Kungl. Maj:ts proposition Nr 125 (Proposition 1922:125)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionstillägg åt
vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
samt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens
tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 24 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:

Tidigare i dag har jag i sammanhang med spörsmålet om dyrtidstillägg
till f. d. befattningshavare i statens tjänst samt änkor och
barn efter dylika befattningshavare m. fl. pensionärer haft tillfälle beröra

Allmänna

grunder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

frågan om en reglering av vissa lägre pensioner. Av vad jag därvid
anfört framgår, att de bestämmelser angående dyrtidstillägg åt pensionärerna,
som antogos av 1921 års riksdag, uttryckligen förutsattes
skola vara ett provisorium i avbidan på utredning om en peusionsreglering.
Utredningen i fråga anförtroddes åt den s. k. 1921 års
pensionskommitté, som den 16 december 1921 avgivit förslag i ämnet.

Kommitténs förslag till pensionsreglering bar uttryckligen betecknats,
jämväl det, som ett provisorium, avsett att något upphjälpa de
särskilt låga pensionerna, intill dess tiden kunde anses vara inne att
genomföra en verklig pensionsreglering. Förslaget innebär, att detta
upphjälpande skulle ske i form av pensionstillägg.

Då jag nu går att på grundvalen av kommitténs betänkande avgiva
förslag i detta ämne, anhåller jag att först få behandla frågan om
pensionstillägg åt f. d. befattningshavare m. fl., varefter jag torde få
redogöra för spörsmålet om dylika tillägg till änkor och barn efter
befattningshavare m. fl.

Pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer.

Kommittén erinrar i sitt betänkande därom, att vid de inom finansdepartementet
verkställda förberedande utredningar om en pensionsreglering,
vilka jag tidigare i dag omnämnt, ifrågasatts, att de oreglerade
pensionerna skulle över hela linjen förbättras genom ett tillägg, som
förslagsvis angivits till 25 procent av pensionen, dock minst 100 kronor
och högst 1,000 kronor, eller alltså av ungefär liknande art som den tillfälliga
löneförbättring, vilken under senare åren i avvaktan på definitiv
lönereglering tillkommit i tjänst varande befattningshavare. Beträffande
detta projekt yttrar kommittén:

»Redan med hänsyn till därmed förenade kostnader, som beräknats uppgå
till omkring tre miljoner kronor, oberäknat den ökning av dyrtidstilläggs
kostnaden, som därav kunde föranledas, lärer en sådan pensionsreglering icke
under nuvarande statsfinansiella läge kunna förordas; och mot en sådan anordning
kan jämväl erinras, att enahanda olägenheter, som, enligt vad förut
framhållits, yppat sig vid undersökning av en del andra utvägar till beredande
av pensionsförbättring, icke heller vid detta förslag synas kunna helt
undvikas, i det att exempelvis en landsfiskals pension å 2,800 kronor skulle
kunna genom ett tillägg å 700 kronor komma att överstiga det belopp, vartill
den nyreglerade pensionen kan bliva bestämd.»

Kunol. Mai ds- proposition Nr 125.

Härefter fortsätter kommittén:

»Ehuru det onekligen varit mycket önskvärt, om förhållandena medgivit
att förbättring i något utsträcktare omfattning kunnat beredas pensionärerna,
hava kommitterade likväl med hänsyn till kostnaden funnit sig nödsakade att
inskränka sitt förslag till att åtminstone under nuvarande förhållanden huvudsakligen
avse beredande av en skälig förbättring av de särskilt låga pensionerna,
på samma gång som likväl åtgärd synts höra vidtagas i syfte, att den
ovan berörda av dyrtidstilläggets omläggning föranledda minskningen må
framträda först då pensionen uppgår till 2,000 kronor.

Dessa mål hava kommitterade efter verkställande av ingående undersökningar
funnit lämpligen kunna nås genom ett pensionstillägg, så anordnat, att
pensioner under 1,500 kronor skulle i regel ökas med 180 kronor för år räknat,
att för pensioner å 1,500 kronor och därutöver intill 2,000 kronor tillägget skulle
utgöra 120 kronor, samt att tillägget därefter skulle minskas till 60 kronor,
dock så att pension och tillägg tillsammans icke må överstiga 2,560 kronor. I
övergången mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa jämkningar.
Å pensionstillägget, som tillika ansetts böra begränsas genom föreskrift att
detsamma icke må överstiga pensionens belopp, skulle dyrtidstillägg utgå såsom
om tillägget vore en del av själva pensionen.»

I fråga om verkningarna av kommitténs förslag torde jag få inskränka
mig till att hänvisa till den tabell, vilken jag tidigare i dag
vid anmälan av frågan om dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare och
med dem likställda pensionärer återgivit.

Med anledning därav, att 1921 års riksdag ifrågasatt, huruvida
icke av statsfinansiella skäl den pensionsförbättring, som vid den avsedda
pensionsregleringen kunde komma att beviljas, borde fastställas
att utgå allenast till sådana pensionärer, som styrkte sig vara i behövande
omständigheter, har kommittén tagit i övervägande, huruvida en dylik
begränsning bör gälla i avseende å det av kommittén föreslagna pensionstillägget.
Efter framhållande att ett dylikt villkor i vissa fall förknippats
med beviljade pensions förbättringar, i andra fall däremot utelämnats,
yttrar kommittén följande:

»Såsom i meranämnda förberedande utredning anförts äro vidare åtskilliga
olägenheter förbundna med ett sådant villkor, varom här är fråga.
Det lärer nämligen knappast kunna förväntas, att intygen om behövande omständigheter
komma att utfärdas efter enhetlig uppfattning beträffande förutsättningarna
för sådant intygs utgivande; och dessa olägenheter måste skarpare
framträda, när det gäller pensionärer till flera tusental och icke såsom
hittills endast små grupper av pensionärer. Även om sådant intyg icke skulle
vederbörande avfordras mer än en gång årligen, skulle det likväl bliva synnerligen
betungande för pensionsutbetalande myndigheter och kassor att övervaka
villkorets uppfyllande beträffande ett så stort antal pensionärer. Det
torde icke heller få anses mycket antagligt, att uppställandet av ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

villkor skulle vara i statsfinansiellt avseende av någon större betydelse, enär
bland ifrågavarande pensionärer med låga pensioner endast ett ringa fåtal
torde befinna sig i den ställning, att de icke kunna erhålla ett dylikt intyg.
På grund härav och då det av kommitterade föreslagna pensionstillägget är i
rätt stor utsträckning avsett att utgöra ersättning för den genom dyrtidstillläggets
omläggning förorsakade minskningen av den med pensionen förbundna
föl-månen, hysa kommitterade den uppfattning, att pensionstillägget
icke bör förbindas med berörda villkor.»

