Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969 (Proposition 1969:115)

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsfårslaget för budgetåret 1969/70, m. m.;
given Stockholms slott den 25 april 1969

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den
samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1969/70 som lades fram i årets
statsverksproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar
berörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband
därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande
budgetår. Denna ger vid handen att totalbudgetunderskottet främst
till följd av ökade statsinkomster skulle minska med nära 500 milj. kr. i förhållande
till beräkningarna i årets statsverksproposition. Sålunda förutses
nu ett underskott på ca 3 000 milj. kr.

För budgetåret 1969/70 beräknas totalbudgeten utfalla med ett underskott
på ca 1 560 milj. kr. Detta innebär en förbättring av saldot med drygt 900
milj. kr. i jämförelse med riksstatsförslaget. Förbättringen beror helt på att
statsinkomsterna nu beräknas bli större än vad som antogs i statsverkspropositionen.
Budgetens underskott väntas alltså minska med ca 1,5 miljard
kr. i förhållande till det nu beräknade utfallet för innevarande budgetår.

I särskilda bilagor redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1969
och en långtidsbudget för budgetåren 1969/70—1973/74.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 115

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25
april 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få anmäla en reviderad finansplan och till komplettering
av riksstatsförslaget för nästa budgetår underställa Kungl. Maj :ts prövning
en förnyad beräkning av statsinkomsterna m. m. samt ett slutligt förslag
till investeringsplan för budgetåret 1969/70 och vissa andra frågor som
sammanhänger därmed.

REVIDERAD FINANSPLAN 1969

1. Den internationella utvecklingen

Stegringen i de västeuropeiska industriländernas produktion och i världshandeln
hölls väl uppe i slutet av år 1968 och början av år 1969. I några
länder ökade takten i produktionsstegringen. Västeuropas produktion uppskattas
nu ha under fjolåret ökat drygt 4,5 %, dvs. något mer än vad som
förutsågs i finansplanen. Uppgången i Nordamerika beräknas till inemot
5 % och i Japan till över 10 %. För hela OECD-området betyder detta eu
ökning år 1968 med närmare 5,5 % mot 3,5 % år 1967. Världshandeln steg
med hela 12 %, en takt som inte uppnåtts sedan Korea-kriget. För innevarande
år tyder prognoserna på att industriländernas produktion stiger nästan
lika mycket som år 1968. Ökningen i världshandeln beräknas dock bli
något mindre.

Beträffande utvecklingen under år 1969 i länder av betydelse för Sveriges
ekonomiska aktivitet märks bl. a. att utsikterna för den brittiska ekonomin
fortfarande ter sig ovissa. Storbritanniens ekonomiska politik har stra -

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1969 3

mats åt i flera omgångar, senast i samband med den nyligen framlagda
budgeten. Likväl kan ifrågasättas om den eftersträvade dämpningen av
den interna efterfrågan hinner framträda med någon styrka under innevarande
år. Den franska ekonomin har lika litet som den brittiska visat
någon påtaglig reaktion på de åtstramande åtgärder som vidtagits. Samma
förhållande tycks råda i USA där politiken också är inriktad på att dämpa
konjunkturen. Efterfrågan utvecklas så starkt att expansionen troligen
håller i sig åtminstone året ut. Av särskilt intresse för den svenska utvecklingen
är det ekonomiska omslaget i Danmark och Finland som gör
att man för dessa länder kan räkna med stegringar i produktionen om 5 ä
6 %. I Västtyskland talar den livliga investeringslconjunkturen och den
gynnsamma utvecklingen av hushållens inkomster för att produktionsstegringen
trots de dämpningsåtgärder som nyligen företagits kan bli större
än de 4,5 % som man officiellt inriktar sig på. Till de expansiva inslagen
i den internationella konjunkturbilden hör också Italiens och Japans
snabbt stigande ekonomiska aktivitet samt utvecklingen i flertalet mindre
industriländer.

Att döma av de aktuella tendenserna i såväl Västeuropa som Nordamerika
förefaller sålunda den ekonomiska tillväxten under innevarande år
kunna bli större än vad man räknade med vid årsskiftet. Efterfrågan ökar
i allmänhet på bred front, omfattande även näringslivets investeringar. Även
om det pågående uppsvinget torde ha krympt marginalerna för ytterligare
expansion finns dock i allmänhet ett betydande arbetskrafts-, kapacitetsoch
betalningsmässigt utrymme. I Storbritannien, USA och Frankrike föreligger
emellertid jämviktsproblem av främst valutakaraktär, men som jag
redan antytt är det inte troligt att den därav föranledda restriktiva politiken
skall medföra några kännbara kontraktiva verkningar under år 1969.
Går utvecklingen i de banor som nu skönjes skulle produktionen i år kunna
växa med i Västeuropa ca 4,5 %, i Nordamerika ca 4 %, i Japan ca 10 %
och för OECD-området totalt med 4,5 å 5 %. Mot denna bakgrund synes
det rimligt att räkna med en omkring 10-procentig ökning av världshandeln
år 1969.

Utvecklingen av den internationella konjunkturen under år 1970 kan
ännu inte förutses med den grad av visshet som behövs för en säkrare och
något mera långsiktig bedömning av de yttre villkoren för den svenska ekonomiska
politiken. Man har dock anledning hålla beredskap inför möjligheten
att uppgången i den industriella aktiviteten utomlands saktar av något
under nästa år och att tendenser i den riktningen börjar framträda redan
i slutet av innevarande år. Åtstramningspolitiken i Förenta staterna och
Storbritannien kan sålunda komma att avsätta mera påtagliga resultat. Man
bör vidare uppmärksamma att även flera andra länders ekonomiska politik
på sistone getts en mera återhållande inriktning. Särskilt tydligt har detta
varit på kreditpolitikens område. En råd länder har av interna jämvikts -

Kiingl. Ma]:ts proposition nr 115 år 1969

skäl höjt diskontot och även i övrigt skärpt kreditpolitiken under de senaste
månaderna. Samtidigt har räntenivån successivt skruvats upp till
följd av att stora länder med betalningssvårigheter sökt främja nettoinflöde
av kapital genom att förskjuta rån tedifferensen till sin fördel medan andra
länder av omsorg om sin valutaställning sökt återställa de relativa räntenivåerna.
Om räntespiralen fortsätter, vilket inte är uteslutet, kan investeringarna
komma att försvagas något nästa år.

En återgång till mera normala ränteförhållanden kompliceras av att man
även för en tid framåt synes vara hänvisad till att söka klara kvarstående
betydande jämviktsbrister mellan de stora ländernas betalningar med
hjälp av utjämnande kapitalflöden. Som närmare diskuteras i den reviderade
nationalbudgeten finns det nämligen knappast hopp om någon snar
avveckling av föreliggande balansrubbningar. Om kapitalflödenas inriktning
och omfattning inte blir sådan att de verkar utjämnande kan den
nämnda allmänna tendensen till återhållande ekonomisk politik förstärkas.
En sådan ökad restriktivitet skulle givetvis försvaga utsikterna till en tillfredsställande
expansion i världsekonomin under nästa år. Å andra sidan
bör det internationella samarbetet i allmänhet och på valutaområdet i synnerhet
också i fortsättningen göra det möjligt att undvika att eventuella
akuta betalningssvårigheter mera drastiskt bryter produktionens och handelns
tillväxt.

2. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1968

Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken i Sverige under de två senaste
åren har varit att trots avmattningen i den internationella konjunkturen
trygga full sysselsättning och uppnå en växande produktion. Samtidigt
har politiken präglats av behovet att förbättra utrikesbalansen och
stabilisera pris- och kostnadsutvecklingen. När det gällt utbyggnaden av våra
resurser har industrins investeringar och bostadsbyggandet prioriterats.

