Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Proposition 1955:120
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
1
Nr 120
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor
rörande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,
m. m.; given Stockholms slott den 25 februari
1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens
ledning pågående försöksverksamheten.
Vidare hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj:t att för budgetåren
1954/55—1956/57 provisoriskt reglera vissa ekonomiska och organisatoriska
frågor, som sammanhänger med de statliga realskolornas ställning i
försöksdistrikten och med samordnandet av högre skolor och försöksskolan
i dylika distrikt.
Därjämte framlägges förslag rörande vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster
i försöksdistrikten samt beträffande förstärkning av den pedagogiska
ledningen i försöksdistrikten och vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna
genom anställande av lärare som studieledare. För studieledare
föreslås viss nedsättning av undervisningsskyldigheten samt arvode utöver
lön. Till dessa kostnader föreslås statsbidrag skola utgå.
Slutligen behandlas i propositionen vissa ändringar och tillägg beträffande
grunderna för verksamheten på försöksskolans högstadium. Därvid förordas
bland annat viss förbättring av statsbidraget till avlöning åt yrkeslärare
för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y. Anslaget till
försökskostnadsbidrag föreslås höjt med 60 000 kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 120
2
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 120
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström,
Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde
huvudtiteln, punkten 237, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag
beräkna ett förslagsanslag av 200 000 kronor.
Jag anhåller nu att få ånyo anmäla denna anslagsfråga, varvid jag jämväl
torde få behandla vissa andra spörsmål rörande försöksverksamheten med
nioårig enhetsskola, m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
3
I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten
Den
av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse
med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation
i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen nr 70
nämnda år, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna.
Överstyrelsen har att inkomma med årliga redogörelser för de vid försöksverksamheten
gjorda erfarenheterna.
Utanför 1950 års försöksverksamhet står vissa senare tillkomna anordningar
inom de äldre skolformerna, som enligt uttalande av 1951 års riksdag
(prop. 136, SU 167) må komma till användning under en övergångstid.
Hit hör bland annat de i folkskolan inbyggda realskollinjema. Då dessa
linjer är att betrakta som provisorier i avvaktan på att enhetsskolan mera
allmänt skall kunna införas, har det icke ansetts nödvändigt föreskriva, att
regelbundna redogörelser för erfarenheterna skall insändas av skolöverstyrelsen.
Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt
sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång
(prop. 1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2). I mån
av behov har departementschefen därvid även berört den till 1951 års riksdagsbeslut
anknytande utvecklingen utanför försöksdistrikten.
1. Försöken med enhetsskoleorganisation
Skolöverstyrelsen har nu inkommit med redogörelse för försöksåret 1953/
54. Försöken hade detta läsår inom de första försöksdistrikten nått upp
till den linjedelade högsta klassen. För bestridande av kostnaderna för försöksverksamheten
stod nämnda budgetår till förfogande det å riksstaten
under rubriken Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. in. anvisade reservationsanslaget
å 600 000 kronor. Nettoutgiften under budgetåret har uppgått
till 479 908 kronor.
Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1953/54 framgår av följande
tabell. Antalet läraravdelningar tillhörande försöksverksamheten hade stigit
från 1 009 läsåret 1952/53 till 1 525 och antalet barn i försöksavdelningarna
från 22 725 till 35 784.
Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under året varit organiserad på
tre rotlar. Avdelningschefen undervisningsrådet Norinder har handlagt allmänna
frågor rörande försöksverksamheten samt frågor rörande enhets
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
|
| I försöksverksamheten deltagande | |||
Försöksdistrikt | Startår | lära ra vdelningar | lärjungar | ||
|
| totalt | därav på | totalt | därav på |
1. Bergsjö ........................ | 1953 | 16 | _ | 132 |
|
2. Bollnäs landskommun ........... | 1949 | 47 | — | 875 | — |
3. Bollnäs stad .................... | 1949 | 29 | — | 742 | — |
4. Burlöv ........................ | 1949 | 25 | 6 | 629 | 154 |
5. Gustavsberg .................... | 1952 | 17 | 4 | 403 | 105 |
6. Göteborg ...................... | 1953 | 95 | 17 | 2 690 | 531 |
7. Hassela ........................ | 1953 | 5 | — | 97 | — |
8. Hietaniemi ..................... | 1949 | 31 | 8 | 553 | 180 |
9. Huskvarna ..................... | 1951 | 46 | 4 | 1301 | 118 |
10. Hälsingborg .................... | 1951 | 21 | 2 | 470 | 38 |
11. Jönköping ...................... | 1953 | 12 | — | 347 | — |
12. Laxå .......................... | 1950 | 26 | 4 | 522 | 81 |
13. Lerum ........................ | 1949 | 37 | 7 | 865 | 198 |
14. Lillhärdal ...................... | 1949 | 14 | 4 | 277 | 88 |
15. Linköping ...................... | 1950 | 66 | 10 | 1832 | 241 |
16. Lomma ........................ | 1951 | 18 | 2 | 384 | 54 |
17. Mörbylånga .................... | 1950 | 27 | 4 | 570 | 104 |
18. Nederkalix ..................... | 1951 | 100 | 12 | 2 054 | 300 |
19. Njurunda ...................... | 1952 | 41 | — | 854 | — |
20. Oland ......................... | 1949 | 42 | 13 | 866 | 273 |
21. Perstorp ....................... | 1952 | 18 | — | 357 | — |
22. Ramnäs ....................... | 1953 | 9 | — | 127 | — |
23. Råneå ......................... | 1950 | 66 | 11 | 1374 | 338 |
24. Rämmen ....................... | 1953 | 7 | — | 102 | — |
25. Skellefteå ...................... | 1949 | 41 | 6 | 948 | 142 |
26. Skön .......................... | 1950 | 55 | 10 | 1 416 | 285 |
27. Staffanstorp .................... | 1953 | 15 | — | 183 | — |
28. Stockholm ..................... | 1949 | 221 | 15 | 5 875 | 421 |
29. Sundbyberg .................... | 1951 | 86 | 4 | 2 355 | 133 |
30. Sura........................... | 1949 | 34 | 8 | 843 | 191 |
31. Svedala ........................ | 1950 | 26 | 4 | 595 | in |
32. Södertälje ...................... | 1952 | 64 | — | 1628 | — |
33. Timrå ......................... | 1949 | 60 | 17 | 1435 | 405 |
34. Töre .......................... | 1952 | 22 | - | 415 | — |
35. Vifolka ........................ | 1949 | 33 | 11 | 561 | 147 |
36. Åhus .......................... | 1949 | 29 | 6 | 557 | 131 |
37. Österåker ...................... | 1949 | 24 | 6 | 550 | 143 |
| Summa | | 1525 | | 195 | 35 784 | | 4 912 |
skolans låg- och mellanstadium, e. o. undervisningsrådet Beskow frågor
rörande teoretisk och praktisk yrkesorientering, förberedande yrkesutbildning
och praktiska realskolor samt t. f. undervisningsrådet Lagerstedt
frågor rörande teoretiska ämnen på enhetsskolans högstadium och rörande
försöksverksamheten vid högre skolor. Skolpsykologen docent Märta Björ
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 5
sjö har lett avdelningens psykologiska och pedagogiska undersökningar.
På avdelningen har vidare — utom administrativ personal — tjänstgjort
tre heltidsanställda konsulenter. För bearbetning av undersökningsmaterial
i samband med försöksverksamheten har tidvis extra biträdespersonal måst
anlitas.
Genom beslut den 18 december 1953 har Kungl. Maj:t bemyndigat skolöverstyrelsen
att till främjande av det regionala samarbetet vid försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola tillsätta regionala samarbetskommittéer
och förordna ett antal deltidsanställda konsulenter. Samarbetskommittéerna
är tolv till antalet och består av rektorerna vid inom regionen belägna
seminarier och läroverk med praktisk lärarkurs, vederbörande statens
folkskolinspektörer, en av skolöverstyrelsen utsedd representant för högre
skolor inom regionen samt kommunala folkskolinspektörer, rektorer och
distriktsöverlärare, som är engagerade i försöksverksamheten. För fältarbetet
är anställda deltidsanställda konsulenter. Kostnaderna för de deltidsanställda
konsulenternas och samarbetskommittéernas verksamhet har
under redovisningsåret uppgått till 67 143 kronor.
Försöksavdelningen har utgivit en tryckt publikation »På försök», som
utgått i en upplaga av 3 000 exemplar, samt anordnat ett antal konferenser,
två med allmänt program, avsedda för de lokala skolledarna i försöksdistrikten,
samt en rörande den regionala konsulentverksamheten i musik
och en rörande enhetsskolan och folkbildningsverksamheten.
Under året har skolöverstyrelsen anordnat en kurs i Timrå för lärare i
naturvetenskapliga ämnen, en kurs på Gripsholms folkhögskola för lärare i
engelska och franska på högstadiet, en kurs vid Domnarvets husmodersskola
för hushållslärarinnor (i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning)
och en kurs på Yxtaholm för praktikhandledare vid praktisk yrkesorientering
och förberedande yrkesutbildning (i samarbete med arbetsmarknadens
yrkesråd). Vidare har understöd beviljats till en kurs i Haparanda för
lärare på lågstadiet, två kurser för lärare på låg- och mellanstadierna, den
ena i Södertälje och den andra i Skön, samt en kurs för övningsskollärare
och konsulenter angående modersmålet i försöksarbetet. Vid dessa kurser
har försöksavdelningens konsulenter medverkat. Kostnaderna för samtliga
under året anordnade kurser uppges ha varit 53 691 kronor.
Beträffande närmare detaljer angående försöksverksamhetens organisation,
erfarenheterna av konsulentverksamheten m. m. hänvisas till skolöverstyrelsens
utförliga redogörelse, som är publicerad i »Aktuellt» 1955
nr 1 (enhetsskolan) och nr 2 (högre skolor). Likaså må i fråga om erfarenheterna
från låg- och mellanstadierna hänvisas till nämnda publikation.
Nyheterna för året gäller huvudsakligen det under uppbyggnad varande
högstadiet och i synnerhet dess högsta klass.
Enhetsskolans högstadium utmärkes av en successivt stigande ii in n e s -differentiering. Vid inträdet i klass 7 måste lärjungarna bestämma
sig för ett tillvalsämne, som kan vara antingen tyska eller en svensk övningskurs
eller ett praktiskt ämne. Såsom framgår av följande tabell är det
tyskan och det praktiska ämnet, som visar den största dragningskraften.
Den svenska övningskursen har innevarande år endast intresserat 15 procent
av lärjungarna, vilket är sämre iin föregående år, då 20 procent valde
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
Tillvalsämnen | Pojkar % | Flickor % | Samtliga % |
1. Tyska......................... | 34,1 | 46,1 | 40,1 |
2. Svensk övningskurs ............ | 15,7 | 15,2 | 15,4 |
3. Praktiskt ämne ................ | 50,2 | 38,7 | 44,5 |
den svenska övningskursen. Överstyrelsen drar slutsatsen, att detta tillvalsämne
varken till namn eller uppläggning är lockande nog för ungdom i övergångsåldern,
och har uppdragit åt särskilda sakkunniga att utarbeta nya
kursplaner och metodiska anvisningar i ämnet i samband med en översyn
av hela modersmålsämnets ställning på högstadiet.
Det kan vara av intresse att även lägga märke till olikheten i de båda
könens ämnesval: flickorna väljer tyska i större utsträckning, pojkarna ett
praktiskt ämne.
Grupp | Pojkar % | Flickor % | Samtliga % |
1. Två främmande språk .......... | 32,9 | 41,5 | 37,2 |
2. Ett främmande språk .......... | 29,6 | 38,0 | 33,8 |
3. Intet främmande språk ......... | 37,5 | 20,5 | 29,0 |
I klass 8 vidgas differentieringsmöjligheterna, då även engelskan kan
ersättas med annat ämne. Klassen kommer på grund härav att omfatta lärjungar
med två, ett eller intet främmande språk. Storleken av dessa grupper
framgår av förestående tabell. I jämförelse med närmast föregående år visar
gruppen med två främmande språk en viss tillbakagång (från 41,4 till 37,2
procent av hela lärjungeuppsättningen), och gruppen med ett främmande
språk en viss frammarsch (från 29,6 till 33,8 procent). Förskjutningen betecknas
till en del som ett resultat av studieorienteringen i närmast lägre
klass men beror självfallet också på lärjungarnas egna erfarenheter av de
främmande språkens svårighetsgrad. Inom skolöverstyrelsen pågår för närvarande
en revision av kurserna i främmande språk för enhetsskolans högstadium.
Därvid kommer att utarbetas enklare och mera praktiskt inriktade
kurser i dessa ämnen för de mindre språkbegåvade men också mera
krävande kurser för särskilt studiebegåvade, som är inriktade på klass 9 g.
De främmande språkens dragningskraft på den kvinnliga ungdomen kan
utläsas även av den för klass 8 gällande tabellen. Av flickorna omfattar
tvåspråksgruppen dubbelt så många som gruppen utan främmande språk,
medan av pojkarna fler har valt denna senare grupp än den tvåspråkiga.
De lärjungar, som inte läser tyska, har på högstadiet möjlighet att under
någon veckotimme ägna sig åt ett fritt valt ämne. Statistik föreligger nu
beträffande valet av det fria ämnet i klasserna 7 och 8. Pojkarna lockas
mest av matematik och slöjd, därnäst av teckning, målning och modellering.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Flickorna i sjuan skjuter fram maskinskrivningen framför dessa ämnen och
låter i klass 8 bokföringen slå ut matematiken.
I klass 9, där lärjungarna har att välja mellan enhetsskolans tre linjer:
9 y, 9 a och 9 g, ser tabellen över lärjungarnas val av studieriktning ut som
följer:
Elevgrupper | År | 9y | 9a | 9g | |||
Antal | % | Antal | % | Antal | % | ||
| 1 53/54 | 196 | 65,1 | 64 | 21,3 | 41 | 13,6 |
Pojkar ............................ | | 54/55 | 419 | 60,7 | 155 | 22,4 | 117 | 16,9 |
| | 53/54 | 162 | 49,3 | 104 | 31,6 | 63 | 19,1 |
Flickor ............................ | | 54/55 | 286 | 42,9 | 235 | 35,3 | 145 | 21,8 |
| 1 53/54 | 358 | 56,8 | 168 | 26,7 | 104 | 16,5 |
Samtliga .......................... | | 54/55 | 705 | 52,0 | 390 | 28,7 | 262 | 19,3 |
Skolöverstyrelsen kommenterar tabellen på följade sätt.
»Det kan möjligen förefalla överraskande, att ... intresset för den yrkesförberedande
linjen (9 y) procentuellt visar en tendens till minskning, medan
intresset för de teoretiska linjerna (9 g och 9 a) synes vara på väg att
öka. Ehuru den iakttagna ökningen av tillströmningen till de båda teoretiska
linjerna — för 9 g från 16,5 till 19,3 procent och för 9 a från 26,7 till
28,7 procent — i intetdera fallet kan betraktas såsom statistiskt säkerställd,
bör tendensen likväl observeras. Även om den i fortsättningen skulle komma
att bli mera bestämd, innebär den, om den håller sig inom måttliga
gränser, knappast något orostecken för rekryteringen av den egentliga
yrkesutbildningen, enär det visar sig, att åtskilliga elever från teoretiska
linjer, särskilt efter genomgång av 9 a, söker sig över till fortsatt kvalificerad
yrkesutbildning. Det är i vissa fall rentav önskvärt, att yrkesutbildning
av detta slag får bygga på den allmänbildningsgrund, som nuvarande
eller rättare sagt vissa i allmänt-praktisk riktning modifierade former av
9 a skulle kunna ge.»
Överstyrelsen har ägnat en specialundersökning åt allmän-intelligensens
fördelning mellan linjerna och kommit till det ingalunda oväntade resultatet,
att 9 g får mottaga lärjungar, som genomsnittligt ligger över, och 9 y
lärjungar, som genomsnittligt ligger under medelnivån. Spridningen är dock
störst i 9 y, särskilt för pojkarna.
»Detta innebär att — ehuru dessa elevers allmänt-intellektuella genomsnittsstandard
är förhållandevis låg — det dock på denna linje finns Ppjkaij
som är väl eller synnerligen väl begåvade även i denna mening. Bland
flickorna på samma linje synes gruppen intellektuellt välbegåvade vara
mindre än bland pojkarna. Detta beror delvis därpa att flickorna . . .^hittills
i högre grad än pojkarna känt sig dragna till teoretiska linjer. På dessa
linjer, sådana de ännu är upplagda, har flickorna tack vare små åtminstone
under övergångsåldern större förutsättningar för främmande språk också
större möjligheter att kunna hävda sig än pojkarna.»
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Om syftet att tillförsäkra det praktiska livet sin rättmätiga andel av allmänbegavningarna
skall kunna vinnas, är det enligt överstyrelsens mening
nödvändigt, att 9 y-linjen i första hand avses för tidigt yrkesmogna och
välkvalificerade elever. Linjen bör i framtiden icke utan vidare mottaga
hjälpklasselever eller andra med alltför begränsade förutsättningar att
kunna tillgodogöra sig den utbildning, som här avses; en av överstyrelsen
tillsatt kommitté överväger redan frågan om hjälpklassbarnens utbildning
pa enhetsskolans olika stadier. Vidare bör i direkt anslutning till klass 9 y
ordnas kompletteringsmöjligheter för lärjungar med god allmänbegåvning,
sa att dessa snarare med tidsvinst än med tidsförlust skall kunna övergå till
fortsatt praktisk utbildning av kvalificerat slag, även sådan av gymnasial
karaktär, anser överstyrelsen.
Avgången av lärjungar från enhetsskolans klasser till andra skolformer
belyses av nästa sammanställning:
Klass i enhetsskolan | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
Proc. lärjungar, som från | 9,4 | 2,0 | 10,9 | 1,5 | 1,6 | 10,6 |
Övergången från klasserna 4—7 sker till realskolor av olika slag och flickskolor,
från klass 7 även till yrkesskolor. Siffrorna är för dessa klasser högre
än närmast föregående ar (Aktuellt 1954 nr 3 s. 19); försöksverksamhetens
utsträckande till större tätorter förmodas därvid ha medverkat. Från klass 8
•sker övergång huvudsakligen till det fyraåriga gymnasiet. Den största övergången
till gymnasiet sker dock från klass 9. Lärjungarnas val av gymnasielinje
visar inga påfallande drag. Huruvida några särdrag framträder vid
valet mellan tre- och fyraårigt gymnasium torde först ett följande år kunna
med någon säkerhet bedömas.
Lärarkårens sammansättning på enhetsskolans högstadium
läsåren 1952/53 och 1953/54 belyses av följande tablå:
| Procent | |
| 1952/53 | 1953/54 |
Lärare med akad. examen (fil. mag. eller fil. kand.) ...... | 46,8 | 33,7 |
Folkskollärarexamen jämte vissa akademiska betyg...... | 5,4 | 3,8 |
Enbart folkskollärarexamen ............... | 39,1 | 53,8 |
Annan utbildning ................. | 8,7 | 8,7 |
Summa | 100,0 | 100, o |
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 120
Svårigheten att anskaffa lärare med akademisk utbildning synes att
döma av dessa siffror ha ytterligare accentuerats. I två skoldistrikt saknade
enhetsskolan helt lärare av detta slag. De vid fjolårets riksdag beslutade åtgärderna
för främjande av enhetsskolans lärarrekrytering har givetvis icke
kunnat påverka förhållandena de båda läsår, varom nu är fråga.
I fråga om undervisningen framhåller både distriktsöverlärare
och konsulenter, att det behövs ytterligare förstärkningsanordningar i form
av gruppundervisning för att kunna ta vara både på hjälpklassbarnen och
på de särskilt studiebegåvade. Beträffande högstadiet anser man allmänt
en differentiering vara nödvändig. Man påpekar vidare svårigheten att
effektivt kunna undervisa klasserna 9 a och 9 g tillsammans, vilket ofta
måste ske på grund av alltför ringa elevantal. En del överlärare anser, att
det även i klasserna 5—7 behövs viss gruppundervisning — särskilt i matematik,
främmande språk och modersmålet — för att kunna ge de mest
studiebegåvade full sysselsättning efter deras förmåga.
Flertalet överlärare tycks anse, att det i klass 9 bör finnas a-linjer med
endast ett främmande språk och med större möjligheter än nu att i stället
välja till andra färdighetsämnen, praktiska ämnen eller handelsämnen.
I likhet med föregående år har överstyrelsen utfört vissa undersökningar
rörande lärjungarnas kunskapsnivå och prestationer.
Ivunskapsundersökningarna har under året koncentrerats till färdigheten
i engelska, detta dels därför att det första främmande spåket ur differentieringssynpunkt
kommit att inta en viss nyckelställning i skolsystemet, dels
därför att den av skolkommissionen föreslagna uppläggningen av undervisningen
i ämnet avsevärt skiljer sig från den i realskolan vanliga.
Enligt skolkommissionen borde vid undervisningen i engelska inom enhetsskolan
huvudvikten läggas vid förmågan att på egen hand läsa och förstå
text på det främmande språket. Att höra och förstå och att delta i samtal
på det främmande språket kommer närmast i betydelse. »Först därefter
följer förmågan att skriva. Skrivövningarna bör i allmänhet vara av annan
art än de nuvarande översättningsproven.» Endast för elever, som önskar
fortsätta på gymnasiet, borde bestämda krav på färdighet att skriva upprätthållas.
»Lärjungar, som inte i större utsträckning deltar i skrivning, har
mindre behov av omfattande grammatikkunskaper», inskärper skolkommissionen.
T överensstämmelse med denna målsättning finnes betydande skillnader
mellan enhetsskolans och realskolans kursplaner, särskilt i fråga om grammatikens
omfattning och inpassning.
»Enligt kursplanen för 5-årig realskola förutsättes redan i andra klassen
— motsvarande enhetsskolans klass 6 — formläran vara slutad och repeterad
samt viktigare syntaktiska företeelser genomgångna i anslutning till
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
textläsning. I realskolans avslutningsklass på 5-årig linje, klass 53, förutsattes
grammatiken i sina huvuddrag vara avslutad och repeterad, även
genom tillämpningsövningar. Enhetsskolans kursplaner för högstadiet
t. o. m. klass 9 nämner endast: »huvuddragen av formläran samt viktigare
syntaktiska företeelser i samband med läst text». I fråga om skriftliga övningar
på enhetsskolans högstadium nöjer sig kursplanerna med följande:
»övningar av växlande slag avsedda att inöva och befästa ordförråd, fraseologiska
kunskaper och grammatikens element, även fri skrivning».
De provuppgifter, som förelagts lärjungarna i enhetsskolans klass 9, avsåg
att ge en uppfattning om i vad mån lärjungarna tillgodogjort sig de
huvudsakliga delarna av enhetsskolans kursplaner för högstadiets teoretiska
linjer, 9 g och 9 a. De var sammansatta så, att de belyste lärjungarnas
ordförståelse, deras förmåga att läsa och uppfatta text och deras förmåga
att översätta vardagliga fraser och uttryck från engelska till svenska och
från svenska till engelska. Något särskilt prov i engelsk skrivning utarbetades
inte. Eleverna i klass 9 g fick i stället, utan att i förväg ha underrättats,
vara med om vårens realexamensskrivning i engelska.
Som man kunde vänta, lyckades lärjungarna i 9 g vid samtliga prov
bättre än lärjungarna i 9 a och flickorna bättre än pojkarna. Betygsättningen
standardiserades genom att proven — även de som inte ingick i
realexamen — förelädes en grupp lärjungar i realskolans klass 55. Med den
betygsskala, som på detta sätt erhölls, befanns genomsnittsresultaten för
lärjungarna i 9 g ligga mellan B och Ba, om man bortser från examensskrivningen.
I examensskrivningen gick det sämre: endast 38,5 procent av pojkarna
och 46,7 procent av flickorna skrev godkänt eller därutöver.
Skolöverstyrelsen påpekar, att resultaten av proven i viss mån stämmer
överens med den av skolkommissionen formulerade allmänna målsättningen
för ämnet, liksom med de kursföreskrifter, som på kommissionens
förslag fastställts på försök. Ordförståelsen och läsningen skulle i enhetsskolan
räknas till ämnets centrala delar, och i dessa delar är också lärjungarnas
resultat bäst. Vid de formala grammatiska momenten lägger kursföreskrifterna
däremot mindre vikt. Skillnaden i resultat mellan 9 g och 9 a är
också mycket naturlig. Det fria ämnesvalet leder nämligen av sig självt till
en mycket utpräglad differentiering av lärjungematerialet i allmänt-intellektuellt
avseende, som bekräftades genom de anställda testningarna.
De svagare resultaten på examensskrivningen föranleder överstyrelsen till
följande uttalande:
»Skolkommissionen har av allt att döma föreställt sig, att det av den
själv insedda behovet av att ge större skrivfärdighet åt de elever, som ämnar
fortsätta i gymnasium, skulle kunna tillgodoses genom viss differentiering
eller individualisering inom klassens ram. Detta har emellertid i hög grad
försvårats för den första årgången elever i klass 9 g. I alla de första elva
försöks distrikten utom ett har nämligen dessa elever till antalet varit så
11
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
få, att de måst undervisas tillsammans med eleverna i klass 9 a. Eftersom
de sistnämnda eleverna ... i genomsnitt ej äger på långt när samma allmänt-intellektuella
förutsättningar som eleverna i 9 g, förorsakar i verkligheten
en samläsning mellan så pass heterogena elevkategorier på högstadiet
självfallet mycket stora svårigheter. Ej minst blir det undervisningstekniskt
svårt att medelst överkurser inom klassen kunna effektivt differentiera
undervisningen efter »varje elevs intresse och förmaga», sasom skolkommissionen
tänkt sig. Så länge ämneslärarna pa högstadiet ännu till stor del
är otillräckligt utbildade och dessutom alltjämt ovana vid den metodik,
som undervisningen av heterogena grupper kräver, maste svårigheterna att
effektivt kunna tillgodose enhetsskolans gymnasieinriktade elever bli stora.»
Överstyrelsen föreslår, att för de lärjungar, som övergår från enhetsskolan
till gymnasium, en kompletterande undervisning anordnas vid de mottagande
skolorna, i den mån detta visar sig behövligt. Men även inom enhetsskolan
bör åtgärder vidtagas för att göra utbildningen effektivare för denna
lärjungegrupp. En kursomläggning bör genomföras, som ger enhetsskolans
tidigt gymnasieinriktade lärjungar tillfälle att, om möjligt redan från högstadiets
början, inhämta överkurser, som svarar mot deras begåvning och
intresse. Om de av organisatoriska skäl måste undervisas tillsammans med
andra elevkategorier på högstadiet, bör de i vissa ämnen beredas tillgång till
särskild undervisning genom utvidgning av hittills praktiserade förstärkningsanordningar.
»Den gymnasieinriktade elevgruppen, som visserligen
numerärt är mindre omfattande men fördenskull inte mindre viktig, konstituerar
redan tidigt på högstadiet en urvalsgrupp, som i såväl språk som en
del andra ämnen både kan och bör få prestera mera än nu gällande kursplaner
föreskriver och nuvarande organisation av högstadiet medger», framhåller
överstyrelsen sammanfattningsvis.
Förutom de kunskapsprov, som anställts i engelska, har överstyrelsen
förelagt lärjungarna i klass 9 ett prov i bokkunskap och i anslutning därtill
skriftlig framställning. Uppgiften har ytterst varit att undersöka, i vad mån
lärjungarna lärt sig arbeta självständigt och systematiskt med utnyttjande
av tillgängliga källor. Till jämförelse har även en grupp lärjungar i klass 5''
förelagts samma prov.
Provet utgjordes av en serie frågor, som eleverna skulle besvara skriftligt
med hjälp av ett särtryck, innehållande ett antal artiklar ur en uppslagsbok.
Särtrycket bestod av 17 sidor text, diagram och bilder jämte ett register.
Att besvara frågorna fordrade dels att man kunde orientera sig i uppslagsboken-särtrycket
och där sia upp de rätta nyckelorden, dels att man främst
genom texten men också genom diagrammen och de övriga illustrationerna
kunde finna och rätt kombinera för frågans besvarande väsentliga fakta.
Antalet frågor var 30.
Resultaten kan sammanfattas i följande tabell:
12
Kungl. Maj:ts -proposition nr 120
Provets natur | Pojkar | Flickor | ||
Antal | Medelpoäng | Antal | Medelpoäng | |
1. Bokkunslcaj): |
|
|
|
|
Realskola, klass 55 ........ | 443 | 21,0 | 416 | 21,1 |
Enhetsskola, klass 9 g .... | 40 | 20,9 | 59 | 20,4 |
» » 9a .......... | 63 | 18,6 | 107 | 17,1 |
» * 9y .......... | 173 | 14,4 | 144 | 12,3 |
II. Skriftlig framställning: |
|
|
|
|
Realskola, klass 55 ............ | 217 | 24,8 | 216 | 21,8 |
Enhetsskola, » 9g.... | 40 | 24,7 | 59 | 22,7 |
Överstyrelsen meddelar, som sig bör, också siffror rörande spridningen för
varje särskild grupp; beträffande dessa hänvisas till den utförliga publikationen
i Aktuellt.
Den markerade skillnaden mellan 9 g och 9y är, säger överstyrelsen, i
första hand betingad av den genomsnittliga begåvningsskillnaden. Korrelationen
mellan lärjungarnas resultat vid provet i bokkunskap och deras allmänt
intellektuella status, sadan den fastställts genom testning, var mycket
markerad. »Det tyder på att man med hjälp av ett studieprov av det ur
skolsynpunkt verklighetsbetonade slag, som detta prov representerar, även
kan få en uppfattning om elevernas allmänt-intellektuella förutsättningar.
Hur sådana prov bör konstrueras för att med tillräcklig säkerhet ge besked
bade om dessa förutsättningar och om elevernas förvärvade studieteknik,
får vidare undersökningar utvisa.»
Däremot varnar överstyrelsen för förhastade slutsatser av de obetydliga
skillnaderna mellan enhetsskolans 9 g och realskolans 55.
»Så länge jämförelsematerialet ännu är alltför begränsat för att kunna
sammanställas till i olika avseenden mera ekvivalenta elevgrupper från enhetsskola
och realskola, måste man . .. vara ytterligt försiktig i sina sluts?!'',
s1er’ n^r gäller alla sadana jämförelser. Förutom redan omnämnda
skillnader i fråga om läraruppsättning och lärogång är dessa båda skoltyper
varandra mycket olika med hänsyn till elevklientelets struktur. Så utgör
exempelvis de överåriga eleverna i enhetsskolans klass 9 g endast 15,3 %
men i klass 5® ej mindre än 49,7 %. Vidare är att märka, att endast 1,7 %
av den forsta årgången elever i klass 9 kom från socialgrupp 1, medan denna
grupp i det jämförda realskolematerialet representerades av 14,0 %. I fråga
om socialgrupp 5 ar förhållandet det motsatta — nämligen 11,4 % i enhetsskolan
och 0,8 % i realskolan.»
Den här nämnda »socialgrupp 5» omfattar de i jordbruk och skogsbruk
anställda.
Slutligen meddelar överstyrelsen i detta sammanhang resultaten av en
redan år 1950 påbörjad undersökning av lärjungarnas intresse för olika
ämnen och arbetsformer i skolan. Syftet var att få veta, i vad mån den skol
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO 13
Ämnen och sysselsättningar | Pojkar Klasser | Flickor Klasser | ||||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |
Teoretiska ämnen ................ | 3,02 | 3,01 | 2,86 | 2,65 | 2,61 | 3,24 | 3,27 | 3,13 | 2,97 | 2,94 |
Tyst läsning.................... | 3,37 | 3,47 | 3,41 | 3,38 | 3,37 | 3,28 | 3,46 | 3,41 | 3,41 | 3,48 |
Övningsämnen ................... | 3,40 | 3,32 | 3,20 | 3,14 | 3,05 | 3,62 | 3,61 | 3,48 | 3,38 | 3,35 |
Lek och idrott ................. | 3,93 | 3,90 | 3,85 | 3,84 | 3,81 | 3,79 | 3,85 | 3,82 | 3,78 | 3,62 |
Slå i uppslagsböcker .............. | 3,19 | 3,30 | 3,15 | 3,02 | 2,96 | 3,24 | 3,31 | 3,22 | 3,11 | 3,04 |
Hålla på med experiment.......... | 3,48 | 3,77 | 3,53 | 3,26 | 3,18 | 3,38 | 3,60 | 3,43 | 3,31 | 3,35 |
Tillhöra en grupp inom klassen .... | 3,40 | 3,42 | 3,34 | 3,08 | 3,02 | 3,62 | 3,67 | 3,42 | 3,25 | 3,18 |
Sitta och arbeta själv ............ | 3,03 | 3,06 | 2,77 | 2,73 | 2,93 | 3,11 | 3,17 | 3,05 | 3,04 | 3,13 |
Göra arbetsböcker ................ | 3,49 | 3,46 | 3,06 | 2,79 | 2,73 | 3,66 | 3,71 | 3,60 | 3,44 | 3,25 |
Vara med om diskussioner i klassen | 3,19 | 3,29 | 3,18 | 3,11 | 3,24 | 3,07 | 3,21 | 3,03 | 2,97 | 3,08 |
Stiga fram för klassen och redogöra |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för något ...................... | 2,44 | 2,50 | 2,06 | 1,84 | 1,96 | 2,76 | 2,62 | 2,39 | 2,02 | 2,12 |
| Göra upp en arbetsplan ........... | 3,09 | 2,99 | 2,78 | 2,49 | 2,37 | 3,30 | 3,33 | 3,02 | 2,81 | 2,71 |
leda, som brukar göra sig märkbar inemot och under puberteten, är särskilt
prononcerad i enhetsskolan med dess förlängda skolplikt. Lärjungarna
hade att för varje ämne, sysselsättning eller verksamhetsform rita ett kryss
i en av de fyra »intressekolumnerna» i ett frågeformulär. I kolumnhuvudet
var de fyra intressegraderna angivna med följande text och färg:
»Nästan alltid tråkigt» (svart = 1).
