningen av sina

förslag.

Framför allt från näringslivets sida har framhållits, att det förelegat vissa svårigheter
att ge pryon lämpligt innehåll och ordna lämpliga arbetsuppgifter för de
deltagande eleverna på grund av att de varit för unga och omogna. Det har därför
allvarligt ifrågasatts om inte pryon borde senareläggas och uppskjutas till det sista
skolåret i grundskolan. Det har också framhållits, att antalet valmöjligheter borde
begränsas. I samband med dessa förändringar har man ansett att tiden för pryon
kunde avkortas till två veckor, som för den enskilde eleven borde uttas i ett sammanhang.
Härigenom skulle antalet utplaceringar väsentligt kunna begränsas och ackvisitionsförfarandet
förenklas. Utredningen, som funnit de här anförda skälen för
vissa förändringar i pryons organisation väl underbyggda, har för sin del enat sig
om att förorda en avkortning av den obligatoriska pryon till två veckor, förlagda
till höstterminen i årskurs 9.

Genom denna anordning förlorar skolan emellertid vissa fördelar av pedagogisk
art, bl. a. den möjlighet man nu har att i undervisningen i årskurserna 8 och 9 —
framför allt i den samhällsorienterande undervisningen i övrigt — kunna knyta an
till och utnyttja elevernas erfarenheter från pryon i årskurs 8. Utredningen finner
emellertid att denna förlust åtminstone till viss grad skulle kunna elimineras genom
en utbyggnad av studiebesöken i årskurs 8, som då borde utformas som besök på
arbetsplatser för att ge en viss orientering rörande arbetslivet och näringslivet och
på så sätt utgöra en förberedelse till pryon i årskurs 9 och berika samhällsorienteringen
i högstadiets två sista årskurser.

Slutligen har man framför allt från skolhåll och med tanke på skolans elevvårdande
verksamhet uttryckt önskemål om att få möjlighet till ytterligare någon eller
några pryoperioder för elever, som av olika anledningar kan ha behov härav. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

skulle gälla inte endast specialklasselever, som redan nu har denna möjlighet, utan
även andra elever, för vilka ytterligare arbetslivskontakter vore en lämplig förberedelse
till en övergång till arbetslivet. Beslut om sådana åtgärder bör enligt utredningens
mening fattas av klass- och elevvårdskonferenserna efter samråd med föräldrarna
och gälla enskilda elever som bedöms ha behov av en sådan utsträckt pryo.

Överstyrelsen ansluter sig i alla delar till yrkesvägledningsnämndens förslag och
förordar med hänvisning till föreliggande utredningsmaterial (redovisas i sammandrag
på s. 126 i LÖ) att den praktiska yrkesorienteringen skall förläggas till höstterminen
i årskurs 9 och omfatta en obligatorisk period om två veckor, att speciella
studiebesök skall anordnas i årskurs 8 och att särskild praktisk yrkesorientering
(tilläggspryo) får anordnas för vissa elever företrädesvis i årskurs 9 under 5—20
dagar, i särskilda fall under längre tid.

I fråga om de speciella studiebesökens utformning och organisation samt beträffande
den särskilda praktiska yrkesorienteringens inordnande i studiegången för de
avsedda eleverna, avser överstyrelsen senare meddela särskilda anvisningar, sedan
föreslagna försök utförts och någon tids erfarenhet vunnits av dessa anordningar.

3.2 Yttranden

3.2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser så gott som genomgående att en revision av grundskolans
läroplan är motiverad. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet
framhåller t. ex.

Avvecklingen av parallellskolsystemet och genomförandet av grundskolereformen
har utlöst en dynamik inom skolväsendet, som snabbt gjort den organisatoriska
uppbyggnaden av högstadiet mindre väl anpassad till behoven. Den ambitiöst organiserade
tillvalsskola, som riksdagen beslutade om för bara 5—6 år sedan, motsvarar
inte längre kraven från dagens konsumenter, eleverna. Man kan iaktta en tydlig
tendens att undvika specialisering och att så länge som möjligt hålla valfriheten
öppen för vidare studier efter grundskolan.

Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl. a. TCO, som
förklarar att skolöverstyrelsens nu framlagda material klart visar att den nuvarande
högstadiekonstruktionen inte fungerar väl och inte svarar mot vare sig föräldrars
och elevers önskemål eller mot samhällets intresse att skapa en effektiv och
samtidigt ekonomisk försvarbar skolorganisation.

3.2.2 Högstadiets uppbyggnad

Remissinstanserna delar genomgående överstyrelsens uppfattning att en förenkling
av högstadiets konstruktion bör komma till stånd.
Flertalet remissinstanser tillstyrker också att högstadiet skall vara sammanhållet
och ha ett begränsat antal tillvalsalternativ. SAF och Sveriges industriförbund framhåller
t. ex. att sedan den nu gällande läroplanen utarbetades och fastställdes för 3

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

utsättningarna starkt har förskjutits genom att ungdomen i oväntat snabb takt fått
ökat intresse för frivillig påbyggnad till den obligatoriska skolan. Vidare framhålls
att behovet av teoretiska kunskaper ökat även i flera s. k. praktiska yrken. Organisationerna
anser det därför riktigt att linjeindelningen slopas och att det trots
därmed förenade svårigheter skapas ett sammanhållet högstadium.

Folkskoleseminariet i Stockholm, Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm
och Arbetsgruppen för fostran och utbildning inom Socialistisk debatt vill
gå längre än överstyrelsen föreslagit och förordar övergång till ett helt odifferentierat
högstadium. Liknande synpunkter framförs av 1965 års musikutbildningskommitté,
LO, ABF och SSU, vilka betraktar skolöverstyrelsens förslag som en
temporär lösning på vägen mot ett helt sammanhållet högstadium.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län,
lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm, folkskoleseminariet i Kalmar, Svenska
stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Skolledarförbundet,
Sveriges lärarförbund och Folkpartiets kvinnoförbund, är emellertid
tveksamma beträffande möjligheterna att med den föreslagna utformningen av
högstadiet tillgodose de s. k. praktiskt inriktade elevernas intressen.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att tillräckliga skäl att slopa
samtliga linjer i årskurs 9 ej föreligger. I varje fall bör enligt nämnden linjer eller
tillvalsgrupper av den typ som de tvåbokstäviga linjerna representerar behållas.
Länsskolnämnden i Västmanlands län förklarar att linjedelningens avskaffande är
ett riktigt förslag om de praktiskt inriktade eleverna i stället — speciellt under avslutningsåret
— erbjuds tillvalsalternativ, som för dem ter sig meningsfulla. Nämnden
anser att överstyrelsens förslag ej uppfyller detta villkor samt avstyrker förslaget
i vad avser den avslutande årskursen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att möjligheten att i årskurs 9 i undantagsfall
för vissa elever kunna få reducera andelen teoretiska lektioner och ersätta
dem med praktiska övningar inom hemkunskap eller teknik förmodligen vore
av värde. Nämnden föreslår att införandet av en sådan möjlighet övervägs med
hänsyn till de ökade kostnader som härigenom uppstår. Länsskolnämnden i Gävleborgs
län förklarar att läroplanen bör erbjuda möjligheter för skolstyrelsen att anordna
undervisning i praktiska ämnen för deciderat praktiskt inriktade elever i
större utsträckning än som förutsätts i överstyrelsens förslag.

Folkskoleseminariet i Uppsala ställer sig synnerligen tveksamt till förslaget att
linjedelningen i årskurs 9 i nuvarande läge helt avskaffas och ersätts med ämnestillval.
Seminariet framhåller att det fortfarande finns en elevkategori, som finner
sig bäst till rätta med ett betydande inslag av praktisk utbildning. En sammanslagning
av alla elevkategorier skulle enligt seminariet också på grund av ökad
spännvidd i studieförutsättningarna inom klasserna komma att medföra en avsevärt
försämrad studiesituation för de gymnasieinriktade.

Högerns ungdomsförbund tar helt avstånd från förslaget om en enda linje i års -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

kurs 9. Förbundet vill i stället ha en gymnasieförberedande och en yrkesförberedande
linje samt en linje avsedd för den som skall fortsätta i fackskolan.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund vill inte heller
biträda principen om en mer sammanhållen undervisning på grundskolans högstadium.
Resultatet måste enligt fakulteten bli, att duktigare elever ännu mer än
för närvarande hindras av övriga elever i klassen, så att resultatet i stället blir
sämre kunskaper hos de duktigare eleverna än tidigare.

Förslag om att försöksverksamhet skall anordnas innan beslut fattas angående
utformningen av årskurs 9 eller att konstruktionen av årskurs 9 bör bli föremål
för nya överväganden framförs av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Göteborgs
och Bohus samt Västmanlands län, lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm,
SACO och LR.

SACO anser att skolöverstyrelsen inte presenterat erforderliga materiella förutsättningar
för en förnyelse av skolans inre arbete. SACO anser vidare att grundskolans
anknytning till den gymnasiala utbildningen måste behandlas mer ingående.
Dessa skäl talar enligt SACO för att en försöksverksamhet beträffande konstruktionen
av årskurs 9 och en utvärdering av denna föregår ett slutgiltigt beslut.
SACO förklarar att man härvid bl. a. kan överväga att pröva en modell med
obligatoriskt B-språk och ett av de av överstyrelsen föreslagna ämnena konst, teknik
och ekonomi. De timmar som fordras för att realisera detta alternativ anses
kunna tas från t. ex. hemkunskap och slöjd.

Skolledarförbundet tillstyrker begränsningen av antalet tillvalsämnen i årskurserna
7 och 8 samt slopandet av linjedelningen för årskurs 9. Förbundet understryker
emellertid att de pedagogiska problemen troligen blir svårbemästrade,
särskilt i årskurs 9. Förbundet anser det därför angeläget att överstyrelsen snarast
igångsätter en försöksverksamhet i syfte att ge de antydda problemen sådana lösningar,
som tillgodoser alla elevers behov av en efter deras intressen och förutsättningar
upplagd studiegång inom de olika ämnena.

Lärarhögskolan i Göteborg betonar med skärpa nödvändigheten av vetenskaplig
försöksverksamhet och produktion av utvärderade läromedel för skilda elevkategorier.
Lärarhögskolan anser emellertid att det finns risk för att inte ens en
utprövad metodik och lämpliga läromedel kan lösa problemen med de skoltrötta
eleverna. Okonventionella lösningar, t. ex. praktisk yrkesverksamhet, bör enligt
lärarhögskolan övervägas.

Statistiska centralbyrån finner det angeläget att förenkla det nuvarande tillvalssystemet.
Centralbyrån understryker emellertid svårigheten att ta ställning till de
framlagda förslagen i avsaknad av det organisatoriska och pedagogiska utredningsmaterial
som fem års grundskola borde ha kunnat ge upphov till.

Ett stort antal remissinstanser ställer sig kritiska till den av skolöverstyrelsen
föreslagna utformningen av tillvalssystemet. Vad remissinstanserna främst reagerar
mot är att B-språk ställs som alternativ till övriga tillval.
Remissinstanserna anser i allmänhet att en betydligt större andel av eleverna
än överstyrelsen räknat med kommer att välja B-språk. Övriga tillvalsalternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

väntas med den föreslagna utformningen av tillvalssystemet främst komma att väljas
av elever som ej anser sig ha förutsättningar för studier i B-språk. Denna nackdel
med tillvalskonstruktionen framhålls av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands,
Malmöhus och Skaraborgs län, lärarhögskolan i Malmö, jolkskoleseminarierna
i Kristianstad, Linköping och Stockholm, seminarierna för huslig utbildning i
Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå, yrkesutbildningsberedningen, LO,
Skolledarförbundet, TCO, Sveriges grossistförbund, SHIO, Målsmännens riksförbund,
SECO, SSU och KLYS.

Enligt TCO.s bedömning förefaller det sannolikt att man med det av skolöverstyrelsen
föreslagna tillvalssystemet får ungefär samma frekvens för B-språket
som nu för de teoretiska tillvalen, dvs. ca 80 procent. Med en sådan tillvalssituation
skulle de övriga alternativen — konst, teknik och ekonomi — ha att dela på de
återstående ca 20 procenten. Man skulle då för de estetisk-praktiska tillvalsalternativen
få ett utfall med vad man tidigare har kallat för ett negativt urval. För de
elever detta gäller kommer enligt TCO säkerligen tillvalen att i och för sig bedömas
som positiva i den meningen att de i regel väl svarar mot denna elevgrupps
intressen och möjligheter. Men man får med systemet den allvarliga negativa effekten
att de språkintresserade har att avstå från de estetisk-praktiska tillvalen, om de
—- som man kan förutse — anser sig göra klokast genom att välja B-språk. TCO
anser att däri ligger det av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalssystemets mest otillfredsställande
följder, eftersom det uppenbarligen är så att den sist nämnda elevgruppen
lika väl som de andra måste vara intresserade av att få ägna sig åt estetiskpraktiska
aktiviteter inom tillvalets ram och att det även för dessa elevers utveckling
är lika väsentligt som för övriga att de bereds tillfälle härtill.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län förklarar att inför utsikten att börja gymnasiet
med två C-språk kommer praktiskt taget ingen elev eller förälder att välja
annat än B-språk för tillvalet på högstadiet.

Högstadiemetodiklektorerna vid lärarhögskolan i Malmö anser att det föreslagna
tillvalssystemet har föga anknytning till föräldrars och elevers önskemål. Även
övriga tillvalsgrupper borde ha utrymme för B-språk. En mera följdriktig slutsats
hade varit ett starkare sammanhållet högstadium med val av B-språk i större och
mindre kurs. Förslaget anses vara en halvmesyr, snart färdig för revision.

Obligatorisk undervisning i B-språk föreslås av bl. a. folkskoleseminariet
i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå, LO, Målsmännens
riksförbund, SECO och SSU. SACO vill att obligatorisk undervisning i
B-språk skall prövas. SECO, som vill ha obligatorisk undervisning i B-språk från
årskurs 5, framhåller beträffande inlärningsproblemen vid obligatorisk undervisning
i B-språk att inlärningssvårigheterna skulle vara oändligt mycket större för
de elever, som enligt skolöverstyrelsens förslag skulle ställas inför uppgiften att på
två-tre år läsa in två nybörjarspråk, när de från icke-språklig tillvalsgrupp kommer
till gymnasiets årskurs 1. SSU bedömer det också som avsevärt svårare att
senare inhämta de kunskaper och färdigheter som följer av att välja tillvalsgrupper
med B-språk än med övriga tillvalsgrupper.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

KLYS vill ge sitt erkännande åt den omtanke om skolans uppgifter på det estetiska
området som tagit sig uttryck i skapandet av ett särskilt tillvalsämne konst.
KLYS anser emellertid att ämnet konst med överstyrelsens uppläggning riskerar
att närmast bli en yrkeslinje för särbegåvningar, ovilliga eller oförmögna till andra
slags studier. KLYS anser det vara en otillräcklig lösning att göra en estetisk träning
till ett alternativ till språkstudier eller utbildning inom ekonomi och teknik
och förordar således att tillvalsämnet konst ersätts med motsvarande aktivitet inrymd
i den obligatoriska undervisningen. Ämnena svenska, musik, teckning, slöjd
och gymnastik anses kunna inrymma respektive ge plats för denna utvidgade estetiska
verksamhet.

TCO förklarar, att det endast torde finnas två huvudvägar för att komma ifrån
bristerna i överstyrelsens förslag; den ena vägen innebär att B-språk helt förs bort
från grundskolans läroplan, den andra att man inför dubbla tillval, varvid alla elever
har att välja dels ett B-språk, dels ett av ämnena konst, teknik och ekonomi.

TCO, som inte anser sig kunna tillråda att man tar bort B-språket, förordar att
man överväger att ersätta det av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalssystemet med
en tillvalsmodell med enbart B-språk i årskurs 7 samt med dubbelt tillval i årskurserna
8 och 9. I årskurs 7 föreslås bortval av B-språk kunna ske till förmån
för förstärkt undervisning i annat ämne. I årskurserna 8 och 9 föreslås eleverna
kunna avstå från B-språket och då i stället få utöka tiden för det estetisk-praktiska
ämne som valts inom ramen för det andra tillvalet. TCO föreslår för B-språket
tre veckotimmar i årskurs 7, tre veckotimmar i årskurs 8 och fem veckotimmar i
årskurs 9 samt för konst, teknik eller ekonomi tre veckotimmar i årskurs 8 och
fem veckotimmar i årskurs 9.

För att få utrymme för det ökade antalet tillvalstimmar föreslår TCO att matematiken
minskas med en veckotimme i årskurs 9, svenskan med en veckotimme i
årskurs 9, kristendomskunskap med en veckotimme och musik med två veckotimmar.

SACO vill pröva dels ett av LR för årskurserna 7 och 8 föreslaget tillvalssystem
med alternativen B-språk (allmän och särskild kurs), konst, teknik, ekonomi, naturorientering
och samhällsorientering, dels ett system med obligatorisk undervisning
i B-språk (4 + 5+5 veckotimmar) samt tillvalsalternativen konst, teknik och
ekonomi (2 + 3 + 3 veckotimmar). SACO anser att erforderliga timmar vid obligatorisk
undervisning i B-språk kan tas från t. ex. hemkunskap och slöjd.

LR föreslår att det skall finnas möjlighet att som B-språk också välja t. ex.
ryska och SECO föreslår att samtliga de språk, som kan väljas som C-språk i gymnasiet
skall få väljas som B-språk.

SAF och Sveriges industriförbund anser att valet av tillvalsämnen påverkats av
den nuvarande linjeindelningen, vars syfte är att samtidigt ge en yrkesförberedelse.
Om man däremot vill förverkliga avsikten att eleverna skall välja tillvalsämne enbart
med hänsyn till intresse, anser organisationerna att tillvals ämnena skulle kunna
begränsas till tre, nämligen B-språk, matematik — naturvetenskap och ett allmänt
tillval. Organisationerna förordar ett sådant tillvalssystem med möjlighet att i års -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

kurs 9 välja B-språk eller matematik-naturvetenskap för dem som tidigare gjort
annat tillval och föreslår för tillvalet tre veckotimmar i årskurs 7, fyra veckotimmar
i årskurs 8 och sju veckotimmar i årskurs 9.

Även Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och
A-pressens samarbetsorganisation framhåller fördelarna med ett tillvalssystem med
alternativen B-språk, matematiskt-naturvetenskapligt samt allmänt tillval.

Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår i likhet med skolstyrelsen i Kalmar att
tillvalen konst, teknik och ekonomi får en mera praktiskt inriktad variant b i årskurs
9 för elever som ämnar från grundskolan söka sig till yrkesskola eller direkt
ut i näringslivet. Denna variant b bör enligt förslaget tillföras ytterligare antal
veckotimmar genom att svenska avstår en veckotimme, engelska en veckotimme,
orienteringsämnen tre veckotimmar, musik en veckotimme, teckning två veckotimmar
och hemkunskap två veckotimmar. Variant b anses böra bibehållas i årskurs
9, tills de föreslagna nya arbetsformerna i årskurserna 7 och 8 visat sig kunna
bättre än nuvarande undervisning bemästra skolleda och disciplinsvårigheter och
höja färdighets- och kunskapsnivån. Även jolkskoleseminariet i Kalmar föreslår
att man för de mindre studieinriktade eleverna prövar en alternativ uppläggning
av undervisningens innehåll med rent praktisk inriktning inom konst, teknik och
ekonomi.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län föreslår att skolstyrelsen skall äga rätt
att besluta att vid undervisning i tillvalsämnet teknik eleverna skall kunna välja
mellan dels en variant med huvudinriktning på manuellt arbete, dels en mera allmän
variant.

Facklärarförbundet vill begränsa timtalet för tillvalsämnen från 14 till 11 veckotimmar.
Två av dessa timmar läggs till ett obligatoriskt ämne, teknisk kunskap i
årskurs 8 och en veckotimme till barnkunskap i årskurs 9.

SHIO anser att det bör övervägas, dels om kombinationer inom gruppen tillvalsämnen
kan få väljas, dels om inte endera av tillvalsämnena kan bytas ut mot
något av ämnena musik, teckning eller slöjd.

Folkpartiets kvinnoförbund vill ha fler tillvalsmöjligheter i årskurs 9 så att elever,
som önskar en mer praktiskt inriktad studiegång har möjlighet att få detta.

