Kungl. Maj:ts proposition nr 126 (Proposition 1951:126)

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Nr 126.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till lägre lantbiuksundervisning m. m. för budgetåret
1951/52; given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbrultsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I andra sammanhang framläggas denna dag förslag till riksdagen angående
avlönings- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid vissa statsunderstödda
undervisningsanstalter inom jordbrukets område. I anslutning härtill
föreslås i förevarande proposition, att en motsvarande lönereglering skall
genomföras för lärarpersonalen vid lantbruksskolan vid Ultuna. Vidare föreslås
att statsbidrag till kostnaderna för avlöningar och pensionsavgifter för
rektorer och ämneslärare vid de statsunderstödda lägre lantbruksundervisningsanstalterna
samt vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa efter ikraftträdandet
av förstnämnda lönereglering skall utgå med belopp motsvarande
90 procent av kostnaderna. Statsbidrag till uppförande av bostäder åt lärarpersonalen
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna anses däremot
icke böra utgå i fortsättningen.

Härjämte beröres i propositionen frågan om utbildningen av fjäderfäskötare.
Därvid uttalas bland annat, att statsbidrag icke för närvarande bör utgå
för inrättande och drivande av en särskild fjäderfäskötarskola.

Med utgångspunkt från de sålunda framlagda förslagen äskas för budgetåret
1951/52 till Understöd åt lanthushållningsseminariet å Rimforsa ett
förslagsanslag av 109 000 kronor, till Lägre lanlbruksundervisning m. in.:
Lantbruksskolan vid Ultuna: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag
å 57 500 respektive 8 800 kronor, till Lägre lantbruksundervisning m. m.:
Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar, Driftkostnader
och Bidrag till arvoden åt skolläkare förslagsanslag å respektive
4 220 000, 1 335 000 och 10 000 kronor, samt till Lägre lantbruksundervisning
m. in.: Bidrag til! jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av
257 000 kronor.

1 Dihang till ril;mlagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 126.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Yougt, Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, frågor
angående vissa anslag till lägre lantbruksundervisning in. in. för budgetåret
1951/52 samt anför därvid följande.

A. Inledning.

1 betänkande den 12 oktober 1949 med förslag till lönereglering m. in. för
lärarpersonalen vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
(SOU 1949: 50) framlade 1941 års lärarlönesakkunniga förslag
till, bland annat, ändrade bestämmelser rörande ansfällnings- och avlöningsförhållandena
för rektorer och ämneslärare vid de statsunderstödda
lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna. Nämnda lärarpersonal,
vilken hittills åtnjutit dels kontant avlöning i form av minimigrundlön jämte
vissa tillägg, dels fri bostad jämte bränsle eller i vissa fall ersättning för
bristande bostadsförmån, skulle enligt förslaget inplaceras i vissa lönegrader
i anslutning till det statliga lönesystemet. I betänkandet förutsattes
därvid att rektor eller ämneslärare, som icke kunde beredas årstjänstgöring
vid den skola, där han var anställd, skulle vara skyldig att fullgöra
s. k. fyllnadstjänstgöring hos hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,
lantbruksnämnd eller landsting eller vid annan lantbruksundervisningsanstalt.
Enligt de sakkunnigas förslag borde vidare en pensionsreglering
genomföras för ifrågavarande befattningshavare. De sakkunniga föreslogo
dessutom ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till lönekostnaderna
för ifrågavarande personal och till arvoden åt speciallärare ävensom
rörande organisationen av och statsbidrag till hälso- och sjukvården vid de
berörda undervisningsanstalterna.

Efter remiss avgåvos yttranden dels över betänkandet i dess helhet av

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

statskontoret, statens lönenämnd och Svenska landstingsförbundet, dels över
betänkandet i vad det avsåg lantbruksundervisningsanstalterna av lantbruksstyrelsen
efter hörande av vissa styrelser för lantbruksundervisningsanstalter
samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund ävensom av
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt Hushållningssällskapens
förbund. Dessutom avgav medicinalstyrelsen yttrande över förslaget såvitt
det rörde hälso- och sjukvården.

På grundval av betänkandet och yttrandena över detta föreslog Kungl.
Maj:t i proposition till riksdagen den 31 mars 1950, nr 235, att principbeslut
skulle fattas om lönereglering för, bland andra, ämneslärarna vid de i det
föregående angivna lantbruksundervisningsanstalterna. Detalj bestämmelser
för denna lönereglering, vilken om möjligt borde träda i kraft den 1 juli 1951,
avsågos skola föreläggas 1951 års riksdag. Vad angår frågan om anställningsformen
för rektorerna vid lantbruksundervisningsanstalterna uttalades
i propositionen, att denna borde upptagas till förnyad prövning av de sakkunniga.
Vid sådant förhållande ansågs icke heller förslaget om rektorernas
löneställning för det dåvarande kunna upptagas till slutlig prövning. Resultatet
av de sakkunnigas utredning i frågan beräknades emellertid kunna föreligga
före utgången av år 1950. Jämväl spörsmålet om fyllnadstjänstgöring
ansågs böra utredas ytterligare. I propositionen togs icke heller ställning
till förslagen angående statsbidrag till ifrågavarande skolor samt angående
hälso- och sjukvården vid dessa. Statsbidragsfrågan borde nämligen,
enligt vad föredragande statsrådet anförde, övervägas ytterligare. Han uttalade
emellertid att han utginge från att staten i princip skulle påtaga sig
ansvaret för de ytterligare kostnader, som kunde uppkomma genom den
föreslagna löneregleringen. I propositionen anfördes slutligen, att ett genomförande
av den föreslagna löneregleringen för lantbruks-, lantmannaoch
lanthushållsskolorna borde föranleda, att löneställningen för viss lärarpersonal
vid trädgårdsskolorna och jordbrukets yrkesskolor omprövades.

De i propositionen framlagda förslagen biföllos av 1950 års riksdag (skr. nr
422; jordbruksutsk. uti. nr 61 och memorial nr 62). Beslutet innebär, bland
annat, att de ordinarie ämneslärarna vid de statsunderstödda lantbruks- och
lantmannaskolorna skola placeras i lönegrad Ca 26. De iclce-ordinarie ämneslärarna
vid samma skolor skola till en början hänföras till lönegrad Cg 21,
under förutsättning att de avlagt agronomexamen. Efter två års tjänstgöring
skola de erhålla anställning såsom extra ordinarie med oförändrad placering
i 21 lönegraden. Slutlönegraden för extra ordinarie lärare skall vara
Ce 24. Frågan, efter hur lång tid uppflyttning till sistnämnda lönegrad
skall medgivas, har i riksdagens beslut lämnats öppen i avvaktan på resultatet
av bland annat utredningen om löneställningen för amanuenser
och assistenter vid universitet och högskolor. Vid lanlhushållsskolorna skola
de ordinarie, extra ordinarie och extra lärarinnorna placeras i respektive
Ca 20, Ce 18 och Cg 17.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Eller uppdrag av Kungl. Maj:t framlade lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 2 november 1950 förslag rörande löneställningen för lärarpersonalen
vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna, jordbrukets yrkesskolor och
lanlhushållningsseminariet å Rimforsa. Beredningen av detta förslag och
av de förslag, som de sakkunniga framlagt i fråga om statsbidrag till avlöningskostnader
samt hälso- och sjukvård, hade icke avslutats, då årets statsverksproposition
avlämnades. Vid denna tidpunkt hade icke heller frågorna
om rektorernas löneställning samt om fyllnadstjänstgöringen hunnit omprövas.
Med hänsyn härtill och då förslag i ifrågavarande ämnen beräknades
kunna föreläggas 1951 års riksdag har Kungl. Maj :t på min hemställan
i statsverkspropositionen (IX ht p. 40 och 43) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, upptaga vissa anslag rörande lantbruksundervisningen
med allenast beräknade belopp.

Sålunda ha upptagits till Understöd åt lanthushållningsseminariet å Rimforsa
ett förslagsanslag av 94 300 kronor, till Lägre lantbruksundervisning
in. m.: Lantbruksskolan vid Ultuna ett förslagsanslag av 61 400 kronor, till
Lägre lantbruksundervisning in. in.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar, Driftkostnader och Bidrag till arvoden åt skolläkare
förslagsanslag av respektive 3 800 000, 1 291 000 och 10 000 kronor
samt till Lägre lantbruksundervisning m. in.: Bidrag till jordbrukets yrkesskolor
ett förslagsanslag av 233 200 kronor.

Chefen för civildepartementet har för avsikt att senare denna dag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen vissa förslag rörande avlönings-
och pensionsreglering för lärare vid de statsunderstödda folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna samt privatläroverken
in. m. Departementschefens hemställan innefattar bland annat förslag om
förbättrad löneställning för rektorer vid statsunderstödda lantbruks-, lantmanna-
och lanthushållsskolor ävensom för viss lärarpersonal vid de statsunderstödda
trädgårdsskolorna, lanthushållningsseminariet å Rimforsa samt
jordbrukets yrkesskolor. Sålunda föreslås att rektorerna vid lantbruks-,
lantmanna- och trädgårdsskolorna skola placeras i lönegrad Ca 31 samt rektorerna
vid lanthushållsskolorna i Ca 26. Ämneslärarna vid trädgårdsskolorna
föreslås inplacerade i samma lönegrader som bestämts för motsvarande
lärare vid lantmanna- och lantbruksskolorna. Beträffande lärarpersonalen vid
lanthushållningsseminariet å Rimforsa föreslås, att sju av de vid seminariet
anställda lärarinnorna skola hänföras till lönegrad Ca 22 och återstående två
lärarinnor till lönegrad Ce 20. Till den lärarinna, som tillika är föreståndarinna,
skall dessutom utgå ett av Kungl. Maj :t bestämt arvode. I fråga om jordbrukets
yrkesskolor framhålles endast, att en löneförbättring för befattningshavare
vid dessa skolor bör möjliggöras genom ökade statsbidrag till
skolorna, varvid förutsättes, att förbättringens storlek skall efter närmare
prövning bestämmas av Kungl. Maj:t. I övrigt innebära de av chefen för
civildepartementet framlagda förslagen, bland annat, att berörda lärarpersonal
med undantag av personalen vid jordbrukets yrkesskolor, i fortsätt -

Kungl. Maj.ts proposition in- 126.

ningen icke skall äga åtnjuta förmån av fri bostad eller ersättning härför.
Vidare skall vid lantmanna- eller lanthushållsskola anställd rektor eller
lärare, som icke helt kan tagas i anspråk för skolans räkning eller beredas
fyllnadstjänstgöring, vidkännas ett efter vissa grunder beräknat avdrag å
lönen. Förslaget innebär även en av löneregleringen betingad förbättring
av pensionsförmånerna för ifrågavarande lärarpersonal, vilken liksom hittills
skall vara ansluten till statens pensionsanstalt. Slutligen förordas, att
den av riksdagen redan beslutade och den av chefen för civildepartementet
föreslagna löneregleringen skola träda i kraft den 1 november 1951. Löneregleringen
vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa föreslås dock skola
träda i kraft redan den 1 juli 1951. Beträffande detalj bestämmelserna för
de ifrågavarande löneregleringarna torde få hänvisas till vad chefen för
civildepartementet anför därom.