»Mera tråkigt än roligt» (mörkgrått = 2).
»Mera roligt än tråkigt» (ljusgrått — 3).
»Nästan alltid roligt» (vitt = 4).
Ett sammandrag av resultaten återges i förestående tabell. Överst meddelas
medeltalen för poängsiffrorna dels i teoretiska läroämnen, dels i övningsämnena.
Sifferserierna visar både för pojkar och flickor den för åldern
karakteristiska nedgången av intresset för skolarbetet men också en viss
stabilisering under det avslutande skolåret. Av den utförliga publikationen
framgår, att intresseminskningen inte drabbar alla ämnen lika. Jämförelsevis
bra har »tyst läsning» stått sig inom den teoretiska gruppen samt »lek
och idrott» bland övningsämnen. Siffrorna för dessa fack har särskilt angivits
i tabellen. Överstyrelsen finner det glädjande, att elevernas intresse
för att läsa på egen hand, alltså den arbetsform, som man i skolan kallar
tystläsning och vilken är den vuxna människans viktigaste studieform, hos
både pojkar och flickor tycks stå sig tämligen oförändrat och på hög nivå
även under den eljest så intresselabila övergångsåldern.
I fortsättningen redovisar tabellen lärjungarnas intressereaktioner inför
de olika arbetsformer, som bjuds i skolan. Överstyrelsen skriver om denna
del av undersökningen:
» Intresset för att ''sitta och arbeta själv’ ökar under det sista skolåret,
under det att intresset för att ''tillhöra en grupp inom klassen’ sjunker både
hos pojkar och flickor inemot puberteten. Dock står sig intresset för att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 180
Vara med om diskussion i klassen’ på relativt hög nivå genom åren. Intresset
för den traditionella formen för muntlig framställning, nämligen ’att
stiga fram för klassen och redogöra för något’ är däremot avsevärt lägre
under de sista skolåren än tidigare. Allt detta i förening med elevernas
ökade mognad ger stöd för skolkommissionens rekommendation att på
enhetsskolans högstadium med vissa elevkategorier börja pröva vuxnas
studiesätt, exempelvis både studiecirkel- och korrespondensundervisningsmetoder.
Förutom att sådana metoder i sig själv är mera stimulerande än
klassundervisning och därför i sin mån kan motverka skolledan, kan de
både hjälpa och inspirera en del elever att sedan fortsätta i det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet eller studera på egen hand.»
Undersökningen synes icke ha bekräftat farhågorna för en just i enhetsskolan
särskilt utpräglad skolleda. Det måste dock framhållas, att tillräckligt
jämförelsematerial från andra skolformer ännu icke föreligger.
Huvudintresset i årets rapport knyter sig till de första erfarenheterna av
den förberedande yrkesutbildningen i9y. Denna föregås
i klasserna 7 och 8 av teoretisk och praktisk yrkesorientering.
Den teoretiska yrkesorienteringen omfattar cirka 10 lektioner i klass 7,
35 i klass 8 och 10 i klass 9. Särskilt utsedda yrkesvalslärare — vanligen
folkskollärare — har haft hand om denna del av undervisningen, för vilken
de kvalificerat sig genom fortbildningskurser. Såsom hjälpmedel vid undervisningen
använder man en på skolkommissionens initiativ utarbetad studieplan
i ämnet samt arbetsmarknadsstyrelsens material för yrkesvägledare.
Dessutom begagnar man i flertalet distrikt filmer och bildband, broschyrer,
tidningsartiklar o.d. Man efterlyser ännu mera illustrerat material i form
av bildband, filmer och planscher, då det visat sig svårt att hålla lärjungarnas
intresse uppe enbart genom samtal och läsning om yrken.
Den praktiska yrkesorienteringen är förlagd till klass 8 och har begagnats
av 46 procent av lärjungarna. Vanligen sker praktiken hos enskilda företagare.
Pojkarna gillar i synnerhet praktik som bilreparatör, elektriker,
metall- eller annan verkstadsarbetare, i jordbruk eller skogsbruk, flickorna
praktik som affärsbiträde, sjukvårdsbiträde, barnsköterska eller damfrisörska.
Än så länge har praktikanskaffningen tack vare bistånd från arbetsmarknadsorganens
sida kunnat ordnas tillfredsställande åtminstone på
större orter. På mindre orter med föga differentierat näringsliv är däremot
svårigheterna att tillgodose önskningarna i fråga om praktikplats mycket
stora.
Den teoretiska och praktiska yrkesorientering, som bedrivits på högstadiet,
synes ha varit en tacksam men mycket krävande uppgift för yrkesvalslärarna.
För dessa behövs därför en mera omfattande fortbildning, säger
överstyrelsen. I fråga om den praktiska yrkesorienteringen, som enligt flera
yrkesvalslärares åsikt verksamt bidragit till att göra även skolarbetet mera
meningsfullt för eleverna, efterlyser flertalet överlärare större möjligheter
till praktisk anlagsorientering i skola, främst genom mera mångsidigt utrustade
skolverkstäder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
15
Skoldistrikt | Jord-och | Husligt arbete | Metall- arbete | Massa- industri | Handel | Bland. hantv. | Allm. prakt. |
Burlöv ......... | 1 | 1 | 1 | _ | 1 | _ | _ |
Hietaniemi ..... | 1 | 1 | — | — | — | — | — |
Lerum ......... | — | 1 | 1 | — | 1 | 1 | — |
Lillhärdal ...... | 1 | 1 | — | — | — | — | — |
Oland.......... | 1 | 1 | 1 | — | 1 | — | — |
Skelleftehamn .. | — | — | 1 | — | 1 | — | — |
Sura ........... | — | 1 | 1 | — | 1 | 1 | — |
Timrå ......... | — | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Vifolka ........ | 1 | 1 | 1 | — | 1 | — | — |
Åhus .......... | 1 | 1 | — | — | 1 | 1 | — |
Österåker....... | — | 1 | 1 | — | — | 1 | — |
S:a avdelningar | 6 | 10 | 8 | 1 | 8 | 5 | 1 |
S:a elever! P0*” | 38 | 3 | 82 | 7 | 46 | 17 | 6 |
| flickor | — | no | — | — | 42 | 7 | — |
Den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y var uppdelad på sju linjer
enligt förestående tabell. Linjen för husligt arbete är som synes flickornas
huvudlinje, medan metallarbetslinjen visat sig särskilt lockande för pojkarna.
Alla sju linjerna var icke representerade i något skoldistrikt; i tre
mindre distrikt (Hietaniemi, Lillhärdal och Skelleftehamn) hade man till
och med detta första år endast två, vilket anses innebära en alltför snäv begränsning
av lärjungarnas yrkesvalsmöjligheter. Endast i Timrå har en allmänpraktisk
linje försökts. Utbildningen har där bedrivits i en s. k. kombinerad
verkstad, utrustad för orientering inom de tre områdena metallarbete,
elektroteknik och snickeri. Flera överlärare framhåller, att en stor del
av lärjungarna i stället för en ensidigt inriktad förberedande yrkesutbildning
skulle ha behov av en dylik allmänpraktisk utbildning i kombinerad skolverkstad.
Överstyrelsen är beredd att låta pröva denna utbildningsform,
där det finns behov av den och kan skapas tillräckligt goda förutsättningar,
främst i fråga om lärare och lokaler.
Flertalet lärjungar (63 %) har i denna klass haft yrkespraktiken förlagd
till enhetsskolan eller annan skola, återstoden till enskilda företag utan skolavdelningar.
Samarbetet med företagare och arbetsförmedling har enligt
överlärare och yrkesvägledare varit tillfredsställande. Företagarnas intresse
för den förberedande yrkesutbildningen har varit mera positivt än när det
gällt den praktiska yrkesorienteringen. Förmedlingen av praktikplatser har
i regel skett genom yrkesvalslärarens direkta kontakt med företagarna, i
flertalet distrikt under samarbete med arbetsförmedlingen eller ungdomsförmedlingen.
Jämväl kontakten och samarbetet med föräldrarna har enligt
överlärarna i allmänhet varit gott. Av en del uttalanden av yrkesvalslärarna
tycker man sig dock kunna märka, att en negativ inställning till skolan hos
föräldrarna, särskilt till den förlängda skolplikten, ligger bakom vissa elevers
16
Kungl. Maj:ts -proposition nr ISO
bristande intresse för arbetet i klass 9 y. För en del föräldrar tycks också
elevernas ersättning för yrkespraktiken ha tett sig alltför ringa.
o De elever, som fått sin yrkespraktik utanför skolan, har i de flesta fall
fått ersättning för sitt arbete. Arbetsmarknadsorganisationerna föreslog i
en gemensam rekommendation en ersättning med 2 kronor per dag såsom
lämplig. Kontraktsbundna lärlingar borde dock få ersättning enligt lärlingsavtalet.
I flertalet distrikt har man följt rekommendationen, men på några
håll har man lokalt kommit överens om en något högre ersättning. Vidare
har i två distrikt enstaka företagare ansett sig inte kunna lämna någon ersättning
alls till elever i klass 9 y.
I två skoldistrikt har, enligt vad överstyrelsen erfarit, några elever i klass
9 y skolstrejkat närmast på grund av föräldrarnas inställning till skolan.
Helt torde konflikter av detta slag ej kunna undvikas, så länge skoldistrikt
med 9-årig skolplikt gränsar till distrikt med endast 7-årig skolplikt. Frånvaron
av författningsbestämmelser vid början av läsåret 1953/54 beträffande
skolpliktstidens längd har nog i sin mån varit en bidragande orsak
till en viss osäkerhet hos föräldrarna och kanske också hos överläraren, när
det gällt att ge besked.
Lärarfrågan för den yrkesförberedande undervisningen i 9 y har under
året i stort sett kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt.
På den husliga linjen har skolköks- och lanthushållslärarinnor undervisat
i hushållspraktik, kostlära, hemvårds- och materiallära samt hushållsekonomi.
Även i sömnad har man på den husliga linjen utom i ett par fall haft
fullt kompetenta lärare. T barnavård har man däremot endast i några fall
kunnat få barnavårds- eller barnträdgårdslärarinnor. I övriga distrikt har
undervisningen i barnavård skötts av sjuksköterska eller någon lärare vid
skolan, oftast skolkökslärarinna.
Lärarna på metallinjen har i regel haft motsvarande utbildning som
lärare i verkstadsskolor för metallarbetare, d. v. s. långvarig praktik samt
undervisningsvana och/eller pedagogisk utbildning i någon av de yrkespedagogiska
kurser, som anordnats av överstyrelsen för yrkesutbildning. Före
läsårets början anordnade skolöverstyrelsen en kort instruktionskurs för
lärare på metallinjen.
Såsom lärare på linjen för jordbruk och skogsbruk har agronomer och
lantmästare tjänstgjort samt i ett fall en lärare utan någon sådan examen
men med omfattande praktisk utbildning och erfarenhet av undervisning
inom JUF-rörelsen. Den skogliga undervisningen har anordnats i samarbete
med skogsvårdsstyrelserna, domänverket eller enskilda skogsbolag och har
skötts av dessa verks och företags skogliga personal.
På handelslinjen, där undervisningen i handelsämnen i skola omfattat
6—8 timmar, i två fall 16—17 timmar per vecka som ett komplement till
praktisk utbildning, huvudsakligen i enskilda företag, har timlärarna i de
flesta fall varit praktiskt verksamma yrkesmän. I två fall har man haft heltidsanställda
handelslärare, som också haft viss annan undervisning i skolan.
I maskinskrivning har i några fall folkskollärare undervisat. De har
genom betyg från genomgångna kurser, tidigare anställningar in. m. styrkt
sin lämplighet.
På hantverkslinjen har den vrkesteoretiska undervisningen i den mån
den inte sammanförts med den husliga linjen eller handelslinjen skett per
korrespondens under lokal handledning av en folkskollärare.
17
Kurujl. Maj:ts proposition nr 120
Tillsynen över utbildningen har hittills genomgående skötts av yrkesvalslärare.
Både dessa och skolledarna tycks vara ense om att detta är ett lämpligt
arrangemang. I ett par stora försöksdistrikt anser man dock, att det
vid verksamhetens utvidgning kan bli svårt för en enda lärare att hinna
med båda uppgifterna.
Enligt yrkesvalslärarnas rapporter har varje elevarbetsplats utanför skolan
besökts en gång vid början av läsåret och därefter en eller flera gånger
under praktikperioden. I några fall önskar man att få mera tid för besök på
arbetsplatserna. Detta gäller i synnerhet stora distrikt. Men i allmänhet
tycks man anse, att tiden hittills räckt till för att uppehålla kontakten med
eleverna i deras arbete utanför skolan.
Skolöverstyrelsen anser, att försöket med förberedande yrkesutbildning i
stort sett kunnat genomföras programenligt, om också ej på det fullständiga
sätt, som är önskvärt för framtiden. Överstyrelsen framhåller emellertid
önskvärdheten av att yrkesskol väsen det utbyggs på sådant sätt, att en
naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola kan genomföras.
»Det är angeläget, att så sker, liksom också att försöksverksamhet
med enhetsskola i större utsträckning än hittills kommer i gång i distrikt
med tillräckligt utbyggt yrkesskol väsen», slutar överstyrelsen sin redogörelse
för försöksverksamheten inom enhetsskolan.
2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet
Jämväl försöksverksamheten vid de högre skolorna har ganska stor omfattning.
Antalet beviljade försök av olika slag uppgick läsåret 1953/54 till
271. Av dessa avslutades 61 med läsårets utgång. Antalet beviljade försök
läsåret 1954/55 uppgår till 475. Mer än tredjedelen av de högre skolorna
medverkar numera aktivt i den allmänna försöksverksamheten med ett eller
flera försök. Skolöverstyrelsen ger följande tabellariska översikt av deltagandet
vid olika skolformer:
Skolform | Högre allmänt läroverk | Statlig realskola | Kom- munal flickskola | Kom- munal realskola | Praktisk kommunal realskola | Övriga | Summa |
Antal befintliga | S4 | 137 | 49 | 61 | 21 | 21 | 373 |
Antal deltagande | 53 | 43 | 13 | 16 | 7 | 7 | 139 |
Antal deltagande | 60 | 55 | 17 | 17 | 5 | 10 | 164 |
En grupp av försök gäller nya linjer och utbildningsvägar
på realskolestadiet; dit hör bland annat försök rörande treåriga realskol
2
— Dihang till riksdagens ''protokoll 1055. 1 sawl. Nr ISO
18
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
linjer, jordbruksteknisk linje, korrespondensrealskolor och fast linjedelning
på flickskolans högstadium samt anordnandet av en förenklad variant av
realexamen kallad »särskild realexamen».
En annan grupp gäller det inre arbetet på realskolestad
i e t och innefattar fördelningen mellan de olika klasserna av undervisningen
i samhällskunskap, nya skrivningstyper i främmande levande språk,
förläggandet av skrivningar till vederbörande läroämnes egna timmar, slopande
av höstterminsbetygen i klasserna l5 och l4, avkortad kurs i matematik,
organiserad läxhjälp och olika koncentrationsanordningar.
Den tredje huvudgruppen gäller gymnasiet. Det är fråga om åtgärder
för ämneskoncentration, förläggandet av vissa skriftliga examensprov
till någon av terminerna före examensterminen, slutprövning i vissa ämnen
redan före studentexamen (s. k. särskild prövning), fria studier på det differentierade
gymnasiet samt särskild undervisning i muntlig framställning
Slutligen förekommer vissa försök, på vilka överstyrelsen denna gång ej
gått närmare in, exempelvis försök med fritt valt arbete, grupparbete och
individualiserande arbetsmetoder, läxfrihet i vissa klasser och ämnen in. m.
samt försök med för klassen gemensamma överläggningar m. m. (»klassens
timme»), gemensam underhållning för hela skolan o. d.
Vissa av försöken har redan förts så långt och utfallit så pass gynnsamt,
att de enligt överstyrelsens mening bör kunna läggas till grund för definitiva
åtgärder.
Jag redogjorde i fjol för de då föreliggande erfarenheterna rörande treåriga
realskollinjer (»stocksundssystemet» m. m.), den jordbrukstekniska linjen
vid samrealskolan i Söderköping, experimenten med särskild realexamen
och den avkortade kursen i matematik och kan nu beträffande dessa frågor
i huvudsak hänvisa till överstyrelsens förnyade redogörelse, som är publicerad
i Aktuellt 1955 nr 2.
Då försöken med särskild realexamen synes ha väckt stort intresse
vid skolorna och är avsedda att få vidgad omfattning, skall jag dock
litet utförligare beröra de senaste erfarenheterna av denna förenklade examensform.
Försöken påbörjades vårterminen 1951, då gällande bestämmelser för
flyttning till klasserna 25, 35 och 24 sattes ur kraft vid de deltagande skolorna,
varigenom kvarsittningen i de lägre klasserna vid dessa skolor kunde
begränsas. I de högre klasserna fick lärjungarna möjlighet att utbyta vissa
teoretiska ämnen antingen mot praktiska kurser i de nedlagda ämnena eller
mot utvidgade kurser i övningsämnena eller mot praktiska ämnen. Lärjunge,
vilken begagnat sig av denna rätt, avlägger en examen, som i vissa
ämnen helt överensstämmer med den vanliga realexamen, och kan i de
ämnen, där fordringarna skiljer sig, sedermera komplettera examen och på
så sätt erhålla ett vanligt realexamensbetyg.
Läsåret 1953/54 deltog 15 skolor i denna försöksverksamhet, därav 2
19
Kungl. Maj ds proposition nr 120
praktiska realskolor. I åtskilliga fall har extra lärarkraft icke varit behövlig
för försöken. Där nya läroämnen tillkommer, måste dock särskild undervisning
ställas till förfogande. Sju av skolorna har sålunda för försökens
genomförande tilldelats ett varierande antal extra veckotimmar, från 2 till
20. Kostnaderna steg under budgetåret till sammanlagt 29 560 kronor.
Vid de i försöken deltagande skolorna uppgick lärjungeantalet i klasserna
45 och 34 till 1 353, varav 225 siktade på särskild realexamen, nämligen
16,5 % av pojkarna och 16,8 % av flickorna. I klasserna 53 och 44 var lärjungeantalet
944, varav 210, eller 21,7 % av pojkarna och 22,8 % av flickorna,
siktade på särskild realexamen. Av dem avlade 194 den åsyftade examen.
Anslutningen skiftar betydligt från skola till skola; den var vid en
skola 42,9 % av hela antalet lärjungar i klassen, men vid en annan endast
11,1 %.
De teoretiska ämnen, som oftast bortväljs, är tyska, engelska och matematik.
Vid fyra skolor ersätts de vanliga kurserna i dessa ämnen med praktiska
kurser i samma ämnen och vid två skolor med sådana utbytesämnen
som maskinskrivning, teckning, slöjd, praktiska kurser i skogsvård och träteknik,
hemsjukvård med barnavård och hushållsgöromål. Vid sju skolor
har man vid sidan av en praktisk kurs i något språk tagit upp en praktiskt
betonad handelsutbildning. Vid de två praktiska realskolorna för man fram
lärjungarna till en på motsvarande sätt förenklad praktisk realexamen.
De i försöket deltagande skolorna är av den åsikten, att den särskilda
linjen blivit en mycket värdefull tillgång, och skolorna önskar alla fortsätta
med verksamheten. Minskningen av kvarsittningen är en vinst, och
bara det faktum, att rektor fått ett alternativ till kvarsittning och utkuggning
har eliminerat mycken irritation och många svårigheter för föräldrarna.
Överstyrelsen har också i icke så få fall erhållit direkta förfrågningar
från målsmän, var närmaste realskola med s. k. särskild realexamen
finns.
Men även rent pedagogiskt har försökslinjen visat sig ha betydande fördelar.
När de svagare eleverna får en undervisning, som är bättre avpassad
för deras förutsättningar, stiger deras intresse, och deras tidigare apati förbyts
i aktivitet. På samma gång är de praktiska ämnena en god förberedelse
till kommande yrkesutövning, framhålles från en skola.
Att den särskilda realexamen har ett rent personligt värde för en del
elever och ett icke ringa allmänbildningsvärde är man ense om. Frågan om
kompetensvärdet är det ännu för tidigt att besvara. Vid den enda skola där
särskild realexamen avlagts redan vårterminen 1953 — praktiska realskolan
i Örebro — har erfarenheterna av den särskilda praktiska realexamens värde
på arbetsmarknaden varit gynnsamma. Av de 11 svar, som erhållits på
en rundfråga till de 13 elever, som nämnda termin tog sådan examen, framgår,
att de alla erhållit anställningar och löner fullt jämförbara med dem,
som deras kamrater med fullständig praktisk realexamen förvärvat.
Med anledning av hittills gjorda erfarenheter av försöken med särskild
realexamen och med hänsyn till framförda önskemål om modifiering av ut
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
färdade anvisningar har överstyrelsen uppdragit åt en särskild sakkunnig
att bearbeta frågan. Det är sannolikt, att förslag hinner framläggas i så god
tid, att nya anvisningar kan utfärdas före slutet av vårterminen 1955.
Försök med organiserad läxhjälp har förekommit vid 17
skolor. Varje skola har haft en tilldelning av en till två extra veckotimmar
för att genomföra försöket. Där man haft möjlighet, har läxhjälpen förlagts
inom schemats ram, så att resande elever kunnat delta utan att behöva
göra extra resor. Oftast har den dock varit förlagd till eftermiddagarna,
en gång i veckan under hela läsåret. Deltagandet har varit helt frivilligt.
Problemet med fördelningen av läxhjälpen har lösts på olika sätt. Vid
vissa skolor, där lärjungeantalet inte varit så stort, har det stått alla lärjungar
fritt att begagna sig av läxhjälpen, vid andra har förmånen begränsats
till en eller ett par klasser. På ett ställe har endast lärjungar, som blivit
efter på grund av sjukdom, mottagits. Slutligen har en skola låtit föräldrarna
ta initiativet efter samråd med lärarna; i detta fall var läxhjälpen
begränsad till de två lägsta klasserna och till ämnena engelska, tyska och
matematik. Handledning i studieteknik har förekommit i samband med
läxhjälpen, dock företrädesvis för lärjungar i de lägsta klasserna.
Att den organiserade läxhjälpen varit lärjungarna till stort gagn omvittnas.
Särskilt gäller detta de lärjungar, som ej kan få hjälp med läxorna i
hemmet eller som varit efter i ett ämne på grund av frånvaro. Lärjungar
och föräldrar har också varit tacksamma för anordningen. Från många
skolor framhålles önskvärdheten av att läxhjälpen utvidgas, så att man ej
behöver avvisa några elever, som vill deltaga.
Vårterminen 1954 upptogs som ny försöksgren en undervisning i muntlig
framställning för gymnasieelever. Det nya gymnasiets kursplaner
betonar starkt det muntliga momentet, men möjligheten att i praktiken
omsätta kursanvisningarnas intentioner är till följd av det stora lärjungeantalet
i klasserna tämligen beskuren. Genom tilldelning av extra
lärarkraft har emellertid nu 16 skolor beretts möjlighet att dela avdelningar
av första ringen i två undervisningsavdelningar under en veckotimme vid
övningar i muntlig framställning.
Uppläggningen av undervisningen och övningarna har skett antingen
efter den plan, som Gundel Rende ger i sina skrifter Tala bättre och Fn
syensk tiger eller också i anslutning till den radiokurs i muntlig framställning,
som sändes höstterminen 1953.
Eleverna har övats i att hålla korta föredrag eller anföranden och göra
diskussionsinlägg. Anförandena har i huvudsak koncentrerats till följande
typer: informerande föredrag, demonstrationer eller instruktioner, propagerande
föredrag och diskussionsinledningar.
I största utsträckning har eleverna själva fått välja ämnen inom dessa
områden, och varje elev har hållit ett anförande av varje typ. Dessutom
har eleverna fått öva sig i att göra intervjuer och reportage.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO 21
Tidningarnas betydelse, när det gäller att finna lämpliga ämnen i aktuella
frågor, betonas.
Eleverna har haft tre till fem minuter på sig att hålla anförandet. I allmänhet
har de ej tillåtits att ha manuskript, medan de däremot, om de
önskat, fått ha s.k. stolpar och begynnelse- och slutmeningen antecknade.
Ett helt oförberett anförande över ett av kamraterna förelagt ämne har på
de flesta håll varit slutpunkten i övningarna.
Den kritik, som givits, har till en början ej anknutits till enskilda framträdanden
utan riktats till hela gruppen. Kritiken av den enskildes anförande
har man försökt göra så positiv som möjligt. Vid ett läroverk har läraren
utarbetat blanketter, på vilka de för tillfället icke engagerade lärjungarna
två och två fått poängbedöma anförandena med hänsyn till hörbarhet, uttal,
tempo, uppträdande, kontakt med publiken, sätt att börja, förmågan
att fängsla, förmågan att använda hjälpmedel, språkbehandling och sätt
att sluta. För en allsidig bedömning visade sig blankettsystemet mycket bra.
Erfarenheterna av denna försöksverksamhet är genomgående mycket
goda, säger överstyrelsen. Det framhålles i rapporterna, att man hos de
flesta elever kan iakttaga en påfallande utveckling redan efter några framträdanden.
De blyga mister sina hämningar, och de alltför talföra får sin
självsäkerhet dämpad av kamratkritiken. Den vana att inför publik framträda
och yttra sig vårdat och obesvärat, som mycket lättare grundlägges
i en liten intim avdelning, blir bestående, när hela klassen är samlad.
För duktiga lärjungar i de båda översta gymnasieringarna är det ofta ett
önskemål att få koncentrera sina självstudier på ett visst ämne och få sina
framsteg i ämnet kontrollerade och erkända. För sådana lärjungar har försöksvis
anordnats en särskild prövning efter fordringarna
för studentexamen. Lärjunge, som därvid når upp till minst Ba i
den muntliga prövningen och minst B i den skriftliga prövningen, om sådan
förekommer, är i fortsättningen frikallad från undervisningen i ämnet och
kan efter vissa regler tillgodoräkna sig betyget i studentexamen.
Särskild prövning är vanligast i moderna språk. Då företaget kräver speciell
studiebegåvning, är det icke alltför många som ger sig på det; i medeltal
redovisas under året fyra fall vid vart och ett av de läroverk, vid vilka
försök är medgivna.
Erfarenheterna av anordningen har varit uteslutande goda, meddelar
skolöverstyrelsen. Alla berörda skolor önskar fortsätta med försöksverksamheten.
Den friare studieformen bereder de begåvade eleverna stor tillfredsställelse.
De ovanligt goda betygsresultaten tyder på att de prövande
verkligen förstått att självständigt tillägna sig de erforderliga kunskaperna.
Några ansatser till missbruk av rätten har ej förmärkts. Snarare — och
med rätt — betraktas den av eleverna som ett privilegium.
Slutligen vill jag beröra de vid ett antal kommunala flickskolor pågående
försöken med fast linjedelning på flickskolans högstad
i u m.
22
Kungl. Maj:ts propositbn nr ISO
Vid flertalet av de kommunala flickskolorna tillämpas alltjämt 1928 års
differentieringssystem. Lärjungarna är skyldiga att vara med i fem fasta
och tre fritt tillvalda ämnen och kan därtill i vissa fall lägga ännu ett nionde
läroämne. Vid gymnasierna står detta system nu under avveckling, och det
har ansetts lämpligt, att en fast linjedelning prövas även vid flickskolorna.
Skolöverstyrelsen fastställde år 1951 en linjeorganisation, som skulle försöksvis
tillämpas vid de flickskolor, som önskade deltaga i försöken. Lärjungarna
skulle enligt denna plan vid inträdet i näst högsta klassen välja
mellan en humanistisk linje (tre främmande språk), en allmän linje (två
främmande språk) och en reallinje (endast ett främmande språk obligatoriskt).
Linjerna differentierades ytterligare något; viktigast är i detta sammanhang
att reallinjen upptog två alternativ: reallinje A med undervisning
i matematik och naturvetenskapliga ämnen och reallinje B med förstärkt
undervisning i slöjd och hushållsgöromål samt ett par veckotimmar barnavård.
De skolor, som ansluter sig till försöken, kan på schemat upptaga alla
de nämnda linjerna utom reallinje B, vilken till följd av den därmed förenade
kostnadsökningen endast må införas efter särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t. Läsåret 1953/54 pågick försök vid nio skolor, av vilka fyra även hade
reallinje B.
Vid flera skolor visar lärjungarna benägenhet att välja linjer med matematik.
Möjligen verkar elevernas starka intresse för sjuksköterskeyrket liksom
intresset för utbildning vid folk- och småskoleseminarier till förmån för
de linjer, som har ett starkt inslag av realämnen. Önskemålen beträffande
tilläggsämnen går i samma riktning. Fysik, kemi, repetitionskurs i matematik
och biologi är de tilläggsämnen, som väljes av de flesta eleverna.
Ändamålet med genomförandet av den fasta linjedelningen — att hindra,
att ovidkommande faktorer bestämmer ämnesvalet, och i stället grunda
detta på kommande utbildning för ett visst yrke — tycks emellertid ha
nåtts. På alla håll har man den uppfattningen, att den fasta linjedelningen
är till fördel för undervisningen och hjälper eleverna att välja en kombination,
som är lämplig med tanke på den senare yrkesutbildningen, meddelar
skolöverstyrelsen.
Från tre skolor framhålles, att reallinje B är ett nödvändigt komplement
till de övriga linjerna. Det fasta linjevalet har enligt erfarenheterna vid
dessa skolor gjort de teoretiska linjerna svårare; lärjungar med bestämd
praktisk begåvning kommer till sin rätt endast på reallinje B. En rektor
skriver:
»Vad reallinje B angår, har såväl lärare och elever som föräldrar hälsat
inrättandet av denna med stor glädje. För samtliga elever, som valt denna
studielinje, har skolarbetet blivit mera lustbetonat. De bär fått utlopp för
sitt intresse och sin fallenhet i praktiska ämnen, och de framsteg de gjort på
dessa områden, har skänkt dem tillförsikt och tilltro till sin förmåga, som
verkat stimulerande på deras mottaglighet för undervisningen i rent teoretiska
ämnen. Det obligatoriska deltagandet i psykologiundervisningen anser
jag i högsta grad utvecklande för dem.»
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
Frågan om konstruktionen av flickskolans högstadium är en av de uppgifter,
som förelagts den i somras tillsatta realslcoleutredningen.
Överstyrelsen avslutar redogörelsen för försöksverksamheten vid de högre
skolorna med att framhålla, att denna hittills i första hand har varit inriktad
på en inventering av möjligheterna till pedagogiskt nydaningsarbete
inom de existerande skolformerna. När försöksverksamheten nu har pågått
några år och en viss säkerhet kunnat uppnås om vilka försök som kan anses
ha bestående värde, är enligt överstyrelsens uppfattning tiden inne att vid
några läroverk inleda en mera systematiskt ordnad försöksverksamhet.
Denna kan tänkas i en framtid förlagd till särskilda försöksskolor, varom
utredning enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande för närvarande pagar inom
överstyrelsen.
