Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961 (Proposition 1961:117)

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ytterligare
åtgärder för kvalitetsförbättring av matpotatis; given
Stockholms slott den 23 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning med vissa bestämmelser
om utsädespotatis;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I avsikt att trygga tillgången på fullgott potatisutsäde och att därigenom
höja standarden på matpotatisens område förordas i propositionen bland
annat att Kungl. Maj:t skall bemyndigas förordna att potatis, som skördas
här i riket med vissa undantag inte må utbjudas eller säljas till utsäde med
mindre den uppfyller de kvalitetsfordringar som Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen föreskriver. Kvalitetsfordringarna
föreslås skola avse grundutsäde till den odling, varifrån utsädespotatisen
skördas, utsädesodlingens belägenhet och dess tillstånd under växttiden
samt skördens egenskaper. För importerat potatisutsäde skall gälla
särskilda kontrollbestämmelser.

Den direkta officiella kontrollen föreslås skola åvila statens centrala
frökontrollanstalt samt, tills vidare, hushållningssällskapen.

Propositionen innehåller vidare förslag som syftar till en betydande förstärkning
av den vid Sveriges utsädesförening bedrivna växtförädlingen
beträffande potatis. Utsädesföreningen avses sålunda få disponera, inklusive
tillskott från vissa intresserade företag, 250 000 kronor per år för driftskostnader
vid sådan förädlingsverksamhet. Investeringskostnaderna i samband
med utbyggnaden av ifrågavarande förädling — vilka kostnader är
avsedda att bestridas av införselmedel som härrör från avgifter vid matpotatisimporten
— beräknas till sammanlagt omkring 500 000 kronor.

1 Bihany till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1961

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om utsädespotatis

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Potatis som skördats här i riket må icke utbjudas eller säljas till utsäde,
med mindre den uppfyller de kvalitetsfordringar som Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen föreskriver.

Kvalitetsfordringarna må avse

grundutsädet till den odling, varifrån utsädespotatisen skördats;

utsädesodlingens belägenhet och dess tillstånd under växttiden;

knölskördens egenskaper.

2 §■

Potatis som införts till riket må utbjudas eller säljas till utsäde allenast
i förpackning vilken är tillsluten och försedd med kvalitetsbeteckning enligt
de bestämmelser Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
meddelar.

3 §■

Potatis, som enligt 1 eller 2 § ej må utbjudas eller säljas till utsäde, må
icke, genom åsatt benämning eller på annat sätt vid utbjudande eller försäljning,
angivas eller antydas vara lämpad till utsäde.

4 §•

Den som säljer här i riket skördad utsädespotatis är, vare sig det av köparen
påfordras eller icke, pliktig att i följesedel, på varans förpackning
eller annorledes senast vid leveransen lämna köparen de uppgifter om säljarens
namn och adress samt om varans beskaffenhet som Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande, lantbruksstyrelsen föreskriver.

5 §•

Vad i 1, 3 och 4 §§ är stadgat skall ej gälla,

där utsädespotatis utbjudes eller säljes till köpman för dennes rörelse;

där den som odlat utsädespotatis säljer därav till odlare i orten utan offentligt
utbjudande;

där utsädespotatis utbjudes eller säljes i förpackning, försedd med obruten
plomb i enlighet med gällande bestämmelser för svensk statsplombering av
utsädespotatis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

6 §•

Sådan beteckning å kvalitetsklass, som enligt gällande bestämmelser för
svensk statsplombering begagnas för utsädespotatis, må ej användas för
annan potatis än den som säljes i förpackning, försedd med obruten plomb.

Kvalitetsbeteckning för utländsk utsädespotatis må ej användas för här i
riket skördad vara.

V §•

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mot 1, 2, 3 eller 6 § eller
mot föreskrift som meddelats med stöd därav, eller underlåter någon att
fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 4 § eller lämnar någon vid fullgörande av
sådan skyldighet medvetet eller av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med
dagsböter.

8 §•

Föreskrifter om tillsyn å efterlevnaden av denna förordning utfärdas av
Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder
som erfordras för tillämpningen därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ytterligare
åtgärder för kvalitetsförbättring av matpotatis samt anför därvid följande.

I. Inledning

Frågan om en allmän standardförbättring av matpotatisen har under senare
år ägnats åtskilligt arbete och intresse. En statlig utredning, benämnd
1956 års matpotatisutredning, har etappvis avgivit förslag avseende olika
åtgärder i ifrågavarande syfte. I anslutning till utredningens första delbetänkande
(SOU 1958:24) angående reglering av handeln med matpotatis
m. m. uppdrogs på förslag av Kungl. Maj:t vissa riktlinjer av 1959 års riksdag
(prop. 35; JoU 12; rskr. 148). Dessa innebar i stort sett, att staten skulle
medverka dels genom att på författningsmässig väg skapa ett marknadsskydd
för högklassig matpotatis, dels genom att tillse att möjligheter föreligger
till konkurrensstimulerande import av utländsk potatis, dels genom
en upplysningskampanj riktande sig till samtliga berörda parter, dels genom
stöd till anordnandet av sorterings- och lagringslokaler, dels genom statsbidrag
till organisationen Svensk matpotatiskontroll, SMAK, och till Samarbetskommittén
för matpotatisförsöksverksamheten.

I ett andra delbetänkande (stencilerat) har 1956 års matpotatisutredning
i juli 1959 framlagt förslag till ytterligare åtgärder på området, inriktat på
handeln med potatisutsäde. Vid remissbehandlingen av detta delbetänkande
har yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för statens centrala
frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium — med överlämnande av yttranden från
Stockholms, Östergötlands och Södermanlands, Gotlands, Smålands och
Blekinge, Skånes, Göteborgs, Örebro och Västmanlands, Karlstads, Västernorrlands
och Jämtlands samt Norrbottens och Västerbottens handelskamrar
— Sveriges utsädesförening. W. Weibull aktiebolag, Svenska sockerfabriks
aktiebolag, SMAK, Institutet för växtforskning ovh kyllagring, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Lands -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 ctr 1961

bygdens folk, Hushållningssällskapens förbund — med överlämnande av
yttranden från samtliga hushållningssällskap utom Gävleborgs och Jämtlands
— Sveriges potatisodlares riksförbund samt Svenska utsädesfirmornas
förening.

I anslutning till överläggningar inom jordbruksdepartementet mellan olika
parter med intresse för växtförädlingen på potatisområdet har från Sveriges
utsädesförenings sida framlagts en den 21 november 1960 dagtecknad promemoria
beträffande potatisförädlingen vid utsädesföreningen. En departementspromemoria
i samma ämne, utarbetad på grundval av föreningens promemoria,
har därefter gjorts till föremål för remissbehandling, varvid yttranden
avgivits av lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök, statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för
statens växtskyddsanstalt, statens jordbruksnämnd, 1956 års matpotatisutredning,
Sveriges utsädesförening, Svenska sockerfabriks aktiebolaget, Kooperativa
förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund,
Sveriges potatisodlares riksförbund samt Samarbetskommittén för
potatisförsöksverksamheten.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de olika förslagen och över
desamma avgivna utlåtanden. I anslutning härtill torde jag även få anmäla
en av SMAK gjord redogörelse rörande organisationens verksamhet.

II. Handeln med potatisutsäde

Gällande bestämmelser

Frölagen. Lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror (nr
289; ändr. 1936:54, 1950:200 och 1954: 118), den s. k. frölagen, äger tilllämpning
å köp av frö, som är avsett till utsäde, däri inbegripet utsäde av
stråsäd och trindsäd, däremot ej på skogsfrö eller prydnadsväxtfrö. Handeln
med potatisutsäde beröres icke av lagen.

Oberoende av om köparen påfordrar det eller ej är enligt frölagen säljaren
skyldig att senast då varan avlämnas skriftligen för köparen uppge
bl. a. fröets slag och sort (»sortkvaliteten») samt dess kvalitet med hänsyn
till grobarhet och — för annat frö än köksväxtfrö — renhetsgrad och ogräshalt
(»frövarukvaliteten»). Lantbruksstyrelsen äger dock meddela befrielse
från skyldigheten att uppge fröets sort. Uppgiftsskyldighet skall ej gälla,
om den som odlat fröet säljer det utan offentligt utbjudande eller till någon
som icke själv skall använda det till utsäde, ej heller därest köp av frö sker
mellan köpmän i och för deras rörelse, eller därest fröet är förpackat i emballage,
försett med obruten plomb i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av frövara, och tiden för plomberingsbevisets giltighet
ej utgått vid tiden för varans avlämnande. Frövara får ej saluhållas
till utsäde, om den i fråga om frövarukvaliteten icke uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda fordringar. Lämnas ej föreskriven uppgift eller befinnes
dylik uppgift oriktig kan säljaren straffas med dagsböter. Samma straff kan
ifrågakomma vid överträdelse av lantbruksstyrelsens nyssnämnda föreskrifter
angående frövarukvaliteten.

Av vad här sagts torde framgå att man medelst frölagen sökt skapa garanti
för alt jordbrukare och trädgårdsodlare skall erhålla ett för deras

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 c,'' 1’Jiil

produktion godtagbart utsäde. Vidare gör lagen möjligt för konsumenten/
odlaren att med ledning av uppgifterna om varans kvalitet bedöma dess
värde. Det torde, såsom även matpotatisutredningen framhållit, icke behöva
råda tvivel om att frölagen varit av stor betydelse som ett stöd åt köparna
av sådan utsädesvara som omfattas av lagens föreskrifter.

Bestämmelser rörande tillsynen å efterlevnaden av frölagen återfinnes i
Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 november 1928 (nr 444; ändr. 1936:55,
1943: 226^ och 1950:201). Däri föreskrives bl. a. att allmän åklagare äger
ta prov å saluhållen frövara, som är underkastad lagen, samt av säljaren
erhålla erforderliga uppgifter om varan. Samma befogenhet tillkommer
tjänsteman eller provtagare, som är anställd hos statens centrala frökontrollanstalt
eller hos de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna,
hushållningssällskaps jordbrukskonsulent eller jordbruksinstruktör
samt den som statens centrala frökontrollanstalt därtill förordnar. Undersökning
av tagna prov skall utföras vid statens centrala frökontrollanstalt. Ger
undersökning vid handen att förseelse mot lagen angående handel med utsädesvaror
har blivit begången, åligger det anstalten att anmäla förhållandet
till vederbörande allmän åklagare.

Statsplomberingsbestämmelserna. De vid sidan av frölagsbestämmelserna
meddelade föreskrifterna angående statsplombering av utsädesvara återfinnes
i lantbruksstyrelsens kungörelse nr 6/1956. Dessa föreskrifter vilka
lantbruksstyrelsen utfärdar med stöd av instruktionen för statens centrala
frökontrollanstalt (nu gällande lydelse i SFS 1957:583), omfattar i stort
samma utsädessektor som frölagen. Dessutom kan utsädespotatisen bli
föremål för statsplombering.

Bestämmelserna om statsplombering av andra utsädesvaror än potatis
är tämligen utförliga. Därav framgår till att börja med att statens centrala
frökontrollanstalt eller lokal frökontrollanstalt på särskilt angivna villkor
utför statsplombering hos odlare och utsädeshandlare. Vidare anges förfarandet
vid provtagning ur utsädesparti, som anmälts till statsplombering,
indelningen på plomberingsklasser samt fordringarna för dessa klasser med
uppdelning på olika växtslag, m. m.

Bestämmelserna om plombering av potatisutsäde är betydligt mer summariska.
Enligt dem åligger det bl. a. statens centrala frökontrollanstalt att
utföra statsplombering av dylikt utsäde, därest dels utsädesodlingen, dels
den till försäljning färdigställda skörden vid besiktning och analysering
befunnits uppfylla av anstalten i särskilda föreskrifter fastställda fordringar.
Härjämte föreskrives att de kvalitetsklasser som kan statsplomberas skall
betecknas Test, A och B.

Tillämpningen av föreskrifterna om statsplombering av utsäde är i motsats
till tillämpningen av frölagen frivillig. Statsplomberingsbestämmelsernas
allmänna syfte torde kunna sägas vara att stimulera till produktion,
saluförande och begagnande av fullgod utsädesvara. Vad särskilt angår utsädesslag
som omfattas av frölagen torde en viktig avsikt med statsplomberingsbestämmelserna
vidare vara att bidraga till ett intresse bland odlarna
och inom utsädeshandeln för att arbeta med utsäde av bättre beskaffenhet
än den enligt nämnda lag lägsta tillåtna. I fråga om många slag av
jordbruksutsäde synes man ha kommit ganska långt i denna riktning. Det
framgar därav att en avsevärd del av de handelsförda kvantiteterna av sådant
utsäde består av statsplomberad vara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1061

Föreskrifter om bekämpandet av vissa utsädesburna potatissjukdomar.
Vissa av de utsädesburna sjukdomarna, närmare bestämt rmgrotan, potatisålen
och potatiskräftan, har bedömts utgöra ett så starkt hot mot den svenska
potatisodlingen att det ansetts nödvändigt att genom författningsforeskntter
söka säkerställa ett effektivt bekämpande av sjukdomarna i fråga, Fn
del av de sålunda anbefallda åtgärderna är mycket ingripande och kan vara
ekonomiskt betungande för vederbörande odlare. Det har därför befunnits
skäligt att i vissa fall lämna gottgörelse av statsmedel åt odlare, som asamkats
ekonomiskt avbräck till följd av anbefallda bekämpningsåtgärder.

Ringröta. I 1956 års kungörelse med vissa bestämmelser om bekämpandet
av ringröta å potatis (nr 141; ändr. i 1957: 36) föreskrives bl. a. att, om anledning
finnes att antaga att växande eller skördad potatis är smittad av
ringröta, innehavaren av sådan potatis ofördröjligen skall anmäla förhållandet
till statens växtskyddsanstalt. Har dylik anmälan inkommit till växtskyddsanstalten
eller finner anstalten eljest så erforderligt, skall anstalten
skyndsamt föranstalta om undersökning för utrönande av sjukdomens förekomst
och faran för dess ytterligare spridning.

Av ringröta angripen potatis får ej utan särskilt tillstånd av växtskyddsanstalten
användas till utsäde. Utan dylikt tillstånd får potatisen ej heller
avyttras eller användas annorledes än inom innehavarens egen hushållning
såsom matpotatis eller för utfodring av djur. Har potatis befunnits smittad
av ringröta får icke heller utan växtskyddsanstaltens medgivande den jord
på vilken potatisen odlats användas för potatisodling de närmaste två åren
därefter. På sådan jord skall plantor, som härrör från potatisknölar som
övervintrat i jorden, borttagas och oskadliggöras genom markinnehavarens
försorg. Härjämte föreskrives i kungörelsen vissa andra åtgärder som odlaren
är skyldig att vidtaga för förhindrande av smittspridning.

Odlare, som till följd av bestämmelserna om bekämpande av ringröta
på potatis åsamkats ekonomisk förlust, kan på vissa villkor erhålla ersättning
därför av statsmedel.

Potatisdi. I likhet med vad som gäller i fråga om ringröta föreskrives i
1932 års kungörelse med vissa bestämmelser angående bekämpande av
nematoder på potatis, s. k. potatisål, (nr 237; ändr. 1934: 440 och 1939: 81)
bl. a. att innehavare av potatisodling, som kan antagas vara angripen av
potatisål, ofördröjligen skall anmäla förhållandet till statens växtskyddsanstalt.
Konstaterar växtskyddsanstalten att potatisål förefinnes, skall anstalten
underrätta vederbörande länsstyrelse. På länsstyrelsen ankommer
det att omedelbart förklara område av den storlek, som med hänsyn till
omständigheterna prövas erforderlig, angripet av potatisål. Dylikt område
skall stå under växtskyddsanstaltens tillsyn. _ ..

Inom område, som är angripet av potatisål, må icke utan särskdt av länsstyrelsen
efter växtskyddsanstaltens hörande meddelat tillstånd å samma
jord odlas potatis oftare än vart tredje år. Från området får ej heller utan
dylikt särskilt tillstånd bortföras potatis, jord, kompost eller växtavfall.
Härjämte är odlarna skyldiga att hålla området fritt från potatisplantor,
som härstammar från i jorden övervintrade knölar.

Finner växtskyddsanstalten att odling av potatis bör för viss tid helt förbjudas
inom område, som förklarats angripet av potatisål, kan länsstyrelsen
på förslag av anstalten utfärda dylikt förhud att gälla intill dess annorlunda
förordnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 dr 1961

Potatiskrafta. År 1929 utfärdades kungörelse med vissa bestämmelser angående
bekampande av potatiskräfta (nr 86; ändr. i 1936: 214 och 1938- 67)
Den innehåller mer omfattande föreskrifter än författningarna rörande
rmgrota och potatisål, sammanfattningsvis av följande innebörd. Till att
borja med föreligger liknande anmälningsskyldighet vid förmodad förekomst
av potatiskräfta som i fråga om ringrötan och potatisålen. Det ankommer
pa vederbörande länsstyrelse att i samma ordning som vid iakttagen
forekomst av potatisål smittförklara område, där angrepp av potatiskrafta
upptäckts. På förslag av växtskyddsanstalten må, där så befinnes
erforderligt, länsstyrelsen därjämte till motverkande av sjukdomens vidare
spridning förklara visst område som skyddsområde. I övrigt gäller bl. a.
att potatis av skörd som är smittad av potatiskräfta ej må användas annorledes
an inom odlarens eget hushåll och ej i något fall till utsäde. Finner
växtskyddsanstalten med hänsyn till faran för sjukdomens spridning så
er orderligt, ager anstalten omhändertaga och oskadliggöra skörd, som är
smittad av potatiskräfta.

Om på smittförklarat jordområde har odlats potatis av icke kräftimmun
sort, får under det närmast följande året ej odlas potatis på området. På
sadant område skall plantor härrörande från potatisknölar, som övervintrat
i jorden borttagas och — genom kokning eller bränning — oskadliggöras
av markägaren. I ill utsäde inom smittförklarat område får allenast användas
kräftimmun potatis, vilken anskaffats från säljare som godkänts
av växtskyddsanstalten. Dock må under viss förutsättning utsäde för eget
behov också tagas= från potatis, som härrör från sålunda anskaffat utsäde.
Liknande ehuru något mindre stränga krav på utsädets beskaffenhet gäller
beträffande skyddsområdena.

Ersättning av statsmedel kan utgå för potatis, varöver växtskyddsanstalten
forfogat, samt därest någon tillskyndats förlust till följd av förbud att från
smittförklarat område avyttra potatis eller annan vara.

Matpotatisutredningens undersökning

I ett avsnitt av betänkandet redogör utredningen hl. a. för kraven på ett
förstklassigt potatisutsäde och anför därvid bl. a. följande.

Allmänt anses att ett fullgott utsäde skall vara av angiven sort och praktiskt
taget sortrent samt fritt från typer som i genetiskt hänseende avviker
från sortens normaltyp, s. k. avvikande typer (t. ex. »jättar» och »vildar»).
Vidare skall det vara i möjligaste mån fritt från sjukdomar och skadedjur
som med utsädet kan överföras till den nya plantan eller odlingsjorden
samt från sådana sjukdomar eller skador som medfört nedsättning av grobarheten.
Angeläget är också att utsädet uppfyller bestämda krav i avseende
på knölstorleken.

