Kungl. Maj:ts proposition nr 124 (Proposition 1941:124)

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension dt vissa
i statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms
slott den 21 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—8:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn pension åt i det följande angivna personer och anför därvid.

1 :o.

Förra kanslibiträdena å Södra Åsbo och Bjäre domsagas kansli Göta Holmgren
och Olga Holmgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Göta Holmgren,

att hon är född den 1 maj 1874 och således 66 år gammal;
att hon varit anställd såsom icke rättsbildat biträde (kanslibiträde) å Södra
Åsbo och Bjäre domsagas kansli i Ängelholm under tiden 1 januari 1917—
30 juni 1940 eller alltså under 23 V2 år;

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 124. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att hon under denna sin anställning utöver verkställande av utskrifter och
införande efter koncept eller diktamen i dombok och protokoll fört vissa
diarier och förteckningar, varjämte hon under en del av anställningstiden
självständigt uppsatt förslag till vissa protokoll;

att hon före år 1917 under omkring 10 år i sitt hem arbetat för domsagans
räkning genom verkställande av utskrifter m. m.;

att hennes månadslön, som vid början av anställningen å domsagokansliet
utgjort 125 kronor, sedermera successivt höjts till 200 kronor, dock att densamma
från och med den 1 januari 1936 utgjort 175 kronor;

att till pensionsförsäkring för henne jämlikt kungörelsen den 20 maj 1927
(nr 179) med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda
icke rättsbildade biträden under tiden 1 januari 1928—30 juni 1940
av vederbörande häradshövding till pensionsstyrelsen inbetalats 100 kronor
för år räknat;

att på grund av omförmälda pensionsförsäkring från och med den 1 juli
1940 till Göta Holmgren utgår en årlig pension av 177 kronor 60 öre;
samt att hon äger ett kapital på omkring 3,000 kronor; och
beträffande Olga Holmgren,

att hon, som är syster till Göta Holmgren, är född den 20 mars 1877 och
sålunda nära 64 år gammal;

att hon under tiden 1 maj 1904—30 juni 1940 eller under något mer än
36 år varit anställd såsom icke rättsbildat biträde (kanslibiträde) å Södra
Åsbo och Bjäre domsagas kansli;

att hon under sin anställning utöver verkställande av utskrifter och utförande
av andra renskrivningsgöromål uppsatt förslag till småprotokoll och
gravationsbevis samt verkställt införingar i fastighetsböckerna;

att hennes avlöning, som under första tiden av anställningen utgått i form
av timpenning, därefter utgått såsom månadslön, vilken efter att till en början
hava utgjort 80 kronor successivt höjts till 200 kronor, dock att densamma
från och med 1936 års ingång fastställts till 175 kronor;

att hon sedan år 1921 tillika tjänstgjort såsom kommissionär i domsagan;
att till pensionsförsäkring för henne jämlikt förenämnda kungörelse den
20 maj 1927 (nr 179) under tiden 1 januari 1928—30 juni 1940 till pensionsstyrelsen
inbetalats 100 kronor för år räknat;

att hon på grund av nämnda pensionsförsäkring från och med den 1 juli
1940 uppbär en årlig pension av 159 kronor 60 öre;
samt att hon äger ett kapital på omkring 9,000 kronor.

Enligt förut omförmälda kungörelse den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa
föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade
biträden avlönas biträde av häradshövding efter göromålens beskaffenhet
och biträdets duglighet. För biträde, vars arbetstid varje söckendag i allmänhet
uppgår till sju timmar, får årslönen ej understiga vissa i kungörelsen
angivna belopp. Enligt kungörelsen åligger det häradshövding att genom
årlig inbetalning av 100 kronor, varav högst en tredjedel må avdragas å bi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

trädets lön, ombesörja sådant biträdes pensionsförsäkring med anlitande av
i lagen örn folkpensionering omförmäld på frivilliga avgifter grundad försäkring.
Efter framställning av häradshövding äger vederbörande hovrätt
medgiva annan betryggande anordning i fråga om biträdes pensionsförsäkring.

Frågan om de icke rättsbildade biträdenas anställningsförhållanden har
sedermera behandlats av 1937 års domsagoutredning, som i sitt år 1939 avgivna
betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen
samt lönereglering för domsagopersonalen uttalat sig för att de icke rättsbildade
biträdena borde erhålla statsanställning å ordinarie eller extra ordinarie
tjänst, varmed skulle följa pensionsrätt i vanlig ordning. Biträden, som
på grund av ålder eller annan orsak vore mindre arbetsföra och på grund
härav icke borde övergå till sådan anställning, skulle enligt utredningen i
allmänhet komma i åtnjutande av statspension, varvid frågan därom borde
prövas individuellt efter framställning i varje särskilt fall.

Systrarna Holmgren ha hos Kungl. Majit anhållit att — utöver dem från
pensionsstyrelsen tillkommande pension på grund av inbetalningar enligt kungörelsen
den 20 maj 1927 — komma i åtnjutande av pension av statsmedel
med belopp, som kunde anses skäliga.

Statskontoret har tillstyrkt beredande av tilläggspension åt systrarna Holmgren
med sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen för var och en
av dem komme att uppgå till 450 kronor. Ämbetsverket har härvid anfört
bland annat följande:

Statsmakterna hava hittills icke genom direkta ekonomiska åtgärder bidragit
till de icke rättsbildade domsagobiträdenas pensionering utan tvärtom
vid upprepade tillfällen — därvid dock i intet fall synes hava varit fråga örn
pension åt dylikt biträde, som avgått efter ikraftträdandet av förenämnda
kungörelse den 20 maj 1927 — intagit den ståndpunkten, att, med hänsyn till
biträdenas privatanställning hos häradshövdingarna, pension av statsmedel
av principiella skäl icke bör ifrågakomma. Statskontoret vill emellertid i detta
sammanhang erinra örn t. f. chefens för justitiedepartementet yttrande vid
framläggandet inför 1927 års riksdag av propositionen örn de icke rättsbildade
domsagobiträdenas avlöningsförhållanden och anställningsvillkor. Han
anförde bland annat: »Emellertid må härvid erinras, att dessa biträden obestridligen
utföra ett för staten nödvändigt arbete, varför deras förhållande
icke kan anses såsom privatanställning i vanlig mening utan snarare måste
betraktas såsom i det närmaste analogt med den ställning, statsanställda biträden
hos andra myndigheter intaga. Härtill kommer, att grunderna för inkomsterna
av domsagorna, med vilka inkomster biträdenas avlöningsförmåner
av häradshövdingarna bestridas, regleras enligt av statsmakterna fastställda
normer.»