Med utgångspunkt från förenämnda av chefen för civildepartementet
framlagda förslag och från den av riksdagen redan beslutade löneregleringen
torde jag nu få ånyo anmäla frågan om anslag till lantbruksskolan rid
Ultuna samt om statsbidrag till lanthushållningsseminariet å Rimforsa, de
statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna och jordbrukets yrkesskolor
för budgetåret 1951/52. I samband därmed torde även lärarlönesakkunnigas
förenämnda förslag rörande ändrade bestämmelser för statsbidrag
samt hälso- och sjukvård böra behandlas. I fråga om beräkningen av medelsbehovet
för nyssnämnda ändamål under nästa budgetår ha lantbruksstyrelsen
samt styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
inkommit med framställningar den 28 augusti respektive den 14 september
1950. Lantbruksstyrelsen har därvid med sin skrivelse överlämnat
dels en framställning om statsbidrag av styrelsen för lanthushållningsseminariet
å Rimforsa, dels särskilda ansökningar om dylikt bidrag av Stockholms
läns och stads hushållningssällskap såsom huvudman för Gålö jordbruksskola,
styrelsen för Sorsclegården, styrelsen för Vittjärvsgården samt
stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor för jordbruks- och lanthushållsskolan
i Pålkem.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra, att jag i årets statsverksproposition
(IX ht p. 44, s. 72) i samband med behandlingen av ett av de
sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering den 14
november 1949 avgivet betänkande med förslag angående vissa särskilda utbildningskurser
inom jordbrukets område anförde, att frågan om åtgärder
för att främja utbildningen av fjäderfäskötare torde få anmälas i samband
med äskande av slutligt anslag till de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
Jag torde nu få återkomma även till denna fråga.

Slutligen har Stiftelsen Sveriges fjäderfäavelsförenings lantmannaskola i
skrivelse den 15 september 1950 anhållit om statsbidrag till inrättande och
drift av en fjäderfäskötarskola. över denna framställning har lantbruksstyrelsen
avgivit infordrat utlåtande och därvid även överlämnat ett av
byggnadsstyrelsen avgivet yttrande i ärendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Vid den närmare redogörelsen för de frågor, som nu föreligga till prövning,
torde jag få först upptaga spörsmålen om grunderna för statsbidrag
till de lägre lantbruksundervisningsanstalterna samt om utbildningen av
fjäderfäskötare samt därefter ingå på frågan om storleken av de anslag, som
böra beviljas för nästa budgetår. Vid beräkningen av avlöningskostnaderna
kommer jag att utgå frän ett rörligt tillägg å 12 procent. För att täcka de
kostnader, som föranledas av det av riksdagen nyligen fattade beslutet
angående höjning av berörda tillägg, ha medel anvisats under tolfte huvudtiteln.

B. Grunderna för statsbidrag till avlöningar ni. m. vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter.

Gällande bestämmelser. Enligt kungörelsen den 5 september 1942 (nr 807;
ändr. nr 375/1945 och 462/1949) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter
in. m. utgår statsbidrag för bestridande av kontant minimigrundlön,
ålderstillägg, rörligt tillägg och, i viss omfattning, vikariatsersättning
till föreståndare och det antal lärare vid lantmanna-, lantbruksoch
lanthushållsskolor, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje skola. Vid
lanthushållsskola utgår dessutom bidrag till semestervikarier, dock endast
under vissa förutsättningar och med ett fastställt högsta belopp. Om befattningshavare,
som är berättigad till fri bostad, i stället erhåller kontant ersättning
för denna förmån, utgår tillika statsbidrag med tre fjärdedelar av ersättningens
belopp, såvitt detta ej överstiger vad som finnes skäligt. Till ifrågavarande
lärarpersonal utgå vidare av statsmedel provisoriskt lönetillägg och
kristillägg. Till arvode åt speciallärare må, i den mån undervisningen icke
skäligen kan uppdragas åt ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare vid
skolan, utgå statsbidrag med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer i varje
särskilt fall, dock högst med 10 kronor för varje undervisningstimme. Enligt
stadgan den 31 augusti 1949 (nr 495) för statsunderstödda trädgårdsskolor
skall i fråga om anställningsvillkor för föreståndare och lärare vid trädgårdsskola
samt statsunderstöd till sådan skola vad i kungörelsen angående statsbidrag
till lantbruksundervisningsanstalterna är stadgat om lantbruksskola i
huvudsak äga motsvarande tillämpning.

Till kostnaderna för hälsovård vid statsunderstödda lantbruks-, lantmannaoch
lanthushållsskolor utgår statsbidrag enligt bestämmelserna i kung. nr
634/1946. Hälsovården, som främst skall vara av förebyggande natur och
icke innebära sjukvård i egentlig mening, skall handhavas av läkare (skolläkare).
Till arvode åt sådan läkare skall utgå statsbidrag med tre kronor
för varje elev, som under läsåret varit inskriven vid skolan, under villkor
bland annat att arvodet utgår med minst nämnda belopp. Motsvarande bestämmelser
äga tillämpning jämväl i fråga om statsunderstödda trädgårdsoch
fruktodlingsskolor (kung. nr 230/1947).

Kungl. Maj.ts proposition nr 126. 7

Här må vidare erinras om att statsbidrag även utgår dels efter vissa grunder
till driftkostnader, dels till uppförande av undervisningslokaler, lärarbostäder
och ekonomibyggnader. Beträffande lärarbostäder utgår bidraget
med 75 procent av kostnaden för byggnadsföretaget.

De sakkunnigas förslag. Det förslag, som 194-1 års lärarlönesakkunniga
framlagt, innebär att statsbidrag till avlöningskostnaderna, sedan
löneregleringen genomförts, skall utgå med 90 procent av lönekostnaderna
för statsbidragsberättigade lärartjänster samt att statsbidrag till avlöning
av speciallärare skall utgå med belopp, som lantbruksstvrelsen bestämmer,
dock högst med 12 kronor för undervisningstimme. Vidare förutsättes
nu utgående statsbidrag till uppförande av lärarbostäder bortfalla.

Till stöd för förslaget om ändring av statsbidraget till avlöningar åt föreståndare
och ämneslärare anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Enligt de sakkunnigas löneregleringsförslag skall befattningshavare, åt
vilken bostad upplåtes, erlägga hyra för densamma. Ersättning för bristande
bostadsförmån skall ej längre utgå. Härigenom minskas skolans utgifter
för varje befattningshavare. Detta har föranlett de sakkunniga att till övervägande
upptaga frågan, huruvida och i vad mån nämnda omständighet bör
inverka på statsbidragets storlek. De sakkunniga lia härvid, liksom vid sitt
ställningstagande till samma problem beträffande folkhögskolorna, kommit
till den uppfattningen, att skolornas huvudmän böra bidraga till lärarlönerna
med ett belopp, motsvarande tio procent av lönebeloppen. Detta innebär,
att statsbidrag bör utgå med nittio procent av de löner och arvoden, som
komma att fastställas.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att lantbruksundervisningsanstalterna
i fråga om statsbidrag, särskilt i förhållande till folkhögskolorna,
intaga en ganska gynnad ställning. Till dessa anstalter utgår
nämligen statsbidrag, utom till lärarlöner, dels till driftkostnader, dels till
uppförande av, bland andra lokaler, bostäder åt befattningshavarna med
75 procent av byggnadskostnaderna, dels ock med 75 procent av det ersättningsbelopp,
som utgår till befattningshavare för bristande bostadsförmån.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas löneregleringsförslag, enligt vilket
skolorna skulle befrias från skyldigheten att tillhandahålla fri bostad
och att utgiva ersättning för bristande bostadsförmån, kommer givetvis statsbidraget
till dylik ersättning att bortfalla. I övrigt medför nämnda förslag
ingen annan ändring beträffande nu utgående statsbidrag än att bidrag kommer
att utgå med 90 procent av lönekostnaderna och att skolorna sålunda
skola bidraga därtill med 10 procent. För skolorna torde denna utgift i stort
sett kompenseras genom den hyra skolorna erhålla för åt befattningshavarna
tillhandahållna bostäder. Med det av de sakkunniga förordade förslaget synas
skolorna komma i åtnjutande av i huvudsak samma förmåner som enligt
nu gällande statsbidragsgrunder. Därest någon ändring härutinnan skulle
anses påkallad, torde detta lämpligast kunna ske genom justering av bidraget
till driftkostnaderna.

1 fråga om skolhälsovårde n vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna
förorda lärarlönesakkunniga, all densamma skall bli obligatorisk
och utsträckas att i viss omfattning avse även sjukvård. I anslutning
härtill föreslås, att statsbidraget till arvode åt skolläkarc skall höjas

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

till fyra kronor för varje under läsåret vid skolan inskriven elev under villkor
bland annat att nämnda arvode utgår med minst sex kronor för elev och
år. Vidare föreslås, att skolsköterska skall finnas som biträde åt skolläkaren.
De sakkunniga förutsätta därvid, att distriktssköterskorna inom ramen
för sin tjänstgöring såsom sådana även skola vara skolsköterskor.

åttrandena. De sakkunnigas förslag rörande statsbidrag till avlöning skostnaderna
har berörts endast i yttrandena från statskontoret, tantbruksstyrelsen
och Svenska landstingsförbundet. Sistnämnda förbund förklarar
att det kan ansluta sig till de sakkunnigas förslag, även om det inflytande,
som staten betingat sig över skolorna, motiverar att lönerna helt bestridas
av statsmedel. Statskontoret anser att statsbidraget icke bör sättas
högre än 85 procent av lönekostnaderna, medan lantbruksstgrelsen uttalar
att statsbidraget bör utgå med belopp motsvarande hela lönekostnaden efter
avdrag av hyresinkomsterna för de tjänstebostäder, som upplåtas till befattningshavarna.

Till utveckling av sin ståndpunkt anför statskontoret.