Sortäkthet och sortrenhet m. m. Potatissorterna kan sinsemellan uppvisa
betydande avvikelser med avseende på typ och kvalitet. Avvikelserna kan
gälla knölformen, skal- och köttfärgen, kokningsegenskaperna m. m. Därför
är det helt naturligt att ett fullgott potatisutsäde måste vara sortäkta och
sortrent. Avvikande typer inom en sort, såsom jättar och vildar, ger oftast
lägre skörd av ibland sämre kvalitet — än normala plantor. För att
kunna anses vara fullgott bör ett utsäde därför icke innehålla dylika typer.

I vissa fall skiljer sig de avvikande typerna starkt från normaltypen och är

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

då lätta att identifiera. Hos en del potatissorter förekommer emellertid i
avsevärd omfattning typer, som endast föga skiljer sig från den normala
sorttypen, men som icke desto mindre kan försämra skördeutbytet betydligt.

Sundhet stillstånd. Som exempel på sjukdomar och skadedjur, som med
utsädet kan överföras till den nya plantan eller odlingsjorden, må nämnas
viroser, brunröta, ringröta, stjälkbakterios, potatisnematod och potatiskräfta.

Virussjukdomarna kan indelas i viroser med starka symptom och latenta
viroser. De för vårt land viktigaste viroserna med starka symptom är bladrullsjuka
och krussjuka, vilka båda kan iakttagas på potatisblasten. Överföringen
och spridningen av dessa båda viroser sker med bladlöss. Allt efter
omständigheterna sätter viroserna i fråga ned den enskilda plantans avkastning
mer eller mindre starkt, i extrema fall upp emot 100 procent. Även
minskningen i arealavkastning växlar avsevärt, varvid förutom angreppets
svårighetsgrad givetvis den procentuella förekomsten av angripna plantor
spelar en avgörande roll. Inom områden, som är utsatta för virusspridning,
kan iakttagas en fortskridande skördeförsämring från år till år på grund
av successivt ökad utbredning av dessa sjukdomar. En sådan skördeförsämring
kan avhjälpas endast genom anskaffande av nytt, friskt utsäde.

Latenta viroser medför, i motsats till viroser med starka symptom, inga
påfallande kännetecken på potatisblasten. Oftast kan inga som helst symptom
iakttagas. Till följd härav är det praktiskt taget omöjligt att vid fältbesiktning
upptäcka och bedöma de latenta viroserna. De viktigaste sjukdomsalstrarna
är virus X och det senare upptäckta virus S. Båda dessa viroser
sprides genom att blast eller rötter hos en frisk planta kommer i direkt beröring
med en smittad. De överföres däremot icke av förmedlare av typen bladlöss.
Trots de svaga, vanligen ej iakttagbara symptomen på blasten medför
de latenta viroserna påtaglig nedsättning av avkastningen. På grundval av
omfattande försöksserier vid Institutet för växtforskning och kyllagring (IVK)
har den genomsnittliga minskningen av plantskörden vid angrepp av virus
X uppskattats till 15 procent. Av utredningen anlitad expertis har angett att
ungefär hälften av all potatis som odlas i Sverige kan antagas vara infekterad
av detta slags virus. Om detta antagande är riktigt skulle enbart virus X
föranleda en reducering av den sammanlagda svenska potatisskörden med 7
å 8 procent. Hittills tillgängliga data tyder på att virus S har ungefär samma
skördenedsättande verkan på den enskilda plantan som virus X men än större
utbredning. Sammanfattningsvis kan sägas att trots att de latenta viroserna
vanligen icke nedsätter plantavkastningen lika mycket som viroserna
med starka symptom, kan de genom sin stora utbredning vålla svårare ekonomiska
konsekvenser.

Det är välbekant för envar som ägnat potatisfrågan uppmärksamhet att
brunröta är ett allvarligt kvalitetsfel ej enbart på potatis avsedd för konsumtion
utan även på utsädespotatis. Under vegetationsperioden uppträder
sjukdomen i form av bladmögel på potatisplantornas ovanjordsdelar och kan
i denna form ha starkt skördebegränsande effekt. Av bär angivna skäl och
på grund av dess i synnerhet vissa år vidsträckta utbredning orsakar sjukdomen
större förluster än de flesta andra potatissjukdomar. Enär sjukdomen
kan överföras till eu odling med utsädet, måste den därför beaktas, när eu
förbättring av utsädespotatisens kvalitet kommer pa tal.

Hösten 1955 iakttogs fall av den bär i landet icke tidigare påträffade bakteriesjukdomen
ringröta på potatis. År 1957 konstaterades all sjukdomen

Kungl. Maj.ts proposition nr it'' år 106!

hade avsevärt större spridning än man tidigare haft orsak att befara. De
bakteriehaltiga knölarna sprider smittan genom kontakt under lagringen
med andra knölar eller genom redskap, säckar och dylikt. Särskilt stora
risker för spridning uppstår dock om smittat utsäde användes. Sjukdomen
har saväl kvantitets- som kvalitetsnedsättande effekt. Hittills uttagna prov
från smittade svenska odlingar har i regel visat svaga angrepp, varierande
från några tiondels till ett par procent av knölarna. Svårare fall, med upp
till 35 procent smittade knölar, har emellertid påträffats.

Stjälkbakteriosen är en allmänt förekommande sjukdom särskilt på fuktiga
och kalla odlingsplatser. Den sänker skördens storlek och kvalitet, men
dess verkningar blir dock endast i undantagsfall så förödande som verkningaraa.
.av v*ssa andra i potatisodlingar uppträdande ulsädesburna sjukdomar.
Försök tyder på att det icke finnes någon säker positiv korrelation mellan
stjälkbakteriosförekomsten i eu odling och i den odling, varifrån utsädet
härstammar. Stjälkbakteriosen kan visserligen vara utsädesburen, men angreppens
styrka synes dock i mindre grad bero på frekvensen av sjuka plantor
i moderodlingen än på lagrings- och odlingsbetingelserna.

Nematoden potatisål och svampsjukdomen potatiskräfta föranleder båda,
beroende på frekvensen, mer eller mindre kraftig skördenedsättning. Potatiskräftan
försämrar dessutom potatisens lagringsduglighet och kvalitet.
Riskerna för spridning av dessa sjukdomar med utsäde är stora. Fn mera
utbredd förekomst av potatisål och potatiskräfta skulle få mycket allvarliga
konsekvenser för den svenska potatisodlingen.

Vissa utsädesburna sjukdomar, t. ex. de redan nämnda brunröta, ringröta
och stjälkbakterios, men också lackskorv och blåsskorv, kan föranleda nedsatt
grobarhet.

Knölstorlek. Vill man på bästa sätt utnyttja tillgänglig åkerareal bör vid
potatissättningen bl. a. tillses att avståndet blir större mellan storvuxna än
mellan smavuxna knölar. Av denna anledning är det en given fördel att ha
tillgång till utsäde med något sånär jämn knölstorlek. Även med hänsyn till
att vissa typer av potatissättningsmaskiner icke arbetar klanderfritt, om
knölarnas storlek varierar mera påtagligt, är det ett angeläget önskemål att
utsädespotatisen undergått lämplig storlekssortering.

Om blott sättningsavståndet avpassas rätt, är emellertid såväl de mindre
som de större storleksfraktionerna väl användbara som utsäde. Utsädeskvantiteten
per ha blir dock större med storknöligt än med småknöligt utsäde
och för den skull kan det vara oekonomiskt att använda de allra största
sorteringarna som utsäde. Icke sällan göres gällande att småknöligt utsäde
skulle vara mindre värdefullt, eftersom det i högre grad än storknöligt utsäde
kan befaras vara bärare av insektsöverförda viroser. Risken härför saknar
dock praktisk betydelse beträffande utsäde från odlingar som fyller fältbesiktningsfordringarna
för statsplombering.

Utredningen har vidare lämnat följande redogörelse för kvalitetskontroll
av potatisutsäde.

Kontroll av kvaliteten hos utsädespotatis är väsentligt mera komplicerad
än kvalitetsbestämning av matpotatis. Någorlunda fullständigt kan utsädespotatisens
kvalitet bestämmas endast genom en kombination av kontrollodlingar,
fältbesiktningar av den växande grödan och undersökning av den färdigsorterade
skörden, hör kontroll av utsädets beskaffenhet i avseende på
virussjukdomar erfordras dessutom i vissa fall laboratorieundersökningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1961

Officiell kontroll av utsädespotatis har alltsedan år 1934 bedrivits av statens
centrala frökontrollanstalt. Den omfattar dels fältbesiktningar— vanligen
två till antalet — i erforderliga fall kompletterade med kontrollodlingar,
dels undersökning av skörden. Resultaten från kontrollmomenten
meddelas å särskilda bevis, s. k. kontrollbevis (fältbesiktningsbevis resp.
analysbevis). Som nämndes i den nyss lämnade redogörelsen för lantbruksstyrelsens
bestämmelser i ämnet, kan skörden från vid fältbesiktning godkänd
odling statsplomberas, endast om den motsvarar särskilt angivna kvalitetsfordringar.
Under plomben anbringas härvid ett s. k. plomberingsbevis,
varav framgår utsädets sort, kvalitetsklass, ursprungslän m. m.

För fältbesiktningarna samt för skördekontrollen och statsplomberingsarbetet
utnyttjar frökontrollanstalten dels en relativt fåtalig, på området specialiserad
egen personal, dels särskilt utbildade personer i annan huvudbefattning,
företrädesvis tjänstemän vid hushållningssällskapen. Enligt uppgift
lämnas vanligast de mera komplicerade uppdragen åt anstaltens egna
besiktningsmän. Bl. a. lär dessa i de flesta fall ha att svara för den andra fältbesiktningen,
vilken anses vara mer krävande än den första. Undantag i detta
hänseende förekommer dock, såtillvida att ibland också den andra besiktningen
ombesörjes av lokala befattningshavare. Kontrollodlingarna utföres
centralt i anstaltens egen regi.

Enligt frökontrollanstaltens nu gällande »föreskrifter och bestämmelser
angående statsplombering av utsädespotatis» utfärdas kontrollbevis för endera
av de tre i lantbruksstyrelsens allmänna regler för statsplombering av
potatisutsäde angivna kvalitetsklasserna Test, A och B.

Vad angår fordringarna i avseende på grundutsäde och odling innebär anstaltens
bestämmelser bl. a. följande. För att godkännande av en odling i
klass A eller B skall kunna ifrågakomma, skall odlingen vara baserad på
nyinköpt statsplomberad vara av lägst klass A eller på skörd från egen odling,
som frökontrollanstalten året förut godkänt till statsplombering. Odling
grundad på inköpt testat utsäde kan icke godkännas i högre klass än A. I
regel kan endast de sorter som är upptagna i originalutsädesnämndens för
säsongen gällande sortförteckning bli föremål för kontroll. Vidare kräves
att grundutsädet skall vara enhetligt samt att odlingen skall ha på visst sätt
skyddat läge. 1 erforderlig omfattning äger anstalten att före sättningen infordra
prov om högst 50 kg av utsädet för kontrollodling. Kasseras odlingen
vid första fältbesiktningen till följd av därvid iakttagen alltför riklig förekomst
av vissa fel och brister, företages icke ytterligare besiktning utom på
särskild anmodan.

Vid fältbesiktning konstaterad allmän förekomst av mild mosaik (ett virussymptom),
svag eller abnorm utveckling, starkt angrepp av bladmögel,
stark ogräsförekomst eller allmän förekomst av mistor kan medföra kassation.
För godkännande kräves vidare att angrepp av potatiskräfta, ringröta
eller potatisål icke konstaterats i odlingen och alt den brukningsenhet till
vilken odlingen hör icke är förklarad smittad av potatiskräfta eller ringröta
eller är infekterad med potatisål. Vid förekomst av andra sjukdomar av
betydelse samt av främmande sorl eller vissa avvikande typer (vildar och
jättar) multipliceras de vid fältbesiktning funna halterna, uttryckta i procent,
med särskilt angivna relationstal. De därvid erhållna talen summeras
och summan utgör antalet felenheter för odlingen. Av följande sammanställning
framgår högsta tillåtna antal felenheter samt de för fastställandet
därav begagnade relationstalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Högsta tillåtna antal felenheter

Klass

Besiktning

Första

Andra

Relationstal

Felets art

Främmande sort
Bladrullsjuka
Krussjuka
Vildar

St jälkbakterios
Jättar

Strecksjuka

Krusmosaik

Bynksjuka

Under hänsynstagande jämväl till resultatet av eventuell kontrollodling,
till grundutsädets härstamning och beskaffenhet samt till odlingens belägenhet,
m. m., kan odling godkännas i den klass för vilken den uppfyller
fordringarna vid de båda besiktningstillfällena.

Utöver tillämpliga delar av bestämmelserna för klasserna A och B gäller
för testat utsäde bl. a. följande. I kontrollens Test-klass får endast deltaga
odling, som är belägen inom distrikt, där virusspridningen erfarenhetsmässigt
bedöms vara relativt ringa, eller som på annat sätt kan anses ha ett i
avseende på risken för virusangrepp betryggande isolerat och skyddat läge.
Grundutsädet, skall genom frökontrollanstaltens försorg undersökas beträffande
virusfrihet enligt av anstalten godkända metoder. Av de sorter som
är totalinfekterade med virus X får grundmaterialet för att kunna godkännas
som underlag för testat utsäde endast innehålla svaga X-stammar. Övriga
sorter skall vara helt fria från praktiskt betydelsefulla virussjukdomar.

Det sålunda testade grundutsädet förökas klonvis under minst två år. Därefter
sammanslås klonerna och materialet förökas. Varje år verkställs minst
två fältbesiktningar. När odlingen nått en sådan omfattning att skörden därav
skall försäljas som testat utsäde, äger frökontrollanstalten, om så anses
erforderligt, att påfordra ny virustestning.

Vid produktion av testat utsäde skall odlingen vid samtliga besiktningstillfällen
vara praktiskt taget fri från angrepp av virussjukdomar. Högsta
tillåtna antal felenheter av övriga fel är för testat utsäde vid första fältbesiktning
3. och vid andra fältbesiktning 0. Dock må under speciella förutsättningar
viss bortrensning tillåtas i samband med besiktningen. Vid fastställande
av antalet felenheter används samma relationstal som för klasserna
A och B.

Skörd från odling, som godkänts vid fältkontroll, får icke försäljas som
statskontrollerat utsäde utan att dessförinnan ha undergått skördebesiktning
och statsplombering. För att kunna godkännas vid dylik besiktning skall parti.
som anmälts till statsplombering, vara enhetligt. Vidare gäller särskilda
föreskrifter beträffande kvalitets- och storlekssorteringen samt beträffande
förpackningen. För alla tre kvalitetsklasserna kan ifrågakomma s. k. »Normal»
storlekssortering med övre och nedre gränser, som anges i bestämmelserna.
En fraktion med mindre knölstorlek — s. k. »Liten» storlekssortering
— tillåts endast för Test-klassen. Dessa bestämmelser hindrar ej att
säljaren och den slutlige köparen kan träffa överensstämmelse om annan
knölstorlek.

Kungl. Mnj:ts proposition nr i 17 dr 1961

Besiktigat parti tar ej vara behäftigat med jord eller mindre tel i sådan
utsträckning att varans värde som utsäde därigenom avsevärt nedsätts eller
att det allvarligt skämmer utseendet. Angrepp av potatiskräfta eller ringröta
föranleder kassering. Förekomst av vissa andra, i följande tablå angivna
fel uttrycks i felenheter. Därvid multipliceras de vid besiktningen funna halterna
av felen i fråga, uttryckta i antalsprocent, med särskilda relationstal,
varefter antalet felenheter för partiet kan bestämmas.

Relationstal Felets art

9 Blötröta och blöta frostskador

3 Brunröta, fusariumröta och annan torr röta

1 Torra frostskador, värmeskador, lackskorv, pulver skorv,

blåsskorv

V2 Vanlig skorv, mekaniska skador, sprickor, starkt

missformade, avvikande storlek. Dock tillätes en
halt av 10 °/o knölar med en undersållets maskvidd
närliggande storlek.

Knölar behäftade med blötröta eller blöta frostskador må vid plomberingstillfället
förekomma endast ytterst sporadiskt i partiet.

Högsta tillåtna antal felenheter vid skördekontroll är för samtliga fältkvalitetsklasser
6.

Efter verkställd plombering skall partiet utan dröjsmål försändas till den
slutlige köparen. Från odling av testat utsäde får skörden icke försäljas som
sådant längre än t. o. in. åttonde året efter den ursprungliga testningens utförande.

Enligt uttalande i proposition 1952:50, vilket lämnades utan erinran av
riksdagen (JoU 26; rskr. 229), synes det i princip riktigt att frökontrollanstaltens
löpande analyserings- och plomberingsverksamhet, vilken är avgiftsbelagd,
skall vara självbärande, och att taxorna skall avvägas med hänsyn
härtill. Det ankommer på lantbruksstyrelsen att fastställa dessa taxor. För
fältkontroll av potatisutsäde motsvarar årstaxan, med nuvarande storleksfördelning
hos odlingarna, i medeltal ca 35 kr. per ha. Vidare erläggs för besiktning
och plombering av skörden 50 öre per säck om högst 50 kg, dock lägst
50 kr. för varje förrättning. För testutsäde kommer härtill vissa engångsavgifter.
Sammanlagt torde odlarnas kostnader för den officiella kontrollen
vara av storleksordningen 1,25 å 1,50 kr. per dt statsplomberat utsäde, vilket
får anses vara ett rimligt belopp jämfört med värdet av den kvalitetsgaranti
som statsplomberingen innebär.

Köpare av statsplomberad utsädespotatis äger rätt att, mot insändande till
frökontrollanstalten av plomberingsbevis från det inköpta utsädet, gratis erhålla
uppgift om resultatet av såväl verkställd fältbesiktning som av den vid
plomberingen utförda undersökningen av ifrågavarande parti.

Av vad här anförts torde framgå att statsplomberat utsäde bör kunna motsvara
rimliga kvalitetsfordringar. Man skulle därför förvänta att intresset för
att begagna dylikt fullvärdigt utsäde är starkt och vida utbrett. Dessvärre
bär detta hittilldags ej varit fallet. Som skall närmare belysas i det följande
torde tvärt om övervägande delen av allt erforderligt utsäde utgöras av helt
okontrollerad samt i begränsad utsträckning, av endast fältkonlrollerad
vara.

Köparen av utsäde, som godkänts endast vid fältbesiktning, kan aldrig vara
förvissad om att utsädet är fritt från sådana sjukdomar och skador som i

Kungl. Mnj.ts proposition nr 117 rir 1061

första hand kan konstateras vid kontroll av knölskörden, t. ex. ringröta. På
grund härav kan det vid användning av dylikt icke plomberat utsäde föreligga
risk för spridning av utsädesburna sjukdomar. Man får ej heller garanti
för storlekssorteringen. Ett ytterligare osäkerhetsmoment vid inköp av
potatisutsäde, som endast åtföljs av fältbesiktningsbevis, ligger däri atl på
sådant bevis faktiskt kan försäljas potatis från annan odling.