Kommittén ingår härefter på frågan om omfattningen av den
pensionsreglering, kommittén föreslår. I detta avseende yttrar kommittén:

»Från åtnjutande av pensionstillägg böra givetvis undantagas alla innehavare
av nyreglerade pensioner, varjämte med dem torde böra i detta avseende
likställas en hel del andra grupper av f. d. befattningshavare, nämligen
alla sådana, som genom löne- och pensionsreglering under de senare åren fått
sina pensioner avsevärt höjda utöver vad som tillkommit dem, som avgått före
sådan reglering. Genom att pensionärerna med oreglerade pensioner sålunda
uppdelas i en äldre grupp med rätt till pensionstillägg och en yngre grupp
utan rätt till sådant tillägg vinnes i någon mån det förut framhållna önskemålet
att bättre tillgodose dem, som innehava pensioner av äldre typer. Bland
pensionärerna skulle alltså kunna särskiljas tre grupper, nämligen: 1) pensionärer
med äldre oreglerade pensioner; de erhålla pensionstillägg och få dyrtidstillägg
efter de gynnsammare grunderna; 2) pensionärer med nyare oreglerade
pensioner; de få visserligen icke pensionstillägg, men erhålla dyrtidstilllägg
efter nyss nämnda grunder; samt 3) pensionärer med nyreglerade pensioner;
i det avseendet äro dessa med mellangruppen likställda att de uteslutas
från rätten till pensionstillägg, men däremot äro de beträffande dyrtidstill1
ägget underkastade de strängare grunderna. Härigenom skulle exempelvis
en f. d. vaktmästare vid centralt ämbetsverk, vilken före år 1919 avgått med
pension å 600—1,000 kronor, erhålla pensionstillägg ävensom få dyrtidstillägg
enligt de gynnsammare gran derna; den f. d. vaktmästare däremot, som avgått
under något av åren 1919—1921 med pension å 1,200 kronor, får icke pensionstillägg
men bekommer dyrtidstillägg enligt nyssnämnda grunder, medan den
vaktmästare (expeditionsvakt), som avgått med nyreglerad pension å 1,644 kronor,
utan rätt till pensionstillägg erhåller dyrtidstillägg efter reducerade grunder.
Detsamma skulle komma att gälla stora grupper av f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar, till exempel f. d- stationskarlar allt efter som de
åtnjuta pensioner å 692—1,140 kronor, 1,386 kronor eller 1,644 kronor.

Å andra ‘■idan finnas åtskilliga grupper av pensionärer, som utan att direkt
kunna inräknas bland f. d. befattningshavare i statens tjänst dock blivit
med dem i avseende å dyrtidstillägg likställda; och såsom i specialmotiveringen
närmare utvecklas anse sig kommitterade böra upptaga vissa av dessa
grupper såsom berättigade jämväl till pensiontillägg.

Pensionstillägget avses tillkomma icke allenast dem, som vid ikraftträdandet
av därom meddelade bestämmelser redan innehava pension, som
berättigar till sådant tillägg, utan även dem, som därefter avgå med dylik
pension.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Kommittén har utgått från att de föreslagna bestämmelserna om
pensionstillägg skulle träda i kraft den 1 april 1922. I varje fall anser
kommittén sagda bestämmelser böra träda i kraft samtidigt med nya
bestämmelser angående dyrtidstillägg åt ifrågavarande pensionärer.

Inom kommittén har av en ledamot uttalats den mening, att de
av kommittén för f. d. befattningshavare i allmänhet föreslagna pensionstilläggen
icke lämpade sig för f. d. befattningshavare vid armén
och marinen, vare sig med hänsyn till de föreslagna beloppens storlek
eller till det pensionsbelopp, vid vilket åtnjutandet av pensionsförbättringsförmånen
avses att upphöra. Bemälde ledamot har i anslutning
härtill framlagt ett särskilt förslag till kungörelse angående pensionstillägg
för vissa f. d. militära befattningshavare m. fl. Enligt detta
förslag skulle pensionstilläggen kunna utgå med belopp ända upp till
360 kronor för år, varjämte det pensionsbelopp, utöver vilket pensionstillägg
ej bör ifrågakomma, skulle höjas till 2,800 kronor. Den kostnadsökning,
som skulle föranledas av ifrågavarande förslag, har av
reservanten beräknats till 350,000 kronor beträffande pensionstilläggen
och 225,000 kronor i fråga om dyrtidstilläggen eller sålunda tillhopa

575,000 kronor årligen.

En annan ledamot av kommittén har ansett gränsen för pensionstillägget
böra utsträckas till 3,000 kronor. I enlighet härmed har denne
ledamot föreslagit, att pensionstillägget skulle utgå för pensioner under
1,500 kronor med 180 kronor, för pensioner å 1,500 kronor och därutöver
intill 2,500 kronor med 120 kronor samt för pensioner å 2,500
kronor och därutöver intill 3,000 kronor med 60 kronor. Den av detta
förslag föranledda merkostnaden har beräknats till 85,000 kronor för år.

Såsom jag redan tidigare i dag antytt, finner jag kommitténs förslag
i fråga om pensionstillägg under nuvarande förhallanden innefatta
en så vitt möjligt tillfredsställande lösning av spörsmålet om reglering
av de lägre pensionerna. Jag förbiser därvid ingalunda, att det system
för de låga pensionernas förbättring, som kommitténs förslag innefattar,
måste vara behäftat med åtskilliga brister. Men det synes å andra
sidan uppenbart, att en alltigenom tillfredsställande pensionsreglering
icke kan åstadkommas utan ingående undersökning beträffande de särskilda
grupperna av pensionärer och dessutom icke utan svårighet låter
sig göra, så länge definitiva löneregleringar saknas för så stora delar
av förvaltningen som ännu är fallet. När tiden för en mera definitiv
pensionsreglering kan vara inne, synes mig icke möjligt att nu avgöra.
I varje fall torde resultatet av den av kommittén föreslagna provisoriska

DeparUmeii

chefen.

Kungl. Maj:ts: proposition Nr 125.

pensionsregleringen böra avvaktas, innan något vidare åtgöres i syfte
att erhålla en definitiv reglering av statspensionerna.

Vidkommande det av kommittén framlagda förslaget kan jag inskränka
mig till att åberopa vad kommittén till stöd för detsamma
anfört. Förslaget i dess allmänna utformning föranleder alltså ingen
erinran från min sida. Jag vill särskilt framhålla, att det är av vikt
att så enkla bestämmelser som möjligt bliva gällande i fråga om pensionstilläggen,
ett önskemål som förslaget synes mig så långt möjligt
är tillgodose.

Lika med kommittén finner jag bestämmelserna om pensionstilllägg
böra träda i kraft samtidigt med den nya kungörelsen angående
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare.

Av det redan anförda framgår, att jag icke kan understödja något
av de förslag, som reservationsvis framförts inom kommittén. Vad särskilt
angår yrkandet, att pensionstilläggen till f. d. militära befattningshavare
skulle bestämmas efter andra och förmånligare grunder än motsvarande
tillägg till f. d. civila befattningshavare, vill jag framhålla, att en
pensionsreglering av sålunda påyrkat slag skulle i viss mån ligga utom
syftet med den nu föreslagna provisoriska pensionsregleringen och därtill
kunna föregripa en definitiv dylik reglering.

Författnings- Kommittén har utarbetat och framlagt ett särskilt förslag till

förslaget. kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer. Av den närmare motiveringen för detta
förslag ber jag att få återgiva följande.

