Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969 (Proposition 1969:121 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ett statligt
förvaltningsbolag, m. m.; given Stockholms slott den
29 maj 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt förvaltningsbolag bildas för att den
1 januari 1970 överta och därefter förvalta statens aktier i det övervägande
antalet av de aktiebolag, vilkas aktier nu förvaltas under fonden för statens
aktier, överförandet av aktierna föreslås ske till det sammanlagda bokföringsvärdet,
dvs. närmare 1 700 milj. kr. Förvaltningsbolagets eget kapital
avses motsvara detta värde och uppdelas på aktiekapital och reservfond,
den senare uppgående till ca 20 % av aktiekapitalet.

Som allmän målsättning för förvaltningsbolagets verksamhet föreslås att
den statliga företagsgruppen under krav på lönsamhet skall uppnå största
möjliga expansion. Samtidigt bör förvaltningsbolaget ta särskild hänsyn till
samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsallernativ.

Förvaltningsbolaget avses i första hand fastställa målen för dotterbolagens
verksamhet, tillsätta styrelserna i bolagen, initiera nya projekt samt medverka
i dotterbolagens kapitalanskaffning.

För att förvaltningsbolaget skall få erforderliga finansiella resurser föreslås
att bolaget icke skall behöva göra några utdelningar för verksamhetsåren
1970—72.

I propositionen föreslås också bildande av en särskild affärsverksdelegation
för ökad kontakt och samverkan mellan affärsverken inbördes och mellan
dessa och förvaltningsbolaget med dotterbolag.

I propositionen föreslås vidare en ordning för vidgad information till riksdagen
om de statliga företagen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196D. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
29 maj 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wicicman,
Moberg, Bengtsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om bildande av
ett statligt förvaltningsbolag, m. m. och anför.

Inledning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 februari 1968 tillkallades en
delegation för frågor rörande de statliga företagen m. m. En central uppgift
för delegationen skulle vara att föreslå riktlinjer för den långsiktiga
vidareutvecklingen av affärsverken och de statliga bolagen. Delegationen
skulle därvid ha att pröva formerna för organiserat samarbete mellan olika
företag och inom gruppen som helhet.

Delegationen, som antagit namnet företagsdelegationen, har den 9 januari
1969 avlämnat ett betänkande, betitlat Samordning (Stencil I 1969: 1).

Yttranden över betänkandet har avgetts av försvarets fabriksverk, poststyrelsen,
televerket, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, statskontoret,
riksrevisionsverket, statens vattenfallsverk, domänverket, kommerskollegium
— med bifogade yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare och handelskamrarna i
Göteborg, Borås och Karlstad — näringsfrihetsrådet, näringsfrihetsombudsmannen,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens avtalsverk, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
överbefälhavaren, alkoholpolitiska utredningen, industrietableringsdelegationen,
Kooperativa förbundet (KF), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen (LO) —
med bifogade yttranden av Svenska metallindustriarbetareförbundet, Statstjänarkartellen,
Svenska byggnadsarbetareförbundet samt Hotell- och

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

restauranganställdas förbund — Statstjänstemannens riksförbund (SR),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges arbetsledareförbund
(SALF) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Vidare har yttranden avgetts av följande helt eller delvis statsägda aktiebolag:
AB Aerotransport, Allmänna Bevaknings AB, AB ASEA-ATOM, AB
Atomenergi, BS-KonsuIt AB, Kalmar Verkstads AB, Karlskronavarvet AB,
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA),
AB Statens Skogsindustrier (Assi), AB Statsgruvor, AB Svensk Bilprovning,
AB Svensk Torvförädling, Svenska Lagerhus AB, Svenska Penninglotteriet
AB, Svenska Reproduktions AB (SRA), Svenska Tobaks AB, Svenska Utvecklings
AB, Sveriges Centrala Restaurang AB (Restaurangbolaget), Sveriges
Kreditbank, Systembolaget AB, AB Tipstjänst, Uddevallavarvet AB och
AB Vin & Spritcentralen.

Företagsdelegationens betänkande
Allmänna synpunkter

Delegationen beskriver inledningsvis den statliga företagsamheten i nuläget.
I vad som brukar räknas till den statliga företagssektorn ingår i dagsju
affärsdrivande verk. Dessutom finns ett flertal myndigheter med verksamhet
av likartat slag, vilka delegationen inte tar upp till behandling i
förevarande sammanhang. Vidare äger staten direkt majoritet eller betydande
intressen i ett 40-tal aktiebolag. Delegationen anger omsättningen år
1967 till sammanlagt 7,2 miljarder kr. för de affärsdrivande verken och till
sammanlagt 8,5 miljarder kr. för de statliga aktiebolagen, exklusive kreditinstituten.
Antalet anställda inom de båda företagsgrupperna utgjorde samma
år 147 000 resp. 57 000. För de helt eller delvis statsägda kreditinstituten,
inklusive postbanken, uppgick utlåningen år 1967 till sammanlagt 13,1
miljarder kr. Antalet anställda i kreditinstituten var under nämnda år 6 700.

Företagsdelegationen belyser skillnaderna mellan de båda statliga företagsformerna
och framhåller att de affärsdrivande verken inte är självständiga
juridiska personer utan är en del av statsförvaltningen. Deras tillgångar
och skulder ingår i statsförmögenheten. Verken bär visserligen större frihet
i ekonomiska frågor än andra myndigheter men delegationen erinrar
om det av affärsverksutredningen i november 1968 överlämnade betänkandet
Affärsverken: ekonomi—konkurrens—effektivitet (SOU 1968:45 och
46), vari föreslås ökade befogenheter för verken. De bör enligt utredningen
ha i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som aktiebolagen.

I fråga om de statliga aktiebolagen framhåller företagsdelegationen att
dessa är självständiga juridiska personer, vars verksamhet regleras av aktiebolagslagen.
Staten utövar här sitt inflytande via bolagsstämman.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Delegationen behandlar de brister inom den statliga företagssektorn som
delegationen anser föreligga. Här nämns först det förhållandet att den statliga
företagsamheten bedrivs i två olika företagsformer. Delegationen konstaterar
att förekomsten av olika företagsformer försvårar men inte utesluter
en funktionell samordning inom den statliga företagssektorn. Delegationen
har vidare den uppfattningen att aktiebolaget är den företagsform
som skulle ge de statliga företagen de största möjligheterna att konkurrera
med andra företag och företagsgrupper. Som en andra brist inom den statliga
företagssektorn nämner delegationen den organisatoriska splittringen
på ägarnivå. De statliga affärsverken och aktiebolagen sorterar under sju
olika departement. Endast regeringen som kollektiv har det direkta ansvaret
för den totala samordningen. Delegationen finner att frånvaron av en
koordinerad ägarfunktion och av ett rationellt informationssystem har bidragit
till att strukturrationalisering inte genomförts i den utsträckning
som varit möjlig. En tredje brist anser delegationen vara att målen för den
statliga företagsamheten inte är samordnade och entydigt formulerade. Som
en följd härav har kriterierna för beslutsfattandet varit oklara och resultatet
av verksamheten och fattade beslut därför inte kunnat entydigt mätas.

Delegationen anser att den bristande samordningen och konkretiseringen
av målen inom den statliga företagsamheten bl. a. lett till att man inte kan
utnyttja möjligheterna att styra företagens eller den statliga företagssektorns
investeringar på sådant sätt att man kunnat få en expansion på det
mest önskvärda verksamhets- eller produktionsområdet.

Delegationen är av den uppfattningen att de fördelar och möjligheter
som i och för sig finns inom en företagsgrupp av den storlek det här är
fråga om och med en gemensam ägare hittills inte har tillvaratagits på det
mest rationella sättet. Delegationen anser därför att det krävs en formell
och funktionell samordning av de statliga företagen.

Delegationen framhåller att den i sitt utredningsarbete valt att utforma
en initiallösning som skapar utgångspunkt för en gradvis förändring av den
statliga företagsamheten mot angivna mål. I betänkandet framläggs förslag
till en institutionell ram inom vilken samordning och samverkan mellan
de statliga företagen kan ske. I förslaget ingår också en viss ordning
för riksdagens information.

Samordning av den statliga företagssektorn

Som utgångspunkt för sitt förslag gör delegationen en analys av olika
nu aktuella ansvarsnivåer och framhåller att inom de ramar som fastställts
av riksdagen ligger det politiska ansvaret för den statliga verksamheten
hos Kungl. Maj :t. När det gäller de statliga företagen kan detta ansvar
betecknas som ett ägaransvar. I affärsverken ligger företagaransvaret principiellt
hos styrelsen och generaldirektören och i aktiebolagen hos sty -

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

relsen och verkställande direktören. Delegationen finner att det inte finns
någon allmänt accepterad avgränsning mellan de båda ansvarsområdena.
Delegationen definierar därför de funktioner som den anser inrymmas
i de båda begreppen. Ägaransvaret skulle innefatta alt fastställa målen
för företagens verksamhet, att tillsätta ledningspersonal, att skapa förutsättningar
för företagen att skaffa nödvändiga resurser, att följa företagens
planering och kontrollera att uppställda mål infrias samt att vid bristande
måluppfyllelse vidta korrigerade åtgärder. Företagaransvaret skulle innefatta
att samordna och planera verksamheten samt vidta övriga aktiviteter
för att infria fastställda mål samt att ge ägaren sådan information om
verksamheten att denne kan utöva sitt ägaransvar.

Delegationen anser det väsentligt att statsmakterna företräder det yttersta
ägaransvaret. Delegationen är också av den principiella uppfattningen att
detta ägaransvar bör koncentreras inom Kungl. Maj :ts kansli i så stor
utsträckning som är praktiskt möjligt.

För att fullgöra de delar av den totala företagarfunktionen, som är nödvändiga
för samordning mellan företagsenheterna, diskuterar delegationen
tre tänkbara organisationsmodeller. Enligt den första fullgörs dessa samordningsfunktioner
av en organisation på departementsnivån. Den andra
modellen består i att indela företagen i grupper. Gruppledningar under departementsnivån
tillsätts som tillgodoser samordningsbehovet mellan företag
i respektive grupp. Samordningen mellan grupperna sker av en organisation
på departementsnivån. Det tredje alternativet innebär att företagarfunktionen
i princip läggs helt nedanför departementsnivån, vilket förutsätter ett
samordnande organ under Kungl. Maj :t.

Delegationen har uppfattningen att det tredje alternativet är det mest
ändamålsenliga. Denna organisationsmodell ger enligt delegationens mening
en klar ansvars- och kompetensfördelning och skapar förutsättningar
för en rationell samordning och beslutsprocess.

I fråga om samordningen på departementsnivå anför delegationen att det
ansvariga statsrådet i industridepartementet bör — vid sidan av de rent
politiska uppgifterna och samordningen med andra departement i frågor
som rör den statliga företagsamheten och angränsande problem — dels fylla
ägarfunktionen för direkt underställda företag, dels fylla sådana företagarfunktioner
som krävs för samordning av direkt underställda affärsdrivande
verk och aktiebolag.

Endast ett av de affärsdrivande verken, statens vattenfallsverk, sorterar
i dag under industridepartementet. I enlighet med sin grunduppfattning
att största möjliga koncentration av ägaransvaret på departementsnivån
bör uppnås föreslår delegationen att försvarets fabriksverk och domänverket
överförs från försvarsdepartementet resp. jordbruksdepartementet till
industridepartementet.

Delegationen anser emellertid att vissa restriktioner bör gälla vid applice -

Kiingl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

randet av dess grunduppfattning på den statliga företagssektorn. Med hänsyn
bl. a. till behovet av transportpolitisk samordning finner delegationen
skäl tala för att kommunikationsdepartementet företräder ägaransvaret för
de statliga företagen inom kommunikations- och transportområdet och föreslår
därför att någon ändring i departementstillhörighet för dessa företag
inte skall ske f. n.

Delegationen avstår ifrån att i betänkandet närmare beröra de statliga
kreditinstitutens ställning, men föreslår att Sveriges Kreditbank överförs
från finansdepartementet till industridepartementet. Delegationen anser att
den statliga företagssektorn därigenom skulle få möjligheter att på ett bättre
sätt få del av bankens erfarenheter av inhemskt och utländskt näringsliv.

Förvaltningsbolag

Delegationen föreslår att under industridepartementet bildas ett förvaltningsbolag
för de statliga aktiebolag som inte är kreditinstitut eller som
f. n. sorterar under kommunikationsdepartementet. Staten avses äga samtliga
aktier i förvaltningsbolaget som i sin tur avses äga aktierna i de statliga
aktiebolag som föreslås bli dotterbolag till förvaltningsbolaget.

Flertalet av de statliga aktiebolag som föreslås ingå i förvaltningsbolaget
sorterar f. n. under industridepartementet. Delegationen föreslår att även
de till försvarsdepartementet hörande Karlskronavarvet AB och Allmänna
Bevaknings AB, det till jordbruksdepartementet hörande Svenska Lagerhus
AB samt de till finansdepartementet hörande Sveriges Centrala Restaurang
AB och Svenska Tobaks AB överförs till förvaltningsbolaget.

Till bolag som har speciella fiskala uppgifter brukar räknas AB Vin- &
Spritcentralen och Systembolaget AB som båda hör till finansdepartementet
samt de till handelsdepartementet hörande Svenska Penninglotteriet AB
och AB Tipstjänst. De arbetar under skydd av statsmonopol och under resolutioner
och särskilda avtal med staten samt inlevererar skatter och överskott
av väsentlig betydelse för statskassan. Trots dessa bolags särställning
föreslår delegationen att även dessa överförs till förvaltningsbolaget. Dessa
företags särställning behöver därmed inte förändras. Monopolvinster och de
skatter och avgifter som riksdagen och Kungl. Maj :t fastställer inlevereras
som tidigare. Avtal bör därför träffas mellan staten och förvaltningsbolaget
som reglerar hur stor del av företagens överskott som skall inlevereras till
staten.

Förvaltningsbolaget skall ha till uppgift att utöva ägarfunktionen gentemot
dotterbolagen. I princip bör förvaltningsbolaget drivas med krav på
lönsamhet och med målsättningen att öka den statliga företagssektorns effektivitet,
konkurrenskraft och därmed dess inneboende expansionsförmåga.
Delegationen anser att bolaget skall ha en positiv grundinställning till att
lösa sysselsättnings-, försvarsberedskaps- eller andra av ägaren angivna

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

speciella uppgifter. Kravet på lönsamhet bör därför förenas med plikt att
avge offert till ägaren på åtgärder för att infria sådana speciella krav om
denne så begär. Förvaltningsbolagets primära uppgift anses vara att översätta
ägarens totala mål i delmål för företagen. Genom samordnande rutiner
för planering, budgetering och redovisning kan grunden läggas för en
samordnad investeringsplanering för hela den statliga företagsgruppen.

Förvaltningsbolagets organisation

Bolaget föreslås ledas av en styrelse med 5—7 ledamöter och en verkställande
direktör. Styrelseordföranden bör enligt delegationen fungera som
förbindelselänk mellan statsmakterna som ägare och företagsledningen i förvaltningsbolaget
och han skall ha till uppgift att överföra de politiska besluten
till företagsekonomiska termer. Detta ställer speciella krav på att ordföranden
är en person i politiskt ansvarig ställning. Med hänsyn härtill rekommenderar
delegationen i första hand att ett konsultativt statsråd tillsätts
med ansvar för de företag som sorterar under industridepartementet
och att denne utses till styrelseordförande i förvaltningsbolaget. Om statsmakterna
skulle finna att vederbörande statsråd inte bör utses till ordförande
föreslår delegationen att man utser en annan representant för industridepartementet
härtill och att denne inplaceras i departementet med statssekreterares
ställning.

Av styrelseledamöterna i förvaltningsbolaget bör en representera Kreditbanken.
Förvaltningsbolagets verkställande direktör skall ingå i styrelsen.

Delegationen föreslår att en direktion bildas under ledning av verkställande
direktören. Utöver denne föreslås direktionen bestå av sex direktionsmedlemmar
av vilka fyra med den speciella uppgiften att svara för koordinationen,
var och en inom sin grupp av företag. Delegationen har gett ett
exempel på en gruppindelning av företagen. Var och en av de fyra direktionsmedlemmarna
föreslås bli ledamot av styrelsen i de företag som ingår
i hans grupp.

Vissa stabsorgan föreslås för personal-, för ekonomi- och finans-, för
marknadsförings- och för juridikfunktionerna. Stabsorganen avses tjänstgöra
som serviceorganisation till förvaltningsbolagets ledning och till dotterföretagen.

Till direktionens förfogande föreslås finnas ett efter behov varierande
antal projektgrupper med uppgift att undersöka nya produkt- och affärsidéer
som inte lämpligen bör tas upp direkt i befintliga företag och att utreda
om dessa idéer kan omsättas till en lönsam produktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969
Affärsverksdelegation

Eftersom de affärsdrivande verken inte är självständiga juridiska personer
kan de inte inordnas i förvaltningsbolaget. För att lösa samordningsproblemen
dels mellan de tre affärsverk som avses sortera under industridepartementet,
dels mellan dessa och förvaltningsbolaget föreslår delegationen att
en affärsverksdelegation inrättas. Den skall ha till uppgift att föreslå åtgärder
i samordningsfrågor mellan affärsverken och till Kungl. Maj :t avge yttrande
exempelvis när det gäller en sammanfattande bedömning av verkens
petita och bedömning av förslag från verken i frågor av större betydelse.

Affärsverksdelegationens ledamöter bör utses av Kungl. Maj :t. Företagsdelegationen
föreslår att förvaltningsbolagets styrelseledamöter utses till
ledamöter i affärsverksdelegationen samt att förvaltningsbolagets styrelseordförande
utses till ordförande i affärsverksdelegationen. Delegationens
ärenden föreslås beredas av ett organ vars sammansättning bestäms av delegationen
men som principiellt bör vara identiskt med förvaltningsbolagets
direktion. Vidare föreslås tre av direktionsmedlemmarna bli utsedda till
styrelseledamot i var sitt av de tre affärsverken.

För samordningen mellan de företag som ligger under kommunikationsdepartementet
och företagen under industridepartementet föreslår företagsdelegationen
att affärsverksdelegationen utökas med en representant för
kommunikations- och transportgruppens företag.

Riksdagens insyn

Företagsdelegationen framhåller som sin uppfattning alt den statliga
företagsgruppen har skyldighet att på ett föredömligt sätt, öppet och lälttillgängligt
informera om sin verksamhet och resultatet av denna. Det bör
därför åligga förvaltningsbolaget att ge en systematiserad extern information
som bl. a. omfattar översikter över resultatutvecklingen under löpande verksamhetsår
och årlig kommentar till årsredovisningen.

Delegationen föreslår att regeringen varje år till riksdagen överlämnar en
sammanfattande redogörelse för hela den statliga företagssektorns verksamhet
och resultat. Delegationen har vidare övervägt möjligheten att ge riksdagen
vidgad information genom att riksdagen får medverka vid revisionen
av fler statliga företag än de fem statliga bolag vari sådan medverkan i dag
förekommer.

Det förslag delegationen övervägt innebär att riksdagen genom ett nytt
statligt revisionsorgan ges rätt medverka vid revisionen av det statliga förvaltningsbolaget
och samtliga aktiebolag som är underställda förvaltningsbolaget.

Enligt delegationens mening talar vissa skäl för att revisionsorganet får
formen av ett aktiebolag. Det föreslås få sju ledamöter, av vilka en ledamot,
ordföranden, utses av Kungl. Maj :t och övriga av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Revisionsbolaget skall föreslå en eller flera av de revisorer som varje
aktiebolag skall ha enligt aktiebolagslagen. I såväl förvaltningsbolagets som
i övriga berörda bolags bolagsordningar intas bestämmelse om sådan rätt för
revisionsbolaget. Revisionsbolaget avses böra i första hand föreslå auktoriserade
revisorer även om något formellt krav härpå inte anses böra uppställas.

Delegationen anser att revisorerna skall informera revisionsbolaget om
förhållandena i de bolag som revideras. Vidare föreslås revisionsbolaget
lämna eu årlig redogörelse till riksdagen. Denna förutsätts lämnas till riksdagen
samtidigt med att verksamhetsberättelsen för den statliga företagsgruppen
överlämnas av Kungl. Maj :t till riksdagen. I syfte att ge revisorerna
en oberoende ställning i förhållande till de företag som revideras anses de
böra avlönas av revisionsorganet.

Genomförande av förslaget

Delegationen föreslår att förvaltningsbolaget och affärverksdelegationen
bildas snarast möjligt. Förvaltningsbolaget skall överta aktierna i de avsedda
dotterbolagen, överföringen av aktierna anser delegationen principiellt
kunna tillgå så att riksdagen ger Kungl. Maj:t bemyndigande att
teckna aktier i förvaltningsbolaget till aktiernas bokförda värde, varefter
aktierna i förvaltningsbolaget betalas med aktierna i de bolag som förvaltningsbolaget
skall överta. Transaktionen innebär därmed inte någon reell
utgift för statsverket.

