Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 (Proposition 1969:117)

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2) lag om ändring i rättegångsbalken.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en förstärkning av sekretesskyddet inom den
statsunderstödda familjerådgivningen. Enligt förslaget skall handlingar i
familj erådgivningsärenden i princip inte kunna lämnas ut utan samtycke
av den rådsökande. Vidare skall kurator vid familjerådgivningsbyrå och
hans medhjälpare undantas från vittnesplikt på samma sätt som advokater,
läkare m. fl. och deras biträden. Ändringarna är avsedda att träda i kraft
den 1 januari 1970. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr in

Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende
hos domstol eller i ärende som
avses i giftermålsbalken; handlingar
vilka upprättats vid psykologisk undersökning
som utförts för forskningsändamål
eller i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning,
arbetsvärd eller omskolning
eller i ärende om anställning
eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i ärende
om uttagning av anställd hos myndighet
till viss utbildning eller tjänstgöring;
läkarutlåtanden i ärenden
om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden rörande hälsovård,
sjukvård, socialhjälp, understöd
vid barnsbörd, samhällets barnavård
och ungdomsskydd eller eljest
barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns
verksamhet, rätt för enskilda
att inköpa alkoholhaltiga
drycker, behandling av alkoholister
eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
folkpensionering eller eljest
pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds
verksamhet, försäkring för
olycksfall i arbete eller eljest riks 1

Senaste lydelse av 14 § se 1968:586.

Handlingar vilka av läkare eller
hos socialstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende
hos domstol eller i ärende som
avses i giftermålsbalken; handlingar
vilka upprättats vid psykologisk undersökning
som utförts för forskningsändamål
eller i samband med
inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning,
arbetsvärd eller omskolning
eller i ärende om anställning
eller upphörande av anställning
hos myndighet eller i ärende om
uttagning av anställd hos myndighet
till viss utbildning eller tjänstgöring;
läkarutlåtanden i ärenden om
statlig personalpensionering; handlingar
i ärenden rörande hälsovård,
sjukvård, socialhjälp, understöd vid
barnsbörd, samhällets barnavård
och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds
och barnavård smäns
verksamhet, sådan familjerådgivning
som står under statlig tillsyn, rätt
för enskilda att inköpa alkoholhaltiga
drycker, behandling av alkoholister
eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet,
folkpensionering eller eljest
pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds
verksamhet, försäkring för

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

(Nuvarande lydelse)

försäkringsanst altens eller försäkringsrådets
verksamhet, tillsyn å understödsföreningar,
hj älp verksamhet
vid arbetslöshet; så ock handlingar
i ärenden rörande kontroll å utlänningar,
som här i riket vistas eller
hit söka tillträde, må, i vad de angå
enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke till annan
utlämnas tidigare än sjuttio år efter
handlingens datum. Även utan sådant
samtycke skall dock handling
som nu sagts utlämnas, om, med
hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses
vara för handen, att det ej kommer
att missbrukas till skada eller
förklenande för den vilkens personliga
förhållanden i handlingen avses
eller för hans nära anhöriga. Vid
utlämnande böra erforderliga förbehåll
göras.

Angår handling, —

Vadi----—

Uppgifter och---

(Föreslagen lydelse)

olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens
eller försäkringsrådets
verksamhet, tillsyn å understödsföreningar,
hjälpverksamhet vid
arbetslöshet; så ock handlingar i
ärenden rörande kontroll å utlänningar,
som här i riket vistas eller hit söka
tillträde, må i vad de angå enskilds
personliga förhållanden, icke utan
hans samtycke till annan utlämnas tidigare
än sjuttio år efter handlingens
datum. Även utan sådant samtycke
skall dock handling som nu sagts
utlämnas, om, med hänsyn till det
ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för
handen, att det ej kommer att missbrukas
till skada eller förklenande
för den vilkens personliga förhållanden
i handlingen avses eller för hans

nara anhöriga. Vid utlämnande böra
erforderliga förbehåll göras.

---annan person.

— om kastrering.