I § 2 av kungörelseförslaget angivas vissa grupper av pensionärer,
som av skilda anledningar ansetts icke böra komma i åtnjutande av
pensionstillägg. Kommittén yttrar härom följande:

»Liksom avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
andervtödstagare undantagits från åtnjutande av det dyr+idstillägg,
som bev tjats Innehavare av egentliga pensioner, så hava de också med
hänsyn till de säregna grunderna för dem tillkommande understöd ansetts icke
böra göras delaktiga av ifrågavarande pensionstillägg. I detta sammanhang
kan erinras därom, att 1919 års riksdag godkänt vissa bestämmelser, medförande
förhöjning av terörda understöd, samt att dyrtidstillägg å understöden
nu regleras enligt föreskrifter i kungörelse av den 29 juni 1921 (nr 547).

Från åtnjutande av pensionstillägg hava vidare ansetts böra undantagas
alla pensionärer med s. k. nyreglerade pensioner, d. v. s. sådana pensioner,
som utgå enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk (nr 254) eller i kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser
för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila stats -

Kungl. Maj:tst proposition Nr 125.

förvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension (nr 456) eller andra
dylika pensioneringsgrunder, som blivit fastställda eller kunna komma att
fastställas för reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i
statens tjänst. Det gäller sålunda alla de pensionärer, som avses i § 4 av förslaget
till allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionärer. Att i. d. landshövding,
som innehar pension, avpassad efter det från och med den 1 juli 1921
för sådan befattningshavare gällande pensionsunderlag, här icke upptagits, beror
givetvis därpå att med hänsyn till pensionens storlek något pensionstilllägg
enligt de i § 1 angivna begränsningar icke kan i detta fall ifrågakomma.

Emellertid höra även vissa andra grupper av pensionärer undantagas
från åtnjutande av pensionstillägg, nämligen de pensionärer, som under senare
åren pensionerats efter grunder, som föranlett någon mera avsevärd förhöjning
av pensionen i jämförelse med vad som tillkommer förut pensionerade i
samma eller motsvarande befattning. Härigenom hava kommitterade funnit
sig kunna i någon mån tillgodose ett önskemål, som från flera håll framställts
och funnits behjärtansvärt, nämligen att pensionerna av äldre typ må framför de
nyare typerna tillgodoses, så att skillnaden dem emellan minskas. Här kan
icke för alla bestämmas en och samma tidpunkt som gräns för rätten till pensionstillägg,
enär de åtgärder, som föranlett pensionsförhöjning för den ena
eller andra gruppen, kommit till tillämpning vid skilda tidpunkter. Då vid ingången
av år 1919 genom lönereglering för befattningshavare vid kommunikationsverken,
postsparbanken och skogsstaten ävensom för skogvaktare vid
Uppsala universitet inträtt en väsentlig pensionsförhöjning, har det ansetts,
att den, som därefter pensionerats i sådan befattning, redan erhållit så stor
pensionsförbättring, att något pensionstillägg nu icke bör ifrågakomma. Exempelvis
blev pensionen för en banvakt vid statens järnvägar från och med
år 1919 höjd till 1,386 kronor, medan pensionen förut utgjort högst 1,140 kronor;
och för en kronojägare och en skogvaktare vid Uppsala universitet höjdes
pensionen från 900 till 1,400 kronor. Enligt den från ingången av år 1919 gällande
löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
med flera läroanstalter blevo pensionerna i allmänhet icke obetydligt
förhöjda, på grund varav och ehuru pensionerna för f. d. ämneslärare i regel
äro av beskaffenhet att utesluta från rätten till pensionstillägg, de f. d. lärare,
som pensionerats efter nämnda tidpunkt, likväl upptagits bland undantagen,
något som alltså huvudsakligen berör f. d. övningslärare. Den pension, som
före år 1919 tillkommit en övningslärare, uppgick i regel till 750 å 2,000 kronor
och kunde i gynnsammaste fall icke överstiga 2,750 kronor; numera uppgår
pensionen till lägst 1,170 kronor och kan vid största möjliga utsträckning
av tjänstgöringen uppgå till inemot 3,500 kronor.

Vidare torde böra från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de
militära pensionstagare, som pensionerats efter ingången av år 1918 och alltså
kommit i åtnjutande av den för viss personal vid armén och marinen beviljade
pensionsförbättring. Visserligen utgör pensionsförbättringen för den,
som pensionerats under 1918, endast hälften av vad som i sådant avseende tillkommit
den, som i samma befattning pensionerats efter ingången av år 1919;
men redan den förbättring, som sålunda utgår till 1918 års pensionärer, understiger
för dem, varom här är fråga, i intet fall 225 kronor men uppgår i regel
till omkring 500 kronor och är alltså av den betydenhet, att även dessa pensio Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 käft. (Nr 123—125). 8

.Kungl. Maj.-ts proposition Nr 125.

närer ansetts böra undantagas, helst detta bidrager till att i någon mån förminska
den överklagade stora skillnaden mellan nya och gamla pensioner på
detta område. Då en del pensionerade f. d. beställningshavare vid armén och
marinen, vilka icke direkt med tillämpning av gällande bestämmelser om pensionsförbättringen
kunnat erhålla sådan förmån, dock blivit därtill berättigade
enligt särskilda beslut av riksdagen, har det ansetts böra uttryckligen angivas,
att även sådana pensionärer äro från åtnjutande av pensionstillägg undantagna.

Genom tid efter annan vidtagna förändringar i avlöningsförhållandena
för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare höjdes pensionen,
som intill år 1908 utgjort för förste vaktmästare 800 kronor och för vaktmästare
600 kronor, småningom intill utgången av år 1918 för förste vaktmästare
till 900, 1,000, 1,100 och 1,200 kronor samt för annan vaktmästare till
800, 900 och 1,000 kronor. Genom lönereglering, som gäller från och med år
1919, blevo pensionerna 1,400 respektive 1,200 kronor, varefter, i den mån nyreglering
träder i kraft, pensionerna äro 1,824 respektive 1,644 kronor. Det har
ansetts lämpligt, att åtnjutande av den förhöjning, som inträdde med år 1919,
må i dessa fall utesluta sådan pensionär från åtnjutande av pensionstillägg,
och i sådant avseende har medverkat den omständigheten, att pensionär, som
kommit i åtnjutande av pension efter 1919 års ingång, genom de fördelaktigare"
dyrtidstilläggsbestäminelser, som skola tillämpas å honom i jämförelse med
dem, som komma till tillämpning å pensionär med nyreglerad pension, erhåller
i det närmaste enahanda sammanlagd förmån som denne senare; vadan med
hänsyn till bestämmelsen om att äldre pensionär icke må i pension och dyrtidstillägg
åtnjuta mer än vad i sådana hänseenden tillhopa tillkommer pensionär
med nyreglerad pension, pensionstillägget i detta fall bleve så gott som
betydelselöst.

För kvinnliga biträden har från och med år 1920 genomförts en lönereglering,
som medfört pensionsförbättring av 200 kronor Av samma anledning
som ovan åberopats för förslaget i vad det avser pensionärer, som innehaft
befattning såsom vaktmästare eller därmed jämförlig beställning, synes
pensionstillägg här böra uteslutas.