Delegationen anser emellertid att aktierna bör värderas på sådant sätt att
förvaltningsbolaget får möjlighet att rimligt förränta sitt kapital. Viss aktienedskrivning
kan därvid bli aktuell. Delegationen anser att förvaltningsbolaget
självt bör vara med som förhandlingspart då värdet av aktierna bestäms.

Delegationen anser slutligen att behovet av rörelsemedel, utöver eventuella
stämpelavgifter, under förvaltningsbolagets första år bör kunna begränsas
till ca 5 milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Företagsdelegationens beskrivning av den statliga företagssektorn, bristerna
inom denna samt behovet av en formell och funktionell
samordning av de statliga företagen för att tillvarata de fördelar
och möjligheter som bör finnas i en företagsgrupp av denna storlek och med
gemensam ägare har inte mött några gensagor från remissinstanserna.

Delegationens uttalande att avsaknaden av samordning och bristande kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

kretisering av målen inom den statliga företagsamheten bl. a. lett till att man
inte kan utnyttja möjligheterna att tillfredsställande styra den
statliga företagssektorns investeringar uppmärksammas
i några av remissvaren. I yttrandena från försvarets fabriksverk, Skånes
handelskammare, AB Statsgruvor, Svenska Tobaks AB och U dd ev allav ar v et
AB framhålls att medelsöverföringar inom koncernen bör ske enligt strikt
företagsekonomiska normer.

Poststyrelsen kan inte acceptera att något som närmast kan rubriceias
som en vinstmaximeringsprincip skall bli avgörande för dess möjligheter att
erhålla kapital till investeringar. För ett allmännyttigt företag som postverket
bör kriteriet på tillfredsställande lönsamhet vara att det av statsmakterna
fastställda avkastningskravet uppfylls. En ökad effektivitet bör påverka
prissättningen på företagets tjänster i en för kunderna gynnsam riktning.

Det val delegationen gjort i sitt utredningsarbete att först lägga fram förslag
om en institutionell ram för samordningen av de statliga företagen
för att därefter fortsätta sitt arbete med att analysera målsättningen
för det statliga företagandet har föranlett uttalanden i några av
remissvaren. Kooperativa förbundet (KF) finner den gjorda prioriteringen
riktig men understryker angelägenheten av att den allmänna målsättningen
snarast tas upp till behandling.

Kommerskollegium förklarar sig i och för sig kunna godta den av delegationen
redovisade uppfattningen om organisationsfrågans betydelse men
framhåller i likhet med Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare
att det inger betänkligheter att skapa en viss organisation innan
den närmare målsättningen för denna fastställts. Det nära sambandet mellan
dessa båda frågor innebär inte minst att ett ställningstagande till den
förordade ramen försvåras.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund anser
att delegationen redan från början borde ha gjort en analys och konkretisering
av målen för den statliga företagsamheten. Enligt de båda organisationernas
uppfattning bör en sådan analys baseras på grunduppfattningen
att statens primära näringspolitiska uppgifter är att fastställa de ramar
inom vilka näringslivet har att verka. Inom ramen för denna politik ligger
bl. a. att tillse att en effektiv konkurrens upprätthålls. Omfattningen och
inriktningen av direkt statligt engagemang i produktion, kreditförmedling,
in. m. bör prövas mot bakgrund av denna grundsyn.

Samordning av den statliga företagssektorn

Den av delegationen gjorda uppdelningen i och definitionen av ägaransvar
och företagaransvar berörs i några av yttrandena. Försvarets
fabriksverk anser att delegationen gjort en utmärkt gränsdragning.

AB Statens Skogsindustrier (Assi), Landsorganisationen (LO) och Tjäns -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

temannens centralorganisation (TCO) ansluter sig till delegationens grundnppfattning
att man så långt möjligt bör dra upp klara gränser mellan ägaransvaret
som bör utövas av statsmakterna och företagaransvaret. AB Atomenergi
betonar betydelsen av att denna ansvarsfördelning klart utformas.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län anser att ägaransvaret
bör åvila riksdagen som i denna sin egenskap har att utse styrelse och revisorer
i samtliga berörda bolag.

Statskontoret finner delegationens uttalanden i frågan tyda på att den
haft svårigheter att definiera förvaltningsbolagets uppgifter i termer av
ägar- och företagaransvar. En hänvisning till förhållandena på den privata
marknaden är här inte tillfyllest. Staten som ägare har ett större intresse i
de statliga bolagens verksamhet än att tillförsäkra sig en på lång sikt tillfredsställande
avkastning på kapitalet. Inte heller är det säkert att företagaransvaret
gentemot statliga bolag skall ha samma innebörd som inom den
privata sektorn. Statskontoret tolkar delegationens uttalanden på olika ställen
i betänkandet så, att man avser att gå vidare i sitt arbete med en närmare
analys av dessa frågor.

Limssavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) framhåller att ägarefunktionen i
de statliga bolagen f. n. är fördelad på två över varandra ordnade institutioner,
riksdagen och Kungl. Maj :t. Om delegationens förslag genomförs kommer
det nya förvaltningsbolagets dotterbolag att finna sin ägarefunktion
uppdelad på tre instanser, riksdagen, Kungl. Maj :t och förvaltningsbolaget.
Inskjutandet av ett mellanled i frågor berörande statsmakterna kan medföra
komplikationer och motsättningar. LKAB anser det kunna ifrågasättas
om ökat djup i ägarefunktionens organisation ger klarare ansvarsfördelning.
AB Statsgruvor anför delvis likartade synpunkter.

Den av delegationen föreslagna samordningen på departementsnivå
vinner bred anslutning hos remissinstanserna. Koncentrationen
av den statliga affärsdrivande verksamheten till i huvudsak två departement
med kommunikations- och transportföretagen liggande under
kommunikationsdepartementet och huvuddelen av övrig verksamhet knuten
till industridepartementet tillstyrks av försvarets fabriksverk, poststyrelsen,
telestyrelsen, statens järnvägar (SJ), luftfartsverket, statskontoret,
vatt enfalls verket, domänverket, fullmäktige i riksbanken, LO, SAF, industriförbundet,
Skånes handelskammare, Sveriges akademikers centralorganisationen
(SACO), TCO, Svenska metallindustriarbetareförbundet, LKAB,
Norrbottens Järnverk AB (NJA), Sveriges Centrala Restaurang AB (Restaurangbolaget),
Svenska Lagerhus AB, Allmänna Bevaknings AB, och AB
Svensk Bilprovning.

Överförandet av försvarets fabriksverk från försvars- till industridepartementet
föranleder överbefälhavaren uttala att ett bibehållande av överbefälhavarens
direktivrätt liksom ett friktionsfritt kontinuerligt samarbete
med försvaret måste säkerställas med hänsyn till bl. a. de ökade arbetsupp -

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

gifterna på underhållssidan som numera — sedan de centrala flygverkstäderna
överförts till verket och AB Teleunderhåll bildats — åvilar fabriksverket.

LO anser att det ur kommunikationspolitisk synpunkt kan vara befogat
att företag med trafikanknytning har ett nära samband med det departement
som ansvarar för transportpolitiken. Trafikföretagen svarar emellertid
endast för en del av landets totala transporter av varor och personer. LO
finner mycket tala för att det finns starka funktionella och finansiella samband
med den övriga delen av de statliga företagen. LO anser det därför inte
helt säkert att en framgångsrik transportpolitik kräver att de statligt ägda
trafikföretagen även i framtiden bör knytas till kommunikationsdepartementet.
Motsvarande förhållande anser LO gälla för de kreditinstitut som
delegationen föreslår kvarligga under finansdepartementets ansvar. Enligt
LO:s mening bör delegationen i sitt fortsatta arbete överväga om inte ytterligare
administrativa fördelar kan vinnas genom att sammanföra alla statliga
företag, även de företag som enligt förslaget finans- och kommunikationsdepartementen
skall ansvara för, under ett departement. Svenska metallindustriarbetareförbundet
och hotell- och restauranganställdas förbund
har samma inställning. Även SAF och industriförbundet anser vissa skäl
tala för en överföring till industridepartementet av de företag som avses
kvarligga under kommunikationsdepartementet.

TCO påpekar att verksamhet av liknande art som inom de av delegationen
behandlade företagen bedrivs också på flera håll inom statsförvaltningen,
såsom bi. a. luftfartsverket och byggnadsstyrelsen. I ett något längre
perspektiv anser TCO det kan bli nödvändigt att också ta upp dessa områden
till behandling och överväga vilka möjligheter till samordning med statsföretagen
i övrigt som kan föreligga.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare fäster uppmärksamheten
på industridepartementets ställning och arbetsuppgifter. Departementet
har att dels tillvarata näringslivets intressen överhuvudtaget, dels tjäna
som huvudman för en rad statligt ägda företag med främsta målsättning att
i varje fall på vissa marknadsområden på effektivast möjliga sätt konkurrera
med enskild företagsamhet. Restaurangbolaget anlägger liknande synpunkter
och anser att departementets markerade partsställning kan befaras
undergräva dess möjligheter att uppfattas som objektivt aibetande för
svenskt näringsliv i allmänhet.

Förvaltningsbolag

Delegationens förslag att ett förvaltningsbolag s o in sorterar
under industridepartementet bildas för de statliga aktiebolagen
tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser
som yttrat sig i frågan. Bland dessa märks försvarets fabriksverk,

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

luftfartsverket, vattenfallsverket, kommerskollegium, fullmäktige i riksgäldskontoret,
Skånes handelskammare, handelskamrarna i Borås, Göteborg
och Karlstad, LO, SACO, TCO, KF, Svenska Tobaks AB, Kalmar Verkstads
AB, Allmänna Bevaknings AB och AB Svensk Torvförädling.

Kommerskollegium anser att det genom bildandet av förvaltningsbolaget
skapas förutsättningar för att man i största möjliga utsträckning skall kunna
skilja på politiska beslut och verkställighetsbeslut. Liknande synpunkter anförs
av Skånes handelskammare och Svenska Tobaks AB.

Fullmäktige i riksgäldskontoret påpekar att det efter bildandet av förvaltningsbolaget
kvarstår många betydelsefulla spörsmål på förevarande område;
bl. a. gäller detta målsättningsproblematiken samt frågor om samverkan
mellan statliga företag. Vid sådant förhållande hade det enligt fullmäktiges
mening funnits anledning — åtminstone i initialskedet — att undanta flera
bolag än som föreslagits från att inordnas under det nya förvaltningsbolaget.

S/l CO framhåller att samordningen inom en statlig koncern inte får leda
till att däri ingående företag favoriserar varandra som kunder och leverantörer.

TCO finner det angeläget betona att förvaltningsbolagets tillkomst inte fåi
uppfattas som att ytterligare en instans tillkommit som förlänger beslutsvägar
och informationskanaler inom den statliga företagssektorn. Målet måste
vara att uppnå en bättre koncentration och systematik i fråga om det praktiska
utövandet av ägaransvar och samordningsuppgifter.

Statskontoret anser i likhet med delegationen det ytterst angeläget att man
nu tar ett samlat grepp på den statliga företagssektorns problem. Enligt ämbetsverkets
mening föreligger det också ett behov av att inrätta ett särskilt
organ med uppgift alt verka för en effektivisering av den statliga företagsgruppen.
Mot denna bakgrund framstår det av delegationen föreslagna organisationsalternativet
som den mest ändamålsenliga lösningen i dagsläget.
Om denna lösning på längre sikt kommer att visa sig som den mest lämpliga
vill statskontoret betrakta som en öppen fråga.

I några remissvar uttrycks tveksamhet till frågan om bildande av förvaltningsbolaget.
SJ framhåller att även om ett behov av samverkan mellan
företag är dokumenterat bör utomordentlig försiktighet iakttas vid konstruktionen
av ett organ avsett att främja denna samverkan så att de påräknade
fördelarna kommer att överväga de nackdelar som kan följa av konstruktionen.
SJ vill för egen del inte ta ställning till frågan om att nu inrätta
ett förvaltningsbolag men ifrågasätter om samordningsbehovet är så väl definierat
och har den tyngd och karaktär att det motiverar bildandet av ett
särskilt förvaltningsbolag. Förutsättningar för eftersträvad samordning finns
redan därigenom att företagen läggs under ett och samma departement. Det
förefaller därför som om samordningsbehovet med fördel, åtminstone temporärt,
borde kunna successivt lösas inom industridepartementet.

SAF och industriförbundet framhåller att många centrala frågor som rör

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

samordningen av de statliga företagen ännn är olösta och inte heller behandlade
i belänkandet. Redan med hänsyn härtill anser organisationerna det
osäkert om det föreslagna förvaltningsbolaget är den mest rationella lösningen
på den statliga företagssektorns samordningsproblem.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller att den
uppställda målsättningen — att förvaltningsbolaget skall drivas med krav
på lönsamhet i syfte att öka den statliga företagssektorns effektivitet och
konkurrenskraft — givetvis inte möter erinran från kammarens sida. Kammaren
finner anledning till tvekan om det rätta sättet att nå denna ökade
effektivitet är att samla alla företagen under ett förvaltningsbolag. Enligt
kammarens mening vore det att föredra att man prövade sig fram och —-utan ett omedelbart inrättande av förvaltningsbolaget — under industridepartementet
sammanförde de olika företagen i ett antal grupper, inrymmande
närbesläktade företag.

Assi ifrågasätter om det ej skulle ha varit att föredra att en djupare problemanalys
av de olika företagen gjorts innan man tagit ställning till hur
samordningen organisatoriskt bör åstadkommas och detta i all synnerhet
som de statliga företagen i flera fall är särpräglade beträffande både uppkomst
och verksamhet.

AB Statsgruvor ifrågasätter om den i och för sig nödvändiga rationaliseringen
av nuläget har funnit sin bästa lösning i det föreslagna förvaltningsbolaget.
Om detta ändå anses böra komma till stånd är det önskvärt att förslaget
modifieras.

Eu negativ inställning till bildandet av ett förvaltningsbolag intas av
poststyrelsen, fullmäktige i riksbanken, Stockholms handelskammare,
LKAB, Restaurangbolaget, Statstjänstemännens riksförbund (SR) och statstjänar
kartellen.

Poststyrelsen förklarar sig inte ha blivit övertygad om att den av delegationen
föreslagna lösningen att mellan företagen och berörda två departement
sätta in ytterligare en besluts- och ansvarsnivå verkligen kan leda
till den snabbare beslutsprocess och till den effektivisering av verksamheten
som är utredningens slutmål. Det föreligger enligt poststyrelsens uppfattning
uppenbara risker för dualism och motsättningar mellan »moderbolaget»
och »dotterbolagen» när det gäller att avväga företagaransvaret.

Fullmäktige i riksbanken säger sig kunna bejaka de intentioner bakom
delegationens förslag som formulerats i sådana allmänna önskemål som att
skapa förutsättningar för ett ökat inbördes samarbete mellan de olika företagen
inom den statliga sektorn, »ökade kontaktytor» mellan företagen
osv. Frågan är emellertid enligt fullmäktiges mening hur långt strävanden
till »samordning» av företagens verksamhet och ledning måste drivas för
att tillgodose dylika önskemål, vilka organisatoriska uttryck sådana strävanden
måste få, respektive vid vilken punkt dessa strävanden övergår till
att producera verkningar av annat och till äventyrs tvivelaktigare slag än

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

de avsedda. Fullmäktige kan inte finna det vare sig självklart eller av delegationen
övertygande visat att den behövliga samordningen förutsätter att
ett helt nytt organ inrättas för att omhänderha samordningsuppgifterna
respektive att en de! av det arbete med dessa frågor som hittills legat på
departementen flyttas ut från dessa. Det förefaller fullmäktige långtifrån
självklart att det skulle vara omöjligt eller ens oändamålsenligt att förlägga
den för samordningsuppgifterna erforderliga apparaten till de herörda departementen.
Det kan enligt fullmäktige inte gärna hävdas att uppgiften
ur någon kvantitativ synpunkt skulle vara för stor eller eljest oöverstiglig.
Vidare anser fullmäktige att förvaltningsbolagets tillkomst aldrig kan leda
till att de berörda statsdepartementen helt kan avvara personal och andra
administrativa resurser för frågornas handläggning på departementsplanet
och föga troligt att inrättandet av förvaltningsbolaget skulle leda till någon
minskning av departementens administrativa apparater. Fullmäktige har
inte kunnat tillstyrka att förslagen realiseras i oförändrad form men ser
vissa skäl för att successivt bygga upp ett från departementen fristående
men både i fråga om omfattning och befogenheter mera begränsat topporgan
för den föreliggande arbetsuppgiften.

LKAB framhåller att den statsverksamhet som inte har affärskaraktär
berör omkring en halv miljon anställda och har väsentligt större ekonomisk
omslutning än de statliga bolagens verksamhet. Mot denna bakgrund finner
LKAB uppfattningen att handhavandet av de statliga bolagsfrågorna inte
kan lösas inom departementsorganisationens ram diskutabel. Någon utredning
härom har inte förebragts. Liknande synpunkter anförs av SR.

Enligt Stockholms handelskammares mening bör ett slutligt ställningstagande
till delegationens organisationsförslag anstå i avvaktan på den
förutskickade analysen av målsättningen för de statliga företagen.

Restaurangbolaget framhåller att i den mån statsmakterna önskar uppställa
konkreta mål för de statliga företagens verksamhet borde detta kunna
göras med enklare medel än genom att genomföra en helt ny organisation.
Eu väg vore tillskapandet av regelbundna överläggningar mellan statliga
företag.

Statstjänarkartellen anser att dess erfarenheter från gångna år ger anledning
befara att förslaget som presenterats påverkar de anställdas trygghet
och anställningsvillkor i negativ riktning. Enligt kartellens mening föreligger
ett behov av samordning och ökad samverkan mellan de statliga företagen
men denna samverkan bör kunna uppnås utan ett genomförande av
delegationens förslag.

Delegationens förslag att sammanföra de s. k. fiskala bolagen, AB Vinoch
spritcentralen, Systembolaget AB, AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet
AB, i samma organisatoriska enhet som övriga företag möter invändningar
från flera av remissinstanserna.

Kommerskollegium anför att det för dessa bolag allmänt gäller att de ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

betar i skydd av statsmonopol och att de i första hand har att fullgöra rent
fiskala uppgifter. De alkoholhanterande bolagen skall dessutom tillgodose
nykterhetspolitiska intentioner. Delegationen har främst motiverat sitt
ställningstagande med det stora värdet av ett samarbete på rent företagsadministrativa
områden. Enligt kollegiets mening är de av delegationen anförda
skälen inte tillräckligt vägande, varför kollegiet ställer sig avvisande
till dess förslag. De fördelar som står att vinna med förslaget bör kunna
uppnås även utan organisatorisk samhörighet. För att minska den organisatoriska
splittringen på ägarnivå och för att åstadkomma en naturlig samordning
bör dock övervägas huruvida inte tipstjänst och penninglotteriet
bör överföras till finansdepartementet. Om delegationens förslag likväl
skulle genomföras framhåller kollegium vikten av att som hittills inte endast
de skatter riksdagen fastställer oavkortade inlevereras till statskassan utan
också överskott som uppstår på grund av bolagens legala monopolverksamhet.
Skulle överskottsmedlen överlämnas till förvaltningsbolaget kan det
enligt kollegiet befaras att de används för att täcka förluster som uppstår
inom den egentliga affärsrörelsen, en subventionering som enligt kollegiets
mening inte kan godtas. Delegationens förslag avstyrks med i huvudsak
samma motiveringar även av riksrevisionsverket, SAF, industriförbundet,
Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och av handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län.

Alkoholpolitiska utredningen framhåller att det för de båda alkoholbolagen,
Vin- & spritcentralen och Systembolaget, f. n. gäller en helt annan målsättning
än den delegationen uppställer för de statliga företagen. Alkoholbolagen
skall enligt rusdrycksförordningen ordna och handha försäljningen
av rusdrycker så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Förordningen
innehåller vidare regler som syftar till att förhindra att bolagen
eller deras ägare får något som helst intresse av att stimulera konsumtion
av alkohol. Enligt utredningens mening är uppgifterna för förvaltningsbolaget
och för de båda alkoholbolagen så olika att det inte kan vara lämpligt
att de samordnas på det sätt delegationen föreslår. Utredningen avstyrker
därför förslaget om de båda alkoholbolagens överföring till förvaltningsbolaget.
Även AB Vin- & Spritcentralen och Systembolaget AB avstyrker förslaget
med samma motiveringar.

Delegationens förslag tillstyrks av Svenska Penninglotteriet AB och AB
Tipstjänst. De förklarar sig ur de synpunkter de har att företräda inte motsätta
sig förslagets genomförande. Även Östergötlands och Södermanlands
handelskammare samt handelskamrarna i Borås, Göteborg och Karlstad
förklarar sig inte ha något att erinra mot att de fiskala bolagen läggs under
industridepartementet under förutsättning att deras särställning bibehålls
oförändrad.