För helt okontrollerat utsäde kan som regel icke erhållas någon som helst
kvalitetsgaranti. I de llesta fall kan utsädets härstamning vara diskutabel.
Dessa omständigheter är så mycket allvarligare som många av de fel varmed
potatisutsäde kan vara behäftat ej går att upptäcka utom i samband med
särskild undersökning. Odlare, som anskaffar okontrollerat utsäde, tar —
medvetet eller omedvetet — en icke ringa risk att ej uppnå syftet med nyanskaffningen
och kan t. o. in. få sin odlingsjord förstörd för kortare eller
längre tid.

I ett senare avsnitt söker utredningen ange landets behov av utsädespotatis
samt diskuterar i anslutning därtill hur detta behov kan tillgodoses.

Årsbehovet av nytt utsäde. Av den officiella statistiken framgår att rikets
potatisareal utgör ca 120 000 ha. Om det antages att för varje ha åtgår 2,5 ton
utsäde, skulle det totala årsbehovet av utsäde vara ca 300 000 ton. Till stor
del kan detta utsädesbehov tillgodoses med potatis som odlarna »tar undan»
från bruksodlingarna. Allt emellanåt måste dock utsädet för en bruksodling
förnyas.

Den viktigaste anledningen till anskaffning av nytt utsäde är utan jämförelse,
att odlingsmaterialet i bruksodlingen nedsmittats med viroser i alltför
stor utsträckning. Som mindre vanliga skäl kan nämnas att materialet blandats
upp med andra sorter eller angripits av svamp- eller bakteriesjukdomar.
Den spontana virusspridningen varierar emellertid starkt i intensitet mellan
olika delar av landet, vilket inverkar avgörande på behovet av utsädesbyte.
Medan en rationell potatisproduktion i vissa delar av Södra Sverige torde kräva
utsädesbyte i bruksodlingarna i genomsnitt vart tredje år, kan i de nordligaste
delarna av landet mycket lång tid förflyta, innan byte är motiverat.

Utredningen har på grundval av resultat från vissa vid IVK genomförda
undersökningar rörande virusspridningens intensitet i olika delar av landet
gjort ett försök till uppskattning av den genomsnittsareal på vilken utsädet
årligen borde bytas vid allmän tillämpning av god odlingsteknik. Vid bedömningen
har förutom till virusnedsmittningen hänsyn tagits jämväl till andra
faktorer, som försämrar utsädets kvalitet och nödvändiggör utsädesbyte. Resultatet
ger vid handen att det odlingstekniskt sett vore motiverat att varje år
förnya utsädet på en areal av ca 26 000 ha, motsvarande ca 20 procent av
totala potatisarealen. Man kan också uttrycka saken så, att årsbehovet av utsädesförnvelse
i bruksodlingarna uppgår till ca 0,20 X 300 000 = 60 000 ton
och att i genomsnitt för hela landet utsädet skulle behöva förnyas ungefär
vart femte år. Trots de approximationer, varpå detta tal grundats, torde man
våga utgå ifrån att antalet något sånär återspeglar den verkliga storleksordningen
av det »odlingstekniskt» motiverade årsbehovet.

Den årliga tillgången på nytt utsäde. Av olika skäl är det mycket svårt att
bedöma hur stor del av det totala årsbehovet av utsädespotatis, som i verkligheten
brukar täckas med vara, som tas undan från bruksodlingarna, resp.
med nyanskaffat utsäde. Minst lika svårt är att ange hur det utsäde som nyanskaffas
fördelar sig på olika säljarkategorier och kvaliteter. Vanligast tor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

de alltjämt vara att utsädet överlåts direkt odlare emellan, antingen under
hand från eu granne till en annan eller efter offentligt utbjudande, t. ex. genom
utannonsering av saluhållen vara. Den reguljära utsädeshandeln torde
svara endast för en relativt ringa del av omsättningen av potatisutsäde. Omsättningen
av potatisutsäde i handeln är emellertid icke särskilt väl känd,
och än mindre vet man om vilka kvantiteter som överlåts på andra vägar.

En uppskattning av den utsträckning i vilken odlarna byter till nytt utsäde
kompliceras därav att, i varje fall när fråga är om anskaffande av förstklassigt,
relativt dyrt utsäde, vanligen endast så stor kvantitet inköps att behovet
för den egna bruksodlingen kan helt täckas först efter ett eller annat
års uppförökning. Man tangerar här ytterligare en svårighet i samband med
bedömningen av den årliga nyanskaffningens omfattning, nämligen avsaknaden
av en entydig definition av vad som skall avses med »nytt» utsäde. Till
belysande härav må nämnas att den skörd som erhålls efter omsorgsfull uppförökning
av förstklassigt grundmaterial i bruksodlarens egen regi icke sällan
kan ha klart bättre odlingsvärde än nyinköpt vara av mer ordinär beskaffenhet.

Trots här antydda svårigheter att beräkna den årliga tillgången på nytt
potatisutsäde, har utredningen ansett angeläget att, åtminstone i stort, söka
belysa i vad mån i närmast föregående avsnitt angivna årsbehov av nytt potatisutsäde
f. n. kan täckas med utsädesvara av godtagbar beskaffenhet. Till
utgångspunkt för övervägandena i detta sammanhang har tagits vissa från
statens centrala frökontrollanstalt inhämtade uppgifter om statsplombejingsverksamhetens
omfattning under åren 1952/53—1957/58. Därav framgår att,
i genomsnitt för perioden, årligen till fältbesiktning har anmälts ca 1 500 ha,
varav ca 1 200 ha bär kunnat godkännas vid dylik besiktning. Med en beräknad
skörd av 10 ton per ha kan den vid fältbesiktning godkända skörden
uppskattas till ca 12 000 ton om året, varav ca 4 000 ton brukar plomberas.
Av återstoden — ca 8 000 ton — skulle, sedan poster som kasserats vid skördebesiktningen
frånräknats, säkerligen en ej obetydlig andel ha kunnat godkännas
för plombering. Att närmare ange storleken av denna andel ställer sig
självfallet vanskligt.

Om man gör tankeexperimentet att allt utsäde som godkänts vid fältbesiktning
— såväl sedermera statsplomberat som övrigt — uppförökas ett år innan
det kommer till användning i bruksodlingarna, och härvid utgår ifrån
att utsädesåtgången är 2,5 och skörden 10 ton per ha, erhålls ett årligt »nytillskott»
av utsäde till bruksodlingarna på i runt tal 50 000 ton. Detta tillskott
understiger endast föga det teoretiskt beräknade årsbehovet på 60 000
ton. Det må emellertid observeras att ej allt vid fältbesiktning godkänt utsäde
är av sådan beskaffenhet att det skulle kunna godkännas för statsplombering.
Vidare är att märka att grundutsädet kan undergå kvalitetsförsämring
i samband med uppförökningen. Detta torde framför allt kunna befaras, om
grundutsädet ej är av garanterat god kvalitet.

Utredningens förslag rörande bättre |»ntatisutsäde

Ett gemensamt slutmål för de uppgifter matpotatisutredningen enligt
givna direktiv bar att behandla är ökad marknadstillförsel av kvalitativt
fullgod matpotatis till ett rimligt pris. Enligt utredningens mening skulle
eu förbättring av utsädesläget i matpotatisodlingen kunna bidraga till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1901

gynnsam utveckling i sådan riktning. Det torde emellertid vara fullt befogat
att låta strävandena att framkalla en situation där fullgott potatisutsäde
kommer till allmän användning omfatta också utsädet för fabriksoch
foderpotatisodlingarna. Vad utredningen i det följande anför äger därför
tillämpning på potatisutsäde i allmänhet.

Enligt utredningens mening skänker f. n. endast statsplombering av potatisutsäde
godtagbar kvalitetsgaranti. Utredningen har därför till behandling
upptagit frågan, huruvida och på vilken väg man skulle kunna uppnå
ett läge, där statsplomberad vara i allt större utsträckning kommer till
användning, när utsädesbyte är aktuellt.

Det kan måhända förefalla sannolikt att nöjaktig framgång i de strävanden
varom här är fråga skulle kunna vinnas med stöd av en tillräckligt
intensiv och välorganiserad propagandakampanj för ökad användning
av statsplomberat potatisutsäde. Propaganda med dylikt syfte har dock
redan prövats. Salunda har, som ett mycket viktigt led i arbetet med att
främja odlarintresset för potatisutsädets kvalitet, sedan långt tillbaka bedrivits
upplysning om den statsplomberade varans stora fördelar. Av vad
som anförts i den föregående redogörelsen över försörjningen med potatisutsäde
torde man dessvärre våga draga slutsatsen att sagda upplysningsverksamhet
ej varit så framgångsrik som önskvärt vore.

Utredningen vill naturligtvis icke betvivla att en intensifierad upplysningsverksamhet
skulle kunna fa viss gynnsam effekt. Erfarenheterna från
gångna år ger emellertid snarast vid handen att, så länge handeln med
utsädespotatis — i motsats till handeln med annat jordbruksutsäde — får
omfatta oklassificerad och helt okontrollerad vara, enbart upplysning bland
odlarna säkerligen ej kommer att vara nog för att i tillnärmelsevis önskad
grad framkalla en efterfrågan på statsplomberat potatisutsäde. Utredningen
anser sig därför icke kunna rekommendera upplysning som enda medel
att främja en utveckling mot begagnande av allt större kvantiteter garanterat
förstklassigt potatisutsäde. För att en väsentlig standardhöjning
på förevarande område skall komma till stånd torde effektivare åtgärder
vara nödvändiga. Dessa åtgärder bör ha till ändamål att skänka köparen
av potatisutsäde minst samma trygghet beträffande varans beskaffenhet
och samma möjlighet att med ledning av erhållna kvalitetsuppgifter bedöma
dess odlingsvärde, som köparen av annat jordbruksutsäde redan har
med stöd av frölagen. Fortsatt upplysning bland potatisodlarna rörande
utsädets betydelse får dock förutsättas bli ett oumbärligt komplement till
dylika åtgärder. Utredningen förutsätter för sin del att hushållningssällskapen,
odlarnas egna organisationer och statens centrala frökontrollanstalt
liksom nu kommer att ägna utsädesfrågan uppmärksamhet i samband med
sm fortgående propaganda- och upplysningsverksamhet. Ett värdefullt bistånd
i upplysningsverksamheten bör även kunna lämnas av den ansvarsmedvetna
utsädeshandeln. Vidare synes SMAK-organisationen inom ramen

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

för dess befogenheter och resurser kunna bidraga till en gynnsam utveckling
på förevarande område.

Utredningen övergår härefter till behandling av frågan om de nya och
effektivare åtgärder som enligt dess förmenande erfordras för att en tillräcklig
förbättring av kvaliteten på det använda potatisutsädet skall kunna
åstadkommas. Därvid må till en början ännu en gång erinras om att potatisutsädet
intager en särställning på marknaden för jordbruksutsädet, såtillvida
att det ej är underkastat frölagens bestämmelser. Säljaren har med
andra ord ej skyldighet vare sig att ange kvaliteten eller att tillse att denna
motsvarar särskilt föreskrivna, lägsta fordringar. Bestämmelser av dylik
innebörd gäller däremot för statsplomberat potatisutsäde.

Utredningen har till en början sökt utröna, huruvida potatisutsädet lämpligen
kan underkastas tvingande bestämmelser liknande frölagens. Utredningen
bär därvid kommit till resultatet att det, med hänsyn till de många,
delvis särpräglade faktorer som bestämmer potatisutsädets kvalitet och
bruksvärde, torde vara uteslutet att skapa nöjaktigt skydd åt köparna av
dylikt utsäde enbart med stöd av kvalitetsregler av så jämförelsevis enkel
konstruktion som i denna lag. Vidare måste beaktas att proceduren vid
kvalitetsbestämning av potatisutsäde är betydligt mer komplicerad än den
som tillämpas vid kontroll i samband med övervakning av efterlevnaden
av frölagens kvalitetsbestämmelser. Till skillnad från vad som gäller annat
jordbruksutsäde är sålunda utgången vid kvalitetsbestämning av potatisutsäde
bl. a. starkt beroende av resultaten vid sjukdomskontroll i samband
med fältbesiktning. Härtill kommer att kvalitetskontroll av utsädespotatis
kan utföras endast av personal, som erhållit särskild utbildning och
träning att fullgöra de därmed förknippade arbetsuppgifterna. Enligt utredningens
åsikt är frölagen av här angivna orsaker knappast lämpad som
förebild för eventuella regler angående handeln med potatisutsäde.

Betydligt närmare till hands synes det ligga att anknyta regleringen till
de nu frivilliga statsplomberingsbestämmelserna. Genom statsplomben tillförsäkras
köparen av potatisutsäde en på tillförlitlig kontroll grundad kvalitetsangivning
och -garanti, alltså förmåner av samma slag som frölagen
under alla förhållanden skänker köpare av annat jordbruksutsäde. Utredningen
vill för den skull föreslå att föreskrifter utfärdas om att potatisutsäde,
som försäljes, skall ha gjorts till föremål för statsplombering. Med
hänsyn till de villkor som gäller beträffande svensk statsplombering kan
endast inom landet odlad potatis omfattas av sådana föreskrifter. Det synes
emellertid motiverat att för importerat potatisutsäde skall gälla liknande
fordringar som på den svenska varan. Föreskrifterna rörande det inhemska
utsädet bör därför kompletteras med motsvarande föreskrifter rörande utländskt
utsäde. De nya bestämmelserna förutsättes i princip skola äga tilllämpning
på allt salufört potatisutsäde. Ett par undantag från denna huvudregel
synes dock kunna (ivervägas.

2 Uihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

Vid den närmare utformningen av bestämmelserna bör beaktas att det
omedelbara ändamålet med desamma, d. v. s. ett skydd åt köparna, ej
kan uppnås utan samtidigt hänsynstagande till de förhållanden, varunder
handel med statsplomberat potatisutsäde kan bedrivas. BI. a. måste observeras
att, med hänsyn till potatisens föränderlighet i avseende å vissa kvalitetsegenskaper,
plombering kan verkställas först på ett relativt sent stadium.
Detta framgår av föreskrift i frökontrollanstaltens bestämmelser om
statsplombering enligt vilken parti, som plomberats, efter plomberingen utan
dröjsmål skall försändas till den slutlige köparen. Utredningen vill på grund
härav föreslå att kravet pa statsplombering skall knytas till leveransmomentet.
Härvid lämnas säljarna största möjliga handlingsfrihet samtidigt som
köparna beredes avsett skydd i full utsträckning. Genom anknytning till
leveransen vinnes härjämte en sadan grad av exakthet i avseende å regleringens
tillämpningsområde att tvekan därom knappast kommer att behöva
rada, vare sig för allmänhetens del eller i samband med övervakningen.

Generellt bör gälla att försalt utsäde skall levereras i sluten förpackning.
Om potatisen odlats i Sverige skall förslutningen ha verkställts av frökontrollanstalten.
Med hänsyn till att statsplombering föreslås bli obligatorisk
för kommersiella leveranser av svensk potatisutsäde bör detaljbestämmelserna
rörande dylik plombering — liksom motsvarande bestämmelser beträffande
annat jordbruksutsäde — meddelas av lanbruksstyrelsen i stället
för av frökontrollanstalten. Den närmare utformningen av bestämmelserna
synes dock böra ske efter förslag från frökontrollanstalten. I mån av behov
bör av bestämmelserna berörda organisationer o. dyl. höras.

Tillvägagångssättet vid förslutning av förpackningar innehållande importutsäde
skall såvitt möjligt motsvara det som tillämpas vid svensk
statsplombering. Enda möjligheten torde härvid vara att överlåta på kontrollinstitution
i odlingslandet att svara för förslutningen. Det bör ankomma
på lantbruksstyrelsen att upprätta förteckning över de kontrollinstitutioner
som skall kunna komma i fråga i sådant sammanhang. Liksom beträffande
svenskt statsplomberat utsäde bör krävas att importvarans beskaffenhet
anges å förpackningen. Vidare bör minimikraven på utländskt
potatisulsäde, som säljes på den svenska marknaden, ställas lika högt
som på inhemskt utsäde hänförligt till den lägsta statsplomberingsklassen.
Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att under beaktande härav ange
de utländska kvalitetsbeteckningar, vilka må kunna godtagas å förpackningar
innehållande importerat potatisutsäde. Uppgifterna kan lämpligen
införas i den nyssnämnda förteckning, där de utländska kontrollinstitutionerna
skall anges. — De här föreslagna åtgärderna torde i praktiken
komma att medföra att utländskt potatisutsäde, som försäljes på den svenska
marknaden, i regel kommer att levereras i plomberat tillstånd. I internationellt
sammanhang är nämligen plombering den gängse tillämpade formen
för förslutning av förpackningar innehållande utsädesvara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 19(11

Lantbruksstyrelsens och växtskyddsanstaltens befattning med importerat
potatisutsäde blir i avgörande hänseenden olikartade, såtillvida att styrelsens
verksamhet på området får ett längre gående, mer allmänt kvalitetsfrämjande
syfte än anstaltens till gällande växtkarantänbestämmelser
bundna åtgärder. Ett gemensamt intresse för de båda myndigheterna bör
dock vara att samordna bemödandena att förhindra nedsmittning av den
svenska potatisodlingen eller odlingsjorden med allvarliga sjukdomar, parasiter
o. dyl. Utredningen förutsätter att myndigheterna kommer att i erforderlig
utsträckning samverka i dylika frågor.

Som köpare av potatisutsäde uppträder icke endast jordbrukare utan
också småodlare, t. ex. innehavare av villaträdgårdar och kolonilotter. Vanligen
är småodlarnas årsförbrukning av potatisutsäde helt ringa i förhållande
till jordbrukarnas. De senare torde i allmänhet anskaffa minst så
stor kvantitet potatisutsäde åt gången som rymmes i en vid leverans av större
partier gängse använd standardförpackning på 50 kg, och oftast torde inköpen
avse ändå större poster. Till jämförelse må nämnas att många småodlares
intresse främst är koncentrerat till odling av färskpotatis som primörvara,
varvid utsädesåtgången oftast torde understiga 50 kg per säsong.
Också för åtskilliga småodlingar med höst- och vinterpotatis åtgår relativt
obetydliga mängder utsäde. I avsevärd utsträckning täcker småodlarna sitt
utsädesbeliov genom inköp i detaljhandeln.

Det väsentliga ändamålet med de åtgärder som utredningen nu föreslagit
är att framkalla en situation, i vilken de potatisodlande jordbrukarna
mera allmänt övergår till att begagna statsplomberad utsädesvara i stället
för utsäde av mer eller mindre tvivelaktig härstamning och beskaffenhet.
Det vore dock synnerligen önskvärt att åtgärderna också kunde föranleda
en liknande sanering i utsädeshänseende inom de små husbehovsodlingarna.
Ofta är det nämligen just inom dessa odlingar som man finner härdarna
för olika slag av potatissjukdomar, bl. a. potatisål och potatiskräfta. Om
försäljningen till småodlare undantagslöst omfattas av de nya reglerna får
emellertid statsplomberingsapparalen byggas ut i en omfattning, som knappast
kan motiveras av den förväntade effekten. Härjämte kan befaras att
svårigheterna att övervaka efterlevnaden av en så ingående reglering blir
avsevärda, bl. a. därför att antalet försäljningsställen, där övervakning måste
sättas in, blir betydligt större än om åtgärderna koncentreras på försäljningen
till jordbrukare. Utredningen vill därför föreslå att leveranser till
småodlare i princip undantages från bestämmelserna om handeln med
potatisutsäde.