De sakkunniga ha ansett, att den princip beträffande statsbidrag till löner,
som för närvarande tillämpas med avseende å såväl folk- och småskolor som
högre kommunala skolor, bör bli tillämplig jämväl i fråga om folkhögskolor
och lantbruksundervisningsanstalter. Skolorna inom sistnämnda båda kategorier
skulle således tillskjuta en del av lärarnas löner, förslagsvis 10 procent
av lönebeloppen. Relationen mellan nu utgående statsbidrag och skolornas
bidrag till lönekostnaderna har därvid beräknats bli i huvudsak oförändrad,
möjligen med någon mindre förskjutning i regel till skolornas fördel. I anledning
härav vill statskontoret erinra, att statsbidrag till högre kommunala
skolor utgår med 78 procent av lönekostnaderna, att samma procenttal skall
tillämpas i fråga om övningslärare vid icke-statliga skolor, samt att kommunernas
tillskott till lärarlönerna inom folkskolan torde variera mellan cirka
13 och 25 procent. Under sådana omständigheter synes — även med beaktande
av förevarande skolors begränsade ekonomiska möjligheter — statsbidraget
icke böra sättas högre än 85 procent.

Lantbruksstgrelsen åter anför följande.

I de fall då skolan icke tillhandahåller sina befattningshavare bostäder,
innebär de sakkunnigas förslag om statsbidrag till lönekostnaderna en försämring
i förhållande till nu utgående bidrag, ty 10 procent av lönekostnaderna
är väsentligt mer än 25 procent av hyresersättningen. Om statsbidrag
med 75 procent utgått till kostnaderna för uppförande av lärarbostäder, för
vilka skolan får uppbära hyra, torde ifrågavarande hyresinkomster i stort
sett motsvara 10 procent av skolans löneutgifter. Vid lanthushållsskolorna
torde i regel hyresinkomsterna för lärarinnepersonalens tjänstebostäder
icke uppgå till 10 procent av lönen. De föreslagna statsbidragsreglerna komma
att för dessa skolors huvudmän medföra ökade utgifter. Lantbruksstyrelsen
vill ock erinra därom, att kostnaderna för fyllnadstjänstgöringen komma
att belasta avlöningsanslaget till den lägre lantbruksundervisningen. Vidare
tillkommer det skolorna att svara för 10 procent av lönekostnaden även
under den tid vederbörande befattningshavare fullgör fyllnadstjänstgöring
vid i de flesta fall annan institution än skolans huvudman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Förslaget om eu höjning av statsbidraget till arvoden åt speciallärare har
särskilt behandlats endast av lantbruksstyrelsen, som tillstyrker detsamma.
Styrelsen framhåller att det vid många skolor icke varit möjligt att erhålla
speciallärare till det nuvarande arvodet av högst 10 kronor för undervisningstimme.
Skolorna måste i regel förutom nämnda arvode även utbetala
reseersättning åt speciallärarna.

De sakkunnigas förslag rörande skolhälsovården har berörts endast
i yttrandena från lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen och Svenska
landstingsförbundet. Styrelsen för sistnämnda förbund förklarar sig icke ha
nagot att erinra mot förslaget. Lantbruksstyrelsen åter framhåller, att enligt
styrelsens mening statsbidraget bör utgå med sex kronor per elev. Som skäl
härför hänvisas till att arvode skall utgå med minst detta belopp och till att
skolorna ha att bestrida övriga med skolhälsovården förenade kostnader.
Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget att hälsovården vid lantbruksundervisningsanstalterna
skall vara obligatorisk samt även innefatta sjukvård.
Medicinalstyrelsen ansluter sig vidare i princip till förslaget att skolsköterska
skall finnas anställd vid sådan undervisningsanstalt. Styrelsen kan dock
icke för närvarande med hänsyn till distriktssköterskornas alltmer ökade
arbetsbörda tillstyrka, att dessa obligatoriskt skola vara skolsköterskor. Då
emellertid hjälp av sjuksköterska är nödvändig, måste särskild deltidsanställd
skolsköterska anställas, om syftet med ifrågavarande statsunderstödda
verksamhet skall uppnås. För avlönande av sådan skolsköterska bör statsbidrag
kunna utgå med belopp motsvarande hälften av vad huvudmannen
visar sig ha utgivit för skolsköterskans avlöning. Såsom villkor härför bör
föreskrivas, bland annat, att sköterskan genomgått godkänd sjuksköterskeskola.
Om distriktssköterska — med huvudmannens samtycke — tjänstgör
som skolsköterska bör hon erhålla samma ersättning som skulle ha utgått
till särskilt anställd sköterska. Även till sådan ersättning bör statsbidrag
kunna utgå. De av de sakkunniga föreslagna beloppen för skolläkarens avlöning
och statsbidraget därå finner medicinalstyrelsen vara väl avvägda.

C. Utbildningen av fjäderfäskötare in. m.

Förslag rörande ordnandet av utbildningen av fjäderfäskötare. De sakkunniga
för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering erinra i sitt
förenämnda den 14 november 1949 avgivna betänkande om att lantbruksstyrclsen
i sina an slagsäskanden för budgetåret 1947/48 (IX ht 1947, p. 41,
s. 89) föreslagit anordnandet av särskilda utbildningskurser för fjäderfäskötare.
Dessa kurser skulle omfatta en tid av tre månader. Styrelsen räknade
med att två kurser med 10 elever i vardera årligen skulle behöva anordnas.
Enligt förslaget skulle statsbidrag utgå för varje kurs med 600 kronor
såsom grundbidrag och därutöver 90 kronor för varje elev. Såsom villkor
för statsbidrag skulle bland annat gälla, att eleverna bereddes fri bostad
och kost under kursen. Eleverna föreslogos erhålla stipendier enligt de

10 Kungl. Maj ris proposition nr 126.

grunder, som gälla för stipendier åt elever vid lantmannaskolornas vinterkurs.

Rörande lantbruksstyrelsens förenämnda förslag anföra de sakkunniga
för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering, att enligt deras mening
vissa andra vägar för utbildning inom området böra prövas framför
anordnandet av sådana särskilda utbildningskurser, som styrelsen förordat.
Härom anföra de i huvudsak följande.

Fjäderfäskötselns betydelse torde icke alltid i tillräcklig grad beaktas
av lantbruk sundervisningsanstalterna. Särskilt utrymme åt undervisning i
tjäderfäskötsel lämnas i huvudsak endast vid lanthushållsskolorna. I viss
mån torde bristen på lärare, som behärska området, vara anledningen till
att undervisningen i ämnet är knapphändig. Enligt de sakkunnigas uppfattning
borde det dock vara möjligt att i vinterkurserna vid några lantmannaskolor
i landet ordna särskilda studielinjer för grundläggande undervisning
i tjäderfäskötsel. Stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter
lämnar möjlighet härtill. Såsom ett annat alternativ står också, i
de skolor där man kan utsträcka vinterkursen, möjligheten att ge ökat
utrymme åt bland annat undervisning i fjäderfäskötsel. För att ge en mera
grundlig undervisning inom området borde också på något håll en fjädertäbetonad
fortsättningskurs kunna anordnas; även härtill föreligger formell
möjlighet. Det synes böra ankomma på skolornas huvudmän inom
områden, där tjäderfäskötseln har större betydelse, att överväga, huruvida
en sådan utbildning bör komma till stånd. De sakkunniga anse, att en sådan
å olika håll i landet inom ramen för lantbruksundervisningsväsendets
ordinarie program ordnad undervisning skulle komma att få största betydelse
för tjäderfäskötseln. Kortare kurser för utbildning inom speciella avsnitt
av området böra också kunna anordnas av hushållningssällskapen
med biträde av lärarkrafter, som kunna förmedlas genom Sveriges fjäderfäavelsförening.
Föreningen bedriver även själv lairs- och konsulentverksamhet.

I övrigt anmäles i betänkandet att de sakkunniga vid sin behandling av
irågan om utbildning av fjäderfäskötare haft överläggningar med representanter
för Sveriges fjäderfäavelsförening. Därvid hade framkommit, att
vissa åtgärder från föreningens sida vidtagits för att få till stånd en särskild
skola för utbildning inom fjäderfäskötselns område. De sakkunniga
anföra härom bland annat, att de finna det värdefullt, om denna fjäderfäavelsföreningens
tanke på en särskild fjäderfäskötarskola kunde förverkligas.
På grund av det värde, som en sådan skola säkerligen skulle få för
fjäderfäskötseln, anse sig de sakkunniga böra i princip förorda, alt staten
skall lämna bidrag till engångskostnader för byggnader och till skolans drift
enligt samma grunder som gälla för lantmannaskolor.

I samtliga de yttranden vari utlåtanden avgivits över de sakkunnigas
förslag i denna del, har vad de sakkunniga förordat i princip godtagits
eller lämnats utan erinran.

Bland annat har förslaget i denna del uttryckligen tillstyrkts av styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetare förbundet och Sveriges
fjäderfäavelsförening.

Sveriges lantbruksförbund anmärker emellertid, att utbildningen av fjäderfäskötare
endast i begränsad omfattning synes kunna förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna.
Dessa skolor torde nämligen blott i rena undantagsfall
ha personal och andra resurser för dylik undervisning. Enligt
förbundet synes det lämpligare att statsbidrag, såsom de sakkunniga även
föreslagit, utgår till den av Sveriges fjäderfäavelsförening planerade fjäderfäskötarskolan.
Förbundet förutsätter därvid, att statsbidrag skall utgå
dels till byggnader, dels till lärarlöner och dels till driftkostnader. Vidare
anför Hushållningssällskapens förbund att de kortare kurser för fjäderfäskötare,
som sällskapen för närvarande anordna, om möjligt böra komma
till stånd i ökad omfattning i fortsättningen.

Sveriges fjäderfäavelsförening understryker betydelsen av den av de sakkunniga
föreslagna utvidgningen av undervisningen i fjäderfäskötsel vid
lanlbruksundervisningsanstalterna. Föreningen föreslår vidare bland annat
att cn fortbildningskurs i fjäderfäskötsel skall anordnas för lärarna vid
ifrågavarande skolor.

I sin förenämnda skrivelse den 15 september 1950 anhåller Stiftelsen
Sveriges f jäderfäavelsförenings lantmannaskola, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva att statsbidrag skall utgå i enlighet med de för lantmannaskolor
gällande grunderna till uppförande och iordningställande av
erforderliga byggnader för en av stiftelsen planerad fjäderfäskötarskola å
fjäderfäavelsföreningens fastighet Björkesta i Turinge socken, Stockholms
län. Vidare begäres, att statsbidrag enligt nyssnämnda grunder skall utgå
även till avlöning av lärare och till driftkostnader vid ifrågavarande skola.
De ifrågasatta byggnadsarbetena beräknas i skrivelsen kosta sammanlagt
015 000 kronor. Därav avses 425 000 kronor till nybyggnad för skollokaler
och elevhushåll in. m., 20 000 kronor till rektorsbostad, 35 000 kronor till
vaktmästarebostad, 25 000 kronor till kycklinghus, 60 000 kronor till planeringsarbeten,
arvoden in. m. samt 50 000 kronor till inventarier i elevrum,
lärosalar in. in. Av det sammanlagda beloppet å 615 000 kronor beräknas
191 000 kronor kunna ställas till förfogande av stiftelsen, varför av statsmedel
endast skulle erfordras ett belopp av 424 000 kronor. Behovet av lärare
vid skolan beräknas i ansökningen till cn rektor och en ordinarie
lärare.

