Kungl. Maj:ts proposition nr 125 (Proposition 1946:125)

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fastställande
av personalförteckning för domänverket, m. m.; given
Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
mars 1946,

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn ändringar i
personalförteckningen för domänverket, m. m., och anför därvid.

I skrivelse den 15 januari 1946 har domänstyrelsen hemställt, att för handläggning
av personal- och arbetarärenden inom styrelsen matte upprättas en
särskild personalbyrå. I anslutning härtill bär domänstyrelsen bland annat
föreslagit inrättande av tre nya befattningar, nämligen en som ombudsman
i lönegrad C 6, en som byråchef i A 30 och en som byrådirektör i A 26. över
framställningen lia infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräBihany
till riksdagens protokoll 19i6. 1 samt. Nr 125. 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

kenskapsverket, statens organisationsnämnd, statens sakrevision samt allmänna
lönenämnden.

I skrivelse den 28 januari 1946, varöver remissutlåtanden avgivits av statskontoret,
allmänna lönenämnden och Sveriges kronojägareförbund, har domänstyrelsen
vidare gjort framställning örn ändrad lönegradsplacering för
kronojägare och biträdande kronojägare.

Slutligen har Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund i en
den 2 februari 1946 dagtecknad skrift hemställt örn ändrad lönegradsplacering
för vissa biträdande jägmästare. Häröver ha domänstyrelsen, statskontoret
och allmänna lönenämnden yttrat sig.

Jag vill här erinra, att i årets statsverksproposition till behandling upptagits
vissa av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslag till
ändrad löneställning för byråchefer m. fl. Chefen för finansdepartementet
framhöll i samband därmed, att de sakkunnigas förslag i fråga örn dylika
tjänster vid de affärsdrivande verken borde närmare prövas vid framläggandet
för riksdagen av förslag örn förändring i avseende å löneställning och
antal beträffande ordinarie befattningar vid nämnda verk. För domänverkets
vidkommande föreligga förslag rörande löneställningen för vissa byråchefer
i domänstyrelsen och för överjägmästarna, vilka förslag i enlighet härmed
nu torde böra upptagas till prövning.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de uppkomna löne- och organisationsfrågorna.
Härvid torde jag få börja med de framlagda förslagen beträffande
löneställningen för byråcheferna och överjägmästarna. Därefter
synas det av domänstyrelsen berörda organisationsspörsmålet och framställningarna
angående lönegradsplaceringen för biträdande jägmästare, kronojägare
och biträdande kronojägare böra upptagas till behandling.

Löneställningen för byråcheferna i domänstyrelsen.

Domänstyrelsen är för närvarande indelad i sex byråer, nämligen försäljningsbyrån,
första och andra skogsbyrån, skogstekniska byrån, jordbruksbyrån
och kameralbyrån. Försäljningsbyrån ledes av en försäljningschef i lönegrad
C 10, medan de övriga byråerna förestås av byråchefer i lönegrad A 30.

Skogsbyråema handhava förvaltningen av kronans skogar, varvid skogarna
inom Norrland och Dalarna närmast lyda under första skogsbyrån och
skogarna inom övriga delar av riket under andra skogsbyrån.

Förutom ärenden, som beröra förvaltningen av inom respektive områden
belägna skogar — såsom avverkning, skogs- och markvård, dikning och vägbyggnad
(utom rent tekniska frågor), nyttjanderätt er, personalens anställning
och tjänstgöringsområden, arbetsavtal m. m. — handläggas av första
skogsbyrån allmänna fiske- och 1''iskevårdsärenden, flottleds- och vattenrättsärenden
ävensom ärenden angående kronotorp, skogstorp, odlingslägenheter
och kolonisation m. m. samt av andra skogsbyrån ärenden rörande skogsundervisning
och personalens vidare utbildning, allmänna jakt- och jakt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125-

vårdsärenden ävensom ärenden angående naturskydd och skogshushållning i
allmänhet m. m.

Skogstekniska byrån har uppgifter av teknisk natur, avseende skogsindelning,
skogsuppskattning och avverkningsberäkning, värdering av skador,
planläggning av väg- och vattenbyggnad samt planläggning av dikning med
mera. Härjämte har byrån såsom viktigaste uppgift att handlägga ärenden rörande
inköp av fast egendom, försäljning av fast egendom under skogsförvaltningen,
fastighetstaxering, virkesförrådsredovisning (avverkningsstatistik) och
avverkningskonlroll, skogsmatematiska frågor av allmän betydelse för verksamheten
ävensom, i samråd med skogsbyråerna, frågor av skogspolitisk
natur.

Jordbruksbyrån handhar förvaltningen av statens jordbruksdomäner och
utövar en omfattande utarrenderings- och försäljningsverksamhet.

Kameralbyrån handhar verkets kassa-, uppbörds- och redovisningsväsende
samt handlägger i övrigt ärenden som sammanhänga med verkets ekonomi.

I det betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser
statens affärsdrivande verk (SOU 1939:5), som den 13 februari 1939 framlades
av tjänsteförteckningssakkunniga för affärsverken, uppdrogos vissa allmänna
riktlinjer för en differentiering i lönehänseende av civilförvaltningens
byråchefsbefattningar.

Det förslag till differentiering, vid vilket nämnda sakkunniga stannade,
innefattade bibehållande av lönegraden A 30 som grundläge samt såsom
påbyggnad därav placering i A 31 och A 33, alternativt C 6 och C 7. De sakkunniga
ansågo sig därmed ha föreslagit en lösning, som borde kunna vinna
tillämpning såväl inom allmänna civilförvaltningen som vid affärsverken.
De sakkunniga framhöllo, att de sökt påvisa de möjligheter till förbättrande
av byråchefers löneställning, som enligt deras mening förelåge, men däremot
icke givit uttryck för någon ståndpunkt till frågan, huruvida lösningen borde
vinnas över A-planen eller C-planen, d. v. s. huruvida byråchefer i högre lönelägen
borde tillsättas medelst fullmakt respektive konstitutorial eller medelst
förordnande på viss tid. Örn emellertid denna fråga finge skärskådas enbart
för affärsverkens del, ville de sakkunniga framhålla, att åtminstone i de
fall, där den högre löneställningen avsåge befattning med sådana uppgifter,
att deras fullgoda handhavande vore av omedelbar betydelse för verkets
drift och det ekonomiska resultatet av densamma, skäl kunde tala för att
förordnandeformen valdes.

1 det utredningsuppdrag, som lämnades åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
ingick bland annat frågan om löneställningen för byråchefer vid
såväl affärsverken som civilförvaltningen i övrigt. Enligt för de sakkunniga
meddelade direkliv skulle vid utredningen de riktlinjer vinna beaktande,
sorn av tjänsteförteckningssakkunniga för affärsverken angivits beträffande
byråchefstjänsters och därmed jämförliga befattningars differentiering och
placering i lönehänseende. I sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående
revision av tjänsteförteckningen i vad avser byråchefs- och rådstjänsterna
m. m. (SOU 1942:30) lia de sakkunniga förklarat sig förhindrade att
framlägga förslag rörande en allmän differentiering av förevarande tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

De ha däremot förordat ändrad löneställning för vissa av dessa tjänster.
Beträffande de allmänna synpunkter, som ligga till grund för de sakkunnigas
förslag, torde få hänvisas till den redogörelse härför som lämnats i årets
statsverksproposition: För flera huvudtitlar gemensamma frågor s. 6.

De sakkunniga, som i fråga om vissa byråchefsbefattningar föreslagit uppfattning
på grund av att befattningarna vore av den karaktär, att de mera
markerat skilde sig från byråchefsbefattningar i allmänhet, lia funnit de
till förbättrad löneställning föreslagna chefsbefattningarna för domänstyrelsens
första och andra skogsbyrå, skogstekniska byrå och jordbruksbyrå
närmast jämförbara med byråchefsbefattningar i allmänhet. De sakkunniga
ha emellertid icke haft något att erinra mot att förenämnda byråchefsbefattningar
i domänstyrelsen med hänsyn till deras betydelse för affärsdriften
överflyttades å löneplanen C, varvid de med bibehållen benämning av byråchef
borde placeras i lönegrad C 7. Befattningarna skulle enligt de sakkunnigas
förslag tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Statskontoret bär i remissutlåtande icke haft något att erinra mot de sakkunnigas
förslag i denna del.

Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande över betänkandet hemställt, att
samtliga fem byråchefsbefattningar i styrelsen måtte placeras i C 8.

Allmänna lönenämnden, som avgivit två utlåtanden i ärendet, har vid
avgivandet av det senare utlåtandet haft att utgå från vissa i en inom
finansdepartementet upprättad promemoria uppdragna riktlinjer. I promemorian
har angivits, att lönegraden A 30 skulle vara ensam normallönegrad
för byråchefstjänsterna och att vid omändring av fullmakts- eller konstitutorialtjänst
å löneplan A till förordnandetjänst å löneplan C lönegraden C 0
närmast skulle motsvara lönegraden A 30. Lönenämnden har funnit, att det
i promemorian gjorda ställningstagandet medförde konsekvenser i lönegradssänkande
riktning icke blott i fråga om de i betänkandet framlagda förslagen
utan även beträffande andra förvaltningsområden, där fråga kunde
uppstå örn bestämmande av löneställningen å löneplan C för viss befattning.
Lönenämnden har för sin del hävdat den meningen, att löneplan C
icke syntes böra utnyttjas för tillgodoseende enbart av önskemålet örn förbättrad
löneställning för viss befattning. Det avgörande för frågan huruvida
viss befattning borde inrättas å löneplan A eller å löneplan C borde enligt
lönenämndens mening vara, om befattningen vore av den beskaffenhet, att
det i och för sig framstode såsom önskvärt och lämpligt, att dess innehavare
tillsattes allenast medelst förordnande. Beträffande de fyra byråchefstjänsterna
i domänstyrelsen, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle inplaceras
i C 7, har lönenämnden ifrågasatt, om anledning till ändring i nuvarande förhållanden
förelåge. I varje fall har lönenämnden ansett, att ett överförande
till C-planen endast borde ifrågakomma beträffande första och andra skogsbyråerna
samt skogstekniska byrån. Vad löneställningen angår har lönenämnden
visserligen funnit skäl kunna åberopas till förmån för den av de sakkunniga
förordade lönegraden C 7 men med hänsyn till de föreliggande direktiven
icke ansett sig kunna förorda högre lönegrad än C 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Löneställningen för överjägmästarna.