I sammanhang med uppförande å ordinarie stat från och med år 1919 av
sjukvårds- och ekonomi personalen vid statens anstalter för sinnessjuka blevo
pensionsförhållandena för nämnda personal omlagda och för dem, som därefter
pensionerades, inträdde en avsevärd pensionsförbättring i jämförelse med
vad som i pension tillkommit förut pensionerade befattningshavare, tillhörande
nämnda personal. Exempelvis har pensionen för en skötare, som förut icke
överstigit 800 kronor, höjts till 1,300 kronor; och en sköterska, som förut bekommit
i pension 300 å 500 kronor, erhåller numera 900 kronor i pension. På
grund härav har pensionstillägg icke ansetts böra tillkomma de pensionärer av
ifrågavarande grupp, som pensionerats efter de nya grunderna. Enär även
för vissa andra befattningshavare vid samma anstalter pensionsunderlagen blivit
efter 1918 års utgång förhöjda, har pensionstillägg icke ansetts böra tillkomma
den, som pensionerats enligt sålunda förhöjt pensionsunderlag.

Även för åtskilliga andra grupper av befattningshavare har lönereglering
under senare åren förekommit med därav följande pensionsförhöjning,

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

exempelvis år 1919 för befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet
och vid bergsstaten samt för länsveterinärer ävensom år 1920 för befattningshavare
vid lantmäterikontoren i länen och för lantmäteripersonal, som sysselsättes
med utförande av lantmäteriförrättningar; men frånsett de till dessa
personalgrupper hörande kvinnliga biträden och vaktmästare, om vilka gäller
vad ovan sagts, äro pensionerna för övriga ifrågavarande befattningshavare
sådana, att pensionstillägg icke kan med hänsyn till för detsamma, föreslagen
begränsning ifrågakomma; och hava dessa pensionärer därför icke upptagits
bland de undantagna. Detsamma gäller vissa andra grupper bland pensionärer,
vilka erhållit högre pension direkt till följd av ändring i pensionsvillkoren,
såsom t. ex. förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vid övervägande av frågan huruvida någon uteslutning från åtnjutande
av pensionstillägg skulle kunna anses påkallad i anledning av de pensionsregleringar,
som vidtagits år 1917 för icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk, år 1918 för arbetare vid statens
järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning samt år
1920 för daglönare vid marinen, hava kommitterade icke funnit omständigheterna
böra, beträffande pensionärer, om vilka här kan vara fråga, föranleda
till stadgande av undantag från åtnjutande av pensionstillägg. Visserligen
skulle härigenom enligt äldre bestämmelser pensionerad daglönare, i olikhet
mot vad som föreslagits beträffande förhållandet mellan äldre och nyare militära
pensionstagare, icke tillgodoses mer än den, som pensionerats enligt kungörelsen
den 24 augusti 1920 (nr 645), men pensionsbeloppen enligt sistnämnda
författning, vilka avpassats efter grunderna för 1917 års nyssnämnda pensionsreglering
för icke ordinarie personal vid vissa kommunikationsverk, äro i och
för sig så låga att de synas skäligen böra upphjälpas genom pensionstillägg.»

Liksom dyrtidstillägg enligt de allmänna grunderna för sådan
förmån åt f. d. befattningshavare i statens tjänst ansetts böra tillkomma
dels den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,
dels ock vissa grupper av pensionärer, som icke varit i
statens tjänst anställda men som likväl pensioneras av staten eller med
bidrag av statsmedel, så har kommittén ock ansett billigt, att pensionstillägg
må utgå i flertalet av dessa fall. Bestämmelserna härom hava upptagits
i § 3 i kungörelseförslaget. Vissa grupper hava dock befunnits böra
uteslutas från åtnjutande av pensionstillägg av samma skäl, som föranlett
att vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst undantagits. I
detta avseende anför kommittén följande:

»Sålunda har bland berättigade till sådant tillägg icke upptagits den
grupp av pensionärer, som angives i § 5 2:o av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
345) och i § 7 2:o av kommitterades förslag till motsvarande kungörelse. Samtliga
dessa pensionärer åtnjuta pension genom statens anstalt för pensionering
av folkskollärare med flera och genom övergångsstadganden i reglementet för
anstalten av den 31 december 1919 (nr 878) hava de äldre pensionärerna, på sätt
närmare framgår av redogörelsen för förenämnda preliminära utredning om

Kanal. Maj:ts proposition Nr 125.

Departements chefen.

Allmänna

grunder.

pensionsförhöjning, fått från och med år 1920 en väsentlig pensionsförbättring,
varför pensionstillägg nu icke synes böra tillkomma dem.

Detsamma gäller f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Dessa, som enligt § 5 5:o) i nyssnämnda kungörelse äga åtnjuta dyrtidstillägg
av statsmedel och jämväl i kommitterades förslag, § 7 5:o), upptagits
såsom till dylik förmån i fortsättningen berättigade, hava genom 1921
års riksdags beslut om ändrade grunder för dem tillkommande tilläggspensioner
av statsmedel fått väsentlig pensionsförbättring och hava därför utslutits
från åtnjutande av pensionstillägg.

Pensionen till f. d. lasarettsläkare, som utgår med hälften av statsmedel
och hälften av kommunala medel, uppgår till 3,000 kronor och utesluter alltså
sin innehavare från åtnjutande av pensionstillägg, vadan sådan pensionär icke
här upptagits. Vad däremot beträffar f. d. extra provinsialläkare, som i pension
av statsmedel åtnjuter 1,500 kronor, föreligger icke någon garanti att han
därutöver av kommunala medel bekommer något bidrag. Vid sådant förhållande
har pensionstillägg ansetts böra tillkomma sådan pensionär, för såvitt ej
genom tillskott från annat håll pensionen uppbringats till sådant belopp, att
tillägg därigenom uteslutes.»

Vad kommittén sålunda anfört giver jag min anslutning. Ej
heller i övrigt föranleder kommitténs förslag till kungörelse i ämnet
någon erinran i sak från min sida. Jag föreslår alltså, att sagda förslag,
allenast med en mindre formell ändring i § 2, förelägges riksdagen
till antagande.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att av kommittén framlagt
förslag till föreskrifter rörande utbetalningen av pensionstillägg
icke torde böra göras till föremål för Kungl. Maj:ts prövning, förr än
riksdagen meddelat sitt beslut i fråga om de allmänna grunderna för
dessa tillägg.

Jag ber härefter att få övergå till kommitténs förslag i fråga om

pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst in. 11.