Förverkligandet av dessa mal har krävt en noggrann avvägning av den
ekonomiska politikens olika medel. Påverkan på den inhemska efterfrågan
har karakteriserats av en försiktig stimulans. Tonvikten i politiken har legat
pa selektiva tidsmässigt och regionalt avgränsade — åtgärder.

Den förda politiken har lett till ett balanserat uppsving i den svenska ekonomin.
Den tillväxt i efterfrågan som skedde under fjolåret var i inte oväsentlig
utsträckning resultatet av den ekonomiska politikens stimulansåtgärder.
Även uppgången av den svenska exporten spelade en stor roll. Genom
att politiken inriktats på att motverka överinteckning av resurserna
och kostnadsstegringar kunde de möjligheter till ökad export tillvaratas
som uppstod genom den internationella konjunkturuppgången. Till den öka -

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969 5

de efterfrågan som kom till stånd i fjol bidrog även den kraftiga uppgången
av den privata konsumtionen.

De tre första kvartalen 1968 präglades av en förhållandevis måttlig efterfrågeökning
inom den svenska ekonomin. En klar omsvängning inträdde
därefter under årets sista kvartal. Bilden av ett markerat uppsving under
denna tid framträder nu tydligare än vid årsskiftet.

Produktionens ökning 1968 beräknades i statsverkspropositionens finansplan
till 3,5 %. Enligt senare gjorda beräkningar skulle nationalproduktens
tillväxt ha stannat vid drygt 3 %. Dessa reviderade beräkningar utgår från
försörjningsbalansens »användningssida». Nedjusteringen kan helt återföras
till beräkningen av lagerinvesteringarna. Beträffande dessa gäller att en
nedgång skedde under åren 1966 och 1967. I finansplanen antogs att ett omslag
i lagerinvesteringarna skett under fjolåret, och att en uppgång om ca
400 milj. kr. kommit till stånd. Enligt de reviderade kalkylerna skulle emellertid
lagerinvesteringarna ha minskat även i fjol. Såsom närmare utvecklas
i den reviderade nationalbudgeten kan dock dessa kalkyler ifrågasättas.
Härför talar även att alternativa beräkningar över nationalproduktens tillväxt
med utgångspunkt i produktionsstatistiken pekar på en betydligt högre
produktionsökning. Det förefaller mot denna bakgrund sannolikt att bruttonationalprodukten
under fjolåret steg med åtminstone 3,5 %.

Den stigande inhemska efterfrågan mot slutet av 1968 präglade klart utvecklingen
inom arbetsmarknaden. Efterfrågan på arbetskraft ökade starkt
under sista kvartalet. I genomsnitt för hela 1968 uppgick andelen arbetslösa
medlemmar i arbetslöshetskassorna till 2 %, vilket innebär en mindre
uppgång i förhållande till året innan. I slutet av 1968 var dock arbetslösheten
något lägre än samma tid ett år tidigare.

Hushållens disponibla realinkomster steg under fjolåret betydligt snabbare
än under senare år trots att den nominella lönestegringen var förhållandevis
begränsad. Denna för hushållen gynnsamma utveckling hänger samman
med den låga takten i prisstegringarna. Priserna steg i fjol med mindre
än 2 %.

Tillväxten av den privata konsumtionen 1968 beräknas nu till 4,2 %,
vilket är något mer än enligt de preliminära uppskattningarna. Denna
snabba tillväxt var till och med något större än uppgången av de reala
disponibla inkomsterna. Den höga konsumtionsbenägenheten förklaras delvis
av de goda kreditmöjligheter som förelåg i fjol.

Den offentliga sektorns aktivitet har under de båda senaste åren spelat
en stor roll för efterfrågeutvecklingen. Den offentliga konsumtionen ökade
i fjol med ca 7,5 % i volym eller i ungefär samma takt som 1967. De offentliga
investeringarna steg 1968 med närmare 7 %. Uppgången var ungefär
lika stark för såväl de statliga som för de kommunala investeringarna.

Bostadsbyggandet var under fjolåret rekordhögt. Räknat i färdigställda
lägenheter uppgick produktionen till över 106 000. Samma höga tal registre -

Kungl. Ma j. ts proposition nr 115 år 1969

rades 1968 även för igångsättningen av nya lägenheter. I volym ökade bostadsinvesteringarna
med ca 2 %.

För industrins investeringar föreligger ännu endast preliminära beräkningar.
Dessa tyder på att industriinvesteringarnas volym var i det närmaste
oförändrad under 1968. Maskininvesteringarna ökade med ett par
procent, vilket dock uppvägdes av en viss nedgång för industrins byggnadsinvesteringar.

För näringslivet totalt minskade de fasta investeringarna med 3,5 %.
Detta förklaras i huvudsak av den kraftiga nedgång som till följd av investeringsavgiften
inträffade för handelns investeringar.

Mot bakgrunden av den inte alltför starka ekonomiska tillväxten i våra
viktigaste avnämarländer utvecklades den svenska exporten gynnsamt under
fjolåret. Varuexporten exklusive fartyg ökade med 9,5%. Det överstiger
klart genomsnittet för 1960-talet och utgör en dubbelt så hög uppgång
som året innan. Inklusive fartyg steg exporten med 8 %. Exportvolymen
ökade för samtliga varugrupper. Med undantag för massa och
fartyg synes Sverige väl ha hävdat sina marknadsandelar.

Importen ökade i något snabbare takt än exporten eller med 8,5 %. I förhållande
till den måttliga ökningen av den inhemska efterfrågan framstår
uppgången av importvolymen som anmärkningsvärt hög och kan möjligen
tolkas som en tendens till stigande importbenägenhet i den svenska ekonomin.
Det kan å andra sidan förmodas att fjolårets förhållandevis kraftiga
importuppgång hängde samman med speciella omständigheter. Sålunda
tillgodosågs i fjol vissa särskilda importbehov bl. a. i fråga om oljeprodukter,
och vidare påverkades importuppgången av den kraftiga omsvängning
som skedde för vissa »importdryga» element i den totala efterfrågan,
såsom privat konsumtion samt investeringar i maskiner. Devalveringen av
valutorna i slutet av 1967 i Storbritannien, Danmark och Finland kan också
ha förstärkt uppgången av importen medan den däremot inte synes ha
haft någon nämnvärd inverkan på den svenska exporten.

Som jag betonat senast i statsverkspropositionens finansplan är det av
vitalt intresse för Sveriges ekonomi att näringslivets internationella konkurrenskraft
upprätthålls. Kravet på stabilisering av priser och kostnader
bör ses främst mot denna bakgrund. Kostnadsutvecklingen i Sverige var
i fjol klart dämpad, vilket i förening med en snabb uppgång i produktiviteten
lett till sjunkande produktionskostnader per produktenhet. Internationella
jämförelser bekräftar att vår konkurrensförmåga 1968 väl hävdades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

3. Konjunkturer och ekonomisk politik 1969

3.1. Inledning

I finansplanen redovisade jag en bedömning av den ekonomiska utvecklingen,
som innebar att en konjunkturuppgång hade inträtt både internationellt
och i vårt land. Den svenska ekonomin väntades expandera i en
tilltagande takt med en fortsatt exportökning och en relativt snabbt växande
inhemsk efterfrågan som underlag.

