Kungl, Maj:ts proposition Nr 115 (Proposition 1925:115)

Kungl, Maj:ts proposition Nr 115.

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och pensionsreglering
för befattningshavare vid rikets universitet
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet; given
Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

— — — — — — — — — — —- — — — — — — — — —---Löne- ochpen sionsreglcring Departementschefen,

slatsrådet Olsson anmäler frågan om löne- och pen- f°r ffaU~

" ’ ° . mngshavare

sionsreglering för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska vid rikets um

mediko-kirurgiska institutet och anför därvid följande: verst tet somt

° J karolinska

mediko kirurgiska
insti

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 1 tutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Yttrande av
chefen för
finansdepartementet
den 31
december
1919.

I. Lönefrågans allmänna läge.

I och med att riksdagen år 1919 antog ett nytt avlöningsreglemente för
befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk — de s. k. kommunikationsverken — blev frågan om en omreglering
av statens hela löneväsende aktuell.

I yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december 1919
erinrade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom
genom det avlöningsreglemente, som den 19 juni 1919 utfärdats för tjänstemän
vid kommunikationsverken, icke allenast ett gemensamt lönesystem för
ifrågavarande verk kommit till stånd utan även åtskilliga i lönetekniskt
hänseende nya principer vunnit tillämpning. Vid fastställandet av den definitiva
löneregleringen för nämnda fyra verk hade tagits till utgångspunkt det
prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren
närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden vara
rådande i början av 1920-talet; varvid emellertid förutsatts, att, efter framställning
till 1920 års riksdag, en reduktion av dyrtidstillägget, i förhållande
till vad för statens övriga befattningshavare skulle gälla, komme att vidtagas
för de nämnda fyra verkens personal.

Det nya lönesystemets genomförande för kommunikationsverken måste —
efter vad departementschefen vidare framhöll — givetvis framkalla spörsmålet,
huruvida nämnda system och därmed förknippade nya löneprinciper
borde överföras och komma i tillämpning inom andra grenar av den civila
statsförvaltningen; önskemål och krav i sådant hänseende hade ock från
olika håll givit sig tillkänna; och för egen del fann departementschefen starka
skäl tala för att, med sålunda given utgångspunkt, en allmän revision nu
komme till stånd rörande de inom övriga grenar av den civila statsförvaltningen
gällande löneregleringar med därtill hörande villkor och bestämmelser.

Beträffande ordningen och sättet för den allmänna revisionen syntes det
departementschefen vara mest ändamålsenligt, att början gjordes med utarbetande
av förslag till ny definitiv lönereglering för dels statsdepartementen
och de centrala ämbetsverk, vilkas avlöningsförhållanden i huvudsak
anslöte sig till den s. k. statskontorstypen, dels någon av de lokala förvaltningarna;
bland de sistnämnda syntes i första hand fångvårdsstaten böra
ifrågakomma.

I anslutning härtill Uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté
att verkställa utredning, i enlighet med givna direktiv, beträffande ny

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdeparterneuten, centrala
ämbetsverk och fångvårdsstatcn.

Efter det löneregleringskommittén avgivit utlåtande och förslag beträffande
lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen och centrala ämbetsverk,
blev på grundval av detta förslag framställning i ämnet förelagd
1921 års riksdag, vilken framställning i huvudsak av riksdagen bifölls.
Likaså ladcs kommitténs förslag beträffande fångvårdsstaten till grund för
framställning till 1921 års riksdag, vilken framställning ävenledes blev i
huvudsak av riksdagen bifallen. Under detta och de följande åren hava i
huvudsaklig anslutning till samma principer löueregleringar genomförts för,
bland andra, domänverkets personal, diplomatisk och konsulär personal, försvarsväsendets
personal, befattningshavare vid riksdagens verk, vid tullstaten,
vid statens hospital och asyler samt vid lots- och fyrstaten.

Efter erinran om då föreliggande löneregleringsförslag framhöll i yttrande
till statsrådsprotokollet över finansärenden den 3 december 1920 dåvarande
statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom ännu återstode stora
grenar av den civila statsförvaltningen, vilka icke berördes av löneregleringskommitténs
ovannämnda förslag.

Det vore i hög grad önskligt, att löneregleringsarbetet beträffande ännu
återstående förvaltningsgrenar påskyndades i görligaste mån, så att förslag i
ämnet om möjligt kunde föreläggas 1922 års riksdag. De härför erforderliga
utredningarna vore emellertid av den omfattning, att desamma icke kunde,
därest nämnda syfte skulle vinnas, anförtros åt en enda kommitté eller sakkunnignämnd.
Såsom i ovanberörda yttrande den 31 december 1919 antyddes
av dåvarande chefen för finansdepartementet, syntes det bliva nödvändigt
att avskilja vissa grupper av befattningshavare, och hade det i sådant hänseende
synts ändamålsenligast, att utredningen rörande personalen vid högre
och lägre läroanstalter anförtroddes åt särskilda kommittér. Efter vad chefen
för ecklesiastikdepartementet meddelat, hade han ock för avsikt att senare
samma dag framlägga förslag i detta syfte.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans-,
jordbruks- och handelsdepartementen erinrade i yttrande till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 3 december 1920 dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet om vad chefen för finansdepartementet
samma dag förut anfört.

Departementschefen framhöll, hurusom, då uppdrag givits åt 1902 års
löneregleringskommitté att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering
för ett stort antal förvaltningsgrenar, lydande under skilda huvudtitlar,
han funne det vara i hög grad angeläget, att även det särskilda utredningsarbetet
beträffande högre och lägre undervisningsanstalter snarast
möjligt påbörjades. Från olika lärarkorporationer hade till Kungl. Maj:t inkommit
framställningar med önskemål i antydd riktning. I och med att
såsom utgångspunkt skulle tjäna det för kommunikationsverken fastställda

Ny lönereglering
för befattningshavare
vid
statsdepartementen,
centrala
ämbetsverk
m. fl.

yttrande av
chefen för
finansdepartementet
den 3
december

1920.

yttrande av
chefen för
ecklesiastikdepartementet
den 3
december
1920.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

avlöningsreglementet med där upptagna lönebelopp, skulle följaktligen de
nya avlöningsbelopp, som kunde komma att föreslås för olika grupper av
befattningshavare, komma ait — såsom skett för kommunikationsverken —
anpassas efter det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna
under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden
varit rådande i början av 1920-talet.

Det utredningsarbete beträffande högre och lägre läroanstalter, vars igångsättande
departementschefen följaktligen var angelägen tillstyrka, vore emellertid
så omfattande, att, därest förslag i ämnet skulle — såsom han funne
högeligen önskvärt — kunna föreläggas 1922 års riksdag, det med nödvändighet
syntes böra fördelas på två olika kommittéer. Departementschefen erinrade
dessutom om de olikartade förhållanden såväl i avseende å arbetsuppgifter
som i övrigt, vilka vore rådande mellan läroanstalter av högskoletyp
å ena och övriga läroanstalter å andra sidan, vilka gjorde ett särskiljande
av löneregleringsspörsmålen beträffande nämnda två grupper av anstalter i
mer än ett hänseende önskligt.

Den kommitté, vilken skulle hava till uppgift att med ovan angiven utgångspunkt
framlägga förslag till ny definitiv lönereglering för den förra
gruppen av läroanstalter, skulle hava att i främsta rummet ägna sin uppmärksamhet
åt universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet.

Till dessa bolde anslutas dels vissa institutioner av högskolekaraktär, lydande
såväl under ecklesiastikdepartementet som under jordbruksdepartementet,
dels ock åtskilliga anstalter och institutioner, för vilkas befattningshavare
avlöningsförmånerna nu vore reglerade i anslutning till vad som
gällde för motsvarande tjänstinnehavare vid universiteten. Så borde enligt
departementschefens mening det löneregleringsarbete, som skulle påvila
ifrågavarande kommitté, avse —- frånsett de nyss nämnda — följande institutioner:
de under ecklesiastikdepartementet lydande naturhistoriska riksmuseum,
konstakademien med konsthögskolan, musikaliska akademien, tandläkariustitutet,
1''armaceutiska institutet, tekniska högskolan, Chalmers tekniska
institut och gymnastiska centralinstitutet: de under jordbruksdepartementet
lydande centrala:.stalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, skogshögskolan,
statens skogsförsöksanstalt, veterinärhögskolan och veterinärbakteriologiska
anstalten; samt de under socialdepartementet hörande undervisningsanstalterna
för barnmorskor och de till medicinalstyrelsen anknutna bakteriologiska,
rättskemiska och farmaceut iska laboratorierna.

För att de ifrågasatta utredningsarbetena snarast möjligt skulle nå ett positivt
resultat, borde desamma inskränka sig till rent lönetekniska frågor och
sålunda bortse från organisatoriska spörsmål. Fn ny definitiv lönereglering
för ifrågavarande personal måste givetvis återverka på frågan om personalens
pensionsförhållanden. Utan att vilja närmare ingå på pensionsfrågan ville
departementschefen allenast påpeka, att då det gällde nya definitiva löneregleringar
av nu ifrågavarande natur, det ej torde kunna undvikas att jämväl
taga under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning mot löneregleringen
svarande åtgärder borde vidtagas beträffande pensioneringen.

Departementschefen ansåge sig vidare böra framhålla, att, då en viss enhetlighet
■— i sig själv given med hänsyn till den gemensamma utgångspunkten
— vore i hög grad önsklig i avseende å de jämsides fortlöpande
utredningsarbetena på ifrågavarande område, de båda kommittéerna borde
såväl söka åstadkomma, där så erfordrades, ett samarbete sinsemellan som

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ock, i den män så litte sig göra, söka kontakt med do arbeten, som bcdreves
av 1902 års löneregleringskommitté.

I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t åt
en kommitté av fem personer att, i anslutning till vad ovan anförts, verkställa
utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid rikets universitet och karolinska institutet in. fl. förut
angivna högskolor och vetenskapliga inrättningar. Till ordförande och ledamöter
i kommittén förordnade Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande:
till ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, överdirektören J. L.
Widell och till övriga ledamöter professorn vid universitetet i Uppsala Th.
Engströmer, ledamoten av riksdagens första kammare N. A. Nilsson i Kabbarp,
professorn vid tekniska högskolan, K. W. Palmser och ledamoten av
riksdagens första kammare, redaktören A. Pers. Sedan Engströmer avsagt
sig uppdraget, förordnade Kungl. Maj:t den 11 februari 1921 i hans ställe
till ledamot av kommittén professorn vid universitetet i Uppsala K. F. Johansson.
I kommitténs arbeten, i vad de avsåge universiteten och karolinska
institutet, deltogo dessutom de av chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade representanterna för universitetet i
Lund, professorn därstädes'' C. G. Björling och för karolinska institutet, professorn
därstädes G. Hedrén.

Genom beslut den 17 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt
samma kommitté att jämväl verkställa utredning angående ny lönereglering
för befattningshavare vid lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp.

Vid behandlingen av kommitténs uppdrag i övrigt deltogo i kommitténs
överläggningar de av chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande
tillkallade representanterna för vissa av ovan angivna fackhög
skolor och vetenskapliga anstalter, nämligen för de bakteriologiska, rättskemiska
och farmaceutiska laboratorierna medicinalrådet F. G. Bissmark,
för naturhistoriska riksmuseet intendenten, professorn A. J. E. Lönnberg, för
konstakademien med konsthögskolan akademiens preses, professorn I. G.
Clason, för musikaliska akademien akademiens sekreterare, professorn O. J.
M. Morales, för Chalmers tekniska institut institutets rektor, professorn B.
H. Grauers, för gymnastiska centralinstitutet överläraren därstädes, överstelöjtnanten
S. A. Drakenberg, för centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet professorn II. G. Söderbaum, för lantbruksinstituten vid
Ultuna och vid Alnarp rektorn vid förstnämnda institut, professorn J. A.
Sjöström, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt skogshögskolans
rektor, professorn A. N. H. Wahlgren samt för veterinärhögskolan och veterinärbakteriologiska
anstalten veterinärhögskolans rektor, professorn J. G.
H. Vennerholm.

Det förslag, kommittén i enlighet med angivna riktlinjer framlagt, föreligger
i två betänkande!!, det ena avgivet den 29 november 1921 och avse -

I fogshulontax
löne.rcgleringskom

mitté.

1923 och
1924 årens
riks dagar.

6 Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ende universiteten och karolinska institutet, det andra avgivet den 6 juni
1922 och berörande övriga av kommittén behandlade högskolor och vetenskapliga
anstalter.

Över det förstnämnda betänkandet hava utlåtanden avgivits dels av universitetskanslern
efter hörande av vederbörande akademiska myndigheter,
dels ock av statskontoret samt av kammarkollegiet. Kanslerns yttrande är
dagtecknat den 23 augusti 1922 och inkom till ecklesiastikdepartementet den
1 september samma år.

I anledning av det senare betänkandet hava utlåtanden avgivits av vederbörande
akademier, myndigheter och styrelser ävensom av statskontoret,
Dessa utlåtanden inkommo till ecklesiastikdepartementet under senare delen
av år 1922 och under loppet av år 1923, det sista i december sistnämnda år.

Vid 1923 års riksdag hade inom riksdagens båda kamrar motioner väckts,
vilka gingo ut på beredande av ett extra lönetillägg för budgetåret 1923—
1924 åt professorerna och vissa med dem likställda befattningshavare vid
universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet.

I anledning av de i ämnet väckta motionerna anvisade riksdagen för budgetåret
1923—1924 ett tillfälligt lönetillägg — till beloppet något mindre än
vad i motionerna äskats — åt professorerna vid universiteten och karolinska
institutet ävensom, i den mån Kungl. Maj.t efter prövning funne sådan löneförbättring
böra tillkomma dem, åt professorerna vid tekniska högskolan och
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet.

Riksdagen anförde i sin skrivelse i ämnet (nr 231) bland annat:

Otvivelaktigt ter sig ställningen för ifrågavarande befattningshavare i löneavseende
för närvarande ur flera synpunkter ogynnsam. Det synes riksdagen
billigt, att åtminstone i eu viss utsträckning gottgörelse lämnas dem
för det mindre tillfredsställande läge, vari de försatts genom att deras löner
ännu icke blivit reglerade.

Riksdagen bar icke förbisett, att gottgörelsen ingalunda kommer alla dem
till del, som blivit försatta i ett mindre förmånligt läge genom att löneregleringen
för universiteten och vissa med dem i löneavseende jämställda vetenskapliga
institutioner och läroanstalter icke hunnit genomföras. Att märka
är härvid emellertid, att för de lägst avlönade befattningshavarna vid dessa
inrättningar dylik ersättning i annan ordning föreslagits genom Kungl. Maj:ts
proposition, nr 138, angående tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare. Riksdagen vill också framhålla, att
den nu av riksdagen på föranledande av enskilda motioner vidtagna åtgärden
är ^av endast provisorisk natur i avvaktan på genomförandet av en definitiv
lönereglering. I detta hänseende anser sig riksdagen emellertid böra
uttala en bestämd förväntan, att förslag rörande dylik lönereglering för
ifrågavarande institutioner framlägges till 1924 års riksdag.

Vid anmälan den 2 januari 1924 av de frågor, som tillhörde regleringen
för budgetåret 1924—1925 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,
berörde min företrädare i statsrådsämbetet frågan om beredande av
bättre avlöningsförmåner för vissa befattningshavare vid universiteten och

Kun g l. Maj:ts proposition Nr 115.

andra med dem i viss män jämförliga institutioner och läroanstalter. lian
yttrade därvid, bland annat:

Tyvärr hava de statsfinansiella förhållandena omöjliggjort ett framläggande
för 1924 års riksdag av en tillfredsställande lönereglering för de nu
ifrågavarande vetenskapliga institutionerna och anstalterna. Jag önskar framhålla,
att under de överläggningar i ärendet, som försiggått, det synts mig
med fog kunna ifrågasättas, huruvida överhuvud eu lönereglering för universiteten
och jämförliga anstalter bör, åtminstone i allo, anpassas efter det
från kommunikationsverkens område ursprungligen hämtade avlöningssystem,
som för närvarande utmärker de senaste civila löneregleringarna.

Men om sålunda för ögonblicket en definitiv lönereglering får anses utesluten,
blir det så mycket nödvändigare att här vidtaga någon åtgärd, som
är ägnad att avhjälpa åtminstone de väsentligaste olägenheterna.

I proposition nr 109 framlades därefter för 1924 års riksdag förslag om
beredande för budgetåret 1924—1925 av ett provisoriskt lönetillägg åt professorer
och vissa andra befattningshavare vid universiteten och karolinska
institutet, åt föreståndaren för statens institut för rasbiologi, intendenter vid
naturhistoriska riksmuseet och professorer vid tekniska högskolan ävensom
åt vissa lärare vid konsthögskolan, farmaceutiska institutet, Chalmers tekniska
institut och gymnastiska centralinstitutet.

Vid anmälan av detta sistnämnda ärende inför Kungl. Maj:t i statsrådet
den 29 februari 1924 gav föredragande departementschefen uttryck åt den
livliga förhoppningen, att ett definitivt förslag på området skulle kunna
föreläggas 1925 års riksdag. Ifrågavarande proposition blev med vissa jämkningar
bifallen av riksdagen, dock allenast i vad den avsåg befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet, rasbiologiska institutet,
naturhistoriska riksmuseet och tekniska högskolan. Förslaget angående lönetillägg
åt vissa befattningshavare vid konsthögskolan, farmaceutiska institutet,
Chalmers tekniska institut och gymnastiska centralinstitutet avslogs av riksdagen,
som därvid anförde:

Denna grupp befattningshavare var icke inbegripen i delaktighet av det
utav 1923 års riksdag beslutade lönetillägget. Riksdagen, som anser den
ståndpunkt, nämnda riksdag intog i fråga om omfattningen av förevarande
löneförmån eller att densamma borde begränsas till representanterna för våra
främsta vetenskapliga institutioner, universiteten och karolinska institutet
samt de med dessa jämförbara naturhistoriska riksmuseet och tekniska högskolan,
allt fortfarande äga fog för sig, har måst ställa sig i hög grad tveksam
inför Kungl. Maj:ts förslag att utsträcka denna förmån till hart när
alla befattningshavare med professors namn och tjänsteställning. Utan att
vilja underskatta betydelsen för landet av den verksamhet, som utövas av
sistnämnda befattningshavare, har riksdagen dock icke funnit deras ställning
vara sådan, att den med nödvändighet betingar likställighet i nu förevarande
hänseende med professorerna vid universiteten och vid de med universiteten
jämförbara institutionerna. Konsekvenserna av det betraktelsesätt, som ligger
till grund för Kungl. Maj:ts proposition, kunna bliva många och vittgående,
ej endast i ekonomiskt utan även i andra avseenden.

Yttrande av
chefen för
ecklesiastikdepartementet
den 2 jaowiri
1925.

Kung!. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Vid 1924 års riksdag blev emellertid vidare behovet av en snar lönereglering
för universitetens personal yttermera med styrka framhållet. I två
mom riksdagen väckta likalydande motioner hemställdes, att riksdagen ville
vid anmälan av sitt beslut i anledning av Ivungl. Maj:ts proposition nr 109
giva uttryck åt den bestämda förväntan, att förslag till definitiv lönereglering
för universiteten och karolinska institutet bleve förelagd 1925 års riksdag.

Vid anmälan av sitt beslut i anledning av Kung! Maj:ts förenämnda proposition
nr 109 anförde riksdagen i sin skrivelse nr 260 bland annat:

Att ett förslag till definitiv lönereglering för universiteten och med dem
jämförliga vetenskapliga institutioner icke blivit för 1924 års riksdag framja£b
synes riksdagen vara att i hög grad beklaga. Riksdagen anser sig
hava så mycket större anledning att fästa sin uppmärksamhet vid att så ej
skett, som riksdagen år 1923 uttalade en bestämd förväntan, att ett dylikt
förslag måtte föreläggas 1924 års riksdag. Riksdagen vill emellertid erinra
om den av departementschefen uttryckta förhoppningen, att ett definitivt,
förslag i ämnet måtte kunna töreläggas 1925 års riksdag, samt i anledning
såväl av vad sålunda förekommit som ock av vad i ovanberörda motioner
anförts, giva uttryck åt siu bestämda förväntan, att från Kungl. Maj:ts sida
förslag till definitiv lönereglering för lärare vid universiteten m. m vardeT
förelagt 1925 års riksdag.

\ id anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som beröra regleringen
av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1925--1926, yttrade jag i nu förevarande spörsmål, bland annat:

Saval i betraktande av vad sålunda förekommit som med hänsyn till sakens
vikt anser jag det vara uppenbart, att man bör med det snaraste taga
ställning till frågan om eu definitiv lönereglering för ifrågavarande befattningshavare.
Jag har då först haft att taga i övervägande, huruvida ett
förslag i detta hänseende bör omfatta samtliga de institutioner, som inbegripas
i de två senast berörda kommittébetänkandena.

De befattningshavare, vilkas lönefråga härvid träder i förgrunden, äro professorerna
och de med dem jämförliga tjänstinneliavarna vid de olika högskolorna
och institutionerna. Som bekant råder för närvarande eu viss
gradering i lönehänseende mellan olika slag av professorer, och kommittén
har i sina förslag i stort sett bibehållit den nuvarande differentieringen i
detta hänseende. Tvekan synes mig emellertid alltjämt kunna råda, huruvida
den löneställning, som de olika befattningshavarna vid ifrågavarande
institutioner nu intaga eller som blivit för dem föreslagen, vid jämförelse såväl
mellan dessa befattningshavare inbördes som med motsvarande funktionärer
vid universiteten är på alla punkter lämplig och väl avvägd. I
detta hänseende torde eu närmare undersökning få anses påkallad, och det
synes mig angeläget, att den ram, inom vilken denna undersökning har att
röra sig, bliver så vid som möjligt, Jag har därför kommit till den uppfattningen,
att ett lönereglerings förslag nu bör taga sikte endast på tafattningshavarna
vid universiteten och karolinska institutet samt att en närmare
omprövning bör ägnas spörsmålet, i vilket förhållande i lönehänseende de
vid fack högskolorna och de vetenskapliga institutionerna utom universiteten
anställda befattningshavarna, i fiämsta rummet professorerna och de med dem

Kutigl. Maj-.ts proposition Nr 115. 9

jämförliga tjänstinnehavarna böra ställas såväl inbördes som gent emot universitetens
befattningshavare.

Redan i universitetens ställning och uppgift i och för sig finner jag dessutom
skäl till att i nu förevarande hänseende särskilja desamma och låta löneregleringsförslaget
allenast omfatta de vid dem knutna tjänsterna. Universiteten
och karolinska institutet hava av ålder bland våra vetenskapliga
institutioner intagit en central ställning. Ej endast den omständigheten, att
de varit och alltjämt äro de mest betydelsefulla härdarna för landets vetenskapliga
odling, utan jämväl deras dubbla uppgift av forskningsinstitut och
ut bildningsanstalter för arbetare på ett flertal av samhällslivets områden, gör,
att de i förhållande till fackhögskolorna intaga eu särställning, lik-om de
även genom sin yttre byggnad och sitt inre samband i viss mån utgöra en
sluten enhet.

Jag har följaktligen för avsikt att utverka Kungl. Maj:ts medgivande till
framläggande redan för den nu instundande riksdagen av förslag till definitiv
löne- och pensionsreglering för universiteten och karolinska institutet. Frågan
härom är emellertid dels beroende på vissa på finansdepartementets föredragning
liggande löne- och pensionsärenden av principiell natur, dels ock i övrigt
ej fullt utredd, vadan jag anhåller att längre fram under riksdagens lopp få
återkomma till densamma.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställde jag under respektive
punkterna 62, 70, 84 och 256, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löne- och pensionsreglering för befattningshavare
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,
beräkna för Uppsala universitet ordinarie anslag till belopp av

1.735.000 kronor samt ett extra anslag av 23,105 kronor, för Lunds universitet
ordinarie anslag till belopp av 1,490,000 kronor samt ett extra anslag
av 43,285 kronor, för karolinska institutet ordinarie anslag till belopp av

545.000 kronor samt ett extra anslag av 80,200 kronor ävensom i avseende
å åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg ett belopp av

240.000 kronor. Vad jag sålunda hemställt blev av Kungl. Maj:t bifallet.

Eungl. Maj ds proposition Nr. 115.

Löneregle

ringskom mittén.

II. Allmänna löneprinciper.

Frågan om det allmänna civila avlöningsreglementets tillämpning
å befattningshavare vid universiteten i Uppsala och
Lund samt karolinska institutet.

Innan jag närmare ingår på det föreliggande ämnet anser jag mig böra
till skärskådande upptaga de allmänna löneprinciper, på vilka det av högskolornas
löneregleringskommitté framlagda förslaget är uppbyggt. Så mycket
större anledning anser jag mig hava att mer ingående dröja härvid, som
dessa principer blivit från särskilt de akademiska myndigheterna underkastade
en ingående kritik, och det torde kunna antagas, att man häri har att söka
en av de bidragande orsakerna till uppskovet med lönefrågans framläggande
för riksdagen.

Kommitténs förslag vilar på den grundsatsen, att befattningshavarna vid
samtliga nu ifrågavarande högskolor och institutioner böra inordnas i det
allmänna för tjänstemän vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken
fastställda avlöningsreglementet. Principerna i detta avlöningsreglemente
förutsätter jag vara alltför kända för att jag i detta sammanhang behöver
närmare redogöra för desamma. De allmänna synpunkter, kommittén anlägger
på frågan särskilt om det allmänna civila avlöningsreglementets anpassande
på personalen vid högskolorna, sammanfattar kommittén på följande sätt:

Den första fråga, till vilken kommittén haft att taga ståndpunkt, har gällt,
huruvida de befattningshavare, för vilka kommittén har att framlägga förslag
till ny definitiv lönereglering, lämpligen borde inordnas under det för de
centrala verken gällande avlöningsreglementet eller huruvida för nämnda
befattningshavare borde uppgöras ett särskilt avlöningsreglemente. Visserligen
kunde med hänsyn till de säregna tjänstgöringsförhållanden, som äro rådande
särskilt för lärarkåren vid universiteten och övriga högskolor, den senare
anordningen måhända synas lämpligast. Då kommittén likväl funnit sig
böra förorda, att det för de centrala verken gällande avlöningsreglementet
utsträckes att gälla jämväl här ifrågavarande befattningshavare, har kommittén
framför allt tagit sikte pa den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena,
som på så sätt skulle vinnas. De olägenheter, som onekligen äro
med en sådan anordning förenade, kunna övervinnas, om i en särskild författning
de avvikande bestämmelser meddelas, som för vissa befattningshavare
kunna finnas erforderliga. Kommittén vill härvid erinra om att enligt
beslut av 1921 års riksdag jämväl utrikesrepresentationen inordnats under
det allmänna avlöningsreglementet och att man även här valt utvägen att

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll.r>.

i eu särskild författning sammanföra de specialföreskrifter, som för dessa
befattningshavare varit påkallade.

I likhet med vad som vid 1921 års lönereglering skett för de tjänstemän,
som inbegripits under samma lönereglering, torde i samband med förevarande
lönereglering tjänstgöringstidens längd, där denna är kortare än sju timmar
dagligen, böra utsträckas till nämnda timantal för all den ordinarie personal,
för vilken en sådan utsträckning av tjänstgöringstiden lämpligen kan vidtagas.
Att likväl den egentliga lärarpersonalen icke kan inbegripas härunder
ligger i sakens natur, då dess tjänstgöring måste ordnas efter helt andra
grunder. Detta utesluter dock icke, att i vissa fall eu utsträckning av jämväl
lärares tjänstgöring både kan och bör sko vid en ny lönereglerings genomförande.
Vad särskilt högskolornas lärare angår måste man dock härvid
framgå med synnerlig försiktighet, då eu ökning för dem av antalet undervisniugstimmar
i veckan lätteligen skulle kunna medföra en sänkning av
den meddelade undervisningens vetenskapliga halt. Alldeles särskilt synes
detta böra gälla för universitetsprofessorerna. Dessas verksamhet är icke
inskränkt till att meddela undervisning, utan en lika viktig uppgift för dem
är att bedriva ett vetenskapligt forskningsarbete. Att genom ett ökande av
undervisningsskyldigheten minska möjligheterna för sistnämnda verksamhet
skulle enligt kommitténs mening vara i hög grad olyckligt. Kommittén har
därför ansett sig icke böra föreslå någon utsträckning av undervisningsskyldigheten
för universitetsprofessorerna och med dem närmast jämförliga
lärare. Däremot förutsätter kommittén, som ovan nämnts, att för all annan
ordinarie personal än lärarpersonalen vid de anstalter, som äro föremål för
kommitténs behandling, den normala dagliga arbetstiden fastställes till sju
timmar. Jämväl för vissa lärare torde emellertid någon ökning av tjänstgöringens
omfattning kunna utan olägenhet genomföras. Kommittén har
dock i detta avseende endast undantagsvis ansett sig böra framställa direkta
förslag, då förevarande fråga synes böra göras till föremål för eu mera
ingående utredning, än som varit möjlig för kommittén att åstadkomma.
Skulle eu ökning av tjänstgöringen visa sig påkallad för en eller annan
lärare eller någon grupp av sådana, bör givetvis en sådan ökning kunna
genomföras även efter den nya löneregleringens ikraftträdande, utan att
härigenom får framkallas krav på ytterligare löneförbättring.

Huru kommittén söker i olika detaljer genomföra nämnda löneprinciper
får jag tillfälle att i det följande närmare beröra. Jag vill emellertid redan
nu påpeka det avsteg från en av de bärande grundsatserna i kommunikationsverkens
lönesystem, som kommittén ansett sig böra taga, nämligen
härutinnan att kommittén föreslagit, att samtliga universitetsprofessorer
men ej andra lärare eller med professorerna nu i löneavseende likställda
befattningshavare — skola åtnjuta lön efter den ortsgrupp, till vilken Stockholm
hän föres.

I anslutning till sin ovan uttalade uppfattning har kommittén framlagt
förslag till dels kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid universiteten
i Uppsala och Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
av det civila avlöningsreglementet, dels kungörelse angående tillämpning å
tjänstemän vid vissa fackhögskolor och andra vetenskapliga anstalter av
samma avlöningsreglemente. I nämnda kungörelseförslag äro upptagna den

Myndig heternas yttranden -

juridiska
fakulteten i
Uppsala.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

mängd från avlöningsreglementet avvikande specialbestämmelser, som äro
erforderliga, därest avlöniugsreglementet skall äga generell tillämpning å
ifrågavarande befattningshavare.

Härjämte har kommittén framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av
vissa paragrafer i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets
avlöning ävensom förslag till ändrad lydelse av § 11 i kungl. förordningen
den It juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster.
Dessa båda sistnämnda förslag äro betingade av kommitténs uppfattningom
avlöningsreglementets tillämpning å jämväl de professorer, vilka äro
innehavare av prebendepastorat.

Kommitténs förslag att söka. anpassa det nya lönesystemet och det civila
avlöningsreglementets bestämmelser på den vid universiteten och andra
vetenskapliga institutioner knutna personalen har särskilt från universitetens
sida mött en rätt stark kritik. Men även av andra myndigheter hava betänkligheter
anförts mot ett dylikt förslag.

Då fråkall härom är av i viss mån grundläggande betydelse för en ny
definitiv lönereglering, finner jag det vara på sin plats att närmare redogöra
för de synpunkter, som härvid kommit till uttryck från de i ämnet hörda
myndigheternas sida.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala yttrar härutinnan, bland
annat, följande:

Det vill synas som om den rent lönetekniska fördel, kommittén åsyftar,
vunnits med åsidosättande av reella universitetsintressen av långt större
betydelse för det allmänna. Alldeles särskilt är detta förhållandet vad angår
den för fakulteten föreliggande huvudfrågan eller den ställning i löneavseende,
som enligt förslaget beredes innehavare av professur inom fakulteten.

Beträffande först tillämpningen å professor av den allmänna löneplanen i
ovannämnda avlöningsreglemente, hava kommitterade själva anfört bindande
skäl för att frångå densamma i fråga om ortsgrupperingcn. Men även i
långt viktigare avseenden kommer löneplanen i sin tillämpning å professor
att framstå såsom artificiell eller leda till oantagliga konsekvenser.

Av lönereglementet för den civila centralförvaltningen är det icke endast
löneplanen, som i fråga om universitetspn.fessurerna framstår såsom artificiell
Aven reglementets övriga lönebestämmelser sakna här reellt underlag i sådan
omfattning, att fakulteten måste avstyrka förslaget att göra dem tillämpliga
vid dessa befattningar. Detta torde framgå redan av följande kortfattade
anmärkningar.

Skulle bestämmelsen i 1B § 3 mom., såsom kommitterade mena, medföra
möjlighet till tvångsförflyttning från en lärostol till eu annan, så bör erinras,
att detta komme i strid mot universitetsstatuternas föreskrifter om förfarandet
vid professorstillsättningar, och bestämmelsen måste betecknas som för
universitetet och arbetet vid detsamma högeligen olämplig. En tillfredsställande
reglering av de förhållanden, som avses i 15, 17 och 18 §§, kan
icke genomföras beträffande professor utan att särskild hänsyn tages till det
vetenskapliga arbetets egenskap av eu fortgående prestation i ämbetet. Då.
sålunda i 15 § stadgas rätt för ämbetsman att uppbära oavkortad lön för

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 110.

(lön tid, »vilken lian med vederbörligt medgivande använt för att utom sin
tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets
intressen», vore det orimligt att icke tillämpa samma grundsats i händelse
professor utom tjänstgöringsorten utför vetenskapligt arbete. Men även i
det fall, att professor beviljas ledighet för vetenskapligt arbete och ut lör
detta å tjänstgöringsorten, leda ifrågavarande avdragsbestämmelser till otillfredsställande
resultat. Enligt kommittén skulle 18 § tillämpas, därest
professor bibehölle någon del av de löpande göromålen, t. ex. deltoge i handläggningen
av de administrativa ärendena i fakultet och konsistorium, eljest
17 §. Likväl är professor i dessa fall mera likställd med hovrättsrådet eller
byråchefen, vilken för beredningen av visst mål eller ärende erhåller ledighet
från övriga göromål: ledigheten innebär icke partiell befrielse från arbete,
utan hela arbetskraftens koncentration på särskild uppgift i det allmännas
tjänst. Bestämmelsen i 16 § om tjänstledighetsavdrag vid sjukdom är i sin
tillämpning ft professor oklar, enär det icke låter sig göra att i den uppställda
tidsbegränsningen av 45 dagar inberäkna de ferier, vilka professor
åtnjuter »i stället för» semester, men vilka till övervägande del upptagas av
vetenskapligt arbete. Framför allt passar bestämmelsen icke till de faktiska
förhållanden, under vilka professorstjänsten fullgöres. Eller vad skulle det
hava för mening att tillämpa ett efter dag beräknat löneavdrag å eu tjänstgöring,
där en på grund av sjukdom inställd föreläsning kan hållas eu
följande dag eller innehållet i en förberedd föreläsningsserie i stället får
koncentreras på återstående timantal eller där en inställd tentamen återstå!’
att fullgöra efter förfallets upphörande, där med ett ord undervisnings- och
examinationsgörornålen kvarstå såsom skyldigheter sitt utföra ända till den
gräns, där de verkligen blivit fullgjorda av särskilt förordnad vikarie? Dessutom
föreligger den väsentliga skillnaden, att professors ifrågavarande tjänstgöring
är bunden vid universitetsterminerna och således ej kan av honom
fullgöras under ferier, då däremot eu annan tjänsteman är oförhindrad sitt
när som helst och således även å tid, då han eljest kunnat begagna semester,
fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet och därigenom kan undgå minskning i
inkomster.

Fakulteten avstyrker, att det ifrågavarande, på avlöningsreglementet för den
civila centralförvaltningen byggda förslaget lägges till grund för eu definitiv
lönereglering vid universiteten. Inom fakulteten hade professor C. A. Reuterskiöld
ett särskilt yttrande, däri han med närmare utförd motivering gav
uttryck åt den uppfattningen, att universitetens professorsbefattningar icke
kunde inpassas i en allmän förvaltningsorganisation, utan måste ur löneoch
tjänstgöringssynpunkt regleras fullt fristående.

Även filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet riktar eu skarp kritik
mot den principiella sidan i det föreliggande kommittéförslaget. Fakulteten
yttrar härom bland annat:

Den särställning, som professorernas utbildning, befordringsmöjligheter,
ämbetsuppgifter och allmänna kulturbetydelse giva dem, torde fullt motivera,
att eu särskild löneplan för universiteten och de med dem närmast likställda
högskolorna kommer till stånd. Den avskilda ställning, som denna grupp
av statstjänare intager, motiverar för dem i lullt lika grad som t, ex. för
armén eiler ecklesiastikstaten eller domänverken eller lautdomarekåreu en

Filosofisk*,
fakulteten t
Uppsala.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dylik särställning även i lönehänseende. Det finnes ingen antaglig jämförelsegrund
överhuvud mellan de vitt skilda områden, som den centrala förvaltningen
och kommunikationsväsendet å ena sidan utgöra, och den högre
undervisningen, än mindre den rent vetenskapliga uppgiften och verksamheten,
å den andra.

Redan den omständigheten, att en huvudförutsättning för avlöningsreglementet
av den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartementen
etc. är en stadgad daglig arbetstid, vilken för de centrala ämbetsverken
uppgår till sju timmar, ävensom eu semester på högst 45 dagar, visar att
detta reglemente med dess utförda lönetekniska system icke kan äga omedelbar
tillämpning på den viktigaste och till antalet största delen av universitetens
befattningshavare, lärarna. En utsträckning av deras arbetstid, i den mån
den omfattar undervisning, vore säkerligen till verklig skada icke blott för
lärarna, vilkas vetenskapliga forskningsarbeten endast skulle komma att lida
därav, men även för de studerande, för vilka den akademiska undervisningen
i väsentligaste mån måste vara en eggelse till självverksamhet och en ledning
för eget studiearbete. Att bestämma en viss arbetstid för universitetslärarnas
vetenskapliga forskning är ju tydligen en ren omöjlighet. Bestämmelserna
om en viss arbetstid äga överhuvud för universitetens lärarkårer ingen tilllämpning.
Kommitterade hava också i inledningen till sitt betänkande erkänt
detta. och ansett sig icke böra föreslå någon utsträckning av undervisniugsskyldigheten
för universitetsprofessorerna och med dem närmast jämförliga
lärare.

Detta erkända förhållande, att lönereglementet i denna viktiga punkt ej
kan äga tillämpning på universitetslärare, synes fakulteten vittna om att det
överhuvud icke förelegat anledning att inpressa dem i nu fastställda lönesystem.
Då därtill kommer, att denna klass av statstjänare har en helt
annan och vida mera krävande utbildning, att deras befordran faller alldeles
utanför de vanliga centrala förvaltningsämbetsmännens, att i regel en övergång
från universitetslärartjänst till annan ämbetsverksamhet är utesluten,
särskilt för filosofiska fakultetens professorer, kan fakulteten än mindre finna
lämpligt att använda denna allmänna löneplan för reglering av universitetslärarnas
löneställning.

Det framgår även omedelbart av kommitténs betänkande, att försöket ej
heller utfallit lyckligt. Att placera professorerna i A 1 har funnits strida
mot uppdelningen i chefer och andra ämbetsmän (för övrigt en ganska
godtycklig skillnad), medan åter en placering av professorerna i B 20 visat
sig medföra konsekvenser rörande deras löneställning i förhållande till andra
i denna klass placerade statstjänare, som allt för uppenbart visat sin orimlighet,
varför kommittén sökt upphjälpa sistnämnda placering genom att
tillerkänna — mot systemet i övrigt — professorerna vid de båda statsuniversiteten
dyrortsgrupp, som icke är motiverad av universitetsstadens
läge. Att placera professorerna — även med den nedprutade lönestandard
som kommitténs majoritet anser lämpligt — i full överensstämmelse med
denna allmänna löneplans principer, har således visat sig omöjligt. Det
synes fakulteten även som om de konsekvenser rörande andra statstjänares
löneställning, som ett inpressande av universitetsprofessorerna i löneskalan,
vare sig efter kommitterades eller reservanternas förslag, torde medföra,
bliva vida mindre omfattande eller besvärande, om universiteten med närmast
jämställda högskolor erhölle en särskild löneplan, där ingen annan
hänsyn än till deras särskilda ställning och behov kunde behöva göras.

Kungi. Maj-.ts proposition Nr 115.

Att nu vissa konsekvenser och jämförelser ändock alltid miste göras, och
ett visst godtyckligt avgörande sko beträffande de många högre undervisningsanstalter,
som skulle pretendera likhet med och kanske hittills haft likställdhet
i lönehänseende med universiteten, är självfallet och kan aldrig undvikas.
Men om i något avseende några institutioner intaga en bestämt avgränsad
ställning i förhållande till andra, torde det dock vara universiteten, och den
av kommitterade själva framhållna, i universitetens statuter hävdade uppgiften
för dem att på samma gång vara säten för den högsta undervisningen
och för den vetenskapliga forskningen i vårt land, liksom den omständigheten
att de även ha att utbilda i regel de andra i rent undervisningssyfte
inrättade högskolornas lärarkårer, ger en tydlig anvisning och anledning till
att icke göra universitetsprofessorernas löneställning uniform med och normerande
för samtliga övriga högskolors och därmed analoga institutioners
lärare. Här synes således strecket vara relativt lätt att draga. 1 vad mån
det sedan kan vara med rättvisa och lämplighet förenligt att likställa några
av dessa högskolors professorer med universitetens i lönehänseende lärer
icke vara fakultetens sak att yttra sig om, men fakulteten vill hävda, att
hänsyn till dylika konsekvenser icke bör eller får bli bestämmande för deras
för hela det vetenskapliga livet i Sverige så viktiga lönefrågas avgörande
och förhindra att denna löses på det enda logiska och tillfredsställande sätt,
som synes möjligt, nämligen genom inrättandet av en särskild löneplan för
universitetens lärare.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala uttalar som sin mening, att
det framlagda löneregleringsförslaget beträffande den från principiell synpunkt
och till sina följder mest betydande frågan, den om universitetsprofessorernas
lön, icke innebär en sådan lösning, som kan anses tillfredsställande, varför
konsistoriet anser en omarbetning av förslaget i denna punkt böra äga rum.
I avseende å det ifrågasatta lönesystemet anför konsistoriet följande:

Konsistorium kan icke finna, att det överhuvud är lämpligt eller nödvändigt
att infoga universitetsprofessorer i ett avlöuingsschema, vars olika avdelningar,
grader och klasser systematiskt utarbetats för helt andra statstjänare
och institutioner. Tanken på att genomföra en fullständig uniformitet i
lönehänseende för hela statsförvaltningen i vidsträcktaste bemärkelse kan ju
synas lockande från synpunkten av reda och överskådlighet, men det moderna
samhällslivet är alltför rikt förgrenat, de moderna statsuppgifterna kräva en
alltför stor mångfald av organisationer och dessa äro alltför artskilda och
differentierade, för att ett infogande av samtliga i ett och samma löneschema
skall låta sig göra. Man har också redan för vissa grupper av tjänstemän
inom statsförvaltningen nödgats frångå tanken att oförändrat använda det
allmänna lönereglementets kategorier. Universiteten torde otvivelaktigt i
högre grad än andra statsinstitutioner i anseende till sitt arbetssätt och hela
sin organisation avvika från de förvaltande verken, för vilka lönereglementet
utarbetats och visat sig lämpligt. De betinga därför i än högre grad än
andra särstående organisationer eu särställning även i lönehänseende. Deras
säregna art kan, vad beträffar de ordinarie lärarna, professorerna, icke på
annat sätt fullt vinna den hänsyn och den motsvarighet i lönebestämmelser
som vederbör än genom ett särskilt efter deras speciella behov gjort lönereglemente.
Därigenom skulle även universitetsprofessorernas lönefråga fri -

Större
akademiska
konsistoriet
i Uppsala.

Juridiska
kul tet en i
Lund.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

göras från den systematiska jämförelse mellan dem och andra till sin uppgift
alldeles skiljaktiga statstjänare, som icke kunnat annat än verka förryckande
på denna lönefråga. Säkerligen torde också de konsekvenser, som lönekonnnitterade
frukta av eu högre placering av universitetsprofessorerna i
den allmänna löneskalan än i B 20, främst anspråk från andra tjänstemän
att tå samma iörmån, i vida mindre grad vara att befara vid universitets*
professorernas formliga utbrytande ur lönesystemet och placerande på grund
av ämbetets egenartade uppgifter och villkor på ett särskilt löneplan för
sig. Aven de konsekvenser och jämförelser, som ligga närmast till hands,
nämligen beträffande de högre undervisningsanstalter, som pretendera likhet
eller hittills varit likställda i lönehänseende med universiteten, torde icke
kunna anses alltför besvärande, då den av kommitterade själva framhållna,
i universitetens statuter hävdade uppgiften för dem att på samma gång
vara säten för den högsta undervisningen och för den vetenskapliga forskningen
i vårt land samt den omständigheten att de även hava att i regel
utbilda de andra i rent undervisuingssyfte inrättade högskolornas lärarkårer
ge universiteten en särställning även i förhållande till dessa andra högre
undervisningsanstalter, som icke torde kunna med rätt bestridas. I alla
händelser bör icke det förhållandet, att vissa konsekvenser faktiskt skulle
kunna komma att dragas.till förmån för de universitetsprofessorerna närmast
stående lärarna, vid en eller annan högre undervisningsanstalt — varom
universiteten ej ha anledning yttra sig — förhindra, att universitetsprofessoremas
för hela det vetenskapliga livet i Sverige så betydelsefulla lönefråga
löses, på det mest logiska och enda fullt tillfredsställande sätt som synes
möjligt, nämligen genom inrättandet av en särskild löneplan för universitetets
professorer.

Vad beträffar kommitténs förslag till kungörelser, hänvisar konsistoriet
till vad juridiska fakulteten yttrat rörande reglementets särskilda lönebestämmelser
och uttalar i anslutning därtill, att bestämmelserna i åtskilliga
avseenden skulle i sin tillämpning å professorerna och deras verksamhet te
sig artificiella och säkert icke vara till gagn för det allmänna. Dessa bestämmelser
anser konsistoriet därför icke kunna utan omarbetning och anpassning
till arbetssätt och förhållanden i övrigt vid universiteten ingå i en
lönereglering för professorerna. Till konsistoriets protokoll i ärendet hade
professor C. A. Reuterskiöld ett yttrande, i vilket han närmare utvecklade
sina vid ärendets behandling inom juridiska fakulteten framförda synpunkter
(jfr sid. 13).

Den kritik, som från universitetet i Lund riktats mot kommittéförslaget,
går i än högre grad än vad från Uppsala universitet kommit till uttryck ut
på ett underkännande av det ifrågasatta lönesystemets tillämpning å universitetens
lärare och tjänstemän.

Vid ärendets behandling inom juridiska fakulteten i Lund yttrade professorn
E. A. Kallenberg, med instämmande av professor G. R. Malmgren,
i själva principfrågan bland annat följande:

Jag anser för min del det föreliggande kommittéförslaget vara från universitetssynpunkt
alldeles oantagligt. Förslaget lider av det grundfelet att

Eungl. Maj:ts proposition Nr ll,r>.

vilja vid löneregleringen för professorerna tillämpa ett lönesystem, som är
uppgjort närmast för kommunikationsverken och sedermera befunnits kunna
finna användning jämväl på statsdepartementen och de centrala ämbetsverken.
Detsamma skulle, om det genomfördes, draga med sig tillämpning av
en del bestämmelser och lönevillkor, som beträffande professorerna och deras
verksamhet te sig föga rimliga och ganska säkert icke till gagn för det
allmänna.

Professor E. F. K. Sommarin förklarade sig finna det motiverat, att universitetens
professorer vid eu definitiv lönereglering ställdes i en kategori
för sig; betänkandet syntes emellertid icke utan överarbetning kunna läggas
till grund för en sådan lönereglering.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar, bland annat, rörande förslaget i allmänhet: I

frågan om de allmänna principerna för lönestat för universiteten anser
sig fakulteten ej kunna ansluta sig till löneregleringskommitténs förslag, att
universitetens befattningshavare skulle inordnas under det för de centrala
verken gällande lönesystemet. Den särställning i avseende på utbildningsoch
befordringsförhållanden, ämbetsuppgifter och ansvar, som tillkommer
universitetsprofessorerna, synes fakulteten tvärtom påkalla en särskild löneskala
för universiteten.

Fakulteten vill vidare uttala sin anslutning till kommitténs förslag, att
professorerna vid de båda universiteten och vid karolinska institutet likställas
i lön oberoende av eljes genomförd ortsgruppering. I anslutning till vad
kommittén anför i sitt betänkande sida 22 anser även fakulteten, att det i
viss omfattning önskvärda utbytet av lärarkrafter mellan medicinska universitetsfakulteterna
och karolinska institutet skulle lida avbräck, om en förflyttning
från Stockholm till Lund eller Uppsala skulle föranleda en avsevärd
minskning i vederbörandes kontanta löneförmåner. Speciellt för de
medicinska fakulteterna i Lund skulle en i överensstämmelse med reglerna
för ortsgrupperingen lägre lön medföra den olägenheten, att karolinska institutets
försprång i rekryteringsavseende skulle ökas utöver vad nu är fallet
på grund av institutets placering i huvudstaden med där förefintliga tillfällen
till extra inkomster.

Även teologiska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfattningen, att oberoende
av det civila avlöningsreglementet en särskild lönestat uppgöres för
universitetsprofessorerna. För cirkulation av lärarkrafter mellan högskolorna
och ur rättvisans och den praktiska ändamålsenlighetens synpunkt anser
fakulteten riktigt, att lönen blir densamma för alla tre högskolorna och ej
bestämmes efter ortsgruppering.

Filosofiska fakulteten i Lund framhåller, att det ligger i universitetsförhållandenas
egenartade natur, vilka ej tillräckligt uppskattats av kommittén,
att universiteten böra ställas utanför det lönesystem, som ursprungligen uppgjorts
för affärsdrivande verk och sedermera tillämpats på de centrala ämbetsverken.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

Medicinska
fakulteten i
Lund.

Teologiska
fakulteten i
Lund.

Filosofiska
fakulteten i
Lund.

Större
akademiska
konsistoriet
i Lund.

18 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Fakulteten vill som sin åsikt uttala, att professorernas avlöning ej bör inpassas
i ett lönesystem, som är uppgjort för ämbetsmän med en tjänstgöring
av en helt annan art, som kan normeras till vissa timmars dagligt
arbete på tjänsterummet. Därtill komma de lönetekniska svårigheterna, som
göra det omöjligt att i detta lönesystem finna en lämplig plats för professorerna.
Så snart man vill inom ramen för meromnämnda lönesystem söka
en plats för professorerna, måste frågan om ortsgrupperna göra sig gällande
med principiell vikt. Om åter universiteten hållas utanför detta lönesystem,
faller kravet på en dylik differentiering bort, vars tillämpande på universiteten
skulle komma att medföra vådliga följder. Ty liksom kommittén är
fakulteten övertygad om att det är nödvändigt, att lönen utgår med samma
belopp vid båda universiteten och det karolinska institutet för att vidmakthålla
deras jämbördighet och vetenskapliga standard.

Det större akademiska konsistoriet i Lund uttalar den bestämda uppfattningen,
att det föreliggande förslaget ej bör läggas till grund för en definitiv
lönereglering för universiteten. Konsistoriet yttrar i principfrågan
bland annat:

Efter att hava underkastat det remitterade betänkandet en ingående prövning
och allvarligt övervägt såväl de fördelar som nackdelar, vilka löneregieringskommitténs
förslag skulle kunna erbjuda universitetet, beklagar
konsistoriet att nödgas för sin del avstyrka detta förslag i flera av dess viktigaste
punkter.

Konsistoriet måste beteckna såsom ohållbar redan den principiella ståndpunkt,
från vilken kommitténs hela förslag utgår, nämligen att universitetets
befattningshavare borde inordnas under det för de centrala verken gällande
avlöuingsreglementet i oförändrat skick. Kommittén har framför allt tagit
sikte på den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena, som på
så sätt skulle vinnas. Konsistoriet, som finner det vara sin plikt att framför
allt taga sikte på vad som är för universitetet gagneligt och kan komma
att höja effektiviteten av dess arbete, kan icke tillmäta kommitténs synpunkt
en i detta fall avgörande betydelse. Konsistoriet finner det visserligen uppenbart,
att den åsyftade likformigheten i avlöningsförhållandena erbjuder
stora fördelar och är synnerligen eftersträvansvärd. Men det synes konsistoriet
lika uppenbart, att samhällslivet i sin nuvarande utformning kräver
en så rikt skiftande mångfald av organisationer, att det icke kan innebära
något _ egentligen överraskande, om en fullständig uniformitet icke skulle
låta sig undantagslöst genomföras. Och konsistoriet förmenar, att universitetet
genom sin uppgift och sitt därav betingade arbetssätt och hela organisation
så bestämt avviker från alla de statsinstitutioner och ämbetsverk, för
vilka den åsyftade löneplanen visat sig lämplig, att densamma icke kan i
oförändrat skick tillämpas på universitetet.

Aven om universitetet såsom undervisningsanstalt i sin organisation visar
vissa överensstämmelser med andra undervisningsanstalter, för vilka nämnda
allmänna löneplan tilläventyrs skall komma att visa sig tillämplig, skiljer
sig universitetet dock från så gott som alla sådana genom sin uppgifts egenart.
Denna visar sig redan i universitetets undervisning, som på sina högsta
stadier icke har blott att meddela en genom fasta kursföreskrifter bestämd
fackutbildning utan att giva en efter varje enskilt fall individuellt avpassad
handledning till vetenskaplig forskning. Men framför allt visar sig denna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

universitetets särställning i dess forskningsuppgift. Genom denna, för vilken
det torde vara överflödigt att här närmare redogöra, ställes i själva verket
icke blott universitetet såsom sådant inför en uppgift lika oändlig som den
mänskliga forskningen själv utan också varje dess professor inför ett i bokstavlig
mening obegränsat ämbetsåliggande. Det åligger honom uppenbarligen,
och detta är bland universitetets lärare till fullo känt och erkänt, att
efter måttet av sina krafter deltaga i det vetenskapliga forskningsarbetet.
För detta ämbetsåliggande kan tydligtvis ingen annan gräns sättas än den,
som angives av den forskandes krafter. Ingen i timmar bestämd arbetsdag,
ingen skillnad mellan läsår och ferier begränsar denna del av en professors
ämbetsplikt. Men av det sätt, på vilket han fyller densamma, beror
i hög grad icke blott hans egen utan universitetets och medelbart också
vårt lands rangplats i det internationella vetenskapliga arbetet. Det bör icke
betecknas som förmätenhet, om universitetets professorer anse denna ställning
ansvarsfull och detta kanske desto mera, ju mera den har karaktären
av en förtroendepost, vilkens rätta fyllande icke kan genom lagstiftning
framtvingas och icke heller i sin väsentligaste del genom någon statlig kontroll
övervakas. Redan genom dessa förhållanden skiljer sig emellertid professorsämbetets
arbetsvillkor från de flesta andra statsämbeten möjligen med
undantag i viss mening för de egentliga chefsposterna. Löneregleringskommitténs
i dess betänkande, sid. 19, framförda kritik av denna universitetsprofessorernas
känsla av sitt ansvar visar emellertid, därest den icke skulle
vila på ett missförstånd, att denna känsla icke allestädes kan påräkna det
erkännande, konsistoriet för sin del finner den förtjäna.

Men såsom vid en lönereglering för universiteten ännu viktigare och enligt
konsistoriets mening alldeles avgörande synpunkt följer av denna obegränsade
ämbetsuppgift att i fråga om universitetsprofessurernas besättande
något sådant som »överkvalificerad arbetskraft» icke kan ifrågakomma. Endast
det bästa möjliga gör här till fyllest. Endast om landets bästa vetenskapliga
förmågor kunna dragas till universiteten, motsvara dessa fullt de
anspråk, som böra ställas på dem.

Att vinna sådana förmågor måste alltså bliva den för universiteten ledande
synpunkten vid en lönereglering. Om staten än icke i regel kan upptaga
en tävlan med den enskilda företagsamheten, siffermässigt sett, i fråga om
de ekonomiska förmåner den kan erbjuda de bäst begåvade, bör den då åtminstone
icke konkurrera med sig själv på så sätt, att den erbjuder den
för universitetsarbetet bäst kvalificerade samma sociala och ekonomiska ställning,
som en professorsbefattning skänker, också i ett större antal andra
statstjänster, vilka kunna lättare ernås, vilkas eftersträvande är förknippat
med mindre risk, men vilka alldeles icke ställa de krav på sina innehavares
kapacitet, som universitetsprofessurerna i statens eget intresse måste göra.

Konsistoriet, som uttalar den övertygelsen, att förslaget icke tar sådan hänsyn
till universitetets behov, att det skulle lända till universitetets bästa,
hemställer, att en ny löneplan måtte utarbetas att gälla särskilt och endast
för universiteten och karolinska institutet med hänsyn allenast till dessa institutioners
särskilda behov och förhållandena i deras dubbla egenskap av på
en gång högsta undervisningsanstalter och högsta vetenskapliga forskningsinstitut
och utan närmare anslutning till den allmänna löneplanen i dess
för de centrala verken gällande form.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Teologiska
fakulteterna
i Uppsala
och Lund
samt
kammarkollegiet.

Universitets

kanslern.

Stats kontoret.

Vad särskilt beträffar kommitténs förslag i fråga om avlöningsförhållandena
för de professorer, som äro innehavare av prebenden, och kommitténs
i anslutning härtill framlagda författningsförslag, må erinras, hurusom de
teologiska fakulteterna påpeka, att kommitténs förslag om ändring av lagen
om reglering av prästerskapets avlöning, vilken lag är av kyrkolags natur,
ej kan genomföras utan kyrkomötets hörande.

Hela den nya lönetekniska anordningen finna fakulteterna tämligen överflödig,
helst som numera blott två prebenden, och det endast tills vidare
skola kvarstå, nämligen Uppsala och Lunds domkyrkoförsamlingar. Det
synes ej skäligt att belasta universitetets förvaltning med nya uppgifter, utan
borde vid den nuvarande ordningen bero.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande gör kammarkollegiet ett par i anledning
av avlöningsreglementets ifrågasatta tillämpning å innehavare av teologie
professorsprebenden föranledda erinringar beträffande kommitténs författningsförslag.
Vidare påpekar kammarkollegiet, att, då de i avlöningsreglementet
meddelade föreskrifterna angående avträdande av tjänstebostad skulle
tillämpas å ifrågavarande prebendarier, härav måste följa framställning till
riksdag och kyrkomöte om ändring av bestämmelse i 18 § av ecklesiastik
boställsordning.

Universitetskanslern, som betonar vikten av att lönefrågan snarast måtte
erhålla en tillfredsställande lösning, hemställer, att hänsyn tages till de av
universitetsmyndigheterna framställda erinringarna. Det av kommittén framlagda
förslaget till kungörelse angående tillämpning å tjänstemän vid universiteten
och karolinska institutet av det civila avlöningsreglementet anser
kanslern, såsom näppeligen tillämpligt å professorer och deras verksamhet,
böra omarbetas så, att det varder tillämpligt å arbetssätt och förhållanden
vid universiteten.

Statskontoret ställer sig synnerligen tveksamt inför förslaget om en tilllämpning
av det civila avlöningsreglementet å befattningshavare vid universiteten
och karolinska institutet. I sitt den 26 maj 1922 avgivna utlåtande
i anledning av kommitténs betänkande rörande universiteten yttrar
statskontoret:

Då det nu gäller att utsträcka tillämpningen av det nya lönesystemet till
ytterligare en stor grupp av befattningshavare, har statskontoret ansett sig
något närmare böra ingå på frågan om lämpligheten av en sådan utsträckning
av detta lönesystems tillämpning. Redan införandet av det nva lönesystemet
för statsdepartementens och centralförvaltningens befattningshavare
synes icke hava medfört den större enkelhet och reda i avlöningsförhållandena,
som torde hava avsetts. Orsaken till att dessa fördelar icke synas
hava vunnits är enligt statskontorets mening till stor del att söka i den
omständigheten, att det nya lönesystemet utarbetats med hänsyn till de vid
kommunikationsverken rådande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena.
Då emellertid såväl anställningen som tjänstgöringen vid statsdepartementen

Kungl. Majds proposition Nr 115.

och central förvaltn i ngen i väsentliga delar är av helt annan art, måste
givetvis allvarliga svårigheter uppstå beträffande tillämpning vid dem av ett
under helt andra förutsättningar uppgjort lönesystem. Härtill bidrager även
i stor utsträckning att avlöningsreglementets detaljbestämmelser ofta icke
erhållit den tydlighet ecb anpassning efter rådande förhållanden, som varit
önskvärda för ernående av en enhetlig tillämpning. Den hittills inom statskontoret
vunna erfarenheten giver även oförtydbart vid handen, att tolkningen
av avlöningsreglementet i åtskilliga fall är förenad med stora svårigheter
och medför avsevärt ökat arbete för ämbetsverken. Visserligen torde dessa
olägenheter komma, då avlöningsreglementet en längre tid varit i tillämpning,
att i någon mån minskas, men i stället kommer den omständigheten,
att betydelsefulla ändringar i reglementet redan, ehuru detsamma endast
helt kort tid varit gällande, måst vidtagas, att bereda ämbetsverken åtskilligt
ökat besvär även för framtiden, enär dessa ändringar icke torde kunna
tillämpas för andra befattningshavare än dem, som tillträtt tjänst efter
ändringarnas ikraftträdande.

På grund av de erfarenheter, som sålunda hittills vunnits av det nya
lönesystemet vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken, måste
statskontoret ställa sig synnerligen tveksamt inför varje förslag om ytterligare
utsträckning av systemets tillämpning.

Då det nu dessutom gäller att införa det nya lönesystemet för en grupp
befattningshavare med för närvarande sinsemellan mycket olikartade avlönings-
och tjänstgöringsförhållanden, vilka i allt väsentligt skilja sig från
de förhållanden, vilka varit normgivande vid lönesystemets uppgörande, är
det att befara, att svårigheter av än allvarsammare art än de, som redan
visat sig för statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens del, kunna
uppstå. Statskontoret har därför ansett sig böra här framhålla sina betänkligheter
gent emot ett alltför långt utsträckande av lönesystemets tillämpning.

Jämväl i sitt yttrande den 24 februari 1923 i anledning av kommitténs
betänkande angående fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter vidhåller
statskontoret samma uppfattning. Statskontoret erinrar om vad ämbetsverket
i sitt nyssberörda utlåtande anfört samt framhåller, att detta gäller
i minst lika hög grad ifråga om löneregleringen för fackhögskolorna och
de vetenskapliga institutionerna. I synnerhet lära, säger statskontoret, med
dessas säregna och olikartade förhållanden avlöningsreglementets svårtilllämpade
bestämmelser om den extra lönetursberäkningen komma att vålla
betydande olägenheter.

I frågan uttalade dock föredraganden, statskommissarien G. F. Ouchterlony
en avvikande mening, i det han gjorde gällande, att, därest en revidering
av det civila avlöningsreglementet komme till stånd, några betänkligheter
icke borde möta att låta det nya lönesystemet, vars bärande principer
syntes honom riktiga, vinna tillämpning jämväl å ordinarie befattningshavare
vid fackhögskolor och vetenskapliga anstalter.

Jag vill dessutom erinra om en av överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund till Kungl. Majrt ingiven skrivelse av den
20 december 1924, däri på anförda skäl hemställts, att Kungl. Maj:t i sam -

Skrivelse
från överbibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken
i
Uppsala och
Tamd.

1924 drs
riksdag.

22 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

band med framläggande av förslag till lönereglering för universitetsbiblioteken
täcktes taga under omprövning, huruvida icke lönevillkoren för dessa
institutioner såsom tillhörande de s. k. lärda verken böra regleras efter andra
grunder än dem, som tillämpats i det från kommunikationsverken hämtade
lönesystemet och huruvida icke den vetenskapligt utbildade personalen vid
dessa bibliotek måtte kunna fritagas från villkoret om en till sju timmar
utsträckt daglig arbetstid med hänsyn till de krav på vetenskaplig fortbildning,
som på dem måste ställas, ävensom beredas vissa lättnader ifråga om
möjlighet att erhålla tjänstledighet för studieresor och vetenskapligt arbete.

Det må vidare erinras därom, att de allmänna grunderna för nu ifrågavarande
lönereglering motionsvis bragts under riksdagens omprövning år
1924.

1 två inom riksdagens båda kamrar väckta, likalydande motioner hemställdes,
bland annat, att riksdagen ville vid anmälan av sitt beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 109 angående provisoriska lönetillägg
åt vissa professorer m. fl. i motiverna uttala sig för att ett till 1925
års riksdag framlagt löneregleringsförslag bleve i avseende å de allmänna
löneprinciperna byggt på de för universiteten i detta hänseende nu gällande
grunder. Till stöd för detta yrkande anfördes i motionerna huvudsakligen:

Framläggande av ett löneregleringsförslag till 1925 års riksdag tarvar
emellertid rätt omfattande förarbeten, och det är därför av vikt, att sådana
varda i god tid igångsatta. Givetvis böra därvid utgångspunkterna och
grunderna för löneregleringens allmänt tekniska anordning vara till en början
klarlagda, för att i anslutning härtill arbetet må kunna bedrivas med erforderlig
skyndsamhet och effektivitet. Motionärerna erinra om den nästan
enhälliga kritik, som från universitetens sida riktats mot kommittéförslaget
samt om de betänkligheter mot förslaget, vilka uttalats av det på detta område
speciellt sakkunniga ämbetsverket, statskontoret. Vidare åberopa motionärerna,
. att jämväl dåvarande departementschefen givit uttryck åt en viss
tvekan i fråga om lämpligheten av införande av de föreslagna nya löneprinciperna
å universitetens befattningshavare. Av detta uttalande, fortsätta
motionärerna, lärer kunna antagas, att en av de bidragande orsakerna till
lönefrågans ytterligare uppskjutande varit att söka i ett hänsynstagande till
den kritik, som riktats mot kommittéförslaget, och i obenägenheten att emot
en nästan enhällig kritik för riksdagen framlägga ett förslag, om vars lämplighet
så stark tvekan varit rådande.

De allmänna löneprinciper, vilka nu sedan decennier tillbaka tillämpats i
avseende å universitetskårerna, hava veterligen fungerat till belåtenhet, och
hava några gensagor mot dessa icke kommit till uttryck. Det missnöje, som
försports, har med fullt fog riktats mot själva lönesatsernas belopp, och icke
mot de allmänna löneregleringsgrunderna. Då nu behovet av eu ny definitiv
lönereglering för universitetens befattningshavare kan anses vara till full
evidens uppvisat och från såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens sida erkänt,
vore i hög grad att beklaga, om en tveksamhet i fråga om löneregleringens
tekniska anordning skall stå hindrande i vägen för frågans lösning. Ett
löneregleringsförslag, som bygger på hittillsvarande allmänna löneprinciper

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

och som med ändring av avlöningsbeloppens storlek i stort sett ansluter sig
till de efter universitetens säregna förhållanden av ålder utbildade i detta
hänseende rådande grunder skulle ej endast hälsas med den största tillfredsställelse
av universiteten själva utan även i väsentlig grad bidraga att
för Kungl. Maj ds vidkommande förenkla problemet.

Ovan antyddes, att det för lönefrågans definitiva lösning vid 1925 års
riksdag är av väsentlig vikt, att förarbetena för eu kungl. proposition i
ämnet bleve i god tid igångsatta. För att då all ovisshet i fråga om löneregleringens
tekniska anordning skall vara undanröjd och ej föranleda ett
ytterligare uppskov med denna fråga, synes det ej opåkallat ifrågasätta ett
uttalande från riksdagens sida, innebärande, att det löneregleringslörslag för
universiteten och karolinska institutet, som förväntas till 1925 års riksdag,
varder i avseende å de allmänna löneprinciperna byggt på de för universiteten
i detta hänseende nu gällande grunder.

I sin skrivelse i ämnet (nr 260) sade sig riksdagen i anledning av detta
yrkande allenast vilja framhålla, att ett uttalande från riksdagens sida i den
av motionärerna åsyftade riktningen kunde vara ägnat att föregripa den i
ämnet erforderliga utredningen.

Då avlöningsförhållandena senast reglerades för universiteten och andra
högskolor och vetenskapliga institutioner, bibehöllos i stort sett de allmänna
löneprinciper, som förut varit gällande i avseende å de vid dem knutna
befattningshavarna. Samtidigt med att själva lönebeloppen höjdes till vad
nu gällande ordinarie stater utvisa, vidtogos visserligen vissa jämkningar i
de allmänna lönebestämmelserna, men dessa jämkningar gjordes i syfte dels
att, där så ansågs lämpligt, vinna överensstämmelse med vad ungefär samtidigt
i motsvarande hänseenden bestämdes för vissa centrala ämbetsverk,
dels ock att bibehålla de särskilda föreskrifter, som varit och alltjämt vore
nödvändiga på grund av universitetens och de vetenskapliga institutionernas
särställning och speciella arbetsförhållanden i jämförelse med den civila förvaltningen.
De allmänna nu gällande lönebestämmelserna hava, om jag
frånser själva lönebeloppens storlek, visat sig fullt motsvara sitt ändamål.
Något missnöje beträffande desammas avfattning eller tillämpning har icke
försports, ej heller hava några förslag om ändringar eller tillägg till desamma
framkommit från vederbörande myndigheters sida. Man kan med fullt fog
säga, att från universitetens och de vetenskapliga institutionernas synpunkt
sett något behov av ändring i nu gällande allmänna löneprinciper — frånsett
lönebeloppen — icke föreligger.

Kommitténs förslag innebär, att samtliga befattningshavare vid universiteten
och nu ifrågavarande institutioner skola inordnas i det allmänna för
tjänstemän vid statsdepartement och de centrala ämbetsverken fastställda avlöningsreglementet.
Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, har
detta förslag företrädesvis från universiteten mötts med eu stark kritik.
Stor vikt anser jag dessutom böra fästas vid det av statskontoret avgivna
utlåtandet, däri statskontoret framhåller sina betänkligheter mot det nya av -

Departe mentschefen -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

löningssystemets utsträckta tillämpning. Jag vill nämligen framhålla, att
medan de akademiska myndigheterna bedöma frågan från synpunkten av universitetens
behov och intressen, statskontoret haft att ur synpunkten av statsverkets
intressen skärskåda och pröva ett förslag som det föreliggande. Min
företrädare i statsrådsämbetet har också (jfr. sid. 7) givit uttryck åt den uppfattningen,
att det med fog kan ifrågasättas, huruvida överhuvud eu lönereglering
för universiteten och jämförliga anstalter bör, åtminstone i allo,
anpassas efter det från kommunikationsverkens område hämtade avlöningssystem,
som utmärker de senaste civila löneregleringarna.

Jag antydde nyss, att från universitetens synpunkt sett något behov av
ändring i nu gällande allmänna löneprinciper icke föreligger. Det har vid
ovan angivna förhållanden för mig framstått såsom nödvändigt att undersöka,
huruvida från det allmännas eller statens synpunkt ett behov i detta
hänseende förefinnes och, därest så är förhållandet, huruvida ett sådant behov
är så starkt, att det bör tillgodoses på bekostnad av den praktiska
ändamålsenligheten och av vad i övrigt är för universiteten och jämförliga
anstalter önskvärt eller för deras verksamhet nyttigt.

Kommitténs huvudargument — för övrigt dess enda motivering — för
en utsträckt tillämpning av det civila avlöningsreglementet på ifrågavarande
befattningshavare är »den större enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena,
som på så sätt skulle vinnas». Denna synpunkt bör enligt min mening
icke underkännas. De olika avlöningsförhållanden, som förefunnos
före tillkomsten av kommunikationsverkens lönesystem, uppvisade de mest
i ögonen fallande skiljaktigheter såväl i avseende å själva avlöningsbeloppen
som i fråga om lönesystemens struktur och sammanhang. En strävan
gjorde sig då gällande att söka i görligaste mån vinna enhetlighet på dessa
områden, vilken strävan såsom första resultat gav det för de fyra kommunikationsverken
gemensamma lönesystemet. Genom att detta lönesystem
utsträckts att i sina huvudgrunder vinna tillämpning på allt flera områden
mom förvaltningen, har redan i väsentlig grad en viss överskådlighet och
enhetlighet nåtts i statens avlöningsväsende. Men strävandena efter uniformitet
i avlöningsväsendet för hela statsförvaltningen få ej drivas därhän,
att de praktiska synpunkterna komma i bakgrunden och tillämpningen för
svåras. Det är efter organisationen, dess liv, dess verksamhet och uppgifter,
som lönesystemet bör anpassas, ej tvärtom. Nu är, såsom det större akademiska
konsistoriet i Uppsala framhåller, det moderna samhällslivet alltför
rikt förgrenat, de moderna statsuppgifterna kräva en alltför stor mångfald
av organisationer och dessa äro alltför artskilda och differentierade, för att
ett infogande av samtliga i ett och samma löneschema skulle vara lämpligt.
Huvudmålet anser jag böra vara att vinna ett avlöningssystem, som, samtidigt
med att det på ett naturligt sätt anpassar sig efter organisationen, är
enkelt, överskådligt och lätt att tillämpa å de befattningshavare, för vilka

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

det är avsett. Förenas dessa egenskaper med de allmänna uniformitetssträvandena
på löneväsendets område, finnes uppenbarligen intet att erinra,
men äro de ej förenliga, får ej uniformitetssynpunkten stå hindrande i vägen
för vad som är för organisationen lämpligt, eller genomföras på bekostnad
av enkelheten och lättillämpligheten.

Det lönesystem, som kommittén nu ifrågasatt för universitetens befattningshavare,
har utarbetats med hänsyn till de vid kommunikationsverken
rådande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena och sedermera kommit
att tillämpas på andra grenar av förvaltningen. Visserligen är organisationen
av statens olika förvaltningsgrenar synnerligen växlande allt efter
de förhållanden, som känneteckna vederbörande förvaltningsområde, men
ifråga om de kårer, å vilka systemet hittills vunnit tillämpning, kunna dock
vissa gemensamma utgångspunkter sägas vara förhanden. Helt olika synas
mig förhållandena ställa sig i avseende å befattningshavarna vid de institutioner,
om vilka nu är fråga. Genom sina uppgifter, säger det större akademiska
konsistoriet i Lund, genom sitt därav betingade arbetssätt och hela sin
organisation avvika universiteten bestämt från alla de statsinstitutioner och
ämbetsverk, för vilka det nu åsyftade lönesystemet visat sig lämpligt. Även
vad sistnämnda konsistorium i övrigt anfört i fråga om universitetens säregna
ställning i samhället äger sin ovedersägliga giltighet, och jag tillåter mig
hänvisa till detta yttrande.

Kommittén har emellertid ej förbisett, att vissa olägenheter äro förenade
med ett inordnande av befattningshavarna vid universiteten och likartade
institutioner i det civila avlöningsreglementet, men anser, att dessa olägenheter
kunna övervinnas, om i särskilda författningar de avvikande bestämmelser
meddelades, som för vissa befattningshavare kunde finnas erforderliga.
Jag ser häri ett erkännansvärt försök från kommitténs sida att avhjälpa
förefintliga svårigheter. Denna anordning innebär dock i själva verket icke
något annat än ett på grund av förhållandena ofrånkomligt komplement till
avlöningsreglementet. Sagda reglemente i dess helhet skulle enligt kommitténs
mening jämte ifrågavarande-kompletterande föreskrifter varda tillämpligt på
universiteten och närbesläktade institutioner. Vid ett detaljerat studium av
detta förslag kan man emellertid ej undgå att finna, att dess principer stå
i föga god överensstämmelse med de vetenskapliga institutionernas verksamhet
och uppgift samt äro ägnade att gorå hithörande förhållanden mera
komplicerade än nödvändigt är.

Att den i avlöningsreglementet intagna löneplanen icke lämpar sig för
flertalet befattningshavare vid universiteten får jag tillfälle att i det följande
närmare framhålla vid behandlingen av de olika personalgrupperna. Jag
vill nu allenast påpeka, hurusom avlöningsreglementets övriga bestämmelser,
därest de skola gälla för ifrågavarande tjänstinnehavare, komma att i de
allra flesta stycken sakna ett reellt underlag och bära prägel av något för
universiteten konstlat och främmande. Juridiska fakulteten i Uppsala har

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

genom exempel angivit svårigheten, för att ej säga omöjligheten att på
professorerna vid universiteten tillämpa vissa paragrafer i avlöningsreglementet.
Vad fakulteten härutinnan anfört äger enligt min mening sitt fulla
berättigande. Jag kan i anslutning till vad fakulteten angivit nämna ytterligare
en mängd bestämmelser i avlöningsreglementet, som helt enkelt icke
kunna tillämpas på professorer in. fl. befattningshavare vid universiteten:
§§ 5—7 angående på förordnande tillsatta tjänstemän, § 14 angående kallortstillägg,
§ 19 angående vikariatsersättning, § 21 angående semester, §22
angående tjänstebostad, § 23 angående bränsle, § 26 angående tjänsteresa
och tjänstgöringstraktamente, § 27 angående ersättning för flyttningskostnad,
§ 29 angående ersättning för övertidsarbete etc. etc. Det kvarstår sålunda
endast ett fåtal paragrafer, som beträffande dessa befattningshavare kunna
komma till tillämpning. Visar det sig emellertid, att själva löneplanen såsom
olämplig icke bör komma till användning, förfaller även varje skäl att bibehålla
jämväl de paragrafer, vilka hänföra sig till löneplanens byggnad och till
lönebeloppen över huvud. Jag vill vidare erinra därom, att kommittén för
att få avlöningsreglementet tillämpligt å de med prebenden försedda teologie
professurerna — för närvarande endast två, en i Uppsala och en i Lund
sett sig nödsakad föreslå ändring i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning, vilken lag såsom varande av kyrkolags natur måste underställas
kyrkomötets prövning. Såsom kammarkollegiet i sitt över betänkandet
avgivna utlåtande anfört, tarvas jämväl ändring i ecklesiastik boställsordning,
vilken ändring påkallar granskning av lagrådet och därefter även den
skall hänskjutas till kyrkomötet. Denna anordning synes mig väl omständlig
och bereda en onödig omgång för lönefrågans lösning.

Den kritik, som från myndigheternas sida riktats mot det nya avlöningssystemets
tillämpning å befattningshavarna vid universiteten och karolinska
institutet, har närmast haft i åtanke professorerna vid universiteten och
dem, vilka hava en ställning och en verksamhet jämförbar eller närbesläktad
med professorernas, med andra ord lärarna vid högskolorna och de vetenskapliga
institutionerna. Då jag haft att taga ställning till denna fråga,
har även jag haft tanken riktad närmast på dem, som representera undervisningen
och den vetenskapliga verksamheten.

Vid ett noggrant övervägande av detta spörsmål och med hänsyn till
vad däri förekommit och anförts har jag funnit övertygande skäl tala för
en sådan anordning, att beträffande professorerna och andra med dem i avseende
å verksamheten jämförliga befattningshavare ett särskilt löneschema
utarbetas och särskilda lönebestämmelser komma till tillämpning, varvid hänsyn
tages till ifrågavarande tjänstinnehavares ämbetsuppgifter, till universitetens
betydelse för den andliga odlingen i landet samt överhuvud till den
särställning, desamma intaga i förhållande till de statliga förvaltningsområdena.

Kungl. Majls proposition N:r 115.

I avseende å övriga befattningshavare, vilka avhandlas i kommitténs första
betänkande, har visserligen från universitetens sida gjorts gällande, att det
nya avlöningsreglementet ej heller är å dem tillämpligt. Jag har härutinnan
icke blivit fullt övertygad. De skäl, som föranlett mig att beträffande professorer
och övriga lärare frångå en tillämpning av avlöningsreglementet, äro
enligt min mening icke i samma utsträckning tillfinnandes i avseende å återstående,
vid nu ifrågavarande institutioner anställda tjänstinnehavare. Den
personal, det härvid är tal om, utgöres av befattningshavarna vid universitetsbiblioteken,
vid universitetens förvaltning och drätsel samt i övrigt kanslipersonal
ävensom vaktmästare och kvinnliga biträden.

Vad personalen vid universitetsbiblioteken beträffar, har densamma, frånsett
överbibliotekarierna, sedan gammalt varit i lönehänseende likställd
med motsvarande tjänstemän vid kungl. biblioteket. De sistnämnda äro numera
inordnade under det nya avlöningssystemet, och efter vad jag försport,
hava några nämnvärda svårigheter icke yppats beträffande avlöningsreglementets
tillämpning å kungl. bibliotekets personal. Jag skulle anse det vara
från flera synpunkter oklokt att bryta den gemensamhet, som härutinnan
förut varit rådande. Goda skäl synas mig tala för att denna likhet åter
införes. Enahanda synes mig vara förhållandet i avseende å vaktmästare
och kvinnliga biträden. För dessa hava för hela statsförvaltningen enhetliga
avlöningsbestämmelser varit gällande, och det finnes enligt min mening
intet skäl att tillämpa ett annat lönesystem för de vid universiteten anställda
befattningshavarna av dessa kategorier än för förvaltningen i allmänhet.
Här synas mig kommitténs uttalanden om enhetlighet och reda i avlöningsförhållandena
vara på sin plats. Likaså kan jag ej finna några bärande
skäl, varför icke det civila avlöningsreglementet skulle kunna tillämpas å
universitetens och karolinska institutets förvaltnings- och kanslipersonal. Här
framstå jämförelserna med den statliga förvaltningstjänsten i övrigt såsom
uppenbara.

Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, att beträffande professorer
och övriga lärare vid universiteten och karolinska institutet böra gälla
särskilda för dem avpassade lönebestämmelser och en särskild löneplan, men
att övrig personal vid dessa institutioner bör kunna inordnas under det civila
avlöningsreglementets föreskrifter. De befattningshavare som lämpligen böra
hänföras till den ena eller den andra gruppen, får jag tillfälle att närmare
angiva i det följande.

Till sist vill jag i detta sammanhang allenast erinra därom, att i avseende
å samtliga nu ifrågavarande befattningshavare, vare sig de komma
att inordnas i det civila avlöningsreglementet eller ett särskilt löneschema
för dem varder fastställt, den tillfälliga löneförbättring och det provisoriska
lönetillägg, som nu i åtskilliga fall utgå, givetvis böra upphöra i samband
med löneregleringens genomförande. Likaså bör det till samma personalgrupper
nu utgående dyrtidstillägg underkastas en viss reduktion och i av -

Lone reglerings kommittén.

28 Kungl. Maj-.ts proposition N:r 115.

seende å sina grunder bringas i överensstämmelse med vad som därutinnan
är eller varder gällande för kommunikationsverken och de i enlighet med
dem reglerade förvaltningsgrenarna.

Höjning av arvoden åt extra befattningshavare m. m.

Vid universiteten och de vetenskapliga inrättningar, varom nu är fråga,
finnas i stor utsträckning anställda extra befattningshavare avlönade förmedelst
arvoden.

Under allmänna synpunkter yttrar löneregleringskommittén om dessa
följande:

Vissa av dessa arvoden hava uppförts på extra stat och beloppen anknutits
till de lönetyper, som gälla för ordinarie befattningshavare. För belopp
motsvarande de pensionsavgifter, som dessa senare hava att utgöra,
har dock vid arvodenas beräkning avdrag skett.

Anledningen till att ifrågavarande tjänster uppförts på extra stat lärer i
allmänhet hava varit, att behovet även för framtiden av dessa befattningar
icke ansetts vara fullt styrkt. I anledning härav har det funnits önskvärt
att icke tillförsäkra befattningshavaren den mera tryggade ställning, som en
placering på ordinarie stat medför.

Enligt vad kommittén inhämtat, lärer det vara att förvänta, att för de
civila verkens del extra befattningshavare i motsvarande ställning i allmänhet
placeras en löneklass under den för motsvarande ordinarie befattning i
vederbörlig ortsgrupp gällande, varvid skillnaden mellan dessa båda löneklasser
anses motsvara det hittills tillämpade avdraget med hänsyn till ordinarie
befattningshavares pensionsavgift. En motsvarande anordning synes
kommittén lämplig även för de högskolor och anstalter, kommittén har att
behandla. Förutom arvoden av den typ, varom nu varit fråga, förekommer
ett stort antal arvoden, för vilka någon direkt anknytning till den allmänna
löneskalan saknas.

Då dyrtid stilläggen till befattningshavare vid nyreglerade verk utgå efter
reducerade grunder, synes en häremot svarande avlöningsförhöjning böra
beredas dessa arvodestagare. Med hänsyn till de från början av år 1922
gällande grunderna för dyrtidstilläggs utgående vid de nyreglerade verken
kan minskningen i dyrtidstillägget anses vara avsedd att motväga en ökning
av de fasta löneförmånerna med 20 proc. Följaktligen böra ifrågavarande
arvoden efter tillägg av eventuellt utgående tillfällig löneförbättring höjas
med nämnda procentsats. Kommittén har ock vid uppgörandet av sina för
slag vidtagit erforderliga höjningar av ifrågavarande arvoden.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke jämväl på dessa arvoden borde tilllämpas
den i det nya avlöningsreglementet genomförda differentieringen i
ortsgrupper. Att på arvoden, som icke direkt ansluta sig till det nya avlöningsreglementets
löneplan, tillämpa en sådan differentiering, skulle emellertid
medföra mycket invecklade avlöningsbestämmelser och därjämte måhända
menligt inverka på rekryteringen av ifrågavarande befattningar vid
de läroanstalter, närmast universiteten, som skulle bliva placerade i lägre
ortsgrupp än den högsta. Då några olägenheter av att jämställa ifrågavarande
arvodestagare vid universiteten — det är egentligen endast om dessa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

här är fråga — med motsvarande vid karolinska institutet näppeligen kunna
tänkas uppstå, har kommittén ansett sig böra bibehålla den nuvarande likställigheten
beträffande dessa arvoden ävensom docentstipendierna.

I detta sammanhang vill kommittén även beröra eu annan fråga av principiell
innebörd, den nämligen, huruvida arvodestagaro böra förses med avlöningstillägg
efter viss tids tjänstgöring.

Det må härvid erinras om att arvode såsom avlöningsform i stort sett
förekommer, frånsett förstnämnda med ordinarie tjänster jämställda befattningar,
vid tvenne typer av befattningar — dels vid sådana, som äro avsedda
att utgöra bisysslor, dels ock vid befattningar, som hava karaktär av
övergångsplatser.

I de båda sistnämnda fallen synas ålderstillägg icke vara på sin plats.
Bisysslorna torde nämligen i stor utsträckning skötas av personer, som innehava
annan ordinarie befattning. Då de erhålla löneförhöjning på sina
ordinarie tjänster, är eu dylik vid dessa extra befattningar ej erforderlig.
För övergångsplatsernas del åter synas ålderstilläggen vara olämpliga, då de
skulle motverka den naturliga cirkulation, som bör råda i fråga om innehav
av dessa befattningar.

Då vid ett par av de anstalter, för vilka kommittén har att framlägga
förslag, enligt gällande stat förekomma arvodestillägg, vill kommittén redan
här förutskicka, att kommittén funnit sig böra hemställa om dessa tilläggs
indragning. A andra sidan kan det givetvis inträffa, att i något enstaka
undantagsfall en extra tjänsteman, som innehaft sin befattning under längre
tid, finnes böra komma i åtnjutande av arvodesförhöjning. Dylik förmån
torde i så fall lämpligen kunna beredas honom i form av personligt lönetillägg.

Kommittén vill till slut erinra om att arvoden i vissa fall utgå från klumpanslag,
vilkas fördelning icke varit föremål för riksdagens prövning. För
dylika anslag har någon förhöjning icke blivit av kommittén ifrågasatt, utan
torde det ankomma på vederbörande myndighet att vid avgivande av yttrande
över detta förslag göra framställning om den anslagsökning, vartill
fog kan finnas.

Mot de allmänna synpunkterna i vad kommittén här ifrågasatt har jag
i princip intet att erinra. Någon gensaga emot kommitténs allmänna resonnemang
i detta hänseende har ej heller framkommit från vederbörande myndigheter.

Endast i ett hänseende torde ett påpekande vara av nöden. Kommittén
föreslår, att arvoden efter tillägg av eventuellt utgående tillfällig löneförbättring
höjas med 20 procent. Härvid har kommittén, såsom framgår av
dess uttalanden, letts av de vid tidpunkten för kommittébetänkandets avgivande
gällande grunderna för dyrtidstilläggens utgående. Genom de av
1923 års riksdag beslutade och alltjämt gällande grunderna för dyrtidstill.
läggen skall vid nyreglerade verk procenttalet för dyrtidstillägget minskas
med 18 enheter. En omräkning av de utav kommittén föreslagna arvodesbeloppen
har med hänsyn härtill varit erforderlig. En höjning med 18
procent lämnar emellertid i många fall till resultat en ojämn siffra, och har
jag därvid funnit lämpligt avrunda vederbörande arvodesbelopp uppåt. En

Departe

mentschefen.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

följd härav har också blivit, att jag, i trots av en tillämpning av den sänkta
procentsatsen, kunnat i flertalet fall godtaga de av kommittén föreslagna
beloppen.

I det följande kommer jag att i detalj genomgå de olika slag av arvoden,
som finnas, samt föreslå de höjningar, som synas mig böra ifrågasättas.
Jag vill till sist erinra därom, att de faktiska förhållandena, ändrad organisation
eller förskjutning i arbetets art och omfattning kunna motivera i
ett och annat fall en annan procentsats, för vilket jag i de särskilda fallen
i det följande får tillfälle redogöra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

III. Avlöningsbeloppen.

1. Professorer.

I samband med frågan om upphävande av skillnaden mellan ordinarie
och extra ordinarie professorer vid universiteten och karolinska institutet
framlade Kungl. Maj:t vid 1908 års riksdag förslag angående lönereglering
för professorerna vid högskolorna ävensom för flertalet där anställda lärare och
tjänstemän.

Vad särskilt professorerna och utvecklingen av deras avlöningsförhållanden
beträffar, torde böra erinras om följande, varvid jag inskränker mig att angiva
det väsentligaste och i övrigt hänvisar till de redogörelser, som återfinnas
i vederbörande bilagor till statsverkspropositionerna vid 1898 och
1902 års riksdagar samt till propositionen nr 97 till 1908 års riksdag.

De ordinarie universitetsprofessorerna hava sedan mitten av 1800-talet
varit i stort sett i avlöningshänseende likställda med befattningshavare av
den s. k. rådsgraden inom förvaltningen. Vid 1876 års riksdag bestämdes
avlöningen till 6,000 kronor för de ordinarie professorerna ävensom för universitetens
bibliotekarier (= nuvarande överbibliotekarier) och räntmästare,
vilka av ålder varit i avlöning likställda med professorerna. I sin skrivelse
i ämnet uttalade då riksdagen, att i avseende å professorernas — samt bibliotekariernas
och räntmästarnas — avlöning en jämförelse med ledamöterna
i rikets kollegier ingalunda syntes obillig, och att, då för de sistnämnda beviljats
dyrtidstillägg, varigenom avlöningen komme att uppgå till 6,000 kronor,
enahanda belopp borde tillkomma professorerna och deras vederlikar.
Sedan likställigheten med ledamöterna i rikets kollegier sedermera rubbats,
återställdes densamma vid 1902 års riksdag, då till ovan angivna lön av

6,000 kronor lades två ålderstillägg å 500 kronor. Härtill är emellertid att
uppmärksamma, att professorerna och deras vederlikar vid universiteten åtnjöto
vissa naturaförmåner — i Uppsala ved, besittningsrätt till akademisk
åkerlott och ersättning för bumlegårdslott, i Lund ängslott eller vederlag
därför, vilkas frånträdande, bland annat, av riksdagen gjordes till villkor
för åtnjutande av de förbättrade löneförmåner, som medgåvos år 1902. Då
sedermera vid 1908 års riksdag fråga förelåg om ny lönereglering för universitetsprofessorerna,
togs till utgångspunkt den avlöning, som år 1907 av
riksdagen beslutits för statskontoret. 1907 års lönereglering för statskontoret,
som blev normgivande för de senare löneregleringarna, gav åt innehavarna
av byråchefsämbetena (statskommissarierna) en begynnelseavlöning av 8,100

Historik. Nu
varande förhållanden.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

kronor, därav 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och
600 kronor ortstillägg, vartill kom rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter
5 års tjänstgöring. Professor hänfördes genom 1908 års riksdags beslut till
samma löneklass som statskommissarie, d. v. s. erhöll en begynnelseavlöning
av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor; ortstillägg kom här för
professorerna i Uppsala och Lund ej i fråga i likhet med den uppfattning,
som samtidigt av Kungl. Maj:t och riksdagen godtogs ifråga om landsstatens
tjänstemän. För professorerna vid karolinska institutet hade Kungl.
Maj:t ifrågasatt avlöningsformen ortstillägg (ä 600 kronor); riksdagen gjorde
emellertid en avvikelse härutinnan, i det att riksdagen — med hänsyn till
isynnerhet de kliniska professorernas stora inkomster av enskild praktik —
ansåg karolinska institutets professorer ej böra komma i åtnjutande av
denna förmån. Samtidigt upphävdes den förutvarande skillnaden mellan
ordinarie och extra ordinarie professorer, och samtliga professorer kommo i
åtnjutande av nu angivna löneförmåner. Till undantagsvis förekommande
avvikelser från denna allmänna regel och till övriga i samband med 1908
års lönereglering berörda detaljfrågor återkommer jag i det följande.

Vid framläggande för 1908 års riksdag av förslag till lönereglering för
övrig vid universiteten och karolinska institutet anställd personal — andra
lärare än professorer, tjänstemän och vaktbetjäning — tillsågs, att man,
liksom skett för professorerna, i förekommande fall anknöt sig till lönesatserna
i statskontorets stat. Detta kunde dock långt ifrån alltid bliva
fallet; därtill voro förhållandena vid universiteten och karolinska institutet
i flera hänseenden alltför säregna. Men som ett allmänt uttalande kan
sägas, att 1908 års lönereglering för universitetens och karolinska institutets
personal och i än högre grad de partiella löneregleringar, som under följande
år vidtogos ifråga om enskilda tjänster eller grupper av befattningar vid
universiteten, anknötos till grunderna för 1907 års lönereglering för statskontoret.

De ekonomiska förhållanden, vilka pläga benämnas kristiden och dess verkningar,
kommo givetvis snart att influera på de löner, som tillkommo statens
tjänstemän, samt ifrågasätta hållbarheten av det rådande lönesystemet. Efter
det dyrtidstillägg å lönerna börjat utgå, beviljade riksdagen år 1919 och sedermera
för varje år tillfällig löneförbättring åt ett stort antal civila befattningshavare.
Av denna tillfälliga löneförbättring blevo även och äro fortfarande
personalen vid universiteten och karolinska institutet i åtnjutande.

I tillfällig löneförbättring har universitetsprofessor från och med år 1919
årligen uppburit 1,000 kronor, därav 700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

Såsom i det föregående erinrats, hava för budgetåren 1923—1924 och
1924—1925 särskilda lönetillägg utgått utöver den tillfälliga löneförbättringen.
För förstnämnda budgetår kom en var av de ordinarie professorerna

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 115,

vid universiteten och karolinska institutet i åtnjutande av ett tillfälligt lönetillägg
å 600 kronor, varav 400 kronor skulle anses motsvara lön och 200
kronor tjänstgöringspenningar. Det provisoriska lönetillägget för budgetåret
1924—1925 utgår till ordinarie universitetsprofessor med 900 kronor, därest
vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som berättiga till åtnjutande av
ålderstillägg, samt med 1,740 kronor, därest vederbörande äger tio eller flera
dylika tjänstår. Innehavarna av professurerna i praktisk teologi vid universiteten
blevo dock härvid undantagna. Av det provisoriska tillägget anses
2/s motsvara lön och Va tjänstgöringspenningar. Vid beräkningen av sistnämnda
tillägg tjänade det av högskolornas löneregleringskommitté framlagda
förslaget — till vilket jag nu omedelbart övergår — såsom utgångspunkt,
och tillsågs därvid, att kommittéföl slaget icke blev föregripet.

Löncregleringskommittén.

De skäl, som av universitetsmyndigheterna åberopats till stöd för det framställda
kravet på en väsentlig förhöjning av professorernas löneförmåner,
finner kommittén värda synnerligt beaktande. Det är onekligen ytterst
betydelsefulla arbetsuppgifter, som åvila lärarkåren — och framför allt professorerna
— vid universitet och med dem likställda högskolor. Den studerande
ungdomens högskolutbildning är anförtrodd åt dessa lärare, och av
dem kräves att de genom sin arbetsinsats driva den vetenskapliga forskningen
framåt. Särskilt gäller detta för universitetens och karolinska institutets
professorer, då dessa högskolor — jämte de med dem likställda enskilda
högskolorna i Stockholm och Göteborg — kunna sägas vara säte för
den förnämsta vetenskapliga odlingen inom landet. Den särskilda ställning,
som de i sådant avseende intaga, markeras ock därav, att det, frånsett de
nyssnämnda enskilda högskolorna, endast är vid dessa högskolor, som akademisk
doktorsgrad kan vinnas. Följaktligen tjäna de ock i stor omfattning
som utbildningsanstalter för de övriga högskolornas lärarkårer.

En väsentlig höjning av universitetslärarnas löneförmåner betingas, såsom
jämväl i universitetens framställningar med styrka gjorts gällande, av omsorgen
om universitetslärarkårens rekrytering. De svårigheter, som i detta
hänseende yppat sig och för vilka närmare redogörelse lämnats i framställ
ningarna från universiteten, visa tydligt nog, att denna synpunkt är värd
allvarligt beaktande. Skall utsikt finnas att vid universiteten fästa verkligt
framstående .förmågor, måste givetvis universitetslärarbefattningarna kunna
erbjuda förmåner jämförliga med dem, som konkurrerande befattningar be Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

Löneregleringskommittén lämnar först ett referat av de framställningar
och önskemål, som framkommit i lönefrågan från vederbörande universitetsmyndigheter
intill den tidpunkt, då kommittébetänkandet avlämnades. De
synpunkter, som i dessa framställningar kommit till uttryck, återkomma i
det följande, vadan jag ej finner anledning nu uppehålla mig vid desamma.
Därefter giver kommittén en kort redogörelse för professorslönerna i Norge,
Danmark, Finland och Nederländerna; till denna redogörelse (sid. 15—17 i
kommittébetänkandet) tillåter jag mig allenast hänvisa.

Kommittén övergår vidare att utveckla sin uppfattning rörande regleringen
av professorernas löner och anför härutinnan följande:

Kungl. Mcij-.ts proposition Nr 115.

reda. Visserligen torde i fråga om avlöningsbeloppens storlek staten ej
kunna tävla med vad som under goda tider kan bjudas vid anställning i
enskild tjänst, ej heller med de inkomster, som utövare av enskild praktik
på det medicinska eller juridiska området kunna bereda sig. Men härvid
bör dock alltid räknas statstjänsten till godo den större trygghet, som statsanställningen
medför.

Däremot är det givet, att vid professorsavlöningens bestämmande hänsyn
måste tagas till de statliga befattningar, från vilka universiteten hava att
möta konkurrens, och avseende måste ock fästas vid de särskilda kostnader,
som universitetslärarutbildningen kräver.

Universitetsprofessorerna hava hittills jämförts med befattningshavarna i
den s. k. tredje normalgraden. Då denna i den nya avlöningsskalan motsvaras
av lönegraden B 20, skulle således denna lönegrad närmast komma
i fråga för universitetsprofessorerna. I ortsgruppen G skulle deras avlöning
i så fall växla mellan 10,500 kronor såsom begynnelselön och 11,940 kronor
såsom slullön.

Av högskolornas representanter inom kommittén har emellertid ifrågasatts
införandet för professorerna i löneplanens avdelning B av eu ny (21:a) lönegrad
med i (Lort eu begynnelseavlöning av 11,940 kronor och en slutavlöning
av 12,900 kronor, varigenom professors slutlön skulle nå upp till i
det närmaste samma belopp, som fastställts för lönegraden A 1, den s. k.
lägre överdirektörsgraden.

Till förmån för detta förslag har särskilt framhållits, att, om hänsyn
tages till arbetsuppgifterna, professorernas jämställande med tredjegradstjänstemännen
, skulle leda till en alltför låg placering. Man hänvisar till,
att det åvilar professorerna ett självständigt ansvar i avseende på den undervisning
de upprätthålla och den vetenskapliga verksamhet de idka, ett
ansvar, visserligen icke av samma art som det, vilket ålagts verkcheferna,
men dock av den betydelse, att ett närmande i lönehänseende mellan universitetsprofessorerna
och vissa till Avdelningen hänförliga befattningshavare
kunde vara motiverat.

Vidare har erinrats om den i jämförelse med andra statstjänstemän dyrbarare
och långvarigare utbildning, som universitetsprofessorerna i allmänhet
få underkasta sig, samt att även efter vunnen befordran en professor drabbas
av en del omkostnader för tjänsten, med vilka en statstjänsteman i allmänhet
ej behöver räkna. Som exempel hava anförts studieresor, inköp av
böcker och tidskrifter, tryckning av vetenskapliga arbeten in. m.

Ett ytterligare skäl för ifrågavarande förslag har ansetts ligga i den stora
osäkerhet, som råder i fråga om befordringarna på den akademiska lärarbanan.

Till jämförelse hava slutligen åberopats förhållandena i utlandet, särskilt
i Norge och Nederländerna, där professorerna nått en relativt högre lönenivå
än hos oss.

Emot högskolerepresentanternas förevarande förslag vill kommittén till eu
början anföra några betänkligheter ur löneteknisk synpunkt. Universitetsprofessorernas
placering ovan lönegraden B 20 kan nämligen befaras medföra
allvarliga rubbningar för lönesystemet i dess helhet. Ett exempel torde
visa vad kommittén här åsyftar. Likställda med universitetsprofessorerna
hava hittills varit bland andra föreståndarna för statsmedicinska anstaltens
bakteriologiska och rättskemiska laboratorier. Då denna likställdhet även

Kunyl. Maj:Is proposition Nr Ilo.

framdeles torde böra bibehållas, finge jämväl dessa föreståndarbefattningar
placeras ovan lönegraden B 20 och således i högre lönegrad än t. ev. medicinalrådstjänsterna.
Skulle höjningen även komma dessa senare till godo,
lära åter övriga tredjegradstjänstcmän vinna befogade anspråk på att njuta
enahanda förmån. Att härav i sin tur skulle vållas anspråk på högre placering
även för andra tjänstemän kan ej vara tvivelaktigt. Den föreslagna
uppflyttningen av eu viss grupp löntagare till högre lönegrad kan således
befaras leda till att den omsorgsfullt avvägda löneplanen rullas upp.

Kommittén har ej heller kunnat finna de av högskolerepresentanterna till
stöd för deras förslag anförda särskilda skälen verka övertygande.

Vad först beträffar det särskilda ansvar, som skulle åligga universitetsprofessorerna,
så torde ett liknande ansvar åligga många tjänstemän i väsentligt
lägre löneställning än universitetsprofessorerna, utan att detta ansetts
behöva medföra någon särskilt hög placering i löneskalan.

Det skäl för eu högre löneställning, som man velat finna i universitetsprofessorernas
långvariga och dyrbara utbildning, torde numera äga mindre
betydelse än förr. Tack vare docentinstitutionens reformering ställa sig numera
utkomstmöjligheterna för den, som önskar speciminera till professur,
långt gynnsammare än tidigare. Sedan docentkompetens förvärvats, lärer
någon svårighet för närvarande ej råda att vinna docentstipendium. Av
1919 års lagtima riksdag fastställdes dessa stipendiers belopp till 5,000 kronor,
varå för närvarande utgår dyrtidstillägg. Man kan beräkna att docentstipendium
normalt får åtnjutas under sex år — en tid, som torde vara
tillräcklig för vinnande av professorskompetens. I särskilt undantagsfall kan
en ytterligare förlängning av tiden för stipendiets åtnjutande ske på ett år.
I samband med ökningen av docentstipendiernas belopp och även antal,
höjdes jämväl arvodet för professorsvikariat till 5,500 kronor, vilket belopp
under vissa förutsättningar kan ökas med 500 kronor resp. 1,000 kronor.
Enligt kommitténs i annat sammanhang framställda förslag skulle docentstipendiernas
belopp nu höjas till 6,000 kronor och vikariatsarvodenas till
resp. 6,600 kronor, 7,200 kronor och 7,800 kronor.

Inom medicinska och några till de filosofiska fakulteterna hörande naturvetenskapliga
discipliner finnes dessutom ett, låt vara begränsat, antal laborators-(resp.
observatörs- eller prosektors-)befattningar. Inom de filosofiska
fakulteterna har dessa befattningshavares hittillsvarande avlöning varit väl
låg, men enligt kommitténs nedan framställda förslag skulle samtliga hithörande
ordinarie befattningshavare placeras i lönegraden B 16, d. v. s. en
lönegrad över den för andragradstjänstemän normala.

Det synes givet, att, om dylika avlöningsförmåner beredas aspiranter till
professur, det numera icke finnes samma skål som tidigare att vid professorsavlöningens
bestämmande taga hänsyn till en långvarig, oavlönad studietid.

Vidkommande åter den omständigheten, att professorerna jämväl efter
sin befordran vore nödgade att underkasta sig betydande kostnader för utövande
av tjänsten, såsom för studieresor och anskaffande av litteratur m. in.,
vill kommittén erinra, att staten årligen anslår betydande belopp till resestipendier,
bibliotekens bokinköp och vetenskapliga verks utgivande in. m.,
vilka förmåner komma ej blott de obefordrade vetenskapsmännen utan även
professorerna till godo. Även om för dessa senare därutöver en del dylika
omkostnader uppstå, synes dock ej behövligt att på den grund bestämma
avlöningen till så högt belopp, som högskolerepresentanterna ifrågasatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Att befordringarna på den akademiska lärarbanan äro osäkra, är en känd
sak, men å andra sidan torde i allmänhet inga större svårigheter möta för
eu förbigången docent att vinna befordran på annat håll inom statsförvaltningen,
för en docent inom filosofiska fakulteten exempelvis vid allmänt
läroverk. Ej heller i denna omständighet kan kommittén alltså se något
skäl för den påyrkade höjningen av professorernas löneställning.

Vad slutligen angår de åberopade exemplen från utlandet synes kommittén
vanskligt att av dem draga några mera bärkraftiga slutsatser, så från svenska
förhållanden avvikande som tjänstemännens avlöning ofta är reglerad i
utlandet.

För övrigt synes vid lönens bestämmande ej böra lämnas obeaktad den i
jämförelse med flertalet andra statstjänstemän vida självständigare ställning,
som universitetsprofessorerna intag;a. Hänsyn bör ock tagas till de avsevärda
ferier, som komma dem till godo. Även om ferierna till stor del
måste ägnas åt vetenskapligt arbete, torde dock fördelen av den obundenhet,
som den långa ferietiden bereder, ej böra lämnas helt ur räkningen.

Kommittén vill visserligen icke förneka, att för en del universitetsprofessorer
den hittills brukliga jämförelsen med tredjegradstjänstemännen måhända
medför eu placering i avlöningsskalan, som kan förefalla vara väl
låg. Man bör emellertid härvid icke bortse ifrån, att stor olikhet är rådande
mellan olika professorer. Att befordra samtliga till eu högre lönenivå synes
icke vara motiverat. Att åter verkställa en differentiering i avlöningshänseende
emellan de olika professorerna — här är endast fråga om universitetsprofessorerna
— har ej heller funnits lämpligt eller ens möjligt. Föga
mer än ett årtionde har ju förflutit, sedan den förutvarande skillnaden mellan
ordinarie och extra ordinarie professorer blev i princip upphävd. För
övrigt torde väl eu sådan differentiering ej kunna bliva utan återverkan på
det organisatoriska området, på vilket kommittén enligt sitt uppdrag icke
har att framlägga några förslag.

Då man således haft att räkna med att hela kåren av universitetsprofessorer
måste placeras på samma lönenivå, har det för kommittén stått klart,
att kravet på professorernas placering högre än i lönegraden B 20 ej kan
vinna kommitténs förord.

Det må härvid erinras, att professorn vid generalstaben av 1921 års riksdag,
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, hänförts till nämnda
lönegrad. Vid 1909 års lönereglering för generalstaben bestämdes denne
befattningshavares avlöning, inkvarteringsersättning inräknad, till 8,100 kronor
med ett ålderstillägg å G00 kronor, sålunda 600 kronor (ortstilläggets
belopp) högre än vad som vid 1908 års lönereglering fastställts för professorerna
vid universiteten och karolinska institutet.

Att å andra sidan utan vidare tillämpa nämnda lönegrad har ej heller
funnits rådligt. Därav skulle nämligen föranledas, att ortsgrupperingen bleve
gällande även för universitetsprofessorerna. För närvarande tillhör Lund,
enligt kommunikationsverkens ortsgruppering, D:gruppen och Uppsala Ergruppen,
medan Stockholm ensam av här ifrågakommande städer hänförts till
Grgruppen. Skillnaden i avlöningshänseende är ej oväsentlig. Den uppgår
mellan Drgrupp och Grgrupp till 720 kronor och mellan Ergrupp och Grgrupp
till 480 kronor.

Enligt de preliminära beslut, som kommittén fattat, ämnar den i ett kommande
betänkande föreslå, att professorerna vid vissa fackhögskolor, näm -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11!).

ligen tekniska högskolan, -skogshögskolan och veterinärhögskolan, skola i
avseende på avlöningen likställas med universitetsprofessorerna. Bleve nu
ortsgrupperingen utan vidare tillämpad på alla de professorer, som hänförts
till lönegraden B 20, skulle professorerna vid en del till Stockholm förlagda
fackhögskolor nå en avlöning, ej oväsentligt överstigande universitetsprofessorernas.

Denna löneskillnad kan på visst sätt sägas vara allenast nominell, alldenstund
den är avsedd att uppvägas av de billigare levnadskostnader, som
beräknas råda i Lund och Uppsala i jämförelse med i Stockholm. Då det
emellertid just skulle- bli fackhögskolorna, som -— förutom förmånen av en
placering i huvudstaden — skulle kunna erbjuda sina lärare nominellt högre
avlöningsbelopp än universiteten, kan det med skäl befaras, att i de läroämnen,
som äro gemensamma för nämnda högskolor och universiteten, de
senares förmåga att vid sig fästa de främsta vetenskapliga kapaciteterna på
ifrågavarande områden bleve avsevärt försvagad. Ett vidmakthållande av
universitetens vetenskapliga nivå är emellertid, som förut framhållits, för det
vetenskapliga forskningsarbetets främjande av synnerlig vikt, då universiteten
jämte karolinska institutet hos oss av ålder varit det förnämsta sätet för
den vetenskapliga odlingen och fackhögskolorna i stor utsträckning äro hänvisade
till att rekrytera sin lärarkår bland dem, som vid universiteten vunnit
sin vetenskapliga utbildning.

Framför allt gäller det sistnämnda i fråga om de filosofiska fakulteterna.
Sålunda är jämväl tekniska högskolan, som eljest måste anses stå på samma
vetenskapliga plan som universiteten, hänvisad till att i stor utsträckning
rekrytera sin lärarpersonal genom dessa. Det kan då ur denna synpunkt
betraktas som mindre lämpligt, om exempelvis en professor i matematik
vid tekniska högskolan skulle placeras i nominellt högre löneställning än
motsvarande befattningshavare i Uppsala eller Lund. Om det alltså enligt
kommitténs mening måste anses såsom angeläget, att ortsgruppering ej tilllämpas
beträffande professorerna inom de filosofiska fakulteterna, så lärer
därmed följa, att samma principer måste tillämpas jämväl på de med dem
i vetenskapligt och organisatoriskt hänseende likställda professorerna inom
övriga fakulteter. Vad särskilt de medicinska fakulteterna angår, framträder
för övrigt här osökt eu jämförelse med veterinärhögskolan, vars professorer
enligt kommitténs blivande förslag skulle placeras i samma lönegrad som
universitetsprofessorerna. Men vad som ovan nämnts beträffande en professor
i matematik å ena sidan vid tekniska högskolan och å den andra vid
universitet, måste enligt kommitténs mening i ännu högre grad äga tillämplighet,
om man jämför t. ex. en professor i anatomi vid veterinärhögskolan
med motsvarande professor i Uppsala eller Lund.

Det torde böra erinras, att, om hänsyn tages till de i jämförelse med
Stockholm billigare levnadskostnaderna i Uppsala och Lund, universitetsprofessorernas
effektiva lönenivå för närvarande är högre än fackhögskoleprofessorernas
i Stockholm, då ortstillägg ej utgår till de sistnämnda.
Universitetsprofessorernas inordnande i ortsgrupperingen skulle alltså betyda
en ändring i detta förhållande.

Av de anförda synpunkterna framgår ock, att det avgörande, som vid
1921 års lönereglering träffats i fråga om ortsgrupperingens tillämpning på
rikets hovrätter, vilka förut i avlöningshänseende varit inbördes fullt jämställda,
icke kan åberopas såsom prejudicerande för spörsmålet om universi -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

tetens ställning i nämnda hänseende. Mellan universiteten och flertalet
fackhögskolor råder nämligen — såsom ovan antytts — ej någon fullständig
jämbördighet, vilket däremot givetvis är fallet med hovrätterna. Det har
därför ej heller varit att förvänta, att för de senares del ortsgrupperingen
skulle medföra olägenheter av den art, som äro att befara, därest försök
gjordes att tillämpa ortsgrupperingen på universitet och fackhögskolor.

Av anförda skäl har kommittén funnit angeläget att i avseende å det
nominella avlöningsbeloppet bibehålla den nuvarande likställigheten mellan
professorerna vid universiteten och vid de ifrågavarande fackhögskolorna.
Inom den för de centrala verken gällande löneplanens ram torde dock detta
icke låta sig tekniskt genomföras på annat sätt, än att professorerna i Uppsala
och Lund förklaras utan avseende på den gällande ortsgrupperingen städse
skola hänföras till samma ortsgrupp som Stockholm.

Den särskilda ställning, som de båda universitetens professorer sålunda
skulle komma att intaga, är, såsom synes, motiverad av vissa för professorskåren
alldeles egenartade förhållanden. Det är därmed ock givet, att detta
avsteg från ortsgrupperingens princip ej med fog kan åberopas för att andra
befattningshavare skulle tilldelas motsvarande förmån. Därför har ej heller
ifrågasatts annat, än att laboratorer och med dem jämförliga befattningshavare
samt universitetens biblioteks- och förvaltningspersonal skulle på
vanligt sätt ingå under ortsgrupperingen.

Den. anordning, som här föreslagits, kan för övrigt väntas gynnsamt återverka
jämväl på lärarkrafternas fördelning mellan universiteten och karolinska
institutet inbördes. Det utbyte av lärarkrafter dessa högskolor emellan, som
i viss omfattning kan vara ensidigt, skulle för visso hämmas, därest en
förflyttning t., ex. från Uppsala till Lund eller från karolinska institutet till
någotdera universitetet skulle föranleda en mera avsevärd minskning i vederbörandes
kontanta avlöningsförmåner. Speciellt för de båda universitetens
medicinska fakulteter kunde en placering av professorerna efter vanlig örtsgruppering
befaras vålla svårigheter. Därmed skulle nämligen ökas det
försprång i rekryteringshänseende framför universiteten, som karolinska
institutet redan nu åtnjuter tack vare sin placering i huvudstaden. Det är
ju givet, att alldeles särskilt för en läkare anställningen i Stockholm — med
de tillfällen till lönande praktik, som där yppas — skall redan i och för
sig verka så frestande, att han trots de högre levnadskostnaderna i huvudstaden
lärer föredraga en lärostol där framför en vid någotdera universitetet.
Något direkt men vid rekryteringen lärer därför ej vara att befara för
institutets del av den föreslagna anordningen.

Denna kan väntas bereda fördelar även för de juridiska fakulteterna i
Uppsala och Lund. Dessa bleve nämligen genom professorernas placering
i G:grupp ställda i ett i förhållande till hovrätterna mindre ogynnsamt läge
än eljest skulle varit tället. Pa sa sätt skulle ock utjämnas det försprång
i lönehänseende, som hovrätterna eljest skulle äga, tack vare det särskilda
arvode å 500 kronor, som tillfaller ordförande å division.

Kommitténs förslag innebär alltså, att universitetsprofessor hänföres till
lönegraden B 20, därvid en avvikelse från avlöningsreglementet förutsattes
därutinnan, att lön till professor skall utgå med belopp, fastställt för den
ortsgrupp, till vilken Stockholm hänföres.

Kommittén hade i sitt förslag beträffande professorerna dock icke varit

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

enhällig. En avvikande mening har härutinnan anförts av professor Johansson
med instämmande av professorerna Palmtcr, Björling och Hedrén. Ur
professor Johanssons reservation, till vilken jag i övrigt hänvisar, anser jag
mig böra här anföra allenast följande:

Reservanten hade vid kommitténs överläggning under åberopande av
den särställning i avseende på uppgifter och ansvar, som tillkomma universitetsprofessorn,
framställt yrkande på uppställande för universitetsprofessorernas
vidkommande av en särskild löneplan inom det för hittills reglerade
stater gällande avlöningsreglementet samt föreslagit som avlöning i G:ort
ett belopp av 12,600 kronor som begynnelselön med ett ålderstillägg av
900 kronor efter 5 år. Då emellertid denna löneskala ej läte sig bekvämt
infoga inom den löneplan, som antagits för statsdepartementen och de centrala
verken utan skulle nödvändiggöra uppställandet av en ny avdelning
mellan A och B i nämnda löneplan samt ställa universitetsprofessorerna i
visst avseende högre än lönegraden A 1, hade densamma mött ett bestämt
motstånd hos kommitténs majoritet. Reservanten hemställde därför, att för
professorerna vid universiteten och karolinska institutet måtte anordnas ytterligare
två åldersklasser över de hittillsvarande 29, med vanliga intervaller i
lönebelopp, alltså för ortsgruppen G en klass 30 å 12,420 kronor och en
klass 31 å 12,900 kronor. Detta innebure detsamma som att inom ramen
av den för statsdepartement och centrala ämbetsverk gällande löneplan B
tillägga en 21:a lönegrad med för G:ort — till vilken enligt kommitterades
förslag universitetsprofessorerna vore avsedda att hänföras tre löneklasser,
nämligen:

löneklass 29.........kronor 11,940: —

» 30......... » 12,420: —

» 31......... » 12,900: —

Frågan om den löneställning, som bör tillmätas professorerna vid universiteten,
har givetvis kommit att träda i förgrunden i de utlåtanden, som
avgivits av vederbörande myndigheter, och har en ingående kritik därvid
riktats mot kommitténs förslag till lösning av denna fråga. Spörsmålet om
professorernas avlöning är också enligt min mening utan gensägelse det
mest betydelsefulla av de ämnen kommittén behandlat, och jag finner det
därför vara av betydelse för bedömande av frågan att tämligen utföiligt
redogöra för de synpunkter, som från myndigheternas sida härvid kommit
till uttryck.

Av det yttrande, som avgivits av teologiska fakulteten i Uppsala vill jag
här återgiva följande:

I ett avseende, nämligen med hänsyn till utbildningen och kompetenskraven,
har universitetsprofessorns ämbetsansvar av statsmakterna utan förbehåll
erkänts. Det gives i det svenska samhället intet ämbete, vars tillsättning
är omgärdat med så exceptionella och offentliga säkerhetsåtgärder
som en universitetsprofessors. Ingå ämbeten hos oss kräva sådana förstudier.
Det är utan tvivel med all rätt och på de viktigaste grunder, som

Myndigheternas
yttranden.

Teologiska
fakulteten i
Uppsala.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

det svenska samhället ställer dylika krav på sina universitetsprofessorer, och
det kan icke vara fakultetens mening att härutinnan föreslå någon förändring,
alldenstund universitetens professorer hava att svara såväl fö''r utbildningen
av rikets ämbetsmän som för den svenska vetenskapliga forskningens
hållande å nivå med dess allmänna standard åtminstone i kvalitativt hänseende.

Förvärvandet av kompetens till en svensk universitetsprofessur är ofta
förbundet med en betydlig risk och ett misslyckande är cn ytterst allvarsam
affär för en man, helst som avgörandet i regel sker först vid ett
par och fyrtio år, ofta mera. Det är i många fall föga mindre än social
misär, utom den personliga förlust i fråga om ideell strävan och möjlighet
att förverkliga denna, som av intet levebröd kan ersättas. Visserligen
kunna eu del av t. ex. filosofiska fakultetens docenter gå till läroverken,
men -— om de äro äldre — med avsevärt sänkt pension. Flera av sagda
fakultets ämnen saknas för övrigt alldeles vid läroverken.

Vad särskilt vidkommer den teologiska fakultetens obefordrade docenter,
hava de icke alltid lärarkompetens, och med den nuvarande prästerliga befordringslagen,
som lämnar lika stora befordringsmöjliglieter vid församlingarnas
val åt den dispenserade predikanten som åt f. d. docenten, är denne
efter de regala pastoratens bortfallande synnerligen illa ställd.

Vad kommitterade anföra rörande docentstipendiernas höjande till antal
och belopp såsom ägnat att väsentligt kompensera risken med avseende på
befordran synes icke fakulteten kunna avsevärt betyda, då docentstipendium
får innehas i regel blott 6 år, men väntetiden från docenturens vinnande
till professuren i regel är från 30 till 42 år eller omkring 12 år, stundom
mera. Huru skola begåvade män utan förmögenhet kunna vid sådant förhållande
ägna sig åt den akademiska banan? Måste icke denna till sist förbehållas
de förmögna?

Fakulteten kan för sin del icke godkänna kommitterades placering av
universitetsprofessorema i gällande löneplan avd. B och 20:de lönegraden.
Ej blott att begynnelselönen måste anses orimligt låg. I fråga om en tjänst,
som vinnes i regel först vid 42 års ålder och ofta senare, kommer tjänstens
innehavare så sent i åtnjutande av högsta lönegraden, att denna billigtvis
icke synes böra fördröjas med bortåt ett tiotal år, utan uppnås efter kortare
tid, t. ex. 3 år, alltså i regel vid 45 års ålder. Detta innebär med andra
ord, att professorerna icke erhålla flera smärre utan ett enda men större
ålderstillägg.

Då man icke lärer kunna nämnvärt underskrida lägsta under detta år
(1922) utgående lön på 13,300 ä. 13,000 kronor och gällande löneplans avd.
A lista lönegraden och löneklass 1 för G-ort uppgår till 13,020 kronor,
synes det vara rimligt att sätta denna summa som begynnelselön med ett
enda men större ålderstillägg efter 3 år å 960 (= 2 X 480) kronor, vadan
slutlönen skulle bli 13,980 kronor. Beräknas pensionsavgifterna till cirka
600 kronor, blir den behållna lönen cirka 13,380 kronor.

Skulle emellertid levnadskostnaderna komma att vid lönefrågans avgörande
hava sjunkit så, attt någon sänkning kan anses befogad, kan fakulteten
rimligtvis icke motsätta sig en sådan. Dock håller fakulteten före, att de
nya tidsförhållandena näppeligen skola medgiva en starkare sänkning.

Slutligen vill fakulteten hava erinrat därom, att dess professorer såsom
ledamöter i Uppsala domkapitel, som under det akademiska läsåret sammanträder
varje vecka, hava en extra arbetsbörda av så betungande natur och

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

till så väsentligt hinder också för utövande av sådant författarskap, som kan
giva ett blott alltför behövligt tillskott till lönen, att teologie professorerna
icke i längden lära kunna utan tillbörlig ersättning fortsätta att vara ledamöter
av domkapitlet.

Juridiska fakulteten i Uppsala bar ifråga om professorernas löneställning
avgivit två yttranden. I sitt första utlåtande anför fakulteten huvudsakligen:

Med hänsyn till bestämmelsen om fyra särskilda löneklasser inom den
föreslagna lönegraden kan sålunda framhållas, att de synpunkter, som föranlett
eu dylik gradering i fråga om vissa andra ämbetsmän icke äga tilllämplighet
å professorer. På grund av de särskilda kompetensfordringar för
professorsämbete, vilka icke utan skada för universiteten kunna eftergivas,
står en professor i detta avseende vida närmare de i löneplanens avdelning
A upptagna innehavarna .av chefsämbeten, beträffande vilka olika löneklasser
icke blivit uppställda. Över huvud torde saknas anledning att beträffande
professorerna frångå nu gällande anordning med ett ålderstillägg efter vissa
års tjänstetid.

Framför allt leder emellertid professors inpassande uti den av kommittén
föreslagna lönegraden (avd. B 20:e lönegraden) till oantagliga konsekvenser.
Tager man hänsyn till professors främsta och viktigaste uppgift att representera
och befordra utvecklingen inom sin vetenskap, blir ett jämställande
med det högst betydande antalet tjänstemän i nämnda lönegrad vid domstolarna
och inom förvaltningen för juridiska fakultetens del orimligt. Framför
allt är teoretisk begåvning av den art, som utgör nödvändig förutsättning
för framgångsrik vetenskaplig verksamhet, långt mera sällsynt än
det praktiska omdöme eller den erfarenhet, vilka kunna vara tillfyllest för
domaren eller byråchefen. Under det att därför det allmännas intresse att
såsom professorer förvärva mera framstående kapaciteter uppenbart kräver,
att professurerna göras mera lockande än befattningarna såsom kansliråd,
hovrättsråd, byråchef m. fl. befattningar uti den föreslagna lönegraden, blir
resultatet av kommitténs förslag det rakt motsatta. Under den tid, som
förflyter innan tjänstemannen flyttas upp i rådsgraden, räknar han tjänstår
på grund av de förordnanden han erhållit i högre tjänst; vid universiteten,
vilka av hänsyn till den vetenskapliga forskningen bland flera sökande till
professur alltid måste, oberoende av ålder, välja den, som ådagalagt största
vetenskapliga skicklighet, bliva de genom tjänståldern samlade meriterna
av underordnad betydelse för hans befordran och hans ställning bliver därför
alltid otrygg. Hovrättsrådet eller byråchefen behöver icke å sin lön
vidkännas utgifter, som svara mot vad professorn, som senare och efter en
docenttid med vida mindre ekonomiska förmåner kommit till sin befattning,
måste av sin lön utgiva för bokinköp, resor och annat, som för hans
verksamhet äro nödvändiga.

Efter att hava bemött vissa av de utav kommittén framförda synpunkterna
erinrar fakulteten, att även för eu annan viktig grupp av ämbetsjurister
gällande löneplan för den civila centralförvaltningen icke ansetts
användbar och detta delvis på grund av skäl, som nära överensstämma
med de ovan för juris professorerna anförda. Beträffande rikets häradshövdingar
hava särskilt tillkallade sakkunniga i ett den 24 september 1921
avgivet betänkande med frångående av nämnda löneplan uppgjort förslag
till avlöningsförmåner, som variera i olika domsagor mellan 11,704 och
22,541 kronor med ett medeltal av ungefär 14,000 kronor. Såsom skäl

.] uridiska
fakulteten
Uppsala.

Kungl. Majits proposition Nr 115.

härför hava de sakkunniga åberopat bland annat dessa ämbetsmäns sena
befordringsålder samt den osäkra ställning de före sin befordran ofta intagit,
deras särskilda funktioner såsom handledare av de blivande ämbetsjuristernas
utbildning och icke minst deras maktpåliggande ställning såsom auktoritatativa
representanter för rättskulturen i orterna. Vad sålunda åberopats beträffande
häradshövdingarna kan med ökad styrka göras gällande till förmån
för juris professorerna, landets officiella företrädare för rättskulturen och
ämbetsmannautbildningen.

Vid bedömande av de lönebelopp, som i särskild löneplan böra fastställas
för universitetsprofessorerna, har fakulteten för sitt vidkommande utgått från
följande jämförelser. Det nödiga kvalitativa urvalet av juris professorer kan
icke med trygghet tillgodoses med mindre lönen bestämmes avsevärt över
lönebeloppet för ordinarie ledamot av hovrätt. A andra sidan torde lönen
icke behöva stiga till vad som tillkommer ledamot av högsta domstolen.
Vidare böra löneförmånerna för juris professorerna sättas högre än för flertalet
häradshövdingar. I sistnämnda avseende kan erinras om att häradshövdingarnas
avlöningsförmåner enligt förenämnda sakkunnigbetänkande upptagits
till i genomsnitt 14,000 kronor samt att för närvarande lönefyllnad
efter särskild skala utgår till häradshövdingarna i sådana domsagor, vilkas
behållna avkastning understiger 15,000 kronor. Jämväl vid åtskilliga rådhusrätter
hava under senare tid genomförts löneregleringar, enligt vilka avlöningsförmånerna
för deras ledamöter överstiga lönebeloppen för tjänstemän
i lönegraden B 20 — vid'' Uppsala rådhusrätt t. ex. utgår för närvarande
grundlönen för borgmästaren med 15,000 kronor samt för civil- och brottmålsrådmännen
med 12,000 kronor, vartill komma ålderstillägg å tillhopa

1,000 kronor. Vid dessa förhållanden måste fakulteten såsom sin mening
hävda, att ett belopp av 15,000 kronor utgör det oavvisliga inkomstminimum,
utan vilket fakulteten icke är i stånd att förvärva eller varaktigt behålla de
för dess lyckliga utveckling erforderliga personliga krafterna. I huvudsaklig
överensstämmelse med nu tillämpade anordning med ett ålderstillägg bör
enligt fakultetens mening å nämnda belopp såsom begynnelselön utgå sådant
tillägg efter tio år med 1,500 kronor.

Från fakultetens förslag var professorn V. Lundstedt så till vida skiljaktig
som han på anförda skäl ansåg, att det lönetillägg, som efter tio års
tjänstgöring skulle tillkomma professor inom juridisk fakultet, borde bestämmas
till 3,000 kronor.

I ett sedermera avgivet yttrande anför juridiska fakulteten:

I sitt föregående yttrande hävdade fakulteten såsom sin mening, att ett
belopp av 15,000 kronor utgjorde det oavvisliga inkomstminimum, utan
vilket fakulteten icke vore i stånd att förvärva eller varaktigt behålla de för
dess lyckliga utveckling erforderliga krafterna. Till stöd för sin mening
kan fakulteten ytterligare hänvisa till att fakulteten under lång tid icke
kunnat vid sig fästa docenter ens till det antal, som motsvarat tillgängliga
docentstipendier, vilket förhållande fortfarit även sedan dessa höjts till
nuvarande belopp. Fakultetens särskilda ämnesrepresentanter hava dessutom
flerfaldiga gånger gjort den erfarenheten, att begåvade jurister, som
vid fakulteten förvärvat framstående lärdomsmeriter, avböjt att fullfölja
eller upptaga en vetenskaplig verksamhet, vars slutmål ingalunda kunde
uppväga en säker befordran till väl avlönade statsämbeten.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 11i~>.

Då därför konsistoriets kommitterade beslutat att beträffande universitetsprofessorerna
i allmänhet framgå med hemställan om professorslöner å ovannämnda
belopp, 12,(500 respektive 13,500 kronor, kan fakulteten ej finna
annat än att den traditionella uniformiteten i samtliga universitetsprofessorers
avlöningsförmåner icke längre äger erforderligt stöd i de nuvarande förhållandena
inom statstjänsten i allmänhet. På grund därav och då de av fakulteten
åberopade konkurrenssvårigheterna göra sig gällande med liknande
styrka vid dess samtliga professurer, får fakulteten hemställa, att till professor
inom juridiska fakulteten måtte utgå utöver do allmänna avlöningsförmånerna
för professor, vilka i likformighetens intresse synas kunna
läggas till grund jämväl för pensionsbeloppen, ett särskilt årligt tillägg, motsvarande
skillnaden mellan den av fakulteten begärda grundlönen av 15,000
kronor och det av konsistoriekommittén förordade beloppet 13,600 kronor,
vilket tillägg alltså skulle uppgå till 2,400 kronor. Fakulteten tillåter sig i
detta sammanhang erinra om att en av motsvarande grunder betingad skillnad
i avlöningarna för juris professorer och professorer inom ämnesområden
tillhörande filosofiska fakulteten tillämpas vid Stockholms högskola.

Även medicinska fakulteten i Uppsala har i ämnet avgivit två yttranden.
I det förra anför fakulteten:

I fråga om professorernas avlöning ansluter sig fakulteten till de synpunkter,
som förut framhållits av de akademiska konsistorierna i Uppsala
och Lund (sid. 8—14 i betänkandet), och anser, att det bör tillförsäkras
professorerna eu högre avlöning än den, som enligt kommitténs betänkande
föreslås med placering av professorerna i avd. B lönegrad 20 ortsgrupp G i
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Av de i betänkandet föreliggande förslagen är fakulteten mest benägen
att ansluta sig till de yrkanden, som framlagts av professor Johansson i
hans reservation, nämligen om uppställande av eu särskild löneplan med ett
belopp av 12,600 kronor såsom begynnelselön med ett ålderstillägg av 900
kronor efter 5 år — en löneskala, som fakulteten ej anser för hög och mer
än väl motiveras av den särställning, som universitetsprofessorerna intaga.

Det av fakulteten avgivna senare yttrandet innehåller bland annat:

Inom den medicinska fakulteten råder en väsentlig olikhet mellan de
kliniska professurerna och professurerna i de icke kliniska ämnena (anatomi,
histologi, medicinsk kemi, fysiologi, farmakologi, patologi och hygien).
Under det att de kliniska professorerna vid sin tjänstutövning såsom
föreståndare för sjukhusavdelningar och dessutom på grund av enskild
läkarpraktik, vilken även den skänker en erfarenhet, som direkt kommer
deras verksamhet som lärare och forskare tillgodo, kunna räkna med
avsevärda inkomster utöver lönen, är det i regel varken önskvärt eller möjlikt
för lärarna i de icke kliniska ämnena att idka medicinsk praxis, varför
de för täckande av sina levnadskostnader vanligen äro helt hänvisade till
lönen. Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig komma dessa professorer,
på vilka betydligt större krav i avseende å både begåvning och
skicklighet måste ställas än på vanliga ämbetsläkare, och vilkas utbildning
även varit långvarigare och kostsammare än dessas, att i ekonomiskt hänseende
vara vida ogynnsammare ställda än flertalet i statens eller kommunernas
tjänst anställda eller enskilt praktiserande läkare.

Medicinska
fakulteten i
Uppsala.

Filosofiska
fakulteten i
Uppsala.

44 Kunyl. Maj ds proposition Nr 115.

Huru litet lockande kallet såsom universitetslärare inom medicinens teoretiska
grenar under dylika förhållanden ter sig, framgår kanske tydligast av
den omständigheten, att under den senaste 20-årsperioden (1901—1921) vid
Uppsala universitet, trots tillgång på docentstipendier, icke funnits anställd någon
docent i anatomi, histologi, medicinsk kemi eller farmakologi och endast
en i vartdera av ämnena fysiologi och patologi. För närvarande äger fakulteten
ingen docent i något av alla dessa ämnen, ett förhållande, som är
så mycket mer ägnat att vacka bekymmer, som flertalet av professurerna i
dessa ämnen på grund av nuvarande innehavares levnadsålder bliva lediga
inom få år.

Då ungefär liknande förhållanden torde råda i Lund och vid karolinska
institutet, måste fakulteten såsom sagt med verklig oro motse den snara
framtid, då så gott som alla dess lärare i de teoretiska ämnena avgå, befarande
att vid nytillsättandet i brist på konkurrens kompetensfordringarna
ej i tillbörlig grad skola kunna hållas uppe, ja att kanske i vissa fall icke
ens kompetenta vikarier kunna påräknas under ledigheten. Särskilda åtgärder
för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering av de icke kliniska
professurerna inom de medicinska fakulteterna synas därför i hög grad påkallade,
om icke vår svenska läkarutbildning skall lida allvarsamt men.

Vad här anförts beträffande professurerna i icke kliniska ämnen, gäller i
ännu högre grad om de å fakultetens stat uppförda prosektors- och laboratorsbefattningarna
samt om den extra ordinarie professuren i medicinsk och
fysiologisk kemi, vilken vid den nuvarande innehavarens avgång möjligen
ombildas till en laboratorstjänst. De med dessa befattningar förenade löneinkomsterna
äro ju ännu mera underlägsna de ekonomiska förmåner, som
de praktiserande läkarna i allmänhet kunna påräkna, utsikterna till befordran
inom rimlig tid äro ofta ganska ovissa; att återbesättande av dessa befattningar
vid för vissa av dem relativt snart inträffande ledighet kommer att erbjuda
vanskligheter av ovan antydd art, är ej svårt att förutse.

I sitt föregående yttrande har fakulteten uttalat sin principiella anslutning
till det av professor Johansson först framlagda förslaget, att begynnelselönen
för en universitetsprofessor skulle utgå med 12,600''kronor, vartill efter 5
år skulle komma ett ålderstillägg å 900 kronor, samt påyrkat, att laboratorerna
i överensstämmelse med avlöningsreglementets lönegrad B 17 ortsgrupp
G skulle erhålla 9,060 kronor i begynnelse- och 10,500 kronor i slutlön.

k ör att det ovan angivna målet, en tillfredsställande rekrytering av lärarkrafterna
inom de medicinska fakulteterna skall kunna vinnas, är det enligt
fakultetens mening behövligt att sådana åtgärder snarligen vidtagas, att innehavare
av å universitetets stat uppförda professors-, laborators- och därmed
jämförliga befattningar inom medicinska fakultetens ovannämnda icke kliniska
läroämnen må utöver föreslagna löneförmåner kunna påräkna ett särskilt
årligt tillägg, icke understigande 2,000 kronor. Detta skulle i realiteten
ganska nära överensstämma med de löneförmåner, som den juridiska fakulteten
av liknande skäl beräknat såsom minimum för dess professurer.

k ilosofiska fakulteten i Uppsala finner, att kommitténs förslag icke vila
på hållbara grunder och icke kunna anses på tillfredsställande sätt lösa universitetsprofessorernas
lönefråga. Fakulteten ingår härefter på ett utförligt
bemötande av den kritik, kommittén (se sid. 35) riktat mot det av
dess minoritet framlagda särskilda förslaget — beträffande detta bemötande
tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet — samt anför härefter:

Kungl. ft[aj:ts proposition Nr 115.

Fakulteten finner, att de skäl, som anförts för eu väsentligt högre lönestandard
än den nuvarande och för fastställandet av löneförmåner, som
ställa universitetsprofessorerna väsentligen högre än de befattningshavare i
den s. k. tredje normalgraden (rådsklassen), varmed de hittills, dock först
sedan 1902, jämförts, behålla sin fulla kraft. Fakulteten måste i detta avseende
bestämt ställa sig på samma ståndpunkt, som hävdats av kommitténs
minoritet.

Fakulteten anser dock den lösning, varvid professor Johansson i sin reservation
stannat, icke heller vara tillfredsställande. Den står knappt i överensstämmelse
med den anföi’da motiveringen och utgör icke den konsekvens,
vari denna bort utmynna. Professor Johansson har också själv funnit den
logiska konsekvensen av de anförda skälen för professorernas särskilda löneställning
och den enda fullt tillfredsställande lösningen av deras lönefråga
vara den, att eu särskild löneplan uppgjordes för universitetens och de därmed
likställda högskolornas lärare, ehuru han på grund av de lönetekniska
betänkligheter, som av kommitténs majoritet anförts, ansett sig böra framställa
det ovannämnda förslaget om införandet i systemet av en särskild
löneklass B 21 — ett medgivande, som tydligen dock ingalunda medfört
någon särskild förmån, då kommitténs majoritet — kanske icke utan skäl
—- funnit ett sådant förslag väl mycket rubba deras lönetekniska system.
Att, såsom även ifrågasatts, likställa professorerna med ämbetsmän i lönegrad
A 1, synes fakulteten i själva verket bättre, och egentligen skulle väl
häremot vara mindre att invända, även om det måste erkännas att jämförelsen
mellan en professors ställning och chefens i ett administrativt verk
på grund av uppgiftens olikhet endast i några särskilda fall kan urgeras.
Aven justitieråd t. ex., som införts i lönegrad A 4, hava ju ej i egentlig,
administrativ mening chefsuppgifter, men hava just på grund av ämbetets
allmänna natur, dess självständiga personliga ansvar, dess karaktär av den
högsta ämbetsposten inom en viss gren av förvaltningen och dess naturliga
jämförelseställning till andra höga ämbetsposter ansetts böra föras hit. Att
professorerna just av samma skäl böra kunna ha anspråk att ställas i Aävdelning
och här minst i lönegrad A 1, synes fakulteten uppenbart. I valet
mellan att universitets professorer införas i A 1 eller att för dem inrättas en
särskild lönegrad B 21, synes fakulteten den förra utvägen vara att föredraga
— icke minst av lönetekniska skäl.

Efter en kritik över förslaget att inpassa professorerna i det för kommunikationsverken
uppgjorda löneschemat, för vilken kritik jag förut redogjort,
fortsätter fakulteten:

En utgångspunkt för bestämmande av universitetslärarnas lönestandard i
jämförelse med övriga statstjänares kan vara det av reservanten i kommittén
professor Johansson vid överläggningarna inom kommittén framställda förslaget
att i särskild löneplan för universitetsprofessorer inom det för hittills reglerade
stater gällande avlöningsreglementet borde såsom avlöning i G-ort fastställas
ett belopp av 12,600 kronor som begynnelselön med ett ålderstillägg
av 900 kronor efter 5 år. I likhet med reservanten finner fakulteten en
sådan löneskala icke i och för sig vara för hög och i övrigt någorlunda
motsvara den särställning, som tillkommer universitetsprofessorerna i jämförelse
med andra befattningshavare. En jämförelsepunkt, som för filosofiska
fakultetens professorer ju naturligt erbjuder sig, är de löner, som fastställas
för andra statsämbetsmän inom undervisningsväsendet, lektorerna vid

Det större
akademiska
konsistoriet i
Uppsala.

46 Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

skolorna eller lärare med vare sig lektors eller professors titel vid andra undervisningsanstalter.
Men vilken norm, som t. ex. för läroverkens lektorer
kommer att fastställas, är ju ännu obestämt. Därtill kommer att för andra
fakulteters professorer helt andra jämförelsepunkter erbjuda sig. Om fakulteten
sålunda nu stannar vid ovannämnda belopp, vill fakulteten hava betonat,
att detta sker provisoriskt och att fakultetens framställning härutinnan
ingalunda får betraktas såsom ett definitivt yrkande, som icke efter kännedom
om och med hänsyn tagen till alla inverkande faktorer kan komma att av
fakulteten i någon män ändras.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar i fråga om professorerna
följande:

Konsistoriet, som främst har att bedöma denna fråga med hänsyn till de
verkliga behov, som från universiteten måste göras gällande, och utan vilkas
tillgodoseende möjligheten för universiteten att på ett tillfredsställande sätt
lösa sina viktiga uppgifter måste förminskas och i längden omöjliggöras,
kan icke finna det av kommittérade framlagda förslaget till lönereglering
för universitetsprofessorer innebära en tillfredsställande lösning av denna
lönefråga.

I redan förut av de akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund till
Kungl. Maj:t avgivna skrivelser och nu i de olika fakulteternas, särskilt den
juridiska och filosofiska fakultetens yttranden rörande det föreliggande löneregleringsförslaget
har med styrka framhållits den särställning, som universiteten
intaga i jämförelse med övriga institutioner inom statsförvaltningen.
Universiteten åligger att meddela den högre undervisning, som avser dels
att utbilda blivande ämbetsmän i statens och kyrkans tjänst, dels att i
allmänhet meddela högre vetenskaplig bildning och därvid särskilt att fostra
unga vetenskapsmän, som förmå att en gång föra vetenskapen framåt. I
denna sin undervisningsverksamhet hava universiteten eu ganska egenartad
och hög uppgift, och det är ej för mycket sagt, att vårt lands hela odlingsliv
och kulturella utveckling i väsentlig mån beror av universitetens förmåga
att fylla detta maktpåliggande värv. Men därjämte åligger universitetens
lärare, enligt både tradition och gällande statuter, att själva idka
vetenskaplig forskning och vetenskapligt författarskap. På det sätt, varpå
universitetsläraren förmår fullgöra detta senare krav, beror säkerligen i längden
hans egen duglighet och framgång i att fostra andra till vetenskaplig
verksamhet. Men därpå beror ock utan tvivel i stort sett hela det vetenskapliga
livets förkovran och framtid i vårt land. Att vetenskapen har
framstående målsmän även utanför universiteten och de med dem jämställda
högskolorna uti andra kulturinstitutioners tjänare, särskilt inom övriga högre
undervisningsanstalter, inom arkiv, museer och bibliotek, men även inom
förvaltningen i övrigt liksom i enskilda kretsar, är ett förhållande, som ju
endast utgör en förmån för vårt lands vetenskapliga liv, men för inga
andra gäller på samma sätt som för universitetens lärare en i lag fastställd
skyldighet att offra kraft och tid åt självständig forskning. Här förefinnes
en obegränsad fordran, som visserligen stundom den enskilde läraren på
grund av alltför betungande undervisnings- och examen sbördor ej förmår
att fylla i den grad, som han säkerligen själv önskar, men kravet kännes
icke mindre tyngande och ansvarsfullt, fast övriga göromål inskränka den
tid, som kan bliva ledig för självständig vetenskaplig verksamhet. Just i
förpliktelsen att ständigt hålla sig i nivå med vetenskapens aktuella läge

Kungl. Maj-.ts proposition AV It-i.

och själv verksamt befordra dess utveckling ligger det särskilda och egenartade
ansvar, som åligger eu universitetsprofessor, och detta ansvar är
något, som kommer till och utöver det vanliga plikttrogna utövandet av
föreskriven tjänstgöring.

Till posten som universitetsprofessor kommer eu vetenskapsidkare sent.
Vägen hit går icke — utom undantagsvis — över lägre, men ordentligt
betalda tjänster, utan professuren är egentligen för de flesta professorer
den första med lön försedda ämbetsställningen, och denna ställning vinnes
i regel först vid omkring 40 årsåldern. Den långa och dyrbara utbildningstiden,
förenad i allt högre grad, trots de anslag och de stipendier
som kunna erhållas, med stora kostnader för tryckandet av vetenskapliga
specimina och för vetenskapliga resor, blir även när docentställningen nåtts
ofta utan någon mera betydande pekuniär ersättning, i det att docentstipendierna
icke stå mer än ett begränsat antal docenter till buds, vårföre
de även för de högst kvalificerade docenterna stundom under åratal kunna
utebliva, och därjämte endast få innehavas under eu bestämt begränsad
tid av sex, högst sju år. Därtill kommer ovissheten i befordringsutsikter,
då på grund av professurernas fåtal inom varje vetenskapsgren tillfället
till befordran är mycket begränsat och i följd av det vetenskapliga arbetets
art utgången av en konkurrens om en professur alltid är något oberäknelig.

Men professuren är ej blott den första fasta platsen, den är även och
bör i regel vara den sista. Någon befordran från en professorsstol till
högre avlönade ämbetsposter eller till det enskilda ekonomiska livets tjänst
kan ju endast undantagsvis förekomma. Universitetets liksom statens intresse
är att universitetsläraren stannar på sin post och förblir verksam pa
densamma till dess att pensionstiden inträder.

När slutligen därtill kommer att universitetsläraren vid utövandet av sin
verksamhet är i högre grad än andra tjänstemän underkastad särskilda
kostnader för anskaffandet och underhållet av privatbibliotek och för egen
ostörd arbetslokal i hemmet, torde för visso kunna med råtta hävdas, att
universitetsprofessorerna intaga en särställning, som gör ett inordnande av
dem i den allmänna löneskalan synnerligen vanskligt. Liksom bestämmelserna
i avlöningsreglementet beträffande bestämd tjänstetid ej kunna äga
tillämpning på dem, likaså torde de löneförmåner, som i detta reglemente
äro bestämda för särskilda klasser av ämbetsmän nedanför den egentliga
chefsklassen, avdelning B, svårligen kunna utan obillighet och utan åsidosättande
av berättigade krav anvisas åt universitetsprofessorer. Aven den
högsta lönegraden i denna avdelning, B 20, gör icke rättvisa åt de särskilda
förhållanden som för universitetsprofessorer betinga eu högre lön än den
som är bestämd för de ämbetsmän av rådsklass, med vilka de brukat jämställas
i social ställning och därav betingade löneförmåner. Den särskilt
långa och dyrbara utbildningstiden, den sena, ovissa befordran till professor,
uteslutandet’ i regel av ytterligare befordringsmöjligheter, de särskilda kostnader
som äro förbundna med ämbetsutövningen och främst den ansvarsfulla
och för hela vårt lands odling särskilt betydelsefulla uppgift som
åligger professor, gör att särskilda och större löneförmåner måste anvisas
dem, om deras villkor icke i realiteten skola te sig vida sämre än ämbetsmännens
i lönegraden B 20, med hänsyn tagen till dessas fortgående utbildning,
befordran och därunder på olika _ lägre stadier åtnjutna inkomster
samt verksamhet och ansvar i det hela. Överhuvud lämnar avdelning B i
lönereglementet intet rum för ämbetsmän med det särskilda befordringssätt

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

och de särskilda kvalifikationer och uppgifter, som äro utmärkande för universitetsprofessorer.

Genom tilldelandet av G-ort till universitetsprofessorerna utanför huvudstaden
hava visserligen kommitterade — i strid med avlöningsreglementet
i övrigt men på i sig vägande grunder — kunnat i någon mån förbättra
de föreslagna lönevillkoren för dessa professorer. Men denna förbättring
— den enda som utan alltför stort avsteg från principerna kunnat av kommitterade
utfinnas — är tydligen alltför liten och obetydlig för att kunna
på något sätt motsvara de rättmätiga krav på högre lönestandard som framställts.
Från universitetens sida måste detta anbud upptagas med djup
besvikelse och anses såsom ett godtyckligt, knappt på några reella skäl
grundat förslag att lösa professorernas lönefråga.

Aven det av reservanten professor Johansson med flera instämmanden
från sakkunnigt håll framburna förslaget om en ny lönegrad B 21 med
två nya löneklasser innebär enligt konsistoriets mening ingen ekonomiskt
tillfredsställande lösning, förutom det att detta förslag i lönetekniskt avseende
synes vara så pass stridande mot systemet och i sina konsekvenser
förstörande för detsamma, att dess genomförbarhet är mer än tvivelaktig.
Givetvis innebär det i reellt hänseende ett betydande framsteg framför kommitténs
eget förslag.

Den enda utväg, som synes vara möjlig att tillgripa, om det allmänna
lönereglementet skall användas, är att placera universitetsprofessorer i avdelning
A och därstädes minst i lönegraden A 1. Denna avdelning är
närmast avsedd för chefer inom de administrativa verken, lönegraden A 1
särskilt för överdirektörer av lägre grad. I egentlig mening kan nu visserligen
professor, med vissa undantag, ej karakteriseras såsom chef, lika litet
som råd. Universitetsprofessorns självständiga ansvar och hans ställning
såsom den främste målsmannen för sin vetenskapsgren gör emellertid professor
ungefär lika kvalificerad som t. ex. justitieråd eller regeringsråd, vilka
ej heller i egentlig mening äro chefer, att tillhöra avdelning A, och någon
rubbning av avlöningsreglementets principer synes ju ej därför behöva anses
hava inträtt genom en dylik placering av universitetsprofessor i A 1. I
valet mellan den av minoriteten föreslagna nya lönegrad B 21 och lönegraden
A 1, synes den senare vara avgjort att föredraga, och konsistorium
anser sig icke böra bestrida, att genom en dylik placering en lösning, som
i det hela kan anses tillfredsställande, är möjlig.

Sedan konsistoriet mot kommitténs förslag att inordna professorerna i det
civila avlöningsreglementet inlagt de gensagor, för vilka jag förut redogjort,
fortsätter konsistoriet:

På grund därav att, såsom ovan framhållits, universitetsprofessor icke
annat än undantagsvis före utnämningen till professor innehaft annan med
lön förenad tjänst, ej heller i regel förr än vid relativt hög ålder uppnår
sitt ämbete, synes införandet av ett flertal smärre lönegrader, varigenom
den slutliga lönen — såsom är fallet med ämbetsmän under B-avdelningen
först nås efter nio års tjänst, icke vara lämpligt, medan å andra sidan
den omständigheten, att befordran i regel är utesluten och ämbetet är en
första ställning på samma gång som slutlig, gör en förhöjning efter ett
visst antal tjänstår ganska motiverad. Det synes därför konsistorium som
om den redan gamla och traditionella metoden att ett lönetillägg tillkommer

I\unt]l. Maj:ts proposition Nr 115. 49

efter fem års tjänstgöring vore väl avpassad för universitetens behov och
borde bibehållas.

Beträffande den lönestandard, som är den minsta, som bör ifrågakomma
för att kunna anses vara tillfredsställande och rättvis, har konsistoriet stannat
vid den även av Uppsala universitets representant i lönekommitten professor
Johansson, med instämmande av sakkunniga från Lunds universitet
och karolinska institutet, enligt hans reservation först yrkade löneställningen
av 12,600 kronor med ett lönetillägg efter fem år av 900 kronor, varigenom
slutlönen skulle bliva 13,500 kronor. Denna lön är av professor Johansson
angiven såsom beräknad efter G-ort, vadan den sålunda, med bevarande av
den princip som kommitterade själva gillat och med ganska övertygande
skäl motiverat, skulle bliva densamma för både universitetens och karolinska
institutets professorer. Denna lönestandard torde i det hela vara jämställd
med lönegraden A 1, som konsistoriet ovan antytt såsom den lägsta, som
bör ifrågakomma, därest universitetsprofessorerna skulle komma att inordnas
i det allmänna löneschemat. Lönegraden A 1 innebär en löneställning i
G-ort av 13,020 kronor utan ålderstillägg. Professorslönen skulle således,
om konsistoriets förslag accepterades, under de första fem åren befinna sig
något under, därefter såsom slutlön något över denna lönenivå. Det torde
vara rättvist, om professorslönen i längden skulle finnas innebära någon,
tydligen dock obetydlig, förmån, då professorsställningen ju icke i regel
föregåtts av tjänster, som medfört löneförmåner motsvarande dem som uppburits
av ämbetsmännen i A 1 före befordran till de ämbeten, som de inom
denna lönegrad innehade, medan deras ämbetsverksamhet torde vara minst
lika krävande, självständig och ansvarsfull.

När konsistoriet vågar karakterisera en dylik lönestandard — särskild
löneplan med 12,600 kronor i första, 13,500 i andra löneklass, eller, därest
ett inordnande i allmänna löneplanen skall äga rum, lönegraden Al —
såsom den minsta, som kan betraktas såsom tillfredsställande och rättvis,
har konsistoriet endast avsett att finna en löneställning, som med hänsyn
till ämbetets speciella befordringsvillkor, uppgifter och säregna art kan anses
giva universitetsläraren sådana löneförmåner, som överhuvud frigöra honom
från ekonomiska bekymmer och möjliggöra ett ostört utövande av de vetenskapliga
forskningsuppgifter, som åligga honom vid sidan av hans undervisning.
Konsistoriet har däremot icke tagit hänsyn till den omständigheten,
att den ur ekonomisk synpunkt så föga avundsvärda universitetslärarbanan
genom en dylik lönestandard knappast blir särskilt lockande eller
att överhuvud begåvade yngre män, som efter avslutade universitetsstudier
söka sin utkomst i livet, därigenom knappast kunna förväntas finna en
eggelse att välja denna väg och ägna ytterligare många år, utan eller åtminstone
delvis utan nämnvärd ersättning, åt vetenskapliga studier och
vetenskaplig produktion för att meritera sig för en sen och oviss befordran.
Detta gäller alldeles särskilt den juridiska fakulteten. Denna fakultet har
också med övertygande skäl och från de jämförelsepunkter, som för densamma
naturligt erbjuda sig, yrkat på en professorslön, som icke understiger
15,000 kronor med ett ålderstillägg efter tio år av 1,500 kronor, således
en slutlön av 16,500 kronor. Aven inom den medicinska fakulteten
har beträffande de teoretiska professurerna, vilka i regel ej äro förenade
med läkarpraktik eller andra med tjänsten sammanhängande extra inkomster,
samma iakttagelse gjorts.

Då konsistoriet emellertid icke ansett sig under nuvarande förhållanden

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr 115.) 4

Teologiska
fakulteten i
Lund.

Juridiska
fakulteten i
Lund.

Medicinska
fakulteten i
Lund.

Filosofiska
fakulteten i
Lund.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

böra framställa förslag om en högre lönestandard för universitetsprofessorer
i allmänhet än som ovan framställts, har den tanken framkommit, att de
särskilda svårigheter, som förefinnas vid besättande av de juridiska och de
teoretiska medicinska professurerna, skulle kunna minskas genom att innehavarna
av dessa lärostolar erhölle särskilda lönetillägg. Konsistoriet vill emellertid
inskränka sig till det uttalandet, att det synes konsistoriet som om
det vore nödvändigt att snarast möjligt taga förslag i denna riktning i ett
allvarligt övervägande.

Konsistoriet slutar med att såsom sin mening uttala, att det remitterade
löneregleringsförslaget beträffande den från principiell synpunkt och till sina
följder mest betydande frågan, den om universitetsprofessorernas lön, icke
innebär en sådan lösning, som kan anses tillfredsställande, vårföre konsistoriet
anser en omarbetning av förslaget i denna punkt böra äga rum till överensstämmelse
med av konsistoriet ovan framställda synpunkter och förslag.

Jämväl de akademiska myndigheterna i Lund ställa sig avvisande mot
förslaget beträffande professorerna.

Teologiska fakulteten i Lund förordar för sin del som ett minimum för
professor den av professor K. F. Johansson ursprungligen föreslagna lönen
av 12,600 kronor med ett ålderstillägg å 900 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Inom juridiska fakulteten i Lund biträdde professorn E. A. Kallenberg, med
instämmande av professorerna C. G. Bergman och G. It. Malmgren, det
förslag till avlöning för professorerna, som juridiska fakulteten i Uppsala
avgivit. Professor E. F. K. Sommarro förordade såsom ett provisorium professor
K. F. Johanssons ursprungliga förslag till professorsavlöning (12,600
+ 900 kronor).

Medicinska fakulteten i Lund ansluter sig till det av professor Johansson
ursprungligen framställda förslaget om en begynnelselön för professor av
12,600 kronor med ett ålderstillägg å 900 kronor efter 5 år — en löneskala,
som fakulteten ej anser för hög och väl motiverad av den särställning universitetsprofessorer
intaga.

Beträffande de av teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna avgivna
yttrandena tillåter jag mig i övrigt hänvisa till handlingarna i ärendet.

Filosofiska fakulteten i Lund anför ifråga om professorernas löneställning
följande:

Uppskattningen av den lönereglering för universitetsprofessorerna, som
kommittén föreslagit, försvåras i hög grad av det förhållandet, att lönen
numera utgår dels med ett fast grundbelopp, dels med ett dyrtidstillägg, beräknat
efter en glidande skala beroende på indextalet. Vad emellertid själva
lönen beträffar, så framgår ur bifogad tabell, att begynnelselönen under
förutsättning av universitetens placering i ortsgrupp G utan dyrtidstillägg
skulle bli 10,5u0 kronor mot 8,500 kronor och slutlönen 11,940 kronor efter
9 år mot 9,100 kronor efter 5 år, vilket kan synas vara eu avsevärd höjning.
Emellertid har kommittén kunnat ernå denna höjning endast genom
att övergiva lönesystemets ortsgruppering, vilket är en oneklig svaghet i dess

Öl

Kungl. Maj-.is proposition Nr ll,r>.

förslag. Dels kunna även andra tjänstemannagrupper anföra samma skäl
för eu genombrytning av ortsgrupperingen, som kommittén åberopat för
universiteten, nämligen nödvändigheten att tillse, att de högst kvalificerade
icke söka sig blott till de orter, som erbjuda det högsta nominella lönebeloppet.
Dels kan man befara, att en genombrytning, låt vara på en enstaka
punkt, av ett i detalj fastlagt ocli överlagt lönesystem, som tydligen är avsett
att i vidsträckt grad bli normerande, icke skall vinna de anslagsbeviljande
myndigheternas bifall på grund av principiella skäl.

Man måste således också räkna med att, om kommitténs förslag antages,
den ändringen kan ske, att universiteten placeras i den dem tillkommande
ortsgruppen, d. v. s. Lunds universitet i ortsgrupp D. Under antagande av
detta och med nuvarande index 95 lagd till grund samt under övriga i tabellen
angivna förutsättningar visar det sig, att medan en professor i Lund
nu uppbär i begynnelselön 1,043:83 kronor i månaden han i stället skulle
erhålla 1,033: 70 kronor, således eu minskning av 10,13 kronor. Efter 3 år, då
enligt förslaget ett ålderstillägg tillkommer, blir beloppet 1,084: 90 kronor, således
en ökning av41,07 kronor. Efterö år inträder för närvarande ålderstillägg;
då blir relationen 1,114,03 till 1,084,90; således innebär det sjätte året åter en
minskning på 29,13 kronor. Nästa år tillkommer enligt förslaget det andra
ålderstillägget, relationen blir 1,114,03 till 1,130,10, ökningen 22,07 kronor och
slutligen efter 9 år 1,114,03 till 1,187,30, ökningen 73,27 kronor, allt pr månad.

En dylik lönereglering innebär icke någon verklig förbättring. Visserligen
är det sant, att förhållandet ställer sig gynnsammare, ju mer index sjunker,
och visserligen ha röster höjts för att dyrtidstilläggen skulle indragas, innan
ännu levnadskostnaderna återgått till nivån före kriget, men fakulteten vill
ej förutsätta, att detta tillvägagångssätt, som skulle innebära eu reell lönereduktion,
skall vinna statsmakternas bifall. Med den allmänna osannolikheten,
att levnadskostnaderna åter skola sjunka till nivån före kriget och
med den stora risken, att lönesystemets ortsgruppering ej tillåtes lämna
undantag för universitetsprofessorerna, äro de anförda siffrorna i hög grad
beaktansvärda, och det är fara värt, att de kunna giva ett riktigare uttryck
för det slutliga resultatet än de först anförda.