Kommittén framhåller till en början vissa för familjepensioneringen
egenartade förhållanden, vilka göra det ännu svårare att åstadkomma
en verklig pensionsreglering för dessa pensionärer än för f. d.
befattningshavarna själva. Kommittén yttrar i sådant avseende följande:

»Medan staten själv reglerar pensioneringen av befattningshavare i statens
tjänst, har däremot pensioneringen av änkor och barn efter sådana befattningshavare
överlämnats åt befattningshavarna själva att av dem i stort
sett efter eget skön ordnas med de medel, som stått till förfogande. Väl har
staten medverkat vid upprättandet av för sådan familjepensionering avsedda
kassor samt jämväl därtill anslagit förvaltningsbidrag. Till flertalet sådana

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

kassor har staten lämnat stöd också genom bidrag till själva pensioneringen;
men i intet fall bär detta skett på sådant sätt, att pensioner till vissa belopp
av staten garanterats. På grund av sättet för familjepensioneringens ordnande
företer denna pensionering stora ojämnheter: pensioneringsgrunderna skifta,
avgifterna äro på olika sätt beräknade och någon enhetlig grund för statens''
bidrag förefinnes icke. Alla dessa olikheter föranledde sakkunniga för centralisering
av det statsunderstödda pensionsväsendet att framlägga vissa förslag
till ordnande av även denna pensionering, vilka förslag i vad de röra
statstjänarnas familjepensionering likväl hittills icke lett till några resultat.
Under sådana förhållanden är det uppenbart, att nu icke kan bliva fråga om
någon verklig reglering av familjepensioneringen. Ehuru kommitterade icke
kunna finna annat än önskvärt, att en utjämning av skiljaktigheterna inom
familjepensioneringen må äga rum till vinnade icke blott av likformiga grunder
för själva pensioneringen utan även av enhetlighet i avseende å statens bidrag
till pensioneringen, kunna dessa frågor icke nu av kommitterade upptagas
till behandling; utan kommitterade måste i detta sammanhang inskränka
sig till att föreslå en anordning endast till förbättrande av de särskilt låga famil
jepensionerna.»

Beträffande sitt förslag i ämnet anför kommittén:

»Med erinran om kommitterade,s förut framställda förslag att medelst
ett särskilt pensionstillägg förbättra de till f. d. befattningshavare utgående
pensioner, som kunna betecknas såsom låga, vilja kommitterade nu föreslå,
att jämväl beträffande familjepensioneringen en dylik åtgärd vidtages. Kommitterade
hava därvid funnit, att tilläggsbeloppet för ensam änka lämpligen
kan bestämmas till hälften av vad i sådant avseende föreslagits för f. d. befattningshavare;
och efter ingående undersökning om verkningarna av ett sådant
pensionstillägg med därå belöpande dyrtidstillägg hava kommitterade,
som anse att något pensionstillägg icke nu lämpligen bör ifrågakomma för
änkepensioner å 600 kronor eller däröver, funnit sig böra föreslå, att för pensioner
understigande 330 kronor tillägget bestämmes till 90 kronor, för pensioner
å 330 kronor och däröver intill 450 kronor till 60 kronor samt för pensioner
å 450 kronor och däröver intill 600 kronor till 30 kronor. I övergången
mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa jämkningar till förekommande
av att lägre pensionsbelopp genom tillägget kommer att överstiga vad
pensionär med högre pensionsbelopp erhåller. Tillika har den begränsning
även här ansetts böra stadgas, afl tillägget icke må överstiga pensionens belopp.
I de fall, där pensionen är mycket obetydlig, blott ett eller a lina t^ tiotal
kronor, bliver till följd härav också tillägget obetydligt; men då förmånen i
allt fall fördubblas, måste enligt kommitterades mening förbättringen anses
skälig.

Nu ifrågavarande tillägg avses att utgå till såväl ensam änka som änka
med barn; men skall därvid i varje fall tagas hänsyn endast till den änkan
ensam tillkommande pensionen. Kommitterade hava väl funnit sig kunna förorda,
att någon förhöjning av tillägget i vissa fall beredes änka med barn, men
hava ansett, att denna förhöjning endast bör utgå i fall, där familjepensionen
icke redan enligt gällande reglementsbestämmelser förhöjts i förhållande till

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

barnantalet och särskilda barntillägg icke heller utgå. Om alltså familjepensionen
är densamma vare sig barn finnes eller ej, bör enligt kommitterades
mening pensionstillägget där barn finnes ökas för att härigenom i någon mån
utjämna förhållandena mellan pensioner från olika kassor. Kommitterade hava
tänkt sig, att denna ökning skulle för varje barn utgöra 20 procent av pensionstillägget,
alltså 18 kronor vid pension understigande 330 kronor, 12 kronor vid
pension å 330 kronor eller däröver intill 450 kronor samt 6 kronor vid pension
däröver; varvid emellertid torde böra fastställas vissa begränsningar, så att icke
pensionärer med lägre pension må genom tillägget få mera än vad pensionärer
med högre pension under enahanda omständigheter erhålla.

Beträffande pensionstillägg till minderåriga barn utan pensionsberättigad
moder hava kommitterade med hänsyn därtill, att enligt gällande reglementsbestämmelser
i regel ett barn erhåller halv änkepension och två barn tillhopa
lika mycket som deras moder skulle hava erhållit, funnit tillägget böra bestämmas:
för ett barn med pension understigande 300 kronor till hälften av tilllägget
för ensam änka samt för två syskon till samma belopp, som skulle hava
tillkommit deras moder.

Ifråga om tre eller flera minderåriga syskon skall pensionstillägg utgå
med det belopp, vartill pensionen för två syskon föranleder; och av anledning,
som ovan åberopats i fråga om höjt pensionstillägg till änka med barn, har ökning
av pensionstillägget, när det gäller tre eller flera syskon, ansetts höra äga
rum endast, där i sammanlagda pensionen icke ingår förhöjning till följd därav,
att de äro flera än två.

Enligt några pensionskassors reglementen utgå pensioner, utom till änkor
och minderåriga barn, även till vissa andra anhöriga till avliden befattningshavare;
och jämväl pensionärer av sistnämnda slag äga åtnjuta dyrtidstillägg
av statsmedel. Att därutöver höja sådan pension genom särskilt pensionstillägg,
har utom i vissa undantagsfall, varom i den speciella motiveringen
närmare förmäles, ansetts icke höra ifrågakomma.

Vad som i pensionstillägg tillsammans tillkommer flera är avsett att dem
emellan fördelas i samma proportion, vari de taga de! i pensionen. Å pensionstillägget
skall dyrtidstillägg utgå såsom om tillägget vore en del av själva
pensionen.»

Vad angår verkningarna av kommitténs förslag torde jag kunna
inskränka mig till en hänvisning till den tabell, vilken jag tidigare i
dag vid anmälan av frågan om dyrtidstillägg åt ifrågavarande pensionärer
återgivit.

Beträffande frågan, huruvida styrkandet av behövande omständigheter
bör utgöra en förutsättning för åtnjutande av den ifrågasatta
pensionsförbättringen, har kommittén åberopat vad den anfört i avseende
å olägenheterna av ett dylikt villkor vid pensionstillägget åt f. d. befattningshavare.

Jämväl bestämmelserna angående pensionstillägg åt änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. hava ansetts böra träda i
kraft den 1 april 1922.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Kommitténs förslag till pensionsreglering för vissa änkor och barn Departementsefter
befattningshavare i statens tjänst m. fl. synes mig jämväl vara chefen
efter förhållandena så väl avpassat, att detsamma bör kunna godtagas
såsom ett provisorium i avbidan på den mera definitiva reglering av
familjepensioneringen, som i en framtid kan befinnas erforderlig. Jag
finner mig därför kunna tillstyrka, att förslaget lägges till grund för
en framställning i ämnet till riksdagen.