Såväl utvecklingen sedan dess inom vissa strategiska sektorer som nu
bättre klarlagda tendenser visar att denna bedömning inte kan betraktas
som överdrivet optimistisk. Framför allt är det uppenbart att både industrins
efterfrågan på arbetskraft och dess investeringsvilja blivit allt mera
markerat expansiv. Läget på arbetsmarknaden karakteriseras av brist på
arbetskraft i stora delar av landet. En rad indikatorer pekar på att den ekonomiska
tillväxten under 1969 kommer att bli avsevärt snabbare än vad jag
angav i finansplanen. Nationalprodukten skulle sålunda enligt de bedömningar
som nu kan göras öka med ca 4,5 %.

Det förefaller således ostridigt att vår ekonomi sedan ungefär ett halvår
befinner sig i en starkt uppåtgående konjunkturfas. För den ekonomiska
politiken skärper det kravet på en noggrann bevakning av varje tendens
till överslag och rubbning av den samhällsekonomiska balansen. Detta krav
måste uppfyllas inom den förhållandevis smala marginal, som skapas av
komplexiteten och den höga ambitionsnivån hos våra ekonomisk-politiska
mål: full sysselsättning, snabb tillväxt, balans i utrikeshandeln och en
jämnare inkomstfördelning.

De grundläggande förutsättningarna torde vara goda för att klara konjunkturuppgången
med bevarad inre och yttre stabilitet. Genom den generella
restriktivitet i kombination med selektiv stimulans, som präglat politiken
under de senaste åren, har näringslivets konkurrenskraft förstärkts.
Det intensiva utnyttjandet av arbetsmarknadspolitikens olika medel, inte
minst utbildning och omskolning, skapar ett utbud av arbetskraft, som
snabbt kan anpassas till den växande efterfrågan. Denna faktor tillsammans
med det kapaeitetsutrymme, som alltjämt finns eller som skapas av
de ökande investeringarna, bör ge de resurser som krävs för att den högre
tillväxttakten skall kunna uppnås.

Jag vill å andra sidan understryka att en balanserad utveckling förutsätter
en aktiv ekonomisk politik som underlättar och stöder anpassningen
av resurser och efterfrågan till varandra. Den nu inledda konjunkturuppgången
har framför allt karakteriserats av den snabbhet, varmed efterfrågan
och produktion växt under det senaste halvåret. Även om det är troligt
att tillväxttakten blir något lugnare under resten av året, måste utveck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1060

lingen på olika områden noggrant bevakas så att tendenser till överhettning
motverkas. Det framstår därvid som särskilt betydelsefullt att de korrigerande
åtgärder, som kan behövas vidtas i tid.

Sedan årsskiftet har en ökad restriktivitet präglat den ekonomiska politiken.
De selektiva stimulansåtgärderna har successivt minskats i omfattning.
Kreditpolitiken har skärpts och räntan höjts. Den åtstramning som
därmed uppnåtts syftar bl. a. till att minska kreditgivningen för konsumtionsändamål,
som tidigare visat tendenser till en snabb uppgång. Ytterligare
åtgärder vidtas nu inom sysselsättningspolitikens ram, vilka jag senare
skall redogöra för.

Den mest näraliggande uppgiften för den ekonomiska politiken är att
söka nå en bättre regional balans på arbetsmarknaden. Mönstret från 1960-talets första hälft tycks vara på väg att upprepas. Vi har sålunda en tilltagande
brist på arbetskraft i syd- och mellansverige samtidigt som den
strukturellt betingade arbetslösheten består i de norra delarna av landet.
Det är en lika viktig uppgift för vår politik att hålla tillbaka överhettningstendenserna
i de förstnämnda delarna av landet och undvika en av arbetskraftsbrist
framkallad snabb löneglidning som att öka sysselsättningen i
skogslänen. I det läge som nu råder bör det vara möjligt att i en aktiv
arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik förena dessa syften.

Prognoserna för utrikeshandeln och tjänsteutbytet tyder på att en viss
förbättring av bytesbalansen skulle kunna uppnås under 1969. Det är dock
i hög grad påkallat att läget beträffande våra utrikes betalningar hålls under
oavlåtlig uppsikt. Den nu förutsedda importökningen får sålunda betraktas
som den maximalt godtagbara med hänsyn till nödvändigheten av
att begränsa bytesbalansens underskott. Tendenser till en alltför snabb tillväxt
av efterfrågesektorer med en hög importandel, framför allt den privata
konsumtionen, kan således behöva mötas med ekonomisk-politiska åtgärder.
Behovet av en hög handlingsberedskap i detta hänseende understryks
av den osäkerhet som ännu kvarstår om den internationella utvecklingen
i allmänhet och läget på valutamarknaderna i synnerhet.

Kravet på att söka upprätthålla pris- och kostnadsstabilitetexr kvarstår
med oförändrad tyngd. Denna ingår inte bara som ett viktigt led i vår strävan
att bevara den svenska ekonomins styrka och slagkraft. Stabiliteten är
också en nödvändig förutsättning för att en acceptabel utveckling av reallönerna
skall kunna uppnås och för att våra fördelningspolitiska strävanden
skall kunna realiseras.

3.2. Sysselsättningspolitiken

Enligt finansplanen skulle det gynnsammare arbetsmarknadsläge som
inträdde nnder 1968 bestå under år 1969. I landet som helhet kunde man
räkna med en ökad efterfrågan på arbetskraft. Liksom under år 1968 skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

emellertid ökningen vara mest markerad i storstadslänen och övriga sydoch
mellansvenska län. Däremot väntades inte konjunkturuppgången påtagligt
förbättra arbetsmarknadsläget för skogslänens del.

Utvecklingen hittills under år 1969 har bekräftat bedömningen i finansplanen.
De tendenser som där angavs har snarast framträtt med större
kraft än som kunde förutses vid årsskiftet. Antalet till arbetsförmedlingarna
anmälda obesatta platser har stigit mycket kraftigt och var i april ca
60 % högre än ett år tidigare eller ca 55 000. Det är lika många som samma
månad det utpräglade högkonjunkturåret 1965.

Samtidigt som det rått hög efterfrågan på arbetskraft har emellertid
aibetslösheten dröjt kvar på i det närmaste samma nivå som registrerades
under motsvarande period år 1968. Antalet vid arbetsförmedlingarna registrerade
arbetslösa uppgick i april i år till närmare 43 000, vilket är nästan
dubbelt så många som motsvarande månad år 1965.

Den olikartade utvecklingen för efterfråge- och arbetslöshetstalen hänger
delvis samman med en normal eftersläpning i arbetskraftsutbudets anpassning
till ett ändrat konjunkturläge. Men den är även i hög grad en återspegling
av att betydande ojämnheter i efterfrågan finns mellan olika delar av
landet.

Dessa skillnader framstår klart vid en jämförelse mellan registrerad arbetslöshet
och anmälda lediga platser för skilda regioner. I april fanns i
storstadslänen tre obesatta platser per registrerad arbetslös medan det i
skogslänen fanns tre arbetslösa för varje obesatt plats. Arbetslösheten i
skogslänen har hittills i år varit högre än för ett år sedan, i övriga län har
den varit lägre.

Särskilt har den äldre arbetskraften drabbats av hög arbetslöshet. Bland
personer över 60 år har den registrerade arbetslösheten fortsatt att stiga
även under år 1969. Tillkomsten av förlängd kassaersättning och omställningsbidrag
för denna ålderskategori förklarar dock till en del uppgången.
För övriga ålderskategorier har arbetslösheten gått ned sedan slutet av år
1968.

Efterfrågan på arbetskraft kan väntas stiga ytterligare. Redan nu föreligger
betydande svårigheter att tillgodose industrins behov av arbetskraft
i vissa delar av syd- och mellansverige. Särskilt gäller detta för verkstadsindustrin.
På byggarbetsmarknaden finns tendenser till överhettning,
främst i storstadsregionerna.

