Kungl. Maj:ts proposition nr 115 (Proposition 1942:115)

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överst
åthållar ämbetets organisation m. m.; given Stockholms
slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I. Inledning.

I skrivelse den 4 april 1940 hemställde stadskollegiet i Stockholm, att Kungl.
Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande av förhandlingar
med staden rörande överståtliållarämbetets uppförande å kronans stat och en
reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer ännu
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

intoge en särställning i förhållande till staten. Kungl. Majit förklarade sig
den 7 juni 1940 vilja medverka vid tillsättandet av en för staten oell Stockholms
stad gemensam kommission med uppgift att utföra undersökningar
och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsågos i stadskollegiets framställning,
samt utsåg ordförande och två representanter för staten i kommissionen.
Därvid utsågos till ordförande överståthållaren T. Nothin samt
till representanter riksgäldsfullmäktigen K. Magnusson och generaldirektören
H. Leo. Krån stadens sida tillkallades för ändamålet likaledes två representanter,
nämligen stadsfullmäktiges ordförande, redaktören F. Ström och
vice ordförande, överdirektören Y. Hernlund.

I ett den 30 oktober 1940 dagtecknat betänkande (statens off. utredn.
1940: 28) framlade kommissionen — 1940 års förhand! ingskommission —- förslag
angående uppgörelse mellan kronan och staden rörande överståthållarämbetets
och vissa ämbetet underställda myndigheters uppförande å riksstaten
mot ersättning från stadens sida till kronan.

I anledning av kommissionens förslag avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet,
stadsfullmäktige i Stockholm, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden.

Vid remissbehandlingen av förslaget ifrågasattes av statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden, huruvida icke vissa organisatoriska
och lönetekniska problem borde närmare undersökas, innan ett
slutligt förslag förelädes riksdagen. På grund härav beslöt Kungl. Majit, att
högst fem sakkunniga skulle utses för verkställande av utredning rörande
vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhängde med
överståthållarämbetets uppförande å riksstaten. Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade jag den 14 mars 1941 såsom sakkunniga överståthållaren
T. Nothin, borgmästaren i Gävle N. J. Berlin, ledamöterna av
riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson i Stockholm
och lantbrukaren A. L. Hansson i Hubbestad samt landskamreraren i
Stockholm A. G. A. Wigert. Be sakkunniga, som antogo benämningen överståthållarämbetskommittén,
hava den 19 september 1941 avgivit betänkande
rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m.

Över betänkandet hava yttranden avgivits dels av Stockholms stadsfullmäktige,
statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden, dels
ock — sedan dessa myndigheter yttrat sig — av Överståthållarämbetet.

Under femte huvudtiteln äro i riksstaten för budgetåret 1941/42 för Överståthållarämbetet
upptagna tre anslag nämligen ett förslagsanslag å 154,300
kronor till Överståthållarämbetet: avlöningar, ett förslagsanslag å 17,200
kronor till Överståthållarämbetet: omkostnader och ett obetecknat anslag å
25,300 kronor till Överståthållarämbetet: ersättning till Stockholms stad för
vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.

Yid tidpunkten för avlåtande av 1942 års statsverksproposition var frågan
örn överståthållarämbetets organisation ännu föremål för övervägande inom
departementet. Med hänsyn härtill framlades i statsverkspropositionen beträffande
berörda anslag endast preliminära anslagskalkyler. Sålunda före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

slog Kungl. Majit, på min hemställan, under femte huvudtiteln, punkterna
169—171, riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1942/43 beräkna dels till Överståthållarämbetet: avlöningar ett
förslagsanslag av 270,000 kronor, dels till Överståthållarämbetet: omkostnader
ett förslagsanslag av 40,000 kronor, dels ock till Överståthållarämbetet: ersättning
till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen
m. m. ett anslag å 24,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till fortsatt behandling upptaga dessa anslagsfrågor
ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

II. översikt rörande överståthållarämbetets utveckling-.

Först genom 1634 års regeringsform skedde en mera planmässig organisation
av lantregeringen i riket. Landet indelades därvid i landshövdingedömen
med en landshövding såsom högste chef. Stockholms stad blev ett
särskilt överståthållardöme med en överståthållare såsom högste styresman;
till ställföreträdare erhöll överståthållaren en underståthållare. De viktigaste
tjänstemännen voro härutöver slottsfogden för exekutionen, slottssekreteraren
för kansliärenden och slottsbokhållaren för kamerala göromål.

I förhållande till staden framträdde överståthållaren till en början icke
såsom chef för ett överordnat ämbetsverk utan överståthållaren och magistraten
bildade tillsammans en myndighet: överståthållaren med borgmästare
och råd handhade stadens styrelse. Härutinnan skedde dock så småningom
en förändring och överståthållaren blev en i förhållande till staden fristående
och överordnad myndighet, närmast såsom en mellaninstans mellan
staden och Kungl. Maj:t.

En organisatorisk förändring skedde år 1776, då ny instruktion utfärdades
för Överståthållarämbetet. Överståthållarens deltagande i rättsskipningen på
rådstuvan upphörde. Ordningsväsendet, som dittills tillhört magistratsförvaltningen,
övertogs av Överståthållarämbetet. Magistratens politikollegium
berövades sin domsrätt i egentliga polisförseelser och denna övertogs av
den nya polisavdelningen, benämnd kungl, poliskammaren. Till denna, som
uppfördes å kronans stat, överflyttades, med bibehållen avlöning av stadens
medel, några av politikollegii tjänstemän. Chefskapet uppdrogs åt polismästaren,
vars befattning samtidigt inrättades. På stadens stat utgingo
vidare lönerna till stadsfiskalerna och den egentliga polispersonalen, men
dessa underordnades direkt Överståthållarämbetet.

Genom omorganisationen år 1776 hade sålunda inom ämbetet uppkommit
tvenne avdelningar. Den ena, vilken tidigare benämnts slottskansliet, kallades
från 1791, då befattningen med slottet upphörde, överståthållarämbetets
kansli. Den andra, till vilken poliskammaren utgjorde begynnelsen, var vad
senare benämndes Överståthållarämbetet för polisärenden. I början av 1800-talet utökades ämbetets befattning med uppbördsväsendet och från 1815
kan man tala örn en särskild avdelning för uppbördsärenden. Dessutom
uppkom en avdelning för fattigvårdsärenden, vilken dock senare upphörde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Över ståthåll ar ämbetets leansli handlade de ärenden, som av ålder ankommit
å ämbetet. Sedan den tidigare befattningen såsom slottssekreterare 1791
ombildats till en befattning såsom sekreterare, tillerkändes innehavaren av
tjänsten 1896 samma ämbetsställning som landssekreterare. Från 1879 inrättades
två befattningar såsom stadsfogde, varjämte senare jämväl en tredje
dylik tjänst inrättades men sedermera ånyo indrogs. Aven andre stadsfogdens
befattning indrogs 1933, varvid hans uppgifter fördelades å förste
stadsfogden och polisavdelningen, till vilken senare överfördes bötesindrivning
och liandräckningsärenden.

Inom Överståthållarämbetet för polisärenden hade 1787 tillkommit en befattning
såsom sekreterare, kring vilken sedermera överståthållarens avdelning
för polisärenden utbildat sig. Denne befattningshavare, numera benämnd
polissekreterare, tillerkändes liksom sekreteraren i kansliet samma ämbetsställning,
som tillkom landssekreterare. Sedermera hava jämväl tillkommit
vissa ytterligare befattningar, från 1938 benämnda kanslipolisintendenten,
ordningspolisintendenten och kriminalpolisintendenten, ävensom en befattning
såsom trafikpolisintendent. Därutöver finnes såsom chef för statspolisen
en statspolisintendent.

I samband med omorganisation av polisväsendet år 1850 skildes stadsfiskalerna
från polisen och blevo enbart åklagare. Åklagarväsendet har 1937
omorganiserats och erhållit en fristående ställning.

I detta sammanhang må ytterligare nämnas, att av Överståthållarämbetet
tillkallade sakkunniga den 14 mars 1940 avgivit betänkande med utredning
och förslag rörande omorganisation av ämbetets avdelning för polisärenden
m. m. Enligt detta förslag skulle det egentliga polisverket under polismästarens
chefskap utskiljas ur polisavdelningen. De stadsfogdeärenden, som
lagts å polisavdelningen, liksom vissa andra där handlagda ärenden av exekutiv
natur, skulle återföras till stadsfogdens expedition, benämnd exekutionsverket.
Överståthållarämbetets polisavdelning skulle uppdelas i tre byråer,
trafikbyrån för trafikärenden oavsett huruvida dessa äro länsstyrelseeller
magistratsärenden, polisbyrån för sådana på Överståthållarämbetet för
polisärenden i övrigt ankommande ärenden, som handläggas av länsstyrelserna,
och magistratsbyrån för ärenden, som i magistratsstäder ankomma å
magistrat. (Se stadskollegiets utlåtande 1940: 221).

Yad härefter angår överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden, må
erinras, att uppbörden av kronans och stadens skatter i äldre tid tillkom
magistratens handelskollegium. Kronouppbörden kvarstannade länge hos
magistraten, varemot vad man kan kalla den kommunala uppbörden sedan
1720 övertogs av borgerskapets bemedlingskommission. Till kronouppbörden
erhöll emellertid magistraten 1716 statsmedel för kontributionens indrivande,
vilket bidrag kom att bestå, trots ansträngningar från statsförvaltningen att
under hänvisning till förhållandena i övriga städer befrias från utgiften. Av
det anförda torde framgå, att Överståthållarämbetet såsom ämbetsverk icke
tog befattning med kronouppbörden. Häri skedde emellertid en ändring
vid omorganisationen av kronouppbörden år 1814. Enligt då utfärdat regie -

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

mente för kronouppbördsverket i Stockholms stad ställdes kronouppbörden,
fortfarande handhavd av handelskollegium, under inseende och styrelse av
överståthållaren. Till biträde vid denna verksamhet erhöll överståthållaren
en kamrerare, som tillerkändes lika rang med landskamrerare. Kostnaden
för hela uppbördsverket kom att åvila staden, ehuru med bidrag av statsmedel.

Efter införandet av den allmänna deklaration splikten år 1902 framträdde
en uppdelning av arbetsuppgifterna i å ena sidan taxering och debitering
och å andra sidan uppbörd och redovisning. Dessa och andra nytillkomna
åligganden föranledde en omorganisation år 1921. Enligt denna uppdrogs
taxering och debitering åt taxeringskommissarier, medan uppbörd, redovisning
och indrivning handhades av uppbördskommissarier; under uppbördsavdelningen
sorterade taxeringsnämnderna. Kostnaderna för avdelningen
bestredos av staden med vissa anslag av statsmedel.

Sedan år 1876 för handhavande av mantalsskrivningsväsendet i huvudstaden
inrättats en mantalsnämnd, omhänderhades den civila folkbokföringen
till en början av rotemännen. Emellertid avskaffades rotemannainstitutionen
1926. Därvid anförtroddes den civila folkbokföringen åt ett under nämnden
lydande mantalskontor, varjämte mantalsskrivningen övertogs av taxeringskommissarierna.

Ar 1936 omorganiserades uppbördsavdelningen och erhöll därvid den
ändrade benämningen Överståthållarämbetet för skatteärenden, som är uppdelat
i tre underavdelningar, nämligen taxeringsavdelningen, uppbördsavdelningen
och mantalsavdelningen. I den sistnämnda avdelningen inordnades
man talskontor et, i samband varmed mantalsnämnden avskaffades. I statsbidrag
till skatteavdelningen tillerkändes staden 200,000 kronor för år (sedermera
höjt till 220,000 kronor) samt för år, då allmän fastighetstaxering
ägde rum, ytterligare 14,000 kronor.

III. Överståthållarämbetet» ställning och uppgifter m. m.

Överståthållarämbetet är Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms
stad och har sålunda en länsstyrelses funktioner. Ämbetet fungerar emellertid
ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Stockholms stad är även en
stadskommun, i vilken en lokal ämbetsmyndighet måste fullgöra de uppgifter,
som i andra städer, där magistrat finnes, handhavas av denna myndighet
och underställda organ. Magistratens allmänna administrativa befogenhet
är i Stockholm praktiskt taget begränsad till dess befattning med
allmänna val. I övrigt fullgöras magistratsuppgifterna av Överståthållarämbetet,
som sålunda formellt är Kungl. Maj:ts befallningshavande d. v. s.
länsstyrelse men i sakligt hänseende såväl länsstyrelse som magistrat. De
på ämbetet ankommande ärendena kunna sålunda i huvudsak uppdelas i
länsstyrelseärenden och magistratsärenden.

Överståthållarämbetet har jämväl att handlägga ärenden, som annorstädes
åvila annan lokal myndighet än magistrat och denna underställda organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Befattningen med mantalsskrivning oell kronoutskylder tillhör väl till huvudsaklig
del magistratsförvalklingen men i övrigt länsstyrelseförvaltningens
område. Taxeringsväsendet åter tillhör delvis sistnämnda område, men ämbetet
har här väsentligen mera omfattande uppgifter, vilka för riket i övrigt
besörjas av taxeringsnämnderna såsom särskilda utom både länsstyrelse,
magistrat och kommunalstyrelse stående organ. Med avseende å folkbokföringen
besörjer ämbetet uppgifter, som annorstädes handhavas icke blott
av vederbörande mantalsskrivningsförrättare utan även av pastor. Debitering
och uppbörd samt avskrivning och avkortning av kommunalutskylder tillkomma
i övriga städer kommunalstyrelsen.

Under Överståthållarämbetet lyda — förutom polispersonalen vid Stockholms
polisdistrikt — stadsfiskalerna, förste stadsfogden, direktören vid
Stockholms stads rannsakningsfängelse och fastighetsregisterföraren jämte
dem underordnad personal. Stadsfiskalerna bilda en fristående avdelning,
i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justi ti ekanslersämbetets
tillsyn, men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen underordnad
överståthållarämbetets beslutanderätt. Förste stadsfogdens expedition,
som av ålder tillhört ämbetets kansliavdelning, skulle enligt det här
omnämnda organisationsförslaget organiseras såsom ett särskilt exekutionsverk.
Rannsakningsfängelset och fastighetsregisterföraren hava ävenledes
i viss mån karaktär av fristående, ämbetet underlydande institutioner.
Förste stadsfogdens och fastighetsregisterförarens verksamhet tillhöra väsentligen
magistratsförvaltningens område; detsamma gäller även handliavandet
av rannsakningsfängelset.

IV. Kostnaderna för Överståthållarämbetet och underlydande

institutioner.

Medan övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna
för deras verksamhet sålunda bestridas av statsmedel, gäller detta allenast
i vissa hänseenden i fråga örn Överståthållarämbetet. Ursprungligen var väl
även Överståthållarämbetet bekostat av kronan, men så är nu endast delvis
fallet.

Överståthållaren och underståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden
lämnar emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten
hava karaktär av avlöningsanslag, varjämte staden tillhandahåller överståthållaren
tjänstebostad.

Överståthållarämbetets kansli är uppfört å riksstaten och avlöningarna
till den där anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare
gällande bestämmelserna; även övriga omkostnader betalas av kronan.

Polisavdelningen erhöll vid sin tillkomst karaktär av en statsavlönad institution,
men redan från begynnelsen deltog staden, örn ock till jämförelsevis
ringa del, i kostnaderna för avdelningen. Utvecklingen har sedan gått
i den riktningen, att staden fått vidkännas allt större del av dessa kost -

Kungl. Majus proposition nr 115.

Hader. Efter 1925 års polisreform Ilar kronans anslag indragits oell staden
får vidkännas kostnaderna icke blott, i enlighet nied polislagen, för polisdistriktet
utan ock för iimbetets polisavdelning. Å riksstaten kvarstå anslag
till dels »ersättning för gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och
vaktbetjänter vid stadens poliskammare» med 150 kronor enligt kungl, brev
den 23 februari 1858, dels ock »bidrag till kostnaderna för uppvärmning av
poliskammarens ämbetslokaler» nied 1,470 kronor enligt kungl, brev den 1
september 1911.

Uppbördsavdelningen synes aldrig hava haft karaktär av en självständig,
av kronan bekostad avdelning av Överståthållarämbetet. Vid avdelningens
tillkomst framstod den som en del av stadens kronouppbördsverk. Till
kostnaderna utgick emellertid statsbidrag, vilket fortfarande är fallet. De
till staden utgående statsbidragen utgöras av »ersättning för kronouppbördsverket
i staden» med 11,472 kronor enligt kungl, brev den 17 januari 1816
och ersättning för arbetet med taxeringen med 220,000 kronor enligt kungl,
brev den 20 juni 1941, vilken sistnämnda ersättning utgår av det å riksstaten
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig
taxering. Av nämnda anslag plägar jämväl till överståthållarämbetets förfogande
ställas ett belopp för beredande av ersättning till ordförande och
vissa kronoombud i taxeringsnämnderna, vilket belopp genom Kungl. Maj:ts
beslut den 12 september 1941 fastställts till 220,700 kronor för bestyret
med 1941 års taxering. Ytterligare må nämnas, att ur nämnda anslag till
Överståthållarämbetet jämväl utgår, förutom vissa belopp för mera tillfälliga
taxeringsuppgifter, bidrag till kostnader för taxeringsarbeten av betydelse
för riket i dess helhet.

För de ämbetet underlydande institutionerna — utom stadsfogdekontoret
— bär staden ensam kostnaderna, med den inskränkning att staden
erhåller ersättning från statsverket för mathållning åt vissa i rannsakningsfängelset
förvarade personer.

Yad stadsfogdekontoret angår, har staden visserligen nödgats övertaga
kostnaderna för detsamma, men erhåller enligt kungl, brev den 29 maj 1885
av staten 12,200 kronor i »ersättning för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning».

Avlöningarna till de av staden avlönade befattningshavarna utgå enligt
särskilda av Kungl. Majit den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen
för ordinarie och icke ordinarie tjänstemän, uppgjorda efter förebild av 1921
och 1935 års statliga avlöningsförfattuingar men med vissa olikheter i förhållande
till dessa, bland annat beträffande grunden för dyrtidskompensationens
beräknande samt i fråga örn skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag.
Till ordinariereglementet hör en tjänsteförteckning, angivande de
olika befattningarnas lönegradsplacering. Löneplanen B i detta reglemente
svarar mot löneplanen A i det för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen
gällande avlöningsreglementet, medan löneplanen A i det förra
reglementet motsvarar löneplanen B i det senare. Ämbetets ordinarie lönestat
har fastställts av Kungl. Majit, dock ej i fråga örn befattningar i lönegraden
B 12 och därunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

V. Föreliggande förslag rörande Överståthållarämbetet.
1940 års förhandlingskommissions förslag.

Kommissionen framhöll, att olika skäl talade för en förändring av kronans
och stadens nuvarande deltagande i kostnaderna för Överståthållarämbetet.

Kommissionen anförde härom.

Ur principiell synpunkt måste det anses oriktigt, att Överståthållarämbetet
såsom överordnat organ i anslagshänseende skulle vara beroende av den
underordnade kommunen. För de kommunala myndigheterna framstode den
nuvarande ordningen såsom otillfredsställande i det avseendet, att vanliga
normer för kommunalt anslagsbeviljande ej tillämpades. Kommunen saknade
befogenhet och möjlighet att taga befattning med ämbetets verksamhet, den
handhade icke genom egna organ förvaltningen av de lämnade anslagen,
och den ansåge sig icke heller kunna genom kommunal revision följa anslagsanvändningeu.
Det nuvarande systemet med statsavlönade och kommunalavlönade
befattningshavare vid ett och samma verk vore organisatoriskt
olyckligt, enär därigenom försvårades naturliga och lämpliga omflyttningar
av personalen mellan avdelningarna liksom de minskade befattningshavarnas
eljest möjliga befordringsutsikter. Ett ytterligare och enligt kommissionens
mening avgörande skäl för en förändring av de nuvarande förhållandena med
avseende å bestridande av kostnaderna för ämbetets verksamhet vore slutligen
att söka däri, att Stockholms stad pålagts kostnader för den statliga
lokalförvaltningen, till vilken motsvarighet saknades i övriga städer.

Principerna för kommissionens förslag voro följande.

Överståthållarämbetet skulle uppföras å kronans stat. Enahanda skulle
gälla beträffande de underlydande verken med undantag av dels polisverket
och rannsakningsfängelset, vilka skulle bibehållas å kommunalstyrelsens
stat, dels ock polisdomstolen, som med hänsyn därtill att densamma enligt
föreliggande förslag till rättegångsreform torde komma att överflyttas till
rådhusrätten, skulle lämnas utanför överenskommelsen. Kronan skulle bära
kostnaderna för ämbetet, i den mån verket kunde anses såsom länsstyrelse.
Staden skulle ersätta kronan kostnaderna för den av ämbetet handhavda
magistratsverksamheten, åklagarväsendet, fastighetsregistreringen, folkbokföringen
och kommunaluppbörden.

Med avseende å taxeringsväsendet ansåg sig kommissionen icke böra
förorda, att kronan tills vidare iklädde sig ökade bidrag till staden för
taxeringsarbetet i vidare mån, än en sådan ökning kunde anses motiverad
av den av kommissionen fastslagna principen, att kronan borde
bära kostnaderna för överståthållarämbetets funktioner såsom länsstyrelse,
d. v. s. i förevarande fall de på ett landskontor av motsvarande storlek belöpande
kostnaderna för skattearbetet. Skulle emellertid vid en närmare
omprövning den nuvarande organisationen anses böra i huvudsak bibehållas,
hade kommissionen ansett riktigt, att en fördelning av kostnaderna mellan
kronan och staden ägde rum, så att staden bleve skyldig ersätta kronan
halva kostnaden för denna överståthållarämbetets arbetsuppgift i den män
den icke vore att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Då ämbetet upptoges å kronans stat, borde följden bliva, att samtliga
inkomster i ämbetets verksamhet kömöte att uppbäras av kronan. Därigenom
komme sålunda kronans kostnader för verket att minskas. Då stadens bidrag
skulle bestämmas, borde man utgå från de sammanlagda kostnaderna
för ämbetet och sedan beräkna vad därav belöpte å magistratsförvaltningen,
åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden
samt för stadens andel i taxeringsarbetet. Efter frånräknande
av en procentuell andel, svarande mot de av staden avstådda intäkterna,
borde staden tillförbindas att ersätta kronan återstående procentuella andel
av kostnaderna för ämbetsverket såsom helhet.

Kommissionen förutsatte, att såväl kronan som staden skulle kunna påkalla
en omprövning av beräkningen av stadens bidrag vid väsentliga förskjutningar
i grunderna för regleringen. Oavsett detta hade en periodiskt
återkommande översyn av fördelningsreglerna synts böra ske, första gången
så snart nyordningen stabiliserats och därefter vart tionde år.

I fråga om överståthållarens och underståthållarens avlöningsförhållanden
ansåg kommissionen en reglering böra ske allenast för framtida ämbetsinnehavare.

Beträffande anskaffandet av lokaler åt ämbetsverket fann kommissionen
lämpligt, att kronan svarade för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar,
som i större eller mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter
och som borde sammanhållas till ett enhetligt verk, under det att staden
besörjde, att lämpliga lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt. Med
den av kommissionen föreslagna formen för den ekonomiska uppgörelsen
skulle lokalkostnaderna komma att ingå bland verkets utgifter och sålunda
att slutligen fördelas efter de allmänna reglerna.

Den av kommissionen föreslagna kostnadsfördelningen avsåg ett på riksstaten
uppfört verk, vars personal sålunda avlönades efter kronans avlöningssystem.
Såsom övergångskostnader skulle tillkomma dels lön och pension
till tjänsteman, som före eller vid avtalets ikraftträdande överförts å
indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension, ävensom familjepension
åt efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som
avlidit före avtalets ikraftträdande, dels på tiden före övertagandet belöpande
familjepensionsavgifter för tjänstgörande personal, dels skillnaden
mellan kommunallönen och statslönen eller kommunalpensionen och statspensionen
i de fall, där kronans förmåner voro liigre, dels ock pensionsavgifter
för förut kommunalavlönad personal, som icke vore skyldig vidkännas
dylika. Förstnämnda slag av utgifter borde fortfarande bestridas av
staden eller kronan efter nuvarande regler. Beträffande familjepensionsavgifter,
som belöpte å tiden före ikraftträdandet, hade det synts lämpligt,
att staden till kronan utgåve det belopp, som försäkringsmässigt svarade
mot vad den kommunalavlönade personalen vid övertagandet skulle såsom
statsavlönad hava inbetalt. Kostnaderna för fyllnadslöner och pensioner
ävensom för pensionsavgifter till personal, som icke vore skyldig att vidkännas
dylika, borde bestridas av staden. Därvid hade emellertid stadens

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

representanter förutsatt, att ole möjligheter till kostnadernas nedbringande,
som 1938 års avlönings- och pensionsbestämmelser öppnade, så långt det
funnes skäligt skulle av Kungl. Majit tillvaratagas.

De föreslagna normerna för kostnadsfördelningen hade förilandlingskommissionen
ansett böra erhålla avtals form. Sedan avtalet antagits av staden
och kronan, komme beslutanderätten i fråga om ämbetets organisation att
helt tillhöra statsmakterna. Det hade dock synts böra förutsättas, att mera
omfattande ändringar, som i avsevärdare utsträckning skulle öka stadens
kostnader, icke komme att genomföras utan att staden beretts tillfälle därom
uttala sin mening samt att när fråga vore örn organisationen av avdelningar
inom Överståthållarämbetet eller av underlydande verk, som principiellt
tillhörde magistratsförvaltningen, särskild betydelse komme att tillmätas
stadens erinringar. Kommissionen hade icke avsett, att genom avtalet
skulle skapas privaträttsliga rättigheter för den ena parten gentemot
den andra. Skulle exempelvis genom en ändring i lagstiftningen förhållandet
mellan kronan och magistratsstäderna i allmänhet undergå en förskjutning,
borde icke Stockholms stad på grund av avtalets bestämmelser intaga
en särställning.