Vad gäller det av SJ ägda AB Trafikrestauranger anför hotell- och restauranganställdas
förbund att detta bolag tidigare haft som huvudsaklig

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

uppgift att vara ett serviceföretag till SJ. Men bolaget har under senare år
gått utanför dessa gränser och bedriver en effektiv försäljning på flera områden
inom näringen i konkurrens med såväl andra statliga som privata
företag. Förbundet framhåller det därför som önskvärt att bolaget endera
uppgår i Sveriges Centrala Restaurang AB eller kommer att sortera direkt
under industridepartementet. Skånes handelskammare framför samma föslag
och kommerskollegium framhåller att det för bl. a. AB Trafikrestauranger
och Telefabrikation AB knappast kan anföras trafikpolitiska överväganden
som skäl för att även i framtiden låta dessa företag sortera under
kommunikationsdepartementet.

Några bolag gör särskilda påpekanden rörande sina egna relationer till
ett statligt förvaltningsbolag.

Svenska Utvecklings AB anför att dess uppgift är att utveckla, tillverka
och marknadsföra nya produkter, metoder och system, särskilt sådana som
tillgodoser angelägna samhällsbehov eller främjar verksamheten inom den
statliga sektorn. Därutöver skall bolaget ägna sig åt utveckling och exploatering
av innovationer som gjorts i privata företag och av enskilda personer.
Hittillsvarande erfarenheter av verksamheten är att bolaget i betydande
utsträckning samarbetat med enskilda företag. Bolaget anser därför skäl
kunna åberopas för att bolaget, i likhet med kreditinstituten, bör sortera
direkt under Kungl. Maj:t och inte under ett statligt förvaltningsbolag. Om
statsmakterna emellertid stannar för det sistnämnda alternativet förutsätter
bolaget att sådana åtgärder vidtas som underlättar dess verksamhet inom
den enskilda sektorn.

AB ASEA-ATOM framhåller att bolaget skall, enligt konsortialavtal mellan
staten och ASEA, intas i ASEA:s koncernbalans, vilket gör att bolaget
inte kan betraktas som ett dotterbolag till det föreslagna statliga förvaltningsbolaget.
Avtalet utesluter och försvårar i ett flertal hänseenden tilllämpningen
på bolaget av delegationens förslag.

Restaurangbolaget anser att inlemmande i en statlig koncern skulle för bolagets
del bli belastande för dess marknadssituation och för samarbetet med
företag utanför den statliga koncernen, varvid samordningen mellan restaurangbolagen
och systembolaget skulle framstå som särskilt olycklig. Bolaget
föreslår att det överförs till industridepartementet utan att inlemmas i
ett eventuellt förvaltningsbolag.

Frågan om att överföra Sveriges Kreditbank till industridepartementet
utan att dock inordna banken under förvaltningsbolaget
har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser som yttrat
sig härom.

Kreditbanken som anser det naturligt med ett nära samarbete mellan
banken och övriga statliga företag tillstyrker förslaget.

2 Bihang till riksdagens protokoll 196''J. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Kommerskollegium godtar — om än med tveksamhet — att kreditbanken
överförs till industridepartementet.

Skånes handelskammare anser att kreditbanken bör lyda under industridepartementet
och framhåller särskilt det olämpliga i att den av staten ägda
affärsbanken som drivs i direkt konkurrens med övriga banker, sorterar under
finansdepartementet mot bakgrund av detta departements speciella ansvar
för den ekonomiska politiken.

En klart negativ inställning till kreditbankens överflyttning intar fullmäktige
i riksbanken. Oktrojfrågor, lagstiftning och kontroll som berör bankväsendet
sorterar i dag under finansdepartementet, liksom bankinspektionen.
Att förlägga själva förvaltningen av det statliga ägarintresset i kreditbanken
till ett annat departement förefaller fullmäktige redan av den anledningen
föga motiverat. För fullmäktige ter det sig av principiella skäl än mindre tilltalande
att banken ens i den föreslagna formen förvaltningsmässigt samordnas
med den grupp av företag till vilken banken redan i dag genom utfärdade
föreskrifter har speciella kundrelationer. Slutligen ifrågasätter fullmäktige
om det med hänsyn till bankens intresse av att kunna verka på marknaden
utanför de statliga företagen är ändamålsenligt att genomföra denna
speciella anknytning till dessa. Från liknande synpunkter framstår det för
SR som uppenbart att en statlig affärsbank skall ha en intim knytning till
finansdepartementet.

Även Stockholms handelskammare ifrågasätter kreditbankens överflyttning
till industridepartementet och anser att en bättre ansvarsfördelning
uppnås om den kreditgivande institutionen sorterar under ett annat departement
än de kreditmottagande företagen. Samma attityd intar Östergötlands
och Södermanlands handelskammare som finner starka skäl i stället tala inte
bara för att kreditbanken bör kvarstå under finansdepartementet utan även
för att Sveriges investeringsbank och Svensk exportkredit återförs till detta
departement.

Vad delegationen anfört om förvaltningsbolagets plikt att avge offert
till ägaren på åtgärder för att infria speciella krav i fråga om
sysselsättning, försvarsberedskap o. dyl. har fått ett positivt mottagande hos
remissinstanserna.

Poststyrelsen ansluter sig helt till vad som anförts om nödvändigheten av
att ett statligt företag i särskild ordning ersätts för förluster på grund av
att inte lönsamma aktiviteter uppehålls av andra motiv än företagsekonomiska.
Liknande synpunkter avseende särredovisning av sådana speciella
kostnader anförs av försvarets fabriksverk, SACO, Sveriges arbetsledareförbund
(SALF), Tobaksbolaget och NJA.

TCO framhåller att en tillfredsställande särredovisning troligen inte är
möjlig att genomföra, men detta hindrar inte att en analys bör göras med
försök till uppskattning av de merkostnader som tillgodoseende av beredskapsmål,
lokaliseringspolitiska hänsyn eller andra liknande syften kan för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

anleda. Även Assi berör svårigheterna att ange hur principen om särredovisning
i praktiken skall tillämpas, vilket blir alldeles särskilt svårt då speciella
uppgifter pålagts företaget för lång tid sedan.

Kommerskollegium förutsätter, med hänsyn till den från samhällsekonomiska
synpunkter stora betydelsen av konkurrensneutralitet, att även privata
och kooperativa företag skall få lämna anbud på uppdrag med »allmännyttig»
prägel. De statliga företagen bör i första hand utnyttja de stödformer
av exempelvis lokaliseringspolitisk art som står enskilda företag till
buds. Liknande påpekanden görs av Skånes handelskammare.

Näringsfrihetsrådet finner det angeläget att de speciella åtgärder som blir
erforderliga eller möjliga med hänsyn till särskilda uppgifter för vissa statliga
företag utformas så att konkurrensen med enskilda företag inte snedvrids.

Metallindustriarbetareförbundet utgår ifrån att delegationen vid utformningen
av målsättningen för de statliga företagen uppställer kriterier för
företagens beslut på olika områden, exempelvis vad avser lokaliseringspolitik
och personalpolitik.

En närmast negativ inställning till frågan kan utläsas av SAF:s och industriförbundets
remissvar. Vad det angivna »offertförfarandet» innebär och
hur det närmare skall utformas borde enligt de båda organisationernas uppfattning
redovisas innan en ny organisation av statsföretagen genomförs.
Vidare anför de att de extraordinära kostnaderna för vissa hithörande företag
knappast kan särredovisas på objektiva grunder.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län som delar uppfattningen
om att förvaltningsbolaget skall ha en positiv inställning till att lösa
sysselsättnings- och beredskapsfrågor anser det olämpligt att ägaren skall
kunna främja sådan verksamhet genom direkta penningtillskott. Sådana
bidrag bör liksom nu slussas genom ett enda organ, arbetsmarknadsstyrelsen,
som mera rättvist kan fördela tillgängliga resurser mellan den allmänna
och privata sektorn.

Förvaltningsbolagets organisation

Delegationens rekommendation att till styrelseordförande i
förvaltning sbolaget skall utses ett konsultativt statsråd
tillstyrks av försvarets fabriksverk, kommer skollegium, Skånes handelskammare,
SR och TCO.

Rekommendationen förklaras inte föranleda någon erinran av SAF, industriförbundet,
Svenska Tobaks AB och Svenska Penninglotteriet AB, medan
AB Atomenergi förklarar sig tveksamt till förslaget som anses kunna innebära
en oklar ansvarsfördelning mellan detta statsråd samt chefen för industridepartementet.
Tveksamt är också Svenska metaUindustriarbetareförbundet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1969

Bland de negativt inställda i frågan märks fullmäktige i riksgäldskontoret
som anser att styrelsens ordförande inte kan ges ett politiskt ansvar; detta
måste ligga på regeringsnivå. En negativ inställning till förslaget har också
Stockholms handelskammare, LKAB och Svenska Reproduktions AB (SRA ).

Organisationen i övrigt av förvaltningsbolag^ samt dess arbetsuppgifter
är de frågor som tilldrar sig det mest omfattande intresset
i remisssvaren.

Flera av remissinstanserna anser att organisationen är för stort tilltagen.
Till dem hör försvarets fabriksverk, vattenfallsverket, domänverket, kommerskollegium,
fullmäktige i riksbanken, SAF, industriförbundet, Stockholms
handelskammare, LKAB, Assi, NJA, SRA och Uddevallavarvet AB.
Sålunda anför fabriksverket att förvaltningsbolaget ju enbart skall förvalta
ägaransvaret och den del av företagaransvaret som omfattar samordning
och därför inte skall delta i företagens löpande skötsel. En tung och byråkratisk
organisation bör således lätt kunna undvikas.

Vattenfallsverket uttrycker farhågor för att, med den utformning och de
dimensioner som getts åt förvaltningsbolaget, förslaget kan få konsekvenser
i annan riktning än vad delegationen avsett. Sålunda anser verket risk föreligga
att den nya beslutsnivån i företagsfrågor beskär de individuella företagens
ansvar och handlingsfrihet, försinkar beslutsfattandet och leder till
konflikter mellan holdingbolag och de individuella företagen och därmed
får negativa verkningar på effektiviteten inom den statliga föietagssektorn.
Verket förordar därför att organisationen uppbyggs utifrån en lägre ambitionsnivå
när det gäller dess uppgifter och dimensioner. I princip likartade
argument anförs av fullmäktige i riksbanken, SAF, industriförbundet,
LKAB, Assi och Uddevallavarvet AB.

Flera av remissinstanserna finner den föreslagna organisationen av förvaltningsbolaget
i stort sett riktig. Bland dessa märks Svenska Tobaks AB
och Karlskronavarvet AB. Även vad KF, Skånes handelskammare och
Svenska Penninglotteriet AB anför kan tolkas som ett positivt ställningstagande
i frågan.

Svenska Utvecklings AB anför vissa synpunkter i fråga om sina egna
relationer till förvaltningsbolaget och framhåller att utvecklingsbolagets
verksamhet kan komma att beröra betydande delar av förvaltningsbolagets
ansvarsområde, varför det är angeläget med nära kontakt mellan de båda bolagens
ledningar. Det förefaller därför lämpligt att en företrädare för utvecklingsbolagets
ledning ingår i förvaltningsbolagets styrelse eller i förvaltningsbolagets
i sådant fall utökade direktion.

Beträffande delegationens förslag i fråga om inrättande av en direktion
och dess arbetsuppgifter råder delade meningar. En i huvudsak positiv
inställning till förslaget anförs av försvarets fabriksverk, kommerskollegium,
KF, Skånes handelskammare, SR, TCO och Svenska Tobaks AB.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Sålunda anför kommerskollegium att förslaget synes ändamålsenligt och
torde tillgodose kravet på största möjliga handlingsfrihet för de enskilda
bolagen.

KF konstaterar alt uppgifterna och befogenheterna för de direktionsledamöter
som skall svara för samordningen av var sin företagsgrupp är mycket
vagt skisserade. KF förordar att förvaltningsbolagets styrelse får befogenhet
att efter hand och med hänsyn till föreliggande erfarenheter och behov fastställa
antalet ledamöter i direktionen och deras arbetsuppgifter i stort.

Några remissinstanser har en mera tveksam inställning till delegationens
förslag rörande direktionen. Enligt vattenfållsverkets mening bör man inte
i direktiv binda sig för någon definitiv ståndpunkt i fråga om vilken roll
förvaltningsbolagets direktionsmedlemmar bör ha gentemot de enskilda
företagen. Även NJA föreslår att man väntar med gruppindelningen.

Kalmar Verkstads AB anser att man antingen bör betrakta dotterbolagen
som operativa avdelningar och ge förvaltningsbolaget kraftigt utökade resurser
för central planering, samordning och utveckling eller också tillskapa
ett politiskt och ett företagsekonomiskt styrorgan. Det sistnämnda skulle
inskränka sin funktion till att ange finansiella ramar och preciserade avkastningskrav.
Bolaget anser att det senare alternativet är det enda realistiska
med hänsyn till den heterogena sammansättningen av de blivande
dotterföretagen. Samordningen bör kunna ske genom att det företagsekonomiska
styrorganet till sig knyter en stab av styrelseledamöter som var
och en placeras i flera dotterbolagsstyrelser.

Eu ldart negativ inställning till förslaget har Stockholms handelskammare,
LKAB och Assi.

Assi framhåller att delegationens uttalande om största möjliga handlingsfrihet
för bolagen inom de ramar som fastställs av förvaltningsbolaget
synes föga förenligt med den av delegationen skisserade organisatoriska uppbyggnaden
av förvaltningsbolaget med direktion, gruppledning och stabsorgan.
Som exempel på problem som här kan uppstå nämner Assi risk för
omständlig beslutsprocess, osäkerhet i beslutsfattandet, bolagens styrelser
kan tendera att bli proformaorgan m. m.

Delegationens förslag att inrätta vissa stabsorgan med uppgift att
vara serviceorgan till förvaltningsbolagets ledning samt till företagen i
gruppen får ett i huvudsak negativt eller tveksamt mottagande av remissinstanserna.

Luftfartsverket rekommenderar att stor vikt fästs vid en definition av
begreppet serviceorgan för att ingen oklarhet skall uppkomma vid företagens
arbete inom de egna funktionerna för personal, ekonomi och finans,
marknadsföring och juridik.

Vattenfallsverket understryker kraftigt att handlingsfriheten för företagen
ej bör begränsas. Verket ställer sig därför kritiskt mot den tänkta uppbyggnaden
och dimensioneringen av stabsorgan inom förvaltningsbolaget.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

I fråga om juridik och marknadsföring anser verket att en kartläggning
skall ske av befintlig expertis inom de individuella företagen, varefter ett
företag inom varje branschgrupp ges uppgiften att tillhandahålla konsulthjälp
till övriga företag med debitering av kostnaderna. Även SACO anser
att befintlig expertis inom företagen i första hand skall utnyttjas.

I fråga om marknadsföring finner försvarets fabriksverk det mera funktionellt
alt vid behov anlita ett företag eller institution som behärskar den
för tillfället aktuella marknaden. Liknande inställning har NJA.

LKAB finner tankegången att förvaltningsbolagets tjänstemän skulle
fungera som konsulter till underställda företag vara olycklig ur synpunkten
av en klar ansvarsfördelning. I fråga om enhetliga rutiner finner bolaget
det naturligt att sådana skapas för rapportering från dotterbolagen till moderbolaget,
men framhåller att enhetliga rutiner för kalkylering, redovisning,
budgetering och planering vore direkt skadliga. Också Karlskronavarvet
AB framhåller att enhetliga rutiner för kalkylering och kostnadsredovisning
inte kan skapas.

Vad gäller personalfunktionen uttalar försvarets fabriksverk önskvärdheten
av att det inom förvaltningsbolagets ram skapas smidiga former för
förhandlingar med de fackliga personalorganisationerna.

Statens avtalsverk framhåller att förhandlingsordningen i avtalssammanhang
för de statliga bolagen f. n. inte är enhetlig. Några företag är delägare
i SAF medan avtalsverket biträder huvuddelen av bolagen vid deras förhandlingar
med resp. motparter. Denna splittring finner verket otillfredsställande
och medföra uppenbara svårigheter att fastställa en samordnad personalpolitisk
inriktning. Verket anser det önskvärt att man i samband med behandlingen
av delegationens förslag tar principiell ståndpunkt i denna fråga.
I detta sammanhang framhåller Svenska metallindustriarbetareförbundet att
de statliga företagens roll som kollektiv avtalspartner gentemot resp. fackförbund
snarast bör klarläggas och en översyn göras av förhandlingsresurserna.

TCO understryker kraftigt att personalfunktionen i förvaltningsbolaget
inte får utgöra ett i förhållande till de i gruppen ingående företagen överordnat
arbetsgivarorgan. Liknande uppfattningar kan utläsas ur yttranden
av SB, LKAB och NJA.

Restaurangbolaget föreslår att stabsorganens konsulttjänster utförs av ett
särskilt för ändamålet bildat konsultbolag. SR anser att det från ekonomiska
och flera andra synpunkter vore stora fördelar att vinna om statskontorets
översyn av den statliga personaladministrationen utsträcktes att omfatta
även de statliga bolagen.

Företagsdelegationens förslag att till direktionens förfogande ställa ett
antal projektgrupper med uppgift att undersöka nya produkt- och
affärsidéer tas upp i några av remissvaren. Industrietableringsdelegationen

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

framhåller med utgångspunkt från sina egna erfarenheter att en verksamhet
av här avsedd typ kräver betydande resurser. Delegationen finner det
angeläget att det i samband med förvaltningsbolagets tillkomst skapas såväl
klara och snabba former för beslutsfattande i förevarande frågor som en
effektiv organisation för projektutredningar. Delegationen ifrågasätter emellertid
om den föreslagna organisationen med projektgrupper på ett ändamålsenligt
sätt tillmötesgår kraven på klar ansvarsfördelning, snabbt beslutsfattande
och effektiv organisation. Delegationen förordar därför att huvuddelen
av den verksamhet som nu bedrivs av delegationen förs över till en
självständig juridisk person i form av ett av förvaltningsbolaget helägt dotterbolag.
Detta kan ske genom förvärv av utvecklingsbolagets dotterbolag
Svenska Industrietablerings AB (SVETAB). Detta bolag bör få till uppgift
att med krav på företagsekonomisk lönsamhet genom tillskjutande av eget
kapital verka för etablerandet av nya eller expansion av befintliga helt eller
delvis statsägda bolag.

Svenska Utvecklings AB finner att projektgruppernas arbetsuppgifter nära
anknyter till bolagets verksamhet och anser att det i många fall kan vara
lämpligt att sådana undersökningsuppgifter anförtros bolaget som redan har
en fast organisation härför. Bolaget hänvisar också till industrietableringsdelegationens
verksamhet och till bildandet av SVETAB.

Vattenfallsverket framhåller att innovationsarbetet och vidareutvecklingen
av det statliga företagandet inom energiområdet naturligt bör ligga på
vattenfallsverket. För ett understrykande härav bör lämpligen, i samband
med ställningstagande till företagsdelegationens förslag, verkets målsättning
vidgas till att avse verksamhet inom hela energiområdet. I övrigt pekar
verket, i likhet med SACO, på det nära sambandet mellan de uppgifter som
är tänkta för projektgrupperna och utvecklingsbolagets verksamhet.

Enligt AB Atomenergis uppfattning finns det åtskilliga företag inom den
statliga sektorn — däribland atombolaget — som är väl lämpade att utföra
de föreslagna projektgruppernas arbetsuppgifter. Innan närmare erfarenheter
vunnits bör förvaltningsbolaget i första hand utnyttja projektresurser
inom olika statliga företag.

Affärsverksdelegation

Flera remissinstanser är ense med företagsdelegationen om behovet av en
särskild affärsverksdelegation eller framhåller att de inte
har någon erinran mot bildandet av en sådan. Bland dem kan nämnas telestyrelsen,
luftfartsverket, försvarets fabriksverk, kommerskollegium, LO,
SAF, industriförbundet, SACO, TCO, Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Telestyrelsen bedömer det emellertid som synnerligen angeläget att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

föreslagna ordningen inte ges en sådan utformning att den verkar fördröjande
på beslut i ärenden som rör televerkets verksamhet, exempelvis i fråga
om investeringsanslag.

SAF och industriförbundet erinrar om att bl.a. industriförbundet i början
av året tillstyrkte förslaget om omvandling av vattenfallsverket till aktiebolag
och anser det önskvärt att frågan om affärsverkens organisatoriska
form snarast tas upp till prövning.

I några av remissvaren anläggs vissa synpunkter på frågan utan något
uttalat ställningstagande till bildandet av en affärsverksdelegation.

Statskontoret erinrar om att kontoret tidigare redovisat sin uppfattning
om de tre aktuella affärsverkens företagsform. Företagsdelegationens nu
presenterade förslag ger möjligheter till en informell samordning. En ombildning
av dessa affärsverk till statliga bolag skulle emellertid ge väsentligt
ökade samordningsmöjligheter. Delegationens förslag ger enligt statskontorets
mening ytterligare stöd för uppfattningen att frågan om ombildning
till statliga bolag nu bör prövas.