Men alldeles oavsett frågan om ortsgrupperna måste en annan viktig omständighet
påpekas, nämligen att kommitténs förslag innebär borttagande
av en synnerligen värdefull förmån, rätten för stärbhus efter i tjänst avliden
professor till tjänstår och för efterlevande till nådår. Tjänståret löper
i Lund till kalenderårets slut och beror således på den dag, då professor
avlider; som genomsnitt torde till grund för beräkningen höra läggas ett
halvt år i överensstämmelse med förhållandet i Uppsala. Beloppet beräknas
av kommittén till 8,010 kronor. Till avlösning föreslår kommittén, att staten
årligen skulle överlämna till pensionsinrättningen för änkor och barn
efter ämbets- och tjänstemän vid Lunds universitet 6,400 kronor. Detta
förslag innebär, att avlösningsbeloppet till största del kommer andra personer
till godo än dem tjänst- och nådårsrätten tillkommer. Den reella ersättningen
blir en begravningshjälp på 500 kronor. Ifrågavarande rätt är
att jämföra med den moderna formen av en livförsäkring, för den händelse
att professor skulle avlida i förtid och bör uppskattas därefter. Professorsutnämning
sker i genomsnitt vid c:a 40 års ålder, och en livförsäkring tagen
vid denna ålder på ifrågavarande belopp skulle draga en premie av omkring
28 kronor årligen pr 1,000 kronor. Emellertid ställer sig saken betydligt
ogynnsammare för de professorer vid mera framskriden ålder, som nu skulle
överföras till ny stat. Mer än en av dem torde kanske icke ens kunna er -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

hålla en dylik försäkring. I och med detta förslag har kommittén i hög
grad minskat värdet av den eventuella löneförhöjniug den föreslagit, och det
skulle icke vara förvånande, om det fanns professorer, som under förutsättning
av förslagets genomförande skulle betrakta löneförbättringen som imaginär
och föredraga att kvarstå på gammal stat.

Fakulteten kan således icke ens för det fall, att den föreslagna gynnsammare
ortsgruppsplaceringen bleve genomförd, betrakta kommitténs förslag
som tillfredsställande. Fakulteten måste fortfarande vidhålla den åsikt, som
uttalats i universitetens skrivelser i frågan, att en verklig och avsevärd löneförbättring
är både skälig och nödvändig, och kan icke finna, att kommittén
vederlagt de härför anförda skälen.

Visserligen har docenternas ställning blivit i hög grad förbättrad genom
den kraftiga höjningen av docentstipendierna, men då detta anföres som
skäl mot den begärda, proportionellt vida mindre förbättringen av professorslönerna,
ligger åtminstone omedvetet till grund en föreställning om universitets
banan som en sluten karriär med regelbunden befordran från en
lägre tjänst (docentur) till en högre (professur). Mot denna uppfattning ha
universiteten alltid värjt sig, då de anse sig böra draga till sig de skickligaste
förmågorna oavsett deras föregående anställning. Gällande stadgar
för docentstipendierna ha därför också bibehållit och skärpt bestämmelsen,
att docentstipendium får åtnjutas endast i sex, högst sju år. Då medelåldern
för docentutnämning är ungefär 30 år och för professorsutnämning
ungefär 40 år, inträder även i det gynnsamma fall, att docent innehaft docentstipendium
så länge som möjligt, i genomsnitt en mellantid av tre till
fyra år, under vilken docent är hänvisad att leva på skuldsättning eller
privata inkomster, vilka senare som bekant icke stå till buds i hast, då de
behövas. Vidare bör märkas, att antalet stipendier är vida mindre än antalet
docenter (t. ex. i den matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund för
närvarande 10 emot 21); redan härav inses, att det ofta blir svårt eller ogörligt
för en docent att inom rimlig tid erhålla docentstipendium. Laboratorsmed
flera befattningar äro för få och för speciella för att spela någon roll.

De särskilda kostnaderna för forskningsverksamhet kunna ej bagatelliseras
och avfärdas med en hänvisning till resestipendier och offentliga bibliotek.
En professor, som verkligen vill arbeta i och följa med sin vetenskap, är
nödsakad till betydande utgifter för bokinköp, åtminstone till dess med varje
professorsstol förbindes en institution med arbetsrum och ett bibliotek, för
vilket ändamål vida högre anslag skulle vara nödvändiga än de små belopp
som nu utgå till seminarie- och institutionsbibliotek. Som saken f. n.. faktiskt
ligger, spelar ett någorlunda gott handbibliotek för en professor samma
roll som telefonen för en affärsman, och lika litet som man kan hänvisa
den sistnämnde att vid varje förefallande behov gå upp på närmaste telefonstation,
lika litet befriar tillvaron av ett rikhaltigt universitetsbibliotek
den enskilde professorn från de mycket kännbara utgifterna för att själv
inköpa den oundgängligaste litteraturen i sitt ämne. I genomsnitt torde
denna extra kostnad få sättas till 500 å 1,000 kronor pr år. Ytterligare
extra utgifter betinga de utländska studieresorna, av vilka endast en ringa
del bestrides genom de oproportionerligt få och för större resor allt för små
resestipendierna.

Kommittén har visserligen ej förbisett men dock ej tillräckligt uppskattat
den egenartade beskaffenheten av universitetslärarens verksamhet, vilken på
grund av sin natur aldrig kan bindas vid normer som andra ämbetsmäns

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

utan i högsta grad är beroende av vederbörandes personliga skicklighet och
arbetsvillighet. Enligt § 1 i universitetsstatuterna är universitetens uppgift
vetenskaplig forskning och undervisning. I timmar uttryckt uppta undervisning
och examination ej stor plats, men förberedelserna för eu verkligt
vetenskaplig undervisning äro ofta mycket krävande och kunna ta även de
så kallade ferierna i anspråk. Egen forskning är en nödvändig betingelse
för en kvalificerad undervisning. Den kan ej regleras genom några lagparagrafer
utan beror ytterst på vederbörandes uppfattning av vikten och värdet
av den verksamhet, som han är satt att utföra. Det torde med skäl
kunna påstås, att de svenska professorernas uppfattning av sina vetenskapliga
plikter hittills ej lämnat något övrigt att önska utan tvärt om skaffat
vårt land en synnerligen aktad ställning på vetenskapens internationella
område. Det är oangenämt att i viss mån nödgas tala i egen sak, men
det förhåller sig dock faktiskt så, att den aktning, som man överallt i
Europa hyser för vårt lands kultur, beror — utom på ett fåtal stora författare
och konstnärer samt någon enstaka ledande politiker — på vår folkbildning,
som också med rätta är ett av statsmakternas skötebarn, samt på
vår vetenskapliga forskning och dess nivå.

Man kan ej vara blind för att den energi, med vilken en professor kan
ägna sig åt sin forsknings- och undervisningsgärning är beroende därav,
att den ekonomiska ställning som beredes honom är sådan, att han ej finner
sig nödsakad att undantaga en viss tid från sin egentliga verksamhet och
använda den för andra ändamål. Det måste på det kraftigaste betonas, att
en otillräcklig lönereglering — och en sådan är det som kommittén föreslagit
— kommer att ha den ödesdigra följden, att landets vetenskapliga nivå
sjunker därigenom, att de bästa begåvningarna söka sig andra banor och att
det vetenskapliga arbetet reserveras för de förmögnare klasserna.

Fakulteten vill för sin del förorda professor Johanssons första förslag, en
begynnelselön å 12,600 kronor med ett ålderstillägg på 900 kronor efter 5 år, vartill
eventuellt dyrtidstillägg efter vanliga grunder bör komma, så länge sådant
utgår. Men fakulteten måste på det bestämdaste framhäva, att detta betecknar
det absoluta minimum, som måste krävas för innehavarna av landets
högsta vetenskapliga värdighet. Fakulteten vet även, att den härvidlag
talar i samklang med en vida spridd opinion inom de mest skilda samhällsgrupper.
Vad den statsfinansiella sidan av saken beträffar, vill fakulteten
till sist endast erinra därom, att det här gäller en till antalet relativt obetydlig
grupp av ämbets- och tjänstemän, varför ett tillmötesgående av deras
krav på ett sätt, som är staten värdigt, icke kan avvisas med nationalekonomiska
argument.

Det större akademiska konsistoriets i Lund yttrande beträffande professorerna
är av följande innehåll:

När nu löneregleringskommittén ut ifrån sin ovan angivna ståndpunkt föreslår
universitetsprofessorernas placering i den allmänna löneplanens avdelning
B, lönegrad 20, torde kommittén hava gjort det bästa, som från dess
av formella skäl valda utgångspunkt var möjligt, om nämligen löneplanens
avd. A skall strängt förbehållas de egentliga chefsplatserna. Men kommittén
har därmed också nödgats lämna helt ur sikte de reala hänsyn, vilka enligt
konsistoriets mening böra vara de bestämmande vid en lönereglering, som
skall lända till universitetets bästa. Ty den angivna lönegraden B 20 om -

Det större
akademiska
konsistoriet
i Tövind.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

fattar just ett högst betydande och med statsförvaltningens utveckling alltjämt
stigande antal tjänster, vilka, ehuru med samma löneförmåner, som
kommittén föreslagit för professorsbefattningarna, skulle kunna eftersträvas
med betydligt mindre risk både för och vid ett misstyckande, som avsevärt
lättare och tidigare vinnas, men vilka icke kräva så höga kvalifikationer
som universitetet för sin uppgifts skull måste kräva av sina professorer,
tjänster vid vilka med andra ord uttrycket »överkvalificerad arbetskraft»
ingalunda skulle innebära en orimlighet.

Men det var just detta som enligt konsistoriets mening måste undvikas
vid en väl avvägd lönereglering för universiteten. Professorsämbetet måste
erbjuda en icke alltför obetydlig fördel framför de nyss angivna statstjänsterna,
om dess tillfredsställande rekrytering icke skall äventyras. Universitetet står
i icke ringa ansvar för vårts lands andliga odling över huvud och för vårt
folks internationella anseende som kulturfolk. Konsistoriet kan därför icke
för sin del godtaga en lönereglering, som icke uppfyller nyss angivna villkor
och som därför icke skulle sätta universitetet i stånd att förvärva de bästa
krafter, som vårt folk skulle kunna ställa till förfogande för denna vetenskapliga
forskning, som dock är en livsuppgift för ett kulturfolk.

Kommitténs ledamot professor K. F. Johansson har också reservationsvis
framhållit, att förslaget icke är ur universitetens synpunkt tillfredsställande.
Han har därför i ett eget förslag, med instämmande av de särskilt tillkallade
representanterna för Lunds universitet och karolinska institutet, herrar Björling
och Hedrén, gjort försöket att utbygga den allmänna löneplanen på
sådant sätt, att den på denna punkt skulle kunna lämna utrymme för ett
tillgodoseende av universitetens berättigade krav. Den kritik detta förslag
omedelbart mött från övriga kommittéledamöters sida tyckes giva vid handen,
att den allmänna löneplanen icke besitter tillräcklig smidighet för en
sådan anpassning.

Vid utarbetande av en ny löneplan bör utgångspunkten tydligtvis vara
nyss angivna nödvändighet, att universitetsprofessorns löneförmåner så avvägas,
att de talrika statstjänster med lön enligt den allmänna löneplanens
avd. B. lönegrad 20 icke må kunna upptaga en alltför överväldigande
konkurrens om de för universitetsarbetet bäst kvalificerade krafterna. Ehuru
visserligen goda skäl kunna anföras och på sina håll med eftertryck framförts
för än högre löneförmåner, anser sig konsistoriet härvid böra stanna
vid att föreslå en lön för professor, som ungefär motsvarar den i den allmänna
löneplanen under B 20 närmast följande högre lönegrad, d. v. s.
A 1. Med hänsyn till vad hittills varit vid universiteten gällande samt med
avseende fästat också därvid, att professuren är universitetsbanans på en
gång första och sista fasta befattning, som därtill i regel uppnås först vid
jämförelsevis framskriden ålder, föreslår konsistoriet emellertid endast ett
ålderstillägg till grundlönen, vilket därför borde vara av motsvarande större
belopp och utgå exempelvis såsom hittills varit fallet efter fem års tjänst.
En grundlön av 12,000 kronor med ett ålderstillägg av 900 kronor synes
konsistoriet någorlunda motsvara vad som är nödvändigt till tryggande av
en god rekrytering åtminstone för flertalet av professurer. Att även med
en sådan avlöning vissa professurers återbesättande skall erbjuda svårigheter
är att förutse, men torde knappast kunna motverkas genom anordningar
på universitetets stat.

Till konsistoriets protokoll anförde professorerna J. A. Ernberg, G. R. Malmgren
och C. G. Bergman i vissa avseenden skiljaktiga meningar. Beträffande
dessa särskilda yttranden tillåter jag mig allenast hänvisa till handlingarna.

Kuntjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Kommitténs förslag och argumentering har även från karolinska institutets
sida mött bestämda gensagor. Institutets lärarkollegium yttrar beträffande
professorerna följande:

Kollegiet får med tacksamhet erkänna, att kommittén föreslagit avsevärd
förbättring av universitetslärarnas löner, ehuru kommittén icke ansett sig
kunna tillmötesgå alla de krav, som på ett tidigare stadium från universitetens
representanter blivit framställda. Emellertid vill kollegiet bestämt
ansluta sig till den mening, som i kommittén uttalats av protossor K. F.
.Johansson, och vilken mening blivit biträdd av professorerna Palmser, Björling
och Iledrén. Professor Johansson har på ett synnerligen övertygande
sätt framställt de skäl, som kunna anföras för den av honom förfäktade
meningen, att universitetsprofessorerna böra komma i en alldeles särskild
klass för sig och ej sammanföras i samma grupp som en viss kategori
ämbetsmän.

Lärarkollegiet vill för sin del betona, att universitetsprofessorernas utbildning,
förfaringssättet vid professurernas tillsättning och professorernas hela
verksamhet i mångt och mycket äro fullkomligt olikartade mot det som
gäller motsvarande förhållanden inom den egentliga ämbetsmannaklassen.
För den, som skall nå professorskompetens, erfordras först ett intensivt,
vetenskapligt studie- och författararbete, som i regel måste fortgå under ett
betydligt antal år, under vilka år möjligheten till förvärvsarbete är synnerligen
begränsad eller alldeles avskuren. Sedan kompetensen är vunnen,
beror det på tillfälligheter, huru snart möjlighet att få deltaga i^en konkurrens
om en befattning erbjuder sig; för åtskilliga blir det många års
väntan, innan de få tävla om en professur. Tävlingarna äro ofta mycket
hårda och krävande. På grund av det förhållandet, att endast ett fåtal hithörande
platser finnas i ■ vårt land, händer det ofta, att även mycket val
kompetenta vetenskapsmän få vänta till ganska hög ålder, innan de nå sitt
mål, en professorsbefattning, och det inträffar ingalunda sällan, att mycket
förtjänta forskare på grund av vidriga omständigheter aldrig komma i tillfälle
att söka eller att erhålla en professur. Medelåldern vid professorsutnämningen
uppgår för de nuvarande professorerna vid karolinska institutet
till 40,7 år, av dem som utnämnts före 1903 hava samtliga (7) varit under
40 år, av dem som utnämnts senare (17) hava endast 3 varit under 40 år.

Kommittémajoriteten har mot professor Johanssons särskilda mening riktat
en del anmärkningar, mot vilka dock åtskilligt kan invändas.

Till en början änföres, att professor Johanssons förslag ur löneteknisk
synpunkt vore betänkligt, emedan det skulle kunna medföra allvarliga rubbningar
för lönesystemet i dess helhet. Såsom ett exempel på denna fara
nämner kommittén, att föreståndarna för statsmedicinska anstaltens olika
laboratorier, vilka nu i lönehänseende äro likställda med universitetsprofessorer,
skulle, om denna likställighet såsom lämpligt är bibehölles, få högre
lön än medicinalråden; medicinalråden borde i så fall också få sin lön höjd
på motsvarande sätt, och då skulle andra tredjegradstjänstemän också ha
befogade anspråk på enahanda löneförmåner, o. s. v. Professor Johanssons
förslag att uppflytta en viss grupp löntagare till högre lönegrad kan således,
säger kommittén, »befaras leda till att den omsorgsfullt avvägda löneplauen
rullas upp». Även om man förstår att kommittén är rädd för rubbningar
i sina systematiskt utförda löneberäkningar, så kan man dock icke aunat
än uttala den meningen, att det anförda exemplet icke är synnerligen be -

Karolinska

institutets

lärarkolle gium.

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

lysande. Vad de nämnda tjänsterna beträffar, så har det väl mest berott
på en tillfällighet — professorstiteln, som är löst tillagd befattningen i fråga
— att ifrågavarande föreståndare fått professorslön; föreståndarna tillsättas
icke efter samma bestämmelser som professorerna, och de ha icke någon
undervisningsskyldighet; det är således i och för sig icke nödvändigt, att
de i avlöningsförhållanden äro fullkomligt likställda med universitetsprofessorer.

Kommittén anför, gent emot professor Johanssons yttrande, att docentinstitutionens
reformering gjort utkomstmöjligheterna för den, som önskar
speciminera till professur, långt gynnsammare än tidigare. Detta äger visserligen
sin riktighet, men reformen har för karolinska institutet mycket ringa
betydelse, i det att institutet har fem docentstipendier för ungefär ett
trettiotal docenter; det övervägande antalet docenter blir därför utan docentstipendier.

Mot professor Johanssons yttrande anför kommittén också, att staten årligen
anslår betydande belopp till resestipendier, till bibliotekens bokinköp
och till vetenskapliga verks utgivande; kommittén synes sålunda vara av den
meningen, att härigenom professorerna ej behöva i så avsevärd grad av sina
egna medel bestrida utgifter för vetenskapliga resor, vetenskapliga böcker
och vetenskapligt författarskap. Det verkliga förhållandet är, åtminstone
vad beträffar karolinska institutet, följande. Det anslag, som finnes för
studieresor är så obetydligt, att det endast räcker till helt korta resor, sådana
som avse att på en kort tid taga kännedom t. ex. om undervisningsförhållandena
i ett visst ämne vid vissa universitet, om laboratorieutrustningen
vid en viss institution eller dylikt. För verkligt vetenskapliga studieresor
äro dessa stipendier ej avsedda. De försök, som från universitetshåll
gjorts att få större statsstipendier för längre vetenskapliga studieresor, ha ej
föranlett några åtgärder från statsmakternas sida. Fn professor, som på
egen hand vill företaga en utrikes vetenskaplig studieresa, får dyrt betala
detta, icke nog med att han av egna medel får bekosta resan, utan han
nödgas också under tiden avstå en större eller mindre del av sin avlöning.
Anslaget till karolinska institutets bibliotek är så otillräckligt, att det är
fullkomligt omöjligt att inköpa ens den viktigaste litteratur, som behöves
för att följa med utvecklingen i de många medicinska specialfacken; varje
professor måste själv vidkännas kostnaderna för att anskaffa en oftast dyrbar
speciallitteratur i sitt ämne; då professorerna avlida, får ofta biblioteket
såsom gåva mottaga en mängd för biblioteket välbehövliga, vetenskapliga
arbeten ur deras efterlämnade boksamlingar. Allra värst te sig för närvarande
missförhållandena, då det gäller tryckning av vetenskapliga arbeten;
gäller det en avhandling, omfattande ett fåtal sidor, så kan den oftast utan
kostnad för författaren bli tryckt i en eller annan tidskrift; är det däremot
fråga om större avhandlingar så är det regel, att författarna få själva svara
för hela eller större delen av tryckningskostnaden. Sådana förhållanden
egga knappast till vetenskaplig produktion; de som äro nödgade att trycka
avhandlingar t. ex. för doktorsgrad eller såsom specimina för sökta akademiska
befattningar få ofta utbetala tusentals kronor av egna medel.

De viktigaste invändningar, som kommittén gjort mot professor Johanssons
yttrande, äro sålunda icke ägnade att på något vis minska vederhäftigheten
av detta yttrande.

Lärarkollegiet vill från sin synpunkt och sin erfarenhet tillägga några ord
angående förhållandet mellan universitetsprofessurer och de ämbetsmanna -

Kumjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

befattningar, varmed do förra jämförts i löneavseendc, närmast medicinalrådsbefattningarna.
Det torde vara allmänt känt, att det arbete, som meriterar
för en professur, tager i anspråk ett betydligt antal flera år än det
arbete, som giver meriter för en medicinalrådsbefattning; en professorsbefattning
är också ett vetenskapligt, synnerligen krävande arbete; meriterna
för att bli medicinalråd ernås i regel genom vanligt medicinskt examensarbete
och genom vanlig läkartjänstgöring. Utbildningstiden, åtminstone
för professur i teoretiskt ämne, erbjuder i regeln intet tillfälle till betalt
arbete; utbildningstiden till medicinalråd förlöper under vanligt, på övligt
sätt betalat läkararbete. Tänker man på förhållandena inom vår fakultet
vore det fördenskull ingalunda obilligt, att professurerna stode i en något
högre lönegrad än de nämnda ämbetsmannabefattningarna. Härmed vill
lärarkollegiet dock i ingen mån förringa betydelsen av de administrativa
läkarbefattningarna; förvisso ha innehavarna av desamma ett synnerligen
arbetskrävande och ansvarsfullt värv inom statsförvaltningen; lärarkollegiet
har blott velat framhålla, att utbildningstiden för en professur i regel är
förenad med betydligt större kostnader, varjämte lärarkollegiet önskar betona,
att det med professorsämbetet förenade ansvaret ingalunda är lägre.

En sak, som onekligen är av vikt ur statsfinansiell synpunkt, då det
gäller löneförhöjning åt en viss grupp av statsanställda, är sammanlagda,
antalet av personer i gruppen i fråga. Kommittén säger, att professorerna
äro så många till antalet, att fördenskull lönen ej kan höjas allt för mycket.
Emellertid kan denna grupp mycket väl begränsas. Det är så många statsanställda
som fått titeln professor, utan att av desamma krävas så stor
kompetens och så stränga prov, som för universitetsprofessorer, och utan
att de ha samma ansvarsfyllda ställning som de senare. Det torde vara
skäl att taga vederbörlig hänsyn till detta förhållande, och att noga begränsa
den grupp, vilken det nu framlagda förslaget avser.

På grund av det ovanstående vill lärarkollegiet såsom sin mening uttala
önskvärdheten därav, att vid en blivande lönereglering sådana anordningar
träffades, att universitetsprofessorerna (däri inbegripna karolinska institutets
professorer) bland den stora massan av statsanställda utgjorde eu naturlig
grupp för sig. Lärarkollegiet föreslår i detta syfte för sin del, att universitetsprofessorerna
erhålla en sådan särställning och en sådan löneskala, som
professor K. F. Johansson föreslagit i sitt särskilda yttrande. Helst skulle
lärarkollegiet önska, att såsom antj^des i professor Johanssons förslag begynnelselön
skulle vara 12,600 kronor med ett tillägg av 900 kronor efter 5 år.

Lärarkollegiet, som erhållit kännedom om det inom Uppsala medicinska
fakultet väckta förslaget om ett tillägg, ej understigande 2,000 kronor, utöver
lönen till lärarna i icke-kliniska ämnen, uttalar vidare, att bestämt fogfinnes
för en lönereglering av sådan art; ändamålet skulle enligt lärarkollegiets
mening kunna vinnas även på det sätt, att ett visst antal tilläggsanslag
å 2,000 kronor uppfördes å institutets stat för att efter vederbörligt
förslag av Kungl. Maj:t eller kanslern utdelas åt vissa tjänstinnehavare vid
institutet.

I den föreliggande frågan har universitetskanslern yttrat följande:

Den från principiell synpunkt och till sina följder mest betydande fråga,
som vid behandling av detta ärende möter, är spörsmålet om lönereglering
för professorerna vid universiteten och karolinska institutet. Samtliga i
ärendet hörda akademiska myndigheter äro, på sätt av handlingarna när -

Universitets kanslern.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Stats kontoret.

mare inhämtas, fullt ense därom, att den ställning i avlöningshänseende,
som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma dessa akademiska lärare,
är alldeles otillfredsställande. Kanslern kan icke annat än livligt instämma
häri. Utan tvivel äro ifrågavarande statsämbeten med hänsyn till hela vår
kultur av en så avgörande betj^delse och tillika av en så säregen beskaffenhet,
med avseende icke blott å den kostsamma och i regel långvariga utbildning
samt den höga kompetens, som för dem erfordras, ävensom förfarandet
vid deras besättande utan även å den med ämbetet förenade verksamheten,
att en särställning för dem av reella grunder är fullt befogad. Ytterligare
ett skäl till en sådan särställning ligger däri, att professorsämbetena
vanligen tillträdas vid tämligen framskriden ålder och att någon utsikt till
vidare befordran i regel saknas. Dessa ämbetens säregna beskaffenhet ger
sig tillkänna jämväl däri, att, i olikhet med vad fallet är i fråga om många
andra levnadskall, den, som beslutar sig för den akademiska lärarbanan,
väl i regel gör detta alls icke av ekonomiska skäl för att därmed vinna
skälig utkomst, utan framför allt av intresse för sin vetenskap och det
arbete för dess främjande, som är förenat med en akademisk lärostol.

Det måste anses ligga i samhällets välförstådda intresse att vid bestämmande
av lämplig löneställning för dessa befattningar tillse, att tillträdet
till dessa viktiga ämbeten på intet sätt förbehålles de ekonomiskt väl situerade,
utan att den akademiska lärarbanan må för de framstående vetenskapliga
begåvningarna te sig ur lönesynpunkt så pass lockande, att ej andra
ekonomiskt mer givande levnadsbanor draga dem bort från de akademiska
högskolorna. Under instämmande särskilt i vad det större akademiska konsistoriet
i Uppsala i detta avseende yttrat, finner kanslern den minsta lönestandard,
som kan för dessa professorsbefattningar betraktas såsom tillfredsställande
och rättvis, vara den av kommittéledamoten professorn K. F.
Johansson enligt hans reservation först påyrkade löneställningen av 12,600
kronor med ett lönetillägg efter fem år av 900 kronor, varigenom slutlönen
skulle bliva 13,500 kronor.

Vid bestämmandet av löneställning för professorerna bör ock dels tagas
under övervägande, huruvida icke särskilda lönetillägg borde beredas innehavarna
av de juridiska och de teoretiskt-medicinska professurerna på grund
av de särskilda svårigheter, som förefinnas vid deras besättande, dels ock
tillses, att innehavarna av nuvarande personliga och extra ordinarie professurer
liksom nuvarande innehavaren av professorsbefattningen i anatomi vid universitetet
i Uppsala professorn O. M. Ramström erhålla sådana personliga lönetillägg,
att deras löneförmåner bliva höjda i samma proportion, som föreslagits
för de ordinarie professurerna.

Även statskontoret har funnit kommittéförslaget beträffande professorerna
otillfredsställande. Statskontoret anför:

Vid bedömandet av frågan om professorernas placering i lönehänseende
synes det statskontoret icke vara lämpligt att bortse från den genomförda
dyrortsgrupperingen. En av de fördelar, det nya lönesystemet medfört —
nämligen befattningshavarnas gruppering med hänsyn till levnadskostnaderna
å tjänstgöringsorten och tillerkännande åt befattningshavare i samma lönegrad
av en lika reallön oberoende av dyrortsförhållandena — skulle enligt
kommitténs förslag upphävas vad professorerna beträffar men bibehållas för
övriga befattningshavare vid högskolorna. Enligt samma förslag skulle även
befattningshavare, placerade i samma lönegrad, komma att å samma ort

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

uppbära olika begynnelseavlöning (t. ex. landssekreterare, akademiräntmästare),
vilket icke synes stå i god överensstämmelse med lönesystemets principer.
Något annat skäl för samtliga professorers placering med avlöning
enligt högsta dyrortsgruppen synes icke föreligga än att de härigenom i vissa
fall komma att beredas en högre avlöning. Då emellertid detta torde kunna
vinnas på annat sätt utan att sönderbryta dyrortsgrupperingen i lönesystemet,
anser sig statskontoret, i överensstämmelse med vad ämbetsverket i
underdånigt utlåtande den 17 november 1921 anfört i fråga om häradshövdingarnas
placering i lönehänseende, icke kunna förorda det av kommittén
föreslagna tillvägagångssättet i detta hänseende. För samtliga befattningshavare
vid högskolorna synes enligt statskontorets mening indelningen i ortsgrupper
böra vinna tillämpning.

.Beträffande frågan om professorernas placering i lönegrad kan statskontoret
ej dela den av kommittén uttalade uppfattningen. Kommittén har såsom
skäl mot en placering av professorerna i högre lönegrad än 20:e anfört
bland annat betänkligheter ur löneteknisk synpunkt samt att en sådan placering
skulle kunna medföra anspråk på uppflyttning i lönehänseende från
vissa andra befattningshavare. Gent emot detta vill statskontoret framhålla,
att den omständigheten, att den för statsdepartementens och de centrala verkens
manliga tjänstemän utan chefsställning fastställda löneplanen icke upptager
högre lönegrad än 20:e, givetvis icke kan få förhindra en högre placering
av vissa tjänstemän, då tillräckliga skäl härför kunna åberopas. Statskontoret
kan för sin del icke finna, att flertalet av de med professorerna
tidigare jämställda tjänstemännen i tredje normalgraden kunna göra befogade
anspråk på uppflyttning i högre lönegrad, därest sådan skulle medgivas
för universitetsprofessorerna.

Den utav kommittén verkställda utredningen rörande utländska universitetsprofessorers
avlöningsförhållanden i jämförelse med andra statstjänstemäns
synes utvisa, att professorer i allmänhet äro i lönehänseende placerade något
högre än byråchefer och med dem jämställda befattningshavare. Hänsynen
till den vetenskapliga forskningens bedrivande och universitetslärarkårens
rekrytering, vilka skäl icke med samma styrka torde kunna beträffande andra
befattningshavare åberopas, synes jämväl motivera professorernas placering
i högre lönegrad än 20:e. Det torde ej heller kunna bestridas, att universitetsprofessorerna
för att kunna utföra ett framgångsrikt forskningsarbete,
måste vidkännas särskilda kostnader, vilka ofta kunna uppgå till avsevärda
belopp. Statskontoret finner följaktligen starka skäl tala för att professorerna
placeras i högre lönegrad än 20:e.

Fråga uppstår då huru en för professor avsedd lönegrad lämpligen bör
konstrueras med hänsyn till den gällande löneplanen. Härvid synes böra
beaktas, att den för professor avsedda slutlönen icke sättes högre än begynnelselönen
i lägsta chefslönegraden (A 1) och att löneskalan anslutes till löneklasserna
i nuvarande 20:e lönegraden. Med hänsyn härtill synes lämpligen
följande skala kunna komma till användning för den nu ifrågasatta lönegraden,
vilken synes böra betecknas såsom den 22:a:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Departe mentschefen.

	Löne- klass			O r	t s g r u	P P
A Kronor	B Kronor	c Kronor	.D Kronor	E Kronor	F Kronor	G Kronor
	28	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
22:a löne-	29	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940
graden	30	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420
	31	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900

Ett utbyggande av den nu gällande löneplanen på föreslaget sätt förutsätter
enligt statskontorets mening ett införande i avlöningsreglementets 9 §
jämväl av en 21:a lönegrad, omfattande 27:e, 28:e, 29:e och den nu ifrågasatta
30:e löneklassen.

Statskontoret förbiser icke att genom detta förslag en bättre ställning i
avlöningshänseende skulle tillkomma särskilt professorerna vid karolinska institutet,
till vilka ortstillägg tidigare icke utgått med hänsyn till att innehavarna
av dessa professorsbefattningar i allmänhet utöva jämväl annan
verksamhet. Det förhållandet, att en professor genom sin tjänstgöring i
huvudstaden kan jämte sin tjänst utöva annan verksamhet, synes emellertid
icke böra inverka på placeringen i lönehänseende av hans ordinarie befattning.
Därest emellertid någon svårighet till äventyrs skulle uppstå genom
att professorerna vid karolinska institutet nominellt erhålla högre avlöning
än universitetsprofessorerna, lärer dock den åtgärden kunna vidtagas att
minska antalet löneklasser för förstnämnda professorer.

Om behovet av en väsentligt förbättrad ekonomisk ställning för universitetens
professorer torde såväl de av löneregleringskommittén gjorda uttalanden
som vad i ämnet framkommit från de akademiska myndigheternas sida
nogsamt bära vittne; jag anser mig sakna anledning att närmare dröja vid
detta uppenbara och allmänt erkända förhållande. Med hänsyn till den
betydelse, universiteten äga för det vetenskapliga livet och vår andliga odling
över huvud, anser jag mig emellertid böra vidtaga en mera ingående
prövning av frågan om professorernas löneställning.

Det av löneregleringskommittén framlagda förslaget och de av kommittén
till stöd härför andragna skälen hava i stor utsträckning underkänts och
bemötts av de akademiska myndigheterna. För frågans bedömande anser
jag det därför vara nödvändigt att till en början skärskåda den till grund
för förslaget liggande argumenteringen för att se, i vad mån den mot densamma
riktade kritiken kan anses berättigad.

Kommittén framhåller visserligen till en början, att ytterst betydelsefulla
arbetsuppgifter åvila lärarkåren — och framför allt professorerna
vid universiteten — och säger, att en väsentlig höjning av universitetslärarnas
löneförmåner betingas av omsorgen om universitetslärarkårens rekrytering.
Men då till förmån för en högre löneställning för professorerna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

anförts, att det åvilade dem ett självständigt ansvar i avseende å den undervisning
de upprätthålla och den vetenskapliga verksamhet de idka, framhåller
kommittén, att ett liknande ansvar åligger många tjänstemän i väsentligt
lägre löneställning än universitetsprofessorerna, utan att detta ansetts
behöva medföra någon särskilt hög placering i löneskalan. Det synes
mig emellertid att en förväxling här ägt rum. Jag frånser nu helt det för
alla statens tjänstemän gemensamma ansvaret, som ligger i ett plikttroget
utövande av föreskriven tjänstgöring. Så till vida förefinnes fog för angivna
grundsats, som en lägre avlönad tjänsteman kan hava ett juridiskt och
ekonomiskt ansvar av betydande mått, som ej är tillfinnandes i avseende å
professorns ämbetsutövning; en pliktförsummelse av en sådan tjänsteman
kan hava de allvarligaste påföljder såväl för honom själv som för det allmänna.
Men då från universitetens sida talas om professorsämbetets ansvar,
är det fråga om ett ansvar av en helt annan art. Just i förpliktelsen
-— säger det större akademiska konsistoriet i Uppsala — att ständigt hålla
sig i nivå med vetenskapens aktuella läge och själv verksamt befordra dess
utveckling ligger det särskilda och egenartade ansvar, som åligger en universitetsprofessor.
Ansvaret gentemot såväl det egna landet som utlandet
för forskningen och den vetenskapliga utbildningen vid våra universitet
innebär redan i och för sig en allvarlig fordran, och plikten till ett självständigt
utövande av vetenskaplig verksamhet måste över huvud anses som
en förutsättning för de uppgifter, som tillkomma den akademiske läraren.
För egen del vill jag i universitetsprofessorns ansvarsmedvetenhet och pliktkänsla
för sitt kall se en av de väsentligaste betingelserna för de insatser,
ett land kan göra i det internationella kulturarbetet och den allmänna utvecklingen.

Det skäl för en högre löneställning, som man velat finna i universitetsprofessorernas
långvariga och dyrbara utbildning, anser kommittén numera
äga mindre betydelse än förr. Kommittén hänvisar till förefintliga docentstipendier,
ersättningar till professorsvikarier ävensom till de i vissa fakulteter
förekommande laborators- och liknande befattningar samt håller före,
att om de avlöningsförmåner, som i angivna fall förekomma, beredas aspiranter
till professur, det numera ej funnes samma skäl som tidigare att vid
professorsavlöningens bestämmande taga hänsyn till en långvarig, oavlönad
studietid. I likhet med vad av de akademiska myndigheterna tacksamt erkännes,
vill jag ej förneka, att mycket blivit från statsmakternas sida åtgjort
till förbättrande av de obefordrade akademiska lärarnas ekonomiska ställning.
Vid 1919 års riksdag blevo såväl docentstipendier som ersättningsbeloppen
för professorsvikariat väsentligt höjda, och en ytterligare höjning
föreslås nu även av kommittén. Men man synes mig dock överskatta betydelsen
av dessa förmåner, då den uppfattningen göres gällande, att väsentlig
hänsyn bör tagas till desamma vid bedömande av frågan om professorernas

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

långvariga och dyrbara utbildning. Enligt min uppfattning föreligger grundad
anledning för det påståendet, att i verkligheten förhållandena i dessa
avseenden te sig helt annorlunda. Jag anser mig kunna helt frånse ersättningarna
för professorsvikariat och laborators- och dylika befattningar, vilka
i förevarande hänseende sakna all betydelse och fäster mig allenast vid
vad som sagts om docentstipendierna. Dessa stipendier utgå nu med 5,000
kronor och hava av kommittén föreslagits höjda till 6,000 kronor. Tiden
för innehavandet av dylikt stipendium är begränsad till 6 år, men kan
efter Kungl. Maj:ts medgivande i särskilda undantagsfall utsträckas med
ytterligare ett år. Det plägar emellertid ingalunda vara så, att innehavandet
av docentstipendium omedelbart åtföljes av ett avlönat professorsvikariat
och sedermera av utnämning till professor. Vore så förhållandet,
hade kommittén fullt fog för sitt antagande. Jag vill ej bestrida, att
i ett eller annat undantagsfall den antydda utvecklingsgången kan inträffa,
men det torde vara en så pass sällsynt företeelse, att den icke kan tillmätas
någon mera avsevärd betydelse. Vanligen förflyter en understundom lång tid,
innan docenten efter det tiden för besittandet av docentstipendium utgått kommer
i åtnjutande av professorsvikariat eller i bästa fall professur. Förhållandena
äro här så växlande och beroende av yttre och oberäkneliga faktorer, att några
regler i dessa hänseenden icke kunna uppställas. Man kan i allt fall med
säkerhet utgå från det förhållandet såsom det normala, att docenten, innan han
erhåller professur, i flera år går utan någon som helst inkomst från universitetet,
ett förhållande, som drabbar vederbörande så mycket hårdare, i den mån han
förut varit i åtnjutande av docentstipendium och under just tiden därefter är
i och för speciminering i behov av möjlighet till resor, bokinköp och överhuvud
ett från förvärvsbekymmer befriat liv. Följden härav är normalt
skuldsättning, vilken blir så mycket större och för den framtida ekonomien
mera tryckande, ju längre den lönlösa väntetiden är. Detta förhållande är
egenartat för universiteten och saknar motstycken inom förvaltningen. Härtill
kommer vidare den omständigheten, att docentstipendierna äro relativt
få i förhållande till antalet professurer inom vederbörande fakultet, vilket
gör, att flera ämnen under långa tider äro i avsaknad av docentstipendier.
Inom vissa fakulteter spela docentstipendierna föga roll i nu förevarande
hänseende; jag tillåter mig hänvisa till vad karolinska institutets lärarkollegium
härom anfört. Jag vill till sist i denna sak framhålla, att det icke
är överensstämmande med de verkliga förhållandena att, såsom på sina
håll göres gällande, betrakta universitetsbanan som en — såsom filosofiska
fakulteten i Lund anmärker — »sluten karriär med befordran från lägre
tjänst (docentur) till högre (professur).» Det ligger i universitetens välförstådda
intresse att draga till sig de mest lovande vetenskapliga förmågorna
varifrån de än komma, och erfarenheten har nogsamt visat, att professurer
i flera fall rekryterats med personer utom den så att säga akademiska
karriären.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I nära samband med den dyrbara och långvariga utbildningen står frågan
om de osäkra befordringarna på den akademiska lärarbanan. Kommittén
erkänner osäkerheten i befordringsutsikterna men anser å andra sidan, att
inga större svårigheter möta för en förbigången docent att vinna befordran
på annat håll inom statsförvaltningen och kan följaktligen i denna omständighet
icke se något skäl för höjning av professorernas löneställning. I
stort sett kan detta uttalande äga sin giltighet i så måtto, som många av filosofiska
fakultetens docenter kunna beredas plats vid de allmänna läroverken.
Men erinras bör dels att det inom samma fakultet gives ett ej ringa antal
ämnen, som ej äro representerade vid läroverken, dels ock att ett lektorat
ej alltid med ens står till buds ävensom att vederbörande docent först äger
att genom eventuella kompletteringar och genom provårstjänstgöring vinna
erforderlig lektorskompetens.

Vid bedömande av frågan om osäkerheten i befordringsutsikterna på den
akademiska banan, bör i främsta rummet uppmärksammas ett förhållande, som
äger sin givna betydelse vid bedömande av spörsmålet om professorernas löneställning,
nämligen det akademiska befordringsväsendet. Det finnes näppeligen
i vårt land några ämbeten, vilkas tillsättning är omgärdad med sådana
säregna säkerhetsåtgärder som universitetsprofessurerna. En eftergift å dessa
lär näppeligen kunna göras utan skada för universiteten. Följden tiar också
blivit, att kompetenskraven i regel äro osedvanligt höga, vilket givetvis är
att räkna som en oskattbar fördel för universiteten och den akademiska
undervisningen men vilket å andra sidan innebär fordringar på förstudier
och föregående utbildning i en omfattning, som icke kräves för erhållande
av något annat statsämbete i vårt land.

Då det framhålles, att professorerna även efter sin befordran äro nödgade
att underkasta sig betydande kostnader för utövande av tjänsten, såsom för
studieresor och anskaffande av litteratur m. m., erinrar kommittén därom,
att staten årligen anslår betydande belopp till resestipendier, bibliotekens
bokinköp och vetenskapliga verks utgivande m. m., vilka förmåner komma
ej blott de obefordrade vetenskapsmännen utan även professorerna till godo.
Detta argument mot en förbättrad löneställning för professorerna har blivit av
de akademiska myndigheterna till fullo belyst. Från universitetshåll göres enligt
min mening med fullt fog gällande, att angivna förmåner ej tillnärmelsevis
hava den betydelse, man velat tillmäta desamma. Vad först resestipendierna
beträffar, har anslag till dessa under en följd av år icke varit upptaget i riksstaten.
Även om, vilket jag vill hoppas, det snart nog skall bliva möjligt att
ånyo bereda plats å budgeten för anslag till detta ändamål, må dock framhållas,
att de resor, som härmed understödjas, äro helt korta resor om en månad. De
kunna åsyfta och befordra ett tillfälligt studiebesök eller deltagande i en
vetenskaplig kongress. Jag hänvisar till vad karolinska institutets lärarkollegium
härom yttrat. För verkliga vetenskapliga studieresor äro dessa stipen -

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dier ej avsedda. Sådana resor få professorerna bekosta med egna medel,
vilket är så mycket kännbarare, som, i den mån resorna måste företagas
under terminerna, vederbörande då nödgas avstå en ej oväsentlig del av avlöningsförmånerna.
Universitetsbibliotekens behov har riksdagen behjärtat
genom beviljande av anslag, dock ej i den omfattning, som vederbörande
ansett önskligt. Den speciallitteratur, som varje professor behöver, kunna
biblioteken av brist på medel inköpa endast i ytterst ringa utsträckning; professorerna
äro nödsakade att med egna tillgångar förskaffa sig denna litteratur,
vars tillgodogörande är en av de mest ofrånkomliga förutsättningarna för det
vetenskapliga arbetet. Vad slutligen beträffar utgivandet av vetenskapliga
arbeten, har riksdagen å riksstaten anvisat medel för detta ändamål. Konkurrensen
om bidrag från dessa medel är stor. Att uppmärksamma därvid
är emellertid, att ytterligt sällan ordinarie professorer söka bidrag från ifrågavarande
anslag; det är i regel docenter och andra obefordrade vetenskapsidkare,
som av sina professorer hänvisats att på detta sätt söka få sina arbeten
publicerade. Att professorerna få med egna medel vidkännas kostnaderna
för utgivande av vetenskapliga arbeten, i den mån dessa ej kunna
inrymmas i akademiers eller lärda sällskaps handlingar, är därför ett obestridligt
faktum.

Kommittén har redogjort för avlöningsförhållandena för professorer i våra
grannland samt i Nederländerna. Att av dessa exempel draga några mera
bärkraftiga slutsatser, anser kommittén vanskligt, så från svenska förhållanden
avvikande som tjänstemännens avlöning ofta är reglerad i utlandet. Jag
vill giva kommittén rätt i det osäkra att bygga på exempel från utlandet i
nu förevarande hänseenden, men kan dock ej underlåta att påpeka det faktum,
att universitetsprofessorerna i såväl Norge som Nederländerna tillerkänts
en i förhållande till de administrativa tjänstemännen i stort sett förmånlig
löneställning.

Vad vidare beträffar professorernas i jämförelse med andra statstjänstemän
självständigare ställning och deras rätt till avsevärda ferier, synes mig kommitténs
yttrande härutinnan, därest det skall utgöra ett skäl för tillbakavisande
av förmånligare avlöningsvillkor för professorerna, vara grundat på
en uppfattning om professorsämbetets uppgift och verksamhet, vilken jag
för min del har svårt att dela. Jag anser det obehövligt att närmare utveckla,
att vetenskapsmannens kall med nödvändighet fordrar en viss frihet
och obundenhet och att de s. k. ferierna för den akademiske läraren utgöra
hans måhända bästa tid för vetenskapligt arbete och på intet sätt kunna
jämföras med statstjänstemannens semester.

Vid en noggrann prövning av de skäl, som kommittén andragit till stöd
för sin uppfattning, har jag icke funnit desamma äga den vikt, att de böra
bliva avgörande för frågans bedömande. Man bör framför allt uppmärksamma
den egenartade beskaffenheten av universitetslärarens verksamhet och icke

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

genom att inpressa professorerna i det för förvaltningen gällande lönesystemet
för uniformitetens och enhetlighetens skull offra den hänsyn, som med
ofrånkomlighet måste tagas till de särskilda villkor, som reglera universitetsarbetet.
Universiteten äro enligt statuterna under Kungl. Maj:ts beskydd
stående institutioner för vetenskaplig forskning och undervisning, och deras
lärare kunna icke i avseende å tjänsteställning och arbetsuppgifter jämföras
med administrationens tjänstemän. Professorn intager gentemot den civile
ämbetsmannen en väsentligen olika ställning, i ty att han har en dubbel
uppgift att fylla, nämligen att vara dels lärare i sitt ämne, dels forskare och
vetenskapsman. I synnerhet i den senare egenskapen framträder skillnaden
starkast. Han har att i denna vara en vetenskapens målsman och äger att
genom egen forskning bidraga till vetenskapens förkovran; i själva verket
har han därigenom en uppgift, som oavlåtligt både påkallar hans intresse
och tager hans arbetskraft i anspråk.

Ett inordnande av professorerna i det för förvaltningen gällande löneschemat
torde bestämt vara att avråda. Jag har förut angivit svårigheterna att i
avseende å professorerna tillämpa det nu ifrågasatta avlöningssystemet och
uttalat mig för en särskilt med hänsyn till dem uppgjord löneplan. Vad som
nu uttalats och anförts bestyrker enligt min mening ytterligare det riktiga
i en dylik anordning. Universitetsprofessorernas löneställning bör underkastas
en fristående och självständig värdesättning, och den logiska konsekvensen
synes mig fordra, att för dem skapas en särskild löneskala.

Den frågan uppställer sig då, efter vilka grunder och på vad sätt universitetsprofessorernas
avlöning bör beräknas. Kommittén har såsom ovan
framhållits föreslagit en begynnelselön av 10,500 kronor och en slutlön efter
nio år av 11,940 kronor, det vill säga samma lön, som tillkommer ämbetsmän
i rådsgraden i Stockholm. I sina yttranden över kommittéförslaget
hava de flesta av de akademiska myndigheterna uttalat sig till förmån för
en avlöning av 12,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 900 kronor efter fem
år, varigenom slutlönen skulle uppgå till 13,500 kronor. Kanslern har betecknat
detta såsom den minsta lönestandard, som kan betraktas som tillfredsställande
och rättvis. Statskontorets förslag, som inbegriper ett påbyggande
av den för förvaltningen gällande löneplanen, innebär för professor
i högsta ortsgrupp en begynnelselön av 11,460 kronor och en slutlön
av 12,900 kronor. Vidare är att uppmärksamma det från juridiska och
medicinska fakulteterna i Uppsala framkomna och av kanslern till närmare
övervägande anbefallda kravet på högre avlöning åt innehavarna av de juridiska
och teoretiskt-medicinska lärostolarna än vad som kan komma att
bestämmas såsom normal professorsavlöning. Juridiska fakultetens i Uppsala
yrkande, till vilket även medlemmar av Lunds juridiska fakultet anslutit
sig, innebär för juris professor en begynnelselön av 15,000 kronor
jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,500 kronor efter tio år. För medicine

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 100 käft. (Nr 115.) 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

professor i icke-kliniskt ämne ifrågasättes ett tillägg utöver vanlig professorsavlöning
av minst 2,000 kronor.

I anslutning till vad jag nu anfört och med hänsyn till det verkliga behov
av förbättrade avlöningsförmåner, som förefinnes för professorerna och utan
vars tillgodoseende universiteten näppeligen kunna fylla sina betydelsefulla
uppgifter, anser jag, i likhet med samtliga de myndigheter, som yttrat sig i
denna fråga, att åt professorerna bör beredas en löneställning, som är förmånligare
än den kommittén tänkt sig. Riksdagen har genom beviljande
av anslag till vetenskapliga ändamål behjärtat det statsintresse, som ligger
i att hålla arbetet vid universiteten uppe på en hög nivå. Men minst lika
viktig, kanske viktigare än skapandet av nya lärostolar och inrättandet av
nya institutioner är omvårdnaden av de personliga krafterna. Jag måste
finna kravet på bättre lönevillkor än kommittéförslaget innebär fullt befogat
och berättigat.

Då jag sålunda är benägen tillmäta professorslönen högre än den lön,
som tillkommer ämbetsman i rådsgraden i Stockholm, ledes jag sålunda
dels av den betydelse, jag vill tillerkänna universiteten i det moderna
kultursamhället, dels ock av vissa reella grunder. Enligt vad som framgår
av de utredningar, som lågo till grund för 1908 års lönereglering
för professorerna, har professorn att under en i genomsnitt lika ämbetstid
amortera ett betydligt större å utbildningen nedlagt kapital än rådsämbetsmannen,
vilken väsentligt tidigare uppnår avlönad tjänst. Vidare har, såsom
jag ovan vid min granskning av kommitténs argumentering sökt visa, professorn
för sitt ämbetes utövning att vidkännas större utgifter än en sådan
ämbetsman. I förarbetena till 1908 års lönereglering hade ock dessa synpunkter
gjorts gällande och lett till förslag om ett särskilt »yrkestillägg» för
professorerna vid sidan av de i rådslöneu ingående övriga lönetitlarna.
Även om detta förslag vid. löneregleringens slutliga fastställande ej vann
beaktande, torde det berättigade i de förut angivna synpunkterna icke kunna
jävas. Sagda tillägg hade då föreslagits till 600 kronor. Den omvälvning,
som sedan dess ägt rum med avseende å de flesta ekonomiska värden, gör,
att ett motsvarande tillägg nu måste beräknas väsentligt högre, om det skall
motsvara vad därmed avses. Man behöver emellertid enligt min mening
ej räkna med ett fixt eller bestämt »yrkestillägg», utan man kan med fog
utgå från den uppfattningen, att professorslönen bör sättas högre än rådsämbetsmannens.

Den löneskala, jag anser böra fastställas för universitetsprofessorer, bör
givetvis vara avpassad efter universitetens behov. Jag vill tillstyrka, att densamma
liksom nu innefattar endast två lönegrader, det vill säga en begynnelselön
med ett ålderstillägg. Den akademiske läraren når vid relativt sen
ålder befordran till professur och professorsämbetet är universitetsbanans på
en gång första och sista ordinarie befattning. Ålderstillägget bör beräknas
förhållandevis högt, så att åtkomsten av detsamma för befattningshavaren
giver intryck av en verklig löneförhöjning. Tiden, inom vilken vederbörande

Kumjl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bör komma i åtnjutande av ålderstillägg, synes, såsom nu är fallet, böra
bestämmas till fem år. Vad därefter beträffar själva lönebeloppets storlek,
skulle jag helst vara böjd tillstyrka en begynnelselön i enlighet med vad
majoriteten av de akademiska myndigheterna begärt. Då jag emellertid
icke kan förorda ett sådant förslag, är det uteslutande hänsynen till de
statsfinansiella förhållandena, som förmått mig stanna vid ett lägre belopp.
Jag vill föreslå, att avlöningen för universitetsprofessor bestämmes till 12,000
kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem år. Någon särskild
titel ortstillägg finner jag icke erforderlig, liksom jag i likhet med kommittén
och i huvudsak på de av kommittén anförda skäl ej heller funnit en
differentiering i ortsgrupper behövlig eller önskvärd. Samtidigt vill jag
emellertid med styrka betona, att angivna belopp innebär enligt min uppfattning
den lägsta löneställning, som man rimligtvis kan ifrågasätta i nu
förevarande hänseende. Till frågan om professorernas pensionsförhållanden
återkommer jag i det följande.

2. Vissa professorsbefattningar.

För närvarande finnas i fråga om vissa professorsbefattningar särskilda
avlöningsförmåner och andra omständigheter, vartill vid en lönereglering
hänsyn måste tagas. Jag har ansett mig böra fakultets- och sektionsvis
undersöka förhållandena i de särskilda fallen, men vill dessförinnan beröra
ett par befattningar, där i viss mån enhetliga synpunkter torde böra anläggas.

Jag börjar därför med frågan om professurerna i praktisk teologi vid
universiteten i Uppsala och Lund.

De teologie professorsprebendena vid universiteten i Uppsala och Lund
äro numera indragna med undantag för Uppsala stads pastorat och Lunds
städs och landsförsamlingars pastorat, vilka äro tillsvidare bibehållna såsom
prebenden åt professorerna i praktisk teologi. Denna tjänsteförening har
ansetts vara att betrakta såsom en försöksanordning, varigenom vissa erfarenheter
skulle kunna vinnas, i vad mån en sådan anordning vore för
dessa professorers verksamhet såsom universitetslärare nyttig och för prästutbildningen
över huvud gagnelig (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 202
till 1923 års riksdag). Efter det hithörande angelägenheter blivit riksdagen
förelagda och av riksdagen lämnade utan erinran, har Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 april 1923 föreskrivit, bland annat, att ovanberörda pastorat
skulle från och med den 1 maj 1923 tillsvidare och intill dess Kungl. Maj:t
annorlunda beslöte vara såsom prebenden förenade med respektive professurer
i praktisk teologi, att respektive innehavare av de förenade tjänsterna
som kyrkoherde i vederbörande pastorat och professor skulle tillsvidare vara
domprost och vice preses i vederbörande domkapitel samt tillsvidare uppbära
vad enligt gällande löneregleringsresolutioner för sagda pastorat och

Professorerna
i praktisk
teologi vid
universiteten
i Uppsala
och Lund.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

enligt universitetens stater tillkomma respektive befattningshavare såsom
innehavare av berörda två tjänster, ävensom att vad förut vore föreskrivet
ifråga om tillsättning av domprost och förste teologie professor skulle upphöra
att gälla. Benämningen förste teologie professor blev genom detta
beslut upphävd.

Vad då först beträffar professorn i praktisk teologi vid Uppsala universitet,
äger denne i egenskap av domprost att uppbära honom enligt gällande
lag och löneregleringsresolution för Uppsala domkyrkoförsamling tillförsäkrad
kontant avlöning av 10,000 kronor, vartill kommer förmånen av
fri bostad, samt i egenskap av professor att komma i åtnjutande av det i
universitetets stat nu uppförda beloppet av 2,000 kronor. Mot denna sammanlagda
avlöning av 12,000 kronor svarar emellertid skyldighet för domprosten-professorn
att lämna såväl ersättning för bostad och vivre åt domprostens
personlige adjunkt, vilken ersättning numera är fixerad till 2,900
kronor, som ersättning till vice pastor, sistnämnda ersättning av Kungl,
Maj:t genom beslut den 9 mars 1923 bestämd till 2,000 kronor. Avdragen
uppgå sålunda till 4,900 kronor, vadan den behållna inkomsten för domprosten-professorn
belöper sig till allenast 7,100 kronor. För att emellertid
bringa upp hans kontanta avlöning till den honom i hans egenskap av domprost
tillförsäkrade kontanta avlöningen av 10,000 kronor har på Kungl.
Maj:ts därom framställda förslag riksdagen för tiden från och med den 1
maj 1923 anvisat extra anslagsmedel av 2,900 kronor för år räknat. Ifrågavarande
befattningshavare åtnjuter i egenskap av domprost tillfällig löneförbättring
med 800 kronor men är icke i åtnjutande av rätt till ålderstillägg
eller tillfällig löneförbättring i likhet med vanlig universitetsprofessor,
liksom ej heller det för budgetåret 1924—1925 beviljade provisoriska lönetillägget
utgår till honom.

Då det nu gäller att efter ändrade förhållanden reglera avlöningen för
domprosten-professorn i Uppsala, har man att taga i betraktande, att, medan
förut domprostlönen översteg den ordinarie professorsavlöningen, det nu
bliver professorsavlöningen, som enligt förslaget skulle bliva den till siffran
högre. Man synes sålunda böra utgå från, att domprosten-professorn bör
komma i åtnjutande av avlöning såsom professor med rätt till ålderstillägg
och dyrtidstillägg såsom sådan. Så länge nu ifrågavarande tjänstekombination
varar, bör kostnaden för professorsavlöningen bestridas dels förmedelst
statsmedel, dels med viss del av domprostlönen. Såsom jag nyss
nämnde, utgör domprostlönen 10,000 kronor. Härifrån böra frånräknas
ovanberörda obligatoriska avdrag å sammanlagt 4,900 kronor. Den behållna
inkomsten av domprostlönen skulle alltså utgöra 5,100 kronor.
Härtill kommer emellertid nu ytterligare eu omständighet, som bör uppmärksammas.

Skillnaden mellan domprostlönen och den nuvarande ordinarie professorslönen
har jämte den fria bostaden ansetts utgöra en ersättning för det ökade
arbetet, domprosten-professorn får vidkännas i egenskap av kyrkoherde i en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

stor stadsförsamling och vice preses i ett domkapitel, där på grund av förhållandena
göromålen äro krävande och arbetet i stor utsträckning faller på
honom. Denna ersättning har emellertid i själva verket minskats genom
de tillägg, som tillkommit å professorslönen och varav domprosten icke kommit
i åtnjutande. Det synes nu kunna ifrågasättas, huruvida en dylik kontant
ersättning alltfortfarande bör beredas honom, då enligt förslaget professorslönen
skulle komma att väsentligt ökas. Billigheten och rättvisan
härutinnan kan teoretiskt sett visserligen icke jävas, men då hela denna
anordning med de förenade tjänsterna är, såsom ovan antytts, av provisorisk
natur och då den fria bostaden såsom representerande i och för sig ett
ej oväsentligt tillskott utöver professorslönen får anses utgöra ersättning för
de ökade bestyr, som följa med domprostbefattningen, har jag ej ansett
någon ytterligare ersättning böra i detta sammanhang ifrågasättas. Emellertid
hava efter vad jag inhämtat innehavarna av de nu förenade tjänstebefattningarna
i sin egenskap av domprostar direkta omkostnader och utgifter
i ämbetet, såsom för dem åliggande resor i stiftet, representation m. m.,
för vilka utgifter jag anser ersättning böra lämnas. Storleken av sistnämnda
ersättning torde böra bestämmas till 500 kronor för år, vilket belopp
sålunda synes mig böra tillkomma vederbörande utöver sedvanlig professorslön
och givetvis utgå ur domprostlönen. Ur sistnämnda lön bör alltså
till domprosten-professorn i Uppsala utgå ovanberörda 5,100 kronor, så fördelade,
att 4,600 kronor utgöra del av den egentliga avlöningen, vilken —
frånsett ålderstillägg — bör kompletteras med 7,400 kronor av statsmedel
för att uppgå till 12,000 kronor, och 500 kronor utgöra ovannämnda särskilda
ersättning för utgifter i ämbetet.

För Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat inträder ny lönereglering den
1 maj 1925. Enligt lag utgör domprostlönen 10,000 kronor. Den ersättning
till vice pastor, som bör härifrån dragas, utgör 3,500 kronor. Härtill kommer vidare
ovanberörda ersättning för utgifter i ämbetet med 500 kronor. Domprosten-professorn
i Lund bör alltså ur domprostlönen uppbära 6,500 kronor,
så fördelade, att 6,000 kronor utgöra del av den egentliga avlöningen, vilken
för att uppgå till 12,000 kronor bör kompletteras med 6,000 kronor av statsmedel,
och 500 kronor utgöra den särskilda ersättningen för utgifter i ämbetet.

Professurerna i psykiatri vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Professu karolinska

institutet äro förenade med överläkarbefattningarna vid respektive refna’-Ps1Jk‘aTT
, ° 1 in vid uni Uppsala

hospital, Lunds hospital och asyl samt Stockholms hospital. Veder- versiteten i

börande innehavare av ifrågavarande förenade tjänster uppbära dels i egen- j^lundlamt
skap av överläkare kontant avlöning efter det civila avlöningsreglementets vid karolinnuvarande
lönegrad B 19 jämte fri bostad med värme och lyse, dels i egen- sJta ins^tuMskap
av universitetslärare arvoden om 3,000 kronor, vilka utgå å vederbörande
universitets och instituts ordinarie stat. Avlöningsförhållandena för ifrågavarande
befattningshavare reglerades genom beslut av 1922 års riksdag.

Vid anmälan av sitt beslut i ärendet (riksdagens skrivelse nr 224/1922) fram -

Personliga

professurer.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

höll riksdagen, att vad riksdagen beträffande förenämnda arvoden om 3,000
kronor beslutat borde anses som en definitiv lönereglering och att följaktligen
tillfällig löneförbättring å dessa arvoden icke borde ifrågakomma, liksom
att, då universitetsstaterna i en nära framtid bleve reglerade, arvodena
då icke bleve underkastade ytterligare höjning. Ävenledes förutsatte riksdagen,
att dyrtidstilläggen å ifrågavarande arvoden komme att utgå efter
de grunder, som gällde ifråga om dyrtidstillägg vid de nyreglerade verken.

Vid nu angivna förhållanden saknar jag anledning närmare uppehålla
mig vid vare sig löneregleringskommitténs förslag beträffande dessa befattningshavare
eller de akademiska myndigheternas däröver avgivna yttranden.
I förslagen till stater äro för vederbörande professorer upptagna arvoden till
de belopp, som bestämdes av 1922 års riksdag.

Den år 1905 för dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala K. B. Wiklund
inrättade personliga extra ordinarie professuren i finsk-ugrisk språkforskning
förvandlades vid 1908 års lönereglering till en ordinarie personlig
professur för Wiklund, för vilken å allmänna indragningsstaten avlöningsförmånerna
uppfördes med ett belopp av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. Avlöningen för professor Wiklund
blev alltså bestämd till samma belopp som för innehavare av å ordinarie
stat uppfört professorsämbete, och äger Wiklund att erlägga pensionsavgift
i likhet med ordinarie professor.

År 1912 upprättades för dåvarande docenten vid Uppsala universitet T.
Svedberg en personlig professur i fysikalisk kemi. Till grund för avlöningen
lades den för professurer i allmänhet gällande, varvid dock avdrogs ett belopp
av 300 kronor, motsvarande, efter avrundning till närmast högre hundratal,
pensionsavgift för då lönereglerad tredje gradens tjänst. I enlighet härmed
bestämdes avlöningsbeloppet till 7,200 kronor, därav 4,700 kronor lön och
2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600
kronor. Av avlöningsbeloppet utgå 3,500 kronor från C. F. Liljewalchs fond
för personliga professurer vid Uppsala universitet, och är återstoden, 1,200
kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ålderstillägg,
tillhopa 4,300 kronor, uppförd att utgå från allmänna indragningsstaten.

För den för dåvarande professorn i oftalmiatrik vid Uppsala universitet
A. Gullstrand år 1913 uppförda personliga professuren i fysiologisk och
fysikalisk optik är å allmänna indragningsstaten uppfört ett belopp av 7,800
kronor, därav 5,300 kronor lön jämte ålderstillägg samt 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.
Jämväl här är från lönen fråndraget ett belopp av 300
kronor, motsvarande i runt tal vederbörlig pensionsavgift.

Enahanda är förhållandet beträffande dels den för dåvarande docenten vid
karolinska institutet C. G. Abrahamsson Forssell år 1916 inrättade personliga
professuren i medicinsk radiologi, dels ock den för dåvarande professorn
i botanik vid universitetet i Lund N. H. Nilsson-Ehle år 1917 upprättade
personliga professuren i ärftlighetslära.

Kungl, Maj:ts proposition Nr 115.

Till sist må erinras om den för dåvarande observatorn vid Uppsala universitet
E. H. von Zeipt''1 år 1919 uppförda personliga professuren i astronomi.
Avlöningen bestämdes till 7,200 kronor — d. v. s. vanlig professorsavlöning
minskad med ett vederbörlig pensionsavgift motsvarande belopp av
300 kronor — jämte rätt till ålderstillägg å G00 kronor. Av avlöningsbeloppet
7,200 kronor bestridas 4,500 kronor av den för von Zeipels förutvarande
observatorstjänst vid universitetet uppförda avlöningen och åter
stoden, 2,700 kronor från allmänna indragningsstaten.

Till ifrågavarande professorer utgå tillfällig löneförbättring samt provisoriskt
lönetillägg för budgetåret 1924—1925 i likhet med till innehavare av
ordinarie professorsämbete.

Samtliga nu bemälda professorer äro sålunda att betrakta såsom i avlöningshänseende
fullt likställda med vanliga uuiversitetsprofessorer. Den skillnaden
råder dock sagda professorer inbördes emellan, att professor Wiklund
erlägger vederbörlig pensionsavgift, medan mot sådan avgift svarande belopp
är avdraget å avlöningarna för övriga nu nämnda professorer.

Beträffande professor von Zeipel är allenast att slutligen erinra, att han
jämlikt riksdagens beslut är skyldig att vid eventuell ledighet i den å universitetets
stat uppförda professuren i astronomi övertaga densamma, därest
så påfordras. Förbehåll härom är även intaget i von Zeipels fullmakt.

Ifråga om innehavarna av ifrågavarande personliga professurer anför löneregleringskommittén: Kommittén

anser sig böra utgå ifrån, att innehavarna av de personliga
professurerna framgent som hittills böra vara likställda med övriga professorer.
Emellertid är härvid att lägga märke till, att samtliga förstnämnda
professorer utom Wiklund icke erlägga avgift för egen pensionering, vartill,
som ovan nämnts, för närvarande tages häns}rn på det sätt, att deras avlöning
enligt stat understiger ordinarie professors med ett belopp motsvarande
pensionsavgiften. I anslutning till vad i annat sammanhang yttrats, bör för
framtiden i allmänhet avlöningen för befattningshavare, som ej erlägger
pensionsavgift, utgå efter närmast lägre löneklass än för jämförlig befattningshavare,
som erlägger sådan avgift; varvid skillnaden i avlöning anses
motsvara pensionsavgiftens belopp. Med tillämpning av denna princip höra
innehavare av personliga professurer, med undantag av Wiklund, åtnjuta
avlöning icke enligt lönegraden B 20, utan enligt B 19. Då avlöningsreglementet
för de centrala verken och de särskilda bestämmelser för universiteten
och andra högskolor, varom kommittén i annat sammanhang framlägger
förslag, ej torde utan vidare vara tillämpliga på innehavare av personliga
professurer, synes eu särskild föreskrift erfordras i syfte att inordna
ifrågavarande befattningshavare under de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Kommittén hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta,

att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, jämte särskilda
bestämmelser för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet skall äga tillämpning på innehavarna av de å allmänna
indragningsstaten uppförda personliga professurerna, med iakttagande,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att gällande bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet att erlägga avgifter
för egen pensionering icke skola äga tillämpning på nämnda befattningshavare
med undantag av Wiklund, samt

att Wiklund må åtnjuta lön i lönegraden B 20 och övriga befattningshavare
i lönegraden B 19.

Beträffande beloppen av vederbörande anslag å elvte huvudtiteln, vilka
givetvis för framtiden maste fa förslagsanslags natur, föreslår kommittén,
att desamma, med undantag för anslagen till Svedberg och von Zeipel, bestämmas
till motsvarighet med avlöningen i näst högsta löneklassen i resp.
lönegrad, G:ort, eller till 11,460 kronor för Wiklund och 10,980 kronor för
de Övriga.. Beträffande Svedberg bör anslaget bestämmas till sistnämnda
belopp, minskat med ovannämnda bidrag ur C. F. Liljewalchs fond, eller
till 7,480 kronor. Vad von Zeipel angår, så synes även framdeles avlöningen
för den vakanta observatorstjänsten i Uppsala böra i främsta rummet
tagas i anspråk för hans avlönande. Då vid vakant tjänst endast avlöning
i lägsta till lönegraden hörande löneklass kan anses disponibel, synes i förevarande
fall förslagsanslaget på elvte huvudtiteln höra upptagas till skillnaden
mellan avlöningen i 22:a löneklassen E:ort och i 27:e löneklassen
G:ort eller till 2,880 kronor.

Beträffande de personliga professurerna betonar det större akademiska konsistoriet
i Uppsala, att deras avlöning, som principiellt är bestämd till samma
belopp som för övriga professorer, givetvis måste höjas till samma lönebelopp
med eventuellt ålderstillägg, som kan komma att bestämmas för övriga
professorer, dock att innehavarna av de personliga professurer, vilka äro
befriade från att erlägga avgift för egen pensionering, erhålla motsvarande
minskning.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund anför:

Da innehavarna av de personliga professurerna icke erlägga pensionsavgift,
föreslår kommittén, att de skola placeras eu lönegrad lägre i B 19. Skillnaden
mellan denna och B 20 är 480 kronor, men av detta belopp utgör pensionsavgiften
400 kronor. Därtill kommer för närvarande dyrtidstillägg även på det sistnämnda
beloppet, varigenom skillnaden i verkligheten blir mycket avsevärdare. Även
om det årliga beloppet ej är stort samlas det under årens lopp till en ej
obetydlig summa. (Under de år som gått efter dyrtidstilläggens införande
ha de personliga professorerna på detta sätt redan förlorat ungefär 1,000
kronor; en av universitetsmyndigheterna livligt tillstyrkt ansökan att utfå
denna skillnad har Kungl. Maj.t avslagit). Vad värre är, det kan icke vara
överensstämmande med statens värdighet och omsorg om rätt och billighet
att för den lönetekniska och byråkratiska bekvämlighetens skull avkorta de
personliga professorernas löner, även om summan vore aldrig så liten. Det
finns bland de personliga professorerna män som Nilsson-Ehle och Gullstrand,
^ åt vilka en personlig professur inrättats på grund av deras särskilt
framstående vetenskapliga förtjänster och som övergått från en ordinarie
till. eu personlig professur. Vid denna övergång ha de naturligtvis själva
vant övertygade och det har säkert också varit de beslutande myndigheternas
avsikt,, att de ej skulle lida någon minskning i sina löneförmåner.
Detta har blivit följden av dyrtidstilläggen på grund av den olika formen
för lönens utgående, och kommittén vill nu för framtiden fastlåsa detta förhållande.
Att det ej är nödvändigt framgår därav, att professor Wiklund,

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

som nu erlägger pensionsavgift, föreslås till placering i B 20 med skyldighet
att fortfarande erlägga pensionsavgift.

Fakulteten finner det enda riktiga och rättvisa vara, att de personliga professorerna
i lönehänseende, jämväl i utbetalningen av lönen på universitetets
räntekammare, likställas med övriga professorer. Nödiga medel kunna
från indragningsstaten överlämnas till universitetens räntekammare.

Givetvis böra innehavarna av de nu nämnda personliga professurerna varda
i avlöningshänseende fullt likställda med innehavarna av de å ordinarie stat
uppförda professorsämbetena. Såsom av det ovanstående framgår, äger ifrågavarande
professorer emellan en viss olikhet ruin, i det att i ett fall vederbörande
befattningshavare mot åtnjutande av full professorsavlöning äger
att erlägga vederbörlig pensionsavgift, medan i övriga fall ett belopp, motsvarande
denna avgift redan är avdraget å vederbörandes avlöning. Denna
olikhet synes mig ej minst i betraktande av vad filosofiska fakulteten i Lund
anfört icke vara av förhållandena motiverad. Då vederbörande innehavare
av personliga professurer torde böra beredas — vartill jag i det följande
kommer — pensionsrätt i likhet med övriga universitetsprofessorer, synes
den anordningen vara att föredraga, att samtliga nu ifrågavarande avlöningar
bestämmas till normal professorsavlöning och befattningshavaren förpliktas att
erlägga pensionsavgift i full anslutning till vad som gäller för innehavare av
ordinarie professorsämbete. Jag har i det föregående föreslagit en professors
avlöning till 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor efter fem år;
I avseende å professor von Zeipels avlöning, bör jag redan nu meddela, att,
på sätt jag längre fram får tillfälle närmare utveckla, jag ämnar föreslå observatörs
avlöning till 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive 5 och 10 år.

Å allmänna indragningsstaten böra alltså uppföras följande anslagsposter:

beträffande Uppsala universitet:

dels för professor A. Gullstrand såsom innehavare av personlig professur
i fysiologisk och fysikalisk optik

lön jämte ålderstillägg......... kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

dels för professor K. B. Wiklund såsom innehavare av personlig professur
i finsk-ugrisk språkforskning,

lön jämte ålderstillägg..........................kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

dels för professor T. Svedberg såsom innehavare av personlig professur i
fysikalisk kemi,

Departe

mentschefen.

74 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

lön, förutom 3,500 kronor från C. F. Liljewalchs fond för

personliga professurer vid Uppsala universitet........kronor 4,500: —

ålderstillägg................................... » 1,000: —

tjänstgöringspenningar........................... » 4,000: —

kronor 9,500: —

dels ock för professor E. H. von Zeipel såsom innehavare av personlig professur
i astronomi,

lön, förutom begynnelselönen vid den i staten uppförda

observatorsbefattningen i astronomi...............kronor 2,000: —

ålderstillägg.................................. » 1,000: —

tjänstgöringspenningar, förutom tjänstgöringspenningarnavid

observatorsbefattningen........................ » 1,000: —

kronor 4,000: —

beträffande Lunds universitet:

för professor N. H. Nilsson-Ehle såsom innehavare av personlig professur
i ärftlighetslära,

lön jämte ålderstillägg.......................... kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000:—

beträffande karolinska institutet:

för professor C. G. Abrahamsson Forssell såsom innehavare av personlig
professur i medicinsk radiologi,

lön jämte ålderstillägg..........................kronor 9,000: —

tjänstgöringspenningar.......................... » 4,000: —

kronor 13,000: —

I avseende å innehavarna av ifrågavarande personliga professurer böra
gälla enahanda avlöningsbestämmelser och avlöningsvillkor som för innehavarna
av ordinarie professorsämbeten.

Såsom jag förut antytt, har det synts mig lämpligast att fakultetsvis undersöka
förhållandena beträffande sådana professorsbefattningar, i fråga om
vilka särskilda avlöningsförmåner och andra omständigheter äro för handen.
Jag börjar då med

Uppsala universitet.

Under teologiska fakidteten är i universitetets nu gällande stat uppförd en
extra ordinarie professur i praktisk teologi. Beträffande denna tjänst, vilken
bör såsom sådan ur staten utgå, kommer jag att i annat sammanhang närmare
uttala mig. I fråga om professor Kalsenianus, vilken uppbär 291 kronor 67
öre i ränta å kalsenianska fonden mot det att den ordinarie professorslönen
minskas med fondräntans belopp, liksom beträffande åtskilliga andra befattningshavare,
vilka under enahanda förutsättningar uppbära donationsräntor,
kommer jag likaledes att framdeles närmare yttra mig och därvid förorda,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att beträffande ifrågavarande tjänstinaehavaro i staten uppföres full avlöning
mot det att ränteinkomsterna tillföras universitetets inkomststat.

Inom medicinska fakulteten har jag först att uppmärksamma den extra
ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Före 1908 års lönereglering fanns vid Uppsala universitet en extra ordinarie
professur i medicinsk och fysiologisk kemi. De ordinarie avlöningsförmånerna
vid denna tjänst utgjorde — förutom 6 famnar ved, värderade till
90 kronor — lön å 4,500 kronor jämte 2 ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.
Denna professur, vilken då innehades av greve C. T. Mörner, ansågs vid
löneregleringen icke kunna indragas, utan att fakultetens arbetskrafter på
annat sätt förstärktes. På sätt framgår av föredragande departementschefen s
yttrande i ämnet vid lönefrågans anmälan inför Kungl. Maj:t år 1908, förelåg
för det dåvarande ej behörig utredning av fakultetens behov i nämnda
hänseende. Med extra ordinarie professurens ombildning borde därför anstå
i avbidan på sådan utredning, och borde professorstjänsten alltså kvarstå i
staten. I händelse av ledighet i densamma, borde den emellertid icke återbesättas.

Ovan angivna löneförmåner blevo följaktligen bibehållna i den ordinarie
staten, varjämte greve Mörner därutöver erhöll från allmänna indragnings.
staten ett personligt lönetillägg av 1,410 kronor. Härigenom uppgingo för
honom de sammanlagda löneförmånerna till 6,000 kronor såsom begynnelseoch
7,000 kronor såsom slutlön. Härtill komma, förutom dyrtidstillägg, tillfällig
löneförbättring med 900 kronor samt för budgetåret 1924—1925 provisoriskt
lönetillägg med 1,020 kronor, vadan alltså för greve Mörner, som
intjänat samtliga ålderstillägg, de totala avlöningsförmånerna, frånsett dyrtidstillägg,
utgöra 8,920 kronor.

Löneregleringskommitténs förslag i avseende å greve Mörner innebär, att
han skall komma i åtnjutande av avlöning efter lönegraden B 16 — d. v. s.
efter ortsgruppen E, till vilken Uppsala stad för närvarande är hänförd, en
begynnelselön av 8,100 kronor och en slutlön av 9,540 kronor — samt dessutom
från allmänna indragningsstaten ett avlöningstillskott av 480 kronor Jag

anser mig icke nu behöva redogöra för kommitténs motivering för
detta förslag, ej heller för de över förslaget avgivna utlåtandena, då frågan
om den extra ordinarie professuren kommit i ett annat läge i och med
greve Mörners den 31 december 1924 skedda utnämning till innehavare av
den ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi.

Med anledning av den sålunda uppkomna ledigheten i den av greve
Mörner förut innehavda extra ordinarie professuren har fakulteten haft under
omprövning frågan om en ombildning av denna professur i syfte att
på lämpligaste sättet tillgodose fakultetens förhandenvarande behov av arbetskrafter.
I skrivelse till kanslern har fakulteten härutinnan anfört följande:

Då den 15 december 1883 efter professor Hammarstens utnämning till ordinarie
professor fakulteten gjorde hemställan om åtgärder för återbesät -

Ombildning
av
extra ordinarie
professuren
i medicinsk
och
fysiologisk
kemi vid
Uppsala universitet
till
en laboratorsbefattning
i
samma
ämnen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

tande av denna enligt kungl. brev den 1 juni 1877 å universitetets stat upptagna
e. o. professur, anfördes av fakulteten bland annat följande.

_ »Allt sedan den nyinrättade adjunkturen i medicinsk och fysiologisk kemi
vid universitetet i Uppsala i januari 1873 första gången besattes med ordinarie
innehavare och ända till dess i april detta år genom professor Alméns
utnämning till generaldirektör den ordinarie professorsbefattningen i samma
ämne blev ledig, har undervisningen i medicinsk och fysiologisk kemi vid
Uppsala universitet varit fördelad på två ordinarie lärare. I detta förhållande
skedde ingen väsentlig förändring, då adjunkten i medicinsk och fysiologisk
kemi O. Hammarsten den 1 juni 1877 utnämndes till e. o. professor
i medicin, ty med denna för honom personligen inrättade professur
följde skyldigheten »att fullgöra de tjänståligganden, som tillkomma innehavaren
av den å universitetets stat upptagna extra ordinarie professorsbefattningen
i medicinsk och fysiologisk kemi». Under något mer än 10 år
har medicinska fakulteten alltså haft tillfälle att pröva lämpligheten och nödvändigheten
av undervisningens i medicinsk och fysiologisk kemi fördelning
på två lärare, och fakulteten har därunder haft rikligt tillfälle att övertyga
sig om omöjligheten för en ensam lärare att meddela en grundlig och ändamålsenlig
undervisning i detta omfattande läroämne».

Vad fakulteten sålunda för något mer än 41 år sedan yttrade om den
medicinska och fysiologiska kemiens stora omfattning och om behövligheten
av två lärare inom densamma har i närvarande tid större giltighet än någonsin.
Väl har på grunder, som icke torde behöva i detta sammanhang
närmare angivas, den rent farmaceutiska delen av ämnet icke alldeles samma
ställning i studieplanen som tillförene, men i stället har i och med förläggandet
av den förberedande undervisningen i allmän kemi för de medicine
studerande från filosofiska till medicinska fakulteten direktiven för denna
undervisning ställt nya anspråk på målsmännen för den medicinska och fysiologiska
kemien. Framför allt hava emellertid sistnämnda vetenskapsgrenar
själva under senare decennier i en oerhörd grad vuxit i omfattning
och betydelse. Det innebär ingen överdrift, om man säger, att desamma
både för forskningen och läkarutbildningen inom de flesta medicinens grenar
äro av grundläggande betydelse. Samtidigt är tillströmningen av medicine
studerande för närvarande så stor, att både i Stockholm och Uppsala
vårterminen 1924 en dubblering av kurserna i ämnet måst äga ruin. Sammanlagda
antalet kursdeltagare under femårsperioden höstterminen 1919 —
vårterminen 1924 var i Stockholm 352, i Uppsala 338. Den omständigheten,
att i Lund ämnet företrädes av allenast eu ordinarie lärare har, efter
vad fakulteten har sig bekant, därstädes nödvändiggjort en inskränkning av
undervisningsprogrammet, trots det att lärjungantalet är betydligt lägre —
för nyss angivna femårsperiod 183.

När frågan om ombildningen av e. o. professorsbefattningen i kemi och
farmaci vid karolinska institutet år 1917 inför professor S. Jolins då förestående
inträde i pensionsåldern behandlades i institutets lärarkollegium, uttalades
av en avsevärd minoritet inom detsamma den meningen, att sistnämnda
e. o. professorsbefattning borde ombildas till ordinarie professur. Av vad
ovan anförts angående den medicinska och fysiologiska kemiens stigande
omfattning och betydelse såsom vetenskap och läroämne torde framgå, att
starka skäl skulle kunna anföras för en ombildning i sådan riktning. Emellertid
blev på lärarkollegiets hemställan genom kungl. brev den 22 juni 1918
ifrågavarande e. o. professur vid karolinska institutet ombildad till en laboratorsbefattning.
Då en sådan förändring enligt fakultetens uppfattning

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

innebär ett försvagande av ifrågavarande vetenskapsgrenars ställning, vilket
ingalunda kan från synpunkten av deras nutida betydelse motiveras, anser
sig fakulteten skyldig framhålla, hurusom det väsentligen är hänsynen till
nyss nämnda prejudikat, som föranleder fakulteten att ifråga om den e. o.
professuren inom fakulteten föreslå eu ombildning till lahoratorsbefattning
i huvudsak på sätt som vid karolinska institutet i motsvarande fall redan
ägt rum.

Till sist och för fullständighetens skull vill fakulteten i detta sammanhang
betona, att en eventuell ombildning av här ifrågavarande e. o. professur
till en laboratorsbefattning i ingen mån minskar behovet av den sedan flera
år på extra stat upptagna biträdande lärarbefattningen. Denna bliver fortfarande
såsom hittills oumbärlig för den första elementära kursen i allmän
kemi och för handledning av de med denna förbundna laborationerna.

På grund av vad sålunda anförts hemställer fakulteten, att den på universitetets
stat uppförda extra ordinarie professorsbefattningen i medicinsk
och fysiologisk kemi måtte ombildas till en laboratorsbefattning i samma
ämnen, med lön och övriga förmåner i överensstämmelse med vad som tillkommer
eller kan varda beviljat övriga laboratorer inom fakulteten. Förslaget
tillstyrkes av större akademiska konsistoriet, och i skrivelse den 31
januari 1925 har kanslern gjort framställning hos Kungl. Maj:t i ämnet.

Då det år 1908 gällde att avgöra, huruvida ifrågavarande extra ordinarie
professur borde ombildas, gavs uttryck åt den uppfattningen, att densamma
icke borde intaga en sådan ställning, som berättigade till framtida upprätthållande
av en självständig professur. Kungl. Maj:ts uppfattning i denna
fråga delades av riksdagen. Den extra ordinarie professuren synes mig nu icke
intaga väsentligt annan ställning än år 1908, även om befattningshavarens arbetsbörda
kommit att i kvantitativt hänseende ökas. Jag ansluter mig därför
till förslaget om befattningens förvandling till en laboratorsbefattning i medicinsk
och fysiologisk kemi å ordinarie stat. Avlöningen bör bestämmas till
samma belopp som för fakultetens övriga laboratorer, och återkommer jag
härtill i det följande. Undervisnings- och tjänstgöringsskyldighet för ifrågavarande
laborator torde böra fastställas av Kungl. Maj:t efter vederbörande
myndigheters hörande.

Jag vill vidare beröra en uppkommen fråga om ändrad benämning å den
nuvarande professuren i patologi och allmän hälsovård. Innehavaren av
denna professur, professorn U. Quensel, har under erinran om tillkomsten
av eu särskild professur i hygien och bakteriologi framhållit, att namnet på
den av honom innehavda professuren borde ändras med hänsyn till sålunda
förändrade förhållanden. Quensel erinrar vidare, att fakulteten begärt en
förändring av laboratorsbefattningen i experimentell patologi och patologisk
anatomi till en laboratorsbefattning i patologisk anatomi, samt föreslår, att
professuren i patologi och allmän hälsovård måtte benämnas professur i
patologisk anatomi, såsom den vilken bäst motsvarar det ämnesområde, som
professuren omfattar. De båda professurer, som funnes vid karolinska institutet
inom detta ämnesområde, benämndes båda »professur i patologisk

Ändrad
benämning &
professuren i
patologi vid
Uppsala
universitet.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

anatomi». Förslaget tillstyrkes av medicinska fakulteten och det större
akademiska konsistoriet i Uppsala, och i skrivelse den 21 november 1924 har
kanslern hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet.

I det följande föreslår jag, att innehavaren av ifrågavarande laboratorsbefattning
måtte benämnas laborator i patologisk anatomi. Vad nu förevarande
professur beträffar, synes mig skäligt förorda en ändrad benämning
jämväl å densamma i enlighet med vad som föreslagits. I det statförslag,
vartill jag i det följande kommer, är professuren upptagen med benämning
»professur i patologisk anatomi».

Boställsrum I avlöningen för professorn i medicinsk och fysiologisk kemi ingå boställsfor
vissa pro- rum [ staten upptagna till 900 kronor, med vilket belopp lönen minskats,
universitetet Då liknande förhållande äger rum beträffande professorerna i astronomi och
i Uppsala j botanik och praktisk ekonomi samt den ene av professorerna i kemi, finner
jag lämpligt att i ett sammanhang beröra ifrågavarande angelägenhet. I
staten före 1908 års lönereglering var värdet av bostadsvåning beräknat till
600 kronor, men blev med hänsyn till hyrornas stegring i Uppsala nämnda
år höjt till 900 kronor, innebärande alltså en ökning med 50 procent. Hyrorna
hava sedan 1908 stegrats väsentligt; att utgå från nuvarande i många
fall abnormt höga hyrespriser synes mig icke lämpligt. Då jag emellertid
icke anser mig böra räkna med ett högre bostadsvärde än 1,500 kronor, sker
detta framför allt med hänsyn till det besvärliga och omfattande arbete, som
tillkommer dessa professorer med skötseln och tillsynen av vederbörande
institutioner. I utgiftsstaten synes mig full professorsavlöning böra upptagas
med anmärkning om ifrågavarande avdrag, varjämte de uppskattade värdena av
boställsförmån för bemälda professorer torde böra upptagas i universitetets
inkomststat.

Plärjämte bör erinras om att professorn i fysik i Uppsala är jämlikt donation
i åtnjutande av fri bostad utöver den kontanta lönen (jfr statsverkspropositionen
till 1911 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 4—12).
En erinran härom synes vara på sin plats i universitetets stat.

Med några ord anser jag mig emellertid böra beröra den förmån av
ifrågavarande slag, som ovan angavs tillkomma professorn i botanik och
praktisk ekonomi. I universitetets stat heter det: 1 professor i botanik och
praktisk ekonomi, Borgströmianus: boställsrum beräknade till 900 kronor.

Högskolornas löneregleringskommitté — som utgår från ett avdrag från
lönen av bostadens värde efter särskild uppskattning i likhet med vad som
gäller ifråga om av staten upplåtna tjänstebostäder inom förvaltningen —
anför om denna bostadsförmån:

Värdet av nämnda förmån — enligt gällande stat beräknat till 900 kronor
— har i staten frånräknats professorns kontanta avlöning. Även om ifrågavarande
bostad skulle kunna anses disponerad av statsverket och sålunda falla
under bestämmelserna i reglementets 22 §, har det likväl synts kommittén
lämpligt, med hänsyn till bostadens tillkomst genom donation, att densamma
behandlas på samma sätt som motsvarande förmån för professor Skytteanus.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Kommitténs uppfattning och förslag ifråga om donna bostadsförmån synes
emellertid vila på en bristfällig kännedom om förhållandena. Det av kommittén
gjorda uttalandet bar också underkastats eu ingående kritik av professorn
i botanik vid universitetet N. E. Svedelius, som i yttrande till filosofiska
fakultetens protokoll anfört bland annat:

Det är mig icke bekant, varifrån kommittén fått dessa uppgifter, som äro
i hög grad förvånande för var och en, som känner till den Borgströmianska
donationens och prefektbostadens historia. Jämförelsen med den Skytteanska
donationen är alldeles missvisande. Den nuvarande prefektbostaden bar
tillkommit helt och hållet genom statsanslag, men däremot icke genom någon
donation, såsom kommittén felaktigt uppgiver. Av 1892 års riksdagshandlingar
framgår, att såsom motivering för byggande av prefektbostad, vartill
medel då äskades och även av riksdagen beviljades, framhölls, att tillsynen
och vården av trädgården krävde, att den, som vore prefekt, där också
hade sin bostad, så mycket mer som trädgården och institutionen vore belägna
i stadens utkant. Statsmakterna hade sålunda åsyftat, att bostadsförmånen
skulle vara förenad med prefektskapet över institutionen. Att detta
var detsamma som med den Borgströmianska professuren var då eu naturlig
sak, enär denna professur var den enda ordinarie professuren i botanik och
en e. o. professor i regel aldrig var prefekt. Eu blick på den Borgströmianska
donationens räkenskaper utvisar också, att några medel från den aldrig utbetalats
till några byggnadsändamål i syfte att bereda professor Borgströmianus
fri bostad.

Det vore emellertid ej endast oriktigt att i avlöningsstaten förena bostadsförmånen
med professuren i botanik och praktisk ekonomi, utan bärav
skulle uppstå verkliga olägenheter. Genom en dylik bestämmelse skulle
nämligen bostadsförmånen bli förenad uteslutande med den s. k. Borgströmianska
professuren i botanik och praktisk ekonomi. Detta betydde ej
alls prefektskapet över botaniska trädgården och institutionen, ty därom föreskreve
nu gällande universitetsstatuter, att när i en vetenskap funnes flera
professorer, tillkomme det kanslern att efter vederbörandes förslag bestämma,
vilken professor som skulle vara prefekt. På grund av kanslerns beslut var
nu professorn H. O. Juel prefekt för botaniska institutionen och icke på
grund av självskrivenhet med anledning av att Juel vore professor »Borgströmianus».
Skulle nu bostadsförmånen i staten sammankopplas med endast
den ena professuren, så bleve den andra professorn, därest han skulle förordnas
tid prefekt, utan bostad i trädgården, vilken bostad enligt statsmakternas
mening prefekten skulle disponera. Att märka vore att den Borgströmianska
professuren i botanik och praktisk ekonomi mycket väl i framtiden
kunde tänkas bli besatt med t. ex. en experimentell växtfysiolog —
fysiologien hade ju i eminent grad anknytning tid den s. k. praktiska ekonomien,
om nu någon särskild vikt borde läggas därpå — som kanske både
saknade förutsättningar och intresse för att vara prefekt för en trädgård och
ett museum. Nu skulle emellertid han på grund av att han vore »Borgströmianus»
vara självskriven innehavare av bostaden, och om den andra
professorn då bleve prefekt för trädgård och museum, skulle han icke kunna
beredas någon ämbetsbostad i trädgården. Detta vore en uppenbar orimlighet.
Med bostadsvåningen i botaniska trädgården borde i stället förfaras på
samma sätt som med bostadsvåningen''för t. ex. en av professorerna i kemi,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

d. v. s. enligt kanslerns bestämmande innehavas av den av de båda professorerna
i botanik, som vore prefekt för den botaniska institutionen och trädgården.

I särskilt yttrande har professorn i botanik och praktisk ekonomi H. O.
Juel hävdat den Borgströmianska professurens företrädesrätt till denna förmån
och sökt visa, hurusom denna rätt grundade sig på en omkring tvåhundraårig
hävd. Boställsförmånen, säger Juel, vore uppenbarligen anordnad
för att föreståndaren för institutionen skulle innehava densamma, och innehavaren
av den Borgströmianska professuren hade hittills plägat vara föreståndare.

Under hänvisning till vad professor Svedelius anfört framhåller emellertid
filosofiska fakulteten, att den i botaniska institutionen uppförda prefektbostaden
icke byggts av medel från Borgströmianska fonden utan med statsanslag.
Att bostadsförmånen skulle vara förenad med den Borgströmianska
professuren vore därför icke motiverat. Det rätta syntes fakulteten vara,
att den av de båda professorerna i botanik, som av kanslern på förslag av
vederbörande akademiska myndigheter utsåges till prefekt, också skulle
komma i åtnjutande av nämnda bostadsförmån.

Det uttalande, som kommittén gjort i avseende å boställsförmånen åt professor
Borgströmianus, synes hava sin grund däri, att nämnda förmån i
staten nu är angiven omedelbart efter sagda professur, vårföre tanken på en donation
här ligger nära till hands. Ett närmare studium av vederbörliga donationsurkunder
och i övrigt tillgängliga handlingar giver dock vid handen,
att den uppfattning, åt vilken professor Svedelius givit uttryck, är den riktiga.
»Borgströmiansk» — säger Schack i sin historik över de botaniska
professurerna vid universitetet (Inbjudningsskrift till prof. B. Lidforss’ installation,
Uppsala 1910) — är den ordinarie professuren i botanik lika
mycket och lika litet som den andra botaniska professuren inom fakulteten.
Båda hava sitt upphov i den Borgströmianska donationen, den ena i hans
donation till en professur, den andra i hans och advokatfiskal A. Wallstedts
donationer till en adjunktur och en experimentalfond. Adjunkturen förvandlades
1877 till en extra ordinarie professur och vid 1908 års reglering
till en ordinarie professur. 1 ingendera lönen ingå numera några Borgströmianska
donationsmedel, ty räutan från dessa överföres direkt till universitetets
allmänna fond, från vilken de båda professorernas löner utgå. Jämför
posten 5 i nuvarande inkomststat för universitetet: ränta å Borgströmianska
m. fl. fonderna kronor 1,638. Donationsmedlen äro mycket obetydliga och uppgå
enligt senaste bokslut till 21,873 kronor 33 öre. Räntan härå utgör
1,093 kronor 67 öre.

Det synes mig vid nu anförda förhållanden skäligt tillstyrka, att benämningen
»Borgströmianus» såsom ett appendix till professur i botanik och
praktisk ekonomi utgår ur staten. Vad angår nu berörda bostadsförmån
torde den anordningen vara den riktiga, att densamma angives tillkomma
den av professorerna i botanik och i botanik och praktisk ekonomi, vilken

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

uv kanslern förordnas till föreståndare för den botaniska institutionen. Eu
liknande anordning synes böra träffas i avseende å boställsförmånen till den
ene av professorerna i kemi. Anmärkning härom bör inflyta i staten.

Av den humanistiska sektionens professurer är det endast en, som giver
anledning till uttalande i detta sammanhang, nämligen den Skytteanska professuren
i vältalighet ocli statskunskap.

Avlöningen till innehavaren av denna professur bestrides till väsentligaste
delen av inkomsterna från de frälsegods, som Uppsala universitets förste
kansler, riksrådet Johan Skytte, donerat till en dylik professurs upprätthållande.
Rättigheten att utnämna professor skall tillkomma donator och
hans arvingar. Genom fullmakts utfärdande stadfäster Kungl. Maj:t patroni
val. Enligt det kontrakt, som upprättats mellan patronus för denna stiftelse
och innehavaren av professuren, skall denne av donationsmedel åtnjuta eu
kontant lön av 6,000 kronor, därav 1,500 kronor räknas som tjänstgöringspenningar.
Därtill kommer fri bostad i Skytteanska huset jämte tillhörande
trädgård, vilken förmån uppskattats till 1,000 kronor. Avlöningsförmånerna
från donationen beräknas således äga ett värde av tillhopa 7,000 kronor.

Härutöver uppbär professorn av statsmedel ett lönetillskott å 500 kronor,
vilket räknas såsom tjänstgöringspenningar. I enlighet med de för professorerna
i allmänhet gällande grunderna äger professor Skytteanus även
komma i åtnjutande av ett ålderstillägg å 600 kronor, som utgår av samma
medel, från vilka övriga professorers ålderstillägg bestridas.

Tillfällig löneförbättring samt dyrtidstillägg av statsmedel tillkomma professor
Skytteanus i likhet med andra professorer ävensom provisoriskt lönetillägg
för budgetåret 1924—1925.

I universitetets utgiftsstat har med förenämnda belopp å 500 kronor sammanförts
ett belopp å 1,785 kronor, som tillkommer Skytteanska donationen
såsom ersättning för indragen spannmålsindelning. Staten anvisar därför ett
statsanslag å tillhopa 2,285 kronor såsom bidrag till professor Skytteanus’
avlöning. Emellertid är professorn, vilken uppbär ifrågavarande belopp å
1,785 kronor, skyldig redovisa detsamma till stiftelsens patronus.

Löneregleringskommittén yttrar om denna professur:

I fråga om det nominella avlöningsbeloppet är professor Skytteanus för
närvarande likställd med övriga professorer. Då någon rubbning i detta
förhållande givetvis ej bör ske genom denna lönreglering, har professor
Skytteanus å tjänsteförteckningen hänförts till lönegraden B 20.

Från den avlöning av statsmedel, som enligt löneplanen skulle tillkomma
honom, bör emellertid avgå dels det belopp å 6,000 kronor, som han äger
uppbära direkt från donationen, dels ock värdet av bostadsförmånen, uppskattat
enligt de i avlöningsreglementets 22 § stadgade grunderna. Utgivandet
av hyresersättning kan nämligen för denne befattningshavares del icke
komma i fråga, då den såsom bostad anvisade lägenheten icke kan sägas
vara disponerad av statsverket.

I enlighet med de anförda synpunkterna har i förslaget till kungörelse
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 6

Skytteanska
professuren
vältalighet
och statskun
skap.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

intagits föreskrift om avdrag i berörda hänseenden, varjämte i förslaget till
stat från slutsumman av anslaget till avlöning av ordinarie befattningshavare
avdragits dels nämnda belopp å 6,000 kronor, dels ock ett belopp å 1,000
kronor, motsvarande bostadsförmånens värde enligt gällande uppskattning.

Skulle vid den nya värdering, som är avsedd att äga rum, ifrågavarande
belopp höjas, synes dock en ändring av anslagets slutsumma ej vara påkallad.
Avlöningsanslaget är nämligen av förslagsanslags natur, vadan eventuella
besparingar redovisas till statsverkets kassafond.

Omförmälda belopp å 1,785 kronor torde icke böra sammanföras med avlöningsanslaget
utan i staten för universitetet uppföras såsom ett fristående
anslag under rubrik: »ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen
spannmålsindelning» samt i staten upptagas under avdelningen: C) anslag
för diverse ändamål.

I anledning av kommitténs förslag har patronus för Skytteanska stiftelsen,
landshövdingen greve A. Mörner avgivit följande yttrande:

Beträffande det av kommittén för professor Skytteanus liksom för andra
professorer vid universitetet föreslagna lönebeloppet har jag icke något att
erinra. Förslagen om borttagandet av begreppet tjänstgöringspenningar och
dess ersättande med tjänstledighetsavdrag, om förändrat sätt för uppskattandet
av värdet av bostadsförmån samt om tillämpande i övrigt av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
m. fl. andra verk giva, med nedan angivna undantag, icke anledning till
annan erinran från min sida än att, då mellan professurens nuvarande innehavare
och mig finnes upprättat kontrakt, de nya bestämmelsernas tillämplighet
i förhållande mellan Skytteanska institutionen och professor Kjellén
förutsätta medgivande därtill från hans sida. För institutionens del lämnar
jag sådant medgivande.

För närvarande utbetalas från Skytteanska institutionen professorns avlöning
kvartalsvis i förskott. Fn övergång till betalning månadsvis i efterskott
skulle medföra väsentligt ökat besvär för patronus. Därest det icke
kan anses få överlåtas å patronus och professorn att härutinnan överenskomma
med varandra så som de finna för gott, anser jag mig emellertid,
under förbehåll av professorns godkännande om ändring i kontraktet härutinnan,
icke böra motsätta mig de nya reglernas tillämpning även i detta
avseende, varvid jag förutsätter att, såsom kommittén föreslagit, statsverket
tillskjuter avlöning för en övergångsmånad.

Med förslaget att i staten för universitetet må såsom särskilt ordinarie
anslag uppföras 1,785 kronor till ersättning till riksrådet Skyttes donation
för indragen spannmålsindelning vill jag uttala min livliga tillfredsställelse,
enär därigenom misstolkningar av detta anslags innebörd — vilka understundom
förekommit — torde för framtiden bliva avvärjda.

Förslaget om tjänst- och nådårsrättens upphävande mot ersättning av statsmedel
på föreslaget sätt får jag i vad den Skytteanska professionen vidkommer
tillstyrka.

I övrigt har jag ej funnit något att vid förslaget anföra eller erinra, dock
under uttryckligt betonande att detta icke från min sida innebär något medgivande
till avvikelse från donationsurkundernas föreskrifter, för den händelse
de nya reglerna skulle i tillämpningen befinnas på något sätt strida
emot dessa.

Kungl. Maj.ls proposition Nr 115.

Professor Skytteanus bör givetvis allt fortfarande vara i lönohänseende
likställd med vanlig universitetsprofessor. Jag har ansett mig böra från
stiftelsens patronus inhämta yttrande, huruvida stiftelsen äger möjlighet att
binda sig vid högre avlöningsutgift än den nuvarande. Stiftelsens tillgångar
utgöras av dels de donerade hemmanen, dels Skyttcanska huset i Uppsala,
dels visst sparat kapital. Då de två först nämnda tillgångarna äro oförändrade,
visa sig växlingarna å kapitalet. Enligt vad patronus meddelat,
utgjorde detta vid 1909 års ingång 37,800 kronor och både vid 1911 års
ingång stigit till 40,900 kronor. Åren 1912 och 1916 gjordes vissa genomgripande
restaureringar å den Skyttcanska fastigheten, varigenom kapitalet
sjönk och under åren 1913—1921 höll sig vid 23 å 24,000 kronor. Genom
tillfällig skogsförsäljning och högre arrenden på grund av kristidens höga
markegång hade kapitalet åter vuxit och uppgick vid 1924 års ingång till
33,366 kronor, sålunda i allt fall ej så högt som år 1909. Efter vad patronus
meddelat, är på grund av vissa väntade utgifter jämte minskad arrendeinkomst
en ytterligare kapitaltillväxt ytterst osäker och torde i varje fall
bliva helt obetydlig. Av de nu lämnade uppgifterna torde framgå, att stiftelsen
ej kan till professorslönen lämna större bidrag än den nu gör.

I avseende å avlöningen till innehavaren av den Skyttcanska professuren
synes mig den anordningen lämpligen böra vidtagas, att i staten uppföres
ett belopp av 5,000 kronor, därav 1,000 kronor såsom lön och 4,000 kronor
såsom tjänstgöringspenningar, jämte anmärkning, att innehavaren från riksrådet
Skyttes donation uppbär lön, beräknad till 7,000 kronor, vari inbegripes
fri bostad i Skytteanska huset, sistnämnda förmån värderad till 1,000
kronor. Ålderstillägg bör till honom utgå efter samma grunder som beträffande
annan universitetsprofessor.

Förslaget att i staten såsom särskild post uppföra 1,785 kronor till ersättning
till riksrådet Skyttes donation för indragen spannmålsindelning finner
jag välbetänkt, och har i följande statförslaget hänsyn härtill tagits.

Inom matematislc-natur vetenskaplig a sektionen bör särskilt omnämnas pro- Professuren
fessuren i växtbiologi. Till Uppsala universitet har på sin tid dåvarande '' v^Xybi-ol°8i
konsuln F. Kempe överlämnat ett belopp av 150,000 kronor i ändamål att sitetetT
vid universitetet skulle upprättas en extra ordinarie professur i växtbiologi. Uppsala.
Innehavaren av denna befattning skulle vara underkastad samma skyldigheter
som andra extra ordinarie professorer och tillsättas i samma ordning
som de. Av årliga räntan å donationen, vilken skulle av universitetet förvaltas
efter enahanda grunder som andra till detsamma donerade fonder,
skulle utbetalas dels till befattningshavaren 4,500 kronor, därav 3,500 kronor
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar — med sistnämnda
belopp skulle arvode till vikarie å befattningen utgå — och dels en summa
av högst 300 kronor till inköp av undersöknings- och undervisningsmaterial
efter extra ordinarie professorns bestämmande, sistnämnda belopp efter

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

donators medgivande numera höjt till 500 kronor. Uppstående överskott av
ränta å donationen skall läggas till kapitalet. Sedan detta stigit till 200,000
kronor, skola de akademiska myndigheterna bestämma, huruvida och huru
mycket av ränteöverskottet årligen må användas till ytterligare inköp av
sådant undersöknings- och undervisningsmaterial, som extra ordinarie professorn
anser nödigt och nyttigt. Om den bestämda avlöningen ävensom
vikariatsarvodet till följd av ändrade förhållanden i framtiden skulle anses
böra ökas, skall kanslern äga att efter det större akademiska konsistoriets
hörande därom besluta, dock att den årliga avlöningen icke må höjas till
sådant belopp, att den överstiger årliga räntan å det donerade kapitalet med
därtill lagda ränteöverskott och andra besparingar.

Såsom av donationsbrevets innehåll framgår äger kanslern med visst förbehåll
efter konsistoriets hörande besluta om ökande av extra ordinarie
professorns avlöning samt av vikariatsarvodet. Därav har kanslern begagnat
sig, och enligt ett av honom den 6 mars 1909 meddelat beslut höjdes avlöningsbeloppet
till 6,500 kronor, därav 2,000 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1908 bestämdes, att extra
ordinarie professurens innehavare skulle från och med ingången av år 1909
tillsvidare tillkomma rätt att lika med å stat uppförda professorer vid universitetet
deltaga i den vetenskapliga och ekonomiska förvaltningen inom
universitetet, Vidare har Kungl. Maj:t den 11 mars 1909 förklarat, att
extra ordinarie professurens innehavare skall benämnas professor.

Genom beslut av 1919 års riksdag bereddes emellertid ifrågavarande professor
en ställning, likvärdig med den, som intogs av professorer i allmänhet
vid universitetet. Riksdagens beslut innebar, att professorn i växtbiologi
skulle ur vederbörande donationsavkomst med nödigt tillskott av statsmedel
åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som tillkomme universitetsprofessorer
i allmänhet, och vara underkastad de för dessa förmåners åtnjutande fastställda
villkoren och bestämmelserna. Det för ändamålet erforderliga statsanslaget
bestämdes till 1,000 kronor, vilket belopp uppfördes såsom ett ordinarie
förslagsanslag under rubrik »avlöningsfyllnad åt professorn i växtbiologi».
Tillskottet av statsmedel skulle enligt riksdagens beslut i första
hand utgå såsom tjänstgöringspenningar. Professorn i växtbiologi skulle
dessutom äga samma rätt till pension från staten, som tillkomme övriga
vid universitetet anställda professorer.

Professorn i växtbiologi är sålunda numera i avlöningshänseende — ifråga
om lön, tjänstgöringspenningar, rätt till ålderstillägg m. m. — fullt likställd
med vanlig universitetsprofessor. Denna jämställighet bör givetvis även för
framtiden äga bestånd.

Vid genomförande av den nu ifrågasatta löneregleringen måste vid sådant
förhållande tillskottet av statsmedel komma att ökas. Jag har ansett mig
böra taga under övervägande, huruvida icke donationsfonden kan lämna

Kungl. Maj;ts proposition Nr 115.

större bidrag till avlöningen än för närvarande sker. Efter vad jag i sådant
hänseende inhämtat, lär av ränteavkastningen kunna såsom bidrag till avlöningen
påräknas ett belopp av 7,500 kronor. Den anordningen synes mig
nu böra vidtagas, att professorn i växtbiologi uppföres i staten med nu föreslagen
professorsavlöning, varvid såsom anmärkning fogas en bestämmelse
av innehåll, att i lönen, 8,000 kronor, ingår från Kempeska donationsfonden
en summa av 7,500 kronor. Sistnämnda belopp bör inflyta i universitetets
inkomststat lika med motsvarande donationsinkomster. Statsbidraget till avlöningen
åt professorn i växtbiologi skulle alltså omfatta dels, i likhet med
vad nu är fallet, tjänstgöringspenningarna — föreslagna till 4,000 kronor
— dels en del av själva lönen, enligt förslaget 500 kronor, dels oek vederbörligt
ålderstillägg. Likställigheten i pensionshänseende med vanlig universitetsprofessor
skall givetvis bestå.

Lunds universitet.

Då jag sedermera övergår till Lunds universitet och först till dess teologiska
fakultet, har jag att till behandling upptaga frågan om nu utgående
ersättning till två professorer för mistad prebendeinkomst. Härmed förhåller
sig på följande sätt:

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar beslöt 1921
års riksdag

dels förordna, att Västra Kärrstorps och Glostorps pastorat samt Stångby
och Vallkärra pastorat inom Lunds stift skulle från och med den 1 maj

1921 befrias från att vara prebenden vid lärostolar inom teologiska fakulteten
vid universitetet i Lund, i följd varav innehavarna av vederbörande
lärostolar från och med nämnda tidpunkt upphörde att åtnjuta inkomster
från sagda pastorat;

dels föreskriva, att ur universitetets utgiftsstat skulle från och med år

1922 uteslutas allt vad där förekommer rörande inkomst från nyssberörda
två pastorat för vissa befattningshavare inom teologiska fakulteten;

dels bestämma, att nuvarande innehavare av sagda två prebenden skulle
tillsvidare så länge de kvarstode vid sina lärostolar för mistning av inkomsten
från prebendena åtnjuta ersättning med följande belopp för år räknat, nämligen
beträffande Västra Kärrstorps pastorat med 7,553 kronor och beträffande
Stångby pastorat med 7,532 kronor;

dels ock till ersättning i berörda avseende såsom förslagsanslag, högst, anvisa
ej mindre på tilläggsstat för år 1921 ett belopp av 10,057 kronor än
även på extra stat för år 1922 ett belopp av 15,085 kronor.

För förra halvåret 1923 anvisades av 1922 års riksdag såsom ersättning
i nu nämnt hänseende hälften av sistnämnda belopp.

Dessa ersättningsbelopp voro satta efter de inkomster av prebendepastoraten,
som beräknades vid 1908 års lönereglering för universiteten. Sammanlagda
med de i universitetets stat upptagna kontanta avlöningsförmånerna höjde

Ersättning
för mistad
prebendeinkomst
till
två teologie
professorer
vid Lunds
universitet.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ersättningsbeloppen upp den samlade avlöningen för ifrågavarande prebendarier
över vanlig professorslön inklusive ålderstillägg. Meningen var, att efter
nuvarande prebendeinnehavares avgång från sina professurer ersättningsbeloppen
skulle sänkas, i den mån så erfordrades för att vederbörandes avlöning
ej skulle komma att överstiga vanlig professorslön, och rätten till
ålderstillägg skulle bliva lika som för övriga professorer. Från och med
budgetåret 1923—1924 vidtogs emellertid en sådan anordning, att i universitetets
stat nu förevarande professorers avlöning fastställdes till sedvanlig professorsavlöning
och att vad därutöver erfordrades för beredande åt nuvarande
innehavarna av ifrågavarande lärostolar erforderlig ersättning för mistad
prebendeinkomst uppfördes såsom extra anslag. Beloppet härav var beträffande
Västra Kärrstorps pastorat (7,553 kronor + i staten då uppfört
belopp 1,200 kronor—7,500 kronor) 1,253 kronor samt beträffande Stångby
pastorat (7,532 kronor -f i staten då uppfört belopp 840 kronor—7,500
kronor) 872 kronor, tillhopa sålunda 2,125 kronor. För budgetåret 1924—1925
ingår detta belopp i ett för universitetet uppfört extra anslag till lärararvoden
m. m.

I betraktande av de lönebelopp, som jag i det föregående ifrågasatt för
universitetsprofessor, bliva nu berörda ersättningar icke längre erforderliga.

Ändrad
benämning
å den ena
professuren
i fysik
vid Lunds
universitet.

I detta sammanhang föranledes jag även beröra en uppkommen fråga om
ändrad benämning å den ena av de båda professurerna i fysik vid Lunds
universitet.

Före år 1900 ägde universitetet en ordinarie professur i fysik och en extra
ordinarie professur i mekanik och matematisk fysik. Genom Kungl. Maj:ts
beslut den 30 november 1900 skedde härutinnan den förändringen, att båda
professurerna benämndes professurer i fysik; vidare föreskrevs, att den ena
professorn skulle undervisa och examinera i mekanik och matematisk fysik,
medan den andre professorn, vilken tillika skulle vara föreståndare för den
fysiska institutionen, skulle hava att leda de fysiska laborationerna samt
undervisa och examinera i fysikens övriga delar. Vid ledighet i den ordinarie
professuren skulle fakulteten äga rätt att anmäla extra ordinarie professorn
till erhållande av ordinarie professur med bibehållande av de läroämnen
han förut innehaft; därest med anledning av sådan anmälan extra
ordinarie professorn utnämndes till ordinarie, skulle den extra ordinarie
professuren tillsättas i de ämnen, som förut varit förenade med den ordinarie
professuren.

Då år 1908 samtliga extra ordinarie professurer förändrades till ordinarie,
blev den förut angivna ordningen utan reell betydelse. Fördelningen av
undervisnings- och examinationsskyldigheten fastställdes emellertid av kanslern
i likhet med vad förut varit bestämt. I den fullmakt, som den 30
september 1910 utfärdats för innehavaren av den ena av de båda professurerna,

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

professor V. W. Ekman, benämnes Ekman professor i fysik med undervisnings-
och examinationsskyldighet i mekanik och matematisk fysik.

Under framhållande att denna benämning är obekväm och även kan giva
anledning till misstag, enär tillägget angående undervisnings- och examinationsskyldigheten
ofta utelämnas, har professor Ekman hemställt, att benämningen
på den av honom innehavda professuren måtte i överensstämmelse
med dess verkliga omfattning förändras till »professur i mekanik och matematisk
fysik». Denna framställning tillstyrkes av vederbörande sektion och
större akademiska konsistorium, och har kanslern i skrivelse den 27 april
1923 gjort hemställan i ämnet.

För egen del har jag intet att erinra mot den ifrågasatta ändrade benämningen
av professuren. Då frågan innebär en ändring i den av riksdagen
fastställda staten, är den av beskaffenhet att böra hänskjutas till riksdagen.
I det statförslag för Lunds universitet, som jag i det följande ämnar framlägga,
är hänsyn tagen till vad nu anförts.

Karolinska institutet.

Avlöningen till innehavaren av Per Henrik Malmstens professur i nervsjukdomar
utgår dels med avkastningen å eu donation av 100,000 kronor
intill ett belopp av 4,415 kronor, dels ock med ett i institutets stat för professuren
upptaget belopp av 3,085 kronor jämte ålderstillägg. Sagda belopp
av 4,415 kronor är beräknat med hänsyn till donationsfondens medelavkastning
under åren 1891—1907, och har Kungl. Maj:t genom beslut den
25 juni 1909 föreskrivit, att det belopp, varmed årsräntan kan överstiga
4,415 kronor, skall besparas och särskilt bokföras för att, därest ränteavkastningen
något år skulle understiga 4,415 kronor, användas till att fylla
sålunda uppkommen brist. Av det i staten uppförda beloppet av 3,085
kronor utgöra 585 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. •
Nu ifrågavarande professor är sålunda i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner
som professor i allmänhet vid institutet. Så bör givetvis även
framdeles vara förhållandet. Ränteavkastningen å Malmstenska fonden utgjorde
för budgetåret 1923—1924 i jämna krontal 5,324 kronor. Enligt vad
jag av vederbörande inhämtat, har denna ränta från och med år 1908 växlat
mellan i jämna krontal 4,757 kronor och 5,324 kronor; och utgör medelbeloppet
under tiden 1/i 1908—3% 1924 4,954 kronor för helt budgetår
räknat. Utgår jag sålunda från detta medelbelopp, avrundat nedåt till 4,900
kronor, bör i anslutning till den avlöning, jag tänkt mig för universitetsprofessor,
det i staten uppförda anslaget bestämmas till 7,100 kronor, varav
3,100 kronor skola utgöra lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Alderstillägget, 1,000 kronor, skall utgå av statsmedel. Till frågan om pension
för innehavaren av den Malmstenska professuren återkommer jag längre
fram.

Per Henrik
Malmstens
professur i
nervsjukdomar.

Oscar

Ekmans professur
i
ortopedi.

88 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Genom gåvobrev den 5 september 1912 överlämnade konsuln Oscar Ekmans
änka, fru Maria Ekman, född Lavonius, till karolinska institutet under angivna
villkor ett belopp av 200,000 kronor att användas till upprättande
vid institutet av en professur med benämning »Oscar Ekmans professur i
ortopedi». Enligt gåvobrevet skall avkastningen å kapitalet användas för
att bereda professurens innehavare enahanda avlöningsförmåner, som enligt
gällande stat utgå till professor vid institutet. A avkastningen uppkommande
överskott skall läggas till kapitalet; dock att, för såvitt den sålunda erhållna
kapitalökningen skulle överskjuta vad som beräknas kunna erfordras till
mötande av behov, uppstående genom eventuell förhöjning av professors
avlöning enligt stat eller sänkning av ränteavkastningen, Kungl. Maj:t äger
att efter anmälan från institutets lärarkollegium disponera över ifrågakommande
del av överskottet för främjande av vetenskapligt arbete vid institutet
inom professurens ämnesområde. Vidare skall enligt samma gåvobrev
innehavaren av ifrågavarande professur tillförsäkras samma rätt till pension
från staten, som tillkommer övriga vid institutet anställda professorer; jämväl
i allt övrigt skola med avseende å professorns ställning, hans rättigheter
och skyldigheter, tillämpas enahanda bestämmelser, som gälla ifråga
om övriga professorer vid institutet. Professurens innehavare skall, med
visst förbehåll i avseende å förste innehavaren, utses i enlighet med gällande
föreskrifter för tillsättningen av professorer vid institutet.

Sedan riksdagen år 1913 bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning
rörande pensionsrätt för innehavaren av ifrågavarande professur, föreskrevs
genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1913, bland annat, att från och
med den 1 augusti 1913 skulle vid institutet upprättas en professur med
ovan angivna benämning, samt bemyndigades institutets lärarkollegium att
mottaga förenämnda donation till förvaltning och användning i enlighet
med donationsurkundens bestämmelser, vilka av Kungl. Maj.t till alla delar
godkändes.

Avlöningen till ifrågavarande professur, vars innehavare med hänsyn till
det betydelsefulla ämne han företräder jämväl i framtiden synes mig böra
intaga samma löneställning som vanlig universitetsprofessor, bör i första
hand utgå från avkastningen av den Ekmanska donationen, vars ränta för
budgetåret 1923—1924 utgjorde i jämna krontal 10,912 kronor. Försiktigheten
torde emellertid bjuda att räkna med medelavkastningen under tiden
från fondens tillkomst den 19 juli 1913 till och med den 30 juni 1924,
vilken efter vad jag från vederbörande inhämtat utgör i jämna krontal 10,223
kronor för helt budgetår räknat. Sistnämnda belopp torde böra avrundas
nedåt till 10,000 kronor. Det tillskott, som sålunda av allmänna medel
skulle erfordras för uppbringande av professorslönen till 12,000 kronor,
uppgår följaktligen till 2,000 kronor. I huvudsaklig likhet med vad som
för närvarande är fallet och jämväl fortfarande skulle iakttagas beträffande
den Malmstenska professuren, bör i institutets stat uppföras nyss

Kungl. Maj\ts proposition Nr 115.

angivna tillskott av allmänna medel jämte anmärkning,- att 10,000 kronor
utgå av vederbörande donationsfond samt att av sistnämnda belopp 2,000
kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar. Ålderstilllägg liksom även
dyrtidstillägg böra hädanefter bestridas av allmänna medel.

Kort efter det karolinska institutet år 1810 erhållit sin nuvarande organisation,
bestämdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1816, att
bland de tre professorer, nämligen anatomite, chemiat samt medicinte theoreticae
professorerna, vilka kunde ifrågakomma till erhållande av bostad inom
institutet, skulle eu erhålla sådan bestående av en bekväm våning med kök
och nödiga uthus mot åliggande att såsom inspektor vara ansvarig för institutet.
Med upphävande av de år 1816 givna stadgandena föreskrev Kungl.
Maj:t den 16 maj 1862, att fullt tillräckliga rum skulle anvisas för institutets
samlingar, laboratorier och auditorium m. m. samt till arbetsrum för
vissa professorer. Två mindre boställsvåningar, vardera med kök, skulle
upplåtas, den ena för professorn i anatomi, den andra för professorn i kemi
och farmaci, med rättighet för den i tjänsten äldste att bland våningarna
välja den han helst önskade. Vidare skulle några små lägenheter tilldelas
vissa befattningshavare samt ett antal rum anvisas för studerande.

Längre fram i tiden befunnos 1862 års föreskrifter dels i vad de anginge
undervisnings- och museilokaler samt arbetsrum obehövliga, dels i fråga om
andra lägenheter tarva vissa ändringar. Genom nådigt brev den 11 juni
1887 bestämde därför Kungl. Maj:t, med upphävande av nådiga brevet den
16 maj 1862, att i den på västra delen av institutets tomt befintliga byggnaden
skulle hållas tillgängliga:

l:o) erforderliga rum för institutets bibliotek;

2:o) två mindre boställsvåningar, vardera med kök, »vilka våningar må»,
såsom det heter i det kungl. brevet, »vid härnäst inträffande ledighet av
professurerna i anatomi och kemi, i tur efter fullmaktsålder innehavas av
professorerna i anatomi, patologisk anatomi, fysiologi och kemi; börande
härvid iakttagas, att om en i tjänsten äldre professor icke vill, för viss tid
eller tills vidare, begagna sig av sin rätt till bostad, den honom i tjänstålder
närmaste må under tiden begagna bostaden mot åtnjutande av laga
fardag, ävensom att alltid den för professor, som innehar boställsvåning,
i stat upptagna lägre lönen skall utgå till den, som begagnar sig av bostaden»;

3:o) bostäder för amanuenser vid vissa institutioner;

4:o) bostäder, därest sådant sig göra låter, åt laboratorerna; samt

5:o) rum med kök för en gårdsdräng och för en vaktmästare.

Den byggnad, som avses i 1887 års brev, är den som efter bibliotekets
inflyttning därstädes på 1840-talet kallats biblioteks- och boställshuset, beläget
i hörnet av gamla Glasbruksgränden, numera Owengatan och Hantverkargatan,
med adressnummer 3 vid sistnämnda gata.

De genom nyssnämnda nådiga brev givna bestämmelserna i avseende å
två professorers boställslägenheter hava bibehållit sin giltighet även sedan

Borttagande
av boställsförmån
för
en professor
vid karolinska
institutet
m. m.

90 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

den nu gällande löneregleringen för institutet med ingången av år 1909
trädde i kraft.

Dessa professorer fingo vidkännas avdrag å sin lön med ett belopp, motsvarande
värdet av boställsförmånen och i den år 1908 av riksdagen fastställda
staten upptaget till 900 kronor. De uppburo alltså kontant 6,600
kronor, därav lön 4,100 kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor.

År 1914 uppkom fråga om ändrad disposition av den ena av dessa boställsvåningar,
nämligen den, som var till större delen belägen i husets bottenvåning.
Då på grund av denna bostads ohygieniska beskaffenhet ingen
av de tre professorer, som enligt gällande bestämmelser kunde ifrågakomma
att disponera densamma, var villig att bebo bostaden och en förpliktelse
för vederbörande icke skäligen kunde ifrågasättas samt då samtidigt
behov uppstått av ökat utrymme för biblioteket, vidtogs år 1916 den anordningen,
att efter inhämtande av riksdagens medgivande en förklaring
gavs, att denna boställslägenhet skulle upphöra att användas för berörda
ändamål och att densamma ej vidare skulle, med beräknat värde av 900
kronor, ingå i en professorsavlöning vid institutet. Institutets stat höjdes
samtidigt med nämnda belopp av 900 kronor. Kungl. Maj:ts beslut i ämnet
är dagtecknat den 12 maj 1916.

Institutet har sålunda under den senast förflutna tiden haft till sitt förfogande
allenast en boställsvåning. Denna har på sistone disponerats av
professorn i patologisk anatomi C. J. G. Sundberg. Sedan Sundberg den
24 juli 1924 erhållit avsked från sin professur och samtidigt därmed haft
att frånträda lägenheten, har inom institutet fråga uppkommit om ändrad
disposition även av denna boställsvåning. Det har företrädesvis varit behovet
av ökade utrymmen för institutet som drivit fram denna fråga. Framställning
har ock gjorts av vederbörande myndigheter om beredande av
medel för ändrad anordning av ifrågavarande lokalutrymmen. Jag är för
egen del övertygad om behovet för institutet att för sin förvaltning och sitt
bibliotek få tillgång till ökade utrymmen, men är ännu ej i tillfälle att för
Kungl. Maj:t anmäla denna fråga i hela dess omfattning. I allt fall anser
jag mig nu kunna utgå ifrån, att någon boställsvåning för professor vid
institutet ej längre bör vara att räkna med, och att följakligen något
avdrag av denna anledning å någon professorslön i staten ej bör ifrågakomma.

3. Laboratorer m. fl.

De lärare, vilka här närmast komma i fråga, äro laborator och prosektor
inom medicinsk fakultet samt laborator och observator inom filosofisk fakultet
ävensom föreståndaren för entomologiska institutionen vid Lunds universitet.
Nu ifrågavarande befattningshavare utgöra i avseende å löneställning
och tjänståligganden en särskild grupp och torde böra betraktas för

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

sig. Samtliga andra biträdande lärare vid universiteten kommer jag att
under en följande avdelning behandla.

Laborators- och därmed jämförliga tjänster hava sin upprinnelse i den
gamla adjunktsinstitutionen. Den ursprungliga avsikten med inrättandet av
denna institution var, såsom det heter i prästerskapets betänkande den 10
september 1617 huru universitetets lärarstat och anslag lämpligen borde
ordnas (Annerstedt, Uppsala universitets historia, Bill. I sid. 141), »att man
altijdh må hafua i förrådh widh academien några, som kunna finnas duglighe
till en profession eller andra fenster, när så behöffues.» Likaså heter
det i motiven till 1852 års universitetsstatuter: »de äro nödvändiga ej allenast
för de vikariater vid professorsämbetena, hvarav tid efter annan behof
kan uppkomma, utan ock till bildande av en klass yngre vid universiteten
fästade vetenskapsidkare, ur hvilken blifvande professorer må kunna väljas».
Vid mitten av 1700-talet fästes adjunkterna vid bestämda ämnen, och några
adjunkter fingo särskilda tjänståligganden, i det att samtidigt nya adjunktsbefattningar
med i regel adjunktslön men med olika benämningar inrättades.
Då tillkom vid Uppsala universitet anatomie prosektorn, astronomi observator^
kemie laboratorn och botanices demonstratorn (Jfr. Annerstedt, Uppsala
universitets historia, III: 1 s. 305 ff.; III: 2 s. 98 ff.) samt vid Lunds
universitet anatomie prosektorn, astronomie observatorn, kemie laboratorn,
botanices demonstratorn och custos machinarum (Weibull-Tegnér, Lunds universitets
historia, II, s. 356 ff). I sammanhang med den omkring 1870-talets mitt företagna löneförbättringen vid universiteten ombildades adjunktsinstitutionen.
De mera självständigt ställda bland adjunkturerna förändrades
till extra ordinarie professurer, andra indrogos, andra åter ansågos icke vara
av den vikt, att de borde omvandlas till professurer. Adjunkternas ursprungliga
uppgifter såsom biträdande lärår- och exspektansplatser överflyttades
huvudsakligen på docentbefattningarna.

Nu ifrågavarande laborators- och med dem jämförliga befattningar äro
sålunda att till en viss omfattning och till en viss grad betrakta såsom en
återstod av den gamla adjunktsinstitutionen. Dock har adjunktsinstitutionens
ursprungliga ändamål och uppgifter här kommit att träda helt i bakgrunden,
i det att förevarande tjänster icke längre kunna sägas utgöra några
biträdande lärår- eller övergångsplatser till professur. De äro fullt fristående
befattningar med självständiga uppgifter och höga vetenskapliga fordringar
på sina innehavare. Med tillsättande av laborators-, prosektors- och
observatorsbefattningar skall enligt universitetsstatuterna förhållas i tillämpliga
delar på enahanda sätt, som är föreskrivet i fråga om professorsbefattningar.
Upprepade gånger hava krav rests om förvandling av vissa av dessa tjänster
till professurer. Någon gång har så ock skett, t. ex. senast vid 1924
års riksdag, då kemie laboratorsbefattningen vid Lunds, universitet förändrades
till professur i kemi.

Historik.

Nuvarande

förhållanden.

Kungl. Maj As proposition Nr 115.

Sådana som avlöningsförhållandena för ifrågavarande befattningshavare
för närvarande efter 1908 års lönereglering te sig, kan man särskilja mellan
två huvudgrupper.

Den ena representeras av laboratorer och prosektorer inom medicinsk fakultet:
två laboratorer, den ene i experimentell patologi och patologisk anatomi
och den andre i experimentell fysiologi och medicinsk fysik, och en
prosektor inom medicinska fakulteten i Uppsala samt tre laboratorer, i fysiologi,
i bakteriologi samt i kemi och farmaci, ävensom två prosektorer,
den ene vid anatomiska och den andre vid patologisk-anatomiska institutionen,
vid karolinska institutet. Dessa åtnjuta en var lön av 3,600 kronor
och tjänstgöringspenningar med 2,000 kronor, vartill komma två ålderstilllägg,
vartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år. Slutavlöningen utgör alltså

6.600 kronor. Avlöningen bestämdes till angivna belopp vid 1908 års lönereglering.
Som förebild torde därvid i viss mån ha tjänat den för andragradstjänst
enligt 1907 års stat för statskontoret fastställda avlöningen (lön

3.600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, ortstillägg 400 kronor
samt tvenne ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och 10 år). Härtill
kommer sedan år 1919 tillfällig löneförbättring med 950 kronor, varav
650 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar samt vidare provisoriskt
lönetillägg för budgetåret 1924—1925 med 450 kronor till befattningshavare
i Uppsala och med 870 kronor till befattningshavare vid
karolinska institutet; av sistnämnda tillägg utgöra i/s lön och 1/s tjänstgöringspenningar.

Från nu nämnda befattningshavare äro att skilja de två laboratorer vid
karolinska institutet (en klinisk laborator vid Serafimerlasarettets kliniska
laboratorium och en laborator vid patologisk-anatomiska institutionen), vilka
förordnas för viss tid av kanslern, och uppbära i stat uppförda arvoden
om 4,000 kronor, jämte tillfällig löneförbättring av 900 kronor. Provisoriskt
lönetillägg utgår icke till senast nämnda tjänstinnehavare.

Den andra huvudgruppen representeras av befattningshavare inom filosofisk
fakultet, nämligen en laborator i experimentell fysik och en observator
i astronomi vid Uppsala universitet samt en observator i astronomi
och föreståndaren vid zoologiska institutionens entomologiska avdelning vid
Lunds universitet. För en var av dessa uppgår begynnelseavlöningen till

4,500 kronor, varav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter 5 och
10 år. Slutavlöningen är alltså 5,500 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen
för dessa befattningshavare uppgår till 900 kronor (600 kronor lön
och 300 kronor tjänstgöringspenningar). Härtill kommer provisoriskt lönetillägg
för budgetåret 1924—1925 med 450 kronor för befattningshavare vid
Uppsala universitet och med 240 kronor för befattningshavare vid Lunds
universitet, av vilka belopp 2/3 utgöra lön och V3 tjänstgöringspenningar.

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

I sitt förslag hemställer löneregleringskommittén, att nu ifrågavarande
ordinarie befattningshavare i medicinsk och filosofisk fakultet varda likställda
i avlöningshänseende. Då kommittén till stöd för detta förslag,
som innebär en väsentlig löneförbättring för do filosofiska fakulteternas tjänstinnehavare
av nu förevarande slag, bygger på den utredning och de uttalanden,
som i detta ämne gjorts av de akademiska myndigheterna i åtskilliga
till Kungl. Maj:t ingivna och till kommittén sedermera överlämnade
framställningar, anser jag det vara på sin plats att redogöra för de synpunkter,
som härutinnan framkommit från universiteten.

I skrivelse till kanslern hemställde det större akademiska konsistoriet i
Lund, att kanslern ville hos Kungl. Maj:t utverka proposition till 1920 års
riksdag om beviljande, förutom åt laboratorn i kemi, vilken tjänst såsom
numera indragen icke längre kommer i fråga, åt observatorn i astronomi
och åt föreståndaren för den entomologiska avdelningen av zoologiska institutionen
av en tillfällig löneförbättring med 1,800 kronor.

Vid skrivelsen fanns fogad en framställning från den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen till det större akademiska konsistoriet. I sistnämnda
skrivelse framställdes det nyss återgivna yrkandet, varvid åberopades den
utredning i ämnet, som förebragts vid frågans behandling vid sammanträde
i matematisk-naturvetenskapliga sektionen den 24 april 1918. Vid nämnda
sammanträde påyrkades, att laboratorerna måtte varda avsevärt bättre avlönade
än lektorerna vid de allmänna läroverken. Som skäl anfördes följande:

För det första måste kompetensfordringarna på ifrågavarande universitetslärare
uppenbarligen ställas vida högre än på läroverkslektorerna. Detta
framgår redan av universitetsstatuternas §71, vari sägs, att »med tillsättande
av laborators-, prosektors- och observatorsbefattningar förhålles i tillämpliga
delar på enahanda sätt, som i fråga om professorsbefattningar ovan är föreskrivet»,
samt vidare av den undervisningsskvldighet, som åligger dessa lärare.
Denna är enligt instruktioner i huvudsak följande:

Observatorn i astronomi åligger att föreläsa 3 timmar i veckan och leda
observationsövningarna vid astronomiska institutionen (i regel 4 aftnar i
veckan) samt vidare att biträda vid ledandet av och deltaga i vid institutionen
pågående vetenskapliga arbeten.

Föreståndaren för entomologiska avdelningen av zoologiska institutionen
åligger att hava närmaste vård och tillsyn av de entomologiska samlingarna
och 2 timmar i veckan leda övningar i entomologi. Han har dessutom
skyldighet att efter föreläggande av sektionen examinera i entomologi.

För det andra framgår av det nyss framförda, att den undervisning, som
handhaves av ifrågavarande universitetslärare, är av den betydelse, att det
måste anses vara ett synnerligen viktigt önskemål för universitetet, att dessa
befattningar besättas med de mest lämpliga personer, och vidare, att dessa
ej redan efter några få års tjänstgöring lämna sina befattningar. Det är
emellertid uppenbart, att universitetet vid besättandet av ifrågavarande lärarbefattningar
har att utstå en kännbar konkurrens med de allmänna läroverken,
och att universitetet blott kan hava utsikt att förvärva och behålla
de bästa krafterna, därest det vid universitetet kan bjudas dem avsevärt

Framställningar

frän de alla
demiska myn
digheterna
ang. förbättrade
löneför
mdner för be
fattningsliavare
inom
filosofisk
fakultet.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bättre löneförmåner än vid läroverken. Att laborators- och observatorsbefattningarna
vid universiteten av nyss anförda skäl böra vara högre
avlönade än lektoraten vid de allmänna läroverken, har tidigare framhållits
av de för granskning av förslag till ändrade statuter och lönestat
m. m. för universiteten och karolinska institutet tillkallade sakkunniga, vilka
för ifrågavarande* befattningar föreslogo en totalavlöning av 4,700 kronor
jämte tre ålderstillägg å 500 kronor vartdera efter respektive 5, 10 och 15
år. I den kungl. propositionen (nr 97) till 1908 års riksdag upptogs detta
förslag med den förändring, att begynnelselönen nedsattes till 4,500 kronor.
Emellertid blev det tredje ålderstillägget ej godtaget av riksdagen. Aven de
sakkunniga, som av chefen för ecklesiastikdepartementet anmodats att yttra
sig om behövligheten av en föreståndarbefattning för den entomologiska
avdelningen av Lunds universitets zoologiska institution, hava framhållit
önskvärdheten av att denna befattning bleve högre avlönad än lektoraten
vid de allmänna läroverken.

Vidare må erinras därom, att löneregleringskommittén framhåller, att läroverkens
lektorer på grund av den längre utbildningstiden böra vara högre
avlönade än tjänstemännen av 2:dra lönegraden i centralförvaltningen. Då
emellertid utbildningstiden för här ifrågavarande universitetslärare är avsevärt
längre än för lektorerna vid de allmänna läroverken och på grund
därav också i regel förenad med större kostnader, lämnar löneregleringskommitténs
nyss anförda åsikt ett ytterligare stöd för att de nyssnämnda
universitetslärarna böra avlönas högre än läroverkslektorerna.

Vid framställningens överlämnande till Kungl. Maj:t den 30 augusti 1919
förklarade sig kanslern — under hänvisning till att tillfällig löneförbättring
blivit nämnda tre befattningshavare beviljad — ej i vidare mån böra biträda
konsistoriets framställning, än att kanslern hemställde — förutom att dylik
löneförbättring måtte utgå även under följande år — att vid en blivande
slutgiltig lönereglering för de vid universiteten anställda laboratorer och
likställda befattningshavare måtte tagas i övervägande vad uti föreliggande
ärende blivit anfört.

Därefter hemställde i skrivelse till kanslern det större akademiska konsistoriet
i Uppsala, att kanslern behagade utverka proposition till 1921 års
riksdag om beviljande av erforderligt belopp för uppflyttande av laboratorsbefattningen
i experimentell fysik i samma lönegrad som laboratorsbefattningen
inom den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet under villkor
om skyldighet för innehavaren av förstnämnda befattning att, förutom
nu föreskriven tjänstgöring, även hålla 15 föreläsningar per läsår.

Vid skrivelsen var fogat ett utdrag av matematisk-naturvetenskapliga sektionens
i Uppsala protokoll, i vilket var intagen en skrivelse från numera
avlidne professor G. Granqvist, vari framhölls den konkurrens, som universiteten
vid rekrytering av laboratorsbefattningar hade att utstå med de allmänna
läroverken. Lektors begynnelseavlöning, som efter 1908 års lönereglering
för universiteten understeg laborators begynnelseavlöning med 500
kronor, hade dåmera efter läroverkslärarnas lönereglering 1918 höjts avse -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

värt över laboratorsavlöningen. Denna omkastning av löneförhållandena
kunde få det mest ödesdigra inflytande på undervisningen i fysik.

Laboratorsbefattningcn borde vara bättre och ej sämre avlönad till en lektorsbefattning,
ty i annat fall måste kompetensen för laboratorsbefattningcn
sänkas och som följd därav en större arbetsbörda läggas på professorn.
Redan nu vore emellertid dennes arbetsbörda så stor, att eu lindring i densamma
måst begäras.

Beträffande professorns och laboratorns tjänstgöringsskyldighet anfördes
följande:

Professorn åligger 4 timmars föreläsningar i veckan, överinseendet av
undervisningen å institutionen och särskilt ledningen av de vetenskapliga
specialundersökningar, som där utföras, alla tentamens- och examensgöromål,
skötseln av institutionens ekonomi, instrumentinköp in. m. Laboratorn åligger
att leda laborationsövningarna såväl på det lägre stadiet för fil. kand.
och ämbetsexamen som å det högre för fil. lic. examen och att biträda vid
övervakandet av de vetenskapliga specialarbetena.

Sedan den nya stora fysiska institutionen blivit färdig, ha institutionsgöromålen
för professorn ökats till den grad, att det varit omöjligt för honom
att uppehålla hela denna under vi sningsskyldighet, och han har därför tills
vidare fått rättighet att inställa en föreläsning i veckan. Skulle nuvarande
ogynnsamma löneförhållanden för laboratorn fortfara, måste man med säkerhet
nödgas sänka kompetensen för laboratorsbefattningen så mycket att
laboratorn icke längre kan påräknas som medhjälpare vid de vetenskapliga
undersökningarna och deras planläggning. Då dessa undersökningar i regel
fordra mycket arbete av dem, som leda desamma och då deras antal i allmänhet
uppgår till 10 ä 13, kommer i så fall att på professorn läggas en
arbetsbörda, som han omöjligt kan bära utan skada för undervisningen.

Med den omfattning, som fysiken för närvarande äger, komma föreläsningarna
på det högre stadiet, .som böra behandla fysikens skilda delar, att
kräva en ganska rundlig tid. Även om de blott omfatta det viktigaste, som
en studerande med fysik som huvudämne bör se och höra, kräva de en tid
av omkring 4 å 5 år med 3 föreläsningar i veckan. Det är då uppenbart,
att många studerande aldrig få tid och tillfälle att fullständigt bevista en
sådan kurs. Vikten av fysiska föreläsningar får ej förbises, ty med ämnets
stora omfång blir det en omöjlighet för den studerande att med egna försök
skaffa sig en tillräckligt grundlig kännedom om samtliga de fenomen,
som han bör känna. Under sådana förhållanden är det ett viktigt önskemål,
att två föreläsningsserier kunde samtidigt hållas, avsedda för det högre
stadiet. Naturligtvis kan icke en större föreläsningsskyldighet påläggas laboratorn,
men även med en så pass inskränkt föreläsningsskyldighet som
15 föreläsningar per år skulle rätt mycket vinnas. Laboratorn kunde då behandla
de fysiska mätnings- och beräkningsmetoderna; dessa behövde då
icke belasta professorns föreläsningar. Härigenom bleve laboratorns undervisningsskyldighet
fullt jämställd med de medicinska laboratorernas.

Vid överlämnande av skrivelsen från konsistoriet till Kungl. Maj:t den 28
augusti 1920 förklarade sig kanslern finna de anförda skälen till stöd för
den begärda löneregleringen vara så vägande och risken av ett uppskov
med denna lönereglerings genomförande så stor, att kanslern icke tve -

Kungl. Maj:ts preposition Nr 115.

Löneregle ringskom mittén.

kade att livligt tillstyrka att utan avvaktande av en allmän lönereglering
vid universiteten ifrågavarande befattning måtte uppflyttas, på sätt begärts,
till en högre löneklass. Kanslern hemställde därför om avlåtande till 1921
års riksdag av nådig proposition i överensstämmelse med konsistoriets förslag.

Det må till sist erinras, hurusom under åberopande av vad det större
akademiska konsistoriet i Uppsala anfört i sin nyss återgivna skrivelse förslag
motionsvis väcktes vid 1921 års riksdag, att avlöningen till laboratorn
i experimentell fysik måtte höjas till 5,600 kronor jämte två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor.

Statsutskottet avstyrkte emellertid motionen under anförande, att med hänsyn
till den pågående utredningen om ny lönereglering för universiteten
utskottet icke ansåge sig nu böra taga ståndpunkt till motionärens förslag,
Denna hemställan vann riksdagens bifall.

För egen del har löneregleringskommittén beträffande nu ifrågavarande
befattningshavare anfört och föreslagit följande:

Beträffande de vid de medicinska fakulteterna fast anställda laboratorerna
och prosektorerna föreslår kommittén, att de placeras i lönegraden B 16.
Väl hava andragradstjänstemännen, med vilka de tidigare torde hava jämförts,
i allmänhet placerats i lönegraden B 15. Då emellertid en del andragradstjänstemän
hänförts till 16:e lönegraden och det ej synes uteslutet, att
ytterligare ett antal av de under 15:e lönegraden inordnade andragradstjänstemännen
skola uppflyttas till den högre lönegraden, torde i betraktande
av de krav i fråga om såväl kompetens som tjänstgöringsskyldighet, vilka
ställas på ifrågavarande befattningshavare, den av kommittén föreslagna
placeringen vara väl motiverad, så mycket mer som redan vid 1908 års lönereglering
tjänstgöringspenningarna för laboratorerna sattes något högre än
för andragradstjänstemännen i gemen.

Vidkommande åter de laboratorer och med dem likställda befattningshavare,
som äro anställda inom de filosofiska fakulteterna, synes en mera avsevärd
förhöjning av deras nuvarande avlöning böra äga rum. Av den utredning,
som i ärendet förebragts, torde framgå, att dessa laboratorers kompetens
och arbetsuppgifter ej äro kvalitativt underlägsna de medicinska laboratorernas.
Ur denna synpunkt är således den hittillsvarande differentieringen
i lönehänseende ej motiverad.

Dessutom bör, såsom ock i de inkomna framställningarna betonas, tagas
i betraktande avlöningen till de allmänna läroverkens lektorer. Det kan lätt
inträffa, att med nuvarande relation mellan lektors- och laboratorsavlöning,
universiteten vid laboratorsbefattningars besättande ligga under i konkurrensen
med de allmänna läroverken. Då laboratorerna ofta vinna befordran till
professur, kan nämnda förhållande även menligt inverka på professorskårens
rekrytering.

Att å andra sidan gå så långt, som från universitetens sida yrkats, eller
att ställa laboratorerna i högre lönegrad än lektorerna synes knappast av
anförda skäl motiverat, ty givetvis kommer laboratorsbefattningen med de
studie- och befordringsmöjligheter, som den erbjuder, att för eu vetenskapsman
te sig som betydligt mera lockande än eu lektorstjänst. Om laborators-
och lektorsbefattningarna sättas i samma lönegrad, torde några rekryteringssvårigheter
för universiteten ej behöva befaras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Enligt vad kommittén inhämtat har läroverkens löneregleringskommitté i
denna fråga ännu ej fattat beslut. Under sådana omständigheter nödgas
högskolornas löneregleringskommitté taga ståndpunkt till frågan om dessa
laboratorers placering utan att kunna taga hänsyn till vad läroverkens löneregleringskommitté
kan komma att hemställa beträffande lektorerna. Högskolornas
löneregleringskommitté anser för ifrågavarande laboratorer en placering
i samma lönegrad, som ovan föreslagits för de medicinska laboratorerna,
eller lönegraden B 16 vara lämplig, en lönegrad, som kommittén antager
framdeles kunna komma till användning även för lektorerna, särskilt
i betraktande av 1902 års löneregleringskommittés ovan berörda uttalande.

Med hänsyn till den avsevärda avlöningsförbättring, som skulle komma
dessa laboratorer till del, och med hänvisning till vad kommittén i annat
sammanhang yttrat, anser kommittén en lämplig utsträckning av laboratorernas
undervisningsskyldighet böra vidtagas, exempelvis såsom föreslagits
av cprofessorn i fysik i Uppsala.

Återstå så de två laboratorsbefattningar, som med ett arvode av 4,000
kronor äro uppförda på karolinska institutets stat. För deras del föreslår
kommittén en höjning av arvodet till 6,000 kronor. Det synes nämligen
lämpligt, att arvodet sättes till samma belopp, som i det följande föreslås
för docentstipendierna.

Jag vill härvid erinra endast därom, att kommitténs förslag innebär en
tillämpning å de ordinarie laboratorerna och de med dem jämförliga befattningshavarna
av den i det ifrågasatta lönesystemet ingående ortsgrupperingen.

I avseende å kommitténs förslag beträffande laboratorerna och de med
dem jämförliga befattningshavarna har kommittéledamoten, professor Johansson,
med instämmande av professorerna Palmaer, Björling och Hedrén
anmält en avvikande mening, så lydande:

I enlighet med den av kommittén intagna ståndpunkten, att laborator
bör i lönehänseende likställas med lektor vid allmänt läroverk, får jag som
min mening uttala, det kommittén vid fråga om nämnda laboratorers placering
å löneskalan, borde yttrat sig därhän, att den föresloge B 16 eller, i
fall lektorerna skulle komma att placeras högre, i samma lönegrad som de.

Av de akademiska myndigheternas yttranden över kommittéförslaget har Myndigheter
jag först att omnämna vad medicinska fakulteten i Uppsala anfört. Fakul- nas vttranteten
yttrar: den

I fråga om laboratorsbefattningama hava de kommitterade jämställt laboratorerna
inom den filosofiska fakulteten med dem inom den medicinska,
en sak varemot medicinska fakulteten intet har att erinra. Då emellertid
kommitterade vidare velat i avlöningshänseende jämställa laboratorerna
med läroverkslektorer, så synes detta innebära en orättvisa gentemot laboratorerna.

Särskilt för medicinska fakulteten är denna fråga om laboratorernas löneförmåner
så mycket mera betydelsefull, som inom en snar framtid två av
fakultetens professurer komma att ombildas till respektive prosektors- och
laboratorsbefattningar. I framtiden komma således att finnas ej mindre än

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 7

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

4 lärare inom laboratorsgrad vid medicinska fakulteten. Det är då uppenbarligen
av största vikt för universitetet att söka utverka sådana löneförmåner
för dessa befattningar, att dugliga lärarkrafter för dem kunna förvärvas.
Att det med en så Jåg avlöning som den av kommittén föreslagna
(B 16) skall lyckas att förmå dugande krafter att speciminera för och att
kvarstanna på en lärarbefattning inom den teoretiska medicinens område
med så små löneförmåner, synes med tanke på den ekonomiskt vida gynnsammare
ställning, den praktiska läkarverksamheten erbjuder, mycket osannolikt.
Såsom ett rent minimum måste fakulteten anse, att laboratorerna
uppföras i avlöningsreglementets lönegrad B 17 och att på samma sätt, som
är föreslaget i fråga om professorerna, även laboratorerna vid universitetet
må få räknas tillhöra ortsgruppen G.

Filosofiska fakulteten i Uppsala anför i fråga om de till fakulteten knutna
befattningshavarna:

Det har från universitetens sida upprepade gånger påvisats, att de i
fråga om rekryteringen av laboratorsplatserna inom de filosofiska fakulteterna
ha att utstå en skarp konkurrens med de allmänna läroverkens lektorsbefattningar
och att därför lönen för laborator borde vara högre än
för lektor. Kommittén anser denna ståndpunkt knappast av anförda skäl
motiverad, enär laboratorsbefattningen »kommer med de studie- och befordringsmöjligheter,
som den erbjuder, att för eu vetenskapsman te sig som
betydligt mera lockande än en lektorstjänst». Kommittén finner därför,
att, om laborators- och lektorsbefattningarna sättas i samma lönegrad, några
rekryteringssvårigheter för universiteten ej torde behöva befaras.

Fakulteten vill i detta avseende erinra om att i sammanhang med den
senaste löneregleringen 1908 Kungl. Maj:t i sin proposition uttryckligen erkänt
behovet av att lahoratorslönen sattes högre än en lektorslön, och i enlighet
härmed fastställdes vid denna lönereglering för laboratorerna eu begynnelselön,
som med 500 kronor översteg den för en lektor. Sedermera
har genom löneregleringar vid läroverken detta inbördes förhållande mellan
laborators- och lektorsbefattningarna ändrats till de förras nackdel. Att ett
återställande av förhållandet till överensstämmelse med den redan tidigare
såsom riktig fastslagna principen bör ske, kan icke bortförklaras på det sätt
kommittén försökt, ett försök, vars fullföljande i analoga fall skulle leda
till orimliga resultat. Laboratorernas tjänstgöring ligger otvivelaktigt på ett
- högre plan än läroverkslektorernas och är av betydligt mera krävande art.
De kompetensfordringar, som ställas och måste ställas på de förra, äro ungefär
de samma som i fråga om professorerna, och deras tillsättande försiggår
enligt de nu gällande universitetsstatuterna i alldeles samma ordning
som dessas. Ett uppehållande av dessa kompetensfordringar torde medföra
mycket stora svårigheter, om icke någon skillnad i löneförmånerna förefinnes
mellan dessa befattningar och lektoraten vid läroverken. Erfarenheten visar
också att dylika svårigheter äro att befara.

Vad observatorsbefattningen i astronomi vid Uppsala universitet beträffar,
medför löneförhöjningen för densamma för närvarande ingen direkt merkostnad,
i det att denna befattning, så länge professor von Zeipels personliga
professur äger bestånd, skall stå vakant och observatorslönen helt och
hållet ingå i avlöningen till sagda professur. Enligt nuvarande bestämmelser
äger observatorn, i likhet med laboratorn i fysik, ingen föreläsnings -

Kungl. Maj:In proposition Nr 115.

91)

skyldighet. På alldeles samma grunder, som anförts för att i sammanhang
med en lönereglering ålägga laboratorn i fysik skyldigheten att hålla en
mindre föreläsningskurs på exempelvis 15 timmar om året, hör eu dylik
skyldighet kunna åläggas observatorn i astronomi, och skulle en sådan kurs
i anslutning till de astronomiska observationsövningarna utan tvivel vara av
nytta för undervisningen.

Fakulteten får alltså föreslå att, under förutsättning att läroverkslektorernas
lön kommer att fastställas till lönegraden B 16, laboratorn i fysik och
observatorn i astronomi måtte placeras i lönegraden B 17 eller i varje fall
i den lönegrad, som är närmast högre än den, till vilken lektorerna komma
att hänföras.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala ansluter sig i sitt yttrande
till de uttalanden, som gjorts av de medicinska och filosofiska fakulteterna
samt utformar sitt yrkande i enlighet med sistnämnda fakultets förslag. Såsom
ytterligare skäl härför anför konsistoriet:

Då befordringsutsikterna för en vetenskapsman, som söker meritera sig
för vetenskaplig lärarbefattning vid universiteten, äro vida osäkrare och
befordran senare än för läroverkslektorerna, så torde otvivelaktigt laboratorsbefattningarnas
besättande och uppehållandet av nödiga kompetensfordringar
för desamma stöta på mycket stora svårigheter, om icke någon skillnad
i löneförmånerna förefinnes mellan dessa befattningar och lektoraten vid
läroverken.

Att även med de av konsistoriet föreslagna löneförmåner laborators- och
prosektorsbefattningarna inom den medicinska fakulteten, vilka alla omfatta
teoretiska discipliner, torde bli mycket svåra att besätta med kompetenta
lärarkrafter, lider icke något tvivel, varför konsistoriet finner det i hög grad
önskvärt, att den medicinska fakultetens förslag om särskilda lönetillägg för
de ifrågavarande befattningarna likaväl som för professurerna i de teoretiskt
medicinska ämnena snarast möjligt kommer under närmare omprövning.

Vid Lunds universitet har medicinska fakulteten icke berört den föreliggande
frågan, enär några laboratorer eller prosektorer icke finnas vid fakulteten.

Filosofiska fakulteten i Lund anför i nu förevarande ämne i huvudsak
samma synpunkter som de akademiska myndigheterna i Uppsala. Av fakultetens
yttrande torde dock följande få återgivas:

Vidare har åt de ifrågavarande universitetslärarna anförtrotts en synnerligen
viktig del av den akademiska undervisningen och det är därför av stor
betydelse för universitetet, att dessa befattningar besättas med de kvalificerade
personerna och att dessa icke efter en kortare tjänstetid på grund av
ekonomiska skäl söka sig ut till läroverken.

Den av kommittén framhållna omständigheten, att laboratorsbefattningen
med de studie- och befordringsmöjligheter, som erbjudas, skulle för en vetenskapsman
te sig som betydligt mera lockande än en lektorstjänst, synes
fakulteten ej böra komma i betraktande vid bestämmandet av lönegraden
för dessa befattningshavare. Visserligen har inom vårt land vetenskaplig
verksamhet vanligen i stor utsträckning bedrivits mera av ideella än ekonomiska
grunder och vad laboratorernas befordringsmöjligheter angår, så äro

Framställning
frän
laboratorer
m. fl. vid
karolinska
institutet.

100 Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

dessa icke beroende av den tjänsteställning de innehava, utan i första hand
av de vetenskapliga meriter, söm de kunna förskaffa sig. Det vetenskapliga
arbetet måste de utföra på de tider, som ej upptagas av deras tjänståligganden
och under ferierna. Detta arbete är dessutom också i regel förbundet
med icke ringa ekonomiska uppoffringar, varför även deras befordringsmöjlighet
till professors ställning blir i väsentlig mån betingad av den
lön de erhålla.

På grund av vad sålunda anförts, anser sig fakulteten böra föreslå, att
de ifrågavarande befattningshavarna måtte erhålla en högre lön än lektorer,
och finner fakulteten, att begynnelselönen bör sättas 500 kronor högre än
den av kommittén föreslagna eller till 8,360 kronor med 9,800 kronor som
slutlön. Dessa lönesummor har fakulteten föreslagit under förutsättning, att
lektorslönerna vid en kommande lönereglering bestämmas enligt lönegraden
B 16.

Det större akademiska konsistoriet i Lund hänvisar till filosofiska fakultetens
yttrande i ämnet.

Karolinska institutets lärarkollegium instämmer i den av professor K. F.
Johansson m. fl. inom kommittén avgivna reservationen.

Till sist har jag att erinra om ett av statskontoret i dess yttrande över
kommittéförslaget gjort uttalande, vilket torde hava avseende å den föreslagna
löneregleringen för laboratorer m. fl. Statskontoret yttrar:

Statskontoret vill erinra om att kommittén ifrågasatt åtskilliga till nuvarande
andra normalgraden hörande befattningshavares placering i 16:e
lönegraden. Statskontoret, som anser sig böra tillstyrka detta förslag, vill
dock i likhet med kommittén framhålla att, därest så sker, ett flertal andra
befattningshavare inom statsförvaltningen, nu placerade i 15:e lönegraden,
torde böra uppflyttas i 16:e lönegraden.

Innan jag ingår på bedömande av kommitténs förslag och de däröver
avgivna utlåtandena, vill jag erinra om en av ordinarie laboratorer och prosektorer
vid karolinska institutet till Kungl. Maj:t ingiven framställning i
lönefrågan.

Det framhålles, att den nu bestående skillnaden av 1,500 kronor mellan
slutlönen för ordinarie professorer å ena sidan och ordinarie laboratorer och
prosektorer å den andra måste för framtiden bibehållas. Detta syntes berättigat
med hänsyn därtill, att ifrågavarande tjänster ej vore att betrakta
som passageplatser, då de vore förenade med pension och sålunda vore avsedda
att uppbära en oberoende existens som självständiga vetenskapliga
lärare. Därför tillsattes de också efter samma grunder som professurer.
Vidare påpekas, att laboratorerna och prosektorerna i förhållande till undervisning
och vetenskapligt arbete intaga en likartad ställning med professorer
och att följaktligen desamma synpunkter, som kunde föranleda en ändring
av professorernas löneförmåner, i lika grad och i samma riktning borde
följas av en förändring i laboratorers och prosektorers avlöning. Det ville
synas, som om dylika synpunkter varit bestämmande vid förra löneregleringens
tillkomst, i det att laboratorslönen då sattes ungefär mitt emellan
professors och läroverkslektors. Samma relativa gradation borde alltjämt
bibehållas.

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Kommitténs förslag att de ordinarie lärarna av nu ifrågavarande kategori
inom medicinsk och filosofisk fakultet skola i avlöningshänseende likställas
finner jag välgrundat. Det står i överensstämmelse med från universiteten
upprepade gånger framställda önskemål och synes sakligt fullt motiverat ej
minst av den ofta framhållna betydelsen för universitetsundervisningen att
få de filosofiska fakulteternas befattningar besatta med fullt kvalificerade
innehavare. I vad mån och i vilken utsträckning en ökad undervisningsskyldighet
bör vid nu angivna förhållande åläggas innehavarna av sistnämnda
befattningar, torde framdeles få bliva föremål för närmare övervägande.

Vad så beträffar den löneställning, som kommittén ifrågasatt för dessa
tjänstinnehavare, hava de akademiska myndigheterna icke ansett sig kunna
helt godtaga densamma. Den av kommittén framförda jämförelsen med de
s. k. andragradstjänstemännen inom förvaltningen (sekreterargraden) synes
mig föga klargörande och sakligt sett lika litet övertygande som den ofta åberopade
jämförelsen mellan professorerna och förvaltningens tredjegradstjänstemän
(byråchefsgraden). Mera befogad kan då jämförelsen med läroverkens
lektorer förefalla. Men även denna synes mig vara från flera
synpunkter mindre givande.