Det synes dock icke lämpligt afl undantaget anknytes direkt till köparen
i dennes egenskap av innehavare av större eller mindre odling, eftersom
en sådan gränsdragning säkert skulle komma att medföra svårigheter vid
tillämpningen. Undantagets räckvidd torde därför böra ställas i relation till
leveransens storlek, en anordning som med hänsyn till skillnaden i köp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

vanor jordbrukare och småodlare emellan bör ha alla förutsättningar att
säkra den avsedda effekten. Med hänsyn även till vad tidigare anförts beträffande
denna skillnad i köpvanor och beträffande standardkollit vid leverans
i större partier, vill utredningen föreslå att de allmänna bestämmelserna
ej skall äga tillämpning vid försäljning av utsädespotatis i poster
om högst 50 kg.

Utredningen håller för troligt att en av regleringen framkallad ökad uppmärksamhet
på utsädeskvalitetens stora betydelse så småningom kan komma
att sprida sig även till de kretsar av köpare, som genom undantaget får
ett sämre skydd än de odlare som kommer att direkt beröras av vidtagna
åtgärder. Även småköparna torde nämligen komma i kontakt med statsplomberad
vara, närmare bestämt utsädesvara som införskaffats av den
ordnade handeln. Följden härav bör kunna bli en med tiden stegrad efterfrågan
på statsplomberat potatisutsäde också från småodlarnas håll. Det
vore säkerligen av stort värde om säljarna kunde beredas möjlighet att tillmötesgå
ett sådant önskemål. Utredningen vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten
på att försäljningen till förbrukare av småfröiga växtslag,
framför allt vallväxter och rotfrukter, till stor del sker i småposter av skiftande
storlek. För statsplombering redan godkända partier kan härvid
»isärvägas» under den officiella provtagarens uppsikt och småposterna förses
med plomberingsbevis och plomb. Enligt utredningens uppfattning bör
det vara möjligt att genom något liknande förfarande tillmötesgå ett eventuellt
uppkommande behov av småförpackningar med utsädespotatis under
statsplomb.

Närboende grannar, odlare på annan ort än köparens samt utsädeshandlare
är de tre grupper av säljare till vilka potatisodlaren kan vända sig vid
behov av utsädesförnyelse. Inköpen hos grannar torde mestadels ske under
hand. När anskaffningen sker hos odlare på annan ort eller hos utsädeshandlare
torde det däremot vara vanligast att avslutet gäller offentligt utbjuden
vara.

Förfarandet att hänvända sig till någon granne, när utsädesförnyelse är
aktuell, har gammal hävd och torde än i våra dagar för mången odlare te
sig helt naturligt och ändamålsenligt. I allmänhet synes köparen härvid
förutsätta att han är så pass väl förtrogen med säljarens odlingsförhållanden
att han har möjlighet att bedöma bruksvärdet hos den vara som står
till förfogande. Något ligger det väl i ett sådant betraktelsesätt. Icke desto
mindre löper köparen säkert betydligt oftare än han själv inser stor risk
för att potatisen skall vara behäftad med allvarliga brister i ett eller annat
avseende.

Enligt utredningens mening vore det följaktligen synnerligen önskvärt
att kunna begränsa omfattningen av handeln grannar emellan med utsädespotatis.
Olika skäl synes dock tala för att en utveckling i sådan riktning
ej skall tvingas fram utan hellre bör få bli följden av en ökad insikt bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 19K1

odlarna om riskerna vid nyanskaffning genom inköp hos grannar av en
vara, som ej stått under vederbörlig fält- och skördekontroll. Utredningen
håller bl. a. för troligt att en föreskrift innebärande obligatorisk statsplombering
även av utsädesvara, som under hand överlåtes grannar emellan,
skulle röna mycket ringa förståelse bland landets stora flertal potatisodlare.
övervakningen av efterlevnaden skulle samtidigt bli synnerligen svarbemästrad.
Det kunde med andra ord befaras att bestämmelsen skulle bli
utan reellt värde som stöd i strävandena att åstadkomma en inskränkning
av grannhandeln med potatisutsäde.

Under dessa förhållanden anser sig utredningen böra föreslå att överlåtelse
av här angivet slag må undantagas från huvudregeln. Vad som skall
åsyftas med undantaget är endast att ej försvåra den tidigare beskrivna
formen av grannhandel under hand. Någon anledning att utsträcka undantagets
räckvidd därutöver föreligger ej. Överlåtelse mellan odlare som ej
är grannar eller närboende, liksom överlåtelse från en odlare till en annan,
vilken föregåtts av »offentligt utbjudande», skall sålunda omfattas av författningens
huvudregel. Det finnes skäl att antaga att en anordning som
den föreslagna skall kunna på ett värdefullt sätt komma att påverka förhållandena
inom sistnämnda sektorer av potatisutsädesmarknaden.

Utredningen hyser den förhoppningen att övergången till mera välordnade
förhållanden inom den reguljära potatishandeln i förening med intensifierad
propaganda för begagnande av plomberat utsäde skall sätta spår
även såtillvida att en frivillig inskränkning av grannhandeln kommer till
stånd.

Bestämmelserna rörande handeln med utsädespotatis torde, med hänsyn
till de speciella krav på kontroll som erfordras vid framställning av dylik
potatis, böra meddelas i en från frölagen fristående författning. Åsidosättande
av föreskrifterna i denna författning bör medföra straff. Straffsatsen
bör vara densamma som vid överträdelse av frölagens föreskrifter om handeln
med andra utsädesvaror, eller således dagsböter. Straff bör kunna ifragakomma
om överträdelse skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Tillsynen över efterlevnaden av författningen torde kunna överlåtas på
lantbruksstyrelsen. Självfallet kommer styrelsen icke att kunna direkt utöva
kontroll ute på marknaden och detta synes ej heller nödvändigt. Det torde
nämligen kunna förutsättas att frökontrollanstalten skall vara lämpad att i
nära anslutning till andra arbetsuppgifter följa utvecklingen på potatisutsädesliandelns
område. Man synes vidare kunna förvänta att köparna själva
skall ha ett intresse alt bevaka att författningen eflerleves och att de till lantbruksstyrelsen
eller direkt till allmän åklagare anmäler iakttagna missförhållanden.
Någon särskild apparat för övervakningen synes således ej erfordras.

Utredningen är medveten om att föreskrifterna om plombering av utsädespotatis,
åtminstone i vissa fall, kommer att kunna kringgås pa sa sätt att
potatis, vilken skall komma till användning som utsäde, försäljes under an -

Kiingl. Maj-.ts proposition nr 117 dr 1961

nan beteckning än utsädespotatis. Det kan emellertid förutsättas att de större
företagen på marknaden lojalt inrättar sig enligt utfärdade föreskrifter.
I praktiken torde detta bli helt avgörande för den allmänna utvecklingen.

Remissyttranden

De myndigheter och organisationer som yttrat sig över matpotatisutredningens
nu framlagda förslag delar utredningens uppfattning att bättre förhållanden
på utsädesmarknaden för potatis skulle bidraga till höjande av
kvaliteten pa matpotatis. De flesta tillstyrker även förslaget att statsplombegöres
obligatorisk för svenskodlat potatisutsäde och att för importutsäde
i princip motsvarande krav skall gälla. Mot obligatorisk statsplombering
för inhemskt potatisutsäde uttalar sig kommerskollegium jämte tre handelskamrar
samt W. Weibull aktiebolag och Svenska utsädesfirmornas förening.

Statskontoret erinrar om att frågan om införandet av obligatorisk statsplombering
av frövaror tidigare har övervägts av statens centrala frökontrollanstalt
utan att förslag i ämnet ansetts böra framläggas. Statskontoret skulle
helst ha sett, att spörsmålet om en obligatorisk kontroll upptagits till prövning
i ett större sammanhang och ej endast beträffande ett speciellt utsäde.
Bärande skäl synes emellertid ha anförts för en reglering av handeln med
potatisutsäde enligt i ärendet föreslagna grunder och ämbetsverket anser sig
därför icke böra framställa någon erinran mot förslaget. Den av frökontrollanstalten
nu bedrivna plomberingsverksamheten har avsetts skola vara i
princip ekonomiskt självbärande. Statskontoret vill understryka vikten av
att avgiftsbeläggningen även vid en obligatorisk statsplombering av utsädespotatis
utmätes efter denna princip.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Också styrelsen för
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ansluter sig till huvuddragen
av utredningens förslag.

Även om styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt till en början
ställt sig tvekande till förslaget om obligatorisk statsplombering av potatisutsäde,
som föres i handeln, har den emellertid efter noggrant övervägande
kommit till den slutsatsen att denna väg bör prövas.

Styrelsen för statens våxtskyddsanstalt är helt införstådd med det positiva
syftet i de av utredningen föreslagna åtgärderna beträffande handeln med
utsädespotatis och anför därvid.

Särskilt ur växtskyddssynpunkt skulle dessa, strikt genomförda, kunna ha
mycket gynnsamma verkningar för svensk potatisodling. Vissa ofördelaktiga
följdverkningar kan emellertid befaras och skulle i den situation landets potatisodling
f. n. befinner sig i lätt kunna komma att förtaga värdet av de
föreslagna åtgärderna, samtidigt som de bleve ytterst menliga för odlingen i
stort. Det vore därför enligt styrelsens mening lyckligast om försök först
gjordes att med en intensifierad och samordnad upplysnings- och propagandaverksamhet
söka åstadkomma en allmännare förståelse för värdet av ett
kontrollerat och plomberat potatisutsäde och stimulera till en ökad produk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

tion av sådant utsäde. Styrelsen finner det sannolikt att man med sådana medel
skulle kunna nå längre än vad utredningen synes benägen att räkna med.
Först om dessa åtgärder på frivillighetens väg efter skälig prövotid visat sig
helt otillräckliga kan det vara skäl att överväga mera tvångsvisa åtgärder.
Dessa skulle då också kunna vara mera psykologiskt förberedda än vad nu
är fallet. I sina kommentarer till utredningens betänkande har styrelsen ytterligare
framhållit att begreppet »närboende» kräver en närmare definition,
att av växtskyddsskäl import av utländsk utsädespotatis bör begränsas till
sådan av de högsta kontrollklasserna samt att om utredningsförslaget genomföres,
behov torde uppstå av ökade tekniska resurser å den del av kontrollverksamheten,
som har att stå allmänheten till tjänst med »testning» av
grundutsäde för plomberingsklass Test.

Att vissa garantier tillskapas för en tillfredsställande kvalitet på salubjudet
potatisutsäde, finner även statens jordbruksnämnd utgöra ett lämpligt
led i strävandena att förbättra kvaliteten på matpotatis. Nämnden har salunda
i princip inte något att erinra mot åtgärder av angiven innebörd. Mot de
föreslagna föreskrifterna i fråga om utländskt potatisutsäde och mot de allmänna
undantag från den obligatoriska statsplomberingen, som föreslås av
utredningen — poster om högst 50 kg, vissa överlåtelser mellan grannar
har jordbruksnämnden i sak inte något att erinra.

Kommerskollegium har i stort sett samma allmänna syn på förevarande
förslag som på utredningens tidigare förslag angående matpotatis. Härutinnan
har kollegium hänvisat till sitt utlåtande över utredningens betänkande
om bättre matpotatis. Av detta framgår i huvudsak att enligt kollegii mening
rätten till näringsutövning i princip bör vara fri och att statsmakterna icke
utan starka skäl böra ingripa mot de enskilda näringsutövarna med reglerande
bestämmelser. Kollegium framhöll därvid, att förhållandena inom vissa
delar av näringslivet kunde vara sådana att statliga ingripanden vore nödvändiga,
t. ex. med hänsyn till säkerhets- eller hälsovårdssynpunkter, och att
detta gällde icke minst livsmedelsområdet.

Det av utredningen nu framlagda förslaget innebär onekligen ett betydande
ingrepp i näringsfriheten, och det är ytterst svårt att bedöma, huruvida ett
ingrepp av dylikt slag är försvarligt med hänsyn till föreliggande förhållanden
eller icke. Uppenbarligen kan starka skäl anföras både för och emot
den förordade tvångsregleringen. Enligt kollegii mening väger emellertid de
med regleringen följande nackdelarna tyngre än fördelarna. Framför allt befarar
kollegium att en tvångsreglering skulle motverka sitt syfte, och enligt
kollegii mening måste det tills vidare vara bättre att bygga vidare på den
frivilliga linjen.

Kollegium understryker att f. n. — såsom utredningen omtalar - den årliga
produktionen av statsplomberat utsäde kan uppskattas till ca 4 000 ton.
Kollegium ifrågasätter om det är praktiskt möjligt att inom rimlig tid få fram
plomberat utsäde i den omfattning förslaget förutsätter. På grund av det
anförda avstyrker kollegium att utredningens förslag f. n. lägges till grund
för lagstiftning i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från vissa handelskamrar.
Följande av dessa avstyrker utredningens förslag, nämligen Smålands och
Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län. Stockholms handelskammare motsätter
sig inte förslaget och Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Gotlands handelskammare och handelskammaren i Karlstad har ingen
erinran däremot. Förslaget tillstyrkes av handelskammaren i Göteborg, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare.

Svenska sockerfabriks aktiebolaget meddelar i sin skrivelse, att bolaget sedan
två år tillbaka i samarbete med Kävlinge matpotatisodlareförening tagit
upp potatisodling på sitt program och att bolaget med denna organisation
av utsädesfrågan hunnit en god bit på väg till en lösning på förevarande problem.
Bolaget framför därför önskemål om att den av bolaget startade organisationen
för ernående av ett bättre utsäde till potatiscentralens kontraktsodlare
måtte få arbeta ostört vidare under Svalövs kontroll.

SMAK ansluter sig för sin del till utredningens förslag men understryker
vikten av att en intensifiering av upplysningsverksamheten kommer till stånd
beträffande betydelsen av ett fullgott potatisutsäde.

Institutet för växtforskning och kyllagring ansluter sig till utredningens
förslag.

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker i princip utredningens förslag. Förbundet
framhåller dock önskvärdheten av restriktivitet rörande import av
utsädespotatis. Förbundet finner det t. o. m. vara angeläget och fullt motiverat,
att högre minimikrav ställes på det importerade utsädet än på det
inhemska.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner att de av utredningen föreslagna
marknadsreglerande åtgärderna är befogade och bör medverka till en förbättring
av vår potatisodling. Förbundet ifrågasätter för sin del om inte kraven
på importerat utsäde bör ställas något högre än vad utredningen föreslagit.
Vidare förutsätter förbundet ökat utrymme för kurs- och rådgivningsverksamhet
och härmed ökade möjligheter till upplysning om utsädets stora
betydelse för en rationell potatisodling.

Hushållningssällskapens förbund delar uppfattningen att det är nödvändigt
med reglerande åtgärder om en verkligt effektiv sanering av handeln
med utsädespotatis skall kunna åstadkommas. Oavsett hur en eventuell reglering
utformas är själva grundförutsättningen för dess genomförande att
den accepteras av potatisodlarna. Dessa måste därför genom upplysning och
rådgivning väckas till insikt om vilka fördelar de kan vinna av en bättre
ordning inom handeln med utsädespotatis. Även om förbundsstyrelsen sålunda
rent allmänt instämmer i behovet av den förordade regleringen, hyser
dock styrelsen viss tveksamhet till möjligheterna att få densamma genomförd
i praktiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Hushållningssällskapens förbund har inhämtat yttrande från samtliga
hushållningssällskap med undantag av Gävleborgs och Jämtlands läns sällskap.
Beträffande inställningen hos sällskapen må anföras, att åtskilliga hushållningssällskap
är tveksamma om möjligheterna att praktiskt genomföra
utredningens förslag. Sällskapen har redan tidigare starkt engagerat sig i
arbetet för att åstadkomma en bättre kvalitet på den i vårt land odlade potatisen.
I den mån personalresurserna tillåter torde sällskapen vara beredda
att medverka även vid en reglering enligt utredningens förslag. Inom flertalet
hushållningssällskap synes man anse, att uppdrag av här avsedd art kan
förenas med upplysning och rådgivning. Förutsättningen för sällskapens
medverkan är dock att de därmed förbundna kostnaderna blir täckta. Dessutom
torde en intensifierad upplysningsverksamhet bli nödvändig vid genomförandet
av en reglering, vilken med all säkerhet kommer att kräva en ökning
av sällskapens resurser.

Sveriges potatisodlares riksförbund delar utredningens uppfattning att en
sanering av handeln med utsädespotatis bör söka åstadkommas och har inte
något att erinra mot att detta sker genom författningsmässiga former. I likhet
med utredningen anser förbundet vidare att endast statsplombering av
utsädet kan skänka godtagbar kvalitetsgaranti. Samtidigt som förbundet tillstyrker
det av utredningen framlagda förslaget understryker emellertid förbundet
kraftigt, att den eftersträvade utvecklingen mot begagnande av allt
större kvantiteter förstklassigt potatisutsäde inte torde kunna påräknas utan
att en intensifierad upplysningsverksamhet om utsädets betydelse tillika
kommer till stånd.

Sveriges utsädesförening, som i princip tillstyrker utredningens förslag, uttalar
en förhoppning om att all vederbörlig hänsyn tages till de av föreningen
f. n. bedrivna experimenten.

Enligt aktiebolaget W. Weibull är ett obligatoriskt statsplomberingsförfarande
i fråga om potatisutsäde varken påkallat eller ägnat att frambringa
någon väsentlig förbättring i fråga om läget på denna marknad. En reglering
av denna art verkar fördyrande å utsädet och skulle för sitt genomförande,
som utredningen påpekar, kräva en sänkning av gällande kvalitetsnormer
i fråga om det statsplomberade utsädet. Utifrån dessa synpunkter avstyrker
bolaget att det framlagda förslaget lägges till grund för lagstiftning. Detta
bolagets ställningstagande innebär dock inte att bolaget är ointresserat av
att en förbättring sker på detta område. Bolaget anser emellertid att en sådan
lämpligare och mera verksamt kan ske på andra vägar. Det väsentliga
härvidlag synes vara att åvägabringa en ökning av den fältbesiktigade arealen,
då den väsentligaste faktorn vid produktion av fullgott potatisutsäde
utan tvivel är fältbesiktningsförfarandet. Det synes bolaget ej orimligt att —
som en väg för att öka försäljningen av godtagbart potatisutsäde — tänka
sig ett lagbud, enligt vilket allt utsäde av potatis skall vara fältbesiktigat,
alltså odlat under viss kontroll. Det synes bolaget önskvärt att undersöka,

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

huruvida ej en lag av liknande karaktär som frölagen kunde läggas till grund
för sanering av utsädeshandeln med potatis. De förslag som utredningen
gör i fråga om reglering av importen av utsädespotatis möter ej någon gensaga
från bolaget, som anser att dessa förslag kan och bör genomföras oberoende
av huruvida en lagstiftning rörande handel med utsädespotatis överhuvudtaget
kommer till stånd.

