Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957 (Proposition 1957:123)

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen
m. m.; given Stockholms slott den 15 mars
1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anmäles de förslag som framlagts av seminarieutredningen
i dess betänkande »Seminarieorganisationen I».

Enligt beslut av 1950 års riksdag skall småskollärarutbildningen, som nu
är tvåårig, vid tidpunkt som senare skulle bestämmas förlängas till att
omfatta tre år. Någon ställning tas emellertid enligt propositionen inte nu
till frågan om tidpunkten för genomförande av nämnda principbeslut. För
de närmaste åren räknas med fortsatt tvåårig utbildning. Till följd härav
upptages ej heller till prövning utredningens förslag beträffande närmare
utformning av en treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna
spörsmål.

I samband med frågan om klasslärarutbildningens kapacitet behandlas
spörsmålet om elevantalet i läraravdelningarna i folkskolor av A-formen. I
propositionen föreslås fortsatt tillämpning av nuvarande bestämmelser
härom till och med läsåret 1958/59 samt därefter en på de fyra läsåren
1959/60—1962/63 fördelad återgång till 1940-talets normaltal, innebärande
bland annat en sänkning av det för de större A-skolorna föreskrivna medeltalet
elever per lärara vdelning från 32 till 30 på folkskolestadiet och från 26

1 — Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

till 24 på småskolestadiet. Fullt genomförd beräknas denna återgång medföra
en utgiftsökning för statsverket av 11 miljoner kronor för statsbidrag
till folkskolans lärarlöner.

Elevintagningen vid seminarierna hösten 1957 föreslås skola omfatta 12
avdelningar på tvåårig folkskollärarlinje, 12 avdelningar på fyraårig folkskollärarlinje,
25 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje och 1 avdelning
på treårig småskollärarlinje. I jämförelse med den intagning, som skett
hösten 1956, innebär detta följande förändringar, nämligen minskning med
sju avdelningar på den tvååriga folkskollärarlinjen och ökning med tre
avdelningar på den tvååriga småskollärarlinjen.

I enlighet med seminarieutredningens förslag förordas i propositionen,
att utbildning av folk- och småskollärare skall kunna ske vid gemensamma
läroanstalter. Samtliga seminarier för utbildning av klasslärare föreslås i
samband härmed skola benämnas folkskoleseminarier.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om
genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning
bör enligt propositionen för närvarande icke heller fattas något definitivt
beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En viss begränsning
av normalorganisationen bör emellertid under alla förhållanden
kunna genomföras redan nu mot bakgrunden av de prognoser, som utredningen
redovisat. Sålunda föreslås nedläggande av de nuvarande småskoleseminarierna
i Härnösand och Stockholm vid utgången av nästa budgetår
och av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping vid utgången av
budgetåret 1958/59.

I propositionen äskas slutligen anslag till seminariernas verksamhet under
budgetåret 1957/58. Sammanlagt föreslås en medelsanvisning av i runt
tal 23 913 000 kronor, vilket i jämförelse med medelsanvisningen för innevarande
budgetår innebär en minskning med i runt tal 100 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,
Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående
anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m.m.
och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, erinrade jag
under punkten 188 om att seminarieutredningen i juni 1956 avgivit sitt
betänkande »Seminarieorganisationen I». Samtidigt meddelade jag att beredningen
av de spörsmål, som sammanhänger med seminarieorganisationen,
ännu inte var slutförd. Med anledning därav har Kungl. Maj:t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1957/58 beräkna

till Folk- och småskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av
22 000 000 kronor,

till Folk- och småskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av
1 950 000 kronor,

till Folk- och småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 500 000 kronor samt

till Folk- och småskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag
av 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor, varvid jag till
behandling upptar jämväl övriga med förevarande betänkande sammanhängande
frågor.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 6 oktober 1954 sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas organisation.
De sakkunniga antog benämningen seminarieutredningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en
allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.

Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn
Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren
Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen
Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande
»Seminarieorganisationen 7» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande
har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens
framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskollärarutbildningen
och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Utredningen
kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa avseenden.

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
— efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och småskoleseminarierna
samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riksräkenskapsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen
för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetensutredningen.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolinspektörers
förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund,
Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneförbund
(gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska
seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastikläraresällskapet,
läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund,
seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjänstemännens
centralorganisation (TCO).

II. Småskollärarutbildningen

1. Historik

I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes,
att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t
annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig utbildning
utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig.

I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått,
som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdeskraven
till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar
realexamen.

Skolkommissionen framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU
1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

utbildning byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gymnasieutbildning,
avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkommissionen
ansåg det emellertid inte möjligt att under överskådlig framtid
fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen. Examen
efter genomgång av elfte skolåret borde därför fastställas som grund
för utbildningen. Skolkommissionen föreslog dock, att utbildningen övergångsvis
utökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen
byggande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fackutbildningen
oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskunskaper
och allmänbildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk
fackutbildning.

I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande
ansågs det inte möjligt att föreslå en på fullständig gymnasiekurs
grundad småskollärarutbildning. I stället förordades, att inträdesfordringarna
höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byggande
ettårig kurs anordnades vid småskoleseminarierna och att den egentliga
yrkesutbildningen skulle baseras på denna.

Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4) den föreslagna utbildningen
tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande
utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidgningen
av småskollärarnas tjänstgöringsområde. Vid ett realistiskt bedömande
av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att
då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts
förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsikten, att småskollärarutbildningen
skulle vara grundad på en tvåårig kurs.

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens
ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för smaskollärare
från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en
ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande
realexamen.

Enligt de vid samma riksdag beslutade riktlinjerna för skolväsendets
utveckling är enhetsskolan avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett
i regel omfattande tre år. Undervisningen på vart och ett av dessa stadier
skall i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för undervisning
huvudsakligen på stadiet i fråga.

Vid 1953 års riksdag (jfr kk 1954:230) bemyndigades Kungl. Maj:t att
tills vidare förordna om småskollärares övertagande av undervisningen i
tredje klassen i skolor av A-form. I vilken utsträckning sådant övertagande
skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av
skolöverstyrelsen.

2. Treårig utbildning

A. Utredningen

Riksdagsbeslutet 1950 innebär, att småskollärarutbildningen förlänges
med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens
längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande
småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge
nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för
småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan,
anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall
undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i
klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större färdigheter
och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig
utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen,
att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres
och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utredningens
förslag.

Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbildningen
på i huvudsak följande sätt.

En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av småskollärare
har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskoleseminarierna
bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades
i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin
tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan
för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i
lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har
vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att
lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följaktligen
elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven.
Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får
inte den nödvändiga arbetsron.

Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schemabundna
undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa
undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och
frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schemabunden
tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att
göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har huvudsakligen
måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande
av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har
måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast
haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd
av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till
eftertanke och kompletterande studier.

I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskoleseminarier
i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av
dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-,
real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början
inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att
hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten
redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första
tiden.

En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

lig praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och
det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är
för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad
ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elevernas
arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära
seminariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning
är begränsade, vilket också visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen
gjorde 1948. I detta sammanhang kan nämnas, att den treariga
utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare
praktisk utbildning.

Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och ovnmgsämnen
har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste användas
till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra skolor.
Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således minskats.
Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara
för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i småskollärarnas
utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och
psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser.
Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt
behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Beträffande
övningsämnena gäller, att studier i dessa svårligen kan forceras,
då de huvudsakligen är ämnen av färdighetskaraktär. Vad musiken beträffar,
kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt
mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora arbetsbörda.
. ... ...

Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skal tor
förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser
synnerligen viktigt — nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde
att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade
tjänstgöringsområde torde i och för sig motivera en utsträckning av lärotiden.
Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga
folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skolning
och praktisk utbildning.

Utredningen berör även de skäl, som anförts för att bibehålla den tvååriga
utbildningen. Härvid framhålles bland annat följande.

Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna pa ett
tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens
standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren
fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av utbildningen.
Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småskolans
lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra
sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de
bedrivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och
tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar
om eu förlängning av den obligatoriska utbildningen.

I diskussionen angående möjligheterna att förbättra smaskolhirarutbildningcn
har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en
avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två aren skulle da mer
nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle fa mer tid till praktisk utbildning.
Fn avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den
sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att
denna förlängning sker utanför seminariernas ram.

Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarutbildnmgen
på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt
sa lang som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett
ar. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskollärarlmjen.
Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett år
längre utbildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsområde
inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som
denna utbildning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det
även i framtiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med
speciellt intresse att fa undervisa barn just på småskolans åldersstadium.

^er1ni1an föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet
flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odiskutabelt
kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader för
bade statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa
ytterligare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet
att bil mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att
föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande organisation.
Fler lokaler och fler lärare kommer följaktligen att behövas för
att utbilda samma antal lärare. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang
särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskolliirarutbildningen
från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader
för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt nedbringa
antalet schemabundna timmar så mycket som möjligt för att kunna
ge eleverna tillräckligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet
av lärare och lokaler jämförelsevis mindre. Den föreslagna timplanen omfattar
100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt,
därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för
det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30
procent.

Beträffande utbildningstidens längd vid seminariet i Haparanda ifrågasätter
utredningen ingen ändring. Utbildningen där bör således även i framtiden
vara treårig. Beträffande den hittills vid seminariet med statsmedel
anordnade preparandkursen om en termin för de inträdessökande ifrågasätter
utredningen med hänsyn till de numera förbättrade reguljära undervisningsmöjligheterna,
framförallt utbyggandet av enhetsskolan, om kursen
bör anordnas även i fortsättningen. Utredningen har kommit till den uppfattningen,
att kursen kan indragas. Emellertid förordar utredningen, att
kursen övergångsvis bibehålies, varvid dock, såsom hittills, behovet av
kursen årligen prövas.

B. Remissyttranden

Flertalet myndigheter och organisationer har en mycket positiv inställning
till utredningens huvudförslag om genomförande av den treåriga
småskollärarutbildningen. Det dominerande argumentet i praktiskt taget

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

alla yttrandena är småskollärarnas övertagande av klass 3 i folkskolan och
senare enhetsskolan.

Skolöverstyrelsens majoritet tillstyrker treårig utbildning och understryker
vikten av att reformen i enlighet med vad utredningen förutsatt genomföres
från och med läsåret 1957/58. En ledamot, undervisningsrådet
C.-E. Sjöstedt, har reserverat sig. I reservationen har i förevarande hänseende
anförts följande.

»Ehuru man tidigare utgått från att småskollärarutbildningen bör vara
3-årig, anser jag skäl föreligga till en omprövning på denna punkt. Utredningen
synes mig ge vid handen att den erforderliga förstärkningen av utbildningen
i främsta rummet bör ske genom en genomgripande rationalisering
av den pedagogiska utbildningen. Utbildningen i rent kunskapshänseende
i läroämnena utöver realexamen är enligt min mening icke behövlig.
Jag är givetvis inte av den meningen, att en lärare någonsin kan förvärva
för stort kunskapsmått. Men jag anser, att de minimikrav som föreskrives
måste vara väl avvägda efter behovet. Realexamens nivå finner jag vara
ett tillräckligt krav i" detta hänseende för blivande småskollärare. De ämneskunskaper
som därutöver kan vara erforderliga anser jag böra inhämtas
i nära anslutning till metodikundervisningen och inte fristående såsom nu
sker. Den arbetsbelastning, som allmänt anses karakterisera den nuvarande
småskollärarutbildningen, beror enligt min mening på att utbildningen i
viss mån är av gymnasial karaktär, vilket jag finner vara umbärligt. Den
av de sakkunniga skisserade 2-åriga utbildningen för studenter anser jag
därför kunna tillämpas för utbildningen i dess helhet.

Enligt min mening måste man förr eller senare på allvar ta upp frågan
om användningen av den intellektuella arbetskraften. Samhället torde i
längden inte ha råd att föreskriva en onödigt omfattande teoretisk utbildning
för vissa yrken. Ett typiskt exempel härpå föreligger, anser jag, i förslaget
om 3-årig småskollärarutbildning.»

Statskontoret håller före, att närmare erfarenhet av småskollärares
tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation
av utbildningen genomföres.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om tillräckliga skäl föreligger för införande
av en treårig utbildning. Ämbetsverket motiverar sin inställning
bland annat med, att den nuvarande tvååriga utbildningen medfört ett
tillfredsställande resultat. En viss höjning av utbildningens standard kan
förväntas genom den förordade skärpningen av inträdesfordringarna. Den
ytterligare förstärkning av utbildningen, som är önskvärd med hänsyn till
att småskollärarna skall övertaga undervisningen i tredje klassen i folkskolan,
synes ämbetsverket kunna erhållas genom betydligt mindre kostnadskrävande
åtgärder än en förlängning av tiden för utbildningen med
ett år; det ligger härvid närmast till hands att anknyta till det frivilliga
fortbildningsarbete, som för närvarande bedrives.

I sin argumentering för förlängning av utbildningstiden har utredningen
enligt småskoleseminariet i Strängnäs skjutit över målet. Småskoleseminarierna,
som ju arbetar med ett starkt gallrat elevmaterial, ger enligt semi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

nariet en fullgod utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde.
En annan sak är, att de två åren inte ger något utrymme för den
förstärkning av utbildningen, som måste till, när småskolestadiet nu blir
treårigt.

En genomgång av kursplaneförslagen har fört in kompetensutredningen
på tanken, att förlängningen av utbildningen måhända kunde begränsas
till en termin och utbildningen alltså bli 2 V2 årig.

Å andra sidan saknas inte röster för att utredningen borde gått ännu
ett steg och föreslagit en fyraårig utbildning för sökande med realexamen.
Man skulle då få en likvärdig utbildning för lärarna på låg- och mellanstadiet.
Folkskoleseminarierna i Karlstad och Kristianstad, folkskoleseminarierna
för kvinnliga elever i Göteborg och Stockholm samt rektor vid
småskoleseminariet i Växjö är inne på denna tanke liksom fyra folkskolinspektörer.

Som ett ytterligare argument för den förstärkta småskollärarutbildningen
framhåller folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde
och statens folkskolinspektörers förbund, att det skulle underlätta undervisningens
anordning väsentligt, om småskollärare, som har relativt kortare
undervisningstid per vecka än folkskollärare, i större utsträckning än som
sker kunde övertaga undervisningen i folkskolan i sådana fall då en läraravdelning
skall uppdelas på två avdelningar. Vid småskollärarutbildningen
torde hänsyn kunna tas även till detta problem genom förstärkning av
undervisningen i lämpliga ämnen exempelvis läsning, rättskrivning, räkning,
sång och teckning.

Under åberopande av att det knappast finnes skäl för att bibehålla den
statliga preparandkursen vid seminariet i Haparanda utgår skolöverstyrelsen
från att kursen nedlägges.

3. Utbildning av studenter

A. Utredningen

Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller
studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärarexamen.
Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat.
Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna
avlagt studentexamen.

Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter
kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det
vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studenters
utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i
undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast
kan anses utgöra god studieekonomi.

I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga
ämnen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många
av betydande omfattning — vilka också studenterna måste tillägna sig,
om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta
gäller såväl kunskapsämnen som övningsämnen. Vidare bör den praktiska
lärarutbildningen vara av samma omfattning på båda småskollärarlinjerna.
För att det skall kunna bli möjligt att ställa studenterna i paritet med
andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det därför
enligt utredningen inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år.
Arbetsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen densamma
som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser.

Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärarlinjen
inrättas en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.

B. Remissyttranden

Förslaget att upprätta särskilda studentlinjer för utbildning av småskollärare
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de remissinstanser, som
yttrat sig i frågan.

I fråga om studietidens längd anser kompetensutredningen, att en ettårig
utbildning skulle vara tillfyllest, och påpekar, att studenterna under åtskilliga
år avlade folkskollärarexamen efter endast ett år vid seminarium.
Även riksräkenskapsverket förordar ettårig studietid. Folkskolinspektören
i Kalmar läns norra inspektionsområde anser, att ett år eller högst tre terminer
torde kunna vara tillfyllest.

Statens psykologisk-pedagogiska institut finner däremot, att en kortare
sammanlagd utbildningstid än två år efter studentexamen knappast är
tänkbar. Svenska seminarielärarföreningen framhåller, att studentexamen
ger en allmänbildning, speciellt avpassad för universitetens krav, medan
det här är fråga om en speciell yrkesutbildning. Dels måste nya ämnen
läsas, dels måste en helt ny syn anläggas på andra ämnen. Vidare går det
inte att koncentrera den praktiska lärarutbildningen till ett år.

Skolöverstyrelsen, som tillstyrker förslaget om tvåårig utbildning, påpekar
att de instanser, som förordar kortare tid, inte synes ha observerat de
av utredningen förutsatta begränsningarna i inträdesfordringarna för studentlinjen.

Beträffande rekryteringen till en studentlinje är statens psykologiskpedagogiska
institut inte lika optimistiskt som utredningen och kompetensutredningen
förmodar, att en dylik linje väsentligen blir en uppsamlingsplats
för sådana studenter, som inte kommit in vid folkskollärarlinje. Även
riksräkenskapsverket samt 8 folkskolinspektörer är tveksamma om studentrekryteringens
kvalitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

4. Utredningens förslag till utbildning

A. Inträdesfordringar och inträdesprov

Utredningen

a) Treårig linje

Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalenderår,
då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treåriga
linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 år medan den nedre bör
bli densamma som nu för tvåårig linje.

Isu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap,
modersmålet, historia med samhällslära, geografi och
biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmått med
undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast folkskolekunskaper.
Kunskaper i främmande språk fordras ej.

I realiteten ligger emellertid inträdeskraven på grund av konkurrensen
högre. Vid småskoleseminarierna har sålunda inträdessökande med realexamen
eller därmed i intagningshänseende likställd examen (studentexamen,
normalskolekompetens) ständigt ökat i antal. För närvarande har
något över 80 procent av samtliga intagna elever avlagt dylik examen. Vid
seminarierna i Haparanda och Lycksele har dock endast omkring hälften
av eleverna realexamen eller motsvarande.