Vid bedömande av frågan om de ordinarie laboratorernas löneställning
bör enligt min mening jämförelser ej sökas med befattningar inom andra
verksamhetsområden. Det synes mig vara mera naturligt och ändamålsenligt
att göra jämförelserna med befattningar inom samma institutioner,
till vilka deras verksamhet är förlagd, och härvid böra i så fall professorerna
och docentstipendiaterna främst komma ifråga såsom de befattningshavare,
vilkas avlöningsförhållanden böra tjäna som utgångspunkt och
ledning.

Professor åtnjuter nu enligt stat 7,500 kronor i begynnelselöu och 8,100
kronor i slutlön. Ordinarie laborator i medicinsk fakultet, med vilken jag
ansett motsvarande befattningshavare i filosofisk fakultet böra likställas,
har i begynnelselön 5,600 kronor och uppnår en slutlön av 6,600 kronor.
Professorn uppnår sin slutlön efter fem år, laboratorn efter tio. Jag har
vid prövning av laboratorernas lönefråga funnit skäligt förorda, att avlöningen
för dessa befattningshavare höjes i ungefärligen samma relation med
vad jag tänkt mig utgöra ökningen av professorslönen. I det föregående
har jag föreslagit för professor en begynnelselön av 12,000 kronor och en
slutlön av 13,000 kronor efter fem år. Med utgångspunkt härifrån och med
bibehållande av antalet ålderstillägg har jag funnit skälig laboratorslön böra
uPPgå till 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar,
med rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor efter respektive
5 och 10 år, varigenom slutlönen skulle uppgå till 10,000 kronor.

Jag erinrade nyss om relationen till docentstipendierna. Skillnaden mellan
nuvarande docentstipendium, 5,000 kronor, och laborators nu utgående be -

Deparlc

mmtsehefen.

Prosektorsbefattningen

inom medicinska
fakulteten
vid
Uppsala
universitet.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

gynnelselön enligt stat, 5,600 kronor, är uppenbarligen alldeles för liten.
Kommittén föreslår en höjning av docentstipendium till 6,000 kronor, ett
förslag, som jag, såsom framgår av vad jag längre fram kommer att anföra,
ansett mig böra biträda. Den skillnad mellan docentstipendium, 6,000
kronor, och laborators begynnelselön enligt mitt förslag, 9,000 kronor, finner
jag fullt befogad, om man tager i betraktande såväl de krav, som ställas
på laboratorerna, som deras tjänståligganden i förhållande till docentstipendiaternas.

Beträffande de ordinarie laboratorerna har ifrågasatts en tillämpning av
det nya lönesystemets ortsgruppering. En sådan tillämpning har man emellertid
icke tänkt sig beträffande professorerna eller docentstipendiaterna.
Jag finner det mindre tilltalande att i detta hänseende göra en skillnad
mellan varandra i avseende å verksamhetens art så likställda lärargrupper
som de nu nämnda.

För envar av samtliga under denna avdelning omförmälda ordinarie befattningshavare
föreslår jag alltså en avlöning av 9,000 kronor, därav 6,000
kronor skola utgöra lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt
till två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, efter respektive
fem och tio år. Till pensionsfrågan återkommer jag i det följande.

Vad till sist beträffar de två laboratorsarvodena å karolinska institutets
stat, nu vartdera å 4,000 kronor, vilka av kommittén föreslagits höjda till

6,000 kronor, har jag intet att erinra mot detta förslag. Då dessa arvoden
ursprungligen tillkommo, ansågos de böra sättas ett vart till i stort sett hälften
av professors avlöning. Kommitténs förslag, jämfört med vad jag ifrågasatt
såsom professorslön, står ock i överensstämmelse härmed.

I fråga om vissa av nu förevarande befattningar föreligga emellertid omständigheter,
som föranleda en närmare undersökning och särskilda förslag
från min sida. Jag har i det föregående berört frågan om ombildning av
den extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala
universitet till en laboratorsbefattning i samma ämnen. Nu vill jag
först i korthet erinra om prosektorsbefattningen inom medicinska fakulteten
i Uppsala.

Denna prosektorsbefattning är för närvarande i löneavseende likställd med
laboratorsbefattningarna, och bör såsom av ovan sagda framgår givetvis
framdeles så också vara fallet. I avseende å innehavaren av denna tjänst,
professorn O. M. Ramström råder emellertid ett särskilt förhållande.

Ramström innehade före 1908 års lönereglering en då i staten uppförd
extra ordinarie professorsbefattning i anatomi, med tjänstgöringsskyldighet
för innehavaren såsom prosektor. Avlöningen var i staten upptagen till

4,500 kronor samt 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, jämte rätt till
två ålderstillägg å 500 kronor. Denna professorsbefattning ansågs emeller -

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tid vid löneregleringen böra i staten ersättas med vad den i själva verket
innebar, nämligen en prosektorsbefattning. Ramström, vilken förklarade sig
villig övergå från extra ordinarie professorsbefattningen till prosektorstjänsten,
kom vid löneregleringen i åtnjutande av sedvanlig prosektorsavlöning,

5,600 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor, samt därutöver
ett personligt lönetillägg å 400 kronor från allmänna indragningsstaten.
Avlöningsförmånerna för honom uppgingo sålunda — i likhet med vad fallet
var beträffande dåvarande extra ordinarie professorn greve Mörner — till

6.000 kronor i begynnelse- och 7,000 kronor i slutlön. Härtill komma, förutom
dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring med 950 kronor samt för budgetåret
1924—-19^5 provisoriskt lönetillägg med 970 kronor, vadan alltså för
Ramström, som intjänat båda ålderstilläggen, samtliga avlöningsförmånerna,
frånsett dyrtidstillägg, utgöra 8,920 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den
18 december 1908 skall Ramström benämnas professor och äga att, lika
med å stat uppförda professorer vid universitetet, deltaga i universitetets
vetenskapliga och ekonomiska förvaltning.

Löneregleringskommitténs förslag i avseende å ifrågavarande prosektorsbefattning
innebär, att densamma hänföres till lönegraden B 16 samt att
dess nuvarande innehavare, Ramström, tillerkännes från allmänna indragningsstaten
ett lönetillskott av 480 kronor, utgörande skillnaden mellan lönegraderna
B 16 och B 17.

I sitt yttrande över kommittébetänkandet framhåller medicinska fakulteten
såsom rättvist, att Ramström med bibehållande av föreskrivet personligt
lönetillägg i likhet med övriga professorer placeras i ortsgruppen G.
Skulle emellertid de övriga professorernas löner bliva högre än kommittén
föreslagit, borde en motsvarande ändring ske även beträffande Ramströms
löneförmåner.

Enligt konsistoriets mening fordrar rättvisan, att vid en lönereglering de
personliga lönetilläggen beräknas så, att Ramströms samtliga löneförmåner
höjas i samma proportion, som av konsistoriet föreslagits för de ordinarie
professorerna.

Jag delar kommitténs uppfattnihg därom, att man vid prövning av Ramströms
avlöningsförmåner bör utgå från den avlöning, som må komma att
bestämmas för laborator i medicinsk fakultet. Jag har för laborator föreslagit
en avlöning av 9,000 kronor jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor. Billigheten synes mig nu fordra, att Ramström allt fortfarande
kommer i åtnjutande av ett personligt lönetillägg, vilket bör såsom
nu utgå å allmänna indragningsstaten. Jag vill föreslå detta tillägg till

1.000 kronor. Ramström skulle sålunda, då han befinner sig i högsta lönegraden,
komma i åtnjutande av en totalavlöning av 11,000 kronor, frånsett
dyrtidstillägg. Jag finner denna höjning rimlig i förhållande till vad
som föreslagits för de ordinarie professorerna. För de sistnämnda skulle

Ombildning
av laboratorsbefattningen

i experimentell
patologi
och patologisk
anatomi
vid universitetet
i Uppsala
till en
laboratorsbefattning
i
patologisk
anatomi.

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

löneökningen — frånsett minskningen i dyrtidstilläggen — bliva 2,600 kronor
i begynnelse- och 2,160 kronor i slutlön, härvid räknat med samtliga de
löneförmåner, som för innevarande budgetår utgår till professor. För Ramström
skulle med samma utgångspunkt enligt mitt förslag löneökningen bliva
2,080 kronor.

Vidare vill jag beröra en uppkommen fråga om ombildning av laboratorsbefattningen
i experimentell patologi och patologisk anatomi vid Uppsala
universitet till eu laboratorsbefattning i patologisk anatomi.

I skrivelse den 7 april 1924 gjorde medicinska fakulteten i Uppsala framställning
om ombildning av dess laboratorsbefattning i experimentell patologi
och patologisk anatomi till en laboratorsbefattning i enbart patologisk
anatomi ävensom om viss ändring i instruktionen för innehavaren av denna
laboratorstjänst.

Fakulteten anförde till stöd härför i huvudsak följande:

Fakulteten ägde icke någon ordinarie lärarbefattning i rättsmedicin, oaktat
detta ämne vore examensämne i medicine licentiatexamen. Hittills hade
examinationen skötts av någon av lärarna i fakulteten på särskilt förordnande
och mot särskilt arvode, men ingen av lärarna hade skyldighet att
mottaga ett dylikt förordnande. Att detta innebure ett missförhållande, vore
uppenbart. Fakulteten hade också länge varit betänkt på att söka ändring
häri men avhållits därifrån i avvaktan på en definitiv lösning av frågan om
rättsmedicinalväsendets ordnande i dess helhet. Denna senare fråga hade
nämligen länge stått på dagordningen och åtskilliga förslag till dess ordnande
hade förelegat, men intet hade ännu fastställts. I de olika förslag,
som framställts, hade enighet rått därom, att vid det definitiva ordnandet
av rättsläkarfrågan i landet en lärartjänst i rättsmedicin borde upprättas i
Uppsala, vars innehavare jämväl borde vara rättsläkare i ett rättsläkardistrikt
med Uppsala som centrum. Om eller när detta förslag kunde realiseras vore
emellertid för närvarande omöjligt att avgöra. I avvaktan därpå ansåge
fakulteten, att en provisorisk anordning borde företagas, som åtminstone tillförsäkrade
fakulteten examinator i ämnet,

Alltsedan 1899 hade laboratorn i experimentell patologi och patologisk
anatomi, professorn A. E. Yestberg innehaft förordnande som examinator
och lärare i rätts- och statsmedicin samt ''därför uppburit ett arvode av 1,000
kronor för år av de till Kungl. Maj:ts disposition å universitetets stat ställda
medlen. Det syntes också vara det naturliga, att examinationen i rättsmedicin
knötes vid någon av lärarbefattningarna i patologisk anatomi, så
länge icke en självständig lärarbefattning i rättsmedicin funnes. Länge hade
det framhållits som ett steg mot detta mål att laboratorstjänsten i experimentell
patologi och patologisk anatomi bleve ombildad till eu professur i
patologisk anatomi och rättsmedicin, såsom fallet vore med motsvarande
tjänst vid universitetet i Lund. Men för närvarande ansåge sig fakulteten icke
böra sätta detta ifråga utan avvakta den föreslagna omorganisationen av rättsmedicinalväsendet
och den i samband därmed stående frågan om den blivande
rättsläkartjänstens i Uppsala omfattning och ställning till fakulteten.

Däremot syntes det vara angeläget för fakulteten att i samband med snart

105

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

stundande ledighet — Vestberg uppnådde pensionsåldern i juni 1924 —
sådan anordning vidtoges, att med ifrågavarande laboratorstjänst kundo genom
tillägg till nu gällande instruktion förenas skyldighet att — såsom hittills
mot särskilt arvode — uppehålla examinationen och eventuellt på förslag
av fakulteten undervisning i rätts- och statsmedicin i samma utsträckning
som hittills, det vill säga kort kurs i grunderna för utarbetande av rättsmedicinska
utlåtanden.

När ifrågavarande befattning år 1888 upprättades, erhöll den benämningen
laboratorsbefattning i experimentell patologi och patologisk anatomi, med
hänsyn till den vikt och betydelse, som den då nya vetenskapsgrenen bakteriologi
ägde inom patologien. Sedan numera en särskild professur i hygien
och bakteriologi upprättats vid universitetet, förelåge icke längre något
behov av att ifrågavarande laboratorstjänst i främsta rummet framstode som
en tjänst i »experimentell patologi» (bakteriologi) utan med hänsyn till den
laboratorn åliggande undervisningsskyldigheten, vilken fortfarande syntes väl
avpassad efter undervisningens krav, borde tjänsten redan i namnet angivas
såsom framför allt en lärarbefattning i patologisk anatomi, i vilket namn då
inbegrepes såväl allmän som speciell patologisk anatomi. En sådan ändring
syntes också önskvärd för att full klarhet om lärarbefattningens omfattning
kunde vinnas, när densamma skulle tillsättas.

Fakultetens framställning tillstyrktes av det större akademiska konsistoriet,
och i skrivelse den 8 maj 1924 gjorde kanslern framställning hos
Kungl. Maj:t i ämnet.

Genom beslut den 30 maj 1924 fastställde Kungl. Maj:t instruktion för
innehavaren av ifrågavarande laboratorsbefattning, innebärande utöver vad
som förut gällde skyldighet för tjänstinnehavaren att uppehålla examination
och undervisning i rätts- och statsmedicin.

Andrad benämning å ifrågavarande laboratorsbefattning är emellertid, såsom
innebärande en ändring i universitetets stat, av beskaffenhet att böra
underställas riksdagen. Jag har i detta hänseende intet att erinra mot myndigheternas
förslag, och är i mitt i det följande framlagda statförslag laboratorsbefattningen
uppförd såsom en laboratorsbefattning i patologisk anatomi.

Om observatorslönen vid Uppsala universitet, vilken tillsvidare skall ingå
i de. löneförmåner, som tillkomma professor von Zeipel såsom innehavare
av en personlig professur, har jag i det föregående uttalat mig.

4, Docentstipendier och arvoden till vikarierande akademiska

lärare.

I nu förevarande sammanhang vill jag endast upptaga frågan om beloppen
av docentstipendier och vikariatsarvoden. Till spörsmålet om de närmare
villkor och bestämmelser, vilka böra knytas vid innehavande av ifrågavarande
stipendier, återkommer jag i det följande.

Lönereg

leringskom mittén.

Myndig
h eternas yttranden.

Framställningar
från do
centföreningarna
i Uppsala
och
Tamd.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

a) Docentstipendier.

Docentinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet var föremål
för en genomgripande omorganisation vid 1919 års riksdag. Då upphävdes
den förutvarande skillnaden i fasta och rörliga stipendier och samtliga stipendier
blevo knutna till viss fakultet eller sektion d. v. s. fasta i dittills
hävdvunnen mening. Beloppet, som förut varit 2,500 kronor för fast och

2,000 kronor för rörligt stipendium, höjdes till 5,000 kronor, varvid förutsattes,
att tillfällig löneförbättring ej skulle utgå härå. Å dessa belopp utgår
emellertid dyrtidstillägg efter sedvanliga grunder.

Högskolornas löneregleringskommitté säger sig ej hava anledning att ifråga
om docentstipendierna föreslå annan förändring, än att stipendiebeloppet
höjes med 20 procent till 6,000 kronor.

I sina yttranden över kommittéförslaget hava de akademiska myndigheterna
föga berört frågan om docentstipendiernas belopp. Vid Uppsala
universitet har endast det större akademiska konsistoriet förklarat sig ej
hava något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Medicinska fakulteten
vid universitetet i Lund anser ökningen onödigt stor, då dessa stipendier
reglerades så sent som år 1919 till ett belopp, som för dåvarande
förhållanden måste anses tillfredsställande. En ökning med 500 kronor anser
fakulteten tillräcklig. Filosofiska fakulteten i Lund har mot förslaget
intet att erinra. I övrigt har frågan om docentstipendiernas belopp icke
berörts.

I vissa till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser hava docentföreningarna i Uppsala
och Lund framställt åtskilliga erinringar mot kommittéförslaget beträffande
docentstipendiernas storlek.

I skrivelse den 8 november 1922 framhåller docentföreningen i Lund bland
annat följande:

Stipendiernas storlek bör icke fastställas på måfå utan efter grunder, likartade
dem, som tillämpas för övriga lärarkrafter vid statens bildningsanstalter.
Då docenterna i alla de stycken, som för lönefrågan äro av betydelse,
nämligen i avseende å utbildning, ekonomiska behov och betydelse
för kulturarbetet, äro fullt jämställda läroverkslektorerna, böra docentstipendierna
icke sättas lägre än läroverkslektors lön i första lönegraden. Denna
uppfattning är den enda, som vilar på objektiva och rättvisa grunder, och
häri ligger ett nödvändigt villkor för en tillfredsställande rekrytering av docentkåren.

Docentföreningen i Uppsala yttrar i skrivelse den 11 november 1922 bland
annat:

Kommittéförslaget innebär ej någon verklig höjning av docentstipendierna,
då en motsvarande reducering av dyrtidstilläggen skulle äga rum.

En bland de ledande tankarna vid bestämmandet av docentstipendiernas

Kunyl. Majits proposition Nr 115.

107

nuvarande belopp var att de skulle sätta en ung vetenskapsman i tillfälle
att utan större ekonomiska bekymmer kunna ägna sin tid åt forskning.
Docentföreningen anser emellertid, att detta icke nås genom de nuvarande
docentstipendierna. Då docentstipendium får åtnjutas i sex år, undantagsvis
i högst sju år, komma i regel åtskilliga år att förflyta, under vilka docent
ej har stipendium. Med dessa förhållanden för ögonen kan man ej anse,
att nuvarande docentstipendier, huru mycket större de än äro i förhållande
till de stipendier, vilka utgingo för ett tio-tal år sedan, giva sina innehavare
den grad av ekonomiskt oberoende, som avsetts med docentstipendier. Med
sparsamhet kan stipendiet räcka till livsuppehälle, bokinköp och vissa tryckningskostnader,
men redan förräntning av de för doceututbildning dyra studiekostnaderna
torde docenten nödgas att avstå från och att grunda familj
blir för honom, såvida han ej har egen förmögenhet, naturligen omöjligt.
Den ekonomiska standard, vilken för docentföreningen i stället framstår såsom
ägnad att avhjälpa de missförhållanden, vilka i ekonomiskt hänseende
aro förbundna med docentanställning, är läroverkslektorns, varvid förutsattes,
att docentstipendiet hela tiden utgår med det belopp, en läroverkslektor (vid
provårsläroverk) i första lönegraden erhåller. Enligt gällande lönebestämmelser
är detta belopp 6,400 kronor jämte dyrtidstillägg enligt högre grunder.
Beträffande utbildning står docenten och läroverkslektorn på ungefär
samma plan; docentens vetenskapliga kvalifikationer äro naturligen överlägsna
lektorns men å andra sidan har lektorn genomgått provår, vilket i
viss mån kan kompensera hans lägre vetenskapliga kvalifikationer. Beträffande
den tid, som förflyter, innan docenten och lektorn från docentanställningen,
resp. första lärarförordnandet kommer till sitt stipendium resp. sin
lektorslön ligga även förhållandena i stort lika. Docenten får i regel några
år vänta på sitt stipendium, lektorn får kanske något längre tid tjänstgöra
som extra lärare, men i så fall kompenseras en eventuellt längre väntetid
av att han som extra lärare åtnjuter lön. Beträffande den undervisningsskyldighet,
som enligt nu gällande stadganden åvilar en docent och en lektor,
är skillnaden till lektorns nackdel ej så betydande, sedan den akademiska
undervisningsskyldigheten för docenterna väsentligen höjts. Att docenten
men icke lektorn i många fall äger utsikt till den befordran, vilken professur
utgör, kan anses kompenseras av att docentens ställning hela docenttiden
är osäker — ofta försitter han genom att stanna vid universitetet
andra möjligheter till befordran — samt att han under sin docenttid ägnar
sig åt ett vetenskapligt arbete, för vilket fordras både särskilda kvalifikationer
och en påfrestande arbetsinsats, vartill icke på någon annan statsbana torde
finnas motstycke.

I en ytterligare skrivelse i ämnet den 15 december 1923 har docentföreningen
i Lund framfört vissa synpunkter ifråga om docentstipendiernas
storlek samt hemställt, att densamma måtte fixeras efter den av 1919 års
riksdag fastställda proportionen till den blivande professorslönen. Docentföreningen
anför bland annat:

Den år 1919 vidtagna höjningen av docentstipendierna var ej att anse
som blott och bart en »löne»-förbättring, då den nämligen förbands med en
nära till det dubbla uppgående utökning av docentens åliggande ifråga om
akademisk undervisning mot den som förut ålegat honom. I anledning av
tidigare framförda önskemål hade kraven på stipendiernas höjande till likhet

108

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

med lektorslönerna avböjts. Riksdagen hade också 1919 förklarat sig med
hänsyn tagen till den åt professorerna samma år beviljade tillfälliga löneförbättringen
finna de föreslagna beloppen för docentstipendierna »lämpligt avvägda».

I löneregleringskommitténs förslag hade emellertid ingen hänsyn tagits till
denna av 1919 års riksdag såsom lämplig fastställda proportion mellan professorslönerna
och docentstipendierna. Det belopp av 1,000 kronor, med vilket
det senare skulle höjas, avsåge blott en kompensation för den minskning i
de på det nuvarande beloppet utgående dyrtidstilläggen, som med förändrade
grunder för dyrtidsbidrag skulle uppstå, och komme sålunda icke att medföra
någon reell förbättring av docenternas nuvarande stipendieförmåner.
Redan detta förslag innebär en om ock mindre förskjutning i nyssnämnda
proportion till docenternas nackdel. Högst avsevärd bleve emellertid denna.
om statsmakterna vid ett definitivt fastställande av universitetens lönestater
skulle följa professor K. F. Johanssons reservation eller den från univer
sitetshåll senare framställda begäran om en ytterligare höjning av detta se;
nare belopp. År 1919 var proportionen mellan en professorslön och ett do
centstipendium 8,500:5000= 170:100. Enligt det Johanssonska förslaget
skulle nämnda förhållande bli 11,940:6000 = 199: 100, medan med ett bibehållande
av den ursprungliga proportionen docentstipendiet i detta fall
rätteligen borde sättas till ungefär 7,000 kronor.

De tungt vägande skäl, som framförts för en utökning av professorslönerna
utöver kommittéförslaget kunna i ej ringa- utsträckning anföras även för en
höjning av det av kommittén föreslagna beloppet med vilket docentstipendierna
skulle utgå. Professorernas och docenternas arbete är till stor del
ensartat. Den större och mera maktpåliggande undervisningsskyldighet jämte
examinationer, som åligga de förra, uppväges ofta i betydande mån av det
forcerade vetenskapliga forskningsarbete, en docent måste ägna sig åt, för
att med utsikt till framgång kunna bestå i konkurrensen om en fast lärarplats
på den akademiska banan. Så visst som det måste betraktas som ett
statsintresse att tillvarataga de vetenskapliga begåvningarna för universitetens
professurer och därmed också för den vetenskapliga kulturen och den
andliga odlingen överhuvudtaget genom att bereda dem eu efter arten och
betydelsen av deras verksamhet avpassad ekonomisk ställning, så måste det
även från det allmännas sida sörjas för att icke de med docentorganisationen
avsedda ändamålen äventyras.

Efter erinran om ett förut återgivet uttalande av juridiska fakulteten i
Uppsala om svårigheten att vid fakulteten kunna fästa docenter fortsätter
docentföreningen:

Faran för en avbefolkning av universitetsbanan ställer sig naturligtvis
störst för de juridiska och medicinska fakulteternas vidkommande, där konkurrensen
med andra, statliga som enskilda, befattningar med ofta vida förmånligare
ekonomiska villkor än dem, universiteten kunna bereda sina befattningshavare,
gör sig starkt gällande. Men den förefinnes även för de
filosofiska fakulteterna, till vilka det större antalet docenter höra.

Vad som av löneregleringskommittén framhålles om laboratorerna äger
jämväl tillämpning på docenterna, såväl beträffande rekryteringen av deras
egen kår som av professorskåren. Med tanke på ett fortsatt orubbat bedrivande
av det vetenskapliga arbetet vid universiteten och på docenternas egna

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

109

legitima anspråk på eu någorlunda säker ekonomisk basis för sin existens
måste det anses som ett minimikrav, att den vid nämnda tillfälle bestämda
proportionen mellan lektorslön och docentstipendium (5,800: 5,000 = 116: 100)
vid en stundande definitiv lönereglering åtminstone ej avsevärt förskjutes
till docenternas nackdel. Detta skulle emellertid bli fallet, om statsmakterna
fastställde de båda kårernas löne- resp. stipendieförmåner i överensstämmelse
med resp. kommittéers förslag (8,340:6 000 = 139:100), medan däremot med
utgångspunkt från nämnda lektorslön docentstipendiernas storlek lämpligen
borde sättas till 7,000 kronor (8,340:7 000 = 119:100), ett belopp, vilket
dessutom, såsom ovan framhållits, även skulle ställa docentstipendiernas
storlek i av 1919 års riksdag som lämplig fastställd proportion till en med
11,940 kronor utgående professorsavlöning.

I en än ytterligare skrivelse i ämnet av den 31 januari 1925 har docentföreningen
i Lund framfört önskemål om inrättande av ett antal nya fasta
docentstipendier, avsedda att utan tidsbegränsning tilldelas särskilt förtjänta
docenter efter tilländalupen nu stadgad stipendietid för fortsatt vetenskapligforskning.
Över denna framställning hava infordrats yttranden från vederbörande
akademiska myndigheter. Dessa yttranden hava icke ännu inkommit
till ecklesiastikdepartementet.

Då docentinstitutionen år 1919 var föremål för en genomgripande revision,
blevo docentstipendierna väsentligt höjda, nämligen till dubbla beloppet av
vad de förut uppgått till. Även om av såväl dåvarande departementschefens
uttalande till vederbörande statsrådsprotokoll (prop. nr 244, sid 21) som av
riksdagens skrivelse i ämnet (nr 208, sid. 5) framgår, att vid fastställande
av nu utgående belopp en hänvisning skedde till den då samtidigt vidtagna
provisoriska höjningen av professorernas och laboratorernas löner, synes mig
nämnda förhållande ej vara av den beskaffenhet, att det lämpligen bör tagas
till intäkt för den åskådningen, att docentstipendierna då sattes i viss proportion
till professorslönerna. Vill man bibehålla de nuvarande docentstipendiemas
karaktär, torde en alltför prononcerad relation till de lönebelopp,
som utgå till fast anställda befattningshavare vid vare sig universitet eller
läroverk, icke böra sökas. De skäl, som föranlett mig förorda en höjning av
professorernas och laboratorernas löner utöver vad kommittén föreslagit, äro
enligt min mening icke i samma utsträckning för handen i avseende å docentstipendierna.
Vid ett noggrant övervägande av de på denna fråga
inverkande omständigheter har jag kommit till den uppfattningen, att
även vid mitt förslag i fråga om avlöningsförhållandena för professorer och
laboratorer ett biträdande av kommittéförslaget om docentstipendiernas höjning
från 5,000 kronor till 6,000 kronor torde vara att tillstyrka.

Vad angår det från docent föreningen i Lund senast framförda önskemålet
om ett antal nya docentstipendier, avsedda att tilldelas särskilt förtjänta
docenter efter tilländalupen, nu stadgad stipendietid, finner jag kravet härutinnan
behjärtansvärt och förtjänt att tagas under närmare omprövning.
Önskvärt vore, om något kunde göras i angiven riktning för att bereda till -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Lönereg leringskom mittén.

fälle till fortsatt vetenskapligt arbete åt sådana docenter, som visa sig figa
särskilda förutsättningar härför. Frågan är emellertid, såsom jag angivit,
föremål för prövning av vederbörande akademiska myndigheter, och jag
har därför icke ansett mig kunna upptaga densamma till närmare behandling
i nu förevarande sammanhang.

b) Arvoden till vikarierande akademiska lärare.

I samband med den omreglering av docentinstitutionen, som beslöts vid
1919 års riksdag, fastställdes även nya grunder för beräkning av arvoden till
vikarierande akademiska lärare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår normalt vikariatsarvode vid förordnande
med full professorstjänstgöring med 5,500 kronor för år räknat.
I detta arvode inträder en successiv förhöjning. Vikarie, som under minst
fem års tid innehaft anställning som docent vid något av rikets universitet
eller karolinska institutet och som redan förut under sammanlagt minst ett
års tid med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid
någon av nämnda läroanstalter, kan av kanslern efter vederbörandes förslag
tillerkännas vikariatsarvode efter 6,000 kronor för år, därest vikariatstiden
omfattar sammanlagt minst ett år. Under enahanda förutsättning kan,
därest vikariatstiden omfattar sammanlagt minst tre år, arvodet utgå efter

6,500 kronor för år. Arvodet till vikarie å laborators- och dylik befattning
utgår efter 5,000 kronor för år. Där särskilda förhållanden sådant påkalla,
äger Kungl. Maj:t förordna om vikariatsarvodets utgående efter andra grunder
än nu angivits. Vid partiellt förordnande äger kanslern att för varje
gång allt efter förordnandets omfattning fastställa arvodesbeloppet intill förenämnda
för olika fall angivna belopp.

Beträffande sättet för vikariatsarvodens utgående är föreskrivet, att tjänstgöringspenningar,
lön och docentstipendium i nu nämnd ordning och i den
mån de äro härför tillgängliga skola tagas i anspråk för vikariens ersättande.
Om nämnda medel ej äro tillräckliga för vikariens fulla ersättande, utgår
erforderligt tillskott från det för vartdera universitetet och karolinska institutet
uppförda ordinarie förslagsanslaget till arvoden åt vikarierande akademiska
lärare (5,000 kronor för vartdera universitetet och 2,000 kronor för
karolinska institutet).

Under erinran att vikariatsarvodenas belopp så nyligen varit föremål för
statsmakternas prövning, har löneregleringskommittén ansett beloppen nu
endast böra omräknas med hänsyn till de förändrade grunderna för dyrtidstilläggets
beräkning, och föreslår kommittén därför, att arvodena höjas
med 20 procent, varigenom hittillsvarande arvodet å 5,000 kronor skulle utgå
med 6,000 kronor, arvodet å 5,500 kronor med 6,600 kronor, arvodet å

6,000 kronor med 7,200 kronor och arvodet å 6,500 kronor med 7,800
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

111

Förslagsanslagen till vikarierande akademiska lärare skulle av sådan anledning
behöva böjas till 6,000 kronor, respektive 2,400 kronor. Beträffande
anslaget till karolinska institutet påpekar kommittén, att enligt vad kommittén
i annat sammanhang föreslår i anslaget skulle inräknas även det nu å ordinarie
stat uppförda anslaget 1,500 kronor för uppehållande av en del av
rektors undervisningsskyldighet. Enligt kommitténs förslag skulle samtliga
ifrågavarande anslag ingå i de av kommittén föreslagna allmänna anslagen
till vikariatsersättningar vid de båda universiteten och karolinska institutet.

Av de akademiska myndigheterna har — i den mån frågan om vikariatsarvoden
berörts — allenast det större akademiska konsistoriet i Uppsala
förklarat sig icke hava något att erinra mot kommitténs förslag. I övrigt
hava på sina håll åtskilliga gensagor yppats mot kommittéförslaget.

Juridiska fakulteten i Uppsala förutsätter, att, därest de av fakulteten
angivna grunderna för bestämmande av juris professorernas avlöning vinna
beaktande, jämväl vikarierna erhålla den förbättrade ställning, som skäligen
betingas av de ordinarie professorernas lönestandard och som kan göra det
möjligt för fakulteten att för dessa viktiga uppdrag förvärva personer med
erforderlig skicklighet.

Teologiska fakulteten i Lund har fäst sig vid den oproportionerligt ringa
ökningen utöver docentstipendium för professorsvikariat, om man tager
hänsyn till det mångdubbla arbetet, vilket därtill kunde vara direkt hinderligt
för speciminering för professur.

Medicinska fakulteten i Lund anser en ökning med 1,000 kronor å vikariatsarvodet
för full professorstjänstgöring vara bestämt att förorda. En skillnad,
såsom nu vore fallet, av endast 500 kronor i arvode för docent, som helt
skötte professur, och för sådan, som endast fullgjorde sina skyldigheter som
docentstipendiat, anser fakulteten allför ringa. Fakulteten, som anser, att
docentstipendiums belopp bör bestämmas till 5,500 kronor, föreslår därför
såsom vikariatsarvode vid full professorstjänstgöring 6,500 kronor med
möjlighet enligt nu gällande bestämmelser till två tillägg å vartera 500
kronor på detta belopp.

Aven filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund fäster uppmärksamheten
på den orimligt ringa skillnaden mellan vikariatsarvodena och docentstipendierna,
en skillnad, som icke i någon mån motsvarade den ökning i
arbetsbördan, som vikariatet medförde.

Erfarenheten har — säger fakulteten — till fyllest ådagalagt, vilka betydande
olägenheter härav kunde bliva följden. Fakulteten kunde under
sådana förhållanden svårligen medgiva, att den jämförelsevis korta tid,
under vilken de nuvarande stadgandena om vikariatsarvodena varit i tilllämpning,
vore tillräckligt motiv för bibehållandet av ett uppenbart fel i
avlöningssystemet. Vikariatsarvodena borde enligt fakultetens mening höjas
ungefär i den proportion, fakulteten vid ett annat tillfälle ifrågasatt, nämligen

1,000 kronor över docentstipendium.

Myndig heternas yttranden.

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Framställningar
från
docentföreningarna

i Uppsala
och Lund.

I sin första till Kungl. Maj:t ingivna skrivelse av den 8 november 1922
har docentföreningen i Lund påpekat, att, om professorernas löner bleve
väsentligt ökade, konsekvensen krävde en höjning av vikariatsarvoden.
Föreningen protesterar mot att för docent, som tjänstgör såsom vikarie,
skulle tillämpas eu slags undantagslagstiftning. Bleve professor likställd i
lönehänseende med ämbetsman i rådsgraden, borde vikarien uppbära samma
lön som vikarie för sådan ämbetsman.

Enahanda synpunkter göras gällande av docentföreningen i Uppsala i dess
skrivelse den 11 november 1922.

Lämpligast synes vara — säger sistnämnda docentförening —- att till
grund för de t. f. professorernas löner läggas de arvoden, som åtnjutas av
vikarierande hovrättsråd, d. v. s. hovrättsassessorerna, enär dessa liksom de
t. f. professorerna men i motsats mot de t. f. byråcheferna i regel ej hava
annan befattning i statens tjänst. Arvodena till assessorerna i hovrätterna
uppgå numera å G:ort till 8,580 kronor, vilket efter viss tids tjänstgöring
ökas till 9,540 kronor.

Docentföreningen i Lund anför i sin senare skrivelse den 15 december
1923 i den föreliggande frågan, bland annat, följande:

Den proportion mellan ordinarie och vikarierande universitetslärares avlöningsförmåner,
som enligt kommitténs förslag skulle skapas, finner docentföreningen
vara fullkomligt orimlig. Med t. ex. den föreslagna begynnelselönen
för en professor av 11,940 kronor skulle en docent med professorsförordnande
komma upp till en avlöning föga mer än hälften så stor som
en ordinaries (på grund av arten av de med de högre vikariatsarvodena,
7,200 kronor och 7,800 kronor, förenade villkoren torde dessa endast i rena
undantagsfall komma i betraktande). En liknande relation mellan ordinarie
lön och vikariearvode ifråga om en och samma befattning torde icke från
andra statliga eller kommunala ämbets- och tjänstemannakårer kunna anföras.
1901 års universitetskommitté fann lämpligt att föreslå, att ersättning för
vikarie för år räknat borde utgå med 2,500 kronor, då han bestrede tjänst
med 4,500 kronors avlöning, och med 2,000 kronor, då vikariatet avsåge med

3,000 kronor avlönad tjänst. Ungefär samma relation (3 : 2) söker tydligen
statsverkspropositionen till 1918 års riksdag om tillfällig höjning av vikariearvodena
vid universiteten och karolinska institutet att skapa. Den dåvarande
professorslönen uppgick till 7,500 kronor, och under uttrycklig motivering,
att de samtidigt utgående vikariearvodena icke utgjorde en verkligt tillfredsställande
ersättning för den krävande vikariatstjänstgöringen, föreslogs då en
interimistisk höjning för år 1919 av dessa till 5,000 kronor, vilket också av
riksdagen beviljades. Genom den följande år fastställda nya docentorganisationen
höjdes detta belopp till 5,500 kronor, samtidigt med att de ordinarie
universitetslärarna beviljades en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor.

Docentföreningen erinrar om, att ett professorsvikariat för en docent ej
uteslutande innebär en merit vid en kommande konkurrens om en ordinarie
lärarplats vid universiteten i olikhet med vad ett högre förordnande i regel
torde betyda för t. ex. en befattningshavare i departementen eller de centrala
ämbetsverken vid vidare befordran. Tvärtom kan för en docent, som ej
rimligtvis äger samma undervisningsvana som en äldre professor, ett längre
vikariat med den därmed förenade utsträckta undervisningsskyldigheten samt

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 113

examineringen innebära ett avsevärt avbräck i hans för speciminering nödvändiga
vetenskapliga produktion och därigenom giva honom eu ofördelaktig
ställning vid eu eventuell professorskonkurrens. Det är också att märka,
att den tid, under vilken eu docent uppehåller ett dylikt förordnande, ej
lar frånräknas den tid, han äger att åtnjuta docentstipendium. Så mycket
rimligare är det därför, att han för detta vikariearbete som huvudsakligen
kommer blott den akademiska undervisningen till godo, erhåller en någorlunda
fullgod ekonomisk ersättning.

Docentföreningen hemställer, att vikariearvodet för en docent, som med
full tjänstgöringsskyldighet förordnas att uppehålla professur, måtte utgå
med ett belopp för år beräknat efter två tredjedelar av den blivande professorslönen,
samt att på detta belopp måtte efter enahanda grunder, som nu
gälla och som även av kommittén föreslagits böra bibehållas, i vissa fall
för äldre docent utgå tilläggsarvode med respektive 600 och 1,200 kronor.

Då i de gensagor, som framkommit i anledning av kommittéförslaget,
göres gällande, att skillnaden i belopp mellan docentstipendium och så att
säga normalt vikariatsarvode såväl enligt nuvarande som enligt föreslagna
grunder är för liten, är detta ett påstående, som måste framstå som befogat. Den
arbetsprestation och det ansvar, som tillkommer den tillförordnade professorn,
är av betydligt större mått än vad som i motsvarande hänseenden åvilar docentstipendiaten
och avsevärt mer omfattande än att det kan anses vara
kompenserat av den utav kommittén föreslagna skillnaden, 600 kronor
för år. Jag räknar härvid med det lägre vikariatsarvodet såsom det i regel
förekommande. Det må jämväl framhållas, att ett professorsvikariat är
vid konkurrensen om professur en merit av sekundär beskaffenhet, och
att docenten, som varit skyldig mottaga vikariat och därigenom måhända
kommit att eftersätta sin vetenskapliga produktion och i följd därav vid
konkurrensen erhållit en ofördelaktig ställning, icke rättvisligen även därutinnan
bör bliva lidande, att han för vikariatet erhåller ett arvode, som är
mindre än vad skäligen bort utgå. Den omständigheten, att för närvarande
skillnaden mellan docentstipendium och vikariatsarvode icke är större än
500 kronor, synes mig icke vara någon anledning till att icke ändra en
anordning, som enligt min mening varken är lämplig eller rättvis. Tvärtom
erbjuder eu lönereglering av den art som den föreliggande tillfälle att söka
tillrättalägga detta förhållande.

Finner jag i nyss angivna omständighet en orsak till högre vikariatsarvoden
än kommittéförslaget innebär, påkallas en höjning av dessa arvoden
jämväl av den anledningen, att professorernas löner enligt mitt förslag
skulle tillmätas efter en högre skala än kommittén tänkt sig. Vikariatsersättningarna
plåga alltid stå i visst förhållande till de ordinarie lönerna,
och även om jag icke anser mig kunna tillstyrka ett förslag av den beskaffenhet,
som framkommit från docentföreningen i Uppsala, hyser jag dock

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 8

Departe

mentschefen

114

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

den uppfattningen, att vikariatsarvodena böra med hänsyn till de föreslagna
professorslönerna undergå lämplig höjning.

I avseende å beloppet av det så att säga normala vikariatsarvodet vid
fullt professorsförordnande anser jag de av docentföreningarna framställda
önskemålen icke böra vinna avseende. Ett mera modifierat förslag är det,
som framkommit i yttrandena från medicinska och filosofiska fakulteterna
i Lund och som innebär en skillnad med 1,000 kronor mellan docentstipendium
och dylikt arvode. Detta förslag vill jag göra till mitt.

Jag föreslår alltså, att vikariatsarvode vid förordnande med full professorstjänst
må utgå med ett belopp efter 7,000 kronor för år och att de i vissa
fall utgående högre arvodesbeloppen må bestämmas till 7,600 kronor respektive
8,200 kronor.

Vikariatsarvodet å laborators- och dylik befattning, vilket arvode nu är
lika med docentstipendium, bör enligt min mening utgå med högre belopp
än dylikt stipendium. Jag vill föreslå detta arvode till 6,500 kronor.

Någon ändring i övriga grunder i avseende å utgående av ifrågavarande
vikariatsarvoden saknar jag anledning att nu föreslå.

5. Biträdande lärare och med dem jämförliga befattningshavare.

Vid vart och ett av de båda universiteten samt vid karolinska institutet
finnes anställt ett stort antal biträdande lärare och motsvarande befattningshavare,
vilka avlönas medelst arvoden utgående från medel, som äro anvisade
å såväl ordinarie som extra stat. Samtliga dessa arvoden böra uppenbarligen
bliva föremål för närmare undersökning i samband med den nu ifrågavarande
löneregleringen, och har jag ansett mig böra upptaga dem till
prövning fakultetsvis och samtidigt med förslag om eventuell ökning av
arvodesbeloppen angiva, huruvida erforderliga medel lämpligen böra utgå å
ordinarie eller å extra stat. I samband härmed vill jag även redogöra för
de äskanden, som nu senast av de akademiska myndigheterna framställts i
fråga om nya eller ökade ersättningar till lärare av nu ifrågavarande slag.
Jag börjar min undersökning med de

teologiska fakulteterna,

De praktiskteologiska

övningsmstituten
vid
universiteten
i Uppsala
och Lund.

Uppsala

universitet.

inom vilka man först möter de praktisk-teologiska övningsinstituten.

För tillgodoseende av den praktisk-teologiska undervisningen vid Uppsala
universitet tagas för närvarande i anspråk vissa i universitetets ordinarie
stat uppförda anslag, nämligen dels till en extra ordinarie professor i praktisk
teologi, åt vilken äro anvisade 6 famnar ved, värderade till 90 kronor, samt
av statsmedel 4,500 kronor, dels ock till en assistent vid den praktiska
avdelningen inom teologiska fakulteten, med vilken befattning är förenat
ett arvode av 3,000 kronor jämte 4 famnar ved, värderade till 60 kronor.

Kungi. Maj-.ts ‘proposition Nr 115. 115

I avseende å upprinnelsen till och användningen av dessa anslag må
erinras om följande:

I den år 1907 fastställda staten för Uppsala universitet upptogs en extra
ordinarie professor i praktisk teologi, vilken skulle i avlöning åtnjuta, förutom
den till 90 kronor värderade förmånen av 6 famnar ved, en inkomst
av Börje prebendepastorat å 960 kronor och av allmänna medel 3,540 kronor.
Då vid 1908 års lönereglering flertalet extra ordinarie professurer blevo
ombildade till ordinarie, undan togs ifrågavarande befattning i praktisk teologi.
Genom Kungl. Majrts beslut den 13 juni 1908 föreskrevs därefter, att, därest
ledighet i den extra ordinarie professuren i praktisk teologi uppstode, med
åtgärder för dess återbesättande skulle anstå tillsvidare och till dess Kungl.
Maj:t annorlunda förordnade. Genom dåvarande innehavarens extra ordinarie
professorn J. O. Quensels den 23 juli 1909 skedda utnämning till professor
i pastoralteologi blev sedermera sagda extra ordinarie professorsbefattningledig,
och frågan huru med densamma skulle förfaras — en fråga beträffande
vilken förslag redan varit å bane — blev då av vederbörande vid universitetet
upptagen till närmare skärskådande. Efter det frågan underkastats
erforderlig utredning av vederbörande myndigheter och Kungl. Maj:t till
1912 års riksdag framlagt förslag i ämnet, anmälde riksdagen i sin skrivelse
den 30 maj 1912 (nr 8), att riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med
Kungl. Maj:ts förslag

dels medgivit, att för uppehållande tillsvidare och försöksvis av den praktisk-teologiska
undervisningen inom fakulteten finge tillsvidare från och med
höstterminen 1912 användas odisponerade kontanta avlöningen, enligt universitetets
stat, för däri uppförda extra ordinarie professuren i praktisk teologi,
utgörande med inberäknande av avkomsten från Börje prebendepastorat

4,500 kronor;

dels ock föreskrivit, att under den tid, nämnda avlöning på nyss angivet
sätt användes, det i vederbörlig ordning beräknade värdet av 6 famnar ved
in natura, som i staten anslagits för berörda lärostol, skulle ingå till den
vid universitetet befintliga ålderstilläggsfonden.

Genom beslut den 10 juni 1912 förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
extra ordinarie professur tillsvidare ej skulle upprätthållas, samt förordnade,
att från och med höstterminen 1912 skulle tillsvidare och intill dess frågan
om upphörande av Börje församlings prebendeegenskap hunne, efter det
kyrkomötet beslutit i ärendet, varda i vederbörlig ordning avgjord, vid
teologiska fakulteten i Uppsala inrättas ett praktiskt övningsinstitut.

Beträffande detta övningsinstitut meddelade Kungl. Maj:t enligt samma
beslut vissa närmare bestämmelser, innehållande i huvudsak följande. Professorn
i praktisk teologi eller annan ledamot av fakulteten, som kanslern på
fakultetens förslag därtill förordnar, skall i egenskap av föreståndare handhava
uppsikten över detta institut, till vilket den i teologiska examensstadgan
föreskrivna praktiska övningskursen förlägges. De till kursen hörande

116

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

övningarna kunna till någon del ledas av föreståndaren, därest kanslern sådant
bestämmer. I övrigt ledas övningarna av en direktor med biträde av en
assistent. Till direktor förordnas på fakultetens förslag av kanslern en i
församlingstjänsten högt förtjänt och i teologiska studier val vitsordad prästman.
Förordnandet gäller för ett år med rätt för kanslern att på fakultetens
framställning förnya detsamma för ett år i sänder, dock ej för samma
person för längre tid än högst 5 år i följd. Till assistent förordnas på
enahanda sätt docent i praktisk teologi eller annan därtill lämplig prästman
för ett år i sänder. Direktorn åtnjuter ett årligt arvode av 4,500 kronor
ätt utgå av odisponerade kontanta avlöningen enligt universitetets stat, för
ovannämnda extra ordinarie professur. Den, som innehar direktors- eller
assistentarvode, får ej samtidigt därmed uppbära docentstipendium.

Genom beslut den 13 december 1912 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter
i avseende å direktorns undervisningsskyldighet. Enligt dessa åligger
direktorn, vars huvudsakliga uppgift är att handhava de teologie studerandes
homiletiska utbildning, att 2 dubbeltimmar i veckan hålla homiletiska
övningar, att 1—2 timmar i veckan hålla övningar i liturgisk-homiletisk
aktion, varvid antalet timmar är beroende av övningsdeltagarnas antal, att
granska de skriftliga homiletiska uppsatserna, samt att 1 timme i . veckan
föreläsa i praktiskt homiletiskt ämne.

Efter det sedermera, efter riksdagens och kyrkomötets hörande, Kungl.
Maj:t förordnat om Börje pastorats befrielse från prebendeegenskap, har
jämlikt riksdagens beslut ur univei’sitetets stat uteslutits vad där förut förekommit
om inkomst å 960 kronor från Börje prebendepastorat och i stället
den till extra ordinarie professorn i praktisk teologi av allmänna medel
utgående avlöningen å 3,540 kronor höjts till 4,500 kronor.

Någon tillfällig löneförbättring har ej utgått till institutets direktor meP
val dyrtidstillägg.

Assistentbefattningen vid fakultetens praktiska avdelning inrättades vid
1878 års riksdag, och bestämdes avlöningen till ännu gällande belopp 3,000
kronor. Härå utgår tillfällig löneförbättring med 750 kronor, vartill kommer
dyrtidstillägg i vanlig ordning. Enligt av kanslern meddelade bestämmelser
skall assistenten leda de kateketiska övningarna förmedelst gemensam övning
å bestämt lärorum 4 timmar i veckan, enskilda kateketiska övningar varje
termin under eu tid av 5 veckor samt metodiska anvisningar 1 timme i veckan.

Lunds Även vid Lunds universitet finnes eu praktisk-teologisk avdelning, vid
universitet, vilken är anställd en biträdande lärare med arvode å ordinarie stat, 3,000
kronor. Å detta arvode utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.
Nämnda arvode, som fastställdes av 1912 års riksdag, beräknades med
hänsyn till att den biträdande läraren, vilken skulle bibehålla sin församlingstjänst,
kunde vara bosatt på åtskilliga mils avstånd och att han i så fall måste
2 ä 3 gånger i veckan företaga resor till universitetsstaden. Resorna beräk -

117

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 11!>.

nattas till 500 kronor och hot egentliga arvodet till samma belopp, varmed
docentstipendium då utgick, eller 2,500 kronor, alltså tillhopa 3,000 kronor.

Genom beslut den 13 december 1912 har Kungl. Maj:t fastställt vissa
bestämmelser i avseende å nu ifrågavarande biträdande lärare. Till biträdande
lärare förordnas av kanslern på förslag av teologiska fakulteten eu i
församlingstjänsten högt förtjänt och i teologiska studier väl vitsordad
prästman för eu tid av högst tre år, med rätt för kanslern att på fakultetens
framställning förnya förordnandet, dock att den sammanlagda tiden för
förordnandena ej må överstiga 5 år. Den biträdande läraren har att 4—6
■timmar i veckan medverka vid undervisningen på den praktiska linjen inom
fakulteten med minst 2 timmars kateketiska och 2 timmars homiletiska
övningar i veckan.

Hos 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t en höjning av den biträdande
lärarens arvode till 3,500 kronor, vilken framställning emellertid icke vann
riksdagens bifall.

I avseende å avlöningsförmånerna för befattningshavarna vid de teologiska
fakulteternas praktiska avdelningar har högskolornas löneregleringskommitté
anfört följande:

Vid Uppsala universitet råder i fråga om avlöningen till direktorn vid
det praktisk-teologiska övningsinstitutet för närvarande det provisorium, att
sagda avlöning bestrides av en del av det i universitetets stat för eu extra
ordinarie professur upptagna avlöningsbeloppet. Denna anordning synes ej
lämplig att bibehållas efter den nya löneregleringens genomförande. Det
torde nämligen icke få anses önskvärt, att i löneskalan inpassas och på
tjänsteförteckningen uppföres en befattning, som icke är avsedd att besättas.
Kommittén föreslår därför, att den extra ordinarie professuren i praktisk
teologi uteslutes ur universitetets stat.

Eu följd av denna åtgärd måste bliva, att genom särskilt anslag medel
beredas för uppehållande av institutets verksamhet. Med hänsyn till att institutet
tills vidare är avsett att vara en försöksanordning, torde det ej vara
lämpligt att för närvarande uppföra ett ordinarie anslag för sagda ändamål
i staten, utan torde avlöningen till institutets direktor böra bestridas genom
ett extra anslag.

Vid bestämmande av det arvode, som bör tillkomma nämnde befattningshavare
i Uppsala samt den biträdande läraren i Lund, lärer avseende få
fästas vid det förhållandet, att universiteten ofta torde bliva nödgade att
anlita befattningshavare bosatta utanför universitetsstaden. Av sådan anledning
har ock från Lunds universitet yrkats höjning av det nuvarande
arvodet. Emellertid kan kommittén ej finna annat än oegentligt, att i arvodena
inräknas en genomsnittlig reseersättning. Därigenom skulle nämligen
åt en befattningshavare bosatt i universitetsstaden eller dess omedelbara
närhet beredas en icke avsedd avlöningsförbättring, medan å andra sidan en
belattningsbavare bosatt på betydligt avstånd från staden kunde få vidkännas
en obefogad avlöningsminskning. Kommittén anser därför frågan om beredande
av ersättning för de med befattningens uppehållande förenade resekostnader
böra särskiljas från spörsmålet om bestämmande av själva arvodets
belopp.

Löne regterings kommitién.

Myndigheternas
yttranden -

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

I Lund, där arvodet till den biträdande läraren för närvarande är 3,000
kronor, bar vid beloppets bestämmande hänsyn tagits till de resekostnader,
vilkas bestridande kan komma att åvila befattningshavaren. Därest nu särskild
ersättning för dessa kostnader beredes honom, torde det nuvarande
arvodesbeloppet få anses tillräckligt även med hänsyn tagen till den minskning
i dyrtidstillägget, som blir en följd av den nya löneregleringens genomförande.

Yad därnäst direktorn vid övningsinstitutet i Uppsala beträffar lärer an
ledning saknas att vid arvodets bestämmande utgå från de nuvarande avlöningsförmånerna,
alldenstund dessa ursprungligen torde hava bestämts
med hänsyn till tillgängliga medel. Däremot synes avseende böra fästas
vid den i jämförelse med den biträdande läraren i Lund något större undervisningsskyldighet,
som åligger nämnde direktor. Emellertid torde detta
förhållande ej böra föranleda en större ökning av det för läraren i Lund
föreslagna arvodet än med 900 kronor, varigenom direktorns arvode skulle
komma att uppgå till 3,900 kronor.

Den vid institutet i Uppsala anställde assistenten synes ej böra ställas i
avlöningshänseende gynnsammare än den biträdande läraren i Lund.
Assistentens arvode bör därför bibehållas vid det för närvarande å ordinarie
stat uppförda beloppet, 3,000 kronor.

Vad slutligen angår ersättning för resekostnader, vill kommittén föreslå,
att, om direktorn i Uppsala resp. den biträdande läraren i Lund är bosatt
utanför universitetsstaden, till befattningshavaren i fråga reseersättning må
utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, dock ej med högre
belopp för år räknat än 750 kronor. Bestämmelse härom torde i form av
en anmärkning böra fogas till anslaget å extra stat för universitetet i Uppsala
och till arvodesförteckningen för universitetet i Lund.

Med hänsyn till vad sålunda, föreslagits och under förutsättning att framdeles
som hittills ifrågavarande befattningar som regel komma att bestridas
av innehavare av ordinarie prästerliga tjänster, synas de föreslagna arvodesbeloppen
böra bliva fullt tillräckliga, ehuru visserligen avlöningsförmånerna
för framtiden, frånsett reseersättningen, skulle bliva lägre än de nu utgående.

Kommitténs förslag går sålunda beträffande Uppsala universitet ut på att
direktorn skall å extra stat åtnjuta arvode å 3,900 kronor jämte, därest han
är bosatt utom Uppsala stads område, reseersättning med högst 750 kronor,
samt att assistenten skall å ordinarie stat åtnjuta arvode å 3,000 kronor.
Beträffande Lunds universitet innebär förslaget, att den biträdande läraren
skall å ordinarie stat åtnjuta arvode å 3,000 kronor jämte, därest han är
bosatt utanför Lunds stads område, reseersättning med högst 750 kronor.

I sitt över sagda kommittés betänkande avgivna yttrande har teologiska
fakulteten i Uppsala, som ställer sig helt avvisande mot kommittéförslaget
och föreslår en förändring av den nu i staten uppförda e. o. professuren i
praktisk teologi till ordinarie med vanlig professorsavlöning, i förevarande
hänseende anfört följande:

Kommittén har i själva verket föreslagit högst betydande lönesänkningar,
alldenstund för direktorstjänsten med kristidstillägg för 1921 är att beräkna
en lön av kronor 8,343: 75 för ogift man och 8,693: 25 för gift man med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

119

2 familjemedlemmar och för assistentbefattningen kronor 7,052: 19 för ogift
man och kronor 7,576:94 för gift man med 2 familjemedlemmar. Även
om man tar i betraktande, att dessa summor för 1922 torde sjunka med
bortåt 1,000 kronor, återstår en högst betydande lönereduktion å nu faktiskt
utgående löner.

Fakulteten anser sig icke behöva spilla många ord för att klargöra det
under nuvarande tidsförhållanden utsiktslösa i att kunna för framtiden uppehålla
båda dessa tjänster med löner, som icke ökats, utan minskats till inemot
hälften av dessas nuvarande faktiska belopp. Detta måste anses så
mycket säkrare, som det redan under de gångna åren visat sig mycket svårt
att besätta dessa båda tjänster med kompetenta prästmän.

Vidare säger det sig självt, att ingendera av dessa tjänstemän och synnerligast
icke direktorn, med en undervisningsskyldighet av 6—7 timmar i
veckan jämte granskning av homiletiska uppsatser, kan ställas sämre än en
docent, som nu av kommitterade anses böra få 6,000 kronor. Det är ju
dock tydligt, att på direktorn vilar både ett större ansvar och en större,
ungefär dubbel, arbetsbörda. Det bör också anmärkas, att direktorslönen
1912 genom beloppet 4,500 med 2,000 kronor översteg den tidens docentstipendium
å 2,500 kronor. Fakulteten kan icke finna något skäl att frångå
denna proportion mellan docentstipendium och direktorslönen, som alltså
synes böra sättas till 8,000 kronor.

Då vidare assistentlönen av gammalt med 500 kronor överstigit docentstipendium
och stått 1,500 kronor lägre än direktorslönen, föreslås för denna
tjänst med dess 5 ä 6 undervisningstimmar i veckan en lön av 6,500 kronor.
Såväl direktors- som assistentlönen skulle i så fall med omkring 1,000 kronor
understiga 1921 års beräknade löner.

Skulle nu lönerna komma att sänkas i enlighet med kommitterades förslag
och icke liksom andra höjas till av de förändrade tidsförhållandena betingade
belopp, nödgas fakulteten frånsåga sig allt ansvar för dessa tjänsters
framtida besättande med personer av föreskriven kompetens.

Fakulteten vill icke underkänna det riktiga, som låg i tanken att för
direktorstjänsten förvärva en i församlingstjänst högt förtjänt och väl vitsordad
prästman. Men så som förhållandena gestalta sig, har det visat sig
synnerligen svårt — för att icke säga mera — att finna verkligt framstående
prästmän, som kunnat lämna dem anförtrodd mera krävande tjänst
å annan ort och tillika ägt den för undervisningen nödvändiga teologiska
bildningen, varjämte de täta ombytena avlägsnat vederbörande just som han
hunnit förvärva den nödiga erfarenheten och lärarskickligheten.

Då vidare icke ens den nuvarande faktiska lönen utgjort ett tillräckligt
levebröd för en framstående prästman i mera betydande prästerlig tjänst,
har följden blivit den, att direktorstjänsten måst bli en bisyssla jämte huvudtjänsten,
utan bosättning i universitetsstaden, varjämte resorna och huvudtjänstens
skötande tvingat till undervisningens alltför starka sammanträngande
på två veckodagar.

Då fakulteten icke anser sig kunna i längden stå till svars med att lämna
ohållbarheten i denna ordning, vars provisoriska natur också av kommitterade
framhållits, oanmärkt, finner fakulteten sig pliktig föreslå, att direktorstjänsten
må upphöra och att i dess ställe den förutvarande och ännu å
universitetets stat upptagna e. o. professuren i praktisk teologi återupptages
och göres till ordinarie med vanliga löneförmåner samt tillsättes i samma
ordning och efter samma grunder som en vanlig professur, enär endast på

120

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

denna väg garanti kan vinnas för tjänstinnehavarens vetenskapliga kompetens.
Med avseende på sin uppgift skulle den föreslagne nye andre professorn
i praktisk teologi dels bestrida den nuvarande direktorns göromål
beträffande de praktiska övningarna, dels övertaga den teoretiska undervisningen
i något av de alltför många läroämnen, som den ende professorn i
praktisk teologi nu har att tillgodose i fråga om vetenskapligt författarskap,
undervisning och examination, allt enligt av fakulteten sedermera uppgjord
och av kanslersämbetet prövad och stadfäst arbetsfördelning.

Det må också erinras därom, att skillnaden mellan den föreslagna direktorslönen
å 8,000 kronor och en eventuell professorslön å 12,000—13,000
kronor icke utgör någon så synnerligen stor tillökning i den teologiska fakultetens
sedan lång tid föga förändrade stat.

Det större akademiska konsistoriet, som likaledes ställer sig avböjande
gent emot kommitténs förslag, har om det praktisk-teologiska övningsinstitutet
anfört följande:

Beträffande det praktisk-teologiska övningsinstitutet ha kommitterade föreslagit,
att den extra ordinarie professuren i praktisk teologi uteslutes ur universitetets
stat. Såsom skäl härför anföra kommitterade, att det »icke torde
få anses önskvärt att i löneskalan inpassas och på tjänsteförteckningen uppföres
en befattning, som icke är avsedd att besättas». Gent emot detta vill
konsistoriet framhålla, att denna befattning alltfort varit uppförd på ordinarie
stat, trots att den ej varit med ordinarie innehavare besatt, emedan, såsom
också kommitterade påpekat, det praktisk-teologiska övningsinstitutet endast
varit avsett att vara en försöksanordning, som alltså, om det ej visade sig
lämpligt, skulle ersättas med annan anordning, som skulle falla tillbaka på
denna i staten uppförda professur. Detta sistnämnda torde nu vara fallet,
då teologiska fakulteten föreslagit att ersätta direktorsbefattningen med denna
extra ordinarie professur. Under sådana förhållanden får konsistoriet yrka
på bibehållande av denna befattning på ordinarie stat och att lönen för
densamma bestämmes lika med lönen för den övriga kvarstående extra ordinarie
professuren.

Skulle åter en tid framåt det praktisk-teologiska institutet i dess nuvarande
form äga bestånd, får konsistoriet framhålla att en minskning i lönerna,
som kommitterade föreslagit, skulle i högsta grad öka de redan förut stora
svårigheterna att finna lämpliga personer till tjänsternas uppehållande. Även
dessa befattningshavare torde böra komma i åtnjutande av samma procentuella
höjning som kommer övriga till del. Skulle det då visa sig att även
med dessa löner det uppstår svårigheter att erhålla fullt kompetenta innehavare,
torde ytterligare förändringar böra komma under omprövning.

Teologiska fakulteten i Lund har icke funnit kommittéförslaget beträffande
den praktisk-teologiska undervisningen och assistentens avlöning tillfredsställande,
men förbehållit sig att framdeles få återkomma med yrkanden
i den riktning, som fakulteten redan förut framställt. I april 1923
återupptog fakulteten frågan. Därvid erinrade fakulteten, att professorn i
praktisk teologi och den biträdande läraren vore de enda krafter, som
stode till buds vid den ifrågavarande undervisningen. Även vid full tjänstgöring
för dessa tarvades ytterligare en dubbeltimme i veckan kateketiska
övningar och en veckotimme liturgisk läsning. Dessa två resterande slag av

121

Kumjl. Maj.ts proposition Nr 115.

undervisning hade de senare åren så bestritts, att en docent i religionsfilosofi,
som förut tjänstgjort som präst och som nu innehade docentstipendium,
lett de kateketiska övningarna. För den liturgiska läsningen både fakulteten
från sin docentstipendiefond erhållit ett anslag för år av 400 kronor, och
hade den biträdande läraren utöver övrig tjänstgöring för detta anslag bestritt
de liturgiska övningarna. I anslutning till fakultetens av det större
konsistoriet tillstyrkta förslag hemställde kanslern i skrivelse den 20 december
1923 om utverkande hos riksdagen dels av ett ordinarie anslag å 2,000
kronor för bestridande av vissa kateketiska övningar jämto den föreskrivna
undervisningen i liturgiskt föredrag, dels ock en höjning av arvodet åt den
biträdande läraren till 3,500 kronor. Denna framställning föranledde emellertid
icke någon Kung! Maj:ts åtgärd.

Sedan fakulteten i maj 1924 återupptagit frågan angående ökade medel
till den praktisk-teologiska undervisningen och konsistoriet biträtt vad fakulteten
härvid begärt, har kanslern i särskilda skrivelser den 3 september 1924
hemställt om utverkande av anslag i enlighet med vad år 1923 för enahanda
ändamål äskats.

Vad först beträffar Uppsala universitet, må erkännas, att den nuvarande
anordningen därstädes är att betrakta som ett provisorium. Konsistoriet
framhåller också, hurusom ifrågavarande övningsinstitut varit avsett att vara
en försöksanordning, som, om den ej visade sig lämplig, skulle ersättas
med en annan anordning, vilken skulle falla tillbaka på den i staten
uppförda professuren. Fakulteten har direkt yrkat på återupplivandet av
den gamla professuren. Ett dylikt förslag anser jag mig icke nu kunna
tillstyrka, helst den motivering, som fakulteten härför förebragt, icke synes mig
bindande. Liksom kommittén finner jag det obehövligt att i staten bibehålla
eu extra ordinarie professur för att tillgodose ifrågavarande behov.
I syfte att bereda fakulteten möjlighet att ännu någon tid pröva sig fram
antingen på det sätt som nu tillämpats eller på det sätt fakulteten annorledes
kan finna lämpligt, synes mig en sådan anordning vara mest ändamålsenlig,
att ett anslag anvisas under rubrik »till uppehållande av den
praktisk-teologiska undervisningen». Detta anslag, varmed följaktligen erforderliga
arbetskrafter böra avlönas, bör av Kung! Maj:t efter vederbörandes
hörande fördelas, liksom Kung! Maj:t må äga att i övrigt utfärda härut•
innan erforderliga bestämmelser. -Med hänsyn till den provisoriska karaktären
av ifrågavarande institut torde medel för ändamålet böra anvisas å
extra stat.

I avseende å beloppet av ett dylikt anslag, kan jag i betraktande av
vad fakulteten anfört icke tillstyrka ett förslag, varigenom fakulteten skulle
i förhållande till vad nu är fallet rätt väsentligt beskäras i sina möjligheter
att få dej förhandenvarande undervisningsbehovet vederbörligen
tillgodosett. Jag anser billigheten fordra, att man härvid utgår från de

Departe mentschefen.

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lärare i
symbolik.

anslagsmedel, som nu stå till buds, det vill säga av allmänna medel 4,500
kronor (extra ordinarie professors lön) och 3,000 kronor jämte därå utgående
tillfällig löneförbättring med 750 kronor (assistentens arvode), tillhopa
8,250 kronor, vilken summa bör underkastas den i annat sammanhang
utvecklade höjningen av 18 procent jämte skälig avrundning uppåt.

I anslutning härtill och med hänsyn till indragning av nu utgående vedanslag,
tillhopa 150 kronor, varom jag i annat samband kommer att yttra
mig, synes ifrågavarande belopp böra för Uppsala universitets vidkommande
bestämmas till 10,000 kronor.

För Lunds universitet är jag böjd tillstyrka en motsvarande anordning.
Även här vill jag förorda anvisande å extra stat av ett visst belopp »till uppehållande
av den praktisk-teologiska undervisningen», vilket belopp bör efter
Kungl. Maj:ts bestämmande utgå såsom avlöningsmedel åt den eller de
personer, varav fakulteten för denna undervisning är i behov. Arvodet till
den biträdande läraren är 3,000 kronor. Med ovan angivna normala höjning
och i betraktande av vad fakulteten anfört om behovet av förstärkta anslagsmedel
för ändamålet synes mig beloppet skäligen kunna bestämmas till 4,500
kronor.

Å de arvoden, som av Kungl. Maj:t må komma att bestämmas för vederbörande
lärare å de praktisk-teologiska avdelningarna, böra givetvis dyrtidstillägg
efter de nya grunderna utgå.

Sedan åtskilliga år hava för vartdera universitetet å extra stat utgått till
arvode åt eu lärare i symbolik ett anslag å 1,500 kronor, numera förenat
med tillfällig löneförbättring 375 kronor och dyrtidstillägg efter vanliga
grunder. För Uppsala universitets vidkommande tillkom anslaget genom
beslut av 1912 års riksdag; orsaken varför detsamma uppfördes på extra
stat var det samband, vari denna anslagsfråga då ställdes i förhållande till
den vid denna tidpunkt aktuella frågan om den praktisk-teologiska undervisningen
och dispositionen av den då lediga avlöningen till eu extra ordinarie
professor i praktisk teologi. Förslag hade nämligen då väckts om en
självständig professur i patristik och symbolik eller i symbolik med dogmhistoria,
vilken skulle ersätta berörda extra ordinarie professur. För Lunds
universitet beviljades anslaget vid 1913 års riksdag och blev i anslutning
till vad året förut skett i fråga om Uppsala universitet uppfört på
extra stat. - •

Högskolornas löneregleringskommitté föreslår en höjning av vartdera anslaget
till 2,250 kronor att fortfarande utgå å extra stat.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava i avseende härå intet att
erinra. I sitt yttrande i anledning av kommittéförslaget framhåller teologiska
fakulteten i Lund förslaget i nu förevarande avseende såsom otillfredsställande
men förbehåller sig att framdeles få näymare utveckla sin
ståndpunkt härutinnan.

Kungl. Maj ds proposition Nr 115. 123

I maj 1923 återupptog fakulteten frågan och framhöll i skrivelse till det
större konsistoriet, att avlöningen 1,500 kronor med hänsyn till nuvarande
penningvärde ej stode i rimlig proportion till det med befattningen förenade
arbetet. För att undervisningen i fullt mått skulle komma de studerande
till godo, måste den med hänsyn till sin art äga karaktär av verklig professorstjänstgöring.
Därför förrättade ock den tillförordnade läraren de i
ämnet förekommande tentamina och i teologie licentiatexamen själva examina.
Fakulteten ville betona, att den ansåge en arvodesförhöjning synnerligen
av behovet påkallad och hemställde om en höjning av ifrågavarande
arvode till 2,500 kronor. I anledning av denna, av konsistoriet tillstyrkta
framställning hemställde kanslern i skrivelse den 15 augusti 1923 om proposition
till riksdagen i överensstämmelse med fakultetens begäran, vilket
äskande dock ej föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag,'' har
teologiska fakulteten, under anförande av enahanda motivering som förut,
äskat en höjning av ifrågavarande arvode till 2,500 kronor. Framställningen
tillstyrkes av konsistoriet och förordas av kanslern i skrivelse den 3 september
1924. Från de akademiska myndigheterna i Uppsala föreligger i
avseende å budgetåret 1925—1926 äskande om arvode åt läraren i symbolik
med samma belopp som förut utgått eller 1,500 kronor.

Enligt stadgan angående teologiska examina ingår ämnet symbolik, som
utgör ett av fakultetens åtta examensämnen, såsom självständigt examensämne i
teologie licentiatexamen. I teologie kandidatexamen däremot anställes prövning
i detta ämne, jämlikt vederbörande teologiska fakultets bestämmande, i sammanhang
med prövningen i ettdera av ämnena kyi’kohistoria och dogmatik, varefter
gemensamt vitsord meddelas i kyrkohistoria med symbolik eller dogmatik
med symbolik. Ämnet symbolik är sålunda ett själständigt ämne, och,
såsom erfarenheten visat, har härför förelegat ett konstant behov av en extra
lärarkraft. Jag vill förorda, att nu ifrågavarande arvoden alltjämt må utgå
från medel å extra stat. Orsaken till denna anordning var, såsom nämnts,
frågans sammanknippande med anslagen till den praktisk-teologiska undervisningen
i Uppsala. I avseende å beloppen av ifrågavarande arvoden har
jag intet att erinra mot vad av kommittén härutinnan föreslagits eller 2,250
kronor för vartdera universitetet.

I den ordinarie staten för Uppsala universitet finnes uppfört ett anslag å

2,000 kronor till uppehållande av kostnadsfri undervisning och examination
i kyrkosång. Härå utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.
Detta anslag, som vid 1920 års riksdag höjdes från förutvarande 1,500
kronor till 2,000 kronor, användes till arvode åt en ledare av övningar i
kyrkosång vid universitetet. Denne ledare förordnas av kanslern tillsvidare
för 5 år i sänder. Enligt den av Kungl. Maj:t den 8 december 1905 fast -

Departe mentschefen -

Undervisning
och examination
i
kyrkosång
(liturgisk
sång).
Uppsala
universitet

Lunds

universitet.

124 Kungl: Maj ris proposition Nr 115.

ställda instruktion för läraren i kyrkosång åligger det denne att hålla övningar
i liturgisk sång 2 timmar i veckan, att anordna övningar i koralsång
likaledes 2 timmar i veckan, varjämte han skall hålla 1 föreläsning i veckan
samt förrätta examination i ämnet. Dessutom är han skyldig meddela undervisning
i koralspelning, om så önskas, mot ersättning enligt överenskommelse.
Undervisningen i kyrkosång är obligatorisk för alla deltagare i den
praktisk-teologiska kursen, som ej fullständigt sakna naturanlag i sångtekniskt
och musikaliskt hänseende. Någon ökning i undervisningsskyldigheten
inträdde icke, då arvodet år 1920 höjdes till 2,000 kronor.

I Lunds universitets stat finns för uppehållande av kostnadsfri undervisning
och examination i liturgisk sång uppfört ett ordinarie anslag av 1,200
kronor, å vilket utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Anslaget
höjdes genom beslut av 1919 års riksdag från förutvarande 800 kronor.
Kungl. Maj:t hade föreslagit en höjning av anslaget till 1,500 kronor. 1
sin skrivelse erinrade riksdagen, att i staten för Uppsala universitet då vore
uppfört ett anslag å 1,500 kronor för motsvarande ändamål och att Kungl.
Maj:ts förslag avsåge att bringa anslaget vid Lunds universitet upp till
samma belopp. Motionsvis hade inom riksdagen föreslagits en höjning av
anslaget vid Uppsala universitet till 3,000 kronor, och hade till stöd härför
huvudsakligen åberopats den större tjänstgöringsskyldighet, som vore förbunden
med vederbörande tjänst vid sistnämnda universitet. Riksdagen
ville visserligen icke bestrida, att förhållandena i berörda hänseende vid de
båda universiteten kunde erbjuda en viss olikhet. Emellertid vore riksdagen
i saknad av en fullständig utredning i hithörande stycken, och hade därför
icke ansett sig böra på enskild motion vidtaga en åtgärd, som icke kunde i
avseende å dess berättigande av riksdagen med till buds stående material
fullt bedömas. Ehuru riksdagen sålunda ställt sig avvisande till det i motionen
framlagda förslaget, sade sig riksdagen dock ej kunna undgå att finna
eu viss skillnad mellan anslagen till de båda universiteten befogad, bland
annat med hänsyn till det olika lärjungantalet. I avvaktan på en utredning
i ämnet, som tydligt klarlade förhållandena i förevarande hänseende,
hade riksdagen funnit skäligt tills vidare allenast vidtaga en höjning av anslaget
vid Lunds universitet med 400 kronor till 1,200 kronor.

Därefter och i anslutning till den av riksdagen vidtagna anslagshöjningen
ökades den vederbörande vid Lunds universitet åliggande undervisningsskyldigheten,
i det att kanslern jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 januari 1920 givna
bemyndigande föreskrev, att den med anslaget förbundna tjänstgöringsskyldigheten
skulle omfatta 6 undervisningstimmar i veckan. Utöver dessa 6 timmar
meddelas även undervisning i liturgisk sång av kapellmästaren, vilken enligt
i föreskrift av Kungl. Maj:t har att 2 timmar i veckan leda praktiska övningar i
liturgisk sång med teologie studerande. De liturgiska övningarna avse såväl tal
och liturgisk läsning som sång. Deltagare i övningskurser, som saknar anlag

Kwngl. Maj-.ts proposition Nr 115.

125

för sångkonst, är enligt av kanslern meddelade bestämmelser befriad från
deltagande i de egentliga sångövningarna men skall deltaga i de av kapellmästaren
eller sångläraren ledda övningarna för talorganens vederbörliga
skolande.

Högskolornas löneregleringskommitté har icke funnit sig böra ifrågasätta
någon förändring av ovannämnda arvoden. Kommittén yttrar:

Det bar icke varit kommittén möjligt att företaga någon mera ingående utredning
rörande omfattningen av de båda befattningshavarnas tjänståligganden,
varom önskemål uttalats av 1919 års lagtima riksdag; givetvis bör vid bestämmande
av dessa arvoden även hänsyn tagas till den avlöning, som kan
bliva bestämd för musiklärare vid de allmänna läroverken — helst som vid
Uppsala universitet ifrågavarande undervisning uppehälles av en dylik befattningshavare.

Lone

regleringa

kommittén

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava oj yttrat sig över kommitténs
förslag i nu berörda hänseende.

Teologiska fakulteten i Lund framhåller i sitt yttrande Över kommittéförslaget,
att, då det ej utan vidare är givet, att kapellmästaren lämpar sig
för undervisning och examination i liturgisk sång och det ej heller är
lämpligt, att sådan kvalifikation skall påverka tillsättandet av kapellmästare,
fakulteten måste energiskt yrka på, att i Lund samma ordning införes som
i Uppsala, d. v. s. att samma anslag som t Uppsala må i Lund ställas till
förfogande för avlöning av en särskild befattningshavare i liturgisk sång.
T samband härmed borde då nr instruktionen för kapellmästaren utgå föreskriften
om 2 timmars veckoundervisning i liturgisk sång.

Förhållandena i Lund hade emellertid kunnat på ett tillfredsställande sätt
ordnas, så länge kapellmästarbefattningen innehades av eu person, som ansågs
kompetent att meddela undervisning även i liturgisk sång. Så var fallet,
så länge kapellmästaren A. Berg skötte tjänsten. Efter hans avgång kom
saken i ett nytt läge, och fakulteten återupptog i maj 1923 kravet på ökade
medel för ifrågavarande undervisning. I skrivelse till konsistoriet yttrade
fakulteten bland annat:

Myndig

heternaa

yttranden

Sedan kapellmästare A. Berg numera avgått och nya lärarkrafter skulle
inträda, hade svårigheter med avseendé på ordnandet av undervisningen i
liturgisk sång yppat sig. Under vårterminen 1924 hade rått ett provisorium.
Det vore emellertid självklart, att fakulteten hade berättigade anspråk
på att vid kapellmästarsysslans tillsättande dess krav bleve tillgodosedda,
och kunde fakulteten därvid åberopa gällande instruktion för kapellmästaren.
A andra sidan insåge fakulteten, att den liturgiska sångundervisningen icke
vore en huvuduppgift för kapellmästaren och att vid tillsättningen av sysslan
ifråga hänsynen till denna undervisning icke kunde bliva utslagsgivande.
Tillsättningsproceduren beträffande den lediga kapellmästarbefattningen hade
nu fortskridit så långt, att konsistoriet för sin del förordat den sökande,
som erkändes icke kunna fylla de krav, fakulteten från sin synpunkt hade

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

rätt att ställa. Fakulteten ansåge också, att det från alla synpunkter vore
fördelaktigast, att kapellmästaren befriades från den liturgiska sångundervisningen.
Men enligt fakultetens uppfattning kunde och borde detta icke ske.
förr än det nu utgående anslaget till nämnda undervisning blivit höjt. Att
få en tillräckligt kvalificerad lärarkraft med det nu utgående anslaget vore
icke möjligt. Anslaget vore ju också givet under den tillfälliga förutsättningen,
att kapellmästaren handhade hela undervisningen.

Under hänvisning härtill yrkade fakulteten, att anslaget för undervisning
i liturgisk sång måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000 kronor. I anledning
av denna utav konsistoriet tillstyrkta framställning hemställde kanslern
i skrivelse den 15 augusti 1923 om avlåtande av proposition i ämnet till
1924 års riksdag. Denna kanslerns hemställan föranledde emellertid icke
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse till kanslern i slutet av år 1923 återupptog fakulteten frågan.
Fakulteten meddelade, att den då nyutnämnde kapellmästaren vid universitetet
enligt fakultetens uppfattning ej ådagalagt nödig kompetens att leda
undervisningen i liturgisk sång med teologie studerande, och erinrade om
sin ovanberörda framställning om anslagets ökning samt anhöll, att ett anslag
å 800 kronor för år räknat måtte i avvaktan på Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut utgå ur universitetets reservfond för undervisningen ifråga.
Kanslern biföll på det sätt fakultetens framställning, att för tiden från och
med den 1 januari 1924 till och med den 30 juni 1925 finge för uppehållande
av kostnadsfri undervisning och examination i liturgisk sång vid universitetet
utgå, utöver härför anvisat ordinarie anslag, från universitetets reservfond
ett belopp av 800 kronor för år räknat. Fakulteten har sålunda
för sistnämnda tid haft att för ändamålet disponera över 2,000 kronor för
år räknat.

Det må vidare erinras därom, att i anledning av en av inspektor musices
vid universitetet gjord, av konsistoriet tillstyrkt framställning kanslern i
skrivelse den 15 januari 1924 hemställt om medgivande, att den kapellmästaren
åliggande skyldighet att under 2 timmar i veckan leda praktiska
övningar i liturgisk sång med teologie studerande mätte tillsvidare bortfalla
och ersättas av skyldighet att under 2 timmar i veckan hålla andra musikaliska
övningar vid universitetet. Denna framställning är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning och har befunnits böra vila i avvaktan på anslagsfrågans
lösning.

I samband med äskanden avsedda att föreläggas 1925 års riksdag har fakulteten
under förebringande av enahanda motivering som förut återupp
tagit kravet på höjning av ifrågavarande lärares arvode till 2,000 kronor.
Denna av konsistoriet tillstyrkta framställning förordas av kanslern i skrivelse
den 3 september 1924.

Departe- I avseende å det till Uppsala universitet utgående anslaget å 2,000 kronor
mentschefen. jiar njg0n ändring icke ifrågasatts vare sig av kommittén eller av veder -

127

. Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

börande universitetsmyndigheter. Anslaget, som böjdes till sitt nuvarande
belopp så sent som år 1920, bör därför icke undergå annan förändring än
att detsamma med hänsyn till den i samband med löneregleringen ifrågasatta
sänkningen av dyrtidstilläggen höjes till 2,400 kronor.

Anslaget till motsvarande ändamål vid Lunds universitet, nu 1,200 kronor,
har, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, satts i samband med
kapellmästarens undervisningsskyldighet i liturgisk sång. Sådana som förhållandena
nu äro, då ej längre samma person anses böra uppehålla kapellmästartjänsten
och den liturgiska sångundervisningen, synas mig starka skäl
tala för en sådan anordning, att undervisningsskyldigheten för kapellmästaren
i liturgisk sång bortfaller och ersättes med annan undervisning. Detta
behöver dock enligt min mening ej med nödvändighet medföra, att teologiska
fakultetens nu ifrågavarande anslag höjes, då det av framställningen
ej med tydlighet framgår, att den med nu utgående anslag förbundna tjänstgöringsskyldigheten
av 6 timmar är otillräcklig och behöver utökas med de
kapellmästaren nu åliggande 2 timmar till 8 timmar i veckan. Frånsett
emellertid detta förhållande måste jag dock finna visst fog ligga i fakultetens
begäran om ökat anslag, ej minst med hänsyn till jämförelsen med
det anslagsbelopp, som Uppsalafakulteten skulle få till förfogande för motsvarande
ändamål, samt till den undervisningsskyldighet, som är förbunden
med båda dessa anslag. I likhet med vad riksdagen år 1919 uttalade, anser
jag en viss skillnad mellan anslagen till de båda universiteten befogad, bland
annat med hänsyn till det olika lärjungantalet, och är jag böjd förorda, att
anslaget till Lunds universitet bestämmes till 2,000 kronor. Någon ökad undervisningsskyldighet
synes mig ej med nödvändighet böra krävas, därest ej
vederbörande universitetsmyndigheter sådant önska.

Jag övergår härefter till de

Juridiska fakulteterna.

I de båda universitetens stater äro upptagna anslag å 1,500 kronor till
uppehållande av den praktiska kursen inom de juridiska fakulteterna. Tillfällig
löneförbättring utgår ej å dessa anslag. Enligt vad upplysts, utgår
dyrtidstillägg till vederbörande kursledare i Lund men ej i Uppsala. För
Uppsala universitets vidkommande har alltsedan år 1921 utgått ett för,
stärkningsanslag å 1,000 kronor å extra stat, vilket anslag närmast föran,
etts av penningvärdets fall.

Högskolornas löneregleringskommitté, som anser lämpligt, att den ökning
av berörda anslag, som genom dyrtiden kunde finnas påkallad, även framgent
borde beredas genom anslag år från år å extra stat, har icke funnit
sig böra föreslå någon höjning av ifrågavarande anslag.

Uppehållande.
av den praktiska
kursen.

J28 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Någon erinran häremot har icke framkommit från de akademiska myndigheternas
sida.

Emellertid har sedermera framställning gjorts från juridiska fakulteten i
Uppsala angående viss ändrad disposition av ovanberörda förstärkningsanslag
å 1,000 kronor.

Fakulteten framhåller, att det på senare tiden visat sig allt svårare att
med nuvarande årsanslag av 800 kronor till juridiska seminariet i tillräcklig
grad tillgodose seminariets behov av bokinköp. Det vore emellertid för ett
framgångsrikt bedrivande av undervisningen inom fakulteten av största vikt,
att seminariet beredde tillgång till nödig facklitteratur för de studerande,
särskilt de mindre bemedlade. Eu höjning av anslaget till seminariet vore
därför av behovet påkallad. En dylik höjning kunde emellertid, åtminstone
för närvarande, åvägabringas utan att universitetets stat i motsvarande grad
belastades. Behovet av materielanslaget för fakultetens praktiska kurs kunde
nämligen förväntas under de närmaste åren i någon mån nedgå. Det tillläggsanslag
å 1,000 kronor, som under senare år av riksdagen beviljats för
den praktiska kursen, kunde fördenskull under nästkommande budgetår nedsättas
med 200 kronor, vilket sistnämnda belopp i stället kunde användas
för tillgodoseende — om än icke i den utsträckning, SQm vore önskvärt —
av juridiska seminariets behov.

Med anledning härav hemställer fakulteten om utverkande av 1925 års
riksdag av följande anslag å extra stat för budgetåret 1925—1926, nämligen
dels 200 kronor till förstärkande av det ordinarie anslaget till juridiska seminariet,
dels 800 kronor till förstärkning av det ordinarie anslaget till fakultetens
praktiska kurs. Framställningen tillstyrkes av det större akademiska
konsistoriet, och i skrivelse den 11 augusti 1924 har t. f. kanslern hemställt
om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet.

Beträffande de ordinarie anslagen till uppehållande av praktisk kurs inom
de juridiska fakulteterna har någon ändring icke ifrågasatts vare sig av
kommittén eller av de akademiska myndigheterna. Jag saknar anledning
förorda någon annan rubbning av förhållandena i hithörande avseende, än
att arvodet till vederbörande kursledare i Lund, å vilket arvode dyrtidstilllägg
utgår, höjes med ett belopp, motsvarande i stort sett den med löneregleringen
förenade sänkningen av dyrtidstillägget, eller alltså till 1,800
kronor. Vad angår den av Uppsala juridiska fakultet ifrågasatta ändrade
dispositionen av förenämnda förstärkningsanslag, har jag ej någon erinran
att framställa mot vad fakulteten härutinnan föreslagit.

Ledaren av Enligt stadgan angående juridiska examina skall juridiska fakulteten anden
civilrätts- ordna en propedeutisk undervisningskurs i civilrätt och de viktigaste därmed
1 juridiska fa- sammanhängande delarna av processrätten ävensom straffrättens allmänna
kultetens pro- grunder, vilken kurs skall av lärare, som fakulteten bestämmer, givas åtkurs
vid uni- minstone varje hosttermin.

versitetet i Den propedeutiska kursen i Uppsala hålles av en utav juridiska fakulLuvd.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

129

tetens docenter, som i ersättning härför uppbär kursavgifter från deltagarna.
I Lund däremot, där kursen är avgiftsfri, har alltsedan år 1913 utgått ett
extra anslag å 750 kronor till avlöning av ledaren av kursens civilrättsliga
del, vilket arvode är ökat med tillfällig löneförbättring med 187 kronor 50
öre samt med dyrtidstillägg enligt sedvanliga grunder. Berörda arvode å
750 kronor hade förut bestritts av medel från fakultetens fond av besparade
docentstipendier, men då denna fond blivit uttömd och fakulteten icke funnit
lämpligt att ålägga deltagarna i kursen att betala avgifter till ledaren, begärdes
det extra anslaget å samma belopp, vilket årligen utgått och av vederbörande
jämväl äskats för budgetåret 1925—1926. Orsaken varför anslaget
uppfördes å extra stat berodde efter vad framgår av vederbörande
departementschefs uttalande (se statsverkspropositionen till 1913 års riksdag,
bilagan åttonde huvudtiteln sid. 265) därpå, att möjlighet förefunnes för att
fakultetens docentstipendiefond inom en nära framtid åter kunde lämna tillgång
till bestridande av den nödvändiga gottgörelsen åt läraren. Någon
ändring i detta syfte har emellertid icke blivit vidtagen.

Löneregleringskommittén meddelar, att övriga, icke civilrättsliga delar av
kursen — omfattande straff- och processrätt — tidigare brukat ledas av professorerna
i ifrågavarande ämnen, vilka professorer åtnjutit en häremot svarande
lindring i sin övriga undervisningsskyldighet. Under de senare åren
hade emellertid genom bidrag av universitetets medel beretts möjlighet att
överflytta jämväl dessa delar av kursen på förenämnde ledare av den civilrättsliga
delen.

Kommittén, som anser önskvärt, att förhållandena ordnas likformigt vid
de båda universiteten, föreslår icke annan ändring av ifrågavarande anslag,
än att detsamma med inräknande av tillfällig löneförbättring höjes till ett
avrundat belopp av 960 kronor.

Detta kommitténs uttalande och förslag har lämnats utan erinran av de
akademiska myndigheterna.

För egen del delar jag kommitténs uppfattning i fråga om önskvärdheten
av ett likformigt ordnande av ifrågavarande förhållanden vid båda universiteten.
För närvarande finner jag mig emellertid sakna anledning tillstyrka
ändring i vad kommittén föreslagit. I avvaktan på ändrad anordning, varom
vederbörande akademiska myndighet torde hava att framlägga förslag, bör
ovanberörda anslag vid Lunds universitet med 960 kronor tills vidare utgå
å extra stat.

Vid de

medicinska fakulteterna och karolinska institutet

utgår ett stort antal arvoden till biträdande lärare, företrädesvis från extra
anslagsmedel. Förhållandena här äro i många fall rätt olika vid varje fakultet
och i övrigt tämligen invecklade, varför i vissa fall en närmare redogörelse
tarvas.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

130

Kungl. Maj ris proposition Nr 115.

Lärare vid
kurserna i allmän
kemi.

Löneregle rinjrskom mittén.

Myndigheternas
yttranden.

Jag vill då börja med lärarna vid kurserna i allmän kemi för de medicine
studerande.

Den i stadgan angående medicinska examina föreskrivna undervisningskursen
i allmän kemi för medicine studerande skall, på sätt Kungl. Maj:t
för de särskilda läroanstalterna bestämmer, förläggas antingen till medicinsktkemisk
institution eller till institution för allmän kemi. Ifrågavarande undervisningskurs
är numera vid samtliga fakulteter förlagd till medicinskt-kemisk
institution. Undervisningen, vilken enligt sakens natur måste vara av ej
blott relativt elementär utan även särdeles tidskrävande beskaffenhet, ansågs
redan från början icke rimligen kunna utan vidare åläggas de ordinarie
ämnesrepresentanterna vid respektive fakultet. Till följd härav anvisade
riksdagen ett extra anslag av 2,500 kronor till arvode åt en särskild lärare
vid ifrågavarande kurs. Nämnda anslag tillkommo för fakulteten i Lund
från och med år 1909, för karolinska institutet från och med år 1910 och
för fakulteten i Uppsala från och med år 1911 och hava alltjämt årligen
beviljats å extra stat med nyss angivna belopp, 2,500 kronor. Framställningar
om höjningar i nämnda arvodesbelopp hava av fakulteterna i såväl
Uppsala som Lund upprepade gånger gjorts men utan att hava haft
åsyftad påföljd. Orsaken härtill torde till eu viss grad vara att söka i den
omständigheten, att man velat avvakta lösningen av en sedan åtskilliga år
aktuell fråga om införande av en förberedande prövning i bland andra ämnen
även kemi för de studerande, vilken prövning skulle komma att ställa
särskilda krav på ifrågavarande lärare. Denna fråga torde emellertid numera
få anses hava tills vidare förfallit, sedan densamma förelagts 1924 års
riksdag, vilken ställde sig avvisande till ett omedelbart införande av en dylik
prövning.

Ovanberörda arvode å 2,500 kronor vid en var av de tre medicinska fakulteterna
— varå nu utgår tillfällig löneförbättring med 625 kronor samt
dyrtidstillägg —- har av löneregleringskommittén föreslagits höjt till 3,600
kronor. Kommittén inplacerar härigenom ifrågavarande lärare i en arvodesskala,
som kommittén uppgjort för assistenter och amanuenser (jämför sid.
176 i det följande).

Detta kommitténs förslag har mötts med vissa erinringar från de medicinska
fakulteterna i Uppsala och Lund.

Medicinska fakulteten i Uppsala föreslår, att arvodet ej sättes lägre än
docentstipendium, varvid fakulteten åberopar ett av professorn i medicinsk
och fysiologisk kemi S. G. Hedin avgivet särskilt yttrande, så lydande:

Uti riksdagspetita förlidet år begärde fakulteten, att lärarens vid kursen
i allmän kemi för medicine studerande avlöning skulle höjas från 2,500
kronor till 5,000 kronor, ett förslag som även vann större akademiska konsistoriets
understöd. Såsom skäl för den föreslagna höjningen anfördes lärarens
omfattande tjänstgöring, som i form av undervisning, demonstra -

131

Kunijl. Maj-.ts proposition Nr 115.

tioner, förhör och personlig handledning vid laborationerna tager ungefär
90 timmar i terminen. lian har vidare att utan biträde leda laborationskursen
och måste därför handlägga en del göromål, som annars tillkomma
en amanuens, varigenom hans nästan ständiga närvaro under laborationsövningarna
påkallas. Slutligen är att framhålla den maktpåliggande prövning,
som åligger honom, då till eu del genom denna ett avlägsnande av
för medicinska studier olämpliga personer bör åstadkommas. Att läraren
under sådana förhållanden måste besitta en betydande mogenhet och omdömesförmåga
är uppenbart, och detta jämte det förhållandet, att omfattningen
av hans tjänstgöring vida överstiger den propedeutiska undervisning,
som kan åläggas en docent med docentstipendium, föranledde att fakulteten
ej ansåg sig kunna föreslå en avlöning lägre än ett docentstipendium. Då
anslaget till läraren först beviljades, var det också lika stort som ett fast
docentstipendium.

Löneregleringskommittén inplacerar i sitt förslag läraren i kursen i allmän kemi
för medicine studerande i den arvodesskala, som kommittén uppgjort för assistenter
och amanuenser med ett arvode för honom av 3,600 kronor. Härtill
måste anmärkas, att läraren i olikhet med amanuenser och assistenter
har självständig undervisning och examinationsskyldighet, då han leder laborationskursen
i allmän kemi för medicine studerande och förrättar därtill
hörande examination. Det är därför ej riktigt att vid bestämning av hans
avlöning jämföra hans arbete med assistenters och amanuensers; riktigare
torde han kunna jämföras med biträdande lärare inom medicinska fakulteten
med självständig undervisning. I båda fallen är docentkompetens
högst önskvärd; lärarens i allmän kemi tjänstgöring är såsom av det anförda
torde framgå ej mindre än de biträdande lärarnas, vartill kommer att
han har att förrätta en maktpåliggande examination, något som ej tillkommer
de biträdande lärarna.

_ Av denna anledning kan lärarens i allmän kemi avlöning i varje händelse
ej sättas lägre än de biträdande lärarnas inom medicinska fakulteten eller
enligt fakultetens förslag 6,000 kronor eller storleken av ett docentstipendium
enligt kommitterades förslag.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställer i anslutning till
medicinska fakultetens förslag, att ifrågavarande arvode sättes till samma
belopp som docentstipendium.

Även medicinska fakulteten i Lund föreslår i anslutning till vad Uppsalafakulteten
anfört, att ifrågavarande arvode må uppgå till storleken av ett
docentstipendium. I övrigt anför fakulteten:

Till skillnad från Uppsala och Stockholm äger fakulteten i Lund ingen
laboratorsbefattning i kemi. Den arbetsbörda, som vilar på läraren i allmän
kemi i Lund är därför så mycket större. Hans föreläsningar uppgå
till 40 i terminen. Ledandet och övervakandet av övningarna kan anses
kräva minst 150 timmar. Härtill komma de synnerligen betungande förhören
(inträdesförhör, kursförhör och slutförhör), vilka uppgå per termin
till cirka 125 på i medeltal en halv timme vardera. Den sammanlagda
tjänstgöringen för denna befattning kan sålunda uppskattas till cirka 250
timmar i terminen. Undervisningen är fullt självständig, och de prövningar,
som det åligger honom att hålla, äro synnerligen ansvarsfulla, då genom
dem redan nu eu viss gallring äger rum bland dem, som ämna studera me -

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe

mentschefen.

Biträdande
lärare i medicin
vid universiteten
i
TJppsala och
Lund.

dicin. Och lärarens i allmän kemi åligganden bli ej mindre utan snarare
mer maktpåliggande vid genomförandet av det av 1918 års undervisningskommitterade
framlagda förslaget rörande en förberedande prövning i direkt
gallringssyfte. Särskilt på grund av denna sistnämnda omständighet är det
av synnerligen stor vikt, att befattningen innehaves av en erfaren person
med docentkompetens och att denne kan kvarstanna i sin befattning under
en följd av år. Det är ett önskemål, att denna för den medicinska undervisningen
så viktiga befattning snarast möjligt uppföres på ordinarie stat.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, har
medicinska fakulteten i Lund återupptagit kravet på förbättrad avlöning för
ifrågavarande lärare. Fakulteten föreslår ett arvode av 5,000 kronor, vilket
förslag tillstyrkes av konsistoriet. Kanslern har emellertid i skrivelse den
3 september 1924 förklarat sig ej kunna biträda detta förslag, så länge
frågan om en ny förberedande prövning i kemi för medicine kandidatexamen
icke blivit slutligt avgjord.

Då kommittén inplacerat ifrågavarande lärare i den arvodesskala, kommittén
uppgjort för assistenter och amanuenser, synes kommittén ej till fullo hava
beaktat den ställning, dessa lärare intaga. Såsom framgår av vederbörande
departementschefs utredningar och uttalanden vid tillkomsten av dessa lärarbefattningar
och även framskymtar i de medicinska fakulteternas ovan återgivna
yttranden, hava lärarna i allmän kemi i motsats mot amanuenser och
assistenter en fullt självständig undervisning och examinationsskyldighet.
Jag anser det därför icke riktigt, att deras arvoden inpassas i en skala av
den art, kommittén uppgjort, utan böra dessa bedömas och anpassas fristående
och med hänsyn till tjänstgöringens art och beskaffenhet.

Fakulteterna i Uppsala och Lund ifrågasätta en rätt väsentlig höjning av
ifrågavarande arvode, nämligen till belopp lika med docentstipendium. Från
karolinska institutets sida har något yrkande i denna eller likartad riktning
icke gjorts. För egen del kan jag icke förorda en så avsevärd höjning av
arvodena. Jag anser, att desamma fortfarande böra utgå med samma belopp
vid eu var av de tre medicinska fakulteterna och att beloppet bör
bestämmas efter de grunder, som varit normerande vid reglering av motsvarande
ersättningsbelopp, d. v. s. ökas med 18 procent av nuvarande ersättning,
inklusive därå utgående tillfällig löneförbättring (2,500 kronor+ 625
kronor = 3,125 kronor). I anslutning härtill skulle arvodet med lämplig avrundning
uppåt böra bestämmas till 3,700 kronor.

Däremot finner jag det krav befogat, som innebär arvodenas uppförande
å ordinarie stat. Här föreligger uppenbarligen ett konstant behov, vilket
prövats under femton år, och någon anledning för beloppens utgående från
extra anslagsmedel synes mig icke längre föreligga,

I § 20 av stadgan den 28 juni 1907 angående medicinska examina, vilken
stadga började tillämpas från och med ingången av år 1908, föreskri -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

133

ves, att studerande, som vill avlägga medicine licentiatexamen, skall under
en tid av sammanlagt två månader vid ettdera universitetets kliniker genomgå
propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna,
i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik. Enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 16 november 1923 kunna tills vidare dylika kurser genomgås även vid
karolinska institutet; jag återkommer i det följande härtill och vill nu till
en början erinra om lärarkrafterna vid de propedeutiska kurser, som genomgås
i Uppsala och Lund.

Innan Kungl. Maj:t fastställde ovanborörda examensstadga, hade Kungl.
Maj:t velat försäkra sig om att vissa i följd av blivande tillämpning av
stadgan erforderliga anslag skulle kunna ställas till vederbörandes förfogande
och för detta ändamål till 1907 års riksdag i ämnet avlåtit särskild proposition
(nr 116).

För Uppsala universitets vidkommande föreslogs i sistnämnda proposition
ett extra anslag å 3,000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i medicin •
denne skulle hava till skyldighet att giva kurser i de i kliniskt-diagnostiskt
hänseende viktigaste kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoderna
samt att å den medicinska polikliniken meddela undervisning åt de tjänstgörande.
Framställningen blev av riksdagen bifallen, och från och med
år 1908 har en sådan lärare varit vid universitetet anställd mot åtnjutande
av ett arvode av 3,000 kronor, vilket årligen av riksdagen anvisats å extra
stat. A detta arvode utgår numera tillfällig löneförbättring med 750 kronor
samt dyrtidstillägg. Framställning har av. vederbörande gjorts om beviljande
av medel för ändamålet jämväl för budgetåret 1925—1926.

Beträffande Lunds universitet föreslogs i samma proposition ett extra anslag
å 2,000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i medicin; denne skulle
giva ovannämnda kurser i de''viktigaste kliniska undersökningsmetoderna
och i allmän sjukvårdsteknik. Anslaget, som sålunda föreslogs till mindre
belopp än motsvarande anslag vid Uppsala universitet — beroende därpå
att den biträdande läraren vid sistnämnda universitet jämväl skulle åläggas
den därstädes anordnade polikliniska undervisningen — beviljades av riksdagen,
som jämväl på extra stat för vart och ett av åren 1909—1913 anvisade
för ändamålet enahanda belopp. Efter framställning till 1913 års
riksdag höjdes anslaget till 3,000 kronor. Av ifrågavarande arvode utgick
ett belopp av 500 kronor som ersättning till den person, som förordnats att
meddela undervisning i sjukvårdsteknik. Med 3,000 kronor utgick därefter
anslaget för vart och ett av åren 1914—1919. I proposition till 1919 års
riksdag framlade Kungl. Maj:t begäran om vissa anslag för den medicinska
undervisningen i Lund i syfte att för undvikande av en stagnation i de studerandes
utbildning möjliggöra därstädes anordnande av den i examensstadgan
allenast vid karolinska institutet föreskrivna s. k. fortsättningstjänst -

Uppsala uni
versitet.

Lunds universitet.

134

Kwngl. Maj.ts proposition Nr 115.

Löneregle ringskom mittén.

Myndig heternas yttranden,

Departe mentschefen.

göringen i medicin och kirurgi. I samband härmed föreslogs och bifölls
jämväl av riksdagen upprättande av en befattning som klinisk laborator och
biträdande lärare i medicin. Denne lärare skulle det åbgga att uppehålla
undervisningen på polikliniken, att årligen giva tre propedeutiska kurser
i de icke-fysikaliska undersökningsmetoderna samt att årligen giva en för
de äldre studerande i medicin avpassad laborationskurs till de interna
sjukdomarnas diagnostik och terapi. Arvodet bestämdes till 6,000 kronor
och har alltsedan dess av riksdagen beviljats å extra stat. Å ifrågavarande
arvode utgår icke tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg. De akademiska
myndigheterna hava begärt anslagets fortsatta utgående jämväl för
budgetåret 1925—1926.

För biträdande läraren i medicin vid Uppsala universitet föreslår löneregleringskommittén
ett arvode av 4,500 kronor och för den kliniske laboratorn
och biträdande läraren i medicin vid Lunds universitet ett arvode av
7,200 kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser det av kommittén föreslagna arvodet,
4,500 kronor, för lågt och håller före, att detsamma icke bör sättas
lägre än ett docentstipendium. Fakulteten yttrar:

Fakulteten vill framhålla, att då de nuvarande avlöningsförmånerna för
biträdande läraren i medicin fastställdes med 3,000 kronor, var beloppet av
docentstipendierna 2,500 kronor. Biträdande lärarens arvode översteg således
då beloppet av docentstipendierna. Sedan dess hava docentstipendiernas belopp
ökats till 5,000 kronor, men den biträdande lärarens arvode har kvarstått
oförändrat. Docentkompetens för denna befattning är högeligen önskvärd,
och i alla händelser kräver den ovillkorligen en avsevärd klinisk mogenhet;
arbetsbördan (under tiderna 10/s>—S1/io, */12—8I/i samt Va—8% propedeutisk
kurs 3 gånger i veckan och under tiderna 1/a—15/i2 samt 15/i—
ai/5 poliklinisk undervisning 3 gånger i veckan) är .avsevärt större, än vad
som åligger eu docentstipendiat.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställer i anslutning till
medicinska fakultetens förslag, att arvodet sättes till samma belopp som
docentstipendium.

I fråga om det föreslagna arvodet till den kliniske laboratorn och biträdande
läraren i medicin vid Lunds universitet har någon erinran från de
akademiska myndigheterna därstädes icke framkommit.

Någon ändring i de av kommittén föreslagna arvodesbeloppen vill jag nu
icke tillstyrka. Det medicinska undervisningsväsendet — jag syftar närmast
på den del av den mediciniska utbildningen, som faller efter medicine kandidatexamen
— befinner sig för närvarande i ett läge, där olika försöksanordningar
vidtagas i syfte att pröva sig fram till vad som kan vara för de
studerande och för universiteten mest till båtnad och fördel. Jag anser det

135

Kungi. Maj:ts proposition Nr 115.

därför mindre lämpligt att nu vidtaga några väsentligaro rubbningar i utgående
arvoden i andra fall än då påtagliga brister äro för handen, huru
mycket jag i övrigt än behjärtar de synpunkter, som från de akademiska
myndigheternas sida härvid framkomma. Av samma anledning torde nu
berörda arvoden fortfarande böra utgå från extra anslagsmedel.

nostik vid
universiteten
i Uppsala
och Lund.

I ovanberörda kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna ingå " Biträdande
även propedeutiska kurser i fysikalisk diagnostik. sikalisVdiag

Vid fakulteten i Uppsala tillhörde hela undervisningen i detta ämne till
en början professorn i pediatrik och praktisk medicin. Sedan år 1917 föreskrift
utfärdades, att tjänstgöring i pediatrik för medicine licentiater fick
öga rum även vid universitetens pediatriska kliniker, var det nödvändigt att
bereda bemälde professor viss lindring i undervisningsskyldigheten. I anledning
härav framlade Kungl. Maj:t för 1919 års riksdag förslag om arvode
å 2,000 kronor till en biträdande lärare i fysikalisk diagnostik, vilket
även av riksdagen beviljades. Arvode till nämnda belopp, varå numera
förutom dyrtidstillägg utgår tillfällig löneförbättring med 500 kronor, har
alltsedan årligen av riksdagen anvisats å extra stat, och förslag föreligger
om dess fortsatta utgående jämväl för budgetåret 1925—1926.

Meddelandet av de propedeutiska kurserna i fysikalisk diagnostik vid fakulteten
i Lund påvilade först den biträdande läraren i medicin, överflyttades
sedermera på professorn i pediatrik och praktisk medicin för att omedelbart
därpå av samma orsak som vid fakulteten i Uppsala anförtros åt en biträdande
lärare. På därom gjord framställning beviljade 1917 års riksdag till
arvode åt en sådan lärare ett extra anslag av 2,000 kronor, vilket sedermera
årligen av riksdagen beviljats och av7 myndigheterna föreslagits utgå även
för budgetåret 1925—1926. Å detta arvode utgår i likhet med vad fallet
är med motsvarande arvode i Uppsala tillfällig löneförbättring med 500
kronor samt dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär att — i enlighet med de principer,
kommittén följt vid beräkning av motsvarande arvoden — nu ifrågavarande
arvode vid vart och ett av de båda universiteten höjes till 3,000
kronor.

Mot det av kommittén ifrågasatta arvodesbeloppet, varom de akademiska
myndigheterna icke yttrat sig, har jag intet att erinra. Anslagen böra tills
vidare utgå såsom nu å extra stat.

Såsom jag ovan erinrat, var vid fakulteten i Lund undervisningen i all- Ledare av
män sjukvårdsteknik anförtrodd åt eu person, vilken härför uppbar 500 kurser i allkronor
av det till en biträdande lärare i medicin anvisade anslaget. I sam- vdrdsleknik
band med de ökade anslag, som av 1919 års riksdag anvisades till den viduniversitemedicinska
undervisningen i Lund — bland annat i syfte att möjliggöra te„cl
anordnande därstädes av en fjärde propedeutisk kurs — beviljades ett be -

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Biträdande
lärare i
kirurgi vid
universiteten
i Uppsala
och Lund.

Uppsala

universitet.

lopp av 1,000 kronor såsom arvode till den, som förordnades att giva 4
årliga kurser i sjukvårdsteknik. Anslag till detta belopp utgick å extra stat
för vart och ett av åren 1920—1923. Sedan propedeutiska kurser anordnats
jämväl vid karolinska institutet och behov av en fjärde kurs i Lund
ej längre var för handen, sänktes anslaget till 750 kronor, alltså beräknat
efter arvode å 250 kronor för varje kurs (omfattande 12 föreläsningstimmar).
Arvode till sistnämnda belopp har jämväl begärts för budgetåret 1925—1926.
A sagda arvode utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Vid Uppsala-fakulteten utgick ersättning till ledaren av kurserna i sjukvårdsteknik
till en början från universitetets reservfond. Med hänsyn till
önskvärdheten att få respektive kurs utvidgad för att liksom i Lund omfatta
12 föreläsningstimmar ansågs ersättningen böra höjas och bestämdes
till 250 kronor för varje kurs. Anslag å 750 kronor har för ändamålet beviljats
av riksdagen på extra stat alltsedan år 1920, och förslag härom föreligger
även för budgetåret 1925—1926. I motsats till vad förhållandet är
i Lund, utgår å Uppsala-anslaget förutom dyrtidstillägg tillfällig löneförbättring
med 187 kronor 50 öre.

Löneregleringskommittén föreslår, att anslaget till kurser i sjukvårdsteknik
vid fakulteten i Uppsala höjes till 1,125 kronor, innebärande alltså en ersättning
av 375 kronor för varje kurs. Beträffande motsvarande kurser vid
fakulteten i Lund innebär kommittéförslaget en anslagshöjning från 750
kronor till 900 kronor, alltså till 300 kronor för varje kurs.

De akademiska myndigheterna hava icke uttalat sig ifråga om kommitténs
förslag i nu förevarande avseende.

Ifrågavarande ersättning till ledaren av kurserna i allmän sjukvårdsteknik
utgår nu med samma belopp i såväl Uppsala som Lund. Jag anser, att så
även framdeles bör vara förhållandet och att den omständigheten, att tillfällig
löneförbättring utgått i ena men ej i andra fallet, ej bör stå hindrande
i vägen för ett utjämnande av nu faktiskt rådande olikhet. Tjänstgöringsförhållandena
vid båda fakulteterna äro lika, och någon anledning till ett
olika arvodesbelopp finnes enligt min mening icke. Jag vill sålunda föreslå,
att ersättningen vid vardera fakulteten bestämmes till, såsom kommittén i
avseende å kurserna i Uppsala föreslagit, 375 kronor för varje kurs, i följd
varav anslaget bör fixeras till 1,125 kronor. Av skäl, som jag ovan angivit,
bör anslaget tills vidare såsom nu utgå å extra stat.

På sätt jag ovan erinrat, skola vid universitetens fakulteter även givas
propedeutiska kurser i allmän kirurgi. Då frågan om härför erforderliga
lärarkrafter sammanhänger med spörsmålet om lärarkrafterna i kirurgi i
allmänhet vid universiteten, anser jag mig böra något närmare dröja vid
hithörande förhållanden. Jag börjar med Uppsala universitet.

År 1894 hade medicinska fakulteten i Uppsala med hänsyn till professorns
i kirurgi allt mer växande arbetsbörda gått i författning om inrättande av en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

137

biträdande lärarbefattning i ämnet. Innehavaren av denna befattning hade
fått till uppgift att vid förfall för professorn under lästerminerna vikariera
för denne, att meddela undervisning åt de tjänstgörande å den kirurgiska
polikliniken samt att giva för desamma avsedda kostnadsfria kurser i allmän
kirurgi.

För att denna för undervisningen oundgängliga befattning måtte kunna
allt framgent upprätthållas, hade på hemställan av de akademiska myndigheterna
proposition avlåtits till 1896 års riksdag om beviljandet av ett årligt
anslag av 3,500 kronor till arvode för densamma. Denna framställning
vann emellertid blott så till vida riksdagens beaktande, att ett årligt anslag
av 2,000 kronor beviljades »till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi»,
vilket anslag uppfördes i universitetets stat.

Genom kungl. brev den 22 januari 1897 föreskrevs, att anslaget skulle
användas till anställande av eu biträdande lärare, vilken förordnas av
kanslern för högst 3 år i sänder med följande tjänståligganden:

att under lästerminerna uppehålla professorns i kirurgi tjänstgöring såsom
lärare och överkirurg vid akademiska sjukhuset, så ofta denne på grund av
sjukdom eller annan anledning har laga förfall;

att tre dagar i veckan å den kirurgiska polikliniken inför de tjänstgörande
demonstrera och behandla där förekommande sjukdomsfall; och

att efter samråd med professorn under varje lästermin giva en propedeutisk
kurs i den allmänna kirurgiens viktigaste delar, så framt icke tjänstgöring
i professorns ställe lägger hinder i vägen härför.

Kirurgiens ökade utveckling och det stigande undervisningsbehovet i ämnet
föranledde sedermera fakulteten att år 1906 göra framställning om inrättande
av en extra ordinarie professur i kirurgi vid universitetet. Den biträdande
lärarbefattningen skulle med något begränsad undervisningsuppgift kvarstå
med det härför tillgängliga arvodet av 2,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag förklarade sig föredragande
departementschefen behjärta behovet av ökade lärarkrafter i kirurgi vid universitetet;
departementschefen fann sig dock ej böra för det dåvarande ifrågasätta
anslag till upprättande av eu ny fast lärostol i ämnet, enär det syntes
honom skäligt avvakta den medicinska undervisnings- och examensreformens
genomförande för att efter någon tids vunnen erfarenhet kunna bedöma
omfattningen av det föreliggande behovet. Departementschefen fann lämpligast,
att ett extra anslag ställdes till vederbörandes förfogande för samma
ändamål, som avsåges med det ordinarie anslaget å 2,000 kronor till förstärkande
av lärarkrafterna i kirurgi. Det extra anslaget borde bestämmas
till likaledes 2,000 kronor, varigenom de för ändamålet tillgängliga medlen
alltså skulle fördubblas. Kungl. Maj:ts i anslutning härtill framlagda förslag
blev av riksdagen bifallet, och har alltsedan dess årligen utgått ett extra
anslag å 2,000 kronor till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi vid universitetet.
Förslag härom föreligger även för budgetåret 1925—1926.

Löneregle ringskom mittén.

Myndig

heternas

yttranden.

Departe mentschefen.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Å såväl det ordinarie som det extra anslaget har utgått dyrtidstillägg men
ej tillfällig löneförbättring.

Ifrågavarande biträdande lärare har att, utom poliklinisk undervisning,
giva föreskrivna propedeutiska kurser i allmän kirurgi.

Löneregleringskommittén har ansett någon ökning av ifrågavarande anslag
icke böra ifrågakomma i nu förevarande sammanhang. Som skäl åberopar
kommittén, att den ökning av berörda anslag, som genom dyrtiden må finnas
påkallad, även framgent bör beredas genom anslag år från år å extra stat.

Medicinska fakulteten i Uppsala erinrar, att då de nuvarande avlöningsförmånerna
för biträdande läraren i kirurgi fastställdes till 4,000 kronor,
var beloppet av docentstipendium 2,500 kronor. Sedan dess hava docentstipendiernas
belopp ökats till 5,000 kronor, men den biträdande lärarens
arvode kvarstått oförändrat. Då givetvis docentkompetens för befattningen
vore högeligen önskvärd och då i allt fall en avsevärd klinisk mogenhet
ovillkorligen krävdes samt då vidare arbetsbördan (under tiderna 10/9—31/io,
Vi2 31/i och 73—8% propedeutisk kurs 3 gånger i veckan och under tiderna
V9 15/i2 samt 1B/i—s7s poliklinisk undervisning 3 gånger i veckan) vore
avsevärt större än vad som ålåge en docentstipendiat, ansåge fakulteten, att
det av kommittén föreslagna arvodet 4,000 kronor för biträdande läraren i
kirurgi vore för lågt, och att hans arvode ej borde sättas lägre än docentstipendium.

Jämväl det större akademiska konsistoriet hemställer, att arvodet till biträdande
läraren i kirurgi sättes till samma belopp som docentstipendium.

Behovet av medel till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi är sedan
länge känt och konstaterat; någon anledning att bibehålla en del av dessa
anslagsmedel å extra stat torde måhända med hänsyn härtill icke anses
föreligga. Då emellertid det medicinska undervisningsväsendet, såsom jag
ovan antytt, för närvarande befinner sig i ett läge, där man genom olika
försök vill vinna erfarenhet om en ändamålsenlig anordning av undervisningen,
synes mig lämpligast att såsom nu hälften''av ifrågavarande medel
utgå å extra stat. De anslag, som äro för ändamålet tillgängliga, sammanlagt
4,000 kronor, utgå såsom arvode åt en biträdande lärare i kirurgi; det
synes mig mera klargörande för anslagens ändamål, att i staten arvodet
uppföres under rubrik »biträdande lärare i kirurgi» och att det extra anslaget
utgår under titel: förstärkning av arvodet till biträdande läraren i
kirurgi.

Ifråga om anslagens storlek ifrågasätter kommittén icke någon ändring,
därvid kommittén synes hava letts av den uppfattningen att det alltsedan
år 1907 utgående extra anslaget varit påkallat av dyrtiden. De akademiska
myndigheterna önska få den biträdande lärarens arvode likställt med docent -

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

139

stipendium. Ehuru jag fullt beaktar de synpunkter, som medicinska fakulteten
härvid anlagt, anser jag mig dock icke — liksom ifråga om den biträdande
läraren i medicin — böra tillstyrka ett dylikt förslag. Det nu utgående
sammanlagda arvodet å 4,000 kronor anser jag böra enligt kommitténs
principer ökas med 18 procent, motsvarande den med den nya löneregleringen
förenade sänkningen av dyrtidstillägget, varjämte lämplig avrundning
uppåt bör vidtagas. Arvodet skulle då bestämmas till 4,800 kronor, varav
2,400 kronor skulle utgå å ordinarie stat och 2,400 kronor såsom förstärkning
å extra stat.

Sedan lång tid tillbaka hava i Lund förekommit propedeutiska kurser
i allmän kirurgi, vilka kurser givits av docent i ämnet, då sådan funnits
anställd, men eljest av underläkaren vid den kirurgiska kliniken. Dessa
kurser, som år 1903 blevo obligatoriska för tillträde till licentiatexamen, voro
emellertid icke avgiftsfria, utan de i kurserna deltagande studerandena betalade
arvodet till läraren. För avhjälpande av detta förhållande väcktes
vid 1905 års riksdag motion om beviljande av ett extra anslag för år 1906
å 1,500 kronor för anställande av en biträdande lärare i kirurgi med huvudsaklig
skyldighet att meddela propedeutisk undervisning i allmän kirurgi.
Riksdagen beviljade anslaget men ändrade dess benämning; till anordnande
av kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän kirurgi anvisades för år
1906 ett extra anslag av 1,500 kronor. Enahanda anslag anvisades även
för år 1907.

Då i den år 1907 utkomna nya medicinska examensstadgan föreskrift
lämnades om genomgående av propedeutisk kurs i allmän kirurgi, nödvändiggjorde
detta ett fortsatt utgående av berörda anslag. Med 1,500 kronor
utgick anslaget ifråga under vart och ett av åren 1908—1913. År 1913
höjdes anslaget till 2,500 kronor. Mot åtnjutande av detta arvode skulle
vederbörande lärare tre gånger årligen giva en två månaders propedeutisk
kurs i ämnet. Med 2,500 kronor utgick anslaget till och med år 1919.

Från och med år 1920 har riksdagen beviljat ökade medel till den medicinska
undervisningen i Lund. En av orsakerna härtill var förläggande
av den s. k. fortsättningstjänstgöringen i kirurgi även till Lund, varigenom
behov uppstod av en utvidgad undervisning i detta ämne. Den biträdande
läraren fick då att utom sina tidigare skyldigheter deltaga i den föreskrivna
polikliniska undervisningen och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning.
Med anledning av denna ökade undervisningsskyldighet ansågs hans
arvode böra höjas från 2,500 kronor till 3,000 kronor. Med hänsyn till att
samtidigt eu fjärde propedeutisk kurs befanns böra anordnas i Lund höjdes
arvodet till 4,000 kronor, varmed anslaget utgick under åren 1920—1923.
Sedan i samband med införande av propedeutiska kurser vid karolinska institutet
den fjärde kursen i Lund bortfallit, utgår anslaget för budgetåret

Lunds universitet.

Löneregle ringskom mittén.

Myndig heternas yttranden.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1924—1925 med 3,000 kronor. Härå har tillfällig löneförbättring ej utgått
men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär, att arvodet för den biträdande
läraren i kirurgi skulle böjas till 3,600 kronor.

Medicinska fakulteten i Lund föreslår, under hänvisning till en av professorn
i kirurgi G. Petrén ingiven skrivelse, att ifrågavarande arvode sättes
till samma belopp som docentstipendium med-skyldighet för den biträdande
läraren att dels giva föreskrivna kurser i allmän kirurgi, dels deltaga uti
undervisningen och den dagliga handledningen å den kirurgiska pohkhniken.
Professor Petréns skrivelse är av följande lydelse:

Sedan år 1919 fullgöres å Lunds kirurgiska klinik ej blott — som tidigare
och fortfarande i Uppsala — s. k. grundläggande tjänstgöring i kirurgi utan
samtidigt även s. k. fortsättningstjänstgöring. Erfarenheten har visat, att
det för fortsättningstjänstgörande vore önskvärt och lämpligt att erhålla mer
undervisning och ledning å den kirurgiska polikliniken än vad de hittills
erhållit och med nuvarande arvode åt biträdande läraren i kirurgi är möjligt
anordna för dem. Det är ett bestämt önskemål, att de tre grupperna
fortsättningstjänstgörande, som årligen börja, kunde utom den polikliniska
undervisning, som nu gives dem — 2 gånger i veckan av professorn i
kirurgi och 1 gång i veckan av biträdande läraren — och är mest inriktad
på diagnostiken, få å kirurgiska polikliniken även en mera ordnad praktisk
daglig ledning och undervisning uti den s. k. lilla kirurgien, som är av
verklig vikt för den praktiske läkaren. Dylik undervisning kräver, om den
skall bliva till verklig nytta, såväl att den polikliniske läraren besitter avsevärd
klinisk erfarenhet och mognad som ock att han kan ägna tillräcklig
tid åt att handleda de tjänstgörande. Då den biträdande läraren i kirurgi
bör utom kurserna i allmän kirurgi giva även ifrågavarande polikliniska
undervisning och handledning, är det av kommittén föreslagna arvodet påtagligt
för lågt. Jag hemställer, att fakulteten ville föreslå, att arvodet för
biträdande läraren i kirurgi med särskild hänsyn till behovet av vidgad poliklinisk
undervisning för fortsättningstjänstgörande sättes till samma belopp
som docentstipendium med skyldighet för honom att dels giva de föreskrivna
kurserna i allmän kirurgi, dels deltaga i undervisningen och den dagliga
handledningen å den kirurgiska polikliniken.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, hava
de akademiska myndigheterna i Lund hemställt om fortsatt utgående under
budgetåret 1925—1926 av det extra anslaget å 3,000 kronor till en biträdande
lärare i kirurgi under sådan förändrad form, att dels ett anslag å 2,500
kronor beviljas till arvode åt den, som förordnas att under tre kurser meddela
kostnadsfri undervisning i allmän kirurgi, och dels ett anslag å 500
kronor beviljas till arvode åt den, som förordnas att å den kirurgiska polikliniken
deltaga i den föreskrivna polikliniska undervisningen och en dag
i veckan hålla poliklinisk föreläsning. Denna framställning grundar sig på
ett av professor G. Petrén avgivet förslag, till stöd för vilket Petrén anför,
bland annat, följande:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

141

Erfarenheten har sedan år 1919 visat, att den dagliga undervisningen och
handledningen av fortsättningstjänstgörande uti förbandsanläggning och den
s. k. lilla kirurgin å den kirurgiska polikliniken bäst tillgodoses, när den
gives av den, som handhaver det löpande sjukvårdsarbetet på polikliniken.
Det är sålunda ej lyckligt, att denna undervisning under alla förhållanden
fullgöres av den biträdande läraren i kirurgi, som under de senaste åren
och för närvarande för övrigt ej har någon arbetsuppgift å den kirurgiska
polikliniken.

Det skulle . vara till fördel för den praktiskt ej oviktiga undervisningen
i den s. k. lilla kirurgin, om den med 500 kronors arvodesförhöjning år
1919 biträdande läraren nytillagda skyldigheten »att deltaga i den föreskrivna
polikliniska undervisningen och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning»
kunde i stället uppdragas åt l:ste underläkaren i kirurgi, som sköter
det dagliga arbetet på polikliniken, när han är personligen lämplig för sådant
undervisningsuppdrag.

Någon väsentligare förhöjning av ifrågavarande anslag synes mig icke
vara att förorda under nuvarande förhållanden. I enlighet med principen
om 18 procents förhöjning med skälig jämkning uppåt bör arvodet bestämmas
till 3,600 kronor. I avseende å den av de akademiska myndigheterna
senast framställda begäran om ändrad diposition av anslaget har jag däremot
intet att erinra. Anslaget ifråga, vilket alltjämt torde böra utgå å
extra stat, synes mig böra uppföras under rubrik: biträdande lärare i
kirurgi. Vid anslagets ställande till vederbörandes förfogande torde Kungl.
Maj:t äga att föreskriva, att 3,000 kronor skola utgå såsom arvode till den,
som av kanslern förordnas att giva tre propedeutiska kurser i allmän kirurgi,
och 600 kronor såsom arvode till den, som av kanslern förordnas att å den
kirurgiska polikliniken deltaga i den föreskrivna polikliniska undervisningen
och en dag i veckan hålla poliklinisk föreläsning.

Jag övergår nu till de extra och biträdande lärarkrafter, som stå till buds
för undervisningen i medicin och kirurgi vid karolinska institutet. Såsom
jag i det föregående erinrat, är numera den provisoriska anordningen vidtagen,
att propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna,
i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik kunna genomgås
även vid institutet. I fråga om den fortsatta tjänstgöringen i medicin och
kirurgi råda vid institutet andra förhållanden än vid klinikerna i universitetsstäderna;
dessa förhållanden påkalla ökade anslag, och jag vill i det
följande redogöra härför.

Ett förläggande av de propedeutiska kurserna till karolinska institutet
möjliggjordes därigenom, att Stockholms stad för den medicinska undervisningen
upplät S:t Eriks sjuk- och vårdhem härstädes. Efter framställning
av Kungl. Maj:t beviljade 1923 års riksdag dels erforderliga medel till inredning
å sagda sjukhus av nödiga undervisningslokaler, dels ock ett extra
anslag av 10,000 kronor till ersättning åt lärare och amanuenser vid den
medicinska undervisningen därsammastädes, vilken omfattar kurser i de

Departe mentschefen -

Lärare vid
propedeutiska
kurser i de
viktigaste
kliniska
undersökningsmetoderna
m. m. vid
karolinska
institutet.

Lärare vid
propedeutiska
kurser i
allmän kirurgi
och i
allmän sjukvårdsteknik

vid karolinska
institutet.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

viktigaste kliniska undersökningsmetoderna och i lungsjukdomar, särskilt
lungtuberkulosens diagnostik. Av detta anslag utgå 4,000 kronor i arvode
till envar av två lärare och 1,000 kronor i arvode till en var av två amanuenser.
Till frågan om amanuensernas avlöning återkommer jag i det följande.
A ett vart av berörda lärararvoden å 4,000 kronor utgår ej tillfällig
löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Ifrågavarande anslag utgår
även för budgetåret 1924—1925 och har av vederbörande äskats jämväl för
kommande budgetår.

Anslaget, som tillkom efter det löneregleringskommitténs betänkande avgivits
och följaktligen icke kunnat av kommittén upptagas, bör i enlighet
med kommitténs principer höjas. Vart och ett av berörda lärararvoden bör
ökas med 18 procent, motsvarande den med löneregleringen förenade
sänkningen av dyrtidstillägget, och med skälig jämkning följaktligen ökas
till 4,800 kronor.

Till avlönande av lärare vid de propedeutiska kurserna i allmän kirurgi
och i allmän sjukvårdsteknik saknar karolinska institutet för närvarande
medel. Institutets lärarkollegium har upptagit denna fråga och hemställt
om utverkande av proposition till 1925 års riksdag med förslag om beviljande
för budgetåret 1925—1926 av ett extra anslag av 2,700 kronor till lärare
vid dessa kurser. Till stöd härför anför lärarkollegiet följande:

Genom den omläggning av undervisningen i medicin och kirurgi, som
genom kungl. brevet av den 16 november 1923 genomfördes, och som trädde
i kraft den 1 mars 1924, ha synnerligen viktiga förändringar blivit införda.
Undervisningsmöjligheterna för de medicine studerande ha betydligt utvidgats
och genom avtal med Stockholms stad, vilka i samband med denna
omläggning av undervisningen ingåtts, har det till buds stående kliniska
materialet i hög grad förbättrats.

Förut hava alla studerande måst börja studiet av medicin Och kirurgi i
Uppsala eller Lund och där fullgöra den s. k. propedeutiska och grundläggande
tjänstgöringen under sex månader. Tillträde till denna tjänstgöring
har vid vartdera universitetet lämnats 60 studerande per år, alltså tillsammans
120 studerande. Samtliga dessa med undantag för ett mindre
antal från Lund hava sedermera måst begiva sig till karolinska institutet
för att där erhålla vidare utbildning i dessa ämnen. Denna vid karolinska
institutet fullgjorda s. k. fortsättningstjänstgöringen upptog 4 månader
för vart och ett av ämnena medicin och kirurgi, och karolinska institutet
kunde bereda sådan undervisning för sammanlagt 120 studerande per år
och ämne, dock endast därigenom, att undervisningen fortgick oavbrutet
under hela året.

Genom kanslerns den 27 februari 1924 med anledning av ovannämnda
kungl. brev utfärdade bestämmelser hava alla tre medicinska högskolorna
i Sverige erhållit skyldighet att meddela fullständig undervisning i medicin
och kirurgi, vadan således den sedan gammalt bestående sammankopplingen
mellan högskolorna upphört. Universitetet i Uppsala har fått sig ålagt att
per år emottaga och utbilda 24, universitetet i Lund 45 och karolinska institutet
90 studerande, vadan alltså hädanefter utbildningsplatsernas antal ut -

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

143

f natiSi fltn 120 tiU 159, nåff0t som under nuvarande starka tillströmning
till lakarbanan är av synnerligen stor betydelse.

Av kanske ännu större betydelse äro de anordningar, som träffats för att
skapa ett nytt stort kliniskt material, som kunde möjliggöra donna betydliga
utvidgning. Genom att det lyckats institutet att få till undervisning uppiatna
tvenne sjukavdelningar vid S:t Eriks sjuk- och vårdhem, har undervisningen
i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna och i lungsjukdomar,
särskilt lungtuberkulosens diagnostik, erhållit ett material, som torde
k*UTa,noieCLknarSås°m, tämHgen enastående i världen. Riksdagen har också
år 1923 beviljat anslag till upprätthållande av undervisning vid nämnda
sjukhus. Denna undervisning måste emellertid förknippas med undervisningskurser
i allmän kirurgi och i allmän sjukvårdsteknik, vilka meddelas
av docenter, och vilka omfatta respektive 25 och 5 timmar eller således
sammanlagt 30 timmar per grupp studerande. För bestridande av de kostnader,
som äro förenade med sistnämnda undervisning, har karolinska institutet
i motsats till vad är förhållandet vid universiteten, intet anslag, och
har darfor med kanslerns tillstånd måst uppehålla densamma genom att
låta de studerande sjalva erlägga en avgift per kurs av respektive 25 och
5 kronor eller sammanlagt således 30 kronor. Dessa kurser måste givas
lika otta som de uti de kliniska undersökningsmetoderna och lungsjukdomarnas
diagnostik d. v. s. 3 gånger årligen. Då de studerandes antal
vid samtliga dessa kurser få uppgå till högst 30 ha de sammanlagda avgifterna
för de betalade kurserna således uppgått till 900 kronor eller för''
år raknat med 2,700 kronor.

Då det icke gärna kan anses billigt och rättvist, att en obligatorisk undervisning,
som meddelas kostnadsfritt vid universiteten, skall förorsaka särskild
kostnad tor dem som erhålla densamma vid karolinska institutet, synes det
lärarkollegiet nödvändigt, att jämväl för institutets del av riksdagen utverkas
anslag för detta ändamål. Det behövliga beloppet utgöres såsom av det
ovan sagda framgår av 2,700 kronor per år, varav 900 kronor bör beräknas
teknik^6 Sen° aV 2 kurser’ en '' allmän kirurgi och en i allmän sjukvårds I

enlighet med lärarkollegiets hemställan tillstyrker t. f. kanslern i skrivelse
den 11 augusti 1924 avlåtande av proposition i ämnet till 1925 års
riksdag.

Det är att beklaga, att eu framställning av det slag, som nyss nämnts,
ej framkommit tidigare, så att densamma kunnat prövas i samband med de
kostnader, som skulle bliva en följd av propedeutiska kursers anordnande
vid karolinska institutet. Så som förhållandena nu äro, synes det mig emellertid
ofrånkomligt att söka utverka de av lärarkollegiet äskade medlen. Jag vill följaktligen
tillstyrka lärarkollegiets förslag om ett extra anslag av 2,700 kronor
till ersättning åt lärare vid de propedeutiska kurserna i allmän kirurgi och i
allmän sjukvårdsteknik. Med hänsyn till de grunder, efter vilka det ifrågavarande
anslaget är beräknat, bör dyrtidstillägg icke utgå å ifrågavarande
ersättningar.

I och för genomförande av de förändringar med avseende å undervisningen
i medicin och kirurgi vid karolinska institutet, som förutsattes i

Departe mentschefen.

Biträdande
lärare i
medicin och
i kirurgi vid
karolinska
institutet.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

1907 års medicinska examensstadga, hade förslag väckts om särskilda arvoden
ä 3,000 kronor till dels biträdande lärare i medicin dels biträdande
lärare i kirurgi. Undervisningen meddelades enligt nämnda stadga endast
åt dem, som redan vid universiteten genomgått de propedeutiska kurserna
och den grundläggande tjänstgöringen, samt försiggick under tre perioder
per år, vardera om fyra månader, varannan dag å klinik och varannan dag
å poliklinik. De båda professorerna i medicin liksom de båda professorerna
i kirurgi bestredo undervisningen vardera under 8 månader. För de återstående
4 månaderna var avsett, att undervisningen skulle meddelas av
ovannämnde biträdande lärare. Angivna ersättningsbelopp bestämdes med
hänsyn därtill, att för behörighet till ifrågavarande tjänster ansågs böra
fordras kompetens för docentur. De föreslagna arvodesbeloppen, 3,000 kronor
till biträdande lärare i medicin och 3,000 kronor till biträdande lärare i
kirurgi, beviljades av 1907 års riksdag, och har riksdagen alltsedan dess
årligen anvisat extra anslagsmedel till ifrågavarande ändamål. A nämnda
arvoden utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén förmenar, att de biträdande lärare, om vilka här
är fråga, i själva verket äro professorsvikarier. Deras arvoden anser kommittén
därför ej böra fastställas till visst årligt belopp, utan böra bestämmas
i enlighet med de för vikariatsarvoden stadgade grunder. Då behovet av
ifrågavarande arvoden torde vara konstant, bör enligt kommitténs mening
anslag för ändamålet beredas å ordinarie stat. Kommittén har därför å förslaget
till arvodesförteckning för karolinska institutet uppfört ett belopp å

7,500 kronor under rubrik: arvoden åt biträdande lärare i kliniska ämnen.

I sitt yttrande över kommittéförslaget har institutets lärarkollegium icke berört
frågan om dessa arvoden.

Genom den ovan omtalade omläggningen av undervisningen i medicin och
kirurgi har emellertid lärarkollegiet sett sig nödsakat att begära ökade medel
för ersättning åt biträdande lärare i dessa ämnen. I anledning av framställningar
av professorerna i medicin och kirurgi vid institutet har lärarkollegiet
hemställt om utverkande av proposition till 1925 års riksdag med förslag
att bevilja för budgetåret 1925—1926 dels ett extra anslag av 6,750 kronor
till biträdande lärare i medicin, dels ock ett extra anslag av samma belopp
till biträdande lärare i kirurgi.

Till stöd för denna framställning anför lärarkollegiet följande:

Genom den omtalade förändringen av studieplanen har karolinska institutet
fått sig ålagt att meddela fullständig undervisning i medicin och
kirurgi. Härav följer givetvis, att den undervisning, vilken äger rum vid S:t
Eriks sjuk- och vårdhem, måste meddelas även å senare stadier vid institutet,
och att densamma måste bereda plats för samma antal studerande,
som därstädes mottagas till förut omnämnda propedeutiska kurser, eller
för 90 studerande per år. För att möjliggöra detta har den kliniska undervisningen
i medicin och kirurgi måst omläggas. Enligt det gamla systemet,
då således av karolinska institutet meddelats undervisning endast

145

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

åt dem, som redan vid universitetet genomgått de propedeutisk^! kurserna
och den grundläggande tjänstgöringen, har undervisningen försiggått under
t u; peiioder per ar, vardera om 4 månader. Dervid hava de bägge professorerna
i medicin liksom de bägge professorerna i kirurgi alternerande skött
undervisning»''!! å kliniken och ä polikliniken, vardera under 8 månader. De
återstående 4 månaderna har undervisningen uppehållits av biträdande lärare.
Enligt det nya systemet har undervisningsplanen ändrats därhän, att
såväl å den medicinska som å den kirurgiska kliniken de studerande delas
i tvenne grupper, vilka var och eu undervisas av eu av de respektive ämnenas
bägge professorer. Ahörarantalet har bestämts till 30 för värjo grupp
och tjänstgöringstiden är bestämd till 6 månader. Då samtidigt två grupper
undervisas å den medicinska och två å den kirurgiska kliniken och läsårets
längd är fastställd till 9 månader av året, komma alltså å var och eu av
de medicinska och kirurgiska klinikerna 30+15 att erhålla utbildning eller
alltså 90 studerande per ett år att erhålla fullständig utbildning i vart och
ett av de ifrågavarande ämnena. Den undervisning, som hittills ägt rum
under sommarferierna, vilken ur flera synpunkter icke varit likvärdig med
den, som meddelats under vintern, har numera bortfallit.

Då hädanefter varje professor kommer att meddela en fortlöpande undervisning
åt den honom tilldelade gruppen studenter, följer givetvis, att han
icke längre kan alternera med sin kollega vid undervisningen å polikliniken.
Hans undervisning å kliniken ålägger honom 6 föreläsningar i veckan, bortsett
från handledande av assistenter och från examinationsskyldigheterna.
Redan denna kliniska undervisning giver honom en undervisningsbörda av
234 föreläsningstimmar per läsår om 9 månader, vilket självfallet omöjliggör
för honom att medhinna undervisningen även å polikliniken. Denna
är emellertid av synnerligen stor betydelse och det skulle därför vara till
den största skada för läkarutbildningen i vårt land, om den måste bortfalla.
För att upprätthålla densamma kräves alltså en biträdande lärare för var
och en av de bägge professorerna i medicin och lika många för de bägge
professorerna i kirurgi alltså sammanlagt 4. Dessa biträdande lärare skulle
det åligga att undervisa var och en en grupp av studenter å polikliniken de
dagar, de av professorerna icke undervisas å kliniken det vill säga 3 gånger
i veckan. En undervisning å så stora polikliniker, som de medicinska och
kirurgiska, kan icke bliva effektiv utan att åt densamma ägnas 1 Va timme
per gång. Denna undervisning skulle alltså kräva 41/* timmars undervisning
per vecka eller, då undervisningen skall pågå under 9 månader, 162
timmar per läsår.

För närvarande äger den medicinska och kirurgiska kliniken vardera ett
anslag å 3,000 kronor till arvode åt biträdande lärare. Dessa hava hittills,
såsom redan är framhållet, uppehållit undervisningen för var och eu av de
tvenne professorerna i medicin under 2 månader på polikliniken och 2 månader
a kliniken och under lika lång tid för var och en av de bägge professorerna
i kirurgi. De biträdande lärarna hava alltså tjänstgjort 4 månader
å kliniken och 4 månader å polikliniken inom vart och ett av nu ifrågavarande
ämnen. Då till förfogande för vart och ett av dessa ämnen stått

3,000 kronor till avlönande av dessa biträdande lärare, har var och en av
dem erhållit 1,500 kronor för 4 månaders undervisning å kliuiken och lika
mycket för 4 månaders undervisning å polikliniken. Sistnämnda undervisning
har även hittills ägt rum 3 gånger i veckan med 1 V2 timmes föreläsning
per gång. Bibehålies samma undervisningstid per vecka, vilket är

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. [Nr 115.) 10

Departe mentschefen.

146 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

oavvisligen nödvändigt, och beräknas ersättningen efter samma grunder som
hittills, vilka kollegiet snarare anser vara för låga än för höga, skulle alltså
de biträdande lärarnas ersättning för 9 månaders undervisning å polikliniken

bliva ——-—- = 3,37o kronor.

Till lärarkollegiets förfogande för avlönande av biträdande lärare i medicin
och i kirurgi står för närvarande för vart och ett av ämnena ett anslag av

3,000 kronor. Då hädanefter behovet av biträdande lärarkrafter å klinikerna
bortfallit med sommartjänstgöringens indragning, kan således hela detta anslag
användas till biträdande lärarkrafter vid polikliniken. Enligt det nya
systemet skulle, såsom ovan framhållits, behövas tvenne biträdande lärare å
medicinska och tvenne å kirurgiska poliklinikerna. För ändamålet är alltså
ett anslag av 4 X 3,375 kronor eller 13,500 kronor behövligt. Härifrån avgå
emellertid de 6,000 kronor, som redan för ändamålet äro anvisade, vadan
anslagsökningen utgör endast 7,500 kronor.

Slutligen vill lärarkollegiet i likhet med vad vederbörande professorer i
medicin i en framställningen bilagd skrivelse uttalat förorda rätt för vederbörande
professorer att i den mån de så finna lämpligt anlita den biträdande
läraren för den kliniska undervisningen och själv övertaga undervisningen
å polikliniken.

I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag bar t. f. kanslern i skrivelse
den 11 augusti 1924 hemställt om proposition i ämnet till riksdagen.

Den omläggning, som ägt rum i avseende å undervisningen i medicin och
kirurgi vid karolinska institutet, påkallar uppenbarligen utökade lärarkrafter.
Vederbörande professorer skola handhava den kliniska undervisningen, medan
den obligatoriska undervisningen på poliklinikerna skulle anförtros åt de
biträdande lärarna. Då det icke skäligen kan ifrågasättas att ålägga de ordinarie
professorerna en utökning av deras redan nu tyngande undervisningsskyldighet
— sex timmars kliniska föreläsningar i veckan under nio
månader — synes mig lärarkollegiets förslag vara att förorda. Det torde
emellertid icke böra fastslås, att den polikliniska undervisningen skall under
alla förhållanden meddelas av biträdande lärare. Med hänsyn till fördelen
för de studerande att någon gång kunna å polikliniken få höra huvudläraren
i ämnet, anser jag, i likhet med lärarkollegiet, att rättighet bör för vederbörande
professor hållas öppen att övertaga någon mindre del av den polikliniska
undervisningen, mot det att i så fall den biträdande läraren anlitas
för undervisningen å kliniken.

Mot de av lärarkollegiet föreslagna ersättningsbeloppen, som äro beräknade
efter samma grunder som de nu utgående arvodena, har jag intet att invända.
Då lärarkollegiet vid denna beräkning uppenbarligen utgått från
att dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid institutet nu gällande grunder
skola utgå å de av kollegiet föreslagna arvodena, bar jag ansett desamma
böra höjas med 18 procent, motsvarande den med den nya löneregleringen
förenade sänkningen av dyrtidstillägget. I anslutning härtill bör
vartdera av de ifrågasatta anslagen till biträdande lärare i medicin och till

147

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

biträdande lärare i kirurgi med iakttagande av skälig avrundning av siffran
bestämmas till 8,000 kronor. Givetvis böra ifrågavarande anslag av samma
skäl, som jag ovan angivit ifråga om ett flertal arvoden åt lärare vid den
medicinska undervisningen, tillsvidare utgå å extra stat.

Jag övergår nu till biträdande lärare i de medicinska specialämnena.

I 1907 års medicinska examensstadga infördes föreskrift om obligatorisk
assistenttjänstgöring i pediatrik vid allmänna barnhuset i Stockholm. Då
arbetet med handledningen av de studerande varken rimligtvis fick betunga
klinikföreståndaren personligen eller kunde utan ersättning åläggas den vid
barnhuset anställde amanuensen (underläkaren), vilken icke stod i något slags
subordinationsförhållande till karolinska institutet, föreslogs och beviljades
av 1907 års riksdag ett extra anslag av 600 kronor såsom ersättning åt
underläkaren vid allmänna barnhuset för handledning av de studerande vid
assistenttjänstgöringen i pediatrik. Anslag till samma belopp har alltsedan
dess årligen av riksdagen beviljats för detta ändamål, och förslag härom
föreligger från karolinska institutet även för budgetåret 1925—1926. Å
ifrågavarande arvode utgår tillfällig löneförbättring med 150 kronor ävensom
dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén föreslår, att arvodet bestämmes till 750 kronor.

Mot detta förslag, varom något uttalande från karolinska institutets sida
icke föreligger, har jag intet annat att erinra än att beloppet i fråga med
hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstilläggen
bör bestämmas till 900 kronor. Anslaget synes mig tillsvidare böra utgå å
extra stat.

Till 1919 års riksdag föreslog Kungl. Maj.t inrättande av en biträdande
lärarbefattning i oftalmiatrik vid karolinska institutet. Denne lärare skulle
hava till uppgift att biträda vid undervisningen i ämnet, i främsta rummet
med handledning av de studerande å serafimerlasarettets poliklinik för ögonsjukdomar
under de dagar, då där ej meddelades undervisning i ämnet av
den ordinarie läraren. Arvodesbeloppet föreslogs till 4,000 kronor i likhet
med vad som då utgick till kliniske laboratorn ocli laboratorn vid patologisk-anatomiska
institutionen. Vidare ifrågasattes anslagets uppförande å
ordinarie stat. Riksdagen fann behovet av förstärkning av lärarkrafterna i
oftalmiatrik ådagalagt. I fråga om arvodesbeloppet begränsade riksdagen
detsamma till 3,000 kronor, vilket i likhet med arvodena till biträdande lärare
i medicin och kirurgi enligt riksdagens mening borde tillsvidare utgå
å extra stat. Alltsedan dess har anslag till nu ifrågavarande biträdande lärare
årligen av riksdagen beviljats på extra stat, och förslag föreligger även
om anslagets fortsatta utgående under budgetåret 1925—1926.

Löneregleringskommittén meddelar, att den biträdande läraren i oftalmiatrik
icke uppbär tillfällig löneförbättring, beroende därpå att han åtnjuter

Underläkare
vid allmänna
barnlmset i
Stockholm.

Biträdande
lärare i oftalmiatrik
vid
karolinska
institutet.

Biträdande
lärare i obsteIrilc
och gynekologi
vid
karolinska
institutet och
vid Lunds
universitet.

Karolinska

institutet.

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

dylik förmån med högsta belopp från annan tjänst. Emellertid anser kommittén,
att hänsyn härtill nu icke bör tagas utan att arvodet bör bestämmas
till samma belopp, vartill kommittén föreslagit andra motsvarande arvoden
av liknande storlek, eller alltså till 4,500 kronor.

Mot kommitténs förslag, varom något yttrande från karolinska institutets
sida icke föreligger, har jag intet att erinra. Ifrågavarande lärarbefattning
fyller ett konstant behov, och jag finner intet skäl, varför arvodet fortfarande
skall utgå å extra stat. Förhållandena äro här helt annorlunda än i
avseende å undervisningen i medicin och kirurgi. Jag föreslår därför, att
arvodet å 4,500 kronor till en biträdande lärare i oftalmiatrik uppföres å
institutets ordinarie stat.

Vid såväl karolinska institutet som Lunds medicinska fakultet fortgår
undervisningen i obstetrik och gynekologi under hela året; på grund härav
har uppstått behov av biträdande lärare, vilka övertaga denna undervisning
under de tider, då de ordinarie lärarna, vederbörande professorer, äro fria
från undervisning.

Jag vill först redogöra för förhållandena vid karolinska institutet.

Till upprätthållande av den karolinska mediko-kirurgiska institutet åliggande
undervisningen och sjukvården vid vissa obstetriska och gynekologiska
kliniker under den tid av året, då de ordinarie lärarna vid institutet
icke ombesörja nämnda undervisning och sjukvård, anvisade riksdagen på
extra stat för år 1904 ett anslag av 1,500 kronor. Anslag till samma belopp
anvisades därefter årligen till ingången av budgetåret 1923—1924. På grund
av vissa förändringar beträffande undervisningen i obstetrik och gynekologi,
därvid de båda professorerna i ämnet påtagit sig en avsevärd förlängd undervisningstid
och därigenom även större krav kommo att ställas på de biträdande
lärarna, blev anslaget från och med sistnämnda budgetår höjt till

2,500 kronor. Tillfällig löneförbättring utgår icke å detta anslag, men väl
dvrtidstillägg.

Löneregleringskommittén håller före, att de biträdande lärare, om vilka
här är fråga, i själva verket äro professorsvikarier. Deras arvoden anser
kommittén därför ej böra fastställas till visst årligt belopp, utan bestämmas
i enlighet med de för vikariatsarvoden stadgade grunder. Då behovet av
ifrågavarande arvoden torde vara konstant, bör enligt kommitténs mening
anslag för ändamålet beredas å ordinarie stat. Kommittén har därför å
förslaget till arvodesförteckning för karolinska institutet uppfört ett belopp
å 7,500 kronor under rubrik: arvoden åt biträdande lärare i kliniska ämnen.
Häri inbegriper kommittén även den av kommittén föreslagna ersättningen
till biträdande lärare i medicin och kirurgi vid institutet.

Karolinska institutets lärarkollegium har nu hemställt om en höjning av

14!)

Kuncjl. Moj.ts proposition Nr lir>.

ifrågavarande anslag till 4,000 kronor för budgetåret 1925—1926. Till stöd
härför har lärarkollegiet anfört följande:

Genom brev av den 7 maj 1920 har undervisningen av kanslern så anordnats,
att värjo år givas tre översiktliga kurser i obstetrik, omfattande var
och en 24 föreläsningar, och 3 uti gynekologi, omfattande 18 föreläsningar,
och hava dessa kurser varit så förlagda, att varje studerande under den
föreskrivna fyramånaderstjänstgöringen å de obstetrisk-gynekologiska klinikerna
fått deltaga uti en kurs av vardera ämnet. Därjämte hava de studerande,
fördelade i två lika stora grupper, en för var och eu av de bägge
professorerna, bevistat kliniska demonstrationer å den obstetriska kliniken
eu timme varannan dag och å vederbörande professors gynekologiska klinik
eller poliklinik två timmar varannan dag, alltså sammanlagt nio timmar i
veckan. Då erfarenheten visat denna senare del av undervisningen vara
onödigt omfattande, har lärarkollegiet i skrivelse av denna dag anhållit om
minskning av dessa kliniska demonstrationer till sex timmar i veckan.

Av denna undervisning har var professor givit 2 kurser, vilka bevistats
av samtliga å klinikerna tjänstgörande, och därjämte skött demonstrationerna
under 9 månader för den grupp av studerande, som tilldelats honom. De
två biträdande lärarna hava uppehållit dessa senare under 3 månader var
och dessutom givit två kurser. Detta har hittills för var och en av dem
betytt en undervisningsbörda av 9 demonstrationer per vecka eller 4 X 9 = 36
per månad eller alltså 3 X 36 = 108 under de tre månader professorerna
äro fria från undervisning, vartill kommit de två kurserna på respektive 24
och 18 timmar. För uppehållandet av hela denna undervisning har till
karolinska institutets förfogande stått ett anslag av blott 2,500 kronor. Endast
på grund av att för närvarande en docent i obstetrik och gynekologi
haft docentstipendium och för detta fått sig ålagt bland annat de 2 föreläsningskurserna
och på grund av offervillighet från de tillförordnade lärarnas
sida har det varit möjligt att under professorernas ledighet uppehålla undervisningen
i hela dess omfång. Det ifrågavarande docentstipendiet skall
emellertid anslås till ny ansökan hösten 1925 och avsikten med docentstipendierna
är icke att med dem upprätthålla viss del av den ordinarie undervisningen
och dessutom kan och bör ett ämne icke för längre tid få lägga
beslag på ett av de 5 docentstipendierna. Lärarkollegiet ser sig därför nödsakat
att begära höjning av det anslag, som nu utgår till undervisningens
uppehållande i obstetrik och gynekologi, på det att denna måtte kunna upprätthållas
i full omfattning, även under professorernas ledighet. Detta är
nämligen av största vikt, särskilt under nu rådande tider av stark tillströmning
till läkarstudierna och därav förorsakad tidsödande väntan på tillträde
till klinikerna. Genom den planmässiga, i kursform givna undervisning,
som å de obstetrisk-gynekologiska klinikerna*nu meddelas, bar studietiden
för dessa ämnen avsevärt förkortats. Det hör numera till undantagen, att
de studerande ej avlägga tentamen omedelbart vid fyramånaders-tjänstgöringens
slut, och det vore mycket beklagligt, om uti detta goda förhållande
en ändring till det sämre skulle inträda av brist på lärarkrafter.

Den undervisning, som skulle tillkomma var och eu av de två biträdande
lärarna i obstetrik och gynekologi, skulle — under förutsättning av att vår
nyss omnämnda begäran om viss nedsättning i undervisningstiden vinner
kanslerns gillande — bliva 6 kliniska demonstrationer i veckan, alltså 24 i
månaden och 72 under eu tremånadersperiod. Därjämte skulle den ene få

150

Departe mentschefen.

Lunds

universitet.

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

eu föreläsningskurs av 24, den andre av 18 timmar, vadan hela undervisningen
skulle bliva för den ene 96 och för den andre 90 timmar.

De biträdande lärarna i kirurgi skulle enligt nu fastställd undervisningsplan
erhålla var 162 timmars undervisningsskyldighet. För var och en av
dem begär lärarkollegiet ett arvode av 3,375 kronor. För här ifrågavarande
lärare skulle i överensstämmelse därmed krävas 1,987 kronor eller i avrundat
tal 2,000 kronor åt var.

I överensstämmelse med lärarkollegiets förslag hemställer t. f. kanslern i
skrivelse den 11 augusti 1924 om proposition i ämnet till 1925 års riksdag.

Ersättningen åt biträdande lärare i obstetrik och gynekologi, synes mig icke
kunna beräknas efter lägre grunder än ersättningen åt motsvarande lärare
i medicin och kirurgi vid institutet. Jag har med hänsyn till den sänkning
av dyrtid stilläggen, som är förbunden med den nya löneregleringen, ifråga
om sistnämnde biträdande lärare räknat med en ersättning av 4,000 kronor
för 162 timmar under 9 månader. Med samma beräkningsgrund och med
utgångspunkt från de av lärarkollegiet angivna siffrorna — 72 kliniska demonstrationer
under 3 månader samt en föreläsningskurs å 24, resp. 18
timmar — tillstyrker jag såsom ersättning åt biträdande lärare i obstetrik
och gynekologi 4,600 kronor. Då här uppenbarligen är fråga om ett konstant
behov och den provisoriska försöksanordning, som äger rum i avseende
å undervisningen i medicin och kirurgi, ej kan motivera ett bibehållande
av nu ifrågavarande arvoden å extra stat, vill jag tillstyrka, att ett
belopp av angivna storlek, 4,600 kronor, uppföres å institutets ordinarie
stat under rubrik: biträdande lärare i obstetrik och gynekologi.

Även vid fakulteten i Lund har sedan flera år tjänstgöring i obstetrik och
gynekologi varit anordnad under sommarmånaderna. Detta möjliggjordes
till en början därigenom, att tillgång fanns till docent i ämnet, vilken genom
uppehållande av undervisningen under dessa månader fullgjorde sin
undervisningsskyldighet som docentstipentiat. Då denna anordning ej var att
i längden påräkna, begärdes och beviljades av 1923 års riksdag ett extra anslag
för budgetåret 1923—1924 av 1,500 kronor till upprätthållande under
månaderna juni—augusti av undervisningen vid obstetrisk-gynekologiska kliniken.
Anslag till samma belopp beviljades även för följande budgetår, och förslag
föreligger om dess fortsatta utgående jämväl för budgetåret 1925—1926.
Dyrtidstillägg utgår å detta anslag men ej tillfällig löneförbättring.

Enär ifrågavarande anslag tillkom efter det löneregleringskommitténs betänkande
avgivits, har detsamma icke kunnat av kommittén upptagas till
behandling.

Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget
bör ifrågavarande arvodesbelopp undergå därav betingad höjning.
Jag vill föreslå, att detsamma sättes till 1,800 kronor och i likhet
med vad som förordats i motsvarande hänseende vid karolinska institutet

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 151

uppföres å ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i obstetrik och
gynekologi.

Med hänsyn till behovet av en biträdande lärare och läkare i ortopedi vid
lasarettet i Lund inrättades från och med år 1915 en befattning som föreståndare
för den ortopediska polikliniken därstädes. Denne poliklinikföreståndare
hade till skyldighet att hålla poliklinisk mottagning för ortopediska
fall minst tre dagar i veckan samt därvid lämna de medicine kandidater,
som anmälde sig, undervisning och praktisk handledning i ortopediska undersökningsmetoder
och i ortopedisk behandling, särskilt i anläggande av enklare
gipsförband; han skulle ock vara skyldig att biträda i behandlingen
av sådana på kliniken intagna fall, som krävde specialortopedisk vård, och
därvid tillhandagå klinikernas underläkare och amanuenser med undervisning
och praktisk handledning i speciell ortopedisk förbandsteknik. Då en
dylik poliklinikföreståndare givetvis har att tjäna den speciella sjukvårdens
behov i lika hög grad som den kirurgiska undervisningen, ansågs lämpligast,
att hans arvode utgick med lika stort belopp från lasarettet, det vill
säga landstinget, som från universitetet. I enlighet med Kungl. Maj ds därom
framställda förslag beviljade riksdagen år 1914 såsom bidrag till arvode
åt en sådan poliklinikföreståndare på extra stat för år 1915 ett anslag av

1,500 kronor, under förutsättning att Malmöhus läns landsting bidrog till
avlöningen åt föreståndaren med minst lika stort belopp samt att fullt
lämplig person för undervisningens meddelande fanns att tillgå. Under
enahanda förutsättningar utgick för vart och ett av åren 1916—1919 anslag
med samma belopp som bidrag till avlöning av ifrågavarande befattningshavare.

Vid den omorganisation av den medicinska undervisningen i Lund, som
genom medverkan av 1919 års riksdag kom till stånd, fick poliklinikföreståndaren
väsentligt utökade åligganden. Han blev föreståndare jämväl för
den ortopediska kliniken och skulle där hålla kliniska föreläsningar med
demonstrationer. Med hänsyn härtill höjdes hans arvode från sammanlagt

3,000 kronor till 7,000 kronor. Då det ökade arbetet väsentligen betingades
av undervisningens och ej så mycket av sjukvårdens krav, vidtogs den fördelningen
av nämnda arvode, att 4,000 kronor skulle utgå av statsmedel
och 3,000 kronor av landstingets medel. Från och med år 1920 har riksdagen
årligen på extra stat beviljat ett anslag av 4,000 kronor till arvode
åt ifrågavarande klinik- och poliklinikföreståndare, under förutsättning dels
att landstinget tillskjuter 3,000 kronor, så att arvodet sammanlagt uppgår
till 7,000 kronor, dels ock att fullt lämplig person för undervisningens meddelande
finnes att tillgå. Framställning i enahanda syfte föreligger även
ifråga om budgetåret 1925—1926. A ifrågavarande av statsmedel utgående
arvode utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommitténs förslag innebär, att arvodesbidraget å 4,000

Lärare i ortopedi
vid
Lunds universitet
och
vid karolinska
institutet.

Lunds

universitet.

152

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Karolinska

institutet.

kronor skulle höjas till 4,800 kronor. Förslaget härutinnan har lämnats utan
erinran av vederbörande akademiska myndigheter.

