Kungl. Maj:ts proposition nr 12- (Proposition 1940:12)

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den
18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter
å landet, m. m.; given Stockholms slott den 12
januari 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926
(nr 326) om delning av jord å landet; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223)
med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av
Kopparbergs län.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 10U0. 1 sami. Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 om
sammanläggning av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:

10 §.

Ansökning om sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,
där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden gravationsbevis
rörande fastigheterna. Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen
skall avstyckas från annan fastighet, skall beviset avse den fastighet,
varifrån avstyckningen skall ske.

Sökanden skall jämväl förebringa av lantmätare verkställd utredning rörande
de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av frågan örn
sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt; dock att,
därest de fastigheter, ansökningen avser, ingå i ett och samma under skifte
varande skifteslag eller äro av beskaffenhet, varom i 1 § under 2 sägs, eller
ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, sådan utredning erfordras allenast i
fall, som avses i 9 §.

Örn verkställande av utredning, som i andra stycket sägs, i samband med
avstyckning är stadgat i 19 kap. 16 § lagen om delning av jord å landet.

11 §•

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren inhämta utlåtande av
överlantmätaren, där denne ej förut yttrat sig angående sammanläggningen.

I fall---från förrättningslantmätaren.

Är fråga---i orten.

Tännes den---till avgörande.

15 §.

Sedan ärendet---örn sammanläggningen.

Har sökanden — -—- — ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då---lag sägs.

1 Senaste lydelse av 15 § se SFS 1937: 165.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 12.

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas
å karta, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger —--angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet---till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

16 §.

Med ledning--— må meddelas.

Det åligger---eller icke.

Är fråga örn avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor
att stamfastigheten ingår i sammanläggning, skall den utredning, som i andra
stycket sägs, avSe jämväl sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § Ingen den 17 juni 1932 (nr 223) med
särskilda bestämmelser em delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser
örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena--— skälen härför.

Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att lagen
angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall i yttrandet
redogöras för de omständigheter, å vilka förrättningsmännen grundat
sin ståndpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Majlis proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 december 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga angående
ändrade bestämmelser örn sammanläggning av fastigheter å landet.

Föredraganden anför:

»I skrivelse den 30 september 1938 har lantmäteristyrelsen väckt förslag
om vissa ändringar i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) örn sammanläggning
av fastigheter å landet — i det följande benämnd sammanläggningslagen
— och lagen samma dag (nr 326) om delning av jord å landet i syfte,
bland annat, att nedbringa kostnaderna för sammanläggning av fastigheter
å landet. Därefter har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria
i ämnet jämte utkast till ändring av nämnda lagar, över promemorian
och lagutkasten ha avgivits yttranden av ett flertal myndigheter och av vissa
sammanslutningar.

Den remitterade promemorian.

Enligt 10 § sammanläggningslagen skall ansökning om sammanläggning
av fastigheter å landet göras hos ägodelningsdomaren i den domsaga, där
fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen skola fogas jordregister- och
jordeboksutdrag samt äganderätts- och gravationsbevis rörande de fastigheter,
varom fråga är. Vidare skola — där ej fastigheterna ingå i ett och
samma under skifte varande skifteslag, eller utgöra skilda hemman eller för
sig bestående lägenheter eller delar därav och gemensamt ingå i odelat skifteslag,
eller ock förut tillhopa bildat ett skifteslag — vid ansökningen fogas
av lantmätare upprättad karta och beskrivning över fastigheterna i den
mån dessa utgöras av bestämda områden å marken. Kartan skall upptaga
fastigheternas gränser samt utmärka fastigheternas läge i förhållande till var -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

andra. Beskrivningen skall för envar av fastigheterna innefatta uppgift om
dess ägovidd och dennas fördelning i särskilda ägoslag samt utredning, i vad
mån till varje särskild fastighet hör andel i område, som vid lantmäteriförrättning
undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är samfällt, eller i
särskilda rättigheter och förmåner. Är fastighet, som skall ingå i sammanläggning,
sådan att lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk
äger tillämpning å densamma, skola karta och beskrivning alltid ingivas.

I den remitterade promemorian behandlades till en början fråga angående
vissa lättnader i sökandens skyldighet att förete
karla och beskrivning.

Beträffande denna fråga har lantmåteristyrelsen i förutnämnda skrivelse
anfört, att erfarenheten visat, att karta i flertalet sammanläggningsärenden
skulle kunnat utan olägenhet undvaras. Styrelsen har vidare framhållit, att
kostnaderna för kartans anskaffande stundom kunde bliva så stora, att de
icke stöde i rimligt förhållande till värdet av den mark, som överfördes från
en fastighet till annan, samt att värdet för framtiden av nu vid sammanläggning
företedda kartor vore mycket ringa, såvida de ej tillkommit genom
nymätning, vilket endast undantagsvis förekomme och då nästan alltid i
fråga om smärre fastigheter och i samband med avstyckning för sammanläggning.
En inskränkning av nämnda skyldighet för sökande att förebringa
karta i sammanläggningsärende vore därför påkallad.