Ett nytt tillvalsalternativ, natur, föreslås av bl. a. länsskolnämnden i Göteborgs
och Bohus län, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Kristianstad,
styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, Sveriges riksidrottsförbund, RLF,
Lantbruksförbundet, Fiskefrämjandet, Biologilärarnas förening, Svenska gymnastikläraresällskapet,
Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening.
Som motivering för förslaget anförs bl. a. att ett sådant tillvalsalternativ
skulle svara mot ett stort, spontant elevintresse för aktivitet i naturen och
förena detta med vuxensamhällets intresse av miljövård och av naturen som rekreationskälla.
Några remissinstanser, däribland styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna
samt Sveriges riksidrottsförbund, föreslår att också fysisk fostran skall
ingå i detta tillvalsalternativ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen föreslår att kursplanen för tillvalsämnet
teknik utformas så att även det biologiska intresseområdet beaktas.

Hermods föreslår att möjligheter skapas för eleverna att på frivillig grund tillägna
sig kunskaper i ytterligare ett tillvalsämne efter eget val. För att detta skall kunna
vara möjligt, bör enligt Hermods skolan erbjuda ett begränsat antal »frivilliga stödtimmar»
i tillvalsämnena samt utnyttja väl utformat självinstruerande material,
som gör det möjligt för eleverna att studera fram på egen hand i kombination med
de frivilliga stödtimmarna i de ämnen som de är speciellt intresserade av utöver det
tillvalsämne som de valt som ordinarie tillvalsämne.

Folkskoleseminariet i Stockholm, som anser att högstadiet bör vara helt sammanhållet,
föreslår att undervisning i B-språk skall förekomma under tre veckotimmar
i varje årskurs på högstadiet samt att antalet veckotimmar i musik, teckning
och slöjd skall öka med i förhållande till skolöverstyrelsens förslag en veckotimme
i årskurs 7, två veckotimmar i årskurs 8 och två veckotimmar i årskurs 9. Dessutom
föreslås en minskning av undervisningen i matematik med tre veckotimmar och
en ökning av undervisningstiden för orienteringsämnen med tre veckotimmar.

Några remissinstanser, bl. a. lärarhögskolorna i Malmö och Uppsala, SACO, LR,
Folkpartiets kvinnoförbund samt Riksföreningen för lärarna i moderna språk, vill
att undervisningen i B-språk skall vara uppdelad i en allmän
och en särskild kurs. Riksföreningen för lärarna i moderna språk förklarar
att ett slopande av den lättare kursen i B-språk i praktiken skulle innebära
en allvarlig inskränkning av elevernas möjligheter att i årskurs 7 välja B-språk.

Remissinstanserna instämmer i allmänhet i överstyrelsens förslag att alla
t i 11 v a 1 s a 11 e r n a t i v i årskurs 9 skall ge likvärdig behörighet
vid ansökan om inträde i fackskola och gymnasium. Förslaget tillstyrks
av bl. a. länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs och Västernorrlands län,
folkskoleseminarierna i Karlstad och Stockholm, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
konstnärsutbildningssakkunniga, SAF, Sveriges industriförbund, LO, SACO, LR,
TCO, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska landstingsförbundet.

Folkskoleseminariet i Uppsala avstyrker däremot förslaget att alla tillvalsalternativen
skall ge likvärdig behörighet till inträde i gymnasium och televerket anser
det utomordentligt tveksamt om samtliga tillvalsalternativ bör ge samma behörighet
för tillträde till fackskola och gymnasium.

Kompetensutredningen framhåller att möjligheten att i gymnasiet läsa två Cspråk
öppnats närmast som en undantagsmöjlighet för språkbegåvade elever. Enligt
skolöverstyrelsens förslag skulle emellertid två C-språk komma att krävas
av de gymnasieelever som i grundskolan inte valt B-språk, dvs. elever vilka inte
önskat ägna sig åt språkstudier och bland vilka kan beräknas finnas ett
betydande antal med mindre goda förutsättningar för sådana studier. Detta
inger enligt utredningen vissa betänkligheter, även om antalet gymnasieinriktade
grundskolelever som väljer annat alternativ än B-språk väntas bli förhållandevis
lågt, och även om eventuellt erforderlig förstärkning av resurserna för
stödundervisning i språk i enlighet med överstyrelsens mening kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

3.2.3 Förslag till timplaner

De föreslagna förändringarna av låg- och mellanstadiet har i stort sett mottagits
positivt av remissinstanserna.

Förslaget om införande av obligatorisk undervisning i engelska på
lågstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands
län, lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm och Uppsala, folkskoleseminarierna
i Haparanda, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Linköping, Skara och Strängnäs,
LO, SACO, TCO, Sveriges lärarförbund, Svenska facklärarförbundet, SECO,
SHIO, ABF och SSU. Lärarhögskolan i Göteborg framhåller emellertid att införandet
måste föregås av utökad försöks- och forskningsverksamhet samt utbildningskomplettering.

Flera remissinstanser, däribland universitetskanslersämbetet, länsskolnämnden i
Östergötlands lätt, lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i Stockholm, LO,
SACO, LR, Skolledarförbundet, Hermods och Högerns ungdomsförbund, ifrågasätter
om inte undervisning i engelska kan påbörjas tidigare än i årskurs 3. Universitetskanslersämbetet
föreslår att kommuner, som har tillgång på kompetenta
lärare i engelska, medges rätt att införa ämnet i årskurs 2. Lärarhögskolan i Uppsala
föreslår att systematiska försök omgående startas med undervisning i engelska
i årskurserna 1, 2 och 3 i syfte att pröva ut dels lämplig tidpunkt för påbörjandet
av obligatorisk undervisning i engelska, dels alternativa metoder för nybörjarundervisning.
Länsskolnämnden i Östergötlands län, folkskoleseminariet i Härnösand,
LO och Skolledarförbundet framhåller som en nackdel med att undervisningen i
engelska på lågstadiet begränsas till årskurs 3, att vederbörande lärare kan komma
att undervisa i ämnet endast vart tredje år.

Folkskoleseminariet i Kristianstad avstyrker däremot införandet av engelska i årskurs
3 och de därav föranledda ändringarna av timplanerna för denna årskurs och
för mellanstadiet. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet beklagar
att skolöverstyrelsen inte redovisat de pedagogiska fördelarna med den föreslagna
omdisponeringen av undervisningstiden i engelska (införande på lågstadiet, viss
minskning på mellanstadiet). Remissinstanserna har därför inte fått tillfälle att
väga de pedagogiska vinsterna mot den kraftigt dimensionerade och dyrbara kompletteringsutbildning
som blir nödvändig för lågstadielärarna.

Den i samband med införandet av undervisning i engelska på lågstadiet föreslagna
minskningen av undervisningstiden i svenska kritiseras av
länss kolnämnderna i Kronobergs, Kalmar och Gävleborgs län, lärarhögskolorna i
Göteborg, Malmö och Stockholm, folkskoleseminarierna i Falun, Härnösand, Jönköping,
Uppsala, Växjö, Karlstad och Linköping, TCO och Sveriges lärarförbund.
Folkskoleseminarierna i Falun och Härnösand samt TCO föreslår att undervisningstiden
i orienteringsämnen i stället skall minskas med en veckotimme. Sveriges
lärarförbund vill i stället för den föreslagna minskningen av undervisningstiden i
svenska med två veckotimmar på lågstadiet ha en minskning av undervisningstiden

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

i gymnastik med en veckotimme och i hembygdskunskap — kristendomskunskap
med en veckotimme. Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår en ökning av timtalet
i svenska med två veckotimmar i förhållande till skolöverstyrelsens förslag. Denna
ökning möjliggörs genom att ämnet hemkunskap utgår på mellanstadiet samt genom
en ökning av antalet veckotimmar i årskurs 4 med en veckotimme till 35.

Sveriges radio förklarar sig vara beredd att efter modell av den s. k. »radioengelskan»
sända en kombinerad radio- och tv-kurs i engelska för årskurs 3. Med
hjälp av denna skulle ett generellt införande av engelskan i årskurs 3 kunna ske
redan 1970.

Förslaget att alla elever på låg- och mellanstadiet skall ges samma undervisning
i de båda förekommande slöjdarterna tillstyrks av
länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs
och Västernorrlands län, folkskoleseminarierna i Jönköping och Kalmar, seminarierna
för huslig utbildning i Uppsala och Umeå, slöjdlärarseminariet i Linköping,
Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, TCO, Sveriges lärarförbund,
Svenska facklärarförbundet, Centerns kvinnoförbund, ABF och SSU.

Facklärarna i slöjd vid folkskoleseminariet i Växjö hälsar med tillfredsställelse
det utökade timantalet i slöjdämnena samt den vidgade möjligheten till undervisning
i textilslöjd för pojkar och i trä- och metallslöjd för flickor men stäiler sig
tveksamma till samundervisning. Även folkskoleseminariet i Falun noterar med
tillfredsställelse att slöjden föreslås få utökat timtal. Den föreslagna ökningen av
timtalet i slöjd tillstyrks vidare av lånsskolnämnden i Kronobergs län, folkskoleseminariet
i Härnösand och Centerns kvinnoförbund. Några remissinstanser, däribland
seminarierna för huslig utbildning i Göteborg och Uppsala, vill ha en större
ökning av timtalet i slöjd.

Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat sig över förslaget om ändrade
delningsbestämmelser för ämnet slöjd. Lånsskolnämnden i Kronobergs
län tillstyrker livligt de föreslagna delningsbestämmelserna men framhåller
att reformen i förhållande till nuvarande restriktiva regler för slöjdgruppers upprättande
på låg- och mellanstadierna är dyr. Förslaget tillstyrks också av länsskolnämnden
i Västernorrlands län och folkskoleseminariet i Falun. Lånsskolnämnden
i Östergötlands län framhåller att de nya delningsbestämmelserna sannolikt kommer
att medföra en ökning av antalet slöjdgrupper med minst 10 %.

Införandet av en veckotimmes undervisning i ämnet hemkunskap i årskurs
6 kritiseras av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands län, lärarhögskolorna
i Malmö och Stockholm, folkskoleseminarierna i Härnösand, Kalmar och
Linköping, Sveriges lärarförbund, Centerns kvinnoförbund och Svenska sparbanksföreningen.
Flera remissinstanser, däribland seminariet för huslig utbildning i Stockholm,
TCO och statens konsumentråd vill flytta undervisningen i hemkunskap från
årskurs 6 till årskurs 7.

Lånsskolnämnden i Gävleborgs län tillstyrker däremot undervisning i hemkunskap
i årskurs 6 trots att fem av de sex skolstyrelser som nämnden hört har anfört

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

betänkligheter mot detta förslag. Även seminarierna för huslig utbildning i Göteborg,
Umeå och Uppsala samt Skolledarförbundet och Facklärarförbundet ställer
sig positiva till införandet av ämnet hemkunskap i årskurs 6. Samtidigt framhålls
emellertid att ett slopande av hemkunskapen i årskurs 7 vore olyckligt.

Flertalet av de remissinstanser som ställt sig kritiska till införandet av ämnet
hemkunskap på mellanstadiet föreslår att undervisningen skall inarbetas i samhällskunskapen.
Lärarhögskolan i Stockholm anför t. ex. som skäl för sin tveksamhet
bl. a. att huvudmomenten torde vara i stort sett desamma som i hembygdskunskap
på lågstadiet och i samhällskunskap på mellanstadiet. Som argument
mot införandet av hemkunskap på mellanstadiet framhålls vidare av bl. a.
TCO att införandet skulle medföra betydande svårigheter och extra kostnader eftersom
mellanstadieskolorna inte alltid kan förfoga över vare sig lokaler och utrustning
för undervisningen eller över kompetenta lärare. Det anses inte heller vara särskilt
meningsfullt att lägga in en enda veckotimme i hemkunskap i årskurs 6.

På högstadiet skall enligt överstyrelsens förslag undervisning i engelsk
a, utformad inom en allmän och en särskild kurs om tre veckotimmar i varje
årskurs, bli obligatorisk för alla elever, dock med vissa möjligheter till befrielse i
särskilda fall i årskurs 9. Förslaget att undervisning i engelska skall vara obligatorisk
på högstadiet tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i
Stockholms, Kronobergs, Skaraborgs, Västmanlands och Västernorrlands län, folkskoleseminariet
i Skara, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Skolledarförbundet,
TCO och Sveriges lärarförbund. Fölkskoleseminariet i lönköping
finner det skäligt att möjligheten till befrielse från undervisning i engelska hålls
öppen och att bestämmelserna härom får en liberal skrivning och tolkning. Sveriges
lärarförbund tillstyrker att det skall finnas vissa möjligheter till befrielse från
undervisningen i engelska i årskurs 9.

Flertalet remissinstanser har inte heller något att erinra mot uppdelningen av
engelska i en allmän och en särskild kurs.

Sammanförandet av allmän och särskild kurs i matematik till en kurs tillstyrks
av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs,
Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhögskolan
i Stockholm, LO, SECO och SSU. Flera av de remissinstanser som tillstyrker
förslaget framhåller emellertid som en förutsättning för förslagets genomförande
att väl strukturerad och individualiserande studiemateriel finnes tillgänglig. Några
remissinstanser, däribland länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län, folkskoleseminariet
i Linköping, SACO och LR vill ha kvar uppdelningen i allmän och särskild
kurs i matematik. Televerket anser att man bör hålla möjligheten öppen att
— om det visar sig påkallat — återgå till det gamla systemet med två matematikkurser.

Förslaget att ökat utrymme skall ges för estetisk-praktisk och fysisk
fostran tillstyrks av bl. a. länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands,
Kronobergs, Västmanlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands län, lärarhögskolan
i Stockholm, folkskoleseminarierna i Jönköping, Kalmar och Uppsala, se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

minariet för huslig utbildning i Umeå, slöjdlärarseminariet i Linköping, 1965 års
musei- och utställningssakkunniga, konstnärsutbildningssakkunniga, Skolledarförbundet,
TCO, KLYS och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Några remissinstanser, däribland lärarhögskolan i Uppsala, folkskoleseminariet i
Kalmar och Sveriges lärarförbund, ställer sig tveksamma till den föreslagna minskningen
av undervisningstiden i orienteringsämnen. Sveriges
lärarförbund vill starkt ifrågasätta om inte något av den tid som nu tillförs den samlade
gruppen ämnen för estetisk-praktisk och fysisk fostran borde överföras till
tiden för färdighets- och orienteringsämnena.

Universitetskanslersämbetet delar skolöverstyrelsens uppfattning om orienteringsämnenas
betydelse för färdighetsövning och anser vidare att goda kunskaper i
orienteringsämnena är av vikt för fortsatta framgångsrika studier. Med hänsyn härtill
kan enligt ämbetet skolöverstyrelsens förslag om reducering av undervisningsvolymen
i orienteringsämnena med fem veckotimmar i förhållande till vad som nu
gäller för de enbokstaviga linjerna inge betänkligheter. Utöver denna direkta reducering
av undervisningsvolymen föreslås att inom ramen för högstadiets orienteringsämnen
en förstärkning av bl. a. trafikundervisningen skall ske. Å andra sidan
motvägs de negativa effekterna av den reducerade undervisningsvolymen genom
den förstärkning av de pedagogiska resurserna, som förslaget förutsätter. Under
villkor att denna förstärkning effektivt genomförs biträds förslaget av ämbetet.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund framhåller att minskningen i timtalet
i orienteringsämnen kan accepteras endast under förutsättning att undervisningen
på lämpligt sätt kan intensifieras. Att så avses bli fallet framgår enligt ämbetet av
förslaget.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg framhåller, att skolöverstyrelsen
ehuru den framlagda läroplansrevisionen de facto avser en utvidgning
av de samhällsorienterande momenten föreslår en minskning av antalet veckotimmar
i dessa ämnen för huvuddelen av eleverna. Detta anser fakulteten klart otillfredsställande
och menar att antalet veckotimmar i orienteringsämnena måste bibehållas
oförändrat eller ligga på den nivå som f. n. gäller för elever på de s. k.
enbokstaviga linjerna i årskurs 9.

Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg avstyrker
förslaget att minska tiden för orienteringsämnen. I en tid med allt större
krav pa teknisk-naturvetenskaplig kunskap och i ett samhälle som i så stor utsträckning
bygger på naturtillgångarna liksom den naturvetenskapliga forskningens
framåtskridande, är de grundläggande kunskaperna om naturen av största vikt,
också för den enskilde medborgaren. Att inskränka undervisningen i dessa ämnen
kan enligt fakulteten endast rubriceras som ett steg i fel riktning och torde internationellt
sett ha få motsvarigheter. Fakulteten förordar en omprövning av timbehovet
för övningsämnena inklusive maskinskrivning samt vissa ämnen på gränsen
mellan orienterings- och övningsämnena, t. ex. ämnet hemkunskap.

Lärarhögskolan i Uppsala understryker bl. a. att det i ett samhälle som får en
alltmer automatiserad struktur krävs gedigna baskunskaper i bl. a. ämnena biologi,

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

fysik och kemi. Svenska kemistsamjundet förklarar att förslaget går helt emot det
under senare år alltmer ökade behovet av naturvetenskaplig grundundervisning.
Liknande synpunkter framförs av Sveriges kemiska industrikontor.

Arbetsmarknadsstyrelsen önskar att försöksverksamhet med utökad teknisk och
naturvetenskaplig undervisning för alla elever igångsätts i lämplig omfattning.

Överbefälhavaren och Föreningen lärare i samhällskunskap beklagar att undervisningstiden
för samhällskunskap krymper från fem till fyra veckotimmar.

Historielärarnas förening finner det orimligt att historia, geografi och samhällskunskap
fått sin andel av timtalet hårdare beskuren än någon annan ämnesgrupp.
Garantier måste därför enligt föreningen skapas för att en s. k. lärartimme kommer
vartdera av ämnena tillgodo.

Länsskolnämnden i Västmanlands län finner argumenteringen för minskningen
av färdighetsämnena mindre övertygande och anser det angeläget att frågan
härom ytterligare prövas.

Införandet av obligatorisk undervisning i maskinskrivning
tillstyrks av universitetskanslersämbetet, länsskolnämnderna i Stockholms,
Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs län, folkskoleseminarierna i
Jönköping, Kalmar, Skara och Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå,
Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Slcolledarförbundet, Sveriges
lärarförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO, SECO, Centerns kvinnoförbund,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, SSU och RLF. Lärarhögskolan
i Stockholm ifrågasätter däremot om för det stora flertalet det praktiska värdet
av maskinskrivning är så stort att ämnet bör göras obligatoriskt.

I fråga om undervisningen i maskinskrivning i årskurserna 8 och 9 anser länsskolnämnden
i Västmanlands län att man måste komma fram till andra anordningar,
som ej verkar förryckande på det övriga skolarbetet.

Obligatorisk undervisning i musik tillstyrks av länsskolnämnden
i Stockholms län, musikaliska akademien, 1965 års musikutbildningskommitté,
TCO, Svenska facklärarförbundet, Högerns kvinnoförbund och Konsertbyråutredningen.
TCO framhåller emellertid att inget annat ämne fått tillnärmelsevis en sådan
ökning. Organisationen anser det inte — med den nuvarande låga valfrekvensen
för ämnet — vara klokt att med ens göra en så kraftig ökning som skolöverstyrelsen
föreslagit och föreslår därför en ökning med två veckotimmar i stället för
av överstyrelsen föreslagna fyra veckotimmar. Länsskolnämnden i Göteborgs och
Bohus län föreslår högst en veckotimme i årskurs 7. Länsskolnämnden i Västmanlands
län är tveksam om undervisningen bör vara obligatorisk. LR anser att
undervisning i musik, teckning och slöjd skall vara obligatorisk endast i årskurs 7
och att eleverna i årskurserna 8 och 9 skall få välja två av dessa ämnen med två
veckotimmar i varje ämne.

Länsskolnämnden i Malmöhus län framhåller, att det är inom ämneskretsen för
estetisk-praktisk fostran som eleverna haft möjlighet till ett i verklig mening fritt
val i det nuvarande högstadiet. Detta fria val har i synnerhet »gått ut över» ämnet
musik. I det nu framlagda förslaget är samtliga ämnen obligatoriska. Enligt nämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

dens mening ligger det något motsägelsefullt i en argumentering, där man talar om
valfrihetens princip, men där man vill styra valet, då utfallet av det fria valet går
ut över ett visst ämne. Nämnden är därför tveksam till det reviderade läroplansförslaget
i denna del. När den likväl tillstyrker förslaget, utgår nämnden från att
man genom försök noggrant söker utröna värdet av detta avsteg från det fria valets
princip.

Lärarhögskolan i Malmö förklarar sig ha svårt att acceptera tanken på obligatorisk
utbildning i vissa av ämnena för estetisk och fysisk fostran. Det fria tillvalet i
grundskolan har gett information om elevernas intressen på ett väsentligt sätt, och
lärarhögskolan menar att utfallet av dessa tillval inte tillräckligt beaktats av översynen.

Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna noterar med tillfredsställelse att
årskurs 9 föreslås få tre veckotimmar i gymnastik.

Förslag om ökad tid för hemkunskap framförs av seminarierna för huslig
utbildning i Göteborg, Stockholm och Uppsala, statens konsumentråd samt TCO.
Seminariet för huslig utbildning i Umeå föreslår att barnkunskap skall bli självständigt
ämne. Lantbruksstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att ämnet hemkunskap
fått ett ökat timantal samt att undervisningen i detta ämne på högstadiet förlagts
till de två sista årskurserna.

Förslaget att undervisning i finska skall kunna förekomma som
kompletterande tillvalsämne under högst två veckotimmar i var och en av årskurserna
7—9 samt att även elev på låg- och mellanstadiet skall få delta i denna undervisning
har mottagits positivt av länsskolnämnden i Norrbottens län som dock
anser att rätt borde finnas att bilda undervisningsgrupper bestående av enbart lågoch
mellanstadieelever. Samma uppfattning har folkskoleseminariet i Haparanda.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framhåller, att undervisning i finska
och andra minoritetsspråk bör anordnas på alla platser där underlag
finns, och Centerns kvinnoförbund finner det mycket angeläget att finska språket
skall kunna väljas som tillvalsämne.

Finsk-svenska utbildningsrådet anser att i fråga om antalet veckotimmar för undervisning
i finska önskemål visserligen skulle kunna framställas om ett högre antal.
Ä andra sidan skulle detta ske på bekostnad av andra ämnen med risk för
negativ effekt på möjligheterna till gymnasiala studier för de av finska intresserade
eleverna. Med hänsyn härtill finner utbildningsrådet utrymmet på timplanen för
undervisning i finska väl avvägt. I fråga om utbildningens innehåll och uppläggning
förutsätter utbildningsrådet att den huvudsakliga utgångspunkten skall vara att det
är fråga om studier av ett modersmål, inte av ett för eleven helt främmande språk.

3.2.4 Undervisningsrationalisering

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot skolöverstyrelsens
förslag beträffande rationaliseringar inom skolan. Några remissinstanser,
däribland länsskolnämnden i Skaraborgs län, påpekar emellertid att

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

rationalisering av arbetet inom skolan ej får bedrivas på ett sådant sätt att skolans
personlighetsfostran försvagas.

Skolöverstyrelsens förslag om en omläggning av dags-och veckoschemat
i skolan har tilldragit sig ett mycket stort intresse bland remissinstanserna,
av vilka flertalet är positiva till en fortsatt utökad försöksverksamhet.

Länsskolnämnden i Stockholms län framhåller, att det redan efter något års försöksverksamhet
är klart bevisat, att detta nya dagsschema gör skolan till en riktig
arbetsplats, som utmärks av ett lugnt arbetstempo, av minskad oro och oordning,
av ett rationellt utnyttjande av arbetstiden och av en större möjlighet att tillämpa
i läroplanen rekommenderade arbetspass. Liknande synpunkter framförs av länsskolnämnden
i Gävleborgs län, som dock ifrågasätter systemets värde på lågstadiet
då eleverna på detta stadium är i behov av ofta återkommande raster.

Andra remissinstanser anser att försöken med längre sammanhängande arbetspass
bör fortsätta och breddas innan man kan dra några bestämda slutsatser av
dem. Bland dem som framfört en sådan mening kan nämnas länsskolnämnderna i
Östergötlands och Örebro län, högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan
i Malmö, lärarhögskolan i Uppsala samt folkskoleseminarierna i Kalmar
och Linköping. Vissa av dessa instanser har även påpekat de lokalmässiga problem
som kan uppstå vid införandet av ett system av denna art samt understrukit vikten
av att dessa problem beaktas vid försöksverksamheten.

Några remissinstanser framhåller olika nackdelar med längre arbetspass. Länsskolnämnden
i Västmanlands län påpekar t. ex. att de långa arbetspassen ger trött—
hetssymptom och andra olägenheter, som skolläkarna måste få ge sin syn på. Kritiska
synpunkter framförs även av folkskoleseminariet i Kristianstad, som framhåller
att skollokalerna i regel inte är utrustade med sådana luftkonditioneringsanordningar
att undervisning kan bedrivas i dem mer än en 45-minuterslektion i
sträck utan utrymning och vädring. Seminariet befarar också ökade disciplinära
problem vid längre arbetspass.

Med anledning av skolöverstyrelsens förslag i fråga om undervisningen i matematik
påpekar länsskolnämnden i Västmanlands län att de rekommenderade
IMU- och SIM-systemen enligt mångas erfarenhet ej är så lätta att arbeta med för
studiehämmade elever. Kollegiet vid folkskoleseminariet i Linköping anser att personalbesparingen
av matematiklärare vid användandet av IMU-metoden ej blir så
stor som skolöverstyrelsen räknat med. Pedagogiskt-p sy kologiska institutionen vid
lärarhögskolan i Malmö framhåller att elevernas prestationsresultat vid IMU-metoden
kontra annan metod i dag ej är kända samt att då det gäller elevernas upplevelser
av IMU-metoden i storklass det finns såväl positiva som negativa effekter att
ta fasta på.

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot att arbetsområdesprincipen
tillämpas för vissa ämnen på högstadiet. Det framhålls
emellertid att adekvata läromedel måste tillskapas, att lärarna kan få ökad arbetsbörda
genom planeringsarbetet samt att risk föreligger för att luckor kan uppstå i
elevernas kunskapsförråd.

Kungl. May.ts proposition nr 129 år 1968

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför med instämmande
av Handelns arbetsgivareorganisation.

Som skolöverstyrelsen framhållit vinner man en bättre horisontell samverkan
mellan ämnesområdena genom att arbeta med arbetsområden, medan man däremot
sämre tillgodoser den vertikala kontinuiteten. Då denna vertikala kontinuitet i ämnen
som fysik, kemi, biologi m. fl. är av stor betydelse för dem som senare skall
ägna sig åt naturvetenskapliga och tekniska områden, finner organisationerna det
nödvändigt att arbetsområdesprincipen t. v. tillämpas endast i begränsad omfattning
och inte får bli den dominerande formen förrän man funnit de medel och arbetsområden
som möjliggör en systematisk uppbyggnad av bestående kunskaper
hos eleverna.

Överförande av vissa arbetsmoment på biträdes- och assistentpersonal
anses av några remissinstanser som ett viktigt led i rationaliseringen.

Flera remissinstanser, bl. a. länsskolnämnderna i Malmöhus, Skaraborgs och
Norrbottens län, lärarhögskolorna i Göteborg och Uppsala, Målsmännens riksförbund,
SACO samt TCO, understryker också att införandet av resurstimmar
skulle få en rationaliseringsfrämjande effekt. TCO hävdar att en större ökning av
resurstimmarna än som förutsetts i förslaget torde vara nödvändig om grundskolans
mål skall kunna uppnås. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet
förklarar att förslaget om resurstimmar kunde ge möjligheter till positiva effekter
genom den frihet till lokala variationer som det skulle innebära men tvekar samtidigt
om lämpligheten av att i denna utsträckning öppna fältet för tämligen fritt
experimenterande.

3.2.5 Den praktiska yrkesorienteringen

Fleralet av de remissinstanser som uttalat sig om den praktiska yrkesorienteringen
ansluter sig till skolöverstyrelsens förslag att denna bör förläggas
till en period om två veckor under höstterminen i årskurs 9. Att en sammanföring
av den praktiska yrkesorienteringen till en period innebär en avsevärd
administrativ och organisatorisk förenkling vitsordas av bl. a. länsskolnämnden i
Skaraborgs län, som även framhåller att elevernas avsevärt större mognad i årskurs
9 ökar utsikterna till en mer reell syn på och ett större allvar inför yrkesvalet. Därigenom
uppkommer också ett ökat intresse för den praktiska yrkesorienteringen
och riskerna för ett kamratpåverkat val minskar avsevärt.

Mot förläggningen av den praktiska yrkesorienteringen till årskurs 9 uttalar sig
högstadiemetodiklektorskonferensen vid lärarhögskolan i Göteborg, som anser att
både skolsociala och pedagogiska motiv talar för en förläggning till årskurs 8. Länsskolnämnden
i Stockholms län föreslår att den praktiska yrkesorienteringen skall
omfatta två veckor under vårterminen i årskurs 8 och två veckor under höstterminen
i årskurs 9.

Folkskoleseminariet i Kalmar, som anser att yrkesorienteringen bör uppdelas i
tva perioder för att eleverna skall fa en möjlighet till jämförelser, föreslår att en

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vecka skall förläggas till vårterminen i årskurs 8 och två veckor förläggas till höstterminen
i årskurs 9. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att det blir lättare
att tillmötesgå elevernas önskemål om den praktiska yrkesorienteringen uppdelas
på två perioder.

Länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter om det inte på mindre orter kan bli
nödvändigt att föra över viss del av den praktiska yrkesorienteringen till början av
vårterminen för att undvika en överbelastning av arbetsmarknaden. Även pedagogisk-psykologiska
institutionen vid lärarhögskolan i Malmö uppmärksammar svårigheterna
att få fram tillräckligt antal arbetsplatser, där eleverna verkligen blir
omhändertagna av lämpliga handledare och insatta i en meningsfull verksamhet.
Institutionen ifrågasätter lämpligheten av att den praktiska yrkesorienteringen skall
vara obligatorisk i de fall man på en ort inte kan få fram tillräckligt antal arbetsplatser
med handledare eller verksamhet som fyller rimliga krav på lämplighet
resp. meningsfullhet.

Förslaget att en särskild praktisk yrkesorientering (»tilläggspryo»)
skall erbjudas vissa elever har upptagits positivt av flera remissinstanser,
däribland länsskolnämnderna i Kronobergs och Skaraborgs län, lärarhögskolan i
Göteborg, TCO och Högerns kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Skaraborgs län
framhåller att denna möjlighet särskilt kommer att tas i anspråk av dels specialklasselever
och dels av de elever som avser att gå ut i arbetslivet direkt från årskurs
9.

Socialdemokratiska lärarföreningen i Stockholm samt Arbetsgruppen för fostran
och utbildning inom Socialistisk debatt avvisar däremot tanken på att förlängd
praktisk yrkesorientering skulle få anordnas för vissa elever.

Flera remissinstanser, företrädesvis representerande arbetsmarknadens organisationer,
understryker att den förlängda yrkesorienteringen ej får komma att användas
som någon sorts korrektionsmedel inom skolan.

Förslaget att studiebesök skall anordnas på arbetsplatser för eleverna i
årskurs 8 har fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna, som anser studiebesöken
vara en god metod att ge eleverna dels en viss allmänorientering om yrkeslivet
och dels en illustration till skilda ämnen i skolan. Det poängteras dock av
länsskolnämnden i Stockholms län samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
att studiebesöken bör ske i mindre grupper. Vidare framhålls av några remissinstanser
att studiebesöken måste organiseras på ett sådant sätt att eleverna får ett
reellt utbyte av dem.

Folkpartiets kvinnoförbund undrar emellertid om inte skolöverstyrelsen underskattat
de praktiska svårigheterna med att anordna meningsfyllda studiebesök för
tusentals elever i årskurserna 8 och 9.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

4. Resursbehov och kostnader

4.1 Skolöverstyrelsen

4.1.1 Personal (LÖ s. 58)

Överstyrelsen räknar inte med någon nämnvärd förändring av lärarbehovet på
låg- och mellanstadierna.

På högstadiet reduceras behovet av lärare på grund av de föreslagna
förändringarna i tillvalssystemet. Totalt sett innebär dock läroplansöversynen enligt
överstyrelsens bedömning såvitt gäller behovet av lärare i obligatoriska ämnen och
tillvalsämnen på högstadiet, att alla utbildade lärare, som för närvarande tjänstgör
inom grundskolan, beräknas kunna beredas tjänst inom den föreslagna organisationens
ram. Utbildade lärare kommer sålunda inte att friställas. Däremot innebär
förändringarna ett väsentligt mindre behov av icke behöriga lärare, som nu uppehåller
tjänster inom grundskolan till följd av den rådande lärarbristen. Vidare
minskar behovet att utnyttja lärarna för tilläggstimmar utöver den undervisningsskyldighet,
som gäller för vederbörande lärarkategori (LÖ s. 62).

Följande tabell visar den av överstyrelsen beräknade förändringen i behovet av
undervisningstid i olika ämnen och ämnesgrupper på samtliga stadier i grundskolan
omräknat i antal lärartjänster under förutsättning att samtliga resurstimmar används
för lärarinsatser.

Ändrat behov av undervisningstid omräknat i antal lärartjänster

Ämne eller ämnesgrupp	Ökat eller minskat behov av undervisningstid, omräknat i antal lärartjänster
	+
	230
	— 245
	360
	+ 540 _310

Musik .............................................	+ 290 — 40

	+ 60 — 160

	+ 140
	+ 60 + 50 — 185 — 50 — 260 — 185 — 150 — 35


Franska ............................................

Handelskunskap .....................................



	— 10 — 500 — 300 — 450 — 250 + 440 + 710

9ht ..............................................
9ha (Sv, Hr, Hl, Bf, Av)............................
9ha (Ms, Bt, Ktj ..................................

Teknik .............................................
	+ 420

Summa	— 1 010

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Överstyrelsen har vid sina beräkningar jämfört lärarbehovet vid fullt utbyggd
grundskola dels enligt gällande, dels enligt föreslagen läroplan. Eftersom grundskolan
exempelvis i årskurs 9 läsåret 1967/68 omfattar endast 75 % av årskullen
elever, blir förändringarna i förhållande till det nuvarande lärarläget i realiteten
inte så stora som tablån utvisar. Överstyrelsen nämner som exempel, att
antalet tjänstgörande behöriga yrkeslärare den 1 januari 1966 utgjorde endast
ca 325.

Överstyrelsen räknar med att lärare i vissa ämnen, som reduceras kraftigt eller
som utgår ur läroplanen, skall utnyttjas inom andra tjänstgöringsområden på sätt
som framgår av följande sammanställning (LÖ s. 61).

Några lärarkategoriers tjänstgöringsområden

Lärarkategori	Ämnen som reduceras kraftigt eller som utgår ur läroplanen för grundskolan	Förslag till nya ämnen vid läroplansöversynen
Hushållslärare	Hemkunskap som tillvalsämne på högstadiet 9ht Yrkesämnen i 9ht	Hemkunskap i åk 6 Tillvalsämnet ekonomi
Lärare i teknisk orientering	Teknisk orientering	Tillvalsämnet teknik
Yrkeslärare	V erkstadsarbete Yrkesämnen i 9tp Yrkesämnen i 9pr	Tillvalsämnet teknik
Handelslärare	Yrkesämnen i 9ha (Sv, Hr, Hl, Bf, Av) Handelskunskap	Tillvalsämnet ekonomi Maskinskrivning
Lärare i handelsyrken	Yrkesämnen i 9ha (Ms, Bf, Kt)	Tillvalsämnet ekonomi Maskinskrivning

I fråga om lärare för specialundervisning räknar överstyrelsen
med att behovet under de närmaste åren blir oförändrat eller ökar.

Beträffande huvudlärartjänsterna på högstadiet föreslår skolöverstyrelsen
att behörighet till två ämnen inom en ämnesgrupp skall ge behörighet
till huvudlärarförordnande på arvodestjänst i hela ämnesgruppen. Som motivering
för detta förslag anför skolöverstyrelsen bl. a. att huvudlärarens viktigaste uppgift
är av allmän metodisk karaktär och att förslaget till ändrade tim- och kursplaner
kommer att medföra en ökad samverkan mellan olika lärargrupper.

Överstyrelsen anför att den föreslagna läroplanen medför att arbetsuppgifterna
för yrkesvalsläraren i viss mån förändras, men att behovet av befattningshavare
med i huvudsak motsvarande uppgifter i stort sett kommer att bli detsamma
som i den nuvarande grundskolan. De förändringar, som överstyrelsen avser,
orsakas av bl. a. färre tillvalsaltemativ, förändrad organisation för praktisk
yrkesorientering och elevernas benägenhet att fortsätta studierna efter grundskolan.
En tyngdpunktsförskjutning i arbetsuppgifternas placering inom högstadiet kommer
att bli nödvändig, varvid de mest omfattande momenten kommer in i de avslutande
årskurserna.

Överstyrelsen framhåller att det för vissa arbetsuppgifter, som inte nödvändigtvis
behöver utföras av lärare, fordras nya personalkategorier. Lärome -

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

delskonsulenter (hjälpmedelskonsulenter) har av överstyrelsen tidigare föreslagits
för särskilda uppgifter i grundskolan (prop. 1965: 1 bil. 10 s. 227 och prop.
1966: 1 bil. 10 s. 223). Överstyrelsen anser vidare att det, sedan den reviderade
läroplanen väl tillämpats någon tid, efter hand bör kunna bli allt vanligare att
lärarens arbete kombineras med insatser av annan personal såsom experter, assistenter
och biträdespersonal.

Överstyrelsen framhåller att den föreslagna läroplansöversynen medför behov
av fortbildning av vissa lärarkategorier (LÖ s. 64).

Införandet av engelska som obligatoriskt ämne i årskurs 3 kommer att föranleda
behov av fortbildning för lågstadiets lärare. För att en bedömning skall kunna
göras av den erforderliga omfattningen av fortbildningen, måste en kartläggning av
småskollärarnas kunskaper i engelska ske. För budgetåret 1968/69 har överstyrelsen
tidigare begärt 500 000 kr. för fortbildning i engelska för småskollärare. Skolöverstyrelsen
räknar med att samma belopp kommer att krävas för de närmast följande
åren.

För undervisning enligt en reviderad kursplan i matematik anser överstyrelsen
att det krävs fortbildning av såväl klasslärare som ämneslärare. Denna planeras
i samarbete med Hermods-NKI och Sveriges radio. Fortbildningskursens stoff beräknas
bli fördelat mellan radioprogram, TV-program och korrespondensmaterial.

För att undervisningen i musik skall kunna bedrivas enligt den reviderade kursplanens
mål och huvudmoment, har överstyrelsen övervägt en rad åtgärder, som
enligt överstyrelsen bör inledas eller föreslås under de närmaste åren.

Eftersom flera icke examinerade lärare ännu kan behövas och större timantal
kommer att fordras av nu verksamma sådana lärare, finner överstyrelsen det angeläget,
att introduktionskurser i musik (högstadiet) anordnas varje år under den
närmaste femårsperioden. Efter ca fyra år bör man enligt överstyrelsen kunna
bedöma, om denna utbildning skall förlängas ytterligare ett antal år. Överstyrelsen
anser vidare att snara åtgärder bör föreslås för att utvidga examinationen av musiklärare
samt förklarar att i avvaktan på beslut i anledning av 1965 års musikutbildningskommittés
betänkande antalet elever inom musiklärarutbildningen snarast
möjligt bör ökas, speciellt vid konservatorierna i Göteborg och Malmö. Möjligheter
till snabb vidareutbildning för behörighet till musiklärartjänst på högstadiet
bör enligt överstyrelsen öppnas för i första hand följande grupper, nämligen folkskollärare,
småskollärare, instrumentalpedagoger (främst pianopedagoger, på vilka
ett visst överskott råder) och musikinstruktörer (examinerade från Ingesund, Framnäs
och Örebro musikpedagogiska institut). Överstyrelsen finner vidare att åtgärder
bör vidtas i ämnesmetodiskt avseende och beträffande läromedel för att
göra undervisningen på högstadiet attraktiv för lärarna.

Översynen av kursplanen i musik har även aktualiserat fortbildning inom olika
musikaliska verksamhetsområden.

Den fortbildning, som behövs för redan utbildade lärare i teknisk orientering
för undervisning i tillvalsämnet teknik, bör enligt överstyrelsen främst inriktas på
en breddning av lärarnas kompetens till att omfatta flera tekniska områden och bli

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

praktiskt inriktad. Överstyrelsen förklarar att yrkeslärarnas fortbildning bör inriktas
mot att ge den teoretiska bakgrunden för undervisning i teknik. Överstyrelsen
är emellertid inte nu beredd att framlägga definitivt förslag i denna fråga. En noggrann
analys av undervisningssituationen i ämnet skall först göras.

Viss utbildning erfordras även av experter, assistenter och biträdespersonal.
Överstyrelsen avser att när tillräckliga erfarenheter av den reviderade läroplanen
vunnits återkomma med en precisering av arbetsuppgifterna för dessa personalkategorier
och ett förslag till utbildningsprogram för dem.