Såsom chefer för domänverkets distrikt, vardera omfattande 8—13 revir,
fungera Överjägmästare, som i lönehänseende äro placerade i 29 lönegraden.

De nuvarande överjägmästarbefattningarna inrättades efter beslut av 1889
års riksdag i stället för skogsinspektörsbefattningarna, vilka från 1860-talet
intill dess utgjort inspekterande organ inom domänverket, lförändringen
innebar, att de sistnämnda befattningarna, som endast uppehållits på förordnande
av revirförvaltare, ombildades till fasta tjänster, vilkas innehavare
icke blott hade att utöva inspektionsverksamheten inom var sitt distrikt utan
därjämte blevo inordnade som en länk i den egentliga förvaltningen därigenom,
att de erhöllo vissa administrativa befogenheter och tillädes chefskap
över skogspersonalen inom sina distrikt.

Utvecklingen fram till 1934 års omorganisation av domänverket har efter
hand lett till en förstärkning av den förvaltningsmässiga delen av institutionens
arbetsuppgifter. Domänverkets omorganisation har icke heller inneburit
något direkt avbrott häri. Omorganisationen har visserligen medfört
en decentralisation, som ökat framför allt revirförvaltamas befogenheter att
självständigt avgöra åtskilliga ärenden, vilka förut avgjorts av domänstyrelsen
eller överjägmästarna, men samtidigt ha överjägmästarnas befogenheter
i icke oväsentlig grad ökats genom överflyttning från styrelsen av beslutanderätten
i vissa frågor.

Enligt instruktionen för domänverket åligger det överjägmästaren att övervaka,
att domänverkets intressen i angelägenheter, som röra skogsförvaltningen
inom distriktet, tillvaratagas. Ilan är chef för förvaltningspersonalen
inom distriktet samt ordförande i lokalstyrelse för statens skogsskola,
där sådan finnes inom distriktet. Överjägmästaren skall företaga inspektionsresor
för att genom undersökning på stället inhämta kännedom om huru
den honom underlydande förvaltningspersonalen fullgör sina åligganden.
Han har att öva tillsyn över att förvaltningsåtgärderna planläggas och utföras
på ett ändamålsenligt sätt samt att därvid lämna underlydande råd
och anvisningar i uppkommande skogliga och ekonomiska frågor. Det åligger
över jägmästaren att särskilt övervaka, att skogsskötsel bedrives enligt
av domänstyrelsen utfärdade allmänna bestämmelser samt att föreskrivna
åtgärder komma till utförande. Där åsidosättande i berörda hänseenden förekommer,
äger Överjägmästare att beordra omedelbar rättelse. Överjägmästaren
äger ock att till styrelsen avgiva förslag beträffande sådana förvallningsåtgärder,
som han anser vara eftersatta. Vidare beslutar överjägmästaren örn
ulsyningars förläggning och tager befattning med försäljningar inom distriktet,
allt i den omfattning domänstyrelsen bestämmer. Därjämte skall överjägmästaren
i fråga örn olika slag av upplåtelser å mark under skogsförvaltningen
övervaka, att domänverkets intressen tillvaratagas.

Vid behandlingen år 1934 av frågan om domänverkets omorganisation
förelåg bland annat förslag örn att överjägmästartjänsterna skulle tillsättas

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

medelst förordnande på viss tid. I propositionen nr 148 till 1934 års riksdag
uttalade emellertid föredragande departementschefen beträffande överjägmästarnas
löneställning, att han ansåge förordnandeformen icke böra ifrågakomma
vid anställning av tjänstemän med de uppgifter, som enligt hans
mening borde åvila överjägmästarna. Kungl. Majit och riksdagen beslöto
i enlighet härmed.

Tjänsteförteckningssakkunnigci för affärsverken ha i sitt betänkande hemställt,
att överjägmästarna måtte hänföras till lönegrad C 5 samt att till
överjägmästarna i de mera svårskötta distrikten måtte, enligt de närmare
bestämmelser, som Kungl. Majit på förslag av domänstyrelsen meddelade,
utgå särskilt lönetillägg med 1 000 kronor. Till motivering av sin hemställan
ha de sakkunniga anfört följande.

Från domänstyrelsens sida har hävdats, att överjägmästarbefattningarna
böra tillsättas medelst förordnande å viss tid, vilken anställningsform styrelsen
anser i detta fall bäst tillgodose statens intresse och ur vissa synpunkter
även befattningshavarnas. Även de sakkunniga anse denna anställningsform
här lämpligen kunna komma till användning.

De sakkunniga kunna för överjägmästarbefattningarna, som för närvarande
äro placerade i 29 lönegraden, icke föreslå högre löneställning å Cplanen,
än den placering i lönegrad C 5 (13 000 kronor) innebär. Då emellertid
ifrågavarande befattningar sinsemellan äro ganska olikvärdiga, har det
synts de sakkunniga böra övervägas, huruvida icke en gradering av befattningarna
borde ske. Av domänstyrelsen ha de sakkunniga inhämtat, att en
dylik anordning vore önskvärd, enär en fördelning av överjägmästarbefattningarna
efter svårighetsgrad i förslagsvis två grupper skulle vara ägnad
att bidraga till en rättvis löneplacering och ur styrelsens synpunkt ändamålsenlig.
Vid nu angivna förhållanden anse sig de sakkunniga böra förorda en
uppdelning i enlighet härmed.

Beträffande revirförvaltarna tillämpas för närvarande ett graderingssystem,
enligt vilket särskilda lönetillägg utgå till förvaltarna i de mera svårskötta
reviren. Det synes de sakkunniga med visst fog kunna göras gällande,
att samma princip bör tillämpas beträffande överjägmästama, därvid det särskilda
lönetillägget torde böra bestämmas till 1 000 kronor.

I yttrande över betänkandet har kommunikationsverkens lönenämnd bland
annat uttalat, att det av de sakkunniga ifrågasatta systemet med lönetillägg
för vissa överjägmästartjänster syntes mindre lämpligt. Till detta uttalande
har allmänna lönenämnden anslutit sig.

Domänstyrelsen har icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt betänkande angående
byråchefs- och rådstjänsterna förklarat sig dela den vid tjänsteförteckningsrevisionen
för affärsverken framförda uppfattningen, alt överjägmästarna
borde överflyttas till löneplanen C. Den föreslagna placeringen å denna löneplan
överensstämde jämväl med de sakkunnigas uppfattning. I anledning av
uttalandet av kommunikationsverkens lönenämnd rörande det mindre lämpliga
med särskilda lönetillägg till vissa Överjägmästare ville de sakkunniga
emellertid framkasta den tanken till övervägande, huruvida icke vid en pia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

celing av Överjägmästare på C-planen befattningarna borde hänföras till
samma lönegrad, därvid lönegraden C 6 närmast syntes böra ifrågakomma.

Allmänna lönenämnden har i remissutlåtande över de sakkunnigas betänkande
uttalat, att lönenämnden med hänsyn till sitt ställningstagande till
frågan om lönegradsplaceringen för byråchefstjänsterna i domänstyrelsen
kommit till det resultatet, att därest vissa av byråchefstjänsterna ansåges böra
överföras till lönegrad C 6 för Överjägmästareänsterna närmast lönegraden
C 5 borde ifrågakomma. Lönenämnden har dock funnit vägande skäl kunna
anföras för tjänsternas bibehållande i lönegrad A 29.

Fråga om organisationen av handläggningen av personal- och
arbetarärenden inom domänstyrelsen.

Byråcheferna å första och andra skogsbyråerna äro — under generaldirektören
— chefer för den skogligt utbildade personalen inom de förvaltningsområden,
som äro underställda respektive byrå. Byråchefen å kameralbyrån
handlägger ärenden avseende domänstyrelsens personal och övrig kontorspersonal
inom hela verket. På motsvarande sätt är skogsindelnings- och
dikningspersonalen underställd byråchefen a skogstekniska byrån, medan domänintendenterna
lyda under byråchefen å jordbruksbyrån. Ett flertal arbetsuppgifter
avseende personalbokföring och löneuträkning äro förlagda
till kameralbyråns revisionskontor, varjämte vissa arbetarärenden handläggas
å kameralbyråns kansli och statistikkontor.

För handläggning av arbetarfrågor finnas en ombudsman i Eo 28 och en
biträdande ombudsman i Eo 26. Vidare finnes för ärenden angående arbetsteknik
och arbetarskydd m. m. anställd en tjänsteman i Eo 24 med tjänstebenämningen
arbetstekniker.