Aven i fråga om de pensionstillägg, vilka skulle utgå till änkor Författninasoch
barn samt med dem jämställda pensionärer, hår kommittén utarbetat fär*,aBett
förslag till kungörelse, vid vars olika paragrafer en särskild motivering
lämnats. Jag ber nu att få redogöra för det huvudsakligaste
av denna motivering.

Beträffande § 1, som innehåller huvudstadgandena om pensions- § i
tillägg åt ifrågavarande pensionärer, är till en början att märka, att
pensionstillägg enligt förslaget skall tillkomma endast änkor och minderåriga
barn. I anslutning till detta sitt förslag yttrar kommittén:

»I början av förevarande paragraf angives, att pensionstillägg skall tillkomma
vissa änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i statens
tjänst. Redan här framträder således en skillnad mellan den grupp, som är berättigad
till dyrtidstillägg, och den, som tillika får pensionstillägg, i det att
från åtnjutande av pensionstillägg uteslutits de pensionärer, som i kungörelsen
om dyrtidstillägg betecknats ''övriga anhöriga’. Därmed avses dels barn, som
efter minderårighetens upphörande fått behålla pensionen till följd av sjukdom
eller vanförhet, dels ock ogifta döttrar, vilka efter minderårighetens upphörande
enligt de för några kassor gällande bestämmelser äga åtnjuta pension.

Såsom framgår av den i § 7 av denna kungörelse intagna bestämmelse om vad
som avses med minderårigt barn, är det föreslaget, att den förra gruppen av
dessa''Övriga anhöriga’skulle under vissa förutsättningar erhålla pensionstilllägg.
Däremot hava kommitterade icke funnit anledning föreligga att för den
andra gruppen, ogifta döttrar, utöver den kompensation för levnadskostnadsökningen,
som genom dyrtidstillägget erhålles, bereda något ytterligare tilllägg.
»

Beträffande undantag från åtnjutande av pensionstillägg, där sådana § *
eljest skulle förekomma, i vilket avseende betämmelser finnas upptagna
i § 3, anför kommittén följande:

»Från åtnjutande av pensiontillägg, där sådant eljest skulle utgå, hava
endast innehavare av s. k. nyreglerade pensioner ansetts böra undantagas. Härförutom
kunde visserligen ifrågasättas att utesluta även sådana pensionärer,
vilkas pensioner, ehuru icke hänförliga till nyreglerade, likväl genom under
senare åren förhöjda delaktighetsbelopp i vederbörande kassa såsom följd av
ökat pensionsunderlag för delägaren-befattningshavaren blivit avsevärt för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

höjda i jämförelse med vad som förut tillkommit efterlevande efter motsvarande
befattningshavare; men då dessa förhöjningar av familjepensionerna visat
sig uppgå till jämförelsevis mindre betydande belopp, hava kommitterade
ansett, att dessa pensionärer icke böra av sådan anledning uteslutas från nu
ifrågavarande pensionstillägg.»

§ 4. I § 4 hava såsom berättigade till pensionstillägg upptagits de grupper

av pensionärer, som, ehuru icke hänförliga till efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst, likväl enligt § 5 i gällande grunder för dyrtidstillägg
åt änkor och barn efter sådana befattningshavare blivit med dem
likställda i avseende å dyrtidstillägg. Dock hava bland pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare med familjepensionsrätt i
statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera endast sådana
ansetts böra komma i åtnjutande av pensionstillägg, som enligt punkten
8 i övergång8stadgandena under kap. IV i anstaltens reglemente av
den 31 december 1919 (nr 878) fått pensionen beräknad efter ett familjepensionsunderlag
av endast 300 kronor; varemot övriga efterlevande
efter anstaltens delägare samtidigt fått pensionsförmånen så väsentligt
förbättrad, att något pensionstillägg nu icke funnits höra för dem ifrågakomma.

Departements■ Jag finner mig kunna biträda kommitténs förslag även så vitt

chefen. nu fr^ga och tillstyrker sålunda, att kungörelseförslaget förelägges
riksdagen till antagande.

Av kommittén i samband härmed framlagt förslag till föreskrifter
rörande utbetalning av pensionstilläggen torde icke behöva i detta
sammanhang bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Vidkommande

kostnaderna för genomförande av kommitténs förslag

erinrar kommittén till en början, ett pensionstilläggen givetvis måste,
ehuru de i och för sig icke äro synnerligen stora, dock medföra en
avsevärd kostnad till följd av det stora antalet små pensioner, som äro
avsedda att därigenom upphjälpas; att, då dyrtidstillägg skalf beräknas
även å pensionstilläggen, hänsyn härtill givetvis måste tagas vid beräkningen
av hela kostnaden för förslagets genomförande; samt att, då
pensionstilläggen kombinerats med en i vissa fall ganska kraftig beskärning
av dyrtidstilläggen, kostnadsökningen vid tillämpning av kommitterades
förslag framträder först vid jämförelse mellan å ena sidan

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

kostnaden för pensionstilläggen jämte dyrtidstillägg å pensioner och
pensionstillägg enligt de föreslagna grunderna och å andra sidan kostnaden
för dyrtidstillägg å redan utgående pensioner enligt nu gällande grunder.

Under åberopande av vissa inom kommittén uppgjorda tabeller
rörande pensionsbelopp och antal pensionärer fortsätter kommittén därefter:

»Av tabellen A framgår, att sammanlagt 12,134 f. d. befattningshavare
åtnjuta pensioner å 2,500 kronor eller därunder. Bland dessa pensionärer äro
emellertid enligt verkställda undersökningar tillhopa 5,295 sådana, som enligt
de föreslagna bestämmelserna för pensionstillägg åt f. d. befattningshavare
skulle vara från sådan förmån uteslutna. Övriga 6,839 synas enligt den något
summariska utredning, som med ledning av de inkomna uppgifterna kunnat
verkställas, fördela sig så, att 6,071 skulle i pensionstillägg erhålla 180 kronor,
510 skulle erhålla 120 kronor och återstående 258 skulle erhålla 60 kronor. Hela
kostnaden för pensionstilläggen åt f. d. befattningshavare kan alltså utan risk
att uppskattas för lågt beräknas belöpa sig till i runt tal 1,200,000 kronor för
år räknat.

Vad beträffar änkor och barn kan icke direkt av tabellerna B och C utrönas
antalet pensionärer, som med hänsyn tagen till pensionsbeloppen skulle
vara berättigade till pensionstillägg, enär ifråga om pensioner till änkor med
barn pensionsförhöjningen på grund av barnantalet, där sådan förhöjning
reglementsenligt äger rum, ingår i det i vederbörande tabell angivna pensionsbeloppet
för familjen samt denna förhöjning utgår efter så väsentligt olika
grunder. Enligt verkställda undersökningar torde emellertid kostnaderna för
pensionstillägg åt nu ifrågavarande pensionärer kunna beräknas uppgå för år
räknat till omkring 450,000 kronor, varvid approximativt beräknats för änkor
med eller utan barn 3,232 tillägg å 90 kronor, 1,466 tillägg å 60 kronor och 2,112
tillägg å 30 kronor samt för minderåriga barn 53 tillägg å 45 kronor, 33 tillägg
å 30 kronor och 54 tillägg å 15 kronor.