En mer restriktiv politik som syftar till att lätta trycket i bristområdena
är därför motiverad. Den bör innehålla åtgärder för en säsongmässig omfördelning
av efterfrågan från sommar- till vinterhalvåret samt ökad geografisk
rörlighet för arbetskraften.

Erfarenheterna från högkonjunkturen 1964—1965 visar att utvecklingen
på byggarbetsmarknaden är av strategisk betydelse för pris- och kostnadsutvecklingen.
Omslaget från balans till överhettning kan komma mycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

snabbt och med stor styrka. Den löneglidning som blir följden sprider sig
lätt till andra delar av arbetsmarknaden.

Vissa åtgärder för att begränsa byggandet och omfördela det i tiden bör
därför sättas in. Prövningen av igångsättningstillstånd för oprioriterat byggande
har under vintern varit restriktiv. Kungl. Maj:t och arbetsmarknadsmyndigheterna
kommer i fortsättningen att ytterligare begränsa tillståndgivningen,
främst i storstadsområdena där bristen på arbetskraft är
särskilt markant. I denna restriktivare prövning ingår också att ägna särskild
uppmärksamhet åt balansen på byggarbetsmarknaden under sommarhalvåret
1970.

Åtgärder kommer även alt vidtas för att begränsa det statliga byggandet
under sommarhalvåret och att förskjuta det mot vintern.

För att undvika störningar i produktion och sysselsättning inom industrin
kommer också åtgärder att vidtas för att uppskjuta vissa leveranser till
statliga myndigheter och affärsverk.

Den ökade efterfrågan på arbetskraft, främst i syd- och mellansverige
förbättrar nu möjligheterna att skaffa nytt arbete åt dem som på grund av
strukturförändringar i näringslivet är eller blir arbetslösa. Tillgången på
bostäder i orter med brist på arbetskraft är nu något bättre än tidigare, vilket
ökar förutsättningarna för en geografisk utjämning på arbetsmarknaden.
Mot bakgrunden av de rådande svårigheterna att rekrytera arbetskraft
till områden med akut brist på arbetskraft trots arbetslöshet i andra områden,
framstår en ökad geografisk omflyttning som mycket angelägen. För
att underlätta arbetskraftens flyttning medger Kungl. Maj :t att arbetsmarknadsstyrelsen
tills vidare försöksvis får utbetala vissa hyrestillskott i anslutning
till att den flyttande slutgiltigt byter bostadsort. Hyrestillskottet
är avsett som ett alternativ till det nuvarande s. 1c. bortavistelsebidraget, vilket
avser att täcka merkostnaderna för hushåll på två orter.

Som en följd av det förändrade läget på arbetsmarknaden sker nu en
snabb neddragning av vissa arbetsmarknadspolitiska aktiviteter som under
vintern haft stor omfattning. Det innebär att arbetsmarknaden får ett väsentligt
tillskott av sökande från beredskapsarbeten och utbildningskurser.
Antalet personer i beredskapsarbeten uppgick vid månadsskiftet mars—
april till drygt 19 000 varav drygt 12 000 i skogslänen. Enligt arbetsmarknadsmyndigheternas
bedömning bör arbetena kunna nedbringas så att de i
juni totalt i landet sysselsätter ca 12 000 personer, huvuddelen av dessa
i särskilda beredskapsarbeten för svårplacerad arbetskraft. Antalet personer
i arbetsmarknadsutbildning var i mars ca 37 000 men beräknas i juni vara
nere i mindre än 20 000.

Även under hösten kan behovet av arbetskraft väntas vara betydande,
varför återhållsamhet med igångsättning av nya beredskapsarbeten bör
iakttas. Dessa bör i huvudsak användas för svårplacerad arbetskraft.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Arbetsmarknadsstyrelsen, har i ett särskilt program angett de ytterligare
åtgärder som skall vidtas för att öka tillgången på arbetskraft i regioner
och branscher med hög efterfrågan. Dit hör bl. a. mera information till kvinnor
och äldre om de ökade möjligheter som arbetsmarknaden nu erbjuder.
I syfte att effektivisera utplaceringen av ferielediga studerande skall förmedlingsinsatserna
på detta avsnitt förstärkas. Den geografiska omflyttningen
ägnas ytterligare uppmärksamhet och åtgärder vidtas för att öka genomströmningen
i omskolningskurserna.

De insatser som här beskrivits är nödvändiga för att hindra en överansträngning
av resurserna i syd- och inellansverige. De bör också leda till en
förbättring av sysselsättningsläget i skogslänen. Ytterligare åtgärder måste
dock vidtas för att där skapa nya arbetstillfällen. Inrikesministern har i
detta syfte inbjudit Industriförbundet till överläggningar om ett närmare
samarbete mellan staten och näringslivet för att främja en bättre regional
balans. Möjligheterna att lokalisera företag till livskraftiga orter i sysselsättningssvaga
regioner skall snabbt inventeras.

I vissa fall har de så kallade långa investeringsfonderna fått utnyttjas för
investeringar på orter med svag sysselsättning. Erfarenheterna därav har
varit goda. De företag som kommer i fråga är i allmänhet stora och etablering
på nya orter kan därför baseras på redan samlad erfarenhet. I uppbyggnadsskedet
står stora resurser till förfogande. De företag som hittills
utnyttjat investeringsfonderna för etablering av detta slag har också visat
betydande utvecklingskraft vilket i flera fall lett till ytterligare utbyggnad
på de aktuella orterna. Sysselsättningseffekten har därför blivit större än
vad själva ianspråktagandet av fonderna gav upphov till. I syfte att skapa
nya och varaktiga arbetstillfällen på orter med svag sysselsättning anser jag
det därför motiverat att medge ianspråktagande av medel ur långa investeringsfonder
i den utsträckning som lämpliga lokaliseringsprojekt framkommer.

Inom regionalpolitiken bör möjligheterna prövas att nå ökad koncentration
och samordning av offentliga investeringar och andra tillväxtstimulerande
samhällsinsatser. Därigenom skulle gynnsammare betingelser kunna
skapas för industriell och annan företagsamhet i regioner med sysselsättningssvårigheter.
Inrikesministern har i detta syfte gett länsstyrelserna i
uppdrag att försöksvis utarbeta konkreta regionalpolitiska handlingsprogram.
Uppdraget är en uppföljning av länsplanering 67. Programmen skall
innehålla förslag till såväl sysselsättningspolitiska åtgärder som åtgärder
av annan art för att skapa bättre regional jämvikt i den näringsgeografiska
utvecklingen och i övrigt trygga goda levnadsförhållanden. Handlingsprogram
i preliminär form skall vara klara hösten 1970.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

3.3. Budgetpolitiken

Enligt de nu aktuella kalkylerna kommer statsutgifterna att stiga i ungefär
samma takt under innevarande och nästa budgetår. Inkomstökningen,
som under innevarande budgetår är lika stor som utgiftsökningen, kan däremot
nästa budgetår väntas bli större. Beträffande totalbudgeten innebär
detta att underskottet, som för innevarande budgetår beräknas till 3 000
milj. kr. eller ungefär lika mycket som föregående budgetår, för 1969/70
skulle reduceras till ca 1 600 milj. kr. Jämfört med de kalkyler jag redovisade
i statsverkspropositionen betyder detta saldomässigt en statsfinansiell
förstärkning med ca en halv miljard kr. innevarande budgetår och närmare
en miljard kr. nästa budgetår.