Enligt riksdagens principbeslut angående lärarutbildningen skall småskollärarnas
yrkesutbildning grundas på en ettårig allmänbildande kurs,
baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Då
utredningen nu föreslår, att den treåriga småskollärarutbildningen skall
genomföras, anser utredningen det lämpligt, att i samband därmed inträdesfordringarna
skärpes på sätt riksdagen förordat.

Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen
skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande
kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kunskaperna
skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat
sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i framtiden
kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning.

Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande inträdesfordringar
beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera
avsevärd sådan beträffande engelska.

Sedan vårterminen 1948 har inträdessökande med realexamen och sådana,
som kan åberopa vitsord om motsvarande kunskaper, försöksvis i
stort sett endast prövats i de kunskapsämnen, i vilka de ej haft godkända
vitsord. Motsvarande bör gälla vid intagning i treårig linje.

Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd.
Provet i slöjd föreslås utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Slutligen bör någon form av Uimplighetsprov förekomma. Utformningen
härav bör liksom för närvarande överlåtas åt skolöverstyrelsen.

b) Tvåårig linje

Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå
lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av studentexamen
är 20 år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken
utestänga ytterst få sökande.

Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt studentexamen.

Då en elev inte gärna kan genomgå kompletteringskurs i mer än två
ämnen, bör godkända vitsord i studentexamen fordras i kristendomskunskap,
modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande
levande språk. Vidare bör godkända vitsord fordras i minst ett av läroämnena
geografi, matematik och biologi med hälsolära. Beträffande fysik
och kemi anser utredningen däremot, att inträdesfordringarna inte behöver
sättas högre än för den treåriga linjen, d. v. s. godkända vitsord i realexamen
eller motsvarande kunskaper.

Inträdessökande bör genomgå lämplighetsprov och prövas i musik. Inträdeskraven
i musik bör vara desamma som till studentlinjen vid folkskoleseminarierna.

Remissyttranden

Småskoleseminariet i Landskrona anser den föreslagna inträdesåldern
till treåriga linjen vara för låg och förordar en höjning med minst ett år.

Med hänsyn till att i fråga om studenter inte brukar fixeras en minimiålder
för intagning på yrkesutbildningsanstalter, ifrågasätter skolöverstyrelsen
lämpligheten av att bestämma någon lägsta åldersgräns för inträde
på studentlinjen. Denna synpunkt delas av folkskoleseminariet i Karlstad.

Förslaget om en skärpning av inträdesfordringarna i läroämnen vid inträde
i treårig linje tillstyrkes i stort sett. Småskoleseminariet i Lycksele
och folkskolinspektören i Västernorrlands läns norra inspektionsområde
anser dock, att krav på godkänt betyg i engelska icke bör uppställas;
småskoleseminariet i Landskrona önskar att kravet skall gälla först efter
en övergångstid på fem år.

Sveriges småslcollärarinneförbund beklagar, att inte inträdeskraven höjts
ytterligare, så att de tre utbildningsåren i större utsträckning kan ägnas
åt den pedagogiska utbildningen.

Svenska facklärarförbundet och flera seminarier opponerar mot att inträdesprovet
i slöjd föreslås skola utgå. Om provet i slöjd slopas, rekommenderar
skolöverstyrelsen, att sökande bör förete vitsord i ämnet från
realskola, flickskola eller 9 a eller 9 g.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kompetensutredningen tillstyrker den föreslagna skärpningen av fordringarna
endast under villkor, att för alla sökande gemensamma prövningar
i modersmål och matematik anordnas. Man skulle då få en värdefull gemensam
likare för bedömningen i huvudämnena av standarden hos inträdessökande
med realexamen eller likställd examen och övriga sökande.
Även småskoleseminariet i Växjö förordar obligatoriska prov i nämnda
ämnen.

Enligt Sveriges överlärarförbund bör läraraspiranterna ha haft möjlighet
att komma underfund med om de passar för skolarbete innan seminarieutbildningen
påbörjas. För inträde bör därför krävas en tids auskultering i
skola av den typ där de i framtiden kommer att undervisa. Liknande synpunkter
anföres av folkskolinspektörerna i Södermanlands läns östra och
Norrbottens läns mellersta inspektionsområden samt målsmännens riksförbund.
Även skolöverstyrelsen är inne på tanken att kräva förpraktik
men har inte nu något förslag i ämnet.

B. Undervisningsplan

Utredningen

Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten på de tre seminarieåren
har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att
det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar
bör avskiljas till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en
lärares arbetsuppgifter. Under andra året bör jämsides med ämnesstudier
en planmässig praktisk utbildning påbörjas. Under tredje året bör den
praktiska lärarutbildningen dominera.

Utredningen har genomgående försökt ordna seminariearbetet så, att
elevernas själ v verksamhet tages i anspråk. För detta ändamål behöver
eleverna mera tid till egna studier än de kan fa på den nuvarande tvååriga
linjen. Även vid en utvidgning av utbildningstiden till tre läsår har utredningen
emellertid funnit det svart att na en icke alltför schematyngd timplan.
Trots allvarliga försök att begränsa antalet veckotimmar för de enskilda
läro- och övningsämnena upptager dessa sammanlagt 87 veckotimmar.
Motsvarande veckotimtal för den nuvarande tvååriga linjen är 68 :!/i.
Ökningen av antalet veckotimmar uppgår alltså till 87 — 68 3/i = 18 1U.
Denna ökning anser utredningen nödvändig och betingad av behovet av
förbättrad allmänbildning, fördjupade ämneskunskaper och ökade färdigheter
för att omhänderha undervisningen i allmänhet och särskilt i klass 3.

Det kan synas, som om de kunskaper, vilka krävs av småskolläraren för
undervisningen i klasserna 1—3, inte skulle behöva vara alltför omfattande.
Med den frihet, som karakteriserar undervisningen i våra dagar, ställer
dock lågstadiet stora krav på lärarens kunskaper och färdigheter i olika
ämnen. Utöver kunskaper och färdigheter fordras psykologisk insikt, allmän
pedagogisk skolning och metodiskt kunnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

De av utredningen föreslagna timplanerna framgår av följande sammanställning.
Till jämförelse har även medtagits timplanen för den nuvarande
tvååriga linjen.

Timplaner enligt nuvarande undervisningsplan och utredningens förslag

Ämne		Linje
nuvarande 2-åriga	3-åriga (förslag)	2-åriga (förslag)
Kristendomskunskap .................	6	7	3
Modersmålet ........................	10	12	4
Engelska ............................	—	6	—
Historia med samhällslära ............	4	7	3
Geografi ............................	3	4	2
Psykologi och pedagogik ..............	8	9	9
Matematik ..........................	3 %	4	2
Biologi med hälsolära ................	4	5	2
Fysik ...............................	! 2	2	2
Kemi ...............................	1	1	1
Summa	40%	57	28
Teckning ............................	5	6 %	4%
Välskrivning .........................	%	%	%
Musik ..............................	4	0	4
Gymnastik med lek och idrott ........	7	10	7
Slöjd ...............................	6	4	4
Hemkunskap ........................	(Hushållsgöro-mål 4)	2	2
Trädgårdsskötsel .....................	1%	1	1
Summa	28 y2	30	23
Praktisk lärarutbildning:
Metodik ............................	2 %	5	5
Auskultationer och undervisningsövningar	(Gruppövningar 3%)	8	8
Summa	6	13	13
Totalsumma	74 %	100	64

Engelska bör vara obligatoriskt läroämne för samtliga elever på den treåriga
linjen. Redan nu läser ungefär hälften av eleverna frivillig engelska.
Ur allmänbildningssynpunkt torde det vara synnerligen önskvärt, att en
lärare har tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett främmande levande
språk. Utredningen anser vidare, att det är nödvändigt för en lärare att
kunna tillgodogöra sig den pedagogiska litteraturen på minst ett främmande
språk.

Det nu såsom »fysik och kemi» betecknade ämnet bör uppdelas på två
ämnen. Hushållsgöromål bör ersättas med hemkunskap. Musiktimmarna
bör ökas med 50 procent och lärartimmarna i individuell undervisning i

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

musik bör i det närmaste fördubblas. Kursen i musik bör emellertid inte
utökas utöver den nuvarande. Det ökade timtalet bör ge en lugnare studiegång
och därigenom bättre möjligheter än nu för musiksvaga elever att nå
fram till godkänt betyg i examen.

Slöjdutbildningen vid småskoleseminarierna avser nu att ge eleverna
kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser. Enligt
utredningen bör slöjdkursen enbart anpassas efter vad lärarverksamheten
på lågstadiet fordrar. Utredningen anser nämligen, att timplanen är så ansträngd,
att den inte tillåter lärarutbildning annat än för lågstadiet.

Vid undervisning i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning, musik,
slöjd, och trädgårdsskötsel kan seminarieklassen nu delas i två grupper,
som undervisas var för sig på olika tider. Denna möjlighet att dela klassen
i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i
mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga läro- och övningsämnen
samt metodikundervisningen.

Då det nu gäller en utbildning av lärare för ett treårigt lågstadium,
finner utredningen inga skäl föreligga för en mindre omfattande praktisk
lärarutbildning än den, som nu förekommer vid folkskoleseminarierna, i all
synnerhet med hänsyn till de särskilda svårigheter som är förenade med
undervisningen på lågstadiet.

Den praktiska lärarutbildningen bör i princip vara av samma omfattning
på den treåriga och den tvååriga linjen.

Antalet veckotimmar metodik (undervisningsmetoderna) föreslås av utredningen
bli fördubblade från 2 Va till 5 och veckotimmarna för auskultat
joner och undervisningsövningar bör ökas från 3 Va till 8. Vidare bör det
finnas möjligheter att helt eller delvis skilja auskultationer och undervisningsövningar
från den övriga undervisningen. En mera planmässig undervisning
i metodik än tidigare bör eftersträvas.

Medeltalet auskultationsdagar på den tvååriga linjen är nu 27. Antalet
dagar föreslås ökas till 45 på den treåriga linjen och 33 på den tvååriga.

Antalet övningslektioner per elev är på den nuvarande tvååriga linjen
41. Antalet bör ökas till omkring 81 lektioner per elev. Mot slutet av
seminarieutbildningen bör inläggas några klasslärarövningar, då eleven under
några dagar övertager klasslärarens alla arbetsuppgifter.

Remissyttranden

Statens psykologisk-pedagogiska institut ifrågasätter, om inte tiden nu
är mogen för en radikal omläggning av seminarieutbildningen, såtillvida
att fackutbildningen och allmänutbildningen skiljes åt. Den framtida ombildningen
av de för olika lärarkategorier gemensamma seminarierna till
lärarhögskolor skulle härigenom förberedas och underlättas. Ett närmande
av seminariernas arbetssätt till lärarhögskolornas förordas även av folkskoleseminariet
i Uppsala, folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra
inspektionsområde och svenska seminarielärarföreningen.

Rektor vid lärarhögskolan anser däremot, att utredningen noggrant tagit
sikte på vad som i dagens läge kan vara möjligt att genomföra. Förslaget
till omläggning av småskollärarutbildningen framstår för honom såsom i
det hela tillfredsställande och väl värt att realiseras.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

Utredningens försök att genom reducering av den schemabundna undervisningen
bereda eleverna mera tid till egna och självständiga studier välkomnas
allmänt. I ett stort antal yttranden framhålles dock, att timplanen
är alltför belastad med schemabunden tid, för att friare studieformer skall
kunna genomföras. Folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra inspektionsområde
anser, att arbetsbördan totalt sett blir densamma som
tidigare. Liknande synpunkter anföres av bland andra rektor vid småskoleseminariet
i Lycksele. Småskoleseminariet i Härnösand anser det
tänkbart, att man hamnar i ett jäkt, som blir värre än det nuvarande.

Vid seminarierna har det av naturliga skäl varit svårt för att mte säga
omöjligt att nå enighet om en eventuell reduktion av timtalet.

Småskoleseminarierna i Lycksele och Växjö anser, att de humanistiska
ämnena i viss mån överbetonats på de naturvetenskapliga ämnenas bekostnad.
.....

Av de olika ämnena har särskilt engelska och slöjd tilldragit sig uppmärksamhet.
Beträffande båda ämnena är meningarna delade. Bland andra
statskontoret finner icke de motiv, som anförts för införande av obligatorisk
undervisning i engelska, bärande. Sveriges småskollärannneforbund
konstaterar däremot med glädje att ämnet blivit obligatoriskt och påpekar,
att en förstärkt utbildning ställer högre krav på förmågan att läsa litteratur
på annat språk än modersmålet.

Inte mindre än 23 folkskolinspektörer har gjort invändningar mot nedskärningen
av timtalet för slöjd och bekymren för framtidens slöjd på
landsbygden är allmänna. Folkskolinspektören i Kopparbergs läns vastra
inspektionsområde framhåller, att slöjd dock är ett praktiskt ämne och att
de praktiska ämnena i framtiden skall få en starkare ställning än tidigare.

Svenska seminarielärarföreningen beklagar, att övningsämnena inte hållit
sin ställning jämfört med nuvarande undervisningsplan. Folkskolinspektören
i Södermanlands läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte
med hänsyn till de relativt stora förkunskaper, som behövs, antalet veckotimmar
i kunskapsämnen kan minskas till förmån för övningsämnena,
framförallt slöjd.

Med en viss förvåning finner seminariernas elevförbund att ämnet trädgårdsskötsel
är upptaget på timplanen. Förbundet föreslår att ämnena hemkunskap
och trädgårdsskötsel utgår. Denna uppfattning delas a v Sveriges
småskollärarinneförbund. Folkskoleseminariet i Karlstad ifrågasätter om
icke en ytterligare nedskärning av den schemabundna tiden bör ske genom
att nyssnämnda ämnen elimineras. I intet av dessa ämnen skall den blivande
småskolläraren meddela undervisning.

Skolöverstyrelsen anser, att såväl slöjd som välskrivning bör erhålla en

starkare ställning. .

Utredningens förslag om förstärkning av den praktiska utbildningen \inner
allmänt gillande. Skolöverstyrelsen förklarar, att den starka procen2
_ Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

tuella ökningen av tiden för praktikutbildningen är ett konkret uttryck för
en önskvärd och i skilda sammanhang av alla intresserade parter påfordrad
reform, som möjligen kan innebära en överdrift men dock i princip
är riktig.

5. Praktikanttjänstgöring

A. Utredningen

Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av praktikan
ttjänstgöring även vid seminarierna. Dock finner utredningen svårigheterna
att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och småskollärare
vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för närvarande
kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När
lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid
lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan anordnas
vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning.

Av motiveringen för utredningens ståndpunktstagande till frågan om
praktikterminen inhämtas huvudsakligen följande.

Antalet elever, som under loppet av ett år skulle behöva sändas ut från
seminarierna på praktikanttjänstgöring, är för närvarande inemot 1 800.
Att pa en gang beträffande all klasslärarutbildning i landet genomföra ett
system med en handledare till två praktikanter torde därför vara organisatoriskt
ogenomförbart.

. För seminariernas expeditioner skulle organisationen av praktikterminen
innebära en högst väsentlig belastning. Utplaceringen av eleverna i skoldistrikten
måste ske genom seminariets försorg. Detta förutsätter långa
och tidsödande underhandlingar. Praktikanterna är även under praktikterminen
att betrakta som seminariets elever och sorterar under seminariet.

Jxostnaderna för själva praktikterminen blir ganska betydande. Om
ersättningen till handledarna sättes till samma belopp, som nu utgår för
handledning under praktikterminen vid den första lärarhögskolan, nämligen
till 500 kronor per lärarkandidat, skulle årskostnaden för handledandet
av 1 800 seminaneelever uppgå till (1 800 X 500 =) 900 000 kronor.

Den största posten kommer dock lönerna till lärarkandidaterna att bli.
Utgår man ifran att av de 1 800 seminarieeleverna 1 200 är blivande folkskollärare
och 600 blivande småskollärare samt att de under praktikterminen
skall avlönas som extra folkskollärare i 17 löneklassen respektive
som extra ^småskollärare i 11 löneklassen, kan årskostnaden för löner
beräknas på följande sätt. Två praktikanter antages ersätta en ordinarie
folkskollärare i exempelvis 23 löneklassen respektive en ordinarie småskollärare
i exempelvis 17 löneklassen. Då varje handledare har två praktikan -

i ^uu ouu.
4 + 4

ter per termin eller fyra per läsår blir antalet praktikställen

Ett praktikställe kommer att kosta antingen 2 årslöner i 17 löneklassen
— 1 årslön i 23 löneklassen eller 2 årslöner i 11 löneklassen — 1 årslön i
17 löneklassen. Kostnaden för 1 800 elever på 3-ort kommer således att bli

(2 X 11 280 — 15 264) + -^p(2 X 9 144 — 11 280) = 3 240 000 kronor.

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957 19

Totalt kommer alltså kostnaden för praktikterminen att stiga över 4
miljoner kronor.

Även om man utgår från att praktikterminen är avlönad, vilket vid behandlingen
av denna fråga alltid förutsatts, kan man dock knappast komma
ifrån att den utgör en förlängning av studietiden. Då utredningen föreslår
en förlängning av småskollärarutbildningen från två till tre år, anser sig
utredningen svårligen kunna på samma gång förorda en ytterligare förlängning
av studietiden för denna kategori av lärare. Och att genomföra en
praktiktermin enbart för folkskollärare vore knappast rimligt, då behovet
av denna förstärkta utbildning maste anses vara lika stort för bada dessa
lärargrupper.

B. Remissyttranden

De skäl utredningen anfört för att inte för närvarande förorda ett genomförande
av praktikterminen är enligt skolöverstyrelsens uppfattning övertygande.

Folkskolinspektören i Kopparbergs läns västra inspektionsområde anser,
att praktikanttjänstgöringen sannolikt vore av stort värde för de blivande
lärarna, men ifrågasätter, om den också skulle bli det för skolväsendet i
dess helhet. Hela folkskolans organisation är för närvarande ansträngd på
grund av beslutet om den treåriga realskolan, enhetsskolans planering etc.
Det vore därför i högsta grad olyckligt, om därtill skulle ha kommit ett
beslut om praktikanttjänstgöring för samtliga seminarieelever.