Vid sin förutnämnda framställning örn inrättande av en särskild personalbyrå
inom styrelsen har domänstyrelsen fogat en den 22 september 1944 dagtecknad
promemoria angående handläggningen inom domänstyrelsen av
personalärenden, upprättade av särskilda utredningsmän, vilka under statens
organisationsnämnds ledning bedrivit organisationsundersökningar inom
domänverket. Utredningsmännen ha funnit vissa olägenheter vara förbundna
med det nuvarande förfaringssättet vid handläggningen av ifrågavarande
ärenden. Denna vöre sålunda splittrad pa ett flertal olika händer dels därigenom
att samma slags ärenden handlades pa olika byråer, dels ock därigenom
att vissa ärenden etappvis behandlades på olika byråer och kontor.
För att undanröja dessa nackdelar ha utredningsmännen förordat, att samtliga
personalärenden skulle sammanföras inom ett enda organ hos domänstyrelsen.
Vidare ha vissa förenklingar föreslagits i fråga om personalbokföringen
och avlöningsuträkningen. Beträffande organisationen av handläggningen
av personalärendena lia utredningsmännen framlagt tre alternativa
förslag. I fråga örn de olika alternativen ha utredningsmännen anfört
i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

S°m ett första alternativ bör övervägas att sammanföra handläggningen av
personalärenden till ett för styrelsen gemensamt, fristående personal- och
avlöningskontor. Ett dylikt kontor skulle lämpligen direkt underställas domänverkets
chef och alltså ej underordnas någon viss byråchef. Kontoret
bor därvid förestås av förste revisorn, som redan nu har överinseende över
och svarar för den centrala personalbokföringen samt största delen av avlöningsuträkningen
i styrelsen. Till ett dylikt kontor böra överföras samtliga
personalärenden, som handläggas inom styrelsen, såsom allmänna personalärenden,
bl. a. tjänstetillsättningar, ledighetsbesked från lokalförvaltningen
till styrelsen inkomna framställningar från lokalförvaltningens personal om
ledighet samt ali personalbokföring och avlöningsuträkning. Till kontoret
bora vidare överflyttas vissa arbetarärenden, som handläggas inom styrelsen
nämligen ärenden angående arbetares semester, sjukvård och pension.

, spörsmål, som kunna sammanfattas under benämningen personalvård,
torde tor framtiden böra ägnas ökad uppmärksamhet. Hit höra frågor om
specialutbildning av nyanställd personal, fortbildning av densamma och omp
la cerni» till nya arbetsuppgifter på grund av åldersskäl m. m. Dessa ärenden
bora lämpligen handläggas av personalkontoret.

Ärendena böra föredragas av förste revisorn inför generaldirektören eller
överdirektören, varel ter vidare åtgärder skola ske å personalkontoret.

fördelen med ett dylikt kontor är främst att bildandet av ett särskilt personalorgan
möjliggör enhetlig handläggning av personalärendena, något som
mäste anses vara önskvärt.

\ issa olägenheter vidlåda emellertid ett personal- och avlöningskontor av
här angiven typ. Byråcheferna skulle alltjämt, var och en inom sitt område
kvarstå såsom personalchefer, ehuru kontoret förestodes av en särskild chef!
Därest icke generaldirektören skulle behöva taga ställning till ett avsevärt
antal spörsmål av måhända mindre viktig art, måste hans''beslutanderätt på
lämpligt sätt delegeras till förste revisorn. Härigenom skulle emellertid kollision
möjligen kunna uppstå med byråchefernas befogenheter.

Härtill kommer, att ombudsmannen för avtalsfrågor, som handlägger vissa
personalärenden, nämligen kollektivavtal för arbetare och därmed sammanhängande
spörsmål, ej lämpligen kan överföras till ifrågavarande personaloch
avlöningskontor, varför en fullständig centralisering av alla personalärenden
såväl för tjänstemän som arbetare således ej i detta fall är möjlig.

Med hänsyn härtill ha utredningsmännen såsom ett andra alternativ övervägt,
huruvida handläggningen av personalärenden kunde samlas hos någon
av byråerna, vars chef då skulle bliva personalchef. De byråer, som därvid
kunna komma i fråga, äro första respektive andra skogsbyrån samt kameralbyrån.
De båda förstnämnda skulle visserligen på grund av byråernas nu
begränsade personalstyrka med fördel kunna övertaga handläggningen av
personalärendena och mot en av nytillkomna arbetsuppgifter föranledd ökning
av personalen skulle i och för sig ej heller vara något att erinra. Med
ombudsmannen för avtalsfrågor placerad på en av ifrågavarande byråer
skulle samtliga arbetarärenden kunna handläggas å byrån. Gentemot en
sådan lösning kan emellertid invändas, att, då personalärendena enligt
uppgift redan nu taga en proportionsvis rätt betydande del av den sammanlagda
arbetstiden (på exempelvis första skogsbyrån för olika befattningshavare

dylika ärenden, vilkas handläggning oltast ej torde kunna uppskjutas, måhända
skulle kunna leda till att byråns övriga betydelsefulla arbetsuppgifter
stundom komme att skjutas åt sidan. Härtill kommer, att byrån då finge övertaga
flera helt nya arbetsuppgifter, såsom avlöningsuträkning och vad därtill

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

hörer samt ärenden angående familjepension, vilka förefalla föga förenliga
med nämnda byråers nuvarande huvudsakliga arbetsuppgifter.

En överflyttning åter till kameralbyrån av samtliga personalärenden nödvändiggör
liksom i fråga örn det första alternativet en uppdelning av det
nuvarande revisionskontoret på ett nytt revisionskontor i egentlig mening
och ett särskilt personal- och avlöningskontor, som då skulle erhålla samma
organisatoriska ställning som övriga kontor inom kameralbyrån.

Fördelarna med sistnämnda lösning äro, att den redan befintliga organisationen
inom revisionskontoret åtminstone delvis kan utnyttjas, samt att även
ombudsmannen för avtalsfrågor under de givna förutsättningarna kan överflyttas
till ifrågavarande kontor, varigenom sålunda även arbetarärendena i
sin helhet kunna handläggas inom samma organ.

Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att kameralbyrån är den
största byrån i styrelsen med en personalstyrka, som utgör i det närmaste
hälften av styrelsens hela personal.

Under sådana förhållanden synes ett tredje alternativ böra diskuteras,
nämligen inrättande av en särskild personalbyrå, till vilken då skulle överflyttas
alla personalärenden. Den närmaste ledningen av byrån skulle alltså
utövas av en byråchef, som då bleve personalchef under generaldirektören.
Tänkbart vore måhända även, att överdirektören vid sidan av sina nuvarande
arbetsuppgifter övertoge chefskapet för byrån.

Genom en dylik lösning skulle alla fördelar av en centralisering av personalärendena
till ett för styrelsen gemensamt organ utnyttjas, medan inga
av de förut påpekade nackdelarna skidle kvarstå. Härtill kommer, att genom
att chefen för en personalbyrå övertoge åtskilliga personalärenden, som nu
måste handläggas av generaldirektören respektive cheferna för de nuvarande
byråerna, de senare tillika skulle få möjlighet att mera än tiden tidigare
tillåtit ägna sig åt egentliga förvaltningsuppgifter. I förhållande till föregående
alternativ skulle härjämte spörsmål angående personalvård, vilka numera
tillmätas allt större betydelse, otvivelaktigt kunna ägnas större och
mera enhetlig uppmärksamhet, om en särskild personalbyrå inrättades. 1
fråga örn alternativ 1 torde nämligen avsaknaden av en för hela domänverket
gemensam personalchef lägga vissa hinder i vägen för en rationellt
bedriven personalvård, och beträffande såväl första som andra alternativet
bör ihågkommas, att byråcheferna å första och andra skogsbyrån samt
kameralbyrån utöver personalärendena ha att handlägga andra betydelsefulla
och tidskrävande arbetsuppgifter. Chefen för en personalbyrå, som
hade att omhänderha enbart personalärenden, skulle däremot få tid att ägna
personalvårdsfrågor långt större uppmärksamhet.

I fråga örn personalbehovet å det nya personalorganet ha utredningsmännen
beräknat, att såsom biträden åt förste revisorn skidle erfordras en kontorsskrivare
och fyra kontorsbiträden, av vilka ett även skulle biträda ombudsmannen
för avtalsfrågor. Utredningsmännen lia ansett, att vid ett genomförande
av deras förslag en assistenttjänst i lönegrad Eo 19 på styrelsens
skogsbyråer och en byråassistenttjänst i lönegrad A 20 på kameralbyrån
skulle kunna indragas, varjämte antalet kontorsbiträden skulle kunna
minskas med ett. Härutöver skulle åtskilliga befattningshavare inom styrelsen
komma atti befrias från vissa arbetsuppgifter samt viss lättnad i arbetsbördan
vinnas å revir- och överjägmästarexpeditionerna. Besparingen i
lönekostnader skulle örn alternativ 1 eller 2 valdes uppgå till omkring 22 000
kronor. Vid det tredje alternativet, inrättande av en särskild personalbyrå,

Kungl. Majlis proposition nr 125.

vilket alternativ förordades av utredningsmännen, skulle kostaderna öka med
lönen till en byråchef och besparingen utgöra omkring 7 000 kronor.

Domänstyrelsen har utöver de av utredningsmännen anförda synpunkterna
framhållit, att av statens sakrevision utsedda granskningsmän i en i januari
1945 avgiven promemoria ifrågasatt, huruvida icke en centralisering av
handläggningen av framförallt de personaltekniska ärendena vore erforderlig.
I en tilläggspromemoria hade granskningsmännen berört möjligheten att
även sammanföra handläggning av arbetsavtalsfrågor och undersökningar
rörande arbetsproblem m. m. med handläggningen av de personaltekniska frågorna.
Statens sakrevision hade i skrivelse till domänstyrelsen framhållit
önskvärdheten av att de av utredningsmännen berörda frågorna snarast erhölle
en lösning.

Domänstyrelsen har förklarat, att styrelsen i huvudsak anslöte sig till de
synpunkter och förslag som framförts av statens organisationsnämnds och
statens sakrevisions utredningsmän. Domänstyrelsen har vidare anfört bland
annat följande.

Personal- och arbetarfrågorna äro för domänverket av stor vikt och komma
otvivelaktigt att få allt större betydelse. Till belysande av spörsmålets betydelse
må anföras, att verkets personal uppgår till omkring 1 500 personer
och arbetarstyrkan till inemot 20 000 man. Till nu nämnda löntagare utbetalas
i runt tal i avlöningar respektive 8 och 40 miljoner kronor årligen.

