Kungl. Maj:ts proposition nr 119 (Proposition 1930:119)

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Nr 119.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa i samband
med 1927 års skolreform stående frågor m. m.; given
Stockholms slott den 31 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Uegeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

Under punkt 148 av 1930 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna en höjning av det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken för budgetåret 1930/1931 med 587,900 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9i käft. (Nr 119.)

Vissa i samband
med
1927 års
skolreform
stående
frågor m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Vidare Ilar Kungl. Majit under punkt 153 av 1930 års åttonde huvudtitel
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra anslag
av 878,400 kronor.

Kungl. Majit har vidare under punkterna 155, 156, 157 och 158 av 1930 års
åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåretl930/1931 beräkna

dels till extra arvode åt teckningslärare vid de allmänna läroverken ett
extra anslag av 119,700 kronor,

dels till extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken ett
extra anslag av 105,200 kronor,

dels till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken ett extra
anslag av 45,300 kronor,

dels ock till extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete vid de allmänna
läroverken ett extra anslag av 47,300 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 161 av 1930 års åttonde huvudtitel
föreslagit riksdagen att, bland annat, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1930/1931 beräkna en
höjning av den i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
ingående posten: arvoden åt skolläkare, nu 37,325 kronor, med 3,875 kronor
till 41,200 kronor,

Sedan utredning i dessa frågor numera kunnat slutföras, anhåller jag att
ånyo få anmäla ärendet för Kungl. Majit.

Allmänna läroverk för flickor.

1 proposition nr 116 till 1927 års riksdag angående omorganisation av det
högre skolväsendet m. m. föreslog Kungl. Majit riksdagen, bland annat, att
besluta, att i en var av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg
skulle från och med den tid, Kungl. Majit bestämde, upprättas ett högre
allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och treårigt gymnasium,
under villkor att vederbörande kommun åtoge sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning ävensom
bostad eller hyresersättning åt rektor.

Riksdagen beslöt i anledning av denna proposition samt i ämnet väckta motioner,
bland annat, dels att i en var av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö
och Hälsingborg skulle från och med den tid, Kungl. Majit bestämde, upprättas
ett högre allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola och,
vad beträffar Stockholm, fyraårigt och treårigt samt beträffande övriga tre
städer treårigt gymnasium, under samma villkor som av Kungl. Majit angivits,
dels ock att, bland andra, följande läroverk, nämligen i Uppsala, Linköping,

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Norrköping, Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro och Västerås skulle i
sin helhet vara avsedda endast för manliga lärjungar; dock att, så länge icke
högre flickläroverk i nämnda städer inrättats, kvinnliga lärjungar skulle, under
vissa närmare angivna förutsättningar, efter framställning från vederbörande
kommun, kunna av Kungl. Maj :t lämnas tillträde till gymnasium vid nuvarande
läroverk i dessa städer. Därjämte anhöll riksdagen, att Kungl. Majit
måtte till 1928 års riksdag, med beaktande av de synpunkter riksdagen i sin
skrivelse i frågan (nr 262) anfört och efter verkställd utredning, framlägga en
plan för inrättande av högre flickläroverk i enlighet med vad riksdagen i nämnda
skrivelse angivit.

I anledning av dessa riksdagens beslut anbefallde Kungl. Maj :t genom cirkulär
den 18 juni 1927 dels Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Malmö
och Göteborg att från stadsfullmäktige i en var av städerna Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg inhämta och till Kungl. Maj :t överlämna yttrande,
huruvida och i sådant fall från vilken tid vederbörande kommun åtoge sig
de av riksdagen föreskrivna villkoren för upprättande i en var av nämnda
städer av ett högre allmänt läroverk för flickor, anordnat på sätt i riksdagens
skrivelse nr 262 föreskreves, dels ock vederbörande länsstyrelser att lämna
stadsfullmäktige i städerna Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping. Lund,
Borås, Karlstad, Örebro och Västerås meddelande örn riksdagens nyss anförda
beslut i fråga örn kvinnliga lärjungars tillträde till gymnasiet vid de allmänna
läroverken i nämnda städer, varjämte Kungl. Majit förklarade sig vilja på
framställning av vederbörande kommun framdeles meddela beslut, huruvida
gymnasium i stad, som nu vore i fråga, finge tills vidare bliva tillgängligt
även för kvinnliga lärjungar.

Vidare anbefallde Kungl. Maj :t vederbörande länsstyrelser att från stadsfullmäktige
i sistnämnda nio städer inhämta yttranden, huruvida och i så fall från
vilken tid kommunerna åtoge sig enahanda förpliktelser, som i riksdagens skrivelse
nr 262 uppställts för upprättande i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö
och Hälsingborg av högre flickläroverk, ävensom att med nämnda yttranden,
vilka skulle vara till länsstyrelserna avgivna före den 1 juli 1928, inkomma till
skolöverstyrelsen.

Slutligen anbefallde Kungl. Maj :t skolöverstyrelsen att, efter vederbörandes
hörande, före den 1 november 1928 till Kungl. Majit inkomma med plan för
inrättandet av högre flickläroverk i städerna Uppsala, Linköping, Norrköping,
Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro och Västerås, vilken plan borde angiva,
i vilken ordning och vid vilken tid do olika läroverken borde komma
till stånd.

Sedan skolöverstyrelsen till Kungl. Majit överlämnat den sålunda begärda
planen jämte de från vederbörande städer infordrade yttrandena, föreslog
Kungl. Majit, i proposition nr 86, 1929 års riksdag, bland annat, att besluta,
att ett högre allmänt läroverk för flickor, omfattande fyrklassig realskola
och treårigt gymnasium, .skulle upprättas från oell med den 1 juli 1930
i en var av städerna Linköping, Norrkiiping, Borås och Örebro, från och med
don 1 juli 1931 i en var av städerna Lund, Karlstad och Västerås, från och

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

med den 1 juli 1932 i staden Uppsala samt från och med den 1 juli 1933 i
staden Jönköping.

I skrivelse den 1 juni 1929, nr 250, anmälde riksdagen, att riksdagen avslagit
Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning, samt anhöll, i anledning av två
i ämnet väckta motioner (1:241 och 11: 374), dels örn förnyad utredning rörande
behovet av ytterligare högre allmänna läroverk för flickor utöver de
fyra av 1927 års riksdag beslutade samt örn deras organisation, dels om utredning
i samband därmed rörande behovet och möjligheten av att vid de högre
allmänna läroverk för flickor, som kunde komma att upprättas, inpassa en för
de flickor, som icke skulle avlägga real- eller studentexamen, lämpad praktisk
linje, dels ock att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag,
vartill berörda utredningar kunde föranleda.

Genom beslut den 5 juli 1929 fann Kungl. Maj :t gott att uppdraga åt de
inom ecklesiastikdepartementet tillkallade s. k. 1927 års skolsakkunniga, generaldirektören
B. J :son Bergqvist, undervisningsrådet H. Wallin och rektorn

A. Nordfelt, förstärkta med ytterligare två sakkunniga, f. v. statsrådet, folkskolinspektören
N. J. F. Almkvist och lektorn E. L. Wellander, att, bland
annat, biträda med den av riksdagen begärda utredningen rörande högre allmänna
läroverk för flickor.

De sakkunniga hava den 30 november 1929 avgivit sitt betänkande i frågan,
benämnt Utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m. (Statens offentliga
utredningar 1929:33).

över detta betänkande hava statskontoret den 19 december 1929 och statens
pensionsanstalt den 28 december 1929 yttrat sig samt utlåtande den 25 januari
1930 avgivits av skolöverstyrelsen, som därvid överlämnat yttranden av
centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen och av de högre allmänna
läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Den av 1929 års riksdag i dess skrivelse begärda utredningen rörande högre
allmänna läroverk för flickor tager sikte på två spörsmål: det ena behovet
av högre allmänna läroverk för flickor utöver de fyra av 1927 års riksdag
beslutade och det andra deras organisation. Det senare spörsmålet avser
— såsom framgår av vad vid frågans behandling vid 1929 års riksdag
framkommit —- dels de högre flickläroverkens anknytning till folkskolan och
anordningen av de i dem ingående gymnasierna, dels ock inpassandet vid nämnda
läroverk av en praktisk linje, närmast av den högre flickskolans art och
lämpad för de flickor, som icke skola avlägga real- eller studentexamen.

Emellertid har riksdagen i sin omförmälda skrivelse därjämte fäst uppmärksamheten
vid en annan omständighet, som är av väsentlig betydelse för bedömande
av den nu föreliggande frågans innebörd. Riksdagen har nämligen
uttalat, att det icke vore önskvärt, att sådana åtgärder från statsmakternas sida
vidtoges, vilka kunde komma att öka antalet kvinnliga elever i de läroverk, som
föra till studentexamen, och samtidigt minska antalet i de läroanstalter, vilka
avse att giva en efter den kvinnliga ungdomens egenart och framtida livsuppgifter
i hem och samhälle speciellt anpassad uppfostran och utbildning. I

Kungl. Majlis proposition nr 119.

samband med dessa uttalanden av riksdagen anser jag mig böra erinra jämväl
därom, att 1927 års riksdag, i sin skrivelse till Kungl. Majit angående omorganisation
av det högre skolväsendet m. m., i fråga örn den kvinnliga ungdomens
högre undervisning uttalat, det riksdagen ansåge, att denna undervisning
väl borde i vida större utsträckning än för närvarande kunde ske äga
rnm i läroanstalter av samskolenatur, men härav följde ingalunda, att riksdagen
ansåge ifrågavarande behov genom denna anordning vara i erforderlig
mån tillgodosett. Vid sidan av de studiemål, som realskol- och studentexamina
representerade, komme, säger riksdagen, säkerligen för flickornas vidkommande
även för framtiden att fortbestå de mera allmänna bildningsmål, som i vårt
land av ålder företrätts av de högre flickskolorna.

Av innehållet i riksdagens skrivelse i ärendet den 1 juni 1929, nr 250, samt
av de uttalanden, som av riksdagen i övrigt vid skilda tillfällen blivit gjorda,
framgår oförtydbart, att det i fråga örn den kvinnliga ungdomens fortsatta studier
enligt riksdagens mening gäller att för denna ungdom hålla två bildningsvägar
öppna: å ena sidan möjlighet att under lika ekonomiska villkor, som gälla
för gossar, genom realskola respektive gymnasium nå fram till dessa skolformers
mål, å andra sidan möjlighet att komma i åtnjutande av en undervisning
i stort sett av den art, som den hittillsvarande högre flickskolan
meddelat.

På grund av vad jag nu anfört kommer jag att i min framställning först
uppehålla mig vid flickornas läroverksutbildning, därefter övergå till den speciella
flickskolutbildningen samt till anordningar på olika orter för tillgodoseende
av den kvinnliga ungdomens fortsatta skolstudier och till sist redogöra
för vissa organisatoriska och ekonomiska förhållanden, som stå i samband med
de båda olika utbildningsvägarna.

I. Flickornas läroverksutbildning.

A. Ytterligare behov av högre flickläroverk.

Vad då först beträffar frågan örn behovet av ytterligare högre allmänna läroverk
för flickor, vill jag till en början erinra därom, att åtgärden att över huvud
upprätta högre allmänna läroverk för flickor närmast är betingad av den
av 1927 års riksdag fastslagna grundsatsen, att varje läroverks samhälle
bör erbjuda möjlighet för flickor att erhålla tillträde till statsläroverk under
samma villkor som gossar. Sådan möjlighet skulle i främsta rummet beredas
genom de högre gossläroverkens förvandling till samläroverk. Där läroverkens
storlek gjorde en dylik anordning olämplig, borde emellertid den kvinnliga
ungdomens utbildning tillgodoses genom särskilda för densamma avsedda
högre allmänna läroverk. I överensstämmelse härmed beslöt 1927 års riksdag,
såsom förut anförts, upprättandet av fyra högre allmänna läroverk för
flickor, i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, och begärde hos
Kungl. Majit en plan för inrättande av högre flickläroverk i enlighet med vad

Kungl. Majda proposition nr 119.

riksdagen i sin skrivelse angivit (rilcsd. skr. nr 2G2 sid. 70 oell 185). Såsom
likaledes förut erinrats, Ilar nu 1929 års riksdag i sin förenäinuda skrivelse nr
250 anhållit om förnyad utredning rörande behovet av 5''tterligare högre allmänna
läroverk för flickor utöver de fyra av 1927 års riksdag beslutade samt
örn deras organisation. Riksdagen Ilar därvid angivit vissa riktlinjer för denna
utredning. Sålunda har riksdagen uttalat, att den viktigaste förutsättningen
för upprättandet av ett högre allmänt läroverk för flickor vore att det
antal elever i staden och omkringliggande bygd, som åtnjuter högre undervisning,
vore så stort, att det förmådde rekrytera en dylik läroanstalt, utan att
den lokala organisationen av skolväsendet i övrigt i mera väsentlig grad rubbades,
örn dess bibehållande i oförändrad form vore önskvärt med hänsyn till
föreliggande behov.

Med ledning av de riktlinjer, som riksdagen sålunda givit, hava de sakkunniga
företagit en närmare detaljgranskning av de förhållanden på de olika orterna,
sorn närmast påkalla undersökning, saint därvid letts till vissa allmänna
synpunkter, vilka de funnit böra bliva bestämmande i fråga örn det förslag, de
haft att framlägga.

Den första av de synpunkter, som därvid inställt sig, gäller lärjungenumerärens
betydelse för bedömandet av behovet av allmänna läroverk för flickor. Härom
sättra de sakkunniga följande:

Till dylika allmänna synpunkter hör i främsta rummet, att, därest deli kvinnliga
ungdomen på en viss ort skulle hänvisas att gemensamt med den manliga
ungdomen åtnjuta undervisning i ett redan förefintligt statens läroverk, detta
läroverks totala lärjungantal måste hållas inom sådana gränser, att den individuella
omsorg örn lärjungarna, som samundervisningen i så hög grad påkallar,
icke över hövan försvåras. Det är uppenbarligen icke möjligt att exakt
angiva en numerär, som i ett sådant fall sorn detta icke bör få överskridas.
Vid hithörande frågors behandling i riksdagen har siffran 600 nämnts
som en maximisiffra. De sakkunniga hålla emellertid före, att denna siffra
är högt tilltagen. Det är väl sant, att det i närmaste hand beror på de särskilda
klassavdelningarnas storlek, huruvida undervisning och uppfostran skola
kunna få den erforderliga individuella inriktningen •— de sakkunniga kunna
icke heller underlåta att i detta sammanhang framhålla vikten av att åtminstone
i samläroverk klassavdelningarnas storlek blir starkare begränsad
än nu gällande bestämmelser medgiva. Totalnumerären vid läroanstalten har
emellertid även sin stora betydelse för framgången i arbetet. En läroanstalt
nied ett allt för stort lärjungantal får lätt nog över sig ett drag av anstaltsmässighet,
som icke blott i större eller mindre utsträckning mekaniserar eller i
stela former binder den mera administrativa sidan av anstaltens verksamhet
utan även sträcker sina menliga verkningar till det inre arbetet sådant detta
gestaltar sig i undervisning och uppfostran. Den för detta arbete så betydelsefulla
personliga insatsen med dess möjligheter till individuell anpassning får
allt svårare att komma till sin rätt. Vidare är att märka, att vid en för båda.
könen avsedd läroanstalt ledaren har en utomordentligt betydelsefull och krävande
uppgift såväl i fråga örn tillsyn över de ungas arbetsliv och samliv som
när det gäller att övervaka det sätt, varpå undervisningen och uppfostran
på olika händer — av män och kvinnor — handhaves. Skulle anstaltens
ledare, såsom fallet lätt kan bliva vid en mycket stor anstalt, komma att allt
för mycket tagas i anspråk för administrativa uppgifter och omsorger av mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

.yttre art, ligger elen faran nära, att för läroanstaltens inre arbete viktiga uppgifter
komma att mer eller mindre bliva lidande. De sakkunniga hava därför
kommit till den bestämda uppfattningen, att den totala numerären vid ett
samläroverk icke bör mera avsevärt överskrida 500. De sakkunniga hava också
vid sina undersökningar rörande de olika orterna i regel räknat med denna

siffra. . ... ,

Lägger man nu nämnda synpunkt i fråga om lärjungenumeraren till grund
för utredningen, så följer därav, att i de fall, då det totala lärjungantalet i ett
läroverk även sedan samundervisningen däri införts, icke skulle komma att
mera avsevärt överskrida 500-talet, tillgodoseendet av den kvinnliga ungdomens
läroverksutbildning på orten bör kunna ske genom läroverkets anordnande som
samläroverk. De sakkunniga utgå härvid från att när flickor erhålla tillträde
till förutvarande gossläroverk, statsmakterna bereda ekonomiska förutsättningar
för att de berörda läroverken, i den mån lärjungetillströmningens omfattning
så kräver, kunna — givetvis inom den nyss angivna numerären utiustas
med erforderliga parallellavdelningar.

Skulle åter totala numerären vid ett läroverk komma att mera avsevart överstiga
sagda siffra, erbjuda sig för tillgodoseende av flickornas realskol- respektive
gymnasieundervisning olika utvägar, allt efter som tillströmningen av lärjungar
företrädesvis drabbar realskolan eller gymnasiet eller mera jämnt fördelar
sig på båda dessa stadier.

I det fall, att realskolan i främsta rummet träffas av larjungefrekvensen men
gymnasiet ''åter har en numerär, som kan anses medgiva mottagandet av de
flickor som kunna beräknas önska gå gymnasievägen, synes man bora inskränka
sig till att anordna gymnasiet som samgymnasium, under det att däremot
för flickor en särskild realskola upprättas. Skulle i sadant fall vid en
framtida utveckling det högre läroverkets realskolstadium ytterligare allt tor
starkt tillväxa, erbjuder sig givetvis den möjligheten att flickrealskolan förvandlas
till samrealskola. Skulle åter samgymnasiet framdeles fa en tillväxt,
som gör det olämpligt, att det fortfarande bibehalles sorn samgymnasium förefinnes
möjligheten att påbygga flickrealskolan med ett för flickor avsett gymnasium
så att på detta sätt ett fullständigt högre allmänt läroverk för flickor
hildas.’ Beträffande de ekonomiska och pedagogiska vinster, sorn under vissa
förutsättningar skulle göras genom en samorgamsation av en fristående ic -realskola och en kommunal flickskola, fa de sakkunniga hänvisa till vad det
följande (sid. 17) därom anföres. o

Om det åter skulle vara lärjungenumerären a gymnasiet, som vallade svaTigheter,
ligger det närmast till hands att tillgodose det förhandenvarande behovet
av gymnasieundervisning för flickor genom upprättandet av ett fristående
flickgymnasium, under det att flickornas behov av realskolundervisning
tillgodoses därigenom, att den i gossläroverket ingående realskolan förvandlas

till samrealskola.1 . „„ „ ... , , ... ,

Fall skulle emellertid kunna tänkas inträffa, da en a laroverksorten förefintlig
kommunal mellanskola kunde göra det överflödigt att upprätta en särskild
flickrealskola eller eventuellt att förvandla gossrealskolan till samreal skola.

„

Örn slutligen på en ort den starka lärjungetillströmningen träffar saväl realskolan
som gymnasiet, så att tanken på läroverkets fullständiga eller partiella
övergång till samläroverk måste avvisas, och om på orten icke finnes någon
kommunal mellanskola, som lämpligen kan övertaga flickornas realskolundervisning,
bör givetvis redan från början ett fullständigt högre allmänt läroverk
för flickor upprättas.

1 Förhandenvarande förhallanden hava emellertid icke föranlett de sakkunniga att föreslå upprättandet
av något sådant särskilt flickgymnasium.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

En annan synpunkt, som av de sakkunniga tillmätes stor betydelse, gäller
gymnasiernas storlek. Därom uttala sig de sakkunniga på följande sätt:

Vid besvarandet av fragan, huruvida ett särskilt gymnasium för flickor bör
UPPpättas På en ort, hava de sakkunniga ansett sig böra taga hänsyn — utöver
till förut angivna omständigheter — även till följande förhållanden. Av vital
betydelse för undervisningen på läroverkens högstadium är att detta stadium
utrustas med väl kvalificerade lärarkrafter. Och härvid är, med hänsyn till
den alltjämt fortgående vetenskapliga specialiseringen, av särskild vikt att
örn möjligt varje läroämne vid gymnasiet företrädes av en med ämnet fullt
förtrogen lärare. Örn olägenheterna av ett motsatt förhållande vittna nogsamt
de erfarenheter, som under tidernas lopp kunnat göras vid vissa läroanstalter.
En nödvändig förutsättning för åstadkommande av de yttre möjligheterna
för anställande av lärarkrafter av ovan angivna art är emellertid, att
gymnasiet i fråga örn organisationen är av en sådan omfattning, att de olika
ämnena vid gymnasiet erhålla ett antal undervisningstimmar, nog stort att motivera
anställandet av ordinarie facklärare i de olika ämnena. Är detta ej fallet,
kan det nämligen icke undgås, att undervisningen i vissa ämnen måste anförtros
antingen åt lärare, som ej hava dessa ämnen såsom egentliga fackämnen, eller
ock at mera tillfälligt anställda timlärare, pa vilkas tillfredsställande vetenskapliga
kvalifikationer och förutsättningar i övrigt man icke alltid kan med
säkerhet räkna.

Med vad här anförts sammanhänger en annan, av den senaste läroverksreformen
omedelbart föranledd och därför ny omständighet, vid vilken de sakkunniga
ansett sig böra vid bedömandet av frågan om upprättande av flickgymnasier
fästa, synnerligt avseende: de hittillsvarande mera. fasta bildningslinjerna
å gymnasiet hava vid. nämnda reform inom gymnasiets båda högsta ringar ersatts
av ett mera rörligt system av bildningslinjer, erbjudande de enskilda lärjungarna
en väsentligt utsträckt valfrihet i fråga örn studieämnen. Emellertid
har det främst ur ekonomisk synpunkt befunnits påkallat att som villkor för
anordnande av undervisning i ett visst tillvalsämne föreskriva ett visst minimiantal
av lärjungar. Nu är det uppenbart, att ju mindre antalet lärjungar i en
gymnasiering är, desto lättare kan det inträffa, att sagda minimum icke uppnås.
Ju större åter lärjungefrekvensen i ringen är, desto större utsikter finnas,
att minimiantalet uppnås. Kan icke minimiantalet uppnås, kommer detta att
medföra den olägenheten, att lärjungarna i dylikt fall komma att gå förlustiga
en undervisning, som för dem skulle hava varit av betydelse. Det är också
givet, att svårigheten att anställa ordinarie lärarkrafter ökas, i samma mån
som osäkerheten i fråga örn förekomsten av undervisning i ett visst ämne
växer.

Ur de nu anförda synpunkterna ter det sig som synnerligen angeläget, att de
gymnasier, som kunna komma att upprättas, i fråga örn sin organisation och
sin lärjungenumerär icke bliva för begränsade. Väl kunna de påpekade olägenheterna
i någon mån undvikas eller förminskas, därigenom att ett visst samarbete^
åstadkommes mellan gossläroverket å orten och flickgymnasiet. Man
kan sålunda tänka sig, att olägenheterna i fråga örn lärarkrafter skulle förminskas
därigenom, att bada anstalterna förenade sig örn ordinarie lärarkrafter
i vissa ämnen, med tjänstgöringen fördelad mellan läroanstalterna. Man
kan också tänka sig, att svårigheten att vid gymnasiet få lärjungegrupper
nog stora för uppehållande av undervisningen i ett ämne skulle kunna undanröjas
därigenom, att samläsning i större eller mindre utsträckning anordnades
för lärjungarna vid de båda anstalterna. Men ingendera åtgärden låter
sig vidtaga, utan att svårigheter i vissa avseenden yppa sig, icke minst i fråga
örn uppgörande av arbetsordningen för anstalterna. Fördelaktigast är därför,

Kungl. Maj:ts proposition nr 119. 9

i varje fall, att vardera anstalten kan få utföra sitt arbete oberoende av den
andra.

De sakkunniga äro alltså av den uppfattningen, att där ett flickgymnasium
icke kan i ovan angivna avseenden erhålla önskvärd omfattning, andra anordningar
för flickornas gymnasieundervisning än upprättande av ett enbart för
flickor avsett gymnasium äro att föredraga. För ett dylikt förfarande tala
givetvis även ekonomiska synpunkter, vare sig det gäller anställandet av lärarkrafter
eller beredandet av lokaler och nödiga institutioner för läroanstalten.

De sakkunnigas överväganden hava lett till uppdragande av vissa allmänna
riktlinjer rörande den kvinnliga ungdomens läroverksutbildning, vilka de sakkunniga
sammanfattat på följande sätt:

på ort, där läroverkets lärjungenumerär är så stor, att å intetdera av läroverkets
stadier Barnundervisning kan anordnas, upprättas fullständigt högre
flickläroverk;

på ort, där ettdera stadiet — gymnasium eller realskola — räknar en större
lärjungenumerär, än att samundervisning lämpligen kan anordnas, upprättas
för det stadium, som den för starka frekvensen gäller, ett fristående flickläroverk
—- gymnasium eller flickrealskola —- under det att för det återstående
stadiets vidkommande samundervisning anordnas;

på ort, där allmänt läroverk finnes och lärjungefrekvensen icke är större,
än att enligt de grunder, de sakkunniga i det föregående närmare utvecklat,
samundervisning bör kunna äga rum på läroverkets olika stadier, tillgodoses
flickornas läroverksutbildning genom läroverkets anordnande såsom samläroverk.

Inom skolöverstyrelsen hava vid behandlingen av fragan örn allmänna läroverk
för flickor olika meningar yppat sig. Vid överstyrelsens utlåtande hava
sålunda fogats särskilda yttranden dels av undervisningsråden Bruce och
Nylund samt t. f. undervisningsrådet Björkman, dels av undervisningsrådet
Hänninger, dels av undervisningsrådet Johansson med instämmande i vissa delar
av t. f. undervisningsråden Widman och Larsson, dels ock av undervisningsrådet
Kärre med instämmande av t. f. undervisningsrådet Larsson. I den mån
så kan anses påkallat, kommer jag att i det följande i vederbörligt sammanhang
lämna en redogörelse jämväl för nämnda särskilda yttranden. Vad först
beträffar frågan om ytterligare behov av högre flickläroverk, anför skolöverstyrelsen,
bland annat, följande:

I stort sett torde det icke råda något tvivel därom, att flickskolans studiegång
är bättre avpassad för flickorna än realskolans liksom också att dess allmänna
bildningsändamål ansluter sig på ett naturligare sätt till de uppgifter
i hem och samhälle, för vilka den kvinnliga ungdomen i regel^ förbereder
sig. Särskilt gäller detta med hänsyn till de mera omfattande språkstudierna
i flickskolan och begränsningen av matematikstudiet. På det högsta^ flickskolestadiet
med dess mognare elevmaterial kan undervisningen också få en betydligt
större fördjupning och därmed erhålla ett större allmänt bildningsvärde
än på realskolestadiet. Både psykologiskt-pedagogiskt och ur själva studieresultatets
synpunkt vill överstyrelsen sålunda, då det gäller den kvinnliga
ungdomens uppfostran, giva företräde åt den utbildning, som flickskolorna
avse att meddela. Men det kan å andra sidan icke bestridas, att flickskoleutbildningen
ställer sig dyrare för den enskilde än realexamensutbildningen. Den

Kungl. > proposition nr lid.

Departementschefen
.

sträcker sig —under förutsättning av lika anknytning mellan grundskola och
högre skola i båda fallen — över två års längre tid, och i ekonomiskt mindre
välsituerade hem torde man finna det fördelaktigare, att låta flickorna efter
(fyra+) fem, respektive (sex +) fyra år avlägga realexamen än att låta
deni efter ytterligare två års studier förvärva normalskolekompetens. Genom
möjligheten till befrielse helt eller delvis från undervisningen i matematik i
de båda högsta realskolklasserna kan undervisningen i realskolan också i någon
mån individualiseras på ett sätt, som torde vara icke minst de kvinnliga lärjungarna
till gagn.

Överstyrelsen betecknar på grund av anförda siffror tillströmningen av flickor
till de allmänna läroverken efter läroverksreformen som mycket livlig.
Den slutsats, som ligger närmast till hands vid konstaterandet av detta förhållande,
torde vara den, att ytterligare sugning till de allmänna läroverken bör
undvikas och att elen största försiktighet bör iakttagas, då det gäller att vidtaga
ytterligare åtgärder för flickors tillträde till realskola och gymnasium.
Emellertid torde det knappast vara möjligt att bedöma den nu föreliggande frågan
från denna utgångspunkt eller överhuvud taget bedöma den förutsättningslöst,
då den måste ses i samband med de åtgärder, som statsmakterna genom
1927 års skolreform vidtagit för tillgodoseende av den högre flickundervisningen.
I första hand synes det nämligen för närvarande gälla att åstadkomma
likställighet mellan olika läroverkssamhällen, så att icke de största bland de
medelstora städerna bliva mera ogynnsamt ställda i avseende på statliga utbildningsmöjligheter
för flickor än de något eller väsentligt mindre läroverksstäderna.
I sin skrivelse nr 262/1927 (sid. 69) har riksdagen också bestämt
uttalat, att den anser, »att högre flickläroverk böra inrättas även i de övriga
städer, där utrymme för flickor ej kan beredas i det högre allmänna läroverket».

Genom detta riksdagens uttalande synes det få anses fastslaget, att flickorna
i de åsyftade städerna skola genom statens försorg beredas tillfälle till realoch
studentexamensutbildning. I nuvarande läge gäller frågan alltså endast
dels själva det sätt, varpå möjlighet till sådan utbildning skall beredas, dels
de åtgärder, som kunna anses önskvärda i samband därmed för att motverka
en alltför stark tillströmning till de sålunda öppnade statliga anstalterna på
flickskolornas bekostnad. Då, såsom redan framhållits, några statliga läroanstalter
motsvarande flickskolorna icke kunna tänkas bliva inrättade, är det
emellertid svårt för staten att härvidlag själv reglerande ingripa. Möjligen
skulle det kunna ifrågasättas, huruvida riksdagens eventuella beslut örn upprättande
av särskilda flickläroverk i ifrågavarande städer borde göras beroende
av det villkoret, att staden samtidigt inrättar en kommunal flickskola eller
förbinder sig att på annat sätt anordna billig fliekskolundervisning. så att den
kvinnliga ungdomen får tillfälle till i realiteten fritt val mellan de båda utbildningsyägarna.
Med en sådan anordning skulle staten och kommunen på
ett lämpligt sätt komma att samverka i fråga om möjligast allsidiga tillgodoseende
av den kvinnliga ungdomens möjligheter till högre utbildning.

Överstyrelsen finner det sålunda riktigt och rättvist, att åtgärder med det
snaraste vidtagas för att bereda möjlighet till real- och studentexamensutbildning
för flickor i de städer, som enligt 1927 års riksdags beslut tills vidare icke
kommit i åtnjutande av sådan.

Då jag nu går att taga ställning till vad som sålunda anförts angående det
ytterligare behovet av högre flickläroverk och till det av de sakkunniga
framlagda förslaget, anser jag mig till en början böra i korthet erinra
om huvuddragen av denna frågas tidigare handläggning. Sedan 1927 års riksdag
hos Kungl. Maj :t anhållit, att Kungl. Maj :t med beaktande av de synpunk -

''Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ter riksdagen i sin skrivelse i frågan, nr 262, anfört oell efter verkställd utredning
måtte för riksdagen framlägga en plan för inrättande av högre flickläroverk
i enlighet med vad riksdagen i nämnda skrivelse angivit, beslöt Kungl.
Majit den 18 juni 1927 på hemställan av min företrädare i statsrådsämbetet
anbefalla dels vederbörande länsstyrelser att från stadsfullmäktige i städerna
Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Lund, Borås, Karlstad, Örebro
och Västerås inhämta yttranden, huruvida och i så fall från vilken tid kommunerna
åtoge sig enahanda förpliktelser som i riksdagens skrivelse nr 262
uppställts för upprättande i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg
av högre flickläroverk, ävensom att med nämnda yttranden, vilka skulle
vara till länsstyrelserna avgivna före den 1 juli 1928, inkomma till skolöverstyrelsen,
dels ock skolöverstyrelsen att, efter vederbörandes hörande, före den
1 november 1928 till Kungl. Majit inkomma med plan för inrättandet av högre
flickläroverk i städerna Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Lund,
Borås, Karlstad, Örebro och Västerås, vilken plan borde angiva, i vilken ordning
och vid vilken tid de olika läroverken borde komma till stånd. Såväl
de båda nämnda remisserna som yttrandena från vederbörande stadsfullmäktige
och från skolöverstyrelsen utgingo från att det här gällde ett definitivt
beslut av riksdagen att i förenämnda nio städer högre flickläroverk skulle
upprättas. När sedan Kungl. Majit med samma utgångspunkt framlade proposition
i ämnet till 1929 års riksdag, fann riksdagen emellertid en ytterligare
utredning i frågan önskvärd och hemställde därför i skrivelse till Kungl. Maj :t
örn en sådan.

Under erinran härom och med hänvisning till vad jag vid frågans behandling
vid 1929 års riksdag uttalade, får jag nu anföra följande.

Den av 1927 års riksdag uttalade grundsatsen, att varje läroverkssamhälle
bör erbjuda möjlighet för flickor att erhålla tillträde till statsläroverk under
samma villkor som gossar, skulle enligt riksdagens mening förverkligas i
främsta rummet genom de högre gossläroverkens förvandling till samläroverk;
där läroverkens storlek gjorde en dylik anordning olämplig, skulle den kvinnliga
ungdomen beredas läroverksutbildning genom särskilda flickläroverk.
Fyra sådana äro redan upprättade, och det gäller nu att pröva behovet av ytterligare
flickläroverk. Vid denna prövning kan jag givetvis icke bortse från vissa
betänkligheter, som omsorgen örn den kvinnliga ungdomens bästa framkallar. Å
ena sidan kan upprättandet av ytterligare ett avsevärt antal statliga flickläroverk,
och särskilt av fullständiga sådana, vara ägnat att i det allmänna medvetandet
låta realexamen och studentexamen framstå som de normala målen
även för flickornas högre utbildning; en utveckling i denna riktning vore givetvis
beklaglig och har av riksdagen uttryckligen betecknats som icke önskvärd.
A andra sidan kunna ur pedagogisk synpunkt bestämda invändningar göras
mot att utan tvingande skäl anordna Barnundervisning: i en skola, som vill
främja självverksamhet och individualisering, är med hänsyn till könens olika
utvecklingstempo och intresseriktning särundervisning otvivelaktigt att föredraga
framför Barnundervisning, då den bättre kan tillgodose såväl gossars
som flickors skilda anlag och behov och enkannerligen gör det möjligt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

planmässigt anordna flickornas undervisning på ett efter deras egenart och blivande
uppgifter särskilt avpassat sätt. Dessa betänkligheter mana givetvis
till varsamhet, bade när det gäller att upprätta speciella flickläroverk, särskilt
fullständiga dylika, och när det gäller att för flickor öppna gossläroverk.

Emellertid är det, som skolöverstyrelsen framhåller, knappast möjligt att vid
bedömandet av föreliggande fråga taga mera avgörande hänsyn till dylika synpunkter,
då den måste ses i samband med de åtgärder, som genom 1927 års
skolreform redan vidtagits för tillgodoseende av flickornas läroverksutbildning:
för närvarande är uppgiften närmast att åstadkomma likställighet mellan olibra
läroverkssamhällen, sa att icke de största bland de medelstora städerna bliva
mera ogynnsamt ställda i avseende på statliga utbildningsmöjligheter för flickor
än de något eller väsentligt mindre läroverksstäderna. I detta frågans läge
gäller det alltså i själva verket blott sättet att ordna flickornas läroverksutbildnmg
i ifrågavarande städer. Under sådana förhallanden kan jag i väsentliga
delar ansluta mig till de synpunkter, som de sakkunniga anfört i fråga örn ytterligare
behov av särskilda flickläroverk och som godtagits av skolöverstyrelsen
och centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen.

Vid övervägandet av frågan, i vad mån läroverksutbildning för flickor bör
anordnas genom särskilda flickläroverk eller genom gossläroverkens öppnande
även för flickor, hava de sakkunniga tagit väsentlig hänsyn till två önskemål,
som båda synes mig värda allt beaktande: å ena sidan bör ett samläroverk, med
hänsyn till de särskilda krav ett dylikt ställer på ledningens och lärarnas fostrande
verksamhet, icke vara allt för stort, a andra sidan bör ett gymnasium
med hänsyn till den i och med 1927 års skolreform genomförda starka differentieringen
icke vara allt för litet. De sakkunniga hava vid sina överväganden
utgått fran att det totala antalet lärjungar vid ett samläroverk ej bör mera
avsevärt överskrida 500. För denna grundsats hava de enligt min mening anfort
goda skäl och den synes mig kunna godtagas, även örn gränsen måste anses i viss
mån godtyckligt vald och givetvis icke under alla förhållanden kan tillmätas
avgörande betydelse. De fördelar åter, som ett större gymnasium kan erbjuda,
för undervisningens differentierande, synas mig vara av så stort värde, att
även örn de, såsom i vissa fall skett i de sakkunnigas förslag, skulle leda till
anordnande av Barnundervisning i stället för särundervisning, en dylik anordning
synes böra godtagas. Jag tänker härvid särskilt på önskvärdheten av att för de
olika undervisningsämnena kunna bereda ett så stort timantal, att fackligt väl
meriterade lärarkrafter kunna anställas. Jag tänker också på de större möjligheter
som skulle beredas läroverken att organisera och bedriva arbetet efter
de individualiserande linjer, som den nya läroverksstadgan i enlighet med riksdagens
uttalade önskan anbefaller.

Med hänsyn till vad nu anförts anser jag alltså, att de allmänna synpunkter
rörande behovet av läroverksutbildning för kvinnlig ungdom på de olika orterna,
vilka de sakkunniga framlagt, i huvudsak kunna läggas till grund för mina vidare
överväganden i förevarande hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

B. Flickläroverkens organisation,

a. Organisationen av de till upprättande föreslagna flickläroverken.

Beträffande de högre flickläroverkens organisation föreligga två spörsmål,
som de sakkunniga jämlikt det dem lämnade uppdraget närmast haft att undersöka,
nämligen dels frågan örn dessa läroverks anslutning till folkskolan,
dels frågan örn de i dem ingående gymnasiernas ställning till realskolan. Riksdagens
begäran örn utredning i dessa frågor avsåg närmast de högre flickläroverk,
som kunde komma att ytterligare upprättas. Emellertid har jag i mitt
anförande till statsrådsprotokollet den 5 juli 1929 vid anmälan inför Kungl.
Majit av samma års riksdags omförmälda skrivelse nr 250 uttalat, att frågan
om de fyra redan beslutade och upprättade flickläroverkens organisation uppenbarligen
stöde i sådant samband med den av riksdagen ifrågasätta utredningen,
att jämväl denna fråga borde tagas till förnyat övervägande.

De sakkunniga upptaga först frågan örn organisationen av de flickläroverk,
som av dem föreslås till upprättande, och yttra sig därvid dels örn realskolan,
dels örn gymnasiet.

1. Realskolan.

I fråga örn realskolan anföra de sakkmmiga:

Beträffande dessa läroverks anknytning till folkskolan må erinras därom,
att 1927 års riksdag vid beslutet om upprättandet av de högre flickläroverken
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg bestämt, att dessa läroverks
realskolor skola vara fyraåriga och bygga på folkskolans sjätte klass. Emel''
lertid har motionsvis i riksdagen yrkats, att de högre flickläroverken skulle
få vad man kallat en dubbel anknytning till folkskolan, d. v. s. anknytning
dels till denna skolas fjärde, dels till dess sjätte klass, ävensom från de kommunala
myndigheterna i flera av de städer, i vilka högre flickläroverk lfragasatts
skola förekomma, framförts det önskemålet, att de högre flickläroverkens
realskola ej skulle anknytas allenast till folkskolans sjätte klass utan även till
dess fjärde.

De sakkunniga finna alla skäl tala för att dessa läroverk erhålla en dubbel
anknytning till folkskolan. Därför talar allra först den omständigheten, att
1928 års riksdag i sin skrivelse till Kungl. Majit angående upprättande av
kommunala flickskolor uttalat, att i 1927 års riksdags beslut angående omorganisation
av det högre skolväsendet m. m. inrymmes full likställdhet mellan
sex- och fyraårig folkskolkurs som grundval för den högre skolan. Vidare
föreligga här alldeles enahanda förhållanden, som föranlett 1928 års riksdag
att organisera den då beslutade kommunala flickskolan med dubbel anknytning.
Då emellertid — alldeles såsom fallet förutsättes kunna bliva med den
kommunala flickskolan — det kan komma att inträffa, att lärjungefrekvensen
i flickläroverket icke är så stor, att den medgiver dubbel anknytning i
form av två fristående realskollinjer -— en femårig och en fyraårig — finna
sig de sakkunniga böra förorda, att den i flickläroverket ingående realskolans
anknytning till folkskolan anordnas med tillämpning av samma normer som i
liknande fall fastställts för den kommunala flickskolan I enlighet med dessa
organiseras realskolan allt efter lärjungeantalets storlek antingen med förenad
linje eller med två fristående realskollinjer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

T^a förenad realskollinje förutsätter vissa förskjutningar och mo difikationer

i den för realskolan gällande undervisningsplanen, hava de sakkunniga
utarbetat, i den man sa ansetts erforderligt, förslag till undervisningsplan
för förenad fern- och fyraårig realskola. Förslaget är intaget i bil. 14.

v denna plan jämte motiveringen till densamma framgår, att lärjungarna i
den förenade fyraåriga kursen skola utan ökad ansträngning och utan att undervisningen
behöver antaga någon ur metodisk synpunkt olämplig gestaltning
kunna förås fram till ett studieresultat likvärdigt med det, som åsyftas
nied den fristående fyraåriga realskolkursen.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen anför härom, bland annat,
följande:

Centralstyrelsen får pa det livligaste ansluta sig till de sakkunnigas ståndpunkt.
Denna dubbla anknytning innebär en enkel gärd av rättvisa gentemot
de flickor, som i statens egna för flickor särskilt avsedda anstalter vilja söka
motsvarande utbildning som gossarna. Mot den av de sakkunniga föreslagna
samläsningen med lärjungar från fyraårig och sexårig bottenskola, som i vissa
fall bleve en följd av den dubbla anknytningen, synas icke ur pedagogisk synpunkt
berättigade anmärkningar kunna göras. Skulle emellertid erfarenheten
giva vkl handen, att en jämkning av tini- och kursplanerna vore önskvärd, synes
en sådan utan svårighet framdeles kunna vidtagas.

Skolöverstyrelsen anför, bland annat, följande:

Då samläroverken i det stora flertalet läroverksstäder äga dubbel anknytning
liksom gossläroverken i ifrågavarande städer och då den kommunala
flickskolan likaledes bereder denna dubbla möjlighet till övergång från folkskola,
synes konsekvensen bjuda, att även här ifrågavarande realskolor organiseras
på detta sätt. Under alla förhållanden är det för dessa skolformers
likställdhet, bl. a. och icke minst i socialt hänseende, av vikt, att de erbjuda
samma anknytningsmöjligheter i förhållande till folkskolan. De fördelar i
ekonomiskt avseende, som realskolan erbjuder framför flickskolan, skulle ju
också bliva till stor del illusoriska, därest den sammanlagda studietiden till
realexamen på grund av anknytningsförhållandena bleve endast ett år kortare
än den tid, som skulle erfordras för förvärvande av normalskolekompetens.
Från vissa av de berörda samhällena hava också tidigare i samband med åtagandet
av de med erhållande av högre allmänna läroverk för flickor förenade
förpliktelserna bestämda önskemål uttalats örn sådan anknytning, varom hälar
fråga. Emellertid kan det synas ovisst, huruvida tillströmningen av lärjungar
blir tillräckligt stor för att motivera upprättandet av såväl femårig som
fyraårig linje. I samma mån som önskemålet om billig flickskoleundervisning-
blir tillgodosett, talar sannolikheten för att tillströmningen till realskolan
kommer att hålla sig inom rimliga gränser. Under alla förhållanden torde
man tills vidare böra utgå från en enkellinjig realskola såsom närmast motsvarande
behovet, varför överstyrelsen vill biträda de sakkunnigas förslag örn
dessa läroverks organisation med enkel förenad linje. Skulle emellertid i klass
2 tillströmningen av lärjungar bliva så stor, att det sammanlagda elevantalet
överstiger 35, bör den förenade linjen då automatiskt upplösas på sätt överstyrelsen
föreslagit i sitt ovannämnda yttrande den 9 innevarande januari.
A andra sidan torde det även böra föreskrivas, att någon första klass av den
förenade linjen icke skall upprättas, därest antalet vid vårterminens prövningar
godkända inträdessökande understiger 10. De här ifrågasatta bestämmelserna
böra gälla i lika grad för de högre allmänna läroverk och de
realskolor, som inrättas.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 110.

Vad beträffar själva undervisningsplanen för den förenade linjen, föreslår
överstyrelsen, att även i fråga om flickläroverken de ändringar i de sakkunnigas
förslag vidtagas, som överstyrelsen förordat i nyssberörda yttrande den
9 januari, och att linjen sålunda organiseras på i detta yttrande föreslaget
sätt.

I denna fråga yttra undervisningsråden Bruce oell Nylund samt t. f. undervisningsrådet
Björkman:

Vid ärendets behandling hava vi på grund av vår allmänna uppfattning
av frågan örn folkskolans ställning som bottenskola hävdat den meningen, att
de nya allmänna läroverken för flickor, vad anknytningen till folkskolan angår,
borde anordnas i enlighet med de grunder, som tillämpats beträffande de
av 1927 års riksdag beslutade högre flickläroverken och som upptogos i det
av Kungl. Majit i proposition nr 86 för 1929 års riksdag framlagda förslaget
om upprättande av nya dylika läroverk, och vi hava följaktligen icke heller
kunnat ansluta oss till överstyrelsens förslag angående omorganisation av de
högre flickläroverken i Stockholm, Malmö, Hälsingborg och Göteborg.

Skulle det emellertid finnas nödvändigt att anordna dubbel anknytning mellan
folkskolan och de allmänna läroverken för flickor, anse vi, att i sådant fall
denna anknytning bör ordnas på det sätt, som undervisningsrådet Hänninger
angivit i sitt här nedan i protokollet intagna särskilda yttrande.

Undervisningsrådet Hänninger åter anför:

Beträffande organisationen av de statliga flickläroverken synes det mig böra
framhållas, att frågan om dessa läroverks anknytning till folkskolans såväl
fjärde som sjätte klass äger en principiellt betydelsefull innebörd med hänsyn
till 1927 års riksdags beslut angående organisationen av sådana allmänna läroverk,
som tillkommit genom nybildning eller genom statens övertagande av
kommunala mellanskolor. För ifrågavarande läroverk har riksdagen fastställt
anknytning uteslutande till sjätte folkskoleklassen. Obestridligt är, att, örn
man bortser från frågans rent principiella innebörd, skäl kunna andragas för att
flickläroverken erhålla en organisation av samma slag som övriga läroverk på
de orter, varom här är fråga.

Därest emellertid en dubbel anknytning till folkskolan i förevarande fall
skall åvägabringas, kan jag, av skäl som jag tidigare utvecklat i reservation
till överstyrelsens protokoll den 9 januari 1930 vid behandling av 1927 års
skolsakkunnigas utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års
skolorganisation, icke biträda de sakkunnigas och överstyrelsens förslag om
inrättande av en s. k. förenad linje. Den dubbla anknytningen bör enligt min
mening komma till stånd genom inrättande av såväl fyraårig som femårig realskollinje,
såsom överstyrelsen föreslagit beträffande flickläroverken i Stockholm,
Göteborg och Malmö, varjämte föreskrift bör lämnas örn samläsning under
vissa förutsättningar mellan fyra- och femårig linje. Genom en dylik anordning
skulle antalet klassavdelningar icke bliva större än enligt överstyrelsens
förslag.

I samband därmed, att 1927 års riksdag fattade beslut örn inrättandet av
fyra högre läroverk för flickor, bestämde riksdagen för dessa läroverk en organisation
med fyraårig realskola, anknytande till avslutad folkskola. Då riksdagen
samtidigt hos Kungl. Majit begärde plan för upprättande av ytterligare
flickläroverk, förutsattes uppenbarligen, att dessa skulle anordnas efter samma
organisation, och i enlighet härmed framlades för 1929 års riksdag nyss
omförmälda proposition örn inrättande av ett antal dylika läroverk. Emel -

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

lertid har riksdagen, som nämnts, funnit frågan böra underkastas ny utredning
och har därvid särskilt framhållit, att utredningen borde avse jämväl
läroverkens organisation. Härigenom har frågan alltså kommit i ett nytt
läge, som möjliggör en förutsättningslös prövning av hela spörsmålet örn ifrågavarande
läroverks organisation. Vid övervägandet av detta spörsmål har
jag, i anslutning till den uppfattning, jag vid skolfrågans tidigare behandling
i riksdagen hävdat, och på de av de sakkunniga anförda skälen funnit, att
realskolan bör erhålla dubbel anknytning till folkskolan, på sätt de sakkunniga
närmare föreslagit.

Vad beträffar frågan örn den efter mönstret av den kommunala flickskolan
ordnade anknytningen medelst en förenad realskollinje, återkommer jag å
sid. 58 till denna liksom ock till det för samma linje uppgjorda förslaget till
undervisningsplan. Jag blir därvid i tillfälle att upptaga till skärskådande
vad vissa ledamöter av skolöverstyrelsen i särskilda yttranden anfört i denna
fråga.

2. Gymnasiet.

Om gymnasiets organisation anföra de sakkunniga följande:

Vad beträffar gymnasiets anknytning till realskolan, har 1927 års riksdag
i fråga örn de fyra av sagda riksdag beslutade gymnasierna bestämt, att
tre av gymnasierna skola vara treåriga och anknyta till realskolans högsta
klass och att det fjärde gymnasiet skall vara såväl tre- som fyraårigt med
anknytning till högsta respektive näst högsta klassen i realskolan. Goss- och
samgymnasierna åter äro enligt sagda riksdags beslut så organiserade, att latingymnasiema
till tre fjärdedelar (164 ringar mot 54) äro fyraåriga, medan
realgymnasiema till nära tre femtedelar (90 ringar mot 64) äro treåriga.
Vad de nu till upprättande föreslagna gymnasierna beträffar, synes det böra
tågås i övervägande, huruvida dessa i sin organisation böra närmare ansluta
sig till de redan upprättade flickgymnasiema, vilka nästan uteslutande hava
treårig gymnasiekurs, eller till goss- och samgymnasierna, vilka i regel hava
fyraårig latinlinje och merendels treårig reallinje.

För fyraårigt gymnasium tala framför allt skäl av pedagogisk art. I det
fyraåriga gymnasiet kunna lärjungarna i lugnare arbetstakt, med mindre forcering
och under tillämpning av självständigare arbetsformer nå fram till
det föresätta studiemålet. Särskilt betydelsefull är den längre studietiden i
gymnasiet för den kvinnliga ungdomen, vilken långt mera än den manliga
lider under den forcerade arbetstakt, som är förbunden med ett treårigt gymnasium.
Dessa vanskligheter göra sig emellertid icke lika starkt gällande inom
båda gymnasielinjerna. Inom reallinjen träda det treåriga gymnasiets svagheter
mindre starkt fram, som naturligt är, då ämneskretsen för sista realskolklassen
och första realringen är gemensam och skillnaden i kurser i åtskilliga
ämnen är mindre betydande. Inom latinlinjen åter bliva det treåriga gymnasiets
svagheter vida kännbarare, då den dryga kursen i latin måste pressas
samman inom tre läsår och grekiskan måste inträda redan ett år efter latinet.
Dessa omständigheter få för organiserandet av flickgymnasier så mycket större
betydelse, som ett alldeles övervägande flertal flickor, såsom nedan (sid. 24 i
de sakkunnigas betänkande) visas, välja latinlinjen.

För treårigt gymnasium tala åter vissa organisatoriska och praktiska skäl.
Viktigast är, att detta gymnasium bygger på avslutad realskola, vilket gör
det möjligt för lärjungar från orter med realskola eller kommunal mellanskola
att stanna ett år längre i hemmet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11!).

Av vad som sålunda anförts synes med stor bestämdhet framgå, att särskilt
för flickor avsedda gymnasier så långt möjligt och särskilt vad latinlinjen
beträffar böra organiseras som fyraåriga. Givetvis måste emellertid vid avgörandet
av denna organisationsfråga rörande varje särskilt läroverk hänsyn
tagas även till ovan nämnda organisatoriska och praktiska skäl.

Särskilt bör tagas i övervägande, i vad mån vederbörande flickgymnasium
kan väntas komma att rekryteras även från real- och mellanskolor å andra
orter. För flickor, som hava sitt hem i gymnasiestaden eller dess närmaste omnejd,
är det ju ur ekonomisk synpunkt och uppfostringssynpunkt likgiltigt, örn
de från näst högsta realskolklassen gå till fyraårigt gymnasium eller från
högsta realskolklassen till treårigt gymnasium: de kunna i varje fall stanna i
hemmet. Detsamma gäller i viss mån även de flickor, som redan för åtnjutande
av realskolutbildning måste bo utom hemmet. Så långt endast dylika flickor
beröras, böra alltså de pedagogiska skälen få giva utslaget till förmån för
fyraårigt gymnasium. För de flickor åter, som bo å en ort med real- eller mellanskola
men som för att kunna besöka gymnasium måste bo såsom inackorderade,
är det icke blott ur ekonomiens utan även ur uppfostrans synpunkt
betydelsefullt, om de kunna stanna ett år längre i hemmet och först efter avlagd
realexamen nödgas lämna detta. Däremot är det för dessa flickor, som
ändå måste tillbringa gymnasiståren utom hemmet, av mindre vikt, örn de få
sin gymnasieundervisning i närmaste stad eller i en längre bort belägen stad.
Organisationen av gymnasiet måste alltså vid varje särskilt läroverk bliva beroende
av överväganden, i vad mån vederbörande gymnasium kan väntas komma
att rekryteras även från orter utan gymnasium men med real- eller mellanskola,
ävensom huruvida lärjungarna från dylika orter för sin gymnasieundervisning
äro hänvisade till just det ifrågavarande flickgymnasiet eller hava
andra möjligheter att välja på.

I fråga örn gymnasiets organisation finner centralstyrelsen för flick- och
scmiskoleföreningen i likhet med de sakkunniga alla skäl tala för att vid de föreslagna
högre flickläroverken inrättas fyraårig latinlinje såsom varande den för
flickor mest begärliga och mest lämpade.

Skolöverstyrelsen instämmer med den av de sakkunniga i detta hänseende
uttalade meningen.

De synpunkter i fråga örn organisationen av flickläroverkens gymnasium,
som de sakkunniga sålunda gjort gällande, finner jag mig kunna godtaga.
Särskilt anser jag mig böra framhålla betydelsen av att latinlinjen, där icke
tvingande skäl påkalla annan anordning, göres fyraårig. En treårig latinlinje
måste — detta omdömes riktighet har jag fått bekräftad även genom en lång
verksamhet som censor i studentexamen — leda till ett för lärjungarna forcerat
och pressande arbete samt försvårar en ändamålsenlig läggning av undervisningen.

b. De redan beslutade flickläroverkens organisation.

Beträffande organisationen av de fyra redan upprättade flickläroverken i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg erinra dc sakkunniga om att
denna fråga nu i viss mån kommit i ett annat läge, än då den behandlades
av 1927 års riksdag, samt uttala sig i fortsättningen på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9h käft. (Nr 119.) 2

.Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Såsom redan förut påpekats har nämligen 1928 års riksdag uttryckligen
fastslagit grundsatsen örn den fyra- och den sexåriga grundskolans likställdhet
såsom underlag för den högre skolan, och samma års riksdag har med
tillämpning av den angivna grundsatsen -— såsom likaledes förut omnämnts —
bestämt en dubbel anknytning för de då beslutade kommunala flickskolorna.
Ur nu angivna synpunkter kunde skäl synas föreligga att redan nu föreslå
en ändring uti den av 1927 års riksdag beslutade organisationen, allrahelst
i de nämnda fyra städerna för närvarande ingen möjlighet finnes för flickor
att genom en av staten upprättad femårig lärokurs nå fram till realexamen.
Emellertid torde man icke i detta fall kunna lämna ur sikte, att en ändring i
angivna avseende av 1927 års beslut lätteligen skulle kunna komma att verka
störande på det just nu påbörjade arbetet vid de nya, så sent som höstterminen
1929 igångsatta läroverken och att därför den redan beslutade organisationen
bör för närvarande lämnas orubbad.

Sistnämnda synpunkt torde även vad beträffar organisationen av de uti nu
ifrågavarande högre flickläroverk ingående gymnasierna böra leda till att,
ehuru, såsom å sid. 23 i de sakkunnigas betänkande framhålles, vissa skäl även
här kunna anföras för jämkning i den nuvarande organisationen, denna likväl
för närvarande lämnas orubbad.

I detta hänseende anför centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen följande
:

Beträffande de fyra redan upprättade flickläroverken i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg finner centralstyrelsen, i överensstämmelse med
de sakkunniga, att frågan örn dessas anknytning till bottenskolan kommit i ett
annat läge än då 1927 års riksdag fattade beslut örn deras upprättande. Sedan
dess har nämligen riksdagen uttryckligen fastslagit grundsatsen örn den
fyra- och den sexåriga grundskolans likställighet såsom underlag för en högre
skola. Därtill kommer att ifrågavarande städer, där för gossarna möjlighet,
finnes att begagna den kortare vägen till real- och studentexamen, flickorna i
av staten upprättade .skolor för närvarande sakna denna möjlighet. Rättvisan
fordrar, för flickorna samma förmån. Centralstyrelsen får därför i motsats
till de sakkunniga på det bestämdaste påyrka, att även i fråga örn dessa läroverk
dubbel anknytning åstadkommes. Det av de sakkunniga anförda skälet
häremot, att dessa läroverk nu befinna sig vid sin start, synes centralstyrelsen
tvärt örn tala för en ändring snarast möjligt, innan dessa skolors organisation
fullbordats och åtgärder vidtagits för anskaffande av erforderliga lokaler m. m.
Även den vid statens normalskola upprättade realskolelinjen finner centralstyrelsen
böra erhålla dubbel anknytning.

Denna fråga behandlas ingående i de av de högre flickläroverken avgivna
utlåtandena. Sålunda yttrar rektor vid högre allmänna läroverket för flickor
i Stockholm i huvudsak följande:

Det är emellertid ägnat att förvåna, att de sakkunniga ej kunnat eller velat
draga ut konsekvenserna av sina, här ovan endast delvis antydda förslag, när
det gällt att taga ställning till de redan upprättade statliga flickläroverkens
organisation. Och den motivering de anföra för sin tvekan härutinnan: farhågan,
»att en ändring i angivna avseende (d. v. s. i fråga om anknytningen)
av 1927 års beslut lätteligen skulle kunna komma att verka störande på det
just nu påbörjade arbetet vid de nya, så sent som höstterminen 1929 igångsatta
läroverken» o. s. v., är knappast uttömmande. I varje fall skulle man
önskat närmare utredning på denna punkt för att känna sig övertygad och låta
sig nöja. Nu frågar man sig ovillkorligen: Vari skulle det störande momen -

Kungl. Majda proposition nr 119.

tet bestå? Oell av vad art skulle det vara? Från läroverk, där dubbel anknytning
finns, t. ex. latinläroverket å Södermalm, har, så vitt det är mig bekant,
icke försports någon olägenhet av denna anordning.

Det torde vidare vara så, att det för föräldrar och målsmän är en fördel
att allt efter olika betingelser kunna låta sina barn gå över i den högre skolan
från 4-årig eller 6-årig folkskolekurs. Och i den mån man kan anses lia rätt
att bygga på den korta erfarenhet, som en termins verksamhet vid detta läroverk
hunnit ge, är det också ett känt behov. Det har upprepade gånger av
föräldrar och målsmän, som sökt inträde för sina flickor, uttalats förvåning,
någon gång parad med harm, över att deras flickor ej kunnat vinna inträde i
statens flickläroverk med samma utgångsläge och under samma förutsättningar
som deras söner i härvarande gossläroverk. Detta förhållande har uppfattats
och känts som en orättvisa från statens sida, och örn denna undanröjdes, skulle
säkerligen detta hälsas med tillfredsställelse. Det bör tilläggas, att flera av
dem, som så förhört sig, haft och i väntan på övergång från sjätte klassen förklarat
sig skola lia sina barn i folkskolan.

Som synes tala nu anförda fakta kraftigt för det kravet, att dubbel anknytning
snarast möjligt anordnas vid Stockholms högre allmänna läroverk
för flickor. Att åtminstone vissa motsvarigheter till dessa förhållanden existera
även vid de övriga redan upprättade flickläroverken och vid dem motivera
en liknande åtgärd, torde få anses sannolikt.

Men även en annan omständighet — förbisedd av de sakkunniga, vilket för
övrigt endast är helt naturligt, då den legat utom brännpunkten för deras
intresse — spelar för detta läroverk en viktig roll i detta sammanhang, och
jag kan därför ej underlåta att med ett par ord vidröra den: dess byggnadsfråga.
Vid den definitiva beräkning av nödigt lokalutrymme i det nya läroverkshuset,
vilken, såsom det finns anledning förmoda, kommer att företagas under nästa
års lopp, vore det utomordentligt värdefullt att kunna gå ut från säkra siffror
rörande antalet lokaler, åtminstone för realskolan. Det torde med hänsyn till
den nya skolordningens till stor del ännu oprövade konsekvenser i fråga örn
behovet av lokalutrymmen bli tillräckligt manga obekanta att räkna med detta

På grund av vad ovan anförts, får jag under beklagande av att 1927 års
skolsakkunniga i sin utredning rörande läroverk för flickor icke ansett sig nu
böra påyrka tillämpning av dubbel anknytning och införande under vissa förutsättningar
av 4-årigt latingymnasium vid de. redan igångsatta flickläroverken,
där sådant gymnasium icke redan såsom vid detta läroverk existerar, livligt’
förorda, att sådana åtgärder föreslås till vidtagande, att även dessa läroverk
måtte komma i åtnjutande av de organisatoriska och därmed sammanhängande
pedagogiska förmåner, som av de sakkunniga förordas rörande de
till upprättande föreslagna läroverken för flickor.

Rektorn vid högre allmänna läroverket för flickor i Malmö anför, bland
annat:

Däremot beklagar jag, att sakkunniga icke ansett sig böra för de redan befintliga
4 högre flickläroverken föreslå någon jämkning i den nuvarande organisationen
trots de tungt vägande skäl därför, de själva förebringa (för anknytning
till folkskolan se sid. 24, för gymnasiets organisation se sid. 24),

Som skäl för att organisationen skulle behållas orubbad anföra de, att laroverken
så nyligen inrättats. Men är det icke bättre, att förändring ^vi dt ages,
innan organisationen genomförts och medan ännu frågan örn lokaler star öppen.

Vad speciellt högre allmänna läroverket för flickor i Malmö angar, synes
dubbel anknytning till folkskolan särdeles väl motiverad. I stadens kommu -

Kungl. Majsts proposition nr 119.

nåla mellanskola, som för närvarande Ilar fem parallellavdelningar i klass 1,
därav omkring 3 flickavdelningar, erbjudes nämligen fullt tillräcklig möjlighet
för flickor från Malmö stad att nå realexamen genom 4-årig kurs. Någon
5-årig realskolekurs för flickor finns däremot icke. Detta förhållande
skulle motivera ett förslag om enkel anknytning till folkskolans 4:e klass
för flickläroverket, om icke hänsyn måste tagas till de flickor, som från klass
6 i omnejdens folkskolor söka sig till realskola och icke annat än i undantagsfall
mottagas i kommunala mellanskolan.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg yttrar
bland annat följande:

Beträffande de redan upprättade h. allm. flickläroverkens realskola —— f. n.
endast 4-årig — anse skolsakkunniga, att en dubbel anknytning till folkskolan
för närvarande här ej bör anordnas, enär en organisationsändring i detta
syfte skulle komma att verka störande på arbetet vid sagda läroverk (sid. 24).
Kollegiet medger, att detta är en tungt vägande synpunkt, men önskar samtidigt
uttala som sin mening, att ifrågavarande läroverk ej böra intaga en särställning
i detta avseende bland de allmänna flickläroverken, utan böra förses
med dubbel anknytning, så snart som inga svårigheter av praktisk natur stå
hindrande i vägen. Det finnes anledning att tro, att en dylik anordning skulle
hälsas med tillfredsställelse av allmänheten. När detta läroverk den 1 juli i
år inrättats, inkommo under den närmaste tiden därefter förfrågningar från
ett ej ringa antal målsmän, vilka önskade placera sina flickor i läroverkets
begynnelseklass på ett tidigare stadium, än läroverkets organisation medger,
och vilka uttalade sin förvåning över att det h. allm. flickläroverket ej erbjuder
samma möjligheter i detta hänseende som det h. allm. gossläroverket i
staden.

I samma riktning uttalar sig kollegiet vid högre allmänna läroverket för
flickor i Göteborg:

I de sakkunnigas principiella synpunkter beträffande de statliga flickläroverkens
organisation (sid. 21 ff.) vill kollegiet också till fullo instämma. Detta
såväl beträffande realskolans dubbla anknytning till folkskolan, som beträffande
gymnasielinjernas organisation. Dock synes det kollegiet, att inga bärande
sakskäl kunna anföras för de sakkunnigas (visserligen tveksamt uttalade)
asikt, att de redan upprättade flickläroverken böra för närvarande undantagas
från tillämpningen av dessa principer. Därest den »dubbla anknytningen»
till folkskolan realiseras genom upprättande av en ny femårig parallellinje
(varför starka skäl kunna anföras, bl. a. med hänsyn till den fyraåriga
realskolelinjens starka respresentation genom de kommunala mellanskoloma på
resp. orter), lär ingen »störande inverkan» på det vid dessa läroverk pågående
arbetet vara att befara. Och knappast lär heller latingymnasiets övergång
från tre- till fyraårigt kunna öva någon sådan inverkan. Vad speciellt vårt
läroverk beträffar^ tyder den tillslutning, som latinlinjen redan det första året
här har vunnit, på att ytterligare en latinlinje här kommer att visa sig behövlig,
som väl då i varje fall borde göras fyraårig. -— En förutsättning för
de redan upprättade flickläroverkens omgestaltning efter samma principer,
som tillämpas vid de nytillkommande flickläroverken, är givetvis, att nödiga
utrymmen kunna beredas vid resp. läroverks lokaler.

Skolöverstyrelsens uttalande i detta hänseende lyder i huvudsak sålunda:

Av de.sakkunniga har den frågan upptagits till diskussion, huruvida icke en
omorganisation av de fyra redan upprättade flickläroverken redan nu borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

företagas, till överensstämmelse med vad som föreslagits för de nya flickläroverken
efter mönster av den kommunala flickskolan. Emellertid hava de sakkunniga
stannat vid att icke ifrågasätta någon sådan ändring, därvid åberopande
såsom skäl för sitt ståndpunktstagande, att en ändring »lätteligen skulle
kunna komma att verka störande på det just nu påbörjade arbetet vid de nya,
så sent som höstterminen 192!) igångsatta läroverken och att därför den redan
beslutade organisationen bör för närvarande lämnas orubbad».

Överstyrelsen kan icke ansluta sig till de sakkunnigas sålunda uttalade mening.
Visserligen är det sant, att läroverken igångsatts så sent som 1929 och
att det därför kan synas allt för tidigt att nu ifrågasätta en ändring. Men det
av de sakkunniga anförda skälet kan enligt överstyrelsens mening lika väl
åberopas för en alldeles motsatt uppfattning och åberopas också i denna motsatta
riktning i några av de ingångna yttrandena från läroverken själva, vilka
samtliga förorda en jämkning beträffande anknytningen. Läroverken i fråga
arbeta för närvarande i provisoriska lokaler, och då de samtliga stå inför
frågan om nybyggnad, är det för dem av vital betydelse att med det snaraste
erhålla klarhet rörande det framtida lokalbehovet. Men sådan kan icke vinnas,
utan att deras organisation först blir slutgiltigt fastställd. Någon störande
inverkan på arbetet vid de nyupprättade läroanstalterna kan en sådan ändring
icke heller gärna tänkas utöva. Överstyrelsen vill dessutom betona vad redan
de sakkunniga framhålla, att i de stora stadssamhällen, det här gäller, alla
möjligheter saknas för flickor att övergå till statsläroverk efter fjärde folkskolåret,
ett förhållande, som måste anses innebära en kännbar orättvisa dels
för dessa städers kvinnliga ungdom i jämförelse med de läroverksorters, där
flickorna beretts tillträde till gossläroverken, dels även för den kvinnliga ungdomen
å dessa orter i jämförelse med gossarna på samma plats, för vilka övergång
till läroverk efter fjärde folkskolåret är den reguljära ordningen. Överstyrelsen
kan alltså icke finna annat än att den dubbla anknytning mellan
grundskolan och den högre skolan, som överstyrelsen i likhet med de sakkunniga
föreslår för de till nyinrättande ifrågasatta flickläroverken, rättvisligen
även bör utsträckas till att gälla de redan inrättade statliga flickläroverken.

Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida icke vid dessa sistnämnda läroverk
den dubbla anknytningen bör åvägabringas på ett annat sätt än som de sakkunniga
förslagsvis ifrågasatt. I de stora städer det här gäller, särskilt Stockholm,
Göteborg och Malmö, torde man med visshet kunna räkna med att en enkel
förenad linje i klass 2 kommer att bli övertalig och att den följaktligen
måste upplösas i två klasser. Under sådana förhållanden finner överstyrelsen
det i alla avseenden riktigare, att i stället vid dessa läroverk upprättas en femårig
linje vid sidan av den fyraåriga, överstyrelsen finner det uppenbart,
att den nuvarande organisationen av dessa läroverks realskolor såsom enkellinjiga
icke bereder möjlighet till realskolutbildning för flickor i ifrågavarande
städer i tillnärmelsevis samma proportion som i de mindre städernas samläroverk
eller flickläroverk och att dessa städer följaktligen intaga en missgynnad
ställning i fråga örn möjligheten till billig högre skolutbildning för kvinnlig ungdom.
överstyrelsen vill därför för sin del föreslå, att en femårig realskollinje må
från och med höstterminen 1930 upprättas vid de högre allmänna läroverken
för flickor i Stockholm, Göteborg och Malmö vid sidan av den fyraåriga samt
att realskolan vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg må från
och med samma tid organiseras med enkel förenad linje.

Då det visat sig, bl. a. vid de nyss inrättade flickläroverken, att flickorna endast
i mycket ringa omfattning söka sig till rcalgymnasiet, syns det icke vara
ekonomiskt motiverat att för närvarande inrätta nya realgymnasier för flickor.
Skulle anslutningen till de existerande realgymnasierna bliva lika ringa i fortsättningen
som under detta första år, torde det tvärtom böra tagas under över -

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Departe ments chefen.

vägande, huruvida icke dessa i stället böra indragas. Tills vidare böra dock
inga åtgärder i sådan riktning vidtagas, särskilt som kostnaderna kunnat hållas
nere på grund av den i stor utsträckning praktiserade samläsningen mellan
latin- och realgymnasiet. överstyrelsen föreslår sålunda, att gymnasiet vid
det till inrättande föreslagna flickläroverket i Örebro, i likhet med vad de sakkunniga
föreslagit och pa av deni anförda grunder, organiseras såsom fyraårigt
latingymnasium. Beträffande gymnasieorganisationen vid de redan upprättade
flickläroverken anser sig överstyrelsen däremot icke för närvarande böra
ifrågasätta någon ändring.

Med avseende på anknytningen till folkskolan har, såsom framgår av det
förut (sid. 15) återgivna yttrandet, avvikande mening uttalats av undervisningsråden
Bruce och Nylund samt t. f. undervisningsrådet Björkman.

De sakkunniga halla före, att ehuru starka skäl kunde anföras för en ändring
i organisationen av de ifrågavarande högre flickläroverkens realskolor,
en dylik åtgärd likväl borde uppskjutas, enär den skulle verka störande på det
just nu påbörjade arbetet vid läroverken. Med hänsyn till vad som anförts
från de berörda flickläroverken samt av skolöverstyrelsen kan jag icke finna
bärande skäl anförda för ett dylikt uppskov. Det måste anses vara en
organisatorisk oegentlighet, att i de fyra städer, det bär gäller, den kvinnliga
ungdomen icke äger samma möjlighet som den manliga ungdomen i samma städer
och den kvinnliga i de smärre låroverksstädema att genom en femårig
realskola med ett ars vinst i förhållande till lärjungar i den fyraåriga realskolan
taga vägen till real- och studentexamen. Det måste jämväl vara av vikt
för de berörda städerna att snarast möjligt få klarhet rörande ifrågavarande
läroverks behov av lokaler. Under sådana förhållanden och då avvikelsen från
grundsatsen, att flickor böra erhålla tillträde till statsläroverk under samma
villkor som gossar, skulle gälla våra största städer, där lärjungetillströmningen
är starkast och behovet av olika möjligheter gör sig kraftigast gällande,
finner jag mig icke kunna underlåta att nu föreslå, att även de fyra redan
upprättade flickläroverken efter mönstret av den kommunala flickskolan erhålla
dubbel anknytning till folkskolan, på sätt jag i det följande (sid. 58 ff.)
kommer att närmare angiva. Med avseende på vad skolöverstyrelsen föreslagit
angående upprättande vid de högre flickläroverken i Stockholm, Göteborg
och Malmö av — i stället för en förenad linje —- en särskild femårig realskollmje
vid sidan av den fyraåriga, vill jag framhålla, att därest det förslag
till organisation, som jag i det följande framlägger för ett antal läroverk, varder
godtaget, särskilt beslut i den riktning, överstyrelsen här angivit, icke blir
erforderligt. Jag vill tillägga, att jag är benägen att ansluta mig till skolöverstyrelsens
uppfattning rörande det sannolika behovet av fristående linjer
vid flickläroverken i Stockholm, Göteborg och Malmö. Härtill återkommer jag
i det följande (sid. 43).