Beträffande fördelningen av kostnaderna mellan staten och staden innehöll
kommissionens förslag följande.

Enligt § 2 första stycket i det av kommissionen uppgjorda avtalsförslaget
hade såsom utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna för Överståthållarämbetet
tagits uppdelningen av de handlagda ärendena i länsstyrelseärenden
och magistratsärenden. Såsom länsstyrelseärenden hade därvid betecknats
sådana ärenden, som för magistratsstäders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse.
Till den andra gruppen av arbetsuppgifter hänfördes ärenden, som i
rikets övriga magistrats?fäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet,
fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kom munal styrel sen. En
huvudregel i avtalsförslaget vore, att de utgifter för ämbetet, vilka belöpte å
detsamma såsom handhavande länsstyrelseärenden, skulle slutligt stanna å kronan.
Därigenom skulle vinnas likhet med förhållandena i riket i övrigt, där ju
kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet bestredes av kronan. Däremot
ankomme det på städerna själva att bestrida kostnaderna för övriga nyssnämnda
arbetsuppgifter. Detsamma borde då enligt kommissionens mening
gälla för Stockholms stad. Överståthållarämbetets befattning med taxeringsväsendet
vore i viss utsträckning av den art, att den folie utom en länsstyrelses
verksamhet. I den mån så vore fallet hade kommissionen ansett,
att staden borde deltaga i kostnaderna.

För att vinna en grundval för kostnadsfördelningen hade kommissionen
verkställt en utredning rörande det antal ärenden inom vardera av de nyssnämnda
båda grupperna, som belöpte på de särskilda avdelningarna inom
Överståthållarämbetet. Med ledning därav hade kommissionen för varje avdelning
angivit vissa procenttal utvisande förhållandet mellan antalet länsstyrelseärenden
och magistratsärenden. Då de ärenden, som för närvarande
ankomme på uppbörds- och mantalsavdelningarna samt på åklagarmyndigheten,
exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret, vore att hänföra till
magistratsärenden i angiven mening, borde enligt kommissionens uppfattning
kostnaderna för dessa avdelningar helt bäras av staden.

Vid framräknandet av procenttal för Överståthållarämbetet jämte av avtalet
berörda underlydande verk såsom en helhet hade kommissionen gått tillväga
på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Med användande av de berörda procenttalen oell med utgångspunkt från
de i en särskild bilaga till kommissionens betänkande upptagna utgifterna
— varigenom undantagits hyreskostnader ävensom andra utgifter, rörande
vilka i avtalet särskilt stadgats — hade kommissionen för varje särskild avdelning
eller underlydande myndighet uträknat de belopp, som skulle falla
på kronan och staden. De sålunda uträknade belopjien, vilka endast skulle
tjäna som grundval för de fortsatta beräkningarna men icke direkt angåve
kostnadsfördelningen, hade sammanfattats i en uti bilaga A till avtalsförslaget
intagen tabell. Summan av de för kronan respektive staden uträknade
beloppen hade ställts i relation till samtliga kostnader. På denna väg
hade kommissionen kommit fram till att av bruttokostnaderna (med angivna
undantag) för Överståthållarämbetet och ifrågavarande verk i avrundat tal 15
procent skulle tills vidare räknas falla å kronan och 85 procent å staden.
Sistnämnda procenttal hade emellertid ytterligare bearbetats med hänsyn
till att kronan enligt kommissionens förslag skulle tillgodoföras även andra
intäkter än sådana, som på grund av överståthållarämbetets handläggning
av länsstyrelseärenden skulle tillkomma kronan. Dessa andra intäkter hade
beräknats motsvara 22 procent av bruttokostnaderna med angivna undantag.
Genom att avstå nu ifrågavarande intäkter till kronan kunde staden anses
i motsvarande mån fullgöra sin bidragsskyldighet. Efter avräkning av sistnämnda
procenttal skulle staden alltså enligt kommissionens förslag till
kronan återgälda 63 procent av de verkligen uppkommande bruttokostnaderna
för ämbetet, med undantag av hyres-, pensions- och övergångsutgifter.

Hyresutgifterna skulle enligt kommissionsförslaget fördelas efter samma
grunder som framräknats för andra bruttokostnadei således procenttalen
15 för kronan och 85 för staden, intill dess vid omprövning visade sig, att
dessa kostnader skäligen skulle fördelas efter andra grunder.

Beträffande fördelningen av kostnaderna för tjänstepension (men icke för
familjepension) skulle enligt hänvisning i § 6 avtalsförslaget i regel de allmänna
grunderna för kostnadsfördelningen gälla,

Kommissionen framlade även förslag till ekonomisk reglering beträffande
Stockholms stads rannsakningsfängelse, där stadens skyldighet att bekosta
förvaringen av bötesfångar varit tvistig.

Förslaget innebar i huvudsak, att kronan för all framtid utan kostnad
för staden skulle svara för förvaringen och underhållet av dels stadens bötesfångar,
dels häktade, som enligt beslut av Stockholms rådhusrätt skola intagas
till förvaring eller internering, dels ock i första instans till frihetsstraff
eller tvångsarbete dömda brottfångar och lösdrivare.

Yttranden över 1940 års lörhandlingskonimissions förslag.

Kommissionens förslag tillstyrktes av Överståthållarämbetet och av Stockholms
stadsfullmäktige..

Däremot framfördes åtskilliga anmärkningar mot förslaget av statskontoret,
riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden.

Sålunda anförde statskontoret i huvudsak följande.

Statskontoret hade i princip intet att erinra emot att här ifrågavarande
spörsmål löstes efter de riktlinjer, som legat till grund flir detta förslag.
Ämbetsverket holle dock före;, att, innan en reform i detta avseende genomfördes,
ett allsidigt och förutsättningslöst övervägande borde komma till

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

stånd rörande förvaltningsorganisationen inom det område, varom vore fråga.
Ett dylikt övervägande syntes statskontoret motiverat redan av det skälet,
att den nuvarande organisationen uppbyggts successivt till väsentliga delar
på grundval av kommunala beslut, vilka icke varit föremål för granskning
— i varje fall icke någon mera ingående sådan — från statsmakternas sida.
Därtill komme, att, därest Överståthållarämbetet skulle i sin helhet uppföras
på riksstaten, det syntes vara av vikt, att dessförinnan de magistratsuppgifter,
vilka utan olägenhet kunde anförtros åt kommunala organ, avskiljdes
från ämbetets förvaltningsuppgifter. Kommissionen hade i det framlagda
förslaget undantagit polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen.
Det förefölle statskontoret icke vara uteslutet, att en närmare undersökning
skulle kunna giva vid handen, att magistrat eljest åliggande arbetsuppgifter
i större utsträckning än kommissionen förutsatt kunde avlastas från ämhetet.
Måhända skulle det kunna visa sig ändamålsenligt att i vissa avseenden utöka
magistratens administrativa befogenheter. Statskontoret tänkte därvid
särskilt på att så skulle kunna vara förhållandet i fråga om de uppgifter,
som handhades av åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.
Vad i betänkandet anförts rörande de olägenheter, som
skulle uppkomma, därest befattningshavarna vid dessa grenar av förvaltningen
alltjämt skulle vara kommunalavlönade, kunde statskontoret icke finna
övertygande, helst som befattningshavarna vid rådhusrätten även i fortsättningen
skulle kvarstå å stadens stat.

Vid den utredning rörande berörda förvaltningsorganisation, som statskontoret
sålunda förordat, torde vidare särskild uppmärksamhet höra ägnas spörsmålet
örn lönegradsplaceringen av de befattningshavare, vilka för närvarande
avlönades av Stockholms stad. I den mån hithörande befattningar skulle
uppföras å rikets stat syntes det statskontoret under alla omständigheter
ofrånkomligt, att en omprövning av lönegradsplaceringarna komme till stånd,
så att befattningarna vägdes och inplacerades i den statliga löneskalan efter
samma principer, som varit vägledande för statsmakterna vid uppgörande av
tjänsteförteckningarna för statsförvaltningen i övrigt. Statskontoret hade
icke kunnat ingå på någon närmare granskning av lönegradsplaceringen av
här ifrågavarande befattningar vid Överståthållarämbetet och underlydande
verk. Ämbetsverket hade dock fått ett bestämt intryck av att befattningshavarna
i icke ringa omfattning givits en förmånligare lönegradsplacering
än jämförbara statsavlönade befattningshavare.

Enligt det framlagda avtalsförslaget skulle, bortsett från vissa övergångskostnader,
löner samt tjänste- och familjepensioner utbetalas av statsverket,
som skulle av staden äga erhålla ersättning för kostnad för löne- och pensionsfyllnad,
soia orsakades därav, att avlöning, tjänstepension eller familjepension
å rikets stat vore lägre än motsvarande förmån å stadens stat. Detta
skulle innebära, att statliga myndigheter — i fråga örn beviljande och utbetalande
av pensioner statskontoret — skulle hava att tillämpa de kommunala
löne- och pensionsreglementena och därmed även komma att fastställa
de merkostnadsbelopp, som staden skulle hava att gälda. En sådan
anordning måste statskontoret för sin del avstyrka såväl av principiella skäl
som med hänsyn till de tvistigheter, som därvid kunde uppkomma mellan
statsverket och staden.

Enligt statskontorets förmenande borde, sedan en allsidig utredning
kommit till stånd, för Överståthållarämbetet fastställas en personalstat, däri
erforderligt antal befattningar i skilda lönegrader oberoende av rådande förhållanden
upptoges efter de grunder, som tillämpades för statsförvaltningen
i övrigt. Dessa befattningar skulle därefter besättas med de tjänstemän,
vilka nu innehade motsvarande tjänster. För bestämmande av dessa be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

fattningshavares löneklassplacering ävensom för beräkning av tjänsteår för
pension torde särskilda regler böra meddelas. Därvid syntes för löneklassplacering
böra få tillgodoräknas samma tid, som befattningshavaren tidigare
fått gottgöra sig för placering i löneklass inom den lönegrad, i vilken befattningen
varit upptagen å kommunens stat. Såsom tjänstår för pension
torde böra få tillgodoräknas hela den tid, befattningshavaren varit anställd
vid Överståthållarämbetet eller underlydande verk, som uppförts å rikets
stat. Då tjänstepensionsavdrag efter förstatligandet i sin helhet avsåges
skola tillkomma statsverket, syntes erinran icke böra göras mot en sådan
anordning, ehuru ersättning för dylika avdrag för tiden dessförinnan icke
till någon del skulle lämnas av Stockholms stad.

J l iks r eileen skap s v e fia-1 uttalade sig på följande sätt.

Den organisationsfråga, som avhandlades i föreliggande betänkande, vore
synnerligen vittutseende. Den föreslagna anordningen varigenom ej blott
Överståthållarämbetet i dess helhet utan även vissa detsamma underlydande
kommunala verk skulle uppföras å riksstaten, torde böra bedömas även med
hänsyn till de konsekvenser dess genomförande skulle kunna komma att
medföra i avseende å förhållandet mellan kronan och övriga magistratsstäder.

Anförda synpunkt borde enligt riksräkenskapsverkets mening mana till
försiktighet från statsmakternas sida, då det gällde att fastställa, i vilken
omfattning här avsedda kommunala verk lämpligen borde uppföras å rikets
stat. Det syntes redan nu kunna ifrågasättas, huruvida det ur statsverkets
synpunkt kunde vara lämpligt och motiverat, att å riksstaten uppföra åklagarmyndigheten,
exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret. Vad speciellt
åklagarmyndigheten beträffade, ville riksräkenskapsverket fästa uppmärksamheten
på att frågan om stadsfiskalernas eventuella statsanställning för närvarande
vore föremål för utredning av en särskild kommitté.

Då Överståthållarämbetet i de delar, varom vore fråga, organiserats och
uppbyggts som en rent kommunal förvaltningsorganisation, kunde riksräkenskapsverket
för sin del icke förorda, att ämbetet uppfördes på rikets
stat utan att dess organisation först prövats och fastställts ur de synpunkter,
som varit och vore vägledande för den statliga förvaltningsorganisationen.
Någon utredning i detta avseende hade icke förebragts. Det förhållandet,
att staden enligt förslaget skulle ersätta kronan större delen av kostnaderna,
saknade i detta sammanhang betydelse.

Vid den utredning rörande ämbetets organisation, som enligt riksräkenskapsverkets
mening alltså borde äga rum, innan en reform i den av förhandlingskommissionen
föreslagna riktningen genomfördes, borde frågan örn
lönegradsplaceringen av de befattningshavare, vilka för närvarande avlönades
av Stockholms stad, bliva föremål för en förutsättningslös undersökning.
Det kunde enligt riksräkenskapsverkets mening icke anses ådagalagt, att
den inplacering av ifrågavarande kommunala befattningshavare i do statliga
löneplanerna, som genomförts av Stockholms stad, skett i enlighet med de
principer, som tillämpades inom statsförvaltningen.

Allmänna lönenämnden, som närmast yttrat sig rörande förekommande
lönetekniska frågor, framhöll, att det, därest avtalsförslaget godtoges, komme
att vara oklart, vilka avlöningsbestämmelser, som skulle gälla för de befattningshavare,
som överflyttades från stadens till statens tjänst, samt anförde
vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

I princip borde vid ett överförande av de berörda verken å riksstaten
avlöningsförmånerna — i likhet med vad som gällde för andra motsvarande
befattningshavare i statens tjänst — bestämmas enligt civila avlöningsreglementet
respektive civila icke-ordinariereglementet, men ett dylikt inordnande
under sagda reglementen kunde icke ske utan en ingående prövning såväl
rörande befattningshavarna tillkommande förmåner som i fråga örn befattningarnas
placering å löneskalan.

Därest ett inordnande av de berörda befattningshavarna under de statliga
avlöningsreglementena icke omedelbart vid avtalets ikraftträdande läte sig
genomföra, skulle konsekvensen bliva, att befattningshavarna även i egenskap
av statstjänstemän skulle komma att vara underkastade de kommunala
avlöningsförfattningarna. En dylik anordning förefölle otillfredsställande
särskilt i fråga örn personal, som under tiden närmast efter avtalets ikraftträdande
vunne anställning hos de nu ifrågavarande myndigheterna.

I det föreliggande betänkandet hade de nu berörda spörsmålen icke
närmare behandlats, men lönenämnden hade ansett sig böra fästa uppmärksamheten
vid dessa ur lönesynpunkt betydelsefulla frågor. Enligt lönenämndens
mening borde en utredning komma till stånd beträffande de nu
ifrågavarande befattningshavarnas inordnande enligt de för statstjänstemännen
vedertagna lönesättningsprinciperna under de statliga avlöningsreglementena,
varvid givetvis vissa övergångsbestämmelser kunde bliva erforderliga med
hänsyn till för närvarande utgående förmåner. Först sedan en dylik utredning
verkställts, syntes det lönenämnden överhuvudtaget möjligt att närmare
angiva, huru eventuella lönefyllnader skulle beräknas.

De sakkunnigas förslag.

Huru dgrunder.

De sakkunniga lia inledningsvis gjort följande uttalanden.

Det åt de sakkunniga givna uppdraget innefattade att »verkställa utredning
rörande vissa organisatoriska och lönetekniska spörsmål, vilka sammanhänga
med överståthållarämbetets uppförande å riksstaten». Till fullgörande
av det lämnade uppdraget hade de sakkunniga ansett sig ha att — med
beaktande av de i remissyttrandena över 1940 års förhandlingskommissions
betänkande framförda erinringarna — för de myndigheter, som skulle uppföras
å riksstaten, upprätta detaljerade statförslag efter samma principer,
som brukade tillämpas för de statliga myndigheterna. Samtidigt därmed
borde även framläggas förslag till reglering av vissa spörsmål av övergångsnatur.
Däremot hade de sakkunniga, bland vilka icke funnits någon representant
för Stockholms stads kommunala förvaltning, ansett det icke ankomma
på dem att ingå på närmare omprövning av själva grunderna för
rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms stad. De sakkunniga finge
emellertid uttala sin anslutning till den i 1940 års förhandlingskommissions
betänkande framlagda, av remissmyndigheterna utan erinran lämnade grundprincipen
rörande kostnadsfördelningen, nämligen att av kostnaderna för
Överståthållarämbetet och detta underställda organ kronan skulle svara för
vad som belöpte å länsstyrelseärendena och staden för kostnaderna i övrigt.
Beträffande innebörden av denna uppdelning av de olika göromålen anslöte
sig de sakkunniga ävenledes till förhandlingskommissionens begreppsbestämning,
vilken innebure, att med länsstyrelseärenden forstodes sådana ärenden
som för magistratsstäders vidkommande eljest åvilade länsstyrelse, under
det att till magistratsärenden hänfördes uppgifter, som i rikets övriga

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115.

magistratsstäder tillhörde magistratsförvaltningen, åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen,
folkbokföringen och kommunalstyrelsen. Genom denna
fördelningsprincip komme statens kostnader för administrationen inom
Stockholm att, frånsett den kostnadsminskning, som en ökad rationalisering
av arbetet medförde, bliva något lägre än för länen i allmänhet, beroende
på att i dessa statsverket hade att för städer utan egen jurisdiktion bära
kostnaden för vissa förvaltningsuppgifter, som i magistratsstäder bekostades
av städerna.

Vid övervägandet av spörsmålet, vilka konsekvenser en dylik principiell
uppdelning av kostnaden för handläggningen av de olika ärendena borde
medföra beträffande överståthållarämbetets organisation, kunde olika alternativ
komma i betraktande. En lösning av frågan skulle vara att hela Överståthållarämbetet
organiserades såsom kommunalavlönat, varvid staten skulle
ersätta staden de kostnader, som belöpte å länsstyrelseverksamheten. Såsom
1940 års förhandlingskommission framhållit, skulle enligt detta alternativ
statens utgifter i viss mån komma att bestämmas av ett kommunalt organ.
Särskilt med hänsyn därtill att fråga vore örn kostnaderna för det statliga
ämbetsverk, som skulle utöva tillsyn över den kommunala förvaltningen,
ansåge sig de sakkunniga lika med förhandlingskommissionen icke kunna
förorda en dylik lösning.

Ett annat alternativ vore den av förhandlingskommissionen förordade
utvägen, att Överståthållarämbetet jämte underlydande myndigheter — med
undantag av polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen — uppfördes
å kronans stat, varvid staden ålades skyldighet att ersätta kronan
de utgifter, som sammanhängde med förvaltningen av magistratsärendena.
Kommissionen hade ansett, att detta vore den lösning, som bäst överensstämde
med ämbetets instruktionsmässiga karaktär av en länsstyrelse med
magistratsuppgifter. Den gåve statsmakterna avgörandet i fråga örn ämbetets
personalstater och frikallade ämbetet från ekonomiskt beroende av
kommunen. Den möjliggjorde en enhetlig prövning av ämbetets personaloch
medelsbehov. Den skapade likformiga avlöningsförhållanden inom
verket. Vidare bröte den överståthållarämbetets hittillsvarande isolerade
ställning inom statsförvaltningen, underlättade rekryteringen och skapade
ökade befordringsmöjligheter för verkets personal. En sådan lösning hade
1929 vid behandlingen av landstatslönesakkunnigas förslag rörande Överståthållarämbetet
vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Att den ur allmän
synpunkt vore att förorda, därom syntes förhandlingskommissionen något
tvivel icke råda.

De sakkunniga förklara härefter, att de vid sin granskning av nu berörda
frågor, funnit obestridligt, att kommissionens förslag innebure en ur olika
synpunkter väl avvägd lösning, men att enligt de sakkunnigas mening vissa
omständigheter förelåge, som syntes böra föranleda jämkningar i nämnda
förslag.

I sådant hänseende hänvisa do sakkunniga till de uttalanden, som av
statskontoret och riksräkenskapsverket i förut omförmälda remissyttranden
gjorts angående eventuell begränsning av den överflyttning från Stockholms
stad till kronan, som skulle äga rum enligt kommissionens förslag, samt
anföra i anslutning härtill.

I nu förevarande avseende syntes föreligga ett uttryckligt önskemål från
de hörda statliga ämbetsverkens sida, att å kronans stat allenast skulle
uppföras sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet eller under ämbe -

lii

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

tet lydande myndigheter, som i huvudsak handlade länsstyrelseärenden,
samt att magistratsärendena i princip skulle i likhet med vad som gällde
i rikets magistratsstäder i övrigt anförtros åt kommunalavlönade organ.
Denna ämbetsverkens principiella inställning hade vunnit stöd av en efter
avgivandet av förliandlingskommissionens betänkande inträffad omständighet.
Bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag hade nämligen i sitt utlåtande
nr 24, vilket av riksdagen godkänts (se riksdagens skrivelse nr 330),
ifrågasatt viss utredning rörande beskattningsnämndernas verksamhet. I
nämnda utlåtande hade utskottet behandlat vissa frågor angående taxeringsväsendets
organisation samt därvid framhållit angelägenheten av att en förbättring
av förhållandena på ifrågavarande område bomme till stånd. Utskottet
syftade därvid närmast på en snabbare process och ökade garantier
för beskattningsmålens riktiga avgörande. I utlåtande över vissa i ämnet
väckta motioner hade kammarrätten upplyst, att planer förelåge på en utredning
inom ämbetsverket rörande omorganisation av detta. Utskottet
förutsatte, att denna utredning skulle snarast möjligt igångsättas. Därest
det, på sätt kammarrätten antytt, under utredningens gång skulle visa sig
erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av besvärsmålen
att jämväl beskattningsnämndernas verksamhet upptoges till omprövning,
funne utskottet lämpligt, att utredningen gåves en sådan vidgad omfattning.
I anledning av riksdagens beslut i ämnet hade chefen för finansdepartementet
numera, sedan det befunnits lämpligast att upptaga en i formellt
hänseende fristående utredning, vilken utöver frågan örn kammarrättens
organisation jämväl komme att beröra beskattningsnämndernas verksamhet
och arbetsformer, erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för utredning av frågan örn beskattningsmyndiglieternas organisation
m. m.

Med hänsyn till remissmyndigheternas önskemål örn begränsning av de
myndigheter, som skulle uppföras å riksstaten, ävensom till den förestående
utredningen rörande beskattningsnämndernas organisation m. m. ansåge de
sakkunniga försiktigheten bjuda, att å riksstaten för närvarande uppfördes
allenast sådana avdelningar inom Överståthållarämbetet, som väsentligen
handlade länsstyrelseärenden. Beträffande de avdelningar, som sålunda
uppfördes å rikets stat, brötes överståthållarämbetets isolerade ställning
inom statsförvaltningen. A andra sidan komme de avdelningar, som fortfarande
skulle handlägga magistratsärenden och sålunda kvarstå å kommunens
stat, icke att intaga annan eller mera isolerad ställning än motsvarande
kommunalavlönade tjänstemän i andra städer. I enlighet härmed
ämnade de sakkunniga i det följande föreslå vissa förändringar i nuvarande
arbetsfördelning mellan ämbetets avdelningar i syfte att statsavlönade befattningshavare
skulle sysselsättas med länsstyrelseuppgifter och kommunalavlönade
befattningshavare med magistratsgöromål.

Med utgångspunkt från angivna principer hava de sakkunniga tagit ställning
till frågan örn vilka delar av Överståthållarämbetet eller detta underställda
organ, som i förevarande sammanhang böra uppföras å riksstaten.

Beträffande Överståthållarämbetet för skatteärenden uttala sig de sakkunniga
sålunda.

I fråga örn denna avdelning av Överståthållarämbetet syntes det med hänsyn
till det omfattande utbyte av personal mellan olika underavdelningar,
som förekomme vid skilda perioder under året, ur allmän synpunkt vara ett
oeftergivligt krav, att avdelningen icke uppsplittrades på olika verk eller
uppdelades på så sätt, att vissa underavdelningar uppfördes å riksstaten,
medan andra bibehölles såsom kommunalavlönade. Ehuru vissa skäl kunde

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

anföras till förmån för ett fullföljande av förliandlingskommissionens förslag
om liela skatteavdelningens upptagande å kronans stat, hade emellertid
de sakkunniga i betraktande av den förestående utredningen rörande
taxeringsförfarandet ansett angeläget att icke nu framlägga några förslag,
som skulle kunna innebära ett föregripande av sagda utredning. De sakkunniga
hade fördenskull stannat vid att i nuvarande läge förorda, att
skatteavdelningen i sin helhet tills vidare bibehölles såsom ett kommunalavlönat
verk.

Vidkommande härefter polisavdelningen erinra de sakkunniga till en
början, att förliandlingskommissionens förslag rörande organisationen av
Överståthållarämbetet för polisärenden byggde på en utredning, som i ett den
14 mars 1940 avgivet betänkande framlagts av särskilda, av ämbetet tillkallade
kommitterade. De sakkunniga anföra vidare.

Enligt kommitterades förslag skulle befattningarna såsom polismästare,
ordningspolisintendent och kriminalpolisintendent utbrytas ur polisavdelningen
och inordnas i ett polisverk i egentlig mening, vari jämväl överståthållarämbetets
luftskyddsbyrå skulle ingå. I samband därmed skulle
de polismästaren och poliskommissarierna åvilande uppgifterna att besluta
örn, respektive utföra åtal vid polisdomstolen överflyttas till åklagarmyndigheten.
Vidare skulle ett exekutionsverk ujiprättas med förste stadsfogden
såsom chef, i vilket verk poliskamreraren och viss personal från poliskamrerarekontoret
skulle inordnas. Polisdomstolen skulle därjämte erhålla
ställning såsom särskild avdelning inom Överståthållarämbetet. Återstående
delar skulle sammanföras till en avdelning inom Överståthållarämbetet, organiserad
på tre byråer, benämnda polisbyrån, trafikbyrån och magistratsbyrån.
Till dessa tre byråer skulle förläggas samtliga de länsstyrelse- och
magistratsärenden, som nu handlades av Överståthållarämbetet för polisärenden
(såväl överståthållarens som polismästarens avdelningar). Beträffande
kommitterades förslag vore ytterligare att nämna, att förvaltningen
av statsmedel skulle överflyttas från poliskamrerarekontoret till överståthållarämbetets
kansli.