Ett flertal remissmyndigheter beklagar dock, att utredningen inte förordat
genomförandet av en praktiktermin. Statens psykologisk-pedagogiska
institut finner det anmärkningsvärt, att utredningen inte diskuterat alternativet
att inom de tre respektive fyra seminarieåren inrymma praktikantterminen.
X varje fall borde en ganska omfattande försöksverksamhet igångsättas
varvid praktikantterminen förslagsvis borde förläggas till den fjärde
respektive tredje terminen. Liknande synpunkter anföres av bland andra
överstyrelsen för yrkesutbddning, folkskolinspektören i Jämtlands läns
södra inspektionsområde, och seminariernas elevförbund.

6. Övningsskolan

A. Utredningen

För närvarande omfattar övningsskolan vid seminarierna dels statliga
avdelningar (interna), dels avdelningar tillhörande det kommunala skolväsendet
(externa). Detta system bör enligt utredningen bibehållas. Det
torde nämligen vara oriktigt att numera betrakta de externa övningsskoleklasserna
som en krisföreteelse.

I de interna avdelningarna tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.
I de externa tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie folkeller
småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie öv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av
handledare för seminarieeleverna.

Extra ordinarie övningsskollärartjänster för småskollärarutbildningens
behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, där
sådan utbildning bedrives.

Enligt den av 1936 års riksdag beslutade organisationen av småskoleseminarierna
skulle det vid ett tvåårigt enkelseminarium finnas 3 övningsskoleklasser,
vid ett tvåårigt dubbelseminarium 5 och vid ett treårigt
enkelseminarium 4. Vid 1945 års riksdag bestämdes, att vid permanenta
seminarier med 3 parallella tvååriga linjer skulle finnas 7 övningsskoleklasser
och vid seminarier med 4 parallella tvååriga linjer 9.

Enligt en av utredningen företagen undersökning hade läsåret 1955/56
småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer omkring 7 övningsklasser, seminarium
med 3 tvååriga linjer omkring 11 och seminarium med 4 tvååriga
linjer omkring 14 V2. Småskoleseminariet i Haparanda, som har en treårig
linje hade omkring 6V2 övningsklasser. Vid dessa beräkningar har utredningen
räknat med att varje övningsskollärartjänst och varje fullt handledararvode
motsvaras av en övningsklass.

Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under
seminarietiden skall halla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande
41, maste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår,
att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Detta
skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner
per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur
det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala
övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.
Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom
nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anställes
mot arvode som handledare för seminarieeleverna.

Den praktiska lärarutbildningen för småskol lärarn a bör huvudsakligen
förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans
klasser 1 3. Emellertid bör även nagra auskultationer och lektioner för läggas

till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår
utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart småskollärare
skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Det synes dock
utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhållandena
medger, göres sexåriga.

B. Remissyttranden

Intet av utredningens förslag har bland seminarierna mött ett sådant
motstånd som det angaende övningsskolans storlek. Endast ett seminarium
tillstyrker utredningsförslaget medan 21 seminarier avstyrker.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

Ett seminarium anser 9 övningsskoleklasser vara behövliga per treårig
utbildningslinje, fem föreslår 8 klasser, sex föreslår 7 klasser och nio förklarar
6 klasser vara otillfredsställande. Även svenska seminarielärarföreningen
anser, att antalet klasser måste sättas till 9 per linje. Bland dem,
som anser den föreslagna övningsskolan underdimensionerad är också folkskollärarförbunden
och Sveriges småskollärarinnejörbund.

Skolöverstyrelsen anför bland annat följande.

Argumenten för en större övningsskola är starka. Överstyrelsen anser sig
dock böra förorda utredningens förslag och detta huvudsakligen av två
skäl. Utredningen förutsatte inte och seminarierna synes inte räkna med
de av vårriksdagen 1956 beslutade förhöjda anslag, som skall användas
till att förlägga viss praktisk utbildning till seminarieortens folkskolor (se
1956 års åttonde huvudtitel s. 445). Anslaget torde innebära vissa lättnader
för övningsskolan ifråga om auskultation och övningsundervisning.
Med tanke på timplanens ansträngda läge torde man kunna nöja sig med
något mindre än en hundraprocentig utökning av praktiken. Kombineras
en sådan minskning med fler handledare i folkskolan, anser överstyrelsen,
att belastningen på övningsskolan möjligen kan bli lägre än den nuvarande,
vilken även den betecknas som för stor.

7. Seminarielärarnas kompetens

A. Utredningen

Undervisningen i läroämnen vid småskoleseminarierna handhas för närvarande
av adjunkter. Vid löneförhandlingar 1952 erhöll dessa titeln seminarieadjunkt.
För behörighet till adjunktstjänst fordras beträffande teoretisk
och praktisk utbildning, antingen att sökanden uppfyllt villkoren för
behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk i de ämnen,
den sökta tjänsten omfattar, eller att han avlagt filosofisk ämbetsexamen
i sagda ämnen jämte folkskollärarexamen. Vidare kan sökande, som med
hänsyn till vissa särskilda kvalifikationer visat sig lämplig för ämneslärartjänst
vid lärarutbildningsanstalt, av Kungl. Maj:t bli förklarad behörig
till adjunktstjänst vid småskoleseminarium.

Adjunkturerna vid småskoleseminarierna tillkom genom riksdagsbeslut
1937. Dessförinnan fordrades för anställning som ordinarie ämneslärare att
med goda vitsord ha avlagt folkskollärarexamen samt att av skolöverstyrelsen
ha blivit förklarad behörig och lämplig till den sökta tjänsten.

Alltsedan seminarieadjunkturerna vid folkskoleseminarierna 1918 förvandlats
till lektorat, har emellertid önskemål framförts om samma lärarkompetens
för ämneslärarna vid småskoleseminarierna som vid folkskoleseminarierna.

Undervisningsstadiet vid småskoleseminarierna måste redan nu jämnställas
med gymnasiet och den fyraåriga linjen vid folkskoleseminarierna.
Inträdesfordringarna är i stort sett desamma och eleverna befinner sig på

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses naturligt,
att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens. Vidare
framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap
av lärarutbildningsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste
ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram
det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen.

Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir treårig
och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna
i sin helhet parallell med gymnasiet.

Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de ämneslärare,
som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lektorskompetens.
För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av småskollärarutbildningen
skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att seminarierna
har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan
vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen föreslagna
seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva
olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärarlinjen.
En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även
bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att
man måste eftersträva.

I detta sammanhang betonar utredningen starkt angelägenheten av att
undervisningen vid de framtida seminarierna i största möjliga utsträckning
handhas av ordinarie lektorer. För kvaliteten i utbildningen är det ett
grundvillkor, att seminarierna förfogar över fullt utbildade lärare med
tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Detta krav bör gälla även ickeordinarie
lärare. Det måste nämligen anses som mycket otillfredsställande,
att lärare, som själva ännu ej kan anses färdigutbildade, skall tjänstgöra
vid lärarutbildningsanstalter.

För behörighet till lektorstjiinst vid den nya typen av seminarier bör
gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium
d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjänst
vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar,
samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk
eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För att bereda de nuvarande ordinarie seminarieadjunkterna möjligheter
att kvarstanna vid seminarierna bör övergångsbestämmelser meddelas motsvarande
dem, som meddelades vid inrättandet av lektorat vid folkskoleseminarierna.
Således bör efter Kungl. Maj:ts beprövande å övergångsstat
med tjänstgöring som ämneslärare vid den nya typen av seminarier kunna
uppföras både sådana nuvarande seminarieadjunkter, vilka kan antagas
framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren,
och sådana, om vilka dylikt antagande inte kan göras men som likväl anses
kunna väl fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Vidare bör seminarie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1957

adjunkt, som med hänsyn till särskilda kvalifikationer visat sig lämplig
för lektorstjänst vid seminarium, kunna av Kungl. Maj:t förklaras behörig
till dylik lektorstjänst.

För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland
annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium.
För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast,
att sökanden innehar behörighet till adjunktstjänst vid småskoleseminarium.
I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkompetensen
vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor,
som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rektorstjänst
vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande
rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den
nya typen av seminarier.

För anställning som ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminarium
kräves nu bland annat avlagd folkskollärarexamen.

För närvarande kan småskollärare engageras såsom arvoderad handledare
vid såväl folk- som småskoleseminarium men kan vinna anställning
såsom extra ordinarie övningsskollärare endast vid det provisoriska småskoleseminariet
i Stockholm och är i övrigt formellt icke behörig till ordinarie
eller extra ordinarie övningsskollärartjänst.

Skolöverstyrelsen kan emellertid utan tjänstens ledigförklarande kalla i
särskild grad skicklig och lämplig småskollärare till innehavare av sådan
tjänst. Enligt överstyrelsen har det dock icke hittills förekommit, att lärare,
som avlagt enbart småskollärarexamen, kallats till innehavare av övningsskollärart
jänst.

Starka skäl talar enligt utredningen för att särskilt väl kvalificerade småskollärare
bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie
övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Utredningen
har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbildningen
viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om
dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst
på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium
och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri konkurrens
mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens
bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen
för övningsskollärare inte sänkes.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag om lektorskompetens för lärarna i läroämnen diskuteras
närmare av bland andra 16 seminarier och 13 folkskolinspektörer,
av vilka samtliga inspektörer och 14 seminarier tillstyrker förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kompetensutredningen ifrågasätter, om man inte inom en gemensam
seminarieorganisation kan ha motsvarande anordning som inom läroverksorganisationen,
där lektorer och adjunkter undervisar ömsevis i gymnasiet
och realskolan. Av huvudläraren i psykologi och pedagogik bör dock krävas
lektorskompetens. Anledning att kräva disputationsprov bör dock inte föreligga.
Också statskontoret, riksräkenskapsverket och läroverkslärarnas
riksförbund anser, att viss undervisning även framdeles bör handhas av
adjunkter.

Skolöverstyrelsen betonar vikten av att ämneslärarna vid seminarierna
äger bästa möjliga kompetens. Den för närvarande mycket stora bristen
på lektorskompetenta lärare gör det emellertid icke möjligt att nu begränsa
rekryteringen av ämneslärare till lärare med lektorskompetens. För de
lärare i matematik, fysik och kemi det här är fråga om torde vidare lektorskompetens
icke vara behövlig. Däremot synes sådan kompetens erfordras
för läraren i psykologi och pedagogik. För övriga lärare i läroämnen är
behovet av lektorskompetens inte så markerat, men kraven torde dock
ligga närmast på lektor snivå.

I denna fråga har ledamoten av skolöverstyrelsen, undervisningsrådet
C.-E. Sjöstedt avgivit särskilt yttrande, vari han framhåller, att man först
då den nuvarande lektorsbristen är hävd bör utvidga lektorsinstitutionen
även till småskollärarutbildningen. Eljest skulle utbildningen av småskollärare
sättas före den grundläggande utbildningen av blivande ämneslärare,
ingenjörer, läkare o. s. v. Småskoleseminariet i Strängnäs påpekar, att det
enligt förslaget kommer att krävas högre kompetens av de lärare, som skall
utbilda småskollärare, än av åtskilliga av de lärare, som vid universiteten
handhar den grundläggande utbildningen av filosofie magistrar.

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1957

III. Behovet av folk- och småskoliärare

A. Utredningen

Inledningsvis påpekar utredningen, att vid beräkningarna av behovet
av folk- och småskoliärare maste hänsyn bland annat tagas till antalet
klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande
bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till
antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Vidare understrykes
att erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora
svårigheter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på
längre sikt.

De beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, som utredningen framlägger,
har utförts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Beräkningarna
grundar sig på uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barnantalet
i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55
ävensom antalet inom respektive skolområden bosatta barn, födda vart och
ett av åren 1948 till och med 1954. Folkskolinspektörerna har sedan beräknat
det erforderliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet
kommit fram till och med läsåret 1961/62 och beträffande det
egentliga folkskolestadiet till och med läsåret 1963/64. På grundval av de
lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgang och
andra omständigheter har skolöverstyrelsens statistiska kontor verkställt
beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vdka beräkningar pa utredningens
begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78.
Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga
om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan,
har statistiska kontoret framlagt alternativa beräkningar med utgångspunkt
i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda
dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.

Utredningen betonar starkt, hur osäkra beräkningarna av lärarbehovet
så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka
beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen,
framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna,
som kan komma att inträffa. Framtida ändringar i fråga om skolorganisationen,
vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt paverka de
gjorda kalkylerna.

Beträffande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar tillämpas nu
kungörelsen 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av
lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren
1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

överstyrelsen, i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna
rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form skall
tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis angeläget, att en återgång
till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande kungörelsen
1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärarbristen
icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan komma
att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande.
Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av
lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöjliggöras
av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har statistiska
kontoret därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå
från den förutsättningen, att kungörelsen 1950: 137 skall gälla till och med
läsåret 1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till
tillämpning av kungörelsen 1947: 234.

Såsom tidigare påpekats bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen
för varje läsår i vilken utsträckning småskollärares övertagande
av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen skall äga
rum. På grund av de hittills gjorda erfarenheterna beräknar statistiska kontoret,
att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läsaret
1964/65. Läsåret 1955/56 räknas med omkring 900 småskollärartjänster
i klass 3. Därefter räknas med att årligen ytterligare 300 småskollärare
övertar klass 3. Häremot s.varar en minskning av antalet folkskollärartjänster
årligen med omkring 240. Skillnaden mellan antalet folk- och småskollärartjänster
sammanhänger med att lärjungeantalet i avdelningar av
klass 3 skall beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2.
Småskollärarnas övertagande av klass 3 i A-skolor medför alltså totalt sett
ett något ökat antal läraravdelningar.

I sina beräkningar har statistiska kontoret icke kunnat ta hänsyn till
behovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium
eller inom klasserna 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte
heller i högre skolor i övrigt. Beträffande behovet av folkskollärare i 23:e
lönegraden och folkskollärare för att täcka bristen på akademiskt utbildade
lärare på realskolestadiet har seminarieutredningen icke ansett sig böra
utföra egna undersökningar, då detta ålegat realskoleutredningen. Seminarieutredningen
bygger därför i detta hänseende på de beräkningar till och
med läsåret 1965/66, som framlagts av realskoleutredningen i dess betänkande
Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53).

Vid beräkningen av folkskolans lärarbehov måste ytterligare en betydelsefull
faktor beaktas, nämligen den aktuella bristsituationen. För läsåret
1955/56 räknar utredningen med en brist på omkring 710 folkskollärare vid
folkskolan och en brist pa omkring 330 folkskollärare för tjänstgöring vid
högre skolor. Sammanlagt beräknas folkskollärarbristen nämnda läsår
till omkring 1 100. Samtidigt räknar utredningen med ett småskolläraröverskott
på omkring 240.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Avgången under seminarietiden och de närmaste åren efter examen beräknas
beträffande folkskollärarna av utredningen till omkring 10 procent av
de i seminarierna intagna eleverna och beträffande småskollärarna till 5
procent.

De nu angivna olika faktorer, som bestämmer examinationsbehovet beträffande
folk- och småskollärare, har av utredningen sammanställts i följande
tabell. Därvid har siffrorna för ännu ej beslutad examination beräknats
så, att varken brist eller överskott skall uppstå.

Tabell 1. Examinationsbehov och examination läsåren 1956/66

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Summa

Examination

Överskott

respektive
brist per
år

Summa
överskott
el. brist

1955/56 . .
56/57. .
57/58. .
58/59 . .
59/60. .
60/61. .
61/62. .
62/63. .
63/64. .
64/65. .
65/66. .

945
645
265
345
— 50
35
25
60
175
590

280

320

290

440

310

300

100

■ 45
20
20
20

1225

920

575

805

280

335

325

360

475

690

1 350
1 255
475 + 445
410 + 4457 + 90''
260+ 85?+ 90''
2457 + 90''
2357 + 90''
2707 + 90''
3857+90''
6007 + 901

+ 125
+ 335
+ 345
+ 140
+ 155
0
0
0
0
0

— 1100

— 975

— 640

— 295

— 155

Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår	Examinations- behov	Examination	Överskott respektive brist per år	Summa överskott eller brist
1955/56 ......				+ 240
56/57 ......	590	525	— 65	+ 175
57/58 ......	495	525	+ 30	+ 205
58/59 ......	450	525	+ 75	+ 280
59/60 ......	410	25 + 20?''	— 365	— 85
60/61 ......	950	9907 + 45?1	+ CO o»	0
61/62 ......	870	8257 + 45?''	0
62/63 ......	710	6657 + 457’	0
63/64 ......	930	8857 + 45?''	0
64/65 ......	930	8857 + 45?''	0
65/66 ......	440	3957 + 45?''	0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Anm. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits
genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre
skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —15 den minskning av examinationsbehovet,
vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,
som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3
är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar
av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhctsskolans utveckling
har siffror för de följande åren ej tagits med.

Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig
i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda
läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.

Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu
ej beslutad examination.

Utredningen har i tab. 1 fört beräkningarna av folk- och småskollärarbehovet
fram till och med läsåret 1965/66, alltså lika långt fram i tiden som
realskoleutredningen beträffande beräkningarna av lärarbehovet vid de
högre skolorna, Ju längre fram i tiden man kommer, desto osäkrare blir
givetvis kalkylerna. Det har emellertid synts utredningen önskvärt att med
hänsyn till små överväganden rörande seminarieorganisationens lämpliga
omfattning försöka få en om än mycket osäker uppfattning om behovet av
folkskollärare även under slutet av 1960-talet. Utredningen betonar dock,
att övervägandena måste betraktas endast som ett räkneexempel, vilket
inte kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet.

Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66
har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att
enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i
och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i
runt tal 11 000 lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräknas
minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med
folkskollärarexamen som grundutbildning.

Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande
sätt.

Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas
läsåret 1972/73 till omkring 2 000.

Realskoleutredningen räknar med att 2 940 23-gradslärare blir disponibla
under läsåret 1956/66 (summan av kolumn 2 i tab. 1 A).

Läsaret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid
högre skolor.

Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-gradslärare.

Sammanlagt skulle alltså omkring (2 000 -f- 2 940 + 765 -f 330 =) 6 000
folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73,
medan behovet uppskattats till minst 5 500.

Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på
omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

göra sig gällande först under senare hälften av 1960-talet. Med hänsyn
härtill och till siffrornas osäkerhet för denna tid finner utredningen icke
nödvändigt att vid beräkningen av examinationsbehovet beakta detta
överskott. I varje fall synes någon ytterligare examination av folkskollärare
för att tillgodose behovet för enhetsskolans högstadium av folkskollärare
med vidareutbildning icke vara erforderlig för läsåret 1966/73.
Behovet av folkskollärare liksom av småskollärare under nämnda tidsperiod
kan alltså sammanställas enbart på grundval av statistiska kontorets beräkningar.

Tabell. 2 Examinationsbehov läsåren 1966/73

Läsår	A. Folkskollärare	B. Småskollärare
1966/67 ......	590	475
67/68 ......	610	310
68/69 ......	610	345
69/70 ......	560	215
70/71 ......	485	265
71/72 ......	435	185
72/73 ......	375	280

B. Remissyttranden

Av de myndigheter och organisationer, som berört behovsberäkningarna,
har det stora flertalet huvudsakligen uppehållit sig vid frågan om lärjungeantalet
i folkskolans läraravdelningar.

Endast stojtskontoret har intagit en avvaktande hållning, när det gäller
en återgång till 1947 års bestämmelser. Med rådande stora brist på skollokaler
och begränsade möjligheter att tillgodose det stora nybyggnadsbehovet,
är det enligt ämbetsverket synnerligen ovisst, vid vilken tidpunkt möjligheter
kommer att föreligga att minska klassavdelningarna.

Flertalet myndigheter och organisationer anser, att en återgång bör ske
tidigare än utredningen föreslagit. Folkskoleseminariet i Växjö och svenska
seminarielärarföreningen framhåller, att en återgång endast kan betraktas
som en etapp på vägen. Statens psykologisk-pedagogiska institut, Sveriges
överlärarförbund och skolstyrelseförbundens rikskommitté beklagar, att det
inte legat inom utredningsuppdragets ram att även beakta möjligheten av
en ytterligare sänkning av elevantalet i avdelningarna utöver en återgång
till 1947 års bestämmelser. Bland andra ljf seminarier önskar, att det i början
av 1960-talet skall ske en ytterligare nedskärning av antalet barn i
klasserna.

Småskoleseminariet i Växjö anser, att utredningen beräknat det framtida

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

lärarbehovet för snävt och framhåller bland annat, att läraravgången av
annan orsak än pensionering och vikariebehovet beräknats för lågt samt att
immigrationsfaktom inte alls synes vara beaktad.

Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statistiska
kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskolinspektörerna
angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster
under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956).
Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen
utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens
yttrande i före varande hänseende inhämtas i huvudsak följande.

De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärartjänster
har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l5 (l7) och
25 (27) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar utgått
från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är genomförd
från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträffande
antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet
en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De
reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3.

I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande
av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn 1. De i kolumn
2 angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbildning
har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en
eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en fullständig
revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möjlig,
utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner
av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstadkomma
överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har
alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klasserna
l5 (l7) och 25 (27) och har därvid i föreliggande räknemässiga sammanhang
förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och
med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdelningar
i klass l4 räknats med en viss mindre reduktion.

Efter införande av de nya siffrorna i kolumn 2 av tab. 3 A har omräkning
av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt
samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgår
av den här återgivna tab. 3.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957
Tabell 3. Examinationsbehov och examination läsåret 1955/66

(Tabell 1 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

A. Folkskollärare

Läsår	Examinationsbehov	Examination	Överskott respektive brist pr år	Summa överskott el. brist
1	2	3	Summa
1955/56. .							— 1100
56/57. .	935	280		1 215	1 340	+ 125	- 975
57/58. .	940	60	— 45	955	1 250	+ 295	— 680
58/59 . .	460	0	20	480	915	+ 435	— 245
59/60. .	415	240	20	675	410 + 230? +901	+ 55	- 190
60/61. .	65	160	20	245	260 + 857 + 90''	+ 190	0
61/62. .	15	400		415	325? + 90''	0
62/63. .	35	300		335	245?+ 90''	0
63/64. .	5	400		405	315? + 90‘	0
64/65. .	145	400		545	455 ? + 901	0
65/66. .	580	200		780	6907+90''	0

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår	Examinations- behov	Examination	Överskott respektive brist per år	Summa överskott eller brist
1955/56 ......				+ 240
56/57 ......	585	525	— 60	+ 180
57/58 ......	495	525	+ 30	+ 210
58/59 ......	460	525	-f 65	+ 275
59/60 ......	390	25 + 20 ?''	— 345	— 70
60/61 ......	935	960?+ 45?''	+ 70	0
61/62......	845	800? + 45?*	0
62/63 ......	715	670? + 45?1	0
63/64 ......	930	8857 + 45?''	0
64/65 ......	940	895?+ 45?''	0
65/66 ......	440	3957 + 45?''	0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

Anm. Jämför anmärkningen till tabell 1 vilken i princip är tillämplig även beträffande
den omräknade tabellen.

Examinationsbehovct under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet belyses av seminarieutredningen i tab. 2. Denna tabell är sammanställd
enbart på grundval av statistiska kontorets beriikningar, enär vissa
överväganden leder till slutsatsen, att det sålunda erhållna examinationsbehovet
icke erfordrar något särskilt tillägg i fråga om folkskollärare med
hänsyn till enhetsskolans högstadium. Dessa överväganden synes även vid

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

beaktande av det i det föregående redovisade nya materialet i sina huvuddrag
äga giltighet. I omräknat skick får tab. 2 följande utseende.

Tabell 4- Examinationsbehov läsåren 1966/73

(Tabell 2 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

Läsår	A. Folkskollärare	B. Småskollärare
1966/67 ......	585	475
67/68 ......	600	305
68/69 ......	605	345
69/70 ......	550	210
70/71 ......	475	260
71/72......	435	180
72/73 ......	370	280

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

IV. Seminarieorganisationen

1. Nuvarande organisation

A. Folkskoleseminarierna

Enligt beslut av 1936 års riksdag skulle folkskoleseminarieorganisationen
omfatta tio seminarier. Rent formellt är 1936 års organisation fortfarande
normalorganisation. De då fastställda tio seminarierna betecknas nämligen
som permanenta och de senare tillkomna som provisoriska.

Genom riksdagsbeslut 1946 och 1947 tillkom sammanlagt ytterligare nio
seminarier. Av dessa har sedermera ett (Hälsingborg) nedlagts och det provisoriska
seminariet för manliga elever i Stockholm skall successivt avvecklas
från och med budgetåret 1956/57, i samband med att seminariets lokaler
övertages av den första lärarhögskolan. Sedan sistnämnda seminarium nedlagts
kommer folkskoleseminarieorganisationen att omfatta sjutton seminarier
och får det utseende som framgår av tab. 5.

Tabell 5. Den nuvarande normala folkskoleseminarieorganisationen

			Antal linjer	Summa klassavdeln.
			4-åriga	2-åriga
			1	2	8
Gävle Göteborg			2	—	8
		1	2	8
		1	1	6
			2	—	8
Jönköping			1	1	6
		1	1	6
kuflståd			2	1	10
Kristianstad Linköping			2	—	8
		1	1	6
		2	1	10
			2	1	10
Lund Stockholm			1	2	8
		1	2	8
		2	1	10
			1	2	8
Växjö			2	—	8
	Summa	25	18	130

För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall
intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att
närmare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas. Av tab. 6
framgår den verkliga organisationen vid folkskoleseminarierna innevarande
läsår.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 6. Antalet avdelningar vid jolkskoleseminarierna läsåret 1956/57

Falun .................................. 7

Gävle .................................. 7

Göteborg (kv) .......................... 7

Göteborg (m) ........................... 6

Härnösand .............................. 7

Jönköping .............................. 5

Kalmar ................................. 6

Karlstad ................................ 9

Kristianstad ............................ 7

Linköping (kv) .......................... 4

Linköping (m) .......................... 9

Luleå .................................. 9

Lund ................................... 7

Stockholm (kv) .......................... 7

Stockholm (m) .......................... 4

Umeå .................................. 8

Uppsala ................................ 7

Växjö................................... 6

B. Småskoleseminarierna

Summa 122

Först från och med läsåret 1933/34 övertog staten utbildningen av småskollärare.
Dessförinnan upprätthölls småskoleseminarierna huvudsakligen
av landstingen och vissa städer under kontroll av staten och med dess
understöd. Den av 1932 ars riksdag fastställda småskoleseminarieorganisationen
omfattade åtta seminarier. 1936 års riksdag beslöt den ändringen i
organisationen, att två enkelseminarier skulle nedläggas för att ersättas med
ett nyinrättat dubbelseminarium.

1945 upprättades tre såsom provisoriska betecknade småskoleseminarier.
Av dessa har sedermera två (Norrköping och Falun) nedlagts. Småskoleseminarieorganisationen
omfattar således nu åtta seminarier, av vilka ett
är provisoriskt. Organisationens utseende framgår av tab. 7.

Tabell 7. Den nuvarande normala småskoleseminarieorganisationen

	Antal linjer och klassavdelningar	Summa klass-avdelningar
Haparanda ...............................	1 X 3	3
Härnösand........................	3X2	6
Landskrona .......................	4X2	8
Lycksele .......................	2X2	4
Skara ........................	4X2	8
Stockholm (provisoriskt) ............	2X2	4
Strängnäs ...................	3X2	6
Växjö .....................	4X2	8
Summa	23	47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Även när det gäller småskoleseminarierna bestämmer riksdagen för varje
år antalet intagningsavdelningar. Därefter ankommer det på Kungl. Maj:t
att bestämma var avdelningarna skall förläggas. Innevarande läsår överensstämmer
den verkliga organisationen vid småskoleseminarierna helt med
den i tab. 7 angivna.

2. Den framtida organisationen

A. Utredningen

Seminarier för utbildning av både folkoch
s m å s k o 11 ä r a r e

Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervisningen
i tredje klassen i folkskolor av A-formen, kommer enligt utredningens
beräkningar (tab. 1) examinationsbehovet av folkskollärare under första
hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nuvarande
behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av småskollärare
att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av småskollärarutbildningen
samtidigt med en betydande nedskärning av folkslcollärarutbildningen
kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av
seminarieorganisationen som sådan.

Om den situation, som då uppstår, förklaras i propositionen 1954: 209,
att man står »i valet mellan två handlingslinjer: antingen att upprätta nya
småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till
folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existerande
småskoleseminarierna icke kan taga».

Utredningen har tveklöst anslutit sig till det andra alternativet, d. v. s.
att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning, förlägges till folkskoleseminarierna.
Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent
förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter
och inte som skett vid ett par tillfällen endast »inackordera»
småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utredningen
inhämtat har de erfarenheter man hittills haft av småskollärarutbildning
vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämpligt
att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta
folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av
småskollärare.

En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma
lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfattning
att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan reform
att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet,
som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas
verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Vid gemensamma utbildningsanstalter kan folkskollärarlinjer kombineras
med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras. För att
undervisningen vid utbildningsanstalterna allt efter behovet skall kunna
omställas från den ena utbildningen till den andra, måste dock förutsättas,
att alla ämneslärare har samma kompetens, nämligen lektorskompetens.

Ur organisatorisk synpunkt kommer det att ställa sig enklare med endast
ett slag av utbildningsanstalter och en gemensam stadga för dessa. Vidare
har det visat sig, att ett småskoleseminarium, som omfattar endast en treårig
linje, är i minsta laget ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt.

Den smaskollärarutbildning, som förlägges till folkskoleseminarierna,
kommer att få tillgång till en mera omfattande samling av undervisningsmateriel
och till bättre utrustade institutioner. En gemensam lärarutbildningsanstalt
kan vidare bättre utnyttja hela sin övningsskola än folk- och
småskoleseminarierna var för sig.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna kan dessa få ett vidgat arbetsfält
och större omväxling i arbetet. Det vidgade arbetsfältet torde vidare
medföra, att det pedagogiska utbytet mellan lärarna blir rikare. Ett sammanförande
av undervisningen torde även medföra, att småskollärarutbildningen
får en mera differentierad lärarkår med fler ämnesspecialister.

Förslaget att ombilda seminarierna till lärarutbildningsanstalter, som
skall mottaga elever saväl för smaskollärar- som folkskollärarutbildning,
överensstämmer med de riktlinjer för lärarutbildningens ordnande, som
riksdagen godkänt 1950. Gemensamma utbildningsanstalter kan bland annat
bidraga till att öka kontakten mellan de olika lärargrupperna och sålunda
redan under utbildningstiden motverka en stundom framträdande splittring
mellan lärarkårerna.

Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har
utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla vedertagna
termen jolkskolesemincirium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar
folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt
för bade små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium.

För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskollärare.
Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervisningen
pa lagstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår
därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning.
Da antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde
de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga.

I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskollärarutbildningen
förordar utredningen, att ungefär lika många manliga
och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att
hansyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga
läiare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet
folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot
såväl manliga som kvinnliga elever.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Organisationens storlek

Vid beräkningen av antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och
småskollärarutbildningen vid seminarierna har utredningen utgått från de
i tab. 1 och 2 angivna siffrorna för examinationsbehovet. Beräkningarna
har sammanställts i tab. 8. Därvid räknar utredningen med 24 elever per
klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57
har intagits i folkskoleseminariernas studentlinje och har 26 elever per
avdelning. Såsom nyss framhållits, räknar utredningen med att 10 procent
av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 procent av de intagna
eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika
anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen
räknar vidare med att av det i tab. 2 A för varje år angivna examinationsbehovet
ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar ungefär
fyra avdelningar på studentlinje vid folkskoleseminarierna.

Utredningen har inte ansett sig kunna framlägga organisationsplan för
seminarierna för längre tid än till och med läsåret 1963/64 med hänsyn till
att antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt. För
tiden till och med förstnämnda läsår bör emellertid organisationen anpassas
för ungefär 160 klassavdelningar med 24 elever per avdelning. En seminarieorganisation
av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvändig
för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpassas efter
växlande behov och förhållanden.

I detta sammanhang erinrar utredningen om, att en del seminariers
lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar.
Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen
inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100-procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respektive
seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervisningen.
När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en betydande
nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berättigade
krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfredsställas.

Såsom framgår av tab. 5 och 7 kan folkskoleseminarierna nu normalt
mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 47 avdelningar.
Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 183 klassavdelningar. Om
seminaricorganisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för ungefär
160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste indragas.

Nedskärningen av seminaricorganisationen bör tillgå så att ett fåtal hela
seminarier nedliigges. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärarutbildningen
koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur organisatorisk
synpunkt ställer sig en sådan koncentration fördelaktigare.

Tabell 8. Av seminarieutredningen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

	55/50	56/57	51/58	58/59	59/60	00/61	61/62	62/63	63''64	64/65	65/66	66/67	67/68	68/69	69/70	70/71	71/72
Folkskollärarn t bildning: klass I4 ..........................	19	12	10	9	10	13	16	13	14	14	13	11	10	8	(8)	(8)	(8)
» II4 ........................	22	19	12	10	9	10	13	16	13	14	14	13	11	10	8	(8)	(8)
. III4 .......................	26	22	19	12	10	9	10	13	16	13	14	14	13	11	10	8	(8)
. IV4 .......................	26	26	22	19	12	10	9	10	13	16	13	14	14	13	11	10	8
klass I2 .........................	24	19	20	4	2	2	3	5	12	10	10	10	9	7	6	5	(5)
» II2 ........................	24	24	19	20	4	2	2	3	5	12	10	10	10	9	7	6	5
Summa klassavdelningar	141	122	102	74	47	46	53	60	73	79	74	72	67	58	(50)	(45)	(42)
Summa avgångsavdelningar	50	50	41	39	16	12	11	13	18	28	23	21	24	22	18	16	13
Småskollärarutbildning: klass I3 .........................	1	1	43	36	29	39	39	18	19	12	13	8	10	7	11	(11)	(11)
. II3 ........................	1	1	1	43	36	29	39	39	18	19	12	13	8	10	7	11	(11)
» III3 ........................	1	1	1	1	43	36	29	39	39	18	19	12	13	8	10	7	11
klass I2 .........................	22	22	1	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	(2)
. II2 ........................	22	22	22	1	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2
Summa klassavdelningar	47	47	68	83	112	108	in	100	80	53	48	37	35	29	32	33	37
Summa avgångsavdelningar	23	23	23	2	45	38	31	41	41	20	21	14	15	10	12	9	13
Folk och småskollärarutbildning
sammanlagt:
Summa klassavdelningar	188	169	170	157	159	154	164	160	153	132	122	109	102	87	(82)	(78)	(79)
Summa avgångsavdelningar	73	73	64	41	61	50	42	54	59	48	44	38	39	32	30	25	26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas,
har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall
kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör således
i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan
tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare
med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier
ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde
de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de
naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade.

Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills
vidare bibehålies, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska.
Utrednigen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för
folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Beträffande detta seminarium
anför utredningen bland annat följande.

Seminariet tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de s. k. provisoriska
seminarierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen
åter kunde minskas. Seminariet disponerar nu över en mindre
nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla
seminariet och en barackbyggnad. I gymnastikbyggnaden finnes äyen en
kemisal samt en kombinerad teknings- och biologisal. Såsom samlingssal
användes ett närbeläget församlingshus, och dit förlägges även viss undervisning
i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och
är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folkskolor. Även om seminariets
huvudbyggnad får anses vara efter förhållandena väl lämpad för sitt
ändamål, torde det av den här lämnade beskrivningen framgå, att seminariet
arbetar under relativt improviserade förhållanden. Seminariet kan
därför knappast tänkas bibehållas för framtiden.

Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår nedläggandet
av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det därstädes
även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskoleseminariet
för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i
framtiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning
liksom också blivande småskollärare. Möjligheter till lärarutbildning
för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i
Linköping.