3. Utvecklingen utanför försöksdistrikten
Den förr i tiden mycket skarpa administrativa gränsen mellan folkskola
och läroverk har småningom genombrutits av vissa försök att i folkskolan
inbygga linjer ledande till realexamen. Början gjordes år 1941, då vid de
s.k. sångklasserna i Adolf-Fredriks folkskola i Stockholm en femårig
realskolelinje utdifferentierades, på vilken realskolexamen avlagts sedan
vårterminen 1946. Arbetsresultaten pa denna linje har enligt eftergranskarnas
bedömningar varit mycket goda; linjen passerade påfallande snabbt
det egentliga försöksstadiet.
I slutet av 1940-talet utvidgades försöken i Stockholm genom inrättandet
av de linjer, som ingår i 1947 års försöksverksamhet. Dessa
linjer kan karakteriseras som inbyggda treåriga realskollinjer grundade på
odifferentierad folkskola med engelska i klasserna 5 och 6. Realexamen avlägges
innevarade vårtermin för fjärde gången vid de folkskolor, som är
anslutna till 1947 års försöksverksamhet.
Liknande linjer har de senaste åren inbyggts även i folkskolorna på vissa
andra orter. Jag kommer i ett senare avsnitt av mitt anförande att redogöra
för förekomsten av dylika linjer innevarande läsår. Fn del av linjerna
leder till allmän realexamen, andra till praktisk realexamen på handelslinje,
maskinteknisk linje eller huslig linje; en del förberedes genom utdifferentierade
avdelningar i folkskolans klass 5 och 6, andra icke.
Även vid vissa allmänna och enskilda läroverk tillhandahalles för närvarande
en treårig lärokurs för realexamen, avsedd för lärjungar med förkunskaper
från folkskolan i engelska.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1954 har av mig fem
sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning och avge förslag rörande
skolväsendets utbyggnad på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans
genomförande. Denna utredning — realskoleutredningen —
24 Kangl. Maj:ts proposition nr 120
måste för fullgörande av sitt uppdrag ingå på en kritisk bedömning av de
föreliggande erfarenheterna av de inbyggda linjerna och pröva lämpligheten
av att ge dem en fastare ställning i övergångstidens skolorganisation. Då
utredningens betänkande rörande grunderna för realskolestadiets organisation
torde komma att föreligga före nästa års riksdag, synes det icke vara
nödvändigt att nu ga närmare in på de här ifrågavarande, i detaljerna mycket
skiftande försöken.
4. Departementschefen
För första gången har enhetsskolans hela lärogång prövats i praktiken.
Erfarenheter föreligger nu av den förberedande yrkesutbildning, som skall
meddelas i klass 9 y. Även om utbildningen i framtiden kan rikare förgrenas,
har dock detta första försök visat, att programmet är genomförbart.
Det organisationsarbete, som måste utföras innan denna yrkesutbildning
överallt kan förverkligas, är visserligen stort och i mer än ett avseende
krävande, men det finnes ingen anledning att tveka och se tillbaka.
Skolöverstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att yrkesskolväsendet
bygges ut, så att en naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola
kan komma till stand, samt att någon form av komplettering ordnas
för lärjungarna i 9 y, så att dessa utan tidsförlust kan fortsätta med praktisk
utbildning av kvalificerat slag. Båda önskemålen torde kunna successivt
realiseras om riksdagen bifaller den proposition angående utbyggnad
av yrkesutbildningen, som Kungl. Maj:t på mitt förslag beslutat. Den nya
organisationen på yrkesutbildningens område torde komma att växa fram
t parallellt med enhetsskolans högstadium under en beräknad tid av femton
år; den utgör en väsentlig del av det program för förbättrad yrkesutbildning,
vari 9 y ingår, och skapar några av de nödvändiga förutsättningarna
för enhetsskolans slutliga och allmänna genomförande.
Ett betydande organisationsarbete återstår dock även för enhetsskolans
allmänbildande uppgifter. Beslut fattades vid fjolårets riksdag om åtgärder
till förbättrande av lärarrekryteringen på högstadiet. Hur väl de behövdes
framgår av de nya siffror om lärarkårens sammansättning, som
skolöverstyrelsen i år meddelat. Men det är uppenbart, att resultaten av de
beslutade åtgärderna först småningom kan komma enhetsskolan till del
och möjliggöra en snabbare utbyggnad.
Härjämte måste de pedagogiska grundvalarna för enhetsskolans arbete
målmedvetet förstärkas. Vad det gäller är i synnerhet att skapa förutsättningarna
för ett framgångsrikt arbete även i landsbygdens skolor, där ingen
stark uppsortering av lärjungematerialet kan komma i fråga. Icke heller
detta planeringsarbete är snabbt och lätt genomförbart. »Det förarbete,
som måste utföras, för att skolans inre arbete skall kunna uppbära refor
-
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180
men, är stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer», yttrade dåvarande
departementschefen vid framläggandet av 1950 års skolproposition (s. 582).
Av skolöverstyrelsens redogörelse framgår icke, efter vilka grunder klasserna
i enhetsskolans sjunde och åttonde klasser i praktiken formeras. Det
är dock begripligt, om man mångenstädes tillgripit tämligen omfattande
differentieringar, eftersom man måst gå till verket utan det pedagogiska
förarbete, som alltifrån början ansetts oundgängligen nödvändigt. Skolöverstyrelsen
har i detta läge funnit det nödvändigt att särskilda försöksskolor
inrättas för att jämna vägen för systematiska försök med undervisning
i odifferentierade klasser på högstadiet. Av dess i maj 1954 gjorda
framställning i detta ämne framgar bland annat, att man vid folkskoleseminariet
för manliga elever i Göteborg, som har en försökslinje i sin
övningsskola, förklarat sig villig att på högstadiet så långt möjligt bedriva
undervisningen i odifferentierade klasser. Genom sadana försök torde successivt
komma att klargöras, vilka hjälpmedel som bör ställas till lärarnas förfogande
för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även under de
besvärliga förhållanden, varunder de minsta centralskolorna måste arbeta.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigat skolöverstyrelsen
att verkställa utredning rörande inrättandet av särskilda försöksskolor
såsom ett led i den systematiska försöksverksamheten.
I avvaktan på de erfarenheter, som vid dessa och andra skolor successivt
kommer att göras, måste den redan pågående undervisningen i enhetsskolans
klasser utformas så ändamålsenligt som det är möjligt med våra
nuvarande resurser. Av försöksberättelsen framgår, att överstyrelsen har
under utarbetande nya kursplaner för enhetsskolans högstadium. Hänsyn
skall därvid tagas till olika lärjungegruppers behov. De teoretiskt bäst begåvade
skall sättas i tillfälle att såväl i språk som i en del andra ämnen prestera
mer än vad som enligt nuvarande bestämmelser vanligen kan ske.
Enkla och mera praktiskt inriktade kurser kommer att utarbetas för de
mindre språkbegåvade. En särskilt avpassad utbildning skall tillhandahållas
hjälpklassbarnen. Ett arbete som det av överstyrelsen påbörjade
synes mig svara mot det faktiska läget för närvarande vid flertalet av vara
enhetsskolor och kan mycket väl genomföras, utan att man behö\er tappa
ur sikte angelägenheten av att de skolor, som maste halla tillsammans ett
heterogent lärjungematerial, bereds så gynnsamma betingelser som möjligt
för sin undervisning. Över huvud visar årets försöksredogörelse, att åtskilliga
detaljer i enhetsskolans organisation kan behöva jämkas och successivt
förbättras, sedan erfarenhet nu vunnits av lärogången i hela dess längd. I
den mån sådana åtgärder är av beskaffenhet att pakalla Kungl. Maj:ts
prövning, torde jag längre fram få återkomma, sedan formliga förslag framlagts
av överstyrelsen.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
II. Vissa frågor rörande statliga realskolor
inom försöksdistrikten
I några av de skoldistrikt, där försök med enhetsskoleorganisation pågår,
finnes vid sidan av folkskoleväsendet högre skolformer, bland annat statliga
realskolor. När försöksverksamheten når upp till realskolestadiet, uppkommer
automatiskt frågor rörande realskolans inarbetande i enhetsskoleorganisationen
eller samordnande med densamma. Därmed uppstår även
spörsmål av ekonomisk natur, kragan om förefintliga realskolors ställning
inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola upptogs första gången till
behandling vid 1952 års riksdag, varvid i propositionen nr 149 (s. 110—122)
angivna grunder för försöksverksamhetens organisation på realskolestadiet
och för statsbidrag till nämnda verksamhet i skoldistrikt, där statlig
realskola finnes, godkändes av riksdagen (SU 174, Rskr 333).
Beträffande principerna för realskolans ställning i här avsedda försöksdistrikt
innebär nämnda grunder i huvudsak följande. Samordnande av
enhetsskolan och realskolan inom ett försöksdistrikt bör ske efter endera
av följande två linjer, nämligen antingen så att realskolan successivt avvecklas
och ersättes av enhetsskolans högstadium eller också på det sätt
att realskolan tills vidare bibehalles som en statlig sektion av kommunens
skolväsende, varvid realskolans organisation och arbete så nära som möjligt
anpassas efter enhetsskoleprogrammet. Det ankommer på Kungl. Maj:t
att i varje särskilt fall pröva vilket alternativ som skall användas.
I anslutning härtill må erinras om statsutskottets uttalande i utlåtandet
1953:139 (s. 27), att partiell försöksverksamhet inom ett och samma distrikt
med försöksskola och realskola, vilka i pedagogiskt avseende hålles
skilda från varandra, såvitt möjligt icke bör komma i fråga i andra fall
än där särskilda lokala förhållanden nödvändiggör en dylik organisation,
exempelvis i vissa större skoldistrikt. Till den principiella frågan om realskolans
ställning i försöksdistrikten hör även ett av riksdagen godkänt uttalande
i propositionen 1954:137, att, eftersom det är av stort intresse att
med försöksverksamheten inlemmas även distrikt av den större stadstypen
men det samtidigt av olika skäl torde vara omöjligt att vid införande av
försöksverksamhet i städer av denna struktur helt avveckla med försöksskolan
parallella högre skolformer, någon erinran icke bör riktas mot att
i dylika fall högre skolor övergångsvis bibehålies vid sidan av försöksskolan.
I förevarande sammanhang torde få behandlas vissa med frågan om realskolans
ställning i försöksdistrikten förknippade spörsmål av ekonomisk
27
Kungl. May.ts proposition nr ISO
och administrativ natur. Till en början torde få lämnas en redogörelse för
vad i propositionen 1952:11$ anfördes i dessa hänseenden.
Tillämpades alternativet att successivt avveckla realskolan bleve huvudfrågan,
i vad mån kommunernas vidgade förpliktelser kunde motivera motprestationer
från statens sida. I tillämpningen uppstode praktiska svårigheter,
som särskilt berodde på vanskligheten att i förväg värdera de fördelar,
som komrne att tillföras kommunerna genom byggnadsbidrag för
högstadiet enligt de för folkskolan gällande grunderna. Det kunde icke
gärna undvikas, att avvägningen bleve tämligen summarisk; full rättvisa
kunde icke uppnås för varje särskild kommun. Under sådana omständigheter
vore det knappast nödvändigt att ta i beräkning alla de smärre
poster, som figurerade i statens och kommunernas ekonomiska mellanhavanden.
En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna. Det syntes
emellertid ej obefogat att göra skillnad mellan poster, som vid övergången
till enhetsskolesystem komme att överflyttas från staten till kommunen,
och sådana poster, som komme att överflyttas från målsmännen till kommunen
(terminsavgifter). Om staten skulle träda emellan, borde det i första
hand ske genom att staten fortfore med utbetalningar för ändamål,
som den redan tidigare sörjt för, men först i andra hand genom att den
övertoge kostnader, som dittills icke hade ankommit på statsverket.
Det vore icke möjligt att redan i detta sammanhang framlägga förslag
på längre sikt. Så snart tillräckliga erfarenheter iorelåge, borde dessa bearbetas
och bestämmelser av längre varaktighet utfärdas. Tills vidare
måste man nöja sig med ett provisorium för tiden till och med utgången
av budgetåret 1953/54.
Beträffande statsbidraget till avlöning åt lärare i läroämnen — vilket pa
försöksskolans högstadium vid denna tidpunkt utgick enligt folkskolans
grunder, alltså med avdrag enligt kungörelsen 1948: 208 — förordades att
visst fyllnadsbelopp skulle utgå, motsvarande summan av nämnda avdrag.
De kostnader, som vid de allmänna läroverken bestredes av termins- och
inskrivningsavgifterna, borde övertagas av kommunen. Staten borde dock
fortfarande stå för de fyllnadsbelopp, som dittills utgått för täckande av
ljus- och vedkassornas utgifter. Statens bidrag borde i detta hänseende
beräknas till skillnaden mellan medeltalet av statsbidraget under de tre
budgetåren närmast före avvecklingens påbörjan och det bidrag, som i
vanlig ordning utginge till den krympande realskolan. Sedan realskolan
helt avvecklats, borde — såvida icke annat dessförinnan föreskreves —
statsbidraget vara lika med nyss nämnda treårsgenomsnitt.
Särskilda statsbidrag borde sålunda tills vidare utgå som kompensation
för de förmåner, kommunen haft av statens huvudmannaskap för realskolan,
samtidigt som kommunen borde svara för vissa kostnader, som dittills
bestritts på annat sätt. Kommunerna syntes icke bli lidande på eu dylik
uppgörelse. Den måste bedömas med beaktande jämväl av de byggnadsbidrag,
vartill kommunen bleve berättigad, når realskolan inlemmades i
enhet sskolan. Det kunde till och med ifrågasä ttas, huruvida icke eu kommun
med hänsyn till byggnadsbidragens storlek i vissa fall kunde komma
att intaga en alltför gynnad ställning, om den dessutom skulle la räkna sig
till godo de särskilda statsbidragen. Det förutsattes därför, att det i samband
med blivande beslut om statsbidrag till byggnadsföretag, som berörde
enhet sskolans högstadium, från fall till fall skulle av Kungl. Maj:t
prövas, huruvida del borde ställas som villkor, att de särskilda förinanerna
skulle nedsättas eller upphöra utgå.
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
Så länge någon del av realskolan funnes kvar, borde realskolans ordinarie
och extra ordinarie lärare fortfarande vara knutna till denna skola.
Skulle deras tjänstgöring icke rymmas inom realskolans ram, kunde den i
behövlig utsträckning förläggas till enhetsskoleklasser. Till frågan, huruvida
lärartjänsterna på realskolans stat även längre fram under försökstiden
skulle anses knutna till realskolan och huruvida ledigbhvande tjänster
skulle kunna återbesättas, syntes ställning icke behöva tagas i det
förevarande sammanhanget.
\ id tillämpning av det andra alternativet, att bibehålla realskolan, borde
termins- och inskrivningsavgifter upphöra att uttagas och motsvarande
kostnader övertagas av kommunen i den mån de ej kom me att täckas genom
statens bidrag till ljus- och vedkassan eller genom andra inkomstkällor.
Sedan genom beslut vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276)
statsbidraget till avlöning åt lärare i kunskapsämnen på försöksskolans
högstadium höjts till 100 procent utan avdrag enligt kungörelsen 1948: 208,
har det förutberörda fyllnadsbidraget till lärarlöner blivit obehövligt.
Successiv avveckling av statliga realskolor har hittills beslutits beträffande
tre försöksdistrikt med dylika skolor, nämligen Timrå, Svedala och
Nederkalix.
Timrå. Försöksverksamheten på högstadiet startade läsåret 1951/52.
Samtidigt började^ avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i Timrå.
Från och med läsåret 1954/55 uppgår denna alltså helt i försöksskolans
högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1952 har till distriktet
för bestridande av kostnader för enhetsskolan av den art, som enligt
§ 217 läroverksstadgan skall vid allmänt läroverk bestridas av ljus- och vedkassan,
av förslagsanslaget Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna
under budgetåren 1951/54 utgått statsbidrag enligt följande
grunder. Sedan medeltalet av de belopp beräknats, som för vart och ett av
budgetåren 1948/51 tilldelats samrealskolan såsom statsbidrag till Ijusoch
vedkassan, har till distriktet för vart och ett av budgetåren 1951/54
av statsmedel utgått det belopp, varmed sagda medeltal må ha överstigit
det belopp,^ som för budgetåret i vederbörlig ordning tilldelats
samrealskolan såsom bidrag till dess ljus- och vedkassa. Den 19 november
1954 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att rektorstjänsten vid samrealskolan
tills vidare icke skall återbesättas eller uppehållas av vikarie
samt att på rektor ankommande administrativa uppgifter tills vidare under
budgetåret 1954/55 skall fullgöras av särskilda skolstvrelsen i skoldistriktet.
Svedala. Försöksverksamheten nådde högstadiet läsåret 1952/53.
Samtidigt påbörjades avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i distriktet.
Denna kommer alltså att från och med läsåret 1955/56 helt uppgå i
försöksskolans högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober
1952 har till skoldistriktet under budgetåren 1952/54 utgått fyllnadsbidrag
för de utgifter, vilka eljest skolat bestridas av ljus- och vedkassan, enligt
samma grunder, som nyss angivits beträffande Timrå, varvid dock medeltalsbeloppet
beräknats för perioden 1949/52. Förordnandet å rektorstjänsten
vid samrealskolan utlöper med utgången av budgetåret 1954/55 och
Kungl. Maj:ls proposition nr 120 29
rektor uppnår samtidigt i sin adjunktstjänst pensioneringsperiodens nedre
gräns.
N e d e r k a 1 i x. Försöksverksamheten på högstadiet påbörjades läsåret
1953/54. Den 23 oktober 1953 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att, räknat
från och med läsåret 1953/54, tills vidare intagning icke skall äga rum i
den 4-åriga samrealskolans första klass och därefter successivt ej heller
i följande klasser. Samrealskolan kommer alltså att vara helt avvecklad
med utgången av läsåret 1955/56. Framställning om fyllnadsbidrag för
sådana skoldistriktets utgifter, som eljest skolat bestridas av ljus- och vedkassan,
har ej gjorts av distriktet. Frågan om rektorstjänstens ställning i
samband med inrättande av försöksgymnasium i Nederkalix från och med
budgetåret 1955/56 har närmare berörts i 1955 års statsverksproposition,
VIII ht s. 384.
I övriga försöksdistrikt med statliga realskolor har realskolorna tills vidare
bibehållits men organisatoriskt på olika sätt anpassats till försöksverksamheten.
Härom må lämnas följande uppgifter.
Huskvarna. Försöksverksamheten nådde högstadiet läsåret 1953/54.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 må från och med nämnda
läsår i första klassen av den 4-åriga samrealskolan endast intagas sådana
elever, som icke genomgått för inträde i andra klassen erforderliga kurser i
engelska, För inträde i andra klassen tillämpas stocksundssystemet (övergång
från folkskolans klass 6 till realskolans klass 24 eller 3f). Inskrivningsoch
terminsavgifter är under successiv avveckling med början i realskolans
båda lägsta klasser läsåret 1953/54. Parallellt härmed överföres på skoldistriktet
de kostnader, som jämlikt gällande bestämmelser ankommer på
realskolans kassor, i den mån kostnaderna ej bestrides genom statsbidrag
eller andra inkomstkällor.
Sundbyberg. Försöksverksamheten på högstadiet började läsåret
1953/54. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1953 och den 10 december
1954 tillämpas stocksundssystemet för inträde i den 4-åriga samrealskolans
andra klass. Intill dess annorlunda förordnas må elever ej intagas
i realskolans första klass. Beträffande inskrivnings- och terminsavgifter
samt bestridandet av kostnader, som jämlikt gällande föreskrifter ankommer
på realskolans kassor, gäller samma föreskrifter som för Huskvarna.
Bollnäs. Försöksverksamheten på högstadiet har börjat läsåret 1954/
55. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 juli 1953 må i den 4-åriga samrealskolan
från och med nämnda läsår i regel endast intagas lärjungar, som
tillhör de delar av realskolans eller annat läroverks lärjungeområde, inom
vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår.
Skellefteå. Sedan försöksverksamhet tidigare påbörjats inom Skelleftehamns
och Skelleftestrands skolområden, har innevarande läsår startats
dylik verksamhet inom övriga delar av staden. Ilögstadieverksamheten
för hela staden avses skola börja läsåret 1956/57. Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 9 juli 1954 skall den 5-åriga realskolan helt avvecklas med början
beträffande första klassen innevarande läsår. Från och med det läsår,
då högstadieverksamheten startar, skall i den 4-åriga realskolan i regel intagas
endast lärjungar, som tillhör de delar av läroverkets eller annat läroverks
lärjungeområde, inom vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
icke pågår. Stocksundssystemet ma tillämpas för intagning i klass 2''.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
En del av enhetsskolans högstadium nia såsom en kommunal sektor anknytas
till läroverket. Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till bestämmelser i fråga om de
för läroverket och enhetsskolan gemensamma ekonomiska förhållandena,
dels rörande åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan parallella
klasser av läroverket jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med
avseende på avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.
Sundsvall. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läsåret
1956/57. Enligt Kungl. Maj d s beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åriga
realskolan helt avvecklas med början beträffande första klassen innevarande
läsår. Från och med det läsår, då försöksverksamheten når högstadiet,
skall i den 4-åriga realskolan i regel intagas endast lärjungar, som
tillhör de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeområde, inom
vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår. Klasserna l7
och 27 samt 1° av den kommunala flickskolan avvecklas med början innevarande
läsår. Av enhetsskolans högstadium skall en del, innefattande dels
linjer som syfta mot gymnasiet, dels minst eu linje som icke i första hand
syftar till gymnasiet, såsom en kommunal sektor anknytas till läroverket.
Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till Kungl. Majd inkomma
med förslag till bestämmelser i fråga om de för läroverket och enhetsskolan
gemensamma ekonomiska förhållandena.
Falun. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läsåret
1956/57. Enligt Kungl. Maj ds beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åriga
realskolan krympas till 3-årig realskola med början beträffande första klassen
innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten
startar, skall i den 4-åriga realskolans första klass i regel intagas endast
lärjungar från de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeområde,
inom vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår.
Klasserna l7 och 27 av den kommunala flickskolan avvecklas med början
innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten
börjar, skall i klass l6 av den kommunala flickskolan i regel intagas endast
lärjungar, som tillhör skoldistrikt, inom vilka försöksverksamhet med nioårig
enhetsskola icke pågår. Den högre folkskolan skall senast från och med
läsåret 1956/57 successivt anordnas som en 4-årig praktisk kommunal realskola
med teknisk linje och handelslinje. Stocksundssystemet må tillämpas
beträffande intagning i klasserna 24 och 35 av läroverket, 26 och 37 av
kommunala flickskolan samt 24 av praktiska kommunala realskolan. Skolöverstyrelsen
skall före den 1 juli 1955 till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag i fråga om åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan
parallella klasser av läroverket, kommunala flickskolan och praktiska kommunala
realskolan jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med avseende
å avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.
Stockholm. Enligt Kungl. Majrts beslut den 4 juni 1954 må i samtliga
överlärardistrikt inom Enskede ■—■ Brännkyrkaområdet folkskolan anordnas
såsom försöksskola med nio obligatoriska klasser (1949 års skoltyp)
med början i klasserna 1 och 2 från och med läsåret 1954/55. I de överlärardistrikt,
där nioårig folkskola med treårig teoretisk examenslinje eller
praktisk linje (1947 års skoltyp) ej redan är anordnad eller 1949 års skoltyp
ej är anordnad på stadium motsvarande femte och högre klasser, må
från och med läsåret 1954/55 anordnas 1947 års skoltyp med början i
klass 5. 1947 års skoltyp skall dock, där ej Kungl. Maj:t framdeles annor
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
lunda förordnar, i vederbörande överlärardistrikt successivt ersättas av
1949 års skoltyp från och med det att denna når klass 5. Intagning av lärjungar
i den 5-åriga realskolan vid läroverken i Enskede, Brännkyrka och
Gubbängen skall tills vidare från och med läsåret 1954/55 ej äga rum i
första klassen samt tills vidare från och med läsåret 1955/56 ej heller i
andra klassen.
Södertälje. Försöksverksamheten har nått högstadiet läsåret 1954/
55. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1955 skall den 5-åriga realskolan
krympas till 3-årig med början beträffande första klass läsåret
1955/56. Samtidigt avvecklas på samma sätt klasserna l7 och 27 samt l1’
av den kommunala flickskolan.
I skrivelse den 4 augusti 1954 har skolöverstyrelsen, med anledning av
framställningar från vissa lokala skolmyndigheter i Bollnäs, Timrå och
Svedala, hemställt att Kungl. Maj:t måtte besluta bland annat
att särskild utredning verkställes i syfte att mera definitivt reglera förhållandena
vid den temporära eller partiella avvecklingen av vissa högre
skolor i försöksdistrikten,
att ordinarie lärartjänster vid läroverken i Bollnäs, Svedala och Timrå
må under budgetåret 1954/55 återbesättas i hittillsvarande omfattning under
förutsättning, att vid tilldelningen av ordinarie lärartjänster till försöksskolans
högstadium iakttages, att de ordinarie tjänster vid läroverket
som kan anses belöpa på den avvecklade delen av skolan skall anses i
motsvarande mån ersätta ordinarie lärartjänster på högstadiet,
att vaktmästartjänsten vid samrealskolan i Timrå får bibehållas under
budgetåret 1954/55
samt att de till samrealskolan i Timrå hörande kassorna och fonderna
under budgetåret 1954/55 skall förvaltas av särskilda skolstyrelsen i Timrå
skoldistrikt.
Skolöverstyrelsen, som i denna framställning endast syftat till en provisorisk
lösning av förevarande spörsmål även för budgetåret 1954/55, har
anfört bland annat följande.
Enligt överstyrelsens mening bör en utredning verkställas med syfte att
mera definitivt reglera förhållandena vid den temporära avvecklingen av
vissa högre skolor. Med hänsyn bl. a. till att likartade problem kan komma
att uppstå även vid partiell avveckling av högre skolor utan samband med
enhetsskolan synes det lämpligt, att de genom beslut den 30 juni och den
19 juli 1954 tillkallade sakkunniga för utredning rörande skolväsendets utbyggnad
på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande
får i uppdrag att verkställa här ifrågavarande utredning.
Beträffande ordinarie lärartjänster föreslår överstyrelsen, att dessa budgetåret
1954/55 vid samtliga tre läroverken får återbesättas i den omfattning
de hade före avvecklingens början. Varje åtgärd, som onödigtvis på
ett eller annat sätt försvårar försöksverksamheten, bör undvikas. Vakanta
tjänster vid här ifrågavarande realskolor bör därför enligt överstyrelsens
mening återbesättas i vanlig ordning och i den omfattning, som skulle ha
skett, därest realskolorna bibehållits i oförändrad omfattning. Någon skill
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
nåd bör därvid enligt överstyrelsens mening icke göras mellan samrealskolan
i Timrå, som under läsåret 1954/55 är tills vidare helt avvecklad, och
de övriga skolorna. Tilldelningen av ordinarie tjänster till enhetsskolans
högstadium bör givetvis i motsvarande grad minskas vid samtliga skolor.
Beträffande vaktmästartjänsterna vill överstyrelsen med hänsyn till den
relativt höga utgift, som det här är fråga om, förorda, att tjänsten vid
samrealskolan i Timrå bibehålies oförändrad under budgetåret 1954/55 i
avvaktan på den föreslagna utredningen.
Beträffande dispositionen av kassor och fonder bör det ankomma på utredningen
att framlägga förslag. I Timrå bör kassor och fonder under budgetåret
1954/55 förvaltas av den särskilda skolstyrelsen. Överstyrelsen
förutsätter, att de i propositionen 1952: 149 uppdragna och av riksdagen
godkända reglerna för statsbidrag till ljus- och vedkassorna får tillämpas
även under budgetåret 1954/55.
Beträffande de mindre anslag, bidrag till biträden på rektorsexpeditionen,
arvode till bibliotekarien, bokinköp m. m., som upptages i framställningen
från Timrå skoldistrikt, anser överstyrelsen, att de under ifrågavarande
budgetår får uppvägas av de särskilda anslag, som utgår till enhetsskolan,
t. ex. försökskostnadsbidrag, bidrag till skolskjutsar, bidrag till
läroböcker. Överstyrelsen erinrar om att departementschefen uttalat, att
det knappast är nödvändigt att i detta sammanhang taga i beräkning alla
de smärre poster, som figurerar i statens och kommunernas ekonomiska
mellanhavanden. En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna.
Departementschefen
Sasom framgar av den lämnade redogörelsen förfares vid samordnande
av statlig realskola och försöksskola i ett försöksdistrikt antingen så att
realskolan i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium successivt
avvecklas och förpuppas eller ock så att realskolan bibehålies som en
statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt
hänseende realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Det
första alternativet har hittills tillämpats beträffande realskolorna i Timrå,
Svedala och Nederkalix. Det senare alternativet har kommit till användning
i vissa större försöksdistrikt, såsom Huskvarna, Sundbyberg, Bollnäs,
Skellefteå m. fl. Anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen
har därvid skett på olika sätt, beroende av den lokala utformningen
av det högre skolväsendet, de högre skolornas upptagningsområden
m. m.
För lösandet av de ekonomiska och administrativa problem, som närmast
sammanhänger med avvecklingen av en statlig realskola i ett försöksdistrikt
men som även berör de fall, där realskolan tills vidare bibehålies, har vid
1952 års riksdag uppdragits vissa riktlinjer, avsedda att i första hand tilllämpas
för perioden 1951/52—1953/54. Den av skolöverstyrelsen i somras
gjorda framställningen i ämnet syftar endast till eu provisorisk lösning för
budgetaret 1954/55 av vissa hithörande frågor och den avser för övrigt
blott några få av de försöksdistrikt, som här är aktuella.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Jag vill för egen del framhålla, att det synes svårt att på förhand ange
några riktlinjer för en definitiv reglering av de ekonomiska och organisatoriska
problem, som uppkommer vid införande av försöksverksamhet i
skoldistrikt, där statlig realskola och eventuellt även andra högre skolor
finnes. Måhända gäller detta icke i så hög grad när realskolan successivt
avvecklas och sedan förpuppas. Men beträffande de fall, där realskolan avses
skola tills vidare bibehållas, visar de senaste årens erfarenheter med all
tydlighet, att anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen
med nödvändighet måste ske på olika vägar alltefter
skiftande lokala förhållanden; i dessa fall är problemlösningarna ingalunda
entydiga. Utan en särskild undersökning av hithörande frågor kan
enligt min mening några fasta riktlinjer för reglering av de ekonomiska
och organisatoriska förhållandena ej genomföras. Med avseende
å de faktiska lokala förhållanden och omständigheter, som därvid
måste beaktas, synes numera ett tillräckligt, om än säkerligen ej
fullständigt erfarenhetsmaterial föreligga. Det kommer att ytterligare kompletteras,
sedan skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts i det
föregående återgivna beslut avgivit förslag till bestämmelser i fråga om
de för realskola och enhetsskola gemensamma ekonomiska förhållandena i
Skellefteå, Sundsvall och Falun. Åtskilliga andra frågor av mera allmän
beskaffenhet rörande statens understöd till skolväsendet är numera också
föremål för behandling inom särskilda utredningar. Jag erinrar om allmänna
statsbidragsutredningen och sakkunnigutredningen för vissa statsbidragsfrågor
på skolväsendets område. De med ett framtida avskaffande
av terminsavgifterna vid de högre skolorna förknippade frågorna är vidare
under övervägande inom realskoleutredningen.
I avvaktan på resultatet av den undersökning, som sålunda enligt min
mening nu bör komma till stånd, torde böra utverkas riksdagens bemyndigande
för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall provisoriskt
reglera de ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med
de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet
av högre skolor och försöksskolor i dylika distrikt. Bemyndigandet
torde, såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra avse perioden 1954/55—
1956/57.
Av vad jag i det föregående anfört, framgår att jag anser mig icke heller
kunna på förhand precisera de linjer, efter vilka förevarande olika problem
bör provisoriskt lösas under nämnda tidsperiod. Vissa allmänna normer
samt vissa redan nu förutsebara problemställningar torde dock kunna
anges.
Sålunda bör enligt min mening de vid 1952 års riksdag uppdragna riktlinjerna
alltjämt vara vägledande för de fall, där den statliga realskolan
avvecklas och förpuppas. Kommunerna synes alltså i dylika fall alltjämt
böra kunna erhålla särskilt statsbidrag till ersättning lör de fyllnadsbelopp
3 — Bihang till, riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 720
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 1‘20
av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått för täckande
av ljus- och vedkassornas utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna,
beräknas på grundval av det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej
särskilda lokala förhållanden gör att en dylik medeltalsberäkning blir missvisande.