Det torde böra framhållas, att den utredning, som sålunda verkställdes
av nämnda kommitterade, närmast avsett en rationalisering av ett å kommunens
stat uppfört verk i syfte att nedbringa kostnaderna för detsamma.
Däremot hade icke såsom i förevarande fall åsyftats en uppdelning av
ärendena å olika avdelningar, vilken skulle ligga till grund förfördelningen
av förvaltningskostnaderna mellan kronan och staden. Kommissionen hade
med sin principiella inställning ej anledning att ifrågasätta någon ändring
i nyssnämnda kommitterades förslag. Med den uppfattning de sakkunniga
hävdat rörande förutsättningarna för ett uppförande å riksstaten av olika
befattningar, erfordrades å polisavdelningen en uppdelning av ärendena i
länsstyrelse- respektive poliskammar- och magistratsgöromål. I vissa hänseenden
kunde det emellertid av praktiska skill visa sig lämpligt att göra
ett avsteg från principen, att på i riksstaten upptagna avdelningar endast
finge handläggas länsstyrelseärenden eller i poliskammaren endast magistratsärenden.
Därvid vore särskilt att framhålla, att vissa trafikfrågor både
på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn till allmänheten borde behandlas
på en och samma avdelning, oavsett örn de kunde betraktas såsom
länsstyrelse- eller magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall överståthållarämbetets kansli bestå i
huvudsakligen oförändrad form. Dock skola enligt förslaget vissa nya arbetsuppgifter
tillföras kansliet, varjiimte kansliets personal bör förstärkas.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115. 44742 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Rörande de Överståthållarämbetet underställda institutionerna uttala sig de
sakkunniga sålunda.

Kommissionen hade, med instämmande av de hörda myndigheterna, ansett,
att polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen borde lämnas
utanför. I fråga örn åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret
ville de sakkunniga erinra, att samtliga ärenden, som för
närvarande ankomme på dessa myndigheter, vore av sådan beskaffenhet, att
kostnaderna för dessa institutioner under alla förhållanden borde helt bäras
av staden. Kommissionen hade visserligen förordat, att desamma, mot ersättning
för hela kostnaden från Stockholms stad till statsverket, skulle
uppföras å rikets stat. Kramsta anledningen därtill hade varit den, att hela
Överståthållarämbetet föreslagits skola uppföras å rikets stat och att de
Överståthållarämbetet underställda organen då ansetts böra i viss omfattning
givas en liknande ställning. Med den principiella inställning, som de sakkunniga
ansett sig böra intaga till frågan örn fördelningen av kostnaderna
för Överståthållarämbetet, funnes ej längre anledning föreslå, att nu nämnda
organ gåves en annan ställning än i andra magistratsstäder. Beträffande
åklagarmyndigheten tillkomme dessutom det av riksräkenskapsverket påpekade
förhållandet, att spörsmålet örn stadsfiskalernas statsanställning torde
komma att upptagas till prövning av 1939 års polisutredning. Med hänsyn
till de anförda omständigheterna ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att
icke heller åklagarmyndigheten, exekutionsverket eller fastighetsregisterkontoret
upptoges på riksstaten utan bibehölle sin nuvarande ställning som
kommunalavlönade organ.

Rörande innebörden av sakkunnigförslaget i nu avgivna delar anföra de
sakkunniga ytterligare följande.

I nära anslutning till redan tillämpad praxis skulle enligt förslaget huvuddelen
av länsstyrelseärendena handläggas å två huvudavdelningar, kansliet
och den förutvarande polisavdelningen, vilken till undvikande av förväxling
med polisverket borde givas annat namn, förslagsvis politiavdelningen. Ärenden
från dessa avdelningar skulle föredragas för och avgöras av överståthållaren
(underståthållaren) i ungefärligen samma omfattning som nu gällde
för länen. Till dessa avdelningar skulle jämväl hänvisas vissa magistratsärenden,
som på grund av sitt nära samband med länsstyrelseärendena lämpligast
borde handläggas gemensamt med dessa. Huvudparten av magistratsärendena
jämte vissa därmed sammanhängande länsstyrelseärenden skulle
däremot avgöras i de till Överståthållarämbetet såsom särskilda avdelningar
hörande och av staden bekostade skatteverket (skatteavdelningen) och poliskammaren
(polisavdelningen). Avgörandet av där förekommande ärenden
skulle liksom nu i regel ankomma å skattedirektören, respektive polismästaren
(polisintendenterna) med skyldighet för överståthållaren (underståthållaren)
att, på sätt blivande instruktion närmare bestämde, ägna handläggning
åt vissa viktigare grupper ärenden samt med befogenhet för honom
att jämväl därutöver övertaga avgörandet av förekommande ärenden i övrigt.

I likhet med förhandlingskommissionen hava de sakkunniga ansett, att
för närvarande någon förändring icke borde äga rum med avseende å överståthållarens
eller underståthållarens avlöningsförhållanden.

Organisationen av Överståthållarämbetet för polisärenden.

Jag ber att först få lämna vissa uppgifter rörande den nuvarande organisationen
av Överståthållarämbetet för polisärenden. Härvid följer jag i
huvudsak den redogörelse i ämnet, som lämnats av de sakkunniga.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

Overståthållarämbetets avdelning för polisärenden arbetar för närvarande,
om man bortser från den till avdelningen anslutna polisdomstolen, på två
huvudavdelningar nämligen dels överståthållarens avdelning för polisärenden
omedelbart under överståthållaren, dels övriga delar av Överståthållarämbetet
för polisärenden, med polismästaren som chef närmast under överståthållaren.
För överståthållarens avdelning för polisärenden utövas närmaste
chefskapet av polissekreteraren, som med sina befattningshavare har föredragning
direkt för överståthållaren.

Inom polismästarens avdelning är arbetet fördelat på följande sju underavdelningar,
nämligen 1) polismästarens expedition, 2) kanslipolisintendentens
expedition, 3) trafikpolisintendentens expedition, 4) ordningspolisintendentens
expedition, 5) kriminalpolisintendentens expedition, 6) poliskamrerarkontoret
och 7) luftskyddsbyrån.

I det följande lämnas en redogörelse beträffande arbetsuppgifter och personalförhållanden
å de skilda avdelningarna inom overståthållarämbetets
avdelning för polisärenden, varvid dock ordningspolis- och kriminalpolisavdelningarna
ävensom luftskyddsbyrån lämnas helt åsido, enär dessa icke
beröras av föreliggande förslag örn ämbetets uppförande å riksstaten.

A. Överståthållarens avdelning för polisärenden.

Jämlikt § 58 arbetsordningen för Överståthållarämbetet handläggas vid
överståthållarens avdelning för polisärenden till polisavdelningen hörande
mål och ärenden, som angå:

1. Tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt, dock ej
sådana ärenden, som enligt polislagen tillkomma polischef.

2. Arbetsordning.

3. Amne, varom stadgas i 11 § 1 mom. och 14 § lagen om polisväsendet
i riket samt 15 § polisreglementet för riket.

4. Allmänna föreskrifter angående ordning, trafik och säkerhet samt reglementen
och taxor enligt § 23 ordningsstadgan för rikets städer.

5. Av Kungl. Maj :t eller annan myndighet infordrade utlåtanden över förslag
till allmän lag eller författning eller över andra frågor av större betydelse.

6. Av Kungl. Majit eller departementschef infordrade yttranden över av
ämbetet avgjorda mål och ärenden, dock icke i frågor, som angå medelsförvaltningen,
och ej heller i andra fall, då beslut jämlikt gällande instruktion
eller arbetsordning meddelats av annan än överståthållaren eller underståthållaren
och med hänsyn till ärendets brådskande natur yttrande anses
böra avgivas omedelbart av den som meddelat beslutet, skolande i sist angivna
fall avskrift av yttrandet städse överlämnas till överståthållaren.

7. Årsutskänkning av rusdrycker, trafikutskänkning och överlåtelse av
utskänkningsrättighet ävensom bestämmande av utskänlmingstid, dock icke
beträffande utskänkningstidens förlängning för tillfälligt behov.

8. Försvarsväsendet, civilt luftskydd och därmed sammanhängande frågor,
som åvila Överståthållarämbetet såsom länsstyrelse.

9. Tillämpning av butikstängningslagen.

10. Hälsovård samt in- och utförsel av djur.

11. Barnavård utom vad angår polismyndighet åliggande handräckning
enligt barnavårdslagen.

12. Brandväsendet med undantag av brandsyneärenden samt vägväsendet
utom beträffande tillämpningen av gatuläggningsordningen för Stockholm.

20 Kungl. Marits proposition nr 115.

13. Besiktningsmän för motorfordon, linjetrafik med motorfordon samt
spårvägstrafik.

14. Sjö- och lufttrafik.

15. Pass för resa utom riket.

16. Pilsnerdricka.

17. Lotterier.

18. Svenskt medborgarskap.

19. Åtgärder enligt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen.

20. Indrivning och redovisning av böter samt av statsverket tillkommande
ersättningar enligt lagen örn fri rättegång, dock endast i den mån handläggningen
åvilar länsstyrelse.

21. Pamiljeunderstöd åt värnpliktig.

22. Handel med begagnade föremål och pantlånerörelse.

23. Eldfarliga oljor.

Vid avdelningen finnes enligt gällande stat för närvarande följande per -

sonal.

Befattningshavare Lönegrad

1 polisintendent (polissekreterare).............. B 30

1 assessor.......................................... B 27

1 notarie (2:a klass) .............................. B 21

1 amanuens........................................ e. o. 18

2 kanslister........................................ B 15

1 kansliskrivare .................................. B 11

1 förste expeditionsvakt.......................... B 7

2 kanslibiträden .................................. B 7

1 expeditionsvakt ................................e. o. 5

4 kontorsbiträden ................................ B 4

1 skrivbiträde...................................... e. o. 2

1 » ...................................... e. 2

1 tillfälligt skrivbiträde .......................... arvode

1 försvarsassistent................................ »

Förutom avlöning enligt lönegraden B 30 åtnjuter polissekreteraren en
avlöningsförstärkning av 1,500 kronor för år.

Följande fördelning av de arbetsuppgifter, som ankomma på överståthållarens
avdelning för polisärenden, gäller för närvarande efter vidtagna
jämkningar i arbetsordningen.

Polissekreteraren åligger att bereda och föredraga de mål och ärenden,
som upptagas under § 58 punkterna 1—5 och 8 i arbetsordningen eller som
angå ämne av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd inom
de grupper av ärenden, vilka eljest tillhöra andra föredragandes handläggning.

Assessorn har att bereda och föredraga de under § 58 punkterna 6, 9
(utom beträffande utsträckt affärstid) samt 10—14 anmärkta mål och ärenden.

Notarien respektive amanuensen åligger att bereda de under § 58 punkterna
7, 16—20, 22 och 23 respektive 15 och 21 anmärkta mål och ärenden.
Nu ifrågavarande befattningshavare hava jämväl att fullgöra föredragning.

Den ene kanslisten åvilar att föra vissa diarier och liggare, varjämte det
åligger honom att emottaga inkommande samt utlämna avgående handlingar,
att utöva närmaste tillsynen över avdelningens bokförråd och arkiv samt
däröver föra förteckningar, att under polissekreterarens inseende för avdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ningen föra stadgad förteckning över författningar m. m., enligt vilka åligganden
oell befogenheter tillagts ämbetet, samt att för avdelningen upprätta
arbetsredogörelse och förteckning över oavgjorda mål och ärenden.

Den andre kanslisten har att föra vissa andra diarier och liggare, att
emottaga inkommande samt utlämna avgående handlingar samt att biträda
vid granskningen av poliskamrerarens räkenskaper över böter och statsverket
tillkommande ersättningar enligt lagen örn fri rättegång.

Kansliskrivaren fungerar såsom amanuens hos överståthållaren.

Ett kanslibiträde åligger att handhava liggaren över pass för rosa utom
riket ävensom kortregistret över meddelade avflyttnings- och reseförbud
samt att emottaga beställningar av dylika pass ävensom utskriva och utlämna
desamma.

Ett kanslibiträde biträder med diarieföring och förekommande expeditionsgöromål
samt med kontrollen av inkomna bötesredovisningar, varjämte det
åligger henne att handhava passbyråns stämpelförsäljning.

Eörsvarsassistentens arbetsuppgifter regleras i § 60 arbetsordningen, vari
stadgas, att honom åligger att på sätt och i den omfattning, vederbörande
föredragande bestämmer, medelst remiss eller särskild skrivelse infordra
upplysningar och yttranden, som för ärendes beredande till föredragning
finnas erforderliga, att i övrigt biträda vid beredning och, efter överståthållarens
bestämmande, närvara vid föredragning av ärenden, som hava samband
med civila luftskyddet och försvarsväsendet, samt att i övrigt fullgöra
vad i särskild instruktion eller eljest är eller varder föreskrivet.

Försvarsassistenten åtnjuter av statsmedel arvode dels med ett fast belopp
å 800 kronor för år, dels ock med dagarvode å 8 kronor under tjänstgöringsperiod.
Dyrtidstillägg utgår icke å arvodena.

B. Polismästarens avdelning för polisärenden.

Vid denna avdelning skola jämlikt § 64 arbetsordningen handläggas de
till polisavdelningen hörande mål och ärenden, som angå:

1. Offentliga tillställningar, däri inbegripet tävlingar å allmän väg eller
gata med motorfordon eller cykel.

2. Offentliga filmförevisningar.

3. Tillstånd för utlänningar att giva eller medverka vid offentliga tillställningar
samt användande av barn vid offentliga förevisningar.

4. Utlännings rätt att här i riket vistas i den mån handläggningen ej
enligt vad särskilt är stadgat åligger den intendent, som förestår kriminalpolisen,
ävensom utlämning av förbrytare.

5. Rusdrycker i den mån handläggning ej ankommer å överståthållarens
avdelning för polisärenden.

6. Tillämpning av gatuläggningsordningen för Stockholm.

7. Anordningsväsendet och medelsförvaltningen.

8. Villkorligt frigivna fångar samt sinnessjuka personer.

9. Alkoholister, lösdrivare och bettlare i den mån handläggningen ankommer
å länsstyrelse.

10. Hiiktade, som skola rannsakas vid domstol utom Stockholm, avbrytande
av straff samt frågor örn åtal mot den som undergår ungdomsfängelse eller
tvångsuppfostran.

Kungl. Majis proposition nr 115.

11. Omhändertagande av egendom enligt 62 § 2 stycket fattigvårdslagen
samt åtgärder enligt 72 eller 75 § samma lag.

12. Verkställighet av hemsändningsbeslut i fattigvårdsmål.

13. Polismyndighet åliggande handräckning enligt barnavårdslagen.

14. Tillstånd till handel eller annan rörelse eller upplag å gata eller
annan allmän plats.

15. Handel med apoteksvaror, preventivmedel och gasskyddsmateriel.

16. Tillstånd till isupptagning.

17. Brandsyn.

18. Offentliga samlingslokaler och icke offentliga filmförevisningar.

19. Alkoholfria drycker.

20. Explosiva varor och innehav av film.

21. Bergsprängning.

22. Skjutvapen och ammunition.

23. Hotell- och pensionatrörelse.

24. Eldbegängelse och likflyttning.

25. Arbetarskydd samt användande av barn vid viss försäljning.

26. Anmälan om olycksfall i arbete.

27. Dödsfall utan föregående sjukdom.

28. Skyddskoppympning.

29. Elektriska anläggningar och hissar.

30. Skyltar.

31. Intyg örn vandel.

32. Framställning örn handräckning i ärende, vari annan åtgärd icke
skall av ämbetet vidtagas.

33. Utfärdande och återkallande av körkort och trafikkort.

34. Meddelande av tillstånd till annan yrkesmässig trafik med motorfordon
än i § 58 punkt 13 sägs ävensom prövning av fråga örn återkallande
av sålunda meddelat tillstånd.

35. Övriga åtgärder enligt trafikförfattningarna i andra fall än som avses
i punkterna 1, 33 och 34 i den mån handläggningen icke ankommer å överståthållarens
avdelning för polisärenden.

36. Stadsbudsväsendet.

37. Debitering, avkortning och avskrivning samt restitution av automobilskatt.

38. Utvandraragenter och deras ombud.

Ärendena handläggas av polismästaren eller vederbörande polisintendent
i poliskammaren samt av polismästaren och poliskamreraren i poliskamrerarkontoret.

Härjämte ankommer på polismästaren och honom underställda befattningshavare
de övriga ärenden och uppgifter, vilka enligt gällande författningar
åvila polischef och polispersonal.

1. Polismästarens expedition.

Polismästaren åligger jämlikt § 94 arbetsordningen att, i den mån överståthållaren
ej själv tager befattning därmed, handlägga och avgöra de ärenden,
vilka upptagas i § 64 under punkterna 1—7, samt i övrigt de i nämnda
paragraf omförmälda ärenden, vari yttrande avgivits av intendent eller som
angå frågor av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd.
Polismästaren handlägger jämväl ärenden rörande utlännings rätt att här i
riket vistas i den mån handläggningen ej enligt vad särskilt är stadgat

Kungl. Majus proposition nr 115.

åligger den intendent, som förestår kriminalpolisen, ävensom utlämning av
förbrytare.

Å polismästarens expedition finnes för närvarande följande personal.

Befattningshavare	Lönegrad
polismästare ........................	.............. A 3
assessor..............................	.............. B 27
amanuens............................	.............. e.o. 18
kanslist..............................	.............. B 15
kansliskrivare ......................	.............. B 11
kanslibiträde........................	.............. B 7
expeditionsvakt ....................	.............. e. 5
kontorsbiträden ....................	.............. B 4
skrivbiträden........................	.............. e.o. 2
skrivbiträde..........................	.............. e. 2
tillfälligt skrivbiträde..............	.............. arvode

Härjämte är en poliskonstapel kommenderad såsom ordonnans, tillika
bilförare, åt överståthållaren och polismästaren.

Asssessorn hos polismästaren bereder och föredrager de av polismästaren
handlagda ärendena.

Amanuensen, som också tjänstgör å poliskamrerarkontoret, biträder
assessorn med förekommande göromål.

Kanslisten för vissa diarier, varjämte han för varje dag från mållistorna
avför samtliga därå upptagna mål och ärenden.

Kansliskrivaren för jämväl vissa diarier och register.

Även kanslibiträdet och två av kontorsbiträdena sysselsättas med diarieföring.

2. Kanslipolisintendentens expedition.

I den mån polismästaren icke linner skäl att själv taga befattning därmed,
har kanslipolisintendenten att handlägga de ärenden, som i § 64 i
förenämnda arbetsordning upptagas under punkterna 8—16, 18—24, 26—32
och 38, ävensom ärenden angående upplåtande av gatumark för försäljning
av bilbränsle och för slaggning.

Kanslipolisintendenten har till sitt förfogande en expedition för behandling
av de ärenden, som ankomma på hans handläggning, samt är tillika
föreståndare för polisens ordonnansavdelning.

På kanslipolisintendentens expedition finnes för närvarande följande
personal:

Befattningshavare	Lönegrad
kanslipolisintendent ................	.............. B 30
notarie (l:a klass) ..................	.............. B 24
amanuens ............................	.............. e. 16
kanslist ..............................	.............. B 15
kansliskrivare........................	.............. B 11
förste expeditionsvakt..............	.............. B 7
kontorsbiträden......................	.............. B 4
skrivbiträden ........................	.............. e. 2

Anin. Kanslipolisintendenten uppbär förutom avlöning enligt lönegraden B 30 en avlöningsförstärlcning
av 1,500 kronor för år.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Notarien bereder och föredrager de ärenden, som handläggas av kanslipolisintendenten.

Amanuensen biträder notarien med dennes göromål samt beslutar i vissa
ärenden av expeditionell natur.

Kanslisten, kansliskrivaren och två kontorsbiträden föra diarierna samt
fullgöra jämväl olika slag av annat expeditionsarbete.

Såsom framhållits är kanslipolisintendenten jämväl föreståndare för
polisens ordonnansavdelning, vilken är uppdelad på två avdelningar: första
och andra byrån, av vilka den förstnämnda har till uppgift bland annat
att verkställa utredning och handräckning enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna,
att öva kontroll över verksamhet som kommissionär för anskaffande
av arbetsanställning, verkställa undersökning i fråga örn tillstånd
till verksamhet som emigrantagent, registrering av anlända svenska resande,
handräckning i vissa fall, efterforskning av avviken eller försvunnen person,
då fråga icke är örn brott, samt utlämnande eller förskaffande av från Överståthållarämbetet
utgående expeditioner. Andra byrån har bland annat att
indriva böter och vitén, att handlägga frågor rörande anstånd med eller avbetalning
av böter, att efterspana värnpliktig, som försummat fullgöra inskrivningsskyldighet
eller utan laga förfall uteblivit från tjänstgöring eller
avvikit från tjänstgöring, att indriva värnpliktsböter samt att verkställa vissa
delgivningar ävensom föra det s. k. centralregistret, i vilket intages uppgift
å envar, som eftersökes för brott eller förseelse eller för undergående av
straff, i fråga örn bötesstraff dock med viss inskränkning.

Ordonnansavdelningens personal utgöres av 1 kommissarie, 2 överkonstaplar,
1 biträdande överkonstapel, 61 konstaplar, 6 exekutionsbiträden,
1 kanslibiträde, 5 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden.

3. Trafikpolisintendentens expedition.

Av de till polismästarens avdelning för polisärenden hörande ärenden,
med vilka polismästaren icke finner skäl att själv taga befattning, ankommer
på trafikpolisintendenten att handlägga de ärenden, som upptagas i § 64 i
arbetsordningen under punkterna 33—37, dock icke debitering av automobilskatt,
i den mån detta uppdragits åt särskilt förordnad befattningshavare.

Under trafikpolisintendenten lyder den särskilda trafikexpeditionen. Enligt
gällande stat utgöres personalen — förutom av trafikpolisintendenten,
som är placerad å extra stat i lönegraden B 30 — av 1 notarie (l:a klass)
i lönegraden B 24 och 1 kanslibiträde i lönegraden B 7.

Ä trafikexpeditionen tjänstgör dessutom följande personal med stadigvarande
arbetsuppgifter, nämligen 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar,
10 konstaplar, 10 kontorsbiträden och 4 skrivbiträden.

Poliskommissarien förestår närmast under intendenten avdelningen. Hans
göromål utgöras i huvudsak av sådana, som åligga lokal polismyndighet
med avseende å trafiken. I övrigt är personalen uppdelad å följande
sektioner.

Kungl. Majlis proposition nr 115.

a) Automobilregister- och automobilskatteexpeditionen. Bland de ärenden,
som handläggas å denna avdelning må nämnas: inregistrering och avregistrering
av fordon, anvisning å automobilskatt och utfärdande av kvitto därå,
skatte- och besiktningsskyltar, anmälningar av olika slag till automobilregistret,
anteckningar av olika slag till automobilregistret, anteckningar örn
fordonsuttagning för mobiliseringsberedskap m. m.

b) Körkortsexpeditionen. A denna avdelning handläggas ärenden rörande
utfärdande eller indragning av kör- och trafikkort m. m.

c) Expeditionen för yrkesmässig trafik. Hit höra ärenden angående
bland annat tillstånd till stadstrafik och uthyrningsrörelse med automobil,
godkännande av fordon i stadstrafik, uthyrningsrörelse och linjetrafik, högsta
hjultryck för automobil i yrkesmässig trafik samt yttranden örn tillstånd
till linjetrafik.

4. Poliskamrerarkontoret.

De arbetsuppgifter, som ankomma på poliskamrerarkontoret, kunna sammanföras
i följande grupper av ärenden:

1. Uppbörd av vissa skatter och allmänna avgifter samt ersättningsmedel.

2. Kamerala göromål, hörande till polisverkets medelsförvaltning.

3. Den statliga och kommunala medelsförvaltning, som gäller Överståthållarämbetet
för polisärenden.

4. Vissa göromål av närmast kameral natur; fondförvaltning m. m. ävensom
förande av saköreslängd över böter och vitén, som utdömas eller påföras
av polisdomstolen i Stockholm; samt

5. De ärenden, som enligt kungörelsen den 8 november 1933 angående
fördelningen av göromålen mellan stadsfogdarna i Stockholm ankomma på
poliskamreraren såsom stadsfogde.

Vid poliskamrerarkontoret är anställd följande personal.

Befattningshavare Lönegrad

1 poliskamrerare.................................... B 26

Va amanuens ........................................e.o. 18

1 bokhållare ........................................ B 17

2 kanslister ........................................ B 15

1 kassör ............................................e.o. 14

1 kansliskrivare .................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .......................... B 7

2 kanslibiträden.................................... B 7

5 kontorsbiträdet! .................................. B 4

3 skrivbiträden ....................................e.o. 2

1 skrivbiträde ...................................... e. 2

2 tillfälliga biträden................................arvode

Amanuensen tjänstgör jämväl å polismästarens expedition.
Befattningshavarnas åligganden angivas i §§ 75—83 i arbetsordningen
för Överståthållarämbetet.