Vattenfallsverket finner det svårt att ur de mycket allmänna principiella
uttalandena i betänkandet bilda sig en uppfattning om hur affärsverksdelegationen
kommer att fungera mera konkret. Verket finner det beklagligt
att dess framställning om ombildning till bolag inte i förevarande till synes
naturliga sammanhang kommit upp till behandling eller ens berörts. Verket
befarar att den föreslagna ordningen inte kommer att fungera lika väl med
verkets nuvarande företagsform. Det förefaller finnas uppenbara risker att
den av företagsdelegationen eftersträvade förenklingen av beslutsprocessen
ej blir en realitet för affärsverkens del, utan att i stället berednings- och beslutsproceduren
blir mera komplicerad. Vattenfallsverket anser att om ett
statsråd blir ordförande- i förvaltningsbolaget/delegationen bör det förutsättas
att delegationens handläggning av affärsverkens pelita in. in. helt ersätter
fackdepartemenlens granskning. Om en annan lösning av ordförandefrågan
väljs bör granskningen ligga kvar på fackdepartementen utan reguljär
medverkan från delegationen. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet
anser att det från många synpunkter sett var bäst om vattenfallsverket omorganiserades
till ett statligt aktiebolag som inordnades under det föreslagna
förvaltningsbolaget. Förbundet anser också att byggnadsstyrelsens byggande
verksamhet borde ombildas till aktiebolag, i enlighet med förslag av
byggnadsstyrelsen, varvid också detta bolag skulle ingå i förvaltningsbolaget AB

Atomenergi framhåller att ett samordningsbehov också föreligger
med sådana statliga myndigheter som försvarets forskningsanstalt, flygtekniska
försöksanstalten och statens provningsanstalt.

Domänverket framhåller att affärsverken ansvarar lör tillskjutna medel
i form av ett avkastningskrav eller andra inte lönsamhetsbetonade förpliktelser
direkt inför Kungl. Maj :t. Verket förutsätter att detta avkastnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

ansvar kommer att rikta sig direkt till industridepartementet. Verket understryker
det angelägna i att tillkomsten av affärsverksdelegationen inte kommer
att medföra onödig tidsutdräkt eller annan olägenhet beträffande ärenden
som av affärsverken underställs Kungl. Maj :t för avgörande.

Några remissinstanser är direkt negativa till bildandet av en affärsverksdelegation.
Enligt SJ:s mening kan den samordning mellan företagen inom
kommunikationsdepartementets ansvarsområde som ej sker direkt mellan
företagen även i fortsättningen göras inom detta departement. Behovet av
övergripande samordning mellan företagen inom »kommunikations- och
transportgruppen» och industridepartementets företag bör kunna etableras
genom kontakter mellan de två departementen. Även ett informationsutbyte
mellan kommunikationsdepartementets och industridepartementets sektorer
bör enligt SJ kunna åstadkommas genom normala departementskontakter.
En önskvärd samordning dels mellan de tre aktuella affärsverken inbördes,
dels mellan dessa och aktiebolagen — alla inom industridepartementets
ansvarsområde — anser SJ kunna åstadkomma inom departementet,
alltså utan att en affärsverksdelegation bildas.

Enligt poststyrelsens mening bör man i stället för att tillskapa ett förvaltningsbolag/affärsverksdelegation
— i varje fall i en första etapp — välja
att förstärka de personella resurserna på departementsplanet.

SR ifrågasätter om det är helt rationellt att för de under industridepartementet
sorterande statliga företagen ha två samordningsorgan. Mest ändamålsenligt
vore enligt SR:s mening om samtliga dessa företag kunde inordnas
i förvaltningsbolaget. SR står därför inte helt främmande för att
vattenfallsverket, domänverket och försvarets fabriksverk ombildas till
aktiebolag.

SALF finner det mindre lämpligt att inrätta en särskild affärsverksdelegation.
Enligt förbundets uppfattning talar starka skäl för att man ombildar
de konkurrensutsatta försvarets fabriksverk, domänverket, vattenfallsverket
och även SJ till aktiebolag.

Information till riksdag och allmänhet

I fråga om den externa informationen har den av företagsdelegationen
anförda uppfattningen att den statliga företagsgruppen har skyldighet
att på ett föredömligt sätt, öppet och lättillgängligt, informera om sin
verksamhet och resultatet av denna fått ett helt positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Remissinstanserna finner en sådan utförlig information
angelägen och välmotiverad.

Delegationens förslag om inrättande av ett nytt statligt revisionsorgan
i syfte att ge riksdagen vidgad information om den statliga företagssektorn
har däremot mottagits kritiskt. Endast några av remissinstanserna
har uttalat sig positivt om förslaget. Sålunda anser sig fullmäktige i

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

riksgäldskontoret i princip kunna ansluta sig till det föreliggande förslaget
men har inte funnit sig böra ta ställning till själva organisationsformen för
det tilltänkta revisionsorganet. Om detta skulle få formen av ett aktiebolag
utgår fullmäktige från att förvaltningen av aktierna i bolaget som enligt
förslaget skulle ankomma på riksgäldskontoret även skulle innefatta uppdrag
för fullmäktige att företräda staten-aktieägaren på bolagsstämman.

LO anser att det föreslagna revisionsorganet bör kunna fylla uppgiften
att ge riksdagens ledamöter en god och samlad information om situationen
inom den statliga företagsgruppen. LO tillstyrker därför utredningens förslag
om revisionsverksamheten.

Liknande synpunkter anförs av SACO, TCO och handelskainrarna i Borås,
Göteborg och Karlstad. SACO anser att enbart auktoriserade revisorer bör
föreslås och ett formellt krav härpå också bör uppställas. TCO framhåller
betydelsen av att revisorerna följer företagen under verksamhetsårets lopp
och att de står till företagsledningarnas förfogande för konsultation i frågor
av stor ekonomisk betydelse.

Några av remissinstanserna har anlagt synpunkter på revisionsfrågan utan
att ange något ställningstagande till det föreslagna bildandet av ett revisionsorgan.
Riksrevisionsverket (RRV) bär utförligt behandlat den föreslagna
revisionsmetodiken och anför i huvudsak följande. Revisionen av de
statliga bolagen bör kunna fungera enligt angiven modell, genom att de av
bolagsstämman och revisionsbolaget utsedda revisorerna genomför revisionen
på sedvanligt sätt. Den föreslagna konstruktionen för informationslämnandet
kan, på grund av bestämmelser i aktiebolagslagen om revisors tystnadsplikt,
inte utan vidare genomföras. Informationssystemet kan möjliggöras
genom att i bolagsordningarna för de statliga bolagen införa bestämmelser
om att revisorerna har rättighet/skyldighet att informera revisionsorganet
i olika frågor. Sådana ändringar i bolagsordningarna är inget problem
i de bolag där staten är ensam aktieägare, men kan hindras av en mycket
liten minoritet i bolag med statligt delägarskap. I fråga om revisionen
av de tre affärsverken domänverket, försvarets fabriksverk och statens vattenfallsverk
erinrar RRV om de år 1967 beslutade nya arbetsformerna för
den statliga revisionen. För affärsverken utföres f. n. den externa revisionen
av riksdagens revisorer och av RRV. Verket håller för sannolikt att
den revision verket genomför till stora delar ger sådana informationer som
är av värde även för revisionsorganet. Verket bör även kunna beakta framförda
speciella önskemål om dessa rationellt går att förena med verkets
revision. Verket har med denna bakgrund ingen erinran mot delegationens
samordningstanke.

Eftersom det förutsätts att de av revisionsorganet utsedda revisorerna i
första hand skall vara auktoriserade revisorer som skall avlönas av revisionsorganet,
fäster näringsfrihetsombudsmannen (NO) uppmärksamheten
på att auktoriserad revisor, enligt av handelskainrarna tillämpade regler

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

och praxis, inte får ingå i styrelsen för eller vara anställd i revisionsbolag
om inte samtliga styrelseledamöter och suppleanter, verkställande direktör
och vice verkställande direktör, firmatecknare samt aktieägare är auktoriserade
revisorer.

Restaurangbolaget framhåller att, om det föreslagna revisionsorganet inrättas,
det knappast föreligger skäl att för bolagets del bibehålla den nuvarande
ordningen som innebär att bolagets verksamhet granskas av revisorer
utsedda av riksgäldsfullmäktige. Svenska Tobaks AB, vars revisorer utses
på samma sätt, anser denna ordning ha fungerat bra och finner ingen anledning
att för bolagets del påyrka någon förändring.

Vattenfallsverket, domänverket och Stockholms handelskammare anser
frågan om hur revisionsarbetet skall bedrivas böra ytterligare utredas. I fråga
om den information som revisorerna avses lämna revisionsorganet om
förhållandena i de bolag som revideras framhåller handelskammaren att det
rimligen bör vara förvaltningsbolagets styrelse som lämnar riksdagens organ
erforderlig information vid sidan av årsredovisningarna. Liknande synpunkter
anförs från Assi:s sida.

En klart negativ inställning till förslaget att inrätta det föreslagna revisionsorganet
intas av flera remissinstanser. Poststyrelsen finner detta organ
vara en i flera avseenden märklig konstruktion och finner det uteslutet att
förslaget genomförs.

Kommerskollegium finner, mot bakgrund av de nya former för information
som övervägts, förslaget att ge riksdagen rätt att medverka vid revisionen
av förvaltningsbolaget och underställda bolag vara riktigt. Kollegiet
anser dock liksom Skånes handelskammare, att något behov av ett särskilt
revisionsorgan inte föreligger utan riksdagen bör utse de revisorer som
skall bevaka riksdagens intresse av fullgod insyn. SRA anför liknande synpunkter.

LKAB, SAF och industriförbundet, som starkt ifrågasätter om den föreslagna
revisionen ger riksdagen tillräckliga möjligheter till en effektiv insyn,
anser att vederbörande riksdagsutskott bör kalla företrädare för olika statliga
bolag för att erhålla information om verksamheten.

SR anser det vara mera rationellt att lägga här aktuell revisionsverksamhet
under ett utbyggt riksrevisionsverk. Riksdagen skulle härigenom erhålla
lika stor insyn i de statliga bolagen som den nu har i de statliga verken och
myndigheterna. Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands
handelskammare som ifrågasätter om man inte beträffande den
statliga interna revisionen borde kunna inrätta ett nytt revisionsorgan som
omfattade hela den statliga sektorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Genomförande av förslaget

Flera remissinstanser har berört delegationens förslag om överföra nde
av aktierna i de statliga bolagen till förvaltningsbolaget och om
värderingen av aktierna.

Assi och LKAB anser det inte nödvändigt att äganderätten till aktierna
överförs till förvaltningsbolaget. Enligt bolagen bör avtal kunna träffas mellan
staten och förvaltningsbolaget som innebär att detta övertar ägaransvaret
i vissa bolag. LKAB anser att förvaltningsbolaget bör kunna äga aktierna
i nytillkommande företag och alt överföringar av aktier bör ske i de fall detta
befinnes lämpligt.

I fråga om värderingen av bolagens aktier instämmer statskontoret i delegationens
uppfattning att värderingen bör ske så att en rimlig avkastning
uppnås. Stor vikt bör därvid läggas vid värderingen av aktierna i bolag med
dåligt ekonomiskt resultat. Eftersom substansvärdering eller avkastningsvärdering
inte är användbara för dessa bolag bör i stället en värdering av
aktierna ske med utgångspunkt från bolagets tillgångar till återanskaffningsvärde.
Enligt statskontorets mening torde denna värdering bäst återspegla
den uppoffring man gör genom att upprätthålla driften trots ett dåligt
företagsekonomiskt resultat.

Fullmäktige i riksbanken finner det angeläget påpeka att delegationen
med alltför lätt hand förbigått de problem, främst värderings- och förräntningsproblem,
som den ifrågavarande äganderättsöverlåtelsen medför. Assi
anför liknande synpunkter och ifrågasätter om man beträffande vissa av de
aktuella bolagen kan göra någon meningsfull värdering innan man gjort en
analys av deras problem.

SAF och industriförbundet ansluter sig till delegationens uppfattning att
värderingen skall grunda sig på såväl en avkastningsvärdering som en substansvärdering
med tonvikten lagd på den förstnämnda. Organisationerna
framhåller att en mera exakt uppskattning av företagens värden självfallet
är mycket svår att få till stånd men påyrkar att den föreslagna preliminära
värderingen görs med bistånd av kvalificerad opartisk expertis.

LKAB pekar på de förlustrisker som kan föreligga för förvaltningsbolaget
med hänsyn till dess medverkan vid dotterbolagens expansion och i samband
med igångsättande av företag som på grund av pålagda speciella uppgifter
inte kan väntas bli bäriga. LKAB finner det svårt att ur betänkandet
utläsa hur finansieringsfrågorna skall lösas i dessa fall. LKAB anför vidare
att dotterbolagens totala nettovinster skulle åtgå endast för förvaltningsbolagets
utdelning. LKAB finner det därför oundgängligen nödvändigt att frågan
om förvaltningsbolagets finansiering upptas till mera ingående behandling
än den ägnats i delegationens förslag och att lösningar söks som inte
försätter förvaltningsbolaget och dess dotterbolag i ett prekärt finansiellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

läge. För LKAB är denna fråga av utomordentlig vikt inte minst med hänsyn
till att LKAB:s verksamhet och därav beroende verksamheter i Norrbotten
är denna landsändas ekonomiska ryggrad.

Departementschefen

Inledning

Behovet av en aktiv och samordnad näringspolitik har intagit en framskjuten
plats i den politiska diskussionen och den aktuella reformverksamheten
under de senaste åren. Detta är en naturlig följd av de förändringar
som skett i förutsättningarna för den industriella utvecklingen och de allt
större krav som medborgarna ställer på samhället.

Efterkrigstiden har inneburit eu period av snabb och stabil ekonomisk utveckling
utan tidigare motstycke vare sig i vårt land eller i Västeuropa som
helhet. En snabbare teknisk utveckling och en effektivare internationell
arbetsfördelning genom en friare världshandel och ett effektivare internationellt
betalningssystem har för näringslivet medfört större potentiella
möjligheter till betydande produktivitetsvinster och tillgång till nya marknader
men samtidigt också en hårdare konkurrens och krav på snabbare
omställningar. Härtill kommer den i förhållande till tidigare perioder ökade
tonvikt som lagts på de ekonomisk-politiska målsättningarna full sysselsättning
och ekonomisk tillväxt samt att regeringarna skaffat sig avsevärt vidgade
möjligheter att styra den ekonomiska utvecklingen, inte minst genom
en starkt ökad offentlig sektor.

Den snabba ekonomiska utvecklingen har inneburit och förutsatt en betydande
strukturell omvandling av näringslivet. Tillväxten har varit ojämnt
fördelad mellan regioner, branscher och företag. Den starka efterfrågan i
förening med det relativt höga vinstläget under 1950-talet och början av
1960-talet gjorde det emellertid möjligt för många av de förelag som inte
följt med i utvecklingen att ändå fortsätta sin verksamhet. Inom sådana områden
som jord- och skogsbruket samt textil- och beklädnadsindustrin skedde
dock betydande nedläggningar. Den ekonomiska avmattningen 1966—67
har sedan på ett påtagligt sätt visat att inte obetydliga strukturella svagheter
finns på flera håll inom vårt näringsliv. Under de senaste åren har
detta kommit till uttryck i en stark ökning av antalet drif tsnedläggelser.

Här antydda förhållanden understryker vikten av att näringslivet snabbt
anpassar sig till förändringar i marknadsförutsättningar, produktionsmetoder
och andra konkurrensbetingelser. Endast härigenom kan man vinna
ökad motståndskraft under perioder av avmattning i den internationella efterfrågan.
Även under tider av hög efterfrågan och knappa resurser är en
god anpassning angelägen eftersom den innebär ett effektivare utnyttjande

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

av knappa resurser och därigenom ett bättre totalresultat, samtidigt som
möjligheten att genomföra omställningar med bibehållen sysselsättningstrygghet
för de anställda då är väsentligt större än under avmattningsperioder.

Allt fler mål har ställts upp för samhällets handlande på det ekonomiska
området. Under första delen av detta sekel var prisstabilitet det dominerande
målet. För arbetarrörelsen var det naturligt att redan tidigt även hävda
kravet på full sysselsättning — ett mål som ytterligare underströks av erfarenheterna
under första delen av 30-talet.

Under efterkrigstiden har kravet på en hög ekonomisk tillväxttakt kommit
i förgrunden. Anspråken på en längre gående ekonomisk jämlikhet har
under senare tid vunnit allt större aktualitet. Samtidigt med att målen blivit
fler har även kraven pa vart och ett av dem ökat. Del kan räcka med att
som exempel ta begreppet full sysselsättning som i dag inkluderar väsentligt
större grupper medborgare och som avser en betydligt högre sysselsättningsnivå
än tidigare.

Den konflikt som uppkommer mellan kraven på snabba anpassningsåtgärder
och de allt högre ambitionerna i fråga om medborgarnas trygghet,
välfärd och jämlikhet kan lösas endast genom att samhället skaffar sig fler
och effektivare instrument för en aktiv politik. Uppbyggnaden av den nya
näringspolitiken är ett viktigt led i detta. Eftersom de problem man ställs inför
vid en högre ambitionsnivå blir alltmer olikartade och komplicerade är
det inte tillräckligt med enbart generellt verkande medel i den ekonomiska
politiken. Selektiva medel med en hög grad av flexibilitet måste tillmätas allt
större betydelse.

Näringspolitikens främsta uppgift är sålunda att skapa förutsättningar
för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt genom att främja näringslivets
strukturella omvandling och anpassning i former som tillgodoser
individens krav på trygghet och som medverkar till ökad utjämning av
inkomster, förmögenheter och inflytande. Detta måste ske med användande
av en rad olika åtgärder inom ramen för en samordnad näringspolitik.

Denna politik går fram efter olika huvudlinjer. En av dessa syftar till
att bygga ut den näringspolitiska planeringen, en annan till att förbättra förutsättningarna
för företagens kapitalförsörjning och en tredje till att främja
teknisk forskning och industriell utveckling. Ett fjärde element i näringspolitiken
är en förstärkning av den statliga företagsamheten.

De statliga företagen utgör en icke obetydlig del av näringslivet. Staten
äger direkt majoritet eller betydande intresse i ett stort antal aktiebolag
som i sin tur har ett stort antal dotterbolag. År 1967 uppgick antalet anställda
i de statliga företagen till drygt 200 000 personer och företagens omsättning
till närmare 16 miljarder kr.

Det finns en rad väsentliga näringspolitiska motiv för en väl fungerande
statlig företagssektor. Att skapa ökade möjligheter för statsmakterna att sti -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1069

niulera sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i vissa regioner
är ett sådant motiv. Ett annat är att främja teknisk utveckling och industriell
verksamhet inom produktionsområden som är speciellt krävande
på grund av exempelvis satsningens storlek, risk eller långsiktighet. Ett
tredje är att vidga möjligheterna till initiativ för att åstadkomma en mer
rationell företagsstruktur inom en industribransch. Härtill kan läggas sådana
motiv av mer allmän karaktär som att det är värdefullt för staten med
ingående erfarenhet av företagandets villkor särskilt i perspektivet av ett
mer aktivt samarbete mellan företag och samhälle.

Den bild som det statliga företagandet i dag företer i Sverige — liksom i
jämförbara länder — är långtifrån enhetlig. Praktiska överväganden i det
enskilda fallet har varit avgörande för etablerande av statliga företag. Detta
framgår redan av en snabb översikt av existerande statliga företag. Vissa
allmänna motiv för statligt företagande i den form vari det hittills bedrivits
framgår dock av en sådan genomgång.

Av tradition har staten ansetts bära ett speciellt ansvar för s. k. public
Utilities, dvs. för sådana allmänna nyttigheter som post, teleservice, transporter
och energiförsörjning.

Stor enighet har i vårt land rått om att staten har ett direkt ansvar för ett
rationellt utnyttjande av våra naturtillgångar, såväl malm- och skogstillgångarna
som vattenfallen. Detta var också bakgrunden till att tanken på förstatligande
av järnmalmfälten i Lappland uppkom i början av seklet.

Statens ansvar för nykterhetspolitiken har resulterat i ett statligt produktions-
och distributionsmonopol för alkoholhaltiga drycker. Härtill kommer
de speciella fiskala skäl som föranlett staten att driva företag. Detta gäller
även bl. a. AB Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet AB.

Den ekonomiska försvarsberedskapen är en naturlig uppgift för staten.
Försörjningsskäl har motiverat tillkomsten av sådana statliga produktionsföretag
som AB Svensk Torvförädling och AB Ceaverken.