I fall som de nu föreliggande, där den jämlikt 1927 års bestämmelser grundade
frivilliga pensionsförsäkringen nå grund av befattningshavarnas höga
ålder endast kommit att gälla under viss kortare del av tjänstetiden, mäste
statskontoret finna starka billighetsskäl tala för en statlig medverkan till
åstadkommande av förbättring av den enligt denna försäkring utgående pensionen.
1 betraktande av de anställningsförhållanden, som blivit gällande för
de icke rättsbildade biträdena, sedan 1927 års bestämmelser trätt i tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ning, och med hänsyn jämväl till den liberalare inställning, statsmakterna i
och med de nya statliga pensionsbestämmelsernas tillkomst intagit till pensioneringsfrågor
i allmänhet, vill det för övrigt förefalla statskontoret, som
örn några principiella betänkligheter knappast behöva resas mot ett statligt
bidrag till domsagobiträdenas pensionering. Det torde emellertid icke böra
bortses från att det i första band varit en på vederbörande häradshövding ankommande
angelägenhet att sörja för att ifrågavarande biträden komma i
åtnjutande av skälig pension. Enligt statskontorets mening bör därför den
statliga pensionsförbättringen begränsas till alt ungefärligen motsvara det ytterligare
pensionsbelopp, som skulle liava tillkommit befattningshavaren,
därest en anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen gällt under befattningshavarens
hela tjänstetid, dock förslagsvis längst under 30 år. Någon
pensionsförbättring bör emellertid icke ifrågakomma för det fall, att befattningshavaren
innehaft en kortare anställningstid vid domsaga än 15 år.

Enligt de tabeller, som bilagts »1938 års meddelande angående kungl, pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring», skulle vid en försäkring utan avgiftsåterbetalning
vid dödsfall -— vilken försäkringsform ifrågakommit i nu föreliggande
fall — under förutsättning att dåvarande försäkringsvillkor och tariffsatser
förbliva oförändrade under hela inbetalningstiden, årspensionen för
100 kronors årlig avgift, erlagd under 30 år intill 65-årsåldern, uppgå till 437
kronor 55 öre. Denna pension, som torde hava beräknats med tillämpning
av en så låg förräntningssiffra som 2.75 procent, torde närmast vara att betrakta
som en under normala förhållanden förekommande minimipension.
Statskontoret vill föreslå, att nämnda pensionsbelopp, lämpligen avrundat
uppåt till 450 kronor, lägges till grund för bestämmande av den statliga pensionsförbättringen
i fall som de nu föreliggande.

I enlighet med de av statskontoret sålunda angivna riktlinjerna för en
statlig medverkan till de icke rättsbildade domsagobiträdenas pensionering i
vissa fall har ämbetsverket förordat, att åt systrarna Holmgren —- vilka enligt
av statskontoret från pensionsstyrelsen erhållna uppgifter vid ansökning
örn pension under juli månad 1940 skulle på grundval av intill utgången
av år 1939 erlagda avgifter komma i åtnjutande av en årlig pension å
respektive 174 kronor och 156 kronor — utverkas en tilläggspension av
statsmedel med respektive (450 — 174 =) 276 kronor och (450 — 156 =)
294 kronor, att utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ärendet anfört, bland annat,
följande:

Vid bedömande av frågan örn skäliga pensionsbelopp åt Göta och Olga
Holmgren torde lämpligen jämförelse böra ske med pensionen för statliga
befattningshavare i motsvarande löneställning. Systrarna Holmgren ha enligt
kungörelsen den 20 maj 1927 varit tillförsäkrade lön ej understigande
den i löneklass 1 av löneplanen B i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen. Denna lön utgör i ortsgrupp C, till vilken Ängelholm
hör, 1,632 kronor jämte dyrtidstillägg såsom för nyreglerat verk. Deras
löneförmåner ha dock alltsedan 1920-talets början uppgått till och tidvis ej
oväsentligt överstigit nämnda lön. Jämförelsen torde på grund härav lämpligen
avse befattningshavare i lönegraden B 1 omfattande löneklasserna 1—5
i ovannämnda avlöningsreglemente. Pensionsunderlaget för befattningshavare
i denna lönegrad utgör enligt civila tjänstepensionsreglementet 1,320
kronor jämte dyrtidstillägg. Av denna jämförelse torde framgå, att de före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

slagna tilläggspensionerna, varigenom systrarna Holmgren skulle tillförsäkras
en årlig pension å 450 kronor, måste anses oskäligt låga. Statskontoret har
också antytt, att vederbörande häradshövding härutöver borde bidraga till
deras pensioner. Enär emellertid, enligt vad som inhämtats, något sadant
bidrag icke är att påräkna, torde den angivna beräkningsgrunden för den
statliga pensionsförbättringen icke kunna fasthållas. Med hänsyn därtill att
systrarna Holmgren under anställningstiden icke behövt vidkännas pensionsavdrag
samt att de icke under fulla 30 ar innehaft en mot lönegraden B 1
svarande löneställning lärer emellertid vid bestämmande av pensionsbeloppen
viss reducering böra ske i förhållande till pensionen för befattningshavare
i nämnda lönegrad. Med beaktande av nu anförda synpunkter torde deras
pensioner skäligen kunna bestämmas till ett årligt belopp av 1,200 kronor,
inberäknat vad de äga uppbära på grund av den frivilliga pensionsförsäkringen
som häradshövdingen jämlikt förenämnda kungörelse haft att ombesörja.