Åtgärder i fråga örn arbetarskydd och arbetsteknik, motsvarande dem, som
vidtagits inom industrien under de senaste decennierna i syfte att öka arbetarnas
trygghet och höja arbetseffekten, ha inom skogsbruket inletts först
under senare år. Med hänsyn till dessa frågors betydelse har styrelsen sedan
1939 tillsammans med Föreningen skogsarbeten bedrivit arbetsstudieverksamhet
på skogsbrukets område i avsikt att utröna arbetssvårigheten i olika
skogsarbeten och därigenom erhålla underlag för ackordssättningar samt
för de kollektivavtal, vilka numera i allt större utsträckning reglera förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare inom skogsbruket. Styrelsen anser,
att en mera rationell handläggning av ifrågavarande ärendegrupper kommer
att medföra väsentliga besparingar för framtiden och samtidigt utgöra en
viktig förutsättning för att verket må utvinna högsta möjliga avkastning av
förvaltningsobjektet.

Samtliga nu angivna förhållanden synas väl motivera tillskapandet av ett
särskilt organ inom styrelsen för handläggning av frågor rörande personal
och arbetare. Härigenom torde vinnas, icke blott tekniska fördelar såsom
ett förenklat arbetssätt och en enhetligare handläggning, utan även möjlighet
att ägna frågor angående personalvård samt arbetarnas utbildning, arbetarskydd
m. m. ökad uppmärksamhet.

Vid bedömning av de olika alternativen för personalorganets organisation
finner styrelsen sig icke kunna förorda vare sig alternativ 1 eller 2. Alternativ
1 medgiver nämligen icke ett fullständigt sammanförande av personaloch
arbetarfrågor. Enligt styrelsens uppfattning äro dessutom självständiga
kontor, direkt underställda generaldirektören, ej en lämplig organisationsform.
Ett hänförande av personalorganet till kameralbyrån i enlighet med
alternativ 2 skulle innebära, att denna redan nu stora byrå skulle öka i omfattning.
Då kameralbyråchefen ej rimligen skulle kunna ägna erforderlig
tid åt de nya arbetsuppgifterna, kan styrelsen icke förorda en sådan lösning.
Ett hänförande av personalorganet till endera av skogsbyråerna, järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

väl diskuterat i detta alternativ, skulle enligt styrelsens mening hindra skogs -byråcheferna att ägna nödig tid åt sina huvuduppgifter samt minska deras
möjligheter att i fältet följa förvaltningsarbetet. Samma skäl tala emot förslaget
att överdirektören vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter övertager
chefskapet för personalbyrån.

En lösning av frågan i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ 3 vill
styrelsen — i likhet med statens organisationsnämnds utredningsmän —
däremot förorda. Detta alternativ innebär såsom av det föregående framgår
inrättande av en självständig byrå för personal- och arbetarfrågor under ledning
av en byråchef.

Den närmare organisationen av den föreslagna nya byrån, som enligt domänstyrelsens
mening borde benämnas personalbyrån, har styrelsen funnit
böra utformas enligt följande riktlinjer.

Till byrån hänföras för handläggning dels personalärenden såsom ärenden
angående rekrytering, tjänstetillsättning, ledighet, avlöning och pension, personalbokföring
samt personalvård, dels arbetarärenden såsom ärenden rörande
tillgång på och behov av arbetskraft, arbetsavtal, arbetarskydd och arbetsteknik.
I fall där så på grund av särskilda skäl befinnes ändamålsenligt
må dock i enlighet med gällande instruktion vissa frågor rörande tjänstetillsättning
m. m. kunna hänvisas till handläggning å annan byrå inom styrelsen.
Personalbyrån uppdelas på två avdelningar, en för personalärenden
och en för arbetarärenden. Byrån i dess helhet förestås av en byråchef benämnd
personalchef. Var och en av byråns avdelningar förestås av en tjänsteman
med föredragningsskyldighet.

Avdelningen för personalärenden — benämnd personalavdelningen — förestås
av en biträdande personalchef. Förutom denne hänvisas till tjänstgöring
å avdelningen en kontorsskrivare och ett kontorsbiträde för personalbokföring
och avlöningsuträkning samt ytterligare två biträden för handläggning
av pensionsärenden.

Avdelningen för arbetarärenden förestås av en ombudsman. Härutöver
hänvisas till tjänstgöring vid denna avdelning tills vidare en biträdande ombudsman,
en arbetstekniker och ett kontorsbiträde.

Domänstyrelsen har föreslagit, att en befattning som chef för personalbyrån
i lönegrad A 30 och en befattning som biträdande personalchef i A 26
med benämningen byrådirektör skulle inrättas. I samband med inrättande
av sistnämnda befattning kunde en befattning som förste revisor i A 24 föras
på övergångsstat. Vidare har domänstyrelsen förordat, att befattningen
som ombudsman i Eo 28 skulle överflyttas till ordinarie stat och placeras
i lönegrad C 6. Såsom motivering för de föreslagna lönegradsplaceringama
för ombudsmannen samt biträdande personalchefen har domänstyrelsen anfört
bland annat följande.

Ombudsmannen å styrelsens nuvarande avdelning för avtals- och arbetarfrågor
åligger att inom domänverket handlägga avtalsfrågor, att leda och
övervaka verksamheten inom verket med avseende å skogsarbetenas rationalisering
samt att handlägga frågor rörande arbetarskydd, arbetarsemester
m. m. Ilan har även alt företräda domänverket vid avtalsförhandlingar,
varvid han ofta fungerar som ordförande med Överjägmästare som bisittare.
Sedan numera över större delen av landet gälla kollektivt reglerade avtalsformer,
vilka, i mån sorn de vinna vidgad tillämpning, öva ett allt större inflytande
på skogsbrukets ekonomi, har ombudsmannens verksamhet fått

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

ytterligare ökad betydelse. Med hänsyn i första hand till de viktiga och ansvarsfulla
uppgifter som åvila ombudsmannen samt med beaktande jämväl
av den auktoritetskrävande ställning denne ofta har att intaga vid avtalsförhandlingar,
anser styrelsen att han icke bör placeras i lägre lönegrad än
Överjägmästare. Då för överjägmästarna föreslagits en placering i C 6 och befattningen
som ombudsman numera fått fullt stadigvarande natur samt är av
så speciell karaktär, att den lämpligen bör bestridas av tjänsteman förordnad
för viss begränsad tid, anser styrelsen att den bör upptagas i lönegrad
C 6.

För fullgörande av de uppgifter, som åligga ombudsmannen i egenskap av
förhandlare, nödgas denne i betydande omfattning företaga resor eller i övrigt
bevista sammanträden m. m. utanför styrelsens tjänstelokaler. Då han
därjämte vid tjänstgöring i styrelsen under vissa perioder är helt bunden vid
handläggning av ombudsmannaärenden blir det icke möjligt att med hans
tjänst förena uppgiften som ställföreträdare för chefen för personalbyrån.
Denna uppgift bör därför anförtros föreståndaren för personalavdelningen.
På grund härav och då denne tjänsteman jämväl i sistnämnd egenskap bör
tilläggas föredragningsskyldighet anser styrelsen att befattningen bör uppföras
i lägst lönegrad A 26. Befattningshavaren bör benämnas byrådirektör.

Domänstyrelsen har beräknat att inrättande av en personalbyrå i enlighet
med styrelsens förslag skulle komma att medföra en kostnadsökning av omkring
5 000 kronor för år. Anledningen till denna kostnadsökning i stället
för den årliga kostnadsbesparing å omkring 7 000 kronor, varmed utredningsmännen
räknat, är, att styrelsen ej funnit möjligt att för närvarande indraga
en assistenttjänst på styrelsens skogsbyråer bland annat på grund av att
överförandet av äldre upplåtelser i Norrland till kronotorp enligt 1943 års
kronotorpsförordning medfört en ökning av arbetsuppgifterna inom styrelsen.
Vidare sammanhänger kostnadsökningen med att styrelsen ansett nödvändigt
att uppföra vissa av de föreslagna befattningarna å personalbyrån i högre
löneställning än utredningsmännen för sin del räknat med.

Remissmyndighetema ha tillstyrkt domänstyrelsens förslag att hänföra
samtliga personalärenden till en avdelning. Beträffande lämpligheten att sammanföra
personalärenden med de ärenden, som ombudsmannen har att handlägga,
har däremot uttalats viss tvekan.

Statens sakrevision har sålunda ifrågasatt om sambandet mellan dessa
båda grupper ärenden vore så intimt, att en gemensam byrå för dem vore
påkallad. Sakrevisionen har framhållit, att de arbetsuppgifter, vilka åvilade
ombudsmannen, omfattade en grupp av spörsmål, som vore av stor betydelse
för domänverkets verksamhet. Deras behandling syntes sakrevisionen kräva
en hög grad av omdöme, kompetens och initiativkraft hos vederbörande
tjänsteman, vilken givetvis måste besitta högre skoglig sakkunskap. För att
på ett ändamålsenligt sätt kunna handlägga hithörande ärenden borde med
hänsyn till ärendenas natur ombudsmannen lyda direkt under chefen för
domänstyrelsen. Den föreslagna organisationen med ombudsmannen underställd
en byråchef funne sakrevisionen verka tyngande på behandlingen av
ärenden av den speciella art, som ankomme på ombudsmannen. Sakrevisionen
förordade en lösning av organisationsspörsmålet, enligt vilken personalavdelningen
underställdes överdirektören. Den ökning i överdirektörens ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

betsbörda, som en sådan anordning skulle medföra, komme enligt sakrevisionens
mening icke att bliva av den omfattning, att den behövde verka hindrande
för honom i hans tjänsteutövning i övrigt, därest den direkta handläggningen
av personalärenden anförtroddes åt en kvalificerad befattningshavare i ansvarig
ställning, förslagsvis byrådirektör i 28 lönegraden. Särskilt gällde detta,
örn frågor rörande avlöningsuträkning o. d. icke behövde handläggas å personalavdelningen
utan bibeliölles å kameralbyrån.