Med en eventuell omorganisation av nu ifrågavarande läroverks gymnasier
anser jag i likhet med skolöverstyrelsen det tills vidare böra kunna anstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

II. Den speciella flickskolutMIdningén.

A. Beliovet av särskilda högre flickskolor.

Såsom i det föregående närmare framhållits, hava de sakkunniga i flaga örn
de olika orterna ansett sig böra icke blott undersöka behovet av anordningar
för beredande åt den kvinnliga ungdomen av realskol- respektive gymnasieun''dervisning
utan även tillse, att möjlighet för samma ungdom att erhålla högre
flickskolutbildning förefunnes i önskvärd utsträckning. Den närmaste utgångspunkten
för en sådan undersökning hava de sakkunniga haft i mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 5 juli 1929, då jag hemställde om tillkallande
av ytterligare sakkunniga för denna frågas utredning. Jag anförde då
bland annat:

I första hand vill jag erinra därom, att i ett antal städer den förut endast
för gossar avsedda realskolans omorganisering till samrealskola sannolikt kommer
att medföra den konsekvensen, att den högre flickskolan pa orten mister
sina elever och måste nedläggas. Skulle så bliva fallet, komme detta att innebära,
att på orter, där en för flickor särskilt tillrättalagd utbildning fram ti
normalskolekompetens hittills funnits att tillgå, flickorna berövades denna utbildningsmöjlighet
och tvunges in på den vanliga till real- och studentexamen
syftande realskolevägen. En dylik utveckling synes ur flera synpunkter beklaglig
och har av riksdagen i dess skrivelse 1929 nr 250 (s. 5) betecknats
såsom icke önskvärd. För att förebygga denna utveckling föreslog skolkommissionen
på sin tid den utvägen, att flickorna från den näst hogsta klassen
i realskolan finge övergå till en särskild flickskolelmje med uppgift att under
ytterligare tre års särundervisning föra flickorna fram till ungefär samma kunskapsmått
som nu inhämtats i en attaklassig flickskola. , ,,

Det synes mig därför böra tagas i övervägande, huruvida icke nu antydda
ogynnsamma konsekvens av den nya skolorganisationen skulle kunna pa liknande
sätt avhjälpas.

Jag erinrar också örn att riksdagen i sin nyss omnämnda skrivelse nr 2o0
bland annat anhållit örn att i samband med utredning rörande de högre flickläroverkens
organisation även måtte utredas behovet och möjligheten av att vid
de högre allmänna läroverk för flickor, som kunde komma att upprättas, inpassa
en för de flickor, som icke skulle avlägga real- eller studentexamen, lämpad
praktisk linje, ävensom att Kungl. Hajd måtte för riksdagen framlägga
de förslag, vartill berörda utredningar kunde föranleda.

Sistnämnda anhållan av riksdagen hade i sin ordning föranletts av de i det
föregående omnämnda, vid 1929 års riksdag i ärendet väckta motionerna (I. 241
och II: 374).

Beträffande innebörden av den av riksdagen salunda gjorda anhållan yttra
de sakkunniga i huvudsak följande:

Av det sammanhang, i vilket denna fråga därvid förekommit, Damgar, att;
här med praktisk linje åsyftas en linje av den högre flickskolans art och alitsa
en linje, som är lämpad för de flickor, som fortsätta sina studier utan att hava
för avsikt att avlägga real- eller studentexamen. Det är jämväl uppenbart, att
såväl de väckta motionerna som riksdagens därav föranledda anhållan om ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

redning sta i bestämt samband med de av riksdagen gjorda, jämväl i det föregående
omnämnda uttalandena örn önskvärdheten av att, vid sidan av anstalter
tor den kvinnliga ungdomens realskol- och gymnasieutbildning, även måtte sörjas
lor anordningar med syfte att giva samma ungdom en efter dess egenart och

immi • 1VoJp?glflei; 1 benl ocb samhälle speciellt avpassad uppfostran och
u bildning. .Sistnämnda uttalanden stå vidare i nära sammanhang med de synpunkter
som föranlett 1928 års riksdags beslut att genom upprättande av kommunal
flickskolor bereda den högre flickskolutbildningen en tryggare och ur
ekonomisk synpunkt mera säkerställd fortvara.

Den .av riksdagen framställda begäran örn utredning rörande lämpligheten
av en mpassnmg vid de högre flickläroverken av en praktisk linje kan genom
den formulering den erhållit synas avse en till vissa orter begränsad fråga
bedd i sitt sammanhang med ovan angivna uttalanden och synpunkter synes
denna begäran emellertid vara ett uttryck för en allmännare önskan från rik«-

;ulnS''fT’i.”a ohka hddningsvägar matte, så långt ekonomiska hänsyn göra
det möjligt, hallas öppna för den kvinnliga ungdomen.

Vid övervägande ay det spörsmål, som''sålunda förelegat de sakkunniga, hava
de sakkunniga som ett grundläggande önskemål uttalat, att på ort, där anordningar
aro vidtagna för beredande åt den kvinnliga ungdomen av realskol- eller
gymnasieutbildning, jämväl högre flickskola skall finnas i alla de fall. då antalet
flickor pa orten, som för närvarande ägna sig åt fortsatta skolstudier, är
sa stort att en högre flickskola kan beräknas erhålla tillräckligt antal elever
Um en dylik anordning icke yidtoges, skulle just det förhållande komma att
munda, som riksdagen uttryckligen ansett böra undvikas, nämligen att den nuvarande
lokala organisationen av skolväsendet å orten skulle i väsentlig mån
omma att rubbas, oaktat dess bibehållande i oförändrad form varit önskvärt
med hänsyn till föreliggande behov.

Härvid rinna emellertid de sakkunniga det vara av synnerlig vikt. att på
lärje ort, dar flickskola salunda finnes, denna eller, örn flera skolor finnas
någon av dem sa anordnas, att möjlighet beredes lärjungarna att åtnjuta undervisning
under i stort sett lika förmånliga ekonomiska villkor, som gälla
vid statens realskolor och gymnasier. Sker ej detta, ligger den faran nära,
att flickskolutbildningen ej kan bestå i konkurrensen med läroverksutbildninf
er att, dar den förra kail bestå den kommer att på grund av de större
kostnader den medför, Miva tillgänglig blott för de bättre lottade samhällsnrwlu
Sal’ulf SV:;,r blir konkurrensen med utbildningen till realexamen på
orter, dar avgiftsfria kommunala mellanskolor finnas. För att möjliggöra den
linder sådana omständigheter önskvärda billigare flickskolutbildningen erbjucer
sig, enligt de sakkunnigas mening, i främsta rummet utvägen att upprätta
sådana kommunala flickskolor, som av 1928 års riksdag besluta. Eli dylik
tanke torde sta i god överensstämmelse såväl med de allmänna synpunkter åt
vilka riksdagen i samband med sagda besluts fattande givit uttryck som ock
med riksdagens i skilda sammanhang uttalade uppfattning.

samnnSaSfSm8ra pur emeIlert1id ick(r böra underlåta att erinra örn att
samma sylte — den billigare undervisningen — även skulle kunna upp na

såd''kuni\a H,a anslagct till de privata flickskolorna
sa mycket, att terminsavgifterna kunde sättas till samma låga belopp som

P;ffrfajjS a^Venkin °C]1 .med samma möjligheter till befrielse från avgffts Bryggande.
En dylik utväg anse de sakkunniga emellertid hava föga utsikt till
godtagande ay riksdagen då den komme att innebära en bry toini med de av
lksdagen hittills tillämpade grunderna for statsbidrags utgående till flickskolor.

Centralstyrelsen för flick- och samskolefGreningen instämmer livligt i vad de
sakkunniga anfört örn behovet av särskilda högre flickskolor och upptager järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

viii fragan om beredande av högre anslag till dylika skolor. Härom anför centralstyrelsen
bland annat följande:

På ett antal orter skall enligt de sakkunnigas förslag flickornas utbildning,
förutom i de större städerna vid högre allmänna läroverk för flickor och i de
mindre vid samläroverk, tillgodoses genom kommunala och enskilda flickskolor.
Till detta förslag ansluter sig centralstyrelsen. Dock vill centralstyrelsen framhålla,
att inga garantier finnas för att ifrågavarande kommuner verkligen upprätta
dylika skolor, då de ekonomiska förpliktelser, kommunerna härigenom
måste ikläda sig, bliva avsevärda, i all synnerhet om avgifterna för lärjungarna
skola hållas på samma nivå, som vid statens läroverk. Skall sålunda det av
statsmakterna uttalade önskemålet angående flickskolebildningen kunna, nås,
synes det ofrånkomligt, att kommunerna genom avsevärt högre statliga bidrag
förhjälpas att upprätta dylika flickskolor. Detsamma gäller de enskilda flickskolor,
som de sakkunniga förutsätta alltjämt komma att bliva behövliga.
Därest dessa ej erhålla möjlighet att erbjuda sina lärjungar i stort sett lika förmånliga
ekonomiska villkor, som gälla vid statens skolor och vid de kommunala
flickskolorna, ligger, såsom de sakkunniga framhålla, »den faran nära, att
fliekskoleutbildningen ej kan bestå i konkurrensen med läroverksutbildningen
eller att, där den förra kan bestå, den kommer att på grund av de större kostnader,
den medför, bliva tillgänglig blott för de bättre lottade samhällsskikten».
Det synes därför centralstyrelsen i hög grad påkallat, att anslaget, till
de privata flickskolorna höjes så mycket, att terminsavgifterna väsentligen
kunna sänkas.

En dylik ökning av statsbidraget till enskilda läroanstalter synes centralstyrelsen
vara berättigad även med hänsyn till den betydelse dessa skolor hava
för hela vårt undervisningsväsen på grund av deras större rörelsefrihet att pröva
nya pedagogiska uppslag. Detta synes särskilt värdefullt i vår tid, då det
i skilda länder allt allmännare yrkas på friare skolformer för att kumm förverkliga
en omläggning av skolans inre arbete, varvid centralstyrelsen på det
livligaste instämmer i följande uttalanden av 1924 års sakkunniga: (sid. 442)
»Det är allmänt erkänt, att privata skolor kunna lia en annan betydelsefull
uppgift i samhällets tjänst än den att fylla en eventuell brist på .allmänna
skolor. Den privata skolan är nämligen, såsom erfarenheten giver råd handen
och i en mängd yttranden över skolkommissionens förslag, bland dem av skolöverstyrelsens
minoritet, framhållits, på grund av sin särskilda karaktär väl
skickad att bryta nya vägar inom undervisningen och att framarbeta nya skoltyper»,
och (sid. 443) »Ä andra sidan är det önskligt, att de här ifrågavarande
enskilda skolorna icke äro för få. Det pedagogiska initiativet behöver för att
kunna göra sig gällande tillbörligt utrymme, och man vill ju ej gärna tänka sig
reformskolor i den meningen, att de skulle vara förpliktade att ständigt komma
med nya rön och uppslag.»

Skolöverstyrelsen anför i förevarande hänseende bland annat:

Den enda väg, på vilken de av riksdagen hävdade grundsatserna kunna båda
komma till sin rätt och göras gällande i den praktiska tillämpningen, synes
vara, att i varje samhälle med för flickor öppet allmänt läroverk även finnes
tillgång till vanlig flickskolutbildning under lika gynnsamma ekonomiska villkor
som de, vilka erbjudas vid det allmänna läroverket. Det är uppenbarligen
denna synpunkt, som varit bestämmande för 1928 års riksdag, då den fattat
sitt beslut angående kommunala flickskolor. Genom att möjliggöra inrättande
av sådana torde riksdagen också få anses hava anvisat den enda för närvarande
framkomliga vägen till åstdkommande av billig flickskolundervisning av norma
Isko! typ, och tanken på inrättande av statliga flickskolor av denna typ eller

Kungl. Majlis proposition nr 110.

Departe ments chefen.

på högre statsbidrag till enskilda flickskolor, vilket vore två andra vägar till
vinnande av samma mål, torde få anses hava blivit skjuten åt sidan, åtminstone
för den närmaste framtiden.

Jag biträder obetingat det av de sakkunniga uttalade grundläggande önskemålet,
att på ort, där anordningar äro vidtagna för beredande åt den kvinnliga
ungdomen av realskol- eller gymnasieutbildning, jämväl högre flickskola skall
finnas i alla de fall, då antalet flickor på orten, som för närvarande ägna sig
åt fortsatta skolstudier, är så stort, att en högre flickskola kan beräknas erhålla
tillräckligt antal elever. Jag finner det också i hög grad av behovet påkallat,
att anordningar träffas för att bereda den kvinnliga ungdomen möjlighet
att åtnjuta dylik undervisning under i stort sett lika förmånliga ekonomiska
villkor, som på orten befintliga statliga eller kommunala anstalter för realskol-
och gymnasieundervisning erbjuda. I likhet med de sakkunniga anser jag,
att den av 1928 års riksdag genom beslut örn upprättande av kommunala flickskolor
möjliggjorda utvägen här lämpligen bör anlitas, detta så mycket mer
som densamma, enligt vad av de sakkimniga utvecklats, erbjuder goda möjligheter
till anpassning efter olika orters behov. Härtill återkommer jag i det
följande.

De sakkunniga antyda visserligen en annan utväg att åstadkomma en billigare
undervisning för den kvinnliga ungdomen, nämligen att anslaget till de
privata flickskolorna höjdes så mycket, att terminsavgifterna kunde göras lägre.
En dylik utväg anser jag dock för närvarande, efter den lösning, som frågan
örn förbilligandet av den högre undervisningen för kvinnlig ungdom fått genom
föregående riksdagars beslut, knappast framkomlig.

B. Olika anordningar för fliekskolntbildningen.

Örn den närmare utformningen på varje ort av de anstalter, som skulle hava
att sörja för den högre flickskolutbildningen, uttala sig de sakkunniga på följande
sätt:

^Ur ovan anförda synpunkter skulle saken bäst kunna ordnas därigenom, att
på orten upprättas en kommunal flickskola. Skulle lärjungantalet vara så
stort, att det ej rymmes i en enda skola, bör den ytterligare undervisning, som
erfordras, tillgodoses genom andra högre flickskolor, väl närmast av privat
natur samt understödda av staten. Skulle å orten en kommunal flickskola ej
kunna upprättas, bör behovet av flickundervisning tillgodoses genom statsunderstödda
skolor av privat natur. Där för närvarande flera flickskolor bestå
vid sidan av varandra på samma plats och på grund av lågt lärjungeantal eller
andra omständigheter arbeta under i pedagogiskt eller ekonomiskt hänseende
ogynnsamma förhållanden, förutsätta de sakkunniga, att genom lämpligt anordnad
samverkan gynnsammare förutsättningar för en fortsatt verksamhet
skapas.

En fråga, som de sakkunniga i detta sammanhang på grund av den av riksdagen
begärda utredningen örn inpassning vid flickläroverk av en praktisk
linje övervägt, är, huruvida en samorganisation av ett statsläroverk för flickor
och en flickskola är att tillråda. De sakkunniga tänka sig härvid närmast,
att samorganisationen skulle avse de båda läroanstalterna ända nedifrån. Det
är uppenbart, att vissa ekonomiska och pedagogiska fördelar genom en dylik

Kungl. Majlis proposition nr 110.

organisation stöde att vinna. Anstalterna skulle sålunda i ett dylikt fall kunna
stå under en och samme rektor, vissa lärarkrafter skulle kunna vara gemensamma,
och i fråga örn för undervisningen erforderliga institutioner liksom beträffande
lokaler och skolbyggnader i övrigt vore vinster att göra. Mot dessa
fördelar ställer sig dock enligt de sakkunnigas mening den farhågan, att vid en
förening av flickskola med högre allmänt läroverk lockelsen för lärjungarna, att
föredraga det senare framför den förra skulle bliva allt för stor, i det att flickskolvägen
skulle komma att för de unga te sig såsom, mindervärdig i jämförelse
med den statliga, till studentexamen ledande gymnasievägen. Vad åter beträffar
en samorganisation mellan flickskola och realskola, synas skäl.till dylika
farhågor ej vara för handen. En sådan organisation synes därför^i vissa fall
böra anbefallas. Till denna fråga återkomma de. sakkunniga dels å sid. 63 av
sitt betänkande, dels ock i översikten av de särskilda länen.

Vid den undersökning av förhållandena på de olika orterna, som de sakkunniga
verkställt, har det emellertid visat sig, att fall kunna inträffa, då antalet
flickor på en ort, som ägna sig åt fortsatta studier, är för litet för att en
fullständig högre flickskola kan väntas kunna bestå vid sidan av statsläroverket,
men tillräckligt stort för att de högre klasserna av en flickskola skulle
kunna försvara sin plats vid sidan av statsläroverket. I dylika fall hava de sakkunniga
funnit sig böra förorda upprättandet vid statsläroverket av en flickskollinje,
byggande på näst högsta klassen av läroverkets realskola. De sakkunniga
vilja emellertid med avseende på en sådan anordning. — utöver vad
som sagts örn olämpligheten av en samorganisation mellan en flickskola och ett
högre statsläroverk -— anmärka, att densamma, särskilt med. hänsyn till den
pedagogiska olämpligheten att på en nederskola, som har sitt självständiga
syfte, anbringa en överbyggnad med ett annat syfte, svårligen torde kunna
undgå att över sig få en viss prägel av halvhet. De sakkunniga hysa icke desto
mindre ingen tvekan därom, att sagda anordning trots nu anmärkta svagheter
vore att föredraga framför att på orten ingen som helst högre flickskolutbildning
komme till stånd.

Då de sakkunniga sålunda i vissa fall tänkt sig en samorganisation mellan
statsläroverk och flickskola, har den frågan ansetts böra övervägas, huruvida
den sålunda organiserade anstalten lämpligast i sin helhet borde göras statlig
eller om den inpassade flickskollinjen borde vara av kommunal natur. Skäl
kunna anföras för båda alternativen. Göres hela anstalten statlig, blir givetvis
administrationen av densamma mera enhetlig, och vederbörande kommuns
omkostnader inskränkas till tillhandahållande av nödiga lokaler. Dör alternativet
med kommunal linje talar återigen, att de senare årens riksdagar — såsom
ovan redan omnämnts — vid olika tillfällen uttalat, att den högre flickskolutbildningen
åtminstone för den närmaste framtiden icke borde övertagas av staten.
Och att göra de nu närmast ifrågavarande linjerna statliga, under det att
de fullständiga flickskolorna fortfarande förbleve kommunala eller enskilda,
skulle medföra en ojämnhet i statens understödjande verksamhet gent emot de
olika orterna, som kunde synas orättvis, och möjligen i vissa fall leda till en
strävan från kommunernas sida att i stället för att upprätta en fullständig
flickskola få till stånd den för undervisningen, mindre förmånliga anordningen
med en vid statsläroverket inpassad partiell flickskollinje.

När de sakkunniga i det föregående förordat upprättandet i vissa fall av en
partiell flickskollinje, hava de sakkunniga förutsatt, att vissa kompletterande
bestämmelser till stadgan och undervisningsplanen för den kommunala flickskolan
göras.

De allmänna riktlinjer för flickskolutbildning, till vilka de sakkunniga under
sitt utredningsarbete kommit, hava de sammanfattat sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

„ ork ^är »intalet flickor, som åstunda fortsatt skolundervisning, även sedan
arorH? möjhgliet till läroverksutbildning beretts flickorna, är så stort, att en
elier flera högre flickskolor kunna anses erforderliga för tillgodoseende av den
speciella flickskolutbildningen, böra flickskolor i behövligt antal uppehållas,
varvid i varje fall en flickskola anordnas som kommunal flickskola:

Pa or};, när så finnes lämpligt, kan flickrealskola förenas nied kommunal
flickskola till en statlig-kommunal läroanstalt;

. Pa ort> ^ar antalet flickor, som åstunda fortsatt skolundervisning, icke medgiver
uppehållande av särskild flickskola, men antalet flickor är tillräckligt
stort för anordnande av särskild undervisning å flickskolans överstadium, upprättas
på realskolans näst högsta klass en kommunal treårig flickskollinje.

Av centralstyrelsen för flick- och sani sk ole för enia g en har i detta hänseende
anförts, bland annat:

. Därest realskolor för flickor komma att upprättas, synes den av de sakkunniga
föreslagna samorganisationen mellan realskolan och kommunala flickskolan
i vissa fall vara att förorda, och torde kunna medföra såväl pedagogiska
S0Iln ekonomiska fördelar.. Dock torde den icke böra vidtagas, där realskolan
ihc-kskolan hava möjligheter att såväl pedagogiskt som ekonomiskt kunna
sta pa egna lotter. Hänsyn torde böra tagas till på varje särskild ort föreliggande
förhallanden.

..P®? föreslagna treåriga flickskollinjen vid statsläroverk å de orter, där fullständig
flickskola icke kan upprättas, vill centralstyrelsen förorda, då därigenom
även pa dessa orter flickskolbildniugen komme att stå flickorna till buds.

Skolöverstyrelsen uttalar sig i huvudsak sålunda:

Det framgår av vad överstyrelsen redan yttrat, att överstyrelsen finner det
önskvärt, att åtgärder med det snaraste vidtagas inom kommunerna för tillgodoseende
av kravet på för den enskilde billigare flickskolutbildning. Det
Damgar också av vad ovan sagts, att överstyrelsen så långt ifrån vill motsätta
sig en planerad samorganisation mellan flickrealskola och kommunal flickskola,
att överstyrelsen tvärtom, visserligen utan att förbise, att en och annan
olägenhet kan vara förbunden med densamma, i det stora hela finner en sådan
anordning ur olika synpunkter fördelaktig och eftersträvansvärd.

1 gretta sammanhang vill överstyrelsen även beröra de sakkunnigas förslag,
att a orter, där förutsättningar saknas för upprätthållande av en hel kommunal
flickskola vid sidan av läroverksorganisationen, en flickskollinje måtte
kunna mlaggas i själva realskolan på så sätt, att kvinnliga elever från näst
hogsta realskolklassen kunde välja en treårig utbildningskurs, avsedd att leda
till förvärvande av normalskolekompetens.

Överstyrelsen finner detta förslag värt allt beaktande. Utan en sådan anordning
torde det nämligen i en del samhällen bliva omöjligt för flickor att i
hemorten förvärva annan och högre utbildning än den, som leder till realexamen,
ett förhållande, som överstyrelsen skulle finna beklagligt ur synpunkten
av saväl det allmänna som det enskilda intresset. Dock kan överstyrelsen i ett
avseende instämma i den betänksamhet, åt vilken de sakkunniga i detta sammanhang^
givit uttryck. Den kombination av realskol- och flickskolutbildning,
som den i realskolan inlagda flickskollinjen skulle innebära, är enligt överstyrelsens
mening ur själva den kvinnliga studiegångens synpunkt avgjort underlägden
den rena flickskolutbildningen. Då en sådan organisation emellertid
ställer sig billigare för kommunen än exempelvis en organisation med hel kommunal
flickskola, föreligger en lockelse för kommunen att söka begagna en sådan
möjlighet även i fall, där förutsättningar säkerligen förefinnas för en kommunal
flickskola vid sidan av det statliga läroverket. En sådan utveckling

Kungl. Majlis proposition nr 110.

vore givetvis att beklaga. Linjen synes därför böra komma till användning
endast i sådana smärre läroverkssamhällen, där inrättande av samläroverk
skulle medföra flickskolans nedläggande, där alltså en sådan flickskollinje är
den enda form, i vilken en flickskola kan av ekonomiska skäl å ifrågavarande
ort existera. Följaktligen torde den partiella flickskollinjen böra förbindas
endast med samrealskola, men icke, annat än möjligen i undantagsfall, då
verkligt bärande skäl kunna åberopas, med högre samläroverk eller flickläroverk.
Därest en sådan partiell flickskollinje inrättas vid ett högre allmänt
läroverk, ligger även en annan fara nära till hands, i det att den lätt kommer
att motverka sitt eget syfte genom att i själva verket locka de kvinnliga eleverna
in på gymnasievägen. Denna leder ju till studentexamen på endast ett
års längre tid än genomgången av flickskollinjen skulle erfordra. Ett begåvningsurval
torde då lätt utveckla sig och verka därhän, att de mera begåvade
flickorna välja studentexamensvägen, varvid flickskollinjen kommer att
tjänstgöra som räddningsplanka för de mindre begåvade. Erfarenheten från
de högre samskolorna ger ett visst stöd åt denna förmodan. Överstyrelsen finner
alltså den partiella flickskollinjen lämplig endast i mindre samhällen, där
den infogas i en samrealskola, dock utan att därmed vilja direkt motsätta sig
dess anknytning till ett högre samläroverk, därest det kan klart uppvisas, att
det med hänsyn till det erforderliga elevantalet är omöjligt att inom samhället
i fråga hålla en hel flickskola i gång.

För att möjliggöra en lämplig anpassning efter förhållandena på olika orter
hava de sakkunniga för den rena flickskolutbildningen tänkt sig två olika organisationsformer:
fullständig flickskola och partiell flickskola. Där lärjungantalet
sådant medgåve, borde fullständig flickskola förekomma i form av
kommunal flickskola eller statsunderstödd enskild flickskola. Vad den fullständiga
flickskolan beträffar, avböja de sakkunniga en samorganisation med
ett högre allmänt läroverk men tänka sig en samorganisation med en flickrealskola
i vissa fall kunna anbefallas. Den partiella flickskolan, som skulle utgöras
av en till normalskolekompetens förande treårig kommunal flickskollinje,
byggd på realskolans näst högsta klass, förutsättes vara knuten vid ett.
statsläroverk; denna skolform vore emellertid mera att betrakta som en nödfallsutväg.

Jag finner mig i stort sett kunna ansluta mig till de synpunkter, som de sakkunniga
anfört. Att jag åt de fullständiga flickskolorna ger ett bestämt företräde
är med hänsyn till denna skolforms uppenbara överlägsenhet ur pedagogisk
synpunkt självfallet. Vad beträffar den föreslagna treåriga flickskollinjen,
anser jag i likhet med skolöverstyrelsen och centralstyrelsen för flickoch
samskoleföreningen densamma erbjuda en utväg, som på orter,
där betingelser för uppehållande av fullständig flickskola saknas, synes
kunna under de av skolöverstyrelsen angivna förutsättningarna
komma till användning. Den grund, som lägges i de tre respektive
fyra nedre klasserna av en realskola, synes mig nämligen i
det hela väl skickad att bära upp de föreslagna tre rena flickskolklasserna. På
åtskilliga punkter sluta sig kurserna utan vidare till varandra, på andra åter
har en fullt tillfredsställande anknytning åstadkommits genom den av de sakkunniga
framlagda kursplanen. Mot tanken att giira den partiella linjen statlig
synas mig de sakkunniga hava anfört bindande skäl. Mot en samorgani -

Departa menta chefec.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

satioh av en kommunal och en statlig läroanstalt skulle kunna anföras, att
detta skulle kunna föranleda svårigheter i administrativt avseende. Emellertid
har erfarenheten ifrån sådana läroanstalter, där en samorganisation av
kommunalt och statligt skolväsen redan förekommit — jag erinrar om den på
åtskilliga orter hittills förefintliga samorganisationen av statlig realskola och
kommunalt gymnasium — ådagalagt, att samorganisation låter sig utan nämnvärd
svårighet ordna.

De synpunkter och allmänna grundlinjer för flickskolutbildningen, som de
sakkunniga framlagt, anser jag mig sålunda kunna i det väsentliga godtaga.

III. De olika orternas tillgodoseende i fråga om den kvinnliga
ungdomens högre skolundervisning.

Sedan jag i det föregående redogjort för min principiella ställning till de
frågor, som avse den kvinnliga ungdomens fortsatta skolstudier, övergår jag nu
till att redogöra för de anordningar, som sjönas mig för närvarande böra vidtagas
för att på de olika orterna tillgodose sagda undervisning. Jag har vid
mina överväganden i detta avseende närmast utgått från den detaljerade, länsvis
ordnade undersökning, som de sakkunniga verkställt. Till belysning av
denna fråga torde undersökningen jämte två därtill hörande tabeller få som bilagor
(bil. 1-—3) fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Angående det undersökningsförfarande, som de sakkunniga använt, och det
undersökningsmaterial, som de införskaffat, yttra de följande:

För att med tillämpning av de i det föregående angivna synpunkterna utröna
dels det verkliga behovet av realskol- och gymnasieundervisning för flickor,
dels ock behovet av högre flickskolutbildning hava de sakkunniga i första
hand ansett sig böra undersöka, i vilken omfattning flickor från olika städer
med närmaste omnejd och från länen i övrigt begagnat sig av undervisning i
gymnasier samt i de högre flickskolornas högre klasser.

För detta ändamål hava utarbetats tabeller såväl över antalet kvinnliga lärjungar,
fördelade efter hemorten, vilka åren 1924—1928 tillhörde gymnasiernas
olika ringar, som över det antal flickor, likaledes fördelade efter hemorten,
som nämnda år avlagt studentexamen. För jämförelses skull har i de förra tabellerna
upptagits även antalet lärjungar i flickskolornas tre högsta klasser.
Sammandrag av dessa tabeller, hemortstabellerna a och b, finnas i tabellbilagorna
11 och 12. I tabellerna är särskilt angivet, huru många av flickorna som
under skoltiden kunnat bo i hemmet, och huru många som varit inackorderade
utom hemmet.

Till belysning av hithörande förhållanden hava tabeller uppgjorts länsvis
även över antalet kvinnliga lärjungar i skolor med gymnasieundervisning (bil.
1). Dessa lärjungar hava fördelats i följande tre grupper: a) de, som hade
sitt hem i läroverksstaden, b) de, som hade sitt hem så nära läroverksstaden,
att de under skoltiden kunde bo i hemmet, och c) de, som under skoltiden voro
inackorderade utom hemmet.

Sedan man sålunda fått kännedom örn i vilken omfattning flickor från olika
delar av landet under femårsperioden 1924—1928 åtnjutit högre skolunder -

Kungl. Majus proposition nr lid.

visning, har det gällt att söka utröna, om ett motsvarande antal flickor skulle
kunna beredas plats i redan befintliga statliga läroanstalter eller i vad mån
nya sådana böra upprättas för tillgodoseende av flickornas behov av högre skolundervisning
och särskilt av gymnasieundervisning.

För detta ändamål hava de sakkunniga, med utgångspunkt från den av
1927 års riksdag fastställda planen för organisationen av de allmänna läroverken
och med hänsyn tagen till det befintliga antalet manliga lärjungar i dessa
läroverk, för varje läroverk beräknat, huru många kvinnliga lärjungar som
skulle kunna mottagas å gymnasiet i respektive läroverk, örn samtidigt plats
skulle beredas för i medeltal samma antal manliga lärjungar, som under femårsperioden
1924—1928 tillhört respektive gymnasier (bil. 13).

Härvid hava de sakkunniga räknat med att tillströmningen till gymnasierna
under den närmaste framtiden i stort sett kommer att bliva densamma som
under den senaste femårsperioden.

Som stöd härför vilja de sakkunniga med hänvisning till tabellbilagorna 1—
7 anföra följande. Sammanlagda antalet lärjungar i de s. k. gamla läroverken
har, efter en fortlöpande stegring under en följd av år, allt sedan höstterminen
1925 varit i sjunkande. Minskningen i antalet gossar i realskolan under
de två sista åren är givetvis till avsevärd del förorsakad av indragningen av
den sexåriga linjens första klass. Denna indragning kompenseras dock delvis
av de nyupprättade linjerna av den fyraåriga realskolan och av flickors intagning
vid ett stort antal läroverk. I fråga om gymnasiet har antalet manliga
lärjungar sjunkit från 7,840 (höstterminen 1925) till 6,084 (höstterminen
1929). Antalet kvinnliga lärjungar å samma stadium har däremot stigit fran
''406 till 714. Denna ökning av antalet kvinnliga lärjungar i de allmänna läroverkens
gymnasier motsvaras emellertid av en minskning i antalet flickor i
privatläroverkens gymnasieavdelningar (se bil. 2). Det sammanlagda antalet
flickor å gymnasiet i allmänna läroverk och enskilda läroanstalter har salunda
från höstterminen 1925 till höstterminen 1929 sjunkit fran 2,319 till 2,154,
oaktat under sagda tid gymnasiet vid flertalet högre allmänna läroverk öppnats
även för flickor. Höstterminen 1929, då fyra högre allmänna flickläroverk
med tillsammans 128 flickor å gymnasiet trädde i verksamhet, mträtiade
dock en mindre ökning i antalet flickor å gymnasiet (2,154 höstterminen 1929
mot 2,032 höstterminen 1928).

Även i fråga örn antalet anmälda till studentexamen har under sista året
en minskning inträtt. Åren 1926—1928 var detta antal tämligen konstant både
i fråga örn manliga och kvinnliga lärjungar (se bil. 3). Vårterminen 1929
«jönk antalet i jämförelse med närmast föregående termin från 2,596 till
2-376. . . . ,

Anmärkningsvärt är att antalet kvinnliga lärjungar i de statliga gymnasier,
vid vilka kvinnliga lärjungar kunnat vinna inträde under hela 6-årsperioden
1924—1929, ej företett någon egentlig ökning (se bil. 4). För att få en uppfattning
örn i vad mån den omständigheten, att å en ort, där tidigare endast
funnits kommunalt eller enskilt gymnasium med relativt dryga avgifter, ett
statligt gymnasium med billigare undervisning öppnats för flickor, inverkat
på flickornas å orten tillströmning till gymnasiet, kan man nied tillhjälp av
tabellen i bil. 5 jämföra antalet flickor i lägsta ringen före och efter flickornas
tillträde till statsgymnasium å orten. Beträffande städerna Eskilstuna,
Eksjö, Uddevalla, Skövde, Karlskrona och Sundsvall, som i nu berörda avseende
äro tämligen likställda, har sammanlagda antalet flickoi i lägsta ringen
i medeltal stigit från 23.7 till 33.5, d. v. s. med blott ungefär 1.6 per läroverk.
I de övriga i tabellerna upptagna städerna, Landskrona, Malmö, Hälsingborg
och Göteborg, där flickor först från och med höstterminen 1929 kunnat vinna
inträde i statsgymnasium med dess lägre terminsavgifter, är sammanlagda an -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

talet flickor nied hemort i nämnda städer eller deras närmaste omnejd i första
ringen av treårigt gymnasium och andra ringen av fyraårigt gymnasium höstterminen
1929 visserligen 4 mer än höstterminen 1928 men 17 mindre än medeltalet
för åren 1925—1928. Både i Malmö och Hälsingborg har antalet nyinträdande
flickor å gymnasiet, trots inrättandet av de nya statliga högre flickläroverken
därstädes, minskats, medan däremot i Göteborg en avsevärd ökning
inträtt.

Vid bedömandet av frågan örn den sannolika tillströmningen av flickor till
gymnasiet för framtiden får man emellertid ej förbise, att genom realskolans
öppnande i stor utsträckning även för flickor övergången till gymnasium för
dessa underlättas, vilket givetvis kommer att medföra en viss dragning av flickorna
till gymnasiet. Då emellertid vid flera högre flickskolor särskilda anordningar
äro vidtagna för underlättande av övergång till gymnasium och då
enligt vad en i berörda avseende gjord undersökning (se bil. 6) visar, det stora
flertalet av de flickor, som nu tillhöra gymnasiet, kommit från högre flickskolor,
oaktat flickor mycket länge haft tillgång till realskolundcrvisning vid
statens samskolor och kommunala mellanskolor, torde den nyss anförda faktorn
knappast äga någon större betydelse. Anmärkningsvärt härvidlag är
att av de flickor, som höstterminen 1928 gingo i gymnasium i Stockholm, Göteborg
och Malmö, där kommunala mellanskolor med ett stort antal flickor finnas,
ej mindre än 688 kommit från högre flickskola och blott 89 från kommunal
eller enskild mellanskola.

Med stöd av vad de sakkunniga sålunda anfört, synes man kunna räkna med
att tillströmningen till gymnasierna under den närmaste framtiden icke kommer
att förete någon mera avsevärd ökning. Såsom i annat sammanhang
nämnts, torde en förutsättning härför dock vara, att den speciella flickskolundervishingen
icke blir nämnvärt dyrare för lärjungarna än undervisningen
i realskola och gymnasium.

Den av de sakkunniga verkställda undersökningen och de resultat, till vilka
den lett, sammanfatta de, x vad avses upprättandet av allmänna läroverk för
flickor, på följande sätt:

Den undersökning av förhallandena pa olika orter, för vilken de sakkunniga
med tillämpning av de allmänna riktlinjer, som angivits å sid. 18, redogjort
i föregående översikt, har, såsom framgår av det anförda, givit det resultatet,
att de sakkunniga ansett sig böra föreslå upprättandet av ett högre allmänt
läroverk för flickor i en var av städerna Uppsala, Lund och Örebro samt
av en flickrealskola i var och en av städerna Linköping, Norrköping, Jönköping,
Borås, Karlstad och Västerås.

De sakkunniga hava också övervägt, i vilken ordning de sålunda föreslagna
läroverken syntes böra upprättas, och yttra därom följande:

Bland annat av kostnadsskäl torde det ej vara lämpligt, att alla dessa läroverk
upprättas samtidigt. De sakkunniga vilja för sin del förorda, att de sålunda
föreslagna läroverken upprättas successivt, så att under tre på varandra
följande år ett högre läroverk och två flickrealskolor upprättas. Med hänsyn
till vad som föreslagits i förut omförmälda proposition till 1929 års riksdag
hava de sakkunniga funnit lämpligast, att i första rummet må ifrågakomma
ett högre flickläroverk i Örebro samt en flickrealskola i vardera av städerna
Linköping och Borås.

I anslutning till sina överväganden beträffande den speciella flickundervisningeri
framhålla de sakkunniga önskvärdheten av

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

att fullständiga kommunala flickskolor komma till stånd i Arvika, Borås,
Eksjö, Eskilstuna, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad. Hudiksvall, Hälsingborg,
Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad,
Kristinehamn, Lidköping, Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Mariestad,
Norrköping, Nyköping, Oskarshamn, Skara, Skövde, Stockholm, Strängnäs,
Sundsvall, Söderhamn, Södertälje, Uddevalla, Umea, Uppsala, Varberg,
Visby, Vänersborg, Västerås, Växjö, Ystad, Örebro och Östersund;

att därest fullständig kommunal eller enskild flickskola icke kan upprätthållas
i Arvika, Eksjö, Hudiksvall, Karlshamn, Lidköping, Mariestad, Oskarshamn,
Skövde, Söderhamn och Varberg, vid de allmänna läroverken i dessa
städer upprättas en kommunal, treårig flickskollinje; samt

att en dylik flickskollinje upprättas vid de allmänna läroverken i Alingsås,
Boden, Hässleholm, Malmberget, Skellefteå, Stora Tuna, Trollhättan, Västervik,
Amål, Ängelholm och Örnsköldsvik.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleför etling en anför i detta hänseende
följande:

I överensstämmelse med sitt uppdrag hava de sakkunniga undersökt behovet
av ytterligare högre allmänna läroverk för flickor och därvid föreslagit, att
sådana upprättas i tre städer, nämligen Uppsala, Lund och Örebro. Till detta
förslag får centralstyrelsen ansluta sig.

I Linköping, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad och Västerås föreslå
de sakkunniga upprättandet av realskola för flickor, då det högre allmänna
läroverket för gossar på dessa orter synes hava möjlighet att i sitt gymnasium
mottaga de flickor, som önska avlägga studentexamen. Emellertid har riksdagen
uttalat »att det icke vore önskvärt, att sådana åtgärder från statsmakternas
sida vidtoges, vilka kunde komma att öka antalet kvinnliga elever vid
de läroverk, som föra till studentexamen, och samtidigt minska antalet i de
läroanstalter, vilka avse att giva en efter den kvinnliga ungdomens egenart
och framtida livsuppgifter i hem och samhälle speciellt anpassad utbildning».
Likaledes har riksdagen uttalat, att vid sidan av det studiemål, som real- och
studentexamina representerade, för flickornas vidkommande även för framtiden
säkerligen komme att fortbestå »de mera allmänna bildningsmål, som i vårt
land av ålder företrätts av de högre flickskolorna». Huru nya statliga läroverk
för flickor skola kunna upprättas utan att de högre flickskolornas lärjungeantal
därvid minskas synes centralstyrelsen ej klart. Centralstyrelsen
håller fast mera före, att genom upprättandet av statliga flickläroverk med
real- eller studentexamen som mål ett betydande antal flickor komma att dragas
till dessa läroverk och sålunda föras in på den väg, som leder till studentexamen.
Det synes därför centralstyrelsen ägnat att förvåna, att då nu förslag
framkommit, att staten skall upprätta särskilda läroanstalter för flickor,
de sakkunniga icke funnit sig böra föreslå den skolform, som visat sig vara den
för det stora flertalet flickor mest lämpade, som tillgodoser de även av riksdagen
uppskattade, för den kvinnliga ungdomens egenart anpassade bildningsmålen,
och som just har förutsättningar att hindra en icke önskvärd sugning
till studentexamen, nämligen en motsvarighet till den nuvarande flickskolan av
normalskoletyp.

Den omständigheten, att staten nu öppnar så många möjligheter för de flickor,
som vilja avlägga real- och studentexamen, men intet åtgör för att utöver
den år 1864 grundade statens normalskola för flickor, själv upprätta
högre flickskolor, kan lätt bibringa allmänheten den uppfattningen, att denna
skolform icke för flickornas vidkommande vore lika värdefull som de övriga.
Att statsmakterna icke hysa en dylik uppfattning, därom vittna de ovan an Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami■ .94 käft. (Nr 119.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

förda riksdagens uttalanden ävensom det erkännande, staten indirekt givit denna
skolform genom att understödja enskilda och kommunala flickskolor. Tiden
synes nu vara inne, att statsmakterna ådagalägga sin värdesättning av
denna skoltyp genom att upprätta statliga högre flickskolor.

Särskilt synes det centralstyrelsen lämpligt, att i de städer, där man tidigare
ifrågasatt högre allmänna läroverk för flickor och där de sakkunniga nu
föreslå upprättandet av endast realskolor för flickor, staten upprättade högre
flickskolor såsom ersättning för de uteblivna flickläroverken. Även örn en
statlig flickskola av den kommunala flickskolans typ upprättades, torde tillfälle
kunna beredas de flickor, som så önska, att erhålla utbildning, ledande
till real- och studentexamen. Centralstyrelsen vill erinra om, att stadgan för
de kommunala flickskolorna förutsätter, att sådana anordningar vidtagas, att
de flickor, som så önska, kunna vid lämplig tidpunkt övergå till gymnasium.
Det torde enligt centralstyrelsens mening icke möta allt för stora svårigheter,
att vid ifrågavarande skolor vidtaga sådana anordningar, exempelvis med en
avgrening från den sjuåriga flickskolans femte klass, att realexamen kan vid
dem avläggas. Genom statliga flickskolor av sådan typ skulle flickorna erhålla
möjligheter att nå fram till såväl real- som studentexamen ävensom genom
statens försorg erhålla den för dem lämpade flickskolebildningen.

Vad centralstyrelsen här ovan anfört örn statliga flickskolor såsom lämpligare
skolform för flickorna än en realskola gäller emellertid även kommunala
flickskolor. Centralstyrelsen får alltså såsom sin mening uttala att därest
statliga flickskolor icke kunna komma till stånd, i dessa städer, kommunala
flickskolor med ovan föreslagna organisation vore att föredraga framför den
av de sakkunniga föreslagna anordningen.

Skolöverstyrelsens yttrande i detta avseende lyder i huvudsak så:

Från överstyrelsens utgångspunkter vill överstyrelsen biträda de sakkunnigas
förslag, att.gymnasiet vid högre allmänna läroverken i Norrköping, Linköping,
Jönköping, Borås, Karlstad och Västerås öppnas även för flickor.
Därvid förutsätter överstyrelsen emellertid, att en sådan anordning endast
bibehålies så länge, som förhållandena vid läroverket göra den lämplig. Men
för närvarande ser överstyrelsen intet hinder för densamma, då elevfrekvensen
vid samtliga de ifrågavarande läroverken under de senaste åren varit sjunkande,
på några ställen starkt och jämnt sjunkande, och då det vid dessa läroverks
gymnasier finnes plats för ytterligare ett antal elever, icke obetydligt
överstigande det, som kan beräknas bliva dem tillfört genom deras öppnande för
kvinnliga lärjungar.

Mera tveksam ställer sig överstyrelsen i fråga örn de sakkunnigas andra
förslag, att i nyssnämnda sex städer må inrättas en realskola för flickor, överstyrelsens
tveksamhet i detta avseende härrör väsentligen ur två omständigheter.
Dels synes, det vara att befara, att inrättande av en realskola för flickor,
innan möjlighet till billig flickskolutbildning öppnats, är ägnat att locka ett
alltför stort antal flickor in på den billigare statliga utbildningsvägen. Dels
blir en enkellinjig realskola med nödvändighet en tämligen liten institution,
vans driftkostnader ställa sig proportionsvis höga, varjämte det vid en sådan
mindre skola icke sällan möter svårigheter att få de olika undervisningsämnena
i önskvärd utsträckning företrädda av väl kvalificerade facklärare. Å
andra sidan måste det erkännas, att erfarenheten från ett stort antal kommunala
mellanskolor visat, att en sådan organisation kan fungera på ett i det stora
hela tillfredsställande sätt. För den händelse visshet förelåge, att en kommunal
flickskola först eller samtidigt inrättades i samhället i fråga, skulle överstyrelsens
betänkligheter, i enlighet med vad överstyrelsen ovan utvecklat, i

Kungl. May.ts proposition nr 110.

båda de nämnda avseendena väsentligen minskas. Ehuru överstyrelsen icke
utan vederbörande lokala myndigheters hörande kan yttra sig angående lokalförhållandena
å de olika orterna, finner överstyrelsen det också sannolikt, att
det i många, kanske flertalet fall skulle ställa sig i byggnadsavseende fördelaktigare
med en sådan samorganisation mellan nämnda båda slag av skolor än
med en omvandling av gossläroverket i dess helhet till samläroverk. Mycket
beror därvid på om den sjunkande tendens i fråga om elevantalet, som gjort
sig märkbar vid de allmänna läroverken under den senaste femårsperioden,
kommer att framträda även i fortsättningen. Visserligen lär den näppeligen
under några förhållanden kunna tänkas komma att motsvara den nytillströmning
av kvinnliga lärjungar, med vilken man efter vad erfarenheten visat
måste räkna, därest de stora läroverk, det här gäller, i sin helhet öppnas för
flickor, men den skulle dock kunna komma att icke obetydligt neutralisera densamma.

Under alla förhållanden erbjuder det närvarande läget en del ovissa moment,
och flickrealskolan är såsom institution alldeles ny och oprövad.

Det torde därför vara klokt att tills vidare iakttaga en viss varsamhet och
icke omedelbart besluta inrättande av flickrealskolor i hela den utsträckning,
som av de sakkun-niga föreslagits, därest detta icke kail anses oundgängligen
nödvändigt.

Överstyrelsen finner sig alltså, ehuru nied en viss tvekan beträffande Karlstad,
böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att en flickrealskola upprättas i var
och en av städerna Linköping, Jönköping och Karlstad, under det överstyrelsen
vill ifrågasätta uppskov beträffande Norrköping och i fråga om Västerås och
Borås föreslå, att det tages under övervägande, huruvida icke därvarande gossläroverk
kan tills vidare fungera som samläroverk.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att högre allmänna läroverk för
flickor skola upprättas i städerna Uppsala, Lund och Örebro. Beträffande
Örebro synes enligt överstyrelsens mening ingen tvekan kunna råda därom, att
de sakkunnigas förslag anvisar den enda framkomliga vägen, och överstyrelsen
anser sig därför kunna utan vidare tillstyrka de sakkunnigas förslag i
denna punkt. Även i fråga örn Lund och ännu mer Uppsala synes det på
av de sakkunniga anförda grunder och därvid särskilt med hänsyn till den
sannolikt mycket stora lärjungenumerär, som skulle bliva följden av gossläroverkens
omvandling till samläroverk, mest naturligt, att här omhandlade behov
tillgodoses genom fullständiga flickläroverk. Emellertid kan överstyrelsen
icke underlåta att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid ett förhållande,
som på ett intimt sätt berör föreliggande fråga. Såväl Uppsala som
Lunds högre allmänna läroverk äro provårsläroverk och äro därvid de till storleken
minsta bland provårsläroverken. Sedan det ojämförligt största antalet
allmänna läroverk i och genom 1927 års läroverksreform förvandlats till samläroverk,
kan det knappast anses riktigt, att den praktiska utbildningen av
lärare till dessa skolor är helt och hållet förlagd till gossläroverk. Den frågan
synes sålunda träda i förgrunden, vilka åtgärder böra vidtagas för att
tillgodose kravet på den praktiska lärarutbildningens förläggande i viss utsträckning
till anstalter av samskolekaraktär. Det ligger då närmast till hands
att tänka sig lösningen av nyssberörda fråga förknippad med den bär föreliggande
frågan örn högre allmänna läroverk för flickor i Uppsala och Lund
på så sätt, att därvarande gossläroverk under vissa betingelser förvandlades
till samläroverk. Visserligen föreligger då den faran, att läroverket sväller
ut till alltför stora dimensioner för att kunna på ett i uppfostringsavseende
tillfredsställande sätt fungera som samläroverk, men å andra sidan är det av
flera skäl önskvärt, att just ett provårsläroverk för att kunna väl fungera
som sådant, når upp till en betydande storlek, överstyrelsen vill härmed icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

hava gjort något bestämt uttalande till förmån för en sådan lösning av den
föreliggande frågan; därtill är överstyrelsen icke beredd. Men överstyrelsen
finner den böra tagas under övervägande, innan definitivt beslut i frågan fattas
och i samband med frågan örn en omläggning i vissa avseenden av den
praktiska lärarutbildningen, varom av de sakkunniga utarbetat förslag nu
föreligger. Överstyrelsen vill fördenskull föreslå, att denna fråga göres till
föremal för förnyad utredning med beaktande av nu anförda omständigheter
och efter hörande jämväl av vederbörande lokala myndigheter, varefter förslag
i ärendet bör kunna föreläggas nästkommande års riksdag. Under tiden
torde några särskilda anordningar för städerna i fråga icke vara erforderliga.
Därest samhällena önska bereda flickor tillträde till gymnasiet, förefinnes redan
sådan möjlighet, och vad Lund beträffar, äger staden en kommunal mellanskola,
där flickor kunna under gynnsamma ekonomiska villkor erhålla utbildning
till realexamen.

. Undervisningsrådet Jolansson avböjer, med instämmande av t. f. undervisningsrådet
Larsson, i fråga örn Uppsala och Lund tanken på det högre allmänna
läroverkets förändring till samläroverk; överstyrelsen hade bort antingen
i fråga örn bada orterna helt ställa saken på framtiden eller föreslå i
fråga örn Uppsala upprättandet av ett högre allmänt läroverk för flickor och
i fråga örn Lund gymnasiets öppnande även för flickor.

Vad först beträffar det till upprättande föreslagna högre läroverket i Örebro,
synes icke behöva råda någon tvekan angående detta läroverk. Här synas
fastmer pa sätt de sakkunniga närmare utvecklat — alla omständigheter
tala för upprättandet av ett fullständigt högre flickläroverk. Av skäl,
som jag förut anfört, anser jag, att detta läroverks realskola bör efter mönstret
av den kommunala flickskolan få dubbel anknytning till folkskolan och att
dess gymnasium organiseras som en fyraårig enkel latinlinje.

Vad åter beträffar Uppsala och Lund, har skolöverstyrelsen påpekat, hurusom
den omständigheten, att provårskurs är förlagd till de högre allmänna läroverken
i dessa båda städer, borde, då frågan örn en förändrad anordning av
provåret just nu vore under behandling, föranleda ett uppskjutande av det definitiva
ställningstagandet till förslaget örn upprättande av högre flickläroverk
i sagda båda städer, till dess frågan örn provårets anordning blivit slutbehandlad.
Jag biträder den sålunda uttalade meningen så mycket hellre,
som det icke bör dröja någon längre tid, innan provårsfrågan får sin lösning.
För tillgodoseende av flickornas läroverksutbildning i de båda ifrågavande
städerna, kan, vad gymnasiestudiet beträffar, Kungl. Maj :t — jämlikt beslut
av 1927 ars riksdag - därest framställning från vederbörande kommun därom
göres, medgiva, att flickor mottagas till undervisning å sagda stadium vid
de där befintliga gossläroverken. Beträffande realskolstadiet erinrar jag om
att i Lund en kommunal mellanskola finnes, vid vilken även flickor hava möjlighet
att avlägga realexamen. För Uppsalas vidkommande torde — örn så
skulle befinnas önskligt — kunna tagas i övervägande, huruvida icke en dylik
möjlighet skulle kunna beredas vid den med universitetet förbundna pedagogiska
skolan, vilken för närvarande har befogenhet att anställa realexamen.

Mot de sakkunnigas förslag till upprättande av särskilda realskolor för flickor
har jag i likhet med skolöverstyrelsen, med hänsyn till de genom 1927 års

Kungl. Matids proposition nr 119.

skolreform givna förutsättningarna, intet att erinra. Den av centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen framförda tanken på inrättande i viss utsträckning
av statliga flickskolor av normalskoltyp i stället för flickrealskolor
anser jag med tanke på den ståndpunkt riksdagen hittills intagit till fragan örn
statens övertagande av flickundervisningen icke för närvarande hava utsikt till
förverkligande.

De sakkunniga hava föreslagit sex flickrealskolor, att successivt, två varje
år, upprättas under tre på varandra följande år. Emellertid finner jag både av
ekonomiska skäl och för att erfarenheter må inhämtas på området, det vara
av vikt att här gå fram med stor varsamhet. Vid övervägande av vilka bland
dessa skolor under sådana förhållanden närmast böra ifrågakomma, har jag
ansett mig kunna bortse från realskolan i Karlstad. Frågan örn denna skola
står nämligen i så nära samband med den under utredning varande frågan
örn utbyggande av realskolan i Kristinehamn till ett fullständigt högre läroverk,
att de båda frågorna böra behandlas i ett sammanhang.

Vad vidare Jönköping beträffar, är att märka, att när stadsfullmäktige i
Jönköping år 1928 hade att yttra sig över den då föreliggande planen att i
staden upprätta ett högre flickläroverk, stadsfullmäktige visserligen förklarade
sig villiga att uppfylla de för läroverkets upprättande föreskrivna villkoren
men önskade anstånd med upprättandet till år 1933. I betraktande härav
anser jag mig icke nu böra föreslå upprättande av en flickrealskola i Jönköping.

Med avseende på Norrköping anse de sakkunniga det med hänsyn till lärjungeantalet
i det högre allmänna läroverket icke tillrådligt att öppna realskolan
vid detta läroverk även flickor. 1 Norrköping vore nu sörjt för realskolutbildnmg
för flickor genom den kommunala mellanskolan i staden, som jämväl
hade berett det högre allmänna läroverkets realskola en viss avlastning,
men det syntes innebära en orättvisa mot Norrköping, örn i detta fall staden
nödgades vidkännas kostnader för en utbildning, som eljest under jämförliga
förhållanden åvilade staten, i synnerhet örn staden, såsom de sakkunniga förorda,
dessutom skulle bekosta upprättandet och uppehållandet av en kommunal
flickskola. Även i Norrköping syntes därför böra upprättas en flickrealskola,
som tills vidare borde kunna organiseras som enkellinjig med dubbel anknytning
till folkskolan. Härigenom tillgodosåges på billigaste sätt det av
stadsfullmäktige i Norrköping i beslut den 14 juni 1928 uttalade önskemålet, att
»flickläroverket må ansluta icke endast till folkskolans sjätte klass utan jämväl
vid behov av parallella linjer till dess fjärde klass och realskolan salunda omfatta
såväl en fyraårig som en femårig kurs». Skolöverstyrelsen däremot finner
med hänsyn till den i Norrköping befintliga kommunala mellanskolan ett
uppskov med inrättande av statlig realskola för flickor icke vara förenat nied
några allvarliga olägenheter. På grund av vad som i frågan anförts finner
jag visserligen i likhet med de sakkunniga vissa billighetsskäl tala för att
en dylik skola kommer till stånd i Norrköping liksom redan skett i de tre
större städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, i vilka städer ävenledes kommunal
mellanskola finnes, samt i Hälsingborg, som till invånarantalet kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

iner efter Norrköping. Då det emellertid genom den kommunala mellanskolan
i Norrköping mäste anses vara i viss utsträckning sörjt för flickornas realskolutbildning,
finner jag med hänsyn till den begränsning, som jag i denna fråga
förordat, böra för detta år anstå med upprättandet av statlig flickrealskola i
denna stad.

Av de återstående tre föreslagna skolorna — de i Linköping, Borås och
Västerås synes mig den i Linköping i första rummet böra ifrågakomma.
Då med hänsyn till det allmänna läroverkets storlek dess realskola tydligen
icke kan öppnas för flickor, kan det av de sakkunniga påvisade behovet av
lealskolutbildning för flickor i Linköping tillgodoses endast genom upprättande
av en särskild flickrealskola.

I fråga om Västerås och Borås har skolöverstyrelsen anfört, att det borde
tågås under övervägande, huruvida icke därvarande gossläroverk kunde tills
vidare fungera som samläroverk. Jag ansluter mig till denna överstyrelsens
uppfattning i vad den avser Västerås. Vad åter beträffar Borås — i fråga örn
denna stad hava inom skolöverstyrelsen föredraganden och en annan ledamot
reservationsvis anslutit sig till de sakkunnigas förslag — kan jag ej finna
annat än att det stora invanarantalet i denna stad och den starka befolkningstillväxten
göra det önskvärt, att en flickrealskola redan nu därstädes kommer
till stånd.

Ridare hava de sakkunniga, såsom i det föregående anförts, föreslagit *—-och däri har skolöverstyrelsen instämt — att gymnasiet vid högre allmänna
läroverken i Linköping, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad och Västerås
på statens bekostnad skulle öppnas även för flickor. Med den ståndpunkt
jag nu intagit angående ordnandet av flickornas realskolundervisning i dessa
städer, anser jag mig för närvarande kunna tillstyrka en sådan anordning endast
beträffande läroverken i Linköping och Borås. Vad de övriga fyra städerna
beträffar, bör fragan örn anordnande av gymnasieundervisning för flickor
upptagas i samband med fragan örn det slutliga ordnandet av läroverksundervisning
för flickor därstädes. I avvaktan härpå kunna givetvis i enlighet
med 1927 års riksdags beslut flickor i de städer, där så ej redan skett, medgivas
tillträde till gossläroverkets gymnasium.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande ifragasatt utredning angående Barnorganisation
mellan statligt läroverk för flickor och kommunal flickskola,
angående den högre flickundervisningens ordnande i städerna Uppsala och
Lund samt angående möjligheten att öppna realskolan vid högre allmänna läroverken
i Borås och Västerås jämväl för flickor. I fråga om Borås har jag redan
i det föregående yttrat mig. Frågan örn läroverksutbildning för flickor
i Uppsala och Lund bör enligt min mening lösas i samband med ordnandet av
provårsinstitutionen i dessa städer. I övrigt finner jag den av skolöverstyrelsen
påyrkade utredningen böra, i den mån den visar sig erforderlig, företagas i samband
med ifrågavarande angelägenheters ordnande på de olika orterna.

De principiella synpunkter, som de sakkunniga framfört rörande olika organisationsformer
för den speciella flickskolutbildningen, har jag redan i det
föregående i stort sett skänkt mm anslutning. Även de önskemål med avseen -

Kungl. May.ts proposition nr 110.

de på denna flickundervisnings ordnande å de särskilda läroverksorterna, som
de sakkunniga framhållit, synas mig i det hela väl befogade. De av dem
gjorda uttalandena innebära i själva verket en sammanfattning av de konsekvenser,
till vilka riksdagens ställningstaganden i fråga örn den kvinnliga
ungdomens högre skolutbildning synas leda för vårt skolsystem vid tillämpningen
på de olika orterna. Den ledande synpunkten har därvid varit den av
riksdagen vid olika tillfällen starkt uttalade önskan, att den rena flickskolutbildningen
icke måtte för andra önskemål undanträngas, och den givna sammanfattningen
visar, hurusom den av riksdagen skapade skolformen kommunal
flickskola, kompletterad med biformen treårig flickskollinje, val lampar
sig att åstadkomma den jämvikt mellan den kvinnliga ungdomens olika studievägar,
som riksdagen önskat se åvägabragt. Vad sålunda anförts avser naturligtvis
icke att på något sätt göra intrång i den kommunala självbestämmanderätten
eller tvinga utvecklingen in på banor, där kommunernas egna erfarenheter
och önskemål icke komme att tagas till ledning. Det måste givetvis ankomma
på de särskilda kommunerna att var för sig taga initiativ till de anordningar,
som böra på de olika orterna vidtagas.. Varje fall, som här kan yppa
sig, kommer då att behandlas för sig, varvid det jämväl blir tillfälle för Kungl.
Maj -t att pröva, vilken anordning som bäst lämpar sig för varje ort. För närvarande
synes mig från Kungl. Maj:ts sida ingen annan åtgärd erforderlig än
att för riksdagen framlägges förslag örn upprättande av skolformen treårig
flickskollinje samt att medel för detta ändamål äskas. Härtill återkommer
jag framdeles. Skulle förslaget vinna riksdagens bifall, blir därav en följd
att vissa tilläggsbestämmelser, avseende den treåriga linjen, måste göras till
stadgan för kommunala flickskolor. De sakkunniga hava framlagt förslag
till dylika bestämmelser (sid. 65 i de sakkunnigas betänkande).

IV. Kostnadsberäkning.

A. De allmänna läroverken.

Den utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m., som avgivits av
de skolsakkunniga, innehåller även en beräkning av kostnaderna för upprättandet
av de av de sakkunniga föreslagna flickläroverken.

Denna beräkning utgår ifrån att realskolan skall hava förenad femårig och
fyraårig lärokurs samt att de till upprättande föreslagna gymnasierna skola
anordnas som fyraåriga latingymnasier. Beräkningarna omfatta emellertid
även högre flickläroverk med både fyraårigt och treårigt latingymnasium samt
med fyraårigt latingymnasium och treårigt realgymnasium. Löner och arvoden
äro beräknade efter de grunder, som gälla för de allmänna läroverkens
lärare. Ehuru man enligt de sakkunnigas mening torde kunna räkna med att
flickläroverken i ej ringa omfattning fa kvinnliga rektorer och kvinnliga lärare,
äro dock enligt vedertagen praxis lönerna, utom i fråga örn ämneslärarinnor
samt lärare i gymnastik och handarbete, i de till betänkandet fogade
lönestaterna upptagna till de för manliga lärare fastställda beloppen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

De av de sakkunniga beräknade kostnaderna uppgå för de olika slagen av
läroverk till följande ungefärliga belopp:

realskola med förenad femårig och fyraårig lärokurs........ kr. 32,000:_

högre flickläroverk med realskola och enbart fyraårigt latin gymnasium

........................................ » 73,000: —

högre flickläroverk med realskola samt både fyraårigt och treårigt
latingymnasium ................................ » 92 000:_

högre flickläroverk med realskola samt fyraårigt latingymna sium

och treårigt realgymnasium ...................... » 94,000:_

Ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg äro ej medräknade.

För de av de sakkunniga föreslagna tre högre allmänna läroverken för flickor
och sex flickrealskolorna skulle enligt de sakkunnigas beräkning den sammanlagda
kostnaden uppgå till omkring 3 X 73,000 + 6 X 32,000 = 411,000
kronor.

De nu anförda kostnadsberäkningarna avse färdigorganiserade läroverk. Då
emellertid ett nytt flickläroverk under första läsåret av sin verksamhet lämpligen
bör omfatta endast första klassen av realskolan, ett högre läroverk dessutom
en första ring å det fyraåriga gymnasiet, för att sedan år för år utbyggas
med ytterligare en klass i realskolan, ett högre läroverk dessutom med en ring
a gymnasiet, komma de årliga utgifterna för respektive läroverk att först successivt
stiga till nyss beräknade belopp. För första verksamhetsåret torde vid
en särskild realskola böra anställas endast rektor och timlärare samt vid ett
högre flickläroverk rektor, en ämneslärarinna och timlärare med följande löner
och arvoden:

Flickrealskola.

Rektor...............

Tillsyningslärarinna (ev.), arvode . . .

8 timlärartimmar..........

3 timmar teckning och välskrivning

2 » musik...........

4 » gymnastik med lek och idrott

2 » slöjd för flickor......

	100
	1,120	—
	270	—
	180	_
	340	—
	150	—
Kronor	8,560	—

Härtill torde böra komma arvode åt skolläkare med 150 kronor.

Högre flickläroverk.

Rektor ...................

Tillsyningslärarinna (ev.), arvode.......

1 ämneslärarinna..............

14 timlärartimmar..............

5 timmar teckning och välskrivning.....

3 » musik...............

4 » gymnastik med lek och idrott . . .

2 » slöjd för flickor..........

	7,500:
	200:
	2,800:
	1,960:
	450:
	270:
	340:
	150:
Kronor	13,670:

Härtill torde böra komma arvode åt skolläkare nied 300 kronor.

. Under första läsaret torde varken bibliotekarie eller biträde å rektorsexpeditionen
behöva anställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

De sakkunniga erinra vidare om att som villkor för upprättande av de högre
flickläroverken i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg bestämdes av
1927 års riksdag, att vederbörande kommun skulle åtaga sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor.

I fråga örn medel för bestridande av kostnaderna för en första uppsättning
av undervisningsmateriel, för bibliotek samt för böcker och liggare m. m.
å rektorsexpeditionen anföra de sakkunniga följande:

Däremot bestämdes ingenting örn på vad sätt kostnaderna för en första uppsättning
av undervisningsmateriel, för bibliotek samt för böcker och liggare
m. m. å rektorsexpeditionen skulle bestridas.

Enligt bestämmelse i läroverksstadgan § 217 skall vederbörande läroverks
biblioteks- och materielkassa bestrida kostnaderna för anskaffande och underhåll
såväl av böcker och övrig undervisningsmateriel som av annan för läroverket
behövlig materiel. Av denna kassas medel skall jämväl bekostas tryckning
av årsredogörelse och terminskatalog ävensom av blanketter, program
m. m.. som kunna erfordras för arbetet vid läroverket eller för läroverkets expedition.
Kassans inkomster äro dels en avgift å tre kronor av varje lärjunge,
som vid läroverket inskrives, dels ock en terminlig avgift å fyra kronor
och femtio öre av varje lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning befrias.
Sistnämnda avgift kan dock efter vederbörligt medgivande höjas till
högst 10 kronor i terminen. Då å ena sidan förenämnda inkomster av helt
naturliga skäl, särskilt under de första åren av en skolas verksamhet, komma
att uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp, under det att å andra sidan
anspråken på ^^anskaffning av böcker och annan undervisningsmateriel under
dessa år givetvis bliva betydande, måste ett nyupprättat läroverk på annat
sätt beredas möjlighet att erhålla erforderliga medel för sådan nyanskaffning.

Mea även för bestridande av en del av de utgifter, som åvila läroverkens
ljus- och vedkassor, erfordras under första läsåret någon hjälp.

Medel för här omförmälda ändamål torde ej kunna erhållas på annat sätt
än genom statsbidrag. Genom beslut den 6 juni 1929 har Kungl. Majit för
vart och ett av de högre allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg anvisat högst 750 kronor såsom bidrag till täckande
av utgifter, som under förra hälften av budgetåret 1929/1930 skola bestridas
av respektive läroverks ljus- och vedkassa, samt högst 2,500 kronor såsom
bidrag till täckande av de utgifter, som under samma tid åvila respektive läroverks
biblioteks- och materielkassa. Tillika anbefalldes skolöverstyrelsen att,
därest anslag för ifrågavarande ändamål ansåges erforderligt för senare hälften
av sagda budgetår, därom göra framställning i samband med anslagsäskanden,
avsedda att föreläggas 1930 års riksdag. Sådan framställning har sedermera
blivit gjord och avser samma belopp som beviljats för förra hälften av
budgetåret.

Ehuru de sakkunniga anse, att det av skolöverstyrelsen beräknade beloppet
å 5,000 kronor för nyanskaffning av böcker och undervisningsmateriel vid vart
och ett av de redan upprättade högre flickläroverken är mycket knappt tilltaget
— till det till dubbelseminarium utvidgade folkskoleseminariet i Linköping
anslog 1926 års riksdag för sådant ändamål 31,000 kronor — torde det dock
kunna nicka till de mest oundgängliga behoven. De sakkunniga anse sig därför
böra föreslå, att varje nyupprättat högre flickläroverk tilldelas statsbidrag
med tillsammans 6,500 kronor för bestridande under första läsåret av utgifter,
som åvila läroverkets ljus- och vedkassa samt biblioteks- och materielkassa.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Departe ments chefen.

För nyupprättad flickrealskola torde bidraget kunna begränsas till 4,000 kronor,
varav 1,000 kronor till ljus- och vedkassan och 3,000 kronor till biblioteksoch
materielkassan.

Som förut är nämnt, går de sakkunnigas förslag ut på att tre högre allmänna
läroverk för flickor (i Uppsala, Lund och örebro) samt sex realskolor
för flickor (i Linköping, Norrköping, Jönköping, Borås, Karlstad och Västerås)
skola upprättas successivt, så att under tre på varandra följande år ett
högre läroverk och två flickrealskolor upprättas.

Med hänsyn till vad som föreslagits i förut omförmälda proposition till
1929 års riksdag, hava de sakkunniga funnit lämpligast, att i första rummet
må ifrågakomma ett högre flickläroverk i Örebro samt en flickrealskola i vardera
av städerna Linköping och Borås. De olika läroverken böra, såsom förut
är nämnt, uppbyggas successivt, så att de fullständiga flickläroverken första
läsåret hava en första klass och en första ring, andra läsåret en första och
en andra klass samt en första ring och en andra ring o. s. v. samt att flickrealskoloma
på motsvarande sätt upprättas och utvecklas från klass till
klass.

Under anförda förutsättningar skulle för första budgetåret erfordras följande
statsanslag:

ett högre flickläroverk:

läraravlöningar ......

bidrag till läroverkets kassor

två flickrealskolor:

läraravlöningar (.........

bidrag till läroverkens kassor

kr. 13,670: —
» 6,500: —

. . . kr. 17,120: —
... » 8,000: —
Kronor 45,290: ''—

Dessutom skulle anslaget till arvoden åt skolläkare behöva höjas med 600
kronor (300 + 2 X 150).

Mot de av de sakkunniga sålunda gjorda kostnadsberäkningarna hava i
de från statskontoret och skolöverstyrelsen inkomna yttrandena inga andra
erinringar framkommit än att skolöverstyrelsen ansett, att arvoden åt bilbliotekarie
och biträde å rektorsexpeditionen vid högre flickläroverk böra utgå redan
första året med respektive 150 och 200 kronor.

Mot de sakkunnigas kostnadsberäkningar under de av dem gjorda förutsättningarna
har jag i huvudsak intet att erinra, örn man å den förenade linjen,
i överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag, vilket jag av pedagogiska
skäl, såsom i annat sammanhang utvecklas, anser mig böra tillerkänna
visst företräde, anordnar skild undervisning i tyska under två år, kommer detta
att medföra en ökning i den av de sakkunniga beräknade kostnaden med omkring
400 kronor för varje sådan linje. Detta inverkar dock icke på beräkningen
av det första årets kostnader. I likhet med de sakkunniga anser jag, att under
första läsåret särskilda arvoden åt bibliotekarie och biträde å rektorsexpe -

Kungl. Maj:ts proposition nr lid 43

ditionen vid nyupprättade läroverk icke behöva medtagas i kostnadsberäkningen.

Jag anser mig ej nu behöva taga ståndpunkt till huruvida den av de sakkunniga
ifrågasatta proportionen mellan antalet lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor
är den lämpliga.

Som jag förut anfört, anser jag, att till en början ett högre allmänt läroverk
för flickor bör upprättas i Örebro och nya flickrealskolor i Linköping och Borås.
Anslag härför torde böra äskas från och med budgetåret 1930/1931.

Det av mig i det föregående framlagda förslaget örn att de fyra redan upprättade
flickläroverken i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg efter
mönstret av den kommunala flickskolan må erhålla dubbel anknytning till
folkskolan kommer givetvis att medföra något ökade kostnader för dessa läroverk.
Budgetåret 1930/1931 skulle i realskolan, utom de två lägsta klasserna
å den fyraåriga linjen, upprättas en första klass å den femåriga linjen.
För sistnämnda klass erfordras vid vart och ett av dessa läroverk dels en
lärarkraft i läroämnen (26 veckotimmar), dels ock timlärartimmar i teckning
och välskrivning (3 timmar), i musik (2 timmar) och i slöjd för flickor
(2 timmar). För gymnastik torde till en början särskilda timmar ej vara
behövliga. Då det på frågans nuvarande stadium är svårt att avgöra, örn
den för läroämnena erforderliga lärarkraften lämpligen bör inrättas som en
adjunktstjänst eller som en ämneslärarinnebefattning, anser jag, att ifrågavarande
undervisning under läsåret 1930—-1931 lämpligen bör bestridas av
extra lärare. Den härför erforderliga sammanlagda kostnaden för budgetåret
1930/1931 skulle alltså uppgå till

för läroämnen 4 X 3,300:-—- ........ kr. 13,200: —

» teckning och välskrivning 4 X 3 X 90:— ............ » 1,080: —

» musik 4 X 2 X 90:—.............................. » 720: —

» slöjd för flickor 4 X 2 X 75:—...................... » 600:-—

kr. 15,600: —

Av denna kostnad komma 13,200 kronor på extra anslaget till extra och
vikarierande ämneslärare samt det övriga på respektive extra anslag till extra
arvoden åt Övningslärare.

För därpå följande budgetår behöver anslagsbeloppet ytterligare ökas. Vid
läroverk, där sammanlagda antalet lärjungar i andra klassen av den femåriga
linjen och första klassen av den fyraåriga linjen ej överstiger 35, blir kostnadsökningen
omkring 1,400 kronor. Vid läroverk åter, där på grund av antalet
lärjungar de båda linjerna måste upprättas som fristående linjer, kommer kostnadsökningen
att motsvara kostnaden för upprättande av erforderliga parallellavdelningar.
Så vitt man nu kan döma, torde fristående linjer bliva erforderliga
i Stockholm och Göteborg samt sannolikt även i Malmö.