Kalkylerna tyder således på att den statsfinansiella förstärkning som budgetförslaget
för 1969/70 innebär jämfört med 1968/69 skulle bli större än
vad jag räknade med då förslaget lades fram. Utgiftsberäkningen för nästa
budgetår är emellertid fortfarande ofullständig såtillvida som någon höjning
av statstjänarnas löner inte kunnat tas in i kalkylerna. Beräkningen tar inte
heller hänsyn till de utgifter på tilläggsstat som regelmässigt tillkommer.
Minskningen av statens upplåningsbehov till budgetåret 1969/70 kan därför
antas bli mindre än vad beräkningarna anger.

Kvar står emellertid att den statliga upplåningen kan väntas komma att
ligga på en lägre nivå än den som kalkylerna i statsverkspropositionen
ledde fram till. Det bör understrykas att beräkningarna även för 1968/69 är
behäftade med en viss osäkerhet och att inkomsterna kan komma att bli
något mindre än beräknat.

Tabell 1. Totalbudgeten 1967/68—1969/70

(Milj. kr.)

	1967/68 Utfall	1968/69	1969/70
	Stv.-prop. 1969	Ny be-räkning	Stv.-prop. 1969	Ny be-räkning
Utgifter.............. Inkomster............	36 347 33 416	39 355 35 855	39 400 36 400	41 955 39 465	42 120 40 560
Totalbudgetsaldo	-2 931	- 3 500	- 3 000	- 2 490	- 1560

Förändringarna i budgetkalkylerna från vad som redovisades i statsverkspropositionen
hänför sig som nämnts i allt väsentligt till inkomstutvecklingen.
Statsinkomsterna under innevarande budgetår beräknas nu öka
med ca 3 000 milj. kr. mot tidigare beräknat ca 2 500 milj. kr. För nästa
budgetår beräknas stegringen nu till ca 4 200 milj. kr. medan de tidigare
kalkylerna stannade vid en ökning med ca 3 600 milj. kr. En utgångspunkt
för statsverkspropositionens inkomstberäkning var att lönesumman, vars

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

ökning år 1968 beräknades till 7 %, skulle stiga med 6 % de två följande
åren. Konjunkturutvecklingen har föranlett en uppjustering av detta antagande
till 7 % vartdera året. På grundval av uppgifter som framkommit vid
en av riksrevisionsverket företagen enkät avseende de större aktiebolagen
har vidare antagits en större ökning av aktiebolagens taxerade inkomster år

1968 än tidigare beräknats. Även om någon ändring i antagandena för år

1969 och år 1970 inte har gjorts har aktiebolagens skatteinleveranser räknats
upp för 1968/69 och 1969/70 på grundval av det förändrade antagandet
om utvecklingen år 1968.

De angivna ändrade antagandena svarar för den helt övervägande delen
av de merinkomster jämfört med statsverkspropositionen som nu förutses.
Därtill kommer att inkomsterna av vissa indirekta skatter nu förutses stiga
snabbare.

Den nya inkomstberäkningen medför inte någon ändring i de grunddrag
i utvecklingen mellan budgetåren 1968/69 och 1969/70 som tecknades
i statsverkspropositionen. Att statsinkomsterna vid en i stort sett jämn
ökningstakt i skatteunderlaget stiger så mycket snabbare 1969/70 än året
innan beror som jag berörde i statsverkspropositionen till stor del på en
väntad omsvängning i betalningarna av överskjutande skatt och kvarstående
skatt. Denna beräkning är dock osäker.

Förändringarna på budgetens utgiftssida jämfört med statsverkspropositionen
begränsar sig såvitt avser löpande budgetår till några tiotal miljoner
kr. För 1969/70 har en uppräkning skett med drygt 150 milj. kr. bl. a.
till följd av kompletterande förslag som förelagts riksdagen efter statsverkspropositionen.

Som jag underströk i statsverkspropositionen har utgiftsprövningen inför
budgetåret 1969/70 kännetecknats av allmän restriktivitet vilken utgör
ett led i en generellt sett stram efterfrågepolitik. Denna syftar bl. a. till att
genom återhållsamhet i fråga om statens egen efterfrågan på resurser skapa
utrymme för en expansion inom andra sektorer av samhällsekonomin.

Som jag tidigare berört förutses nu en snabbare tillväxt i den svenska
ekonomin än då statsverkspropositionen lades fram. Det är bl. a. mot den
bakgrunden som budgetpolitiken måste bedömas. Räknat på kalenderår innebär
utgiftspolitiken en betydande uppbromsning mellan år 1968 och år
1969 av statens och den statsunderstödda verksamhetens ianspråktagande av
resurser för konsumtion och investering. Särskilt markant är detta i fråga
om de statliga investeringarna. Ett annat uttryck för budgetpolitikens generella
stramhet är att statens finansiella sparande visar en ökning mellan
föregående och innevarande år av ca 2 100 milj. kr. från ett negativt tal
på ca 900 milj. kr. till ett positivt på ca 1 200 milj. kr. Totalbudgetens
saldo, slutligen, kan beräknas förbättras med i runt tal 800 milj. kr. mellan
år 1968 och år 1969. Denna statsfinansiella förstärkning framstår som
nödvändig för att nå en balanserad utveckling av samhällsekonomin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 2. Reviderad försörjningsbalans 1968 och 1969

	Procentuell	1968	Förändring 1968—1969
	volymför-	Milj årder kr.
	ändring		Milj årder kr.,	Procentuell
	1967—1968		1968 års	volymför-
			priser	ändring
Tillgång..........................	+ 4,3	167,5	+ 8,5	+ 5,0
Bruttonationalprodukt ............	+ 3,5	141,0	+ 6,5	+ 4,5
Import..........................	+ 8,6	26,5	+ 2,0	+ V,5
Användning......................	+ 4,3	167,5	+ 8,5	+ 5,0
Bruttoinvestering ................	+ 1,5	44,9	+ 2,0	+ 4,5
därav: näringsliv ..............	- 3,3	17,6	+ 1,1	+ 6,5
stat .....................	+ 6,3	9,2	0	0
kommuner ..............	+ 6,9	8,5	+ 0,8	+ 8,5
bostäder ................	+ 1,7	9,6	+ 0,1	+ 1,0
Lagerinvestering..................		- 0,2	+ 1,0
Privat konsumtion................	+ 4,2	73,1	+ 2,3	4- 3,0
Offentlig konsumtion..............	+ 7,4	24,0	+ 1,4	+ 6,0
Tjänstenetto ....................		0,3	- 0,2
Export..........................	+ 8,0	25,4	+ 2,0	+ 8,0

3.4. Försörjningsbalans, prisutveckling och bytesbalans under 1969

Som tidigare framhållits inträdde en mycket markerad ökning av den
ekonomiska aktiviteten under fjärde kvartalet 1968. Ökningen har fortsatt
under första kvartalet 1969 och kommer att leda till en väsentligt snabbare
uppgång av bruttonationalprodukten än vad som förutsågs i finansplanen.
Bruttonationalprodukten väntas enligt den reviderade nationalbudgeten öka
med ca 4,5 % mot ca 3,5 % under 1968. Ökningen skulle därmed bli den
största på fem år.

I finansplanen angavs att den prognos om oförändrade industriinvesteringar
under 1969 som då gjordes fick anses vara en mycket försiktig bedömning
och att förutsättningar förelåg för en uppgång. Med ledning av
den enkät som statistiska centralbyrån gjorde i februari kan konstateras
att företagens förväntningar blivit mer optimistiska och att särskilt planerna
för maskininvesteringar uppjusterats. Bakom denna uppgång torde ligga
flera faktorer såsom den snabbare tillväxten av inhemsk efterfrågan och
export samt den under 1968 förbättrade lönsamheten. Industrins investeringar
förutses nu totalt öka med ca 6 %. Maskininvesteringarna skulle
därvid öka med ca 9,5 % medan byggnadsinvesteringarna minskar något.