Årskostnaden i dess helhet för pensionstilläggen skulle alltså kunna beräknas
utgöra 1,650,000 kronor. Då pensionstilläggen enligt kommitterades förslag
skulle börja utgå först med april månad 1922, blir kostnaden för nämnda
år 3/t av sistnämnda summa eller alltså i runt tal 1,240,000 kronor, vilket belopp
vid bifall till kommitterades förslag torde böra i tilläggsstaten till riksstaten
för år 1922 uppföras såsom förslagsanslag. För år 1923 torde, ehuru förskjutningar
av de siffror, som ligga till grund för beräkningarna givetvis kunna förväntas,
kostnaden likväl kunna upptagas till samma årsbelopp, som ovan angivits.
Till följd av budgetårets omläggning under kalenderåret 1923 lärer det
vara avsett att i det budgetförslag, som framlägges för 1922 års riksdag, upptaga
endast oundgängliga utgifter under första halvåret 1923; och då pensionstilläggen,
som skola utbetalas i sammanhang med motsvarande del av själva
pensionerna, äro att hänföra till sådana utgifter, som nyss nämnts, torde i budgeten
för nämnda halvår böra beräknas en utgift för pensionstillägg till belopp
motsvarande hälften av omförmälda årskostnad, eller i avrundat tal

800,000 kronor.»

I detta sammanhang och för utrönande av den totalkostnad, som,
med hänsyn tagen till de föreslagna ändrade grunderna för dyrtidstillägg
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 109 höft. (Nr 123—125.) 9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

Departements chefen.

åt pensionärerna, skulle vara förenad med genomförande av kommitténs
förslag, upptager kommittén till skärskådande frågan om kostnaderna
jämväl för dyrtidstilläggen. I detta avseende yttrar kommittén:

»Vad därefter beträffar kostnaden för dyrtidstillägg åt pensionärer har
den verkställda beräkningen givit vid handen, att med nu för dyrtidstilläggsberäkningen
för pensionärer bestämt grundtal (126) och med tillämpning av
nu gällande grunder i övrigt dyrtidstillägget å nu utgående pensioner skulle
för år räknat uppgå för f. d. befattningshavare till i runt tal 20,000,000 kronor
samt för änkor och bara till omkring 6,900,000 kronor eller alltså tillhopa till

26,900,000 kronor. Enligt kommitterades förslag skall för pensionärer bliva gällande
samma grundtal, som samtidigt är fastställt att tillämpas för beräkningen
av dyrtidstillägg åt befattningshavare. Lägges det i sådant avseende
nu gällande grundtal (117) till grund för beräkningen med tillämpning tillika
av de utav kommitterade i övrigt föreslagna allmänna grunder och med iakttagande
av den förhöjning av vissa nu utgående pensioner, som genom pensionstilläggen
skulle inträda, visar sig kostnaden för år räknat av dyrtidstilllägg
till pensionärer bliva för f. d. befattningshavare 19,500,000 kronor samt för
änkor och bara 7,100,000 kronor eller tillhopa 26,600,000 kronor. Skillnaden
mellan sistnämnda belopp och förenämnda årskostnad för dyrtidstillägget enligt
gällande grunder å nu utgående pensioner utgör alltså 300,000 kronor, vilket
belopp sålunda visar minskningen av kostnaderna för dyrtidstillägg åt pensionärer.

Dragés detta sistnämnda belopp från den ovan angivna årskostnaden för
pensionstilläggen, framträder den merkostnad av 1,350,000 kronor, som genomförandet
av kommitterades förslag kan beräknas i runt tal medföra för år
räknat.»

Vad angår kostnaderna för beredande av pensionstillägg i den
utsträckning kommittén föreslagit, saknar jag anledning frångå de av
kommittén gjorda beräkningar.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att i propositionen om tillläggsstat
för år 1922 samt i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln
upptagits förslag rörande beräkning å budgeten av erforderliga
anslag för nu ifrågavarande ändamål. Därvid hava de erforderliga totalbeloppen
uppdelats på f. d. civila befattningshavare m. fl. pensionärer
och f. d. militära befattningshavare m. fl. pensionärer. För den förra
gruppen hava anslag upptagits med 865,000 kronor å tilläggsstaten och

550,000 kronor å riksstaten, medan för den senare gruppen motsvarande
anslagsbelopp föreslagits till 375,000 kronor, respektive 250,000 kronor.
De sålunda verkställda beräkningarna finner jag mig böra vidhålla.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 125.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter
dels förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (Bilaga A),

dels förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor
och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. (Bilaga B)

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att

1) antaga berörda förslag till kungörelser;

2) å tilläggsstat för år 1922 under elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag
anvisa

dels till pensionstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 865,000 kronor;

dels och till pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare m. fl.
pensionärer ett belopp av 375,000 kronor;

3) å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 under elfte
huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa

dels till pensionstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer ett belopp av 550,000 kronor;

dels och till pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare in. fl.
pensionärer ett belopp av 250,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
B. E. Brimlerg.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 125.

Billiga. A.

Förslag

till

kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

§ I Till

pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall, med
nedan angivna begränsningar och undantag, utgå pensionstillägg med
följande belopp för år räknat, nämligen:

180 kronor å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock
att pensionstillägget ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej
heller tillsammans med pensionen överstiga 1,620 kronor,

120 kronor å pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver
intill 2,000 kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans
överstiga 2,060 kronor, samt

60 kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver,
dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor.

§ 2-

Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas:

avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt föreskrifterna i
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissna
tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt andra
dylika pensioneringsgrunder, som kunna komma att fastställas för reglerande
av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens tjänst,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt lagen den 4 juni
1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
ävensom f. d. befattningshavare, som för tjänst vid något av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

nämnda verk eller skogsstaten eller såsom skogvaktare vid Uppsala universitet
pensionerats enligt pensionsunderlag, högre än det, som under
år 1918 gällde för den tjänst, i vilken vederbörande pensionerats, eller
motsvarande befattning,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt stadgandena i särskilda
kungörelser av den 22 juli 1918 (nr 660, 661 och 662) angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier eller i
kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående pensionsbestämmelser
för vissa lärare i övningsämnen vid nämnda läroanstalter,

f. d. befattningshavare, som åtnjuter pensionsförbättring enligt
de i sådant avseende för viss personal vid armén respektive marinen
gällande grunder, vare sig vederbörandes pensionsförbättring utgår direkt
med tillämpning av omförmälda grunder eller blivit genom särskilt beslut
av riksdagen vederbörande beviljad till ett enligt samma grunder
avpassat belopp,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de från och med
år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
gällande pensionsunderlag,

f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de för kvinnliga biträden
från och med år 1920 gällande pensionsunderlag, samt

f. d. befattningshavare, som pensionerats efter de pensionsunderlag,
som fastställts i § 14 av avlöningsreglementet den 28 juni 1918 (nr 493)
för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
eller efter de förhöjda pensionsunderlag, som efter 1918 års utgång blivit
gällande för viss annan personal vid samma anstalter.