Utredningen har vidare varit mycket tveksam, huruvida det provisoriska
folkskoleseminariet i Jönköping skall bibehållas. Seminariets lokaler tillhör
nämligen inte staten och måste betecknas som otillfredsställande, även om
utrustningen, särskilt i fråga om de naturvetenskapliga institutionerna, får
anses vara av god beskaffenhet. I dagens situation torde det emellertid
ställa sig betydligt enklare att bibehålla ett seminarium med en lektorskompetent
iimneslärarkår än att rekrytera lektorer till ett till folkskoleseminarium
ombildat småskoleseminarium. Därtill kommer, att ett folkskoleseminarium
lättare kan utbilda folkskolliirare med hänsyn till de naturvetenskapliga
institutionerna. Med anledning härav har utredningen stannat för
att föreslå, att folkskoleseminariet i Jönköping tills vidare upprätthålles.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,
kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom
tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorganisation,
som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således
undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna.
Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47
avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bli
obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas.

Det kan synas opåkallat att, då den befintliga småskoleseminarieorganisationen
inte blir tillräcklig för examinationsbehovet, ifrågasätta nedläggning
av något småskoleseminarium. Såsom förut nämnts, finner emellertid utredningen
flertalet småskoleseminarier mindre lämpliga att ombildas till
den nya typen av seminarier än de nuvarande folkskoleseminarierna. Vidare
blir det god plats vid folkskoleseminarierna för förläggning dit av småskollärarutbildning.
Vid den nedskärning av seminarieorganisationen, som blir
nödvändig under den närmaste framtiden, bör alltså enligt utredningens
bestämda uppfattning i första hand ett antal småskoleseminarier nedläggas.

Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall
nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämpligen
kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett
folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollärarlinje
och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar.
Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte
vara alltför litet.

Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele
och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folkskoleseminarier.
Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde
det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta
lärare.

Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda förhållandena
anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att småskoleseminariet
i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stället,
att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare.

Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte
längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår
därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapacitet
för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all
säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att
anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har haft till särskild
uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med
lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folk -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

skolor. Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är på väg att
do ut. Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska
kontor fanns läsåret 1955/56 sammanlagt endast 30 mindre folkskolor i
länet. Seminariets särskilda uppgifter kan sålunda inte längre anföras som
motiv för att bibehålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt
inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet.
Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbottens
län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något
över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedläggas,
kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att
utbilda sig till småskollärare vid folkskoleseminariet i Umeå.

I och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskoleseminarier,
kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som småskollärare.
Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett
småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda
samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom nyss framhållits
anser utredningen, att folkskoleseminarierna i första hand bör bibehållas.
Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med
ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer
det här gäller är Härnösand, Stockholm och Växjö.

Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och
betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i
en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon
tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom
förut påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium.

Nedlägges småskoleseminarierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och
Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 22
klassavdelningar. Såsom nyss framhållits kommer emellertid enligt utredningens
beräkningar endast omkring 17 avdelningar att bli obehövliga vid
de nuvarande småskoleseminarierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier
måste sålunda tills vidare bibehållas.

Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har
utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de
enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda seminarierna
har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med
normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålies
småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand,
skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskoleseminarier
av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norrland
endast skulle finnas fem. Bibehålies däremot småskoleseminariet i
Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland fa
sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen
stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålies och
att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

I detta sammanhang påpekar utredningen, att utredningen allvarligt
övervägt att föreslå nedläggandet av folkskoleseminariet i Växjö. Härvid
skulle i stället småskoleseminariet omvandlas till folkskoleseminarium.
Folkskoleseminariets lokaler tillhör nämligen Växjö stad, medan däremot
småskoleseminariets tomt och byggnader tillhör staten. Ur statsekonomisk
synpunkt är det givetvis betydligt förmånligare att utnyttja de lokaler, som
staten redan äger. Emellertid kan enligt utredningens uppfattning folkskoleseminariets
byggnad bereda lämpligare lokaler åt ett folkskoleseminarium.
Utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att i första hand folkskoleseminariet
bibehålies.

Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdelningar
förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även småskoleseminariet
i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorganisationen
kan taga emot 31 klassavdelningar.

De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,
kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid
måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960-talet troligen plats beredas för ett något högre antal avdelningar, enligt tab.
8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna
åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssystem,
d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället
använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord
undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga seminarier
systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta
sätt bättre kunna disponera sina lokaler.

Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/
64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den
nuvarande organisationen angivits.

Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills
för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.
Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen
beräknat efter den nuvarande organisationen.

Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande småskoleseminarierna
inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förrän
fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers
omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under övergångstiden
endast småskollärarlinjer förläggas dit.

Såsom tidigare sagts har utredningen inskränkt sig till att framlägga ett
organisationsförslag för tiden till och med läsåret 1963/64. Med hänsyn till
prognosernas osäkerhet även för så relativt kort tid anser utredningen det
inte motiverat att nu föreslå, hur stor seminarieorganisationen bör vara
under tiden därefter. Erfarenheten har även visat, att en period av tio år
är i längsta laget vid planering för seminarierna. Sålunda måste 1936 års

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957
Tabell 9. Seminarieorganisationen till och med läsåret 1963/64.

Seminarium	Nuvarande orga-nisation	Antal klass- avdel- ningar	Utredningens förslag till organisation t. o. m. läsåret 1963—64	Antal klass- avdel- ningar
Falun ...................	Folkskoleseminarium	8	Folkskoleseminarium	8
Gävle ...................	»	8	»	8
Göteborg (kv) ............	>	8	»	8
Göteborg (m) ............	»	6	»	6
Härnösand ...............	»	8	»	8
Jönköping................	»	6	»	6
Kalmar .................	»	6	»	6
Karlstad *.............., •	»	10	»	10
Kristianstad ..............	»	8	»	8
Linköping (kv) ...........	»	6	Nedlägges	—
Linköping (m) ...........	»	10	Folkskoleseminarium	10
Luleå ....................	»	10	»	10
Lund ....................	»	8	»	8
Stockholm (kv)...........	»	8	»	8
Umeå ...................	»	10	»	10
Uppsala..................	»	8	»	8
Växjö ...................	»	8	» Folkskoleseminarium (enbart småskollärar-utbildning)	8
Haparanda ...............	Småskoleseminarium	3	3
Härnösand ...............	»	6	Folkskoleseminarium	6
Landskrona ..............	»	8	»	8
Lycksele .................	»	4	Nedlägges	—
Skara ...................	»	8	Folkskoleseminarium	8
Stockholm ...............	»	4	Nedlägges	—
Strängnäs ................	»	6	Folkskoleseminarium	6
	»	8	Nedlägges	—
	Summa	183	Summa	161

organisation avsevärt utökas omkring 1945, liksom den då beslutade organisationen
nu visat sig mogen för nedskärningar. Så mycket torde emellertid
kunna sägas, att det vid mitten av 1960-talet antagligen kommer att bli
aktuellt att i betydande utsträckning nedskära seminarieorganisationen.

Till sist påpekar utredningen, att upprättandet av ytterligare lärarhögskolor
kan komma att avsevärt påverka utredningens förslag.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag om seminarier för utbildning av både folk- och småskollärare
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga
remissinstanser.

Rektor vid småskoleseminarict i Lycksele avstyrker förslaget och anser

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

att »inackordering» av småskollärarutbildning temporärt kan ske vid folkskoleseminarierna.
Småskoleseminariet i Haparanda finner, att utredningen
alldeles kommit att bortse från de fördelar en separat småskollärarutbildnmg
erbjuder. Småskoleseminariet i Stockholm framhåller, att i stora organisatoriska
seminariebloek försvåras och ibland omöjliggöres en sådan väsentlig
uppgift i ett seminariums inre liv som elevvården. Folkskolinspektören i
Kristianstads läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte de rent
speciella utbildningsavsnitten för de båda olika linjerna i någon mån försvagas
och kanske i vissa avseenden äventyras.

Folkskollärarförbunden understryker bestämt att sammanslagningen inte
på något sätt får medföra en belastning för folkskollärarutbildningen och
dess effektivitet.

Folkskoleseminariet i Lund konstaterar icke utan en viss förvåning, att
en av lärarhögskoletankens bärande idéer ingalunda kommer att förverkligas
vid den första lärarhögskolan men väl vid vissa folkskoleseminarier,
nämligen sadana som far såväl småskollärarutbildning som praktisk lärarkurs
för blivande ämneslärare.

Endast ett fåtal remissmyndigheter har berört frågan om de nya seminariernas
benämning, och bland dessa är meningarna delade. Folkskolinspektören
i Uppsala läns inspektionsområde vill, att läroanstalterna kort och gott skall
benämnas lärarseminarier. X samma man som enhetsskolan vinner terräng,
utmönstras ordet folkskola som den allmänna benämningen för den obligatoriska
skolan, varför detta ord även bör avvecklas från lärarutbildningsanstalterna.
Denna uppfattning delas av folkskolinspektören i Skaraborgs
läns västra inspektionsområde. Även folkskolinspektörerna i Värmlands läns
mellersta och i Jönköpings läns östra inspektionsområden samt seminariernas
elevförbund förordar namnet lärarseminarium. Småskoleseminariet i
Haparanda föredrar beteckningen seminarium. Skolöverstyrelsen däremot
godtager benämningen folkskoleseminarium.

Även beträffande förslaget att öppna småskollärarutbildningen för män
är meningarna delade. Enligt riksräkenskapsverket saknas tillräckliga skäl
att franga nuvarande ordning att lämna företräde åt kvinnliga sökande,
vilka uppenbarligen måste ha större förutsättningar att skapa kontakt med
barnen under de mera ömtaliga första skolaren. Folkskolinspektören i Västerbottens
läns mellersta inspektionsområde tror inte undervisningsväsendet
är betjänt av att det utbildas en liten grupp manliga småskollärare.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte förslaget, att ungefär lika
många manliga och kvinnliga elever bör tas in på folkskollärarlinjerna, kommer
att motverka den eftersträvade smidigheten och anpassningsbarheten
i seminarieorganisationen. Nödvändig elasticitet i organisationen kan enligt
styielsen bäst förverkligas om de mest meriterade och lämpligaste sökandena
vinner inträde utan hänsyn till kön.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1957

Förslaget att i framtiden långt kraftigare nedskära de tvååriga folkskollärarlinjerna
än de fyraåriga anser läroverkslärarnas riksförbund strida mot
skolkommissionens riktlinjer, enligt vilka studentexamen skall utgöra den
grund på vilken den pedagogiska utbildningen av folkskollärare skall bygga.
Utredningens förslag skulle innebära avsevärt försämrade möjligheter för
studenter att bli folkskollärare, samtidigt som det inom en snar framtid
kommer att finnas gott om studenter. Även när det gäller studenternas möjligheter
att genomgå folkskollärarutbildning måste synpunkten att lätta
trycket på universiteten beaktas. Också folkskoleseminariet i Uppsala anser
att den föreslagna starka nedskärningen av antalet studentlinjer är alltför
hård.

Över utredningens förslag angående seminarieorganisationens storlek
yttrar sig i första rummet de seminarier, som föreslagits till indragning.

Rektor vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping uttalar
sin förvåning över att utredningen gjort avsteg från sin principiella linje att
bibehålla de nuvarande folkskoleseminarierna och anför vidare bland annat
följande.

Utredningen framhåller, att endast de nuvarande manliga seminarierna
medför vissa problem i samband med en gemensam utbildning av folk- och
småskollärare, men föreslår, att ett kvinnligt seminarium skall indragas.
Utredningen anser det fullt motiverat att två folkskoleseminarier bibehålies
i Göteborg men avstår från att anlägga samma synpunkter, då det gäller
Linköpings båda folkskoleseminarier. Seminariet, som är beläget på en av
staten ägd tomt och disponerar egna fullgoda, år 1948 nyuppförda lokaler
föreslås indraget medan andra seminarier, som arbetar i betydligt sämre
och förhyrda lokaler, avses få fortsätta sin verksamhet.

Kollegiet vid småskoleseminariet i Lycksele anför i huvudsak följande.

Under övergångstiden fram till mitten av 1960 kommer de kvarvarande
småskoleseminarierna att fortfarande utbilda småskollärare. De har en kår
jämförelsevis unga ämneslärare, vilka ej kommer att utbytas mot lektorskompetenta
lärare. Omöjligheten att erhålla sådana i Lycksele kan alltså
inte anses vara ett skäl för seminariets indragning redan nu, eftersom frågan
inte heller för de kvarvarande småskoleseminarierna blir aktuell förrän senare
och vid den tidpunkten föreligger risk att ytterligare indragningar
skall ske.

Seminariet i Lycksele har haft en viktig uppgift att fylla i kulturellt avseende.
Övre Norrland och speciellt Lappland är mycket fattiga på kulturella
institutioner av alla slag.

Utredningens förslag betyder en stark koncentration av seminarier till
länsstäder och stiftsstäder. Vad Norrland beträffar föreslår utredningen
att samtliga seminarier skall ligga i kuststäder. Tendensen är numera i fråga
om alla kulturella institutioner densamma i länen som vad gäller riket i
dess helhet: till huvudstaden förlägges alla nya ämbetsverk och nybildade
kulturella institutioner av rikskaraktär; till länsstaden koncentreras nya
institutioner, men icke nog därmed — dit flyttas också iildre och i andra

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

delar av länet belägna anstalter. Detta är en utveckling, som statsmakterna
i vissa sammanhang säger sig vilja motverka.

Några alltför snäva ekonomiska synpunkter bör man väl ej lägga på
denna viktiga fråga. Lokaler, inventarier och undervisningsmateriel har
emellertid under den senaste 1 O-årsperioden utvidgats och nyanskaffats och
befinner sig i stort sett i mycket gott skick och tillåter utan tvekan förläggningen
av en 3-årig linje till seminariet. Dubbel 3-årig linje förutsätter
en utökning av övningsskolans lokaler, men däri undervisade barn måste
ju under alla förhållanden ha lokaler för sin undervisning, varför utgiften
för dem ej enbart faller på lärarutbildningen.

Rektor vid småskoleseminariet i Lycksele framhåller bland annat följande.

Folkskoleseminariernas eventuella försprång beträffande undervisningsmateriel
och institutioner avser väl huvudsakligen bibliotekets omfång samt
de naturvetenskapliga ämnesgrenarna. Påkostade fysiska och kemiska institutioner
med tillhörande materiel torde dock komma mycket lite till
sin rätt vid utbildning av småskollärare på grund av de mycket begränsade
kurserna inom just dessa ämnen.

Däremot är det helt naturligt att i detta sammanhang trycka på betydelsen
av lokalbeståndets beskaffenhet vid befintliga seminarier. Och rättvisan
kräver, att ej endast folkskoleseminarierna jämföres i detta avseende
utan även att en sådan jämförelse sker mellan folk- och småskoleseminarierna
inbördes. Under inga förhållanden bör småskollärarutbildningen
anlitas som ett medel att rädda eventuellt obehövliga folkskoleseminarier
med olämpliga lokaler, under det att de hittillsvarande småskoleseminarierna
helt oförtjänt sättes på undantag, om de överhuvudtaget tillåtes
existera.

Folkskolinspektörerna i VÖsterbottens läns södra och mellersta inspektionsområden
avstyrker förslaget att nu nedlägga seminariet i Lycksele.

Småskoleseminariet i Stockholm anför i huvudsak följande.

Storstockholm har utvecklats till en stat i staten med speciella problem
även beträffande lärarbehovet. Detta synes numera särskilt i fråga om
inspektionsområdets lärare behöva tillgodoses till stönsta dele|n genc^m
stockholmsseminarierna. Av kända skäl söker sig allt färre lärare från landsorten
till Stockholm. Lärarbehovet i Stockholm måste beaktas som en
separat angelägenhet och ej efter riksschablonen. Ett bibehållande av den
manliga 4-åriga linjen i Stockholm måste anses synnerligen befogat. Plats
för ifrågavarande linje finnes vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever, där
studentlinjerna indragas på grund av lärarhögskolans behov av elever.
Minst lika starka skäl finns för att under viss övergångstid behålla småskoleseminariet
i Stockholm separat som småskoleseminarierna i Skara,
Landskrona och Strängnäs.

Utredningens förslag om småskoleseminariets i Stockholm nedläggning
med hänvisning till dess otillfredsställande lokaler är särskilt anmärkningsvärt
mot bakgrunden av dess förslag att det provisoriska folkskoleseminariet
i Jönköping skall behållas. Även dess lokaler anser ju utredningen otillfredsställande.

Man måste vidare fråga sig, varför ej demografiska synpunkter anförts
vid planeringen av seminarieorganisationen. Stockholm med det inre förortsområdet,
landets främsta tätortsområde, med en befolkning på 1 024 275

Kungl. May.ts ''proposition nr 123 år 1957 47

invånare, får ett seminarium med endast 8 klassavdelningar, frånsett lärarhögskolan.

Folkskolinspektörerna i Stockholms läns södra och norra inspektionsområden
avstyrker nedläggandet av småskoleseminariet i Stockholm. Statens
folkskolinspektörers förbund ifrågasätter om inte lärarbehovet för
Stockholm med dess folkrika förorter kräver större kapacitet för särskilt
småskollärarutbildningen än utredningen föreslagit.

Rektor vid småskoleseminariet i Växjö framhåller bland andra följande
skäl för ett bibehållande av seminariet.

1. Småskoleseminariets tomt är 26 664 m2 stor. Här finns utvidgningsmöjligheter.
2. Den nuvarande byggnaden har väl dimensionerade lokaler,
som från början är byggda för seminarieändamål. 3. Så sent som 1948 investerades
inemot 1 miljon kronor i dåtida mynt vid en genomgripande
modernisering och tillbyggnad av seminariet. 4. De naturvetenskapliga
institutionerna är från början byggda för ett folkskoleseminarium och kan
efter komplettering av utrustningen utmärkt tjäna sitt ändamål. 5. Den
stora tomten utgöres till större delen av en trädgård i hög kultur. Ingen
annan undervisningsanstalt i Växjö har någon trädgård, som duger för
undervisningsändamål. 6. Seminariets läge är fördelaktigt. Det ligger i stadens
centrum men ändå skyddat för trafikbuller.