Frågan huruvida och i vad mån förevarande bidrag skall utgå
bör vidare alltjämt bedömas med beaktande av storleken av de byggnadsbidrag,
som utgått eller må utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag,
avseende lokaler för försöksskolans högstadium eller ersättningslokaler för
sådana utrymmen, som tas i anspråk för högstadiet. Jag erinrar om att
både Timrå och Nederkalix skoldistrikt under senare tid erhållit betydande
bidrag för dessa ändamål.
Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksamheten,
bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid realskolan
och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den mån de ej
täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.
Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan
efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel
även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;
så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej
ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på
realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfattning
eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det förstnämnda
fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller
delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;
i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöksskolans
högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse
vilken väg som väljes, ty i båda fallen står staten för hela avlöningskostnaden.
Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,
att för avlönande av kommunalt anställda övningsliirare statsbidrag utgår
med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster
intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vaktmästartjänster
skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan
avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till
ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de byggnadsbidrag,
som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.
I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt
hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för
den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av
tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende
av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland
annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för sådana
lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för
realskolans behov.
35
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 190
Där övningslärare och vaktmästare alltjämt är anställda vid realskolan,
bör de givetvis vara skyldiga att tjänstgöra även vid försöksskolan.
I distrikt, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas, synes i
regel de administrativa uppgifter, som handhafts av rektor vid realskolan,
böra ankomma på den särskilda skolstyrelsen. Realskolornas bibliotek, materiel
och samlingar bör utan ersättning få nyttjas för försöksskolans räkning.
Eventuella behållningar av kassor och fonder torde, där dessa ej kan
nyttjas för föreskrivna ändamål och permutation i vederbörlig ordning ej
sker, i regel böra fonderas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
frågan om realskolans nedläggande.
I och med att realskolan avvecklas eller krympes, minskas automatiskt
de statliga anslagsmedlen till biträdespersonal på rektorsexpeditionen, bibliotekariearvode
m. m. Den ökade kostnad, som därmed uppstår för kommunen,
torde i regel få anses uppvägd av de statsbidrag, som i olika hänseenden
utgår till försöksskolan, bland annat i form av särskilt försökskostnadsbidrag.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1954/55
—1956/57 provisoriskt reglera de av mig i det föregående
berörda ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger
med de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten
och med samordnandet av högre skolor och
försöksskolan i dylika distrikt.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
III. Den fackliga ledningen i försöksdistrikten
m. m.
1. Inledning
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1954 har Läroverlcslärarnas riksförbund
hemställt om en lösning snarast möjligt av frågan om den kommunala
skolledarorganisationen och skolledarskapet i skoldistrikt, i vilka
försöksverksamhet bedrives eller i folkskolan inbyggda realskollinjer förekommer.
Förbundets framställning avser en provisorisk anordning i avvaktan
på det förslag, som 1951 års skolstyrelseutredning enligt givna direktiv
har att framlägga i frågan.
Över framställningen har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och
1951 års skolstyrelseutredning. Skolöverstyrelsen har därvid, liksom vid
flera tidigare tillfällen, understrukit nödvändigheten av att varje stadium
av enhetsskolan erhåller en för stadiet i fråga utbildad och erfaren ledare.
Enligt överstyrelsens mening kan det bland annat med hänsyn till det stora
ansvar och den omfattande arbetsbörda, som åvilar överlärarna i skoldistrikt
med enhetsskola eller inbyggd realskola, knappast vara rationellt
att låta dessa, utöver de många nya och omfattande arbetsuppgifter av
organisatorisk art, som försöksverksamhet med nioårig enhetsskola eller
utökning av folkskolan med inbyggd realskola medför, belastas även med
de speciella och mycket krävande arbetsuppgifter, som sammanhänger med
den direkta pedagogiska ledningen av högstadiet.
Överstyrelsen har i anledning av riksförbundets framställning hemställt,
att — därest skolstyrelseutredningen icke skulle framlägga förslag till definitiva
bestämmelser i frågan i så god tid, att det kunde läggas till grund
för proposition till 1955 års riksdags vårsession — Kungl. Maj:t måtte
anmoda utredningen att, med beaktande av riksförbundets framställning,
framlägga förslag till provisoriska bestämmelser på sådant sätt, att förslaget
kan föranleda proposition till nämnda riksdag.
Med hänsyn till vikten av att frågan om försöksskolornas och de nämnda
realskolornas ledning erhåller en ändamålsenlig lösning och att ett kommande
förslag i frågan icke föregripes, har överstyrelsen därjämte föreslagit,
att vid uppstående vakanser på distriktsöverlärartjänster inom skoldistrikt
med i folkskola inbyggd realskola eller försöksverksamhet med
nioårig enhetsskola den ledigblivande tjänsten borde tills vidare vakanssättas.
Skolstyrelseutredningen har i sitt yttrande över riksförbundets framställning
anmält, att utredningen i de av förbundet berörda avseendena
37
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
ämnade avge förslag inom sådan tid att det kunde läggas till grund för
proposition till 1955 års riksdag.
Med skrivelse den 3 november 1954 har skolstyrelseutredningen i enlighet
därmed avlämnat förslag (stencilerat) till provisorisk reglering från och
med hudgetåret 1955/56 av vissa frågor rörande den lokala fackliga ledningen
av försöksverksamheten och i folkskola inbyggd realskollinje. Med
hänsyn till den utveckling försöksverksamheten nu nått och sedan ordinarie
tjänster för lärare i kunskapsämnen från och med budgetåret 1954/55
inrättats i försöksdistrikten, är det enligt utredningens mening av flera
skäl angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt organisationen av försöksverksamhetens
lokala fackliga ledning. Emellertid är, framhåller utredningen
vidare, spörsmålet om den fackliga ledningen endast en del av den
större frågan om skolväsendets lokala ledning överhuvudtaget, vilken i
sin helhet skall omfattas av utredningens förslag. Den lokala ledningen har
i sin tur ett samband med utformningen av skolans regionala ledning, vilken
fråga också faller inom utredningens uppdrag. Möjligen kan det, anför
utredningen, synas olämpligt att nu bryta ut en delfråga ur detta sammanhang.
Behovet av snara åtgärder i syfte att förstärka den fackliga
ledningen i försöksdistrikten och distrikt med i folkskolan inbyggd realskola
är dock enligt utredningens uppfattning så stort, att dylika åtgärder
icke bör anstå till dess ett slutligt förslag till lösning av hela det nämnda
frågekomplexet föreligger.
Över skolstyrelseutredningens förslag har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen
— efter hörande av samtliga folkskolinspektörer och skolstyrelserna
i försöksdistrikten — statskontoret och statens lönenämnd ävensom
av Rektorernas riksförening, Låroverkslärarnas riksförbund, Sveriges
överlärarförbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges folkskollärarförbund
och Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande),
Sveriges småskollärarinneförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund samt Skolstyrelseförbundens rikskommitté.
2. Nuvarande förhållanden
Försöksdistrikt
Enligt § 8 b) mom. 7 folkskolestadgan skall distriktsöverlärare närmast
under skolstyrelsen vara ledare av skoldistriktets folkskoleväsen. Såvida
icke annat särskilt föreskrives, äger denna bestämmelse tillämpning också
för försöksdistrikten; folkskoleväsendet omfattar där även högstadiet.
Är skoldistriktets folkskoleväsen av stor omfattning, äger skoldistriktet
enligt § 8 a 2) folkskolestadgan i stället för distriktsöverlärare anställa
kommunal folkskolinspektör. Beträffande dylik inspektör gäller i nämnda
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
hänseende samma bestämmelser som för distriktsöverlärare. I distrikt med
kommunal folkskolinspektör må jämväl anställas en eller flera s. k. annan
överlärare.
I 39 av de 46 försöksdistrikten läsåret 1954/55 fungerar distriktsöverlärare
som kommunal skolledare. I 5 av distrikten är kommunal folkskolinspektör
skolledare. I Stockholms skoldistrikt är skolledningen organiserad
på särskilt sätt. I ett försöksdistrikt, Sundbyberg, utövas ledningen av
folkskoleväsendet av en särskild skolchef, som jämväl har att utan ersättning
uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg (Kungl.
Maj:ts beslut den 12 oktober 1951 och den 14 maj 1954; jämför 28 § de
särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,
statsliggaren s. 680—685).
Befattning som kommunal folkskolinspektör må, liksom skolchefsbefattningen
i Sundbybergs skoldistrikt, ej vara förenad med lärartjänst vid
folkskoleväsendet. Distriktsöverlärare däremot skall inneha ordinarie folkskollärartjänst
i skoldistriktet. Under innehav av distriktsöverlärartjänsten
frånträdes utövningen av folkskollärartjänsten. Distriktsöverläraren har
emellertid att meddela undervisning i viss omfattning, närmare angiven
i 4 § avlöningsreglementet för folkskolan. För distriktsöverlärare i försöksdistrikten
må dock enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1949 och
den 7 mars 1952 undervisningsskyldigheten nedsättas under de i avlöningsreglementet
föreskrivna minimigränserna. För distriktsöverlärare i distrikt
med försöksavdelningar i sjunde eller högre klass äger sålunda skolöverstyrelsen
nedsätta antalet veckotimmar med högst sex timmar under det
antal, som skulle ha fastställts, därest försöksverksamhet ej bedrivits, dock
att undervisningsskyldigheten ej må understiga fem veckotimmar. Sistnämnda
antal är redan enligt avlöningsreglementet minimum för de större
distrikten (40 eller flera Uiraravdelningar).
Beträffande den pedagogiska delen av skolledningen i försöksdistrikten
har Kungl. Maj:t för några försöksdistrikt medgivit särskilda anordningar.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 skall rektor för samrealskolan
i Huskvarna tills vidare vara pedagogisk ledare för försöksverksamheten
i Huskvarna skoldistrikt. Vidare har Kungl. Maj:t genom särskilda
beslut den 10 september 1954 under vissa villkor medgivit anställande
under läsåret 1954/55 av studieledare för högstadierna i Bollnäs stads och
landskommuns försöksdistrikt, Sköns försöksdistrikt samt Timrå försöksdistrikt.
För Bollnäs del gäller, att som studieledare skall vara förordnad en lektor
vid det med allmänna läroverket i Bollnäs förenade kommunala gymnasiet
och att högst åtta veckotimmar av den studieledaren såsom lektor åvilande
undervisningsskyldigheten skall fullgöras genom fyllnadstjänstgöring vid
försöksskolorna inom de båda skoldistrikten i egenskap av studieledare för
deras högstadium. För fyllnadstjänstgöringen utgår statsbidrag med två
39
Kungl. Maj.ts proposition nr ISO
tredjedelar av vad som skolat ut ga enligt de för försöksverksamheten gällande
statsbidragsgrunderna. Studieledararvode må utgå med belopp som
skolöverstyrelsen bestämmer, doek högst 2 000 kronor; härtill utgår icke
statsbidrag. Beträffande Skön och Timrå gäller, att som studieledare skall
vara förordnad en på högstadiet tjänstgörande lärare i kunskapsämnen,
vilken skall äga behörighet till ordinarie adjunktstjänst vid allmänt läroverk
respektive ordinarie lärartjänst i läroämnen vid kommunal realskola
eller ock ha av överstyrelsen förklarats lämplig för befattningen. Skolstyrelsen
må för studieledartjänstgöringen bevilja studieledaren nedsättning
i den honom såsom lärare åvilande undervisningsskyldigheten, i Skön med
högst åtta veckotimmar och i Timrå med högst elva timmar. Statsbidrag
till avlönande av timlärare för nedsättningstimmarna utgår med två tredjedelar
av det belopp, som enligt gällande statsbidragsbestämmelser skolat
utgå. Studieledararvode må utgå med belopp, som överstyrelsen bestämmer,
dock högst 3 000 kronor; statsbidrag utgår icke härtill.
Skolstyrelseutredningen framhåller inledningsvis att försöksverksamheten
för de därav berörda distriktsöverlärarna medfört
a) ökat antal klasser på högstadiet (tre i stället för en eller två) med ämneslärarundervisning
i samtliga;
b) ansvar för försöksverksamhetens utformning och bedrivande;
c) högst väsentligt ökat antal kollegier, klass- och ämneskonferensei,
d) ökat lärarantal, bland annat tillhörande andra lärarkategorier än tidigare;
e)
ökat organisationsarbete särskilt avseende högstadiet.
Utöver den förutberörda möjligheten till nedsättning av undervisningsskyldigheten
för distriktsöverlärarna i försöksdistrikten samt den medgivna
anordningen med särskilda pedagogiska ledare i några distrikt har
vissa ytterligare åtgärder vidtagits för att lätta skolledarnas arbetsbörda
i försöksdistrikten. Härom anför utredningen bland annat följande.
Ett visst biträde med den pedagogiska ledningen lämnas genom den
konsulentverksamhet, som under skolöverstyrelsens centrala ledning bedrives
i försöksdistrikten. Av naturliga skäl har denna verksamhet doek
endast kunnat få begränsad omfattning. Enligt av utredningen inhämtade
uppgifter uppgick de speciellt inom försöksverksamheten tjänstgörande
konsulenternas sammanlagda tjänstgöringstid under läsåret 1953/54 till
320,5 dagar. Då försöksdistriktens antal var 37, innebär det i medeltal
8,0 konsulentdagar per distrikt. T jämförelse med läsåret 1953/54 föreligger
en minskning med i det närmaste två dagar.
Av betydelse i detta sammanhang är också den i samtliga försöksdistrikt
med högstadium verksamme yrkesvalsläraren. Denne är vanligen en heltidsanställd
lärare vid skolan och samtidigt arvodestagare inom arbetsmarknadsverket.
I hans verksamhet ingår dels undervisning (yrkesvägledning)
och kontakt arbete (samråd i yrkesvalsfrågor med lärare, läkare,
skolsköterska, målsmän och arbetsförmedling), som helt betalas av skolan,
och dels enskild yrkesvägledning, informationsmöten med föräldrar om
yrkesvalsproblem, kontakt med arbetsgivar- och arbetstagarparterna, vil
-
40 Kungl. Maj.ts ''proposition nr ISO
ken verksamhet arvoderas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte skall
yrkesvalsläraren biträda den kommunale skolledaren med organiserandet
av klass 9y.
Skoldistrikt med inbyggda realskollinjer
Innevarande läsår finnes inbyggda realskollinjer, förutom i Stockholm
(språklinjen vid Stockholms folkskolors sångklasser och den teoretiska
hnjen vid 1947 års skolor i Stockholm), i följande skoldistrikt: Halmstad,
Linköping, Lund, Malmö, Skövde, Tibro, Västerås och Växjö. Det sammanlagda
antalet klassavdelningar på dessa linjers högstadium uppgår
till 63. Från och med nästa läsår tillkommer inbyggda linjer i Täby, Umeå
landskommuns, Umeå stads och Uppsala skoldistrikt.
Bestämmelser rörande i folkskolan inbyggda realskollinjer har meddelats
av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 685 och 686). Enligt
4 § dessa bestämmelser skall vad i stadgan för kommunala realskolor sägs
om kollegium, klasskonferens och ämneskonferens samt rektors åligganden
äga motsvarande tillämpning för realskollinje, varvid föreskrifterna rörande
rektor skall avse den kommunale skolledare inom skoldistriktet, som
skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bestämmer. Denna föreskrift
innebär, att kommunal folkskolinspektör, s. k. annan överlärare eller distriktsöverlärare
kan komma i fråga för uppgiften. Däremot kan rektor
lör i kommunen befintlig högre skola icke utses till ledare för den inbyggda
linjen; ej heller kan någon av lärarna förordnas.
Enligt rådande ordning måste således, framhåller skolstyrelseutredningen,
i de ifragavarande distrikten tolkskolinspektör eller överlärare utöver
små övriga åligganden åtaga sig uppgifter som, om kommunal realskola
upprättats, ankommit på en för dylik skola särskilt förordnad rektor.
3. Skolstyrelseutredningens förslag
I det följande lämnas först en sammanfattning av utredningens förslag
och därefter en redogörelse för den närmare motiveringen för förslagen.
Skolstyrelseutredningen föreslår följande.
A. Behörighet till d i s t r i k t s ö v e r 1 ä r a r t j ä n st i försöksdistrikt
m. m.
1. Utöver nuvarande behörighetsbestämmelser skall gälla, att jämväl
ordinarie lärare, som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst
i kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)
på försöksskolas högstadium, skall vara behörig att i skoldistrikt eller
vid skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives eller
medgivits, inneha distriktsöverlärartjänst (rektorstjänst) eller befattning
som s. k. annan överlärare (rektorsbefattning).
41
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 180
2. Benämningarna distriktsöverlärare och överlärare avskaffas
i samtliga skoldistrikt och ersättes med titeln rektor.
3. Förordnas ordinarie lärare, som avses i p. 1, såsom rektor i försöksdistrikt,
skall Kungl. Maj:t för ett år i sänder fastställa rektorns lön.
B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
4.
Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
bedrives och där den facklige skolledaren icke äger utbildning
för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som
högstadiet, skall studieledare — benämnd studierektor — få
anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium
eller de stadier, som skolledaren icke själv kan anses representera. Äger
skolledare kompetens att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare
kunna anställas för det stadium, skolstyrelsen prövar lämpligt.
5. Det skall ankomma på skolstyrelsen att bestämma, huruvida
studierektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens
medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än
20 läraravdelningar önskar anställa studierektor eller om distrikt önskar
anställa mer än en studierektor.
6. För studierektor skall gälla särskild instruktion.
7. Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder.
Om ej särskilt hinder möter, skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola
i distriktet, förordnas. Möter hinder däremot, må efter skolöverstyrelsens
medgivande lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.
Formellt behörig att förordnas som studierektor för försöksskolans
högstadium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie lärartjänst i
kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)
å nämnda högstadium.
(Beträffande sistnämnda fråga har ledamoten Sävborg i särskilt yttrande
föreslagit, att behörighetsbestämmelsen utformas så, att studierektor
på högstadiet skall vara behörig till ordinarie adjunktstjänst vid kommunal
realskola eller ock ha av skolöverstyrelsen förklarats behörig till
här avsedd studierektorsbefattning.)
Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg- och mellanstadier
skall lärare vara, som är behörig till ordinarie små- eller folkskollärartjänst.
Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, som av statens
folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar
förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandlingarna
av styrelsen insändas till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de
sökandes lämplighet.
42
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1W
8. Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisningsskyldighet,
vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande
till antalet läraravdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. Nedsättningen
skall medges av skolöverstyrelsen enligt följande tabell.
Högstadiet kl. 7—9 | Låg- och mellanstadiet kl. 1 — 6 | ||
Antal | Antal | Antal | Antal |
avdelningar | timmar nedsättning | avdelningar | timmar nedsättning |
4— 9 | 4- 6 | 8—18 | CO i |
9—14 | 6— 8 | 18-28 | 6—10 |
14— | 8-12 | 28- | 8-14 |
9. Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn
till storleken av det stadium, för vilket han är anställd. Arvodet bör, på
grundval av de uppgifter och den ställning studierektor enligt utredningens
förslag skall ha, bestämmas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda
personalorganisationer.
10. Till arvode åt studierektor i försöksdistrikt skall statsbidrag
utgå efter samma grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolans
högstadium.
C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer
Vad under B. föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens
behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadiet skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande skoldistrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje.
Statsbidrag till arvode åt studierektor skall dock utgå enligt de
för statsbidrag till avlöning åt rektor vid kommunal realskola gällande
grunderna.
Av skolstyrelseutredningens motivering för dessa förslag inhämtas
bland annat följande.
A. Behörighet till distriktsöverlärartjänst i
försöksdistrikt m. m.
1. De nya lärargrupperna i försöksdistrikten kommer under de närmaste
åren att bli allt större. Enligt nu gällande bestämmelser har lärare med
adjunkts- eller ämneslärarkompetens icke behörighet att anställas som
distriktsöverlärare, såvida de icke också är behöriga att inneha ordinarie
folkskollärartjänst. Detta förhållande är enligt utredningens mening icke
tillfredsställande.
Vare sig enhetsskolan i ett distrikt framväxer som en utbyggnad av folkskolan
eller, i distrikt där realskola finns, uppstår genom en sammansmält
-
43
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
ning av dessa båda skolformer, blir enhetsskolan en ny skola, som i organisatoriskt
hänseende kommer att skilja sig från folkskolan, bland annat genom
att den rymmer ett högre stadium och tar i anspråk ytterligare en
lärarkategori, ämneslärarna. Det ligger i sakens natur att man, när denna
skola genomförts, i fråga om dess fackliga ledning måste ga utanför den
nuvarande folkskolans ram och rekrytera skolledarna även ur ämneslararnas
krets. Skäl att vänta härmed till försöksperioden är till ända föreligger
emellertid enligt utredningens uppfattning icke.
Det kan synas som om det skulle vara utan betydelse att redan i detta
förslag till provisoriska bestämmelser för försöksdistrikten ta upp dettii
spörsmål, då man kan förutse, att det under den närmaste tiden endast i
ett ringa antal fall kan bli aktuellt att ledigförklara tjänster av denna art.
Utredningen anser det emellertid vara av vikt, att ett beslut snarast möjligt
kommer till stånd i denna fråga, även om det till en början huvudsakligen
får principiell betydelse. Det är nämligen angeläget, att varje åtgärd,
som kan bidraga till att åstadkomma en utjämning mellan olika skolformer
och lärarkategorier, vidtages så snart det kan ske. Utredningen föreslår
därför, att bestämmelser utfärdas av innebörd att, förutom lärare, som
är behörig till ordinarie folkskollårartjänst, även ordmane lärare, \ liken
är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på
försöksskolas högstadium, skall vara behörig dels till dist rikl so verlärartjänst
(rektorstjänst enligt utredningens förslag nedan) i distrikt, där försöksverksamhet
med 9-årig enhetsskola bedrives eller medgivits, dels ock
till befattning som »annan överlärare» (rektor), där med sådan befattning
förenas uppdraget att leda nyss nämnd försöksverksamhet.
Förordnas här föreslagen lärare till skolledare, bör hans ordinarie lärartjänst
föras över stat och återbesättas enligt de regler som gäller vid förordnande
av rektor för allmänt läroverk eller högre kommunal skola.
Utredningen har även övervägt, huruvida förslaget om behörighet föi
ämneslärarkategorien till skolledartjänst i försöksdistrikt också bör avse
distrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje. Anledningen till dessa överväganden
är naturligtvis, att ämneslärare här knytes till eu kommuns iolkskolorganisation.
Enligt utredningens uppfattning bör i princip galla, att
folkskollärare, ämneslärare och adjunkter skall vara jämställda vid ansökan
till skolledartjänst vid skolform, där alla kategorierna finns anställda. Emellertid
är förhållandena i skoldistrikt med inbyggda realskollmjer icke helt
likartade med förhållandena i försöksdistrikten utan fordrar särskilda överväganden,
vilka utredningen funnit lämpligen böra anstå, tills det genom
realskoleutredningens pågående undersökningar skapats större klarhet om i
vilken omfattning inbyggda realskolor kan väntas förekomma. I avvaktan
härpå bör en provisorisk lösning av detta spörsmål icke nu avagabrmgas.
2 För närvarande finns alltså ingen anledning att vidga kretsen av behöriga
sökande till skolledartjänster i andra distrikt än sådana försoksdistrikt,
där ämneslärare är knuten till folkskolorganisationen. I anslutning
till förslaget under p. 1 vill utredningen emellertid beträffande samtliga
skoldistrikt föreslå, att benämningarna dist rikt söverlä rare och »annan överlärare»
avskaffas och ersättas med benämningen rektor. Att så bor bil fallet
i de distrikt, där lärarna i läroämnen blir behöriga till dessa skolledartjänster
torde icke närmare behöva motiveras. Emellertid avser utredningen
att i sitt slutliga förslag rörande skolans fackliga ledning föreslå enhet
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
liga benämningar pa skolledarna. Utredningen vill därför bestämt yrka på
att titeln rektor införes i samtliga skoldistrikt i och med att den införes i
försöksdistrikten. Åtgärdens syfte är att genom att nu införa en benämning,
som har gammal hävd och användes inom praktiskt taget alla andra
skolformer än folkskolan, markera att det inte föreligger någon principiell
skillnad i skolledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola)
och andra skolor.
Denna namnändring torde böra ske genom en generell ändringsbestämmelse.
3. Utredningen har för avsikt att inom den närmaste tiden framlägga
förslag rörande hela skolledarinstitutionens organisation. Utredningen anser
sig icke nu böra framlägga förslag till nya bestämmelser av provisorisk
natur rörande lön och undervisningsskyldighet för skolledarna i försöksdistrikten.
De av utredningen föreslagna ändrade behörighetsreglerna ger
enligt utredningens uppfattning icke heller anledning att provisoriskt ändra
det nu vid tillsättning av överlärare använda förfarandet. Detta bör i tilllämpliga
delar alltjämt gälla.
Vad överlärarlönerna beträffar, så har dessa reglerats varken med tanke
på skolledaruppgifterna i försöksdistrikten eller med tanke på att tjänstinnehavarna
skulle kunna rekryteras bland ordinarie lärare i 25—29 lönegraden.
Öppnas vägen för adjunkter och amneslärare till de ifrågavarande
skolledartjänsterna, är det därför skäligt, att en möjlighet skapas att erbjuda
en högre lön i de fall tillfredsställande villkor inte kan erbjudas enligt
den nuvarande ordningen.
Statsbidrag till avlönande av rektor bör oavsett hans kompetens utgå
efter samma grunder som nu gäller för statsbidrag till distriktsöverlärares
lön.
B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten
4. Redan vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande
uppmärksammades frågan, om inte biträdande skolledare i enhetsskolan
skulle bli behövliga för de stadier, vilka ledaren av skolan icke hade
utbildning för. Sveriges folkskollärarförbund uttalade sålunda, att, om en
klasslarare bleve rektor för enhetsskolan, högstadiet borde ha en adjunktsutbildad
studierektor (biträdande rektor), och, om en adjunktsutbildad
lärare bleve rektor, låg- och mellanstadierna borde ställas under en ldasslärarutbildad
biträdande rektors ledning.
I sin skrivelse den 17 maj 1954 angaende provisoriska bestämmelser
rörande skolledarorganisationen i försöksdistrikten har Läroverkslärarnas
riksförbund tagit upo denna tanke. Riksförbundet hävdar, att en förstärkning
av försöksskolornas pedagogiska ledning är nödvändig och anför som
motivering härför bland annat, att en organisation av här ifrågavarande
slag medför nya, ansvarsfulla och tidskrävande uppgifter för de lokala skolledarna,
uppgifter som till icke ringa del är av annan karaktär än de, som
vanligen är förenade med rektorat eller överlärarskap. Principiellt anser
liksföibundet, att man icke kan fordra, att en lärare skall vara pedagogisk
ledare för ett annat stadium än det, för vilket han utbildats. Förbundet
uppehåller sig i sin skrivelse särskilt vid de nuvarande förhållanden, då
klasslarare är facklig ledare, och uttalar, att om denne skall utöva ledning
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
en även för högstadiet, en försvagning av skolledningen på detta stadium
måste bli följden i jämförelse med förhållandena vid läroverken. En sådan
försvagning ter sig — fortsätter riksförbundet — så mycket mindre motiverad,
som det här är fråga om försöksskolor, vilka följaktligen är i behov
av bästa möjliga ledning. Riksförbundet anser emellertid, att i princip liknande
svårigheter uppträder beträffande låg- och mellanstadierna, om den
facklige ledaren för en enhetsskola har ämneslärarutbildning. Utredningen
kan i huvudsak ansluta sig till dessa riksförbundets synpunkter.
Genom hänvändelse till de trettio försöksdistrikten med högstadieundervisning
läsåret 1953/54 har utredningen sökt närmare utröna behovet av
en förstärkning av skolans fackliga ledning. Av svaren framgår, att särskilt
den pedagogiska ledningen är mycket krävande. Belysande är härvid att
kollegier, klass- och ämneskonferenser, som tidigare endast förekommit
sporadiskt och i begränsad omfattning i folkskolan, numera är mycket ofta
förekommande, i medeltal cirka 20 gånger under nämnda läsår. Distriktsöverläraren
har i regel lett dessa sammanträden. Beträffande de många
uppgifter av organisatorisk art, som särskilt hör samman med högstadiet,
har skolledaren i försöksdistrikten fått viss hjälp av klassföreståndare,
huvudlärare, gymnastiklärare och inte minst av yrkesvalslärare. Trots detta
framhålles det allmänt, att organisatoriska och administrativa uppgifter tar
så mycket tid, att den pedagogiska ledningen allvarligt får eftersättas.
Den gjorda undersökningen och av utredningen hållna överläggningar
med representanter för vissa försöksdistrikt har gett starkt stöd åt uppfattningen,
att skolledningarna i försöksdistrikten måste förstärkas och att
detta i första hand måste ske genom åtgärder på det pedagogiska området.
Utredningen har vid sina överväganden av hur detta bör ske funnit det
lämpligt, att man fortsätter på den väg med biträdande studieledare, som
redan beträtts i vissa distrikt, och föreslår, att denna institution nu blir
föremål för en närmare provisorisk reglering.
I anslutning till utredningens synpunkter och förslag under A. p. 2 angående
skolledares benämning bör här avsedd biträdande pedagogisk studieledare
få titeln studierektor.
5. Det kan diskuteras, huruvida studierektor fordras i samtliga försöksdistrikt,
i de minsta likaväl som i de största. I distrikt, där man med stöd
av 28 § de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten med
nioårig enhetsskola anställt eller ämnar anställa särskild skolchef, torde
studierektor i här avsedd mening inte nödvändigtvis behövas. I Stockholm
har man sökt sig fram på andra vägar vid lösningen av förevarande problem
och Göteborg avser att pröva liknande anordningar. Utredningen
anser det vara betydelsefullt, att man prövar olika sätt att förstärka den
pedagogiska ledningen. En utbyggnad av den lokala konsulentorganisationen
eller av huvudlärarinstitutionen kan givetvis i vissa avseenden innebära
ett bättre stöd åt försöksverksamheten än anordningen med studierektor.
Om man a andra sidan vill tillämpa denna anordning i större distrikt,
kan det bli nödvändigt att anställa flera studierektorer, därest anordningen
skall kunna fungera rationellt.
I de minsta försöksdistrikten åter (under 20 läraravdelningar) torde
biträdande studieledare inte alltid bli behövlig. Utredningen tänker här
särskilt på distrikt utan eget fullständigt högstadium.
46
Kungl. May.ts proposition nr 120
6. När det gäller att bedöma vilken ställning studierektor skall inta i
skolorganisationen måste man komma ihåg, att enhetsskolan och därmed
försöksskolorna skall vara en skola och icke två eller flera. Farhågor för
att införandet av särskilda, för olika stadier anställda skolledare skall få
den effekten, att skolans enhet bry tes sönder, är inte obefogade. För att
skolans enhetliga karaktär skall bevaras, inte bara organisatoriskt utan
framförallt i fråga om den pedagogiska målsättningen, anser utredningen
det vara nödvändigt att det slås fast, att det är skolchefen, som närmast
under skolstyrelsen skall bära ansvaret för försöksskolornas ledning, och
att hans ställning i detta avseende icke skall förändras genom tillkomsten
av en studierektor. Skolan skall alltjämt ha en chef.
Utredningen har utarbetat förslag till normalinstruktion för studierektor.
Därvid har utredningen eftersträvat att åstadkomma en avvägning mellan
nödvändigheten att å ena sidan förhindra, att studierektorsinstitutionen
kan medföra en klyvning av försöksskolorna i två fristående stadier, och att
å andra sidan ge studierektor en sådan ställning, att han får möjlighet att
göra en självständig och effektiv insats inom det verksamhetsområde han
skall ha.
Studierektor skall besöka de olika klassavdelningarna inom det stadium
för vilket han är anställd, höra på undervisningen och ta del av elevernas
arbeten av olika slag. Han skall med lärarna rådgöra om bästa sättet för
skolarbetets uppläggning och särskilt uppmärksamma, att yngre och mindre
erfarna lärare får hjälp och handledning. Han skall särskilt ha hand om
försöksverksamheten, följa utvecklingen i andra försöksdistrikt och tillse,
att gjorda erfarenheter kommer skolarbetet i det egna distriktet till godo.
Han skall också ta initiativ till försök av olika slag, som kan främja arbetet
inom skolan.
Nära sammanhörande med de här nämnda är elevvårdande uppgifter av
olika slag. Studierektor bör sålunda ha en allmän uppsikt över elevernas
flit och framsteg liksom över deras ordning och uppförande. Han bör tillse,
att skolarbetet upplägges på ett sådant sätt, att eleverna inte överanstränges.
Elevernas fritidssysselsättning bör han särskilt uppmärksamma.
Om elev visar allvarligare beteenderubbningar av något slag och inte låter
sig rätta genom lärares ingripande, skall studierektor biträda rektor med
erforderliga åtgärder.