Allmänna lönenämnden, som tillstyrkt att personalärendena sammanfördes
till en avdelning, har icke funnit anledning till erinran mot att domänstyrelsens
organ för handläggning av arbetarärenden i så måtto gåves en fastare
karaktär, att en ordinarie tjänst inrättades för den nuvarande ombudsmannen
i Eo 28. Lönenämnden förutsatte härvid, att åtminstone i avtalsfrågor
av allmän räckvidd ett intimt samarbete skulle komma till stånd mellan
domänstyrelsens ifrågavarande organ och kommunikationsverkens avtalsnämnd.

Beträffande den föreslagna organisationen av personalbyrån lia framställts
vissa invändningar, vilka särskilt riktat sig mot ombudsmannens ställning
i förhållande till byråchefen. Samtliga remissmyndigheter med undantag
av riksräkenskapsverket lia sålunda förordat, att chefskapet över byrån
skulle åvila ombudsmannen.

Statskontoret, som funnit den med förslaget avsedda koncentrationen av
personal- och arbetarärendenas handläggning ändamålsenlig, har uttalat, att
ur organisatoriska synpunkter icke kunde godtagas att placera chefen för avdelningen
för arbetarärenden i lönegrad G 6 under en personalchef i A 30.
Då förslaget jämväl syntes innebära en överorganisation ifrågasatte statskontoret,
örn icke chefen för nämnda avdelning tillika borde vara personalchef.
Såsom sådan borde han erhålla samma löneställning som övriga byråchefer
i domänstyrelsen. Statskontoret hade icke något att erinra mot att chefen för
personalavdelningen i enlighet med domänstyrelsens förslag hänfördes till 26
lönegraden. Den föreslagna tjänstebenämningen, byrådirektör, borde dock
utbytas mot benämningen förste byråsekreterare.

Statens sakrevision har i organisationsfrågan ytterligare anfört bland annat
följande.

Därest den av sakrevisionen förordade organisationen icke lämpligen anses
böra genomföras, synas personalavdelningen och avdelningen för arbetarärenden
böra sammanföras under en byråchef. Med hänsyn lill arbetarärendenas
betydelse för domänverkets ekonomi, som med liden kommer att starkare
accentueras, och då dessa ärenden böra föredragas direkt för generaldirektören
av den tjänsteman, som bar att handlägga desamma, synes det
sakrevisionen naturligt, att ifrågavarande ärenden ankomma på denne byråchef.
Det må ock framhållas, att den befattningshavare, å vilken närmast ankommer
att handlägga arbetarärendena, bör intaga en auktoritativ ställning
i förhållande till den ledande personalen inom lokalförvaltningen. Till byråchefens
förfogande .skulle vid en sådan organisation — i likhet med vad nu
är fallet — stå den biträdande ombudsmannen såsom chef för avdelningen
för arbetarärenden. Då det med anledning av byråchefens relativt omfattande
resevcrksamhet är angeläget, att personalärendena handläggas av en be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

fattningshavare i relativt självständig ställning, anser sakrevisionen, att chefen
för denna avdelning bör placeras i 28 lönegraden. Under sådana förutsättningar
kunna mera rutinmässiga och löpande ärenden avlastas från byråchefen
och dennes bundenhet av arbetarärenden icke verka alltför förryckande
på personalärendenas behöriga handläggning.

En lösning av personalbyråns organisation i enlighet härmed torde bättre
än den av domänstyrelsen föreslagna organisationen kunna möjliggöra ett
fullt utnyttjande av byråchefens arbetskraft, varjämte personalkostnaderna
bliva lägre. Det må jämväl framhållas, att man härigenom skulle undgå den
administrativa oformlighet, som domänstyrelsens föslag innebär därutinnan,
att en tjänsteman i lönegrad C 6 skulle underställas en befattningshavare i
lönegrad A 30.

Sakrevisionen vill slutligen framhålla, att, örn handläggningen av arbetarärenden
inom domänverket fastare organiseras och därmed grunden lägges
för en mera rationell behandling av ifrågavarande betydelsefulla ärenden,
större möjligheter föreligga för en enligt sakrevisionens mening i och för sig
önskvärd samverkan med andra inom statsförvaltningen verksamma organ
för handläggning av avtals- och arbetarfrågor.

Statens organisationsnamnet har yttrat i huvudsak följande.

Därest den av domänstyrelsen föreslagna organisationen genomföres, skulle
för arbetaravtalsfrågornas handläggning avses förutom byråchefen två ombudsmän.
Ifrågavarande ärenden ha visserligen en betydande omfattning och
deras handläggning är av stor vikt för verkets ekonomi. Det oaktat må ifrågasättas,
huruvida för ändamålet högre kvalificerad arbetskraft är erforderlig
i föreslagen omfattning. Vad byråchefen beträffar torde han nämligen
ha möjlighet att ägna en mycket betydande del av sin arbetstid åt dessa frågor.
Det synes organisationsnämnden därför kunna ifrågasättas, om icke en
av ombudsmännen skulle kunna undvaras. Organisationsnämnden anser sig
följaktligen böra föreslå, att ombudsmannabefattningen förenas med byråchefstjänsten.
Därigenom skulle även frågan örn ombudsmannens auktoritet
i förhållande till de lokala chefstjänstemännen inom verket på tillfredsställande
sätt lösas. Personalbyråns ledning skulle således bestå av en byråchef såsom
chef för byrån i dess helhet men samtidigt föreståndare för avdelningen
för arbetarärenden samt en byrådirektör såsom föreståndare för byråns avdelning
för övriga personalärenden.

Allmänna lönenåmnden har andragit följande.

Lönenämnden anser sig icke kunna godtaga det sätt, på vilket domänstyrelsen
löst frågan örn ett sammanförande av personalavdelningen och avdelningen
för arbetarfrågor till en byrå. Enligt lönenämndens mening är det ur
såväl lönetekniska som allmänt organisatoriska synpunkter otillfredsställande,
att — såsom enligt domänstyrelsens förslag — en befattningshavare
i C 6 som chef för en avdelning inom en byrå underställes en i A 30 placerad
byråchef. Vidare synes det lönenämnden tveksamt, örn för handläggning
av personalärendena för domänverkets tjänstemän är erforderligt med
två så kvalificerade befattningshavare som en byråchef i A 30 och en byrådirektör
i A 26. Skola avdelningarna för personalärenden och ärenden angående
arbetarfrågor sammanföras till en byrå, vill lönenämnden därföi
ifrågasätta, huruvida det icke ur olika synpunkter skulle vara att föredraga,
att en i främsta rummet för handläggning av arbetarärenden avsedd befattningshavare
i C 6 placeras såsom chef för byrån. Denne skulle givetvis i
egenskap av byråchef även ha att handlägga personalärenden av principiell
natur eller eljest betydelsefull beskaffenhet. I övrigt borde personalärendena

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

handhavas av föreståndaren för personalavdelningen, vilken även skulle
tjänstgöra såsom ställföreträdare för byråchefen. Då föreståndaren för personalavdelningen
vid en sådan organisation skulle få en självständigare och
mera ansvarsfull ställning än enligt domänstyrelsens förslag, synes denne
befattningshavare enligt lönenämndens mening böra placeras i A 28 med den
av styrelsen föreslagna benämningen byrådirektör.

Riksräkenskapsverket har funnit de av domänstyrelsen föreslagna lönegradsplaceringarna
för de båda tjänstemän, som närmast under byråchefen
skulle svara för handläggningen av personal- och arbetarärenden, för höga.
Ämbetsverket har sålunda förordat, att ombudsmannen bibehölles vid sin
nuvarande lönegrad men att han med hänsyn till arbetsuppgifternas stadigvarande
natur skulle erhålla ordinarie anställning. Med hänsyn till att de
arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den tjänsteman, vilken närmast
under byråchefen skulle ha att svara för de egentliga personalärendena, nära
överensstämde med dem, som nu åvilade förste revisorn i A 24, har riksräkenskapsverket
ansett, att ifrågavarande befattningshavare icke borde placeras
högre än i nämnda lönegrad. Riksräkenskapsverket har funnit det mest
ändamålsenligt, att förste revisorn överfördes till den nya byrån för att där
förestå personalavdelningen.

Lönegradsplaceringen för vissa biträdande jägmästare m. fl.

Av de 85 befattningar såsom biträdande jägmästare, vilka för närvarande
äro upptagna å personalförteckningen för domänverket, äro 55 placerade i
lönegrad A 22 och 30 i A 20.

Enligt instruktionen för domänverket åligger det biträdande jägmästare å
distrikt att å överjägmästarexpedition och i övrigt biträda överjägmästaren i
distriktet. Biträdande jägmästare å revir skall vara jägmästare behjälplig vid
fullgörande av dennes arbetsuppgifter och kan, i den mån en enhetlig ekonomisk
förvaltning därigenom icke äventyras, av domänstyrelsen tilldelas
viss självverksamhet. 1 sin egenskap av biträde -— det enda med högre
skoglig utbildning, som står över jägmästaren eller jägmästaren till buds —
har biträdande jägmästaren att på eget ansvar handlägga förrättningar å
marken av mera kvalificerat slag, berörande en skogsförvaltnings alla verksamhetsgrenar.
Å respektive expeditioner skall han utnyttjas för de mera
krävande uppdrag, vilka vederbörande förman icke av en eller annan anledning
finner lämpligt själv taga befattning med Den självverksamhet,
varom instruktionen talar, har flerstädes tagit sig uttryck på sådant sätt att
till biträdande jägmästaren överlämnats alt å en eller flera av ett revirs skogar
självständigt planlägga och svara för skogsvården m. fl. åtgärder.