Staten har ett omedelbart intresse av och särskilda möjligheter att påverka
pris- och kostnadsutvecklingen på de områden, där staten själv uppträder
som betydande köpare. I åtskilliga fall, särskilt när det gäller komplicerad
materiel som ofta förutsätter betydande utvecklingsarbeten, har staten
själv gått in som producent. Främst gäller detta krigsmateriel. Produktionen
härav har varit motiv för försvarets fabriksverk och Karlskronavarvet
AB.

I de fall där den svenska marknaden är för liten för konkurrerande företag
eller där andra klara monopolfördelar finns kan detta motivera ett samgående
mellan privat och statlig företagsamhet, såsom skett t. ex. i SAS och
Svensk Bilprovning.

Denna lösning har även valts inom ett tekniskt avancerat område på den
civila marknaden, som stått inför en snabb expansion, nämligen kärnkraftsområdet,
där ASE A-ATOM tillkommit för konstruktion och försäljning av
atomreaktorer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

De motiv för statligt företagande som här berörts har i flertalet fall det gemensamt
att de inte grundas på föreställningen att staten skulle ha speciella
företräden som företagare utan på att det rört sig om uppgifter som i viss
utsträckning skiljer sig från dem som privata företag kan väntas fylla. Detsamma
gäller också med avseende på företag som startats på statligt initiativ
för att lösa väsentliga sysselsättningsproblem eller som i samma syfte övertagits
av staten från privata ägare. Det är i denna grupp vi återfinner några
av de statliga bolag som oftast förekommit i den offentliga debatten —
NJA, Assi och Uddevallavarvet AB.

I flera fall har de skäl som ursprungligen motiverat förvärvet eller tillkomsten
av företagen bortfallit eller försvagats. I de flesta fallen har företagen
då kunnat fortsätta att utvecklas enligt rent affärsmässiga principer.
Svenska Tobaks AB och Svensk Torvförädling är typiska exempel på det
senare, medan nedläggningen av Svenska Skifferolje AB:s anläggning i
Kvarntorp var en följd av svårigheten att fullfölja skifferoljeproduktionen
enligt rent affärsmässiga principer.

Vare sig man utgår från de näringspolitiska och övriga motiv för det statliga
företagandet som här har nämnts eller från det företagsekonomiska intresse
staten har i egenskap av ägare är det nödvändigt att de statliga företagen
organiseras så att största möjliga effektivitet uppnås. De allmänna
krav på företagens omställning och anpassning som näringspolitiken reser
måste självfallet gälla de statliga företagen i lika hög grad som de privata,
inte minst med hänsyn till att konkurrens under likartade förutsättningar
mellan statliga och privata företag måste vara en viktig princip.

I den allmänna debatten förekommer ofta kritik av de statliga företagen
för bristande lönsamhet. Om man bortser från företag för vilka särskilda
målsättningar gäller — som t. ex. NJA — finns det inte några belägg för
att de statliga företagen i lönsamhetshänseende skulle inta någon särställning
i förhållande till motsvarande privata.

Även om det alltså inte finns någon anledning till generell kritik av de
statliga företagens resultat, bör väsentliga fördelar kunna uppnås genom
ökad samverkan. Inte minst mot bakgrund av den splittrade branschmässiga
sammansättning som den statliga gruppen har och som framgått av vad jag
nyss anfört framstår det som naturligt att fördelar skulle stå att vinna genom
en systematisk framtidsplanering för gruppen som helhet. I många fall
har företagen var för sig inte tillräckliga resurser för att utnyttja och kanalisera
de potentiella tekniska och kommersiella möjligheter som ackumuleras
i företagen. I andra fall skulle företagen kunna ha stor nytta av tillgång
till gemensamma funktioner av ett slag som det skulle vara alltför dyrbart
för ett enda företag att bestrida. Detta kan gälla i fråga om olika specialistfunktioner
såsom marknadsföring och externa kontakter. Det kan också
gälla vissa engagemang som t. ex. att etablera en försäljningsorganisation
utomlands.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Förekomsten av olika särmålsättningar har i vissa fall lagt hämsko på de
statliga företagens konkurrensförmåga. Kraven på rationalisering har t. ex.
kommit i konflikt med sysselsättningsmålen. Inom ramen för ett begränsat
företag kan sådana målkonflikter ofta inte lösas. Inom en större grupp av
företag erbjuds möjligheter att överväga alternativa lösningar -— t. ex. sysselsättning
i ett annat företag — vilka skulle kunna främja både företagens
affärsmässiga utveckling och deras förmåga att uppfylla särmålsättningarna.
Den splittrade branschsammansättningen hos den statliga företagsgruppen
utgör en fördel i detta sammanhang eftersom den innebär goda möjligheter
att satsa på de sektorer där de bästa utvecklingsbetingelserna finns.

Det är mot den bakgrund jag här skisserat som företagsdelegationens förslag
om samordning av ägarfunktionen för de statliga företagen bör ses. En
förstärkning av resurserna för utövandet av denna funktion har redan skett
genom inrättandet av industridepartementet. Ett ytterligare steg på vägen
mot ökad samordning och effektivare samverkan bör enligt min uppfattning
vara att ett statligt förvaltningsbolag och en affärsverksdelegation inrättas i
huvudsak efter de riktlinjer som företagsdelegationen dragit upp. Förvaltningsbolaget
bör således överta och förvalta statens ägarintressen i flertalet
statsägda aktiebolag. Detta bör inte ändra företagens nuvarande ansvar
för den löpande verksamheten. Förvaltningsbolagets uppgift bör nämligen
vara att överta ägaransvaret för de underställda bolagen, dvs. att bl. a. fastställa
målen för företagens verksamhet, tillsätta styrelser och utöva kontrollen
över företagens förvaltning, medan däremot företagaransvaret även
i framtiden bör ligga kvar hos dotterbolagen. Till de närmare principerna
för ansvarsfördelningen återkommer jag i det följande.

I förhållande till departementens organisation och arbetsformer erbjuder
bolagsformen vissa fördelar när det gäller förvaltning, kontroll och samordning
av statens företagsintressen. Problemens karaktär skiljer sig från de
i departementen vanligen förekommande. Därför är erfarenheterna av problemens
lösande också begränsade. Det är inte rimligt att räkna med att de
specialist- och servicefunktioner som aktualiseras av samordningen bör ankomma
på ett departement. Inrättandet av ett förvaltningsbolag bör göra
det möjligt att i större utsträckning hänföra politiska beslut och beslut av
verkställande natur till skilda organ, vilket innebär praktiska fördelar och
står i överensstämmelse med en tradition inom svensk förvaltning.

Jag vill redan här understryka att själva tillkomsten av förvaltningsbolaget
och affärsverksdelegationen självfallet inte medför att de fördelar som
en ökad samverkan inom den statliga företagsgruppen på sikt erbjuder i
ett slag kan förverkligas. De föreslagna åtgärderna skapar emellertid bättre
förutsättningar för en successiv effektivisering och expansion av den statliga
företagssektorn. Värdet torde framför allt ligga i att ett organ bildas
som gör det möjligt att i framtiden initiera och förverkliga nya och ange3
Bihang till riksdagens protokoll 1D69. 1 samt. Nr 121

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

lägna projekt som kräver samverkan mellan flera företag eller stora resurser.

Förvaltningsbolagets mål och uppgifter

Företagsdelegationen har sammanfattningsvis angivit att förvaltningsbolagets
in å 1 i princip bör vara att under krav på lönsamhet öka den statliga
företagssektorns effektivitet och konkurrenskraft och därmed dess inneboende
expansionsförmåga. Delegationen framhåller att detta bör skapa förutsättningar
för den långsiktiga trygghet för de anställda som svarar mot
statens ambitioner som arbetsgivare.

Delegationen anser vidare att förvaltningsbolaget bör ha en positiv inställning
till att lösa sysselsättnings-, försvarsberedskaps- eller andra speciella
uppgifter som ägaren anger. Delegationen har därför föreslagit att
kravet på lönsamhet skall förenas med plikt att avge offert till ägaren på
åtgärder för att infria sådana speciella krav om denne så begär. Företagsdelegationen
anser att kostnaderna för att uppfylla sådan krav i princip skall
redovisas särskilt och bestridas av ägaren.

De flesta remissinstanser som behandlat frågan om den övergripande målsättningen
har inga invändningar mot delegationens principiella formulering
av målet. Delegationens förslag har däremot kritiserats med utgångspunkt
från att en organisatorisk lösning föreslås utan att målsättningsproblemen
diskuteras i annat än allmänna termer. De remissinstanser som tagit upp
frågan om förvaltningsbolagets offertgivning för de speciella uppgifter som
ägaren vill ha uppfyllda ställer sig positiva till förslaget. Några instanser
har emellertid framhållit att man här rör sig med svårlösliga problem, såväl
teoretiskt som praktiskt.

Skall de statliga företagen kunna utnyttjas för att realisera de näringspolitiska
mål, vilka behandlats inledningsvis, bl. a. industriell utveckling i en
region eller utveckling på ett angeläget produktionsområde, förutsätter detta
en inneboende expansionskraft i de statliga företagen. Det är främst när det
gäller nya projekt eller en utvidgning av redan etablerad produktion som
man har handlingsfrihet i fråga om valet av lokaliseringsort, och utvecklingav
nya produktionsområden förutsätter naturligtvis också nya projekt i
form av investeringar i tekniskt utvecklingsarbete, konstruktion, marknadsföring
och produktion. Det är alltså främst i den mån statliga företag expanderar
som de utgör ett effektivt instrument i den näringspolitiska planeringen.

Mot den bakgrunden finner jag att den allmänna övergripande målsättningen
för förvaltningsbolaget bör ges den vida formuleringen att under
krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion. Det bör sedan vara förvaltningsbolagets
uppgift att fastställa mer preciserade mål för vart och ett
av de i koncernen ingående företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Någon annan övergripande målsättning kan och bör inte uppställas för de
statliga företagen om de framgångsrikt skall kunna fullgöra sina viktiga näringspolitiska
uppgifter. Målen och villkoren för deras verksamhet får inte
innebära sådana inskränkningar i deras rörelsefrihet att de placeras i ett
underläge i förhållande till privata företag. Skulle verksamheten inskränkas
till områden som av ena eller andra anledningen är mindre attraktiva för
andra kategorier av företag, skulle nämligen utvecklingsmöjligheterna väsentligt
hämmas vilket skulle få negativa verkningar även på företagens förmåga
att fullgöra sådana speciella åtaganden som åvilar vissa av dem i dag.

De statliga företagen bör, enligt min mening, även i framtiden ha ett
särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions-
och lokaliseringsalternativ.

Det finns i detta sammanhang anledning understryka angelägenheten av
en aktiv medverkan från alla slag av företag för uppgifter i t. ex. regionpolitiken.
En sådan positiv insats kan ta formen av en systematisk inventering
inom varje företag av lokaliseringsbara projekt och överväganden i samråd
med myndigheterna om alternativa lokaliseringar av dessa. Den samarbetsgrupp
med representanter för berörda departement och för Sveriges industriförbund
som nyligen bildats i detta syfte är ett uttryck för detta gemensamma
ansvar.

För att främja från regionpolitisk synpunkt önskvärd industriell verksamhet
finns olika lokaliseringspolitislca stödåtgärder att tillgå. Det kan
här erinras om att statliga och privata företag i fortsättningen kommer att
arbeta under lika villkor i fråga om möjligheterna att erhålla lokaliseringsstöd.

Företagsdelegationen har anvisat en teknik för att förena det företagsekonomiska
intresset med det samhällsekonomiska genom att föreslå att
förvaltningsbolaget åläggs skyldighet att lämna offert för fullgörande av
sådana speciella uppgifter som ägaren begär att bolaget skall fullgöra. Möjligheterna
för staten/ägaren att av sina företag ta in offerter av denna art
tillmäter jag stor betydelse. Hur denna metod praktiskt bör utformas får
prövas i varje särskilt fall.

Vid sidan av dessa ekonomiska mål måste enligt min mening för samtliga
statliga företag också gälla målet att —- med företagsnämndsavtalets formulering
— nå allt större arbetstillfredsställelse för de anställda. Detta mål
hänger nära samman med frågan om de anställdas medinflytande. Denna
fråga behandlas för de statliga bolagens del f. n. i delegationen för försöksverksamhet
med fördjupad företagsdemokrati i de statliga bolagen. Det är
därför på detta stadium inte möjligt att ta ställning till vilka organisatoriska
konsekvenser som uppställandet av ett sådant mål om ökad arbetstillfredsställelse
får för förvaltningsbolagets del. Det är emellertid av största vikt att
denna fråga blir föremål för överväganden mellan förvaltningsbolagets ledning,
företagsdemokratidelegationen och företrädare för de anställda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Jag övergår härefter till att närmare diskutera de uppgifter som bör
anförtros det föreslagna förvaltningsbolaget.

Företagsdelegationen har föreslagit, att förvaltningsbolaget som innehavare
av statens aktier i en serie dotterföretag huvudsakligen skall utöva en
ägarfunktion gentemot dessa företag, men ansett att bolaget dessutom bör
fullgöra de delar av den totala företagarfunktionen som är nödvändiga för
samordningen mellan de olika företagen i gruppen. Med ägarfunktion förstås
i detta sammanhang uppgifterna att fastställa målen för företagens
verksamhet, att tillsätta styrelser, att skapa förutsättningar för företagen
att skaffa nödvändiga resurser, att följa upp och kontrollera företagens planering
och måluppfyllelse samt att vid bristande måluppfyllelse vidta korrigerande
åtgärder. Vidare skulle enligt företagsdelegationens förslag företagarfunktionen
för förvaltningsbolagets del innebära att genom samordning
av rutiner för planering, budgetering och redovisning grunden läggs
för en samordnad investeringsplanering för hela de statliga företagsgruppen.

Genom att fastställa en gemensam grund för redovisnings- och budgeteringssystem
skulle vidare en koncernbalans och vinst- och förlusträkning
med ett reellt innehåll kunna upprättas. Genom att inrätta en personalfunktion
för viss rekrytering och för systematiserad teoretisk och praktisk utbildning
skulle tillgången på kvalificerad personal för företagsgruppen förbättras.

Remissinstanserna har ägnat stort intresse åt frågan om förvaltningsbolagets
uppgifter. Flera av dem anser att samordningsuppgifterna är väsentliga
och att de bör skötas av ett organ utanför departementet. Vissa anser
emellertid att delegationens förslag i denna del är alltför vittgående.

Statskontoret påpekar att statens ägarintresse i vissa fall går utöver det
som i övrigt jämförbara privata intressegrupper har och hänvisar till de motiv
som här har behandlats inledningsvis. LKAB anser att förslagets realiserande
skulle innebära en olämplig uppdelning av statens ägaransvar på
tre instanser i stället för som i dag två, nämligen Kungl. Maj :t och riksdagen.
Därtill anser flera remissinstanser att organisationen är för stort tilltagen
och dess uppgifter för vagt skisserade. Assi anser att de uppgifter som förvaltningsbolaget
föreslås få synes föga förenliga med uttalandet om största
möjliga handlingsfrihet för bolagen.

Vattenfallsverket redovisar liknande betänkligheter och anser att förvaltningsbolaget
inte bör ägna sig åt t. ex. marknadsföringsproblem för
dotterföretagen.

Kalmar Verkstads AB anser att man antingen bör betrakta dotterbolagen
som operativa avdelningar och ge förvaltningsbolaget väsentligt ökade resurser
för en fullständig central styrning eller också tillskapa ett politiskt och
ett företagsekonomiskt styrorgan. Det företagsekonomiska styrorganet skulle
inskränka sina uppgifter till att ange finansiella ramar och precisera avkastningskrav.
Man anser att förvaltningsbolaget skall byggas upp i enlighet
med det senare alternativet emedan dotterbolagsgruppen är alltför heterogen

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

för en centraliserad styrning. Samordningsuppgifterna förutsätter man bli
tillgodosedda genom ett organiserat men informellt system av gemensamma
styrelseledamöter.

Till stor del synes skillnaderna mellan delegationens och vissa remissinstansers
synpunkter vara av terminologisk art eller bero på osäkerhet om
avsikten med delegationens förslag. Enligt min mening är det en naturlig del
av ägarfunktionen att främja en sådan samverkan företagen emellan som
kan höja gruppens effektivitet. Denna strävan till samverkan bör främst
baseras på ett utbyte av idéer och tjänster. Förvaltningsbolaget bör med
andra ord verka för att det ständigt förs en positiv diskussion i samverkansfrågor
inom gruppen. Självfallet bör en sådan strävan till samverkan inom
gruppen inte motverka det nödvändiga och naturliga samarbete som kan
etableras mellan de individuella statliga företagen och andra företag inom
en bransch eller annan intressegemenskap.

Förvaltningholaget bör ha till uppgift att utifrån angivna mål för dess
egen verksamhet ange målen för de i gruppen ingående företagen inom ramen
för vad statsmakterna beslutat, att tillsätta styrelse i företagen, att underlätta
för dem att skaffa nödvändiga resurser för verksamheten, att följa
företagens planering och kontrollera att uppställda mål infrias samt att vidta
korrigerande åtgärder vid bristande måluppfyllelse. Detta innebär att förvaltningsbolaget
bör ha ansvaret för den översiktliga planeringen i stort.
Härmed avses främst frågor rörande investeringar som har en sådan omfattning
att de i väsentlig grad påverkar företagssektorns struktur eller som
innebär att nya verksamheter tas upp — i motsats till investeringar som
innebär en utvidgning eller utveckling av redan pågående verksamhet. Förvaltningsbolaget
bör vidare medverka i koncernens kapitalanskaffning, dels
genom att teckna aktier i dotterbolagen vid nyemission dels genom att underlätta
dotterbolagens upplåning.

Andra uppgifter för förvaltningsbolaget bör vara att stimulera ett utnyttjande
av de möjligheter till utveckling, rationalisering och arbetsfördelning
som finns inom den statliga sektorn. Förvaltningsbolaget bör på så sätt underlätta
och stödja expansionen i de mest utvecklingsdugliga delarna av
koncernen och samtidigt stimulera och medverka till ökad rationalisering
inom dess mindre effektiva delar. Där så är lämpligt bör förvaltningsbolaget
även främja samarbete med företag utanför den statliga sektorn.

Jag delar uppfattningen hos åtskilliga remissinstanser att avsikten däremot
inte är att förvaltningsbolaget skall ta över ansvaret för den löpande
verksamheten vid företagen. Utvecklingen får inte heller leda dithän. Inrättandet
av förvaltningsbolaget bör inte leda till att det ansvar för ett företags
verksamhet, som hittills legat hos styrelsen och verkställande ledningen
för företaget, överförs till förvaltningsbolaget. Jag vill i detta sammanhang
peka på den grundläggande skillnad som erfarenhetsmässigt finns mellan
två skilda typer av förvaltningsbolag, nämligen den där bolaget självt anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

driva rörelse genom vissa dotterföretag och den där samordning och samplanering
av vissa för hela gruppen viktiga funktioner framstår som det
väsentliga. Det statliga förvaltningsbolaget bör hänföras till den senare
typen.

En klar ansvarsfördelning mellan förvaltningsbolaget som aktieägare och
dotterbolagen som svarande för företagarfunktionen är alltså av grundläggande
betydelse. Upprätthålls inte denna ansvarsfördelning uppstår lätt en
glidning och oklarhet i beslutprocessen med ineffektivitet och initiativlöshet
som följd.

Gentemot vad vissa remissinstanser anfört beträffande ändamålsenligheten
av att skjuta in förvaltningsbolaget som ett särskilt led i förhållandet mellan
Kungl. Maj :t och de olika bolagen vill jag framhålla följande. Genom inrättandet
av ett förvaltningsbolag för statens företagsintressen i allmänhet
avlastas Kungl. Maj :t det ägaransvar som är direkt inriktat på de olika företagens
skiftande verksamhet. Bolaget har då uppgiften att uppställa mål för
de många olika företagen, att följa måluppfyllelsen och att sörja för att de
samverkansmöjligheter som föreligger inom hela företagsgruppen blir effektivt
utnyttjande. Den ägarfunktion som Kungl. Maj :t efter tillkomsten av
ett förvaltningsbolag har att utöva kan koncentreras på förvaltningsbolaget
självt. Att uppställa målen för detta bolag och följa dess verksamhet och
därmed indirekt den statliga koncernens långsiktiga utveckling samt att
integrera den statliga företagsgruppen i den allmänna näringspolitiska planeringen
blir då den huvudsakliga uppgiften vid utövandet av Kungl. Maj :ts
ägarfunktion. Man bör på så sätt efter tillkomsten av ett förvaltningsbolag
kunna skilja mellan sådana beslut av mer allmän innebörd, vilka fattas av
den politiskt ansvariga instansen i förhållande till förvaltningsbolaget, och
beslut som huvudsakligen är ekonomiskt-tekniskt motiverade, vilka förvaltningsbolaget
fattar vid utövandet av sitt ägaransvar gentemot dotterbolagen.
Detta tar jag som en avgörande fördel med förslaget.