Förslaget innebär vidare, att ett nytt högre flickläroverk skall upprättas
i Örebro och nya realskolor i Linköping och Borås. För beräkningen av de
härför erforderliga kostnaderna har jag i det föregående redogjort. Budget -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

året 1930/1931 skulle det högre flickläroverket draga en kostnad av 13,670
kronor till läraravlöningar och 300 kronor till arvode åt skolläkare samt de
två realskolorna tillsammans 17,120 kronor till läraravlöningar och 300 kronor
till arvoden åt skolläkare. Härtill skulle komma ett belopp av respektive
6,500 kronor och 8,000 kronor som bidrag till läroverkens kassor för inköp av
en första uppsättning av undervisningsmateriel m. m. Av de nu nämnda beloppen
komma avlöningarna åt rektorerna (7,500 + 2 X 6,400 kronor) och en
ämneslärarinna (2,800 kronor) samt arvoden åt tillsyningslärarinnor (200 +
2 X 100 kronor) på det ordinarie reservationsanslaget, arvoden för timlärartimmar
(14 + 2 X 8 X 140 kronor) på extra anslaget till extra och vikarierande
ämneslärare, arvoden åt lärare i teckning [(5 + 2X3) X 90 kronor],

1 musik [(3 + 2 X 2) X 90 kronor], i gymnastik med lek och idrott [(4 +

2 X 4) X 85 kronor] och i slöjd för flickor [(2 + 2 X 2) X 75 kronor] på
respektive extra anslag till extra arvoden åt Övningslärare samt arvoden åt skolläkare
(300 + 2 X 150 kronor) på den i det ordinarie reservationsanslaget ingående
posten: arvoden åt skolläkare. Vad vidare engångsbidraget till läroverkens
kassor (6,500 + 2 X 4,000 kronor) beträffar, synes mig Kungl. Majit
böra äga befogenhet att för nu ifrågavarande ändamål anvisa medel från det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Jag kommer att sedermera
i annat sammanhang återupptaga frågan örn en dylik medelsdisposition.

Slutligen har jag ifrågasatt, att gymnasierna vid de allmänna läroverken i
Linköping och Borås skola ombildas till samgymnasier. De sakkunniga hava
erinrat örn att särskilt anslag till arvoden åt tillsyningslärarinnor vid nämnda
läroverk erfordras. Enligt beslut av 1929 års riksdag skall tillsyningslärare
(lärarinna) vid allmänt läroverk, utöver honom eljest tillkommande löneförmåner,
åtnjuta arvode å 500 kronor. Med hänsyn till den ringa erfarenhet
man har om läroanstalter av nu ifrågavarande slag, anser jag, att man till
en början i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör nöja sig med att vid de
läroverk, vid vilka gymnasiet skall vara tillgängligt även för flickor, anställa
en kvinnlig sakkunnig att gå rektor tillhanda med råd och upplysningar angående
de kvinnliga lärjungarna. Sådan sakkunnig bör, såsom skolöverstyrelsen
föreslagit, erhålla ett årligt arvode av 300 kronor. För detta ändamål
synes det ordinarie reservationsanslaget böra höjas med 2 X 300 = 600
kronor. Emellertid medför öppnandet av gymnasiet vid dessa läroverk för
flickor även en annan kostnadsökning. Givetvis böra de kvinnliga lärjungarna
på detta stadium åtnjuta skild undervisning i gymnastik. Kostnaden härför
kan beräknas till 2 X 4 X 85 = 680 kronor. Däremot synes det knappast erforderligt
att beräkna särskilt arvode för de kvinnliga lärjungarnas undervisning
i musik. Den sammanlagda kostnaden för ifrågavarande ombildning uppgår
alltså till 600 + 680 = 1,280 kronor.

Ett genomförande av de av mig i det föregående framställda förslagen för
tillgodoseende av flickornas läroverksutbildning skulle alltså för budgetåret
1930/1931 medföra följande kostnader:

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Upprättande av en första klass av den femåriga realskolan vid
vart och ett av de högre flickläroverken i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg............................ . kr. 15,600: ■

högre flickläroverk i Örebro ....................• ■...... » 13,970:

flickrealskolor i Linköping och Borås ............... » 17,420:

bidrag till läroverkens kassor vid nämnda läroverk i Örebro,

Linköping och Borås . .. ................ • ............ » 14,500:

ombildning av gymnasierna i Linköping och Borås till sam gymnasier

......................................... » 1,280: -

kr. 62,770: —

Sammanställer man åter kostnaderna efter de olika anslag, vilka de böra
belasta, visar det sig, att på reservationsanslaget kommer:

avlöning åt 3 rektorer .................................... kr. 20,300:

» » 1 ämneslärarinna ........................... » 2,800:

arvode åt 3 tillsyningslärare ............................ » 400:—•

» » 2 kvinnliga sakkunniga ........................ » 600: -

» » skolläkare .................................. » 600:

kr. 24,700: —

samt på extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare:

arvode till 4 extra lärare................................ kr. 13,200: —

» för 30 timlärartimmar ..................... » 4,200: —

kr. 17,400: —

Vidare skulle på extra anslag till extra arvoden åt Övningslärare komma:

för teckning 23 t. å 90:-—-................................ kr. 2,070: —

» musik 15 t. ä 90: —.................................. » 1,350: —

» gymnastik med lek och idrott 20 t. ä 85:—.............. » 1,700:

» kvinnlig slöjd 14 t. ä 75:—............................ » 1,050:

kr. 6,170: —

Slutligen skulle bidragen till läroverkens kassor bestridas av besparingar å
det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken.

På de olika anslagen komma alltså:

ordinarie reservationsanslaget ............................ kr. 24,700:-—•

extra anslaget till extra och vikarierande ämneslärare......... » 17,400: —

extra anslagen till extra arvoden åt Övningslärare.......... » 6,170:-—

från besparingar å ordinarie reservationsanslaget .......... » 14,500: —

kr. 62,770: —

I likhet med de sakkunniga anser jag, att de föreslagna nya flickläroverken
böra upprättas under villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

B. Kommunala flickskolor oell flickskollinjer.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom förut är nämnt, i vissa fall en
samorganisation av en statlig flickrealskola och en kommunal flickskola
kunna komma till stånd. Dessa skolor skulle i så fall hava gemensam rektor,
vilken utom vanlig lön som rektor vid den statliga flickrealskolan borde tillerkännas
ett särskilt årligt arvode å 600 kronor. Dessutom borde han erhålla
minskning i den honom som rektor vid realskolan åliggande undervisningsskyldigheten
med tre timmar i veckan.

De av de sakkunniga i det föregående omnämnda kommunala flickskollinjema
skulle upprättas vid statsläroverk och bygga på realskolans näst högsta
klass. En sådan linje skulle hava till ändamål att bereda kvinnliga lärjungar,
som genomgått näst högsta klassen av realskola vid allmänt läroverk, tillfälle
till inhämtande av ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn
tagen till den kvinnliga ungdomens egenart samt att därvid tillika i större eller
mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt
inom hemmets område. Den borde enligt de sakkunnigas mening omfatta
tre ar och vara organiserad på i huvudsak samma sätt som den kommunala
flickskolans tre högsta klasser. Linjen i fråga borde alltså under de två
sista aren kunna omfatta antingen bade en teoretisk och en praktisk utbildningslinje
eller endera av dessa utbildningslinjer. Vidare borde bestämmelserna
i stadgan för kommunala flickskolor med vissa modifikationer bliva i
tillämpliga delar gällande även för flickskollinjen. Bland annat borde
bestämmelser utfärdas därom, att rektor och lärare vid allmänt läroverk,
med vilket kommunal flickskollinje är förenad, må kunna hava någon del
av sin tjänstgöring förlagd till flickskollinjen, dock under iakttagande av att sådan
tjänstgöring må omfatta högst hälften av den vederbörande såsom lärare
vid allmänna läroverket åliggande undervisningsskyldigheten samt att statsverket
icke därigenom förorsakas ökade kostnader; samt att lärare vid kommunal
flickskollinje må kunna hava högst hälften av sin tjänstgöring förlagd
till det allmänna läroverk, med vilket flickskollinjen är förenad, dock under
iakttagande av att statsbidrag ej må utgå till flera sådana lärare än som skulle
erfordras vid den kommunala flickskollinjen, därest samtliga vid densamma
anställda lärare med full tjänstgöring haft hela sin undervisning dit förlagd.

Även i fråga örn läraravlöning och statsbidrag torde enligt de sakkunniga
bestämmelserna för kommunala flickskolor i huvudsak kunna tillämpas på den
ifrågasatta kommunala treåriga flickskollinjen.

Härom anföra de sakkunniga följande:

Beträffande statsbidrag till kommunala flickskolor vilja de sakkunniga erinra
örn att det s. k. grundanslaget till dylika skolor utgår med 2,800 kronor
för klassavdelning med ett tillägg av 400 kronor för var och en av de två
högsta klasserna å den teoretiska linjen. Örn skolan har enbart praktisk linje,
utgår dock grundanslaget med blott 1,400 kronor för var och en av de två högsta
klassernas klassavdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Som allmän förutsättning för statsbidrags utgående till kommunal flickskola
fordras, bland annat, att skolan skall hava sammanlagt minst 91 lärjungar,
d. v. s. i medeltal minst 13 lärjungar i varje årsklass. Då emellertid
antalet lärjungar i en skola av här ifrågavarande ari i regel brukar sjunka i de
högre klasserna, synes det vara fullt motiverat, att minimiantalet lärjungar i
den treåriga flickskollinjen, som motsvarar de tre högsta klasserna i en kommunal
flickskola, sättes något lägre per årsklass. De sakkunniga vilja här
föreslå samma antal, som är bestämt för kommunal mellanskola, d. v. s. i medeltal
minst 10 i varje årsklass. . . . „ .

Enär de ifrågasätta treåriga flickskollinjerna, såsom de sakkunniga förut
anfört, böra upprättas endast å sådana orter, där antalet lärjungar är för
litet för att möjliggöra upprättandet av en fullständig kommunal flickskola,
torde parallellavdelning vid flickskollinje böra förekomma endast i särskilda
undantagsfall. Det synes därför böra meddelas föreskrift örn att parallellavdelning
icke får upprättas utan skolöverstyrelsens medgivande i varje särskilt
fall.

Nedanstående särbestämmelser synas vara. erforderliga.

1. Rektor vid kommunal treårig flickskollinje skall åtnjuta ett särskilt arvode
av 400 kronor; biträdande föreståndarinna ett särskilt arvode av 100 kronor;
vikarierande rektor ett särskilt arvode av 200 kronor samt vikarie för biträdande
föreståndarinna ett särskilt arvode av 100 kronor, allt för år räknat

(§ 3) 1

Därjämte bör rektor beredas minskning i den honom som rektor vid allmänt
läroverk åliggande undervisningsskyldigheten med två timmar i veckan, varvid
det bör åligga vederbörande kommun att bestrida kostnaden för timlärare

för motsvarande antal timmar. o . . ..

2 Skolområde, som underhåller kommunal treårig flickskollinje, viljen
blivit av Kungl. Majit erkänd såsom sådan, skall för bestridande av kostnaderna
härför erhålla bidrag av statsmedel dels till skolan och till parallellavdening
av årsklass, dels ock för lärare enligt nedanstående grunder •

a) till skola med teoretisk och praktisk linje eller enbart teoretisk hnje inea
9,200 kronor för år och till skola med enbart praktisk linje 5,600 kronor tor ar;

samt därutöver „

b) till parallellavdelning av lägsta årsklassen med 2,800 kronor för ar, dock
att sådant bidrag ma utgå till högst sa stort antal parallella klassavdelningar,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsarets början minst 30 lärjungar
komma på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan, ny ^klassavdelning
upprättas inom densamma, samt att parallellavdelning ej må upprättas
utan skolöverstyrelsens medgivande;

c) till parallellavdelning av årsklass inom de tva högsta arsklassenm, med
iakttagande av de i b) angivna begränsningarna, med 2,800 kronor för år för
parallellavdelning inom den teoretiska linjen och med 1,400 kronor för ar för

parallellavdelning inom den praktiska linjen; ,

d) till undervisning i ämnena hushållsgöromål, kvinnlig slöjd, barnavård och
trädgårdsskötsel med 75 kronor för läsår och veckotimme, under villkor att
vid läsårets början vid undervisningen i. dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar
i varje lärjungegrupp inom viss klass icke understiger 5 samt att minst to
lärjungar komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp för ämnet upprättas

16_17)

V | S„m allmänna förutsättningar för statsbidrags utgående skola gälla de i
§ 20 av kungörelsen den 22 juni 1928 angående avlöning åt lärare vid kom -

1 De inom parentes anförda paragraferna hänvisa till kungörelsen den 22 joni 1928 (nr 229) angående
avlöning åt lärare vid kommunal flickskola samt statsbidrag till sådan skola.

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

munal flickskola samt statsbidrag till sådan skola givna bestämmelserna, dock
att den kommunala treåriga flickskollinjen skall hava sammanlagt minst 30
lärjungar (§ 20 morn. 5).

4. Till skolområde, som enligt plan, som av Kungl. Majit godkännes, upprättar
kommunal treårig flickskollinje genom successivt uppbyggande med en
eller flera klasser av sådan linje, utgår statsbidrag enligt bestämmelserna i
§ 21 av den i näst föregående punkt omförmälda kungörelsen, dock att skolan
skall hava i medeltal minst 10 lärjungar i varje årsklass (§ 21).

Som stöd för beräkning av kostnaderna för en kommunal treårig flickskollinje
hava de sakkunniga till sitt yttrande som bilaga fogat ett exempel på
»utgifts- och inkomststat för kommunal treårig flickskollinje, förenad med
allmänt läroverk», vilken bilaga torde få fogas vid statsrådsprotokollet för denna
dag (bil. 4).

Som framgår av denna bilaga, yttra de sakkunniga, kunna statens kostnader,
oberäknat^tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna, för en kommunal
treårig flickskollinje i enlighet med de sakkunnigas förslag uppskattas
till omkring 12,000 kronor örn året. Det förutsättes härvid, att enbart teoretisk
linje anordnas inom de två högsta klasserna. För enbart praktisk linje kunna
kostnaderna beräknas till något lägre belopp. För både teoretisk och praktisk
linje —en organisation, som emellertid torde komma att bliva mycket sällsynt
vid de jämförelsevis små skolor, det här är fråga örn — ökas kostnaden för
staten med omkring 1,500 kronor.

De sakkunniga anföra vidare, att de i den länsvis ordnade undersökningen
räknat med att treårig flickskollinje skulle kunna komma att upprättas på ett
femtontal orter. Örn så blir fallet, skulle alltså statens årliga kostnader för
sådana linjer komma att uppgå till omkring 15 X 12,000= 180,000 kronor.
Då emellertid på en del av dessa orter fullständig flickskola nu finnes, skulle
i stället en besparing göras å anslaget till privatläroverken. Genom upprättande
av särskild flickskollinje torde också i vissa fall besparing kunna uppstå
genom ett minskat antal parallellavdelningar vid det allmänna läroverket.
Då flickskollinjer sannolikt till en början komme att upprättas endast i ringa
omfattning och successivt, syntes för första budgetåret ett förslagsanslag till
statsbidrag till sådana linjer å 10,000 kronor vara tillräckligt.

Beträffande vederbörande kommuns kostnader för den ifrågasatta flickskollinjen
skulle dessa enligt omförmälda bilaga belöpa sig till omkring 3,800 kronor
om året. Därtill komme kostnaden för skollokaler oell inredningsmateriel.
Då flickskollinjen skulle vara samorganiserad med det allmänna läroverket,
erfordras i regel endast tre klassrum med inredning. Övriga lokaler, undervisningsmateriel
m. m. skulle de båda skolformerna i stor utsträckning hava gemensamt.

Beträffande pensionsrätt för lärare vid kommunala flickskollinjer vid statsläroverk
anför statens pensionsanstalt följande:

Utredningen synes beröra statens pensionsanstalts verksamhetsområde endast
i vad ifrågasättes inrättande vid allmänna läroverk av kommunala treåriga
flickskolelinjer.

Då dessa flickskolelinjer enligt utredningen skola åsyfta samma slututbildning
som kommunala flickskolor och ej synas skola förete annan olikhet med
de sistnämnda än som påkallas därav, att en del av undervisningen förutsättes
vara före inträdet å flickskolelinjen fullgjord vid realskola, torde dessa linjer
kunna betraktas som kommunala flickskolor, örn ock organisationen på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 119-

av särskilda förhållanden kunnat inskränkas. Vid sådant förhållande torde ock
få anses, att vid flickskolelinjerna anställda lärare böra äga pensionsrätt i
statens pensionsanstalt på samma villkor som lärare vid fullständiga kommunala
flickskolor.

Mot de sakkunnigas förslag till samorganisation mellan kommunal flickskola
och flickrealskola samt upprättande under ovan (s. 29) angivna förutsättningar
av treårig flickskollinje liksom mot förslaget till avlönings- och
statsbidragsbestämmelser ifråga örn dylik organisation har jag i huvudsak
intet att erinra. Jag vill därför tillstyrka, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att godkänna de bestämmelser i förevarande avseende, som jag i
huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag i det följande kommer
att angiva. Här må endast erinras därom, att den ifrågasatta nedsättningen
i rektors undervisningsskyldighet givetvis bör kompenseras genom att
den kommunala flickskolan respektive flickskollinjen bekostar motsvarande antal
timlärartimmar.

I anslutning till vad av 1928 års riksdag beslöts i fråga örn åtgärder för
sådana lärarinnor, som på grund av statsunderstödda enskilda högre flickskolors
upphörande med sin verksamhet i samband med inrättandet av kommunal
flickskola på orten förlorade sin anställning, finner jag, att motsvarande bestämmelser
böra gälla även för de lärarinnor vid omförmälda högre flickskolor,
vilka på grund av kommunal flickskollinjes inrättande på orten gå förlustiga
sin befattning.

Ej heller i fråga örn den av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningen
för kommunala flickskollinjers upprättande har jag något att erinra. Givetvis
är det ej möjligt att på förhand beräkna, i vilken omfattning sådana flickskollinjer
under den närmaste tiden komma att upprättas. Till frågan örn erforderligt
anslag för nästa budgetår skall jag återkomma vid behandlingen av frågan
om anslag till kommunala flickskolor.

Departe ments chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930

1 sami. 94 käft. (Nr 119-)

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Vissa frågor rörande tillämpning ay 1927 års skolorganisation.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 5 juli 1929 av samma års riksdags
skrivelse nr 250 i anledning av Kungl. Majits proposition angående vissa i
samband med 1927 års skolreform stående frågor anförde jag, efter att hava
närmare berört riksdagens i nämnda skrivelse begärda utredning rörande behovet
av ytterligare högre allmänna läroverk för flickor utöver de fyra av 1927
års riksdag beslutade samt örn deras organisation, bland annat, följande:

I samband med prövningen av de föreslagna flickläroverkens organisation
synas mig lämpligen också vissa andra med 1927 års skolorganisation sammanhängande
frågor böra upptagas till omprövning.

Riksdagen har beslutat, att den föreslagna ombildningen och utvidgningen
av läroverksorganisationen samt de förändringar, som därmed stå i samband,
skola försiggå i huvudsaklig enlighet med den plan beträffande tidpunkter
för ikraftträdandet och grunder i övrigt, som av föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 18 februari 1927
samt av 1927 års riksdag i dess skrivelse nr 262 angivits. Vid det praktiska
genomförandet av sagda plan ha emellertid framträtt svårigheter av den art
och räckvidd, att vissa jämkningar utöver dem, som Kungl. Majit själv kan
äga befogenhet medgiva, i planen synas påkallade. Det torde under sådana
omständigheter vara lämpligt att även dessa frågor nu erhålla erforderlig utredning.

Efter att hava erinrat örn lyceilinjerna vid de allmänna läroverken fortsatte
jag sålunda:

Slutligen vill jag vidare erinra örn den ojämnhet, som läroverkens nederstadier
för närvarande uppvisa i avseende å möjligheterna att mottaga elever.
Medan elevtillströmningen till den 5-åriga realskolans första klass å många
orter är så stark, att många måste avvisas, är tillströmningen till den krånga
realskolans första klass mångenstädes så ringa, att denna linje ej alltid
torde kunna upprätthållas. Den nuvarande organisationen företer onekligen
en viss stelhet, som synes påkalla en uppmjukning. Frånsett det ekonomiskt
otillfredsställande i en dylik från början fastlåst anordning, föreligger
här en av erfarenheten redan ådagalagd ojämnhet i organisationen, och det
synes mig angeläget att tillse, i vad mån man kan vinna en smidigare anpassning
allt efter de förefintliga behoven på de olika orterna. Jag erinrar t. ex.
om det sätt, på vilket 1928 års riksdag löst frågan örn den kommunala flickskolans
dubbla anknytning till folkskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Vid övervägande av denna fråga har jag givetvis i första rummet beaktat
den ståndpunkt, som riksdagen intagit till densamma. När vid 1927 års riksdag
andra särskilda utskottets förslag till omorganisation av det högre skolväsendet
var föremål för överläggningar i kamrarna, framhölls från skilda
håll med stor styrka, att den nya ordningen för det högre skolväsendet, örn
den bleve av riksdagen antagen, icke vore att anse som en oföränderlig, i
alla detaljer fastlåst organisation; i den mån nya erfarenheter framträdde,
vilka gjorde jämkningar i den fastställda planen önskvärda, borde dylika
jämkningar ock genomföras, så att den nya organisationen kunde så smidigt
som möjligt anpassa sig efter växlande tidsförhållanden och lokala behov. I
den mån en sådan anpassning icke kunde åvägabringas genom mera tillfälliga
åtgärder från Kungl. Maj:ts sida, vore riksdagen beredd att efter därom av
Kungl. Majit gjord framställning lämna sin medverkan. Sålunda framhöll
enligt riksdagens protokoll min företrädare i statsrådsämbetet,

»att det icke är meningen — och det förutsatte icke heller Kungl. Majit
— att på det sättet fastlåsa organisationen, att den icke, därest omständigheterna
så påkalla, kan förändras. För egen del vill jag starkt betona det
nödvändiga uti att organisationen kan givas erforderlig smidighet och anpassning,
och samtidigt vill jag betona, att reformens genomförande kommer att
ställa stora krav på klokhet och förståelse hos dem, som skola leda och övervaka
detta arbete.»

I samma riktning uttalade sig enligt riksdagens protokoll dåvarande statsministern
:

»Jag önskar också, innan jag slutar, understryka den uppfattning, som utskottet
givit uttryck åt på sidan 131 i sitt betänkande, nämligen att förändringar
böra komma till stånd, när förhållandena motivera sådana, och att man
sålunda icke får betrakta det nu fattade beslutet såsom ett fastlåsande av organisationen
på alla punkter och under alla förhållanden.

Jag tror sålunda, att man till fördel för det hela lika väl i efterhand kan
göra de jämkningar, som befinnas nödvändiga, och jag förutsätter, att behörig
hänsyn kommer att tagas till sakliga framställningar och framför allt
till de erfarenheter, som den fortsatta utvecklingen i detta avseende visar hän
på.»

Liknande synpunkter framhöllos, såsom jämväl framgår av riksdagens protokoll,
av ordföranden i andra särskilda utskottet (»skolutskottet»):

»Jag är på grund av den debatt, som i denna detalj ägt rum, angelägen om
att betona, att det är klart, att vi icke här göra anspråk på att ha förfarit
så, att icke framdeles en korrigering kan behöva göras, men vad jag håller
på, det är, att med nuvarande lärjungeantal och med nuvarande fördelning
av lärjungarna mellan läroverksorterna och kringliggande bygd förefaller
den organisation, som föreslagits av utskottsmajoriteten, att vara väl grundad.
Jag vill emellertid samtidigt betona, att utskottsmajoriteten aldrig har tänkt
sig, att den organisation, som nu göres upp, i alla detaljer skulle förbliva
oföränderlig genom tiderna, över huvud skulle jag vilja framhålla, att det
har varit en brist hos våra svenska läroverk, att deras organisation varit så
stel, och att man på detta område icke haft tillräcklig möjlighet av en smi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

dig anpassning för växlande tider och växlande förhållanden. Min uppfattning
är, och däråt har givits uttryck i den del av utskottets motivering, som
herr statsrådet nyss läste upp, att läroverkens organisation i sina stora drag
nu bör fastställas av konung och riksdag gemensamt, men denna organisation
bör kunna anpassa sig efter tidernas behov, så att riksdagen, utan tilllämpande
av några doktrinära synpunkter i dessa fall, vid varje tidpunkt
lämnar sin medverkan till de av erfarenheten betingade jämkningarna med
hänsyn till behovet på de olika platserna. Och det vill jag ha förklarat såsom
representant för uppfattningen inom den delegation, vilken i detalj granskat
läroverksorganisationen, att vår mening varit den, att skulle det visa sig, att
på en eller annan punkt de kalkyler, på vilka vi byggt vårt förslag, icke
skulle hålla streck eller ändrade förhållanden skulle inträda, så har det varit
vår mening att organisationen framdeles skall, utan hinder av skoldoktrinära
uppfattningar, jämkas efter det praktiska livets förhållanden och behov.

Glöm icke den mening, som funnits hos utskottet och som är uttryckt i det
yttrande herr statsrådet nyss uppläste, glöm inte, att övergången till det nya
måste göras synnerligen mjuk! Denna organisation måste tillämpas med
omdömesgillhet och varsamhet. Ni måste komma ihåg detta, och i det
avseendet har det aldrig varit någon meningsskiljaktighet inom utskottet.
Denna organisation skall införas smidigt, så att allmänheten och föräldrar,
som ha barn i skolåldern, icke komma att utsättas för svårigheter genom
de förhållanden, som komma att uppstå.-------— -----—

Det måste vidare beaktas, vad redan förut påpekats, nämligen att den detaljorganisation
som här förslagits, är gjord på grundvalen av nu tillgängligt material.
Visar erfarenheten och livet, att detaljjämkningar i organisationen behöva göras,
så tveken icke, ni, som skola handhava skolfrågan i framtiden, att komma
till riksdagen med edra förslag, ty få vi frågan löst vid denna riksdag och
under sådana former och i den anda, som är bärande för skolutskottets förslag,
så kommer mycket att i detta hänseende ställa sig annorlunda i framtiden,
när det gäller att få frågor av detta slag behandlade här i riksdagen.»

Denna uppfattning är det också, som kommer till uttryck i 1927 års riksdags
skrivelse nr 262, där med avseende på den nya realskolorganisationen
anföres:

Riksdagen vill särskilt framhålla angelägenheten av att övergången till
den nya organisationen sker under så mjuka former som möjligt.

Med avseende på hela den nya skolorganisationen uttalade riksdagen uttryckligen
sin förväntan, att Kungl. Maj:t i mån av framträdande behov skulle
framlägga förslag för organisationens anpassande efter erfarenhetens krav:

Slutligen vill riksdagen beträffande hela den organisation, som nedan föreslås,
framhålla, att erfarenheten givetvis kan göra vissa jämkningar i densamma
önskvärda på grund av lokala förhållanden, ändrat elevantal m. m., och riksdagen
förutsätter, att i sådant fall Eders Kungl. Majit härom kommer att för
riksdagen framlägga förslag.

Den väsentligaste förändring, som på grund av 1927 års riksdags beslut genomförts
inom de allmänna läroverkens organisation, är otvivelaktigt den, att
realskolan nu skall vara antingen fyraårig och grundad på genomgången sjätte

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

klass i någon av den sexklassiga folkskolans huvudformer eller femårig och
grundad på genomgången fjärde klass i folkskola, som nyss nämnts, eller ock
såväl fyra- som femårig och ansluten till folkskolan på båda nu angivna sätt.
Vid genomförandet av denna nya organisation av realskolan hava emellertid
vissa svårigheter framträtt. Dessa hava särskilt tydligt gjort sig gällande
vid vissa läroverk, där realskolan enligt 1927 års organisationsplan är dels
femårig, dels fyraårig och alltså har vad man kallat dubbel anknytning tili
folkskolan.

Det var dessa allt tydligare framträdande olägenheter med den gällande organisationsplanen,
som med hänsyn till riksdagens nyss anförda uttalanden föranledde
mig att förenämnda dag bringa denna fråga under Kungl. Maj:ts
prövning.

På min därvid gjorda framställning beslöt Kungl. Maj :t att uppdraga
åt 1927 års skolsakkunniga att verkställa utredning och avgiva yttrande
och förslag i, bland andra, det av mig sålunda angivna hänseendet. Därjämte
bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att till förstärkning
av nyssnämnda sakkunnigberedning tillkalla ytterligare tva sakkunniga.

Den 30 november 1929 avgåvo 1927 års skolsakkunniga sitt betänkande i
frågan, benämnt Utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års
skolorganisation (Statens offentliga utredningar 1929:32).

På grund av remiss hava utlåtanden över ifrågavarande betänkande avgivits:
den 28 december 1929 av statskontoret och den 9 januari 1930 av skolöverstyrelsen,
vilken inhämtat yttranden från läroverkskollegierna vid de allmänna
läroverk, beträffande vilkas organisation de sakkunniga framlagt förslag
till jämkningar.

Då jag nu övergår till behandling av förevarande spörsmål, kommer jag
att först stanna vid frågan örn behovet av jämkningar inom 1927 års organisationsplan,
därpå övergår jag till frågan örn samorganisation av femårig
och fyraårig realskollinje och till vissa i samband därmed stående pedagogiska
synpunkter, varefter jag slutligen kommer att beröra frågan om förslagets
tillämpning på olika orter samt kostnadsfrågan. Beträffande dessa
spörsmål kommer jag att i erforderlig utsträckning lämna redogörelse för
de skolsakkunnigas förslag samt för de uttalanden, som blivit gjorda i de däröver
avgivna utlåtandena.

I. Den femåriga och den fyraåriga realskolan jens förekomst

vid de olika läroverken.

A. Behov av jämkningar inom 1927 års organisationsplan.

Rörande de svårigheter, som yppat sig vid förverkligandet av 1927 års organisationsplan,
och örn orsakerna till dessa svårigheter yttra de skolsakkunniga
bland annat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Av formuleringen av det åt de sakkunniga lämnade uppdraget, i vad detta
avser tillströmningen till realskollinjerna, framgår, att detta närmast avser att
överväga^ de åtgärder, som kunna vara ägnade att avhjälpa den ojämnhet jämte
andra svårigheter, som på åtskilliga orter yppat sig vid förverkligandet av den
för genomförande av 1927 års läroverksreform av Kungl. Majit fastställda
organisationsplanen för de allmänna läroverken. Som till detta betänkande fogade
tabellbilagor visa, har under den tid, sagda plan varit i tillämpning, lärjungetillströmningen
till de båda former, i vilka realskolan enligt reformen
för framtiden skall förefinnas — den femåriga och den fyraåriga — i vissa
fall blivit synnerligen ojämn. Anledningen till de svårigheter, som sålunda
yppat sig, synes i främsta rummet vara att söka däri, att lärjungeströmmens
fördelning på de två olika formerna av realskolan på ett antal orter ej motsvarat
det genom organisationsplanen för var och en av dessa former bestämda antalet
serier av klassavdelningar.

Vad då först beträffar lärjungeströmmens fördelning på de båda realskolformerna,
bär tillströmningen till den fyrklassiga realskollinjen på åtskilliga
ställen.varit väsentligen mindre än som synes hava beräknats. En följd härav
har blivit, att linjen på vissa orter icke kunnat komma till stånd, på andra
måst arbeta med ett mindre antal lärjungar än som ur statsfinansiell synpunkt
kan anses tillfredsställande. Vad den femklassiga linjen åter angår, har på ej
sa få orter ett större antal lärjungar där sökt inträde än som enligt organisationsplanen
kunnat mottagas. Nu påpekade förhållanden hava lett till att
Kungl. Majit, på därom gjorda framställningar, i fråga örn vissa orter föreskrivit
av förhållandena påkallade interimsanordningar.

o Nu har emellertid den frågan uppstått, huruvida den sakernas ordning, som
sålunda inträtt, bör tills vidare fortfara, eller huruvida icke sakläget är av
den art, att en ändring därutinnan i vissa avseenden måste redan nu anses påkallad.

.Hedan det.förhållandet, att möjligheten av en ej sällan oundgänglig jämkning
i organisationsplanen i^varje särskilt fall, som yppar sig, skall bero på
beslut av Kungl. Majit, måste anses vara mindre lämpligt. Vanligen är
det så, att den svårighet, som av organisationsplanen föranledes och som det
gäller att.avlägsna, ej på förhand låter sig förutse utan uppträder plötsligt,
särskilt vid ett nytt läsårs början, och därför också påkallar snabbt avhjälpande.
Även örn vederbörande vinnlägga sig örn ali snabbhet i ett dylikt
ärendes handläggning, kan det i de flesta fall icke undgås, att, innan beslut
kan fattas, längre tid kommer att förflyta än som kan vara tjänligt för de berörda,
läroverken och deras lärjungar. Den situation, som härvid uppstår, måste
nämligen innebära en för vederbörande lärjungar och målsmän oroande ovisshet
och en störande och för arbetets ändamålsenliga planläggning högst menlig
osäkerhet vid läroverken. Därtill kommer vidare, att Kungl. Majit vid beslutets
meddelande i de särskilda fallen dels av statsfinansiella hänsyn, dels
på grund av nödvändigheten att inhämta riksdagens beslut för upprättande av
nya klassavdelningar icke alltid kan tillgodose just de synpunkter, som varit
bestämmande för den nya organisationen. Sålunda ingår ju som en bärande
grundtanke i denna organisation, att på varje ort, där högre skola finnes, möjlighet.
skall beredas lärjungar från folkskolans sjätte klass att omedelbart
övergå till det. allmänna läroverket på orten. När det nu emellertid inträffar,
att antalet lärjungar, som söka inträde i en fyraårig realskollinje, är så ringa,
att Kungl. Majit av statsfinansiella skäl ej anser sig böra medgiva dess upprättande,
har detta till följd, att de lärjungar, som haft för avsikt att begagna
sig av den av riksdagen åsyftade möjligheten att omedelbart övergå till den
högre skolan, förhindras att så göra. Å andra sidan måste det betecknas som

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ett svårt missförhållande, att till inträde i femårig realskola godkända lärjungar
på grund av organisationsplanens snävhet ej kunna ens genom beslut
av Kungl. Majit tillfälligt beredas möjlighet att vid sådan skola bliva mottagna,
under det att samtidigt vid samma skola de för den fyraåriga linjen beredde
undervisningsmöjligheterna endast delvis utnyttjas.

De nu berörda förhållandena synas hava en sadan räckvidd oph pa ett
så störande sätt ingripa såväl i de enskilda lärjungarnas ^ studiegång som i
planläggningen av läroverkens arbete, att de mäste anses påkalla en ingående
undersökning av möjliga utvägar att på ett smidigare sätt än som hittills kunnat
ske anpassa den nya organisationen efter de krav, som den konkreta erfa3''enheten
på de olika orterna ställer.

De sakkunniga hava icke förbisett de skäl, som kunna anses tala för uppskov
med ett reglerande ingripande redan nu. De anföra i detta hänseende:

Mot vidtagande redan nu av åtgärder för att reglera de berörda förhållandena
har framför allt anförts den omständigheten, att en relativt kort tiel
omfattande endast två års inträdesprövningar — förflutit, _ sedan organisationsplanen
trädde i tillämpning, varför det erfarenhetsmaterial, som för närvarande
förefunnes, vore synnerligen begränsat. Det kunde Rinder sådana förhållanden
synas riktigast att ■— såsom också från olika håll yrkats ■ låta
anstå med mera generellt reglerande åtgärder, intill dess en längre erfarenhet
hunnit förvärvas. För ett sadant tillvägagångssätt har dessutom ansetts tala
den omständigheten, att den tid, under vilken den nya organisationsplanen varit
i tillämpning, i åtskilliga avseenden haft karaktären av en övergångstid
och att följaktligen de nuvarande förhållandena icke kunde anses motsvara det
läge, som under andra och mera normala förhållanden skolat vara för handen.
Särskilt har framhållits, att de årgångar av lärjungar, som, därest den nya
ordningen längre tid varit i tillämpning, kunnat beräknas hava fran folkskolans
sjätte klass övergått till den fyraanga realskolans första klass, till allra
största delen redan från lägre folkskolklasser sökt sig in i allmänna läroverken,
därtill föranledda av den äldre organisationens anknytning av realskolan
till folkskolan. Finge den nya organisationen ännu någon tid ostört verka,
skulle den visa sig i huvudsak fungera efter de gjorda beräkningarna.

Skälen mot att en reglering redan nu vidtages i här ifrågavarande hänseende
kunna sammanfattas så, att den hittills vunna erfarenheten är allt för kort
och hämtad från en ännu icke avslutad övergångsperiod. Vad som salunda
säges örn den hittills vunna erfarenheten är givetvis i och för sig av den
art, att det icke kan bestridas, men kan uppenbarligen anföras som skäl
mot att en reglering redan nu vidtages, endast om en dylik reglering skulle pa
något sätt binda utvecklingen eller föra den i en icke avsedd riktning. Det
gäller därför att söka finna en sådan form för regleringen, att denna icke med
åberopande av en allt för kort erfarenhet gör vald pa den naturliga utvecklmgen
utan fastmer ständigt låter leda sig just av den nya erfarenhet, som
vinnes på de olika orterna år från år. En förutsättning för att denna utveckling
skall kunna motsvara det verkliga behovet är givetvis, att den far försiggå
så fritt som statsfinansiella hänsyn kunna medgiva och icke regleras av
det tvång, som uppstår, örn på en ort den ena av de realskolformer, som jämlikt
uttalande av 1928 års riksdag böra anses såsom likställda -— den femåriga och
den fyraåriga — tillgodoses på bekostnad av den andra.

Vore det nu möjligt att finna en generellt reglerbar anordning, varigenom
förenämnda olägenheter redan nu kunde undvikas, samtidigt som den nya
läroverksorganisationens grundsatser orubbade upprätthölles, skulle enligt de
sakkunnigas mening synnerligen mycket vara vunnet för lugnet och stadgan i

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

läroverkens arbete, på samma gång allmänheten icke behövde sväva i ovisshet
örn vilka bildningsmöjligheter olika orter erbjöde.

Att behov av jämkningar inom den av 1927 års riksdag fastställda organisationsplanen
för de allmänna läroverken gjort sig gällande bestyrkes antingen
i princip eller med avseende å det egna läroverket av flertalet av de hörda
läroverkskollegierna.

Salunda anför kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönköping följande»lie
skal, som av de skolsakkunniga framlagts för vidtagande redan nu av åtgärder,
agnade att bringa den år 1927 antagna organisationen i bättre ans
utning till de behov, som enligt den hittills vunna erfarenheten visat sig
vara förhanden, finnér kollegiet vara synnerligen välgrundade.» Kollegiet vid
samrealskolan och kommunala gymnasiet i Söderhamn yttrar: »Kollegiet anser
mycket starka skäl tala för den av de sakkunniga föreslagna s k förenade
linjen Utan uppgivande av den i 1927 års skolreform bärande principen
.örn dubbel anknytning till folkskolan skulle genom linjens upprättande
orgamsationen förlänas en högst nödvändig ökad smidighet och anpassningsormaga.
Vinsterna härav såväl för det allmänna som för den enskilde äro så
etydande och sa patagliga, att kollegiet ej anser sig kunna annat än tillstyrka
mjens upprättande trots de invändningar, som från rent pedagogiska synpunkter
otvivelaktigt kunna riktes mot densamma.» Kollegiet vid samrealskolan i
h alkopmg framhåller: »att i fortsättningen, såsom här hittills skett, arbete på

vTJTT1 3 ae eYer 1 den 4-åriga realskolan, under det med all sannoikhet
i framtiden manga barn, som önska inträde i den 5-åriga, skulle behöva
avvisas ar icke försvarbart vare sig ur statsfinansiell synpunkt eller med hänsyn
tift allmänheten». Pa samma sätt uttalar kollegiet vid samrealskolan i
Amal, att det mäste »medgivas, att den beslutade organisationen icke är väl
avpassad efter de olika orternas behov. Det kan ju icke heller ur statsfinansiell
ynpunkt anses riktigt att upprätthålla klassavdelningar med mycket litet lärjungeantal.
Kollegiet vill därför tillstyrka de skolsakkunnigas förslag i vad
det galler realskolan.» Ett par kollegier framhålla även, att möjligheter att
mottaga larjungar saval fran fjärde som sjätte folkskoleklassen borde beredas
jamvaf vid de nu enkellmjiga realskolorna.

Skolöverstyrelsen anför i nu berörda hänseende huvudsakligen följande:

■ fr,å®a’ de sakkunniga i enlighet med det dem givna uppdrag haft alf
i forsta hand undersöka rörande tillämpningen av 1927 års skolorganisation
i", fa lt den 0Jamna larjungetillströmningen till de båda huvudformerna av

merna° ail A °? d? bättre anpassning a“fo7

merna till de förefintliga lokala behoven skall kunna åvägabringas Av den

randdrSl°kninSiaV forllallandena vid varje särskilt läroverk inom den förutva åren

läasTrTnk192?m|9 °nriqS9^ t sakkunai£a betagit för de båda sista
6 1^’o-a p K)|8—29 och 1929—30, framgar, att tillströmningen till den
Kanga och den 5-anga realskolan varit avsevärt större än tillströmningen till
den 4-anga, sa att under det inträdessökande till den 5- och 6-åriga realskolan
mast avvisas av brist pa utrymme, klasserna i den 4-åriga realskolan varit
“aYn g.eilomgaende mycket glest besatta. De av de sakkunniga i detta av lTv

J°rl ® SlffiITT gl-Va salunda v!d handen, att lärjungeantalet i klass
T +deon/nanga realskolan innevarande läsår i 19 fall understiger 10 och i
(''iSrkkrr! ^,JJgar till 20 eller därutöver, därav i 3 fall till 30 eller däröver
(Karlskrona, Halmstad, Sundsvall). I den 5-åriga realskolan åter understiger
antalet eleven endast 5 fall 20 — lägst 13 (Trälleberg), — medan det i 60
fall uppgår till eller överstiger 30. Därvid är även att märka, att i de ännu

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

bestående 65 avdelningarna av klass 2 i den 6-åriga realskolan, vilka i avseende
på elevernas åldersstadium äro parallella med klass 1 av den 5-åriga realskolan,
finnas innevarande läsår 2,115 elever, d. v. s. i medeltal 32.5 elever
per klassavdelning. Medeltalet elever i klass 1 av den 5-ariga realskollinien
är innevarande termin mellan 31 och 32, medan i de 58 upprättade avdelningarna
av klass 1 av den 4-åriga realskolan motsvarande siffror är 13.6 (föregående
år 12.75).

Det framgår sålunda av vad här anförts, både att lärjungetillströmningen
till den 4-åriga realskolan är avsevärt mindre än till den 5-åriga och att den
även i och för sig måste anses så liten, att linjens upprätthållande å ett stort
antal orter är förenat med proportionsvis mycket betydande ekonomiska uppoffringar
från det allmännas sida. Å andra sidan finner överstyrelsen i likhet
med de sakkunniga det ännu vara för tidigt att av de förebragta siffrorna draga
några bestämda slutsatser angående den mera definitiva anslutningen till de
båda linjerna. De gångna åren lia varit en övergångstid, och även örn all_ sannolikhet
talar för, att de kategorier av elever, som för närvarande söka sig in
på den 5- eller 6-åriga linjen, i fortsättningen komma att i allmänhet välja
den 5-åriga linjen, så långt utrymme där erbjuder sig, finner överstyrelsen det
dock ingalunda uteslutet, att en mera utbredd kännedom bland allmänheten
örn de nya övergångsmöjligheter, som genom skolreformen öppnats, kan komma
att framdeles tillföra den 4-åriga linjen ett ökat antal elever. Redan med
hänsyn till denna omständighet finner överstyrelsen det uteslutet att nu ifrågasätta
sådana åtgärder, varigenom den nuvarande fördelningen av lärjungeströmmen
göres normerande för den slutgiltiga organisationen. ^ Möjligheterna
till inträde i realskolan efter helt avslutad folkskola böra alitsa icke beskäras
på sådant sätt, att plats icke med säkerhet kan beredas dem, som önska gå
denna väg. Men det synes lika angeläget, att de elever, som önska välja den
5-åriga linjen, icke av brist på utrymme hindras därifrån. För en fri och
obunden fortgång av utvecklingen i här berörda avseende tala även viktiga
pedagogiska hänsyn. Allt för kort tid har ännu förflutit för att tillåta några
på erfarenhet grundade omdömen örn de bada linjernas företräden^ eller olägenheter
i pedagogiskt avseende, och en mera definitiv reglering måste även^bli
avhängig av de rent pedagogiska erfarenheter, som komma att göras i fråga
om undervisningen och arbetsresultatet å de bägge linjerna.

Inom skolöverstyrelsen hava undervisningsråden Fredriksson, Bruce, Nylund
och t. f. undervisningsrådet Björkman hävdat^ den uppfattningen, att
med hänsyn till den starkt begränsade erfarenhet angående de olika förutsättriingama
för genomförande av 1927 års läroverksorganisation, sorn kunnat vinlias
under den korta tid, varunder denna organisation varit i tillämpning, ävensom
till den omständigheten, att nämnda tid måste anses som en övergångsperiod,
under vilken svårigheter helt naturligt måste yppa sig, några mera
ingripande förändringar i fråga örn läroverkens organisation och undervisning
icke nu borde företagas. Dylika förändringar redan nu, innan tillräcklig erfarenhet
vunnits angående deras nödvändighet för framtiden, syntes sa mycket
mindre erforderliga, som gällande övergångsbestämmelser samt föreskriften
i läroverksstadgan örn samlåsning mellan olika klasser och avdelningar låmnade
utrymme för sådana provisoriska jämkningar i organisationen, som fran
ekonomisk synpunkt kunde finnas påkallade.

Av vad de sakkunniga anfört liksom av läroverkskollegiernas och skolöverstyrelsens
yttranden framgår, att på åtskilliga orter erfarenheten gjort vissa
jämkningar i den år 1927 fastställda organisationsplanen iinskvärda (se bil.
5). De av de sakkunniga påpekade missförhållandena hava uppenbarligen

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

en sådan räckvidd och ingripa på ett så störande sätt såväl i de enskilda lärjungarnas
studiegång som i planläggningen av läroverkens arbete, att åtgärder
i syfte att bringa organisationen i bättre överensstämmelse med de av riksdagen
fastställda grundsatserna enligt min uppfattning måste anses påkallade.
Det synes mig under sådana omständigheter ofrånkomligt, att det nu, på sätt
riksdagen förutsatt, för riksdagen framlägges förslag, ägnade att råda bot på de
missförhållanden, som sålunda framträtt.

När jag intager denna ståndpunkt, sker det efter noggrant övervägande jämväl
av de skäl, som ansetts tala emot att redan nu jämkningar i 1927 års organisationsplan
vidtoges och som av de sakkunniga på förut anfört sätt sammanfattats.
Värdet av dessa invändningar blir givetvis beroende på vilka jämkningar
det är fråga örn. Sattes det exempelvis i fråga att på en ort definitivt
slopa den ena realskollinjen, därför att den visat sig icke kunna samla tillräckligt
antal lärjungar, är det utan vidare klart, att den hittills vunna erfarenheten
är för kort för att giva utslag i fråga örn en dylik åtgärd, som ju
skulle stå i uppenbar strid med de av 1927 och 1928 års riksdagar fastställda
principerna för anknytningen till folkskolan. Gäller det återigen endast en utjämnande
reglering inom den av organisationen angivna ramen, är det lika
klart, att dylika åtgärder tillhöra de jämkningar, örn vilka riksdagen förutsatt,
att i den mån behovet icke kan i vanlig ordning tillgodoses med tillgängliga
anslag, förslag skulle för riksdagen framläggas. Så långt tillgängliga
anslag räcka till, behöva ju dylika frågor ej ens underställas riksdagens
prövning, såsom enligt riksdagens protokoll under debatten i andra kammaren
framhölls av andra särskilda utskottets ordförande: »då skolorganisationen nu
även i detalj fastställts under riksdagens medverkan och följaktligen ej heller
rubbningar i densamma kan ske utan riksdagsbeslut i ärendet, så innebär
detta givetvis ingen inskränkning i rätten för Kungl. Majit att medgiva tillfälliga
anordningar, t. ex. i fråga örn inrättande eller indragning under ett
läsår av en parallellklass på grund av variationer i tillströmningen av lärjungar».

Nu äro de svårigheter, som yppat sig vid genomförandet av 1927 års skolbeslut,
endast i viss utsträckning av den art, att de kunna avhjälpas genom
sådana jämkningar, som riksdagen förutsatt i mån av behov böra ske genom
tillfälliga åtgärder av Kungl. Majit. I stor utsträckning äro de av den art,
att de icke kunna undanröjas allenast genom tillfälliga anordningar med hjälp
av tillgängliga anslag.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes mig, som nyss framhållits, ingen
tvekan kunna råda därom, att frågan nu bör framläggas för riksdagen.

B. Samorganisation av femårig och fyraårig realskollinje.

Vid sin undersökning av olika möjligheter att förläna realskolans organisation
på två olika linjer en smidigare form hava de sakkunniga stannat för
en organisation med en förenad linje av samma slag som vid den kommunala
flickskolan. Vad sistnämnda skolform beträffar, får jag erinra därom, att

Kungl. Maj:ls proposition nr 119.

kommunal flickskola enligt gällande stadga den 24 september 1928 (nr 426)
skall vara anordnad med såväl sjuårig som sexårig lärokurs, vilka kurser
skola vara antingen var för sig fristående eller med varandra förenade.
Vid fristående lärokurs skall den sjuåriga lärokursens lägsta klass
anknyta till folkskolans fjärde klass och den sexåriga kursens lägsta
klass till sjätte klassen av sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon
av denna skolas huvudformer. Då lärokurserna äro förenade, skola lärjungar,
som genomgått folkskolans fjärde klass, kunna vinna inträde i den sjuånga
lärokursens första klass, samt lärjungar, som genomgått sjätte klassen av
sex- eller sjuårig folkskola, anordnad enligt någon av sådan skolas huvudformer,
kunna intagas i andra klassen av samma lärokurs, vilken klass således
kommer att tillika utgöra den sexåriga lärokursens lägsta klass. De båda
lärokurserna skola, örn de äro fristående, i läroämnena undervisas var för
sig, dock skall gemensam undervisning anordnas för de båda högsta klasserna
i sjuårig och sexårig lärokurs i det fall, att det sammanlagda antalet lärjungar
i de båda lärokurserna inom sådan klass ej överstiger 30.

Beträffande förenad linje vid realskola anföra de salcJcunnigci följande.

Den anordning med en i vissa fall förenad realskollinje, som de sakkunniga
i det föregående förordat, utesluter risken att nödgas uppehålla undervisning
i klassavdelningar med ett ur statsfinansiell synpunkt allt för ringa antal
lärjungar och möjliggör samtidigt organisationens anpassning efter behovet,
så långt den fastställda ramen är tillräcklig, i det att tack vare kombinationen
allt utrymme inom den givna ramen kan planmässigt och effektivt
utnyttjas. Med tillämpning av det nu gällande systemet kan, aven gm
lärjungantalet skulle kunna rymmas i endast en serie av avdelningar, dubbel
anknytning till folkskolan vinnas blott genom upprättande av två linjer en
femårig och en fyraårig. Med det här föreslagna systemet ater kan, da nen
sammanlagda årskontingenten icke överstiger 35 lärjungar, förhandenvarande
behov av dubbel anknytning till folkskolan tillgodoses med endast en linje, en
förenad. På liknande sätt förhåller det sig. i fråga örn större årskontingenter
och flera serier av klassavdelningar i realskolan. Örn exempelvis en
kontingent på mera än 35 lärjungar önskar inträde å endera linjen av en real
skola nied endast en femårig och en fyraårig linje, förutsätter det nuvarande
systemet — därest ej ett antal godkända inträdessökande skola helt utestängas
— upprättande av parallellavdelningar inom den linje (fern- eller
fyraårig), som visat sig icke kunna mottaga hela antalet inträdessökande.
Vidtages ej en dylik anordning, komma de lärjungar, vilka för sin fortsatta
undervisning måste anlita statlig eller kommunal läroanstalt, i ett synnerligen
ogynnsamt läge. Gäller fallet den femariga linjen, måste de godkända inträdessökande,
som icke kunnat mottagas, antingen påföljande läsår ånyo söka
inträde i den då börjande femåriga linjen eller ock efter två läsår söka sig in i
den fyraåriga linjen. I båda fallen innebär det en tidsförlust av ett ar, vilken
för de berörda lärjungarna kommer att bliva liktydig med en, trots den godkända
inträdesprövningen, påtvungen kvarsittning. Är det åter pa den
åriga linjen, som utrymmet visar sig otillräckligt, kommer, därest nya avdelningar
ej upprättas, de lärjungar, som i detta fall mäste avvisas, i det ogynnsamma
läget, att de nödgas antingen söka in i den femåriga linjens första klass
och där ånyo genomgå i huvudsak samma kurser som de redan genomgått i
folkskolan, eller också efter ännu ett års förlopp ånyo söka vinna inträde i den
fyraåriga linjen. Även här inträder alltså en av organisationen vallad tidstor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

lust av ett år. Med det av de sakkunniga förordade systemet åter kunna lärjungarna,
under förutsättning att en linje göres förenad, få fritt inrikta sitt
val pa femårig ^eller på fyraårig realskola, utan att antalet parallella klassavdelningar
i något fall behöver bliva större än örn alla lärjungar valde realskollinje
av samma längd.

Den anordning, som de sakkunniga — efter vad som i det föregående
blivit närmare utvecklat —• således tänkt sig böra komma till tillämpning, undanröjer
alla dessa svårigheter. Den synes väl ägnad att giva åt läroverksorgani
sadi orien en smidighet, som möjliggör dess anpassning efter olika orters
skiftande behov, på samma gång den låter de grundsatser, som 1927 och 1928
års riksdagar fastslagit för den nya läroverksorganisationen, komma till sin
iulia rätt. Därtill kommer, att den på intet sätt äventyrar det syfte, nämnda
riksdagar genom sina beslut velat na i fråga örn fördelning av utbildningsmöjligheterna.

Med avseende på eventuellt behov av parallellavdelningar anföra de sakkunniga
vidare:

Även vid tillämpning av det kombinerade systemet kunna givetvis, när
vid en ökad lärjungefrekvens lärjungeantalet nått den siffra, som är föreskriven
som villkor för. uppdelning av klass på parallellavdelningar, fall inträffa,
da nya parallellinjer behövas, men härvid är att märka, att sagda behov
med det nuvarande systemet uppstår, så snart det å endera av de båda
linjerna saknas tillräckligt utrymme för de inträdessökande, men att med ett
kombinerat system behovet av nya parallellavdelningar inträder först i det
fall, att båda linjerna äro fullt besatta.

Den av de sakkunniga föreslagna samorganisationen av femårig och fyraårig
realskollinje bedömes i flertalet av de inkomna yttrandena gynnsamt.
Sålunda tillstyrker majoriteten av de hörda läroverkskollegierna och likaså
skolöverstyrelsen de sakkunnigas förslag.

Läroverkskollegierna framhäva i sina tillstyrkanden mer eller mindre starkt
synpunkter av liknande art som de av de sakkunniga anförda: den förenade
linjen gåve organisationen ökad smidighet och anpassningsförmåga; samtidigt
som den lämnade den nya organisationens grundsatser orubbade, tillgodosåge
den de statsfinansiella intressena o. s. v.

I samma riktning yttrar sig skolöverstyrelsen:

Det gäller alltså att finna en sådan form för reglering, att möjlighet hålles
öppen till fritt val av linje och att utvecklingen icke på något sätt bindes eller
hämmas .men att likväl icke klassavdelningar behöva upprätthållas, vilka med
hänsyn till ett allt för ringa elevantal komma att åsamka det allmänna oproportionerligt
stora kostnader.

Så vitt överstyrelsen kan finna, tillgodoser den av de sakkunniga föreslagna
formen för reglering på ett lyckligt sätt det ovan uppställda kravet, att en
eventuellt nu företagen reglering icke får binda utvecklingen eller leda den i
icke avsedd riktning. I de fall, där en 5-arig eller 4-årig linje kan beräknas
hilva fulltalig, kvarstar den oförändrad, i de fall åter, där elevantalet kan
antagas bliva mera begränsat i den ena typen, medan den andra kan beräknas
komma att uppvisa ett överskott av inträdessökande lärjungar, förenas det begränsade
antalet elever i den förra typen med överskottet i den senare till en
gemensam serie avdelningar. Sålunda tillgodoses samtidigt det enskilda in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

tresset av möjlighet att välja den i de särskilda fallen mest passande linjen
och det statsekonomiska intresset att »arbeta med full drift», d. v. s. att på
bästa sätt kunna utnyttja utrymmet i de av staten underhållna avdelningarna.
Att införandet av förenad linje i stället för 4-årig är förbundet med något ökad
kostnad för statsverket, är visserligen sant, men, såsom framgår av de sakkunnigas
beräkningar, torde denna ökning, åtminstone i längden, kompenseras därav,
att parallellavdelningarnas antal tack vare den förenade linjens förekomst
kan nedbringas, varjämte betydande individuella och i vissa fall mahanda även
kommunala besparingar därigenom kunna göras.

I åtskilliga yttranden framkomma emellertid mot de sakkunnigas förslag
vissa betänkligheter, dels av organisatorisk, dels av pedagogisk art. Till de
senare återkommer jag i annat sammanhang. De anförda betänkligheterna
hava lett till att man för att råda bot på de påvisade missförhållandena sökt
andra utvägar än de av de sakkunniga föreslagna och eventuellt först i andra
hand förordat de sakkunnigas förslag. Sålunda finna några kollegier det beklagligt,
att godkända inträdessökande måste avvisas, och vitsorda behovet
av större smidighet i organisationen, men anse, att detta behov bättre än genom
en förenad linje skulle tillgodoses genom medgivande av obeskuren rätt för
läroverken att allt efter framträdande behov upprätta parallellavdelningar.
Medan dessa kollegier alltså mer eller mindre bestämt föredraga skild undervisning
för de båda linjerna, har en ledamot av skolöverstyrelsen, undervisningsrådet
Hänninger, i ett till överstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande
framlagt ett förslag, som går ut på samläsning i liknande utsträckning som
av de sakkunniga föreslagits. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen
anser han sig ej kunna godtaga, enär denna innebure, att den femånga realskollinjen
bleve huvudformen inom vår läroverksorganisation; den förenade
linjen skulle nämligen i verkligheten bliva en femårig realskollinje, i vars
andra klass, örn utrymmet det tilläte, lärjungar från folkskolans sjätte klass
skulle kunna vinna inträde.

Det av Hänninger framlagda förslaget innebär i sin helhet,

dels att sådana ändringar vidtagas i organisationsplanen föröde allmänna
läroverken, som i en av honom bifogad tablå angivits, varvid sålunda ytterligare
en femårig realskollinje inrättas vid vart och ett av de högre allmänna
läroverken i Borås, Örebro, Halmstad, Sundsvall, Östersund, Hälsingborg,
Jönköping, Vänersborg och Härnösand samt vid östra realskolan i Göteborg
och realskolan i Malmö och vid envar av samrealskolorna i Ängelholm, .Trälleberg
och Falköping ävensom samtidigt härmed en fyraårig realskollinje indrages
vid vart och ett av de högre allmänna läroverken i Linköping, Borås,
örebro, Halmstad, Sundsvall och Östersund samt vid östra realskolan i Göteborg
och realskolan i Malmö, dels att föreskrift utfärdas därom, att samläsning
enligt av honom angivna grunder skall anordnas mellan motsvarande klasser
av femårig och fyraårig realskollinje, därest lärjungeantalet i endera klassen
understiger 10 och det sammanlagda lärjungeantalet i de ifrågavarande klassavdelningarna
icke är större, än vad som enligt gällande föreskrifter kan inrymmas
inom en och samma klassavdelning, dels slutligen, att sådana ändringar
vidtagas i gällande bestämmelser rörande inrättande av parallellavdelningar
vid de allmänna läroverken, att överstyrelsen bemyndigas att inom
av Kungl. Majit bestämda gränser förfoga över för ifrågavarande ändamål
beviljade anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

Åt detta förslag giva undervisningsråden Fredriksson, Bruce, Nylund och
t. f. undervisningsrådet Björkman sin villkorliga anslutning, i det de, därest
det särskilt av ekonomiska skäl skulle anses erforderligt att redan nu företaga
mera ingripande förändringar i läroverksorganisationen, finna dessa böra
ske i den riktning, som angives i det sålunda framkomna förslaget.

Statskontoret anför, att då de sakkunnigas förslag till ändringar i den nya
skolorganisationen vore av huvudsakligen rent pedagogisk art, statskontoret
saknade möjlighet att örn förslagen fälla annat omdöme än att, ur de synpunkter
statskontoret hade att beakta, intet syntes vara att erinra mot desamma.

I sin skrivelse nr 356 angående kommunala flickskolor m. m. gör 1928 års
riksdag ett förtydligande av 1927 års beslut i skolfrågan, som för bedömandet
av hithörande spörsmål är av principiell betydelse:

Riksdagen anser, att i 1927 års riksdagsbeslut inrymmes full likställdhet
mellan 4-årig och 6-årig folkskolekurs såsom grundval för den högre skolan.
Eders Kungl. Maj :ts nu föreliggande förslag utgår också från de båda linjernas
likaberättigande, och riksdagen vill i detta avseende ansluta sig till den
av departementschefen härutinnan hävdade uppfattningen.

Denna princip, sedd mot bakgrunden av 1927 års riksdags beslut, kan givetvis
icke innebära något slags numerär likställdhet, så att t. ex. inom realskolan
ett lika antal linjer skulle avses för lärjungar från fyraårig och från
sexårig folkskolekurs, utan är uppenbarligen att fatta så, att de från folkskolan
avgående lärjungarna skola, där både fem- och fyraårig realskollinje
finnes upprättad, äga lika möjligheter till omedelbart inträde i realskolan,
vare sig de från fjärde folkskolklassen söka inträde i femårig realskollinje
eller från sjätte folkskolklassen i fyraårig realskollinje.

Emellertid har, som förut påpekats, den år 1927 fastställda formen för
realskolans dubbla anknytning till folkskolan visat sig icke allestädes fungera
så, att sagda möjligheter varit för handen. Det har, såsom jämväl i det föregående
framhållits, på åtskilliga orter inträffat, att till inträde berättigade
lärjungar måst avvisas.

Såsom den enklaste och närmast till hands liggande möjligheten att i full
utsträckning tillgodose förhandenvarande behov erbjuder sig under sådana förhållanden,
såsom i åtskilliga yttranden över de sakkunnigas förslag påyrkats,
givetvis den utvägen att genom ökade anslag till de allmänna läroverken möjliggöra
upprättande av parallellavdelningar i sådan utsträckning, att på de
olika orterna realskolan skulle kunna i en var av de båda linjerna mottaga
samtliga till respektive linje godkända inträdessökande.

Vare sig man nu tänker sig upprättandet av parallellavdelningar i här ifrågasatt
utsträckning möjliggjort genom en ökning av vederbörande anslag till
de allmänna läroverken eller genom en förändring till förslagsanslag av det
nu utgående anslaget till extra och vikarierande ämneslärare, synes mig emellertid
den sålunda förordade utvägen av statsfinansiella skäl icke vara att anbefalla.
En dylik anordning löser visserligen frågan örn beredande av olika
utbildningsvägar på ett sätt, som är för lärjungarna liksom för ifrågavarande
läroanstalter tillfredsställande, men medför för staten risken att nödgas upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

rätthålla undervisning i klassavdelningar nied ett ur statsfinansiell synpunkt
allt för litet lärjungantal. Den dubbla anknytningen till folkskolan förutsätter
nämligen med nuvarande organisation alltid minst två serier av klassavdelningar.
Även där den årliga lärjungekontingenten understiger 35 och sålunda
skulle kunna rymmas i en klassavdelning, måste den enligt nu gällande ordning,
huru ringa antalet lärjungar i vardera avdelningen än är, delas på två
linjer. Där årskontingenten överstiger 35 men icke 70, kunna två klassavdelningar
räcka, men endast under den förutsättning, att lärjungetillströmningen
fördelar sig med högst 35 lärjungar på varje linje. Blir fördelningen, vilket i
verkligheten ofta inträffar, mera ojämn, så att t. ex. av 60 inträdessökande 50
söka sig till den ena linjen och 10 till den andra, rymmas visserligen de 10 i den
ena klassavdelningen, men de 50 icke i den andra. Med dessa 50, som icke
kunna mottagas i en klassavdelning, kan då förfaras på två olika sätt: antingen
öppnas för dem endast en klassavdelning, i vilken 35 mottagas, medan 15 avvisas,
eller ock upprättas för dessa 50, vid sidan av den klassavdelning, som inrymmer
de 10, två klassavdelningar, så att alla kunna mottagas. Båda alternativen
äro uppenbarligen otillfredsställande, det förra med hänsyn till målsmäns
och lärjungars berättigade krav, det senare ur ekonomisk synpunkt.

När det gäller att finna en lösning av realskolans organisationsfråga, som
möjliggör både dubbel anknytning till folkskolan och fullt utnyttjande av
klassavdelningarnas utrymme, måste alltså andra utvägar sökas. I själva verket
är den riktning, i vilken lösningen är att söka, redan anvisad genom riksdagens
ställningstagande i följande två skolorganisatoriska frågor, som voro
föremål för behandling vid riksdagarna åren 1927 och 1928.

Riksdagens beslut år 1927 örn upprättande av de båda formerna av realskola
innebar, såsom redan är nämnt, att dessa, där de förekomme vid ett och
samma läroverk, skulle i regel vara åtskilda, så att lärjungarna i vardera skolformen
skulle åtnjuta särskild undervisning; dock förutsatte organisationsplanen,
att i den högsta klassen lärjungarna från den femåriga och den fyraåriga
skolan skulle åtnjuta gemensam undervisning i ett stort antal läroverk (minst
27). Genom den sålunda i viss omfattning anordnade samläsningen är alltså
spörsmålet örn effektivt utnyttjande av de i organisationsplanen ingående
klassavdelningarnas fulla utrymme för den högsta realskolklassens del redan
löst och därmed av riksdagen en väg anvisad till undvikande av en ur statsfinansiell
synpunkt allt för betungande särundervisning.

Av 1928 års riksdag genomfördes inom den kommunala flickskolan den
principiella likställdheten mellan fyraårig och sexårig grundskola genom föreskriften,
att varje sådan skola skall innefatta två lärokurser, en sjuårig, byggande
på folkskolans fjärde klass, och en sexårig, byggande på folkskolans
sjätte klass. Dessa båda lärokurser skola, där lärjungantalet överstiger 30,
anordnas såsom fristående, varvid undervisningen alltså meddelas i skilda
klassavdelningar; där lärjungantalet icke överstiger 30, skola de anordnas
såsom förenade, vilket innebär, att samtliga lärjungar i regel åtnjuta gemensam
undervisning hela skolan igenom utom i tyska i den förenade linjens andra
klass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

De skolsakkunniga kava nu vid utarbetandet av sitt förslag följt den genom
riksdagens beslut åren 1927 och 1928 sålunda utstakade vägen och framlagt
förslag till fragans lösning genom anordnande av en förenad fem- och
fyraårig realskollinje.

Mot det av de sakkunniga framlagda förslaget har ur organisatorisk synpunkt
blivit anmärkt, att dess förverkligande skulle innebära, att den femariga
realskollinjen bleve huvudformen inom vår läroverksorganisation. Den
förenade linjen skulle nämligen i verkligheten bliva en femårig realskollinje,
i vars andra klass, örn utrymmet tilläte, lärjungar från folkskolans sjätte
klass skulle kunna vinna inträde. Denna anmärkning utgår emellertid från
den oriktiga förutsättningen, att inom en förenad linje icke alltid skulle kunna
påräknas plats för de lärjungar, som från folkskolans sjätte klass önska övergå
till det allmänna läroverket. Såsom de sakkunnigas förslag uppenbarligen
är att fatta, mäste, för den händelse i enstaka fall de från folkskolans
sjätte klass kommande, till intagning i läroverket godkända lärjungarna tillsammans
med de fran den förenade linjens första klass flyttade lärjungarna
skulle bliva så många, att de icke skulle rymmas i den förenade linjens andra
klass, plats beredas dessa genom inrättande av en ny klassavdelning. Detta
kan, med iakttagande av de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för utrymmets
effektiva utnyttjande, ske på två sätt. Antingen upprättas i stället för
den förenade linjens andra klass en femårig linjes andra klass och en fyraårig
linjes första klass eller ock upprättas vid sidan om den förenade linjens andra
klass en femårig linjes andra klass respektive en fyraårig linjes första klass.
De härför erforderliga kostnaderna böra givetvis i vanlig ordning bestridas
av anslaget till extra och vikarierande lärare.

I detta sammanhang anser jag mig även böra med några ord beröra det av
mig i det föregånde omförmälda förslag till nu förevarande frågas lösning,
som i ett särskilt yttrande framförts av en ledamot av skolöverstyrelsen. Förslaget
går ut på att vissa ändringar redan nu skulle vidtagas i den fastställda
organisationsplanen, så att vid åtskilliga läroverk nya femåriga realskollinjer
bleve upprättade, under det att vid en del läroverk fyraåriga linjer indroges.
Mellan de fem- och fyraåriga linjerna skulle i möjligaste utsträckning samläsning
äga rum, utan att linjerna förenades under en och samma undervisningsplan.
Såvitt jag kan se, måste -—- även om benämningen förenad linje
undvikes — den föreslagna samläsningen leda till en förening av de båda linjerna
i stort sett av den art, som de sakkunniga föreslagit. Skillnaden är
i själva verket av formell natur och avser det yttre sätt, på vilket tim- och
kursplaner skulle angivas för de samläsande linjerna. I detta avseende har de
sakkunnigas förslag företräde genom den större fasthet och reda det förlänar åt
undervisningsplanen. Men det nyss nämnda förslaget går så till vida längre än
de sakkunnigas, att bestämda ändringar skulle redan nu vidtagas i den fastställda
organisationsplanen — vissa fyraåriga linjer skulle helt utgå ur organisationsplanen
och vissa femåriga skulle däri införas — medan de sakkunnigas
förslag endast räknar med att vissa linjer skulle omvandlas till förenade
fyra- och femåriga linjer och att vissa åter skulle tills vidare icke behöva tagas

Kungl. Maj:is proposition nr 119.

i anspråk. De sakkunnigas förslag öppnar alltså möjlighet till en smidigare
tillämpning av den fastställda organisationsplanen. Härtill kommer slutligen,
att det i det särskilda yttrandet framlagda förslaget måste leda till
större kostnader för det allmänna än det av de sakkunniga framlagda.
Förslaget innebär nämligen, dels att särläsning skall anordnas under
flera timmar än de sakkunniga föreslagit, dels ock att samläsning skall
äga rum, endast då antalet lärjungar i endera av de båda mot varandra
svarande klassavdelningarna icke uppgår till 10 och det sammanlagda lärjungantalet
i de ifrågavarande klassavdelningarna icke är större, än vad som enligt
gällande föreskrifter kan inrymmas inom en och samma klassavdelning.
En följd härav skulle bliva, att örn antalet lärjungar i en klassavdelning uppginge
t. ex. till 11, denna alltså komme att åtnjuta särundervisning, även om det
sammanlagda lärjungantalet i de ifrågavarande klassavdelningarna uppginge
exempelvis till endast 22 och således mycket väl skulle kunnat rymmas i en
och samma klassavdelning. Enligt de sakkunnigas förslag inträder särundervisning
först, när antalet lärjungar i den förenade linjen överstiger 35.

Ur statsfinansiell synpunkt tillfredsställer den av de sakkunniga föreslagna
organisationen alla rimliga anspråk, i det att den möjliggör den dubbla anknytningen,
utan att flera klassavdelningar behöva upprättas än som skulle behövts
även vid anknytning till endast ett stadium av folkskolan.

Jag anser mig alltså kunna ur organisatorisk synpunkt skänka min obetingade
anslutning till de sakkunnigas förslag, vilket ur nämnda synpunkt
vunnit understöd även av skolöverstyrelsen.

C. Pedagogiska synpunkter.

Jag övergår nu till frågan örn den förenade linjen ur pedagogisk synpunkt.

Rörande den för denna linje uppgjorda undervisningsplanen anföra de sakkunniga
följande:

Vid uppgörandet av ovanstående förslag till undervisningsplan hava de sakkunniga
utgått från vad som i den kungl, propositionen nr 116 till 1928 års
riksdag, sid. 22, säges i fråga om den förenade linjen vid de kommunala flickskolorna,
nämligen att enär lärokurserna i den sjuåriga flickskolans första
klass, örn man bortsåge från ämnet tyska, upptoge det väsentliga av kursinnehållet
för folkskolans femte och sjätte klass, den skilda undervisningen syntes
kunna inskränkas till nämnda ämne. Detta uttalande äger nämligen i ännu
högre grad giltighet i fråga om den femåriga realskolans första klass under
jämförelse med de två högsta folkskolklassema.

Åt den skilda undervisningen i tyska i den fyraåriga förenade kursens lägsta
klass hava de sakkunniga sökt att giva en ställning, som motsvarar det kunskapsmått,
som här erfordras. Det är de sakkunnigas övertygelse, att lärjungarna
i sagda klass skola även i detta ämne bliva i stånd att i de senare klasserna
utan svårighet följa med sina kamrater från den längre kursen. Denna
sin uppfattning grunda de sakkunniga därpå, att förstnämnda lärjungar nått
en mogna re ålder samt att man i den skilda undervisningen har att räkna med
ett mindre antal lärjungar. Sist men ej minst hava de sakkunniga härvid tagit

Bihang till riksdagen•« protokoll. 1980. 1 sami. 9Jf haft. (Nr 119.) 5

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

hänsyn till det höga antal av 9 timmar i veckan, som föreslagits för detta ämne.
I själva verket kommer totalsumman av timmar för ämnet tyska i den
förenade fyraåriga kursen (9 + 4+3 + 4 = 20) att endast med 1 timme understiga
motsvarande summa för den fristående fyraåriga kursen (7 + 5 + 4
+ 5 = 21), en skillnad som uppväges av den starkare koncentrationen till nybörjarstadiet
i den förra.

Såsom av timplanen framgår, har tyskan i den förenade fyraåriga kursens
lägsta klass erhållit den erforderliga förstärkningen genom följande
jämkningar.

I Modersmålet undervisas lärjungarna i den fyraåriga kursen under 1 timme
mindre än lärjungarna i den femåriga, vilket med hänsyn till längre föregående
utbildning^ folkskolan ej torde väcka några betänkligheter.

Vidare erhålla de förra lärjungarna i matematik 1 timmes mindre undervisning,
vilket av enahanda skäl, som anförts i fråga om modersmålet, ej är ägnat
att ingiva några betänkligheter, detta så mycket mindre som de förstnämnda
i elen näst högsta klassen tillsammans med sina kamrater i den femåriga
kursen - fa 1 timmes högre timtal än motsvarande klass av den fristående
fyraariga realskolan.