I avseende å det föreslagna beloppet har jag intet att invända. Då här
uppenbarligen ett konstant undervisningsbehov föreligger, synes mig ingen
anledning finnas att bibehålla arvodet å extra stat. Jag vill föreslå, att
detsamma uppföres å ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i ortopedi,
tillika föreståndare för den ortopediska kliniken och polikliniken vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. I en därvid fogad anmärkning
bör angivas, att arvodet utgår under förutsättning, att Malmöhus läns
landsting tillskjuter ett belopp av minst 3,000 kronor. Det synes nämligen
böra stå landstinget öppet att i den mån så befinnes önskligt öka det från
landstinget utgående bidraget. Den andra nu förefintliga förutsättningen
om tillgången till lämplig person för undervisningens meddelande synes mig
såsom självfallen ej behöva angivas.

Genom den Ekmanska donationen av år 1912 säkerställdes förmedelst
upprättande av en professur i ortopedi vid karolinska institutet utbildningen
i detta ämne. För undervisningens tillgodoseende har vidare mellan karolinska
institutet och styrelsen för föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra
i Stockholm träffats överenskommelse angående klinisk och poliklinisk
undervisning i ortopedi vid vanföranstalten i Stockholm. Enligt de grunder,
på vilka denna överenskommelse vilar, skulle behovet av biträdande lärarkraft
för undervisningen i ortopedi tillsvidare på så sätt tillgodoses, att
undervisning meddelas av en vid vanföranstaltens sjukvårdsavdelning och
poliklinik av anstaltens styrelse anställd andre läkare, vilken härför äger att
av karolinska institutet uppbära skäligt arvode; härvid förutsattes likväl,
att nämnda läkarbefattning tillsättes under sådana former, att läkarens ifråga
kompetens att meddela berörda undervisning blir på tillfredsställande sätt
fastställd.

Beträffande härav föranledda kostnader må erinras, att riksdagen efter
framställning av Kungl. Maj:t på extra stat för år 1921 anvisade ett anslag
å 8,200 kronor till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid vanföranstalten.
Anslag till samma belopp har sedermera årligen av riksdagen
anvisats till ifrågavarande ändamål, och förslag om anslagets fortsatta
utgående för budgetåret 1925—1926 föreligger jämväl. Enligt av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter utgå av detta anslag 2,000 kronor till en andre
läkare och 1,000 kronor till annan undervisning i ortopedi, som enligt
vederbörligen fastställd undervisningsplan befinnes önskvärd och kan anordnas.
A båda dessa arvoden utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Ifrågavarande ersättningar hava icke blivit av löneregleringskommittén
berörda.

Med hänsyn till den sänkning av dyrtidstilläggen, som är förenad med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

153

ifrågavarande lönereglering för samtliga vid karolinska institutet anställda
lärare, synes mig eu jämkning av nämnda ersättningsbelopp erforderlig.
Jag vill tillstyrka den anordningen, att sammanlagda ersättningarna å 3,000
kronor höjas till 3,000 kronor och att desamma utbrytas ur ovannämnda
extra anslag samt under särskild rubrik: biträdande lärare i ortopedi utgå
från extra anslagsmedel. Fördelningen av den föreslagna summan å 3,000
kronor torde av Kungl. Maj:t vidtagas på så sätt, att 2,400 kronor utgå
till den andre läkaren och 1,200 kronor till annan undervisning.

Till frågan om övriga poster, som ingå i det nuvarande anslaget å 8,200
kronor, återkommer jag i det följande.

Undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngologi meddelades till eu början
allenast vid karolinska institutet. Efter det en särskild poliklinik för
öron-, näs- och halssjukdomar inrättats vid serafimerlasarettet, beviljades av
1901 års riksdag på ordinarie stat ett anslag av 3,000 kronor för undervisning
i ämnet. Anslaget utgick till en särskild lärare, som meddelade
poliklinisk undervisning i särskilda kurser. Ifrågavarande anslag höjdes
sedermera för att bereda arvode till en amanuens till 4,500 kronor och är
med detta belopp under titel: undervisning i otiatri, rhinologi och laryngologi
uppfört å institutets ordinarie stat. Enligt nu gällande bestämmelser
(kungl. brev den 3 mars 1916) skall den biträdande läraren under överinseende
av professorn i ämnet förestå sjukvården och verksamheten vid oronpolikliniken
å Serafimerlasarettet och handleda de studerande vid assistenttjänstgöringen
därstädes, i undervisningen biträda vid demonstration av fallen
samt under ena halvåret giva en kurs i ämnet.

A det nu utgående arvodet av 3,000 kronor till eu biträdande lärare utgår
dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Löneregleringskommittén
föreslår, att arvodet bestämmes till 3,600 kronor.

I sitt över kommittéförslaget avgivna yttrande förklarar sig institutets
lärarkollegium finna fulla skäl föreligga för att denne lärare erhåller samma
avlöning som kommittén föreslagit för biträdande läraren i oftalmiatrik
eller alltså 4,500 kronor.

Den omständigheten, att tillfällig löneförbättring icke utgått å ifrågavarande
arvode, har föranlett kommittén att föreslå ett arvodesbelopp, som
synes mig för lågt i förhållande till vad kommittén föreslår för motsvarande
lärare vid universiteten. För den biträdande läraren i otiatri i Uppsala
förordar jag i det följande ett arvode av 5,400 kronor. Likställd med
denne i avlöningshänseende har den biträdande läraren i samma ämne vid
karolinska institutet ansetts böra vara. (Jfr statsverkspropositionen till 1917
års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 191 ff). Jag anser ej en dylik
likställighet vara ett oeftergivligt krav men finner å andra sidan kommitténs
förslag vara alltför knappt tillmätt. Jag vill lika med institutets lärarkollegium
förorda, att nu ifrågavarande arvode bestämmes till 4,500 kronor. Detsamma
bör under rubrik: biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar

Biträdande
lärare i öron-,
näs- och lialssjukdomar
vid
universiteten
i Uppsala och
Lund samt
karolinska
institutet.
Karolinska
institutet.

154

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Lunds

universitet.

uppföras å institutets ordinarie stat. Till det amanuensarvode, som nu utgår
ur ovanberörda ordinarie anslag, återkommer jag i det följande.

Undervisning i otiatri kom att meddelas även i Lund, sedan en poliklinik
för öron-, näs- och halssjukdomar blivit anordnad vid lasarettet därstädes.
Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare vid nämnda poliklinik
anvisade riksdagen på extra stat för år 1914 1,000 kronor under förutsättning,
bland annat, att Malmöhus läns landsting bidrog till föreståndarens
avlöning med minst lika stort belopp. Ifrågavarande poliklinikföreståndare
ägde att hålla poliklinisk mottagning vissa dagar i veckan och där meddela
undervisning och praktisk handledning för de medicine kandidater, som önskade
begagna sig därav, samt därjämte att såsom konsulterad deltaga i
undersökning och behandling av de på klinikerna intagna sjuka, som hörde
inom hans specialområde. Han hade alltså till en början ingen ordnad
obligatorisk undervisning och ingen klinisk sjukavdelning att ansvara för.

Då på grund av ökat antal kursdeltagare i ämnet vid karolinska institutets
klinik och poliklinik det befanns nödvändigt att låta fakulteterna i Uppsala
och Lund övertaga en del av den obligatoriska undervisningen i otiatri,
rhinologi och laryngologi, gjordes till 1917 års riksdag framställning om
ökad ersättning åt ifrågavarande lärare i Lund. Han skulle ej blott vara
föreståndare för polikliniken med ökat arbete såsom sådan, utan även som
föreståndare sköta en klinisk avdelning vid lasarettet; såväl vid polikliniken
som vid kliniken skulle han meddela undervisning. Kungl. Maj:t föreslog
riksdagen att såsom bidrag till avlöningen anvisa 3,000 kronor, under förutsättning
att landstinget bidroge med lika stort belopp. Riksdagen, som
påpekade, att förslaget innebar en tredubbling av det tidigare anslagsbeloppet,
ansåg, att arvodet till nu ifrågavarande befattningshavare, vilken jämte
sin lärartjänst även skulle upprätthålla befattningen som klinikföreståndare,
lämpligen borde sättas 1,000 kronor högre än arvodet till motsvarande lärare
i Uppsala, eller till 4,000 kronor, av vilka staten skulle bidraga med 2,000
kronor och landstinget med 2,000 kronor. Under förutsättning av motsvarande
bidrag från landstinget har riksdagen alltsedan år 1917 till ifrågavarande
ändamål årligen anvisat 2,000 kronor. Förslag av enahanda innebörd
föreligger även beträffande budgetåret 1925—1926. A sagda arvode
utgår av statsmedel tillfällig löneförbättring med 500 kronor samt dyrtidstiHägg.

Löneregleringskommittén anser, att föreståndarens arvode — för att dess
nuvarande förhållande till arvodet åt röntgenlaboratoriets föreståndare i
stort sett skall bibehållas — bör höjas till sammanlagt 5,400 kronor, varav
hälften bör utgå å universitetets stat och hälften bestridas av landstingets
medel.

I sitt yttrande över kommittéförslaget framhåller medicinska fakulteten i
Lund, att enligt dess mening de av kommittén föreslagna löneförmånerna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

155

vore att anse såsom bestämt för låga. Fakulteten anser, att de böra fastställas
till samma belopp (6,600 kronor), som föreslagits för föreståndaren
för röntgenavdelningen vid lasarettet i Lund. Fakulteten hänvisar vidare
till sina upprepade gånger gjorda framställningar om en av det ökade arbetet
motiverad höjning av arvodet i fråga.

Sådana som förhållandena numera utvecklat sig, i det att Uppsalafakulteten
nu förfogar över en ny och modernt inrättad öronklinik, synes mig
den förut tillämpade normen att klinikföreståndaren i Lund skall åtnjuta arvode,
som med 1,000 kronor överstiger vad som tillkommer motsvarande
befattningshavare i Uppsala, icke längre kunna skäligen uppehållas. Jag
anser, att den förres, arvode bör bedömas fullt fristående, och har i sådant
fall intet att erinra mot kommitténs förslag, eller alltså att ersättningen till
den biträdande läraren i otiatri i Lund beräknas till 5,400 kronor. Hälften
därav eller 2,700 kronor bör i enlighet med nu tillämpad fördelningsgrund
utgå å universitetets stat och den andra hälften bestridas av landstingets
medel. Då här vidare ett konstant undervisningsbehov föreligger, anser jag,
att det av statsmedel utgående arvodesbidraget, 2,700 kronor, bör uppföras
å universitetets ordinarie stat under rubrik: biträdande lärare i öron-, näsoch
halssjukdomar, tillika föreståndare för kliniken och polikliniken för
öron-, näs-, och halssjukdomar vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Lund, varjämte i en härvid fogad anmärkning bör angivas, att arvodet utgår
under förutsättning, att Malmöhus läns landsting till avlöningen bidrager
med minst lika stort belopp.

Jag erinrade nyss, att det ökade antalet kursdeltagare i otiatri, rhinologi
och laryngologi vid karolinska institutets klinik och poliklinik gjorde det
nödvändigt för fakulteterna i universitetsstäderna att övertaga en del av den
obligatoriska undervisningen i detta ämne. För medicinska fakultetens i
Uppsala vidkommande föranleddes härav krav på en biträdande lärare i
sagda ämne. Vid 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om anvisande
av ett extra anslag av 3,000 kronor såsom arvode åt en dylik lärare.
Arvodet beräknades till samma belopp, som då utgick till den biträdande läraren
i samma ämne vid karolinska institutet. Riksdagen biföll förslaget,
och har anslag till nämnda belopp alltsedan dess årligen utgått å extra stat
för ifrågavarande ändamål. Å arvodet utgår dyrtidstillägg ävensom tillfällig
löneförbättring med 750 kronor.

I och med att det akademiska sjukhusets ombyggnad närmat sig sin fullbordan,
därvid väl ordnade lokaler erbjudas den otiatriska kliniken och polikliniken,
ävensom med hänsyn till önskvärdheten att vid universitetet fästa
en framstående vetenskapsman har fakulteten upprepade gånger de sista
åren hemställt, att den biträdande lärarbefattningen måtte få förvandlas till
en ordinarie professur i ämnet. Förslagen härom hava emellertid ännu ej
lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I samband med äskanden, avsedda att

Uppsala

universitet.

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Biträdande
lärare vid
patologiskanatomiska

institutionen
vid Lunds
universitet.

föreläggas 1925 års riksdag, har t. f. kanslern på fakultetens förnyade framställning
avlåtit skrivelse i enahanda syfte.

Löneregleringskommittén föreslår, att arvodet till den biträdande läraren
i öron-, näs- och halssjukdomar bestämmes till 4,500 kronor.

I sitt över kommittéförslaget avgivna yttrande hemställer medicinska fakulteten,
att arvodet i fråga ej måtte sättas lägre än docentstipendium. Fakulteten
anför:

Den biträdande läraren i öron-, näs- och halssjukdomar intager så till vida
en mera självständig ställning än fakultetens övriga biträdande lärare, att
han redan för närvarande under de nu rådande provisoriska klinikförhållandena
är chefläkare på sin sjukavdelning och ende respresentant för ett
viktigt läroområde och att denna hans ställning blir än ansvarsfullare, sedan
det nya akademiska sjukhuset, som blir utrustat även med en självständig
öronklinik, blivit färdigt. Fakulteten anser det därför nödvändigt, att hans
avlöning för närvarande icke sättes lägre än ett docentstipendium. I anseende
till ämnets självständiga ställning och dess vikt i nutida läkarutbildning
må det emellertid anses som ett önskemål, att platsen, så snart förhållandena
kunna så medgiva, må bliva omvandlad till en professur.

Det större akademiska konsistoriet föreslår likaledes, att den biträdande
lärarens arvode sättes till samma belopp som docentstipendium.

Fakultetens krav på en förbättrad ställning för representanten för ifrågavarande
betydelsefulla medicinska disciplin synes mig värt allt beaktande.
Sängantalet vid den nya öronkliniken i Uppsala utgör omkring 30 eller något
mer än vad fallet är vid öronkliniken i Lund, där motsvarande antal
är 23. Ej minst i betraktande härav synes mig en sådan skillnad mellan
de båda klinikföreståndarnas arvoden, som kommittéförslaget innebär, icke
kunna försvaras, utan synes mig en jämkning till förmån för klinikföreståndaren
i Uppsala fullt befogad. Jag vill tillstyrka, att arvodet till denne
bestämmes till samma belopp, som jag ovan förordat för klinikföreståndaren
i Lund, eller alltså 5,400 kronor. Behovet av lärarkraft i ämnet är konstant,
och jag vill tillstyrka arvodets uppförande å ordinarie stat.

Med hänsyn till det trängande behovet av ökade arbetskrafter vid patologisk-anatomiska
institutionen i Lund, närmast för att undervisningen i
obduktionsteknik och diagnostik skulle kunna vederbörligen utnyttja det till
buds stående materialet, inrättades genom beslut av 1917 års riksdag en
biträdande lärarbefattning vid sagda institution. I betraktande av den då
aktuella frågan om rättsmedicinalväsendets omorganisation ansågs avlöningen
böra tillsvidare utgå å extra stat, och blev arvodet, i likhet med vad. då
utgick till ett flertal biträdande lärare vid de medicinska fakulteterna, bestämt
till 3,000 kronor. Alltsedan dess har riksdagen för ändamålet årligen anvisat
extra anslag till nämnda belopp. Förslag härom föreligger även i avseende
å budgetåret 1925—1926. Å nämnda arvode utgår, förutom dyrtidstillägg,
tillfällig löneförbättring med 750 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 157

Lönereglering,skommittén löreslår, att den biträdande lärarens arvode bostämmes
till 4,500 kronor.

Detta förslag har av de akademiska myndigheterna lämnats utan erinran.

För egen del tillstyrker jag ett arvode av 4,500 kronor. Behovet av ifrågavarande
lärarbefattning, vars uppförande å ordinarie stat ursprungligen av
fakulteten begärts, är uppenbarligen av konstant natur, och jag finner ingen
anledning, varför icke numera arvodet bör kunna med angivna belopp ingå
i universitetets ordinarie stat. Mitt förslag går ock ut på eu dylik anordning.

Sedan fråga uppkommit om anslag för möjliggörande av ett tidsenligt
ordnande av röntgenarbetena vid serafimerlasarettet, föreslog Kungl. Maj:t
1907 års riksdag att för karolinska institutet på extra stat för år 1908 bevilja
dels till arvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet
3,000 kronor, dels ock till avlöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren
och till underhåll av röntgeninstrumentariet 2,000 kronor, eller
tillhopa 5,000 kronor. Denna framställning bifölls av riksdagen, varefter
Kungl. Maj:t föreskrev, att av nämnda anslagsdel å 2,000 kronor ett belopp
av 1,000 kronor skulle utgöra arvode åt eu amanuens vid röntgeninstitutet
och 1,000 kronor användas såsom bidrag till underhåll av röntgeninstrumentariet.
För vart och ett av åren 1909—1912 anvisade riksdagen för omförmälda
ändamål samma belopp eller 5,000 kronor. För år 1913 höjdes anslaget
till 5,500 kronor, betingat av den samma år vidtagna löneregleringen
för amanuenserna, varvid arvodet till nu ifrågavarande amanuens höjdes från

1,000 kronor till 1,500 kronor.

Vid 1913 års riksdag förelåg förslag om ytterligare höjning av ifrågavarande
anslag. Med hänsyn till röntgenarbetenas alltmer vidgade betydelse
för sjukvården och det därav föranledda ökade arbetet å serafimerlasarettets
röntgeninstitut föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att på extra stat för år 1914
bevilja dels till arvoden åt en föreståndare vid röntgeninstitutet 5,000 kronor,
åt en biträdande läkare därstädes 3,000 kronor samt åt en amanuens därstädes
1,500 kronor, dels ock till materiell in. m. 3,000 kronor, således tillhopa
12,500 kronor. Vid bestämmande av föreståndarens arvode hade till
förebild tagits då utgående avlöningar till laboratorerna vid karolinska institutet;
arvodet ansågs böra ligga mellan de belopp, som då utgingo till
institutets två kategorier av laboratorer, det vill säga mellan 4,000 kronor
och 5,600 kronor. Vid beräknandet av arvodet åt den biträdande läkaren
erinrades till jämförelse om då utgående ersättning till underläkaren vid
obstetriska kliniken å allmänna bambördshuset, 2,500 kronor jämte fri bostad.
Ifrågavarande framställning blev av riksdagen bifallen. Efter det en
personlig professur i medicinsk radiologi blivit vid karolinska institutet upprättad,
upphörde behovet av särskilt arvode till en föreståndare för serafimerlasarettets
röntgeninstitut, under det arvodet till den biträdande läkaren
alltjämt blivit till senast angivna belopp å 3,000 kronor årligen av riksdagen

Föreståndare
för och lärare
vid röntgeninstitut
vid
universiteten
i Uppsala och
Lund samt
karolinska
institutet.

Karolinska

institutet.

Departe mentschefen.

Lunds

universitet.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

å extra stat anvisat. Förslag härom föreligger även för budgetåret 1925—
1926. Å arvodet utgår dyrtidstillägg ävensom tillfällig löneförbättring med
750 kronor.

Den biträdande läkaren, vilken skall förordnas av kanslern, äger att gå
föreståndaren för röntgeninstitutet till hända vid skötseln av institutet samt
vid undervisningen. Under den tid föreståndaren är berättigad till ledighet,
är den biträdande läkaren skyldig att i hans ställe utan särskild ersättning
förestå röntgeninstitutet.

Löneregleringskommittén föreslår, att den biträdande läkarens arvode bestämmes
till 4,500 kronor.

Vid kommittéförslagets behandling inom karolinska institutets lärarkollegium
gjordes en viss meningsskiljaktighet gällande, i det professorn I. Holmgren
ansåg, att den biträdande läkaren borde i avlöningshänseende likställas
med de högst avlönade kliniska amanuenserna, det vill säga enbgt kommitténs
förslag 3,600 kronor. På hemställan av professorn G. Forssell beslöt
emellertid lärarkollegiet biträda kommitténs förslag om ett arvode av 4,500
kronor åt ifrågavarande befattningshavare.

Den biträdande läkaren vid serafimerlasarettets röntgeninstitut intager eu
fullt självständig ställning, i det att han alternerande med föreståndaren varannan
dag utför de för kliniken behövliga röntgenundersökningarna och
självständigt ställer diagnos på det av honom undersökta klientelet. Därjämte
övervakar och leder han i stor utsträckning de vid röntgeninstitutet
utförda behandlingarna. Samtidigt med professorns tre gånger om året återkommande
undervisningskurser i röntgendiagnostik giver den biträdande läkaren
under en månad varannan dag en undervisningskurs i röntgendiagnostikens
teknik. Jag anser goda skäl föreligga, att ifrågavarande befattningshavare
varder liksom hittills i lönehänseende likställd med exempelvis
biträdande lärare i medicin i Uppsala och biträdande läraren i oftalmiatrik
vid karolinska institutet, varför jag alltså tillstyrker det för honom av
kommittén föreslagna arvodet å 4,500 kronor. Med hänsyn till det numera
ådagalagda konstanta behovet av en dylik tjänstinnehavare finner jag arvodet
böra uppföras å institutets ordinarie stat.

I avseende å ledningen av det vid lasarettet i Lund inrättade röntgenlaboratoriet
må erinras, att riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t anvisade på
extra stat för år 1911 såsom bidrag till arvode åt en assistent vid nämnda
laboratorium ett anslag av 1,500 kronor. Härvid förutsattes, att ersättning
till samma belopp bereddes vederbörande av landstingets medel. I fråga om
det sammanlagda arvodets sättande till 3,000 kronor synes hänsyn hava
tagits till den dåvarande avlöningen för en föreståndare för serafimerlasarettets
röntgeninstitut. För ifrågavarande ändamål anvisade riksdagen vidare

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 159

på extra stat för vart och ett av åren 1912—1917 anslag med samma belopp,

1,500 kronor.

Med hänsyn till lasarettets sedermera skedda betydande utvidgning och
det därav föranledda ökade arbetet och ansvaret uppkom fråga om höjd
ersättning till ifrågavarande befattningshavare. Vid 1917 års riksdag föreslog
Kungl. Maj:t, att till en föreståndare för röntgenlaboratoriet och en därstädes
anordnad radiologisk sjukavdolning måtte beviljas ett extra anslag av

3,000 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort belopp
bidroge till föreståndarens avlöning. Riksdagen ansåge sig emellertid
icke kunna medgiva en så avsevärd ökning som den föreslagna. Under erinran,
att föreståndaren för karolinska institutets röntgeninstitut före inrättandet
av den personliga professuren i radiologi därstädes åtnjöt ett arvode
av 5,000 kronor, ansåg riksdagen, att jämväl arvodet för ifrågavarande befattning
kunde sättas till detta belopp; till följd varav statens bidrag skullo
utgöra 2,500 kronor. Till senast angivna belopp har också riksdagen alltsedan
dess årligen anvisat anslag å extra stat, under enahanda förutsättning
som förut, nämligen om motsvarande bidrag från landstingets medel. Förslag
härom föreligger även i avseende å budgetåret 1925—1926. Å nämnda av
statsmedel utgående arvodesbidrag utgår, förutom dyrtidstillägg, tillfällig löneförbättring
med 625 kronor.

Ett förhållande, motsvarande det i Lund, äger rum även i fråga om avlöningen
för föreståndaren för röntgenavdelningen vid akademiska sjukhuset
i Uppsala. Såsom bidrag till arvode åt en assistent vid denna avdelning
utgick länge ett extra anslag. Detta anslag utgjorde för vart och ett av
åren 1908—1910 500 kronor och för vart och ett av åren 1911—1920 1,500
kronor. Vid det höjda anslaget hade fästs det villkoret, att för assistentens
avlöning ett lika stort belopp utgick från akademiska sjukhusets stat. Vid
1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ökad ersättning åt denne
befattningshavare, vilken samtidigt skulle liksom i Lund benämnas föreståndare.
I likhet med vad förhållandet var i Lund föreslogs, att arvodet
till denne föreståndare skulle bestämmas till 5,000 kronor, varav 2,500 kronor
skulle utgå av statsmedel och 2,500 kronor å akademiska sjukhusets stat.
Det av Kungl. Maj:t äskade statsbidraget beviljades av riksdagen på extra
stat, och har alltsedan dess riksdagen årligen anvisat extra anslag till samma
belopp för ifrågavarande ändamål. Förslag härom från vederbörande föreligger
även i avseende å budgetåret 1925-M926. Å ifrågavarande arvodesbidrag
utgår väl dyrtidstillägg, men icke — i motsats till vad fallet är med
motsvarande arvode i Lund — tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén föreslår, att de båda föreståndarnas avlöning
sättes till 6,600 kronor. Visserligen skulle den jämförelse med laboratorerna,
som tidigare uppdragits (se sid. 157), närmast leda till ett arvode på omkring

Uppsala

universitet.

Löne reglerings kommittén.

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe mentschefen.

Lärare i
rättspsykiatri
vidkarolinska
institutet.

7,000 kronor. Emellertid har kommittén ej funnit skäl att låta ifrågavarande
föreståndares arvoden överskrida det lägsta arvodet för professorsvikariat.
Arvodena böra även framdeles till hälften bestridas av vederbörande
sjukvårdsinrättning respektive landsting.

Mot kommitténs förslag har någon erinran icke framkommit från de akademiska
myndigheternas sida.

Såsom framgår av dqn utav mig lämnade redogörelsen bestämdes ersättningen
till en var av föreståndarna för röntgeninstituten i universitetsstäderna
med ledning av det arvode, som på sin tid utgick till föreståndaren
för serafimerlasarettets röntgenavdelning. Detta arvode i sin tur, 5,000 kronor,
ansågs böra ligga mellan de då utgående avlöningarna till karolinska institutets
båda slag av laboratorer, det vill säga emellan 4,000 kronor och 5,600 kronor.
Dessa sistnämnda avlöningar skulle nu komma att höjas. Mitt förslag innebär
för det förra slaget av laboratorer — de på viss tid tillsatta — ett
arvode av 6,000 kronor och för de fast anställda laboratorerna en begynnelselön
av 9,000 kronor. Det belopp, som kommittén med hänsyn till sitt
förslag om laboratorernas avlöning synes hava funnit skäligt, eller 7,000
kronor, kan jag sålunda ej anse vara för högt tilltaget. Då emellertid kommittén
begränsat arvodesbeloppen för nu ifrågavarande föreståndare med
hänsyn till de av kommittén-föreslagna arvodena för professorsvikariat, må
erinras, att jag härutinnan funnit mig böra föreslå ersättningar, som till
beloppet äro högre än de kommittén tänkt sig.

I betraktande av vad sålunda förekommit och med aktgivande å dessa
föreståndares betydelsefulla och för dem hälsofarliga arbete, anser jag mig
böra tillstyrka det arvodesbelopp, varåt kommittén ursprungligen lutat, eller

7.000 kronor. Såsom nu bör hälften bestridas av statsmedel och hälften
utgå å respektive sjukhus’ stat. Då här ett sedan länge vitsordat och konstant
behov föreligger, synas mig arvodesbidragen böra uppföras å vederbörande
universitets stat.

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning uppförde 1919 års riksdag
å karolinska institutets ordinarie stat ett belopp av 3,000 kronor till arvode
åt en lärare i rättspsykiatri, vilken tillika skulle innehava en på stat å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll uppförd biträdande sinnessjukläkarbefattning
vid centralfängelset å Långholmen med arvode ävenledes av

3.000 kronor. Genom beslut den 5 mars 1920 meddelade Kungl. Maj:t särskilda
föreskrifter i avseende å såväl behörighet som tjänståligganden för
innehavaren av de förenade befattningarna, vilken skulle hava tjänstebenämningen:
sinnessjukläkare vid centralfängelset å Långholmen. A det å
karolinska institutets stat uppförda arvodet utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig
löneförbättring.

I fråga om nu förevarande tjänst yttrar löneregleringskommittén:

1(31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Huruvida arvodet från fångvårdsstaten kommer att undergå höjning, lärer
ännu ej vara bestämt, och tinner sig kommittén vid sådant förhållande ej
för närvarande böra föreslå ändring beträffande arvodet å institutets stat.

Efter vad jag inhämtat, utgår jämväl efter den senaste löneregleringen
för fångvårdsstaten arvodet för sinnessjukläkartjänsten med 3,000 kronor.
Det torde emellertid från början icke hava varit avsett, att de båda arvodena
för innehavaren av de förenade tjänsterna med nödvändighet skola
utgå med samma belopp. För undvikande av en direkt arvodesminskning
synes mig det å karolinska institutets stat uppförda arvodet böra höjas till
3,(300 kronor, därvid höjningen i runt tal motsvarar den sänkning av dyrtidstillägget,
som skulle inträda i samband med den nya löneregleringen.

Jag övergår härefter till de biträdande lärarna inom universitetens

filosofiska fakulteter.

Befattningarna såsom universitetslektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universiteten i Uppsala och Lund äro av gammalt datum. De
tillkommo vid Uppsala universitet redan år 1889 och beträffande Lunds
universitet år 1890. Erforderliga avlöningsmedel hava i regel beviljats för
sex år i följd, och sedermera hava de särskilda riksdagarna anvisat de årliga
anslagen. Den sista sexårsperioden, omfattande åren 1920—1925, utlöper
med innevarande kalenderårs utgång.

De årliga arvodena för en var av samtliga universitetslektorer utgjorde
till och med år 1903 2,000 kronor. Av 1903 års riksdag höjdes arvodena
till 3,000 kronor. Vid 1919 års riksdag framlades med anledning av en till
samma riksdag gjord framställning om omorganisation av docentinstitutionen
och höjning av docentstipendierna förslag om höjning jämväl av arvodena
till universitetslektorer. Föredragande departementschefen (proposition nr
306) erinrade, att en jämförelse mellan fast docentstipendium och arvode
till universitetslektor tillförene givit vid handen, att sistnämnda arvode utgått
med ett belopp, som med 500 kronor överstege docentstipendium.
Denna proportion ansåg departementschefen böra bibehållas. I anslutning
härtill föreslogs arvodet till 5,500 kronor, varmed det alltjämt utgår. Förslag
föreligger nu om fortsatt utgående av erforderliga anslag för budgetåret
1925—1926, varvid jämväl hemställts om anvisande av medel för en ny
sexårsperiod. Tillfällig löneförbättring utgår icke å ifrågavarande arvoden
men väl dyrtidstillägg.

Vidare må erinras om den vid Uppsala universitet anställde universitetslektorn
i danska språket och litteraturen. Denna befattning tillkom genom
beslut av 1921 års riksdag och är i avlöningshänseende likställd med de
förutvarande lektorsbefattningarna. Även för denna tjänst har riksdagen
beviljat erforderliga lönemedel i en sexårsperiod, 1922—1927, och årligen på
extra stat anvisat det för budgetåret utgående arvodet. Förslag om fortsatt

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 11

Universitets lektorer.

162 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

utgående av arvodet till denne lektor har framlagts även för budgetåret
1925—1926.

Löneregleringskommitten föreslår, att arvodet för universitetslektor bestämmes
till 6,600 kronor.

Mot detta förslag har någon gensaga icke framkommit från de akademiska
myndigheternas sida.

Mitt förslag i fråga om docentstipendium innebär en höjning till 6,000
kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av den ovan omnämnda proportionen
mellan docentstipendium och universitetslektors arvode finner jag
mig böra tillstyrka kommitténs förslag om ett arvode å 6,600 kronor. Jag
vill vidare föreslå den förändringen, att ifrågavarande arvoden uppföras på
universitetens ordinarie stater. Universitetslektorsinstitutionen är av gammalt
datum, dess behov är sedan länge vitsordat såsom av konstant och stadigvarande
natur och institutionen ingår numera såsom ett fast led i den akademiska
undervisningen och universitetsorganisationen. Någon anledning till
ett bibehållande av dessa befattningar å extra stat synes mig ej längre
förefinnas.

Lärarbiträde
vid de praktiska
språkövningarna
i
ryska vid universiteten
i
TJppsala och
Lund.

Sedan åtskilliga år hava vid Uppsala universitet medel anvisats å extra
stat till arvode åt lärarbiträde i ryska. Detta arvode, som från början utgjorde
500 kronor, bestämdes genom beslut av 1924 års riksdag till 1,000
kronor. Samtidigt beviljade riksdagen ett extra anslag med enahanda belopp
till motsvarande ändamål vid Lunds universitet. A nu nämnda arvoden
utgå dyrtidstillägg, men ej tillfällig löneförbättring. Förslag om arvodenas
fortsatta utgående även för budgetåret 1925—1926 hava av de akademiska
myndigheterna avgivits, varvid i enlighet med vederbörandes förslag
tillförordnade kanslern i skrivelse den 11 augusti 1924 hemställt om utverkande
av eu höjning till l,b00 kronor av det vid Uppsala universitet utgående
anslaget.

Då nu ifrågavarande arvoden reglerats så sent som vid 1924 års riksdag,
anser jag någon annan ändring av beloppen icke böra ifrågakomma än den,
som betingas av den med den nya löneregleringen förenade sänkningen av
dyrtidstilläggen. Vartdera arvodet bör följaktbgen bestämmas till 1,200
kronor och såsom nu tills vidare utgå å extra stat.

Lärare i sta- Vid universitetet i Lund finnes anställd en lärare i statistik. Från och
^versitetet^f me<l &r 1920 har riksdagen för beredande av arvode åt en dylik lärare årLund.
ligen anvisat ett extra anslag av 6,500 kronor. A detta arvode utgår dyrtidstillägg,
men ej tillfällig löneförbättring. Upprepade gånger har förslag
från universitetets sida framkommit om en förändring av ifrågavarande lärarbefattning
till en professur i statistik utan att dock leda till någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. En sådan framställning har även avlåtits i samband med
universitetets så kallade riksdagspetita till 1925 års riksdag, men har jag

163

Kungi. Maj-As proposition Nr 115.

icke ännu funnit tidpunkten vara inne att tillstyrka åtgärder för inrättande
av eu lärostol i detta ämne. Dock vill jag uttala den förhoppningen, att
detta från universitetet sedan länge framhållna önskemål snart må bliva
realiserat.

Beträffande angivna arvodesbelopp av 6,500 kronor må erinras, att detsamma
bestämdes med hänsyn tagen till storleken av då utgående docentstipendium,
5,000 kronor, och normalbelopp av vikariatsarvodo vid professorsvikariat,
5,500 kronor. Ifrågavarande lärare, vilken förordnas av kanslern,
äger att föreläsa 4 timmar i veckan eller åtaga sig annan till omfattningen
däremot svarande undervisning ävensom efter vederbörligt förordnande
bestrida examination i ämnet.

Löneregleringskommittén erinrar, att arvodet uppgår till samma belopp,
som för närvarande är bestämt för högst avlönade professorsvikariat. Då
sistnämnda belopp av kommittén föreslagits höjt till 7,800 kronor, anser
kommittén även detta arvode böra höjas till samma belopp. Någon erinran
mot kommitténs förslag har icke framkommit från de akademiska myndigheternas
sida.

På sätt framgår av det föregående har jag ansett mig böra tillstyrka en
höjning av arvodena för professorsvikariat utöver vad kommittén tänkt sig.
Såsom arvode för högst avlönat professorsvikariat har jag föreslagit 8,200
kronor. I anslutning härtill och med godtagande av grundsatsen, att nu
förevarande lärararvode bör bestämmas till samma belopp som nvssberörda
vikariatsersättning, tillstyrker jag såsom arvode åt läraren i statistik ett belopp
av 8,200 kronor. Detsamma bör givetvis fortfarande utgå på extra stat.

Innan jag lämnar de biträdande lärarna och de med dem jämförliga befattningshavarna
vid universiteten och karolinska institutet, anser jag mig
böra för bringande av viss överskådlighet över dessa förhållanden lämna
följande översikt över nuvarande anordningar jämte nu utgående ersättningar
ävensom av mig föreslagna förändringar i avseende å benämningar
och arvodesbelopp m. m.

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nuvarande förhållanden	Departementschefens förslag
Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat	Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat
Teologiska fakulteterna.			Teologiska fakulteterna.
Uppsala universitet:			Uppsala universitet:
E. o. professor i praktisk			Till uppehållande av den
teologi...........	4,500		praktisk-teologiska under-
Assistent vid fakultetens			visningen.........		10,000
praktiska avdelning . . .	3,000
Lunds universitet:			Lunds universitet:
Biträdande lärare vid fakul-			Till uppehållande av den
tetens prakt, avdelning.	3,000		praktisk-teologiska under-
			visningen.........		4,500
Lärare i symbolik:			Lärare i symbolik:
vid Uppsala universitet . .	—	1,500	vid Uppsala universitet . .		2,250
vid Lunds universitet . . .	—	1,500	vid Lunds universitet . . .		2,250
Till uppehållande av kost-			Till uppehållande av kost-
nadsfri undervisning och			nadsfri undervisning och
examination i kyrkosång			examination i kyrkosång
(liturgisk sång):			(liturgisk sång):
vid Uppsala universitet . .	2,000		vid Uppsala universitet . .	2,400
vid Lunds universitet .	1,200		vid Lunds universitet . . .	2,000
Juridiska fakulteterna.			Juridiska fakulteterna.
Till uppehållande av den			Till uppehållande av den
praktiska kursen:			praktiska kursen:
vid Uppsala universitet . .	1,500		vid Uppsala universitet . .	1,500
vid Lunds universitet . . .	1,500		vid Lunds universitet . . .	1,800
Förstärkning av anslaget till			Förstärkning av anslaget till
uppehållande av den prak-			uppehållande av den prak-
tiska kursen vid Uppsala		1,000	tiska kursen vid Uppsala universitet.....1 ... .		800
		[Förstärkning av anslaget till
			juridiska seminariet] ....	—	[200]
Ledaren av civilrättsliga de-			Ledaren av civilrättsliga de-
len av fakultetens prope-			len av fakultetens prope-
deutiska kurs vid Lunds			deutiska kurs vid Lunds
	_	750	universitet..........	—	960
Medicinska fakulteterna och			Medicinska fakulteterna och
karolinska institutet.			karolinska institutet.
Lärare vid kursen i allmän			Lärare vid kursen i allmän
kemi:			kemi:
vid Uppsala universitet . .	—	2,500	vid Uppsala universitet . .	3,700
vid Lunds universitet . . .	—	2,500	vid Lunds universitet . . .	3,700
vid karolinska institutet. .	—	1 2,500	vid karolinska institutet. .	3,700

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

165

Nuvarande förhållanden	Departementschefens för	slag
Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat	Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat
Biträdande lärare i medicin			Biträdande lärare i medicin
vid Uppsala universitet . .	—	3,000	vid Uppsala universitet . .	—	4,500
Klinisk laborator och biträ-			Klinisk laborator och biträ-
dande lärare i medicin vid			dande lärare i medicin vid
Lunds universitet.....	_	6,000			7,200
Biträdande lärare i fysikalisk		Biträdande lärare i fysikalisk
diagnostik:			diagnostik:
vid Uppsala universitet . .	—	2,000	vid Uppsala universitet . .	—	3,000
vid Lunds universitet . . .	—	2,000	vid Lunds universitet . . .	—	3,000
Ledare av kurser i allmän			Ledare av kurser i allmän
sjukvårdsteknik:			sjukvårdsteknik:
vid Uppsala universitet . .	—	750	vid Uppsala universitet . .	—	1,125
vid Lunds universitet . . .	—	750	vid Lunds universitet . . .	—	1,125
Till förstärkande av lärår-			Biträdande lärare i kirurgi
krafterna i kirurgi vid			vid Uppsala universitet . .	2,400
Uppsala universitet ....	2,000	2,000
			Förstärkning av arvodet till
			biträdande läraren i kirurgi
			vid Uppsala universitet . .	—	2,400
Kostnadsfri propedeutisk un-			Biträdande lärare i kirurgi
dervisning i allmän kirurgi			vid Lunds universitet . . .	—	3,600
vid Lunds universitet . . .	—	3,000
Ersättning åt lärare vid den			Lärare vid propedeutiska kur-
medicinska undervisningen			ser i de viktigaste kliniska
å S:t Eriks sjuk- och vård-			undersökningsmetoderna
hem i Stockholm......	—	8,000	m. m. vid karolinska insti-
			tutet .............	—	9,600
			Lärare vid propedeutiska kur-
			ser i allmän kirurgi och i
			allmän sjukvårdsteknik vid
			karolinska institutet ....	—	2,700
Biträdande lärare i medicin			Biträdande lärare i medicin
vid karolinska institutet. .	—	3,000	vid karolinska institutet. .	—	8,000
Biträdande lärare i kirurgi			Biträdande lärare i kirurgi
vid karolinska institutet. .	—	3,000	vid karolinska institutet. .	—	8,000
Underläkaren vid allmänna			Underläkaren vid allmänna
barnhuset i Stockholm för			barnhuset i Stockholm för
handledning av de stude-			handledning av de stude-
rande .............	_	600			900
Biträdande lärare i oftalmia-			Biträdande lärare i oftalmia-
trik vid karolinska insti-			trik vid karolinska insti-
tutet .............	—	3,000	tutet .............	4,500

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nuvarande förhållanden	Departementschefens förslag
Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat	Ändamål	Ordi- narie stat	Extra stat
Undervisning och sjukvård vid vissa obstetriska och gynekologiska kliniker vid karolinska institutet ....		2,500	Biträdande lärare i obstetrik och gynekologi vid karo-linska institutet.......	4,600
Undervisning under sommar-månaderna vid obstetrislc-gynekologiska kliniken vid Lunds universitet......			Biträdande lärare i obstetrik och gynekologi vid Lunds	1,800
—	1,500
Föreståndare för en ortope-disk klinik och poliklinik vid Lunds universitet (jäm-te 3,000 kr. från Malmöhus		4,000	Biträdande lärare i ortopedi vid Lunds universitet, till-lika föreståndare för den ortopediska kliniken och polikliniken vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund (jämte minst 3.000 kr. från Malmöhus läns
		4,800

Andre läkare vid vanföran-stalten i Stockholm ....	—	2,000	Biträdande lärare i ortopedi vid karolinska institutet. .	—	3,600
Annan undervisning i orto-pedi ..............	—	1,000
Biträdande lärare i öron-, näs-och halssjukdomar vid Upp-		3.000 2.000	Biträdande lärare i öron-, näs-och halssjukdomar vid Upp-	5,400
Föreståndare för kliniken och polikliniken för öron-, näs-o. halssjukdomar vid Lunds universitet (jämte 2,000 kr. från Malmöhus läns lands-		Biträdande lärare i öron-, näs-o. halssjukdomar vid Lunds universitet, tillika förestån-dare för kliniken och poli-kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar vid Malmö-hus läns sjukvårdsinrätt-ningar i Lund (jämte minst 2,700 kr. från Malmöhus
		2,700

Biträdande lärare i otiatri, rhinologi och laryngoskopi vid karolinska institutet. .	3,000		Biträdande lärare i öron-, näs-och halssjukdomar vid ka-rolinska institutet.....	4,500
Biträdande lärare vid patolo-gisk-anatomiska institutio-nen vid Lunds universitet	—	3,000	Biträdande lärare vid patolo-gisk-anatomiska institutio-nen vid Lunds universitet	4,500
Biträdande läkare vid rönt-geninstitutet å Serafimer-		3,000	Biträdande läkare vid rönt-geninstitutet å Seraflmer-lasarettet...........	4,500
Föreståndare för det vid lasa-rettet i Lund inrättade rönt-genlaboratoriet och en där-städes anordnad radiologisk		Föreståndare för det vid lasa-rettet i Lund inrättade rönt-genlaboratoriet och en där-städes anordnad radiologisk

Kungl. Maj ris proposition Nr 115,

167

Nuvarande förhållanden	Departementschefens förslag
Ändamål	Ordi- narie	Extra	Ändamål	Ordi- narie	Extra
	stat	stat		stat	stat
sjukavdelning (jämte 2,500			sjukavdelning (jämte minst
kr. från Malmöhus läns			3,500 kr. från Malmöhus
landsting)..........	—	2,500	läns landsting).......	3,500
Föreståndare för akademiska			Föreståndare för akademiska
sjukhusets i Uppsala rönt-			sjukhusets i Uppsala rönt-
genavdelning (jämte 2,500			genavdelning (jämte 3,500
kr. från akademiska sjuk-			kr. från akademiska sjuk-
husets stat).........	—	2,500		3,500
Lärare i rättspsykiatri vid ka-		Lärare i rättspsykiatri vid ka-
rolinska institutet.....	3,000		rolinska institutet.....	3,600
Filosofiska fakulteternas			Filosofiska fakulteternas
humanistiska sektioner.			humanistiska sektioner.
Universitetslektor i tyska			Universitetslektor i tyska
språket:			språket:
vid Uppsala universitet . .	—	5,500	vid Uppsala universitet . .	6,600
vid Lunds universitet . . .	—	5,500	vid Lunds universitet . . .	6,600
Universitetslektor i franska			Universitetslektor i franska
språket:			språket:
vid Uppsala universitet . .	—	5,500	vid Uppsala universitet . .	6,600
vid Lunds universitet . . .	—	5,500	vid Lunds universitet . . .	6,600
Universitetslektor i engelska			Universitetslektor i engelska		•
språket:			språket:
vid Uppsala universitet . . vid Lunds universitet . . .	^-	5,500 5,500	vid Uppsala universitet . . vid Lunds universitet . . .	6,600 6,600
Universitetslektor i danska			Universitetslektor i danska
språket och litteraturen vid			språket och litteraturen vid
Uppsala universitet ....	—	5,500	Uppsala universitet ....	6,600
Lärarbiträde vid de praktiska			Lärarbiträde vid de praktiska
språkövningarna i ryska:			språkövningarna i ryska:
vid Uppsala universitet . .	—	1,000	vid Uppsala universitet . .	—	1,200
vid Lunds universitet . . .	—	1,000	vid Lunds universitet . . .	—	1,200
Lärare i statistik vid Lunds			Lärare i statistik vid Lunds
universitet..........	—	6,500	universitet..........	—	8,200

168

Kungl. Majds proposition Nr 115.

6. Assistenter, amanuenser och med dem jämförliga befattningshavare.

Under denna avdelning vill jag beröra frågan om arvodena åt vissa assistenter
och amanuenser samt med dem jämförliga befattningshavare vid universitetens
och karolinska institutets vetenskapliga institutioner (utom biblioteken).
Avlöningsförhållandena för ifrågavarande tjänstinnehavare reglerades
senast vid 1912 års riksdag. Då det skulle föra för långt att här redogöra
för den historiska utvecklingen av nu förevarande befattningar och avlöningsförhållandena
vid dessa och ej heller är för den nu förestående löneregleringen
av nöden, tillåter jag mig i dessa hänseenden hänvisa till 1902 års
löneregleringskommittés betänkande nr XXXIII och Kungl. Maj:ts proposition
nr 225 till 1912 års riksdag.

Nuvarande Jag inskränker mig därför till en redogörelse för avlöningsförhållandena
förhållanden. för dessa amanuenser m. fl., sådana de för närvarande gestalta sig.

Bland de befattningshavare, vilkas lönereglering nu är i fråga, utgöres
flertalet av dem, som tjänstgöra å medicinska institutioner. Denna grupp
av funktionärer låter sig i sin ordning vidare fördelas efter arten av de institutioner,
dit deras tjänstgöring är förlagd, nämligen kliniker, polikliniker
och teoretiskt-medicinska institutioner. Även vid de institutioner, som tillhöra
de filosofiska fakulteterna, finnas assistent- och amanuensbefattningar
inrättade, och kunna dessa lämpligen särskiljas i två grupper, alltefter ifrågavarande
institution knutits till humanistisk eller matematisk-naturvetenskaplig
sektion. Härjämte är att uppmärksamma, att till åtskilliga amanuenser utgå
arvoden från anslag å extra stat.

En översikt över de nuvarande kontanta avlöningsförhållandena torde
framgå av följande sammanställningar:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

169

Institutioner, tillhörande medicinsk fakultet.

Uppsala universitet	Lunds universitet	Karolinska institutet
Kliniker.	Arvode Kr.	Kliniker.	Arvode Kr.	Kliniker.	Arvode Kr.
Ordinarie stat.		Ordinarie stat.		Ordinarie stat.
Medicinska kliniken:		Medicinska kliniken:		Medicinska kliniken:
1 amanuens, tillika under-läkare ...........			2,000 2,000		2,000 1,000 1,000
2,500
1 amanuens, Strandberg-ianus (i arvodet ingår ränta å Strandbergska fonden 58 kr. 33 öre). .			1 d:o ........
2,000
Kirurgislca kliniken:		Kirurgiska kliniken:		Kirurgiska kliniken:
1 underkirurg, tillika för-ste underläkare, jämte			2,000 2,000 2,000		2,000 1,000 1,000
6,000	1 d:o ........
hyresbidrag å 1,500 kr.		1 do ........
1 amanuens, Nilssnn-Aschanius, (i arvodet ingår ränta å Nilsson-Aschanska fonden 150 kr.)............	2,000 2,000

Obstetrisk-gynekologiska kliniken: 1 amanuens, tillika ama-	Obstetrisk-gynekologiska kliniken:	2,000	Gynekologiska kliniken d serafimer lasarettet:	2,000
nuens vid gynekologiska polikliniken.......	2,000		Obstetriska kliniken å allm. barnbördshuset:
					2,500
Oftalmiatriska kliniken:		Oftalmiatriska kliniken:		Oftalmiatriska kliniken:
1 amanuens, tillika ama-		1 amanuens........	2,000		2,000
nuens vid oftalmiatriska polikliniken.......	2,000
Pediatriska kliniken: 1 amanuens, tillika ama-		Pediatriska kliniken:	2,000	Pediatriska kliniken å allm. barnsjukhuset:
nuens vid pediatriska				2,000
2,000

Kliniken för bröstsjuka:		Tuberkulosavdelningen:
1 amanuens........	2,000 2,000		2,000
Röntgenavdelningen:	Röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjukavdel-
Anm : Av samtliga för Upp-sala universitets kliniker upp-	ningen: 1 amanuens........	2,000
förda arvodesbelopp utgår hälf-ten å universitetets stat och hälften å akademiska sjukhu-sets stat.

170

Kungl. Maj:is proposition Nr 115.

Uppsala universitet	Lunds universitet	Karolinska institutet
	Arvode Kr.		Arvode Kr.	Nervkliniken:	Arvode Kr.
					2,000
				Psykiatriska kliniken:
					2,000
				Extra stat.
				För den medicinska under-visningen vid S:t Eriks sjuk- och värdhem:
					1,000 1,000

				Röntgeninstitutet ä seraf-mer lasarettet:
					1,500
				Pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn:
					2,000
				Kliniken för öron-, näs och halssjukdomar d Sabbats-bergs sjukhus:
		.		1 amanuens........	2,000
				1 andre amanuens ....	1,000
				Gynekologiska kliniken d Sabbatsbergs sjukhus:
				1 underläkare.......	2,500
					2,000
				Obstetriska kliniken d allm. barnbördsliuset:
					2,000
				Syfilidologiska kliniken d sjukhuset S:t Göran:
					2,000 1,000
				1 andre amanuens ....
				Ortopediska kliniken och polikliniken vid vanför-anstalten i Stockholm:
				1 amanuens........	2,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

171

Uppsala universitet	Lunds universitet	Karolinska institutet
Polikliniker.	Arvode Kr.	Polikliniker.	Arvode Kr.	Polikliniker.	Arvode Kr.
Ordinarie stat.		Ordinarie stat.		Ordinarie stat.
Medicinska poliklinikcrn a:				Medicinska polikliniken:
1 amanuens........	1,500 1,500				1,500
1 d:o ........
			Kirurgiska polikliniken:
				1 amanuens........	1,500
				Oftalmiatriska poli-kliniken:
				1 amanuens........	1,500
				Otiatriska polikliniken:
				1 amanuens........	1,500
				Extra stat.
				Pediatriska polikliniken vid allmänna barnhuset i Stockholm:
				1 assistent.........	3.000 2.000
				1 amanuens........
				Pediatriska polikliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn:
				1 amanuens........	2,000
				Avm.: Av sistnämnda tre ar-voden utgår hälften av stats-medel och tillskjutes hälften av Stockholms stad.
Teoretiska institu-tioner.		Teoretiska institu-tioner.		Teoretiska institu-tioner.
Ordinarie stat.		Ordinarie stat.		Ordinarie stat.
Anatomiska institutionen : 1 amanuens........	1,200 1,200	Anatomiskhislologiska institutionen:		Anatomiska institutionen:	1,200
1 d:o ........	1 amanuens på anatomiska	2,000
	avdelningen.......
		1 amanuens på histolo-giska avdelningen . . .	1,200	Histologiska institutionen:
			1	1 amanuens........	1,200

172

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet	Lunds universitet	Karolinska institutet
Patologiska institutionen:	Arvode Kr. 2,500	Patologisk anatomiska institutionen:	Arvode Kr.	Patologisk-anatomiska institutionen:	Arvode Kr.
		2,500		1,200
	2,000
	L amanuens på patologiska			1,200
		2,000 2,000	1 d:o , med skyldig- het att verkställa och de-monstrera liköppningar å pediatriska kliniken .
		1 amanuens på bakterio-logiska avdelningen . .	1,200
Fysiologiska institutionen:		Fysiologiska institutionen:		Fysiologiska institutionen:
	800		2,500 800		1,200

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi:		Medicinsk-kemiska institutionen:	Kemiska institutionen:	1,200 1,200
	800		800

Farmakologiska institu-tionen:				Farmakologiska institu-tionen:
1 amanuens (i arvodet in-går ränta & Wahlenberg-ska fonden 350 kr.) . .					1,200
800			Rättsmedicinska institu-tionen:

					1,200
				Hygieniska institutionen:
1,200
Extra stat.		Extra stat.
Anatomiska institutionen:	600	Medicinsk-kemiska institutionen:
	Biträde vid kursen i all-män kemi........	500

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

173

Jag vill härefter lämna eu översikt över befattningshavare vid

institutioner, tillhörande filosofisk fakultet.

Uppsala universitet	Lunds universitet
	Arvode		Arvode
Ordinarie stat.	Kr.	Ordinarie stat.	Kr.
Institutionen för allmän och analytisk		Kemiska institutionen:
kemi:
		1 amanuens...............	1,200
1 amanuens..............	1,200
		3 amanuenser .............	3,600
4 amanuenser..............	4,800
Mineralogisk-geologiska institutionen:		Geologisk mineralogiska institutionen
1 amanuens...............	800		2 500
1 d:o ...............	800		1 200
		1 d:o ...............	800
Fysiska institutionen:		Fysiska institutionen:
1 amanuens...............	1,200		2 500
1 d:o ...............	1,200		1 200
	1 d:o ...............	1,200
Astronomiska institutionen:		Astronomiska observatoriet:
1 amanuens (i arvodet ingår ränta &		1 amanuens...............	800
Melanderhielmska m. fl. fonder 44
kr.)....................	800
Meteorologiska institutionen:
1 amanuens...............	1,200
Botaniska institutionen:		Botaniska institutionen:
1 amanuens vid botaniska trädgården		1 assistent vid växtfysiologiska labo-
(i arvodet ingår ränta å Wahlen-		ratoriet................	2,500
bergska fonden 120 kr.)......	1,200
		1 amanuens vid växtfysiologiska av-
1 amanuens vid botaniska labora-		delningen...............	800
toriet..................	1,200
	1 amanuens i systematisk botanik .	800
Zoologiska institutionen:		Zoologiska institutionen:
1 amanuens vid zoologiska museet.	1,200	1 amanuens...............	1,200
1 amanuens vid zootomiska labora-		1 d:o ...............	800
toriet..................	1,200
Geografiska institutionen:		Geografiska institutionen:
1 amanuens...............	800	1 amanuens.........	800
Myntkabinettet:		Historiska museet samt mynt- och
1 amanuens...............	500	medaljkabinettet:
		1 amanuens...............	1,200
	1	1 d:o ...............	800

174 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet	Lunds universitet
	Arvode		Arvode
Museet för nordiska fornsaker:	Kr.		Kr.
1 amanuens.....''..........	800
Konstmuseet:
1 amanuens (arvodet utgår ur arvodet
till en ritmästare)..........	300
Victoriamuseet för egyptiska
fornsaker:
1 amanuens...............	500
Extra stat.		Extra stat.
Institutionen för allmän och		Universitetets konstsamlingar:
analytisk kemi:		1 amanuens...............	800
Biträde vid övningarna i organisk
kemi..................	1,500
Meteorologiska institutionen:		Institutionen för ärftlighetsforskning:
1 assistent för de seismologiska un-		1 amanuens...............	1,200
dersökningarna............	1,500
Fysiska institutionen:		Astronomiska ohservatoriet:
1 assistent för biträde vid arbetet		1 andre amanuens...........	800
med den internationella solarforsk-
ningen .................	1,500
Astronomiska institutionen:
1 assistent................	2,500

Utöver avlöningsförmåner enligt stat erhålla samtliga assistenter och flertalet
amanuenser tillfällig löneförbättring med normalt 25 proc. å sagda avlöning.
På dessa löneförmåner utgår dyrtidstillägg enligt vanliga grunder.
Dessutom uppbära några av de kliniska amanuenserna vid karolinska institutet
s. k. jourpenningar från serafimerlasarettet, utgörande särskild ersättning
för jourskyldighet.

Förutom nämnda kontanta avlöningsförmåner hava vissa assistenter och
amanuenser kommit i åtnjutande av en del naturaförmåner, såsom fri bostad
i några fall jämte värme och lyse, fri kost, fri tvätt m. m. Vid 1912
års lönereglering skedde ej något avdrag från befattningshavarnas kontanta
avlöning med naturaförmånernas uppskattade värde. I fråga om assistenter
och amanuenser vid teoretiskt-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga
institutioner ansågs det nämligen, att bostad borde kostnadsfritt upplåtas,
därest det ur vederbörande institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent
eller amanuens hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionens
lokaler. Till de kliniska och polikliniska amanuenserna hava dylika
förmåner brukat utgå från de sjukvårdsanstalter, vid vilka ifrågavarande

Kung!. Maj.ts proposition Nr 115

175

klinikci, resp. polikliniker äro inrättade. Detta förhållande sammanhänger
med den dubbelställning, som dessa amanuenser intaga, i det att de biträda
dels vid den medicinska undervisningen i respektive universitet eller karolinska
institutet, dels vid sjukvården å sjukvårdsanstalten. I sin förra egenskap
tillhöra de universitetens resp. karolinska institutets lärarkår och äro
således statstjänare i egentlig mening. Vid sitt sjukvårdsarbete äro de åter
åtminstone i viss mån att anse såsom funktionärer hos de anstalter, dit
deras tjänstgöring är förlagd. Vid 1912 års lönereglering lämnades spörsmålet,
huruvida dessa naturaförmåner kunde anses utgöra skälig ersättning
för amanuensernas sjukvårdsarbete, helt å sido. För de kliniska amanuenserna
i Lund utgör förmånen av fri kost från lasarettet ersättning för deras
skyldighet att tjänstgöra jämväl under ferier och att på sin avdelning ansvara
för vanlig föreskriven expedition samt att med de av sjukvårdsinrättningarna
avlönade underläkarna deltaga i skyldigheten att, då så påfordras,
vara jourhavande läkare.

I avseende å de allmänna grunderna för avlöningen av ifrågavarande amanuenser
m. fl. yttrar löneregleringskommittén:

Ifrågavarande befattningshavares löneförmåner hava utmätts med ytterst
vexlande belopp. Den nuvarande löneskalan räknar ej mindre än nio lönef.
ff/- ,Aveu intervallerna i skalan växla avsevärt och uppgå som högst
till 500 kronor och som lägst till 100 kronor.

Det synes kommittén av lönetekniska skäl vara ett önskemål, att större
enhetlighet i avlöningsförhållandena genomföres. Med hänsyn till den stora
olikhet, som är rådande mellan de skilda befattningarna i fråga om kompetens,
tjänstgöringsskyldighet m. m., lärer visserligen en viss differentiermg
av arvodesbeloppen bliva nödvändig. Men även en arvodesskala med
färre och större, intervaller än den nuvarande torde bereda erforderligt utkräver6
^ ^ skiftaude löneförmåner, som de olika befattningarnas egenart

Kommittén har därför ansett sig böra uppgöra en ny arvodesskala. Till
utgångspunkt hava därvid valts de nuvarande arvodesbeloppen enligt stat
med tillagg av tillfällig löneförbättring, varjämte hänsyn tagits till de ändrade
grunder för dyrtidstilläggets beräknande, som bliva en följd av den
nya löneregleringens genomförande.

Kommittén förutsätter, att vid tillämpning av de nya avlöningsbestämmeiserna
avdrag från arvodet sker med värdet av de naturaförmåner som
i lönn av fri bostad, eventuellt i förening med värme och lyse, komma
™sa befattningshavare till del. På grund av skäl, till vilka kommittén i
det följande återkommer, böra dock kliniska och polikliniska amanuenser ej
vidkännas dylikt avdrag för naturaförmån, som åtnjutes från vederbörande
sjukvårdsinrättning.

Någon anledning att bestämma arvoden å extra stat till annat belopp än
motsvarande å ordinarie stat synes icke föreligga.

Den arvodesskala, som kommittén sålunda uppgjort, löper emellan 3 600
kronor och 7o0 kronor med intervaller om 600 kronor utom emellan de två
lagsta beloppen, där intervallen är 450 kronor.

Löne reglerings kommittén.

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Motsvarigheten mellan den gällande och den av kommittén föreslagna
skalan framgår av följande tablå, i vilken likväl ej ingår arvodesbeloppet a

300 kronor.

Arvodesklass	Nuvarande avlöningsförmåner	Kommitténs förslag
Enligt stat	Tillfällig löne förbättring	Summa
VI...................	2,500	625	3,125	3,600
V...................	2,000	500	2,500	3,000
IV...................	1,500	375	1,875	2,400
/	1,200	300	1,500	\| 1800
m..................\	1,000	250	1,250
II...................	800	200	1,000	1,200
1	600	150	750	j. 750
...................\	500	125	625

Kliniska

amanuenser.

Löne reglerings komittén.

Jag kan i stort sett uttala min anslutning till den av kommittén framhållna
önskvärdheten om en större enhetlighet i avseende å amanuensernas
avlöningsförhållanden. Den av kommittén uppgjorda arvodesskalan synes
mig på det hela taget väl avvägd, och jag har funnit mig kunna godtaga
de av kommittén ifrågasatta beloppen i och för .sig. Vid mplacering
av vederbörande befattningshavare i denna skala, bör dock tillses, att
lönetekniska synpunkter icke stå hindrande i vägen för vad som med hänsyn
till vederbörandes kompetens och arbete kan befinnas skäligt. Innan
jag närmare ingår på kommitténs förslag, torde det därför vara nödvändigt
att närmare skärskåda vad kommittén yttrat och föreslagit ifråga om de
olika kategorierna av nu ifrågavarande befattningshavare och vad de akademiska
myndigheterna i anledning härav uttalat.

Jag börjar då med de kliniska amanuenserna.

Om dessa yttrar och föreslår kommittén följande:

De kliniska amanuensernas tjänstgöring är av tvåfaldig natur, i det dessa
befattningshavare biträda dels vid den kliniska undervisning, som meddelas
vid universiteten och karolinska institutet, dels vid den sjukvård, som lamnas
vid de sjukvårdsanstalter, dit här ifrågakommande kliniker äro förlagda.
Dessa sjukvårdsinrättningar äro i Uppsala akademiska sjukhuset, i Lund
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar och vid karolinska institutet serahmerlasarettet,
Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn, allmänna barnhuset samt allmänna barnbords hUAv

uppgifter, som införskaffats av kommittén, inhämtas att de kliniska
amanuensernas tjänstgöringsskyldighet är synnerligen krävande. Den genomsnittliga
arbetstiden på vardagar har för de flesta uppgivits variera mellan
8 och 12 timmar En del amanuenser hava nattetid ständig »] ours luddighet»
för andra är denna skyldighet begränsad till varannan natt, varje natt
varannan vecka eller vissa nätter i veckan. Samtliga kliniska amanuenser
hava i större eller mindre utsträckning tjänstgöringsskyldighet även under
söndagar.

177

Kunyl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Beträffande den ersättning, som i form av naturaförmåner och i vissa
fall kontant avlöning tillkommer amanuenserna från vederbörande sjukvårdsinrättning
såsom vederlag för deras deltagande i sjukvårdsarbetet, anser
sig kommittén icke böra göra annat uttalande, än att, med hänsyn till
dessa förmaners ändamål, deras värde ej bör avdragas från amanuensarvodet.

Kommittén ingår således på ett bedömande av dessa befattningshavares
avlöning allenast såvitt den har avseende på deras verksamhet i den akademiska
undervisningens tjänst. Såsom allmän anmärkning må förutskickas,
att dessa befattningar äro avsedda att besättas med personer, som genom
tjänstgöringen skola förvärva den praktiska utbildning, som deras yrke kräver.
Befattningarna äro således passageplatser i alldeles speciell bemärkelse.
Under sådana omständigheter är det naturligt, att avlöningen ej kan tillmätas
efter samma norm, som då fråga är om befattningar, vilka tillträdas
efter fullbordad utbildning.

Vid medicinska kliniken i Uppsala finnes för närvarande anställd en amanuens,
tillika underläkare, med arvode 2,500 kronor, varav 1,250 kronor utgå
å universitetets stat och 1,250 kronor å akademiska sjukhusets stat. Därtill
kommer tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Samma avlöningsförmåner
åtnjuter en amanuens, tillika underkirurg vid kirurgiska kliniken1).
Kommittén föreslår, att dessa amanuensers arvode framdeles utgår med 3,600
kronor.

Vid envar av medicinska, obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska klinikerna
ävensom vid kliniken för bröstsjuka2) finnes för närvarande eu amanuens
och vid kirurgiska kliniken två amanuenser, samtliga med arvode å

2,000 kronor, varav hälften utgår å akademiska sjukhusets stat och hälften
å universitetets stat. För två amanuenser ingå i sistnämnda belopp donationsräntor,
vilka utgöra för en amanuens Strandbergianus vid medicinska
kliniken 58 kronor 33 öre och för en amanuens Nilsson-Aschanius vid
kirurgiska kliniken 150 kronor. Av statsmedel utgå således till förstnämnda
amanuens 941 kronor 67 öre och till sistnämnda amanuens 850
kronor. Till envar av här ifrågavarande amanuenser utgår tillfällig löneförbättring
med 500 kronor. Amanuensen vid kliniken för bröstsjuka tjänstgör
tillika å barnkliniken och uppbär härför avlöning ur regnellska fonden
med 1,200 kronor. Amanuenserna vid obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska
klinikerna tjänstgöra tillika å resp. polikliniker utan att härför
uppbära särskild ersättning. Kommittén föreslår, att samtliga dessa amanuensbefattningar
hänföras till löneklassen med arvoden å 3,000 kronor,
oberäknat eventuell ersättning från regnellska fonden.

Till arvode åt en amanuens vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning
finnes å ordinarie stat uppfört ett anslag å 1,000 kronor, som utgår under
förutsättning, att från sjukhusets stat ett lika stort belopp bestrides. Tillfällig
löneförbättring av statsmedel, 250 kronor, är beviljad under samma
villkor. Amanuensen uppbär således samma arvode som de kliniska amanuenserna.
Kommittén hemställer, att hans arvode sättes till 3,000 kronor.

Kommittén förutsätter i fråga om de kliniska amanuenserna, inklusive
amanuensen å röntgenavdelningen, att som hittills hälften av avlöningen
bestrides av akademiska sjukhusets medel. Å universitetets stat behöver så '')

Denna befattning är genom beslut av 1924 års riksdag numera omreglerad. Jfr
nedan.

!) Även vid pediatriska kliniken enligt beslut av 1924 års riksdag.

Bihang i riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

ledes beräknas allenast halv avlöning. I fråga om donationsräntornas avräkning
från avlöningen hänvisas till vad kommittén i annat sammanhang
därom yttrar.

Vid Lunds universitet finnas för närvarande anställda tre amanuenser vid
kirurgiska kliniken, två vid medicinska kliniken samt en vid envar av oftalmiatriska,
pediatriska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna ävensom vid
tuberkulosavdelningen vid klinikerna. Amanuensernas arvoden uppgå till

2,000 kronor för dem var, vartill komma 500 kronor i tillfällig löneförbättring.
1921 års riksdag har beviljat anslag till en ytterligare amanuensbefattning
vid kirurgiska kliniken.

Kommittén föreslår, att samtliga arvoden höjas till 3,000 kronor.

Vid röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjukavdelningen vid klinikerna
är anställd en amanuens med samma avlöning som de kliniska amanuenserna.
Det fasta arvodet utgår å ordinarie stat med 2,000 kronor, vartill
kommer tillfällig löneförbättring med 500 kronor.

Kommittén föreslår, att avlöningen till amanuensen bestämmes till samma
belopp, som föreslagits för motsvarande befattningshavare i Uppsala, det vill
säga 3,000 kronor.

Å JcarolinsJca institutets stat finnas för närvarande uppförda arvoden med

2,000 kronor till envar av tvenne amanuenser med tjänstgöring den ene
vid medicinska kliniken, den andre vid kirurgiska kliniken. Den tillfälliga
löneförbättringen utgör 500 kronor för envar. Enligt vad kommittén inhämtat
lära dessa amanuensbefattningar såväl med hänsyn till kompetens
som tjänstgöringsskyldighet vara fullt jämförliga med de å Uppsala universitets
stat uppförda befattningarna såsom underläkare vid den medicinska
kliniken och underkirurg vid kirurgiska kliniken. På grund härav torde
arvodet till nu ifrågavarande amanuenser vid karolinska institutet böra sättas
till samma belopp som till nämnda befattningshavare vid Uppsala universitet
eller 3,600 kronor till envar av dem. De torde framdeles böra betecknas
som amanuens tillika underläkare resp. underkirurg.

Till samma arvodesklass torde böra hänföras en underläkare vid obstetriska
kliniken å allmänna barnbördshuset, vilken för närvarande åtnjuter
arvode å stat 2,500 kronor samt tillfällig löneförbättring 625 kronor eller
tillhopa 3,125 kronor. Dessutom uppbär han från allmänna barnbördshusets
asyl 400 kronor.

Vid envar av de medicinska och kirurgiska klinikerna finnas även anställda
tvenne amanuenser, var och en med arvode enligt stat å 1,000 kronor
jämte tillfällig löneförbättring 250 kronor. Deras arvoden torde böra
höjas till 1,800 kronor.

För följande kliniker finnas å ordinarie stat uppförda amanuensarvoden
om 2,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med 500 kronor,
nämligen: nervkliniken, oftalmiatriska kliniken, gynekologiska kliniken å
serafimerlasarettet, pediatriska kliniken å allmänna barnhuset och psykiatriska
kliniken.

Kommittén föreslår, att dessa arvoden höjas till 3,000 kronor.

Till avlöning av en amanuens vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet
finnes avlöning uppförd å extra stat.

Avlöningen reglerades 1912 till likhet med de polikliniska amanuensernas.
Arvodet uppgår således till 1,500 kronor, vartill kommer tillfällig löneför -

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bättring med 375 kronor. Den åtskillnad, som således råder mellan avlöningen
till universitetens röntgen amanuenser och karolinska institutets,
synes även framdeles böra bibehållas. Enär universitetens röntgenavdelningar
äro sämre utrustade med lärarkrafter än karolinska institutets röntgeninstitut,
torde nämligen arbetsbördan för ifrågavarande universitetsamanuenser
vara väsentligt drygare än för motsvarande befattningshavare vid
karolinska institutet. Kommittén föreslår därför, att arvodet till sistnämnde
amanuens utgår med samma belopp, som föreslagits för de polikliniska amanuenserna,
eller 2,400 kronor.

Vid universiteten i Uppsala och Lund äro samtliga kliniska underläkaroch
amanuensbefattningar uppförda på ordinarie stat. För karolinska institutets
del hava några dylika befattningar upptagits på extra stat, nämligen
:

med arvode å 2,500 kronor (enligt beslut av 1921 års riksdag; fråga om
tillfällig löneförbättring har alltså ännu ej varit föremål för riksdagens
prövning):

en underläkare vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus;
med arvode å 2,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med
500 kronor:

en amanuens vid pediatriska kliniken å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn,

en amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs
sjukhus,

en amanuens vid gynekologiska kliniken å samma sjukhus,
en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,
en amanuens vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran;
med arvode å 1,000 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring med
250 kronor:

en andre amanuens vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs
sjukhus,

en andre amanuens vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.
Kommittén föreslår att dessa befattningshavares arvoden höjas:
underläkarens till 3,600 kronor,
amanuensernas till 3,000 kronor och
andre amanuensernas till 1,800 kronor.

Myndig heternas yttranden.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava lämnat kommitténs förslag
i nu förevarande del utan erinran.

Medicinska fakulteten i Lund har ej heller haft något att invända ifråga
om de föreslagna arvodesbeloppen. Fakulteten har allenast erinrat, att, då
från och med ar 1921 saväl den ortopediska kliniken som kliniken för öron-,
näs- och halssjukdomar utbrutits ur den kirurgiska kliniken såsom självständiga
avdelningar, de två av de tre å kirurgiska kliniken i betänkandet
uppförda amanuensbefattningarna, vilka tillhöra ifrågavarande specialkliniker,
numera uppföras å dessa.

Karolinska institutets lärarkollegium erinrar om en från föreningen av
amanuenser och underläkare vid institutets kliniker och polikliniker till
lärarkollegiet ingiven skrivelse, däri på anförda skäl yrkats för amanuens,

180

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Framställningfrån
föreningen
för
amanuenser
och underläkare
vid
karolinska
institutets
kliniker och
polikliniker.

Senare ingivna
framställningar
från
de akademi -

tillika underläkare (det vill säga flertalet av ifrågavarande kliniska amanuenser)
en avlöning av 5,000 kronor jämte ett tillägg av 500 kronor efter 1
års tjänst vid kliniken. Lärarkollegiet vitsordar riktigheten av de synpunkter,
föreningen framhåller, men anser sig icke kunna göra de gjorda förslagen
till sina egna. För vissa amanuenser föreslår dock lärarkollegiet
högre avlöning än vad kommittén ifrågasatt. Detta gäller dels de två amanuenserna
å medicinska kliniken, vilka nu åtnjuta en var 1,000 kronor i
arvode och som enligt kommitténs förslag skulle erhålla en förhöjning till
1,800 kronor, dels två amanuenser på extra stat, nämligen en andre amanuens
vid öronkliniken och en andre amanuens vid syfilidologiska kliniken,
vilka likaledes en var åtnjuta 1,000 kronor och skulle enligt förslaget erhålla
1,800 kronor. Vad dessa fyra amanuenser beträffar, framhåller lärarkollegiet,
att de hava fullkomligt samma arbete som sina högre avlönade
kamrater och intet som helst skäl finnes, varför de skulle hava en lägre
lön än dessa. Lärarkollegiet hemställer därför, att nämnda fyra amanuenser
måtte erhålla en var ett arvode av 3,600 kronor (det vill säga bliva likställda
med övriga amanuenser vid flertalet kliniker).

Vid kommittéförslagets behandling inom lärarkollegiet framhöll professor
G. Forssell i fråga om amanuensen vid serafiraerlasarettets röntgeninstitut,
att dennes arbete icke till sin natur avveke från amanuensens vid akademiska
sjukhusets i Uppsala röntgeninstitut och hans arbete varken med avseende
å arbetstidens längd eller arbetets krävande beskaffenhet vore mindre
fordrande än de kliniska amanuensernas arbete; med anledning härav föreslog
Forssell, att amanuensen vid serafimerlasarettets röntgeninstitut, vilken
av kommittén föreslagits med 2,400 kronor, måtte erhålla samma arvode
som amanuensen vid röntgeninstituten i Uppsala och Lund, eller alltså 3,000
kronor. I detta uttalande instämde lärarkollegiet.

I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 11 november 1922
har föreningen för amanuenser och underläkare vid karolinska institutets
kliniker och polikliniker erinrat om sin till institutets lärarkollegium ingivna
framställning angående amanuensernas lönefråga. Föreningen gör gällande,
att de av kommittén föreslagna lönerna måste, såvida vederbörande ej äger
privat förmögenhet, medföra stora ekonomiska svårigheter, skuldsättning och
i många fall omöjliggöra för den unge läkaren att söka erhålla vidare utbildning
vid de kliniska sjukvårdsinrättningarna. Till belysning härav meddelas
vissa statistiska uppgifter samt hemställes, att vid upprättande av definitivt
förslag till nya stater hänsyn måtte tagas till föreningens ovan angivna
förslag.

Såsom jag ovan erinrat, utgå en del av nu ifrågavarande amanuensarvoden
å extra stat. Förslag föreligger nu om dessa arvodens utgående jämväl
för budgetåret 1925—1926. I samband härmed har ock från vederbö -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

181

rande förslag avgivits om inrättande av nya amanuenstjänster, vilka synas
mig värda beaktande.

Jag vill då först redogöra för de två yrkanden, som framkommit från
Uppsala universitet och som båda äro betingade av det akademiska sjukhusets
ombyggnad.

Det första yrkandet avser inrättande av ytterligare en amanuensbefattning
vid medicinska kliniken med avlöning efter samma grunder som övriga vid
sjukhuset anställda kliniska amanuenser. Härom anför medicinska fakulteten
i Uppsala:

Vid akademiska sjukhusets medicinska klinik finnas för närvarande BO
vårdplatser, nämligen å allmän sal 72, å isoleringsrum 3 och å enskilda
rum 11. Vid kliniken äro för närvarande anställda en underläkare och en
amanuens. Dessa hava således 43 patienter vardera.

Efter ombyggnaden kommer kliniken att disponera över 131 vårdplatser
varav å allmän sal 106, å isoleringsrum 7 och å enskilda rum 18.

Då antalet vårdplatser således ökas med hälften av det nuvarande, synes
det fakulteten nödvändigt att även öka antalet läkarkrafter vid kliniken
helst som överläkarens svårighet att överblicka och följa de enskilda fallen
givetvis ökas med större antal patienter.

Som jämförelse må meddelas, att vid vardera av serafimerlasarettets två
medicinska kliniker med respektive 87 och 100 vårdplatser äro anställda 3
underläkare respektive amanuenser, och att vid medicinska kliniken i Lund
med 170 vårdplatser äro anställda 4 underläkare respektive amanuenser.

Det andra yrkandet avser inrättande av en befattning som amanuens _

av myndigheterna kallad biträdande läkare — vid akademiska sjukhusets
klinik för öron-, näs- och halssjukdomar, med avlöning efter samma grunder
s°m övriga kliniska amanuenser vid sjukhuset. I detta hänseende yttrar
medicinska fakulteten i Uppsala:

Avlöningen av biträdande läkaren vid akademiska sjukhusets klinik för
oron-, näs- och halssjukdomar har på grund av klinikens hittillsvarande
provisoriska karaktär utgått av universitetets reservfond. Då kliniken enligt
beräkning under våren 1925 kommer att taga sina nya lokaler i det omoch
tillbyggda akademiska sjukhuset i besittning och därmed inom sjukhusets
organisation erhåller en definitiv ställning motsvarande dess övriga
klinikers,, synes det fakulteten som en naturlig följd av denna förändring
att den biträdande läkaren vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar skall’
avlönas på samma sätt som övriga biträdande läkare vid sjukhuset, det vill
säga med hälften av lönen utgående på universitetets och den andra hälften
pa sjukhusets stat.

Framställningarna förordas av det större akademiska konsistoriet, och i
särskilda skrivelser den 11 augusti 1924 har t. f. kanslern hemställt om
avlåtande av proposition till riksdagen i enlighet med de avgivna förslagen.
Däivid har kanslern i avseende å den föreslagne amanuensen vid öronkliniken
erinrat, att från universitetets reservfond under en följd av år anvisats olika
belopp för bekostande av biträde vid don provisoriska öronkliniken, samt

ska myndigheterna
angående
nya
tjänster in. in.

182

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 113.

framhållit, att ifrågavarande anslagskrav syntes vara av stadigvarande beskaffenhet
och följaktligen icke borde tillgodoses medelst tillfälliga anslag.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse finnas vid kliniken för
öron-, näs- och halssjukdomar vid Sabbatsbergs sjukhus två medelst extra
anslagsmedel avlönade amanuenser, den ene med ett arvode av 2,000 kronor
och den andre med ett arvode av 1,000 kronor. Även här har eu lokalutvidgning
av kliniken påkallat krav på ökade arbetskrafter.

I skrivelse till karolinska institutets lärarkollegium har professorn i öron-,
näs- och halssjukdomar vid institutet G. Holmgren anfört följande:

Arbetet vid kliniken har sedan 1911, det första år kliniken var i full
verksamhet, vuxit i synnerligen hög grad. Under 1911 utgjorde antalet
på kliniken inskrivna patienter 682, antalet kliniska operationer 689 och
antalet polikliniska operationer 126. Sedan dess har verksamheten varit i
stadigt stigande så att 1923 antalet kliniskt vårdade patienter utgjorde 1,291,
antalet kliniska operationer 1,857 och antalet polikliniska operationer 689,
allt på ett antal av 24 sängar.

Enligt beslut av stadsfullmäktige av december 1923 kommer kliniken
att utbyggas till ett sammanlagt antal av omkring 60 sängar, varjämte poliklinik,
som hittills icke officiellt varit anordnad, kommer att anordnas med
lokaler tillräckliga för drivande av en mycket stor poliklinisk verksamhet.

Redan nu är det och har sedan åratal varit nödvändigt för arbetets bedrivande
att anställa tre amanuenser, av vilka förste amanuensen åtnjuter
en lön av 2,000 kronor från institutet jämte fri bostad på kliniken, andre
amanuensen en avlöning av 1,000 kronor utan bostad, medan tredje amaensen
varken åtnjuter lön eller bostad. Tillbyggnaden av avdelningen jämte
den nybyggda polikliniken beräknas kunna tagas i bruk redan hösten 1925,
varefter arbetet för avdelningens läkare uppenbarligen kommer att ökas betydligt.

Jag ber vidare att få framhålla, att som minimikrav på avdelningens
assistenter måste ställas fordran på ett års kirurgisk och ett års poliklinisk
oto-laryngologisk utbildning, båda i regel efter medicine licentiatexamen. Då
genom kontrakt med Stockholms stads hälsovårdsnämnd avdelningen upplåtits
för undervisning på bland annat det villkoret, att institutet avlönar
läkarna, synes det mig ofrånkomligt, att genom statens försorg avlöning beredes
samtliga läkare, som äro nödvändiga för bedrivande av arbetet vid
kliniken.

Jag ber dessutom få framhålla, att det för kontinuiteten i arbetet vid avdelningen
vore till stor fördel, om av assistentläkarna en kunde tillsättas
som underläkare, på 3 år, med en lön av 2,500 kronor per år, medan de
båda yngre som hittills kunde förordnas per år, vardera med en lön av 2,000
kronor om året. Härigenom vunnes även den beaktansvärda fördelen, att
en del av de större och svårare operationerna kunde överlämnas till underläkaren
varigenom klinikchefens tidtals alltför krävande arbete skulle något
minskas.

Lärarkollegiet framhåller för sin del såsom synnerligen behj ärtans värt, att
amanuenserna vid ifrågavarande klinik erhålla en förbättrad ställning i avlöningshänseende.
Mot vad Holmgren härutinnan föreslagit har kollegiet
intet annat att erinra, än att det förefaller kollegiet, som om avlöningen för

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

den hittills oavlönade amanuensen torde böra upptagas till samma belopp,
som exempelvis nu utgår till en var av de båda andra amanuenserna vid
den kirurgiska kliniken eller 1,000 kronor för år. Med denna ändring vill
kollegiet livligt tillstyrka förslaget.

Kollegiet hemställer därför om utverkande av proposition till riksdagen
med förslag

att till arvode åt en underläkare vid kliniken för öron-, näs- och balssjukdomar
å Sabbatsbergs sjukhus bevilja för budgetåret 1925—1926 ett
extra anslag av 2,500 kronor;

att till arvode åt eu förste amanuens vid samma klinik bevilja för budgetåret
1925—1926 ett extra anslag av 2,000 kronor;

samt att till arvode åt en amanuens vid samma klinik bevilja för budgetåret
1925—1926 ett extra anslag av 1,000 kronor.

Lärarkollegiets förslag tillstyrkes av t. f. kanslern i skrivelse den 11 augusti
1924.

Till kommitténs förslag om de kliniska amanuensernas avlöningsförhållanden
kan jag i allt väsentligt uttala min anslutning, och tillåter jag mig att
i avseende å de av kommittén införskaffade uppgifterna rörande såväl dessa
som andra amanuensers tjänstgöringsförhållanden hänvisa till det av kommittén
häröver gjorda sammandraget (se kommittébetänkandet sid. 173—177).
I likhet med kommittén anser jag, att den ersättning, som i form av naturaförmåner
och i vissa fall kontant avlöning tillkommer amanuenserna från
vederbörande sjukvårdsinrättning, icke bör efter dess värde avdragas å
amanuensarvodet.

Föreningen för amanuenser och underläkare vid karolinska institutets
kliniker och polikliniker har ifrågasatt ett väsentligt högre arvode än kommittén
tänkt sig. Detta förslag har emellertid icke vunnit anslutning från
vederbörande vid karolinska institutet; ehuru jag för egen del ej kan underlåta
att skänka ett visst berättigande åt de synpunkter, som föreningen
anfört, och följaktligen ej kan i allo godtaga vissa i förevarande avseende
gjorda uttalanden rörande karaktären av ifrågavarande befattningar, har jag
dock ansett mig böra stanna vid det resultat, vartill kommittén kommit.
En omreglering av dessa arvoden i enlighet med det framställda önskemålet
tarvar nämligen en ingående och grundlig utredning.

I avseende å förslagets detaljer vill jag framhålla följande.

Först torde böra erinras därom, att enligt beslut av 1924 års riksdag vid
kirurgiska kliniken i Uppsala för närvarande finnes uppförd en befattning
såsom underkirurg, tillika förste underläkare, med ett arvode av 6,000 kronor
jämte hyresbidrag av 1,500 kronor att utgå till gift innehavare av befattningen.
Av sagda belopp utgår hälften å universitetets och hälften å
akademiska sjukhusets stat. Å nämnda arvode utgår ej tillfällig löneför -

Departe mentschefen.

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

bättring men väl dyrtidstillägg. Med hänsyn till den sänkning av dyrtidstillägget,
som är förenad med den nya löneregleringen, torde arvodet böra
bestämmas till 7,000 kronor, varå hälften skall utgå å universitetets stat
och andra hälften å akademiska sjukhusets.

I två amanuensarvoden vid Uppsala universitet ingå, såsom framgår av
det föregående, vissa donationsräntor. I likhet med vad jag i motsvarande hänseende
i andra fall förordat, böra amanuensarvodena i staten uppföras med
fullt belopp och därvid anmärkning göras om det från donationsfonden tillflytande
bidraget, samtidigt som nämnda bidrag bör upptagas i universitetets
inkomststat.

Från fakulteten i Uppsala har framkommit ett av t. f. kanslern understött
krav om två nya amanuenstjänster, en vid medicinska kliniken och en
vid öronkliniken. Dessa krav synas mig vara av beskaffenhet att ej kunna
tillbakavisas, då nu den stora ombyggnaden vid akademiska sjukhuset snart
står färdig och det utökade sängantalet påfordrar ökade arbetskrafter.

Beträffande Lunds universitet bör, såsom fakulteten därstädes påpekat,
vid statens uppställande hänsyn tagas till de ur kirurgiska kliniken utbrutna
ortopediska och otiatriska klinikerna.

Vad så angår karolinska institutets kliniker, har kommittén ifrågasatt en
något större förhöjning av arvodena för de två högst avlönade amanuenserna
vid medicinska och kirurgiska klinikerna. Häremot har jag intet att erinra.
Däremot anser jag mig icke böra för närvarande tillstyrka det av lärarkollegiet
framförda förslaget om en förhöjning till 3,600 kronor av det nu till
en var av fyra amanuenser vid sistnämnda kliniker utgående arvodet av

1.000 kronor. Detsamma bör enligt kommitténs förslag bestämmas till 1,800
kronor. Till samma belopp bör upptagas arvodet till en var av två vid
den medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och vårdhem anställda
amanuenser.

Kommitténs förslag om arvode åt amanuensen vid Serafimerlasarettets
röntgeninstitut, 2,400 kronor, anser jag mig böra biträda. Aven om visst
fog kan finnas för det av lärarkollegiet understödda yrkandet om höjning
av detta arvode till samma belopp som arvodena åt röntgenamanuenserna
i Uppsala och Lund, anser jag mig dock för närvarande sakna anledning att
härutinnan frångå kommitténs förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit det oavvisliga behovet
av utökade arbetskrafter vid kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar vid
Sabbatsbergs sjukhus. Krav härom hava upprepade gånger under de senaste
fyra åren framställts, utan att hava rönt beaktande. Jag anser, att
det ej längre går att tillbakavisa de anspråk, som härutinnan framkommit,
då nu en lokalutvidgning av kliniken är förestående. En viss modifiering
av förslaget torde kunna göras. Jag vill tillstyrka två amanuensarvoden å

3.000 kronor och ett amanuensarvode å 1,800 kronor.

Till amanuensen vid ortopediska kliniken och polikliniken vid vanför -

Kunyl. Maj:ls preposition Nr 115.

185

anstalten i Stockholm, vilken nu åtnjuter arvode av 2,000 kronor med dyrtidstillägg
men utan tillfällig löneförbättring, torde utgå ett till 2,400 kronor
förhöjt arvode. Detsamma synes lämpligen böra utgå ur det extra anslaget
till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid nämnda vanföranstalt.

Vid den syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran finnas nu anställda
en amanuens med ett arvode av 2,000 kronor och en andre amanuens med
ett arvode av 1,000 kronor. Den omläggning av undervisningen i syfilidologi
vid karolinska institutet, varom jag framlagt förslag i samband med
anslagsäskandena under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1925—1926, innebär,
bland annat, att den förste amanuensen å sistnämnda klinik skulle erhålla
skyldighet att tjänstgöra även såsom läkare på polikliniken (se statsverkspropositionen
till 1925 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid.
215 ff.). För det ökade arbetet skulle i stället för nu utgående arvode å

2,000 kronor till en klinisk amanuens bestämmas ett arvode av 3,000 kronor
till en underläkare, förordnad för tre år. Denna anordning har jag redan
förklarat mig böra i princip tillstyrka men uppskjutit frågan om bedömande
av arvodesbeloppets storlek. Vid prövning av sistnämnda fråga har jag
funnit mig böra tillstyrka, att — med hänsyn till den med löneregleringen
förenade sänkningen av dyrtidstilläggen — arvodet åt ifrågavarande befattningshavare
bestämmes till samma belopp som till exempelvis underläkaren
vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset eller alltså till 3,600
kronor. Arvodet till den »andre amanuensen» bör bestämmas till 1,800
kronor att utgå till en klinisk amanuens.

Till sist vill jag allenast erinra, hurusom, såsom framgår av min förut
lämnade redogörelse, ett stort antal amanuensarvoden utgå från extra anslagsmedel.
Det kan ifrågasättas, i vilken utsträckning så fortfarande bör
ske, då ett konstant och allmänt vitsordat behov i samtliga fall föreligger.
Jag har vid aktgivande å de på frågan inverkande omständigheterna funnit
mig böra förorda, att samtliga å extra stat utgående och föreslagna amanuensarvoden
av nu ifrågavarande art varda överförda till institutets ordinarie
stat, med undantag för dels två arvoden till amanuenser vid den
medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och vårdhem, vilka arvoden
i likhet med arvodena åt de biträdande lärarna därstädes böra med hänsyn
till nuvarande provisoriska bestämmelser rörande undervisningen i medicin
och kirurgi tills vidare utgå å extra stat, dels arvodet till amanuensen vid
ortopediska kliniken och polikliniken vid vanföranstalten i Stockholm, vilket
med förhöjt belopp bör ingå i det extra anslaget till klinisk och poliklinisk
undervisning i ortopedi vid nämnda vanföranstalt.

Mitt förslag beträffande de kliniska amanuenserna framgår alltså av följande
tablå, och tillåter jag mig för jämförelsen med nuvarande förhållanden
hänvisa till den ovan sid. 169 intagna sammanställningen.

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departementschefens förslag beträffande kliniska amanuenser.

Uppsala universitet.	Lunds universitet.	Karolinska institutet.
	Arvode		Arvode		Arvode
Ordinarie stat.	Kr.	Ordinarie stat.	Kr.	Ordinarie stat.	Kr.
Medicinska kliniken:		Medicinska kliniken:		Medicinska kliniken:
1 amanuens, tillika under-		1 amanuens........	3,000	1 amanuens, tillika under-
	3,600		3,000	läkare...........	3,600
	1 d:o ........
1 amanuens, Strandberg-				1 amanuens........	1,800
ianus (i arvodet ingår					1,800
ränta å Strandbergska
fonden 58 kronor 33 öre)	3,000
1 amanuens........	3,000
Kirurgiska kliniken:		Kirurgiska kliniken:		Kirurgiska kliniken:
1 underkirurg, tillika förste		1 amanuens........	3,000	1 amanuens, tillika under-
underläkare, jämte hy-				kirurg...........	3,600
resbidrag å 1,500 kr. . .	7,000			1 amanuens........	1,800
1 amanuens, Nilsson-					1 800
Aschanius (i arvodet in-
går ränta å Nilsson-
Aschanska fonden 150
kr.)............	3,000
1 amanuens........	3,000
Obstetrislc-gynekologiska		Obstetrisk-gynekologiska		Obstetriska kliniken d allm.
kliniken:		kliniken:		barnbördshuset:
			3,000	1 underläkare.......	3,600
nuens vid gynekologiska				3,000
polikliniken.......	3,000
				Gynekologiska kliniken d
				serafimerlasarettet:
				1 amanuens........	3,000
				Gynekologiska kliniken d
				Sabbatsbergs sjukhus:
				1 underläkare.......	3,600
				1 amanuens........	3,000
Oftalmiatriska kliniken:		Oftalmiatriska kliniken:		Oftalmiatriska kliniken:
			3,000		3,000
nuens vid oftalmiatriska
polikliniken.......	3,000
Kliniken för öron-, näs-		Kliniken för öron-, näs-		Kliniken för öron-, näs-
och halssjukdomar:		och halssjukdomar:		och halssjukdomar d
	3,000		3,000	Sabbatsbergs sjukhus:
		1 amanuens......; .	3,000
				1 d:o ........	3,000
				1 d:o ........	1,800
		Ortopediska kliniken:
		1 amanuens........	3,000

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

187

Uppsala universitet.	Lunds universitet.	Karolinska institutet.
Pediatriska kliniken: 1 amanuens, tillika ania-	Arvode Kr.	Pediatriska kliniken: 1 amanuens........	Arvode Kr. 3,000	Pediatriska kliniken d allm. barnhuset:	Arvode Kr.
nuens vid pediatriska			1 amanuens........	3,000
polikliniken.......	3,000
			Pediatriska kliniken vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn:
				1 amanuens........	3,000
Kliniken för bröstsjuka:		Tuberkulosavdelningen:
1 amanuens........	3,000 3,000		3,000 3,000
Röntgenavdelningen: 1 amanuens........	Röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjuk-avdelningen: 1 amanuens........	Röntgenin s ti tu tet d Serafimerlasarettei: 1 amanuens........	2,400
Anm. Av samtliga för Upp-sala universitets ovannämnda kliniker och avdelningar upp-			Nervkliniken:	3,000 3,000
förda arvodesbelopp utgår hälf-ten å universitetets stat och hälften å akademiska sjukhu-sets stat.				Psykiatriska kliniken:
				Syfilidologiska kliniken d sjukhuset S:t Göran:
				1 underläkare.......	3,600 1,800

				Extra stat.
				För den medicinska under-visningen vid S:t Eriks sjuk- och vårdhem:
					1,800

				1 d:o ........	1,800

				Ortopediska kliniken och polikliniken vid van-föranstalten i Stockholm:
				1 amanuens (arvodet ingår i anslag till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid nämnda vanföranstalt)......	2,400

I fråga om de polikliniska amanuenserna anför och föreslår lönereglerings- Polikliniska
kommittén: amanuenser.

Polikliniska amauuensbefattningar finnas endast vid Uppsala universitet Löne(två
vid de medicinska poliklinikerna) samt vid karolinska institutet (en vid regleringsmedicinska
polikliniken, en vid kirurgiska polikliniken, en vid oftalmiatriska ommitt n -

188

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Myndigheternas
yttranden.

Departe mentschefen.

Assistenter
och amanuenser
vid de
teoretisktmedicinska

institutionerna.

polikliniken och en vid otiatriska polikliniken). Amanuensernas arvoden äro
lika över lag och uppgå till 1,500 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring
med 375 kronor. Arvodena finnas vart för sig uppförda å ordinarie
stat med undantag för arvodet till amanuensen vid karolinska institutets
otiatriska poliklinik. Detta utgår nämligen ur förut omnämnda anslag på
ordinarie stat för uppehållande av undervisningen i otiatri, rhinologi och
laryngoskopi å 4,500 kronor.

Allenast amanuenserna vid karolinska institutet åtnjuta naturaförmåner.
Dessa utgå från serafimerlasarettet och bestå i fri frukost och i allmänhet
kvällsvard samt därtill hyresfri bostad med värme och lyse till två amanuenser,
den ene med tjänstgöring vid medicinska och den andre vid kirurgiska
polikliniken.

Kommittén föreslår, att samtliga polikliniska amanuensbefattningar hänföras
till arvodesklassen om 2,400 kronor.

Av samma skäl, som föranlett, att de kliniska amanuensernas naturaförmåner
lämnats ur räkningen vid avlöningens bestämmande, torde motsvarande
böra äga rum i fråga om de polikliniska amanuensernas.

Kommitténs förslag beträffande de polikliniska amanuenserna har ej givit
anledning till någon erinran från de akademiska myndigheternas sida.

I sin ovanberörda skrivelse har föreningen för amanuenser och underläkare
vid karolinska institutets kliniker och polikliniker yrkat på en höjning
av poliklinikamanuensernas arvoden till 3,600 kronor. Karolinska institutets
lärarkollegium har emellertid icke ansett sig böra understödja detta förslag.

Mot kommitténs förslag i avseende å nu ifrågavarande befattningshavare
har jag intet att invända.

Utom de av kommittén omnämnda amanuenserna finnas vid karolinska
institutet ytterligare ett par polikliniska amanuenser med bidrag till sin avlöning
av extra anslagsmedel. Dessa äro en assistent och en amanuens vid
pediatriska polikliniken vid allmänna barnhuset i Stockholm, vilkas arvoden
bestridas av ett extra anslag med rubrik: till en poliklinik för barnsjukdomar
i Stockholm, och en amanuens vid pediatriska polikliniken vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. En var av amanuenserna åtnjuter 2,000
kronor och assistenten 3,000 kronor i arvode jämte dyrtidstillägg men utan
tillfällig löneförbättring. Vederbörliga anslag utgå under förutsättning, att
Stockholms stad tillskjuter halva beloppet. Jag vill föreslå, att arvodet till
en var av sagda amanuenser bestämmes till 2,400 kronor och arvodet till
assistenten fastställes till vad ovan föreslagits för underläkare eller 3,600
kronor. Av statsmedel bör alltså utgå respektive 1,200 och 1,800 kronor.
Vederbörliga anslag synas mig böra fortfarande utgå å extra stat.

Beträffande de vid de medicinska fakulteternas teoretiska institutioner
knutna assistenterna och amanuenserna anför och föreslår löneregleringskommittén
följande:

Vid patologiska institutionen vid Uppsala universitet är anställd en assistent

189

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

med arvode enligt stat å 2,500 kronor samt tillfällig löneförbättring å 625
kronor. Hans avlöning synes i likhet med övriga assistenters böra höjas till

3,600 kronor.

Samma avlöningsvillkor som nämnde befattningshavare åtnjuter eu assistent
vid fysiologiska institutionen och eu assistent vid patologisk-anatomiska institutionen
i Lund. Aven deras arvode bör höjas till 3,600 kronor.

Bland amanuensarvodena finnas tre olika typer företrädda, nämligen arvoden
å 2,000 kronor, 1,200 kronor och 800 kronor (med tillfällig löneförbättring
å respektive 500 kronor, 300 kronor och 200 kronor).

Enligt den fördelning, som för närvarande är rådande, finnas med avlöning
å ordinarie stat:

vid Uppsala universitet:

med arvode å 2,000 kronor: en amanuens (vid patologiska institutionen),
med arvode å 1,200 kronor: två amanuenser (vid anatomiska institutionen),
med arvode å 800 kronor: tre amanuenser (en vid respektive fysiologiska
och farmakologiska institutionerna samt en vid institutionen för medicinsk
och fysiologisk kemi); amanuensen vid farmakologiska institutionen uppbär
ränta från Wahlenbergs amanuensfond med 350 kronor. Av statsmedel
utgå till hans avlöning allenast 450 kronor;

vid Lunds universitet:

med arvode å 2,000 kronor: tre amanuenser (en vid anatomisk-histologiska
institutionens anatomiska avdelning, en vid patologisk-anatomiska institutionens
patologiska avdelning samt en vid samma institutions bakteriologiska
avdelning);

med arvode å 1,200 kronor: eu amanuens (vid anatomisk-histologiska institutionens
histologiska avdelning);

med arvoden å 800 kronor: två amanuenser (en vid fysiologiska institutionen
och en vid medicinsk-kemiska institutionen);

vid karolinska institutet:

med arvoden å 1,200 kronor: tio *) amanuenser (en vid respektive anatomiska
institutionen, histologiska institutionen, kemiska institutionen,* 2) fysiologiska
institutionen, rättsmedicinska institutionen, hygieniska institutionen och
farmakologiska institutionen samt två vid patologisk-anatomiska institutionen,
varjämte en amanuens finnes anställd med skyldighet att verkställa och
demonstrera liköppningar på pediatriska kliniken).

Förutom kontant avlöning åtnjuta vissa amanuenser — i Uppsala fem, i
Lund fyra och vid karolinska institutet två — hyresfri bostad, i vissa fäll
med värme och lyse.

Kommittén har icke funnit lämpligt att föreslå, att dessa amanuensbefattnmgar
utan vidare inpassas i de löneklasser i den nya arvodesskalan, som
för envar av dem skulle motsvara hittillsvarande avlöning.

Detta system skulle medföra en del olägenheter. Till vanskligheten att
vid en lönereglering rättvist avväga de olika befattningarnas inbördes placering
skulle komma svårigheten att vinna en av ändrade förhållanden be -

*) Efter beslut av 1924 års riksdag: elva.

2) Genom beslut av 1924 års riksdag upprättades ytterligare en amanuensbefattning
vid kemiska institutionen. ”

Löne reglerings kominittén.

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tingad jämkning i den en gång fastslagna placeringen. Härför skulle nämligen
fordras ändring i staten, vilket ej kan ske utan riksdagens medverkan.
Det synes kommittén önskligt, att de akademiska myndigheterna beredas
större rörelsefrihet vid dispositionen av ifrågavarande arvoden. Det må
erinras, hurusom vid tekniska högskolan i staten uppförts ett klumpanslag
till tillfälliga lärarbi träden och assistenter, vilket anslags närmare fördelning
bestämmes av högskolans styrelse. För universitetens del torde vara lämpligt
att något fastare reglera fördelningen av här ifrågavarande medel. Antalet
amanuensbefattningar för varje institution torde utan olägenhet på förhand
kunna fixeras, likaså det på varje fakultet (respektive sektion) belöpande
antalet amanuensarvoden av olika typ enligt angiven löneskala. Däremot
skulle lämnas öppet, vilket arvode som skall vara förenat med varje särskild
befattning. Bestämmelser härutinnan torde lämpligen böra för viss tid, förslagsvis
tre år, meddelas av universitetskanslern efter framställning från
universitetsmyndigheterna.

För att vinna en mera ingående kännedom om de olika amanuensernas
arbetsförhållanden och lönevillkor har kommittén införskaffat uppgifter från
vederbörande myndigheter om ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsoch
avlöningsförhållanden m. m.

Kommittén har vid uppgörandet av sitt förslag utgått ifrån det nuvarande
antalet amanuensbefattningar vid varje institution. Med hänsyn tagen till
nyssberörda uppgifter samt jämväl yrkanden från vederbörande myndigheter
i Uppsala och Lund om höjning av de nu med 800 kronor utgående arvodena
till 1,200 kronor får kommittén föreslå följande arvoden:

vid universitetet i Uppsala:

ett arvode å 3,000 kronor
tre » å 2,400 »

två » å 1,800 »

vid universitetet i Lund:

två arvoden å 3,000 kronor

» » » 2,400 »

» » » 1,800 »

vid karolinska institutet:

ett arvode å 3,000 kronor
fyra arvoden å 2,400 »

fem » å 1,800 »

Vid förslagets uppgörande har hänsyn tagits till att ett erforderligt antal
arvoden av olika typ skulle i lämplig proportion stå till vederbörandes förfogande.
Då enligt de nya avlöningsbestämmelserna de amanuenser, som
åtnjuta förmån av fri bostad, härför skola erlägga hyresersättning till statsverket,
har det ej ansetts rimligt att utbyta de nuvarande amanuensarvodena
å 800 kronor mot de arvoden å 1,200 kronor, som enligt kommitténs löneskala
närmast skulle motsvara de förra. Enligt kommitténs förslag har i
stället 1,800 kronor satts som minimiarvode. Av nämnda anledning är ock
den ökning, som amanuensarvodenas totalbelopp uppvisar — vid jämförelse
med vad som skulle framgått vid en blott matematisk omräkning av de
nuvarande arvodena — delvis endast skenbar, då emot ökningen svarar den
hyresinkomst för amanuensernas bostäder, som genom det nya avlöningssystemet
beredes statsverket.

191

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Om också såsom ovan nämnts placeringen av de olika amanuensbefattningarna
i de skilda arvodesklasserna skulle bero på framtida beslut av
vederbörande universitetsmyndigheter, vill kommittén likväl här nedan meddela
de skäl, som varit bestämmande beträffande kommitténs förslag om
antalet befattningar i de olika arvodesklasserna.

Med iakttagande av förut anförda synpunkter har kommittén i allmänhet
utgått från nuvarande arvodesbelopp dock med undantag för nedan angivna
fall.

Vid universitetet i Lund åtnjuta för närvarande tre amanuenser samma
arvode som de kliniska, d. v. s. 2,000 kronor enligt stat. Kommittén har
föreslagit allenast två arvoden av motsvarande storlek, nämligen 3,000 kronor,
i den nya .löneskalan.. Enligt kommitténs uppfattning torde nämligen amanuensen
vid patologisk-anatomiska institutionens bakteriologiska avdelning
ej böra höra till nämnda löneklass. En del av de honom tidigare åliggande
funktioner — bland annat beredning av sera för diagnostiskt ändamål —
som vid 1912 års lönereglering åberopades till motivering för hans likställighet
med de hithörande andra amanuenserna, hava nämligen övertagits av särskilda
statsinstitutioner (statsmedicinska anstalten och militär-bakteriologiska
laboratoriet). Därtill kommer, att krav på högre placering ej yppats från
motsvarande befattningshavare i Uppsala (amanuensen vid patologiska institutionen)
och vid karolinska institutet (den ene av de båda amanuenserna
vid patologisk-anatomiska institutionen), för vilka båda ej torde kunna beredas
högre arvode än 2,400 kronor.

Däremot synes någon förändring i placeringen ej böra ifrågasättas för
amanuensen å anatomisk-histologiska institutionens i Lund anatomiska avdelning.
Då And Lunds universitet icke finnes — såsom fallet är i Uppsala
och vid karolinska institutet någon särskild prosektor, blir givetvis den
ifrågavarande amanuensens arbete särskilt ansvarsfullt och betungande.

Redan i samband med 1912 års lönereglering ifrågasattes högre ar\Tode
än det då bestämda å 1,200 kronor åt den amanuens, som vid pediatriska
kliniken . vid karolinska institutet har att förrätta obduktioner. Enligt vad
kommittén inhämtat innehaves denna befattning för närvarande a\T eu laborator
vid institutet. Enär ombildning av nämnda laboratorsbefattning till
en prosektorstjänst lär vara under övervägande — en åtgärd, som jämväl
torde komma att återverka på amanuensbefattningen — synes för närvarande
någon ändring i fråga om amanuensbefattningens placering (i 1,800 kronors
gruppen) ej böra ifrågasättas.

A extra stat är uppförd i Uppsala eu extra ordinarie amanuens vid anatomiska
institutionen med arvode å 600 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen
har utgjort 150 kronor. Vid inpassande i den av kommittén föreslagna
avlöningsskalan torde arvodet böra bestämmas till 750 kronor.

Ett biträde vid kursen i allmän kemi för medicine studerande i Lund
uppbär å extra stat avlöning med 500 kronor. Härå utgår ej tillfällig
löneförbättring men väl dyrtidstillägg. Anslaget torde böra höjas till 600
kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala har icke yttrat sig om kommitténs förslag Myndigi
nu förevarande del. heternas y

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anför i frågan följande: randen''

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

De av kommittén föreslagna arvodena äro icke bestämda med hänsyn till
de särskilda amannensbefattningamas natur, till kompetensfordringarna för
desamma eller till olika tjänstgöringsskyldighet utan endast av ej närmare
angivna s. k. lönetekniska skäl. Det har därför ej heller varit möjligt för
kommittén att ange, vilka amanuensbefattningar, som skulle avlönas med det
ena eller andra beloppet, utan detta skulle enligt kommitténs mening lämpligen
vart tredje år på universitetsmyndigheternas framställning kunna regleras
av kanslern.

Det olämpliga i hela denna anordning synes konsistoriet uppenbar. Då
emellertid i medicinska fakultetens yttrande ingen anmärkning gjorts mot
densamma, och då fördelningen av de för denna fakultet föreslagna amanuensarvodena
på grund av att där för olika amanuensbefattningar gälla
olika kompetensvillkor och olika tjänstgöring torde kunna enligt sakliga
grunder verkställas, vill konsistoriet icke föreslå någon ändring av vad kommittén
föreslagit rörande dessa amanuenser.

Medicinska fakulteten i Lund föreslår, att amanuensen vid patologiskanatomiska
institutionens bakteriologiska avdelning, vilken av kommittén
ifrågasatts till ett arvode av 2,400 kronor, måtte liksom liittills varda jämställd
med klinisk amanuens och sålunda erhålla ett arvode av 3,000 kronor.
Till stöd härför åberopar fakulteten en av professorn i allmän patologi,
bakteriologi och allmän hälsovård M. J. C. A. Forssman förebragt utredning,
så lydande:

Mot de av kommittén anförda skälen stå andra, som avgjort tala för den
nuvarande likställighetens bibehållande mellan denne amanuens och de
kliniska amanuenserna. För det första är deras utbildning densamma,
medicine kandidatexamen med åtminstone i huvudsak avslutade tjänstgöringar,
vilken utbildningsgrad allt fortfarande måste fordras, för att bakteriologamanuensen
själv skall kunna uppskatta och vid kurserna vara behjälplig
med att inpränta de kliniskt betydelsefulla sidorna av den bakteriologiska
diagnostiken och terapien. Därjämte synes det föga rättvist, att denne
amanuens med samma utbildning och med lika omfattande arbete som flera
av de kliniska amanuenserna endast därför, att han tjänstgör vid en medicinskt-teoretisk
institution, skall avlönas sämre.

Vidare äro förhållandena med hänsyn till lärarkrafterna i Uppsala, Stockholm
och Lund ej likartade. I Stockholm finnes en särskild laborator i
bakteriologi (förutom de två professorerna i patologisk anatomi), i Uppsala
en särskild professor i hygien (jämte en professor och en laborator i patologisk
anatomi), medan i Lund endast två professorer finnas — en i patologisk
anatomi och en i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård
-— av vilka den sistnämnde har att undervisa både i allmän patologi och
bakteriologi. Vid detta förhållande är det tydligt, att sagde professor kan
vara i behov av något mera kompetent hjälp, något som den bättre avlöningen
ju bör medföra, än vad som möjligen erfordras å de ställen, där
bakteriologien bättre tillgodosetts med lärarkrafter än vad fallet är i Lund.
Samma skäl, som kommittén anför för att »någon förändring i placeringen
ej bör ifrågasättas för amanuensen å anatomisk-histologiska institutionens
anatomiska avdelning», nämligen olikheten i lärarförhållandena i ämnet i
Uppsala, Stockholm och Lund, föreligger därför även beträffande amanuensen
i bakteriologi, vadan alltså ej heller här någon förändring bort ifrågasättas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 193

Vidare föreslår fakulteten i Lund eu höjning till 1,000 kronor åt biträdet
vid kursen i allmän kemi för medicine studerande. Fakulteten yttrar härom:

Biträdets arbete består i övervakning av laborationer, framställning och
utlämning av lösningar samt utdelning av analysprov m. in. Hans arbete
(c:a 150 timmar per termin) kan anses fullt jämförligt med en amanuenstjänstgöring
och är i betraktande av den stora arbetsbörda, som redan vilar
pa läraren i allmän kemi, synnerligen viktigt och nödvändigt. Det har hittills
visat sig förbundet med mycket stora svårigheter att med det nuvarande
arvodet få platsen besatt. Höjningen med 100 kronor enligt kommitténs
förslag torde ej undanrödja svårigheterna. Önskvärt vore, att befattningen
omändras till en ordinarie amanuensbefattning med samma löneförmåner
som den redan vid medicinskt-kemiska institutionen förefintliga

f1???u,cns“<''*attn''n£en • Tills vidare bör emellertid lönen ej sättas lägre än

1,000 kronor. ''

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har icke berört frågan om de teoretiska
amanuensernas löneförhållanden.

Kommitténs förslag innebär till en början, att antalet amanuensarvoden Sparta
med närmare angivna belopp skulle fixeras, men att det skulle lämnas öppet, mentsohf>f
vilket arvode som skulle vara förenat med varje särskild befattning, varom bestämmelser
skulle periodvis meddelas av kanslern. Jag måste ställa mig synnerligen
tveksam inför denna anordning och detta så mycket mer, som jag
icke kunnat finna den härför förebragta argumenteringen övertygande.

Gentemot den framhållna svårigheten att vinna en av ändrade förhållanden
betingad jämkning i den en gång fastslagna placeringen, vartill skulle, då
härför fordrades ändring i staterna, påkallas riksdagens medverkan, vill jag
allenast betona, att mig veterligen några dylika jämkningar aldrig ifrågasatts
i annan mån än att på grund av ökat arbete och ansvar en och annan
amanuensbefattning ansetts böra erhålla en fördelaktigare löneställning. Men
därmed är icke sagt att en annan befattning skulle samtidigt kunna i löneavseende
nedflyttas. Den hittillsvarande anordningen med befattningarna och ar.
vodena knutna till de särskilda institutionerna har hittills fungerat utan någon
som helst olägenhet och synes mig icke utan bindande skäl böra övergivas.

Jag befarar dessutom, att kommitténs förslag i nu förevarande hänseende
är ägnat att till och med göra förhållandena än mer komplicerade och medföra
olägenheter av olika slag. Då fördelningen av dessa arvoden mellan
de olika institutionerna skulle ske, vore med säkerhet att förvänta eu inbördes
tävlan om de högsta arvodena, och ett slitande av sådana otvivelaktigt uppkommande
tvister skulle aldrig kunna innebära en fullt rationell lösning med
hänsyn till svårigheten, för att ej säga omöjligheten att kunna härvid skipa
full rättvisa. Jag anser det av vikt, att kanslern, som under senare år fått
en i förhållande till ämbetets ställning oproportionerligt stor arbetsbörda sig
pålagd, bör i möjligaste mån befrias från det ytterligare arbete, som vid
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

194

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bifall till förslaget i nu förevarande avseende skulle komma att åvila honom.
Med hänsyn till det anförda och under åberopande jämväl av vad
de akademiska myndigheterna anfört i samma fråga rörande de filosofiska
fakulteternas amanuensarvoden — vartill jag omedelbart kommer har
jag funnit mig böra avstyrka kommitténs nu senast berörda förslag.

Kommittén grundar vidare sitt förslag därpå, att de amanuenser, som nu
åtnjuta förmånen av fri bostad, härför skola erlägga hyresersättning till
statsverket. Detta förslag står i överensstämmelse med kommitténs allmänna
uppfattning om det nya avlöningsreglementets tillämpning å nu ifrågavarande
befattningshavare. Jag har förut gjort gällande, att enligt min mening
nämnda avlöningsreglemente icke bör komma till tillämpning å de
befattningshavare, vilkas lönefrågor jag hittills och även i nu förevarande
sammanhang behandlat. Nuvarande förhållanden, därvid i vissa fall fri
bostad m. m. utgår utöver arvodet, böra därför fortfarande bestå.

Jag har sålunda ansett mig böra utgå från nuvarande, av ålder vedertagna
avlöningsgrunder. Nu utgående arvodesbelopp anser jag böra undergå
den för samtliga arvoden normala förhöjningen, i den mån ej särskilda förhållanden
påkalla ett annat bedömande. Vid det resultat, vartill jag härvid
kommit, har jag funnit mig böra förorda arvoden, som väl passa in i den
av kommittén föreslagna, ovan omnämnda arvodesskalan.

Vad då först Uppsala universitet beträffar, tillstyrker jag kommitténs förslag
om höjning av arvodet till assistenten vid patologiska institutionen, nu

2,500 kronor, till 3,600 kronor. De i övrigt nu utgående amanuensarvodena
(ett å 2,000 kronor vid patologiska institutionen, två å 1,200 kronor vid anatomiska
institutionen och tre å 800 kronor vid fysiologiska, medicinskt-kemiska
och farmakologiska institutionen) böra höjas till resp. 3,000, 1,800 och 1,200
kronor. Medan kommitténs förslag innebär ett arvode å 3,000 kronor, tre
arvoden å 2,400 kronor och två arvoden å 1,800 kronor, föreslår jag sålunda
ett arvode å 3,000 kronor, två arvoden å 1,800 kronor och tre arvoden
å 1,200 kronor. Det må erinras, att i Uppsala åtnjuta fem amanuenser
fri bostad utöver lönen.

I detta sammanhang vill jag även omnämna amanuensen vid hygieniska
institutionen i Uppsala. Denne åtnjuter nu ett arvode av 1,200 kronor, utgående
från ett till institutionen å extra stat anvisat materiellanslag. Nämnda
arvode torde höjas till 1,800 kronor och utbrytas från materiellanslaget för
att under särskild rubrik fortfarande utgå av extra anslagsmedel.

För den extra ordinarie amanuensen vid anatomiska institutionen i Uppsala
förordar kommittén arvode av 750 kronor. Jag tillstyrker detta belopp,
vilket fortfarande bör utgå från anslag å extra stat.

Beträffande Lunds universitet tillstyrker jag förslaget om höjning av arvodet
till eu var av assistenterna vid patologisk-anatomiska och fysiologiska institutionen
från 2,500 kronor till 3,600 kronor.

För amanuensen vid patologisk-anatomiska institutionens bakteriologiska

Kungl. Maj-As proposition Nr 115. 19f>

avdelning, vilken nu åtnjuter arvode av 2,000 kronor, innebär kommittéförslaget
eu höjning till allenast 2,400 kronor. Jag bär ej kunnat undgå
att taga intryck av vad professor Forssman anfört till förmån för bibehål
lande av amanuensens nuvarande löneställning och tillstyrkor, att arvodet
bestämmes till 3,000 kronor. Jag förordar alltså, att nu utgående amanuensarvoden
(tre ä 2,000 kronor vid anatomisk-histologiska och patologisk-anatomiska
institutionerna, ett ä 1,200 kronor vid anatomisk-histologiska institutionen
och två å 800 kronor vid fysiologiska och medicinskt-kemiska institutionerna)
höjas till resp. 3,000, 1,800 och 1,200 kronor. Medan kommitténs
förslag innebär två arvoden å 3,000 kronor, två å 2,400 kronor och likaledes
två arvoden ä 1,800 kronor, tillstyrker jag sålunda tre arvoden ä 3,000
kronor, ett arvode ä 1,800 kronor ooh två arvoden ä 1,200 kronor. Erinras
må, att i Lund fyra amanuenser åtnjuta fri bostad utöver lönen.

Ersättningen till biträdet vid kursen i allmän kemi, nu 500 kronor, skulle
enligt kommitténs förslag höjas till 600 kronor. Jag tillstyrker sistnämnda
belopp, vilket alltjämt torde böra utgå från anslag å extra stat,

Vad till sist karolinska institutets teoretiska amanuenser beträffar,,vilka
nu samtliga åtnjuta arvoden av 1,200 kronor, föreslår kommittén en differentiering
med olika arvodesbelopp, 1 arvode ä 3,000 kronor, 4 arvoden
ä 2,400 kronor och 5 arvoden å 1,800 kronor. Såvitt jag kan finna bar
emellertid kommittén icke framlagt några sakliga skäl för den nu föreslagna
skillnaden i arvoden. Likaså saknas varje antydan om vid vilka
institutioner man förslagsvis skulle kunna tänka sig de högre och vid vilka
de lägre arvodena. Så länge ett på sakliga skäl grundat och av vederbörande
myndighet framlagt förslag i angiven riktning icke föreligger, kan jag icke
tillstyrka ett tillämpande av kommitténs principer i denna del. Jag förordar,
att i överensstämmelse med nuvarande förhållanden samtliga arvoden sättas
till samma belopp. Detta bör i enlighet med de sedvanliga grunderna fixeras
till 1,800 kronor. Hänsyn bör härjämte tagas till den av 1924 års riksdag
inrättade nya amanuensbefattningen vid kemiska institutionen.

Kommittén behandlar härefter avlöningsförhållandena för amanuenser vid
de filosofiska fakulteternas institutioner och förordar härvid en anordning
liknande den, som ifrågasatts beträffande amanuenserna vid de teoretisktmedicinska
institutionerna.

Beträffande ifrågavarande befattningshavare vid de till de humanistiska sektionerna
knutna institutionerna anför och tillstyrker kommittén följande:

Vid Uppsala universitet finnes eu amanuens med arvode å 800 kronor,
varå ej utgår tillfällig löneförbättring, anställd vid museet för nordiska fornsaker.
Arvodet har senast reglerats av 1919 års lagtima riksdag.

Amanuenser med arvoden å 500 kronor jämte 125 kronor i tillfällig löneförbättring
tjänstgöra eu vid myntkabinettet och en vid Victoriamuseet för
egyptiska fornsaker. Därjämte avlönas från ett ordinarie anslag till eu rit -

Amanuen8cr
vid de filosofiska
fakulteternas
institutioner.

Lönereg leringskom mittén.

196

Kungl. Mnj-.ts proposition Nr 115.

mästare, vilket anslag numera disponeras pa särskilt sätt, en amanuens vid
konstmuseet, vilken uppbär 300 kronor i arvode, varå ej utgår tillfällig löneförbättring
men väl dyrtidstillägg. Naturaförmåner tillkomma ej dessa befattningshavare.

Större akademiska konsistoriet har i en tidigare omnämnd framställning
yrkat, att sistnämnda arvode måtte höjas till 600 kronor samt att arvodet
till amanuensen vid museet för nordiska fornsaker måtte höjas till 1,200
kronor.

Vid universitetet i Lund finnas tvenne amanuensbefattningar å ordinarie
stat inrättade vid historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet. Den
ene amanuensen uppbär i arvode 1,200 kronor, varå icke utgår tillfällig löneförbättring,
utan blott dyrtidstillägg, åt den andre amanuensen, vars befattning
tillkommit genom beslut av 1921 års riksdag, har anslagits ett. arvode
å 800 kronor. Fråga om tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt denne
befattningshavare har således ännu ej varit föremål för prövning. Samma
arvode jämte 200 kronor tillfällig löneförbättring tillkommer en amanuens
vid geografiska institutionen. Därjämte finnes å extra stat ett arvode å 800
kronor, utan tillfällig löneförbättring men med dyrtidstillägg, åt en amanuens
vid universitetets konstsamlingar. Dessa amanuenser åtnjuta ej några naturaförmåner.

I större akademiska konsistoriets omförmälda framställning har yrkats, att
arvodet till amanuensen vid geografiska institutionen samt till amanuensen
vid konstsamlingarna måtte höjas till 1,200 kronor. Vad beträffar antalet
av bär ifrågakommande befattningar vid universitetet i Uppsala vill kommittén
erinra, att kommittén — såsom i annat sammanhang utförligare avhandlas
— hemställer, att anslaget till ritmästarbefattningen, från vilket arvodet.
till amanuensen vid universitetets konstmuseum för närvarande utgår,
måtte indragas. Fn följd härav blir, att arvode behöver beviljas ifrågavarande
amanuens, vilket dock torde böra ske genom anslag på extra stat
i likhet med vad förhållandet är i Lund.

Det antal befattningar å ordinarie stat, som här skola regleras, skulle således
uppgå till i Uppsala tre och i Lund tre. På skäl som förut anförts,
hemställer kommittén, att jämväl för dessa befattningars del systemet med
rörliga arvoden tillämpas.

Kommittén föreslår, att vid Uppsala universitet för humanistiska sektionen
inrättas:

ett arvode å 1,200 kronor
två arvoden å 750 »

samt vid universitetet i Lund för motsvarande sektion:
ett arvode å 1,800 kronor
» * å 1,200 »

» » å 750 »

I fråga om geografiska institutionen gäller för närvarande det förhållandet,
att densamma i Uppsala tillhör matematisk-naturvetenskapliga sektionen men
i Lund humanistiska sektionen. Emellertid är placeringen endast tillfällig,
enär vederbörande professor äger bestämmanderätt i ifrågavarande avseende.
En överflyttning av institutionen till annan sektion är därför framdeles tänkbar.
Kommittén har vid beräkningen av antalet amanuensbefattningar utgått
ifrån den nuvarande placeringen. Emellertid torde en bestämmelse, motsvarande
den som för närvarande finnes intagen i de särskilda föreskrifterna

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

till universitetens stater (punkt f.) i fråga om docentstipendiernas ställning,
höra meddelas jämväl för amanuensbefattningarnas del. I en vid förslagen
till arvodesförteckningar fogad anmärkning har därför stadgats, att, därest
professorn i geografi icke är ledamot av matematisk naturvetenskapliga resp.
humanistiska sektionen, han vid behandling av ärende rörande amanuensbefattningen
i geografi skall adjungeras i sektionen.

Oaktat kommittén ej föreslagit någon fast placering av de ifrågavarande
arvodena på de olika amanuensbefattningarna, må dock nämnas, att kommittén
med hänsyn särskilt till nu rådande tjänstgöringsförhållanden tänkt
sig den fördelning av arvodena av lägsta klass, att i Uppsala desamma skulle
tilldelas amanuenserna vid myntkabinettet och Victoriamuseet för egyptiska
fornsaker. I Lund skulle motsvarande arvode enligt kommitténs beräkningar
tillfalla andre amanuensen vid historiska museet samt mynt- och medalikabinettet.

Kommittén har ej förbisett, att genom en dylik fördelning en mindre nedsättning
i arvodet skulle ske för den nämnde amanuensen i Lund. Denna
minskning synes dock vara utan nämnvärd betydelse, och torde det arvode,
som här ifrågasatts för honom, vara tillräckligt.

Beträffande arvodet å extra stat till amanuensen vid konstmuseet i Uppsala
vill kommittén erinra, att det större akademiska konsistoriet hemställt
om en höjning av arvodet från 300 kronor till 600 kronor. Då det nuvarande
arvodet jämfört med andra amanuensarvoden torde vara alltför ringa,
finner kommittén eu dylik höjning motiverad. Anslaget till arvode åt motsvarande
befattningshavare vid konstsamlingarna i Lund anser kommittén
ej böra överstiga det lägsta av de för amanuenser på ordinarie stat föreslagna
arvodena eller 750 kronor. Därmed ifrågasättes visserligen en mindre
sänkning av denne befattningshavares arvode, men synes härvid gälla detsamma
som förut anförts rörande andre amanuensen vid historiska museet
samt mynt- och medaljkabinettet.

Kommittén föreslår alltså, att anslag må uppföras å extra stat:

för universitetet i Uppsala med 600 kronor till arvode åt en amanuens
vid konstmuseet,

för universitetet i Lund med 750 kronor till arvode åt en amanuens vid
konstsamlingarna.

Ifråga om motsvarande befattningshavare vid de inåt erna
skapliga sektionernas institutioner innebär kommitténs förslag följande:

Vid Lunds universitet tjänstgöra tre assistenter vid naturvetenskapliga in
stitutioner — en vid botaniska institutionens växtfysiologiska laboratorium,
eu vid fysiska institutionen och en vid geologisk-mineralogiska institutionen.
Envar av dem uppbär enligt gällande stat arvode med 2,500 kronor, vartill
kommer tillfällig löneförbättring med 625 kronor.

Kommittén föreslår för var och eu av dem ett arvode å 3,600 kronor.

I Uppsala är amanuensernas antal 16. Av dessa åtnjuta 12 arvode å
1,200 kronor förutom tillfällig löneförbättring 300 kronor, nämligen en amanuens
vid envar av följande institutioner: meteorologiska institutionen, botaniska
trädgården, botaniska laboratoriet, zoologiska museet och zootomiska
laboratoriet; två amanuenser vid fysiska institutionen samt fem amanuenser
vid institutionen för allmän och analytisk kemi. Arvode å 800 kronor, förutom
tillfällig löneförbättring 200 kronor, uppbär en amanuens vid envar

198

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

av astronomiska institutionen och geografiska institutionen samt två amanuenser
vid mineralogisk-geologiska institutionen. Halva antalet amanuenser i
resp. arvodesklass åtnjuta utöver nämnda kontanta avlöning fri bostad.

Några av amanuenserna uppbära donationsräntor, vilkas belopp avräknats
å deras avlöning. Dessa amanuenser äro: amanuensen vid astronomiska institutionen,
som från melanderhjelmska, malletska, prosperinska och bredmanska
amanuensfonden uppbär 44 kronor och amanuensen vid botaniska
trädgården, som från wahlenbergska fonden uppbär 120 kronor. Av statsmedel
utgå således till den förre amanuensen 756 kronor och till den senare
amanuensen 1,080 kronor.

Vid Lunds universitet tillhöra 71) amanuenser löneklassen med arvoden a
1,200 kronor jämte 300 kronor tillfällig löneförbättring och 5 den med arvoden
å 800 kronor jämte 200 kronor tillfällig löneförbättring. Till den
förra gruppen höra: eu amanuens vid vardera av geologisk-mineralogiska
och zoologiska institutionerna, två amanuenser vid fysiska institutionen samt
tre2) amanuenser vid kemiska institutionen. Till den senare gruppen höra:
en amanuens vid envar av följande institutioner: astronomiska observatoriet,
geologisk-mineralogiska och zoologiska institutionerna samt vid botaniska institutionens
växtfysiologiska och systematiska avdelningar. Av samtliga här
ifrågavarande amanuenser åtnjuta sex utöver den kontanta lönen fri bostad.

För amanuenser tillhörande gruppen med arvoden enligt stat å 800 kronor
har från universitetsmyndigheterna i Lund framställts yrkande på en förhöjning
av arvodet till 1,200 kronor.

Av de skäl, som utvecklats på tal om de teoretiskt medicinska amanuenserna,
föreslår kommittén ej heller för nu ifrågavarande amauuensbefattningar
en fast inordning av varje särskild befattning i avlöningsskalan. I
stället hemställer kommittén att för de nuvarande amanuensbefattningarna
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionerna följande arvoden skola finnas
disponibla:

vid universitetet i Uppsala:

sex arvoden å 2,400 kronor
åtta » å 1,800 »

två » å 1,200 »

vid universitetet i Lund:

fyra arvoden å 2,400 kronor

sju » å 1,800 »

ett arvode å 1,200 »

Assistent- och amanuensbefattningarna på extra stat torde böra inordnas
i resp. löneklass i den av kommittén föreslagna avlöningsskalan på följande
sätt:

'') Efter beslut av 1924 års riksdag: 8.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 199

t i.	Nuvarande arvode	Arvode enligt
Befattningshavare	Arvode å extra stat	Tillfällig löneför- bättring	Summa	kommit- téns förslag
Uppsala: en assistent vid astronomiska observatoriet . .	2,500: -		2,500: —	3,600: —
1 » » meteorologiska observatoriet. .	1,500: —	375: -	1,875: —	2,400: —
» » internationella solarforskningen	1,500: -	375: —	1,875: -	2,400: —
Lund: en amanuens vid institutet för ärftlighetsforsk-
ning.........................		300: -	1,500: -	1,800: —
en andre amanuens vid astronomiska observa-
toriet........................	800: —	200: —	1,000: —	1,200: —

Till övningarna å institutionen för allmän och analytisk kemi vid Uppsala
universitet är anvisat ett extra anslag å 1,500 kronor avsett till avlöning av
ett biträde vid övningarna. Härtill kommer tillfällig löneförbättring 375
kronor samt dyrtidstillägg. Med hänsyn till de förändrade grunder, efter
vilka dyrtidstillägget framdeles kommer att beräknas, torde anslaget böra
höjas till 2,250 kronor.

Kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande amanuenser har mött
viss kritik från de filosofiska fakulteternas sida, varjämte åtskilliga institutionsföreståndare
framhållit vederbörande institutioners synpunkter och intressen.
Jag anser mig först böra redogöra för vad fakulteten i Uppsala
yttrat i frågan. Fakulteten anför följande:

Kommittén ånger, att det av lönetekniska skäl vore ett önskemål, att
större enhetlighet i amanuensernas avlöningsförhållanden genomfördes. Detta
mål skulle nås genom införande av en ny »arvodesskala med färre och
större intervaller än den nuvarande».

För närvarande finnas inom

mat. nät. sekt. 12 amanuenser med 1,200 kr. arv. + 300 kr. tillf, löneförbättring.

4	»	» 800 » » + 200 » »	»
huru. sekt. 1	»	» 800 » » utan » »	»
2	»	» 500 » » + 125 » »	»
1	»	» 300 » »- utan » »	»
Kommittén föreslår
för mat. nät. sekt.	6 amanuensarvoden å 2,400 kr.
	8	» » 1,800 »
	2	» » 1,200 »
och för human. sekt.	1	» » 1,200 »
	2	» » 750 »
	1	» » 600 »

Myndig

heternas

yttranden

200

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Detta förslag leder icke till den större likformighet, som kommittén funnit
vara ett önskemål. Hädanefter som hittills skulle det för filosofiska fakultetens
amanuenser finnas 5 olika löneklasser, och för mat.- nät. sektionen,
dit de flesta amanuenser höra, skulle 3 löneklasser inrättas i stället för
hittillsvarande 2. Ej heller innebär kommitténs förslag, att intervallerna
mellan de olika amanuensarvodena skulle bliva större än nu. Det högsta
och det lägsta amanuensarvodet förhålla sig nu som 5:1, enligt kommitténs
förslag skulle förhållandet bliva 4:1.

Då sålunda intet av de mål kommittén »av lönetekniska skäl» eftersträvat
vinnes med det framlagda förslaget, är det svårt att inse vad detta egentligen
avser, helst något motiv för detsamma ingenstädes finnes anfört.

Kommittén har ej heller kunnat ange vid vilka amanuensbefattningar de
olika arvodesbeloppen skulle fästas. Detta skulle vart 3:dje år på »universitetsmyndigheternas»
framställning bestämmas av kanslern.

Viktigare än den s. k. lönetekniska hänsynen är hänsynen därtill, att befattningshavare
med samma kompetens och motsvarande arbete erhålla lika
lön. Tillämpas denna princip på nu ifrågavarande tjänstemän, vinnes utan
svårighet den större likformighet, som kommittén funnit önskvärd.

Av samtliga amanuenserna vid de naturvetenskapliga institutionerna kräves
samma kompetens och i allt väsentligt likvärdigt och till kvantiteten i det
närmaste lika stort arbete. I den sammanställning kommittén meddelat anges
visserligen för olika amanuenser ett något växlande antal timmar såsom
daglig arbetstid, men dessa växlingar äro till väsentlig del beroende av tillfälliga
förhållanden, ej av att de särskilda amanuensbefattningarna skulle
vara av olika natur. Vid flera institutioner torde amanuensernas arbetsbörda
växla under olika år, beroende bland annat på det rätt växlande antalet av
institutionens elever. Det synes fakulteten icke finnas anledning att i lönehänseende
ställa nu ifrågavarande amanuenser olika. För närvarande ha
visserligen amanuenserna vid astronomiska observatoriet samt vid den mineralogisk-geologiska
och den geografiska institutionen lägre lön än de övriga.
Detta har emellertid sin grund i förhållanden, som ej längre råda. Med
den utveckling, de nämnda institutionerna numera nått, kräves lika mycket
och lika kvalificerat arbete av deras amanuenser som av de övriga institutionernas.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställde också i oktober
1920, att de skulle erhålla samma lön. Rörande denna sak hänvisar
fakulteten till bifogade yttranden av professorerna Bergstrand, Hamberg och
C. Wiman.

Förslaget att för de naturvetenskapliga amanuenserna inrätta 3 löneklasser
anser fakulteten sålunda sakna fog och vill därför på det bestämdaste avstyrka
detsamma likasom också det därmed sammanhängande förslaget om fördelningvart
tredje år av de olika stora arvodena mellan amanuenserna. Vilka
orimligheter det senare förfarandet skulle leda till ligger i öppen dag. Vart
3:dje år skulle tvister uppstå om dessa arvoden, tvister som icke på rationellt
sätt skulle kunna lösas, då intet skäl skulle kunna anges varför den
ene amanuensen skulle ha högre, i vissa fall dubbelt så hög lön som den
andre. Vid institutioner med mera än en amanuens, t. ex. den kemiska
med 5, skulle antagligen deras arvoden alltid utmätas olika, under det att
tjänstgöringen såsom hittills måste bliva densamma. Och ofta skulle det väl
inträffa, att en och samma befattning än avlönades med 2,400 kronor, än
med 2/a eller blott hälften av detta belopp, utan att för dessa förändringar
kunde anföras någon på tjänstgöringens art eller omfattning vilande grund.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 20J

Att en sådan organisation på alla håll skulle väcka ett lika stort som berättigat
missnöje är givet.

Med hänsyn till vikten av att erhålla dugliga amanuenser, tjänstgöringens
omfattning och även det förhållandet, att amanuenstjänstgöringen i regel för
vederbörande fördröjer avslutandet av hans akademiska studier, får fakulteten
hemställa, att samtliga amanuenser vid de naturvetenskapliga institutionerna
måtte erhålla ett arvode av 2,400 kronor.

Av amanuenserna vid den humanistiska sektionens institutioner intar den
vid museet för nordiska fornsaker ungefär samma ställning som de naturvetenskapliga
institutionernas amanuenser. Han tjänstgör vid en stor institution
med mycket omfattande undervisningsmateriel. Med åberopande av
ett bifogat yttrande av professor Almgren får fakulteten för denne amanuens
föreslå ett arvode av 2,400 kronor.

Ungefär samma ställning som denne har också amanuensen vid konstmuseet,
men då hans göromål torde vara mindre omfattande, hemställer fakulteten
med åberopande av professor Hahrs bifogade yttrande,, att arvodet
för denne amanuens måtte utgå med 1,200 kronor.

Samma arvode vill fakulteten också föreslå för amanuenserna vid myntkabinettet
och vid Victoriamuseet för egyptiska fornsaker i överensstämmelse
med professor Kjellbergs bär bifogade framställning. De nu ifrågavarande
amanuenserna torde i vanliga fall ha en kortare tjänstgöringstid än
amanuensen vid konstmuseet, men de ha under sin vård mycket dyrbara
samlingar hörande till ämnen, i vilka icke några professurer äro inrättade.
De få härigenom en mera självständig verksamhet och större ansvar, vilket
förhållande synes böra tagas i betraktande vid arvodets bestämmande.

Kommittén har föreslagit, att biträdets vid övningarna i organisk kemi
arvode skulle höjas till 2,250 kronor. Fakulteten vill under åberoende av i
fakultetens protokoll intaget yttrande från professorerna Strömholm och Ramberg
tillstyrka, att ifrågavarande arvode bestämmes att utgå med ett belopp,
som med omkring 500 kronor överstiger de av fakulteten föreslagna amanuensarvodena.
Fakulteten vill tillika erinra, att matematisk-naturvetenskapliga
sektionen sedan flera år tillbaka gjort framställning om ett arvode å 2,000
kronor för ifrågavarande biträde, ehuru större konsistoriet ej som sitt upptagit
detta yrkande.

Fakulteten åberopar vissa uttalanden från institutionsföreståndare rörande
särskilda amanuensbefattningar. Jag anser mig för frågans belysning böra
i korthet redogöra för innehållet i dessa.

Beträffande amanuensen vid astronomiska institutionen anför professorn i
astronomi Ö. Bergstrand i huvudsak följande:

Astronomiska observatoriet har under senare år väsentligt utvidgats; nya
huvudinstrument hava tillkommit. I samband härmed och i enlighet med
den nyare utvecklingen hava arbetena på observatoriet fått eu helt annan
karaktär än förr, och amanuensens arbetskraft har måst utnyttjas i långt
högre grad än vad fallet var, då nuvarande arvode fastställdes. Amanuensen
skall omhänderhava observatoriets tidstjänst, innefattande regelbundna
tidsobservationer och förande av tidsjournalerna. Dessutom måste han alltid
vara att påräkna vid de nattliga observationerna vid något av de tre huvudinstrumenten,
samt utföra mätnings- och reduktionsarbeten, som ingå i ob -

202

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

servationsmaterialets bearbetning. Härtill kommer en ej obetydlig bibliotekstjänst
samt biträde vid övriga institutionsarbeten, installeringar och justeringar
av instrument m. m. Amanuensen kan i regel ej påräkna några
ferier, utan måste tjänstgöra året om. — Hemställes därför om samma arvode
som de högst avlönade amanuenserna vid de naturvetenskapliga institutionerna
eller 2,400 kronor.

Om amanuenserna vid mineralogisk-geologiska institutionen, vilka nu åtnjuta
en var arvode å 800 kronor, yttras av professorn i paleontologi och
historisk geologi C. Wiman i huvudsak:

Eu viss fara torde föreligga, att de två av kommittén föreslagna lägsta
amanuensarvodena skulle komma att tilldelas två av de nu lägst avlönade
amanuenserna och då snarast på den institution, som har två amanuenser,
således den geologiska.

Institutionen ställer nu betydligt större krav på sina amanuenser; den
lider sedan länge av ytterlig trångboddhet och är i följd härav synnerligen
hårdskött. Amanuenserna vid motsvarande institution i Lund hava för
samma arvoden betydligt kortare tjänstgöringstid.

Professorn i geografi A. Hamberg påpekar, att sedan tiden för geografiska
institutionens tillkomst (år 1912) samlingar och bibliotek högst avsevärt tillvuxit
och amanuensens arbete nu vore vida större än för tio år sedan, vadan
det vore rättvist att hans arvode — oavsett penningvärdets fall — avsevärt
höjdes.

I fråga om amanuensen vid universitetets konstmuseum, vilken nu åtnjuter
300 kronor och av kommittén föreslagits till 600 kronors arvode,
heter det i det av professorn i konsthistoria med konstteori A. Hahr avgivna
utlåtandet bland annat:

Amanuensen vid konstmuseet är samtidigt amanuens och bibliotekarie vid
det konsthistoriska seminariet. Han innehar alltså två befattningar med till
stor del olika verksamhet, en verksamhet, som betydligt ökats, sedan seminariet
inflyttat i en ny stor institution i Gustavianum och i densamma placerats
ett stort antal av universitetets konstföremål. Amanuensen skall jämte
prefekten taga del i vården och omsikten av de i olika lokaler förvarade
konstföremålen. Nya konstföremål tillfalla ock samlingarna.

De egentliga stora accessionerna tillkomma institutionens avbildsamlingar,
vilka på senare tid väsentligt tillvuxit. Ljusbildsamlingen uppgår till c:a 3,500
nummer och samlingen av lösa fotografier och planscher till bortåt 10,000
nummer. Hela denna samling står under amanuensens vård och kräver ej
ringa arbete med ordnande och inregistrering. I egenskap av seminariets
bibliotekarie har amanuensen två mottagningstimmar i veckan. Han skall
vidare gå de studerande till hända med att framtaga för deras studier nödvändigt
avbildningsmateriell. — Hemställes om ett arvode av 1,200 kronor.

För en var av amanuenserna vid myntkabinettet och Victoriamuseet för
egyptiska fornsaker föreslår förutvarande professorn i klassisk fornkunskap
och antikens historia L. Kjellberg ett arvode av 1,200 kronor, under
framhållande av dels institutionernas behov av väl kvalificerad arbetskraft,
dels de högre anspråk, som måste ställas på de närmaste vårdarna av, vad

Kungl. Maj:ts proposition Nr JO).

203

augår myntkabinettet, en av universitetets dyrbaraste samlingar, dels ock nödvändigheten
av ett fortsatt systematiskt ordnande ocli katalogiserande av de
lika samlingarna.

Amanuensen vid museet för nordiska fornsaker, med ett arvode för närvarande
av 800 kronor har av kommittén föreslagits komma i åtnjutande av
arvode å 1,200 kronor. Om denne anför professorn i nordisk och jämförande
fornkunskap O. Almgren bland annat:

En höjning av både skyldigheter och lönevillkor för den ende avlönade
tjänstemannen vid ifrågavarande institution är för dennas skötsel absolut
nödvändig på grund av de betydligt ökade krav, som ställas på museet
efter den nu skedda inflyttningen i de nya lokalerna i Gustavianum.

Amanuensens åligganden äro

a) att efter prefektens anvisningar ombesörja museets förvärv, över dessa
föra dagbok och inventarieförteckning samt ordna och vårda samlingarna;

b) att biträda prefekten vid de studerandes handledning i museiarbeten
och arkeologiska fältarbeten;

c) att på uppdrag av prefekten företaga andra arkeologiska undersökningar
för museets räkning;

d) att vid föreläsningar och seminarieövningar gå prefekten till hända
samt att tjänstgöra vid museets öppethållande för allmänheten.

De samlingar, det sålunda åligger amanuensen att vårda, upptaga nu en
hel våning i Gustavianum och består av följande avdelningar:

1) en betydande samling av förhistoriska fynd och kopior av sådana, såväl
från Sverige som från andra länder;

2) en samling jordfynd från medeltid, huvudsakligen härrörande från
Uppsala stad;

3) en stor samling föremål från senare århundraden, dels universitetsminnen,
dels sådana, som belysa den uppländska allmogekulturen;

4) ett arkeologiskt-kulturhistoriskt bibliotek;

5) en samling ljusbilder och annat avbildningsmateriel;

6) ett påbegynt arkiv angående uppländska fornminnen.

Medan prefekten för motsvarande institution i Lund fått sin undervisningsskyldighet
begränsad till ett minimum för att kunna ägna avsevärd tid åt
de praktiska museiarbetena och åt de studerandes handledning däri, har
däremot professorn i Uppsala full undervisningsskyldighet av vanlig teoretisk
art. Därav följer, att han åt de praktiska museiarbetena endast kan
ägna överinseendet och det allmänna direktivet, medan utförandet av dessa
så gott som helt faller på amanuensens del. Denne får alltså en ganska
självständig och mycket ansvarsfull uppgift, som betydligt vuxit med de
ökade krav, som de nya lokalerna ställa på museets vård och utveckling.

Förevisning av dessa samlingar för allmänheten, i all synnerhet för skoloch
seminarieklasser och dylikt, är ej något, som kan anses falla utanför
en sådan universitetsinstitutions verksamhet. Vidare har en sådan institution
plikten att bedriva ett systematiskt utforskande av det område, som
lämpligen kan nås från universitetsstaden. Mycket arbete återstår för genomförande
av kartläggning och beskrivning av Upplands talrika fasta fornlämningar.
Museet kan ej heller undandraga sig rent fornminnesvårdande
uppgifter. Riksantikvarien anmodar ofta amanuensen att företaga nödiga
undersökningar, allt detta påkallar eu tjänsteman med. erforderlig teoretisk
och praktisk utbildning, och med den avlöning, som gör det möjligt för

204

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

honom att ägna den väsentligaste delen av sitt arbete åt institutionen och
lockar honom att kvarstanna i befattningen under en följd av år. Kontinuitet
är nämligen av alldeles särskild vikt i vården av ett dylikt museum.

Det riktigaste vore inrättande av en konservatorsbefattning motsvarande
den vid de botaniska och zoologiska institutionerna. Med hänsyn till det
ekonomiska läget torde härmed böra tills vidare anstå, och hemställes i stället,
att amanuensens arvode måtte sättas till 2,400 kronor.

Slutligen vill jag i korthet omnämna vad professorerna i kemi D. Strömholm
och L. Ramberg anföra ifråga om arvodet åt biträdet vid övningarna
i organisk kemi.

Ifrågavarande biträde har, alltsedan anslaget beviljades, tjänstgjort vid
övningarna i organisk kemi, vid vilka övningar ingen av institutionens amanuenser
tagas i anspråk. Ursprungligen var detta biträde väsentligt högre
avlönat än amanuenserna vid samma institution (1,500 kronor mot dåvarande
högsta amanuenslön 800 kronor), men sedermera har förhållandet
ändrats. Genom kommitténs förslag skulle biträdet erhålla lägre avlöning
(2,250 kronor) än de högst avlönade amanuenserna (2,400 kronor).

De uppgifter, som numera förekomma under övningarna i organisk kemi,
äro av så mångskiftande art, att biträdet måste äga synnerligen grundliga
kunskaper i organisk kemi och vara fullt förtrogen med utförandet av alla
organiskt-kemiska operationer och med handhavandet av därför erforderliga
apparater. De studerande måste instrueras och övervakas vida noggrannare
än deltagarna i andra övningskurser. Risken för att laboranterna vid oförsiktigt
arbete kunna ådraga sig mer eller mindre allvarliga skador genom
förgiftning, explosioner, antändning av kläder o. s. v., är nämligen vid
laborationsövningar i organisk kemi ganska stor, och den dyrbara apparatur
(elektriska ugnar, högvakuumpumpar, mätinstrument av olika slag), som
numera användes vid dessa övningar, kan genom oförsiktighet från laboranternas
sida lätt skadas eller till och med förstöras.

Redan med nuvarande löneförhållanden har det visat sig svårt att erhålla
kvalificerat biträde vid ifrågavarande övningar; svårigheten skulle givetvis
ökas vid ett bifall till kommitténs förslag.

Vidare framhålles behovet för professorn i organisk kemi att hava tillgång
till biträde vid förberedande av experiment, avsedda att belysa föreläsningarna.
Detta kan ej åläggas ifrågavarande befattningshavare utan
motsvarande ökning av arvodet. Hemstälies därför om ett arvode, som med
minst 500 kronor överstiger avlöningen för de högst avlönade amanuenserna
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen.

Filosofiska fakultetens krav hava vunnit understöd av större akademiska
konsistoriet, som i frågan anför:

Beträffande amanuenserna vid den filosofiska fakultetens institutioner
måste konsistoriet bestämt avstyrka kommitténs förslag till deras avlönande.
Vid de till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande institutionerna
finnas nu 16 amanuenser, av vilka 12 uppbära ett högre, 4
ett lägre arvode. I stället föreslår nu kommittén 6 arvoden å 2,400 kro
nor, 8 å 1,800 kronor samt 2 å 1,200 kronor. Högsta amanuensarvodet
skulle sålunda här. vara dubbelt så stort som det lägsta. För alla dessa
amanuenser gälla emellertid samma kompetensfordringar, och deras arbete

205

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

är på alla institutionerna till kvaliteten ekvivalent. Det enda, som skulle
kunna motivera eu olika avlöning för dessa amanuenser, skulle då vara, om
det kunde visas, att olika institutioner av sina amanuenser behövde utkräva
olika arbetskvantitet. T själva verket visa också de uppgifter om amanuensernas
tjänstgöring, som finnas i kommitténs betänkande, på någon olikhet
i_ deras dagliga tjänstgöringstid, vilken anges till lägst 4, högst omkring 5
timmar, således långt ifrån så stora växlingar som i de föreslagna lönebeloppen.
Den förra växlar i förhållandet 4 • 5, de senare i förhållandena
2 • 3 • 4. Härvid är emellertid att märka, att amanuensernas arbetstid på
grund av arbetets växlande art är svår att exakt angiva, varför också de
flesta uppgifterna endast äro approximativa. Arbetstiden kan också i vissa
fall på eu och samma institution vara olika under olika år, beroende bland
annat på det ganska växlande antalet elever. Bland de 5 amanuenser, vil
kas dagliga arbetstid angives till 4 timmar, höra 3 till dem, som för närvarande
ha det lägre arvodet. Att eu något mindre tjänstgöring i allmänhet
utkräves av dessa är helt naturligt. Men de institutioner, vilkas amanuenser
hittills varit sämre avlönade än de övrigas, behöva, såsom av filosofiska fakul
tetens yttrande framgår, numera, också de, amanuenser med full tjänstgöring.

På grund av det nu anförda och med hänvisning till filosofiska fakultetens
yttrande får sålunda konsistoriet hemställa, att samtliga amanuenser
vid matematisk-naturvetenskapliga sektionens institutioner erhålla samma
arvode och att detta bestämmes till 2,400 kronor, vilket belopp synes konsistoriet
väl motiverat med hänsyn till vikten av att erhålla dugliga amanuenser,
tjänstgöringens omfattning och även det förhållandet, att amanuenstjänstgöringen
i regeln för vederbörande fördröjer avslutandet av de akadedemiska
studierna.

Av amanuenserna vid den humanistiska sektionens institutioner intar den
vid museet för nordiska fornsaker ungefär samma ställning som de naturvetenskapliga
institutionernas amanuenser. Med åberopande av filosofiska
fakultetens utredning får konsistoriet för denne amanuens föreslå ett arvode
av 2,400 kronor.

Ungefär samma ställning som denne intar också amanuensen vid konstmuseet,
men då hans göromål äro mindre omfattande, hemställer konsistoriet
i likhet med fakulteten, att arvodet för honom måtte utgå med 1,200 kronor,
vilket arvode synes konsistoriet böra uppföras på ordinarie stat.

Samma arvode vill konsistoriet också med åberopande av filosofiska fakultetens
utredning föreslå för amanuenserna vid Victoriamuseet för egyptiska
fornsaker och vid myntkabinettet.

Kommittén har föreslagit, att arvodet för biträdet vid övningarna i organisk
kemi vid, institutionen för allmän och analytisk kemi skulle höjas till

2,500 kronor. Åberopande filosofiska fakultetens yttrande får konsistoriet, då
ifrågavarande biträde har en mera krävande tjänstgöring än amanuenserna,
föreslå, att hans arvode sättes till 2,842 kronor.

Aven från Lunds universitet har kommitténs förslag i nu förevarande
del mött en stark kritik.

Fakulteten uttalar sig till en början om de vid vissa institutioner befintliga
assistentbefattningarna:

Ursprungligen äro dessa inrättade för att ha tillgång till en tjänsteman

206 Kungl. Majds proposition Nr 115.

med högre kvalifikationer än amanuenserna, men utan fast anställning, och
deras lön jämställdes då med doceritstipendierna.

Den föreslagna lönen, 3,600 kronor, anser fakulteten alldeles för lågt tilltagen,
om man tar i betraktande de kvalifikationer, som krävas av dessa
assistenter, och det ansvar, som åligger dem. Assistenten i fysik leder självständigt
laborationerna i fysik för kandidat- och ämbetsexamen, och för motsvarande
arbete finnes i Uppsala eu laborator, vars befattning av kommittén
uppföres i klassen B 16 med begynnelselön av 8,100 kronor; assistenten vid
geologisk-mineralogiska institutionen leder undervisningen i mineralogi och
petrografi samt föreläser i dessa delar av vetenskapen, och för denna undervisning
har inlämnats ansökan om begäran av en biträdande lärarbefattning
med en avlöning, motsvarande högsta avlöningen för professorsvikanat;
assistenten i växtfysiologi har visserligen för närvarande att under professorns
ledning biträda vid kurserna i växtfysiologi, men hans arbete kommer
nu att ökas, i det assistenten snart får även övertaga arbetet som bibliotekarie
vid de båda botaniska institutionernas förenade bibliotek. Samtliga
dessa tre assistenter hava ett synnerligt viktigt och maktpåliggande arbete,
varför man av dem måste kräva stora kvalifikationer, och det synes därför
vara berättigat att för dem begära en lön av 5,000 kronor, vilket ligger
mellan löneklasserna B 12 och B 11, medan t. ex. andre bibliotekarier uppförts
i klassen B 13 liksom konservatorerna vid zoologiska och botaniska
institutionerna.

I fråga om amanuenserna vid fakultetens institutioner heter det vidare i
fakultetens yttrande:

Angående förhållandena för amanuenserna vid de institutioner, varom nu
är fråga, uttalar kommittén, att det av lönetekniska skäl vore önskvärt, att
större enhetlighet i amanuensernas avlöningsförhållanden genomfördes. Emellertid
visar det sig, att i nu gällande lönestat för amanuenser 4 olika lönegrader
förefinnas och att kommitténs förslag upptager alldeles samma antal
olika avdelningar vadan det knappast torde vara berättigat, att lägga större
vikt vid denna formella, lönetekniska synpunkt, utan i stort sett föreslå avlöningar
efter befattningarnas beskaffenhet och därmed förenat ansvar och
arbete. Dock bör man anse det vara ett önskemål, att lönegraderna äro
relativt få.

För närvarande finnas på ordinarie stat inom
mat-nät sekt. 7 amanuenser ä 1,200 kronor -f 300 kronor tillf, löneförb.

5 » ä 800 » + 200 » »

human. sekt. 1 » ä 1,200 » utan * *

2 »k 800 » ~r 200 » » *

Vartill komma på extra stat inom

inåt-nät. sekt. 1 amanuens ä 1,200 kronor + 300 kronor tillf, löneförb.

1 » ä 800 » + 200 » » ■ »

human. sekt. 1 » ä 800 » utan »

För dessa 18 befattningar föreslår kommittén
4 arvoden på 2,400 kronor;

9 » » 1,800 »

3 » » l''200 »

2 » • » 750 »

; samt

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJ,r>.

varvid de tolv på ordinarie stat uppförda befattningarna inom don matematisk-naturvctenskapliga
sektionen skulle uppföras med en avlöningssumma
av 4 arvoden på 2,400 kronor, 7 på 1,800 kronor samt ett på 1,200 kronor,
på så sätt att bestämmelser om fördelningen av dessa arvoden på de
olika befattningarna skulle »för viss tid, förslagsvis tre år, meddelas av
universitetskanslern efter framställning från universitotsmyndigbeterna». Mot
denna visserligen fria, men också osäkra fördelning av arvodena torde emellertid
många och berättigade anmärkningar kunna framställas. Visserligen
varierar amanuensernas arbete efter studentantalet och stundom även efter
andra omständigheter, men i stort sett äro dock förhållandena så pass stabila,
att en dylik »omreglering» vart tredje år näppeligen bär fog för sig,
oavsett att den skulle medföra onödig strid och splittring. I det stora hela
äro amanuensbefattningarna på de olika institutionerna förenade med arbete,
söm är tämligen likvärdigt och kvantitativt någorlunda lika. Det synes sålunda
riktigast, att på institutioner, där endast en amanuens finnes, denne
uppföres i högsta arvodesklassen, och att, där flera amanuenser finnas, eu
uppföres i högsta arvodesklassen. Endast i tre fall torde avvikelser från
denna regel böra göras.

På kemiska institutionen finnas tre ’) amanuenser, men här äro också göromålen
synnerligen omfattande med större antal studerande än på någon
annan av fakultetens institutioner. Av de tre amanuenserna biträda två
laboratorn och en professorn. Bland de förstnämnda har den ene att kontrollera
laboranternas arbete och utdela de kvantitativa analysproven samt delvis
vara laboratorns ställföreträdare, medan den andre utdelar de kvalitativa analysproven
samt utlämnar kemikalier, kärl in. in. Den amanuens, som biträder
professorn, har att iordningställa försök och material till föreläsningarna, biträda
vid kursen i fysikalisk kemi samt bistå licentiatlaboranterna. Det mest
krävande och viktigaste arbetet åligger sålunda den förstnämnde av de amanuenser,
som biträda laboratorn, och den, som biträder professorn, varför
det torde vara rättvist, att dessa båda uppföras i den högsta arvodesklassen.

Vid fysiska institutionen finnas arvoden för två amanuenser, och dessas
åliggande är att biträda vid handledningen av institutionsarbetet, den ene
vid de obligatoriska laborationsövningarna för de lägre examina och den
andre vid laborationerna för högsta betyget i ämbetsexamen och vid licentiatarbetena,
medan oavlönade extra ordinarie amanuenser utföra en del
lägre arbete, materiellutlämning etc. Båda ordinarie amanuensernas arbete
är så viktigt och kräver så stora förutsättningar, att den högsta arvodesklassen
är den enda, som kan ifrågasättas.

Vid universitetets konstsamling finnes endast en amanuens anställd, och
det arbete, som här förekommer vid eu redan ordnad samling med relativt
liten accession, torde lämpligen anses ersatt med det lägre amanuensarvodet.

Av ifrågavarande befattningar äro tre uppförda på extra stat, nämligen
den vid institutionen för ärftlighetsforskning, den andra vid astronomiska
observatoriet samt den vid universitetets konstsamlingar. Att den förstnämnda
måste stå kvar på extra stat, är tydligt nog, men då ett ständigt
behov förefinnes för de båda senare, torde vara rimligast, att de båda, så
snart ske kan, uppföras på ordinarie stat.

För de till filosofiska fakulteten knutna institutionerna skulle sålunda följande
amanuensbefattningar i de olika arvodesklasserna vara önskvärda

'') Numera fyra.

208

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe mentschefen.