Folkskolinspektören i Kronobergs läns östra inspektionsområde anser att
man inte bör avhända sig de båda goda seminarieanläggningama i Växjö
och behålla andra som i många avseenden är mindervärdiga och olämpliga.
Samma synpunkter har folkskolinspektören i Älvsborgs läns västra inspektionsområde,
som anser det fördelaktigare att lägga ned seminariet i Jönköping
och öka antalet avdelningar i Växjö.

Med hänsyn till att Haparandaseminariet endast omfattar tre avdelningar
förordar statskontoret, att detta nedlägges, även om utredningens
uppskattningar av antalet erforderliga klassavdelningar i övrigt skulle godtagas.

Folkskoleseminariet i Jönköping, småskoleseminariet i Landskrona och
svenska seminarielärarföreningen anser, att frågan om seminariernas förläggning
i huvudsak bör lösas med hänsyn till befolkningsunderlag och
naturliga rekryteringsområden. Folkskolinspektören i Jönköpings läns östra
inspektionsområde har liknande synpunkter. Enligt utredningens förslag
blir särskilt Norrland överrepresenterat med klassavdelningar. Vidare har
de till indragning föreslagna småskoleseminarierna i Stockholm och Växjö
den högsta sökandefrekvensen. Även de båda seminarierna i Växjö anser,
att ansökningsfrekvensen bör beaktas i detta sammanhang.

På grundval av de förut redovisade siffrorna i de omräknade tab. 3 och
4 har skolöverstyrelsen även verkställt nya beräkningar av den framtida
seminarieorganisationens storlek. Resultatet återgives i tab. 10.

Med hänsyn till osäkerhetsmomenten vid de nya beräkningarna finner
överstyrelsen det motiverat att vid sitt ståndpunktstagande nu icke in -

Tabell 10. Av skolöverstyrelsen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

	55/56	56/57	57/58	58/59	59/60	60/61	61/62	62/63	63/64	64/65	65/66	66/67	67/68	68/69	69/70	70/71	71/72
Folkslcollärarutbildning:
klass I4 .........................	19	12	12	10	12	15	19	13	14	14	13	11	10	8	8	8	8
» II4 ........................	22	19	12	12	10	12	15	19	13	14	14	13	11	10	8	8	8
» III4 .......................	26	22	19	12	12	10	12	15	19	13	14	14	13	11	10	8	8
» IV4 .......................	26	26	22	19	12	12	10	12	15	19	13	14	14	13	11	10	8
klass I2 .........................	21	19	11	4	3	2	3	6	13	10	10	10	9	7	6	5	4
» II2 ........................	24	24	19	11	4	3	2	3	6	13	10	10	10	9	7	6	5
Summa klassavdelningar...........	141	122	95	68	53	54	61	68	80	83	74	72	67	58	50	45	41
Summa avgångsavdelningar ........	50	50	41	30	16	15	12	15	21	32	23	24	24	22	18	16	13
Småskollärarutbildning:
klass I3 .........................	1	1	42	35	30	39	40	18	19	12	13	8	10	6	11	7	10
» II» ........................	1	1	1	42	35	30	39	40	18	19	12	13	8	10	6	11	7
» in» .......................	1	1	1	1	42	35	30	39	40	18	19	12	13	8	10	6	11
klass I2 .........................	22	22	1	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2
» II2 ........................	22	22	22	1	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2
Summa klassavdelningar ..........	47	47	67	81	in	108	113	101	81	53	48	37	35	28	31	28	32
Summa avgångsavdelningar ........	23	23	23	2	44	37	32	41	42	20	21	14	15	10	12	8	13
Folk- och småskollärarutbildning
sammanlagt:
Summa klassavdelningar ..........	188	169	162	149	164	162	174	169	161	136	122	109	102	86	81	73	73
Summa avgångsavdelningar ........	73	73	64	32	60	52	44	56	63	52	44	38	39	32	30	24	26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåren 1955/56 och 1956/57 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

skranka sig till ett snävt fasthållande vid de uppnådda, skenbart exakta
resultaten av de gjorda beräkningarna utan vill därutöver söka erhålla en
rimlig marginal för eventuella, kalkylmässigt icke förutsedda ökningar av
lärarbehovet.

Beträffande intagningen på de olika seminarielinjerna höstterminen
1 9 5 7 anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

Antalet erforderliga avdelningar i klass I2 vid folkskoleseminarierna läsåret
1957/58 har av seminarieutredningen i tab. 8 beräknats till 20 men
skulle enligt tab. 10 uppgå till endast 11. Under hänvisning till vad nyss
anförts angående önskvärdheten av en rimlig säkerhetsmarginal anser sig
överstyrelsen emellertid nu icke böra föreslå en lägre intagning än som förekommit
innevarande läsår, nämligen 19 avdelningar. I fråga om antalet
avdelningar i klass B innebär de nya beräkningarna en höjning från 10 till
12.1 detta fall rör det sig emellertid om elever, vilka kommer att utexamineras
först vårterminen 1961, och en eventuellt för knappt tillmätt intagning
kan därför kompenseras genom ett ökat antal avdelningar i klass I"
1959/60. Överstvrelsen finner sig därför i fråga om intagningen i klass I4
höstterminen 1957 kunna stanna vid det nu rent kalkylmässigt erhållna
resultatet, nämligen ett antal av 12 avdelningar.

Beträffande intagningen i småskoleseminarierna läsåret 1957/58 har seminarieutredningen
förutsatt, att den 3-åriga utbildningen då påbörjas med
43 avdelningar i klass I3. Den nu verkställda omräkningen leder till ett antal
av 42 avdelningar. Överstyrelsen vill i detta fall föreslå en intagning av den
omfattning, som anges av utredningens ursprungliga siffra, alltså 43 avdelningar.
Den nya 2-åriga utbildningslinjen för studenter skulle enligt båda
kalkylerna träda i funktion läsåret 1957/58 med 1 avdelning i klass I2 för
att i''fortsättningen konstant omfatta 2 avdelningar i nämnda klass. Under
hänvisning till önskvärdheten att erhålla en viss marginal i fråga om examinationen
finner överstyrelsen det emellertid motiverat att föreslå 2 avdelningar
i klass I2 redan från och med 1957/58.

Skolöverstyrelsen godtager i stort sett utredningens förslag till seminarieorganisation
och anser sig till större delen kunna acceptera de motiveringar
utredningen redovisar för sina ställningstaganden. Överstyrelsens på senare
uppgifter grundade beräkningar visar emellertid, att det behövliga antalet
avdelningar under perioden 1956/64 bör sättas något högre än utredningen
föreslagit, i genomsnitt till 163 avdelningar per år. För att ytterligare öka
elasticiteten hos seminarieorganisationen anser överstyrelsen det önskvärt
om man åtminstone vid ett par seminarieorter hade möjlighet att låta nedskärningen
ske gradvis och efter behov. Med hänsyn härtill anser överstyrelsen
det inte vara tillrådligt att omedelbart lägga ned ett av de fyra
seminarierna i Härnösand och Växjö. Indragningen bör komma till stånd
genom en så småningom skeende samordning av de bada seminarierna i
vardera staden, varvid dock från början förutsättes, att folkskoleseminariet
skall bilda kärnan i den kvarblivande organisationen. Därvid bör givetvis
av staten ägda fastigheter komma till användning.

4 — Ilihang till riksdagens protokoll 11)37. 1 samt Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

V. Kostnadsberäkningar

1. Utredningen

Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, medför
detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av
utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att
medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.

För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräkningar
genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare
baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955.

Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskoleseminarier
till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda budgetår
fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar.
Den årliga driftskostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till
18 8

miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna uppskattas
till --vvf ^ = 0,8 miljoner kronor.

141 J

Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret
1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet småskoleseminarier
var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar.
Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, innebär
detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskat .

....16X4,75 . „ ...

tas till-—-= 1,62 miljoner kronor.

Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda seminarierna
torde kunna uppskattas till 0,8 -f- 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4
miljoner kronor.

Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna
beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.

När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kostnaderna
för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskoleseminarierna
uppskattas till 31 (jff ~ ^r) = 0,992 eller i runt tal 1 miljon
kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1957 51

Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,4 — 1 = 1,4
miljoner kronor.

Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid
de förutvarande småskoleseminariema förrän fram mot mitten av 1960-talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de
ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskollärarutbildning.
För de fem förutvarande småskoleseminariema kan
dessa kostnader beräknas på följande sätt.

Kostnaden för placering av rektorerna i samma lönegrad som de nuvarande
rektorerna vid folkskoleseminarierna uppskattas till 5 784 kronor.

De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ca 29 vid de
fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca
33. Vidare omvandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie
seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster
i lönegrad Ca 33. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen uppskattas
till 120 192 kronor.

Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslär ar tjänster
vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker
blir givetvis kostnaderna mindre.

Då utredningen föreslår att för varje småskollärarlinje skall beräknas 6
övningsskoleklasser måste ytterligare 29 övningsskollärare anställas. Statsverkets
merkostnad för dessa 29 lärare beräknas till 143 144 kronor.

Kostnaden för ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis,
handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov
av omkostnader, materiel, böcker och utrustning uppskattas till 100 000
kronor.

Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminariema kan
således sammanlagt beräknas till 5 784 -j- 120 192 -j- 143 144 -{- 100 000 =
= 369 120 eller i runt tal 0,4 miljoner kronor.

Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till
2,4 — 0,4 r= 2 miljoner kronor, medan den såsom nyss framhållits när
organisationen fullständigt genomförts kan uppskattas till 1,4 miljoner
kronor.

Trots förstärkningen av småskollärarutbildningen medför således den
föreslagna omläggningen av seminarieorganisationen icke obetydliga besparingar.
Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli
förlagd till de förutvarande småskoleseminariema kommer det vidare antagligen
att bli aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket
kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

2. Remissyttranden

Endast ett fåtal myndigheter och organisationer har yttrat sig angående
utredningens kostnadsberäkningar.

Skolöverstyrelsen anser inte, att de gjorda beräkningarna på längre sikt
mera avsevärt kommer att påverkas av de förändringar i seminarieorganisationen,
som överstyrelsen förordar.

Lönenämnden ifrågasätter, om rektorstjänsten vid det nuvarande småskoleseminariet
i Haparanda i dess föreslagna form bör — med hänsyn till
dess relativt sett ringa storlek — vara placerad i samma lönegrad som de
övriga seminarierna. Vad beträffar de föreslagna övergångsanordningarna
i fråga om de nuvarande rektorerna vid de fem småskoleseminarierna förutsätter
nämnden, att dessa rektorer, om de icke fyller de föreslagna behörighetskraven,
bibehålies vid sin nuvarande lönegradsplacering i överensstämmelse
med vad som föreslagits beträffande seminarieadjunktema.

Riksräkenskapsverket påpekar, att utredningen icke tagit hänsyn till de
avlöningsförstärkningar, som tillkommer de föreslagna rektorerna och ämneslärarna.
Dessa förmåner innebär en ytterligare kostnad av drygt 38 000
kronor.

Kompetensutredningen anmärker, att de relativt gynnsamma kostnadsberäkningar
utredningen framlagt förbigått den väsentliga kostnadsökning,
som utredningens förslag kan väntas föranleda på grund av därmed följande
krav på höjd lönegradsplacering för småskollärare. Dylika krav
skulle enligt statskontoret också kunna påverka lönesättningen för andra
lärargrupper. Riksräkenskapsverket anser, att kostnaderna för en förhöjd
löneställning måste bli av betydande storleksordning.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

VI. Departementschefen

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens
ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare
från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en
ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande
realexamen. Enligt detta principbeslut skall alltså småskollärarutbildningen,
som nu är tvåårig, förlängas till att omfatta tre år.

Seminarieutredningen, som med utgångspunkt i 1950 års beslut närmast
haft att utreda frågan angående den lämpliga tidpunkten för genomförande
av detta beslut, har emellertid också till saklig prövning upptagit skälen
för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen. Utredningen har
därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga
utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen föreslår,
att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.
Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk
utbildning för småskolläramas hittillsvarande arbetsområde, klasserna
1 och 2 i folkskolan, finner utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna
dessutom avses skola undervisa i klass 3 samt i viss utsträckning
även i klass 4, vilket enligt utredningens mening fordrar ökade kunskaper,
större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför,
anser utredningen, en tvåårig utbildningstid vara helt otillräcklig. Utbildningsförhållandena
vid småskoleseminarierna är enligt utredningen över
huvud taget mycket pressande. Elevernas arbetsbörda är stor och ytterst
få läroanstalter har en så omfattande schemabunden undervisning. Utredningen
pekar vidare på att den koncentration i undervisningen och frihet
i arbetssättet, som föreskrives i undervisningsplanen, inte har kunnat tilllämpas
utan stora svårigheter, att eleverna får alltför liten tid över till
eftertanke och kompletterande studier och att tid saknas för tillräcklig
praktisk utbildning samt att dessutom den effektiva tiden för varje lärooch
övningsämne har minskats genom att ett stort antal timmar måste användas
till auskultationer, undervisningsövningar, metodikundervisning
in. m. Möjligheterna att beskära kurs- och timplanen för att inom tvåårsrarnen
få mer tid till praktisk utbildning är enligt utredningens mening
mycket begränsade, något som även visade sig vid en undersökning, som
skolkommissionen gjorde 1948.

Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen
ställt sig positiva till utredningens förslag om genomförande av
den treåriga utbildningen. Som främsta argument har dessa remissinstanser

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folkskolan.
Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och
ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräkenskapsverket
ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning.
Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas
tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation
av utbildningen genomföres.

De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts
för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de
synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av
förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nuvarande
läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta
sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut
angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret
1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever
för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på
tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga
linjen vid Haparandaseminariet.

Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till
närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning
av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor.
Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den
naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treåriga utbildningen.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört
för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid seminarieutbildningen,
vara övertygande. Frågan om praktikanttjänstgöring inom
ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad undersökning,
först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin
någon tid prövats vid lärarhögskolan.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i
princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas
bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning
av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämneslärarkår.
Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till
frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande
att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan
här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling.
Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskollärare
— även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som utredningen
förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen.
Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhåll -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

samhet iakttagas i fråga om utvidgning av lektorsinstitutionen. För lärarna
i psykologi och pedagogik synes emellertid sådan kompetens vara önskvärd.
Jag förordar därför, att ämneslärarna i detta för småskollärarutbildningen
centrala ämne i princip skall ha lektorskompetens. Det bör ankomma på
skolöverstyrelsen att i sina anslagsäskanden framdeles beakta detta vid
beräkningen av erforderligt antal tjänster av olika slag. För behörighet
till lektorstjänst vid den nya typen av folkskoleseminarier bör givetvis gälla
samma kompetensvillkor som för närvarande vid folkskoleseminarium,
d. v. s. att sökanden skall ha avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För behörighet till rektorstjänst vid seminarium, där såväl folkskollärare
som småskollärare utbildas, bör självfallet gälla samma villkor som nu
gäller för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid
kommer vid de nuvarande småskoleseminarier, som enligt vad jag i det
följande föreslår skall bibehållas med benämningen folkskoleseminarier,
under en lång tid framöver att i huvudsak endast utbildas smaskollärare.
För dessa seminarier räknar jag tills vidare icke med någon ändring av
villkoren för behörighet till rektorstjänst.

Enligt min mening talar starka skäl för att småskollärare, som besitter
framstående pedagogisk skicklighet, skall kunna anställas såsom ordinarie
eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums
övningsskola. Huruvida övningsskollärartjänst avsedd för tjänstgöring på
lågstadiet skall ledigförklaras för båda kategorierna av klasslärare eller
endast för småskollärarutbildad sökande torde tills vidare böra prövas från
fall till fall. Av småskollärare innehavd ordinarie eller extra ordinarie
övningsskollärartjänst torde böra placeras i lönegrad 19. I personalförteckningen
för seminarierna torde därför övningsskollärartjänsterna böra upptagas
med alternativa lönegradsbeteckningar.

Elevantalets storlek i folk- och småskolans läraravdelningar är avgörande
för antalet lärartjänster i folkskolan och är därmed också av största
betydelse för bedömningen av utbildningskapaciteten vid seminarierna.
I nu förevarande sammanhang är spörsmålet om elevantalet i A (och a)-formernas läraravdelningar särskilt aktuellt. Antalet läraravdelningar i
folkskolan är innevarande läsår sammanlagt drygt 34 000, varav 21 000 i
skolor av A-form. Av A-avdelningarna finnes 46 procent på landsbygden
och 54 procent i städerna, av samtliga avdelningar på landsbygden är
ungefär hälften av A-form medan i städerna A-avdelningarna utgör närmare
90 procent av totalantalet avdelningar. Angående föreskrifterna om elevantalet.
i läraravdelningarna får jag här anföra följande.

Före 1940 fanns inga egentliga bestämmelser i ämnet. Som ett led i besparingsaktionerna
i samband med den förstärkta försvarsberedskapens
införande under andra världskriget togs emellertid frågan om en normalisering
upp och vissa fördelningsgrunder för i första hand A-skolorna beslöts

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram
till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1947:234 och i de vid denna
kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel beträffande
skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola
eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas
på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever
och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal
elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan
jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än
1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på
folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa
medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje
årsklass för sig.

Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen
infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det
emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att
ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas storlek.
För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom
provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades
vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. Fn av dessa sakkunniga
utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hemställan
av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser
för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden
av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpningsområde
begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att
medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera
än 500 elever och medeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet
från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26.

Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla provisorisk
karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna
det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till
och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i
enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår.
I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt
tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut.

Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas storlek av största
betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten
vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anledning
att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten
från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års
kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare
under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60,
1960/61 och 1961/62.

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Vid remissbehandlingen har endast statskontoret intagit en avvaktande
hållning när det gäller en återgång till 1947 års kungörelse. Flertalet remissinstanser
har yrkat på en snabbare återgång och några har yrkat på
längre gående åtgärder än blott en återgång till 1947 års kungörelse. Det
dominerande argumentet i praktiskt taget alla yttranden är de uppenbara
olägenheter, som i såväl pedagogiskt som disciplinärt avseende följer med
alltför stora klasser. Det påpekas också, att en sänkning av elevantalet
i läraravdelningarna är en förutsättning för att skolan skall kunna lösa
de undervisnings- och fostringsfrågor den fått sig pålagd. I många yttranden
betecknas en sänkning av elevantalet i klasserna som den viktigaste
skolreformen.