I motiveringen för sin ansökning om statsbidrag berör stiftelsen inledningsvis
de utbildningsmöjligheter, som för närvarande stå till buds på fjäderfäskötselns
område. Stiftelsen anser dessa möjligheter långt ifrån tillräckliga.
Inom landet finnes sålunda för närvarande icke någon skola, där
yrkesutbildning i fjäderfäskötsel förekommer. Undervisning i sådan skötsel,
(''huru i ringa omfattning, meddelas endast vid lantbrukets ungdomsskolor
och vissa korrespondensskolor samt vid kurser, som anordnas av Sveriges
fjäderfäavelsförening. Beträffande ungdomsskolorna förekommer dylik un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

dervisning i huvudsak endast vid lanthushållsskolorna. Vid de flesta lantmannaskolorna
saknas hönshus och de hönshus, som finnas vid lanthushållsskolorna,
äro icke alla så modernt inredda att de kunna anses lämpliga
som studieobjekt för eleverna. Anledningen till dessa brister i fråga om
undervisningsmöjligheter torde enligt stiftelsens mening i viss mån vara
dels den ringa tillgången på lärare, som behärska ifrågavarande område,
dels ämnesträngseln i lantmannaskolornas vinterkurser. I anslutning härtill
erinrar stiftelsen om att utbildningsmöjligheter helt saknas för blivande
hönseriföreståndare, instruktörer, konsulenter in. fl. Fjäderfäskötseln behandlas
dessutom så relativt ytligt vid agronomutbildningen, att de nyutexaminerade
agronomerna icke behärska ämnet tillräckligt för att kunna
undervisa. Rörande det föreliggande utbildningsbehovet anföres i övrigt huvudsakligen
följande.

Liksom de blivande jordbrukarna ha behov av att besöka de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
för att erhålla en grundläggande jordbruksutbildning,
ha givetvis blivande innehavare av mindre och större hönserier
behov av utbildning för att bliva goda yrkesutövare. En beräkning av det
sannolika antalet elever per år är svår att genomföra. Det finns cirka
320 000 hönsbesättningar i landet och av dessa ha cirka 60 000 en storlek av
över 50 höns. Den normala totalomsättningen per höna och år uppgår till 34
kronor eller vid en besättning på exempelvis 100 höns till 3 400 kronor. Dessa
hönsägare behöva grundläggande utbildning vid förslagsvis en 3-månaders
kurs för att kunna bedriva en ekonomiskt effektiv produktion. Med hänsyn
till kursens kortvarighet och till det stora intresse varmed fjäderfäskötseln
allmänt omfattas på landsbygden, har utbildningsbehovet beräknats till
minst 120 elever per år, fördelade på flera skolor.

Behovet av utbildad arbetskraft inom fjäderfäskötseln är stort. Enligt 1941
års hönsräkning fanns 73 hönserier med mera än 1 000 höns, 248 stycken
med mera än 500 och mindre än 1 000 höns och 208 hönserier med mellan
400 och 500 höns. Antalet hönserier med mera än 400 höns uppgick sålunda
år 1941 till 529 stycken. Under och efter kriget har detta antal ökat avsevärt
och sannolikt fördubblats och utgör för närvarande cirka 1 000. Av
dessa beräknas ett antal av minst 200 skötas av hönseriföreståndare och
förmän. Även de egna företagarna vid hönserier av denna storleksklass äro
i behov av liknande utbildning. Räknar man endast med behovet av hönseriföreståndare
och med en genomsnittlig tjänstgöringstid av 20 år, uppgår utbildningsbehovet
till 10 elever per år. Härtill kommer behovet av instruktörer,
konsulenter för upplysningsverksamheten inom fjäderfäskötseln samt
tjänstemän inom ägghandeln och fjäderfäslakten. Stiftelsen beräknar utbildningsbehovet
till minst 15 elever per år.

Med utgångspunkt från det sålunda anförda anser stiftelsen, att den högre
utbildningen på fjäderfäskötselns område bör förläggas till en fristående
tjäderfäskötarskola, speciellt inrättad för utbildning av hönseriföreståndare
och instruktörer. Den grundläggande utbildningen bör förläggas till fjäderfäskötarskolan
samt till ett par lantmannaskolor, belägna inom sådana delar
av landet där fjäderfäskötseln har särskilt stor betydelse. Utbildningen vid
dessa skolor bör såsom de sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk
och skogshantering föreslagit organiseras som en särskild studielinje för
meddelande av grundläggande undervisning i fjäderfäskötsel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1~G. 13

I fråga om inrättandet och organisationen av den planerade fjäderfäskötarskolan
framgår av ansökningen, att Stiftelsen Sveriges fjäderfäavelsförenings.
lantmannaskola särskilt bildats för att få till stånd nämnda skola.
Stiftelsens styrelse består av sju ledamöter, valda av fjäderfäavelslörening•en
och Svenska ägghandelsförbundet. Stiftelsen har till uppgift att insamla
erforderliga medel, att organisera skolans start och att därefter driva skolan.
I övrigt anföres beträffande placeringen av skolan och inrättandet av densamma
bland annat följande.

Fördelen av att förlägga skolan till fjäderfäavelsföreningens fastighet är
främst, att skolan får intim kontakt med föreningens tjänstemän och det
praktiska avelsarbetet samt i övrigt arbetet till fjäderfäskötselns fromma.
På fastigheten har föreningen sedan år 1934 haft sin värpkontrollstation
förlagd. Fastigheten omfattar 5 hektar åker och 5 hektar skog. Byggnadsbeståndet
består för närvarande av två kontrollhus, ett avelshönshus, en konsulentbostad,
en byggnad med nedervåningen inredd för kycklinguppfödning
och övervåningen till förmansbostad samt en byggnad inredd till vedbod",
kläckningsrum och magasin. Värpkontrollstationen skall ställas under
rektors överinseende och få användas för demonstrationer för eleverna och
besökande. Arbetet vid kontrollstationen bör ledas efter de direktiv som utfärdas
av fjäderfäavelsföreningen. Till stiftelsens förfogande kommer att
ställas behövlig mark för uppförande av skolbyggnaden samt ett hus för
kläckning, kycklingsuppfödning och magasin, ävensom behövlig mark för
uppfödningar av kycklingar, ankor, gäss och kalkoner, för trädgårdsskötsel
m. m. Avelshönshuset kommer att överlåtas på skolan, likaså konsulentbostaden.

Beträffande undervisningens omfattning, elevantalet m. in. vid fjäderfäskötarskolan
anföres i ansökningen i huvudsak följande.

Antalet ordinarie kurser föreslås till två 3-månaderskurser och en 4-månaders
påbyggnadskurs. Av de förstnämnda förlägges en till hösten och en
till våren, medan 4-månaderskursen förlägges till sommaren. Dessutom avser
stiftelsen att till skolan förlägga ett antal kortare kurser i olika ämnen,
såsom gallring av höns utan värpkontroll, slakt, exteriörbedömning in. m.
Lärarpersonalen blir härigenom sysselsatt hela året. Skolan har med avseende
på matsal och skolsalar dimensionerats för 30 elever, men av kostnadshänsyn
ha elevbostäder inretts endast för 20 elever med möjlighet att senare
inreda bostäder för ytterligare 10 elever. Styrelsen räknar med att under
mellantiden ett antal elever kunna inackorderas vid Nykvarns brukssamhälle.
För tillträde till 3-månaderskursen bör krävas ett års praktik och en
minimiålder av 18 år. Tillträde till 4-månaderskursen bör lämnas elever,
vilka med goda betyg genomgått en 3-månaders grundkurs vid skolan eller
annan läroanstalt, samt vilka ha ett års väl vitsordad praktik vid av skolan
godkänd elevgård eller motsvarande.

I fråga om kursplanerna slutligen föreslås, att 3-månaderskursen skall
omfatta 500 timmar motsvarande 75 arbetsdagar. Av detta timantal beräknas
420 timmar för teori och 80 timmar för praktiska demonstrationer och
övningar. Den 4-månaderskurs, som föreslagits för utbildning av hönseriföreståndare,
instruktörer samt tjänstemän inom ägghandeln och fjäderfäslakten,
beräknas omfatta cirka 800 timmar, varav 430 timmar för teori och
370 timmar för praktiska övningar och demonstrationer.

14 Kungl. Muj.ts proposition nr 126.

I sitt yttrande över förslaget från Stiftelsen Sveriges
fjäderfäavelsförenings lantmannaskola anför lantbruksstyrelsen
inledningsvis, att utbildningsfrågorna på fjäderfäskötselns område
böra bedömas med utgångspunkt från att hönsskötseln alltjämt bedrives väsentligen
i små enheter och förekommer i denna form vid flertalet mindre
jordbruk. Dessutom är det i allmänhet vid dessa jordbruk den kvinnliga arbetskraften
som tages i anspråk för hönsskötseln. Lantbruksstyrelsen framhåller
vidare, att styrelsen delar sökandens mening att den nuvarande utbildningen
på området lämnar en del övrigt att önska. Alltför många fjäderfäodlare
sakna sålunda kännedom om de resultat och erfarenheter, som
under senare år framkommit genom forskning, försöksverksamhet och praktiskt
arbete. Av denna anledning bedrives näringen i många fall otidsenligt
och lämnar icke det utbyte som eljest skulle kunna erhållas.

Vad angår förslaget att inrätta en särskild fjäderfäskötarskola anför lantbruksstyrelsen
att det utan tvekan föreligger behov av sådana specialkurser
som förordats i sökandens framställning. De i denna gjorda beräkningarna
angående elevantalet vid de olika kurserna kunna enligt styrelsen i och
för sig sägas ge uttryck för ett minimibehov sett ur näringens synpunkt.
Oavsett om detta behov på en gång kan aktualiseras genom att anmälningar
inkomma i beräknad omfattning eller icke, ifrågasätter dock styrelsen, huruvida
icke de föreslagna specialkurserna skulle kunna anordnas vid befintliga
lantmannaskolor allteftersom behov av dylika kurser framträder. Vid
liera av dessa skolor finnas under vissa tider av året tillräckliga utrymmen
för skollokaler och elevbostäder för anordnande av dylika specialkurser. De
skulle därför endast behöva utrustas med anläggningar för bedrivande av
fjäderfäskötsel i lämplig omfattning för undervisningen. Härigenom skulle
behovet av utbildningsverksamhet på detta område helt säkert kunna tillgodoses
till betydligt lägre kostnader än genom inrättande av en speciell fjäderfäskötarskola.
Dessutom skulle den fördelen vinnas, att anordnandet av
föreslagna fjäderfäkurser skulle kunna ske i den takt, vari intresset härför
kan mobiliseras. Därest Kungl. Maj :t skulle finna sig böra föreslå att medel
skola anvisas för den planerade fjäderfäskötarskolan, bör vidare det föreliggande
byggnadsförslaget göras till föremål för en genomgripande omarbetning,
innan detsamma lägges till grund för utarbetande av byggnadsritningar.
Slutligen bör såsom villkor föreskrivas, bland annat, att fjäderfäavelsföreningen
skall överlåta äganderätten till fastigheten till stiftelsen.