4.1.2 Lokaler (LÖ s. 66)

Överstyrelsen har med utgångspunkt i den väntade fördelningen av eleverna
på olika tillvalsgrupper (s. 22) överslagsmässigt beräknat förändringarna i lokalbehovet.

Överstyrelsen räknar med att lokaltillgången i befintliga högstadieskolor är tillräcklig
för den nya läroplanens förverkligande, om i 6- och 7-parallelliga skolor
rum för handel inreds för maskinskrivning, ett rum utöver musiksal delvis används
för musik och ämnesrum delvis utnyttjas för teckning.

Kraven på gemenskapsaktiviteter och skolsociala åtgärder har aktualiserat behovet
av samlingssal. Överstyrelsen förklarar att det måste anstå till en senare
tidpunkt att pröva, om behov föreligger av en sådan lokal i högstadieskolor. Man
bör emellertid enligt överstyrelsen inte bortse från att återinförandet av samlingssal
på lokalprogrammet kan bli nödvändigt.

Arbetssättet i de obligatoriska ämnena föreslås bli sådant att lokalerna i stort
sett är användbara i sin nuvarande utformning. På högstadiet skall man emellertid,
enligt förslaget, mer än nu anordna koncentrationsläsning och samlad undervisning.
Detta medför att en viss marginal i fråga om utrymmen måste beräknas.
Överstyrelsen förklarar att denna marginals storlek inte kan bestämmas innan fullständigare
erfarenheter av undervisningen vunnits och att det därför är för tidigt
att göra gällande att den föreslagna läroplanen medför i vissa avseenden minskade
lokalbehov, även om det är troligt att så är fallet.

Vidare finner överstyrelsen att en ökad tillgång på utrymme för såväl läromedel
som pågående elevarbeten kommer att krävas. Detta gäller generellt för alla ämnen,
kanske främst ämnet konst. Överstyrelsen konstaterar även att skolverkstädernas
utrustning kommer att delvis bli överflödig, när man inför undervisning
i teknik. Antalet svarvar och fräsar kan minskas och ersättas med billigare utrustning.

Klassrummen i lågstadieskolor samt klassrummen med tillhörande grupprum
i mellanstadieskolor är enligt överstyrelsen i sin nuvarande utformning användbara
för de nya eller i större utsträckning förekommande aktiviteter, som förutsätts
i förslaget. Överstyrelsen framhåller emellertid att ökat behov av utrymme för
läromedel och pågående elevarbeten kommer att uppstå även här, bl. a. därför att
de timmar i ekonomi, som inte förläggs till hemkunskapslokaler, kan förläggas
till andra lärosalar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Slutligen framhåller överstyrelsen att nu gällande normer för lokalbehov och
lokalutformning måste omprövas så snart nya tim- och kursplaner för grundskolan
fastställts och tillräcklig erfarenhet vunnits. Lokaltillgången, lokalutformningen
och lokalsambandet i befintliga skolor möjliggör visserligen enligt överstyrelsens
bedömning genomförandet av läroplanens intentioner. Överstyrelsen framhåller
emellertid att det bör undersökas, om sådana förändringar i lokalprogrammet
för nya skolbyggnader kan genomföras, som åstadkommer kvalitativa förbättringar
och rationaliseringar av undervisningen.

4.1.3 Läromedel (LÖ s. 68)

Läromedelsfrågorna har ägnats stor uppmärksamhet under översynsarbetets gång.
Det har därvid gällt dels att överväga frågor rörande läromedlens art och funktion
i olika undervisningssituationer och på olika åldersstadier, dels att föreslå och
initiera åtgärder som berör produktion, distribution och infogande i det dagliga
skolarbetet av ändamålsenliga läromedel. Vissa förberedande åtgärder har vidtagits
i anslutning till läroplansöversynen.

I fråga om tillgång och behov av läromedel för undervisningen i grundskolan
anför överstyrelsen att det för närvarande föreligger ett rikt utbud av läromedel.
Överstyrelsen anser emellertid att en splittring inom enskilda företag på ett stort
antal mindre läromedelsprojekt synbarligen betydligt reducerar ett rationellt utnyttjande
av företagens personella resurser för en grundligare planering, utprövning
och information om större läromedelssystem för centrala områden inom grundskoleundervisningen.
I samband härmed konstaterar överstyrelsen att det föreligger
betydande svårigheter för skolorna att överblicka, bedöma och göra ett urval ur
den rika och brokiga produktionen. Överstyrelsen finner det nödvändigt att man
på olika sätt underlättar för skolledare och lärare att skaffa sig information om
befintliga och nytillkomna läromedel. Denna information skulle bl. a. kunna meddelas
under liknande former som nu tillämpas i fråga om varudeklarationer inom
andra områden (VDN). Från skolornas sida måste enligt överstyrelsen ansträngningar
göras för att grundligt bedöma läromedlens verkningssätt och för att tillse,
att inköpta läromedel utnyttjas i erforderlig utsträckning och på ett effektivt sätt.

Eftersom en individualiserande inriktning av skolarbetet utgör ett karakteristiskt
drag i grundskolans pedagogik, har överstyrelsen under de gångna åren efter
grundskolestarten avsatt förhållandevis stor del av för ändamålet tillgängliga anslagsmedel
och lagt ned ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete för att få
fram individualiserande läromedel framför allt för undervisningen i grundskolans
färdighetsämnen. Väl genomarbetade material- och metodsystem har därvid redan
utprövats eller är under utprövning t. ex. inom ämnesområdena svenska, matematik,
engelska och tyska samt maskinskrivning. Att just dessa ämnen ägnats
speciell uppmärksamhet beror enligt överstyrelsen främst på att de grundläggande
färdigheterna har en avgörande betydelse för elevernas studieframgång och därmed
också för deras personlighetsutveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

4.1.4 Kostnader (LÖ s. 76)

Överstyrelsen räknar med att de föreslagna förändringarna av läroplanen kommer
att medföra en årlig besparing i fråga om kostnader för lärarlöner på ca
43 milj. kr. vid tillämpning av den reviderade läroplanen i samtliga årskurser.
Under det läsår, då den föreslagna läroplanen endast tillämpas i årskurserna 1, 4
och 7, räknar dock överstyrelsen med att vissa ökade kostnader uppkommer
på grund av förändringar i timplanen på högstadiet för ämnet hemkunskap. Under
ifrågavarande läsår beräknas därför inte någon besparing uppkomma, utan en
viss merkostnad kan i stället uppstå.

De inbesparingar som görs i samband med läroplansöversynen bör enligt överstyrelsens
mening utnyttjas bl. a. för att förstärka skolans personal- och elevvård.

Överstyrelsen räknar med att utbildningskomplettering i engelska för ca 400
småskollärare per år kostar i runt tal 500 000 kr. Behovet av sådan fortbildning
beräknas föreligga minst fem år och kostnaderna uppgår således till sammanlagt
lägst 2,5 milj. kr.

För fortbildning av lärare som skall undervisa i matematik räknar överstyrelsen
med en materialkostnad på ca 2,2 milj. kr.

Även andra personalkategorier berörs som tidigare nämnts av fortbildning och
en del av de inbesparade medlen vid läroplansöversynen uppvägs av kostnader
för detta ändamål.

Överstyrelsen räknar inte med att några av läroplansrevisionen betingade kostnader
för nya lokaler blir aktuella. Genom att antalet lärartimmar minskar i de
flesta ämnen och organisationen blir förenklad torde enligt överstyrelsen tvärtom
kostnaderna sannolikt bli förhållandevis något lägre än för närvarande per nybyggd
högstadieskola.

Förslaget att endast ett språk skall krävas för inträde i gymnasiala skolformer
medför ökade kostnader för undervisning i C-språk på gymnasium och fackskola.
Överstyrelsen räknar med att ca 80 skolenheter, vid vilka nu endast förekommer
undervisning i ett C-språk, måste anordna undervisning i två C-språk.
De ökade kostnaderna härför beräknas till ca 480 000 kr. Det kan också visa
sig nödvändigt att elever som måste läsa två nybörjarspråk får viss stödundervisning.

Överstyrelsen förklarar att som ett led i arbetet med införandet av den nya
läroplanen för grundskolan måste ingå en omfattande informationsverksamhet
och att denna i huvudsak kan bygga på erfarenheterna från informationen kring
grundskolans införande. Kostnaderna för denna informationsverksamhet beräknas
totalt bli ca 1,2 milj. kr., varav ca 600 000 kr. för det första året och ca 300 000 kr.
för vart och ett av de två följande åren.

Överstyrelsen avser att i samband med sina förslag till anslagsäskanden för
budgetåret 1969/70 och därefter återkomma till här behandlade frågor och närmare
redovisa de anslagsminskningar och anslagsökningar som följer av den
föreslagna läroplansrevisionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968 55

4.2 Yttranden
4.2.1 Personal

Överstyrelsens beräkningar av hur de föreslagna förändringarna av läroplanen
skulle påverka lärarbehovet har i allmänhet godtagits av remissinstanserna
utan särskilda kommentarer. Länsskolnämnderna i Östergötlands och Kronobergs
län påpekar emellertid att de föreslagna delningsbestämmelsema i ämnet slöjd
sannolikt kommer att medföra en ökning av behovet av slöjdlärare med 10 %
och förändringen av timantalet i ämnet en ökning med ytterligare 20 %. Statistiska
centralbyrån finner det svårt att bedöma i vilken utsträckning de redovisade beräkningarna
ger en rättvisande bild av den förändring i lärarbehovet, som förslaget
skulle medföra. Länsskolnämnden i Stockholms län, Sveriges lärarförbund och
LR anser att en exakt kartläggning av läroplansöversynens konsekvenser i personalhänseende
bör göras.

Överstyrelsens bedömning att alla utbildade lärare, som för närvarande tjänstgör
inom grundskolan, skall kunna beredas tjänst inom den föreslagna organisationens
ram, kommenteras av flera remissinstanser. Svenska kommunförbundet och Svenska
stadsförbundet framhåller att det från samhällets synpunkt är en mycket positiv
effekt av läroplansöversynen att behovet minskas av sådana icke behöriga lärare,
som nu fullgör tjänst inom grundskolan till följd av lärarbristen. Flera remissinstanser
hyser emellertid oro beträffande lärarnas anställningstrygghet. Sveriges
lärarförbund förutsätter att sådana övergångsanordningar tillskapas att nu anställda
lärare inte blir övertaliga till följd av reformen. Förbundet föreslår att
berörda personalorganisationer bereds tillfälle till överläggningar med skolmyndigheterna
i denna fråga. Svenska facklärarförbundet konstaterar med tillfredsställelse
att överstyrelsen i betänkandet fastslagit att alla utbildade lärare kommer
att beredas fortsatt tjänstgöring. Beträffande de grupper av lärare, som ej får
fortsatt tjänstgöring i grundskolan, föreslår facklärarförbundet att gymnasieingenjörer
och gymnasieekonomer, slöjdlärare, lärare i handelsyrken och i tekniska
yrkesämnen skall få möjlighet att vidareutbilda sig för tjänst vid fackskola respektive
yrkesskola.

Förslaget att behörighet till två ämnen inom en ämnesgrupp skall ge behörighet
till huvudlärarförordnande på arvodestjänst i hela ämnesgruppen kritiseras
av flera remissinstanser. Seminariet för huslig utbildning i Uppsala och
Svenska facklärarförbundet ifrågasätter om det finns lärare som är behöriga i två
ämnen inom det estetisk-praktiska ämnesområdet samt avstyrker förslaget. Även
SACO och LR avstyrker förslaget och förklarar att en huvudlärare skall vara
ämnesutbildad i varje ämne, i vilket han förordnas som huvudlärare. Folkskoleseminariet
i Karlstad anser däremot att förslaget innebär en betydelsefull pedagogisk
förstärkning av grundskolan.

Beträffande yrkesvalslärarnas ställning och uppgifter framhåller arbetsmarknadsstyrelsen
att det torde vara nödvändigt att studie- och yrkesorienteringen
i grundskolan så snart som möjligt får en fastare organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Till de synpunkter överstyrelsen anför rörande läromedelskonsulenter,
experter, assistenter och biträden ställer sig remissinstanserna
genomgående positiva. Särskilt läromedelskonsulentens betydelse betonas
av skolstyrelserna. Några remissorgan understryker behovet av personal för
skolans elevvård.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Västmanlands och Stockholms län samt lärarhögskolorna
i Göteborg och Uppsala och pedagogisk-psykologiska institutionen
vid lärarhögskolan i Malmö understryker behovet av fortbildning. Sveriges
lärarförbund framhåller att överstyrelsens förslag ställer starkt ökade anspråk på
fortbildningsinsatser och betonar att ifrågavarande utbildning av berörda lärare
måste vara genomförd, när reformen införs. Länsskolnämnden i Gävleborgs län
understryker att förstärkningen av ämnet musik blir en realitet först när behöriga
lärare finns att tillgå i erforderlig omfattning. Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet framhäver också att kraftfulla åtgärder behövs för att tillgodose
behovet av lärare i ämnet musik och påpekar att knappheten på erforderligt utbildad
personal inte är begränsad till den reguljära skolan utan även är kännbar
vid de kommunala musikskolorna och inom frivillig musikbildningsverksamhet i
övrigt.

4.2.2 Lokaler

Många remissinstanser anser att överstyrelsens bedömning att lokaltillgången i
befintliga skolor skulle vara i stort sett tillräcklig för införandet av den nya
läroplanen är alltför optimistisk. Folkskoleseminariet i Jönköping framhåller att
den nya läroplanen medför behov av rum för storklassundervisning, samlingssal,
centrala förvaringsutrymmen för läromedel, arbetsrum för lärare, studierum för
elever, uppehållsrum för elever och utrymmen för klubbverksamhet. Liknande
synpunkter framförs av flera andra remissinstanser. LR anser att alla skolor, som
finns idag och som man beräknar att använda under överskådlig framtid, måste
bli föremål för kraftiga ombyggnader om läroplansrevisionen skall kunna föras
ut i det praktiska skolarbetet. Även Skolledarförbundet och länsskolnämnden i
Västmanlands län anser att förslaget medför omfattande och kostnadskrävande
ändringar i befintliga skollokaler.

Länsskolnämnderna i Kronobergs och Östergötlands län, Svenska kommunförbundet
och Svenska stadsförbundet samt Skolledarförbundet anför att nya lokalnormer
snarast måste utarbetas med hänsyn både till de skolor som planeras
och till nu befintliga skolor. Lärarhögskolan i Stockholm, pedagogisk-psykologiska
institutionen vid lärarhögskolan i Malmö, länsskolnämnderna i Kronobergs och
Gävleborgs län, seminarierna för huslig utbildning i Göteborg och Stockholm samt
skolstyrelsen i Växjö betonar behovet av flexibilitet i lokalernas konstruktion. Även
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet framhåller att skolbyggandet
bör ske på ett sätt som ger goda förutsättningar för framtida anpassning till

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

nya behov föranledda bl. a. av den pedagogiska utvecklingen. Förbunden påpekar
att hänsyn härtill måste tas i den reglering som på statsbidragsbestämmelsernas
grund och eljest sker av skolbyggandet.

4.2.3 Läromedel

Remissinstanserna tillmäter genomgående läromedlen stor betydelse för möjligheten
att nå de mål, som eftersträvas i grundskolan, och framhåller att ökade insatser
för läromedelsproduktion är av väsentlig betydelse. Flera remissinstanser
framhåller att det erfordras ett visst mått av central styrning för att inrikta läromedelsproduktionen
på angelägna områden och för att åstadkomma ett önskvärt
samarbete mellan olika läromedelsproducenter. Flärigenom bedöms också möjligheterna
att ta vara på de kontinuerliga resultaten av utvecklingsarbetet bli bättre.

Behovet av information rörande läromedel har uppmärksammats särskilt av
skolstyrelserna. Skolstyrelserna i Boden, Uppsala, Ljusnarsberg, Emmaboda och
Oland vittnar om att betydande svårigheter föreligger att överblicka, bedöma
och göra ett urval ur läromedelsproduktionen. Även statens läroboksnämnd finner
det nödvändigt att man på olika sätt underlättar för skolledare och lärare att
informera sig om befintliga och nytillkomna läromedel och anser att en varudeklaration
kan vara av värde.

4.2.4 Kostnader

Några remissinstanser, bl. a. länsskolnämnden i Kronobergs län, skolstyrelserna
i Partilie och Markaryd samt Sveriges lantbruksförbund framhåller beträffande
överstyrelsens kostnadsberäkningar att samtliga kostnader på grund av de i
förslaget förordade förändringarna borde ha beräknats och redovisats. Samhällsvetenskapliga
fakulteten vid Lunds universitet är ej övertygad om att de avsedda
besparingarna verkligen kommer till stånd. Fakulteten framhåller bl. a. att den
nya läroplanen kan medföra ökade kostnader för den gymnasiala och postgymnasiala
utbildningen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län nämner att flera kommuner uttalat stor
oro över att förslaget skall innebära statliga besparingar genom minskat lärarbehov
men kommunala utgiftsökningar genom krav på ändringar av vissa lokaler, behov
av nya läromedel, nya insatser för arbetstrivseln i skolorna, elevvården, utökad
icke statsbidragsberättigad personal etc. Nämnden finner kommunernas oro förklarlig
och tillstyrker i likhet med bl. a. statskontoret, länsskolnämnderna i Uppsala,
Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län samt Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet förslaget att statsbidragsreglerna
omarbetas så att rationalisering och kostnadsbesparande åtgärder
främjas utan att huvudmännen gör förluster i statsbidrag. Även länsskolnämnden
i Malmöhus län anför att statsbidragsreglerna måste ändras om reformen skall
kunna verka engagerande på kommunerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Stockholms län, seminariet för huslig
utbildning i Göteborg och LO tillstyrker att den rationaliseringsvinst som görs i
samband med läroplansöversynen används för att förstärka de faktorer, som är
av avgörande betydelse för skolväsendets kvalitativa utveckling, och för bl. a.
elev- och personalvård.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

5. Övergången till den reviderade läroplanen

5.1 Skolöverstyrelsen

Övergången till den reviderade läroplanen för grundskolan föreslås ske läsåret
1970/71 i årskurserna 1, 4 och 7 i samtliga kommuner i riket. Den bör enligt
överstyrelsen därefter genomföras successivt i årskurserna 2, 5 och 8 läsåret
1971/72 och i årskurserna 3, 6 och 9 läsåret 1972/73 (LÖ s. 80).

Vissa mindre förändringar i läroplanen bör enligt överstyrelsen kunna få genomföras
tidigare än den reguljära tidsplanen innebär. Sålunda finner överstyrelsen att
undervisning i engelska i årskurs 3 med länsskolnämndens medgivande bör kunna
få införas så snart behöriga lärare i ämnet finns att tillgå vid ifrågavarande skolenhet.
Undervisningstiden för ämnet svenska minskas därvid med två veckotimmar.
Undervisning i slöjd enligt den föreslagna kursplanen bör enligt överstyrelsen få
påbörjas även i årskurs 3 läsåret 1970/71.

Den ändrade dispositionen av tiden för undervisning i hemkunskap på högstadiet
innebär, att den omplaceras från årskurs 7 till årskurserna 8 och 9. Detta
medför vissa personalproblem under det första övergångsåret. Lärarna i husligt
arbete beräknas visserligen kunna bestrida ungefär hälften av undervisningen i
tillvalsämnet ekonomi i årskurs 7, men detta kan inte förhindra, att de kommer
att fordras i mindre utsträckning för undervisningen i årskursen under läsåret
1970/71 än under läsåren 1969/70 och 1971/72. Om man inte kan bereda behöriga
hushållslärare undervisning på högstadiet under detta första läsår, måste
respektive skolstyrelse i samråd med vederbörande lärare överväga annan lärartjänstgöring.
Överstyrelsen finner det lämpligt att i första hand införa obligatorisk
undervisning i hemkunskap i årskurs 6 under en veckotimme med motsvarande
minskning av tiden för undervisningen i slöjd. Vidare anser överstyrelsen att annan
tjänstgöring bör kunna ifrågakomma, t. ex. i form av lärarmedverkan i samhällskunskap
och textilslöjd eller pedagogiskt utvecklingsarbete, om vederbörande
lärare samtycker därtill. Möjligheterna till fyllnadstjänstgöring i andra skolformer
bör enligt överstyrelsen utnyttjas, där så anses lämpligt.

Under läsåren 1970/71 och 1971/72 ökar tillfälligtvis lärarbehovet i tekniska
och merkantila ämnen på högstadiet. Överstyrelsen anför att försiktighet med
nyanställning av lärare bör iakttas under denna period.