Avslutningsvis vill jag framhålla att vad jag förordat rörande förvaltningsbolagets
mål och uppgifter givetvis inte i förevarande sammanhang avser
att rubba vad som tidigare kan ha underställts riksdagen i fråga om redan
existerande statliga bolags mål och uppgifter.

Förvaltningsbolagets omfattning

Statlig företagsamhet bedrivs genom ett stort antal företag. Sju av dessa
har formen av affärsverk. I övrigt sker det statliga företagandet i aktiebolagsform.
Staten äger direkt aktiemajoriteten i ett stort antal aktiebolag.
Vidare äger flera av de statliga aktiebolagen samtliga aktier eller majoriteten
av aktierna i ett antal bolag, av vilka åtskilliga i sin tur äger egna dotter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969 3£

bolag. En del av det statliga företagendet sker alltså genom ett antal indirekt
ägda bolag. Den statliga företagssektorns uppbyggnad belyses närmare av en
tablå som torde få fogas till detta protokoll som bilaga 1. Tablån är utformad
med beaktande av de förändringar som avses ske i samband med förvaltningsbolagets
tillkomst.

Ärenden rörande de statliga företagen är fördelade mellan sju departement.
Företagsdelegationen anser att denna organisatoriska splittring vid
utövande av ägarfunktionen begränsar möjligheterna till effektiv samordning
mellan de skilda företagen. Vidare framhåller delegationen att de fördelar
och möjligheter, som i och för sig finns inom en företagsgrupp av den
storlek det här är frågan om och med en gemensam ägare, hittills inte har
kunnat tillvaratas på det mest rationella sättet.

Förvaltningsbolaget föreslås av delegationen överta aktierna i flertalet av
de statliga aktiebolagen. Detta gäller i första hand de bolag, exklusive kreditinstituten,
som nu hör till industridepartementet. Vilka dessa är framgår
av den sammanställning som fogats till detta protokoll som bilaga 2.
Därutöver föreslår delegationen att de till försvarsdepartementet hörande
Karlskronavarvet AB och Allmänna Bevaknings AB, det till jordbruksdepartementet
hörande Svenska Lagerhus AB samt de till finansdepartementet
hörande Svenska Tobaks AB och Sveriges Centrala Restaurang AB överförs
till förvaltningsbolaget. Vidare föreslår delegationen att även de bolag
som har speciella fiskala uppgifter, nämligen de till finansdepartementet
hörande AB Vin & Spritcentralen och Systebolaget AB samt de till handelsdepartementet
hörande Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst,
skall överföras till förvaltningsbolaget.

Förslaget innebär således i huvudsak att kreditinstituten och de till kommunikationsdepartementet
hörande bolagen lämnas utanför koncernbildningen.
I fråga om kreditinstituten anför delegationen att de har en speciell
verksamhet som inte passar in i den föreslagna koncernen. Dessutom förutsätter
delegationen att kapitalmarknadsutredningen kommer att överväga
reformer av den nuvarande organisationen på kreditmarknaden, varför delegationen
inte ansett sig f. n. böra lägga fram något fullständigt förslag angående
de statliga kreditinstituten. I fråga om kommunikationsbolagen anser
delegationen skäl tala för att frågor rörande ägaransvaret för de statliga
företagen inom kommunikations- och transportområdet alltjämt handläggs
inom kommunikationsdepartementet.

Jag anser mig i huvudsak kunna godta delegationens förslag. Den institutionella
ram som skapas genom inrättandet av ett förvaltningsbolag och sammanförandet
av flertalet statliga bolag i en koncernbildning vill jag se som
ett betydelsefullt steg mot ett mer rationellt utnyttjande av den statliga företagssektorns
resurser.

Frågan om vilka bolag som bör sammanföras inom den föreslagna statliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

koncernen berörs endast i liten utsträckning av remissinstanserna om man
bortser från frågan om de fiskala bolagen, till vilken jag återkommer senare.
Några av bolagen tar emellertid upp frågan för egen del.

Sålunda framhåller Svenska Utvecklings AB att den hittillsvarande erfarenheten
av dess verksamhet visat att bolaget i betydande utsträckning samarbetat
med enskilda företag. Bolaget anser därför skäl kunna åberopas för
att bolaget i likhet med kreditinstituten bör sortera direkt under Kungl.
Maj:t och inte under förvaltningsbolaget. Sveriges Centrala Restaurang AB
anför liknande synpunkter. Det anser att dess inlemmande i en statlig koncern
skulle bli belastande för dess marknadssituation och för samarbetet
med företag utanför den statliga koncernen.

Jag anser inte de skäl de båda bolagen anfört mot att ingå i den tilltänkta
koncernen vara tillräckligt bärkraftiga för att motivera ett undantag. Sådana
skäl kan åberopas för flertalet av de statliga bolagen vilka i regel har
sin verksamhet inriktad på en i huvudsak privat marknad. Samordningen
av statliga bolag i en koncern med förvaltningsbolaget som moderbolag bör
inte medföra nackdelar för dotterbolagens marknadsföring utan snarare
skapa möjligheter till en vidgning av deras arbetsfält. Jag finner därför att
de båda bolagen bör ingå i den föreslagna koncernen.

I fråga om några bolag, i vilka staten eller statligt bolag inte innehar samtliga
aktier, har konsortialavtal träffats mellan staten eller det statliga bolaget
och andra aktieägare som innebär vissa statliga åtaganden. För att motparten
i sådana konsortialavtal skall kunna vara förvissad om att förhållandena
inte i sak ändras genom förvaltningsbolagets övertagande av aktierna
torde vissa speciella arrangemang via tilläggsavtal erfordras. Det ankommer
på Kungl. Maj :t att föranstalta om sådana tilläggsavtal.

Jag anser det i princip naturligt att förvaltningsbolaget anförtros aktieägarfunktionen
för de statliga minoritetsintressen som nu finns och framdeles
uppkommer. Förvaltningsbolaget kommer därmed att inneha aktier
även i företag som inte är bolagets dotterbolag. Vad jag i fortsättningen anför
om dotterbolagen avser emellertid i tillämpliga delar även dessa minoritetsintressen.
Det ankommer emellertid på Kungl. Maj :t att i varje särskilt
fall besluta om förvaltningen av statens intressen i delägda företag,
med hänsyn till avtals- eller andra förhållanden som kan föreligga eller
framdeles uppkomma. Mot denna bakgrund finner jag det inte lämpligt att
den statliga aktieposten i Gullhögens Bruk AB nu överförs till förvaltningsbolaget.
Jag anser vidare att bl. a. resultatet av förhandlingarna om ett fördjupat
nordiskt samarbete på atomenergiområdet bör avvaktas innan frågan
prövas om överförande av statens aktier i AB ASEA-ATOM till förvaltningsbolaget.

Genom beslut av årets riksdag (prop. 1969: 56, SU 106, rskr 250) har medel
anvisats till teckning av aktier i Svenska Industrietablerings AB
(SVETAB). Riksdagen medgav samtidigt att Svenska Utvecklings AB ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

övar rösträtt för de nytecknade aktierna samt uppbär .avkastning av dessa.
Äganderätten till statens aktier i SVETAB bör övergå till förvaltningsbolaget.
Det ankommer sedan på förvaltningsbolaget att bestämma hur förvaltningen
av aktierna bör omhänderhas.

Delegationen föreslår att aktierna i AB Atomenergi överförs till förvaltningsbolaget.
Atomenergi är emellertid, sedan dess tillverkningsverksamhet
överförts till AB ASEA-ATOM, inte någon egentligen producerande enhet
utan väsentligen en forsknings- och utvecklingsinstitution och har således
i viss mån annan karaktär än de övriga företag som sammanförs i den statliga
koncernen. Vidare omfattas bolaget av 1966 års atomenergiutrednings
överväganden rörande myndighetsfunktioner på atomenergiområdet enligt
tilläggsdirektiv som getts i år och även av den utredning om samordning av
de statliga forskningsinstituten som nyligen tillsatts. Jag anser därför att
trågan om aktierna i AB Atomenergi skall övertas av förvaltningsbolaget
bör anstå tills berörda utredningar slutförts.

Beträffande bolag som nybildas har delegationen anfört som huvudprincip
att de bör ingå i förvaltningsbolaget. Jag anser det riktigt att nya bolag
som avses arbeta på rent affärsmässiga grunder i princip bör föras in under
förvaltningsbolaget.

Efter beslut av 1968 års riksdag (prop. 62, SU 97, rskr 220) har ett förlagsaktiebolag
bildats och registrerats under namnet AB Allmänna Förlaget.
Bolaget har till uppgift att ge statliga myndigheter och institutioner service
när det gäller utgivning av publikationer och upphandling av tryckeriarbeten.
Med hänsyn till den affärsmässiga inriktningen förlaget avses få föreslår
jag att dess aktier överförs till förvaltningsbolaget.

Genom beslut av årets riksdag (prop. 60, SU 56, rskr 187) har godkänts
bildandet av ett statligt aktiebolag för viss konsultverksamhet inom rationaliseringsområdet.
Detta bolag skall visserligen drivas på affärsmässiga grunder
men med verksamheten i första hand inriktad på uppdrag av statliga
myndigheter. Även om bolaget på sikt skall kunna vidga sin verksamhet till
andra uppdragsgivare inom den offentliga sektorn och näringslivet anser jag
det lämpligt att bolaget under uppbyggnadsskedet läggs utanför förvaltningsbolaget.

Jag återkommer härefter till de fiskala bolagen, dvs. AB Vin- & Spritcentralen,
Systembolaget AB, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst.
Dessa bolag skiljer sig från de andra statliga bolagen — förutom
genom sin funktion av monopolbolag med fiskala uppgifter — huvudsakligen
därigenom, att regler fastställts för bl. a. utdelning, avskrivningar, disposition
av vinsten efter utdelning och avsättning samt revision. Delegationen
föreslår att aktierna i dessa bolag trots detta skall överföras till förvaltningsbolaget.
Delegationen anser att man bör kunna räkna med att förutsättningarna
för såväl dessa företags som hela företagsgruppens effektivitet
ökar genom denna organisatoriska samordning. Särställningen för dessa

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

bolag, bl. a. såvitt avser dispositionen av deras vinstöverskott, behöver enligt
delegationen inte därmed förändras.

Förslaget möter invändningar från flera remissinstanser. Sålunda framhåller
alkoholpolitiska utredningen, liksom AB Vin- & Spritcentralen och
Systembolaget AB, att det för de båda alkoholbolagen gäller en helt annan
målsättning än den delegationen uppställer för de statliga företagen. Alkoholbolagen
har att ordna och handha försäljningen av rusdrycker så att därav
uppkommer så ringa skada som möjligt. Vidare gäller regler för deras verksamhet
som syftar till att förhindra att bolagen eller deras ägare får något
intresse av att stimulera konsumtionen av alkohol. Uppgifterna för förvaltningsbolaget
och för de båda alkoholbolagen anses vara så olika att det inte
kan vara lämpligt att de samordnas på det sätt delegationen föreslår. Några
remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, betonar också vikten av att som
hittills inte endast de skattemedel riksdagen fastställer oavkortade inlevereras
till statskassan utan också de överskott som uppstår på grund av bolagens
legala monopolverksamhet.

Visserligen har företagsdelegationen förutsatt att monopolvinster, i likhet
med de av riksdagen fastställda skattemedlen, oavkortade skall inlevereras
till statskassan. Jag finner dock övervägande skäl tala för att de s. k. fiskala
bolagen inte inordnas under förvaltningsbolaget. De av företagsdelegationen
framhållna samordningsfördelarna är begränsade och torde kunna
vinnas genom att förvaltningsbolaget blir representerat i de berörda företagens
styrelser.

Mot bakgrund av vad jag anfört skulle alltså förvaltningsbolaget komma
att helt eller delvis inneha aktierna i följande 20 bolag, nämligen

Allmänna Bevaknings AB, AB Allmänna Förlaget, BS-Konsult AB, AB
Ceaverken, Kalmar Verkstads AB, Karlskronavarvet AB, Luossavaara-Kiirunavaara
AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA), AB Oljetransit, AB
Statens Skogsindustrier (Assi), AB Statsgruvor, AB Svensk Torvförädling,
Svenska Industrietablerings AB (SVETAB), Svenska Lagerhus AB, Svenska
Reproduktions AB (SRA), Svenska Skifferolje AB, Svenska Tobaks AB,
Svenska Utvecklings AB, Sveriges Centrala Restaurang AB och Uddevallavarvet
AB.

Jag har redan förut nämnt, att några av de företag som avses ingå i koncernen
i sin tur äger samtliga aktier eller aktieposter i ett antal bolag. Som
exempel härpå kan nämnas att Assi äger Förenade Well AB samt ett tillverkningsföretag
(Flexer Paper Sacks Ltd) i England. Vidare äger Assi,
LKAB och tobaksbolaget direkt och indirekt sammanlagt drygt 90 % av
aktierna i Svenska AB Navigatör, som har till uppgift att i nära samarbete
med Kreditbanken finansiellt och på andra sätt medverka till utveckling av
mindre och medelstora företag vars rörelse hämmas av kapitalbrist. AB
Ceaverken och AB Atomenergi äger tillsammans med bl. a. Sparbankernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Datacentraler AB AB ID-Kort. AB Allmänna Förlaget blir den 1 juli i år
ägare till hälften av aktierna i Svenska Utbildningsförlaget Liber AB. LKAB
och Grängesbergsbolaget äger gemensamt Malmexport AB. Vidare ägs t. ex.
Sandslätts Inrednings AB av Kalmar Verkstads AB, M. F. Åkerdahls Bokbinderi
AB av SRA och Rationell Planering AB av Svenska Utvecklings AB.
Sveriges Centrala Restaurang AB driver verksamheten genom fem dotterbolag.
Vidare äger Uddevallavarvet AB Skandiaverken AB och därutöver ett
par mindre bolag. Tobaksbolaget innehar ett par tillverkningsföretag i Holland.
Slutligen kan nämnas att staten (under vattenfallsverkets förvaltning)
och LKAB tillsammans äger hälften av aktierna i det nyligen bildade AB
Olj eprospektering.

Som exempel på statsägda bolag med anknytning till affärsverkens verksamhet
kan nämnas att staten (under förvaltning av vattenfallsverket) helt
eller delvis äger aktierna i 18 bolag för produktion och detalj försälj ning av
elkraft. Jag vill också nämna det sedan hösten 1968 statsägda SMT Machine
Company AB som med sina dotterbolag AB Thörns Mekaniska Verkstad och
Aldellverken AB under förvaltning av försvarets fabriksverk tillverkar
verktyg och verktygsmaskiner. Genom bildandet av en särskild affärsverksdelegation
bör dessa bolag kunna tillgodogöra sig vissa samordningsfördelar
inom ramen för hela den statliga företagssektorn.

Den nu diskuterade koncernen med förvaltningsbolaget som moderbolag
avses sortera under industridepartementet.

Förval t ningsbolagets organisation

Företagsdelegationen föreslår att förvaltningsbolaget skall ledas av en styrelse
med 5—7 ledamöter och en verkställande direktör. Delegationen anser
vidare alt styrelsens ordförande bör vara en person i politiskt ansvarig
ställning och rekommenderar i första hand att ett konsultativt statsråd med
ansvar för de statliga företagen tillsätts och att detta statsråd utses till styrelseordförande
i förvaltningsbolaget. I andra hand föreslås att till ordförande
utses en annan representant för industridepartementet vilken bör ha
statssekreterares ställning. I styrelsen föreslås slutligen ingå en representant
för Sveriges Kreditbank samt förvaltningsbolagets verkställande direktör.

Delegationen föreslår vidare att i bolaget en direktion inrättas under verkställande
direktörens ledning. I direktionen bör ingå sex medlemmar utöver
verkställande direktören. Fyra av direktionsmedlemmarna föreslås svara
för koordinationen inom var sin grupp av företag genom att ingå som ledamöter
av styrelserna.

Fyra stabsorgan föreslås tjäna som serviceorgan till förvaltningsbolaget
och dotterbolagen i vad gäller personalfrågor, ekonomiska och finansiella

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

frågor, marknadsföringsfrågor samt juridiska frågor. Vidare föreslår delegationen
att det till direktionens förfogande skall finnas ett antal projektgrupper
med uppgift att undersöka nya produkt- och affärsidéer.

Delegationens förslag till organisation av förvaltningsbolaget tilldrar sig
relativt stort intresse hos åtskilliga remissinstanser. Flertalet av dessa är av
den uppfattningen att det föreslagna förvaltningsbolaget skulle få en alltför
omfattande organisation om förslaget realiserades. Man uttrycker farhågor
för att, med den utformning och de dimensioner som getts förvaltningsbolaget,
den nya beslutsnivån i företagsfrågor skall begränsa de individuella
företagens ansvar och handlingsfrihet, sinka beslutsfattandet och leda till
konflikter mellan förvaltningsbolaget och de olika aktiebolagen, vilket kan
få negativa verkningar på effektiviteten inom den statliga företagssektorn.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till delegationens förslag rörande
förvaltningsbolagets direktion och dess arbetsuppgifter. Det ifrågasätts
om det är lämpligt att nu ta definitiv ståndpunkt till vilka arbetsuppgifter
direktionen bör ha och vilken ställning den bör ha gentemot de enskilda
dotterbolagen. Delegationens förslag att inrätta stabsorgan såsom
serviceorgan till förvaltningsbolaget och dotterbolagen har kritiserats av
vissa remissinstanser. Flera av dessa anser att i första hand befintlig expertis
inom dotterbolagen och utomstående konsulter bör utnyttjas för de
funktioner som delegationen nämner såsom lämpliga för stabsorganen.

Jag delar uppfattningen att det inte finns anledning att här ta ställning
till förvaltningsbolagets organisation i detalj. Det bör ankomma på den blivande
styrelsen för förvaltningsbolaget att närmare överväga och besluta
rörande omfattningen och utformningen av organisationen mot bakgrund
av de uppgifter bolaget anförtros.

Enligt vad jag tidigare uttalat kommer förvaltningsbolagets arbetsuppgifter
att bestå i utövandet av ägarfunktioner gentemot dotterföretagen och
utövandet av företagarfunktioner när det gäller förvaltningsbolagets egen
verksamhet. Inrättandet av förvaltningsbolaget medför inte att ansvaret för
de olika dotterföretagens löpande verksamhet överförs till detta bolag. Det
framstår därför som naturligt att förvaltningsbolagets organisation får en
relativt begränsad omfattning.

Vissa kontakt- och samordningsfunktioner torde bl. a. kunna fyllas av
förvaltningsbolagets styrelseledamöter. Under sådana förhållanden kan det
visa sig lämpligt att vissa av ledamöterna samtidigt är styrelseledamöter i
dotterbolag. Med tanke på de relativt omfattande uppgifter som styrelsen
sålunda torde få bör den bestå av 6—8 ledamöter och 3—4 suppleanter.

Delegationens förslag att det statsråd som svarar för de statliga företagen
i regeringen skall vara ordförande i styrelsen för förvaltningsbolaget har
väckt kritik hos ett antal remissinstanser. Jag finner att övervägande skäl
talar mot delegationens förslag på denna punkt. Från konstitutionell synpunkt
kan ifrågasättas lämpligheten av att ifrågavarande statsråd deltar

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

i Kungl. Maj :ts avgörande av ärenden som direkt eller indirekt återverkar
på förvaltningsbolaget. Ett realiserande av förslaget skulle under alla förhållanden
medföra påtagliga praktiska problem. Om statsrådet som styrelseordförande
deltar i ett beslut rörande bolaget, som sedan kommer under
Kungl. Maj:ts prövning, skulle han naturligen känna sig bunden av sitt
tidigare ställningstagande och därmed i praktiken komma att hämmas vid
fullgörande av sina åligganden som statsråd.

Den nära kontakt som självfallet måste föreligga mellan departementet
och den statliga företagsgruppen finner jag det lämpligast att åstadkomma
genom att departementet på tjänstemannanivå blir företrätt i förvaltningsbolagets
styrelse.

Förvaltningsbolagets administration i övrigt bör vara så dimensionerad
att den kan fungera som ett effektivt serviceorgan åt styrelsen och verkställande
direktören. En stor del av arbetet torde komma att avse beredning
av frågor rörande målsättning och struktur, den löpande uppföljningen av
målsättningen, medverkan vid företagens anskaffning av långfristigt kapital,
emissioner, rekrytering av personal till ledande tjänster samt förvaltningsbolagets
externa information.

I fråga om några av de servicefunktioner, som de olika stabsorganen avsetts
tillhandahålla, bör befintlig kapacitet inom dotterbolagen själva eller
särskilda konsulter kunna utnyttjas. I vissa fall kan dock utvecklingen
komma att visa det ändamålsenligt att förvaltningsbolaget ombesörjer funktioner
som är gemensamma för samtliga eller vissa i koncernen ingående
dotterbolag. Dessa bör i så fall påföras kostnaderna härför.