Till belysande av de konsekvenser ett bifall till systrarna Holmgrens framställning
skulle få för eventuell statlig medverkan vid pensionering jämväl
av andra icke rättsbildade domsagobiträden har hovrätten upplyst, att antalet
biträden i domsagor under hovrätten födda före ar 1885, utom systrarna
Holmgren, utgjorde tre och att dessa, vilka vore födda 1884, 1882 och 1876,
den 1 januari 1940 hade en tjänstetid av respektive 41, 16 V2 och 42 år.

Genom beslut den 26 juli 1940 har Kungl. Maj:t medgivit, att räknat från
och med den 1 juli 1940 från andra huvudtitelns reservationsanslag till extra
utgifter understöd må utbetalas, till Göta Holmgren med ett belopp av 23
kronor och till Olga Holmgren med ett belopp av 24 kronor 50 öre, vid varje
månads utgång intill dess frågan om beredande av pension åt dem blivit
slutligt prövad, med skyldighet för envar av dem att, i den mån pension kan
bliva dem tillerkänd jämväl för tid, varunder de uppburit det sålunda medgivna
understödet, till nämnda anslag återbetala för samma tid uppburna
understödsmedel.

Intill dess ändring kan komma att vidtagas i gällande avlöningssystem
för häradshövdingarna och nuvarande därpå grundade anställningsförhållanden
för de icke rättsbildade domsagobiträdena synes pensioneringen av
dessa biträden regelmässigt böra ske utan ekonomiskt stöd från det allmännas
sida. Denna principiella ståndpunkt synes mig dock icke böra utesluta,
att staten under de speciella betingelser, som avses i statskontorets föreliggande
förslag, lämnar bidrag till dylik pensionering. På sätt av det föregående
framgår innebär statskontorets förslag, att pensionstillskott av
statsmedel skalle kunna beviljas domsagobiträden, vilkas pensionsförhållanden
blivit reglerade under statens medverkan enligt de i kungörelsen den 20
maj 1927 — närmast såsom ett provisorium i avbidan på omorganisation a.v
domsagoförvaltningen — meddelade bestämmelserna men som pa grund av
sin ålder vid dessa bestämmelsers ikraftträdande blevo berättigade till allenast
avsevärt reducerad pension. För egen del anser jag tillika, alt dylikt
pensionstillskott bör beviljas först efter prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall, därvid även skälig hänsyn synes böra tagas till behovet av

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

pensionsförbättring. Avvägningen av pensionstillskotten synes kunna ske i
huvudsak enligt den av statskontoret föreslagna beräkningsgrunden.

I enlighet med min sålunda angivna ståndpunkt vill jag förorda, att förslag
förelägges riksdagen om beredande åt systrarna Holmgren av någon
pension av statsmedel. Mot de av statskontoret i sådant hänseende föreslagna
beloppen, 276 kronor för Göta Holmgren och 294 kronor för Olga Holmgren,
har jag icke funnit anledning till annan erinran än att sistnämnda belopp
synes böra jämkas uppåt till 300 kronor för vinnande av delbarhet med tolv.
Å pensionerna, vilka synas böra bestridas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m., bör dyrtidstillägg icke få åtnjutas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra kanslibiträdena å Södra Åsbo och Bjäre domsagas
kansli Göta Holmgren och Olga Holmgren må från och
med den 1 juli 1940 under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
årlig pension, varå dyrtidstillägg icke må åtnjutas, till belopp
av respektive 276 kronor och 300 kronor, skolande härvid
iakttagas den Göta Holmgren och Olga Holmgren genom
Kungl. Maj :ts beslut den 26 juli 1940 ålagda återbetalningsskyldigheten.

2:o.

F. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, majoren i armén Carl
Gustaf Engblom. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Engblom är född den 27 augusti 1876 och således 64 år gammal;
att han inträtt i krigstjänst den 8 juni 1896, befordrats till löjtnant av 2:a
klassen vid Västernorrlands regemente den 21 december 1900 och transporterats
till löjtnant av lia klassen vid samma regemente den 8 mars 1907;

att Engblom, som på grund av sjukdom (lungtuberkulos) icke kunnat befordras
till högre beställning på aktiv stat, efter uppnådd pensionsålder erhållit
avsked från löjtnantsbeställningen den 27 augusti 1926 med rätt till en
årlig pension av 2,916 kronor jämte dyrtidstillägg;

att han utnämnts till kapten i armén år 1915 och till major i armén år
1933;

att han till följd av sin sjukdom icke kunnat fullgöra trupptjänst under
senare delen av sin anställning å aktiv stat utan alltsedan den 4 oktober 1914
tjänstgjort såsom rullföringsbefälhavare, i vilken sistnämnda egenskap han
kvarstått jämväl efter avgången från aktiv stat den 27 augusti 1926;

att han efter sistnämnda tidpunkt såsom rullföringsbefälhavare åtnjutit ett
arvode av 3,180 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att för Engblom för närvarande gällande förordnande såsom befälhavare
för Sundsvalls västra rullföringsområde nr 65 upphör med utgången
av september månad 1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Engblom har hos Kungl. Maj:t anhållit att efter frånträdande! av förordnandet
såsom rullföringsbefälhavare komma i åtnjutande av kaptens pensionsförmåner.
Till stöd för framställningen har Engblom bland annat framhållit,
att han ådragit sig den sjukdom, som utgjort hinder för honom att
vinna befordran till kapten på stat, under tjänstgöring å Sollefteå läger år
1899, vilken tjänstgöring varit synnerligen ansträngande och strapatsrik och
under vilken inkvarteringen varit i hög grad ohygienisk.