Slutligen har den aj: välskrivning i den femåriga realskolans klass 2 anslagna
timmen disponerats för tyskan — av helt naturliga skäl, enär någon undervisning
i detta ämne. icke ansetts erforderlig å den fristående fyraåriga
realskolans timplan. Däremot kan sådan undervisning enligt gällande bestämmelser
undantagsvis anordnas utom nämnda timplan, och så kan givetvis
även förfaras i fråga om den förenade kursen.

X de tre högsta, klasserna av den förenade linjen gäller i samtliga ämnen
samma timfördelning för den fyraåriga som för den femåriga kursen, och i
samtliga förenade klasser äro totalsummorna för läro- och övnmgsämnen tillsammantagna
lika stora i den ena kursen som i den andra.

De jämkningar, som påkallats i kursplanen, äro alla av enkel beskaffenhet
och synas därför icke tarva någon särskild motivering.

På grund av vad ovan blivit anfört torde det med fog kunna förväntas, att
lärjungarna i den förenade fyraariga kursen skola utan ökad ansträngning
och utan att undervisningen behöver antaga någon ur metodisk synpunkt olämplig
gestaltning kunna förås fram till et,t studieresultat likvärdigt med det,
som åsyftas med den fristående fyraåriga realskolkursen.

Rörande den av de sakkunniga föreslagna undervisningsplanens pedagogiska
värde hava läroverkskollegierna yttrat olika meningar.

Medan åtskilliga av de 22 kollegier, som avgivit utlåtande i denna fråga
uttalat sig obetingat tillstyrkande, hava andra (flertalet) mot den framlagda
undervisnmgsplanen framfört erinringar, vilka företrädesvis rikta sig mot den
fyraariga lärokursens timplan i tyska. . Sålunda anses den minskning i det totala
timantalet, som pa elen förenade linjen drabbar tyskan (20 veckotimmar
mot 21 i den vanliga fyraåriga lärokursen), försvåra medhinnandet av kurserna.
Den allt för starka koncentrationen till den fyraåriga linjens första klass gjorde
det svart att effektivt .utnyttja det höga timtalet. Det vore ovisst, örn lärjungarna
i. den förenade linjens fyraåriga kurs kunde komma i nivå med lärjungarna
i den femanga. En jämnare fördelning av timantalet bleve mera givande.
Tyskans ställning borde därför förstärkas genom att den skilda undervisningen
i detta ämne fördelades på två år med exempelvis 8 timmar i klass 2
och 5 i klass 3, eventuellt 7 timmar i klass 2 och 6 i klass 3 eller genom att den
förenade linjen finge ungefärligen följa den fyraåriga realskolans timplan.

Med avseende på modersmålet anses minskningen i timtalet av vissa kollegier
ägnad att väcka betänkligheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Beträffande biologi och geografi anföra några kollegier, att repetitionen i
den förenade linjens andra klass för den femåriga lärokursens lärjungar innebure
en onödig och betungande omläsning; ett par kollegier påyrka av denna
anledning skild undervisning även i geografi och biologi för klasserna 2° och l4.

I historia borde enligt ett par kollegier kursplanen i den femåriga kursens första
klass omarbetas; ett kollegium förordar, att samläsningen i historia skulle
börja först i den förenade linjens tredje klass.

Skolöverstyrelsen sammanfattar sitt omdöme om den av de sakkunniga föreslagna
undervisningsplanen för förenad linje på följande sätt:

Det framgår av ovanstående, att några svårigheter för samläsning i ämnena
modersmålet och matematik ur kursplanernas synpunkt icke kunna anses förefintliga.
I ämnet kristendom bör en sådan uppdelning av lärostoffet icke heller
vålla svårighet, varigenom det väsentliga av den för klass l4 föreslagna kursen
kan genomgås i klass 2 av en förenad linje. I de här nämnda ämnena ha de
sakkunniga ej heller ifrågasatt någon ändring i de ovan citerade kursplanerna
annat än så till vida, att modersmålet och matematik erhålla 1 veckotimme
mindre vardera för eleverna i den 4-åriga kursen. Även örn denna minskning i
timtal är att beklaga, vill det dock förefalla, som om de sakkunnigas uppfattning
vore berättigad, att denna omständighet med hänsyn till ifrågavarande lärjungars
längre utbildning i folkskolan ej är ägnad att väcka några betänkligheter.

I de båda återstående ämnena, geografi och biologi, förekomma smärre avvikelser
i kursplanerna, och sakkunniga hava därför föreslagit en obetydligt modifierad
undervisningsplan för den förenade linjens klass 2 i geografi, och
klasserna 2 och 3 i biologi. Mot vad de sakkunniga därvidlag föreslagit finner
överstyrelsen intet väsentligt att erinra, så mycket.mindre som ämneskonferenserna
enligt den nya stadgan äga större frihet än tidigare att i fråga om detaljer
bestämma lärokurserna i de skilda klasserna och erfarenheten vid de olika
läroverken snart torde giva vid handen, huru kursinnehållet i första klassen
lämpligen bör avgränsas för att på bästa sätt motsvara de båda elevgruppernas
behov vid samläsningen i klass 2.

Överstyrelsen har tills vidare förbigått frågan örn tyskans ställning pa
den förenade linjen. Det torde icke vara tvivel underkastat, att detta är den
detalj, där en tillfredsställande lösning är svårast att finna och där den av de
sakkunniga föreslagna lösningen är förenad med de största vanskligheterna. De
sakkunnigas förslag på denna punkt kan enligt överstyrelsens mening knappast
betraktas annat än som en nödfallsutväg. Totalantalet timmar tyska för
den 4-åriga gruppens elever på den förenade linjen (9 4 3 4) är visserligen endast
1 mindre än motsvarande timtal på den fristående fyraåriga (7 5 4 5), men
den största svagheten ligger enligt överstyrelsens mening i timmarnas^fördelning
på de olika klasserna, och koncentrationen nedåt synes så^långt ifrån vara
en källa till styrka, såsom de sakkunniga vilja göra gällande å sid. 33, att den
enligt överstyrelsens mening tvärtom skärper skillnaden mellan tyskans ställning
å den 4-åriga linjen och i den 4-åriga kursen av den förenade linjen till
den senares nackdel. I åtskilliga läroverkskollegiers och rektorers yttranden
framhålles, att 9 veckotimmar tyska under första året innebära en för detta
stadium alltför stark koncentration och att de därför näppeligen kunna rationellt
utnyttjas. Timtalet är för högt i första klassen och för lågt i följande
klasser.

En avsevärd förbättring skulle säkerligen vinnas, därest särläsningen i tyska,
i likhet med vad en del läroverkskollegier och rektorer föreslå, kunde utsträckas

Kungl. Majlis proposition nr 119.

över båda de första åren med åtminstone någon jämkning i timplanen. Redan
en överflyttning av 1 timme tyska från första årskursen till andra, så att timtalen
i klasserna 2 och 3 bleve respektive 8 och 5 i stället för 9 och 4, skulle, i
förening med särläsningen i båda klasserna, utan tvivel visa sig mycket effektiv.

_ Med en sådan ändring i planen för tyska kan också förknippas en annan
vinst, enär det då bleve obehövligt att för den fyraåriga gruppens elever minska
undervisningen i modersmålet med 1 veckotimme. Dessa elever finge då identiskt
samma timplan i detta ämne som den 4-åriga realskolans. I klass 3, där
kompensation för den tillagda timmen tyska näppeligen står att vinna, bleve
den totala arbetsbelastningen ökad från 29 till 30 läroämnestimmar för den 4-åriga kursens elever, men med hänsyn till dessa elevers genomsnittligt något
högre ålder, torde denna timmes skillnad icke spela nämnvärd roll, särskilt
som det synes mer än sannolikt, att eleverna utan densamma och med samläsning
skulle få ökat hemarbete för att kunna följa med de säkerligen mera försigkomna
eleverna i den 5-åriga kursen. En anordning av här antytt slag
skulle, visserligen bliva förenad med något större kostnader, i det ytterligare 4
lärartimmar per serie avdelningar och vecka bleve erforderliga eller sammanlagt
88 (4 X 22) veckotimmar, eventuellt, därest grupperna D och E medtagas,
,132 (4 X 33), motsvarande i runt tal 3, respektive 5 lärarkrafter. Men särskilt
som det i detta fall icke kan bliva fråga örn nya ordinarie lärarbefattningar
utan endast timlärartimmar, måste ju kostnadsökningen anses synnerligen liten
i förhållande till de med anordningen förbunda fördelarna. Och med den här
ifrågasatta modifikationen av de sakkunnigas förslag till förenad linje skulle
man enligt överstyrelsens mening erhålla en i pedagogiskt avseende fullt bärkraftig
kombinerad fyra- och femårig linje.

Emellertid vill överstyrelsen ifrågasätta ett alternativt förslag, som är lika
enkelt och i vissa avseenden måhända pedagogiskt ännu fördelaktigare, varjämte
det torde staka sig något billigare för statsverket. Det kan icke bestridas, att
med det ovan skisserade förslaget liksom i ännu högre grad med de sakkunnigas
förslag det kan möta stora svårigheter att. såsom önskvärt är, låta samma lärare
bestrida undervisningen i tyska och, om möjligt, även i svenska i klass 2 för
eleverna av båda grupperna. Detta timtal blir i så fall mycket högt och det blir
svårt eller omöjligt att inrymma övningsämnena under de vanliga lektionstiderna
före middagen. Visserligen torde å många orter redan nu eftermiddagen
tågås i anspråk för både gossarnas och flickornas slöjd, men det är givetvis
önskvärt, att så icke oavvisligen måste ske å varje ort, där förenad linje kommer
att upprättas. Överstyrelsen vill därför ifrågasätta en anordning, enligt
vilken timtalet i tyska för den fyraåriga kursens elever i klass 2 sänkes till 7
och för den femåriga gruppen i samma klass till 5, varigenom antalet schematimmar
för båda avdelningarna kan begränsas till 42.5, ett timtal, som det icke
behöver vara omöjligt att inrymma på schemat, utan att eftermiddagen tages
i anspråk.

1 fortsättningen, i klasserna 3—5, skulle den för klasserna 2—4 av den fristående
fyraåriga rea^kolan gällande timplanen oförändrad tillämpas, allenast
med iakttagande därav, att särläsning äger rum i tyska i klass 3 för de båda
elevgrupperna. Vid särläsningen i tyska i klass 2 tillämpas den för motsvarande
klasser i de fristående linjerna gällande kursplanen, i klass 3 följa båda grupperna
kursplanen för klass 2 av den fyraåriga linjen, dock, vad beträffar den
femåriga gruppen med vissa modifikationer, som kunna företagas av ämneskonferenserna
inom kursanvisningarnas ram, vid den fortsatta samläsningen i
klasserna 4 och 5 följes den i sak identiska kursplanen för båda linjernas bägge
högsta klasser. 1 övriga ämnen följes den fristående fyraåriga linjens kursplan
med de modifikationer i fråga örn ämnena geografi och bio^gi, som föreslås av

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

de sakkunniga. En anordning av här föreslagen art kan enklast betecknas som
en utsträckning av den samläsning, vilken enligt specialplanen skall förekomma
mellan klasserna 44 och 55, då elevantalet icke är tillräckligt stort för att medgiva
uppdelning på två avdelningar.

Överstyrelsen hyser ingen tvekan, att med den här föreslagna anordningen en
kombinerad linie skulle skapas, som icke blott vore pedagogiskt fullt bärkraftig
utan även fullt likvärdig med de fristående linjerna. För den femanga kursens
lärjungar bleve studieresultatet väl icke alldeles detsamma som lor den fristående
femåriga linjens, enär de förra finge 1 timme engelska^och 1 timme matematik
mindre men i stället 2 timmar tyska mer än den fristående femanga linjens,
men det bleve säkerligen fullt likvärdigt, överstyrelsen vill alitsa för sin
elei i’ första hand föreslå denna form för kombinerad linje.

Rörande den av ett par läroverkskollegier framförda farhågan, att sammanförandet
av två i ålder och kunskap heterogena lärjungegrupper i en samläsande
linje kunde komma att verka hämmande på undervisningsarbetet, uttalar sig
skolöverstyrelsen på följande sätt:

En farhåga, som kan göra sig gällande inför den planerade samundervisningen
och som kommit till uttryck på ett och annat håll i läroverkskollegiernas
yttranden, gäller frågan, huruvida det icke kan tänkas försvara undervisningsarbetet
att på detta tidiga stadium sammanföra elevgrupper med i vissa avseenden
olika förutsättningar. Att arbetet under den första tiden i den kombinerade
klassen kommer att i någon mån tyngas av här berörda förhållande, får val icke
kunna undvikas. Men samläsningen mellan olika avdelningar, där ekonomiska
hänsyn göra den nödvändig, har ju blivit principiellt fastslagen icke blott genom
de anordningar, som vidtagits för åstadkommande av differentiering a hogsta
gymnasialstadiet och genom den nybildning av klassavdelningar, sorn ager rum
vid gymnasiets början, utan även genom den i nådiga cirkuläret den 22 december
1927 föreskrivna sammanslagningen i en stor mängd fall av hogsta kfasserna
i den fjrra- och femåriga realskolan. I § 14 av nya läroverksstadgan ha,r
dessutom lämnats direkt föreskrift, att lärjungarna i olika klasser ringar kretsar
och avdelningar skola, med tillämpning av de grunder, som galla for klassavdelningars
storlek, undervisas gemensamt i de ämnen, \ vilka kurserna aro sa
lagda, att undervisningens ändamålsenliga bedrivande sadant medgiver. Umfattande
erfarenheter föreligga också beträffande samläsning av har ifrågavarande
slag från den hittillsvarande undervisningen, i det vid lasarets början
snart sagt varje klassavdelning får mottaga ofta ganska betydande tillskott av
elever från olika avdelningar och skolor. Detta är ju helt enkelt oundvikig .
Sannolikt äro olägenheterna något större, när det gäller ett sa tidigt stadium.
Dock kan överstyrelsen ingalunda tillmäta dessa olagenheter sadan betydelse,
att de skulle få anses utgöra ett hinder för en ur andra synpunkter önskvärd anordning.

När det gäller att ur pedagogisk synpunkt bedöma den av de sakkunniga
föreslagna förenade linjen, synes det lämpligt att först till prövning upptaga
en anmärkning, som framställts mot undervisningsplanen i första klassen av
den förenade linjens femåriga kurs. Anmärkningen går ut på att denna klass
skulle bliva allt för ansträngande, då den i ett enda skolår sammanpressade
vad som i folkskolan inhämtas under tva läsår, i dess femte och sjätte klass.
En närmare granskning av kursen, vilken icke innebår någon ändring i den för
den femåriga linjen fastställda, ger emellertid vid handen, att här icke finnes
någon anledning att befara, att kursen skulle vara i pedagogiskt avseende mindre

Departe ments chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

väl avvägd. Dels tillämpar ju realskolan med sitt starkt gallrade lärjungematerial
en vida raskare arbetstakt än folkskolan med sitt osovrade, dels
är ifrågavarande sammanpressning av de två sista folkskolårens kurs mera
skenbar än verklig: i själva verket inskränkes undervisningen i realskolans
första klass, som bildar inledning till realskolans undervisning i dess helhet,
till sådana stycken, som utgöra förutsättning för den fortsatta utbildningen i de
följande klasserna, medan undervisningen i de två högsta folkskoleklassema,
som bildar avrundning och avslutning till folkskolans hela lärokurs, måste
taga sikte på alla de stycken, som de i arbetslivet utträdande lärjungarna sedermera
sakna tillfälle att inhämta.

Vad vidare beträffar den föreslagna samläsningen mellan de båda realskollinjerna,
är det att märka, att samläsningen på det stadium av två år, som representeras
av den femåriga realskolans tredje och fjärde och den fyraåriga
realskolans andra och tredje klass, i stort sett låter anordna sig med samma
lätthet som den redan föreskrivna samläsningen i realskolans högsta klass.
Den egentliga svårigheten ligger i att på ett tillfredsställande sätt organisera
samläsningen mellan den femåriga realskolans andra och den fyraårigas första
klass. Denna samläsning har av de sakkunniga föreslagits ordnad i väsentlig
överensstämmelse med motsvarande föreskrifter rörande den kommunala flickskolan.
Det försprång, den femåriga linjens lärjungar hava framför den fyraårigas
i en ett år tidigare börjad undervisning i tyska, skulle kompenseras
genom en koncentration av den fyraåriga linjens tyska kurs till denna linjes
första klass, där de fran folkskolans sjätte klass kommande lärjungarna, vilka
förut icke läst tyska, skulle åtnjuta särskild undervisning i detta ämne nio
timmar i veckan, alltså tre timmar mera än de övriga lärjungarna i klassen.
Undervisningen i ämnet skulle emellertid helt falla inom klassens vanliga tidsram,
och de tre överskjutande timmarna skulle fås genom minskning av timtalet
för vissa andra ämnen.

Det är emellertid utan vidare klart, att ett sammanförande av lärjungar från
skild undervisning sker lättare, när det gäller en längre skola som den kommunala
flickskolan med dess mera elastiska undervisningsplan, än när fråga
är örn en kortare skola som realskolan med dess mera sammanträngda studiekurs.
Som förut anförts hava också i yttranden såväl från läroverkskollegierna
som från skolöverstyrelsen framförts vissa betänkligheter mot enskildheter
i den förenade linjens undervisningsplan i den form, denna fått i de sakkunnigas
förslag. Anmärkningarna rikta sig huvudsakligen mot den av de
sakkunniga föreslagna koncentrationen av tyskan till den fyraåriga lärokursens
första klass, vilken koncentration å ena sidan vore väl stark, å andra
sidan icke kunde uppväga den minskning i tyskans totala timtal —- en timme
— som den förenade linjens fyraåriga lärokurs visade, jämförd med den fyraåriga
realskolans vanliga lärokurs.

De förslag till undanröjande av de sålunda påpekade olägenheterna, som
blivit framlagda, gå ut på att den särskilda undervisningen i tyska skall omfatta
tva ar, varigenom den förenade linjens fyraåriga lärokurs kommer att
i timplanen närmare ansluta sig till eller helt överensstämma med den fyra -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ånga realskolans vanliga timplan. Av särskilt intresse är det av skolöverstyrelsen
utarbetade förslaget till timplan, som gar ut pa samläsning mellan
de båda linjerna alla de fyra gemensamma klasserna igenom utom i tyska, där
skild undervisning skulle meddelas icke blott i klass 2J-14 utan även i klass
35-24. Den av överstyrelsen skisserade planen innebär ett närmande av den
förenade linjens undervisningsplan till den fyraåriga realskolans; enligt skolöverstyrelsens
andra alternativ skulle den fyraåriga lärokursens timplan i
själva verket bliva identisk med den vanliga fyraåriga realskolans. För den
femåriga kursen medför förslaget vissa smärre förskjutningar i undervisningsplanen,
vilka emellertid ej äro ägnade att väcka några som helst betänkligheter.

Det är uppenbart, att den av skolöverstyrelsen förordade anordningen av
timplanen med två års särundervisning i tyska mäste draga något större kostnad
än den av de sakkunniga föreslagna anordningen med endast ett års särundervisning.
vilket förslag synes vara paverkat just av ekonomiska synpunkter.
Å andra sidan är överstyrelsens förslag av pedagogiska skäl enligt min
mening att föredraga, i det att detsamma tillmötesgår de fran läroverken uttalade
önskemålen och undanröjer de betänkligheter, som ur undervisningens
synpunkt anförts mot den förenade linjen. Då skillnaden i kostnad i själva
verket är obetydlig i förhållande till den pedagogiska vinst, som skulle göras,
synas övervägande skäl tala för den av överstyrelsen föreslagna anordningen,
som på ett övertygande sätt visar, att undervisningsplanen för en förenad
fem- och fyraårig linje kan få en pedagogiskt god utformning. Definitiv
Ställning till denna fråga behöver jag ej nu intaga, detta så mycket mindre
som den av skolöverstyrelsen föreslagna anordningen icke skulle medföra någon
ökad kostnad för budgetåret 1930/1931. Givetvis ankommer det på Kungl.
Maj :t att meddela de föreskrifter, som bliva erforderliga i här förevarande
avseende.

D. Organisationsförslagets tillämpning på olika orter.

Vad beträffar tillämpningen på de olika orterna av den föreslagna organisationen
med förenad linje uttala sig de sakkunniga på följande sätt:

Såsom ovan anförts, hava de sakkunniga verkställt undersökning rörande de
olika läroverken i avseende på antalet lärjungar i de klasser av realskolan, som
i här förevarande avseende äro av betydelse. Med anledning av de allmänna
synpunkter, som ovan framförts, hava de sakkunniga här sammanfört de läroverk,
i fråga örn vilka viss reglering av organisationen ansetts Önskvärd, i grupper
nämligen: grupp A: läroverk med (enligt 1927 ars riksdags beslut) en
eller två femåriga samt två fyraåriga linjer; grupp B: läroverk med två femåriga
och en fyraårig linje; grupp C: läroverk med en femårig och en fyraårig
linje; grupp D: läroverk med en femårig linje; samt grupp E: läroverk med en
fyraårig linje. De resultat, till vilka denna undersökning kommit, angivas
här nedan.

I det föregående hava närmare angivits de grundprinciper, som de sakkunniga
ansett böra vara ledande vid nyssnämnda undersökning. Då de sakkunniga
sökt en utgångspunkt för bestämmande av de läroverk, vilkas realskolstadium
synes böra underkastas den av de sakkunniga föreslagna regleringen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

och övervägt de åtgärder, som därvid i de olika fallen påkallas, hava de sakkunniga
givetvis i främsta rummet måst taga hänsyn till den fördelning, lärjungeströmmen
på de olika linjerna hittills uppvisat. Härvid hava de sakkunniga
beaktat dels antalet lärjungar höstterminen 1929 — i förekommande
fall även höstterminen 1928 — i den fyraåriga realskolans första klass, dels ock
det sammanlagda antalet lärjungar under vardera av höstterminerna 1928 och
1929 i den femåriga realskolans första klass och den sexåriga realskolans andra
klass, vilken senare två grupper av lärjungar tillhöra samma åldersklass. Det
är uppenbart, att dessa siffror endast kunna giva en bild av lärjungetillströmningen
sådan den fördelade sig ifrågavarande två år; att taga denna begränsade
erfarenhet till utgångspunkt synes emellertid icke innebära någon som helst
fara, då det förfarande, de sakkunniga valt, icke i något avseende förlänar den
hittills konstaterade fördelningen av lärjungeströmmen något bindande eller
hindrande inflytande på den framtida utvecklingen, sådan denna kan komma
att förlöpa med tillämpning av den av riksdagen fastslagna grundsatsen örn de
båda linjernas likställdhet. Givetvis kan en förändring i lärjungeströmmens
fördelning komma att medföra, att vid läroverk, där en anordning med förenad
linje för närvarande synes erforderlig, en dylik anordning i framtiden ej kan
påkallas. I så fall leder det nu föreslagna regleringsförfarandet av sig självt
till en anordning, som kan motsvara de då inträdande förhållandena. Å andra
sidan kan det inträffa, att vid läroverk, där för närvarande förenad linje icke
anses påkallad, en dylik anordning kan i framtiden bliva önskvärd. I så fall
gäller det blott att utsträcka tillämpningen av det av de sakkunniga förordade
regleringsförfarandet.

Grupp A.

Linköping. Enligt 1927 års organisationsplan skall allmänna läroverkets
realskola omfatta två femåriga och två fyraåriga linjer; av de femåriga linjerna
må den ena upprättas endast därest och så länge Kungl. Maj:t finner
detta av behovet påkallat. Antalet lärjungar höstterminen 1929 är i klass
l4: 16 (h.t. 1928: 13) och i klass l5 (upprättad h.t. 1929) och 26: 71 (h.t. 1928
i kl. 26:92). Av den faktiska tillströmningen att döma skulle fyra serier av
avdelningar icke för närvarande vara erforderliga utan behovet kunna täckas
av tre linjer. Av dessa synes en böra anordnas som femårig och en som fyraårig
samt en med hänsyn till det växlande lärjungantalet anordnas som förenad
fem- och fyraårig.

Borås. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två fyraåriga
och en femårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4: ingen
''(enligt vederbörlig föreskrift upprättades h.t. 1928 och h. t. 1929 ingen avdelning
av den fyraåriga realskolan), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 82
(h.t. 1928 i kl. 26: 61). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje och
en förenad linje.

Örebro: Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två femåriga
linjer och två fyraåriga linjer. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
l4: 5 (h. t. 1928: 7), i klass 26 och 1°: 95 (h. t. 1928: 96). Behovet synes här
motsvaras av två femåriga linjer och en förenad linje.

Halmstad. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två fyraåriga
och en femårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4: 31 (h.t.
1928: 25), i klass 26 och l5 (upprättad h. t. 1929): 72 (h.t. 1928 i kl. 26: 64).
Behovet synes här motsvaras av en femårig linje, en fyraårig linje och en förenad
linje.

Sundsvall. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två fyraåriga
linjer och en femårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4: 34

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

(h.t. 1928: 35), i klass 26 och l5 (upprättad h. t. 1929): 70 (h. t. 1928 i kl.
26; 64). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje, en fyraårig linje
och en förenad linje. „ .

Östersund. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta tva iyraariga
linjer och en femårig linje. Antalet lärjungar höstterminen 1929: i klass 1 : 17
(h. t. 1928: 7), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 70 (h. t. 1928 i kl. 2'':
58). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje, en fyraårig linje och en

förenad linje. . .

Göteborg, östra realskolan. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta
två femråiga och två fyraåriga linjer. Antal lärjungar höstterminen
1929: i klass l4: 10 (h.t. 1928: 9), i klass 2° och l5: 105 (h. t. 1928: 134) Behovet
synes här motsvaras av två femåriga linjer, en fyraårig linje och en

Malm (^realskolan. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två
femårigaoch två fyraåriga linjer. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
l4: 10 (h.t. 1928: 6), i klass 26 och 1° (upprättad h.t. 1929): 87 (h.t. 1928 i
kl. 26: 92). Behovet synes här motsvaras av två femåriga linjer, en fyraårig
linje och en förenad linje.

Grupp B.

Hälsingborg. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två femåriga
linjer och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
l4- 6 (ht 1928 var enligt vederbörlig föreskrift ingen avdelning av den fyraåriga
realskolan upprättad), i klass 26 och 1° (upprättad h.t. 1929): 75 (h. t.
1928 i kl. 26: 80). Behovet synes här motsvaras av tva femanga linjer och en

f°liköping''. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två femåriga
linjen och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
l4- ingen (h. t. 1928 och h.t. 1929 upprättades enligt vederbörlig föreskrift
icke någon första klass av den fyraåriga realskolan), i klass 2 och 1 . 88
(h.t. 1928: 61). Behovet synes här motsvaras av tva femanga linjer och en

^Karfskrona. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta två fem“ma-a
linjer och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
l4 30 (h t 1928 30), i klass 2° och l5 (upprättad h.t. 1929): 70 (h.t. 1928 i
kl. 26: 66). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje, en fyraang
linje och en förenad linje.

Grupp C.

Eksjö. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linie och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass 1: 7
(ht 1928- 9), i klass l5 (upprättad h.t. 1929): 34 (ingen avdelning av klass
2° finnes läsåret 1929—1930; h.t. 1928 i kl. 26: 33). Behovet synes här motsvaras
av en femårig linje och en förenad linje. „ .

Västervik. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass 1: 6
(h t 1928- 2), i klass l5 (upprättad h.t. 1929): 22 (ingen avdelning av klass
2° finnes läsåret 1929—1930; h.t. 1928 i kl. 26: 22). Behovet synes här, med
hänsyn till det begränsade lärjungantalet, motsvaras av en förenad linje., ,

Uddevalla. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linie och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass 1 : 8
(ht 1928- 10), i klass V (upprättad h.t. 1929): 35 (ingen avdelning av
klass 28 finnes läsåret 1929—1930; h.t. 1928 i kl. 26: 31). Behovet syne*
här motsvaras av en femårig linje och en förenad linje.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Vänersborg. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
1 . 9 (h.t. 1928: 8), i klass l5 (upprättad h.t. 1929): 36 (ingen avdelning
av klass 26 finnes läsåret 1929—1930; h. t. 1928 i kl. 26: 26. Behovet synes här
motsvaras av en femårig linje och en förenad linje.

„ Härnösand. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
1: 8^ (h.t. 1928: 9), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 47 (h.t. 1928 i
kl. 2 : 26). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje och en förenad
linje.

Arvika. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4: 5
(h.t. 1928 var enligt vederbörlig föreskrift ingen avdelning av den fyraåriga
realskolan upprättad), i klass 26: 28 (ingen avdelning av klass l5 finnes läsaret
1929 1930; h.t. 1928 i kl. 2b: 16). Behovet synes här, med hänsyn till det
begränsade lärjungeantalet, motsvaras av en förenad linje.

„ Söderhamn. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en fernäs
W och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass
tV ^ 8), i klass l5 (upprättad h.t. 1929): 25 (ingen avdelning av

klass 2 finnes läsåret 1929—1930; h.t. 1928 i kl. 26: 27). Behovet synes här,
med hänsyn till det begränsade lärjungantalet, motsvaras av en förenad linje.

„ Ängelholm. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en fernbo
k/2?36 och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass

1 : 8 (h.t. 1928: 11), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 66 (h.t. 1928 i
bär, med hänsyn till det begränsade lärjungantalet, motsvaras av en förenad
linje.

„ Trälleberg. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en fem ang

linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass

1: 8^ (h.t. 1928: 5), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 41 (h.t. 1928 i
kl._2 : 35). Behovet synes här motsvaras av en femårig linje och en förenad
linje.

Amål. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4: 5
(h.t. 1928 var enligt vederbörlig föreskrift ingen avdelning av den fyraåriga
realskolan upprättad), i klass 1° (upprättad h.t. 1929): 28 (ingen avdelning
av klass 2 finnes läsaret 1929 1930; h.t. 1928 i kl. 26: 39). Behovet synes

här. med hänsyn till det begränsade uärjungantalet, motsvaras av en förenad
linje.

halköping. Realskolan skall enligt organisationsplanen omfatta en femårig
linje och en fyraårig linje. Antal lärjungar höstterminen 1929: i klass l4- 5
(h.t. 1928: 5), i klass 26 och l5 (upprättad h.t. 1929): 55 (h.t. i kl. 26: 45).
Behovet synes här motsvaras av en femårig linje och en förenad linje.

Grupp D.

Beträffande de till grupp D hörande läroverken, samrealskolorna i Vadstena,
Strömstad, Piteå och Haparanda, hänvisas till vad som anföres å sid. 12 och
20 i de sakkunnigas betänkande.

Grupp E.

Beträffande de till grupp E hörande samrealskolorna, i Norrtälje, Vimmerby,
Filipstad, Askersund, Sala, Köping och Arboga, hänvisas likaledes
till vad som anföres å sid 12 och 20 i de sakkunnigas betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

De sakkunnigas förslag belyses närmare av en av dem uppgjord tabell, vilken
torde få som bilaga (bil. 6) fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Vissa läroverkskollegier hava uttalat något avvikande mening beträffande de
sakkunnigas förslag i avseende på realskolans organisation på de olika orterna.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Linköping tillstryker, att till den
femåriga realskollinje, som redan finnes, så snart behovet det krävde .— antagligen
h.t. 1930 och säkert h.t. 1931 — upprättades ännu en femårig, fristående
linje. Den fyraåriga linje, som upprättats h.t. 1928, borde fortfarande
vara fristående. — Kollegiet vid östra realskolan i Göteborg uttalar sig för
att från h.t. 1931 vid läroverket upprättas en förenad fern- och fyraårig linje
i stället för den fyraåriga linje b, som enligt organisationsplanen då skulle
påbörjas, i vilket fall det alltså från h.t. 1931 vid läroverket skulle finnas
två avdelningar av första klassen å den femåriga linjen, en avdelning av första
klassen å den fyraåriga linjen samt en avdelning av första klassen å den förenade
fem- och fyraåriga linjen. —- Av kollegiet vid samrealskolan i Arvika
anföres, att i fråga om denna läroanstalt icke någon annan ändring i 1927
års organisationsplan borde vidtagas, än att den fyraåriga linjen förvandlades
till en förenad fem- och fyraårig linje. — Kollegiet vid högre allmänna läroverket
i Borås uttalar som sin åsikt, att nämnda läroverk borde organiseras
med två femåriga och en förenad linje. -— Av kollegiet vid högre allmänna
läroverket i Östersund förordas en organisation av läroverket med en fyraårig
och två femåriga avdelningar. — Kollegiet vid högre allmänna läroverket i
Karlskrona avstyrker, att en av parallellavdelningarna på detta läroverks
femåriga realskollinje utbytes mot en s. k. förenad linje.

Skolöverstyrelsen anför i nu berörda hänseende huvudsakligen följande:

överstyrelsen finner sig i stort sett kunna uttala sin anslutning till de sakkunnigas
förslag. Visserligen är överstyrelsen tveksam, huruvida en femårig
linje verkligen behöver ersättas av förenad vid högre allmänna läroverken i
Linköping och Karlskrona och huruvida icke den normala organisationen vid
dessa läroverk lika väl kan fastslås. till två femåriga och en fyraårig linje
vid vartdera, men överstyrelsen medgiver, att den förenade linjen i dessa båda
fall innebär en viss garanti, och vill därför biträda förslaget. Vid högre allmänna
läroverket i Borås finner överstyrelsen behovet av två femåriga linjer
styrkt, varjämte en linje där torde böra anordnas som förenad. Vid samrealskolan
i Arvika finner överstyrelsen på av kollegiet uttalade skäl behovet motsvaras
av en femårig och en förenad linje från och. med den, tidpunkt, då den
nuvarande flickskolan i staden börjar nedläggas. Till dess så skett synes man
emellertid böra räkna med vad de sakkunniga föreslagit. I intet av de nämnda
fallen innebär vad överstyrelsen här ifrågasatt någon utökning av antalet parallellavdelningar
mot vad som fastställts genom 1927 års riksdagsbeslut, men
väl ett avstyrkande av den minskning, som av de sakkunniga ifrågasatts beträffande
Borås och, längre fram, sannolikt även beträffande Arvika.

överstyrelsen finner starka skäl tala för. ett utsträckande av de. här ifrågasatta
jämkningarna jämväl till de enkellinjiga samrealskolorna, vilka dc sakkunniga
sammanfört under grupperna D och E å sid. 19.. Såsom framgår
av sakkunnigas yttrande å sid. 20, hava de sakkunniga funnit behovet av förenad
linje styrkt även vid dessa läroverk. Då de ifrågasätta deras .uteslutande,
sker detta endast villkorligt och under åberopande av ekonomiska
hänsyn: »örn det vid uppgörande av organisationsplanen beräknade antalet

lärarkrafter med anledning av den här ifrågasatta regleringen ej skall överskridas
och följaktligen denna reglering ej skall föranleda någon ökad kostnad.
» Från åtskilliga av här berörda skolor har uttalats livlig önskan att

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

erhålla dubbla anknytningsmöjligheter, och då erfarenheterna redan givit vid
handen, att tillströmningen till den fyraåriga realskolan å dessa orter varit
mycket avsevärt mindre än tidigare till den sexåriga samt då viss risk torde
föreligga, att elever i en del fall föredraga en annan närliggande skola med
för dem gynnsammare anknytning, synes rättvisan kräva, att en jämkning
redan nu vidtages, så att vid de enkellinjiga femåriga realskolorna beredes
möjlighet till inträde efter avslutad folkskola och vid de enkellinjiga fyraåriga
realskolorna möjlighet till övergång efter fjärde folkskoleklassen. Denna
jämkning är visserligen förenad med något ökad kostnad, som i fråga örn denna
kategori av skolor icke kompenseras genom minskning i antalet parallellavdelningar,
men då det icke synes nödvändigt att upprätta en fristående femårig
och en fristående fyraårig linje, utan jämkningen kan ske allenast genom
den fristående linjens anordnande såsom förenad, bliva dessa kostnader jämförelsevis
obetydliga i förhållande till de fördelar, som för de enskilda och
de av reformen berörda samhällena därigenom ernås. Överstyrelsen vill sålunda
med allt eftertryck hava framhållit både det principiellt rättvisa och
ur olika synpunkter fördelaktiga i en sådan utsträckning av reformen som
den här ifrågasatta, dock utan att nu vilja definitivt påyrka densamma, därest
statsfinansiella hänsyn göra detta för närvarande förbundet med särskilda
svårigheter.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om realskolans organisation på varje
särskild ort har skolöverstyrelsen efter tagen kännedom om läroverkskollegiernas
yttranden i huvudsak icke haft annat att erinra, än att överstyrelsen
beträffande högre allmänna läroverket i Borås, för vilket organisationsplanen
upptager en femårig och två fyraåriga linjer, förordar två femåriga linjer
och en förenad linje, under det att de sakkunniga ansett, att tills vidare
en femårig linje och en förenad linje borde vara tillfyllest. Då under de sista
åren lärjungantalet — som i realskolan omfattar endast gossar — å det åldersstadium,
som motsvarar första klassen i den femåriga linjen, visat avsevärda
växlingar och det följaktligen är svårt att nu draga någon bestämd slutsats angående
det antal fristående linjer, som varje särskilt år behöves, synes mig försiktigheten
bjuda, att den av de sakkunniga förordade anordningen för läroverket
tills vidare godtages. örn tillströmningen av inträdessökande något år
skulle bliva så stor, att dessa ej rymmas inom de av de sakkunniga föreslagna
klassavdelningarna, bör, allt efter föreliggande omständigheter, antingen den
förenade linjen, på sätt jag förut anfört, uppdelas i en femårig och en fyraåriglinje
eller ock i vanlig ordning en parallellavdelning upprättas.

Såsom de sakkunniga anfört, skulle en utsträckning av regleringen till att
gälla även de elva samrealskolor, som av de sakkunniga sammanförts till
grupperna D och E (sid. 74 här ovan), medföra ett behov av ytterligare 10
lärarkrafter. Även om jag i likhet med skolöverstyrelsen finner tungt vägande
skäl tala för en sådan utsträckning av den ifrågasatta regleringen, anser jag
mig av statsfinansiella skäl icke för närvarande böra påyrka en dylik åtgärd.

Ej heller i övrigt har jag någon erinran att göra mot de sakkunnigas uttalanden
i fråga om tillämpningen på de olika orterna av den av dem föreslagna
organisationen med förenad linje. Jag kommer ock att i överensstämmelse
med dessa uttalanden hemställa örn förslag till riksdagen om åtgärder
i angivet syfte, och jag har jämväl lagt uttalandena till grund för de ekonomiska
beräkningar, som jag i det följande kommer att framlägga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

E. Kostnadsberäkning.

Den av de sakkunniga lämnade utredningen omfattar även en ekonomisk
översikt, som utvisar, att den av dem ifrågasatta regleringen icke kommer att
medföra något ökat behov av lärarkrafter i jämförelse med det vid uppgörande
av organisationsplanen beräknade antalet lärare. Härom anföra de sakkunniga
följande:

Ett genomförande av de sakkunnigas nu angivna förslag kommer att i vissa
fall medföra en minskning i antalet vid de olika läroverken erforderliga lärarkrafter,
i andra fall en ökning i dylikt hänseende. Undersöker man ökningen
och minskningen i antal veckotimmar i läroämnen, visar det sig, att ombildning
av en femårig realskollinje till en förenad innebär en ökning med 9 veckotimmar,
medan ombildning av en fyraårig linje till en förenad medför en
ökning av 35 veckotimmar.1 I de fall, där en fyraårig linje tills vidare icke
behöver tagas i anspråk, innebär detta förhållande en minskning i antalet behövliga
veckotimmar med 120.5 i fråga om de läroverk, där samläsning mellan
den femåriga och den fyraåriga realskolans högsta klass ej äger rum,
eljest med 87.5.

Ett genomförande av förenad realskollinje vid samtliga de läroverk, där
sådan linje, enligt vad de sakkunniga ovan anfört, skulle .motsvara behovet,
innebär dels förändring av femårig linje till kombinerad i 10 fall, därav 6
tillhörande grupperna A—C och 4 tillhörande grupp D, dels förändring av
fyraårig linje till förenad i 23 fall, därav 16 tillhörande grupperna A—C
och 7 tillhörande grupp E. En sådan ändring i organisationsplanen skulle
medföra en ökning i antalet veckotimmar med 90 (10 X 9) +805 (23 X
35) = 895 veckotimmar. De sakkunniga hava emellertid utgått från att den
fyraåriga linjen tills vidare icke skulle behöva tagas i anspråk i 7 fall, vilket
skulle medföra en minskning i antalet veckotimmor med 645.5 (6 X 87.5
+ 120.5). Ett genomförande av ovan angivna jämkningar i organisationsplanen
skulle alltså innebära ett ökat behov av 249.5 (895—645.5) veckotimmar i
läroämnen eller i det närmaste 10 lärarkrafter.

Om det vid uppgörande av organisationsplanen beräknade antalet lärarkrafter
med anledning av den här ifrågasatta regleringen ej skall överskridas och
följaktligen denna reglering ej skall föranleda någon ökad kostnad, måste en
sådan begränsning av den ovan ifrågasatta regleringen ske, att nyssnämnda
ökning av 10 lärarkrafter icke blir erforderlig. En dylik begränsning uppnås
därigenom, att grupperna D och E icke medtagas. Den reglering, som berör
läroverk, tillhörande grupperna A—C, innebär nämligen å ena sidan en ökning,
å andra sidan en minskning i behov av lärartimmar, som i stort sett taga
ut varandra: mot ett ökat behov av 614 veckotimmar står nämligen.ett minskat
behov av 645.5 veckotimmar. T själva verket uppstår en nettominskning av
31 5 veckotimmar.

De sakkunniga vilja emellertid icke underlåta att i detta sammanhang^påpeka,
att därjämte en synnerligen betydelsefull vinst för det allmänna såväl
som för den enskilde göres genom de förslagna regleringsåtgärderna: för det
allmänna därigenom att behovet av parallellavdelningar väsentligen minskas,
i det att läroverken utan ökad kostnad för statsverket kunna mottaga ett betydligt
större antal lärjungar än för närvarande, för den enskilde därigenom
att rikare tillfällen erbjudas att efter olika förhandenvarande förhållanden
tillgodose barnens undervisning och uppfostran.

1 I denna timsumma hava de sakkunniga tydligen inräknat de t>''ä timmar välskrivning, anm vid
cn fyraårig linjes övergång till förenad tillkomma för de lärjungar, vilka övergå från folkskolans
fjärde klass. Sådan undervisning bestrides nämligen i åtskilliga fall av ämncslärare.

Departe ments chefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Mot de sakkunnigas kostnadsberäkning har statskontoret icke haft något att
erinra.

Då skolöverstyrelsen dels ifrågasatt särläsning i tyska inom den förenade
linjen i något större utsträckning än de sakkunniga, dels ock föreslagit
en något vidare organisation för högre allmänna läroverket i Borås, skulle
kostnaderna i sin helhet enligt dess förslag komma att ställa sig något högre
än enligt de sakkunnigas beräkning. Därest jämkningen genomfördes endast för
grupperna A—C, skulle överstyrelsens förslag kräva ett ökat timtal av 114,
motsvarande ett ökat behov av något mer än 4 lärarkrafter. De största kostnaderna
skulle komma på budgetåret 1930/1931, då det erfordrades ett ökat
anslagsbelopp av 40,000 kronor. Medtoges även grupperna D och E, skulle
ytterligare 28,000 kronor tillkomma. I dessa belopp vore icke tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg inberäknade. I detta sammanhang framhåller
överstyrelsen, att den ökade kostnaden i fråga örn grupperna A—C så till vida
bleve endast skenbar, som utan inrättande av förenad linje parallellavdelningar
av den femåriga realskolan måste upprättas i större utsträckning, därest icke
elever i mycket stor omfattning skulle avvisas, överstyrelsen hade icke tagit
hänsyn till ökning i inkomster på grund av ökade elevavgifter.

De sakkunnigas förslag går ut på dels att en femårig linje tills vidare anordnas
som förenad vid läroverken i Linköping, Karlskrona, Västervik, Arvika,
Söderhamn och Åmål och en fyraårig linje som förenad i Borås, örebro,
Halmstad, Sundsvall, Östersund, Göteborgs östra realskola, Malmö realskola,
Hälsingborg, Jönköping, Eksjö, Uddevalla, Vänersborg, Härnösand, Ängelholm,
Trälleberg och Falköping, dels ock att en fyraårig linje tills vidare icke
skulle behöva tagas i anspråk i Linköping, Borås, örebro, Västervik, Arvika,
Söderhamn och Åmål. Vinsten och förlusten i lärartimmar vid de 22 läroverk,
vid vilka de sakkunniga ifrågasatt anordnande av förenad linje, är följande:

Läroverk	Ökat behov av lärar-timmar	Minskat behov av lärar-timmar	Läroverk	Ökat behov av lärar-timmar	Minskat behov av lärar-timmar
Linköping.......	9	120.5	Eksjö........	33	_
Borås.......	33	87.5	Västervik.......	9	87.5
Orebro.......	33	87.5	Uddevalla.......	33	—
Halmstad.......	33	—	Vänersborg......	33	—
Sundsvall.......	33	—	Härnösand......	33	—
Ostersund......	33	—	Arvika........	9	87.5
Göteborgs ö. realsk. . .	33	—	Söderhamn......	9	87.5
Malmö realskola ....	33	—	Ängelholm......	33	—
Hälsingborg......	33	—	Trälleberg......	33	-
Jönköping......	33	—	Åmål .......	9	87.5
Karlskrona......	9	—	Falköping......	33	—
			Summa	582	645.5

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Härvid är räknat med endast läroämnen, och nettominskningen blir i så fall
63.5 timmar eller något över två lärarkrafter. Örn man i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag anordnar särläsning i tyska i något större utsträckning
än de sakkunniga förutsatt, ökas det behövliga antalet timmar med 66. överstyrelsens
förslag innebär emellertid även en ökning av 24 timmar och en utebliven
minskning av 87.5 timmar för utbyte av en fyraårig realskollinje mot
en femårig vid läroverket i Borås. Som jag förut omnämnt, ansluter jag mig
emellertid beträffande läroverket i Borås till de sakkunnigas förslag. Även
i fråga örn lärartimmar i övningsämnen motsvara i stort sett ökningen och
minskningen varandra.

Vad de sakkunniga anfört om att de ökade och minskade behoven av lärartimmar
i stort sett taga ut varandra, äger dock sin giltighet först sedan 1927 års
organisation och den av dem förordade regleringen blivit till fullo genomförda.
Minskningen i behovet av lärarkrafter inträder nämligen först i den mån den
fyraåriga linjen avvecklas såsom fristående linje.

Vidare är att märka, att den fyraåriga linje, som enligt förslaget skulle ombildas
till förenad vid läroverken i Borås, Halmstad, Sundsvall och Östersund
samt vid Göteborgs östra realskola och Malmö realskola, enligt de av Kungl.
Maj:t den 22 december 1927 för nämnda läroverk fastställda specialplanerna
skall upprättas först från och med höstterminen 1931. örn man vill undvika
även en tillfällig kostnadsökning, skulle alltså den förenade linjen kunna upprättas
vid dessa läroverk först höstterminen 1931. Detta skulle utan tvivel hava
till följd, att ett stort antal lärjungar, som höstterminen 1930 ville övergå från
folkskolans fjärde klass till den femåriga realskolans första klass, skulle komma
att vägras sådan övergång på grund av bristande utrymme. Som stöd härför
vill jag meddela, att vid de läroverk, varom nu är fråga, antalet lärjungar i den
åldersgrupp, som motsvarar första klassen av den femåriga realskolan, höstterminen
1929 uppgår till resp. 82, 72, 70, 70, 105 och 87, under det att enligt nyss
åberopade specialplaner höstterminen 1930 plats skulle komma att finnas för
resp. 35, 35, 35, 35, 70 och 70 lärjungar. Jag tvekar därför ej att föreslå, att
den förenade linjen upprättas vid dessa läroverk redan från och med sistnämnda
termin, en anordning som för budgetåret 1930/1931 medför ett ökat behov av 6
lärarkrafter.

I detta sammanhang har jag att upptaga även en annan fråga, som står i
samband med igångsättningen av den förenade linjen. Vid t. ex. läroverket
i Jönköping skall enligt förslaget den fyraåriga linjen förändras till förenad.
Om nu under första året endast forsla klassen av den förenade linjen
upprättas, skulle detta år lärjungar från folkskolans sjätte klass icke få tillfälle
att övergå till läroverket, enär ju dessa lärjungar skola intagas i den förenade
linjens andra klass. Vid de 7 läroverk (Jönköping, Borås, Eksjö, Uddevalla,
Vänersborg, Ängelholm och Arvika), där detta skulle bliva fallet, synes
mig därför redan från och med höstterminen 1930 böra upprättas både en första
och en andra klass av den förenade linjen. En sådan anordning medför ett ökat
behov av ungefär 7 lärarkrafter. Vid en del andra läroverk (8 stycken) åter har
första klassen av den femåriga linjen läsåret 1929—1930 ej större antal lär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

jungar, än att andra klassen läsåret 1930—1931 kan övergå till »förenad» och
då upptaga även de lärjungar, som kunna beräknas komma från folkskolans
sjätte klass. Härför erfordras sammanlagt ungefär 2 lärarkrafter. Vid återstående
7 av de här ifrågavarande 22 läroverken skulle allt fortfarande fyraårig
linje vara anordnad.

Mot den här motiverade ökningen i behovet av lärarkrafter (6 + 7 + 2) svarar
emellertid för budgetåret 1930/1931 ett minskat behov av en lärarkraft vid
vart och ett av läroverken i Västervik, Söderhamn och Åmål, där nämligen en
femårig och en fyraårig linje skola ersättas av en förenad. Nettoökningen kan
alltså beräknas till 12 lärarkrafter. Härvid får man emellertid ej bortse ifrån
att, såsom skolöverstyrelsen också framhållit, vid läroverk, där såväl förenad
som fyraårig linje skulle finnas, det ej är osannolikt, att den förenade linjen i
verkligheten icke behöver i klass 2 upptaga nya elever, tillhörande den fyraåriga
kursen, då nytillkommande lärjungar av denna kategori i regel torde
rymmas i den fristående fyraåriga linjen. I så fall inbesparas ytterligare
något mer än 3 lärarkrafter. Den av skolöverstyrelsen ifrågasatta förändringen
aV de sakkunnigas förslag till timplan för den förenade linjen medför icke
något ökat behov av lärartimmar för budgetåret 1930/1931.

Mitt förslag innebär alltså, att höstterminen 1930 första och andra klasserna
av den förenade linjen skola finnas vid läroverken i Borås, Örebro, Hälsingborg,
Jönköping, Eksjö, Västervik, Uddevalla, Vänersborg, Härnösand, Arvika,
Söderhamn, Ängelholm, Trälleberg, Åmål och Falköping samt första klassen
av nämnda linje vid läroverken i Linköping, Halmstad, Sundsvall, Östersund och
Karlskrona ävensom vid östra realskolan i Göteborg och Malmö realskola.

Till frågan örn anslag till den härför erforderliga ökningen i lärarkrafter
skall jag återkomma vid behandlingen av extra anslaget till extra och vikarierande
ämneslärare.

Ett genomförande av förenämnda förslag medför också ett ökat behov av
omkring 30 timmar i teckning och välskrivning, vartill medel torde böra utgå
från extra anslaget till extra arvoden åt teckningslärare. Undervisningen i
övriga övningsämnen torde kunna tillgodoses inom ramen av de för sådan undervisning
tillgängliga medel.

Som jag redan förut antytt, gäller detta ökade behov av lärarkrafter endast
budgetåret 1930/1931. Under de följande fem budgetåren minskas behovet
successivt.

II. Lyceerna.

Bland de frågor, som jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 5 juli 1929 omnämnde och vilka jag förklarade mig anse
böra närmare undersökas i samband med den av 1929 års riksdag begärda utredningen
rörande högre allmänna läroverk för flickor, var också frågan om
lyceerna. I sitt förenämnda, den 30 november 1929 avgivna betänkande med
utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation
hava skolsakkunniga ägnat ett kapitel åt lyceernas förekomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Innan jag redogör för de sakkunnigas uttalanden och förslag beträffande
de ifrågavarande läroanstalterna, torde jag böra i anslutning till nämnda betänkande
lämna en översikt av lyceiformens tillblivelse och hittillsvarande
utveckling.

Lyceema leda som bekant sitt ursprung från den av 1927 års riksdag beslutade
omorganisationen av det högre skolväsendet.

I proposition nr 116 till 1927 års riksdag föreslog nämligen Kungl. Majit
riksdagen besluta, bland annat, att rikets allmänna läroverk skulle vara av tre
slag, nämligen dels realskolor, dels högre allmänna läroverk, dels ock lyceer,
de sistnämnda anordnade antingen såsom fristående läroanstalter eller såsom
avdelningar, knutna vid högre allmänna läroverk, att lyceet skulle bestå av sex
ettåriga klasser och med avseende å det kunskapsmått, som erfordrades för inträde
i lyceets första klass, grundat på genomgången sjätte klass i någon av
den sexklassiga folkskolans huvudformer, att lyceet skulle kunna delas på enahanda
bildningslinjer som gymnasiet, att statens provskola, nya elementarskolan
i Stockholm, skulle successivt ombildas till ett lyceum enbart för
manliga lärjungar, samt att vid vart och ett av de högre allmänna läroverken
i Uppsala, Malmö: läroverket för gossar, Lund, Göteborg: latinläroverket
och realläroverket samt Härnösand skulle successivt anordnas
en lyceiavdelning.

Riksdagen biföll enligt sin skrivelse nr 262 Kungl. Maj:ts förslag i väsentliga
delar. Med hähsyn till riksdagens beslut därom, att gymnasiet skulle kunna
delas på två bildningslinjer, latingymnasium och realgymnasium, bestämde
riksdagen, att lyceet skulle kunna delas på enahanda bildningslinjer som gymnasiet,
dock att vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, skulle
finnas jämväl en nyspråklig linje. Och vidare beslöt riksdagen, att nya elementarskolan
skulle successivt ombildas till ett lyceum enbart för manliga lärjungar,
samt att lyceiavdelningar skulle anordnas vid högre allmänna läroverken
i Uppsala, Malmö och Lund samt vid högre latinläroverket och högre realläroverket
i Göteborg.

I cirkulär den 18 juni 1927 lämnade Kungl. Majit föreskrifter i enlighet
med riksdagens nämnda beslut. Närmare föreskrifter beträffande tidpunkten
för upprättandet av lyceerna (lyceiavdelningarna) gåvos i kungl, cirkulär den
22 december 1927. Enligt detta cirkulär skulle lyceet vid de läroverk, där lyceilinje
skulle vara inrättad, successivt upprättas från och med läsåret 1928—
1929. Yad beträffar nya elementarskolan, skulle denna läroanstalt från och
med läsåret 1928—1929 ombildas till ett lyceum på det sätt, att första årsklassen
av en reallyceilinje och en nyspråklig linje upprättades från och
med läsåret 1928—1929 och en latinlyceilinje från och med läsåret 1930—
1931.

I den sålunda fastställda planen för lyceernas upprättande har emellertid
Kungl. Majit medgivit vissa jämkningar, beroende på bristande anslutning till
läroanstalterna i fråga. Dessa jämkningar äro följande.

I fråga om nya elementarskolan föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 8
juni 1928, med anledning av en av vederbörande rektor gjord framställning,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9h haft. (Nr 119.) 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

att reallyceet och det nyspråkliga lyceet skulle taga sin början först med läsåret
1929—1930 samt att höstterminen 1928 en ny avdelning av den sexåriga
realskolan skulle upprättas vid läroverket. Sedermera förordnade Kungl.
Majit genom beslut den 24 maj 1929, att under läsåret 1929—1930 lyceikretsar
ej skulle upprättas vid ifrågavarande läroverk samt att under sagda läsår
vid läroverket skulle vara upprättade en avdelning av sexårig realskolas första
klass och två avdelningar av andra klassen av samma skolform. Slutligen förordnade
Kungl. Majit genom beslut den 6 september 1929, jämte annat, att vid
nya elementarskolan första klassen av den sexåriga realskolan skulle under
läsåret 1929—1930 omfatta två avdelningar.

Vad beträffar lyceilinjerna vid högre latinläroverket och vid högre realläroverket
i Göteborg, föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 10 augusti 1928,
att upprättandet av respektive lyceilinjer skulle taga sin början höstterminen
1929, och genom särskilda beslut den 3 augusti 1929 förordnade Kungl. Majit
i fråga om båda dessa läroverk, bland annat, att under läsåret 1929—1930 någon
krets av lyceet icke skulle upprättas.

I fråga örn lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Uppsala föreskrev
Kungl. Majit genom beslut den 6 juli 1928, att nämnda linje skulle upprättas
höstterminen 1929, och genom beslut den 3 augusti 1929, bland annat, att under
läsåret 1929—1930 icke skulle upprättas någon krets av lyceet.

Beträffande slutligen lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Lund,
meddelade Kungl. Majit genom beslut den 22 juni 1928 och den 3 augusti 1929
föreskrifter, motsvarande dem, som givits rörande lyceilinjen i Uppsala.

Jag bör här jämväl erinra därom, att 1929 års riksdag i anledning av inom
riksdagen väckta motioner beslutit, bland annat, att vid inträdesprövningar
till lyceum skulle gälla samma bestämmelser i avseende på kunskapsfordringar
som till fyraårig realskola. Genom kungörelse den 27 juni 1929 (nr 197)
angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i stadgan för rikets allmänna
läroverk den 24 september 1928 (nr 412) har Kungl. Majit meddelat i anledning
av riksdagens beslut erforderliga bestämmelser.

Såsom jag redan antytt, hava de uppskov med upprättandet av lyceer, som
på nyss angivet sätt måst medgivas, föranletts av bristande anslutning till
nämnda skolform. Härom lämna de sakkunniga följande sifferuppgifter,
avseende antalet prövade och godkända inträdessökande vid lyceerna åren 1928
och 1929:

Lyceum

Nya elementarskolan ....

Malmö..........

Uppsala..........

Lund...........

Göteborgs högre latinläroverk
» » realläroverk

Antal prövade resp. godkända
1928 1929

. 5 1 0 0

. 4 41 8 22

11 0 0

. 10 3 2

. 0 0 0 0

0 0 0 0

* Vårterminen 1929 tillkom ytterligare en lärjunge.

Därjämte intogos li. t. 1929 två lärjungar, som prövats och godkänts vid annat läroverk.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn 1929 års riksdags nyssberörda
beslut beträffande inträdesprövningarna vid lyceet och anföra, att det ej syntes
kunna nu bedömas, i vad mån den sålunda åvägabragta ändringen kunde
komma att inverka på tillströmningen till lyceerna.

Beträffande spörsmålet örn lyceernas framtida tillvaro anföra de sakkunniga,
att även örn planen på inrättandet av lyceer kunde realiseras endast i ringa
omfattning, det likväl enligt de sakkunnigas mening vore önskvärt, att denna
skolform så vitt möjligt komma till användning. Å andra sidan syntes det
nödvändigt, att detta skedde under former, som icke komme att i förhållande
till lärjungantalet draga allt för stora kostnader.

De sakkunniga hava därefter upptagit varje särskilt lyceum till övervägande
och angivit de åtgärder, som de sakkunniga i de olika fallen funnit lämpliga.
Den viktigaste åtgärden skulle enligt de sakkunnigas förslag bestå i ett uppskov
nied upprättandet av vissa bland lyceilinjerna.

Innan jag mera detaljerat återger de sakkunnigas förslag, bör jag omnämna
vissa allmänna förhållanden, som stå i samband med de ifrågasatta åtgärderna.

De sakkunniga påpeka, att därest vissa lyceilinjer för närvarande icke upprättades,
detta komme att frigöra för dessa linjer beräknade lärarkrafter, vilka
kunde tagas i anspråk för annan undervisning. I den för de allmänna
läroverken fastställda organisationsplanen hade givetvis räknats med att lyceerna
skulle bereda avlastning av lärjungar för såväl realskola som gymnasium.
Om nu i vissa fall lyceilinjer ej komme till stånd, kunde detta komma att medföra
behov av en utökning av realskola respektive gymnasium genom rrpprättande
av nya parallellavdelningar. De lärarkrafter, sorn, på sätt nyss antytts,
beräknats för lyceilinjerna men ej komme att tagas i anspråk för detta
ändamål, kunde då användas inom realskolan respektive gymnasiet. Hur detta
komme att ställa sig i de olika fallen vore givetvis icke möjligt att förutse, och
de sakkunniga kunde alltså ej framlägga något förslag i förevarande hänseende.
Enligt de sakkunnigas mening borde det tillkomma Kungl. Majit att,
intill dess organisationsplanen beträffande lyceerna blivit fullt genomförd, efter
förslag av skolöverstyrelsen och inom gränserna för de för ändamålet beviljade
anslagen fatta erforderliga beslut. Vad sålunda anförts i fråga om de
lyceilinjer, vilkas upprättande skulle tills vidare uppskjutas, borde givetvis,
därest de linjer, som de sakkunniga ansett böra upphållas, icke kunde på grund
av bristande anslutning helt eller delvis vidmakthållas, gälla även beträffande
dessa.

Det uppskov med vissa lyceilinjers upprättande, som de sakkunniga funnit
önskvärt, borde, framhålla de vidare, vara endast av tillfällig natur. De sakkunniga
ansåge frågan örn lyceiformens betydelse för vart högre undervisningsväsen
ännu icke avgjord och hade därför nu blott velat föreslå sådana åtgärder,
som kunde anses omedelbart påkallade med hänsyn till nuvarande förhållanden.
Med hänsyn härtill ansåge de sakkunniga det ömkligt, att en viss
fast ordning i förevarande hänseende bleve rådande; de sakkunniga tänkte sig
därför, att uppskjutandet nu skulle avse en begränsad lid, och förordade, att.
skolöverstyrelsen senast före utgången av en tid av fem år efter vederbörligt
beslut om lyceilinjernas uppskjutande skulle hava att upptaga hela frågan
örn lyceiorganisationen till prövning.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit visst villkor flir upprättande av
lyceum.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Det syntes, säga de sakkunniga, på grund av hittills gjorda erfarenheter
tydligt, att föreskrift borde givas därom, att upprättandet av en lyceilinje
över huvud, borde äga rum endast under förutsättning av att ett visst minimiantal
lärjungar godkänts i de vid slutet av vårterminen anställda inträdesprövningarna.
Vid bestämmande av detta minimiantal läge det närmast att
utgå från det genomsnittliga minimiantal för årsklass, som vore bestämt
som villkor för upprätthållandet av kommunal mellanskola och privatläroverk,
eller 10. Därest denna siffra skulle anses för hög, erbjöde sig det i
nyssnämnda hänseende tidigare gällande minimiantalet, eller 8. Att gå under
denna siffra syntes icke ^vara tillrådligt, helst man vid en så lång och krävande
kurs, som ett sexårigt lyceum innebure, givetvis måste förutsätta en
viss avgång under lärokursens lopp.

Jag övergår nu till ett omnämnande av de sakkunnigas förslag i fråga örn
de olika lyceilinjerna.

1. Nya elementarskolan. Beträffande detta läroverks organisation anföra
de sakkunniga, efter att hava redogjort för Kungl. Maj:ts beslut örn uppskov
med lyceets inrättande, i huvudsak följande:

Av den nu lämnade redogörelsen synes framgå, att en fullständig ombildning
av nya elementarskolan till lyceum, på sätt riksdagen besluta, ej lärer
för närvarande kunna genomföras. Men de sakkunniga anse sig icke kunna
förorda, att tanken på upprättande av ett lyceum vid läroanstalten i fråga helt
Uppgives. Dock synes tills vidare en begränsning av antalet lyceilinjer vara
tillrådlig. Vid övervägande av spörsmålet, vilken eller vilka av lyceets linjer
som i främsta rummet borde upprättas vid skolan, hava de sakkunniga funnit
de starkaste skälen tala för latinlyceet. Sorn. bekant har latinlyceet genom den
fastställda undervisningsplanen för de allmänna läroverken fått en utformning,
som skiljer detsamma från latingymnasiet, i det att latinets och grekiskans
ställning är väsentligt starkare vid latinlyceet än å latingymnasiet.
Då nu nya elementarskolan allt fortfarande skall behålla sin natur av försökseller
provskola, synes det de sakkunniga önskvärt, att den nya latinlyceiformen
där får komma till stånd och erfarenheter örn densamma kunna inhämtas. De
sakkunniga förbise härvid icke, att den nyspråkliga lyceilinjen är av särskilt
intresse,, enär den är den. enda i sitt slag vid våra statsläroverk. Men då de
sakkunniga hava för avsikt att i det följande förorda, att det nuvarande gymnasiet
tills vidare bibehålies, finna de sakkunniga lämpligast, att försök med
nyspråklig linje fortfarande som hittills där anordnas.

. Givetvis kan man i fråga örn nya elementarskolan ej begränsa dess organisation
endast till ett latinlyceum. Det är uppenbart, att man även på
annat sätt måste tillgodose den tillströmning av lärjungar till skolan, som
är att vänta, liksom det måste tillses, att läroanstalten kan i avvaktan på
eventuell ombildning taga vid densamma anställda lärarkrafter i anspråk.
Enligt de sakkunnigas mening skulle detta bäst ske genom sådana jämkningar
i planen, att vid nya elementarskolan tills vidare funnes en realskola
och ett gymnasium. Vad först beträffar realskolan, som hittills i regel omfattat
två serier av klassavdelningar, synes den i likhet med realskolan vid
övriga högre allmänna läroverk i Stockholm böra i första rummet organiseras
med en femårig linje. Även örn det av olika skäl kunde anses önskvärt, att
vid statens. provskola anordnades även en fyraårig realskollinje eller ock en
förenad linje av det slag, som de -sakkunniga ovan förordat i fråga om vissa
läroverk, kunna varken .skolans lokaler eller det för läroverket beräknade antalet
lärarkrafter medgiva en sådan anordning.

Beträffande ater gymnasiet finna de sakkunniga inga skäl motivera en

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

ändring i de hittills rådande förhållandena. I enlighet med denna uppfattning
skulle gymnasiet alltså fortfarande och tills vidare omfatta fyrarigt latin- och
fyraårigt realgymnasium.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang betona, att den av de sakkunniga nu
föreslagna anordningen av elementarskolans organisation givetvis ej bör medföra
någon rubbning i den möjlighet, skolan hittills haft att där anordna pedagogiska
försök liksom att fortsätta redan påbörjade försök.

2. Lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Malmö: De sakkunniga anföra
om denna linje följande:

Denna lyceilmje är den enda linje, som hittills kunnat komma till stand,
örn än med ett så ringa lärjungantal, att detta ur ekonomisk synpunkt, och
med hänsyn till möjligheten att vinna en djupare grundad, erfarenhet av ifrågavarande
skolform måste betecknas som väl lågt. Enligt de sakkunnigas
mening bör linjen emellertid fortfarande äga bestånd, dock under förutsättning
— i fråga örn upprättandet av ny första krets ■— att. de. bestämmelser
rörande minimiantal lärjungar, som de sakkunniga föreslagit, iakttages. De
två serier av klassavdelningar, som hittills upprättats vid läroverket, höra
givetvis föras fram i stadgad ordning, ehuru ingendera serien fyller nyssberörda
förutsättning.

3. Lyceilinjerna vid högre latinläroverket och högre realläroverket i Göteborg.
Beträffande dessa linjer anföra de sakkunniga huvudsakligen följande:

De sakkunniga finna lämpligt, att nied upprättandet av endera av lyceilinjema
finge anstå. Emellertid anse de sakkunniga det önskligt, att på en
ort med så stort lärjungematerial som i Göteborg möjligheterna till anlitande
av en skolform sådan som lyceet i viss utsträckning bevaras. Såsom framgår
av det förut anförda, hava de sakkunniga förordat latinlyceilinjer i Stockholm
och i Malmö. Under sådana omständigheter synes i Göteborg en reallyceilinje
vara att tillråda. Den för realläroverket därstädes bestämda lyc.eilinjen
bör alltså örn möjligt komma till stånd, medan upprättandet av latinläroverkets
lyceilinje skulle uppskjutas på samma sätt som de sakkunniga
föreslagit i fråga om två lyceilinjer vid nya elementarskolan i Stockholm.

4. Lyceilinjerna vid högre allmänna läroverken i Uppsala och Lund. X
fråga örn nu nämnda lyceilinjer lyder de sakkunnigas yttrande sålunda:

Lyceilinjerna i Uppsala och Lund hava på grund av bristande tillslutning
icke kommit till stånd. Trots energisk upplysningsverksamhet och starkt
intresse från läroverkens och deras ledares sida hava vid nämnda läroanstalter
endast några få inträdessökande anmält sig. Upprättandet av skolformen
i fråga synes därför böra tills vidare uppskjutas.

Sina förslag i avseende på lyceerna sammanfatta de sakkunniga sålunda,

att vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm skall bibehållas
en latinlyceilinje, medan upprättandet av reallyceilinjen och den nyspråkliga
lyceilinjen där tills vidare skall uppskjutas;

att vid nya elementarskolan tills vidare skall finnas ett gymnasium, omfattande
fyraårigt latingymnasium och. fyraårigt realgymnasium, samt en
realskola, organiserad med en femårig linje;

att lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Malmö fortfarande skall upprätthållas; -

86 Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

att upprättandet av lyceilinjen vid högre latinläroverket i Göteborg tills vidare
skall uppskjutas;

att lyceilinjen vid högre realläroverket i Göteborg skall bibehållas;

att upprättandet av lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Uppsala
och lyceilinjen vid högre allmänna läroverket i Lund tills vidare skall uppskjutas
;

att intill dess organisationsplanen beträffande lyceilinjerna blivit fullt genomförd,
Kungl. Maj :t skall äga att, efter förslag av skolöverstyrelsen och
inom gränserna för de för ändamålet beviljade anslagen, fatta de beslut, som
kunna bliva erforderliga med hänsyn därtill, att på grund av att upprättandet
av vissa lyceilinjer uppskjutes, behov kan uppstå av utökning av realskola
respektive gymnasium vid vederbörande läroverk genom upprättande av nya
parallellavdelningar;

att skolöverstyrelsen skall senast före utgången av en tid av fem år efter
det vederbörligt beslut om vissa lyceilinjers uppskjutande fattats, hava att
upptaga hela frågan örn lyceiorganisationen till prövning; samt

att första krets av lyceilinje må upprättas endast under förutsättning att
minst 10 (eventuellt minst 8, se sid. 26 i de sakkunnigas betänkande) lärjungar
blivit godkända i de vid slutet av vårterminen anställda inträdesprövni
ilga ma.

Över de sakkunnigas förslag har statskontoret den 28 december 1929 yttrat
sig samt skolöverstyrelsen, efter inhämtande av yttranden från läroverkskollegierna
vid de allmänna läroverk, vid vilka lyceilinjer skola upprättas, den 9
januari 1930 avgivit utlåtande.

Av de av förslaget berörda sex läroverkskollegierna hava de vid högre allmänna
läroverken i Uppsala och Malmö samt vid högre latinläroverket i Göteborg
tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Kollegierna vid högre realläroverket i Göteborg
och vid nya elementarskolan i Stockholm hava uttalat den meningen,
att de lyceiliner, som enligt de sakkunnigas förslag skulle upprättas vid
nämnda läroanstalter, icke borde komma till stånd. Yad sistberörda läroanstalt
beträffar, har läroverkskollegiet därstädes, jämte det kollegiet för sin
mening anfört principiella skäl, yttrat, bland annat, följande:

Det bör slutligen och med skärpa framhållas, att det osäkerhetstillstånd,
med avseende på nya elementarskolans framtid, vilket varit rådande, allt sedan
förslaget angående skolans förändring till lyceum uppkom, i mycket hög
grad inverkat till skolans nackdel. Det torde i detta sammanhang knappast
behöva erinras om att inträdessökande till läroverket under senare år först
sent kunnat få visshet angående antalet klassavdelningar, som för läroverket
stå till förfogande. Allmänheten synes under sådana förhållanden ha dragit
sig för att sända ungdom till en läroanstalt, örn vilken man med säkerhet egentligen
icke kan veta annat än det, att densamma skulle ombildas till en ny skoltyp,
som redan från början rönt starkt motstånd och örn vilken erfarenheten
vittnat, att den på de ställen, där den införts, alldeles icke visat någon livskraft.
Det är under sådana förhållanden helt naturligt, att allmänheten i
främsta rummet vänder sig till de skolor, som — åtminstone i det hela — fort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

sätta efter beprövade linjer. Först om det visat sig omöjligt att i andra läroverk
finna inträde, kan nya elementarskolan komma i fråga. Det urval av
lärjungar, som på grund härav står nya elementarskolan till buds, är ju kvalitativt
sämre. Man frågar sig, huru det i längden skall ställa sig med^ett
läroverk, som på grund av statsmakternas hållning numera ständigt måste
komma i efterhand, då det gäller läroverkets rekrytering. Undervisningsresultaten
måste med nödvändighet bliva desto sämre, ju lägre lärjungematerialets
medelstandard blir. .

Kollegiet har slutligen hemställt, att den planerade lyceilinjen vid nya elementarskolan
inhiberas samt att i överensstämmelse med skolsakkunnigas förslag
i övrigt nya elementarskolan organiseras såsom femårig realskola och
fyraårigt gymnasium, dock med det antal parallellklasser i realskolan och
linjer på gymnasiet, som förhållandena påkalla.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund uttalar sig för upprättandet
av lyceilinje vid läroverket och anför till stöd härför följande:

Kollegiet anser, att — därest en lyceilinje över huvud skall förekomma —
Lunds läroverk framför alla andra i södra Sverige bär utrustas med en sådan.
Läroverket saknar anknytning till folkskolans sjätte klass. Stadens
kommunala mellanskola har icke plats ens för alla godkända inträdessökande
från staden, än mindre för några från landsbygden. Ynglingar från läroverksområdets
landsbygd ha alltså ingen möjlighet att efter genomgången sjätte
klass vinna inträde vid läroverket utan privatläsning eller avsevärd försening.
Samma skäl ha icke förelegat för inrättande av lyceum i Malmö. Som provårsanstalt
skulle Lunds läroverk dessutom vinna i värde, örn där även funnes en

lyceilinje. .....