Studierektor skall också ha till uppgift att främja samarbetet mellan
hem och skola.
De här nämnda uppgifterna avseende den pedagogiska ledningen och
elevvården, är studierektors viktigaste. Vissa organisatoriska och administrativa
uppgifter, som hör nära samman härmed, bör också åläggas
honom.
Studierektors uppgifter blir i princip lika, oavsett för vilket stadium han
ar anställd. Beträffande vissa detaljer kan dock olikheter förekomma, I
vissa fall, där stadiegränsen inte markerar någon olikhet mellan verksamhetsområdena,
bör uppgifterna gå utöver stadiegränsen.
En särskild grupp av skolledarunpgifter på högstadiet är de, som hör
samman med yrkesvägledningen och yrkespraktiken, särskilt i klass 9 y.
Utredningen har genom sin tidigare nämnda hänvändelse till försöksdistrikten
fått den uppfattningen, att dessa uppgifter för närvarande handhaves
på ett utmärkt sätt av yrkesvalslärarna. Utredningen vill framhålla, att
47
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
anställandet av studierektor på högstadiet inte på något sätt bör inverka
på yrkesvalslärarnas uppgifter och ställning i skolorganisationen.
Den av utredningen utarbetade normalinstruktionen för studierektor är
avsedd att gälla såväl för studierektor nå lag- och mellanstadiet som för
studierektor på högstadiet. Beträffande avvikelse från fastställd normalinstruktion,
bör samma bestämmelser tillämpas som i fråga om avvikelse
från normalinstruktion för distriktsöverlärare (folkskolestadgan § 8 b
mom. 8). Skolstyrelse bör således äga att besluta om avvikelser, vilka dock
för att bli gällande skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om
avvikelsen är av större vikt, av skolöverstyrelsen. Anser inspektören sig
icke böra fastställa begärd avvikelse må frågan av skolstyrelsen kunna hånskjutas
till överstyrelsen.
7. Principen att lärare, som är behörig att anställas som ordinarie lärare
i läroämnen på det stadium eller de stadier det gäller, också skall vara
behörig att förordnas som studierektor har utredningen ansett böra gälla
utan undantag. Praktisk lärarerfarenhet är emellertid för dessa befattningshavare
av minst lika stor betydelse som den egentliga lärarutbildningen.
Garantier för att studierektorsbefattning icke tillsättes med innehavare,
som saknar sådan erfarenhet, bör skapas.
Studierektor bör under provisorietiden förordnas av skolstyrelsen för
ett år i sänder och avlönas medelst arvode. Om icke särskilda omständigheter
lägger hinder i vägen bör endast lärare, som tjänstgör vid den försöksskola
det gäller, kunna förordnas som studierektor. De uppgifter, som
enligt utredningens instruktionsförslag skall åligga denne, är nämligen av
sådan art, att de på ett helt tillfredsställande sätt endast torde kunna fullgöras
av lärare, som är knuten till skolan och där har sitt dagliga arbete.
Föreligger särskilda skäl, bör dock skolöverstyrelsen äga medge, att lärare
vid annan, närliggande skola må anställas som studierektor.
Med undantag för detta fall kan sökande från annat håll än det egna
distriktet icke påräknas med mindre behov föreligger att samtidigt med
studierektor anställa lärare i distriktet. Föreligger sådant behov och skall
lärartjänst ledigförklaras, bör förordnandet som studierektor kungöras ledigt
på samma gång som lärartjänsten. Ledigkungörande av befattning som
studierektor för högstadium bör emellertid ske inte blott då ordinarie eller
extra ordinarie lärartjänst är ledig samtidigt som studierektorsbefattning
skall tillsättas, utan så snart möjligheter föreligger att bereda lärare i kunskapsämnen
heltidstjänst vid skolan. Jämlikt 10 § de särskilda bestämmelserna
beträffande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, vilken
föreskrift utredningen förutsätter får fortsatt giltighet, må nämligen ordinarie
eller extra ordinarie lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal
skola med bibehållen lön uppehalla heltidstjänst i kunskapsämnen
vid försöksskola. Även om samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänster
i kunskapsämnen är besatta, då studierektor skall tillsättas, torde således
annan än vid denna tidpunkt vid skolan anställda lärare kunna förordnas
som studierektor under förutsättning att han kan erhålla heltidstjänstgöring
vid skolan. Det torde därför vara av viss betydelse att befattningarna
i dessa fall ledigförklaras.
Då det under försökstiden är angeläget, att möjligheter finns att låta
kvalificerad lärares erfarenheter komma försöksdistrikten till godo, även
om läraren icke vill lämna sin innehavande tjänst, och cn sådan möjlighet
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
särskilt bör föreligga för att underlätta rekrytering av studierektorer, föreslår
utredningen, att lärare, vilken skall förordnas som studierektor, skall
kunna anställas på de i nyssnämnda 10 § angivna villkoren så snart han
kan erhålla lärartjänstgöring i den omfattning han skall fullgöra såsom
studierektor.
Om behov att anställa lärare ej föreligger i samband med att studierektor
skall förordnas, bör förordnandet i första hand kungöras endast för distriktets
lärare.
Statens folkskolinspektör skall vid sitt yttrande över sökande till studierektorsbefattning
i tillämpliga delar anlägga samma synpunkter som vid
yttrande till skolöverstyrelsen över sökande till överlärartjänst och särskilt
beakta, att sökande utan erforderlig praktisk erfarenhet icke må komma
ifråga till studierektorstjänst. Sedan inspektören yttrat sig, skall styrelsen
förordna studierektor bland lämpligförklarade sökande.
Över folkskolinspektörs yttrande och skolstyrelses tillsättningsbeslut
skall besvär icke kunna anföras.
8. Vid avvägning av timnedsättningens storlek i olika skoldistrikt, har
utredningen utgått från den gruppindelning av distrikten, som tillämpas
vid distriktsöverlärarnas lönegradsplacering. Därvid har det emellertid visat
sig vara mera ändamålsenligt att angiva antalet avdelningar på respektive
stadier än hela antalet avdelningar i distriktet, eftersom ett högstadium
kan bestå av ett förhållandevis stort antal avdelningar genom att
kringliggande kommuner har högstadiet gemensamt med skoldistriktet i
fråga.
Utredningen föreslår nedsättning enligt en vidare latitud för studierektor
för låg- och mellanstadium än för högstadium vid motsvarande antal
avdelningar. Detta motiveras av att dessa senare stadier i stora och
vidsträckta distrikt kan vara fördelade på ett stort antal skolor, belägna
långt från varandra, vilket kan göra det nödvändigt för studierektor att
lägga ned avsevärd tid på resor. Utredningen är medveten om att även
högstadier kan komma att förläggas till flera skolenheter inom ett distrikt,
men beträffande dessa torde i regel större koncentration eftersträvas, varför
förhållandena i detta avseende torde vara olika och motivera den skillnad
i latituder, som föreslagits.
9. Enligt utredningens uppfattning bör studierektor äga uppbära ett
årligt arvode, vilket bör vara graderat med hänsyn till skoldistriktets storlek,
d. v. s. efter antalet avdelningar på respektive stadier. Beloppet bör
vara detsamma för studierektor på högstadiet som för låg- och mellanstadiet
vid enligt den för timnedsättningen angivna tabellen jämförbara
antal avdelningar.
10. För statsbidrag till försöksdistrikten gäller intill utgången av budgetåret
1954/55 särskilda bestämmelser, enligt vilka statsverket helt bestrider
kostnaderna för avlöningen åt lärarna i kunskapsämnen på försöksskolas
högstadium. Det föreligger enligt utredningens uppfattning ett oundgängligt
behov av en förstärkning av den fackliga ledningen i flertalet försöksdistrikt,
betingat av de särskilda krav högstadieundervisningen ställer.
Behovet av studierektor har samma grund, vare sig studierektor anställes
på låg- och mellanstadiet eller för högstadiet. Enligt utredningens upp
-
49
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
fattning bör därför statsbidrag till arvode åt studierektor i försöksdistrikt
utgå enligt samma regler, som kommer att gälla för statsbidrag till avlöning
åt lärarna i kunskapsämnen på försöksskolas högstadium.
C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer
I skoldistrikt med i folkskolan inbyggda realskollinjer föreligger i princip
samma behov av förstärkt pedagogisk ledning som i försöksdistrikten.
I båda fallen har en utbyggnad skett inom folkskolans organisatoriska
ram, utan att erforderliga åtgärder vidtagits för att möta det ändrade
behov av pedagogisk ledning, som härigenom uppstått och vilket torde
kunna sägas vara särskilt stort för de inbyggda realskollinjernas del, eftersom
dessa är examenslinjer. Utredningen har funnit, att vad som i föregående
avsnitt föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens
behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadierna i allt väsentligt
också kan avse distrikt med inbyggd realskollinje.
Vad utredningen i föregående avsnitt i fråga om behörighet, tillsättning,
timnedsättning och arvode föreslagit beträffande studierektor för ^försöksskolas
högstadium, föreslår utredningen tillika skola ha avseende å studierektor
för i folkskolan inbyggd realskollinje, dock med undantag för vad
som sagts om tillämpningen av 10 § de särskilda bestämmelserna beträffande
försök med nioårig enhetsskola.
Den i tabellen för studierektors timnedsättning för högstadiet angivna
lägsta latituden skall tillämpas även om antalet klassavdelningar i den inbyggda
realskolan understiger fyra.
4. Remissyttranden
Skolstyrelseutredningens förslag har av de i ärendet hörda myndigheterna
och organisationerna med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran,
såvitt gäller förslagens uppläggning i stort. Spörsmålen om förstärkning
av den pedagogiska ledningen har vid remissbehandlingen tilldragit
sig det största intresset. Angelägenheten av snara åtgärder i dessa hänseenden
understrykes allmänt. Skolöverstyrelsen finner en lösning av de frågor,
som förslagen aktualiserar, vara så angelägen, att den enligt överstyrelsens
bestämda uppfattning bör bli föremål för proposition till 1955 års vårriksdag.
Överstyrelsen hänvisar i övrigt i fråga om behovet av åtgärder till sitt
tidigare utlåtande över Läroverksläramas riksförbunds förutberörda framställning
i ämnet.
Av remissmyndigheterna är det endast statskontoret, som icke blivit
övertygat om att behovet av förstärkning av den pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten och skoldistrikten med inbyggda realskollinjer är av
den angelägenhetsgraden, att provisoriska föreskrifter därom nu skulle
vara erforderliga. Med erinran om de möjligheter, som för närvarande står
till buds för att åstadkomma lättnad i vederbörande skolledares arbets
4
— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt Nr 120
50
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
börda, förklarar ämbetsverket sig därför närmast vara benäget att avstyrka,
att redan nu, innan utredningen framlagt definitiva förslag, generella bestämmelser
utfärdas för förstärkning av den pedagogiska ledningen.
I flera remissyttranden betonas, att det nu endast kan bli fråga om
provisoriska anordningar, som icke får anses bindande för den slutliga utformningen
av den lokala skolledarorganisationen. Sålunda framhåller
exempelvis folkskollärarförbunden, att utredningens förevarande förslag
endast berör en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning
överhuvudtaget, vilken fråga i sin tur har samband med skolans regionala
ledning. Med hänsyn därtill saknas enligt förbundens mening väsentliga
faktorer av betydelse vid ett ställningstagande till de nu framlagda förslagen.
Bestämmelser av provisorisk art synes, fortsätter förbunden, icke
böra utfärdas i större utsträckning än som är nödvändigt för skolans verksamhet
intill den tidpunkt, då en slutgiltig lösning av hela det nämnda
frågekomplexet föreligger. Med hänsyn till förslagens provisoriska karaktär
och deras samband med frågor, som ännu icke utretts, utgör förbundens
synpunkter inget slutligt ställningstagande. Liknande uttalanden göres
bland annat av överlärarf ombundet och landskommunernas förbund.
Statens lönenämnd har — från de synpunkter nämnden har att företräda
— icke funnit anledning till erinran mot vad skolstyrelseutredningen
föreslagit.
I det följande redogör jag — punktvis i anslutning till skolstyrelseutredningens
olika förslag — i huvudsak endast för de erinringar i skilda detaljer,
som i nu förevarande sammanhang är av betydelse för Kungl. Maj:ts
och riksdagens ställningstagande till utredningsförslagen.
A. Behörighet till distriktsöv erlär artjänst i försöksdistrikt
m. m.
1. Skolöverstyrelsen anser, att överstyrelsen bör få bemyndigande att,
om särskilda skäl föreligger, medge skoldistrikt rätt att ledigförklara skolledartjänst
även för dels extra ordinarie adjunkt i Ce 29, eventuellt med
begränsning till adjunkter i Ce 29 med anställning i det distrikt, där tjänsten
ledigförklaras, dels sökande med annan än folkskollärar- eller ämneslärarutbildning.
Med hänsyn till realskoleutredningens pågående arbete vill överstyrelsen
icke nu rikta någon erinran mot att ämneslärare tills vidare ej får behörighet
att söka överlärartjänst i distrikt med inbyggd realskollinje. Dock bör enligt
överstyrelsens mening undantag i detta hänseende göras för Stockholms
skoldistrikt; i enlighet med vad Stockholms folkskoledirektion föreslagit
i sitt yttrande bör utredningens förslag under p. 1 gälla för 1947 års
skolor och Stockholms folkskolors sångklasser. Rektorernas riksförening
och Läroverkslärarnas riksförbund anser däremot, att den vidgade behörig
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 51
heten bör gälla överlärartjänster i alla skoldistrikt med inbyggda realskollinjer.
Läroverkslärarnas riksförbund erinrar vidare om att förbundet i sin
tidigare framställning den 17 maj 1954 föreslagit, att de kommunala folkskolinspektörstj
änsterna i försöksdistrikten utbytes mot särskilda skolchef stjänster
och att tjänster av sistnämnt slag inrättas i alla större skoldistrikt,
där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola pågår eller inbyggd
realskollinje förekommer. Förbundet vidhåller detta förslag men
kan såsom ett provisorium alternativt tänka sig en mindre genomgripande
ändring, innebärande att den nuvarande behörighetsbestämmelsen i § 8 c
folkskolestadgan för kommunal folkskolinspektörsbefattning ändras från
att avse »ledningen och tillsynen av arbetet inom folkskolan» till att avse
»ledningen och tillsynen av distriktets skolväsen, i den mån detta lyder
under folkskolestyrelsen eller särskilda skolstyrelsen» samt att befattningshavarna
tillsättes genom förordnande på viss tid, dock högst sex år, och
eventuellt benämnes kommunal skolinspektör. Förbundet förutsätter därvid,
att utbildning för lektors- och adjunktsbefattning och erfarenhet av
undervisning i läroverk eller på enhetsskolans högstadium vid ansökan till
dylik tjänst icke kommer att väga mindre tungt än folkskollärarexamen
och erfarenhet av undervisning i folkskolan.
2. Skolöverstyrelsen anför, att ett generellt införande av rektorstiteln
skulle medföra åtskilliga praktiska olägenheter. Med hänsyn härtill och
till önskvärdheten av att under provisorietiden företas minsta möjliga ändringar,
föreslår överstyrelsen beträffande försöksdistrikten, att skolledare
benämnes rektor, att s. k. annan överlärare benämnes överlärare och att
pedagogisk ledare benämnes studierektor. Kommunal folkskolinspektör i
försöksdistrikt bör i enlighet därmed benämnas rektor men tjänstetiteln
bör för dylik befattningshavare ändras till skolchef. Överstyrelsen delar
icke utredningens uppfattning, att de ändrade benämningarna omedelbart
bör genomföras i samtliga skoldistrikt; frågan därom bör ytterligare övervägas.
Statskontoret anser, att det utan olägenhet kan anstå med ändring av
skolledarnas benämning, till dess utredningen redovisat sitt slutliga förslag
rörande skolväsendets lokala ledning. I varje fall finnes för närvarande
enligt statskontorets mening ej anledning att använda rektorstiteln i andra
distrikt än försöksdistrikten.
Städernas folkskolinspektörsförbund finner det innebära en oklarhet, att
såväl skolledarna som övriga överlärare skall benämnas rektorer.
Landkommunernas förbund anser, att under provisoriet skolchefen bör
bibehålla titeln distriktsöverlärare, en titel som enligt förbundets mening
är väl användbar också för en akademiker.
3. I motiveringen för förslaget under denna punkt har skolstyrelseut -
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
redningen uttalat bland annat, att det icke finnes anledning att provisoriskt
ändra gällande bestämmelser om undervisningsskyldighet för överlärare
och tillsättning av dylik befattningshavare. Detta möter gensägelse
från Rektorernas riksförening och Läroverksläramas riksförbund, som anser,
att frågan om undervisningsskyldigheten bör bli föremål för förhandlingar
samt att tillsättning av skolledare och kommunal folkskolinspektör
i distrikt med någon form av högstadium bör ske enligt samma grunder
som gäller för tillsättning av rektor vid kommunal realskola (efter förslag
av skolstyrelsen tillsätter skolöverstyrelsen rektorsbefattningen för en tid
av i regel sex år).
Skolöverstyrelsen föreslår i detta sammanhang, att såsom villkor för
statsbidrag till rektors och överlärares lön bör gälla, att erforderligt kommunalt
anslag beviljas till biträdespersonal på skolledarexpeditionen. Liknande
önskemål kommer till uttryck i folkskollärarförbundens yttrande.
B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen
i försöks d i strikten
4. Enligt statskontorets mening bör — därest en provisorisk lösning av
spörsmålet om förstärkning av den pedagogiska ledningen skulle befinnas
oundgängligen nödvändig — en reglering av studieledarinstitutionen endast
avse högstadiet; möjligheten att förordna studieledare bör således begränsas
till de fall, då vederbörande skolledare ej äger kompetens att leda högstadium.
Skolöverstyrelsen anser, i motsats till utredningen, att det skall ankomma
på överstyrelsen och ej på skolstyrelsen att avgöra för vilket stadium
studierektor skall anställas i det fall, där skolledaren äger kompetens att
leda försöksskolans alla stadier. Skulle i dylika fall studierektor anställas
för felaktigt stadium, skulle därigenom överstyrelsens arbete komma att
ej oväsentligt tyngas och ledningen av försöksverksamheten försvåras.
Lämpligheten av att den biträdande pedagogiske ledaren benämnes studierektor
ifrågasättes i vissa remissyttranden. Statskontoret och landskommunernas
förbund förordar benämningen studieledare.
5. En konsekvens av den av utredningen deklarerade uppfattningen, att
skolledningen i försöksdistrikten snarast måste stärkas och att förstärkningen
i första hand bör sättas in på det pedagogiska planet, är enligt
skolöverstyrelsens mening, att det bör åligga distrikt med minst 20 läraravdelningar
att anställa studierektor. Dock bör överstyrelsen äga medge
undantag från denna skyldighet. Överstyrelsen anför som exempel på fall,
där skyldigheten ej bör utkrävas, att det knappast vore rätt att påtvinga
särskilt framsynta och kunniga skolledare en studierektor, varav de kanske
icke anser sig betjänta. Överstyrelsen betonar vidare liksom utredningen
betydelsen av att olika sätt att förstärka den pedagogiska ledningen prö
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
vas. Andra anordningar än anställande av studierektor bör därför få tilllämpas
efter medgivande av överstyrelsen. Vid remissbehandlingen av
utredningsförslaget har detta särskilt aktualiserats av Stockholms folkskoledirektion,
som tills vidare önskar åstadkomma förstärkning av den pedagogiska
ledningen genom en anordning med ämneskonsulenter för olika
ämnen och stadier samt genom inrättande av särskilda befattningar som
rektorsassistenter. Skoldirektören anför härom bland annat följande.
Den nuvarande konsulentorganisationen i Stockholm, som omfattar sex
ämneskonsulenter för högstadiet, torde troligen få utbyggas, när antalet
klasser på högstadiet sedermera ökat. Dessutom bör även särskilda konsulenter
för låg- och mellanstadiet anställas, vilket torde vara ofrånkomligt
i de fall där ämneslärare utan erfarenhet av klasslärarundervisning
förordnas till rektorer. Till den av skolstyrelseutredningen föreslagne studierektorns
uppgifter skulle höra en rad åligganden utöver dem som för
Stockholms del skulle tillkomma ämneskonsulenterna. Den ytterligare avlastning
av rektorernas arbetsbörda, som den föreslagna anordningen med
studierektor skulle innebära, torde emellertid vara lika nödvändig i Stockholm
som i övriga distrikt med försöksverksamhet. För att biträda rektor
med uppgifter av pedagogiskt-administrativ art måste därför anlitas en
kvalificerad lärare. Det är min uppfattning att denne lärare, förslagsvis
kallad rektorsassistent, inte bör ha sina uppgifter avgränsade till något
särskilt stadium. Han bör vara rektorsassistent överhuvudtaget, oavsett
stadium. Inte heller synes det vara lämpligt med något bestämt stadgande,
att rektorsassistent ovillkorligen skall ha erfarenhet av undervisning på
annat stadium än rektor. Den personliga lämpligheten för uppgiften synes
böra vara det avgörande. Men i stort sett torde det vara en fördel, om rektorsassistenten
är utbildad för och har erfarenhet av undervisningen på
annat stadium än rektor.
Rektorernas riksförening och Läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att
generella bestämmelser utfärdas om att studierektor skall finnas, dock att
skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bör äga rätt att medge
undantag.
Under åberopande av den vikt, som måste tillmätas undervisningens
uppläggning och bedrivande samt elevvården på lågstadiet, hemställer småskollärarinneförbundet
om föreskrift, att studierektorstjänst obligatoriskt
skall inrättas för lågstadiet och att behörig till dylik befattning skall i
första hand vara den, som avlagt småskollärarexamen.
6. Vad utredningen anfört om principen för studierektors ställning föranleder
ingen invändning från skolöverstyrelsens sida. Överstyrelsen — som
förutsätter, att överstyrelsen bemyndigas fastställa en normalinstruktion
av provisorisk karaktär — instämmer också i huvudsak i vad utredningen
förordar beträffande studierektors uppgifter. Sin strävan att hävda principen
om att endast en chef bör finnas synes utredningen enligt överstyrelsens
mening dock i en del avseenden ha drivit väl långt; skall studierektor
på ett rätt sätt kunna fullgöra sina uppgifter, torde detta förutsätta eu
54 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
större självständighet för studierektor än vad utredningen velat tilldela
honom.
Statskontoret finner angeläget, att studieledarens arbetsuppgifter strängt
begränsas till det pedagogiska området och icke utsträckes till övriga göromål,
som åligger skolans facklige ledare.
Läroverkslärarnas riksförbund understryker, att rektor och studierektor
bör ha till större delen skilda arbetsområden men att rektor efter studierektors
hörande skall ha högsta bestämmanderätten i de fall, då arbetsuppgifterna
ligger inom samma område. Förbundet framhåller vidare, att,
då studierektorsinstitutionen är motiverad av pedagogiska skäl, den icke
bör tillåtas sjunka ned till en biträdesbefattning av till stor del administrativ
eller kontorsmässig karaktär.
Landskommunernas förbund uttalar, att beträffande studieledarens arbetsuppgifter
liksom i fråga om många andra detaljer rörande försöksverksamheten
det gäller att försiktigt pröva sig fram och undvika uniformering;
normalinstruktionen för studieledaren bör därför bli betydligt mera
summarisk än enligt utredningens förslag. Liknande synpunkter anföres
av överlärarförbundet, folkskollärarförbunden och småskollärarinneförbundet.
7. Beträffande behörighet till studierektorsbefattning på högstadiet
har ljf av de 46 skolstyrelserna i försöksdistrikten, 12 av 50 i
ärendet hörda folkskolinspektörer samt statskontoret, Rektorernas riksförening
och Läroverkslärarnas riksförbund anslutit sig till den särskilda
mening, som inom skolstyrelseutredningen uttalats av ledamoten Sävborg,
nämligen att för behörighet till dylik befattning skall krävas behörighet till
adjunktstjänst vid kommunal realskola eller ock behörighetsförklaring av
skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen föreslår för sin del, att tills vidare ingen generell behörighet
för studierektorsbefattning på högstadiet medgives. Som behörighetsvillkor
bör gälla, att sökanden med hänsyn till utbildning, erfarenhet
och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig för befattningen. Till
stöd för denna ståndpunkt anför överstyrelsen bland annat följande.
Vad högstadiet beträffar är det uppenbart, att lärare, som är behörig
till ordinarie adjunktsjänst, även måste vara behörig till studierektorstjänst.
Detsamma torde även vara fallet för lärare behörig till ämneslärartjänst,
oavsett om vederbörande avlagt ämneslärarinneexamen eller av överstyrelsen
i vederbörlig ordning meddelats behörighet. För ingen av lärarna från
dessa grupper gäller dock att han utan vidare är lämplig därför att han har
formell behörighet.
Beträffande den återstående gruppen lärare i kunskapsämnen på enhetsskolans
högstadium — folkskollärare i 23 lönegraden — kan för närvarande
följande anses gälla. Av de lärare, som är behöriga till ordinarie tjänst i
23 lönegraden vid början av läsåret 1955/56, kommer mer än 200 — utgörande
sannolikt omkring en tredjedel eller mer av hela antalet — att
55
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
ha erhållit sin behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen i kungl.
brev den 4 juni 1954. De torde således helt eller nästan helt komma att
sakna sedvanlig vidareutbildning. Av dem, som erhållit vidareutbildning,
torde å andra sidan en del, kanske en betydande del, komma att sakna
nämnvärd erfarenhet av här ifrågavarande stadium. I annat tall hade de
troligen sökt behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen. Med hansyn
bland annat till dessa förhållanden är det tveksamt, om man genom en
oenerell behörighet för lärargruppen för närvarande tillfor enhetsskolans
högstadium den önskvärda förstärkningen. Å andra sidan finnes utan tvivel
bland dessa lärare åtskilliga med utpräglad lämplighet för ifragavarande
UPAilt detta synes tala för den uppfattningen, att tills vidare i samtliga
fall vederbörandes lämplighet bör prövas.
Även beträffande behörighet till studierektorsbefattning pa 1 agoch
mellanstadiet förordar skolöverstyrelsen en föreskrift av innebörd,
att som studierektor må förordnas den, som med hänsyn till utbildning,
'' erfarenhet och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig.
I fråga om tillsättning av studierektorsbefattning anser skolöverstyrelsen
samma förfarande böra tillämpas som vid förordnande av distriktsöverlärare
(skolöverstyrelsen upprättar förslag, varefter skolstyrelsen
väljer bland de tre främsta på förslaget), dock att med hänsyn till den
korta förordnandetiden överstyrelsens förslag och skolstyrelsens beslut icke
bör få överklagas. Föreligger ''särskilda skäl bör, efter medgivande av överstyrelsen,
studierektor få förordnas utan föregående ledigförklarande. Även
Läroverkslärarnas riksförbund finner samma tillsättningsförfarande böra
tillämpas som gäller beträffande distriktsöverlärare. Rektorernas riksförening
anser däremot, att studierektor bör förordnas av skolöverstyrelsen.
Läroverkslärarnas riksförbund anför, att besvär över skolstyrelsens
beslut om förordnande av studierektor bör få anföras på såväl materiella
som formella grunder. Även överlärarförbundet och folkskollärarförbunden,
vilka finner den föreslagna förordnandetiden om ett år vara väl kort, uttalar
sig för att besvärsrätten icke skall beskäras.
8. I likhet med några av skolstyrelserna och folkskolinspektörerna samt
överlärarförbundet finner skolöverstyrelsen den föreslagna nedsättningen
i studierektors undervisningsskyldighet vara i knappaste laget. Överstyrelsen
tillstyrker dock med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär, att det
tills vidare på försök får tillämpas.
Statskontoret, vars yttrande på denna punkt endast avser högstadiet,
förordar däremot en snävare nedsättning, nämligen högst 4 veckotimmar
vid ett antal klassavdelningar av 4—14 samt högst 8 veckotimmar vid
högre antal avdelningar. Ämbetsverket utgår därvid från att den särskilda
nedsättning i vederbörande skolledares undervisningsskyldighet, som beviljats
på grund av hans bestyr med försöksverksamheten, beskäres i motsvarande
grad.
56
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
Folkskol lär arjör bunden och småskollärarinneförbundet anser, att timnedsättningen
bör ske efter i huvudsak samma grunder för samtliga stadiers
studierektorer.
Rektorernas riksförening och Läroverkslärarnas riksförbund anför, att
undervisningsskyldigheten för studierektorer bör fastställas efter förhandlingar
med berörda personalorganisationer.
10. Stockholms folkskoledirektion har, i anslutning till sitt önskemål
att få tillämpa andra anordningar för förstärkning av den pedagogiska
ledningen än anställande av studierektorer, förklarat sig förutsätta, att
staden likväl erhåller statsbidrag med lika stort sammanlagt belopp, som
skulle utgått, därest anordningen med studierektorer tillämpats. Skolöverstyrelsen
uttalar, att i de fall då efter överstyrelsens medgivande särskilda
anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen tillämpas, statsbidrag
bör utgå som om vederbörande distrikt i stället tillämpat den eljest
vanliga anordningen.
Statskontoret finner sig icke kunna dela utredningens mening, att staten
skall åtaga sig hela kostnaden för studieledararvode. Ämbetsverket föreslår,
att i distrikt, där distriktsöverlärare är förordnad, statsbidrag skall
utgå med 78 procent av arvodesbeloppet samt att i distrikt, där studieledaren
biträder s. k. annan överlärare, distriktet själv skall gälda kostnaden
för studieledararvodet. Statskontoret förordar vidare — i anslutning
till förutberörda beslut av Kungl. Maj:t den 10 september 1954 angående
studieledare i Timrå m. fl. försöksdistrikt — att statsbidrag till arvode
åt timlärare för de veckotimmar, varmed studieledare erhåller nedsättning
i undervisningsskyldigheten, skall utgå med endast två tredjedelar av det
belopp, som enligt gällande statsbidragsbestämmelser skolat utgå.
C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda re a Iskollin jer
I de flesta remissyttranden har angivits, att de beträffande förslagen
under B anförda synpunkterna i tillämpliga delar avser även förslaget
under C.
Skolöverstyrelsen föreslår, att beträffande behörighet för och tillsättning
av studierektorstjänster liksom ock beträffande statsbidrag till dessa motsvarande
bestämmelser skall gälla som för rektorstjänster vid kommunala
realskolor. Överstyrelsen bör dock bemyndigas att, om skäl därtill föreligger,
förordna studierektor även utan föregående ledigförklarande. Vidare
bör varken förslag eller förordnande få överklagas. Vad arvode och nedsättning
i undervisningsskyldighet beträffar, bör enligt överstyrelsen samma
bestämmelser gälla som för motsvarande tjänster inom enhetsskolan.
Likaså bör, liksom vid enhetsskolan, medgivande att få upprätta en inbyggd
realskola förenas med skyldighet att inrätta studierektorstjänst. Vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 57
beträffar studierektors arbetsuppgifter förutsätter överstyrelsen, att ämbetsverket
bemyndigas att utfärda normalinstruktion för studierektor.
Landskommunernas förbund finner ej anledning föreligga att ge lägre
statsbidrag till arvode åt studieledare vid i folkskolan inbyggd realskollinje
än till arvode åt studieledare i försöksdistrikt.
5. Departementschefen
Vid 1950 års riksdags behandling av frågan om riktlinjer för enhetsskolans
ledning och lokala organisation (prop. 133, Särsk U 3, Rskr 403) ansågs
prövningen av vissa spörsmål böra ytterligare förberedas genom särskild
utredning. Detta gällde främst frågorna om mellaninstanser för den
nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skolväsendet
samt om lärartillsättningen. Dessa utredningsuppdrag har lämnats åt 1951
års skolstyrelseutredning. Redan tidigt stod det emellertid klart, att i
och med försöksverksamhetens successiva utbyggande vissa provisoriska
anordningar i förevarande hänseenden måste vidtagas utan hinder av det
pågående utredningsarbetet. Vid 1952 års riksdag (prop. 224, KU 26, Rskr
407) fattades sålunda beslut om en provisorisk samordning av den lokala
skolledningen i försöksdistrikten. Bestämmelser härom har meddelats i lagen
den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Vid 1954
års riksdag (prop. 137, SU 141, Rskr 327) blev det nödvändigt att i samband
med beslut om inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen
på försöksskolans högstadium också pröva frågan om provisoriska bestämmelser
rörande förfarandet vid tillsättning av dylika tjänster. Föreskrifter
i detta hänseende har utfärdats av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954
samt intagits i de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola.
Det nu till prövning föreliggande förslaget avser provisoriska bestämmelser
rörande den fackliga och pedagogiska ledningen i försöksdistrikten.