Frågan örn beredande åt Engblom av förbättrade pensionsförmåner har
tidigare varit föremål för statsmakternas prövning i anledning av en av Engblom
år 1926 hos Kungl. Majit gjord framställning.

I ett den 27 februari 1926 över sistnämnda framställning avgivet utlåtande
anförde arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse i huvudsak
följande:

Av i ärendet förebragt utredning framgår, att officerarnas vid Västernorrlands
regemente och däribland även Engbloms inkvartering år 1899 å Sollefteå
läger varit synnerligen ohygienisk samt att den militära tjänstgöringen
varit ansträngande och rik på strapatser. Då erfarenheten lär, att yttre skadliga
inflytelser ofta visa sig vara den framkallande orsaken till utbrottet av
en under goda hygieniska förhållanden latent tuberkulos, måste därför även
i detta fall de sanitära olägenheterna jämte den ansträngande militära tjänsten
anses hava varit orsak till utbrottet av Engbloms lungtuberkulos, som först
trätt i dagen genom en i september 1899 uppkommen lungblödning och som
sedermera hindrat hans befordran till kapten. I anslutning härtill få departementet
och sjukvårdsstyrelsen uttala, att det icke synes oskäligt, att
Engblom, vilken trots sin sjukdom under större delen av sin anställningstid
såsom officer fullgjort arbete för lantförsvarets räkning, vid avgången
beredes någon ökning i den pension, som författningsenligt tillkommer honom
såsom löjtnant.

I utlåtande den 17 mars 1926 framhöll direktionen över arméns pensionskassa,
att därest Engblom i vanlig ordning befordrats till kapten på stat pensionsförmånerna
för honom skulle hava utgjort 4,512 kronor för år jämte
dyrtidstillägg, och hemställde direktionen, att Engblom vid avgång från löjtnantsbeställningen
måtte erhålla en årlig tilläggspension med belopp, motsvarande
skillnaden mellan kaptens och löjtnants pensionsförmåner eller
1,596 kronor jämte dyrtidstillägg.

Statskontoret anförde i utlåtande den 12 april 1926, att Engblom, om
han efter uppnådd pensionsålder bibehölles vid befattningen såsom rullföringsbefälhavare,
syntes liksom övriga pensionärer, vilka innehade sådan befattning,
få jämte pensionsförmånen åtnjuta med befattningen förenat arvode
av 3,180 kronor, varigenom han komme att, oberäknat dyrtidstillägg, åtnjuta
i pension och arvode tillhopa 6,096 kronor eller mer än han såsom löjtnant
åtnjutit i avlöning. Under sådana förhållanden och då statskontoret för sin
del ansåge betänkligt alt bereda större pension än som svarade mot den
löncslällning, vederbörande innehaft under anställningen på stat, holle statskontoret
före, att någon framställning till riksdagen örn tilläggspension åt Eng -

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

blom icke borde göras, åtminstone så länge han komme att åtnjuta arvode i
befattning såsom rullföringsbefälhavare.

I proposition till 1927 års riksdag (nr 71) föreslog Kungl. Maj.t i enlighet
med föredragande departementschefens hemställan, att riksdagen måtte medgiva
Engblom rätt att från och med dagen näst efter den, då hans förordnande
såsom rullföringsbefälhavare upphörde, uppbära tilläggspension till
sådant belopp, 1,188 kronor för år, att sammanlagda pensionsförmånerna
komme att uppgå till 4,104 kronor för år.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta ärende anförde föredragande
departementschefen, bland annat, följande:

Med hänsyn till Engbloms hälsotillstånd torde det vara ovisst, om han efter
september 1927, då hans nuvarande förordnande å befattningen såsom rullföringsbefälhavare
utgår, kan mottaga förnyat förordnande å denna befattning,
vilken särskilt under tiden för inskrivningsförrättningarna med därtill hörande
resor m. m. ställer stora krav på innehavarens kroppsliga vigor. Även ur
militär synpunkt kan det för övrigt med hänsyn till Engbloms sjukdom befinnas
vara önskvärt, att dennes förordnande såsom rullföringsbefälhavare
icke förnyas. Upphör sålunda hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare,
kommer han därefter att allenast vara berättigad att uppbära den honom
tillkommande löjtnantspensionen å tillhopa 2,916 kronor årligen. Med
hänsyn till vad arméförvaltningen anfört beträffande uppkomsten av den
sjukdom, som förhindrat Engbloms befordran till kapten på stat, finner jag
skäligt och billigt, att någon förhöjning i nämnda pension då beredes honom.
Förhöjningens storlek torde böra så utmätas, att tilläggspensionen tillika
med nu till Engblom utgående pensionsförmåner kommer att något understiga
de sammanlagda pensionsförmåner -— 4,512 kronor — som tillkomma
innehavare av kaptensbeställning.

I utlåtande nr 36, punkt 30, avstyrkte bankoutskottet bifall till propositionen
och anförde därvid i huvudsak följande:

I likhet med statskontoret finner utskottet det innebära betänkligheter att
bereda en befattningshavare högre ålderspension än som svarar mot den lönegrad,
efter vilken hans avlöning utgått. På grund härav har utskottet ur
principiell synpunkt måst ställa sig synnerligen tveksamt mot det föreliggande
förslaget. Ett bifall till detsamma skulle enligt utskottets mening kunna
medföra konsekvenser av icke önskvärd art. Härtill kommer, att någon närmare
utredning icke förebragts angående Engbloms nuvarande hälsotillstånd
och möjligheterna för honom att fortfarande tills vidare tjänstgöra såsom
rullföringsbefälhavare. Utskottet vill framhålla att, därest det skulle visa
sig att Engblom skulle ännu någon tid kunna uppehålla nämnda befattning
och alltså efter avskedstagandet kunna, utöver sin tjänstetid på stat,
räkna tjänstår såsom rullföringsbefälhavare, frågan örn tilläggspension åt
honom givetvis skulle, med hänsyn jämväl till vad som anförts angående
sannolika anledningen till utbrottet av hans sjukdom, komma i ett i viss
mån annat läge. I sakens nuvarande läge har utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen (skr. nr 214, p. 24) beslöt i enlighet med bankoutskottets hemställan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

I utlåtande den 6 september 1940 över den av Engblom nu gjorda, förnyade
framställningen, har arméförvaltningens civila departement under åberopande
av innehållet i departementets och sjukvårdsstyrelsens utlåtande den
27 februari 1926 anfört, att departementet funne det skäligt, att Engblom
efter frånträdande! av förordnandet såsom rullföringsbefälhavare erhölle någon
ökning i den pension, som författningsenligt tillkomme honom.