Matematisk-natur vetenskaplig a sektionen: arvodesklass

Astronomiska observatoriet.............. 1

Botanisk-systematiska institutionen........ 1

Botanisk-växtfysiologiska » 1

Fysiska » 2

Geologisk-mineralogiska » 1

Kemiska » 2

Zoologiska » 1

Institutionen för ärftlighetsforskning....... 1

Humanistiska sektionen:

Geografiska institutionen............... 1

Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet
................. 1

Universitetets konstsamlingar...... —

Summa 12

Andra

arvodesklass

Innan jag går vidare, vill jag allenast erinra därom, att i samband med
framställningar, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, inkommit åtskilliga
förslag om inrättande av nya amanuensbefattningar vid vissa till de filosofiska
fakulteterna bundna institutionerna. Så hava beträffande Uppsala universitet
av vederbörande förslag framlagts om inrättande av dels ytterligare en
amanuensbefattning vid museet för nordiska fornsaker med ett arvode å
2,400 kronor och närmast med uppgift att vårda museets avdelning av
allmogekultur, dels ytterligare en amanuensbefattning vid fysiska institutionen
med samma arvode som nuvarande amanuenser vid samma institution, dels
ock en amanuensbefattning vid växtbiologiska institutionen med samma
arvode som fakultetens amanuenser av högre arvodesklass. Från Lunds
universitet föreligger en sedan ett par år årligen förnyad framställning om
ombildande av assistentbefattningen vid geologisk-mineralogiska institutionen
till en biträdande lärarbefattning inom ämnesgruppen geologi med mineralogi,
med en avlöning av 6,500 kronor och med åliggande att sköta undervisningen
närmast i mineralogi och petrografi.

Jämväl ifråga om de filosofiska fakulteternas amanuenser innebär kommitténs
förslag ett system med rörliga arvoden, knutna ej till institutionen utan till
vederbörande sektion. Detta förslag har, såsom framgår av min redogörelse,
icke vunnit genklang hos någon av de akademiska myndigheter, som härom
yttrat sig. Jag har ifråga om amanuenserna vid de medicinska fakulteternas
teoretiska institutioner angivit de skäl, som föranlett mig att avvika från
en av kommittén beträffande dessa föreslagen liknande anordning; vad de
filosofiska fakulteterna nu i frågan anfört har yttermera styrkt mig i uppfattningen
av det lämpliga att i förevarande avseende bygga på de nuvarande
förhållandena med vid de särskilda institutionerna givna arvoden. Jag kan
därför ej tillstyrka kommitténs förslag om en anordning med s. k. rörliga

Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

209

arvoden inom de filosofiska fakulteterna. Härav följer också, att den särskilda
föreskrift, som kommittén föreslagit i avseende å amanuensen vid den
geografiska institutionen, ej bliver erforderlig.

I likhet med vad jag anfört om amanuenserna vid de medicinskt-teoretiska
institutionerna böra även amanuenserna vid filosofiska fakultetens institutioner
i förekommande fall åtnjuta fri bostad utöver lönen. Det gör också, att jag
vid bedömande av arvodesbeloppen ansett mig böra i stort sett utgå från
nuvarande förhållanden.

Om de till åtskilliga amanuenser i Uppsala utgående donationsräntor torde
gälla vad jag i motsvarande hänseenden i liknande fall förut anfört.

Beträffande själva arvodesbeloppen utgå nu de högsta arvodena, 2,500
kronor, till en var av tre assistenter vid geologiska, fysiska och botaniska
institutionerna i Lund. Kommitténs förslag innebär en höjning till 3,600
kronor, medan åter fakulteten påyrkar en arvodesökning till 5,000 kronor.
.lag anser mig med hänsyn till av mig förordad motsvarande höjning å
andra assistentarvoden böra tillstyrka kommitténs förslag. Det av fakulteten
upprepade gånger framförda önskemålet om förvandling av assistentbefattningen
vid geologiska institutionen till en biträdande lärarbefattning har
jag icke ansett mig kunna för närvarande förorda.

Amanuensarvodena vid de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas
institutioner äro för närvarande av två slag, ett arvode å 1,200 kronor och
ett å 800 kronor. Kommitténs förslag innebär tre olika arvodesgrupper, en
med arvoden å 2,400 kronor, en med arvode å 1,800 kronor och en med
arvoden å 1,200 kronor. Detta förslag har icke vunnit instämmande av de båda
filosofiska fakulteterna. Fakulteten i Uppsala, understödd av det större akademiska
konsistoriet därstädes, föreslår, att samtliga sektioners amanuensarvoden
sättas till 2,400 kronor, medan fakulteten i Lund åter tänker sig en differentiering
i så måtto, att av två arvodestyper den högsta skulle tillkomma
institutioner med endast en amanuens och vid institutioner, där flera amanuenser
finnas, en av de där anställda amanuenserna, varvid dock vissa
modifikationer förutsättas vid tillämpningen. Ehuru skäl kunna anföras för
såväl den ena som den andra av de av fakulteterna föreslagna grunderna,
synes det mig dock vanskligt att nu vidtaga en mera väsentlig rubbning
av rådande förhållanden. I avseende å Uppsalaförslaget synes mig den av
vissa institutionsföreståndare förebragta argumenteringen för eu höjning av
amanuensarvodena ej bindande och beträffande Lundaförslaget förefaller mig
utredningen och bevisningen icke tillfyllestgörande. Jag har därför funnit
det vara från flera synpunkter lämpligast att utgå från nuvarande arvodesbelopp,
därvid jag tillstyrker en höjning av nuvarande arvode å 1,200
kronor till 1,800 kronor och nuvarande arvode å 800 kronor till 1,200
kronor.

I avseende å de å extra stat utgående arvodena till assistenter och amanu Biliang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 100 käft. (Nr 115.) 14

210

Eungl. Maj:ts proposition Nr 1 lo.

enser vid matematisk-naturvetenskapliga sektionens institutioner tillstyrker
jag vad kommittén föreslagit. I likhet med fakulteten i Lund anser jag
dock, att där ett konstant behov föreligger och eventuellt ändrade förhållanden
ej kunna väntas medföra ändring i arbetsuppgifter, ett överförande
på ordinarie stat av dessa arvoden är fullt motiverat. Jag tillstyrker samtliga
arvodens upptagande å universitetens ordinarie stater, med undantag dock
för dels arvodet åt assistenten vid internationella solarforskningen i Uppsala,
dels och arvodet åt amanuensen vid institutionen för ärftlighetsforskning i
Lund. Likaså anser jag, att arvodet åt biträdet vid övningarna i organisk
kemi i Uppsala fortfarande bör utgå å extra stat.

De från Uppsala universitet framförda kraven om nya amanuensbefattningar
vid fysiska och växtbiologiska institutionerna anser jag mig icke böra
nu understödja; ett realiserande av dessa önskemål torde kunna anstå ännu
något år.

Arvodena till amanuenserna vid de humanistiska sektionernas institutioner
utgå nu med i allmänhet synnerligen låga belopp. Amanuensen vid konstmuseet
i Uppsala åtnjuter 300 kronor i arvode och en var av amanuenserna
vid myntkabinettet och Victoriamuseet för egyptiska fornsaker arvode av
500 kronor; dessa arvoden hava av kommittén föreslagits till respektive 600
och 750 kronor. Fakulteten, biträdd av det större konsistoriet, förordar ett
belopp av 1,200 kronor för samtliga dessa tre amanuenser. I likhet med
de akademiska myndigheterna och på av dem anförda skäl anser jag, att
nu senast berörda arvoden böra utgå med samma belopp, och bör detsamma
sättas till 750 kronor.

Amanuensen vid museet för nordiska fornsaker i Uppsala intager numera
en särställning. Hans arvode, nu 800 kronor, har av kommittén föreslagits
till 1,200 kronor. Fakulteten och konsistoriet anse, att han bör likställas
med matematisk-naturvetenskaphga sektionens amanuenser och förorda ett
arvode av 2,400 kronor. Fn arvodesförhöjning för denne amanuens —
utöver den i allmänhet föreslagna normala förhöjningen — synes mig fullt
motiverad genom vad professor Almgren, såsom av det föregående framgår,
yttrat om hans arbete och hans ställning. Detta belyses ock av det från
universitetet nu senast framkomna önskemålet om ytterligare en amanuens
vid sagda museum; sistnämnda krav avser tillgodoseende av museets avdelning
av allmogekultur, för vilken avdelning något mera direkt intresse
näppeligen lär vara att påräkna hos den rent arkeologiskt utbildade amanuensen
vid museet. Hur behj ärtans värt jag än finner detta krav vara, kan
jag icke för närvarande tillmötesgå detsamma men vill jag i stället förorda,
att nuvarande amanuensarvode fastställes till samma belopp, som jag ovan
ifrågasatt för amanuens inom matematisk-naturvetenskaphga sektionen, eller
alltså till 1,800 kronor.

Vid Lunds universitets humanistiska institutioner åtnjuter nu en var av
amanuensen vid konstsamlingarna och andre amanuensen vid historiska

211

Kungl. Maj:is proposition Nr 115.

museet ett arvode av 800 kronor. Kommittén föreslår arvodets sänkning
till 750 kronor. Då jag ej kan finna något reellt skäl vara anfört för detta
förslag, anser jag ej minst med hänsyn till det ökade arbetet och den betydelse
dessa amanuenser hava för ifrågavarande museisamlingars vårdande,
att ifrågavarande arvoden, böra behandlas som andra arvoden med samma
belopp, d. v. s. höjas till 1,200 kronor. Det nu a extra stat vid universitetets
konstsamlingar utgående arvodet synes mig höra överföras på ordinarie
stat. För den förste amanuensen vid historiska museet tillstyrker jag ett
arvode till samma belopp, som ovan förordats för amanuensen vid fornsaksmuseet
i Uppsala eller 1,800 kronor.

För åskådliggörande av mina förslag beträffande de filosofiska fakulteternas
amanuenser anser jag mig böra lämna följande sammanfattning, därvid jag
för jämförelsen med nuvarande förhållanden hänvisar till den sid. 173 återgivna
tablån.

Departementschefens förslag beträffande amanuenserna nid de filosofiska
fakulteternas institutioner.

Uppsala universitet	Lunds universitet
	Arvode		Arvode
Ordinarie stat.	Kr.	Ordinarie stat.	Kr.
Institutionen för allmän och		Kemiska institutionen.
analytisk kemi.
		1 amanuens......	1,800
1 amanuens............	1,800
	o amanuenser.....	5,400
4 amanuenser.............	7,200
Mineralogisk-geologiska institutionen.		Geologisk mineralogiska institutionen.
1 amanuens.............	1,200
1 d:o .........	1,200
	1 d:o .....	1,200
Fysiska institutionen.		Fysiska institutionen.
1 amanuens.........	1,800
1 d:o .........	1,800
	1 d:o .......	1,800
Astronomiska institutionen.		Astronomiska observatoriet.
1 assistent.......	3,600
1 amanuens (i arvodet ingår ränta	1 d:o	1,JUU i om
å Melanderjelmska m. fl. fonder
44 kr.).........	1,200
Meteorologiska institutionen.
1 assistent.......	2,400
1 amanuens......	1,800

212 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Uppsala universitet	Lunds universitet
	Arvode		Arvode
Botaniska institutionen.	Kr.	Botaniska institutionen.	Kr.
1 amanuens vid botaniska trädgår-		1 assistent vid växtfysiologiska labo-
den (i arvodet ingår ränta & Wah-		ratoriet ................	3,600
lenbergska fonden 120 kr.) ....	1,800	1 amanuens vid växtfysiologiska av-
1 amanuens vid botaniska labora-		delningen..............	1,200
toriet .................	1,800	1 amanuens i systematisk botanik	1,200
Zoologiska institutionen.		Zoologiska institutionen.
1 amanuens vid zoologiska museet	1,800	1 amanuens..............	1,800
1 d:o vid zootomiska laboratoriet	1,800	1 d:o ..............	1,200
Geografiska institutionen.		Geografiska institutionen.
	1,200		1,200
Myntkabinettet.	Historiska museet samt mynt- och
1 amanuens..............	750	nleda Ij kabinettet.
		1 amanuens..............	1,800
		1 d:o ..............	1,200
Museet för nordiska fornsaker.		Universitetets konstsamlingar.
	1,800		1,200
, Konstmuseet.
1 amanuens..............	750
Victoriamuseet för egyptiska
fornsaker.
1 amanuens..............	750
Extra stat.		Extra stat.
Institutionen för allmän och		Institutionen för ärftlighets-
analytisk kemi.		forskning.
Biträde vid övningarna i organisk		1 amanuens..............	1,800
kemi.................	2,250
Fysiska institutionen.
1 assistent för biträde vid arbetet
med den internationella solar-
forskningen (arvodet utgår ur ett
av 1923 års riksdag beviljat an-
slag av 7,500 kr., varav för bud-
! getåret 1923—1924 utgått 1,500 kr.)	2,400

7. Exercitiemästare vid universiteten i Uppsala och Lund.

Exercitiemästarinstitutionen vid universiteten är av ett synnerligt gammalt
datum; den härrör från universitetens allra tidigaste dagar. Från att under

213

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

långa tider anda in på 1800-talet hava haft eu utomordentlig betydelse och
spelat en viktig roll för den högre utbildningen, korn denna institution att
med ändrade tidsförhållanden helt ändra karaktär och jämväl till en viss
del förlora sitt forna existensberättigande.

Vad som nu återstår av denna institution utgöres av musikdirektören eller
kapellmästaren, gymnastikläraren och ritmästaren.

Avlöningsförmånerna för musikdirektören — director musices — vid Uppsala
universitet och kapellmästaren vid Lunds universitet voro före 1908 års
lönereglering i stort sett lika men rubbades år 1908 till förmån för musikdirektören
i Uppsala; genom beslut av 1911 års riksdag blev emellertid likställigheten
återinförd.

Avlöningen utgör för närvarande 3,500 kronor, därav 2,300 kronor lön
och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar, vartill komma två ålderstillägg,
vartdera å 250 kronor efter 5 och 10 år. Härtill kommer tillfällig löneförbättring
med 800 kronor. Ifråga om musikdirektören i Uppsala är dessutom
föreskrivet, att, om boställsrum av honom åtnjutes, lönen skall minskas med
500 kronor årligen.

Båda nu ifrågavarande befattningshavare hava undervisningsskyldighet i
viss omfattning. I Uppsala äger director musices att terminligen kostnadsfritt
hålla två övningar i veckan uti instrumentalmusik samt att terminligen
varje vecka hålla föreläsning över något till musikens teori och historia
hörande ämne; dessa övningar och föreläsningar kunna dock få utbytas mot
annan undervisning. Kapellmästaren i Lund skall leda akademiska kapellets
övningar varje vecka två timmar i kammarmusik och två timmar i orkestermusik
samt varje termin en timme i veckan hålla offentlig föreläsning över
något musikhistoriskt ämne. Om den sistnämndes nuvarande skyldighet att
leda praktiska övningar i liturgisk sång har jag förut talat (jfr sid. 124 ff.).

Löneregleringskommittén, som förutsätter det civila avlöningsreglementets
tillämpning å nu nämnda tjänstinnehavare, förordar, att de hänföras båda
till lönegraden B 11, d. v. s. innebärande för musikdirektören i Uppsala en
avlöning av 4,956 kronor—6,384 kronor och för kapellmästaren i Lund eu
avlöning av 4,782 kronor—6,168 -kronor.

Gymnastikläraren vid Uppsala universitet åtnjuter på ordinarie stat avlöning
av 2,000 kronor jämte 6 famnar ved, beräknade till 90 kronor, eller
alltså tillhopa 2,090 kronor. Dessutom är till en biträdande lärare vid
gymnastikinrättningen i staten uppfört ett arvode av 500 kronor. Med anledning
av det väsentligt ökade arbete, som tillkom de båda gymnastiklärarna,
sedan universitetets nya gymnastikbyggnad tagits i bruk, beviljade 1912 års
riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord framställning tillfällig
löneförbättring till gymnastikläraren med 910 kronor, därav 410 kronor lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar samt till biträdande gymnastikläraren
med 250 kronor arvode. För ändamålet erforderliga medel hava sedan dess

Musikdirektören
och
kapellmästaren.

Gymnastik läraren.

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

årligen av riksdagen anvisats å extra stat, och förslag föreligger jämväl om
medels utgående för ändamålet under budgetåret 1925—1926.

Det må anmärkas, att såsom villkor för gymnastiklärarens åtnjutande av
avlöningsförbättringen stadgats, att han icke må med sin tjänst förena annan
tjänstebefattning, allmän eller enskild, såframt ej kanslern för rikets universitet,
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att befattningen
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid universitetet, finner
befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Vid Lunds universitet finnes en lärare i gymnastik och fäktkonst med avlöning
å ordinarie stat av 2,000 kronor. Härå utgår, utom dyrtidstillägg,
tillfällig löneförbättring med 500 kronor. Dessutom har årligen från och
med år 1921 utgått ett extra anslag å 500 kronor till anordnande av gymnastikövningar
för kvinnliga studerande, vilket anslag disponerats för avlönande
av en kvinnlig gymnastiklärare. Detta anslag, varå utgår dyrtidstilllägg
men ej tillfällig löneförbättring, har föreslagits även för budgetåret
1925—1926.

Gymnastikläraren i såväl Uppsala som Lund har en ganska omfattande
undervisningsskyldighet. I Uppsala har ifrågavarande lärare — frånsett tillsynen
över gymnastikinstitutionen m. m. dylikt — att under terminerna undervisa
i gymnastik och fäktkonst sammanlagt minst 12 timmar i veckan.
Den biträdande gymnastiklärarens undervisningsskyldighet omfattar terminligen
minst 6 timmar i veckan. För gymnastikläraren i Lund finnes
ingen instruktion fastställd. Hans tjänstgöring har plägat omfatta 10—12
timmar i veckan. Den kvinnliga gymnastikläraren leder gymnastikövningar
3 timmar i veckan under läsåret.

Löneregleringskommittén åberopar det nära samband, som råder mellan
avlöningen till gymnastiklärarna vid universiteten och de allmänna läroverken,
och, då kommittén ej velat föregripa den utredning rörande de senare
befattningshavarnas avlöning, som för närvarande pågår, hemställer kommittén,
att gymnastiklärarna i Uppsala och Lund ävensom den biträdande
gymnastikläraren i Uppsala tills vidare bibehållas vid nuvarande avlöning
och placeras på övergångsstat.

Kommittén förutsätter härvid, att å det på övergångsstaten upptagna kontanta
avlöningsbeloppet 2,000 kronor till vardera av de båda befattningshavarna
kommer att utgå dyrtidstillägg enligt hittills gällande grunder. För
att bereda möjlighet för en motsvarande anordning beträffande anslagen å
extra stat för gymnastikläraren vid Uppsala universitet föreslår kommittén,
att de båda anslagen å sammanräknat 1,160 kronor skola var för sig uppföras
såsom anslag å extra stat.

Det å extra stat för universitetet i Lund utgående anslaget å 500 kronor
till gymnastikövningar för kvinnliga studerande anser kommittén böra höjas
med 20 procent till 600 kronor.

215

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Vid båda universiteten finnas anslag — i Uppsala 800 kronor och i Lund Ritmästare.

1,000 kronor — till avlöning av ritmästare. Dessa anslag disponeras för
närvarande på särskilt sätt. I Uppsala utgår 300 kronor av anslaget till
avlöning av en amanuens vid universitetets konstmuseum och återstoden
användes till arvode åt en lärare, som skall meddela undervisning i utförande
av ritningar för vetenskapliga ändamål. Beslut härom har senast fattats
vid 1924 års riksdag, sedan med riksdagens medgivande en motsvarande
anordning försöksvis prövats alltsedan år 1911. Tillfällig löneförbättring utgår
ej å detta anslag, men väl dyrtidstillägg.

På grund av beslut av 1922 års riksdag har medgivits, att till 1926 års
utgång arvodet till en ritmästare vid universitetet i Lund må så disponeras>
att 500 kronor utgå till en kurs i de fria konsternas teknik, uttryckssätt och
metoder jämte biträde i vården och konserveringen av konstsamlingarna,

300 kronor utgå till en kurs i reproduktionsmetodernas teori och praktik
samt 200 kronor utgå till en kurs i uppmätning och avbildning av förn
minnen och byggnadsverk, dock att, vad de två senare kurserna beträffade
de finge efter förefallande behov anordnas vare sig vart eller vartannat år’
i senare fallet med användande av den å samma kurser för två år belöpande
delen av anslaget. En i viss mån motsvarande anordning har med
riksdagens medgivande ägt bestånd alltsedan år 1918. Å detta anslag utgår
varken tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén säger sig med hänsyn till rådande förhållanden
ej finna anledning att föreslå ritmästararvodets bibehållande i staten. Kommittén
uttalar dock ett beklagande av att ritundervisningen — vars stora
betydelse för utbildning av lärara med flera ej torde kunna förnekas — så
föga uppmärksammats vid den akademiska undervisningen och uttalar tilllika
önskemålet, att frågan om en lämplig anordning av denna undervis''
ning snarast tages under övervägande.

Enär kommittén föreslår upprättande å extra stat av en amanuensbefattning
vid konstmuseet i Uppsala, behöver enligt kommitténs mening blott
det till en ritlärare utgående arvodet å 500 kronor regleras och torde detsamma
med hänsyn till ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräkning böra
höjas med 20 procent till 600 kronor.

Beträffande Lunds universitet grundar sig kommitténs förslag på de före
år 1923 rådande förhållanden, vilka i viss mån ändrades genom ovannämnda
beslut av 1922 års riksdag, vadan jag saknar anledning dröja vid vad kommittén
härutinnan anfört.

Mot vad kommittén i fråga om universitetens exercitiemästare och till sådana
nu utgående anslag anfört och föreslagit, hava de akademiska myndigheterna
icke nu haft något att erinra.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, utgå nu ifrågavarande Departe
avlöningar och arvoden huvudsakligen till befattningshavare, vilka hava en mentschefen.

216

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

till terminerna förlagd lärarverksamhet och ej äro året om bundna vid tjänstgöring
vid universitetet eller vederbörande institution. I anslutning till vad
jag i annat sammanhang utvecklat, nämligen att det civila avlöningsreglementet
icke bör äga tillämpning å innehavare av befattningar, vilka äga
karaktär av lärartjänster, kan jag ej förorda kommitténs förslag, i vad det
avser en tillämpning av nämnda avlöningsreglemente i förevarande fall.

Vad först angår musikdirektören i Uppsala och kapellmästaren i Lund
torde ingen anledning finnas att ej bibehålla den nuvarande likställigheten
i avlöningshänseende. Den nuvarande avlöningen utgör, såsom jag ovan
erinrat, 4,300 kronor i begynnelselön och 4,800 kronor i slutlön, därvid inräknat
tillfällig löneförbättring. En tillämpning av principen om avlöningens
höjning med ett belopp, motsvarande den med den nya löneregleringen förenade
sänkningen av dyrtidstillägget, skulle giva vid handen i avrundat tal
en begynnelselön av 5,000 kronor och en slutlön av 5,700 kronor. Med
hänsyn till den något förmånligare löneställning, som enligt kommitténs
förslag skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, vill jag tillstyrka
en begynnelseavlöning av 5,000 kronor, därav 3,300 kronor lön och 1,<00
kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg till lönen,
vartdera å 500 kronor. Slutavlöningen skulle alltså uppgå till 6,000 kronor.
Det avdrag å lönen, som musikdirektören i Uppsala skall vidkännas vid
åtnjutandet av boställsrum, synes mig böra bestämmas till 800 kronor.

Gymnastiklärarna vid universiteten äro nu i lönehänseende olika ställda.
I Uppsala uppbär han 3,000 kronor och i Lund 2,500 kronor, i båda fallen
inräknat tillfällig löneförbättring. Kommitténs förslag, att ifrågavarande lärare
skola med bibehållande av nuvarande avlöning placeras å övergångsstat,
därvid dyrtidstillägg skola utgå enligt hittillsvarande grunder, finner
jag mindre tillfredsställande. Det av kommittén åberopade sambandet med
avlöningen till de allmänna läroverkens gymnastiklärare synes mig
icke kunna godtagas såsom ett skäl för en anordning av det utav kommittén
ifrågasatta slaget. De allmänna läroverkens gymnastiklärare hava
utav ålder avlönats och jämväl nu senast föreslagits skola avlönas efter helt
andra grunder än vad som tillämpats i fråga om universitetens gymnastiklärare.
Den pågående utredningen angående omorganisationen av gymnastiska
centralinstitutet torde näppeligen kunna hava något direkt inflytande
på den föreliggande frågan.

Jag vill alltså tillstyrka, att befattningarna uppföras på ordinarie stat. Avlöningen
bör med tillämpning av principen om en höjning, motsvarande
sänkningen av dyrtidstillägget, bestämmas för gymnastikläraren i Uppsala
till 3,600 kronor, därav 2,400 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
och för gymnastikläraren i Lund till 3,000 kronor, därav

2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Till ifrågavarande
löner vill jag, med upptagande av ett av de akademiska myndigheterna
förut framlagt förslag, förorda två ålderstillägg ä 300 kronor efter

217

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

5 och 10 år. Vedanslaget till befattningshavaren i Uppsala bör uppenbarligen
utgå ur staten. Härtill återkommer jag närmare längre fram.

För den biträdande gymnastikläraren i Uppsala, vilken nu åtnjuter sammanlagt
750 kronor, bör å stat uppföras ett arvode av 900 kronor och för
ledaren av gymnastikövningar för kvinnliga studerande i Lund, som nu
uppbär 500 kronor å extra stat, ett arvode av 600 kronor.

Ritmästararvodena böra givetvis omregleras efter nu rådande förhållanden.
Beträffande Uppsala universitet har riksdagen medgivit en anordning, som
innebär, att arvodet å 800 kronor uppdelats med 300 kronor till eu amanuens
vid konstmuseet och med 500 kronor till arvode åt en lärare i utförande
av ritningar för vetenskapliga ändamål. Om amanuensen vid konstmuseet
har jag redan yttrat mig och framlagt förslag. I fråga om det återstående
arvodet å 500 kronor tillstyrker jag kommitténs förslag om dess
höjande till 600 kronor.

Vid Lunds universitet disponeras arvodet till en ritmästare, 1,000 kronor,
till givandet av ovan angivna särskilda kurser. Denna anordning äger visserligen
allenast provisorisk giltighet till utgången av år 1926. Eu motsvarande
disposition av arvodesmedlen har dock ägt rum alltsedan ritmästarbefattningen
i Lund i april 1917 blev ledig, och uppenbarligen står en dylik
anordning numera i bättre överensstämmelse med universitetets intressen och
behov. Ett definitivt fastställande härav synes mig vara att förorda, i synnerhet
om man giver universitetet viss rörelsefrihet inom ramen av vederbörande
anslagspost. Detta synes mig kunna ske, om man i staten uppför
nämnda arvode under rubrik: ledare för kurser i ritning och uppmätning
för vetenskapliga ändamål jämte i andra därmed sammanhängande ämnen.
Den närmare dispositionen av anslaget torde få ankomma på kanslern.

* *

Hittills har jag behandlat avlöningsbelöppen för de befattningar vid universiteten
och karolinska institutet, vilka synas mig böra regleras efter i
stort sett hittillsvarande grunder och där jag icke funnit det civila avlöningsreglementet
böra komma i tillämpning. Jag övergår nu att skärskåda
förhållandena beträffande de kategorier av tjänster, för vilka en anpassning
av nämnda avlöningsreglemente synes mig med ett eller annat undantag
och med vissa jämkningar kunna ifrågasättas, och börjar jag då med befattningshavare
vid universitetsbiblioteken ävensom annan bibliotekspersonal.

8. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets

bibliotek.

Under denna avdelning vill jag endast beröra den egentliga bibliotekspersonalen.
Frågan om avlöningsförhållandena för vaktmästare och kvinnliga
biträden vid universitetsbiblioteken upptager jag i samband med spörsmålen
om lönereglering för dylika befattningshavare i allmänhet.

överbibliotekarierna
vid
universitetsbiblioteken
i
Uppsala och
Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löneregle ringskom mittén.

218 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund hava
av ålder varit i avlöningshänseende likställda med professorerna. Avlöningen
uppgår följaktligen till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter
fem år. Härtill kommer tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor. Överbibliotekarierna
blevo icke delaktiga av det tillfälliga lönetillägg, som utgick
till professorerna för budgetåret 1923—1924, men hava däremot erhållit det
provisoriska lönetillägget för budgetåret 1924—1925. Enligt riksdagens beslut
utgår detta med 420 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet
i Uppsala och med 180 kronor vad angår befattningshavare vid universitetet
i Lund, därest vederbörande äger intill tio sådana tjänstår, som
berättiga till åtnjutande av ålderstillägg, samt med 1,200 kronor, vad angår
befattningshavare vid universitetet i Uppsala och med 1,020 kronor vad angår
befattningshavare vid universitetet i Lund, därest vederbörande äger tio
eller flera dylika tjänstår. Det provisoriska lönetillägget var, såsom jag förut
haft anledning utveckla, så tillmätt, att det av löneregleringskommittén avgivna
förslaget icke därigenom skulle föregripas.

Löneregleringskommittén erinrar till en början, att till kommittén inkommit
eu framställning från kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens
tjänstemannaförening, däri bland annat yrkats, att överbibliotekarierna måtte
placeras i lönegraden A 1. Till stöd härför hade åberopats det förhållandet,
att överbibliotekarierna skulle i förhållande till riksbibliotekarien, som hänförts
till nämnda lönegrad, intaga en sidoordnad och ej underordnad ställning.
Även överbibliotekarierna vore chefer för stora och utomordentligt
betydelsefulla institutioner, vilka liksom kungl. biblioteket under de senaste
decennierna genomgått en storartad utveckling på skilda områden.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka detta förslag,
utan hänför överbibliotekarierna till lönegraden B 20. Till stöd härför yttrar
kommittén:

Förslaget om överbibliotekariernas placering i den lägre verkchef sgraden
(A 1) anser sig kommittén ej kunna tillstyrka. I tekniskt hänseende intaga
visserligen överbibliotekarierna en viss chefsställning, däremot sakna de såväl
administrativt som ekonomiskt en verkchefs befogenheter och ansvar. Så
t. ex. prövas frågor om tjänstledighet och semester åt de underordnade bibliotekstjänstemännen
ej av överbibliotekarien utan i samma ordning, som
gäller för övriga universitetstjänstemän. Statsanslagen till biblioteken förvaltas
av vederbörande universitets räntekamrar. Bokinköpen beslutas i regel
av eu vid vartdera universitetet inrättad s. k. bibliotekskommission, i vilken
respektive överbibliotekarie är ordförande. Endast över en mindre del av
anslaget hava överbibliotekarierna en mera självständig förfoganderätt.

I organisatoriskt hänseende sortera verkcheferna som bekant omedelbart
under Kungl. Maj:t, medan överbibliotekariernas förvaltning står under tillsyn
av det större akademiska konsistoriet.

En uppflyttning av överbibliotekarierna till verkchefsgraden skulle för

219

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

övrigt giva de förra en i jämförelse med universitetsprofessorerna alltför
gynnad, ställning — helst som den vetenskapliga montering, som bereder
kompetens till överbibliotekariebefattning, ej behöver nå den höga nivå, som
kräves för professorskompetens.

Kommittén har av anförda skäl ej funnit den nuvarande placeringen av
överbibliotekariebefattningarna böra rubbas och föreslår därför, att nämnda
befattningar hänföras till lönegraden B 20. Då de skäl, som föranlett kommittén
att beträffande professorerna föreslå deras placering i samma ortsgrupp,
som Stockholm tillhör, icke lära kunna åberopas beträffande överbibliotekarierna,
böra dessa placeras i de ortsgrupper, till vilka Uppsala och
Lund hänföras.

I en vid betänkandet fogad reservation har professor Johansson med instämmande
av professor Björling yrkat, att överbibliotekarie måtte inordnas
i den av honom föreslagna lönegraden B 21 (jfr ovan sid. 39) men med
iakttagande av vederbörlig ortsgruppering.

Detta kommitténs förslag hava de akademiska myndigheterna icke ansett
sig kunna godtaga.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala, vilken anser, att
överbibliotekarie bör erhålla avlöningsförmåner, som i intet avseende understiga
dem, som beviljas universitetsprofessor, anför härom, bland annat:

Tjänstemannaföreningen har i en inlaga påyrkat, att överbibliotekarierna
måtte i likhet med chefen för kungl. biblioteket, riksbibliotekarien,
med vilken de intaga en sidoordnad ställning, uppföras i chefsgraden
A 1. »Aven överbibliotekarierna», framhåller föreningen, »äro chefer
för störa och utomordentligt betydelsefulla institutioner, vilka liksom kungl.
biblioteket under de senaste decennierna genomgått en storartad utveckling
på skilda områden. Vad särskilt beträffar Uppsala universitetsbibliotek, vilket
ju som bekant i fråga om samlingarnas storlek är det främsta i landet och
även genom sin handskriftsamling intar en rangplats bland universitetsbiblioteken
överhuvud taget, kan särskilt erinras om de storartade bytesförbindelser
med utländska institutioner, som upparbetats speciellt under de
trenne sista årtiondena och som numera erhållit en så betydande omfattning,
att biblioteket härutinnan näppeligen överträffas av något universitetsbibliotek
i Europa. Även Lunds universitetsbibliotek har en bytesrörelse av
icke obetydlig omfattning. Om båda universitetsbiblioteken gäller, att de
äro vetenskapliga bibliotek av universell läggning — naturligt nog då de
ha att tillgodose alla vid respektive universitet representerade vetenskaper.
Att också detta ställer betydande krav på deras ledning torde knappast behöva
påpekas.

Det gäller om dessa bibliotek, universitetens största och mest centrala institutioner,
liksom beträffande kungl. biblioteket, att deras betydelse ej blott
för undervisningen och forskningen å de orter, där de äro belägna, utan
för det vetenskapliga arbetet i hela vårt land befinner sig i ständigt fortgående
stegring och ökas avsevärt snart sagt med varje år som går, och
det torde iå anses såsom en lika billig som naturlig fordran, att det beträffande
chefsposterna vid desamma måste göras gällande, att de tillerkännas

Myndigheter
nas yttranden.

220

Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

en tjänsteställning och lönevillkor, som åtminstone något så när motsvara
de därför erforderliga kvalifikationerna och det därmed förbundna tjänsteansvaret.
Att detta endast kan ske därigenom, att de hänföras till den för
»tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning» avsedda avdelningen
A, synes ligga i öppen dag. Ävenså torde det utan överdrift kunna påstås,
att universitetsbiblioteken beträffande verksamhetens omfattning och liknande
gott kunna uthärda en jämförelse med de ämbetsverk, vilkas chefer placerats
i graden A 1. Ehuru antalet fast anställda tjänstemän naturligtvis icke
ensamt utgör någon avgörande mätare på omfattningen och betydelsen av
vederbörande verks eller institutions arbetsuppgifter, kan måhända erinras
om att å universitetsbibliotekens ordinarie stat äro uppförda 11, respektive
8 befattningar av högre grad (utom cheferna), vartill kommer, att amanuenser
med fast arvode vid biblioteken (respektive 6 och 4) intaga en helt
annan ställning till institutionen än de likabenämnda tjänstemännen i departement
och ämbetsverk. Motsvarande siffror äro: för Sveriges geologiska
undersökning 11, för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt 10, för myntoch
justerings verket 6, för nationalmuseum 4, för vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien 3. Alltså endast ett av samtliga de ämbetsverk, vilkas
chefer jämte riksbibliotekarien äro förda till lönegraden A 1, har så stor
ordinarie tjänstemannastab som Uppsala universitetsbibliotek, och blott två
av desamma övergå Lunds universitetsbibliotek».

Kommittén har måst medgiva, att överbibliotekarierna »i tekniskt hänseende
intaga---en viss chefsställning», vilket också torde vara ett

så oförnekligt faktum, att den försiktiga formulering kommittén använder
knappast torde vara behövlig. Kommittén har emellertid sökt förringa betydelsen
av detta förhållande genom att ur universitetsstatuterna och biblioteksreglementet
framdraga en del bestämmelser, som skulle ådagalägga, att
överbibliotekariens administrativa befogenheter äro starkt kringskurna och
hans tjänsteansvar väsentligen mindre än riksbibliotekariens. Sålunda framhåller
kommittén, att frågor om tjänstledighet och semester åt de underordnade
bibliotekstjänstemännen ej prövas av överbibliotekarien utan i samma
ordning, som gäller för övriga universitetstjänstemän. I fråga om längre
tjänstledigheter "ha riksbibliotekarien och överbibliotekarien alldeles samma
funktioner, i det båda äga att tillstyrka respektive avstyrka framställningar
i ärendet, föreslå innehavare av förordnande och avlöningsvillkor; själva
ledigheten m. m. beviljas för kungl. bibliotekets tjänstemän av Kungl. Maj:t,
för universitetsbibliotekets av kansler. Ledigheter för kortare tid samt för
lägre befattningshavare avgöras dock vid kungl. biblioteket av riksbibliotekarien
ensam, här i vissa fall av kanslern, i andra av mindre konsistoriet
eller rektor efter förslag av överbibliotekarien. Vad semester åt den vid universitetsbiblioteket
anställda personalen angår, har överbibliotekarien faktiskt
eller såsom förhållandena under årens lopp utvecklat sig att besluta om
denna, fullständigt på samma sätt som riksbibliotekarien angående sin personal.
Till akademiska myndigheterna göres anmälan blott när överbibliotekarien
uttager semester, liksom riksbibliotekarien anmäler sin semester hos
chefen för ecklesiastikdepartementet.

Vidare framhåller kommittén, att »statsanslagen till biblioteken förvaltas
av vederbörande universitets räntekamrar». Detta är förhållandet, men på
samma sätt förvaltas ju kungl. bibliotekets statsanslag av statskontoret. Där
uttager kungl. biblioteket sina förskott, som sedan redovisas till riksräkenskapsverket.
Här uttagas förskott i räntekammaren, dit också redovisning

Kung], Maj:ts proposition Nr 115. 221

sker, varefter räkenskaperna gå till riksräkonskapsverket. Alla utbetalningar
från materialanslagen utom för uppvärmning och belysning ske vid bibliotek
och den detaljerade bokföringen är ävenså förlagd dit, både den som
med t öl jer redovisningarna och den som erfordras för att klarlägga bibliotekets
ekonomiska ställning i olika avseenden. Skillnaden mellan^överbibliotekariens
och riksbibliotekariens åligganden och ansvar i detta avseende är
sålunda i realiteten mycket ringa. Som ytterligare en åtskillnad från riksbibliotekarien
framhålla kommitterade, att »bokinköpen beslutas i re^el av
eu vid vartdera universitetet inrättad s. k. bibliotekskommission, i vilken
respektive överbibliotekarie är ordförande. Endast över en mindre del av
anslaget hava överbibliotekarierna en mera självständig förfoganderätt» Då
det emellertid ovedersägligen åligger överbibliotekarien att ansvara för samlingarnas
jämna och allsidiga tillväxt och tillgodoseende och ensamt biblioteksledningen
kan överblicka förhållandet mellan anskaffningsbehov och härför
disponibla medel, är det helt naturligt, att överbibliotekarien i själva
verket äger och måste äga. en betydligt större rörelsefrihet än som framgår
av kommitténs framställning. Härtill ge för övrigt även reglementets bestämmelser
möjlighet, i det överbibliotekarien äger rätt att i samråd med
en kommissionsledamot företaga inköp mellan sammanträdena, eu utväg
som naturligtvis i stor utsträckning måste anlitas. Bibliotekskommissionen
bhr på den grund i många . fall mera en godkännande och bekräftande
myndighet. ^Och^ ^tt överbibliotekarien i de flesta fall äger ett avgörande
inflytande på frågan om inköpen är lika obestridligt som naturligt. Icke
heller i detta avseende förefinnes alltså i förhållande till riksbibliotekarien
någon skiljaktighet av betydelse.

Da härtill kommer, att Uppsala universitetsbibliotek är landets största bibliotek,
vidare med universell läggning och med en betydelsefull och omfattande
verksamhetsgren, bytesrörelsen, som saknar motsvarighet i kungl.
biblioteket, torde det icke med fog kunna göras gällande, att överbibliotekariens
arbetsbörda och tjänsteansvar stå riksbibliotekariens efter. Och
under sådana förhållanden kan det absolut icke anses med rättvisa och billighet
överensstämmande att lata överbibliotekarien i lönehänseende stanna
icke mindre än 3,000 kronor under riksbibliotekarien.

Att överbibliotekarien äger berättigade krav på uppflyttning i chefsgraden
A 1 torde vara oförnekligt, och kommittén har icke lyckats att bevisa motsatsen.
Men om lian, som kommittén befarar, genom en uppflyttning till
denna glad skulle erhålla en i jämförelse med universitetsprofessorerna alltför
gynnad ställning, så borde han väl icke rimligen sättas under professorerna.
Om det som skäl för professorernas förflyttning till G-ort kan
anföras,. att de i annat fall skulle bli ogynnsammare ställda än sina koller
vid fackhögskolorna i Stockholm, så borde väl det faktum, att den
bibliotekschefsbefattning i huvudstaden, som erbjuder den största överensstämmelsen
med överbibliotekarietjänsten, är uppförd i chefsgraden A 1
med eu 3,000 kronor högre avlöning, kunna anses motivera — allra
6n motsvarande förskjutning till G-klass för överbibliotekariens
del. Och om kommittén icke velat erkänna överbibliotekariens befogade
klav på att närmast bli jämställd med riksbibliotekarien, varför har icke
kommittén sökt jämförelse på annat håll? Tjänstemannaföreningen har
ii överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket, ehuru detta icke

alls beröres i kommitténs betänkande. »Då universitetsbiblioteken», framhåller
föreningen, »äro institutioner med samlingar av mångdubbelt om -

222 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

fång (Uppsala-biblioteket torde vara ungefär tio gånger så stort som riksdags-biblioteket),
med likaledes flerdubbel personal och en förklarligt nog
på alla områden vida mer omfattande, mångsidig och komplicerad verksamhet,
torde det i betraktande av den arbetsbörda, de krävande uppgifter
och det betydligt drygare tjänsteansvar, som påvila cheferna för dessa bibliotek,
ovillkorligen böra anses som en mycket billig begäran, att de måtte
ställas åtminstone ett steg högre å löneskalan.» Men kommittén har tydligen
icke ens ansett denna jämförelse ägnad att motivera ett avsteg från ortsgrupperingen
för överbibliotekariernas del. Genom ett bifall till kommitténs
förslag skulle ju den jämställighet i lönevillkor, som av ålder rått mellan
överbibliotekarierna och professorerna, faktiskt komma att brytas. Visserligen
synas såväl kommittémajoriteten som reservanten professor Johansson
mena, att så icke skulle bli förhållandet. Men för en och var som icke är
fången i systemtvång torde det stå klart, att det för överbibliotekarierna i
Uppsala och Lund måste vara en skäligen klen tröst att veta sig vara formellt
räknade till samma lönegrad som professorerna, men i realiteten se
sina årslöner stanna på ett plan, som ligger 480, respektive 720 kronor
lägre än professorslönen.

Med stöd av vad jag här framhållit, får jag vördsamt hemställa, att konsistoriet
måtte påyrka, att överbibliotekarien må erhålla löneförmåner som
realiter i intet avseende understiga vad som kommer att föreslås beträffande
universitetsprofessorerna.

Den av överbibliotekarien hävdade uppfattningen delas också av det större
akademiska konsistoriet i Uppsala, som anför följande:

Vad angår överbibliotekariens avlöning söker kommittén genom hänvisning
till vissa administrativa befogenheter och visst ansvar, som riksbibliotekarien
äger men överbibliotekarien saknar, ådagalägga, att den senare icke
rätteligen bör placeras i chefsgraden A 1, såsom skett med den förre, utan

i en lägre lönegrad. _ .

De hithörande funktioner kommittén avser äro i allt väsentligt av rent
formell art. Att överbibliotekarien icke prövar frågor om tjänstledighet och
semester för honom underordnade tjänstemän, att statsanslagen till biblioteket
utbetalas av universitetets räntekammare, under det att anslaget till
kungl. biblioteket utbetalas av statskontoret, att överbibliotekarien vid bestämmandet
av bokinköp vid sin sida har en kommission av^ professorer,
under det att riksbibliotekarien avgör sådana frågor i samråd med sina
tjänstemän m. m. är allt omständigheter, som på sin höjd i mycket ringa
mån äro ägnade att minska överbibliotekariens ledaransvar för sin institution.
Den omständigheten slutligen, att kungl. biblioteket icke lämpligen
kunnat underordnas någon annan styrelse än ecklesiastikdepartementet direkt,
under det att överbibliotekarien såsom chef för universitetets största och
viktigaste institution sorterar under universitetsmyndigheterna kan icke heller
i någon mån minska den faktiska betydelsen och ansvarsbördan av hans
ämbetsmannauppgifter. Vill man — såsom konsistoriet håller före rätteligen
böra ske — se till sak och icke uteslutande fästa sig vid yttre och delvis
rent tillfällig form, synes det icke kunna bestridas, att överbibliotekariens
post i fråga om ämbetsmannaansvar och betydelsen av därmed förenade
chefsställning mer än väl kan mäta sig med riksbibliotekariens. Konsistoriet
vill endast erinra om att Uppsala universitets bibliotek är dess utan
jämförelse betydelsefullaste institution, att det är ett universalbibliotek, som

hungl. Maj:ts proposition Nr /15. 223

bär alt tillhandahålla alla grenar av den vetenskapliga litteraturen, under
det att kungl. biblioteket i fråga om den utländska litteraturen kan bortse
tran sa viktiga områden som medicin, matematik och naturvetenskapens alla
grenar, från oificiell statistik in. m., att Uppsalabiblioteket är landets största
icke blott i fråga om det faktiska bokförrådet utan även i fråga om dess
representativitet för olika tidsåldrar såsom beträffande medeltidens handskrifter,
1400-talets inkunabler samt stora områden av 1500-, 1600- och 1700-talens litteratur. Det må också erinras om att universitetet genom sitt bibliotek
står i en vittomfattande bytesförbindelse med vetenskapliga institutioner
och lärda samfund över hela världen. Vad slutligen den personal angår,
som överbibliotekarien har under sig, är denna i antal väsentligen lika med
:F^.''.•bhötekets, och endast ett av de ämbetsverk, vilkas chefer jämte
riksbibliotekarien äro uppförda i lönegraden A 1, har så stor ordinarie ämbetsmannastab
som Uppsala universitetsbibliotek. Dessa faktiska förhallanden
göra biblioteket till en institution, vars ledning är mera maktpåliggande
och mer ansvarsfull än någon annan motsvarande institutions i riket. Också
ha statsmyndigheterna sedan länge på hemställan från universitetet jämställt
bibliotekets chef i löneavseende med universitetsprofessor, i trots av att kraven
på honom i fråga om vetenskapliga kvalifikationer äro betydligt mindre
Konsistoriet vill sålunda yrka, att överbibliotekarien må bibehållas i sin
hävdvunna rätt att i löneavseende jämställas med professor och i varje fall
icke placeras under lönegraden Al.

I . fråga om överbibliotekariernas ställning har överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund, vilken föreslår, att överbibliotekarie hänföres till
lönegraden A 1, i sitt yttrande till en början kritiserat kommitténs motivering
ur huvudsakligen samma synpunkter, som gjorts gällande av det
större akademiska konsistoriet i Uppsala och därefter anfört följande:

.Vad förhållandet mellan kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken beträffar,
är att märka att kungl. biblioteket i jämförelse med dessa intager,
utom vad den svenska litteraturen beträffar, snarast en mellanställning mellan
umversalbibliotek och specialbibliotek, i det att det helt avhåller sig från
inköp på bland annat så stora och viktiga områden som de naturvetenskapliga,
matematiska pell medicinska, medan universitetsbiblioteken äro universalbibhotek,
som till och med måste anskaffa litteratur på sådana för kungl.
biblioteket reglementsenligt _ undantagna litteraturområden som numismatik
agrikultur, teknologi och krigsvetenskap.

Om t. ex., när karolinska institutet grundades, i stället ett fullständigt
statsum versi tet hade upprättats i huvudstaden, så hade det varit en naturlig
åtgärd att aptera kungl. biblioteket till detta universitets bibliotek genom
att vidga dess intressesfär och inordna det i universitetsorganisationen. Universitetsbiblioteken
i Kristiania och Hälsingfors intaga eu sådan ställning.
Den betydande utökning av bibliotekets uppgifter, som härav skulle följt,
borde enligt de av kommitterade framlagda synpunkterna för chefen medfört
nedflottning till en lägre löneklass.

Kommittén har uppfört överbibliotekarierna för universitetsbiblioteken i
lönegraden B 20 och torde därvid ha utgått ifrån att den i denna lönegrad
uppförde riksdagsbibliotekschefen vore att lämpligen jämställa med universitetsbibliotekens
chefer. Då kommittén möjligen förletts av ett en smula
oklart yttrande av s. k. sakkunniga, vilket anföres i Kungl. Maj:ts propo -

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

sition nr 314 till riksdagen 1918 och som tycks vara avsett att bibringa
den föreställningen, att riksdagsbiblioteket vore jämbördigt med de båda
universitetsbiblioteken, skall jag anföra detta yttrande och därtill foga några
upplysningar. Yttrandet lyder: »Den nya biblioteksinstitutionen, som skall

hava" till uppgift att betjäna riksdag och förvaltning och i denna ställning
lär komma att framstå som vårt lands förnämsta statsvetenskapliga bibliotek,
torde för statslivet få eu betydelse, jämförlig med den våra Övriga stora
statsbibliotek: Kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken hava inom sina
områden.»

Det torde vara tämligen allmänt bekant att vårt land äger tre störa statsbibliotek:
kungl. biblioteket, Uppsala universitetsbibliotek och Lunds universitetsbibliotek,
och det är också allmänt erkänt, att dessa tre bibliotek bilda
en klass för sig och räknas som sinsemellan på det hela jambordiga, aven
om det sistnämnda i ett och annat avseende står efter de båda andra Ltt
stort steg skiljer dessa bibliotek från de statliga vetenskapliga specialbiblioteken
Kommittén, som haft blicken så öppen för de obetydliga formella
olikheterna mellan cheferna för universitetsbiblioteken å ena sidan och cheten
för kungl biblioteket å andra och funnit dessa i lönehänseende böra markeras
genom en skillnad av till att börja med för Lund 3,240 kronor —
1909 års lönereglering fastställde, frånsett det för Stockholm utgående ortstillägget,
en skillnad av 100 kronor mellan riksbibliotekariens lön och överbibliotekariens
lön efter fem års tjänst — har däremot icke alls lagt marke
till den ofantliga skillnaden mellan den arbets- och ansvarsbörda som vilar
på cheferna för universitetsbiblioteken, och den, som det till ett^ litet latal
ämnen begränsande riksdagsbibliotekets överbibliotekarie har pa sin lott.
‘Kommittén har funnit lämpligt uppföra universitetsbibliotekens chefer i
samma löneklass som riksdagsbibliotekets, men ej nog härmed: da kommittén
funnit att det »mellan universiteten och flertalet fackhögskolor» ej rader
»någon fullständig jämbördighet» och på denna grund tillerkänner umversitetsprofessorerna
G:ortsplacering, så förklarar den med eu viss myc e
berättigad tvekan rörande premissen, men utan tvekan rörande konklusionen.
»Då de skäl, som föranlett kommittén att beträffande professorerna föreslå
deras placering i samma ortsgrupp, som Stockholm tillhör, icke lära kunna
åberopas beträffande överbibliotekarierna, bör såsom förut nämnts dessa
placeras i de ortsgrupper, till vilka Uppsala och Lund hänföras.» De
stora universitets- och nationalbibliotekens chefer böra således ha en avlöning
som med 480, respektive 720 kronor, understiger chefens tor riksdagsbiblioteket! S

7 i stadgar för riksdagsbiblioteket ånger detta biblioteks område pa
följande sätt: »Riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta arbeten i rattsoch
statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap.» f
den för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogen ar
denna grupp av vetenskaper upptagen under huvudavdelningen nr 22. Riksdagsbibliotekets
förvärv äro där markerade med R. Lunds universitetsbiblioteks
med L Undersöker man i den senast utgivna årgången av Accessionskatalogen
— den för 1920 — antalet arbeten tillhörande facket 22, som förvärvats
eller ägas av ettdera av dessa bibliotek utan att ha förvärvats av
det andra, så visar det sig att L där står för 53 tidskrifter, som R saknar,
R blott för 20, som L saknar; motsvarande tal för av institutioner och sällskap
utgivna publikationer äro L: 33, R: 19, för andra verk ehuru den
franska, tyska och schweiziska disputationslitteraturen, över vilken tryckta

Kungl. Maj:Is proposition Nr 115.

225

årsförteckningar regelbunclot utkomma, endast till eu ringa del upptages i
accessionskatalogeu, L: 234, R: 107. Frånsett utländskt parlamentariskt tryck
som naturligtvis är en för riksdagsbiblioteket egendomlig specialitet är således
Lunds universitetsbiblioteks förvärv av utländsk litteratur inom riksdagsbibliotekets
eget område detta biblioteks mycket väsentligt överlägset.
Härtill kommer nu att universitetsbibliotekets förvärv av hithörande svensk
litteratur givetvis är mångdubbelt större än riksdagsbibliotekets; jag behöver
endast erinra om de väldiga årligen inströmmande massorna av tryck, belysande
arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, bankväsendet o. s. v. Härmed
tror jag mig ha klargjort, att Lunds universitetsbibliotek — och detta galler
naturligtvis även Uppsalabiblioteket — i sig innesluter ett statsvetenskapligt
bibliotek, som icke står efter riksdagsbiblioteket utom vad angår utländskt
parlamentariskt tryck. Detta innebär ingenting nedsättande för det senare
vilket utan tvivel är ett väl skött, för statslivets krav tillrättalagt bibliotek’
som på ett fullt tillfredsställande sätt betjänar riksdag och förvaltning, men
det praktiska statslivets behov av litteratur kan aldrig nå samma proportioner
som den vetenskapliga forskningens.

Lunds universitetsbibliotek innesluter emellertid icke blott ett betydande
statsvetenskapligt bibliotek, det innesluter i sig också ett medicinskt bibliotek
av ännu större dimensioner, som kan ställas vid sidan av karolinska institutets,
ett naturvetenskapligt bibliotek, som kan nämnas på samma gång
som vetenskapsakademiens, ehuru avgjort mindre än detta. Såväl den&filologiska
samlingen som den historiska äro, vad det utländska beståndet
betraffar, väl så omfattande som den juridiskt-statsvetenskapliga, och
den teologiska är knappast mindre. Korteligen, av accessionskatalogens 33
större och mindre huvudavdelningar är det endast 7 som universitetsbiblioteket
icke behöver sträva att föröka i något så när samma skala som den
juridiskt statsvetenskapliga. Universitetsbiblioteken kunna således betraktas
som komplex av smärre bibliotek, varibland åtskilliga vart för sig ungefär
jämbördiga med riksdagsbiblioteket. Det borde vara svårt att undgå att
förstå, att ledningen av ett sådant komplex, helst härtill ytterligare komma
de särskilda problem, som handskriftsavdelningarnas mångskiftande innehåll
och svenska avdelningens berg av tidningar och oerhört växande massor
av småtryck ställa, måste erbjuda långt större svårigheter och i alla avseenden
vara vida mera krävande än ledningen av ett mångdubbelt mindre
specialbibliotek med blott en liten grupp besläktade ämnen.

Hur krävande i själva verket överbibliotekariebefattningen vid universitetsbiblioteken^
är, kan man finna därav, att t. ex. en person med så sällsport
arbetsförmåga som f. d. universitetsbibliotekarien Annerstedt under sin chefstid
(1883—1904) måste så gott som helt nedlägga sitt vetenskapliga författarskap
(jfr. Sv. biogr. lexikon 2. sid. 51 följ.). 1877 utkom det första bandet
av hans stora verk Uppsala universitets historia. De följande fyra banden
utkommo 1908—1914. Likarlat har förhållandet varit t. ex. med f. d överbibliotekarien
af Petersens (chefstid 1900—1918), som vid sekelskiftet åtagit
sig utgivningen av en isländsk text, men först 1919 såg sig i stånd att
börja publiceringen av den.

Då det alltså måste anses som en svår orättvisa att i lönehänseende jämställa
riksdagsöverbibliotekarien med universitetsbibliotekarierna, och rättvisan
således kräver att universitetsbibliotekens chefer tillerkännas en högre
lönegrad än riksdagsbibliotekets chef, då vidare kung!, biblioteket och universitetsbiblioteken
— dessa tre och endast de — tillhöra det svenska statsBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr 115.) 15

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

biblioteksväsendets högsta klass, och endast formalistiska skäl kunna framföras
för universitetsbibliotekschefernas placering lägre än kungl. bibliotekets
chef, så får jag med hänvisning till förhållandena i Danmark och Norge
yrka, att överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken måtte placeras i lönegraden
A 1, vilken även därigenom att den innefattar blott en åldersklass
lämpar sig bäst för en befattning, som att döma av de 5 fallen från detta
århundrade i regel uppnås först vid en ålder av i medeltal inemot 56 år.

Det större akademiska konsistoriet i Lund säger sig icke kunna finna,
att kommittén framlagt övertygande skäl, varför den vid universiteten nu
gällande ordning skulle frångås, enligt vilken överbibliotekarierna äro i löneavseende
likställda med professorerna.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 20 december 1924 hava
överbibliotekarierna i Uppsala och Lund yttermera betonat önskvärdheten
av ett bibehållande av likställigheten i lönehänseende med universitetsprofessorerna.

Departe- Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava från bibliotekshåll
mentschefen. yrkanden gjorts om ett jämställande i avlöningshänseende av överbibliotekarierna
vid universitetsbiblioteken med riksbibliotekarien.

Jag är emellertid icke böjd att förorda en dylik lösning av överbibliotekariernas
lönefråga. Som nämnts är överbibliotekarie nu i lönehänseende
fullt likställd med universitetsprofessor, ett förhållande, som yttermera vann
bekräftelse, då överbibliotekarierna men ej akademiräntmästarna blevo delaktiga
av det närmast för professorerna avsedda provisoriska lönetillägget
för budgetåret 1924—1925. Kommitténs förslag innebär en anordning, som
i viss mån formellt ställer överbibliotekarie lika med professor men var
igenom dock den förre skulle faktiskt stå i lönehänseende tillbaka för den
senare. Jag kan ej finna, att kommittén anfört övertygande skäl för brytande
av den urgamla likställigheten mellan överbibliotekarie och professor.
Den omständigheten, att kraven på överbibliotekarierna ifråga om vetenskapliga
kvalifikationer äro mindre än beträffande professorerna, uppväges
av den maktpåliggande och ansvarsfulla ställning, en överbibliotekarie intager
såsom chef för universitetets utan gensägelse betydelsefullaste institution.
På universitetsbibliotekets förvaltning och skötsel beror till en väsentlig grad
den jämna gången av det vetenskapliga arbetet vid universiteten. Känt är,
hurusom man på överbibliotekarien ställer stora krav i avseende å kännedom
om biblioteksförhållanden såväl inom som utom landet ävensom beträffande
en grundlig insikt om den vetenskapliga litteraturens ställning och
utveckling. Jag har icke ansett, att det förefinnes tillräcklig anledning att
avvika från den inom universitetsorganisationen sedan århundraden utbildade
traditionen i fråga om överbibliotekaries ställning i förhållande till
professor.

Jag är följaktligen av den bestämda uppfattningen, att överbibliotekarierna
böra även framdeles i lönehänseende likställas med professorerna. Lönen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 221

bör alltså bestämmas till 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000
kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till ålderstillägg av 1,000 kronor.
Detta innebär visserligen en avvikelse från principen om det civila avlöningsleglementets
tillämpning a bibliotekspersonalen, men, såsom jag ovan anfört,
anser jag sakliga skäl finnas härför, och tekniskt sett torde saken utan större
svårighet kunna ordnas. Till sistnämnda fråga återkommer jag längre fram.

Avlöningsförhållandena för1 förste och andre bibliotekarier vid universitetsbiblioteken
blevo reglerade vid 1909 års riksdag samtidigt med "då genomförd
lönereglering för kungl. bibliotekets personal, och hade den då nyligen
för statskontoret godkända lönestaten tjänat som förebild.

k örste bibliotekarierna (förut vicebibliotekarierna) vid universitetsbiblioteken
inordnades då, i likhet med motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket,
i den s. k. andra normalgraden med lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar
1,800 kronor och två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter
5, respektive 10 års tjänstgöring. Slutlönen uppgick således till 6,400 kronor.
Det kan anmärkas, att den vedertagna principen om ortstillägg åt
befattningshavare i Stockholm föranledde, att förste bibliotekarierna vid
kungl. biblioteket uppburo ett ortstillägg på 400 kronor. Utöver löneförmånerna
enligt stat hava förste bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken
uppburit tillfällig löneförbättring med 900 kronor (600 kronor lön och 300
kronor tjänstgöringspenningar).

De dittillsvarande amanuensbefattningarna vid universitetsbiblioteken placerades
vid 1909 års lönereglering i den s. k. första normalgraden. Lönen
bestämdes således till 2,200 kronor, tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor,
ålderstilläggen, tre till antalet, sattes vart och ett till 500 kronor. Slutlönen
utgjorde alltså 5,200 kronor. Dessa befattningshavare fingo titeln »andre
bibliotekarie». Även för deras del rådde — så när som på ett ortstillägg
å 300 kronor likställighet i fråga om avlöningen med motsvarande tjänstemän
vid kungl. biblioteket. Den tillfälliga löneförbättringen för andre bibliotekarierna
vid universitetsbiblioteken har uppgått till 850 kronor (550 kronor
lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

_ Löneregleringskommitten erinrar till en början om den till kommittén ingivna
fiamställningen från kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens
tjänstemannaförening, däri yrkats, att förste bibliotekarierna och andre bibliotekarierna
måtte placeras i respektive lönegrader B 18 och B 15.

Förste bibliotekariernas uppflyttning till lönegraden B 18 hade av föreningen
motiverats med dessa befattningshavares ställning såsom avdelningsföreståndare.
Det hade påpekats, att 1902 års löneregleringskommitté i förslaget till
reglering av de centrala verkens avlöningsförhållanden inordnat intendentsbefattmngarna
vid nationalmuseum och antikvariebefattningarna vid vitterhets-;
h)storie- och antikvitetsakademien i lönegraden B 16 och till motivering
arföl- åberopat »de krav, som böra ställas på dessa befattningshavare såsom

Förste
och andre
bibliotekarier
vid universitetsbiblioteken

i Uppsala och
Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löne reglerings kommittén.

Myndig heternas yttranden.

228 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

föreståndare för avdelningar inom respektive institutioner». . Föreningen
hade ock jämfört förste bibliotekariebefattningarna med lektorstjänsterna vid
de allmänna läroverken och därvid uttalat önskemålet, att biblioteken måtte
jämväl i jämförelse med denna tjänstegrad kunna erbjuda sina befattningshavare
lönevillkor, som åtminstone fullt ut motsvarade dem, som erhållas
vid läroverken.

Vad angår andrebibliotekarierna hade deras uppflyttning till lönegraden
B 15 påyrkats med hänsyn till de höga kompetenskrav, som ställas på dessa
befattningshavare (filosofie licentiatexamen eller kandidatexamen i två fakulteter),
och de dåliga befordriugsutsikter, Som rådde på biblioteksbanan.

För egen del hänför kommittén förste bibliotekarierna till lönegraden B 16
och andre bibliotekarierna till lönegraden B 13 samt anför till stöd härför:

Det ligger onekligen närmast till hands att placera universitetsbibliotekens
förste bibliotekarier i samma lönegrad, B 15, som vid 1921 års lönereglering
valts för motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket. Den
uppflyttning till lönegraden B 18, som från bibliotekshåll påyrkats, torde i
varje fall vara utesluten redan av det skäl, att därigenom avståndet i löneskalan
mellan överbibliotekarie- och förste bibliotekariebefattningarna skulle
bliva alltför ringa.

Däremot synes kommittén — särskilt om avseende fästes vid förste bibliotekariernas
ställning såsom avdelningschefer eu placering av dem i 16.e
lönegraden vara rättvist avvägd. Härvid har ock beaktats det förhållandet,
att förste bibliotekarierna — i motsats till vad fallet är t. ex. med förste
arkivarier vid riksarkivet — sakna befordringsmöjlighet till tredjegradstjänst,
frånsett befordran till överbibliotekarie. Av hänsyn härtill torde det ej heller
-vara lämpligt att ställa förste bibliotekarierna sämre än laboratorerna, vilka
sistnämnda hänförts till lönegraden B 16.

Skulle vad kommittén här föreslagit vinna bifall, böra kungl. bibliotekets
förste bibliotekarier uppflyttas till samma lönegrad.

Andre bibliotekarierna vid kungl. biblioteket hava liksom övriga förstagradstjänstemän
hänförts till lönegraden B 13. Vad som från bibliotekstjänstemännens
sida anförts beträffande dessa befattningshavare har ej övertygat
kommittén om det rättvisa i en högre placering. Kommittén föreslår
därför, att jämväl andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken sättas
i lönegraden B 13.

Beträffande ifrågavarande bibliotekarietjänster föreslår överbibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Uppsala, att de måtte hänföras till resp. lönegrader
B 17 och B 14 samt att dessa befattningshavare under alla förhållanden
med hänsyn till möjligheten av eu tillfredsställande rekrytering må
erhålla löneförmåner icke understigande dem, som kunna komma att beviljas
för lektorer, resp. adjunkter vid de allmänna läroverken.

Överbibliotekariens förslag har vunnit understöd av det större akademiska
konsistoriet i Uppsala.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund anser, att förste och
andre bibliotekarierna böra hänföras till respektive lönegrad B 18 och B 15 eller
(på grund av den strängare tjänstgöringsskyldigheten) något högre på löne -

229

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

skalan än resp. lektorer och adjunkter vid allmänna läroverken efter ny
reglering samt betonar särskilt nödvändigheten av att andre bibliotekarierna
placeras i eu högre lönegrad än B 13.

De av överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken framförda synpunkterna
ifråga om förste och andre bibliotekariernas placering i lönehänseende
hava ytterligare framhållits i eu av dem till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse
av den 20 december 1924.

Under de senare åren hava upprepade framställningar till Kungl. Maj:t
inkommit angående förstärkning av universitetsbibliotekens arbetskrafter.
Dessa hava på grund av det ekonomiska läget endast i ytterst obetydlig utsträckning
rönt beaktande. 1920 års riksdag beviljade på Kungl. Maj:ts
förslag ett anslag å extra stat på 3,600 kronor till avlöning av eu extra
bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Uppsala. Hans arvode beräknades till
samma belopp som andre bibliotekariernas begynnelseavlöning med avdrag
för pensionsavgift. Beträffande denne har löneregleringskommittén föreslagit,
att hans arvode må utgå med belopp motsvarande avlöningen i löneklassen
närmast under den befattningshavaren skulle tillhört, om han varit ordinarie
innehavare av tjänst i lönegraden B 13.

I en i april 1923 till Kungl. Maj:t ingiven framställning hava samtliga
amanuenser vid universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund hemställt om
åtgärders vidtagande för inrättande vid Uppsala universitetsbibliotek av fyra
nya andre bibliotekariebefattningar och vid Lunds universitetsbibliotek av två
nya sådana befattningar mot indragning vid respektive bibliotek av motsvarande
antal fasta amanuensarvoden. Denna framställning tillstyrktes av
överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala, vilken samtidigt upptog
enahanda yrkande bland sina riksdagspetita. Det större konsistoriet i
Uppsala hemställde i första rummet om uppförande å ordinarie stat av
ovannämnda extra bibliotekariebefattning samt därefter om nyinrättande av
tre andre bibliotekarietjänster mot indragning av tre amanuensarvoden. Beträffande
universitetsbiblioteket i Lund tillstyrkte överbibliotekarien därstädes
framställningen på så sätt, att två nya bibliotekariebefattningar, en förste
och en andre bibliotekarietjänst förordas, dock utan indragning av några
amanuensarvoden. Det större konsistoriets förslag utföll ock i enlighet
härmed. I skrivelse den 13 oktober 1923 hemställde kanslern, att Kungl.
Maj:t vid uppgörande av förslag till lönereglering för universitetens lärare
och tjänstemän matte taga vederbörlig hänsyn till de gjorda framställningarna
rörande universitetsbibliotekens stater. I eu till Kungl. Maj:t ingiven
skrivelse av den 9 december 1924 hava amanuenserna vid universitetsbiblioteket
i Uppsala yttermera motiverat den nyssberörda framställningen
om förändring av vissa amanuensbefattningar till andre bibliotekarietjänster.

I samband med äskanden, avsedda att föreläggas 1925 års riksdag, har

Till Kungl.
Maj:t ingivna
framställningar
angående
nya bibliotekarietjänster.

230 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

det större akademiska konsistoriet i Uppsala beträffande universitetsbibliotekets
personal upptagit yrkande av enahanda beskaffenhet som nyss nämnts,
och i skrivelse den 11 augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om
avlåtande av proposition till riksdagen i överensstämmelse härmed. Någon
framställning rörande personalförhållandena vid universitetsbiblioteket i
Lund har icke gjorts i samband med universitetets senast inkomna riksdagspetita.

Depaite- Innan den senaste löneregleringen kom till stånd för kungl. bibliotekets
mentschefen. pergonal, Yoro förgte och an(]re bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i

avlöningshänseende likställda med motsvarande befattningshavare vid kungl.
biblioteket. Denna jämställdhet, som sedan länge varit rådande och som
synes mig sakligt grundad, anser jag nu böra vidmakthållas. I de över
kommittéförslaget avgivna yttrandena hava anförts vissa jämförelser med de
allmänna läroverkens lärare och med vissa lärarkategorier vid universiteten.
Dylika paralleller kan jag ej finna tillräckligt motiverade, då det är fråga
om helt olika tjänstgöringsförhållanden och i vissa fall jämväl olika kvalifikationsgrunder
och kompetensvillkor.

Förste bibliotekarierna vid kungl. biblioteket hava i samband med förslag
om löneförbättring för vissa tjänster av den förutvarande s. k. andra normalgraden
blivit föreslagna att hänföras till lönegraden B 26 (jfr statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln).
Jag föreslår alltså lika med kommittén, att förste bibliotekarie vid universitetsbiblioteken
hänföres till lönegraden B 26 och andre bibliotekarie vid
universitetsbiblioteken till samma lönegrad som andre bibliotekarie vid kungl.
biblioteket eller alltså lönegraden B 21.

Vad angår de framställda äskandena om inrättande av nya ordinarie tjänster
vid universitetsbiblioteken, vill jag ingalunda underkänna det föreliggande
behovet i förevarande avseende. Särskilt framträder detta ifråga
om vårt största bibliotek, universitetsbiblioteket i Uppsala. Den nu ifrågavarande
löneregleringen ställer emellertid stora anspråk på statens finanser,
och jag har med hänsyn härtill ej ansett mig kunna i annan mån tillmötesgå
de framställda yrkandena, än att jag tillstyrker överförande å ordinarie
stat av den nuvarande extra bibliotekariebefattningen i Uppsala.
Behovet av densamma har sedan länge varit av riksdagen erkänt och är
utan gensägelse av konstant natur.

Amanuenser j <je bå(ja universitetens utgiftsstater finnas för närvarande under rubriZiversitets-
ken Biblioteket upptagna anslag till arvoden, flitpenningar, ersättning för
biblioteken t renskrivning, eftermiddagstjänst m. m. Enligt beslut av 1921 års riksdag
P*Lund. utgör ifrågavarande anslag för universitetet i Uppsala sammanlagt 29,100

Nuvarande kronor och för universitetet i Lund 20,500 kronor,
förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

231

Beträffande Uppsala universitetsbibliotek är ifrågavarande anslagspost enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1920 och den 22 juni 1921 fördelad
på följande sätt:

arvode till en amanuens med minst förn timmars daglig

tjänstgöring................................ kronor 3,300: —

arvoden åt fem amanuenser med minst fem timmars

daglig tjänstgöring........................... » 16,500: —

avlöning åt en tamburvakt....................... » 600: —

arvoden till tre biträden vid allmänhetens betjäning .... » 1,800: —

flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för
extra arbetshjälp, renskrivning, ersättning till vaktmästare
för eftermiddagstjänst samt inspektionsrond för
elektriska ledningens övervakande................ » 6,900: —

Summa kronor 29,100: —

Därjämte har Kungl. Maj:t samtidigt meddelat i avseende å anslagens
användning följande bestämmelser:

Med iakttagande att ovanskrivna användning av anslaget i huvudsak tilllämpas,
må, där förhållandena det påkalla, ändrad fördelning av detsamma
kunna på framställning av överbibliotekarien och efter det mindre akademiska
konsistoriets hörande medgivas av kanslersämbetet för rikets universitet.

Därest något år överskott å de första fyra posterna kommer att uppstå,
till belopp ej överstigande 300 kronor, lägges detsamma till posten för flitpenningar
m. m., att under året disponeras på samma sätt som denna, enligt
vad nedan angives. Varder överskottet större än 300 kronor, äge kanslersämbetet
på anmälan av överbibliotekarien och efter det mindre konsistoriets
hörande besluta i fråga om dess användande.

Innehavare av amanuensarvode förordnas, utan föregående ansökning, av
kanslersämbetet på överbibliotekariens efter samråd med förste bibliotekarierna
uppgjorda förslag, och sedan det mindre akademiska konsistoriet avgivit
yttrande.

Sådant förordnande meddelas vid slutet av varje år för det följande året.
Därest under årets lopp förordnande ifrågakommer, meddelas detta icke för
längre tid än till årets slut.

Det till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för extra
arbetshjälp, renskrivning in. m, avsedda beloppet av 6,900 kronor ställes i
mån av behov till överbibliotekariens förfogande att av honom mot redovisning
användas för de angivna ändamålen.

I eftermiddagstjänstgöringen, som uppehälles varje helgfri dag, då biblioteket
ej av särskild anledning hålles stängt, äro amanuenser och vaktmästare
pliktiga att deltaga i den ordning, som av överbibliotekarien bestämmes,
amanuenser inom ramen av, men vaktmästare utöver dem eljest åliggande
tjänstgöring. Till vaktmästare utgår ersättning med 4 kronor för varje dag,
han fullgjort eftermiddagstjänstgöring.

I fråga om Lunds universitetsbibliotek har Kungl. Maj:t enligt beslut
samma den 19 november 1920 och den 22 juni 1921 fördelat nämnda anslagspost
på följande sätt:

arvode till en amanuens med minst fem timmars daglig

tjänstgöring................................ kronor 3,300: —

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Löne reglerings kommittén.

Myndigheternas
yttranden.

arvoden åt tre amanuenser med minst fem timmars

daglig tjänstgöring........................... kronor 9,900: —

avlöning åt en tamburvakt...................... » 600: —

avlöning åt ett biträde för allmänhetens betjäning..... » 600: —

flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för
extra arbetshjälp, renskrivning samt ersättning till vaktmästare
för eftermiddagstjänst.................. » 6,100: —

Summa kronor 20,500: —

I övrigt har Kungl. Maj:t i avseende å anslagets disposition föreskrivit
enahanda bestämmelser som ifråga om den för Uppsala universitetsbibliotek
uppförda anslagsposten.

Ifrågavarande amanuensarvoden å 3,300 kronor, bestämdes till samma
belopp som de arvoden, vilka utgå till extralärare vid de allmänna läroverken.
A arvodena utgår tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén säger sig finna den mellan biblioteksamanuenser
och extralärare gjorda jämförelsen ej giva anledning till anmärkning. Då
emellertid för de senare ny lönereglering ännu ej ägt rum, anser kommittén
försiktigheten bjuda att efter omräkning på sedvanligt sätt av amanuensarvodena,
inberäknat tillfällig löneförbättring 800 kronor, med 20 procent avrunda
nedåt det sålunda erhållna beloppet 4,920 kronor till 4,800 kronor.

Efter frånräknande av amanuensarvodena återstå å ovannämnda anslag
9,300 kronor för Uppsala och 7,3u0 kronor för Lund. Härav äro för vartdera
universitetet 2,400 kronor avsedda att täcka kostnaderna för vaktmästarnas
eftermiddagstjänstgöring. Såsom i annat sammanhang närmare utvecklas,
föreslår kommittén, att dylik ersättning framdeles ej skall utgå.

Återstoden av anslaget är disponerat på följande sätt:

vid universitetet i Uppsala:

Avlöning åt en tamburvakt.....................kronor 600

Arvoden till tre biträden vid allmänhetens betjäning . . » 1,800

Flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning
för extra arbetshjälp, renskrivning samt inspektionsrond
för elektriska ledningars övervakande........ » 4,500 6,900

vid universitetet i Lund:

Avlöning åt en tamburvakt..................... kronor 600

Avlöning åt ett biträde för allmänhetens betjäning ... » 600

2 extra ordinarie amanuenser, arvoden å 1,200 kronor » 2,400

Extra arbetshjälp............................ » 1,300 4,900

Då vid bestämmandet av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde hava
tagits till dyrtidsförhållandena, synes anledning saknas att för närvarande
ifrågasätta en höjning av anslagen; ett förfaringssätt, som för övrigt även
överensstämmer med vad kommittén yttrat på tal om höjning av arvoden.

I anledning av kommitténs förslag i nu förevarande avseende anför överbibliotekarien
vid universitetet i Uppsala följande:

Det för amanuenserna föreslagna arvodesbeloppet, 4,800 kronor, bör för
närvarande kunna accepteras under den förutsättning, att, om extralärarna

233

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

skulle tillaggas högre avlöningsförmåner, amanuensernas arvoden åtminstone
icke måtte bli mindre än extralärarnas.

Då kommitterade icke gjort något uttalande om arbetstidens längd för
dessa tjänstemän, förmodar jag, att meningen varit att låta denna förbliva
vid status quo, det vill stiga 5 timmar dagligen. De betänkligheter jag
ovan gjort gällande gentemot en utsträckning av arbetstiden för de ordinarie
befattningshavarna måste naturligtvis i ännu starkare grad äga giltighet
beträffande de unga extra ordinarie tjänstemännen, för vilka det givetvis
är av alldeles särskild vikt att tiga möjlighet att tillgodose sina vetenskapliga
intressen och fullfölja sin teoretiska utbildning inom facket. Redan
i den framställning, som ledde till beviljandet av de nuvarande arvodesbeloppen
vid 1920 års riksdag (återgiven i statsverkspropositionen, åttonde
huvudtiteln, s. 199 ff.) hade jag tillfälle att närmare utveckla mina synpunkter
i denna fråga, vilka då vunno statsmakternas beaktande.

Av det nu utgående anslaget återstår efter avdrag av amanuensernas arvoden
9,300 kronor. Härav utgå 2,400 kronor till ersättning för vaktmästarnas
eftermiddagstjänst. Kommitterade ha i anslutning till frågan om vaktmästarnas
lönereglering föreslagit, att detta arvode oj mer skulle utgå. Såsom
jag strax skall visa, erfordras dock beloppet ifråga och åtskilligt därutöver
för andra ändamål inom anslagets ram. Av de övriga 6,900 kronor bestridas
för närvarande arvoden till en tamburvakt med 600 kronor, till tre biträden
vid allmänhetens betjäning 1,800 kronor, och återstoden 4,500 kronor är
anslagen till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för extra
arbetshjälp, renskrivning samt inspektionsrond för elektriska ledningens övervakande.
Kommittén förklarar sig sakna anledning att för närvarande
ifrågasätta en höjning av anslagen av denna natur för de båda universitetsbiblioteken,
»då vid bestämmande av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde
hava tagits till dyrtidsförhållandena». Någon dylik hänsyn torde dock icke,
såvitt jag har mig bekant, hava tagits vid bestämmandet av dessa arvoden
vid härvarande universitetsbibliotek. Då kommitterade emellertid själva hänvisa
vederbörande myndigheter att vid avgivande av yttrande över deras
förslag göra framställning om den ökning av klumpanslag, »vartill fog kan
finnas», anser jag mig här böra påpeka, att höjning måste ske av flera
arvoden.

Tamburvaktplatsen har existerat från och med 1917, och arvodet bestämdes
till 600 kronor. Senare skulle det näppeligen ha låtit sig göra att fastställa
arvodet så lågt som till ungefär 2 kronor om dagen för minst 8 timmars
tjänstgöring. Och för detta belopp är det naturligtvis nu omöjligt att
få kompetent innehavare. Tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ha
emellertid utgått och gjort avlöningsvillkoren något så när drägliga. Om
man nu, såsom kommitterade i andra fall gjort, till arvodet lägger 25 proc.
tillfällig löneförbättring och 20 proc. förhöjning av det då erhållna beloppet
750 kronor, så når man eu slutsumma av 900 kronor. Men även detta
belopp torde vara otillräckligt. Jag vill föreslå, att tamburvaktens arvode
beräknas till 1,200 kronor. Kungl. bibliotekets tamburvakt har genom nyregleringen
från och med detta år eu avlöning av 1,500 kronor. Innehavaren
räknas som »extra befattningshavare» (Sv. förf.-saml. 1921: 778 § 39),
och arvodet bestämmes av Kungl. Maj:t. Tjänstgöringstiden är 8 timmar
per dag. Det av mig föreslagna arvodet för tamburvakten torde efter denna
upplysning icke kunna anses för högt.

För tre biträden vid allmänhetens betjäning, vilka varit anställda sedan

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

ingången av 1918, ha utgått 1,800 kronor eller 600 kronor till vart och ett.
På dessa arvoden ha utgått tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Enligt
kommitterades beräkningssätt, anfört på tal om tamburvakten, borde
arvodena vid nyregleringen beräknas till 900 kronor för vartdera biträdet.
Även här torde denna avlöning vara alltför låg, och jag tillåter mig påyrka,
att biträdenas arvoden sättas lika med tamburvaktens eller till 1,200 kronor
för vart och ett. Biträdenas tjänstgöring förtjänar de bästa lovord. De utföra
åtskilligt arbete, som förut utförts av vaktmästare eller till och med av
amanuenser. Så t. ex. skötes framtagning och återuppsättning av böcker i
bokmagasinen numera huvudsakligen av dem. Men för att få dugliga aspiranter
och framför allt för att kunna få behålla dem, som lärts upp för
denna tjänstgöring, är det naturligtvis nödvändigt att kunna bjuda något
så när skäliga lönevillkor.

Av den återstående delen av klumpanslaget, 4,500 kronor, har bland annat
avlöning bestritts åt extra kvinnliga biträden. Till 1920 års riksdag hade
de akademiska myndigheterna på min framställning bland annat begärt fem
kvinnliga biträden av andra graden på ordinarie stat. Departementschefen,
som icke ansåg sig kunna tillstyrka mer än ett biträde av andra graden
och två av första graden, ville emellertid ej ifrågasätta minskning av klumpanslaget,
ur vilket förut avlöning åt biträden utgått, i vilket fall överbibliotekarien
ur anslaget skulle få möjlighet att avlöna två biträden, så att i allt
fall fem biträden skulle stå till överbibliotekariens förfogande. Så har också
skett från och med 1921, och behovet är icke mindre trängande för framtiden,
varför medel alltså erfordras till avlönande av åtminstone två biträden.
Hittills avlönas de med samma belopp som de ordinarie av första graden.
Dessa äro nu i kommitterades förslag upptagna i lönegraden C 2. De extra
ordinarie skulle då komma i andra lönegraden för extra ordinarie kvinnliga
tjänstemän (Sv. förf.-saml. 1921: 778 § 5—6) och åtnjuta en begynnelseavlöning
av 1,800 kronor. Detta blir dock betydligt mindre än avlöningen
för de ordinarie, som få en begynnelseavlöning av 2,040 kronor. Och då
det om alla kvinnliga biträden, både de ordinarie och de extra ordinarie,
gäller, att de i stort sett utföra samma slags kvalificerade arbete, vore det
enligt min mening icke mer än rimligt, att de extra ordinarie erhölle avlöning
efter tredje lönegraden, då de skulle erhålla 1,920 kronor, ett belopp,
som skulle vara betydligt rättvisare avvägt i förhållande till de under O 2
inrangerade ordinaries lönevillkor.

Av anslaget har också bestritts arvode till en kontrollrond för de elektriska
ledningarnas övervakande, och har detta upptagits till 500 kronor och
beräknats efter 1 krona 50 öre för varje kvällsrond. På arvodet har utgått
dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Beloppet bör ökas med åtminstone
20 proc. och således beräknas till 600 kronor.

Återstoden av klumpanslaget har använts till bestridande av kostnader
för extra arbetshjälp, renskrivning m. m. Jag anser nödvändigt att för
detta ändamål reservera åtminstone 3,000 kronor.

Anslaget till arvoden, flitpenningar, ersättning för renskrivning m. m.
skulle enligt vad som i det föregående anförts beräknas som följer:

Avlöning till

1 amanuens................................. kronor 4,800: —

5 amanuenser................................ » 24,000: —

1 tamburvakt................................ * 1,200: —

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kronor 3,600: —
» 3,840: —

» 600: —
_3,000: —

Summa kronor 41,040: —

Dot större akademiska konsistoriet i Uppsala yttrar ifråga om den extra
bibliotekspersonalen:

Mot kommitténs förslag att höja de 6 amanuensarvodena från nuvarande
3,300 kronor till 4,800 kronor har konsistoriet intet att erinra, under förutsättning
att dessa arvoden icke komma att understiga vad extralärare (med genomgånget
provar) kunna komma att tillerkännas. Om dessa erhålla högre arvode
än 4,800 kronor, anhåller konsistoriet, att amanuensernas arvode höjas
till minst samma belopp som extralärarnas. Alltså yrkar konsistoriet tillsvidare
6 amanuensarvoden ä 4,800 kronor = sammanlagt 28,800 kronor.

ram bu r vak ten uppbär för närvarande 600 kronor för en daglig tjänstgöring
av minst 8 timmar. För ett dylikt arvode kan för närvarande eu
kompetent innehavare icke erhållas. Under erinran om att vid nyregleringen
för kungl. biblioteket tamburvaktens arvode bestämts till 1,500 kronor,
får konsistoriet i enlighet med överbibliotekariens förslag anhålla, att tamburvakten
vid universitetsbiblioteket må erhålla ett årligt arvode av 1,200
kronor.

För tre biträden vid allmänhetens betjäning utgå för närvarande sammanlagt
1,800 kronor. Överbibliotekarien framhåller, att gagnet av dessa
biträdens tjänstgöring skulle i väsentlig mån förhöjas, därest ynglingarna
kunde kvarhållas vid sina platser under en följd av år efter det de upplärts,
men att detta icke torde bliva möjligt utan en väsentlig höjning av arvodena.
Överbibliotekarien föreslår att biträdenas arvoden måtte sättas lika med
tamburvaktens eller till 1,200 kronor för var. Konsistoriet finner ett arvode av
1,200 kronor för ett upplärt biträde skäligt och nödigt och vill biträda överbibliotekariens
yrkande med den modifikationen, att ett anslag av 3,600 kronor ställes
till överbibliotekariens förfogande med rätt för honom att därav tilldela biträde
ett arvode av intill 1,200 kronor efter erfarenhet och duglighet och att lägga
eventuella besparingar till anslaget för flitpenningar, renskrivning in. m.

I överensstämmelse med överbibliotekariens yrkande får konsistoriet föreslå
att till arvoden åt två extra ordinarie kvinnliga biträden beviljas en summa
av sammanlagt 3,840 kronor.

Likaledes får konsistoriet på överbibliotekariens yrkande föreslå, att som
ersättning för kontrollronden till övervakande av de elektriska ledningarna
anslås ett belopp av 600 kronor samt att anslaget till extra arbetshjälp, renskrivning
in. m. sättes till 3,000 kronor. Konsistoriet får sålunda! i likhet
med överbibliotekarien yrka, att anslaget till arvoden, flitpenningar, ersättning
för renskrivning m. m. måtte höjas till 41,040 kronor, fördelat enligt
ovan angivna grunder.

Överbibliotekarien i Lund ansluter sig till kommitténs förslag beträffande
amanuensarvodena samt anför beträffande övrig extra personal följande:

Angående den efter frånräknande av amanuensarvodena och det för vaktmästarnas
eftermiddagstjänst avsedda beloppet kvarstående delen av universitetsbibliotekets
anslag till arvoden, flitpenningar in. m., varav 600 kronor
skola utgå som avlöning åt en tamburvakt, 600 kronor likaså till ett biträde

3 biträden till allmänhetens betjäning
2 extra ordinarie kvinnliga biträden .

Kontroll rond..................

Extra arbetshjälp, renskrivning in. in.

236

Kungl. Maj tis proposition Nr 115.

till allmänhetens betjänande samt 3,700 kronor av överbibliotekarien disponeras
för flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän samt ersättning för
extra arbetshjälp och renskrivning, yttrar kommittén: »Då vid bestämmandet
av dessa anslagsposter hänsyn delvis torde hava tagits till dyrtidsförhållandena,
synes anledning saknas att för närvarande ifrågasätta en höjning av
anslagen; ett förfaringssätt, som för övrigt även överensstämmer med vad
kommittén yttrat på tal om höjning av arvoden.»

Det avsedda yttrandet har följande lydelse: »Kommittén vill till slut erinra
om att arvoden i vissa fall utgå från klumpanslag, vilkas fördelning
icke varit föremål för riksdagens prövning. För dylika anslag har någon
höjning icke blivit av kommittén ifrågasatt, utan torde det ankomma på
vederbörande myndighet att vid avgivande av yttrande över detta förslag
göra framställning om den anslagsökning, vartill fog kan finnas.»

I anledning härav får jag anföra följande:

Vid bestämmandet av dessa anslagsposter har icke hänsyn tagits till dyrtidsförhållandena,
annat än i så måtto att de fastställdes med tanke på att
fulla dyrtidstillägg skulle utgå på dem, något som emellertid icke blivit
fallet i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen, emedan den till dem
utgående avlöningen gick under benämningen »flitpenningar».

Anslagen till tamburvakt och biträde för allmänhetens betjänande äro för
Lund fastställda till samma belopp, som utgått i Uppsala och där fastställts
för tamburvakten genom kungl. brev av 30 juni 1916, för biträdet för allmänhetens
betjänande genom kungl. brev av 26 oktober 1917. Fulla krigstidstillägg
ha från början utgått till dessa befattningshavare. Att dessa
poster måste omräknas är självklart. Genom omräkning (600 kronor +
25 % tillfällig löneförbättring = 750 kronor + 20 % förhöjning därå) skulle
lönebeloppet för tamburvakten bliva 900 kronor. Då emellertid även detta
lönebelopp torde få anses väl lågt och kungl. bibliotekets tamburvakt efter
den med detta års ingång inträdda löneregleringen åtnjuter eu avlöning av

1,500 kronor, torde en förhöjning till 1,200 kronor kunna anses påkallad.
För biträdet till allmänhetens betjänande, som nu har samma lön som tamburvakten,
bör beloppet väl också bliva 1,200 kronor. För första aret, som
är ett läroår, vore dock 900 kronor tillräcklig avlöning för dylika, biträden. Befattningen
är tänkt som en övergångsplats, men det är givetvis i mycket en
fördel ju längre den en gång inlärde stannar, och på denna grund får avlöningen
ej vara för låg.

Det belopp som är avsett till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän,
extra arbetshjälp m. m. är emellertid det som kräver det största tillskottet.
Extra ordinarie tjänstemännens flitpenningar utgingo här från och med 1910
efter normen 892: 50 för 3 timmars daglig tjänstgöring — något lägre för
den som ej hade full examénskompetens — vilket stod i god relation till
amanuensarvode å 1,200 kronor för 4 timmars tjänstgöring. I samband
med amanuensarvodenas höjande till 3,300 kronor för 5 timmars daglig
tjänstgöring höjdes här flitpenningsnormen för icke arvodesinnehavande extra
ordinarie tjänstemän till 1,200 kronor för 5 timmars tjänstgöring oberoende
av kompetensen för erhållande av arvode. Då arvodesamanuenserna
åtnjuta dels tillfällig löneförbättring, dels fulla dyrtidstillägg, medan på flitpenningarna
blott räknas halva dyrtidstillägg, ha flitpenningsamanuenserna
genom den lilla förhöjningen icke tillnärmelsevis uppnått samma relation
till arvodesamanuenserna som den de tidigare haft. Då vidare behovet icke
på långt när är tillgodosett med 2 flitpenningsamanuenser — för närvarande

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

finnas 5, varjämte en liar fullgjort prestanda för anställning som sådan —
är omräkning även här av nöden och torde det vara skäligt att omräkningen
göres efter den eljes vanliga normen, varigenom avlöningen skulle uppgå
till 1,800 kronor. Aven får jag föreslå, att denna avlöning hädanefter måtte
räknas som »arvode» såsom den benämnes av kommittén, ej som »flitpenningar».
Denna tjänstgöring är nämligen fullt regelbunden och fast inordnad
i timplanen. För närvarande äro 4 tretimmarsamanuenser erforderliga.

Av postens nuvarande belopp äro 1,300 kronor begärda för extra arbetshjälp,
varvid närmast ett extra kvinnligt biträde avsetts. Då emellertid för
närvarande dels ganska mycket skrivarbete här erhålles gratis (tack vare
intresserade volontärer) eller så att säga på köpet (tack vare tamburvakten),
dels tillgången på extra ordinarie tjänstemän är tämligen god, beräknar jag
posten nu helt för den sistnämnda kategorien. I den mån förhållandena
ändra sig, synes en omläggning utan svårighet kunna åstadkommas, då
det för tretimmarsamanuens begärda beloppet är i det närmaste detsamma
som nuvarande begynnelselönen för extra ordinarie kvinnliga biträden av
andra lönegraden. Posten i fråga borde således uppgå till 7,200 kronor, och
dess benämning föreslås ändrad till: Avlöning åt extra ordinarie tjänstemän
för 3 timmars daglig tjänstgöring samt ersättning för extra arbetshjälp och
renskrivning.

Anslaget i sin helhet borde således omräknas till 28,800 kronor med följande
fördelning

arvode åt en amanuens med minst 5 timmars daglig tjänst -

göring .................................... kronor 4,800: —

arvoden åt tre amanuenser...................... » 14,400: —

avlöning åt en tamburvakt................■..... » p200: —

» » ett biträde till allmänhetens betjänande .... » 1,200: —

avlöning till extra ordinarie tjänstemän med 3 timmars
daglig tjänstgöring, samt ersättning för extra arbetshjälp
och renskrivning............................ » 7,200: —

Summa kronor 28,800: —

Det av kommittén föreslagna arvodet för biblioteksamanuens, 4,800 kronor,
tillstyrkes av myndigheterna och jag har intet att invända mot förslaget i
denna del.

Några kostnader för vaktmästarnas eftermiddagstjänstgöring, för närvarande
2,400 kronor vid vartdera biblioteket, anser jag lika med kommittén
icke böra tagas i beräkning efter lönereglering för vaktmästarna.

Ifråga om övriga poster vill jag anföra följande, därvid begynnande med
biblioteket i Uppsala.

Det nu utgående arvodet till en tamburvakt, 600 kronor, varå utgår
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, hava myndigheterna föreslagit
böra höjas till 1,200 kronor, varvid som jämförelse åberopats storleken av
nu utgående arvode (1,500 kronor) till motsvarande befattningshavare vid
kungl. biblioteket. Den normala höjningen skulle leda till en summa av
900 kronor. Jag anser mig böra räkna med ett belopp av förslagsvis 1,000
kronor.

Tre biträden vid allmänhetens betjäning åtnjuta nu eu var 600 kronor
jämte tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, vilket arvode av myndig

Departe mentschefen.

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

heterna föreslagits till 1,200 kronor. Lika med vad fallet är i fråga om tambur -vakten vill jag räkna med ett belopp av 1,000 kronor till en var av dessa
biträden.

Av de återstående 4,500 kronor har, bland annat, bestritts avlöning åt
två extra kvinnliga biträden. Överbibliotekarien ifrågasätter för eu var eu
avlöning av 1,920 kronor. Jag anser mig böra för vart och ett av nämnda
biträden räkna med en avlöning efter andra lönegraden för extra ordinarie
kvinnliga tjänstemän, enligt nu gällande grunder 1,800 kronor, vilken avlöning
enligt det av riksdagen numera antagna nya lönereglementet skulle
höjas till 1,908 kronor. Mot överbibliotekariens förslag om 600 kronor till
en kontrollrond och 3,000 kronor till extra arbetshjälp, renskrivning m. m.,
har jag intet att invända.

Ifrågavarande anslag, »avlöningar tillicke-ordinariebefattningshavare m. in.»,
bör för Uppsala universitetsbiblioteks vidkommande sålunda beräknas på

följande sätt:

6 amanuenser å 4,800 kronor .................... kronor 28,800:

1 tamburvakt................................ s 1,000:

3 biträden till allmänhetens betjäning............... » 3,000: —

2 extra biträden .............................. * 3,816:

Kontrollrond................................. $ 600:

Extra arbetshjälp, renskrivning m. m...... ......... » 3,000:

Summa kronor 40,216

eller, i avrundat tal, till 40,200 kronor.

Beträffande Lunds universitetsbibliotek anser jag, att arvodet såväl till
tamburvakten som till biträdet för allmänhetens betjäning bör liksom vid
Uppsala-biblioteket beräknas till 1,000 kronor.

I Lund finnas två amanuenser med arvode å 1,200 kronor, varå endast
halvt dyrtidstillägg utgår. Överbibliotekarien framhåller, att fyra sådana amanuenser
— tretimmarsamanuenser — äro erforderliga och föreslår arvodets höjande
till 1,800 kronor. Med hänsyn till det föreslagna beloppet av det
högre amanuensarvodet vid biblioteket finner jag det nu föreslagna arvodet
av 1,800 kronor ej vara för högt tillmätt. Jag anser mig emellertid böra
för närvarande räkna med endast tre dylika arvoden och förslagsvis ett motsvarande
belopp till extra arbetshjälp och renskrivning, varvid jag kommer
beträffande siffran till samma resultat som överbibliotekarien.

Jag beräknar sålunda anslagsposten »till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare
m. m.» beträffande Lunds universitetsbibliotek påföljande sätt:

4 amanuenser ä 4,800 kronor .................... kronor 19,200:

1 tamburvakt............................... * 1,000:

1 biträde till allmänhetens betjäning.............. » 1,000: —

3 amanuenser ä 1,800 .......................... * 5,400:

Extra arbetshjälp, renskrivning m. m............... * 1,800:

Summa kronor 28,400:-—

Kungl. Maj. ts proposition Nr 115. 239

Båda nu angivna anslag äro från min sida förslagsvis beräknade. Jag
anser, att frånsett de högre amanuensarvodena — kanslern bör äga
frihet att inom ramen för vederbörande anslag och med tillämpning av utav
Kungl. Maj:t meddelade generella föreskrifter (Jfr Sv. F. S. 778/1921) bestämma
de arvodesbelopp, som kunna i de olika fallen befinnas skäliga.

\ ad Kungl. Maj:t föreskrivit beträffande de nuvarande anslagsposternas
användning torde i den mån det ej strider mot vad nu anförts böra fortfarande
äga tillämpning, varom emellertid Kungl. Maj:t må äga att utfärda
närmare föreskrift.

I den ordinarie staten för Uppsala universitet finnes ett anslag på 2,400
kronor, under rubrik: Seminarierna för klassiska, nordiska och romanska
språk, tyska språket, engelska språket, historia, statskunskap, filosofi, estetik
och litteraturhistoria, semitiska och slaviska språk, sanskrit och jämförande
indo-europeisk språkforskning, klassisk fornkunskap och antikens historia
samt statistik. Anslaget utgår till arvoden åt seminariernas bibliotekarier.

Motsvarande anslag i Lund uppgår till 1,750 kronor, varmed avlöning
bestrides åt bibliotekarier vid seminarierna för klassiska, nordiska, romanska,
germanska och semitiska språk, historia, statskunskap, filosofi samt estetik
och litteraturhistoria.

Anslagen hava senast reglerats, det för Uppsala universitet år 1911 och det
för universitetet i Lund år 1894. Tillfällig löneförbättring utgår ej å dessa
arvoden men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén föreslår, att anslaget till seminariearvoden vid
universitetet i Uppsala höjes till 3,000 kronor. Då motsvarande anslag vid
Lunds universitet kvarstatt oförändrat sedan år 1894, torde det böra förhöjas
proportionsvis med något större belopp och föreslår kommittén, att anslaget
bestämmes till 2,400 kronor.

Mot detta förslag, varom något yttrande ej föreligger från de akademiska
myndigheternas sida, har jag intet att erinra. Vederbörande belopp torde
böra uppföras i respektive stater under rubriken: Diverse arvoden.

Före år 1909 åtnjöt bibliotekarien vid karolinska institutet ett arvode av

1,000 kronor. Ersättning till samma belopp utgick då även till institutets
sekreterare. Vid 1908 års lönereglering för universiteten höjdes arvodena
till 1,500 kronor för bibliotekarien och 2,000 kronor för sekreteraren. Eu
ytterligare höjning vederfors dessa arvoden vid 1920 års riksdag, då de
ökades till respektive 2,400 och 3,000 kronor. De utgå ur en i institutets
stat uppförd gemensam anslagspost å 5,400 kronor »till arvoden åt bibliotekarie
och sekreterare»; tillfällig löneförbättring utgår ej härå men väl dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser den lägre löneställning, i vilken bibliotekarien
vid jämförelse med sekreteraren för närvarande befinner sig, ej böra

Bibliotc
lcarier vid
vissa universitetsseminarier.

Bibliotc
karie vid
karolinska
institutet.

Konserva torer.

Trädgårds

mästare.

240 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

för framtiden bibehållas. Med hänsyn till såväl arbetsuppgifter som kompetenskrav
torde likställighet dem emellan vara fullt motiverad, och hemställer
kommittén därför, att bibliotekariens arvode höjes till 3,000 kronor. Att
därutöver, med anledning av de ändrade grunderna för dyrtidstilläggens beräknande
höja arvodet ytterligare synes ej vara påkallat, vid det förhållandet,
att detsamma reglerats så sent som vid 1920 års riksdag.

Kommitténs förslag har lämnats utan erinran av såväl institutets bibliotekarie
som dess lärarkollegium.

För egen del tillstyrker jag kommitténs förslag.

9. Tjänstemän vid universitetens i Uppsala och Lund botaniska
och zoologiska institutioner.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnas två konservatorsbefattningar,
en vid botaniska och en vid zoologiska institutionen. Dessa
befattningar hava utvecklats från att hava varit sysslor med krav på vissa
hantverksmässiga och tekniska färdigheter hos sina innehavare till tjänster,
där mera vetenskapliga kvalifikationer vore ej endast önskvärda utan även
i en mängd fall nödvändiga. Vid 1918 och 1920 års riksdagar reglerades
avlöningsförmånerna för konservatorerna.

Avlöningen bestämdes för alla till lika belopp, nämligen 3,700 kronor,
varav 2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill
komma tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, så att slutavlöningen
uppgår till 5,200 kronor. Den tillfälliga löneförbättringen har utgått med
850 kronor (550 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

Konservatorernas avlöning har således hittills ingått i den s. k. första
normalgraden. Löneregleringskommittén finner någon ändring härutinnan
ej påkallad och föreslår, att konservatorerna placeras i lönegraden B 13.

Mot detta förslag, innebärande enligt det nya avlöningsreglementet lönegraden
B 21, som tillstyrkes av de akademiska myndigheterna, har jag
intet att erinra.

I Uppsala uppbär trädgårdsmästaren för närvarande, förutom boställsrum, i
lön 2,200 kronor och i tjänstgöringspenningar 1,300 kronor. Härtill komma
tre ålderstillägg å 400 kronor. Slutavlöningen är alltså 4,700 kronor. Då
dessa avlöningsförmåner bestämdes så sent som av 1919 års lagtima riksdag,
har tillfällig löneförbättring härå ej utgått. Motsvarande befattningshavare
i Lund, för vilken avlöningen senast reglerats 1908, åtnjuter jämte
fri bostad i lön 1,300 kronor, i tjänstgöringspenningar 900 kronor samt tre
ålderstillägg å tillhopa 750 kronor, efter vilkas intjänande avlöningen således
uppgår till 2,950 kronor. Härtill har kommit tillfällig löneförbättring
från och med 1919 med 550 kronor (300 kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar).

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd

241

li/ii åtskillnad mellan de båda befattningshavarnas löneförmåner anser
löneregleringskommittén även framdeles böra bibehållas. Trädgårdsmästaren
i Uppsala åligger nämligen enligt den för honom gällande instruktionen förutom
vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl vården av trädgårdens hela
ekonomi. I Lund är däremot den ekonomiska förvaltningen lagd på iustitutionsprefekten.
Härtill kommer att botaniska trädgården i Uppsala är ej
oväsentligt större än den botaniska trädgården i Lund.

Med hänsyn till dessa förhållanden finner kommittén trädgårdsmästaren i
Uppsala böra placeras i lönegraden Bil och trädgårdsmästaren i Lund i
lönegraden B 8.

De akademiska myndigheterna i Uppsala hava icke haft något att erinra
mot kommitténs förslag.

I Lund har professorn i botanik S. S. Murbeck för akademiträdgårdsmästaren
därstädes påyrkat samma avlöningsförmåner, som föreslagits för
motsvarande befattningshavare i Uppsala. Murbeck yttrar:

11ädgai dsmästaren i Lund är ingalunda befriad från besväret med trädgårdens
ekonomi. Skillnaden mellan Uppsala och Lund torde härvidlag
väsentligen bestå däri, att trädgårdsmästaren i Uppsala uppbär de för trädgården
anvisade medlen å räntekammaren och där redovisar för deras användning
medan trädgårdsmästaren i Lund uppbär desamma hos institutionsprefekten
och avger redovisning hos honom, varefter denne redovisar å
räntekammaren, taktiskt består sålunda skillnaden snarast däri, att mani
Uppsala infört något förenklade former, i det att institutionsprefekten därstädes
befriats från en del av de institutionsgöromål, som bestridas av prefekten
för motsvarande institution i Lund.

Vad angår kommitténs andra motiv, är det riktigt, att den botaniska trädgården
i Uppsala, när man tar hänsyn till själva jordarealen, är större än
den i Lund (relationen torde vara ungefär 10: 7). Växthusen, där akademiträdgårdsmästarens
arbete, liksom också hans duglighet och kunnighet, naturligtvis
främst tages i anspråk, äro däremot varken till sitt omfång eller
sm materialrikedom underlägsna dem i Uppsala utan snarare tvärtom. Men
ä% en om man betecknar den botaniska trädgarden i Uppsala såsom större
än den i Lund, så bör detta tydligtvis icke ha till följd, att trädgårdsmästaren
i Uppsala får åtnjuta väsentligt högre löneförmåner än den i Lund, utan i
stället att den förstnämnde har till sin hjälp en större personal, vilket också
i verkligheten är fallet, i det att i Uppsala finnas två underträdgårdsmästare,
i Lund blott en. I överensstämmelse med det väsentligt större antalet studenter
i Uppsala äro ju samtliga institutioner i allmänhet större än motsvarande
i Lund, men då man i övrigt följer den principen att motsvarande
befattningshavare det oaktat åtnjuta samma löneförmåner vid de två universiteten,
måste det anses i hög grad inkonsekvent att med avseende på
trädgårdsmästarna tillämpa en annan princip.

Eu länge förefintlig åtskillnad i löneförmåner mellan konservatorerna vid
de botaniska museerna i Uppsala och Lund har för ett par år sedan upphävts,
och det måste nu betraktas som ytterst angeläget, att beträffande
trädgårdsmästarna denna åtskillnad, som troligen är en kvarleva från den
tid, då botaniska trädgården i Lund var helt obetvdlig och belägen på den
nuvarande universitetsplatsen, ävenledes äntligen blir upphävd.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) IS

Rektors arvoden.

242 Kungi. Maj ds proposition Nr 115.

I övrigt hava de akademiska myndigheterna i Lund icke yttrat sig i frågan.

En större trädgård ställer i avseende å ledningen och tillsynen av där
förekommande arbeten otvivelaktigt större krav på en trädgårdsmästare än
en mindre. Jag har icke blivit övertygad om att ej en skillnad i arbetets
omfattning förefinnes mellan trädgårdsmästama i Uppsala och Lund men
anser, att denna skillnad ej bör markeras genom en större åtskillnad i lönehänseende
än den, som gives genom skillnaden mellan två lönegrader. Tillstyrker
jag sålunda för trädgårdsmästaren i Uppsala lika med löneregleringskommittén
en placering i lönegraden B 11 eller enligt det nya avlöningsreglementet
i lönegraden B 18, föjjer därav att jag för motsvarande
befattningshavare i Lund förordar en placering i lönegraden B 16.

10. Tjänstemän vid de akademiska kanslierna.

Innan jag ingår på frågan om avlöningsförhållandena för universitetens
och karolinska institutets förvaltningspersonal, vill jag erinra om de nu utgående
rektorsar vodena.

I Uppsala universitets stat finnes under rubrik »rektors honorarium» uppförd
en anslagspost å 2,000 kronor (reglerad år 1919). Rektorsarvodetvid
Lunds universitet är likaledes under enahanda rubrik fastställt i staten
och uppgår enligt beslut av 1920 års riksdag till samma belopp som i
Uppsala. Även i staten för karolinska institutet är för motsvarande ändamål
upptaget ett anslag å 1,500 kronor, vilket kvarstått oförändrat sedan
1894. Å intet av dessa arvoden har utgått tillfällig löneförbättring utan
blott dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att då rektorsarvodena vid universiteten
så nyligen varit föremål för reglering under hänsyntagande till den med
rektoraten förenade arbetsbördan, nu endast en mot sänkningen av dyrtidstillägget
svarande höjning av beloppen med 20 procent är erforderlig. Arvodena
skulle således utgå med 2,400 kronor. Då rektoratet vid karolinska institutet
ej torde vara lika betungande som motsvarande befattningar vid universiteten,
föreslår kommittén, att detta arvode bestämmes till tre fjärdedelar
av motsvarande vid universiteten eller till 1,800 kronor.

Den förmån av sportler (andel i inskrivningsavgifter), som för närvarande
kan tillkomma rektor utöver arvode, anser kommittén böra bortfalla i samband
med den nya löneregleringen.

Å karolinska institutets stat finnes förutom rektorsarvode uppfört ett ordinarie
anslag å 1,500 kronor för uppehållande av en del av rektors undervisningsskyldighet.
Vid universiteten saknas motsvarande anslagspost, I
stället bestridas de för ändamålet erforderliga utgifterna ur anslaget till arvoden
åt vikarierande akademiska lärare. Då en dylik anordning synes
lämplig även vid karolinska institutet, föreslår kommittén, att nu ifrågavarande
anslag sammanföres med anslaget till arvoden åt vikarierande akademiska
lärare.

243

Kuntjl. Maj-.ts proposition Nr 115,

Mi ifrågavarande förslag Lava av do akademiska myndigheterna lämnats
utan erinran, och finner jag mig vid sådant förhållande höra tillstyrka vad
kommittén i nämnda hänseenden förordat.

Beträffande universitetens förvaltningspersonal i allmänhet vill jag först
erinra om ett av drätselnämnden vid Uppsala universitet gjort uttalande:

Beträffande samtliga vid universitetets förvaltning anställda befattningshavare
vill drätselnämnden till en början med styrka framhålla, hurusom
dessa pa grund av universitetets egenskap av vetenskaplig institution i viss
man intaga en särställning i förhållande till övriga befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen. Härutinnan är särskilt att märka, hurusom de
befordrmgsmöjhgheter, som stå till buds för de vid universitetets förvaltning
anstallda befattningshavarna, nödvändigtvis städse måste bliva exceptionellt
ij-151.-ni Vlda sämre. än *nom den centrala statsförvaltningen i allmänhet.
Härtill kommer svårigheten att från universitetstjänsten övergå till annan
gren av statsförvaltningen. Nu angivna förhållanden synas drätselnämnden
förhållanden ^ avvagandet av de ifrågavarande befattningshavarnas löne I

enahanda riktning uttalar sig även det större akademiska konsistoriet i
Uppsala.

Jag övergår nu till frågan om de särskilda befattningarnas löneförhållanden
och börjar då med akademisekreterartjänsterna i Uppsala och Lund.

Sekreterarna vid de båda universitetens kansli hava alltsedan 1876 års
lönereglering varit likställda i avseende på den kontanta avlöningen. Denna
uppgick efter löneregleringen till 4,500 kronor, därav 3,600 kronor lön och
900 kronor tjänstgöringspenningar. Härutöver uppburo de sportler — expeditionslösen
för utfärdade studentbrev — samt vissa naturaförmåner.

Vid 1908 års lönereglering jämfördes akademisekreterarbefattningarna närmast
med de s. k. andragradstjänsterna men blevo något bättre ställda än dessa
Lonen sattes nämligen till 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till

2.000 kronor, vartill komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter
resp. 5 och 10 år. Denna akademisekreterartjänstens uppflyttning över den
för andragradstjänst sedvanliga lönegraden motiverades med en hänvisning
till de större krav förstnämnda tjänst ställde på sin innehavare och det
större ansvar, som ålåge denne i jämförelse med de centrala ämbetsverkens
sekreterare. Akademisekreterarnas tillfälliga löneförbättring har utgjort

1.000 kronor (700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar) för år
I Lund har akademisekreteraren sedan lång tid tillbaka även uppehållit

ombudsmannabefattningen, med vilken är förenad ett arvode enligt ordinarie
stat å 500 kronor samt tillfällig löneförbättring 125 kronor.

Löneregleringskommittén är av den uppfattning, att akademisekreterarbefattningen
är väsentligen ansvarsfullare och ställer större krav på sin
innehavare än andragradstjänsterna i allmänhet, Med hänsyn även därtill
att akademisekreterarens närmaste förman universitetets rektor, utses för

Akademisekreterare
i
Uppsala och
Lund.

Akademinota
rie i Uppsala.

244 Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

den korta tidrymden av tre år, anser kommittén det ligga vikt uppå, att
till akademisekreterarbefattningen förvärvas en person, vars erfarenhet universitetsförvaltningen
under en längre tid kan tillgodogöra sig. Då härtill
kommer, att för akademisekreteraren ej erbjudas några befordringsmöjligheter
inom akademistaten, bör avlöningen så bestämmas, att befattningen
blir tillräckligt lockande såsom sluttjänst. Kommittén föreslår därför, att
akademisekreterarna hänföras till lönegraden B 18. Till jämförelse erinrar
kommittén, att hovrättssekreterare placerats i 17:e lönegraden och att kanslerssekreteraren,
med vilken akademisekreterarna tidigare varit likställda,
numera uppflyttats till 20:e lönegraden.

Då det torde vara lämpligt att fast förena akademisekreterartjänsten i
Lund med ombudsmannabefattningen därstädes, föreslår kommittén, att befattningshavaren
i Lund framdeles benämnes: akademisekreterare, tillika ombudsman.
Med hänsyn till den avsevärda löneförhöjning, som skulle komma
akademisekreterarna till del, anser kommittén något särskilt arvode för ombudsmannabefattningen
i Lund ej längre böra utgå.

Kommittén förutsätter, att de sportelinkomster, som för närvarande tillkomma
akademisekreterarna i form av expeditionslösen, indragas till statsverket
och avgiften i fråga ersättes med stämpelavgift.

Mot vad kommittén beträffande akademisekreteraren föreslagit har det
större akademiska konsistoriet i Uppsala intet att erinra.

Det större akademiska konsistoriet i Lund däremot anser akademisekreteraren
berättigad att komma i åtnjutande av något högre löneförmåner än
dem, som i kommittéförslaget avsetts för honom.

För egen del vill jag tillstyrka kommitténs förslag, innebärande enligt det
nya avlöningsreglementet en placering i lönegraden B 28. I händelse av
akademisekreterarnas placering i lönehänseende i enlighet härmed torde sedermera
frågan om borttagande av expeditionslösen böra komma att i vederbörlig
ordning anmälas inför Kungl. Maj:t.

Vid akademiska kansliet i Uppsala är förutom akademisekreteraren även
anställd" en akademinotarie. I avseende å dennes avlöning föreslogs av
Kungl. Maj:t vid 1908 års lönereglering, att den måtte bestämmas till vad
som gällde för s. k. första gradens tjänst i statskontoret. Det framhölls,
bland annat, att notarien var protokollsförande hos drätselnämnden, varmed
följde ett mycken tid och omdöme krävande arbete, samt att det ålåge honom
att vara sekreterare i alla kommittéer, som med rektor som ordförande tillsattes
av konsistorierna och att i sådan egenskap avfatta protokoll och erforderliga
skrivelser, ett åliggande som med hänsyn till de flerfaldiga olika
utredande kommittéer, vilka under senare år varit i arbete, visat sig vara
särdeles betungande.

Riksdagen år 1908 erinrade, att notarietjänsten sedan lång tid tillbaka
förenats med ombudsmannabefattningen — en anordning som vore särskilt

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 245

betingad av de respektive tjänsternas natur — och fann vid detta förhållande
den för notarietjänsten föreslagna avlöningen för hög. Denna avlöning
bestämdes av riksdagen i stället till 3,500 kronor, därav 2,200 kronor
lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg
ä 500 kronor. Härå utgår numera — förutom dyrtidstillägg — tillfällig
löneförbättring med 800 kronor (500 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar).

Arvodet för ombudsmannatjänsten sattes vid 1908 års lönereglering till

1,500 kionor. Med hänsyn till de ökade krav, som med den successiva utvidgningen
av universitetets ekonomiska förvaltning kommit att ställas på
ombudsmannen, blev hans arvode år 1919 höjt till 2,250 kronor. £ärå utgår
ej tillfällig löneförbättring. Ombudsmannens göromål kunna sammanfattas
i 1) uppdrag att föra universitetets talan vid lantmäteriförrättningar,
2) utförande av rättegångar och dylikt och 3) uppdrag att verkställa utredningar
och dylikt. Det må härjämte nämnas, att ombudsmannen av kanslern
förklarats berättigad att för resa och förrättning i universitetets tjänst
åtnjuta gottgörelse efter resereglementet och dess fjärde klass i övrigt, men
med dagtraktamente efter tredje klassen.

Löneregleringskommittén förslår, att de båda befattningarna som akademinotarie
och ombudsman förenas till en, och att befattningshavaren betecknas
som: ombudsman och förste akademinotarie. Med hänsyn till den avlöning,
som för närvarande utgår, och de omfattande arbetsuppgifter, som universitetets
egendomsförvaltning ålägger befattningshavaren, anser kommittén
hans placering i lönegraden B 15 vara motiverad.

Universitetets drätselnämnd anser sig dock icke kunna tillstyrka detta förslag.

Drätselnämnden föreslår, att akademinotarien likasom notarier enligt senast
genomförda lönereglering för statsdepartementen gottgöres lön efter lönegrad
B 13, möjligen med någon reducering vid sammanslagning av befattningen
med ombudsmannatjänsten.

År 1918 framlade drätselnämnden en utredning om de till ombudsmaunabefattningen
hörande göromål och begärde höjning i hans arvode från 1,500
kronor till 2,500 kronor. — 1919 års riksdag beviljade eu förhöjning till
2,250 kronor. — Då drätselnämnden fortfarande anser de arbetsuppgifter,
som åligga ombudsmannen, vara av den stora omfattning och betydelse för
universitetet, att hans avlöning bör uppgå till 2,500 kronor, finner drätselnämnden,
som icke har något att invända emot att notarie- och ombudsmannabefattningarna,
på sätt kommitterade föreslagit, förenas till eu, denne
tjänsteman böra placeras i lönegraden B 16 och påyrkar hans hänförande dit.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrker kommitténs förslag
att akademinotarie- och ombudsmannabefattningarna förenas till en, men
yrkar på av drätselnämnden angivna skäl, att denne tjänsteman hänföres
till lönegraden B 16.

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Liksom kommittén finner jag mig böra föreslå, att förenämnda tjänster
förenas till en; det innebär allenast en bekräftelse på sedan länge rådande
faktiska förhållanden. I avseende å placeringen i lönehänseende av ombudsmannen
och akademinotarien synes mig kommitténs förslag väl snävt tillmätt.
Med hänsyn såväl till de krav, som ställas på tjänsten — vilka krav
uti i viss mån motsvarande fall inom centralförvaltningen lett till en placering
av t. ex. domänfiskalen och förste advokatfiskalen i kammarkollegiet
i 18:e lönegraden — som ock till den placering i 16:e lönegraden, som numera
beslutats för vissa till den forna s. k. andra normalgraden hörande
tjänster, synes mig skäligt, att jämväl akademinotarien och ombudsmannen
i Uppsala hänföres till sistnämnda lönegrad, d. v. s. enligt det nya avlöningsreglementet
lönegraden B 26. Någon instruktion finnes nu icke för
akademinotarien, och den för ombudsmannen gällande härrör ända från år
1856 samt är i åtskilliga avseenden antikverad. Jag förutsätter, att en ny
instruktion varder för innehavaren av de nu förenade tjänsterna av kanslern
utfärdad.

Kanslist vid
akademiska
kansliet i
Uppsala.
Amanuens
vid akademiska
kansliet
i Lund.
Fakultets
notarier.

Nuvarande

förhållanden.

Vid kansliet i Uppsala är även anställd en kanslist och vid kansliet i
Lund eu amanuens med tjänstgöringsskyldighet jämväl å räntekammaren.
Avlöningarna utgå i form av arvode; kanslistens med 1,800 kronor jämte
450 kronor i tillfällig löneförbättring samt amanuensens med 1,500 kronor
jämte 375 kronor i tillfällig löneförbättring. De å stat uppförda arvodena
fastställdes till nämnda belopp vid 1908 års lönereglering.

I universitetens stater finnas vidare upptagna arvoden till notarier vid var
och en av de fyra fakulteterna. Dessa arvoden blevo icke reglerade i samband
med 1908 års lönereglering. Med hänsyn till det ökade arbete, som för
flertalet fakultetsnotarier blev en följd av de under 1900-talets första decen.
nium genomförda reformerna inom det akademiska examensväsende^ blevo
nämnda arvoden sedermera underkastade successiva ökningar. Sådana som
förhållandena för närvarande äro, utgå följande ersättningar:

	Uppsala universitet	Lunds universitet
Arvode enl. stat Kr.	Tillfällig löneför- bättring Kr.	Summa Kr.	Arvode enl. stat Kr.	Tillfällig löneför- bättring Kr.	Summa Kr.
i teologiska fakult.	400	100	500	300	75	375
i juridiska >	400	100	500	300	75	375
i medicinska >	eoo	150	750	400	100	500
i filosofiska »	1,000	250	1,250	1,000	—	1,000

Enär arvodet för notarien i filosofiska fakulteten i Lund reglerades så sent
som vid 1919 års riksdag, utgår icke tillfällig löneförbättring för denne.
Utöver nämnda avlöning uppbära fakultetsnotarierna i sportler lösen för

247

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

examensbetyg och begärda protokollsutdrag samt andel i promotionsavgifterna.
Upprepade gånger hava framställningar gjorts om höjning av
ifrågavarande arvoden.

Löneregleringskommitténs förslag går ut på eu sammanslagning av samtliga
nu angivna befattningar vid respektive universitet till en å stat uppförd tjänst
med avlöning efter lönegraden B14 jämte arvode å 750 kronor till en
amanuens. I detta hänseende yttrar kommittén:

I förevarande fall synes emellertid en tillfredsställande reglering av löneförhållandena
ej låta sig vinnas utan en förändring på det organisatoriska
området. Ur löneteknisk synpunkt vore det nämligen ej önskvärt, om
vid den nya löneregleringen skulle bibehållas denna mängd av smärre
arvoden för befattningar, som ej giva sin innehavare full sysselsättning
och därför merendels måste förenas med annan tjänst vid universitetet.
Därtill kommer, att det ofta visat -sig svårt att till notariebefattningarna
förvärva och där bibehålla personer med längre tids erfarenhet
om fakultetsärendens handläggning och nödig formell rutin. Det har ock
från filosofiska fakulteten i Uppsala erinrats, hurusom fakultetens dekanus
ombytes varje år och man ej skäligen av honom kan fordra, att han skall
vara så fullständigt ä jour med ärendena och särskilt med möjligen föreliggande
prejudicerande fall, att han helt på egen hand skall kunna förbereda
ett fakultetsärende.

Vid universitetet i Uppsala har sedan några år tillämpats den anordning,
att akademikanslisten tillika tjänstgjort som notarie vid tvenne fakulteter,
den teologiska och den filosofiska. Ett förslag om förening av samtliga
notariebefattningar vid respektive universitet till en befattning, som skulle
uppföras på stat, lärer ock för någon tid sedan hava varit föremål för överväganden
hos universitetsmyndigheterna, utan att dock någon framställning
i ärendet blivit gjord. Uppslaget i fråga synes kommittén anvisa en lämplig
lösning av förevarande spörsmål. Om emellertid ifrågavarande befattningshavare
ej skulle erhålla större arbetsbörda än den, som fram ginge vid
sammanslagning av de olika notariebefattningarna, synes stadigvarande sysselsättning
för honom knappast kunna påräknas. Eu utväg att bereda befattningshavaren
eu jämn arbetstillgång skulle däremot stå till buds, om befattningen
i fråga förenades i Uppsala med akademikanslisttjänsten och i Lund
med amanuensbefattningen vid kansliet och räntekammaren.

Med hänsyn till att de nya befattningshavarnas göromål delvis skulle bestå
i sådant arbete, som i de centrala verken utföres av tjänstemän i sekreterargraden,
synas befattningshavarna i fråga böra placeras något över de hittillsvarande
förstagradstjänstemännen och lämpligen kunna hänföras till lönegraden
B 14.

Befattningshavarens titel torde böra bliva akademinotarie.

Aven efter inrättande av denna befattning torde på universitetskanslierna
finnas behov av en person, som kan stå till buds för vikariat å nyssnämnda
befattning. För ändamålet torde böra anslås ett arvode å 750 kronor till
en amanuens vid kansli- och räntekammare.

Detta kommitténs förslag har mött bestämda gensagor från akademiskt håll.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar:

Löne regleringn kommittén -

Myndig heternas yttranden.

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Den av kommittén föreslagna anordningen, att vid samtliga fakulteter och
sektioner skulle inrättas en gemensam notariebefattning, vill fakulteten avstyrka.
Kollisioner mellan sammanträden i fakulteter och sektioner kunna
enligt vad erfarenheten visar vid flerfaldiga tillfällen icke undvikas och
skulle tvinga till ett icke önskvärt anlitande av en eller flera tillfälliga
vikarier.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför:

Vad slutligen angår frågan om fakultetens notarie, hava de kommitterade
ej inskränkt sig till lönetekniska frågor utan även föreslagit en organisatorisk
förändring, nämligen att samtliga fakulteter skulle hava en gemensam
notarie, vilken vid universitetet i Uppsala samtidigt skulle vara akademikanslist.
Fakulteten anser, att detta förslag är synnerligen olämpligt redan
av den grund, att alla de olika fakulteterna därigenom skulle bliva fullständigt
bundna av varandra med hänsyn till tiden för sina sammanträden.
Särskilda förhållanden inom den medicinska fakulteten påkalla speciell sakkunskap
hos notarien, vadan den gällande bestämmelsen i § 80 av universitetsstatuterna,
att fakulteten må antaga till notarie den, som fakulteten finner
lämplig, är för fakulteten av särdeles stort värde. Angående avlöningen
till notarien får fakulteten anföra, att notariens avlöning icke rättvisligen
kan sättas lägre än till 1,000 kronor.

Angående de till professorerna utgående examensavgifterna hava de kommitterade
föreslagit, att dessa skola bortfalla. Fakulteten har intet att häremot
invända, utan föreslår att dessa belopp i stället tillfalla fakultetskassan.
Skulle emellertid även det av examensavgifterna till notarien utgående beloppet
likaledes bortfalla, anser fakulteten, att notariens avlöning bör höjas
utöver det ovan föreslagna arvodet av 1,000 kronor med ett skäligt belopp,
som fakulteten föreslår till 100 kronor årligen, vadan alltså den sammanlagda
avlöningen åt medicinska fakultetens notarie i så fall borde utgöra
1,100 kronor.

Det av filosofiska fakulteten i Uppsala avgivna yttrandet går i samma
riktning:

Lönekommitterade hava föreslagit, att en ny befattning skall inrättas, vars
innehavare skulle övertaga dels nuvarande kanslistens, dels notariernas hos
alla fakulteter göromål. Fakulteten får bestämt avstyrka en sådan anordning.
De göromål, som äro förenade med dessa befattningar, äro alltför omfattande
för att kunna skötas av en person, oavsett att de olika fakulteterna ofta ha
sammanträden på samma tid, vilket omöjliggör samtliga befattningars uppehållande
av samma person. Fakulteten vill vidare framhålla betydelsen av
att varje fakultet får till sin notarie utse den person fakulteten själv önskar.
Fakultetsnotarietjänsterna böra därför enligt fakultetens mening icke vara
fast förenade med viss eller vissa andra tjänster vid universitetet, på vars
tillsättande fakulteten som sådan icke har något inflytande. Fakulteten får
därför föreslå den nuvarande ordningens bibehållande i fråga om fakulteternas
notarier. Emellertid måste då arvodet för filosofiska fakultetsnotarien avsevärt
höjas. Fakulteten har redan år 1920 gjort hemställan om höjning av fakultetsnotariens
arvode från 1,000 till 2,000 kronor, vilken framställning sedan
återupprepats och biträtts av konsistoriet och kanslern. Fakulteten föreslår
konsistoriet att påyrka, att ingen ändring vidtages i fråga om notariebefattningens
karaktär, utan vidhåller sitt tidigare gjorda yrkande om ett arvode
å 2,000 kronor för notarien.

249

Kungl, Maj\{s proposition Nr 115.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anför i frågan följande:

Lönekommitterades förslag, att akademikanslisttjänsten skulle sammanslås
med notariebefattningarna vid de särskilda fakulteterna till en tjänst under
benämning akademinotarie, finner sig konsistoriet böra bestämt avstyrka på
de av fakulteterna anförda skal. Härtill kommer att eu sammanslagning
på en hand av så många tjänster skulle helt och hållet förrycka göromålen
för kanslisten, vilken, såvida med denna befattning åsyftat gagn skall kunna
vinnas, måste vara att tillgå å akademiska kansliet vid expeditionen under
hela kanslitiden. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som måste ställas
på den ifrågavarande befattningshavaren, och då det måste vara av synnerlig
vikt att kunna påräkna en dugande och nitisk person till innehavare av
kanslisttjänsten, som — då akademinotarien har sin egentliga verksamhet
förlagd till drätselverket — i själva verket är den enda ordinarie tjänst,
som jämte akademisekreterarbefattningen finnes vid det akademiska kansliet,
och med vilken tjänst följer skyldighet att vid behov vikariera för såväl
akademinotarien som sekreteraren, får konsistoriet föreslå att akademikanslisten
hänföres till lönegraden B 10.

Beträffande fakultetsnotariebefattningarna, vilka konsistoriet i likhet med
samtliga fakulteterna anser böra besättas såsom hittills av vederbörande
fakultet för sig, vill konsistoriet föreslå, att arvodena bestämmas för teologiska
och juridiska fakulteternas notarier till 600 kronor vardera, för medicinska
fakultetens notarie till 1,000 kronor och för filosofiska fakultetens
notarie till 2,000 kronor.

Myndigheterna i Lund ställa sig ej så bestämt avvisande mot kommitténs
förslag i nu förevarande avseende.

Teologiska fakulteten i Lund finner förslaget i princip riktigt men fruktar,
att det med blott eu notarie skall yppa sig allt för stora praktiska svårigheter.

Inom juridiska fakulteten framhåller professor E. A. Kallenberg, att fakulteten
icke för sin del kunde förvänta några fördelar av en förändring av
den utav kommittén föreslagna anordningen.

Medicinska fakulteten i Lund har intet att erinra mot kommitténs förslag
men framhåller tillika, att, om nuvarande anordning med en särskild notarie
för medicinska fakulteten skulle komma att bestå, hans arvode borde höjas
till 1,000 kronor, ett belopp, som påkallades av det med befattningen förenade
ganska omfattande arbetet.

Filosofiska fakulteten i Lund ställer sig däremot avvisande mot förslaget:

Fakulteten erinrar, att fakulteten redan vid ett föregående tillfälle yttrat
sig angående lämpligheten av en dylik anordning. Det gällde då väckt
förslag om anställande av en akademinotarie, som tillika skulle vara notarie
hos de båda största fakulteterna, den medicinska och den filosofiska. Fakulteten
ställde sig därvid tveksam, huruvida den föreslagna anordningen verkligen
skulle medföra fördelar, som uppvägde de med den förenade olägenheterna
och avståendet av fakultetens statutenliga rätt att själv välja till
notarie en person, som den funne därtill lämpligast, och kunde således icke
för sin del förorda förslaget ifråga. Om svårigheter mötte för erhållande av
lämplig notarie, såge fakulteten den bästa utvägen till sådana missförhål -

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Departe mentschefen.

landens undanrödjande däri, att fullt tillfredsställande arvode beviljades för
fakultetens notarie. Fakulteten finner allt fortfarande icke sådana skäl vara
förebragta, som kunde föranleda den att frångå sin förut uttalade mening.
Den av kommittén föreslagna organisationen synes, i betraktande av den
jämförelsevis låga avlöningen och de ringa befordringsmöjligheterna, knappast
erbjuda säkrare garanti!;!'' än den nuvarande anordningen för erhållande av
fullgod arbetskraft. Skulle »akademinotarie»-befattningen, såsom kommittén
yrkat, tillsättas fast, och vederbörande icke utöva ämbetet till belåtenhet,
framstår denna anordning såsom vida - mindre ändamålsenlig än den nuvarande.

Även drätselnämnden vid universitetet i Lund framhåller sina betänkligheter
mot förslaget:

Fakultetsnotariaten komma otvivelaktigt att vissa tider bereda innehavaren
av den förenade tjänsten full sysselsättning, vadan ett amanuensarvode, av
750 kronor vore Ami lågt för att tillgodose behovet av medhjälpare i tjänståliggandena.
Den av kommittén föreslagna avlöningen till en akademinotarie
vore även den väl låg med hänsyn till möjligheten att till platsen
förvärva en fullt kvalificerad person, som kunde på ett tillfredsställande sätt
ombesörja den grundläggande expeditionen av ärendena i fakultet och drätselnämnd,
särskilt som föga tid torde kunna påräknas för inkomster vid sidan
av denna tjänst,

Kommitténs förslag att sammanslå nu ifrågavarande befattningar, främst
fakultetsnotarietjänsterna till en gemensam ny befattning måste jag för min
del finna mindre lyckligt; tvekan kan råda, huruvida det ens är praktiskt
möjligt och genomförbart. Jag hänvisar härutinnan till vad de akademiska
myndigheterna i frågan anfört.

Av det större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslås, att kanslistbefattningen
vid akademiska kansliet därstädes måtte hänföras till viss lönegrad,
B 10, vilket innebär en ändrad karaktär av ifrågavarande tjänst. Jag
ställer mig tveksam inför lämpligheten av att här inrätta en ordinarie befattning.
Några olägenheter av de nuvarande tjänsternas egenskap av arvodestjänster
hava mig veterligen icke i avsevärdare grad försports; jag håller
tvärtom före, att det kan vara till universitetsförvaltningens fördel att hava
ATiss rörelsefrihet i avseende å dispositionen av dessa arvoden.

Då det nu gäller ett nytt lönesystems tillämpning och då detta system
innebär, att arvoden av mindre storlek — såsom de nu ifrågavarande —
icke böra i detalj prövas och avgöras av riksdagen, vill jag förorda en sådan
anordning, varigenom å vederbörande universitets stat uppföres under rubrik
»extra tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier» en anslagspost,
varifrån arvoden till belopp, som kanslern må äga att bestämma, må
utgå till kanslisten i Uppsala respektive amanuensen i Lund samt till fakultetsnotarier.

Vad angår beräkningen av erforderliga anslagsmedel för ändamålet torde
man böra utgå från nuvarande förhållanden. Uppsala universitet disponerar
för närvarande över dels 2,250 kronor såsom arvode åt kanslisten, dels ock

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo. 251

3,000 kronor, utgörande arvoden åt fakultetsnotaricr — härvid inräknat tillfällig
löneförbättring — således sammanlagt 5,250 kronor. Vid Lunds universitet
utgår nu arvode å 1,875 kronor till amanuensen och 2,250 kronor såsom
ersättningar åt fakultetsnotarier — även här med inberäkning av tillfällig
löneförbättring alltså tillhopa 4,125 kronor. En normal höjning av
dessa slutsummor med 18 procent, motsvarande den med löneregleringen
förenade minskningen av dyrtidstilläggen, skulle leda till i avrundade tal
respektive 6,200 kronor och 4,870 kronor. Emellertid finner jag en höjning
härutöver vara av förhållandena väl motiverad, dels nämligen med hänsyn
till den minskning av vederbörande förut tillkommande sportelinkomster, som
skulle uppkomma genom borttagande av expeditionslösen och dess ersättande
med stämpelavgift, dels och framför allt med hänsyn till fakultetsnotariernas
ökade arbete. Jag vill i sistnämnda hänseende allenast erinra om de pågående
reformerna på det medicinska undervisningsväsendets område. Med
hänsyn härtill och under hänvisning till vad de akademiska myndigheterna
uttalat om behovet av förhöjda arvoden, vill jag tillstyrka för Uppsala universitets
vidkommande ett belopp av 8,000 kronor och beträffande Lunds
universitet ett belopp av 6,500 kronor, till »extra tjänstemän vid universitetets
och fakulteternas kanslier». En skillnad universiteten emellan i avseende å
beloppens storlek är enligt min mening fullt motiverad av den väsentligt
mera omfattande administrationen vid Uppsala universitet.

Såsom redan förut nämnts ingår i en ordinarie anslagspost å 5,400 kronor Sekreterare
till arvoden åt bibliotekarie och sekreterare vid karolinska institutet, sekreterar- s™a imtitutet
arvode med 3,000 kronor. Å detta anslag har såsom förut nämnts ej utgått
tillfällig löneförbättring utan blott dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att, då arvodet undergått reglering så sent
som vid 1920 års riksdag, någon ändring av dess belopp nu ej bör ske.

Karolinska institutets lärarkollegium påpekar, att, då förmånen av sportler
(lösen å examensbetyg, protokollsutdrag, avskrifter etc.) av kommittén föreslagits
skola bortfalla beträffande akademisekreterarna i Uppsala och Lund,
följden härav givetvis måste bliva, att jämväl institutets sekreterare, för
vilken kommittén icke föreslagit någon ändring i arvodet, går förlustig de
inkomster av dylika sportler, han hittills åtnjutit såsom ett tillskott till sitt
arvode. Lärarkollegiet anser skäligt, att för den inkomstminskning, som sålunda
skulle drabba sekreteraren, ersättning beredes honom genom höjning
av arvodet, motsvarande sportlernas årliga belopp. Dessa hava under de
senaste åren i medeltal uppgått till 350 kronor, varmed alltså arvodet bör
höjas. Härtill bör vidare läggas det belopp av 150 kronor, som karolinska
institutets sekreterare uppbär såsom ersättning för institutets handläggning
av tandläkarinstitutets ärenden och som hittills varit uppfört å sistnämnda
instituts stat men av mig i annat sammanhang föreslagits skola därifrån
avföras. Arvodet bör alltså bestämmas till 3,500 kronor.

252

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

Akademiräntmästare

i Uppsala
och Lund.

Nuvarande

förhållanden

11. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets
ekonomiska förvaltning.

Akademiräntmästarna i Uppsala och Lund hava av ålder varit i avlöningshänseende
likställda med professorerna. Lönen enligt stat har alltså uppgått
till 7,500 kronor, därav 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt
till ett ålderstillägg å 600 kronor. Härjämte åtnjuter vardera räntmästaren
ett å stat uppfört anslag å 300 kronor till »expensmedel».

I avseende å sistnämnda förmån vill jag erinra om följande. I anledning
av uppkommen fråga rörande förändring i dispositionen av omförmälda medel
anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 27 april 1917 statsbokföringskommittén
att taga denna fråga i övervägande i sammanhang med en till
samma kommitté hänskjuten fråga rörande universitetens bokföring. Sistnämnda
ärende, till vilket jag i det följande återkommer, anförtroddes efter
statsbokföringskommitténs upplösning åt riksräkenskapsverket. Genom samma
beslut den 27 april 1917 föreskrev Kungl. Maj:t tillika, att, när ledighet
uppstode vid någon av räntmästarbefattningarna eller kamrerarbefattningarna
vid universiteten, i kungörelse om ledigheten skulle tillsvidare, intill dess
Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, tillkännagivas, att vederbörande skulle
vara skyldig att underkasta sig den förändring i avseende å åtnjutande av
expensmedel, som kunde varda i behörig ordning bestämd.

Utöver ovan angivna, å stat uppförda avlqning åtnjuter akademiräntmästare
lika med professor tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor. Av det tillfälliga
lönetillägget för budgetåret 1923—''1924 blevo akademiräntmästarna
ej delaktiga. Vid framläggande av förslag angående provisoriskt lönetillägg
för budgetåret 1924—1925 hade Kungl. Maj:t även upptagit akademiräntmästarna
till delaktighet av sistnämnda förmån.

Riksdagen ansåg sig emellertid böra utesluta räntmästarna från det provisoriska
lönetillägget.

Vad angår räntmästarnas delaktighet av ifrågavarande tillägg, yttrade
riksdagen, måste en viss tvekan hos riksdagen göra sig gällande. Det är
nämligen att uppmärksamma, att den förmån, varom nu är fråga, närmast
är avsedd att tillkomma innehavarna av sådana befattningar, på vilka höga
krav i vetenskapligt hänseende ställas, och att i Kungl. Maj ds förslag all
personal vid universitetens kanslier och drätselverk äro uteslutna. Det lärer
vidare böra erinras därom, att den ekonomiska förvaltningen icke torde vara
lika omfattande vid båda universiteten och att i anledning härav tvekan
kan råda, huruvida räntmästarna även för framtiden böra vara i avlöningshänseende
sinsemellan likställda. I allt fall synes en närmare utredning i
detta hänseende vara erforderlig, vilken lämpligen torde böra föreläggas riksdagen
i samband med det definitiva löneregleringsförslaget.

Med hänsyn till vad inför riksdagens vederbörande utskott blivit upplyst,
fann riksdagen dock skäligt bevilja räntmästaren vid universitetet i Uppsala

Kungl. May.ts proposition Nr 115. 251

G. T. Brandberg såsom personligt lönetillägg ett belopp av 1,200 kronor
motsvarande vad som enligt Kung], Maj:ts förslag skulle tillkomma honom

Löneregleringskommittén föreslår, att räntmästare placeras i samma löne
grad, B 20, som enligt kommitténs förslag skulle bli tillämplig för professo
Terna, varvid emellertid för räntmästaren vanlig ortsgruppering bör gälla
Det särskilda expensmedelsanslaget anser kommittén i samband med löne
regleringen böra indragas.

I en vid kommitténs betänkande fogad reservation har professorn K. J.

Johansson, med instämmande av professorn C. G. Berling, yrkat, att akademii
äntmästare måtte inordnas i den av honom föreslagna lönegraden B 21
(jfi o\an sid. 39) men med iakttagande av vederbörlig ortsgruppering.

I anledning av detta kommitténs förslag anför drätselnämnden vid Uppsala Myndigheteruniversitet:
nas yttran "

den.

Den givet _ viktigaste tjänsten inom universitetets förvaltning är akademiräntmästarbefattningen.
. Med universitetets vidgade ekonomiska förvaltning
har denna tjänst blivit i alldeles särskild grad förenad med arbete och ansvar.
Räntmästaren åligger överhuvud förvaltningen av universitetets ekonomi,
och detta innebär såväl en penningförvaltning, vari ingår, jämte övervakandet
och redovisningen av den dagliga utbetalningen och inbetalningen av
medel, handhavandet av alla universitetet tillhöriga fonder, vid 1921 års slut
uppgående till i det närmaste 10 miljoner kronor, liksom också chefskap
for förvaltningen av universitetets hemman och andra fastigheter å landet
för närvarande omkring 400 hemman med en areal av 12,000 hektar jämte
skogar till eu areal av omkring 25,000 hektar, allt med ett taxeringsvärde
som enligt årets taxering torde ligga mellan 16 och 18 miljoner kronor. Universitetets
ökade förvärv av fast egendom har under den senaste tiden föranlett
en starkt växande arbetsbörda för denne tjänsteman, som i främsta rummet
har ledningen av universitetets fasta egendomsförvärv. Icke mindre betungas
denna tjänst genom ledningen av de byggen, som ständigt äga rum eller
äro under planläggning för universitetets räkning — sålunda har under nuvarande
räntmästarens ämbetstid 1906—1921 ny- och ombyggnadsarbeten
delvis ännu oavslutade, för ett belopp beräknad till mer än 13 Vs miljoner
kronor företagits, varjämte utredning och granskning skett av framställda
förslag till byggnadsföretag av betydande omfattning. En av räntmästarens
mest betungande, därmed nära sammanhängande arbetsuppgifter är bestyret
med de årligen återkommande reparationerna å samtliga universitetets institutioner
och övriga hus, krävande numera en kostnad av omkring 60,000
kronor per år. Drätselnämndens under de senare åren mycket vidgade förvaltningsarbete
vilar i väsentlig mån på denne ämbetsman, som har att förbereda
och föredraga alla ärendeu och övervaka deras expedition och verkställighet.

Det har länge synts drätselnämnden, att ett ämbete med den självständiga
och för universitetets hela ekonomi betydelsefulla uppgift, som åligger räntmästaren,
borde avlönas efter helt andra grunder och synpunkter än för
närvarande. På denna post mer än på någon annan inom universitetsförvaltningen
gäller, att universitetet måste äga en framstående, skolad och
praktiskt erfaren person, vilket universitetet torde få svårighet att vid upp -

Lönereglo rings kommittén.

Departe mentschefen -

254 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kommande ledighet förvärva utan avsevärt högre löneförmåner än hittills.
Drätselnämnden har också redan förut tagit i övervägande, om icke i någon
form en dylik förstärkt lön måste beredas räntmästaren, då denna tjänst
vid Uppsala universitet mer och mer torde kräva en särskild hänsyn till
konkurrensen med det enskilda ekonomiska förvärvsarbetets på helt annat
sätt avlönade chefsposter. Drätselnämnden har dock funnit betänkligheter
vid att frångå den gamla likställighet i avlöningsvillkor, som hittills bestått
mellan räntmästaren och universitetets professorer, och drätselnämnden har
därför, innan positiva förslag av densamma till höjande av räntmästarens
löneförmåner framställas, velat invänta de förslag till allmän lönereglering
för universiteten, som den kungl. kommittén väntades skola framlägga. Det
är för drätselnämnden omöjligt att kunna för sin del godtaga det förslag,
som nu framställts, såväl det, varom kommitténs majoritet enats, som reservantens.
Båda förslagen gå ut på att faktiskt rubba den gamla likställigheten
mellan professorerna och räntmästaren och tilldela den senare en lägre
lönestandard genom att för honom beräkna dyrort efter annan princip än
för professor. Drätselnämnden måste för sin del bestämt yrka, att räntmästaren
erhåller minst samma lön som professor, ej blott formellt utan
reellt. Skulle denna gamla princip ej kunna upprätthållas på grund av att
särskild dyrort efter G-grupp skulle komma att tilldelas professor men icke
anses kunna motiveras för någon annan ärnbets- eller tjänsteman inom universitetsstaten,
anser drätselnämnden, att i sådant fall den minsta löneställning,
som kan anvisas åt räntmästaren, är Al, till vilken avdelning och
lönegrad ämbetets självständiga och ansvarsfulla ställning, i flera hänseenden
fullt lika med en chefsställning inom de centrala förvaltande verken, torde närmast
böra hänvisa räntmästaren vid Uppsala universitet, liksom fallet även
torde vara med överbibliotekarien vid samma universitet, om vilken likaledes
gäller, att principen om likhet med professor hittills varit antagen och som,
om denna princip överges, ej synes kunna rättvisligen sättas i annan löneställning
än efter A 1.

Samma synpunkter och förslag framställas i det utlåtande, som avgivits av
det större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Drätselnämnden vid Lunds universitet framhåller, att den fullständiga
överensstämmelse i avlöningshänseende mellan räntmästaren och professorerna,
som av ålder bestått och som av kommittén i princip godtagits, fortfarande
bör bibehållas. Detta motiverades av den med universitetets allmänna utveckling
växande betydelsen av detta ämbete.

Aven det större akademiska konsistoriet i Lund uttalar sig för ett bibehållande
av räntmästarens likställighet i lönehänseende med professor.

Akademiräntmästarna hava liksom universitetsbibliotekens överbibliotekarier
av löneregleringskommittén i princip likställts med professorer och hänförts
till lönegraden B 20, men därigenom att ortsgrupperingen skulle komma
till tillämpning i avseende å de förra men ej å de senare, hava räntmästare
och överbibliotekarier blivit i realiteten sämre ställda än professorerna. Den
nuvarande likställigheten skulle i realiteten enligt förslaget upphöra. De
akademiska myndigheterna i Uppsala anse nu lönegraden A 1 vara den,
som för räntmästare vore att förorda, om principen om likställighet ej kan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115

255

upprätthållas, medan myndigheterna i Lund yrka på ett bibehållande av
den nuvarande jämställdheten i löneavseendo.

Beträffande överbibliotekarierna har jag, såsom framgår av det föregående,
tillstyrkt en avlöning lika med den jag tänkt mig för professor. Jag har
därvid närmast letts av tanken på att de äro chefer för universitetens utan gensägelse
viktigaste vetenskapliga institutioner, vilket ej endast ålägger dem
administrativa chefsplikter utan även av dem fordrar en ingående kännedom
om biblioteksförhållanden såväl inom som utom landet samt om den vetenskapliga
litteraturens utveckling.

På akademiräntmästarna ställas krav av annan men ej mindre betydelsefull
beskaffenhet. De kvalifikationer, som här i främsta rummet fordras,
äro mera jämförbara med vad man i allmänhet ansett böra krävas av administrativa
tjänstemän i högre och ledande ställning. Till fullo behjärtar jag
de synpunkter, som gjorts gällande för bibehållande av den nuvarande likställigheten
i löneavseende med professorerna, men jag anser denna jämförelse
ej vara av avgörande betydelse för bedömande av akademiräntmästarnas
lönefråga. I avseende å professorerna har jag ansett mig böra taga i
betraktande ett flertal omständigheter, som icke äro tillfinnaudes beträffande
räntmästarna.

Den nuvarande likställigheten med professorerna anser jag sålunda ej vara
eu ofrånkomlig utgångspunkt. Jag finner i stället parallellen med den vanliga
föivaltningstjänsten höra vara den bestämmande vid bedömande av
akademiräntmästarnas lönefråga. För universiteten med deras starkt markerade
självförvaltning hava dessa tjänster en utomordentlig betydelse, i det
att på deras innehavare måste ställas höga krav på förfarenhet i praktiska
värv och förutom vanlig ämbetsmannarutin — på initiativförmåga i avseende
å åtgärder, som kunna vara ägnade att gagna universitetens ekonomi
och allmänna förkovran. Deras löneställning bör därför icke tillmätas för
låg, såvida man åt universiteten vill bevara möjligheten att inom ramen för
deras tillgångar tillgodose de smärre och löpande behoven av ekonomisk
natur.

Såsom framgår av min ovan lämnade redogörelse har riksdagen påpekat,
att den ekonomiska förvaltningen icke torde vara lika omfattande vid båda
universiteten och att i anledning härav tvekan kan råda, huruvida räntmästarna
vid de båda universiteten även för framtiden böra vara i avlöningshänseende
sinsemellan likställda. Att den ekonomiska förvaltningen icke
är lika omfattande vid båda universiteten och att den är utan gensägelse
mer krävande och ansvarsfull vid Uppsala universitet, ligger i öppen dag
för en var, som känner förhållandena vid universiteten i detta hänseende.
Akademiräntmästarnas tjänståligganden äro visserligen till sin beskaffenhet
lika; de bestå nämligen dels i skötseln av universitetets ekonomi, såväl statsanslagen
som de egna fondernas tillgångar, dels ock i överuppsikten över
universitetets fastighetsförvaltning, d. v. s. över förvaltningen av hemman och

Akademihamrerare
i
Uppsala och
Lund.

Nuvarande

förhållanden.

Löneregle ringskommit tén.

Myndig heternas yttranden.

256 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

andra fastigheter på landet samt av fastigheter i stad, över nybyggnadsoch
reparationsarbeten med mera dylikt. Men givet är, att ju mer omfattande
själva förvaltningsområdet är, dess större är räntmästarens arbete och
ansvar för vården av detsamma. I detta avseende påvilar akademiräntmästaren
i Uppsala ett betydligt större mått av arbete och ansvar än hans ämbetsbroder
i Lund. Jag vill allenast hänvisa till de belysande siffror, som
drätselnämnden i sitt senast återgivna yttrande anfört rörande Uppsala universitets
penning- och egendomsförvaltning. Otvivelaktigt är detta av beskaffenhet
att motivera en förmånligare löneställning för räntmästaren i
Uppsala. Jag har vid övervägande av denna fråga funnit mig böra förorda,
att räntmästaren vid universitetet i Uppsala hänföres till lönegraden
B 30 och motsvarande befattningshavare vid universitetet i Lund till lönegraden
B 29.

Vid 1908 års lönereglering blev akademikamreraren i Uppsala likställd
med tjänsteman av den så kallade andra normalgraden. Lönen bestämdes
följaktligen till 5,400 kronor, därav 3,600 kronor lön och 1,800 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor. Motsvarande
befattningshavare i Lund erhöll samtidigt en något lägre avlöning;
denna bestämdes till 4,800 kronor, därav 3,200 kronor lön och 1,600 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor.

Till akademikamreraren i Uppsala utgå dessutom enligt stat 200 kronor
såsom expensmedel. Angående dessa medel gäller vad jag nyss anfört
ifråga om akademiräntmästarens expensmedel.

Utöver avlöningen å stat utgår till akademikamrerare tillfällig löneförbättring
med 900 kronor.

Löneregleringskommittén föreslår, att akademikamrerama i likhet med de
flesta andragradstjänstemän hänföras till lönegraden B 15. Expensmedelsanslaget
till akademikamreraren i Uppsala anser kommittén, i likhet med
vad som föreslagits för akademiräntmästaren, böra indragas. Att för framtiden
bibehålla en högre avlöning för kamreraren i Uppsala än i Lund finner
kommittén ej vara påkallat.

Drätselnämnden vid Uppsala universitet påkallar för akademikamreraren
därstädes en förmånligare ställning än kommittén föreslagit och tillstyrker
lönegraden B 18.

Även beträffande denna befattning gäller emellertid, säger drätselnämnden,
obetingat vad kommitterade uttalat om akademisokreterartjänsten, eller att
densamma är väsentligen ansvarsfullare och ställer större krav på innehavaren
än andragradstjänsterna i allmänhet. Förutom sitt huvudsakliga arbete
— uppgörande av universitetets huvudbok för året — har han att till
drätselnämnden avgiva utlåtanden i en mängd av de ekonomiska frågor,
som beröra medelförvaltningen, och måste härvid i regel vidtaga tidsödande

257

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förberedande undersökningar; lian bär vidare att svara för alla avlöniugsförslag
samt bärför uppgöra samtliga lönelistor och erforderliga beräkningar,
ett arbete, som är så betungande och erfordrar eu så ytterlig noggrannhet'',
att detta ensamt, åtminstone så länge avlöningen utgöres av både ordinarie
avlöning, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, egentligen krävde eu
tjänsteman för sig. Men även om avlöningen endast utginge i form av
ordinarie avlöning, kommer detta arbete, därest kommitterades förslag om
införande av månatlig utbetalning av tjänstemännens löner i stället för såsom
för närvarande deras utbetalning kvartalsvis godkännes, att innebära
eu betydande ökning i hans arbetsbörda, jämfört med den, som de före
kristiden rådande avlöningsformerna orsakade.

.Också har kamreraren bär vid universitetet tillförne i löneavseende jämställts
med sekreteraren. Sålunda utgingo deras löner enligt 1837 års stat
med ungefär lika belopp, sekreterarens med 1,257 rdr banko och kamrerarens
med l,33o rdr banko, således med någon övervikt i den senares avlöning.
I 1862 och 1872 års stater voro bådas löner bestämda till 3,000 rdr;
enligt 1885 års stat utgick sekreterarens lön med 4,500 kronor och kamrerarens
med 4,000 kronor, medan för närvarande begynnelselönen med inräknande
av tillfällig löneförbättring uppgår för sekreteraren till 6,900 kronor
och för kamreraren till 6,300 kronor. — Vid dessa jämförelser är hänsyn
icke tagen till vederbörande tillkommande sportler, som äro för drätselnämnden
okända.

Enligt kommitterades förslag, som uppför sekreteraren i lönegrad B 18
skulle dennes begynnelselön uppgå till 9,060 kronor och slutlönen till 10,500
kronor, medan kamrerarens begynnelselön skulle utgöra 7,212 kronor och
hans slutlön 8,580 kronor eller sålunda den senares slutlön utgå med nära

2,000 kronor mindre än sekreterarens samt naturligtvis pensionsbeloppen
rätta sig härefter.

Med den noggranna kännedom drätselnämnden har om kamrerarens
tjänståligganden, som drätselnämnden vill vitsorda vara högst betungande
och ansvarskrävande, måste drätselnämnden ogilla kommitterades förslag att
inrangera denne tjänsteman i lönegrad B 15 och förorda, att han hänföres
till lönegrad B 18. ,

Aven det större akademiska konsistoriet i Uppsala förordar för akademikamreraren
lönegraden B 18.

Drätselnämnden vid universitetet i Lund anser ävenledes, att akademikamreraren
därstädes bör erhålla en bättre ställning än kommittén tänkt sig.

Det bör beaktas, säger drätselnämnden, att kamrerarens avlöning kommer
att stå i skäligt förhållande till avlöningen för räntmästare och vidare i
lämplig proportion till sekreterarlöneu. Med hänsyn särskilt till kamrerarens
i statuterna föreskrivna ställföreträdarskap för räntmästaren i konsistorium
och drätselnämnd med därav följande skyldigheter och befogenhet synes
angelaget, att denne i avlöningshänseende kommer i bättre ställning än
kommittén avsett åt'' honom.

-^a ja§ ej funnit nagra vägande skäl vara av de akademiska myndighe- Departeterna
anförda för ett frångående av den nuvarande likställigheten i löne- mentscheft
hänseende mellan akademikamreraren i Uppsala och tjänsteman av förutvarande
s. k. andra normalgraden, finner jag’mig böra tillstyrka komBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.) 17

Akademibokhållare
i
Uppsala.

258 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

mitténs förslag beträffande denne, vilket sålunda innebär enligt den nya löneplanen
en placering i lönegraden B 24. I betraktande av vad nedan föreslås
för innehavare av akademibokhållarbefattningen i Uppsala vill jag tillstyrka,
att akademikamreraren i Uppsala benämnes förste akademikamrerare. Jämväl
för akademikamreraren i Lund finner jag lika med kommittén skäligt förorda
en motsvarande löneplacering.

För akademibokhållaren i Uppsala, enligt staten »tillika amanuens vid
kontoret», föreslogs vid 1908 års lönereglering en avlöning lika med den.
som då nyligen fastställts för tjänsteman av den s. k. första normalgraden.
Riksdagen sänkte emellertid något den föreslagna avlöningen, vilken
nu utgör 3,500 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor. Härtill kommer
numera tillfällig löneförbättring med 800 kronor. Till respenningar åt akademibokhållaren
utgår enligt stat eu summa av 300 kronor. Sistnämnda
belopp är i inkomststaten uppfört såsom ett avdrag å egendomsförvaltningens
bruttoinkomster.

Löneregleringskommittén redogör för eu av vederbörande myndigheter
gjord framställning rörande löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare,
i samband varmed uppgifter lämnats å de åligganden, som tillkomma
honom. Kommittén säger sig härav hava funnit framgå, att dessa
i fråga om arten ingalunda överstiga dem, som åligga en förstagradstjänsteman.
Kommittén anser därför bokhållaren ej böra placeras högre än i lönegraden
B 13. I fråga om befattningshavarens titel föreslår kommittén,
att densamma ändras till aktuarie och bokhållare. Med hänsyn till stadgandet
i 26 § 2 mom. avlöningsreglementet bör enligt kommitténs mening
det särskilda anslaget till bokhållarens respenningar indragas.

Från de akademiska myndigheternas sida har ingen erinran framställts
mot detta kommitténs förslag.

Jag tillstyrker kommitténs förslag i vad det avser placering i lönehänseende
för ifrågavarande befattningshavare. Enligt den nya löneplanen innebär
detta en placering i lönegraden B 21. I avseende å benämningen anser
jag titeln andre akademikamrerare bättre motsvara denne tjänstemans ställning
och åligganden.

Mot förslaget, att reseersättningen för denne tjänsteman skall utgå enligt föreskrifterna
i 26 § 2 mom. avlöningsreglementet, har jag intet att erinra. Men
därav följer ej, att anslaget, sådant det nu är i staten uppfört, bör uteslutas.
Dessa resekostnader sammanhänga mera omedelbart med förvaltningen
av universitetets egendom och synas mig böra fortfarande bestridas av egendomsförvaltningens
avkastning. I enlighet med principerna för inkomststatens
uppställning bör ett belopp för nu angivna ändamål där uppföras. Jag
anser den nuvarande summan, 300 kronor, kunna bibehållas, dock med till -lägget »förslagsvis.»

Kunyl. Maj: Is proposition Nr 115.

259

Vid Lunds universitet finnes anställd en byggnadskonduktör med åliggande
att biträda akademiiräntmästaren vid de årliga besiktningarna å universitetets
alla byggnader och övervaka beslutade underhållsarbeten å desamma. Hans
arvode bestämdes vid 1907 års riksdag till 000 kronor. Härå utgår icke
tillfällig löneförbättring men väl dyrtidstillägg.

Med hänsyn till den förändring, som beräkningen av dyrtidstilläggen
kommer att i samband med löneregleringen undergå, anser löneregleringskommittén,
att arvodet bör höjas till 720 kronor.

Mot detta förslag har från de akademiska myndigheterna i Lund ingen

erinran framkommit. Jag tillstyrker det av kommittén ifrågasatta arvodesbeloppet.