Det ligger i sakens natur att förutsägelser om utvecklingen av industrins
investeringar måste omges med relativt stora osäkerhetsmarginaler. Mot
bakgrund av den successivt ökade tillförsikt som investeringsenkäterna sedan
hösten 1968 avspeglat får även den nu gjorda bedömningen anses vara
försiktig.

Kungi. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

För handelns investeringar förutses ett kraftigt omslag från en minskning
med ca 12 % år 1968 till en ökning med 19 % under 1969. Omsvängningen
hänger samman med att investeringsavgiften på byggnadsinvesteringarna
inom denna sektor avvecklades hösten 1968.

Totalt förutses för näringslivets fasta investeringar en uppgång med
6,5 % under 1969 mot en nedgång med drygt 3 % under 1968.

De statliga investeringarna beräknas totalt sett bli ungefär oförändrade
under 1969. En ökning av affärsverkens och de civila myndigheternas investeringar
motvägs av en nedgång av de militära investeringarna. Den senare
orsakas av att vissa militära materielbeställningar i konjunktur ut jämnande
syfte tidigarelades från 1969 till 1968.

De kommunala investeringarna väntas öka något snabbare än föregående
år. Huvuddelen av uppgången hänför sig till storstadsområdena. Sjukhusoch
gatubyggande är f. n. de mest expansiva sektorerna även om ökningstakten
för sjukhusbyggandet förutses minska från 20 % till ca 10 %.

Bostadsbyggandet förutses ligga kvar på en hög nivå. Investeringsvolymen
ökar med 1 %. Beräkningsmässigt utgår kalkylen från att 103 000 lägenheter
påbörjas. 1968 var igångsättningen 106 500, varav 2 000 avsåg lägenheter
som tidigarelagts från 1969 års låneram. Tyngdpunkten kommer
även 1969 att förläggas till andra och tredje kvartalen i syfte att nå den ur
sysselsättningssynpunkt mest säsongutjämnande fördelningen. Kreditpolitikens
inriktning och den förnyade överenskommelsen mellan staten och
hankinstituten torde säkra en friktionsfri finansiering av igångsättningen.
Totalt beräknas byggnadsinvesteringarna öka med 4,5 %.

Lagerinvesteringarna väntas öka kraftigt under 1969 eller med ca en miljard
kr. Industrin, främst verkstäderna men även massa- och träindustrierna,
svarar för hela ökningen. Uppgången gäller både råvaror och färdigvaror.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 6 %. Den kommunala konsumtionen
ökar något snabbare än den statliga.

Den privata konsumtionen förutses stiga i samma takt som realinkomsterna
eller med ca 3 %. De största konsumtionsökningarna förutses för bilar
och andra varaktiga kapitalvaror. I detta sammanhang vill jag understryka
att även under 1969 tas en del av standardökningen ut i form av förkortad
arbetstid.

Prisnivån beräknas stiga med ca 2,5 % 1968—1969. Prognosen har jämfört
med finansplanen uppreviderats med en halv procentenhet bl. a. mot
bakgrund av att konjunkturutvecklingen kan medföra större kostnadsgenomslag
från lönesidan på priserna än vad som tidigare antagits. Räntehöjningen
i februari har också bidragit till uppjusteringen.

Den bedömning som gjorts av det internationella konjunkturläget innebär
att det uppsving som inleddes under 1968 kommer att fortsätta under
1969. Världshandeln beräknas öka med ca 10 % i värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 3. Bytesbalansen 1966—1969
(Milj. kr.)

	1966	1967	1968	1969 (prognos)
Export..........................	22 071	23 422	25 370	28 085
Import..........................	23 704	24 319	26 496	28 620
Handelsbalans	- 1633	- 897	- 1126	- 535
Sjöfartsnetto ....................	1 654	1 803	1 910	1 950
Turistnetto ......................	- 741	- 920	- 1 029	- 1 150
Övriga tjänster m. m., netto ......	- 450	- 456	- 594	- 800
Tranfereringar....................	- 129	- 279	- 457	- 585
Korrigeringspost ................	500	600	700	800
Bytesbalans	- 799	- 149	- 596	- 320

Den svenska exporten förutses öka med 8 % i volym. Färdigvaruexporten
beräknas stiga något snabbare än föregående år. En gynnsam utveckling
förutses särskilt för fartyg och övriga verkstadsprodukter. En svagare volymutveckling
än under 1968 prognoseras för rå- och stapel varor. I samband
med att lageruppbyggnaden upphör i de viktigaste avnämarländerna
förutses således en betydande dämpning i exportutvecklingen för trävaror
och malm.

Eftersom exportpriserna bedöms stiga med ca 2 1/2 % ökar exporten värdemässigt
med ca 10 1/2 % eller i ungefär samma takt som världshandeln.
Prisutvecklingen för exporten är avsevärt mer förmånlig än 1967 och 1968,
då priserna låg ungefär stilla. För trävaror, massa, papper samt järn och stål
förutses ett omslag efter de senaste årens prissänkningar.

Importen kan, med utgångspunkt från den förväntade efterfråge- och
produktionsutvecklingen, förutses stiga med drygt 7,5 %. Importen av maskiner
väntas öka kraftigt, delvis som en följd av de ökade industriinvesteringarna.
Även den förväntade lageruppbyggnaden torde vara ganska importkrävande.
På konsumtionsvarusidan förutses ökningar bl. a. för bilar
och TV-apparater. Importpriserna väntas stiga betydligt långsammare än
exportpriserna eller med i genomsnitt endast 0,5 %. Värdemässigt stiger
således importen med ca 8 %.

Totalt förutses en minskning av handelsbalansens underskott med drygt
en halv miljard kr. Nästan hela denna förbättring förklaras av den gynnsamma
utvecklingen av exportpriserna i relation till importpriserna.

Mot förbättringen i handelsbalansen och ett något ökat sjöfartsnetto skall
ställas ökade underskott i turistnettot och nettot för övriga tjänster. Även
det negativa transfereringsnettot växer i samband med det successivt ökande
utvecklingsbiståndet. Totalt antas bytesbalansens underskott minska från
ca 600 milj. kr. till drygt 300 milj. kr.

Valutareserven förblev totalt sett ungefär oförändrad under 1968. Mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

slutet av året skedde emellertid en viss utströmning av valuta. Denna har
fortsatt under första kvartalet 1969 då valutareserven sjönk med 850 milj.
kr. Utvecklingen beror inte på någon försvagning av handelsbalansen, som
tvärtom synes ha förstärkts under den aktuella perioden. Snarare har utströmningen
förorsakats av uppskruvningen av det internationella ränteläget
och den rådande valutapolitiska oron. De brittiska importdepositionerna
kan också ha inverkat.

För att möta den uppkomna situationen har kreditpolitiken skärpts och
lagen om likviditetskvoter satts i kraft. Diskontot höjdes i februari med

1 %.

4. Långtidsbudgeten

Jag har tidigare redovisat utvecklingen av statsbudgeten och budgetpolitiken
på kort sikt, dvs. under innevarande och närmast följande budgetår.
Det är emellertid väsentligt att också söka klarlägga tendenserna i budgetutvecklingen
på något längre sikt. Som ett led i planeringen av den statliga
sektorns utveckling utarbetas varje år en långtidsbudget. Den baseras på
uppgifter från myndigheterna och utformas slutligt i finansdepartementet
efter samråd med fackdepartementen. Arets långtidsbudget (bilaga 2) utgår
från det kompletterade riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 och
behandlar budgetutvecklingen under de därpå följande fyra budgetåren.