Statskontoret har i utlåtande den 26 september 1940 anfört, bland annat,
följande:

Ämbetsverket måste alltjämt finna det ur principiell synpunkt och med
hänsyn till konsekvenserna betänkligt, att Engblom skulle erhålla större pension
än som svarar mot den avlöning, han under anställningen pa stat uppburit.
Den av Engblom åberopade tjänstgöringen såsom rullföringsbefälhavare
torde icke heller kunna motivera en höjning av den Engblom tillkommande
pensionen.

I betraktande emellertid av samtliga i detta ärende förekommande omständigheter
av säregen art — icke minst de uttalanden, som från statsmakternas
sida gjordes, då frågan om höjning av Engbloms pensionsförmåner
tidigare var föremål för behandling — synes det vara med billighet överensstämmande
att Engblom, såsom han haft anledning att förvänta, vid frånträdande
av befattningen som rullföringsbefälhavare erhåller något tillägg
till den honom beviljade pensionen.

I anslutning härtill har statskontoret anfört, att ämbetsverket icke ville
motsätta sig, att åtgärder vidtagas för att Engblom må erhålla en viss pensionsförhöjning
vid avgången från arvodesbefattningen, förslagsvis med ett
årligt belopp av 1,008 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag ur principiell synpunkt betänkligheter
kunna anföras mot beviljande åt Engblom av tillägg till den författningsenligt
utgående pensionen. Jag vill dock med hänsyn till vad i ärendet
förekommit förorda, att förslag förelägges riksdagen om beredande åt Engblom
av tilläggspension med av statskontoret ifrågasatt belopp. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, majoren
i armén Carl Gustaf Engblom må från och med månaden
näst efter den, varunder honom meddelat förordnande
såsom rullföringsbefälhavare upphör, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. till belopp av 1,008 kronor
för år.

3:o.

Förre Tullföringsbiträde», fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv
Carl Peter Sandberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandberg är född den 26 februari 1875 och således nära 66 år gammal
;

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att han, som inträtt i krigstjänst vid Kronobergs regemente den 22 april
1893, förordnats till volontärvicekorpral den 10 september 1897 och till
volontärkorpral den 1 maj 1898;

att han efter avgång från korpralsbeställningen förordnats till sergeant
i förenämnda regementes reserv den 4 april 1902 och till fanjunkare i samma
reserv den 14 maj 1918;

att han under tiden 7 april 1902—30 september 1940 eller under omkring
38V2 år i oavbruten följd innehaft befattning såsom Tullföringsbiträde vid
Ljungby rullföringsområde nr 14;

att Sandberg såsom Tullföringsbiträde uppburit ett årligt arvode å 2,130
kronor för ar jämte arvodestillägg å 1,080 kronor för år förutom dyrtidstillägg; samt

att Sandberg icke är berättigad till pension på grund av militäranställning.

Sandberg har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

lnskrivningsbefälhavaren för Kronobergs inskrivningsområde har tillstyrkt
pension åt Sandberg.

Arméförvaltningens civila departement bär — under åberopande att riksdagen
tidigare i ett flertal fall beviljat pension å 996 kronor för år åt rullföringsbiträden,
vilka icke åtnjuta pension på grund av militäranställning —
hemställt örn utverkande av pension åt Sandberg med samma belopp.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
hemställt.

Med hänsyn särskilt till den långa tid, varunder Sandberg varit anställd i
statens tjänst, anser jag mig böra förorda, att Sandberg tillerkännes pension
med något högre belopp än ämbetsverken ifrågasatt, förslagsvis 1,200
kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs
regementes reserv Carl Peter Sandberg må, räknat från och
med den 1 oktober 1940, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1,200 kronor.

4:o.

Extra lantmätaren Emil Kristian Karl Aspgren. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Aspgren är född den 25 mars 1873 och således 67 år gammal;

att han den 18 juli 1892 antagits till lantmäterielev och den 13 maj 1897
konstituerats till lantmäteriauskultant (från och med ingången av år 1921
extra lantmätare);

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

att han alltsedan konstituerandet till lantmäteriauskultant — frånsett tiden
29 december 1916—10 september 1918, varunder han ej tjänstgjort vid
lantmäteristaten — fullgjort tjänstgöring huvudsakligen såsom tjänstemedhjälpare
hos distriktslantmätare och därunder jämväl självständigt handlagt
förrättningar på grund av särskilda förordnanden, varjämte han under
vissa tider uppehållit distriktslantmätartjänst ävensom innehaft förordnande
såsom extra assistent å lantmäterikontor;

att han senast tjänstgjort inom Uppsala län;

samt att han sedan år 1927 uppburit arvode av statsmedel å 2,000 kronor
för år, varå utgått dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade
verk gällande grunder, samt härjämte i egenskap av tjänstemedhjälpare hos
distriktslantmätare för utförda förrättningar ägt uppbära viss del av arvode
enligt gällande lantmäteritaxa, å vilken sistnämnda inkomst — för Aspgren
beräknad till 3,200 kronor för år — utgått dyrtidstillägg av statsmedel jämlikt
kungörelsen den 15 maj 1925 (nr 192) angående tillskott till dyrtidstillägg
för vissa lantmätare.