— — om socialregister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

It Bihang till riksdagens protokoll 1U6!). 1 samt. Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 36 kap. 5 § rättegångsbalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

36 kap.
5 §•

Ämbets- eller tjänsteman-----

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare,
barnmorska eller deras biträden
höras angående något, som
på grund av denna deras ställning
förtrotts dem eller de i samband
därmed erfarit, med mindre det är
i lag medgivet eller den, till vilkens
förmån tystnadsplikten gäller, samtycker
därtill.

Rättegångsombud, biträde

Utan hinder —- -—---

Om tystnadsplikt---

— iakttaga tystnad.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare,
barnmorska, kurator för sådan
familjerådgivning, som står under
statlig tillsyn, eller deras biträden
höras angående något, som på grund
av denna deras ställning förtrotts
dem eller de i samband därmed erfarit,
med mindre det är i lag medgivet
eller den, till vilkens förmån
gäller, samtycker

tystnadsplikten

därtill.

----må yppas.

----två år.

— förhållanden erfarit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Senaste lydelse av 36 kap.5 § se 1964:166.

Kungi. Maj.ts proposition nr 117 år 1969

JJtdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
11 april 1969.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wigkman, Morerg, Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sekretesskydd i
familjerådgivningsärenden och anför.

Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare har i
skrivelse den 9 maj 1968 hemställt om lagändringar i syfte att förbättra
sekretesskyddet i familjerådgivningsärenden. över framställningen har yttranden
avgetts av justitiekansler!! (JK), socialstyrelsen, hovrätten för Nedre
Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund
och Sveriges socionomförbund.

Famil jerådgivningsverksamheten

Familjerådgivning bär i Sverige bedrivits av kommuner och landstingskommuner
sedan början av 1950-talet. Sådan rådgivning har anordnats också
av enskilda organisationer, såsom kyrkliga och andra föreningar. Till familj
erådgivningsverksamhet utgår numera statsbidrag enligt kungörelsen
den 2 december 1960 (nr 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.
Bidragsberättigad är landstingskommun eller stad, som
inte tillhör landstingskommun, för försöksvis anordnad familjerådgivning,
som avser rådgivning och behandling i samband med konfliktsituationer i
äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem.
Sådan familjerådgivning får också innefatta stöd och rådgivning åt abortsökande
kvinnor. När det finns särskilda skäl får statsbidrag utgå till familjerådgivning
som anordnas av kommun som tillhör landstingskommun
eller av enskild (1 §). Statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet skall
vara anordnad enligt en plan, som har fastställts av socialstyrelsen, och
skall utövas vid öppen mottagning antingen vid särskilda familj er ådgivningsbyråer
eller i anknytning till lasarettsklinik, central för psykisk barna -

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå inom den abortförebyggande verksamheten
(2 §). Till verksamheten bör knytas dels två eller flera läkare
som konsulter, dels två eller flera kuratorer (4 §). Verksamheten skall stå
under tillsyn av socialstyrelsen (9 §). Dåvarande medicinalstyrelsen har den
31 oktober 1962 fastställt normalinstruktion för den statsunderstödda familjerådgivningen
(MF nr 94).

I september 1968 fanns sammanlagt 22 familj er ådgivningsbyråer för vilka
utgick statsbidrag. En av byråerna hade två filialer. Alla byråerna drevs av
landstingskommun eller stad som inte tillhörde landstingskommun. Vid
tio av byråerna lämnades även abortrådgivning. Dessa var förlagda till sjukhus
och stod under ledning av läkare. De återstående tolv byråerna var fristående
byråer utan abortrådgivning och stod under ledning av kurator. Vid
varje byrå liksom vid filialerna fanns anställd minst en kurator. Det sammanlagda
antalet kuratorer uppgick till 51.

Gällande regler om sekretesskydd

Handlingssekretess. Enligt 14 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249, ändrad
senast 1968: 586) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
(den s. k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden rörande hälsovård
och sjukvård i princip inte lämnas ut, i vad de angår enskilds personliga
förhållanden, utan hans samtycke tidigare än 70 år efter handlingens
datum. Bestämmelsen gäller i regel inte myndighets beslut som meddelats
särskilt eller tagits upp i protokoll. Beslut i ärenden som rör tillämpning av
lagen den 17 juni 1938 (nr 318, ändrad senast 1964: 172) om avbrytande av
havandeskap (den s. k. abortlagen) skall dock hemlighållas enligt samma
regler som gäller handlingar i abortärende. Någon särskild sekretessbestämmelse
beträffande familjerådgivning finns inte.