Jag övergår härefter till de sakkunnigas förslag rörande organisationen
av Överståthållarämbetet för polisärende!!.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Beträffande först fördelningen av arbetsuppgifterna mellan överståtliållarämbetets
politiavdelning oell poliskammaren lia de sakkunniga,
som därvid bortsett från ordningspolis- oell kriminalpolisavdelningarna
samt luftskyddsbyrån, anfört i huvudsak följande.

1. Till en början borde till politiavdelningen hänföras alla sådana ärenden,
som upptoges i de å överståthållarens avdelning för polisärenden för
närvarande förda diarierna. I vissa hänseenden innebure detta ett avsteg
från huvudregeln, att politiavdelningen i princip endast borde taga befattning
med länsstyrelseärenden. Sålunda torde ärenden rörande förråd av eldfarliga
oljor vara att anse såsom magistratsärenden, men med hänsyn till det
föreliggande sambandet med ärenden rörande upplag av dylika oljor, vilka
vore länsstyrelseärenden, ansåge de sakkunniga, att samtliga nu berörda
ärenden borde behandlas å politiavdelningen. Vidare syntes ärenden rörande
spårvägstrafiken trots sin karaktär av magistratsärenden böra behandlas
på politiavdelningen, enär dessa jämförelsevis fåtaliga ärenden ägde
intimt samband med de i omnibusdiariet förda ärendena örn yrkesmässig
omnibustrafik, vilka i sin tur vore länsstyrelseärenden. Till ifrågavarande
avdelning borde jämväl hänföras vissa ärenden angående brandväsendet och
sotningsväsendet enligt 48 § 1 mom. brandstadgan, vissa trafikärenden enligt
12 och 18 §§ vägtrafikstadgan samt ärenden angående fastställande av
reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar m. fl. enligt 23 § ordningsstadgan
för rikets städer. Passärenden torde numera få betraktas såsom länsstyrelseärenden.

2. Från polismästarens expedition borde enligt de sakkunnigas mening till
politiavdelningen överföras handläggningen av ärenden, som avsåges i lagen
den 11 juni 1937 örn utlännings rätt att här i riket vistas, samt med stöd
av denna lag utfärdade författningar såsom yttranden rörande ansökningar
örn uppehållstillstånd, främlingspass eller identitetscertifikat samt prövning
av besvär över kriminalpolisintendentens beslut örn utlännings avvisning
ävensom beslut örn utvisning av utlänning. Samtliga dessa ärenden vore
länsstyrelseärenden.

3. Vidare borde från kanslipolisintendentens expedition till politiavdelningen
eller möjligen i något fall till kansliet överflyttas följande grupper
av ärenden, vilka där ej annat särskilt angåves torde få anses såsom länsstyrelseärenden
:

a) Ärenden angående tillstånd till inköp av skjutvapen och ammunition
m. m. (vapendiariet) ävensom remisser från socialdepartementet angående
införsel av skjutvapen och ammunition samt av skytteföreningar begärd
dispens från bestämmelserna i vapenkungörelsen (ärendena inginge i allmänna
diariet 2).

b) Ärenden angående handel med preventivmedel (ärendena inginge i allmänna
diariet 3).

c) Ärenden angående tillstånd till utskänkning av alkoholfria och därmed
jämförliga drycker samt tillstånd till utsträckning av irtskänkningstider
(kafédiariet).

d) Ärenden angående tillstånd till idkande av hotell- eller pensionatrörelse
samt tillstånd att idka handel med skjutvapen, ammunition eller explosiva
varor (ärendena inginge i yrkesdiariet).

e) Ärenden angående personer, som häktats i landsorten eller vilka begärts
häktade av polismyndighet i landsorten, vilka ärenden avsåge förpassande
av personer till eller från annan länsstyrelse (brottmålsdiariet 1).

f) Ärenden angående villkorligt frigivna fångar enligt 8 och 10 §§ lagen
den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning, ävensom förordnanden örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

beslag enligt 17 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker och vin samt enligt 23 § vapenkungörelsen
den 22 juni 1934 (brottmålsdiariet 2).

gj Ärenden angående sinnessjuka personer, om vilkas intagande å sinnessjukhus
det jämlikt 47 § 3, sista stycket, sinnessjuklagen den 19 september
1929 åligger länsstyrelse att förordna (dårdiariet).

h) Ärenden angående elektriska anläggningar, uppsättande av radioantenner
eller dylikt över allmän plats m. m. (elektriska diariet).

i) Ärenden angående intagning å alkoholistanstalt (ärendena inginge i
rusdrycksdiariet).

4. Slutligen borde enligt de sakkunnigas mening från trafikpolisintendentens
expedition till politiavdelningen överföras handläggningen av ärenden
angående indragning av körkort eller av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik.

Beträffande personalbehovet å politiavdelningen hava de sakkunniga
inledningsvis framhållit, att en förstärkning av personalen i jämförelse
med den nuvarande personaluppsättningen å överståthållarens avdelning för
polisärenden av flera skäl vore erforderlig. De sakkunniga anföra härom.

Den nuvarande personaluppsättningen å sistnämnda avdelning måste anses
vara alltför liten med hänsyn till de synnerligen betydelsefulla och arbetskrävande
uppgifter som redan nu ankomme på avdelningen. Sålunda
funnes för närvarande därstädes förutom polissekreteraren endast följande
befattningshavare med juridisk utbildning, nämligen en assessor (B 27) och
en notarie (B 21) ävensom en amanuens. Samtliga dessa befattningshavare
hade föredragning inför överståthållaren. Den föredragning, som åvilade
polissekreteraren, torde vara av större omfattning än som i allmänhet förekomme
för landssekreterarnas vidkommande. På grund härav hade polissekreteraren
icke möjlighet att i önskvärd utsträckning utöva närmare kontroll
över de övriga tjänstemännens arbete eller att närvara vid deras föredragning,
vilket förhållande i sin ordning bunde överståthållaren vid det
dagliga rutinarbetet uti icke önskvärd omfattning, därest ej arbetets kontinuitet
skulle allvarligen äventyras. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,
hade det därjämte visat sig nödvändigt att under stora delar av året bereda
polissekreteraren partiell tjänstledighet från löpande göromål och sålunda
dubblera polissekreterartjänsten. Endast på detta sätt hade det varit möjligt
för polissekreteraren att få tillfälle att mera ingående ägna sig åt de
mest krävande av de arbetsuppgifter, som åvilade honom. Polissekreteraren
hade bland annat att föredraga ärenden rörande infordrade utlåtanden över
förslag till allmän lag eller författning eller över andra frågor av större betydelse.
I detta hänseende förelåge i jämförelse med länsstyrelserna den
olikheten, att Överståthållarämbetet finge dylika ärenden på remiss i större
omfattning än som torde vara fallet med länsstyrelserna i allmänhet. Trots
den på flera händer, även amanuensen, uppdelade föredragningen, vore arbetet
för föredragandena av sådan omfattning att övertidsarbete mäste anses
såsom regel. På grund av de anförda omständigheterna syntes en betydande
förstärkning av arbetskrafterna påkallad redan med avdelningens nuvarande
arbetsuppgifter, därest icke arbetsresultatet i längden skulle bliva
lidande. Vad nu sagts gällde givetvis i än högre grad, för den händelse
en utökning av de nuvarande göromålen komme till stånd i enlighet med
de sakkunnigas förslag. Därvid vore att märka, att särskilt utlännings- och
vapenärendena ävensom ärenden rörande alkoholister samt örn indragning
av kör- eller trafikkort innefattade synnerligen grannlaga uppgifter, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

krävde ingående utredningar, och vilka förutsatte särskild erfarenhet och
omdöme hos vederbörande föredragande. Vissa av dessa ärenden, särskilt
utlänningsärendena, förekomme i en omfattning, vartill motsvarighet torde
saknas vid länsstyrelserna i allmänhet.

I fråga örn personalens lönegradsplacering anmärka de sakkunniga, att
de till utgångspunkt tagit löneställningen för motsvarande befattningshavare
vid länsstyrelserna.

De sakkunniga framlägga härefter förslag rörande den juridiskt utbildade
personalen vid politiavdelningen, därvid de anföra följande.

Den personal, som åtnjöte juridisk utbildning, borde utökas med två
assessorsbefattningar, vilka dock i betraktande av att vid länsstyrelserna
ännu icke uppförts mera än en ordinarie assessorstjänst vid en och samma
avdelning tills vidare torde böra placeras i lönegraden Eo 27. Dessa båda
befattningshavare avsåges givetvis för de mera kvalificerade ärendena. Därutöver
ville de sakkunniga föreslå inrättande av ytterligare två ordinarie
notarietjänster, den ena av l:a klass (A 24) i första hand för ärenden rörande
indragning av körkort och trafikkort samt den andra av 2:a klass (A 21).
Vidare syntes böra vid Överståthållarämbetet genomföras samma anordning
beträffande den juridiskt utbildade rekryteringspersonalen som gällde vid
länsstyrelserna. Enligt kungl, brev den 12 november 1937 kunde till befattningshavare,
som antagits till extra länsnotarie eller extra länsbokhållare,
utgå lön under första tjänsteåret högst enligt 14:e lönegraden i den i gällande
icke-ordinariereglemente intagna löneplanen för extra tjänstemän och under
påföljande två år högst enligt 19:e lönegraden i samma löneplan. Därefter
kunde befattningshavaren antagas till extra ordinarie länsnotarie eller länsbokhållare
med placering högst i 19:e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän. Det förefölle de sakkunniga naturligt, att samma befordringsgång
finge gälla för motsvarande befattningshavare vid Överståthållarämbetet.
De sakkunniga ville föreslå, att å politiavdelningen finge inrättas
två befattningshavare av nu förevarande slag, förslagsvis benämnda extra
notarier, av vilka den ena skulle ersätta den nuvarande amanuensen.

Beträffande den personal, som i övrigt skulle erfordras å politiavdelningen,
uttala sig de sakkunniga sålunda.

För kontroll å kaférörelsen samt för den diarieföring och det ökade
kansliarbete, som föranleddes av de nytillkommande ärendena å politiavdelningen,
föresloge de sakkunniga en ökning av antalet kanslisttjänster .med
två, den ena ordinarie (A 15) och den andra tills vidare icke-ordinarie. Även
beträffande löneställningen för rekryteringspersonal till kanslisttjänster borde
enligt de sakkunnigas mening tillämpas samma grunder som i förenämnda
kungl, brev den 12 november 1937 föreskrivits för motsvarande personal
vid länsstyrelserna. Enligt sagda brev finge till befattningshavare, som antagits
till extra landskanslist eller extra landskontorist, utgå lön under första
tjänsteåret högst enligt 4:e lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän,
under påföljande två år högst enligt 7:e lönegraden och under därefter följande
tre år högst enligt ll.e lönegraden i samma löneplan. Därefter finge
befattningshavaren antagas till extra ordinarie landskanslist eller extra ordinarie
landskontorist med placering högst i 14:e lönegraden i löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän.

Vid den allmänna utökning av arbetsuppgifterna, som förordats, syntes
vidare en viss ökning av biträdespersonalen ofrånkomlig. Utöver redan befintlig
personal vid överståthållarens avdelning för polisärenden syntes böra

Kungl. ~^Maj:ts proposition nr 115.

anställas ytterligare 1 kanslibiträde (A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 extra
ordinarie kontorsbiträden (Eo 4) samt 1 extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2).
Dessutom torde den nuvarande extra ordinarie expeditionsvakten böra erhålla
ordinarie anställning (A 5), varjämte syntes böra nyanställas en extra
expeditionsvakt (Ex 5), vilken även i viss utsträckning borde kunna anlitas
för tjänstgöring å kansliavdelningen. Erinras kunde att uti huvudstaden
behovet av personal för brådskande budskickning vore helt annat än i länen.

De sakkunniga hava härefter uppehållit sig vid frågan örn löneställningen
för chefen för politiavdelningen och i samband därmed berört spörsmålet örn
tjänstebenämningen för nämnda befattningshavare ävensom för chefen för
kansliavdelningen. De sakkunniga anföra i dessa delar.

Polissekreteraren hade av ålder haft samma ämbetsställning som landssekreterare.
Med hänsyn härtill syntes befattningshavaren i fråga böra placeras
i lönegraden A 30. Därutöver borde emellertid, ej minst på grund
av att beslutanderätt å ämbetets vägnar torde böra anförtros vederbörande
befattningshavare i ett flertal ärenden, tillkomma avlöningsförstärkning av
samma slag, som utginge till landssekreterarna i länen, varvid de sakkunniga
i betraktande av de på befattningshavaren ankommande göromålens art och
omfattning ansåge avlöningsförstärkningen icke böra utgå med lägre belopp
än i de största länen eller sålunda med 3,500 kronor för år. Aven med
nämnda löneställning komme en betydande försämring att inträda i förhållande
till de förmåner, som för närvarande utginge till innehavaren av polissekreterartjänsten.

Vad beträffade tjänstebenämningen för chefen för politiavdelningen, ansåge
de sakkunniga, att beteckningen sekreterare för denna tjänst liksom
för chefen för kansliavdelningen vore olämplig och direkt missvisande för
uppfattningen av dessa tjänsters karaktär. Inom statsförvaltningen i övrigt
brukade benämningen sekreterare avses för tjänster i lönegraderna A 24
och A 26 med helt andra åligganden än som avsåges för nu ifrågavarande
befattningshavare. Möjligen skulle titeln landssekreterare kunna tänkas för
dessa båda tjänster, men detta torde dock knappast vara lämpligt, enär en
dylik benämning skulle vara ägnad att ingiva en vilseledande föreställning
örn befattning vid någon av länsstyrelserna uti landet. I anslutning till
den nomenklatur, som tillämpats vid 1936 års organisation av överståtliållarämbetets
avdelning för skatteärenden, då chefen för nämnda avdelning erhållit
benämningen skattedirektör, föresloge de sakkunniga, att chefen för
politiavdelningen benämnes politidirektör och chefen för kansliavdelningen
kanslidirektör.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså personalbeståndet å politiavdelningen
bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 politidirektör (A 30),
1 assessor (A 27), 1 notarie av lia klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass (A 21),
3 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),
3 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 6 kontorsbiträden (A 4).
2) Icke-ordinarie tjänstemän: 2 assessorer (Eo 27), 2 notarier (högst Eo 19),
1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4), 2 skrivbiträden (Eo 2),
1 expeditionsvakt (Ex 5) och 1 skrivbiträde (Ex 2). Politidirektören skulle
äga uppbära en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år.

Kungi. Majus proposition nr Ilo.

Organisationen av överståtliållarämbetets kansli.

Innan jag redogör för de sakkunnigas förslag rörande ändrad organisation
av överståtliållarämbetets kansli, vill jag på basis av de uppgifter, som
lämnats av de sakkunniga, lämna en redogörelse för den nuvarande organisationen
av kansliavdelningen.

Kansliavdelningen är — såsom omförmälts i det föregående — redan för
närvarande uppförd å riksstaten. Befattningshavarna äro sålunda underkastade
bestämmelserna i de statliga avlönings- och pensionsförfattningarna.

Det nuvarande personalbeståndet vid kansliavdelningen framgår av följande
sammanställning.

Befattningshavare Lönegrad

1 sekreterare........................................ A 30

1 assessor .......................................... A 26

1 notarie ............................................ A 24

1 notarie ............................................ A 21

2 amanuenser ...................................... Ex 16

4 kanslister.......................................... A 15

1 förste expeditionsvakt............................ A 7

1 kanslibiträde...................................... A 7

1 expeditionsvakt .................................. A 5

1 kassörska.......................................... Eo 5

2 kontorsbiträden .................................. A 4

1 kontorsbiträde.................................... Eo 4

1 kontorsbiträde.................................... Ex 4

1 tillfälligt skrivbiträde............................ —

De olika befattningshavarnas åligganden framgå av föreskrifterna i §§ 5
—12 arbetsordningen för Överståthållarämbetet.

Sekreteraren åligger att handlägga ärenden, som angå:

1. Tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt samt
arbetsordning.

2. Medelsförvaltningen.

3. Ändring av huvudstadens område eller den kyrkliga indelningen inom
huvudstaden.

4. Åtgärder enligt lagarna örn kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse
därstädes.

5. Överståtliållarämbetets befattning med magistraten och rådhusrätten,
rannsakningsfängelset, åklagarväsendet, fastighetsregisterkontoret ävensom
förste stadsfogden.

6. Medlare i äktenskapstvister.

7. Stadsplan^- och byggnadsväsende!.

8. Fastighetsbildning.

9. Reglementen för auktionsverk och föreningar av näringsidkare

10. Sparbanker.

11. Jordbrukets kreditkassor.

12. Förvärv åt eller avhändelse från staten eller allmän inrättning av
äganderätt till fastighet.

13. Till kansliavdelningens verksamhetsområde hörande framställningar
och utlåtanden.

14. Vård av uppbördssäkerhet samt kontroll å stämpelförsäljning.

15. Amne av större vikt och betydelse eller av principiell innebörd inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 115. 31

de grupper av ärenden, vilkas handläggning enligt bestämmelserna här nedan
eljest ankommer å annan föredragande inom avdelningen.

När underståthållaren åtnjuter tjänstledighet eller är av förfall förhindrad,
har sekreteraren jämlikt 49 § instruktionen för Överståthållarämbetet (1938:
597) att i hans ställe utöva beslutanderätten.

Assessorn handlägger ärenden av följande slag:

1. Exekutiva auktioner, fördelningar av köpeskilling samt sådana överexekutorsärenden,
vilka påkalla interimistiska beslut eller i vilka förklaring
avgivits; dock ej ärenden angående införsel eller avflyttningsförbud.

2. Riksdagsmannaval.

3. Gälds betalning genom penningars nedsättning i allmänt förvar.

4. Fördelning av medel, som nedsatts enligt vattenlagen, lagen örn återköpsrätt
till fast egendom och lagen örn inteckningshavares rätt till betalning
ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

5. Expropriation.

6. Åtgärder enligt ensittarlagen.

7. Barn utom äktenskap.

8. Förskottering av underhållsbidrag till barn, dock ej ansökningar örn
ersättningar av statsmedel.

9. Anteckning i handels-, närings-, försäkrings- och föreningsregistren.

10. Gårdfarihandel.

11. Rätt för utlänning att inom landet idka handel eller annat näringsyrke.

12. Förvärv av fastighet för utländsk undersåte, bolag, förening eller
stiftelse.

13. Allmänna arvsfonden.

14. Arvoden åt förundersökare i brottmål och övervakare över villkorligt
dömda.

15. Fredande av forntida minnesmärken och naturminnesmärken samt
fornfynd.

16. Främmande trosbekännare och deras religionsutövning.

17. Ämne, som ej ankommer å annan föredragande.

På den i lönegraden A 24 placerade notarien ankommer handläggningen
av följande ärenden:

1. Fattigvård och barnavård, dock ej där fråga är örn ersättningstalan
mot enskild eller om ersättning av statsmedel.

2. Införsel och avflyttningsförbud.

3. Sammanläggning av straff och straffs befordran till verkställighet ävensom
granskning av fångförteckning.

4. Häktade, vilka skola rannsakas vid domstol i Stockholm.

5. Tillsyn över stiftelser.

Den i lönegraden A 21 placerade notarien har att handlägga ärenden,
som angå:

1. Förut ej angivna överexekutorsåligganden.

2. Fattigvård och barnavård, vari fråga är örn ersättningstalan mot enskild
eller örn ersättning av statsmedel.

3. Lösöreköp.

4. Anmälningar örn anläggning eller övertagande av boktryckeri.

5. Intyg angående förlagsinteckning.

0. Giftiga ämnen.

7. Stiftelseurkund för aktiebolag.

8. Namn å kvarter och gator samt adressnumrering.

9. Statistiska uppgifter från näringsidkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Amanuenserna biträda bland annat med utfärdande av kommunikationsresolutioner
i utsökningsmål, uppsättande av utslag i sådana mål, förberedande
åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheter och tomträtter samt
uppsättande av protokoll rörande exekutiv försäljning och likvidförrättning
m. m.

Av de övriga befattningshavarna å kansliet må vidare nämnas, att en
kanslist (räkenskapsföraren) ombesörjer förande av inkomstjournal, utgiftsjournal,
inkomstbok, utgiftsbok, huvudbok, kassajournal, special över vittnesersättningar
enligt lagen örn fri rättegång, dagbok över medel från exekutiv
auktion, special över auktionskostnader, kortregister över auktionskostnader,
kortregister rörande auktionsförskott, kortregister över auktionsmedel, special
över registreringsavgifter, diarium över medel deponerade enligt lagen
örn gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, diarium
över medel deponerade enligt nja liyreslagen, diarium över ersättningar till
personer utsedda att övervaka villkorligt frigivna, utsedda till medlemmar
av jury och utsedda att biträda vid avgivande av sjöförklaring, diariet över
värnpliktslåneärenden och reskontra beträffande sådana lån, uppgifter till
statskontoret över insättningar å checkräkning, samt uppgift till statskontoret
och riksbanken över utfärdade checkar. Vidare upprättar han förslag till
protokoll i ärenden rörande räkenskapsdiariet och förslag till resolutioner
rörande lyftning av medel i ärenden under nedsättningsdiariet, förslag till
protokoll rörande deponerade medels överföring till enskild bank, utanordningsbeslut,
ombesörjer avsändande av medel över ämbetets tjänstepostgirokonto,
utskriver och kontrasignera!'' av ämbetet utfördade checkar, granskar
ansökningar från Stockholms stad örn statsbidrag för förskottering av underhållsbidrag
till barn, uppsätter kassarapporter samt avgiver ämbetets redovisningar
till riksräkenskapsverket.

Kassörskan verkställer in- och utbetalningar av medel, för kassamemorial,
diarium över nedsättning av fullföljdsavgift och kostnadsersättning, liggare
över borgensförbindelser samt ekonomidiarium ävensom uppsätter förslag
till kungörelser rörande exekutiva auktioner och kallelser av rättsägare till
sådana auktioner.

Ett kontorsbiträde tjänstgör såsom biträde åt räkenskapsföraren.

De sakkunniga behandla i sitt förslag frågan vilka ärenden, som
i fortsättningen böra handläggas å kansliet. De anföra härom:

Av den redogörelse, som i 1940 års förhandlingskommissions betänkande
(sid. 75—80) lämnats för de olika slag av ärenden, som handlades å kansliavdelningen,
framginge, att därstädes förekomme ärenden av såväl länsstyrelse-
som magistratsnatur. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida
detta förhållande kunde betraktas såsom fullt rationellt med de sakkunnigas
principiella utgångspunkt, att på riksstaten borde för överståthållarämhetets
vidkommande upptagas allenast befattningshavare med i huvudsak länsstyrelseuppgifter.
Emellertid vore att märka, att orsaken till att åtskilliga
magistratsärenden kommit att hänföras till kansliet berodde på ärendenas
samband med vissa länsstyrelseärenden. Ett exempel på detta förhållande
vore, att anteckningar i förenings- och försäkringsregistren vore länsstyrelseärenden,
under det att anteckningar i handelsregistret finge betraktas som

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

magistratsärenden. I länell hade det varit nödvändigt med en åtskillnad
beträffande handläggningen av dessa grupper av ärenden, i det att anmälningar
till handelsregistret av hänsyn till allmänheten ansetts böra kunna
ske även hos myndighet i andra städer jin residensstäderna. I Stockholm
däremot hade allmänheten ett intresse av ett sammanförande till en och
samma myndighet och det hade då framstått som naturligt att förlägga
ärendena till överståthållarämbetets kansli. Någon ändring därutinnan borde
icke ifrågakomma. En annan omständighet, som bidragit till det jämförelsevis
stora antalet magistratsärenden å kansliet, vore att detta i stor utsträckning
kommit att påläggas överexelmtorsärenden, vilka i andra magistratsstäder
åvilade magistraten eller siirskild ledamot av denna. Sagda förhållande
berodde på den historiska utvecklingen, som medfört, att magistraten
i Stockholm överhuvudtaget icke fyllde de funktioner, som tillkomme magistraterna
i andra städer. En återgång till en särskild magistratsförvaltning
i Stockholm, vilket statskontoret i sitt yttrande över förhandlingskommissionens
betänkande antytt möjligheten av, skulle såsom kommissionen själv
anfört betyda »en utveckling bakåt till organisationsformer, som av effektivitetshänsyn
funnits böra övergivas». Ej minst ur kostnadssynpunkt måste
ett dylikt återupplivande av en särskild magistratsförvaltning framstå såsom
olämpligt. Av det sagda framginge att de sakkunniga för sin del ansåge,
att de ärenden, som för närvarande handlades å överståthållarämbetets kansli,
även i fortsättningen borde behandlas därstädes. Detta borde dock icke utesluta,
att en av praktiska skäl betingad omflyttning av ärenden mellan kanslieto
och politiavdelningen kunde få förekomma.

A andra sidan syntes vissa ärenden, som nu behandlades på annat håll,
böra överföras till handläggning å kansliet. Sålunda anslöte sig de sakkunniga
helt till det av de tidigare omnämnda kommitterade framförda förslaget,
att den förvaltning av statsmedel, som ankomme på Överståthållarämbetet,
förlädes till kansliet. Vidare ansåge de sakkunniga böra dit hänföras
ärenden angående arvsskatt och skatt för gåva. Dessa ärenden, som
otvivelaktigt finge anses såsom länsstyrelseärenden, behandlades för närvarande
inom skatteavdelningen å skattedirektörens expedition. De ägde emellertid
icke sådant samband med övriga å skatteavdelningen förekommande göromål,
att de av denna orsak borde kvarligga å skatteavdelningen. Detta vore
däremot fallet med vissa andra länsstyrelseärenden, som enligt de sakkunnigas
mening alltjämt borde behandlas å nämnda expedition. Ytterligare
borde mantalsskrivnings- och värn pliktsmålen, som av nämnda kommitterade
ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition,
med hänsyn till sin natur av länsstyrelseärenden förläggas till överståthållarämbetets
kansli.