Lantmäteristyreisen har i skrivelse den 31 oktober 1940 — under framhållande
att Aspgren, som kunde åberopa en tjänstetid vid lantmäteristaten av
42 år, författningsenligt icke vöre berättigad till pension — hemställt, att
pension i särskild ordning måtte utverkas åt Aspgren. Tillika har styrelsen
föreslagit, att pensionen enligt i skrivelsen närmare angivna grunder måtte
bestämmas till 3,540 kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Aspgren till belopp av 3,096 kronor
för år och därvid beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört i huvudsak
följande:

Beräkningen av Aspgrens pension bör ske med ledning av de grunder,
som under de senaste åren tillämpats vid beviljandet av riksdagspensioner
åt civila befattningshavare, exempelvis beträffande amanuensen hos lantmäteristyrelsen
N. E. Holmstrand (1937: prop. nr 259, p. 18; bankoutsk. uti. nr
35, p. 24; riksd. skr. nr 245). Pensionen skulle därvid för Aspgren kunna
bestämmas på följande sätt.

Då man torde kunna utgå ifrån att Aspgrens årsinkomst under senare år
varit i genomsnitt 5,200 kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt grunder, som
gälla för oreglerade verk, komma de av Aspgren åtnjutna löneförmånerna
vid omräkning till avlöning enligt de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen
gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila tjiinstepensionsreglementet
fastställda pensionsunderlagen äro anknutna, att närmast motsvara
lön enligt 21 löneklassen. Med utgångspunkt från lönen å A-ort i denna löneklass,
5,160 kronor, skulle med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder
pensionen för Aspgren — vilkens anställningstid i slalens tjänst uppgår
till vida mer än 30 år — kunna bestämmas till 3,096 kronor (2/s X 5,160 =
3,440; 3,440 — 10 °/o härav = 3,096).

Även jag anser mig böra förorda, alt pension utverkas åt Aspgren. I fråga
örn avvägningen av pensionsbeloppet ansluter jag mig lill statskontorets förslag.
.Tåg hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t målto föreslå riksdagen medgiva,

Khngl. Maj:ts proposition nr 124.

att extra lantmätaren Emil Kristian Karl Aspgren må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 3,096 kronor.

5:o.

Arbetarna vid statens försöksgård Flahult Clas Wilhelm Karlsson och
Carl Evald Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson och Johansson äro födda respektive den 10 september 1866 och
den 9 januari 1872;

att Karlsson under tiden 1 november 1919—31 december 1938 och Johansson
under tiden 1 april 1925—31 december 1938 innehaft anställning såsom
jordbruksarbetare vid svenska mosskulturföreningens försöksgård Flahult;

att de därefter — sedan försöksgården enligt riksdagens beslut från och
med den 1 januari 1939 övertagits av statsverket och införlivats med den statliga
försöksorganisationen vid lantbrukshögskolan — varit anställda vid den
av staten sålunda övertagna försöksgården;

samt att Karlssons och Johanssons avlöningsförmåner utgjorts av kontant
lön, vilken i medeltal för år räknat uppgått till, för Karlsson omkring 1,100
kronor och för Johansson omkring 1,200 kronor, ävensom förmån av fri
bostad jämte bränsle och potatisland.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har i skrivelse den 30 januari 1940 hemställt
om utverkande åt Karlsson och Johansson av pension med skäligt
belopp och därvid anfört i huvudsak följande:

Karlsson och Johansson hava före anställningen i statens tjänst under en följd
av år haft stadigvarande anställning hos svenska mosskulturföreningen, vars
verksamhet huvudsakligast bekostats med statsbidrag. Högskolestyrelsen har
hos svenska vall- och mosskulturföreningen, som från och med den 1 januari
1939 övertagit bland annat svenska mosskulturföreningens verksamhet, efterhört,
huruvida ej föreningen kunde pensionera ifrågavarande arbetare.
Föreningen har därvid meddelat, att sådan pension endast kunde beviljas,
örn statsbidraget till föreningen höjdes med motsvarande belopp.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 19 februari 1940 anfört, att styrelsen
med hänsyn till den korta tid, varunder ifrågavarande arbetare innehaft
anställning i statens tjänst, och då anställningen hos svenska mosskulturföreningen
icke syntes kunna tillgodoräknas dem i förevarande avseende,
funne sig förhindrad tillstyrka vidtagande av åtgärd för utverkande av
pension.

Jämväl statskontoret har i utlåtande den 8 mars 1940 förklarat sig förhindrat
tillstyrka bifall till framställningen.

Med anledning av vad lantbruksstyrelsen och statskontoret i ärendet anfört
har styrelsen för lantbrukshögskolan sedermera i skrivelse den 22 januari

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

1941 framhållit, att svenska mosskulturföreningen varit en statsunderstödd
institution, vars verksamhet under den tid ifrågavarande arbetare varit
anställda i föreningens tjänst till omkring 90 procent torde hava bekostats
av statsmedel. Visserligen hade nämnda arbetare formellt icke mer än 2 års
statstjänst, men med hänsyn till storleken av föreningens statsanslag syntes
det styrelsen rimligt, att anställningen hos föreningen räknades dem tillgodo.

Med hänsyn till vad styrelsen för lantbrukshögskolan anfört till stöd för
den gjorda framställningen vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges
riksdagen om beredande åt Karlsson och Johansson av någon mindre pension
av statsmedel, förslagsvis med 360 kronor för år. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbetarna vid statens försöksgård Flahult
Clas Wilhelm Karlsson och Carl Evald Johansson må från
och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 360 kronor.

6:o.