Möjligheterna att sänka elevantalet i folkskolans lärara vdelningar sammanhänger
med tillgången på lärare och tillgången på skollokaler. Beträffande
lärarfrågan medför en återgång till 1947 års bestämmelser en ökning
av antalet läraravdelningar med omkring 480 i folkskolan och med omkring
350 i småskolan. Fullt genomförd skulle alltså den minskning av
elevantalet i A-skolornas läraravdelningar, som en återgång till 1947 års
bestämmelser innebär, medför tillhopa omkring 800 fler lärartjänster. Att
producera lärare för en sådan ökning möter från organisatoriska synpunkter
inga svårigheter, under förutsättning att den erforderliga ökade examinationen
påbörjas vid den tidpunkt och sker i det tempo, som utredningen
föreslagit. Den erforderliga ökningen av examinationen kan till yttermera
visso ske inom ramen för en under alla omständigheter minskande seminarieorganisation.
Denna minskning av lärarutbildningsorganisationen sammanhänger
med den sjunkande storleken av arskullarna i folkskolealdern.
För att belysa detta kan jag peka på resultatet av de beräkningar, som
legat till grund för utredningens uppskattning av antalet lärartjänster.
Det framtida antalet läraravdelningar i folkskolan enligt utredningens
beräkningar framgår av följande sammanställning, som bland annat förutsätter
att en återgång till 1947 års bestämmelser sker pa sätt utredningen
förordat.

1956/57 1959/60 1962/63 1965/66

34 400 33 500 32 300 31 700

Den ökning av antalet lärartjänster i folkskolan, som föranledes av den
av utredningen föreslagna återgången till 1947 ars kungörelse, inträffar
som framgår av denna sammanställning vid en tid, da under alla omständigheter
totalantalet läraravdelningar minskar i folkskolan. Lokalbristen
kommer således inte att lägga hinder i vägen för en återgång till 1947 års
bestämmelser. 1 detta sammanhang bör emellertid hänsyn tas även till att
utbyggnaden av realskolan och jämförliga skolformer, särskilt klasserna
8 och 9 i enhetsskolan, beräknas medföra ett ökat lokalbehov vid denna
tid.

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års
kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av omkring
480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till
avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löneplanen
beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarieutredningens
förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60,
1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7,
7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att
den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden sammanfaller
med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna nedgång
kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgifterna
för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta
område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår
även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av
1950 och 1947 års kungörelser.

Statsbidrag i miljoner kronor beräknat på grundval av	Redovisningsår
1957/58	1959/60	1960/61	1961/62	1966/67
kk 1947:234 .........		465	460	454	425
kk 1950:137 .........	475	461	453	443
Skillnad .............		4	7	11

En övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt
tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retarderad
minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folkskolan.

I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser
jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar
minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till
1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser avvecklas
och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisatoriska
synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på
det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårsperioden
1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emellertid
böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårsperioden
1959/60—1962/63. En fyraårig övergångsperiod medför i jämförelse
med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången
under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret
1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner
kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat
torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet

Kungl. Maj ds ''proposition nr 123 år 1957

intill utgången av läsåret 1958/59. Därefter bör alltså ske en på läsåren
1959/60—1962/63 fördelad övergång till tillämpning av 1947 års kungörelse.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela de närmare föreskrifter, som fordras för att den sålunda
föreslagna övergången skall komma till stånd.

Innan jag lämnar denna fråga vill jag slutligen erinra om att inom
ecklesiastikdepartementet pågår utredning rörande frågan om elevantalet
i klasserna i folkskolans övriga former och i de liögre skolorna. Såvitt
gäller folkskolan beräknas denna utredning kunna slutföras under innevarande
år.

Vad i övrigt gäller utredningens behovsberäkningar har genom dem erhållits
ett så långt möjligt säkert grepp om de olika faktorer, som bestämmer
examinationsbehovet och examinationen beträffande folk- och småskollärare.
I likhet med utredningen vill jag dock betona, att de föreliggande
beräkningarna liksom över huvud taget alla under övergångstiden före
enhetsskolans genomförande verkställda beräkningar rörande lärarbehovet,
givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Detta förhållande illustreras
omedelbart vid en jämförelse mellan utredningens beräkningar och de ett
år senare av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna. Vid bestämmande
av den framtida examinationen måste det nytillkomna statistiska material,
som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens omräkning av utredningens
tabeller, beaktas.

De av utredningen och skolöverstyrelsen sammanställda tabellerna angående
examinationsbehov och examination bygger på den förutsättningen
att den treåriga småskollärarutbildningen skulle genomföras från och med
läsåret 1957/58 samt att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas
på de tre läsåren 1959/62. I det föregående har jag emellertid förklarat,
att jag räknar med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste
åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer. Jag har vidare förordat,
att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de fyra läsåren
1959/63. Jag vill dessutom understryka att, med hänsyn till nyssberörda
osäkerhetsmoment i beräkningarna och mot bakgrunden av tidigare erfarenheter
i detta hänseende, man icke bör underlåta att vid bestämmandet
av examinationens omfattning söka skapa ett visst räknemässigt summaöverskott
av lärare, när möjlighet därtill föreligger. I tabellerna 1 och 3
har någon dylik marginal för felberäkningar och oförutsedda behov icke
beaktats. En sådan åtgärd är emellertid enligt min mening uppenbarligen
påkallad. Beräknas examinationsbehovet och examinationen i enlighet med
dessa ställningstaganden erhålles, med i övrigt samma förutsättningar som
i tabell 3, följande

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 11

A. Folkskollärare

Läsår	Examinationsbehov	Examination	Överskott respektive brist per år	Summa överskott el. brist
i	2	3	Summa
1955/56 . . . 56/57 . . .	935	280		1 215	1340	+ 125	— 1 100 - 975
57/58 . . .	940	60	- 45	955	1 250	+ 295	— 680
58/59 . . .	460	0	20	480	915	+ 435	— 245
59/60 . . .	135	240	20	395	410 + 260?+ 90''	+ 365	+ 120
60/61 . . .	25	160	20	205	260 + 40?+ 90''	+ 185	+ 305
61/62 . . .	— 25	400		375	260?+ 40?+ 90*	+ 15	+ 320
62/63 . . .	155	300		455	260?+ 40? + 90''	— 65	+ 255
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår	Examinationsbehov	Examination	Överskott respektive brist per år	Summa överskott eller brist
1955/56 ......				+ 240
56/57 ......	585	525	— 60	+ 180
57/58 ......	495	525	+ 30	+ 210
58/59 ......	460	525	+ 65	+ 275
59/60 ......	660	25 +570?	— 65	+ 210
60/61......	905	25? + 800?	— 80	+ 130
61/62 ......	815	25? + 775?	— 15	+ 115
62/63 ......	805	25? + 775?	— 5	+ no

I tabell 11 har icke räknats med något uppehåll i småskolläramas
successiva övertagande av klass 3 i A-skolorna, Detta medför i jämförelse
med tabell 3 bland annat ett betydligt mindre examinationsbehov av folkskollärare
för läsåret 1959/60, då enligt tabell 3 ett dylikt uppehåll beräknats
ske. Samtidigt följer härav ett betydligt större examinationsbehov av
småskollärare för nämnda läsår. I övrigt beror de ändrade siffrorna för
examinationsbehovet i tabell 11 huvudsakligen på anpassningen till den
fyraåriga övergången till 1947 års kungörelse.

Med de utgångspunkter för mina överväganden, som jag tidigare angivit,
bör enligt min mening beräkningarna i tabell 11 läggas till grund för beslut
om elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten 1957.

Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1957 skall
bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till
läsåret 1959/60, dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen till
läsåret 1961/62, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examina -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

tionen till sistnämnda läsår, dels ock examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen
till läsåret 1959/60.

Intagningen på den 2-åriga folkskollärarlinjen reglerar slutligt den totala
examinationen av folkskollärare till läsåret 1959/60. På den 4-åriga linjen
kommer genom redan bestämd intagning att till detta läsår utexamineras
ungefär 410 lärare. Behovet av examination på den 2-åriga linjen har i
tabell 11 beräknats till 260. Detta har skett för att eliminera det förutsedda
folkskollärarunderskottet från läsåret 1958/59 samt för att skapa ett visst
räknemässigt överskott. Hösten 1956 har på den 2-åriga linjen intagits 19
avdelningar. Jag föreslår, att på den 2-åriga folskollärarlinjen hösten 1957
intages 12 avdelningar med 24 elever per avdelning. Detta innebär en
minskning med sju intagningsavdelningar på den 2-åriga folkskollärarlinjen.

Intagningen på den 4-åriga folkskollärarlinjen hösten 1957 skall bestämmas
med sikte på den totala examinationen av folkskollärare till läsåret
1961/62. Enligt tabell 11 bör denna examination vid seminarierna omfatta
sammanlagt 300 lärare. Med hänsyn till att minst två avdelningar bör
intagas på studentlinjen hösten 1958 förordar jag såsom lämpligt avvägd
oförändrad intagning på den 4-åriga folkskollärarlinjen, alltså 12 avdelningar
med 24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av omkring
260 lärare.

Elevintagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen hösten 1957 reglerar
examinationen till läsåret 1959/60. I anslutning till de beräkningar, som
redovisats i tabell 11, förordar jag en intagning hösten 1957 av 25 avdelningar
på 2-årig linje. Vidare bör liksom hittills 1 avdelning på 3-årig
linje intagas vid seminariet i Haparanda. Detta innebär en ökning med 3
intagningsavdelningar på den 2-åriga linjen samt oförändrad elevintagning
på den 3-åriga linjen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av
skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning av vad jag nu
anfört rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjerna.

De i tabellerna 1, 3 och 11 gjorda beräkningarna visar, att examinationsbehovet
av folkskollärare under första hälften av 1960-talet kommer att
nedgå till omkring tredjedelen av det nuvarande behovet, medan samtidigt
examinationsbehovet av småskollärare kommer att öka mycket kraftigt.
Inför denna situation vid seminarierna har man att välja antingen att
upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier
eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som
de existerande småskoleseminarierna icke kan ombesörja. Utredningen har
anslutit sig till det senare alternativet men vill också gå ett steg vidare och
permanent förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma
lärarutbildningsanstalter och icke endast »inackordera» småskollärarutbild -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

ningen vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en
dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska
och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag
av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att
utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret 1957/58 skall
kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en
enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna termen
folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående småskoleseminarier
torde böra ändras i enlighet härmed.

Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till
småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i propositionen
angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster
m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsatsen
om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju
sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom
hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet.

Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och
kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande
från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd
med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang
framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag
icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om
genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning
finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om
seminarieorganisationens framtida dimensionering. En begränsning av normalorganisationen
till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrelsen
förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras.
Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att ta upp frågan
om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräkningar,
som redovisats i tabell 11, tyder på ett lägre antal klassavdelningar
vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skolöverstyrelsen
räknat med.

Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag
i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört
och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier
bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskollärare.
Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida
som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet
i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för
att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehålies tills
vidare. Från kulturpolitisk synpunkt är det nämligen knappast tilltalande

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

att beröva det norrländska inlandet en av dess få högre undervisningsinstitutioner.
Det är visserligen riktigt att större delen av Lyckseleseminariets
elever rekryteras utom Västerbottens län, men det förhållandet att utbildningsmöjligheterna
förlägges dit kan å andra sidan säkerligen skapa ökad
förståelse hos seminarieeleverna för övre Norrlands förhållanden. Enligt
företagen undersökning har det vidare visat sig möjligt, att om så erfordras
förlägga utbildning av sex klassavdelningar till detta seminarium. Då
emellertid ett bibehållande av Lyckseleseminariet icke bör medföra att det
redan nu — i jämförelse med övriga delar av landet — betydande antalet
seminarieutbildningsplatser i Norrland ytterligare ökas, bör en motsvarande
reduktion ske inom den norrländska seminarieorganisationen. Enligt
utredningens förslag skall båda de nuvarande seminarierna i Härnösand
bibehållas med plats för normalt 14 klassavdelningar. Enligt min mening
bör bibehållandet av Lyckseleseminariet motsvaras av en begränsning av
antalet avdelningar i Härnösand, lämpligen på det sättet att det nuvarande
småskoleseminariet i staden nedlägges. Jag föreslår alltså, att seminariet
i Lycksele tills vidare bibehålies, men att småskoleseminariet i Härnösand
nerlägges. I likhet med Haparandaseminariet bör seminariet i Lycksele
endast utbilda småskollärare. Mot förslaget att folkskoleseminariet
för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm nedlägges
har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens uppfattning,
att de båda seminarierna i Växjö bör successivt samordnas till
den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut om definitivt nedläggande
av något seminarium i Växjö torde därför böra anstå tills vidare.

Det förslag, som jag i den föreliggande situationen anser mig kunna
framlägga, innebär alltså nedläggande av folkskoleseminariet för kvinnliga
elever i Linköping och småskoleseminariema i Härnösand och Stockholm
samt successivt samordnande av de båda seminarierna i Växjö till ett folkskoleseminarium.
Övriga seminarier bör tills vidare bibehållas. Vid småskoleseminariema
i Härnösand och Stockholm bör någon elevintagning
icke ske i höst. Dessa seminarier bör därför kunna nedläggas med utgången
av nästa budgetår. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping
finnes innevarande läsår avdelningar av klasserna II4—IV4 och II2. Seminariet
torde därför böra nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59.
Beslut om nedläggande av seminarier i enlighet med vad jag här förordat
torde böra fattas av årets riksdag. Till de åtgärder, som kan visa sig påkallade
i fråga om den slutliga avvecklingen av dessa seminarier torde jag
få återkomma i samband med anmälan av anslagsäskandena för seminarieorganisationen
för budgetåret 1958/59.

Det torde i första hand böra ankomma på byggnadsstyrelsen att upptaga
frågan om den framtida användningen av de lokaler, som friställes med
anledning av vad jag nu förordat, ävensom att pröva de övriga lokalfrågor,
bland annat i Växjö, som aktualiserats genom övervägandena beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminariet i Stockholm får
jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hänsyn till de
numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nordliga
gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparandkurs
tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda för inträde på
den treåriga småskollärarlinjen där.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna vad jag i det föregående förordat angående
minskning av elevantalet i lårarävdelningama vid folkskolor
av A-formen;

b) besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i
Linköping skall nedläggas vid utgången av budgetåret
1958/59;

c) besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall nedläggas
vid utgången av budgetåret 1957/58;

d) besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas
vid utgången av budgetåret 1957/58.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar. Under åttonde huvudtiteln
är för innevarande budgetår uppförda ett förslagsanslag av 16 948 000 kronor
med rubriken Folkskoleseminarierna: Avlöningar (statsliggaren s. 624)
och ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna:
Avlöningar (statsliggaren s. 634). För avlöningsändamal vid seminarierna är
således för innevarande budgetår anvisade sammanlagt 21 266 000 kronor.

Med hänsyn till att seminarieutredningen föreslagit, att utbildningen av
både folk- och småskollärare i princip bör ske vid gemensamma läroanstalter
och att seminarierna genomgående bör benämnas folkskoleseminarier,
har skolöverstyrelsen gjort gemensamma anslagsberäkningar för de nuvarande
folk- och småskoleseminarierna. Beträffande avlöningsanslagen om
tillhopa 21 266 000 kronor hemställer överstyrelsen om en höjning med
819 000 kronor. Härav hänför sig ett belopp av omkring 680 000 kronor till
automatiska utgiftsökningar på grund av den allmänna lönehöjningen, löneklassuppflyttningar,
anordnande av praktisk lärarkurs vid folkskoleseminariet
för manliga elever i Linköping (jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 483)
m. m. I övrigt betingas de föreslagna utgiftsförändringarna av följande förslag: 1)

minskning med 5 200 kronor av delposten till arvoden åt seminarieläkare
m. m.,

2) höjning av bibliotekariearvodena med 12 procent,

3) höjning av tilläggsarvodena åt lärarna i trädgårdsskötsel,

4) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna och
justering av gällande beräkningsgrunder m. m.,

5) höjning av handledararvodet vid elevernas hospitering i B-skolor.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1. Av överstyrelsen under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar
(jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 467) framlagt förslag om inrättande vid
bland annat läroverken i Gävle och Växjö av ordinarie skolskötersketjänster,
avsedda även för seminarierna i dessa städer, beräknas medföra en besparing
av 5 200 kronor under förevarande post.

3. Överstyrelsen föreslår, att tilläggsarvodet höjes från 475 till 500 kronor
vid vart och ett av fyra av de nuvarande småskoleseminarierna och från
240 till 265 kronor vid vart och ett av tre dylika seminarier.

4. Sedan särskilda sakkunniga inom överstyrelsen verkställt utredning
rörande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna
vid de allmänna läroverken samt folk- och småskoleseminarierna framlägger

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1007. 1 sand. Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

överstyrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förslag om ändringar
i dessa bestämmelser. Under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar
i årets åttonde huvudtitel redogöres för överstyrelsens förslag i vad
de avser de allmänna läroverken.

De nuvarande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna
vid folk- och småskolescminarierna har tilikommit från och med
budgetåret 1953/54 genom beslut av 1953 års riksdag. Överstyrelsen framhåller
inledningsvis, att man redan från början insett, att grunden för beräkningen
av anslagsbeloppen skulle kunna behöva justeras, sedan någon
erfarenhet av organisationen vunnits. På grund av nytillkomna arbetsuppgifter,
lärarbristen in. m. har rektorernas arbetsbörda ökat såväl kvantitativt
som kvalitativt sedan tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna.
Arbetet på rektorsexpeditionerna tenderar att öka successivt, så att de
administrativa och kamerala uppgifterna numera tar en så stor plats, att
rektorerna för att fylla dem nödgas eftersätta sina pedagogiska uppgifter.