§ ä Pensionstillägg

enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utgår
jämväl till:

1) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet; 2)

f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen
den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättande
av arbete i statens järnvägars tjänst;

3) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits
< av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller
understöd i sådan egenskap;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

4) sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen
järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan
den övertagits av staten;

5) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma,
skolhemmet i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor
och lantmannaskolor samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka
äro berättigade till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt

6) f. d. extra provinsialläkare, som pensionerats av statsmedel;

och skall därvid frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg
må utgå, avgöras i fall, som avses i 1), efter den utgående avlöningen,
i de i 2)—5) omförmälda fallen efter ersättningens, pensionens
eller understödets belopp samt i fall, som angives i 6), efter hela pensionens
belopp med inberäknande av vad som i förekommande fall utgår
från annat håll såsom bidrag till pensionen.

§ 4-

Beträffande pensionstagare, som jämte pension åtnjuter avlöning
såsom befattningshavare i statens tjänst eller som i egenskap av innehavare
av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens åtnjuter avlöning
av statsmedel eller som innehar pension för mer än en statstjänst,
skall förmånernas sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida
och till vilket belopp pensionstillägg må till honom utgå.

§ 5-

Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan detsamma till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnes
rätt; och utgår pensionstillägget i sådant fall för samma tid, för vilken
pensionen får uppbäras.

§ 6.

I sammanhang med pension utbetalas motsvarande del av pensionstillägget
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl.

§ !•

Till sådana änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i
statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd
av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för pensionering
av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds universitets
änke- och pupillkassa, från vaktbetjäningens vid Uppsala
universitets pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda
järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning,
skall med nedan angivna begränsningar och undantag utgå pensionstillägg
enligt följande grunder:

1. a) Till änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt
barn skall, därest beloppet av den änka ensam tillkommande pensionen
understiger 600 kronor för år, utgå pensionstillägg med följande belopp
för år räknat, nämligen:

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill
450 kronor, samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver.

b) För änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under
förutsättning att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till
barnantalet och att särskilda barntillägg (pupilltillägg) icke heller utgå,
det pensionstillägg, som enligt 1 a) här ovan tillkommer henne, ökas
med 20 procent för varje barn.

c) Vid tillämpning av vad ila) och b) sålunda stadgats skall
dock iakttagas

att pensionstillägget till änka utan minderårigt barn ej må uppgå
till mer än pensionens belopp, samt

, Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga
vid pension till belopp av intill 330 kronor: för änka utan barn
390 kronor, för änka med ett barn 402 kronor, för änka med två barn
414 kronor o. s. v.

vid pension å 330 kronor och däröver intill 450 kronor: för änka
utan barn 480 kronor, för änka med ett barn 486 kronor, för änka
med två barn 492 kronor o. s. v., samt

vid pension å 450 kronor och däröver: för änka, vare sig med
eller utan barn, 600 kronor.

2. Till ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skall,
om pensionen ej uppgår till 300 kronor för år, pensionstillägg utgå med
följande belopp för år räknat, nämligen:

45 kronor, där sådan pension understiger 165 kronor, dock att
pensionstillägget ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller
tillsammans med pensionen överstiga 195 kronor;

30 kronor, där pensionen utgör 165 kronor eller därövér intill
225 kronor, dock att pension och pensionstillägg ej må tillsammans
överstiga 240 kronor; samt

15 kronor, där pensionen utgör 225 kronor eller däröver, dock att
pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 300 kronor.

3. 1 fråga om pensionstillägg till två eller liera minderåriga syskon
utan pensionsberättigad moder skall tillämpas vad i 1 a), b) och c) här
ovan är stadgat med iakttagande att den två syskon tillsammans tillkommande
pensionen i varje fall likställes med ensam änka tillkommande
pension och alltså är avgörande för frågan ej mindre huruvida och till
vilket belopp pensionstillägg må utgå, än även huruvida, där pensionstillägg
skall utgå, detta tillägg må ökas enligt stadgandet i 1 b) för tre
eller flera syskon; och skall i övrigt beträffande två syskon gälla vad om
änka utan barn är stadgat, beträffande tre syskon vad om änka med ett
barn är stadgat, beträffande fyra syskon vad om änka med två barn är
stadgat o. s. v.

§ 2.

Vad i pensionstillägg tillkommer två eller flera pensionärer tillsammans
skall dem emellan fördelas på samma sätt, som gäller i fråga om
dem tillsammans tillkommande pensionsförmån.

§ 3.

Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de änkor och barn,
vilkas pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125. 73

visaa befattningshavare blivit gällande enligt lagen den 4 juni 1920
(ni 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser
for befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension.

§ 4.

Pensionstillägg enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utg-å
jämväl till: & ö 6

a) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid
flottans pensionskassa;

b) sådana pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
med familjepensionsrätt i statens anstalt för pensionering av
folkskollärare m. fl., som enligt punkten 8 i övergångsstadgandena under
kap. IV i anstaltens reglemente av den 31 december 1919 (nr 878) fått
pensionen beräknad efter ett familjepensionsunderlag av 300 kronor;

c) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa;

d) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar,
som dödats under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och
till vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen
den 12 mars. 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av
järnvägs drift;

e) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som
numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära
pension eller understöd i sådan egenskap; samt

f) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med
denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn efter
sådana befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilka
antingen avlidit eller med pension avgått från tjänst vid järnvägen
redan innan den övertagits av staten;

. ocl1 ska11 därvid iakttagas, att i fall, som avses i a)—c) och f),
pensionsbeloppet, i fall, som angives i d), ersättningsbeloppet samt i det
i e) omförmälda fallet pensionens eller understödets belopp skall vara
avgörande för frågan, huruvida eller till vilket belopp pensionstillägg'' i
det särskilda fallet skall utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 109 höft. (Nr 123—125.)

Kungl. Maj:ts, proposition Nr 125.

§ 5-

Beträffande pensionstagare, som från mer än ett håll åtnjuter
pension eller understöd såsom änka eller barn eller som jämte pension
åtnjuter avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller som för
befattning vid annan läroanstalt än statens åtnjuter avlöning av statsmedel
eller som innehar pension för statstjänst, skall förmånernas
sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida och till vil e
belopp pensionstillägg må utgå.

§ 6-

Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,
innan detsamma till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnas
rätt; och utgår pensionstillägget i. sådant fall för samma tid, för vilken
pensionen får uppbäras.

§ 7.

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått
den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller
eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör; dock
skall vad om minderårigt barn är i denna kungörelse stadgat galla aven
annan pensionsberättigad under förutsättning att pensionen åtnjutes av
anledning, att vederbörande är till följd av invaliditet eller sjukdom
oförmögen till arbete och i saknad av medel att försörja sig.

§ 8-

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,
må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande pensionstillägg.

§ 9.

I sammanhang med pension eller understöd utbetalas motsvarande
del av pensionstillägget enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t meddelas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1922.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI AKTIEBOK/ G 1922.