Emellertid är kollegiet övertygat örn att en lyceilinje icke kan upprattas
här, örn icke den misstro blir hävd, som fått spridning i samband med felaktiga
uppgifter örn förbud mot kvarsittning i lycett, och som ökats, sedan staten
vid innevarande läsårs början tagit tillbaka sitt löfte att här upprätta ett
lyceum. Det enligt kollegiets mening enda sättet att avlägsna denna misstro
är att låta lyceet träda i verksamhet och i praktiken prövas. Detta kan dock
knappast ske, örn det icke får börja med ett ringa antal elever. Upprätthalles
fordran på ett antal godkända inträdessökande av 8 eller 10, kan linjen enligt
kollegiets mening aldrig bli verklighet. Ett uppskov på några år kan knappast
bringa ändring i detta förhållande.

Skolöverstyrelsen anför i förevarande fråga huvudsakligen följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skola i fortsättningen lyceilinjer finnas endast
vid nya elementarskolan i Stockholm (latin), högre realläroverket i Göteborg
(real) och högre allmänna läroverket i Malmö (latin). Överstyrelsen
finner den hittillsvarande erfarenheten mycket avgjort peka därhän, att någon
nämnvärd anslutning icke kan för närvarande påräknas till någon av dessa
lyceilinjer. I Göteborg har ännu ingen enda sökande anmält sig till inträde
å lyceum, och i Stockholm har antalet hittills godkända inträdessökande under
två år utgjort sammanlagt 1. Vad särskilt nya elementarskolan i Stockholm
beträffar, vore det högeligen önskvärt för detta läroverk med hänsyn till dess
brännande byggnadsfråga och de av speciella omständigheter föranledda tämligen
höga terminsavgifterna att med det snaraste erhålla en definitiv lösning
av sin organisationsfråga, och överstyrelsen befarar, att ett bibehållande av
en lyceilinje vid detta läroverk endast kommer att förlänga det osäkerhetstillstånd,
i vilket läroverket alltsedan skolreformen befunnit sig. Men då de
skäl, som föranlett 1027 års riksdags beslut örn inrättande av lyeeer, å ingeli

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

ort böra äga större giltighet än i Stockholm med dess stora lärjungematerial,
synes det icke möjligt att utesluta Stockholm från försöken, därest dessa skola
fortsättas, i Göteborg och Malmö. Av vissa skäl kan rekryteringen till lyckorna
från och med innevarande år också tänkas komma i ett annat och måhända
något gynnsammare läge, och det synes därför mindre lämpligt att
redan nu helt avbryta försöken. Under sådana förhållanden finner sig överstyrelsen,
ehuru med stor tvekan, böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i
vad jle röra fortsatta försök med lyceilinjer vid ovannämnda tre läroverk.

Såsom villkor för inrättande av lyceum bör emellertid gälla, att antalet godkända
inträdessökande är tillräckligt stort för att ekonomiskt försvara upprätthållandet
av sådan linje. De sakkunniga hava därvid föreslagit 10, eventuellt
8 såsom minimiantal. Med hänsyn icke minst till nödvändigheten därav,
att fragan örn lyceilinjes inrättande är avgjord i god tid före nästkommande
läsårs början och att man alltså måste utgå från antalet i vårterminens
inträdesprövningar godkända, synes minimisiffran böra bestämmas till den
lägre av de sakkunnigas alternativt föreslagna, d. v. s. 8.

Av skäl, som framgå av vad redan anförts, bör emellertid det slutgiltiga
avgörandet av lyceiinstitutionens förekomst icke uppskjutas längre än som är
oundgängligen nödvändigt, De sakkunniga föreslå därför, att skolöverstyrelsen
skall senast före utgången av en tid av fem år efter det vederbörligt beslut
om vissa lyceilinjers uppskjutande fattats, hava att upptaga hela frågan
örn lyceiorganisationen till prövning, överstyrelsen vill ifrågasätta, huruvida
det verkligen skall anses nödvändigt att fixera så lång övergångstid. En tid
av sammanlagt fem år borde enligt överstyrelsens mening vara tillräcklig för
att möjliggöra ett tillförlitligt slutomdöme, och överstyrelsen vill därför ifrågasätta,
att den föreslagna övergångstiden begränsas till ytterligare tre år.

Överstyrelsen biträder vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn nya elementarskolans
organisation tills vidare i övrigt samt föreslår dessutom, att
vid högre allmänna läroverken i Lund och Uppsala samt högre latinläroverket
i Göteborg må tills vidare inrättas ytterligare en parallellavdelning av det
fyraåriga latingymnasiet.

Skulle under något läsår en avdelning av en lyceilinje vid nya elementarskolan
i Stockholm, högre realläroverket i Göteborg och högre allmänna läroverket
i Malmö icke komma till stånd av brist på tillräckligt antal elever,
synes det böra bero på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida annan linje inom
realskolan eller gymnasiet och i så fall vilken skall i stället under ifrågavarande
år upprättas.

Lyceet är en skolform, som under diskussionen angående läroverksreformen
fran olika hall framhållits såsom värd att bliva föremål för ett försök. Ehuru
byggande på avslutad folkskola komme det sexåriga lyceet icke att för lärjungarna
förlänga vägen till studentexamen. Redan av detta skäl synes denna
skolform vara värd beaktande. Därtill kommer, att den väg fram till studentexamen,
som lyceiformen erbjuder och som icke avbrytes av en realexamen,
möjliggör en läggning av kurserna i vissa ämnen, som för lärjungarna är
gynnsammare än den, som kan åstadkommas i ett vanligt allmänt läroverk.
Detta gäller framför allt de klassiska språken. Å andra sidan förutsätter
lyceiformen ett i vissa avseenden valt lärjungematerial för att icke bliva för
betungande.

Nu har det emellertid visat sig, att de av riksdagen år 1927 beslutade
lyceerna ej vunnit önskvärd anslutning. Då de för närvarande måste anses

Kungl. Majlis proposition nr 119.

hava karaktären av försöksform, hava de efter nain mening bestämts till upprättande
på för många platser. På sätt jag i mitt förut omnämnda anförande
till statsrådsprotokollet den 5 juli 1929 antytt, har det synts mig, att en inskränkning
i lyceernas förekomst borde göras, åtminstone temporärt. Det
sätt, varpå de sakkunniga löst frågan, är enligt min mening lämpligt. Det
innebär icke någon definitiv ändring, endast uppskov med vissa lyceilinjers
upprättande samt ett fixerande av vissa förutsättningar för de övrigas igångsättande.
En sådan anordning bereder möjlighet till prövning av lyceiformens
lämplighet och ger tillfälle att erfara, i vad mån densamma har förmåga
att draga till sig lärjungar och således fyller ett behov. Man bör således,
synes det mig, se tiden an och icke nu vidtaga några åtgärder av defintiv
natur.

Läroverkskollegierna vid nya elementarskolan i Stockholm och högre realläroverket
i Göteborg hava ansett, att någon lyceilinje vid sagda läroanstalter över
huvud icke vidare bör ifrågasättas. Då jag emellertid finner de sakkunnigas
förslag i denna punkt väl motiverat och skolöverstyrelsen biträtt detsamma,
saknar jag anledning att avvika från sakkunnigförslaget. Läroverkskollegiet
vid högre allmänna läroverket i Lund anser av skäl, som
i och för sig synas mig beaktansvärda, att lyceilinjen vid sagda läroverk icke
bör, såsom de sakkunniga föreslagit, för närvarande nedläggas. Då emellertid
linjen, efter vad kollegiet förutsätter, icke synes kunna bringas till stånd,
därest icke det av de sakkunniga föreslagna minimiantalet lärjungar finge
underskridas, finner jag mig med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, en
dylik anordning skulle få, och särskilt i betraktande av den omständigheten,
att vid läroverket i den närbelägna staden Malmö en lyceilinje redan nu upprätthålles
med ett mycket ringa antal lärjungar, böra även i denna punkt ansluta
mig till de sakkunnigas förslag.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka förslag till riksdagen i överensstämmelse
med de sakkunnigas av mig nyss återgivna förslag. Vad beträffar de
av de sakkunniga alternativt ifrågasatta minimisiffror, som böra uppställas
som villkor för lyceilinjes upprättande, finner jag i likhet med skolöverstyrelsen
och på de av överstyrelsen anförda skälen siffran 8 lämpligen böra i detta avseende
fastställas.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande ifrågasatt, att det skulle tillkomma
överstyrelsen att inom förloppet av tre ar i stället för som de sakkunniga
föreslagit inom förloppet av fem år — efter det vederbörligt beslut fattats örn
vissa lyceilinjers uppskjutande, upptaga frågan örn lyceiorganisationen till
prövning. Då det ur flera synpunkter är angeläget, att de berörda läroverken
så snart som möjligt få klarhet i sin organisationsfråga, och da tillräcklig erfarenhet
rörande förutsättningarna för upprättande av sexåriga lyceer på ifrågavarande
orter synes kunna vinnas på kortare tid än de sakkunniga föreslagit,
anser jag i likhet nied skolöverstyrelsen övergångstiden kunna begränsas
till tre år.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Beräkningen av vederbörande anslag å riksstaten.

1. De allmänna läroverken.

Nya ordinarie lärartjänster m. m. Vid anmälan den 3 januari 1930 inför
Kungl. Maj :t av de anslagsbehov under riksstatens åttonde huvudtitel, vilka
borde föreläggas riksdagen, erinrade jag under punkt 147 i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag därom, att under de tre senaste
aren det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken blivit
väsentligt höjt och att anslagshöjningarna huvudsakligen föranletts av 1927
ars riksdags beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet, vilket
beslut beräknats komma att under ett antal år framåt medföra ökat behov av
ordinarie lärarkrafter och således en fortgående ökning av anslagsbehovet under
denna anslagstitel. I avseende å det belopp, varmed anslaget av denna anledning
borde höjas med ingången av budgetåret 1930/1931, hade skolöverstyrelsen
verkställt utförliga beräkningar. Med hänsyn till de nya flickläroverk, rörande
vilka proposition sedermera komme att för riksdagen framläggas, kunde anslagsbeloppet
då ej definitivt bestämmas. Verkställda beräkningar gåve emellertid
vid handen, att den erforderliga ökningen då kunde uppskattas till
587,900 kronor.

I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen att,
i avbidan på proposition i ämnet, beräkna en höjning av det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med nämnda belopp.

Vad först beträffar de av 1927 års riksdags beslut angående omorganisation
av det högre skolväsendet föranledda höjningarna i nu ifrågavarande anslag
har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1929 i huvudsak
anfört följande:

Antalet ordinarie rektors- och ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken,
för vilka under budgetåret 1928—1929 anslag var beviljat, utgjorde
1,331, varav 102 rektors-, 305 lektors-, 826 adjunkts- och 98 ämneslärarinnetjänster.
På de allmänna läroverkens stat voro emellertid samma budgetår endast
uppförda 1,316 ordinarie tjänster, nämligen 98 rektors-, 298 lektors-, 826
adjunkts- och 94 ämneslärarinnebefattningar. De 15 befattningar -—• 4 rektors-,
7 Rektors- och 4 ämneslärarinnetjänster —, som sålunda icke blevo tagna
i anspråk under budgetåret 1928—1929, hade av riksdagen beviljats för de 4
då ännu icke upprättade högre flickläroverken.

Nyssnämnda antal av riksdagen beviljade ordinarie ämneslärarbefattningar
vid de allmänna läroverken var exakt det, som överstyrelsen i sin skrivelse
den 21 november 1927 med plan över lärarbehovet vid de allmänna läroverken
1 juli 1927—30 juni 1937 angivit som behövligt för budgetåret 1928—1929
med allenast det undantaget, att, på grund av riksdagens skrivelse nr 286:3/
1928 och Kungl. Maj:ts brev den 24 augusti 1928, adjunktstjänsterna voro 6
fler och ämneslärarinnebefattningarna 10 färre än i sagda skrivelse beräknats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

För budgetåret 1929—1930 hade av 1927 års riksdag liksom av överstyrelsen
i dess skrivelse den 21 november 1927 beräknats sammanlagt 1,449 ordinarie
ämneslärarbefattningar. På grund framför allt av uppskovet med inrättande
av de beslutade flickläroverken begärde överstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Majit den 31 augusti 1928 emellertid endast anslag till 1,430 befattningar,
varav 110 rektors-, 316 lektors-, 857 adjunkts- och 1\7 ämneslätaiinnebefattningar.
Kungl. Majit gjorde framställning till 1929 års riksdag i enlighet
med detta förslag, vilket, i vad det rörde antalet befattningar, av riksdagen
lämnades utan erinran. „ ,->nan -i oon

Den ökning i antalet befattningar, som belöper sig pa budgetaret 1929 lJoU
i förhållande till det för föregående år beviljade, utgör sålunda 8 rektorstjanster
(vid förstatligade kommunala mellanskolor), 11 lektorstjänster, 31 adjunktstjänster
(därav 15 vid de äldre läroverken oell 16 vid förstatligade kommunala
mellanskolor) samt 49 ämneslärarinnetjänster (därav respektive 32
och 17 vid nyssnämnda båda slag av skolor) eller sammanlagt 99 befattningar.
Samtliga dessa tjänster hava inrättats genom beslut av Kungl. Majit den
16 maj, 31 maj och 14 juni 1929 och bliva sålunda tagna i anspråk under
löpande budgetår.

För budgetåret 1930—1931 beräknade 1927 ars riksdag 118 rektorstjamster,
345 lektors-, 908 adjunkts- och 232 ämneslärarinnetjänster eller tillhopa l.bOo
befattningar, vilket innebar en ökning av det av samma riksdag för 1929—1930
beräknade antalet med 154 befattningar. Överstyrelsen har underkastat Dagan
örn lärarbehovet för 1930—1931 förnyad prövning och därvid funnit vissa
modifikationer erforderliga eller önskvärda särskilt med hänsyn dels till inrättande
av nya ämneslärarinnetjänster vid de gamla läroverken dels till inrättande
av nya ordinarie befattningar vid de under ombildning stående kommunala
mellanskolorna. Vid nedanstående översikt över behovet av nya ordinarie
ämneslärartjänster behandlar överstyrelsen först de gamla läroverken,
inklusive de nyinrättade flickläroverken, därefter de förstatligade kommunala

mellanskolorna. .. » •,

Vid de gamla läroverken, inklusive de nyinrättade flickläroverken eiiorciras,
på grund av uppskovet med inrättande av ytterligare nya flickläroverk utöver
de av 1927 års riksdag beslutade, inga nya rektorst jönsten. I fråga örn Icktorstjänster
beräknades i överstyrelsens skrivele den 21 november 1927 nied
plan angående lärarbehovet under omorganisationstiden, att i och med början
av läsåret 1930—1931 skulle inrättas 24 nya sådana befattningar samt
indragas 1. Någon ändring i denna plan anser sig överstyrelsen icke hava
anledning att ifrågasätta. Visserligen torde av de redan för lasaret 192J:
1930 beviljade 4 nya lektorstjänsterna för högre allmänna läroverken tor flickor
i Malmö och Hälsingborg några icke komma att under läsaret besattas
utan uppehållas med vikarier å tills vidare vakanssatta tjänster. Men aven
örn elevantalet under det första året av dessa läroverks verksamhet icke a gymnasiet
blivit tillräckligt stor för att nödvändiggöra särläsning tor latin- och
realringarna, torde man icke våga därav sluta, att så skall bil fallet även nästkommande
år, då de nya studiemöjligheterna hunnit hilva iner bekanta, V afl
dessa läroverks nuvarande ring 1 beträffar, intrader i och med nasta lasar
differentieringen, som gör det omöjligt att i förväg exakt beräkna antalet lästimmar.
Överstyrelsen anser sig alltså böra räkna därmed, att det tor lasaret

1930__1931 beräknade behovet av lärarkrafter också kan komma att visa sig

föreligga, varfiir överstyrelsen föreslår, att 2 nya lektorstjänster da inrätta*
även vid vart och ett av de nya flickläroverken i Malmö och Hälsingborg, och
att alltså sammanlagt inrättas 23 nya lektorstjänster (24—1).

I meromnämnda plan hade överstyrelsen lör budgetaret 1930—1931 beräknat,
att 10 nya adjunktst jönsten skulle inrättas, därav 4 vid de nya flickläroverken
och 1 vid vart och ett av läroverken i Uppsala, Eksjö, Uddevalla, skövde

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

och Åmal samt vid Göteborgs latinläroverk, samt att 9 adjunktstjänster skulle
indragas nämligen 1 vid vart och ett av läroverken å Östermalm i Stockholm
samt r Hälsingborg Norrköping, Växjö, Kalmar, Skara, Falun, Härnösand
och filipstad, att alltså antalet adjunktsbefattningar skulle under budgetåret
ökas nied 1. Med hänsyn till uppskovet nied de 4 flickläroverken synas emellertid
5 adjunktstjänster vilka beräknats böra vara inrättade före de 4 nyssnämnda
adjunktstjänstema, i stället böra med ingången av sagda budgetår
inrättas vid dessa. Å andra sidan anser sig överstyrelsen icke nu böra föreslå
någon ny adjunktstjänst vid högre allmänna läroverket i Uppsala, såsom i sagda
plan beräknats, med hänsyn till det uppskov, som Kungl. Maj :t medgivit med
inrättande av lyceum vid ifrågavarande läroverk. Den indragning av en
adjunktstjänst vid högre allmänna läroverket i Norrköping och det inrättande
av en adjunktstjänst vid högre latinläroverket i Göteborg, vilka i planen
beräknats skola äga rum den 1 juli 1930, hava redan verkställts i det
Kungl. Majit den 1 mars 1929 beslutat, att en adjunktstjänst vid’högre
allmänna läroverket i Norrköping skulle från och med den 1 juli 1929 tilldelas
högre latinläroverket i Göteborg. En adjunktstjänst vid samrealskolan
i Åmål, som beräknats nyinrättad från och med budgetåret 1930—1931,
har av Kungl. Majit den 16 maj 1929 beslutats skola inrättas från och med
den 1 juli 1929. Av de i planen ifrågasatta adjunktstjänstema vid de gamla
läroverken återstå under sådana förhållanden till nyinrättande endast 1 vid
vart och ett av läroverken i Eksjö, Uddevalla och Skövde, sammanlagt 3, varjämte
överstyrelsen föreslår 5 adjunktstjänster vid de nya flickläroverken,
sammanlagt 8. Av de i planen ifrågasatta indragningarna skulle på samma
sätt återstå 8.

. Emellertid måste, med hänsyn till riksdagens beslut av år 1928 angående
tills vidare ändrad proportion av antalet adjunkts- och ämneslärannnetjänster
vid samläroverk, frågan örn nya adjunktstjänster ses i samband med frågan
om nya ämneslärannnetjänster. Enligt överstyrelsens plan av den 21 november
1927 skulle vid ifrågavarande läroverk med ingången av budgetåret 1930_

1931 inrättas 45 nya ämneslärannnetjänster, därav 4 vid de nya flickläroverken.
Såsom en_ följd av det senare inrättandet av dessa bliva dock inga nya
ämneslärarinnetjänster vid de nya flickläroverken nu erforderliga. Åv de
återstående 41 tilltänkta nya tjänsterna torde enligt nyssnämnda riksdagsbeslut
en del böra utbytas mot adjunktstjänster. Överstyrelsen finner det därvid
sa_ m\ eket mer önskvärt, att inrättandet av de återstående nya ämneslärarinnetjänsterna
icke forceras, som verkningarna av omorganisationen på
lärarinnebeståndet vid privatläroverken först något senare torde komma att
visa sig, varför en viss reserv av sådana tjänster torde böra finnas tillgänglig
för överflyttning av vid enskilda skolor anställda och till ämneslärarinnetjänster
behöriga lärarinnor, som genom omorganisationen gå förlustiga sina
nuvarande platser. I enlighet nied denna princip och under iakttagande av
1928 ars riksdags beslut, att proportionen mellan adjunkter och ämneslärarinnor
icke förskjutes utanför den ram, som finnes angiven i Kungl. Majits
proposition till 1928 ars riksdag, nr 231, sid. 21, föreslår därför överstyrelsen,
att av de ämneslärarinnetjänster, som enligt överstyrelsens plan av den 21 november
1927 tänkts skola inrättas från och med ingången av läsåret 1930—
1931 endast en del då inrättas, medan andra utbytas mot adjunktstjänster och
en annan del slutligen ställes på framtiden och icke nu inrättas vare sig sorn
adjunkts- eller ämneslärarinnetjänster. Efter prövning av förhållandena i
varje särskilt fall föreslår överstyrelsen sålunda, att det tilltänkta inrättandet
av 1 ämneslärarinnetjänst uppskjutes i fråga om högre allmänna läroverken
i Strängnäs, Eksjö, Växjö, Kalmar, Visby, Kristianstad, Skara, Skövde, Falun
och Härnösand samt samrealskolorna i Mariestad, Kristinehamn och Arvika,
sammanlagt 13 tjänster, att 1 adjunktstjänst inrättas i stället för 1 arn -

Kungl. Majlis proposition nr lid.

neslärarinnetjänst vid vart oell ett av högre allmänna läroverken i Södertälje,
Nyköping, Eskilstuna, Eksjö, Västervik, Ystad, Landskrona, Vänersborg,
Skara, Skövde, Hudiksvall, Umeå och Luleå samt samrealskolan i Lidköping
sammanlagt 14 tjänster, samt att 1 ämneslärarinnetjänst redan nu inrättas
vid vart och ett av högre allmänna läroverken i Strängnäs, Kalmar, Karlskrona,
Halmstad, Uddevalla, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall och Östersund samt
samrealskolorna i Enköping, Oskarshamn, Karlshamn, Varberg och Söderhamn,
sammanlagt 14 tjänster. Å. andra sidan hade, såsom redan framhållits,
g —. ursprungligen 9 — adjunktstjänster beräknats till indragning eller förflyttning,
nämligen 1 tjänst vid vartdera av högre allmänna läroverken å
Östermalm i Stockholm, i Hälsingborg, Växjö, Kalmar, Skara, Falun, Härnösand
samt samrealskolan i Filipstad. Genom nyssnämnda åtgärder bliva dessa
indragningar eller förflyttningar emellertid icke erforderliga i fråga om
läroverken i Växjö, Kalmar, Skara, Falun och Hudiksvall, vadan endast 3 indragningar
av adjunktstjänster behöva förekomma, vilka samtliga kunna ske
i samband med nuvarande innehavares avgång från tjänsten.^

Överstyrelsen, anser sig icke böra för närvarande föreslå indragning av
någon adjunktstjänst vid högre allmänna läroverket i Linköping, .då överstyrelsen
har anledning förmoda, att dubblering av den femklassiga realskolelinjen
vid ifrågavarande läroverk med största sannolikhet kommer att

visa sig erforderlig. . ...... ,

Vid de gamla läroverken, inklusive de nyinrättade flickläroverken, ..ioreslår
överstyrelsen alltså inrättande av sammanlagt 19 nya, adjunktstjänster
(8 + 14 — 3) samt 14 nya ärnneslärarinnetjänster.

När det gäller att avväga anslagsbehovet för såväl ordinarie som extra
ordinarie lärare vid de under ombildning till samrealskolor stående kommunala
mellanskolorna, vilka skolor för budgetåret 1930—1931 uppgå till ett
antal av 37, synes först och främst den omständigheten böra, beaktas, att
13 av dessa skolor med ingången av sagda budgetår äro i sin helhet
förstatligade. Då för närvarande i överensstämmelse med kungörelsen nr
496/1927 moni. B 2 rektorsbefattningen vid samrealskolan innehaves av rektorn
vid den kommunala mellanskolan och denne tillika först av de vid skolan
anställda ordinarie lärarna överförts som adjunkt i statstjänst vid samrealskolan
men avlönas som rektor enligt därför under övergångstiden särskilt
gällande bestämmelser, kunna rektorstjänsten och. rektorns adjunktsbefattning
under övergångstiden sägas utgöra en enhetlig tjänst, som budgetärt
betecknas som rektorstjänst. T och med skolans fullständiga förstatligande
mäste emellertid nytt rektorsförordnande ske. Skulle därvid ny rektor komma
att förordnas, kvarstår förutvarande rektorn i sin egenskap av adjunkt, men
då hans befattning förut i budgeten upptagits icke som adjunkts- utan som
rektorstjänst, tillkommer i så fall i själva verket en ny adjunktstjänst vid
skolan. Skulle åter förutvarande rektorn erhålla, förordnande som. rektor vid
den färdigbildade samrealskolan, måste uppenbarligen med hans adjunktstjänst
förfaras i enlighet med bestämmelserna i läroverksstadgan § 174, och. man
måste alltså även i så fall räkna med tillkomsten av en. ny adjunktstjänst,
vare sig denna sedan av Kungl. Maj:t prövas böra i vanlig, ordning tillsättas
eller tills vidare vakanssättas eller eventuellt överföras till annat läroverk.
För de 13 ifrågavarande skolorna skulle sålunda redan i och med de nya
rektors förordnandena tillkomma 13 nya adjunktstjänster, och enligt preliminär
beräkning av överstyrelsen skulle samtliga dessa tjänster också bliva erforderliga
vid ifrågavarande skolor. Vad i övrigt beträffar behovet av nya
ordinarie ämneslärare vid denna grupp av under ombildning stående skolor,
har överstyrelsen utgått från det antal klassavdelningar, som enligt 1927
års riksdags beslut — riksdagens skrivelse nr 262, sid. 189 — och Kungl.
Majlis cirkulär den 22 december 1927 beräknas som det slutliga. Emel -

Kungl. Majds proposition nr 119.

lertid har överstyrelsen vid förnyad prövning av frågan funnit det ovisst
eller rentav osannolikt beträffande åtskilliga av dessa skolor, att det slutliga
antalet klassavdelningar blir det däri förutsatta. Det torde i intet fall bliva
större, men. väl i .åtskilliga fall mindre. Överstyrelsen har därför ansett en
viss försiktighet tillrådlig i fråga om inrättande av nya ordinarie tjänster och
anser, att det mera ovissa behovet tills vidare bör tillgodoses med extra ordinarie,
och timlärare. Utöver de nyss föreslagna 13 nya adjunktstjänsterna
anser sig överstyrelsen sålunda tills vidare endast böra föreslå 1 ny adjunktstjänst
vid vardera av samrealskolorna i Katrineholm, Trollhättan och Sollefteå,
2 ämneslärarinnetjänster vid Lidingö samrealskola samt 1 ämneslärarinnetjänst
vid vardera av samrealskolorna i Motala, Hässleholm, Höganäs, Karlskoga
och Boden. Av dessa äro ämneslärarinnetjänstema vid Lidingö och
Karlskoga samrealskolor avsedda att tillsättas genom överflyttande i statstjänst
i vanlig ordning av vid den kommunala mellanskolan redan anställda
ordinarie ämneslärarinnor, övriga ämneslärarinnetjänster att nytillsättas. Vad
särskilt beträffar Lidingö samrealskola, föreligger egentligen behov av nya
adjunkts-, icke ämneslärarinnetjänster, men då det gäller överförande i statstjänst
av vid en skola redan .anställda lärare, torde den av riksdagen fastställda
proportionen mellan adjunkts- och ämneslärarinnetjänster icke böra
alltför strikt upprätthållas vid själva övergången, utan, såsom överstyrelsen
föreslagit i sin skrivelse den 24 oktober 1927, förhållandet böra regleras
vid framdeles^inträffande ledigheter. Av samma skäl har överstyrelsen
icke föreslagit någon ny ämneslärarinnetjänst vid kommunala mellanskolan
i. Sollefteå, utan i stället två adjunktstjänster — en tredje (ev. två) ordinarie
manliga ämneslärare vid denna skola synes det däremot bliva nödvändigt
att i samband med överförandet i statstjänst förflytta till annat
läroverk. Därest Kungl. Maj :t och riksdagen skulle ansluta sig till ovan
gjorda förslag angående nya ordinarie ämneslärartjänster vid meromnämnda
13 skolor, skulle detta innebära, att tills vidare inrättas ett med 8 minskatantal
av ordinarie tjänster vid dessa läroverk jämfört med det antal, som ligger
till grund för 1927 års riksdags kostnadsberäkningar. Såsom framgår
av tabell 2, beräknar överstyrelsen en motsvarande ökning i antalet extra ordinarie
lärare, dock att även det antal extralärare, som beräknades i nyssnämnda
kostnadsöverslag, torde kunna reduceras med 1, enär samrealskolan
i Karlskoga på sin höjd endast i en klass torde komma att omfatta dubbla
avdelningar.

Vid återstående under ombildning till samrealskolor stående kommunala mellanskolor
föreslår överstyrelsen, att 8 nya rektorstjänster inrättas, nämligen
vid samrealskolorna i Söderköping, Sölvesborg, Simrishamn, Hörby, Laholm,
Avesta, Ludvika och Sandviken, vilkas förstatligande är avsett taga sin början
med budgetåret 1930—1931, 8 nya adjunktsbefattningar, nämligen 1 vid
var och en av samrealskolorna i Ljungby, Mönsterås, Eslöv, Lysekil, Vara.
Säffle, Bollnäs och Ström, samt 9 ämneslärarinnetjänster, 1 vid var och en
av samrealskolorna i Eslöv, Vaxholm, Mjölby, Tranås, Tomelilla, Anderslöv,
Ulricehamn, Mora och Nederkalix. I samtliga dessa fall gäller det överförande.
i statstjänst av vid den nuvarande kommunala mellanskolan anställda
ordinarie lärare utom i fråga om 1 adjunktstjänst vid samrealskolan i Eslöv,
vilken överstyrelsen föreslår till nyinrättande.

överstyrelsen föreslår sålunda, att vid de under ombildning till samrealskolor
stående kommunala mellanskolorna inrättas sammanlagt 48 nya tjänster,
därav 8 rektors-, 24 adjunkts- och 16 ämneslärarinnetjänster.

Vid samtliga allmänna läroverk skulle alltså för budgetåret 1930—1931 tillkomma
följande nya befattningar: 8 rektorstjänster, 23 lektor stjänster, 43
adjunktstjänster och 30 ämneslärarinnetjänster, eller tillsammans i04 befattningar.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Den ordinarie lärarpersonalen vid de allmänna läroverken skulle under arbetsåret
1930—1931 sålunda komma att utgöra 118 rektorer, 339 lektorer,
900 adjunkter och 177 ämneslärarinnor, oell samtliga dessa 1,534 lärarkrafter
beräknas under samma tid komma att bliva tagna i anspråk.

Motsvarande antal lärarkrafter skulle enligt överstyrelsens plan den 21
november 1927 utgöra 1,570, nämligen 118 rektors-, 345 lektors-, 876 adjunktsoch
231 ämneslärarinnetjänster. Att det slutliga antalet blivit lägre och att
vissa förskjutningar inträtt, beror huvudsakligen, såsom redan framhållits,
dels på det senare inrättandet av flickläroverken, dels på riksdagens beslut
år 1928 angående ändrad proportion mellan manliga och kvinnliga lärare, dels
slutligen på en viss återhållsamhet vid inrättande av nya tjänster både vid
en del samläroverk och vid de med budgetåret 1930—1931 fullt förstatligade
kommunala mellanskolorna.

För åskådlighetens skull lämnas följande översikt.

Översikt över iintalet ordinarie befattningar vid de allmänna läroverken.

	Rek- torer	Lek- torer	Adjunk- ter	Ämnes- lärarin- nor	Summa
1928-1929.
Av 1927 åra riksdag beräknade........	102	305	824	117	1,348 :
» 1928 > . > ........	102	305	820	108	1,335 i
På läroverkens stat upptagna.........	98	298	826	94	1,316 j
1929-1930.
Av 1927 års riksdag beräknade . . •.....	110	325	853	161	1,449 \|
> 1929 > > > ........	110	316	857	147	1,430
1930-1931.
Av 1927 års riksdag beräknade........	118	345	908	232	1,603
Enligt överstyrelsens beräkning s. 318 i 1928 års	118	345	876	231	1,570
statsverksproposition, 8:e huvudtiteln.....
1 Enligt överstyrelsens nu framlagda förslag . . .	118	339	900	177	1,534

Den kostnad, som den av överstyrelsen föreslagna utökningen av lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken med 8 rektorstjänster, 23 lektorstjänster,
43 adjunktstjänster och 30 ämneslärarinnetjänster medför, skulle, såsom bifogade
tabell 3 närmare utvisar, uppgå till 404,400 kronor. Däri är även inräknad
den ökning, som enligt därför gällande grunder erfordras för ökat arvode
till vissa första lärarinnor samt för arvode till tillsyningslärare vid
vissa nya läroverk. Däremot är däri icke inräknad någon ökning av det
anslagsbelopp på 11,200 kronor, vilket av de båda senaste årens riksdagar
beviljats till adjunktskompetenta ämneslärarinnor, och vilket torde
bliva alldeles otillräckligt, då för närvarande rentav de flesta av de sökande
till ämneslärarinnetjänster äro adjunktskompetenta. Överstyrelsen har icke
verkställt någon exakt beräkning av antalet adjunktskompetenta och ickeadjunktskompetenta
bland för närvarande anställda ämneslärarinnor och kan
naturligtvis icke yttra sig örn förhållandena i detta avseende under arbetsåret
1930—1931, men det torde snarare vara en låg än hög beräkning, örn
överstyrelsen utgår från att V3 eller omkring 60 av de ifrågasatta 177 ämneslärarinnetjänsterna
under budgetåret 1930—1931 komma att äga adjunktskompetenta
innehavare. Då skillnaden i avlöning utgör 800 kronor, skulle
detta nödvändiggöra ett anslag av 48,000 kronor, men härifrån torde kunna
avgå c:a 12,000 kronor, vilka utgöra minskning i anslaget till avlöning av
adjunkter på grund därav, att vissa adjunkter viel förstatligade kommunala
mellanskolor icke äga full adjunktskompetens och därför avlönas enligt en
något lägre skala. Överstyrelsen vill alltså ifrågasätta en höjning av anslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Departe ments chefen.

till adjunktskompetenta ämneslärarinnor med allenast 24,800 kronor. Den
sammanlagda ökningen av anslaget till avlöning åt ordinarie ämneslärare vid
de allmänna läroverken skulle alltså uppgå till 489,200 kronor.

Mot den av skolöverstyrelsen föreslagna utökningen av lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken med 8 rektor stjänster, 23 lektorstjänster, 43 adjunktstjänster
och 30 ämneslärarinnetjänster har jag intet att erinra. De av överstyrelsen
nu gjorda beräkningarna angående behovet av nya ordinarie lärartjänster synas
vara gjorda med nödig försiktighet och väl överensstämma med de grunder,
som i detta hänseende godkänts av de båda senaste årens riksdagar. Jag vill
dock redan i detta sammanhang framhålla, att då överstyrelsen för budgetåret
1930/1931 räknat med 69 ordinarie lärartjänster mindre än vad 1927 års riksdag
beräknade, detta helt naturligt kommer att medföra ett ökat behov av
extralärare.

Den sammanlagda ökningen av anslaget till avlöning åt ordinarie ämneslärare
skulle enligt överstyrelsens förslag uppgå till 489,200 kronor. Huru

man kommer till detta belopp framgår av följande översikt:

Nya tjänster:

8 rektorstjänster ä 5,200 ................kr. 41,600: —

23 lektorstjänster ä 5,800 ................» 133,400: —

43 adjunktstjänster ä 4,300 ...............» 184,900: —

30 ämneslärarinnetjänster ä 2,800 ............» 84,000: —

8 tillsyningslärare ä 200 ................» 1,600: —

Fortskridande ökning av arvoden åt rektorer........» 11,600: —

» » » » » tillsyningslärare .... » 7,300: —

Höjning av anslaget till ämneslärarinnor med adjunktskompetens.
..................._._. . > 24,800: —

Summa kr. 489,200: —

Utom nu omförmälda anslagsökning erfordras en höjning av anslaget med
hänsyn till de av mig framlagda förslagen örn upprättande av ett högre flickläroverk
i örebro och av flickrealskolor i Linköping och Borås samt för ombildning
av gymnasierna vid de allmänna läroverken i Linköping och Borås till
samgymnasier. Den härför erforderliga kostnadsökningen, som enligt kostnadsberäkningen
sid. 45 skulle belasta reservationsanslaget, nämligen avlöning
åt 3 rektorer och 1 ämneslärarinna samt arvode åt 3 tillsyningslärare
och 2 kvinnliga sakkunniga, uppgår till 24,100 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle en höjning av reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med (489,200 + 24,100) 513,300 kronor vara
erforderlig.

En ytterligare ökning av detta anslag är emellertid av behovet påkallad med
anledning därav att både 1928 och 1929 års riksdag med hänsyn till förefintliga
besparingar å anslaget beslutat något mindre höjning däri än som motiverats
av antalet nyinrättade tjänster. Med hänsyn till förefintliga besparingar
å anslaget beslöt sålunda 1928 års riksdag att för inrättande av nya ordinarie
ämneslärartjänster höja reservationsanslaget med endast 275,000 kronor

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

i stället för med 424,750 kronor, till vilket sistnämnda belopp de verkliga kostnaderna
för de då avsedda tjänsterna beräknats. Enligt mina under punkt 148
av 1929 års åttonde huvudtitel framlagda beräkningar skulle vidare för budgetåret
1929/1930 erfordrats en höjning med tillhopa 550,450 kronor för att uppbringa
det i riksstaten upptagna reservationsanslaget till sådan storlek, att det,
med bortseende från vad som avsetts för andra ändamål, skulle motsvara de
för nämnda budgetår för ordinarie lärare beräknade utgifter, som vore av beskaffenhet
att böra bestridas av detta anslag. På grund av en väntad besparing
för budgetåret 1928/1929 av 81,800 kronor — uppkommen därigenom att
vissa för de högre flickläroverken avsedda lärarlöner icke beräknades komma
att disponeras — och en vid utgången av budgetåret 1927/1928 förefintlig
reservation å anslaget av 262,815 kronor 39 öre ansåg jag emellertid, att
anslagsökningen kunde begränsas till 420,000 kronor, vilket sålunda innebar,
att ett belopp av (550,450 — 420,000) 130,450 kronor skulle bestridas av tillgängliga
reservationer å anslaget.

I skrivelse den 26 april 1929, nr 8 A, anförde emellertid riksdagen under
punkt 140, att riksdagen icke kunde finna den sålunda föreslagna anslagsökningen
i dess helhet behövlig. Förefintliga och eventuellt blivande besparingar
å anslaget syntes riksdagen kunna beräknas till så betydande belopp, att
en höjning av anslaget med 400,000 kronor förefölle riksdagen fullt tillräcklig.

Detta riksdagens beslut innebar sålunda, att för här ifrågavarande ändamål
under budgetåret 1929/1930 ett belopp av (550,450—400,000) 150,450
kronor skulle bestridas av å anslaget tillgängliga reservationer.

Vid en beräkning av den för budgetåret 1930/1931 erforderliga anslagshöjningen
har man alltså att taga hänsyn jämväl till sistnämnda belopp, med
vilket det i riksstaten upptagna anslaget understiger det verkliga behovet. Med
hänsyn tagen härtill måste man då beräkna den för nästkommande budgetår
erforderliga bruttoförhöjningen av här ifrågavarande anslagspost till (513,300
+ 150,450) 663,750 kronor.

Emellertid torde i detta belopp någon minskning kunna beräknas. Enligt
riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1928/1929 uppgick
reservationen å här förevarande anslag vid utgången av sagda budgetår
till 274,914 kronor 59 öre. Enligt vad nyss erinrats, har av denna summa ett
belopp av 150,450 kronor beräknats komma till användning under innevarande
budgetår. Reservationen å anslaget vid ingången av budgetåret 1930/

1931 skulle då uppgå till (274,914:59 — 150,450:—) 124,464 kronor 59 öre
eller i avrundat tal 125,000 kronor. Av detta sålunda tillgängliga belopp
finner jag mig kunna räkna med att en summa av 75,000 kronor under budgetåret
1930/1931 användes för här ifrågavarande ändamål.

Den för de nya ordinarie lärartjänsterna för budgetåret 1930/1931 erforderliga
ökningen av reservationsanslaget till de allmänna läroverken skulle i
anslutning härtill beräknas till (663,750—-75,000) 588,750 kronor.

Extra och vikarierande lärare m. m. I det ordinarie reservationsanslaget till Anslagets
de allmänna läroverken ingår en anslagspost till arvoden åt extra lärare och s/o'',</c''

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 9h käft. (Nr 119.)

Kungl. Maj:is proposition nr 119.

vikarier samt för oförutsedda behov. Denna anslagspost bestämdes av 1918 års
riksdag till 250,000 kronor. Härutöver har riksdagen under en lång följd av år
å extra stat anvisat särskilda anslag till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken. För budgetåret 1928/1929 anvisade
riksdagen för sistnämnda ändamål 562,500 kronor, förutom ett belopp å 77,500
kronor till arvodesförhöjning för vissa extra ordinarie lärare, och för budgetåret
1929/1930 är anslaget upptaget till 516,300 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln
anförde jag beträffande här ifrågavarande anslag bl. a., att jag hade
för avsikt att längre fram för riksdagen framlägga förslag ej endast angående
nya flickläroverk utan även rörande vissa förändringar i avseende å tillämpningen
av den nuvarande skolorganisationen, vilka förändringar komme att i
viss utsträckning inverka på beräkningen av ifrågavarande anslag. Jag hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
i ämnet, till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken m. m. för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra anslag
av 878,400 kronor. Kungl. Maj:t biföll denna min hemställan.

Vad da först beträffar den höjning av här ifrågavarande anslagspost, som
ej är beroende av förenämnda förslag angående nya flickläroverk eller vissa
förändringar i avseende å tillämpningen av den nuvarande skolorganisationen,
har skolöverstyrelsen verkställt erforderliga beräkningar och anför därom i
skrivelse den 11 november 1929 i huvudsak följande:

Vid sina beräkningar av det för budgetåret 1930/1931 erforderliga anslaget
till arvoden at extra lärare vid de allmänna läroverken har överstyrelsen haft
att, bland annat, taga hänsyn till den förändring av antalet undervisningstimmar
i gymnasiets båda högsta ringar, som blir en följd av anordningen med dels
fasta ämnen dels tillvalsämnen inom denna gymnasiets s. k. differentierade del.
Gällande stadga för rikets allmänna läroverk föreskriver i § 9 B, att undervisning
i tillvalsämne skall anordnas, örn minst 5 lärjungar i ringen eller det
lägre antal, som skolöverstyrelsen på grund av särskilda omständigheter må
kunna medgiva, anmält sig skola deltaga i denna undervisning.

Under läsåret 1930/1931 kommer undervisning i tillvalsämnen att anordnaso
i tredje ringen av fyraårigt gymnasium och i andra och tredje ringarna av
treårigt gymnasium vid samtliga läroverk, där dessa ringar då finnas upprättade.
Enligt de av Kungl. Maj :t fastställda timplanerna är sammanlagda
antalet undervisningstimmar i samtliga de läsämnen, i vilka undervisning
kan anordnas inom den differentierade delen av gymnasiet, följande:

L II3 R II3 L lil3 R lil3 L lil4 R lil4

52 45 51 45 50 43

Till jämförelse härmed torde böra meddelas motsvarande uppgifter för det
under avveckling varande fyraåriga gymnasiet, vilka äro:

Lill A1 L III B3 R lil LIVA1 LIV B2 RIV
33 32 31 33 32 31

Det är uppenbart, att antalet erforderliga lärartimmar skulle komma att i
flög grad stegras, om undervisning skulle anordnas i samtliga tillvalsämnen.

1 — med grekiska.

2 = utan grekiska.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Det synes överstyrelsen emellertid sannolikt, att detta kommer att bliva nödvändigt
endast vid vissa av de största läroverken. Vidare är det otvivelaktigt,
att antalet lärartimmar skall kunna nedbringas därigenom, att gemensam undervisning
för lärjungar å latin- och reallinjen anordnas i ett större eller mindre
antal tillvalsämnen.

Under innevarande läsår förekommer differentiering beträffande undervisningen
vid de läroverk, där andra ringen av treårigt gymnasium är upprättad,
men detta är fallet vid endast 19 läroverk med tillsammans 20 avdelningar. I
ifrågavarande 20 avdelningar varierar antalet ämneslärartimmar mellan lägst
31 och högst 45. Det är givetvis i och för sig omöjligt att på ett så begränsat
material bygga några beräkningar angående lärarbehovet under nästa läsår i
de nya differentierade avdelningarna, och detta desto mer, som lärjungeantalet
i nuvarande differentierade ringar vid samtliga läroverk är jämförelsevis litet,
och endast vid ett läroverk differentierad avdelning förekommer å såväl latinsom
reallinjen. På grund av det låga lärjungeantalet har givetvis undervisning
i tillvalsämnen under innevarande år icke erfordrats i normal utsträckning, men
å andra sidan har totalsumman av undervisningstimmar endast i ett fall kunnat
nedbringas genom anordnande av gemensam undervisning i tillvalsämnen
för lärjungar å latin- och reallinjen.

Då man således icke har någon nämnvärd erfarenhet att bygga på, och då
gällande läroverksstadga icke synes förutsätta en av eventuell anslagsbrist betingad
begränsning av lärjungarnas stadgeenliga rätt att tillvälja ämnen, skulle
det kunna ifrågasättas, om icke överstyrelsen för budgetåret 1930/1931 av
försiktighetsskäl borde räkna med ett maximum av undervisning i tillvalsämnen.
Ett sådant förfarande skulle emellertid med all sannolikhet leda till ett
anslagskrav, som med ett avsevärt belopp skulle överstiga det i verkligheten
erforderliga, och överstyrelsen har därför ansett riktigast att vid beräkningarna
taga hänsyn till alla de besparingar, som kunna synas möjliga att genomföra,
trots det att detta förfaringssätt givetvis i enstaka fall kan leda till att det
beräknade lärarbehovet icke kommer att uppgå till det i verkligheten erforderliga.

Då de omständigheter, som inverka på lärarbehovet, gestalta sig tämligen
olika vid de olika läroverken, har överstyrelsen sett sig nödsakad att för läsåret
1930/1931 verkställa en fullständig beräkning av erforderliga lärarkrafter
vid varje särskilt läroverk. Vad beträffar de differentierade delarna av
gymnasiet, har överstyrelsen därvid haft att taga hänsyn till vissa rent lokala
förhållanden, men i stort sett hava nedan angivna principer tillämpats. De
anförda sifferuppgifterna beteckna antalet undervisningstimmar i veckan på
det sätt, att de båda första talen angiva antalet skilda undervisningstimmar i
veckan i respektive avdelningar, medan det tredje talet anger antalet för båda
avdelningarna gemensamma veckotimmar i läsämnen.

Vid stora läroverk med enkel latin- och reallinje räknas med undervisning i
samtliga ämnen utom i latin å reallinjen, men med för latinare och realister
gemensam undervisning i tyska, franska, geografi, filosofi och biologi. I enlighet
härmed bliva timtalen:

L lil4 + R lil4 36 + 26 + 14 = 76

L II3 + R II3 38 + 28 + 14 = 80

L lil3 + R lil3 37 + 28 + 14 = 79

L lil4 + R II3 36 + 28 + 14 = 78

Vid medelstora läroverk med enkel latin- och reallinje räknas icke med undervisning
i grekiska, filosofi och kemi å latinlinjen och icke med undervisning
i latin och filosofi å reallinjen. Vidare räknas med för latinare och realister

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

gemensam undervisning i tyska, engelska, franska, geografi och biologi. Timtalen
bliva således:

L lil4 + R lil4 23 + 23 + 15 = 61

L II3 + R II3 24 + 24 + 16 = 64

L lil3 + R lil3 24 + 25 + 15 = 64

Vid medelstora läroverk med enkel 4-årig latinlinje och enkel 3-årig reallinje
räknas med ett genomsnittligt timtal för

L lil4 + R II3 av 70 veckotimmar.

Vid de minsta läroverken räknas icke med undervisning i grekiska, filosofi
och kemi å latinlinjen och icke med undervisning i latin och filosofi å reallinjen.
Vidare räknas med för latinare och realister gemensam undervisning i
alla ämnen, där sådan med hänsyn till kursplanerna lämpligen kan anordnas.

1 enlighet härmed bliva tidtalen:

L lil4 + R lil4 13 + 13 + 25 = 51

L II3 + R II3 15 + 15 + 25 = 55

L lil3 + R lil3 14 + 15 + 25 = 54

L lil4 + R II3 22 + 22 + 18 = 62

Vid läroverk med mer än två linjer har i allmänhet räknats med undervisning
i samtliga ämnen utom i latin å reallinjen, vilken undervisning beräknats
förekomma endast vid gymnasier utan latinlinje. Överstyrelsen har vidare ansett
sig vid beräkningarna böra taga hänsyn till att vid de största läroverken
lärjungarnas antal i vissa tillvalsämnen förmodligen blir så stort, att de icke
kunna sammanföras till en avdelning.

Vid beräkning av det totala lärarbehovet har beträffande de högre allmänna
läroverken skillnad gjorts mellan understadiet och överstadiet. Till det senare
har med anledning av bestämmelserna i läroverksstadgans § 133 mom. 2
räknats även realskolans högsta klass. För lärare med undervisning uteslutande
å överstadiet har räknats med en tjänstgöring av 21 veckotimmar och för
lärare å understadiet med en tjänstgöring av 26 veckotimmar. Vid realskolor
har ingen skillnad gjorts mellan över- och understadium, utan vid dessa
har för samtliga lärare räknats med en tjänstgöring av 26 veckotimmar. Någon
minskning av undervisningsskyldigheten för tillsyningslärare har icke förutsatts.
Vid läroverk i stiftsstäder, där lektorer äro domkapitelsledamöter, har
räknats med en minskning av undervisningsskyldigheten för 4 lektorer med

2 veckotimmar för varje. Vid provårsläroverken har med hänsyn till bestämmelserna
i läroverksstadgans § 133 mom. 9 räknats med en efter läroverkets
storlek avpassad nedsättning av undervisningsskyldigheten, vilken nedsättning
emellertid i genomsnitt icke belöper sig till mer än cirka en halv veckotimme
per lärare. Överstyrelsen måste framhålla, att den sålunda förutsatta genomsnittliga
undervisningsskyldigheten för lärare av olika slag med hänsyn till
bestämmelserna i läroverksstadgans § 133 mom. 6 måste anses i stort sett motsvara
maximium av vad en ämneslärare enligt gällande bestämmelser kan
åläggas.

Under förutsättning att de av överstyrelsen föreslagna nya ordinarie tjänsterna,
nämligen 8 rektorstjänster, 23 lektorstjänster, 43 adjunktstjänster och
30 ämneslärarinnetjänster komma att beviljas, har den efter ovan angivna
grunder verkställda fullständiga beräkningen av behovet extra ämneslärare
vad varje särskilt läroverk givit vid handen, att det torde komma att erfordras
ett sammanlagt antal av 244 extra lärare med full tjänstgöring och dessutom
timlärare med en sammanlagd tjänstgöring av 1,074 veckotimmar. Då arvodet
för 24 timlärartimmar kan anses motsvara arvoclet till en extralärare med full

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

101

tjänstgöring, kan det totala behovet uppskattas till 244 + 45 = 289 extra lärare
med full tjänstgöring.

Med stöd av förhållandena under innevarande år anser sig överstyrelsen böra
räkna med att 4/5 av dessa extra lärare äga behörighet till adjunktstjänst och
således äro berättigade till ett årligt arvode av 3,300 kronor, medan för de övriga
bör räknas med ett årsarvode av 2,900 kronor.

Den sammanlagda kostnaden kan således beräknas till 231 X 3,300 + 58 X
2,900 = 930,500 kronor, vilken summa med 294,200 kronor överstiger den för
innevarande år anslagna.

Här har räknats uteslutande med manliga lärare. Överstyrelsen håller visserligen
för sannolikt, att även kvinnliga lärare komma att bestrida extra ordinarie
tjänstgöring, men detta torde i regel bliva fallet i egenskap av vikarier å
lediga ämneslärarinnebefattningar, och de säkerligen mycket fåtaliga fall, då
kvinnlig lärare kommer att förordnas i annan egenskap, kunna icke avsevärt
inverka på totalkostnaden.

Då den ökning av anslaget till extra lärare, som enligt de anförda beräkningarna
skulle bliva erforderlig för budgetåret 1930/1931 måhända kunde
synas överraskande stor, har överstyrelsen verkställt en jämförelse mellan det
beräknade lärarbehovet under nästa läsår och det faktiska antalet avdelningar
och lärartimmar under innevarande läsår och därvid kommit till i huvudsak
samma resultat, överstyrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande:

Den ökning av antalet ämneslärartimmar, som erfordras, blir således:

Under stadiet -

Vid högre allmänna läroverk.....1,026

» förutvarande real- och samskolor . 436

» förutvarande kommunala mellan skolor.

............1,504

Summa 2,966

Över stadiet -

1,624

Summa

2,650

436

___1,504

1,624 4,590

Denna ökning av timtalen kräver givetvis en motsvarande ökning av antalet
lärarkrafter. Därvid har man att först taga hänsyn till de nya ordinarie tjänster,
vilkas inrättande överstyrelsen tidigare föreslagit. De blivande innehavarna
av dessa tjänster kunna beräknas att bestrida nedan angivna antal undervisningstimmar: -

A n
tjänster

Lektorer med 21 veckotimmars undervisning 23
Rektorer »20 » » 8

Adjunkter »25 » 5 43

Ämneslärarinnor med 26 » » 30

tal

nndervisningstimmar

483

160

1,118

780 2,058

Summa 104 2,541

Den ökning i antalet undervisningstimmar,
Hare, erhålles tydligen på följande sätt:

som måste anförtros åt extra läSumma -

Under stadiet -

Över stadiet -

Totala ökningen i lärartimmar .... 2,966 1,624 4,590

Nya ordinarie lärares tjänstgöring^^ . 2,058________ 483 __________2,541

Rest 908

1,141

2,049

102

Kungl. Maj:is proposition nr 119.

908 veckotimmar motsvara 35 extra lärare med 26 veckotimmars undervisning
1,141 » » 54 » » » 21 » »

Örn man, som ovan skett, räknar uteslutande med manliga extra lärare, samt
med att 4/s av hela antalet förvärvat behörighet till adjunktstjänst, erhålles
kostnadsökningen på följande sätt:

71 extralärararvoden ä kronor 3,300 = kronor 234,300
18 » » » 2,900 = » 52,200

Summa kronor 286,500

Den i det föregående omnämnda beräkningen av lärarbehovet vid varje särskilt
läroverk gav vid handen, att kostnadsökningen för läsåret 1930/1931
skulle belöpa sig till 294,200 kronor, vilket belopp med 7,700 kronor överstiger
det sist funna. Denna differens betingas bland annat av den omständigheten,
att det till arvoden under läsåret 1929/1930 åt extra lärare ursprungligen
anvisade beloppet 636,300 kronor visat sig otillräckligt, och att
Kungl. Majit med anledning därav genom nådiga brev den 16 augusti och den
26 september 1929 anvisat ytterligare et sammanlagt belopp av 1,860 kronor.
Ovannämnda differens bör därför minskas med detta belopp och kommer därigenom
att sjunka till 5,840 kronor. Denna summa, som ungefär motsvarar
lärararvode för 42 veckotimmar, har inbesparats dels därigenom att överstyrelsen
av bristande tillgång på medel under innevarande läsår nödgats inställa
vissa önskvärda laborationsövningar, vilka beräknas åter komma till stånd
under nästa läsår, dels därigenom att vissa rektorer och lärare nödgats åtaga
sig en tillfällig ökning av sin undervisningsskyldighet.

Genom nådigt cirkulär till statskontoret m. fl. myndigheter den 22 december
1927 fastställde Kungl. Majit specialplaner för den beslutade omorganisationens
genomförande vid varje särskilt läroverk. I dessa specialplaner
hava sedan vid olika tillfällen jämkningar medgivits. För att belysa frågan
örn huru dessa jämkningar inverkat på behovet av ämneslärare, anser sig överstyrelsen
böra meddela de uppgifter, som finnas angivna i nedanstående tabell.

		Anta	1 av	delli	n g a r
	Enl. specialpl.	Efter jämkn.	Ökning h. t. 1930
	H. t.	H. t.	H. t.	H. t.	Enligt	Efter
	1929	1930	1929	1930	spec. pl.	jämkn.
Högre allmänna läroverk.......	883	950	892	943	67	51
Förntv. real- och samskolor......	288	297	284	293	9	9
> kommunala meliana);......	113	161	105	156	48	51
Summa	1,284	1,408	1,281	1,392	124	lil

o Om de 1927 fastställda specialplanerna skulle hava oförändrade tillämpats,
så skulle således klassavdelningarnas antal vid början av höstterminen 1930
hava ökats med 124. De beslutade jämkningarna i nämnda specialplaner hava
emellertid nedbringat denna ökning till lil klassavdelningar och därigenom
medfört en avsevärd minskning av statsverkets utgifter för avlönande av ämneslärare
vid de allmänna läroverken. Den utgiftsökning för ifrågavarande
ändamål, som nu blir erforderlig, betingas emellertid icke endast av undervisningen
i dessa lil avdelningar utan jämväl av kostnaderna för genomförandet
av differentieringen i gymnasiets båda högsta ringar, och av den merkostnad,
som blir en följd av det ökade genomsnittliga timtalet per klassavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

103

Ur de anslag, vilka Sirö avsedda att bestrida arvoden till extra lärare vid de
allmänna läroverken, skola enligt hittills gällande anordning även utgå arvoden
till vikarierande ämneslärare. Med anledning härav vill överstyrelsen
framhålla, att 104 nya ordinarie lärartjänster kunna beräknas bliva upprättade
vid början av höstterminen 1930. Då härigenom antalet ordinarie lärare
kommer att ökas, måste man givetvis räkna med en motsvarande ökning av antalet
sjukdomsfall bland ifrågavarande lärarpersonal. Med anledning härav
kan det ifrågasättas, örn icke den anslagspost, ur vilken arvoden till vikarierande
lärare skall utgå, borde höjas. Då överstyrelsen emellertid för närvarande
icke har möjlighet att bedöma, i vilken utsträckning det under sistförfluten
budgetår för ifrågavarande ändamål disponibla beloppet tagits i anspråk,
anser sig överstyrelsen för budgetåret 1930/1931 icke böra föreslå någon
ändring i förevarande avseende.

Då för innevarande budgetår det extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken är upptaget till 516,300
kronor, och då enligt ovan meddelade beräkningar för nästkommande budgetår
torde komma att erfordras ett med 294,200 kronor förhöjt anslag, får överstyrelsen
med stöd av det anförda hemställa, det täcktes Kungl. Maj :t föreslå
riksdagen att till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken för budgetåret 1930/1931 bevilja ett extra anslag av 810,500
kronor.

Genom beslut den 19 juli 1929 anvisade Kungl. Majit för läsåret 1929/1930
för avlönande av extra ämneslärare vid de allmänna läroverken högst 636,300
kronor att utgå från det i reservationsanslaget till de allmänna läroverken ingående
anslaget till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov ävensom från det av riksdagen för budgetåret 1929/1930 anvisade
extra anslaget å 516,300 kronor till arvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken. Beloppet ifråga kunde enligt
skolöverstyrelsens beräkning anses motsvara arvoden till omkring 197 extra
ämneslärare.

I skrivelse den 20 juli 1929 meddelade överstyrelsen, att från flera läroverk
skrivelser inkommit till överstyrelsen, vari framhölles, att det för resp. läroverk
avsedda antalet extra lärare och timmar till timlärare icke vore tillräckligt
för läroverkets behov, samt att överstyrelsen vid prövning av de sålunda
inkomna framställningarna funnit sammanlagt ytterligare omkring 30 timlärartimmar
oundgängligen nödvändiga. Såväl med hänsyn därtill som till
det vid höstterminens början väntade behovet av att uppdela en klass eller ring
vid ett eller annat läroverk, där sådan uppdelning icke varit beräknad i rektorernas
ursprungliga framställningar, anhöll överstyrelsen örn anvisande av ytterligare
10,740 kronor till avlönande av extra ämneslärare vid de allmänna
läroverken.

Genom beslut den 16 augusti 1929 anvisade Kungl. Majit för bekostande av
12 timlärartimmar 1,440 kronor. För liknande ändamål anvisades den 26 september
1929 ytterligare 420 kronor. En från rektor vid samrealskolan i Örnsköldsvik
gjord framställning örn uppdelning under läsåret 1929/1930 av sjätte
klassen, som hade 37 lärjungar, i två parallellavdelningar, har Kungl. Majit
ej funnit skäl bifalla.

För läsåret 1930/1931 har skolöverstyrelsen med hänsyn till de fastställda

Departe ments chefen.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

omorganisationsplanerna för de olika läroverken ävensom till den förändring av
antalet undervisningstimmar i gymnasiets båda högsta ringar, som blir en
följd av anordningen med dels fasta ämnen dels tillvalsämnen inom denna gymnasiets
s. k. differentierade del, beräknat det erforderliga antalet extra lärare
till 289. Med beräkning av att 4A av dessa extra lärare äga behörighet till
adjunktstjänst och således äro berättigade till ett årligt arvode av 3,300 kronor,
medan för de övriga bör räknas med ett årsarvode av 2,900 kronor, skulle
den sammanlagda kostnaden uppgå till 231 X 3,300 + 58 X 2,900 = 930,500
kronor, vilken summa med 294,200 kronor överstiger det för innevarande år
anslagna beloppet 636,300 kronor, därav 120,000 kronor ur reservationsanslaget
och 516,300 kronor ur extra anslaget. Vid denna sin beräkning har överstyrelsen
utgått från att de av överstyrelsen föreslagna nya ordinarie tjänsterna,
nämligen 8 rektorstjänster, 23 lektorstjänster, 43 adjunktstjänster och 30 ämneslärarinnetjänster
komma att beviljas.

Som jag redan vid behandling av frågan örn nya ordinarie lärartjänster m. m.
antytt, sammanhänger det ökade behovet av extra lärare i ej ringa grad med att
skolöverstyrelsen för budgetåret 1930/1931 räknat med 69 ordinarie lärarbefattningar,
därav 55 ämneslärarinnetjänster, mindre än vad 1927 års riksdag
angivit i sina beräkningar av lärarbehovet. Nämnda riksdag uppskattade det
sammanlagda antalet ämneslärare -—- extra lärare, men ej rektorer medräknade
— för läsåret 1930/1931 till 1,629, under det att skolöverstyrelsen nu räknat
med 1,705. Härvid är dock att märka, att genom uppskov med de högre
flickläroverkens i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg upprättande till
början av höstterminen 1929 behovet av lärare blivit något mindre än som
från början beräknats.

Oaktat jag i likhet med skolöverstyrelsen finner det vara förenat med mycket
stora svårigheter att under rådande förhållanden beräkna lärarbehovet för
kommande läsår, synes mig dock den av överstyrelsen ifrågasatta ökningen
väl högt tilltagen. Den närmare granskning av överstyrelsens beräkningar,
som jag med anledning härav låtit utföra, har givit vid handen, att man torde
kunna uppskatta antalet klassavdelningar för läsåret 1930/1931 till något
mindre än vad överstyrelsen gjort. Vidare torde man kunna räkna med samläsning
mellan olika linjer och avdelningar i något större utsträckning än vad
överstyrelsen utgått fran. Slutligen synes man enligt min mening vid ifrågavarande
beräkningar även böra utgå ifrån att rektorerna vid de minsta samrealskolorna
och vid de nyss påbörjade högre flickläroverken i allmänhet
åtaga sig något större undervisningsskyldighet, än vad som under höstterminen
1929 varit fallet,

Med stöd av de av mig utförda beräkningarna har jag kommit till den uppfattningen,
att man torde kunna minska det av skolöverstyrelsen beräknade antalet
extra lärare från 289 till 264.

Som jag i det föregående omnämnt, erfordras emellertid ökat antal extra lärare
även för genomförande av mitt förslag rörande flickläroverken samt för
de av mig ifrågasätta jämkningarna i organisationsplanen för de allmänna läroverken.
För flickläroverken skulle erfordras 4 extra lärare och 30 timlärar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

105

timmar eller ungefär 5 extra lärare (sid. 45) samt för jämkningarna i organisationsplanen
12 extra lärare (sid. 80).

Slutligen har jag att i detta sammanhang upptaga ytterligare en fråga, som
berör här ifrågavarande anslagsbehov. 1927 års skolsakkunniga hava i sin
utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation erinrat
örn att lärjungetillströmningen till vissa läroverk är större än att den med
nu bestämd omfattning av organisationen kan upptagas av läroverken. Av
de av dem verkställda undersökningarna i fråga örn de olika läroverken har
framgått, att detta skulle vara fallet beträffande följande 10 läroverk, nämligen
allmänna läroverken i Södertälje, Eskilstuna, Växjö, Kristianstad, Landskrona,
Falun, Umeå, Kristinehamn, Örnsköldsvik och Skellefteå. Även skolöverst5rrelsen
finner i förenämnda yttrande den 9 januari 1930 det framgå
av de av de sakkunniga anförda siffrorna, att organisationen vid dessa läroverk
-— möjligen med undantag för Örnsköldsvik — är i behov av utvidgning
och att ytterligare en serie avdelningar där behöver inrättas.

De nu nämnda läroverken skola enligt den av 1927 års riksdag fastställda
organisationen hava en femårig och en fyraårig realskollinje. Nu har det emellertid
visat sig, att den fyraåriga linjen vid dessa läroverk är väl besatt, under
det att redan innan realskolan öppnades för flickor vid de 8 förstnämnda av
dessa läroverk (läroverken i Örnsköldsvik och Skellefteå blevo redan 1904 samskolor),
den sexåriga realskolan i regel varit uppdelad i parallellavdelningar.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden samt till lärjungefrekvensen i den
från och med höstterminen 1929 igångsatta första klassen av den femåriga
realskolan är det uppenbart, att åtminstone i regel parallellavdelningar
bliva erforderliga vid ovan nämnda läroverk, därest icke ett avsevärt antal
lärjungar, som önska läroverksutbildning, skall komma att helt utestängas
från sådan. Skolöverstyrelsen har vid sina beräkningar av antalet klassavdelningar
för läsåret 1930/1931 icke räknat med sådana parallellavdelningar
utan ansett sig böra utgå från de av Kungl. Maj:t den 22 december 1927
fastställda specialplanerna för de olika läroverkens omorganisation med däri
sedermera beslutade jämkningar. Jag finner det därför nödvändigt, att nian
vid beräkning av anslaget till extra lärare tager hänsyn även till nu omförmälda
omständigheter samt att man härför beräknar ytterligare 10 extra
lärare.

Sammanfattar jag det nu anförda angående behovet av extra ämneslärare
vid de allmänna läroverken, visar det sig, att man för läsåret 1930/1931 har
att räkna med 264 + 5 u- 12 + 10 = 291 extra lärare, däri inberäknat erforderligt
antal timlärartimmar, d. v. s. sammanlagt 2 extra lärare mer än vad
skolöverstyrelsen i sin ovannämnda framställning beräknat.

Ehuru jag ställer mig betänksam mot att förorda en så stark utökning av
antalet extra lärare i förhållande till antalet ordinarie lärare, anser jag mig
likväl, särskilt med hänsyn därtill, att frågan örn proportionen mellan antalet
adjunkter och ämneslärarinnor ännu icke vunnit sin lösning, icke för närvarande
kunna föreslå upprättandet av flera nya ordinarie ämneslärartjänster, än vad
skolöverstyrelsen föreslagit. Dfen av överstyrelsen ifrågasatta höjningen av det

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

för budgetåret 1929/1930 utgående extra anslaget å 516,300 kronor med 294,200
kronor skulle alitsa behöva ökas med 2 X 3,300 = 6,600 kronor. Jag anser
mig alitsa böra föreslå, att extra anslaget till arvoden åt extra och vikarierande
åmneslärare vid de allmänna läroverken för budgetåret 1930/1931 må utgå
med ett belopp av 516,300 + 294,200 + 6,600 = 817,100 kronor.

^SL°SJ^ ®tt spörsmål, som står i nära samband med frågan örn extra anslaget ''till

vvi/ ditoLCLCJCL• i i • -| <|M #

extra oell vikarierande lärare m. m., är ordningen för upprättande av parallellavdelningar
av mera tillfällig art vid de allmänna löroverken och den därmed
sammanhängande frågan örn tilldelning av extra lärare m. m. till olika läroverk.

Enligt bestämmelse i § 44 av läroverksstadgan må i varje för viss årsklass
bestämd avdelning undervisas i realskolan högst 35 samt å gymnaiset och
lyceet högst 30 lärjungar, såvida icke skolöverstyrelsen efter framställning av
vederbörande rektor annorlunda bestämmer.

Det åligger rektor vid läroverk, där antalet ordinarie ämneslärare befinnes
otillräckligt för undervisningens behöriga uppehållande, att till skolöverstyrelsen
inkomma med förslag a det antal lärare utöver läroverkets ordinarie lärarpersonal,
som han, med hänsyn till den av Kungl. Maj :t för läroverket fastställda
organisationsplanen samt med tillämpning av övriga hithörande bestämmelser,
finner vid läroverket erforderligt. Efter prövning av de inkomna förslagen
bestämmer skolöverstyrelsen inom av Kungl. Maj :t för varje år på framställning
av överstyrelsen bestämda gränser, om och till vilket antal extra lärare
skola anställas vid de särskilda läroverken, samt meddelar i sammanhang
därmed föreskrifter i fråga om lärjungarnas antal och fördelning i klassavdelningar.

Skulle vid höstterminens början efter verkställd flyttningsprövning befinnas,
att sammanlagda antalet av de lärjungar, vilka förut tillhöra viss klass,
ring eller krets och äro berättigade att där kvarstanna, och de lärjungar, vilka
fullgjort villkoren för att där vinna inträde, är sådant, att den ovan omförmälda,
redan bestämda fördelningen i klassavdelningar icke längre står i överensstämmelse
med föreskrifterna angående maximiantalet lärjungar i resp.
klassavdelningar, skall rektor skyndsamt ingå till skolöverstyrelsen med anmälan
örn förhållandet jämte förslag till den åtgärd, som av omständigheterna
må anses påkallad. Därefter förfar överstyrelsen med ärendet, som här ovan
är nämnt.

Före år 1928 och allt sedan läroverksöverstyrelsens upprättande år 1905 har
det tillkommit överstyrelsen att inom ramen av härför anvisade medel fatta
beslut örn uppdelning av klass eller ring i parallellavdelningar och anställande
av extra lärare m. m. vid de olika läroverken. Sedan Kungl. Majit den 22 december
1927 med hänsyn till den av 1927 års riksdag beslutade organisationen,
av de allmänna läroverken fastställt planer för de olika läroverkens organisation
under övergångstiden, har skolöverstyrelsen beträffande läsåren 1928—
1929 och 1929—1930 gjort underdånig framställning för varje särskilt fall. där
någon ändring i de s. k. specialplanerna ansetts erforderlig, och har Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

107

Majit fattat beslut med anledning därav. Den under de senaste åren tillämpade
ordningen för upprättande av parallellavdelningar av mera tillfällig art
och för indragning av redan beslutade parallellavdelningar har emellertid påtalats
av såväl 1927 års skolsakkunniga som av flera myndigheter, som yttrat
sig i frågan.

Be sakkunniga yttra härom:

För tillgodoseende av de behov av nya parallellavdelningar, vilka på nu angivet
sätt kunna yppa sig, fordras givetvis att nödiga medel stå till buds för avlönande
av de lärarkrafter, som påkallas för de nya klassavdelningarna. Det
ligger vikt på att dessa medel utan större tidsutdräkt stå till förfogande.
Skulle varje fall, som på detta sätt kan uppstå, hänskjutas till riksdagens prövning
och avgörande, komme detta att omöjliggöra den snabba anpassbarhet
efter sig yppande förhållanden, som det kombinerade systemet har till sitt förnämsta
syfte att främja. I avvaktan på riksdagens medgivande finge åtskilliga
lärjungar under väntetiden avvisas. Måhända komme det ock att inträffa,
att, när medgivandet omsider meddelats, de förhållanden, som en gång föranlett
dess utverkande, icke längre vore för handen. Det synes därför önskvärt,
att riksdagens medgivande icke behövde i varje särskilt fall utverkas.
Skulle det icke befinnas lämpligt, att den ordning, som före 1927 års riksdags
beslut tillämpats i fråga örn medel för upprättande av ny klassavdelning —
skolöverstyrelsen hade då befogenhet att inom av Kungl. Maj :t bestämda gränser
förfoga över här ifrågavarande medel —''återinfördes, synes frågan kunna
lösas så, att riksdagen överläte åt Kungl. Majit att inom fastslagna anslagsgränser,
på förslag av överstyrelsen, bestämma örn det antal klassavdelningar,
som skulle upprättas. Även detta tillvägagångssätt komme givetvis att i vissa
fall medföra en ej önskad tidsutdräkt, men med den reglering genom användande
av ett kombinerat system, som hela denna fråga enligt de sakkunnigas
förslag skulle vara underkastad, torde man kunna räkna med både att fallen
bliva färre och att tidsutdräkten skall bliva ringa. Riksdagens inflytande
på hithörande frågor torde lämpligen kunna tillgodoses därigenom, att riksdagen
för varje budgetår finge en översikt av senast verkställda anslagsfördelning
och därmed också sattes i tillfälle att, där så syntes önskvärt, reglerande
ingripa i fråga örn en följande anslagsfördelning.

Statskontoret har härom anfört följande:

De sakkunniga hava framhållit olägenheterna av att, innan parallellavdelning
finge upprättas, riksdagens medgivande härtill måste inhämtas samt uttalat
sig för att skolöverstyrelsen, eller i varje fall Kungl. Maj :t, efter förslag
av överstyrelsen, erhölle befogenhet att besluta i dessa frågor inom ramen av
tillgängliga anslagsmedel.

Statskontoret delar till fullo denna de sakkunnigas uppfattning. Att riksdagens
medgivande skulle behöva inhämtas även för en så obetydlig ändring
i den beslutade organisationen, som inrättandet av nya klassavdelningar innebär,
synes orimligt och, såsom de sakkunniga framhållit, ledande till stora
praktiska olägenheter. Statskontoret kan icke finna annat än att även Kungl.
Maj :t borde befrias från dylika detaljbeslut och att sålunda den hittills gällande
ordningen med skolöverstyrelsen såsom beslutande myndighet i dessa frågor
borde bibehållas. Såvitt statskontoret har sig bekant, hava några olägenheter
av denna överstyrelsens beslutanderätt icke försports och då överstyrelsen
givetvis även hädanefter skulle vid sina beslut örn nya klassavdelningar
vara bunden av de för avlönande av extra lärare till förfogande stående

108

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

medel, torde i varje fall inga ekonomiska betänkligheter böra möta mot bibehållande
av den hittillsvarande ordningen.