Myggnadskondulctör
vid
Lund8 universitet.

I detta samband vill jag även beröra ett gammalt anslagskrav från Uppsala
universitet,

Med hänsyn till den under senare år inträdda betydligt stegrade omfattningen
av universitetets räkenskaper har kanslern ur universitetets reservfond
anvisat medel till ersättning åt en person, som haft att på drätselnämndens
uppdrag verkställa siffergranskning och därmed sammanhängande arbeten beträffande
akademiräntekammarens räkenskaper. Denna ersättning uppgick
för år 1920 till 400 kronor och för vart och ett av åren 1921—1924 till
500 kronor. Upprepade gånger har framställning gjorts om ett dylikt anslags
uppförande på ordinarie stat, även nu senast i samband med anslagsäskanden,
avsedda att föreläggas 1925 års riksdag. Drätselnämnden framhåller,
att ett konstant behov härutinnan föreligger, och påpekar, hurusom
ett dylikt anslag till siffergranskning äger sin motsvarighet vid de flesta

affärsdrivande verk liksom ock vid enskilda företag av mera betydande
omfattning.

Denna framställning tillstyrkes av konsistoriet, och i skrivelse den 11
augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om proposition i.ämnet
till riksdagen.

Jag anser, att myndigheternas krav i berörda hänseende ej längre kan Kamrerare
tillbakavisas. Då här ett sedan länge styrkt behov föreligger, vill jao- för- v‘‘l karolinska
orda, att å universitetets stat uppföres ett belopp av 500 kronor såsom er- imii,utet
sättning till siffergranskare vid akademiräntekammaren i Uppsala.

A ordinarie stat för karolinska institutet finnes genom beslut av 1921 års
riksdag uppförd en kamrerare med en avlöning av 5,800 kronor, därav lön

3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor och ortstillägg 400 kronor
samt med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Avlöningen är
således bestämd i full överensstämmelse med den för andragradstjänstemän
hittills gällande.

Enär dessa tjänstemän i allmänhet överförts till lönegraden B 15, föreslår
löneregleringskommittén, att jämväl kamreraren vid karolinska institutet
placeras i denna lönegrad.

Siffergranskare
d akademiräntekammaren

i JJppsala.

Arvoden till
ledamöter av
universitetens
drätselnämnder
och karolinska
institutets
förvaltningsnämnd.

260 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Någon invändning häremot har ej från institutet kommit till uttryck och
är ej heller från min sida att framställa. Befattningen bör alltså enligt
den nya löneplanen hänföras till lönegraden B 24.

Jag anser mig i detta sammanhang lämpligen även böra beröra frågan
om de arvoden, som enligt vederbörande stater utgå till ledamöter av universitetens
drätselnämnder och karolinska institutets förvaltningsnämnd.

Drätselnämnden vid vartdera universitetet består av rektor och räntmästaren
samt tre bland universitetets ordinarie lärare valda ledamöter. Medan
rektor och räntmästaren icke öro i egenskap av ledamöter i drätselnämnden
berättigade till särskild ersättning, uppbära de tre valda ledamöterna arvoden.
Dessa arvoden utgingo före år 1921 beträffande Uppsala universitet
med 400 kronor och vid Lunds universitet med 300 kronor men höjdes vid
1920 års riksdag till dubbla beloppet, 800 kronor i Uppsala och 600 kronor
i Lund. Härå utgår dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring.

Förvaltningsnämnden vid karolinska institutet utgöres av rektor, dekanus
samt två av lärarkollegiet valda professorer. De tre sistnämnda åtnjuta arvoden
ä 200 kronor, vilka belopp bestämdes redan vid 1904 års riksdag.
Å dessa arvoden utgå emellertid varken tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Löneregleringskommittén anser, att det med hänsyn till den universitetsprofessorerna
åliggande skyldigheten att mottaga val till ledamotskap av
drätselnämnden kunde ifrågasättas, om ej förevarande arvode borde indragas.
Emellertid är, påpekar kommittén, professor, som under en tid av
minst tre år tjänstgjort som ledamot av drätselnämnden, befriad från skyldigheten
att för de närmast följande tre åren mottaga omval. Då det för
universitetens ekonomiska förvaltning är av vikt, att kontinuitet bibehålies
i drätselnämndernas sammansättning, liksom det ock är önskvärt, att de
lämpligaste krafterna för ändamålet förvärvas, anser kommittén arvodena,
vilkas belopp vad universiteten beträffar prövats så sent som av 1920 års
riksdag, böra bibehållas oförändrade.

Någon erinran mot kommitténs förslag har ej framkommit från de akademiska
myndigheterna.

Jag biträder kommitténs förslag om arvodenas bibehållande vid deras nuvarande
belopp.

12. Tjänstemän vid Uppsala universitets egendoms- och
skogsförvaltning.

I avseende å tjänstemännen vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning
vill jag till en början erinra, att avlöningen till dessa numera
bestrides förmedelst avkastningen av universitetets fastigheter. I universi -

201

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

tetets inkomststat aro under avdrag från egendoms-och skogsförvaltningens
bruttoinkomster uppförda nu utgående avlöningar ocli ersättningar. I denna
anordning, som genomfördes vid 1923 års riksdag, synes någon ändring nu
icke böra ifrågasättas. Riksdagens medverkan torde såsom hittills allenast
behöva påkallas i och för bestämmande av antalet och fastställandet av
avlöningsbeloppen för ifrågavarande tjänstemän.

Akademifogdeu handhar den ekonomiska förvaltningen av universitetets
hemman och lägenheter, lian placerades vid 1908 års lönereglering i andra
normalgraden och erhöll således en avlöning av 5,400 kronor, därav lön

3,600 kronor och tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, samt två ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor. Slutlönen är alltså 6,400 kronor. Härtill kommer
tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Utöver nämnda avlöning utgår
enligt staten ett särskilt anslag av 4,000 kronor till respenningar åt
fogden.

Löneregleringskommittén föreslår, att fogden liksom flertalet andragradstjänstemän
placeras i lönegraden B 15, samt att anslaget till respenningar,
i likhet med vad som föreslagits för akademibokhållarens de], indrages.

De akademiska myndigheterna avstyrka kommitténs förslag och föreslå,
att akademifogden hänföres till lönegraden B 17.

I fråga om sina tjänståligganden m. m. yttrar fogden själv följande:

Som motiv för detta förslag anföres kort och gott, att fogden år 1908
placerades i andra normalgraden och att flertalet andragradstjänstemän placerats
i lönegraden B 15. Kommittén föreslår däremot efter en utförligare
motivering, att skogsförvaltaren placeras i lönegraden B 17.

För den, som har fullständig kännedom om vad dessa båda tjänster var
för sig kräva av innehavaren, måste kommitténs förslag beträffande båda
dessa tjänster väcka förvåning. Det kan dock icke hava varit för kommittén
obekant, att tjänsternas inbördes förhållande i löneavseende alltid förut
varit det motsatta till kommitténs förslag. Det för tillfället rådande förhållandet
mellan de båda tjänsternas löner bör rättvisligen icke tagas som utgångspunkt
vid bedömandet, enär skogsförvaltarens lön är nyreglerad (år
1920), medan fogdens lön ej reglerats sedan år 1908. Utgår man från den
tidpunkt, då bada tjänsterna lönereglerats samtidigt, finner man, att fogdens
begynnelse- och slutlön sattes till resp. 5,400 och 6,400 kronor och skogsförvaltarens
till resp. 4,500 och 5,500 kronor. Pensionen för fogden bestämdes
vid samma tillfälle till 4,600 kronor och för skogsförvaltaren till

3,500 kronor. Då dessa lönefrågor behandlades av 1908 års riksdag, förelåg
samtidigt ett av justitierådet Trygger motionsvis framfört förslag, vari
yrkades, att fogdens lön skulle höjas till resp. 6,500 och 7,500 kronor. Som
stöd för detta yrkande framhöll motionären den ingående kännedom om
vad tjänsten krävde, som han under 15-årigt ledamotskap av drätselnämnden
förskaffat sig.

Men även om man bortser från den för båda tjänsterna samtidiga löneregleringen
år 1908 och som utgångspunkt för jämförelsen göres ett avsnitt

Akademifog den.

Nuvarande

förhållanden.

I.öneregle

ringskom mittén.

Myndigheternas
yttranden.

262

Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

av båda tjänsternas löner under år 1920, då skogsförvaltartjänsten som
nämnt på grund av personskifte var nyreglerad, medan fogdetjänsten endast
åtnjöt en tillfällig löneförhöjning å 900 kronor, blir skillnaden i såväl begynnelse-
som slutlön endast 200 kronor högre för skogsförvaltaren, medan
enligt kommitténs förslag skillnaden skulle bli 1,268 kronor till skogsförvaltarens
förmån. Pensionsförhållandena har kommittén lyckats få ännu
mera avvikande. Ifrån att den förre akademifogden, som avgick år 1914, åtnjuter
4,600 kronor i pension (jämte dyrtidstillägg) och förre skogsförvaltaren,
som avgick 1920, har 3,500 kronor i pension (jämte dyrtidstillägg),
skall fogden i enlighet med kommitténs förslag få 5,076 kronor och skogsförvaltaren
6,036 kronor i pension. Det vill säga, med utgångspunkt från
sista samtidiga löneregleringen ökas fogdens pension med 476 kronor, men
skogsförvaltaren ökas med 2,536 kronor. Den ene tjänstemannen får 10 %
högre pension än sin företrädare; den andre 72 % högre än sin företrädare.

Då löneregleringskommittén nu kommit till det resultatet, att skogsförvaltartjänsten
icke endast bör jämställas med utan sättas ungefär så mycket
högre än fogdetjänsten, som denna vid senaste samtidiga lönereglering
sattes över skogsförvaltartjänsten, kunde man vänta, att för nödvändigheten
av en dylik omkastning av två så närbesläktade tjänster vid samma
institution skulle förebringas en mycket stark motivering, men så är ingalunda
fallet. Jag har redan påpekat, att motiveringen för förslaget beträffande
fogdens lön är knapphändig. Någon undersökning av vad tjänsten
innebär synes icke hava vidtagits. Kommittén skulle annars icke kunnat
undgå att lägga märke till att precis samma skäl, som anföres för skogsförvaltarens
placering i högre klass, utan vidare äro tillämpliga även på
fogdetjänsten. Kommittén framhåller nämligen som skäl för skogsförvaltarens
placering i B 17, att universitetets skogar ligga spridda i tre olika
län, att skogsförvaltaren, som närmast sorterar under universitetets drätselnämnd,
torde i fråga om sina förvaltningsåtgärder intaga en självständigare
ställning än revirjägmästarna, över vilkas förvaltning överjägmästarna äga -tillsyn, samt att Befordringsmöjligheter för skogsförvaltaren inom akademistaten
saknas. Det torde få anses ostridigt, att universitetets hemman ligga
lika spridda som dess skogar, att självständigheten vid tjänstutövningen
icke är större för skogsförvaltaren än för fogden, samt att slutligen fogden
är lika avstängd från befordringsmöjligheter inom akademistaten som skogsförvaltaren.
Båda tjänsterna avse förvaltning a v ungefär lika stora värden.
Efter årets taxering torde såväl skog som jordbruk var för sig komma upp
i 8 ä 9 millioner kronors taxeringsvärde. Skötseln av skogarna är givetvis
mera krävande nu än år 1908, men det torde dock icke kunna förnekas,
att de svårigheter, som äro förenade med fogdetjänsten, vuxit i ännu högre
grad. Sakkännedom och anpassningsförmåga efter tidens krav fordras för
båda tjänsterna men härjämte tillkommer för fogden den år från år tilltagande
svårigheten att handhava arrendatorerna. Det patriarkaliska förhållande,
som av ålder varit rådande mellan universitetet och dess arrendatorer,
har självfallet icke kunnat uppehållas; tidsandan kräver nu en mera
strikt tillämpning av bestämmelserna i arrendelag och kontrakt. Därest
skadliga stridigheter skola kunna i görligaste mån undvikas vid reglerandet
av universitetets mellanhavanden med arrendatorerna, fordras därför, att fogden
som mellanhand icke endast har en mycket stor personalkännedom i
fråga om dessa 400 arrendatorer utan även att han har förmåga att bedöma
huru långt deras anspråk kunna anses rättmätiga och i vad mån de äro

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 263

lorenliga med universitetets intressen. Härtill kommer den oerhörda svångnctcii
att i dessa tider rätt bedöma de t aktörer, som påverka arrendesättmngarna
för kontrakt, som skola gälla 15 år fram i tiden.

Såsom nämnts torde universitetets skogar och jordbruk vid 1922 års taxei
ing komma att uppgå var för sig till 8 ä 9 millioner kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle sammanlagda lönerna för de vid de
olika törvaltuingarna direkt anställda tjänstemännen komma att uppgå till:

för skogsförvaltningen......................... kronor 47,4G0: —

(vartill kommer bostadsförmåner, ved m. m. till skogvaktare)

för jordbruksförvaltningen...................... » 13,500- —

1 universitetets stat bär förslagsvis beräknats att från

skogarna till staten inlevereras................... » 156 815-_

(vilken summa torde komma att sänkas innan staten fastställes)

från jordbruket.............................. » 236,330: —

... Inkotnsterna från skogar och jordbruk stå alltså i omvänt förhållande till
förvaltningskostnaderna, även om till ovannämnda siffra, gällande skogarnas
avkastning, lägges en summa, som motsvarar värdet av det husbehovsvirke
som utsynas till jordbruket.

Det torde på göda grunder kunna påstås, att ingen jordägare i Sverige
bär proportionsvis så låga förvaltningskostnader för jordbruket som universitetet.
Utan att göra en jämförelse med t. ex. Stora Kopparbergs Bergslags
A.-B., där ensamt intendenten för jordbruket har betydligt högre lön ensam
än hela kostnaden för universitetets jordbruksförvaltning och som har en
hel stab av tjänstemän under sig, kan framhållas, att akademifogden bär
ungefär lika många gårdar och lika många tunnland jord under sin förvaltning
som domänintendenterna i Uppsala, Stockholms, Västmanlands och
Gävleborgs län tillsammans. Och dock hava domänintendenterna av landsting
och hushållningssällskap utsedda personer till hjälp vid alla arrendesättningar,
behöva aldrig taga annan befattning med laga syner än att närvara
som kronans ombud och äro helt befriade från allt vad uppbörd heter,
medan fogden har ansvaret för en arrendeuppbörd, som för sista året överstiger
400,000 kronor utan ett öre i felräkningspengar. Jag skall i annat
sammanhang framlägga siffror, som bevisa, att universitetets inkomst av jordbruket
likväl högst avsevärt överstiger kronans i de nämnda länen.

Av de nyss anförda siffrorna framgår, att universitetets hemman spela
större roll för universitetes ekonomi än skogarna, och att så kommer att
bliva fallet ännu åtskilliga tiotal år framåt är mera än sannolikt. Det torde
icke heller kunna bestridas, att det ekonomiska resultatet av jordbruksförvaltningen
till icke ringa grad är beroende på fogdens insikter i jordbruk, på
hans omdömesförmåga vid arrendesättningarna och på hans lämplighet som
mellanhand mellan universitetet och dess arrendatorer.

Av fogden fordras därjämte vid syneförrättningar, ekonomiska besiktningar,
bevakningar och uppgörelser av skiftande slag, att han är förtrogen
med lagar och författningar, som beröra dithörande förhållanden. På grund
av sin skyldighet att företräda universitetet vid sammanträden o. d.yl. kan
han icke undgå att för ingen eller ringa ersättning mottaga betungande ledamotskap
i styrelser för diverse företag (odlingar, vatten regleringar, vägbyggen
o. dyl.), där universitetet har ekonomiska intressen att bevaka.

Löneregleringskommittens förslag innebär en omkastning av fogdetjänstens
och skogsförvaltartjänstens inbördes lönelägen, som därigenom kommer i

264

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

rak motsats till såväl universitetets förslag som Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut vid löneregleringen 1908. Det torde med stöd av vad jag här
anfört kunna ifrågasättas, huruvida en dylik omvärdering av tjänsterna
verkligen för framtiden skulle komma att visa sig vara för universitetet lycklig.

Drätselnämnden ansluter sig till de av akademifogden gjorda uttalandena
och anför:

Med hänsyn till de stora krav och den arbetsbörda, denna befattning pålägger
sin innehavare, måste drätselnämnden bestämt avstyrka detta förslag,
som tyder på en fullständig obekantskap hos kominitterade om akademifogdebefattningens
omfattning och åligganden.

Drätselnämnden, som i allt väsentligt ansluter sig till de av akademifogden
gjorda uttalandena om hans befattning och de avlöningsförmåner, som
böra för densamma avpassas, vill i fråga om befattningen vidare anföra,
att densamma kräver en synnerligen duglig och erfaren man, och att göromålen
äro särdeles omfattande. Sålunda har han under sin förvaltning 382
arrendegårdar och 16 lägenheter, spridda i 83 socknar av tre län, 44 åkerlotter
å Uppsala stads område samt fyi’a kvarnar. Syner, besiktningar och
arrendesättningar utgöra i medeltal 120 stycken per år, skriftliga yttranden
till drätselnämnden i medeltal 135 stycken per år, och antal avsända
tjänstebrev närmare 800 årligen.

Härjämte har han att förrätta all uppbörd av arrendemedel, indriva
oguldna dylika medel, hålla reda på borgesman för arrendena in. fl. andra
mindre betydande göromål.

På grund härav får drätselnämnden för sin del såsom sin bestämda mening
uttala, att akademifogden, vars befattning i vikt, ansvar och omfattning
måste anses fullt jämförlig eller snarare stå framför skogsförvaltartjänsten,
rättvisligen icke kan hänföras till lägre lönegrad än denna befattning
och således bör upptagas till avlöning i lönegrad B 17.

Samma förslag framställes av det större akademiska konsistoriet, som beträffande
akademifogden yttrar:

I fråga om akademifogden har kommittén föreslagit, att han skulle^ placeras
i lönegraden B 15, och har som skäl härför anfört, att flertalet andragradstjänstemän
i allmänhet placeras där. Jämföres detta förslag med kommitténs
förslag att hänföra skogsförvaltaren till lönegraden B 17, visar det
sig, att kommittén kommit att föreslå en mycket allvarlig rubbning i det
hittills- rådande förhållandet i löneavseende mellan dessa två tjänstemän.
Visserligen har lönen för skogsförvaltaren på grund av den år 1920 för
honom genomförda regleringen sedan dess med ett mindre belopp överstigit
löneförmånerna för akademi fogden, vilka alltjämt utgå efter 1908 års lönereglering,
men frånsett denna förskjutning, som uppenbarligen blott beror
därpå, att skogsförvaltarens lön reglerats så mycket senare än den andres,
har akademifogden städse ansetts böra avlönas högre än skogsförvaltaren.

Naturligtvis har under de sista tiotalen år betydelsen av skogsförvaltartjänsten
blivit en helt annan än tillförne. Den ökade skogsarealen och skogsmarkens
stegrade värde ha medfört, att skogsförvaltarens uppgifter och ställning,
så som också av kommittén betonas, till fullo motivera, att han i
lönehänseende placeras högre än statens revirförvaltare. För konsistoriet är
det emellertid uppenbart, att akademifogdetjänstens vikt ingalunda är mindre
än skogsförvaltartjänstens. Liksom för skogsförvaltaren skogarna ligga spridda

265

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

på skilda orter inom tre olika län, ligga också de under akademifogden
lydande hemmanen fördelade inom samma län. Självständigheten i tjänstutövningen
är densamma för båda; de lyda båda omedelbart under drätselnämnden.
Värdet av den av akademi fogden förvaltade egendomen är ungefär
lika högt som värdet av skogarna; och avkastningen överstiger skogarnas
med ett icke ringa belopp. Därtill komma de alldeles särskilda svårigheter
akademifogden i utövandet av sin gärning har att bemästra, då han måsto
handha omkring 400 arrendatorer, vilkas olika önskningar och självständighetskänsla
ofta sätta akademi fogdens omdömesförmåga på hårda prov.

Det är tydligt, att det ekonomiska resultatet av universitetets jordbruksförvaltning
i hög grad beror på de kunskaper och insikter inom sitt fack,
som akademifogden besitter, och på den mognad i omdömet, som utmärker
honom. Värdet för universitetet av att å denna plats kunna försäkra sig
om en man, som fyller de stora fordringar platsen kräver, är sålunda icke
ringa. De synpunkter, som med rätta varit vägledande för kommittén beträffande
skogsförvaltarens löneförmåner, hava därför sin fulla giltighet
också för akademifogdens del. Konsistoriet hemställer under åberopande i
övrigt. av vad drätselnämnden anfört för den skull om den ändringen i
kommitténs förslag ifråga om dennes lön, att han i likhet med skogsförvaltaren
hänföres till lönegraden B 17.

Av vad de akademiska myndigheterna anfört har jag erhållit den bestämda
uppfattningen, att kommitténs förslag i fråga om akademi fogdens
placering i lönehänseende icke vilar på hållbara grunder. Denne befattningshavares
tjänståligganden och hans betydelse för universitetets ekonomi synas
mig vara i de avgivna yttrandena till fullo belysta, och jag finner goda skäl
vara anförda att hänföra akademifogden till lönegraden B 17, motsvarande
i den nya löneplanen lönegraden B 27, till vilket förslag jag alltså ansluter
mig.

I likhet med vad jag anfört beträffande respenningar till akademibokhållaren,
böra även respenningarna till akademifogden i inkomststaten uppföras
såsom avdrag å egendo in sförvaltningens avkastning. Det för detta
ändamål nu uppförda beloppet, som fastställdes år 1923, finnes ingen anledning
att rubba; dock torde därvid tilläggas ordet: förslagsvis.

Vid 1918 års riksdag förelåg förslag om inrättande av en befattning som
biträde åt akademifogden. Under den åren 1914 och 1915 verkställda förberedande
utredningen hade två alternativ framlagts ifråga om biträdets
anställande och avlönande: antingen på förordnande för en tid av fem år
med ett arvode av 3,000 kronor eller ock med fast anställning med en avlöning
av 2,500 kronor jämte rätt till två ålderstillägg å 300 kronor. Föredragande
departementschefen hade förklarat sig finna beaktansvärda skäl
vara anförda för det senare alternativet, men hade dock ansett sig böra ansluta
sig till det förra, vilket då hade vunnit universitetsmyndigheternas
förord. På förslag av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen också för ändamålet
ett arvode av 3,000 kronor. Tillfällig löneförbättring utgår icke å
detta arvode.

Departe mentschefen,

Akademifogdens
biträde.

Nuvarande

förhållanden.

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Löne reglerings kommittén.

Myndig heternas yttranden -

Enligt av Kungl. Maj:t den 22 november 1918 meddelade bestämmelser
skall till biträde antagas en i lantbruk kunnig och erfaren man. Biträde
förordnas av kanslern tillsvidare under en tid av fem år i sänder. Vidare
hava genom samma beslut föreskrifter meddelats angående ersättning åt
biträdet för resor i tjänstärenden. Då biträdet vid förfall för fogden fullgör
resor för verkställande av ekonomiska besiktningar, av- och tillträdes''
syner, arrendesättningar och uppbördsförrättningar, utgår reseersättningen
från ovannämnda för fogden i staten uppförda anslagspost till respenningar.
I avseende å nuvarande innehavare av fogdebefattningen grundar sig detta
på en förbindelse av denne (jämför statsverkspropositionen till 1918 års riksdag,
bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 186). Emellertid liar Kungl. Maj:t
föreskrivit, att, när ledighet i fogdebefattningen uppkommer, kungörelse
angående ledigheten skall innefatta meddelande därom, att i konstitutorial för
blivande innehavare av befattningen kommer att intagas förbehåll om skyldighet
för honom att av respenningarna vid tjänsten lämna fogdebiträdet
gottgörelse för tjänsteresor i enlighet med av Kungl. Maj:t givna bestämmelser.

Löneregleringskommittén anser anledning ej förefinnas att ifrågasätta ändring
i nu gällande form för befattningens tillsättning, förordnande för fem
år. Då arvodet med hänsyn till den prisnivå, vartill förevarande lönereglering
skall hänföra sig, synts kommittén måhända vara alltför ringa och
med beaktande jämväl av att ålderstillägg ej torde böra ifrågakomma,
har kommittén funnit sig böra förorda en höjning av arvodet till 3,900
kronor.

Från de akademiska myndigheternas sida har emellertid förslag väckts
om förvandling av ifrågavarande befattning till en ordinarie tjänst med
placering i lönegraden B 12.

Akademifogden yttrar i frågan:

Det torde vara onödigt att i detta sammanhang vidare orda om behovet
av biträde åt akademifogden, då detta behov vid en år 1914 framlagd utredning
av sakkunniga redan konstaterats. Det må dock framhållas, att
behovet av denne tjänsteman som hjälp åt akademifogden gör sig betydligt
mera gällande nu än vid tiden för ovannämnda utredning. Så har t. ex.
sedan dess förvaltningen av professorslönejordarna (44 st. åkerlotter med
särskilda arrendatorer) lagts till fogdens förvaltning, elektrifiering av gårdarna,
ökad täckdikning, införandet av effektivare kontroll över virkesförbrukningen,
ständigt ökade skyldigheter att avlämna diverse rapporter och deklarationer,
t, ex. 1921 års deklarationer för jordbruksfastiglietstaxeringen för
alla universitetets gårdar, ökat antal årliga syner och arrendesättningar som
följd av införandet av förbud för överlåtande av arrendekontrakt; allt omständigheter,
som göra att jag trots hjälp av biträdet har svårare att hinna
med mina tjänståligganden nu än på den tid, jag skötte tjänsten utan hjälp.

Då fogdebiträdesplatsen inrättades, var avsikten därmed icke endast att
bereda akademifogden hjälp med expeditionsgöromål och dylikt utan även

Kanyl. Maj-.ts proposition Nr 115. 267

al,t få eu person, som vore kompetent att under fogdens semester samt eljest
vid behov kunna tjänstgöra i dennes ställe. En person, som fyller dessa
fordringar, liar dock göda utsikter att erhålla bättre avlönad plats t. ex.
som jordbrukskonsulent, lantbrukslärare, sekreterare i hushållningssällskap
in. in. Då platsen första gången var ledig, söktes den t. ex. av eu person,
som samma år sökte sekreterare''änst i hushållningssällskap och då kom på
törsta förslagsrummet. De lägst avlönade bland de tre här nämnda kategorierna
äro konsulenterna. Dessa hava dock en av staten garanterad begynnelselön
av 4,200 kronor och 3 ålderstillägg å 500 kronor, d. v. s. 5,700
kronor slutlön, varjämte de hava lag,stadgad pension. Eu sådan tjänst är
relativt lätt att få för eu ung agronom. Jag anser dock, att det hör ställas
betydligt högre fordringar på en person, som tidtals skall tjänstgöra som
förvaltare för ett jordvärde av 8 ä 9 miljoner kronor, än som behöver ställas
på en konsulent.

För bibehållandet av befattningens tillsättning genom förordnande på fem
år finnas skäl både för och emot. Skall tillsättningen fortfarande ske på
förordnande och innehavaren alltså berövas förmånen av såväl ålderstillägg
som pension, måste lönen i stället sättas högre.

Fogdebiträdestjänsten kan vid universitetet närmast jämföras med assistenttjänsten
hos skogsförvaltaren. De hava på var sina områden samma tjänsteställning
och borde både hava titeln assistent. Någon skillnad i löneförmåner
borde icke heller för dessa förekomma. Då kommittén nu förordar,
att skogsförvaltarens assistent placeras i lönegraden B 12, borde även akademifogdens
assistent eller biträde placeras i samma lönegrad. Därest tjänsten
fortfarande skall tillsättas på förordnande och alltså ej kan placeras i viss
lönegrad, anser jag, att lönen bör sättas till samma nivå som högsta åldersklassen
för skogsassistenten, 6,768 kronor. Att från början få åtnjuta högsta
åldersklassens löneförmåner kan icke anses utgöra mera än en knapp kompensation
för förlusten av pension. Vad den nuvarande innehavaren av
tjänsten angår har han redan innehaft tjänsten i fem år och måste anses
välförtjänt av den lön, jag här föreslagit.

Vad som möjliggjorde biträdesplatsens besättande med kompetent person
på så liten lön som 3,000 kronor var att arbetstiden i den för biträdet av
universitetskanslern fastställda instruktionen är satt till endast 5 timmar per
dag. ^ Härigenom vinnes nämligen möjligheter till extra förtjänster. Med
är från år tilltagande göromål har dock denna tjänstetid visat sig otillräcklig.
Aven detta alltså ett tungt vägande skäl för lönens höjande till det av mig
föreslagna beloppet. Det torde såsom förut böra överlämnas åt kanslern
att efter en lönereglering bestämma angående tjänstgöringstidens längd.

Jag får alltså beträffande fogdebiträdet förorda, att, därest tjänsten fortfarande
skall tillsättas på förordnande, lönen sättes till 6,768 kronor (motsvarande
högsta löneklassen för skogsassistenten), samt att tjänstgöringsreglementet
i fråga om tjänstgöringstid per dag därefter ändras enligt kanslerns
bestämmande. Skulle det anses lämpligare att platsen besattes med ordinarie
innehavare, vilket jag för min del icke har något att erinra emot, får jag
förorda, att befattningshavaren placeras i lönegraden B 12.

Drätselnämnden uttalar sig för en ordinarie anställning av detta biträde:

Vad beträffar fogdebiträdet, ansågs vid befattningens inrättande för 4 år
sedan avlöningen böra utgå i form av arvode. Sedan har emellertid vid
universitetets skogsförvaltning inrättats en motsvarande tjänst, vars inne -

Departe mentschefen.

Rättare.

Skogs förvaltare.

268 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

havare åtnjuter avlöning i form av fast lön och tjänstgöringspenningar.
Enär dessa två tjänstemän i fråga om sin ställning samt arten och omfattningen
av dem åliggande arbete äro fullt jämställda, anser drätselnämnden,
att fogdebiträdets avlöning bör ordnas efter samma grunder som assistentens
vid skogsförvaltningen och att befattningen sålunda må uppföras under B
12. Härjämte får drätselnämnden föreslå, att för likformighetens skull
fogdebiträdet för framtiden må benämnas assistent.

I samma riktning uttalar sig det större akademiska konsistoriet.

Med hänsyn till det stegrade arbetet med förvaltningen av universitetets
jordbruksfastigheter och i betraktande av de upplysningar i övrigt samt
den övertygande motivering, som i frågan lämnats, synes mig universitetsmyndigheternas
nu framställda begäran fullt berättigad. Jag vill alltså förorda,
att ifrågavarande befattningshavare under benämning assistent vid egendomsförvaltningen
varder, i likhet med vad jag i det följande kommer att
föreslå beträffande assistenten vid skogsförvaltningen, hänförd till lönegraden
B 12, vilken motsvarar i den nya löneplanen lönegraden B 20.

I avseende å nu gällande bestämmelser rörande ersättning för rosor i
tjänstärenden anser jag mig sakna anledning att i förevarande sammanhang
närmare yttra mig.

Å stat finnes uppfört ett anslag å 1,050 kronor till avlöning av rättare,
vilka hava till åliggande bland annat att var inom sitt distrikt hava tillsyn
över akademiens hemman och lägenheter. Å anslaget utgår varken tillfällig
löneförbättring eller dyrtidstillägg.

Detta anslag anser löneregleringskommittén ej böra i förevarande sammanhang
höjas.

I avseende härå yttrar akademifogden:

Dessa, som i regel äro arrendatorer, betrakta rättartjänsten som ett förtroendeuppdrag
och hava därför icke så stora anspråk på lön (från 40 till
80 kronor). Med hänsyn härtill och då genom telefonens mera allmänna
förekomst akademirättarnas användande vid budskickning och dylikt nu
förekommer mera sparsamt och i någon mån medfört lindring i deras tjänståligganden,
finner jag icke skäl föreligga till ändring i de nu utgående
löneförmånerna för dessa tjänster.

Någon ändring i förevarande anslag ifrågasättes ej heller av drätselnämnd
eller konsistorium. För egen del tillstyrker jag ävenledes bibehållande av
nuvarande anslagsbelopp.

Skogsförvaltarens avlöning reglerades senast vid 1920 års riksdag. Begynnelseavlöningen
fastställdes då till 6,500 kronor (4,300 kronor lön och 2,200
kronor tjänstgöringspenningar) jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.
Slutavlöningen uppgår således till 7,500 kronor. Tillfällig löneförbättring
har ej utgått.

Eldigt Kungl. Maj:ts beslut den 17 december 1920 äga skogsförvaltaren
och den här nedan omnämnde assistenten vid skogsförvaltningen att för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

269

förrättningar i tjänsten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning jämlikt
fjärde klassen i gällande resereglemente. Kostnaderna bestridas av avkastningen
av universitetets skogar.

Löneregleringskommittén, som föreslår, att skogsförvaltaren hänföres till
lönegraden B 17, yttrar till stöd härför:

Skogsförvaltaren har vid tidigare löneregleringar jämförts med och i allmänhet
ställts något bättre än jägmästare. Så t. ex. uppgick vid tiden för
den senaste löneregleringens genomförande de högst avlönade jägmästarnas
begynnelseavlöning till 6,200 kronor och slutavlöning till 7,400 kronor.

Nämnda jämförelse synes också väl motiverad. Den skogsareal, som ligger
under skogsförvaltarens tillsyn, torde ej oväsentligt överstiga arealen i de
revir, med vilka universitetets skogsförvaltning närmast kan jämställas.

Hänsyn bör ock tagas till att universitetets skogar ligga synnerligen spridda
inom tre län, Stockholms, Uppsala och Västmanlands. Därtill kommer, att
skogsförvaltaren, som närmast sorterar under universitetets drätselnämnd,
torde i fråga om sina förvaltningsåtgärder intaga en självständigare ställning
än jägmästarna, över vilkas förvaltning överjägmästarna äga tillsyn.

Härmed sammanhänger ock, att befordringsmöjligheter för skogsförvaltaren
inom akademistaten saknas.

Då nu jägmästarna för närvarande enligt den för domänverkets personal
gällande provisoriska löneregleringen hänförts till en lönegrad — den nionde
— som i det allmänna avlöningsreglementet har sin motsvarighet i lönegraden
B 16, synes kommittén lönegraden B 17 lämpligen böra väljas för
skogsförvaltaren.

Mot detta förslag har någon erinran från de akademiska myndigheternas
sida icke framställts. Jag tillstyrker kommitténs förslag, innebärande alltså
en placering i lönegraden B 27 i den nya löneplanen.

Skogsförvaltarens assistent, vilkens tjänst inrättades genom beslut av 1920 Assistent vid
års riksdag, uppbär en avlöning av 4,000 kronor, därav lön 2,500 kronor skogsförvaltoch
tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, samt två ålderstillägg å 400 kronor. mngenTillfällig
löneförbättring har ej utgått. Med hänsyn till befattningshavarens
nuvarande avlöningsförmåner anser löneregleringskommittén honom böra
hänföras till lönegraden B 12.

Detta förslag tillstyrkes av universitetsmyndigheterna. För egen del har
jag ej heller något att invända mot detsamma. Befattningen bör därför enligt
den nya löneplanen hänföras till lönegraden B 20.

De vid universitetet anställda skogvaktarna äro för närvarande 11. Frågan Skogvaktare.
om deras avlöningsförhållanden var föremål för prövning senast vid 1918
års riksdag. Det av Kungl. Maj:t då framlagda förslaget (proposition nr
440), vilket i allt väsentligt bifölls av riksdagen, innebar, att skogvaktarna i
lönehänseende likställdes med kronojägare. Föredragande departementschefen
räknade alltså med egentlig lön 950 kronor och tjänstgöringspenningar 750
kronor, tillhopa 1,700 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 150 kronor.

Då emellertid enligt förslaget skogvaktarna ej såsom förut ansågos böra hava
boställen utan samtliga åtnjuta bostadsförmån jämte eu mindre täppa om

270

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

1,5—2 hektar, gjordes ett avdrag å den ovan angivna lönen av 950 kronor.
Detta avdrag sattes lika för alla och bestämdes till 200 kronor. Den kontanta
avlöningen utgör alltså för en var 1,500 kronor, vartill sålunda kommer
av universitetet tillhandahållen bostad beräknad till 200 kronor och
betraktad som lön. Det beräknade värdet av skogvaktarnas bostadsförmån,
vilket vid 1918 års reglering blev i universitetets utgiftsstat fört inom linjen,
har sedermera, vid 1923 års ändringar i staten, såsom en skogsförvaltningen
drabbande utgift, upptagits jämte skogvaktarnas kontanta avlöningar bland
de i inkomststaten uppräknade avdragen å skogsförvaltningens bruttoinkomster.
Tillfällig löneförbättring har ej utgått till skogvaktarna.

Härjämte åtnjuta skogvaktarna särskild rese- och traktamentsersättning,
beräknad efter 800 kronor för en var. Bestämmelser härutinnan äro av Kungl.
Maj:t meddelade genom beslut den 19 december 1919. I avseende å beräkningen
hänvisar jag till statsverkspropositionen till 1923 års riksdag, bilagan
åttonde huvudtiteln sid. 176. Denna utgift tillhör givetvis omkostnaderna
för skogsförvaltningen.

Löneregleringskommittén, som hänför skogvaktare till lönegraden B 4,
yttrar i frågan:

Vid föregående löneregleringar hava skogvaktarna jämställts med kronojägarna
vid domänverket. Då dessa i domänverkets löneskala hänförts till
tredje lönegraden, vilken närmast motsvarar lönegraden B 4 i den allmänna
löneskalan, föreslår kommittén, att skogvaktarna placeras i sistnämnda lönegrad.
Något reseanslag för dem bör av skäl, som förut anförts, ej längre
upptagas i staten.

Detta förslag tillstyrkes av de akademiska myndigheterna.

För egen del har jag intet att invända mot förslaget om skogvaktarnas
lönegrad, innebärande alltså lönegraden B 8 i den nya löneplanen. Anslag
till rese- och traktamentsersättning bör allt fortfarande avdragas från skogsförvaltningens
inkomster och med förslagsvis angivet belopp anmärkas i
inkomststaten.

13. Tekniska och andra biträden.

Nuvarande För kvinnliga biträden i statens tjänst hava med vissa undantag lönerna
förhållanden. reglerats efter en enhetlig löneskala. Enligt denna, i sin nuvarande form
beslutad av 1919 års lagtima riksdag, finnas tre lönegrader, den första med
en sammanlagd begynnelseavlöning på 1,400 kronor (1,100 kronor lön och
300 kronor tjänstgöringspenningar), vartill kunna komma ortstillägg, i Stockholm
200 kronor, samt 3 ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor (slutavlöning,
utom ortstillägg, 2,000 kronor), den andra med begynnelseavlöning, oberäknat
samma ortstillägg som i första graden, 1,800 kronor (1,300 kronor lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar) jämte eventuella ålderstillägg lika
med första graden (slutavlöning alltså, utom ortstillägg, 2,400 kronor) samt
den tredje lönegraden med begynnelseavlöning 2,200 kronor (1,500 kronor

Kuntjl. May.ts proposition Nr 115. 271

lön och 700 kronor tjänstgöringspenningar) samt med orts- och ålderstillägg
till samma belopp som de lägre graderna (slutavlöningen, utom ortstillägg,
2,800 kronor).

Vid universiteten och karolinska institutet finnas för närvarande följande
antal kvinnliga biträden med ovan angivna normalavlöning:

Uppsala universitet.	Andra lönegraden	Första lönegraden

Biblioteket.......	1	2
Räntekammaren och rektorsämbetet............	1
Lund8 universitet.
Biblioteket..........	1	2
Karolinska institutet.
Patologisk-anatomiska institutionen . . .	1
Histologiska institutionen.......	t
Fysiologiska institutionen........	1
Serafimerlasarettets kliniska laboratorium »	_	2
Allmänna barnbördshusets obstetriska klinik.....	1
Rektorsämbetet........	1
Kamrerarexpeditionen.......	— 1	1

Vid 1921 års lönereglering för de centrala ämbetsverken hava de kvinnliga
biträdesbefattningarna inordnats i en särskild avdelning 0, omfattande
åtta lönegrader. Av dessa voro de båda lägsta avsedda att ersätta den hittillsvarande
första graden. De biträdesbefattningar, på vilkas innehavare
icke behövde ställas andra krav än folkskolebildning, skulle framdeles hänföras
till den lägsta lönegraden (C 1), medan däremot de biträden tillhörande
den hittillsvarande första graden, av vilka högre kvalifikationer krävdes, skulle
upptagas under lönegraden C 2. Till denna hänfördes provisoriskt samtliga
befattningar i den nuvarande första lönegraden.

De till den nuvarande andra graden hörande biträdena placerades i lönegraden
C 3 och de, som tillhöra tredje graden, i C 5.

Enligt 1925 års riksdags numera fattade beslut angående ordnandet av de
kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden hava de hittillsvarande
för kvinnliga tjänstinnehavare avsedda lönegraderna inordnats i en löneplan,
gemensam för såväl manliga som kvinnliga befattningshavare. Enligt
denna nya löneplan motsvaras förutvarande lönegraden C 2 av lönegraden
B 4 (kontorsbiträde), förutvarande lönegraden C 3 av lönegraden B 7 (kanslibiträde)
och förutvarande lönegraden C 5 av lönegraden B 11 (kontorsskrivare).

Löneregleringskommittén hänför hittillsvarande befattningar i första graden intill
lönegraden C 2 och befattningar i andra graden till lönegraden C 3. reglerings kommittén.

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Myndig heternas yttranden.

Kommittén anför:

Vid övervägande av frågan, till vilka av de nya lönegraderna de olika
biträdesbefattningarna böra hänföras, har, vad universiteten och karolinska
institutet beträffar, i allmänhet tvivel kunnat företinnas endast beträffande
dem, som tillhöra den nuvarande första graden, om de skola placeras i C 1
eller C 2. Kommittén bar emellertid härvid ansett sig kunna utgå ifrån,
att en placering i lönegraden C 1 endast undantagsvis kan ifrågakomma
annat än inom verk, där ett flertal biträden finnas anställda och eu uppdelning
av arbetet i mera och mindre kvalificerat är möjlig. Där åter —
såsom fallet är vid nu ifrågavarande institutioner —_ endast något enstaka
biträde inom lönegraden finnes, synes eu placering i lönegraden C 2 vara
påkallad.

Beträffande ett kvinnligt biträde vid Uppsala universitet med tjänstgöring
å räntekammaren och jämväl hos universitetets rektor må anmärkas, att
hennes placering i lönegraden C 3 och ej i C 5 ■— oaktat hon enligt inhämtad
uppgift handhar kontant uppbörd och verkställer kontant utbetalning av
medel — närmast är betingad av det förhållandet, att hon ej bär självständigt
ansvar för universitetets kassa. På Kungl. Maj:t lärer ankomma
att i överensstämmelse med 28 § avlöningsreglementet avgöra, huruvida
biträdet i fråga må kunna komma i åtnjutande av felräkningspenningar.

I avseende å placeringen av de vid universitetsbiblioteken anställda
biträdena har av de akademiska myndigheterna ingen erinran gjorts i
annan mån än att överbibliotekarien i Uppsala påpekat, att biträdena vid
universitetsbiblioteket därstädes ägde goda förkunskaper (2 hade avlagt fil.
kandidatexamen med höga betyg) och utförde ett verkligt kvalificerat arbete, som
förut måst skötas av amanuenser, varför de förtjänade en högre placering.

I fråga om biträdet vid Uppsala universitets räntekammare, som numera,
sedan under en följd av år ett extra anslag utgått till renskrivningsarbeten
vid kansliet och hos rektor, endast tjänstgör å räntekammaren, meddelar
och föreslår drätselnämnden därstädes följande:

Hennes göromål å räntekammaren äro:

Do) tjänstgöring såsom kassörska,

2:o) biträde vid räntekammarens bokföring och

3:o) biträde med renskrivning.

Härav kräva kassagöromålen biträdets mesta tid, i det de i regel upptaga
henne tre och en halv ä fyra timmar dagligen, vissa tider t. o. in. längre.
Även bokföringsåliggandena taga hennes tid avsevärt i anspråk. Hennes
huvudsakliga sysselsättning är alltså kassa- och bokföringsarbeten eller sålunda
just vad som åligger de kvinnliga biträden, som enligt kungl. kungörelsen
den 19 juni 1919 hänfördes till biträden av tredje graden och vid
1921 års lönereglering för de centrala ämbetsverken hänfördes till lönegraden
C 5. Kommitterade hava emellertid föreslagit ifrågavarande kvinnliga
biträde att hänföras till lönegraden C 3 och ej C 5 med motivering att hon
ej har självständigt ansvar för universitetets kassa.

Då detta biträde handhar kassagöromålen med ansvar för felräkning i
första hand med de felräkningspenningar, som tillkomma henne, och därefter
med egna medel, finner drätselnämnden kommitterades skäl för hennes
placering i lönegrad C 3 sakna betydelse och anse fullgiltig anledning föreligga
att låta henne bekomma avlöning enligt lönegrad C 5.

Kungl. Maj:(s proposition Nr 115. 273

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala ansluter sig till samma
yrkande.

De tekniska biträdena vid karolinska institutets patologiska, histologiska
och fysiologiska institutioner hava yrkat på placering i lönegraden C 5 och
anföra:

I fråga om arbetets art anse vi oss likställda med till lönegraden C 5 hänförda
ritare. 1 likhet med vad som gäller för dessa fordras jämväl för vår
anställning särskild föregående utbildning, nämligen för

tekniska, biträdena vid patologiska och histologiska institutionerna: utbildning
i mikro- och makroskopisk ritning, mikro- och makrofotografering
samt kännedom om vetenskapliga preparationsmetoder in. in.;

tekniska biträdet vid fysiologiska institutionen: utbildning i kemi, motsvarande
betyget med beröm godkänd i filosofie kandidatexamen, samt en
kurs i fysiologiska laborationer motsvarande den för medicine kandidatexamen
föreskrivna.

Karolinska institutets lärarkollegium vitsordar de skäl, som anförts för
den begärda löneplaceringen.

Jag anser mig böra i detta sammanhang omnämna de framställningar, Till Kungl.

som gjorts om inrättande av nya biträdesbefattningar av nu ifrågavarande Mai:tinaivna
g]a„ & framställ ningar

I samband med sitt yttrande över löneregleringskommitténs förslag har inrättande av
drätselnämnden vid universitetet i Uppsala hemställt om anvisande av ett ^''tjänst^''
extra anslag av 1,000 kronor för avlönande av ett skrivbiträde å akade- Skrivbiträde
miska kontoret. Till stöd härför har anförts: å akademiska

Drätselnämnden anser sig böra framhålla behövligheten av ett skrivbiträde Uppsala
a akademiska kontoret åtminstone under viss del av året, då till följd av
an^PninS det visat sig förenat med stora svårigheter för de å kontoret anställda
tjänstemännen att medhinna allt dem åliggande arbete. Å akademikontoret
förekomma nämligen en mångfald rent mekaniska göromål, vilka
hittills, i den mån tjänstemännen icke själva medhunnit dem, måst på deras
bekostnad av annan person utföras. Till sådana mekaniska göromål kunna
räknas utskrivande och utsändande av arrendedebetsedlar till akademiarrendatorerna,
upprättande av förteckning å de universitetets fastigheter påförda
kronoutskylder, som skola av vederbörande arrendatorer återbetalas till universitetet,
utskrivande och utsändande av räkningar å dessa utskylder, utskrivande
av deklarationsuppgifter till taxeringsmyndigheterna, ordnande
paginerande och registrering av de till universitetets räkenskap hörande, till
många tusen uppgående verifikationer samt utförande av övrig å kontoret
förekommande renskrift.

Dessa göromål hava under de senaste åren varit stadda i ständig tillväxt,
samtidigt som tjänstemännens övriga arbete även blivit betydligt mera betungande,
särskilt som numera tillkommit ett nytt tidskrävande arbete,
nämligen fördelningen och bokföringen av den nya fastighetsskatt, som skall
av universitetet bestridas. Denna skatt skall nämligen först fördelas mellan
universitetet och arrendatorerna, varefter den del av skatten, som vid fördelningen
belöper på universitetet, i sin ordning skall uppdelas för att bokföras
dels å hemmanens och dels å skogarnas konto.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 100 käft. (Nr 115.) 18

274

Kungl. Maj:Is proposition Nr 115.

Största delen av förenämnda rent mekaniska göromål förekomma under
årets fem första månader, varför också tjänstemännen vid kontoret förklarat
anställandet av ett skrivbiträde under denna tid vara under nuvarande

örhållanden tillfyllest. , , . ,

Under åberopande av det ovan anförda får drätselnämnden, som anser
sådant skrivbiträde Döra avlönas med 200 kronor i månaden, hemställa om
anvisande för ändamålet av ett anslag å extra stat av 1,000 kronor.

Framställningen tillstyrkes av det större akademiska konsistoriet.

Biträde vid
kansliet och
hos rektorsämbetet
vid
Uppsala
universitet.

Från och med år 1921 har riksdagen anvisat ett anslag å extra stat å
1,200 kronor för bestridande av renskrivningskostnader å kansliet och hos
rektorsämbetet vid Uppsala universitet. Upprepade gånger hava universitetsmyndigheterna
hemställt om åtgärder för utbytande av detta extra anslag
mot inrättande av en fast biträdesbefattning vid akademiska kansliet, utan
att framställningen härom lett till något resultat. Samma förslag har nu
framlagts i samband med anslagsäskanden, avsedda att föreläggas 1925
års riksdag. Förslaget grundar sig på en av universitetets rektor till det
större konsistoriet ingiven skrivelse, däri bland annat anföres:

I den framställning, som i enlighet med anhållan av universitetets rektor
år 1919 av konsistoriet gjordes om det nu utgående extra anslaget, fråinhölls
det trängande behovet av att äga tillgång till ett skrivbiträde å det
akademiska kansliet och de stora olägenheter, som bristen på ett sadant allt
mera medfört, samt erinrades, att, sedan vid beviljandet av arvode till ett kvinnligt
biträde å akademiska räntekammaren intagits en bestämmelse, att detta
biträde också skulle vara att för skrivgöromål anlita av universitetets rektor
det emellertid visat sig, att kassörskegöromålen, som utgöra detta biträdes
huvudsakliga åliggande, icke kunde väl förenas med ett skrivbiträdes
tjänstgöringsskyldighet på en annan avdelning av ämbetsverket, ehuru val
den bästa vilja härvid förelegat. Tillika anfördes hurusom för att tillgodose
behovet av skrivbiträde å akademiska kansliet och åt rektor det utan tvivel
vore förmånligast, att ett kvinnligt biträde anställdes med lön likasom Övriga
dylika biträden vid statens ämbetsverk, och att göromålen i framtiden

möjligen gjorde en dylik framställning ofrånkomlig.

Den beräkning av kostnaden för renskrift efter prisförhållandena ar 191o,
som legat till grund för konsistoriets omförmälda framställning, har emellertid
icke visat sig hållbar, i det att prisen sedan dess hava fördubblats.

Under sådana förhållanden har det vant otänkbart att med det anslag,
som varit att tillgå, för den renskrift, som förekommer å det akademiska
kansliet tillämpa betalning efter sidoanfall

Det skrivbiträde, som det lyckats universitetet att anskaffa för den ersättning
som kan henne beredas, har å akademiska kansliet förrättat skrivgöromål’
under en tid av omkring tre timmar dagligen, vilket emellertid
icke på långt när fyller det förefintliga behovet. För mötande av det alltmer
växande behovet av skrivbiträde å akademiska kansliet och för möjliggörande
av expeditionens jämna gång framstår alltmer som eu nödvändighet
att äga tillgång till skrivbiträde å akademiska kansliet under hela expeditionstiden,
och synes för den skull den enda lämpliga lösningen av
frågan vara, att å akademiska kansliet anställes ett fast kvinnligt biträde,
för vilket med hänsyn till de kompetensvillkor, som för henne fordras bland

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 115.

275

annat i avseondo på språkkunskaper, avlöningen icke hör sättas lägre ån
den, som utgår till kvinnliga kanslibiträden av tredje lönegraden vid statsdepartement
och centrala ämbetsverk enligt senast genomförd lönereglering.

Att denna fråga snarast ordnas blir så mycket angelägnare, som, på sätt
nämnts, erforderlig renskrift för akademiska kansliet ej kan bekostas med
det hittills utgående anslaget, och det ieke rimligen kan begäras, att det
skrivbiträde, som förvärvat erforderlig färdighet, skall i längden kunna åtnöjas
med en så ringa ersättning, som nu stått till buds för ett arbete, som
i allt fall tar i anspråk hennes huvudsakliga arbetstid, samt ett anlitande
av tillfälligt skrivbiträde alltid är förenat med svårigheter och eu osäkerhet,
som ej är till fördel för expeditionen. Att det nu begärda anslaget icke
längre kan undanskjutas torde framgå så mycket tydligare, som det biträde,
som härmed skulle bliva möjligt att anställa, ändock blir det enda, som
finnes att tillgå vid en så omfattande administration som den vid Uppsala
universitet.

På grund härav och under framhållande, att intet ämbetsverk eller överhuvud
ingen institution med tillnärmelsevis en expedition liknande den vid
universitetet sett sig i stånd att vara utan fast anställda skrivbiträden, får
jag hemställa, att konsistoriet måtte bland sina riksdagspetita till 1925 års
riksdag upptaga framställning om beviljande av ett anslag på ordinarie stat
till ett kvinnligt biträde vid akademiska kansliet och hos rektorsämbetet
med avlöning lika med den, som utgår till kvinnliga kanslibiträden av tredje
lönegraden vid statsdepartement och centrala ämbetsverk enligt senast genomförd
lönereglering.

Det större akademiska konsistoriet tillstyrker denna framställning, under
framhållande, att behovet av ett fast skrivbiträde vid en institution av så
betydande omfattning som Uppsala universitet är så trängande, att ett vidare
uppskov med inrättande av en dylik befattning uppenbarligen måtte
lända till väsentligt men för hela expeditionen från det akademiska kansliet.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hemställer t. f. kanslern om avlåtande till
riksdagen av proposition i enlighet med det framställda förslaget.

Vid vissa medicinska institutioner vid Lunds universitet — patologisk- Tekniska bianatomiska,
fysiologiska institutionen och anatomiska institutionens histolo- träden å vissa
giska avdelning — finnas såsom vid motsvarande institutioner vid karolinska insmudoSr
institutet anställda kvinnliga tekniska biträden. Ersättning till dessa har 1 Lundsedan
några år tillbaka utgått från de i universitetets stat uppförda, till
Kung! Maj ds disposition stående medlen (jfr om dessa nedan). Upprepade
framställningar hava gjorts om uppförande av dessa biträden å universitetets
ordinarie stat med avlöning efter andra lönegraden för kvinnliga biträden.

Dessa framställningar hava emellertid ej föranlett någon Kung! Maj:ts åtgärd.
Även nu hava i samband med petita till 1925 års riksdag yrkanden
i samma syfte framkommit.

Vid karolinska institutets kansli finnes, såsom jag nyss erinrat, anställt Biträde vid
ett biträde med avlöning efter den förutvarande andra lönegraden institutets
för dylika biträden. Förslag föreligger nu från institutets sida om inrät- kansli.

276

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tande vid kansliet av ytterligare en biträdesbefattning, vilkens innehavare
skulle åtnjuta avlöning efter den tredje graden för kvinnliga biträden.
Då denna framställning synes mig väl motiverad och en förstärkning av
arbetskrafterna å institutets kansli torde vara av behovet påkallad, vill jag
närmare redogöra för den motivering, som institutets lärarkollegium till stöd
för sitt yrkande anfört.

Lärarkollegiet yttrar:

Till en början vill kollegiet erinra, att institutets kanslipersonal — i föreliggande
framställning avses med denna beteckning endast_ det egentliga
kansliet, icke den kamerala avdelningen — intill år 1920 utgjordes allenast
av en sekreterare med ett årligt arvode av 2,000 kronor samt från och med
år 1913 ett kvinnligt biträde åt rektor med ett årsarvode av 800 kronor.

Sedan erfarenheten klart givit vid handen, att denna arbetspersonal var
otillräcklig, lyckades institutet genom beslut vid 1919 ars riksdag erhålla
sådan förstärkning av densamma, att å institutets stat från och med år 1920
uppfördes ett kvinnligt biträde av första lönegraden, avsett att tillhandagå
sekreteraren och katnreraren. Den förbättring i arbetsförhållandena, som
härigenom vanns, visade sig dock snart ej tillfyllest. En förändring av kansliorganisationen
kom också inom kort till stånd I samband med den kamerala
avdelningens omorganisation år 1921, vilken mediörde kamrerarbefattningens
inrättande som en ordinarie tjänst, konstaterades nämligen behovet
för kamreraren att uteslutande disponera nyssnämnda kvinnliga biträde för
eget behov. Biträdet tilldelades därför den kamerala avdelningen, och såsom
en ersättning härför ''inrättades för kansliavdelningen en särskild kvinnlig
biträdesbefattning av andra lönegraden, vars innehavare skulle tillhandagå
institutets rektor och sekreterare. Samtidigt indrogs emellertid det kvinnliga
biträde, som på sätt ovan nämnts, rektor haft till sitt förfogande sedan
år 1913.

Nu omförmälda organisatoriska åtgärder medförde givetvis drägligare arbetsförhållanden
vid institutets kansli och under den första tiden efter genomförandet
av 1921 års omorganisation syntes ock arbetskrafterna tillräckliga
för ändamålet.

Det blev dock ganska snart klart, att det endast med svårighet lät sig göra
att med tillgänglig personal bestrida de på kansliet ankommande åligganden.

Kollegiet erinrar sig väl, att kollegiet år 1920 föreställde sig och jämväl
i sin då avlåtna framställning angående kansliets omorganisation såsom sin
mening tillkännagav, att genom de däri äskade förbättringarna institutets
kansliförhållanden skulle för avsevärd tid framåt bliva ordnade på ett drägligt
sätt. Det kan emellertid icke förnekas, att de senare årens erfarenheter
ej givit kollegiet rätt härutinnan. Snarare hava dessa erfarenheter bibragt
kollegiet den bestämda övertygelsen, att det tillskott i arbetspersonal, som
år 1921 tillfördes institutets kansli, var otillräckligt jämväl med hänsyn till
den arbetsbörda, som då åvilade kansliet, och det sätt, varpå arbetet därstädes
vid denna tid bedrevs. I själva verket torde det hava förhållit sig
så, att de av kollegiet tidigare gjorda resultatlösa försöken att erhålla förstärkningar
i sin arbetspersonal föranlett kollegiet att i sina önskningar härutinnan
hålla sig till ett minimum, avpassat mera efter förhållanden, vilka
utvecklingen hunnit förbi vid den tid, då kollegiets ansträngningar i före
varande avseende kröntes med framgång.

Såsom kollegiet ovan framhållit åvägabragtes emellertid otvivelaktigt genom

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

277

1921 ars omorganisation en förbättring av arbetsförhållandena inom kansliet
Denna förbättring inskränkte sig dock ej allenast till eu jämnare fördelning
av de dittills vanliga förekommande göromålen å kansliets olika arbetskrafter
''ls§ora?de* av namnda göromåls utförande mera noggrant och mera
snabbt an tomt Omorganisationen utnyttjades nämligen även på det sättet,
“an 8°kte ,foi7erkl!ga yissa önskemål i avseende å expeditions-, registre
ings- och arkivforhållanden, vilka dittills icke kunnat tillgodoses Med
andra ord, den förut vanliga arbetsmängden ökades med nya åligganden för

! T f ae Unda pat0g Slg sekreteraren, vilken dittills stadgeenligt endast
haft att tjänstgöra såsom sekreterare hos lärarkollegiet, kollegienämnden
^altmngsnamnden, jamval sekreterarskapet hos rektorsexpeditionen med
åtföljande skyldighet att närvara vid rektors veckomottagningar ävensom det
utredmngsafbete, som rektor finne för gott ett uppdraga It honom Ett
annat belysande_ exempel pa åtgärder, som i nu berörda avseende kommo
till stånd må jämväl anföras. Tidigare hade någon ordnad diarieföring
förpL-TglS-Tnw - aT- mkom™ainide och utgående ärenden icke vid institutet
TrTTT ?aPU Tf? Skedd? nu den betydelsefulla förbättringen, att
ter monster, hamtat från statsdepartementen, diarier upplades, upptagande
alla in- och utgående ärenden och försedda med fullständiga anteckningar
T, dem hos ''institutets olika myndigheter vidtagna åtgärder. YtterdIT/0-rtjf"ar
+TS T omnämnas, att bestämd daglig expeditionstid införfTf
mstitutets befattningshavare och lärjungar kunde för upplysningars

stälETvVT^ fg a kanshet- 1 samband med omorganisationen fastTj.
aj kanslern den 18 november 1921 instruktioner för kanslipersonalen.
Enligt dessa instruktioner åligger det sekreteraren

tokoll fÖra larark°1IegietS’ kobegienämndens och förvaltningsnämndens pro afl,

liPPSfa ielur biträda vid uppsättandet av skrivelser, vilka föranledas

ntt Trg ’ kollyf''snämndens och förvaltningsnämndens beslut, ävensom
att kontrasignera sådana skrivelser;

att uppgöra registratur till nämnda skrivelser;

att svara för att skrivelserna varda i behörig ordning expedierade fTLTT

r T eiif01rderligt biträde vid beredning av ärenden, som skola
föredragas inför lärarkollegiet och kollegienämnden;

att tjänstgöra såsom sekreterare vid rektorsämbetet och i sådan egenskap
biträda vid uppsättandet av från rektorsämbetet utgående skrivelser och förse
dem med sm kontrasignation, ävensom att övervaka, att skrivelserna varda
i behörig ordning expedierade;

mottagningar sådant av rektor Påfordras, vara närvarande vid rektors

",skrivning av belre och

för™IWn^nl3S“ark“hsl“ ^ WkoIle«ie,s’ kollogiennmndöns och

att övervaka att de åligganden, som påvila rektors och sekreterarens
kvinnliga biträde, varda av henne ordentligt fullgjorda.

.. De“ för sekreteraren genom nämnda instruktion fastställda arbetsbördan
överstiger avsevart mattet av de åligganden, som påvilade nämnde befattningshavare
vid genomförandet av 1921 års omorganisation. Enligt numera
TTTTT ko“ma dessutom till de i instruktionen angivna göromålen
jamval atskilhga andra funktioner, såsom uppgörande av föredragningslistor,

278

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 115.

regelbunden närvaro vid institutet viss tid varannan söckendag för biträde
åt rektor i institutets angelägenheter m. m. Sekreterarens arbetskraft tages
därför enligt kollegiets mening i anspråk så långt som skäligen kan påfordras
för det arvode av 3,000 kronor, han härför åtnjuter. Samtidigt anser
sig kollegiet böra framhålla såsom sin bestämda övertygelse, att den nuvarande
anordningen med sekreterarbefattningen såsom arvodessyssla, vars
innehavare bekläder densamma vid sidan av annan tjänst, är den för institutet
i förevarande avseende mest lämpliga. Härigenom tillförsäkras nämligen
institutet möjligheten att å denna befattning kunna erhålla sådan arbetskraft,
vars insikter och erfarenheter icke äro inskränkta till ett jämförelsevis
begränsat förvaltningsområde, utan vilken besitter, förutom sedvanlig
juridisk utbildning, en mera allmän administrativ skolning och erfarenhet.
Så länge sekreterargöromålen vid institutet icke äro av den omfattning, att
de påkalla inrättande av en befattning av högre tjänstegrad, närmast motsvarande
byråchefs- och rådsbefattningarna i de centrala ämbetsverken och
detta är för närvarande otvivelaktigt icke förhållandet — måste en omläggning
av sekreterartjänsten till ordinarie tjänst av kollegiet bestämt avvisas
såsom medförande en avgjord försämring av kansliorganisationen.

Vad rektors och sekreterarens kvinnliga biträde beträffar, äro hennes åligganden
enligt vederbörande instruktion bestämda på följande sätt.

att efter rektors eller sekreterarens anvisningar:

a) föra institutets diarier över inkommande ärenden;

b) registrera från statsdepartementen och centrala ämbetsverk ankommande
skrivelser, innefattande meddelanden om Kungl. Maj:ts, departementschefens
eller ämbetsverkens beslut ävensom ombesörja delgivning av sådana beslut,
i vad delgivningen ankommer på institutet;

c) föra register över lärarkollegiets, kollegienämndens och förvaltningsnämndens
beslut;

d) föra matrikel över vid institutet inskrivna studerande,

e) mottaga och ordna professorernas och docenternas dagböcker och åhörar liSf)

ombesörja anmälningar till vederbörande direktioner vid sjukhus, där
klinisk undervisning är anordnad, rörande amanuensförordnanden samt tjänst -

ledighet för klinikchefer och amanuenser;

g) ombesörja anmälningar till befälhavarna för rullförmgsomradena om

fullgjord viss klinisk tjänstgöring;

h) besvara till rektorsämbetet inkomna skrivelser av enklare beskaffenhet;

i) biträda vid upprättande av föredragningslistor och verkställa utskrivning
av dessa; . ,

j) efter sekreterarens koncept utskriva lärarkollegiets, kollegienämndens

och förvaltningsnämndens protokoll;

k) verkställa utskrift av skrivelser, innefattande meddelanden om av lärarkollegiet,
kollegienämnden och förvaltningsnämnden fattade beslut eller vid -

tagna åtgärder; . ,

l) utskriva registraturexemplar av de under k) omförmäida skrivelser,

m) ombesörja expediering av de under k) omförmäida skrivelser samt föra
anteckningar över sålunda verkställda expeditioner;

n) verkställa utskrift av begärda protokollsutdrag, samt avskrifter av betyg,
förordnanden o. d.

o) ombesörja kollationering av utgående expeditioner;

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115

279

p) biträda vid uppsättande av examensprotokoll, utskrift av examensbetyg
och meddelanden till rullföringsområdesbefälhavurna rörande avlagda examina;

q) ombesörja erforderligt antal avskrifter av utlåtanden eller andra handlingar,
vilka före sammanträdena skola delgivas lärarkollegiet, kollegienämnden
eller förvaltningsnämndens ledamöter; samt

r) föra sådan särskild förteckning, som omförmäles i § 11 fjärde stycket
stadgan angående medicinska examina den 28 juni 1907.

Utöver vad nu är sagt åligger det biträdet att lämna rektor och sekreteraren
hjälp med förekommande renskrivningsarbete och övriga göromål, som
tillhöra rektors eller sekreterarens verksamhet.

Om än
liga biträdet voro möjliga att ehuru med avsevärda ansträngningar och ofta
med ett betydande övertidsarbete nöjaktigt fullgöra, har detta så småningom
visat sig allt svårare och måste numera sägas vara icke genomförbart. Åtskilliga
omständigheter hava härtill medverkat. Uppenbart är, att den avsevärda
tillväxten av institutets lärjungantal (vårterminen 1921 tillhopa 676,
vårterminen 1924 tillhopa 853) och omläggningen av den medicinska studieordningen,
"vilken medfört, att hela undervisningen till medicine licentiatexamen
numera kan förläggas till Stockholm, varvid ej mindre än tre nya
kliniker tagits i bruk, härvid spelat en stor roll. Direkt och klart påvisbart
hava härav påverkats de göromål, som ovan upptagas under d), e), f), g)
och h), men uppenbarligen måste nyssnämnda förhållanden även i övrigt
och i det störa hela leda till eu ökning i biträdets arbete. Vidare har det
allt mera visat sig nödvändigt för rektor att för åvägabringande av en noggrann
utredning i förekommande frågor taga biträdet i anspråk för utskrivning
(stenografiskt, för maskin eller för hand) av rektors tjänsteskrivelser
efter diktamen eller anvisningar av honom, till införskaffande av för utredningsarbetet
behövliga uppgifter telefonledes eller på annat sätt o. s. v.
Detta arbete tar numera en avsevärd del av biträdets arbetstid i anspråk
och har nödvändiggjort bl. a., att åtskilligt maskinskrivningsarbete måst utlämnas
åt enskilda skrivbyråer. A andra sidan vill kollegiet betona, att det
för handläggningen av vid institutet förekommande frågor är av stor betydelse,
att en dylik förberedande behandling av ärendena underlättas.

Det framstår därför för kollegiet som ett trängande behov, att kanslipersonalen
utökas med ytterligare en kvinnlig arbetskraft. Genom en sådan
förändring, skulle till rektors och sekreterarens förfogande komma att stå
två kvinnliga biträden, mellan vilka kollegiet tänkt sig ungefär följande arbetsfördelning: På

det nya biträdet skulle för det första komma det speciella skrivarbetet
åt rektor, varom ovan nyss talats, och de göromål, som därmed kunna äga
samband.

Vidare borde av de åligganden, som för närvarande enligt instruktionen
åvila det nuvarande kvinnliga biträdet, vissa mera kvalificerade göromål avskiljas
och tilläggas det nya biträdet. Såsom av instruktionen framgår innefattas
i det nuvarande biträdets åligganden såväl registratorsgöromål som
mera egentligt, skrivbiträdesarbete. Till registratorsgöromålen torde få hänföras
diarieföringen, registreringen av inkommande ämbetsskrivelser, registreringen
av lärarkollegiets, kollegienämndens och förvaltningsnämndens beslut,
förandet av matrikel över de studerande, ordnandet av dagböcker och
åhörarlistor, ombesörjande av anmälningar om amanuensförordnanden och
tjänstledighet för klinikchefer och amanuenser samt om fullgjord klinik -

280

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

tjänstgöring, ävensom förandet av sådan särskild förteckning, som omförmäles
i § 11 fjärde stycket av stadgan angående medicinska examina den
28 juni 1907. Dessa åligganden tillsammans med skrivarbetet åt rektor äro
till sin omfattning sådana, att de fullt ut kräva en särskild arbetskraft, om
ej ett eftersättande av vissa göromål skall bliva följden. Härjämte ställa de
ganska höga krav på vederbörande befattningshavares kunskaper, omdöme
och noggrannhet utan att dock vara av mera komplicerad natur än att kunna
utföras av en person i kvinnligt biträdes tjänsteställning. Kunskaper i de
stora främmande kulturspråken, franska, engelska och tyska, förmåga att
korrekt behandla modersmålet samt färdighet i stenograf! och maskinskrivning,
ävensom ett mått av allmän bildning i övrigt, ungefär motsvarande
fordringarna i realskolexamen måste fordras av berörda biträde. Kollegiet
anser därför oundgängligt att det äskade nya biträdet placeras i tredje lönegraden
(motsvarande kontorsskrivare vid nyreglerade verk). Endast härigenom
har institutet utsikt att till platsen förvärva lämplig arbetskraft.

På den nuvarande kvinnliga biträdesbefattningen, vilken som nämnt är
inrättad i andra lönegraden, skulle åter huvudsakligen komma övriga i instruktionen
upptagna göromål, alltså i första rummet renskrivnings- och utskriftsarbete,
men därtill även expeditions- och registreringsgöromål av enklare
beskaffenhet. Härvid anser sig kollegiet böra betona, att sist berördagöromål
visserligen äro mindre kvalificerade än de förut angivna, men att
likväl även de äro av den beskaffenhet, att de icke på ett nöjaktigt sätt
torde kunna utföras av en person utan kunskaper i förenämnda främmande
språk och med ett visst mått av allmänbildning, varförutom även här måste
ställas avsevärda krav på vederbörandes omdöme och noggrannhet. Det
förhåller sig ju nämligen så, att det i mycket stor utsträckning vid renskrivnings-
och expeditionsarbete härstädes gäller att riktigt återgiva en hel
del medicinska facktermer eller citat ur medicinsk facklitteratur, ofta på de
omtalade främmande språken. Att därvid icke hava till sitt förfogande en
arbetskraft, som behärskar åtminstone grunderna för dessa språk och besitter
ens någorlunda god allmänbildning, kan, enligt vad erfarenheten visat,
medföra avsevärt hinder i arbetet och framkalla ganska odrägliga situationer.
Kollegiet vill därför särskilt framhålla vikten av att den å stat uppförda,
till rektors och sekreterarens förfogande ställda kvinnliga arbetskraften
även efter tillkomsten av den här ifrågasatta nya biträdestjänsten bibehålies
i sin nuvarande tjänsteställning i avlöningshänseende.

För övrigt anser sig kollegiet böra fästa uppmärksamheten därå, att det
givetvis icke är kollegiets avsikt att mellan de båda kvinnliga biträdenas
åligganden uppdraga någon bestämd gräns, som skulle omöjliggöra att anlita
någon av dessa befattningshavare för vissa biträdesgöromål. Med det
ovan sagda har kollegiet endast velat angiva vad som i regel och huvudsakligen
skulle komma att i det dagliga arbetet tillkomma en var av dem.
Ur organisatorisk synpunkt är det uppenbarligen lämpligast att mellan dem
icke göra någon annan åtskillnad ifråga om deras tjänsteställning än den,
att det ena biträdet placeras i tredje lönegraden och det andra i andra lönegraden,
båda med uppgift att tillhandagå institutets rektor och sekreterare.

Såsom ytterligare en betydande fördel för kansliet av den bär föreslagna
omorganisationen bör slutligen framhållas, hurusom härigenom kansliet sättes
i stånd att vid sjukdomsfall eller ledighet av annan anledning för innehavare
av biträdesbefattning utan allt för stora svårigheter ombesörja de
löpande göromålen. Detta kan knappast sägas hava varit förhållandet hit -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 281

tills, dä, vid det kvinnliga biträdets ledighet kansliet antingen varit utan all
motsvarande hjälp eller ock måst reda sig med tillfällig arbetskraft, vilken
givetvis på grund av den ringa ersättning, som härför kunnat beredas icke
varit av någon högre kvalitet.

I skrivelse den 11 augusti 1924 har tillförordnade kanslern hemställt om
proposition i ämnet till 1925 års riksdag.

Jag anser mig böra till sist omnämna, hurusom från karolinska institutets
sida jämväl krav framkommit om inrättande av två nya tekniska biträdesbefattningar,
den ena vid institutets oftalmiatriska klinik och den andra
vid institutets otiatriska klinik å Sabbatsbergs sjukhus.

Den av kommittén föreslagna placeringen i lönegrader av nu befintliga
kvinnliga biträdesbefattningar anser jag mig böra tillstyrka, därvid jag följaktligen
i anslutning till den nya löneplanen för vederbörande förordar
respektive lönegraderna B 4 och B 7 d. v. s. de för kontorsbiträden och
kanslibiträden avsedda lönegraderna. Jag har ej funnit tillräckligt vägande
skäl vara anförda för ändringar härutinnan.

I fråga om de begärda nya biträdesbefattningarna vill jag framhålla följande.

Beträffande det ifrågasatta skrivbiträdet å akademiska kontoret i Uppsala
synas mig de göromål, som skulle tillfalla en sådan befattningshavare, väsentligen
hänföra sig till det av universitetets egendomsförvaltning föranledda
arbetet. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida anslag av
statsmedel för ändamålet böra påkallas. Såsom jag i det följande får tillfälle
att erinra, föreligger vidare frågan om ändrad bokföring för universiteten.
Det torde icke vara uteslutet, att en ändring i detta hänseende kan
vara ägnad medföra en omorganisation av de biträdande arbetskrafterna å
räntekammaren. Jag anser försiktigheten bjuda,att ställa mig avvaktande
i avseende å det nu föreliggande kravet.

Anställande av ett biträde vid Uppsala universitets kansli och rektorsämbete
vill jag däremot tillstyrka. Detta är ett gammalt önskemål från
universitetets sida och synes mig ej längre kunna tillbakavisas. Det är
uppenbart, att vid en så omfattande administration som den, vilken med
tiden kommit att utvecklas vid vårt största universitet, ett konstant och påvisbart
behov i nu förevarande avseende måste förefinnas. I avseende å
den begärda avlöningen kan jag dock ej finna tillräckliga skäl anförda för
en placering i högre lönegrad än C 3, d. v. s. efter den nya löneplanen i lönegraden
B 7. Vid bifall härtill kommer givetvis nu utgående extra anslag å
1,200 kronor till renskrivningskostnader å kansliet att bortfalla.

Frågan om anställande av tekniska biträden vid vissa medicinska teoretiska
institutioner och kliniker är i så måtto av en mera komplicerad
beskaffenhet, som ett bifall i ett fall kan medföra rätt vittgående konsekvenser
i form av liknande anspråk från övriga institutioner. Vid karo -

Tekniska biträden
å vissa
av karolinska
institutets
kliniker.

Departe mentschefen.

282

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

linska institutet finnas några dylika biträden anställda, och förslag föreligger
nu om inrättande av ytterligare dylika tjänster, tre vid olika teoretiska institutioner
i Lund och två vid ett par av karolinska institutets kliniker i
Stockholm. Jag anser det- vanskligt att nu tillstyrka något av de föreliggande
äskandena, innan en fullständig och jämförande utredning föreligger
ifråga om behovet i detta hänseende vid samtliga de tre medicinska fakulteternas
institutioner och kliniker. I avseende å de redan förefintliga biträdena
av nu ifrågavarande slag synes mig benämningen tekniskt biträde
vara den, som bäst svarar mot tjänstgöringens art.

Vad till sist beträffar den från karolinska institutet framkomna begäran
om ytterligare en biträdesbefattning vid institutets kansli, har jag ej kunnat
undgå att av den utav lärarkollegiet förebragta utförliga utredningen finna
starka skäl tala för ett tillmötesgående av lärarkollegiets krav. Institutet
är i avseende å administrativa arbetskrafter väsentligt sämre ställt än universiteten.
Det må erinras, att institutets kansli i sig motsvarar vid universiteten
ej endast vederbörande fakultets kansli utan även konsistoriernas,
drätselnämndens och rektorsämbetets kanslier. Tager man desslikes i betraktande
det ökade arbete, som tillförts institutets kansli genom omläggningen
av en del av den medicinska undervisningsplanen, måste fog anses
föreligga för ett bifall till lärarkollegiets hemställan. Jag tvekar ej heller att
tillstyrka densamma. Lärarkollegiet har ifrågasatt, att det föreslagna biträdet
skulle hänföras till tredje lönegraden, det vill säga enligt 1921 års avlöningsreglemente
lönegraden C 5. I betraktande av de kvalifikationer, som
måste ställas på en sådan befattningshavare, och med hänsyn till de krav
på omdöme och allmänbildning, som av biträdet måste fordras — biträdet
skall för upplysningar vara vid kansliet till hands under tider, då rektor
eller sekreterare ej har tillfälle vara tillstädes — synes mig kravet i sistberörda
hänseende befogat. Jag tillstyrker alltså för ifrågavarande befattningshavare
lönegraden B 11 (kontorsskrivare).

Jag övergår härefter till frågan om avlöningsförhållandena för vissa biträden,
vilkas befattningar icke reglerats efter de hittills vedertagna typerna.

Räknebiträde Till ett räknebiträde vid statistiska seminariet vid Uppsala universitet har
vid statisti- alltsedan år 1916 arvode utgått från extra anslagsmedel. Från och med år
rieta vTdTpp- 1922 höides arvodet till 1,000 kronor. Härå utgår dyrtidstillägg, men ej
sala univer- tillfällig löneförbättring. Förslag föreligger om arvodets fortsatta utgående
Pltetl under budgetåret 1925—1926.

Ifrågavarande arvode har icke behandlats av löneregleringskommittén.
Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget
torde arvodet böra höjas till 1,200 kronor. Det synes mig fortfarande
böra utgå av extra anslagsmedel.

283

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

För anställande av räknebiträden vid astronomiska observatoriet i Lund Räknebitrafinnes
ett. ordinarie anslag å 3,000 kronor samt ett extra anslag å 2,000 nomYska ob°
kronor. Å ifrågavarande anslag utgå dyrtidstillägg. Till nämnda belopp ^L^nds
fastställdes anslagen av 1919 års riksdag. Under åberopande att härvid universitet,
hänsyn torde hava tagits till de genom dyrtiden ökade kostnaderna för
ifrågavarande biträdens avlöning, finner löneregleringskommittén ej skäl att
nu ifrågasätta höjning av anslagen.

Någon erinran häremot har icke gjorts från universitetets sida. Med hänsyn
emellertid därtill, att dyrtidstillägg utgå å ifrågavarande arvoden, torde
desamma böra höjas med belopp, motsvarande den med löneregleringen
förenade sänkningen av dyrtidstilläggen. Jag vill förorda, att det ordinarie
anslaget bestämmes till 3,600 kronor och det extra anslaget till 2,400 kronor.

Till arbetsbiträde vid karolinska institutets bibliotek har från ingången av Arbetsbitraar
1920 å extra stat utgått ett belopp av 1,550 krönor. Anslaget var be- 4? kar?"
räknat att motsvara avlöning till ett kvinnligt biträde i hittillsvarande för- tutets bibliosta
lönegraden, 1,600 kronor, med avdrag motsvarande pensionsavgift 50 tekkronor.
Befattningshavaren har åtnjutit dyrtidstillägg, ej tillfällig löneförbättring.

Löneregleringskommittén anser arvodet böra beräknas med belopp motsvarande
lön för G:ort i 3:e löneklassen av den för kvinnliga tjänstemän
gällande avdelningen C i löneplanen, det vill säga 2,040 kronor, varvid anmärkning
bör ske, att befattningshavaren äger uppbära arvode med belopp,
motsvarande lön enligt löneklass närmast under den, som skulle hava gällt,
därest hon varit innehavare av ordinarie tjänst i lönegraden C 2.

Mot kommitténs förslag har någon erinran icke gjorts från institutets
sida.

Skäl "skulle visserligen kunna anföras för ett överförande av ifrågavarande
befattning å ordinarie stat. Då emellertid institutets bibliotek befinner sig i
stark utveckling och en ändring av bibliotekets lokalförhållanden är ifrågasatt,
vilket å sin sida kan tänkas inverka på personalbehovet, synes mig
försiktigheten bjuda att i avvaktan på närmare utredning räkna med arvodets
fortsatta utgående av extra anslagsmedel. I avseende å kommitténs
beräkning har jag intet annat att erinra än att med hänsyn till den numera
av riksdagen godtagna nya löneplanen beloppet bör beräknas efter löneklass
närmast under den, som skulle hava gällt, därest han varit innehavare av
ordinarie tjänst i lönegraden B 2, d. v. s. till 2,208 kronor.

Vid karolinska institutets ortopediska klinik och poliklinik vid vanför- Tekniskt bianstalten
i Stockholm finnes ett tekniskt biträde med arvode av 1,200 kro- Yobnska in*
nor. Detta belopp ingår i det extra anslaget till klinisk och poliklinisk stitutets ortoundervisning
i ortopedi vid vanföranstalten i Stockholm. Å nämnda arvode ^och poliutgår
dyrtidstillägg men ej tillfällig löneförbättring. Detta arvode har ej klinik,
berörts av löneregleringskommittén.

284

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Nuvarande

förhållanden.

Med hänsyn till den med löneregleringen förenade sänkningen av dyrtidstillägget
torde arvodet böra höjas till 1,450 kronor att alltjämt utgå från
extra anslagsmedel. Sedan anslag till biträdande lärare i ortopedi utbrutits
ur det för ändamålet uppförda extra anslaget (jfr ovan sid. 153), torde detsamma
nu böra begränsas till 5,850 kronor (2,400 kronor till en amanuens,
se sid. 185, 1,450 kronor till ifrågavarande biträde och 2,000 kronor till
materiell).

14. Vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

För vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare beslutades vid
1918 års riksdag en reglering av lönerna enligt tre löneklasser. Till den
högsta — C:gruppen — hänfördes preparatorer vid universiteten och karolinska
institutet samt andra vetenskapliga institutioner ävensom vissa maskinister
m. fl. befattningshavare. Begynnelseavlöningen i denna grupp sattes
till 2,050 kronor, varav 1,300 kronor lön och 750 kronor tjänstgöringspenningar.
Alderstilläggen voro till antalet tre, vart och ett å 100 kronor.
Slutavlöningen uppgick alltså till 2,350 kronor.

Närmast lägre lönegrad, B:gruppen, omfattade i den civila statsförvaltningen
de s. k. förste vaktmästarna samt vid de vetenskapliga inrättningarna
de s. k. institutionsvaktmästarna. Lönen var här satt till 1,100 kronor
och tjänstgöringspenningarna till 650 kronor. Begynnelseavlöningen var
således 1,750 kronor. Efter intjänande av ålderstilläggen — trenne, vart
och ett å 100 kronor — nådde befattningshavaren en slutavlöning å 2,050
kronor.

I den lägsta lönegruppen A placerades samtliga övriga vaktmästare, i mån
de ej av särskild anledning höllos utanför den normala löneskalan. I A:
gruppen var begynnelseavlöningen 1,450 kronor (900 kronor lön och 550
kronor tjänstgöringspenningar). Alderstilläggen voro till belopp och antal
överensstämmande med B och Cigruppemas. Slutavlöningen uppgick således
till 1,750 kronor.

För samtliga tre grupper tillkom ortstillägg i Stockholm och några norrländska
orter. Beloppet härav utgjorde i Stockholm 150 kronor. Ovan angivna
begynnelse- och slutavlöningsbelopp avse sålunda förhållandena''i Uppsala
och Lund; i Stockholm ligga samtliga belopp 150 kronor högre.

Vad särskilt universitetens vaktmästare beträffar, åtnjuta ett par av dessa
sportler, vilkas belopp dock är tämligen obetydligt.

Enligt de bestämmelser rörande bostads- och andra förmåner (fri värme
eller fritt bränsle, eventuellt i förening med lyse), som i samband med löneregleringen
meddelades, skulle befattningshavarna i regel utgiva ersättning
med 150 kronor (i Stockholm 300 kronor) för bostad med bränsle och 25
kronor för lyse. I de fall, då befattningshavare åtnjöte enbart bostad eller
bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då

285

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

bostadsförmån vore av sådan beskaffenhet, att den icke kunde anses hava
sagda värde, skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna
bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skulle äga rum.

Därest åt vaktmästare eller med sådan jämförlig befattningshavare mot
avdrag å avlöning enligt stat anvisades bostad i samband med ämbetslokalen,
skulle bostaden av honom bebos, med skyldighet för honom att å tider,
då arbete i ämbetslokalen ej påginge, hava tillsyn över lokalen, samt att, i
den mån det ej ålåge honom att själv verkställa eldning, städning och rengöring
däri, övervaka, att dessa bestyr verkställdes i behörig ordning och
med iakttagande av nödig varsamhet, ävensom att, enligt vederbörande myndighets
bestämmande, utföra eller ombesörja andra bestyr med avseende å
lokalen. Bostadsinnehavaren skulle vara pliktig att själv verkställa eller
bekosta sågning, huggning och uppbärning av det för bostaden avsedda
bränslet.

Vid 1921 års lönereglering för de civila verken hänfördes de dittills i
A-gruppen stående vaktmästarna till lönegraden B 1 och befattningshavarna
i B gruppen till lönegraden B 3. Vaktmästartiteln blev i samband härmed
utbytt mot benämningen »expeditionsvakt». Lönegraderna B 1 och B 3 motsvara
enligt den av riksdagen numera antagna nya löneplanen lönegraderna
B 5 och B 7.

På grund av 1918 års lönereglering undantagas vaktmästarna från den
tillfälliga löneförbättringen. Vid de definitiva löneregleringarna 1921 och
följande år erhöll vaktmästarkåren en väsentligt höjd avlöning, varigenom
vaktmästarna vid de oreglerade verken och institutionerna kommo att trots
det högre dyrtidstillägget uppbära väsentligt lägre sammanlagd avlöning än
motsvarande lönereglerade befattningshavare. I anledning härav beviljade
1923 års riksdag på Kungl. Majrts förslag för budgetåret 1923—1924 tillfälliga
lönetillägg åt vaktmästare vid de verk och institutioner, där lönereg,
lering ännu ej genomförts. Dessa tilläggsbelopp anpassades så, att det sammanlagda
beloppet av begynnelselön å ordinarie stat och lönetillägget med
därå belöpande dyrtidstillägg enligt de för icke nyreglerade verk bestämda
grunder skulle stå i viss relation till den för en befattningshavare i den nya
lönegraden Blå vederbörande ort fastställda begynnelselönen jämte därå
belöpande dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande grunder. I
anslutning härtill bestämdes lönetillägget till beträffande C:gruppen 210 kronor
till befattningshavare vid Uppsala universitet, 140 kronor till befattningshavare
vid Lunds universitet och 200 kronor till befattningshavare vid karolinska
institutet samt beträffande B: och Argrupperna 310 kronor, 240
kronor och 300 kronor till befattningshavare vid respektive universitet och
institutet. Jämväl för budgetåret 1924—1925 har riksdagen beviljat vaktmästarkåren
tillfälliga lönetillägg med enahanda belopp.

286

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

Vid universiteten och karolinska institutet finnas anställda följande antal
ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare med avlöning
efter ovan angivna normaltyper:

Uppsala universitet:

Biblioteket:

Maskinist..........

Förste vaktmästare ....

Vaktmästare.........

Anatomiska institutionen:

Preparator..........

Vaktmästare.........

Patologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Fysiologiska institutionen:
Vaktmästare.........

Institutionen för medicinsk
och fysiologisk kemi:

Vaktmästare.........

Farmakologiska institutionen:

Vaktmästare, tillika vaktmästare
vid växtbiologiska
institutionen........

Institutionen för allmän och
analytisk kemi:

Maskinist..........

Vaktmästare.........

Mineralogisk-geologiska institutionen
:

Vaktmästare, tillika preparator
..........''. . .

Fysiska institutionen:

Maskinist..........

Vaktmästare.........

Astronomiska institutionen:

Vaktmästare.........

Meteorologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Botaniska institutionen:
Vaktmästare.........

I*!

g* 3 •§

2 o

sr. W
o <2

K>:

Cfc

T+-

^ er. e
P Sb V

o- < 2
2 p ö

p pr

ii Kora B

c
• »*©
ro T3

U _
m Q

S.S 3

2 a

Underträdg&rdsmästare .
Trädgårdsmedhjälpare . .
Zoologiska institutionen:

Vaktmästare........

Museet för nordiska fornsaker:

Vaktmästare, tillika vaktmästare
vid övriga i Gustavianum
inrymda inrättningar
............

Gymnastikinrättningen:

Vaktmästare, tillika eldare
Kansliet:

Vaktmästare.........

Fakultetsvaktmästare . . .

Portvakt...........

Drätselverket:

Maskinist vid universitetsbyggnaden
.........

Ränteri- och kontorsvaktmästare.
..........

Lunds universitet:

Biblioteket:

Eldare............

Vaktmästare.........

Anatomisk histologiska institutionen
:

Preparator..........

Vaktmästare.........

Fysiologiska institutionen:

Vaktmästare.........

Medicinsk-kem. institutionen
Vaktmästare.........

Patologisk-anatomiska institutionen: ]

Vaktmästare.........

% a bo

OD r+ •

J3 CT5
P -t

JQ O
P CD ^

g» c 2

® P 3

P P?

SS 3

g ™ T3
3 gT CD

S P

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

287

Astronomiska observatoriet: Vaktmästare.........	C:gruppen Preparato rs- graden	fff £ P 3 §5 50 CD ^ CD P P P ?r ct-	A:gruppen Vaktmästar- graden		C:gruppen Preparators- graden	B:gruppen Institutionsvakt \| mästargraden	A:gruppen Vaktmästar- graden
	1		Karolinska institutet:
Botaniska institutionen:				Anatomiska institutionen:
TJnderträdgårdsmästare . .		1		Preparator..........	1
		Andre vaktmästare.....		1
Trädgårdsmedhjälpare . . .
		2
Fysiska institutionen:				Fysiologiska institutionen:
		1		Vaktmästare.........	_	1	_
Geologisk-mineralogiska insti-tutionen:			Histologiska institutionen: Vaktmästare.........		1
Vaktmästare.........		1		Patologisk-anatomiska insti-tutionen :
Kemiska institutionen:
		o		Vaktmästare.........	—	1	_
Zoologiska institutionen: Vaktmästare.........		2		Andre vaktmästare, tillika vaktmästare vid rättsmedi cinska institutionen ....		1

Historiska museet samt mynt-och medalj kabinettet:				Kemiska institutionen: Andre vaktmästare.....		1
Vaktmästare......... Gamla bibliotekshuset: Vaktmästare (åtnjuter ut-över kontant lön fri bostad			i	Bakteriologiska institutionen: Andre vaktmästare..... Farmakologiska institutionen:	—	1	—
med bränsle)........	_	_	i
Kansliet: Vaktmästare (kurser) . . .		i		Serafimerlasarettets kliniska laboratorium:
Räntekammaren:				Andre vaktmästare.....	—	1	—
Universitetsvaktmästare .	_	i	—	Kansliet:
Bldare, tillika trädgårds-dräng ............	.-T-	_	i	Kollegievaktmästare .... Maskinist och eldare . . .	1	1	—

Frånser jag vissa i staterna uppförda anslagsposter till städning och upppassning,
vilka jag vill i det följande i ett sammanhang beröra, utgå vid
universiteten och karolinska institutet till nu ifrågavarande befattningshavare
och sådana, som med dem kunna jämföras, följande ersättningsbelopp, vilka
ligga utanför den hittills vedertagna löneskalan:

Ordinarie stat:

vid Uppsala universitet:

Myntkabinettet: 1 vaktmästare, arvode............. kronor 75:

Musikaliska kapellet: 1 vaktmästare, arvode förutom boställsrum
............... » 700: —

För tillsyn över Linnéanska stiftelsen å Hammarby ... » 800: —

1 instrumentmakare, arvode..................... » 500: —

288

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Allmänna

synpunkter.

Konstmuseet: ersättning för biträde åt den ordinarie vaktmästaren
vid kansliet........................kronor 200: —

vid Lunds universitet:

Fysiologiska institutionen: 1 instrumentmakare, jämte

fritt verkstadsrum, arvode .................... » 500: —

1 portvakt i universitetshuset.................... » 1,100: —

., T , . ., , Extra stat:

vid Lunds universitet:

Mekaniker vid fysiska institutionen, arvode.

vid karolinska institutet:

Vaktmästargöromål vid anatomiska institutionen
» vid kemiska institutionen . .

» 3,400: —

» 1,000: —

Jag vill först beröra avlöningsförhållandena ifråga om de befattnings,
havare, vilkas löner reglerats efter ovan berörda normalgrader.

Löneregleringskommittén angiver till en början vissa allmänna synpunkter
beträffande vaktmästarkårens lönereglering.

Innan kommittén ingår på frågan om placering av de olika befattningarna
i avlöningsskalan, vill kommittén uttala sin anslutning till vad 1902
års löneregleringskommitté i sitt betänkande angående reglering av löneförhållanden
m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
(del LI sid. 240) yttrat om önskvärdheten av att ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöringstid utfylles av effektivt arbete och att åt dem anförtros
förrättandet jämväl av en del mera kvalificerade göromål vid sidan av vaktmästarsysslorna.
Angelägenheten härav gör sig så mycket starkare gällande,
som genom förevarande lönereglering en högst betydande avlöningsförbätttring
kommer dessa befattningshavare till del. Hänsyn bör ock tagas till
att vaktmästarens tjänstgöring under ferierna i allmänhet är synnerligen
lindrig. På grund härav torde ock särskild ersättning för övertidsarbete,
varom stadgas i avlöningsreglementets 29 §, icke böra utgå till här ifrågavarande
befattningshavare.

Vid löneregleringen för de centrala verken hava de förutvarande beteckningarna
»förste vaktmästare» och »vaktmästare» utbytts emot »förste expeditionsvakt»
resp. »expeditionsvakt». Samma utbyte kunde visserligen tänkas
ske även för de vid universitetens kansli, drätselverk och möjligen även
bibliotek anställda vaktmästarna. Däremot synes titelförändringen ej lämpligen
kunna tillämpas beträffande vaktmästarna vid vetenskapliga institutioner.
Då det — frånsett ovannämnda skrivelse — icke framställts något
yrkande om den hävdvunna vaktmästartitelns utbyte mot en annan titel,
finner kommittén ej anledning föreslå någon förändring i här berörda hänseende.

Vid de olika befattningarnas inordnande i avlöningsskalan har kommittén
för sin del i regel tillämpat samma grundsatser, som kommit till
användning vid nyssnämnda lönereglering. Hittillsvarande vaktmästare i
A:grupp hava sålunda — frånsett vissa undantag, för vilka kommittén i det
följande lämnar särskild motivering — hänförts till lönegraden B 1 och
vaktmästarna i B:grupp till lönegraden B 3. Kommittén förutsätter härvid,
att de sportler, som enligt vad förut nämnts åtnjutas av vissa vaktmästare,
bliva indragna.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Uti. 289

I en av P. A. Ohlson och C. 0. Carlsson undertecknad, till Kungl. Maj: t
ställd skrivelse av don 12 december 1923 bär på anförda skäl bland annat
yrkats, att vaktmästare vid vetenskaplig institution måtte erhålla titel »laboratoriebiträde»
samt att dylik befattningshavare, som innehaft samma tjänst
under sammanlagt 5 år, måtte placeras i lönegraden B 4 med eventuell rätt
till uppflyttning till lönegraden B 5.

Vidare hava universitetsvaktmästaren och kursorn vid Lunds universitet
1 skrivelse till det större akademiska konsistoriet därstädes, under anmälan
av sitt ogillande av kommitténs förslag och med förmälan att deras sportler
årligen uppgått till omkring 200 å 250 kronor, hemställt, huruvida ersättning
skulle kunna beredas dem åtminstone för förlusten av sportler.

Till vad kommittén anfört i fråga om de allmänna grunderna för vaktmästarkårens
lönereglering anser jag mig kunna i allt väsentligt uttala min
anslutning.

De högst på löneskalan stående befattningshavarna äro preparatorer och
maskinister.

I fråga om preparatorerna anför löneregleringskommittén följande:

Vid Uppsala universitet finnes anställd en preparator vid anatomiska institutionen
samt en vaktmästare, tillika preparator, vid mineralogisk-geologiska
institutionen. I Lund tjänstgör eu preparator å anatomisk-histologiska
institutionen. Aven vid karolinska institutet finnes anställd en preparator
vid anatomiska institutionen. Samtliga preparatorer tillhöra för närvarande
lönegruppen C. Utöver avlöningen å ordinarie stat uppbär preparatorn vid
Uppsala universitets mineralogisk-geologiska institution A. R. Andersson ett
personligt ålderstillägg å 500 kronor från åttonde huvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg samt preparatorn vid Lunds universitet O. Mattsson och
preparatorn vid karolinska institutet G. Wennman så länge de kvarstå i
respektive befattningar personliga lönetillägg från elfte huvudtiteln, den förre
m<M 500 kronor, den senare med 1,150 kronor, dock skall för den senares
del å lönen avdragas så stort belopp, att hans kontanta avlöning som preparator
tillsammans med det personliga - lönetillägget ej överstiger 3,000 kronor
för år.

Under förutsättning, att institutionsvaktmästarna överflyttas till lönegraden
B 3, skulle ett bibehållande av den nuvarande avlöningsskillnaden mellan
preparatorer och nämnda vaktmästare leda till att lönegraden B 5 tages i
anspråk som preparatorsgrad. En uppflyttning över femte lönegraden synes
åter ej skälig i betraktande av att särskilda kompetensvillkor för vinnande
av anställning som preparator ej äro stadgade. Den särskilda skicklighet
i utförande av prepareringsarbeten, som en befattningshavare under längre
tids tjänstutövning kan lyckas förvärva, torde framdeles som hittills i enstaka
undantagsfall kunna honoreras med personliga lönetillägg.

För den vid mineralogisk-geologiska institutionen i Uppsala inrättade vaktmästarbefattningen,
vars innehavare tillika har att tjänstgöra som preparator,
synes dock eu så hög placering som i lönegraden B 5 knappast motiverad.
Denna vaktmästarbefattning är nämligen den enda vid ifrågavarande
institution. Medan eljest vid de institutioner, där preparatorsbefatt Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 19

Preparatorer.

290

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

ningar inrättats, tillgång finnes på annan vaktmästarhjälp, som kan anlitas
för&utförande av mindre kvalificerat arbete, har denne vaktmästare att bestrida
alla vanliga vaktmästarsysslor vid institutionen. Om han ock vid
sidan härav anlitas för utförande av mera kvalificerade göromål, synes ej
detta förhållande böra medföra befattningens placering över lönegraden B 3.
Kommittén vill härvid erinra om att jämväl vid mineralogisk-geologiska
institutionen i Lund finnes en vaktmästare, som enligt uppgift i 1902 års
löneregleringskommittés betänkande nr LI angående reglering av avlöningsförhållanden
m. in. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
(s. 153) »tjänstgör som preparator». Denne vaktmästare står likväl
i B-grupp och skall enligt föreliggande förslag hänföras till lönegraden B 3.
Vid 1921 års lönereglering för de centrala verken in. fl. har vid nationalmuseum
eu förste expeditionsvakt, som tjänstgör som tekniskt biträde vid
handtecknings- och gravyravdelningen, överflyttats till lönegraden B 3. Den
omständighet, att en vaktmästare vid sidan av de egentliga vaktmästarsysslorna
tages i anspråk för mera kvalificerade göromål, har således ej i och
för sig ansetts berättiga honom till högre löneställning än i sistnämnda lönegrad.
Kommittén finner därför den vid geologisk-mineralogiska institutionen
f Uppsala anställde vaktmästaren i avseende å avlöningen böra likställas med
institutionsvaklmästarna- och således sättas i lönegraden B 3. Av billighetsskäl
torde dock den nuvarande innehavaren av befattningen, preparatorn
A. R. Andersson, vilken tjänstgjort i nämnda egenskap sedan år 1890 och
såsom förut nämnts uppbär ett personligt ålderstillägg å 500 kronor, böra
beredas personlig lönefyllnad, ungefär motsvarande skillnaden mellan de
ifrågavarande lönegraderna eller 600 kronor.

Kommittén får därför föreslå, att å elvte huvudtiteln för Andersson uppföres
ett personligt lönetillägg å angivna belopp.

I anseende till den avsevärda avlöningsförbättring, som den föreslagna
löneregleringen medför, torde de personliga lönetillägg, som för närvarande
utgå till preparatorn vid Lunds universitet Mattsson samt preparatorn vid
karolinska institutet Wennman, böra indragas.

Kommitténs förslag innebär alltså, att preparatorerna vid universitetens
och karolinska institutets anatomiska institutioner varda — med upphörande
av nu i två fall utgående personliga lönetillägg — hänförda till lönegraden
B 5 (= i den nya löneplanen lönegraden B 10) samt vaktmästaren-preparatorn
vid Uppsala universitets mineralogisk-geologiska institution till lönegraden
B 3 (= i den nya löneplanen lönegraden B 7), dock med ett personligt lönetillägg
av 600 kronor åt nuvarande innehavaren av sistnämnda befattning''.

I fråga om förslaget beträffande de anatomiska institutionernas preparatorer
hava från de akademiska myndigheterna några invändningar icke framställts.

Vad åter angår förslaget att placera vaktmästaren-preparatorn vid Uppsala
universitets mineralogisk-geologiska institution i lönegraden B 3, yrkar institutionens
prefekt professorn C. Wiman, att preparatorn i fråga måtte hän
föras till lönegraden B 4.

Tyngdpunkten, säger Wiman bland annat, har legat på preparatorsarbetet,
icke på vaktmästararbetet, som också i praktiken i stor utsträckning fått stå
tillbaka för preparatorsarbetet. Emellertid har på grund av institutionens

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 291

lokalutvidgning och dess det oaktat genom ytterlig trångboddhet uppkomna
svårskötthet tyngdpunkten med tiden glidit mer åt vaktmästarhållet.

Det är dock av största betydelse för arbetet på institutionen att till förfogande
hava eu preparator, även om han tyvärr nödgas tjänstgöra som
vaktmästare. Vaktmästarsysslorna kunna och böra dock reduceras genom
ett ur ett böjt institutionsanslag utgående bidrag till städning. Det torde
också bli lättare att i framtiden få t. ex. ett biträde till eldning och andra
grövre sysslor än att, om preparatorsbcfattningen nedsjönke till vad den
aldrig avsetts att vara, ånyo erhålla en preparator.

Såväl filosofiska fakulteten i Uppsala som det större akademiska konsistoriet
därstädes föreslå för ifrågavarande preparator lönegraden B 4.

T öi egen del vill jag tillstyrka förslaget att de anatomiska institutionernas
preparatorer hänföras till lönegraden B 5, d. v. s. enligt den nya löneplanen
lönegraden B 10. I fråga om vaktmästaren-preparatorn vid mineralogiskgeologiska
institutionen i Uppsala finner jag icke tillräckliga skäl vara anförda
för ett frångående av kommitténs förslag. För denna tjänst förordar
jag alltså lönegraden B 3, d. v. s. enligt den nya löneplanen lönegraden B 7.
dock med ett personligt lönetillägg å 600 kronor att utgå från allmänna
mdragningsstaten till befattningens nuvarande innehavare, preparatorn A. R.
Andersson.

Jag bör i detta sammanhang omnämna, att förslag framkommit om inrättande
av en preparatorstjänst vid karolinska institutets hygieniska institution.
Detta förslag har jag icke ansett mig kunna biträda.

Beträffande maskinisterna yttrar löneregleringskommittén:

I samma lönegrad som preparatorerna — C-grupp - äro för närvarande
vid Uppsala universitet inordnade eu maskinist vid biblioteket, en maskinist
vid institutionen för allmän och analytisk kemi, en maskinist vid fysiska
institutionen samt en maskinist vid drätselverket. Vid Lunds universitet
äro ej några särskilda maskinistbefattningar inrättade, utan handhaves skötseln
av värmeledningarna in. m. av institutionsvaktmästarna. Däremot är
vid karolinska institutet anställd en maskinist och eldare, hänförd till Cgrupp.

Med hänsyn till de stora ekonomiska värden, som av maskinisternas
tjänstutövning äro beroende, och jämväl med hänsyn till den särskilda
yrkesutbildning — vitsordad av avlagd maskinistexamen — som i allmänhet
torde av befattningshavarna i fråga krävas, synes deras placering över
den för institutionsvaktmästarna avsedda lönegraden B 3 berättigad. Att å
andra sidan låta den nuvarande likställigheten med preparatorerna föranleda
maskinisternas uppflyttande till lönegraden B 5 förefaller ej vara befogat.
Skötsel av värmeledniugsanläggningar åligger nämligen vid unversiteten en dei
institutionsvaktmästare, och även tekniska högskolans maskinist står för närvarande
i eu löneställning motsvarande lönegraden B 3. Även om vid ett fåtal synnerligen
betydande vörmeledningsanläggningar, t. ex. vid centralfängelset å
Långholmen, maskinisterna nått upp till lönegraden B 5, synes dock — i
betraktande av här ifrågavarande anläggningars me-a enkla beskaffenhet —
en sådan uppflyttning ej böra ske. Det kan ock befaras, att en dylik åt

Maskinister.

292 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

gärd skulle väcka befogade anspråk från andra maskinister att få komma i
åtnjutande av samma förmånliga placering. Däremot finner kommittén maskinisternas
placering i lönegraden B 4 vara lämpligt avvägd.

Till maskinisten och eldaren J. E. Jernström vid karolinska institutet utgår
för närvarande ett personligt lönetillägg från elvte huvudtiteln å 200
kronor. Kommittén anser Jernström även framdeles böra bibehållas vid .
denna löneförmån.

Kommitténs förslag innebär alltså, att maskinisterna — 4 vid Uppsala
universitet och 1 vid karolinska institutet — hänföras till lönegraden B 4,
motsvarande i den nya löneplanen lönegraden B 8. För nuvarande innehavaren
av maskinistbefattningen vid karolinska institutet skulle det nu utgående
personliga lönetillägget bibehållas.

Kommitténs förslag i nu förevarande hänseende har lämnats utan erinran
av de akademiska myndigheterna. Jag tillstyrker vad kommittén härutinnan
föreslagit.

Vaktmästare Samtliga återstående av nu ifrågavarande ordinarie befattningshavare skulle
A- enligt kommitténs av mig i princip tillstyrkta förslag hänföras till respektive
lönegrader B3 och Bl, d. v. s. i den nya löneplanen respektive lönegrader
B 7 och B 5. Jag anser mig emellertid böra något närmare beröra
lönefrågan i avseende å vissa grupper av dessa senare kategorier.

Vaktmästare Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse finnes vid Uppsala
maiversitets universitets kansli anställd en vaktmästare, som utöver sedvanlig avlöning
kansli. j B-grupp uppbär 200 kronor såsom ersättning för biträde vid universitetets

konstmuseum.

Enligt vad löneregleringskommittén säger sig hava inhämtat, består det
biträde han lämnar konstmuseet däri, att han övervakar i den under hans
tillsyn stående universitetsbyggnaden förvarade konstverk. Kommittén håller
emellertid före, att nämnda uppgift torde få anses ingå i hans arbetsuppgifter
såsom vaktmästare, varför kommittén anser ett särskilt arvode härför
ej böra utgå. Då emellertid denne vaktmästare för närvarande biträder
räntmästaren vid tillsyn över universitetets b}’ggnader, finner kommittén
skäligt, att han härför uppbär ett särskilt arvode — förslagsvis 480 kronor
— vilket dock i betraktande av möjligheten för en framtida omreglering
av hithörande förhållanden tills vidare torde böra utgå å extra stat.

Befattningshavarens titel synes kommittén böra ändras till akademivaktmästare.

Jag anser mig böra förorda detta förslag, mot vilket ej heller någon invändning
framställts av universitetsmyndigheterna.

Vaktmästare Förutom en maskinist äro vid Uppsala universitetsbibliotek anställda en
förste vaktmästare i B-grupp och tre vaktmästare i A-grupp. Vid universitet^
Uppsala tetet i Lund äro samtliga vaktmästare, till antalet fyra däri inberäknat
och Lund.

293

Kuvf/I. Maj.ls proposition Nr 116.

eu eldure — placerade i sistnämnda grupp. Utöver fast avlöning aga emellertid
do egentliga biblioteksvaktmästarna att utfå ersättning för eftormiddagstjänstgöring
enligt beslut av 1921 års riksdag med 4 kronor för varje
eftermiddag de tjänstgöra. För ändamålet anslagna medel uppgå, såsom
jag förut i annat sammanhang erinrat, till 2,400 kronor för vartdera universitetet,
vilka medel ingå i bibliotekens anslag till arvoden, flitpenningar
åt extra biträden, renskrivning, eftermiddagstjänstgöring in. m.

Löneregleringskommittéu anför i fråga om biblioteksvaktmästarna följande:

Då den särskilda ersättningen för eftermiddagstjänstgöring ur löneteknisk
synpunkt synes kommittén vara olämplig, vill kommittén förorda,
att dessa vaktmästare, med nedan angivna undantag, mot indragning av
deras rätt till nämnda ersättning uppflyttas till lönegraden B 3. Kommittén
förutsätter således, att tjänstgöringsskyldighet jämväl under eftermiddagar
blir dessa befattningshavare ålagd i de för dem gällande instruktionerna.

Det kan erinras om att överbibliotekarien vid universitetet i Lund i en
framställning, för vilken redogörelse lämnats i det vid 1920 års statsverksproposition
fogade utdrag av statsrådsprotokollet, förordat bland annat, att
eftermiddagstjänstgöringen måtte förläggas inom vaktmästarnas ordinarie
tjänstetid och att de tre vaktmästarna i ersättning härför skulle i avlöningshänseende
jämställas med institutionsvaktmästarna.

För eldaren vid biblioteket i Lund torde en placering över lönegraden B 1
ej kunna ifrågasättas. Ej heller synes en av de tre bihlioteksvaktmästarna
i Lund, som för närvarande intar en i förhållande till de båda andra mera
underordnad ställning, böra få komma i åtnjutande av den ifrågasatta uppflyttningen.
Därav följer, att honom bör beredas en mot hans lägre avlöning
svarande lättnad i eftermiddagstjänstgöringen. Förste vaktmästaren
vid universitetsbiblioteket i Uppsala har redan på grund av sin nuvarande
placering ägt anspråk på att överflyttas till lönegraden B 3. Med hänsyn
härtill torde han böra erhålla någon lindring i eftermiddagstjänstgöringen.
Däremot torde ett till befattningens nuvarande innehavare L. E. Lindberg
utgående personligt lönetillägg från elvte huvudtiteln å 300 kronor böra indragas.

Kommittén föreslår alltså, att samtliga 4 vaktmästare vid universitetsbiblioteket
i Uppsala hänföras till lönegraden B 3 (= B 7), varvid det till
nuvarande innehavare av förste vaktmästartjänsten utgående personliga lönetillägget
skulle indragas, samt att vid universitetsbiblioteket i Lund 2 vaktmästare
hänföras till lönegraden B 3 (= B 7) och 1 vaktmästare ävensom
eldaren till lönegraden Bl (= B 5).

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala har intet annat att
anmärka mot kommitténs förslag än att det synes honom lika rimligt som
önskligt att förste vaktmästaren Lindberg finge behålla sitt personliga tilllägg
å 300 kronor under de fem år, som återstå av hans tjänstetid, och att
han Ange samma tjänstgöring på eftermiddagarna som hans kamrater; arbetskraften
behövdes, och de 300 kronor skulle markera hans förmansställning
såsom förste vaktmästare.

294

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrker också bibehållande
av det personliga lönetillägget åt förste vaktmästaren Lindberg.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund föreslår, att samtliga
biblioteksvaktmästare måtte uppföras i lönegraden B 3 (= B 7) och eldaren
i lönegraden B 2 (= B 6). Härom yttrar överbibliotekarien:

I hög grad påfallande är den ogynnsamma behandling Lundabibliotekets
vaktmästarpersonal från kommitterades sida erfarit gentemot Uppsalabibliotekets.
Medan det förra bibliotekets eldare, som tillika är parkskötare och
»gårdskarl», uppförts i graden B 1, har motsvarande befattningshavare i
Uppsala, där kallad maskinist, uppförts i graden B 4, och medan Uppsalabibliotekets
samtliga 4 vaktmästare förts upp i graden B 3, ha blott de 2
av Lundabibliotekets ansetts böra föras till samma grupp, den tredje har i
likhet med eldaren blott nått till grupp B 1. Vår eldare anses av fackmän
väl förstå sig på värmeledningens skötsel och för parkskötarens kall är han
mycket meriterad genom långvarig praxis i trädgårdsyrket, bland annat vid
Kew Gardens i London. Han torde åtminstone böra föras upp i gruppen B 2.
Ännu angelägnare anser jag det vara att den tredje vaktmästaren, som på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött siua sysslor, vilka till sin vida övervägande
del varit av mera krävande art än vanliga vaktmästarsysslor, likställes
med sina kamrater. Inom vaktmästarkategorien spelar i allmänhet
ancienniteten en stor roll: den äldre i tjänsten, som sätter den nykomne in
i göromålen, bibehåller gärna ett slags förmanskap över den yngre, och
denne finner sig merendels villigt häri, i synnerhet när ålderskillnaden är
stor — i detta fall 20 år -— även sedan han vet lika gott eller bättre besked
än den äldre. Det är endast på donna grund som det kan sägas, att
den tredje vaktmästaren i viss mån intar en underordnad ställning gentemot
de båda övriga, och jag är övertygad om att liknande förhållande äger rum
i Uppsala. Kommitterades förslag att nivelera den förefintliga- löneskillnaden
mellan den förste av de fyra vaktmästarna i Uppsala och de övriga
och att däremot införa en förut obefintlig löneskillnad mellan de tre vaktmästarna
i Lund synes mig lika stridande mot konsekvens som mot rättvisa.
Jag får därför yrka, att den tredje vaktmästaren i Lund i likhet med
den fjärde vaktmästaren i Uppsala uppföres i gruppen B 3. För att kunna
upprätthålla det regleraenterade öppethållandet måste av samtliga vaktmästare
fordras minst 8 timmars daglig tjänst. Någon lindring i tjänstgöring för
den tredje kan således inte utan stor olägenhet beredas. Ur administrativ
synpunkt synes mig också en dylik åtgärd förkastlig.

Vidare hava kansli- och biblioteksvaktmästare i Uppsala och Lund i eu
till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den 1 september 1924 på anförda skäl
yrkat, att universitets- och biblioteksvaktmästare måtte uppföras i lägst
samma lönegrupp som vaktmästarna vid de vetenskapliga institutionerna.

I avseende å vaktmästarna vid Uppsala universitetsbibliotek saknar jag
anledning frångå kommitténs förslag. Vad angår universitetsbiblioteket i
Lund måste jag finna överbibliotekarien därstädes hava anfört vägande skäl
för bibehållande av den nuvarande likställigheten vaktmästarna emellan. Jag
tillstyrker sålunda, att samtliga tre biblioteksvaktmästare i Lund hänföras
till lönegraden B 3, d. v. s. i nya löneplanen lönegraden B 7. Eldaren där -

295

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

emot synes mig liksom kommittén föreslagit böra hänföras till lönegraden
Bl, d. v. s. i nya löneplanen lönegraden B 5. Lika med kommittén vill jag
framhålla, att eu löneplacering för biblioteksvaktmästarna av nu angiven art.
sker under förutsättning, att tjänstgöringsskyldighet jämväl under eftermiddagarna
varder vederbörande i instruktionerna ålagd.

Vid vardera av de botaniska institutionerna vid universiteten i Uppsala
och Lund finnas anställda två trädgårdsmedhjälpare, placerade i lönegruppen
A.

Löneregleringskommittén meddelar, att från de båda trädgårdsmedhjälparna
vid universitetet i Uppsala ingått framställning med begäran om förflyttning
till samma lönegrad som underträdgårdsmästarna och institutiousvaktmästarna,
det vill säga i den nya löneskalan lönegraden B 3 (= B 7). Kommittén
säger sig ej hava funnit sig övertygad om riktigheten av eu sådan
placering, helst en höjning av dessa trädgårdsmedhjälpares avlöning kunde
ge fog för yrkanden om högre placering jämväl för andra befattningshavare
i liknande ställning och föreslår, att samtliga trädgårdsmedhjälpare placeras
i lönegraden Bl (= B 5).

I anledning av detta kommitténs förslag hava trädgårdsmedhjälparna vid
Uppsala universitet C. A. Johansson och H. Holmgren i särskild skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställt att bliva i avlöningshänseende likställda med
underträdgårdsmästarna. Till stöd härför har anförts huvudsakligen följande:

Vår avlöning var före löneregleringen år 1908 75 kronor per år mera än
institutionsvaktmästarnas, i det att vi under sommarmånaderna hade en extra
dagavlöning, som utgick från trädgårdskassan. Efter 1908 års lönereglering
indrogs detta dagarvode, och vi fingo 50 kronor per år mindre lön än institutionsvaktmästarna.
Efter 191.S års lönereglering för vaktmästarna fingo vi
300 kronor per år mindre än institutionsvaktmästarna, och enligt det nu
föreliggande förslaget skulle vi få omkring 318 kronor mindre än nämnda
vaktmästare. Av oss fordras samma arbete och ansvar som av underträdgårdsmästarna
och likvärdig yrkesutbildning. Vi måste också i likhet med
underträdgårdsmästarna tjänstgöra varannan sön- och helgdag året om. Ingen
sådan tjänstgöring och alls ingen regelbunden drabbar institutionsvaktmästarna.
Om våra platser nu skulle tillsättas, kunna de endast besättas med
personer, fullständigt kunniga i trädgårdsyrket och dessutom med flerårig
erfarenhet och praktik inom yrket. En ledig institutionsvaktmästartjänst är
lättare att besätta än våra tjänster.

I anledning av denna framställning, vilken remitterats till universitetsinyndigheterna,
anförde botaniska institutionens prefekt professorn O. Juel
till filosofiska fakultetens protokoll, bland annat, följande:

__ Botaniska trädgårdens utveckling under de senaste årtiondena bär varit,
sådan, att den ej kunnat undgå att förändra trädgårdsmedhjälparnas upp
gifter därhän, att de numera de facto tjänstgöra som underträdgårdsmästare,
ehuru de med avseende å lön och benämning kvarstå som trädgårdsmedhjälpare.
Kommittén synes hava betraktat frågan helt formellt och ej beaktat
de reala grunderna.

Träd vårda
medhjälparn

296

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Arbetena i botaniska trädgården äro ordnade på följande sätt: akademiträdgårdsxnästaren,
som planerar och dirigerar alla arbeten i trädgården, har
närmast under sig fyra tjänstinnehavare, nämligen två underträdgårdsmästare
och två trädgårdsmedhjälpare. Vardera underträdgårdsmästaren har sitt arbete
förlagt inom ett av de två växthusen och ansvarar för de arbeten, som där
skola utföras. Den ene trädgårdsmedhjälparen har på liknande sätt ansvaret
för arbetena inom drivbänksavdelningen, som är av den omfattning, att
den fordrar en särskild befattningshavare, som leder arbetet därstädes. Den
andra trädgårdsmedhjälparen är på liknande sätt arbetsledare för de omfattande
arbetena i hela den yttre trädgården och är sålunda förman för ett
större antal dagsverkare. Alla dessa fyra befattningshavare ha till sitt biträde
under sig dagsverkare av derå kategorier, nämligen grovarbetare, arbeterskor,
växthusbiträden (med någon utbildning i yrket), samt pojkar (elever).
Dessa dagsverkare äro de, som egentligen kunna sägas vara medhjälpare i
arbetena. Däremot äro trädgårdsmedhjälparna icke underordnade i arbetet
under underträdgårdsmästarna utan självständiga gentemot dessa och endast
underordnade i förhållande till akademiträdgårdsmästaren.

Det av kommittén åberopade skälet om befarade yrkanden om högre placering
jämväl för andra befattningshavare i liknande ställning får icke vara
bestämmande, då man har att pröva, om ett framställt anspråk är berättigat.

Såväl filosofiska fakulteten som det större akademiska konsistoriet i Uppsala
yrka likaledes, att trädgårdsmedhjälparbefattningarna måtte förvandlas
till underträdgårdsmästartjänster med placering i lönegraden B 3 (= B 7).

Jag bör nämna, att förslag i denna riktning upprepade gånger framställts
av universitetsmyndigheterna, senast understött av kanslern i särskilda skrivelser
den 22 augusti 1922 och den 15 augusti 1923.

Från Lunds universitet har emellertid förslag icke framställts om ändring
ifråga om där befintliga två trädgårdsmedhjälparbefattningar.

Vad angår trädgårdsmedhjälparbefattningarna vid botaniska trädgården i
Uppsala har jag med hänsjm till de av professor Juel lämnade upplysningarna
ej kunnat undgå finna fog för en förvandling av dessa tjänster
till underträdgårdsmästarbefattningar. Motsvarande befattningar vid Lunds
botaniska trädgård äro emellertid att betrakta såsom likvärdiga, och utan
någon närmare utredning rörande arbetet och dess fördelning vid sistnämnda
institution synes det mig vanskligt att beträffande dessa föreslå någon ändring,
helst förslag i detta syfte icke föreligger. Jag anser försiktigheten bjuda
att i avvaktan på närmare utredning rörande arbetsförhållandena vid båda
botaniska institutionerna tillstyrka, att trädgårdsmedhjälparna tillsvidare hänföras
till lönegraden Bl, d. v. s. i den nya löneplanen lönegraden B 5.

Vaktmästare
vid Uppsala
universitets i
Gustavianum
inrymda
institutioner
samt vid
Lunds

Vid Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker finnes anställd
en vaktmästare, som tillika är vaktmästare vid övriga i Gustavianum inrymda
inrättningar; avlöningen utgår efter A-gruppen. Enligt kommitténs
förslag skulle denne vaktmästare hänföras till lönegraden B 1 (= B 5).

I anledning härav hava filosofiska fakulteten och det större akademiska

““T''!618 konsistoriet i Uppsala yrkat på befattningens likställighet med institutionsmuseum*
vaktmästartjänst och dess placering följaktligen i lönegraden B 3 (= B 7).

297

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

Detta yrkande grundar sig på eu av prefekterna för vederbörande institutioner,
professorerna A. Hahr, L. Kjellberg, C. Wiman och O. Almgren till
fakulteten ställd skrivelse, diiri bland annat anföres:

Med den erfarenhet vi vunnit angående denne vaktmästares åligganden,
maste vi kraftigt framhålla, att hans bibehållande i den lägre lönegraden
skulle medföra eu verklig orättvisa. Det är ej mindre än 5 institutioner
han har att vakta, alla med värdefulla samlingar, nämligen: den paleontologiska
institutionen, Viktoriamuseet för nordiska fornsaker, institutionen för
klassisk fornkunskap, den konsthistoriska institutionen med en del av konstmuseet
samt museet för nordiska fornsaker. Han har ensam ansvaret för
dessa samlingar och för hela byggnaden under de tider av dygnet och av
året, då inga tjänstemän äro närvarande. Han har att ombesörja eldningen
samt att övervaka och deltaga i städningen. Han skall vara till hands vid
föreläsningar bland annat för .skötande av skioptikonapparat, något som vid
dessa institutioner förekommer så ofta, att han ej ensam kan medhinna att
tjänstgöra vid alla dessa tillfällen. Den nuvarande innehavaren av platsen
är dessutom en mycket yrkeskunnig man, som gjort institutionerna ovärderlig*1
tjänster vid deras installering, och hans skicklighet i detta avseende
kommer naturligtvis alltjämt att starkt anlitas för anordningsarbeten, konservering
av föremål, utförande av modeller in. m. Yrkesskicklighet och
teknisk utbildning måste för framtiden städse fordras av innehavaren av
denna tjänst.

Även från Lunds universitet föreligger ett av dess filosofiska fakultet väckt
förslag av enahanda innebörd beträffande den vid historiska museet samt
mynt- och medaljkabinettet därstädes anställde vaktmästaren, vilken nu tillhör
A-gruppen och av kommittén hänförts till lönegraden Bl (= B 5). Fakulteten
anför:

Lill denne vaktmästares tjänståligganden höra även talrika konserveringsoch
prepareringsarbeten, så att av honom fordras specialarbeten av liknande
art och krävande fullt samma skicklighet, som man begär av vaktmästarna
vid de naturvetenskapliga institutionerna.

Myndigheternas krav i sistberörda hänseende synas mig berättigade. Med
den utveckling, museitekniken i våra dagar nått och de anspråk densamma
ställer på skicklighet och förfarenhet i konservering och preparering av kulturhistoriska
minnesmärken och föremål, synes det mig innebära ett underskattande
av dessa museers och institutioners betydelse i förhållande till de
naturvetenskapliga institutionerna att ej likställa de vid de båda slagen av
institutioner anställda vaktmästarna. Jag vill alltså biträda förslaget om
placering i lönegraden B 3, d. v. s. enligt den nya löneplanen i lönegraden
B 7, för båda nu ifrågavarande vaktmästare.

Vid överflyttandet år 1909 av geografiska institutionen i Uppsala till dess Vaktmästare
nuvarande lokal i en del av fysiska institutionens gamla våning blev en vid 8e°gfaextra
ordinarie vaktmästare där anställd. Redan året förut hade ett anslag ^nenT/d
å 500 kronor begärts och erhållits för eldning, städning och uppassning på Uppsala
institutionen, med vilket belopp extra ordinarie vaktmästaren avlönades. unn erpitet''

298

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Emellertid inrättades snart intill geografiska institutionen en lokal för seminarierna
för matematik, mekanik och matematisk fysik. Då en ordinarie
vaktmästare syntes nödvändig för dessa institutioner, begärde de akademiska
myndigheterna ar 1910 inrättande av eu ordinarie vaktmästartjänst, med
skyldighet för innehavaren att tjänstgöra såväl vid geografiska institutionen
som vid ovannämnda seminariers lokal. Denna framställning vann dock
endast i så måtto bifall, att för matematiska seminariets del beviljades ett
anslag av 250 kronor för städning, eldning och uppassning. Sammanlagt
utgå nu å universitetets stat 750 kronor till städning och uppassning vid
geografiska institutionen och seminariet för matematik. Detta anslag föreslås
av löneregleringskommittén på grund av sin obetydlighet att framdeles utgå
från universitetets anslag för extra utgifter.

I anledning av detta kommitténs förslag hava filosofiska fakulteten och
det större akademiska konsistoriet i Uppsala föreslagit inrättande av en ordinarie
vaktmästartjänst vid geografiska institutionen och matematiska semi
nariet med avlöning efter lönegraden B 3 B 7). Detta förslag grundar sig
på ett av professorn i geografi A. Hamberg gjort yrkande i ämnet och innebär i
sig ett äskande, som upprepade gånger och även nu av myndigheterna fram
ställts i samband med anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen.
Då den av Hamberg i löneregleringsärendet framförda motiveringen i stort
sett sammanfaller med den utredning, han jämte professorn i matematik
A. Wiman förebragt i samband med nu senast framlagda förslag till anslagsäskande
vid 1925 års riksdag, vill jag i korthet redogöra för vad Hamberg
och Wiman här andraga:

Såsom vaktmästare vid geografiska institutionen och matematiska seminariet
har allt från början tjänstgjort en och samma person. Under förmiddagarna
är han upptagen av institutionsgöromål från omkring klockan 7 förmiddagen
till klockan 3 eftermiddagen, oavsett nödig rast för frukost. Alla
kvällar vid 8—9 tiden går han rond för att tillse, att allt är i behörigt skick.
Även åtskilliga eftermiddagar är han upptagen med anledning av föreläsningar,
seminarier och andra sammanträden på institutionerna. Sammanlagt
torde på ifrågavarande lärosalar hållas omkring ett 40-tal föreläsningar och
övningar per vecka, vid vilka vaktmästarens bistånd gemenligen kräves såsom
för upphängning och nedtagning av kartor och planscher, rengöring av svarta
tavlan, förevisning av skioptikonbilder m. m. Hela året om bär han att
städa samtliga lokaler, under den kalla årstiden att elda ett dussin kakel
ugnar och några kaminer samt att dessutom gå till hända med diverse
uppassning, som på tvenne institutioner litet emellan kan krävas. Då
lönen sedan flera år tillbaka varit alldeles för liten, för att han skulle
kunna leva på den med sin familj, bär kanslern alltsedan år 1920 vid
sex olika tillfällen måst bevilja honom nödigt tillskott från universitetets
reservfond.

Emellertid är det klart, att det här handlar om ett sådant regelbundet
återkommande behov, som icke i längden får bestridas av reservfonden. Då
ifrågavarande vaktmästare är upptagen så gott som hela dagen av sina sysslor
i universitetets tjänst och en dylik arbetsprestation alltjämt fordras och

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115. 299

då det ej k<ui visas att nämnda vaktmästare har lindrigare tjänstgöring än
andra vid övriga universitetsinstitutioner anställda vaktmästare, vilka samtliga
synas innehava ordinarie vaktmästarbeställning, synes det oss överensstämmande
med billig rättvisa, att geografiska institutionens och matematiska
seminariets gemensamma vaktmästarbeställning övergår till ordinarie
statstjänst.

Vidkommande geografiska institutionen är den nu anställde personens ^afstannande
på sin post särskilt önskvärd, emedan han där ej allenast sköter
vanliga vaktmästarsysslor, utan även skickligt biträder vid det praktiskveteuskapliga
arbetet med samlingar, experimentella anordningar, förfärdigande^
av enklare instrument, reparation av äldre m. m. Att för den ringa
ersättning, som erbjudes honom av statsmedel, finna eu lämplig ersättare
för honom torde vara mycket svårt. På grund av det nitiska sätt, varmed
den nuvarande extra ordinarie vaktmästaren skött sina åligganden under de
14 år, under vilka han varit anställd, är han även från denna synpunkt väl
värd att få sin ställning tryggad genom tjänstens övergång till ordinarie
befattning och rätt till pension, en rätt som i alla händelser förr eller senare
måste medgivas honom.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hav tillförordnade kanslern hemställt om
proposition i ämnet till riksdagen.

Det konstanta behovet av en ordinarie vaktmästartjänst vid nu ifrågavarande
institutioner finner jag vara till fullo ådagalagt. Reservfondens
medel böra givetvis icke i längden användas för ett ändamål av förevarande
art, och jag vill för min del tillstyrka, att det nu utgående anslaget å 750
kronor till städning och uppassning ersättes med avlöning till en ordinarie
vaktmästare. I avseende å den lönegrad, till vilken denne bör hänföras,
vill jag emellertid inskränka mig att förorda lönegraden B 1, d. v. s. eldigt
den nya löneplanen lönegraden B 5.

Frågan om bibehållande av nu utgående personliga lönetillägg till prepara- Personliga
torer och maskinister samt förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i lö.netiljägg
Uppsala har i det föregående behandlats. Även enstaka av de övriga vakt- vaktmästare,
mästarna åtnjuta dylik förmån. Så är förhållandet med tre institutionsvaktmästare
vid karolinska institutet, vilka fått sig tilldelade personliga
lönetillägg, envar med 200 kronor, nämligen N. Andersson vid histologiska
institutionen, G. Jarl vid fysiologiska institutionen och J. A. Westerberg vid
anatomiska institutionen.

Då räknat med slutavlöningen i lönegraden B 3 (= B 7) avlöningsförbättringen
för dessa vaktmästare vid övergång till den nya staten uppgår till
1,286 kronor, anser kommittén anledning att bibehålla dessa lönetillägg saknas.

Någon invändning mot denna kommitténs uppfattning har ej gjorts gällande
från karolinska institutets sida. För egen del har jag ingen erinran att göra mot
kommitténs förslag om upphävande av ifrågavarande personliga lönetillägg.

Såsom sammanfattning av mitt förslag beträffande de ordinarie vaktmästarna
och med dem jämförliga befattningshavare, hänvisas till nedanstående
sammanställning:

300

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Befattningshavare	Lönegrad	1	Befattningshavare	Lönegrad

310	B 8	B 7	B 5 1	B10	B 8	B 7	B 5
Uppsala universitet:			1		Geografiska institutionen:
				Vaktmästare, tillika vaktmästare
Biblioteket:					vid matematiska seminariet. .	—	—	—	i
Maskinis t..............	—	1	—	—	Museet för nordiska fornsaker:
Förste vaktmästare........	—	—	i	—	Vaktmästare, tillika vaktmästare
Vaktmästare............	—	—	3	-	vid övriga i Gustavianum in-rymda institutioner......	_	_	i	_
Anatomiska institutionen:					Gymnastikinrättningen:
Preparator.............	i	—	—	—	Vaktmästare, tillika eldare . . .	—	—	i	—
Vaktmästare............	—	—	1	—	Kansliet:
Patologiska institutionen:					Akademivaktmästare. Särsk. ar-
Vaktmästare............	—	—	1	—	vode: 480 kr...........	—	—	i	—
Fysiologiska institutionen:					Fakultetsvaktmästare.......	—	—	i	—
Vaktmästare............	—	—	1	—	Portvakt..............	—	—	—	i
					Drätselverket:
Institutionen för medicinsk och
fysiologisk kemi:					Maskinist vid universitetsbygg-naden ...............		i		_
Vaktmästare............	—		1		Ränteri- och kontorsvaktmästare	—	_	i	—
Farmakologiska institutionen:
Vaktmästare, tillika vaktmästare
vid vävtbiologiska institutio-					Lunds universitet:
nen................	—		1	~	Biblioteket.
Institutionen för allmän och ana-
lytisk keipi:					Vaktmästare............	—	—	3
Maskinist ...............	—	1	—	—	Eldare................	—	—	—	i
Vaktmästare............	—	—	2	—	Anatomisk histologiska institu-
Mineralogisk-geologiska institu-					tionen: Preparator.............
tionen:					1
Vaktmästare, tillika preparator.					Vaktmästare............	—	—	1	—
Personligt lönetillägg: 600 kr.	—	—	1	—	Fysiologiska institutionen:
Fysiska institutionen:					Vaktmästare............	—	—	1	—
Maskinist..............	—	1	—	—	Medicinsk-kemiska institutionen:
Vaktmästare............		—	2	—	Vaktmästare............	—	-	1	—
Astronomiska institutionen:					Patologisk-anatomiska institu-
Vaktmästare............		—	1	—	tionen:
Meteorologiska institutionen:					Vaktmästare............	—	—	1	—
Vaktmästare............		—	1	—	Astronomiska observatoriet:
Botaniska institutionen:					Vaktmästare............		—	1
Vaktmästare............		—	1		Botaniska institutionen:
Underträdgårdsmästare.....			2		Underträdgårdsmästare.....		—	1
Trädgårdsmedhjälpare......				2	Trädgårdsmedhjälpare......				2
Zoologiska institutionen:					Fysiska institutionen:
Vaktmästare............	—	-	2	_	Vaktmästare............			I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 301

Befattningshavare	Lönegrad	Befattningshavare	Lönegrad
BIO	B 8	B 7	B 5	B 10	B8	B 7	B 5
Geologisk-mineralogiska institu-					Fysiologiska institutionen:
Vaktmästare.....			1		Vaktmästare............	—	—	i	—
Kemiska institutionen:					Histologiska institutionen:
Vaktmästare......	_		2		Vaktmästare............	—	—	1	—
Zoologiska institutionen:					Patologisk-anatomiska institu-
Vaktmästare............	—	—	2	—	Vaktmästare.......			1
Historiska museet:					Andre vaktmästare, tillika vakt-
Vaktmästare...........	—	—	1	—	mästare vid rättsmedicinska
Gamla bibliotekshuset:					institutionen...........	—	—	1	-
Vaktmästare.......			__	1	Kemiska institutionen:
Kansliet:					Andre vaktmästare........	—	—	1	—
Vaktmästare (kursor) .	_		1		Bakteriologiska institutionen:
Räntekammaren:					Andre vaktmästare........	—	—	1	—
Universitetsvaktmästare . . .			1		Farmakologiska institutionen:
Eldare, tillika trädgårdsdräng . .	_	_	_	1	Andre vaktmästare........	—	—	1	—
					Serafimerlasaretlets kliniska labo-
					ratorium:
Karolinska institutet:					Andre vaktmästare........	—	—	1	—
					Kansliet:
Anatomiska institutionen:
Preparator.....	1				Kollegievaktmästare.......	—	—	1	—
					Maskinist och eldare. Personligt
Andre vaktmästare........	—	—	1	—	lönetillägg: 200 kr.....	—	1	—	—

Jag övergår härefter till avlöningsförhållandena ifråga om sådana befattningshavare,
vilkas ersättningar icke reglerats efter hittills vedertagna lönetyper.

I Uppsala universitets stat finnes under Myntkabinettet uppfört ett belopp Vaktmästare
av 75 kronor såsom arvode åt en vaktmästare. Löneregleringskommittén vid. uPPsaIa
föreslår, att detta belopp må utgå av universitetets anslag till extra utgifter, ”mynt6*8
vilket bör höjas med motsvarande belopp. ’ kabinett.

De akademiska myndigheterna hava häremot intet .att erinra. För egen
del tillstyrker jag förslaget.

Vid musikaliska kapellet i Uppsala är anställd eu vaktmästare, som för- Vaktmästare
utom fritt boställsrum åtnjuter ett kontant arvode å 700 kronor. Till detta vid. uPPsaIa
belopp höjdes arvodet genom beslut av 1918 års lagtima riksdag från förut- musikaliska
varande 400 kronor. Tillfällig löneförbättring har ej utgått. kapell.

Löneregleringskommittén föreslår, att ifrågavarande befattningshavare fortfarande
må åtnjuta å ordinarie stat uppförda avlöningsförmåner oförändrade

Tillsyningsman
för
Linnéanska
stiftelsen vid
Hammarby.

Instrumentmakare

vid Uppsala
universitet.

Instrumentmakare

vid Lunds
universitets
fysiologiska
institution.

302 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

samt dessutom erhålla ett lönetillägg å 600 kronor att utgå å extra stat.
Kommittén anför:

Inom kommittén har framställts yrkande på en avsevärd förhöjning av
denne befattningshavares arvode. Som skäl härför bär anförts, att befattningshavaren
tages i anspråk av sin tjänst i sådan omfattning, att han endast
har ringa möjligheter till förvärv av extra inkomster vid sidan av tjänsten.

För egen del vill kommittén erinra om att motsvarande sysslor vid musikkapellet
i Lund ombesörjas av en uppasserska, som i arvode uppbär 200
kronor. Med hänsyn härtill torde på befattningens innehavare i Uppsala ej
böra ställas större krav, än att det nuvarande arvodet kan vara fullt tillräckligt.
Då ban emellertid för närvarande faktiskt blir tagen i anspråk i
så hög grad, att han knappast har möjlighet till någon extra förtjänst, synes
kommittén billigheten fordra, att han med bibehållande av oförändrad avlöning
å ordinarie stat erhåller å extra stat ett lönetillägg, som skäligen synes
kunna bestämmas till 600 kronor. Hans sammanlagda kontanta avlöning
skulle därmed uppgå till ungefär hälften av den genomsnittliga lönen till
en vaktmästare i lägsta lönegrad. Då emellertid en ändring i befattningshavarens
nuvarande tjänstgöringsförhållanden synes böra ske, förutsätter
kommittén, att genom universitetsmyndigheternas försorg omedelbart utredning
verkställes rörande omfattningen av hans tjänstgöringsskyldighet vid
kapellet, varvid jämväl torde böra tagas under övervägande de möjligbeter
till ytterligare användning i universitetets tjänst, som må vara för handen.
Kommitténs ovan framställda förslag om lönetillägg är nämligen avsett att
vara en provisorisk anordning.

Då någon erinran mot kommitténs förslag icke gjorts av de akademiska
myndigheterna, har jag funnit mig böra tillstyrka detsamma, under uttalande
likväl av att den föreslagna anordningen bör anses vara av interimistisk
natur.

För tillsyn över Linnéanska stiftelsen vid Hammarby anvisar den ordinarie
staten för Uppsala universitet ett anslag å 800 kronor. Å detta, som senast
reglerats av 1909 års riksdag, utgår ej tillfällig löneförbättring utan blott
dyrtidstillägg.

Kommittén föreslår att anslaget höjes till 960 kronor.

I avseende å detta arvode, som utgår till en tillsyningsman vid nämnda
stiftelse, hava myndigheterna icke uttalat sig. Jag tillstyrker kommitténs
förslag.

Å Uppsala universitets stat finnes uppfört till en instrumentmakare ett
arvode å 500 kronor, varå utgår varken dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring.
Att arvodet satts så lågt beror därpå, att särskild ersättning utgår
till instrumentmakaren för de arbeten, som utföras av honom.

Detta arvode har icke blivit berört vare sig av löneregleringskommittén
eller i de över kommittéförslaget avgivna yttrandena.

Jag saknar anledning nu förorda ändring av detta arvode.

Även å Lunds universitets stat finnes uppfört ett arvode å 500 kronor
åt en instrumentmakare. Å detta arvode utgår ej tillfällig löneförbättring

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

303

men väl dyrtidstillägg. I avseende å arvodesbeloppets storlek gäller vad
nyss sagts om motsvarande ersättning vid Uppsala universitet. Arvodet är
upptaget under fysiologiska institutionen jämte anmärkning, att därutöver
tillkommer vederbörande fritt verkstadsrum.

Uj heller detta arvode bar berörts av löneregleringskommittén eller i de
över kommittébetänkandet avgivna yttrandena. Eu höjning av anslaget
med hänsyn till dyrtidstilläggets sänkning kunde måhända anses motiverad,
men jag anser, att arvodet bör utgå med samma belopp som motsvarande
ersättning i Uppsala, och vill alltså förorda, att detsamma bestämmes
till nuvarande belopp eller 500 kronor. Arvodet i fråga synes emellertid
icke böra knytas vid viss institution, då det åligger ifrågavarande befattningshavare
att vara universitetets samtliga institutioner behjälplig vid utförandet
av för dem erforderliga arbeten.

A Lunds universitets stat finnes vidare under räntekammaren uppförd 1 Portvakt vid
portvakt i universitetshuset med eu vid 1918 års lönereglering bestämd avlöning
av 1,100 kronor, därav 750 kronor lön och 350 kronor tjänstgörings- > Land.
penningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 100 kronor. Portvakten åtnjuter
sålunda en avlöning, som är 350 kronor lägre än den för vaktmästare i
A-grupp gällande lönetypen.

Löneregleringskommittén föreslår för ifrågavarande befattningshavare ett
arvode av 1,800 kronor samt yttrar härom:

Ett framställt yrkande om hans placering i löneplanen finner sig kommittén
ej kunna tillstyrka. Då enligt de nya löneprinciperna även icke
ordinarie befattningshavare kunna komma i åtnjutande av pensionsrätt synes
portvaktsbefattuingen icke böra bibehållas såsom ordinarie, utan torde avlöningen
framdeles böra utgå i form av arvode. Kommittén föreslår, att
detsamma bestämmes till 1,800 kronor, ett belopp som ungefär ligger tre
löneklasser under begynnelseavlöningen i lönegraden Bl (= B 5) i D:ort.

De akademiska myndigheterna hava icke haft något att erinra mot detta
förslag, och finner jag mig böra vid sådant förhållande tillstyrka detsamma.

Till arvode åt mekaniker vid Lunds universitets fysiska institution har Mekaniker
alltsedan början av år 1921 utgått ett belopp av 3,400 kronor från extra v*d Lunds
anslagsmedel. Förslag om samma arvode föreligger även i avseende å budget- ^fysiska6**
året 1925—1926. A anslaget utgår ej tillfällig löneförbättring men väl dyr- institution,
tidstillägg. Detta arvode bär icke berörts vare sig av löneregleringskommittén
eller i myndigheternas utlåtanden över kommitté förslaget.

Jag anser, att man bör räkna med ett fortsatt utgående å extra stat av
arvode för ifrågavarande ändamål till ett med hänsyn till dyrtidstilläggets
sänkning till 4,000 kronor höjt belopp.

Till bestridande av vaktmästargöromål vid en var av karolinska institutets ^arölhLk?
kemiska och anatomiska institutioner utgår av extra anslagsmedel ett belopp institutets
av 1,000 kronor till varje institution. Dessa anslag, varå utgå dyrtidstillägg kemiska och

men ej tillfällig löneförbättring, användas till ersättning åt extra vaktmästare, institutioner

Vaktmästargöromål
vid
karolinska
institutets
rättsmedicinska

institution.

304 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

På grund av den sänkning av dyrtidstilläggen, som äro förenade med den
nya löneregleringen, böra ifrågavarande arvodesbelopp höjas, vart och ett
till 1,200 kronor. De torde tillsvidare böra utgå från anslag å extra stat.

I detta sammanhang vill jag även beröra en uppkommen fråga om beredande
av vaktmästarhjälp vid ytterligare en utav karolinska institutets
institutioner, nämligen den rättsmedicinska institutionen. Redan år 1921 hade
förslag väckts om inrättande av en ordinarie vaktmästarbefattuing vid denna
institution med samma avlöning, som tillkom institutets övriga vaktmästare.
Detta förslag grundade sig på en av professorn i rätts- och statsmedicin vid
institutet till dess lärarkollegium gjord framställning, så lydande:

Så länge professorn i rätts- och statsmedicin saknat egen institution, har
det varit möjligt att låta de vaktmästargöromål, vilka varit erforderliga för
undervisningen i ämnet, bestridas medelst användande av tillfällig arbetskraft.

Sedan emellertid genom beslut av 1921 års riksdag en egen institution
beretts professorn i rätts- och statsmedicin, blir det erforderligt att vid den
rättsmedicinska institutionen anställa en vaktmästare på ordinarie stat. De
arbetsuppgifter, som komma att tillhöra eu vid institutionen anställd vaktmästare,
motsvara i stort sett dem, som tillkomma vaktmästare vid karolinska
institutets andra institutioner. En vaktmästare vid den rättsmedicinska
institutionen har sålunda att tillse, att ordning och snygghet råder inom
institutionens lokaler, att rengöra laboratorieutensilier, att biträda dels vid
förberedande arbeten för undervisningen ävensom vid de rättsmedicinska
obduktionerna, dels vid andra prepareringsarbeten å institutionen o. s. v.

Under hänvisning till det ovan framhållna får jag anhålla, att lärarkollegiet
måtte i vederbörlig ordning göra framställning om proposition till 1922 års
riksdag om beviljande av anslag å ordinarie stat till lön åt eu vaktmästare
vid rättsmedicinska institutionen.

Denna framställning vann lärarkollegiets och kanslerns understöd men
föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Åren 1922 och 1923 upprepades
samma begäran, likaledes understödd av lärarkollegium och kansler,
men utan att vinna behörigt beaktande. Nu har lärarkollegiet på begäran
av vederbörande professor i ämnet ännu en gång framlagt enahanda förslag
och därvid, bland annat, framhållit, att det komme att medföra synnerligen
stora svårigheter att bedriva arbetet på den rättsmedicinska institutionen,
därest denna längre skall vara i avsaknad av en vaktmästare. Då institutionen
är belägen i egen byggnad, är det, säger lärarkollegiet, uteslutet att
för vaktmästargöromålen därstädes skulle kunna anlitas annan vid institutet
befintlig vaktmästarkraft.

I skrivelse den 11 augusti 1924 hemställer tillförordnade kanslern om
proposition i ämnet till riksdagen.

Enligt min mening torde kravet på vaktmästarhjälp för den rättsmedicinska
institutionen icke längre kunna tillbakavisas. En ordinarie befattning
anser jag mig dock ej böra nu tillstjTka, men vill i stället förorda, att, i
likhet med vad som skett i motsvarande hänseende för de kemiska och
anatomiska institutionernas vidkommande, medel anvisas tillsvidare å extra

305

Kungl. Maj: Is proposition Nr 115.

stat för beredande åt den rättsmedicinska institutionen av erforderlig vaktmästarhjälp.
Beloppet torde, såsom nyss föreslagits för ovannämnda institutioner,
böra bestämmas till 1,200 kronor.

Jag vill till sist beröra vissa i de ordinarie staterna för Uppsala och Lunds
universitet uppförda anslag till städning och uppassning. Dessa äro:

Uppsala universitet.

Botaniska institutionen, botaniska museet: till städning och

uppassning i föreläsningssalen....................

Geografiska institutionen (samt seminariet för matematik):
för städning och uppassning......................

kronor 150: —
» 750:—

Lunds universitet.

Musikkapellet: 1 uppasserska....................... kronor 200:_

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst: 1 uppasserska

jämte fri bostad............................... » 0qq._

I fråga om dessa anslag yttrar löneregleringskommittén:

■ Då det icke synes kommittén lämpligt, att dessa förhållandevis obetydliga
belopp upptagas för sig i arvodesförteckningarna, föreslår kommittén, att
ifrågavarande omkostnader framdeles bestridas av universitetens anslag för
extra utgifter. I anledning härav torde sistnämnda anslag böra undergå
någon höjning. Det lärer emellertid ej ankomma på kommittén att härutinnan
framlägga förslag.

De akademiska myndigheterna hava icke haft något att erinra emot detta
kommitténs förslag.

Anslaget till städning för Uppsala universitets geografiska institution bör
framdeles icke komma i betraktande, om mitt förslag om en ordinarie vaktmästarbefattning
vid denna institution bifalles. Det för samma universitets
botaniska institution uppförda anslaget a 150 kronor bör givetvis utgå
ur staten och kostnaderna bestridas, såsom fallet är vid andra av universitetets
institutioner, av institutionens materiellanslag. Detta sistnämnda bör
i så fall ökas med sagda belopp. \ ad de under Lunds universitet uppförda
anslagsposterna beträffar, har jag intet att erinra mot förslaget, att
de komma att ingå i universitetets anslag till extra utgifter, som i så fall
bör höjas med motsvarande belopp.

Anslag till
.städning och
uppassning.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

306

Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

IV. Pensionsförhållanden.

I fråga om pensioneringen av de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden
jag i det föregående berört, gälla bestämmelserna i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar
i vissa delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats.

I samband med genomförande av den senaste löneregleringen för kommunikationsverken
antogs eu särskild pensionslag den 4 juni 1920 (nr 254)
för nämnda verk. Härigenom infördes i viss mån nya principer för pensioneringen,
huvudsakligen beträffande sättet för pensionsunderlagets och
pensionsavgifternas beräknande samt i fråga om grunderna för pensionsbeloppets
bestämmande.

Sedan 1921 års riksdag antagit det då framlagda förslaget angående avlöningsreglemente
för civila befattningshavare, uppkom fråga om de ändringar,
som kunde föranledas av detta reglemente. I proposition nr 276
till 1921 års riksdag föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag till kungörelse
med bestämmelser i ämnet. Dessa bestämmelser voro avsedda att äga allenast
provisorisk karaktär i avbidan på utarbetande av en ny pensionslag
i stället för den nuvarande civila pensionslagen. Den provisoriska kungörelsen
skulle träda i stället för sådana stadganden i deu civila pensionslagen,
som med hänsyn till bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet
icke kunde tillämpas å befattningshavare, å vilka berörda reglemente gjordes
tillämpligt. Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades kungörelse
med bestämmelser för vissa tjänstemän i statsdepartement och andra till den
civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension den 29
juni 1921 (nr 456).

Frågan om en ny civil pensionslag i stället för den nu gällande av år
1907 blev sedermera hänskjuten till 1921 års pensionskommitté. Nämnda
kommitté avgav den 18 oktober 1924 betänkande jämte förslag till lag angående
rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag). I huvudsaklig
anslutning härtill har förslag i ämnet avlåtits till innevarande års riksdag.
Då den nya pensionslagen för de civila verken avsetts att anslutas till det
för kommunikationsverken uppgjorda och sedermera inom stora grenar av
statsförvaltningen införda lönesystemet, har lagens tillämpningsområde begränsats
till de verk, för vilka lönereglering enligt detta system blivit genomförd
eller framdeles komme att genomföras. 1907 års pensionslag skulle
således alltjämt bibehållas i kraft för de icke nyreglerade verken. Först
när ny lönereglering genomförts för samtliga de befattningshavare, som nu
lyda under samma lag, skulle densamma helt upphöra att gälla. I avseende
å principerna i den nya pensionslagen tillåter jag mig hänvisa till nyssberörda
proposition.

307

kungl. May. is proposition Nr 11 k.

Do olika avlöningsgrunder, som jag i det föregående ifrågasatt för olika •
befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, hava till följd,
att olika grunder i avseende å pensionernas belopp och pensionsavgifternas
beräkning höra sökas. Medan i avseende å de befattningshavare, vilka skulle
inordnas under det nya avlöningsreglementet, ovanberörda pensionslag automatiskt
kommer att äga tillämpning, skulle beträffande övriga befattningshavare
— företrädesvis professorer och laboratorer — 1907 års civila pensionslag
gälla tillsvidare. Förslaget om ny pensionslag bygge!- nämligen på den
förutsättningen, att nya löneregleringar skola anpassas efter principerna
för kommunikationsverkens lönesystem, och räknar ej med den eventualiteten,
att nya löneregleringar skulle kunna komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse
med de för civilförvaltningen förutvarande lönegrunderna. Då
så nu är avsett att vara förhållandet beträffande professorerna in. fl. befattningshavare
vid universiteten, torde man böra utgå från att 1907 års pensionslag
skall å dem tillsvidare alltjämt äga tillämpning. Jag vill emellertid uttryckligen
betona att, därest det skulle befinnas önskvärt, att den nya pensionslag,
som i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition må komma
att av riksdagen beslutas, göres tillämplig även å de befattningshavare vid
universiteten och karolinska institutet, å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartementen och vissa andra verk tillhörande den
civila statsförvaltningen icke är avsett att äga tillämpning, hinder härför
icke kommer att möta. Jag har nämligen för avsikt att föreslå, att den,
som ingår på den för dylika befattningshavare avsedda staten jämte därvid
knutna bestämmelser för åtnjutande av de däri uppförda avlöningsförmåner,
skall vara skyldig, bland annat, att underkasta sig de ändrade föreskrifter,
som kunna varda utfärdade i fråga om pension. Jag har därför ansett mig
höra tillsvidare räkna med att 1907 års pensionslag fortfarande skall vara
tillämplig å nu ifrågavarande befattningshavare.

I de yttranden, som framkommit över det av högskolornas löneregleringskommitté
avgivna betänkandet hava vissa akademiska myndigheter påpekat
såsom uppenbart, att pensionsunderlaget bör bestämmas i förhållande till de
iindringar i avseende å löneförmånerna, som kunna komma att föreslås.

En tillämpning av 1907 års pensionslag torde emellertid böra något närmare
beröras. Enligt pensionslagens allmänna bestämmelser tjänar för tjänst, med
vilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade, såsom pensionsunderlag
den del av avlöningen, som utgör lön, där ej särskilt pensionsunderlag
blivit i lönestaten angivet eller eljest av Konungen och riksdagen fastställt.

Vidare är föreskrivet, att ej för någon tjänst pensionsunderlag må beräknas
till högre belopp än sextusen kronor, där ej särskilt pensionsunderlag blivit
av Konungen och riksdagen fastställt till högre belopp.

För professor har jag i det föregående förordat eu avlöning av 12,000 Professorer,
kronor, därav 8,000 kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till ett ålderstillägg å 1,000 kronor. Enligt hittills vedertagna

308 Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

. grunder, enligt vinka ålderstillägget är att hänföra till lönen, skulle alltså
pensionsunderlaget böra fastställas till 8,000 kronor resp. 9,000 kronor. Jag
anser emellertid, att i vederbörande lönestater pensionsunderlaget bör angivas
till 7,500 kronor. Till stöd härför vill jag anföra följande.

Nämnda belopp, 7,500 kronor, faller mellan de pensionsunderlag, som enligt
förslaget till civil tjänstepensionslag skulle tillkomma befattningshavare,
tillhörande lönegraderna A 1 och A 2. I avseende a professorsbefattningarna
vid universiteten äro nu sådana omständigheter för handen, vilka sakna motsvarighet
beträffande andra tjänster och äro av beskaffenhet att i förevarande
hänseende påkalla särskild hänsyn. Genom de bestämmelser om pensionerad
akademisk lärares ställning, som av Kungl. Maj:t meddelats i brev till kanslern
den 30 januari 1920, har den vetenskapliga verksamhet, som eu pensionerad
ordinarie lärare vid universiteten eller karolinska institutet utövar,
närmare knutits till vederbörande högskola. Ifrågavarande bestämmelser äro
av följande lydelse:

»1. Professor vid universitetet i Uppsala, vid universitetet i Lund eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilken med pension avgått från
sin befattning, skall äga att såsom professor emeritus vid universitetet eller
institutet, efter anmälan, som göres vid universitetet hos vederbörande fakultet
eller sektion och vid institutet hos dess lärarkollegium, meddela undervisning
inom området för den vetenskap, hans professur omfattat, i^ den
mån sådan undervisning kan med avseende å tid och rum anordnas så, att
den icke står hindrande i vägen för ordinarie lärares undervisning.

2. Professor emeritus må, på därom gjord framställning och sedan vederbörande
institutionsföreståndare därtill lämnat sitt medgivande, kunna erhålla
tillstånd, vid universitetet av det mindre akademiska konsistoriet efter
hörande av vederbörande fakultet eller sektion och vid karolinska institutc t
av dess lärarkollegium, att, i den mån institutionsföreståndaren prövar sådant
utan olägenhet kunna ske, använda dels arbetsplats å institution, som tillhöi
området för hans vetenskap, dels ock institutionens vetenskapliga hjälpmedel,
häri dock icke inräknat kliniskt sjukmaterial.

3. Vad i punkten 2 är stadgat angående professor emeritus skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om annan ordinarie lärare vid något av
universiteten eller vid karolinska institutet, vilken med pension avgått från
sin befattning.»

Det samarbete med vederbörande högskola, som för emeritiprofessorernas
del sålunda eftersträvas, har också kommit till uttryck i universitetens årsredogörelser,
i vilka dessa liksom övriga professorers vetenskapliga författarskap
för varje år är förtecknat.

I annat sammanhang yttrar löneregleringskommittén om de pensionerade
professorerna:

Universitetsprofessorernas arbetsuppgifter fördela sig på två skilda verksamhetsområden.
Utöver fullgörande av den författningsenliga tjänstgöringsskyldigheten,
bestående huvudsakligen i undervisning och examination, kräves
enligt universitetsstatuternas 1 § av professorerna, att de ägna sig åt vetenskapligt
forskningsarbete.

Egenartat i jämförelse med vanlig tjänstgöringsskyldighet ar detta forskningsarbete
ej blott i avseende på verksamhetens föremål utan även genom

hutujl. Maj ds proposition Nr / /■>. 30!)

<lf lormer, under vilka det utövas. Det ligger i detta arbete;,s natur, att
själva arbetsinsatsen och det synliga arbetsresultatet ofta falla åtskils i liden.
Vad som genom vetenskapligt forskningsarbete vunnits, ser sig vetenskapsidkaren
ofta först långt senare i stånd att framlägga i slutgiltigt utarbetad
lönn. Medan eljest vid statstjänsten arbetsinsatsen merendels lämnar ett
omedelbart synligt resultat, utgör, ett vetenskapligt verk ofta resultatet av
åratals, ja, kanske ett helt livs träget arbete, förfaren heten ger tivoli vid
handen, att mången vetenskapsman först vid relativt hög ålder frambringat
de mognaste resultaten av sitt vetenskapliga forskningsarbete. Möjligheterna
att mera ostört ägna sig åt detta arbete ökas oek efter uppnådd pensionsålder,
da i och med pensioneringen den författningsenliga tjänstgöringsskyldigheten
— undervisning och examination — bortfaller. Det är ock att märka,
att pensionsåldern för professorerna är satt relativt lågt, i det för dem skyldighet
att från tjänsten avgå inträder redan efter uppnådda 65 levnadsoch
25 tjänstår, således vid eu ålder, då de för ett fruktbringande vetenskapligt
arbete erforderliga krafterna merendels ännu finnas i behåll.

Aven om efter pensioneringen en rättslig förpliktelse för universitetsprofessorerna
att vara vetenskapligt verksamma icke kan sägas föreligga, giva
dock de anförda synpunkterna vid handen, att pensionsålderns inträde för
(lossa professorer alls icke innebär samma fullständiga skilsmässa från de
till ämbetet hörande uppgifterna, som den innebär för andra statstjänstemän.