Differenlieringen av förevarande befattningar i 22 och 20 lönegraderna
genomfördes enligt beslut av 1942 års riksdag. Tidigare voro samtliga dessa
befattningar, under tjänstebenämningen assistent, hänförda till 20 lönegraden.
Till grund för differentieringen låg ett förslag av tjänsteförteckringssakkunniga
för affärsverken. De sakkunniga hade funnit, att ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125-

varande befattningshavare erhållit en i förhållande till statliga tjänstemän
med motsvarande utbildning och arbetsuppgifter relativt låg lönegradsplacering.
De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig kunna förorda en förbättrad
löneställning för hela denna tjänstemannakategori utan hade inskränkt
sig till att föreslå en differentiering av assistentbefattningarna på sådant
sätt, att vissa befattningar med mera kvalificerade eller omfattande arbetsuppgifter
placerades i 22 lönegraden. Vid bestämmande av antalet tjänster i
22 lönegraden följdes ett förslag av domänstyrelsen.

I en den 2 februari 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har Sveriges
jägmästares och forstmästares riksförbund hemställt, att de 30 tjänster
för biträdande jägmästare, som för närvarande vore upptagna i 20 lönegraden,
måtte hänföras till lönegrad A 22. Såsom motivering för sin hemställan
har förbundet anfört i huvudsak följande.

De uttalanden, som gjorts av tjänsteförteckningssakkunniga för affärsverken
och av föredragande departementschefen i proposition till 1942 års
riksdag angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser domänverket,
att placeringen av domänverkets assistentbefattningar i lönegrad A 20 kunde
betecknas såsom relativt låg, torde äga örn möjligt ännu större aktualitet i
dag. Förbundet finner det därför redan ur rättvisesynpunkt rimligt, att samtliga
biträdande jägmästare hänföras till lönegrad A 22. Härför talar även
det förhållandet, att det i praktiken visat sig möta betydande svårigheter att
finna någon säker grund för en rättvis bedömning av vilka befattningar,
som böra placeras i den ena eller den andra av nu ifrågavarande två lönegrader,
då tjänsterna med hänsyn till arbetsuppgifterna äro i stort sett lik
värdiga. Denna omständighet har exempelvis medfört, att en förhållandevis
ung assistent, som på grund av konkurrens från äldre kamraters sida icke
kunnat ifrågakomma till en befattning i lönegrad A 20, däremot har kunnat
erhålla en tjänst i lönegrad A 22 i Norrland.

Av en under maj månad 1945 verkställd utredning framgår, att medelåldern
för de 30 biträdande jägmästarna i lönegrad A 20 var 44,3 år, att
22 av dem befann sig i åldersgruppen 42—50 år, att 4 av dem överskridit
50 års ålder samt att åldern för befordran till ifrågavarande lönegrad under
de två senaste åren närmast före utredningen i medeltal varit 40 år. Det synes
icke riksförbundet rimligt, att medelålders tjänstemän med en dyrbar
utbildning och med arbetsuppgifter, som rätteligen borde motivera en viss
högre löneställning, skola vara placerade i en för högskoleutbildad personal
så låg lönegrad som 20 lönegraden.

Domänstyrelsen har tillstyrkt den av förbundet gjorda framställningen,
varvid styrelsen bland annat framhållit, att på grund av utvecklingen av förvaltningstjänsten
inom reviren det syntes nödvändigt att i större omfattning
än hittills överlåta vissa arbetsuppgifter åt biträdande jägmästare för självständig
handläggning. Styrelsen har i frågan yttrat bland annat följande.

Genom en av styrelsen sedan 1938 verkställd inventering av marker med
otillfredsställande bevuxenhet har framgått att på kronans skogar särskilt
i övre Norrlands inre skogsområden betydande områden tarva skogsodling.
Att så är fallet sammanhänger med att föryngringsfrågan i dessa nordligt belägna
trakter av landet visat sig vara synnerligen svårbemästrad. Styrelsen
avser att vidtaga åtgärder i avsevärt ökad omfattning i syfte att förse dessa
marker med återväxt. Enär i Norrland i regel ej finnes någon för dylika arbeten
skolad arbetskraft ställer emellertid åtgärdernas utförande stora krav

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

på ledarpersonalen. Styrelsen har vidare funnit att tillämpningen av 1943
års kronotorpsförordning, vad beträffar norrlandsreviren, väsentligt ökar
revirförvaltningamas arbete. Med hänsyn till de viktiga uppgifter i nämnda
hänseenden som, utom annat, numera åvila revirförvaltningarna lärer det
bliva nödvändigt att till deras hjälp i större omfattning än hittills ställa biträdande
jägmästare, å vilka kan överlåtas att på eget ansvar handlägga jämväl
uppgifter av större betydelse.

Utvecklingen av förvaltningstjänsten inom reviren i mellersta och södra
Sverige synes göra det nödvändigt att i ytterligare en del fall jämväl inom
sistberörda delar av landet från revirförvaltare överlåta vissa arbetsuppgifter
för mera självständig handläggning av biträdande jägmästare.

Styrelsen får i anslutning till det anförda uttala, att styrelsen ur organisatorisk
synpunkt finner starka skäl föreligga för en uppfattning av de i lönegrad
A 20 kvarstående befattningarna som biträdande jägmästare till lönegrad
A 22.

Styrelsen anser dessutom en sådan åtgärd påkallad för att domänverket
må sättas i tillfälle att i den allt mer framträdande konkurrensen med enskilda
och andra skogliga organ försäkra sig örn kvalificerad jägmästarpersonal.
Med hänsyn till de utkomstmöjligheter, som för närvarande stå
annan högskoleutbildad personal, exempelvis civilingenjörer, till buds, anser
styrelsen den ifrågavarande lönegradsuppflyttningen för jägmästarpersonal
vid domänverket innebära en gärd av rättvisa.

Domänstyrelsen har i detta sammanhang framhållit, att hos styrelsen funnes
två revisorsbefattningar i lönegrad A 21, till vilka borde ifrågakomma
personer med jägmästarutbildning, och att vid bifall till förslaget örn hänförande
av samtliga biträdande jägmästare till lönegrad A 22 även dessa revisorsbefattningar
borde uppflyttas till lägst samma lönegrad.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha avstyrkt bifall till framställningen
om uppflyttning av de i lönegrad A 20 placerade biträdande jägmästarna.

Statskontoret har därvid hänvisat till att då befattningarna som biträdande
jägmästare så sent som år 1942 efter arbetsuppgifternas olika kvalitet och
omfattning uppdelats på lönegraderna A 20 och A 22 enbart den omständigheten
att ogynnsamma befordringsförhållanden kommit medelåldern för de
till lönegrad A 20 hänförliga biträdande jägmästarna att ligga förhållandevis
högt icke i och för sig motiverade en uppflyttning av samtliga ifrågavarande
befattningar till A 22. Statskontoret har emellertid uttalat, att om såsom
förbundet gjorde gällande tjänsterna vöre i stort sett likvärdiga en enhetlig
lönegradsplacering givetvis kunde vara befogad. Enligt statskontorets
mening läge i så fall närmast till hands att tillämpa lönegraden A 21.

Lönenämnden har förklarat, att nämnden måste ställa sig tveksam mot
att till särskild behandling upptaga frågan örn ett upphörande för bland
andra biträdande jägmästarna av den år 1942 beslutade differentieringen.
Detta spörsmål funne lönenämnden vara av beskaffenhet att brira behandlas
i ett vidare sammanhang. Även den omständigheten att en allmän lönerevision
vore förestående talade enligt lönenämndens mening mot att lönereglering
nu genomfördes för enstaka personalgrupper. 1 varje fall ansåge lönenämnden
anledning icke föreligga att tillstyrka uppflyttning av de biträ Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 semil. Nr 12ö.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125-

dande jägmästarna i A 20 till A 22, då lönenämnden i nyligen avgivet utlåtande
över skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande icke framställt någon
erinran mot förslaget, att assistenterna hos skogsvårdsstyrelserna skulle
fördelas å nämnda lönegrader.

Lönegradsplaceringen för kronojägare och biträdande

kronojägare.

Kronojägarna, vilka under revirförvaltaren förestå var sin bevakningstrakt,
äro i tjänsteförteckningen upptagna i lönegraderna A 9, A 10 och
A 12. I den senast fastställda personalförteckningen ha uppförts i vardera
9 och 10 lönegraderna 200 kronojägartjänster samt i 12 lönegraden 70
dylika tjänster. Av befattningarna få två i lönegrad A 12, tre i lönegrad A 10
och 21 i lönegrad A 9 icke besättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Befattningar som biträdande kronojägare finnas till ett antal av 30. De
äro upptagna i lönegrad A 7.

Enligt instruktion för domänverket skall kronojägare och biträdande kronojägare
ha avlagt avgångsexamen från statens eller därmed jämförlig skogsskola.
För inträde vid statens skogsskolor erfordras en ålder mellan 19 och
30 år, duglighet i vissa avseenden till krigstjänst, minst två års praktisk
tjänstgöring i de vanligast förekommande skogsarbetena, avgångsbetyg från
av domänstyrelsen anordnad eller därmed jämförlig kolarskola samt att ha
godkänts vid inträdesprov. Kursen vid kolarskolorna pågår under två månader.
Skogsskolornas kurser äro ettåriga. Vid statens skogsskolor erhålla
eleverna fri undervisning och fritt husrum men få betala kosthållet själva.
Ett mindre stipendium utgår till var och en av eleverna.

Kronojägares åligganden finnas angivna dels i instruktionen för domänverket,
dels ock i de av domänstyrelsen utfärdade reglementariska föreskrifterna.
Av instruktionen inhämtas bland annat, att kronojägare inom
bevakningstrakten skall utöva den närmaste uppsikten över till densamma
hörande egendom samt enligt jägmästarens bestämmande utöva ledningen
av förekommande arbeten. Kronojägare ansvarar för den inom bevakningstrakten
förekommande utlämningen av skogsprodukter m. m. samt
för i tjänsten omhänderhavda medel, därest han av jägmästaren ålägges att
verkställa utbetalningar och mottaga uppbörd. Därjämte stadgas skyldighet
att i vissa fall tjänstgöra utom bevakningstrakten.