Vad beträffar förslaget att inrätta särskilda projektgrupper inom förvaltningsbolaget
för bearbetning av nya projektidéer bör nämnas att
SVETAB kommer att ha uppgiften att speciellt genom företagsetablering
verka för att nya arbetstillfällen skapas framför allt i regioner med sysselsättningssvårigheter.
Ett av syftena med inrättandet av förvaltningsbolaget
är som jag tidigare framhållit att möjliggöra upptagande av nya projekt
som har en sådan omfattning eller inriktning att de inte kan handhas av ett
av de existerande företagen. Det är för bearbetning av sådana projekt som
de av företagsdelegationen föreslagna projektgrupperna kan komma i fråga.
I sådana projektgrupper bör ingå representanter för berörda dotterföretag.

Det är av vikt att förvaltningsbolaget får en flexibel organisation som
möjliggör en successiv anpassning till verksamhetens krav. Frågan om den
lämpliga organisationen bör därför oavlåtligt vara föremål för överväganden
inom förvaltningsbolagets ledning i ljuset av gjorda erfarenheter och
skiftande förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Affärsverksdelegationen

I enlighet med företagsdelegationens grunduppfattning att största möjliga
koncentration av ägaransvaret på departementsnivå bör uppnås för de
statliga företagen, föreslår delegationen att försvarets fabriksverk och
domänverket överförs från försvarsdepartementet resp. jordbruksdepartementet
till industridepartementet. Statens vattenfallsverk hör redan i dagtill
industridepartementet.

Delegationen framhåller att fabriksverket under senare år funnit det allt
nödvändigare att utveckla och bygga ut den civila sidan av sin produktion.

I detta syfte har samarbete inletts med såväl statliga som privata företag.
Trenden inom fabriksverket har därmed under 1960-talet och speciellt under
de senaste åren alltmer kommit att sammanfalla med den utveckling
som gällt för övrig modern industriell produktion. De speciella uppgifter av
försvarsberedskapsmässig natur som fabriksverket har låter sig väl förenas
med verkets rent affärsmässiga uppgifter. Det är därför enligt företagsdelegationen
helt följdriktigt att handläggningen av ärenden rörande fabriksverket
nu förs över från försvarsdepartementet till industridepartementet
och koordineras med ärenden rörande annan statlig företagsamhet.

Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1968: 103 (JoU 32, rskr
269) skall domänverket ha en strikt ekonomisk inriktning. Tidigare hade
domänstyrelsen ett flertal myndighetsfunktioner som t. ex. att ansvara för
den lägre slcogsundervisningen och jaktvården samt att förvalta nationalparkerna.
Numera har flera av dessa arbetsuppgifter överförts till andra
myndigheter. Enligt delegationens mening är det av värde att domänverket,
som bedriver sin verksamhet i konkurrens med övriga skogsägare och som
har affärskontakter med både Assi och ett stort antal privata företag, organisatoriskt
samordnas med övriga statliga företag.

Delegationen framhåller att de affärsdrivande verken på grund av sin
offentligrättsliga karaktär inte kan inordnas i den statliga koncern som nu
föreslås. För att lösa samordningsproblemen dels mellan affärsverken inbördes,
dels mellan dessa samt förvaltningsbolaget och dess dotterbolag föreslår
företagsdelegationen att en affärsverksdelegation tillsätts.

Affärsverksdelegationens uppgift skulle vara att hos Kungl. Maj:t föreslå
åtgärder i samordningsfrågor mellan affärsverken. Detta innebär att affärsverksdelegationen
som enligt företagsdelegationens förslag bör äga en ingående
kännedom om hela den statliga företagssektorn skulle till Kungl.
Maj :t avge yttrande när det gäller t. ex. en sammanfattande bedömning av
verkens petita, en bedömning av förslag från verken i frågor av större betydelse
samt förslag till samordning som framkommit i samarbete med förvaltningsbolaget.

Företagsdelegationen föreslår vidare att förvaltningsbolagets styrelseleda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

möter utses till ledamöter i affärsverksdelegationen samt att förvaltningsbolagets
styrelseordförande utses till ordförande i affärsverksdelegationen.
Affärsverksdelegationens ärenden skall beredas av ett beredningsorgan som
bör vara identiskt med förvaltningsbolagets direktion. I styrelserna för resp.
domänverket, försvarets fabriksverk och vattenfallsverket bör det ingå en
representant för förvaltningsbolagets direktion. Genom bl. a. dessa arrangemang
skulle man åstadkomma en reell samordning mellan företagen oberoende
av företagsform.

I princip föreligger enligt delegationen ett likartat behov av samordning
mellan företag som hör till kommunikationsdepartementet som mellan företag
som hör till industridepartementet. Genom tillkomsten av affärsverksdelegationen
kan en institutionell ram skapas för utbyte av information
även mellan företag under industridepartementet och företag under kommunikationsdepartementet.
Företagsdelegationen föreslår därför att affärsverksdelegationen
utökas med en representant för transport- och kommunikationsgruppens
företag.

Flertalet remissinstanser diskuterar ej förslaget om en affärsverksdelegation.
De flesta av de remissinstanser som uttalar sig i frågan är ense med
delegationen om behovet av en affärsverksdelegation. I flertalet av affärsverkens
remissyttranden uttalas dock farhågor för att en affärsverksdelegation
kan komma att utgöra en ny beslutsinstans.

Enligt 5 § regeringsformen ankommer det på Kungl. Maj :t ensam, att besluta
om fördelningen av ärenden mellan departementen. Efter samråd med
berörda departementschefer kan jag meddela att avsikten är att förslag till
ändringar i ärendefördelningen skall föreläggas Kungl. Maj :t av innebörd
att ärenden rörande statens fabriksverk och domänverket överförs till industridepartementet,
medan Kreditbanken även i fortsättningen kommer att
tillhöra finansdepartementet. Sådant förslag torde få anmälas först sedan
riksdagen tagit ställning till frågan om bildande av ett statligt förvaltningsbolag.

Enligt vad jag inledningsvis anfört ansluter jag mig till företagsdelegationens
och flertalet remissinstansers uppfattning att vissa samordningsvinster
står att vinna genom att en affärsverksdelegation inrättas med i huvudsak
de uppgifter och den omfattning som företagsdelegationen förordat.
En förebild till ett gemensamt forum mellan ledningen för affärsverk och
bolag finns redan i styrelserna för Assi och domänverket där fem av de
ordinarie ledamöterna ingår i båda styrelserna. Ordföranden i Assis styrelse
är tillika ordförande i domänverkets styrelse medan en person är ledamot
enbart i domänverkets styrelse och två enbart i Assis.

Fördelen av ett samarbete inom en affärsverksdelegation ser jag främst
i möjligheterna till fortlöpande diskussion i produktionstekniska, utvecklingstekniska,
marknadsföringsmässiga och andra frågor. En sådan diskus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

sion bör kunna ge underlag för samverkan t. ex. då det gäller innovationsprojekt
eller produktionstekniska metoder, som utgår från modern och delvis
oprövad teknik.

I affärsverksdelegationens uppgifter bör ingå att på ägarnivå fungera
som kontaktorgan mellan affärsverken och förvaltningsbolaget och dess
dotterbolag. Den bör kunna ta initiativ till och lägga fram förslag för Kungl.
Maj :t om närmare samarbete mellan de affärsdrivande verken och den statliga
koncernen. Den bör följa utvecklingen inom affärsverken och avge yttrande i
frågor som Kungl. Maj :t hänskjuter till den. Affärsverksdelegationen bör
lägga särskilt stor vikt vid informationsutbytet mellan de olika verken samt
mellan verken och bolagen.

Jag anser att det är väsentligt att delegationens arbete inte utvecklas
därhän att det innebär en ställföreträdande eller förberedande petitagranskning.
Anslagsframställningarna från verken till Kungl. Maj :t bör visserligen
lämnas delegationen på remiss. Men delegationen bör därvid huvudsakligen
ägna uppmärksamhet åt frågor av principiell art och sådana frågor som
exempelvis graden av överensstämmelse med långtidsplaner, upptagande av
nya verksamheter som kan bli av väsentlig betydelse, begäran om utökade
befogenheter etc.

Affärsverksdelegationen bör bestå av de personer som är ledamöter i förvaltningsbolagets
styrelse och därtill av en eller två företrädare för kommunikationsdepartementet.
Via industridepartementets företrädare i förvaltningsbolagets
styrelse blir även de till industridepartementet hörande verken
representerade. Ordförande i affärsverksdelegationen bör vara ordföranden i
förvallningsbolagets styrelse. Genom detta arrangemang uppnås förutsättningar
för en sammanhållning av hela det statliga ägarintresset inom den
statliga företagsgruppen oberoende av företagsform.

Det är av stor vikt att frågor av gemensamt intresse bereds i samråd mellan
berörda verk och aktiebolag. Det bör ankomma på affärsverksdelegationen
att tillsätta en eller flera beredningsgrupper där generaldirektörerna
resp. de verkställande direktörerna i berörda verk och bolag eller representanter
för dessa ingår. Jag vill i detta sammanhang betona att jag ser det
som affärsverksdelegationens viktigaste uppgift att skapa kontakter mellan
ledningarna för affärsverken och mellan verken och förvaltningsbolaget.

Affärsverksdelegationen bör även, som företagsdelegationen föreslagit,
kunna anlita förvaltningsbolagets tjänster i den mån detta bedöms lämpligt.

Information till riksdag och allmänhet

Frågan om vidgad information om och allmän insyn i verksamheten inom
landets företag har varit föremål för ökat intresse under senare år. Detta
gäller såväl enskilda som statliga företag. Bl. a. spörsmål om insyn i den
enskilda sektorn av näringslivet är föremål för undersökning av sakkunniga,

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

s°m jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat den 16 augusti
1968 för utredning av formerna för förbättrad information och vidgat samarbete
mellan företag och samhälle.

Företagsdelegationen har uttalat, att riksdagen hör beredas vidgad information
om de statliga företagen. Delegationen föreslår att Kungl. Maj :t varje
år till riksdagen skall lämna en sammanfattande redogörelse för den statliga
koncernens verksamhet och resultat. Detta förslag har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser.

Jag ansluter mig till delegationens uppfattning att den statliga företagsgruppen
har skyldighet att på ett föredömligt sätt informera om sin verksamhet
och anser att en utvidgad informationsförmedling till riksdagen bör
komma till stånd i samband med tillkomsten av förvaltningsbolaget. En
årlig redogörelse om den föreslagna statliga koncernen kan bygga på förvaltningsbolagets
årsredogörelse och bör föreläggas riksdagen. Genom den
därav föranledda riksdagsbehandlingen kan såväl de enskilda riksdagsledamöterna
— särskilt de i utskottsbehandlingen deltagande — som allmänheten
få ett värdefullt tillskott av information om de statliga företagen.
Dessutom bör en öppen och utförlig redogörelse för hela den statliga företagsektorn
publiceras. Jag förutsätter vidare att vederbörande utskott kommer
att utnyttja möjligheten att kalla representanter för förvaltningsbolaget
för information utöver den som publicerats i bolagets förvaltningsberättelse.

Delegationen har vidare föreslagit en ordning för riksdagens deltagande
i revisionen av förvaltningsbolaget och dess dotterbolag genom ett särskilt
statligt revisionsorgan genom vilket riksdagen skulle föreslå ett visst antal
revisorer i de statliga aktiebolagen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig avvisande till förslaget eller uttalat
tvivel om dess ändamålsenlighet. Man påpekar att förslaget inrymmer
vissa organisatoriska problem, som inte torde kunna lösas utan att statliga
aktiebolag får en särställning.

Jag finner det angeläget att riksdagen skall kunna följa verksamheten
hos de statliga företagen mer kontinuerligt än vad nu är fallet. Enligt
min mening är det dock tveksamt om den lämpligaste metoden att nå en
sådan riksdagsmedverkan går via ett särskilt revisionsorgan. Riksdagens
medverkan vid revisionen av förvaltningsbolaget bör lämpligen kunna ske
i en ordning liknande den som tillämpas vid revisionen av AB Vin- och Spritcentralen,
Systembolaget AB, Svenska Tobaks AB och Sveriges Centrala Restaurang
AB där fullmäktige i riksgäldskontoret på riksdagens vägnar utser
vissa av revisorerna. Jag förordar att riksgäldsfullmäktige på riksdagens
vägnar utser två av de fem revisorer som bör finnas i förvaltningsbolaget.
Samtliga revisorer avses fullgöra sina uppdrag i överensstämmelse med 105
—113 §§ aktiebolagslagen.

För att uppfylla det allmänna syftet med delegationens förslag i denna del
4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

— att stärka riksdagens insyn i den statliga företagssektorn — vill jag vidare
föreslå att möjlighet öppnas för ett begränsat antal riksdagsledamöter
att vara närvarande och ställa frågor vid bolagsstämman för förvaltningsbolaget.
Antalet ledamöter bör lämpligen bestämmas till tolv att utses av
valmännen för utseende av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Särskilda krav bör, som jag tidigare framhållit, ställas på de statliga företagen
även när det gäller informationen till de anställda. Denna information
bör vara så fullständig som möjligt. Det är väsentligt att informationen blir
öppen också från de anställda till företagsledningarna. Dessa frågor är en
del i det stora problemkomplexet om medinflytande och arbetstillfredsställelse
som jag nämnt i samband med målen för förvaltningsbolagets verksamhet.

Värderings- och finansieringsfrågor

Förvaltningsbolaget skall enligt företagsdelegationens förslag överta de
aktier som är bokförda under fonden för statens aktier i de bolag som avses
ingå i koncernen.

Några av remissinstanserna har varit kritiska mot förslaget på denna
punkt. Bl. a. LKAB och Assi anser att förvaltningsbolaget inte bör äga aktierna
i de blivande koncernbolagen. I stället bör staten och förvaltningsbolaget
träffa ett avtal om att förvaltningsbolaget förvaltar aktierna åt staten.
LKAB anser dock att förvaltningsbolaget bör kunna äga aktier i nytillkommande
företag och att överföringar av aktier skall kunna ske i de fall,
där detta bedöms lämpligt.

Som motiv för sin inställning anför LKAB att man kan räkna med att
avsevärda krav kommer att ställas på de vinstmedel förvaltningsbolaget erhållit
som utdelning från dotterbolagen och på dess övriga finansiella resurser.
Förvaltningsbolagets finansiella problem måste lösas på ett sätt som
inte sätter förvaltningsbolaget eller dess dotterbolag i ett prekärt finansiellt
läge utan möjlighet att tillgodose normala konsolideringskrav.

En ordning som innebär att förvaltningsbolaget endast skulle förvalta
aktierna på grundval av ett avtal med Kungl. Maj :t finner jag mindre lämplig.
Ett sådant arrangemang skulle avvika från praxis när det gäller förvaltningsföretag
och det torde vara förenat med betydande svårigheter att få eu
sådan ordning att fungera på ett sätt som inte hämmar förvaltningsbolagets
handlingsförmåga och medför att det blir ett passivt förvaltande bolag.

Genom den form för konsolidering och finansiering av förvaltningsbolaget
som jag i det följande föreslår bör förvaltningsbolaget kunna ge utdelning
till sin ägare och dessutom disponera finansiella resurser för de ytterligare
av remissinstanserna påpekade behoven utan att behöva i sin tur
kräva en utdelning från dotterbolagen som går utöver vad som är förenligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

med gängse konsolideringsprinciper. Detta bör kunna genomföras oaktat
att vissa av dotterbolagen har en svag finansiell ställning och därför knappast
kan väntas ge utdelning under de närmaste åren.

Företagsdelegationen har föreslagit att sedan förvaltningsbolaget trätt i
funktion överläggningar bör upptas mellan företrädare för staten och förvaltningsbolaget
för en slutgiltig värdering av aktierna i dotterbolagen och
för att träffa särskilda avtal om de företag som har speciella ekonomiska
problem. Dessa särskilda avtal, främst avseende Udde vallavar vet och NJA,
skulle godkännas av riksdagen i samband med att denna godkände en slutlig
värdering av aktierna i övriga koncernbolag.

Aktierna i Uddevallavarvet AB och NJA bör enligt min mening överföras
till förvaltningsbolaget samtidigt med övriga aktier. Kravet att göra dessa
företag så lönsamma som möjligt — med bibehållna speciella uppgifter av
främst sysselsättningskaraktär — betonas om förvaltningsbolaget äger aktierna
och därmed direkt representerar ägarintresset.

De särskilda syften som motiverat det statliga engagemanget i NJA och
Uddevallavarvet AB och det förhållandet att de båda företagen på grund härav
har speciella förluster gör att dessa företag i viss mån måste särbehandlas.
Mot bakgrund av den målsättning, som jag tidigare angivit för förvaltningsbolaget,
är det inte rimligt att belasta förvaltningsbolaget med löpande
förluster som sammanhänger med sådana särskilda även i framtiden nödvändiga
engagemang. Dessa förluster bör i stället täckas med medel som i
särskild ordning ställs till förfogande efter beslut av riksdagen. En proposition
som bl. a. tar upp den långsiktiga utvecklingen i Uddevallavarvet har behandlats
av årets riksdag (prop. 1969: 74, SU 90, rskr 228). I denna proposition
aviserade jag att jag avser att under år 1970 återkomma till frågan om
kapitaltillskott till Uddevallavarvet. Vad gäller NJA pågår arbete med en
långsiktig planering av företagets verksamhet. Redan under budgetåret
1969/70 torde frågan om kapitaltillskott till detta företag komma att underställas
riksdagens prövning.

De aktier som avses bli överförda till förvaltningsbolaget bör enligt företagsdelegationens
förslag överföras till ett sådant värde att förvaltningsbolaget
får möjligheter att ge rimlig utdelning på sitt kapital. Värderingen
bör ske dels genom en avkastningsvärdering, dels genom en substansvärdering,
varvid tonvikten bör ligga vid den förstnämnda.

Företagsdelegationen föreslår att en preliminär värdering av aktierna görs
innan proposition om förvaltningsbolagets bildande läggs fram för riksdagen
samt att en slutvärdering görs då förvaltningsbolaget bildats. Sedan
slutvärderingen gjorts på grundval av förhandlingar mellan staten och förvaltningsbolaget
skulle Kungl. Maj :t framlägga förslag härom för godkännande
av riksdagen.

Remissinstanserna diskuterar inte närmare den värderingsmetod företagsdelegationen
föreslagit. Statskontoret betonar betydelsen av att huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

vikten i värderingsarbetet läggs på undersökningar i bolag med dåligt ekonomiskt
resultat. SAF/industriförbundet betonar att värderingen bör ske
med hjälp av kvalificerad opartisk expertis.

Jag har under hand genom en värderingsman låtit verkställa en värdering
av alla de aktier som delegationen föreslagit skall övertas av förvaltningsbolaget.
Yärderingsmannen har biträtts av auktoriserade revisorer med
ingående kännedom om de berörda företagen. Värderingsarbetet har genomförts
i nära kontakt med företagen.

Innan jag redovisar det sammanfattade resultatet av den företagna värderingen,
vill jag understryka den formella karaktären av den här aktuella
transaktionen. I dag redovisas varje aktiepost i de statsägda bolagen separat
i riksstaten under fonden för statens aktier. Efter tillkomsten av förvaltningsbolaget
bör i stället under fonden redovisas aktierna i förvaltningsbolaget
samt aktierna i de bolag som inte förs över till förvaltningsbolaget.
I sak innebär transaktionen för ägaren/staten alltså endast att en
rad poster på ett konto slås ihop till en enda post medan staten i realiteten
alltjämt äger samma realvärden. För förvaltningsbolaget blir värderingen
emellertid av reell betydelse eftersom förräntningskravet kommer att baseras
på det värde till vilket aktierna överförs.

Principiellt bör en värdering av rörelsedrivande företag baseras på en
bedömning av företagets framtida avkastningsförmåga. För en kontroll av
avkastningsvärdet kan det vara motiverat att undersöka storleken av det
egna kapital som arbetar i rörelsen. Om företaget har tillgångar som inte
fordras för själva rörelsen är det nödvändigt att göra en separat värdering
av dem.

Värderingsmannen har med denna utgångspunkt låtit göra dels en avkastningsvärdering,
dels en modifierad substansvärdering av alla företag.

Grundmaterial för värderingsarbetet har varit resultaten från åren 1965
-—1967, de preliminära eller slutgiltiga resultaten för år 1968 samt de budgeterade
resultaten för år 1969 eller motsvarande räkenskapsår.

I avkastningsberäkningen har bolagets redovisade vinst korrigerats med
planenliga avskrivningar på anskaffningsvärdena i stället för de bokförda
avskrivningarna i det officiella bokslutet. Extraordinära poster har eliminerats
— det gäller främst realisationsvinster — liksom lagerreservförändringar
och övriga bokslutsdispositioner. Det korrigerade resultatet har minskats
med en till 50 % beräknad inkomstskatt. Härigenom har ett mått på
företagets vinstkapacitet erhållits.