Tystnadsplikt. Enligt socialstyrelsens normalinstruktion för den statsunderstödda
familjerådgivningen får vad personalen iakttagit eller erfarit i
tjänsten rörande enskildas personliga förhållanden inte yppas för obehöriga.
I fråga om den abortrådgivande verksamheten gäller dessutom enligt
8 § abortlagen, att den som har prövat förutsättningarna för avbrytande av
havandeskap eller verkställt sådan åtgärd eller den som har biträtt vid utredningen
eller verkställandet inte får i oträngt mål yppa vad som har förekommit
därvid.

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen (TF) skall det
stå envar fritt att i alla de fall då annat inte är föreskrivet i förordningen
meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande
i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om det finns
särskild redaktion för skriften, till denna eller till företag för yrkesmässig
förmedling av nyheter till periodiska skrifter. I 1 kap. 3 § föreskrivs att
ingen får dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet för missbruk av tryck -

Kungl. Maj.ts proposition nr It7 år 1969

friheten eller medverkan däri i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer.
I fråga om överträdelse av tystnadsplikt i publiceringssyfte gäller
enligt 7 kap. 3 § att denna i regel kan beivras endast om tystnadsplikten är
föreskriven i lag. Motsvarighet till det meddelarskydd som är föreskrivet i
TF gäller enligt radioansvarighetslagen den 30 december 1966 (nr 756).
Dessa regler om meddelarskydd vid lämnande av uppgifter till massmedia
innebär alltså att meddelarskyddet tar över tystnadsplikten i fråga om den
familj erådgivande verksamhet som inte innebär abortrådgivning, eftersom
tystnadsplikten här inte är föreskriven i lag. I fråga om den abortrådgivande
verksamheten gäller däremot tystnadsplikten även gentemot massmedia,
eftersom den är inskriven i lag.

Vittnes plikt. Enligt 36 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) gäller som huvudregel
att var och en som inte är part får höras som vittne. Ämbets- eller
tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt
tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning får dock inte höras angående
något som lian har att iaktta tystnad om på grund av denna sin
ställning (5 § första stycket). Inte heller får advokat, läkare, tandläkare,
barnmorska eller deras biträden höras angående något som har anförtrotts
dem på grund av denna deras ställning eller som de har erfarit i samband
därmed, om det inte är medgivet i lag eller den till vilkens förmån tystnadsplikten
gäller samtycker därtill (5 § andra stycket). Begränsningarna i rätten
att höra advokater m. fl. som vittnen gäller dock inte i mål om brott för
vilket straffminimum är fängelse i två år (5 § fjärde stycket). Några inskränkningar
i vittnesplikten för familjerådgivare utöver vad som kan följa
av 5 § första och andra styckena är inte föreskrivna. Familjerådgivare, som
inte är läkare eller biträde till läkare, torde därför vara skyldig att vittna
om förhållanden som han har iakttagit, eftersom de tystnadsplikter som är
föreskrivna i socialstyrelsens normalinstruktion och i abortlagen (inte yppas
»för obehöriga» resp. inte yppa »i oträngt mål») inte är absoluta och därför
inte medger tillämpning av 5 § första stycket.

I fråga om medlare i äktenskap gäller enligt 14 kap. 3 § giftermålsbalken
att medlaren inte får höras som vittne om vad han har erfarit vid medlingen.
Enligt samma lagrum är han också ålagd en motsvarande tystnadsplikt.

Offentlighetskommittén

Offentlighetskommittén bär i betänkandet »Offentlighet och sekretess»
(SOU 1966: 60) lagt fram förslag till nya regler om offentlighet och sekretess
i allmän verksamhet. I förslaget har de materiella reglerna om handlingssekretess
tagits in i TF. Dessa regler kompletteras med en tillämpningsförteckning
i lags form, som anger vilka handlingar sekretessreglerna i TF
skall tillämpas på. Enligt förslaget till ny lydelse av 2 kap. 8 § TF skall, om
någon har meddelat något om sina personliga eller ekonomiska förhållanden

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

i förtroende till myndighet eller i annat fall liar trätt i förtrolig förbindelse
med myndighet, allmän handling som innehåller sådant meddelande eller
uppgifter om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning
av den förtroliga förbindelsen samt allmän handling som annars har samband
med denna hållas hemlig upp till 50 år i fall som anges i tillämpningsförteckningen.
Enligt tillämpningsförteckningen skall den nu återgivna bestämmelsen
tillämpas bl. a. på handlingar som har inkommit eller upprättats
som ett led i medling i äktenskap eller rådgivning i frågor om samlevnad,
familjeplanering eller andra personliga förhållanden.