Försöksverksamheten har för de lokala skolledarna ostridigt medfört en
ökad arbetsbörda med uppgifter av i många avseenden helt nya slag samt
ett ökat ansvar. Då den fackliga ledningen med få undantag rekryterats
från folkskolans lärarkår, är det helt naturligt, att erfarenhet av de med
ämnesundervisningen på högstadiet förbundna pedagogiska och organisatoriska
problemen i stor utsträckning saknas hos försöksdistriktens skolledare.
En tillfredsställande lösning av detta spörsmål kan emellertid icke
åstadkommas endast genom den i och för sig fullt följdriktiga åtgärden att
vidga behörigheten till skolledarbefattningarna så, att även ämneslärarutbildade
skolledare kan komma i fråga. En ämneslärarutbildad skolledare
saknar nämligen i regel utbildning för klasslärarundervisningen på låg- och
mellanstadiet samt erfarenhet beträffande folkskolans pedagogiska och or
-
58
Kungl. Maj:ts -proposition nr 120
ganisatoriska problem. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna
med att fa en sadan skolledare, som fackligt och pedagogiskt behärskar
försöksskolans samtliga stadier. Jag har för egen del blivit övertygad om
att det för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt
att nu vidtaga åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten. Med hänsyn till att på försöksskolans högstadium
från och med innevarande budgetår inrättats ordinarie lärartjänster
i kunskapsämnen med andra behörighetsvillkor än vad som gäller beträffande
folkskollärartjänst, synes det såsom jag nyss antytt icke heller böra
anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens skolledarbefattningar
så, att även lärare, behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan
komma i fråga till nämnda befattningar.
Skolstyrelseutredningens förslag beträffande den pedagogiska ledningen
avser även de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. För intagning på dessa
linjer gäller vissa betygskrav; studiemålet är realexamen. Behovet av en
förstärkt pedagogisk ledning för dessa examenslinjer torde icke kunna
ifrågasättas.
Såsom framhållits såväl av skolstyrelseutredningen som i ett flertal remissyttranden
är spörsmålet om den fackliga och pedagogiska ledningen
endast en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning och
organisation. Denna fråga har i sin tur samband med utformningen av skolans
regionala ledning, dvs mellaninstansväsendet. Med hänsyn till att hela
detta problemkomplex ännu befinner sig på utredningsstadiet, kan det i
nuvarande läge uppenbarligen endast bli fråga om provisoriska åtgärder i
de hänseenden, som här är aktuella. Jag vill understryka provisoriekaraktären
— som för övrigt också får ses mot bakgrunden av att det här är
fråga om försök med nya skolformer — samt framhålla, att den ståndpunkt
till förevarande spörsmål, som statsmakterna nu må komma att
intaga, icke far anses bindande för den slutgiltiga utformningen av den
lokala fackliga och pedagogiska ledningen inom skolväsendet. Jag får i
detta sammanhang även erinra om att jag vid anmälan i propositionen
1955:46 av frågan om fortsatt giltighet av 1952 års särskilda skolstyrelselag
— utan att ta ståndpunkt till spörsmålet om när en slutgiltig lagstiftning
rörande organisationen av skolväsendets lokala ledning borde kunna
träda i kraft — ansett att 1952 års lag borde erhålla fortsatt giltighet åtminstone
intill utgången av juni 1957.
Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i skolstyrelseutredningens
föreliggande förslag och därmed sammanhängande
frågor.
Jag biträder utredningens förslag, att även ordinarie lärare, som är behörig
att söka och innehava ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas
högstadium, skall vara behörig att i försöksdistrikt inneha
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
tjänst som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Förordnas dylik ordinarie
lärare att vara distriktsöverlärare eller annan överlärare, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, huru skall förfaras med vederbörandes
ordinarie lärartjänst under förordnandetiden.
I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört på denna punkt synes det
mig böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, om speciella skäl föreligger,
medge behörighet till här avsedda skolledartjänster även för annan lärare
än sådan ordinarie lärare, som är behörig till ordinarie tjänst i kunskapsämnen
på försöksskolans högstadium. Jag utgar emellertid från att dylika
undantagsfall kommer att bli ytterst fåtaliga.
Skolstyrelseutredningen har övervägt, huruvida den vidgade behörigheten
till skolledartjänst bör avse även distrikt med inbyggd realskollinje,
men avstått från att framlägga förslag härom. I princip ansluter jag mig
till utredningens uppfattning på denna punkt. Med hänsyn till att realskollinjema
i regel omfattar mycket fa avdelningar i förhallande till det
totala antalet avdelningar i distrikten, synes nämligen någon generell vidgning
av behörigheten till skolledarbefattningarna i dessa distrikt icke vara
oundgängligen påkallad, i varje fall ej under provisorietiden. I anslutning
till vad skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion anfört i detta
hänseende, bör dock enligt min mening Kungl. Maj:t äga medge, att en på
motsvarande sätt som för försöksdistrikten vidgad behörighet till skolledarbefattningarna
får tillämpas i sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer,
där antalet avdelningar på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller
där eljest speciella lokala förhallanden kan motivera ett undantag. Jag
syftar härvid närmast på de överlärardistrikt i Stockholm, där verksamhet
med 1947 års skolor prövas över hela distriktet i kombination med successivt
framväxande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola.
Med anledning av Läroverkslärarnas riksförbunds förslag beträffande de
kommunala inspektörsbefattningarna får jag framhålla, att nuvarande bestämmelser
i folkskolestadgan angående behörighet till dylika befattningar
icke torde få anses innebära något ovillkorligt krav på avlagd folkskollärarexamen
samt att uttrycket »folkskolan» i den åberopade bestämmelsen
i § 8 c i stadgan torde få anses omfatta även försöksskolans högstadium,
där sådant finnes i distriktet. Någon jämkning av ifrågavarande bestämmelser
är enligt min mening icke nu motiverad.
Skolstyrelseutredningen har i detta sammanhang föreslagit, att b e n ä inni
n garna distriktsöverlärare och överlärarc skall avskaffas i samtliga
skoldistrikt och ersättas med titeln rektor. Vid remissbehandlingen har ett
flertal jämkningar i detta förslag påyrkats. För egen del anser jag mig
icke böra tillstyrka, att under provisorietiden någon ändring vidtages beträffande
benämningarna på de olika skolledarna. Frågan härom synes ej
böra prövas förrän i samband med utredningens slutliga förslag rörande
organisationen av skolväsendets lokala ledning. I anslutning härtill för
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
ordar jag, att sadan pedagogisk ledare, som avses i utredningens förslag,
tills vidare benämnes studieledare.
Vad gäller frågan om 1 ö n åt distriktsöverlärare, som är behörig till ordinarie
lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium eller i
läroämnen på inbyggd realskollinje, anser jag i likhet med utredningen,
att löneförmånerna bör fastställas av Kungl. Majrt efter framställning i
varje särskilt fall. Jag förutsätter, att löneförmånerna därvid icke bestämmes
att utgå efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren
inplacerats i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga
lönegraden, såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning.
I intet fall bör löneförmånerna fastställas till högre belopp än
vad som motsvarar lönen i den högsta lönegraden för distriktsöverlärartjänst,
dvs Cb 6. Beträffande annan överlärares avlöningsförmåner utöver
folkskollärarlönen finnes för närvarande inga statliga bestämmelser. Jag
ifrågasätter ingen ändring i detta hänseende. I likhet med utredningen finner
jag icke heller skäl föreligga för att göra någon ändring i folkskolestadgans
och avlöningsreglementets bestämmelser rörande tillsättning av och
undervisningsskyldighet för här ifrågavarande skolledare.
Jag ansluter mig till den av utredningen förordade principen för provisorisk
förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten. Där
den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning
på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet, bör alltså studieledare
fa anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av
det stadium, som skolledaren icke själv kan anses representera. Jag utgår
därvid från att låg- och mellanstadiet i nu förevarande hänseende alltid
skall anses utgöra ett stadium. Skulle undantagsvis skolledaren äga kompetens
att leda försöksskolans alla stadier, bör studieledare kunna få anställas
för det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Jag kan således
icke biträda skolöverstyrelsens mening, att det i sist åsyftade fall skulle
ankomma på överstyrelsen att avgöra för vilket stadium studieledare bör
anställas.
Utredningen har föreslagit, att det skall ankomma på skolstyrelsen
att b e s t ä in m a, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att
skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt
med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om
distrikt önskar anställa flera än en studieledare. Överstyrelsen har däremot
förordat, att det skall föreligga skyldighet för distrikt med minst 20 läraravdelningar
att anställa studieledare, där ej överstyrelsen medger undantag
från dylik skyldighet. För egen del ansluter jag mig till vad utredningen
föreslagit i detta hänseende. Utformningen av den pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten bör således i första hand vara beroende av de lokala
initiativen. Det kan enligt min mening icke förutsättas annat än att di
-
61
Kungl. Maj ds proposition nr 120
strikten kommer att tillvarataga möjligheten att anställa studieledare, där
en sådan förstärkning är påkallad. Det står fullt i överensstämmelse med
försöksverksamhetens syfte, att frihet även lämnas för lokala initiativ till
förstärkning av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än
anställande av här avsedda studieledare. I dylika fall bör såsom villkor för
statsbidrag till kostnaderna — beträffande vilken fråga jag återkommer
i det följande — gälla att anordningarna godkänts av skolöverstyrelsen.
I övrigt torde samarbetet mellan de lokala skolledningarna samt den regionala
och centrala ledningen av försöksverksamheten medverka till att
olika förekommande anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen
icke blir felaktigt inriktade.
I likhet med skolöverstyrelsen instämmer jag i vad utredningen anfört
därom, att tillkomsten av studieledare icke skall medföra någon förändring
i skolledarens ställning såsom närmast under skolstyrelsen ansvarig för försöksskolans
ledning. Vad gäller arbetsuppgifterna för studieledare och i
samband därmed instruktionen för dylik befattningshavare har vid
remissbehandlingen åtskilliga olika synpunkter anförts. Det bör enligt min
mening beaktas, att det även här är fråga om försöksverksamhet i egentlig
mening. Det kan självfallet erbjuda svårigheter att på förhand göra
en från alla synpunkter tillfredsställande avgränsning mellan skolledarens
och studieledarens arbetsområden, särskilt som denna avgränsning i de
enskilda fallen kan vara beroende både av lokala förhållanden och av vederbörande
befattningshavares personliga egenskaper och förutsättningar.
Det sistnämnda talar närmast för att normalinstrulctionen ej bör bli för
detaljerad, samtidigt som dock en alltför summarisk instruktion kan medföra
risker för att studieledaren i förhållande till skolledaren får en otillräckligt
självständig eller en alltför dominant ställning. Studieledaren får
givetvis ej åläggas uppgifter av biträdeskaraktär eller sådana administrativa
uppgifter, som ej direkt sammanhänger med utövandet av den pedagogiska
ledningen. Då de här angivna och i remissyttrandena i övrigt framförda
synpunkterna synes mig ha blivit i det stora hela tillfredsställande
tillgodosedda i utredningens instruktionsförslag, bör det ankomma på skolöverstyrelsen
att fastställa provisorisk normalinstruktion för studieledare i
huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.
Vad därefter gäller frågan om behörighet till studieledarbefattning
och förordnande av studieledare vill jag först understryka, att den
provisoriska studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst
förenad arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna synes icke böra göras
detaljerade och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare
synes kunna utformas på ett enkelt sätt utan någon alltför komplicerad
procedur och därmed förenad tidsutdräkt. De förslag och erinringar,
som vid remissbehandlingen framförts på denna punkt, synes i
många avseenden knappast ägnade att förenkla behörighetsvillkoren och
62
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
förordnandeproceduren. Jag har, med utgångspunkt i vad jag nu framhållit,
ansett mig böra biträda skolöverstyrelsens mening såtillvida, att jag
icke finner några generella behörighetsvillkor med avseende å avlagda examina
böra uppställas. I stället bör i varje särskilt fall såsom villkor gälla,
att sökande förklaras lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning,
erfarenhet och övriga egenskaper.
Det enda formella behörighetsvillkoret bör således vara, att vederbörande
är lärare; det ligger ju för övrigt helt i sakens natur. Vad sedan gäller
frågan om vilken myndighet, som bör verkställa lämplighetsprövningen,
ansluter jag mig till utredningens förslag, att denna prövning skall ankomma
på statens folkskolinspektör. Förordnande å studieledarbefattning bör,
såsom utredningen förordat, meddelas av skolstyrelsen, som därvid har att
förordna någon av de lämpligförklarade. Mot skolstyrelsens beslut om förordnande
bör besvär på materiella grunder ej få anföras.
Som huvudregel bör gälla, att studieledaren skall vara lärare vid försöksskolan.
Endast om särskilda skäl föreligger, bör lärare vid annan skola få
inneha studieledarförordnande vid försöksskola. Fråga om medgivande
härtill bör, såsom utredningen förordat, prövas av skolöverstyrelsen.
Vad jag nu föreslagit rörande behörighet till studieledarbefattning och
förordnande av studieledare bör tillämpas för såväl högstadiet som lågoch
mellanstadiet.
Den av utredningen föreslagna nedsättningen i den undervisningsskyldighet,
som skall åligga studieledaren i hans egenskap av lärare,
har av skolöverstyrelsen bedömts vara tillmätt i knappaste laget, medan
däremot statskontoret förordat snävare nedsättningsmöjligheter. Jag har
för egen del ansett mig böra godtaga utredningens förslag på denna punkt
med några mindre jämkningar avseende intervallerna för antalet avdelningar,
vilka icke lämpligen synes böra skära i varandra. Mitt förslag
framgår av följande sammanställning.
Högstadiet (kl. 7—9) antal avd. nedsättn. | Låg- och mellanstadiet (kl. 1—6) | ||
4-9 | 4-6 | 8—19 | 4-8 |
10-14 | 6-8 | 20-29 | 6-10 |
15— | 8-12 | 30- | 8—14 |
I enlighet med utredningens förslag bör nedsättningen bestämmas av
skolöverstyrelsen inom de här angivna intervallerna.
Jag är icke nu beredd att ta ställning till frågan om storleken av det
arvode, som bör utgå till studieledare. Det torde böra få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta härom. Jag vill i detta sammanhang framhålla,
att det i vissa försöksdistrikt, där även högre skolor förekommer, kan be
-
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
finnas lämpligt att förordna rektor vid dylik högre skola att vara studieledare
vid försöksskolan. Särskilt torde en dylik anordning aktualiseras
för sådana försöksdistrikt, där den högre skolans mot försöksskolans högstadium
svarande klasser successivt avvecklas i takt med högstadiets utbyggande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika och liknande
fall beluta, huruvida och i vad mån studieledararvode skall utgå.
Inrättande av studieledarbefattningar i försöksdistrikten i enlighet med
vad jag nu förordat kommer att medföra kostnader dels för studieledararvoden,
dels för arvoden åt timlärare för de timmar, varmed undervisningsskyldigheten
för studieledarna nedsättes. Dessa kostnader torde få
anses utgöra merkostnader på grund av försöksverksamheten. Med hänsyn
härtill synes statsbidrag till ifrågavarande kostnader tills vidare
böra utgå med 100 procent.
Därest försöksdistrikt tillämpar annan, av skolöverstyrelsen godkänd
anordning för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande
av studieledare i enlighet med vad jag i det föregående anfört, synes statsbidrag
böra utgå högst med belopp, motsvarande de kostnader, som skulle
ha uppkommit för distriktet, om den vanliga ordningen tillämpats. Det
torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för dylikt distrikt efter erforderliga
beräkningar fastställa det sammanlagda högsta statsbidragsbeloppet
för varje redovisningsår.
Här ifrågavarande statsbidragskostnader, som i vad gäller timarvoden
för nedsättningstimmar synes kunna grovt beräknas till sammanlagt omkring
130 000 kronor för nästa redovisningsår, torde böra bestridas ur
förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor. Bidraget torde böra utanordnas enligt samma förskotts- och
slutregleringssystem, som gäller för försöksskolans övriga lönekostnadsbidrag.
Nämnda anslag kommer därvid att påverkas av de nya kostnaderna
först från och med budgetåret 1956/57.
Såsom jag redan inledningsvis framhållit bör en förstärkning av den pedagogiska
ledningen komma till stånd även beträffande de i folkskolan
inbyggda realskollinjerna. I fråga om lärarpersonalen och
statsbidrag till avlöning åt lärare vid dessa examenslinjer tillämpas enligt
beslut vid 1954 års riksdag samma bestämmelser som för kommunal respektive
praktisk kommunal realskola. Bland annat med hänsyn härtill
anser jag mig böra förorda följande särskilda regler för inbyggd linje i
nu förevarande hänseenden. Studieledare för exainenslinjen skall anställas,
såvida ej skolöverstyrelsen medger undantag från denna skyldighet
eller tillämpning av annan anordning för den pedagogiska ledningens förstärkning.
För behörighet till studieledarbefattning bör, liksom beträffande
behörighet till rektorstjänst vid kommunal realskola, krävas behörighet
till ordinarie ämneslärartjänst. Studieledare bör, liksom ämneslärare, för
-
64
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO
ordnas av skolstyrelsen utan föregående prövning av statlig myndighet.
Den i det föregående av mig förordade lägsta latituden för timnedsättning
på högstadiet bör tillämpas även om antalet klassavdelningar på linjen
understiger fyra. Statsbidrag bör utga med 78 procent av kostnaderna för
studieledararvode och timarvoden för nedsättningstimmar.
Beträffande den pedagogiska ledningen för de inbyggda linjerna synes i
öviigt de grunder, som jag förut förordat med avseende å försöksdistrikten,
böra äga motsvarande tillämpning. Kostnaderna för timarvode för nedsättningstimmarna
vid de inbyggda linjerna torde grovt kunna uppskattas
till sammanlagt omkring 50 000 kronor för nästa redovisningsår.
De av mig i det föregående förordade grunderna beträffande vidgad behörighet
till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten m.m. samt för
förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer ävensom för statsbidrag
till studieledararvode m. m. torde böra underställas riksdagens godkännande.
Av riksdagen godkända grunder i nämnda hänseenden torde böra
tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att senare efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela bestämmelser i anslutning till dessa grunder ävensom utfärda i
övrigt erforderliga föreskrifter i de hithörande frågor, som jag i det föregående
icke närmare berört.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig förordade grunder beträffande dels
vidgad behörighet till distriktsö verlärartj änster i försöksdistrikten
m. m., dels förstärkning av den pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten och i skoldistrikt med i folkskolan
inbyggda realskollinjer, dels ock statsbidrag till kostnader
för studieledararvode m. m., att tillämpas tills vidare
från och med redovisningsåret 1955/56.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
65
IV. Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten
på försöksskolans högstadium
1. Inledning.
Till och med läsåret 1950/51 var det tekniskt möjligt att beträffande
försöksdistrikten i huvudsak tillämpa de för den nuvarande folkskolan
gällande författningsbestämmelserna rörande lärares anställnings- och avlöningsförhållanden
samt statsbidrag m. m. Då försöksverksamheten läsåret
1951/52 för första gången nådde upp i enhetsskolans högstadium,
blev det nödvändigt att tillskapa vissa särskilda bestämmelser i nämnda
hänseenden. Frågan härom upptogs vid 1951 års riksdag i propositionen
nr 155, vari behandlades spörsmål om lärarkategorier och kompetenskrav,
anställningsform och tillsättningsförfarande, undervisningsskyldighet, löneställning
samt statsbidrag m. m., allt avseende lärarpersonalen på högstadiet.
Med stöd av riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition (SU 126,
Rskr 207) utfärdade Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 särskilda bestämmelser
beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt m. in. Dessa bestämmelser
ägde enligt riksdagsbeslutet giltighet under budgetåren
1951/52—1953/54. Sedan 1952 års riksdag (höstsessionen) i anledning av
propositionen 1952: 241 fattat beslut om ändrad lönegradsplacering för
bland annat lärartjänster vid de högre statliga och kommunala skolorna
(SU 230, Rskr 438), vidtogs med giltighet från och med den 1 januari 1953
vissa ändringar i bestämmelserna genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj
1953.
I och med att verksamheten på försöksskolans högstadium utbyggdes,
aktualiserades frågan om särskilda statsbidrag till denna verksamhet. Spörsmålet
härom prövades vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276).
Därvid beslöts, att de nya statsbidragsgrunderna — som i vissa hänseenden
fick retroaktiv verkan från och med budgetåret 1952/53 — skulle jämte
1951 års särskilda föreskrifter, i vad dessa tillkommit på grundval av riksdagens
beslut, äga tillämpning till och med budgetåret 1954/55.
Med stöd av 1953 års riksdags beslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1953
utfärdat »Särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med
nioårig enhetsskola», vilka bestämmelser alltså gäller intill utgången av
innevarande budgetår. Såvitt rör lärarpersonalen på högstadiet har bestämmelserna,
med verkan från och med den 1 juli 1954, undergått tämligen
genomgripande ändringar, sedan 195jf års riksdag dels i anledning av propositionen
nr 137 (SU 141, Rskr 327) godkänt grunder beträffande bland
annat inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen på försöks
5
— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 120
ce
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
skolans högstadium, provisoriskt förfarande vid tillsättning av dylika tjänster
samt förflyttningsskyldigbet för ordinarie lärare i kunskapsämnen på
försöksskolans högstadium, dels ock i anledning av propositionerna nr 149
och 160 (SU 139 och 140, Rskr 325 och 326) fattat beslut om inrättande
av ordinarie folkskollärartjänster i 23 lönegraden bland annat på försöksskolans
högstadium samt om grunder för avlöning vid dylika tjänster m. m.
Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är de särskilda försöksskolebestämmelserna
för fortsatt giltighet efter utgången av innevarande
budgetår i vissa hänseenden beroende av riksdagens beslut. Bestämmelserna
innehåller, förutom de föreskrifter som grundar sig på förutberörda beslut
av 1951—1954 års riksdagar, jämväl en mängd rent administrativa föreskrifter.
Bestämmelserna är i sin nu gällande lydelse intagna i statsliggaren
för budgetåret 1954/55 s. 680—685. Såsom framgår av den inledande paragrafen
gäller bestämmelserna — där ej annat angives — försöksskolornas
högstadium, alltså klasserna 7—9. Beträffande det närmare innehållet i
bestämmelserna torde här få hänvisas till statsliggaren.
Vid sidan av de särskilda försöksskolebestämmelserna gäller beträffande
verksamheten på högstadiet bland annat olika av Kungl. Maj:t utfärdade,
för alla försöksdistrikt tillämpliga föreskrifter rörande förstärkningsanordningar,
regionalt samarbete, skolplikt vid nioårig försöksskola, m. m.
Den 16 juli 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att,
efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen
och de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets
område, uppgöra och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till dels de
särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,
som bör gälla från och med budgetåret 1955/56, dels ock de
bestämmelser i övrigt rörande med försöksverksamheten sammanhängande
anordningar på skolväsendets område, som överstyrelsen finner böra utfärdas
för tillämpning från och med nämnda budgetår.
I anledning därav har skolöverstyrelsen, efter samråd med nämnda
ämbetsverk och sakkunniga, med skrivelse den 15 december 1954 till Kungl.
Maj:t avlämnat förslag till särskilda bestämmelser om försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits
av statskontoret, statens lönenämnd, riksrä leens kapsv er ket, statens pensionsanstalt,
överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och
de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område
ävensom av Svenslca stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Läroverkslärarnas riksförbund, Statens
folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund,
Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollär ar förbund och Sveriges folkskollärarinneförbund
(gemensamt yttrande) samt Svenska facklärarförbundet.
Därjämte har Stockholms folkskoledirektion inkommit med yttrande
i ärendet.
67
Kungl. Maj:ts -proposition nr 120
2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden.
Skolöverstyrelsens förslag innebär — förutom viss omdisposition av nuvarande
bestämmelser — dels åtskilliga ändringar och nya föreskrifter i
hänseenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t äger besluta utan riksdagens
medverkan, dels ock ändrade eller nya bestämmelser i frågor, som torde böra
anmälas för eller underställas riksdagen. I nu förevarande sammanhang
torde endast de spörsmål böra behandlas, för vilkas prövning riksdagens
medverkan synes erforderlig. Detta gäller i första hand frågor om provisorisk
reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. beträffande
lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, inrättande av
ordinarie övningslärartjänster på högstadiet samt viss jämkning av grunderna
för försökskostnadsbidraget och bidraget till viss undervisningsmateriel.
I samband därmed torde vidare få anmälas frågan om medelsanvisningen
för nästa budgetår under anslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag.
Därjämte torde få upptas vissa högstadiet avseende spörsmål
om inrättande av parallell avdelningar, inställande av undervisningen för
deltagande i pedagogiskt samarbete, nedsättning av undervisningsskyldighet
i vissa fall, språktillägg och flyttningskostnadsersättning. Slutligen torde
få behandlas frågan om förlängd giltighet av de med riksdagens medverkan
tillkomna bestämmelser, som avses icke skola ändras till sin innebörd,
och i samband därmed spörsmålet om de nya försöksskolebestämmelsernas
giltighetstid överhuvudtaget.
Skolöverstyrelsens förslag omfattar även vissa föreskrifter rörande tjänsteoch
familjepension för de lärarkategorier på högstadiet, beträffande vilka
pensionsfrågan ännu icke prövats av statsmakterna. Detta spörsmål torde
få behandlas i annat sammanhang på föredragning av chefen för civildepartementet.
A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9y
Gällande bestämmelser. Beträffande verksamheten i klass 9 y
gäller — utöver övriga för försöksverksamheten meddelade föreskrifter —
i huvudsak följande bestämmelser.
För undervisningen i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i klass
9 y skall vara anställda yrkeslärare. För elevernas handledning under yrkespraktik
i näringslivet må anlitas särskilda s. k. handledare. Heltidstjänst
som yrkeslärare ledigförklaras och tillsättes i samma ordning som ickeordinarie
folkskollärartjänst. Sökande till yrkeslärarbefattning skall av överstyrelsen
ha förklarats behörig att antagas till lärare vid försöksskola i det
eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar.
I heltidstjänst i kunskapsämnen på högstadiet må inräknas undervisning
i övningsämnen och yrkesämnen med tillhopa högst en tredjedel av det sam
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
manlagda antalet veckotimmar på tjänsten. I övningslärartjänst vid försöksskola,
med vilken är förenad undervisningsskyldighet i övningsämne
minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas jämväl undervisning i yrkesämnen,
dock ej med högre timantal än vad som motsvarar timtalet för övningsämnet
eller övningsämnena. Undervisning i yrkesämne må vidare såsom
fyllnadstjänstgöring inräknas i tjänst som fast anställd yrkeslärare vid
central verkstadsskola, i övningslärartjänst vid statlig eller högre kommunal
skola eller folk- och fortsättningsskola enligt nyssnämnda för övningslärare
vid försöksskola gällande bestämmelser, samt, i en omfattning motsvarande
högst eu tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar på
tjänsten, i tjänst som lärare i teoretiska eller praktiska läroämnen vid statlig
eller högre kommunal skola.
Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande
skolans samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, dock med högst 7
kronor 40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesundervisningsanstalt
utgår motsvarande statsbidrag med 78 procent av totalkostnaderna,
dock med högst 5 kronor 75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara
av betydelse för yrkesundervisningens ändamålsenliga bedrivande att anställa
lärare med särskild kompetens eller särskilda kvalifikationer eller
föreligger eljest särskilda skäl må skolöverstyrelsen underställa Kungl.
Maj:t fråga om statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare med högre belopp
för undervisningstimme än nu angivits.
Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal
anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften av det för avdelningen
normala elevantalet består av elever, vilka i skolpliktshänseende tillhör
klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag enligt samma grunder som för
bidrag till avlöning åt yrkeslärare i försöksskola. Enligt dessa grunder utgår
också statsbidrag till kostnaderna för ersättning för fyllnadstjänstgöring i
yrkesämne.
Förslag. Skolöverstyrelsen framhåller, att åtskilliga faktorer, som föranlett
att regleringen av avlönings- och anställningsförhållandena in. m.
för lärarna i klass 9 y erhållit en helt provisorisk karaktär, fortfarande
kvarstår. Ovisshet råder sålunda beträffande den framtida utformningen
av lönefrågorna för yrkeslärarna inom yrkesundervisningen, vilka därför
endast fått en provisorisk lösning. Vidare erinrar överstyrelsen om att frågan
om yrkeslärarkårens utbildning ännu icke blivit löst i vad gäller utbildningen
av lärarinnor i husligt arbete och vissa andra lärare. Med hänsyn
härtill anser överstyrelsen en definitiv lönereglering för lärarna i 9 y
ännu icke böra genomföras. Anställningsförhållandena synes alltjämt böra
givas en provisorisk utformning. Då emellertid erfarenhet numera vunnits
rörande ett stort antal för löneförhållandenas bedömning grundläggande
faktorer, anser överstyrelsen, att förutsättningar föreligger för en fastare
utformning av den provisoriska regleringen än vad hittillsvarande förhållanden
medgivit.
Den förberedande yrkesundervisningen innefattar yrkesämnen med såväl
yrkesteoretiskt som yrkespraktiskt innehåll. Inom flertalet linjer har undervisningen
en övervägande praktisk inriktning med visst mindre teoriinslag
69
Kungl. May.ts proposition nr 120
som naturligt komplement till den yrkespraktiska undervisningen. Den
yrkesteoretiska undervisningen torde, framhåller överstyrelsen, med hänsyn
till ämnesinnehåll och uppläggning i allmänhet kunna jämställas med den
undervisning i praktiska läroämnen, som bedrives vid praktiska realskolor
och motsvarande skolformer. På lärarna i dessa ämnen torde också i allmänhet
böra uppställas behörighetskrav, som gäller för ämneslärare i praktiska
läroämnen vid sådana skolformer. De yrkesteoretiska ämnena bör därför
erhålla beteckningen praktiska läroämnen och yrkeslärarna i
dessa ämnen i princip anställas som ämneslärare i praktiska
läroämnen och anställningsvillkoren regleras i anslutning härtill. Yrkeslärare
med övervägande yrkespraktisk undervisning bör fortfarande
benämnas yrkeslärare. Den yrkespraktiska undervisningen innefattar
ämneskretsen jordbrukspraktik, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, skogsvårdspraktik,
avverkning och transport, hushållsarbete, sömnad, kontorsgöromål,
butiksgöromål, verkstadsarbete och snickeri. Som en sammanfattande
beteckning torde böra väljas termen yrkesarbete.
Beträffande ämneslärare i praktiska läroämnen anför
överstyrelsen vidare huvudsakligen följande.
Praktiska läroämnen (yrkesteori) är dels yrkesräkning, jordbrukslära,
husdjurslära, skogsvårdslära och avverknings- och transportplanering, dels
yrkesritning, teknologi och branschkännedom, dels handelsräkning, handelslära,
räkenskapslära, ekonomisk geografi, affärskorrespondens, stenografi
och maskinskrivning, dels kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära,
hemekonomi, sömnadsteori och barnavård med demonstrationer.
Såsom praktiskt läroämne bör även, efter överstyrelsens bestämmande,
anses annat ämne, som skall ge teoretiska kunskaper i anslutning till eller
som förberedelse till yrkesarbete eller till visst yrke. Praktiska läroämnen
bör få förekomma inom yrkesförberedande linje och, efter skolöverstyrelsens
bestämmande, inom högstadiet i övrigt.
Då timplanerna upptar ett jämförelsevis ringa antal timmar praktiska
läroämnen (yrkesteori) inom flertalet grenar av den förberedande yrkesutbildningen''
torde undervisningen däri till stor del komma att handhavas
av yrkeslärare. Endast i handelsämnen är yrkesteorin av större omfattning.
Överstyrelsen anser det emellertid vara av vikt, att särskilda tjänster i
praktiska läroämnen inrättas, där detta låter sig göra. Om väl kvalificerade
lärare skall kunna förvärvas till dessa tjänster, bör de i lönehänseende jämställas
med motsvarande tjänster vid praktiska kommunala realskolor. I
praktiska läroämnen bör ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänster kunna
inrättas i de ämnen, som motsvarar dem, vilka kan ingå i adjunktstjänster
i praktiska läroämnen vid praktiska kommunala realskolor. Då det är fråga
om eu provisorisk lönereglering, bör övriga tjänster i praktiska läroämnen
liksom yrkeslärartjänsterna tills vidare vara extra ordinarie.