Vid en sådan reform borde enligt lantmäteristyrelsens mening skillnad
göras mellan å ena sidan det fall, då sammanläggningen föregåtts av avstyckning,
som skett med villkor att det avstyckade området eller stamfastigheten
skulle ingå i sammanläggningen, och å andra sidan det fall,
då endast hela fastigheter sammanlades med varandra. Styrelsen har beträffande
förstnämnda fall anfört, bland annat:

Vid sammanläggning i sammanhang med avstyckning borde redan i samband
med prövningen av frågan örn tillstånd till avstyckningen förebringas
sådan utredning, alt frågan om sammanläggningen kunde med ledning därav
fullständigt bedömas såvitt anginge dennas lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.
Därest fråga vore örn sammanläggning av det avstyckade
området eller stamfastigheten med allenast en fastighet eller ett annat för
ändamålet avstyckat område, syntes endast undantagsvis vara erforderligt
att vid utredningen foga kartskiss eller karta över de i sammanläggningen
ingående ägorna. Vore däremot fråga om sammanläggning med flera fastigheter,
kunde saken ej sällan bli så komplicerad, att den vore svår att bedöma
utan en kartskiss, som i erforderlig omfattning visade de till sammanläggning
avsedda fastigheternas eller områdenas belägenhet i förhållande
till varandra, och en sådan skiss borde då bifogas den redogörelse för utredningen,
som enligt stadgande i 19 kap. 16 i; andra stycket jorddelningslagen
skulle upprättas av förrättningsmännen. I undantagsfall syntes fastighetsförhållandena
till och med kunna vara så invecklade eller ovissa, att
ordentlig karta över gränserna för alla eller vissa i sammanläggningen ingående
fastigheter kunde befinnas nödig för ärendets prövning. Förrättningsrnannen
borde tillerkännas befogenhet att avgöra örn och i vilken omfattning
kartskiss eller karta, varom här vore fråga, skulle upprättas och biläg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

gas utredningen. Vid sammanläggning i sammanhang med avstyckning
bleve redan enligt nuvarande bestämmelser överlantmätaren alltid i tillfälle
att i samband med granskningen av avstyckningsförrättningen framställa
de erinringar mot sammanläggningen i fastighetsbildningshänseende, vartill
han kunde finna anledning.

Styrelsen har härefter i fråga om sammanläggning utan samband med avstyckning
uttalat, bland annat:

Därest vid sammanläggning utan samband med avstyckning kravet på
karta eftergåves, syntes såsom en kompensation härför överlantmätarens
hörande i ärendet böra göras obligatoriskt. Det borde vidare åligga sökanden
att vid ansökningen foga av lantmätare verkställd utredning i huvudsak
motsvarande den som vid avstyckning för sammanläggning skulle förebringas
av förrättningsmännen. Där så funnes erforderligt, borde vid utredningen
fogas kartskiss. Om i något fall fastighetsförhållandena skulle
befinnas vara så invecklade eller ovissa, att verklig karta över gränserna
för i sammanläggning ingående fastigheter av lantmätaren ansåges nödig
för ärendets prövning, borde sådan karta upprättas i erforderlig omfattning.
A andra sidan borde, då större svårighet mötte att åstadkomma fullständig
utredning, denna kunna inskränkas till vad som i varje fall ansåges erforderligt
för prövning av frågan örn sammanläggningen. Där i sammanläggning
inginge fastighet, varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk
ägde tillämpning, syntes dock alltid böra krävas fullständig utredning.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog lantmäteristyrelsen
vissa ändringar i sammanläggningslagen och jorddelningslagen. I

I anslutning till vad lantmäteristyrelsen uttalat erinrades i den remitterade
promemorian, att enligt 6 och 9 §§ sammanläggningslagen skulle tillses att
den fastighetsbildning, som åsyftades med begärd sammanläggning, ur där
närmare angivna synpunkter vöre lämplig. Bestämmelsen i 10 § sammanläggningslagen
örn skyldighet för sökanden att, med vissa undantag, ingiva
karta och beskrivning hade till ändamål att tillförsäkra ägodelningsdomaren
eller ägodelningsrätten erforderligt material för nämnda prövning.
Av lan tmäteris tyrelsens uttalanden framginge emellertid, att ifrågavarande
skyldighet i många fall måste anses onödigt betungande för sökanden. Endast
för den händelse lagen angående uppsikt å vissa jordbruk ägde tililämpning
å någon av de fastigheter, som vore i fråga, syntes, i enlighet nied
vad för närvarande gällde, sådan karta som åsyftades i lagrummet och en
mera ingående beskrivning med uppgifter angående fastigheternas areal och
dennas fördelning i olika ägoslag m. m. städse böra ingivas i sammanläggningsärendet.
För övriga fall, där nu karta och beskrivning skulle företes,
syntes däremot frågan om sammanläggningens lämplighet i allmänhet kunna
avgöras med ledning av en helt kortfattad beskrivning med vissa huvudsakliga
uppgifter i nämnda hänseenden, eventuellt kompletterade med en
enkel kartskiss som visade fastigheternas belägenhet i förhållande till varandra.