5.2 Yttranden

Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot förslaget att övergången
till den reviderade läroplanen skall ske successivt med
början läsåret 1970/71 i årskurserna 1, 4 och 7. Lärarhögskolan i Stockholm
anser emellertid att åtskilligt återstår att utreda, utpröva och förbereda innan
idéerna bakom förslaget på ett meningsfullt sätt kan realiseras och föreslår att

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

genomförandet uppskjuts till en senare tidpunkt. Lärarhögskolan uttalar också
att en övergång till sammanhållen undervisning i klass 9 ej bör göras förrän
effekten därav kan överblickas. Även lärarhögskolan i Uppsala föreslår att försöksverksamhet
anordnas och utvärderas innan en ny läroplan börjar tillämpas.

Länsskolnämnderna i Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs och Västernorrlands
län anser att kommun bör kunna få tillstånd att övergå redan från och med höstterminen
1969 till att använda den nya läroplanen.

Länsskolnämnden i Kronobergs län förutsätter att läromedel hinner produceras
i tillräcklig omfattning till övergången. Länsskolnämnden i Östergötlands län anser
att tidpunkten för tillämpningen av den reviderade läroplanen bör bli beroende
av tillgången på läromedel och lokaler. Flera skolstyrelser betonar att tillgången
på lokaler, läromedel och utbildad personal utgör en förutsättning för övergången.
Även läroboksnämnden understryker att ett av villkoren för en övergång till den
reviderade läroplanen enligt det föreslagna tidsschemat är att erforderliga läroböcker
hunnit framställas.

Länsskolnämnderna i Stockholms, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands
län tillstyrker förslaget att vissa mindre förändringar i läroplanen skall kunna få
genomföras tidigare än den reguljära tidsplanen medger.

Betydelsen av information inför de kommande förändringarna understryks
av bl. a. länsskolnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs,
Västmanlands och Gävleborgs län, psykologisk-pedagogiska institutionen
vid lärarhögskolan i Malmö, folkskoleseminarierna i Falun, Jönköping, Kalmar,
Karlstad och Luleå, seminariet för huslig utbildning i Umeå, arbetsmarknadsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, Svenska facklärarförbundet och SSU.

De speciella övergångsåtgärder som överstyrelsen föreslagit beträffande vissa
ämnen har av de remissinstanser som yttrat sig häröver i huvudsak lämnats

utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

6. Departementschefen

6.1 Inledning

En grundläggande princip för omdaningen av det svenska skolväsendet har varit
och är strävan att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i samhället. Det
är självfallet att huvuduppgiften för ett reformarbete med detta sociala syfte måste
vara utformningen av den skola som är avsedd för alla. I prop. 1950: 70 angående
riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling stod den obligatoriska skolan också
i centrum. Denna skola skulle ha till uppgift att utjämna olikheter mellan samhällsgrupper
och att hjälpa varje ung människa oberoende av social startpunkt
i livet att utveckla sin personlighet, sina individuella anlag och intressen. Dåvarande
departementschefen framhöll att ett sådant syfte icke är förenligt med ett vare
sig öppet eller förtäckt parallellskolsystem. Den till nio år förlängda skolplikten
borde fullgöras inom en för alla barn och ungdomar gemensam skola, en enhetsskola.

Den närmare organisationen av denna enhetsskola gjordes i 1950 års principbeslut
beroende av erfarenheterna av försöksverksamhet som bedömdes komma att
pågå under hela 1950-talet. Redan från början utformades enhetsskolans låg- och
mellanstadier som helt sammanhållna medan högstadiet under försöksverksamheten
blev förhållandevis starkt differentierat redan fr. o. m. årskurs 7 och i årskurs
9 linjeuppdelat. Inslagen av förberedande yrkesutbildning inriktad på speciella yrken
var avsevärda. Den relativt starka differentieringen kom också att betonas genom
den praktiska tillämpningen under försökstiden då differentieringsåtgärder av
organisatorisk karaktär dominerade.

På grundval av prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan
m. m. fattades år 1962 beslut om det definitiva införandet av en nioårig obligatorisk
skola som fick namnet grundskola. Denna avviker på avgörande punkter från enhetsskolan
under försökstiden. Differentieringen är väsentligt svagare. Kärnan av
gemensamma ämnen har ökat och eleverna i årskurserna 7 och 8 hålls samlade
i så långt möjligt oförändrade klasser från mellanstadiet. Den relativt långtgående
specialiseringen under försöken med enhetsskola, främst i form av den på skilda
yrken inriktade förberedande utbildningen i årskurs 9 har ersatts med en mer orienterande
utbildning med sikte på ett antal breda yrkesområden. Den sista årskursen
är dock indelad i nio olika linjer, varav fem är allmänt utformade och fyra mer
yrkesinriktade. Samtidigt fastslogs den för grundskolan fundamentala principen
om det fria valet av studieväg. Denna princip uttrycker den inte minst på sociala
skäl grundade uppfattningen att föräldrarna i samråd med eleven skall få
bestämma studievägen med hänsyn till elevens intressen och anlag.

I samband med de olika reformbesluten under de senaste decennierna har betonats
att arbetet med skolans successiva utveckling och förnyelse ständigt måste
fortsättas. Det av 1946 års skolkommission framförda kravet på en fortskridande

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

skolreform har samma tyngd i dag som det hade år 1950 och år 1962. Detta är
utgångspunkten för det utredningsarbete som skolöverstyrelsen bedrivit och som
lett fram till överstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan. Förslaget
syftar inte till någon ändring av målsättningen. Vad det gäller är att på grundval av
vunna praktiska erfarenheter under de gånga åren bättre anpassa utformningen till
målsättningen. De förändringar jag i det följande med utgångspunkt i skolöverstyrelsens
förslag förordar innebär att grundskolan blir en i allt väsentligt sammanhållen
skola av allmän karaktär. Reformen blir därmed ett viktigt led i strävandena
att förverkliga kravet på demokrati och jämlikhet i samhället.

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden

Skolöverstyrelsens förslag till revidering av grundskolans läroplan inleds med
överväganden rörande skolans trivsel- och arbetsförhållanden. Även om detta avsnitt
i stort sett endast redovisar allmänna överväganden, anser jag det äga en central
betydelse. Vid remissbehandlingen av förslaget har också frågorna om arbetstrivseln,
demokratin och elevvården i skolorna rönt mycket stor uppmärksamhet.
Genomgående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för att
uppnå skolans mål. I avsnittet redovisas med utgångspunkt i den gällande läroplanens
mål och riktlinjer synpunkter på skolan som arbetsplats för lärare och elever.
Samarbete mellan olika kategorier i skolan, elevvård, elevansvar och aktiv elevmedverkan
i skolans verksamhet är några betydelsefulla frågor som behandlas i
detta avsnitt och som bildar en viktig del av underlaget för den efterföljande läroplansöversynen.

Beträffande de olika delfrågor som överstyrelsen tar upp i detta avsnitt, såsom
anordningar för att förbättra lärarnas arbetssituation, uppbyggandet av en fungerande
elevdemokrati, ökade insatser för elevvård, bl. a. genom klassföreståndarens
medverkan, gäller att dessa frågor inte kan lösas tillfredsställande utan noggranna
analyser och härpå grundade försök. Inom överstyrelsen pågår arbete som i huvudsak
omfattar dessa spörsmål. Kungl. Maj:t har på mitt förslag den 17 maj 1968
meddelat riktlinjer för det fortsatta arbetet härmed. Beslutet fogas såsom bilaga till
statsrådsprotokollet i detta ärende.

I dessa riktlinjer framhålls att skolan bör, för att eleverna skall kunna utvecklas
till ansvarstagande och samarbete, genom sina arbetsformer och sin organisation
fungera som ett demokratiskt samhälle. Vidare understryks att individens mognad
till en fri, självständig och harmonisk människa förutsätter en positiv elevvård.
Bland de arbetsuppgifter som innefattas i nyssnämnda riktlinjer bör i första hand
nämnas arbetssituationen och arbetstrivseln i skolan varmed avses inte bara beteendeproblem
utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig personal
i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer,
kursinnehåll och yttre organisation. I nära sammanhang härmed står de problem
som rör skoldemokrati och elevernas medansvar och medinflytande. Häri ingår
frågan om formerna för elevernas inflytande vid val av arbetsstoff, arbetsmaterial

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

och arbetsmetoder samt vid planläggningen av arbetet. Att nå fram till en uppfattning
om hur dessa problem bör lösas och att med framgång vidta praktiska
åtgärder i detta syfte är en svår uppgift. Därför understryks i riktlinjerna att överstyrelsens
kartläggning och analysarbete måste kompletteras med och underbyggas
av forsknings- och utvecklingsarbete.

Jag vill här betona den stora betydelse som jag tillmäter dessa frågor och skolöverstyrelsens
arbete på att förverkliga skolans mål i detta avseende. Det bör framhållas
att frågorna om arbetstrivsel, elevvård och skoldemokrati inte bara gäller
förutsättningar för skolans verksamhet utan därutöver i sig själva utgör viktiga
målsättningsfrågor. Det måste nämligen anses oundgängligt för skolan att inom
sin egen verksamhet förverkliga de grundläggande värden som ligger i begreppen
arbetstrivsel, demokrati, ansvarstagande och samarbete om skolan skall lyckas
med att tjäna samhällets utveckling i överensstämmelse med dessa värden. Det är
sålunda med hänsyn både till skolans möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett
effektivt och resultatgivande sätt och till dess möjligheter att förverkliga sin allmänna
målsättning betydelsefullt att arbetet rörande de frågor jag här berört ges
hög prioritet. Med hänsyn härtill har det i riktlinjerna för skolöverstyrelsens utredningsarbete
på ifrågavarande område förutsatts att man utnyttjar de resurser i form
av pedagogiska institutioner, försöksskolor m. m. som står till buds för att skapa
erforderligt underlag för ett praktiskt konstruktivt handlande.

6.3 Reviderad läroplan för grundskolan

Jag övergår nu till att behandla de konkreta förslag till revidering av grundskolans
läroplan som skolöverstyrelsen lagt fram. För sammanhangets skull kommer
jag därvid att redovisa mina ställningstaganden även till vissa av överstyrelsens förslag,
vilka inte erfordrar beslut av riksdagen. Överstyrelsens förslag gäller, förutom
åtgärder som rör lärostoff och arbetsformer, dels omfattningen av den obligatoriska
undervisningen och utformningen av tillvalssystemet på högstadiet, dels avvägningen
mellan olika ämnesgrupper. Förslaget grundar sig på erfarenheterna av grundskolan
under den tid som gått sedan beslutet om grundskolereformen fattades år
1962. Det råder i det närmaste fullständig enighet om att dessa erfarenheter, förstärkta
av utvecklingen i de frivilliga skolformerna, ger anledning till omprövning
av den form som genom 1962 års beslut gavs åt grundskolan. Det finns skäl att
understryka att det väsentligen är fråga om en omprövning av formen, inte av de
mål och riktlinjer, som innefattas i detta beslut. Såsom överstyrelsen framhåller
bör tvärtom dessa mål och riktlinjer bilda den ram inom vilken den nu aktuella
revideringen av läroplanen företas.

Den gällande läroplanen för grundskolan bygger på de grundläggande principerna
om det fria tillvalet och om den sammanhallna klassen. Den enskilde elevens
särart skall respekteras och varje elev skall ges möjlighet att utveckla sina individuella
intressen och anlag. Samtidigt utgör strävandena att skapa gemenskap och
sammanhållning och härigenom vidga den gemensamma referensramen ett centralt

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

mål i 1962 års skolreform. De båda huvudprinciper som här antytts och som har
sin motsvarighet i de principer som är vägledande för det pedagogiska arbetet i
grundskolan syftar till utveckling av eleverna dels som enskilda individer, dels
som människor i en social gemenskap.

Vad den gångna tiden har visat är att de yttre anordningar i form av tillvalsmöjligheter
och andra differentieringsanordningar som tillskapats i individualiseringssyfte
inte i den form de fått kommit att svara mot önskemålen. Den redogörelse
som skolöverstyrelsen lämnat för utfallet av elevernas val av tillvalsgrupper och
linjer hittills visar att en huvudpart av eleverna inriktat sitt val på de teoretiska
studiealternativen medan övriga alternativ efterfrågats i liten utsträckning. Denna
utveckling har inneburit att den obligatoriska skolans karaktär av en för alla gemensam
skola förstärkts. Samtidigt har högstadiets tillvals- och linjeuppbyggnad
kommit att framstå såsom mer splittrad och därigenom även blivit mer resurskrävande
än vad som betingas av föreliggande behov och önskemål.

Den nu aktuella revisionen av grundskolans läroplan är sålunda i hög grad ett
högstadieproblem. Några förslag om genomgripande organisatoriska förändringar
på låg- och mellanstadierna förs däremot inte fram. Dessa stadier berörs emellertid
av överstyrelsens omprövning av avvägningen mellan olika ämnen, en fråga som
jag återkommer till i samband med behandlingen av timplanen.

Redan i diskussionen kring 1962 års grundskolebeslut höjdes röster för ett mer
sammanhållet högstadium än vad skolberedningen hade föreslagit. Dåvarande departementschefen
uttalade att även om de principiella grunderna för högstadiets
utformning gav stöd åt önskemålen om en starkare sammanhållning av stadiet
fann han detta av pedagogiska skäl inte genomförbart vid den tidpunkten. Det bedömdes
dock inte osannolikt att utvecklingen skulle komma att leda till att vissa
tillval och linjer blev ianspråktagna i endast begränsad utsträckning, vilket i sinom
tid kunde ge anledning till översyn av läroplanen.

Utvecklingen har gått i den riktning som detta uttalande förutskickade och den
revidering av grundskolans läroplan som nu är aktuell gäller därför i hög grad
frågan om en mer sammanhållen lärogång på högstadiet.

Överstyrelsens förslag om slopande av linjedelningen i årskurs 9 innebär att
ämnena svenska, matematik och gymnastik samt orienteringsämnen och estetiskpraktiska
ämnen ges samma omfattning och innehåll för alla elever. Samtidigt föreslås
att engelska, som f. n. är tillvalsämne i årskurserna 8 och 9, blir obligatoriskt
ämne, ehuru med två alternativa kurser på högstadiet.

Jag finner skolöverstyrelsens förslag utgöra ett av utvecklingen och grundskolans
allmänna målsättning logiskt betingat steg och tillstyrker liksom praktiskt taget alla
remissinstanser att högstadiet ombildas till ett i huvudsak sammanhållet stadium i
alla årskurser.

Den fråga som utvecklingen och ställningstagandet för ett mer sammanhållet högstadium
aktualiserar är om konstruktionen med tillval bör behållas. Det fria tillvalet
har det klart positiva syftet att ge den enskilde eleven möjligheter att tillvarata
sina intressen och anlag. Detta syfte har också den individualiserade undervisningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

inom klassens ram. Utvecklingen under åren efter grundskolereformen kan sägas
ha inneburit att det fria tillvalet och därmed individualisering genom yttre anordningar
minskat i betydelse, medan de pedagogiska åtgärderna fått ökad vikt och genom
förbättrade hjälpmedel och lärarutbildning större genomslagskraft. I den mån
sistnämnda åtgärder inte anses tillräckliga för att tillgodose kraven på individualisering
kan det bedömas pedagogiskt nödvändigt att behålla ett tillvalssystem. Oberoende
härav kan emellertid argument anföras till förmån för att inom timplanen
bereda ett visst utrymme för fritt valda, intressestyrda aktiviteter, som inte kan tillgodoses
genom individualisering inom de ämnen som är gemensamma för alla elever.
Skolöverstyrelsen har för sin del tagit fasta på båda dessa skäl när man funnit
att eleverna alltjämt bör erbjudas ett fritt val av tillvalsämnen, nämligen alternativt
ett andra främmande språk (B-språk), konst, teknik eller ekonomi.

För egen del är jag av samma uppfattning som skolöverstyrelsen vad gäller
den allmänt positiva värderingen av ett utrymme för fritt tillval. Ett stort antal remissinstanser
har emellertid uttryckt tvekan om det föreslagna tillvalssystemet kommer
att fungera pa det sätt överstyrelsen räknat med. De motiveringar skolöverstyrelsen
anför för vart och ett av tillvalen finner remissinstanserna visserligen i regel
bärande men framhåller samtidigt i många fall att tillvalen representerar intresseinriktningar
som ingalunda utesluter varandra. Särskilt anser man att valet mellan
B-språk och något av de tre andra alternativen för ett stort antal elever kommer
att bli mycket svårt. Skolöverstyrelsen har för att underlätta detta val förutsatt att
alla tillvalsalternativ skall ge likvärdig behörighet vid ansökan om inträde i gymnasial
skola. Detta innebär en ändring i gällande bestämmelser enligt vilka krävs
studier i engelska och B-språk i grundskolan för behörighet att intas till humanistisk,
samhällsvetenskaplig och ekonomisk studieväg i gymnasiet samt språklig
gren av fackskolans sociala linje. Många remissinstanser finner det likväl sannolikt
att B-språk kommer att bli det helt dominerande alternativet varigenom också
i många högstadieområden möjligheterna att utnyttja övriga tillvalsmöjligheter blir
mycket begränsade för återstoden av elevunderlaget. Indikationer på en sådan utveckling
föreligger i elevernas språktillval på nuvarande högstadium, där i årskurs
7 över och i årskurs 8 nära 80 % av eleverna väljer tillvalsalternativ med B-språk,
medan skolöverstyrelsen i dessa årskurser i det föreslagna tillvalssystemet räknar
med 55 % resp. 60 %.

Åtskilliga remissinstanser anser att relativt snart praktiskt taget alla elever kommer
att välja B-språk. Några, bl. a. LO och TCO, drar härav slutsatsen att B-språk
bör göras obligatoriskt.

Överväger man att göra B-språket obligatoriskt inställer sig frågan om man kan
genomföra undervisning i B-sprak med sammanhållna klasser eller om man måste
differentiera undervisningen organisatoriskt på en lättare och en svårare kurs. De
bedömningar som redovisats av vissa remissinstanser och som har stöd även i
skolöverstyrelsens bedömning av de pedagogiska svårigheterna att anordna obligatorisk
B-språkundervisning leder till slutsatsen att en kursdifferentiering och en
häremot svarande organisatorisk differentiering tills vidare är nödvändig. En sådan
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. I saml. Nr 129

C, (-; Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

anordning förutsätts f. ö. redan beträffande ämnet engelska när detta nu föreslås bli
obligatoriskt ämne. I själva verket får man räkna med att en differentiering blir
nödvändig även om B-språket utgör tillvalsämne, med hänsyn till den stora andel
av eleverna som kan antas välja B-språk.

Det är emellertid osäkert om införande av två kurser i B-språk skapar en så
gynnsam pedagogisk situation att B-språk kan läsas obligatoriskt. Skolöverstyrelsen
ställer sig tveksam. Ännu förfogar inte skolan över sådana metoder och läromedel
som behövs för att undervisning i B-språk av hela eller i stort sett hela
årskullen skall bli framgångsrik. Ett intensivt pedagogiskt utvecklingsarbete har
emellertid igångsatts. Inom en inte alltför avlägsen framtid bör därför finnas utarbetade
metoder och material som gör det möjligt införa obligatorisk undervisning
i B-språk om elevernas val motiverar detta.

Såsom jag tidigare framhållit finns anledning att även i en mycket starkt sammanhållen
grundskola erbjuda eleverna ett utrymme för fritt valda, intressestyrda
aktiviteter. Valet av sådan aktivitet bör dock av skäl som framgått i det föregående
även vara möjligt förena med val av B-språk.

Med hänvisning till det anförda förordar jag att på högstadiet läroplanen utformas
så att eleverna erbjuds ett tillval med den uppbyggnad skolöverstyrelsen föreslagit,
dvs. val av ett av ämnena B-språk, konst, teknik eller ekonomi, samt att
därjämte inom timplanen bereds utrymme för ett ytterligare val, som jag vill benämna
fritt valt arbete. Genom en sådan anordning blir det alltså möjligt för en
elev att kombinera t. ex. val av B-språk med aktiviteter inom andra valfria områden.
Vidare säkerställer konstruktionen med fritt valt arbete att det, oavsett vilken
utveckling som sker i fråga om de av skolöverstyrelsen föreslagna tillvalen, alltid
kommer att finnas möjlighet till intressestyrda val i grundskolan. Jag tillstyrker
skolöverstyrelsens förslag att alla tillvalsalternativ skall ge likvärdig behörighet
vid ansökan om inträde i gymnasial skola. Denna förändring utgör en mycket betydelsefull
del av den nu aktuella reformen och är ett av uttrycken för strävandena
att skapa jämlikhet inom skolväsendet.