I fråga om vittnesplikt har kommittén föreslagit delvis nya regler i 30
kap. 5 § RB som bl. a. innebär att befattningshavare eller tjänstepliktig inte
skall få höras under andra förutsättningar än som gäller för advokater, läkare
m. fl. när fråga är om förtroligt meddelande i personlig angelägenhet
eller därav föranledda iakttagelser eller åtgärder av sådan art att, om uppgift
därom influtit i allmän handling, denna skulle ha varit hemlig enligt den
förutnämnda sekretessbestämmelsen i 2 kap. 8 § TF.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i de nu angivna hänseendena
inte mött någon kritik i sak.

Av skäl som inte har någon beröring med de här aktuella frågorna kan
offentlighetskommitténs betänkande inte läggas till grund för lagstiftning.
Frågan om en allmän översyn av lagstiftningen om offentlighet och sekretess
kommer att göras till föremål för ny utredning.

Framställningen från Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare Föreningen

framhåller att en framgångsrik familjerådgivning kan bedrivas
endast om klienterna är fullt förvissade om att vad de anförtror familjerådgivarna
inte blir tillgängligt för obehöriga. Det är vanligt att parterna
i en äktenskapskonflikt lämnar familjerådgivaren upplysningar av
ytterst intim karaktär. Rådgivaren måste också i sitt arbete sträva efter att
få tillgång till så ingående upplysningar som möjligt om parterna och deras
situation för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet. Föreningen anser
det därför nödvändigt att rådgivaren kan garantera klienterna att vad de
meddelar honom inte kan komma andra till del. Arbetsmetodiken inom familj
erådgivningsverksamheten nödvändiggör att samtalen mellan klienter
och rådgivare nedtecknas så noggrant som möjligt och förvaras i akter. Vidare
måste skriftväxling förekomma dels med klienten, dels med myndigheter.
Eftersom de upplysningar som nedtecknats inte lagligen kan skyddas
för insyn, föreligger det alltid risk för att klienten drar sig undan samarbete
eller rent av bryter kontakterna med familjerådgivningen.

Föreningen framhåller att de förslag som lagts fram av offentlighetskommittén
i stort sett tillfredsställer föreningens önskemål. Föreningen utgår

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

från att förslagen inte kan bli genomförda förrän tidigast fr. o. in. år 1972.
Enligt föreningens mening finns det synnerligen starka skäl för en sådan
ändring av nuvarande lagstiftning att ett fullgott sekretesskydd redan nu
kan garanteras familjerådgivningens klienter. Föreningen hemställer därför
dels att 14 § sekretesslagen utvidgas till att omfatta även familj erådgivningsverksamheten,
dels att RB ändras så, att familj erådgivningsbyråernas
personal jämställs med advokater, läkare, medlare m. fl. i fråga om befrielse
från vittnesplikten.

Remissyttrandena

Behovet av sekretess i familjerådgivningsärenden vitsordas allmänt i remissyttrandena.
Alla remissinstanser utom socialstyrelsen delar också uppfattningen
att sekretesskyddet enligt gällande regler är otillräckligt. Socialstyrelsen
anser att det knappast behövs några ytterligare bestämmelser för
att tillgodose önskemålen i framställningen. Emellertid framhåller styrelsen
att det kanske kan anses önskvärt att förtydliga lagtexten i 14 § första
stycket sekretesslagen beträffande sådan personal, som inte sysslar med
abortfrågor, med hänsyn till principen att inskränkningarna i offentlighetsprincipen
skall vara noggrant angivna i lag.