Den ändring av gällande lag, som med hänsyn till det anförda borde vidtagas,
syntes, enligt vad i promemorian uttalades, lämpligen kunna åvägabringas
på det sätt, att de nuvarande föreskrifterna i 10 § sammanläggningslagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

angående företeende av karta och beskrivning ersattes med ett stadgande,
som allenast innehölle att sökanden skulle vara skyldig att förebringa av lantmätare
verkställd utredning rörande de omständigheter, vilka vore av betydelse
för bedömande av frågan om sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbiidningssynpunkt.
Några närmare bestämmelser angående beskaffenheten
av denna utredning syntes däremot ej böra meddelas i lagen. Det borde i
stället ankomma på lantmäleristyrelsen att meddela de anvisningar härom
som för olika fall kunde finnas erforderliga. Härvid borde styrelsen bland
annat iakttaga vad förut sagts angående behovet av karta och beskrivning,
därest lagen angående uppsikt å vissa jordbruk vore tillämplig. I promemorian
har framhållits, att, därest en sådan bestämmelse som nyss sagts meddelades,
de anvisningar, som i anslutning därtill borde utfärdas av lantmäteristyrelscn,
uppenbarligen icke vöre bindande för ägodelningsdomaren eller
ägodelningsjätten. Därest utredningen, även om dessa anvisningar följts, i
något lall skulle befinnas bristfällig, förelåge sålunda möjlighet att meddela
föreläggande örn utredningens fullständigande vid äventyr att beslut om sammanläggning
eljest ej kunde meddelas.

I promemorian erinrades vidare, att i anslutning till gällande lag alltjämt
borde angivas, att särskild utredning i förevarande avseende icke erfordrades,
därest de i sammanläggningen ingående fastigheterna — utan att lagen örn
uppsikt å vissa jordbruk vore tillämplig — tillhörde ett och samma under
skifte varande skifteslag eller utgjorde skilda hemman eller för sig bestående
lägenheter eller delar därav och gemensamt inginge i odelat skifteslag eller
ock förut tillhopa bildat ett skifteslag.

Beträffande det fall, att fråga vore örn avstyckning av viss del av en fastighet
för sammanläggning med annan fastighet, anfördes i promemorian att,
såsom lantmäteristyrelsen framhållit, all erforderlig utredning om sammanläggningens
lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt borde verkställas redan
vid avstyckningsförrättningen. Stadgande härom borde lämpligen intagas
i 19 kap. 16 § jorddelningslagen, varjämte en erinran örn detta stadgande
syntes böra införas i 10 § sammanläggningslagen. Även i fråga om utredning
som nu sagts syntes det böra ankomma på lantmäteristyrelsen att meddela
närmare anvisningar angående dess beskaffenhet i olika fall. För att nämnda
utredning vid avstyckning för sammanläggning städse skulle bliva tillgänglig
vid sammanläggningsfrågans prövning borde kungörelsen den 25 november
1927 med vissa bestämmelser i anledning av jorddelningslagen m. m. ändras
så, att länsstyrelse, som fastställt avstyckning under villkor om sammanläggning,
ålades överlämna förrättningsakten till ägodelningsdomaren. Efter
sammanläggningsärendets prövning borde ägodelningsdomaren vara pliktig
att vidarebefordra akten lill överlantmätaren.

1 promemorian uttalades ytterligare, att i samband med förenämnda ändring
av 10 § sammanläggningslagen tillika borde, såsom lantmäteristyrelsen
föreslagit, meddelas föreskrift att i sammanläggningsärenden överlantmätarens
yttrande alltid skulle infordras, örn han ej förut i anledning av avstyckning
föi sammanläggning avgivit yttrande i ärendet. En bestämmelse i detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

hänseende syntes böra intagas i 11 § sammanläggningslagen. Härjämte anmärktes,
att jämväl 15 § sammanläggningslagen syntes böra jämkas. Enligt
fjärde stycket i denna paragraf skulle bevis om sammanläggning tecknas å
karta och beskrivning, som kunde ha företetts i ärendet. Denna bestämmelse
syntes utan olägenhet kunna upphävas. I stället borde i nyssnämnda kungörelse
av den 25 november 1927 intagas föreskrift om skyldighet för ägodelningsdomaren
att städse tillhandahålla överlantmätaren avskrift av beslut i
sammanläggningsärenden.

Slutligen anfördes i promemorian, att av de sålunda föreslagna lagändringarna
ytterligare syntes föranledas vissa jämkningar i förordningen den
13 juni 1908 angående jordregister. Därjämte anmärktes, att om förrättningsmannen
ålades att vid avstyckning, som skedde under villkor örn sammanläggning,
verkställa utredning angående sammanläggningens lämplighet
ur fastighetsbildningssynpunkt, det även syntes vara erforderligt att
viss ändring vidtoges i lantmäteritaxan den 25 november 1927.