Det är angeläget att det fritt valda arbetet verkligen får en klar anknytning till
elevernas intressen och inte utformas så att synpunkter rörande tillvalets betydelse
för framtida studie- och yrkesambitioner får ett avgörande inflytande. Detta bör
markeras bl. a. genom att särskilt betyg inte ges i det fritt valda arbetet. Vidare bör
den för detta arbete avsedda tiden inte få användas för kompletterande undervisning
i övriga ämnen. Jag räknar med att det kommer att finnas utrymme för många
skiftande elevaktiviteter inom ramen för de resurser som ställs till förfogande.
Det fritt valda arbetet bör kunna bedrivas i grupper sammansatta av elever från
högstadiets alla årskurser och klasser. De kommunala skolstyrelserna bör — efter
samråd med personal och elever — få fritt utforma dessa aktiviteter. Det
torde inte bli ovanligt att dessa aktiviteter ryms inom det praktiskt-estetiska
ämnesområdet. Skolöverstyrelsen bör stå kommunerna till tjänst med lämpliga förslag.
I fråga om motiven för anordningen med fritt valt arbete vill jag ytterligare
hänvisa dels till vad jag tidigare anfört beträffande skolans trivsel- och arbetsför -

Kungl. May.ts proposition nr 129 år 1968

hållanden, dels till vad skolöverstyrelsen anfört om vikten av att eleverna får stimulans
till intressanta och utvecklingsfrämjande fritidsaktiviteter och om betydelsen
av att engagera eleverna för skolans verksamhet.

Vilket timplanemässigt utrymme som skall ges tillvalen beror av den bedömning
som man gör av skolöverstyrelsens förslag till avvägning mellan olika ämnesgrupper
och ämnen. Jag övergår därför till att behandla denna fråga vilken nära sammanhänger
med timplanens konstruktion.

I fråga om lågstadiet föreslår skolöverstyrelsen att ämnet engelska införs med 2
veckotimmar i årskurs 3 och att antalet veckotimmar i ämnet svenska minskas
med 2. För mellanstadiets del består de föreslagna förändringarna i att undervisningstiden
i ämnet slöjd ökar med 1 veckotimme och att ämnet hemkunskap införs
obligatoriskt på mellanstadiet med 1 veckotimme i årskurs 6. Samtidigt föreslås
att undervisningstiden i ämnena svenska och engelska minskar för vartdera
ämnet 1 veckotimme. Slutligen skall alla elever fa del av undervisningen i såväl
textil- som trä- och metallslöjd.

Vid grundskolereformen 1962 infördes engelska som obligatoriskt främmande
språk i årskurs 4. Dåvarande departementschefen uttalade därvid bl. a. att försök
med engelska borde kunna anordnas i tidigare årskurser (prop. 1962: 54, s. 271).
Sådan försöksverksamhet har även ägt rum och gett goda erfarenheter. I likhet
med remissinstanserna ser jag ett betydande värde i att undervisningen i främmande
språk påbörjas redan på lågstadiet och att alla barn och ungdomar härigenom
och genom att engelska blir obligatoriskt ämne på högstadiet kommer att kunna
erbjudas en gedigen undervisning i engelska i grundskolan. Jag tillstyrker därför
överstyrelsens förslag beträffande undervisningen i engelska på låg- och mellanstadiet.
Till frågan om påbörjande av engelska ännu tidigare än i årskurs 3 återkommer
jag i senare sammanhang.

Flera remissinstanser har vänt sig mot den av överstyrelsen föreslagna minskningen
av utrymmet för ämnet svenska. För egen del finner jag att samspelet mellan
undervisningen i svenska och t. ex. orienteringsämnen gör frågan om utrymmet
på timplanen något mindre betydelsefull nu än tidigare. Jag anser likväl att ämnet
svenska bör få ett i förhållande till skolöverstyrelsens förslag något ökat utrymme
och räknar därför med att för svenska alltjämt skall disponeras 26 veckotimmar
på mellanstadiet.

Införandet av ämnet hemkunskap i årskurs 6 har mötts av blandade reaktioner.
Flera remissinstanser har pekat på att vissa moment av det föreslagna ämnet redan
täcks av undervisningen i samhällskunskap. Redan genom 1962 års grundskolereform
fick ämnet hemkunskap en förbättrad ställning. Enligt min mening bör ämnet
även nu få ökat utrymme på timplanen. Bl. a. ekonomiska och organisatoriska skäl
talar emellertid för att denna förstärkning bör göras på högstadiet. Jag återkommer
härtill i det följande.

Skolöverstyrelsens förslag om att ge alla elever samma undervisning i ämnet
slöjd har mottagits positivt liksom den föreslagna timtalsförstärkningen. Jag ansluter
mig till skolöverstyrelsens förslag. Till frågan om vilka delningsbestämmelser
som skall gälla framdeles återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

Skolöverstyrelsens förslag i fråga om högstadiet innebär som tidigare framhållits
en stark förskjutning till ökad grad av gemensamhet i utbildningen främst i och med
att linjedelningen slopas. En vidgning av den estetiska ämnesgruppens utrymme
föreslås medan å andra sidan utrymmet på timplanen minskar för orienteringsämnena.

Jag har i det föregående framhållit vikten av att inom den obligatoriska skolan
ge ett inte obetydligt utrymme för intresseanknutna elevaktiviteter. Min lösning
innebär att eleverna dels skall ha att välja mellan vissa i timplanen angivna tillval,
nämligen de av skolöverstyrelsen föreslagna B-språken -— med två kurser — samt
ekonomi, konst och teknik, dels skall ges möjligheter till fritt valt arbete. För att
det senare skall framstå som meningsfullt för både elev och skola och för att en
ändamålsenlig organisation skall kunna anordnas bör utrymmet för det fritt valda
arbetet inte sättas lägre än till 2 veckotimmar per årskurs. Även om flera skäl
skulle kunna tala för att gå ännu längre anser jag att man bör avvakta erfarenheter
av den förordade verksamheten innan frågan om ytterligare utrymme för ändamålet
tas upp.

Mitt förslag om fritt valt arbete med sammanlagt 6 veckotimmar på högstadiet
innebär att, om tiden för de obligatoriska ämnena inte ändras, 8 veckotimmar skulle
återstå av det utrymme på timplanen som skolöverstyrelsen räknat med för tillval.
Detta utrymme torde vara allt för knappt tilltaget bl. a. därför att man vid avvägningen
av utrymmet för tillvalsämnen måste ta hänsyn till att ett av dessa ämnen
skall vara ett nytt främmande språk. Å andra sidan bör man i så liten omfattning
som möjligt göra ingrepp i de av överstyrelsen föreslagna gemensamma ämnena.
Med beaktande av dessa omständigheter har jag stannat för att tillvalsämnena bör
ges ett utrymme av 11 veckotimmar, fördelade på resp. årskurser med 4, 3 och 4
veckotimmar. På vilket sätt detta skall realiseras framgår av mina förslag i det följande.
Mitt ställningstagande leder till att kärnan av för alla elever gemensamma
ämnen kommer att omfatta 88 mot f. n. 71 av högstadiets 105 veckotimmar.

Som nyss nämnts innebär skolöverstyrelsens förslag en väsentlig förstärkning
av de estetiskt-praktiska ämnenas ställning. Det är glädjande att läroplansöversynen
har gett möjlighet att tillmötesgå önskemålet om ökat utrymme för dessa
ämnen. Jag tillstyrker skolöverstyrelsens förslag om att teckning, slöjd och musik
skall vara obligatoriska på högstadiet liksom den av skolöverstyrelsen föreslagna
timtalsökningen för ämnena hemkunskap och gymnastik. Beträffande ämnet musik
har tvekan uttalats av flera remissinstanser om den föreslagna förstärkningen,
varvid man har hänvisat dels till bristen på behöriga lärare, dels till att endast
en mindre andel av eleverna valt musik på nuvarande högstadium. För egen del
ansluter jag mig till skolöverstyrelsens uppfattning att musik utgör en viktig del av
den för samtliga elever gemensamma undervisningen på högstadiet. I fråga om omfattningen
av den obligatoriska musikundervisningen räknar jag med att ämnet
bör ha sammanlagt 3 veckotimmar, varav 2 veckotimmar i årskurs 7. Tveksamhet
kan råda om den lämpliga förläggningen av återstående veckotimme. För en förläggning
till årskurs 8 talar bl. a. det förhållandet att man härigenom inte får något

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

avbrott i den i årskurs 7 påbörjade undervisningen, för en förläggning i årskurs 9
erfarenheterna att elevernas intresse för att aktivt utöva musik är större i denna
årskurs. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut i denna fråga. Jag vill i
detta sammanhang också uttala att jag — i avvaktan på ställningstagande till musikutbildningskommitténs
betänkande — räknar med oförändrade regler för den
frivilliga undervisningen i körsång, solosång och instrumentalmusik.

F. n. väljer närmare 1/4 av eleverna i årskurs 7 och 8 maskinskrivning. Skolöverstyrelsen
har föreslagit en anordning med obligatorisk undervisning i maskinskrivning
i årskurs 7 och att vissa lärartimmar ställs till förfogande för detta ämne
i årskurs 8 och 9. Det intresse för ämnet som har kunnat konstateras bland eleverna
bör enligt min mening i första hand tillgodoses inom ramen för fritt valt arbete.
Därutöver bör resurser ställas till förfogande för att säkra en fortsatt färdighetsträning
i årskurs 8 och 9 för elever som i årskurs 7 inom ramen för fritt valt arbete
skaffat sig de grundläggande kunskaperna. Sammanlagt 2 lärartimmar bör på högstadiet
anslås för den fortsatta undervisningen.

Flera remissinstanser har uttryckt oro för den minskning av veckotimtalet som
skett för orienteringsämnena. Trots den förstärkning som på annat sätt tillförts
dessa ämnen är det utan tvekan fråga om en inte obetydlig reduktion. Ingående
överväganden har gjorts om möjligheten att tillföra orienteringsämnen ett i förhållande
till skolöverstyrelsens förslag ökat utrymme. Detta har emellertid inte visat
sig möjligt vid ett fullföljande av den föreslagna förstärkningen av de estetisktpraktiska
ämnena och ett bevarande av ett utrymme för ämnen, valda av eleverna
efter eget intresse. Jag vill emellertid understryka att det ankommer på skolöverstyrelsen
att noga följa utvecklingen på detta område.

I detta sammanhang vill jag beröra ett par frågor som gäller religionsundervisningen.
Åtskilliga remissinstanser har föreslagit att ämnesbenämningen kristendomskunskap
ändras till religionskunskap liksom tidigare skett i fackskola och
gymnasium. Jag tillstyrker att så sker. Detta kräver en ändring av 27 § i skollagen
den 6 juni 1962 (nr 319). I enlighet härmed har inom utbildningsdepartementet
utarbetats ett förslag till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962
(nr 319). Den av skolöverstyrelsen föreslagna s. k. arbetsområdesprincipen — till
vilken jag återkommer i det följande — har också konsekvenser för ämnet religionskunskap.
Det har från flera håll påtalats att den befrielsemöjlighet som nu
föreligger för vissa trosbekännare kan bli illusorisk vid tillämpningen av den nära
samordning mellan olika orienteringsämnen som arbetsområdesprincipen innebär.
Undervisningen i religionskunskap skall utformas objektivt och allsidigt samt innefatta
också undervisning om andra religioner än den kristna. Jag räknar likväl med
att för vissa grupper av elever liksom i dag kommer att resas krav på befrielse från
denna undervisning. Det bör vara möjligt att finna praktiska lösningar som tillgodoser
dessa krav. Nuvarande bestämmelser bör alltså finnas kvar och jag är därför
inte beredd att på denna punkt förorda någon ändring i skollagen.

I fråga om undervisningen i samhällskunskap har problemet rörande objektiviteten
varit föremål för diskussion. Samhällsorienteringen bör naturligen — som skol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

överstyrelsen framhållit — levandegöra de bärande idéerna i den demokratiska
livssynen. I en objektiv undervisning ligger att låta skilda meningsriktningar komma
till tals. Eleverna skall själva söka sig fram till en samhällsåskådning och jag vill
i detta sammanhang understryka att dagstidningar och andra nyhetsmedier liksom
ungdomsorganisationerna och de fackliga organisationerna kan tillföra skolundervisningen
ett stimulerande material.

En annan specialfråga gäller den av skolöverstyrelsen föreslagna möjligheten
att i kommun med finskspråkig befolkning låta finska ingå som kompletterande tillvalsämne
med högst 2 veckotimmar per årskurs av högstadiet i utbyte mot annat
tillvalsämne eller obligatoriskt ämne. Valet görs av föräldrarna efter samråd med
eleverna och sedan upplysningar lämnats av skolan. Motsvarande utbytesmöjlighet
har föreslagits även i fråga om annat minoritetsspråk, där behov av och förutsättningar
för undervisning i sådant språk bedöms föreligga. Detta förslag innebär
en avsevärd förbättring i fråga om minoriteternas möjligheter att få undervisning
i modersmålet för sina barn och jag finner det utrymme som skolöverstyrelsen tillmätt
utgöra en lämplig avvägning. I likhet med finsk-svenska utbildningsrådet förutsätter
jag att undervisningen i finska liksom undervisningen i annat minoritetsspråk
normalt bör utformas som undervisning i ett modersmål och inte som nybörjarundervisning
i ett främmande språk. Det ankommer på skolöverstyrelsen att
genom anvisningar närmare klarlägga hur denna utbytesmöjlighet skall kunna
förverkligas under hänsynstagande till det önskvärda i att samläsning i minoritetsspråk
kan anordnas för elever från skilda klasser. Vad överstyrelsen föreslagit i
fråga om möjlighet för elever på låg- och mellanstadierna att delta i här avsedd
undervisning tillstyrker jag. Elevstrukturen i en kommun eller avståndet till högstadieskolan
kan emellertid motivera att denna undervisning ordnas enbart för
barnen på dessa lägre stadier.

Jag har i det föregående framhållit betydelsen av att de kommunala skolstyrelserna
ges vidgade möjligheter att påverka skolans inre pedagogiska verksamhet. En sådan
möjlighet bör vara att kommunerna får ansvar för utformning av det fritt valda
arbetet. Jag vill understryka att detta självfallet skall ske inom ramen för de allmänna
riktlinjer för denna verksamhet som jag här tidigare redovisat. Skolöverstyrelsen
bör också såsom nämnts stå kommunerna till tjänst med förslag om hur
fritt valt arbete kan utformas. Även i ett annat avseende bör enligt min mening
skolstyrelserna få ett vidgat ansvarsområde. Det bör öppnas en möjlighet för skolstyrelse
att göra smärre timplanemässiga jämkningar mellan årskurserna, i första
hand inom stadiet. Exempelvis bör skolstyrelse kunna besluta att undervisning i
ämnet engelska skall påbörjas tidigare än i årskurs 3. Sådana ändringar i timplanen
skall dock vidtas inom ramen för det totala timantalet för ämnet.

Jag vill i detta sammanhang beröra skolöverstyrelsens förslag om s. k. resurstimmar
på högstadiet, dvs. lärartimmar utöver antalet veckotimmar för eleverna enligt
timplanen. Dessa resurstimmar bör enligt skolöverstyrelsens förslag kunna ges
en vidare användning än enbart i form av lärarinsatser. Skolöverstyrelsens förslag
utgör enligt min mening ett värdefullt uppslag för den fortgående pedagogiska ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vecklingen av skolan. Jag räknar därför med att med utgångspunkt i skolöverstyrelsens
förslag i svenska, orienteringsämnen, slöjd, hemkunskap och tillvalsämnen ett
system med resurstimmar skall införas på högstadiet. Beträffande omfattningen av
de överskjutande lärartimmar som i dessa ämnen skall ställas till skolans förfogande
tillstyrker jag med i det följande föreslagna avvikelser skolöverstyrelsens förslag.
I tillvalsämnena konst, teknik och ekonomi bör med hänsyn till det något lägre
veckotimtalet för tillvalsämne som jag föreslagit antalet överskjutande lärartimmar
(vid grupp om lägst 17 elever) per vecka utgöra 4 i stället för av skolöverstyrelsen
föreslagna 5. Jag räknar med att dessa fördelas på högstadiet med resp. 2, 1 och 1
veckotimme per årskurs och klass.

För att i det fritt valda arbetet tillräckligt många och lockande alternativ skall
kunna erbjudas bör antalet lärartimmar betydligt överstiga antalet elevtimmar.
Jag förordar att resurser motsvarande sammanlagt 12 lärartimmar för årskurserna
7—9 per parallell och vecka anslås för detta ändamål, dvs. dubbelt så många lärartimmar
som elevtimmar.

När det gäller den av överstyrelsen föreslagna fördubblingen av antalet lärartimmar
i slöjd på låg- och mellanstadiet vid elevantal om minst 17 elever har några
remissinstanser framhållit att förslaget ställer sig väsentligt kostsammare än nuvarande
delningsbestämmelser. Det kan dock finnas skäl att överväga tekniska förändringar
av nuvarande bestämmelser, varför skolöverstyrelsens förslag på denna
punkt bör övervägas ytterligare. Kungl. Maj:t bör utverka riksdagens bemyndigande
att i detta avseende vidtaga erforderliga ändringar.

Resurstimmama skall enligt skolöverstyrelsens förslag kunna användas såväl till
insatser av lärare som till medverkan av annan personal m. m. Överstyrelsens förslag
aktualiserar frågan om avvägningen mellan, å ena sidan, insatser av lärare
i form av undervisning i grupper av varierande storlek och undervisning med flera
samverkande lärare och, å andra sidan, andra insatser i form av t. ex. medverkan av
annan personal och användande av lärarersättande läromedel. Eftersom systemet
med resurstimmar kan påverka tjänsteorganisationen i kommunernas skolväsende
anser jag att vissa allmänna riktlinjer för resurstimmarnas användande måste finnas
tills vidare. Jag avser därför att senare föreslå Kungl. Maj:t att införa en regel
av innebörden att 80 % av antalet överskjutande lärartimmar på högstadiet i
svenska, orienteringsämnen, slöjd, hemkunskap och tillvalsämnen skall inräknas
i underlaget för ordinarie och icke ordinarie lärartjänster. Av antalet överskjutande
lärartimmar i nyss angivna ämnen skall 20 % kunna få användas även för insatser
av annan karaktär. Om det i en kommun inte är möjligt att besätta samtliga tjänster
i nyssnämnda ämnen, bör dock mer än de nämnda 20 procenten få disponeras
på detta friare sätt. Jag vill framhålla att de angivna procenttalen bör tillämpas på
hela tilldelningen av överskjutande lärartimmar och sålunda inte i varje ämne för
sig. Timmar för fritt valt arbete bör med hänsyn till verksamhetens karaktär inte
ingå i det underlag på vilket andelen ordinarie tjänster beräknas.

Den av mig förordade konstruktionen med ett varierande utnyttjande av en viss
del av resurstimmarna aktualiserar frågan efter vilka grunder statsbidrag skall

Kungi. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

utgå för icke lärarbundna insatser. Enligt min mening bör man sträva efter att
åstadkomma en lösning som ger kommunerna en schablonersättning för sådana
överskjutande lärartimmar som ej används för lärarinsatser samt för lärartimmar
i fritt valt arbete. Överläggningar härom har ägt rum med företrädare för Svenska
kommunförbundet och Svenska stadsförbundet vilka anslutit sig till denna uppläggning.
Detaljutformningen av statsbidragsreglerna bör underställas riksdagen i
ett senare sammanhang. Jag vill redan nu framhålla att min tanke är att de medel
som kommunerna kommer att erhålla skall — på samma sätt som då det gäller
statsbidrag till timmar till förfogande i gymnasiet — utan redovisningsförfarande
användas för avsedda ändamål. Det positiva intresse som kommunerna visar för
skolans utveckling utgör en tillräcklig garanti för att medlen kommer att användas
i enlighet med mina i det föregående skisserade riktlinjer.

I pedagogiskt och metodiskt avseende bygger skolöverstyrelsens förslag i hög
grad på de principer som präglar nu gällande läroplan för grundskolan. Överstyrelsens
uppläggning av t. ex. undervisningen i svenska, matematik och orienteringsämnen
är uttryck för en strävan att inom den sammanhållna klassens ram skapa
ökade möjligheter för en individualisering i skolarbetet, en mer konkret förankring
av ämnesstoffet i elevernas intresse- och erfarenhetsvärld och en bättre samordning
med övriga ämnen. Jag vill här erinra om bl. a. överstyrelsens förslag om
den s. k. arbetsområdesprincipen.