Enligt nuvarande bestämmelser skall för varje seminarium fastställas ett
anslagsbelopp, inom vilket kostnaderna för avlöningsförmåner åt personal,
som anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, skall rymmas. Anslagsbeloppet
skall beräknas enligt följande grunder: 1400 kronor för varje avdelning
av student linje, 1 250 kronor för varje avdelning av fyraårig linje
och småskollärarlinje, 260 kronor för varje övningsskollärartjänst vid seminariets
övningsskola, 200 kronor för varje dylik tjänst vid seminarieortens
folkskolor, 1 250 kronor för lärarkursseminarium samt för realskollinje
vid övningsskola det belopp, som enligt de för allmänna läroverken
i förevarande hänseende gällande grunderna utgår för fristående realskola
med samma elevantal som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.
Det på angivet sätt beräknade anslagsbeloppet kan av överstyrelsen jämkas
uppåt eller nedåt i den mån särskilda omständigheter föranleder därtill.
För jämkning uppåt äger överstyrelsen i den utsträckning så erfordras
disponera ett belopp motsvarande sammanlagt högst tre procent av summan
av de för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen.

Överstyrelsen föreslår, att anslagsbeloppet beräknas med ett fast och ett
rörligt belopp. Då vissa arbetsuppgifter kan betraktas som konstanta och
oberoende av seminariets storlek, bör det fasta beloppet utgå med ett
enhetligt belopp. De rörliga beloppen bör grundas enbart på antalet klassavdelningar
och beräknas på sådant sätt, att de inkluderar ersättning för
allt sådant arbete, som kan anses vara i stort sett lika vid de skilda seminarierna.

Enligt överstyrelsens förslag bör anslagsbeloppet beräknas enligt följande
grunder: vid seminarium för utbildning av folkskollärare eller folk- och
småskollärare ett fast belopp av 7 000 kronor och ett rörligt belopp av
1 600 kronor för varje avdelning av tvåårig studentlinje, 1 400 kronor för
varje avdelning av fyraårig linje och 1 500 kronor för varje avdelning av
treårig linje; vid seminarium för utbildande enbart av småskollärare ett
fast belopp av 4 000 kronor och ett rörligt belopp av 1 500 kronor för varje
avdelning; för lärarkursseminarium ett fast belopp av 1 500 kronor samt
för realskollinje vid övningsskola ett belopp, som motsvarar det rörliga
belopp, som enligt de för de allmänna läroverken i förevarande hänseende
föreslagna grunderna bör utgå för fristående realskola med samma elevantal
som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.

Med hänsyn bland annat till den under de närmaste åren väntade stora

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

fluktuationen i antalet klassavdelningar vid seminarierna föreslår överstyrelsen,
att jämkningsproeenten ökas till 10. Av jämkningsbeloppet bör
hälften endast användas för seminarium under omorganisation.

Beträffande dispositionen av det för seminariet fastställda anslagsbeloppet
föreslår överstyrelsen samma ändringar som för de allmänna läroverken.

De av skolöverstyrelsen för folkskoleseminarierna för budgetåret 1955/56
fastställda anslagsbelopp, inom vilka utgifterna för avlöningsförmåner åt
personal, som anlitades för biträde på rektorsexpeditionerna skulle rymmas,
uppgick till sammanlagt 258 780 kronor. För jämkningar uppat av
anslagsbeloppen vid vissa folkskoleseminarier disponerades ett belopp av
sammanlagt 6 845 kronor. Motsvarande belopp för småskoleseminarierna
var 73 610, respektive 2 200 kronor. Därest de av överstyrelsen nu föreslagna
nya grunderna följts vid fastställande av anslagsbeloppen under
budgetåret 1955/56, skulle summan av anslagsbeloppen ha uppgått till
351 344 kronor vid folkskoleseminarierna och 106 500 kronor vid smaskoleseminarierna.
För budgetåret 1957/58 skulle med tillämpning av de
nya grunderna erfordras dels ett belopp av 414 344 kronor, dels för jämkning
uppåt med 10 procent av de fastställda anslagsbeloppen 41 400 kronor
eller sammanlagt i runt tal 455 000 kronor, varav 52 000 kronor beräknas
utgöra rörligt tillägg. .

5. Enligt gällande bestämmelser skall vid elevernas studiebesök vid skolor
företrädesvis av lägre skolform utgå arvode till handledare beräknat
efter 40 kronor per vecka, då endast en elev auskulterar, och 30 kronor per
vecka och elev, då två elever auskulterar samtidigt. I likhet med vad som
föreslagits beträffande mellanskollärarutbildningen vid lärarhögskolan i
Stockholm (1957 års åttonde huvudtitel s. 406) föreslår överstyrelsen, att
även i sistnämnda fall skall beräknas 40 kronor per vecka och elev.

Departementschefen

Medelsanvisningen till seminarierna torde i fortsättningen böra sammanföras
under fyra anslag, varav ett till avlöningar, ett till omkostnader, ett
till materiel m. m. och ett till utrustning.

Med hänsyn till att jag i 1957 års statsverksproposition vid anmälan av
anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar (åttonde huvudtiteln s.
465 ff.) icke ifrågasatt någon ändring beträffande antalet ordinarie skolskötersketjänster
torde under punkt 1 böra beräknas oförändrat belopp.
Under punkt 2 och 3 torde böra beräknas erforderliga medel med anledning
av vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för flera huvudtitlar
gemensamma frågor anfört beträffande höjning av vissa arvoden.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har skolöverstyrelsen
i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om ändringar
i bestämmelserna angående biträdeshjälpen pa rektorsexpeditionerna
vid såväl de allmänna läroverken som folk- och småskoleseminarierna. Under
punkten Allmänna läroverken: Avlöningar i årets åttonde huvudtitel
har jag närmare redogjort för överstyrelsens förslag i vad de avser all -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

manna läroverken. Med hänvisning till mitt där gjorda ställningstagande
förordar jag även för seminariernas del, att, utan att någon uppräkning av
de fixa belastningsbeloppen för biträdestjänster sker, för jämkningar uppåt
av de seminarierna enligt gällande regler tillkommande anslagsbeloppen
skall få disponeras ett belopp motsvarande 20 procent av summan av de
för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen. Den härav föranledda
ökningen av medelsbehovet kan beräknas till i runt tal 55 000 kronor.

I anslutning till vad jag förordat beträffande ersättning åt handledare
vid praktisk lärarutbildning för lärarhögskolans mellanskollärarkandidater
(1957 års åttonde huvudtitel s. 431) föreslår jag, att det belopp om sammanlagt
250 kronor, som vid seminarierna må utgå för ifrågavarande ändamål,
för varje elev höjes till sammanlagt 280 kronor.

I övrigt har jag ingen erinran mot skolöverstyrelsens anslagsberäkningar
i och för sig. Överstyrelsen har dock vid sina beräkningar utgått från att
totalantalet avdelningar vid seminarierna under nästa budgetår skulle bli
172 mot för närvarande 169. Enligt mitt i det föregående framlagda förslag
beträffande elevintagningen hösten 1957 blir emellertid det totala antalet
avdelningar under nästa budgetår endast 146, vilket innebär en minskning
med 26 avdelningar mot överstyrelsens förslag. Med hänsyn härtill torde
böra räknas med en minskning av medelsbehovet under förevarande anslag
med i runt tal 1 000 000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört och förordat samt med beaktande av de
inledningsvis berörda automatiska utgiftsökningarna beräknar jag hela avlöningsanslaget
till 21 010 000 kronor. Detta innebär en anslagsminskning
med 256 000 kronor. Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår
av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58:

Personalförteckning
Tjänstemän å ordinarie stat

Befattning Lönegrad

18 rektorer, avlöningsgrupp III ............... Cb 14

5 rektorer, avlöningsgrupp IV................ Cb 13

2 rektorer, avlöningsgrupp III ............... Cb 12

1 rektor, avlöningsgrupp II .................. Cb 11

134 lektorer .................................. Ca 33

40 seminarieadjunkter ........................ Ca 29

22 lärare i musik ............................ Ca 26

Anm.: En av dessa befattningar skall hållas obesatt så länge den å övergångsstat
uppförde läraren i musik kvarstår i tjänst.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957 69

Befattning Lönegrad

18 lärare i teckning.......................... Ca 25

26 lärare i gymnastik med lek och idrott....... Ca 25

162 övningsskollärare ................. Ca 25 el. Ca 19

14 lärare i kvinnlig slöjd ..................... Ca 23

11 lärare i manlig slöjd ...................... Ca 23

10 lärare i trädgårdsskötsel ................... Ca 23

10 lärare i hushållsgöromål ................... Ca 20

4 lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola.............................. Ca 18

12 vaktmästare ............................. Ca 12

13 vaktmästare ............................. Ca 11

8 värmeskötare ............................. Ca 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25

34 lektorer ......................... Ce 33 el. Ce 31

7 seminarieadjunkter ........................ Ce 29

28 adjunkter ................................ Ce 27

Tjänstemän å övergångsstat

3 seminarieadjunkter ........................ Ca 29

1 lärare i musik ............................ A21

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 8 614 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 344 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................. 7 904 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............... 4 148 000

Summa kronor 21 010 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 21 010 000 kronor.

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader. För innevarande budgetår
är på riksstaten uppförda ett förslagsanslag av 1 415 500 kronor med rubriken
Folkskoleseminarierna: Omkostnader (statsliggaren s. 632) och ett

70 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 123 år 1957

förslagsanslag av 454 100 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Omkostnader
(statsliggaren s. 638). För innevarande budgetår är alltså till omkostnadsändamål
anvisade sammanlagt 1 869 600 kronor.

Skolöverstyrelsen, som gjort gemensamma kostnadsberäkningar för de
nuvarande folk- och småskoleseminarierna, föreslår för nästa budgetår
en anslagshöjning med 98 400 kronor enligt följande sammanställning.

1. Reseersättningar (nu förslagsvis 15 500) ................ —

2. Bränsle, lyse och vatten (nu förslagsvis 760 000).......... + 20 000

3. Övriga expenser (nu 789 000) .......................... + 61 000

4. Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu förslagsvis 159 800) + 17 200

5. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu förslagsvis

83 900) .............................................. — 10 400

6. Bidrag till seminarieelevernas studiebesök vid skolor företrädesvis
av lägre skolform (nu förslagsvis 71 000)............ + 4 000

7. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu

13 000) .............................................. + 7 000

8. Ökade inkomster av upplåtelse av lokaler m. m. (nu 33 600) — 400

+ 98 400

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1. Enligt kungl. brev den 5 juni 1953 må till bestridande av resekostnadsersättning
och traktamente åt rektor eller dennes ombud vid studieresor
till folkskolor utgå högst 500 kronor till varje seminarium. Med hänsyn
till de ökade resekostnaderna föreslår överstyrelsen, att beloppet höjes
till högst 550 kronor eller sammanlagt (26 X 550 =) 14 300 kronor. Till
ersättning för flyttningskostnader bör beräknas 1 200 kronor. Överstyrelsen
föreslår sålunda, att anslagsposten uppföres med (14 300 + 1 200 =)
15 500 kronor, d. v. s. oförändrat belopp.

.3. Delposten var för budgetåret 1955/56 vid folkskoleseminarierna, seminariet
i Hälsingborg frånräknat, uppförd med 561 000 kronor och vid
småskoleseminarierna, seminariet i Falun frånräknat, med 170 500 kronor,
eller tillhopa 731 500 kronor, medan den verkliga belastningen enligt rektorernas
uppgifter skulle ha uppgått till sammanlagt omkring (625 000 +
+ 182 000 =) 807 000 kronor. För innevarande budgetår är delposten uppförd
med sammanlagt (611 000 + 178 000 =) 789 000 kronor, vilket belopp
på grund av framförallt de ständigt stegrade städningskostnaderna torde
komma att visa sig otillräckligt. För budgetåret 1957/58 uppskattar rektorerna
medelsbehovet till sammanlagt omkring (673 000 + 205 000 =)
878 000 kronor. En höjning av delposten synes vara ofrånkomlig och överstyrelsen
föreslår, att den uppföres med 850 000 kronor, innebärande en
ökning med 61 000 kronor. Härvid har hänsyn även tagits till att byggnadsstyrelsen
från och med nästa budgetår icke kommer att bestrida kostnaderna
för sophämtning vid de seminarier, där så hittills skett, varför dessa kostnader
måste bestridas ur denna delpost.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

5. Överstyrelsen beräknar följande utgiftsförändringar:

a) kurser i tal- och röstvård (höjning från 600 till 650 kronor

per seminarium) _ +1 300

b) föreläsningar i skilda ämnen (650 kronor per seminarium) -j- 2 900

c) preparandkurs vid seminariet i Haparanda............ — 15 720

d) simundervisning och bad............................ + 120

e) förhyrande av idrottsplaner.......................... — 100

f) psykotekniska inträdesprov (nu 5 500) ................ + 1 100

— 10 400

Departementschefen

Mot överstyrelsens förslag under punkt 1 och 2 har jag ingen erinran.
Anslagsmedlen till övriga expenser (p. 3) torde böra uppföras med 845 000
kronor, vilket innebär en uppräkning med 56 000 kronor. Utgiftsposten för
trädgårdarnas underhåll och skötsel (p. 4) bör enligt min mening höjas till
förslagsvis 170 000 kronor, vilket innebär en ökning med 10 200 kronor.
Samtidigt räknar jag med att inkomstposten för trädgårdarna bör kunna uppräknas
med 3 000 kronor till 53 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar
under punkt 5 har jag icke annan erinran än att jag räknar med oförändrad
medelsanvisning till psykotekniska inträdesprov. Anslagsmedlen till
särskilda kurser och föreläsningar m. m. torde således böra minskas med
11 500 kronor. Under punkt 7 räknar jag med oförändrad medelsanvisning.
Överstyrelsens beräkningar under punkt 6 och 8 synes böra godtagas.

Enligt vad jag nu förordat torde det sammanförda omkostnadsanslaget
för nästa budgetår böra höjas med 75 300 kronor och således uppföras med
1 944 900 kronor eller i avrundat tal 1 945 000 kronor.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret
1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 945 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. Under åttonde
huvudtiteln är för innevarande budgetår uppförda ett reservationsanslag av
375 000 kronor benämnt Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.
(statsliggaren s. 634) och ett reservationsanslag av 83 000 kronor benämnt
Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. in. (statsliggaren s. 640). Sammanlagt
är således för innevarande budgetår anvisade 458 000 kronor för
ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen hemställer för nästa budgetår om en anslagsförstärkning
med sammanlagt 64 000 kronor enligt följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

1. Böcker, undervisningsmateriel och inventarier (nu 292 000) -f- 50 000

2. Materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål (nu

151 000) ............................................. + 8 000

3. Materiel för lek och idrott (nu 15 000) .................. -f- 6 000

+ 64 000

Överstyrelsen anför bland annat följande.

Om seminarierna på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sin
uppgift som tidsenliga lärarutbildningsanstalter, måste de vara försedda med
erforderlig modern undervisningsmateriel och fortlöpande kunna komplettera
sina bibliotek. Vidare kan seminarierna inte anses ha erhållit nämnvärd
kompensation för den allmänna fördyringen, som slagit igenom bland
annat i ökade kostnader för översyn och reparation av befintlig materiel
samt i höjda priser på de böcker och den materiel, som skall nyanskaffas.

Departementschefen

Reservationsmedelsbehållningen å ifrågavarande anslag uppgick vid utgången
av budgetåren 1953/54, 1954/55 och 1955/56 till sammanlagt respektive
64 669, 93 096 och 110 287 kronor. Med hänsyn härtill anser jag
mig böra för nästa budgetår räkna med oförändrad medelsanvisning under
det sammanförda reservationsanslaget, vilket alltså bör uppföras med
458 000 kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å de båda
nuvarande materielanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.
för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning. För innevarande budgetår
är på riksstaten uppförda ett reservationsanslag av 360 000 kronor med
rubriken Folkskoleseminarierna: Utrustning (statsliggaren s. 634) och ett
reservationsanslag av 60 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna: Utrustning
(statsliggaren s. 640). För utrustningsändamål vid seminarierna är
alltså anvisade sammanlagt 420 000 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslår för nästa budgetår en anslagshöjning med
sammanlagt 345 000 kronor. I sina anslagsäskanden redogör överstyrelsen
närmare för de ändamål vid de olika seminarierna, som bör tillgodoses ur
anslaget. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna. Överstyrelsen anför
därjämte bland annat följande.

Överstyrelsen vill framhålla angelägenheten av att seminarierna är väl
försedda med sådan utrustning, som modern lärarutbildning kräver. Flera
av de äldre seminarierna arbetar på vissa områden med otidsenlig och för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

sliten materiel. I lokalbesparande syfte övergår för närvarande många seminarier
till ämnesrumssystem. Detta kräver utökning och komplettering
av undervisningsmaterielen och anskaffning av t. ex. skåp för eleverna.
Vid flertalet seminarier behöver såväl seminariets som övningsskolans bibliotek
kompletteras och upprustas. De musikinstrument, som användes för
kyrkomusikerutbildning, utsättes för stark förslitning, varför en ständig
komplettering av dessa är nödvändig.

Departementschefen

En viss förstärkning av seminariernas resurser för utrustningsanskaffning
är enligt min mening motiverad. Jag förordar därför, att det sammanförda
anslaget för nästa budgetår uppföres med 500 000 kronor, vilket innebär
en ökning av medelsanvisningen med 80 000 kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationer å de
båda nuvarande utrustningsanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budgetåret
1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 500 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under VI och VII: 1—
4 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Ilans Maj:t Konungen samt förordnar att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Småskollärarutbildningen ........................................ 4

1. Historik .................................................... 4

2. Treårig utbildning ........................................... 5

3. Utbildning av studenter...................................... 10

4. Utredningens förslag till utbildning ........................... 12

5. Praktikanttjänstgöring ....................................... 18

6. Övningsskolan ............................................... 19

7. Seminarielärarnas kompetens ................................. 21

III. Behovet av folk- och småskollärare .............................. 25

IV. Seminarieorganisationen ......................................... 33

1. Nuvarande organisation ...................................... 33

2. Den framtida organisationen.................................. 35

V. Kostnadsberäkningar ........................................... 50

1. Utredningen ................................................ 50

2. Remissyttranden ............................................ 52

VI. Departementschefen ............................................ 53

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58 ....................... 65

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ............................ 65

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader .......................... 69

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.................. 71

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning ............................ 72

Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670218