Svenska utsädesfirmornas förening avstyrker för sin del bestämt förslaget
om obligatorisk statsplombering och anser att statens ingripande tills vidare
bör inskränka sig till att myndigheterna söker verka för en utveckling av
fältbesiktningen i syfte att åstadkomma en utökning av den fältbesiktigade
arealen och stödja propagandan bland odlarna för ökad användning av bättre
utsädespotatis.

III. Upprustning av växtförädlingsverksamheten på potatisområdet
Departementspromemorian

I den inom jordbruksdepartementet upprättade promemorian angående
upprustning av växtförädlingsverksamheten på potatisområdet hänvisas inledningsvis
till överläggningar, som under hösten 1960 ägt rum inom departementet.
överläggningarna hade kommit till stånd i syfte att finna
lämpligaste formerna för en förstärkning av ifrågavarande förädlingsverksamhet
under medverkan av vissa vid överläggningarna representerade enskilda
organisationer. Till grund för överläggningarna låg ett av Sveriges
utsädesförening utarbetat — i det följande närmare redovisat — organisationsförslag
jämte kostnadsberäkning avseende en utökad potatisförädling
vid utsädesföreningen. Kostnadsberäkningen utvisar ett investeringsbehov
av 500 000 kr. och ett totalbehov av driftsanslag om 250 000 kr. per år.

I departementspromemorian hänvisas vidare till att Svenska sockerfabriks
aktiebolaget, Kooperativa förbundet och Svenska lantmännens riksförbund
under vissa förbehåll ställt i utsikt årligt driftsbidrag om var och en
50 000 kr. under i första hand en femårsperiod. Ett spörsmål, som härvid
diskuterats vid överläggningarna, var på vilket sätt intressenterna kunde
beredas insyn i samt nagon form av inflytande över verksamhetens bedrivande
utan att föreningsstyrelsens ansvar för att verksamheten i fråga hålles
inom den givna ekonomiska ramen avbördas styrelsen. Bl. a. hade övervägts
möjligheten att inrätta en särskild föreningens nämnd med representanter
från bidragsgivarna. I anslutning till denna diskussion hade inom
jordbruksdepartementet utarbetats ett utkast till reglemente för en sådan
nämnd, potatisförädlingsnämnden.

Kungi. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

I förslaget till reglemente för potatisförädlingsnämnden vid Sveriges utsädesförening
— avsett att antagas av föreningen och fastställas av hungl.
Maj:t —- utsäges att nämnden skall utgöras av föreståndaren för utsädesföreningens
anstalt såsom ordförande samt ytterligare fem ledamöter, utsedda
av Sveriges utsädesförening, Svenska sockerfabriks aktiebolaget,
Kooperativa förbundet, Svenska lantmännens riksförbund samt Sveriges
potatisodlares riksförbund med en ledamot från envar av dem. Vid utseendet
av ledamöter bör enligt reglementsförslaget beaktas, att nämnden skall
ha karaktär av sakkunnignämnd. Nämnden skall enligt förslaget ha att
i fråga om den avsedda förädlingsverksamheten uppgöra arbetsplaner, följa
verksamheten beträffande såväl dess praktiskt vetenskapliga som dess ekonomiska
handhavande samt behandla frågor rörande uppförökning och
distribution av nya potatissorter, i vad sådana frågor ankommer på föreningen.
Inom sagda verksamhet skall nämnden äga utöva de befogenheter
i angivna delar, som eljest tillkommer föreningens styrelse. Av nämnden
uppgjord arbetsplan skall ingivas till styrelsen som, därest planen går utöver
den ekonomiska ram för verksamheten styrelsen godkänner, skall visa
ärendet åter till nämnden.

Beträffande finansieringen av de föreslagna investeringarna förutsättes
i departementspromemorian, att medel skall kunna ställas till förfogande
ur det belopp om 700 000 kr. av inflytande införselavgifter för potatis, som
jämlikt beslut av 1959 års riksdag (prop. 147; JoU 29; rskr. 283) varje regleringsår
under nuvarande regleringsperiod må användas för att främja
fortsatta strävanden att effektivisera matpotatisodlingen och förbättra kvaliteten
på matpotatis.

Nyss nämnda organisationsförslag går i stora drag ut på att utsädesföreningens
centrala verksamhet på potatisförädlingens område förlägges till
Svalöv. Härvid räknar man med att för potatisförädlingen i stor utsträckning
kunna utnyttja befintliga resurser i fråga om personal, byggnader och
utrustning.

Lämplig försöksjord står till buds i Norrvidinge ca en mil från Svalöv.
Avsikten är vidare att i ökad omfattning använda Tagels gård vid Smålands
Rydaholm som försöksplats samt, efter hand som utvecklingen medför
behov därav, i större utsträckning utnyttja vissa av föreningens filialer
och till huvudanstalten och filialerna knutna försöksstationer.

Behovet av nybyggnader angives enligt följande med en kostnadsberäk -

ning, som slutar på 375 000 kr.

Resistensväxthus och laboratorier .......... 250 000

Fröplantageväxthus ...................... 55 000

Lagerhus-garage ......................... 70 000

375 000

Utrustningskostnaderna beräknas till 125 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

Det totala personalbehovet för föreningens potatisförädling beräknas omfatta
förutom förädlingsledaren och biträdeshjälp m. m. — en växtpatolog,
en kemist, en cytolog och en fältassistent.

Genom förläggning av verksamheten till Svalöv kan kemisten och cytologen
erhalla arbetslokaler pa det kemiska resp. biologiska laboratoriet
vid huvudanstalten med möjlighet att utnyttja redan befintlig apparatur.
Dessutom står möjligheten öppen att utnyttja dessa två forskningstjänster
för uppdrag från andra förädlingsgrenar under den tid som potatisavdelningen
är under utbyggnad och så länge det ej synes motiverat att räkna
med mer än halvtidssysselsättning för dessa.

De totala avlöningskostnaderna angivas till 184 000 kr. per år. De årliga
driftskostnaderna åter beräknas totalt till 66 000 kr. enligt följande.

Växthusdrift (jord, bränsle, elkraft, vatten, m. m.) .... 15 000

Fordon, redskap.................................. 10 000

Laboratorierna .................................. 10 000

Försöksjord ..................................... 6 000

Timavlönad arbetskraft, förbrukningsmaterial, m. m. 25 000

66 000

Remissyttranden m. m.

Den föreslagna upprustningen av potatisförädlingen vid Sveriges utsädesförening
tillstyrkes av de hörda remissorganen. Härvid understrykes
starkt angelägenheten av en intensifierad förädlingsverksamhet på ifrågavarande
område. Den tilltänkta potatisförädlingsnämndens befogenheter
har blivit föremal för kritiska uttalanden från några organ.

Svenska sockerfabriks aktiebolaget förklarar sig berett att såsom driftsbidrag
till förädlingen i fråga under en femårsperiod fr. o. m. år 1961 ställa
ett belopp av 50 000 kr. per år till förfogande, under förutsättning att den
föreslagna potatisförädlingsnämnden får den utformning, som framgår av
remisshandlingarna.

Kooperativa förbundet erinrar, att från förbundets sida vid överläggningar
inom jordbruksdepartementet ställts i utsikt ett driftsbidrag av 50 000
kr. per år under i första hand en femårsperiod, under förutsättning att från
Svenska lantmännens riksförbund och Svenska sockerfabriks aktiebolaget
motsvarande belopp ställes till disposition.

Svenska lantmännens riksförbund meddelar, att förbundets styrelse den
9 december 1960 beslutat att lämna ett driftsbidrag om 50 000 kr. per år
under åren 1961 t. o. m. 1965 till ifrågavarande växtförädlingsverksamhet.

Ur remissvaren torde vidare få återgivas följande allmänna synpunkter
på potatisförädlingen.

Samarbetskommittén för potatisförsöksverksamheten framhåller, att
dess officiella prövning omfattar nyintagning av 10—15 potatissorter per år.
Hittills har dessa emellertid i huvudsak utgjorts av utländska sorter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

De utländska sorterna är oftast framställda med speciell hänsyn till lämpligheten
för odling i resp. hemland. I detta ligger såväl hänsyn till allmänna
odlingsbetingelser såsom jordmån, klimat, dagslängd och tillämpad odlingsteknik
som potatisens användningssätt och rådande kvalitetskrav vid avsättningen.
Detta har till följd, att utländska sorter, även om de i sina resp.
ursprungsländer synes ha de bästa förutsättningar, ofta inte passar hos oss.
Trots att intagandet i prövningen alltid föregås av ingående studier av försöksresultat
och praktiska erfarenheter, är därför avgången vid prövningen
under svenska förhållanden mycket stor.

Kommittén framhåller vidare, att bristen på lämpliga sorter för svenska
förhållanden är betydande och måste anses spela en stor roll för vårt jordbruks
möjlighet att konkurrenskraftigt kunna hävda sig på marknaden.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt påpekar, att det hittills inte varit
möjligt att bland utländska potatissorter finna någon, som på ett tillfredsställande
sätt i sig förenar de i landet numera högt ställda kraven på kvalitet,
avkastning och sjukdomsresistens. Om det över huvud taget skall bli
möjligt att tillgodose dessa krav torde enda vägen vara genom en målmedveten
förädling med direkt sikte på svenska förhållanden.

Ledamoten i styrelsen för statens växtskyddsanstalt Osvald anför i särskilt
yttrande, att förädlingen måste ges en sådan omfattning, att ett mycket
rikhaltigt material av fröplantor årligen kan erhållas. Härom anföres
vidare.

Inte ens i de länder, där förädlingen har en betydligt större omfattning
än den nu föreslagna, har man ännu lyckats få fram sorter, som förenar
hög kvalitet och god avkastningsförmåga med resistens mot sjukdomar och
vissa skadedjur. Det är därför önskvärt, att verksamheten redan från början
planlägges så, att den kan bedrivas i större skala än den som föreslagits.

Under senare år har potatisförädlingen vid Svalöv bedrivits i nära samarbete
med den danska förädlingen, och ett visst samarbete har också förekommit
mellan den svenska och den brittiska förädlingen. Den lösning av
problemet, som därför synes ligga närmast tillhands, är att bygga upp en
potatisförädling gemensam för de nordiska länderna. En dylik lösning av
detta viktiga förädlingsproblem ligger helt i linje med de önskemål, som
på senare tid framförts i Nordiska rådet rörande samordning av forskningen
i de nordiska länderna, överläggningar med vederbörande myndigheter
i de övriga nordiska länderna bör därför snarast inledas. Om det visar sig,
att intresse föreligger för eu samordning av nu angiven art, torde problemet
kunna bringas till en lösning utan nämnvärt dröjsmål.

Enligt statens centrala frökontrollanstalt råder det ej något som helst
tvivel om att en rationell och effektiv förädling inom landet av detta växtslag,
vilket kanske mer än de flesta andra kulturväxter är känsligt för påverkan
av odlingsförhållandena, skulle avsevärt kunna höja både kvantiteten
och kvaliteten av skördarna.

Lantbruksstyrelsen anför att, även om det i landet nu odlade potatissortimentet
medger en ur konsumenternas synpunkt tillfredsställande matpotatis,
sortimentet inte kan anses fylla befogade krav ur odlarnas syn -

Kungt. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

punkt. Känsligheten för sjukdomar av olika slag är alldeles för stor, vilket
medför osäkerhet i odlingen och höga produktionskostnader.

Att hittills inom landet uppnådda förädlingsresultat är blygsamma torde
främst bero på att den svenska potatisförädlingsverksamheten arbetat med
alltför begränsade resurser. Någon möjlighet för en växtförädlare att finansiera
en potatisväxtförädling genom försäljning av originalvara utav
framställda sorter föreligger nämligen endast i ringa utsträckning, med
hänsyn till att uppdragning av en ny elit av en viss potatissort på grund av
potatisens förökning på vegetativ väg ofta företages av andra än förädlaren.
Vidare synes praktiskt värdefulla sorter vara svåra att framställa. Något
nämnvärt merkantilt intresse för växtförädlaren att förädla potatis föreligger
därför ej.

Att den svenska potatisodlingen snarast tillföres nya sorter, överlägsna
dem som nu finnes att välja mellan får enligt statens jordbruksnämnd anses
vara en av de grundläggande förutsättningarna för att strävandena att höja
den svenska potatisodlingens allmänna standard skall kunna leda till gott
resultat.

Behovet av att inom landet framställa nya, högt avkastande och ur konsumenternas
synpunkt fullgoda potatissorter får enligt Sveriges lantbruksförbund
anses vara angeläget och väl motiverat. Med vetskap om att landet
har en välmeriterad och avancerad växtforskning som till jordbrukets fromma
höjt värdet av odlingsmaterialet för praktiskt taget samtliga andra
akerbrnksvaxter, bör det vara hög tid att växtlörädlingens resurser även
inriktas på det för vårt land så betydelsefulla område som potatisen utgör.

I;rågan om förläggningen av den föreslagna förädlingsverksamheten
har särskilt diskuterats av styrelsen för statens växtskyddsanstalt,
vars flesta ledamöter härom anfört i huvudsak följande.

I argumenteringen för potatisförädlingens förläggning till Svalöv har erfarenheterna
från åren 1959—1960 av virusspridningen i Skåne åberopats
som en anledning till omprövning av lokalfrågan. Det måste dock erinras
om att den enorma virusspridningen år 1959 — vars konsekvenser blev
uppenbara påföljande år — närmast är att betrakta som en naturkatastrof
utan känt motstycke i varje fall under de sista 20—25 åren. Den är därför
alltför mycket en undantagsföreteelse för att i och för sig ha något egentligt
värde som motivering i ena eller andra riktningen när det gäller förläggningen
av potatisförädlingen. Erfarenheterna från åren 1959—1960
återger endast i mycket förstorad skala vad som även eljest är för handen,
nämligen att virusspridningen i sydligaste Sverige normalt är betydligt
starkare än i de mellersta och norra delarna av landet. Från växtskyddsanstaltens
sida har tidigare på begäran meddelats företrädare för ntsädesföreningen
vad som ur växtskyddssynpunkt kan finnas att andraga beträffande
potatisförädlingens lokalisering, varvid bl. a. framhållits att med
hänsyn till virussituationen en förläggning av potatisförädlingen till en ort
norr om Skåne avgjort vore att föredraga. Samtidigt har framhållits att en
förläggning till Skåne — om en sådan av organisatoriska och ekonomiska
skäl vore önskvärd inte är utesluten men att i så fall en motsvarande
större del av de för potatisförädlingen i dess helhet avsedda medlen måste

Kungt. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

tas i anspråk för en ständigt fortgående virusbekämpning och sanering av
förädlingsmaterialet.

Utsädesföreningen har nu ansett de organisatoriska och ekonomiska skälen
väga så tungt, att den föreslagit att huvudparten av förädlingsverksamheten
rörande potatis skall förläggas till Svalöv. De därmed förenade riskerna
för förluster av värdefullt förädlingsmaterial till följd av virusinfektioner
skulle motverkas genom att parallellmaterial odlas på småländska
höglandet, där sannolikheten för virusinfektioner är betydligt mindre.

Växtskyddsanstaltens styrelse har förståelse för de av utsädesföreningen
anförda synpunkterna och vill inte motsätta sig förslaget beträffande förädlingens
lokalisering men vill samtidigt starkt understryka vikten av sistnämnda
anordning med odling av parallellmaterial under mera skyddade
förhållanden. Att denna kommer till stånd och ges erforderlig omfattning
är enligt styrelsens mening en ovillkorlig förutsättning för att en väsentligen
till Svalöv koncentrerad potatisförädling skall kunna framgångsrikt
bedrivas.

Styrelseledamoten Osvcild anför i särskilt yttrande, att förädlingsarbetet
bör utföras på en plats, där infektionen med virus är den minsta möjliga.
Enligt Osvalds uppfattning är de av utsädesföreningen anförda skälen inte
tillräckliga för att motivera en förläggning till en ur biologisk synpunkt så
olämplig plats som Svalöv.

Sveriges lantbruksförbund framhåller önskvärdheten av att, efter hand
som utvecklingen visar detta lämpligt, föreningens filialer och försöksstationer
i större utsträckning än vad som nu sker utnyttjas såsom försöksplatser
för potatis. Därvid ökas möjligheterna att under skiftande geografiska
förhållanden pröva nya sorter.

Lantbruksstyrelsen understryker lämpligheten av verksamhetens förläggning
till Svalöv med hänsyn till möjligheten att därvid utnyttja bl. a. befintliga
laboratorieresurser, varigenom investeringskostnaden kan hållas
avsevärt lägre än om verksamheten förlägges till annan ort.

1956 års matpotatisutredning finner det förtjänstfullt, att det genom valet
av Svalövs-alternativet blir möjligt för föreningen att rationellt lösa frågan
om en välbehövlig förstärkning av potatisavdelningens personella resurser,
och därvid i synnerhet att behovet av specialister kan bli tillgodosett utan
allt för höga kostnader. Av stor betydelse är också att investeringsbehovet
för en utbyggnad av potatisavdelningen begränsas.

Av anförda synpunkter på den föreslagna potatisförädling snämnden
må här följande återgivas.

Enligt styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök synes
nämnden få alltför stora befogenheter i fråga om verksamhetens ledning,
eftersom nämnden — såvitt styrelsen kan finna — skulle komma att överta
huvuddelen av de uppgifter, som normalt bör tillkomma utsädesföreningens
styrelse.

Det synes inte motiverat att på detta sätt skapa eu särorganisation för
förädling av ett visst växtslag. Tvärtom synes en betydande risk kunna

Kungi. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

föreligga för att växtförädlingsverksamheten vid utsädesföreningen splittras
på ett olyckligt sätt.

Potatisförädlingsverksamhetens ledning synes i likhet med vad som är
fallet med annan växtförädlingsverksamhet vid Svalöv böra helt åvila föreningens
styrelse. Så länge nuvarande organisationsform består, bör vidare
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök i samordnande
syfte fastställa arbetsplanerna jämväl för potatisförädlingsverksamheten.
En organisation enligt anförda riktlinjer hindrar inte att bidragsgivare
till verksamheten beredes tillfälle till fri insyn i densamma och
möjlighet att framföra olika synpunkter. Anledning kan därför finnas att
bibehålla den föreslagna potatisförädlingsnämnden, men denna bör uteslutande
vara ett rådgivande organ.

Även styrelsen för statens växtskyddsanstalt anför betänkligheter mot att
befogenheter i föreslagen utsträckning tillägges nämnden.

Det anges att nämnden skall ha karaktär av sakkunnignämnd. Beträffande
tlera av de organisationer, som skulle vara representerade i nämnden,
ifrågasätter styrelsen dock om de inom sina led kan uppbåda erforderlig
sakkunskap rörande växtförädling, snarare torde det bli fråga om
sakkunskap rörande potatisfrågor i allmänhet. Under sådana förhållanden
kan det knappast vara lämpligt att nämnden skall ombesörja växtförädling
av potatis eller uppgöra arbetsplaner härför. Enligt styrelsens mening får
ifrågavarande stödjande organisationer full erforderlig insyn i förädlingsverksamheten
och möjligheter att göra sina önskemål gällande beträffande
denna, om nämndens befogenheter begränsas till att gälla överinseende
och rådgivning.