Reservpostexpeditören Hilma Kihlberg, född Backelin. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Kihlberg är född den 24 maj 1875 och således 65 år gammal;
att hon antagits till e. o. postexpeditör den 2 maj 1900 och befordrats till
extra biträde från och med den 1 september 1901;

att hon — som den 8 maj 1902 ingått äktenskap med dåvarande postmästaren
G. Kihlberg, född år 1850 — från och med den 15 oktober 1902
övergått till reservanställning och därefter intill den 1 juli 1920 endast i
mindre omfattning anlitats för tjänstgöringsuppdrag i postverket;

att hon från den 1 juli 1920 i en följd tjänstgjort såsom t. f. postexpeditör
i Bengtsfors;

att hennes sammanlagda effektiva tjänstetid i postverket vid utgången av
år 1940 utgjorde 24 år 6 månader;

att hon under sin tjänstgöring i postverket efter den 30 juni 1920 åtnjutit
dagavlöning och att avlöningen under åren 1938—1940 uppgått till
förutom dyrtidstillägg respektive 3,198, 3,435 och 3,658 kronor för år eller
i medeltal omkring 3,430 kronor för år;

samt att hon efter sin år 1932 avlidne man åtnjuter familjepension, vilken
från och med den 1 juli 1939, beräknad jämlikt kungörelsen den 22
juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa fall, utgår med 1,104
kronor för år jämte procentuellt tillägg (f. n. 26 procent).

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Generalpoststyrelsen har hemställt, att åt Kihlberg måtte med hänsyn
till hennes arbete i postverkets tjänst utverkas pension å 1,596 kronor för
år, och därvid anfört, bland annat, följande:

Generalpoststyrelsen, som med hänsyn till Kihlbergs ålder icke ansett sig
kunna bereda henne extra ordinarie anställning i verket, därvid även hennes
pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att hon vid avgången
från sin anställning i postverket erhåller pension av statsmedel. Med utgångspunkt
från tjänstepensionsunderlaget, 2,160 kronor, för extra ordinarie
tjänstemän i 11 lönegraden — den lönegrad till vilken hon närmast är hänförlig
— synes hennes pension med en beräknad tjänstetid av 24 år 6 månader
böra bestämmas till 1,596 kronor. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet
har därvid — med hänsyn till att Kihlberg icke erlagt avgifter
för tjänstepensionering — minskats med 10 procent.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Kihlberg med 1,560 kronor för år
och därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppet anfört, bland annat,
följande:

Kihlbergs genomsnittliga lön under åren 1938—1940, 3,430 kronor för
år, motsvarar närmast lön i 14 löneklassen å B-ort — den för hennes stationeringsort,
Bengtsfors, gällande ortsgruppen — i de före den 1 juli 1939
för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila
tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen äro anknutna.
Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma löneklass, 3,240 kronor,
skulle, med en beräknad anställningstid av 24 hela år, pensionen för Kihlberg
kunna bestämmas till (2/s X 3,240 = 2,160; 2730 X 2,160 = 1,728;
1,728 — 10 procent därav = 1,555: 20 =) i avrandat tal 1,560 kronor för år.

I likhet med ämbetsverken förordar jag, att pension tillerkännes Kihlberg
på grund av hennes arbete inom postverket. Med hänsyn till den Kihlberg
tillkommande familjepensionen, till vilken staten till väsentlig del bidragit,
anser jag emellertid, att tjänstepensionen bör bestämmas till något lägre
belopp än ämbetsverken ifrågasatt, förslagsvis 1,404 kronor för år. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att reservpostexpeditören Hilma Kihlberg, född Backelin,
må från och med månaden näst efter den, varunder hennes
tjänstgöring vid postverket upphör, under sin återstående
livstid uppbära en årlig tjänstepension av 1,404 kronor, att
utgå av postmedel.

7 :o.

Förra postbiträdet Oskar William Leonard Jacobson. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,

att Jacobson är född den 20 november 1876 och således 64 år gammal;

att han under tiden 1 oktober 1901—31 maj 1940 under sammanlagt 23 år
8 månader inom postverket innehaft tjänstgöringsuppdrag med postexpeditörsgöromål,
därav sedan år 1927 i en följd å posterestanteavdelningen å
postkontoret Stockholm 1;

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

att han under nyssnämnda tid 1 oktober 1901—31 maj 1940 icke haft annan
sysselsättning utan stått till postverkets fulla förfogande;

samt att hans avlöning vid postverket alltsedan år 1926 uppgått till i medeltal
3,600 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg.

Generalpoststyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Jacobson
till belopp av 1,548 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.

Genom omläggning av arbetet å posterestanteavdelningen vid postkontoret
Stockholm 1 har vederbörande expedient tillförts en hel del skrivarbete, som
Jacobson ej kunde utföra, enär han lider av neurasteni samt en nervåkomma
i höger hand, som i hög grad nedsätter hans skrivförmåga. Då Jacobson
icke kunde beredas annat lämpligt arbete, har han därför måst sluta sitt
arbete i postverket, för vilket han gjort sig förtjänt av gott vitsord.

Generalpoststyrelsen, som med hänsyn till Jacobsons ålder icke ansett sig
kunna bereda honom extra ordinarie anställning i verket, därvid även hans
pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt, att han vid avgången från sin
anställning i postverket erhåller pension av statsmedel. Med utgångspunkt
från tjänstepensionsunderlaget, 2,160 kronor, för extra ordinarie tjänstemän i
11 lönegraden — den lönegrad till vilken han närmast är hänförlig — synes
hans pension med en beräknad tjänstetid av 23 år 8 månader böra bestämmas
till 1,548 kronor. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet har
därvid — med hänsyn till att Jacobson icke erlagt avgifter för tjänstepensionering
— minskats med 10 procent.