I den remitterade promemorian upptogos till behandling även vissa frågor,
som icke berörts i lantmäteristyrelsens förenämnda skrivelse, nämligen o m
upphävande av skyldighet för sökanden att i sammanläggningsärende
förete jordregister- och jordebok sutdrag
samt äganderättsbevis.

I promemorian erinrades, att jordregisterutdragen i sammanläggningsärenden
avsåge att lämna upplysning angående frågan, huruvida de fastigheter,
vilka skulle ingå i sammanläggning, funnes upptagna i jordregistret. Om så
ej vore förhållandet, finge nämligen enligt 3 § sammanläggningslagen sammanläggning
i regel icke ske. Jordregisterutdraget kunde vidare vara av betydelse
för bedömande av spörsmålet, huruvida fastigheterna inginge i samma
primära skifteslag, eller om eljest vissa i 1 eller 2 § nämnda lag angivna
villkor för sammanläggningens medgivande vore uppfyllda. Slutligen skulle
i jordregistret finnas anteckning om avgäld från avsöndrad lägenhet, vilket
vore av betydelse med hänsyn till det hinder mot sammanläggning som enligt
7 § sammanläggningslagen dylik avgäld i vissa fall medförde. I promemorian
har anmärkts att, då fråga vore om sammanläggning i samband
med avstyckning, vid avstyckningsakten funnes fogat jordregisterutdrag beträffande
stamfastigheten. Enligt § 28 jordregisterförordningen ålåge det
nämligen lantmätare att, innan avstyckningsförrätlning avslutades, anskaffa
sådant utdrag. Utdraget erhölles i detta fall utan kostnad för sakägarna.

I anslutning till vad nu anförts uttalades i promemorian, att för konstaterande
av att fastighet, som skulle ingå i sammanläggning, vore upptagen i
jordregistret i allmänhet icke syntes behövligt att jordregisterutdrag företeddes.
Upplysning härom kunde nämligen som regel inhämtas av fastighetsboken.
Däremot syntes jordregisterutdrag ej sällan erfordras för bedömande
av frågan, huruvida hinder enligt 1 eller 2 § sammanläggningslagen mötte
mot sammanläggningen. Vidare vore jordregisterutdrag erforderligt för vinnande
av upplysning angående avgäld från avsöndrad lägenhet. Med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

syn härtill syntes jordregisterutdrag alltjämt böra finnas tillgängliga vid ägodelningsdomarens
eller ägodelningsrättens prövning av sammanläggningsärenden.
Det syntes emellertid icke fördenskull vara nödvändigt att, såsom
för närvarande vore förhållandet, sökanden skulle vara pliktig att ingiva sådana
utdrag. Denna skyldighet bidroge i sin mån till att göra kostnaderna
för sammanläggning betungande och syntes lämpligen böra upphävas. I fråga
om sammanläggning i samband med avstyckning syntes i stället lantmätaren
böra åläggas att innan avstyckningsförrättningen avslutades — utan
kostnad för sakägarna — från överlantmätaren anskaffa utdrag av jordregistret
ej allenast, såsom nu vöre fallet, rörande stamfastigheten utan även angående
fastighet, med vilken det avstyckade området skulle sammanläggas.
Dessa utdrag borde fogas vid förrättningsakten samt åtfölja denna, då akten
insändes till ägodelningsdomaren för prövning av sammanläggningsärendet.
Örn åter sammanläggning ägde rum utan samband med avstyckning, kunde
erinras, att enligt vad förut föreslagits överlantmätarens yttrande i ärendet
alltid skulle inhämtas. I dessa fall borde det lämpligen åligga överlantmätaren
att vid sitt yttrande, likaledes utan kostnad för sakägare, foga erforderliga
utdrag av jordregistret. Bestämmelser om lantmätares och överlantmätares
skyldigheter i nu angivna hänseende syntes böra meddelas i administrativ
ordning.

I promemorian anfördes härefter beträffande skyldigheten för sökande i
sammanläggningsärende att förete jordeboksutdrag att såsom motiv härför
åberopats, att dylikt utdrag vore erforderligt enär därav kunde inhämtas
upplysning om vissa särskilda skyldigheter. Enligt 7 och 8 §§ sammanläggningslagen
förelåge i vissa fall hinder mot sammanläggning, om endera
fastigheten häftade för avgäld från avsöndrad lägenhet, frälseränta, avgäld
från till skatte försålt halländskt kyrkohemman, odlingslån, förskott för avlösning
av frälseränta, förskott för avlösning av avgäld från till skatte försålt
halländskt kyrkohemman eller ersättning, varom förmäldes i lagen om säkerhet
för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eller
annan jorddelningsförrättning. Odlingslån, förskott för avlösning av frälseränta,
förskott för avlösning av avgäld från till skatte försålt halländskt
kyrkohemman samt ersättning i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning
skulle framgå av gravationsbevis. Med undantag för vissa
odlingslån lämnade däremot jordaboken icke upplysning angående sistnämnda
belastningar. Huruvida frälseränta utginge från viss fastighet framginge
icke vare sig av jordaboken eller gravationsbevis, men möjligen kunde, enär
frälseränta vore fast egendom och skulle lagfaras, upplysning därom inhämtas
från fastighetsboken. För vinnande av upplysning angående avgäld från
avsöndrade lägenheter vore ej heller erforderligt, att jordeboksutdrag ingåves,
enär i ärendet skulle företes jordregisterutdrag samt av sådant utdrag skulle
framgå, huruvida dylik avgäld utginge. Av de i 7 och 8 §§ omförmälda belastningarna
återstode härefter allenast avgäld från till skatte försålt halländskt
kyrkohemman. Endast ett 50-tal jordeboksenheter besvärades för
närvarande av sådan avgift, och enligt lag den 6 maj 1938 (nr 159) skulle av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