Beträffande personalbehovet å överståthållarämbetets kansli erinra de
sakkunniga till en början, att Överståthållarämbetet i skrivelse den 16 juni 1939
till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framfört vissa önskemål beträffande
befattningshavarnas löneställning. I skrivelsen hade ämbetet föreslagit, att
sekreteraren måtte tillerkännas en avlöningsförstärkning i likhet med landssekreterarna,
att assessorstjänsten måtto uppflyttas en lönegrad eller till
samma lönegrad sorn länsassessorstjänsterna (A 27), att en av kanslistbefattningarna
måtte utbytas mot en bokhållarbefattning i samma lönegrad som
befattningen såsom andre länsbokhållare (A 21) samt att en av kontorsbiträdesbefattningarna
måtte utbytas mot en kanslibiträdesbefattning (A 7).

De sakkunniga erinra vidare, att tjänsteförteckningssakkunniga den 21

Bihang till riksilagens protokoll 1542. 1 sami. Nr 115. 41742 ,''i

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

maj 1941 avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna A 1-—A 29 (statens off. utredn.
1941: 17). Av betänkandet framginge, att nämnda sakkunniga i fråga örn
befattningar inom de lönegrader, som varit föremål för behandling, allenast
ansett sig böra beakta behovet av en särskild befattningshavare för överståthållarämbetets
räkenskapsföring och utanordningsärenden, i vilket avseende
föreslagits införande av en befattning såsom förste kanslist i lönegraden
A 17.

De sakkunniga framlägga härefter förslag örn viss utökning av personalen
å överståthållarämbetets kansli. De sakkunniga uttala sig på följande sätt.

Vid bedömande av personalbehovet för kansliet borde hänsyn tagas därtill,
att den nuvarande personalen måste anses alltför fåtalig. Framhållas
kunde att sedan överståthållarämbetets kansli år 1914 erhöll sitt i stort sett
nuvarande personalbestånd — bortsett från den år 1936 inrättade assessorstjänsten
— Stockholms folkmängd vuxit med över 208,000 personer, ungefärligen
motsvarande folkmängden i ett medelstort län. Vad särskilt de mera
kvalificerade befattningshavarna anginge, hade bristen på personal medfört,
att sekreteraren endast kunnat ägna sig åt sin egen föredragning men däremot
icke medhunnit att deltaga i behandlingen av ärenden, vilkas föredragning
ankommit på andra tjänstemän. För att möjliggöra för sekreteraren
att deltaga även i de viktigare av sistnämnda slag av ärenden syntes böra
anställas en kvalificerad befattningshavare, som kunde övertaga en del av
sekreterarens föredragningsskyldighet. Därtill komme, att enligt de sakkunnigas
förslag ett stort antal ärenden skulle överflyttas till kansliet, nämligen
— förutom förvaltningen av statsmedel —- arvs- och gåvoskatteärenden
samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Förstnämnda slag av ärenden
vore av den art, att de vid länsstyrelserna alltid torde handhavas av vederbörande
landskamrerare. De sakkunniga ville med hänsyn till det anförda
föreslå, att vid kansliet anställdes ytterligare en assessor i 27 lönegraden,
vilken dock av samma skäl, som tidigare anförts beträffande assessorstjänsterna
å politiavdelningen, tillsvidare borde erhålla extra ordinarie anställning.

För den utökade förvaltningen av statsmedel borde beräknas en förstärkning
av kansliets nuvarande befattningshavare med en tjänsteman med samma
löneställning som länsbokhållare av 2:a klass (A 21). Befattningshavaren
syntes dock böra benämnas notarie. Vidare torde en kanslisttjänst i anslutning
till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag böra uppflyttas till förste
kanslist (A 17).

Ytterligare finge de sakkunniga föreslå, att en ny icke-ordinarie kanslisttjänst
inrättades för de kanslistgöromål, som sammanhängde med tillkomsten
av nya uppgifter å avdelningen. Löneställningen för denne befattningshavare
borde bestämmas enligt de grunder, som förut förordats för motsvarande
tjänsteman å politiavdelningen. Även i fråga örn de två nuvarande
amanuenserna borde tillämpas samma befordringsgång, som de sakkunniga
föreslagit för politiavdelningens motsvarande personal.

Vad anginge behovet av biträdespersonal, vore detta synnerligen svårt
att för närvarande bedöma. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga ansett
sig böra tills vidare föreslå allenast den personalförstärkning, som redan nu
kunde anses oundgängligen erforderlig, eller ytterligare 1 kanslibiträde (A 7),
2 kontorsbiträden (A 4) samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde (Eo 4), varvid
dock den nuvarande extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle bortfalla.
I betraktande av ovissheten huruvida denna personalförstärkning bleve till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

räcklig, ville de sakkunniga understryka angelägenheten av att vederbörande
anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte, intill dess
närmare erfarenhet rörande personalbehovet erhållits, kunna få överskridas
efter medgivande av Kungl. Majit.

I fråga örn avlöningsförhållandena för sekreteraren hänvisa de sakkunniga
till en början till vad Överståthållarämbetet i ämnet anfört i sin förenämnda
skrivelse till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Ämbetet hade däri i
huvudsak anfört följande.

Sekreteraren hos ämbetets kansli vore liksom landssekreterarna placerad
i trettionde lönegraden. Däremot åtnjöte sekreteraren icke såsom landssekreterarna
någon avlöningsförstärkning.

Frågan örn sådan avlöningsförstärkning hade tidigare varit föremål för
prövning dels i samband med 1926 års lönereglering dels i anledning av de
framställningar, som av ämbetet gjorts vid upprättandet av statförslagen för
budgetåren 1935/36 och 1936/37. Ehuru såväl 1924 års landsstatslönesakkunniga
som allmänna civilförvaltningens lönenämnd tillstyrkt, att dylik
avlöningsförstärkning skulle utgå, hava dock överståthållarämbetets framställningar
icke bifallits. Som skäl härför syntes i första hand hava åberopats,
att sekreterarens arbetsuppgifter icke skulle vara så mångsidiga som
landssekreterarnas, i det att vissa av de ärenden, som vid länsstyrelserna
handlades å landskansliet, vid Överståthållarämbetet ankomme på polisavdelningen.

I detta avseende hade emellertid en viktig förändring inträtt därigenom
att i samband med fastställande av ny instruktion för Överståthållarämbetet
ärenden angående fattigvård och barnavård överflyttats till kansliet, som
också fått. taga befattning med de nytillkomna ärendena angående bidragsförskott.
Ärenden av dessa slag föredroges visserligen icke av sekreteraren,
men tillhörde de grupper av ärenden, i vilka det enligt 49 § i instruktionen
tillkom me sekreteraren att utöva beslutanderätten, då underståthållaren åtnjöte
tjänstledighet eller vore av förfall förhindrad. Därjämte kvarstode
ail tjärn t det förhållandet, att ett flertal av landskontorets uppgifter, såsom
exempelvis räkenskapsföring, penningförvaltning samt ärenden angående tillsyn
av stiftelser och allmänna arvsfonden vid Överståthållarämbetet åvilade
kansliet.

En jämförelse mellan arten av de arbetsuppgifter, som enligt den för
länsstyrelsen i Stockholms län fastställda arbetsordningen ankomme på landssekreteraren
därstädes, och de arbetsuppgifter, som enligt överståthållarämbetets
arbetsordning ålåge sekreteraren i kansliet, gåve vid handen att
båda vore föredragande beträffande sådana mål och ärenden, som anginge
tillsättning av befattningshavare och personalfrågor i övrigt samt arbetsordning,
den administrativa, judiciella och kyrkliga indelningen, sparbanker,
av Kungl. Majit och andra myndigheter infordrade utlåtanden samt ämnen
av större vikt och betydelse eller principiell innebörd inom de grupper av
ärenden, vilka eljest tillhörde andra föredragandes handläggning. Landssekreteraren
hade därutöver att handlägga ärenden angående polisväsendet
samt allmän ordning och säkerhet, hamnordningar och hamntaxor, fiske och
jakt, fastighetsförvärv för utlänning, bolag eller föreningar samt jordbruksarrenden
under bolag och med dem likställda jordägare ävensom arbetslöshet,
medan sekreteraren i kansliet utöver de med landssekreteraren gemensamma
ärendena hade att handlägga sådana ärenden, som anginge åtgärder
enligt lagarna om kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse
därstädes, överståthållarämbetets befattning med magistraten och rådhus -

■ Kungl. Majlis proposition urlin.

rätten, rannsakningsfängelset, åklagarväsendet, fastiglietsregisterkontoret oell
förste stadsfogden, medlare i äktenskapstvister, stadsplane- oell byggnadsväsendet
samt fastighetsbildning, reglementen för auktionsverk och föreningar
av näringsidkare, jordbrukets kreditkassor, förvärv åt eller avliändelse från
staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet samt vård av uppbördssäkerliet
och kontroll å stämpelförsäljning.

De sekreteraren sålunda särskilt åvilande uppgifterna — av vilka befattningen
med rannsakningsfängelset, fastighetsregisterkontoret, förste stadsfogden
och åklagarväsendet omfattade organisations-, anslags- och personalfrågor
samt befattningen med magistraten och rådhusrätten, förutom vissa
personalfrågor, bland annat fastställande av arbetsordning för magistraten —
måste anses helt uppväga de landssekreteraren åvilande säruppgifterna.
Framhållas borde, att ärenden angående stadsplane- och byggnadsväsende!
i Stockholm ofta vore av synnerligen invecklad beskaffenhet.

Då således sekreteraren i kansliet både med hänsyn till sina arbetsuppgifter
och den beslutanderätt, som enligt instruktionen tillkomme honom i
underståthållarens ställe, intoge en ställning, helt motsvarande en landssekreterares,
finge Överståthållarämbetet vidhålla sitt tidigare framställda
önskemål, att sekreteraren erliölle en avlöningsförstärkning, uppgående till
åtminstone 2,500 kronor eller det belopp, som tillkomme landssekreteraren
i medelstora län.

Överståthållarämbetet ansåge sig vidare böra understryka den synnerliga
omfattningen av sekreterarens arbetsbörda. Hedan efter folkmängd räknat
motsvarade Stockholm två och ett halvt län. Men när arbetsbördan mättes
efter ärendenas antal bleve skillnaden mellan Stockholms stad, å ena, och
länen å andra sidan än större. Det kunde därför knappast försvaras att
avdelningschef vid landets utan jämförelse största länsstyrelse, skulle vara
sämre avlönad än avdelningschef i länsstyrelser, där arbetsbördan vore blott
en bråkdel mot överståthållarämbetets.

För egen del göra de sakkunniga i berörda ämne följande uttalanden.

Vid bedömande av föreliggande fråga borde beaktas, att enligt de sakkunnigas
förslag kansliet liksom även den nya politiavdelningen skulle få
en annan och mera betydelsefull ställning än tidigare. Då vid föregående
tillfällen fråga varit örn avlöningsförstärkning till chefen för kansliavdelningen,
hade man utgått från den dåvarande organisationen, enligt vilken
länsstyrelseärendena handlades på fyra skilda avdelningar, nämligen kansliet,
överståthållarens avdelning för polisärenden, polismästarens avdelning samt
skatteavdelningen. Det hade därför tidigare synts Överståthållarämbetet tveksamt,
om cheferna för varje särskild avdelning med deras mera begränsade
verksamhetsområden borde jämföras med avdelningscheferna i rikets största
län. Genom den av de sakkunniga nu föreslagna omorganisationen bleve
emellertid läget ett annat. Praktiskt taget samtliga länsstyrelseärenden
sammanfördes nu till endast två avdelningar inom Överståthållarämbetet,
kansliet och politiavdelningen. Vad kansliet anginge, skulle detta tillföras
handläggningen av arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och
värnpliktsmål, varjämte dit skulle sammanföras all förvaltning av statsmedel.
Till politiavdelningen skulle hänföras, förutom samtliga ärenden å överståthållarens
avdelning för polisiirenden, ett flertal betydelsefulla grupper av
ärenden, bland andra utlännings- och vapenärenden, vissa utskänknings- och
alkoholistärenden samt ärenden angående indragning av körkort eller av
tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik. Den omständigheten att på skatteavdelningen
skulle kvarstanna handläggningen av rena skattefrågor, vilka i
länen toge blott en begränsad del av landskontorets arbetskrafter i anspråk,
samt att i poliskammaren, som i övrigt skulle handhava endast magistrats -

Kungl. Majlis proposition nr 115.

ärenden, skulle handläggas vissa trafikfrågor, syntes i detta sammanhang ej
vara av större betydelse och uppvägdes i viss mån därav, att å kansliet och
politiavdelningen i stället skulle komma att handläggas ett antal magistratsärenden.

Då Stockholm vore landets till folkmängden ojämförligt största län och
Överståthållarämbetet med hänsyn till ärendenas antal även vore landets
största länsstyrelse, syntes ej längre kunna motiveras en annan och lägre löneställning
för chefen för kansliavdelningen liksom för chefen för politiavdelningen
därstädes än i rikets övriga största län. De sakkunniga finge fördenskull
föreslå, att chefen för kansliet, på sätt förut jämväl förordats för chefen
för politiavdelningen, erhölle avlöningsförstärkning med 3,500 kronor för år.

Såsom framgår av det förut anförda anse de sakkunniga, att chefen för
kansliavdelningen bör benämnas kanslidirektör. De hava i detta sammanhang
särskilt understrukit, att befattningshavaren i fråga vore ensam beslutande
i flertalet å kansliet förekommande ärenden, då underståthållaren
åtnjöte ledighet eller av annan orsak vore förhindrad att utöva sitt ämbete.
Under åtskillig tid av året intoge sålunda sekreteraren å överståtkållarämbetets
kansli i fråga örn avgörandet av förekommande ärenden samma ställning
som en verkschef.

I fråga örn assessorn framhålla de sakkunniga, att dennes åligganden i
åtskilliga fall numera hade karaktären av enmansärenden, i vilka han ensam
meddelade beslut å överståthållarämbetets vägnar. Detta vore exempelvis
fallet med ärenden, som anginge anteckning i handels-, närings-, försäkringsoch
föreningsregistren, exekutiva auktioner och fördelning av köpeskilling, fördelning
av medel, som nedsatts enligt expropriationslagen, ävensom liknande
förrättningar enligt vattenlagen m. fl. lagar. Det med tjänsten förenade
ansvaret vore sålunda — förklara de sakkunniga —■ numera betydligt större
än då tjänsten inrättades och därvid i avbidan på närmare erfarenheter
placerades i 26:e lönegraden. De sakkunniga hava för sin del icke kunnat
finna några bärande skäl, varför assessorsbefattningen skulle vara lägre
placerad än länsassessorstjänsterna, och föreslå därför, att befattningen uppflyttas
till lönegraden A 27.

Personalbeståndet å överståthållarämbetets kansli skulle enligt de sakkunnigas
förslag bliva följande. 1) Ordinarie tjänstemän: 1 kanslidirektör
(A 30), 1 assessor (A 27), 1 notarie av lia klass (A 24), 2 notarier av 2:a klass
(A 21), 1 förste kanslist (A 17), 3 kanslister (A 15), 1 förste expeditionsvakt
(A 7), 2 kanslibiträden (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 4 kontorsbiträden
(A 4). 2) Icke-ordinarie tjänstemän: 1 assessor (Eo 27), 2 notarier (högst

Eo 19), 1 kanslist (högst Eo 14), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 kontorsbiträde
(Ex 4). Kanslidirektören skulle äga uppbära en avlöningsförstärkning
av 3,500 kronor för år.

De sakkunniga föreslå, att den personalförteckning, som bör fastställas för
de statliga befattningshavarna vid Överståthållarämbetet, uppdelas på två
avdelningar, en för kansliet och en för politiavdelningen.

Fördelningen av kostnaderna mellan kronan och staden.

De sakkunniga erinra inledningsvis, att de i princip anslutit sig till det
förslag örn fördelning av förvaltningskostnaderna för Överståthållarämbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

mellan kronan oell staden, som framlagts av 1940 års förliandlingskommission
ock för vilket i det föregående i stora drag redogjorts.

Härefter påpeka de sakkunniga, att vid ett godtagande av de sakkunnigas
förslag rörande de föreliggande organisationsfrågorna vissa förändringar bleve
erforderliga jämväl med avseende å fördelningen mellan kronan oell staden
av berörda kostnader. I detta hänseende hava de sakkunniga med utgångspunkt
från den i bilaga A till kommissionens avtalsförslag intagna tabellen
framlagt vissa beräkningar.

Yad först angår Jcansliavdelningen uttala sig de sakkunniga sålunda.

Enligt kommissionens förslag skulle totalkostnaden för avdelningen —
inberäknat vissa omkostnader för överståthållaren och underståthållaren —
utgöra 164,388 kronor. Därav skulle falla å kronan 106,852 kronor eller 65
procent och å staden 57,536 kronor eller 35 procent. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle till kansliavdelningen förläggas — förutom dit nu hörande
ärenden — förvaltning av statsmedel, ärenden angående arvsskatt och skatt
för gåva samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Personalstaten skulle
enligt de sakkunnigas förslag utökas och förstärkas dels med anledning av
de nytillkommande göromålen, dels ock — i mer begränsad omfattning —
med anledning av nödvändigheten att oavsett nämnda göromål i viss utsträckning
öka arbetskrafterna. Sålunda skulle avlöningsstaten för kansliet,
som förhandlingskommissionen upptagit till 139,388 kronor, enligt de sakkunnigas
förslag efter de av förhandlingskommissionen tillämpade beräkningsgrunderna
komma att sluta å 187,855 kronor. Expenskostnaderna syntes
böra höjas från 14,800 kronor i kommissionsförslaget till förslagsvis 20,500
kronor.

De personal- och expenskostnader, som belöpte å de nytillkomna arbetsuppgifterna,
avsåge utförandet av länsstyrelseärenden. Det syntes icke kunna
ifrågasättas, att staden skulle bära någon andel av dessa kostnader. I den
mån kostnaderna i de nya staterna upptagits till förhöjda belopp på grund
av att den föregående organisationen varit för snäv, syntes det dock de
sakkunniga rimligt, att staden skulle bidraga till de förhöjda kostnaderna.
Med hänsyn till svårigheten att bestämma denna kostnadsökning och stadens
andel i densamma, syntes emellertid försiktighet böra iakttagas vid beräknandet
av stadens bidrag till dessa kostnader.

Enligt tabellen å sid. 114 i förhandlingskommissionens betänkande
skulle å staden falla kostnader för kansliavdel -

ningen m. m. till belopp av .................................. kronor 57,536

Enligt samma tabell skulle å kronan falla kostnader för____ » 106,852

Dessutom skulle nu tillkomma

för ökad personalstat.......................................... » 48,467

» » expensstat................................... »_5,700

Summa kronor 218,555

De intäkter på kansliets verksamhet, som folie å magistratsärenden, uppginge
enligt kommissionens betänkande (sid. 108) till 30,933 kronor. Dessa
intäkter tillfölle kronan, men avsåge ärenden, vilka författningsenligt ankomme
på magistrat och som i stad, där reglerad lön från staden tillfölle
magistratens befattningshavare, utginge till staden. Stockholms stad borde
därför äga avräkna dessa intäkter från sitt bidrag å 57,536 kronor till överståtkållarämbetets
kansli, i följd varav staden skulle hava att utgiva 26,603
kronor. Med hänsyn till sin uttalade uppfattning, att staden borde i viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

utsträckning bidraga till den kostnadsökning, som betingades av att den
hittillsvarande organisationen varit för liten, holle de sakkunniga före, att
staden borde för kanslikostnaderna påföras i runt tal 40,000 kronor.

Beträffande politiavdelningen yttra sig de sakkunniga till en början på
följande sätt.

Kommissionens förslag hade innefattat en organisation av polisavdelningen
med tre byråer på riksstaten, nämligen polisbyrån, trafikbyrån och
magistratsbyrån, vilka skulle övertaga uppgifter, som nu åvilade såväl överståthållarens
som polismästarens avdelningar av Överståthållarämbetet för
polisärenden. Den av de sakkunniga förordade anordningen innebure däremot
en uppdelning av göromålen dels å en politiavdelning, vilken skulle
ombesörja lmvudparten av länsstyrelseärendena samt vissa därmed sammanhängande
magistratsärenden, dels ock å en poliskammare för handläggning
av det övervägande antalet magistratsärenden samt en del med dessa närbesläktade
länsstyrelseärenden. Kommissionen hade med hänsyn därtill,
att såväl länsstyrelse- som magistratsärenden skulle handläggas inom en
och samma underavdelning av ämbetet, fördelat kostnaderna mellan kronan
och staden efter antalet ärenden, varvid skett en reduktion i fråga örn vissa
grupper ärenden av enklare beskaffenhet. Hade länsstyrelse- respektive
magistratsärenden kunnat helt förläggas till två olika avdelningar inom ämbetet,
skulle en dylik approximativ beräkningsgrund icke vara erforderlig.
Det syntes också förenat med svårigheter att tillämpa densamma i förevarande
fall, där det i princip förutsattes, att på kronans stat skulle uppföras
organ med länsstyrelseuppgifter och på stadens stat organ med magistratsuppgifter.
Nyssnämnda beräkningsgrund torde vara så mycket mindre lämplig
som kommissionen med sin utgångspunkt räknade med ärendenas handläggning
å samma avdelning oberoende av deras länsstyrelse- respektive magistratsnatur
med den möjlighet till rationalisering av arbetet detta medförde, under
det att de sakkunniga till förverkligande av remissmyndigheternas önskemål
rörande närmare överensstämmelse med förvaltningsprinciperna i andra
större städer förordat uppdelning på en politiavdelning och en poliskammare
med olika befattningshavare och skilda lönesystem, vilket givetvis medförde
minskade rationaliseringsmöjligheter vid inhämtande av yttranden m. m.
ävensom ett visst dubbelarbete och därmed också fördyring av arbetet.

Till förverkligandet av grundprincipen i förliandlingskommissionens förslag,
att kronan skulle bära kostnaderna för länsstyrelseärendena och staden
för övriga ärenden, syntes de sakkunniga vara riktigast, att kronan åtoge
sig kostnaderna för politiavdelningen med i princip rätt till ersättning från
Stockholms stads sida för bestridande av göromål av magistratsnatur och
med skyldighet att gottgöra staden dess utgifter för de göromål, som lagts
på poliskammaren.

Vad först anginge göromål av magistratsnatur på politiavdelningen —
närmast ärenden rörande förråd av eldfarliga oljor samt beträffande spårvägslinjerna
— vore dessa av så jämförelsevis ringa omfattning, att de sakkunniga
ansett sig icke hava anledning föreslå särskild ersättning från stadens
sida för handläggningen av desamma. Beträffande härefter ersättningen till
staden för vissa i poliskammaren handlagda ärenden av länsstyrelsenatur
saknades för närvarande i avbidan på slutgiltig omorganisation av denna
del av förvaltningen tillräckligt underlag för ett exakt bedömande av stadens
kostnader. I avbidan härå syntes få tågås till utgångspunkt kommissionens
kostnadsberäkningar. Enligt dessa skulle kronans kostnader för polisavdelningen
med dess tre byråer bliva död,955 kronor. Kostnaderna för den

Kungl. Majis proposition nr Ilo.

lija politiavdelningen skulle med de av kommissionen tillämpade beräkningsgrunderna
bliva 224,076 kronor för personalstaten och 24,946 kronor för
omkostnadsstaten eller sålunda tillhopa 249,022 kronor. Skillnaden i förhållande
till kommissionens förslag utgjorde 17,933 kronor.

De sakkunniga framhålla, att enligt dessa beräkningar staden för kanslikostnaderna
skulle utgiva 40,000 kronor till kronan, under det att med utgångspunkt
från kommissionens kostnadsram kronan skulle till staden utgiva
omkring 18,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för i poliskammaren
förekommande handläggning av länsstyrelsegöromål. På grund av
den nyss påpekade kostnadsökning, som måste anses bliva en följd av ärendenas
fördelning å två skilda ämbetsverk, vore det — anföra de sakkunniga
— sannolikt, att kostnaden för handläggning inom poliskammaren av länsstyrelseärendena
komme att ej oväsentligt överstiga sistnämnda belopp,
18,000 kronor, ehuru för närvarande underlag saknades för ett tillförlitligt
beräknande av kostnadsbeloppet. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga,
att en kvittning bör vara att föredraga framför ett på invecklade beräkningar
grundat likvidförfarande. De sakkunniga hava fördenskull föreslagit, att vid
godtagande av förslaget örn organisationen av kansliet och politiavdelningen
någon särskild fördelning av förvaltningskostnaderna mellan kronan och
staden icke för närvarande skulle förekomma, utan att i stället kronan helt
skulle svara för kostnaderna för kansliet och politiavdelningen, under det
att staden helt skulle svara för den å kommunens stat uppförda poliskammaren.
När framdeles ett tillförlitligt underlag kunde erhållas för bedömande
av kronans kostnader för handläggning av magistratsärenden och
stadens kostnader för handläggning av länsstyrelseärenden, borde frågan örn
en avräkning mellan kronan och staden upptagas till omprövning. I likhet
med vad som hittills förekommit beträffande statens bidrag till kostnaderna
för skatteavdelningen syntes därvid en reglering kunna ske utan särskilt avtal.
Örn en dylik framtida avräkning utvisade, att kronan hade ett tillgodohavande
hos staden, syntes detta lämpligen kunna beaktas vid fastställandet
av statens ersättning till staden för taxeringsarbetet, vilket jämväl torde
böra ske, därest avräkningen utvisade ett saldo staden tillgodo.

Med den av de sakkunniga ovan förordade anordningen skulle sålunda
icke påkallas någon reglering av rättsförhållandet mellan kronan och Stockholms
stad i form av särskilt avtal.