I övrigt förordar lantbruksstyrelsen i sitt yttrande en utvidgning av såväl
kursverksamheten som den vid lantbrukets ungdomsskolor bedrivna undervisningen
på fjäderfäskötselns område. Härom anför styrelsen i huvudsak
följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening bör i första hand hushållningssällskapens
kursverksamhet rörande fjäderfäskötsel i samarbete med fjäderfäavelsföreningen
ävensom den kombinerade kursverksamheten väsentligt ökas.
Det är icke troligt att de mindre hönsodlarna skola i någon nämnvärd utsträckning
komma att besöka längre specialkurser. För denna kategori måste
man säkerligen för lång tid framåt räkna med att kortare kurser ute i
bygderna bäst motsvara de behov, som kunna mobiliseras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Vidare bör fjäderfäskötseln ges tillräckligt utrymme vid lantbrukets ungdomsskolor.
Eftersom hönsskötseln företrädesvis bedrives inom det mindre
jordbruket synes det naturligt, att yrkeskunskaper härutinnan inhämtas
samtidigt som i övriga icke mindre viktiga lanthushållningsämnen. Som anföres
i stiftelsens ansökning är undervisningen i lantmannaskolornas vinterkurser
av ringa omfattning, vilket väl delvis motiveras av trängseln på schemat
mellan olika ämnen men kanske främst av att såsom tidigare påpekats
hönsskötseln i allmänhet vid det mindre jordbruket handhaves av kvinnorna.
I överensstämmelse härmed ägnas vid lanthushållsskolorna avsevärt mera
tid åt teoretisk och praktisk undervisning i fjäderfäskötsel. Lantbruksstyrelsen
anser för sin del undervisningen i detta ämne vara i stort sett välordnad
vid lanthushållsskolorna. Visserligen äga ännu icke alla dessa skolor
tillgång till fullt moderna anläggningar men upprustning och modernisering
pågår i den takt som tidsläget gör möjligt. Genom lanthushållsskolorna få
1 300—1 400 elever årligen en någorlunda tillfredsställande utbildning i fjäderfäskötsel.

I byggnadsstyrelsens yttrande anföres, att en genomgripande omarbetning
av det vid stiftelsens ansökning fogade byggnadsförslaget synes erforderlig,
innan detsamma kan läggas till grund för utarbetande av byggnadsritningar.
Härom anför styrelsen följande.

Att på sätt som föreslagits sammanföra elev- och personalbostäder, skollokaler
samt köks- och matsalsutrymmen i en och samma byggnad synes i
detta fall mindre lämpligt och medför en onödigt komplicerad planlösning.
Även med hänsyn till byggnadens miljö bör en något mindre skala på anläggningen
eftersträvas. Vidare får styrelsen framhålla, att anordningen med en
korridor i övervåningen över de större i bottenvåningen inrymda lokalerna
medför vissa tekniska olägenheter. Ur brandskyddssynpunkt synes den föreslagna
framtida inredningen av elevrum i vindsvåningen icke önskvärd.
Den större lärosalen torde med hänsyn till elevantalet kunna begränsas till
cirka 50 kvadratmeter.

I övrigt anför byggnadsstyrelsen, att de till sammanlagt 615 000 kronor
uppskattade kostnaderna för byggnadsföretagets genomförande förefalla styrelsen
lågt beräknade.

D. Anslagsberäkningar.

Lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

För budgetåret 1950/51 har till Understöd åt lanthushållningsseminariet å
Rimforsa anvisats ett förslagsanslag av 94 300 kronor. Därav ha 71 300 kronor
avsetts för avlöningar och 23 000 kronor för driftkostnader. Av det för
avlöningar avsedda beloppet ha beräknats 68 068 kronor till grundlöner,
ålderstillägg m. in. åt föreståndarinnan och nio ämneslärarinnor, 300 kronor
till vikariatsersättningar samt 2 875 kronor till ersättning åt speciallärare.
Bidrag till avlöning åt den nionde ämneslärarinnan utgår dock
endast om elevantalet i varje årskurs överstiger 16. Detta har icke varit
fallet innevarande läsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I den av lantbruksstyrelsen med skrivelse den 28 augusti 1950 överlämnade
framställningen från seminariets styrelse hemställes, att seminariet
jämväl för budgetåret 1951/52 skall tilldelas statsbidrag till avlöningar
och driftkostnader. Till förstnämnda ändamål äskar seminariestyrelsen,
vilken utgått från nu gällande beräkningsgrunder, 42 990 kronor till grundlöner
och ålderstillägg åt en föreståndarinna och nio ämneslärarinnor, erforderligt
belopp till vikariatsersättningar, rörligt tillägg m. m. samt 4 010
kronor till ersättning åt speciallärare. I fråga om statsbidraget till driftkostnaderna
föreslås, att detta liksom för innevarande budgetår skall utgå
efter samma grunder, som gälla för de statsunderstödda lanthushållsskolorna,
nämligen med ett grundbidrag av 20 kronor per undervisningsdag
och ett tilläggsbidrag av en krona per elev och dag.

Lantbruksstyrelsen, som i likhet med seminariestyrelsen utgått från nu
gällande avlöningsbestäinmelser för lärarpersonalen, föreslår i sin förenämnda
skrivelse, att anslaget med hänsyn till beräknade kostnader för
ålderstillägg, rörligt tillägg och kristillägg för nästa budgetår skall höjas
med 800 kronor till 95 100 kronor.

Lantbruksskolan vid Ultuna.

Under anslagsrubriken Lägre lantbruksundervisning m. in.: Lantbruksskolan
vid Ultuna har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 61 400 kronor. För avlönande av föreståndaren, förste läraren och andre
läraren vid lantbruksskolan ha i den för skolan gällande staten upptagits
16 180 kronor till grundbelopp, 3 600 kronor till arvodesförhöjningar och
sammanlagt 10 150 kronor till rörligt tillägg, barntillägg, kristillägg och
provisoriskt avlöningstillägg. Till vikariatsersättningar ha beräknats 320
kronor.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök hemställer
i sin skrivelse den 14 september 1950 — med överlämnande av förslag till
stat för verksamheten vid lantbruksskolan under budgetåret 1951/52 —
att anslaget för nästa budgetår skall höjas med 4 000 kronor till 65 400
kronor. Höjningen beror på att en utgiftspost å 2 000 kronor till ersättning
till extra arbetskraft ersatts med en post å 6 000 kronor till avlönande av
yrkeslärare. Detta motiveras med att en särskild yrkeslärare måste anställas
för att leda de i stadgan för lantbruksundervisningsanstalterna omförmälda
arbetsövningarna. Dessa skola enligt undervisningsplanen omfatta
400 timmar.

De lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Avlöningar. För innevai-ande budgetår har under anslagsrubriken Lägre
lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter:
Avlöningar anvisats ett förslagsanslag av 3 012 000 kronor. Till
avlöningskostnader vid lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls- och trädgårds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

skolorna skall av detta anslag disponeras ett belopp av 2 951 600 kronor,
varav 2 792 270 kronor till löner och vikariatsersättningar åt rektorer och
ämneslärare samt 159 330 kronor till arvoden åt speciallärare. I övrigt skall
anslaget disponeras med 48 000 kronor till bostadsersättningar vid lantmanna-
och lanthushållsskolor, med 2 000 kronor till bidrag till hyra för en
lärarbostad vid lantbruksakademiens trädgårdsskola, med 6 000 kronor till
bidrag till kostnader för trädgårdslärlingskurser vid lantmannaskolor, folkhögskolor
m. fl. skolor samt med 4 700 kronor till bidrag till kostnader för
korrespondenskurser för trädgårdslärlingar.

I sin förenämnda skrivelse den 28 augusti 1950 angående beräkningen av
medelsbehovet under ifrågavarande anslag för nästa budgetår föreslår
lantbruksstyrelsen, med utgångspunkt från nuvarande bestämmelser rörande
lärarpersonalens löner och grunderna för statsbidrag till dessa, att anslaget
skall höjas med 271 000 kronor till 3 283 000 kronor. De till löner,
vikariatsersättningar och bostadsersättningar åt rektorer och lärare avsedda
beloppen ha därvid uppräknats med i runt tal 229 000 kronor, varav omkring
40 800 kronor till bidrag till arvoden åt speciallärare. För sistnämnda
ändamål har sålunda för nästa budgetår beräknats ett belopp av omkring
200 200 kronor. Återstoden av ökningen, 42 000 kronor, äskas för bidrag till
kostnaderna för anordnande av maskinskötarkurser vid tio lantmannaskolor
i anslutning till det förslag härom, som de sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering framlagt i betänkande med förslag
angående vissa särskilda utbildningskurser inom lantbrukets område (jfr IX
ht 1951, p. 44, s. 76). ökningen av bidraget till avlöningskostnaderna betingas
huvudsakligen av dels inrättandet av tre nya lantmannaskolor, dels utvidgad
undervisningsverksamhet. Styrelsen beräknar att 6 lantbruksskolor, 52
lantmannaskolor, 39 lanthushållsskolor och 2 trädgårdsskolor skola vara i
verksamhet under hela budgetåret 1951/52 samt att den planerade fruktodlingsskolan
i Urshult skall kunna börja sin verksamhet från och med
februari 1952. Styrelsen räknar vidare med att följande antal lärare skall
finnas vid skolorna.

	Vid	Vid lant-	Vid lant-	Vid träd-	Vid frukt-
	lantbruks-	manna-	hushålls-	gårds-	odlings-
	skolor	skolor	skolor	skolor	skola
Rektorer..........................	6	52	39	2	1
Ämneslärare (resp. ämneslärarinnor)..	6	75	80	5	1
Extra ordinarie ämneslärare (resp. extra ordinarie ämneslärarinnor) ..	6	46	49	2	_

I statsbidrag under budgetåret 1951/52 till kostnader för trädgårdslärlingskurser
vid lantmannaskolor, folkhögskolor in. fl. skolor beräknas
6 000 kronor och till kostnader för korrespondenskurser för trädgårdslärlingar
upptages 4 700 kronor eller samma belopp som anvisats för innevarande
budgetår.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Därest den i det föregående angivna löneregleringen genomföres från och
med den 1 november 1951 torde, enligt inom lantbruksstyrelsen gjorda beräkningar,
avlöningskostnaderna, inklusive rörligt tillägg med 12 procent,
för den av löneregleringen berörda personalen vid här ifrågavarande skolor
komma att uppgå till i runt tal 4 098 000 kronor under läsåret 1951/52.
Lantbruksstyrelsen har därvid utgått från att undervisningen vid skolorna
skall få i huvudsak den omfattning som förutsatts i styrelsens skrivelse
den 28 augusti 1950.