Statskontoret har tillstyrkt beredande åt Jacobson av pension med 1,332
kronor för år och därvid beträffande pensionsbeloppets beräkning anfört,
bland annat, följande:

Enligt vad statskontoret inhämtat, har den för Jacobson uppgivna årslönen
3,600 kronor icke varit förenad med dyrtidstillägg, och det kan vid sådant
förhållande ifrågasättas, huruvida icke vid beräknandet av pensionens
storlek lönebeloppet bör på visst sätt reduceras. 1 betraktande av att lönen
utgått med samma belopp ända sedan år 1926, vill statskontoret emellertid
icke motsätta sig, att lönebeloppet i sin helhet tages till utgångspunkt vid
pensionens bestämmande. Däremot anser sig statskontoret icke kunna bortse
från den omständigheten, att Jacobson haft sin tjänstgöring förlagd till
Stockholm, d. v. s. å ortsgrupp G i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen
gällande löneplanerna, i följd varav en nedräkning av lönebeloppet
till A-ort torde vara motiverad. Då motsvarande lön å denna ortsgrupp utgör
2,880 kronor och Jacobsons effektiva anställningstid i postverket uppgår till
23 hela år, torde alltså pensionens årsbelopp kunna fastställas till i avrundat
tal (2A X 2,880 = 1,920; 23/30 X 1,920 = 1,472; 1,472 —10 procent därav =
1,324:80) 1,332 kronor.

Även jag anser mig böra tillstyrka, alt pension utverkas åt Jacobson. I enlighet
härmed och då det av statskontoret föreslagna beloppet, 1,332 kronor
för år, synes mig utgöra i förevarande fall skälig pension, hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra postbiträdet Oskar William Leonard Jacobson
må, räknat från och med den 1 juni 1940, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1,332 kronor, att
utgå av postmedel.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

8:o.

Förra städerskorna vid postverket Teresia Wilhelmina Hansson, född
Jönsson, Agda Josefina Bratt, född Petersson, Anna Sofia Persson, född
Karlsson, Hedvig Maria Johansson, född Heringslake, Vendela AnderssonLindström
och Gerda Amalia Meischner, född Stolt. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

beträffande Hansson,

att hon är född den 8 mars 1873 och således nära 68 år gammal;
att hon under tiden 1 maj 1921—3 juli 1940 eller omkring 19 år 2 månader
varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Hälsingborg med en daglig
arbetstid av i medeltal 4 V2 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal omkring 780 kronor för år;
beträffande Bratt och Persson,

att de äro födda respektive den 22 juli 1872 och den 15 maj 1876 samt
således 68 respektive 64 år gamla;

att de under tiden 16 juni 1922—31 juli 1940 eller under omkring 18 år
1 månad varit anställda såsom städerskor vid postdirektionen i Västra distriktet
(Göteborg) med en daglig arbetstid av i medeltal 4 V2 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren för
var och en av dem uppgått till i medeltal 1,415 kronor för år;
beträffande Johansson,

att hon är född den 2 september 1865 och således 75 år gammal;
att hon under tiden 1 februari 1914—30 september 1940 eller under 26 år
8 månader varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Södertälje med
en daglig arbetstid av 4 72 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal omkring 980 kronor för år;
beträffande Andersson-Lindström,

att hon är född den 23 februari 1865 och således nära 76 år gammal;
att hon under tiden 1 oktober 1920—30 juni 1940 eller under 19 år 9 månader
varit anställd såsom postkupéstäderska i Göteborg med en daglig arbetstid
av 6 V2 timmar å söckendagar och 5 V2 timmar å helgdagar;

samt att ersättningen för städningsarbetet under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal omkring 2,750 kronor för år; och
beträffande Meischner,

att hon är född den 25 december 1866 och således 74 år gammal;
att hon under åren 1920—1939 varit anställd såsom städerska i postverkets
tjänst, senast vid postkontoret Göteborg 1;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 6 timmar;
samt att ersättningen för städningsbestyret under de senaste fem åren
uppgått till i medeltal 1,560 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Förenämnda anställningshavare, som icke blivit underkastade bestämmelserna
i tjänstepensionsreglementet för arbetare, kunna ej heller komma i
åtnjutande av pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
enär de vid den tidpunkt, då de uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt
15 år innehaft anställning i statens tjänst.

Generalpoststyrelsen har — under framhållande att arbetet i postverkets
tjänst för samtliga nu ifrågavarande anställningshavare utgjort deras huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla — hemställt om utverkande av
årlig pension å 360 kronor åt var och en av Hansson, Bratt och Persson och
å 408 kronor åt var och en av Johansson, Andersson-Lindström och Meischner.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att generalpoststyrelsens förevarande
framställning icke gåve anledning till annan erinran från statskontorets
sida än att ämbetsverket med hänsyn till 1940 års lagtima riksdags
beslut angående pension åt förra städerskan vid postverket Agda Cecilia
Florin (prop. nr 73, p. 12; bankoutsk. uti. nr 8, p. 17; riksd. skr. nr 98)
ansåge sig böra ifrågasätta en höjning till 408 kronor av de för Bratt och
Persson föreslagna pensionerna.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt i ärendet omförmälda anställningshavare. Beträffande avvägningen
av pensionsbeloppen ansluter jag mig till statskontorets förslag, enligt vilket
pensionen bör bestämmas till ett årligt belopp å 360 kronor för Hansson
och å 408 kronor för var och en av övriga anställningshavare. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att var och en av förra städerskorna vid postverket Teresia
Wilhelmina Hansson, född Jönsson, Agda Josefina Bratt,
född Petersson, Anna Sofia Persson, född Karlsson, Hedvig
Maria Johansson, född Heringslake, Vendela AnderssonLindström
och Gerda Amalia Meischner, född Stolt, må,
Hansson, Bratt och Persson från och med den 1 augusti
1940, Johansson från och med den 1 oktober 1940, Andersson-Lindström
från och med den 1 juli 1940 och Meischner
från och med den 1 januari 1940, under sin återstående livstid
av postmedel uppbära en årlig pension, Hansson å 360
kronor samt Bratt, Persson, Johansson, Andersson-Lindström
och Meischner å 408 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 124.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—-8:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Stig Algott.

417249. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.