Yad angår skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, att hela avdelningen
tills vidare skulle kvarstå å kommunens stat. I fråga örn formen
för statens bidrag till förvaltningskostnaderna för skatteavdelningen anföra
de sakkunniga, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att för närvarande
frångå den nuvarande metoden. De sakkunniga hava emellertid på anförda skäl
föreslagit, att den nuvarande ersättningen till Stockholms stad för taxeringsarbetet
i Stockholm måtte höjas från 220,000 kronor till 282,000 kronor.

En av de sakkunniga har i särskilt yttrande uttalat, att ställningstagande
till spörsmålet örn höjning av ifrågavarande ersättning först borde
tagas, efter det den pågående utredningen angående taxeringsorganisationen

Kungl. Majlis proposition nr Ilo.

vore färdig, samt att ersättningsbeloppet följaktligen tills vidare borde utgå
efter oförändrade grunder.

Med avseende å kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och
fastighetsregisterkontoret anföra de sakkunniga, att dessa kostnader liksom
hittills böra helt bekostas av staden.

Övei-gångsanordningar m. in.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av de sakkunnigas
förslag framhålla de sakkunniga, att det kunde synas ligga närmast till
hands, att omläggningen skedde vid ett budgetårsskifte och då närmast från
och med den 1 juli 1942. Emellertid skulle det — påpeka de sakkunniga
— troligen vara förenat med vissa svårigheter att låta den ifrågasatta omorganisationen
träda i kraft så kort tid efter ett blivande riksdagsbeslut i
ämnet. Ett realiserande av de sakkunnigas förslag förutsatte nämligen,
att Kungl. Majit först meddelade ny instruktion för Överståthållarämbetet
samt att därefter ny arbetsordning utfärdades. Även örn dessa åtgärder
skulle medhinnas efter det statsmakterna fattat ståndpunkt till organisationsfrågan
och före nästa budgetårs början, medförde det dock olägenheter
ur olika synpunkter att låta en så betydande omorganisation med ändrad
fördelning av ärendena och därav bland annat följande omläggning av överståthållarämbetets
diarier träda i kraft under löpande arbetsår. Lämpligast
syntes därför vara, att tidpunkten för de ifrågasatta omläggningarna bestämdes
till den 1 januari 1943.

De sakkunniga anföra vidare, att i fråga örn avlönings- och pensionsförmåner
för befattningshavare å politiavdelningen givetvis borde i princip
gälla, att de i likhet med andra civila befattningshavare i statens tjänst
skulle vara underkastade bestämmelserna i civila avlöningsreglementet
respektive civila icke-ordinariereglementet samt civila tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet ävensom till nämnda reglementen
hörande tilläggs- och tillämpningsbestämmelser. Eörutom därav betingad
ändring i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet påkallades
icke någon annan förändring i sagda reglemente än ett tillägg till
52 § rörande avlöningsförstärkning åt avdelningscheferna å kansliet och
politiavdelningen i likhet med vad som enligt 12 mom. i sagda paragraf
gällde vid länsstyrelserna. Därav föranleddes jämväl vissa ändringar i 3
och 9 §§ kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet.

För personal, som övergår från nuvarande anställning å kommunens stat,
till befattning å politiavdelningen, erfordras —- framhålla de sakkunniga —
vissa särskilda övergångsanordningar. De sakkunniga uttala sig
härom på följande sätt.

Kungl. Majit hade genom beslut den 29 april 1938, med tillämpning från
och med den 1 april 1938, fastställt ordinarie lönestat för Överståthållarämbetet
samt Stockholms magistrat och rådhusrätt, dock ej i fråga örn befattningar
i lönegraden B 12 oell därunder, iivensom avlöningsreglementen

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

för ordinarie samt icke-ordinarie tjänstemän vid vissa av överståthållarämbetets
avdelningar och Överståthållarämbetet underlydande institutioner
samt vid Stockholms magistrat och rådhusrätt. Sedermera hade Kungl.
Majit genom beslut den 9 september 1938 förordnat, att ordinarie lönestaten
och tjänsteförteckningen för Överståthållarämbetet för polisärenden skulle
från och med den 1 oktober 1938 erhålla viss ändrad lydelse. Vidare hade
Kungl. Majit genom beslut den 6 maj 1938, med tillämpning från och med
den 1 april 1938, fastställt tjänste- och familjepensionsreglementen för samma
myndigheter.

Någon skyldighet för personal, underkastad nyssnämnda reglementen,
att övergå till statsanställning syntes icke föreligga. Däremot torde befattningshavare
inom Överståthållarämbetet vara pliktig att med bibehållen
kommunal avlöning tjänstgöra å motsvarande befattning inom de å riksstaten
upptagna avdelningarna av Överståthållarämbetet. Vidare vore att
nämna, att vissa föreskrifter meddelats beträffande skyldighet för de ordinarie
befattningshavarna att underkasta sig sådana ändringar i avlöningsreglementet,
som genomfördes i enlighet med nuvarande statliga lönebestämmelser,
dock med viss begränsning i denna skyldighet för tjänsteman, som
vid utgången av mars månad 1938 innehade ordinarie befattning. Därest
sådan tjänsteman kvarstode i den befattning, lian innehade den 31 mars
1938, vore han tillförsäkrad fortgående stigande avlöning (däri inbegripet
dyrortstillägg och rörligt tillägg) enligt 1938 års avlöningsbestämmelser.
Befordrades sådan tjänsteman efter nyssnämnda tidpunkt till högre befattning,
vore han likväl tillförsäkrad nyssnämnda förmåner enligt 1938 års bestämmelser
i sin äldre ordinarie befattning. Tjänsteman, som blivit ordinarie
efter mars månads utgång 1938, samt extra ordinarie eller extra tjänsteman
hade icke erhållit några garantier beträffande avlöningen enligt nuvarande
reglemente.

Enligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt att beträffande politiavdelningens
personal erhålla så lättillämpliga avlöningsföreskrifter som
möjligt. Enligt vad nyss framhållits torde såväl ordinarie som icke-ordinarie
befattningshavare, som vid genomförandet av den nya organisationen tillträdde
befattning vid politiavdelningen, äga rätt att välja, huruvida han
ville underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna eller
kvarbliva å stadens motsvarande föreskrifter. Därest han valde det förstnämnda
alternativet, borde de statliga bestämmelserna gälla för honom utan
annan inskränkning än att han skäligen borde för uppfattning till högre
löneklass enligt de statliga avlöningsbestämmelserna tillgodoföras sådan
tjänstgöring, som tillgodoräknats eller skulle tillgodoräknats honom för avlöningsförliöjningar
i den vid övergången till statstjänst innehavda tjänsten
inom Överståthållarämbetet. Likaså borde befattningshavaren i pensionshänseende
få tillgodoräkna sin dittillsvarande anställning inom Överståthållarämbetet,
dock icke i vidare mån än att befattningshavare, som tillika ägde
uppbära uppskjuten livränta från staden, högst finge komma i åtnjutande
av så stor pension av statsmedel, som erfordrades för att denna jämte livräntan
skulle uppgå till full pension enligt de statliga bestämmelserna. Med
en dylik anordning torde något bidrag från stadens sida till pensioneringskostnaderna
icke böra krävas.

För den händelse befattningshavaren föredroge att även i fortsättningen
vara underkastad de kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna,
skulle han formellt kvarstå å kommunens stat och den för honom avsedda
befattningen å riksstaten borde hållas vakant, så länge han innehade sin
omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.
I dylikt fall borde staten årsvis till Stockholms stad utbetala ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

belopp motsvarande vad staten skulle hava utgivit till befattningshavaren
i fråga, därest denne i stället varit underkastad de statliga löne- och pensionsbestämmelserna.
Det syntes lämpligt, att i anmärkning till personalförteckningen
intoges föreskrift i nu angivna hänseende. Denna rätt att kvarbliva
å de nuvarande kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna
borde givetvis endast tillkomma befattningshavarna i samband med ikraftträdandet
den 1 januari 1943 av den föreslagna omorganisationen. Uppkomme
efter nämnda tidpunkt fråga örn tillsättande av befattning vid politiavdelningen,
borde avsteg från de statliga löne- och pensionsbestämmelserna icke
ifrågakomma i vidare mån än att även i detta fall tillgodoräkning i pensionshänseende
borde medgivas enligt samma grunder som förordats för den som
överginge på de statliga bestämmelserna redan vid nyssnämnda tidpunkt.
Ej heller i detta fall hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att ersättning
från stadens sida skulle utgå till staten för pensioneringskostnaderna.

De sakkunniga påpeka, att genom de föreslagna anordningarna den fördelen
skulle vinnas i jämförelse med förhandlingskommissionens förslag till övergångsbestämmelser,
att den löneutbetalande myndigheten endast behövde
tillämpa ett och samma avlöningsreglemente för samtliga befattningshavare.
Därigenom ernåddes en betydande förenkling vid avlöningslistornas uppgörande.
Såvitt de sakkunniga av inhämtade uppgifter rörande personalen
kunde bedöma, torde antalet av de befattningshavare, vilka med tjänstgöring
å politiavdelningen skulle komma att kvarstå å stadens lönestat, icke bliva
betydande.

Under erinran att förhandlingskommissionen förordat, att kronan skulle
svara för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar, som i större eller
mindre utsträckning hade länsstyrelses uppgifter och som borde sammanhållas
till ett enhetligt verk, under det att staden besörjde, att lämpliga
lokaler kunde erhållas för ämbetet i övrigt, anföra de sakkunniga vidare,
att de ansåge sig böra förorda en dylik princip beträffande detta spörsmål.
I detta sammanhang hava de sakkunniga förklarat, att de funnit, att ämbetets
lokaler i mycket stor utsträckning vore olämpliga för sitt ändamål.

Med avseende å frågan örn ordnandet av vissa mellanhavanden mellan
kronan och staden beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse
uttala de sakkunniga bland annat, att något särskilt avtal härutinnan knappast
torde vara erforderligt och att det syntes falla under Kungl. Maj:ts administrativa
beslutanderätt att meddela de föreskrifter därutinnan, som kunde
anses erforderliga.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Yttranden av allmän innebörd.

Stockholms stadsfullmäktige, som överlämnat av stadens kammarkontor,
drätselnämnd, tjänstenämnd och borgarrådsberedning i ärendet avgivna yttranden,
hava för sin del uttalat, att frågan örn överståthållarämbetets omorganisation
och kostnadsfördelningen mellan staten och staden beträffande
ämbetets organisation borde lösas enligt det av 1940 års förliandlingskommission
framlagda förslaget.

. Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Kammarkontoret har anfört, att såvitt kontoret kunde finna, de fördelar,
som skulle vinnas med förliandlingskommissionens förslag, till största delen
skulle gå förlorade vid bifall till de sakkunnigas förslag.

På liknande sätt uttalar sig tjänstenämnden.

Borgarrådsberedningen anför bland annat följande.

Det föreliggande förslaget avsåge blott en dellösning och en provisorisk
reglering av frågan och den tillgoclosåge icke de rimliga anspråk på ekonomisk
och administrativ avlastning, som staden kunde ställa. Trots ett klart
uttalande från de sakkunnigas sida om deras principiella anslutning till
förhandlingskommissionens förslag hade på avgörande punkter avvikelser
skett från grunddragen i detta. Såsom en allvarlig erinran måste anföras,
att ämbetsförvaltningens nuvarande splittring i ekonomiskt, administrativt
och lönetekniskt avseende, som utgjort ett av huvudmotiven till frågans
väckande, enligt de sakkunniga skulle bestå och i vissa avseenden utvidgas.
Tillräckliga skäl varför frågan i dess helhet icke skulle avgöras på en gång
utan endast delvis lösas — samtidigt som viktiga spörsmål liölles svävande —
hade icke framkommit.

Statskontoret uttalar sig på följande sätt.

I de sakkunnigas förslag hade i väsentliga avseenden beaktats de synpunkter
på föreliggande spörsmål, åt vilka statskontoret givit uttryck i sitt
utlåtande över 1940 års förhandlingskommissions betänkande angående uppgörelse
mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets
uppförande å riksstaten m. m. Statskontoret kunde också
ansluta sig till de huvudlinjer, efter vilka de sakkunnigas förslag uppgjorts.
Ämbetsverket ville emellertid framhålla angelägenheten av att en bestämd
gränsdragning komme till stånd mellan å ena sidan det statliga ämbetsverket
och å andra sidan de kommunala förvaltningsorganen på förevarande
område ävensom av att kostnadsfördelningen mellan statsverket och staden
gjordes i möjligaste mån definitiv och således oberoende av mer eller mindre
periodiska avräkningar mellan de båda intressenterna. Enligt statskontorets
mening borde ur dessa synpunkter klart utsägas, att Överståthållarämbetet
skulle bestå av tvenne avdelningar, kansli- och politiavdelningarna, med de
arbetsuppgifter, de sakkunniga ansett böra dit hänföras, och att för återstående
arbetsuppgifter Överståthållarämbetet i vissa avseenden underställda
kommunala verk skulle finnas. Vidare borde fastslås, att statsverket hade
att bekosta Överståthållarämbetet och uppbära de inkomster, som inflöte i
samband med där handlagda ärenden, samt Stockholms stad att bestrida
utgifterna för de kommunala verken oell åtnjuta inkomsterna i dessas verksamhet.
Att fördelningen mellan statsverket och Stockholms stad av förvaltningsuppgifterna
icke ansetts kunna ske efter exakt samma grunder som
i magistratsstäderna i allmänhet, syntes statskontoret sakna betydelse för
kostnadsfrågan.

Med anledning av Stockholms stadsfullmäktiges ställningstagande i frågan
framhåller Överståthållarämbetet - vars yttrande jämlikt beslut av överståthållaren
avgivits och undertecknats av sekreteraren å kansliavdelningen och
av polissekreteraren — till en början följande.

Det vore att märka, att de sakkunnigas ståndpunkt, att ämbetets förstatligande
avsevärt borde begränsas, stöddes såvitt anginge åklagarmyndigheten
och taxeringsavdelningen på det av de sakkunniga anmärkta förhållandet,
att åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation vore föremål för
utredning av särskilda, med Kungl. Maj.ts bemyndigande utsedda sakkunniga.
Vidare vore att framhålla, att förhandlingskommissionens förslag innebure

Kungl. Majus proposition nr 1 lii.

betydande möjligheter till nya tvistiglieter av ekonomisk natur mellan kronan
och staden, då däri förutsattes, att stadens skyldighet att till kronan utgiva
ersättning för kostnaderna för ämbetet och underlydande myndigheter med
nämna mellanrum skulle omprövas vid nya förhandlingar mellan parterna.
Den omständigheten, att enligt kommissionens förslag statsmakterna ensamma
skulle bestämma rörande ämbetets organisation samt angående personal och
expenser även för de avdelningar, som helt eller delvis skulle bekostas av
staden, vore givetvis också ägnad att för framtiden framkalla motsättningar
mellan kronan och staden.

Genom de sakkunnigas förslag ernåddes en ekonomisk uppgörelse beträffande
Överståthållarämbetet utan nu berörda olägenheter. Att samtidigt
de av kommissionen åsyftade fördelarna delvis ginge förlorade torde icke
kunna undvikas. I icke oväsentliga delar kunde dock dessa fördelar bibehållas.
Därvid vore främst att beakta, att ämbetets ekonomiska beroende
av kommunen helt bomme att upphöra beträffande just de avdelningar,
vilka fungerade såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet
och vilka utövade den statliga effektivitetskontrollen över kommunen. För
dessa avdelningar brötes även tidigare isolering gentemot statsförvaltningen
i övrigt. Yad anginge den personal, som fortfarande bomme att kvarstå på
kommunens stat, kunde framhållas, att densamma icke bomme i annan
eller sämre ställning än motsvarande personal inom rikets övriga magistratsstäder.

Överståthållarämbetet bemöter jämväl vad statskontoret anfört rörande
angelägenheten av gränsdragning mellan det statliga ämbetsverket och de
kommunala förvaltningsorganen på förevarande område och anför i sådant
hänseende bland annat.

Att på sätt statskontoret ifrågasatt helt avskilja vissa i överståthållarämbetets
nuvarande organisation inordnade kommunala förvaltningsorgan
från ämbetet syntes medföra betydande olägenheter. Ur formell synpunkt
vore att märka, att i en mångfald lagar och författningar uppdroges åt Överståthållarämbetet
att beträffande Stockholm fullgöra de åligganden, som just
åvilade de avdelningar eller underavdelningar inom ämbetet, vilka vid genomförandet
av den av statskontoret förordade gränsdragningen skulle avskiljas
från ämbetet. Åtgärden skulle därför föra med sig omfattande lag- och författningsändringar.
Vidare skulle de stora fördelar ur organisations- och
arbetssvnpunkt, som sammanförandet av magistrats- och länsstyrelseärendena
i Stockholm hos en enda myndighet innebure, gå förlorade. Jämte det arbetsuppgifternas
fullgörande skulle komma att kräva avsevärt mera personal,
skulle åtgärden även föra med sig inrättandet av en ny instans för mål och
ärenden av magistratsnatur. Medan nu besluten i dylika mål och ärenden,
såsom meddelade av Överståthållarämbetet, överklagades direkt hos Kungl.
Maj:t, måste givetvis, örn beslutanderätten tillädes en utom Överståthållarämbetet
stående myndighet, besvär över besluten i första hand komma att
prövas av Överståthållarämbetet.

Enligt överståthållarämbetets mening kunde önskemålet att åstadkomma
en definitiv kostnadsfördelning mellan statsverket och staden rörande ämbetet
icke i någon mån motivera ett sönderbrytande av den med hänsyn
till huvudstadens särskilda förhållanden mycket rationella förvaltningsorganisation,
som ämbetet otvivelaktigt utgjorde.

Yttranden rörande personalbehov oell lönegradsplaceringar.

Stats/contorrl uttalar, att tillräckliga uppgifter för bedömande av i vad
män den föreslagna personalförstärkningen vore ofrånkomlig icke hade lämnats

Kungl. Majus proposition nr lii).

av de sakkunniga. ”Vid jämförelse med länsstyrelserna bär det förefallit statskontoret,
som om arbetskraftsbehovet uppskattats i överkant. I detta sammanhang
har ämbetsverket påpekat, att det icke syntes böra ifrågakomma,
att inom ämbetet anställdes mer än en förste expeditionsvakt.

Beträffande befattningshavarnas löneställning har statskontoret härefter
uttalat sig sålunda.

Löneställningen hade i förslaget anpassats efter förhållandena vid länsstyrelserna.
Enligt statskontorets mening hade därvid icke tillräckligt beaktats
den omständigheten, att hos dessa ämbetsmyndigheter något mot
underståthållaren svarande mellanled mellan landshövdingen samt landssekreteraren
och landskamreraren icke förekomme, utan att vid förfall för landshövdingen
landshövdingeämbetet utövades av landssekreteraren och landskamreraren
gemensamt. Förhandenvaron av underståthållaren, vilken närmast
syntes vara att jämföra med en överdirektör i centralt ämbetsverk med generaldirektör,
syntes statskontoret böra medföra, att lika stora krav icke ställdes
på avdelningscheferna., hos Överståthållarämbetet som på landssekreterare
och landskamrerare. Ämbetets avdelningschefer syntes statskontoret intaga
i det hela samma ställning som byråcheferna inom centralförvaltningen.
Statskontoret föresloge för den skull, att avdelningscheferna benämndes byråchefer
och placerades i lönegraden A 30 utan särskilt lönetillägg. Ytterligare
prövning örn denna lönegradsplacering kunde anses riktig, syntes få ankomma
på 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i samband med fullgörandet
av dem meddelat uppdrag rörande frågan örn byråchefers och med
dem jämställda befattningshavares inplacering i löneskalan.

I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits funne statskontoret anledning
icke heller föreligga, att beträffande övriga befattningshavare vid
Överståthållarämbetet tillämpa andra grunder vid inplacering i löneskalan
än som regelmässigt följdes inom centralförvaltningen. Assessorerna och
notarierna av första klass borde i anslutning därtill benämnas sekreterare
och med lämplig fördelning placeras i lönegraderna A 26 eller A 24 samt
notarierna av andra klass endast betecknas notarier. För biträdespersonalen
torde böra användas de sedvanliga biträdesgraderna, därvid dock skrivbiträdesgraden
borde utnyttjas i större omfattning än förslagsställarna tänkt
sig. De göromål, som, såvitt av sakkunnigförslaget framginge, dittills ankommit
på kanslister, syntes statskontoret icke motivera en löneställning
i löre lönegraden. Yad anginge den av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta
förste kanslistbefattningen i lönegraden A 17, ville statskontoret
framhålla, att de skäl, som syntes hava föranlett detta tillstyrkande, torde
bortfalla, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag kansliet förstärktes
med en tjänsteman i lönegraden A 21 för handhavande av förvaltningen av
statsmedel.

I sitt utlåtande anför riksräkmsJcapsverJcet till en början, att de länsstyrelseärenden,
som enligt de sakkunnigas förslag skulle handläggas å överståthållarämbetets
kansli och å den tilläm nade politiavdelningen, syntes i
stort sett motsvara de ärenden, som vid länsstyrelserna ankomme på landskanslierna.
Riksräkenskapsverket har därför vid sin granskning av de sakkunnigas
förslag i vad avser personalorganisationen funnit det vara av intresse
att göra en jämförelse mellan, å ena sidan, den för ämbetets kansli
och politiavdelning föreslagna pei’sonalorganisationen samt, å andra sidan,
personalorganisationen för landskansliet vid en länsstyrelse, nämligen lands -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

kansliet i Malmöhus län. Detta län har valts, emedan dess folkmängd, vilken
vid utgången av år 1940 utgjorde 529,332 invånare, var av ungefär samma
storleksordning som Stockholms stads folkmängd, vilken vid samma tidpunkt
uppgick till 590,543 invånare. I vad avser ordinarie befattningar i
lönegraderna A 21—A 30 och extra ordinarie befattningar i högre lönegrad
än Eo 20 ter sig jämförelsen på sätt framgår av följande sammanställning.

		Antal befattningshavare
	Lönegrad	Övers	t&th&llaräm	betet	Landskansliet
				Summa	i Malmöhus län
		Kansliet	Politiavdelningen
A	30 ....................	i	i	2	i
A	27 ....................	i	i	2	i
	27 ....................	i	2	3	2
A	24 ....................	i	1	2	1
A	21 ....................	2	2	4	2
	Summa	G	7	13	7

Riksräkenskapsverket anför i anslutning härtill följande.

Såsom framginge av sammanställningen skulle antalet av de befattningar,
som sammanställningen avsåge, komma att på en befattning när bliva
dubbelt så stort vid överståtliållarämbetets kansli och politiavdelning som
vid landskansliet i Malmöhus län. Därtill komme, att någon motsvarighet
till underståthållarbefattningen icke funnes i länen. Vid en jämförelse med
avseende å arbetsuppgifterna kunde å ena sidan göras gällande, att en del
av de länsstyrelseärenden det här vore fråga örn vore mera arbetskrävande
i en storstad såsom Stockholm än i ett län med en omfattande landsbygd.
Beaktas borde självfallet också, att vissa arbetsuppgifter, som i länen ankomme
på landskontoren, nämligen mantalsskrivnings- och värnpliktsmål
ävensom ärenden angående förvaltning av statsmedel samt rörande arvsskatt
och skatt för gåva, enligt de sakkunnigas förslag skulle handläggas i överståthållarämbetets
kansli. Å andra sidan borde framhållas, att länsstyrelsernas
landskansliet- hade att handlägga en stor mängd landsbygden berörande
ärenden, till vilka motsvarighet saknades i Stockholm; särskilt kunde
erinras örn ärendena rörande vägväsendet, vilka representerade en icke oväsentlig
del av arbetsbördan vid länsstyrelsernas landskansliet Dessutom
borde uppmärksammas, att Överståthållarämbetet åliggande förvaltning av
statsmedel icke vore av större omfattning; huvudparten av den förvaltning
av statsmedel, som i länen ankomme på landskontoren, handhades nämligen
för Stockholms vidkommande av statskontoret. Det kunde också förtjäna
framhållas, att i det län, med vilket jämförelsen gjorts, iuginge tvenne förhållandevis
stora städer samt att några av detta läns städer tillsammans åtminstone
under normala tider hade en utlänningstrafik, som vore fullt jämförbar
med Stockholms. Yid bedömandet av den av riksräkenskapsverket
gjorda jämförelsen borde även hållas i minnet, att av de till sammanlagt
442,600 kronor beräknade kostnaderna för den föreslagna organisationen av
överståtliållarämbetets kansli och politiavdelning ett belopp av i runt tal
70,000 kronor enligt de sakkunnigas betänkande skulle belöpa å magistratsärenden,
medan kostnaderna för förekommande handläggning av länsstyrelseärenden
i poliskammaren beräknats till lägst 18,000 kronor. Den fördyring
av organisationen av överståtliållarämbetets kansli och politiavdel -

Kungl. Majas proposition nr lin.

ning, som föranletts därav, att vissa magistratsärenden befunnits böra hänföras
till dessa avdelningar, skulle alltså begränsa sig till högst 52,000 kronor,
vilket belopp avsåge icke blott utgifter för avlöningar utan även sakliga
kostnader. I den till grund för berörda kostnadskalkyler liggande utredningen
hade de till överståthållarämbetets kansli hörande ärenden, som vore
av den beskaffenhet, att de i övriga magistratsstäder som regel handlades
av magistraten eller ledamot därav såsom överexekutor, hänförts till magistratsärenden.