gälderna avlösas av kronan. Beträffande dylika avgälder syntes behovet av
jordeboksutdrag kunna upphöra därest länsstyrelsen i Hallands län ålades
att med ledning av jordeboken upprätta förteckning över de med avgäld
belastade jordeboksenheterna, vilken förteckning borde tillställas överlantmätaren
i länet för att vara tillgänglig vid granskning av sammanläggningsärenden.
Länsstyrelsen syntes vidare böra åläggas att till överlantmätaren
anmäla, när avgäld, som nyss sagts, blivit avlöst.

Under åberopande av det anförda har i promemorian föreslagits att skyldigheten
att förete jordeboksutdrag i sammanläggningsärende borde upphävas.

Vad slutligen angår skyldigheten att i sammanläggningsärende ingiva
äganderättsbevis har i promemorian uttalats, att sådant bevis i regel allenast
innehöile, att viss person närmare angiven dag erhållit lagfart å den med
beviset avsedda fastigheten samt att därefter någon förändring i äganderätten
till fastigheten icke blivit anmäld hos inskrivningsdomaren. Enär
upplysning i dessa ämnen oftast kunde inhämtas av gravationsbevis, som
skulle företes i ärendet, syntes det i allmänhet vara onödigt att jämväl äganderättsbevis
skulle ingivas. Endast i undantagsfall kunde av äganderättsbevis
inhämtas vissa upplysningar av betydelse för sammanläggningen, som
icke framginge av gravationsbevis. I detta sammanhang erinrades i promemorian,
att enligt 12 § sammanläggningslagen ägodelningsdomaren, i händelse
han icke jämväl vore inskrivningsdomare i domsagan, skulle inhämta
yttrande av denne, huruvida i äganderätts- eller inteckningshänseende något
hinder funnes mot sammanläggningen. Inskrivningsdomarens undersökning
syntes icke kunna inskränkas till enbart en granskning av det redan
föreliggande utredningsmaterialet — i vilket fall utredningen vore i huvudsak
meningslös — utan det syntes åligga inskrivningsdomaren att pröva riktigheten
av utredningen i ärendet samt lämna eventuellt erforderliga kompletterande
upplysningar. Vore ägodelningsdomaren jämväl inskrivningsdomare,
borde ägodelningsdomaren själv undersöka, att hinder, som nyss
sagts, ej förelåge. Då upphävande av skyldigheten att ingiva äganderättsbevis
i sammanläggningsärende med hänsyn till vad nu anförts icke syntes
kunna medföra någon risk för att utredningen skulle bliva ofullständig, har
i promemorian föreslagits, att sökanden i sammanläggningsärende jämväl
skulle befrias från skyldighet att ingiva sådana bevis.

1 överensstämmelse med vad i promemorian sålunda i olika hänseenden
anförts hade upprättats vid promemorian fogade utkast till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet samt till lag angående ändrad lydelse av 19 kap.
16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.

Yttranden.

över promemorian jämte därvid fogade lagutkast ha avgivits yttranden
av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Mal -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

möhus, Hallands och Västernorrlands län, en ägodelningsdomare i varje län
ävensom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar och styrelsen
för Sveriges häradsskrivareförening. Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
och Hallands län ha vid sina yttranden fogat utlåtanden från vederbörande
överlantmätare; förstnämnda länsstyrelse har därjämte bifogat yttrande
av länsarkitekten i länet.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha i huvudsak tillstyrkt
eller lämnat utan erinran de i promemorian föreslagna lagändringarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har därvid uttalat, att det syntes icke kunna
bestridas att förfarandet vid sammanläggning av fastigheter å landet enligt
gällande bestämmelser vore på en gång omständligt och kostbart samt
att det vore betydelsefullt att sammanläggningsförfarandet förenklades och
därmed också kostnaderna för fastighetsbildningen nedbringades. Även
länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att förenklingar i sammanläggningsförfarandet
vore av behovet påkallade.