Svenska landstingsförbundet anser det uppenbart att en förstärkning av
sekretesskyddet i familjerådgivningsfrågorna kommer att vara till stort
gagn för en verksamhetsgren av väsentlig betydelse för åtskilliga människor
i vårt samhälle. Svenska kommunförbundet framhåller att det är nödvändigt
att klienterna garanteras fullständig sekretess med hänsyn till de känsloladdade
situationer som oftast föranleder kontakterna med familj er ådgivningsbyråerna.

Sveriges socionomförbund anser att förstärkningen av sekretesskyddet
bör gälla även andra grupper av socialarbetare i rådgivningsverksamhet. Enligt
förbundet bedrivs rådgivningsverksamhet också av andra offentliga organ
under former där de nu gällande bestämmelserna om sekretess är klart
otillfredsställande. Som exempel nämner förbundet städers och landstingskommuners
rådgivningsbyråer i uppfostringsfrågor, nykterhetsnämnders
eller fristående kommunala rådgivningsbyråer i alkoholfrågor, skolkuratorers
rådgivning m. fl. liknande verksamheter, där såväl vuxna som ungdomar
söker kontakt för hjälp med personliga problem. På samma sätt som
för familjerådgivarna är det i dessa verksamheter nödvändigt att få till
stånd ett förtroendefullt samarbete med de hjälpsökande och att kunna garantera
skydd för lämnade uppgifter. Likartade verksamheter bör enligt
förbundet ha samma rättsliga förutsättningar och skydd.

I några yttranden diskuteras om en förstärkning av sekretesskyddet vid
familjerådgivning är så angelägen att den inte kan anstå till den allmänna
revisionen av sekretessreglerna. JK framhåller att den av myndigheterna

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

bedrivna familjerådgivningen visserligen alltjämt är en försöksverksamhet.
Eftersom man emellertid torde kunna räkna med att verksamheten kommer
att fortsätta under en inte alltför begränsad tid, synes det inte vara skäl att
skjuta sekretessregleringen på framtiden. Utan en sådan reglering torde för
övrigt försöksverksamheten inte ge rättvisande utslag. Hovrätten för Nedre
Norrland anser att det bör övervägas att redan nu vidta erforderliga justeringar
i gällande bestämmelser med tanke på den betydelse det begärda sekretesskyddet
får anses ha för ifrågavarande verksamhet. Enligt hovrättens
mening gör sig betänkligheter av den art som vanligen anmäler sig vid partiella
reformer inte gällande här. Hovrätten anser inte heller att lagändringar
i det angivna syftet behöver medföra följdändringar eller andra lagtekniska
problem. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
förklarar sig ha svårt att bedöma om frågan är så angelägen att den bör tas
upp till särbehandling, eftersom föreningen inte känner till några fall där
det har kommit fram direkt påvisbara nackdelar. Svenska kommunförbundet
framhåller att de framställda önskemålen kan beaktas vid det fortsatta
arbetet med offentlighetskommitténs förslag. Om lagändringar med anledning
av kommitténs förslag inte kommer att genomföras inom den närmaste
tiden, anser förbundet att det föreligger starka skäl för att tillmötesgå
framställningen.

Förslaget att införa handlingssekretess i familj er ådgivningsärenden
genom att göra 14 § sekretesslagen tillämplig på handlingar i sådana
ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom
socialstyrelsen, som anser att 14 § sekretesslagen är tillämplig på familj erådgivningsverksamhet
redan i sin nuvarande lydelse.

Sveriges advokatsamfund delar helt uppfattningen att en framgångsrik
familjerådgivning inte kan bedrivas, om inte klienterna kan vara fullt förvissade
om att vad de anförtror familjerådgivaren förblir en av denne bevarad
hemlighet och inte kommer till obehörigas kännedom. Mot denna bakgrund
finner samfundet det i hög grad otillfredsställande att sekretesslagen
inte bereder sekretesskydd åt de handlingar som upprättas hos eller inkommer
till de statsunderstödda familjerådgivningsbyråerna. Det är enligt samfundets
mening orimligt att vem som helst skall ha laglig rätt att få ta del
av dessa handlingar. Samfundet tillstyrker därför den föreslagna utvidgningen
av 14 § sekretesslagen.

Liknande uttalanden görs av hovrätten för Nedre Norrland, Svenska kommunförbundet
och Sveriges socionomförbund.