Slutligen anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande:

Innan överstyrelsen går att behandla den huvudfråga, som utredningen rörande
tillämpningen av 1927 års skolorganisation gäller, vill överstyrelsen i
korthet beröra ett annat spörsmål, som de sakkunniga uppställa i detta sammanhang,
nämligen frågan örn sättet för inrättande av nya parallellavdelningar.
Såsom de sakkunniga erinra å sid. 14 av sin utredning ägde skolöverstyrelsen
före 1927 års skolreform att inom av Kungl. Majit bestämda gränser
förfoga över erforderliga medel för upprättande vid behov av parallellavdelningar.
Genom 1927 års riksdags beslut i fråga om skolväsendets organisation
blev organisationen på så sätt i detalj fastslagen, att antalet parallellavdelningar
å varje särskild linje inom realskolan och gymnasiet fastställdes
och icke får definitivt ändras utan efter beslut av riksdagen. Visserligen
torde det icke föreligga något hinder, att Kungl. Maj :t, så långt det beviljade
anslaget till extra ordinarie lärare räcker, beslutar upprättande av parallellavdelning,
men så vitt överstyrelsen kan finna, torde detta endast kunna ske,
då det är fråga örn ett tillfälligt anordnande av parallellavdelning och endast
under den förutsättning, vad beträffar realskolan, att det för året i organisationsplanen
fastslagna antalet avdelningar å båda linjerna redan blivit upprättat.
Därtill kommer, att överstyrelsen i sina årliga beräkningar av anslagsbehovet
för anställande av extra ordinarie lärare utgår från antalet avdelningar
enligt 1927 års riksdagsbeslut och Kungl. Majis cirkulär den 22 december
1927, den s. k. specialplanen, och att överstyrelsen alltså icke anser sig
kunna föreslå Kungl. Ma:jt att hos riksdagen hemställa om medel för anställande
av extra ordinarie lärare i större utsträckning än som motsvarar det enligt
organisationsplanen föreliggande behovet. Detta behov har emellertid
redan visat sig icke sammanfalla med det verkliga, vilket för övrigt aldrig
kan med säkerhet förutses. Den på samma gång enklaste och lämpligaste
lösningen av svårigheterna vore enligt överstyrelsens mening, att anslaget till
extra ordinarie lärare beviljades i form av förslagsanslag och att överstyrelsen,
eventuellt Kungl. Majit, erhölle rätt att besluta upprättande av parallellavdelning
inom de gränser, som riksdagen komme att uppdraga. Därest emellertid
riksdagen icke anser sig kunna medgiva detta, synes det i varje fall
ofrånkomligt, att en viss icke alltför liten anslagsreserv ställes till Kungl.
Maj :ts förfogande att användas för här ifrågasatt ändamål. Då frågorna om
upprättande av nya klassavdelningar emellertid enligt sin natur oftast äro
synnerligen brådskande, vill överstyrelsen eftertryckligt framhålla önskvärdheten
av att överstyrelsen, då det gäller tillfälligt anordnande av parallellavdelning,
erhåller beslutanderätten, under iakttagande givetvis därav, att anslagets
ram icke spränges, men utan skyldighet att i varje särskilt fall underställa
frågan Kungl. Maj :ts prövning. Kontroll kunde ju lätt åstadkommas
genom att överstyrelsen i sina anslagsäskanden varje år redogjorde för de tillfälliga^
avvikelser från specialplanen, som under året förekommit, såväl de
fall, då parallelkvdelning tillkommit, som de fall, då i specialplanen upptagen
avdelning icke visat sig behövlig, och föreskrift om sådan redogörelse torde
då böra utfärdas av Kungl. Majit. Skulle det därvid under två (eventuellt
tre) år i följd visa sig nödvändigt att vid visst läroverk upprätta avdelning
utöver de i specialplanen fastställda, skall överstyrelsen äga att ingå med
framställning till Kungl. Maj :t med begäran örn ändring i specialplanen, och
skall Kungl. Maj :t då äga rätt att efter riksdagen givna riktlinjer företaga
sådan ändring.

Överstyrelsen tillåter sig även framhålla, att ett stort antal läroverkskolle -

Kungl. Maj:ts proposition, nr 119.

109

gier i sina nu avgivna yttranden uttalat sig i här antydd riktning. Genom
läroverksreformen har behovet av större frihet härutinnan i själva verket gjort
sig så mycket starkare gällande som ett stort antal kommunala mellanskolor
sedan dess börjat förstatligas och dessa i och med förstatligandet i förevarande
avseende gått miste örn de författningsenligt garanterade möjligheter till fri
utveckling, som de tidigare ägt. Vid av överstyrelsen verkställda inspektioner
av dylika skolor hava också bekymmer i här berörda avseende av dessa
uttalats. Det torde icke hava varit riksdagens avsikt, att dessa skolor i och
genom förstatligandet skulle erhålla minskade möjligheter att tillgodose inom
ifrågavarande kommuner förefintliga behov av högre skolundervisning.

Jag instämmer till fullo i vad sålunda anförts angående olägenheterna av
att skolöverstyrelsen icke på egen hand inom gränserna av härför anvisade
medel kan fatta beslut om tillfälligt upprättande av parallellavdelningar. I
många fall kan det först i samband med allmänna uppropet vid höstterminens
början avgöras, om antalet lärjungar i viss klassavdelning kommer att övereller
understiga det i läroverksstadgan medgivna maximiantalet. Det blir
då förenat med stora olägenheter för vederbörande läroverk att endast efter
framställning till Kungl. Majit, över vilken framställning skolöverstyrelsen
först skall avgiva utlåtande, kunna få definitivt besked örn vilken eller vilka
klasser eller ringar, som för läsåret skola vara uppdelade i parallellavdelningar.
Dylik framställning kan nämligen ingivas först efter allmänna uppropet
och kan i allmänhet ej bliva slutligen prövad förrän en eller annan vecka
efter terminens början.

Även örn vissa skäl kunna anses tala härför, anser jag mig dock icke, såsom
jag i annat sammanhang redan nämnt, kunna tillstyrka, att anslaget till
extra och vikarierande lärare förändras till förslagsanslag. Däremot har jag
för avsikt att föreslå Kungl. Majit bemyndiga skolöverstyrelsen att på sätt som
ägt rum före år 1928 fatta beslut om tillfälligt upprättande av parallellavdelningar
och fördela av Kungl. Majit anvisade anslag till extra lärare. Riksdagen
får i varje fall tillfälle, att, där så kan befinnas önskvärt, i samband med
anslags beviljande ingripa reglerande i fråga örn anslagets användning.

Arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämnesiärare vid högre lärarinneseminariet,
allmänna läroverk och statens folkskoleseminariet Krån och med budgetåret
1928/1929 har utgått anslag till arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämnesiärare
vid högre lärarinneseminariet, allmänna läroverk och statens folkskoleseminarier.
Jämlikt beslut av 1929 års riksdag är det härför avsedda
beloppet, 55,000 kronor, i riksstaten för budgetåret 1929/1980 upptaget såsom
ett särskilt extra anslag.

I skrivelse den 14 november 1929 har skolöverstyrelsen meddelat, att beloppet
torde komma att i sin helhet tagas i anspråk. Vidare har överstyrelsen beräknat,
att under budgetåret 1980/1931 i stort sett samma anslagsbelopp kommer
att bliva erforderligt. Då det emellertid icke är möjligt att i förväg verkställa
en fullt tillförlitlig beräkning, och då ifrågavarande arvodesförhöjningar
skola automatiskt utgå efter fastställda grunder, finner överstyrelsen det synnerligen
önskvärt, att anslaget i fråga får karaktären av förslagsanslag.

Departe ments chefen.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition, nr 119.

Departe ments chefen.

Mot vad skolöverstyrelsen sålunda föreslagit, kar jag ingenting att erinra.
Jag anser mig alltså böra förorda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till här ifrågavarande arvodesförhöjning för budgetåret 1930/1931 bevilja
ett extra förslagsanslag av 55,000 kronor.

Extra arvoden åt teckningslärare. I reservationsanslaget till de allmänna läroverken
ingår en särskild anslagspost till extra arvoden åt teckningslärare.
Anslagsposten bestämdes av 1918 års riksdag till 132,600 kronor. Utöver
detta belopp har riksdagen under flera år å extra stat anvisat medel för ändamålet.
För budgetåret 1929/1930 utgår dylikt extra anslag med 97,400
kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln
meddelade jag under punkt 155, att storleken av det extra anslag, som
kunde erfordras för budgetåret 1930/1931, med hänsyn till nya flickläroverk
och vissa förändringar i avseende å tillämpningen av den nuvarande skolorganisationen,
då ej kunde beräknas. Jag hemställde därför, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition i ämnet, till extra arvoden
åt teckningslärare vid de allmänna läroverken för nämnda budgetår beräkna
ett extra anslag av 119,700 kronor. Kungl. Majit biföll denna min hemställan.

Beträffande nu ifrågavarande anslag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 11
november 1929 anfört i huvudsak följande!

Genom beslut den 19 juli 1929 angående arvoden åt extra ämneslärare
samt extra arvoden åt Övningslärare vid de allmänna läroverken anvisade
Kungl. Majit för extra tjänstgöring av teckningslärare vid nämnda läroverk
ett belopp av 227,950 kronor, vilket belopp beräknats erforderligt för att bestrida
kostnader för 1,895 extra timmar i teckning, varav 1,640 vid läroverk
med ordinarie teckningslärartjänst och 255 vid läroverk utan sådan tjänst efter
ett medelpris av 125 kronor för veckotimme vid de förra läroverken och 90
kronor för veckotimme vid de senare. För höstterminen 1929 äro emellertid
endast 1,840 timmar beviljade av överstyrelsen, varav 1,597 vid läroverk med
ordinarie teckningslärartjänst och 243 vid läroverk utan sådan tjänst. Orsaken
till att hela det av Kungl. Majit anvisade beloppet sålunda icke behövt tagas
i anspråk, är till en del att söka i den omständigheten, att undervisning i välskrivning
i första klassen av den fyraåriga realskolan icke varit erforderlig i
den utsträckning, som av överstyrelsen beräknats.

Vad anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 beträffar, tillåter sig överstyrelsen
först hänvisa till att överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1929
föreslagit, att ordinarie teckningslärartjänster skulle inrättas vid samrealskolorna
i Lidingö, Katrineholm, Motala, Nässjö, Hässleholm, Trollhättan, Stora
Tuna och Boden. I de följande beräkningarna har överstyrelsen förutsatt bifall
till vad sålunda föreslagits.

Enligt vad en inom överstyrelsen verkställd utredning givit vid handen,
skulle för budgetåret 1930/1931 komma att erfordras 2,059 extra
timmar i teckning och välskrivning, varav 1,806 timmar vid läroverk med ordinarie
teckningslärartjänst och 253 vid läroverk utan sådan tjänst. En jämförelse
med antalet innevarande läsår beviljade extra timmar visar en avsevärd
höjning i fråga örn den första kategorien läroverk, men endast en obetydlig
ökning i fråga örn de senare. Detta sammanhänger givetvis därmed, att de
skolor, vid vilka ordinarie teckningslärartjänster, enligt vad förut nämnts, föreslagits
till inrättande, överförts till den förstnämnda kategorien läroverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

lil

ökningen i antalet teckningstimmar vid denna kategori beror emellertid även
på en rätt avsevärd höjning av antalet klassavdelningar vid läroverken samt
därpå, att i det nyorganiserade gymnasiets båda högsta ringar antalet deltagare
i teckningsundervisningen kan väntas bliva större än i motsvarande ringar
av det gamla gymnasiet, då det ju numera stadgas, att även i dessa ringar alla
skola deltaga i undervisningen i teckning, som ej därifrån blivit av rektor
befriade. Slutligen betingas höjningen också därav, att tidigare vid några
läroverk välskrivningsundervisning i större eller mindre utsträckning bestritts
av ämneslärare och inräknats i deras ordinarie tjänstgöring, en praxis, som enligt
överstyrelsens åsikt icke längre bör fortsätta i de fall, då den förorsakar
statsverket onödiga kostnader.

I de angivna timtalen har även inräknats den fakultativa välskrivningsundervisningen
i klass l4. För denna har beräknats 25 timmar vid läroverk med
ordinarie teckningslärartjänst och 15 timmar för läroverk utan sådan tjänst.

Kostnaden för den sålunda beräknade extra teckningsundervisningen skulle,
efter ett medelpris av 125 kronor per timme för den förstnämnda kategorien
undervisningstimmar och 90 kronor för den senare, belöpa sig till (1,806 X 125
+ 253 X 90 —) 248,520 kronor eller i runt tal 248,500 kronor. Det extra anslaget
skulle alltså kunna beräknas till (248,500 — 132,600 =) 115,900 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, det täcktes
Kungl. Majit föreslå riksdagen att till extra arvoden åt teckningslärare vid de
allmänna läroverken under budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av
115,900 kronor.

Jag vill till en början erinra örn att anslag till inrättande av ordinarie teckningslärarbefattningar
vid de i skolöverstyrelsens skrivelse omförmälda 8 samrealskolorna
redan blivit av riksdagen äskat. Med hänsyn till vad jag i samband
med frågan örn extra anslag till extra lärare vid de allmänna läroverken
förut anfört beträffande antalet klassavdelningar m. m., anser jag, att det av
skolöverstyrelsen äskade anslagsbeloppet, 115,900 kronor, för därmed avsedda
ändamål bör kunna minskas till 110,000 kronor, detta givetvis under förutsättning,
att ovannämnda 8 ordinarie teckningslärarbefattningar upprättas.

Som jag i det föregående anfört, erfordras emellertid ökat antal timmar i
teckning och välskrivning även för genomförande av mitt förslag angående
flickläroverken samt för de av mig ifrågasatta jämkningarna i organisationsplanen
för de allmänna läroverken. Dessutom har jag i föregående punkt omnämnt
behov av parallellavdelningar vid 10 läroverk, Södertälje m. fl., som
ej medtagits i skolöverstyrelsens beräkningar. För flickläroverken erfordras,
såsom förut är nämnt å sidan 45, 2,070 kronor, samt för de båda övriga nyss
nämnda ändamålen tillsammans 60 (30 + 30) veckotimmar ä 125 kronor, eller
7,500 kronor. Det extra anslaget till extra arvoden åt teckningslärare bör alltså
kunna begränsas till 110,000 + 2,070 + 7,500 = 119,570 kronor eller avrundat
till 119,600 kronor.

Extra arvoden åt gymnastiklärare. Bland de i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående särskilda anslagen avser ett att
bereda medel till extra arvoden åt gymnastiklärare. Anslaget uppgår till
20,000 kronor. Härutöver har riksdagen under åtskilliga år för ändamålet
anvisat medel å extra stat, för budgetåret 1927/1928 uppgående till 44,800 kro -

Departe ments chefen.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

nor, för budgetåret 1928/1929 till 77,000 kronor oell för budgetåret 1929/1930
till 82,500 kronor. De för sistnämnda två budgetår vidtagna förhöjningarna
av det extra anslaget hava betingats huvudsakligen av det ökade antal gymnastikavdelningar
vid de allmänna läroverken, som tillkommit genom upprättande
av nya läroverk och genom vissa läroverks utvidgning, men i viss mån även
av den omständigheten, att kvinnliga lärjungar i större utsträckning än tidigare
erhållit möjlighet att vinna inträde vid allmänna läroverk och att dessa
lärjungar ansetts icke lämpligen böra åtnjuta gymnastikundervisning tillsammans
med manliga lärjungar.

Genom beslut den 19 juli 1929 anvisade Kungl. Majit i enlighet med överstyrelsens
förslag 102,500 kronor för extra tjänstgöring av gymnastiklärare
vid de allmänna läroverken, motsvarande kostnaden för 884 veckotimmar, nämligen
506 timmar till ordinarie och biträdande manliga gymnastiklärare vid
de förutvarande allmänna läroverken, 164 timmar till biträdande kvinnliga
gymnastiklärare vid de högre samläroverken och de under ombildning till
samrealskolor stående realskolorna för gossar samt till gymnastiklärarinnor
vid de högre flickläroverken ävensom 214 timmar till gymnastiklärare vid läroanstalter,
som stöde under ombildning från kommunala mellanskolor till samrealskolor,
varvid kostnaden för en timme av varje slag beräknats uppgå till
respektive 137, 85 och 90 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvud
titeln meddelade jag, att storleken av det extra anslag, som kunde erfordras
för budgetåret 1930/1931, med hänsyn till den av mig förut omnämnda frågan
angående nya flickläroverk m. m. då ej kunde beräknas. Jag hemställde
därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
i ämnet, till extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken
för nämnda budgetår beräkna ett extra anslag av 105,200 kronor. Kungl.
Majit biföll denna min hemställan.

I skrivelse den 14 november 1929 har skolöverstyrelsen gjort framställning
beträffande behovet av extra anslag för ifrågavarande ändamål under budgetåret
1930/1931.

Anslagen till extra undervisning i gymnastik, yttrar överstyrelsen, äro för
närvarande i anslutning till ett av 1925 års riksdag gjort uttalande avpassade
så, att vid intet läroverk någon gymnastikavdelning bör behöva omfatta
nämnvärt mer än 80 lärjungar. Någon ändring i denna beräkningsgrund anser
sig överstyrelsen icke för närvarande böra ifrågasätta. Den för budgetåret
1930/1931 erforderliga ökningen av gymnastiktimmar torde därför böra beräknas
uteslutande med hänsyn till de nya undervisningsavdelningar, som tillkomma
på grund av omorganisationen av det högre skolväsendet.

Vad då först beträffar extra undervisningstimmar till ordinarie gymnastiklärare
vid de gamla läroverken samt till manliga biträdande gymnastiklärare
vid de läroverk, där flickor antingen icke alls äga tillträde eller endast kunnd
intagas i gymnasiet på kommunens bekostnad, anser sig överstyrelsen icke böra
ifrågasätta någon annan ändring av det nuvarande antalet gymnastikavdelningar
med manliga lärjungar, än som föranledes av den fortskridande utvidgningen
av vissa realskolor till högre allmänna läroverk. Därest, på sätt
överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit, gymnastiklärarbefattningama

Kungl. Majlis proposition nr 119.

113

vid de högre allmänna läroverken i Eksjö, Landskrona och Skövde, vilka
innevarande läsår ännu äro att betrakta såsom gymnastiklärarbefattningar
vid realskola, från och med läsåret 1930/1931 ombildas till motsvarande befattningar
vid högre allmänt läroverk, kommer härigenom det antal timmar,
som dessa lärare äro skyldiga att för den fasta lönen bestrida, att höjas från
13 till 21. Innevarande läsår hava dessa tre läroverk erhållit sammanlagt
13 extra timmar i gymnastik. Nu är det icke antagligt, att antalet gymnastikavdelningar
med manliga lärjungar kommer att stiga så, att antalet undervisningstimmar
kommer att överstiga 21. De nämnda 13 extra timmarna kunna
därför bortfalla.

Vid de övriga fyra under ombildning från realskolor befintliga högre allmänna
läroverken anser sig överstyrelsen böra räkna med ytterligare en gymnastikavdelning
för gossar vid vart och ett av dessa läroverk. Härigenom
uppkommer en ökning av 16 veckotimmar.

I nu ifrågavarande kategori gymnastiklärartimmar har även i viss utsträckning
ingått undervisning av kvinnliga lärjungar, nämligen i sådana
fall, där den ordinarie gymnastikläraren bestritt denna undervisning och
extra timmar på denna grund beviljats honom. I några fall harietta berott
på att lämplig kvinnlig gymnastiklärare icke funnits att tillgå å orten;
i andra fall har det antal extra undervisningstimmar, som beviljats ett läroverk,
icke uppgått till det antal, som motsvarar en gymnastikavdelning,
varigenom en del av den undervisning, som den ordinarie gymnastikläraren
meddelat de kvinnliga lärjungarna, fallit inom den tjänstgöring, som han
är skyldig att för sin fasta lön fullgöra. Slutligen har det beträffande de
gamla statssamskolorna sedan länge gällt, att all gymnastikundervisning vid
skolorna, såväl för gossar som för flickor, bestritts av den ordinarie gymnastikläraren.

Vid beräkning av anslagsbehovet för nästa budgetår har överstyrelsen ansett
sig böra förutsätta, att kvinnliga lärjungar skola undervisas i gymnastik
av kvinnlig lärare i alla de fall, där detta utan allt för stora kostnader
och allt för stora olägenheter av annat slag låter sig göra. Vid de förutvarande
statssamskolorna har överstyrelsen av kostnadshänsyn icke ansett
sig böra ifrågasätta någon förändring av nuvarande förhållanden. Sannolikt
kommer det av praktiska hänsyn även eljest i enstaka fall att bliva nödvändigt
att anförtro gymnastikundervisningen av kvinnliga lärjungar åt manlig lärare,
men då överstyrelsen för närvarande icke har någon möjlighet att bedöma,
i vilken utsträckning detta måste ske, har överstyrelsen vid sina beräkningar
icke kunnat taga hänsyn till dessa undantagsfall.

Det antal veckotimmar, under vilka undervisning, i gymnastik av kvinnliga
lärjungar innevarande år meddelas av den ordinarie gymnastiklärare!!,
men där detta, enligt vad förut sagts, icke här beräknas bliva fallet, uppgår
till 17. Nu ifrågavarande kategori gymnastiktimmar bör alltså minskas
med detta tal.

Det sammanlagda antalet till denna kategori hörande extra undervisningstimmar
kan alltså för budgetåret 1930/1931 beräknas komma att uppgå till
(505—-13 + 16 — 17=) 491 timmar. Efter en medelkostnad av 137 kronor
per timme skulle den härför erforderliga kostnaden belöpa sig till (491 X
137 =) 67,267 kronor.

För de kvinnliga lärjungarnas vid de gamla läroverken undervisning i gymnastik
beräknar överstyrelsen två undervisningsavdelningar vid varje högre
samläroverk utom vid ett, där innevarande år finnas tre dylika avdelningar
och detta antal torde böra bibehållas. Härtill kommer en avdelning flickor
vid gymnasiet vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9-4 Käft. (Nr 1197) 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

Vidare räknar överstyrelsen med en undervisningsavdelning flickor vid var
och en av de samrealskolor, som stå under ombildning från realskolor för
gossar. Det sammanlagda antalet undervisningsavdelningar flickor vid dessa
skolor torde alltså böra uppskattas till (25X2 + 1X3 + 1 + 9X1 =) 63
avdelningar och antalet undervisningstimmar till (4 X 63 =) 252. Härför
erfordras ett anslag av (252 X 85 =) 21,420 kronor.

Vid de högre allmänna läroverken för flickor räknar överstyrelsen med två
undervisningsavdelningar per läroverk, alltså sammanlagt 8 undervisningsavdelningar.
^ Antalet undervisningstimmar kommer alltså att vid dessa
skolor uppgå till 32. Kostnaden härför kan beräknas till (85 X 32 —)
2,720 kronor.

Komma så slutligen de samrealskolor, som uppkommit genom ombildning av
kommunala mellanskolor. För budgetåret 1930/1931 har överstyrelsen beräknat
sammanlagt 91 gymnastikavdelningar vid dessa skolor. Gossar och flickor
hava avsetts skola erhålla skild undervisning. Härifrån har undantag gjorts
beträffande de skolor, vilkas förstatligande börjar den 1 juli 1930, vid vilka
beräknats endast en gymnastikavdelning gemensam för gossar och flickor;
även i några andra fall har överstyrelsen ansett sig böra räkna med en
dylik anordning i första klassen. Vad kostnaden för veckotimme vid dessa
skolor beträffar, har överstyrelsen liksom föregående år ansett försiktigheten
bjuda, att den sättes till 90 kronor, d. v. s. arvodet per veckotimme för
manlig lärare. Visserligen kommer helt säkert på åtskilliga håll gymnastikundervisningen
att antingen delas mellan manlig och kvinnlig lärare eller
helt bestridas av kvinnlig lärare, men då förhållandena i detta avseende
växla ej blott från ort till ort utan även från år till år, kan man icke på
denna punkt företaga någon tillnärmelsevis exakt beräkning. För övrigt
kan framhållas, att, örn på denna punkt en för hög uppskattning av ifrågavarande
kostnader gjorts, detta motväges av, att kostnaden för flickornas
undervisning vid de gamla läroverken, enligt vad förut sagts, möjligen uppskattats
något för lågt.

Antalet gymnastiktimmar vid nu nämnda skolor skulle alltså komma att
utgöra (91 X 4) = 364 veckotimmar. Kostnaden härför skulle belöpa sig
till (364 X 90 =) 32,760 kronor.

Till extra undervisningstimmar i gymnastik vid de allmänna läroverken
skulle alltså enligt skolöverstyrelsens beräkningar för budgetåret 1930/1931
komma att erfordras ett belopp av (67,267 + 21,420 + 2,720 + 32,760=)
124,167 kronor eller i runt tal 124,200 kronor. Det extra anslaget till extra
arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken bör alltså beräknas
till (124,200 — 20,000=) 104,200 kronor.

Förslag angående ombildning av gymnastiklärarbefattningarna vid de högre
allmänna läroverken i Eksjö, Landskrona och Skövde har redan förelagts
riksdagen. Vid bifall härtill bör den av överstyrelsen på grund av en dylik
ombildning beräknade minskningen av antalet extra undervisningstimmar
i gymnastik godtagas. Jag har ej heller i övrigt något att erinra mot överstyrelsens
beräkningar.

I enlighet med vad jag i kostnadsberäkningen beträffande flickläroverken
(sid. 45) anfört, skulle dock anslaget i fråga behöva höjas med ytterligare
1,700 kronor. Jag anser mig därför böra hemställa om att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa 105,900 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

115

Extra arvoden åt musiklärare. I det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna
läroverken ingår en anslagspost å 5,000 kronor, avsedd till extra arvoden
åt musiklärare.

För samma ändamål Ilar riksdagen under åtskilliga år anvisat medel på
extra stat. Detta extra anslag, som för budgetåret 1927/1928 utgick med
5,900 kronor, höjdes för budgetåret 1928/1929 till 14,100 kronor och för budgetåret
1929/1930 till 29,700 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln
meddelade jag, att storleken av det extra anslag, som kunde erfordras för
budgetåret 1930/1931, med hänsyn till den av mig förut berörda frågan angående
nya flickläroverk m. m., då ej kunde beräknas. Jag hemställde därför,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition i ämnet,
till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken för nämnda
budgetår beräkna ett extra anslag av 45,300 kronor. Kungl. Maj :t biföll denna
min hemställan.

I skrivelse den 18 november 1929 har skolöverstyrelsen gjort framställning
beträffande behovet av extra anslag för ifrågavarande ändamål under budgetåret
1930/1931. Överstyrelsen har härvid till en början erinrat om sitt anslagsäskande
för nu ifrågavarande ändamål för budgetåret 1929/1930 och den
av överstyrelsen därvid framlagda utredningen angående den kostnadsökning,
som tillämpningen av de genom kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 252) angående
undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk fastställda planerna för
musikundervisningen skulle medföra.

Enligt berörda utredning skulle för sångundervisningen erfordras en ökning
av antalet undervisningstimmar med 321 1/2 vid de gamla allmänna läroverken
och 361 vid de samrealskolor, som uppkomma genom ombildning av
kommunala mellanskolor. På grund av den betydande kostnadsökning, som
de nya planerna sålunda skulle medföra, föreslog överstyrelsen, att de icke
ännu skulle träda i kraft, men att antalet undervisningstimmar i sång skulle
successivt ökas med Ve av nyss angivna antal för vart och ett av de följande
sex budgetåren, så att de nya planerna i ämnet skulle kunna börja helt tillämpas
från och med läsåret 1934/1935. Utgående från denna princip föreslog
överstyrelsen en ökning med 50 undervisningstimmar sång vid vardera av nyssnämnda
kategorier läroverk.

Beträffande instrumentalmusiken framhöll överstyrelsen nödvändigheten av
ett bättre tillgodoseende av denna gren av musikundervisningen vid de allmänna
läroverken, än hittills varit fallet, och föreslog en ökning med 20 undervisningstimmar
för ändamålet vid var och en av ovannämnda kategorier läroverk.

överstyrelsen erinrar nu, att vad sålunda föreslagits vann såväl Kungl.
Majits som riksdagens bifall, överstyrelsens plan för genomförande av en
utsträckt musikundervisning vid läroverken förklarades dock icke böra godtagas
såsom bindande för det framtida bedömandet av detta anslagsbehov, utan
borde detta behov fritt prövas efter föreliggande förhållanden.

överstyrelsen erinrar vidare, att Kungl. Majit genom beslut den 19 juli
1929 för läsåret 1929/1930 anvisat för extra tjänstgöring av musiklärare vid
de allmänna läroverken högst 34,700 kronor. Av detta belopp, yttrar överstyrelsen,
bestrides kostnaden för 160 undervisningstimmar vid läroverk med
ordinarie musiklärarbefattning och 128 timmar vid läroverk utan sådan be -

116

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Departe ments chefen.

fattning efter ett medelpris av 145 kronor för timme för den förra kategorien
och 90 kronor för timme för den senare kategorien. Den första kategorien
timmar, som omfattar undervisningen vid de gamla allmänna läroverken, betecknar
en ökning av sammanlagt 79 timmar i förhållande till läsåret 1928/
1929, av vilken ökning 29 1/2 timmar kommit instrumentalmusiken till del. I
den andra kategorien ingå dels 16 veckotimmar vid de högre allmänna läroverken
för flickor, vilka voro beräknade i det av riksdagen för budgetåret
1928/1929 anvisade anslaget, men för vilka arvode under detta år aldrig kom
att utgå, dels 112 timmar vid de samrealskolor, som stå under ombildning
från kommunala mellanskolor, betecknande en ökning i förhållande till läsåret
1928/1929 med 58 undervisningstimmar, varav 14 timmar instrumentalmusik.

Skolöverstyrelsen övergår härefter till beräkning av det för budgetåret
1930/1931 erforderliga anslagsbeloppet och anför härvid:

Vad anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 beträffar, anser sig överstyrelsen
böra tillämpa i huvudsak samma principer som föregående år. För
sångundervisningen vid de gamla läroverken räknar överstyrelsen därför med
en ökning av ytterligare 50 undervisningstimmar och för instrumentalmusiken
vid samma läroverk en ökning av 20 veckotimmar. I händelse av bifall till
överstyrelsens i annat sammanhang gjorda hemställan, att musiklärarbefattningarna
vid de under ombildning till högre allmänna läroverk stående realskolorna
i Södertälje, Eksjö, Uddevalla och Skövde, vilka befattningar innevarande
läsår ännu äro musiklärarbefattningar vid realskola, från och med
läsåret 1930/1931 måtte ombildas till motsvarande befattningar vid högre allmänt
läroverk, kommer ökningen i antalet extra undervisningstimmar i musik
vid dessa läroverk, då musiklärare vid högre allmänt läroverk enligt gällande
bestämmelser är skyldig att för sin fasta lön tjänstgöra 6 timmar mer än musiklärare
vid realskola, att uppgå till endast [50 + 20—• (6 X 4) —] 46 timmar.
Den härför erforderliga anslagsökningen kan, efter ett medelpris av 145
kronor för timme, beräknas till (46 X 145 =) 6,670 kronor.

Vid de övriga läroverken, d. v. s. de högre allmänna läroverken för flickor
och de samrealskolor, som uppkomma genom ombildning av kommunala mellanskolor,
uppskattar överstyrelsen den erforderliga ökningen av musikundervisningen
till 60 undervisningstimmar i sång och 25 undervisningstimmar i
instrumentalmusik. Ökningen har angivits något större än föregående år,
emedan nu de högre flickläroverken ingå i denna kategori. Efter ett beräknat
pris av 90 kronor för veckotimme skulle kostnaden för denna ökning belöpa
sig till [90 X (60 + 25) —] 7,650 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts har det extra anslaget till extra arvoden
åt musiklärare vid de allmänna läroverken av skolöverstyrelsen beräknats till
(29,700 + 6,670 + 7,650=) 44,020 kronor eller i runt tal 44,000 kronor.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, ari det successiva genomförandet
vid de allmänna läroverken av de nya kurs- och timplanerna i musik bör fortsättas
under budgetåret 1930/1931. Givetvis bör, såsom riksdagen uttryckligen
framhållit i samband med beviljandet av motsvarande anslag för innevarande
budgetår, överstyrelsens plan för genomförande av en utsträckt musikundervisning
vid läroverken nu icke godtagas såsom bindande för det framtida
bedömandet av anslagsbehovet, utan bör detta prövas efter föreliggande
förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

117

överstyrelsens beräkning av kostnaderna för budgetåret 1930/1931 grundar
sig på samma principer, som tillämpades vid bestämmandet av anslaget för
budgetåret 1929/1930, och jag har intet att erinra mot det av överstyrelsen nu
ifrågasatta anslagsbeloppet, 44,000 kronor. Emellertid får jag, liksom beträffande
de av mig under nästföregående två punkter tillstyrkta anslagen till extra
arvoden åt teckningslärare och gymnastiklärare, framhålla, att även det nu
förevarande anslaget har beräknats under förutsättning av bifall till det av
Kungl. Majit hos riksdagen redan framställda förslaget till ombildning av
musiklärarbefattningarna vid fyra under utvidgning till högre allmänna läroverk
stående realskolor.

I kostnadsberäkningen beträffande flickläroverken (sid. 45) har jag för
undervisning i musik upptagit ett belopp av 1,350 kronor. Vid bifall till mitt
förslag angående dessa läroverk, skulle alitsa här ifrågavarande extra anslag
böra beräknas till 44,000 -j- 1,350 kronor eller avrundat till 45,300 kronor. Jag
hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för ändamålet
anvisa 45,300 kronor.

Extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete. I det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken finnes sedan flera ar tillbaka upptagen
en anslagspost å 7,500 kronor till extra arvoden at handarbetslärarinnor.
Utom detta anslag har riksdagen under en följd av år till bestridande
av undervisningen i handarbete tidigare vid statens samskolor, numera
vid de allmänna läroverken, anvisat ett extra anslag. Budgetåren 1926/1927
och 1927/1928 uppgick detta anslag till 2,850 kronor. För budgetåret 1928/1929
höjdes beloppet till 19,600 kronor, och i riksstaten för budgetåret 1929/1930 är
anslaget upptaget till 27,550 kronor. Höjningen har betingats av dels nytillkomna
allmänna läroverk, dels ombildning av vissa tidigare allmänna läroverk
för gossar till samläroverk.

Genom beslut den 19 juli 1929 anvisade Kungl. Majit för läsåret 1929/1930
för extra tjänstgöring av lärarinnor i kvinnligt handarbete vid högre samläroverk,
högre flickläroverk och samrealskolor 34,500 kronor, vilket belopp beräknats
motsvara 425 extra övningstimmar, varav 105 vid läroverk med ordinarie
handarbetslärarinnebefattning och 320 vid läroverk utan sådan befattning.
Härvid har medelkostnaden för veckotimme beräknats till 100 kronor
vid de förra läroverken och 75 kronor vid de senare.

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln
meddelade jag, att storleken av det extra anslag, som kunde erfordras
för budgetåret 1930/1931, med hänsyn till den av mig förut berörda frågan
angående nya flickläroverk m. m., da ej kunde beräknas. Jag hemställde därför,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
i ämnet, till extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete vid de allmänna
läroverken för nämnda budgetår beräkna ett extra anslag av 47,300
kronor. Kungl. Majit biföll denna min hemställan.

I skrivelse den 11 november 1929 har skolöverstyrelsen gjort framställning
om extra anslag för nu ifrågavarande ändamål under budgetåret 1930/1931
och därvid anfört huvudsakligen följande:

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Vid beräknandet av anslagsbehovet för budgetåret 1930/1931 har överstyrelsen
att taga hänsyn till de faktorer, som hava förorsakat den alltjämt stegrade
ökningen av nu förevarande anslagsbehov.

Vad da först beträffar de under crmbildning till samläroverk stående gossläroverken,
hade man vid beräkningen av anslaget för innevarande budgetår
räknat med ett antal av 74 undervisningsavdelningar i handarbete med två undervisningstimmar
för varje avdelning. Vid fördelningen av anslaget har
emellertid antalet avdelningar uppgått till 86. Hur stor ökning som är erforderlig
för läsåret 1930/1931, är beroende av huruvida de nya undervisningsplanerna
i kvinnlig slöjd komma att detta läsår träda i kraft. Blir detta händelsen,
kommer icke någon undervisning i ämnet att meddelas i klass 34. Skola
åter de hittills gällande bestämmelserna fortfarande tillämpas, måste man räkna
med undervisning i handarbete även i nu sist nämnda klass. Överstyrelsen
anser sig icke i detta sammanhang böra definitivt taga ställning till frågan, när
de nya undervisningsplanerna i kvinnlig slöjd skola träda i kraft, utan vill här
endast uttala, att frågan i låss man torde böra göras beroende av i vilken utsträckning
undervisning i hushållsgöromål kan anordnas i nu ifrågavarande
klass. Sannolikt kommer det emellertid endast i relativt ringa grad bliva möjligt
att anordna sådan undervisning, detta på grund av bristande tillgång på
lämpliga lokaler. Under sådana förhållanden anser överstyrelsen försiktigheten
bjuda, att man nu räknar med undervisning i handarbete även i klass 34.

Antalet för flickor tillgängliga avdelningar å realskolestadiet vid nu ifrågavarande
läroverk, vilket antal innevarande läsår uppgår till 100, kan för läsåret
1930/1931 beräknas till 173, varav 30 avdelningar av klass o4. Överstyrelsen
har ansett sig nu böra räkna med lika många handarbetsavdelningar som
klassavdelningar. Antalet undervisningstimmar skulle under sådana förhållanden
komma att uppgå till 346, varav 60 i klass 34. Kostnaden härför skulle
belöpa sig till (346 X 75 ^) 25,950 kronor, varav 4,500 kronor äro beräknade
för klass 34.

Vid do skolor, som slå under ombildning från kommunala mellanskolor till
samr cal skolor, hade man vid beräknandet av det för innevarande budgetår beviljade
anslaget uppskattat antalet undervisningstimmar i handarbete till 150.
Härav hava emellertid endast 140 undervisningstimmar visat sig vara i verkligheten
erforderliga. För läsåret 1930/1931 anser sig överstyrelsen böra räkna med en
ökning av i medeltal två undervisningstimmar för var och en av de skolor, vilkas
förstatligande påbörjats tidigast den 1 juli 1928. Då antalet av dessa skolor
läsåret 1930/1931 kommer att uppgå till 24, skulle ökningen i antalet handarbetstimmar
kunna beräknas till 48 och alltså hela antalet dylika timmar vid nu
ifrågavarande skolor till 188. Kostnaden härför skulle belöpa sig till
(188 X 75 ==) U,100 kronor. Skall icke någon undervisning i handarbete
förekomma i klass 34, torde antalet undervisningstimmar kunna minskas med
omkring 40 och alltså kostnaden med omkring 3,000 kronor.

Vid de högre allmänna läroverken för flickor hade för innevarande läsår
räknats^ med 16 undervisningstimmar, av vilka dock endast 12 behövt utgå.
För läsåret 1930/1931 torde man böra räkna med ytterligare 16 undervisningstimmar,
alltså sammanlagt 28. Kostnaden härför uppgår till (28 X 75 =)
2,100 kronor.

. Återstår så endast de förutvarande statens samskolor, alltså de läroverk, å
vilkas stat en ordinarie handarbetslärarinnebefattning finnes upptagen. Dessa
skolor hava innevarande läsår tilldelats 104 extra undervisningstimmar. Ehuru
endast en obetydlig ökning av antalet klassavdelningar i dessa skolor torde
komma att under läsåret 1930/1931 äga rum, anser överstyrelsen dock, med
hänsyn därtill, att vid skolorna för närvarande i rätt stor utsträckning två
klassavdelningar sammanslagits vid undervisning i handarbete, och man icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

119

med säkerhet kan räkna med, att detta förhållande skall kunna fortfara, att
anslag bör beviljas för ett något högre antal timmar, än som innevarande år
utgått, förslagsvis för ytterligare 12 veckotimmar, varigenom det totala behovet
för dessa skolor skulle stiga till 116 veckotimmar. Efter ett medelpris av 100
kronor för veckotimme skulle detta komma att draga en kostnad av
(100X 116=) 11,600 kronor. Skall icke någon undervisning i handarbete
förekomma i klass 3\ torde detta belopp kunna minskas med (20 X 100 =)
2,000 kronor.

Det för extra undervisning i handarbete vid de allmänna läroverken under
budgetåret 1930/1931 erforderliga beloppet skulle alltså belöpa sig till
(25,950 + 14,100 + 2,100 + 11,600 =) 53,750 kronor. Det extra anslaget till
nu ifrågavarande ändamål kan alltså beräknas böra uppgå till ett belopp av
(53,750 — 7,500=) 46,250 kronor.

Till en början får jag erinra örn att Kungl. Maj:t, i enlighet med min därom
under punkt 160 av 1930 års åttonde huvudtitel gjorda hemställan, föreslagit
riksdagen att till undervisning i hushållsgöromål vid de allmänna läroverken
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag av 7,200 kronor. I likhet med
skolöverstyrelsen finner jag det emellertid föga sannolikt, att undervisning i
hushållsgöromål under nästa läsår kan komma till stånd i sådan omfattning,
att det i någon nämnvärd grad kan inverka på behovet av undervisningstimmar
i kvinnligt handarbete. Mot överstyrelsens beräkningar beträffande erforderliga
medel för ifrågavarande ändamål har jag ej heller i övrigt något att
erinra.

Med hänvisning till vad jag å sid. 45 anfört angående kostnaden för undervisning
i kvinnlig slöjd vid flickläroverken, får jag dock hemställa, att det av
skolöverstyrelsen ifrågasatta beloppet, 46,250 kronor, höjes med 1,050 till
47,300 kronor.

Arvodon till si o lidk (ira. Under punkt 161 av 1930 ars åttonde huvudtitel har
Kungl. Majit till arvoden åt skolläkare vid de allmänna läroverken för budgetåret
1930/1931 äskat som extra förslagsanslag ett belopp av 60,000 kronor.
Nämnda belopp är avsett för bestridande av det till skolläkarna utgående
rörliga arvodet efter oförändrade grunder, d. v. s. med 2 kronor för lärjunge.

Beträffande den i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
ingående posten till skolläkarna, nu 37,325 kronor och avseende skolläkarnas
fasta arvoden, har Kungl. Majit, likaledes under punkt 161 av 1930
års åttonde huvudtitel, på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition, som i samband med frågan om nya flickläroverk kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna en höjning av den i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående posten: arvoden åt skolläkare
med 3,875 kronor.

I fråga örn erforderlig höjning av anslaget till fasta arvoden åt skolläkarna
vid de allmänna läroverken har skolöverstyrelsen i skrivelse den 11 november
1929 anfört:

För bestridande av arvoden åt skolläkare vid de allmänna läroverken finnes
en i reservationsanslaget till dessa läroverk ingående anslagspost, arvoden åt
skolläkare, vilken för budgetåret 1928—1929 uppgick till 33,750 kronor och

Departe ments chefen.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

för innevarande budgetår utgör 37,325 kronor. Ur denna anslagspost ha utgått
de till skolläkare utgående fasta årliga grundbeloppen, vilka under budgetaret
1929 1930 äro: vid fullständigt högre allmänt läroverk 500 kronor, vid

under utvidgning till högre allmänt läroverk stående realskola 400 kronor,’ vid
icke fullständigt högre allmänt läroverk för flickor, realskola och fullständig
samrealskola 300 kronor samt vid icke fullständig samrealskola,, som tillkommit
genom ombildning av kommunal mellanskola från och med den 1 januari
1928, 225 kronor, från och med den 1 juli 1928, 150 kronor, och från och med
den 1 juli 1929, 75 kronor.

Den 1 juli 1930 hava de med realskolorna i Södertälje, Eskilstuna, Uddevalla
och Skövde förenade kommunala gymnasierna fullständigt övertagits av staten,
varjämte högre allmänna läroverket i Eksjö vid samma tidpunkt blir fullständigt
i ^fråga örn det treåriga gymnasiet. Att sistnämnda läroverk till
skillnad från högre allmänna läroverket i Uddevalla är avsett att erhålla en
4-årig i stället för en 3-årig latinlinje och på grund därav icke får sin latinlinje
fullständigt förstatligad förr än den 1 juli 1931, torde ej böra inverka
på skolläkarens arvode vid detta läroverk. Den 1 juli 1930 börjar även förstatligandet
av 8 kommunala mellanskolor. Med höstterminen 1930 ökas antalet
statsövertagna klasser vid var och en av de tidigare nyinrättade 29 samrealskolorna;
13 av dessa skolor hava vid denna tidpunkt ombildats till fullständiga
samrealskolor. På grund av dessa förändringar torde nu ifrågavarande
anslagspost böra höjas med [5 X 100 + (8 + 29) X 75 — ] 3,275
kronor.

När det gäller att bedöma lärjungeantalet för beräkning av det erforderliga
beloppet, för detta anslag under budgetåret 1930/1931, har överstyrelsen utgått
från lärjungeantalet höstterminen 1929 och vidare tagit hänsyn till riksdagens
beslut örn successivt förstatligande av vissa skolor. Vid beräkning av lärjungeantalet
i nämnda skolor har endast räknats med det antal lärjungar, som
läsåret 1930/1931 beräknats tillhöra förstatligade klasser. Lärjungeantalet
höstterminen 1929 uppgår till sammanlagt 28,936, varav dock 146 kvinnliga
lärjungar i de två högsta ringarna av det fyraåriga gymnasiet, för vilka, jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni 1929, nr 202, vederbörande kommun
i nu .förevarande avseende har att bestrida kostnaderna. Höstterminen
1928 uppgick lärjungeantalet till 27,944, varav 245 kvinnliga lärjungar å gymnasiet,
beträffande vilka kostnaderna för ersättning åt skolläkare ej påvilade
statsverket. Då i jämförelse med närmast föregående termin stegringen i antalet
klassavdelningar höstterminen 1930 torde komma att bliva densamma
som innevarande termin, anser sig överstyrelsen böra räkna med en liknande
stegring i lärjungeantalet höstterminen 1930, d. v. s. omkring 1,000, och sålunda
beräkna lärjungeantalet denna termin till i runt tal 30,000. Under sådana
förhållanden torde någon förhöjning av det nu utgående anslaget för
ifrågavarande ändamål icke erfordras utan kunna upptagas till oförändrat
belopp, 60,000 kronor.

Mot denna skolöverstyrelsens beräkning har jag intet att erinra. Med anledning
av vad jag förut anfört angående arvoden åt skolläkare vid de av mig
föreslagna nya flickläroverken och med hänvisning till kostnadsberäkningen
för dessa (sid. 45) får jag dock hemställa, att den av skolöverstyrelsen
ifrågasatta höjningen, 3,275 kronor, ökas med 600 kronor till 3,875 kronor.

Sammanfattning. Vid min anmälan inför Kungl. Majit av anslagsäskandena
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1930/1931 beräknade jag å sid.
383 av 1930 års åttonde huvudtitel, att det ordinarie reservationsanslaget till

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

121

de allmänna läroverken, som i riksstaten för budgetåret 1929/1930 är upptaget
med ett belopp av 7,453,225 kronor, skulle behöva höjas med ett belopp av
633,675 kronor till 8,086,900 kronor.

Jag anhåller nu att få lämna en översikt av de höjningar av ifrågavarande
reservationsanslag, som skulle bliva erforderliga vid ett bifall till vad som
av mig föreslagits dels under punkterna 149, 150 och 151 i 1930 års åttonde
huvudtitel, dels ock nu i det föregående:

nya ordinarie lärartjänster .....................

ombildning av vissa övningslärarbefattningar m. m

arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna .....

anslag till bibliotekarier .......................

arvoden åt skolläkare .........................

......kronor 588,750: —

..... » 15,300: —

...... » 3,000: —

...... » 23,600: —

..... » 3,875: —

Summa kronor 634,525: —

Det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken, vilket, såsom
nyss nämnts, i riksstaten för innevarande budgetår upptagits med ett belopp
av 7,453,225 kronor, skulle alltså vid ett bifall till mina förslag behöva
ökas med nyssberörda belopp, 634,525 kronor, till 8,087,750 kronor.

Härefter anhåller jag så att få erinra om följande.

Under punkterna 148, 153, 155, 156, 157, 158 och 161 av 1930 års åttonde
huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för nedannämnda
ändamål för budgetåret 1930/1931 beräkna följande anslag eller
höjningar, nämligen:

nya ordinarie lärartjänster m. m..................... kronor

extra och vikarierande lärare m. m................... »

extra arvoden åt teckningslärare...................... »

extra arvoden åt gymnastiklärare .................... »

extra arvoden åt musiklärare ........................‘ »

extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete...... »

arvoden åt skolläkare . ............................. ”

Summa kronor 1,787,675: —

anslagslör -

587,900

878,400

119,700

105,200

45.300

47.300
3,875

Vid ett bifall till vad jag nu i det föregående anfört skulle sagda anslag och
anslagsförhöjningar i riksstaten för budgetåret 1930/1931 upptagas på följan -

de sätt:

nya ordinarie lärartjänster m. m.....................kronor 588,750:

extra och vikarierande lärare .............. » 817,100: —

arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare .. » 55,000:

extra arvoden åt teckningslärare....................... » 119,600:

extra arvoden åt gymnastiklärare .................... » 105,900:

extra arvoden åt musiklärare ........................- » 45,300:

extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete...... » 47,300:

arvoden åt skolläkare .............................. » 3,875:

Summa kronor 1,782,825

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Departe ments chefen.

Då, såsom nyss nämnts, i riksstaten för budgetåret 1930/1931 för dessa ändamål
beraknats ett sammanlagt belopp av 1,787,675 kronor, skulle sålunda
vid ett bifall till mina nu framlagda förslag uppkomma en besparing av
(1,787,675—1,782,825) 4,850 kronor.

2. Kommunala flickskolor och flickskollinjer.

I riksstaten har för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 uppförts
ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronor till statsbidrag till kommunala
flickskolor. Beträffande sättet för beräknandet av detta anslag hänvisar
jag till 1928 års riksdagsskrivelse nr 356 sid. 38 o. f. I fråga örn utgående av
medel från anslaget hava bestämmelser meddelats i kungörelsen den 22 juni
1928 (nr 229) angående avlöning åt lärare vid kommunal flickskola samt statsbidrag
till sådan skola.

Da frågan örn anslag till kommunala flickskolor stöde i visst samband med
spörsmålet rörande nya flickläroverk, hemställde jag vid anmälan den 3 januari
1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, till statsbidrag till kommunala flickskolor beräkna för budgetåret
1930/1931 ett ordinarie förslagsanslag av 50,000 kronor. Kungl. Maj :t
biföll denna min hemställan.

I skrivelse den 31 augusti 1929 har skolöverstyrelsen i avseende å anslagsbehovet
för budgetåret 1930/1931 anfört följande:

Under budgetåret 1929/1930 kommer sannolikt en kommunal flickskola
att inrättas, nämligen i Landskrona, där stadsfullmäktige anhållit, att Landskrona
läroverk för flickor måtte ombildas till en sjuårig kommunal flickskola
med såväl teoretisk som praktisk linje. Statsbidrag till denna skola kan
beräknas utgå med sammanlagt omkring 25,000 kronor. Någon ytterligare
kommunal flickskola torde icke tillkomma under innevarande budgetår.

I vilken omfattning kommunala flickskolor kunna komma att inrättas under
budgetåret 1930/1931 undandrager sig varje säkert bedömande, överstyrelsen
vill fördenskull föreslå, att för statsbidrag till eventuellt blivande kommunala
flickskolor beräknas samma belopp som hittills och att sålunda anslaget i sin
helhet uppföres med 75,000 kronor.

Jag bör till en början erinra örn att Kungl. Majit genom beslut den 11 oktober
1929 erkänt den kommunala flickskolan i Landskrona.

Enär de av mig i det föregående ifrågasatta kommunala flickskollinjerna
kunna betraktas som ett slags kommunala flickskolor, synes det mig, att anslagen
till båda dessa skolformer lämpligen böra i riksstaten kunna sammanföras
till ett gemensamt ordinarie förslagsanslag, benämnt »statsbidrag till
kommunala flickskolor och flickskollinjer».

Då för närvarande endast en kommunal flickskola är upprättad och då det
är ovisst, huruvida eller i vilken utsträckning nya kommunala flickskolor
eller flickskollinjer komma att bliva berättigade till statsbidrag under budgetåret
1930/1931 samt då härtill kommer, att anslaget har förslagsanslags natur,
anser jag det icke erforderligt att redan nu ifrågasätta någon höjning

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

123

av det anslagsbelopp, som för budgetåret 1929/1930 utgår till kommunala flickskolor.
Min hemställan går alltså ut på att anslag till statsbidrag till kommunala
flickskolor oell flickskollinjer må uppföras med 50,000 kronor.

3. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor
och flickskollinjer.

I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning har 1929 års riksdag

dels medgivit, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1 juli 1929—30
juni 1930 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor med följande
belopp:

till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;

till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt

till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp, som Kungl. Maj :t
i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende nu gällande grunder bestämmer; dels

ock för ändamålet anvisat för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag
av 8,000 kronor.

Bestämmelser i fråga örn löneförbättringen äro givna i kungörelse den 22
juni 1928 (nr 230).

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln
meddelade jag, att jag, med hänsyn till vad jag under punkt 171 anfört,
då ej vore beredd att framlägga slutligt förslag beträffande löneförbättring
åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor. På min hemställan beslöt Kungl.
Maj :t att föreslå riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, för ändamålet beräkna för budgetåret 1930/1931 ett
extra förslagsanslag av 8,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1929 har skolöverstyrelsen hemställt örn beredande
av medel för ifrågavarande löneförbättring under budgetåret 1930/1931. överstyrelsen
har därvid, under hänvisning till vad ämbetsverket anfört i fråga
örn det under nästföregående punkt omförmälda ordinarie anslaget, föreslagit,
att det nu förevarande extra anslaget måtte upptagas med ett till 12,000 kronor
förhöjt belopp.

I anslutning till vad jag under föregående punkt angående anslag till kommunala
flickskolor och flickskollinjer anfört, hemställer jag, att även det nu
förevarande förslagsanslaget må för budgetåret 1930/1931 upptagas med oförändrat
belopp, men med benämningen ändrad till »tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor och flickskollinjer».

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. beträffande de allmänna läroverken:

A. de allmänna läroverkens organisation:

medgiva, att, utöver vad beträffande denna organisation

Departe ments chefen.

Departementschefens

hemställan.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

nu är stadgat, vid realskola må, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående angivit, femårig och fyraårig
linje kunna anordnas som förenad linje med anknytning
till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass;

B. upprättande och ombildning av läroverk:

besluta:

a) i avseende å allmänna läroverk för flickor:

1. i örebro skall från och med den tid, Kungl. Maj:t bestämmer,
upprättas ett högre allmänt läroverk för flickor, omfattande
realskola med anknytning, på sätt jag tidigare i mitt
anförande angivit, till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass,
ävensom fyraårigt latingymnasium, under villkor att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning ävensom
bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. i en var av städerna Linköping och Borås skall från och
med den tid Kungl. Maj :t bestämmer upprättas en realskola
för flickor med anknytning, på sätt jag tidigare i mitt anförande
angivit, till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass, under
villkor att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

3. realskolorna vid de högre allmänna läroverken för flickor
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg skola anordnas
med anknytning, på sätt jag tidigare i mitt anförande angivit,
till folkskolans såväl fjärde som sjätte klass, under villkor
att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor;

b) i avseende å allmänna läroverk för gossar och samläroverk: 1.

gymnasiet vid det högre allmänna läroverket i en var
av städerna Linköping och Borås skall ombildas till samgymnasium,
under villkor att vederbörande kommun åtager
sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom
bostad eller hyresersättning åt rektor;

2. vid ett vart av de allmänna läroverken i Linköping, Karlskrona,
Västervik, Arvika, Söderhamn och Åmål skall en femårig
linje av realskolan ombildas till en sådan förenad linje
som här ovan under A omförmäles, och vid ett vart av de
allmänna läroverken i Borås, Örebro, Halmstad, Sundsvall,
Östersund, Hälsingborg, Jönköping, Eksjö, Uddevalla, Vänersborg,
Härnösand, Ängelholm, Trälleberg och Falköping ävensom
vid östra realskolan i Göteborg och realskolan i Malmö

Kungl. Maj:ls proposition nr 119.

125

skall en fyraårig linje av realskolan ombildas till dylik förenad
linje;

c) i avseende å lyceerna:

1. — med bibehållande av lyceilinjen vid vartdera av högre
allmänna läroverket för gossar i Malmö och högre realläroverket
i Göteborg samt av latinlyceilinjen vid statens provskola,
nya elementarskolan i Stockholm — skall

dels vid högre latinläroverket i Göteborg samt vid högre
allmänna läroverken i Uppsala och Lund med upprättandet av
vederbörande lyceilinjer tills vidare anstå;

dels ock vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm,
med upprättandet av reallyceilinjen och den nyspråkliga
lyceilinjen tills vidare anstå samt i stället tills vidare
finnas ett gymnasium, omfattande fyraårigt latingymnasium
och fyraårigt realgymnasium, samt en realskola, anordnad
med fem ettåriga klasser och anknytande till folkskolans fjärde
klass;

2. intill dess organisationsplanen beträffande lyceilinjerna
blivit fullt genomförd, skall Kungl. Majit äga att, efter förslag
av skolöverstyrelsen och inom gränserna för de för ändamålet
beviljade anslagen, fatta de beslut, som kunna bliva erforderliga
med hänsyn därtill, att på grund av att upprättandet
av vissa lyceilinjer uppskjutes, behov kan uppstå av utökning
av realskola respektive gymnasium vid vederbörande läroverk
genom upprättande av nya parallellavdelningar;

3. första krets av lyceilinje må upprättas endast under förutsättning
att minst 8 lärjungar blivit godkända i de vid slutet
av vårterminen anställda inträdesprövningarna.

C. anslag till de allmänna läroverken:

dels för inrättande av nya ordinarie ämneslärartjänster vid
de allmänna läroverken, med den fördelning som av Kungl.
Majit bestämmes, m. m. höja det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med kronor 588,750:—;

dels för höjning av den i det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående posten: arvoden åt
skolläkare höja nämnda anslag, nu kronor 37,325:—, med kronor
3,875:— till kronor 41,200:—;

kommande förty, vid bifall ej mindre härtill än även till
Kungl. Maj:ts under punkterna 148, 149 och 150 i statsverkspropositionens
åttonde huvudtitel framlagda förslag, det ordanarie
reservationsanslaget till de allmänna läroverken,

nu .............................. kronor 7,453,225: —

att ökas med ...................... » 634,525: —

till .............................. » 8,087,750:—;

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

dels till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid
de allmänna läroverken m. m. anvisa för budgetåret 1930/1931

ett extrai anslag av....................kronor 817,100:—;

dels till arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare
vid högre lärarinneseminariet, allmänna läroverk och statens
folkskoleseminarier anvisa för budgetåret 1930/1931 ett

extra anslag av ...................... kronor 55,000:—;

dels till extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna
läroverken anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag

av ................................ kronor 119,600:—;

dels till extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna
läroverken anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag

av ................................ kronor 105,900:—;

dels till extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna läroverken
anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra anslag

av .................................. kronor 45,300:—;

dels till extra arvoden åt lärarinnor i kvinnligt handarbete
vid de allmänna läroverken anvisa för budgetåret 1930/1931
ett extra anslag av .................. kronor 47,300: —.

II. beträffande kommunala flickskolor och flickskollinjer:

A. upprättande av kommunala flickskollinjer:

dels godkänna följande allmänna förutsättningar för åtnjutande
av statsbidrag till kommunal flickskollinje:

1. Kommunal flickskollinje skall vara inrättad vid allmänt
läroverk samt vara upprättad och underhållen av skolområde,
bestående av ett eller flera skoldistrikt, eller, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, av annan kommunal samfällighet eller förening
av flera sådana, samt hava till ändamål att bereda kvinnliga
lärjungar, som genomgått näst högsta klassen av realskola
vid allmänt läroverk, tillfälle att inhämta ett högre mått av
allmän medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga
ungdomens egenart och därvid tillika i större eller mindre
utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet,
särskilt inom hemmets område.

2. Kommunal flickskollinje skall vara anordnad med treårig
lärokurs.

3. Inom de två högsta klasserna av kommunal flickskollinje
skall undervisningen, i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som gälla för kommunala flickskolor, anordnas antingen
på både en teoretisk och en praktisk utbildningslinje
eller på endera av dessa linjer.

4. Kommunal flickskollinje skall, vare sig den omfattar
både en teoretisk och en praktisk linje eller enbart en av dessa
linjer, hava sammanlagt minst 30 lärjungar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

127

5. Kommunal flickskollinje skall stå under skolöverstyrelsens
inseende.

6. Varje årsklass skall i de teoretiska undervisningsämnena
åtnjuta från föregående och efterföljande årsklass skild undervisning.

7. Vid varje kommunal flickskollinje skall minst halva antalet
av de ordinarie lärarna utgöras av kvinnor.

8. Läsåret skall hava samma längd som vid det allmänna
läroverk, vid vilket flickskollinjen är inrättad.

9. Skolområdet skall för undervisningen tillhandahålla
tjänliga och tillräckliga lokaler samt erforderliga och lämpliga
skolmöbler och nödig undervisningsmateriel.

10. Statsbidrag till kommunal flickskollinje må utgå endast
där Kungl. Majit, med hänsyn tagen till inom skolområdet
redan befintliga läroanstalter, för vilka statsbidrag utgår,
finner förutsättningar saknas för uppehållande eller upprättande
av fullständig flickskola och prövar inrättandet av
kommunal flickskollinje med av skolområdet föreslagen organisation
vara för orten behövligt och lämpligt.

11. Undervisningen i kommunal flickskollinje, vilken skall
stå öppen för elever oberoende av deras hemorter, skall vara
avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden
annorlunda bestämmes i skolans reglemente.
Terminsavgifter må dock i intet fall bestämmas till olika belopp
för elever allt efter deras olika hemorter, ej heller påföras
medellösa lärjungar.

12. I övrigt skall kommunal flickskollinje vara organiserad
och undervisningen därstädes ordnad i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som gälla för kommunal flickskola
;

dels bestämma,

att lärarpersonalen vid kommunal flickskollinje skall åtnjuta
samma avlöningsförmåner med därtill hörande villkor
och bestämmelser som äro eller varda bestämda för lärare vid
kommunal flickskola, dock med iakttagande, att de i sådant
hänseende stadgade särskilda arvoden skola utgå till rektor vid
kommunal flickskollinje med 400 kronor, till biträdande föreståndarinna
med 100 kronor, till vikarierande rektor nied 200
kronor samt till vikarie för biträdande föreståndarinna med
100 kronor, allt för år räknat;

dels föreskriva, att i fråga örn utgående av statsbidrag till
kommunala flickskollinjer skola, förutom vad angår själva organisationen
och därmed sammanhängande eller likartade spörsmål,
gälla följande grunder:

128

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Statsbidrag till kommunal flickskollinje, vilken av Kungl.
Majit blivit erkänd såsom sådan, utgår på följande sätt:

a) till flickskollinje, där undervisningen är anordnad på
teoretisk och praktisk linje eller på enbart teoretisk linje med
9,200 kronor för år, och till flickskollinje, där undervisningen
är anordnad på enbart praktisk linje 5,600 kronor för år; samt
därutöver

b) till parallellavdelning av lägsta årsklassen med 2,800
kronor för år, dock att sådant bidrag må utgå till högst så stort
antal parallella klassavdelningar, som uppkommer med iakttagande
därav, att vid läsårets början minst 30 lärjungar komma
på varje sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdelning
upprättas inom densamma, samt att parallellavdelning ej
må upprättas utan skolöverstyrelsens medgivande;

c) till parallellavdelning av årsklass inom de två högsta
klasserna, under iakttagande av de i b) angivna begränsningarna,
med 2,800 kronor för år för parallellavdelning inom den
teoretiska linjen och med 1,400 kronor för år för parallellavdelning
inom den praktiska linjen;

d) till undervisning i ämnena hushållsgöromål, kvinnlig
slöjd, barnavård och trädgårdsskötsel med 75 kronor för läsår
och veckotimme, under villkor att vid läsårets början vid undervisningen
i dylikt tillvalt ämne antalet lärjungar i varje lärjungegrupp
inom viss klass icke understiger 5 samt att minst
15 lärjungar komma på sådan lärjungegrupp, innan ny grupp
för ämnet upprättas.

Härförutom skall till varje kommunal flickskollinje av statsmedel
utgå bidrag för lärare enligt samma grunder som gälla
för kommunal flickskola.

II.

Till skolområde, vilket enligt plan, som av Kungl. Majit
godkännes, upprättar kommunal flickskollinje genom successivt
uppbyggande med en eller två klasser av sådan linje, skall,
under den tid, som erfordras för dess utbyggande till treårig
kommunal flickskollinje, och utan hinder därav att densamma
icke omfattar tre årsklasser, statsbidrag, med tillämpning i
övrigt av de här ovan under A I stadgade grunder och med
de i fråga om de två högsta årsklasserna av praktisk linje
där angivna undantag, beräknas till 2,800 kronor för varje
årsklass eller avdelning av årsklass, under villkor:

a) att linjen i medeltal har minst 10 lärjungar i varje årsklass
;

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

129

b) att linjen fortsättningsvis uppbygges år för år i oavbruten
följd;

c) att vid linjen finnas ordinarie lärare till ett antal, som
med en understiger antalet årsklasser i linjen, dock att då enbart
praktisk linje är upprättad, endast en ordinarie lärare
beböver anställas och att denne behöver tillsättas först
vid tredje klassens upprättande, samt att rektor förordnas vid
den nya organisationens påbörjande; ävensom

d) att flickskollinjen i övrigt i tillämpliga delar är anordnad
i enlighet med de för kommunal flickskollinje gällande
föreskrifter.

III.

För utbekommande av statsbidrag enligt här ovan under
A I och II givna stadganden skola i övrigt gälla de föreskrifter,
som i sådant avseende äro eller varda utfärdade för kommunala
flickskolor;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga örn tillämpningen
av de under A I—III angivna grunder utfärda de närmare
föreskrifter, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som gäller i fråga örn kommunala flickskolor, kunna befinnas
erforderliga;

dels och besluta,

a) att lärarpersonalen vid kommunala flickskollinjer skall
vara delaktig i statens pensionsanstalt, med iakttagande i tilllämpliga
delar av vad angående delaktighet i denna anstalt
är stadgat i fråga örn lärare vid kommunala flickskolor, med
rätt för Kungl. Majit att utfärda de närmare bestämmelser,
som på grund härav befinnas erforderliga; samt

b) att, därest på grund av inrättandet av kommunal flickskollinje
statsunderstödd enskild högre flickskola på orten
upphör med sin verksamhet och på den grund vid den senare
skolan anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring går förlustig
sin anställning, hon må, under förutsättning att hon vid
början av skolans avveckling uppnått en ålder av 50 år samt
vunnit sådan anställning, som nu angivits, vid statsunderstödd
enskild läroanstalt före den 1 mars 1930, intill dess hon fyller
60 år, av statsmedel åtnjuta en årlig ersättning uppgående
till två tredjedelar av den avlöning hon i enlighet med gällande
bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig
löneförbättring och eventuellt utgående dyrtidstillägg
däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig pension till
samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest hon intill
uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst vid statsunder Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 94 käft. (Nr 119.) 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

stödd enskild flickskola; skolande vad nu sagts äga tillämpning
beträffande lärarinnor vid sådana skolor, vilkas avveckling
påbörjats inom tio år, räknat från den 1 januari 1931.

B. kommunal flickskola, som är förenad med statlig realskola
för flickor:

föreskriva, att å ort, där efter prövning av Kungl. Maj :t,
kommunal flickskola är i visst organisatoriskt avseende, på
sätt jag i det föregående angivit, förenad med statlig realskola
för flickor, rektor skall utom lön såsom rektor vid den
statliga realskolan, åtnjuta ett särskilt årligt arvode av 600
kronor.

€. anslag till kommunala flickskolor och flickskollinjer:
dels, med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie förslagsanslaget
till statsbidrag till kommunala flickskolor å
50,000 kronor, därstädes uppföra ett ordinarie förslagsanslag
till statsbidrag till kommunala flickskolor och flickskollinjer
med enahanda belopp, 50,000 kronor;

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden 1
juli 1930—30 juni 1931 utgå till lärarpersonalen vid kommunala
flickskolor och flickskollinjer med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
till extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Maj :t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grunder bestämmer;

dels ock för sådan tillfällig löneförbättring anvisa för
budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag av 8,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
TI. B. Hammar.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

131

Bilaga 1.

Länsvis orclnad undersökning.

(Cr 1927 års skolsakkunnigas utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m.)

Sedan de sakkunniga i det föregående redogjort för sin principiella uppfattning
av de frågor, som blivit dem lämnade till utredning, övergå de sakkunniga
till en detaljerad redogörelse för de förhållanden, som utredningen avser. För
överskådlighetens skull lämnas denna redogörelse länsvis, varvid dock i sådana
fall, då de naturliga förbindelserna gå till någon utom länet belägen ort,
hänsyn tagits även till dessa.

Vid beräkningen av utrymmet å de fyraåriga gymnasielinjerna hava de sakkunniga
för underlättande av jämförelsen med treåriga gymnasielinjer räknat
allenast med antalet platser i de tre högsta ringarna. Givetvis blir från utrymmessynpunkt
resultatet praktiskt sett detsamma, vare sig man räknar med tillsammans
4 X 25 —100 platser i ett fyraårigt gymnasiums alla fyra ringar
eller med 3 X 25 = 75 platser i de tre högsta ringarna av ett sådant gymnasium.

I varje klassavdelning inom gymnasiet räknas med i medeltal 25 lärjungar.
Enligt gällande bestämmelser kunna visserligen 30 lärjungar mottagas i varje
sådan avdelning, men erfarenheten har till fullo visat, att även örn en klassavdelning
i lägsta ringen är fulltalig, den i nästa ring i regel brukar hava
något mindre antal lärjungar och i den därpå följande ringen ytterligare
minskat antal. Genom en sådan beräkningsgrund har man också erhållit
en viss marginal som motvikt mot någon oförutsedd mindre ökning i antalet
lärjungar.

Inom realskolan kunna enligt gällande bestämmelser 35 och i lyceet 30 lärjungar
mottagas i varje klassavdelning. Av liknande skäl, som nyss anförts,
hava de sakkunniga räknat med ett medeltal av 30 lärjungar i varje klassavdelning
i realskolan och av 20 i lyceet.

Stockholms stad.

(474 094 invånare.1)

Gymnasieundervisning för flickor är i Stockholm och dess närmaste omnejd
sedan flera år tillbaka anordnad vid fem enskilda högre flickskolor, nämligen
lyceum för flickor (fyraårigt latin- och realgymnasium2, terminsavgift kr.
190:—), nya elementarskolan för flickor (fyraårigt latin- och realgymnasium,
terminsavgift i ring I—II 190:—, i ring III—IV kr. 210:—), Södermalms
högre läroanstalt för flickor (fyraårigt latingymnasium, terminsavgift kr.

1 Invånarsiffrorna här och i det följande avse tiden den 31 december 1928.

8 Realgymnasiet, är avsett att indragas.

132

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

170:—), Wallinska skolan (fyraårigt latingymnasium, terminsavgift i ring
I—II kr. 185:—, i ring III—IV kr. 195: —) samt Åhlinska skolan (fyraårigt
latin- och realgymnasium, terminsavgift i ring I—II kr. 190:-—, i ring III—IV
kr. 200:—), ävensom vid sju högre enskilda eller kommunala samskolor: Sofi
Almquists samskola (fyraårigt realgymnasium, terminsavgift i ring I—II kr.
210:—, i ring III—IV kr. 220:—), Palmgrenska samskolan (treårigt latinoch
realgymnasium, terminsavgift i ring I kr. 230:—, i ring II kr. 250:—,
i ring III kr. 270:—), Stockholms samgymnasium (fyraårigt latin- och realgymnasium,
terminsavgift i ring I kr. 215:—, i ring II kr. 240: —, i ring III
kr. 260:—, i ring IV kr. 280:—), Whitlockska samskolan (treårigt latin- och
realgymnasium, terminsavgift i ring I kr. 195:—, i ring II—III kr. 205:—),
Djursholms samskola (fyraårigt latin- och realgymnasium, terminsavgift kr.
200:—), Saltsjöbadens samskola (fyraårigt latin- och realgymnasium, terminsavgift
i ring I—II kr. 175:—, i ring III—IV kr. 200:—) samt Lidingö
samskola (fyraårigt latin- och realgymnasium, terminsavgift i ring I—II kr.
155:—, i ring III—IV kr. 165:—).

Ifrån och med höstterminen 1929 hava flickor tillgång till gymnasieundervisning
även vid det nyupprättade statliga högre flickläroverket i Stockholm
(med terminsavgifter enligt samma grunder som vid övriga statsläroverk)
samt vid Kungsholmens högre allmänna läroverk därstädes. Flickläroverket
skall enligt den år 1927 beslutade läroverksorganisationen hava en fyraårig
och en treårig latinlinje samt en treårig reallinje. Vid Kungsholmens högre
allmänna läroverk skola finnas en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Flickor hava i Stockholm tillträde till realskolundervisning vid det ovannämnda
högre flickläroverket, vid de mycket omfattande två kommunala mellanskolorna
samt vid Grevesmuhlska samskolan (enskild donationsskola). Därtill
komma i Stockholms närmaste omnejd den nya samrealskolan i Lidingö,
den blivande samrealskolan i Sundbyberg samt de kommunala mellanskolorna
i Solna och Stocksund.

De från det allmännas sida vidtagna åtgärderna för beredande av gyrnnasieundervisning
för flickor i Stockholm torde åtminstone för den närmaste framtiden
kunna anses tillfyllestgörande, och detsamma kan sägas även örn fyraårig
realskolutbildning, varemot inga anordningar för femårig realskolutbildning
för flickor för närvarande finnas därstädes.