1956 års matpotatisutredning finner förståeligt att de enskilda företag,
som utlovat ekonomiskt bidrag åt potatisförädlingsverksamheten, önskar
beredas tillfälle att följa den av dem understödda verksamheten. Enligt
det remitterade förslaget till reglemente för nämnden synes det emellertid
avses att bidragsgivarna, genom sina ledamöter i denna nämnd, skall få
befogenheter därutöver. Utredningen framhåller betydelsen av att forskning
och försöksverksamhet av det slag varom här är fråga kan få bedrivas
så obundet som möjligt. Det måste enligt utredningen förutsättas, att
potatisförädlingsnämnden tar hänsyn till detta och nöjer sig med att skissera
allmänna riktlinjer för potatisförädlingen och att följa verksamheten
i stort.

Sveriges utsädes förening anför, att föreningen gärna ser att bidragsgivarna
genom representation i en särskild nämnd får möjlighet att framföra
sina synpunkter och önskemål på verksamhetens utformning. Föreningen
är helt införstådd med det framlagda förslaget till sammansättning
av nämnden och är även i stort sett införstådd med förslaget i vad avser
nämndens arbetsuppgifter. Dock förordas ,sådan ändring i reglementet för
nämnden, att nämnden skall inom potatisförädlingen äga utöva de befogenheter
i de i reglementet angivna delarna, som eljest tillkommer föreningens
förvaltningsutskott. Föreningen finner det ej lämpligt, att en viss gren av
föreningens verksamhet helt undandrages den till övervägande del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Kungl. Maj:t utsedda styrelsens inflytande och ansvar. Även med den sålunda
förordade ändringen — anför föreningen vidare — får nämnden
vittgående uppgifter och befogenheter avseende verksamheten med potatis,
dock med bibehållande av styrelsens ansvar framför allt i ekonomiskt avseende
för densamma.

Statens jordbruksnämnd framhåller angelägenheten av att potatisförädlingsnämnden
i görligaste mån lämnar rörelsefrihet åt de forskare och
försöksmän, som skall svara för förädlingsarbetet.

Ledamoten i statens jordbruksnämnd Lindskog förordar den ändringen
i det föreslagna reglementet för potatisförädlingsnämnden, att Svenska
lantmännens riksförbund och Sveriges potatisodlares riksförbund skall ha
att utse en gemensam ledamot.

Kooperativa förbundet finner lämpligt, att ledamotskap i potatisförädlingsnämnden
endast tillförsäkras — förutom Sveriges utsädesförening
de institutioner, som är villiga att lämna driftsbidrag till verksamheten.

Matpotatisutredningens promemoria rörande vissa frågor i ämnet

Våren 1959 överlämnade Sveriges utsädesförening en skrivelse till utredningen,
vari föreningen hemställde om utredningens stöd i strävandena att
säkra viss kostnadstäckning i samband med en planerad upprustning av
föreningens potatisförädling. På grundval av utsädesföreningens framställning
förberedde utredningen ett delbetänkande om den svenska potatisförädlingen
och dess framtida resurser, m. m. Arbetet med betänkandet
avbröts i början av år 1960, sedan det visat sig att de planer varpå utsädesföreningens
yrkande våren 1959 hade grundats var föremål för omprövning
inom föreningen. Under dessa förhållanden ansåg sig utredningen
böra avvakta den kommande utvecklingen.

Sedan utredningen anmodats avge utlåtande över de nu föreliggande
planerna beträffande en upprustning av växtförädlingsverksamheten på
potatisområdet, har det nyssnämnda utkastet till delbetänkande överarbetats
till en promemoria angående framställningen av nya potatissorter,
m. in. I promemorian behandlas såväl behovet av nya sorter som förutsättningarna
för att täcka detta behov, in. m. Vidare beröres den officiella
prövningen av potatissorter.

I en sammanfattande återblick på läget anföres i utredningspromemorian
följande.

Vid 1940-talets början odlades ett stort antal potatissorter i Sverige. Förväxlingar
av sorterna, sammanblandning mellan olika sorter och stark
inblandning av främmande sorter förekom ofta.

Utvecklingen sedermera har inneburit stora framsteg, såtillvida att sortimentet
begränsats och uppmärksamheten på potatisens sortrenhet skärpts.
Faktorer som bidragit härtill har varit åtgärder inom den statliga kontrollen
av utsädespotatis, tillkomsten av svensk sortlista för potatis samt, pa
senaste tid, SMAK:s aktiverade verksamhet. Fn ytterligare orsak till den

3 Iiihaag till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 117

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 dr 1961

gynnsamma utvecklingen på sortområdet ligger i den mera påtagliga efterfrågan
på speciella sorter, som under de senaste åren har börjat göra sig
gällande pa den svenska matpotatismarknaden. Utvecklingen i sistnämnda
avseende bär gått mycket snabbt och i dagens läge är efterfrågan i de större
tätorterna så gott som tullständigt inriktad på några få sorter med hög
sortbetingad konsumtionskvalitet. Det bar naturligtvis blivit nödvändigt
för de odlare, som odlar matpotatis för avsalu, att vid sortvalet ta hänsyn
till denna efterfiageriktning. I viss omfattning odlas dock fortfarande
sorter, som inte röner nämnvärd uppskattning bland konsumenterna eller
inom handeln, varjämte odlarnas uppmärksamhet på sortrenheten alltjämt
på många håll lämnar en hel del i övrigt att önska.

Vissa resultat från en på matpotatisutredningens initiativ år 1956 genomIÖ!d
sortinventering belyser vad här sagts. Enligt denna inventering upptog
ar 1956 de 15 mest odlade sorterna ca 83 procent av hela arealen matpotatis,
avsedd för höst- och vinterbruk, och de fem mest odlade sorterna
ca 62 procent av sagda areal. De fyra sorter, Bintje, King Edward, Magnum
Bonum och Mandel, som enligt vedertagen uppfattning har den bästa
sortbetingade konsumtionskvaliteten, upptog samtidigt ca 55 procent av
totala matpotatisarealen, varvid är att märka att de särskilt efterfrågade
sorterna Bintje och King Edward hade ryckt fram mycket kraftigt under
den närmast föregående 15-årsperioden. Andra sorter med i allmänhet
godtagbar konsumtionskvalitet odlades på ca 24 procent av arealen.

Under de ar som förflutit sedan inventeringen genomfördes torde en yterhgare
förskjutning ha ägt rum till förmån för de sorter, som uppvisar
bast konsumtionskvalitet. Vidare må påpekas, att dessa sorter torde motsvara
en storre andel av de i allmänna marknaden omsatta matpotaliskvantiteterna
än vad sorternas andel av odlingsarealen anger, enär dessa sorter
lampar sig särskilt väl för avsaluändamål på grund av efterfrågeinriktningen

Sammanfattningsvis torde kunna uttalas, att vårt matpotatissortiment
numera tar betecknas som fullt tillfredsställande från konsumentsypunkt.

bran producentsynpunkt uppvisar det nuvarande matpotatissortimentet
däremot allvarliga brister. De f. n. mest efterfrågade och mest odlade sorterna
har nämligen svag eller relativt svag sortbetingad produktionsförmåga
och, vad värre är, mycket dålig motståndskraft mot flertalet viktigare
potatissjukdomar. Självfallet inverkar detta menligt på odlingsresultatet.
For odlarna är det därför ytterst angeläget att snarast få tillgång på nya
sorter, som med högklassig konsumtionskvalitet förenar hög specifik avkastning
och god motståndskraft mot vissa sjukdomar.

Uppgiften att framställa nya potatissorter, vilka så väl som möjligt motsvarar
både konsumenternas och producenternas önskemål, faller på växtförädlingen,
bör så gott som alla de värdebestämmande egenskaperna hos
matpotatis är numera, både hos kulturpotatisen och hos närstående vilda
potatissorter, arvsanlag kända, som betingar den eftersträvade idealtypen.
Teoretiskt sett kan i varje fall det stora flertalet av dessa anlag kombineras
i en och samma sort. Genom de senaste årtiondenas utveckling har skapats
starkt förbättrade möjligheter för växtförädlingen att nå detta eftersträ
vade mål. Särskilt stora framsteg har gjorts på resistensförädlingens område
och i fråga om utnyttjande av vilda potatisarter. Samtidigt stäiler emellertid
den moderna, avancerade förädlingstekniken väsentligt ökade krav
pa potatisförädlarens resurser och nödvändiggör eu intim samverkan mellan
denne och specialister på andra arbetsområden, främst växtpatologi och
cvtologi.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr til dr 1961

Den svenska potatisförädlingen har hittills arbetat i relativt blygsam
skala och de erhållna resnltaten står i proportion härtill. Sortlistan upptar
f. n. endast två svenska sorter inom gruppen matpotatis, höst- och vinterpotatis,
och de^sa två sorter odlas på tillsammans endast ca 4 procent av
den totala arealen för sorter hänförliga till nämnda grupp. Den långt övervägande
delen av vår matpotatisproduktion är alltsa baserad pa utländskt
sortmaterial.

Numera bedrives potatisförädling i vårt land endast vid Sveriges utsadesförening
i Svalöv. Man har där länge i huvudsak arbetat enligt traditionella
metoder. Vissa förstärkningar av anslag och personal bär emellertid
under de senaste åren möjliggjort ganska omfattande metodikundersökningar,
främst på resistensförädlingens område. De nämnda förstärkningarna
till trots är den skala vari utsädesföreningen arbetar helt liten jämförd
med omfattningen av motsvarande verksamhet i flera andra, på växtförädlingsområdet
betydelsefulla länder.

Sortprövningen är ett nödvändigt sista led i framställningen av nya potatissorter.
Genom tillkomsten för ett tiotal år sedan av Samarbetskommittén
för potatisförsöksverksamheten har den officiella sortprövningen av
potatis i vårt land effektiviserats väsentligt.

Härefter redovisas i utredningspromemorian utredningens ställningstagande
och förslag enligt i huvudsak följande.

Tillgång på fullgoda sorter är av grundläggande betydelse, när det gäller
att framställa matpotatis av hög kvalitet. Dessvärre förenar inte någon
enda av de nu förekommande matpotatissorterna inom sig ens flertalet av
de för ett i olika avseenden gott resultat vid matpotatisodling mest avgörande
egenskaperna, nämligen hög konsumtionskvalitet och hög specifik
avkastning samt godtagbar sjukdomsresistens, framför allt kräftimmunitet.
Det är enligt utredningens åsikt synnerligen angeläget att vårt nuvarande
potatissortiment snarast kompletteras med nya matpotatissorter av sådant
slag. Det måste då övervägas i vilken grad uppmärksamheten för framtiden
skall koncentreras på utländska resp. svenska förädlingsresultat och även
i vad mån den svenska potatisförädlingens och sortprövningens kapacitet
kan behöva förstärkas.

Utredning anser att den nyorientering inom den utländska potatisförädlingen
som ägt rum, innebärande en ökad uppmärksamhet på konsumtionskvaliteten,
utgör ett fullgott skäl att alltjämt följa händelseutvecklingen
i andra länder. Härför talar för övrigt alltjämt bl. a. den omständigheten,
att de utländska förädlarna ofta arbetar med stora material, ur
vilka naturligtvis kan utkristalliseras sorter, som lämpar sig för svenska
odlingsförhållanden.

I detta sammanhang är det på sin plats att något närmare belysa innebörden
av det miljöberoende, som så ofta medför att en potatissorts värde
varierar starkt mellan olika geografiska områden. En särskilt viktig faktor
är härvid dagslängden. I princip är potatisen med avseende på knölsättningen
eu s. k. kortdagsväxt, d. v. s. den börjar knölsättningen tidigt, när
den växer i ett ljusklimat med relativt korta dagar och långa nätter. Vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

sorter är emellertid mera neutrala för dagslängden och kan med framgång
odlas, äyen i ett ljusklimat med relativt långa dagar. Ett urval, som sker
vid förädlingsstationer belägna pa sydligare breddgrader, eliminerar lätt de
sorter, som med hänsyn till dagslängdsreaktionen är särskilt värdefulla i
vårt klimat. Svårigheten att finna sorter, som vid odling i övre Norrland
far normal stärkelsehalt och ej blötkokar, sammanhänger sannolikt härmed.
Likartade problem finnes också i andra avseenden. De extrema betingelser
ur bl. a. vattenförsörjningssynpunkt, som kännetecknar de skånska
sandjordarna, ställer sålunda mycket speciella krav på sorternas egenskaper,
vilka på intet sätt kommer till uttryck, om urvalet sker på en försöksstation
med andra miljöförutsättningar.

Av vad här sagts följer att en förläggning av urvalet i förädlingsmaterialet
till de viktiga odlingsdistrikten i vårt eget land ger väsentligt ökade
möjligheter att välja ut sorter, som är väl anpassade till de skiftande odlingsförhållandena
inom olika områden. En annan fördel med sådan förläggning
av urvalet är att de svenska förädlarna har möjlighet att ta särskild
hänsyn till de speciella konsumentkraven på den svenska potatismarknaden.
Under dessa omständigheter måste, enligt utredningens åsikt,
den säkrast framkomliga vägen för att lösa vår matpotatisproduktions sortproblem
anses gå genom svensk potatisförädling. För att praktiskt betydelsefulla
framsteg skall kunna påräknas inom rimlig tid är det enligt utredningens
uppfattning nödvändigt att förstärka arbetsresurserna för denna
förädlingsgren väsentligt. Utredningen förordar för sin del att åtgärder
med detta syfte snarast vidtages.

Prövningen i vårt land av nya potatissorter hedrives, enligt utredningens
mening, på ett tillfredsställande sätt av Samarbetskommittén för potatisföröksverksamheten.
Nagon anledning att företaga omläggning av denna
verksamhet synes ej föreligga och den torde även, åtminstone tills vidare,
böra bibehållas i oförändrad omfattning. Det får förutsättas att samarbetskommittén
till vederbörande instanser inkommer med yrkanden om ökade
anslag, i den mån detta bedömes vara nödvändigt för att en ändamålsenlig
sortprövning av potatis skall kunna upprätthållas.

IV. Redogörelse för Svensk matpotatiskontrolls verksamhet

I en från SMAK i dagarna inkommen skrivelse har framlagts i huvuddrag
följande redogörelse och synpunkter beträffande organisationens verksamhet
och erfarenheter sedan den ombildades år 1959.

Kungl. Maj.ds kungörelse angående kvalitetsbenämning på matpotatis
(nr 187/1959) stadgar, att »till människoföda avsedd potatis må ej saluhållas
eller försäljas under benämning som angiver eller antyder att varan
är av särskilt god beskaffenhet, med mindre den är försedd med det för
Svensk matpotatiskontroll såsom varumärke registrerade SMAK-märket».
Kungörelsen ifråga trädde i kraft den 1 oktober 1959. Det ligger i sakens

Kiingl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

natur, att det under den tid som sedan dess förflutit icke varit möjligt att
vinna de erfarenheter som behövs för att mera slutgiltigt kunna bedöma
verkningarna av det anförda stadgandet eller av den kontroll- och upplysningsverksamhet,
som Svensk matpotatiskontroll bedrivit. Vissa erfarenheter
har emellertid vunnits, av både positiv och negativ art, vilka lämpligen
bör redovisas redan vid denna tidpunkt.

Kontrollverksamheten

Vid ett bedömande av den omfattning, som SMAIv:s kvalitetskontroll och
klassificeringsverksamhet erhållit under de senaste åren bör hänsyn givetvis
tagas till potatisskördens storlek och beskaffenhet dessa år.

År 1959 var skörden jämförelsevis liten och särskilt de tidigare rapporterna
rörande densamma gav anledning till farhågor för att efterfrågan på
potatis av en kvalitet motsvarande SMAK-prima måhända icke skulle kunna
tillgodoses. SMAK nödgades därför under denna säsong iakttaga en viss
återhållsamhet i propagandan för SMAK-märkt potatis. Icke desto mindre
skedde under säsongen 1959/60 en betydande ökning av SMAK:s kontrollverksamhet.
Försäljningen av kontrollmaterial motsvarade efter vederbörliga
justeringar för utgående lager hos förpackarna en kontroll av ca 36 600
ton, vilket innebar en ökning i jämförelse med föregående säsong med 53
procent. Särskilt markerad var ökningen ifråga om försäljningen inom detaljhandeln
av SMAK-märkta påsförpackningar. Speciellt gällde detta i
Stockholm.

Svårigheterna att tillgodose efterfrågan på fullgod matpotatis inom landet
ledde till alt import av potatis ägde rum redan tidigt under säsongen
1959/60. Längre fram under säsongen befanns även den importerade
potatisen i stor utsträckning behäftad med sådana kvalitetsbrister att den
icke kunde godkännas för SMAK-märkning. Under senare delen av februari
och i början på mars 1960 måste denna därför successivt upphöra.

År 1960 blev potatisskörden mycket stor men de ogynnsamma väderleksförhållandena
gav anledning till farhågor för brister i kvalitetsliänseende.
Det visade sig emellertid att efterfrågan på potatis av en kvalitet motsvarande
fordringarna för SMAK-prima kunde tillgodoses nästan helt med
svensk potatis fram till årsskiftet 1960/61. Under tiden därefter har viss
import av potatis ägt rum. Trots de kvalitetsskador på 1960 års skörd, som
följde av väderleksförhållandena, har emellertid förhållandevis betydande
kvantiteter svensk potatis kunnat SMAK-märkas även under de första
månaderna 1961.

Den ökning av SMAK-märkningens omfattning, som skedde under säsongen
1959/60, har fortsatt under innevarande säsong. Redan vid utgången
av januari månad hade betydligt större kvantiteter potatis SMAK-märkts
än under hela säsongen 1959/60 såsom närmare framgår av följande sammanställning,
som baseras på uppgifter om försäljningen av kontrollmaterial,
justerade med hänsyn till inneliggande lager av sådant material hos
förpackarna.

Med hänsyn t ill att säsongen för SMAK-märkning i år kan väntas bli
längre utsträckt än fallet var 1960, torde ökningen bli betydligt större än de
i tabellen angivna siffrorna ger vid handen.

Den utvidgning av kontrollverksamheten, som ägt rum, har möjliggjorts
genom att SMAK på hösten 1959 erhöll eget laboratorium. Detta började
sin verksamhet i oktober 1959 och under säsongen 1959/60 utfördes där

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Avser tiden	Stickprovskontroll	Utvidgad kontroll3 ton
Småförpack- ningar* 1 * ton	Storförpack- ningar3 ton	Totalt ton
1 juli 1959— 30 juni 1960	19 900	4 500	12 200	36 600
1 juli 1960— 31 jan. 1961	28 900	3 700	17 400	50 000

1 Märkning av påsar, vanligen 2, 2,5, 3 och 5 kg.s förpackningar.

2 25- och 50 kg:s förpackningar avsedda för direktförsäljning inom detaljhandeln.

3 Kontroll vid källan av hela partier. Användes av storförbrukare, exempelvis vid den
militära upphandlingen.

ca 1 600 analyser. Under innevarande säsong har hittills — under tiden
juli 1960—20 mars 1961 — utförts ca 1 330 analyser. Härutöver har SMAK
haft heltidsanställda besiktningsmän placerade hos vissa större förpackare.
I övrigt har liksom tidigare tjänstemän hos hushållningssällskapen efter
överenskommelse med sällskapen anlitats som besiktningsmän.