Riksräkenskapsverket har icke ansett, att några definitiva slutsatser rörande
den lämpligaste sammansättningen av den föreslagna organisationen
kunde dragas ur den anförda siffersammanställningen. Däremot har riksräkenskapsverket
ansett, att ett bedömande av behovet av arbetskrafter och
deras fördelning på lönegrader kunde ske först efter en ingående jämförande
undersökning av organisation och arbetsuppgifter vid ifrågavarande två avdelningar
av Överståthållarämbetet och vid myndigheter med likartade arbetsuppgifter,
närmast länsstyrelserna. Riksräkenskapsverket har fördenskull
hemställt, att en sådan jämförande undersökning måtte komma till stånd,
innan statsmakterna fastställde organisationen för handhavande av de överståthållarämbetets
arbetsuppgifter, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle
bekostas av statsmedel. Särskilt syntes böra tagas under övervägande proportionen
mellan högre och lägre kvalificerade arbetskrafter, i syfte att personalbeståndet
anpassades efter arbetets art och svårighetsgrad.

Allmänna lönenämnden har särskilt uppehållit sig vid de sakkunnigas förslag
örn avlöningsförstärkning till avdelningscheferna å kansliet och den
ifrågasatta politiavdelningen och i sådant hänseende anfört.

Frågan örn avlöningsförstärkning åt sekreteraren å kansliet hade varit
föremål för uttalande av allmänna civilförvaltningens lönenämnd i ett den
28 september 1934 avgivet utlåtande. Däri hade sagda lönenämnd anfört,
att enligt nämndens mening sekreterartjänsten icke vore fullt jämförbar med
landssekreterartjänst i allmänhet. Emellertid hade nämnden framhållit, att
sekreteraren enligt då gällande instruktion vore skyldig att ritan särskild
ersättning utföra underståthållarens åligganden, då denne till följd av semester
eller vid vikariat för överståthållaren därtill vore förhindrad, vilket
under normala förhållanden inträdde under minst 3 månader årligen. På
grund härav och i betraktande av den förändring, som inträtt med avseende
å sekreterarens arbetsuppgifter efter det löneregleringen för kansliet genomfördes
år 1926, hade lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka, att någon
avlöningsförstärkning tillerkändes honom. I avseende å förstärkningens belopp
hade lönenämnden föreslagit, att densamma bestämdes till 1,500 kronor.

Enligt nu föreliggande sakkunnigförslag skulle vissa nya grupper av
ärenden tillföras kansliet, nämligen — förutom all förvaltning av statsmedel —
arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Man
kunde dock i förevarande sammanhang enligt lönenämndens mening icke
helt bortse från det förhållandet, att vid Överståthållarämbetet funnes en
underståthållare, vilket medförde, att för sekreterarens vidkommande motsvarighet
saknades till den vid länsstyrelserna förekommande anordningen,
att vid förfall för landshövdingen dennes ämbete utövades av de båda avdelningscheferna
gemensamt. Erinras kunde ock att de göromål, som avsetts
skola åligga såväl chefen för kansliavdelningen som chefen för den
tilltänkta politiavdelningen, komme att bliva av relativt ensartad beskaffen -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

het, jämfört med de mångskiftande arbetsuppgifter, som ankomme på länsstyrelsernas
avdelningschefer. Lönenämnden ansåge sig fördenskull icke
kunna tillstyrka, att cheferna för kansli- och politiavdelningarna tilldelades
avlöningsförstärkning med samma belopp som utginge i de tre största länen,
där personaluppsättningen vore avsevärt större än vad fallet skulle bliva
vid nämnda båda avdelningar i Överståthållarämbetet. Lönenämnden ville
likväl icke motsätta sig, att en eventuell avlöningsförstärkning något höjdes
i förhållande till det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd tillstyrkta
beloppet, dock ej utöver den till avdelningscheferna i de mellanstora länsstyrelserna
utgående avlöningsförstärkningen eller 2.500 kronor för år. Slutlig
ställning till förevarande spörsmål syntes icke böra tagas förrän i samband
med den omprövning av löneställningen för byråchefer och likställda befattningshavare,
som för närvarande utfördes av 1939 års tjänsteförteckningssakkunuiga.

* Beträffande förslaget örn uppflyttning av assessorstjänsten å kansliet från
lönegraden A 26 till lönegraden A 27 erinrar lönenämnden, att den nuvarande
placeringen fastställdes vid 1937 års riksdag tills vidare i avvaktan på närmare
erfarenhet rörande de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna. Lönenämnden
förklarar, att den för sin del icke hade något emot, att befattningen
i anslutning till den för länsassessorerna gällande lönegradsplaceringen
uppflyttades till lönegraden A 27.

Vad angår förslaget till personalstater i övrigt har lönenämnden icke
funnit anledning till erinran mot de föreslagna lönegradsplaceringarna. I
fråga örn antalet tjänster, framhåller lönenämnden, att det givetvis vore
svårt för nämnden att med bestämdhet yttra sig men att med hänsyn till
vad de sakkunniga anfört rörande behovet av viss personalökning förslaget
icke föranledde någon direkt erinran från nämndens sida.

En ledamot av lönenämnden har i avgiven reservation förklarat, att han
icke kunde finna, att de arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle ankomma
å avdelningscheferna, vore av mer krävande art än de, som allmänt ankomme
å befattningshavare med byråchefs tjänsteställning, och att han därför icke
kunde tillstyrka, att avdelningscheferna, som borde benämnas byråchefer,
tillerkändes särskilda lönetillägg.

Med anledning av de sakkunnigas beräkning av personalbehovet å överståthållarämbetets
kansli- och politiavdelningar framhåller Överståthållarämbetet
till en början, att det givetvis mötte svårigheter att på förhand bilda
sig en säker uppfattning huruvida personalorganisationen vore riktigt avvägd
med hänsyn till arbetsbördans storlek. Vid övervägande hade det
synts ämbetet som örn det skulle bliva kansli- och politiavdelningarna möjligt
att med den tilltänkta personalen medhinna arbetsuppgifterna, men det
ifrågasattes huruvida personalorganisationen vore så väl tilltagen, att den
mera noggranna och ingående behandling av ärendena, som vore önskvärd,
kunde åstadkommas.

Den av riksräkenskapsverket gjorda jämförelsen med personalförhållandena
å landskansliet i Malmöhus län finner Överståthållarämbetet missvisande.
Ämbetet anför härom.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42 4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Befolkningstalet vore icke den enda normen för beräknande av personalbehovet,
utan därvidlag hade även befolkningens rörlighet, omsättningens
storlek etc. en väsentlig betydelse, och i sistnämnda båda hänseenden intoge
huvudstaden en särställning. Vidare vore att beakta, att nära 60 procent
av befolkningen i Malmöhus län vore bosatt i magistratsstäder, varigenom
landskansliet för denna del av befolkningen befriades från en mångfald
magistratsärenden, som för huvudstadens hela befolkning skulle ankomma
på kansli- och politiavdelningarna.

Huru litet vägledande den av riksräkenskapsverket gjorda jämförelsen i
själva verket vore, framginge bäst, örn man såsom jämförelseobjekt i stället
för Malmöhus län valde Stockholms län. Ur flera synpunkter vore landskansliet
i Stockholms län mera lämpat att jämföra med de föreslagna
kansli- och politiavdelningarna än landskansliet i Malmöhus län, eftersom
dels endast en ringa del av befolkningen i Stockholms län vore bosatt i
magistratsstäder, dels förhållandena i de folkrikaste och ur landskansliets
synpunkt mest arbetskrävande delarna i länet, nämligen i förorterna omkring
Stockholm, nära överensstämde med förhållandena i huvudstaden.
Jämförelsen med Stockholms län utvisade, att oaktat länets folkmängd utgjorde
ej obetydligt mindre än hälften av huvudstadens, befattningshavarna
i högre lönegrad än den tjugonde vore icke färre än 7 eller mer än hälften
så många, som förordades för kansli- och politiavdelningarna. Framhållas
kunde, att av befattningshavarna å kansliavdelningen en av assessorerna
och en av notarierna torde komma att bli så gott som helt sysselsatta med
uppgifter, som i länen ankomme uteslutande å landskontoret.

Beträffande de ifrågasatta avlöningsförmånerna för kansli direktören och
politidirektören hänvisar ämbetet till ett särskilt av överståthållaren i ämnet
gjort anförande till ämbetets protokoll, varav utdrag bifogats.

Börande lönegradsplaceringarna till befattningshavarna i övrigt anför ämbetet
i huvudsak följande.

Vid granskning av assessorernas åligganden stöde omedelbart klart, att
icke någon som helst skillnad förelåge mellan länsassessorsbefattningarna
och befattningarna såsom assessor vid Överståthållarämbetet. Liksom länsassessorerna
hade ämbetets assessorer att handlägga ärenden av vitt skiftande
beskaffenhet och att — i motsats till sekreterarna i de centrala verken
— fungera såsom självständiga föredragande med egen beslutanderätt i
viss omfattning.

Även beträffande kanslistbefattningarna kunde en direkt jämförelse göras
med motsvarande befattningar vid länsstyrelserna. Kanslisterna i ämbetet
hade sålunda, på samma sätt som landskanslisterna, att utom annat fullgöra
så kvalificerade åligganden som att uppsätta förslag till protokoll,
resolutioner och skrivelser, att på eget ansvar utfärda bevis samt att enligt
uppdrag utfärda kommunikationsresolutioner. Placering av kanslisttjänsterna
i ämbetet i lägre lönegrad än landskanslisttjänsterna borde under sådana
förhållanden icke kunna ifrågakomma.

I fråga örn lönegradsplaceringen hade statskontoret hävdat, att de skäl,
som syntes hava föranlett tjänsteförteckningssakkunniga att tillstyrka en
förste kanslistbefattning i lönegrad A 17 vid ämbetets kansli torde bortfalla,
därest i enlighet med sakkunnigförslaget kansliet förstärktes med en tjänsteman
i lönegrad A 21 vid förvaltningen av statsmedel. Beträffande sistnämnde
tjänsteman förliölle det sig emellertid så, att han bomme att bliva till fullo
sysselsatt med andra göromål än dem, varmed enligt ämbetets uppgift till
tjänsteförteckningssakkunniga befattningshavaren i kanslistgrad skulle hava

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

att taga befattning. Utanordningsärendena vöre nämligen, enligt vad en
företagen undersökning givit vid handen, så omfattande, att tjänstemannen
i lönegrad A 21 icke kunde förväntas medhinna tillsynen över räkenskapsföringen
och kassakontrollen. Dessa åligganden måste därför tilldelas befattuingshavaren
i kanslistgrad, vilken därjämte med visshet behövde tagas
i anspråk för att biträda tjänstemannen i lönegrad A 21 vid utanordningsärendena.
I betraktande av de kvalificerade göromål, som sålunda komme
att åvila befattningshavaren i kanslistgrad, syntes varje anledning saknas
att frångå den av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta placeringen av
en kanslistbefattning i lönegrad A 17.

Med hänsyn till att endast en förste expeditionsvakt funnes inom varje
länsstyrelse, biträdde ämbetet statskontorets uppfattning att ej heller inom
ämbetet borde anställas mer än en befattningshavare i denna tjänsteställning.
En av de föreslagna befattningarna såsom förste expeditionsvakt
borde därför utbytas mot en befattning såsom expeditionsvakt.

Överståthållaren har i sitt förut omförmälda anförande till överståthållarämbetets
protokoll huvudsakligen bemött statskontorets och allmänna lönenämndens
yttranden rörande avlöningsförstärkningen till de två avdelningscheferna.
Överståthållaren anför i huvudsak.

Underståthållarens uppgift vore att lätta arbetsbördan för överståthållaren
och icke för ifrågavarande avdelningschefer. Att en stadigvarande ersättare
erfordrades inom ämbetet sammanhängde givetvis med att överståthållarens
arbetsbörda vore så avsevärt mycket större än landshövdingarnas, beroende
dels därpå att, länsstyrelseärendena i och för sig vore långt talrikare och
mera krävande inom Stockholms stad, som vore rikets största län, än inom
något av de övriga länen, dels ock därpå, att överståthållaren, förutom länsstyrelseärendena,
även hade att handlägga ett stort antal magistratsärenden
samt hade att utöva chefskapet för samtliga kommunalavlönade magistratsverk.
Jämfördes överståthållarens befattning med länsstyrelseärendena med
de övriga uppgifter, vilka författningsenligt åvilade honom såsom överståthållare,
torde man kunna siiga att de förstnämnda toge blott den mindre
delen av hans arbetstid i anspråk. Under sådana förhållanden vore det
uppenbart, att en biträdande verkschef måste finnas för att arbetet inom
ämbetet skulle kunna medhinnas.

På grund av att substitut för överståthållaren funnes, torde mera sällan
den situationen uppkomma, att kansli- och politidirektörerna gemensamt utövade
självständig beslutanderätt i viktigare ärenden. — Att kanslidirektören
hade att ensam utöva beslutanderätt i underståthållarens ställe, såväl då
den senare vore ledig eller vore av förfall förhindrad, framginge av 49 §
instruktionen för Överståthållarämbetet. — Att därav draga den slutsatsen,
att dessa avdelningschefer skulle hava mindre krävande befattningar än avdelningscheferna
i länsstyrelserna vore emellertid obefogat. När det gällt
att motivera landssekreterarnas och landskamrerarnas särskilda löneställning,
hade visserligen dessa befattningshavares beslutanderätt och det ansvar,
som denna rätt medförde, anförts såsom det bärande skälet för att dessa
befattningshavare skulle erhålla löneförstärkning. Den verkliga anledningen
till lön (iförstärkningarna torell! emellertid vara, att landssekreterarna och
landskamrerarna hade så synnerligen krävande och mångskiftande göromål,
att man icke ansett sig kunna för befattningarna erhålla tillräckligt kompetenta
personer med mindre särskilda löneförmåner kunde erbjudas desamma.

Lönenämnden hade gjort gällande, att de göromål, som avsetts skola
åvila såväl chefen för kansliavdelningen som chefen för den tilltänkta politi -

Kungl. Majus proposition nr 115.

avdelningen, komme att bliva av relativt ensartad beskaffenhet jämfört med
de mångskiftande arbetsuppgifter, som ankomme på länsstyrelsernas avdelningschefer.
Därtill vore att anföra, att vid kansli- och politiavdelningarna
gemensamt komme att handläggas i stort sett samma ärenden, som på ett
landskansli. Vissa grupper av ärenden, särskilt sådana, som anknöte till
förhållandena på landsbygden, komme visserligen att saknas inom Överståthållarämbetet,
men å andra sidan komme där att upptagas vissa ärenden,
tillhörande landskontorens handläggning, samt ett stort antal magistratsärenden.
Mera avsevärd komme därför skillnaden knappast att bli, och det
förhållandet, att landssekreterarna hade något flera grupper av ärenden att
handlägga, syntes helt uppvägas av att avdelningscheferna i ämbetet, på
grund utav de mera komplicerade förhållandena i en storstad, hade att räkna
med flera variationer inom de olika ärendegrupperna.

Lönenämnden hade även anfört, att personaluppsättningen å landskanslierna
och landskontoren i de tre större länen skulle vara avsevärt större
än vad fallet komme att bli på kansli- och politiavdelningarna i ämbetet.
Anledningen till denna skillnad torde vara att söka dels i långt driven rationalisering
inom Överståthållarämbetet i förening med en hård arbetstakt
och dels däri, att alla rent rutinmässiga trafikärenden tänkts ur rationaliseringssynpunkt
böra kvarstanna under den kommunalt avlönade trafikpolisintendenten,
vilken i allt fall hade att handlägga likartade ärenden av magistratsnatur.
De rutinmässiga trafikärendena såsom utfärdande av körkort och
dylikt torde ej heller i länen i någon mån tynga avdelningscheferna. De
mera svårbedömbara och betydelsefulla skulle däremot förläggas till överståthållarämbetets
länsstyrelseavdelningar.

I stället för att räkna totala antalet befattningshavare inom Överståthållarämbetet
torde vara riktigare att göra en jämförelse mellan antalet
tjänster, för vilka större kvalifikationer erfordrades. Därvid vore att märka,
att antalet befattningshavare i högre lönegrad än den tjugonde enligt den
föreslagna personalorganisationen skulle utgöra 6 på kansliavdelningen och
7 på politiavdelningen, medan antalet motsvarande befattningshavare å, landskanslierna
i Stockholm och i Malmö irtgjorde 7 och å landskansliet i Göteborg
6. Det vore givetvis meddelandet av råd och anvisningar åt dessa befattningshavare,
som i första hand toge avdelningschefernas ledaregenskaper
i anspråk. Därjämte hade givetvis avdelningschefen även att övervaka övrig
honom underordnad personal, men om denna personal uppginge till 20
eller 40, innebure i regel icke någon ökad arbetsbelastning av betydelse för
avdelningschefen i annan mån, än att de egentliga personalärendena givetvis
bleve talrikare.

Överståthållaren uttalar till sist, att det uppenbarligen komme att innebära
en orättvisa, örn icke kanslidirektören och politidirektören erhölle samma
löneförstärkning som avdelningscheferna i de tre större länen.

Yttranden i vissa andra frågor.

Statskontoret har påpekat, att för icke-ordinarie befattningshavare i kommunens
tjänst, vilka vid genomförande av den nya organisationen tillträdde
befattning vid politiavdelningen, valfrihet mellan de statliga och kommunala
löneförmånerna icke kunde anses föreligga, då dylik befattningshavare givetvis
kunde uppsägas i vanlig ordning.

Vidare anför statskontoret, att ämbetsverket icke kunde ansluta sig till
de sakkunnigas förslag, att i personalförteckningen överståthållarämbetets

Kungl. Majus proposition nr 115.

båda statliga avdelningar skulle upptagas var för sig. Statskontoret yttrar,
att en sådan anordning avveke från vad som eljest vore brukligt och onödigtvis
bunde befattningarna så att en anpassning av arbetskrafterna vid en
förskjutning i arbetsbelastningen avdelningarna emellan försvårades.

Slutligen bär statskontoret uttalat, att beträffande dispositionen av vederbörande
anslagspost till icke-ordinarie personal icke borde föreskrivas andra
regler än de, som vore gällande för liknande anslagsposter i allmänhet.
Överskridande borde således icke få komma i fråga annat än under de förutsättningar,
som angivits i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 maj 1941 angående
överskridande av vissa poster i avlöningsstaterna.

Allmänna lönenämnden Ilar gjort följande uttalanden.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna förutsattes, att personal å
politiavdeluingen även efter omorganisationens genomförande kunde komma
att vara underkastad de kommunala avlönings- och pensionsbestämmelserna
och alltså kvarstå å kommunens stat. I dylikt fall skulle staten årsvis till
Stockholms stad utbetala ett belopp motsvarande vad staten skulle hava
utgivit till befattningshavaren i fråga, därest denne i stället varit underkastad
de statliga löne- och pensionsbestämmelserna. Enligt lönenämndens
mening hade det varit önskvärt, att samtliga befattningshavare kunnat omedelbart
underkastas bestämmelserna i civila avlöningsreglementet Därest
emellertid den av de sakkunniga föreslagna anordningen ansåges ofrånkomlig,
ville lönenämnden framhålla, att en föreskrift av nyss angivet innehåll
skulle föranleda mycket invecklade uträkningar med hänsyn till eventuellt
förekommande tjänstledigheter, vikariatsförordnanden eller dylikt. Det syntes
med hänsyn därtill kunna ifrågasättas, om det icke kunde vara tillfyllest
med ett stadgande örn skyldighet för staten att till staden gälda ett belopp,
motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg under hela året. för en befattningshavare
i motsvarande lönegrad och löneklass i statens tjänst.

Lönenämnden har vidare framhållit, att bestämmelser erfordrades rörande
vikariatsersättning vid förordnande av befattningshavare, som kvarstode å
kommunens stat, å högre statlig befattning. Lönenämnden föreslår för sin
del att ersättningen i dylikt fall beräknas på samma sätt, som örn den
högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det kommunala avlöningsreglementet.

Överståthållarämbetet förklarar sig icke hava något att erinra mot en gemensam
personalförteckning för befattningshavarna å kansliet och politiavdeluingen.
Ämbetet framhåller emellertid, att principen om gemensam
personalförteckning icke vore helt genomförd beträffande länsstyrelserna,
där i fråga örn flera tjänster en bestämd åtskillnad upprätthölles mellan
landskansli och landskontor, i det tjänsterna i samma lönegrad bure olika
beteckningar, allt eftersom de vore placerade på den ena eller andra avdelningen.

Vidare tillstyrkor ämbetet lönenämndens förslag till beräkning av ersättningen
från staten till staden för det fall, att befattningshavare å politiavdelningen
skulle efter omorganisationens genomförande komma att kvarstå
å kommunens stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

Departementschefen.

Till en början vill jag framhålla, att jag finner spörsmålet örn överståthållarämbetets
organisation nu föreligga i det skick att ett förslag i ämnet
kan underställas riksdagens prövning. Den omständigheten att full enighet
icke kunnat vinnas beträffande frågan i vilken utsträckning ett förstatligande
bör ske synes mig icke utgöra något hinder mot att ett avgörande kommer
till stånd, låt vara att definitiv ståndpunkt icke kan tagas till alla hithörande
spörsmål. Ej heller synes det mig — efter de utredningar, som ägt rum
— påkallat, att, såsom riksräkenskapsverket påyrkat, ytterligare undersökningar
vidtagas rörande ämbetets personalbehov. En sak för sig är att några
frågor rörande avlöningsförmåner till vissa befattningshavare äro av beskaffenhet
att lämpligen böra ställas på framtiden.

Vad härefter beträffar frågan i vilken omfattning en överflyttning av
Överståthållarämbetet och detsamma underställda institutioner bör ske från
Stockholms stads stat till riksstaten framgår av den lämnade redogörelsen, att
det senast utarbetade förslaget är av väsentligt mindre räckvidd än det förslag,
som framlades av 1940 års förhandlingskommission. Den begränsning, som
sålunda skett, har närmast föranletts av de erinringar mot kommissionens
förslag, som på sin tid framfördes av statskontoret och riksräkenskapsverket.
Då det ursprungliga förslaget var synnerligen omfattande och dess konsekvenser
i flera hänseenden voro svåra att överblicka, synes mig den omständigheten,
att en begränsning ägt rum, i och för sig innebära en förbättring.

I likhet med de sakkunniga finner jag icke någon anledning föreligga
att föreslå en överflyttning till riksstaten av stadens exekutionsverk eller av
dess fastighetsregisterkontor.

Jag delar jämväl de sakkunnigas njening, att med hänsyn till pågående
utredningar rörande åklagarväsendets och taxeringsväsendets organisation
för närvarande icke bör ifrågasättas någon överflyttning till kronan vare sig
av stadens åklagarmyndighet eller av överståthållarämbetets avdelning för
skatteärenden.

Med avseende å överståthållarämbetets avdelning för polisärenden innebär
de sakkunnigas förslag, att avdelningen skulle uppdelas på två särskilda
avdelningar, nämligen en statlig, benämnd politiavdelningen, och en kommunal,
kallad poliskammaren. Uppdelningen har därvid gjorts så att å politiavdelningen
väsentligen skulle komma att handläggas länsstyrelseärenden, medan
poliskammaren skulle få till uppgift att huvudsakligen handhava magistratsgöromål.
Till förhindrande av att grupper av ärenden, som äga nära inbördes
sammanhang, skiljas från varandra har dock föreslagits, att vissa
magistratsgöromål skulle tillföras politiavdelningen, medan en del länsstyrelseärenden
skulle förläggas till poliskammaren. I anslutning härtill hava de
sakkunniga föreslagit, att ämbetets kansli, som alltjämt skulle vara uppfört
å riksstaten och liksom för närvarande skulle huvudsakligen handlägga
länsstyrelseärenden, skulle få sitt verksamhetsområde något utvidgat genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

att till kansliet från andra delar av ämbetet överfördes vissa grupper av
ärenden, som i länen behandlas av länsstyrelserna. Sakkunnigförslaget synes
mig även i dessa delar vara av beskaffenhet att böra genomföras. Genom
de föreslagna åtgärderna skulle bland annat vinnas den väsentliga fördelen
att ämbetets ekonomiska beroende av kommunen komme att upphöra beträffande
de avdelningar, vilka fungera såsom kommunal besvärs- och underställningsmyndighet
eller utöva statlig kontroll över kommunen. På detta
sätt skulle också en avsevärt större likformighet än som för närvarande är
rådande komma till stånd mellan organisationen av Överståthållarämbetet å
ena sidan och av länsstyrelserna i länen å den andra.

Vidkommande härefter organisationen av den föreslagna politiavdelningen
förutsätter jag, att densamma väsentligen skall erhålla de arbetsuppgifter, som
de sakkunniga tänkt sig. Å densamma böra således handläggas samtliga
de grupper av ärenden, som för närvarande ankomma på överståthållarens
avdelning för polisärenden, och därutöver åtskilliga grupper av ärenden, som
nu tillhöra polismästarens avdelning för polisärenden. Under sådana förhållanden
och då det nuvarande personalbeståndet å överståthållarens avdelning
för polisärenden — enligt vad som framgår av de sakkunnigas utredning —
varit alltför knappt, är det tydligt, att man för politiavdelningens del måste
räkna med större personal än den, som för närvarande finnes anställd å överståthållarens
avdelning för polisärenden. Personalökningen synes såväl beträffande
den juridiskt utbildade personalen som beträffande personalen i övrigt
böra erhålla den omfattning, som ifrågasatts av de sakkunniga. Sålunda tillstyrker
jag, att å politiavdelningen anställas 2 extra ordinarie assessorer, vilka
i likhet med länsassessorerna böra placeras i 27:e lönegraden, 1 notarie av
l:a klass i lönegraden A 24, 1 notarie av 2:a klass i lönegraden A 21 samt
— i stället för den nuvarande amanuensen — 2 icke-ordinarie notarier, för
vilka senare böra gälla avlöningsbestämmelser motsvarande dem, som enligt
Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits rörande icke-ordinarie
länsnotarie!’ och länsbokhållare.