Den utveckling som överstyrelsen illustrerat måste självfallet växa fram successivt,
i takt med resultaten av de betydande insatserna för pedagogiskt forskningsoch
utvecklingsarbete. Skolöverstyrelsen har föreslagit en reviderad kursplan i matematik
vilken innebär en angelägen förnyelse av matematikundervisningen. Beträffande
låg- och mellanstadierna förordar överstyrelsen en sådan modifikation,
att nuvarande kursuppläggning skall få användas parallellt med den nya under en
kortare övergångsperiod. Denna senare anordning kan jag inte biträda. Inom ramen
för läroplanens mål och huvudmoment har den enskilde lärare att själv utvälja
stoffet och dess presentation. Målet och huvudmomenten i ett ämne bör ges en
relativt vid utformning för att rymma olika variationer av undervisningen. Självfallet
är det emellertid angeläget att utvecklingen leds i positiv riktning och att man
i undervisningen tillgodogör sig nya uppslag och erfarenheter, inte minst internationella.
En anordning med två parallella studieplansuppläggningar skulle snarast
hindra en sådan utveckling och på ett olyckligt sätt binda lärarna i deras arbete.
Även andra skäl talar mot den föreslagna anordningen. Skolöverstyrelsens förslag
att på högstadiet skall finnas endast en kurs i ämnet matematik förutsätter att lämpligt
studiematerial finns tillgängligt samt att detta material och därmed förbundna
undervisningsmetoder är utprövade innan de mera allmänt tas i bruk. Till dess
denna förutsättning är uppfylld torde tills vidare två kurser på högstadiet alltjämt
få bibehållas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i denna fråga.

Den av skolöverstyrelsen förordade uppläggningen av undervisningen i framför
allt orienteringsämnena enligt arbetsområdesprincipen bör kunna väsentligt bidra
till att läroplanens mål och riktlinjer förverkligas. Uppläggningen ligger helt i linje

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

med gällande allmänna anvisningar för skolans verksamhet. För att bl. a. närmare
studera metodens praktiska konsekvenser är ett fortsatt utvecklingsarbete av stor
betydelse.

Skolöverstyrelsen har för att ge förutsättningar för en bättre samordning i undervisningen
i sitt förslag till timplan upptagit gemensam tid för samtliga orienteringsämnen
på respektive stadium. Mot detta har jag inte något att erinra.

Vad gäller skolöverstyrelsens förslag om försök med varierande arbetspass i
grundskolan, omfattande även högstadiet, vill jag erinra om att en sådan möjlighet
öppnats genom en nyligen företagen ändring av skolstadgan. Denna försöksverksamhet
med varierande arbetspass kräver vissa justeringar i timplanen för grundskolan.
Det rör sig här om en fortsatt försöksverksamhet på grundval av förslag i
prop. 1968: 64 angående skolans arbetstider (SU 107, rskr 258). Jag är nu inte
beredd att ta ställning till skolöverstyrelsens förslag om bemyndigande till överstyrelsen
att fastställa alternativa timplaner att tillämpas vid undervisning i längre arbetspass.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp skolöverstyrelsens förslag om att elevernas
schemabundna tid — liksom nu är fallet i årskurs 1 — under högst fyra
veckor skall reduceras kraftigt i början av årskurs 4 och 7. Skolöverstyrelsen har
som argument för denna åtgärd anfört att lärarna bör beredas ökade möjligheter att
lära känna eleverna, när dessa övergår till ett nytt stadium. Även om vissa skäl
talar för skolöverstyrelsens förslag kan man emellertid inte — bl. a. med hänsyn
till erfarenheter i fråga om den första årskursen — bortse från de besvärande
barntillsynsproblem som denna anordning generellt tillämpad skulle komma att
medföra. Även skolorganisatoriska skäl kan anföras mot förslaget. Något generellt
medgivande av det slag överstyrelsen åsyftat bör nu inte ges. Om en kommun
vill bedriva försöksverksamhet och därvid tillfredsställande kan lösa tillsynsproblemet
bör detta emellertid kunna ordnas efter medgivande av skolöverstyrelsen.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om betygsgivningen, i första hand
på låg- och mellanstadiet. Den nuvarande ordningen kritiseras och önskemål finns
om att man slopar betygen på dessa stadier. Som framgår av det föregående ingår
frågor rörande betygsättningen på olika stadier bland de arbetsuppgifter som överstyrelsen
avser ägna särskild uppmärksamhet. Det finns enligt min mening motiv
för att i det arbetet pröva nya former för underrättelser till hemmet och mottagande
skolor om elevernas arbete.

Det finns slutligen anledning att behandla en fråga som av många remissinstanser
diskuterats vid behandlingen av tillvalssystemet, nämligen de s. k. svagpresterande
elevernas situation. I debatten har hävdats att dessa elevers skolproblem
skall och kan lösas genom ett tillvals- och linjesystem av i stort sett det slag som
finns i den nuvarande grundskolan. En huvuduppgift för grundskolan är att ta
tillvara det unika hos varje elev och att anpassa lärostoff och arbetssätt till hans
eller hennes förutsättningar. Alldeles frånsett att nuvarande definitioner och möjligheter
till identifiering inte medger någon särskilt säker gränsdragning mellan normalpresterande
och svagpresterande elever har det inte påvisats att en sådan indi 6

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 129

Kung!. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

viduaiisering bäst sker genom yttre organisatoriska åtgärder. Utvecklingen går
tvärtom, som jag i det föregående framhållit, i riktning mot individualisering genom
pedagogiskt-metodiska insatser på det inre planet. Detta bör gälla även för
den här avsedda elevgruppen. Härvid är vidare att räkna med de möjligheter till
hjälp åt dessa elever som specialundervisningen i olika former erbjuder. Jag vill
framhålla betydelsen av att dessa frågor uppmärksammas i det pedagogiska forsknings-
och utvecklingsarbetet.

Under rubriken undervisningsrationalisering har skolöverstyrelsen i ett sammanhang
redovisat skilda förslag rörande ändringar av kvalitativ natur. I åtskilliga
avseenden utgör dessa förslag sådant som ingår i skolöverstyrelsens betänkande i
övrigt. Det gäller bl. a. åtgärder för att förbättra skolans trivsel- och arbetsförhållanden,
försök med ändrat dags- och veckoschema, förändringar i fråga om kursinnehåll
och kursuppläggning i bl. a. matematik och orienteringsämnen samt en
friare användning av tillgängliga resurser. I andra delar av betänkandet har överstyrelsen
behandlat rationaliseringsfrågor av kvantitativt slag, i första hand sådana
som sammanhänger med skolans personalbehov.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar under de senaste budgetåren
redovisat omfattningen och inriktningen av den kvalitativa och kvantitativa undervisningsrationaliseringen.
Jag vill för egen del vitsorda den betydelse som dessa
aspekter bör tillmätas med hänsyn till den omfattning som ungdomsskolan i dag har.
Ett fortlöpande utvecklingsarbete bedrivs på detta område. De förslag som
överstyrelsen nu har fört fram är i princip av två slag. Den ena gruppen av åtgärder
avser skilda förslag om delningsbestämmelser etc. till vilka ett ställningstagande
nu krävs. Jag har tidigare redovisat min ståndpunkt till dessa förslag. Den andra
gruppen gäller däremot åtgärder som successivt växer fram, ofta som en följd av
det pedagogiska utvecklingsarbetet. Något ställningstagande i dessa frågor erfordras
inte nu av Kungl. Maj:t.

Skolöverstyrelsen grundar sitt förslag om en förändring av den praktiska yrkesorienteringens
utformning i viss utsträckning på utvecklingen inom grundskolan
själv men framför allt på de praktiska problem som varit förbundna med att förverkliga
denna yrkesorientering i dess nuvarande form. Den hittillsvarande verksamheten
har visat sig vara ett värdefullt inslag i grundskolan. Förutsättningarna för
att anordna en meningsfull praktisk yrkesorientering har emellertid varit skiftande
och svårigheterna på sina håll betydande. Detta sammanhänger till en del med den
tidsmässiga förläggningen till två perioder under årskurs 8 vilket betyder att över
200 000 utplaceringar av elever i yrkesorientering måste ordnas varje år. Med hänsyn
främst till dessa praktiska omständigheter tillstyrker jag skolöverstyrelsens förslag
om förläggning av yrkesorienteringen till årskurs 9. Vad skolöverstyrelsen
föreslagit i fråga om anordnande av studiebesök i årskurs 8 finner jag värt att ta
fasta på men vill framhålla att en verksamhet av detta slag måste utformas och
dimensioneras under hänsynstagande till de reella förutsättningarna att förbereda,
anordna och följa upp studiebesöken. Förändringen av den praktiska yrkesorienteringen
liksom av högstadiets utformning i övrigt påverkar organisationen för stu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968 75

die- och yrkesorientering i grundskolan. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Beträffande skolöverstyrelsens förslag att en särskild praktisk yrkesorientering
(»tilläggspryo») skall erbjudas vissa elever har flera remissinstanser framhållit, att
den förlängda yrkesorienteringen inte får användas som ett korrektionsmedel. Jag
delar denna uppfattning och vill också understryka, att självfallet ingen elev genom
en sådan anordning får hindras från att få lämplig undervisning. Förslaget om
tilläggspryo för vissa elever bör därför enligt min mening övervägas ytterligare.

6.4 Resursbehov och kostnader

Utbildningsreformerna har inneburit att en växande andel av ungdomen getts en
längre och bättre utbildning. Detta har ställt utomordentliga krav på behovet av
personal, lokaler och materiel. Under en följd av år har bristen på behöriga lärare
varit tämligen stor, främst i fråga om ämneslärare. Nu synes vi emellertid inom en
inte allt för avlägsen framtid uppnå en balanserad situation på huvuddelen av lärararbetsmarknaden.
Som ett exempel på vad utbildningsexpansionen inneburit på
personalområdet vill jag nämna att lärarbehovet på grundskolans högstadium
(motsvarande) och de gymnasiala skolformerna sedan år 1950 mer än tredubblats.

Det förslag till revidering av grundskolans läroplan som nu läggs fram berör, vad
gäller underlaget för lär art jänster, endast en begränsad del av lärarna. För lågoch
mellanstadiets del uppstår mycket små förändringar, främst ett något ökat behov
av lärare i slöjd. De största förändringarna i förhållande till nuvarande organisation
sker på högstadiet.

Skolöverstyrelsens förslag har beräknats medföra ett minskat personalbehov med
drygt 1 000 hela lärartjänster jämfört med vad som skulle åtgå vid en full utbyggnad
av grundskolan enligt nuvarande tillvals- och linjeorganisation. Den läroplanskonstruktion
som jag förordat i det föregående torde leda till ett något större personalbehov
än skolöverstyrelsens förslag och minskningen stannar, uttryckt i hela
lärartjänster, vid ca 800. Ändringen i behovet varierar dock mellan ämnena och
sammanhänger med utfallet av tillvalssystemet.

Behovet av lärare i s. k. läroämnen kommer att minska något. I ämnena maskinskrivning,
teckning, gymnastik, textilslöjd, hemkunskap (inkl. bamkunskap) beräknas
lärarbehovet bli tämligen oförändrat. Behovet av lärare i trä-: och metallslöjd
kommer att reduceras, beroende bl. a. på att ämnet slöjd bortfaller som tillvalsämne.
Detta uppvägs till viss del av en ökning av lärarbehovet på låg- och
mellanstadierna. För ämnet musik blir det däremot fråga om en fördubbling av lärarbehovet.
Konsekvenserna härav för lärarutbildningsorganisationen får behandlas
i annat sammanhang.

Den nya konstruktionen med ett mer sammanhållet högstadium, med den av mig
förordade tillvalskonstruktionen och en därav följande avveckling av den direkt
yrkesinriktade undervisningen, gör det särskilt svårt att överblicka konsekvenserna
i fråga om behovet av lärare i yrkesämnen. Skolöverstyrelsen redovisar här en

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

ganska kraftig minskning, vilken dock delvis uppvägs av att sådana lärare skall engageras
i de föreslagna tiilvalsämnena teknik och ekonomi. Även om jag för min
del räknar med att ett lägre antal elever än vad överstyrelsen antagit kan väntas
välja dessa tillvalsämnen, blir det fråga om ett inte obetydligt lärarbehov i dessa
ämnen. Den inriktning som det fritt valda arbetet i många fall torde få mot det
praktiskt-estetiska intresseområdet medför också behov av insatser från här berörda
lärarkategorier.

Behovet av en viss lärarkategori kan självfallet inte heller bedömas utifrån hur
utvecklingen gestaltar sig för enbart en skolform. Utbildningsväsendet i dess helhet
genomgår ständigt förändringar. För här senast nämnda lärargruppers del finns
det dessutom skäl att erinra om den växande omfattningen av den arbetsmarknadsbetingade
vuxenutbildningen. Det ankommer på utbildningsmyndighetema att noga
följa utvecklingen på detta område och ta erforderliga initiativ, t. ex. i fråga om
dimensioneringen av den grundläggande utbildningen för här berörda lärargrupper.

Vad jag här berört har gällt de mera varaktiga effekterna av den nya läroplanens
införande. I anslutning härtill måste man dessutom räkna med temporära problem
av olika slag. Dessa kan innebära exempelvis att det på vissa orter kan uppkomma
svårigheter att bereda tjänstgöring för behöriga lärare även av sådana kategorier
vars underlag totalt sett inte påverkas nämnvärt av reformen. Detta kan aktualisera
behovet av förflyttning och kan också föranleda vissa hänsynstaganden i fråga
om anställning av nya lärare under övergångstiden fram till dess reformen genomförs.
Andra exempel på temporära övergångsproblem utgör det fallet att ett ämne
förläggs till en annan årskurs än f. n., varigenom en tillfällig minskning av tjänstgöringsunderlaget
kan uppstå. Detta gäller i särskilt hög grad ämnet hemkunskap.
Det är nödvändigt att noggrann kartläggning sker av de övergångsproblem
som kan uppkomma. Detta arbete bör bedrivas i nära samverkan mellan skolmyndigheterna
och personalorganisationerna. På grundval av kartläggningen bör
man gemensamt söka komma till ändamålsenliga lösningar. Jag räknar med att ett
i tid insatt arbete på dessa frågor skall kunna leda till en kraftig begränsning av de
organisatoriska och personella problem som eljest skulle kunna uppkomma.

Invändningar har rests mot överstyrelsens förslag till ändrade regler i fråga om
behörighet till arvodestjänst som huvudlärare. Jag är inte nu beredd att föreslå
Kungl. Maj:t någon ändring av gällande behörighetsregler.

Den förändring av läroplanen för grundskolan som jag här förordat ställer
självfallet krav på en intensifiering av lärarfortbildningen. Jag vill här erinra om
att det i samband med 1962 års beslut om en grundskolereform angavs som en
viktig förutsättning för reformens genomförande att fortbildningsverksamheten gavs
ökad omfattning. Denna verksamhet har också sedan år 1962 vidgats mycket kraftigt.
Emellertid måste de olika reformbesluten ses inte som fristående företeelser
utan som led i en fortgående pedagogisk utveckling. Skolans innehåll och arbetsformer
är något som kontinuerligt utvecklas och därför förutsätter ständig fortbildningsverksamhet.
Denna måste organiseras så att den på smidigaste sätt och med
bästa möjliga utnyttjande av resursinsatserna låter sig kombineras med skolans

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

verksamhet i övrigt. I detta avseende har de former för fortbildning som hittills
kommit till användning varit i huvudsak ändamålsenligt utformade, och skolöverstyrelsen
bedriver fortlöpande arbete i syfte att ytterligare förbättra dem. Här föreslagna
förändringar av grundskolans läroplan aktualiserar en utökning av fortbildningsverksamheten
och en prioritering av sådana insatser som är särskilt angelägna
för att den nya läroplanen skall kunna tillämpas såsom förutsatts. Det bör därvid
eftersträvas att så långt möjligt utforma och organisera fortbildningen i enlighet
med de synpunkter jag nyss anfört. Beträffande enstaka lärarkategorier kan fortbildningsbehoven
möjligen visa sig vara så omfattande att en annan uppläggning
och organisation av verksamheten måste övervägas. Det är tänkbart att så kan
komma att bli fallet beträffande exempelvis yrkeslärare som avses få fortbildning
för kompetens att undervisa i tillvalsämnet teknik. Skolöverstyrelsens förslag ger
dock inte underlag för några säkra bedömningar av i vilken mån sådana särskilda
överväganden kan bli nödvändiga. Överstyrelsen framhåller t. ex. beträffande ämnet
teknik att överstyrelsen har för avsikt att göra en noggrann analys av undervisningssituationen
för att få underlag för förslag till åtgärder. Det ankommer på
skolöverstyrelsen att närmare överväga frågan om fortbildningen beträffande
samtliga lärarkategorier.

Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis beröra även frågan om studie- och
yrkesorienteringens framtida utformning och härav föranledda konsekvenser i personalavseende.
Behovet av sådana insatser kommer att kvarstå även inom det
förändrade högstadiet. Såväl avvecklingen av nuvarande splittrade högstadium som
ungdomens växande benägenhet att söka sig till frivillig utbildning efter grundskolan
påverkar emellertid avsevärt utformningen av denna verksamhet. Studie- och
yrkesorienteringen kommer liksom hittills att omfatta en samhällsorienterande undervisning
men också kollektivt och enskilt bedriven studie- och yrkesvägledning.
Därutöver har man att beakta den praktiska yrkesorienteringen i den förändrade
form och i kombination med studiebesök som överstyrelsen lagt fram förslag om
och till vilken jag tagit ställning i det föregående. Även om sålunda de nuvarande
huvudformerna för studie- och yrkesorienteringen alltjämt kommer att kvarstå är
det som jag nyss antytt naturligt att förändringar kommer att inträffa i fråga om
denna orienterings utformning. Detta måste i sin tur återverka på utformningen av
den personella organisationen för verksamheten. Härtill kommer dessa frågors nära
samband med frågor om utformningen av elevvården i skolan. Denna fråga bör därför
ytterligare övervägas med utgångspunkt i det nya läge som beslutet om en ny
läroplan för grundskolan kan skapa. Jag räknar med att ställning till organisationen
skall kunna tas innan den nya läroplanen träder i kraft.

Under åren efter 1962 års grundskolereform har skolväsendet försetts med nya
och ändamålsenliga lokaler i stor utsträckning. Sedan år 1962 har nya lokaler motsvarande
uppskattningsvis 1/4 av grundskolans totala behov iordningställts. Skolöverstyrelsen
bedömer att befintliga högstadieskolors lokaler med vissa smärre
modifieringar i stort sett skall vara tillräckliga för den nya läroplanens förverkligande.
De ändringar som jag i det föregående har förordat rubbar inte denna hel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

hetsbedömning. Det är givetvis angeläget att nytillkommande lokaler utformas så
att en så nära överensstämmelse som möjligt uppnås med de krav den nya läroplanen
ställer. Därjämte får man räkna med att allteftersom erfarenheter vinns
av den nya läroplanen ytterligare justeringar i gällande normer för lokalbehov och
lokalutformning kan visa sig vara erforderliga. Totalt sett bör dock de nu aktuella
förslagen inte leda till ökade anspråk för skolbyggnadsändamål.

Skolöverstyrelsen har i sitt förslag gett en beskrivning av olika utvecklingsprojekt
när det gäller läromedel. En lovande aktivitet på detta område har inletts under de
senaste åren. Inom det pedagogiska utvecklingsarbetet har, som jag anfört i annat
sammanhang, särskild vikt lagts vid projekt med syfte att utveckla och framställa
undervisningssystem, i vilka komponenterna metod, material och organisation
bringas att effektivt samverka. Upprättandet av det nya allmänna läromedelsföretag,
varom riksdagen nyligen beslutat (prop. 1968: 63, SU 96, rskr 219), liksom
läromedelsutredningens fortsatta arbete bör också kunna ge väsentliga bidrag för
att åstadkomma en god försörjning av läromedel för skolans bruk.

Det är angeläget att framställningen av erforderliga nya läromedel forceras så att
så mycket som möjligt härav kommer fram i tid före tillämpningen av den nya läroplanen.
Jag vill på denna punkt erinra om de åtgärder som vidtagits från kommunförbundens
sida — efter förslag av läromedelsutredningen —- för att förhindra
förseningar i skolboksleveranserna.