Synpunkter på kungörelsens tillämpning

Då kungörelsen angående kvalitetsbenämning på matpotatis trädde i
kraft den 1 oktober 1959, förmärktes på åtskilliga håll, särskilt inom handeln,
en betydande osäkerhet rörande innebörden av stadgandet att potatis
ej må saluhållas eller försäljas under benämning som angiver eller antyder
att varan är av särskilt god beskaffenhet, med mindre den är försedd med
det för Svensk matpotatiskontroll såsom varumärke registrerade SMAKmärket.
I syfte att vinna klarhet härom har Svensk matpotatiskontroll till
åtal anmält tre fall av annonsering, som ansetts klart strida mot dessa bestämmelser.
I fråga om ett relativt stort antal fall av annonsering, som icke
heller ansetts stå i överensstämmelse med kungörelsen, har skriftligt påpekande
härom gjorts till annonsörerna.

I det ena av de tre fall, där åtal väckts hade potatis annonserats såsom
varande av »absolut toppkvalitet». I det andra fallet betecknades den saluförda
potatisen som »kontrollerad potatis», i det tredje som »kvalitetspotatis».
Av de tre åtalen har SMAK:s talan ogillats i de båda första fallen.

I det första fallet fann rådhusrätten att svaranden väl i den ifrågavarande

annonsen lovordat av honom saluförd matpotatis men att han därvid icke
använt uttryck som framstår som sådan benämning som omförmäles i den
av åklagaren åberopade kungörelsen. I det andra fallet anfördes att rådhusrätten
icke fann att svaranden genom att angiva, att potatisen varit kontrollerad,
därigenom angivit eller antytt att potatisen varit av särskilt god
beskaffenhet.

I de båda första fallen har SMAK överklagat rådhusrätternas utslag hos
vederbörande hovrätt. Något utslag från hovrätt föreligger emellertid ännu
icke. Från organisationens sida har ifrågasatts om de förpackare, som hittills
varit villiga att påtaga sig den extra kostnad, som den med SMAKmärkningen
förenade kontrollen betingar, i fortsättningen blir villiga att
göra detta, därest potatis kan utbjudas såsom varande av »absolut toppkvalitet»
utan att ha underkastats sådan kontroll. Ur konsumentsynpunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

skulle det enligt organisationen uppenbarligen också vara i hög grad otillfredsställande
om så skulle bli fallet. Beträffande det andra av de tva relaterade
fallen har tillkommit en ytterligare synpunkt. Det ifrågavarande
potatispartiet utgjordes av importerad potatis och var försett med certifikat
av Statens Plantetilsyn i Danmark. Dylikt certifikat avser en sundhetskontroll,
jämförbar med den kontroll som här i landet utövas av statens
växtskyddsanstalt. Sistnämnda kontroll syftar ju endast till att förhindra
import av växter och växtprodukter, som är infekterade av skadedjur eller
växtsjukdomar, som det är angeläget att hålla utanför landets gränser och
utgör icke något hinder för import av exempelvis potatis av vitt skiftande
kvalitetet. SMAK har med bestämdhet hävdat att konsumenten som köper
»kontrollerad potatis» icke inlägger denna betydelse i ordet kontrollerad
utan utgår ifrån att potatisen varit underkastad kvalitetskontroll och därvid
befunnits motsvara vissa kvalitetskrav. Vidare har hävdats att om allenast
den omständigheten att potatis varit föremål för någon slag av kontroll
skulle utgöra tillräckligt skäl för att densamma kan utbjudas som »kontrollerad
potatis» skulle i själva verket all importerad potatis, oavsett de veterligen
mycket betydande växlingarna i kvaliteten, kunna utbjudas som »kontrollerad
potatis», eftersom all importerad potatis blir föremål för kontroll
av statens växtskyddsanstalt.

Upplysningsverksamheten

Genom de ökade resurser som ställts till förfogande under de båda senaste
åren, har SMAK:s upplysningsverksamhet kunnat avsevärt utvidgas.
Densamma har i främsta rummet inriktats på att framställa upplysningsmaterial
i potatisfrågor och ställa detta till odlare-, handels- och konsumentorganisationernas
förfogande samt stimulera dem att ge det största
möjliga spridning. Härutöver har SMAK:s egen personal i största möjliga
utsträckning medverkat med föredrag och demonstrationer av olika slag
inför större grupper.

Vid början av säsongen 1959/60 utarbetades en folder rörande SMAK :s
organisation och uppgifter samt grunderna för kvalitetsklassificeringen av
potatis. Densamma trycktes i 500 000 ex. och spreds i huvudsak genom
handelns organisationer. Vid början av innevarande budgetår utarbetades
en broschyr, rubricerad SMAK-nytt, vilken spreds i sammanlagt 1 600 000
ex. I samband med kurser för butikspersonal har vidare en kortare instruktionsskrift
rörande grunderna för SMAK:s verksamhet sammanställts. Densamma
har utgivits i eu stencilerad upplaga om 6 000 ex. och kommit till
vidsträckt användning inom handeln och skolorna. Härutöver kan i detta
sammanhang nämnas en butiksskylt, avsedd som propaganda för SMAKmärkt
potatis, vilken framställts i 10 000 ex. och ställts till handelns förfogande
till subventionerat pris.

Som hjälpmedel i den mera utåtriktade upplysningsverksamheten började
redan på våren 1960 i samarbete med Solfilm inspelningen av två
filmer rörande potatis, av vilka den ena främst riktar sig till producenterna
medan den andra närmast är avsedd för upplysningsverksamheten inom
handeln och bland konsumenterna. Den förstnämnda blev färdig i början
på år 1961 och har redan rönt mycket stor efterfrågan. Den andra föreligger
färdig för visning i slutet på mars i år. Vidare har eu färgbildserie
rörande potatis sammanställts, vilken kommit till stor användning framför
allt i skolor av olika slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 dr 1961

Frågor rörande potatisens kvalitet samt SMAK* verksamhet har under
de senaste aren varit föremål för stor publicitet i såväl dagspress som
foremngs- och branschtidskrifter. Publiciteten i dagspressen har varit särsknt
omfattande i anslutning till de kvalitetsundersökningar av matpotatis
som SMAK verkställt i ett antal städer. Dessa undersökningar har tillgått
sä att SMAK* besiktningsmän i ett antal slumpvis utvalda butiker inköpt
potatisprov vilken därefter klassificerats å SMAK* laboratorium enligt de
av antbruksstyrelsen fastställda reglerna. De härvid erhållna resultaten

ar delgivits representanter för handeln och därefter publicerats i pressen.
Den belysning av den till konsumenten försålda potatisens faktiska kvalitet,
som hängenom erhållits, har tilldragit sig stor uppmärksamhet och påtagligt
bidragit till att öka efterfrågan på och intresset för SMAK-märkt potatis.
K

Vissa av dessa undersökningar har föreslagits i samarbete med statens
pris- och kartellnamnd, som inhämtat och bearbetat uppgifter om inköpsoch
försäljningspriser på potatisen samtidigt som SMAK företagit kvalitetsundersokningar.
Det har därvid i regel visat sig att prisskillnaden i handeln
mellan bättre och sämre potatis är mycket liten eller t. o. in. obefintlig
Dessa förhållanden har närmare belysts genom meddelanden från pris- och
kartellnämnden, som erhållit en betydande publicitet.

Sammanfattning

Under de båda senaste åren har försäljningen av SMAK-märkt potatis
okats avsevärt. I samband härmed har en påtaglig förbättring av matpotatisens
kvalitet ägt rum. Förhållandena är emellertid mycket olika på olika
hall i landet. Vid de marknadsundersökningar, som SMAK verkställt, har
på vissa håll en mycket stor del av den försålda potatisen visat sig icke ens
motsvara kvalitetskrav, som uppställts för av Sveriges lantbruksförbund
noterad ordinär matpotatis. I regel har emellertid marknadsundersökningarna
och i anslutning därtill anordnade överläggningar med handeln och
andra upplysmngsåtgärder resulterat i att försäljning av SMAK-märkt potatis
påbörjats eller utvidgats på ifrågavarande orter. Beträffande den på
bredare front lagda upplysningsverksamheten har förutsättningarna för
densamma i hög grad förbättrats bl. a. genom de båda filmer, som färdigställts
under året samt genom den vidgade kontakt med konsumenternas
och handelns organisationer, som nu erhållits.

V. Departementschefen

Spörsmålet hur eu allmän och bestående förbättring av den i landet salubjudna
matpotatisens kvalitet skall kunna uppnås har ägnats särskild uppmärksamhet
under senare år. Flera förslag i ämnet har också framlagts av
1956 års matpotatisutredning. I anslutning till utredningens första delbetänkande
föreläde Kungl. Maj:t riksdagen en proposition angående vissa
åtgärder i kvalitetsförbättrande sytte. Riksdagen biföll propositionen (prop.
1959:35; JoU 1959: 12; rskr. 1959: 148). Därigenom avsågs att påverka utvecklingen
mot en höjd genomsnittsnivå på den marknadsförda matpotatisen
och en sanering av potatismarknaden. Fn central plats bland de be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

slutade åtgärderna för en höjning av den salubjudna matpotatisens kvalitet
intog tillkomsten av ett författningsmässigt grundat marknadsskydd för fullgod
potatis. Marknadsskyddet skapades genom ett förbud att saluhålla eller
försälja potatis, som är avsedd till människoföda, under benämning som
anger eller antyder att varan är av särskilt god beskaffenhet, med mindre
den är försedd med det för organisationen Svensk matpotatiskontroll
(SMAK) såsom varumärke inregistrerade SMAK-märket. b rån riksdagens
sida framhölls vikten av att Kungl. Maj:t följde tillämpningen av förenämnda
bestämmelse samt att, om denna senare skulle visa sig inrymma
vissa luckor, Kungl. Maj:t utfärdade erforderliga kompletterande föreskrifter
i ämnet.

Det sålunda införda marknadsskyddet för garanterat fullgod matpotatis
synes ha lett till en, i vart fall på vissa håll och under vissa tider, ej obetydlig
förbättring av den saluförda potatisens kvalitet. Till detta resultat har i stor
utsträckning bidragit de insatser SMAK gjort genom stickprovskontroller,
informationsverksamhet i skilda former, m. m. Av SMAKis i det föregående
återgivna redogörelse för dess verksamhet sedan sommaren 1959 framgar
att försäljningen av kontrollerad matpotatis varit betydligt mer omfattande
under första hälften av innevarande försäljningssäsong än under hela den
föregående. Det är min förhoppning att denna utveckling skall fortsätta
och att SMAK-.s verksamhet skall kunna ytterligare vidgas och intensifieras
till gagn för såväl konsumenter som odlare. Jag är beredd att snarast till
Kungl. Maj:t återkomma till spörsmålet om sådan jämkning av reglerna att
den åsyftade kvalitetsförbättringen på matpotatisen kan uppnås därest de
vidare erfarenheterna av nuvarande bestämmelser så skulle motivera.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit,
att under anslaget Bidrag till vissa åtgärder för kvalitetsförbättring av matpotatis
jämväl för nästa budgetår skall anvisas 15 000 kronor till SMAK:s
allmänna verksamhet samt 75 000 kronor att jämte 50 000 kronor av införselavgiftsmedel
disponeras för fortsatt upplysningsverksamhet.

I propositionen 1959: 35 nämnde jag, att försök och forskning självfallet
kunde effektivt bidraga till en förbättring av matpotatisens kvalitet. Vidare
uttalade jag i propositionen 1959: 138 rörande den resistensbiologiska
forsknings- och förädlingsverksamhetens organisation m. m., att frågan om
resistensförädlingen avseende potatis borde bedömas i ett senare sammanhang
och sedan matpotatisutredningen hunnit taga närmare ställning i ärendet.
Utredningen tog vid kontakter med Sveriges utsädesförening del av planer
på en upprustning av den töreningens förädlingsverksamhet, som syftar
till att framvinna nya, till svenska förhallanden bättre anpassade potatissorter.
Vissa undersökningar i fråga om denna verksamhets lokalisering
och finansiering ledde sedermera till att överläggningar upptogs inom jordbruksdepartementet
mellan berörda parter och att därefter ett förslag till
lösning kunde framläggas för sedvanlig remissbehandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

Departementsförslaget avser att förädlingsverksamheten på potatisområdet
skall bland annat med hjälp av driftsbidrag från företag intresserade
av dylik verksamhet — erhålla kraftigt ökade resurser i fråga om
såväl utrustning och anläggningar som personal. Den centrala verksamheten
skall enligt förslaget förläggas till Sveriges utsädesförening i Svalöv,
varvid där befintliga resurser av angivet slag kan utnyttjas i stor utsträckning.
Vidare skall Tagels gård vid Smålands Rydaholm jämte vissa
föreningens filialer och försöksstationer, bland annat de i övre Norrland, användas
i verksamheten. De erforderliga nybyggnadsarbetena — av föreningen
kostnadsberäknade till omkring 375 000 kronor — avser växthus
och laboratorier samt lagerhus m. m. Utrustningskostnaderna har beräknats
till cirka 125 000 kronor. Personalförstärkningarna skall omfatta växtpatologisk,
kemisk och cytologisk expertis samt en fältassistent. De totala avlönings-
och driftskostnaderna har av föreningen uppskattats till i runt tal
250 000 kronor per år. Med hänsyn till vad som redan nu användes av statsmedel
för föreningens potatisförädling bör sist angivna belopp emellertid
minskas med cirka 35 000 kronor.

Beträffande finansieringen av investeringskostnaderna har i departementsförslaget
förutsatts, att medel härför skall kunna ställas till förfogande
ur det belopp om 700 000 kronor av inflytande införselavgifter för
potatis, som enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 147; JoU 29; rskr. 283)
varje regleringsår under nuvarande avtalsperiod får användas för att främja
fortsatta strävanden att effektivisera matpotatisodlingen och förbättra
kvaliteten på matpotatis. Redan har av medel hänförliga till regleringsåren
1959/60 och 1960/61 reserverats sammanlagt 250 000 kronor för att delvis
täcka de åsyftade investeringskostnaderna. Vad angår avlönings- och driftskostnaderna
har dessa förutsatts komma att, i vart fall under de närmaste
åren, till större delen bestridas av de förut berörda bidragen från vissa
av verksamheten intresserade företag. Som framgår av de i det föregående
redovisade remissvaren från Svenska sockerfabriks aktiebolaget.
Kooperativa förbundet och Svenska lantmännens riksförbund är dessa företag
beredda att under åren 1961—1965 var för sig lämna bidrag å 50 000 kronor
per år till att täcka ifrågavarande löpande utgifter. Härutöver erforderliga
driftsmedel har avsetts komma att tillskjutas ur andra för utsädesföreningen
tillgängliga medel.

De bidragslämnande företagen har utgått från den förutsättningen, att
de skall kunna ha kontakt med den av dem stödda förädlingsverksamheten
genom representanter i en till utsädesföreningen knuten, för ändamålet
särskilt tillskapad nämnd, som ges vissa avgränsade befogenheter. Inom
den ekonomiska ram utsädesföreningens styrelse godkänner skall jämlikt
departementsförslaget denna nämnd äga uppgöra arbetsplaner, utöva
insyn i verksamheten samt behandla eljest på föreningens styrelse ankommande
frågor rörande uppförökning och distribution av nya potatis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

sorter. Som självskriven ordförande i nämnden avses föreståndaren för
utsädesföreningens anstalt fungera.

En intensifierad förädlingsverksamhet med sikte på att framställa nya,
högt avkastande och ur konsumenternas synpunkt fullgoda potatissorter
finner jag i likhet med samtliga instanser som uttalat sig i ärendet vara en
mycket angelägen uppgift. Att den svenska potatisodlingen snarast tillföres
nya, bättre sorter måste nämligen, såsom understrukits i remissvaren, vara
en viktig förutsättning för att strävandena att höja den svenska matpotatisens
allmänna standard skall på sikt krönas med framgang.

Den föreslagna organisationen av en av Sveriges utsädesförening bedriven,
kraftigt ökad förädlingsverksamhet på området finner jag i allt väsentligt
ändamålsenlig. Genom att den centrala verksamheten förlägges till
Svalöv, där föreningens huvudanstalt är belägen, vinnes såsom i allmänhet
påpekats åtskilliga fördelar ur organisations- och kostnadssynpunkt. Särskilt
förtjänar de därigenom förbättrade möjligheterna att utnyttja vissa
specialister och laboratorieresurser att omnämnas. Vad beträffar de från
visst håll anförda farhågorna vid eu förläggning av förädlingsverksamheten
till Skåne med hänsyn till där rådande situation på växtsjukdomsområdet,
förefaller dessa överdrivna. Den till växthus hänförliga verksamheten
synes sålunda ej behöva nämnvärt påverkas av den ifrågavarande
sjukdomsförekomsten. Genom att förlägga fältmässiga alternativodlingar
till andra delar av landet — småländska höglandet och eventuellt övre Norrland,
där situationen beträffande utsädets sundhet utan tvekan är tillfredsställande
— finnes goda skäl att förmoda att verksamheten skall kunna
fortgå relativt störningsfritt. Ej heller andra skäl, som från samma håll
anförts mot genomförandet av den föreslagna upprustningen finner
jag bärande. Även om jag anser att ett nära samarbete bör etableras med
växtförädlingsinstitutionerna i övriga nordiska länder, kan jag liksom vederbörande
svenska intressenter inte finna det tillrådligt att låta det under
alla omständigheter angelägna inhemska upprustningsprogrammet fördröjas
av ytterligare organisatoriska undersökningar. Vid utbyggnaden av
vårt lands förädlingsverksamhet på potatisområdet bör dock tillses att möjligheterna
till internationell samordning inte begränsas.

Potatisförädlingen vid utsädesföreningen är, liksom övrig förädlingsverksamhet
vid föreningen, avsedd att utövas på grundval av försöksplaner, som
fastställes av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Det ekonomiska ansvaret för potatisförädlingen ävensom exempelvis
ärenden angående antagande och avskedande av personal skall, fortfarande
i likhet med vad som nu allmänt gäller för föreningens verksamhet,
åvila föreningsstyrelsen. Den direkta ledningen av det praktiska förädlingsarhetet
i fråga om potatis skall handhas av härför särskilt kompetenta,
hos föreningen anställda vetenskapsmän. Departementsförslaget att en särskild
sakkunnignämnd, vari ingår bland andra representanter för bidrags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

givarna, skall deltaga i planeringen m. in. av potatisförädlingen vid utsädesföreningen
finner jag böra biträdas såsom en rimlig avvägning mellan
olika berörda intressen.

Vad i departementsförslaget sagts angående finansieringen av den intensifierade
växtförädlingen beträffande potatis ansluter jag mig till. Ställningstagandet
till hur utsädesföreningens egen medelsdisposition för potatisförädlingen
i framtiden väsentligen skall ordnas bör göras beroende av
1960 års Svalövsutrednings pågående undersökningar och av det för riksdagen
nyligen framlagda förslaget till system för finansiering delvis av
landets växtförädling genom uttagande av särskild växtförädlingsavgift.
Därför föreslår jag att föreningen tills vidare för tiden fram till den 1 oktober
1962 skall för bestridande av driftskostnader tilldelas ett belopp av
50 000 kronor ur de för matpotatis influtna införselavgiftsmedlen, varvid
detta belopp ej bör inräknas inom den ram å 700 000 kronor, som förut
nämnts.

Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde Kungl. Maj:t
böra tilldela Sveriges utsädesförening medel av influtna eller inflytande
intörselavgifter för potatis i enlighet med vad i det föregående angivits till
alt delvis täcka föreningens investerings- och driftsutgifter i dess förädlingsverksamhet
beträffande potatis.

En förbättring av potatisutsädets beskaffenhet utgör ett viktigt led i arbetet
på att höja kvaliteten på den matpotatis som saluföres. Utsädets
sort och resistens mot sjukdomar har avgörande inflytande på skördens
storlek och kvalitetsegenskaper. För att trygga tillgången på fullgod
potatis erfordras i hög grad medverkan av landets odlare. En intensiv och
välorganiserad upplysningsverksamhet för ökad användning av kontrollerat
utsäde har redan prövats. Verksamheten har emellertid inte lett till det åsyftade
resultatet. Det synes tyvärr som om åtskilliga odlare förbiser inte bara
betydelsen av att i rationellt bedriven potatisodling kontinuerligt förnya utsädet
utan även den stora vikten av att nyanskaffa utsäde av garanterat god
kvalitet. I likhet med matpotatisutredningen finner jag därför att nya och
effektivare åtgärder fordras för att nå en tillfredsställande förbättring av
kvaliteten på potatisutsädet.

Vad utredningen föreslagit i syfte att förbättra utsädets kvalitet innebär
bland annat att obligatorisk statsplombering införes beträffande utsädespotatis
enligt regler med nära anknytning till bestämmelserna om frivillig
statsplombering. Förslaget i fråga har vunnit stöd hos många remissinstanser,
medan däremot bland annat kommerskollegium och vissa handelskamrar
avstyrker detsamma. För egen del anser jag tiden ännu inte inne att låta
den av Kungl. Maj:t nyligen i annat sammanhang föreslagna författningen
angående obligatorisk statsplombering av utsädesvara — vilken författning
tills vidare endast avser stråsäd och trindsäd — även omfatta potatisutsäde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1961

En dylik åtgärd synes böra anstå tills erfarenhet vunnits av nyssnämnda
nya bestämmelser och tills effekten kunnat bedömas av de förslag jag i det
följande framlägger.

Såsom utredningen konstaterat har lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående
handel med utsädesvaror, den s. k. frölagen, varit av stor betydelse
som stöd åt köparna av sådana utsädesvaror som lagen åsyftar. Lagen gäller
ej i fråga om potatisutsäde. En reglering av handeln med utsädespotatis bör
emellertid enligt min mening införas nu och då i viss mån i anslutning till
frölagens bestämmelser. Oaktat marknaden för potatisutsäde i mycket skiljer
sig från den för handel med annat utsäde, bör en sådan reglering av utsädeshandeln
på potatisområdet åstadkommas, att även den ger köparenodlaren
viss trygghet beträffande varans beskaffenhet. Utsädespotatis, som
är avsedd för avsalu, bör i enlighet härmed ställas under kvalitetskontroll
och minimifordringar införas beträffande ifrågavarande utsädes sort och
kvalitet. Kvalitetskraven anser jag böra i huvudsak anknytas till de kvalitetsbestämmelser
som gäller som villkor för statsplombering. De för en dylik
reglering erforderliga bestämmelserna torde vara av den art att de kan utfärdas
av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Utsädesfrågornas nära
samband med övrig växtförädling, den stora mängden odlare, köpare och
säljare som beröres av författningen av dennas inte blott tillfälliga karaktär
talar emellertid för att författningen underställes riksdagen till antagande.
För att få önskvärd smidighet i tillämpningen och tillfredsställa behovet av
snabb anpassning vid ändrat skördeläge bör Kungl. Maj:t fastställa de närmare
kvalitetsfordringarna samt i lämplig utsträckning överlåta på lantbruksstyrelsen
att utforma detaljerna beträffande dessa fordringar. Bemyndigandet
för Kungl. Maj:t torde alltså böra innefattas i en särskild förordning
med vissa bestämmelser om utsädespotatis. Erforderliga tillämpningsföreskrifter
synes böra intagas i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse.

För att åstadkomma den behövliga saneringen av potatisutsädet i landet
bör, enligt min mening, uppställas som huvudprincip att här i riket skördad
potatis skall för att få utbjudas eller säljas till utsäde antingen fylla kraven
på lägsta statsplomberingsklass eller utgöra ett års efterodling grundlagd
på dylikt utsäde. Riksdagens förenämnda bemyndigande synes böra innefatta
rätt för Kungl. Maj:t att föreskriva kvalitetsfordringar beträffande
grundutsädet till den odling varifrån utsädespotatisen skördas.

En väsentlig faktor vid produktion av fullgott potatisutsäde är fältbesiktningsförfarandet.
Ett par remissinstanser, som uttalat sig i anledning
av matpotatisutredningens ifrågavarande delbetänkande, framhåller att
myndigheterna bör söka verka för eu ökning av den fältbesiktigade arealen.
Jag delar denna uppfattning. Vid fältbesiktning kan nämligen fastställas utsädesodlingens
tillstånd under växttiden beträffande såväl sortäkthet som angrepp
av sådana sjukdomar, som kan fastställas med ledning av plantornas
utseende. Det synes därför böra av Kungl. Maj:t kunna föreskrivas att ut -

Kungi. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

sädesodling skall vara fältbesiktigad minst en gång för att skörden sedan
skall kunna utbjudas eller säljas som utsädespotatis. Erfarenheter som
vunnits inom bland annat växtskyddet utvisar även att utsädesodlingens belägenhet
samt avstand till andra odlingar och dylikt är ägnade att påverka
utsädets beskaffenhet. Det torde därför vara lämpligt att omförmälda förordning
innefattar möjlighet för Kungl. Maj.t att, då förutsättningar härför
finnes, ställa fordringar även på odlingens belägenhet.

I fråga om det marknadsförda bruksutsädet hör enligt min uppfattning
krävas att det uppfyller vissa minimifordringar beträffande sortäkthet,
sortrenhet, storlekssortering samt frihet från skador, växtsjukdomar och
skadedjur. I den mån dessa fordringar inte låter sig kontrolleras vid fältbesiktning
av utsädesodlingen, kan så ske vid undersökning av den sorterade
skörden. Då således utsädespotatisens kvalitet torde kunna bestämmas
någorlunda fullständigt endast genom eu kombination av fältbesiktning
av den växande grödan och analys av skörden, synes det nödvändigt,
att även sådan analys göres obligatorisk genom att i kvalitetsfordringarna
medtages vissa krav på knölskördens egenskaper. I förordningen torde därför
böra ingå ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att fastställa minimikrav
jämväl i sistnämnda hänseende.

I likhet med vad som till jordbrukarnas skydd föreskrivits beträffande
andra utsäden, fodervaror m. in. bör i förordningen stadgas förbud att, med
undantag för statsplomberad vara, till utsäde utbjuda eller sälja annan
potatis än den som uppfyller fastställda minimikrav. Även om dessa krav
bör gälla all utsädespotatis synes, med hänsyn till de särbestämmelser som
importpotatisen föranleder, förbudet i fråga böra avse svenskodlad vara. De
erfarenheter, som gjorts från marknaden med matpotatis sedan bestämmelserna
om SMAK-märkning av sådan potatis infördes och för vilka en kortfattad
översikt lämnats i det föregående, ger anledning till skärpt vaksamhet
mot möjligheter att bryta mot förbudsbestämmelsens andemening. Redan
varje antydan i reklam eller vid saluhållande eller leverans av innebörd att
potatisen är lämpad till utsäde bör vara otillåten i den mån varan inte uppfyller
stipulerade minimifordringar.

Utredningen har föreslagit, att för importerat potatisutsäde skall gälla att
varan skall ha plomberats i odlingslandet och att minimikraven på sådant
utsäde skall ställas lika högt som på inhemskt utsäde, hänförligt till den
lägsta statsplomberingsklassen. Likaså har åtskilliga remissmyndigheter
funnit det väl befogat med stora fordringar på importutsäde. Till denna
uppfattning ansluter jag mig. I syfte att skärpa bestämmelserna rörande
kvaliteten å importerat potatisutsäde biträder jag därför förslaget att endast
plomberad importpotatis skall få utbjudas eller säljas till utsäde i landet.
Varje i utlandet utförd plombering bör dock inte godtagas. I huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag bör det få ankomma på Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på lantbruksstyrelsen att upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 dr 1961

rätta förteckning över de institutioner i de olika odlingsländerna, vars plombering
skall kunna accepteras, samt att ange de utländska kvalitetsbeteckningar,
vilka skall kunna godtagas å förpackningar, som innehaller importerat
potatisutsäde.

Som framgår av det anförda är det min avsikt med de sålunda angivna
nya bestämmelserna att köpare av inte statsplomberat potatisutsäde skall
ges samma garantier beträffande varans användbarhet för ändamålet som
köpare av annat jordbruksutsäde får med stöd av frölagen. Liksom enligt
denna lag bör i de nya föreskrifterna beträffande handeln med utsädespotatis
öppnas möjlighet för köparen att med ledning av uppgifter om varans
kvalitet bedöma dess odlingsvärde. Av vad jag sagt rörande villkoren
för utländskt potatisutsäde följer att erforderliga uppgifter om dylik varas
kvalitet kan erhållas med ledning av särskild märkning. I förordningen bör
införas skyldighet för den som säljer svenskodlad utsädespotatis att, oavsett
om köparen så påfordrar, lämna skriftliga uppgifter om namn och
adress samt om potatisens sort, resultatet av fältbesiktning och knölanalys
ävensom de övriga upplysningar om varan som betingas av ändamålet med
uppgiftsplikten. Regler om det närmare innehållet i uppgifterna torde, i
likhet med vad jag föreslagit beträffande kvalitetsfordringarna för varan,
få fastställas av Kungl. Maj:t eller lantbruksstyrelsen.

Därest de nu förordade bestämmelserna genomföres kommer på marknaden
att så småningom finnas på ett flertal olika sätt kvalitetsmärkt
utsädespotatis. Behovet av skydd för de beteckningar som bör reserveras
för svensk statsplomberad eller utländsk plomberad vara gör sig därmed
påmint. Jag finner det med hänsyn härtill påkallat att införa ett författningsmässigt
grundat marknadsskydd för utsädespotatis i plomberad förpackning.
Det torde sålunda i förordningen böra stadgas att sådan beteckning å kvalitetsklass
som enligt gällande bestämmelser för svensk statsplombering begagnas
för utsädespotatis inte får användas för annan potatis än den som
säljes i förpackning med obruten plomb samt att kvalitetsbeteckning för
utländskt utsäde inte får åsättas svenskodlad vara.

Såsom också utredningen funnit, bör bestämmelserna om reglering av
handeln med svenskodlad utsädespotatis inte gälla undantagslöst. Undantag
från förordningens bestämmelser torde dock inte erfordras annat än beträffande
reglerna om försäljningsförbud m. m. samt om uppgiftsplikt. Dessa
regler torde, liksom fallet är i frölagen, inte böra gälla handeln köpmän
emellan. Såsom utredningen framhållit bör nämligen kvalitetsgarantierna
påfordras först vid leveranstillfället, enär vara som inte längre är utsädesgill
oftast kan säljas för annat ändamål. Även försäljningar från odlare till köpmän
bör undantagas. När köpmannen är pliktig att vid vidareförsäljning av
varan lämna kvalitetsbesked, torde han själv ombesörja att han från odlaren
erhåller nödiga uppgifter.

Även om det skulle vara öpskvärt att göra de föreslagna bestämmelserna

Kungl. Maj-.ts proposition nr 117 år 1961

tillämpliga även på den s. k. grannhandeln bör dock liksom i frölagen
undantag tills vidare göras för sådan försäljning mellan odlare som sker
utan offentligt utbjudande. I författningstexten bör dock anges att undantaget
endast avser dylik försäljning till annan odlare i orten.

Det av utredningen föreslagna undantaget för försäljning av utsädespotatis
i poster om högst 50 kilogram kan, med den friare reglering av denna
handel jag förordat, inte fylla något försvarligt ändamål. Utredningen har
i sammanhanget påpekat möjligheten av s. k. isärvägning av statsplomberat
utsäde. Motsvarande förfarande torde med mindre, om ens några, svårigheter
kunna tillämpas, därejst plomberingstvång inte införes. Jag vill
för övrigt understryka det angelägna i att de mindre odlarnas utsädesinköp
saneras, så att de smittohärdar som där eljest lätt uppstår småningom
kan försvinna.

Åsidosättande av föreslagna föreskrifter hör medföra straff. Straffet bör
liksom vid överträdelse av frölagens bestämmelser vara dagsböter. På grund
av systemets utformning anser jag det vara erforderligt med särskilda regler
om tillsyn av efterlevnaden av de nya bestämmelserna. Dylika regler torde
kunna infogas i tillämpningsföreskrifterna till förordningen.

Y''id genomförandet av obligatorisk fältkontroll bör enligt min mening
en decentralisering av besiktningen eftersträvas så att de lokala frökontrollanstalterna
utnyttjas att ombesörja besiktningen. Jag har för avsikt
att framlägga förslag i denna fråga sedan merbelastningen på anstalterna
genom det föreslagna införandet av obligatorisk statsplombering av
stråsäd och trindsäd samt av växtförädlingsavgift kunnat överblickas. I
avvaktan härpå finner jag lämpligast att uppdraget tills vidare anförtros
hushållningssällskapens tjänstemän. Proceduren för fältbesiktning bör
inledas med att odlaren gör anmälan om fältbesiktning och i samband
därmed uppvisar föreskrivet kvalitetsbevis på grundutsädet så att kontroll
erhålles på att själva odlingen är godkänd. Fältbesiktningsverksamheten
skall vara ekonomiskt självbärande. Den bör sålunda inte få medföra
några nettoutgifter för statsverket.

Även de för kvalitetsbestämning nödvändiga analyserna av knölskörden
bör enligt min mening så långt möjligt avlastas från statens centrala frökontrollanstalt.
Dock bör anstalten ha uppsikt över analyseringsverksamheten.
Jag vill här erinra om att enligt en praxis som tillämpas beträffande
frölagens bestämmelser odlaren själv äger analysera saluhållen frövara
och avge attest om varans kvalitet. I syfte att underlätta knölkontrollen
och genomföra en förenklad administration torde det därför vara mest
ändamålsenligt, att potatisodlaren medges samma rättighet att själv analysera
eller låta analysera skörden. För den som ej anser sig kunna genomföra
analyserna på nyss nämnt sätt skall emellertid möjlighet finnas att
hänvända sig till statens centrala frökontrollanstalt, som antingen själv
verkställer undersökning av insänt prov eller gör besiktning på ort och ställe.

Kungl. Maj:ts proposition nr It7 år 1961

Då denna ökning av analysverksamheten på utsädespotatisområdet kan förväntas
medföra behov av förstärkt kapacitet vid statens centrala frökontrollanstalt
utöver anstaltens ordinarie ram för denna verksamhet, har Kungl.
Maj:t i årets statsverksproposition under anstaltens avlöningsanslag föreslagit
en höjning av anslaget med 50 000 kronor avsedda till sådan förstärkning.

Ikraftträdandet av den föreslagna nya förordningen är avhängigt av att
tillgången på statsplomberat utsäde, som direkt eller efter uppförökning
kan nyttjas som grundutsäde, är tillräcklig vid ifrågavarande tidpunkt.
Under förutsättning att allt tillgängligt statsplomberat utsäde utnyttjas för
uppförökning redan våren 1961 — vartill lantbruksstyrelsen bör medverka
— samt att utsädesåtgång och avkastning är normal, skulle till och med
den statsplomberade potatisen redan våren 1963 räcka till omkring en
femtedel av landets totala potatisareal. Därest — såsom jag vill föreslå —
förordningen träder i kraft den 1 juli 1962, då potatissättningen är avslutad
för året, torde det utsäde som därefter får säljas vara tillräckligt
att fylla väntad efterfrågan under våren 1963. Genom en viss återhållsamhet
till en början vid tillämpning av de föreskrivna kvalitetsbestämmelserna
har lantbruksstyrelsen möjlighet att förhindra att en bristsituation
uppstår.

Inom jordbruksdepartementet har i överensstämmelse med det anförda
upprättats förslag till förordning med vissa bestämmelser om utsådespotatis.

I anslutning till det förut sagda vill jag erinra om att matpotatisutredningen
sommaren 1960 framlagt förslag beträffande noteringsverksamheten
på matpotatisområdet. Sedan förslaget remissbehandlats uppdrog Kungl.
Maj:t åt statens jordbruksnämnd att på grundval av detsamma upptaga
överläggningar med Sveriges lantbruksförbund om vidtagande av erforderliga
ändringar i gällande reglemente för notering av matpotatis. Kungl. Maj:t
förutsatte därvid att vid överläggningarna skulle beaktas att ifrågavarande
ändringar i berörda reglemente borde träda i kraft den 1 februari 1961, att
notering skall meddelas för såväl potatis av kvalitet ordinär som för potatis
av kvalitet SMAK-prima och SMAK-extra prima, att Sveriges lantbruksförbund
tills vidare bör meddela noteringarna, att statens jordbruksnämnd
utan anfordran skall äga taga del av noteringsmaterialet, att noteringsunderlaget
inte endast skall omfatta omsättningen i den s. k. fria sektorn, samt att
garantier skapas för att potatis som noteras som SMAK-prima eller extraprima
blir SMAK-märkt.

Kungl. Maj:t uppdrog vidare i nyssnämnda beslut åt jordbruksnämnden
att efter överenskommelse med jordbrukets förhandlingsdelegation inkomma
med förslag till skilda mittpriser och prisgränser för å ena sidan
ordinär och å andra sidan SMAK-märkt potatis ävensom i fråga om gränsskyddet
för sådana varor. Vid utarbetandet av sistberörda förslag bör

Kungl. Maj:ts proposition nr It7 dr 1961

enligt beslutet iakttagas att någon ändring — genomsnittligt sett — inte
skall ske av de prisregleringsnormer beträffande matpotatis, vilka angetts
genom 1959 års prisavtal.

I en skrivelse den 21 februari 1961 har jordbruksnämnden anmält, att
nämnden inte funnit möjligt att föra förhandlingarna till ett slutligt resultat
inom åsyftad tid och att därför något förslag från nämndens sida knappast
kunde underställas Kungl. Maj:t i sådan tid, att det var möjligt
att anmäla detsamma för 1961 års vårriksdag. Jordbruksnämndens överläggningar
och överväganden i ifrågavarande ämnen pågår alltjämt. Det
är min avsikt att snarast möjligt efter det nämnden inkommit med sin
redovisning av överläggningarna och förslagen rörande noteringsverksamheten
upptaga ärendet för beslut från Kungl. Maj:ts sida. Vad gäller de
berörda prisfrågorna torde dessa böra underställas riksdagen vid lämplig
tidpunkt efter det nämndens förslag i dessa frågor avlämnats.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) antaga förenämnda, inom jordbruksdepartementet utarbetade
förslag till förordning med vissa bestämmelser om
utsädespotatis; samt

2) godkänna i det föregående angivna förslag till åtgärder
för viss upprustning av växtförädlingsverksamheten på
potatisområdet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t
Konungen bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

Stockholm 1961

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT
149361