Av ägodelningsdomaren i Hedemora domsaga har uttalats, att kostnaderna
för exempelvis avstyckning för sammanläggning otvivelaktigt -— särskilt
då fråga vore om utvidgning av lägenhet för bostadsändamål -— framstode
såsom höga jämförda med värdet av det avstyckade området, varför skäl
förelåge att söka nedbringa kostnaderna för förfarandet. Ägodelningsdomaren
i Skövde domsaga har anfört, att sammaniäggningslagen icke kunde sägas
vara en av allmänheten uppskattad författning samt att anledningen härtill
i övervägande grad syntes vara de kostnader, som vore oundvikliga för
varje sammanläggning och av vilka åtskilliga i allmänhetens ögon förefölle
skäligen överflödiga. Ägodelningsdomaren i Mellomg sslets domsaga har uttalat,
att lagutkasten syntes innefatta en lämplig och tillfredsställande förenkling
av sammanläggningsförfarandet. Av ägodelningsdomaren i Nora
domsaga har anförts, att de föreslagna lagändringarna syntes ägnade att
medföra önskvärd förenkling i sammanläggningsförfarandet med därav följande
minskning i kostnaderna utan att därför den erforderliga utredningens
fullständighet äventyrades. Även ägodelningsdomaren i Vemmenhögs, Ljunus
och Herrestads domsaga har uttalat, att han funne de i promemorian
föreslagna förenklingarna kunna utan olägenhet genomföras.

Vad härefter angår de särskilda frågor som behandlats i promemorian har
överlantmätaren i Stockholms län beträffande frågan, huruvida sökande
borde vara skyldig förete karta och beskrivning, påpekat, att i det fall att
sammanläggning ägde rum av avsöndrade lägenheter, vilka icke vore upptagna
å kartor som förvarades å lantmäterikontoret, karta icke syntes kunna
undvaras. Enligt nämnda överlantmätares mening borde i lagtexten direkt
utsägas att i fall som nyss sagts karta .skulle upprättas. Av ägodelningsdomaren
i Mell amys slets domsaga har anmärkts, att bärande skäl icke
anförts för att uppställa större fordringar å karta oell beskrivning i sanimanläggningsärende
i fråga örn sådana fastigheter, beträffande vilka lagen angående
uppsikt å vissa jordbruk ägde tillämpning, än i fråga örn andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

fastigheter. Härjämte har av ägodelningsdomarna i Sunnervikens, Hedemora
och Linköpings ävensom Vättle, Ale och Kullings samt Skövde domsagor
framställts erinran mot vad i promemorian föreslagits därom att nu
stadgad skyldighet för ägodelningsdomaren att teckna bevis å karta och be
skrivning skulle upphävas. Därvid har bland annat uttalats, att det ur
ordnings- och arkivsynpunkt syntes påkallat att karta, som företeddes i sammanläggningsärende,
försåges med bevis om beslutet i ärendet.

I fråga om förslaget att upphäva sökandens skyldighet att förete jordregisterutdrag
har ägodelningsdomaren i Skövde domsaga funnit, att en
ytterligare förenkling skulle kunna genomföras. Det syntes sålunda överflödigt
att betunga förrättningslantmätare och överlantmätare med åläggande
att anskaffa jordregisterutdrag. Överlantmätaren borde i stället åläggas
att vid avgivande av yttrande i sammanläggningsärende särskilt angiva,
huruvida av jordregistret framginge hinder emot sammanläggningen.
Beträffande förslaget om upphävande av sökandens skyldighet att ingiva
jordeboksutdrag har ägodelningsdomaren i Vättle, Ale och Kullings domsaga
framhållit att det underrättelseförfarande som föreskrivits för införande
i jordregistret av uppgifter angående avgäld från avsöndrade lägenheter
icke vore tillförlitligt. Då fördenskull upplysningar angående sådana avgälder
stundom måste inhämtas ur jordeboken, ansåge ägodelningsdomaren
sig icke kunna tillstyrka förslaget i denna del.

I övrigt har ej i yttrandena framställts någon anmärkning mot vad i promemorian
föreslagits i nu nämnda delar.

Det i promemorian upptagna förslaget om upphävande av sökandens skjddighet
att förete äganderättsbevis har däremot i flera yttranden föranlett
erinringar.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har sålunda avstyrkt
detta förslag samt anfört, att det stora flertalet sammanläggningsärenden
syntes utgöras av sådana, vari villkorligt avstyckad fastighet skulle sam
manläggas med annan fastighet, antingen för sig bestående eller jämväl vill
korligt avstyckad. Såväl enligt gällande lag som enligt promemorian skulle
gravationsbevis i dylikt fall avse, ej den villkorligt avstyckade fastigheten
utan dess stamfastighet. Av sådant gravationsbevis framginge således icke
när och av vem lagfart å det avstyckade området sökts, och gravationsbeviset
kunde fördenskull icke ersätta äganderättsbevis. Styrelsen har för sin
del ifrågasatt att äganderättsbevis i fråga om villkorligt avstyckad fastighet
skulle utfärdas utan stämpel.