Det är förenat med svårigheter att redan nu i detalj överblicka de kostnadsmässiga
effekterna av den förestående reformen. Den beräknade minskningen
av personalbehov leder till en sänkning av kostnaderna. Skolöverstyrelsen har emellertid
anmält att också nya utgiftsbehov kan uppstå. Ställning härtill bör tas i samband
med att överstyrelsens årliga anslagsframställning redovisas för riksdagen.

Överstyrelsen har också framhållit angelägenheten av en översyn av statsbidragssystemet
inom skolväsendet. Jag vill med anledning härav anmäla att ett förberedande
arbete på detta område har inletts inom utbildningsdepartementet.

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen

Remissinstanserna har med några få undantag anslutit sig till skolöverstyrelsens
uppfattning att den nya läroplanen bör införas läsåret 1970/71 med början i årskurserna
1, 4 och 7. Jag accepterar skolöverstyrelsens förslag. Det betyder att den
nya läroplanen kommer att vara fullt genomförd i och med läsåret 1972/73. En
fråga som bör uppmärksammas är konsekvenserna för specialskolan, särskolan och
nomadskolan, vilka skolformers läroplaner i allt väsentligt anknyter till grundskolans.
En anpassning av bestämmelserna för dessa skolformer krävs sålunda.

Tillämpningen av den nya läroplanen kräver förberedande åtgärder inom samtliga
delar av skolväsendet. Skolöverstyrelsen har framhållit det stora informationsbehovet
och förklarat sig ha för avsikt att återkomma i annat sammanhang härtill.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Jag har i det föregående förordat att kommunerna ges vidgade möjligheter att medverka
i utvecklingen av skolans inre verksamhet. Det har över huvud framstått som
angeläget att stimulera huvudmännens intresse att aktivt verka för skolans framåtskridande.
Det är mot denna bakgrund betydelsefullt att de kommunala instanserna
på ett tidigt stadium vidtar förberedelser för att möta den delvis förändrade
situationen.

Vissa övergångsbestämmelser kommer att krävas vid genomförandet av läroplansreformen.
Skolöverstyrelsen har önskat hålla öppen en möjlighet att i vissa
fall övergå till den nya läroplanen redan hösten 1969. Jag vill inte utesluta
att en sådan övergång i särskilda fall kan visa sig vara motiverad men vill uttala,
med hänsyn till reformens omfattning, att stor återhållsamhet bör iakttas. Beslut
om sådan tidigare övergång bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.
Däremot bör mindre förändringar av det slag skolöverstyrelsen redovisat kunna
få ske, t. ex. tidigareläggning av samma undervisning för pojkar och flickor i slöjd.
Även andra modifikationer i läroplanen — t. ex. i engelska för eleverna i årskurs
4 under de tre första åren — kan visa sig behövliga. Även i ämnet hemkunskap
kan — som jag tidigare framhållit — vissa övergångsanordningar bli nödvändiga
för att undvika stora svängningar i lärarbehovet. Det ankommer på Kungl. Maj:t
att besluta om erforderliga justeringar i läroplanen bl. a. för att uppnå en jämn
försörjning av skolväsendet med lärare i samband med övergången till den nya
läroplanen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

7. Hemställan

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1. godkänna

a) att grundskolans högstadium skall vara i huvudsak sammanhållet
i alla årskurser,

b) att läroplanen för högstadiet skall uppta ett begränsat utrymme
för tillval och fritt valt arbete utformat enligt av mig förordade
grunder, samt

c) att grundskolans läroplan i övrigt får i sina huvuddrag den
utformning och det innehåll, som jag förordat,

2. godkänna att den nya läroplanen införs läsåret 1970/71
med början i årskurserna 1, 4 och 7 med möjlighet för Kungl.
Maj:t att besluta om tidigare övergång i visst fall,

3. anta det inom utbildningsdepartementet upprättade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 27 § skollagen den 6 juni 1962
(nr 319).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Andersson

KungI. Maj.ts proposition nr 129 år 1968

Bilaga

17.5.1968

Främjande av goda arbetsförhållanden i skolorna

Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöverstyrelsen att vid behandlingen av frågor om arbetsförhållandena
inom skolväsendet beakta vad chefen för utbildningsdepartementet
enligt bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för denna
dag anfört samt göra de utredningar och föreslå eller — där detta kan ske efter
överstyrelsens eget bestämmande — vidta åtgärder för främjande av goda arbetsförhållanden
i skolorna enligt de riktlinjer departementschefen angivit.

Skolöverstyrelsen har att underrätta vederbörande om detta beslut på sätt överstyrelsen
finner lämpligt.

Olof Palme

Gösta Bäck

Utdrag

STATSRÅDSPROTOKOLL

17.5.1968

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet och med statsrådet Moberg
fråga om främjande av goda arbetsförhållanden i skolorna och anför.

I skollagen anges målet för skolundervisningen vara att främja elevernas utveckling
till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Skolan fungerar emellertid i ett komplicerat samspel av faktorer som
påverkar eleverna, och i detta är skolans uppgifter varken entydiga eller enkla.
Några viktiga utgångspunkter för en bestämning av dessa uppgifter kan likväl anges.
Kunskapsinhämtande och färdighetsträning förutsätter trivsel och ordning i
arbetet. För att eleverna skall kunna utvecklas till ansvarstagande och samarbete
bör skolan genom sina arbetsformer och sin organisation fungera som ett demokratiskt
samhälle. Individens mognande till en fri, självständig och harmonisk människa
förutsätter vidare en positiv elevvård som innebär förebyggande åtgärder,
behandling och hänsynstagande till de individuella egenarterna hos eleverna.

I sitt förslag till Kungl. Maj:t angående översyn av läroplan för grundskolan
ägnar skolöverstyrelsen ett avsnitt åt skolans trivsel- och arbetsförhållanden. Bl. a.
redovisar överstyrelsen vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra dessa förhållanden,
hur de beaktats vid utformningen av framförallt det nya högstadiet och
vilka anordningar som styrelsen avser att successivt aktualisera. Skolöverstyrelsen
framhåller emellertid att skolans trivselproblem mestadels hänför sig till så komplicerade
förhållanden att de i samband med läroplansöversynen inte kunnat bli
föremål för någon mer ingående behandling. Vid remissbehandlingen av förslaget
angående översyn av grundskolans läroplan har frågorna om arbetstrivseln, demokratin
och elevvården i skolorna rönt mycket stor uppmärksamhet. Genom -

82 Kungl. Maj:t$ proposition nr 129 år 1968

gående anser man en lösning av dessa frågor vara en förutsättning för uppnående
av skolans mål.

Till regeringen har även i andra sammanhang kommit framställningar om förbättring
av arbetsmiljön i skolorna. Sålunda har personalorganisationer m. fl. yrkat
på åtgärder för åstadkommande av bättre skoldisciplin. Från elevhåll har krävts
ökad demokrati i skolan. Sammanslutningar av olika slag har gjort framställningar
om reformer inom undervisningsarbetet. Förslag och önskemål om förbättringar
i fråga om arbetssättet och trivseln i skolorna har också framställts i riksdagsmotioner
samt i tidningar och andra massmedia. De förhållanden som avses i dessa framställningar
och yrkanden har tidigare varit föremål för överväganden i skilda
sammanhang och för åtgärder av många slag. I grundskolan, gymnasiet och andra
skolformer har sålunda införts anordningar av skiftande art för att främja arbetstrivseln,
demokratin och elevvården. Att nämna alla skulle bli en omfattande redogörelse.
Jag nöjer mig här med att erinra om ämnes-, klass- och elevvårdskonferenserna,
biblioteksnämnderna, samarbetsnämnderna med representanter för skolledningen,
lärarna och eleverna, specialundervisningen för elever med särskilda
skolsvårigheter, skolhälsovården samt skolpsykolog- och skolkuratorsverksamheten.

Även om det alltså på olika sätt är sörjt för demokratiska samlevnadsformer,
goda arbetsförhållanden och omvårdnad om eleverna i skolorna, är förbättringar på
dessa områden angelägna. Det gäller att få de anordningar som tillskapats att fungera
effektivt. Vidare måste utveckling och anpassning till ändrade samhällsförhållanden
alltid förekomma. De problem som sammanhänger härmed tas upp till behandling
i olika sammanhang. De blir sålunda föremål för kontinuerlig behandling
i det pedagogiska utvecklingsarbetet och bör vara ett angeläget verksamhetsfält för
de försöksskolor som kommer att finnas knutna till lärarhögskolorna. Vid den
försöksverksamhet, som i stor omfattning bedrivs inom skolväsendet, undersöks
och prövas olika uppslag. Det åligger alla organ inom skolväsendet, såväl kommunala
skolstyrelser som statliga myndigheter, att söka främja utvecklingen också på
de här åsyftade områdena. Att svara för utvecklingen ankommer särskilt på skolöverstyrelsen,
som har anslag och personal för ändamålet. Enligt detta åliggande
har överstyrelsen den 19 februari 1968 tillsatt en utredningsgrupp för att överlägga
om och utarbeta förslag rörande frågor, som sammanfattas under beteckningen
samverkan i skolan. I gruppen ingår representanter för organisationer, som
företräder elever, personal, skolans huvudmän och administration samt föräldrar.

Frågans stora vikt, understruken i de nämnda förslagen, yttrandena och opinionsyttringarna,
ger anledning till mera omfattande och djupgående undersökningar av
rådande förhållanden och till särskilda överväganden om ytterligare åtgärder bör
vidtas. Det är naturligt och ändamålsenligt att denna uppgift fullgörs av skolöverstyrelsen.
Det är emellertid angeläget att från Kungl. Maj:ts sida riktlinjer och anvisningar
ges beträffande denna arbetsuppgift, som i vid bemärkelse sammanhänger
med arbets- och trivselförhållanden, elevvård, personalvård och skoldemkorati
inom det utbildningsväsen som är underställt överstyrelsen. Utredningsarbetet bör
grundas på kartläggning och analys av rådande förhållanden. Vidare bör uppslag
till nya åtgärder prövas.

Den erforderliga kartläggningen och analysen av existerande förhållanden bör i
första hand ta sikte på arbetssituationen och arbetstrivseln i
grundskolan och de gymnasiala skolformerna. Därmed avses inte bara beteendeproblem
utan också den inställning som elever, föräldrar, lärare och övrig personal
i skolan samt de lokala skolmyndigheterna har till skolans mål, arbetsformer, kursinnehåll
och yttre organisation. Vid kartläggningen och analysen bör sammanställningar
av tidigare insamlat material kunna i viss omfattning användas och rön

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

vid verkställda eller pågående försök kunna utnyttjas, men därutöver torde insamlande
av nytt material bli ofrånkomligt.

Attityderna i fråga om ordning och trivsel i arbetet utgör ett ömtåligt och svårtillgängligt
område, på vilket man bör göra undersökningar med varsamhet. Troligen
bör även andra metoder än skriftlig utfrågning användas. Intensivstudier i form
av intervjuer kan prövas. Motivationen blir i regel bättre vid intervjuer, i varje fall
med elever, och informationen kan bli fylligare och mer nyanserad. Det är viktigt
att denna kartläggning sker i en anda av samförstånd och att det framhålles att
målet för undersökningen är att förbättra rådande förhållanden, inte att utpeka
punkter där missförhållanden råder. Elevernas anpassning till olika sätt att pedagogiskt
utforma arbetsmiljön, liksom betydelsen av de rent lokalmässiga komponenterna,
bör granskas. Kursinnehållet och arbetssättet i skolan bör givetvis också
kunna studeras i relation till elevernas anpassning.

Inom det område som brukar rubriceras som elevvård bör en kartläggning
och analys göras av skolans anordningar, såväl för den förebyggande elevvården
som för den behandlande. Olika befattningar och deras funktioner i elevvården bör
granskas, liksom samarbetet mellan skolan och andra samhällsorgan. Formerna
för och omfånget av samarbetet skola-hem kan behöva en analys. Även här kan
det visa sig lämpligt med intensivstudier inom ett par skolområden av varierande
typ. Det är vidare synnerligen viktigt att följa elevvårdsfrågornas behandling i lärarutbildningen
och att se till att dessa frågor och deras psykologiska bakgrund
får tillräckligt utrymme i lärarnas grundutbildning och lärarfortbildningen.

Det tredje större området som bör bli föremål för granskning är de problem som
sammanhänger med skoldemokrati och elevernas fostran till medansvar
och medinflytande. Arbetet bör inte begränsas till en beskrivning av existerande
former för skoldemokrati utan också gälla en analys av hur skoldemokratin fungerar,
t .ex. vilka beslut eleverna har att fatta och ta ansvar för och vilka som väljs
till elevernas representanter i elevråd och andra organ inom skolan. Problem angående
elevansvar och elevinflytande gäller i hög grad också skolans inre arbetsformer
överhuvudtaget. Formerna för elevernas inflytande vid val av arbetsstoff, arbetsmaterial
och arbetsmetoder och vid planläggning av arbetet bör granskas och
analyseras med hänsyn till olika stadier etc. Det bör också vara möjligt att få en
uppfattning om i vilken utsträckning eleverna fostras till olika sociala roller, t. ex.
att ta ansvar för andra eller för en grupps arbete och att samarbeta med eller underordna
sig andra. Därför är det vidare angeläget att dessa problem även ses från
synpunkten av vad som brukar kallas personalvård, eftersom frågan om skoldemokrati
i den här åsyftade meningen givetvis inte kan etableras och utvecklas utan en
samverkan mellan alla dem som deltar i skolans dagliga arbete. Även om eleven
måste stå i centrum för detta arbete gäller det likväl ett socialt samspel av i princip
samma karaktär som på varje annan arbetsplats.

Många av de problem som jag här berört kan inte få en tillräcklig belysning
genom kartläggning och analys av existerande förhållanden. De kan också behöva
bli föremål för forsknings- och utvecklingsarbete, överstyrelsen bör därför med utnyttjande
av bl. a. de pedagogiska institutionerna och de till lärarhögskolorna
knutna försöksskolorna initiera forsknings- och utvecklingsarbete —• till en början
av mera explorativ natur — inom de tre områden som jag angett. Orsaker till negativa
attityder, möjligheter att ändra dessa samt arbetsmetodernas och stoffvalets
betydelse för arbetsförhållandena och arbetstrivseln är exempel på sådant som
kan behöva undersökas. Nya samarbetsformer och kanske nya personalkategorier
kan prövas i elevvården. Klinikverksamhet, specialklassorganisation o. dyk kan
prövas i nya former. Elevernas utveckling till ansvarstagande och tillämpningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

demokratiska arbetsformer behöver studeras. Normbildningen och de faktorer
som påverkar relationerna mellan dem som arbetar i skolan kan behöva undersökas
mer ingående. Det är av vikt att undersöka hur eleven påverkas av nya arbetsformer,
varvid elevernas attityder och utveckling vid en värdering av bl. a.
metodmaterielsystem behöver uppmärksammas. Kanske radikalt nya former för
elevernas medagerande i skolan bör prövas. Om detta kombineras med en kontinuerlig
analys och övervakning av försöksutfallet kan även mycket långt gående
försök vara motiverade. Man kan också tänka sig att koncentrera insatser av förutnämnda
olika slag på begränsade försöksområden, varvid effekten i form av
attitydförändringar sannloikt kommer att öka. Mot en sådan försöksmodell kan
invändas att resultaten inte skulle kunna tillämpas i större skala eftersom resurskraven
skulle bli för stora. Å andra sidan bör försök av denna typ kunna ge sådana
upplysningar om interaktionsmönstren inom en skola att delresultat av stort värde
skulle kunna tillämpas på många skolor.

De explorativa försöken kanske i vissa fall leder till fältutprövningar i större
skala eller forskningsprojekt på längre sikt. Oberoende av försöksverksamheten bölden
första kartläggningen och analysen kunna leda till en serie omedelbara åtgärder
av praktisk natur. Ibland kanske det blir fråga om rekommendationer från
överstyrelsen, i vissa fall direkta förändringar, i andra fall en påverkan genom lärarutbildning.
Effekten av varje förändring behöver studeras. Bland konkreta åtgärder
kan ifrågakomma nya personalkategorier eller utnyttjande av tillgänglig
personal i skolan på annat sätt. De mera omedelbara åtgärderna bör följas upp med
en långsiktig planläggning av såväl forsknings- och utvecklingsarbete som av de
konkreta förändringarna.

Då mer permanenta åtgärder planeras för hela skolväsendet eller en stor del
därav måste självfallet de resursmässiga konsekvenserna noga beaktas. Det är angeläget
att man söker finna lösningar så utformade att deras genomförande underlättas
genom omfördelning av tillgängliga resurser.

I sitt arbete bör överstyrelsen i lämplig omfattning ta kontakt med andra statliga
och kommunala organ inom skolväsendet samt inom barna- och ungdomsvården
och även beakta utländska erfarenheter och undersökningar.

Vad jag i det föregående angett som olika möjligheter till forskning och försök
är inte avsett att vara egentliga direktiv för överstyrelsens arbete utan är huvudsakligen
en exemplifiering. Överstyrelsen bör alltså vara oförhindrad att använda
de verksamhetsformer och uppslag som överstyrelsen finner lämpliga. För detta
ändamål kan i en del fall behövas att undantag från stadgor och andra bestämmelser
medges av Kungl. Maj:t.

Vad angår kostnaderna för det här avsedda arbetet vill jag först erinra om de
anslag som redan står till skolöverstyrelsens förfogande. I den mån för undersökningar
och expertutredningar behövs medel utöver vad överstyrelsen disponerar
för sådana ändamål bör kostnaderna efter prövning i varje särskilt fall kunna betalas
från åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Mer kostnadskrävande projekt som
fordrar särskilda anslag får efter framställning av överstyrelsen prövas i vanlig
ordning. Jag räknar också med att kommunerna och andra huvudmän för skolorna
är intresserade och villiga att medverka i det här avsedda arbetet, även om vissa
kostnader skulle uppstå för dem.

Skolöverstyrelsen bör fortlöpande hålla Kungl. Maj:t underrättad om de åtgärder
som vidtas för att främja goda arbetsförhållanden i skolorna. Undersökningar
och analyser samt resultaten av försöken bör vidare av överstyrelsen bringas till
allmän kännedom på lämpligt sätt.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöver -

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1968

styrelsen att vid behandlingen av frågor om arbetsförhållandena inom skolväsendet
beakta vad jag härförut anfört samt göra de utredningar och föreslå eller — där detta
kan ske efter överstyrelsens eget bestämmande — vidta åtgärder för främjande av
goda arbetsförhållanden i skolorna enligt de riktlinjer jag angivit.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta
ärende offentliggörs omedelbart.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning

1.1 Utredningsarbete och remissbehandling....................... 5

1.2 Allmänna förutsättningar för en översyn av läroplanen för grundskolan
................................................... 7

2. Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ........................... 9

2.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 9

2.2 Yttranden .............................................. H

3. Förslag till reviderad läroplan för grundskolan ..................... 15

3.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 15

3.1.1 Den nuvarande grundskolan........................... 15

3.1.2 Allmänna synpunkter beträffande behovet av en revidering av

läroplanen för grundskolan ........................... 19

3.1.3 Högstadiets uppbyggnad ............................. 20

3.1.4 Förslag till timplaner ................................ 24

3.1.5 Undervisningsrationalisering .......................... 29

3.1.6 Den praktiska yrkesorienteringen ...................... 31

3.2 Yttranden .............................................. 23

3.2.1 Allmänna synpunkter................................ 33

3.2.2 Högstadiets uppbyggnad ............................. 33

3.2.3 Förslag till timplaner................................ 40

3.2.4 Undervisningsrationalisering .......................... 45

3.2.5 Den praktiska yrkesorienteringen ...................... 47

4. Resursbehov och kostnader............................ 49

4.1 Skolöverstyrelsen ........................... 49

4.1.1 Personal .......................................... 49

4.1.2 Lokaler .......................................... 52

4.1.3 Läromedel ........................................ 53

4.1.4 Kostnader ........................................ 54

4.2 Yttranden ............. 55

4.2.1 Personal .......................................... 55

4.2.2 Lokaler .......................................... 56

4.2.3 Läromedel ........................................ 57

4.2.4 Kostnader......................................... 57

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1968 87

Sid.

5. övergången till den reviderade läroplanen......................... 59

5.1 Skolöverstyrelsen ........................................ 59

5.2 Yttranden .............................................. 50

6. Departementschefen .......................................... 52

6.1 Inledning .............................................. 52

6.2 Skolans trivsel- och arbetsförhållanden ....................... 63

6.3 Reviderad läroplan för grundskolan.......................... 63

6.4 Resursbehov och kostnader................................ 75

6.5 Övergången till den reviderade läroplanen..................... 78

7. Hemställan ................................................. g0

Bilaga ........................................................ g 2