Biträdande kronojägare skall vara kronojägare behjälplig vid utförande
av dennes åligganden. Han kan av domänstyrelsen tilldelas viss självverksamhet.

Den nuvarande uppdelningen av kronojägarna i lönegraderna A 9, A 10
och A 12, vilken genomfördes i samband med 1942 års tjänsteförteckningsrevision,
tillkom närmast på förslag av domänstyrelsen. Tidigare voro samtliga
kronojägare placerade i A 9. Domänstyrelsen hade funnit skäligt och
rättvist, att de kronojägare, som tjänstgjorde i mera krävande bevakningstrakter,
bereddes en bättre löneställning än övriga kronojägare. Styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

hade vidare framhållit den stora betydelse av införandet av kronojägartjänster
i flera grader, som läge däri, att möjlighet för kronojägarkåren bereddes
till befordran.

I sin förutnämnda skrivelse den 28 januari 1946 angående lönegradsplaceringen
för kronojägare och biträdande kronojägare har domänstyrelsen hemställt,
att antalet kronojägare i A 12 måtte ökas från 70 till 470, att 30 biträdande
kronojägarbefattningar i A 9 måtte införas, ävensom att kronojägare
i A 10 och A 9 samt biträdande kronojägare i A 7 måtte utgå ur tjänsteförteckningen
för domänverket. Såsom motivering för framställningen har domänstyrelsen
bland annat framhållit att den verkställda differentieringen av
kronojägartjänsterna medfört vissa nackdelar. Härom har domänstyrelsen
anfört väsentligen följande.

Det förekommer nu mycket oftare än tidigare att kronojägare söka förflyttning
från en bevakningstrakt till en annan, då detta är förenat med
befordran. Då en dylik befordran icke utan vägande skäl kan förmenas en
välmeriterad sökande, blir följden, att kontinuiteten i fråga om arbetsledningen
och skogarnas skötsel icke kan tillgodoses på samma sätt som tidigare.
Speciella förhållanden inom skogsbruket av geografisk, biologisk, ekonomisk
och social natur medföra nämligen, att det är av särskild vikt, att
krono jägarna under längre tids tjänstgöring få tillfälle att grundligt lära
känna sina tjänstgöringsområden. För att åtminstone i någon man begränsa
antalet förflyttningar har domänstyrelsen i regel icke medgivit sådana under
de två första åren sedan en kronojägare tillträtt en ny befattning.

En annan olägenhet med den nuvarande lönegradsplaceringen ligger däri,
att man måste räkna med att förskjutningar i arbetsuppgifterna successivt
komma att ske, bland annat på grund av den ständigt fortgående utvecklingen
på skogsbrukets område, och att därför en omprövning av lönegradsplaceringen
tid efter annan måste företagas. Särskilt mellan två så nära varandra
liggande lönegrader som A 10 och A 9 torde det därvid bliva svårt
att uppehålla en rättvis åtskillnad.

Styrelsen har övervägt möjligheten av en fortsatt lönegradsuppdelning med
en minskning av antalet lönegrader från tre till två. För bibehållande av en
viss åtskillnad talar visserligen det förhållandet, att olikheter ur arbetssynpunkt
kunna föreligga mellan olika bevakningstrakter. Men å andra sidan
bero dessa olikheter ur arbetssynpunkt icke enbart på skillnader i naturliga
eller ekonomiska förutsättningar, som karakterisera bevakningstrakterna
såsom sådana, utan även på vissa speciella tjänsteförhållanden av personlig
art eller av annan mer eller mindre tillfällig beskaffenhet. En viss utjämning
i fråga örn arbetsuppgifterna kommer också till stånd genom att arbetstyngda
kronojägare tilldelas biträde av extra kronojägare eller förmän och
genom att kronojägarnas skyldighet att i vissa fall tjänstgöra utanför den
egna bevakningstrakten utnyttjas. Styrelsen har därför kommit till den uppfattningen,
att en fullt rättvis, till bevakningstrakten bunden uppdelning av
tjänsterna på olika lönegrader icke är möjlig att varaktigt genomföra.

Med hänsyn tagen till de erfarenheter, som styrelsen gjort av den nuvarande
uppdelningen under dess tillämpning, och de hinder, sorn visat sig
föreligga att på ett lämpligt sätt revidera densamma, samt vid det förhållandet,
alt förutsättningar finnas att trots bevakningstrakternas olika beskaffenhet
fullt utnyttja varje särskild befattningshavare, anser sig styrelsen böra
förorda, att återgång sker till en gemensam lönegrad för alla kronojägare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Vid bedömandet av vilken lönegrad som borde väljas vid en återgång till
en gemensam lönegrad har domänstyrelsen efter att ha anställt jämförelse
med löneställningen för vissa banmästare vid statens järnvägar och för vägmästarna
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka enligt domänstyrelsens
uppfattning kunde anses vara ungefär jämställda med kronojägarna
i fråga om ansvar och arbetsuppgifter, kommit till det resultatet, att kronojägarna
icke borde vara lägre placerade än i lönegrad A 12. Domänstyrelsen
har i detta sammanhang framhållit att de förmän och arbetare, över vilka
kronojägarna hade att föra befäl, under de senare åren erhållit väsentligt
ökade arbetsinkomster. Därest de kronojägare, som förestå bevakningstrakt,
placeras i lönegrad A 12, har det synts domänstyrelsen lämpligt att uppflytta
de biträdande kronojägarna i lönegrad A 9. Av vad domänstyrelsen andragit
vid den gjorda jämförelsen mellan kronojägarnas samt banmästarnas och
vägmästarnas löneställning må nämnas följande.

Likheten mellan kronojägarna samt banmästarna och vägmästarna har
angivits ligga däri, att arbetsuppgifterna huvudsakligen bestå av utearbeten
och att vederbörande bland annat tjänstgöra som arbetsledare för ett avsevärt
antal arbetare.

För belysande av kronojägarnas ställning som arbetsledare ha lämnats
vissa uppgifter angående i medeltal för bevakningstrakt utgående arbetslöner
till arbetare samt antal arbetare. Enligt dessa uppgifter ha arbetslönerna
till arbetare stigit från 40 000 kronor år 1939 till 93 000 kronor år 1944.
Antalet arbetare växlar från i medeltal 12 i augusti till omkring 80 under
vintersäsongens senare del. Domänstyrelsen har i detta sammanhang framhållit
att de uppgifter, som anförtrotts kronojägarna, blivit av allt större
betydelse för skogsskötselns utveckling och för förvaltning av domänfondens
skogar.

I fråga om arbetsuppgifterna för banmästarna, vilka äro placerade, Överbanmästare
i 16 och 18 lönegraderna, förste banmästare i 12 och 14 lönegraderna
samt banmästare i 10 lönegraden, ha angivits, att dessa bestå i
övervakning av trafiksäkerheten å viss bansträcka och att föreståndare för
banmästaravdelning i den mån baningenjören icke annorlunda bestämmer
ha att leda och kontrollera alla inom avdelningen förekommande underhållsoch
nybyggnadsarbeten. Dessutom skola banmästare svara för viss expeditionstjänst
och handhava avdelningens förråd m. m. En föreståndare för
banmästaravdelning har arbetsbefäl över 25 å 30 personer. Domänstyrelsen
har ansett att kronojägarna med hänsyn till befälsställningen närmast syntes
jämförliga med föreståndare för banmästaravdelning i lönegraderna A 10,
A 12 och A 14.

Beträffande vägmästarna, vilka äro hänförda till lönegrad A 13, har uppgivits,
att dessa under närmaste befäl av ingenjör och övervägmästare skola
leda vägunderhållsarbetena inom sina områden, inspektera vägarna m. m.
Vägmästare skall vidare svara för vägväsendets byggnader, förråd och maskiner
m. m. inom sitt område och på särskilt uppdrag utöva ledning och
tillsyn över byggnadsarbeten m. m. De årliga arbetskostnaderna utgöra 30 000
—90 000 kronor per vägmästarområde. Domänstyrelsen har funnit, att en
kronojägares arbetsbefäl snarast syntes vara större än en vägmästares och
att en kronojägare hade ett större antal arbetsuppgifter, vilka var för sig
krävde särskild erfarenhet och särskilda kvalifikationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Domänstyrelsen har beräknat, att en placering av samtliga kronojägare
i lönegrad A 12 och en uppfattning av de biträdande kronojägama i lönegrad
A 9 skulle medföra kostnadsökningar å 160 000 respektive 8 000 kronor
för år.

Domänstyrelsen har slutligen hemställt, att de i personalförteckningen
upptagna kronojägarbefattningar, vilka icke tagits i anspråk, finge återbesättas
i den mån styrelsen funne behov därav föreligga.

Såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ha i sina remissutlåtanden
funnit en viss lönedifferentiering, nämligen i lönegraderna A 10 och 12,
böra bibehållas för kronojägarbefattningama. För biträdande kronojägare
har föreslagits en uppflyttning i A 8.

Statskontoret har sålunda i frågan bland annat anfört.

Det är i viss mån förvånande att de bestämda olägenheter, vilka nu anföras
som motiv för en återgång till ett system med enhetbg lönegradsplacering,
icke före omläggningen blivit uppmärksammade. Man nödgas härav
draga den slutsatsen, att huvudskälet för 1942 års lönegradering var att
bereda kronojägarna någon förbättring i löneförhållandena, ehuru hinder
ansågs föreligga för en generell uppflyttning av hela denna personalkategori,
varför man tills vidare bortsåg från olägenheterna av en lönedifferentiering.