Förslaget om begränsning av vittnesplikten för familjerådgivare
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Enligt
hovrätten för Nedre Norrland, som anser att starka skäl talar för att
familjerådgivningsverksamheten bereds sekretesskydd, genomförs begränsningen
lämpligast genom tillägg till 36 kap. 5 § andra stycket RB. Hovrätten
framhåller att det visserligen skulle kunna ifrågasättas att befattningsha -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 il år 1969

vare vid kommunala och landstingskommunala rådgivningsbyråer redan enligt
gällande lag är undantagna från vittnesplikten. Sådan befattningshavare
är att anse som tjänsteman, och enligt ordalagen i första stycket i nyssnämnda
lagrum råder ett absolut förbud för befattningshavare att vid vittnesförhör
yttra sig angående sådant varom han på grund av sin ställning har att
iakttaga tystnad. Emellertid är den tystnadsplikt som ålagts familjerådgivare
inte helt oinskränkt. I instruktionen är nämligen endast föreskrivet att
vad personalen i tjänsten iakttagit eller erfarit rörande enskildas personliga
förhållanden icke må yppas för obehöriga. En på detta sätt begränsad tystnadsplikt
anses vika för vittnesplikten. Och enligt härskande uppfattning
kan också myndighet, åtminstone i någon omfattning, efterge befattningshavarens
tystnadsplikt (se offentlighetskommitténs betänkande s. 226, 227 ).
En absolut sekretess kan därför enligt hovrättens mening inte ernås utan
lagändring.

Sveriges advokatsamfund framhåller att frågan om inskränkning av vittnesplikten
är en fråga om avvägning mellan två mot varandra stående intressen,
sekretessintresset och utredningsintresset (sanningsintresset). Det
kan alltid diskuteras vilketdera intresset som skall anses väga tyngst. I fråga
om familjerådgivningsverksamheten kan samfundet emellertid inte se annat
än att man, om en sådan verksamhet skall kunna bedrivas effektivt och med
utsikt till framgång, måste gardera klienterna mot risken för att vad de
anförtrott familjerådgivaren yppas genom vittnesförhör med denne. Ett visst
sekretesskydd kan visserligen tillskapas även genom bestämmelser om handläggning
inom stängda dörrar in. in., men enligt samfundets uppfattning är
detta inte tillräckligt. Samfundet tillstyrker därför ett principiellt förbud
mot vittnesförhör med familjerådgivare eller annan, som är anställd vid
statsunderstödd familjerådgivningsbyrå, om vad han har iakttagit eller erfarit
i tjänsten om enskild persons förhållanden. Detta kan åstadkommas
antingen genom att familjerådgivarna och deras medhjälpare åläggs en absolut
tystnadsplikt, varigenom 36 kap. 5 § första stycket RB blir tillämpligt,
eller också genom ett tillägg till andra stycket i paragrafen. Enligt samfundet
torde vissa skäl kunna anföras för var och en av dessa lösningar, och
samfundet anser därför att frågan bör övervägas närmare. Därvid bör beaktas
att medlare, som avses i 14 kap. giftermålsbalken, har ovillkorlig
tystnadsplikt och inte får höras som vittne om vad han erfarit vid medlingen.
Fullt samma skydd för klienterna skapar man inte, påpekar samfundet,
genom att göra 36 kap. 5 § andra stycket RB tillämpligt (jämför paragrafens
näst sista stycke).

JK anser att behovet av sekretesskydd för familj erådgivningsverksamheten
torde vara i väsentlig mån tillgodosett med en utvidgning av handlingssekretessen.
Han ifrågasätter därför om det kan vara särskilt angeläget att
redan nu vidta åtgärder för att begränsa vittnesplikten för familjerådgivningsbyråernas
personal på sätt som har föreslagits i framställningen. En -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

ligt JK:s mening bör frågan härom kunna anstå till dess familjerådgivningen
fått en mera definitiv utformning. Vidare kan det bli aktuellt att överväga
en begränsning i vittnesplikten även för personal inom andra verksamhetsgrenar.
JK framhåller att det kan vara lämpligt att frågan om ändring
av 36 kap. 5 § RB tas upp i ett sammanhang.