Driftkostnader. Under anslagsrubriken Lägre lantbruksundervisning in. in.:
Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader har för
innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 1 291 000 kronor. Beträffande
de närmare bestämmelserna för statsbidrag och angående fördelningen
av anslaget å de olika slagen av skolor torde få hänvisas till statsliggaren
s. 771.

I sin förenämnda skrivelse den 28 augusti 1950 hemställer lantbruksstyrelsen,
att anslaget för budgetåret 1951/52 skall uppföras med 1 352 800
kronor.

Styrelsen räknar med att, förutom lantbruksskolan vid Ultuna, sex lantbruksskolor,
52 lantmannaskolor, 39 lanthushållsskolor och två trädgårdsskolor
komma att vara i verksamhet under ifrågavarande budgetår. Dessutom
räknar styrelsen, såsom tidigare nämnts, med att den planerade fruktodlingsskolan
i Urshult kommer att träda i verksamhet från och med februari
1952.

Rörande kursernas omfattning vid lantmannaskolorna beräknas att enbart
vinter kurs eller enbart sommarkurs skall hållas vid 17 lantmannaskolor,
vinterkurs och praktisk-teoretisk sommarkurs vid tre skolor, vinterkurs
och fortsättningskurs vid 12 skolor, sommarkurs, fortsättningskurs,
extra fortsättningskurs och praktikantkurs vid en skola, längre kurs vid en
skola, vinterkurs och längre kurs vid en skola, vinterkurs, fortsättningskurs
och praktisk-teoretisk sommarkurs vid tre skolor, helårskurs vid två
skolor, vinterkurs och helårskurs vid två skolor, vinterkurs, helårskurs och
ladugårdsförmanskurs vid en skola, vinterkurs, längre kurs och helårskurs
vid en skola, helårskurs och ladugårdsförmanskurs vid en skola, vinterkurs,
fortsättningskurs, längre kurs, praktisk-teoretisk sommarkurs, bokföringskurs
och ladugårdsförmanskurs vid en skola, vinterkurs, sommarkurs, fortsättningskurs,
praktisk-teoretisk sommarkurs, trädgårdsbetonad kurs och
ladugårdsförmanskurs vid en skola, vinterkurs, längre kurs och praktiskteoretisk
sommarkurs vid en skola, vinterkurs, fortsättningskurs, längre
kurs och praktisk-teoretisk sommarkurs vid en skola, praktisk teoretisk
sommarkurs och två maskinskötarkurser vid en skola, helårskurs och trädgårdsbetonad
kurs vid en skola ävensom sommarkurs samt jordbruks- och
ladugårdskurs vid en skola. Dessutom beräknas att de av de sakkunniga för
yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering föreslagna maskinskötarkurserna
skola hållas vid tio lantmannaskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Beträffande kursernas omfattning vid lanthushållsskolorna under läsåret
1951/52 beräknas komma att anordnas vid nio skolor halvårskurs, vid 15
skolor två halvårskurser m. in., vid tre skolor två halvårskurser och en trädgårdsbetonad
kurs m. m., vid tre skolor årskurs, vid åtta skolor årskurs och
två halvårskurser samt vid en skola årskurs och halvårskurs m. m.

För lantbruks- och trädgårdsskolornas vidkommande räknar lantbruksstyrelsen
slutligen med oförändrat antal kurser och elever.

I anslutning till dessa beräkningar uppskattar lantbruksstyrelsen medelsbeliovet
för statsbidrag till driftkostnaderna vid de olika slagen av skolor
under budgetåret 1951/52 till följande belopp..

Grundbidrag Tilläggsbidrag Summa

kronor kronor kronor

Lantbruksskolor............ 43 800 91 300 135100

Lantmannaskolor........... 252 500 418 100 670 600

Lanthushållsskolor ......... 215 800 288 500 504 300

Trädgårdsskolor............ 20 000 17 700 37 700

Fruktodlingsskola........... 2 300 2 800 5100

Summa kronor 534 400 818 400 1 352 800

Av de för lantmannaskolorna sålunda beräknade bidragen avses 8 000
respektive 18 000 kronor till grundbidrag och tilläggsbidrag till de förenäinnda
vid tio lantmannaskolor planerade maskinskötarkurserna.

Hälsovård. Under anslagsrubriken Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd
åt vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag till arvoden åt
skolläkare har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 10 000
kronor.

Lantbruksstyrelsen föreslår i sin skrivelse den 28 augusti 1950, med utgångspunkt
från nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till hälsovården
A7id ifrågavarande undervisningsanstalter, att förevarande anslag för
nästa budgetår skall upptagas med ett oförändrat belopp av 10 000 kronor.

Jordbrukets yrkesskolor.

Under anslagsrubriken Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
jordbrukets yrkesskolor har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag
av 233 200 kronor. Detta anslag disponeras för utbetalande av bidrag
till avlöningar och driftkostnader vid Gålö jordbruksskola, jordbruksgården
i Sorsele, Vittjärvsgården samt jordbruks- och lanthushållsskolan i Pålkem.
Bidragen till avlöningar utgå därvid till täckande av dels hela den kontanta
avlöningen till den ordinarie lärarpersonalen, dels hälften av avlöningen till
trädgårdsmästare och andra förmän, dels ock kostnaderna för vikarier och
speciallärare. Bidragen till driftkostnader utgå för varje skola med ett
grundbidrag av 5 400 kronor och ett tilläggsbidrag av 30 kronor per elev
och månad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

I sin skrivelse den 28 augusti 1950 hemställer lantbruksstyrelsen, att för
nästa budgetår ett förslagsanslag av 244 100 kronor skall anvisas för ändamålet.
Styrelsen har därvid utgått från de hittills gällande grunderna för
lärarpersonalens avlönande. Beloppet överstiger med 10 900 kronor det för
innevarande budgetår anvisade anslaget. Fördelningen av detsamma mellan
skolorna framgår av följande tabell, i vilken till jämförelse medtagits beviljade
bidrag för löpande budgetår.

	Avlöningar	Driftkostnader	Summa
Skola	beviljat för 19nU/51 kronor	beräknat för 1951/52 kronor	beviljat för 1950/51 kronor	beräknat för 1951/52 kronor	beviljat för 1950/51 kronor	beräknat för 1951/52 kronor
Gålö..............	41 744	42 532	26 240	26 240	67 984	68 772
Sorsele............	41046	41380	18 000	18 360	59 046	59 740
Vittjärvsgården....	41 408	43 366	23 400	23 400	64 808	66 766
Pålkem...........	26 062	33 490	15 300	15 300	41 362	48 790
	150260	160 768	82 940	83 300	233 200	244 068

Av de belopp, som för innevarande budgetår beviljats till avlöningar, ha
avsetts vid Gålö 30 788 kronor till den ordinarie lärarpersonalen, 3 000 kronor
till vikarier och speciallärare samt 7 956 kronor till trädgårdsmästare
in. fl., vid Sorselegården 34 336 kronor till den ordinarie lärarpersonalen,
3 000 kronor till vikarier och speciallärare samt 3 710 kronor till trädgårdsmästare
och ladugårdsförman, vid Vittjärvsgården 29 204 kronor till den
ordinarie lärarpersonalen, 2 600 kronor till vikarier och speciallärare samt
9 604 kronor till trädgårdsmästare in. fl. samt slutligen vid Pålkem 18 802
kronor till den ordinarie lärarpersonalen, 3 500 kronor till vikarier och speciallärare
samt 3 760 kronor till trädgårdsmästare och ladugårdsförman.

Av lantbruksstyrelsens skrivelse framgår att den anslagshöjning, som
begärts för nästa budgetår, i huvudsak betingas av att statsbidrag med 6 730
kronor äskas till avlönande av en yrkeslärare vid Pålkem. Lantbruksstyrelsen
anser nämligen, att statsbidrag liksom vid de övriga jordbruksskolorna
bör utgå till avlönande av den förman, som för närvarande tjänstgör såsom
yrkeslärare vid skolan. För att undervisningen i skogsskötsel vid Vittjärvsgården
skall kunna utökas hemställer styrelsen vidare, att det till arvoden
åt speciallärare vid ifrågavarande yrkesskola avsedda beloppet skall uppräknas
med 500 kronor. Dessutom beräknas till löneökningar på grund av
kollektivavtal åt förmanspersonalen vid Vittjärvsgården 350 kronor. I övrigt
beror höjningen av anslaget till avlöningar på en ökning av det nu utgående
antalet ålderstillägg till lärar- och förmanspersonalen.

Den föreslagna höjningen av driftkostnadsbidraget till Sorselegården betingas
av en ökning av antalet elever vid skolan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126.

E. Departementschefen.

Grunderna för statsbidrag.

Såsom framgått av det förut anförda utgår för närvarande statsbidrag till
avlöningskostnaderna för rektorer och ämneslärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
med belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna
till dessa befattningshavare. Dessutom utgår statsbidrag med
75 procent av den kontanta ersättning för bristande bostadsförmån, som tillkommer
de befattningshavare, vilka icke av skolorna kunna tillhandahållas
fri bostad jämte erforderligt bränsle. Genom den av riksdagen i princip beslutade
löneregleringen och enligt de förslag, som chefen för civildepartementet
ämnar framlägga denna dag, kommer sagda lärarpersonal att den
1 november 1951 hänföras till vissa lönegrader i anslutning till det statliga
lönesystemet. Detta innebär bland annat, att skolornas huvudmän
från och med sistnämnda dag icke skola vara skyldiga att antingen tillhandahålla
sina befattningshavare fri bostad eller utgiva ersättning härför,
samt att hyra skall erläggas för bostad, som upplåtes av huvudmannen.

Dessa ändringar påkalla givetvis en omprövning även av de nu gällande
bestämmelserna om statsbidrag till avlöning åt lärarna m. m.

I propositionen nr 235 till 1950 års riksdag anförde föredragande statsrådet,
att han utgick från att staten i princip skulle påtaga sig ansvaret
för de ytterligare kostnader, som kunde uppkomma genom den i propositionen
föreslagna löneregleringen. Detta uttalande lämnades utan erinran
av riksdagen och torde följaktligen böra tagas till utgångspunkt vid
nyssnämnda omprövning.