Långtidsbudgetens utgiftsberäkningar söker ange omfattningen av de resurser
som krävs för att av statsmakterna uppställda mål skall kunna nås
och gjorda åtaganden infrias. Detta betecknas som oförändrad ambitionsnivå.
Härav följer att långtidsbudgeten inte är någon plan för den framtida
budgetpolitiken och inte heller någon prognos för den sannolika budgetutvecklingen.
Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar i det framtida
resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut. På så sätt kan
den utgöra ett underlag för att bedöma förslag till nya åtaganden och reformer
och för att ompröva redan pågående aktiviteter.

Jag vill understryka att begreppet oförändrad ambitionsnivå inte är liktydigt
med oförändrad standard eller oförändrade resursinsatser. För flera
delar av den statliga och statsunderstödda verksamheten har statsmakterna
uttalat att standarden skall höjas. Inom ramen för utgiftskalkylerna i årets
långtidsbudget ryms sålunda bl. a. successiva standardhöjningar till pensionärerna,
ökat bistånd till u-länderna och en fortsatt utbyggnad av grundskolan,
den gymnasiala skolan och det högre utbildningsväsendet. Vidare har
resurser beräknats för att tillgodose den förutsedda efterfrågan inom det
statliga tjänsteområdet.

Beräkningarna av statsinkomsternas utveckling utgår från nu gällande
skatteregler och ett antagande om en årlig tillväxt av den totala lönesum 2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 4. Statsutgifterna budgetåret 1570/71 enligt långtidsbudgeten

(Milj. kr., avrundade belopp)

	Anslag 1969/70	Förändring till : Milj. kr.	970/71 %
Utbildning och forskning....................	8120	+	60	+	0,7
Folkpensioner m. m.........................	7 100	+	470	+	6,6
Totalförsvar ..............................	6 060	+	230	+	3,9
Kommunikationer och energiförsörjning ......	4 210	—	20	—	0,4
Stöd till barnfamiljer ......................	2 260	+	30	+	1,3
Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik......	2 110	+	60	+	2,6
Hälso-, sjuk- och socialvård ................	2 070	+	30	~b	1,5
Rättsväsende..............................	1 670	+	70	+	4,0
Skatteutjämningsbidrag ....................	1 550	+	110	+	7,0
Bostäder..................................	1 470	+	650	+ 44,2
Utvecklingsbistånd ........................	630	+	160	+ 25,0
Löneökningar m. m.........................	—	+ 1	240
Övrigt....................................	4 870	—	420	—	8,6
Summa	42120	+ 2	660	+	6,3

man med 7 % per år. Detta antagande ligger till grund för beräkningen av
främst inkomstskattens och mervärdeskattens utveckling. Övriga statsinkomster
har fram skrivits schablonmässigt.

Enligt långtidsbudgetens kalkyler skulle de totala statsutgifterna under
den framförliggande perioden öka med 5,2 % per år i löpande priser och
med 2,8 % per år i fasta priser. Motsvarande ökningstal under den närmast
förflutna femårsperioden var 13,3 % resp. 7,5 %. Denna nedgång i statsutgifternas
tillväxttakt är i allt väsentligt en konsekvens av beräkningsmetoderna
i långtidsbudgeten. Dessa innebär bl. a. att utgifterna för program
som upphör under perioden bortfaller och att hänsyn inte tagits till eventuella
nya beslut med krav på ökade statsutgifter. En naturlig följd härav är
vidare att utgifterna stiger snabbast i början av perioden, varefter tillväxttakten
stabiliseras på en lägre nivå. Utgiftsökningar till följd av fattade beslut
inverkar framför allt under det första året i perioden.

För långtidsbudgetperiodens första år, dvs. budgetåret 1970/71, kan den
utgiftsökning som erfordras för att tillgodose de krav på resurser som redan
gjorda åtaganden innebär beräknas till ca 2 660 milj. kr. Fördelningen på de
större utgiftsområdena framgår av tabell 4. Två utgiftsområden, folkpensioner
m. m. och bostäder, svarar för över 40 % av utgiftsökningen. Vidare
faller ca 45 % på utgifter för löneökningar m. m.

Den begränsade anslagsökningen till utbildning och forskning hänger
samman med den tekniska konstruktionen av grundskolebidraget. Utgifterna
för folkpensioner ökar till följd av dels höjning av pensionstillskotten,
dels kompensation för beräknade prisstegringar, dels ökning av antalet
pensionärer. Den kraftiga anslagsökningen till bostäder beror delvis på en
ökad igångsättning av byggen men framför allt på att uppkomna medels -

Kangl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

reservationer möjliggjorde en neddragning av anslaget budgetåret 1969/70.
Budgetåret 1970/71 har anslaget återförts i nivå med igångsättningen. Storleken
av den beräkningspost för löneökningar m. m. som kalkylmässigt
upptagits för att föra upp utgiftsnivån för budgetåret 1970/71 till det löneläge
som antagits gälla då återspeglar det förhållandet att riksstatsförslaget
för budgetåret 1969/70, som långtidsbudgetens kalkyler utgår från, är räknat
i 1968 års löneläge. Detta innebär, att denna beräkningspost innefattar
effekterna av ett schablonmässigt antagande om löneutvecklingen under en
period av två och ett halvt år.

Utgiftsnivån i löpande priser för budgetåret 1970/71 kan enligt långtidsbudgetens
kalkyler beräknas ligga ca 6,5 % över den nivå som nu anges för
budgetåret 1969/70 i det kompletterade riksstatsförslaget. Mellan budgetåren
1968/69 och 1969/70 förutses utgifterna enligt de beräkningar jag tidigare
redovisat stiga med ca 7 %. Även om hänsyn tas till det förhållandet att
några utgifter för ökade statstjänarlöner inte inräknats för budgetåret
1969/70 framstår vid denna jämförelse utgiftsökningen som avsevärd till
det första året i långtidsbudgetperioden. Utgiftsberäkningen för detta budgetår
avser då, som jag tidigare understrukit, endast de resurser som krävs
för att infria redan gjorda åtaganden.

Statsinkomsterna beräknas visserligen till budgetåret 1970/71 stiga snabbare
än utgifterna eller med ca 8,5 %, vilket innebär att budgetsaldot skulle
förbättras. Mot den bakgrund jag här angivit indikerar långtidsbudgetens
beräkningar för budgetåret 1970/71 emellertid ändå behovet av en fortsatt
stram utgiftsprövning om de uppställda målen för den ekonomiska politiken
skall kunna nås. Det är därför nödvändigt att myndigheterna i sina anslagsframställningar
genomför en sträng prioritering av sina anslagskrav och gör
en noggrann avvägning mellan angelägna och mindre angelägna aktiviteter.
Utgiftsberäkningarna visar vidare klart, att de inteckningar i de framtida
resurserna som redan gjorda åtaganden innebär är sådana, att nya kostnadskrävande
reformer kräver att särskilt utrymme härför skapas.

5. Sammanfattning

På längre sikt kan en framgångsrik lösning av de centrala sysselsättningsoch
irygghetsfrågorna inte nås utan att vår ekonomi har en konkurrensförmåga
och arbetar under pris- och kostnadsförhållanden som medför balans
i utrikesbetalningarna. Under de senaste årens konjunkturavmattning har
den ekonomiska politiken inriktat användningen av våra resurser så att —■
vid ett förbättrat världsmarknadsläge — ökat utrymme snabbt skulle kunna
beredas för export och för investeringar i utlandskonkurrerande näringar.
Den situationen då ett sådant utrymme behöver tas i anspråk har nu inträtt.
Genom att anlita kapacitetsreserver och ställa om kortsiktigt bundna resurBihang
till riksdagens protokoll 11)61). 1 samt. Nr 115

Kungl Maj:ts proposition nr 115 år 1969

ser bör en anpassning till den ändrade efterfrågesituationen kunna ske utan
övertryck i ekonomin. En råd åtgärder som i första hand tar sikte på att
undvika säsongmässiga överansträngningar och få bättre jämvikt mellan
utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden vidtas dessutom denna vår.