I den mån universitetsprofessorerna även efter erhållen pension genom
sitt vetenskapliga arbete ägna sina krafter åt det allmännas tjiinst bör den
pension de uppbära åtminstone delvis betraktas såsom ersättning för detta
arbete och icke - såsom fallet är med den pension av statsmedel, som tillfaller
andra statstjänstemän — uteslutande såsom eu ersättning för tidigare
utfört arbete. Pensionen får således för universitetsprofessorerna karaktär
delvis av emeritilön i egentligaste mening, delvis av vanlig pension. Härvid
måste dock givetvis erinras, att förmågan att idka vetenskapligt arbete — i
den mån den över huvud taget vid uppnådd pensionsålder finnes i behåll —
avtager med åren, och att det i en del fall kommer att inträffa, att pension
utgår utan att vederlag i form av vetenskapligt arbete presteras.

I dessa kommitténs uttalanden anser jag mig kunna helt instämma. Tager
man i betraktande den säregna ställning, eu pensionerad professor i angivna
hänseende intager, synes mig eu pension — som i viss mån kan betraktas
såsom eu emeritilön — av 7,500 kronor vara till beloppet lämpligt
avvägd. Detta belopp bör i anmärkning till vederbörande stater angivas
såsom pensionsunderlag för professor.

1 vissa yttranden över kommittéförslaget har ifrågasatts eu förhöjd pension
för de befattningshavare, som avgå under den tid, som hinner förflyta,
innan löneregleringsförslaget antages och träder i kraft. Framställningar i
detta hänseende hava ock till Kungl. Maj:t inkommit från åtskilliga pensionerade
professorer. Denna fråga torde komma att i annat sammanhang
underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Vad så beträffar pensionsavgifter, stadgar civila pensionslagen, att tjänstinnehavare
skall såsom bidrag till kostnaderna för beredande av pension erlägga
pensionsavgift till visst årligt belopp, vilket, där cj för vissa tjänst -

Vissa professorsbe

fattningar.

310 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

innehavare annat beräkningssätt blivit fastställt, skall motsvara viss augiveu
procent å det för honom gällande pensionsunderlag. Avgiftsprocenten beräknas
efter beloppet av det för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlaget
och utgör eu tiondedels procent för varje helt hundratal kronor, dock
icke i något fall mindre än tre procent.

Det högsta pensionsunderlag, civila pensionslagen medgiver, är 6,000 kronor;
avgiftsprocenten utgör, såsom nämnts, en tiondedels procent för värjo
helt hundratal kronor, alltså 6. Räknar man nu med en pensionsavgift
efter 6 procent av ovan angivna pensionsunderlag av 7,500 kronor, erhåller
man en pensionsavgift av 450 kronor. Denna avgift synes mig skälig vid
jämförelse såväl med de avgifter, som utgå jämlikt de provisoriska bestämmelserna
i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 4o6), som med de avgifter,
som det nya förslaget till civil tjänstepensionslag stadga för jämförliga pensionsunderlag.
Nämnda pensionsavgift torde böra angivas i anmärkning till
vederbörande stater.

I avseende å vissa professorsbefattningar föreligga emellertid förhållanden,
som påkalla särskild uppmärksamhet.

Enligt kungörelsen den 11 oktober 1907 om tillämpligheten av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension å vissa tjänster skall den
allmänna pensionslagens stadganden tillämpas såväl å den skytteanska professuren
vid Uppsala universitet som å de professurer vid universiteten, till
vilkas innehavare avlöningen, anslag av universitets medel oberäknat, utgår
uteslutande i form av prebendepastorat, och skall pensionsunderlaget för
dessa befattningar anses utgöra enahanda belopp som för annan professur
av det slaget vid samma universitet, där den ifrågavarande professuren finnes
inrättad. Givetvis böra såväl professor Skvtteanus som professorerna i praktisk
teologi, vilka sistnämnda tillsvidare äro prebendarier, fortfarande vara
i pensionshänseende likställda med vanlig universitetsprofessor.

Åt innehavaren av den Kempeska professuren i växtbiologi vid Uppsala
universitet har 1919 års riksdag beviljat samma rätt till pension från staten,
som tillkommer övriga vid universitetet anställda professorer. Motsvarande
bestämmelser gälla även för den vid karolinska institutet inrättade Oscai
Ekmans professur i ortopedi.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse, intager för närvarande
prosektorn vid Uppsala universitet, professorn O. M. Ramström viss särställning
i avlöningshänseende. För ifrågavarande befattningshavare gälla för
närvarande även särskilda föreskrifter om pensionsunderlag. Enligt kungl.
brev den 18 juni 1910 är för Ramström pensionsunderlaget fastställt till
4,000 kronor med iakttagande, att, i den mån han kommer i åtnjutande av
ålderstillägg å lönen, motsvarande förhöjning i pensionsunderlaget inträder,
med skyldighet för Ramström att erlägga mot berörda pensionsunderlag
svarande pensionsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 31]

•I4g hai i det föregående lör Ramström ifrågasatt eu begynnelseavlöning
av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspem
ningai, jämte rätt till två ålderstillägg å vartdera 500 kronor samt till ett
personligt lönetillägg av 1,000 kronor. För laborator föreslår jag här nedan
ett pensionsunderlag av 6,000 kronor samt eu pensionsavgift av 360 kronor.
Med hänsyn härtill och i betraktande av vad jag tänkt mig i avseende
a ordinarie professors pension, vill jag förorda, att pensionsunderlaget för Ramström
i staten bestämmes till 6,500 kronor och pensionsavgiften till 390 kronor.

Något utförligare anser jag mig böra beröra frågan om pensionsrätt för
innehavaren av den Malmstenska professuren i nervsjukdomar vid karolinska
institutet..

Genom gåvobrev, utgivet i oktober 1885, överlämnade f. d. provinsialläkaren
G. Bottiger en summa av 100,000 kronor till karolinska institutet
pa villkor, bland andra, att kapitalet skulle utgöra grundfonden för en ordinarie
professur vid institutet i någon av den praktiska medicinens specialgrenar
och räntan oavkortad utgå såsom lön åt professorn i ämnet, samt
att i pensionsrätt och för övrigt i alla skyldigheter och rättigheter, som i
gåvobrevet icke blivit särskilt vidrörda, den nye professorn borde varda likställd
med institutets dittills varande ordinarie professorer; och förklarade
donator i en den 28 november 1885 utfärdad handling, att sistnämnda punkt
i gåvobrevet borde så tolkas, att genom densamma åt innehavaren av den
på grund av donationen upprättade lärostolen tillförsäkrades rätt till en pension
av statsmedel lika med den, som då vore bestämd för institutets ordinarie
professorer.

Med hänsyn till detta villkor vid donationen, som innebar, att innehavaren
av den föreslagna professuren skulle i likhet med ordinarie professor vid
institutet bliva berättigad att efter uppnådda 65 är vid avskedstagandet uppbära
årlig pension av statsmedel till belopp av 4,500 kronor, avlät Kungl.
Maj:t proposition i ämnet till riksdagen för att sätta riksdagen i tillfälle att
taga under omprövning, huruvida riksdagen ville medgiva den pensionsrätt,
som sålunda utgjorde ett villkor för att gåvan skulle komma till verkställighet,
■ samt föreslog, att riksdagen måtte medgiva, att innehavaren av den
professur, som i följd av gåvan kunde komma att upprättas vid institutet,
måtte tillerkännas pensionsrätt lika med den, som då tillkomme ordinarie
professor vid institutet.

Enligt skrivelse den 16 maj 1886 lämnade riksdagen det begärda medgivandet,
dock under vissa villkor, vilka emellertid icke berörde själva peusionsrätten.

Genom löneregleringen år 1902 höjdes avlöningen för professorerna vid
institutet, och i sammanhang därmed reglerades pensionen, så att densamma
efter intjänande av ålderstilläggen skulle uppgå till 5,000 kronor, men från''
delaktighet i denna löne- och pensionsreglering undantogs innehavaren av

312

Kungl. Maj:ts proposition Xr 115.

den Malmstenska professuren, som alltså kvarstod vid samma lön och pensionsrätt,
som ursprungligen bestämts.

När sedermera 1899 års civila pensionskommitté den 7 november 1902
framlade sitt förslag till civil pensionslag, gjorde kommittén samtidigt särskild
framställning, att lagens bestämmelser måtte förklaras skola i tillämpliga
delar gälla innehavare av nu ifrågavarande professur, såvitt icke de
med donationen*förenade villkor befunnes utgöra hinder för pensionslagens
tillämpning. Sedan innehavaren av den Malmstenska professuren avstyrkt
kommitténs nyssnämnda förslag såsom innebärande ett för professurens innehavare
S3’nnerligen dåligt ekonomiskt resultat samt jämväl institutets lärarkollegium
och universitetskanslern avstyrkt förslaget och statskontoret framhållit,
att det syntes tvivelaktigt, huruvida den av kommittén föreslagna
regleringen av pensionsrätten i detta fall kunde mot vederbörandes bestridande
låta sig göra, yttrade chefen för finansdepartementet i propositionen
nr 18 till 1907 års riksdag (med förslag till lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension), att det förefölle uppenbart, att den pensionsrätt,
som genom 1886 års riksdagsbeslut tillförsäkrats innehavaren av ifrågavarande
professur, vore att betrakta såsom ett med donationens mottagande
oupplösligt förbundet villkor, som numera icke ensidigt kunde rubbas. I
överensstämmelse härmed föranledde kommitténs berörda framställning icke
till någon förändring. 1907 års civila pensionslag blev alltså icke tillämplig
å innehavaren av den Malmstenska professuren.

Påföljande år, 1908, berördes ånyo denna pensionsfråga i propositionen
nr 97 angående löne- och pensionsreglering för befattningshavare vid universiteten
och karolinska institutet. För innehavaren av den Malmstenska
professuren, som redan förut åtagit sig samma undervisningsskyldighet som
övriga professorer, föreslogs samma förhöjda avlöningsförmåner som åt övriga
professorer genom anvisande av fyllnadsanslag av statsmedel, och i samman
hang därmed yttrade vederbörande departementschef, att det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke innehavaren av den Malmstenska professuren
även med avseende å pension borde likställas med övriga professorer, men
att med hänsyn till vad därom anförts i propositionen angående pensionslagen
någon ändring för det dåvarande icke syntes böra föreslås i v*ad om
pension för ifrågavarande professur då gällde. Med bifall härtill förklarade
riksdagen, som bestämde, att professors avlöning skulle utgöra lön 5,000
kronor och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor jämte ett ålderstillägg till
lönen å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring, att för den Malmstenska professuren
ett belopp av 4,415 kronor skulle beräknas utgå från donationen
och att fördenskull för ifrågavarande professur, utan att därigenom någon
förändring med avseende å pensionsrätten skulle äga rum, i staten upptoges
ett belopp av 3,085 kronor.

I avseende å pensionsrätten för den Malmstenska .professurens innehavare
yttrar löneregleringskommittén följande:

Kungl. Maj:ts proposition Nr It''). 313

Billigt, de nya bestämmelserna om pension skall befattningshavare i lönngraden
B 20 erhålla en årlig pension av (>,99(> kronor. Pensionsavgifterna
aro som bekant avsedda att täcka, approximativt beräknat, en tredjedel av
pensionen, eller i nu ifrågavarande fall 2,332 kronor. Då således av pensionen
4,664 kronor kunna anses utgå av statsmedel, vilket belopp mer än
va tacker den genom gåvobrevet och statsmakternas i anledning därav fattade
beslut befattningshavaren tillförsäkrade pensionen av statsmedel, torde
numera anledning saknas att ur berörda synpunkt från pension slagens tilllämplighet
undantaga ifrågavarande befattningshavare.

I''*6*'' 11111 anmärkas, att i de pensionsbestämmelser för institutets professorer,
som gällde vid tiden för donationsbrevets godkännande, ej var uppställt villkoret,
att befattningshavare för att komma i åtnjutande av pension skulle
hava uppnått visst antal tjänstår. Huruvida av denna anledning hinder kan
möta att på innehavaren av ifrågavarande professur tillämpa pensionslagens
bestämmelser, enligt vilka rätt till hel pension för universitetens och karoJluska
institutets professorer inträder först efter uppnådda 25 tjänstår, bör
mahända bliva föremål för särskild undersökning. Emellertid må anmärkas,

i-„*jVet ''>il an§™ antal tjänstår —- med den tjänstårsberäkning, som
enligt de nya pensionsbestäinmelserna kommer att tillämpas — torde sakna
praktisk betydelse, då det torde vara att förvänta, att vid uppnådda 65 levnadsår
fordran på 25 tjänstår är utan vidare fylld.

I en till kanslern ingiven framställning av den 31 maj 1922 har karolinska
institutets lärarkollegium framhållit, att donators mening tydligen
vant att i trots av den mindre tjänstgöringen och den mindre lönen skaffa
innehavaren av den Malmstenska professuren samma pensionsrätt som övriga
professorer, att, sedan innehavaren av ifrågavarande professur redan många
ar före 1908 åtagit sig samma undervisningsskyldighet som övriga professorer,
han numera stadgeenligt hade samma skyldigheter som dessa; samt
att hans avlöningsförmåner alltsedan är 1909 överensstämde med övriga
professorers; och har kollegiet under åberopande att högskolornas löneregleringskommitté
i sitt betänkande framhållit, att anledning saknades att låta
den Malmstenska professurens innehavare hava lägre pension än övriga professorer,
hemställt om framläggande av förslag till riksdagen i syfte att
ifrågavarande professor måtte erhålla rätt till pension i samma ordning som
karolinska institutets övriga professorer.

Ifrågavarande professurs dåvarande innehavare, numera framlidne professor
F. Lennmalm har uti ingiven skrift framhållit, att, sedan donationens
bestämmelser rubbats genom anvisande av statsbidrag till avlönande av den
Malmstenska professorn, så att denne i lönehänseende blivit likställd med
karolinska institutets övriga professorer, pensionsfrågan syntes hava inträtt i
ett annat skede; och att det syntes vara lika rätt att bevilja ökad pension
som ökad lön.

I sin skrivelse i ämnet den 19 oktober 1922 yttrar kanslern, bland annat:

Någon ändring i den nu stadgade, för en tillträdande befattningshavare
i jämförelse med Övriga professorer förmånliga pensionsrätten, eller rätten
tdl pension av statsmedel av 4,500 kronor årligen utan erläggande av pen -

314

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

sionsavgifter, bör icke vidtagas förr, än pensionen för Övriga professorer
blivit höjd till sådant belopp, att den kan anses minst motsvara den pensionsförmån,
som nu är förbunden med ifrågavarande professur, det vill
saga — med antagen beräkning att en tredjedel av pensionsbeloppet anses
bliva bekostad genom pensionsavgifterna — till minst 6,7oO (— 4,o00 + 2,250)
kronor- skulle kommittéförslaget om professorspension a 6,996 kronor bliva
antaget, bör således ur befattningshavarens synpunkt än mindre något hinder
anses möta för Malmstenska professurens innehavares likställande i pensionshänseende
med övriga institutets professorer. Eu ytterligare förutsättning
för att pensionsrätten vid ifrågavarande professur skulle regleras
uppåt är givetvis den, att statsmedel samtidigt beviljas för utfyllande av
den med professuren förenade avlöningen, så att den kommer att uppgå till
vad för övriga professorer må varda stadgat.

Kanslern hemställer alltså, att — under förutsättning att vid blivande
lönereglering för professorer vid universiteten och karolinska institutet pensionsunderlaget
för dem bestämmes till belopp, ej understigande 6,750 kronor
— i sammanhang härmed pensionsunderlaget jämväl vid den Malmstenska
professuren måtte fastställas till samma belopp med skyldighet för
befattningshavaren att i eljest stadgad ordning erlägga pensionsavgifter.

I yttrande den 15 november 1922 biträder statskontoret denna kanslerns

hemställan.

Jag har i det föregående förordat ett bibehållande av likställigheten i
avlöningshänseende mellan den Malmstenska professurens innehavare och
övriga professorer vid institutet. Detta innebär ock ett ökat statsbidrag
till avlöning av ifrågavarande professor. I betraktande härav och med
hänsyn till vad i denna fråga förekommit, finner jag göda skäl tala för att
denna likställighet utsträckes att även gälla pensionsförmånen. Jag föreslår
alltså, att den Malmstenska professurens innehavare varder i pensionshänseende
fullt jämställd med annan professor vid institutet och att följaktligen
1907 års pensionslag må tillsvidare äga tillämpning å honom.

Med några ord torde beröras pensionsfrågan för innehavarna av personliga
professurer. Såsom jag ovan erinrat, erlägger innehavaren av den personliga
professuren i finsk-ugrisk språkforskning vid Uppsala universitet, professor
K. B. Wiklund pensionsavgift i likhet med ordinarie professor. Han torde
få anses falla under bestämmelserna i 1907 års pensionslag. I avseende å
samtliga övriga innehavare av personliga professurer gäller, att de äro skyldiga
att vid den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från
tjänsten, med åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder, som
stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sina professurer.
Härunder ligger emellertid den förutsättningen, att pension varder dem av
riksdagen beviljad. Såsom jag förut påpekat, erlägga de icke pensionsavgifter
men vidkännas å lönerna avdrag, motsvarande beloppet för pensionsavgiften.
Jag har förut givit uttryck åt den uppfattningen, att innehavarna
av personliga professurer böra vara i avlöningshänseende fullt likställda med

hun/jl. Maj.ts proposition Nr Ilo. 315

ordinarie professorer och att något avdrag för mot pensionsavgiften svarande
belopp framdeles lämpligen icke bör ske, utan att vederbörande lika med
ordinarie professor erlägger pensionsavgift. I anslutning härtill synes mig
givet, att en sådan anordning bör vidtagas, att 1907 års pensionslag utan
vidare tiger tillämpning å ifrågavarande befattningshavare, i följd varav
eventuell framställning till riksdagen i pensionsfrågan för varje särskilt fall
icke skulle vara erforderlig. Riksdagens medgivande torde alltså böra inhämtas,
att 1907 års pensionslag må äga tillämpning å innehavare av personlig professur.

De ordinarie befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, Laboratorer
vilkas avlöningsförmåner vidare skulle enligt mitt förslag regleras efter hit- m- fltillsvarande
allmänna lönegrunder, äro överbibliotekarierna samt laboratorerna
och med dem likställda befattningshavare ävensom direktor musices
\id Uppsala universitet, kapellmästaren vid Lunds universitet och gymnastikläraren
vid vartdera universitetet.

Enligt vad jag i det föregående tillstyrkt skulle överbibliotekarie komma
att åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som professor. För bevarande av
likställigheten dem emellan bör jämväl i pensionsavseende de för professor
föreslagna bestämmelserna äga tillämpning å överbibliotekarie.

För ordinarie laborator har jag föreslagit en avlöning av 9,000 kronor,
darav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt
till två ålders tillägg ä 500 kronor. För sådan befattningshavare tillstyrker
jag ett pensionsunderlag av 6,000 kronor; pensionsavgiften kommer alltså
att belöpa sig till 360 kronor.

Enligt mitt förslag skulle för director musices i Uppsala och för kapellmästaren
i Lund utgå en avlöning av 5,000 kronor, därav 3,300 kronor lön
och 1,700 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg ä
;)00 kronor. Något särskilt pensionsunderlag torde här lika litet som ifråga
om gymb astiklä ra rna behöva fastställas, utan synas civila pension slagens
allmänna bestämmelser härom kunna äga tillämpning.

I fråga åter om de befattningshavare, å vilka det civila avlöningsregle- Befatta! ngementet
skulle gälla, kommer, såsom jag förut^erinrat, den nya civila tjänste- havare> som
pensionslagen automatiskt att bliva tillämplig. '' '' defcivTa^v Jag

anser mig i avseende härå endast böra erinra om förhållandena be- löningsregl<tträffande
den vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning an'' Iuentetställda
personalen. Avlöningen skulle såsom nu bestridas förmedelst avkastningen
av egendoms- och skogsförvaltningen. I avseende å pensioneringen
har icke ifrågasatts, att universitetets enskilda förvaltning skulle bära kostnaderna
härför. Löneregleringskommittén har med hänsyn till det ringa
antal tjänstemän, det här gäller, och då utgifterna härutinnan för statsverket
uppgå till förhållandevis obetydliga belopp, ej heller velat förorda eu anordning
av sådant slag. Då universitetets inkomststat senast reglerades, berördes
även denna fråga, och jag ansåg mig sakna anledning förorda någon

316

Fråga om
befrielse för
professorerna
från skyldighet
att erlägga
pensionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

avvikelse från vad kommittén funnit skäligt (se statsverkspropositionen till
1923 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 177). Denna uppfattning
lämnades ock utan erinran från riksdagens sida.

I samband med frågan om professorernas vid universiteten och karolinska
institutet pensionering har löneregleringskommittén tagit under övervägande,
huruvida dessa professorers skyldighet att erlägga avgifter för egen pensionering''
bör för framtiden kvarstå.

Efter erinran om den ställning, som de pensionerade professorerna intaga
i förhållande till universitetet och det där bedrivna vetenskapliga arbetet,
påpekar kommittén, att eu parallell till den emeritilön, som pensionen till
viss del kan sägas utgöra för universitetsprofessorerna, erbjudes av den s. k.
fyllnadspensionen vid den militära pensioneringen.

Härom yttrar kommittén:

Fyllnadspensionen utgår till militära tjänstinnehavare, under villkor av
viss fortsatt tjänstgöringsskyldighet, bestående i skyldighet att inträda i vederbörande
avdelning inom arméns reserver samt att kvarstå där intill u)
års ålder, om pensionstagaren blivit pensionsberättigad vid 65 års ålder,
eljest intill 65 års ålder. Såsom tillhörande reserven skall pensionstagaren
tjänstgöra vid inträffande mobilisering och i krig samt vid sådan övning,
som till utrönande av krigsberedskapen kan bliva anbefalld. Inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning av det statsunderstödda
pensions väsendets centralisering hava på tal om den militära pensioneringen
uttalat, att en del av fyllnadspensionen — enligt de sakkunnigas förslag tvåtredjedelar
— skulle betraktas såsom ersättning för den pensionstagaren
åliggande fortsatta tjänstgöringsskyldigheten och alltså anses ha karaktär av
lön. För att låta de militära befattningshavarna komma i åtnjutande av det
i pensionen sålunda ingående lönemomentet hava för deras del pensionsav -giftema satts till lägre belopp, än vad som skulle framgått a id tillämpning
av vanliga beräkningsgrunder med hänsyn till pensionsålder, dödlighet in. in.

I anledning härav anför kommittén ifråga om befrielse från skyldighet
att erlägga pensionsavgifter:

Synpunkter, motsvarande dem, som sålunda anlagts på den militäia pensioneringen,
kunna även göras gällande i fråga om den pensionsrätt, som tillkommer
professorer vid universiteten och karolinska institutet. Aven i deras
pension ingår ett lönemoment, för vilket borde beredas dem motsA arandt
lindring i deras bidragsskyldighet till den egna pensioneringen.

Då sagda lönemoment ej torde böra sättas lägre än genomsnittligt beräknat
till en tredjedel av pensionen, skulle det åligga staten att utöver den
del av pensionen, som redan nu beräknas utgå av statsmedel, tillskjuta vad
som för gäldande av nämnda tredjedel erfordras. Då tjänstemannapensioneringen
enligt 1907 års lag vilar på den kalkylen, att två tredjedelar av
pensionen täckas av statsmedel och en tredjedel aA’ tjänstemännens pensionsavgifter,
skulle således den ifrågasatta anordningen leda till att statsverket
skulle övertaga kostnaden jämväl för sistnämnda del av pensionen och att
följaktligen professorerna vid universiteten och karolinska institutet skulle
befrias från erläggande aA’ pensionsavgift.

kanyl. Maj.ts proposition Nr Ilo.

Flin ra sålunda enligt kommitténs mening goda skäl kunna anföras för
professorernas vid universiteten och karolinska institutet befrielse från erläggande
av avgifter för egen pensionering, har kommittén likväl icke! ansett
sig höra framlägga förslag härom. Huvudsakliga anledningen härtill är,
att kommittén icke varit i stånd att överblicka, vilka konsekvenser ett sådant
beslut skulle komma att medföra. Därjämte synes olämpligt att genomföra
eu sa betydande ändring i fråga om pensionsrätten för ifrågavarande professorer,
-innan pågående utredning om det statliga pensionsväsendet i allmänhet
blivit avslutad.

Frågan om befrielse för professorerna från skyldighet att erlägga pensionsavgift
sammanhänger i viss mån med det allmänna spörsmålet om upphörande
av all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter. Sistnämnda
angelägenhet har i vad den berör personal, som skulle falla under den nya
civila tjänstepensionslagen, berörts av 1921 års pensionskommitté. Det förslag,
som i ämnet förelagts riksdagen förutsätter emellertid allenast en för -

enkling i sättet för uppbörd och redovisning av pensionsavgifter i så måtto,
att dessa avgifter i stället för att såsom nu sker redovisas månadsvis —
avföras årsvis från vederbörande avlöningsanslag till fonden för civila
tjänstinnehavares pensionering. Frågan om en motsvarande anordning i
avseende å pensionsavgifter för de befattningshavare, som enligt mitt förslag
fortfarande skulle falla under 1907 års pensionslag, torde emellertid ej ankomma
på mig att upptaga i nu förevarande sammanhansr

I samband med frågan om pensionsförhållandena anser jag mig böra till idragning
skärskådande upptaga spörsmålet om indragning av den vid universiteten “Äf
nu förekommande tjänst- och nådårsrätten.

Vid universiteten i Uppsala och Lund hava av ålder efterlevande efter
avliden befattningshavare åtnjutit förmån av s. k. tjänst- och nådår. Härmed
förstås rätt att tillgodonjuta de med den avlidnes tjänst förenade avlöningsförmånerna
under den återstående delen av tjänståret (det vill säga
det år, under vilket dödsfallet inträffar) och det därpå följande året (nådåret).
Rätt t dl tjänstår tillkommer den avlidnes stärbhus utan avseende på
vilka stärbhusdelägama äro. Nådåret däremot är förbehållet vissa den avlidnes
närmaste anhöriga, nämligen hans änka och oförsörjda barn. Därest
den avlidne ej efterlämnar dylika stärbhusdelägare, utgår således endast tjänstarsformån
efter honom. Tjänst- och nådårstagare har skyldighet att sörja för
att under ifrågavarande tid tjänsten uppehälles utan statsverkets betungande.

Uppkomsten av tjänst- och nådårsrätten daterar sig från Örebro artiklar Historik.
av år 1586, där prästernas änkor tillförsäkrades rätt att »vara fritt sitia Nuyarande
"idb Prestegäldh effter theres Mans dödh ett åhr omkring. . . . doch med ^ rh ål landen.
förord, att the thet åhret öfwer så beställat, att kyrkiotiensten blifwer redeligen
uppehållen, så och sware till all annor tunga. . .». Sedermera stadgades
i Prästerskapets privilegier av år 1723, att »alle Preste-, Läse-mästares

318 Kungl. Maj.ts proposition Nr Ilo.

och Scholae-Betienters enkior med sims egne så ock then dödes omyndige
och oförsörgde barn» skulle äga att »niuta och behålla efter theres mäns
affall ett Nåde-Åhr efter gammal plägsed, så framt the eljest förmå imedlertid
försörja Gället och tiensterne med en skickelig man, som then framlednes
Embete ostraffeligen förestå kan på bemälte svarande håde-Ahr, såsom
ock Prestegården wid sina egor försvarligen wid macht hålla». Tjänståret
för prästerskapet beräknades sedan gammalt till den 1 maj efter dödsfallet,
varefter nådåret löpte till därpå följande 1 maj. Enligt ingressen till prästerskapets
privilegier skola desamma gälla för bland andra, »professorer vid
akademierna».

Vad särskilt universiteten beträffar, återfinnes den ursprunglig^, bestämmelsen
om nådår, beträffande Uppsala universitet, i konung Gustaf II Adolfs
privilegier av den 25 juni 1625, punkt IT, och, beträffande Lunds universitet,
i dess privilegier av den 19 december 1666, mom. 16. Här förordnas,
att änkor efter akademiska tjänstemän skola njuta »annum gratis: lika som
prästänkor. Genom kungl. brev den 28 maj 1793 bestämdes, att nådår ej
fick sträcka sig till andra än änkor och oförsörjda barn. Vid särskilt ömmande
omständigheter samt jämväl i andra fall plägade Kungl. Maj:t medgiva
dubbla nådår.

Uppsala universitet. Enligt reglementet för universitetets pensiousinrättning
för tjänstemäns änkor och barn den 21 februari 1849 skall tjänståret
för avliden akademisk tjänstemans stärbhus beräknas till ett hälft år från
dödsdagen och privilegii-wådårei för änka och barn efter tjänstårets sålunda
bestämda förlopp vidtaga. Denna bestämmelse förekom i samband med
föreskrift därom, att till pensionsinrättningens tillgångar skulle bl. a. ingå
ett års inkomst av varje akademisk tjänst, då innehavaren med döden avgått
utan att efterlämna nådårsberättigade änka och barn. Föreskriften
om nämnda inkomst upphävdes sedermera genom den för universitetet år
1872 fastställda staten. Genom beslut den 11 mars 1910 har Kungl. Maj:t
utfärdat nytt reglemente för pensionsinrättningen. Emellertid är ovanberörda
föreskrift om beräkning av tjänst- och nådår numera intagen i de av
Kungl. Maj:t delvis med riksdagen fastställda särskilda föreskrifterna till
universitetets stat, där i punkt 15 nu gällande föreskrift sålunda lyder:
»Avliden akademisk tjänstemans stärbhus må under ett halvt år från dödsdagen,
det s. k. tjänståret, åtnjuta inkomsterna av tjänsten, varefter pnvilegienådåret
för änka och barn vidtager». S. k. extra nådår avskaffades i
samband med inrättandet av nämnda pensionsinrättning.

Lunds universitet. Enligt gammal praxis har här — i motsats tdl vad
fallet är vid Uppsala universitet — tjänståret beräknats till slutet av det
kalenderår, under vilket dödsfallet timat, varefter privilegie-wddåref, därest befattningshavaren
efterlämnat änka eller barn, löper under hela det närmast efter
tjänstårets slut följande kalenderåret. S. k. extra nådår förekommer icke vidare.

kanal. Maj:ts proposition Nr Ilo. 319

Stärbhusdelägare efter befattningshavare vid karolinska institutet äro delägare
i civil,statens änke- och pupillkassa, och åtnjuta sålunda icke tjänstoch
nådårsrätt.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen den 13 juni 1908 angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för vissa befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet från och med år 1909
gällande nya avlöningsförmåner, punkt in; kungörelsen den 17 december
1909 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nya stater
lör universitetsbiblioteken upptagna avlöningsförmåner, punkt, m) är vederbörande
befattningshavare förpliktad att underkasta sig ändring i eller
upphävande av tjänst- ocli nådårsrätten enligt vad därom i behörig ordning
kan varda fastställt.

Löneregleringskommittém som i sitt betänkande berört frågan om tjänstoch
nådårsrätten, erinrar till eu början om upphävandet av läroverkslärarnas
rätt i samma hänseende. Härom anför kommittén följande:

r„£e^H^anf^ och.nådårsrätt som 1723 års prästerliga privilegier tillförsäkra
a11 Lase-mastares och Skole-betienters» änkor och barn, har även an setts

galla lärare vid de allmänna läroverken. Emellertid äro dessa förmåner
numem upphavda Nadarstormmen indrogs enligt beslut av 1877 års riks n

F f m kyrk°n.!wf- Som isättning för förmånen beviljades dels
,tt ailigt statsbidrag a 60,000 kronor för pensionering av ifrågakommande
larares ankor och barn, dels ett årligt anslag å 5,000 kronor såsom bidrag till
bestridande av de med pensioneringen förenade förvaltningskostnader. För sagda
ändamål bildades eu lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
•i Jr, a“ledn,mg *7 beslut ^ 1910 års kyrkomöte och 1911 års riksdag bär
Diirvid^W?^atte"n+ UIiPhaVtf tor bär ifrågakommande befattningshavare.

• vtcf i J ?eS a fUPlllkassan ett ytterligare årligt statsbidrag

^ att motsvara dels det belopp, som i medeltal beräknades utgå till
starbhusen efter tjanstarsberättigade lärare, eller 22,320 kronor för år räknat,

fl i°PI\/’k69 ++kr0Tr’ s°m ansäSs böra tillkomma kassan för att
med de ****"’ ‘ Ula“M“

Kommittén, sou, föreslår indragning och avlösning av tjänst- och nådars
rätten vid .universiteten, yttrar i detta hänseende:

r>et synes kommittén uppenbart, att rätten till tjänst- och nådår på ett
mycket ofullkomligt sätt fyller sin uppgift, P

I stor utsträckning ar nämligen beroende på rena tillfälligheter huruvida

örnlaf Tf? t Tf +/''ö.rm\nen i fråga kommer vederbörande till de!.
Endast i det fall, att befattningshavaren avlider, medan han är i tjänst blir
nämligen starbhuset berättigat till tjänst- och eventuellt nådårsrätt Därtill
kommer att såsom redan nämnts, tjänståret för befattningshavare vid uni Oma

under V ? tidlTmd efter dödsfallet. Skulle detta

Orna under ett kalenderars sista manad, kommer således någon tjänstårsför 1-fagai-med7n

däremot> därest dödsfallet inträffar vid årets början,
qanstarsratien loper till arets slut. J

Nu anmärkta olägenhet skulle visserligen kunna avhjälpas, om det för

Löus reglerings kommittén.

o 20

Kung}. Jfaj:ts proposition Nr Ilo.

befattningshavarna vid Uppsala universitet gällande beräkningssättet gjordes
tillämpligt även för vederbörande vid universitetet i Lund.

Då kommittén emellertid anser universitetstjänstemännens tjänst- och nådårsförmån
vara en föråldrad institution, som bör avskaffas, vore det enligt
kommitténs mening olämpligt att nu föreslå en reformering av institutet
med risk att därigenom dess fullständiga upphävande skulle fördröjas.

Kommittén föreslår därför, att rätten till tjänst- och nådår helt upphäves.
Att emellertid denna förmån utan ersättning skulle berövas universitetens
befattningshavare, synes ej rimligen kunna ifrågasättas.

Liksom skett vid indragning av läroverkslärarnas tjänst- och nådårsrätt,
torde även i detta fall en avlösning böra äga rum. Till grund för denna
avlösning bör läggas det värde för här ifrågavarande befattningshavares stärbhus,
som tjänst- och nådårsrätten beräknas äga. Man torde härvid böra
utgå ifrån de avlöningsbelopp, som efter det nya avlöningsrcglementets genomförande
skulle komma tjänst- och nådårsberättigade till godo.

Vad till en början professorerna angår, synes man vid beräkningen böra
utgå ifrån, att den avlidne vid dödsfallet åtnjöt lön enligt 29 löneklassen,
det vill säga i G-grupp 11,940 kronor. Under förutsättning, att lägsta vikariatsarvodet
bestämmes till 6,600 kronor, skulle, enär vikarie skall avlönas
av stärbhuset, detta tillgodoföras (11,940—6,600 —) 5,340 kronor för år räknat.

Vid beräkning av tjänstårsförmånens värde kan för enkelhetens skull den
för Uppsala universitet stadgade tiden, ett halvt år från dödsfallet, tillämpas
även för befattningshavare i Lund. Därest man antager, att efter varje dödsfall
förmån av såväl tjänst- som nådår ifrågakommer, skulle stärbhuset således
för ett och ett halvt års vikariat uppbära 8,010 kronor. Det är således
detta belopp, som skulle ligga till grund för avlösningen. Staten skulle hava
att för varje år utbetala den del av nämnda belopp, som svarar mot det
statistiskt fastställda årliga genomsnittliga antalet dödsfall bland i tjänst
varande professorer.

Antalet av de professorer, som under tiden 1 januari 1909—31 december
1920 före uppnådd pensionsålder avlidit, utgjorde i Uppsala 10 och i Lund 8.
Då antalet professorer (vakanta platser ej inräknade) under åren 1909—1920
i medeltal utgjorde 111,7 5 för år för båda universiteten tillsammantagna,
finner man, att den relativa dödligheten under nämnda år utgjorde 13,4 °/oo.
Med utgångspunkt från denna dödlighetssiffra och antalet professurer enligt
stat under år 1920 finner man, med någon avjämning uppåt, att i medeltal

1,0 professorer i Uppsala och 0,8 i Lund kan beräknas komma att årligen
avlida före uppnådd pensionsålder.

Skulle man lägga dessa siffror till grund för eu avlösning, blevu det belopp
staten årligen skulle ha att erlägga 8,010 kronor för professorerna i Uppsala
och (8,010 X 0,8 =) 6,408 kronor för professorerna i Lund.

Härvid är att märka, att siffrorna i så måtto äro ur de avlösningsberättigades
synpunkt förmånliga, som dödligheten räknats i relation till endast de
professorsbefattningar, som varje termin varit besatta med ordinarie innehavare.
Å andra sidan har man sedan räknat med det sålunda erhållna
dödstalet (13,4 %o) på hela antalet professorsbefattningar enligt stat, varigenom
genomsnittssiffran på dödligheten per år snarare blivit för hög än
för låg. Vidare har nådårsförmån beräknats skola utgå efter samtliga dödsfall,
medan såsom förut nämnts denna förmån utgår endast om änka eller
oförsörjda omyndiga barn leva efter. Den marginal, som genom den rymliga
beräkningen uppkommer, torde vara stor nog att täcka även den tjänst -

Kung!. Maj.ts proposition Nr 115.

321

och nå.d års förmån, som kan tillkomma stärbhusdelägaro efter andra befattningshavare
an professorer Då dödsfallen bland de i tjänst varande andra
beiattnmgshavare under tiden den 1 januari 1909—31 december 1920 varit
synnerligen fataliga (i Uppsala en förste bibliotekarie, en director musices
!Jn!i|0nS'',!rVil 0,'': 1 f^11*1,611 ritmästare och eu gymnastiklärare), skulle eu
danska otiUförlitlf ^ befattumSshavares tjänst- och nådårsförmån bliva

o nm i-ltt UPPni! ayjä''nnade belopp, torde siffran för Uppsala böra sättas till

8,000 kronoi och för Lund till (j,400 kronor.

Det belopp av statsmedel, som sålunda skulle komma att utgå, bör vad
Uppsala universitet betraffar tilldelas därvarande pensionsinrättning för tjänstemans
ankor och barn. Vid Lunds universitet synes statsbidraget böra tilldelas
pen si onsi n rättningen för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän
vid Lunds universitet. Visserligen finnes vid detta universitet även inrättad
en obligatorisk anke- och pupillkassa, men då denna allenast omfattar vissa
högre tjänsteman synes den ej böra komma i åtnjutande av avlösningsbeloppet

Kommittén vill erinra om att under avlösningen även torde böra inbegripas
den tjänst- och nådårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden
teologie professor i dennes egenskap av prästerlig befattningshavare, nämligen
såsom kyrkoherde i probendepastorat.

Kommittén föreslår således, att — under förutsättning att den rätt till
tjänst- och nådår, som enligt universitetens och prästerskapets privilegier tillkommer
stärbhus efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och
mild ävensom efter innehavare av kyrkoherdetjänst i pastorat, som utgör
prebende till professur inom de teologiska fakulteterna, blir i vederbörlig
ordning upphävd — såsom bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befattningshavare vid de bada universiteten må till universitetets i Uppsala
pensionsinrättning för tjänstemännens,änkor och barn utgå ett bestämt anslag
a elvte huvudtiteln å 8,000 kronor och för motsvarande ändamål vid
universitetet i Lund till pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets å

6 400°kronor ^ LUndS universitet ett bestämt anslag å elvte huvudtiteln
Vid sammanträde med delägarna i

för änkor och barn beslöts i anledning av kommittéförslaget följande yttrande:
Mot kommitténs förslag om avskaffande av tjänst- och nådårsrätten på

Uppsala universitets pensionsinrättning Myndigheternas
yttranden.

.... ... , ... » ““ »v nen nauarsratten pg

det satt, att den avlöses genom en skälig penningsumma, som av staten årligen
anslas till pensionsinrättningen, vill pensionsinrättningen icke resa nåo-on
invändning. Beträffande kommitténs beräkning av det ekonomiska värdet
av denna forman under den närmaste framtiden, vill pensionsinrättningen
dels framhålla den osäkerhet, som vidlåder denna beräkning på den grund
att därvid hänsyn tagits endast till professorerna, dels erinra, att vid denna
beräkning kommitténs förslag om lönereglering lagts till grund och att följaktligen
eu eventuell modifikation av detta bör åtföljas av en ny beräKninoav
tjänst- och nadårsförmånens ekonomiska värde.

. kommitténs förslag beträffande avlösningssummans storlek måste nensionsinrättmngen
göra flera invändningar. 1

törst må framhållas, att rätt att inträda i pensionsinrättningen tillkommer
också docenterna, vilka icke äga någon tjänst- och nådårsrätt. Också dessa
delagares ankor och barn skall avlösningssumman komma till godo Detta
betyder, om avlösningssumman är lika stor som det ekonomiska värdet av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.) 21

322 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tjänst- och nådårsförmånen, att de tjänst- och nådårsberättigade befattningshavarna
vid universitetet förlora en del av den rätt, som förut tillkom dem,
och att denna i stället överflyttats till docenterna. Samma grund, som 1911
föranledde, att det årliga statsbidraget till läroverkslärarnas änke- och pupillkassa
bestämdes till ett belopp, som med 4,569 kronor översteg det beräknade
värdet av den då indragna tjänstårsrätten för läroverksläraren, bör
nu föranleda, att avlösningssumman blir högre än värdet av tjänst- och nådårsförmånen.
. •

Därnäst vill pensionsinrättningen framhålla, att en verklig avlösning av
den ifrågavarande förmånen icke kan ske på det sätt, att en bestämd summa,
likvärdig med tjänst- och nådårsrättens värde under den närmaste framtiden,
årligen av staten anslås till pensionsinrättningen. Både ändringarna i penningvärdet
och de därav föranledda löneregleringarna och den, om ock långs
ännu a, dock ständigt pågående ändringen i antalet av befattningshavare vid
universitetet gör, att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande förmånen
är underkastad ofta återkommande förändringar. Belysande i detta avseende
är, att avlösningssumman blir en helt annan, om den beräknas efter de nu
utgående lönerna än om den, som kommittén gjort, beräknas efter de föreslagna
nya lönerna. Hade avlösningen skett i samband med 1907 års lönereglering
och hade därvid kommitténs grundsatser tillämpats, så skulle avlösningssumman
varit alldeles otillräcklig såsom ersättning för tjänst- och
nådårsförmånen under de förhållanden, som inträda, om kommitténs förslag
beträffande löneregleringen blir antaget. 1 en tid, då penningvärdet undergår
så stora och så hastiga fluktuationer som nu, kan det icke vara riktigt
att låta de tillfälliga förhållandena vid den tidpunkt, då avlösningen sker,
bli bestämmande för framtiden. Icke heller finns det något skäl, varför det
tillfälliga antalet befattningshavare just nu vid universitetet skulle bil normgivande
för avlösningssummans storlek i framtiden.

Söker man eu också för framtiden tillfredsställande lösning på den föreliggande
frågan, så erbjuda sig två möjligheter. Eu är att låta avlösnmgssumman
utgå såsom eu bestämd procent av den sammanlagda avlöningen
till de ordinarie professorerna vid universitetet. Räknar man i likhet med
kommittén med de högsta föreslagna avlöningarna till professorer, 11,940
kronor så uppgår den sammanlagda avlöningen för universitetets 63 ordinarie
professorer till 752,220 kronor. 8,000 kronor utgöra härav 1,06 procent
eller avrundat uppåt 1,1 procent. Om det alltså bestämdes, att avlösningen
skulle ske på sådant sätt, att staten till pensionsinrättningen anslog ett årligt
belopp utgörande 1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets
ordinarie professorer, beräknad under förutsättning, att alla åtnjuta den högsta
lön, som tillkommer en professor vid universitetet, så skulle under de närmast
följande åren, förutsatt att kommitténs förslag i övrigt vinner bifall
avlösningen utgå med något högre belopp än kommittén föreslagit salut vid
inträffande ändringar i avlöningsförhållanden eller antalet av ordinarie professorer
automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena.

En annan möjlighet, den enda, som finnes, om avlösningssumman skall
vara eu gång för alla bestämd, är, att avlösningssumman sättes så mycket
högre än det nuvarande värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet
en kapitalbildning möjliggöres, som vid sjunkande penningvärde
eller växande antal befattningshavare supplerar vad som brister i avlösnmgs summan.

. , ....

På grund av det ovan anförda avstyrker pensionsinrättningen kommitténs

Kunyl. Maj.is proposition Nr 115. 32.3

förslag i den del, som avser avlösningssummaus storlek, och hemställer, att
denna måtte utgå efter någon av de ovan nämnda grunderna, alltså antingen
så att av staten årligen anslås till pensionsinrättuingeu ett belopp, utgörande

1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets ordinarie professorer,
beräknat under förutsättning, att alla åtnjuta högsta lön för univcrsitetsprofessorer,
eller så att avlösningssumman sättes så mycket högre än
det beräkna,de värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet eu
kapitalbildning möjliggöres, som i framtiden ersätter vad som brister i avlösningssumman.

Pensionsinrättningen anhåller slutligen, att, om en avlösning av tjänst-och
nådårsrätten sker, bestämmelser rörande användningen av do medel, som
sålunda komma pensionsinrättningen till del, må, efter förslag av pensionsinrättningen,
fastställas av Konungen.

Professor E. Holmgren, med vilken professor Hj. Psilander instämde, anmälde
reservation mot beslutet under uttalande, att lian ansåge bibehållandet
av nådårsinstitutet vara att föredraga framför den föreslagna avlösningen
och detta även om avlösningen kotnme att ske enligt de grunder, som angivits
i det av pensionsinrättningens delägare nu beslutade yttrandet.

I anslutning till pensionsinrättningens yttrande och under åberopande av
detsamma tillstyrkte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att tjänstoch
nådårsrätten, på sätt kommittén föreslagit, måtte upphöra, men att storleken
av den ersättningssumma, som därför årligen borde av statsmedel utgå
till pensionsinrättningen, måtte beräknas på något av de två alternativa sätt,
styrelsen för samma pensionsinrättning föreslagit och pensionsinrättningens
delägare för sin del gillat, varjämte konsistoriet hemställde, att, därest eu
avlösning av tjänst- och nådårsrätten skedde, bestämmelser rörande användningen
av de medel som sålunda komma pensionsinrättningen till del måtte,
efter förslag av pensionsinrättningen, fastställas av Kungl. Maj:t.

Vid konsistoriets behandling av frågan anmälde professor C. A. Reuterskiöld
med instämmande av professor E. Holmgren sin reservation mot nådårsinstitutets
avskaffande.

Vid Lunds universitet har styrelsen för pensionsinrättningen för änkor och
barn efter ämbets- och tjänstemän vid universitetet samt styrelsen för universitetets
änke- och pupillkassa avgivit följande av vederbörande delägare
godkända yttrande i fragan:

Den av ålder bestående rätten till tjänst- och nådår har, icke minst ur
ekonomisk trygghetssynpunkt, med skäl städse skattats och måste fortfarande
skattas såsom en synnerligen värdefull förmån för universitetets befattningshavare;
och därför finner styrelsen, att densamma icke bör utan tvingande
skäl upphävas.

Om emellertid, särskilt av hänsyn därtill att möjlighet i varje fall må
finnas att bereda en tillträdande befattningshavare vid universiteten full lön
omedelbart vid tillträdet, tjänst- och nådårsförmånen likväl anses böra avskaffas,
så synes det angeläget att i möjligaste mån tillgodose befattningshavarna,
så att de genom berörda rätts avskaffande icke försättas i eu sämre
ställning än nödvändigt. Och när härvid såsom ersättning för den minskade

324

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förmånen eu skälig avlösningssumma av statsmedel synes böra beredas, anser
styrelsen det riktigt, att denna avlösningssumma användes på ett sätt, som
i möjligaste mån skulle motsvara det behov, rätten i fråga avsett att tillgodose.
Andra delägare än de, som skulle haft rätt till tjänst- och respektive
nådår, kunna icke anses hava grundat anspråk på kompensation för
rättens upphörande.

Enligt styrelsens förmenande bör detta belopp efter närmare angivna grunder
bestämmas varje gång för vissa år framåt och alltså, för att verkligen
motsvara tjänst- och nådårs förmånens värde, icke utgå med en summa en gång
för alla eder, såsom kommittén föreslagit, med ett redan nu för all framtid
fixerat årligt belopp. Avlösuingsbeloppet torde böra med särskild redovisning
upptagas bland universitetets inkomster och användas i huvudsaklig överensstämmelse
med nu bestående föreskrifter angående tjänst- och nådår,
härigenom skulle det komma endast sadana av pensionsinrättningens delägare
till godo, vilka enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta nämnda förmån.
. , i.ii

Om en sådan anordning bleve stadgad, skulle den i regel mycket bekymmersamma
ekonomiska ställningen vid ett frånfälle av en befattningshavare
i tjänst, då det, förutom vanliga utgifter i sammanhang med ett dödsfall,
måste räknas med stora skatter, oftast uppväxande barn och icke sällan obetalda
studieskulder, kunna avsevärt mildras genom beredande åt de efterlevande
under tiden för det gamla tjänst- och nådåret av väsentligen större
pensionsbelopp än som skulle ifrågakomma för övriga fall.

Vidare bör framhållas, att det särskilt för universitetets änke- och pupillkassa,
med hänsyn till sättet för bestämmande av de årliga pensionsbeloppen
från densamma, är av betydelse, att eu före pensionering avliden delägares
hustru och barn, till undvikande av pensionsbeloppets minskning för Övriga
pensionärer, kunde under någon tid erhålla åtminstone eu betydande
del av den sådan pensionär tillkommande pension utan anlitande av denna
kassa>

Styrelsen har emellertid ansett sig icke redan nu böra framlägga detaljerat
förslag till bestämmelser för de tjänst- och nådårsförmånen ersättande
pensionsbeloppens utgående och redovisning. .

Vad åter angår frågan om avlösningssummans belopp, anser sig styrelsen
kunna i huvudsak instämma i det yttrande, som i frågan avgivits av delägarna i
Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemännens änkor och barn.
Framhållas bör emellertid, att de i kommittébetänkandet gjorda beräkningar
för avlösningens bestämmande vila på ett alltför ringa iakttagelsemateriel,
dels med hänsyn till den korta tid av 12 år, som siffrorna avse, och dels
med tanke på att därvid icke medräknats andra tjänstemän än professorer,
vilka tjänstemäns antal under senare tiden väsentligen ökats. Jämväl pa
dessa grunder har styrelsen, såsom ovan sagts, ansett, att avlösningssummorna
borde bestämmas endast för vissa år. framåt.

Styrelsen får således i första hand uttala sig för ett bibehållande av den
nuvarande tjänst- och nådårsrätten. Skulle emellertid detta icke vinna bifall,
får styrelsen hemställa om beredande av ett skäligt avlösnmgsbelopp
samt om rätt till användning därav för det förut angivna ändamålet i enlighet
med föreskrifter, som torde av Kungl. Maj:t fastställas.

Det större akademiska konsistoriet i Lund framhåller den synnerligen
värdefulla förmån, som ligger i tjänst- och nådårsrätten. Att nu i enlighet

hiini/l. Maj: t# proposition AV 115. ;j ] y

Stärbhusdelagaiv efter befattningshavare vid karolinska institutet äro delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa och åtnjuta sålunda icke tiänstoch
nådårsrätt.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen den 13 juni 1908 angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de för vissa befattningshavare
vid universiteten och karolinska institutet från och med år 1909
"ya avlöningsförmåuer, punkt in; kungörelsen den 17 december
1909 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nya stater
tor universitetsbiblioteken upptagna avlöningsförmåner, punkt in) är vederbörande
befattningshavare förpliktad att underkasta sig ändring i eller

upphävande av tjänst- och nådårsrätten enligt vad därom i behörig ordning
kan varda fastställt.

Löneregleringskommittén, som i sitt betänkande berört frågan om tjänstoch
nadårsratten, ermrar till eu början om upphävandet av läroverkslärarnas
rätt 1 ,samma hänseende. Härom anför kommittén följande:

Den tjänst- och nådårsrätt, som 1723 års prästerliga privilegier tillförsäkra
SaSlärfrmaSdao S °oh Skole''betieuters>> änkor och barnkär även annumefa
onihf O läroverken. Emellertid äro dessa förmåner

d m ^eh 1PsÄ Ja i ^^sformånen mdr°gS enligt beslut av 1877 årsriksdag
°°r Z8!8, tyrko”ote'' Som ersättning för förmånen beviljades dels
ett ailigt statsbidrag å 60,000 kronor för pensionering av ifrågakommande

bes?idande°av°dCh ''T’ delS ett Miglansla2 å 5’000 kronor såsom bidrag till
ändamål hildLmed pansionérmge11 Grenade förvaltningskostnader. För sagda
ändamål bildades en kramas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa
I anledning av beslut av 1910 års kyrkomöte och 1911 års riksdag har
aven tjanstarsratten upphävts för här ifrågakommande befattningshavare

avsett* attVmofsv‘1 r! it ,puPlllkassaD ett ytterligare årligt statsbidrag

aIrV7 tt Ttsvara deLl det belopp, som i medeltal beräknades utgå till

delf^tt bekon Jar\berättlgade lärare, eller 22,320 kronor för år räknat,
vissa kkeb Ät/K69 ifkr°å0r’ aDSågS böra tillkomma kassan för att

med ^ ‘ deman,m‘ 3tu“8 bli™

Kommittén, som föreslår indragning och avlösning av tjänst- och nådårsratten
vid universiteten, yttrar i detta hänseende:

Det synes kommittén uppenbart, att rätten till tjänst- och nådår på ett
mycket ofullkomligt sätt fyller sin uppgift. P

och f°:nSräCkrg är D!mligen beroende på rena tillfälligheter huruvida

Endast i det fkr^f hnf'' ,/Örmå,nen 1 fråga kommer vederbörande till del.
Endast i det fall, att befattningshavaren avlider, medan han är i tjänst blir

kommer"1 Hrättlgat ti.U tjänst- ocb eventuellt nådårsrätt. Därtill

™ r! attT’ saf m redan nämnts, tjänståret för befattningshavare vid universitetet
i Lund ej ar fixerat till viss tidrymd efter dödsfallet Skulle detta

män eTffråt , T m" sista n?ånad’ kommer således någon tjänstårsför,
.å ,3J 1 ^aga, medau däremot, därest dödsfallet inträffar vid årets börian
tjanstårsrätten löper till årets slut. J ’

Nu anmärkta olägenhet skulle visserligen kunna avhjälpas, om det för

Loas reglerings kommittén.

-20 Kung}. Maj:ts proposition AV / / V

befattningshavarna vid Uppsala universitet gällande beräkningssättet gjordes
tillämpligt även för vederbörande vid universitetet i Luna. . ,

Då kommittén emellertid anser universitetstjänstemännens tjänst-och nad årsförmån

vara en föråldrad institution, som bör avskaffas, vore det enlig
kommitténs mening olämpligt att nu föreslå en refomermg av ms i u
med risk att därigenom dess fullständiga upphävande skulle fördröjas.

Kommittén föreslår därför, att rätten till tjänst- och nådår helt upphave*.
Att emellertid denna förmån utan ersättning skulle berövas universitetens
befattningshavare, synes ej rimligen kunna ifrågasattas nådårsrätt

Liksom skett vid indragning av laroverkslararnas ^ Xnna

torde även i detta fall en avlösning hora aga ram bill grand for denna
avlösning bör läggas det värde för här ifrågavarande befattningshavares starU
hus som tjänst- och nådårsrätten beräknas äga. Man torde härvid hora
5S S dl avlöningsbelopp, som efter det „va avlonmgsreglementete genomförande
skulle komma tjänst- och nådarsberattigade . ,

Vad till en början professorerna angar, synes man vid beräkningen bora
uto-å ifrån att den avlidne vid dödsfallet åtnjöt lön enligt 29 loneklassen,
det vill såga i G-grupp 11,940 kronor. Under förutsättning, att.lägsta vikariatsarvodet
bestämmes till 6,600 kronor, skulle, enär vikarie skall avlönas
av stärbhnset, detta tillgodoföras (11,940-6,600 =) 5,340 kronor för ar rakna,
Vid beräkning av tjänstårsförmånens värde kan för enkelhetens skull den
för Uppsila Sersitel stadgade tiden, ett halvt år Mn dödaMtet n lampas

även för befattningshavare i Lund. Därest man antager, att efter rarje dods

fall förmån av såväl tjänst- som nådår ifrågakommer, skulle starbhuset sa
ledes för ett och ett halvt års vikariat uppbära 8,010 kronor. Det ar således
detta belopp som skulle ligga till grand för avlösningen. Staten skulle hava
att för varje år utbetala den del av nämnda belopp, som svarar mot det
statistiskt fastställda årliga genomsnittliga antalet dödsfall bland i fjär s

^Antaler^de0 professorer, som under tiden 1 januari 1909—31 december
19;>0 före uppnådd pensionsålder avlidit, utgjorde i Uppsala 10 och i Lund
Då antalet professorer (vakanta platser ej inräknade)-under aren 1909-1920
i ‘medeltal åtgjorde 111,75 för år för båda universiteten tillsammantagna,
finner man att'' den relativa dödligheten under nämnda år utgjorde 13,4 ,ou
Med utgångspunkt från denna dödlighetssiffra och antalet professurer enlig
stat underlif 1920 finner man, med någon av jamning uppåt, att i medeltal
L 0 professorer t Uppsala och 0,8 i Lund kan beräknas komma att årligen

“''IkilbrnaTSSa KÄ «m*l Bu o »vtentog, bleva det belopp

staten årligen skulle ha att erlägga 8,010 kronor för professorerna i Upphala

och (8 010 X 0,8 =) 6,408 kronor för professorerna i Lund. ,

Härvid är att märka, att siffrorna i så måtto äro ur de avlosmngsbeiattiCTades
synpunkt förmånliga, som dödligheten räknats i relation till endast de
professorsbefattningar, som varje termin vant besätta

havare A andra sidan har man sedan raknat med det sålunda erhaiin

dödstalet (13 4 °/oo) på hela antalet professorsbefattningar enligt stat, v ar
igenom -enomsnittssSfran på dödligheten per år snarare blivit för hog an
för Tåg Vidare har nådårsförmån beräknats skola utgå etter samtliga dödsfall
medan såsom förut nämnts denna förmån utgår endast om anka eller
oförsörjda omyndiga barn leva efter. Den marginal, som genom den rymliga
beräkningen uppkommer, torde vara stor nog att tacka aven den tjänst -

Kuugl. Maj.ts proposition Nr 115. 321

och nådår.sforman, som kan tillkomma stärbhusdelägaro efter andra befatt &n

Pr° tS0’Tr;] Då1 dödsfalIen bland dc j tjänst varande andra
belattmngshavare under tiden den 1 januari 1909-31 december 1920 varit

synnerligen fåtaliga (i Uppsala en förste bibliotekarie, eu director musices

s^kdd kb°nS : 1 jUnd,<;''! ntmästare odl en gymnastiklärare), skulle en
danska otiilförhuf &V d°SSa befattmnSshavares tjänst- och nädårsförmån bliva

oEnfrn Uppnt a;jä,Tnnadu bflo^> torde siffran för Uppsala böra sättas till
8,000 kronor och loi Lund till 6,400 kronor.

Det belopp av statsmedel, som sålunda skulle komma att utgå, bör vad
Uppsala universitet betraffar tilldelas därvarande pensionsinrättning för tjänstemans
ankor och barn. Vid Lunds universitet synes statsbidraget höta tillpensionsinrättningen
för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän
Md Lunds universitet. Visserligen finnes vid detta universitet även inrättad
eu obligatorisk anka- och pupillkassa, men då denna allenast omfattar vissa
högre tjänsteman synes den ej böra komma i åtnjutande av avlösningsbeloppet.

Kommittén vill erinra om att under avlösningen även torde böra inbegripas
den tjänst- och nadårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden
teologie professor i dennes egenskap av prästerlig befattningshavare, nämligen
såsom kyrkoherde i prebendepastorat

JÖreSlår Så!edeS’ att ““ UDder förutsättning att den rätt till
tjänst- och nådår, som enligt universitetens och prästerskapets privilegier tillkommer
stärbhus efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och
JU, ävensom efter innehavare av kyrkoherdetjänst i pastorat, som utgör
prebende till professur inom de teologiska fakulteterna, blir i vederbörlig
ordning upphävd — såsom bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befattningshavare vid de båda universiteten må till universitetets i Uppsala
pensionsinrättning för tjänstemännens,änkor och barn utgå ett bestämt anslag
a elvte huvudtiteln å 8,000 kronor och för motsvarande ändamål vid
universitetet i Lund till pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets å°6

400° krön or ^ Lunds universitet ett bestämt anslag å elvte huvudtiteln

Vid sammanträde med delägarna i Uppsala universitets pensionsinrättning Myndig
för änkor och barn beslöts i anledning av kommittéförslaget följande yttrande: b^nden^’

Mot kommitténs förslag om avskaffande av tjänst- och nådårsrätten på
det satt, att den avlöses genom en skälig penningsumma, som av staten år•
gen an. as bil pensionsinrättningen, vill pensionsinrättningen icke resa någon
invändning Beträffande kommitténs beräkning av det ekonomiska värdet
av denna forman under den närmaste framtiden, vill pensionsinrättningen
els framhålla den osäkerhet, som vidlåder denna beräkning på den grund
att därvid hänsyn tagits endast till professorerna, dels erinra, att vid denna
beräkning kommitténs förslag om lönereglering lagts till grund och att följaktligen
en eventuell modifikation av detta bör åtföljas av en ny beräkning
av tjänst- och nadarsförmånens ekonomiska värde. ö

- kommitténs förslag beträffande avlösningssummans storlek måste pensionsinrattmngen
göra flera invändningar. 1

Först må framhållas, att rätt att inträda i pensionsinrättningen tillkommer

också docenterna, vilka icke äga någon tjänst- och nådårsrätt. Också dessa
delagares ankor och barn skall avlösningssumman komma till godo Detta
betyder, om avlösningssumman är lika stor som det ekonomiska värdet av

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft.

(Nr 115.)

322

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

tjänst- och nådårsförmånen, att de tjänst- och nådårsberättigade befattningshavarna
vid universitetet förlora en del av den rätt, som förut tillkom dem
och att denna i stället överflyttats till docenterna. Samma grund, som 1911
föranledde, att det årliga statsbidraget till läroverkslärarnas änke- och pupillkassa
bestämdes till ett belopp, so.n med 4,569 kronor översteg det beräknade
värdet av den då indragna tjänstårsrätten för läroverkslararen, bor
nu föranleda, att avlösningssumman blir högre än värdet av tjänst- och nad årsförmånen.

... . ■

Därnäst vill pensionsinrättningen framhålla, att en verklig avlösning av
den ifrågavarande förmånen icke kan ske på det sätt, att eu bestämd summa,
likvärdig med tjänst- och nådårsrättens värde under den närmaste framtiden,
årligen av staten anslås till pensionsinrättningen. Både ändringarna i penningvärdet
och de därav föranledda löneregleringarna och den, om ock långsamma,
dock ständigt pågående ändringen i antalet av befattningshavare vid
universitetet gör, att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande förmånen
är underkastad ofta återkommande förändringar. Belysande i detta avseende
är att avlösningssumman blir en helt annan, om den beräknas etter de nu
utgående lönerna än om den, som kommittén gjort, beräknas efter de föreslagna
nya lönerna. Hade avlösningen skett i samband med 1907 ars lönereglering
och hade därvid kommitténs grundsatser tillämpats, sa skulle avlösningssumman
varit alldeles otillräcklig såsom ersättning för tjänst- och
nådårsförmånen under de förhållanden, som inträda, om kommitténs förslag
beträffande löneregleringen blir antaget. 1 en tid, då penningvärdet undergår
så stora och så hastiga fluktuationer som nu, kan det icke vara riktigt
att låta de tillfälliga förhållandena vid den tidpunkt, då avlösningen sker
bli bestämmande för framtiden. Icke heller finns det något skäl, varför det
tillfälliga antalet befattningshavare just nu vid universitetet skulle bil normgivande
för avlösningssummans storlek i framtiden.

Söker man en också för framtided tillfredsställande lösning på den föreliggande
frågan, så erbjuda sig två liiöjlighcter. Eu är att låta avlosmngssumman
utgå såsom eu bestämd procent av den sammanlagda avlöningen
till de ordinarie professorerna vid universitetet. Räknar man i likhet med
kommittén med de högsta föreslagna avlöningarna till professorer 11,940
kronor så uppgår den sammanlagda avlöningen för universitetets 63 ordinarie
professorer till 752,220 kronor. 8,000 kronor utgöra härav 1,06 procent
eller avrundat uppåt 1,1 procent. Om det alltså bestämdes, att avlösningen
skulle ske på sådant sätt, att staten till pensionsinrättningen anslog ett ärligt
belopp utgörande 1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets
ordinarie professorer, beräknad under förutsättning, att alla åtnjuta den högs a
lön som tillkommer en professor vid universitetet, så skulle under de narmast
följande åren, förutsatt att kommitténs förslag i övrigt vinner bifall
avlösningen utgå med något högre belopp än kommittén föreslagit samt vid
inträffande ändringar i avlöningsförhållanden eller antalet av ordinarie professorer
automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena.

En annan möjlighet, den enda, som linnes, om avlösningssumman skall
vara eu gång för alla bestämd, är, att avlösningssumman sättes så mycket
högre än det nuvarande värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet
eu kapitalbildning möjliggöres, som vid sjunkande penningvärde
eller växande antal befattningshavare supplerar vad som brister i avlosnmgs På

grund av det ovan anförda avstyrker pensionsinrättningen kommitténs

Kunijl. Maj.is proposition Nr 115. 323

förslag i deri del, som avser avlösningssummans storlek, och hemställer, att
denna måtte utgå efter någon av de ovan nämnda grunderna, alltså antingen
så att av staten årligen anslås till pensionsinrättningeu ett belopp, utgörande
1,1 procent av sammanlagda avlöningen till universitetets ordinarie professorer,
beräknat under förutsättning, att alla åtnjuta högsta lön för universitetsprofessorer,
eller så att avlösningssumman sättes så mycket högre än
det beräknade värdet av tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet en
kapitalbildning möjliggöres, som i framtiden ersätter vad som brister i avlösningssumman.

I rofessor K. Holmgren, med vilken professor Hj. Psilander instämde, anmälde
reservation mot beslutet under uttalande, att han ansåge bibehållandet
av nådårsinstitutet vara att föredraga framför den föreslagna avlösningen
och detta även om avlösningen komme att ske enligt de grunder, som angivits
i det av pensionsinrättningens delägare nu beslutade yttrandet.

I anslutning till pensionsinrättningens yttrande och under åberopande av
detsamma tillstyrkte det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att tjänstoch
nådårsrätten, på sätt kommittén föreslagit, måtto upphöra, men att storleken
av den ersättningssumma, som därför årligen borde av statsmedel utgå
till pensionsinrättningen, måtte beräknas på något av de två alternativa sätt,
styrelsen för samma pensionsinrättning föreslagit och pensionsinrättningens
delägare för sin del gillat, varjämte konsistoriet hemställde, att, därest eu
avlösning av tjänst- och nådårsrätten skedde, bestämmelser rörande användningen
av de medel som sålunda komma pensionsinrättningen till del måtte,
efter förslag av pensionsinrättningen, fastställas av Kung!. Maj:t.

Vid konsistoriets behandling av frågan anmälde professor C. A. Reuterskiökl
med instämmande av professor E. Holmgren sin reservation mot nådårsinstitutets
avskaffande.

Den av ålder bestående rätten till tjänst- och nådår har, icke minst ur
ekonomisk trygghetssynpunkt, med skäl städse skattats och måste fortfarande
skattas såsom eu synnerligen värdefull förmån för universitetets befattningshavare,
och därför finner styrelsen, att densamma icke bör utan tvingande
skäl upphävas.

Om emellertid, särskilt av hänsyn därtill att möjlighet i värjo fall må
finnas att bereda en tillträdande befattningshavare vid universiteten full lön
omedelbart vid tillträdet, tjänst- och nådårsförmånen likväl anses böra avskaffas,
så synes det angeläget att i möjligaste mån tillgodose befattningshavarna,
så att de genom berörda rätts avskaffande icke försättas i en sämre
ställning än nödvändigt. Och när härvid såsom ersättning för den minskade

324

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

förmånen eu skälig avlösningssumma av statsmedel synes böra beredas, anser
styrelsen det riktigt, att denna avlösningssumma användes pa ett satt som
i möjligaste mån skulle motsvara det behov, rätten i truga avsett att tillgodose
Andra delägare än de, som skulle haft rätt till tjänst- och respektive
nådår, kunna icke anses hava grundat anspråk på kompensation tor
rättens upphörande.

Enligt styrelsens förmenande bör detta belopp efter närmare angivna grunder
bestämmas varje gång för vissa år framåt och alltså, for att verkligen
motsvara tjänst- och nådårs förmånens värde, icke utgå med eu summa en gång
för alla eder, såsom kommittén föreslagit, med ett redan nu för all framtid:
fixerat årligt belopp. Avlösningsbeloppet torde böra med särskild redovisning
upptagas bland universitetets inkomster och anvandas i huvudsaklig överensstämmelse
med nu bestående föreskrifter angående tjänst- och nådår;
härigenom skulle det komma endast sådana av pensionsinrättmngens delägare
till godo, vilka enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta nämnda tor m

Om en sådan anordning bleve stadgad, skulle den i regel mycket bekymmersamma
ekonomiska ställningen vid ett frånfälle av en befattningshavare
i tjänst då det, förutom vanliga utgifter i sammanhang med ett dödsfall,
måste räknas med stora skatter, oftast uppväxande barn och icke sällan obetalda
studieskulder, kunna avsevärt mildras genom beredande åt de etterlevande
under tiden för det gamla tjänst- och nadaret av väsentligen större

pensionsbelopp än som skulle ifrågakomma för Övriga fall.

Vidare bör framhållas, att det särskilt för universitetets anke- och pupillkassa
med hänsyn till sättet för bestämmande av de årliga pensionsbeloppen
från densamma, är av betydelse, att eu före pensionering avliden delägares
hustru och barn, till undvikande av pensionsbeloppets minskning för Övriga
pensionärer, kunde under någon tid erhålla åtminstone eu betydande
del av den sådan pensionär tillkommande pension utan anlitande av denna

^Styrelsen har emellertid ansett sig icke redan nu böra framlägga detaljerat
förslag till bestämmelser för de tjänst- och nådårsförmanen ersättande
pensionsbeloppens utgående och redovisning.

V Vad åter angår frågan om avlösningssummans belopp, anser sig styrelsen
kunna i huvudsak instämma i det yttrande, som i frågan avgivits av delägare i
Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemännens, änkor och barn.
Framhållas bör emellertid, att de i kommittébetänkandet gjorda beräkningar
för avlösningens bestämmande vila på ett alltför ringa lakttagelsemateriel,
dels med hänsyn till den korta tid av 12 år, som siffrorna avse, och dels
med tanke på att därvid icke medräknats andra tjänstemän an professorer,
vilka tjänstemäns antal under senare tiden väsentligen ökats. Järn val pa
dessa grunder har styrelsen, såsom ovan sagts, ansett, att avlosnmgssummorna
borde bestämmas endast för vissa år. framåt. ,

Styrelsen får således i första hand uttala sig för ett bibehållande av den
nuvarande tjänst- och nådårsrätten. Skulle emellertid detta icke vinna bifall
får styrelsen hemställa om beredande av ett skäligt avlosnmgsbelopp
samt om rätt till användning därav för det förut angivna ändamalet i eu lghet
med föreskrifter, som torde av Kungl. Maj:t fastställas.

Det större akademiska konsistoriet i Lund framhåller den synnerligen
värdefulla förmån, som ligger i tjänst- och nådårsrätten. Att nu i enlighet

Kungl. Maj-.ts ■proposition Nr Ilo.

325

med kommitténs förslag beröva dem densamma, vilka redan skäligen hava
kunnat räkna med en sådan förmån för de sina i ett bekymmersamt läge,
finner konsistoriet i hög grad betänkligt. För övrigt åberopar konsistoriet
ovanberörda av delägarna godkända yttrande.

Statskontoret finner förslaget om avlösning av tjänst- och nådårsrätten
välbetänkt och tillstyrker, att härför erforderliga anslag uppföras under elvte
huvudtiteln.

Kammarkollegiet erinrar därom, att det föreslagna borttagandet av tjänstoch
nådårsrätten skulle komma att inverka på prästerskapets änke- och pupillkassas
rätt, dels därigenom att kassan vid ledighet å professorstjänst, varmed
prebende är förenat, äger uppbära inkomsterna vid den härmed förenade
kyrkoherdetjänsten, dels ock så att pensionsrätten för avliden prebendaries
efterlevande skulle inträda tidigare än nu är fallet.

Mot kommitténs förslag om upphävande av tjänst- och nådårsrätten mot
skäligt vederlag hava några mera bestämda invändningar från de akademiska
myndigheternas sida icke framkommit. Jag behjärtar till fullo vad som yttrats
därom, att genom ett bifall till kommitténs förslag vederbörande skulle
gå förlustig en värdefull förmån, men anser å andra sidan praktiska skäl tala
för tillstyrkande av förslaget, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att
hava medel till hands för att omedelbart vid tillträdet kunna bereda eu nyutnämnd
befattningshavare full lön. Fall har nämligen inträffat och kan
säkerligen tänkas komma att upprepas, då lönen icke varit för nytillträdande
tjänstinnehavare disponibel och universitetet måst genom andra medel utfylla,
vad härvid brustit. \ idare måste beaktas den stora ojämnhet och osäkerhet,
som vidlåder denna förmån. Medan eu pensionerad professors efterlevande
icke äga tjänst- eller nådårsrätt, kan det inträffa, att, vad tjänstårsrätten beträffar,
denna förmån kommer till godo personer, som stå alldeles utanför
universiteten. I likhet med vad som skett i avseende å den läroverkslärarna
förut tillkommande tjänst- och nådårsrätten, vill jag alltså tillstyrka, att den
ratt i berörda hänseende, som nu tillkommer stärbhus efter befattningshavare
vid universiteten i Uppsala och Lund, varder i vederbörlig ordning upphävd.
Då denna rätt kan sägas vara grundad på 1723 års prästerliga privilegier,
tarvas i frågan beslut av kyrkomöte. Tidpunkten för löneregleringens ikraftträdande
skulle, såsom jag i det följande får framhålla, bestämmas till den
1 juli 1925. Tjänst- och nådårsrättens indragning kan emellertid på grund
av kyrkomötets hörande icke hänföras till tidigare tidpunkt än den 1 januari
1926.

\ad så beträffar avlösningen av nämnda förmån har kommittén på grundvalen
av ovan närmare angivna beräkningar kommit till vissa fixa belopp,
vilka skulle såsom bestämda anslag uppföras under elfte huvudtiteln. Mot
kommitténs beräkningsgrunder hava åtskilliga erinringar framställts från vederbörandes
sida. Härvid hava två alternativa förslag framkommit, det ena

Departe mentschefen.

326 Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

att låta avlösningssumman utgå såsom en bestämd procent av den samman-.
lacda avlöningen till de ordinarie professorerna vid vederbörande universitet
odi vid inträffande ändringar i avlöningsförhållandena eller antalet av ordinarie
professorer automatiskt rätta sig efter de nya förhållandena, det andra
att sätta avlösningssumman så mycket högre än det beräknade värdet av
tjänst- och nådårsrätten, att genom överskottet en kapitalbildning möjliggöres,
som i framtiden ersätter, vad som brister i avlösningssumman.

I sak torde de olika förslagen icke lämna alltför skiljaktiga resultat. Teoretiskt
sett förefinnes onekligen visst fog för de av de akademiska myndigheterna
framförda förslagen, men med hänsyn till de grunder, efter vilka
man år 1911 beräknade motsvarande avlösningssumma beträffande lärarna
vid de allmänna läroverken, anser jag, att man även i nu föreliggande fall
torde kunna godtaga kommitténs beräkningsgrunder. Med utgångspunkt
från de belopp, jag tänkt mig för såväl högsta professorslön, 13,000 kronor,
som lägsta vikariatsarvode, 7,000 kronor, erhåller man med iakttagande av
kommitténs beräkningssätt en avlösningssumma av beträffande Uppsala universitet
9,000 kronor och beträffande Lunds universitet 7,200 kronor, att a
elfte huvudtiteln uppföras såsom bestämda anslag till vederbörande pensionsinrättningar.
Skulle i eu framtid allt för stora förskjutningar inträffa i avseende
å universitetspersonalens numerär eller befattningshavarnas avlöningsförhållanden,
torde anledning kunna föreligga att jämka beräkningarna angående
storleken av ifrågavarande avlösningssumma.

Kommittén har ansett, att under avlösningen även bör inbegripas den
tjänst- och nådårsrätt, som kan tillkomma stärbhus efter avliden teologie
professor i dennes egenskap av kyrkoherde i prebendepastorat. Da tjausteföreningen
professor-prebendarie numera förekommer endast i ett fall vid
vartdera universitetet och vidare denna tjänsteförening är att betrakta såsom
en provisorisk anordning, har jag ansett mig böra i dessa fall bortse från
frågan om avlösningen av ifrågavarande rätt.

Rörande användningen av de anslag, som sålunda skulle komma vederbörande
pensionsinrättningar till del, höra givetvis efter förslag av vederbörande
bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

327

V. Avlönings villkor och avlöningsreglemente.

I samband med löneregleringen år 1908 för universiteten och karolinska
institutet godkände riksdagen vissa villkor ocli bestämmelser för åtnjutande
av de då fastställda avlöningsförmånerna. Dessa villkor och bestämmelser
överensstämde i stort sett med de avlöningsvillkor, som av riksdagen plägat
antagas vid löneregleringar efter den så kallade statskontorstypen.

Såsom av det föregående framgår innebär mitt förslag till lönereglering
för befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, att olika
avlöningsprinciper skola komma till tillämpning för å ena sidan professorer
och lärare och å den andra universitetens förvaltnings- och bibliotekspersonal
samt vaktbetjänte. I avseende å den förstnämnda kategorien
innebär förslaget ett bibehållande i stort sett av nuvarande avlöningsgrunder
med ändrade lönebelopp och beträffande den senare kategorien en tilllämpning
av det för civilförvaltningen antagna avlöningssystemet.

Givet är vid sådant förhållande, att de allmänna avlöningsvillkoren och
avlöningsbestämmelserna ävenledes måste komma att te sig skiljaktiga för
de olika personalgrupperna.

Vad först då beträffar avlöningsbestämmelser för professorer och lärare, Avlimingsvilkas
löner skulle regleras efter nuvarande grunder, torde i stort sett nu- be8^me^e''
varande avlöningsvillkor med vissa jämkningar alltjämt kunna äga tillämp- fessurer
ning. Eagon erinran mot desammas avfattning har icke i sak framkommit, m-flock
då desamma under en lång följd av år tillämpats utan att härvid några
svårigheter uppstått, finner jag icke någon anledning att vidtaga några mera
väsentliga rubbningar i desammas formulering. Eu formell överarbetning
av bestämmelserna ifråga har skett, liksom jag sökt att i avseende å den
yttre uppställningen vinna eu större överskådlighet och systematisering.

Dessa bestämmelser böra givetvis såsom hittills fastställas av riksdagen.

Då desamma anknyta sig till de i staterna uppförda lönebeloppen, har jag
ansett lämpligt att till dessa bestämmelser foga jämväl andra av riksdagen
antagna föreskrifter, vilka även faktiskt hänföra sig till vederbörande stater,
nämligen föreskrifter angående docentstipendier och arvoden åt vikarierande
akademiska lärare. Pa detta sätt vinnes den enhetliga anordningen, att alla
föreskrifter av nu förevarande art, vilka ej redan äro såsom anmärkningar
fogade till vederbörande stater och äro av beskaffenhet att böra underställas
riksdagen, sammanföras i en gemensam författningstext, vilken följaktligen

328

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

kommer att inrymma villkor och bestämmelser beträffande avlöningsförhållandena
för professorer m. fl. vid universiteten och karolinska institutet. De närmare
tillämpningsföreskrifterna i avseende å docentstipendier och vikariatsarvoden
torde såsom nu få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. Med några ord
vill jag härefter beröra innehållet i ifrågavarande bestämmelser.

Utbetalning Inom de grenar av statsförvaltningen, där lönereglering efter de nya prinSV
ciT ciperna ej trätt i tillämpning, har hittills i allmänhet den anordning i fråga
(Punkt 1) om avlöningens utbetalande varit vedertagen, att lönen utbetalats månadsvis
i förskott och tjänstgöringspenningarna i efterskott. Detta är föreskrivet i
fråga om befattningshavare vid Lunds universitet (särskilda föreskrifter till
nu gällande stat p. 4) samt äger rum i avseende å tjänstinnehavare vid
karolinska institutet. Vid Uppsala universitet åter har dels genom kanslersresolution
bestämts, dels ock i praxis så förfarits, att såväl lön som tjänstgöringspenningar
och arvode utbetalts den 15 i andra månaden av varje
kvartal, dock att ifråga om vaktbetjänte den vid Lunds universitet tillämpade
anordningen av kanslern särskilt medgivits.

Enligt min mening böra likartade bestämmelser gälla för samtliga befattningshavare
av nu ifrågavarande slag. Då ifråga om befattningshavare, som
falla under det civila avlöningsreglementet, bestämmelser äro i detta avseende
givna, finner jag det ej vara opåkallat, att nu en allmän föreskrift införes
av innebörd, att avlöningsmedel skola utbetalas månadsvis, lön i förskott,
tjänstgöringspenningar i efterskott.

Avlöning Beträffande avlöning under tjänstledighet är nu föreskrivet, att tjänstgöringspenningar
eller arvode ej må härunder uppbäras av befattningshavaren
-i6,) utan skola för denna tid utgå till den, som uppehåller befattningen, där ej
ifråga om arvode annorlunda varder av Kungl. Maj:t bestämt.

Någon ändring härutinnan synes mig icke erforderlig. Jag vill erinra
om vikten av en viss frihet i avseende å reglerande av arvoden under
tjänstledighet. Fall kunna inträffa, t. ex. vid sjukdom, då ett frånträdande
av hela arvodet visserligen icke kan ifrågasättas. Så har Kungl. Maj:t på
därom gjorda framställningar medgivit docent rätt att under tjänstledighet
för sjukdom uppbära två tredjedelar av docentstipendiet. Frågor härom
böra, i den mån de uppkomma, lämpligen icke regleras genom generella bestämmelser,
då förhållandena kunna i de olika fallen vara helt skiljaktiga,
utan torde böra prövas för varje särskilt fall. Därest så visar sig erforderligt,
synes bestämmanderätten härutinnan kunna överlämnas åt kanslern,
vilket ej heller uteslutes av den formulering, som jag anser bestämmelsen
ifråga fortfarande böra äga.

Vidare stadga nu gällande avlöningsbestämmelser, att den, som av sjukdom
hindras uppehålla sin befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller full -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

görande av särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lönen, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt. Beträffande hithörande förhållanden förutsätter det nya lönesystemet
synnerligen detaljerade bestämmelser. Då något behov av sådåna
gjorts gällande i avseende a de lärarbefattningar, varom nu är fråga,
och ej heller någon önskan framkommit om ändring av ovannämnda föreskrifter,
synas mig desamma böra oförändrade bibehållas.

, I avseende å avlöningsförmåners uppbärande under partiell tjänstledighet
finnas nu inga bestämmelser. Frågor härom hava jämlikt praxis avgjorts
av kanslern. Så synes mig allt fortfarande böra vara förhållandet.

Bestämmelserna angående avlöning vid avstängning från tjänstgöring Avlöning vid

m. m. äro lika med vad nu i samma hänseenden är stadgat. avstängning

från tjänet Enligt

nu gällande bestämmelser skall vid avgång från tjänsten till följd (Punkt 3.)
av avskedstagande, entledigande eller dödsfall själva lönen utgå till måna- Tidpunkt för
dens slut, nu gällande rätt till tjänst- och nådår oförkränkt samt utan rubb- fSnfrs
mng av gällande föreskrifter om avträdande av boställsförmån, skolande avträdand”,
dock vederbörande befattningshavare vara underkastad de ändrade bestäm- (Punkt 4.)
melser i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda.

Bestämmelsen om att lönen skall i angivna fall utgå till månadens slut
bör kvarstå. Frågan om upphävande av rätten till tjänst- och nådår har
jag i det föregående berört. I fråga om avträdande av boställsförmån —
vilken förmån enligt förslaget skulle mot avdrag å lönen åtnjutas allenast
av ett fåtal professorer vid Uppsala universitet — synes mig, i likhet med
vad i det civila avlöningsreglementet föreskrives, böra stadgas, att nämnda
förmån skall avträdas å fardag, som infaller näst efter tre månader från
det avskedstagandet, entledigandet eller dödsfallet ägt rum.

Bestämmelser om ålderstilläggens belopp samt av ålderstilläggsintervallernas Ålderstillägg.
antal och storlek äro såsom anmärkningar fogade till vederbörande stater. (Punkt 5.)

I avseende å villkor för åtkomsten av ålderstillägg har jag ansett mig
böra upptaga de bestämmelser, som i detta hänseende äro givna i det civila
avlöningsreglementet. Erinras må, att desamma på sin tid utarbetades av
1902 års löneregleringskommitté och avsågos att komma i tillämpning å
förvaltningen i dess helhet, innan frågan om kommunikationsverkens lönesystem
var ifrågasatt att tillämpas på andra förvaltningsgrenar. Blott i ett
hänseende vill jag förorda ett bibehållande av nu gällande föreskrift, nämligen
därutinnan, att åtkomsten av ålderstillägg äger rum vid ingången av

kalenderår och ej, såsom det civila avlöningsreglementet förutsätter, kalenderkvartal.

Tillgodoräknande
för
ålderstillagg
av föregående

tjänstgöring.

(Punkt 6.)

Förening av
tjänster.
(Punkt 7.)

Utsträckt
tjänstgöringsskyldighet

in. m.
(Punkt 8.)

330 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

De i kungl. kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) med ändrade bestämmelser
angående ålderstillagg för civila befattningshavare i statens tjänst
givna föreskrifterna i avseende å tillgodoräknande av föregående tjänstgöring
för åtnjutande av ålderstillagg äga för närvarande tillämpning å de befattningshavare,
varom • nu är fråga. Jag har ansett dessa bestämmelser böra
oförändrade inflyta bland nu förevarande avlöningsbestämmelser, dock med
det tillagget, att jag härvid upptagit den i det civila avlöningsreglementet
förekommande bestämmelsen om tillgodoräknande av föregående tjänstgöring
utom statens tjänst. Erinras må att med riksdagens medgivande i
flera fall professorer fått för ifrågavarande ändamål tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid Göteborgs högskola. I överensstämmelse med grunderna för ett
tillgodoräknande, varom här är fråga, torde dock rätten böra begränsas att
avse tid utöver tre år.

De i punkt 7 intagna bestämmelserna rörande förening av tjänster överensstämma
med vad nu i samma hänseenden är föreskrivet. Erinras må
att även lönereglcringskoinmittén i sitt kungörelseförslag upptagit dessa föreskrifter
i sak oförändrade. Allenast det tillägget har gjorts, att med musikdirektör
och kapellmästare i nu förevarande hänseende likställts gymnastiklärarna
vid de båda universiteten.

Under punkt 8 äro intagna nu gällande bestämmelser angående utsträckt
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden.

Löneregleringskommitten ifrågasätter beträffande befattningshavare, varom
nu är fråga, eu tillämpning av det civila avlöningsreglementets bestämmelser
rörande förflyttning till annan tjänst. Vidkommande universitetsprofessorerna
yttrar dock kommittén:

Vad beträffar förflyttning av en professor från en till annan lärostol vid samma
universitet, faller av sig självt, att, därest sådan förflyttning i något enstaka
undantagsfall skulle sättas i fråga, det måste krävas, att han ägor fullstandio-
och stvrkt kompetens i de med den nya befattningen förenade laroamnetia.
Den ställning av samtidigt lärare och vetenskapsidkare, som en umversitetsprofessor
intager, kan givetvis föranleda, att genom förflyttning tran
en högskola till eu annan eller övertagande av annat läroämne vid samma
högskola för honom skulle vållas ett allvarsamt avbräck i hans vetenskapliga
forskningsarbete. Kommittén förutsätter, att uti ifrågavarande fall all
rimlig hänsyn tages jämväl till nu anmärkta förhållande.

Förslaget angående bestämmelser rörande förflyttning har ock mött bestämda
gensagor från akademiskt håll. Jag finner ej heller föreskrifter i
detta hänseende för universitetsprofessorers eller -laboratorers del vara erforderliga.
Skulle behov yppas att äga frihet i avseende å bibehållande av
någon lärostol, äger Kungl. Maj it att genom förbehåll i vederbörandes fullmakt
tillförsäkra sig befogenhet i förevarande hänseende. Så är t. ex. i
fullmakten för den ene av de båda professorerna i pediatrik vid karolinska

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

331

institutet införd skyldighet för fullmaktsliavaren att, om och när så prövas
lämpligt, efter Kungl. Maj:ts bestämmande övertaga professur i motsvarande
ämne vid någotdcra av rikets universitet.

l(''ör närvarande gäller i fråga om universiteten och karolinska institutet, Skyldighet
att vid sjukdomsförfall befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig förordnande
att mottaga förordnande å högre befattning vid vederbörande högskola. Be- å högre
träffande de befattningshavare, varom nu är fråga, kan detta äga tillämp- tjänHt"
ning allenast i avseende å ordinarie laborator och med sådan jämförlig ^Punkt
tjänstinnehavare. Bestämmelsen synes mig böra kvarstå, varvid nämnda
skyldighet ej endast bör ifrågakomma vid sjukdomsförfall, utan även när
helst ett dylikt förordnande påkallas.

Under punkt 10 har jag upptagit nuvarande bestämmelser angående över- Semester för

bibliotekaries rätt till semester.

Under punkt 11 äro införda nu gällande bestämmelser rörande vikariatsarvoden,
dock med iakttagande av den höjning av vederbörliga belopp, som
jag i annat sammanhang förordat. Endast de föreskrifter i förevarande
hänseenden äro nu medtagna, vilka underställts riksdagens prövning. Vederbörliga
tillämpningsföreskrifter torde liksom nu ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda.

övei bibliotekarie.

(Punkt 10.'')

Vikariatsarvoden

(Punkt 11.)

Ifrågasättas kan huruvida de föreskrifter rörande docentstipendier, som Dorentstiskola
underställas riksdagens prövning, böra inrymmas bland nu förevarande Peildierm-mbestämmelser.
Då jag emellertid, såsom ovan antytts, ansett, att samtliga (Punkt 12-^
de föreskrifter, vilka referera sig till i staterna uppförda avlöningsbelopp av
olika slag och vilka äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen,
böra sammanföras på ett ställe, synes mig lämpligt här upptaga jämväl de
ifråga, om docentstipendier erforderliga föreskrifterna av sådan art.

Docentstipendium får nu av samme innehavare uppbäras i sammanlagt
sex år, med rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda undantagsfall medgiva förlängning
med ett sjunde år. Denna allmänna bestämmelse har fastställts av
riksdagen; jag anser mig icke i nu förevarande sammanhang böra förorda
någon ändring härutinnan. Lämpligen torde frågan om tiden för innehavande
av docentstipeudium böra upptagas till förnyad prövning i samband
med den av mig förut (sid. 112) berörda frågan om nya docentstipendier,
avsedda för särskilt förtjänta docenter efter tilländalupen stadgad stipendietid.

De närmare föreskrifterna angående utdelande av docentstipendium synas
mig böra utfärdas av Kungl. Maj:t, varvid jag förutsätter, att de allmänna villkor,
som av vederbörande departementschef i propositionen nr 244 till 1919
års riksdag angåvos, alltjämt böra i stort sett bibehållas. .Jag anser mig böra
i detta sammanhang omnämna, att i ovanberörda till Kungl. Maj:t ingivna framställningar
från docentföreningarna i Uppsala och Lund yrkande framkommit,
att i tiden för innehavande av docentstipendium icke må inräknas den tid,

332 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

under vilken docentstipendiaten innehar professorsförördnande. Enahanda
förslag förelåg år 1919 vid frågan om docentinstitutionens omreglering, och
ansåg sig vederbörande departementschef då icke kunna tillstyrka detsamma
(jfr proposition nr 244 till 1919 års riksdag, sid. 24). Jag saknar anledning
att nu närmare ingå på denna fråga, då jag anser densamma böra upptagas
till förnyat övervägande i samband med ovanberörda och andra spörsmål,
berörande docentsorganisationen och docenternas ekonomiska förhållanden.

Den av riksdagen likaledes lämnade föreskriften angående fundering av
besparade docentstipendiemedel bör ävenledes i detta sammanhang bibehållas.
Även härutinnan utgår jag från den förutsättningen, att hittillsvarande, i
nyssnämnda proposition angivna allmänna grunder i detta hänseende varda
bibehållna.

Bestämmelsen om ersättning för opposition a disputationsavhandling har
ävenledes fastställts av riksdagen och torde böra inflyta i detta sammanhang.

I samband med 1919 års omorganisation av docentinstitutionen beslöt
riksdagen, att i de fall, då innehavare av befattning vid universitet eller
karolinska institutet, för vilken avlöning, utgående av å ordinarie eller extra
stat anvisade medel, åtnjutes, tillika är innehavare av docentstipendium, avlöningen
för befattningen skall minskas, så att densamma jämte stipendiet
ej överstiger 6,500 kronor.

Löneregleringskommittén föreslår samtidigt mod en höjning av beloppet
en skärpning av ifrågavarande bestämmelse. Kommitténs förslag innebär,
att med innehav av docentstipendium ej må förenas avlönad befattning av
allmän eller enskild natur, så framt ej kanslern för rikets universitet, efter
prövning att ifrågavarande befattning oj ma anses inverka bindel ligt pa
docentens vetenskapliga forskningsarbete, finner sådan förening tills vidare
kunna få äga rum, samt att i ty fall docentstipendium skall, i den mån den
beräknade avlöningen vid befattningen jämte stipendiet, dyrtidstillägg och
annan dylik förmån oberäknat, överstiger 7,800 kronor, nedsättas, dock ej
till lägre belopp än 3,000 kronor, allt för år räknat, där ej kanslern i särskilt
fall finner skäl förordna om ytterligare nedsättning.

I detta hänseende yttrar kommittén:

Vid beviljande av anslag till arvoden åt vissa lärarbefattningar a extra
stat har under de senare åren brukat stadgas det villkor, att arvodet ej må
förenas med docentstipendium. Elt sådant förbehåll finner kommittén i vissa
fall välbefogat, Docentstipendierna hava till uppgift att bereda stipendiaterna
tillfälle att mera odelat ägna sig åt vetenskaplig forskning. Den tjänstgöringsskyldighet,
som är förenad med docentstipendium, bar därför ock
bestämts till ett förhållandevis ringa antal undervisningstimmar.

I många fall skulle syftemålet med docentstipendierna förfelas, om docenternas
arbetskraft alltför mycket otoges i anspråk av andra sysselsättningar
än vetenskapligt författarskap. Å andra sidan bör givetvis ej förbises, att
särskilt för docenterna inom de medicinska fakulteterna praktisk verksamhet

Kungl. Maj.ts proposition AV lir>.

(t. cx. såsom underläkare vid statlig eller kommunal sjukvårdsinrättning)
kan vara nödvändig för att bereda dem tillgång till det studiematerial, som
de tor sin vetenskapliga forskning behöva. Genom eu dylik tjänsteförening
bura emellertid docenterna ej vinna avlöningsförmåner, som stå i missförha
ande till den avlöning, som en ordinarie befattningshavare i motsvarande
stallning kan ernå.

I nu gällande särskilda föreskrifter till staterna för universiteten respektive
karolinska institutet har ock föreskrift meddelats, att i de fall, då innehavare
av doccntstipeiKlium tillika innehar befattning vid universitetet (respektive
institutet), tor vilken avlöning utgår av medel, anvisade å ordinarie eller
extia stat, avlöningen för befattningen skall minskas, så att densamma jämte
stipendiet ej överstiger 6,500 kronor för år räknat.

Dessa bestämmelser torde böra undergå jämkning i flora hänseenden.

.Den ratt att prova tjänsteförening för de ordinarie universitetstjänstemännens
del, som tor närvarande tillkommer universitetskanslern, torde enligt
kommitténs mening höra utsträckas att gälla även frågor om förening av
docent,sbpendiuin med befattning av allmän eller enskild natur

Vidare bör den höjning av docentstipendiernas belopp med 20 proc. som
enligt kommitténs förslag skulle äga rum, föranleda eu motsvarande höjning
av den stadgade maximigränsen till 7,800 kronor. fc

I händelse det belopp, som en docent skulle äga att uppbära, överskrider ■
namnda summa, bor liksom för närvarande är fallet eu reduktion äga rum.
Denna beror enligt, de gällande bestämmelserna ej docentstipendiet utan
med för nedsättning i avlöningen från ifrågavarande befattning. I samband
med att föreskrifterna utsträckas till att gälla även andra befattningar än
em, som äro uppförda på respektive högskolors stater, bör reduktionen
framdeles aga rum på docentstipendiets belopp, eu anordning, som också
av principiella skäl synes vara att föredraga.

Den ifrågasätta maximigränsen torde icke, såsom för närvarande är fallet
hora göras absolut, utan ett överskridande av densamma bör medgivas
därest vid reduktionen docentstipendiet skulle nedgå under 3,000 kronor’
bkulle tjänstebefattningen beräknas till den grad taga vederbörandes tid i
anspråk, att han ej ansåges kunna lämna en arbetsprestation för stipendiet
minst motsvarande detta belopp, torde nämligen tjänsteförening i regel ei
hora medgivas. Kanslern synes dock även i dylikt fall böra äga befogenhet
att, därest sadant av särskilda förhållanden må vara påkallat, medgiva föreningen
mot den ytterligare nedsättning i stipendiets belopp, som kan synas
skalig, varvid ock bör komma under övervägande, huruvida lindring bör
medgivas i den docenten åliggande undervisningsskyldigheten.
i -i an®lutning tji1 vad som anförts, får kommittén hemställa, att i de särskilda
bestämmelserna till de ifrågavarande högskolornas stater må intagas
den föreskrift, att med innehav av docentstipendium ej må förenas avlönad
befattning av allmän eller enskild natur, så framt ej kanslern för rikets
universitet, efter prövning att ifrågavarande befattning ej må anses inverka
hinderlig! pa docentens vetenskapliga forskningsarbete, finner sådan förening
flis vidare kunna få äga rum. Vidare torde böra stadgas, att stipendiet
skati, i den man den beräknade avlöningen vid befattningen jämte stipendiet,
dyrtidstillägg och annan dylik förmån oberäknat, överstiger 7 800
kronor, nedsättas, dock ej till lägre belopp än 3,000 kronor, allt för år
raknat dar ej kanslern i särskilt fall finner skäl förordna om ytterligare
nedsättning. 1 händelse dylika bestämmelser utfärdas, torde de för närva -

334

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

rande för vissa fall meddelade förbuden mot förening av docentstipendium
med arvode bliva överflödiga.

Häremot hava från universitetet i Lund åtskilliga invändningar gjorts.
Teologiska fakulteten därstädes framhåller, att, då det ej bör förutsättas,
att stipendierad docent hela tiden skall vara ogift, restriktionerna mot en
sådan docents möjlighet till extra inkomster synas vara för snäva. _

Filosofiska fakulteten i Lund, som säger sig ej kunna instämma i forslaget
angående prövning av frågor om förening av docentstipendium med
befattning av allmän eller enskild natur, yttrar i saken.

Då kommittén sålunda föreslår en summa av 1,800 kronor per år (7,800
kronor — 6,0U0 kronor) såsom lämplig norm för den extra inkomst docent
bör tillåtas åtnjuta — varvid den visserligen icke vill utesluta möjligheten
r större liberalitet i särskilda fall - synes den allt för lågt uppskatta de
ekonomiska behov, som föreligga för de i flertalet fall gitta och ofta av
studieskulder betungade docenterna. Men vidare torde med skal kunna
ifrågasättas, huruvida själva utgångspunkten för den av kommittén föreslagna
anordningen är riktig. Avgörande i fråga om den grad, i vilken eu
extra svsselsättmng inkräktar på docentens vetenskapliga verksamhet, ar icke
det intjänade beloppets storlek utan det extra arbetets omfattning och art,
det förra är en ganska osäker mätare pa det senare. \ idare torde restrik
tionerna böra sättas i förhållande icke till enstaka år av den treårsperiod,
för vilken docentstipendium bortgives, utan till hela denna period, bluth
gen kan emellertid mot hela förslaget tfll nya föreskrifter i förevarande
ämne göras den anmärkningen, att sådana efter ändringen den 19 dece
1919 av punkten 9 i särskilda föreskrifter till staten för universitetet i Lund
synas skäligen överflödiga. I mom. i) av sagda punkt heter det: »Docent

må ej erhålla, ej heller behålla docentstipendium, om han pa grund av befattning
eller uppdrag, som av honom mnehaves, eller av annan verksamhet
ä/i avsevärd grad förhindrad att utöva sådan lärår- eller forskarverksamhet
vars stödjande avses med docentstipendium; ahggande det vederbörande
fakultet eller sektion att, därest för docentstipendiat sadant hinder
uppkommer, härom hos kanslern ofördröjligen gorå anmälan samt jamva
yttra sig i ämnet. På särskild prövning av kanslern kan bero, huruvida
docent må öga att jämte annat stipendium, som av honom mnehaves erhålla
eller behålla docentstipendium.» Den kontroll vilken genom detta
stadgande är möjliggjord, torde till fullo motsvara behovet. Att binda den
vid ^mekaniska regler av den art, kommittén ifragasatter, kan icke vara
ändamålsenligt.»

Från Uppsala universitets sida har någon gensaga mot kommitténs förslag

i nu berörda hänseenden ej framkommit. _

Jämväl i ovauberörda till Kungl. Maj it från docentföreningarna i Uppsala
och Lund ingivna särskilda framställningar har det föreliggande amnet
berörts

I sin skrivelse den 8 november 1922 erinrar docentföreningen i Lund om
filosofiska fakultetens därstädes nyssberörda yttrande i ämnet samt anför:

Kommitténs förslag skulle ofta bli till sina verkningar illusoriskt och
därigenom också orättvist. Docent skulle ej få åtaga sig mer an ett racket

Kungl. Majds proposition Nr 115. 335

begränsat antal lektioner vid enskild läroanstalt, men ingen kunde hindra
honom att ge så många privata lektioner som helst utanför skolan Ej heller
skulle någon förmena en teologie docent att genom predikoverksamhet eu
.luns docent att genom tillfälliga juridiska uppdrag, en medicine docent att
genom privat praktik förbättra sin ekonomi, och en docent, som utövar recensentyerksamhet
skulle genom att taga betalning för varje särskild artikel
1 stallet för att uppbära årslön kunna undgå alla verkningar av det föreslagna

synnerligen vansklig, men kunde möjligen försvaras, om kommittén både
hatt några 1 ogonen lallande missbruk att hänvisa till. Några sådana skäl
åberopar den emellertid ej.

Enahanda synpunkter framföras av docentföreningen i Uppsala i dess
skrivelse den 11 november 1922.

I sm senare skrivelse den 15 december 1923 säger sig docentföreningen
i Lund ej hava något att erinra mot förslaget om kanslerns prövningsrätt
1 fråga om förening av docentstipendium med annan befattning av allmän
eller enskild art. Däremot uttalar sig föreningen mot de av kommittén i
ovngt föreslagna restriktionerna under anförande av i huvudsak samma
skal, som förut förebragts.

För egen del har jag ej kunnat undgå finna, att kommittén kan hava
visst fog för sitt förslag. Redan nu förefinnes emellertid en viss kontroll
i förevarande avseende, i det att på de akademiska myndigheterna ankommer
att pröva, 1 vad mån innehavandet av annan befattning eller uppdrag
eller verksamhet kan anses inverka hinderligt på docenttjänstgöringen och
det syfte, som med docentstipendium avses. Enligt min mening bör härutinnan
ligga en fullgod garanti mot en opåkallad förening av ■docentstipendium
med andra avlönade befattningar, och jag anser det icke vara ur
vägen att med styrka framhålla vikten av att denna kontroll varder effektivt
fullföljd. Skulle det visa sig, att eu dylik kontroll ej motsvarade vad
man därmed vill vinna, torde det böra tagas i övervägande, i vad mån
bestämmelser av den art, kommittén föreslagit, böra utfärdas. Jag anser
det därför tillsvidare icke vara lämpligt att ifrågasätta några skärpta bestämmelser
i detta hänseende.

I sitt betänkande har löneregleringskommittén jämväl berört de särskilda
kursavgifter, som nu utgå till vissa professorer. Härom yttrar kommittén:

För universiteten och karolinska institutet kommer jämväl i betraktandi
den särskilda rätt till ersättning, som är professorerna tillförsäkrad i 104 S
UIUyersitetsstatuterna och i 86 § 2. av karolinska institutets stadgar
1 rofessor ar nämligen enligt dessa bestämmelser pliktig att utöver de obliga
toriska offentliga föreläsningarna — i regel fyra timmar i veckan — med
dela undervisning 1 sitt läroämne (s. k. enskilda kurser), då sådant för ett
ändamålsenligt anordnande av den akademiska undervisningen finnes erfor.
derhgt. kor denna undervisning är professor berättigad att uppbära särskild
ersättning (s. k. kursavgifter). Motsvarande gäller även för laboratorer och

Kursavgifter
och examensavgifter.

336 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

med dem likställda befattningshavare. Då med hänsyn till det sätt på vilket
den akademiska undervisningen för närvarande bedrives, dessa kurser ej
lära kunna undvaras, saknar kommittén, som allenast har att yttra sig om
rent lönetekniska spörsmål, nu anledning att närmare gå in på denna fråga.
Kommittén utgår således ifrån, att kursavgifterna tillsvidare böra bibehållas.

Jag har intet att invända mot vad kommittén härutinnan uttalat.

I fråga om examensavgifterna anför kommittén:

Vid universiteten hava examinatorerna hittills ägt att åtminstone till eu
del uppbära de avgifter, som examinander enligt särskilda bestämmelser
hava att erlägga (s. k. examensavgifter). Vad som sålunda tillfallit examinatorerna
har i allmänhet uppgått till mycket obetydliga belopp. Karolinska
institutets professorer hava däremot ej åtnjutit dylik förmån. Då kommittén
anser önskvärt, att samtliga sportler må bortfalla, har förbehåll ej gjorts
om examinatorers rätt att framdeles uppbära andel i examensavgifter, varav
följden blir, att denna rätt kommer att bortfalla.

Förslaget om borttagande av examinatorernas rätt till del i examensavgifter
anser jag mig böra biträda. Däremot vill jag framhålla vikten av att
dessa avgifter i sin helhet komma vederbörande fakultets och lärarkollegiums
kassa till godo i och för bestridande av dels nödvändiga expensutgifter, dels
ock kostnader för andra av fakultetens verksamhet föranledda behov, för
vilka anslag av statsmedel ej äro anvisade.

Jag föreslår alltså följande

Villkor och bestämmelser beträffande avlöningsförhållandena för professorer
m. fl. vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

1. Befattningshavare äger, där ej i avseende å professur, vars avlöning
bestrides helt eller delvis av donationsmedel, annat är av donator bestämt
eller beträffande den genom riksrådet Skyttes donation vid Uppsala universitet
upprättade professuren i vältalighet och statskunskap annat är mellan
patronus för den Skytteanska stiftelsen och professurens innehavare överenskommet,
åtnjuta i vederbörande stat upptagna avlöningsförmåner enligt
de föreskrifter och under de villkor, varom här nedan namnes.

Utbetalning av avlöning sker månadsvis, lön i förskott samt tjänstgöringspenningar
och arvode i efterskott.

I fråga om skyldighet för befattningshavare att avgå från tjänsten samt
i fråga om rätt till pension gäller vad därom särskilt är stadgat.

2. Tjänstgöringspenningar eller arvode må ej uppbäras av befattningshavare
under honom beviljad tjänstledighet utan skola för denna tid utgå
till den, som uppehåller befattningen, där ej vad arvode beträffar annor-,
lunda varder av Kungl. Maj:t bestämt.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115. 337

Befattningshavare, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning
ager uppbära hela lönen, men den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande av särskilda uppdrag
eller 1 behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver
sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Vid partiell tjänstledighet må kanslern bestämma, om och i vad mån avdrag
å avlöningen för sådan tid må äga rum.

3. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall
må han för den tid icke åtnjuta avlöning.

Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte
skall den del av hans avlöning, som icke av kanslern prövas böra användas
till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej kanslern
finner skäligt låta honom uppbära något därav.

4. Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall skall lönen utgå till månadens slut; skolande boställsförmån
där sådan förekommer, avträdas å den fardag, som infaller näst efter tre
månader från det avskedstagandet, entledigandet eller dödsfallet ägt rum.

5. I vederbörande stater medgivet ålderstillägg får ej tillträdas förr än
vid ingången av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänstetiden
blivit uppnådd.

I övrigt gäller såsom villkor för erhållande av ålderstillägg:

a) att befattningshavaren under minst fyra femtedelar av&den tjänstetid
som erfordras för vinnande av nämnda förmån, skall hava bestritt sin egen
eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid
han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av honom åliggande
militär tjänstgöring;

b) att uppskov med erhållande av ålderstillägg icke prövats böra äga rum
med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid befattningshavaren
tillhört den lägre avlöningsgraden; dock att härvid viss i
tjänsten begången förseelse, för vilken befattningshavaren särskilt bestraffats
icke 1 och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas,’

endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess
helhet; samt

c) att befattningshavaren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från
tjänsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

338

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas
utan att befattningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under namnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed. _ .

Har befattningshavare, med tillämpning av föreskriften i punkten b),
först efter viss tids uppskov kommit i åtnjutande av ålderstillägg, må
vederbörande myndighet, på vars avgörande frågan om ålderstillägg ankommer,
sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda
därtill, kunna förordna, att han för erhållande av ytterligare ålderstillägg dar
sådant förekommer, skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den
tid, uppskovet varat.

6 a) Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till
ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende a
tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hånskratt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid
utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik

anställning. , . . , , , ,

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

b) För samma ändamål, som avses i mom. a), må befattningshavare, efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas
jämväl den tid utöver tre år, under vilken han utom statens tjänst utfört
sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende a sm art
och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart
med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befatf Vid

sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

c) Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegra
må i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans rätt till ålderstillägg
vid den nya tjänsten kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre
år under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio aren
före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,
som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot vara
jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.
Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring
av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

d) För det ändamål, som i mom. c) avses, och under iakttagande i tiiilämpliga
delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter provning i
varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder
denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfatt -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 339

ning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det
han har att i den erhållna tjänsten utföra.

e) Om befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser
skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i förmånligare ställning,
därest han befordrats till befattningen senare än som skett, må befattningshavaren
tillgodoföras det eller de ålderstillägg vid befattningen, som
erfordras, för att nämnda förhållande må utjämnas.

7. Med någon av nu ifrågavarande ordinarie befattningar — med undantag
dock för befattningarna som musikdirektör och gymnastiklärare vid Uppsala
universitet samt som kapellmästare och lärare i gymnastik och fäktkonst vid
Lunds universitet — må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat; dock må professorsbefattning inom medicinsk fakultet eller vid
karolinska institutet vara förenad med annan tjänst av nämnd beskaffenhet,
när dylik förening är i vederbörande av Kungl. Maj:t fastställda stadgar föreskriven
eller medgiven eller Kungl. Maj:t i särskilda fall annars finner skäl
därtill giva lov. Befattning som musikdirektör, kapellmästare eller gymnastiklärare
må kunna förenas med befattning av ifrågavarande slag, därest
tillstånd härtill meddelas i den ordning, som här nedan stadgas.

Med någon av nu ifrågavarande ordinarie befattningar må ej heller förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är försett med Kungl. Majits oktroj eller blivit registrerat
som aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej kanslern
på därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
vederbörande högskola, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas.

8. Befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändring i vederbörande universitets eller institutions organisation eller verksamhet
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
vara pliktig att, med bibehållande av den tjänsteställning och den avlöning
han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter sköta de med
befattningen förenade göromål.

9. Vid sjukdomsförfall ävensom eljest, när sådant påfordras, skall befattningshavare
av lägre grad vara skyldig att mottaga förordnande till högre
befattning vid vederbörande högskola.

10. Överbibliotekarie må äga åtnjuta en och en halv månads semester
årligen, när, utan kostnad för det allmänna, sådant av vederbörande rektor
prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång.

340

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

11 a) Till vikarierande akademiska lärare skall vid förordnande att med
full tjänstgöringsskyldighet uppehålla ordinarie professors- eller extra ordinarie
professorsbefattning vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid
karolinska institutet arvode utgå med 7,000,kronor för år, dock att vikarie,
som under minst fem års tid innehaft anställning som docent vid något av
rikets universitet eller vid karolinska institutet och som redan förut under
sammanlagt minst ett års tid med full tjänstgöringsskyldighet uppehållit
ordinarie professors- eller extra ordinarie professorsbefattning vid någon av
nämnda läroanstalter, må kunna av kanslern tillerkännas arvode efter 7,600
kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst ett ar, och
8 200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat sammanlagt minst tre år.

’ m vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla befattning
som ordinarie laborator, prosektor, observator eller föreståndare för
entomologiska avdelningen av Lunds universitets zoologiska institution skall

till vikarien arvode utgå med 6,500 kronor för år.

c) Har vikarien under föregående tid, som nu är sagd, uppehållit sådan
befattning som ovan i denna paragraf omförmäles, men har han därvid
icke under hela denna tid haft full tjänstgöring, ankomme på kanslern att
bestämma, med vilket belopp vikariatsarvodet må utgå till ovannämnda for

olika fall angivna belopp. .

Där särskilda förhållanden det påkalla, vare Kungl. Mapt obetaget förordna
att vikariatsarvode må utgå efter andra grunder än nu är sagt.

d) Vikariatsarvode vid befattning, varom i denna paragraf formales, utgår

i första hand av de med befattningen förenade tjänstgöringspenmngarna, i
den mån de äro härför tillgängliga, och därefter av den med befattningen
förenade lönen, likaledes i den mån densamma är härfor tillgänglig Härutöver
erforderlig fyllnad i vikariatsarvode till stadgat belopp skall utgå först
av docentstipendium, om vikarien innehar sådant, och därnäst av vederbörande
förslagsanslag till vikariatsersättnmgar. Den del av docentstipendium,
som ej erfordras till vikariatsarvodets fyllande, skall tillföras vederbörande
docentstipendiefond. , ... . ,

e) Kun o-l Maj:t må äga utfärda de närmare föreskrifter, vilka i avseende

å tillämpningen av vad i denna paragraf sagts kunna befinnas erforderliga.

12 a) Docentstipendium må enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade
bestämmelser av kanslern tilldelas docent under en sammanlagd tid av sex
år för vane innehavare. Där i särskilda undantagsfall förhallandena sådant
påkalla, må Kungl. Majrt medgiva, att tiden för stipendiums åtnjutande av
samme innehavare må utsträckas utöver nyssnämnda sex ar med ytterligare

ett- år.

b) Medel som vid universiteten samt karolinska institutet besparats i anslagen
till docentstipendier, må enligt av Kungl. Maj:t angivna grunder fou -

kungl. Maj-.ts proposition AV 34)

»leras och disponeras av kanslern, likaledes enligt av Kungl. Maj:t utfärdade
närmare föreskrifter.

c) Docent, som utan att vara innehavare av docentstipendium förordnas
att a fakultets, sektions eller lärarkollegiums vägnar opponera å disputationsavhandling,
må äga att efter kanslerns bestämmande åtnjuta ersättning med
lägst 200, högst 300 kronor, skolande denna ersättning bestridas av medel
ur vederbörande docentstipendiefond.

•lag övergår härefter till de särskilda avlöningsbestämmelser, som kunna
befinnas erforderliga i avseende å de befattningshavare, för vilka det civila
avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Dessförinnan vill jag emellertid beröra eu för universitetsförvaltningen
mera betydelsefull fråga.

Såsom jag i det föregående erinrat, har löneregleringskommittén förutsatt,
att för all annan ordinarie personal än lärarpersonalen vid universiteten den
normala dagliga arbetstiden varder utsträckt till 7 timmar, detta i anslutning
till vad som skett beträffande de förvaltningsgrenar, som redan inordnats
under det civila lönesystemet. Denna förutsättning beträffande en utsträckt
tjänstetid har från de akademiska myndigheternas sida mötts med
åtskilliga betänkligheter.

Vad först beträffar personalen vid universitetsbiblioteken yttrar löneregleringskommittén
:

Kungl. bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening bär
hemställt, att bibliotekstjänstemännen vid universitetsbiblioteken måtte bibehållas
vid den hittillsvarande arbetstiden, som för de ordinarie tjänstemännen
utgör sex timmar. I samband härmed yrkar föreningen, att arbetstiden
för motsvarande befattningshavare vid kungl. biblioteket måtte nedsättas
från sju timmar dagligen, som torde bliva bestämt i samband med övergången
till det nya avlöningssystemet, till sex timmar. Som huvudsakligt
skål för den nuvarande arbetstidens bibehållande har anförts, att eu sju
timmars arbetstid skulle lägga hinder i vägen för det arbete på vetenskaplig
fortbildning, som jämväl för bibliotekstjänstemännen vore önskvärt.

Kommittén bär ej funnit tillräckligt vägande skäl vara anförda för ett
bifall till denna framställning. Då ifrågavarande befattningshavares tjänstgöring
i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig
forskning, synes vid en utsträckning av arbetstiden med en timme dagligen
ett inkräktande på dessa studiemöjligheter icke vara att befara. Beredes
åt bibliotekstjänstemännen lindring i den eljest'' inom förvaltningen vedertagna
arbetstiden, torde de krav på åtnjutande av motsvarande förmån, som
säkerligen i sådant fall vore att förvänta från andra befattningshavare’i liknande
ställning, näppeligen låta sig avvisas.

Överbibliotekarien vid Uppsala universitet avstyrker bestämt den föreslagna
utsträckningen av tjänstetiden för de ordinarie befattningshavarna
med vetenskaplig utbildning. I detta hänseende anför överbibliotekarien
följande.

Bestämmelser
beträffande de
under det
civila avlöningsreglementet
fallan
de befattningshavare.

Arbetstidens

utsträckning.

342 Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Jag vill från början säga ifrån, att jag för min del hyser de allvarligaste
betänkligheter mot eu dylik åtgärd, såsom ägnad att i hög grad försvåra,
kanske rent av omöjliggöra det arbete på vetenskaplig fortbildning, vilket
för varje tjänsteman vid ett vetenskapligt bibliotek måste framstå som en
oeftergivlig plikt. Och jag tror mig bestämt kunna påstå, att dessa mina
betänkligheter delas av hela den svenska biblioteksmannakåren, icke minst
av dem, som redan haft tillfälle att i någon män erfara vad cn sju timmars
daglig tjänstgöring innebär. Redan i den framställning, som av kungl.
bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening gjorts till löneregleringskommittén,
har denna fråga varit föremål för utredning och föranlett
erinringar, till vilka jag obetingat vill uttala min anslutning. Efter att
ha karakteriserat de rena rutintjänsterna av den art, som utmärker flertalet
befattningar vid kommunikationsverken och även ett avsevärt antal tjänster
i centralförvaltningen, framhåller föreningen sålunda, att utöver den tjänsterutin,
som givetvis fordras jämväl av biblioteksmannen, för hans^ del tillkommer
ytterligare ett krav av största betydelse, i det att »det måste givetvis
anses åligga en biblioteksman att oavlåtligt sörja för sin fortbildning, ej blott
fackligt sett under ständig kontakt med den in- och utländska litteraturen,
utan därjämte allmänt intellektuellt och vetenskapligt. Den, som inträder i
de vetenskapliga statsbibliotekens tjänst, har ju i regeln genom sin höga
akademiska examen (understundom supplerad med doktorsgrad) redan lågt
sin första vetenskapliga skolning bakom sig, och den ständiga beröring med
och initiering i vetenskaplig litteratur, handskriftsmaterial och liknande, som
det dagliga tjänstearbetet medför, maste för honom utgöra en. eggelse till
studier och forskning. Biblioteksmannens förhållande till de i hans vård
ställda samlingarna måste avgjort bliva av betydligt djupare och mera personlig
art, än det som råder mellan en kommunikations- eller förvaltningstjänstemän
och hans löpande ärenden. Och då även »vetenskapliga förutsättningar
för bibliotekstjänst» av universitetsstatuterna upptagas såsom en
av befordringsgrunderna vid tillsättande av bibliotekariebefattningar vid
universitetsbiblioteken, är det helt naturligt, att det som eu allmän regel i
vårt land gällt och gäller, att en tjänsteman vid de vetenskapliga statsbiblioteken
bör vara vetenskapsman. Och det må klart och tydligt sägas ifrån

— så mycket mer eftertryckligt, som en motsatt uppfattning understundom
kommer till synes även på håll, där man kunde förvänta annat — att det
just för tjänstearbetet i ett vetenskapligt bibliotek är absolut nödvändigt, att
institutionen förfogar över en stab av tjänstemän, som genom djupgående
studier och forskningsintressen stå i intim kontakt med skilda grenar av
vetenskapen. En biblioteksmans ärabetsmannagärning blir icke vad den kan
och bör bliva utan de fördjupade insikter och den vetenskapliga blick, som
endast eget forsknings- och studiearbete kan skänka. Den kräves, denna
levande kontakt med vetenskapen, i expeditionstjänsten för det biträde och
den vägledning, som besökande forskare påfordra, den är vidare oumbärlig
för besvarandet av de vetenskapliga förfrågningar, som ingå från in- och
utlandet, för bemästrandet av nyanskaffningens svåra. problem, för katalogiseringsuppgifter
av skilda slag, ej minst å handskriftsavdelningen, för
varje form av samlingarnas utnyttjande och tillgodogörande för det allmänna

— kort sagt för de flesta grenar av den mångsidiga verksamheten vid ett
stort vetenskapligt bibliotek.

Efter att vidare något ha erinrat om de betydelsefulla direkta insatser,
som från biblioteksmänuens sida gjorts i svensk vetenskap och odling genom

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115.

843

tiderna och om de synnerligen vackra traditioner, Korn därför i detta avseende
finnas inom facket, framhåller föreningen, »att det säkerligen icke
vore välbetänkt att genom en utsträckt tjänstgöring alltför mycket kringskära
den nuvarande generationens veterligt mycket varma och livliga önskan att,
i vad på den ankommer, söka efter förmåga uppehålla och fullfölja dessa
traditioner». Och föreningen tillägger följande tänkvärda erinran: »det. torde
ligga i öppen dag, att vad som ur administrativ och förvaltningsteknisk synpunkt
kvantitativt möjligen kan vara att vinna, det kan på intet vis uppväga
den sänkning av biblioteksmännens fackliga standard, som givetvis
måste inträda, och den menliga inverkan på tjänstearbetet, som därav måste
bliva en följd, för den händelse deras vetenskapliga verksamhet alltför starkt
inskränkes eller rent av omöjliggöres». Efter att ha framhållit, att någon
reglering eller utsträckning av de akademiska lärarnas dagliga arbetstid ju
ej torde kunna ifrågakomma och att biblioteksmannen genom sina vetenskapliga
uppgifter och intressen i vissa avseenden står närmare universitetslärarnas
grupp än de rena förvaltningstjänstemännens, låter föreningen sin
framställning utmynna i ett yrkande, att ett undantag från villkoret om utsträckt
tjänstetid må göras »för eu grupp av tjänstemän, om vilka man ju
ändock med säkerhet vet, att deras arbetsdag som regel, utöver den föreskrivna
tjänstetiden, omfattar icke blott en, utan flera, ofta nog många timmars
arbete, som i varje fall —- direkt eller indirekt — kommer det allmänna
till godo».

Jag känner mig förvissad om att kommittén ej skulle ha undgått att låta
sig övertygas av denna tungt vägande argumentering, såvida den icke varit
fången i en fullständig vanföreställning angående arten av det arbete, som
f. n. bedrives vid universitetsbiblioteken. »Då ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöring», invänder nämligen kommittén, »i icke obetydlig utsträckning
torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig forskning, synes vid en
utsträckning av arbetstiden med en timme dagligen ett inkräktande på dessa
studiemöjligheter icke vara att befara». Ehuru jag icke kan tänka mig, att
kommittén grundar detta uttalande på den föreställningen, att tjänstetiden
skulle av tjänstemännen nyttjas till enskild forskningsverksamhet eller att
av dem författade arbeten skulle till större eller mindre del vara tillkomna
såsom en frukt av deras tjänstearbete — ett antagande, som jag skulle tillbakavisa
såsom fullständigt oberättigat — måste jag ändock beteckna detta
uttalande såsom vittnande om en påfallande obekantskap med de villkor,
varunder tjänstearbetet åtminstone vid Uppsala universitetsbibliotek bedrives,
och jag kan icke återhålla ett påpekande av att det dock bort vara en enkel
sak för kommittén att införskaffa upplysningar om verkliga sakförhållandet.
Det förhåller sig nämligen icke alls så, att biblioteket äger möjlighet att på
sitt arbetsprogram upptaga uppgifter, som skulle sätta personalen — i gemen
eller till nämnvärd del — i tillfälle att bedriva någon art av biblioteksvetenskaplig
forskning. Disproportionen mellan tillgängliga arbetskrafter och
föreliggande arbeten av rent löpande natur är beklagligtvis alltför stor för
att kunna medge något dylikt: icke ens å handskriftsavdelningen, där ju
dylika forskningar annars skulle ligga särskilt nära till hands och jämväl
mer än annorstädes vara behövliga, gives något tillfälle till mer djupgående
undersökningar. Och mot kommitténs förmodan, att »ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöring i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt
biblioteksvetenskaplig forskning» ställer jag min erfarenhet från en 30-årig
tjänstgöring vid härvarande universitetsbibliotek och vitsordar, att det varit

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

att betrakta som en ren undantagsåtgärd, om någon tjänsteman kunnat detacheras
till ett arbete, som förtjänat att kallas biblioteksvetenskaplig forskning.
Det är således en villfarelse att tro, att tjänstearbetet, sådant det för
närvarande bedrives och måste bedrivas, vare sig enbart eller i mera väsentlig
mån kan skänka biblioteksmannen den möjlighet till vetenskaplig fortbildning,
som erfordras för att göra honom till en dugande fackman. Att
då försvåra hans egna möjligheter härutinnan synes mig vara högeligen betänkligt:
den sjunde timmen skulle icke blott innebära en utökning av hans
arbetskvantum i den rena tjänsten — säkerligen mera kännbar för tjänstemannen
än värdefull för arbetet — utan därigenom skulle han också berövas
én avsevärd del av den knappa tid, som står honom till buds för egna
forskningar av den art, att de nödvändigtvis äro knutna till bibliotekets samlingar,
alltså rörande handskrifter, kartor, rariteter och andra dyrbarare verk,
småtryck o. s. v., kort sagt allt, som endast får begagnas inom bibliotekéts
lokaler.

Jag vill också framhålla, att jag anser, att en omläggning av tjänstearbetet
på så sätt, att vetenskapliga uppgifter, som hittills varit hänskjutna till det
enskilda initiativet, upptoges till behandling, skulle stöta på hart när oöverstigliga
svårigheter. Tv detta måste ju i så fall ske i den utsträckning, att
tjänstepersonalen i sin helhet Unge tillfälle att i tur och ordning lägga hand
därvid. Bortsett från svårigheten för biblioteksledningen att ordna dessa
arbeten så, att full rättvisa gjordes åt alla tjänstemän och att vederbörlig
hänsyn toges till deras kvalifikationer för olika uppgifter, skulle härför givetvis
erfordras betydligt ökade arbetskrafter. Tv det tillskott i arbetskvantum,
som skulle stå att vinna genom den sjunde timmen, vore absolut icke tillfyllest
för att medge en sådan omläggning.

Skulle det emellertid befinnas nödvändigt, att regeln om tjänstetidens utökning
utsträckes även till universitetsbiblioteket — trots att den där enligt
min övertygelse skulle göra mer skada än gagn — så måste eu sådan omläggning
försökas. Men i så fall vill jag redan nu ha utsagt, att detta med
nödvändighet kommer att draga med sig krav på en avsevärd utökning av
arbetskrafterna.

Då emellertid kommitténs avvisande hållning, som jag visat, i huvudsak
grundar sig på obekantskap med arbetsförhållandena, vågar jag förutsätta,
att de betänkligheter jag här framfört måtte vinna vederbörligt beaktande.
Ty kommitténs andra invändning, att en lindring för bibliotekstjänstemännens
del kan befaras medföra framställningar från andra befattningshavare,
vilka näppeligen skulle låta sig avvisas, kan jag verkligen icke godtaga som
motskäl. Jag har tillräcklig tilltro till myndigheternas förmåga att bedöma
varje särskilt fall för att finna det orimligt, att en välgrundad framställning
skulle behöva avvisas endast därför, att ett bifall därtill kunde tänkas framkalla
andra, kanske mindre välgrundade framställningar.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala understryker de synnerligen
stora svårigheter, som en förlängning av tjänstetiden skulle bereda biblioteket
och dess vetenskapligt utbildade personal.

Överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund uttalar sig likaledes
för ett bibehållande av nuvarande bestämmelser beträffande tjänstetidens omfattning
för den vetenskapligt utbildade bibliotekspersonalens vidkommande.

hnngl. Mnj.ts proposition Nr 1 IS. 345

Bibliotekarieföreningons yrkande på bibehållande av status quo i fråga om
den dagliga arbetstiden får jag på det kraftigaste understryka, och detta
tramst darior att jag är angelägen om att tjänstetiden städse skall effektivt
utnyttjas. 7 timmars dagligt tjänstoarbetc i den högre bibliotekstjänsten
skulle ovj11korhgen medföra en nedsättning av arbetets intensitet, för så vitt
inte biblioteksmannen samtidigt mer eller mindre uppger det även för tjänsten
så angelägna sysslandet med studier och vetenskapligt eller bibliografiskt
arbete för egen del på den fria tiden. Enstaka undantag —• personer med
Ovanlig arbetsförmåga — kunna utan tvivel rå med den långa tjänstetiden
och äga krafter kvar för eget arbete, men genomsnittstjänstemannen gör det
inte, och »undantagen» bli i regel överansträngda och hypernervösa, något
som ingalunda är förmånligt för biblioteksarbetet, vilket som ett första villkor
kräver lugn. Jag kan härvidlag åberopa erfarenheten från svenska akademiens
ordboksredaktion, där det blev nödvändigt, för att kunna hålla staben
ysiskt och intellektuellt »i form», att successivt nedsätta normalarbetstiden
™ -Jr 7 tunmar’ från 7 tiH 6 °ch till och med från 6 till 5 timmar
Mot bibhotekstjanstemannaföreningens hemställan om bibehållande av den
nuvarande arbetstiden invänder kommittén: »Då ifrågavarande befattningshavares
tjänstgöring i ej obetydlig utsträckning torde ägnas just åt biblioteksvetenskaplig
forskning, synes vid en utsträckning av arbetstiden med en
timme dagligen ett inkräktande på dessa studiemöjligheter icke vara att
befara».

1 Pre.m^ssens huvsamma påstående nödgas jag invända, att härvarande
bi bhotekstjänstemäns tjänstgöring icke alls ägnas åt »biblioteksvetenskaplig
forskning». Vad som 1 den vägen idkats här har utförts på egen tid; naturligtvis
bortser jag härvid från de s. k. rechercher som i åtskilliga fall fordras
för katalogisering, framförallt på handskriftsavdelningen, eller för besvarandet
av inkommande förfrågningar och dylikt. Härtill kommer emellertid en
ur vändning: det är visst inte blott eller kanske ens företrädesvis för
»biblioteksvetenskaplig forskning» som bibliotekstjänstemannen behöver eu
större fritid, utan frågan är om forskning och studier inom vilket vetenskapsområde
som helst, inom det eller de områden, som vederbörande har
fallenhet och håg för.

. ..^ en e^er annan av tjänstemännen på lediga stunder ägnar sig just åt
biblioteksvetenskaplig forskning är högst önskligt, men det vore i hög grad
otjänligt om alla ensidigt gjorde det. En var bör fastmer ögna sig åt den
eLer de studie- eller forskningsgrenar, som hans håg står åt; därmed gör
han i själva verket biblioteket den största tjänsten. Ju fler skilda vetenskapsområden
biblioteksstaben behärskar ju ''bättre. För bibliotekets del
ommer det icke så mycket an på att forskningsarbetet resulterar i trvckta
vetenskapliga avhandlingar, hur lovvärt detta än i och för sig är; det som
di av vikt är, att vederbörande håller sig i kontakt med sin vetenskaps utveckhng,
har känning med den nya litteraturen och den omvärdering av
aen |a“la- som ofta en ny riktning medför; detta är av betydelse ej ''blott
01 föi beredandet av inköpen utan även för den revidering av böckernas
uppställmngsordning, som ständigt pågår och som kräver nödig anpassningetter
respektive vetenskapers utveckling. Även måste jag kraftigt betona
den störa vikten av att biblioteksmannen fördjupar och utökar sina språkkunskaper
fördjupar de numera ofta väl bristfälliga insikterna i huvudspråken
och lägger till kännedomen om ett eller annat av de många andra
språk, som, ej minst på grund av tidens nationalism, göra allt starkare krav

346

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

på att vinna gehör i vetenskapens värld: italienska, spanska, portugisiska,
ryska, polska, tjeckiska, finska, estniska, iriska o. s. v.

Slutligen måste man besinna, att universitetsbibliotekets vetenskapligt utbildade
personal, enär inga andra vederbörligen skolade krafter stå till buds,
svårligen kan eller bör helt underlåta att ställa sina tjänster till förfogande
på andra håll för arbeten, som kräva just den vetenskapliga bibliotekstjänstens
skolning. Liksom universitetsläraren fyller en viktig mission genom att vid
sidan av sitt åliggande verka som kunskapsspridare genom föreläsningar
ute bland folket, så har också den vetenskapligt skolade biblioteksmannen
för det allmänna nyttiga uppgifter att fullfölja, som han just är särskilt
skickad för.

Beträffande den dagliga arbetstiden för tjänstemännen vid universitetens
förvaltning föreslår drätselnämnden vid Uppsala universitet, att det må överlämnas
åt kanslern att meddela närmare bestämmelser härutinnan. Drätselnämnden
yttrar:

I detta avseende är att erinra hurusom med hänsyn till tjänstgöringens
art och beskaffenhet en tjänstgöring till visst timantal ej låter sig genomföras
för universitetets skogsförvaltare och dennes biträde, akademifogden
eller universitetets ombudsman, vilka alla i stor utsträckning äro upptagna
av resor i och för förrättningar å akademihemman, universitetets skogar

samt för rättegångar m. m. .

Beträffande universitetet är dessutom att märka, att detsamma i och genom
sin egenskap av vetenskaplig ''institution icke kan jämställas med ett vanligt
ämbetsverk. Sålunda pågår det administrativa arbetet vid universitetet icke
med samma likformighet och omfattning hela året om som vid de centrala
ämbetsverken, utan är detsamma genom det akademiska årets uppdelning i
lästerminer och ferier av mycket skiftande intensitet. Att denna omständio-het
återverkar på arbetet för de vid universitetets förvaltning anstallda
tjänstemännen är uppenbart. Under vissa delar av lästerminerna, särskilt
vid dessas början och slut, hopas sålunda arbetet för dessa tjänstemän i en
grad, som torde sakna motsvarighet inom de centrala ämbetsverken. A andra
sidan minskar arbetet tidvis och särskilt under den del av sommarferierna,
då undervisningen helt och hållet ligger nere, i avsevärd mån. Allt detta
o-ör, att det för universitetets administrativa förvaltning måste vara olämpligt,
att i likhet med vad skett vid kommunikationsverken och centrala ämbeteverken
en gång för alla binda tjänstemännen vid en lika lång daglig arbetstid
året om, utan kommer avgjort bättre arbetsresultat att vinnas, om denna
tid mera lämpas efter de vid universitetet rådande säregna förhållandena.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala uttalar sig i samma riktning
som drätselnämnden.

Vid universitetet i Lund påpekar drätselnämnden, att tjänstemännen å
räntekammaren vid olika tider av året och av månaden äro ytterst ojämnt
betungade och därför icke kunna inpassas i en anordning med bestämd daglig
arbetstid året om. De föreskrifter om tjänstgöringstid, som kunna erfordras,
torde få utfärdas av kanslern.

1 samband med fastställande av nu gällande stater för universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund föreskrev Kungl. Maj:t i anslutning till vad riks -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

347

(lagen uttalat, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte vid universitets
biblioteken skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas eller
1ör särskilda fall efter prövning av vederbörande medgivas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar varje söckendag. Motsvarande bestämmelse
är ock intagen i de av kanslern fastställda biblioteksreglementena.

Då den senaste löneregleringen genomfördes för kungl. biblioteket, blev
tjänstgöringstiden för personalen därstädes utsträckt från sex till sju timmar.

Hur livligt jag än behjärtar de synpunkter, som framkommit i frågan från
universitetsbibliotekens sida, finner jag mig icke nu kunna förorda en anordning,
varigenom förhållandena i nu förevarande hänseende skulle komma
att skilja sig mellan kungl. bibliotekets personal å ena sidan och tjänstemännen
vid universitetsbiblioteken å den andra. Jag har i det föregående
tillstyrkt full likställighet i lönehänseende mellan befattningshavarna vid
ifrågavarande institutioner; några skäl att vidtaga skillnad i avseende å
tjänstetidens omfattning synas mig icke föreligga. Jag förutsätter, att föreskrifter
härutinnan varda av kanslern utfärdade.

Vad beträffar den egentliga förvaltningspersonalen vid universiteten, är
det givet, att några generella bestämmelser i nu förevarande hänseende
näppeligen kunna utfärdas. För den vid Uppsala universitets egendomsoch
skogsförvaltning anställda personalen kan enligt sakens natur och på
grund av arten och beskaffenheten av dess tjänstgöring någon preciserad
arbetstid icke stipuleras. \ idkommande övrig förvaltningspersonal må erinras
därom, att, såsom i myndigheternas yttranden framhålles, arbetet är under
olika tider av året synnerligen växlande. Under terminerna, särskilt vid
deras början och slut, hopas arbetet i avsevärd omfattning, så att en daglig
arbetstid av mer än sju timmar i regel kräves av tjänstemännen; under
sommarmånaderna åter är arbetsintensiteten mindre. Det förefaller mig självklart,
att någon allmänt normerande föreskrift i avseende å arbetstidens
omfattning icke kan utfärdas. Den lämpligaste anordningen synes mig vara,
att åt kanslern överlämnas att efter vederbörandes hörande lämna de föreskrifter,
som kunna befinnas erforderliga, varvid jag givetvis förutsätter, att
därvid skälig hänsyn tages till den utsträckning av arbetstiden, som inom
andra förvaltningsgrenar ägt rum vid senast genomförda löneregleringar.

Såsom jag i det föregående erinrat, utgår löneregleringskommittén från Särskilda beatt
samtliga befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet ,8täminelser
skulle inordnas under det civila avlöningsreglementet, vilket skulle medföra, reg?em"ntete
att de avvikande bestämmelser, som för vissa befattningshavare befunnes tlllatnPn''nserforderliga,
borde sammanföras och meddelas i eu särskild författning.

Kommittén har ock framlagt förslag till kungörelse angående tillämpning å
tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet av ifrågavarande avlöningsreglemente.
Alldenstund det av mig uppgjorda och tillstyrkta löneregleringsförslaget
avser en tillämpning av civilförvaltningens lönesystem å

348 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

allenast vissa grupper befattningshavare vid universiteten, bar jag vid prövning
av de från avlöningsreglementet avvikande särbestämmelserna begränsat
mig till de för dessa grupper gällande och erforderliga föreskrifter av förevarande
art.

Jag vill i korthet beröra dessa föreskrifter, därvid begynnande med bestämmelser
rörande förening av tjänster.

Enligt 3 § 2 mom. av det civila avlöningsreglementet skall tillstånd till
tjänsteförening meddelas av Kungl. Maj:t, så vitt angår tjänstemän i 18.e (
28:e) eller högre lönegrad och eljest av vederbörande myndighet. Motsvarande
prövningsrätt ligger för närvarande för universitetens och karolinska institutets
del helt bos kanslern. Med hänsyn till den ställning, kanslern intager
gentemot ifrågavarande högskolor, anser jag lika med kommittén något beho\
av en förändring i nämnda hänseende ej förefinnas.

'' I gällande reglemente för konservatorn för zoologiska museet vid Uppsala
universitet har förbud meddelats honom att utan särskilt tillstånd av institutionens
föreståndare på institutionens lokaler utföra arbete för enskild
räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt arbete.
Ett liknande stadgande finnes även intaget i reglementet för motsvarande
befattningshavare i Lund. En sådan föreskrift anser jag lika med löneregleringskommittén
även framgent vara erforderlig.

Även för trädgårdsmästaren vid universitetet i Uppsala finnes en föreskrift,
som i detta sammanhang må beaktas. Enligt den för honom gällande instruktionen
är det honom förbjudet att »äga egen trädgård eller sköta för
trädgården främmande befattningar». I den mån sistnämnda uttryck avser
»tjänstebefattningar» är redan genom reglementets 3 § 2 mom. sörjt för att dylik
tjänsteförening ej annorledes än efter särskild prövning av kanslern får äga
rum. Någon ytterligare bestämmelse härom är således i detta sammanhang
ej erforderlig. Däremot anser löneregleringskommittén stadgandet i dess
förra del böra bibehållas samt utsträckas att gälla överhuvudtaget drivandet
av trädgårdsskötsel för egen eller annans räkning utan att tillstånd därtill
lämnats av institutionsprefekten, varjämte även handel med trädgårdsalster
synes böra inbegripas under förbudet. Bestämmelsen borde utsträckas att
gälla jämväl trädgårdsmästaren i Lund och övriga befattningshavare vid de
båda universitetens botaniska trädgårdar. Jag har för min del intet att
erinra mot vad härutinnan ifrågasatts.

Uti de särskilda avlöningsvillkor, som för skogsförvaltaren vid Uppsala
universitet och dennes assistent gälla enligt kungl. kungörelsen den 22 juni
1920 (nr 515), få dessa tjänstemän åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda
endast efter särskilt medgivande av universitetets drätselnämnd inom de
gränser, som av kanslern fastställas. Föreskriften i fråga vartill motsvarighet
finnes i det provisoriska avlöningsreglementet för domänverkets
tjänstemän — anser kommittén böra utsträckas till att gälla samtliga tjänste -

Kunijl. Maj-.ts proposition Nr 115

349

män vid universitetets egendomsförvaltning. För universitetets skogvaktare har
i den lor dem gällande instruktionen intagits särskilt förbud att »för egen
eller annans räkning befatta sig med inköp av virke från universitetets
skogar». Kommittén finner en dylik föreskrift välbetänkt samt föreslår, att
densamma likaledes utsträckes till att gälla även andra vid universitetets
egendomsförvaltning anställda tjänstemän. Från universitetets sida har någon
erinran häremot icke framkommit, och ej heller för egen del har jag något
att invända mot kommitténs förslag.

Föreskrifter om semester finnas för närvarande blott för ett fåtal av universitetens
befattningshavare. Sålunda tillförsäkra 1908 års avlöningsvillkor
de vid universitetens kansli och drätselverk fast anställda tjänstemännen en
och en halv månads semester årligen, när utan kostnad för det allmänna
sådant av vederbörande rektor prövas kunna ske utan hinder för göromålens
behöriga gång. Angående bibliotekstjänstemännen hava motsvarande bestämmelser
intagits i de för dem gällande avlöningsvillkoren (kungl. kungörelsen
den 17 december 1909). Samma semestertid åtnjuta även konservatorerna
vid zoologiska museet och botaniska museet vid Uppsala universitet
samt konservatorn vid zoologiska institutionen i Lund, varom föreskrift intagits
i de för dem gällande instruktionerna. Assistenten hos skogsförvaltaren
vid Uppsala universitet har i de för honom gällande avlöningsvillkoren
(kungl. kungörelsen den 22 juni 1920) tillförsäkrats en månads semester årligen,
under vilken tid skogsförvaltaren har att utan ersättning uppehålla
de till assistentbefattningen hörande göromål. Slutligen må nämnas, att
även vaktmästarna och med dem likställda befattningshavare enligt kungl.
kungörelsen den 4 juli 1913 äga komma i åtnjutande av 15 dagars semester.
Det åligger därvid övriga vaktmästare att utan särskild ersättning bestrida
ledig befattningshavares göromål.

I avseende å semester och vikariatsersättning m. in. anför löneregleringskommittén: För

förvaltningspersonalen och bibliotekstjänstemännen bliva avlöningsreglementets
föreskrifter om semester utan vidare tillämpliga. I den mån
dessa bestämmelser kunna vålla minskning uti semesterförmån, som är befattningshavare
för det närvarande tillförsäkrad, torde genom av Kungl.
Maj:t utfärdade övergångsbestämmelser böra stadgas, att så länge befattningshavaren
kvarstår i den tjänst, han innehade vid löneregleringens ikraftträdande,
han må personligen vara bibehållen vid den större förmån i nämnda
hänseende, som enligt nu gällande bestämmelser kan hava varit honom tillerkänd.
Dylika bestämmelser hava utfärdats i samband med ikraftträdandet
av kommunikationsverkens lönereglering och senast genom kungl. kungörelsen
den 10 oktober 1921 (nr 616) med anledning av ikraftträdandet
av det civila avlöningsreglementet.

I avlöningsreglementets 19 § har lämnats föreskrift, att tjänsteman, om
han därtill förordnas, skall vara skyldig att under sammanlagt högst tre
månader årligen såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad.

350 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Någon allmän skyldighet att mottaga vikariatsförordnande till befattning
inom lägre lönegrad är däremot ej stadgad. Emellertid innehålla nu gällande
avlöningsvillkor för skogsförvaltaren vid universitetet i Uppsala och
dennes assistent (kungl. kungörelsen den 22 juni 1920, nr 515) bland annat
den föreskrift, att under den tid, då assistenten åtnjuter tjänstledighet, det
åligger skogsförvaltaren att utan ersättning Uppehålla de till assistentbefattningen
hörande göromål. Då behov av en dylik anordning även framdeles
torde föreligga, har i förslaget till kungörelse ett emot den nuvarande bestämmelsen
svarande stadgande upptagits. En liknande föreskrift finnes även
intagen i den för nämnde assistent av kanslern den 9 december 1920 fastställda
instruktionen. Enligt dennas 7 § åligger det assistenten att under
den tid, då skogsförvaltaren åtnjuter semester, jämte egen tjänst bestrida
även de skogsförvaltaren åliggande göromålen. Bestämmelse härom bär
ävenledes intagits i förslaget till kungörelse.

Motsvarande föreskrift torde också erfordras för vaktmästarna vid universiteten
och karolinska institutet. I en för dessa befattningshavare gällande
kungl. kungörelse den 4 juli 1913 (nr 172) har nämligen stadgats, att
befattningshavare av sådant slag skall vara skyldig att, utan särskild ersättning
utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst
bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag, där eu sådan
anordning för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare
erfordras. Det kan erinras, att motsvarande förpliktelse också gäller för
vaktmästare vid centrala m. fl. ämbetsverk, utan att dock något särskilt
stadgande härutinnan ansetts erforderligt.

Den återgivna bestämmelsen för vaktmästarna vid universiteten och karolinska
institutet tillkom på föranledande av 1902 års löneregleringskommitte,
som uti ett i ärendet avgivet utlåtande (återgivet i bihang till 1913 års statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, s. 20) förklarade sig anse villkoret i fråga
för semesters åtnjutande, vad dessa befattningshavare anginge, böra uttryckligen
föreskrivas. ..

Kommittén, som finner ett dylikt stadgande även framgent erforderligt,
har i förslaget till kungörelse upptagit eu föreskrift av innehåll, att befattningshavare
med avlöning i någon av lönegraderna B 1—B 5 skall, där det
erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare, vara
skyldig att utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande
avlöningen jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning
av nämnda slag vid universiteten eller karolinska instutet.

Vad kommittén i nu senast angivna hänseenden anfört har icke givit anledning
till erinran från de akademiska myndigheternas sida. För egen del
tillstyrker jag kommitténs förslag med det tillägget, att med skogsförvaltaren
och dennes assistent bör i nu förevarande avseende likställas akademifogden
och dennes av mig till ordinarie befattningshavare föreslagne
assistent.

Särskilt hör uppmärksammas frågan, hur det bör ordnas i avseende å
ersättning till vikarie för överbibliotekarie, vilken enligt mitt förslag skulle
erhålla avlöning lika med professor med avlöningens fördelning i lön och
tjänstgöringspenningar. Då man i regel får förutsätta, att en förste eller
andre bibliotekarie härvid inträder såsom vikarie, synes mig saken kunna
utan svårighet så ordnas, att, vid semester för överbibliotekarie eller vid

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115. 351

denne beviljad tjänstledighet med bibehållen lön och skyldighet att allenast
avstå tjänstgöringspenningar, den vikarierande avstår ett på tiden för förordnandet
fallande belopp, motsvarande det s. k. tjänstledighetsavdraget å
sin egen tjänst, och i stället uppbär på samma tid belöpande del av överbibliotekariens
tjänstgöringspenningar eller däremot svarande belopp. I de
särskilda fall, då överbibliotekarie kan under tjänstledighet förpliktas avstå
mer än tjänstgöringspenningar, eller då överbibliotekariebefattning är ledig,
synes böra ankomma på kanslern att besluta, om och i vad mån andra
grunder i avseende å vikariens avlöning böra komma till tillämpning.

I fråga om den i avlöningsreglementets 22 § stipulerade skyldigheten att
giva ersättning för bostad yttrar löneregleringskommittén:

Enligt den lönereglering för skogvaktarna vid Uppsala universitet, varom
beslut fattades vid 1918 års lagtima riksdag, blevo dessa förbundna att avstå
från innehavande boställen. Då dylik förmån eljest icke åtnjutes av
någon här ifrågakommande befattningshavare, erfordras vid denna lönereglering
ej föreskrifter motsvarande dem, som för domänverkets del gälla rörande
skyldighet att avträda boställsförmån m. m. Emellertid njuta skogvaktarna
i så måtto en särskild förmån, som deras tjänstebostäder äro försedda
med trädgårdstäppa. \ id beräkning av tjänstebostäder hyresvärde
torde skälig hänsyn härtill böra tagas.

Som bekant äga vissa tjänstebostäder på grund av sin beskaffenhet ett
betydande hyresvärde. Detta torde emellertid icke böra bliva ensamt normgivande
för den hyresersättning, som befattningshavaren skall åläggas gälda.
Från hans sida kan nämligen med skäl göras gällande, att han vid eget
val skulle utsett en enklare bostad. Den omständigheten, att staten eller
tilläventyrs en enskild donator berett befattningshavaren en bostad, överstigande
vad som rimligen motsvarar hans behov, bör givetvis ej försämra
hans ekonomiska läge. Kommittén förutsätter, att även utan något i kungörelsen
lämnat direktiv vid bostadsvärderingen all rimlig hänsyn tages till
nu anmärkta förhållande.

Jag saknar anledning till erinran mot vad kommittén nu senast yttrat
och förutsätter jämväl för min del, att skälig hänsyn kommer att tagas till
av kommittén berörda förhållanden.

Med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande särskilt vid
Uppsala universitets egendom sförvaltning, anser jag lika med löneregleringskommittén
ett förbehåll om tjänstemans rätt att komma i åtnjutande av
åklagarandél och beslag sprovision vara erforderligt. En motsvarighet till detta
stadgande återfinnes i 26 § av domänverkets avlöningsreglemente.

Till sist erinrar löneregleringskommittén, hurusom i hittills gällande avlöningsvillkor
undantagsvis lämnats föreskrift, vilken myndighet beslutanderätt
i visst fall tillkommer. Då det nya avlöningsreglementet i princip lämnat
å sido dylika till det organisatoriska området hörande spörsmål, har det icke
synts kommittén lämpligt att till kungörelsen överflytta dessa föreskrifter. 1
stället anser kommittén vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande härutinnan
erforderliga bestämmelser böra meddelas i administrativ väs o'' -

352

Kungl. Maj ds proposition Nr 115.

Slutligen inå jämväl erinras om att vissa paragrafer i universitetsstatuterna
samt i stadgarna för karolinska institutet ävensom skilda förordnanden
av Kungl. Maj:t eller kanslern böra undergå ändringar i samband med
reglementets ikraftträdande.

I anslutning till kommitténs förslag får jag alltså förorda följande

Bestämmelser angående tillämpning a vissa tjänstemän vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet av avlönings reglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen.

A. Ifrågavarande reglemente skall från och med den 1 juli 1925 äga
tillämpning å tjänstemän vid biblioteken med undantag för överbibliotekarierna,
å tjänstemän vid de botaniska och zoologiska institutionerna, kanslier,
drätselverket, respektive räntekammaren och kamrerarexpeditionen vid
universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, å tjänstemän
vid universitetets i Uppsala egendoms- och skogsförvaltning ävensom å
tekniska biträden och vaktmästare samt med dem jämförliga befattningshavare
vid nämnda universitet och institut.

B. Härvid skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

1. Tillstånd till förening av tjänster, varom i 3 § 2 mom. av avlöningsreglementet
sägs, meddelas av kanslern för rikets universitet.

Konservatorn vid zoologiska museet vid Uppsala universitet samt konservatorn
vid zoologiska institutionen vid Lunds universitet må ej utan särskilt
tillstånd av institutionsföreståndaren på institutionens lokaler utföra arbete
för enskild räkning eller därstädes förvara materialier eller preparat till dylikt
arbete.

Befattningshavare vid botanisk trädgård må ej idka handel med trädgårdsalster,
ej heller utan tillstånd av vederbörande institutionsföreståndare för egen
eller annan enskilds räkning driva trädgårdsskötsel.

Tjänsteman vid Uppsala universitets egendomsförvaltning må icke åtaga
sig skogsförrättningar åt enskilda annat än efter särskilt medgivande av
universitetets drätselnämnd inom de gränser, som fastställas av universitetskanslern,
samt må ej heller för egen eller annans räkning befatta sig med
inköp av virke från universitetets skogar.

2. Fogde respektive skogsförvaltare vid Uppsala universitet skall utan
ersättning uppehålla de till befattningen såsom assistent vid egendomsförvaltningen
respektive assistent vid skogsförvaltningen hörande göromål under
den tid, då vederbörande assistent åtnjuter semester; motsvarande skyldighet
i fråga om uppehållande av de till fogdebefattningen respektive skogsförvaltarbefattningen
hörande göromål åligger vederbörande assistent under den
tid, då fogden respektive skogsförvaltaren åtnjuter semester.

3. Befattningshavare med avlöning i någon av lönegraderna B 1—B 10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115. 353

skall, dar det erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare,
vara skyldig att, utan särskild ersättning utöver den honom
eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande
annan befattning av nämnda slag vid universiteten eller karolinska
institutet.

4. I stället för vad i 19 § i avlöningsreglementet stadgas om vikariatsersättning,
skall vid förordnande för förste eller andre bibliotekarie att uppehålla
överbibliotekarietjänst gälla, att, därest förordnandet föranledes av semester
för överbibliotekarie eller tjänstledighet för denne, vare sig med bibehållna
avlöningsförmåner eller med skyldighet att allenast avstå tjänstgöringspenningarna,
den vikarierande må äga att, mot erhållande av på
tiden för förordnandet belöpande tjänstgöringspenningar å överbibliotekarietjänsten
eller däremot svarande belopp, .för samma tid av sin lön avstå ett
belopp, motsvarande det i 16 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivna
tjänstledighetsavdrag, men att, därest förordnandet föranledes av annan orsak,
kanslern må äga att bestämma grunderna för vikariatsersättningen.

5. Rörande tjänstemans rätt att åtnjuta aklagarandel eller beslagsprovision
skall gälla vad därom är eller varder särskilt stadgat.

Bihang till riksdagen» protokoll 1925. 1 samt. 100 häft. (Nr 115.)

354

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Professorer
och laboratorer
m. fl.

VI. Övergångsanordningar.

Jag har ansett mig böra utgå från, att den nya löneregleringen skall träda
i tillämpning den 1 juli 1925. Detta bör även gälla i fråga om de båda
professorer, vilka såsom prebenden innehava vederbörande domkyrkoförsamlingars
pastorat.

I avseende å övergången till nya stater torde erfordras vissa närmare föreskrifter,
olikartade i formellt hänseende allt eftersom vederbörande befattningshavares
avlöningsförmåner skola regleras efter hittills gällande allmänna
grunder eller desamma skola anpassas efter det nya lönesystemets principer.

Jag vill först yttra mig om de till förstnämnda kategori börande befattningshavarna.

Liksom skett vid hittills genomförda löneregleringar efter nyare principer,
anser jag, att även beträffande de befattningshavare — professorer och laboratorer
m. fl. — om vilka nu är fråga, det bör kunna överlämnas åt
Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter i avseende å själva övergången
till nya stater. Härvid bör såsom huvudregler iakttagas, dels att
de nya staterna med vid dem knutna lönebestämmelser skola omedelbart
efter deras ikraftträdande varda gällande för samtbga befattningshavare, som
om desamma varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten
följd, dels och att befattningshavare icke må genom tillämpning av de nya
staterna vid övergången lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu
gällande stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden
för de nya staternas ikraftträdande hava tillkommit honom. I sistnämnda
hänseende böra givetvis inbegripas sådana förmåner som personligt lönetillägg,
tillfällig löneförbättring och provisoriskt lönetillägg.

Vidare synes mig riksdagens medverkan påkallas i följande hänseenden.

Ordinarie befattningshavare, som icke vill underkasta sig ny stat och vid
densamma fästade bestämmelser och som icke lagligen kan därtill förbindas,
skall i sådant hänseende göra anmälan hos kanslern före viss av Kungl.
Maj:t bestämd tidpunkt. De bestämmelser, som böra fogas till staterna, har
jag redan berört. Jag har ansett, att dessa böra erhålla form av ett avlöningsreglemente,
som äger tillämpning endast i avseende å professorer
m. fl. vid universiteten.

355

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Befattningshavare, som gjort anmälan av den art, som nyss sagts, bör
bibehållas vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit honom. Nu utgående tillfällig löneförbättring
eller provisoriskt lönetillägg — vilka förmåner tillkommit i avvaktan
på reglering, varom nu är fråga, och i och med denua reglerings definitiva
karaktär böra upphöra — bör icke tillkomma befattningshavare, som sålunda
anmält sig ej vara villig att övergå på ny stat.

Eu var annan befattningshavare, som den 1 juli 1925 innehar ordinarie
befattning eller som senare tillträder sådan befattning, bör förpliktas att
underkasta sig ny stat och därvid fastade bestämmelser ävensom dels, efter
Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
härmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
i fråga om pension. En uttrycklig bestämmelse torde ock erfordras
därom, att nu i vissa fall utgående förmån av ved vid universitetet i Uppsala
skall vid vederbörandes tillträde till ny stat upphöra.

I avseende å övriga befattningshavare vid universiteten och karolinska Övriga befattinstitutet
torde beträffande övergångsförhållandena i tillämpliga delar böra nin£Hhavare.
gälla vad som i motsvarande hänseenden ägt rum i fråga om nyreglerade
personalgrupper.

Jag anser mig böra omnämna vad löneregleringskommittén härom yttrar,
därvid jag förbigår, vad kommittén anfört rörande övergångsförhållandena
för professorer, såsom i betraktande av vad jag ovan anfört icke enligt mitt
förslag tillämpligt. Kommittén anför:

Inom de grenar av statsförvaltningen, där ny lönereglering ej trätt i tilllämpning,
har hittills i allmänhet den betalningsanordning varit vedertagen,
att lönen månadsvis utbetalats i förskott och tjänstgöringspenningarna i efterskott.
Då enligt det nya avlöningssystemet, för vilket avlöningens uppdelning
i lön och tjänstgöringspenningar är främmande, hela lönen utbetalas
efterskottsvis, har billigheten ansetts kräva, att vid ingången av den månad,
då avlöningsreglementet träder i kraft, till tjänstemännen utbetalas lönen
(ej tjänstgöringspenningarna) enligt äldre lönestat för en månad.

Rättvisan torde kräva, att för de högskolors del, som avhandlas i detta
betänkande, motsvarande anordning träffas, i den mån systemet med förskottsbetalning
av lönen är rådande. Så är, med undantag för de professorer,
som innehava prebendepastorat, i vad angår inkomsten av pastoratet,
fallet med samtliga tjänstemän vid Lunds universitet samt karolinska instb
tutet ävensom med vaktmästare och skogvaktare vid Uppsala universitet,
varemot övriga tjänstemän vid sistnämnda universitet uppbära avlöningen
(lön och tjänstgöringspenningar respektive arvode) kvartalsvis i mitten av
varje kalenderkvartal, t. ex. den 15 februari för årets första kvartal.

Härigenom förfalla visserligen för sistnämnda befattningshavares del de
skäl, som ansetts motivera utbetalande av en extra månadslön till övriga

356 Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd.

tjänstemän. Emellertid må beaktas, att, därest denna förmån förvägrades
de åsyftade tjänstemännen vid Uppsala universitet, dessa skulle ställas i ett
ekonomiskt sämre läge än deras kolleger i Lund respektive karolinska institutet,
en åtgärd, som vore så mycket mera obillig, som därigenom för de
förras del nackdelarna av den redan i och för sig oförmånliga betalningsanordningen
skulle skärpas.