Socialstyrelsen anser att bestämmelsen i 36 kap. 5 § första stycket RB i
förening med tystnadspliktsbestämmelserna i abortlagen och styrelsens normalinstruktion
befriar all personal vid abortbyrå och familj erådgivningsbyrå
från vittnesplikt.

Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund behandlar
även frågan om tystnadsplikt och meddelarskydd för familjerådgivare.
Advokatsamfundet menar att man visserligen kan utgå
från att rådgivningspersonalen i stort sett är lojal mot byrån och dess
klienter och inte meddelar uppgifter som omfattas av tystnadsplikt till pressen
men att man inte a priori kan utesluta enstaka fall av illojalitet. Enligt
samfundets mening ligger det något principiellt oegentligt i en ordning som
innebär grundlagsskyddad rätt att vara illojal. Advokatsamfundet ifrågasätter
om inte tiden möjligen kan vara inne att reglera familj er ådgivningsverksamheten
i lag, varvid det kunde övervägas att skriva in tystnadsplikten
i lagen. Enligt hovrättens mening kan det inte gärna komma i fråga att i
detta sammanhang ta upp en fråga som innefattar så svåra avvägningar och
är av så stor räckvidd som frågan om tystnadsplikten och meddelarskyddet.
Hovrätten föreställer sig också att behovet av en reform på denna punkt inte
är särskilt påtagligt såvitt gäller familjerådgivningen.

Departementschefen

Familjerådgivning i organiserade former är en tämligen ny företeelse i
vårt land. Till en början bedrevs sådan rådgivning av enstaka enskilda föreningar
och sammanslutningar, men under 1950-talet började även kommunerna
anordna familjerådgivning. Verksamheten har fått fastare former
genom 1960 års kungörelse om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.
Enligt kungörelsen skall statsbidrag kunna utgå till familjerådgivning
som är anordnad av landstingskommun eller stad som inte tillhör
landstingskommun. När det finns särskilda skäl får statsbidrag ges också
för familjerådgivning som drivs av annan primär kommun eller av enskild.
I september 1968 fanns 22 familjerådgivningsbyråer, för vilka det utgick
statsbidrag. Till en av byråerna fanns två filialer. Huvudman för byråerna
var i tre fall stad som inte tillhör landstingskommun och i övriga fall landstingskommun.

Enligt statsbidragskungörelsen skall familjerådgivningen avse rådgivning
och behandling i samband med konfliktsituationer i äktenskap och familj
samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. Rådgivningen får ock -

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

så innefatta stöd och rådgivning åt abortsökande kvinnor. Några beslut eller
andra former av myndighetsutövning förekommer inte i samband med familjerådgivning.
Tolv av familj er ådgivningsbyråerna var fristående byråer
utan abortrådgivning, vilka förestods av en kurator. Vid de återstående tio
byråerna meddelades även abortrådgivning. Dessa byråer var förlagda till
sjukhus och stod under ledning av en läkare. Till samtliga byråer var utöver
föreståndare knutna läkare och kuratorer i varierande antal jämte biträdande
personal.

Den familjerådgivande verksamheten är endast delvis skyddad av sekretessbestämmelser.
I fråga om familjerådgivning som avser stöd och rådgivning
åt abortsökande kvinnor gäller handlingssekretess enligt 14 § sekretesslagen
samt tystnadsplikt enligt abortlagen och socialstyrelsens normalinstruktion
för familjerådgivningen. I den mån sådan rådgivning utförs av
läkare eller av någon som kan betraktas som biträde åt läkare får läkaren
eller biträdet enligt 36 kap. 5 § RB i regel inte höras som vittne. Beträffande
övrig familjerådgivning inskränker sig däremot sekretesskyddet till den tystnadsplikt
som föreskrivs i den nyssnämnda normalinstruktionen. Handlingssekretess
gäller sålunda inte här, och tystnadsplikten är utformad på
sådant sätt att den inte torde hindra att familjerådgivare och deras biträden
hörs som vittnen.

Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare har begärt
att sekretesskyddet i familjerådgivningsärenden förstärks dels genom
att sekretessreglerna i 14 § sekretesslagen görs tillämpliga på handlingar i
sådana ärenden, dels genom att familjerådgivare och deras biträden befrias
från vittnesplikt på samma sätt som gäller för advokater, läkare in. fl. Föreningen
anser att dessa reformer inte bör anstå i avbidan på en allmän översyn
av sekretesslagstiftningen.