Normalskolutbildning — d. v. s. sådan utbildning, som erhålles i statens
normalskola för flickor — meddelas i Stockholm dels vid nämnda skola, dels
vid: Afzelii elementarskola för flickor, ateneum för flickor, Brummerska skolan,
Detthowska skolan, Kungsholms elementarskola för flickor, Kungsholms
läroverk för flickor, lyceum för flickor, Lychouska skolan, Margaretaskolan,
nya elementarskolan för flickor, Oskarsskolan, Anna Sandströms skola, Anna
Schuldheis’ skola, Södermalms högre läroanstalt för flickor, Wallinska skolan,
Åhlinska skolan och Annaskolan. Sådan utbildning är därjämte att tillgå vid de
i Stockholms närmaste grannskap belägna Djursholms samskola, Saltsjöbadens
samskola och Lidingö samskola. De sakkunniga vilja i detta sammanhang
erinra örn vad i det föregående (sid. 16) framhållits, nämligen att öppnandet

Kungl. Majlis proposition nr 119.

133

i allt vidare utsträckning av statliga och kommunala läroanstalter med en utbildning,
som leder till real- och studentexamen och som för den enskilde medför
jämförelsevis ringa eller inga avgifter, måste väntas medföra en stark
dragning från den speciellt kvinnliga utbildningsvägen till den teoretiska banan.
En utveckling i sådan riktning synes icke vara gagnelig och överensstämmer
icke heller med riksdagens uttalade mening, att »det icke är önskvärt,
att sådana åtgärder från statsmakternas sida vidtagas, vilka kunna komma
att öka antalet kvinnliga elever i de läroverk, som föra till studentexamen, och
samtidigt minska antalet i de läroanstalter, vilka avse att giva en efter den
kvinnliga ungdomens egenart och framtida livsuppgifter i hem och samhälle
speciellt anpassad uppfostran och utbildning». Det enda effektiva sättet att
motverka en dylik strömning till real- och studentexamensstudier synes vara,
att en för flickor särskilt tillrättalagd utbildning genom det allmännas försorg
erbjudes på samma ekonomiska villkor som den till real- och studentexamen
ledande. Detta kan, såsom förut antytts, ske genom att på vederbörande ort
en kommunal flickskola inrättas. Det synes därför angeläget, att denna skolform
blir i erforderlig utsträckning representerad även i Stockholm.

Stockholms län.

(263 264 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad
vid det fyraåriga kommunala gymnasiet i Södertälje (terminsavgift kr.
100:—), vilket från och med vårterminen 1928 är under förstatligande. Flickor
mottagas jämväl i de enskilda läroanstalterna Djursholms samskola och
Saltsjöbadens samskola samt i Lidingö samskola, vars realskola, tidigare organiserad
som kommunal mellanskola, från och med vårterminen 1928 successivt
övertages av staten. De tre sistnämnda läroanstalterna synas emellertid
på grund av sitt geografiska läge böra, såsom i det föregående antytts, i nu
förevarande sammanhang betraktas som hörande till Stockholms stad med
omnejd. Givetvis drager ock Stockholm med sina goda kommunikationsförhållanden
till sig lärjungar från trakter, som eljest haft Södertälje som sin naturliga
skolstad.

Genomsnittliga antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928
undervisades i de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens
inseende, var 78.4, av vilka 1.6 från Södertälje med omnejd och 76.8 från länet
i övrigt (bland dessa 19.8 från Djursholm med omnejd, 18.4 från Saltsjöbaden
med omnejd, 23.8 från Lidingö med omnejd och 14.8 från återstoden av länet).

Högre allmänna läroverket i Södertälje skall enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar giva plats för 150 lärjungar. Sammanlagda
antalet gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i
medeltal 65.4. Gymnasiet i Södertälje har således genomsnittligt utrymme för
ytterligare 84.6 lärjungar och kan utan svårighet bereda plats för det antal
flickor från Södertälje med omnejd (1.6) och från länet i övrigt (14.8), som
hittills åtnjutit gymnasieundervisning.

134

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Behovet av realskolutbiltilling för flickor synes vara i tillräcklig utsträckning
tillgodosett genom samläroverket i Södertälje, samrealskolan i Norrtälje,
den nya samrealskolan i Vaxholm samt den kommunala mellanskolan i Nynäshamn.
Kommunala mellanskolor finnas inom länet ytterligare i Solna, Stocksund
och Sundbyberg, varjämte i Lidingö finnes en samrealskola, tidigare kommunal
mellanskola. På grund av sitt läge torde emellertid dessa fyra skolor
i här ifrågavarande sammanhang böra närmast betraktas såsom hörande till
Stockholm med omnejd.

Normalskolutbildning finnes inom länet för närvarande anordnad vid elementarskolan
för flickor i Södertälje. Därtill kommer den som internat anordnade
Hedsätra skola i närheten av Södertälje samt, som förut nämnts, Djursholms
samskola, Saltsjöbadens samskola och Lidingö samskola.

Till förhindrande av en av riksdagen såsom icke önskvärd betecknad tillströmning
av flickor till den teoretiska studiebanan synes det vgra ändamålsenligt,
att en kommunal flickskola kommer till stånd i Södertälje.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring beträffande högre undervisning
för flickor i länet icke vara av nöden.

Uppsala län.

(139 568 invånare.)

Gymnasie undervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad
endast i Uppsala: i det treåriga latingymnasiet vid Uppsala högre elementarläroverk
och gymnasium för flickor (terminsavgift kr. 200:—) och i det likaledes
treåriga latin- och realgymnasiet vid Uppsala enskilda läroverk och
privatgymnasium (terminsavgift höstterminen kr. 200:—-, vårterminen kr.
225: —). Till det högre allmänna läroverkets gymnasium hava däremot flickor
icke fått tillträde.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i
de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var
i medeltal 67.4, av vilka 57.0 från Uppsala med omnejd och 10.4 från länet
i övrigt. Den enda ort, där statlig gymnasieundervisning för flickor kan ifrågasättas
vara av behovet påkallad, är alltså Uppsala (30 208 invånare).

Högre allmänna läroverket i Uppsala har haft tvålinjigt gymnasium med
endera linjen uppdelad på två parallellavdelningar, men detta skall enligt
1927 års läroverksorganisation omdanas till ett tvålinjigt gymnasium utan parallellavdelningar,
vid vars sida skulle stå ett lyceum. Gymnasiet får
alltså i de tre högsta ringarna en kapacitet av allenast 150 platser, vartill
avses komma ett lyceum med 60 platser i de tre högsta kretsarna. Sammanlagda
antalet gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i
medeltal 189.4. Gymnasiet i Uppsala har sålunda efter omorganisationen icke
plats för hela det antal manliga lärjungar, som för närvarande undervisas där,
långt mindre för kvinnliga lärjungar.

Så länge lyceet på grund av lärjungebrist icke kan komma till stånd, torde

Kungl. May.ts proposition nr 119.

135

man emellertid för Uppsala få räkna med tvålinjigt gymnasium med tillsammans
tre avdelningar i varje ring, alltså med 225 platser i gymnasiets tre
högsta ringar. Men icke heller under denna förutsättning kan gymnasiet upptaga
mer än en del (35.6) av flickorna från länet (67.4).

En utvidgning av gymnasiet med en fjärde serie av parallellavdelningar synes
med hänsyn till läroverkets storlek icke tillrådlig; det hade höstterminen
1929 ej mindre än 550 lärjungar, varjämte är att märka, att realskolan enligt
1927 års organisation tills vidare skall hava icke, såsom förut varit fallet, två
utan tre serier av parallellavdelningar.

Därtill kommer, att Uppsala som universitets- och skolstad med gamla traditioner
har särskilda förutsättningar (goda inackorderingsmöjligheter, föräldrarnas
önskan att sammanhålla medlemmarna av en syskonkrets i gemensamt
skolhushåll o. s. v.) att även fran avlägsna orter, enkannerligen fran
Norrland, draga till sig flickor, som önska gymnasieutbildning.

Under sådana omständigheter synes i Uppsala ett statligt gymnasium för
flickor vara av behovet påkallat. Då reallinjen vid Uppsala enskilda läroverk
och privatgymnasium visat mycket ringa anslutning av flickor, synes en reallinje
i Uppsala näppeligen erforderlig. Däremot är behovet av ett latingymnasium
uppenbart. Med hänsyn till det stora antalet flickor från Uppsala
med omnejd, som valt latinlinjen (höstterminerna 1924—1928 i medeltal 51.4
i de tre högsta ringarna), synes ingen tvekan kunna råda därom, att detta
latingymnasium i första rummet bör göras fyraårigt. Skulle, för framtiden
yppa sig behov av gymnasiets utvidgning med ännu en serie ringar, bör med
hänsyn till de organisatoriska och praktiska skäl, som de sakkunniga i det föregående
(sid. 23) anfört, övervägas, huruvida icke detta behov borde tillgodoses
genom en treårig latinlinje.

Realskolutbildning för flickor finnes inom länet genom det allmännas försorg
anordnad vid samrealskolari i Enköping och den kommunala mellanskolan
i Tierp; i Uppsala, där det allmänna läroverkets realskola mottager endast
gossar, finnes möjlighet för flickor att fa realskolutbildning blott i Uppsala
enskilda läroverk och privatgymnasium (terminsavgift i realskolan i medeltal
kr. 105.83). Det är utan vidare uppenbart, att i ett samhälle av Uppsalas
storlek och med dess särskilda förutsättningar som skolstad tillfälle till
realskolutbildning bör stå öppet för flickor på lika villkor som för gossar.

Då nied hänsyn till det högre allmänna läroverkets storlek icke heller dess
realskola kan öppnas för flickor, torde alltså i Upiisala böra anordnas även en
statlig realskola för flickor. Denna synes tills vidare kunna organiseras som
enkellinjig med dubbel anknytning till folkskolan (se sid. 22) och bör givetvis
förbindas med det ovan föreslagna statliga flickgymnasiet samt alltså tillsammans
med detta utgöra ett högre flickläroverk.

Normalskolutbildning finnes inom länet tillgänglig i Uppsala vid Uppsala
högre elementarläroverk och gymnasium för flickor och vid Lindska skolan
samt i Enköping vid elementarskolan för flickor därstädes.1

1 Därjämte finnes vid Uppsala enskilda läroverk ock privatgymnasium enligt läroanstaltens organisationsplan
tillfälle att vinna normalskolkompetens.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

I Uppsala är antalet flickor, som eftersträva högre skolbildning, uppenbar
ligen så stort, att även efter upprättandet av ett högre flickläroverk åtminstone
en, sannolikt två, flickskolor kunna beräknas fortbestå. För att förhindra
en icke önskvärd dragning av särskilt mindre bemedlade flickor till den teoretiska
studiebanan synas emellertid, såsom ovan (sid. 16) framhållits, åtgärder
fran det allmännas sida påkallade i syfte att i nödig utsträckning förbilliga den
egentliga flickskolutbildningen. Den utväg, som här närmast anbefaller sig,
är omdanandet av endera flickskolan till en kommunal flickskola.

I Enköping synes flickskolan i framtiden icke kunna påräkna tillräcklig anslutning,
och antalet flickor i samrealskolan torde icke ens kunna möjliggöra
upprättande av en från näst högsta realskolklassen avgrenad treårig flickskollinje.

På grund av vad som sålunda anförts finna sig de sakkunniga böra föreslå,
att i Uppsala upprättas ett statligt högre flickläroverk, bestående av enkellinjig
realskola med dubbel anknytning till folkskolan (örn kombination av
linjer se sid. 22) och gymnasium med fyraårig latinlinje. Dessutom anse sig
de sakkunniga böra framhålla lämpligheten av att i Uppsala endera flickskolan
omdanas till kommunal flickskola.

Södermanlands län.

(190 670 invånare.)

De tre gymnasierna i länet äro alla öppna för flickor, i Nyköping sedan höstterminen
1924, i Strängnäs sedan vårterminen 1924 och i Eskilstuna sedan höstterminen
1923. För delar av länet erbjuda de ej långt utanför länsgränsen
liggande städerna Södertälje, Västerås, Örebro och Norrköping med hänsyn till
kommunikationerna bestämda fördelar som skolstäder.

I de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 30.0 flickor från länet, varav
4.4 flickor från Nyköping med omnejd, 6.0 från Strängnäs med omnejd, 6.0
från Eskilstuna med omnejd och 13.6 från länet i övrigt. Enligt 1927 års läroverksorganisation
blir antalet platser i de tre högsta ringarna av gymnasiet i
Nyköping 150, i Strängnäs 75 och i Eskilstuna 150. Genomsnittliga antalet
gossar var i motsvarande ringar höstterminerna 1924—1928 i respektive städer
60.6, 35.2 och 63.8. Dessa tre gymnasier kunna således med ett disponibelt utrymme
av genomsnittligt 89.4 platser i Nyköping, 39.8 i Strängnäs och 86.2 i
Eskilstuna ej blott upptaga de fåtaliga flickorna från respektive orter med
den ökning i dessas antal, som rimligen kan väntas, utan även bereda möjligheter
till gymnasieutbildning för flickorna från länet i övrigt.

Behovet av realskolundervisning i länet synes vara tillräckligt tillgodosett
genom de högre allmänna läroverken i Nyköping, Strängnäs och Eskilstuna, den
nya samrealskolan i Katrineholm samt de kommunala mellanskolorna i Gnesta
och Malmköping, samtliga anstalter öppna jämväl för flickor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

137

Högre flickskolor finnas för närvarande i Nyköping, Strängnäs oell Eskilstuna.
Dessa tre skolor, och särskilt de i Nyköping och Strängnäs, torde i konkurrens
med den statliga realskolan få svårt att draga till sig erforderligt antal
lärjungar, varigenom den speciella flickskolutbildningen i dessa städer skulle
äventyras. Dragningen till den statliga lärda skolan synes för flickorna kunna
motverkas endast genom att flickskolutbildningen i motsvarande mån förbilligas;
lämpligast torde detta kunna ske genom flickskolornas omdanande till
kommunala flickskolor.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Södermanlands län icke vara erforderlig.

Östergötlands län.

(309 653 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor finnes inom länet för närvarande anordnad
vid Linköpings gymnasium för flickor med fyraårig latinlinje (terminsavgift
kr. 250: —) och vid det fyraåriga kommunala latin- och realgymnasiet i Motala
(terminsavgift kr. 200: —).

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 83.0 (sedan år 1926 i starkt sjunkande). Av dessa flickor komma på
Linköping med omnejd 23.2 (sjunkande sedan år 1925), på Norrköping med
omnejd 12.8 (sjunkande), på Motala med omnejd 18.6 och på länet i övrigt 28.4.

De orter, som kunna komma i fråga till upprättande av särskild gymnasieundervisning
för flickor, äro Linköping (29 172 invånare) och Norrköping
(61 134 invånare). Linköpings gymnasium för flickor hade höstterminen 1928
tillhopa 42 lärjungar i de tre högsta ringarna. I Norrköping finnes för närvarande
ingen av skolöverstyrelsen kontrollerad gymnasieundervisning för flickor
anordnad.

I Linköpings högre allmänna läroverk rymmas enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar 225 lärjungar. Sammanlagda antalet
gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i medeltal

156.4. Gymnasiet i Linköping har sålunda genomsnittligt utrymme för ytterligare
68.6 lärjungar och kan med lätthet bereda plats för det antal flickor
(23.2) från staden med omnejd, som hittills undervisats i gymnasium.

Norrköpings högre allmänna läroverk rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar 225 lärjungar. Sammanlagda antalet
gossar i do högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i medeltal 137.6
(jämnt sjunkande under hela femårsperioden). Gymnasiet i Norrköping har
sålunda plats för ytterligare 87.4 lärjungar och kan med lätthet upptaga det
fåtal flickor (12.8) från staden med omnejd, som hittills undervisats i gymnasium
å annan plats.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

I Motala erbjudes för närvarande gymnasieundervisning i det kommunala
samgymnasiet.

Från länet i övrigt hava 28.4 flickor undervisats i gymnasium. Även dessa
flickor kunna utan svårighet upptagas i de statliga gymnasierna i Linköping
och Norrköping liksom även, örn så skulle erfordras, det antal lärjungar (54.8),
som nu undervisas i gymnasiet i Motala.

Den stegring i antalet flickor i gymnasierna, som kan väntas bliva en följd
av gymnasieundervisningens förbilligande, synes icke heller föranleda någon
vidgning av den föreslagna ramen för den statliga gymnasieundervisningen i
Östergötlands län. Sammanlagda antalet flickor från länet, som undervisas i
gymnasium, är 83.0 (sjunkande sedan år 1926); den för Linköping och Norrköping
fastställda gymnasieorganisationen medger ytterligare utrymme för 156
lärjungar och kan sålunda upptaga en betydande ökning av antalet flickor.

Behovet av realskolundervisning för flickor tillgodoses för närvarande genom
samskolan i Vadstena, de nya samrealskolorna i Motala och Mjölby, den
blivande samrealskolan i Söderköping och de kommunala mellanskolorna i Valdemarsvik,
Åtvidaberg, Skänninge och Norrköping. Däremot saknas möjlighet
till realskolutbildning för flickor i Linköping. Högre allmänna läroverket i
Linköping har emellertid den storlek (höstterminen 1929 i realskolan, frånräknat
första klassen av den sexåriga realskolan, 401 lärjungar, i gymnasiet 169,
sammanlagt 570 lärjungar, vartill enligt här föreslagen ordning skulle komma
ett antal flickor i gymnasiet), att det måste anses uteslutet att öppna även
realskolan för flickor. Under sådana förhållanden synes realskolundervisning
för flickor i Linköping lämpligast böra ordnas så, att i staden upprättas en
statlig realskola för flickor, vilken synes tills vidare kunna organiseras som
enkellinjig med dubbel anknytning till folkskolan (se sid. 22). De sakkunniga
kunna visserligen ej undgå att hysa betänkligheter mot upprättandet av ett
läroverk av så ringa omfattning, som här synes vara att vänta. Men i valet
mellan upprättandet av helt flickläroverk med ett gymnasium, som efter allt
att döma komme att få en ganska obetydlig anslutning och följaktligen jämförelsevis
små resurser, och en organisation av här angiven art hava de sakkunniga
dock föredragit det senare alternativet. Så mycket hellre hava de sakkunniga
ansett sig kunna göra detta, som den nya realskolan, därest det högre
allmänna läroverket skulle komma att svälla ut avsevärt över sin nuvarande
storlek, skulle kunna bereda en avlastning genom att den ombildades till samrealskola.
Örn eventuell samorganisation med kommunal flickskola hava de
sakkunniga ovan (sid. 16) talat.

Ej heller i Norrköping synes det tillrådligt att öppna det högre allmänna
läroverkets realskola för flickor: läroverket hade höstterminen 1929 i realskolan
386 lärjungar, i gymnasiet 118, sammanlagt 504 lärjungar, vartill kommer,
att antalet lärjungar i gymnasiet kan väntas stiga något, örn, såsom av de sakkunniga
föreslås, gymnasiet öppnas för flickor. I Norrköping är visserligen nu
sörjt för realskolutbildning för flickor genom den kommunala mellanskolan i
staden, som jämväl har berett det högre allmänna läroverkets realskola en viss
avlastning, men det synes innebära en orättvisa mot Norrköping, om i detta fall

Kungl. Majlis proposition nr 119.

139

staden nödgades vidkännas kostnader för en utbildning, som eljest under jämförliga
förhållanden åvila staten, i synnerhet örn staden, såsom de sakkunniga
här nedan förorda, dessutom skulle bekosta upprättandet och uppehållandet av
en kommunal flickskola. Även i Norrköping synes därför böra upprättas en
flickrealskola, som tills vidare torde kunna organiseras som enkellinjig med
dubbel anknytning till folkskolan (se sid. 22). Härigenom tillgodosåges på
billigaste sätt det av stadsfullmäktige i Norrköping i beslut den 14 juni 1928
angående åtagande av föreskrivna villkor för upprättande i staden av ett högre
flickläroverk uttalade önskemålet, att »flickläroverket må ansluta icke endast
till folkskolans sjätte klass utan jämväl vid behov av parallella linjer till dess
fjärde klass och realskolan sålunda omfatta såväl en fyraårig som en femårig
kurs». Därest det högre allmänna läroverket skulle komma att svälla ut mer
än skäligt, skulle den nya flickrealskolan kunna ombildas till samrealskola. En
dylik utveckling synes så mycket mera sannolik, som inrättandet av en flickrealskola
i Norrköping antagligen skulle få till följd den kommunala mellanskolans
upphörande och därigenom en ökad tillströmning till läroverkets realskola,
som skulle komma läroverket att stiga över vad som här ansetts önskvärt.

Normalskolutbildning meddelas inom länet i Linköping vid elementarläroverket
för flickor samt i Norrköping vid norra läroverket för flickor
och östra läroverket för flickor. I Linköping torde flickskolan även efter
anordnande av statlig realskolundervisning för flickor allt fortfarande
komma att äga bestånd, och i Norrköping torde under samma förutsättning
åtminstone endera av de nuvarande flickskolorna kunna fortsätta sin
verksamhet. För att hindra den av riksdagen såsom icke önskvärd betecknade
tillströmningen av kvinnliga elever till den teoretiska studiebanan synas emellertid
åtgärder från det allmännas sida böra vidtagas. Även i dessa båda städer
torde upprättandet av kommunal flickskola vara den lämpligaste vägen att
realisera det av riksdagen uttalade önskemålet. Därest dylika skolor komma
till stånd, synes böra övervägas, huruvida dessa böra organiseras såsom självständiga
eller, på sätt de sakkunniga ovan (sid. 16) närmare utfört, samorganiseras
med de av de sakkunniga förordade nya realskolorna.

De sakkunniga anse sig alltså böra föreslå, att gymnasiet i Linköping och i
Norrköping organiseras som samgymnasium samt att i Linköping liksom i
Norrköping upprättas en enkellinjig flickrealskola med dubbel anknytning till
folkskolan (örn kombination av linjer se sid. 22) ; en efter den kvinnliga ungdomens
egenart och framtida livsuppgifter i hem och samhälle anpassad uppfostran
och utbildning torde bäst tryggas genom upprättande i vardera staden
av en kommunal flickskola.

Jönköpings län.

(231 085 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är i länet för närvarande anordnad vid
läroverket i Jönköping, vars gymnasium med Kungl. Maj:ts medgivande är se -

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

dan höstterminen 1924 tillgängligt för flickor, och vid det fyraåriga kommunala
gymnasiet i Eksjö (terminsavgift kr. 100:—), som från och med höstterminen
1928 är under förstatligande.

Genomsnittliga antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928
undervisades i de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens
inseende, var 65.2, varav 18.0 från Jönköping med omnejd, 16.2 från Eksjö med
omnejd (starkt sjunkande) och 31.0 från länet i övrigt.

Jönköpings högre allmänna läroverk har enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar plats för 225 lärjungar. Sammanlagda antalet
gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i medeltal
155.4 (starkt sjunkande). Gymnasiet i Jönköping har sålunda genomsnittligt
utrymme för ytterligare 69.6 lärjungar och kan, såvida ej hinder av annan art
möta, med lätthet bereda plats för det antal flickor från staden med omnejd
(18.0), som hittills sökt gymnasieundervisning.

Eksjö högre allmänna läroverk rymmer enligt 1927 års organisation i gymnasiets
tre högsta ringar 150 lärjungar. I de tre högsta ringarna undervisades
höstterminerna 1924—1928 i medeltal 71.4 gossar. Till förfogande stå
alltså ytterligare 78.6 platser. Gymnasiet kan sålunda med lätthet upptaga även
de flickor från Eksjö med omnejd (16.2), som önska gymnasieundervisning.

Jämväl för flickorna från länet (31.0) kan utan svårighet plats beredas i
vilketdera läroverket de finna önskligast.

Behovet av realskolutbildning för flickor i länet synes i det hela väl tillgodosett
genom samläroverket i Eksjö, de nya samrealskolorna i Nässjö
och Tranås samt de blivande samrealskolorna i Huskvarna, Vetlanda och
Värnamo.

I Jönköping saknas emellertid möjlighet för flickor till realskolutbildning.
Lättast skulle en dylik kunna anordnas genom att läroverket även på realskolstadiet
öppnades för kvinnliga lärjungar. I realskolan är emellertid höstterminen
1929 antalet lärjungar 323. Härtill komma i gymnasiet 203 lärjungar,
varav 47 kvinnliga. Då det torde kunna förutsättas, att antalet flickor i
gymnasiet småningom och särskilt örn realskolutbildning för flickor genom
statens försorg anordnas i Jönköping, kommer att i någon mån växa, synes det
icke möjligt att öppna även realskolan för flickor, utan att läroverkets storlek
kommer att svälla ut över vad som ovan ansetts vara tillrådligt.

Under sådana förhållanden, och då i en stad av Jönköpings storlek (30 119
invånare) tillfälle till realskolundervisning givetvis bör beredas även åt flickor,
synes en statlig realskola för flickor i Jönköping vara av behovet påkallad.
Denna realskola torde tills vidare kunna organiseras som enkellinjig med dubbel
anknytning till folkskolan (se sid. 22). Därest det högre allmänna läroverket
i framtiden skulle komma att växa mer än som kan anses lämpligt, erbjuder
denna nya realskola möjlighet att bereda avlastning, närmast i den formen,
att flickskolan ombildas till samrealskola.

Normalskolutbildning finnes inom länet anordnad i Jönköping vid elementarskolan
för flickor och vid västra elementarläroverket för flickor samt i
Eksjö vid läroverket för flickor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

141

Även om i Jönköping upprättas en statlig flickrealskola, torde åtminstone
endera av de nuvarande högre flickskolorna kunna fortsätta sin verksamhet.
För att normalskolutbildning skall kunna göras tillgänglig även för flickor
ur mindre bemedlade hem, synes emellertid de enskilda flickskolornas verksamhet
lämpligen helt eller delvis kunna övertagas av en kommunal flickskola.
Örn en sådan upprättas, torde det böra tagas i övervägande, huruvida
icke en samorganisation med den här föreslagna statliga flickrealskolan, på
sätt ovan (sid. 16) antytts, vore lämplig.

Även i Eksjö synes av samma skäl en ombildning av den högre flickskolan
till kommunal flickskola vara att anbefalla. Därest det skulle visa sig icke
vara möjligt att i Eksjö upprätthålla en fullständig kommunal eller enskild
flickskola, hava de sakkunniga trott sig finna, att en sådan treårig flickskollinje,
som ovan (sid. 17) omnämnts, skulle vara av behovet påkallad.

På grund av vad sålunda anförts få de sakkunniga föreslå, att i Jönköping
gymnasiet organiseras som samgymnasium men att en enkellinjig flickrealskola
med dubbel anknytning till folkskolan (örn kombination av linjer se sid.
2$) upprättas. För tryggande av den speciella flickutbildningen synes upprättandet
av kommunal flickskola i Jönköping och i Eksjö ändamålsenligt.

Kronobergs län.

(157 095 invånare.)

Sedan höstterminen 1926 hava flickor haft tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Växjö.

Växjö ligger centralt i länet; i vissa fall torde dock något av gymnasierna i
Kalmar, Karlskrona och Halmstad ligga gynnsammare till för lärjungar från
Kronobergs län.

I de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 20.0 flickor från länet,
varav 6.4 från Växjö med omnejd och 13.6 från länet i övrigt.

Växjö högre allmänna läroverk rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. I motsvarande ringar undervisades
höstterminerna 1924—1928 genomsnittligt 95.6 gossar. Gymnasiet har
alltså ytterligare 54.4 platser och kan således upptaga samtliga flickor från
länet (20.0) även med den ökning, som kan föranledas av gymnasieundervisningens
förbilligande.

Behovet av realskolutbildning för flickor synes vara i tillräcklig utsträckning
tillgodosett genom samläroverket i Växjö, den nya samrealskolan i
Ljungby samt de kommunala mellanskolorna i Älmhult, Alvesta och Strömsnäsbruk.

Normalskolutbildning finnes för närvarande anordnad vid elementarläroverket
för flickor i Växjö. En dylik utbildnings fortbestånd synes bäst kunna tryggas
genom den högre flickskolans ombildande till kommunal flickskola.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga om högre undervisning
för flickor i Kronobergs län icke vara erforderlig.

Kalmar län.

(231 495 invånare.)

Gymnasiumdervisning för flickor har funnits vid högre allmänna läroverket
i Kalmar läsåret 1923—1924 samt sedan höstterminen 1928 och i Västervik
sedan höstterminen 1923.

I de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 36.6 flickor från Kalmar
län, varav 5.8 från Kalmar med omnejd, 5.2 från Västervik med omnejd och 25.6
från länet i övrigt. Med avseende på gymnasiet i Västervik må erinras därom,
att detta sedan gammalt endast har reallinje, vilken omständighet tvivelsutan
bidrager till att göra läroverket mindre besökt av kvinnlig ungdom. För de
norra delarna av Kalmar län spelar emellertid Linköping en icke oväsentlig
roll som skolstad.

Enligt 1927 års läroverksorganisation blir antalet platser i gymnasiets tre
högsta ringar i Kalmar 225 och i Västervik 75. Genomsnittliga antalet gossar
var i motsvarande ringar höstterminerna 1924—1928 i Kalmar 110.4 och i Västervik
41.0. De båda gymnasierna kunna sålunda med ett disponibelt utrymme
av genomsnittligt 114.6 platser i Kalmar och 34.0 i Västervik ej blott upptaga
de fåtaliga flickorna från respektive orter med den ökning i dessas antal,
som rimligen kan väntas, utan även bereda möjligheter till gymnasieutbildning
för flickorna från länet i övrigt.

För flickornas realskolutbildning synes i tillräcklig utsträckning vara sörjt
genom samläroverken i Kalmar och Västervik, samrealskolorna i Oskarshamn
och Vimmerby, den nya samrealskolan i Mönsterås, den blivande samrealskolan
i Borgholm samt de kommunala mellanskolorna i Torsås och Nybro.

Normalskolutbildning erbjudes för närvarande vid elementarskolan för flickor
i Kalmar, Oskarshamns elementarläroverk för flickor och Västerviks läroanstalt
för flickor. Den dragning till realskola och gymnasium, som kan väntas
bliva en följd av läroverkets öppnande för flickor, synes i Kalmar bäst
kunna motverkas genom den högre flickskolans ombildande till kommunal flickskola.
Skulle i Västervik och i Oskarshamn en hel flickskola icke kunna påräkna
erforderlig anslutning, synas i varje fall förutsättningar för en från
näst högsta realskolklassen avgrenad kommunal treårig flickskollinje (se sid.
17) vara för handen.

Beträffande Kalmar län finna de sakkunniga sålunda ingen anledning att
föreslå någon förändring i statsläroverkens organisation men vilja för sin del
framhålla ändamålsenligheten av upprättandet i Kalmar av en kommunal flickskola
samt i Västervik och Oskarshamn av en kommunal flickskola eller, örn
detta icke är möjligt, av en från näst sista realskolklassen avgrenad flickskollinje.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

143

Gotlands län.

(57 269 invånare.)

Sedan höstterminen 1923 hava flickor tillträde till gymnasiet vid högre allmänna
läroverket i Visby.

Höstterminerna 1924—1928 undervisades i de tre högsta ringarna av läroanstalter
under skolöverstyrelsens inseende i medeltal 13.8 flickor, varav 10.4
från Visby och 3.4 från länet i övrigt.

Visby högre allmänna läroverk rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar i medeltal 150 lärjungar. I motsvarande ringar
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 48.0 gossar. Detta innebär
ett genomsnittligt antal av 102.0 disponibla platser, vilket väl täcker även den
kvinnliga ungdomens utbildningsbehov.

Flickornas behov av realskolutbildning synes vara tillräckligt tillgodosett genom
samläroverket i Visby.

Normalskolutbildning finnes för närvarande anordnad vid högre flickskolan
i Visby. För att denna utbildning må kunna erbjudas på samma ekonomiska
villkor som realskolutbildningen, synes den högre flickskolan lämpligen kunna
ombildas till kommunal flickskola.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Gotlands län icke vara erforderlig.

Blekinge län.

(146 851 invånare.)

Sedan höstterminen 1928 hava flickor haft tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Karlskrona. Dessförinnan erbjöds gymnasieundervisning
för flickor i det till Karlskrona högre läroverk för flickor knutna, för
närvarande under avveckling varande fyraåriga latingymnasiet (terminsavgift
kr. 200:—). Även i Karlshamn har under ett antal år erbjudits gymnasieundervisning
för flickor så till vida, att kvinnliga lärjungar haft tillträde till
det på realskolan byggda kommunala gymnasiet, omfattande endast ringarna
I och II av ett fyraårigt gymnasium. För de västliga delarna av länet erbjuder
enligt gammal erfarenhet Kristianstad bestämda fördelar såsom skolstad;
gymnasiet där är sedan höstterminen 1923 öppnat även för flickor.

Höstterminerna 1924—1928 undervisades i de tre högsta ringarna av läroanstalter
under skolöverstyrelsens inseende, i medeltal 48.4 flickor från länet,
varav 22.4 från Karlskrona med omnejd, 9.8 från Karlshamn med omnejd och
16.2 från länet i övrigt.

Karlskrona högre allmänna läroverk rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
i de tre högsta ringarna 225 lärjungar. I motsvarande ringar undervisades
höstterminerna 1924—1928 i medeltal 124.8 gossar, varför alltså skulle
finnas i genomsnitt 100.2 platser disponibla. Detta antal täcker väl behovet
även för flickorna såväl från Karlskrona med omnejd som från länet i övrigt,

144

Kungl. Maj:is proposition nr 119.

inberäknat Karlshamn, detta så mycket lättare som, såsom ovan nämnts, läroverket
i Kristianstad kan väntas upptaga en del även av den kvinnliga ungdomen
från Blekinge län.

För realskolundervisningen synes vara tillräckligt sörjt genom högre allmänna
läroverket i Karlskrona, samrealskolan i Karlshamn samt den nya samrealskolan
i Ronneby och den blivande samrealskolan i Sölvesborg.

Högre flickskolor finnas i Karlskrona och Karlshamn. Av dessa kan högre
läroverket för flickor i Karlskrona beräknas kunna äga bestånd, även sedan
allmänna läroverkets realskola öppnats för flickor. För att icke det statliga
läroverket skall utöva för stark dragning på flickor, särskilt ur de mindre
bemedlade samhällslagren, synes den högre flickskolan böra sättas i stånd
att på lika ekonomiska villkor erbjuda den för flertalet flickor bättre lämpade
flickskolutbildningen, vilket lämpligast torde ske genom flickskolans ombildande
till kommunal flickskola. I Karlshamn synas förutsättningar för
uppehållande av speciell flickundervisning jämsides med den statliga realskolundervisningen
vara för handen endast om flickskolan ombildas till kommunal.
Skulle det visa sig icke vara möjligt att i Karlshamn upprätthålla en
fullständig kommunal eller enskild flickskola, hava de sakkunniga trott sig
finna, att en sådan treårig flickskollinje, som ovan (sid. 17) omnämnts, skulle
vara av behovet påkallad.

Den högre undervisningen för flickor i Blekinge län synes sålunda vara tillräckligt
tillgodosedd i vad den avser utbildning till real- och studentexamen.
För att trygga den speciella flickutbildningen synes en ombildning av högre
läroverket för flickor i Karlskrona till kommunal flickskola vara ändamålsenlig,
medan i Karlshamn normalskolutbildning lämpligen kan beredas genom
en fullständig kommunal flickskola eller, örn en sådan icke kan uppehållas,
genom en till realskolan knuten treårig flickskollinje.

Kristianstads län.

(245 988 invånare.)

Gymnasiet i Kristianstad har sedan höstterminen 1923 stått öppet även för
flickor. Därjämte är att märka, att länets geografiska form är sådan, att
flickorna från länet delvis söka sig till Ystad och Hälsingborg, i någon utsträckning
måhända även till Landskrona och Halmstad.

Höstterminerna 1924—1928 undervisades i de tre högsta ringarna av läroanstalter
under skolöverstyrelsens inseende i medeltal 52.2 flickor från länet,
varav 16.8 från Kristianstad och 35.4 från länet i övrigt.

Enligt 1927 års läroverksorganisation har högre allmänna läroverket i Kristianstad
i de tre högsta ringarna plats för 225 lärjungar. I motsvarande
ringar undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 109.8 gossar; antalet
disponibla platser i Kristianstads gymnasium skulle alltså bliva i medeltal
115.2, vilket väl täcker behovet för flickorna såväl från staden med omnejd
som från närliggande delar av Kristianstads och Blekinge län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

145

Tillfälle lill realskolundervisning erbjudes flickor i högre allmänna läroverket
i Kristianstad, i samrealskolan i Ängelholm, i de nya samrealskolorna
i Hässleholm och Tomelilla, i de blivande samrealskolorna i Klippan, Åstorp
och Simrishamn, i den kommunala mellanskolan i Örkelljunga samt i den som
internat anordnade Osby realskola. Den sålunda erbjudna undervisningen synes
täcka behovet.

Högre fliekskolutbildning finnes för närvarande anordnad endast vid elementarläroverket
för flickor i Kristianstad. Det ekonomiska företräde, som
den teoretiska utbildningen särskilt för mindre bemedlade flickor får genom
att den anordnas av staten, torde lämpligen kunna motvägas genom att i Kristianstad
den högre flickskolan ombildas till kommunal flickskola; därjämte
synas i Ängelholm och Hässleholm förutsättningar för upprättande av en från
näst högsta realskolklassen avgrenad flickskollinje (se sid. 17) vara för handen.

Flickornas behov av högre undervisning i Kristianstads län synes sålunda
icke påkalla någon ändring i det statliga skolsystemet. Däremot vilja de sakkunniga
framhålla ändamålsenligheten av att för ernående av jämvikt mellan
teoretisk och praktisk flickutbildning en kommunal flickskola upprättas i Kristianstad
samt treåriga flickskollinjer i Ängelholm och Hässleholm.

Malmöhus län.

(507 654 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor har inom länet varit anordnad i sex städer:
i det treåriga gymnasiet vid Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor i Hälsingborg
(terminsavgift kr. 180:—); i det till statsrealskolan knutna fyraåriga
kommunala latin- och realgymnasiet i Landskrona (terminsavgift kr.
100: —); i det fyraåriga kommunala latin- och realgymnasiet i Eslöv (terminsavgift
kr. 150: —) ; sedan höstterminen 1921 resp. höstterminen 1923 i det fyraåriga
latin- och realgymnasiet vid högre allmänna läroverket i Ystad; i det treåriga
latingymnasiet vid fullständiga läroverket för flickor i Lund (terminsavgift
kr. 200:—) samt i det fyraåriga latingymnasiet vid Tekla Åbergs högre
läroverk för flickor i Malmö (terminsavgift kr. 175:—).

Genomsnittliga antalet flickor, som höstterminerna 1924—1928 undervisades
i de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var

313.4, varav 52.8 från Hälsingborg med omnejd, 20.6 från Landskrona med omnejd,
21.2 från Eslöv med omnejd, 14.8 från Ystad med omnejd, 58.0 från Lund
med omnejd, 115.8 från Malmö med omnejd samt 30.2 från länet i övrigt.

Statlig gymnasieundervisning för flickor är numera för Hälsingborg med
omnejd ordnad genom upprättandet från och med höstterminen 1929 av det
högre flickläroverket i denna stad. Det nya gymnasiet har i sina tre ringar
plats för genomsnittligt 150 flickor, medan antalet flickor från Hälsingborg
med omnejd som studerat i motsvarande ringar varit i medeltal 52.8. Gymnasiet
i Hälsingborg har alltså ytterligare 97.2 platser för att möta dels anspråken
från angränsande delar av Malmöhus och Kristianstads län, dels den ökning av

Bihang till riksdagens protokoll 1080. 1 sami. 01t Käft. (Nr 119). 10

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 1]9.

lärjungantalet, som kan väntas bliva en följd av gymnasieundervisningens förbilligande.

Även i Malmö är från och med höstterminen 1929 upprättat ett högre flickläroverk,
som i sina tre ringar har plats för genomsnittligt 150 flickor; antalet
flickor från Malmö med omnejd i motsvarande ringar har varit i medeltal 115.8.
Det nya gymnasiet torde alltså med sitt nu fastställda utrymme kunna upptaga
den ökning i antalet flickor, som kan antagas bliva en följd av gymnasieutbildningens
förstatligande, men knappast någon avsevärd tillströmning från
länet i övrigt. Då emellertid statlig gymnasieundervisning kommer att erbjudas
såväl, enligt de sakkunnigas förslag, i det nära intill belägna Lund som i
Landskrona, Hälsingborg och Ystad, synas i Malmö ytterligare åtgärder till
förmån för flickorna från länet i övrigt icke påkallade. Skulle tillströmningen
lill flickgymnasiet i Malmö komma att svälla ut över den nu fastställda ramen,
kan denna vidgas genom upprättande av parallellavdelningar.

Landskrona högre allmänna läroverk skall enligt 1927 års läroverksorganisation
i sina tre högsta ringar rymma genomsnittligt 150 lärjungar. I motsvarande
ringar undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 59.8 gossar.
Plats skulle alltså finnas för ytterligare 90.2 lärjungar, medan antalet flickor
från Landskrona med omnejd, som sagda tid åtnjöto gymnasieundervisning i
motsvarande ringar, var 20.6. Det antal av 69.6 platser, som icke tagas i anspråk
av dessa flickor, synes väl kunna motsvara både tillströmningen från länet
i övrigt och den antagliga ökningen av lärjungantalet.

Ystads högre allmänna läroverk skall enligt 1927 års läroverksorganisation
i sina tre högsta ringar hava genomsnittligt utrymme för 150 lärjungar. I dessa
ringar undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 81.6 gossar, vilket
innebär, att plats finnes för ytterligare 68.4 lärjungar. Samma tid undervisades
i motsvarande ringar 14.8 flickor från Ystad med omnejd, vilket antal alltså
lätteligen får plats i stadens gymnasium. Jämväl för den sannolika tillströmningen
från länet i övrigt liksom för eventuell ökning av antalet lärjungar å
gymnasiet finnes nödigt utrymme.

Det högre allmänna läroverket i Lund skall enligt 1927 års läroverksorganisation
hava tvålinjigt gymnasium samt enlinjigt lyceum. Gymnasiet får alltså
i sina tre högsta ringar utrymme för 150 lärjungar, vartill, därest lyceet kan
bringas till stånd, kommer utrymme för 60 lärjungar i dess tre högsta kretsar.
Sammanlagda antalet gossar i de tre högsta ringarna av gymnasiet var höstterminerna
1924—1928 i medeltal 133.4. Gymnasiet har sålunda därutöver utrymme
för allenast 16.6 lärjungar, medan antalet flickor från Lund med omnejd,
s°m 1924—1928 undervisades i motsvarande ringar, utgjorde 58.0. Gymnasiet
kari alltså i sitt nu fastställda skick icke upptaga ens flickorna från Lund
med omnejd, långt mindre den relativt starka tillströmning från landsbygden
och övriga delar av landet, som är naturlig i en universitets- och skolstad som
Lund med dess inackorderingsmöjligheter och jämförelsevis måttliga priser.

Även om gymnasiet, för det fall att lyceet icke komme till stånd, utrustades
med en tredje serie parallellavdelningar, skulle utrymmet i läroverkets
tre högsta arsavdelningar ändå näppeligen motsvara det verkliga behovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

147

En utvidgning av gymnasiet med en fjärde serie av parallellavdelningar synes
emellertid med hänsyn till läroverkets nuvarande storlek (437 lärjungar höstterminen
1929) ej gärna vara att tillråda, då läroverket i så fall, i betraktande
av den tillströmning ej blott från omgivande landsbygd utan även från andra
delar av landet, som är att vänta till en stad med dess traditioner och möjligheter
som skolstad och bildningshärd, kunde befaras svälla ut över vad som
ansetts lämpligt. Under sådana omständigheter torde gymnasieundervisning
för flickor i Lund knappast kunna lämpligen anordnas på annat sätt än genom
upprättande av ett särskilt gymnasium för flickor. Då under femårsperioden
1924—1928 endast 1 flicka från Lund valt reallinjen, och då vid flickgymnasiet
i det närbelägna Malmö finnes en reallinje för flickor, synes ingen tvekan
kunna råda därom, att flickgymnasiet i Lund bör organiseras som latingymnasium.
Med hänsyn till det stora antalet flickor från Lund med omnejd (höstterminerna
1924—1928 i medeltal 58.0 i de tre högsta ringarna) torde detta
flickgymnasium i första rummet böra göras fyraårigt.

För flickornas realskolutbildning synes vara sörjt genom de nya flickläroverken
i Hälsingborg och Malmö, samläroverken i Landskrona och Ystad, samrealskolan
i Trälleberg, de nya samrealskoloma i Anderslöv, Eslöv och Höganäs,
de blivande samrealskoloma i Hörby, Skurup och Svedala samt de kommunala
mellanskolorna i Höör, Svalöv, Malmö och Lund. Vad beträffar Lund
vilja de sakkunniga erinra därom, att där för närvarande visserligen är sörjt
för flickornas realskolutbildning genom stadens kommunala mellanskola, som
dessutom i sin mån verkat avlastande på det allmänna läroverkets realskola.
Emellertid måste det te sig som en orättvisa, örn i Lund staden nödgades allt
fortfarande vidkännas de kostnader för flickornas realskolutbildning, som i
städer av jämförlig storlek övertagits av staten. Vägande skäl synas alltså
tala för att i Lund även en flickrealskola upprättas, i synnerhet örn staden, såsom
de sakkunniga här nedan förorda, dessutom skulle bekosta upprättandet
och uppehållandet av en kommunal flickskola. Flickrealskolan torde tills vidare
böra organiseras som enkellinjig med dubbel anknytning till folkskolan
(se sid. 22) och givetvis förbindas med det ovan föreslagna statliga flickgymnasiet
till ett högre flickläroverk.

Enskilda högre flickskolor finnas för närvarande på fyra orter: högre elementarskolan
för flickor, Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor och nya elementarskolan
för flickor i Hälsingborg; högre läroverket för flickor i Ystad;
fullständiga läroverket för flickor och högre elementarskolan för flickor i
Lund; Anna och Eva Bunths skola för flickor, högre läroverket för flickor,
Nyströmska högre flickläroverket1 samt Tekla Åbergs högre läroverk för flickor
i Malmö. Örn alla dessa fyra orter gäller det, att öppnandet av statliga
läroverk med en för den enskilde billig utbildning fram till real- och studentexamen
kommer att medföra en särskilt på de mindre bemedlade flickorna
starkt verkande dragning från den speciellt kvinnliga utbildningsvägen till den
teoretiska banan. Även här synes det riktiga vara att på varje särskild ort

För närvarande ander avveckling.

148

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

upprätta en kommunal flickskola. I Ystad, som har endast en högre flickskola,
torde denna lämpligen böra ombildas till kommunal flickskola. I Hälsingborg
åter, där mer än en högre flickskola är verksam, vore det ur här förevarande
synpunkt tillräckligt, örn en av flickskolorna ombildades till kommunal, och
detsamma gäller örn Lund och Malmö. En utveckling i denna riktning har
inletts därigenom, att efter framställning av stadsfullmäktige i Landskrona
Kungl. Majit den 11 oktober 1929 fastställt reglemente för kommunala flickskolan
därstädes. Ett fortskridande på denna väg synes vara det bästa sättet
att neutralisera de icke önskade följderna av åtgärder från statsmakternas
sida, vilka enligt riksdagens uttalade mening »kunna komma att öka antalet
kvinnliga elever i de läroverk, som föra till studentexamen, och samtidigt minska
antalet i de läroanstalter, vilka avse att giva en efter den kvinnliga ungdomens
egenart och framtida livsuppgifter i hem och samhälle speciellt anpassad
uppfostran och utbildning».

På grund av vad sålunda anförts få de sakkunniga föreslå, att i Lund upprättas
ett statligt högre flickläroverk, bestående av enkellinjig realskola med
dubbel anknytning till folkskolan (örn kombination av linjer se sid. 22) och
gymnasium med fyraårig latinlinje. Vidare synas såväl sociala som pedagogiska
skäl tala för att, såsom redan skett i Landskrona, i städerna Hälsingborg,
Ystad, Malmö och Lund upprättas kommunala flickskolor.

Hallands län.

(149 958 invånare.)

Sedan höstterminen 1923 hava flickor haft tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Halmstad. För avsevärda delar av länet erbjuder dessutom
Göteborg som skolstad vissa fördelar.

I de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 36.2 flickor från Hallands
län, varav 17.2 från Halmstad med omnejd och 19.0 från länet i övrigt.

Halmstads högre allmänna läroverk skall enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar rymma 225 lärjungar. I de tre högsta ringarna
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 121.8 gossar. Ytterligare
skulle alltså finnas genomsnittligt 103.2 platser, vilket antal synes väl
täcka behovet även för flickornas del.

Flickornas behov av realskolutbildning tillgodoses för närvarande genom högre
allmänna läroverket i Halmstad, samrealskolan i Varberg, den nya samrealskolan
i Falkenberg, den blivande samrealskolan i Laholm och den kommunala
mellanskolan i Kungsbacka.

Högre flickskolor finnas för närvarande i Halmstad och Varberg. För att
den speciella flickutbildningen icke skall bliva för ogynnsamt ställd i konkurrensen
med den statliga realskolutbildningen och dess existens därigenom äventyras,
synas dessa båda flickskolor lämpligen kunna ombildas till kommunala
flickskolor. Därest det skulle visa sig icke vara möjligt att i Varberg upprätt -

Kungl. Majlis proposition nr 119.

149

hålla en fullständig kommunal eller enskild flickskola, hava de sakkunniga trott
sig finna, att en sådan treårig flickskollinje, som ovan (sid. 17) omnämnts,
skulle vara av behovet påkallad vid därvarande samrealskola

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Hallands län icke vara erforderlig.

Göteborgs och Bohus län.

(449 653 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad i
Göteborg och Uddevalla. I Göteborg finnes utom vid det nyupprättade statliga
högre flickläroverket med treårigt latin- och realgymnasium tillfälle till
sådan undervisning vid Sigrid Rudebecks skola med treårigt latin- och realgymnasium
(terminsavgift kr. 200:—) samt vid Göteborgs högre samskola
med fyraårigt latin- och realgymnasium (terminsavgift i ring I kr. 275:—, i
övriga ringar kr. 280:—). I Uddevalla, där flickor sedan höstterminen 1923
haft tillträde till det kommunala gymnasiet (terminsavgift kr. 100: —), är realskolan
sedan höstterminen 1928 under ombildning till högre samläroverk med
treårigt latin- och realgymnasium.

Antalet flickor från länet, söm höstterminerna 1924—1928 åtnjöto undervisning
i de tre högsta ringarna av gymnasiet vid läroanstalter under skolöverstyrelsens
inseende, var i medeltal 181.6. Av dessa flickor kommo på Göteborg
med omnejd 153.4, på Uddevalla med omnejd 13.4 och på länet i övrigt
14.8.

Enligt 1927 års läroverksorganisation skall det statliga högre flickläroverket
i Göteborg rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre ringar. Detta gymnasium
kan således enligt nämnda organisation icke rymma ens hela det antal flickor
från Göteborg med omnejd, som hittills undervisats å gymnasium. Härtill
kommer, att man för framtiden bör räkna med någon tillströmning till gymnasiet
även från angränsande län och att med all sannolikhet upprättandet av ett
statligt flickgymnasium i Göteborg i viss mån kommer att öka antalet flickor,
som önska studentexamensutbildning. Då emellertid det statliga flickgymnasiet
vid behov kan utvidgas med parallellavdelningar och då det torde
vara sannolikt, att något av de nuvarande enskilda gymnasierna i Göteborg
kommer att fortfarande upprätthållas, synes åtminstone icke under den närmaste
framtiden något nytt gymnasium för flickor därstädes bliva erforderligt.

Högre allmänna läroverket i Uddevalla rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
150 lärjungar i gymnasiets tre ringar. I motsvarande ringar undervisades
höstterminerna 1924—1928 genomsnittligt 63.0 gossar. Gymnasiet
bär alltså ytterligare 87.0 platser och kan med lätthet upptaga de flickor såväl
från staden med omnejd som från länet i övrigt, vilka kunna väntas önska
gymnasieundervisning i Uddevalla.

Realskolundervisning finnes inom länet tillgänglig för flickor vid följande
statliga eller kommunala läroanstalter, nämligen: i Göteborg vid högre flick -

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

läroverket oell vid kommunala mellanskola!!, i Uddevalla vid högre allmänna
läroverket därstädes, i Strömstad och i Lysekil vid därvarande samrealskolor
samt i Mölndal vid kommunala mellanskolan därstädes. Därtill är att räkna
med Lundénska privatskolan i Göteborg, som likaledes leder fram till realexamen.
Då dessa skolor, av vilka endast kommunala mellanskolan i Göteborg
har något större antal lärjungar, kunna mottaga ytterligare lärjungar
eller vid behov utvidgas med parallellavdelningar, finnes ingen anledning att
ifrågasätta nyupprättandet av läroverk för tillgodoseende av flickors undervisning
på realskolstadiet.

Högre flickskolutbildning finnes för närvarande anordnad i Göteborg vid
fruntimmersföreningens flickskola, lyceum för flickor, nya elementarläroverket
för flickor, Mathilda Halls skola, Kjellbergska flickskolan, Majornas
elementarläroverk för flickor, Sigrid Rudebäcks skola och Vasa flickskola ävensom
i Uddevalla vid elementarläroverket för flickor. För att förhindra
den dragning från den speciellt kvinnliga utbildningsvägen till den teoretiska
banan, som öppnandet av statliga läroverk nied en för den enskilde billig utbildning
fram till real- och studentexamen helt visst kommer att medföra,
synes det vara önskvärt, att kommunal flickskola inrättas såväl i Göteborg
som i Uddevalla.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Göteborgs och Bohus län icke vara erforderlig.

Älvsborgs län.

(312 447 invånare.)

I länet finnas två högre allmänna läroverk, förlagda till Borås och Vänersborg.
Det förra är gossläroverk med gymnasiet sedan höstterminen 1928 tillgängligt
även för flickor enligt Kungl. Maj:ts medgivande, det senare är numera
samläroverk men har redan från och med höstterminen 1923 på gymnasiet
mottagit kvinnliga lärjungar.

Den stad, som kan komma i fråga till viss särskild undervisning för flickor,
är Borås (35 799 invånare).

Högre allmänna läroverket i Borås skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda antalet
gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal

107.4. Gymnasiet har således i sina tre högsta ringar genomsnittligt utrymme
för ytterligare 42.6 lärjungar och kan utan svårighet bereda plats för det antal
flickor från Borås med omnejd (9.4) som hittills undervisats å gymnasium.
Flickor böra således i vanlig ordning äga tillträde till gymnasiet, vilket alltså
bör ombildas till saing junna simu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

151

Annorlunda förhåller det sig'' nied avseende på utrymmet för flickor å
realskolstadiet. Enligt 1927 års läroverksorganisation skall läroverket i realskolan
rymma 360 lärjungar. Då emellertid lärjungantalet i realskolan, bortsett
från första klassen av den sexåriga realskolan, som skall försvinna, för
höstterminerna 1924—1928 uppgår till i medeltal 309.4, vilka alla äro manliga,
och stadens invånarantal är i ovanligt stark tillväxt (år 1923: 30 345, år 1928:
35 799 invånare), föreligger all sannolikhet för att plats i tillräcklig utsträckning
ej kan beredas åt flickorna inom den nuvarande realskolans ram. Visserligen
skulle en utvidgning nied parallellavdelningar av några av klasserna kunna
tills vidare ifrågasättas, men en sådan åtgärd skulle antagligen snart nog
förorsaka det totala lärjungantalets vid läroverket stegring till en omfattning,
som ej vore önskvärd, nämligen till inemot 600.

Under sådana omständigheter synes i Borås böra upprättas en särskild
realskola för flickor, avsedd att giva flickorna samma möjlighet till realskolundervisning
som gossarna. Den nya realskolan torde tills vidare kunna
organiseras som enkellinjig med dubbel anknytning till folkskolan (se
sid. 22).

Därest antalet lärjungar i den nuvarande realskolan, som fortfarande bör
avses för endast gossar, med tiden skulle bliva allt för stort, kunde avlastning
beredas därigenom, att även gossar intoges i den nya flickrealskolan, som salunda
bleve en samrealskola. Örn, på sätt de sakkunniga i det följande ifrågasätta,
en kommunal flickskola upprättas i staden, kan det ock tagas i övervägande,
huruvida icke den nya flickrealskolan borde samorganiseras med denna
flickskola.

Högre allmänna läroverket i Vänersborg skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 225 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda
antalet gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924 1928 i medeltal

102.8. Gymnasiet i Vänersborg har alltså där genomsnittligt utrymme för
ytterligare 122.2 lärjungar och kan med lätthet bereda plats för det antal flickor
(11.0) från staden med omnejd, som hittills undervisats å gymnasium.

Vad realskolan angår, skall den enligt 1927 års organisation rymma 240
lärjungar. Då lärjungantalet där höstterminen 1929 uppgår till 173, manliga
och i de två lägsta klasserna även kvinnliga, finnes för närvarande även
i realskolan tillräcklig plats för kvinnliga lärjungar.

I fråga om läroverket i Vänersborg är alltså den nu fastställda organisationens
omfattning att anse som tillräcklig.

Från länet i övrigt hava i medeltal 38.8 flickor, som där äga sin hemort,
undervisats å gymnasium. Även åt dessa torde plats utan svårighet kunna
beredas vid de två samgymnasierna i Borås och Vänersborg, särskilt vid det
senare.

I länets realskolor i övrigt, samrealskolorna i Alingsås och Åmål, de nya
samrealskolorna i Trollhättan och Ulricehamn samt de kommunala mellanskolorna
i Lilla Edet och Mellerud, finnes utrymme för kvinnliga lärjungar.

Dessutom är att märka, att närheten till Göteborg med dess talrika utbildningsanstalter,
allmänna och enskilda läroverk samt flickskolor och olika slag

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

av fackskolor, medför en avsevärd avlastning av tillströmningen till statsläroverken
i Älvsborgs län.

Högre flickskolutbildning meddelas inom länet för närvarande vid elementarläroverket
för flickor i Borås, högre läroverket för kvinnlig ungdom i Vänersborg
samt helpensionen Tyringe vid Hindås. För att trygga den speciella
flickutbildningen synes en ombildning av förstnämnda båda läroanstalter till
kommunala flickskolor vara önskvärd. Därjämte hava de sakkunniga trott
sig finna, att en sådan treårig flickskollinje, som ovan (sid. 17) omnämnts,
skulle kunna komma i fråga vid en var av samrealskolorna i Trollhättan,
Alingsås och Åmål.

I fråga örn Älvsborgs län föreslå de sakkunniga alltså, att gymnasiet vid
högre allmänna läroverket i Borås ombildas till samgymnasium samt att i
Borås upprättas en enkellinjig flickrealskola med dubbel anknytning till folkskolan
(örn kombination av linjer se sid. 22). För att trygga den speciella
flickskolundervisningen synes det vara ändamålsenligt, att kommunala flickskolor
komma till stånd i Borås och Vänersborg samt att kommunala treåriga
flickskollinjer inrättas vid samrealskolorna i Trollhättan, Alingsås och Åmål,

Skaraborgs län.

(244 305 invånare.)

I länet finnas två högre allmänna läroverk, förlagda till Skara och Skövde
och båda numera högre samläroverk.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 45.2, därav 3.0 från Skara med omnejd, 8.4 från Skövde med omnejd
och 33.8 från länet i övrigt.

Högre allmänna läroverket i Skara, som först från och med höstterminen
1927 haft gymnasiet tillgängligt även för flickor, skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 225 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda
antalet gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928
i medeltal 137.2. Gymnasiet i Skara har alltså där genomsnittligt utrymme
för ytterligare 87.8 lärjungar och kan med lätthet bereda plats för det antal
flickor (3.0) från staden med omnejd, som hittills undervisats å gymnasium.

Realskolan skall enligt 1927 års organisation rymma 240 lärjungar. Då
lärjungantalet där höstterminen 1929 uppgår till 166, manliga och i de två
lägsta klasserna även kvinnliga, finnes jämväl i realskolan tillräcklig plats
för kvinnliga lärjungar.

Högre allmänna läroverket i Skövde, vars gymnasium från och med höstterminen
1924 givit tillträde åt flickor och som med höstterminen 1928 börjat
övertagas av staten, skall enligt 1927 års läroverksorganisation rymma 150
lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda antalet gossar i motsvarande
ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal 48.4. Gymnasiet i
Skövde har alltså där genomsnittligt utrymme för ytterligare 101.6 lärjungar

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

153

och kail med lätthet bereda plats för det antal flickor (8.4) från staden med
omnejd, som hittills undervisats å gymnasium.

Realskolan skall enligt 1927 års organisation rymma 240 lärjungar. Då
lärjungantalet där höstterminen 1929 uppgår till 163, manliga och i de två
lägsta klasserna även kvinnliga, finnes jämväl i realskolan tillräckligt utrymme
för de kvinnliga lärjungarna.

Vad beträffar länet i övrigt, hava i medeltal 33.8 flickor, som där äga sin
hemort, undervisats å gymnasium. Även åt dessa bör plats utan svårighet
kunna beredas vid de båda samgymnasierna i Skara och Skövde.

I länets realskolor i övrigt, samrealskolorna i Lidköping, Mariestad och
Falköping, den nya samrealskolan i Vara och den blivande samrealskolan i
Tidaholm samt de kommunala mellanskolorna i Hjo och Karlsborg, finnes utrymme
för kvinnliga lärjungar, varjämte den relativa närheten till Göteborg
har för länet en betydelse av samma art som framhållits i fråga örn Älvsborgs
län.

Högre flickskolutbildning meddelas inom länet för närvarande vid elementarläroverket
för flickor i Lidköping, högre flickskolan i Mariestad, högre flickskolan
i Skara samt elementarläroverket för flickor i Skövde. Skall i enlighet
med riksdagens uttalade önskan flickskolutbildningen tryggas, synes detta
bäst kunna ske därigenom, att nämnda skolor ombildas till kommunala flickskolor.
Därest det skulle visa sig icke vara möjligt att i Skövde, Mariestad
och Lidköping upprätthålla fullständig kommunal eller enskild flickskola,
hava de sakkunniga trott sig finna, att en sådan kommunal treårig flickskollinje,
som ovan (sid 17) omnämnts, skulle vara av behovet påkallad -vid en
var av samrealskolorna i nämnda tre städer.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Skaraborgs län icke vara erforderlig.

Värmlands län.

(270 064 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad
endast i Karlstad, i det att flickor sedan höstterminen 1928 haft tillträde till
gymnasiet vid högre allmänna läroverket därstädes.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av gymnasiet vid läroanstalter under skolöverstyrelsens
inseende, var i medeltal 18.4, av vilka 3.4 från Karlstad med omnejd och 15.0
från länet i övrigt. Att antalet flickor från Karlstad med omnejd, som undervisas
å gymnasium, är så obetydligt, sammanhänger tydligen därmed, att tillfälle
till sådan undervisning funnits i staden först under läsåret 1928—1929,.
Tager man hänsyn dels till den jämförelsevis stora lärjungefrekvensen i länets
samrealskolor, kommunala mellanskolor och högre flickskolor, dels därtill att
höstterminen 1928 19 flickor (1 i IV, 1 i III, 6 i II och 11 i I) och höstterminen
1929 9 blevo inskrivna vid läroverket, torde man böra räkna med att plats

154 Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

bör beredas i gymnasiets tre högsta ringar för åtminstone ett 30-tal flickor
från länet.

I högre allmänna läroverket i Karlstad rymmas enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar 225 lärjungar. Sammanlagda antalet
gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i medeltal
184.2 (1925—1928 sjunkande från 217 till 151; höstterminen 1929 är antalet
150). Gymnasiet i Karlstad har sålunda i nämnda ringar genomsnittligt utrymme
för ytterligare 40.8 lärjungar och synes, såvida ej läroverkets storlek
anses utgöra hinder därför, kunna bereda plats för det antal flickor från länet,
som kan beräknas önska gymnasieundervisning.

Vad läroverkets storlek beträffar, skall realskolan enligt den år 1927 fastställda
organisationsplanen omfatta 13 klassavdelningar. Örn man, såsom
i det föregående är nämnt, räknar med i medeltal 30 lärjungar i varje klassavdelning,
skulle antalet lärjungar i realskolan kunna komma att uppgå
till närmare 400 och hela antalet lärjungar till något över 600. Under sådana
förhållanden måste man ställa sig betänksam angående lämpligheten att intaga
även flickor i läroverket. Då emellertid läroverkets realskola, frånsett
första klassen i den sexåriga realskolan, vilken skall indragas, höstterminen
1928 hade blott 315 och höstterminen 1929, med 14 klassavdelningar, 326 lärjungar
och då antalet manliga lärjungar å gymnasiet (höstterminen 1929:
187) visat sjunkande tendens, torde hela antalet manliga lärjungar ej mera
avsevärt komma att överstiga 500. Det synes därför åtminstone för närvarande
icke finnas anledning att påyrka upprättandet av ett särskilt gymnasium
för flickor inom länet.

De sakkunniga förbise härvid icke, att det blir en jämförelsevis liten marginal
för ökat antal lärjungar å gymnasiet, men å andra sidan skulle ett särskilt
flickgymnasium med all sannolikhet få så litet antal lärjungar, att det
varken från ekonomisk eller från pedagogisk synpunkt i frågans nuvarande
läge skulle kunna försvaras. Därtill kommer, att örn, såsom ock i motioner till
1927 och 1929 års riksdagar ifrågasatts, en utvidgning av samrealskolan i
Kristinehamn till högre samläroverk komme till stånd, detta skulle i ej ringa
grad komma att avlasta läroverket i Karlstad i fråga örn både manliga och
kvinnliga lärjungar. Över frågan örn en sådan utvidgning få de sakkunniga
anledning att avgiva särskilt yttrande.

Av det sagda framgår emellertid, att flickor ej torde kunna beredas plats
inom högre allmänna läroverkets i Karlstad realskola. Fastän man ännu ej
har någon egentlig erfarenhet örn i vilken utsträckning flickor i sådana städer
som Karlstad komma att begagna sig av realskolundervisning, lärer man dock
få räkna med att den för realskolan bestämda organisationen, en fyraårig och
två femåriga linjer, ej kan bliva tillräcklig för både gossar och flickor, då
läroverket under de senare åren haft två ä tre parallellavdelningar inom den
sexåriga realskolans fem lägre klasser. Ej heller synes det böra komma i
fråga att upprätta flera parallellinjer inom realskolan, enär läroverket i sin
helhet då bleve allt för stort för att kunna väl fungera som samläroverk.

Med hänsyn till det nu anförda synes upprättandet i Karlstad av en särskild

Kungl. Majlis proposition nr 119. 155

flickrealskola, vilken vid behov kan ombildas till samrealskola, vara av behovet
påkallat.

Höstterminerna 1924—-1928 hava i medeltal 48.8 flickor i klass 6 och 42.0
flickor i klass 8 åtnjutit undervisning vid högre flickskolan i Karlstad. Även örn
en särskild flickrealskola upprättas därstädes, blir tydligen en fullständig högre
flickskola allt fortfarande behövlig på orten. För att bereda även mindre bemedlade
flickor tillgång till den speciella flickskolutbildningen synes det emellertid
ändamålsenligt, att i Karlstad upprättas en kommunal flickskola, vilken,
på sätt de sakkunniga å sid. 16 antytt, lämpligen kan samorganiseras med
den här ovan föreslagna flickrealskolan.

I Kristinehamn, där en fullständig högre flickskola fortfarande synes kunna
upprätthållas, torde en kommunal flickskola vara att anbefalla. Därest
i Arvika högre flickskola ej kan uppehållas, torde den högre flickskolutbildningen
där böra tillgodoses genom en till samrealskolan knuten kommunal
flickskollinje, byggande på realskolans näst högsta klass.

Undervisning för avläggande av realexamen erbjudes flickor inom länet vid
samrealskolorna i Kristinehamn, Arvika och Filipstad, vid den nya samrealskolan
i Säffle och den blivande samrealskolan i Sunne samt vid kommunala
mellanskoloma i Skoghall och Torsby.

De sakkunniga vilja alltså föreslå, att gymnasiet vid högre allmänna läroverket
i Karlstad ombildas till samgymnasium samt att därstädes inrättas en
enkellinjig flickrealskola nied dubbel anknytning till folkskolan (örn kombination
av linjer se sid. 22). För den speciella flickskolutbildningens tryggande
synes det önskvärt, att i Karlstad och Kristinehamn kommunala flickskolor
komma till stånd samt att i Arvika upprättas en kommunal flickskola eller,
om detta ej låter sig göra, en kommunal treårig flickskollinje.

Örebro län.

(221 297 invånare.)

Gymnasieundervisniug för flickor är inom länet för närvarande anordnad endast
i Örebro, nämligen i det fyraåriga latingymnasiet vid Risbergska skolan
(terminsavgift kr. 200:—•).

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924-—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna vid läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 53.6, av vilka 31.2 från Örebro med omnejd och 22.4 från länet i övrigt.
Såväl med hänsyn till att gymnasieundervisning för flickor inom länet hitintills
varit anordnad endast vid en enskild läroanstalt med jämförelsevis höga
terminsavgifter som till en rätt stor frekvens av kvinnliga lärjungar å realskoloch
flickskolstadiet inom de till den högre allmänna undervisningen hörande
läroanstalter, synes man böra räkna med en något ökad tillströmning av flickor
till gymnasiet, i fall flickor beredas tillfälle till inträde vid statsgymnasium
inom länet. I samband härmed torde böra omnämnas, att i örebro finnes
en fyraårig högre folkskola, vars lärjungar i rätt stor utsträckning avlägga
realskolexamen som privatister.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

I högre allmänna läroverket i Örebro rymmas enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar 225 lärjungar. Antalet gossar i de tre
högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i medeltal 183.4. Gymnasiet
i Örebro har sålunda i nämnda ringar genomsnittligt ytterligare utrymme för
endast 41.6 lärjungar och skulle alltså icke kunna mottaga ens så många kvinnliga
lärjungar från länet, som hittills åtnjutit gymnasieundervisning, även om
icke redan det stora antalet lärjungar (585 höstterminen 1929, med frånräknande
av lärjungarna i en ännu kvarvarande avdelning av första klassen av
den sexåriga realskolan) vid läroverket i dess helhet lade hinder i vägen därför.
Intagning av flickor i gymnasiet i stadens högre allmänna läroverk bör därför
icke komma i fråga.

Realskolan vid nämnda läroverk, som enligt den år 1927 fastställda organisationsplanen
skall hava två fyraåriga och två femåriga linjer, har under flera
år haft tre och i vissa klasser fyra parallellavdelningar inom den sexåriga realskolans
fem lägsta klasser. Medeltalet lärjungar var under femårsperioden
1924—1928 i realskolan 510 och, örn första klassen i den sexåriga realskolan
frånräknas, 421. Man bör alltså kunna räkna med att gossarna mer än väl
komma att fylla den femåriga realskolans båda linjer och åtminstone en linje i
den fyraåriga realskolan. Hela antalet manliga lärjungar vid läroverket kommer
alltså med all sannolikhet att även för framtiden uppgå till omkring 600
eller däröver. Under sådana förhållanden böra flickor ej heller i läroverkets
realskola mottagas.

På grund av det anförda anse sig de sakkunniga böra föreslå, att ett statligt
högre flickläroverk upprättas i örebro. Dess realskola synes tills vidare kunna
organiseras som enkellinjig med dubbel anknytning till folkskolan. Gymnasiet
bör till en början erhålla endast latinlinje, vilken synes böra göras fyraårig
huvudsakligen av de pedagogiska skäl, som förut omnämnts (sid. 23), vartill
kommer, att av de 64 lärjungar, som h. t. 1928 tillhörde gymnasiet vid Risbergska
skolan i örebro, endast 5 avlagt realskolexamen före inträdet å gymnasiet.
Stadsfullmäktige i örebro hava också i sitt yttrande den 16 maj 1928
angående åtagande av föreskrivna villkor för upprättande i staden av ett
högre flickläroverk givit uttryck åt önskepiålet, att berörda läroverk måtte
inrättas med femårig realskola och fyraårigt gymnasium, utgående från realskolans
näst högsta klass. För de flickor från Örebro län, som efter avlagd
realexamen önska fortsätta sina studier å latingymnasiet, finnas treåriga latingymnasier
i de närbelägna städerna Karlstad och Västerås. I fall omständigheterna
så påkalla, bör gymnasiet framdeles utvidgas med reallinje, men för
närvarande torde en sådan linje icke kunna påräkna tillräckligt antal
lärjungar. Under femårsperioden 1924—1928 har nämligen i gymnasiets tre
högsta ringar i medeltal blott 1 flicka från Örebro med omnejd valt
reallinjen.

Höstterminerna 1924—1928 hava i medeltal tillsammans 80 flickor i klass 6
och 65 flickor i klass 8 åtnjutit undervisning vid de båda högre flickskolorna i
örebro. Även örn ett statligt högre flickläroverk upprättas därstädes, kommer
tydligen en fullständig högre flickskola att allt fortfarande bliva behöv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

157

lig på orten. Däremot synes det ovisst, om två sådana skolor kunna erhålla
tillräcklig anslutning för att ifrågakomma till statsunderstöd. Av skäl, som
i det föregående (sid. 16) anförts, torde i varje fall en högre flickskola lämpligen
böra anordnas som kommunal flickskola, såsom även ifrågasatts i ovan
anförda yttrande av stadsfullmäktige den 16 maj 1928.

Tillfälle för flickor att erhålla undervisning för avläggande av realexamen
finnes inom länet i övrigt vid samrealskolan i Askersund och den nya samrealskolan
i Karlskoga, vid den blivande samrealskolan i Hallsberg samt vid
de kommunala mellanskolorna i Nora, Lindesberg och Kopparberg.

De sakkunniga vilja alltså föreslå, att i Örebro upprättas ett högre läroverk
för flickor omfattande enkellinjig realskola med dubbel anknytning till folkskolan
(örn kombination av linjer se sid. 22) samt fyraårigt latingymnasium.
Omsorgen om den speciella flickskolutbildningen låter det framstå som ändamålsenligt,
att en kommunal flickskola kommer till stånd i nämnda stad.

Västmanlands län.

(162 801 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad endast
i Västerås, i det att flickor sedan höstterminen 1928 baft tillträde till gymnasiet
vid högre allmänna läroverket därstädes.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 24.8, av vilka 6.8 från Västerås med omnejd och 18.0 från länet i övrigt.
Antalet flickor från Västerås med omnejd, som åtnjutit gymnasieundervisning,
har under nämnda femårsperiod varit tämligen konstant och visade ej
någon nämnvärd ökning höstterminen 1928, då flickor fingo tillträde till allmänna
läroverkets gymnasium. Såväl med hänsyn därtill som till att antalet
flickor å realskol- och flickskolstadiet inom de till den högre allmänna skolundervisningen
hörande läroanstalterna är jämförelsevis ringa, torde man ej
behöva räkna med någon mera avsevärd ökning i tillströmningen av flickor
från länet till gymnasieundervisning.