Genom att räkna fram ett genomsnittligt värde på vinsten för åren 1965—
1969 har värderingsmannen fått fram en normalavkastning för varje företag
på kort sikt. Denna har sedan diskonterats med en för alla företag enhetlig
räntesats till ett avkastningsvärde. Detta har korrigerats med en för
varje företag särskild förväntningsfaktor baserad på en bedömning av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

långsiktiga risker och sannolika utvecklingsmöjligheter, som kan väntas
gälla inom vederbörande bransch eller som kan anses vara specifika för
företaget i fråga. Det sålunda framräknade värdet utgör företagets avkaslningsvärde.

Den modifierade substansvärderingen har skett genom att man från balansräkningen
räknat fram det i rörelsen arbetande egna kapitalet. De
dolda reserverna har minskats med 50 % för skatteskuld. Investeringsfonderna
har tagits upp till 75 % av redovisade belopp. Värderingsmannen har
också sökt korrigera värdena med hänsyn till över- eller underavskrivningar
på maskiner och fastigheter i förhållande till de planenliga avskrivningarna.

En vid värderingen tillämpad princip har varit att inget företag skall
åsättas ett negativt värde. De företag som redovisar exceptionellt stora förluster
och som saknar positiv fraintidsprognos skulle vid en avkastningsvärdering
erhålla ett negativt värde. På grund av att avkastningsvärdet enligt
delegationens förslag i detta fall bör ha preferens kan det negativa avkastningsvärdet
inte vägas upp av ett nettokapital i dagsläget, då detta
snabbt skulle förbrukas för förlusttäckning. Värderingsmannen har förutsatt
att förlusterna i någon form kommer att regleras mellan statsmakterna
och förvaltningsbolaget. Värdet på dessa företag har därför satts till 0.

Med utgångspunkt från avkastnings- och substansvärdena har värderingsmannen
avvägt värdet på varje företag. Därvid har avkastningsvärdet
tillmätts största betydelsen. En mera ingående redovisning av värderingen
torde få lämnas till vederbörande utskott.

Av avgörande betydelse för det sammanlagda värdet på gruppens aktier
är värderingen av aktierna i LKAB och tobaksbolaget. Aktierna i LKAB
utgör drygt 70 % av det totala aktievärdet i gruppen och aktierna i tobaksbolaget
drygt 15 %. Värderingen av dessa aktieposter har kompletterats
med beräkningar av den på det sätt jag tidigare beskrivit justerade
vinsten per aktie satt i relation till aktiens verkliga värde, dvs. det värde
värderingsmannen kommit fram till. En sådan analys för LKAB:s och tobaksbolagets
aktier har sedan jämförts med motsvarande värde, dvs. börsvärdet,
för vissa liknande företag bland de börsnoterade. Därvid har god
överensstämmelse befunnits föreligga.

Jag anser att den sålunda utförda värderingen fyller de krav som rimligen
kan ställas på den av företagsdelegationen föreslagna slutvärderingen. En
företagsvärdering måste alltid med nödvändighet innebär eu viss osäkerhet
t. ex. på grund av att man inte känner marknadens framtida utveckling.

Det sammanlagda värdet på de aktier som skall överföras till förvaltningsbolaget
uppgår enligt de beräkningar jag låtit göra till knappt 2 700 milj. kr.
Detta värde har dock — som jag tidigare nämnt — nästan helt räknats fram
på grundval av en avkastningsvärdering baserad på hela den justerade vinsten.
Denna uppgår i de bolag som skall överföras till förvaltningsbolaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

160—180 milj. kr., netto efter skatt. I dagens läge är statens andel av den utdelning
som dessa bolag betalar 65—70 milj. kr. Mellanskillnaden fonderas i
bolagen, och utgör där en av förutsättningarna för en fortsatt expansion.

Det sammanlagda värde som åsätts aktierna då de överförs till förvaltningsbolaget
bör bli avgörande för det nominella värdet på förvaltningsbolagets
egna aktier plus reservfond, överföringsvärdet bör bestämmas så att det
dels innebär en rimlig grad av konsolidering redan vid förvaltningsbolagets
bildande, dels står i rimlig proportion till den utdelning som kan förväntas.
Aktierna bör alltså överföras till ett lägre värde än 2 700 milj. kr.

Värderingsmannen har bl. a. efter jämförelser med andra företag av liknande
slag ansett en konsolideringsgrad, dvs. skillnaden mellan det verkliga
värdet och det bokförda värdet på företagets aktier i procent av det verkliga
värdet, på omkring 40 % vara lämplig. För ett relativt nybildat privat förvaltningsbolag
valdes vid bildandet denna konsolideringsprocent. Konsolideringsgraden
är dock oftast väsentligt högre i äldre förvaltningsbolag.

En konsolideringsgrad på ca 40 % anser jag vara lämplig. Sätter man konsolideringsgraden
till 40 % av det av värderingsmannen framräknade värdet
blir värdet på hela företagsgruppens aktier drygt 1 600 milj. kr. Aktierna
är bokförda under fonden för statens aktier till knappt 1 700 milj. kr. Detta
värde motsvarar en konsolideringsgrad på 37 %. Det är redovisningsmässigt
praktiskt att sammantaget överföra aktierna till deras vid överföringstidpunkten
bokförda värden. Den härför erforderliga reduktionen av konsolideringsgraden
med ca 3 % anser jag inte vara större än att den bör kunna
godtas. Om aktierna överförs till det under fonden för statens aktier bokförda
värdet, ca 1 700 milj. kr., och om förvaltningsbolagets egna kapital
uppdelas på aktiekapital och reservfond på så sätt att reservfonden uppgår
till 20 % av aktiekapitalet, skulle förvaltningsbolagets ingående balansräkning
få följande utseende (belopp i milj. kr. cirka):

Tillgångar: Skulder och eget kapital:

Aktier i dotterbolag........ 1 700 Aktiekapital .............. 1 415

Reservfond (20 %) ........ 285

1 700 1 700

En oförändrad utdelning på 65—70 milj. kr. motsvarar en utdelning av
närmare 5 % av detta aktiekapital.

Mot bakgrund av vad jag här anfört om konsolideringsgrad och utdelningsprocent
förordar jag att aktierna överförs till förvaltningsbolaget till
det vid överföringstidpunkten under fonden för statens aktier sammanlagt
bokförda värdet. Den slutgiltiga balansräkningen kommer att få justeras
med hänsyn till de ändringar som kan komma att ske fram till överföringstidpunkten
av de under fonden för statens aktier bokförda värdena på dessa
aktier.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1969

Flera remissinstanser, bland dem LKAB, har ansett att det av utredningsförslaget
är svårt att utläsa hur frågan om förvaltningsbolagets finansiering
bör lösas. Remissinstanserna har pekat på bolagets behov av medel för att
kunna medverka i dotterbolagens expansion, på behovet av riskkapital för
investeringar i nya projekt med i många fall risk för förluster de första
åren.

Dessutom betonar remissinstanserna att förvaltningsbolaget måste ha medel
till förfogande för täckande av egna driftskostnader och att utdelningen
från dotterbolagen inte bör användas härtill utan bör föras vidare till staten/
ägaren såsom utdelning från förvaltningsbolaget. LKAB anser det oundgängligen
nödvändigt att frågan om förvaltningsbolagets finansiering upptas till
en mera ingående behandling än den ägnats i företagsdelegationens förslag.
För LKAB är denna fråga av utomordentlig vikt inte minst med hänsyn till
LKAB och den av detta företag beroende verksamheten i Norrbotten.

Jag anser att ägaren/staten efter en övergångstid bör kunna ställa samma
anspråk på utdelning på sina i förvaltningsbolaget investerade medel som
genomsnittligt ställs i vårt land på företag av detta slag. Samtidigt är det
emellertid helt naturligt att ägaren till ett företag med goda utvecklingsmöjligheter
återinvesterar en del av vinsten i företaget för att utnyttja företagets
expansionskraft. Eftersom förvaltningsbolaget förutsätts bli expansivt finner
jag det lämpligt att en viss del av den uppkomna vinsten även i fortsättningen
behålls inom gruppen.

Jag anser att förvaltningsbolaget efter en uppbyggnadsperiod bör lämna
åtminstone lika stor utdelning som staten i dag erhåller från de företag som
överförs till bolaget. På längre sikt bör dotterbolagens och därmed förvaltningsbolagets
vinstkapacitet växa. Jag vill erinra om att det i sista hand är
ägaren till förvaltningsbolaget, staten, som avgör i vilken grad dotterbolagens
vinstkapacitet bör tas i anspråk för utdelning.

Redan under första verksamhetsåret kommer förvaltningsbolaget att behöva
medel till stämpelskatt (drygt 14 milj. kr.) och till sin egen administration.
För att kunna genomföra den expansion som förutsatts i målsättningen
måste förvaltningsbolaget ha ytterligare resurser till sitt förfogande. Dessa
resurser bör vara betydande och bör ställas till förfogande av aktieägaren,
eftersom förvaltningsbolaget dels måste kunna medverka i dotterbolagens
expansion, dels skall kunna sätta igång projekt som efter en tid kan ge utdelning.
Det tillskott som behövs härför kan tillföras bolaget antingen genom
ett anslag över budgeten eller genom att vinstmedel fonderas i bolaget,
.lag föreslår att den senare vägen väljs. Förvaltningsbolaget bör få lyfta de
utdelningar från de blivande dotterbolagen som utbetalas efter den 1 januari
1970 utan hinder av att denna utdelning praktiskt taget helt hänför
sig till tiden före övertagandet av aktierna. Det belopp förvaltningsbolaget
på detta sätt skulle tillföras kan på grundval av innevarande års motsvarande
utdelningar beräknas till 65—70 milj. kr. Att märka är dock att enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

riksdagsbeslut 15 milj. kr. av utdelningen från LKAB skall utbetalas till
Norrlandsfonden år 1970. Netto kommer förvaltningsbolaget sålunda att efter
stämpelskatten under 1970 tillföras högst 35—40 milj. kr.

Av nyss anförda skäl bör inte heller något krav på utdelning på aktiekapitalet
i förvaltningsbolaget ställas under uppbyggnadsskedet. Rörelseöverskotten
bör i stället investeras i företagsgruppen och användas till att bygga
upp reserver för risktäckning och därmed till att ytterligare öka gruppens
konsolidering. Med hänsyn till den relativt goda konsolidering som förvaltningsbolaget
får redan genom det värde till vilket det övertar aktierna i dotterbolagen
vill jag föreslå att befrielsen från utdelningsplikt begränsas till
de utdelningar som enligt nuvarande ordning skulle ha inbetalats till staten
för åren 1970, 1971 och 1972.

Under verksamhetsåren 1971 och 1972 kommer förvaltningsbolaget utöver
de 35—40 milj. kr som erhålls under år 1970 att vid oförändrad utdelning
från dotterbolagen utan egen utdelningsplikt tillföras ytterligare 130—140
milj. kr med avdrag för eventuella bidrag till Norrlandsfonden. Vid bifall till
detta förslag kommer förvaltningsbolaget att lämna den första utdelningen
till staten våren 1974 för de utdelningar bolaget erhållit under år 1973 (hänförande
sig till dotterbolagens verksamhet år 1972). Genom att förvaltningsbolaget
betalar sin utdelning till staten först ett år efter det att bolaget
självt fått utdelning innebär alltså förslaget att statsbudgeten inte får någon
inkomst från de aktuella bolagen under en fyraårsperiod.

Med hänsyn till att förvaltningsbolaget avses ombesörja gemensamma
uppgifter av samordningsnatur för koncernens räkning torde förutsättningar
föreligga för att bolaget skall erhålla befrielse från skatt på utdelningar
från dotterbolagen genom dispens av riksskattenämnden enligt 54 §
sjätte stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Inom en koncern av denna typ torde dessutom de olika rörelsedrivande
dotterbolagen vara oförhindrade att lämna koncernbidrag till varandra, varvid
bestämmelserna i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen i flertalet fall blir
tillämpliga. Ett utnyttjande av denna möjlighet kan inebära skattemässiga
fördelar. I den mån koncernbidrag lämnas bör dessa redovisas öppet.

Genomförande av förslaget

Förvaltningsbolaget bör bildas så snart som möjligt och senast den 1
januari 1970. Samtidigt bör affärsverksdelegationen inrättas.

Den 1 januari 1970 överförs aktierna under fonden för statens aktier i de
blivande koncernföretagen till förvaltningsbolaget till det bokförda värdet
samtidigt som aktierna i förvaltningsbolaget tillförs fonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1) besluta att ett statligt förvaltningsbolag bildas i huvudsak
enligt de riktlinjer jag angivit i det föregående och
godkänna vad jag därvid anfört om förfarandet vid bildandet; 2)

bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa sådana tilläggsavtal
till gällande konsortialavtal mellan staten såsom aktieägare
i vissa bolag och andra aktieägare i bolagen, som kan
erfordras i samband med förvaltningsbolagets övertagande
av de statliga aktierna i sådana bolag.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll visar.

Vid protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Den statliga företags -

FINANS DEPARTE.

MENTET

Företags kredit -

Industri kredit -

Kredit banken -

Lantbrukskred
it

System bolaget -

Vin- &
Spritcentralen -

INDUSTRIDEPARTEMENTET

FÖRVALTNINGSBOLAGET

: ASEA:
ATOM

Atom- 1
energi

Export kredit -

Gull högens bruk -

Investe rings banken -

ABAB	KVAB 5

All- 2 männa förlaget		Lager- hus- bolaget

Assi 3 \|	LKAB 6

BS- Konsult		NJA 7

	Olje- transit
Ceaver- 4 ken

	Restau- 8 rang-bolaget
Karls- krona- varvet

	SRA 9

SSAB 10

Stats gruvor -

Ut- 11
vecklingsbolaget -

SVE- 12
TAB

To- 13

baks bolaget -

Torv föräd ling -

Udde- 14
vallavarvet -

AFFÄRSVERKS -

DOMÄN- VERKET		FÖR- SVARETS FABRIKS- VERK		STATENS VATTEN- FALLS- VERK
I	i	I
Hjälmare Kanal- o. Slussverk		Proiec-tion KB		Bastusel Kraft

	SMT Machine Company		Berge- forsens Kraft
Jäders Bruk

Orrefors Skogar		Telub	Bråvalla- kraft

United

Stirling

Sweden

Grytforsen

Kattstru peforsen -

+ 19 eldistributionsföretag -

1.4 I D-kort

2 Sv Utbildningsförl.

3 Flexer Paper
Sacks

3 Forestry
Espanola

3 Förenade
Well

3 Société
de Vente
de Bois

3 Statens
Royal
Sales

3, 6 Sv Navi 13

gator

3. Creden 13

tia

5 Autocar

5 Autolift
Garage

5 Sandslätts
Inredn.

6 Bergverks
AB Freja

6 Malmexport 7

Norrbottenstål
A/S

8 BARA

8 SARA

8 SKAR

8 VARA

8 ÖSARA

9 MF Åkerdals
Bokbinderi 10

Rockwool

11 Anatom
Company

11 Carbox

11 Crown Air
Swedish
Ltd

11 Mecom
Company

11 Rationell
planering

11 Sonab

11, Svensk Av 12

fallskonvertering 13

NV Elisabeth
Bas
Siegarenfabrieken 13

NV Paz
Siegarenfabrieken 14

Skandiaverken 14

Uddevalla
Agency Inc

Källa: »Statliga företag» och företagens årsredovisningar samt kompletterande upplysningar från företagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

sektorns uppbyggnad

Bilaga 1.

	HANDELSDE-	SOCIAL-
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET	PARTE-	DEPARTE-
	MENTET	MENTET

DELEGATIONEN

LUFT- FARTS- VERKET		POST- VERKET		STATENS JÄRNVÄGAR	TELEVERKET
	i	I	I
	Tidnings- tjänst	\| ASG 1		Swedish Tele-
		tions Con-sulting
		Dissousgas

		GDG Bil- 2 trafik		Telefabri- kation

ABA 6

Bil provning -

Penning-		Kurorts- 1
lotteriet		verk-
		samhet

| Tipstjänst

Gävle Vagnverkstad -

Land-	3
transport

Svelast 4

Svenska
Rederi
AB Öresund

Trafikres- 5
tauranger

1 A/S ASG

1 ASG Gmbh

1 ASG Träns
Thermo

1 StockholmWesteråsBergslagens

Transport

1 Svenska Valvoline
Oil

1 Team Trailers

2 Alpus Gummi

2 Edgar Perssons
Åkeri

2 Fiiipstads
busscentral

2 GDG Transport

2 Gävle
Busscentral

2 Karlstads
Expressbyrå

2 Mölnlycke
Bil & Omnibus

2 Åkeriintressenter -

3 A Carlssons
Åkeri Eftr

3 Henrik Hanssons
Åkeri

3 Hugo Svensson
Åkeri

3 Lemnells Express
& Åkeri

3 Malmö Bilgodscenlral

förening UPA

3 Transport AB
F Hammer

3 Transport
AB Framåt

4 Alltjänst
Express

4 Freys Express

4 Norströms
Åkeri

5 Karlstads
Savoy Hotell

6 SAS
6 LIN

1 Åre Kurorts
AB

Tablån visar den statliga företagssektorns
struktur efter genomförande av propositionens
förslag och med utgångspunkt från
läget i maj 1969. Den omfattar affärsdrivande
verk och aktiebolag där staten äger
minst 50 procent av aktierna samt bolagens
dotterbolag, exklusive fastighets- och
icke rörelsedrivande bolag. Dessutom finns
vissa aktiebolag med där staten har betydande
aktieinnehav (streckade linjer). Siffran
efter vissa företags namn återfinnes
framför namnet på företagets dotterbolag.
Utvecklingsbolaget, SVETAB och Svensk
Avfallskonvertering har satts in på planerad
plats i organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969

Bilaga 2

Vissa uppgifter beträffande de bolag i vilka förvaltningsbolaget föreslås
överta de statliga aktierna

	Nuvarande dep.	Aktiekapi-	Statens an-	I fonden för stat-
	tillhörighet	tal (tkr)	del av aktie-	ens aktier per den
			kap. (%)	31.5 1969 bokfört
				värde (tkr)
Allmänna Bevaknings AB
(AB AB)..................	Försvarsdep.	2 000	100	2 430
AB Allmänna Förlaget........	Finansdep.	6 000	100	7 200
BSKonsult AB ..............	Industridep.	250	100	1,0
AB Ceaverken ..............	Industridep.	3 900	100	3 900
Kalmar Verkstads AB (KVAB)	Industridep.	>18 060	90,2	*21 024,8
Karlskronavarvet AB ........	Försvarsdep.	32 000	100	30 500
Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB)..................	Industridep.	500 000	95,7	930 116
Norrbottens Järnverk AB (NJA)	Industridep.	300 000	100	300 000
AB Oljetransit ..............	Industridep.	1 000	100	1 000
AB Statens Skogsindustrier
(Assi) ....................	Industridep.	260 000	100	261 195,4
AB Statsgruvor..............	Industridep.	10 000	100	12 000
AB Svensk Torvlörädling ....	Industridep.	5 000	100	5 000
Svenska Industrietablerings AB
(SVETAB)................	Industridep.	>8 000	100	*9 700
Svenska Lagerhus AB ........	Jordbruksdep.	5 000	100	0,6
Svenska Reproduktions AB
(SRA)....................	Industridep.	7 167	100	7 767
Svenska Skifferolje AB (SSAB)	Industridep.	23 000	100	0,7
Svenska Tobaks AB..........	Finansdep.	120 000	99,2	28 646,7
Svenska Utvecklings AB (SVAB)	Industridep.	18 000	100	18 000
Sveriges Centrala Restaurang AB	Finansdep.	5 000	99	4 950
Uddevallavarvet AB ........	Industridep.	40 000	50	20 000
		1 364 377		1 663 432,2

Inkl. ny aktieteckning beslutad av 1969 års riksdag

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1969 61

Innehållsförteckning

Sid

Inledning ...................................................... 2

Företagsdelegationens betänkande ................................ 3

Allmänna synpunkter........................................... 3

Samordning av den statliga företagssektorn........................ 4

Förvaltningsbolag .............................................. 6

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 7

Affärsverksdelegation ........................................... 8

Riksdagens insyn............................................... 8

Genomförande av förslaget ...................................... 9

Remissyttrandena .............................................. 9

Allmänna synpunkter........................................... 9

Samordning av den statliga företagssektorn........................ 10

Förvaltningsbolag .............................................. 12

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 19

Affärsverksdelegation ........................................... 23

Information till riksdag och allmänhet............................ 25

Genomförande av förslaget ...................................... 28

Departementschefen ............................................ 29

Inledning ...................................................... 29

Förvaltningsbolagets mål och uppgifter............................ 34

Förvaltningsbolagets omfattning.................................. 38

Förvaltningsbolagets organisation ................................ 43

Affärsverksdelegationen ......................................... 46

Information till riksdag och allmänhet.............................. 48

Värderings- och finansieringsfrågor .............................. 50

Genomförande av förslaget ...................................... 56

Hemställan .................................................... 57

Bilaga 1....................................................... 58

Bilaga 2....................................................... 60

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690336