Att det behövs en förstärkning av sekretesskyddet i familj erådgivningsärenden
har så gott som genomgående vitsordats vid remissbehandlingen. I
några yttranden diskuteras emellertid om inte frågan om en sådan förstärkning
borde lösas först i samband med den planerade allmänna revisionen av
sekretesslagstiftningen. Såsom jag har framhållit i prop. 1968: 126 måste
detta arbete beräknas ta åtskillig tid i anspråk. Angelägna reformer som
gäller sekretessfrågor av begränsad räckvidd bör därför inte anstå i avbidan
på resultatet av den allmänna revisionen av sekretesslagstiftningen. Fn förstärkning
av sekretesskyddet i familj erådgivningsärenden är enligt min
mening en sådan reform. Däremot är jag inte beredd att nu pröva frågan
om förstärkning av sekretesskyddet även i andra slag av rådgivningsärenden.

Jag delar föreningens och remissinstansernas uppfattning att handlingssekretessen
enligt 14 § sekretesslagen bör omfatta även andra handlingar i
familj erådgivningsärenden än sådana som rör abortfrågor. Jag föreslår att
ett tillägg görs till paragrafen, så att den kommer att gälla även allmänna

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969

handlingar i ärenden rörande sådan familjerådgivning som står under statlig
tillsyn.

Likaså anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att familjerådgivare
och deras biträden i regel inte hör få höras som vittnen om vad de
erfarit i samband med rådgivningen. JK har ifrågasatt om man inte borde
vänta med en lagändring på denna pnnkt tills familjerådgivningen funnit
sin definitiva form. Det är visserligen riktigt att den kommunala, statsunderstödda
familjerådgivningen f. n. bedrivs som försöksverksamhet. Oavsett
hur familjerådgivningens organisatoriska frågor kommer att lösas slutligt
står det emellertid redan nu klart att familjerådgivning i det allmännas regi
än en verksamhet som kommer att bli bestående. Under sådana förhållanden
bör man enligt min mening inte vänta med en lagändring som allmänt anses
behövlig för att familjerådgivningen skall kunna bedrivas på ett sätt
som är fullt betryggande från de rådsökandes synpunkt.

Begränsningen av vittnesplikten kan lämpligen åstadkommas genom att
familjerådgivare och deras biträden likställs med läkare och deras biträden.
Härigenom kommer samma regler att gälla i fråga om viltnesplikt för familjerådgivare
och deras biträden, vare sig rådgivaren är läkare eller kurator
och vare sig rådgivningen gäller abortfråga eller inte. Jag föreslår att bestämmelsen
i 36 kap. 5 § andra stycket RB får omfatta även kurator för sådan
familjerådgivning, som står under statlig tillsyn, och biträde till denne.
Av 38 kap. 8 § RB och 38 § andra stycket sekretesslagen följer att denna
ändring dessutom får den konsekvensen att handling i familjerådgivningsärende
i princip inte får företes som bevis i rättegång.

Frågan om förhållandet mellan familjerådgivarnas tystnadsplikt och
tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om ansvarsfrihet för dem som
lämnar meddelanden til! press, radio och nyhetsbyråer bör enligt min mening
inte tas upp nu. De lagändringar som jag har förordat här ger de rådsökande
hos familjerådgivningsbyråerna samma skydd för privatlivet som
vårdsökande i allmänhet har i sina relationer till läkare. Det måste anses
vara tillräckligt i detta sammanhang.

Jag föreslår att de nu förordade ändringarna i sekretesslagen och rättegångsbalken
får träda i kraft den 1 januari 1970.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2) lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsformen
över förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har uteslutits
här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 april 1969.

Närvarande:

f.d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 april
1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Jan Hultgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
9 maj 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson Kling, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat förslaget utan erinran.

Under framhållande att hinder ej synes möta mot att ärendet behandlas
under riksdagens höstsession hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t
genom proposition föreslår riksdagen att antaga

dels det av lagrådet granskade lagförslaget,

dels det vid statsrådsprotokollet den 11 april 1969 fogade förslaget till lag
om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690270