Kommittén bar därför funnit billighetsskäl tala för att med undantag för
de professorer, som äro innehavare av prebendepastorat, till envar ordinarie
befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava
i den befattning, han vid utgången av år 1922 innehade, i lön uppburit
för januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då
fortfarande varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant
avlöning åtnjuter fri bostad eller fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad
jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör ökas med värdet enligt
vederbörande myndighets uppskattning av denna förmån för en månad.

Vid en av kommittén verkställd överslagsberäkning av de kostnader, som
genom utbetalande av den extra månadslönen till befattningshavare med
avlöning uppförd å åttonde huvudtiteln kunna komma att vållas statsverket,
har i avrundade tal framgått för Uppsala universitet ett belopp av 44,000
kronor, för Lunds universitet 36,000 kronor samt för karolinska institutet
16,000 kronor, eller tillhopa 96,000 kronor.

Ifrågavarande utgifter torde böra bestridas ur respektive högskolas anslag
till avlöning åt ordinarie befattningshavare.

I enlighet med vad kommittén i det föregående anfört rörande bestridande
av avlöningen till tjänstemännen vid Uppsala universitets egendomsförvaltning,
föreslår kommittén, att den extra månadslönen till dessa tjänstemän
utgår av egendomsförvaltningens medel.

I avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna torde vissa
närmare föreskrifter bliva erforderliga, likartade med dem, som för statsdepartementen
och de centrala verken med flera intagits i kungl. kungörelsen
den 10 oktober 1921 (svensk författningssamling nr 616). Då det vid genomförandet
av förevarande lönereglering torde böra bestämmas, att meddelandet
av dylika föreskrifter bör ankomma på Kungl. Maj:t, torde något yttrande
från kommitténs sida i berörda hänseende ej erfordras.

Det må allenast anmärkas, att, i likhet med vad som vid olika tillfällen
plägat medgivas, föreskrift torde böra lämnas av innebörd, att tjänsteman
icke må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången
till ny stat lida minskning i de löneinkomster, som enligt förut gällande
stat och i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för
den nya statens ikraftträdande hava tillkommit honom.

I fråga om vad kommittén sålunda anfört och föreslagit hava de akademiska
myndigheterna icke yttrat sig.

För egen del har jag intet att invända mot kommitténs förslag, som
står i full överensstämmelse med vad vid senaste löneregleringar efter de
nya löneprinciperna tillämpats. Kommittén har förutsatt löneregleringens
ikraftträdande den 1 januari 1923. Jag har förut föreslagit denna tid -

Kung!.. Uaj-.ts i)roposition Nr 115. 357

punkt till den 1 juli 1925, vartill hänsyn bör tagas vid övergången till
efterskottsutbetalning av hela lönen. Med hänsyn därtill att det nya lönesystemet
enligt mitt förslag ej skulle tillämpas å professorer och lärare,
torde de av kommittén angivna kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordning
komma att väsentligt reduceras.

358

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nu gällande
stater för
universiteten
i Uppsala och
Lund.

VII. Förslag till stater.

De löneregleringsförslag, som jag i det föregående tillstyrkt, medföra en
i viss mån väsentligt ändrad anordning i avseende å uppställandet av universitetens
stater. Medan beträffande karolinska institutets stat någia svårigheter
i nu förevarande hänseende icke föreligga, äro förhållandena ifråga
om universitetens stater betydligt mer invecklade. Jag anser det vara för
belysande av det förslag, jag här nedan i detta avseende framlägger, nödvändigt
att lämna en kortfattad översikt över principerna för de nuvarande
universitetsstaternas uppställning.

Vid 1907 års riksdag förelåg fråga om nya stater för universiteten i Uppsala
och Lund. De av Kungl. Maj:t då framlagda statförslagen innehöllo,
vart för sig, dels eu inkomstberäkning, dels en utgiftsstat med vissa
därvid fogade anmärkningar och allmänna bestämmelser. Den förutvarande
indelningen av lönerna i spannmålslön och kontant lön var föreslagen att
upphöra, i samband varmed skulle ske en fixering av de förut utgående
förslagsanslagen. För varje löntagare uppfördes i regel en viss kontant
summa, för vars utgörande vederbörande universitet ansvarade med anlitande
av anslagna statsmedel och inkomsterna av den utav universitetet förvaltade
egendomen. I denna summa skulle dock för åtskilliga fall vid universitetet
i Uppsala ingå vissa förmåner, för vilka under rubriken »naturaförmåner
och medel, avsedda för särskilda ändamål» inom linjen uppförts
ett beräknat värde, som ej ingick i utgiftsstatens slutsumma. I utgiftsstaterna
voro alla avlöningsposterna sammanförda i en huvudgrupp, alla materiellanslagen
under en annan, varjämte fanns en grupp, som sammanfattats
under rubriken »anslag för diverse ändamål». Skillnaden mellan
summorna av dessa tre gruppers utgiftsposter samt inkomststatens beräknade
summa uppfördes under rubrik »till Kungl. Maj:ts disposition». Mot dessa
allmänna grunder förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra.

Beträffande de under huvudgruppen A) avlöningar m. m. i vardera staten
upptagna anslagsposter — innefattande avlöningar till professorer och
övriga lärare, tjänstemän samt vaktbetjaning ävensom till docentstipendier
och de s. k. riksstatens stipendier — överensstämde de i 1907 års förslag
i regel med vad av Kungl. Maj:t och riksdagen för ändamålet fastställts;
ett fåtal avlöningsbelopp hade förut bestämts endast av Kungl. Maj:t. Då
det ansågs lämpligt, att riksdagens godkännande begärdes av samtliga dessa

359

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

poster, såvitt de icke utgingo av donationsmedel, framlade Kungl. Maj.t för
riksdagen förslag i detta hänseende, vilket även av riksdagen antogs. På
gemensamt beslut av Kungl. Maj:t och riksdag grunda sig alltså de under
A) i vederbörande universitets utgiftsstatcr upptagna avlöningar m. m. ävensom
de i de till staterna hörande särskilda föreskrifter införda bestämmelser
om storleken av tjänstgöringspenningar, om ålderstillägg och om avdrag i
visst fall å avlöning.

Vidkommande åter de under rubriken B) till materiell in. m. uppförda
anslagsposterna var behovet av rörlighet större, och denna rörlighet hade
ansetts kunna vinnas på flera sätt, utan att riksdagens medverkan skulle
krävas. Enligt de före år 1907 gällande staterna hade besparingar å anslagen
till materiell fått bibehållas för samma institutioners behov under
kommande år. En liknande bestämmelse, utsträckt till vissa andra utgiftsposter
än de egentliga materiellanslagen, hade då ansetts böra fastställas.
Därjämte upptogs en föreskrift, att, därest det under en följd av år skulle
visa sig, att materiellanslaget för en institution kunde något minskas, medan
samma anslag för en annan institution behövde ökas, jämkning i anslagen
kunde på framställning av kanslern utav Kungl. Maj:t vidtagas. Vidare
ansågs för ändamålet kunna disponeras dels reservfonden — varom mera
nedan — dels de till Kungl. Maj:ts disposition i staterna ställda belopp.
Med anlitande av reservfonderna eller sistnämnda belopp kunde alltså Kungl.
Maj:t tillgodose eventuella behov av nya materiellanslag eller mera betydliga
förhöjningar av äldre sådana, utan att det vore erforderligt att omedelbart
hos riksdagen begära anslag för ändamålet.

Någon erinran mot dessa grunder ifråga om tillgodoseende av universitetsinstitutionernas
materiellbehov gjordes icke av riksdagen. Genom beslut
den 28 juni 1907 fastställde Kungl. Maj:t stater för universiteten. Medan
sålunda, på sätt ovan sagts, den i vardera utgiftsstaten under rubriken Avlöningar
m. in. uppförda avdelningen särskilt underställts och godkänts av
riksdagen, hava övriga delar av utgiftsstaterna väl framlagts för riksdagen
till skärskådande i samband med de ändrade grunderna för staternas uppställning
men icke blivit av riksdagen direkt godkända. Deras giltighet
grundas sålunda allenast på Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut. I vissa fall
hava emellertid, då det gällt höjningar av särskilda materiellanslag, sedermera
framställningar till riksdagen avlåtits, och äro sålunda en del av de
särskilda materiellanslagens slutsiffror grundade på gemensamt beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen.

Jag vill erinra om att, då vid 1923 års riksdag förslag förelåg om ändrad
inkomstberäkning för Uppsala universitet och i anledning härav föranledda
ändringar i utgiftsstaten, de år 1907 fastslagna principerna i avseende å
statens uppställning bibehöllos och jämväl lämnades av riksdagen utan erinran.
Den nu gällande staten för Uppsala universitet är av Kungl. Maj:t
fastställd den 17 maj 1923.

Löneregleringsförslagets
inverkan
på den allmänna
uppställningen

av staterna
för universiteten
i Uppsala
och
Lund.

360 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

Jag erinrade nyss om universitetens reservfonder. Vad angår Uppsala
universitet, finnes i kungl. brevet den 30 december 1862 angående ny stat
för universitetet en föreskrift, enligt vilken överskott i inkomster utöver utgiftsstaten
ävensom besparingar på den del av samma stat, som avser avlöningar,
såsom ock lediga eineritilöner ingå till eu särskild reservfond, som
skall bokföras för sig och redovisas jämte universitetets fonder. Samma
bestämmelse gällde enligt 1885 års stater för såväl Uppsala som Lunds universitet.
Grunderna för reservfondernas inkomstberäkning äro i stort sett
alltjämt oförändrade. Enligt nu gällande föreskrifter utgöras reservfondernas
inkomster dels av besparingar å utgiftsstaten i andra fall än beträffande
anslag till materiell och vissa andra närmare angivna utgifter — t. ex. till
reparationer, utskylder, extra utgifter m. m. — dels ock av tillfälliga och i
inkomststaten icke beräknade inkomster. Besparingar å docentstipendier
ingå dock i regel icke till reservfonden utan till vederbörande fakultets docentstipendiefond.
Reservfonden står under kanslerns disposition för universitetens
vetenskapliga och ekonomiska behov i den ordning, universitetsstatuterna
stadga. Härmed syftas på bestämmelsen i § 142 av statuterna, enligt
vilken för tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål,
som avse undervisningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran,
kanslern må efter omständigheterna använda de medel, som därtill äro särskilt
anvisade. Frågor om anslag från reservfonden till pensioner eller till
andra, icke tillfälliga förmåner för tjänstemän och betjäning, för vilka bestämd
avlöning i staten icke upptagits, underställas Kungl. Maj ds prövning.
Reservfonden utgör vidare eu slags regulator för vederbörande universitets
hela ekonomi, i det att enligt gällande bestämmelser, därest inkomsterna
något år icke fullt motsvara utgifterna, bristen må efter hemställan hos
kanslern och enligt hans föreskrift täckas av reservfonden.

Mitt förslag i avseende å reglering av avlöningsförhållandena för professorer
och laboratorer m. fl. lärare innebär ett bibehållande av hittills vedertagna
allmänna avlöningsprinciper. Jag har ock ansett lämpligt, att såsom
nu de olika befattningarna varda med angivna avlöningsförmåner upptagna
i en särskild avlöningsstat. Till densamma torde även såsom särskilda avdelningar
böra hänföras dels anslag till docentstipendier, dels avlöningar till
exercitiemästare dels ock de arvoden, som nu utgå till assistenter och amanuenser
av olika slag. Denna stat eller — såsom framgår av nedanstående
förslag — dessa stater skulle alltså korrespondera mot de nu i universitetens
utgiftsstater upptagna avdelningarna A) Avlöningar m. m. I avseende
å grunderna för de nu i utgiftsstaterna förekommande avdelningarna B) Till
materiell m. m. och C) Anslag för diverse ändamål torde några ändringar
nu ej påkallas.

För flertalet tjänstemän vid universitetens samlingar och inrättningar föreslår
jag en tillämpning av det civila avlöningsreglementet. Detta innebär,

3G1

Kwngl. Maj:1s j roposiiion Nr 115.

att avlöningarna för dessa befattningshavare böra utbrytas ur staterna och,
såsom skett i motsvarande fall vid löneregleringar av liknande art, ingå i
särskilda förslagsanslag.

Medan nu vid bifall till mitt förslag angående avlöningsstater för professorer
och lärare in. fl. besparingar å dessa stater alltjämt ingå till universitetens
reservfonder, uppstår ett annat förhållande beträffande de besparingar,
som kunna uppkomma å anslagen till avlöningar åt tjänstemän och
betjänte vid universitetens samlingar och inrättningar. I och med att dessa
anslag erhålla förslagsanslags natur, komma besparingar härå att tillgodoföras
statsverkets kassafond. Givet är, att — såsom ock löneregleringskommitten
tagit i beaktande billigheten fordrar, att universitetens reservfonder
gottgöras för de inkomstminskningar, som härigenom skulle tillskyndas
dem. I likhet med kommittén anser jag, alt direkta anslag av statsmedel
här böra ifrågakomma. Emellertid lärer vidtagande av särskilda åtgärder
härutinnan, under förutsättningen att löneregleringen träder i kraft
den 1 juli 1925, ej erfordras förr än vid 1926 års riksdag; det är nämligen
först vid ingången av budgetåret 1926—1927, som reservfonderna böra beredas
ersättningar för de besparingar å avlöningsanslagen för budgetåret
1925—1926, som fonderna gått miste om.

Emellertid har jag ansett mig böra erinra om de belopp, som härvid
kunna ifrågakomma. De av kommittén i berörda hänseende införskaffade
uppgifterna avse samtliga besparade lönemedel under tidsperioden 1916—
1920 och kunna ej tjäna till ledning, då det nu gäller besparingar å avlöningarna
till endast vissa kategorier av befattningshavare. Jag har därför
från universiteten införskaffat uppgift angående de inkomster, som reservfonderna
under 5-årsperioden 1919—1923 åtnjutit i form av besparingar å
anslag till avlöningar åt befattningshavare vid universitetsbibliotek, universitetens
kanslier och drätselverk, konservatorer, trädgårdsmästare, kvinnliga
biträden ävensom vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
med andra ord sålunda sådana tjänstinnehavare, å vilka jag ifrågasatt en
tillämpning av det civila avlöningsreglementet och beträffande vilka avlöningsanslagen
skulle hava förslagsanslags natur.

Dessa belopp utgöra i jämna krontal:

	1919	1920	1921	1922	1923
för Uppsala universitet........	5,434	5,783	4,658	4,619	5,575

för Lunds universitet.......	5,367	3,000	3,680	2,264	3,462

I detta sammanhang vill jag i korthet erinra om en gammal fråga, som
avser utredning rörande universitetens bokföring.

Med anledning av anmärkning av riksdagens år 1897 församlade revisorer
hade riksdagen i skrivelse den 11 maj 1898 förklarat sig finna det vara

Universitetens
bok
föring.

Inkomst staten.

362 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

otvetydigt, att det år 1860 fastställda räkenskapsformuläret för Uppsala universitet
vore föråldrat och otillfredsställande, samt att vissa uppgifter och
förteckningar borde vidfogas universitetets räkenskaper. Riksdagen anhöll
fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida icke ett
nytt formulär för Uppsala universitets räkenskaper borde uppgöras och fastställas
till efterrättelse samt huruvida icke i sammanhang härmed borde
förordnas, att vid dessa räkenskaper skulle fogas omförmälda uppgifter och
förteckningar. Sedan i detta ämne upprepade utlåtanden avgivits av vederbörande
myndigheter, utan att full enighet uppnåtts, anbefallde Kungl.
Maj:t genom beslut den 2 mars 1917 den numera upplösta statsbokföringskommittén
att verkställa viss närmare angiven utredning rörande bokföringen
vid universiteten i såväl Uppsala som Lund och vissa härmed
sammanhängande spörsmål. Sedan ifrågavarande utredning efter statsbokföringskommitténs
upplösning genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 november
1922 anförtrotts åt riksräkenskapsverket, har nämnda ämbetsverk numera
inkommit med den begärda utredningen och därav betingat förslag i ämnet.

Över detta förslag hava yttranden infordrats från vederbörande akademiska
mvndigheter, och sedan dessa inkommit, har jag för avsikt att till
slutlig prövning upptaga detta spörsmål.

Jag övergår härefter till de särskilda staterna och börjar då med

Uppsala universitet.

Såsom jag ovan erinrat, blev inkomststaten för Uppsala universitet reglerad
år 1923. Någon anledning till jämkning av grunderna för densammas
beräkning föreligger ej.

Avlöningarna för de befattningshavare, vilkas löner utgå ur avkastningen
från universitetets egen förvaltning, äro beräknade efter näst högsta löneklassen
i vederbörande lönegrad. I inkomststaten är under skogsförvaltningens
utgifter uppfört ett belopp av 8,800 kronor till rese- och traktamentsersättning
åt skogvaktare, angivet med »800 kronor åt en var». Sistnämnda
siffra angiver allenast en viss beräkningsgrund; på grund av olika
reslängder äro de till de olika skogvaktarna utgående ersättningsbeloppen
växlande, vadan berörda siffra synes böra ur staten uteslutas.

Bland skogsförvaltningens utgifter är under rubriken »Övriga utgifter
(direkta utgifter för skogarnas vård m. in.)» uppfört ett belopp av 234,200
kronor. I detta belopp ingår med en beräknad siffra av 944 kronor eller i
runt tal 950 kronor löneved till gymnastikläraren och ved till akademiska
sjukhuset. Såsom jag förut anfört, bör löneveden till gymnastikläraren utgå
ur staten; och i det följande ämnar jag föreslå, att vedanslaget till akademiska
sjukhuset ersättes förmedelst anslag av allmänna medel. Vid sådant
förhållande bör nyssnämnda summa av 234,200 kronor minskas med berörda
950 kronor till 233,250 kronor.

363

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

I universitetets inkomststat är vidare under punkt 5 upptaget ett belopp
av 1,638 kronor, utgörande ränta å Borgströmska, Höijerska, Nilsson-Aschanska
och Winbomska donationerna. Jag har förut givit uttryck åt den uppfattningen,
att, då i vissa befattningshavares avlöningsförmåner ingå räntor
från donationsfonder, avlöningarna böra i utgiftsstaten uppföras till sina
fulla belopp, men vederbörande donationsräntor i stället tillföras universitetets
inkomststat. De donationsräntor, vilka i så fall skulle överföras till
inkomststaten, äro följande:

Kalsenianska fonden....................

Kempeska donationsfonden........................

Strandbergska fonden...........................

Nilsson-Aschanska amanuensfonden..................

Wahlenbergska amanuensfonden....................

Melanderhjelmska, Malletska, Prosperinska och Bredmanska

amanuensfonden..............................

Wahlenbergska fonden...........................

kronor	291: 67
»	7,500: —
»	58: 33
>	150: —
	350: —
»	44: —
>	120: —

Summa kronor 8,514: —

Sistnämnda summa synes böra läggas till ovanberörda 1,638 kronor och
det sålunda erhållna beloppet, 10,152 kronor, under rubrik »Ränta å vissa
donationsfonder» uppföras under punkt 5 i inkomststaten.

Slutligen har jag, i anslutning till vad jag i det föregående anfört, ansett
mig böra i inkomststaten under punkt 6 uppföra 6,000 kronor, avseende
boställsrum för 4 professorer med ett beräknat värde av 1,500 kronor för en
var samt 800 kronor, avseende boställsrum för direktor musices med ett beräknat
värde av 800 kronor, tillhopa alltså 6,800 kronor.

I fråga om universitetets utgiftsstat vill jag först yttra mig om den del
av densamma, som avser avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

Den nuvarande avlöningsstaten inrymmer en kolumn »Naturaförmåner
och medel, avsedda för särskilda ändamål». I och med att vedanslagen försvinna
och donationsräntor jämte andra förmåner nu komma att inräknas i
vederbörande avlöningsanslag men samtidigt med motsvarande belopp tillföras
inkomststaten, bliver denna kolumn ej längre erforderlig.

I avseende å ett par detaljer, varom erinran ej förut gjorts, vill jag nu
i korthet påpeka följande. Den ene — enligt praxis den äldste — av professorerna
i anatomi uppbär jämlikt donation 125 kronor ur Rönnowska
fondens avkastning utöver sedvanlig professorsavlöning. Anmärkning härom
torde böra inflyta i staten. Under avdelningen b) Stipendier m. m. i den
nuvarande staten finnes uppfört inom linjen 85 kronor ränta å Barchseiska
fonden enligt testamentariskt förordnande att tillgodokomma någon lärare
vid universitetet eller tjänsteman vid biblioteket. Ifrågavarande ränteinkomst,
som saknar betydelse för nu ifrågavarande lönereglering, torde

Utgift*-

staten.

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

höra uteslutas ur staten. Under Drätselverket finnes i nuvarande utgiftsstat
uppförd en anslagspost »Humlegårdsersättning» med 630 kronor. De indragna
humlegårdsersättningarna redovisas till ålderstilläggsfonden, vartill
jag omedelbart kommer. Emellertid uppgår numera, efter vad universitetets
drätselnämnd meddelat, avkomsten av de forna s. k. humlegårdarna
till allenast 235 kronor. Jag vill förorda, att denna anslagspost avföres från
universitetets avlöningsstat och i stället under rubrik »Huinlegårdsersättning
att redovisas till universitetets ålderstilläggsfond» uppföres med 235 kronor
under utgiftsstatens avdelning c) anslag för diverse ändamål. I detta sammanhang
vill jag allenast erinra om en av det större akademiska konsistoriet
i Uppsala gjord, av tillförordnade kanslern i skrivelse den 11 augusti
1924 tillstyrkt framställning att inkomsterna av de indragna humlegårdsersättningarna
måtte få ingå till universitetets anslagstitel för extra utgifter
och disponeras för visst närmare angivet ändamål. Denna framställning,
som utgår från ålderstilläggsfondens upphörande, anser jag mig nu ej hava
anledning taga i betraktande, då mitt förslag bygger på ett bibehållande av
nämnda fond.

Det avlöningssystem, jag ifrågasatt för professorer och vissa andra lärare
vid universiteten, innebär ett bibehållande av avlöningstiteln ålderstillägg.
Detta gör, att man allt fortfarande bör hava att räkna med de s. k. ålderstilläggsfonderna,
ur vilka ålderstilläggen till universitetens befattningshavare
delvis bestridas.

Då jag har anledning att i det följande upptaga en fråga, som berör
Uppsala universitets ålderstilläggsfond, torde det vara nödvändigt att i korthet
redogöra för ålderstilläggsfondernas uppkomst. Enligt 1885 års stater för
universiteten hade befattningshavarna icke rätt till ålderstillägg. Sådan rätt
tillerkändes vederbörande sedermera i olika repriser; vaktmästarna år 1896
och år 1900, de extra ordinarie professorerna år 1898, de ordinarie professorerna
med vissa undantag samt bibliotekarierna och räntmästarna år 1902.
Även vissa andra befattningshavare tillerkändes vid olika tillfällen rätt till
ålderstillägg. Vid beviljande av ålderstillägg för ordinarie professorer,
bibliotekarierna och räntmästarna fästes det villkor, att de skulle avstå dem
enligt 1885 års stater tillkommande rätt till viss myckenhet ved, åkerlotter
samt humlegårdsersättningar i Uppsala och ängslotter eller vederlag därför
i Lund. Av dessa naturaförmåner bildades vid vartdera universitetet ålderstilläggsfonder,
varur ålderstilläggen för vederbörande i första rummet skola
utgå. Den fyllnad, som är erforderlig, utgår av åttonde huvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg.

I anslutning härtill lyda ifrågavarande bestämmelser, införda i de särskilda
föreskrifterna till universitetens stater, på följande sätt:

för Uppsala universitet:

Värdena av indragna naturaförmåner, nämligen besittningsrätt till akademisk
åkerlott, ersättning för humlegårdslott och ved in natura, den sist -

Kungl. Maj-.ts proposition Kr 115.

365

nämnda beräknad till ett pris av 15 kronor för varje famn, skola särskilt
bokföras å och redovisas till ålderstilläggsfonden, skolande beträffande åkerlotternas
utarrendering iakttagas, vad i nådiga breven den 30 januari 1903
och den 31 augusti 1917 föreskrivits. Vad sålunda under ett är influtit till
fonden, skall under det nästföljande användas till bestridande i första hand
av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

för Lunds universitet:

De uni\ ersitetet tillhöriga ängslotterna i kannikmarken skola genom drätselnämndens
försorg utarrenderas å offentlig auktion antingen för vissa år eller
för ett år i sänder, med befogenhet för drätselnämnden att utarrendera ängslotterna
såsom helhet eller fördelade, allt efter som det befinnes vara ekonomiskt
förmånligt.

Arliga arrendebeloppen för ängslotterna jämte de fyra vederlagen för ängslotter
å sammanlagt 800 kronor [uppfört såsom särskild anslagspost i universitetets
utgiftsstat] för år skola särskilt bokföras och redovisas till ålderstilläggsfonden,
vars behållning från ett föregående år under det följande året användes
såsom bidrag till bestridande av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare
vid universitetet.

Ålderstilläggsfonderna böra, såsom jag* nämnde, fortfarande bestå. De
komma nu att främst avse professorerna, vilket ock står i överensstämmelse
med deras tillkomst, då desamma bildats av naturaförmåner, som ursprungligen
tillkommo huvudsakligen universitetens professorer. Ovanberörda allmänna
bestämmelser böra i stort sett bestå och med vissa formella jämkningar
fogas såsom anmärkningar till de stater, som innefatta avlöningar
till professorer m. fl. lärare vid universitetet.

Jag föranledes emellertid att i detta sammanhang beröra en uppkommen Främst ill
fråga, som har avseende å Uppsala universitets ålderstilläggsfond, enkanner- ning ang.

ligen den inkomst till fonden, som grundas på besittningsrätt till akademisk “åkeriouer^
åkerlott.

Direktionen för universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor
och barn har i skrivelse till det större akademiska konsistoriet erinrat om
den rätt till avkastningen av vissa åkerlotter, som av gammalt tillkommit
änkorna efter universitetets lärare och tjänstemän; i anledning härav har
universitetets drätselnämnd, till vilken denna skrivelse för yttrande remitterats,
låtit genom förste bibliotekarien S. E. Bring verkställa en historisk
utredning rörande universitetets åkerlotter, deras uppkomst, ändamål och
användning och därefter under åberopande av denna utredning hemställt
till konsistoriet. att göra framställning därom, att universitetets åkerlotter
måtte för framtiden tillfalla universitetets pensionsinrättning för tjänstemäns
änkor och barn.

Med föranledande härav hemställer konsistoriet, att Kungl. Maj:t ville till
riksdagen avlåta proposition om medgivande, att avkastningen av de till
universitetet hörande åkerlotterna, i den mån dessa redan blivit eller framdeles
bliva för ändamålet tillgängliga, må få överlämnas till pensionsinrätt -

366 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ningen, att under beaktande av den mistning av rätt till förmån av åkerlott,
som uppkommit för stärbhusdelägare efter avliden professor, räntmästare,
sekreterare, överbibliotekarie eller kamrerare genom bestämmelserna i kungl.
breven den 30 januari 1903 och den 13 juni 1908, användas till ökande av
de åt universitetets lärares och tjänstemäns änkor och barn utgående pensioner
enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas efter hörande
av nämnda pensionsinrättning och vederbörande akademiska myndigheter.

Det torde vara erforderligt att redogöra för den motivering, som av konsistoriet
anförts till stöd för nämnda hemställan.

Konsistoriet yttrar:

Den av förste bibliotekarien Bring verkställda utredningen visar, att universitetets
rätt till ifrågavarande åkerlotter grundar sig på en genom en
kun°l. resolution och förklaring den 23 februari 166 i till universitetet gjord
donation samt att huvudsyftet med denna donation varit att bereda piofessorernas
änkor och barn hjälp och underhåll. I ingressen till resolutionen
säges donationen vara gjord »av särdeles nåd emot professores, .deras änkor
och barn». Att, ehuru här även professores särskilt nämnas, donationen
likväl icke åsvftade någon löneförbättring åt professorerna utan egentligen
var gjord för deras änkor och barn, framgår ej mindre av den i utredningen
berörda, ungefär samtida resolutionen den 3 mars 1667, vari donationen
omtalas såsom beviljad »professorerna till deras änkors och barns hjälp och
underhåll», än även av de i donationshandlingen, § 2, meddelade närmare
bestämmelserna angående åkerlottstilldelningen.

Att någon allmän löneförbättring ej åsyftas är redan därav tydligt, att
åkerlott icke kunde tilldelas varje professor, utan endast de professorer, som
voro gifta, samt vidare att åkerlott kunde omedelbart tilldelas änkor och
barn efter ’ avliden professor, som själv icke innehaft åkerlott. I utvecklingen
kommo bestämmelserna i donationsbrevet, såsom synes i full överensstämmelse
med dess mening, att sa tillämpas, att änka och oförsörjda barn efter
avliden professor, när åkerlott blev ledig, hade företräde framför i tjänst
varande professor att erhålla åkerlott; och kunde änkoi med barn, om
möjlighet därtill fanns, givas större lott än den, som var bestämd för
professor eller änka, som icke hade barn. Man torde, alltså kunna så
bestämma syftet med donationen, att denna givits universitetet till understöd
åt professorernas oförsörjda änkor och barn, men att, om åkerlott var ledig,
och tilldelningsberättigade sterbhusdelägare ej funnes, den kunde givas, även
professor som var gift. Åkerlotten kom då redan under professorns livstid
på visst ’ sätt dennes hustru och barn till godo och bibehölls sedermera av
den avlidne professorns änka eller efterlämnade oförsörjda barn.

Den år 1667 sålunda av Karl XI:s förmyndare till Uppsala akademi för
i resolutionen särskilt bestämda ändamål givna donationen bekräftades sedermera
genom kungl. brevet den 30 september. 1675, varigenom Uppsala
akademi konfirmerades i alla dess »i forna tider och nyligen undfångne
privilegier». Att märka är även att den med donationen avsedda jorden
icke i dess helhet utan vidare tillföll universitetet, utan krävde den i inlösen
icke obetydliga belopp av akademiens egna medel. Vid reduktionen under
Karl XI:s tid blev akademiens rätt till sålunda inlöst jord föremål för
prövning av reduktionskommissionen och föranledde, vad i samband härmed
förekom ytterligare en förklaring genom ett kungl. brev år 1694 angående

Katigt. Maj:ts proposition Nr lli>. 3(j7

akademiens orubbade besittning till jorden i följd av resolutionen den 23
februari 1(167.

Beträffande utdelandet av åkerlotter till de enligt resolutionen därtill berättigade
stadgades uttryckligen i resolutionens första punkt, att Kung! Magt
efterlåtit och förunt »Senatui Academico i Ubsala allena dispositionen och
skiftningen» av ifrågavarande jord. Ilur enligt denna föreskrift konsistoriel
kom att bestämma angående åkerlotters fördelning bär behandlats i förenämnda
utredning av förste bibliotekarien Bring, Särskilt må här från eu
tid fa åt eftei donationens tillkomst anmärkas dels ett beslut, som av konsistoriet
på förekommen anledning fattades den 7 juni 1671, att vid lotters
tillskiftande änkorna först borde ihagkommas, dels ock ett motsvarande
beslut i april månad år 1685, att, sedan det blivit avgjort, vad som var att
fördela, man därefter skulle se till, om änkorna först kunde få sina fulla
lotter.

I den rätt, som sålunda givits änkorna och de oförsörjda barnen enligt
1667 ars resolution och förklaring, skedde icke någon ändring under det
följande århundradet. Änkor och barn hava, så vitt konsistoriets protokoll
utvisa, alltid blivit tillgodosedda, och deras rätt har aldrig trätts för nära.
Före år 1837 har icke någon ogift professor tilldelats någon åkerlott. Icke
heller ansågs professor, som var änkling och ej hade några oförsörjda barn
berättigad till åkerlott.

Det är först i 1837 års stat för Uppsala universitet, som en viss förändring
i uppfattningen rörande åkerlotterna kommer till uttryck. I de
föregående staterna för universitetet — från och med 1699 års till och med
1813 års av Kungl. Maj:t fastställda stater —- har åkerförmånen över huvud
taget icke omnämnts; och synes därav otvivelaktigt framgå, att den icke
ansetts utgöra någon del av de professorerna tillkommande löneförmånerna.
I 1837 års stat har i förevarande avseende en förändring inträtt och en
förändring av synnerligen märklig beskaffenhet, tillkommen utan något föranledande
från konsistoriets eller annan universitetsmyndighets sida. I konsistoriets
statförslag och de detta åtföljande skrivelserna omnämnas icke åkerlotterna.
I 1837 års stat inberäknas däremot avkastningen av åkerlott i eu
professors _ löneförmåner, och professor, som icke erhållit åkerlott, skulle i
stället åtnjuta eu kontant ersättning i penningar, svarande mot avkastningen
av åkerlott. Med denna förändring sammanhängde att enligt samma stat,
i uppenbar strid mot bestämmelserna i 1667 års donationsurkund, åkerlott
kunde tillkomma även ogift professor. Såsom kungl. brevet den 11 september
1837 angående statens fastställande var formulerat, bortföll ock för sterbhusdelägare
den rätt till åkerlott, som tillagts dem genom 1667 års donationsurkund.
Donationen skulle alltså icke vidare tjäna det ändamål, för vars
tillgodoseende den, som ovan visats, blivit given.

Denna förändring skedde, såsom anmärkts, utan att konsistoriet, som enligt
donationsbrevet allena skulle bestämma angående dispositionen och skiftningen
av den donerade åkern, ens fått tillfälle yttra sig i frågan. Ändringen
föranledde en underdånig framställning från konsistoriet, däri konsistoriet,
under framhållande, att det i 1837 års kungl. brev ej var något bestämt
angående änkorna och barnen, sade sig taga för givet, att det vore Kungl.
Maj:ts avsikt att fortfarande låta dem vara i orubbad besittning av sin rätt
till åkern. I samband därmed framhölls, att, för den händelse den avlidne
tjänstemannen vid sin död på grund av bristande tillgång till ämbetsjord
åtnjutit den i staten bestämda penningersättning, det syntes vara en nöd -

368 Knngl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

vändi" följd, att änka och barn i sådant fall även komme att såsom vederlag
för åker uppbära samma penninganslag, konsistoriet begärde i dessa pun ''ter
ett förtvdligande av 1837 års brev.

Genom ett knngl. -brev av den 22 februari 1841 förklarade sig Kung .
Makt icke hava något att invända mot den mening, konsistoriet förfäktat.

Enligt detta kungl. brev blev således den rätt till åkerlott som enligt 1667
års donation givits änkor och barn, åter erkänd. Visserligen kunde icke
vidare såsom förut åkerlott komma att tilldelas sterbhusdelägare för sadana
fall, där den avlidne icke redan under livstiden vant i besittning av åkerlott.
Sterbhusdelägare kunde med andra ord icke omedelbart tilldelas åkerlott,
men att uppmärksamma är, att någon tillämpning för denna bestamme se
överhuvud taget icke vidare fanns, då den avlidne enligt 1837 ars kungl.
brev alltid skulle ha varit i besittning av åkerlott eller av därför utgående
penningersättning.

När sedermera, efter ett av konsistoriet framställt förslag, ny stat fastställdes
den 30 december 1862, upptogs avkastningen av åkerlott ej längre
bland professorernas löneförmåner, utan finnas bestämmelserna om akerlotter
bland de s. k. anmärkningarna till staten. Där föresknves, att_ besittningsrätten
till åkerlotterna skulle tillkomma professorerna i den ordning, ledighet
inträffade, samt bibehållas av emeriti och vid dödsfall av änka och omyndiga
barn. Genom denna föreskrift synes man hava avsett att bibehålla ankorna
och de oförsörjda barnen vid den rätt, som sedan gammalt tillkommit dem
men i själva verket tillerkändes dem därigenom eu ratt som var väsentligt
mindre, än den som tillkom dem enligt donationsurkunden av ar 16b7, och
som de även oavbrutet åtnjutit ända fram till tillkomsten av 1837 års stat
I 1862 års stat upptages icke att för framtiden gälla den i 1831 ars stat
intagna bestämmelsen, att till professorer, som icke tilldelats åkerlott skulle
såsom en löneförmån i stället utgå en ersättning i penningar. Darmed bortföll
också förmånen för professors efterlevande änka och barn att for sådant
fall fortfarande få åtnjuta det penningbelopp, som tillkommit den avlidne.
Vid uppförandet av förslaget till 1862 års stat hade man tydligen icke hatt
sin uppmärksamhet fästad därpå, att med bortfallandet av denna penningersättning
för icke åtnjuten åkerlott det åter blev ett aktuellt intresse, tor
avliden professors sterbhusdelägare att åter tillerkännas rätt att kunna sjä vständigt
tilldelas åkerlott och att således vid ledigbliven åkerlott kunna
konkurrera med och ha företräde framför närmast i tur berättigad professor
Denna deras rätt hade tydligen fallit i glömska, därför att den, såsom förn
anmärkts, icke varit av aktuellt intresse under de närmast föregående decennierna
Att professorsänka ej skulle kunna konkurrera med i tjänst varande
professor om ledig åkerlott, synes emellertid stå i uppenbar strid mot ordalagen
i donationsurkunden och hela den föregående tillämpningen av dennas
föreskrifter.

De stater för universitetet, som efter 1862 års stat fastställdes, nämligen
staterna av åren 1872 och 1885, äro för utvecklingen av frågan om åkerlotternas
disposition icke av särskilt intresse. Eu genomgripande förändring
skedde däremot genom de av Kungl. Maj:t i brev till statskontoret den
januari 1903 meddelade föreskrifterna, då genom detta kungl. brev förordnades
om indragning bl. a. av åkerlotterna och dessas utarrenderande genom
drätselnämndens försorg, samt om arrendebeloppens indragande till en
ålderstilläggsfond, som skulle användas i första hand för de alderstillagg,
som enligt lönereglering skulle utgå.

Kunrjl. Maj-.ts proposition Nr 115. 3(J9

Sedan således enligt föreskri Korna i 1862 års stat- en avliden professors
sterbhtidelagare kunde komma att innehava åkerlott, endast om sådan redan
åtnjutits av den avlidne, så bortföll från och med år 1903 värjo möjlighet
för änka och barn efter professor att bliva delaktig av åkerlott, da
sådan över huvud taget ej vidare kunde tilldelas professor.

Jorddonationen av år 1667, som, på sätt ovan visats, givits Uppsala akademi
med avseende särskilt fästat därå, att den skulle tjäna till hjälp och
underhåll för professorernas änkor och oförsörjda barn, både enligt berörda
föreskrifter av åren 1862 cell 1903 dragits till andra ändamål. Änkor och
efterlevande barn hade uteslutits från varje möjlighet att genom donationen
erhålla något understöd. Anmärkningsvärt är att den år 1903 skedda förändringen,
som föranleddes av ett genom riksdagen efter förslag av statsutskottet
fattat beslut, vidtogs utan att konsistoriet blivit i frågan bort, ehuru
genom 1667 års resolution konsistoriet allena hade att förfoga över dispositionen
och skiftningen av den donerade jorden. Det vill synas, som om
härigenom utan universitetets hörande eu förändring skett, stridande mot de
universitetet förunta och av konung Karl XI i september 1675 konfirmerade
privilegierna.

Visserligen skulle 1902 års lönereglering i fråga om då i tjänst varande
professorerna tillämpas endast under förutsättning, att dessa förklarat sig
villiga att underkasta sig de förändrade bestämmelserna om dem tillkouv
mande löneförmåner, men de av flertalet dåvarande professorer avgivna dylika.
förklaringar synas icke kunna hava rubbat den fortfarande allmänna
giltigheten av de i 1667 års resolution till förmån för änkor och barn givna
föreskrifterna.

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen angående åkerlotterna
är att anmärka att, ehuru 1667 års douation givits, som det heter i ingressen
till donationsbrevet »av särdeles nåd mot professores, deras änkor och barn»,
så finner man dock redan av donationsurkunden, att med professorerna likställts
akademiens räntmästare och sekreterare. Bestämmelserna koramo
sedermera även att gälla bibliotekarien och kamreraren, och får konsistoriet
härvid hänvisa till den framställning, som därom lämnats i förste bibliotekarien
Brings ovannämnda utredning.

Sedan, på sätt visats, sterbhusdelägare efter avlidna professorer och vissa
andra universitetets tjänstemän kommit att gå miste om förmånen av åkerlott
och den därigenom dem förut beredda tillökningen till den ringa pension,
de ägde åtnjuta från den vid universitetet bildade pensionsinrättningen
för univeisitetets tjänstemäns änkor och barn, gjorde styrelsen för nämnda
pensionsinrättning år 1906 en hemställan till konsistoriet, att detta ville hos
Kung], Maj:t göra framställning, avseende att avkastningen av de universitetet
tillkommande åkerlotterna, i den män de blivit eller framdeles bleve
för ändamålet tillgängliga, måtte få ingå till en särskild av universitetet förvaltad
fond, avsedd att bidraga till ökande av pensionerna åt universitetets
lärares och tjänstemäns änkor och barn. Styrelsen framhöll därvid, att den
beslutade indragningen av den lilla avkastningen av åkerlotterna förmodligen
icke haft sin huvudsakliga anledning i önskan att bereda staten ökade tillgångar
utan fastmer förorsakats av en strävan att göra slut på det föråldrade
sättet att avlöna universitetets lärare och tjänstemän med förmåner in
natura, samt att. det måhända till och med undgått vederbörande, att den
beslutade indragningen, för vilken åt professorerna in. fl. lämnades ersätt -

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 100 käft. (Nr 115.)

370

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

ning i form av ålderstillägg, utan någon som helst gottgörelse jämväl
drabbade deras merendels i små omständigheter levande änkor och barn.

Någon ingående undersökning om uppkomsten av ifrågavarande åkerlotter
och om den rätt att komma i åtnjutande av desamma, varpå anspråk kunde
o-öras gällande av änka och barn efter avliden professor och övriga ined
professorer i förevarande avseende likställda tjänstemän, hade icke föregått
ifrågavarande framställning.

Framställningen förordades av konsistoriet och med viss modifikation även
av universitetets kansler, som därvid utgick från att vederlag borde beredas
änkor och oförsörjda barn efter befattningshavare, som enligt förut gällande
bestämmelser varit berättigade till åker, men att samtliga disponibla åkerlotter
därför icke behövde tagas i anspråk. På föranledande av statskontoret,
till vilket frågan av Kungl. Maj:t remitterades, återremitterades ärendet till
universitetsmyndighetema för vinnande av viss ytterligare utredning.

På grund av denna utredning modifierades efter hemställan av drätselnämnden
den av konsistoriet gjorda framställningen därhän, att visst belopp
för år skulle anvisas pensionsinrättningen i syfte att sätta denna i tillfälle
att efter de grunder, som förut varit gällande eller framdeles kunde bliva
i lao-a ordning föreskrivna, bereda pensionärerna eu emot den förlorade
förmånen av åkerlott svarande ersättning. Till detta förslag anslöt sig universitetets
kansler. Åven statskontoret, till vilket frågan åter hänskjuta
anså", att viss ersättning borde beredas vederbörande, dock efter särskilda
av statskontoret föreslagna grunder. Statskontoret framhöll därvid, att förlust
icke syntes tillskyndas andra sterbhusdelägare än efter de lärare och
tjänsteman, som genom att ingå på de fastställda villkoren för åtnjutande
av ålderstillägg förlorat inkomst av åkerlott.. .

Den gjorda framställningen ledde emellertid icke till någon påföljd. Enligt
beslut den 15 mars 1907 förklarade Kungl. Maj:t, att frågan icke föranledde
någon vidare åtgärd.

Med anledning av den nya regleringen av professorernas ioner, som med
all sannolikhet kan antagas förestående, och på. grund av de nya upplysningar
som genom nu verkställd utredning vunnits, och som icke vid nyssberördä
framställning varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts prövning, anser
sig konsistoriet på grund av det stora behov av förbättrade pensioner som
fortfarande gör sig gällande även efter det Kungl. Maj:t genom nådiga
brevet av den 25 april 1924 anvisat ett belopp av 100,000 kronor, vars
avkastning skall fördelas mellan änkor och barn efter lärare och tjänstemän
vid universitetet, böra göra förnyad framställning, att avkastningen av universitetets
åkerlotter ånyo må få disponeras för förbättrandet av berörda

^Konsistoriet utgår härvid med stöd av vad utretts angående innebörden
av 1667 års donation och det sätt, varpå bestämmelserna i denna uppfattats
och tillämpats, från den uppfattningen, att åkerlott eller skälig ersättning
för sådan åkerlotts avkastning bör tillerkännas änka och oförsörjda barn
efter avliden professor, räntmästare, sekreterare, överbibliotekarie och kärnrerare
vid universitetet, och torde därvid skillnad mellan sterbhusdelagaic
efter ordinarie och extra ordinarie professor icke böra göras, sedan numera
professurerna i allmänhet likställts. Härigenom skulle emellertid icke avkastningen
av alla åkerlotterna komma att tagas i anspråk åtminstone under

eu lång tid framåt. „ , ,, , ,

Vid behandlingen av förenämnda, ar 1906 skedda framställning gjorc es

Knttgl. Maj:ts proposition Nr t tö. 37 ]

eu beräkning, hur stor del av ukeijotterna, som i medeltal under åren 189(5-I90;) i verkligheten tillfallit storbhusdelägare efter sådana därtill berättigade
prolessorer och tjänstemän vid universitetet, som berördes av 1902 års lönereglering;
och beräknades detta medeltal till 22, eller halva antalet av samt
liga äkerlotter. Vid detta antal synes man emellertid icke kunna stanna,
om man vill bestämma antalet äkerlotter, som med tillämpning av äldre
föreskrifter borde disponeras för vederbörande sterbhusdolägare. Detta antal
bor tydligen beräknas högre i samma män, som antalet ordinarie professurer
okas; och liar under senare tider eu väsentlig dylik ökning skett särskilt
därigenom, .att skillnaden mellan ordinarie och extra ordinarie professurer
bortfallit. Aven sterbhusdolägare efter innehavare av de förutvarande extra
ordinarie professurerna skulle numera vara åkerlottsberättigade. Därtill
kommer, att, sedan professor ej vidare kan bekomma åkerlott, sterbhusdelägare
efter avliden professor numera med tillämpning av äldre regler i
många fall tidigare än förut skulle komma i besittning av åkerlott.

18 äkerlotter innehavas ännu av sterbhusdolägare, som därav kommit i
besittning före 1902 års lönereglering, och finnas för det närvarande ej
mindre an 26 änkor efter professorer, däribland inräknade två änkor efter
extra ordinarie professorer, samt eu änka efter räntmästare och eu efter
bibliotekarie, alltså sammanlagt 28 änkor, som enligt äldre regler skulle haft
inkomst av åkerlott. Att antalet sålunda därtill kvalificerade kommer att
ytterligare tillväxa är uppenbart. Hänsyn har vid denna beräkning icke
tagits till äldre oförsörjda, ogifta döttrar efter åkerlottsberättigade tjänstinnehavare
vid universitetet.

I fråga om användningen av inkomst av åkerlotterna, i den mån dessa
icke omedelbart behövde tagas i anspråk för det med donationen uttryckligen
avsedda ändamålet, gavs icke i donationsurkunden annat särskilt stadgande
än det, som ligger i den meddelade bestämmelsen, att akademiska
senaten 1 Uppsala allena hade att bestämma om dispositionen och skiftningen
av den donerade jorden. Av intresse är härvid att märka, att konsistoriet
ansett sig på det sätt kunna låta förmånen av åkerlott komma akademistaten
tillhörande personers änkor och oförsörjda barn till godo, att avkastningen
av sådana åkerlotter tillädes akademistatens änke- och''pupillkassa,
vilken sedermera övergått i universitetets i Uppsala pensionsinrättning för
tjänstemäns änkor och barn, för vilken pensionsinrättning reglemente första
gången av Kungl. Maj:t fastställdes den 21 februari 1849. Särskilt kan
dämd anmärkas de i förste bibliotekarien Brings utredning åberopade konsistoriebesluten
av den 12 december 1828 och den 27 mars 1834. Lediga
äkerlotter, till vilka för tillfället ingå särskilt berättigade funnos, anslogos
till änke- och pupillkassan med villkor, att kassan genast skulle avstå från
dem sa snart någon bleve till åkerlott berättigad. Avkastningen av dylika
äkerlotter kom härigenom att lämna bidrag till förhöjning av pensionsförmåner
för de enligt kassans bestämmelser pensionsberättigade i allmänhet.

Det vill således synas, som om avkastningen av åkerlotterna, även i den
man denna åtminstone tills vidare icke behövde användas för det ändamål
som enligt donationsbrevet i främsta rummet skulle tillgodoses, borde ställas
till pensionsinrättningens förfogande att för inrättningens pensionstagare användas
Möjligen skulle härvid i nära anslutning till donationsbrevets bestämmelser
enligt vilka änkor med barn kunde tilldelas större åkerlott äu
professor eller anka utan barn, avseende kunna fästas vid en synpunkt
som 1 gällande reglemente för universitetets pensionsinrättning icke beaktats,’

372

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 115.

i motsats till vad förhållandet är vid under senare tider meddelade bestämmelser
för pensionskassor i allmänhet, nämligen den angående särskilt pensionstillägg
för sådana fall, där den avlidne efterlämnat änka med oforsorjda

^Skulle förmånen av åkerlott åter komma att gå till det enligt 1667 års
donationsbrev föreskrivna och angivna ändamål, kunde ifrågasättas huruvida
icke denna förmån borde fixeras till visst årligt belopp, som ställdes till
pensionsinrättningens förfogande, såsom förhållandet var under behandlingen
av förut berörda framställning angående åkerlotterna ar 1906. Det da slutligen
ifrågasatta anslaget beräknades efter halva antalet akerlotter och för
vane åkerlott efter en årlig avkastning av 100 kronor. Forhallandena, sadana
de sedermera gestaltat sig, visa, att denna beräkning var alltför låg.
Antalet åkerlotter, som enligt donationsbrevet borde tillkomma sterbhusdelägare
överstiger redan halva antalet åkerlotter och kommer, såsom förut
framhållits, med säkerhet att ytterligare stegras. Aven den beraknade årsavkastningen
sattes för låg. Behållna avkastningen av de utav universitetets
drätselnämnd enligt kungl. brevet den 4 juni 1886 utarrenderade 2b akerlotterna
uppgick år 1923 till 3,431: 07 kronor, d. v. s. överskred väsentligt
det förut beräknade medeltalsbeloppet, 100 kronor för åkerlott,

Då drätselnämnden enligt nyssberörda kungl. brev har att ombesörja utarrenderingen
av de åkerlotter, som nu stå under drätselnämndens förvaltning
och som ytterligare bliva lediga efter nuvarande innehavare, och da
universitetets räkenskaper varje år måste utvisa behållna avkastningen av
dessa åkerlotter, känner man hela behållna årsavkastningen och aven behållna
medelavkastningen för varje åkerlott. Någon svårighet att bestämma
de belopp som för varje år av drätselnämnden skulle redovisas såsom akerlottsavkastning,
finnes alltså icke, och den olägenhet, som visa! sig vara förenad
med att viss förmån bestämts att utgå i form av naturaprestation, kan
för detta fall icke finnas. Visserligen skulle ifrågavarande pensionstorman
komma att variera för olika år, men, om detta är att betrakta såsom en
olägenhet, så är den dock ej avsevärd och att föredraga framfor den med
en fixering av förmånen med säkerhet följande, i det hela alltjämt fortgående
minskningen av den fördel, med förmanen avsetts.

Denna framställning av konsistoriet tillstyrkes av t, f. kanslern i skrivelse
den 11 augusti 1924.

I utlåtande den 25 oktober 1924 framhåller statskontoret, att, då nu ifrågavarande
framställning endast avsåge att till efterlevande efter lärare m. fl.
vid universitetet återbörda förmåner, vilka rätteligen syntes tillkomma dem,
statskontoret icke hade något att erinra mot densamma, Vidare påpekar
statskontoret, att, enär behållningen av de utarrenderade åkerlotterna, vilken
nu vore anslagen att användas till bestridande av ålderstillägg åt befattningshavare
vid universitetet, under år 1923 endast uppgått till 3,431 kronor
7 öre, ett genomförande av förslaget ej torde påkalla någon ökning av åttonde
huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

För egen del har jag av konsistoriets utförliga och klarläggande utredning
av spörsmålet erhållit den bestämda uppfattningen, att den rätt, som
ursprungligen varit avsedd att tillkomma och även tillkommit professorer -

373

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

nas änkor och barn, men vilken under tidernas lopp inskränkts och fallit i
glömska för att år 1903 upphävas, nu åter bör inträda och alltså förmånen
av åkerlott åter bör komma att gå till det ursprungligen föreskrivna och
angivna ändamålet. Det synes mig vid sådant förhållande lämpligt, att,
såsom konsistoriet ifrågasätter, åkerlotternas avkastning överlämnas till universitetets
pensionsinrättning; de närmare bestämmelser, som härutinnan äro
erforderliga, torde givetvis böra av Kungl. Maj:t utfärdas efter hörande av
pcnsionsinrättningen och vederbörande akademiska myndigheter. Vid bifall
till deu nu föreliggande framställningen bör i bestämmelsen om ålderstillläggsfondens
inkomster uteslutas, vad där nu förekommer om besittningsrätt
till akademisk åkerlott.

Jag övergår härefter till den del av Uppsala universitets utgiftsstat, som
avser anslag till materiell m. m. Även här förefinnes för närvarande en
kolumn, avseende * naturaförmåner och medel, avsedda för särskilda ändamål».
Härunder äro uppförda en del ränteinkomster med i många fall
ytterst obetydliga belopp och vissa andra smärre inkomstposter. Dessa inom
linjen förda anslagstitlar äro emellertid icke fullständiga och dessutom till
sina belopp växlande, vadan någon praktisk nytta ej torde kunna åberopas
för deras bibehållande i en av Kungl. Maj:t fastställd stat. Det synes mig
vara från överskådlighetens och klarhetens synpunkt sett mest ändamålsenligt
att i denna avdelning av staten allenast upptaga de titlar och de belopp,
som utgå av allmänna medel och blivit av riksdagen godkända. Så
har ock skett i nedan angivna statförslag, vadan följaktligen denna del av
staten torde böra i sin helhet föreläggas riksdagen för godkännande.

Någon jämkning i avseende å anslagsbeloppen förefinnes ej, och ej heller
hava nya anslagsbelopp uppförts utom i följande fall.

Det nu under biblioteket för inskrivningspenningar av studenter och
auktionsprovision uppförda beloppet av 666 kronor 96 öre har avrundats
till 667 kronor.

Under rubriken Pediatriska kliniken har uppförts ett nytt materiellanslag
å 500 kronor. För ändamålet har sedan ett par år utgått å extra stat ett
anslag å 300 kronor. Medicinska fakulteten har nu, sedan den nya pediatriska
kliniken ar 1924 natt sin fullbordan och tagits i bruk, framfört
krav på ett materiellanslag till samma belopp, varöver motsvarande klinik
i Lund förfogar, eller 500 kronor. Fakulteten yttrar bland annat:

Enligt av kanslern givna bestämmelser få från den 1 mars 1924 12 medicine
kandidater samtidigt fullgöra sina pediatriska tjänstgöringar å kliniken
mot förut endast 8. Genom denna ökning ställas ock ökade krav på
undervisningsmateriellen och sådana förbrukningsartiklar på laboratorium
och avdelning, som ej kunna anses tjäna den direkta sjukvården och sålunda
ej heller kunna tillgodoses pa sjukhusets stat. Å den pediatriska avdelningen
kan en vetenskaplig forskning upptagas, vilket å den provisoriska
avdelningen på grund av bristande utrymme och frånvaro av lämpligt la -

374

Kurlgt. Maj ds proposition Nr 115,

boratorium varit omöjligt. Klinikchefen har hittills varit nödsakad anlita andra
institutioners såväl laboratorieutrymme som ekonomiska resurser för sitt vetenskapliga
arbete. Det synes därför fakulteten skäligt att, när nu nya lokaler,
som lämpa sig för kliniskt vetenskapligt arbete, finnas, även materiellanslaget
så tillmätes, att dylika forskningar äro möjliga utan alltför stora
ekonomiska uppoffringar av den enskilda forskaren.

Det större akademiska konsistoriet tillstyrker ett ordinarie anslag å 500
kronor, och t. f. kanslern hemställer i skrivelse den 11 augusti 1924 om avlåtaude
av proposition till riksdagen om beviljande av ett extra anslag å
nämnda belopp.

Materiellanslaget till flertalet kliniker i Uppsala utgår å ordinarie stat med
500 kronor till en var. Jag finner ingen anledning, varför pediatriska kliniken
icke bör tillerkännas ett anslag med motsvarande belopp. Då här
uppenbarligen ett konstant behov anses vara för handen, har jag i mitt förslag
uppfört anslaget å ordinarie stat.

För akademiska sjukhuset i Uppsala är i den nuvarande staten bland
annat uppfört 36 famnar ved, värderade till 540 kronor. Då nu samtliga
vedanslag, i den mån de ej redan äro indragna, böra i samband med staternas
reglerande avlösas, synes mig ingen anledning förefinnas att låta vedanslaget
till akademiska sjukhuset härifrån bilda ett undantag. Visserligen
förutsätter gällande kontrakt mellan universitetet och Uppsala läns landsting
angående det akademiska sjukhuset, att sjukhuset skall vara i åtnjutande
av de inkomster, som tillkomma sjukhuset på grund av bestämmelser i universitetets
stat. Detta synes mig dock ej hindra en avlösning av vedanslaget
efter samma grunder som för andra motsvarande anslag och detsammas
ersättande förmedelst anslag av allmänna medel. Vid beräkning
av erforderligt statsanslag torde man — i likhet med vad som skett vid avlösning
av annan s. k. akademived, senast vid 1923 ars riksdag höra
utgå från ett pris av 7 kronor för kubikmeter (rotvärde 4 kronor, huggning
1 krona och körning 2 kronor, allt per kbm.). Med denna utgångspunkt
för beräkningen erhåller man ett belopp av 1,008 kronor, vilket jag ansett
böra i staten under akademiska sjukhuset uppföras under rubrik »ersättning
för indragen ved in natura».

Med hänsyn till vad jag förut anfört angående avförande ur staten av
särskilt anslag å 150 kronor till städning och uppassning i föreläsningssalen
i botaniska museet bör materiellanslaget till nämnda museum ökas med 150
kronor till 2,650 kronor.

I anslutning till vad jag förut anfört angående påförande av anslaget till
extra utgifter av 75 kronor såsom arvode åt eu vaktmästare vid myntkabinettet,
bör nämnda anslagspost, nu 68,900 kronor, höjas till 68,975 kronor.

Vad så beträffar den avdelning av utgiftsstaten, som avser anslag till diverse
ändamål, anser jag mig först böra med några ord beröra den nu med

Kung!. Maj:Is proposition Nr 115. 375

-5.340 kronor uppförda posten till gratial åt professors- och andra tjänster
måns änkor. I äldro stater utgick ifrågavarande gratial i spannmål med
olika myckenhet till å ena sidan professorers, överbibliotekariens och räntmästarens
änkor och å den andra övriga tjänstemäns änkor. I samband
med reglerandet av 1907 års stat omsattes spannmålen i penningar, varvid
man utgick från en ersättning för de särskilda gratialen med respektive 240
kronor och 180 kronor. Ersättningsbeloppets beräkning grundade sig på
ett antagande av 17, respektive 7 änkor inom de olika kategorierna, i följd
varav anslagsposten då sattes till 5,340 kronor. Förhållandena hava nu ändrats
i så måtto, att för närvarande 26 professors- och 5 andra tjänstemäns änkor
äro berättigade att erhålla del av gratialet. I följd därav utgå nu de särskilda
gratialen med nedsatta belopp, resp. cirka 180 kronor och 136 kronor. Eu
jämkning av anslagsposten synes mig i anledning härav påkallad för att
uppbringa de särskilda gratialen till de belopp, som förutsattes vid spann
målsgratialens avlösning år 1907. För att efter nuvarande förhållanden
\ arje piofessors- och annan tjänstemans änka skall erhålla gratial om resp.
240 kronor och 180 kronor, erfordras en höjning av ifrågavarande anslagspost
med 1,800 kronor till 7,140 kronor.

Beträffande vidare nu förevarande del av utgiftsstaten synes mig ej heller
här någon anledning förefinnas att i den av Kungl. Maj:t fastställda staten
bibehålla inom linjen förda poster, som avse naturaförmåner eller utgå av
andra än allmänna medel. Två under denna avdelning nu uppförda, från
allmänna medel utgående anslagsposter, nämligen dels 128 kronor 30 öre
tull nådegåvor till gamla universitetets hemmansåbor, dels ock 75 kronor till
bevakaren å Älvgärde skog E. Lundqvist, så länge han förmår sköta de till
nämnda tjänst hörande åligganden, böra såsom ej längre erforderliga utgå
ur staten. I stället bör under denna avdelning, i anslutning till vad jag
förut i annat sammanhang anfört, uppföras dels 235 kronor till »humlegårdsersättning
att redovisas till universitetets ålderstilläggsfond», dels ock
1,785 kronor, utgörande ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen
spannmålsindelning.

Den under nu ifrågavarande avdelning uppförda anslagsposten å 1,960 kronor
till ersättning till universitetets skogs förvaltning för i staten uppförd
löneved ävensom för vedanslag till akademiska sjukhuset bör med hänsyn
till vedanslagens indragning och avlösning utgå ur staten (jfr statsverkspropositionen
till 1923 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 181).
Däremot bör det nu uppförda anslaget å 3,840 kronor till ersättning till
ålderstilläggsfonden för indragen ved in natura ökas. Den löneved, som
genom den nu ifrågasatta regleringen skulle indragas, utgöres av följande
poster: 1 e. o. professor i praktisk teologi 6 famnar, 1 assistent vid den
praktiska avdelningen inom teologiska fakulteten 4 famnar, 1 e. o. professor
i medicinsk och fysiologisk kemi 6 famnar, och 1 gymnastiklärare 6 famnar,
sammanlagt alltså 22 famnar. Härtill kommer det vedanslag å 12 famnar’

376

jKungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

som förut utgått till förste teologie professorn och domprosten, vilken förmån
visserligen blivit ur staten avförd men utan att ersättning härför be~
retts ålderstilläggsfonden. Tillhopa är det alltså 34 famnar, vilkas värde, beräknat
till ett pris av 15 kronor för famn, skall redovisas till ålderstilläggsfonden.
Anslagsposten: ersättning till ålderstilläggsfonden för indragen ved
in natura bör alltså ökas med 510 kronor till 4,350 kronor.

Vad till sist angår den avdelning av utgiftsstaten, som innesluter det till
Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget, har det härunder nu uppförda
beloppet, 4,856 kronor 74 öre, avrundats till 4,860 kronor.

Till universitetets stat i de delar, jag hittills berört densamma — d. v. s.
inkomststaten och den häremot korresponderande utgiftsstaten — böra såsom
en allmän anmärkning fogas de bestämmelser, som nu återfinnas i de särskilda
föreskrifterna till staten och som avse dels beredande av en viss
rörlighet ^ avseende å beloppen av vederbörande materiellanslag, dels ock
överförande till reservfonden av vissa besparingar å staten.

Slutligen några ord om staterna för avlöningarna åt de befattningshavare,
å vilka det civila avlöningsreglementet skulle äga tillämpning. Härför erforderliga
medel, beräknade i likhet med vad förut i motsvarande fall skett
efter avlöningarna i näst högsta löneklass i vederbörande lönegrad, hava
sammanförts i »Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.». Anslaget i riksstaten bör givetvis
hava förslagsanslags natur. Härunder har även upptagits ett förslagsanslag
till vikariatsersättningar å 10,000 kronor, avseende dels arvoden åt vikarierande
akademiska lärare, dels ersättning till vikarier för andra tjänstemän
än lärare. I sistnämnda hänseende vill jag erinra om ett gammalt önskemål
från universitetet, nämligen om beredande av 300 kronor till ersättning
åt vikarie för det kvinnliga biträdet å akademiräntekammaren under
hennes semester. Medel för detta ändamål, som är sedan länge vitsordat
och hittills tillgodosetts genom anslag från reservfonden, torde kunna beredas
ur nämnda förslagsanslag till vikariatsersättningar.

I likhet med vad som skett, vid hittills genomförda löneregleringar efter
kommunikationsverkens lönesystem, böra kostnaderna för de förmåner, som
omförmälas i 25, 26 (dock såvida ej anslag särskilt härför anvisats, såsom till
respenningar till akademibokhållaren), 27, 28, 29 och 32 §§ i avlöningsreglementet,
bestridas från vederbörande förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie
tjänstemän.

Förslag till Mitt förslag till stater för universitetet i Uppsala är följaktligen av fölstater.
jande lydelse:

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

377

Inkomststat för universitetet i Uppsala.

1. Statsanslag..................

(Häri ingår ett belopp av 42,676 kronor 85 öre, utgörande dels
ersättning för förlorade mantalspenningar, dels ock ersättning
för indelta räntor och kronotionde, som indragits till statsverket).

2. Egendomsförvaltningen:

Inkomster:

Spannmål från universitetets hemman m. m., 20,724.26
hl., hälften råg och hälften korn, beräknad efter 8.86

kr. för hl., i runt tal ..................... 183 610

Penningar och persedlar av universitetets hemman m. m.
i runt tal.................... ........... 55,150

Summa kronor 238,760

Utgifter:

1 fogde, avlöning (beräknad efter lönegraden

B 27), förslagsvis ................... 9,540

1 assistent vid egendomsförvaltningen, avlöning
(beräknad efter lönegraden B 20), förslagsvis 6,384

Dyrtidstillägg, förslagsvis............... 3,026

Respenningar till fogden, förslagsvis....... 4,000

* * andre akademikamreraren vid

drätselverket, förslagsvis.............. 300

Avlöning av rättare................... 1,050

Övriga utgifter (lantmäteri- och rättegångskostnader
samt övriga utgifter för universitetets
hemman å landet) förslagsvis........... 77,000 iqi 300

Summa behållen inkomst kronor 137,460

1. Skogsförvaltningen:

Inkomster:

Inkomst av universitetets skogar enligt de nya hushållningsplanerna
samt från allmänningsskogar och av di -

verse arrendemedel....................... 381 700

Utgifter:

1 skogsförvaltare, avlöning (beräknad efter lönegraden
B 27), förslagsvis.............. 9,540

I assistent vid skogsförvaltningen, avlöning
(beräknad efter lönegraden B 20), förslagsvis 6,384

II skogvaktare, avlöning (beräknad efter löne -

1,333,400

Transport 15,924 137,460 1,333,400

378

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Transport

graden B 8 med avdrag för värdet av bostad,
beräknat till 200 kr. för en var) förslagsvis
.........................

Dyrtidstillägg, förslagsvis...............

Rese- och traktamentsersättning åt skogvaktare

förslagsvis........................

Övriga utgifter (direkta utgifter för skogarnas
vård m. m.) förslagsvis............. •

15,924 137,460 1,333,400

33,380

9,786

8,800

233,250 301,140

Summa behållen inkomst kronor 80,560

4.	Inkomst av försålda hus å landet, arrende av humle-
	gårdar, övriga avgifter av stadsjord i Uppsala, hy-resmedel, inkomst av auktionsverket, dekanatsmedel
	samt inskrivnings- och kallelsepenningar, i runt tal .	5,369
5.	Ränta å vissa donationsfonder.................	10,152
6.	Boställsrum för 4 professorer, beräknat värde av 1,500
	kronor samt för director musices, beräknat värde av 800 kronor..............................	6,800	240,341
	Summa	kronor	1,573,741

Utgiftsstat för universitetet i Uppsala.

I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

\	Lön	Tjänst- görings- penningar	Arvode	Summa
A. Avlöningsstat för professorer m. fl. Teologiska fakulteten.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 professor i praktisk teologi........ Anm.: Innehavaren av denna professur upp-bär avlöning lika med ordinarie professor; så länge han i egenskap av domprost så-som prebende innehar Uppsala stads pas-torat, uppbär han av domprostlönen dels 4,600 kronor, dels ock 500 kronor, sist-nämnda belopp utgörande ersättning för utgifter i ämbetet.	3,400	4,000		7,400
\| 1 professor .....................	8,000	4,0.00	—	12,000
4 professorer ....................	32,000	16,000	—	48,000
! 1 professor, Kalsenianus............ Anm.: I lönen för professor Kalsenianus in-går 291 kronor 67 öre ränta å Kalsenianska fonden. j Anm.: Av den teologiska fakultetens 7 profes-I sorsbefattningar omfatta 2 vardera exegetik samt 2 vardera dogmatik och moralteologi; i de övriga 3 vardera ett av följande ämnesom-\| råden: 1) praktisk teologi; 2) kyrkohistoria; 3) teologiska prenotioner och teologisk encyk-lopedi.	8,000	4,000		12,000

Kungl. Maj:ls proposition Nr 115. 379

''	Lön	Tjänst görings penninga	Arvode r	\| Summa
;	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Till uppehållande av kostnadsfri under-visning och examination i kyrkosång .	-----	—	2,40(	'' 2,400
Juridiska fakulteten.
i 1 professor ......	c nnr	4,000 28,000		12,000 84,000
! 7 professorer ...... Anm.: Den juridiska fakultetens 8 lärostolar om-!• fatta vardera ett av följande ämnesområden: 1) civilrätt, med undervisnings- och exami-nationsskyldighet i obligationsrätt, samt ro-j: morsk rätt; 2) civilrätt, med undervisnings- j och examinationsskyldighet i familjerätt och sakrätt, samt internationell privaträtt; 3) na-tionalekonomi och finansrätt; 4) statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt; 5) rättshistoria; 1 6) speciell privaträtt; 7) straffrätt och juri- f disk encyklopedi; 81 processrätt. k, : .	56,000	. -
h Till uppehållande av den praktiska kur-; sen inom fakulteten . . .			1,500	1,500
tf
Medicinska fakulteten.
F 1 professor.......	8,000 88,000	a. nnn		12,000 132,000
11 professorer .....	44,000

Anm. 1: En av professorerna i anatomi upp-bär utöver avlöningen 125 kronor ränta å Rönnotvska fonden. Anm. 2: Från lönen för professsorn i me-dicinsk och fysiologisk kemi skola från-dragas 1,500 kronor, utgörande beräknat värde för- bostad.				:
1 professor i psykiatri......			3,000	3,000
Befattningen är förenad med överläkar-befattningen vid Uppsala hospital.
Anm.: Av de 12 ordinarie professurerna inom medicinska fakulteten omfatta 2 vardera ana-tomi samt de övriga 10 vardera ett av föl-jande ämnesområden: 1) praktisk medicin; 2) kirurgi ; 3) patologisk anatomi; 4) fysiologi; 5) obstetrik och gynekologi; G) allmän och experimentell farmakodynamik samt farma-kognosi; 7) medicinsk och fysiologisk kemi; 8) pediatrik och praktisk medicin; 9) oftal-miatrik, 10) hygien och bakteriologi.

380

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115,

Till professorn A. Gullstrand såsom innehavare
av en personlig professur i fysiologisk
och fysikalisk optik utgår avlöning,
13,000 kronor, från allmänna indragningsstaten.

1 laborator i patologisk anatomi ......

1 laborator i experimentell fysiologi och

medicinsk fysik...............

1 laborator i medicinsk och fysiologisk

kemi.......................

1 prosektor................, . . , .

Anm.: Så länge professorn O. M. Ramström
uppehåller prosektorstjänsten, åtnjuter han
från allmänna indragningsstaten ett personligt
lönetillägg å 1,000 kronor.

Lärare vid kursen i allmän kemi .....

Biträdande lärare i kirurgi..........

Biträdande lärare i öron-, näs- och hals sjukdomar

................ ... .

Föreståndare för akademiska sjukhusets i
Uppsala röntgenavdelning.........

Anm.: Arvodet till föreståndaren utgår under
förutsättning, att ett lika stort belopp
tilldelas honom från akademiska sjuk
husets stat.

Filosofiska fakulteten.

Humanistiska sektionen.

1 professor ..........

19 professorer.........

1 professor i vältalighet
skap, Skytteanus. . . .

och statskun -

.4m».: Professor Skytteanus uppbär dessutom
från avkastningen av riksrådet Skyttes
donation lön, beräknad till 7,000 kronor,
däri inbegripen fri bostad i Skytteanska
huset, sistnämnda förmån uppskattad
till 1,000 kronor.

Anm.: Av de 20 professorsbefattningarna inom
filosofiska fakultetens humanistiska sektion
omfatta 2 vardera historia och de övriga
18 vardera ett av följande ämnesområden:

Lön	Tjänst- görings- penningar	Arvode	Summa
Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
6,000	3,000		9,000
6,000	3,000	—	9,000
6,000 6,000	3,000 3,000	—	9,000 9,000

8,000

152,000

1,000

4,000

76,000

4,000

3,700	3,700
2,400	2,400
5,400	5,400
3,500	3,500

12,000

228,000

5,0001

Eungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

381

	Lön	Tjänst- görings- penningai	Arvode	Summa
1) teoretisk filosofi; 2) praktisk filosofi; 3) pedagogik; 4) litteraturhistoria med poetik; 5) konsthistoria med konstteori; 6) klassisk fornkunskap och antikens historia; 7) stati-stik ; 8)sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning; 9) semitiska språk; 10) greki ska språket och litteraturen; 11) latinska språ-ket och litteraturen; 12) nordiska språk; 13) svenska språket; 14) tyska språket; 15) engel-ska språket; 16) romanska språk; 17) slaviska språk; 18) nordisk och jämförande forn-kunskap. Till professorn K. B. Wiklund såsom inne-havare av en personlig professur i flnsk-ugrisk språkforskning utgår avlöning, 13,000 kronor, från allmänna indrag-ningsstaten.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 universitetslektor i tyska språket ....	—	—	6,600	6,600
1 d:o i franska språket. . .	—	—	6,600	6,600
1 d:o i engelska språket . . 1 d:o i danska språket och			6,600	6,600
litteraturen .... Matematisk-naturvetens^kapliga sektionen.			6,600	6,600
1 professor ...........	8,000	4,000	—	12,000
14 professorer.......... Anm. 1: Från lönen för dels professorn i astronomi, dels den av professorerna i kemi, vilken av kanslern förordnas till föreståndare för kemiska institutionen, dels ock den av professorerna i botanik och i botanik och praktisk ekonomi, vil-ken av kanslern förordnas till förestån-dare för den botaniska institutionen, skola fråndragas 1,500 kronor, utgörande beräk-nat värde för bostad. Anm. 3: Professorn i fysik äger jämlikt do-nation, utöver vanlig professorsavlöning, åtnjuta fri bostad i särskild för den fysi-ska institutionens föreståndare uppförd boställsbyggnad.	112,000	56,000		168,000
1 professor i växtbiologi .... Anm.: I lönen för professorn i växtbiologi ingå 7,500 kronor från Kempeska dona-tionsfonden. Anm.: Av de 16 professorsbefattningarna inom filosofiska fakultetens matematisk-naturveten-skapliga sektion omfatta 2 vardera matematik	8,000	4,000		12,000

382

Rungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lön

Tjänst görings -

Arvode

och 2 vardera kemi samt de övriga 12 vardera
ett av följande ämnesområden: 1) mekanik
och matematisk fysik; 2) zoologi; 3) jämförande
anatomi; 4) botanik; 5) botanik och
praktisk ekonomi; 6) fysik; 7) astronomi; 8)
geologi med petrografi och mineralogi; 9)
meteorologi; 10) geografi; 11) paleontologi och
historisk geologi; 12) växtbiologi.

penningar

Kronor

Summa

Kronor

Till professorn T. Svedberg såsom innehavare
av en personlig professur i fysikalisk
kemi utgår avlöning dels med
3,500 kronor från C. F. Liljewalchs
fond för personliga professurer vid Uppsala
universitet, dels med 9,500 kronor
från allmänna indragningsstaten.

1 laborator i experimentell fysik......

1 observator i astronomi...........

Anm.: Så länge professorn E. H. von Zeipel
bekläder en för honom inrättad personlig
professur i astronomi, bestridas von Zeipels
avlöningsförmåner av den för observatorsbefattningen
i astronomi angivna
besynnelseavlöningen jämte tillskott från
allmänna indragningsstaten av 4,000 kronor.

6,000

3,000 —

9,000j

9,000!

Anmärkning till avlöningsstat for professorer m. fl.

1. För ordinarie professor kan lönen efter 5

år höjas med 1,000 kronor.

2. För laborator, prosektor och observator kan

lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

3. För professor utgör pensionsunderlaget 7,500

kronor och pensionsavgiften 450 kronor.

4. För prosektorn, professor O. M. Ramström

utgör pensionsunderlaget 6,500 kronor och
pensionsavgiften 390 kronor.

5. För laborator, prosektor och observator ut gör

pensionsunderlaget 6,000 kronor.

B. Stipendier.

41 docentstipendier, vartdera å kronor
6,000, varav 4 i teologiska fakulteten,
3 i juridiska fakulteten, 5 i medicinska
fakulteten, 17 i filosofiska
fakultetens humanistiska sektion och
12 i samma fakultets matematisknaturvetenskapliga
sektion.......

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

383

	Lön	Tjänst-
	gtfrings- penninga	Arvode •	Summa
Riksstatens stipendier: 14 stipendier i teologiska fakulteten, vart-	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
dera å kronor 15Ö . 8 stipendier i medicinska fakulteten,		—	—	2,100
vartdera å kronor 150. . Kungliga stipendier att fördelas av det större akademiska konsistoriet mellan de särskilda fakulteterna och musikali-				1,200
ska kapellet.... C. Avlöningsstat för assistenter och amanuenser. Medicinska kliniken.				2,900
1 amanuens, tillika underläkare ....	—	_	1,800	1,800
1 ’ Strandbergianus..... Anm.: I arvodet för amanuens Strandbergia-nus ingår 58 kronor 33 öre ränta å Strand-bergska fonden.			1,500	1,500
1 amanuens ..... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgå till ama-nuenserna under villkor, vad var och en av dem angår, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Kirurgiska kliniken.			1,500	1,500
1 underkirurg, tillika förste underläkare. Anm.: Till gift befattningshavare utgår hyres-bidrag med 750 kronor av allmänna medel och 750 kronor från akademiska sjukhusets			3,500	3,500
stat.	—	—	750	750
1 amanuens, Nilsson-Aschanius Anm.: I arvodet för amanuens Nilsson-Ascha-nius ingår 150 kronor ränta å Nilsson-Aschanska amanuensfonden.			1,500	1,500
1 amanuens . . . Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgå till un-derkirurgen och amanuenserna under villkor, vad var och en av dem angår, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Obstetrisk-gynekologiska kliniken. 1 amanuens, tillika amanuens vid gyne-			1,500	1,500
kologiska polikliniken .... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat.			1,500	1,500

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

		Tjänst-
	Lön	görings- Denningar	Arvode	Summa
Oftalmiatriska kliniken. 1 amanuens, tillika amanuens vid oftal-	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
miatriska polikliniken........... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.			1,500	1,500
1 amanuens.................... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Pediatriska kliniken. 1 amanuens, tillika amanuens vid pedia-			1,500	1,500
friska polikliniken ............. Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Kliniken för bröstsjuka.			1,500	1,500
1 amanuens.................... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Akademiska sjukhusets röntgenavdelning.			1,500	1,500
1 amanuens.................... Anm.: Ovanstående arvodesbelopp utgår till amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat. Medicinska poliklinikerna.			1,500	1,500
1 amanuens...................	—	—	2,40C	2,400
1 » ................. • 1 » vid gynekologiska poliklini- ken, se under obstetrisk-gy-nekologiska kliniken. 1 » vid oftalmiatriska poliklini ken, se under oftalmiatriska kliniken.			2,40C	2,400

K-Uiujl. Maj.ts proposition Nr 115.

385

	Lön	Tjänst- görings- penningai	Arvode	Summa
Anatomiska institutionen.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 amanuens.......			1,80.0 1,800	1,800 1,800
1 »

Patologiska institutionen.
1 assistent ....			3,600 3,0.00	3,600 3,000
1 amanuens ...

Fysiologiska institutionen.
1 amanuens . .				1,200

Institutionen för medicinsk och fysiqlogisk kemi.
1 amanuens ...			1,200	1,200

Farmakologiska institutionen.
] amanuens . . .			1,200	1,200
Anm.: I arvodet för amanuensen vid farma-kologiska institutionen ingår 350 kronor ränta från Wahlenbergs amanuensfond.
Institutionen för allmän och analytisk kemi. 1 amanuens.....			1,800 7,200	1,800 7,200
4 amanuenser	—	_
Mineralogisk-geologiska institutionen.
1 amanuens.....	—	_	1,200 1,200	1,200 1,200
I » ........	_	_
Fysiska institutionen.
1 amanuens . .	—	_	1,800 1,800	1,800 l,800j
1 »	—	—
Astronomiska institutionen.
1 assistent ....	—	_	3,600 1,200	3,600 1,200
1 amanuens ....	—	_
Anm.: I arvodet för amanuensen ingår 44 kronor ränta å Melanderhjelmska, Mallet-ska, Prosperinska och Bredmanska ama-nuensfouden.
Meteorologiska institutionen.
1 assistent . . .			2,400 1,800	2,400 1,800 25
1 amanuens.....
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt.	100 höft.	(Nr 115.)

386

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

----------------- — 1		Tjänst-
	Lön	görings- ^enningar	Arvode	Summa
Botaniska institutionen.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 amanuens vid botaniska trädgården . . Anm.: I arvodet för denne amanuens ingar 120 kronor ränta å Wahlenbergska fonden.			1,800	1,800
1 amanuens vid botaniska laboratoriet. . Zoologiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens vid zoologiska museet ....	—	—	1,800	1,800
1 j> » zootomiska laboratoriet. Geografiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens.................... Myntkabinettet.			1,200	1,200
1 amanuens.................... Museet för nordiska fornsaker.			750	750
1 amanuens.................... Konstmuseet.			1,800	1,800
1 amanuens.................... Vietoriamuseet för egyptiska fornsaker.			750	750
1 amanuens.................... D. Avlöningsstat för exercitiemästare.			750	750
1 director musices................ Anm. 1: .Åtnjuter director musices boställs-rum, skall lönen minskas med 800 kronor årligen. Anm. 2: Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.	3,300	1,700		5,000
1 gymnastiklärare................ Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 300 kronor och efter 10 år med ytterligare 300 kronor.	2,40C	1,200	—	3,600
1 biträdande gymnastiklärare . . . . j . . . 1 lärare i utförande av ritningar för ve-			90C	900
tenskapliga ändamål ............ E. Diverse arvoden m. m.			600	600
Eektors honorarium..............	• —	—	2,40(	2,400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

387

		Tjänst-
	Lön	görings- penningar	Arvode	Summa
Arvoden ä 800 kronor till drätselnämn-	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
dens tre valda ledamöter . Arvoden till bibliotekarier vid seminari-erna för klassiska, nordiska och roman-ska språk, tyska språket, engelska språ-ket, historia, statskunskap, filosofi, este-tik och litteraturhistoria, semitiska och slaviska språk, sanskrit och jämförande indo-europeisk språkforskning, klassisk fornkunskap och antikens historia samt			2,400	2,400
statistik........	—	—	3,000	3,000
\	-	—	- \|	1,204,900

Anmärkning till avlöning sst åter för professorer och lärare m. fl.

Värdena av indragna naturaförmåner, nämligen ersättning för humlegårdslott och ved
in natura, den sistnämnda beräknad till ett pris av 15 kronor för varje famn, skola särskilt
bokföras å och redovisas till åhierstilläggsfonden. Vad sålunda under ett år influtit
till fonden skall under det nästföljande användas till bestridande i första hand av utgifterna
för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

II. Anslag till materiell m. m.

		Summa
Biblioteket:		Kronor
Bokinköp och bokbindning m. m. . . .	50,000
Uppvärmning och belysning m. m.......	15,800
Till akademiska läsesällskapet........ Inskrivningspenningar av studenter och auktionspro-	525
vision..............	667	QQ9
Medicinska kliniken.......	1,350 500 500 500 500 600 1,700
Kirurgiska kliniken.........
Obstetrisk-gynekologiska kliniken.....
Oftalmiatriska kliniken......
Pediatriska kliniken.......
Kliniken för bröstsjuka . . .
Medicinska poliklinikerna......
Akademiska sjukhuset:
Materiell jämte avlöning åt vaktmästare . . . För sjukvård åt fattiga eller mindre bemedlade sjuka	7,000
från ort utom Uppsala län........	5,000
Ersättning för indragen ved in natura ....	1,008	13,008
Anatomiska institutionen.....		12,100 6,650
Patologiska institutionen .....

388

Kung t. May.ts proposition Nr 115.

Fysiologiska institutionen.................

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi
Farmakologiska institutionen...............

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

Geologisk-mineralogiska institutionen......

Paleontologiska institutionen............

Fysiska institutionen.................

Astronomiska institutionen.............

Meteorologiska institutionen............

Botaniska institutionen:

Botaniska museet................-

Botaniska trädgården..............

Botaniska laboratoriet...............

Vaxtbiologiska institutionen...........

Zoologiska institutionen...............

Geografiska institutionen..............

Myntkabinettet...............................

Museet för nordiska fornsaker.....................

Konstmuseet.................................

Yiktoriamuseet för egyptiska fornsaker.

Seminariet för klassisk fornkunskap och antikens historia:

Till städning och rengöring m. ..................

De i Gustavianum inrymda institutionerna:

Till uppvärmning och belysning..................

Summa

Musikaliska kapellet................................

Gymnastikinrättningen..............................

Seminarierna inom teologiska fakulteten..................

» » juridiska fakulteten..................

» » filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

Till inköp av böcker och annan .undervisningsmateriel! ävensom
för tillfälliga utgifter........................

Matematiska seminariet.........................

De i gamla länslasarettsbyggnaden inrymda seminarierna:

Till uppvärmning................................

Till ridundervisningens uppehållande....................

Reparationer......................................

Krono- och kommunalutskylder samt brandavgifter för universitetets
fastigheter i Uppsala.........................

Extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad...........

Kronor

6,550

5,270

I, 330

14,400

4,050

1,750

9,600

2,920

3,760

2,650

12,460

1,100

1,450

II, 300
1,910

100

3,325

1,200

360

340

6.050

1.050
8,725
1,200

800

5.500
1,640

336

3,380

53,700

6.500
68,975

348,081

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

III. Anslag till diverse ändamål.

389

Hyror......................................

Gratial, varur utgå till professorernas, överbibliotekariens och
räntmästarens änkor högst 240 kronor för var och en samt
till övriga tjänstemäns änkor högst 180 kronor för var och
en och återstoden tillfaller universitetets pensionsinrättning . .
Gratial för lägre betjäningens änkor och barn eller betjänte själva,
då de blivit oförmögna till tjänstgöring................

Understöd åt avlidne akademiekursorn L. F. Lundbergs dotter

Anna Charlotta Lundberg, så länge hon lever ogift........

Livränta till jungfru Wilhelmina Bergström...............

Humlegårdsersättning att redovisas till universitetets ålderstill läggsfond

..................................

Ersättning till ålderstilläggsfonden för indragen ved in natura. .
Ersättning till riksrådet Skyttes donation för indragen spannmålsindelning.
.................................

IV. Till Kung!. Maj:ts disposition

Summa

Kronor
1,340

7,140

000

150

300

235

4,350

1,785

15,900

4,860

Summa kronor 1,573,741

Anmärkningar till staten:

1. Därest å anslagen till materiell för de särskilda institutionerna, till reparationer av
universitetets byggnader, till krono- och kommunalutskylder samt brandavgifter för universitetets
fastigheter och till extra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad, under
något år uppstå besparingar, må dessa bibehållas för samma ändamål under kommande
år. Skulle det under en följd av år visa sig, att materiellanslaget för en institution kan
något minskas, medan samma anslag för en annan institution behöver ökas, äger kanslern
hos Kungl. Maj:t göra framställning om jämkning i anslagen.

2. Nu ifrågavarande anslag böra särskilt bokföras.

3. Såväl besparingar å utgiftsstaten i andra fall än ovan omförmälts och med undantag
i vissa fall av besparingar å docentstipendier, varom bestämmelser i annan ordning meddelas,
som ock tillfälliga och i inkomststaten icke inberäknade inkomster ingå till reservfonden,
vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska
behov, i den ordning universitetsstatuterna stadga.

4. Om inkomsterna något år icke fullt motsvara utgifterna, må bristen, efter hemställan
hos kanslern och enligt hans föreskrift i ämnet, täckas av reservfonden.

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
i Uppsala samlingar och inrättningar m. m.

Biblioteket.

1 överbibliotekarie, avlöning.............................

Anm.: I fråga om avlöningens fördelning i lön och tjänstgoringspenningar
samt ifråga om rätt till ålderstillägg, pensionsunderlag och pensionsavgift gäller
vad därom är föreskrivet för universitetsprofessor.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.........

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................

Kronor

12,000

113,700

40,200

Inkomst staten.

390 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Botaniska och zoologiska institutionerna.
Avlöningar till konservatorer och trädgårdsmästare, förslagsanslag .

Kronor

19,500

Kansliet.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...........

Arvoden till tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier .

30,900

8,000

Drätselverket.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
Siffergranskare å räntekammaren, arvode.......

35,000

500

Vetenskapliga institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska och
filosofiska fakulteterna.

Avlöningar till ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
förslagsanslag.............................

Vaktmästare vid musikaliska kapellet, förutom boställsrum, arvode . .

Tillsyningsman för Linnéanska stiftelsen å Hammarby, arvode.....

Instrumentmakare, arvode...............................

76,540

700

960

500

Vikariatsersättningar.

Ersättningar till vikarierande akademiska lärare m. fl., förslagsanslag . 10,000

Summa förslagsanslag 348,500

Jag övergår härefter till frågan om staten för

Lunds universitet.

Inkomststaten för Lunds universitet har kvarstått oförändrad alltsedan år
1907, då båda universitetens stater undergingo en genomgripande revision.
Jag frånser härvid en mindre ökning, som i samband med borttagande av
akademisekreterarens sportelinkomster år 1908 vidtogs å den i mkomststaten
uppförda titeln »studentinskrivningspenningar och tillfälliga inkomster».

Sedan till 1923 års riksdag förslag framlagts om vissa ändrade grunder
i avseende å beräkningen av Uppsala universitets inkomststat, medlörande
åtskilliga ändringar i samma universitets utgiftsstat, och förslaget härom i
huvudsak vunnit riksdagens godkännande samt sedermera Kungl. Maj.ts
fastställelse, uppkom frågan, huruvida en ändrad beräkning av Lunds universitets
inkomst- och utgiftsstat vore av behovet påkallad eller önskvärd
för erhållande av likställighet i berörda hänseende mellan de båda universiteten.
I detta hänseende anbefalldes vederbörande akademiska myndigheter
att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag.

Kung}. Maj:ls proposition Nr 1J5. 391

I Kitt yttrande i ämnet anförde universitetets drätselnämnd i huvudsak
följande:

Till eu början må erinras, att en ändring i inkomststaten, motsvarande
vad som fastställts för Uppsala universitet, komme att beröra särskilt mom.
2 och 3, nämligen »arrendespannmål från universitetets hemman och lägenheter»,
nu upptagen till 33,000 kronor samt »ränta efter 4 procent å akademikassans
räntebärande kapital», nu uppförd med 36,000 kronor.

Vad då först beträffar inkomsten av arrendespannmål, utgör denna för
närvarande 4,515 hl. spannmål, hälften råg och hälften korn. I)å de nu
varande arrendekontrakten så gott som alla avse 15 år framåt eller mera,
anser sig drätselnämnden vid beräkningen av denna inkomstpost böra utgå
irån nämnda siffra. Den årliga arrendespannmålen löses, enligt arrendekontrakten,
efter årets markegångspris, Ditt. A i markegångstaxa^ med förhöjning
av 1 krona 20 öre pr hektoliter; och har medelpriset å lösningsbeloppen
under de senaste 15 åren utgjort för 1 hl. råg 16 kronor 42 öre
samt för 1 hl. korn 14 kronor 65 öre. Nu är emellertid att märka, att
härvid krisårens enorma stegring av spannmålspriserna starkt inverkat. Om
till grund för beräkningen av penningvärdet av denna inkomsttitel lägges
förenämnda medelpris å råg och korn, skulle detta värde belöpa sig till
70,140 kronor 52 öre.

Försiktigheten bjuder emellertid att icke oväsentligt minska detta belopp,
och anser sig drätselnämnden böra stanna vid en beräknad bruttoinkomst
av universitetets arrendespannmål för den närmaste framtiden av 45,000
kronor eller något lägre än det belopp, 48,310 kronor 50 öre, som erlagts
år 1923, och detta så mycket hellre som spannmålspriserna under de senaste
åren uppvisat en jämn nedgång. Fn förhöjning av arrendespannmålens
hektolitertal skulle helt naturligt bliva en följd av universitetets inlösen av
de f. n. arrendatorerna tillhöriga åbyggnaderna å hemmanen. Fn ändring
härutinnan skulle emellertid medföra en minskning i akademikassans kapital
och således även av den i staten ingående inkomstposten mom. 3.

Beträffande de avgående posterna ifråga om universitetets egendomsförvallning
är att märka, att arrendatorerna enligt kontrakten erlägga samtliga
skatter och onera för hemmanen förutom dem, som utgöras av bevillning av
inkomst av fast egendom och därav följande kommunalutskylder ju. m.
Vidare vidkännas arrendatorerna enligt sina kontrakt kostnader för vattenledningsföretag
eller annat allmänt arbete, varigenom, enligt i vederbörande
ordning verkställd syneförrättning, »båtnad hemmanet tillskyndas», vilka
utgifter fördelas på 20 år, därvid ny arrendator tillförbindes att. till den
föregående erlägga återstående andelar i kostnadssumman. Årliga underhållskostnader
för floddiken och andra vattenavledningar, som beröra hemmanet,
bestridas av arrendatorn utan avdrag å arrendet. Vidare bör anmärkas,
att vissa med universitetets jordägareskap sammanhängande utgifter
upptagits i utgiftsstaten under rubrik »till extra utgifter», nämligen understöd
till förra åbor å universitetets hemman, vägunderhåll och lantmäterikostnader
in. in. Dessa .skulle nu upptagas såsom avdragsposter i inkomststaten.
Då den förstnämnda, understöd till förra åbor å universitetets hemman,
saknar värjo praktisk betydelse och då de övriga endast gälla mycket
obetydliga belopp, anser sig drätselnämnden icke vid sina beräkningar behöva
taga särskild hänsyn härtill. Annat är förhållandet med skatter och
utskylder, som icke erläggas av arrendatorerna, utan påvila universitetet.
Sådana utskylder hava emellertid endast förekommit för 2 års arrende -

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

inkomster, varför eu beräkning av dessa utgifter endast kan bliva högst
approximativ. Det förefintliga siffermaterialet ger emellertid vid handen, att
9 % av arrendeinkomsten måste anses såsom den sannolika utgiftssumman.
Med hänsyn till den i det föregående gjorda uppskattningen av bruttoinkomsten
från universitetets hemman och lägenheter, 45,000 kronor, skulle
således ifrågavarande avdragspost för skatter m. m. komma att utgöra i
runt tal 4,000 kronor. Den behållna inkomsten av inkomstposten mom. 2
i staten skulle alltså bliva 41,000 kronor och således med 8,000 kronor överstiga
det i nu gällande stat upptagna beloppet.

I fråga om beräknandet av universitetets inkomst av akademikassans räntebärande
kapital, däri inberäknat Norbergska fonden, kronor 28,745: 84, utgjorde
det räntebärande kapitalet ifråga den 1 juli 1923 kronor 1,091,085: 74.
Ehuru räntefoten under de senare åren i regel varit mer än 4 procent, torde
försiktigheten bjuda att liksom i 1907 års stat räkna med en räntefot av 4
procent, vilket också väl överensstämmer med den nuvarande situationen på penningmarknaden
ifråga om lån mot bästa säkerhet. Denna inkomstpost kan
således beräknas till i runt tal 43,500 kronor eller således 7,500 kronor mer
än i 1907 års stat.

Den sammanlagda ökningen i inkomststaten skulle alltså belöpa sig till
15,500 kronor.

Då det därefter blir fråga om motsvarande ökning av någon eller några
utgiftsposter, ligger det närmast till hands att tänka pa anslagen dels till
underhåll och reparationer av universitetets byggnader, dels ock till extra utgifter.
Dessa anslag utgöra, alltsedan år 1912 resp. 1914, då desamma höjts till
sina nuvarande belopp, vardera 16,000 kronor. Dessa hava emellertid under en
följd av år visat sig i hög grad otillräckliga. De utgifter, som skolat bestridas
med dessa anslag, hava under perioden 1913—1922 utgjort betydande belopp;
och hava fördenskull tillskott måst ske av reservfonden. Att anslaget till underhåll
och reparationer av universitetets byggnader även för framtiden kommer
att visa sig högeligen otillräckligt är uppenbart. Åtskilliga nya institutioner
av betydande omfattning hava under de senaste tio aren tillkommit, och de
förut förefintliga kräva med åren mera underhåll. Arbetslöner och material
priser hava högst avsevärt stigit sedan den tid, då anslaget bestämdes til!
sitt nuvarande belopp. Eu beräkning för den närmare framtiden av utgifterna
på detta konto är givetvis mycket vansklig. Drätselnämnden för
menar, att desamma icke skäligen kunna sättas lägre än medelutgiften för
åren 1913—1922 eller med avrundning nedåt 29,000 kronor. Tilläggas kan.
att under de gångna åren endast de nödvändigare utgifterna bestritts, varemot
mycket, som varit i hög grad önskligt, icke ansetts kunna göras.

Även kontot till extra utgifter har högst avsevärt under en följd av år
överstigit det för samma utgifter avsedda anslaget. Med tanke särskilt på
bränslekostnader och tryckningskostnader, vatten-, gas- och elektricitetsavgifter,
vilket allt betydligt stigit sedan år 1914, då detta anslag bestämdes
till sitt nuvarande belopp, kan drätselnämnden med bestämdhet beräkna anslagets
otillräcklighet för framtiden. Då emellertid krisårens enorma bränslekostnader
högst väsentligt inverka på medeltalet för de senaste 10 åren.
anser drätselnämnden sig icke kunna behöva räkna med detta medeltal för
framtiden, utan förmenar, att utgiftsbeloppet skäligen kan beräknas något
lägre för framtiden eller till i runt tal 30,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits skulle, utöver anslagen till de

Kung!. Maj:ts proposition Nr It;).

393

ifrågavarande utgiftspost,orna, crfordrus tillägg av till don förra i rutit till
•3,000 kronor och till den senare 14,000 kronor.

Tillskotten till sistnämnda tva utgiftskonton hava så gott sota uteslutande
skett genom överföringar från reservfonden, dit förekommande inkomst
överskott enligt staten ingått. Aven för framtiden måste det räknas med
sådana tillskott från reservfonden till bestridande av utgifter utöver anslagsbeloppen
Reservfondens bidrag hava belöpt sig till vida större belopp än
de, vartill de förut beräknade höjningarna av mom. 2 och 3 i inkomststaten
uppgått; detta gäller även beträffande beräknade framtida tilläggsbelopp från
reservfonden till dessa konton.

Eu höjning av de ifrågakomma inkomstposterna med tillsammans 15,500
kronor och eu höjning av likaledes ifrågakomma utgiftsposter med tillsammans
samma belopp skulle icke med de gjorda beräkningarna innebära
annat än en formell ändring. Härtill kommer att den ändring i lönöstaten
vid universitetet, som väl snart är att förvänta, måste medföra högst
väsentliga ändringar i staten, såväl reellt som formellt. Vidare framhåller
drätselnämnden, att framdeles det måste anses bliva större möjlighet till
beräkningar av såväl inkomster som utgifter, sedan prisförhållandena i allmänhet
vunnit mera stadga än vad nu är fallet.

Drätselnämnden uttalade därför som sin åsikt, att det för närvarande
icke syntes nämnden behöva eller böra vidtagas några ändringar i staten
i berörda hänseenden. \ id drätselnämndens skrivelse äro fogade uppgifter
dels å lösningsbeloppen för arrendespannmål jämlikt gällande-arrendekontrakt
under åren 1908 1922, dels å utgifter från och reservfondens tillskott till

extra utgiftsmedlen och byggnadsanslaget under åren 1913—1922.

Det större akademiska konsistoriet anslöt sig till drätselnämndens uppfattning,
och i skrivelse den 24 november 1923 förklarade sig kanslern med
hänsyn till vad myndigheterna anfört ej hava anledning att i ämnet avgiva
något särskilt förslag.

Statskontor! har i utlåtande den 5 december 1923 förklarat sig visserligen
finna önskvärt, att vid uppgörandet av inkomst- och utgiftsstat för
Lunds universitet tillämpas enahanda grunder, som gälla vid beräknandet
av motsvarande stat för Uppsala universitet. Med hänsyn emellertid till vad
myndigheterna anfört kan statskontoret för sin del icke finna nödvändigt,
att den härav påkallade förändringen i budgetberäkningen för universitetet
i Lund omedelbart genomföres. Statskontoret har intet att erinra mot att
med vidtagande av den ifrågasatta förändringen får anstå, tills av andra
omständigheter påkallade ändringar i universitetets stat må föranleda en all
män revidering av de till grund för staten liggande beräkningarna.

Jag anser det lämpligt, att de jämkningar i universitetets stat, varom nu
senast talats, komma till stånd i samband med den allmänna reglering av
hniversitetens stater, som pakallas av ifrågavarande lönereglering.

Att, såsom fallet är vid Uppsala universitet, betrakta egendomsförvaltningen
vid Lunds universitet såsom ett fristående och självständigt affärsföretag,
synes mig i betraktande av den relativt begränsade omfattning,

Utgif testaten.

394 Eungl. Maj:ts proposition Nr 115.

denna förvaltning vid sistnämnda universitet intager, icke skäligen böra
ifrågasättas. Den uppkomna frågan torde därför kunna begränsas till vissa
jämkningar i universitetets inkomststat och därav påkallade förändringar i
utgiftsstaten, allt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som kommit till
uttryck i drätselnämndens berörda utlåtande.

Vad först beträffar inkomsten av arrendespannmål, har drätselnämnden
med utgångspunkt från medelprisen å lösningsbeloppen under åren 1908—
1922 kommit till en beräknad summa av i runt tal 70,140 kronor. Ett
medtagande av lösningsbeloppet även under år 1923 rubbar ej nämnvärt
denna siffra. Emellertid anser sig drätselnämnden böra stanna vid en beräknad
bruttoinkomst av 45,000 kronor och efter avdrag av skatter m. m.
en nettoinkomst av 41,000 kronor. Då denna siffra förefaller att vara beräknad
med nödig försiktighet, anser jag mig böra godtaga densamma.

I fråga om inkomsten av akademikassans räntebärande kapital, anser jag
lika med drätselnämnden försiktigheten bjuda att alltjämt räkna med en
räntefot av 4 procent. Ifrågavarande belopp bör såsom drätselnämnden föreslagit
beräknas till i runt tal 43,500 kronor.

Det hittillsvarande inkomstöverskottet har tillförts universitetets reservfond,
som å sin sida fått bidraga att utfylla bristerna i utgiftsstaten, enkannerligen
i de i sistnämnda stat upptagna posterna till underhåll och reparationer
av universitetets byggnader samt till extra utgifter. Då nu nämnda
överskott beräknas ingå i den ändrade inkomstberäkningen, synes konsekvensen
fordra, att en jämkning vidtages i avseende å beloppen för sistnämnda
utgiftsposter. Posten till underhåll och reparationer av universitetets
byggnader är nu upptagen till 16,000 kronor. Medelutgiften å denna post
har för tio-årsperioden 1913—1922 av drätselnämnden beräknats till 29,426
kronor 68 öre, och har densamma ansetts böra avrundas till 29,000 kronor.
Även om man vid beräkningen av medelutgiften medtager de två budgetterminerna
1/i—s% 1923 och Vt 1923—3% 1924 och därvid erhåller en
högre medelsiffra, synes mig drätselnämndens avrundade belopp av 29,000
kronor kunna godtagas. Med hänsyn till det stora antal nybyggnader, som
på senare tid tillkommit och lagts under universitetsförvaltningens vård, samt
i betraktande av de höjda priser, som nu betingas för ifrågavarande arbeten,
torde någon erinran ej vara att göra mot detta belopp.

Till extra utgifter är nu uppfört ett belopp av likaledes 16,000 kronor.
Å denna post avföras utgifter till brandförsäkring, skrivmaterialier, tryckningskostnader,
bokbindning, städning, renhållning, gas- och vattenförbrukning,
ved och ljus, krono- och kommunalutskylder m. m. Medelutgiften per
år å denna post har under de senaste 11 åren utgjort i runt tal 37,940
kronor. Drätselnämnden räknar med ett lägre belopp, 30,000 kronor. Häremot
har jag intet att erinra.

Övergår jag därefter till Lunds universitets utgiftsstat — d. v. s. den
mot inkomststaten korresponderande utgiftsstaten vill jag endast erinra

395

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll.r>.

om att, densamma är i mitt förslag uppgjord efter enahanda grunder som
ifråga om motsvarande stat för Uppsala universitet,

I vissa detaljfrågor vill jag påpeka följande.

Den i nuvarande avlöningsstat uppförda anslagsposten å 800 kronor till
»vederlag för fyra ängslotter, vardera å 200 kronor, att redovisas till univer
sitetets alderstilläggsfond» torde böra överföras till den del av utgiftsstaten,
som avser anslag för diverse ändamål.

I likhet med vad som förordats beträffande motsvarande utgiftsstat för
Uppsala universitet, bör vid de föreslagna avlöningsstaterna för professorer
och lärare m. tl. fogas anmärkning rörande universitetets ålderstilläggsfond.
Jag har förut redogjort för lydelsen av den i detta hänseende nu gällande
bestämmelsen. I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på en
ålderstilläggsfondcn berörande fråga. I skrivelse den 8 oktober 1921 hemställde
riksräkenskapsverket på anförda skäl, att, så länge ålderstillägg åt
befattningshavare vid universitetet utginge av statsverkets medel, den universitetet
tillhöriga ängsmarken Kanik måtte ställas under domänstyrelsens
vård och förvaltning och ängsmarkens avkastning av nämnda styrelse redovisas
till statsverket samt att ålderstillägg åt samtliga därtill berättigade befattningshavare
vid universitetet måtte för framtiden odelat avföras å åttonde
huvudtitelns förslagsanslag till detta ändamål. Framställningen avstyrktes
av drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet ävensom av
kanslern, vilken i skrivelse den 19 oktober 1922 erinrade om ärendets samband
med löneregleringsfrågan och dessutom betonade betydelsen därav, att
det kunde i framtiden bliva av stor praktisk betydelse för universitetet att
behålla förfoganderätten över ängslotterna oförkränkt samt att detta redan
nu vore för universitetet av vikt på grund av möjligheten att därigenom
ernå högre arrendeavgifter från universitetets intill ägolotterna belägna hemman.
Jämväl länsstyrelsen i Malmö och domänstyrelsen avstyrkte framställningen,
sistnämnda ämbetsverk under framhållande att dess övertagande nu
av ängarna ej kunde varda till större fördel för vederbörande, vartill komme,
att domänfonden skulle åsamkas utgifter utan motsvarande inkomster. Med
hänsyn till den ståndpunkt, samtliga i ärendet hörda myndigheter intagit,
anser jag icke skäl förefinnas för ett tillstyrkande av riksräkenskapsverkets
ovanberörda hemställan. Jag anser alltså, att ålderstilläggsfonden fortfarande
bör hava att räkna med avkomsten av de universitetet tillhöriga och under
dess förvaltning stående ängslotterna i Kanikmarken.

I avseende å utgiftsstaten i övrigt må endast erinras därom, att under
avdelningen: anslag till materiell, posten till underhåll och reparationer av
universitetets byggnader, i anslutning till vad ovan anförts, upptagits till
29,000 kronor och posten till extra utgifter till 30,800 kronor, innefattande
dels nyssberörda höjning till 30,000 kronor, dels ock ett överförande till
denna post av två i avlöningsstaten förut upptagna poster till arvoden åt
uppasserskor vid musikkapellet och gymnastikinrättningen.

Korslag till
stater.

396 Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

Under anslag till diverse ändamål är nu uppfört ett belopp av 1,800 kronor,
utgörande årlig avgäld till biskopen i Lunds stift för visst område, »som
av Helgonabacken för uppförande av nytt bibliotekshus till universitetet
upplåtits», enligt kungl. brev den 19 januari 1901. Då emellertid detta belopp
numera även innefattar avgäld för andra från biskopsbostället enligt
kungl. brevet den 21 februari 1913 till universitetet upplåtna områden, avsedda
att tillgodose universitetets behov av jord för nya institutioner, har
jag låtit anslagsposten ifråga erhålla eu med hänsyn härtill ändrad rubrik.

I likhet med vad som föreslagits ifråga om Uppsala universitets stat bör
såsom anmärkning till den nu berörda delen av Lunds universitets stat fogas
de bestämmelser, som nu återfinnas i de särskilda föreskrifterna till staten
Och som avse beredande av viss rörlighet beträffande beloppen av vederbörande
materiellanslag samt överförande till reservfonden och akademikassan
av vissa besparingar å staten.

Beträffande till sist den avdelning av utgiftsstateu, som innesluter det till
Kungl. Maj:ts disposition stående anslaget, har det härunder nu uppförda
béloppet, 5,606 kronor 50 öre, för erhållande av ett avrundat anslag i riksstaten
jämkats till 5,608 kronor 50 öre.

I avseende å avlöningsstaten för de befattningshavare, som skulle falla
under det civila avlöningsreglementet, gäller i tillämpliga delar vad jag anfört
rörande motsvarande stat för Uppsala universitet.

Jag föreslår alltså följande stater för Lunds universitet:

Kung!. Mcij.ts proposition Nr 115.

Inkomststat för universitetet i Lund.

Ilo) Statsanslag...................................1,200,400: —

2:o) Arrendespannmål från universitetets hemman och
lägenheter, 4,515 hl., hälften råg och hälften
korn, beräknad efter avdrag för utskylder m. m.

i runt tal till......................... 41,000:_

3:o) Ränta efter 4 procent å akademikassans räntebärande
kapital, som den 1 juli 1923 utgjorde
kronor 1,091,085: 74, däri inberäknat Norbergska

fonden kronor 28,745: 84, i runt tal......... 43,500: —

4:o) Ränta efter 4 procent å bibliotekskas sans

räntebärande kapital....... 40,000: —

efter avdrag av Ahlmanska fonden,
vars avkastning skall användas till
inköp av teologisk litteratur . . . . . 11,253:57

Rest kronor 28,746: 43

i runt tal beräknad till.................. 1,150: —

S:o) Tomtöremedel....................... 2§; 97

6:0) Studentinskrivningspenningar och tillfälliga inkomster,
förslagsvis och för slutsummans jämnande,
beräknade till......................... 1,445:03

Summa kronor 1,293,521: —

Utgiftsstat för universitetet i Lund.

I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

		Tjänst-
	I .lön	görings- penningar	Arvode	Summa ''
A. Avlöningsstat för professorer m. fl.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Teologiska fakulteten.
1 professor i praktisk teologi........ Anm. Innehavaren av denna professur upp-bär avlöning lika med ordinarie professor. Så länge han i egenskap av domprost så-som prebende innehar Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat, uppbär han av dom prostlönen dels 6,000 kronor, dels ock 500 kronor, sistnämnda belopp utgö-rande ersättning för utgifter i ämbetet.	2,000	4,000		6,000

398

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Lön	Tjänst- görings- penningar	Arvode	Summa
Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
8,000 40,000	4,000 20,000	—	12,000 60,000
—	—	2,000	2,000
8,000 48,000	4,000 24,000	—	12,000 72,000
		1,80C	1,800

professor.....................

professorer ....................

Anm. Av den teologiska fakultetens 7 professorsbefattningar
omfatta 2 vardera exegetisk
teologi och de övriga 5 vardera ett av följande
ämnesområden: 1) dogmatik och moralteologi,
2) kyrkohistoria och symbolik, 3) praktisk
teologi, 4) praktisk teologi och moralteologi,
samt 5) teologisk encyklopedi och
teologiska pronotioner.

Till uppehållande av kostnadsfri undervisning
och examination i liturgisk: sång

Juridiska fakulteten.

1 professor ..................

6 professorer.................

Anm. Den juridiska fakultetens 7 lärostolar
omfatta vardera ett av följande ämnesområden:
1) civilrätt, 2) straffrätt och juridisk
encyklopedi, 3) processrätt, 4) statsrätt, förvaltningsrätt,
kyrkorätt och folkrätt, 5) nationalekonomi
och finansrätt, 6) speciell privaträtt
samt 7) romersk rätt och rättshistoria

inom fakulteten .

Medicinska fakulteten.

1 professor ....................

11 professorer...................

1 professor i psykiatri............

Befattningen är förenad med överläkarbefattningen
vid Lunds hospital
och asyl.

Anm. Av den medicinska fakultetens 12 professurer
omfatta 2 vardera anatomi, varande innehavaren
av den ena av dem tillika prosektor,
de övriga 10 omfatta vardera ett av följande
ämnesområden: 1) praktisk medicin, 2) kirurgi,
3) medicinsk och fysiologisk kemi, 4)
fysiologi, 5j pediatrik och praktisk medicin,
6) obstetrik och gynekologi, 7) oftalmiatiik,
8) farmakologi, 9) patologisk anatomi och
rättsmedicin samt 10) allmän patologi, bakteriologi
och allmän hälsovård.

8,000

88,000

4,000

44,000

3,000

12,000

132,000

3,000

Kungl. Maj:ta proposition Nr 115.

399

Lärare vid kursen i allmän kemi ....

Biträdande lärare i obstetrik och gyneko
logi........................

Lärare i öron-, näs- och halssjukdomar.
tillika föreståndare för den till Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund
förlagda kliniken och polikliniken för
öron-, näs- och halssjukdomar.

Anm. Arvodesbeloppet utgår under förutsättning,
att Malmöhus läns landsting med minst
lika stort belopp bidrager till avlöningen
av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Lärare i röntgenologi..............

tillika föreståndare för det vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund
inrättade röntgenlaboratoriet och den
därstädes likaledes anordnade radiologiska
sjukavdelningen.

Anm. Arvodesbeloppet utgår underförutsättning,
att Malmöhus länslandstingmed minst
lika stort belopp liidrager till avlöningen
av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Lärare i ortopedi...............

tillika föreståndare för den ortopediska
kliniken och polikliniken vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
Lund.

Anm. Arvodesbeloppet utgår under förutsättning,
att Malmöhus läns landsting med
minst 3,000 kronor bidrager till avlöningen
av ifrågavarande lärare och föreståndare.

Biträdande lärare vid patologisk-anatomiska
institutionen........

Filosofiska fakulteten.
Humanistiska sektionen.

1 professor ....................

20 professorer...................

Anm. Av de 21 professurerna inom filosofiska
fakultetens humanistiska sektion omfatta 2
vardera historia och 2 vardera nordiska språk.
De övriga 17 omfarta vardera ett av följande
ämnesområden: 1) teoretisk filosofi, 2) praktisk
filosofi, 3) litteraturhistoria med poetik,
4) konsthistoria med konstteori, 5) klassisk

Lön

Kronor

8,000

160,000

Tjänst görings penningar -

Kronor

Arvode

Summa

Kronor Kronor

3.700

1,800

2.700

4,000

80,000

3,500

4,800

4,500

3.700

1,800

2.700

3,500

4,800

4,500

12,000

240,000

400

Kyngl. Muj-.is proposition Nr Hd.

Lön

Kronor

fornkunskap och antikens historia, 6) sanskrit
med jämförande indp-europeisk språkforskning,
7) österländska språk, 8) grekiska
språket och litteraturen, 9) romersk vältalighet
och poesi, 10) tyska språket, 11) engelska
språket, 12) romanska språk, 13) slaviska
språk, 14) statskunskap och statistik, 15)
geografi, 16) psykologi och pedagogik samt
17) förhistorisk och medeltids-arkeologi, tilllika
föreståndare för historiska museet samt
mynt- och medaljkabinettet.

1 universitetslektor i tyska språket . . . .

j t> » franska språket. . .

1 » » engelska språket . .

Matematisk-nat nr vetenskapliga
sektionen.

1 professor ....................

11 professorer ...................

Anm. Av de 12 professorsbefattningarna inom
matematisk-natnrvetenskapliga sektionen omfatta
2 vardera kemi, 2 värdera matematik, 2
vardera botanik och 2 vardera zoologi. De återstående
4 professorsbefattningarna omfatta
värdera ett av följande ämnesområden: 1)
astronomi, 2) geologi och mineralogi, 3) fysik
och 4) mekanik och matematisk fysik.

1 observator i astronomi...........

1 föreståndare för den zoologiska institutionens
entomologiska avdelning ....

Till professorn N. H. Nilsson-Ehle såsom
innehavare av en personlig professur
i ärftlighetslära utgår avlöning, 13,000
kronor, från allmänna indragningsstaten.

Anmärkning till avlöningsstat för professorer in Jl.

1. För ordinarie professor kan lönen efter
5 år jiöjas med 1,000 kronor.^

2. För observator och föreståndare för zoologiska
institutionens entomologiska avdelning
kan lönen efter 5 år höjas med 500
.kronor och efter 10 &r med ytterligare 500
kronor.

3. För professor utgör pensionsunderiaget
7,500 kronor och pensionsavgiften 450 kronor.
För observator och föreståndare för
zoologiska institutionens entomologiska avdelnipg
utgör pensionsunderiaget 6,000 kro -

Tjänst görings penningar -

Arvode

Kronor Kronor

8,000

88,000

Summa

Kronor

6,600

4,000;

44,000

6,000

3,000

6,600

12,000

132,000

9,000

•40 l

Kungl. Maj.ts proposition Nr 115.

	Lön	Tjänst- görings- penninga	Arvode r	Summa
B. Stipendier. 37 docentstipendier, vartdera å krouoi 6,000, varav 3 i teologiska fakulteten 3 i juridiska fakulteten, 5 i medicin-ska fakulteten, 16 i filosofiska fakul-tetens humanistiska sektion och 10 i samma fakultets matematisk-naturve-	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
tenskapliga sektion . .	—	_	_	222,000 1,200 1,500 1,162: 50 700
Teologiska och medicinska stipendier .	—	_	_
Stipendier åt medellösa teologie studerande 31 mindre stipendier, vartdera å 37 kro-nor 50 öre.......		—	—
Musikstipendier .... Premier, 4 stycken å 45 kronor vartdera	—	—	—
och 4 stycken å 30 kronor vartdera C. Avlöningsstat för assistenter och amanuenser. Medicinska kliniken.				300
1 amanuens..... 1 »	—	—	3,000	3,000
Kirurgiska kliniken.			3,000	3,000
1 amanuens.....« Obstetrisk-gynekologiska kliniken.	—	—	3,000	3,000
1 amanuens...... Oftalmiatriska kliniken.	—	—	3,000	3,000
1 amanuens...... Kliniken för öron-, näs- och halssjnkdomar.	- j		3,000	3,000
1 amanuens .... Ortopediska kliniken.	—	—	3,000	3,000
1 amanuens..... Pediatriska kliniken.	—	—	3,000	3,000
1 amanuens .... Tuberkulosavdelningen vid klinikerna.	—	—	3,000	3,000
1 amanuens ....	—	—	3,000	3,000

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. 100 höft. (Nr 115.)

402 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

	Lön P	Tjänst- görings enningar	Arvode	Summa
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Röntgenlaboratoriet och den radiologiska sjuk-av delningen vid klinikerna.	\|		3,000	3,000
Anatomisk-histologiska institutionen. 1 amanuens på anatomiska avdelningen. 1 > » histologiska avdelningen		—	3,000 1,800	3,000 1,800
Patologisk-anatomiska institutionen.			3,600	3,600
1 amanuens vid patologiska avdelningen 1 » vid bakteriologiska avdelningen	—	—	3,000 3,000	3,000 3,000
Fysiologiska institutionen.			3,600	3,600
	- -	—	1,200	1,200
i Medicinskt-kemiska institutionen.			1,200	1,200
'' Kemiska institutionen.	$		1,800	1,800
	—	—	5,400	5,400
Geologisk-mineralogiska institutionen.			3,600	3,600
	—	—	1,80C	1,800
	—	—	1,200	1,200
Fysiska institutionen.		—	3,60i 1,80(	3,600 ) 1,800
	—	—	1,80(	1 1,800
Astronomiska observatoriet.			1,20	3 1,200
	—	—	1,20	0 1,200
Botaniska institutionen. 1 assistent vid växtfysiologiska laboratoriel 1 amanuens vid växtfysiologiska avdeln 1 » i systematisk botanik....	—	—	3,60 1,20 1,20	0 3,600 0 1,200 0 1,200 !

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

403

	*----	Tjänst-		—- . —
	Lön	görings- penningai	Arvode	Summa
Zoologiska institutionen.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 amanuens........	—-	—	1,80C	1,800
1 » ... Geografiska institutionen.			1,200	1,200
1 amanuens...... Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet.			1,200	1,200
1 amanuens.......	—	—	1,800	1,800
1 » ... Universitetets konstsamlingar.			1,200	1,200
1 amanuens......... D. Avlöningsstat för exercitie-mästare.			1,200	1,200
1 kapellmästare........ Anm. Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.	3,300	1,700		5,000
1 lärare i gymnastik och fäktkonst Anm. Lönen kan efter 5 år höjas med 300 kronor och efter 10 år med yt-terligare 300 kronor. 1 ledare av gymnastikövningar för	2,000	1,000		3,000
kvinnliga studerande......... Ledare för kurser i ritning och uppmätning för vetenskapliga än-damål jämte i andra därmed sam-		•	600	600
manhängande ämnen......... E. Diverse arvoden.			1,000	1,000
Rektors honorarium.......... . Arvoden ä 600 kronor till drätsel-	—	—	2,400	2,400
nämndens tre valda ledamöter . . Arvoden åt bibliotekarier vid se-minarierna för klassiska, nordiska, romanska, germanska och semi-tiska språk, historia, statskunskap, filosofi samt estetik och litteratur-			1,800	1,800
historia................	—	—	2,400	2,400
	- 1	—	- II	1,098,862: 50

404

Knngl. Maj:ts proposition Nr 115.

Anmärkning till avlöningsstater för professorer och lärare m. fl.

Årliga arrendebeloppen för de universitetet tillhöriga ängslotterna i Kanikmarken
jämte de nedan under III) Anslag till diverse ändamål upptagna vederlag för fyra angslotter
å sammanlagt 800 kronor för år skola särskilt bokföras och redovisas till alderstilläggsfonden,
vars behållning från ett föregående år under det följande året anvandes
såsom bidrag till bestridande av utgifterna för ålderstillägg åt befattningshavare vid universitetet.

II. Anslag till materiell m. m.

Summa

Kronor

Biblioteket......................................

Teologiska seminariet................................

Juridiska seminariet.........................

Seminarierna inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion.
Till inköp av böcker och annan undervisningsmateriell samt

tillfälliga utgifter..............................

Matematiska seminariet.............................

Anatomisk-histologiska institutionen.....................

Fysiologiska institutionen............................

Medicinskt-kemiska institutionen.......................

Farmakologiska institutionen..........................

Patologisk-anatomiska institutionen.....................

Rättsmedicinska institutionen.........................

Medicinska klinikerna vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i

Lund........................................

Kliniska laboratoriet vid sjukvårdsinrättningarna...........

51,625

700

5,775

1,500

6,050

4,500

3,450

1,000

6,000

500

3.000

1.000

Astronomiska observatoriet.........................

Botaniska institutionen:

För systematiska avdelningen.....................

För fysiologiska avdelningen......................

Fysiska institutionen.............................

Geologisk-mineralogiska institutionen..................

Kemiska institutionen............................

Zoologiska institutionen...........................

Geografiska institutionen........................’• •

Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet . ......

Konstsamlingarna...............................

Ritsalen......................................

Musikkapellet..................................

Inrättningen för gymnastik och fäktkonst..............

Till underhåll och reparationer av universitetets byggnader . .
Till extra utgifter...............................

5.000

7.000

3.500

5.000
2,600

4.000
7,700
1,450

2.500
500
100

1.000
500

29,000

30,800

186,450

huni/l. Maj-.ts proposition Nr /15.

III. Anslag till diverse ändamål.

405

	Summa
	Kronor
Årlig av gäld till biskopen i Lunds stift för vissa områden, som från biskopsbostället Helgonagård upplåtits till univer-sitetet för tillgodoseende av dess behov av jord för nya institutioner in. m., enl. k. br. 19/i 1901 och iy/i 1913. Vederlag för fyra ängslotter, vardera å 200 kronor, att redo-visas till universitetets ålderstilläggsfond	1,800: — 1 SOU: — ;
	2,(500: — i
IV. Till Kungl. Maj:ts disposition	5,608: 50 ;
Summa kronor	1,293,521: — j

Anmärkningar till staten.

1. Därest a anslagen till materiell för de särskilda institutionerna, till underhåll och
reparationer vid universitetets byggnader eller till extra utgifter under något år uppstå
besparingar, ma dessa bibehållas för samma ändamål under kommande år. Skulle det
under en följd av ar visa sig, att materiellanslaget för en institution kan något minskas
medan samma anslag för en annan institution behöver ökas, äger kanslern hos KungL
Maj:t gorå framställning om jämkning i anslagen.

2. Nu ifrågavarande anslag böra särskilt bokföras.

■ ?'' besparingar å I. Avlöningsstater för professorer och lärare m. ii. med undantag

i vissa fall av besparingar a docentstipendier, varom bestämmelser i annan ordning meddelas,
som ock tillfälliga och i inkomststaten icke beräknade inkomster ingå till reservronden,
vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och ekonomiska
behov i den ordning, universitetsstatuterna stadga. Tills vidare och till dess Kung!
Maj:t annoriunda förordnar, skall till pensionsinrättningen för Lunds universitets ämbetsoch
tjänstemäns ankor och barn mgå eu tredjedel av alla på nämnda stater möjligen uppkommande,
till reservfonden för varje år ingående besparingar.

kas! nBesparingar å ntgiftsstaten i andra fall än ovan omförmälts skola ingå till akademi 5.

Om inkomsterna något år icke fullt motsvara utgifterna, må bristen, efter hemställan
hos kanslern och enligt hans föreskrift i ämnet, täckas av reservfonden.

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
i Lund samlingar och inrättningar m. m.

Biblioteket.

1 överbibliotekarie, avlöning

Anm.: I fråga om avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
samt i fråga om rätt till ålderstillägg, pensionsunderlag och pensionsavgift
galler vad därom är föreskrivet för universitetsprofessor.

Avlöningar till övriga ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.......

Kronor

12,000

78,250

28,400

Botaniska och zoologiska institutionerna.

Avlöningar till konservatorer och trädgårdsmästare, förslagsanslag. . . . 18,200

406

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Kansliet. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.........''• ; • • •

Arvoden åt tjänstemän vid universitetets och fakulteternas kanslier. . 6,5,00

Portvakt vid universitetshuset, arvode....................... 1,8

Räntekammaren.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
Byggnadskonduktör, arvode ................

23,730

720

Vetenskapliga institutioner och inrättningar, tillhörande medicinska
och filosofiska fakulteterna.

Avlöningar till ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befatt

ningshavare, förslagsanslag.............................

Räknebiträden vid astronomiska ohservatoriet.................

Instrumentmakare, jämte fritt verkstadsrum, arvode............

49,600

3,600

500

Vikariat ser sättningar.

Ersättningar till vikarierande akademiska lärare m. fl., förslagsanslag_1^000

Summa förslagsanslag 246,000

Vad till sist beträffar staten för

Karolinska institutet

tarvar mitt härutinnan framlagda förslag icke någon närmare kommentar.
Jag vill endast erinra därom, att i nedanstående anslag till vikariatsersättningar,
5,000 kronor, äro inräknade dels erforderligt belopp till vikarierande
akademiska lärare, dels belopp, motsvarande vad i nu gällande stat utgår
till uppehållande av rektors undervisningsskyldighet, dels ock en summa,
motsvarande det nu utgående förslagsanslaget till vikariatsersattning åt kamreraren
m. fl. Följande statförslag är uppgjort i anslutning till vad jag i
det föregående för olika befattningshavare tillstyrkt och med tillämpning i
vederbörliga delar av grunderna för uppställningen av universitetens stater.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 115.

407

Avlöningsstater för professorer och lärare in. fl. vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

,	—	Tjänst-	—	—
	Lön	görings- penningai	Arvode	Summa
A. Avlöningsstat för professorer m. fl.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 professor ..................	8,00C	4,000	—	12,000
! 19 professorer.............. 1 professor i nervsjukdomar, innehavare av Per Henrik Malmstens professur, uppbär utom avlöning av statsmedel såsom lön 4,900 kronor från Malm-	152,000	76,000	—	228,000
stenska donationsfonden.........	3,100	4,000	—	7,100
1 professor i psykiatri............ 1 professor i ortopedi, innehavare av Oscar Ekmans professur, uppbär utom avlöning av statsmedel från Ekmanska donationsfonden 10,000 kronor, varav 8,000 kronor skola anses utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspen-			3,000	3,000
ningar........... Anm. Av de 20 professorsbefattningar, för vil-ka ämnen ej ovan angivits, omfatta 2 var-dera patologisk anatomi, 2 vardera obstetrik, 2 vardera kirurgi, 2 vardera pediatrik och 2 vardera medicin. De återstående 10 pro-fessorsbefattningarna omfatta vardera ett av följande ämnesområden: 1) fysiologi, 2) häl-sovårdslära, 3) anatomi, 4) kemi, 5) rätts-och statsmedicin, 6) syfilidologi, 7) oftalmia-trik, 8) farmakodynamik och farmakognosi, 9) histologi samt 10) öron-, näs- och halssjuk-domar. Till professorn C.G. A:sonEorssell såsom innehavare av en personlig professur i medicinsk radiologi utgår avlöning, 13,000 kronor, från allmänna indragningsstaten.		2,000		2,000
1 laborator i fysiologi......... 1 » » bakteriologi vid patologisk-	6,000	3,000	—	9,000
anatomiska institutionen	6,000	3,000	—	9,000
1 * » kemi och farmaci.......	6,000	3,000	—	9,000
1 prosektor vid anatomiska institutionen 1 » Ä patologisk-anatomiska in-	6,000	3,000	—	9,000
stitutionen........ 1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyl-dighet vid serafimerlasarettets kliniska	6,000	3,000		9,000
laboratorium ............	—	— ■	6,000	6,000

408 Kungl. Maj-.ts proposition Nr Ilo.

-—— ---* ■ —		Tjänst-
	Lön \|	görings- ^enoingar	Arvode	Summa
1 laborator vid patologisk-anatomiska in-	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
stitutionen....................	—	—	6,000	6,000
Lärare i rättspsykiatri.............	—	—	3,600	3,600
Biträdande lärare vid kursen i allmän kemi » » och läkare vid röntgen- institutet å Serafimer-	''		3,700	3,700
lasarettet .........		—	4,500	4,500
» »i oftalmiatrik.......	—	—	4,500	4,500
> » » obstetrik och gynekologi » s> » öron-, näs- och hals-			4,600	4,600;
sjukdomar........ Anmärkning till avlöningsstat för professorer m.fl. 1. För ordinarie professor kan lönen efter 5 år höjas med 1,000 kronor. 2. För ordinarie laborator och prosektor kan lönen efter 5 år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor. 3. För professor utgör pensionsunderlaget 7,500 kronor och pensionsavgiften 450 kronor. För ordinarie laborator och prosektor utgör pensionsunderlaget 6,000 kronor. I B. Avlöningsstat för assistenter och amanuenser. Medicinska kliniken.			4,500	4,500j \|
1 amanuens, tillika underläkare......	—	—	3,600	3,600
1 amanuens....................	—	—	1,800	1,800
1 » .................... Kirurgiska kliniken.			1,800	1,800
1 amanuens, tillika underkirurg......	—	—	3,600	3,600
1 amanuens ....................	\| -	—	1,800	1,800
1 » . . ................... Obstetriska kliniken å allmänna barn-bördshuset.	! ■ _ !		1,800	1,800
\ 1 underläkare...................	—	—	3,600	3,600
j 1 amanuens .................... Gynekologiska kliniken å Serafimerlasarettet.	j		3,000	3,000
i 1 amanuens....................	1 —	—	3,000	3,000

Kunyl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

409

		Tjänst-	—	7-
	Lön	görings- penningai	Arvode	Summa
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
Gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus.
1 underläkare.......	—	—	3,600	3,600
1 amanuens.....	—	—	3,000	3,000
Of talm ia friska kl in iken.
1 amanuens..........	—	—	3,000	3,000
Kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus.
1 amanuens............	—	—	3,000	3,000
1 » ....	—	—	3,000	3,000
1 » ......	—	—	1,800	1,800
Pediatriska kliniken å allmänna barnhuset.
1 amanuens............	—	—	3,000	3,000
Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.
1 amanuens............. Röntgeninstitutet å Serafimerlasarettet.	_	—	3,000	3,000
1 amanuens.............. Nervkliniken.			2,400	2,400
1 amanuens............	—	—	3,000	3,000
Psykiatriska kliniken.
1 amanuens.............	—	—	3,000	3,000
Syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.
1 underläkare............	—	—	3,600	3,600
1 amanuens..............	—	—	1,800	1,800
Medicinska polikliniken.
1 amanuens...........	—	—	2,400	2,400
Kirurgiska polikliniken.
1 amanuens..........	—	—	2,400	2,400

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

		Tjänst-
	Lön	görings- jenningar	Arvode	Summa
Oftalmiatriska polikliniken.	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
1 amanuens.................... Polikliniken för öron-, näs- och halssjukdomar.			2,400	2,400
1 amanuens.................... Anatomiska institutionen.		“	2,400	2,400
1 amanuens.................... Histologiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens.................... Patologisk-anatomiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens....................	—	—	1,800	1,800
1 » .................... 1 » med skyldighet att verkställa och demonstrera liköppningar å pedia-			1,800	1,800
triska kliniken................. Fysiologiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens.................... Kemiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens....................	—	—	1,800	1,800
1 » .................... Farmakologiska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens.................... Rättsmedicinska institutionen.			1,800	1,800
1 amanuens................• • • • Hygieniska institutionen.			1,800	1,800

1 amanuens.................... C. Stipendier och arvoden.			1,800	1,800
5 docentstipendier, vartdera å 6,000 kronor	—	—	30,000	>\| 30,000
Rektors honorarium............... Arvoden ä 200 kronor till dekanus och två professorer såsom ledamöter av för-			1,800	) 1,800
valtningsnämnden...............	—	—	60(	)\| 600
Summa kronor		—	—	\| 457,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr t It).

411

Avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner.

Kansliet. Kronor

Sekreterare, arvode..................................... 3,500

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... 13,800

Kamrer ar expeditionen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... 11,200

Vetenskapliga institutioner.

Bibliotekarie, arvode.................................... 3,000

Avlöningar till dels ordinarie kvinnliga biträden, dels ock ordinarie vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, förslagsanslag . . 51,500

Vikariatsersättningar.

Ersättningar till akademiska lärare m. fl., förslagsanslag........... 5,000

Summa förslagsanslag 88,000

412

Kungl, Maj:ts proposition Nr Ilo.

VIII. Avlöningsanslag å extra stat.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört och föreslagit, skulle
alltjämt vissa avlöningar utgå av extra anslagsmedel. Jag har ansett mig
böra för överskådlighetens skull sammanföra dessa arvoden ävensom bland
dem upptaga sådana ersättningar, om vars fortsätta utgående för budgetåret
1925—1926 med oförändrade belopp förslag framlagts av vederbörande
akademiska myndigheter. Detta sammanförande av dylika arvoden för respektive
universitet och karolinska institutet står i överensstämmelse med
vad i detta hänseende under de senare åren i statsverkspropositionerna tilllämpats
och även av riksdagen godtagits.

Uppsala universitet. Kronor

Till uppehållande av den praktisk-teologiska undervisningen ....... 10,000

Lärare i symbolik..................................... 2,250

Förstärkning av anslaget till uppehållande av den praktiska kursen inom

juridiska fakulteten................................... 800

Extra ordinarie amanuens vid anatomiska institutionen........... 750

Amanuens vid hygieniska institutionen....................... 1,800

Biträdande lärare i medicin............................... 4,500

Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik...................... 3,000

Ledare av kurser i allmän sjukvårdsteknik.................... 1,125

Förstärkning av arvode till biträdande lärare i kirurgi............ 2,400

Biträdande lärare i ryska................................. 1,200

Biträde vid statistiska seminariet........................... 1,200

Biträde vid övningarna å institutionen för allmän och analytisk kemi 2,250
Assistent vid fysiska institutionen för arbetet med den internationella

solarforskningen.................. 2,400 1

Anordnande av undervisning i bokföring...................... 600

Ersättning till akademivaktmästaren för biträde vid tillsynen över universitetets
byggnader.................................. 480

Lönetillägg åt vaktmästaren vid musikaliska kapellet............. 600

Summa kronor 35,355

*) Detta arvode utgår ur ett av 1923 års riksdag beviljat anslag å 7,500 kronor.

Lunds universitet.

Till uppehållande av den praktisk-teologiska undervisningen........ 4,500

Lärare i symbolik..................................... 2,250

Ledare'' av civilrättsliga delen av juridiska fakultetens propedeutiska kurs 960

Klinisk laborator och biträdande lärare i medicin............... 7,200

Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik...................... 3,000

Ledare av kurser i allmän sjukvårdsteknik.................... 1,125

413

Kungl. Maj ris proposition Nr It ii.

Biträdande lärare i kirurgi....................

Biträde vid kursen i allmän kemi för medicine studerande

Lärare i statistik.....................

Biträdande lärare i ryska...................

Bidrag till utgifter för en stiftelse vid universitetet i Lund för svensk

folkminnesforskning......................

Amanuens vid institutionen för ärftlighetsforskning..............

Mekaniker vid fysiska institutionen..................

Förstärkning av anslaget till räknebiträden vid astronomiska observatoriet
Anordnande av undervisning i bokföring...............

Kronor
3,600
600
8,200
1,200

9.000
1,800

4.000
2,400

600

Summa kronor 50,435

Karolinska institutet.

Arbetsbiträde vid biblioteket......................

Lärare vid propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna
.............•............

Lärare vid propedeutiska kurser i allmän kirurgi och i allmän siuk vårdsteknik.

..............................

Biträdande lärare i medicin.................

Biträdande lärare i kirurgi...................

Underläkaren vid allmänna barnhuset i Stockholm för handledning av

de studerande .......................

Biträdande lärare i ortopedi....................

Amanuenser vid den medicinska undervisningen å S:t Eriks sjuk- och
vårdhem......................

Till klinisk och poliklinisk undervisning i ortopedi vid vanföranstalten

i Stockholm (arvoden åt amanuens, tekniskt biträde m. m.).......

Till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm (anslaget utgår under
förutsättning att Stockholms stad för ändamålet tillskjuter samma
belopp)................................

Amanuens vid pediatriska polikliniken å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn (anslaget utgår under förutsättning att Stockholms
stad för ändamålet tillskjuter samma belopp)............

5 aktmästargöromål vid anatomiska institutionen................

* » kemiska institutionen..................

* rättsmedicinska institutionen.............

Till vetenskapliga arbeten vid ett patologiskt-anatomiskt laboratorium

vid Sabbatsbergs sjukhus...................

Till dagavgifter vid en pediatrisk klinik å allmänna barnhuset .....

„ i v- ....... k Summa kronor

) A detta anslag utgar icke dyrtidstilliigg.

2,208

9.000

2,700 <)

8.000
8,000

900

3,000

3,600

5,850

6,255

1,200

4,000

25,000

84,513

Isu angivna slutbelopp böra hos riksdagen äskas såsom extra anslag att
av Kungl. Maj:t fördelas för omförmälda ändamål med enahanda belopp,
som i sammanställningarna utsatts, samt i enlighet med i tillämpliga delar
hittillsvarande särskilda bestämmelser och villkor för vissa av dem.

414

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

XI. Kostnadsberäkningar och hemställan.

Den kostnadsökning, som föranledes av mitt förslag till lönereglering för
universiteten och karolinska institutet ävensom av vad jag i övrigt i samband
med staternas reglering ifrågasatt, torde framgå av följande sammanställning.

Anslag enligt riksstaten
1924—1925

Anslag enligt förslag till
riksstat 1925—1926

Ökning

Minsk-

ning

Kronor

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Karolinska institutet.

TJniversitetsstaten,
ordinarie bestämt anslag
..........1,101,627

A vlöningsfylln ad
åt professorn i växtbiologi,
ordinarie förslagsanslag
...... 1,000

Arvoden åt vikarierande
akademiska
lärare, ordinarie f örslagsanslag
..... 5,000

Summa ord. anslag 1,107,627

Lärararvoden m.
m., extra anslag . . 59,810

Universite testaten,
ordinarie bestämt anslag
......... ■ 956,128

Arvoden åt vikarierande
akademiska
lärare, ordinarie förslagsanslag
..... 3,000

Summa ord. anslag 961,128

Lärararvoden m.
m., extra anslag . . 74,625

Avlöningar in. m.,
ordinarie bestämt anslag
.......... 314,885

Arvoden åt vikarierande
akademiska
lärare, ordinarie förslagsanslag
...... 2,000

TJniversitetsstaten,
ordinarie bestämt anslag
..........1,333,400

Avlöningar till
vissa tjänstemän och
betjänte vid universitetets
samlingar
och inrättningar m.
m., ordinarie förslagsanslag
...... 348,500

Summa ord. anslag 1,681,900
Lärararvoden

m., extra anslag . . 35,355

TJniversitetsstaten,
ordinarie bestämt anslag
..........1,206,400

Avlöningar till
vissa tjänstemän och
betjänte vid universitetets
samlingar
och inrättningar m.
m., ordinarie förslagsanslag
....., 246,000

Summa ord. anslag 1,452,400

Lärararvoden m.
m., extra anslag . . 50,435

Avlöningarför professorer
och lärare
m. fl., ordinarie bestämt
anslag..... 457,500

Avlöningar till
vissa tjänstemän och

574,273

24,455

491,272

24,190

Katigt. Maj:ts proposition Nr Ilo.

415

Anslag enligt riksstaten 1924—1925	Anslag enligt förslag till riksstat 1925—1926	Ökning	Minsk- ning
	Ersättning åt vika-rie för kamreraren m. fl., ordinarie för-slagsanslag ......	Kronor 000	Kronor j betjänte vid institu-tet och dess institu-tioner, ordinarie för-slagsanslag ...... 88,000	Kronor	Kronor
	Summa ord. anslag	317,485	Summa ord. anslag 545,50C	228,015	—
	Lärararvoden m. m., extra anslag . .	93,005	Lärararvoden m. m., extra anslag . . 84,513	—	8,492
Allmännaindragnings- staten.	Personliga profes-surer m. m......	57,580	Personliga profes-	9,720
	(und. tillf, löneför-bättring och proviso-riskt lönetillägg)
Åttonde huvudtitelns anslag till tillfällig löneförbättring.	Häri ingår tillfäl-lig löneförbättring åt personal vid univer-siteten och karolin-ska institutet med i runt tal.......	246,000			246,000
Åttonde huvudtitelns förslagsanslag till provisoriskt lönetill-lägg åt vissa pro-fessorer m. m.	Häri ingå lönetill-lägg åt befattnings-havare vid universi-teten och karolinska institutet med i runt tal...........	204,000			204,000
Åttonde huvudtitelns förslagsanslag till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm-förliga befattnings-havare.	Häri ingå lönetill-lägg åt vaktmästare vid universiteten och karolinska institutet med i runt tal . . .	20,000	—	—	20,000
Åttonde huvudtitelns förslagsanslag till dlderstillägg.		200,000	Approx. beräknat 240,000	40,000	—
Elfte huvudtiteln.	—		Bidrag till Uppsa-la universitets pen-sionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn, ordinarie bestämt anslag.... 9,000 Bidrag till pen-sionsinrättningen för änkor och barn efter ämbets- och tjänste-män vid Lunds uni-versitet, ordinarie be-stämt anslag..... 7,200	16,200
			Summa	1,359,480	527,137

Departe mentschefens hemställan.

416 Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Dragés nu från ifrågavarande ökningssumma det belopp, som angiver anslagsminskningen,
kronor 527,137, erhålles kronor 832,343, vilket belopp
alltså angiver den kostnadsökning enligt riksstaten, som påkallas av ett genomförande
av regleringen av staterna för universiteten och karolinska
institutet.

Härvid är emellertid att märka, att sistnämnda summa icke utgör den
verkliga ökningen av statens utgifter för ifrågavarande reglering. Hänsyn
måste nämligen tagas till att löneregleringen kommer att medföra minskning
i dyrtidstilläggen. Vidare är att uppmärksamma, att de nya förslagsanslagen
komma att i viss mån minskas på grund av skyldigheten för viss
personal — vaktmästarkåren — att hädanefter erlägga- ersättning för tjänstebostad
m. m. Å andra'' sidan kommer genom den för vissa befattningshavare
föreslagna anordningen vid övergång till efterskottsutbetalning av hela
avlöningen att medföra en kostnadsökning första året, då de nya staterna
skola för dessa tillämpas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I) a) med giltighet från och med den 1 juli 1925 godkänna av
mig i det föregående framlagda förslag till

utgiftsstat för universitetet i Uppsala, i vad denna stat omfattar
avlöningsstater för professorer och lärare m. fl. samt anslag
till materiell m. m. ävensom de till utgiftsstaten i dess helhet
fogade anmärkningar,

utgiftsstat för universitetet i Lund, i vad denna stat omfattar
avlöningsstater för professorer och lärare m. fl. samt anslag till
materiell m. m. ävensom de till utgiftsstaten i dess helhet fogade
anmärkningar,

avlöningsstater för professorer och lärare in. fl. vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet,

skolande de i nu nämnda avlöningsstater upptagna befattningshavare
vara för åtnjutande av de i staterna angivna avlöningsförmåner
underkastade de allmänna villkor och bestämmelser,
varom förslag här ovan framlagts;

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för befattningshavare, vilka inbegripas
under de i a) angivna avlöningsstater;

c) förklara,

att sådan innehavare av i nu angivna stater upptagen ordinarie
befattning, vilken ej vill underkasta sig ny stat och de för åtnjutande
av däri uppförda avlöningsförmåner fastställda bestämmelser,
och vilken icke lagligen kan därtill förbindas, skall i sådant

417

Kung!. Maj:ts proposition Nr 115.

hänseende till kanslern för rikets universitet göra anmälan före
viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt,
att befattningshavare, som gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen
vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom,
att en var annan, som den 1 juli 1925 innehar ordinarie befattning
eller som senare tillträder sådan befattning, skall vara
pliktig underkasta sig ny stat och de för åtnjutande av däri uppförda
avlöningsförmåner fastställda bestämmelser ävensom dels,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang härmed, dels ock de ändrade föreskrifter,
som kunna varda utfärdade i fråga om pension, dock att
nu utgående förmån av vissa famnar ved vid universitetet i Uppsala
skall omedelbart vid vederbörandes tillträde till ny stat upphöra; d)

medgiva, att avkastningen av de till universitetet i Uppsala
hörande åkerlotterna, i den mån dessa redan hlivit eller framdeles
bleve för ändamålet tillgängliga, må överlämnas till universitetets
i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och
barn att användas till ökande av de åt universitetets lärares och
tjänstemäns änkor och barn utgående pensioner enligt av Kungl.
Maj:t utfärdade närmare bestämmelser;

II) a) besluta, att å innehavare av annan ordinarie befattning
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet — överbibliotekarierna vid nämnda universitet
därvid undantagna — än den, som är i de under I angivna stater
upptagen, skall avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, från och med den 1 juli 1925 äga tillämpning
med iakttagande likväl av de särskilda bestämmelser, varom förslag
i det föregående framlagts;

b) från och med den 1 juli 1925 på följande sätt bestämma
antalet ordinarie befattningshavare, å vilka nämnda avlöningsreglemente
skall äga tillämpning:

vid universitetet i Uppsala:

Biblioteket:

avlönings grad 4

förste bibliotekarier .... B 26
8 andre bibliotekarier .... B -21

1 kanslibiträde .

2 kontors biträden
1 maskinist ....
4 vaktmästare . .

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 100 käft. (Nr Ilo.)

avlönings grad .

. B 7
. . B 4
. . B 8
. . B 7

418

Kung!Maj ds proposition Nr Ilo.

Botaniska och zoologiska
institutionerna:

avlönings grad 2

konservatorer . ... . . . . B 21
1 trädgårdsmästare. ..... B 18

Kansliet:

1 sekreterare . . . ....... B 28

1 akademinotarie och ombudsman
........... B 26

''■> 1 känslibiträde ^ B 7

1 akademi vaktmästare . . .B 7
1 fakultetsvaktmästare ... B 7
1 portvakt............B 5

Drätselverket:

1 räntmästare.........B30

1 förste kamrerare......B 24

1 andre kamrerare ...... B 21

1 kanslibiträde........B 7

1 maskinist ........... B 8

1 ränteri- och kontorsvaktmästare.
...........

avlönings

grad

1 vaktmästare vid mineralo gisk-geologiska

institutionen
...............B 7

2 vaktmästare vid fysiska

institutionen.........B 7

1 vaktmästare vid astronomiska
institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid meteorologiska
institutionen ... B 7

1 vaktmästare vid botaniska

museet ....... B 7

2 vaktmästare vid zoologiska

institutionen. . . ......B 7

1 vaktmästare vid museet

för nordiska fornsaker . . B 7

1 vaktmästare vid gymnastikinrättningen
. •.....B 7

2 underträdgårdsmästare. . B 7

2 trädgårdsmedhjälpare ... B 5

1 vaktmästare vid geografiska
institutionen.....B 5

vid universitetet i Lund:

Vetenskapliga institutioner
och inrättningar, tillhörande

medicinska och filosofiska
fakulteterna:

1 preparator vid anatomiska

institutionen.........BIO

1 maskinist vid institutionen
för allmän och analytisk
kemi.........B 8

1 maskinist vid fysiska institutionen
. .''........B 8

1 vaktmästare vid anatomiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid patologiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid fysiologiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid institutionen
för medicinsk och
fysiologisk kemi......B 7

1 vaktmästare vid farmakologiska
institutionen ... B 7

2 vaktmästare vid institu tionen

för allmän och analytisk
kemi.........B 7

Biblioteket:
3 förste bibliotekarier ....	B 26
5 andre bibliotekarier. . . .	B 21
1 kanslibiträde........	B 7
2 kanslibiträden........	B 4
3 vaktmästare.........	B 7
	B 5
Botaniska och zoologiska
institutionerna:
2 konservatorer........	B 21
1 trädgårdsmästare......	B 16
Kansliet:
1 sekreterare, tillika om-
budsman..........	B 28
1 vaktmästare (kursor) . .	B 7

Räntekammaren:

1 räntmästare.........B29

1 kamrerare..........B24

1 universitetsvaktmästare . B 7
1 eldare.............B 5

Kurigl. Maj:ts proposition Nr 115.

41!»

Vetenskapliga institutioner
och inrättningar, tillhörande
medicinska och filosofiska
fakulteterna:

avlönings grad 1

preparator vi d anatomiska

institutionen. . .......B 10

1 vaktmästare vid anatomiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid fysiologiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid medicinsk-kemiska
institutionen
...............B 7

1 vaktmästare vid patologisk-anatomiska
institutionen
.............B 7

1 vaktmästare vid astronomiska
observatoriet .... B 7
1 vaktmästare vid fysiska
institutionen......, . . B 7

1 vaktmästare vid geologisk mineralogiska

institutionen
...............B 7

2 vaktmästare vid kemiska

institutionen.........B 7

2 vaktmästare vid zoologiska
institutionen .... B 7
1 vaktmästare vid historiska
museet samt mynt- och
medalj kabinettet......B 7

1 underträdgårdsmästare . . B 7

2 trädgårdsmedhjälpare... B 5
1 vaktmästare vid gamla

bibliotekshuset.......B 5

vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet:

Kansliet:

1 kontorsskrivare.......B 11

1 kansli biträde.........B 7

avlrtiiingn

grad

1 kollegievaktmästare . ... B 7
1 maskinist och eldare ... B H

Kamrerarexpeditionen:

1 kamrerare .......... B 24

1 kontorsbiträde........ B 4

Vetenskapliga institutioner
och inrättningar:

1 tekniskt biträde vid patologisk-anatomiska
institu -

tionen .........B 7

1 tekniskt biträde vid histologiska
institutionen ... B 7
1 tekniskt biträde vid fysiologiska
institutionen ... B 7

1 tekniskt biträde vid obstetriska
kliniken å allmänna
barnbördshuset. . B 7

2 tekniska biträden vid serafimerlasarettets
kliniska

laboratorium, . . ......B 4

1 preparator vid anatomiska

institutionen. . .......B 10

1 vaktmästare vid fysiologiska
institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid histologiska
institutionen .... B 7

2 vaktmästare vid patologisk-anatomiska
institutionen
............. B 7

1 vaktmästare vid anatomiska
institutionen .... B 7

1 vaktmästare vid kemiska
institutionen......... B 7

1 vaktmästare vid bakteriologiska
institutionen ... B 7
1 vaktmästare vid farmakologiska
institutionen ... B 7
1 vaktmästare vid serafimerlasarettets
kliniska laboratorium
...........B 7

c) godkänna av mig i det föregående framlagda förslag till
avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte dels vid universitetens
i Uppsala och Lund samlingar och inrättningar m. m..
dels ock vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner; -

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

d) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid
statsdepartementen och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, skall, med iakttagande av de särskilda bestämmelser,
varom förslag i det föregående föreligger, från och med
den 1 juli 1925 äga tillämpning jämväl å den vid universitetets
i Uppsala egendoms- och skogsförvaltning anställda personalen,
skolande antalet hithörande ordinarie befattningshavare bestämmas
på följande sätt:

avlönings grad -

1 fogde..............B 27

1 assistent vid egendoms förvaltningen.

.......B 20

1 skogsförvaltare.......B 27

avlönings grad I

assistent vid skogsförvalt ningen.

............B 20

II skogvaktare ......B 8

e) medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser
ifråga om övergång på ny stat för de tjänstemän, å vilka förenämnda
avlöningsreglemente skall äga tillämpning;

f) medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i
§§ 25, 26, 27, 28, 29 och 32 av nämnda avlöningsreglemente, må
bestridas från vederbörande förslagsanslag till avlöningar åt ordinarie
tjänstemän;

g) besluta, att till envar ordinarie befattningshavare, å vilken
nyssberörda avlöningsreglemente skall äga tillämpning, skall vid
ingången av juli 1925 på statsverkets bekostnad, dock i vad
angår vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning
anställd befattningshavare från avkomsten av denna förvaltning,
utbetalas ett belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle
hava i den befattning, han vid utgången av juni 1925 innehar,
såsom lön — vare sig enligt stat eller i tillfällig löneförbättring
uppburit för juli 1925, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, vilket belopp för befattningshavare,
som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad,
eller fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning
och fri belysning, bör ökas med värdet, enligt vederbörlig
uppskattning, av denna förmån för en månad;

h) medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning
må, i den mån desamma falla på statsverket, bestridas av
de i vederbörande stater föreslagna anslagsposterna till avlöning
åt ordinarie tjänstemän;

i) medgiva, att, därest Kungl. Maj:t antingen med stöd av 31 §
avlöningsreglementet för särskilda fall finner en avvikelse från de
i 19 § av reglementet stadgade regler om vikariatsersättning påkallad
eller i motsvarande fall med stöd av 34 § tillerkänner

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ll!>.

421

icke-ordinarie befattningshavare vikariatsersättning, Kungl. Maj:t
må äga att för ändamålet taga i anspråk de i vederbörande stater
upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie tjänstemän;

j) bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva,
att avlöningsreglementet må äga tillämpning jämväl å en å äldre
stat än den nuvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarar
sig villig underkasta sig nämnda reglemente;

III) vid bifall till vad under I a) samt II a), b), c) och d) föreslagits,
under riksstatens åttonde huvudtitel

a) — med uteslutande av de för Uppsala universitet nu upp
förda ordinarie anslag å tillhopa 1,107,627 kronor — under Upp
sala universitet uppföra dels med rubrik: universitetsstaten ett
ordinarie anslag å 1,333,400 kronor, dels ock med rubrik:
avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. ett ordinarie förslagsanslag å
348,500 kronor;

b) — med uteslutande av de för Lunds universitet nu uppförda
ordinarie anslag å tillhopa 961,128 kronor — under Lunds
universitet uppföra dels med rubrik: universitetsstaten ett ordinarie
anslag å 1,206,400 kronor, dels ock med rubrik: avlöningar
till vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och
inrättningar m. m. ett ordinarie förslagsanslag å 246,000 kronor;

c) — med uteslutande av det för karolinska mediko-kirurgiska
institutet nu uppförda ordinarie anslaget till avlöningar m. m.
å 314,885 kronor och de för samma institut nu uppförda ordi
narie förslagsanslag å tillhopa 2,600 kronor — under karolinska
mediko-kirurgiska institutet uppföra dels med rubrik: avlöningar
för professorer och lärare m. fl. ett ordinarie anslag å 457,500
kronor, dels ock med rubrik: avlöningar till vissa tjänstemän
och betjänte vid institutet och dess institutioner ett ordinarie förslagsanslag
å 88,000 kronor;

d) höja det under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till ålderstillägg, nu 200,000 kronor, med 40,000
kronor till 240,000 kronor;

IV) a) under riksstatens elfte huvudtitel, allmänna indragningsstaten
med uteslutande av vad där förekommer angående avlöningsförmåner
åt innehavare av personliga professurer vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet samt angående personliga lönetillägg åt vissa befattningshavare
vid nämnda universitet och institut — uppföra dels
de avlöningsförmåner, jag i det föregående föreslagit för professorerna
vid Uppsala universitet A. Gullstrand, K. B. Wiklund,
T. Svedberg och E. H. von Zeipel, vid Lunds universitet N. H.

422

Kungl. Maj:tu proposition Nr 115.

Nilsson-Ehle samt vid karolinska institutet C. G. Arson Forssell,
dels ock följande personliga lönetillägg: 1,000 kronor till professorn
i anatomi vid Uppsala universitet O. M. Ramström, så länge han
uppehåller prosektorstjänsten vid universitetet, 600 kronor till
preparatorn vid Uppsala universitets mineralogisk-geölogiska institution
A. R. Andersson, så länge han kvarstår i sin; nuvarande
befattning, samt 200 kronor till maskinisten och eldarén vid karolinska
institutet J. E. Jernström, så länge han kvarstår i sin
nuvarande befattning;

b) för sin de! besluta, att den rätt till tjänst- och nådår, som
enligt prästerskapets och universitetens privilegier tillkommer stamhus
efter befattningshavare vid universiteten i Uppsala och Lund,
upphäves, samt vid bifall härtill under riksstatens elfte huvudtitel
uppföra under rubrik: bidrag till universitetets i Uppsala pensionsinrättning
för tjänstemäns änkor och barn ett ordinarie
anslag å 9,000 kronor och under rubrik: bidrag till pensionsinrättningen
för änkor och barn efter ämbets- och tjänstemän vid
universitetet i Lund ett ordinarie anslag å 7,200 kronor;

V) medgiva, att innehavare av personlig professur ävensom
innehavare av P. H. Malmstens professur i nervsjukdomar vid
karolinska institutet må varda i pensionshänseende likställd med
ordinarie professorer vid universiteten och karolinska institutet
och följaktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

VI) förklara, att jämväl till de befattningshavare vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska medikö-kirurgiska
institutet, för vilka, enligt vad jag i det föregående tillstyrkt,
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartementen
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen
icke är avsett att gälla, skall utgå dyrtidstillägg enligt samma
grunder som till de befattningshavare, å vilka nämnda avlöningsreglemente
äger tillämpning;

VII) a) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän m. m. vid universitetet
i Uppsala anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av
35,355 kronor att med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas
för i det föregående angivna ändamål;

b) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän m. m. vid universitetet i Lund
anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra anslag av 50,435
kronor att med särskilda belopp av Kungl. Maj:t användas för
i det föregående angivna ändamål;

c) för beredande av avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie

Kungl. Maj. ts proposition Nr 115. 423

lärare, amanuenser och tjänstemän in. m. vid karolinska medikokirurgiska
institutet anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra
anslag av 84,513 kronor att med särskilda belopp av Kungl.
Maj:t användas för i det föregående angivna ändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom förordna, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: ,
H. B. Hammar.

INNEHALL.

Sid.

I. Lönefrågans allmänna läge ................................

IL Allmänna löneprinciper...................... • • - • • • . '' '' ''

Frågan om det allmänna civila avlöningsreglementets tillämpning a befatt
ningsbavare vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet

Höjning av arvoden åt extra befattningshavare m. ...............

III. Avlöningsbeloppen .....................................

1. Professorer.........................................

2. Vissa professorsbefattningar.................

3. Laboratorer m. fl...........................

4. Docentstipendier och arvoden till vikarierande akademiska lärare......

5. Biträdande lärare och med dem jämförliga befattningshavare.........

6. Assistenter, amanuenser och med dem jämförliga befattningshavare

7. Exercitiemästare vid universiteten i Uppsala och Lund. ...

8 Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets bibliotek......

9. Tjänstemän vid universitetens i Uppsala och Lund botaniska och zoologiska

institutioner.......................................

10. Tjänstemän vid de akademiska kanslierna................

11. Tjänstemän vid universitetens och karolinska institutets ekonomiska förvaltning
............................... ■■■''“. ......

12. Tjänstemän vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltnmg

13. Tekniska och andra biträden..........-..................

14. Vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare............

IV. Pensionsförhållanden...................................

V. Avlöningsvillkor och avlöningsreglemente.......................

VI. Övergångsanordningar ...................................

VII. Förslag till stater......................................

VIII. Avlöningsanslag å extra stat...............................

IX. Kostnadsberäkningar och hemställan......................

io:>

114

168

212

217

240

242

252

260

270

284

306

327

354

358

412

414

Stockholm 1925, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.

212749