Vidare bör antalet kanslisttjänster ökas med 2, av vilka den ena bör placeras
i lönegraden A 15. För den andra, som bör vara icke ordinarie befattningshavare,
torde böra gälla de bestämmelser rörande lönegradsplacering,
som enligt Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1937 föreskrivits för
icke-ordinarie landskanslister och landskontorister.

I fråga örn biträdespersonalen föreslår jag en ökning med 1 kanslibiträde
(A 7), 2 kontorsbiträden (A 4), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och 1 skrivbiträde
(Eo 2).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle å politiavdelningen vara anställda
1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5) och 1 expeditionsvakt
(Ex 5). Då en förste expeditionsvakt redan finnes anställd vid .ämbetets
kansli och då det icke synes nödvändigt att för de statliga avdel
ningarna av ämbetet räkna med mer än en befattningshavare i denna lönegrad,
anser jag, att den ifrågasatta befattningen såsom förste expeditionsvakt
vid politiavdelningen bör utbytas mot en expeditionsvaktstjänst. Jag

Kungl. Majlis proposition nr 115.

räknar därför för poli tiavdel n in gen s del med 2 expeditionsvaktstjänster i
lönegraden A 5 oell 1 dylik tjänst i lönegraden Ex 5.

Beträffande chefen för politiavdelningen hava de sakkunniga hemställt,
att lian måtte placeras i lönegraden A 30 med rätt att därutöver uppbära
en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor för år. Förslaget innebär, att politiavdelningens
chef skulle i avlöningshänseende likställas med landssekreterarna
och landskamrerarna i de tre största länen. Statskontoret och allmänna
lönenämnden hava bland annat hänvisat till att frågan om avlöningsförmånerna
för landssekreterare och landskamrerare för närvarande är under omprövning
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt föreslagit, att frågan
örn avlöningsförmånerna till chefen för politiavdelningen icke borde definitivt
lösas förr än slutlig ställning tagits till spörsmålet örn lönereglering för
landssekreterare och landskamrerare. Till denna uppfattning har jag så
mycket större anledning att ansluta mig som jag hjrser den åsikten, att
chefen för politiavdelningen i princip bör vara likställd med landssekreterare
och landskamrerare. I avbidan på den slutliga prövningen av frågan örn
chefens för politiavdelningen avlöningsförmåner bör denne befattningshavare
därför nu placeras i lönegraden A 30.

De sakkunnigas förslag att chefen för politiavdelningen skulle benämnas
politidirektör anser jag mig böra biträda.

Sakkunnigförslaget innebär beträffande verksamhetsområdet för överståthållarämbetets
kansli, att till kansliet skulle från andra avdelningar av ämbetet
överflyttas dels ärenden rörande förvaltningen av statsmedel, dels ock
arvs- och gåvoskatteärenden samt mantalsskrivnings- och värnpliktsmål. Mot
detta förslag synes icke vara något att erinra.

Vad angår personalbehovet å ämbetets kansli delar jag de sakkunnigas
mening, att en personalförstärkning bör komma till stånd dels med hänsyn
till de nytillkommande arbetsuppgifterna dels ock därför att det nuvarande
personalbeståndet å kansliet torde vara väl knappt beräknat för fullgörande
av det arbete, som för närvarande åvilar kansliet.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att å kansliet bör anställas en assessor
i lönegraden Eo 27 och — för den utökade förvaltningen av statsmedel —
en notarie av 2:a klass i lönegraden A 21.

Beträffande kanslisterna hava de sakkunniga föreslagit dels — i anslutning
till vad som föreslagits av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga —
förändring av en av de nuvarande kanslisttjänsterna i lönegraden A 15 till
en förste kanslisttjänst i lönegraden A 17, dels ock inrättande av en ny
icke-ordinarie kanslisttjänst, för vilken skulle gälla samma avlöningsbestämmelser,
som förut föreslagits beträffande en motsvarande tjänst vid politi
avdelningen. Sistnämnda förslag biträder jag. Däremot kan jag icke för
närvarande förorda den ifrågasatta ombildningen av en kanslisttjänst till
förste kanslisttjänst. Jag vill erinra, att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser allmänna civilförvaltningen föreslagit inrättande av förste kanslisttjänster
vid länsstyrelserna, men att statsmakterna icke tagit ståndpunkt till

Kungl. Marits proposition nr 115.

detta förslag i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder
för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om
länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt. Innan ställning tagits till fragan
örn lämpligheten av att vid länsstyrelserna inrätta förste kanslisttjänster,
bör det icke ifrågakomma att tillskapa en dylik befattning vid Överståthållarämbetet.
Antalet ordinarie kanslisttjänster vid ämbetets kansli bör således
tills vidare liksom hittills vara fyra.

De nuvarande amanuenstjänsterna böra — på sätt de sakkunniga föreslagit
— omändras till icke-ordinarie notarietjänster, vilkas innehavare böra
vara i avlöningshänseende likställda med icke-ordinarie länsnotarien och länsbokhållare.

Med avseende å biträdespersonalen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag,
enligt vilket denna personal skulle förstärkas med 1 kanslibiträde (A 7),
2 kontorsbiträden (A 4) och 1 kontorsbiträde (Eo 4), medan å andra sidan
den extra ordinarie tjänsten som kassörska skulle indragas.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att chefen för kansliet
erhåller en benämning, som bättre än den nuvarande anger hans verkliga
tjänsteställning. Jag tillstyrker därför, att han i stället för sekreterare erhåller
benämningen kanslidirektör.

Liksom de sakkunniga utgår jag från att kanslidirektören bör vara i avlöningshänseende
helt och hållet likställd med politidirektören. Under hänvisning
till vad jag i det föregående anfört rörande avlöningsförmåner åt
politidirektören föreslår jag därför, att kanslidirektören tills vidare får kvarstå
i lönegraden A 30 utan rätt till särskild avlöningsförstärkning.

Jag har förut tillstyrkt, att vid politiavdelningen skulle inrättas två nya
länsassessorstjänster i lönegraden Eo 27 ävensom att en dylik tjänst skulle
inrättas vid kansliet. I konsekvens härmed förordar jag, att den ordinarie
länsassessorstjänsten vid kansliet uppflyttas från lönegraden A 26 till lönegraden
A 27. Då länsassessorstjänsterna placerats i 27:e lönegraden torde
— såsom allmänna lönenämnden ock påpekat — någon anledning icke
föreligga att placera assessorerna vid de statliga avdelningarna av Överståthållarämbetet
i lägre lönegrad.

För underlättande av en överflyttning av personal från den ena statliga
avdelningen till den andra bör personalförteckningen icke — såsom de sakkunniga
föreslagit — vara uppdelad å en förteckning, avsedd för politiavdelningen,
och en avsedd för kansliet, utan bör, i enlighet med vad statskontoret
förordat, en för båda avdelningarna gemensam förteckning fastställas.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle efter genomförd
omorganisation å personalförteckningen fa upptagas följande tjänstemän a
ordinarie stat, nämligen 1 kanslidirektör (A 30), 1 politidirektör (A 30), 2
assessorer (A 27), 2 notarier av lia klass (A 24), 4 notarier av 2:a klass (A 21),
7 kanslister (A 15), 1 kansliskrivare (A 11), 1 förste expeditionsvakt (A 7),
5 kanslibiträden (A 7), 3 expeditionsvakter (A 5), och 10 kontorsbiträden
(A 4). Såsom extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e
skulle därjämte få upptagas 3 assessorer (Eo 27).

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Yad härefter angår spörsmålet om fördelningen av kostnaderna mellan
kronan oell Stockholms stad såvitt angår verksamheten vid överståthållarämbetets
kansli, politiavdelningen och poliskammaren hava de sakkunniga
— med utgångspunkt från principen att kronan skulle betala ersättning till
staden för förvaltningskostnaderna för de länsstyrelseärenden, som framgent
skulle kvarbliva hos poliskammaren, medan staden skulle betala ersättning
till kronan för den kostnad, som följde med handläggningen av magistratsgöromålen
å kansliet och politiavdelningen — kommit till den slutsatsen att
dessa ersättningar för närvarande kunde beräknas till ungefär samma belopp
samt att därför ett kvittningsförfarande borde äga rum. De sakkunniga
räkna emellertid med att, när framdeles ett tillförlitligare underlag för bedömande
av ifrågavarande kostnader kunde erhållas, frågan örn en avräkning
mellan kronan och staden borde upptagas till förnyad prövning.

För min del anser jag mig böra i stort sett godtaga de sakkunnigas kostnadsberäkningar
och har jämväl kommit till dén uppfattningen, att för ifrågavarande
verksamhet nu varken bör ifrågakomma någon ersättning från staden
till kronan eller tvärtom. För enkelhetens skull och till förekommande av
framtida tvistigheter synes det emellertid nu böra definitivt fastslås, att
kostnaderna för kansliet och politiavdelningen skola åvila staten, medan
kostnaderna för poliskammaren skola bestridas av staden — detta utan rätt
till framtida gottgörelse från någondera sidan. Med denna anordning, som
torde få betraktas som fördelaktig för båda parterna, skulle alltså någon
senare avräkning icke behöva komma till stånd. Det må framhållas, att
statsmakterna alltid måste äga befogenhet att besluta örn sådan överflyttning
av ärenden från kansliet och politiavdelningen till poliskammaren att de
statliga avdelningarna av ämbetet komma att uteslutande handlägga länsstyrelseärenden.

I fråga örn skatteavdelningen hava de sakkunniga föreslagit viss höjning
av den ersiittning, som för närvarande utgår till Stockholms stad för taxeringsarbetet
i Stockholm. Denna ersättningsfråga kommer att i annat sammanhang
underställas riksdagens prövning, varför jag saknar anledning att
här ingå på densamma.

Lika med de sakkunniga räknar jag med att även i fortsättningen staden
skall — i samma omfattning som gäller för andra magistratsstäder — betala
kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret.

Den nya organisationen torde med hänsyn till vad de sakkunniga anfört
lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1943.

I princip böra befattningshavarna å politiavdelningen bliva i avlöningsoch
pensionsliänseende underkastade de bestämmelser, som i allmänhet gälla
för befattningshavare i statens tjänst. För den personal, som övergår från
nuvarande anställning å kommunens stat till befattning å politiavdelningen,
bliva emellertid vissa särskilda övergångsbestämmelser erforderliga.

I likhet med vad de sakkunniga föreslagit förordar jag, att såväl ordinarie
som icke ordinarie befattningshavare, vilken vid genomförandet av den nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

organisationen tillträder befattning vid politiavdelningen, tillerkännes rätt
aft välja om lian vill underkasta sig de statliga avlönings- och pensionsbestämmelserna
eller om han vill kvarstå å kommunens stat. I förra fallet
böra rörande rätt att tillgodoräkna dels tjänstetid för uppflyttning i högre
löneklass dels ock tidigare anställning i Överståthållarämbetet för erhållande
av pension gälla de bestämmelser i ämnet, som de sakkunniga föreslagit.
I det senare fallet bör han kvarstå å kommunens stat och den för honom
avsedda befattningen å riksstaten hållas vakant så länge han innehar sin
omedelbart före omorganisationens ikraftträdande innehavda kommunala befattning.
I detta fall bör staten, på sätt allmänna lönenämnden föreslagit,
årsvis till staden gälda ett belopp motsvarande lön, rörligt tillägg och kristillägg
under hela året för en befattningshavare i motsvarande lönegrad och
löneklass i statens tjänst.

Därest befattningshavare, som kvarstår å kommunens stat förordnas att
uppehålla högre statlig befattning, bör vikariatsersättning beräknas på
samma sätt, som örn den högre tjänsten tillhört motsvarande lönegrad i det
kommunala avlöningsreglementet.

Rätten att kvarstå å kommunens stat bör — såsom de sakkunniga föreslagit
— blott tillkomma befattningshavare i samband med ikraftträdandet
av den nya organisationen. För den, som vid senare tidpunkt tillträder befattning
vid politiavdelningen, böra vanliga avlönings- och pensionsbestämmelser
gälla, dock med det undantag att även i sådant fall vederbörande
bör få i pensionshänseende tillgodoräkna sig sin dittillsvarande anställning
i Överståthållarämbetet efter samma grunder som den, vilken redan vid organisationens
ikraftträdande övergår på de statliga bestämmelserna.

Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad här angivits meddela de bestämmelser rörande övergången till den
nya organisationen, som må befinnas erforderliga.

Till sist vill jag nämna, att jag icke finner skäl att här ingå på frågan
örn ekonomisk reglering beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse.
Denna fråga är nämligen av beskaffenhet att böra lösas för sig och har icke
något egentligt sammanhang med spörsmålet örn överståthållarämbetets organisation.

VI. Anslagsberäkningar för budgetåret 1942/43.
l:o) Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Budgetår Anslag Nettoutgifter ,

1940/41........................... 141,600 147,366

1941/42 .......................... 154,300 —

1942/43 (förslag) ................ 264,000 —

Kungl. Majit har den 5 maj 1939 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för Överståthållarämbetet, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1939/40. Förteckningen finnes intagen i statsliggaren för
budgetåret 1941/42 sid. 270.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vidare Ilar Kungl. Majit den 2 maj 1941 fastställt följande av riksdagen
godkända avlöningsstat för Överståthållarämbetet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren., kronor 11,681:45

	Lön	Tjänstgörings- penningar	Summa
Överståthållaren ......................	4,681: 45	__ j	4,681: 45
Underståthållare!!......................	5,000: —	2,000: —	7.000: — i
Summa	—	_ 1	11,681: 45

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 83.000: —

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .......................................... » 3,000: —

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 28,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren
:

a. Taffelpenningar till överståthållaren kronor 2.001: —

b. Lönetillökning till överståthållaren » 2,317:55

c. Tillfällig löneförbättring till överståthållaren
och underståthållaren » 7,600:— » 11,918:55

6. Rörligt tillägg, förslagsvis ..... » 16,700: —

Summa förslagsanslag kronor 154,300:—;

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, bestrides utgående arvode till den hos Överståthållarämbetet anställde
försvarsassistenten.

De sakkunniga hava framlagt beräkningar rörande anslagsbehovet under
ett budgetår, efter det den av de sakkunniga föreslagna organisationen trätt
i kraft.

Anslagsposten till avlöningar till överståthållaren och underståthållaren
har därvid upptagits till samma belopp, som för närvarande utgår,
eller alltså till 11,681 kronor 45 öre.

För avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän bär upptagits ett
belopp av 216,000 kronor. Härvid har utöver lön enligt löneplan och
vikariatsersättning medräknats de föreslagna avlöningsförstärkningarna åt de
båda avdelningscheferna.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, har liksom för löpande budgetår upptagits ett belopp av 3,000
kronor. De sakkunniga framhålla, att de icke ansett sig böra ingå på
frågan huruvida någon förändring borde ske med avseende å arvodet till
försvarsassistenten.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har beräknats till 95,000 kronor. I beloppet ingå utöver lön enligt löneplan
och vikariatsersättning omkring 12,000 kronor till avlöningar till tillfälliga
befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde.

Kungl. Marits proposition nr 115.

Posten till särskilda löneförmåner till överståthållaren och
underståthållaren har uppförts till det nuvarande beloppet 11,918 kronor
55 öre.

Slutligen har för rörligt tillägg beräknats ett belopp av 46,000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet har således uppskattats till (11,681.45
+ 216,000 + 3,000 + 95,000 + 11,918: 55 + 46,000) 383,600 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt, att en omorganisation av Överståthållarämbetet
genomföres från och med den 1 januari 1943. I följd härav
böra olika personalförteckningar och avlöningsstater få gälla för tiden 1 juli
—31 december 1942 och för tiden 1 januari—30 juni 1943. För den förra
tidsperioden bör den personalförteckning, som fastställts den 5 maj 1939,
alltjämt äga tillämpning, medan för den senare tidsperioden personalförteckningen
bör ändras så att den överensstämmer med den personalorganisation,
som skall finnas efter det den nya ordningen blivit genomförd. I en anmärkning
till den senare förteckningen bör angivas, att befattning skall
hållas vakant, så länge de med befattningen förenade göromålen bestridas
av tjänsteman å Stockholms stads lönestat.

Yad beträffar avlöningsstaterna bör staten för tiden 1 juli—31 december
1942 överensstämma med gällande avlöningsstat för ämbetet, givetvis med
den ändringen att beloppen böra halveras. För erhållande av en rund
slutsumma å anslaget bör posten till rörligt tillägg något jämkas. Staten
synes böra sluta å 77,200 kronor. Beträffande dess närmare utseende hänvisar
jag till min i det följande gjorda hemställan.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—-30 juni 1943 torde böra beräknas
på följande sätt.

För avlöningar till överståthållaren och underståthållaren torde få
upptagas en anslagspost å 5,840 kronor 72 öre.

Posten till avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän uppskattar
jag till 104,000 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör beräknas ett belopp av 1,500 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kan uppskattas
till 47,500 kronor. Tillräckliga skäl att — på sätt de sakkunniga
ifrågasatt — upptaga denna post med förslagsvis beräknat belopp synes mig
icke föreligga. Jag får därför föreslå, att posten i enlighet med vad
i allmänhet gäller beträffande motsvarande poster upptages till bestämt
belopp.

För särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren
torde få beräknas 5,959 kronor 28 öre, därav 1,000 kronor 50
öre för taffelpenningar till överståthållaren, 1,158 kronor 78 öre för löneökning
till överståthållaren och 3,800 kronor för tillfällig löneförbättring till
överståthållaren och underståthållaren.

Slutligen upptages för rörligt tillägg ett belopp av 22,000 kronor.

Avlöningsstaten för tiden 1 januari—30 juni 1943 skulle alitsa enligt mina

Departement
chefen.

Departements chefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

beräkningar komma att sluta å (5,840: 72 + 104,000 + 1,500 +47,500 + 5,959: 28
+ 22,000) 186,800 kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga avlöningsanslaget skulle alltså få upptagas
till (77,200 + 186,800) 264,000 kronor.

2:o) Överståthållarämbetet: Omkostnader.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1940/41 ............................ 15,700 14,826

1941/42 ............................ 17,200 —

1942/43 (förslag).................. 42,000 —

Kungl. Maj:t bar beträffande användningen av det för innevarande budgetår
anvisade anslaget den 2 maj 1941 fastställt omkostnadsstat upptagande

följande poster:

1. Sjukvård m. m. förslagsvis .................................... kronor 900

2. Expenser, förslagsvis............................................ » 14,800

3. Publikation strjck, förslagsvis.................................. » 1,500

Summa kronor 17,200

Av det för expenser upptagna beloppet hava 800 kronor avsetts för
bränsle, lyse och vatten samt 14,000 kronor för övriga expenser.

De saltkunniga hava framlagt beräkningar rörande omkostnaderna för den
statliga delen av Överståthållarämbetet under första året av den organisation,
som de sakkunniga förordat.

Utgifterna för sjukvård m. m. hava därvid uppskattats till 2,000 kronor.

För bränsle, lyse och vatten har upptagits ett belopp av 2,000 kronor,
medan för övriga expenser beräknats 52,000 kronor. I sistnämnda belopp
ingår ett belopp av 8,000 kronor, utgörande beräknad kostnad för anskaffning
av möbler och inventarier, som erfordras på grund av den föreslagna personalökningen.
De sakkunniga hava alltså för expenser upptagit ett belopp av
tillhopa 54,000 kronor. De sakkunniga framhålla, att de förutsätta, att nuvarande
inventarier å polissekreterarens expedition utan kostnad för statsverket
få övertagas av den nya politiavdelningen.

Anslagsbehovet för publikationstryck hava de sakkunniga uppskattat
till 3,000 kronor.

De sakkunniga hava således räknat med ett sammanlagt medelsbehov för
ett budgetår av (2,000 + 54,000 + 3,000) 59,000 kronor.

Av vad jag förut anfört framgår, att man vid beräkningen av överståthållarämbetets
anslag för nästa budgetår bör för första budgethalvåret
utgå från nuvarande förhållanden, medan man för det andra budgethalvåret
har att räkna med förhållandena efter genomförd omorganisation.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde kunna upptagas till 500 kronor
för tiden 1 juli—31 december 1942 och till 1,000 kronor för tiden 1 januari
—30 juni 1943 eller alltså till sammanlagt 1,500 kronor.

För bränsle, lyse och vatten torde för nästa budgetår erfordras (500 +

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

1.000) 1,500 kronor, medan för övriga expenser torde få beräknas (7,000 +

30.000) 37,000 kronor. Härvid Ilar jag i likhet med de sakkunniga för engångsutgifter
för anskaffning av möbler och inventarier i samband med den
nya organisationen beräknat 8,000 kronor. Liksom de sakkunniga utgår jag
ock från att inventarierna å polissekreterarens expedition skola kostnadsfritt
få övertagas av statsverket och disponeras för politiavdelningens räkning.

Slutligen beräknar jag utgifterna för publikationstryck till (800 +
1,200) 2,000 kronor.

Omkostnadsanslaget skulle alltså få beräknas i enlighet med följande

sammanställning.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .................................... kronor 1,500

2. Expenser, förslagsvis............................................ » 38,500

3. Publikationstryck, förslagsvis ......................... » 2,000

Summa kronor 42,000

3:o) Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad lör vissa
kostnader för avlöning av exekutionsbetjäningen m. m.

Såsom förut nämnts har för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42
anvisats ett anslag å 25,300 kronor. Enligt beslut av Kungl. Majit den 2
maj 1941 skall anslaget tills vidare disponeras på följande sätt:

Ersättning till Stockholms stad för avlöning åt stadens exeku tionsbetjäning

enligt Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1885.. kronor 12,200

Ersättning till Stockholms stad för kronouppbördsverket i

staden enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 januari 1816...... » 11,472

Ersättning till Stockholms stad för gratifikationer åt extra
ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte vid stadens poliskammare
enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858.. » 150

Bidrag till Stockholms stad till kostnaderna för uppvärmning
av poliskammarens ämbetslokaler enligt Kungl. Maj:ts brev
den 1 september 1911.......................................... » 1,470

Summa kronor 25,292

De salclcunniga hava framhållit, att vid ett godtagande av de sakkunnigas
förslag rörande överståthållarämbetets organisation de belopp å 150 kronor
respektive 1,470 kronor, som av ifrågavarande anslag utbetalades till Stockholms
stad, borde upphöra att utgå.

I sitt utlåtande över berörda förslag har statskontoret uttalat, att i samband
med en omorganisation på förevarande område samtliga de ersättningar
och bidrag, som från ifrågavarande anslag utbetalades till staden,
borde bortfalla.

För min del får jag i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit tillstyrka,
att från och med den 1 januari 1943 de ersättningar till staden,
som utgå enligt Kungl. Maj:ts brev den 23 februari 1858 och den 1 september
1911, indragas. Däremot torde övriga ifrågavarande ersättningar till staden
alltjämt böra utbetalas.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vid bifall härtill kan medelsbehovet under nu behandlade anslag för nästa
budgetår beräknas till (12,200 + 11,472 + 75 + 735) 24,482 eller i avrundat tal
24,500 kronor.

VIL Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i olika hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) godkänna följande personalförteckning för Överståthållarämbetet,
att tillämpas från och med den 1 januari 1943:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 kanslidirektör .......................................... A 30

1 politidirektör............................................ A 30

2 assessorer................................................ A 27

2 notarier av l:a klass.................................... A 24

4 notarier av 2:a klass.................................... A 21

7 kanslister................................................ A 15

1 kansliskrivare............................................ A 11

1 förste expeditionsvakt.................................. A 7

5 kanslibiträden .......................................... A 7

3 expeditionsvakter ...................................... A 5

10 kontorsbiträden ........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

3 assessorer .............................................. Eo 27

Anm. I personalförteckningen upptagen befattning skall hållas vakant så
länge de med befattningen förenade göromålen bestridas av tjänsteman
å Stockholms stads lönestat.

II) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,
att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1942:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.
................................... kronor 5,840: 72

	Lön	Tjänstgör lös-penningar	Summa
Överståthållaren................	2,340: 72		2,340: 72
Underståthållaren ..............	2,500: -	1,000: -	3,500: —
Summa	~	—	5,840: 72

2. Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ....................................kronor 41,500: —

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 1,500: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
..........................................kronor 14,000: —

5. Särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren........ kronor 1,000: 50

b. Lönetillökning till överståthållaren
............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbätt ring

till överståthållaren
och underståthållaren
.................... » 3,800: — » 5,959:28

6. Eörligt tillägg, förslagsvis.................... » 8,400: —

Summa kronor 77,200: —;

III) godkänna följande avlöningsstat för Överståthållarämbetet,
att tillämpas under tiden 1 januari—30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren.
...................................kronor 5,840: 72

	Lön	Tjänstgör ngs-penningar	Summa
Överståthållaren................	2.340: 72		2,340: 72
Underståthållaren ..............	2.000: --	1,000: -	3,500: —
Summa	—	—	5,840: 72

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................................kronor 104,000: —

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 1,500: —

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
.......................................... » 47,500: —

Särskilda löneförmåner till överståthållaren
och underståthållaren:

a. Taffelpenningar till

överståthållaren ........ kronor 1,000:50

b. Lönetillökning till överståthållaren
............ » 1,158:78

c. Tillfällig löneförbättring
till överståthållaren och

underståthållaren ...... » 3,800: — » 5,959:28

Eörligt tillägg, förslagsvis.................... » 22.000: —

Summa kronor 186,800: —;

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 115.

447 42 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

IV) till Överståthållarämbetet: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 264,000;

V) till Överståthållarämbetet: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 42,000

samt

VI) till Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad
för vissa kostnader för avlöning till exekutionsbetjäningen m. m.
för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag av — kronor 24,500

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.