Emellertid vill det förefalla statskontoret som örn en viss lönedifferentiering
alltjämt borde bibehållas, bl. a. för att bevara möjligheten till befordran
av de mest förtjänta bland kronojägarna. Nära till hands ligger då att tänka
sig en uppdelning av kronojägama på lönegraderna A 10 och 12 med sådan
fördelning mellan grupperna, att kontinuiteten i fråga om arbetsledningen
och skogarnas skötsel icke behöver lida avbräck genom alltför täta^ eller
talrika omflyttningar i samband med befordran. Detta syfte torde nås genom
uppflyttning av samtliga kronojägare i lönegrad A 9 till lönegrad A 10
och bibehållande av oförändrat antal kronojägare i lönegrad A 12. Proportionen
skulle då bliva 400 kronojägare i lönegrad A 10 och 70 i lönegrad
A 12.

Till statskontorets skrivelse har fogats ett särskilt yttrande av statskommissarie
Norberg, vari denne på de av domänstyrelsen anförda skälen tillstyrkt,
att kronojägarna placerades i lönegrad A 12 eller samma lönegrad
som han inom skogsvårdsstyrelseutredningen förordat för de med kronojägarna
närmast jämförliga länsskogvaktarna.

Allmänna lönenämnden har bland annat andragit.

Vad tidigare förekommit i denna fråga ger enligt lönenänmdens mening
vid handen, att i avseende å kronojägarnas arbetsuppgifter sådana skiljaktigheter
föreligga mellan olika bevakningstrakter, att en enhetlig lönegradsplacering
för samtliga kronojägare nu icke bör genomföras. En så väsentlig
avvikelse från de år 1942 antagna grunderna för kronojägare änstemas lönegradsplacering
synes lönenämnden böra upptagas till prövning i samband
med den allmänna lönerevisionen. För närvarande finner sig lönenämnden
endast kunna förorda, att differentieringen av kronojägarna begränsas så till
vida, att de fördelas å två olika lönegrader. Då vidare den gällande placeringen
av vissa kronojägare i 9 lönegraden förefaller lönenämnden väl låg,
vill det synas lönenämnden, som örn kronojägarbefattningama i nämnda lönegrad
lämpligen böra uppdelas å 10 och 12 lönegraderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Sveriges kronojägareförbund har i remissutlåtande förklarat, att de av
domänstyrelsen framförda synpunkterna helt överensstämde med kronojägarkårens.
Under framhållande bland annat att kronojägamas göromål vöre
av självständig och kvalificerad natur och att kronojägama vore anförtrodda
en betydelsefull uppgift i den statliga skogsförvaltningen har förbundet emellertid
uttalat, att kronojägarna enligt förbundets mening borde placeras lägst
i lönegrad A 13 och de biträdande kronojägarna lägst i A 10.

Departementschefen.

Enligt min mening föreligga vissa skäl för att cheferna för första och andra
skogsbyrån samt skogstekniska byrån böra tillsättas medelst förordnande
på viss tid. Emellertid anser jag mig icke för närvarande böra framlägga
förslag i sådan riktning, då en ändring av löneställningen för ifrågavarande
befattningshavare icke synes böra ske annorledes än i samband med en
allmän omprövning av byråchefsbefattningarnas lönegradsplacering och av
principerna för tillsättande av dessa befattningar, medelst fullmakt respektive
konstitutorial eller medelst förordnande på viss tid. 1 betraktande av
denna min inställning till frågan om byråchefstjänsterna torde jämväl med
avgörandet av spörsmålet örn överjägmästarnas löneställning böra tills vidare
anstå.

Vidkommande frågan örn inrättande av en särskild personalbyrå i domänstyrelsen
må framhållas, att den nuvarande uppdelningen av personalärenden
på olika byråer synes medföra risk för bristande enhetlighet vid ärendenas
bedömning. Handläggningen tynges även av att vissa ärenden måste genomgå
behandling å flera byråer innan avgörande kan träffas. Genom att samla personalärendena
till en avdelning synes enhetlighet vid behandlingen av dessa
ärenden säkras, varjämte förenklingar i arbetssättet kunna genomföras. Såsom
domänstyrelsen anfört kan även större uppmärksamhet ägnas åt frågor angående
personalvård m. m. En lättnad i arbetsbördan skulle vidare vinnas å
de övriga byråerna samt inom lokalförvaltningen. Bland annat skulle sålunda
en byråassistentbefattning i 20 lönegraden å kameralbyrån ävensom en kontorsbiträdestjänst
vid nuvarande innehavares avgång kunna indragas. Härjämte
skulle en assistent å skogsbyråerna kunna frigöras för andra arbetsuppgifter.
På grund av det anförda förordar jag i likhet med remissmyndigheterna,
att den föreslagna koncentrationen av personalärenden genomföres.
Icke heller har jag något att erinra mot att de ärenden angående arbetsavtal
m. m., som nu åvila ombudsmannen, biträdande ombudsmannen och arbetsteknikern,
sammanföras med personalärendena och att för dessa två grupper
av ärenden inrättas en personalbyrå. Denna torde i enlighet med domänstyrelsens
förslag böra uppdelas på en personalavdelning och en avdelning
för arbetarärenden. Däremot kan jag icke tillstyrka, att för byrån avses det
antal högre kvalificerade befattningshavare, som domänstyrelsen föreslagit.
I likhet med flertalet remissmyndigheter anser jag, att föreståndaren för avdelningen
för arbetarärenden bör vara chef för byrån. För att biträda ho -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

nom vid handläggningen av arbetarärenden torde det vara till fyllest med
den nuvarande biträdande ombudsmannen och arbetsteknikem. Byråchefen
synes böra placeras i 30 lönegraden. Som ställföreträdare för byråchefen
bör föreståndaren för personalavdelningen tjänstgöra. Med hänsyn till att
denne får en ansvarsfullare ställning och en mera omfattande föredragningsskyldighet
än enligt den av domänstyrelsen föreslagna organisationen förordar
jag, att för honom inrättas en byrådirektörstjänst i 28 lönegraden. Befattningshavarna
å byrån skulle i övrigt utgöras av en kontorsskrivare och
fyra kontorsbiträden. I avvaktan på närmare erfarenheter av byråns verksamhet
och i betraktande av att statstjänstemännens lönefråga för närvarande
är föremål för utredning synas de högre befattningarna tills vidare
böra placeras å extra ordinarie stat. Den av mig förordade organisationen
innebär sålunda, att den nuvarande befattningen som ombudsman i lönegrad
Eo 28 omändras till en byråchefstjänst i Eo 30 och att en byrådirektörsbefattning
i Eo 28 inrättas, varvid den nuvarande tjänsten som förste revisor
i A 24 skall föras å övergångsstat.

Vad angår framställningen örn uppflyttning av de i lönegrad A 20 placerade
biträdande jägmästarna är jag icke beredd att föreslå ett upphävande
av den år 1942 genomförda uppdelningen av befattningarna som biträdande
jägmästare i lönegraderna A 20 och A 22. Den höga genomsnittliga medelåldern
för biträdande jägmästare i 20 lönegraden har föranletts av ogynnsamma
befordringsförhållanden. En förbättring i dessa torde emellertid vara
att emotse på grund av ålderssammansättningen hos domänverkets personal i
högre lönegrader. Jag vill tillika erinra om att jag i proposition till årets
riksdag föreslagit, att skogsvårdsstyrelsernas assistenter, vilkas arbetsuppgifter
närmast torde motsvara ifrågavarande biträdande jägmästares, skulle i
lönehänseende jämställas med befattningshavare i lönegrad A 20.

Vissa skäl synas tala för att de i 9 och 10 lönegraderna placerade kronojägama
beredas en förbättrad löneställning. Med hänsyn till pågående lönerevision
anser jag mig dock icke nu böra till slutligt avgörande upptaga denna
fråga. Av samma skäl torde även få anstå med avgörandet av spörsmålet
om de biträdande kronojägarnas lönegradsplacering.

Jag har icke något att invända mot att, såsom domänstyrelsen begärt, styrelsen
skall få besätta de i personalförteckningen för domänverket upptagna
kronojägarbefattningar, vilka ännu icke tagits i anspråk, i den män styrelsen
finner behov därav föreligga.

Ny personalförteckning för domänverket — upptagande tjänstemän i högre
lönegrad än A 20 — torde böra underställas riksdagen för godkännande.
Härjämte bör inhämtas riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t att i tjänsteförteckningen
vidtaga den förändring, som av mig i det föregående förordats.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) med tillämpning tills vidare från och med den 1 juli
1946 för domänverket fastställa följande

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ............................. G 16

1 överdirektör och souschef .................... C 11

1 försäljningschef ............................ C 10

5 byråchefer ................................. A 30

10 Överjägmästare .............................. A 29

2 byrådirektörer .............................. A 28

1 förste domänfiskal .......................... A 28

1 domänfiskal ................................ A 26

1 domänkamrerare ........................... A 26

1 domänstatistiker ............................ A 26

1 förste byråsekreterare ....................... A 26

1 intendent .................................. A 26

100 jägmästare ................................. A 26

4 skogsskoleföreståndare ...................... A 26

1 Överkontrollör .............................. A 26

2 dikningsledare .............................. A 24

2 förste byråsekreterare ........................ A 24

3 skogstaxatorer .............................. A 24

55 biträdande jägmästare ...................... A 22

1 byråsekreterare ............................. A 21

2 revisorer ...................................A 21

Tjänstemän å övergångsstat.

1 byråchef .................................. A 30

1 skogsskoleföreståndare ...................... A 25

1 byråjägmästare ............................. A 24

1 förste revisor................................ A 24;

Anm. Innehavaren av den~å övergångsstat upptagna befattningen såsom
byråchef skall vara skyldig att tills vidare tjänstgöra såsom Överjägmästare.
Av jägmästarbefattningarna må tre befattningar icke återbesättas utan Kungl.
Maj:ts medgivande.

2) medgiva, att i tjänsteförteckningen må vidtagas av mig
i det föregående förordad förändring.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.

467430. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.