Vad angår statsbidraget till avlöningskostnaderna vill jag nämna att det
vid en av lantbruksstyrelsen verkställd undersökning visat sig, att ett genomförande
av de sakkunnigas förslag i vissa fall skulle medföra förbättringar
men i andra fall försämringar för skolorna. Detta beror främst på
olikheter i fråga om storleken av de hyresinkomster, som skolorna kunna
beräkna att erhålla i fortsättningen. Skillnaderna i förhållande till det
nuvarande systemet äro dock i båda fallen relativt begränsade. De bestämmelser
i fråga om bidrag till pensioneringskostnader, som jag i det följande
kommer att förorda, innebära vidare icke oväsentliga lättnader för
samtliga skolor. Med hänsyn till det anförda kan jag biträda lärarlönesakkunnigas
förlag att statsbidrag till avlöningskostnaderna, sedan löneregleringen
genomförts, skall utgå med 90 procent av lönekostnaderna för statsbidragsberättigade
lärartjänster vid lantbruks-, lantmanna- och Janthushållskolorna.
Då trädgårdsskolorna och den planerade truktodlingsskolan
hittills jämställts med lantbruksskolorna i statsbidragshänseendc, torde de
sålunda förordade grunderna för statsbidrag böra gälla även för dessa båda
skolformer. Vidare synas samma grunder böra gälla jämväl vid beviljandet
av statsbidrag till avlöningskostnaderna vid lantbushållningsscminariet å

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Rimforsa. Till förmån för sistnämnda förslag talar enligt min mening det
förhållandet, att de nuvarande bestämmelserna om avlöningsförmåner och
statsbidrag till dessa i princip överensstämma med motsvarande, hittills
gällande föreskrifter för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Vad
åter angår jordbrukets yrkesskolor avses såsom tidigare nämnts att det
hittillsvarande systemet för personalens avlönande fortfarande i princip
skall äga tillämpning. Med hänsyn härtill torde jämväl de hittills gällande
grunderna för statsbidrag till avlöningskostnaderna vid dessa skolor böra
bibehållas oförändrade.

Såsom anförts i det föregående skola huvudmännen för de av löneregleringen
berörda undervisningsanstalterna efter dennas ikraftträdande icke
vara skyldiga att tillhandahålla befattningshavarna fri bostad. Under sådana
förhållanden torde icke heller skäl föreligga för att bibehålla möjligheten
för dem att erhålla statsbidrag till uppförande av lärarbostäder.
Jag föreslår därför att dylika bidrag icke skola beviljas i fortsättningen.
Därest behov av bidrag till uppförande av sådana bostäder skulle uppstå
vid jordbrukets yrkesskolor, vid vilka befattningshavarna alltjämt skola
tillhandahållas fri bostad, torde frågan få underställas riksdagens prövning
i varje särskilt fall. Därest riksdagen icke har något att erinra mot
dessa förslag torde jag sedermera få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om
erforderliga författningsändringar.

Vad angår frågan om statsbidrag till pensionsavgifter må först nämnas,
att de avgifter, som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna och trädgårdsskolorna
erlade till statens pensionsanstalt omedelbart före ikraftträdandet
av det nya reglementet för nämnda anstalt, uppgingo till omkring
40 000 kronor för år, medan befattningshavarna själva hade att erlägga
sammanlagt omkring 80 000 kronor för år. Efter den 1 januari 1950 ha de
ökat till i runt tal 250 000 kronor, varav dock omkring 80 000 kronor jämlikt
en särskild övergångsbestämmelse torde täckas genom avdrag å befattningshavarnas
löner. Vid ett genomförande av löneregleringen torde
avgifterna enligt en av lantbruksstyrelsen gjord beräkning kunna uppskattas
till i runt tal 300 000 kronor. Detta belopp skall dessutom helt gäldas av
huvudmännen. Löneregleringen för ifrågavarande lärarpersonal kommer sålunda
att i detta hänseende innebära en betydande ökning av huvudmännens
utgifter. Jag anser mig under sådana förhållanden och med hänsyn
till den principiella ståndpunkt i fråga om fördelningen av kostnaderna
för löneregleringen, som angivits i propositionen nr 235/1950, böra föreslå,
att statsbidrag skall utgå jämväl till bestridande av de fortlöpande pensionsavgifterna
vid såväl de lägre lantbruksundervisningsanstalterna som lanthushållningsseminariet
å Rimforsa. Bidraget torde liksom bidraget till de
direkta avlöningskostnaderna böra utgå med 90 procent av avgifterna.

Beträffande frågan om statsbidrag till arvoden åt speciallärare vill jag
med hänsyn till den förestående löneregleringen för övrig lärarpersonal och
till vad lantbruksstyrelsen anfört i ämnet tillstyrka lärarlönesakkunnigas

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

förslag. Dylikt bidrag torde alltså böra utgå med belopp som lantbruksstyrelsen
bestämmer, dock högst 12 kronor för undervisningstimme.

De sakkunnigas förslag rörande utvidgning av skolhälsovården vid de
lägre lantbruksundervisningsanstalterna anser jag mig i nuvarande läge
icke kunna biträda. Under sådana förhållanden torde statsbidraget till
denna verksamhet böra utgå enligt samma grunder som hittills.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad jag i det föregående
föreslagit, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, lantbruksstyrelsen att utfärda de närmare föreskrifter som
erfordras för den ifrågavarande bidragsverksamheten.

Utbildningen av fjäderfäskötare m. m.

Vad härefter angår de förslag, som framlagts om åtgärder i syfte att förbättra
undervisningen i hönsskötsel, vill jag till en början understryka vikten
av att detta ämne tillräckligt beaktas vid utbildningen i lantmanna- och
lanthushållsskolorna. De undervisningsstadgar, som nu gälla, ge emellertid,
såsom de sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering
även själva framhållit, ganska vidsträckta möjligheter att anpassa
undervisningen efter lokala förhållanden och speciella behov. De önskemål,
som de sakkunniga uttalat och som tillstyrkts i så gott som samtliga avgivna
yttranden, kunna således tillgodoses redan inom ramen för nu gällande
bestämmelser.

Den framställning, som Stiftelsen Sveriges fjäderfäavelsförenings lantmannaskola
gjort, syftar däremot längre. Densamma tar nämligen icke i
främsta rummet sikte på att meddela en för jordbrukare i allmänhet lämpad
undervisning och utbildning. Den avser i stället inx-attande av en särskild
fjäderfäskötarskola, vars uppgift främst skulle vara att utbilda personal
för egentliga hönserier ävensom instruktörer i fjäderfäskötsel. En
dylik skola skulle även enligt min mening vara av värde. Jag anser därför i
likhet med stiftelsen det önskvärt, att åtgärder skola vidtagas för att fylla
den lucka i utbildningshänseende, som nu otvivelaktigt föreligger på ifrågavarande
område. Jag hyser dock vissa betänkligheter mot att nu tillstyrka,
att statsbidrag skall utgå till uppförande och drift av den av stiftelsen planerade
skolan vid Nykvarn. Dessa mina betänkligheter äro närmast föranledda
av det statsfinansiella läget. Såvitt man kan döma av erfarenheterna
från de lantmannaskolor, som nu äro under uppförande, måste nämligen
kostnaderna för den planerade fjäderfäskötarskolan väntas komma att avsevärt
överstiga det belopp, som stiftelsen beräknat. Jag vill vidare eiinra om
att, på sätt framgår av vad jag i årets statsverksproposition anfört vid behandlingen
av frågan om bidrag till byggnadsarbeten vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
ett mycket stort antal byggnadsföretag äro planerade
— i åtskilliga fall sedan flera år tillbaka — men ännu icke kunnat igångsättas.
Även om vederbörlig hänsyn tages till den betydelse nu ifrågavarande
skola skulle kunna få, synes det icke rimligt att den skulle ges företräde

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

framför alla dessa byggnadsföretag. Man måste därför enligt min uppfattning
räkna med att det under alla förhållanden skulle dröja avsevärd tid, innan
erforderligt statsanslag skulle kunna ställas till förfogande. Det torde vidare
vara uppenbart, att ur kostnadssynpunkt åtskilligt skulle kunna vinnas, om
den av stiftelsen planerade utbildningen kunde anknytas till någon eller
några av de redan befintliga skolorna. Om så kan ske, torde för övrigt utbildningen
kunna igångsättas avsevärt snabbare än vad som eljest skulle
bli möjligt. Jag anser därför, att möjligheterna att lösa frågan på det sätt,
som sist nämnts, böra ytterligare undersökas. Det torde få ankomma på
lantbruksstyrelsen att företaga en sådan undersökning i samråd med berörda
organisationer. I avbidan på resultatet av densamma anser jag mig
icke nu kunna tillstyrka stiftelsens framställning.

Lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

Därest den inledningsvis omnämnda löneregleringen för lärarpersonalen
vid seminariet genomföres från och med den 1 juli i år, torde medelsbehovet
till avlöningar till nämnda personal — med utgångspunkt från det nuvarande
antalet ämneslärarinnor — under budgetåret 1951/52 komma att
uppgå till i runt tal 85 000 kronor. Med hänsyn till vad jag i det föregående
anfört i statsbidragsfrågan torde sålunda såsom bidrag till sagda avlöningar
under nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 76 500 kronor. Med hänsyn
till de nya grunderna för lärarpersonalens avlönande synes anledning icke
föreligga att såsom hittills under anslaget beräkna något särskilt belopp för
vikariatsersättningar. Däremot torde för statsbidrag till pensionsavgifter
böra beräknas ett belopp av i runt tal 6 000 kronor. I anslutning till den föreslagna
höjningen av bidragen till speciallärararvoden vid lantbruksundervisningsanstalterna
synes vidare beloppet till ersättning åt speciallärare böra
böjas till 3 500 kronor. Vad slutligen angår seminariets driftkostnader förordar
jag att bidrag till dessa skall utgå enligt samma grunder som hittills
och att för ändamålet skall beräknas ett oförändrat belopp av 23 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda anfört torde till understöd åt lanthushållningsseminariet
å Rimforsa för budgetåret 1951/52 böra anvisas ett förslagsanslag
av (76 500 + 6 000 + 3 500 + 23 000 = ) i runt tal 109 000 kronor. Beloppet
överstiger med 14 700 kronor motsvarande medelsanvisning för innevarande
budgetår.

Lantbruksskolan vid Ultuna.