I högre allmänna läroverket i Västerås skola enligt 1927 års läroverksorganisation
i gymnasiets tre högsta ringar rymmas 225 lärjungar. Sammanlagda
antalet gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 i
medeltal 133.2 (tämligen konstant). Gymnasiet i Västerås har sålunda genomsnittligt
utrymme för ytterligare 91.8 lärjungar och kan således, om ej läroverkets
storlek anses utgöra hinder härför, mycket väl bereda plats för ett betydligt
större antal flickor än som nu med hemort i länet åtnjuter gymnasieundervisning.

Realskolan vid högre allmänna läroverket i Västerås skall enligt den år 1927
fastställda organisationsplanen omfatta två femåriga och en fyraårig linje med
tillsammans 13 klassavdelningar. Då läroverkets realskola under femårsperioden
1924—1928 med frånräknande av första klassen i den sexåriga real -

158

Kungl. Maj :ts proposition nr lid.

skolan hade i medeltal 273 lärjungar (höstterminen 1929: 308), torde man knappast
kunna befara, att antalet lärjungar i hela läroverket, flickorna å gymnasiet
medräknade, skall komma att mera avsevärt överstiga 500. Under sådana
förhållanden synes det nuvarande läroverkets gymnasium utan olägenhet kunna
anordnas som samgymnasium.

Svårare är det att taga ståndpunkt till frågan om huru undervisningen för
flickor på realskolans stadium lämpligen skall ordnas i Västerås. Även örn
åtminstone under den närmaste tiden flickor skulle kunna beredas plats i realskolans
fyraåriga linje, torde näppeligen den femåriga linjens två parallellavdelningar
komma att bereda tillräckligt utrymme för både gossar och flickor.
Örn ytterligare en parallellinje inrättas vid realskolan för beredande av plats
även för flickor i densamma, skulle åter hela antalet lärjungar vid läroverket,
sannolikt över 600, bliva allt för stort för ett samläroverk. De sakkunniga
vilja därför föreslå, att en särskild flickrealskola upprättas i Västerås.

Höstterminerna 1924—1928 hava i medeltal 48.0 flickor i klass 6 och 32.4
flickor i klass 8 åtnjutit undervisning vid högre flickskolan i Västerås. Även
om en särskild flickrealskola upprättas därstädes, blir tydligen en fullständig
högre flickskola allt fortfarande behövlig på orten. För tryggande av en sådan
skolas bestånd torde det vara önskvärt, att den anordnas som kommunal flickskola,
vilken, på sätt de sakkunniga ovan (sid. 16) antytt, lämpligen kan samorganiseras
med den här föreslagna flickrealskolan.

Inom länet i övrigt kunna flickor erhålla undervisning å realskolans stadium
vid samrealskolorna i Sala, Köping och Arboga samt vid kommunala mellanskolan
i Västanfors.

Beträffande Västmanlands län få de sakkunniga alltså föreslå, att gymnasiet
vid högre allmänna läroverket i Västerås ombildas till samgymnasium samt att
i denna stad en enkellinjig flickrealskola med dubbel anknytning till folkskolan
(örn kombination av linjer se sid. 22) upprättas. För bevarandet av den
speciella flickskolutbildningen synes det vara ändamålsenligt, att den högre
flickskolan i Västerås ombildas till kommunal flickskola.

Kopparbergs län.

(251 818 invånare.)

Flickor hava sedan höstterminen 1923 haft tillträde till gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Falun.

I de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende
undervisades höstterminerna 1924—1928 i medeltal 34.0 flickor från länet, av
vilka 4.2 från Falun med omnejd och 29.8 från länet i övrigt.

Högre allmänna läroverket i Falun rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda antalet
manliga lärjungar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928 genomsnittligt
103.0. Å gymnasiet kunna alltså mottagas ytterligare 47.0 lärjungar
och därstädes, i synnerhet om läroverket vid tillfälligt behov förses med
parallellavdelningar, i enlighet härmed plats beredas för flickorna från länet.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

159

Inom länet erbjudes realskolutbildning för såväl gossar som flickor vid
högre allmänna läroverket i Falun, de nya samrealskolorna i Stora Tuna och
Mora, de blivande samrealskolorna i Avesta, Hedemora, Leksand och Ludvika
samt de kommunala mellanskolorna i Norrbärke och Orsa. Av dessa läroanstalter
kan visserligen realskolan vid läroverket i Falun med sin nuvarande
omfattning knappast motsvara nu yppade behov men en utökning av sistnämnda
realskola med parallellavdelningar kan ske, utan att läroverket i sin
helhet uppnår en större omfattning än som kan anses tillrådlig för ett samläroverk.

Högre flickskolundervisning meddelas inom länet för närvarande vid elementarläroverket
för flickor i Falun. Till förhindrande av en av riksdagen
såsom icke önskvärd betecknad tillströmning av kvinnliga elever till den teoretiska
studiebanan synes denna läroanstalts ombildning till kommunal flickskola
vara önskvärd. Därjämte hava de sakkunniga trott sig finna, att en
sådan kommunal, på realskolans näst högsta klass byggande treårig flickskollinje,
som ovan (sid. 17) omnämnts, skulle vara av behovet påkallad vid
samrealskolan i Stora Tuna.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Kopparbergs län icke vara erforderlig.

Gävleborgs län.

(279 551 invånare.)

I länet finnas två högre allmänna läroverk, förlagda till Gävle och Hudiksvall
och båda numera samläroverk. Tillträde för flickor till dessa läroverks
gymnasier har varit medgivet i Gävle från och med höstterminen 1924, i Hudiksvall
å den kommunala gymnasielinjen från och med höstterminen 1921 och
å den statliga från och med höstterminen 1923.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 42.4, därav 18.8 från Gävle, 9.2 från Hudiksvall och 14.4 från länet
i övrigt.

Högre allmänna läroverket i Gävle skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda antalet
gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal 94.4.
Gymnasiet i Gävle har alltså där genomsnittligt utrymme för ytterligare 55.0
lärjungar och kan utan svårighet bereda plats för det antal flickor (18.8) från
staden med omnejd, som hittills undervisats å gymnasium.

Realskolan skall enligt 1927 års organisation rymma 390 lärjungar. Då
lärjungantalet där höstterminen 1929 uppgår till 348, manliga och i de två
lägsta klasserna även kvinnliga, finnes jämväl i realskolan plats för kvinnliga
lärjungar. En utvidgning med parallellavdelningar i en eller annan klass kan
dock bliva påkallad.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Högre allmänna läroverket i Hudiksvall skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda
antalet gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal

39.4. Gymnasiet i Hudiksvall har alltså där genomsnittligt utrymme för ytterligare
110.6 lärjungar och kan med lätthet bereda plats för det antal flickor
(9.2) från staden med omnejd, som hittills undervisats å gymnasium.

Realskolan i Hudiksvall skall enligt 1927 års läroverksorganisation rymma
240 lärjungar. Då lärjungantalet där höstterminen 1929 uppgår till 154,
manliga och i de två lägsta klasserna även kvinnliga, finnes även i realskolan
tillräckligt utrymme för kvinnliga lärjungar.

Från länet i övrigt hava i medeltal 14.4 flickor, som där äga sin hemort,
undervisats å gymnasium. Även åt dessa kan plats utan svårighet beredas vid
de båda samgymnasierna i Gävle och Hudiksvall.

I länets realskolor i övrigt, samrealskolan i Söderhamn, den nya samrealskolan
i Bollnäs och den blivande samrealskolan i Sandviken ävensom de kommunala
mellanskolorna i Ljusdal och Storvik samt Gävle borgarskola, finnes
utrymme för kvinnliga lärjungar.

Högre flickskolutbildning meddelas nu inom länet vid högre flickskolan i
Gävle, elementarskolan för flickor i Hudiksvall och elementarläroverket för
flickor i Söderhamn. En ombildning av dessa läroanstalter till kommunala
flickskolor synes önskvärd för att motverka en befarad tillströmning av kvinnliga
elever till de teoretiska studiebanorna. Därjämte hava de sakkunniga trott
sig finna, att därest det skulle visa sig icke vara möjligt att i Söderhamn upprätthålla
en fullständig kommunal eller enskild flickskola, en sådan kommunal,
på realskolans näst högsta klass byggande treårig flickskollinje, som ovan
(sid. 17) omnämnts, skulle vara av behovet påkallad vid samrealskolan därstädes.
Samma anordning kan måhända av enahanda skäl komma att visa sig
önskvärd även vid realskolan vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Gävleborgs län icke vara erforderlig.

Västernorrlands län.

(276 459 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet anordnad vid de högre allmänna
läroverken i Härnösand och Sundsvall samt vid det till Sundsvalls läroverk
för flickor anknutna, under avveckling varande fyraåriga latingymnasiet
(terminsavgift i ring I—II kr. 150:—, i ring III—IV kr. 160:—). Till och
med läsåret 1927—1928 fanns därjämte ett vid kommunala mellanskolan i
Sollefteå knutet kommunalt gymnasium, som omfattade blott de två lägsta
ringarna av fyraårigt gymnasium och som mottog även flickor. Vid Härnösands
läroverks gymnasium hava flickor mottagits sedan höstterminen 1923,
medan gymnasiet vid läroverket i Sundsvall öppnades för flickor först höstterminen
1928.

Kungl. May.ts proposition nr 119.

161

De flickor från länet, som höstterminerna 1924—-1928 åtnjöto undervisning i
de tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, voro
i medeltal 60.0, av vilka 6.6 från Härnösand med omnejd, 27.6 från Sundsvall
med omnejd och 25.8 från länet i övrigt. Sundsvalls gymnasium för flickor
hade höstterminen 1928 i de tre högsta, då ännu kvarvarande ringarna 25
lärjungar.

Högre allmänna läroverket i Härnösand rymmer enligt 1927 års läroverksorganisation
150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Det genomsnittliga
antalet gossar i de tre högsta ringarna var höstterminerna 1924—1928 69.0.
Gymnasiet i Härnösand har således utrymme för i medeltal ytterligare 81.0
lärjungar och kan lätteligen mottaga de kvinnliga lärjungarna från Härnösand
med omnejd.

I de tre högsta ringarna av gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Sundsvall
skola enligt 1927 års läroverksorganisation rymmas 150 lärjungar. Då
sammanlagda antalet manliga lärjungar i nämnda ringar höstterminerna 1924
—1928 var i medeltal 99.2, kunna 50.8 platser beräknas vara disponibla. Gymnasiet
kan således mottaga det antal flickor från Sundsvall med omnejd, i medeltal
27.6, som hittills åtnjutit gymnasieundervisning.

Yad beträffar det antal flickor från länet i övrigt (25.8), som hittills åtnjutit
dylik undervisning, kunna de även med den möjliga ökning, som kan
bliva en följd av gymnasieundervisningens förbilligande, utan svårighet finna
plats i länets båda statliga gymnasier i Härnösand och Sundsvall.

Realskolutbildning för flickor kan inom länet erhållas vid de högre allmänna
läroverken i Härnösand och Sundsvall, vid samrealskolan i Örnsköldsvik,
vid den nya samrealskolan i Sollefteå samt vid den blivande samrealskolan
i Gudmundrå.

Inom länet meddelas flickskolundervisning i elementarläroverket för flickor
i Härnösand samt i läroverket för flickor i Sundsvall. Skall i enlighet med
riksdagens uttalade önskan den speciella flickskolutbildningen tryggas, synes
detta bäst ske därigenom, att nämnda flickskolor ombildas till kommunala
flickskolor. Därjämte hava de sakkunniga i fråga om Örnsköldsvik trott sig
finna, att en sådan kommunal treårig, på realskolans näst högsta klass byggd
flickskollinje, som ovan (sid. 17) omnämnts, skulle närmast motsvara den tillströmning
av elever, som för närvarande kan påräknas.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga om högre undervisning
för flickor i Västernorrlands län icke vara erforderlig.

Jämtlands län.

(135 315 invånare.)

I länet finnes endast ett högre allmänt läroverk, nämligen läroverket i Östersund,
vilket numera är samläroverk och redan från och med höstterminen
1923 på gymnasiet mottagit kvinnliga lärjungar.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9h käft. (Nr 119.)

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, var i
medeltal 18.8, därav 11.2 från Östersund med omnejd och 7.6 från länet i
övrigt.

Högre allmänna läroverket i Östersund skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda
antalet gossar i motsvarande ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal
79.0. Gymnasiet i Östersund har alltså där genomsnittligt utrymme för ytterligare
71.0 lärjungar och kan med lätthet bereda plats för hela det antal flickor
från länet (18.8), som hittills undervisats å gymnasium.

För flickornas realskolutbildning finnes sörjt genom realskolan vid högre
allmänna läroverket i Östersund samt den nya samrealskolan i Ström.

Högre flickskolundervisning meddelas för närvarande vid elementarläroverket
för flickor i Östersund. Till tryggande av den speciella flickskolutbildningen
synes det vara önskvärt, att denna skola ombildas till kommunal flickskola.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Jämtlands län icke vara erforderlig.

Västerbottens län.

(201 006 invånare.)

Gymnasieundervisning för flickor är inom länet för närvarande anordnad
vid högre allmänna läroverket i Umea, som mottagit kvinnliga lärjungar sedan
höstterminen 1923.

De flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 åtnjöto undervisning
i de tre högsta ringarna av gymnasiet vid läroanstalter under skolöverstyrelsens
inseende, voro i medeltal 15.6, av vilka 5.6 från Umeå med omnejd och 10.0 från
länet i övrigt.

Högre allmänna läroverket i Umea skall enligt 1927 års läroverksorganisation
rymma 150 lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar. Sammanlagda antalet
gossar i nämnda ringar var höstterminerna 1924—1928 i medeltal 84.6, och
gymnasiet vid läroverket i Umeå Ilar således utrymme för i medeltal ytterligare
65.4 lärjungar. Gymnasiet kan tydligen utan svårighet mottaga det antal
flickor från Umeå med omnejd samt från länet i övrigt (15.6), som hittills
åtnjutit gymnasieundervisning.

Realskolundervisning meddelas, utom i realskolan vid högre allmänna läroverket
i Umeå, i samrealskolan i Skellefteå.

Högre flickskolundervisning meddelas vid elementarläroverket för flickor i
Umeå. Till förebyggande av en icke önskvärd tillströmning av flickor till
realskol- och gymnasieutbildning synes det vara ändamålsenligt, att denna skola
ombildades till kommunal flickskola. Därjämte hava de sakkunniga trott sig
finna, att en sådan kommunal treårig flickskollinje, som ovan (sid 17) omnämnts,
skulle kunna komma i fråga vid samrealskolan i Skellefteå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119,

163

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga om högre undervisning
för flickor i Västerbottens län icke vara erforderlig.

Norrbottens län.

(195 830 invånare.)

Inom Norrbottens län är gymnasieundervisning för flickor för närvarande
anordnad vid högre allmänna läroverket i Luleå, där flickor kunnat vinna inträde
från och med läsåret 1923—1924. Med kommunala mellanskolan i Boden
har jämväl funnits förenat ett även för flickor öppet tvåringat realgymnasium,
vilket dock nedlades med utgången av läsåret 1925—1926.

Antalet flickor från länet, som höstterminerna 1924—1928 undervisades i de
tre högsta ringarna av läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende, utgjorde
i medeltal 22.4, av vilka 8.4 från Luleå med omnejd och 14.0 från länet i övrigt.

Enligt 1927 års läroverksorganisation skall högre allmänna läroverkets i
Luleå gymnasium giva plats för 150 lärjungar. I motsvarande ringar undervisades
höstterminerna 1924-—1928 ett genomsnittligt antal av 84.6 gossar (sjunkande
sedan år 1926). Gymnasiet har alltså plats för ytterligare 65.4 lärjungar
och kan utan svårighet rymma det antal flickor från länet (22.4), som hittills
åtnjutit gymnasieundervisning.

Behovet av realskolundervisning åt gossar såväl som åt flickor är tillgodosett
genom realskolan vid högre allmänna läroverket i Luleå, samrealskoloma i Piteå
och Haparanda, de nya samrealskoloma i Boden och Nederkalix samt de blivande
samrealskoloma i Kiruna och Malmberget.

Högre flickskolutbildning meddelas i elementarläroverket för flickor i Luleå.
Till förhindrande av en av riksdagen såsom icke önskvärd betecknad tillströmning
av kvinnliga elever till den teoretiska studiebanan synes denna läroanstalts
ombildning till kommunal flickskola vara att tillråda. Därjämte hava de sakkunniga
trott sig finna, att en sådan kommunal, på realskolans näst högsta
klass byggande treårig flickskollinje, som ovan (sid. 17) omnämnts, skulle
vara av behovet påkallad vid samrealskolan i Boden och vid den blivande samrealskolan
i Malmberget.

I övrigt finna de sakkunniga någon ändring i fråga örn högre undervisning
för flickor i Norrbottens län icke vara erforderlig.

De sakkunniga hava vid den verkställda utredningen, såsom framgår av
den nu lämnade redogörelsen, låtit sig i fråga om förläggningen av de nya
flickläroverken bestämma av det utslag i fråga om förhandenvarande behov, till
vilket undersökningen av varje särskild ort lett. Vid sidan härav hava emellertid
de sakkunniga tillika övervägt, huruvida icke vid förläggningens bestämmande
hänsyn kunde tagas även till vissa skäl av mera geografisk art, vilka
kunde anses tala för att de nya läroverken bleve så jämnt som möjligt fördelade
över landet i dess helhet. Huru väl motiverad en dylik anordning skulle

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

kunna befinnas vara ur synpunkter, vid vilka teoretiska överväganden träda i
förgrunden, hava dock de sakkunniga icke funnit möjligt att förena densamma
med ett objektivt hänsynstagande till det på de olika orterna konstaterade behovet
och de redan förhandenvarande anordningarna att tillgodose detta, t. ex.
i fråga örn Norrland, som ju ur geografisk synpunkt torde kunna göra anspråk
på ett flickläroverk men som genom de dit förlagda hittillsvarande gossläroverkens
ombildning till samläroverk måste anses i fullt tillfredsställande
utsträckning kunna erbjuda även kvinnliga lärjungar tillfällen till realskolrespektive
gymnasieutbildning.

Sällim anfattning.

Den undersökning av förhållandena på olika orter, för vilken de sakkunniga
med tillämpning av de allmänna riktlinjer, som angivits å sid. 18, redogjort
i föregående översikt, har, såsom framgår av det anförda, givit det resultatet,
att de sakkunniga ansett sig böra föreslå upprättandet av ett högre allmänt
läroverk för flickor i en var av städerna Uppsala, Lund och Örebro
samt av en flickrealskola i var och en av städerna Linköping, Norrköping, Jönköping,
Borås, Karlstad och Västerås.

I fråga örn innebörden av de sakkunnigas överväganden beträffande den
speciella flickundervisningen hava de sakkunniga ansett sig böra framhålla
önskvärdheten av

att fullständiga kommunala flickskolor komma till stånd i Arvika, Borås, Eksjö,
Eskilstuna, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Hudiksvall, Hälsingborg,
Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad,
Kristinehamn, Lidköping, Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Mariestad,
Norrköping, Nyköping, Oskarshamn, Skara, Skövde, Stockholm, Strängnäs,
Sundsvall, Söderhamn, Södertälje, Uddevalla, Umeå, Uppsala, Varberg, Visby,
Vänersborg, Västerås, Växjö, Ystad, örebro och Östersund;

att därest fullständig kommunal eller enskild flickskola icke kan upprätthållas
i Arvika, Eksjö, Hudiksvall, Karlshamn, Lidköping, Mariestad, Oskarshamn,
Skövde, Söderhamn och Varberg, vid de allmänna läroverken i dessa städer
upprättas en kommunal, treårig flickskollinje; samt

att en dylik flickskollinje upprättas vid de allmänna läroverken i Alingsås,
Boden, Hässleholm, Malmberget, Skellefteå, Stora Tuna, Trollhättan, Västervik,
Åmål, Ängelholm och Örnsköldsvik.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

165

Bilaga 2.

Antalet lärjungar i de högre skolorna höstterminen 1929.

Anm. Lärjungarna i den 6-åriga realskolans första klass och i klass a motsvarande åldersstadium
i enskild skola äro ej medräknade i summan.

(Ur 1927 års skolsakkunnigas utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m.)

Län och ort	Folk- mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-j un-gar i 1« resp. I8	A	itai	lär	jun	gar		Summa lär- jungar
Realskol- och flickskolstadiet	Gymnasiet
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum-ma i
Stockholms stad	474 094	H. a. lärov.	4 256	173	2 496	31	2 527	1429	55	1484	4 011
		Realsk.	1005	71	981	—	981	—	—	—	981
		Komm. m.sk.	902		384	654	1038				1038
		H. flicksk.	5 503	610		4462,	4 462		433	433	4 895
	H. boss- o. sämsk.	1628	152	510	365	875	381	124	505	1 380]
		Ensk. m.sk.	246	—	63	137	200				200
		St:s	237	31		248	248				248
Stockholm	474 094		13 777	1037	4 434	5 897	10 331	1810	612	2 422	12 753
Stockholms län
Södertälje . .	14 647	H. a. lärov.	350	—	226	39	265	65	15	80	345,
		» flicksk.	235	23		182	182				182
Norrtälje . .	4 996	Samrealsk.	153	—	50	35	85				85
Lidingö . . .	11 012	Komm. m.sk.1,
		h. flicksk. och
		(komm.) gymn.	361	—	139	149	288	60	31	91	379
Sundbyberg .	6 981	Komm. m.sk.2	86		34	37	71				71
Vaxholm . .	3 042	» » 1	100		40	51	91				91
Stocksund. .	2 235	» »	98		49	48	97				97
i Solna försam-
ling	21 773	» »	175		80	95	175				175
Nynäshamn .	3 909	» )>	83		29	43	72				72
Djursholm	5 903	H. sämsk.	555	72	162	189	351	132	38	170	521
Saltsjöbaden	3177	» »	362	65	118	102	220	50	30	80	300
Sigtuna . . .	983	» »	176		128	4	132	89	1	90	222
Hela länet	263 264		2 734	160	1055	974	2 029 396	115	511	2 540
Uppsala län											\|
Uppsala . .	30 208	H. a. lärov.	604		321		321	229		22£	550
		» flicksk.	618	5C	—	517	51r	_	4b	4(	563
		» goss- o. sämsk	56r	IS	127	T,	202	238	8S	32r	529
		Ensk. m.sk.	10C	-	98		98				98
Enköping . .	5 89r	Samrealsk.	118	-	lie	2S	13S				139
		H. flicksk.	ns	1 -		lös	10:				102
Tierp . . . .	142c	Komm. m.sk.	1 6)		3''	3(	6''	1			64
Hela länet	139 568	1 218	69 690 75	l\| 1448; 46’	13.	602 2 045

1 Under ombildning till samrealskola.

2 Skall ombildas » »

166

Kungl. Martts proposition nr 119,

Län och ort	Folk-mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-jun-gar i 1» resp. I3	Antal lä Realskol- och flickskolstadiet	r j u n g a r Gymnasiet	Summa lär- jungar
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Södermanl, län
Nyköping . .	12 144	H. a. lärov.	291	—	130	31	161	65	14	79	240
		» flicksk.	176	15		141	141				141
Strängnäs . .	4 985	» a. lärov.	176	—	103	17	120	47	15	62	182
		» flicksk.	134	16		91	91				91
Eskilstuna .	31 514	» a. lärov.	347	—	202	51	253	68	20	88	341
		i) flicksk.	250	28		188	188				188
Katrineholm	7 655	Komm. m.sk.1	157		89	83	172				172
Gnesta . . .	1236	» »	52		24	37	61				61
Malmköping .	909	» »	67		49	29	78				78
St järnhov . .		Ensk. m.sk.3	52	1	60	8	68				68
Hela länet	190 670		1702	60	657	676	1333	180	49	229	1562
j Östergötl, län
Linköping. .	29 172	H. a. lärov.	629	33	401	—	401	169	—	169	570
		» flicksk.	470	51	—	354	354	—	42	42	396
Norrköping .	61134	» a. lärov.	597	—	386	—	386	118		118	504
		Komm. m.sk.	199		62	116	178				178
		H. flicksk.	468	56		394	394				394
Vadstena . .	2 998	Samrealsk.	lil	—	50	36	86				86
Söderköping .	2 741	Komm. m.sk.2	82		45	47	92				92
Motala . . .	5 770	Komm. m.sk.1 och
		komm. gymn.	255		83	82	165	64	36	100	265
Mjölby . . .	5 982	Komm. m.sk.1	97		36	49	85				85
Valdemarsvik	2 517	» »	46		18	39	57				57
Åtvidaberg .	3120	» »	61		31	19	50				50
Skänninge. .	1691	» »	44		24	25	49				49
Hela länet	309 653		3 059	140	1136	1161	2 297	351	78	429	2 726
Jönköpings län
Jönköping	30119	H. a. lärov.	603	—	323	—	323	156	47	203	526
		» flicksk.	480	43		424	424				424
Eksjö....	6 558	» a. lärov.	273	—	139	18	157	96	25	121	278
		» flicksk.	150	12		110	110				110
Huskvarna .	8175	Komm. m.sk.2	153		79	80	159				159
Nässjö . . .	9 013	» » 1	191		91	90	181				181
Värnamo . .	3 993	» » 2	98		37	39	76				76
Vetlanda . .	3 421	» )> 2	94		40	50	90				90
Tranås . . .	6300	» » 1	135		54	58	112				112
Hela länet	231 085		2177	55	763	869	1632	252	72	324	1956
Kronobergs län
Växjö . . .	9 668	H. a. lärov.	386	—	222	14	236	106	15	121	357
		» flicksk.	274	28		230	230				230
Ljungby. . .	2 944	Komm. m.sk.1	70		41	39	80				80
Älmhult . .	2 778	» »	69		45	29	74				74
Alvesta . . .	1210	» »	77		41	40	81				81
Strömsnäs-
bruk . . .	1150	» »	51		33	27	60				60
Hela länet	157 095		927	28	382	379	761	106	15	121	882

1 Under ombildning till samrealskola.

2 Skall ombildas » »

3 Solbacka läroverk (internat).

Kungl. Majds proposition nr lid.

167

Län och ort	Folk-		Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-jun-gar i 1« resp. I8	Antal	lär	jun	g a		Summa lär- jungar
mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Realskol- och fliekskolstadiet	Gymnasiet
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Kalmar län											j
Kalmar . . .	19 056	H. a. lärov.	457	—	247	38	285	108	17	125	410 j
		» flicksk.	300	37		233	233				233!
Västervik . .	12 569	» a. lärov.	186	—	78	11	89	18	3	21	ilo1
		» flicksk.	148	25		116	116				lie1
Oskarshamn .	8 741	Samrealsk.	117	—	94	35	129				129:
		H. flicksk.	125	18		84	84				84
Vimmerby .	3 260	Samrealsk.	130	—	63	50	113				113
Mönsterås . .	1 674	Komm. m.sk.1	73		39	33	72				72
Borgholm . .	1308	» » 2	62		26	27	53				53
Torsås . . .	697	» »	66		39	33	72				72
Nvbro. . . .	3 342	» »	57		28	29	57				57
Hela länet	231 495		1721	80	614	689	1303	126	20	146	1449
Gotlands län
Visby....	10 377	H. a. lärov.	246	—	132	28	160	58	17	75	235
		» flicksk.	159	16		139	139				139
Hela länet	57 269		405	16	132	167	299	58	17	75	374
Blekinge län
1 Karlskrona .	26 615	H. a. lärov.	511	—	285	46	331	143	20	163	494
		» flicksk.	354	35	—	236	236	—	15	15	251
Karlshamn .	7 598	Samrealsk.o.komm.
		gymn. (I o. II)	166	—	124	14	138	8	4	12	150
		H. flicksk.	163	—		144	144				144
Ronneby . .	5 805	Komm. m.sk.1	141		60	64	124				124
j Sölvesborg. .	4 036	» » 2	103		53	49	102				102
Hela länet	146 851		1438	35	522	553	1075	151	39	190	1265
Kristianst, län
Kristianstad .	13 186	H. a. lärov.	458	—	253	27	280	112	31	143	423
		» flicksk.	267	18		214	214				214
Ängelholm. .	5 272	Samrealsk.	220	—	102	107	209				209
i Tomelilla . .	2 689	Komm. m.sk.1	106		48	71	119				119
Klippan . .	2 708	» » 2	92		52	62	114				114
Åstorp . . .	1 760	» » 2	107		70	44	114				114
Simrishamn .	2 486	» » 2	86		38	38	76				76
Hässleholm .	3 279	» » 1	162		88	113	201				201
Örkelljunga .	870	» »	44		24	25	49				49
Osby ....	1 283	Ensk. m.sk. och
		part. gymn.	110		78	39	117	2	3	5	122
Hela länet	245 988		1652	18	753	740	1493	114	34	14S	1641
Malmöhus län
Malmö . . .	118 535	H. a. lärov.	886	36	468	20	488	286	16	302	8 799
		Realsk.	516	35	388		388				388
		Komm. m.sk.	510		m	339	53;				533
		H. flicksk.	1 230	146		901	90]		92	92	993
		» sämsk.	138	—	6	2	8	47	18	65	73

1 Under ombildning till samrealskola.

2 Skall ombildas » »

8 Därav 9 i lyceet.

168

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Län och ort	Folk-mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Anta lär-jun-gar i 1» resp. 1»	A	n t a	1 1 ä	j u	n g a	r	Summa lär- jungar
Realskol- och fliekskolstadiet	Gymnasiet
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Lund ....	24119	H. a. lärov.	504	_	274		274	163		163	437
		Komm. m.sk.	88		36	66	102				102
		H. flicksk.	601	48		381	381		86	86	467
		i> goss-sk.	541	—	91	—	91	366		366	457
Hälsingborg .	54158	» a. lärov.	628	35	370	18	388	140	31	171	559
		» flicksk.	771	69		598	598		37	37	635
Ystad . . .	11554	» a. lärov.	310	—	133	31	164	65	19	84	2481
		» flicksk.	207	31		180	180				180
Landskrona .	18 437	» a. lärov.	326	—	169	57	226	63	28	91	31.7
		Komm. flicksk.	201			176	176				176
j Trälleberg. .	12 935	Samrealsk.	242	—	86	86	172				172
\| Eslöv....	6 208	Komm. m.sk.1 och
		gymn.	224	—	64	71	135	53	32	85	220
j Svedala. . .	1912	Komm. m.sk.2	77		38	50	88				8g\|
j Anderslöv . .	709	» » 1	81		33	48	81				81
Skurup . . .	1456	» » 2	75		35	30	65				65
Hörby . . .	1585	» » 2	79		32	46	78				78
Höganäs. . .	5 677	» » 1	145		73	94	167				167
Höör ....	1297	» »	74		34	34	68
Svalöv . . .	2 216	» »	93		66	48	114				114
Hela länet	507 654		8 547	400	2 590	8 276	5 866	1183	359	1542	2 7 417
Hallands lån
Halmstad . .	23 344	H. a. lärov.	513	—	280	56	336	123	40	163	499
		» flicksk.	290	23		248	248				248
; Varberg. . .	8 360	Samrealsk.	139	—	123	15	138				138
		H. flicksk.	155	21		103	103				103
Laholm . . .	2 543	Komm. m.sk.2	100		33	63	96				96j
\| Falkenberg .	5 473	» » 1	151		65	71	136				136
Kungsbacka .	1905	» »	81		41	43	84				84
Hela länet	149 958		1429	44	542	599	1141	123	40	163	1304
Göteborgs och
Bohus län
\ Göteborg . .	235 994	H. a. lärov.	1622	37	941	35	976	628	33	661	1637
		Realsk.	1069	75	867		867				867
		Komm. m.sk.	527		296	437	733				733
		H. flicksk.	2 755	329	—	2 220	2 220	_	134	134	2 354
		» sämsk.	266	39	86	88	174	45	48	93''	267
		Ensk. m.sk.	240	25	125	41	166				166
Uddevalla . .	14 499	H. a. lärov.	283	—	153	22	175	78	26	104	279
		» flicksk.	245	13		171	171				171
\| Strömstad. .	3 071	Samrealsk.	99		53	46	99				991
Lysekil . . .	4 085	Komm. m.sk.1	82		38	30	68				68i
Mölndal. . .	17 172	» »	79		36	55	91				91
Hela länet	449 653		7 267	518	2 695	3145	5 740	751	241	992	6 732
Älvsborgs län
Borås....	35 799	H. a. lärov.	511	—	322	_	322	89	51	94	416
	1	» flicksk.	397;	49	1	339	339				339;

1 Under ombildning till aamrealskola.

2 Skall ombildas » »

3 Därav 9 i lyceet vid högre allmänna läroverket i Malmö.

Kungl. Majlis proposition nr 119.

169

Län och ort	Folk-mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-jun-gar i l8 resp. I8	Antal lär Realskol- och flickskolstadiet	j u n g a r Gymnasiet	Summa lär- jungar
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Vänersborg .	8 752	H. a. lärov.	341		ISO	23	173	97	31	128	301
		» flicksk.	180	26		119	119				119
Alingsås . .	8 611	Samrealsk.	217	—	95	104	199				199
Åmål ....	6 578	»	184	—	68	74	142				142
Trollhättan .	15 762	Komm. m.sk.1	158		92	80	172				172
Ulricehamn .	3 956	» » 1	110		42	52	94				94
Lilla Edet. .	1308	» »	60		27	28	55				55
Mellerud. . .	1509	» »	49		32	26	58				58
Hindås . . .		Flickpension	74	5	1	81	82				82
Hela länet	312 447		2 281	80	829	926	1755	186	36	222	1977
Skaraborgs län
Skara....	6 650	H. a. lärov.	333		136	30	166	133	20	153	319
		» flicksk.	152	11		120	120				120
Skövde . . .	10 317	» a. lärov.	226	—	141	22	163	66	9	75	238
		» flicksk.	156	27		139	139				139
Mariestad . .	6154	Samrealsk.	93	—	85	24	109				109
		H. flicksk.	123	—		93	93				93
Lidköping . .	8 907	Samrealsk.	125	—	lil	30	141				141
		H. flicksk.	145	13		104	104				104
Falköping . .	6 980	Samrealsk.	259	—	100	113	213				213
Vara ....	1218	Komm. m.sk.1	68		47	29	76				76
Tidaholm . .	4 656	» » 1	63		30	41	71				71
Karlsborg . .	2 059	» »	49		22	31	53				53
i Hjo.....	2 734	» »	62		37	32	69				69
Hela länet	244 305		1854	51	709	808	1517	199	29	228	1745
Värmlands lån
Karlstad . .	20 369	H. a. lärov.	578	—	327	—	327	168	27	195	522
		» flicksk.	378	56		325	325				325
Kristinehamn	12 407	Samrealsk.	263	—	222	55	277				277
		H. flicksk.	199	31		149	149				149
Arvika . . .	8 007	Samrealsk.	133	—	114	—	114				114
		H. flicksk.	138	18		123	123				123
Filipstad . .	4 751	Samrealsk.	165	—	58	60	118				118
Säffle. . . .	3105	Komm. m.sk.1	96	—	53	56	109				109
Sunne . . .	1637	» » 2	81		63	40	103				103
Skoghall . .	2 746	» »	49		25	17	42				42
Torsby . . .	97 g	» »	63		40	35	75				75
Lundsberg		H. goss-sk.	166	—	64	4	68	86	2	88	156
Hela länet	270 064		2 309	105	966	864	1830	254	29	283	2113
Örebro län
Örebro . . .	37 321	H. a. lärov.	750	35	418	—	418	167	—	167	585
		» flicksk.	617	59	—	492	493	—	58	58	551
Askersund	2 091 Samrealsk.	93	27	38	40	78				78
Hallsberg . .	2 832	Komm. m.sk.a	95		63	4b	109				109
Karlskoga. .	2 313	» » 1	112		59	49	108				1081
Nora ....	2 622	» »	70		38	32	70				70
Lindesberg. .	3182	» »	66		29	34	63				63
Kopparberg .	1995	» »	58		27	34	61				61
Hela länet	221 297		1861	121	672	728 1400	167	58	225	1625

1 Under ombildning till samrealskola.
1 Skall ombildas » »

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Län och ort	Folk-mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-jun-gar i l6 resp. 1*	Antal lär Realskol- och fliekskolstadiet	j u n g a r Gymnasiet	Summa lär- jungar
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Västmanlands
län
Västerås. . .	29 578	H. a. lärov.	515	—	308	_	308	140	27	167	475
		» flicksk.	326	40		298	298				298
Sala ....	7 921	Samrealsk.	135	—	61	50	lil				lil
Köping . . .	6 353	»	131	—	42	49	91				91
Arboga . . .	4 872	»	87	—	28	33	61				61
Västanfors. .	1532	Komm. m.sk.	64		47	36	83				83
Hela länet	162 801		1258	40	486	466	952	140	27	167	1119
Kopparbergs
län
Falun . . .	13 539	H. a. lärov.	425	—	245	36	281	113	16	129	410
		» flicksk.	223	32		183	183				183
Stora Tuna .	2 409	Komm. m.sk.1	188		97	83	180				180
Leksand. . .	1392	» i» 2	72		41	29	70				70
Mora ....	1534	» » 1	110		52	44	96				96
Hedemora. .	3 540	» » 2	116		49	55	104				104
Avesta . . .	4 820	» » 2	97		53	40	93				93
Ludvika. . .	4 812	» » 2	106		45	53	98				98
Norrbärke. .	2 485	» »	57		28	19	47				47
j Orsa ....	893	» »	90		46	41	87				87
Hela länet	251 818		1484	32	656	583	1239	113	16	129	1368
Gävleborgs län
Gävle....	39 385	H. a. lärov.	507	—	277	71	348	80	25	105	453
		» flicksk.	287	32		221	221				221
		Ensk. m.sk.	180	—	70	125	195				195
Hudiksvall. .	7 612	H. a. lärov.	200	—	134	20	154	38	13	51	205
		» flicksk.	136	12		96	96				96
Söderhamn .	11 723	Samrealsk. och
		komm. gymn.	185	—	106	18	124	25	—	25	149
		H. flicksk.	160	15		146	146				146
Sandviken	11 665	Komm. m.sk.2	116		57	65	122				122
Bollnäs . . .	1 267	» » 1	117		81	52	133				133
Storvik . . .	1892	» »	92		41	48	89				89
Ljusdal . . .	2 098	» »	60		48	38	86				86
Hela länet	279 551		2 040	59	814	900	1714	143	38	181	1895
V ästernorrlands
län
Härnösand. .	11 725	H. a. lärov.	320	—	167	18	185	79	15	94	279
		» flicksk.	226	24		209	209				209
Sundsvall . .	17 880	» a. lärov.	442	—	262	69	331	118	12	130	461
		» flicksk.	314	32	—	223	223	_	16	16	239
Örnsköldsvik.	4 926	Samrealsk.	258	—	112	128	240				240
Gudmundrå .	1358	Komm. m.sk.2	95		54	54	108				108
Sollefteå. . .	2 689	» » 1	118		55	60	115				115
Hela länet	276 459	\| 1773	56	650	761	1411	197	43	240	1651

1 Under ombildning till samrealskola.

2 Skall ombildas » »

Kungl. Majlis proposition nr 119.

171

Län och ort	Folk-mängd 31 de-cember 1928	Läroanstalt	Medel-tal lär-jungar höst-termi-nerna 1924— 1928	Antal lär-jun-gar i 1* resp. I8	Antal läi Realskol- och flickskolstadiet	j u n g a r Gymnasiet	Summa lär- jungar
Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma	Gos- sar	Flic- kor	Sum- ma
Jämtlands lån
Östersund . .	14 458	H. a. lärov.	425	—	248	19	267	102	15	117	384
		» flicksk.	304	34		252	252				252
Ström. . . .	1125	Komm. m.sk.1	59		43	41	84				84
Hela länet	135 315		788	34	291	312	603	102	15	117	720
Västerbottens
län
Umeå . . .	10 683	H. a. lärov.	339	—	203	50	253	89	25	114	367
		» flicksk.	208	12		162	162				162
Skellefteå . .	4 286	Samrealsk.	221	—	108	104	212				212
Hela länet	201006		768	12	311	316	627	89	25	114	741
Norrbottens län
Luleå ....	11 191 !h. a. lärov.	302	—	139	45	184	85	5	90	274
		» flicksk.	211	9		135	135				135
Piteå ....	3186	Samrealsk.	141	—	58	58	116				116
Haparanda .	2 616	»	120		36	37	73				73
Nederkalix. .	1083	Komm. m.sk.1	91		60	63	123				123
Malmberget .	4 610	» i) 2	155		60	85	145				145
Kiruna . . .	10 562	» » 2	107		34	78	112				112
Boden. . . .	6 526	» » 1	163		88	85	173				173
Hela länet	195 830		1290	9	475	586	1061	85	5	90	1151
Hela riket	6105 190\|	66728	3 259	23 724 27128	50852	7 743	2147	9890	3 60 751

1 Under ombildning till samrealskola.

2 Skall ombildas o »

3 Därav 9 i lyceet vid högre allmänna läroverket i Malmö.

Bilaga 3.

Antalet kvinnliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar, fördelade efter hemorter, och beräknat antal
platser för sådana lärjungar vid hemortens eller annat inom länet beläget statligt gymnasium.

(Ur 1927 års skolsakkunnigas utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m.)

Lärjungarnas

hemort

Antal kvinnliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar	Läroanstalt	Antal platser i tre högsta rin-garna	Antal manliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar	Beräknat ytter-ligare antal platser i tre högsta ringarna
Höstterminen	Medel- tal	Höstterminen	Medel- tal
1924	1925	1926	1927	1928	1924	1925	1926	1927	1928
385	394	391	376	370	383.2	Kungsholmens h. a. 1.	150	_	_	_	_	_	_	1501
						H. a. 1. f. flickor .	225	—	—	—	—	—	—	225
385	394	391	376	370	383.2	Summa	375	—	—	—	—	—	—	375
3	1	1		3	1.6	Södertälje h. a. 1. .	150	72	69	63	66	57	65.4	84.6
21	20	21	16	21	19.8	Djursholms sämsk.	—	65	70	67	69	88	71.8	(-71.8)
16	21	20	17	18	18.4	Saltsjöbadens >	—	28	33	36	40	46	36.6	(-36.6)
20	26	27	24	22	23 8	Lidingö k. lvk. . .	—	41	53	61	58	41	50.8	(-50.8)
17	15	9	15	18	14.8	—
77	83	78	72	82	78.4	Summa	150	206	225	227	233	232	224.6	84.6
63	52	54	53	63	57.0	Uppsala h. a. 1.	150	206	206	193	181	161	189.4	-39.4
15	11	9	9	8	10.4	—
78	63	63	62	71	67.4	Summa	150	206	206	193	181	161	189.4	-39.4
4	7	7	7	5	6.0	Eskilstuna h. a. 1.	150	77	73	61	52	56	63.8	1 86.2
4	4	3	5	6	4.4	Nyköpings >	150	56	64	72	56	55	60.6	89.4
7	10	6	3	4	6.0	Strängnäs »	75	33	34	32	36	41	35.2	39.8
15	16	14	9	14	13.6	—
30	37	30	24	29	30.0	Summa	375	166	171	165	144	152	159.6	215.4
25	32	28	15	16	23.2	Linköpings h. a. 1.	225	158	161	165	146	152	156.4	68.6
16	14	14	12	8	12.8	Norrköpings »	225	152	151	135	134	116	137.6	87.4
13	15	22	23	20	18.6	Motala k. gymn. .	—	35	41	34	37	34	36.2	(-36.2)
27	32	31	29\| 23	28.4	—
81	93	95	79	67	83.0	Summa	450	345	353	334	317	302	330.2	156 0

Stockholm.....

Samma

Stockholms län.

Södertälje.....

Djursholm.....

Saltsjöbaden . . .

Lidingö ......

Länet i övrigt . . .

Summa

Uppsala län.

Uppsala .....

Länet i övrigt . . .

Summa

Södermanlands län.

Eskilstuna.....

Nyköping.....

Strängnäs .....

Länet i övrigt . . .

Summa

Ostergötlands län.

Linköping.....

Norrköping.....

Motala.......

Länet i övrigt . . .

Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Jönköpings län. j Eksjö.......j Jönköping ..... Länet i övrigt . . .	20 12 32	24 22 34	17 21 34	1 11 20 29	9 15 26	16.2 18.0 31.0	Eksjö h. a. 1. . . . Jönk. > ...	150 225	70 177 i	60 173	63 158	77 138	87 131	71.4 155.4	78.6 69.6
Summa	64	80	72	60	50	65.2	Summa	375	247	233	221	215	218	226.81	148.2
Kronobergs län.
Växjö.......	7	7	6	6	6	6.4	Växjö h. a. 1. . . .	150	98	101	101	96	82	95.6	54.4
Länet i övrigt . . .	14	11	11	17	15	13.6	—							1
Summa	21	18	17	23	21	20.0	Summa	150	98	101	101	96	82	95.6\|	54.4
Kalmar län.
Kalmar......	9	6	6	4	4	5.8	Kalmar h. a. 1. .	225	120	109	109	105	109	110.4	114.6
Västervik.....	5	4	8	5	4	5.2	Västerviks >	75	50	47	41	38	29	41.0	34.0
Länet i övrigt . . .	29	29	29	22	19	25.6	—							1
Summa	43	39	43	31	27	36.6	Summa	300	170	156	150	143	138	151.4]	148.6
Gotlands län.
Visby.......	6	9	13	12	12	10.4	Visby h. a. 1. . . .	150	64	59	38	38	41	48.0	102.0
Länet i övrigt . . .	3	2	3	4	5	3.4	—
Summa	9	11	16	16	17	13.8	Summa	150	64	59	38	38	41	48.0	102.0
Blekinge län.
Karlshamn.....	10	11	11	7	10	9.8	Karlshamns k. gymn.	—	13	8	12	4	4	8.2	(-8.2)
Karlskrona.....	24	25	23	21	19	22.4	Karlskrona h. a. 1. .	225	125	135	135	125	104	124.8	100.2
Länet i övrigt . . .	16	21	15	18	11	16.2	—
Summa	50	57	49	46	40	48.4	Summa	225	138	143	147	129	108	133.0	100.2
Kristianstads län.
Kristianstad ....	10	16	20	22	16	16.8	Kristianstads h. a. 1.	225	121	130	113	101	84	109.8	115.2
Länet i övrigt . . .	43	47	38	21	28	35.4	—
Summa	53	63	58	43	44	52.2	Summa	225	121	130	113	101	84	109.8	115.2
Malmöhus län.
Hälsingborg ....	54	60	53	53	44	52.8	Hälsingborgs h. a.
							1. f. fl......	150							150.0
Landskrona ....	21	22	19	20	21	20.6	Landskrona h. a. 1.	150	69	59	61	56	54	59.8	90.2
Eslöv.......	23	20	18	22	22	21.2	Eslövs h. sämsk. .		45	46	46	46	50	46.6	(-46.6)
Ystad.......	15	15	20	12	11	14.8	Ystads h.a.l. . . .	150	83	97	89	76	63	81.6	68.4
Lund.......	73	64	63	48	42	58.0	Lunds > ...	150	141	137	130	130	129	133.4	16.6
Malmö.......	84	129	127	127	112	115.8	Malmö h. a. 1. f. fl. .	150	-		—			—	150.0
Länet i övrigt . . .	51	33	25	20	22	30.2	—
Summa	321	343	325	\| 303	275	313.4	Summa	750	\| 338	339\| 326 308 296	321.4	475.2

1 Vid högre allmänna läroverket ä Kungsholmen upprättades gymnasium (avsett för manliga och kvinnliga lärjungar) först fr. o. m. h. t. 1929.

Kungl. Maj :ts proposition nr 119.

Lärjungarnas hemort	Antal kvinnliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar	Läroanstalt	Antal platser i tre högsta rin-garna	Antal manliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar	Beräknat ytter-ligare antal platser i tre högsta ringarna
Höstterminen	Medel- tal	Höstterminen	Medel- tal
1924	1925	1926	1927	1928	1924	1925	1926	1927	1928
Hallands län.
Halmstad.....	15	21	17	16	17	17.2	Halmstads h. a. 1. .	225	lil	143	124	122	109	121.8	103.2
Länet i övrigt . . .	24	19	17	16	19	19.0	—
Summa	39	40	34	32	36	36.2	Summa	225	lil	143	124	122	109	121.8	103.2
Göteborgs o. Boll. län.
Göteborg......	164	170	151	146	136	153.4	Gtbgs h. a. 1. f. fl. .	150	—	—	_	_	_	_	150.0
Uddevalla.....	14	17	11	10	15	13.4	Uddevalla h. a. 1. .	150	72	62	60	58	63	63.0	87.0
Länet i övrigt . . .	15	20	15	9	15	14.8	—
Summa	193	207	177	165	166	181.6	Summa	300	72	62	60	58	63	63.0	237.0
Alvsborgs län.
Borås.......	13	7	8	8	11	9.4	Borås b. a. 1.	150	109	109	122	103	94	107.4	42.6
Vänersborg.....	3	13	13	16	10	11.0	Vänersborgs >	225	92	104	119	107	92	102.8	122.2
Länet i övrigt . . .	43	47	41	31	32	38.8	—
Summa	59	67	62	55	53	59.2	Summa	375	201	213	241	210	186	210.2	164.8
Skaraborgs län.
Skara.......	7	1	2	2	3	3.0	Skara b. a. 1. . . .	225	154	145	153	117	117	137.2	87.8
Skövde ......	4	8	12	13	5	8.4	Skövde » ...	150	53	53	48	43	45	48.4	101.6
Länet i övrigt . . .	40	38	34	29	28	33.8	—
Summa	51	47	48	44	36	45.2	Summa	375	207	198	201	160	162	185.6	189.4
Värmlands län.
Karlstad......	3	1	2	1	10	3.4	Karlstads b. a. 1.	225	206	217	189	158	151	184.2	40.8
Länet i övrigt . . .	17	23	14	9	12	15.0	—
Summa	20	24	16	10	22	18.4	Summa	225	206	217	189	158	151	184.2	40.8
Örebro län.
Örebro.......	12	27	36	44	37	31.2	Örebro h. a. 1.	225	176	190	191	185	175	183.4	41.6
Länet i övrigt . . .	22	25	25	21	19	22.4	—
Summa	34	52	61	,65	56	53.6	Summa	225	176	190	191	185	175	183.4	41.6

174 Kungl. Majlis proposition nr 119.

Västmanlands län. Västerås...... Länet i övrigt . . .	5 22	7 18	7 18	7 16	8 16	6.8 18.0	Västerås h. a. 1. . .	225	130	136	138	131	131	133.2	91.8
Summa	27	25	25	23	24	24.8	Summa	225	130	136	138	131	131	133.2	91.8
Kopparbergs län.
Falun.......	2	4	3	5	7	4.2	Falu h. a. 1. ...	150	102	114	103	98	98	103.0	47.0
Länet i övrigt . . .	29	33	33	29	25	29.8	—
Summa	31	37	36	34	32	34.0	Summa	150	102	114	103	98	98	103.0	47.0
Gävleborgs län.
Gävle.......	14	20	25	18	17	18.8	Gävle h. a. 1. .	150	99	96	108	89	80	94.4	55.6
Hudiksvall.....	11	7	9	8	11	9.2	Hudiksv:s >	150	41	43	42	38	33	39.4	110.6
Länet i övrigt . . .	16	19	15	14	8	14.4	—
Summa	41	46	49	40	36	42.4	Summa	300	140	139	150	127	113	133.8	166.2
Västernorrlands län.
Härnösand.....	6	7	9	6	5	6.6	Härnösands h. a. 1. .	150	59	71	72	74	69	69.0	81.0
Sundsvall.....	33	32	27	27	19	27.6	Sundsvalls >	150	94	97	102	99	104	99.2	50.8
Länet i övrigt . . .	29	29	22	25	24	25.8	—
Summa	68	68	58	58	48	60.0	Summa	300	153	168	174	173	173	168.2	131.8
Jämtlands län.
Östersund.....	14	15	14	8	5	11.2	Östersunds h. a. 1. .	150	84	79	77	83	72	79.0	71.0
Länet i övrigt . . .	10	8	9	8	3	7.6	—
Summa	24	23	23	16	8	18.8	Summa	150	84	79	77	83	72	79.0	71.0
Västerbottens län.
Umeå.......	6	8	6	4	4	5.6	Umeå h. a. 1. . . .	150	87	94	88	79	75	84.6	65.4
Länet i övrigt . .	11	12	9	9	9	10.0	—
Summa	17	20	15	13	13	15.6	Summa	150	87	94	88	79	75	84.6	65.4
Norrbottens län.
Luleå.......	5	8	12	10	7	8.4	Luleå h. a. 1. . . .	150	89	95	96	8i	62	84.6	65.4
Länet i övrigt . . .	12	13	11	16	18	14.0	—
Summa	17	21	23	26	25	22.4	Summa	150	89	95	96	81	62	84.6	65.4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

176

Kungl. Majlis proposition nr 119.

Bilaga 4.

Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal treårig
flickskollinje, förenad med allmänt läroverk.

(Teoretisk linje i de två högsta klasserna.)

(Ur 1927 års skolsakkunnigas utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m.)

Utgifter.

1 kvinnlig ämneslärare................

\ manlig » ................

Alderstillägg, approximativt..............

Särskilt arvode åt rektor...............

» » » bitr. föreståndarinna.........

Ersättningar för bostad och bränsle..........

1 e. o. kvinnlig lärare................

Timlärare i teoretiska ämnen fappr.J..........

» » teckning (4 t.), musik (2 t.), gymnastik (4 t.)

» » övriga praktiska ämnen (9.5 t.).......

S kolläkare......................

Bibliotekarie.....................

Skolans andel i pensionsavgifter till lärare fappr.) . . .
Diverse utgifter..............

kronor

2 800
3 300
1200
400
100
1800
2 600
1200
850
760
100
100
400
200

Statsbidrag:

Inkomster.

För manlig lärare..............

Arvode åt rektor och bitr. föreståndarinna . . .

Ålderstillägg................

För praktiska ämnen utom teckning, 9.5 t. å 75:
Kommunalanslag...............

	Kronor	15 810: —
kronor	9 200: —
»	500: —
	366: 67
»	1 200: —
»	712: 50	11 979: 17
		3 830: 83
	Kronor	15 810: —

Anm. 1. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt lärarna ej medräknade.

Anm. 2. De utgifter, som vid allmänt läroverk bestridas av lärjungarnas terminsavgifter till
hus- och vedkassan samt till biblioteks- och materielkassan, torde även vid kommunal flickskollinje
böra bestridas av lärjungeavgifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 9h Käft. (Nr 119.)

Bilaga 5.

Antalet lärjungar, som åren 1928 och 1929 intagits i klass 1 av femårig oell fyraårig realskola.

(Sammanfattning av uppgifter, meddelade av vederbörande rektorer.)

(Ur 1927 års skolsakkunnigas utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation.)

Antal lärjungar, som åren 1928 och 1929 intagits

Läroverk

				i klass 1 av	5-årig realskola (l6)								klass 1	av	4-årig realskola (l1)
från folkskolans								från folkskolans				1
klass 3	klass 4	klass 5			klass 5	klass 6	klass 7
1928	1929	1928	1929	1928	1929	1928	1929	1928	1929	1928	1929	1928 :	1929	1928	1929
g-	fl.	*1	fl.	g-	fl.	g-!	fi.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.\|	g-	fl.	g-	fl.
				9		28 33 oc	i			1		9		36										_	_	_	_	_	_	_	—
				17 10							12 9																		__
					!			3			oo 43 10										_	_	_	_1	_	_	_	_
_	—			18	—	18 31 15 22 31 51 15 7 13 19 10 33 20 13	_	—	—	7	—		—	—	—	—	—	—	12	—	17		3		3	-j	1		5
			—	—	_	3 1	—	6 3	—	2 I? 16	—	14 6 47 37 13 15 6 21	—	—	—	—	—	—	—	5	—	—	_	1		—	—	—	—
	~~	—		0 16
		—	—	—	—	—	—	6
	—	1	—	9 19	—	z	z	—	4 6	—		—	3	—	1	—	8 13 22	—	12 12 11	E		_	1		1	_	4 4 1	—
—	—	—	—	8	—	—	—	—	4		7		1U 22 2 8 5 5
—		2	—		—	2	—	7																		_	_
1		—	—	16 8		—	4	—	7	—	9 6	~~	—	2	—	—	—	1 7 8	—	6 4 12	—	—	—	—	—	4	—	3 1	—
—	—	—			—		_	3											_	_	_	1	_		—
I_ j_ :	—	!	—	—		9 10 17 7 16 12 18 12	7 3 8 14 4	—		i 1 6 2 3 5 2	5 2 _ 5 1 1 __	—	z	9 19 6 5 c	1 1 3 1 7	—	1	—	1 1	2 1 1 1	13 6 5 4	5 5 1 1 5 g	n 6 2 2 1 3	1	5 9	1	11	2 2	2 1	1 5 2 1 1	1 3 2 1
_ !	t	i- 1 1				i 9 5 1					3 4 11	3 3 ! 1					2	12 2	3	12 5 7				1	—	3 5		2
				—		7	4			C	2		—								I •		''	1

Stockholm, h. latin! å Norrm. . .

» » real! » »

» h. a. 1. å Östermalm

» » » Södermalm .

» nya elem.skolan ....

Malmö, h. allm. lärov.......

Hälsingborg» » ......

Göteborg, h. latinlärov.......

» h. reallärov.......

Stockholm, h. a. 1. å Kungsholmen

Uppsala, h. allm. lärov.....

Linköping, » » » . . . .

Norrköping, » » » ....

Jönköping, » » » . . . .

Lund, » » » ....

Borås, » » » . . . .

Karlstad, » » » . . . .

Örebro, » » » . . . .

Västerås, » » » . . . .

Södertälje, » * * . . . .

Nyköping, » » » . . . .

Strängnäs, » » » . . . .

Eskilstuna, » » » . . . .

Eksjö, » » » . . . .

Växjö, » » » . . . .

Kalmar, » » » . . . .

Västervik, » » » . . . .

Visby, » » » . . . .

—a

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Antal lärjungar, som åren 1928 och 1929 intagits

i klass 1 av 5-årig realskola (1‘)

från folkskolans

klass 3

1928|1929
g. fl.l g. fl.

klass 4

1928 ! 1929

g. fl- g- fl.

klass 5

1928

g. fl.

1929

g. fl -

övriga

1928

g- fl -

1929

g. fl.

i klass 1 av 4-årig realskola (l4)

klass 5

1928

g. fl

1929

g. fl

från folkskolans
									övriga
	klass 6		klass 7
1928	1929	1928	1929	1928	1929
g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fl.	g-	fi.	g-	fl.
7	12	11	14	4	7	3	1
7	3	4	3	1	1	4	2	—	7	1	2
2	9	4	11								2
—	5	2	13		7	1	5	—	6	—	1
8	7	8	15	4	4	1	2	—	2	2	1
6	1	—	6	—	—	—	—	1	2	2	—
1	7	2	6	—	—	—	—	—	1	—	1
2	9	4	2	—	—	—	2	—	4	1	1
4	7	6	7							2	3
3	3	1	9	—	1	—	—	2	8	3	2
2	8	2	11	—	—	1	—	1	8	—	6
—	_	7	4	—	—	—	2	—	—	1	1
3	4	2	5	2		—	1	—	—	—	—
8	13	5	10	_	10	—	1	1	3	1	17
2	5	8	9
5	5	8	7	—	—	—	—	2	5	1	2
1	4	9	6 19 10 13	—			3		4		9 8 4 14
—	—					2 1		=
4 7		8 9		_ 2	_	_	_	2		2 1	—
5	5	9	10		—	—	—	—	1	1	—
1	6	2	8 8 4	—	1	—		—	4	1	5 1
4	4	2	_	—	—		—	3	2
—	3	5	1	—	2	—	—	—	—	2	i
3	—	6	5	1	—	—	1	—	1	—	4

Karlskrona, h. allm. lärov.
Kristianstad,» » »

Ystad, » » »

Landskrona,» » »

Halmstad, » » »

Uddevalla, » » »

Vänersborg, » » »

Skara, » » »

Skövde, » » »

Falun, » » »

Gävle, »t »

Hudiksvall, » » »

Härnösand, » » »

Sundsvall, » » »

Östersund, » » »

Umeå, » » »

Luleå, » » »

Stockholm,

Malmö, »

Hälsingborg, »

Göteborg, »

Stockholm, Vasa realsk.

» Katarina »
Malmö, realskolan . .
Göteborg, västra realsk.

» östra »
Enköping, samrealsk.
Oskarshamn, »

Karlshamn, »

Ängelholm, »

Trälleborg, »

Varberg, »

h. allm. lärov, f

» » »

» »

14
13

211

2!—;

--5

--2

— — I 9

li li: -

Kungl. Maj:is proposition nr 119.

Alingsås, »

Åmål, »

Mariestad, »

Lidköping, »

Falköping, »

Kristinehamn, »

Arvika, »

Söderhamn, »

Örnsköldsvik, »

Skellefteå, »

Norrtälje, »

Vadstena, »

Vimmerby, »

Strömstad, »

Filipstad, »

Askersund, »

Sala, »

Köping, »

Arboga, »

Piteå, »

Haparanda, »

Lidingö, &

Katrineholm, »

Motala, »

Nässjö, »

Ljungby, »

j Mönsterås, »

Ronneby, »

Hässleholm, »

Höganäs, »

Eslöv, »

Falkenberg, »

Lysekil, »

Trollhättan, »

Vara, »

Säffle, »

Karlskoga, »

Stora Tuna, »

Bollnäs, »

Sollefteå, »

Ström, >»

Boden, »

		—	_	_			5 12 u	5 4	_	—	2 3	3 8 4	_	_	12 1 K	10 1 0	-	_	—	—	7	9 3	5 2 K	2!- o	_	—	1		—	1	1
							17	Q			3	5		5	2					4	3	3	9						7		9
	_	_	_	_	—	_	10	5	—		4	i		3	3	—	—	-,	—	2	3	4	1
	—	—	—	—	—	—	5	18	—	—	1	—	_i	5	—	—	—	—	_	10	24	7	9	1	—	—	—	—	i	4	7
																						6	1
							Q	9					i	11							n	9	9
											1													K
	_	_	_	__	_	_	10	7	—	_	2	i	_	_	9	1	—	_	—	—	3	l	6	5	1
																					2	l	3						—	2	—	2
	—	_	—	—	2	3	12	8	—	1	1	2	7	1	—	1
																							4	2
	—		—	—	1	—	12	11	1	—	2	1	3	2	1	3
																						9	6	3					o	1
																			1
																				1	5	5	5	5	_	_	—	_	i	1	2	_
																				2			1 4	3				1			2
	—	1	—	1	4	4	9	17	1	—	1	2
	—	—	—	—	3	5	7	4	1	1	1	1	2	5	_	2
																	1	1	2	—	39	33	43	30	—	2	—	—	10	3	15	1
																		5	2	3	21	16	32	24	—	—	—	—	3	2	1	2
																	5	4	q	7	15	10	11	1 ^					Q	10	9	Pi
																	i	1	i		23	22	26	23	_	—	—	—	12	2
																					6	13	10	12	—	—	—	—	3	2	2	—
															—			1	i	—	14	5	10	10	—	—	—	—	1	—	2	—
																	5	3	3	2	9	17	15	11	—	—	—	—	1	1	—	3
																	7	7	2	4	21	23	26	30	2	—	2	—	2	2	2	4
																	1	1	1	2	21	31	22	27	—	—	--	—	1	1	—	2
																		1	—	1	2	2	6	15	2	1	1	4	18	14	14	14
																			1		12											9

																			3	1	18	9	8	12							2	—
																					15	13	17	18	—	—	—	—	14	4	15	8
																	2				11	8	11	7							1	1
																	7	4	—	2	6	9	19	10	—	—	—	—	1	1	1	—
																	2	1	1	—	12	10	17	16	—	—	—	—	4	—	—	—
																	2	3	3	—	28	26	32	23	—	—	—	—	8	1	5	3
																					27	12	25	11	—	—	—	—	1	1	5	—
																					10	21	19	16	—	—	—	—	4	3	—	1
																					9	15	14	14							6	2
																	2	1	4	2	19	28	20	25	—	—	—	—	1	—	—	3
Summa	1	1	6	3 222	24	1013	286	27	14191	119	166	20	674117	43	39 36134	54l!668!716\|701	24	50	19 53115	130	137160

Anm. Till klass l5 hava ett 60-tal lärjungar kommit från folkskolans klass 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Bilaga 6.

Antalet lärjungar höstterminerna 1928 och 1929 i klass 26> 1& och l* vid
de (gamla) allmänna läroverken.

(Ur 1927 års skolsakklinnigas utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation.
)

		H ö s	t t e r m i n	e n		Klass 1J
Läroverk	1	9 2	8	1	9 2	9
	Kl. 26	Kl. I5	Sum- ma	Kl. 26	Kl. I5	Sum- ma	H. t. 1928	H. t. 1929
I. Högre allmänna läroverk. Stockholm, h. latinlärov, å Norrmalm .	99	18	117	58	65	123	1 _	1 _
> > reallärov. » >	70	29	99	34	71	105	1 _	1 _
» h. allm. lärov. » Östermalm .	137	19	156	71	72	143	1 _	1 _
> > > j s Södermalm .	100	—	100	78	35	113	16	25
» nya elementarskolan . . .	63	—	63	36	—	36	1 _	1 _
Malmö, h. allm. läroverket ....	105	23	128	73	51	124	1 _	1 _
j Hälsingborg, > » » ....	80	—	80	51	24	75	—	6
\| Göteborg, k. latinläroverket.....	79	35	114	37	69	106
> > realläroverket......	76	27	103	75	74	149	1 _	1 _
Stockholm, h. allm. lärov, å Kungsholmen	104	15	119	68	64	132	1 _	1 _
Uppsala, h. allm. läroverket ....	66	—	66	39	35	74	12	17
Linköping, > » > ....	92	—	92	52	19	71	13	16
Norrköping, > > » ....	72	35	107	34	34	68	22	13
Jönköping, > > > ....	61	—	61	55	33	88	—	—
Lund, > > > ....	63	17	80	35	41	76	1 _	1 _
Borås, > J 1 ....	61	—	61	47	35	82	—	—
Karlstad, > > > ....	44	30	74	36	35	71	7	9
Örebro, > > > ....	82	14	96	74	21	95	7	5
Västerås, » » > ....	73	—	73	36	35	71	9	12
Södertälje, > » > .... Eskilstuna, > > > ....	52	—	52	34	32	66	17	17
47	—	47	38	33	71	16	18
Nyköping, > * > ....	32	—	32	—	35	35	12	15
Strängnäs, > > > ....	30	—	30	—	35	35	2	12
Eksjö, > > > ....	33	—	33	—	34	34	9	7
Växjö, > > > ....	46	—	46	35	31	66	—	11
Kalmar, > » > ....	45	—	45	30	35	65	17	17
Västervik, > > > ....	22	—	22	—	22	22	2	6
Visby, » > > ....	42	—	42	—	30	30	14	16
Karlskrona, » > > ....	66	—	66	34	36	70	30	30
Kristianstad, > > > ....	60	—	60	35	35	70	20	16
Ystad, > > > ....	38	—	38	—	35	35	12	17
Landskrona, » > > ....	45	—	45	34	34	68	18	22
Halmstad, > > » ....	64	—	64	37	35	72	25	31
Uddevalla, * > > ....	31	—	31	—	35	35	10	8
Vänersborg, > > > ....	26	—	26	—	36	36	8	9
Skara, > > > ....	35	—	35	—	36	36	15	10
Skövde, > » > ....	28	—	28		35	35	11	18
Falun. » > » ....	61	—	61	37	35	72	17	15
Gävle, > » > ....	62	34	96	36	35	71	20	21
Hudiksvall, > » > ....	33	—	33	—	35	35	—	15
Härnösand, » » » ....	26	—	26	24	23	47	9	8
Sundsvall, > » » ....	64	—	64	35	35	70	35	34
Östersund, > » > ....	58	—	58	35	35	70	7	17
Umeå, > > > ....	48	—	48	33	35	68	17	18
Luleå, » > > ....	25	31	56	—	35	35	9	15

Enligt organisationsplanen skall vid detta läroverk fyraårig realskola icke förekomma.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 119.

181

Läroverk

II. Realskolor.

Stockholm, Vasa realskola .

> Katarina *
Göteborg, västra »

s östra »

Malmö, » .....

Enköping, samrealskolan......

Oskarshamn, » .......

Varberg, » .......

Lidköping, > .......

Arvika, > .......

Söderhamn, > .......

Karlshamn, » .......

Ängelholm, » .......

; Trälleberg, > .......

| Alingsås, > .......

j Åmål, 5 .......

I Mariestad, » .......

j Falköping, > .......

, Kristinehamn, > .......

i Örnsköldsvik, > .......

Skellefteå, > .......

lil. Samreahkolor med enkel linje.

Norrtälje, samrealskolan
! Vimmerby, »

Filipstad, ’

Askersund, »

Sala, >

Köping, »

Arboga, »

! Vadstena, >

J Strömstad, >

! Piteå, >

i Haparanda, >

Summa

	H ö s	t t e i	min	e n		Klass l4
1	9 2	8	i	9 2	9
Kl. 2°	Kl. I5	Sum- ma	Kl. 2°; Kl. I6	Sum- ma	H. t. 1928	H. t. 1 1929
j 131	34	165	86	71	157	1 _	1 _
96	30	126	70	55	125	1 _
110	13	123	75	36	lil	1 _
lil	23	134	70	35	105	9	10
92	__	92	71	16	87	6	10
28	_	28	—	34	34	11	20
27	—	27	—	35	35	12	16
29	—	29	—	33	33	5	16
28	—	28	—	35	35	14	14
16	—	16	28	—	28	—	5
27	—	27	—	25	25	8	6
35	—	35	27	—	27	—	19!
46	—	46	31	35	66	11	8i
35	—	35 28	13	41	5	8
48	—	48 -	35	35	16	10;
39	—	39	-	28	28	—	5
19	—	19		34	34	7	9!
45	—	45	29	26	55	5	5
51	—	51	25	28	53	36	27!
53	—	53	33	18	51	—	12
62	—	62	34	30	64	0	11
18		18				5	5
26 —	26	20	—	20	—	6
27	—	27	—	—	—	7	10
13	—	13	22	—	22	—	—
34	—	34	—	—	—	12	13
29	—	29	—	—	—	—	9
12	—	12	—		—	—	7
19	14	33	—	24	24	1 _	1 _
18	7	25	—	3C	30	1 _
19	10	29	—	31	31	1 _	1 _
13	17	30		15	15	i —
4 002	475	4477	2115	2407	4 522	012	787

Anni. Av de lärjungar, som år 1929 godkänts till intagning i klass l5 vid nedanstående 18 läroverk,
har följande antal på grund av bristande utrymme där ej kunnat mottagas:

Stockholm, h. a. 1. å Östermalm......14

Göteborg, h.

Uppsala, h.

Karlstad,

Nyköping,

Eksjö,

Karlskrona,

Halmstad,

Uddevalla,

h. a. 1

realläroverket ........ 2

1............. 6

............ 6

............ 1

......■..... 2

''............ 4

............12

Vänersborg,
Falun, »

Gävle,

Hudiksvall »

Sundsvall, >

Östersund, >

Umeå, 1

Luleå, >

Stockholm, Vasa

............]

............ 6

realskola ............4

Summa 92

Enligt organisationsplanen skall vid detta läroverk fyraårig realskola icke förekomma.

£* ^ tO 05

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid''

Allmännua läroverk för flickor............ 2

I. Flickornas läroverksutbildning................... 5

A. Ytterligare behov av högre flickläroverk............. 5

Departementschefen 10.

B. Flickläroverkens organisation.........•....... 13

a. Organisationen av de till uppsättande föreslagna flickläroverken . 13

1. Realskolan..................... 43

Departementschefen 15.

2. Gymnasiet..... 10

Departementschefen 17.

b. De redan beslutade flickläroverkens organisation....... 17

Departementschefen 22.

II. Den speciella flickskolutbildningen................. 23

A. Behovet av särskilda högre flickskolor............. 23

Departementschefen 26.

B. Olika anordningar för flickskolutbildningen........... 26

Departementschefen 29.

lil. De olika orternas tillgodoseende i fråga om den kvinnliga ungdomens högre

skolundervisning........................ 30

Departementschefen 36.

IV. Kostnadsberäkning........................ 39

A. De allmänna läroverken................... 39

Departementschefen 42.

B. Kommunala flickskolor och flickskollinjer............ 46

Departementschefen 49.

Vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation....... 50

I. Den femåriga och den fyraåriga realskollinjens förekomst vid de olika läroverken
............................ 53

A. Behov av jämkningar inom 1927 års organisationsplan...... 53

Departementschefen 57.

B. Samorganisation av femårig och fyraårig realskollinje....... 58

Departementschefen 62.

C. Pedagogiska synpunkter.................... 65

Departementschefen 69.

D. Organisationsförslagets tillämpning på olika orter......... 71

Departementschefen 76.

E. Kostnadsberäkning...................... 77

Departementschefen 78.

II. Lyceerna............................ 80

Departementschefen 88.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

183

Sid.

Beräkningen ar vederbörande anslag å riksstaten............. 90

1. De allmänna läroverken..................... 90

Departementschefen 96, 103, 109, 110, lil, 114, 116, 119, 190.

2. Kommunala flickskolor och flickskollinjer..............122

Departementschefen 122.

3. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid kommunala flickskolor och

flickskollinjer........................123

Departementschefen 123.

Departementschefens hemställan ....................123

Bilagor.

Bil. 1. Länsvis ordnad undersökning..................131

Bil. 2. Antalet lärjungar i de högre skolorna höstterminen 1929 ...... 165

Bil. 3. Antalet kvinnliga lärjungar i gymnasiets tre högsta ringar, fördelade
efter hemorter, och beräknat antal platser för sådana lärjungar vid hemortens
eller annat inom länet beläget statligt gymnasium......172

Bil. 4. Exempel på utgifts- och inkomststat för kommunal treårig flickskollinje,

förenad med allmänt läroverk..................176

Bil. 5. Antalet lärjungar, som åren 1928 och 1929 intagits i klass 1 av femårig
och fyraårig realskola...................177

Bil. 6. Antalet lärjungar höstterminerna 1928 och 1929 i klass 26, l5 och l4

vid de (gamla) allmänna läroverken...............180