Extra ordinarie adjunktstjänster och motsvarande ämneslärartjänster bör
vidare endast inrättas i lönegraderna Ce 27 respektive Ce 25. Vid praktiska
kommunala realskolor är dylika tjänster reserverade för dels handelslinjen
beträffande handelsteknik (omfattande ämnena handelsräkning, bokföring,
handelsliira och handelsrätt, inköps- och försiiljningsteknik) samt varu
-
70
Kungl. May.ts proposition nr 120
kännedom, dels för den tekniska linjen beträffande ämnena mekanik med
hållfasthetslära, materiallära (teknisk varukännedom), beskrivande maskinoch
byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik samt fältmätning och avvägning.
På försöksskolans högstadium har motsvarande ämnen delvis
andra benämningar och annat sakligt innehall. Dessutom kan undervisning
meddelas i andra yrkesgrenar, där ämnena i fråga om lärarens teoretiska
utbildning ställer samma krav som i de nu uppräknade.
I fråga om adjunkts- och ämneslärartjänster i Ce 27 respektive Ce 25 i
praktiska läroämnen bör det därför ankomma på överstyrelsen att besluta,
vilka ämnen som må ingå i tjänsterna och vilka behörighetsvillkor som
skall gälla för lärarna. Överstyrelsen kommer därvid att tillse, att dylika
tjänster inrättas endast i ämnen, där kraven på lärarnas teoretiska utbildning
bör motsvara dem, som gäller för förut uppräknade ämnen.
För lärare, som undervisar i dylika ämnen bör, i den män de ej erhåller
tjänster, tillämpas reglerad befordringsgång enligt Kungl. Maj:ts cirkulär
den 8 maj 1953.
Beträffande andra praktiska, läroämnen bör tills vidare ej inrättas särskilda
tjänster. I stället bör tillämpas reglerad befordringsgång. För närvarande
gäller i detta hänseende kungl. brev den 30 juni 1948, som avser
lönegraderna Cg 17 och Ce 17. Nämnda befordringsgång bör tillämpas för
lärare i stenografi och maskinskrivning samt annat praktiskt läroämne, som
överstyrelsen bestämmer.
Den icke minst betydelsefulla konsekvensen av att yrkesteoretiska ämnen
på högstadiet jämställes med praktiska läroämnen blir, att de för sistnämnda
ämnen gällande timarvodena blir tillämpliga. Det torde därigenom
bli möjligt att kunna förvärva väl kvalificerade lärare för den timtjänstgöring
i yrkesteori, som ofta torde erfordras, då timtalet ej förslår till heleller
halvtidsanställning.
Beträffande statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska läroämnen räknar
överstyrelsen med samma grunder, som nu gäller för bidrag till avlöning
åt lärare i kunskapsämnen, alltså bidrag med belopp motsvarande
distriktets samtliga avlöningskostnader.
För yrkeslärarna bör — bortsett från lärarna i husligt arbete —
enligt överstyrelsens mening i princip krävas motsvarande behörighet som
för yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolor. Undervisningen ligger på
samma nivå som de centrala verkstadsskolornas första årskurs och kan på
de yrkesområden, där en direkt jämförelse kan göras, sägas ha i stort sett
samma uppläggning och kursinnehåll. Med hänsyn härtill bör, fortsätter
överstyrelsen, löneställningen i princip avvägas efter för de centrala verkstadsskolorna
gällande förhållanden och lönesystemet i övrigt i tillämpliga
delar anknyta till dessa skolors system. Överstyrelsen anför härom vidare
huvudsakligen följande.
För yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna gäller sedan den
1 juli 1951 en provisorisk lönereglering. Fast anställd yrkeslärare, som har
full tjänstgöring, åtnjuter vid dessa skolor en årslön motsvarande årslönen
i löneklass 20 å löneplan 1 i statens löneplansförordning med rätt till Iöneklassuppflyttningar
t. o. m. löneklass 23. Yrkeslärare anses ha full tjänstgöring,
därest han undervisar dels under 35 veckor av arbetsåret 37 vecko
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
timmar i yrkesarbete och. 4 veckotimmar i yrkesteoretiska ämnen, dels under
återstoden av arbetsåret 45 veckotimmar i yrkesarbete. Arbetsåret
omfattar cirka 46 veckor. Har lärare mindre än full tjänstgöring verkställes
vissa avdrag å lönen, olika för teoriundervisningen och den praktiska undervisningen.
Till vikarier och timlärare utgår ersättning i särskild ordning.
För teoriundervisning utöver 4 veckotimmar utgår särskilt timarvode,
vilket i princip synes avvägt efter TC 14.
Heltidsanställda yrkeslärare i 9y torde böra placeras i lönegrad Ce 20.
Undervisningsskyldigheten torde lämpligen fastställas till 35 veckotimmar.
Med hänsyn till den föreslagna lägre undervisningsskyldigheten och det.
kortare arbetsåret vid försöksskolan i förhållande till de centrala verkstadsskolorna
bör krävas ep proportionsvis större undervisning i teonämnen.
Överstyrelsen föreslår, att minst 10 veckotimmar av undervisningsskyldigheten
skall avse praktiskt läroämne. Möjlighet bör dock av bland annat
schematekniska skäl föreligga att utbyta viss del, förslagsvis högst 4 veckotimmar,
av sistnämnda undervisning mot undervisning i yrkesarbete. Härvid
torde böra gälla den vid yrkesskolorna tillämpade evalvenngsregeln
1 veckotimme praktiskt läroämne = 1,5 veckotimme yrkesarbete. Möjlighet
bör lämpligen även finnas att i viss utsträckning förslagsvis till
högst en tredjedel — inräkna övningsämne i yrkeslärartjänst. Ovmngsämnet
bör därvid ersätta undervisningen i yrkesarbete. Vid undervisning
över den fastställda undervisningsskyldigheten torde i yrkesarbete ersättning
böra utgå såsom för timlärare.
För extra ordinarie yrkeslärare bör avlöningsreglementet för folkskolan
i tillämpliga delar gälla. Bock bör placering i löneklass ske enligt i statens
allmänna avlöningsreglemente angivna grunder.
Yrkeslärare, som ej kan vinna extra ordinarie anställning, bör, där fråga
ej är om fyllnadstjänstgöring, anställas som timlärare. För undervisningen
i yrkesarbete torde böra fastställas särskilt timarvode.
Möjligheten att inräkna undervisning i yrkesarbete såsom fyllnadstjänstgöring
i ämneslärar-, övningslärar- eller yrkeslärartjänst vid annan
skola bör föreligga i ungefär samma utsträckning som nu. Behov torde
emellertid även föreligga att i de föreslagna yrkeslärartjänsterna i viss utsträckning
inräkna närmast motsvarande undervisning vid andra skolor.
Överstyrelsen föreslår därför, att i sådan tjänst må kunna ingå praktiskt
läroämne eller övningsämne eller närmast motsvarande undervisning vid
kommunal anstalt för yrkesundervisning.
Till avlöning åt yrkeslärare torde i enlighet med de principer, som ligger
till grund för statsbidragen till försöksdistriktens kostnader, statsbidrag
böra°utgå med belopp, motsvarande skolans samtliga kostnader för ifrågavarande
ändamål, dock självfallet endast i den man undervisningen är
statsbidragsberättigad och bedrives i enlighet med gällande tim- och kursplaner
och i iivrigt meddelade bestämmelser.
Statsbidrag enligt samma grunder bör jämväl utga till avlöning åt lärare
i kommunal yrkesskola, där mer än hälften av elevantalet består av 9 yelever.
Om löneförmånerna i detta fall är gynnsammare än motsvarande
förmåner i försöksskolan, bör dock statsbidraget begränsas tdl det belopp,
som skulle ha utgått, om försöksskolans anställnings- och avlöningsförhållanden
i stället gällt.
72
Kungl. May.ts ''proposition nr 120
Vad beträffar undervisningen i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete
och sömnad jämte motsvarande praktiska läroämnen, nämligen
kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära, hemekonomi, barnavård
med demonstrationer samt sömnadsteori), bör denna enligt överstyrelsens
förslag i anställningshänseende jämställas med motsvarande övningsämnen
(hushållsgöromål och kvinnlig slöjd) och lärarna anställas som
övningslärare, varvid dock löneställningen och kompetenskraven bör anknytas
till för kommunala flickskolor gällande förhållanden. Överstyrelsen
anför härom följande.
Med hänsyn till regleringens provisoriska natur bör ordinarie tjänster
icke kunna inrättas. Stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare
och timlärarkungörelsen bör i tillämpliga delar gälla. Undervisningsskyldigheten
bör sålunda vara 30 veckotimmar. I tjänsten bör jämväl få inräknas
motsvarande övningsämne, dock med högst en tredjedel.
Remissyttranden. De av skolöverstyrelsen föreslagna grunderna
för en provisorisk reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden
in. in. beträffande lärarna för den förberedande yrkesundervisningen i klass
9 y har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Statskontoret har dock förklarat sig bestämt avstyrka överstyrelsens förslag.
Statens lönenämnd har icke blivit övertygad om att tiden är mogen
för en så fast reglering som enligt överstyrelsens förslag av anställningsoch
avlöningsförhållandena för hithörande lärarkategorier. Tre reservanter
i lönenämnden har emellertid ansett en reglering av förevarande spörsmål
i enlighet med överstyrelsens förslag vara oundgängligen nödvändig och
har icke funnit det försvarligt med ett ytterligare fördröjande därav.
Statskontoret anför till motivering för sin avvisande ställning bland
annat följande.
Vid bedömande av det framlagda förslaget kan enligt ämbetsverkets
mening icke bortses från det förhållandet, att den undervisning som meddelas
i klass 9 y skall vara yrkesförberedande och därför icke torde kunna
jämställas med undervisningen i motsvarande ämnen vid en praktisk realskola.
Kravet på vederbörande lärares kompetens lärer också merendels
kunna sättas lägre än vid sistnämnda skolor.
När det gäller att ta ställning till frågan om lärarnas löneställning —
detta gäller lärare såväl i praktiska läroämnen som i yrkesarbete — torde
det ligga närmast till hands att utga från förhållandena vid de kommunala
yrkesundervisningsanstalterna. Jämväl därvid måste beaktas, att i
klass 9 y undervisningen har yrkesförberedande karaktär, medan yrkesskolorna
har en målsättning som går vida längre. Redan med hänsyn härtill
torde det stå klart, att ämbetsverket ställer sig avvisande till inrättande
av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna 27 och 25 samt
till tillämpning av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för
vissa icke-ordinarie lärare.
Härtill kommer emellertid följande förhållanden. Som statskontoret framhöll
i utlåtande den 14 juni 1951 över ett av skolkommissionen framlagt
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
betänkande rörande statsbidrag till yrkesundervisningsanstalterna, representerar
yrkesskolväsendet en rik flora av skilda skoltyper. För lararna har
i regel icke kunnat uppställas krav på viss kompetens. Lärarkåren är ytterst
heterogen. I betänkande angående yrkesutbildningen har 1952 ars yrkesutbildningssakkunniga
framlagt nya förslag rörande statsbidrag till denna
undervisningsgren. De sakkunniga synes hysa den principiella uppfattningen,
att statsbidraget åtminstone i första hand bör utgöras av procentbidrag
å lärarlönerna, vilka i sin tur skulle utgå enligt ett av statsmakterna
fastställt lönereglemente. De sakkunniga har emellertid — i avvaktan pa
tillkomsten av ett sådant lönereglemente — förordat ett bidragssystem,
som bygger på principen om bidrag till varje undervisningsavdelnmg. Samtidigt
har de sakkunniga hemställt, att särskilda sakkunniga måtte utses
med uppdrag att utarbeta ett lönereglemente för lärare vid yrkesskolor.
Det förefaller uppenbart, att en lönereglering för lärarna i klass 9y —
av vilken undervisning närmare erfarenheter ännu icke erhållits - icke
redan nu bör åvägabringas. Därigenom skulle statsmakterna binda sig beträffande
hela det svårbemästrade frågekomplexet rörande löneställnmgen
för lärarna vid de egentliga yrkesskolorna. Skulle emellertid den av yrkesutbildningssakkunniga
förordade utredningen tillsättas, synes det å andra
sidan naturligt, att denna utredning jämväl får överväga spörsmålet om
lönereglering för lärarna i klass 9 y.
Statskontoret ifrågasätter i stället vissa provisoriska ändringar i gällande
statsbidragsbestämmelser. Med det statsbidragsbelopp å högst 7 kronor
40 öre per undervisningstimme, som nu utgår för undervisning i yrkesämnen,
synes kommunerna enligt ämbetsverkets mening i allmänhet få
full täckning för sina lönekostnader, såvitt gäller undervisning i yrkesarbete.
Då detta däremot icke alltid lärer vara fallet i fråga om mera kvalificerad
undervisning, vill statskontoret icke motsätta sig, att bidragsbeloppet
för undervisning i praktiska läroämnen, vilka kan jämställas
med teoretiska allmänna ämnen, uppräknas till högst 11 kronor 55 öre
(TC 21, ortsgrupp 3), därest undervisningen bestrides av adjunktskompetent
lärare, samt eljest till högst 9 kronor 55 öre (TC 17, ortsgrupp 3). Ämbetsverket
förutsätter därvid, att Kungl. Maj:t jämväl framdeles skall äga
befogenhet att medge högre bidrag, om särskilda skäl föreligger.
Statens lönenämnd, som finner det ligga närmast till hands att tills vidare
föreslå mindre långt gående åtgärder än de av överstyrelsen förordade,
anser sig likväl icke böra motsätta sig en provisorisk reglering i huvudsaklig
överensstämmelse med den föreslagna, därest en fastare ordning inom
förevarande område bedömes nödvändig för försöksverksamhetens ändamålsenliga
bedrivande. Lönenämnden anför vidare bland annat följande.
Vad angår lärartjänsterna i praktiska läroämnen kan lönenämnden biträda
överstyrelsens förslag till lönegradsplacering. Vad åter rör lärarna
i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete och sömnad jämte motsvarande
praktiska läroämnen) har överstyrelsen ansett att dessa lärare skall jämställas
med övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd och erhaila
samma lönegradsplacering som sådana lärare vid kommunal iliekskola.
74
Kungl. May.ts ''proposition nr 120
Lönenämnden — som vid sin bedömning utgått från den av överstyrelsen
föreslagna uppläggningen av undervisningen i husligt arbete — vill icke
motsätta sig förslaget, även om vissa betänkligheter kan anföras mot detsamma
med hänsyn därtill, att för lärare i hushållsarbete avses skola kunna
godtagas lägre kompetens än den, som fordras av lärare i hushållsgöromål
vid kommunal flickskola.
Vad angår yrkeslärarna innebär överstyrelsens förslag, att dessa lärare
skall i lönehänseende jämställas med yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna.
Undervisningsskyldigheten för enhetsskolans lärare synes
emellertid bli avsevärt mindre omfattande än för lärarna vid verkstadsskolorna.
Med hänsyn härtill och då — såsom framgår av vad överstyrelsen
anfört — undervisningen i enhetsskolan icke ligger på högre nivå än de
centrala verkstadsskolornas första arskurs måste enligt lönenämndens mening
starka betänkligheter anföras mot den föreslagna löneställningen.
Nämnden anser för sin del att avlöningsförmånerna för hithörande lärare
vid enhetsskolan bör sättas lägre än enligt den lönegrad, vilken lagts eller
kan komma att läggas till grund för lönebestämningen för de centrala verkstadsskolornas
yrkeslärare.
För undervisning på den praktiska linjen i 1947 års skolor i Stockholm
må enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 folkskoledirektionen anställa
lärare, som av direktionen prövats äga kompetens för ändamålet. Till
avlöning åt lärare i praktiskt ämne på denna linje utgår statsbidrag med
78 procent av avlöningskostnaden, dock med högst 78 procent av det belopp
för undervisningstimme, som skulle tillkomma läraren om han åtnjöt
timarvode TC 15. Stockholms folkskoledirektion hemställer nu i sitt yttrande,
att yrkeslärare matte fa anställas vid 1947 års skolors praktiska linje
på samma villkor, som enligt överstyrelsens förslag skall tillämpas för
motsvarande lärare i försöksskolorna.
B. Övningslärare
Enligt gällande bestämmelser skall stadgan och avlöningsreglementet
för övningslärare samt med stöd av dessa utfärdade författningar
äga motsvarande tillämpning beträffande övningslärare på försöksskolans
högstadium. Därvid skall de särskilda föreskrifterna för folkskolan
gälla, dock att ordinarie tjänst ej må inrättas och att beträffande kompetenskrav
och löneställning skall tillämpas bestämmelserna för övningslärare
vid kommunal realskola.
Skolöverstyrelsen föreslår — med erinran om att ordinarie ämnes
lärartjänster
numera kan inrättas på försöksskolans högstadium _ att
även ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på högstadiet. Överstyrelsen
finner vidare en ändring av nuvarande försöksskolebestämmelser
påkallad i avseende å undervisningsskyldigheten för gymnastiklärare. Enligt
12 § 2 mom. övningslärarstadgan må gymnastiklärare, som handhar
planläggning och övervakande av elevernas friluftsverksamhet vid allmänt
läroverk, högre kommunal skola eller privatläroverk, härför tillgodoräkna
75
Kungl. Maj:ts proposition nr HO
en veckotimme, därest han vid skolan undervisar 14—20 veckotimmar, och
två veckotimmar, därest hans undervisning överstiger 20 veckotimmar.
Då uppgiften att planlägga och övervaka elevernas fritidsverksamhet är i
huvudsak av samma omfattning och innebörd för högstadiets gymnastiklärare
som för motsvarande lärare vid kommunala realskolor, bör enligt
överstyrelsens mening tillgodoräkning enligt nyssnämnda föreskrift i övningslärarstadgan
medges även för högstadielärarna.
Mot ifrågavarande förslag har i remissyttrandena ingen erinran
riktats.
C. Försökskostnadsbidrag m in.
Gällande bestämmelser m. in. Försökskostnadsbidraget utgör
ett av leden i statens särskilda bidrag till försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola (prop. 1953:126, SU 139, Rskr 276). Försökskostnadsbidraget
avses skola utgöra kompensation till försöksdistrikten för på högstadiet
ökade kostnader främst i fråga om läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,
skolskjutsar och inackordering. Enligt gällande försöksskolebestämmelser
skall försökskostnadsbidraget — som utanordnas för
löpande budgetår — beräknas efter antalet elever på vederbörande försöksskolas
högstadium vid läsårets början och utgå till distrikt i stad eller
köping med 15 kronor per elev och läsår och till annat distrikt med 22 kronor
per elev och läsår, dock att försöksdistrikt i stad eller köping med särskilt
omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall, åtnjuta försökskostnadsbidrag med det högre av nämnda
belopp. Medel för ändamålet har sedan budgetåret 1953/54 anvisats under
ett särskilt riksstatsanslag, Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag. För
budgetåret 1953/54 var anslaget, som då inkluderade vissa retroaktiva
bidrag, upptaget med 156 000 kronor; nettoutgiften för samma budgetår
uppgick till 127 246 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört
med 140 000 kronor (statsliggaren s. 688).
Vid 1953 års riksdag beslöts också att för försöksdistriktens del införa
bland annat ett särskilt tilläggsbidrag till det för folkskolan utgående statsbidraget
till lokaler och inventarier. Gällande bestämmelse härom har följande
lydelse.
Till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler åt försöksdistrikt —
eller, där försöksverksamheten icke omfattar hela distriktet, motsvarande skolområde
eller överlärardistrikt — genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad eller genom ianspråktagande
av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad samt för utförande
av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten & befintliga skollokaler ävensom
för anskaffande av den första uppsättningen inventarier till klassrum, gymnastiksalar,
slöjdsalar och skolkök samt, såvitt gäller den förberedande yrkesundervisningen, till
skolverkstäder och andra lärosalar för denna undervisning må — oavsett för vilket eller
vilka stadier av försöksdistriktets (skolområdets, överlärardistriktets) skolväsen lokalerna
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
aro avsedda — utöver statsbidrag enligt kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) angående
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgå särskilt statsbidrag,
motsvarande 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt nyssnämnda kungörelse.
Till bestridande av kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga
inventarier i undervisningslokaler för klass 9 y må efter Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall statsbidrag utgå jämväl, då förutsättningar för statsbidrag enligt bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse ej föreligga.
Förslag. Beträffande anslaget till försökskostnadsbidrag för budgetåret
1955/56 har skolöverstyrelsen i sina ordinarie anslagsäskanden föreslagit
en av det ökande elevantalet på högstadiet betingad höjning av anslaget
med 60 000 kronor till 200 000 kronor.
I förslaget till försöksskolebestämmelser förordar överstyrelsen vidare,
att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver förut angivna belopp förhöjt
försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t med hänsyn till skatteunderlag
eller andra liknande förhållanden så prövar skäligt. För ändamålet beräknar
överstyrelsen för nästa budgetår en anslagshöjning med 60 000 kronor
utöver det förut angivna beloppet av 200 000 kronor. Till stöd härför anför
överstyrelsen följande.
I motionen II: 135 till 1954 års riksdag hemställdes, att till försöksdistrikt
med särskilt omfattande glesbebyggelse, högt skattetryck eller
andra speciella svårigheter, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall finge utgå försökskostnadsbidrag med upp till 22 kronor i stad eller
köping och upp till 33 kronor i landsbygdsdistrikt per elev och år.
I utlåtande 1954:8 avstyrkte statsutskottet motionen under hänvisning
bland annat till att det för försöksdistrikten gällande särskilda
statsbidragssystemet, vari försökskostnadsbidraget utgjorde ett led, borde
i oförändrat skick prövas under den av 1953 års riksdag beslutade tidsperioden.
Utskottet förutsatte emellertid, att vid den omprövning av hithörande
statsbidragsfrågor, som komme att verkställas, behovet av att differentiera
statsbidragen efter distriktens för försöksverksamhetens bedrivande varierande
förutsättningar i ekonomiska och andra hänseenden upptoges till
förnyat övervägande med ledning av då vunna erfarenheter samt med beaktande
av övriga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter.
Vid avvägningen av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten,
som beslutats av 1953 års riksdag, har hänsyn icke ansetts
böra tagas till olika förutsättningar försöksdistrikten emellan i annan
män, än att försökskostnadsbidraget differentierats efter geografiska grunder.
Såsom i motionen framhållits torde emellertid särskilt i kommuner med
svagt skatteunderlag eller i övrigt mindre tillfredsställande ekonomiska förhållanden
försöksverksamheten icke sällan draga dryga kostnader, som
endast ofullständigt täckes av författningsenligt utgående statsbidrag. I likhet
med motionären finner överstyrelsen det därför angeläget att åtgärder
vidtages, som i möjligaste mån undanröjer de ekonomiska konsekvenserna
i angivna hänseende.
Beträffande den förut återgivna bestämmelsen om bidrag till lokaler
och inventarier föreslår överstyrelsen ett tillägg av innebörd, att efter Kungl.
77
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO
Maj:ts prövning statsbidrag skall få utgå jämväl till anskaffande av den
första uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel för
sådan undervisning i yrkesarbete eller praktiskt läroämne, som ej är anknuten
till viss undervisningslokal. Till motivering härför anför överstyrelsen
följande.
Till kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga
inventarier i undervisningslokaler för 9 y kan för närvarande Kungl. Maj:t
besluta, att statsbidrag må utgå även i fall, då förutsättningar härför författningsenligt
icke föreligger. Inventariebegreppet tolkas därvid så vidsträckt
att även stadigvarande undervisningsmateriel inkluderas. Inom
vissa linjer förekommer emellertid icke inventarier i undervisningen i anknytning
till viss typ av skollokal, och för den i dessa fall erforderliga
undervisningsmaterielen kan därför särskilt statsbidrag ej utga. Detta gäller
exempelvis verktygsutrustningen inom den skogliga linjen, jordbruksmaskiner
inom jordbrukslinjen samt skrivmaskiner i handelsundervisningen.
Även i dessa fall bör Kungl. Maj:t i varje särskilt fall äga medgiva statsbidrag.
Bidrag bör ej blott avse undervisningen i 9 y utan även yrkesarbete
och praktiska läroämnen på högstadiet i övrigt.
Remissyttranden. Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag har
vid remissbehandlingen i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Statskontoret avstyrker dock att möjlighet tillskapas att höja försökskostnadsbidraget
utöver eljest utgående belopp.
Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område —
på grundval av vilkas utredning de särskilda statsbidragsbestämmelserna
för försöksskolan tillkommit — erinrar med avseende å försökslcostnadsbidraget
om att de i nämnda utredning uttalat bland annat, att de föreslagna
bidragen borde vara av provisorisk karaktär och att de icke borde
automatiskt kunna påräknas vare sig för försöksverksamhetens sista fas
eller för den definitiva enhetsskolan. En särskild prövning borde, framhöll
de sakkunniga vidare, sedermera äga rum, huruvida och under vilken tid
bidragen efter den löpande periodens slut fortfarande borde utgå samt om
och i vilken grad beloppen därvid borde ändras. Enligt de sakkunnigas mening
torde det visserligen ännu vara för tidigt att ifrågasätta ett slopande
av de särskilda bidragsbestämmelserna för försöksdistrikten, men de sakkunniga
finner det i vart fall tveksamt om man vid fastställandet av nya
bestämmelser på området bör ytterligare utveckla det nuvarande bidragssystemet.
Det kan, därest en utvidgning av bidragsmöjligheterna ändock
anses böra genomföras, ifrågasättas, om icke i så fall det ökade bidraget i
stället borde få formen av ett engångsbelopp, vars storlek Kungl. Maj:t
finge bestämma från fall till fall.
Den av överstyrelsen föreslagna vidgade rätten till inventariebidrag synes
de sakkunniga befogad. Det torde emellertid, anför de sakkunniga, böra
betonas, att det endast bör vara fråga om undervisningsmateriel för stadigvarande
bruk.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
D. Övriga frågor
a) Inrättande av parallellavdelningar
Enligt de för folkskolestadiet nu gällande anvisningarna beträffande
lärjungarnas fördelning på läraravdelningar m. m. (kungörelsen 1950: 137)
må vid skola eller skolenhet, där lärjungeantalet ej överstiger sammanlagt
500, inom varje årsklass inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat
35-tal lärjungar. Överstiger lärjungeantalet 500 bör medeltalet lärjungar
i läraravdelningarna på folkskolestadiet icke understiga 32. För försöksskolans
högstadium finnes inga särskilda bestämmelser i detta hänseende.
Skolöverstyrelsen föreslår nu beträffande högstadiet, att klassavdelning
skall få uppdelas i parallellavdelningar för varje påbörjat 30-tal lärjungar.
Vid remissbehandlingen har erinran häremot endast riktats av statskontoret,
som anser att i detta hänseende icke bör fastställas förmånligare regler än
som för närvarande gäller för de allmänna läroverken. Liksom i varje avdelning
av realskolans klasser bör enligt ämbetsverkets mening även pa
försöksskolans högstadium kunna undervisas 35 lärjungar i varje klassavdelning.
b) Pedagogiskt samarbete
Enligt § 43 mom. 5 folkskolestadgan må skolstyrelse efter bemyndigande
av vederbörande folkskolinspektör förordna om undervisningens inställande
högst tre dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att under
pågående termin deltaga i kurser eller möten, som är av betydelse för hans
lärarverksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1953 äger
skolöverstyrelsen medge, att undervisningen vid försöksskola må därutöver
inställas högst två dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att
åhöra annan lärares undervisning. Detta beslut har anmälts för riksdagen
i propositionen 1954: 137 (s. 26). Skolöverstyrelsen föreslår nu att bemyndigandet
av den 11 september 1953 skall gälla även för att bereda lärare
tillfälle att deltaga i kurser eller möten av betydelse för försöksverksamheten.
Mot detta förslag har ingen erinran riktats vid remissbehandlingen.
c) Nedsättning av undervisningsskyldighet
Enligt § 133 mom. 9 läroverksstadgan må för lärare, som ålagts omfattande
arbetsuppgifter utom den egentliga undervisningstiden, den eljest
stadgade undervisningsskyldigheten kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mera än två undervisningstimmar per
vecka. Enligt § 72 mom. 3 stadgan för kommunala realskolor kan, då särskilda
skäl prövas föreligga, minskning av den stadgade undervisningsskyldigheten
för ämneslärare medges av skolöverstyrelsen, dock ej med mer än
högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. Någon motsvarande
föreskrift för försöksskolans högstadium har icke intagits i nu
gällande försöksskolebestämmelser. Skolöverstyrelsen förklarar, att det
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
hittills rått tvekan, om överstyrelsen haft möjlighet att nedsätta undervisningsskyldigheten
för lärare med speciella arbetsuppgifter på högstadiet.
Överstyrelsen föreslår nu för högstadiet en föreskrift av samma innebörd
som den för realskolorna i detta hänseende gällande bestämmelsen. Stockholms
folkskolsdirektion anser, att det i särskilda fall bör finnas möjlighet
för överstyrelsen att medge större nedsättning än två veckotimmar. I övrigt
har vid remissbehandlingen ingen erinran framställts mot överstyrelsens
ifrågavarande förslag.
d) Fyllnadstjänstgöring
Enligt gällande försöksskolebestämmelser må i tjänst som lärare i läroämnen
vid statlig eller högre kommunal skola inräknas undervisning i
kunskapsämnen på försöksskolas högstadium eller, beträffande undervisning
i engelska, på försöksskolas mellanstadium eller inom folkskolan i
övrigt. Har lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal skola
dylik fyllnadstjänstgöring, må lärare vid försöksskolan fullgöra viss del
av sin undervisningsskyldighet vid den högre skolan. Skolöverstyrelsen
föreslår att dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift av innebörd,
att i heltidstjänst i läroämnen vid försöksskola skall kunna efter
medgivande av överstyrelsen inräknas tjänstgöring i läroämnen vid statlig
eller högre kommunal skola även i andra fall än som avses i nu gällande
bestämmelser. Vad överstyrelsen sålunda föreslagit har icke föranlett några
erinringar vid remissbehandlingen.
e) Språktillägg och flyttningskostnadsersättning
I anslutning till 1954 års riksdags beslut rörande folk- och småskollärares
avlöningsförhållanden m. m. (prop. 160, SU 140, Rskr 326) har i 23 §
4 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och 12 § tilläggsbestämmelserna
till Arf införts föreskrifter om språktillägg, innebärande att dylikt
tillägg skall utgå till lärare vid folkskola, mindre folkskola eller småskola
inom vissa av rikets nordligaste gränsorter. Tilläggsbeloppet utgör för ordinarie
och extra ordinarie lärare 600 kronor per läsår och för extra lärare
med föreskriven examen 2 kronor 20 öre per anställningsdag.
Enligt 25 § Arf utgår ersättning för flyttningskostnad endast då ordinarie
lärare i folkskolan förflyttas på grund av indragning av övertalig tjänst
eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan samt under förutsättning
att förflyttningen medför ändring av stationeringsort eller innebär
åläggande att byta bostad. För lärare, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente
(Saar) är tillämpligt, utgår flyttningskostnadsersättning enligt
33 § 3 mom. Saar, innebärande bland annat, att dylik ersättning utgår
jämväl då ordinarie eller extra ordinarie lärare skall tillträda högre tjänst,
som avses i Saar (dock ej vid befordran inom reglerad befordringsgång),
eller till- eller frånträda förordnande å högre dylik tjänst.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Då grunderna beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.
för lärarna på försöksskolans högstadium år 1951 prövades av riksdagen
(prop. 155, SU 126, Rskr 207), erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta
rörande tillämpning av Saar och Arf å nämnda lärare. Enligt gällande
försöksskolebestämmelser skall för lärare i kunskapsämnen och folkskollärare
i 23 lönegraden Arf och med stöd av detta utfärdade författningar äga motsvarande
tillämpning, dock att dels lärare skall placeras och uppflyttas i
löneklass på sätt som enligt Saar gäller för motsvarande lärare vid kommunal
realskola, dels ordinarie adjunkt eller ämneslärare skall vara underkastad
samma förflyttningsskyldighet som enligt 13 § B. Saar gäller för ordinarie
lärare vid högre kommunal skola, dels ock lönetillägg enligt 23 § Arf icke
skall tillkomma ifrågavarande lärare. För folkskollärare i 23 lönegraden
gäller dessutom vissa av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 meddelade bestämmelser
angående bland annat lön under tjänstledighet samt förflyttningsskyldighet
(statsliggaren s. 687 och 688).
Skolöverstyrelsen föreslår nu att språktillägg skall inom de ifrågavarande
orterna få utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare
med full tjänstgöring på högstadiet (för folkskollärare med tjänstgöring
av sistnämnda slag gäller kungl. brev den 6 juni 1952 angående avlöningsförmåner
för folkskollärare vid full tjänstgöring vid högre skola, statsliggaren
s. 617). Överstyrelsen åberopar svårigheterna att förvärva kvalificerade
lärare till dessa trakter samt framhåller, att för folkskollärare
tjänstgöring på högstadiet i vissa fall medför sämre löneförmåner än inom
folkskolan i övrigt, därest språktillägget bortfaller; i andra fall blir löneökningen
väl blygsam.