Den lönereglering, för vilken redogjorts i det föregående, avser endast lärarpersonalen
vid vissa statsunderstödda undervisningsanstalter. Den av staten
inrättade lantbruksskolan vid Ultuna beröres sålunda icke av densamma.
Lärarpersonalen vid sistnämnda skola har hittills åtnjutit löneförmåner
motsvarande dem vilka tillkommit personalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.
Detta bör enligt min mening vara fallet jäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

väl i fortsättningen. Jag föreslår därför att föreståndaren och förste läraren
vid lantbruksskolan vid Ultuna, vilka hittills i lönehänseende varit jämställda
med rektor respektive ordinarie ämneslärare vid statsunderstödd
lantbruksskola, från och med nästa budgetår skola placeras i lönegrad Ca
31 respektive Ca 26 enligt statens allmänna avlöningsregleinente. Kungl.
Maj:t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att fastställa personalförteckning
för lantbruksskolan i enlighet härmed. Förslaget om anvisande
av medel till avlönande av en yrkeslärare kan jag icke biträda. Däremot
finner jag det befogat att tjänsten som andre lärare — vars innehavare hittills
i lönehänseende varit jämställd med extra ordinarie ämneslärare vid
lantmannaskola med 125-dagarskurs -— i överensstämmelse med vad som
gäller för övriga lantbruksskolor skall erhålla karaktären av helårstjänst.
Jag föreslår därför, att medel för nästa budgetår skola anvisas för avlönande
av — förutom föreståndaren och den ordinarie ämnesläraren — en ickeordinarie
ämneslärare. Denne bör därvid med tillämpning av bestämmelserna
i statens allmänna avlöningsregleinente tillerkännas löneförmåner motsvarande
dem som skola tillkomma dylik lärare vid de statsunderstödda lantbruksskolorna.
Vid bifall till detta förslag torde det i staten för innevarande
år upptagna beloppet å 2 000 kronor till extra arbetskraft kunna bortfalla.

Vad angår medelsanvisningen till lantbruksskolan vid Ultuna för nästa
budgetår vill jag vidare med hänsyn till förslaget om inplacering av lärarpersonalen
å löneplan förorda att det anslag, som hittills anvisats för ändamålet,
skall uppdelas i ett avlönings- och ett omkostnadsanslag. Under förstnämnda
anslag synes böra anvisas ett belopp å 25 000 kronor till avlöningar
till ordinarie tjänstemän. Vidare torde liksom för innevarande budgetår böra
anvisas 3 150 kronor till timlärar- och extralärararvoden, 16 800 kronor till
arbetsersättning åt 14 lantbrukselever samt 500 kronor till lantbruksskolans
andel i befallningsmannens lön. Medel till samtliga sistnämnda ändamål
ävensom ett till 8 000 kronor beräknat belopp till avlöningskostnaderna för
andre läraren torde böra anvisas under en post till avlöningar till icke-ordinarie
personal. Till rörligt tillägg slutligen torde böra beräknas ett belopp
av 4 000 kronor. Under rubriken Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna: Avlöningar bör alltså för budgetåret 1951/52 anvisas
ett förslagsanslag av (25 000 + 28500 + 4 000=) i runt tal 57 500
kronor.

Under omkostnadsanslaget torde i anslutning till den föreslagna löneregleringen
böra upptagas en post till sjukvård m. in. å förslagsvis 100 kronor.
Till reseersättningar, expenser och övriga utgifter torde böra upptagas samma
belopp som för innevarande budgetår eller respektive 400, 10 300 och
46 000 kronor. De särskilda uppbördsmedlen torde i enlighet med högskolestyrelsens
framställning böra beräknas till ett oförändrat belopp av 48 000
kronor. Under rubriken Lägre lantbruksundervisning in. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna: Omkostnader bör sålunda för nästa budgetår anvisas ett
förslagsanslag av (100 + 400 + 10 300 + 46 000 — 48 000 =) 8 800 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid fastställa stat för
användningen av sistberörda anslag.

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 126.

De lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Den i det föregående berörda löneregleringen kommer att medföra en
väsentlig ökning av avlöningskostnaderna för rektorer och ämneslärare vid
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Mot lantbruksstyrelsens beräkningar
i detta hänseende har jag i princip icke något att erinra. Då det
emellertid icke synes sannolikt, att den planerade fruktodlingsskolan kan
träda i verksamhet redan under nästa budgetår, anser jag dock, att det
av styrelsen beräknade beloppet till avlöningar åt förenämnda befattningshavare
kan minskas med omkring 19 000 kronor till 4 079 000 kronor. Med
utgångspunkt från att statsbidrag skall utgå med 90 procent av ifrågavarande
kostnader torde .sålunda under avlöningsanslaget för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
för ändamålet böra anvisas ett belopp av i
runt tal 3 671 000 kronor. Med hänsyn till utformningen av det lönesystem,
som skall gälla i fortsättningen, torde det icke vara erforderligt att under
anslaget särskilt beräkna medelsbehovet för vikariats- och sjukvårdsersättningar
åt ifrågavarande lärarpersonal.

Lantbruksstyrelsen har vidare i sina anslagsäskanden föreslagit, att ett
belopp av 200 200 kronor iskall anvisas till bidrag till arvoden till speciallärare.
Beräkningen synes i och för sig kunna godtagas. Då jag nyss förordat,
att maximibidraget skall höjas till 12 kronor för undervisningstimme
torde emellertid beloppet böra höjas till 240 000 kronor. Till bidrag
till pensionsavgifterna torde med utgångspunkt från vad jag därom
anfört i det föregående böra beräknas ett belopp av i runt tal 270 000 kronor.

Vad angår det av lantbruksstyrelsen äskade beloppet till maskinskötarkurser
torde jag få erinra om att denna fråga delvis behandlats redan i
årets statsverksproposition (IX ht p. 44, s. 82). I samband med beräkningen
av anslag till särskilda utbildningskurser inom jordbrukets område
trainhöll jag då, att jag icke hade något att erinra mot att dylika kurser
anordnades i enlighet med det förslag, som de sakkunniga för yrkesutbildning
inom jordbruk och skogshantering framlagt, samt att medel till kurserna
syntes böra anvisas under avlönings- och driftkostnadsanslagen till
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. Lantbruksstyrelsens förslag
innebär att maskinskötarkurser skola anordnas vid tio lantmannaskolor
samt alt till bidrag till avlöningskostnaderna för dessa kurser skall beräknas
ett belopp av 42 000 kronor. Enligt min mening torde emellertid dylika
kurser i nuvarande läge böra anordnas vid endast fem lantmannaskolor.
Med hänsyn härtill torde det av lantbruksstyrelsen för ändamålet beräknade
beloppet kunna nedsättas till 21 000 kronor, vilket senare belopp emellertid
i anslutning till förslaget om höjda speciallärararvoden torde böra höjas
till 25 200 kronor. Mot de av lantbruksstyrelsen beräknade beloppen till
kostnader för trädgårdslärlingskurser vid lantmannaskolor, folkhögskolor
in. fl. skolor och för korrespondenskurser för trädgårdslärlingar har jag i

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

princip icke något att invända. Ifrågavarande belopp torde emellertid med
hänsyn till sistberörda förslag böra höjas till 7 200 respektive 5 600 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde till bidrag till avlöningskostnaderna
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna för nästa budgetår
böra anvisas ett förslagsanslag av (3 671 000 + 240 000 + 270 000 +
25 200 +7 200 + 5 600 =) i runt tal 4 220 000 kronor. Detta belopp överstiger
med 1 208 000 kronor det anslag, som för innevarande budgetår anvisats
till samma ändamål.

De av mig förordade ändringarna i grunderna för statsbidrag till de
lägre lantbruksundervisningsanstalterna beröra icke bidragen till skolornas
driftkostnader. Jag anser mig kunna biträda lantbruksstyrelsens beräkning
av medelsbehovet till bidrag till dessa kostnader. Med hänsyn till vad
jag i det föregående anfört angående den planerade fruktodlingsskolan samt
rörande antalet maskinskötarkurser synes emellertid det av styrelsen äskade
beloppet, 1 352 800 kronor, kunna minskas med sammanlagt omkring
18 000 kronor till i runt tal 1 335 000 kronor. Sistnämnda belopp överstiger
med 44 000 kronor motsvarande anslag,sanvisning för innevarande budgetår.

Slutligen torde, med utgångspunkt från vad jag i det föregående anfört
angående hälsovården vid här ifrågavarande skolor, för detta ändamål böra
beräknas samma belopp som det, vilket anvisats för innevarande budgetar,
Till bidrag till skolläkare bör sålunda för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag
av 10 000 kronor.

Jordbrukets yrkesskolor.

Såsom framgått av det föregående anser chefen för civildepartementet, att
en löneförbättring för befattningshavarna vid jordbrukets yrkesskolor bör
möjliggöras genom ökade statsbidrag till skolorna. Därvid förutsättes att
förbättringens storlek skall efter närmare prövning bestämmas av Kungl.
Maj :t. Med hänsyn härtill anser jag mig böra föreslå, att till bidrag till avlöningskostnaderna
för ifrågavarande personal skall för nästa budgetår beräknas
ett med förslagsvis 22 000 kronor förhöjt belopp.

I det föregående har jag föreslagit, att statsbidraget till speciallärararvoden
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna skall höjas från högst
10 till högst 12 kronor för undervisningstimme. Motsvarande höjning bör
enligt min mening ske även av statsbidraget till speciallärararvoden vid
jordbrukets yrkesskolor. Härför bör anslaget uppräknas med i runt tal 1 350
kronor. Jag har icke heller något emot att anslaget, såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, höjes med 350 respektive 300 kronor på grund av höjda
kollektivavtalslöner vid Vittjärvsgården och ökade driftkostnader vid Sorselegården.
Däremot anser jag mig i nuvarande läge icke kunna föreslå, att
medel skola anvisas till en yrkeslärare vid jordbruksskolan i Pålkem och till
utökning av undervisningen i skogsskötsel vid Vittjärvsgården.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Vid bifall till vad jag sålunda anfört bör till bidrag till jordbrukets yrkesskolor
för budgetåret 1951/52 anvisas ett förslagsanslag av (233 200 -f22
000 -j- 1 350 -f- 350 -f- 300 =) i runt tal 257 000 kronor. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att i sinom tid efter förslag av lantbruksstyrelsen
meddela närmare bestämmelser rörande dispositionen av anslaget.

F. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva att statsbidrag till avlöningar och pensionsavgifter
vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa och vid
de lägre lantbruksundervisningsanstalterna må utgå i enlighet
med de av mig i det föregående förordade grunderna;

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning
för lantbruksskolan vid Ultuna i enlighet med vad jag
i det föregående förordat;

3) godkänna följande avlöningsstat för lantbruksskolan
vid Ultuna att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 25 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 28 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 4 000

Summa kronor 57 500;

4) å riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Understöd åt lanthushållningsseminariet å Rimforsa
ett förslagsanslag av 109 000 kronor,

b) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna: Avlöningar ett förslagsanslag av 57 500
kronor,

c) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Lantbruksskolan
vid Ultuna: Omkostnader ett förslagsanslag av 8 800
kronor,

d) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar ett förslagsanslag
av 4 220 000 kronor,

e) till Lägre lantbruksundervisning in. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Driftkostnader ett
förslagsanslag av 1 335 000 kronor,

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

f) till Lägre lantbruksundervisning in. m.: Understöd åt
vissa lantbruksundervisningsanstalter: Bidrag till arvoden
åt skolläkare ett förslagsanslag av 10 000 kronor, samt

g) till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till
jordbrukets yrkesskolor ett förslagsanslag av 257 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.