Även ägodelningsdomarna i Uppsala läns norra, Hallands mellersta och
Sunnervikens domsagor ha avstyrkt förslaget cm upphävande av skyldighet
för sökanden att förete äganderättsbevis. Ägodelningsdomaren i Linköpings
domsaga har ifrågasatt, om denna reform vore av den betydelse att densamma
icke kunde anstå. Av ägodelningsdomaren i Hedemora domsaga har anförts
att, örn hänsyn toges till graden av det besvär som vållades av sammanläggningsärenden,
vore avgiften för upprättande av äganderättsbevis i

Kungl. Maj:ts proposition nr 12. 15

hög grad befogad men att ägodelningsdomaren dock icke ville motsätta sig
förslaget.

Å andra sidan har ägodelningsdomaren i Skövde domsaga särskilt uttalat,
att skyldigheten att förete äganderättsbevis syntes ganska överflödig och
utan praktisk nytta då ju gravationsbeviset lämnade de uppgifter örn äganderätten
tili fastighet som ett vanligt äganderättsbevis innehölle. Många ägodelningsdomare
hade säkerligen släppt efter på lagens fordringar härvidlag.
Skyldighet att förete äganderättsbevis förelåge ej helier vid sammanläggning
av stadsägor och tomtdelar. Det förefölle meningslöst att i vissa
fali fordra äganderättsbevis, i andra ej. Ägodelningsdomaren tillstyrkte fördenskull
förslaget.

Förfarandet vid sammanläggning av fastigheter å landet är för närvarande
förenat med jämförelsevis betydande kostnader. Då sammanläggningar
äro talrikt förekommande och av stor praktisk betydelse, är det synnerligen
önskvärt att kostnaderna nedbringas. Utredningen synes ådagalägga, att
detta kan ske genom vissa förenklingar av förfarandet utan att därigenom
rättssäkerheten äventyras.

1 anslutning till det förslag som av lantmäteristyrelsen framställts har i
promemorian förordats, att en ändring borde vidtagas beträffande bestämmelserna
i sammanläggningslagen om skyldighet för sökanden i ett sammanläggningsärende
att, utom i vissa undantagsfall, förete karta och beskrivning
över fastigheterna i fråga. Med all säkerhet är det också möjligt att i detta
hänseende för många fall vinna en icke obetydlig kostnadsbesparing. Såsom
i promemorian föreslagits torde en sådan ändring böra genomföras på det sätt
att sagda bestämmelser i lagen ersättas med en föreskrift, enligt vilken sökanden
har att i de fall, då nu karta och beskrivning skola företes, förebringa
utredning rörande sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt,
utan att i fråga örn utredningens beskaffenhet i lagen angives annat
än att utredningen skall ha verkställts av lantmätare. Genom en sådan föreskrift
beredes möjlighet att i olika fall lämpa utredningen efter vad som
kan anses erforderligt. De närmare anvisningar som kunna behövas till ledning
för vederbörande lantmätare torde, såsom i promemorian framhållits,
böra meddelas av lantmäteristyrelsen. Med anledning av vad i ett yttrande
anförts må anmärkas, att styrelsen därvid synes böra taga under förnyat
övervägande, huruvida det kan anses erforderligt alt i fråga örn fastigheter,
beträffande vilka lagen angående uppsikt å vissa jordbruk äger tillämpning,
karta och beskrivning städse skola förebringas.

För den händelse sammanläggningslagen ändras på sätt nu nämnts torde
i lagen böra intagas föreskrift att överlantmätarens yttrande städse skall inhämtas
över ifrågasatt sammanläggning, såframt han ej förut yttrat sig därom
med anledning av avstyckning. I fråga örn sammanläggning i samband
med avstyckning bör i jorddelningslagen intagas en uttrycklig bestämmelse,
att erforderlig utredning om sammanläggningens lämplighet skall verkställas
redan i avstyckningsärendet.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12.

Såsom förut nämnts åligger det för närvarande enligt sammanläggningslagen
ägodelningsdomaren att teckna bevis om verkställd sammanläggning
å karta och beskrivning som företetts i ärendet. I promemorian Ilar ifrågasatts,
att denna skyldighet borde upphävas. Med anledning av de erinringar
som i flera yttranden framställts häremot synes emellertid böra bibehållas
föreskrift, att bevis skall tecknas å karta som må lia företetts i ärendet.

1 promemorian har jämväl föreslagits, att i samband med förenämnda
förenkling av förfarandet i sammanläggningsärenden sökandena i sådana
ärenden tillika borde befrias från skyldighet att förete jordregister- och jordeboksutdrag
samt äganderättsbevis. Beträffande jordregisterutdrag har därvid
förordats, att vederbörande förrättningslantmätare och överlantmätare i
stället borde åläggas att utan kostnad för sakägare anskaffa erforderliga
utdrag. Utdrag ur jordeboken och äganderättsbevis skulle däremot
icke vidare behöva finnas tillgängliga vid prövning av fråga om sammanläggning.