Överstyrelsen föreslår vidare, att lärare på högstadiet skall äga åtnjuta
ersättning för flyttningskostnad samt rätt till anstånd med ändring av
stationeringsort enligt de för lärare vid kommunala realskolor gällande
grunderna. Härom anför överstyrelsen huvudsakligen följande.
Efter ändringar i Saar utgår från och med den 1 juli 1953 flyttningskostnadsersättning
jämväl till lärare vid högre kommunala skolor under samma
förutsättningar, som gäller för statstjänstemän. Dessa lärare kan dessutom
medges anstånd med omstationering i samband med befordran eller
tvångsförflyttning, varvid traktamente enligt allmänna resereglementet utgår.
Sådana förmåner utgår icke till högstadiets lärare, då dessa är underkastade
Arf. I motion I: 104 till 1954 års riksdag föreslogs, att lärarpersonalen
på högstadiet skulle medgivas flyttningsersättning. I utlåtande 1954: 177
anförde statsutskottet, att denna fråga borde upptagas till prövning i samband
med omarbetningen av bestämmelserna för enhetsskolan. Utskottet
ställde sig positivt till motionärens yrkande i denna del.
Överstyrelsen finner det principiellt riktigt, att högstadiets lärare även
i avseende å rätten till här ifrågavarande avlöningsförmåner jämställes med
de kommunala realskolornas lärare. Icke minst med hänsyn till angelägenheten
att trygga en god rekrytering av lärare till försöksskolorna bör möjlighet
föreligga att bjuda dessa lärare förmåner, som utgå till lärare vid
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
motsvarande skolformer. Med hänsyn till gällande normer för statsbidragen
till försöksdistrikten bör dessa förmåner utgå helt av statsmedel samt
i konsekvens därmed beslut i dylika frågor fattas av skolöverstyrelsen.
Statskontoret — som icke vill motsätta sig, att flyttningskostnadsersättning
utgår till lärare i kunskapsämnen och till övningsliirare — finner sig
ej kunna tillstyrka, att språktillägg får utgå på högstadiet. Ämbetsverket
anför, att de speciella svårigheter i samband med undervisningen av finskspråkiga
barn, som motiverat språktillägg i finskspråkig bygd, torde minska
eller helt bortfalla i högre klasser.
Statens lönenämnd anser sig — om än med tvekan — kunna tillstyrka
överstyrelsens förslag om språktillägg såsom ett provisorium. Vad överstyrelsen
förordat rörande flyttningskostnadsersättning och anstånd med
ändring av stationeringsort finner nämnden sig kunna biträda. Lönenämnden
erinrar vidare om att nämnden tidigare framhållit såsom synnerligen
angeläget, att frågan om ett förenhetligande så långt möjligt av avlöningsbestämmelserna
för lärarpersonalen inom undervisningsväsendet i dess helhet
vid lämplig tidpunkt upptas till prövning.
Läroverksläramas riksförbund framhåller, att ett genomförande av överstyrelsens
förslag rörande flyttningskostnadsersättning är en nödvändig förutsättning
för att försöksdistrikten skall kunna hävda sig i konkurrensen med
övriga högre skolor om den kompetenta arbetskraften. Beträffande språktillägg
finner förbundet det icke vara riktigt, att någon åtskillnad i detta
hänseende göres mellan lärargrupperna, utan föreslår, att tillägg skall utgå
till samtliga lärare i berörda kommuner. Förbundet hemställer vidare, att
i försöksskolebestämmelserna inarbetas föreskrifter om partiell tjänstledighet
— varom bestämmelse saknas i Arf — samt om tjänstledighet för
studier för ämneslärare. Även Stockholms folkskoledirektion framhåller angelägenheten
av bestämmelser i sistnämnda hänseenden.
Folkskollärarförbunden — som tillstyrker överstyrelsens förslag om språktillägg
och icke riktar någon erinran mot vad överstyrelsen förordat rörande
flyttningskostnadsersättning — anser, att folkskollärare med full tjänstgöring
vid högre skola enligt kungl. brev den 6 juni 1952 även bör få uppbära
arvode för undervisning i engelska enligt 23 § 3 mom. Arf.
f) Försöksskolebestämmelsernas giltighet
Skolöverstyrelsen föreslår, att försöksskolebestämmelserna med de av
överstyrelsen förordade ändringarna och tilläggen skall gälla från och med
den 1 juli 1955, dock att vissa av överstyrelsen föreslagna bestämmelser
rörande pension avses skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli
1951. Mot detta förslag har — såvitt nu är i fråga — vid remissbehandlingen
ingen erinran framställts. Pensionsfrågorna kommer, såsom förut
nämnts, att behandlas i annat sammanhang.
6 — liihmuj till riksdagens protokoll 1056. 1 samt Nr 120
82
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 120
3. Departementschefen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan undervisningen
1 yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i försöksskolans klass
9 y enligt nu gällande bestämmelser bestridas på följande olika sätt och med
statsbidrag enligt följande olika grunder:
a) I heltidstjänst i kunskapsämnen vid försöksskola må inräknas undervisning
i yrkesämnen vid skolan med högst en tredjedel av det sammanlagda
antalet veckotimmar på tjänsten (15 § tredje st.). Statsbidrag till
avlöning åt lärare i kunskapsämnen utgår med 100 procent (22 § 1 mom.).
b) I övning slärartjänst vid försöksskola, med vilken är förenad undervisningsskyldighet
i övningsämne minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas
undervisning i yrkesämnen vid skolan, dock ej med högre timtal än
vad som motsvarar timtalet för övningsämnet eller övningsämnena (16 §).
Statsbidrag till avlöning åt övningslärare utgår enligt folkskolans grunder,
alltså med 78 procent (22 § 2 mom.).
c) Undervisning i yrkesämne må såsom fyllnadstjänstgöring inräknas i
tjänst som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola, i övningslärartjänst
vid statlig eller högre kommunal skola eller folk- och fortsättning
sskola enligt de bestämmelser, som angivits under b), samt — i en omfattning
motsvarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar
på tjänsten — i tjänst som lärare i läroämnen vid statlig eller
högre kommunal skola (20 §). Försöksdistriktet har att till den skola, vid
vilken tjänsten är placerad, utge ersättning med belopp, motsvarande det
timarvode, som skulle ha utgått, därest läraren fullgjort ifrågavarande undervisning
såsom tilläggstimmar vid den egna skolan. Till dylik ersättning
utgår statsbidrag enligt de grunder, som anges i det följande under d) (23 §
2 mom.).
d) Undervisningen i yrkesämnen bestrides i övrigt av yrkeslärare, för
vilka inga av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser gäller (17—
19 §§). Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp motsvarande
skolans samtliga kostnader för ändamålet, dock med högst 7 kronor
40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesskola utgår nu statsbidrag
med 78 procent av totalkostnaderna, dock med högst 5 kronor
75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara av betydelse för yrkesundervisningens
ändamålsenliga bedrivande att anställa lärare med särskild
kompetens eller särskilda kvalifikationer eller föreligger eljest särskilda skäl,
äger Kungl. Maj:t medge statsbidrag med högre belopp per undervisningstimme
än nyss sagts (22 § 3 mom.).
e) Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal
anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften består av elever,
vilka i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag
med under d) angivet belopp.
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 120
Skolöverstyrelsen har nu föreslagit en provisorisk tjänste- och lönereglering
för lärare i klass 9 y, innebärande dels inrättande av lönegradsplacerade
yrkeslärartjänster, dels inrättande av särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster
för undervisning i de yrkesteoretiska ämnena, dels ock införande
av möjlighet att för undervisning i husligt arbete anställa yrkeslärare såsom
övningslärare med tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anknutna till
de för övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid kommunal
flickskola gällande grunderna. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen
starka betänkligheter anförts av statskontoret och statens lönenämnd.
Statskontoret har sålunda bestämt avstyrkt bifall till förslaget, medan lönenämnden
för sin del, utan att ha blivit övertygad om att tiden är mogen för
en reglering av hithörande spörsmål i enlighet med överstyrelsens förslag,
icke velat motsätta sig ett genomförande av detta, dock med vissa jämkningar
i olika hänsenden.
För egen del finner jag mig icke kunna biträda överstyrelsens ifrågavarande
förslag. Det är enligt min mening ej välbetänkt att i nuvarande
läge, innan frågan om en tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas
yrkeslärare prövats, genomföra en dylik provisorisk reglering för
försöksskolans yrkeslärare. Jag har vidare icke blivit övertygad om behovet
och lämpligheten av att för den förberedande undervisningen i yrkesteoretiska
ämnen i klass 9 y inrätta särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster
efter förebild av förhållandena vid de praktiska kommunala realskolorna.
Jag anser mig icke heller kunna tillstyrka den av överstyrelsen föreslagna
särställningen för yrkeslärare i husligt arbete.
Med hänsyn till vikten av att försöken med den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9 y bedrives på ett ändamålsenligt sätt och att försöksdistriktens
möjligheter att rekrytera lärare för denna undervisning på allt
sätt underlättas, har jag emellertid övervägt vilka anordningar i detta syfte,
som lämpligen kan vidtagas utan att frågan om en fastare reglering av de
inom skolväsendet kommunalt anställda yrkeslärarnas tjänstgörings- och
avlöningsförhållanden föregripes. Det maste härvid beaktas, bland annat,
att försöksskolorna till stor del är belägna på orter, där undervisning i övrigt
på högstadienivån antingen helt saknas eller ock är anordnad i begränsad
utsträckning och där alltså tillgången pa lärare utanför försöksskolan
är av liten omfattning. För lärarrekryteringen och för ett ändamålsenligt
utnyttjande av den disponibla arbetskraften är det av vikt att kunna
genom olika kombinationer bereda lärarna iull tjänstgöring. I detta syfte
är bland annat möjligheterna till fyllnadstjänstgöring av icke oväsentlig
betydelse. De nuvarande, till sin konstruktion rätt olika anordningarna för
att bestrida den förberedande yrkesundervisningen får ses mot bakgrunden
av dessa förhållanden. Det är önskvärt, att dessa anordningar i organisatoriskt
hänseende icke ytterligare kompliceras. Jag har emellertid funnit
det möjligt att medelst vissa mindre jämkningar av de nuvarande bestäm
-
84
Kungl. Maj ds ''proposition nr 120
melserna åstadkomma tills vidare godtagbara lösningar av de problem,
som på detta område är mest trängande.
Samtidigt med dessa jämkningar bör i anslutning till den statsbidragsreform
för de kommunala yrkesskolorna, som i annat sammanhang föreslås,
genomföras en omläggning av statsbidragsgrunderna för den förberedande
yrkesundervisningen i syfte att bereda skoldistrikten full ersättning för de
avlöningskostnader, som kan anses böra rimligen följa med denna undervisning.
Omläggningen av statsbidragsgrunderna syftar främst på bidraget till
kostnaderna för avlöning av yrkeslärare, där 100-procentsregeln hittills
stått i relation till maximeringen av motsvarande statsbidrag vid de kommunala
yrkesskolorna.
Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig böra föreslå följande
ändringar beträffande de nyss under a)—e) angivna anordningarna.
a) Den rent yrkesteoretiska undervisningen i klass 9 y är för närvarande
av större omfattning endast på handelslinjen. Det är också främst på denna
linje, som det torde föreligga ett klart motiverat behov av att i vissa ämnen
ha tillgång till lärare med högre kompetens än vad egentliga yrkeslärare i
regel besitter. Med hänsyn härtill bör möjligheten att i lärartjänst i kunskapsämnen
inräkna undervisning i yrkesämnen utökas till att omfatta
högst två tredjedelar av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten,
såvitt gäller de rent yrkesteoretiska ämnena på handelslinjen (enligt gällande
förebild till timplanen för klass 9 y: handelsräkning, handelslära, räkenskapslära,
ekonomisk geografi och affärskorrespondens). Därest dylik
tjänst med mer än en tredjedel av undervisningsskyldigheten i yrkesämnen
ledigförklaras i ämneskombination, som är tillåten för ordinarie adjunktstjänst
(se läroverksstadgan § 175 mom. 3) eller för ämneslärartjänst (se
statsliggaren s. 631) vid praktisk kommunal realskola, bör den få vara ordinarie,
om denna anställningsform eljest gäller för tjänsten. Fastställer överstyrelsen
inom ramen av ifrågavarande ämnen på handelslinjen annan ämneskombination
än de nyss asyftade, bör tills vidare endast icke-ordinarie
anställning medges. I övrigt bör de enligt a) nu gällande bestämmelserna —
även i fråga om statsbidrag — alltjämt gälla. Dock torde Kungl. Maj:t böra
äga att, om särskilda skäl föreligger, efter prövning i det enskilda fallet
medge inräkning av yrkesämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten
även i fråga om andra yrkesteoretiska ämnen än förut
angivits. Ett dylikt bemyndigande synes erforderligt bland annat med hänsyn
till att tid efter annan försök med nya linjegrenar inom klass 9 y prövas
och timplanerna ändras.
b) På grund av att lärarna i husligt arbete mera sällan har dubbelkompetens
( i både hushållsgöromål och sömnad), torde det i de mindre och
medelstora försöksdistrikten vara förenat med svårigheter att åstadkomma
fulltidstj änstgöring för en yrkeslärare i husligt arbete. Antalet timmar
85
Kungl. Maj ds proposition nr 120
enligt nu gällande förebild till timplanen är på husmodersgrenen i hushåll
16 och i sömnad och barnavård 7 samt på lanthushållsgrenen i hushåll 13,
i sömnad och barnavård 6 och i trädgårdsskötsel m. m. 4. Med hänsyn härtill
torde det vara nödvändigt att i större utsträckning än beträffande andra
yrkesämnen utnyttja övning slärare för undervisningen i husligt arbete.
För att därvid möjliggöra en tillfredsställande lärarrekrytering torde den
nuvarande regeln, att antalet veckotimmar i yrkesämnen för övningslärare
ej får överstiga antalet veckotimmar i övningsämnen, böra hävas såvitt
gäller yrkesämnen i husligt arbete. Den grundläggande bestämmelsen om
att det alltid skall ingå minst 8 veckotimmar övningsämnen i övningslärartjänst
bör däremot bibehållas. Nuvarande grunder för statsbidrag till avlöning
åt övningslärare torde böra bibehållas.
c) De nuvarande organisatoriska bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring
i yrkesämnen synes icke böra ändras. De jämkningar, som under a) och
b) föreslagits med avseende å möjligheterna för lärare i kunskapsämnen och
övningslärare vid den egna försöksskolan att undervisa i yrkesämnen, bör
alltså icke gälla beträffande motsvarande fyllnadstjänstgöringsfall. Med utgångspunkt
i den vid 1953 års riksdag tills vidare antagna principen, att
statsbidrag till avlöning åt lärare för den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9 y skall utgå med 100 procent och med hänsyn till vad jag i det följande
under d) ämnar föreslå, torde statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt
enligt vederbörliga bestämmelser har att utge för fyllnadstjänstgöringen,
böra tills vidare utgå med 100 procent.
d) Vid en omprövning av grunderna för statsbidraget till kostnaderna
för avlöning åt yrkeslärare synes mig särskilt följande omständigheter böra
beaktas. Med nuvarande statsbidragsbelopp — högst 7 kronor 40 öre per
undervisningstimme — torde försöksdistrikten icke utan förhållandevis betydande
egna ekonomiska insatser kunna ge sina yrkeslärare någon fastare
anställning. Ehuru det nuvarande statsbidragsbeloppet formellt är avsett
att utgöra 100 procent av avlöningskostnaderna, torde det i de flesta
fall icke räcka ens till timarvodesavlöning. I annat sammanhang föreslås
nu en förbättring av statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna, bland
annat för avlöningskostnader. Förslaget innebär på denna punkt också en
väsentlig förenkling av statsbidragssystemet. Även för försöksskolans klass
9 y synes det vara motiverat såväl att lyfta statsbidragsnivån upp till den
antagliga verkliga och samtidigt från det allmännas synpunkter godtagbara
lönekostnadsnivån som att förenkla statsbidragssystemet; den nuvarande
maximeringen av statsbidragsbeloppet per undervisningstimme medför
självklart komplicerade statsbidragsrekvisitioner och tidsödande granskning.
Den grundläggande statsbidragsregeln bör, liksom hittills, tills vidare
vara, att statsbidraget till kostnaderna för avlöning åt yrkeslärare skall
utgå med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader för ändamålet.
86
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
När det sedan gäller den erforderliga maximeringen av statsbidraget, synes
i första hand den ändringen böra vidtagas, att bidraget bestämmes per
veckotimme, som angives i den för undervisningen i vederbörlig ordningfastställda
timplanen, i stället för såsom nu per fullgjord undervisningstimme.
Genom denna ändring kommer statsbidrag att beräknas även för
avlöning under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet, vilket från rekryteringssynpunkt
är av betydelse. Det är vidare väsentligt enklare att
beräkna totalantalet veckotimmar i yrkesämnen med avdrag för de veckotimmar,
som bestritts enligt a)—c), än att göra motsvarande uträkning
med avseende å antalet undervisningstimmar.
Det synes vidare lämpligt, att maximeringen av statsbidraget i förhållande
till distriktets verkliga kostnader icke, såsom nu, göres för varje
timme utan att den i stället tar sikte på det sammanlagda belopp, som för
helt redovisningsår skall utgå i statsbidrag för ifrågavarande, i gällande
timplan upptagna veckotimmar. Genom en dylik maximering möjliggöres
för distriktet att, inom ramen för det relativt lätt uppskattade totalbidraget
för redovisningsåret, själv göra den differentiering av avlöningen, som kan
befinnas påkallad vid anställande av den för skilda slag av yrkesundervisning
erforderliga arbetskraften. Vidare underlättas statsbidragsrekvisitionen
och granskningen av densamma högst väsentligt.
Vad därefter gäller storleken av det statsbidragsbelopp per veckotimme,
som skall reglera storleken av det maximala statsbidraget för helt redovisningsår,
må följande synpunkter anföras. Beloppet torde böra ortsgrupperas
men däremot icke i övrigt differentieras; en gradering alltefter yrkesgren
torde med hänsyn till den mångförgrenade verksamheten i klass 9 y icke
kunna genomföras på ett rättvist sätt och torde för övrigt icke vara ändamålsenlig
för att få fram ett tillfredsställande men samtidigt enkelt statsbidragssystem.
Det bör vidare beaktas att det i vissa fall kan bli nödvändigt
att såsom timlärare i de yrkesteoretiska ämnena anlita relativt högt avlönad
arbetskraft, exempelvis adjunkts- eller ämneslärarkompetenta lärare, vilka
kan förutsättas kräva timarvode såsom för övertimmar vid den egna skolan,
medan i andra fall åter förhållandevis billig arbetskraft kan utnyttjas. I
praktiken torde avlöningskostnaderna för den förberedande yrkesundervisningen
alltså spridas över en ganska vid skala, såväl i fråga om själva avlöningsnivån
som beträffande begreppet full tjänstgöring (exempelvis för
adjunkts- och ämneslärarkompetenta lärare genomsnittligt 21,5—26,5 veckotimmar,
för övningslärare 30 veckotimmar, för vissa yrkeslärare 37—45
veckotimmar). För att rekrytera ett tillfredsställande urval av yrkeslärare
för olika grenar kan det vara nödvändigt för distriktet att bereda lärare
en fastare anställning medelst vissa avlöningsförmåner under tjänstledighet,
sjukdom, o. d. Statsbidraget bör rimligen avses skola innefatta täckning
även för dylika kostnader.
Med dessa överväganden har jag ansett mig böra föreslå, att ifråga varan -
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 87
de statsbidragsbelopp per veckotimme avväges till följande belopp i kronor
räknat:
Ortsgrupp
2 3 4 5
370 385 400 415
Krontalen utgör ungefär 1/35 av belopp mellan 22 och 23 löneklassen. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga jämkningar
av dessa krontal i den mån så påkallas med hänsyn till ändringar av den
för statstjänstemännen gällande allmänna lönenivån.
e) För att icke vid försöksverksamhetens bedrivande valet mellan att
anordna den förberedande yrkesundervisningen i försöksskolan och att
förlägga den till kommunal yrkesskola skall influeras av ekonomiska synpunkter,
bör tills vidare alltjämt gälla den principen, att till avlöning åt
lärare i sådan yrkesavdelning vid kommunal yrkesskola, som till mer än
hälften av det för avdelningen normala elevantalet består av elever, vilka
i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, statsbidrag skall utgå
med 100 procent av avlöningskostnaderna. För här avsedd yrkesskolavdelning
bör alltså det statsbidrag till avlöningskostnader, som i annat sammanhang
föreslås, uppräknas till 100 procent.
Med anledning av den av Stockholms folkskoledirektion i samband med
remissbehandlingen gjorda framställningen rörande bland annat statsbidrag
till avlöning åt lärare i praktiska ämnen på den praktiska linjen av 1947 års
skolor i Stockholm förordar jag, att den nu gällande statsbidragsgrunden
omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat. Statsbidrag bör således utgå med 78 procent av distriktets kostnader
för ändamålet, dock ej med högre sammanlagt belopp för redovisningsår
än som motsvarar ett visst statsbidragsbelopp per veckotimme. Sistnämnda
belopp synes böra avvägas till 320 kronor. Det bör ankomma på
skolöverstyrelsen att bestämma det högsta antal veckotimmar per läsår,
för vilket statsbidrag må utgå.
Merkostnaderna för den omläggning av statsbidragsgrunderna för avlöning
åt yrkeslärare, som jag nu förordat, synes för nästa redovismngsår
kunna uppskattas till ett sammanlagt belopp av mellan 200 000 och 250 000
kronor.
Jag biträder skolöverstyrelsens förslag, att från och med nästa budgetår
ordinarie övningslä rartjänster skall få inrättas på försöksskolans
högstadium. Jag har icke heller någon erinran mot förslaget, att
bestämmelserna om undervisningsskyldighet för gymnastiklärare på högstadiet
utformas så, att lärare, vilken handhar planläggning och övervakande
av elevernas friluftsverksamhet, för dessa uppgifter må tillgodoräkna
veckotimmar enligt samma grunder, som i detta hänseende gällei för gymnastiklärare
vid kommunal realskola. Jag får i anslutning härtill anmäla,
88
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO
att skolöverstyrelsen och statskontoret i annat sammanhang tillstyrkt bifall
till en ansökning av Sköns försöksdistrikt om rätt till här avsedd tillgodoräkning
för en gymnastiklärare under redovisningsåret 1954/55. Om ej
riksdagen framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t vilja bifalla
denna ansökning och eventuellt andra liknande ansökningar, som kan
komma att göras för innevarande redovisningsår.
Den automatiska ökningen för nästa budgetår av medelsanvisningen
under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag
torde i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar böra
uppskattas till 60 000 kronor. Skolöverstyrelsen har på denna punkt vidare
föreslagit, att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver det enligt gällande
grunder utgående bidraget förhöjt bidragsbelopp, om Kungl. Maj:t så
prövar skäligt med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden.
För detta ändamal har överstyrelsen beräknat en anslagshöjning
med ytterligare 60 000 kronor. Jag finner mig emellertid icke böra tillstyrka
någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.
Förevarande anslag, som nu är uppfört med 140 000 kronor, torde alltså för
nästa budgetår böra höjas med 60 000 kronor till 200 000 kronor.
Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag, att Kungl. Maj:t skall
äga att efter prövning i varje särskilt fall medge bidrag till den första
uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel
för sådan undervisning, som ej är anknuten till
viss undervisningslokal. Denna bidragsmöjlighet bör dock enligt min mening
endast gälla den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y och den
torde, sasom statsbidragssakkunniga framhållit, i fråga om undervisningsmateriel
endast böra avse stadigvarande dylik materiel. Förevarande bidrag,
som innebär en komplettering av det för folkskolan utgående byggnadsbidraget,
avses skola beräknas enligt samma grunder, som gäller för sistnämnda
bidrag.
I fråga om grunderna för inrättande av parallellavdelningar på
försöksskolans högstadium har skolöverstyrelsen föreslagit en regel av innebörd,
att parallellavdelning skall få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.
För egen del anser jag mig i nuvarande läge, med hänsyn bland annat till
rådande lärarbrist inom skolväsendet, icke kunna för försöksskolans högstadium
i princip förorda ett lägre delningstal än det som för närvarande
tillämpas beträffande de med högstadiet parallella skolformerna. Som huvudregel
bör alltså gälla, att parallellavdelning må inrättas för varje påbörjat
35-tal lärjungar. Det synes mig dock angeläget att undantag göres
för odifferentierade klasser på högstadiet. I dylika klasser bör parallellavdelning
få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.
Beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan torde det liksom
hittills fa ankomma pa Kungl. Maj:t att besluta i huvudsaklig överensstäm
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120 89
melse med vad som i dylikt hänseende gäller för de högre skolornas motsvarande
stadium.
Jag har ingen erinran mot att den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11
september 1953 medgivna möjligheten att i försöksdistrikt inställa undervisningen
högst två dagar per läsår för visst pedagogiskt samarbete
får utnyttjas även för att ge lärare tillfälle att deltaga i kurser eller
möten av betydelse för försöksverksamheten.
Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 26) beslöts beträffande undervisningsskyldigheten
för lärarna i kunskapsämnen på högstadiet,
att denna skulle helt överensstämma med undervisningsskyldigheten för
motsvarande lärare vid kommunala realskolor. Statsmakterna har således
redan godkänt den av överstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i särskilda
fall för lärare i kunskapsämnen nedsätta den eljest stadgade undervisningsskyldigheten
med högst två veckotimmar. En föreskrift rörande denna möjlighet
torde böra inflyta i försöksskolebestämmelserna.
En utvidgning av möjligheterna till fyllnadstjänstgöring för
lärare i kunskapsämnen på högstadiet synes angelägen bland annat från
rekryteringssynpunkt. Jag har ingen erinran mot överstyrelsens förslag på
denna punkt. Fyllnadstjänstgöringen bör kunna avse även annan försöksskolas
högstadium.
Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 30) erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande
att besluta rörande tillämpningen av Saar och Arf å högstadiets lärare i
kunskapsämnen. Detta bemyndigande synes alltjämt böra gälla, enär ingetdera
reglementet utan särskilda ändringar är möjligt att tillämpa beträffande
ifrågavarande lärare.
Jag biträder överstyrelsens förslag rörande flyttningskostnad sersättning
och anstånd med ändring av stationeringsort, vilket förslag
alltså bör gälla med avseende å de lönegradsplacerade lärarna på högstadiet.
Språktillägg utgår enligt beslut vid fjolårets riksdag till lärare i folkskolan
i finskspråkiga bygder. Jag är icke beredd att förorda, att rätten
till språktillägg utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier. Beträffande
folkskollärare med full tjänstgöring vid högre skolor, bland annat vid
försöksskolans högstadium, får jag erinra om att det enligt beslut vid 1950
års riksdag (prop. 185, SU 163, Rskr 299) och 1952 års riksdag (prop. 153,
SU 175, Rskr 334) ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma storleken av
de tilläggsarvoden, som må utgå till dylika folkskollärare. Det torde också
få ankomma på Kungl. Maj:t att senare pröva de vid remissbehandlingen
gjorda framställningarna om inarbetande i försöksskolebestämmelserna av
Saars föreskrifter rörande bland annat partiell tjänstledighet och tjänstledighet
för studier.
Jag torde i detta sammanhang även få anmäla ett här tidigare icke berört
spörsmål, nämligen frågan om utbyte av ordinarie 1 ä r a r
-
7 — Bihan g till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 120
90
Kungl. Maj:ts -proposition nr 180
tjänst i kunskapsämnen mot extra ordinarie dylik
tjänst på högstadiet. Enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 153, SU 175,
Rskr 334) må såsom ett led i åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen
vid de högre skolorna sådant utbyte ske beträffande visst antal ordinarie
lärartjänster vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor m.fl. läroanstalter.
Närmare bestämmelser härom har intagits i kungl. brev den 19
december 1952 (statsliggareil s. 619). Den huvudsakliga innebörden av dessa
bestämmelser är, att ordinarie tjänst, som varit ledigförklarad minst två
gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie
innehavare, må kunna utbytas mot extra ordinarie tjänst med samma lönegradsnummer
eller mot extra ordinarie tjänst med det lägre av de två för
ordinarie tjänst av motsvarande slag gällande lönegradsnumren. Till utbytestjänst
som adjunkt i Ce 27 må därvid ifrågakomma även den, som ej
genomgått praktisk lärarkurs (provår) och till utbytestjänst som ämneslärare
i Ce 25 även den, som icke i fråga om omfattningen av fullgjord
tjänstgöring uppfyller kraven för extra ordinarie anställning. Från försöksdistriktens
sida har framställts önskemål om möjligheter till liknande åtgärder
beträffande adjunkts- och ämneslärartjänster på försöksskolans högstadium.
Med hänsyn till den mycket kännbara lärarbristen på högstadiet
synes dessa önskemål böra tillgodoses. Jag förordar därför, att utbyte enligt
samma grunder som för de högre skolorna skall från och med nästa budgetår
få ske beträffande sammanlagt 20 adjunkts- och ämneslärartjänster
på försöksskolans högstadium.
I den mån jag icke i det föregående föreslagit ändring eller tillägg beträffande
de av riksdagen vid skilda tillfällen godkända grunderna för högstadieverksamheten
i olika hänseenden, torde de av riksdagen sålunda godkända
grunderna böra gälla i oförändrad form.
Grunderna för högstadieverksamheten torde, med de ändringar och tilllägg
som i det föregående förordats, lämpligen böra erhålla giltighet
tills vidare. De bestämmelser, som bör utfärdas med stöd av riksdagens
beslut, och i övrigt erforderliga föreskrifter rörande försöksverksamheten
torde liksom hittills böra sammanarbetas till särskilda försöksskolebestämmelser.
I dessa torde även böra införas de föreskrifter, som påkallas
i anledning av vad jag under föregående avsnitt förordat beträffande
den fackliga ledningen i försöksdistrikten. De nya försöksskolebestämmelserna
torde alltså icke böra tidsbegränsas till sin giltighet utan synes böra
gälla tills vidare från och med budgetåret 1955/56. Det torde få framhållas,
att statsmakterna under de närmaste åren synes komma att få ta ställning
till åtskilliga spörsmål, som på olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas
utformning; jag erinrar om de frågor rörande skolväsendet,
som för närvarande är föremål för överväganden inom 1951 års skolstyrelseutredning
och allmänna statsbidragsutredningen samt av de särskilda statsbidragssakkunniga
för skolväsendet.
91
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO
Slutligen torde jag i förevarande sammanhang få erinra om att dels 1945
års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, där i särskilda fall omständigheterna
det föranleda, besluta om statsbidrag till kommunal skola utan hinder
av att någon mindre avvikelse från de av riksdagen beträffande statsbidraget
fastställda grunderna och villkoren ägt rum, dels ock 1949 års
riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, då det kan finnas påkallat för att
möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, medge avvikelser
från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan (1945
års åttonde huvudtitel, s. 386; 1949 års åttonde huvudtitel, s. 254). Dessa
bemyndiganden torde liksom hittills böra gälla även med avseende å i särskilda
fall möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser,
som tillkommit med riksdagens medverkan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig i det föregående angivna grunder
dels för särskilda bestämmelser beträffande verksamheten
på försöksskolans högstadium, dels ock rörande statsbidrag
till avlöning åt lärare i praktiska ämnen å den praktiska
linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1955/56;
b) till Folkskolor m.m.: Försökskostnadsbidrag för budgetåret
1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 200 000 kronor.
Vad departementschefen sålunda under II, III och IV
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Margaretha Blennow
92
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten............ 3
1. Försöken med enhetsskoleorganisation .................... 3
2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet.......... 17
3. Utvecklingen utanför försöksdistrikten .................... 23
4. Departementschefen .................................... 24
II. Vissa frågor rörande statliga realskolor inom försöksdistrikten . . 26
Departementschefen .................................... 32
III. Den fackliga ledningen i försöksdistrikten m. m................ 36
1. Inledning.............................................. 36
2. Nuvarande förhållanden ................................ 37
3. Skolstyrelseutredningens förslag.......................... 40
4. Remissyttranden ....................................... 49
5. Departementschefen .................................... 57
IV. Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten på försöksskolans
högstadium ....................................... 65
1. Inledning.............................................. 65
2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden........... 67
A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y 67
B. Övningslärare ....................................... 74
C. Försökskostnadsbidrag m. m........................... 75
D. Övriga frågor....................................... 78
3. Departementschefen .................................... 82
Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955
550186