Även detta förslag torde vara lämpligt. Vad särskilt angår jordeboksutdragen
synes sålunda, även om dessa i vissa undantagsfall kunna vara till
nytta för utredningen, detta förhållande likväl icke utgöra tillräcklig anledning
att bibehålla kravet att sådana utdrag skola företes. Med anledning
av vad styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar anfört gentemot
ett upphävande av skyldigheten för sökande att förete äganderättsbevis må
framhållas, att i de av styrelsen berörda fall, då sammanläggning sker i samband
med avstyckning, lagfart allmänt torde sökas å den avstyckade lotten
först i samband med ansökan om sammanläggning. Det synes icke vara
skäligt att i sammanläggningsärendet kräva särskilt bevis om att lagfartsansökningen
ingivits och vad inskrivningsdomaren med anledning därav beslutat.
Enär ägodelningsdomaren har att å ämbetets vägnar undersöka, huruvida
i äganderättshänseende finnes något hinder mot sammanläggningen,
kan upphävandet av skyldigheten att ingiva äganderättsbevis icke medföra
någon risk för att utredningen skall bliva ofullständig.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1940.

Av de föreslagna bestämmelserna torde, såsom förut nämnts, föranledas
vissa ändringar i kungörelsen den 25 november 1927 med vissa bestämmelser
i anledning av lagen örn delning av jord å landet, förordningen den 13 juni
1908 angående jordregister och lantmäteritaxan den 25 november 1927, varjämte
länsstyrelsen i Hallands län bör åläggas att upprätta förteckning över
vissa jordeboksenheter m. m. De föreskrifter, som sålunda erfordras, torde
böra meddelas i administrativ ordning.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet; och

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926
(nr 326) örn delning av jord å landet.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

förslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 12.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 11 oell 15 §§ lagen den 18 juni 1920
(nr 330) om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1926 om
sammanläggning av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:

10 §.

Ansökning örn sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,
där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen Toge sökanden gravationsbevis
rörande fastigheterna. Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen
skall avstyckas från annan fastighet, skall beviset avse den fastighet,
varifrån avstyckningen skall ske.

Örn verkställande av utredning, som i andra stycket sägs, i samband med
avstyckning är stadgat i 19 kap. 16 § lagen örn delning av jord å landet.

11 §.

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren inhämta utlåtande av
överlantmätaren, där denne ej förut yttrat sig angående sammanläggningen.

I fall---från förrättningslantmätaren.

Är fråga--— i orten.

Finnes den---till avgörande.

15 §.

Sedan ärendet ---- örn sammanläggningen.

Har sökanden —--ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då----- lag sägs.

1 Senaste lydelse av 15 § se SFS 1937: 165.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12. 19

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas
å karta, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger — — -— angående sammanläggning.
Beträffande förfarandet —- —- — till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den t juli 1940.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

16 §.

Med ledning---må meddelas.

Det åligger---eller icke.

År fråga om avstyckning för sammanläggning, skall den utredning, som
i andra stycket sägs, avse jämväl sammanläggningens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 januari
1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 9 januari 1940 tilihandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 30 december 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni
1926 (nr 336) örn sammanläggning av fastigheter å landet; och

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926
(nr 326) örn delning av jord å landet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta
Walin.

Lagrådet fann förslagen icke föranleda erinran i vidare mån än som framgår
av följande yttrande:

Då fråga är om avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor
att slamfastigheten ingår i sammanläggning, måste visserligen redan enligt
gällande rätt den utredning, som avses i andra stycket av 19 kap. 16 §
lagen om delning av jord å landet, omfatta jämväl sammanläggningens lämplighet
ur fastighelsbildningssynpunkt; därförutan kan icke avgöras huruvida
tillstånd lill avstyckningen må meddelas. Anses likväl lämpligt att göra en
uttrycklig erinran härom i nyssnämnda paragraf, bör denna erinran gälla
ej blott avstyckning av mark för sammanläggning utan även avstyckning
under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning.

Den föreslagna ändringen i 10 § lagen örn sammanläggning av fastigheter
å landet bör föranleda en ändring av 12 § andra stycket lagen den 17 juni
1932 med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa
delar av Kopparbergs län.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kunni. Maj:ts proposition nr 12.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö.

Efter gemensam beredning nied chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den
10 januari 1940 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 30 december 1939
remitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §t?
lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landel
och lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926 (nr
326) om delning av jord å landet.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Beträffande förslaget till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen
örn delning av jord å landet anser jag lämpligt, att det gjorda tillägget till
paragrafen bibehålies, dock med förtydligande i överensstämmelse med lagrådets
hemställan.

I enlighet med vad lagrådet anfört bör såsom en följd av ändringen i 10
§ lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet vidtagas den ändringen av
12 § lagen med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa
delar av Kopparbergs län, att föreskriften i andra stycket av sistnämnda
lagrum angående beskrivning av fastigheterna uteslutes. Förslag till sådan
lagändring har upprättats.»

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 10, 11 och 15 §§ lagen den 18 juni 1920
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 16 § lagen den 18 juni 1926
(nr 326) örn delning av jord å landet; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223)
med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av
Kopparbergs län

måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12-

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Kolningen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.