Den marginal, tids- och utrymmesmässig, som finns att förfoga över är
dock begränsad vilket påkallar stor aktsamhet och hög handlingsberedskap
i den ekonomiska politiken. Då det gäller att utforma politiken måste problemen
och deras lösning ses i samband med den ekonomiska politikens inriktning
på längre sikt. Därvid förtjänar ett par frågor särskild uppmärksamhet.

Den ekonomiska politikens strävan har varit att inte varaktigt binda resurser
för att tillgodose en inhemsk efterfrågan. Det utrymme som uppstått
genom en svag världskonjunktur har fyllts ut genom att den offentliga
sektorn kortsiktigt tillåtits expandera i ovanligt snabb takt. En minskad
andel av resurserna har använts för uppbyggnad av realkapital, främst inom
näringslivet.

Den fortsatta investeringsutvecklingen är av strategisk betydelse för möjligheterna
att på sikt uppfylla de grundläggande målen i den ekonomiska
politiken — full sysselsättning, förbättrad levnadsstandard och trygghet
samt en jämnare inkomstfördelning. Visserligen har trots den begränsade
investeringsaktiviteten produktivitetsförbättringarna hållits uppe under senare
år men för att trygga fortsatta snabba framsteg i dessa avseenden för
åren framöver måste en ökad investeringsbenägenhet uppmuntras och få
realiseras. Detta är desto viktigare som möjligheterna att med framgång
bemästra låglöneproblemen är beroende av att de expansiva produktionsgrenarna
byggs ut. Och där är anspråken på kapital i form av byggnader och
maskiner mestadels mycket höga.

Vikten av balans i utrikesbetalningarna behöver jag kanske inte ytterligare
poängtera. Jag vill dock här varna för att låta den siffermässiga förbättring
i bytesbalansen som anges för innevarande år leda till minskad
vaksamhet. Uppgången är helt ett resultat av att exportpriserna ökar starkare
än importpriserna. En sådan förbättring av prisrelationerna kan emellertid
knappast påräknas varje år. Mot bakgrund av att nettoutbytet gentemot
utlandet synes gå mot en försvagning och att våra transfereringar ökar
är den grundläggande förutsättningen för bestående balans i utrikesbetalningarna
att exportvolymen växer snabbare än importen.

De nu nämnda förhållandena gör att den andel av resurserna som avsätts
för investeringar och för förstärkning av valutareserven måste få öka de
närmaste åren. Den ytterligare åtstramning som kan bli erforderlig får sålunda
inriktas på att hålla tillbaka konsumtionens tillväxt. Jag har tidigare
framhållit att restriktivitet vid prövningen av kommande års statsutgifter
är nödvändig. Men det är också nödvändigt att se till att den privata konsumtionen
inte tar alltför stort utrymme i anspråk. I den mån inkomsterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

utvecklas så att balansen äventyras blir finanspolitiska åtgärder nödvändiga.
En finanspolitisk skärpning kan visserligen skapa jämvikt mellan utbud
och efterfrågan men den löser inte de problem som en redan inträdd
stark kostnadsökning skapar för vår bytesbalans. För att en framgångsrik
full sysselsättningspolitik och en fortsatt snabb standardhöjning skall kunna
realiseras måste både konkurrenskraften i vårt näringsliv och den samhällsekonomiska
stabiliteten bevaras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

SÄRSKILDA FRÅGOR

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1968/69 och 1969/70

I statsverkspropositionen beräknade jag totalbudgetens utgifter, exklusive
förändringar i behållningarna på reservations- och investeringsanslag och
i dispositionen av rörliga krediter, till 39 004 milj. kr. för budgetåret 1968/
69. Häri ingick de i prop. 1969: 2 upptagna anslagen på tilläggsstat, om vilka
riksdagen sedermera har beslutat. Intill den 1 april 1969 har härutöver begärts
och i vissa fall fattats beslut om anslag på tilläggsstat med ett sammanlagt
belopp av 145 milj. kr. Bland större anslag kan nämnas 50 milj.
kr. till studiemedel, 20 milj. kr. till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk
och 15 milj. kr. till teckning av aktier i Kalmar Verkstads AB.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1969 överlämnat en
approximativ beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår (bilaga
4). I kalkylen har inte medräknats den ytterligare anslagsbelastning
som kan bli följden av en uppgörelse om de statsanställdas löner för år
1969. Vid en samlad bedömning har jag funnit skäl att på vissa punkter något
justera upp verkets beräkning av utgifterna. Med beaktande härav beräknar
jag de totala statsutgifterna exklusive förändringar i behållningarna
på reservations- och investeringsanslag och i dispositionen av rörliga krediter
till 39 400 milj. kr. för innevarande budgetår.

För budgetåret 1969/70 upptogs de totala statsutgifterna, exklusive förändringar
i anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter, i
statsverkspropositionen till 41 555 milj. kr. I propositioner till årets riksdag,
vilka beslutats före den 1 april 1969, har begärts anslag, som sammanlagda
innebär en utgiftsökning med 88 milj. kr. Bland större anslagsökningar
kan nämnas 55 milj. kr. till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
17 milj. kr. till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
samt 10 milj. kr. till teckning av aktier i Svenska industrietableringsaktiebolaget.
Medelsbehovet för täckande av underskott på riksgäldsfonden
beräknas nu främst till följd av räntehöjningen i februari bli 80 milj. kr.
större än vad som angavs i riksstatsförslaget. Jag har låtit upprätta en specifikation
av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
per den 31 mars 1969 (bilaga 7).

På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen på totalbudgeten
för budgetåret 1969/70 till 41 723 milj. kr., vilket är 168 milj. kr.
mera än i statsverkspropositionen. Förslag och beslut efter den 31 mars
1969, vilka påverkar riksstaten, torde få beaktas av riksdagens vederbörande
utskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1969/70, m. in.

Anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1969/70 var i årets statsverksproposition i viss omfattning upptagna med
beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag inte
begärts definitivt. Jag får nu anmäla de definitiva anslagsförslagen, vilka i
samtliga fall överensstämmer med de preliminära, samt ett förslag om anslag
under diverse kapitalfonder, vilket inte begärdes i statsverkspropositionen.

Under statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen till
byggnader och utrustning för försvarets fabriksverk 40 milj. kr. I prop.
1969: 110 har definitivt begärts 33 milj. kr. Avskrivningsanslaget för konjunkturbetingade
kapitalinvesteringar bör tas upp med oförändrat 1 000 kr.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslaget till byggnadsarbeten
vid universiteten och vissa högskolor definilivt begärts (prop. 1969: 36)
med samma belopp, 120 milj. kr., som beräknades i statsverkspropositionen.
Avskrivningsanslaget bör tas upp med oförändrat belopp eller 60 milj. kr.

Under statens utlåningsfonder har anslaget till lånefonden för studentkårlokaler
i prop. 1969: 36 begärts med samma belopp som i statsverkspropositionen,
dvs. 7 milj. kr., varför avskrivningsanslaget bör föras upp med
oförändrat 5 250 000 kr. Till fiskerilånefonden beräknades i statsverkspropositionen
1 milj. kr. Samma belopp begärdes definitivt i prop. 1969: 41 och
avskrivningsanslaget bör föras xipp med oförändrat 300 000 kr.

Vid min anmälan av behovet av avskrivningsmedel under statens utlåningsfonder
(prop. 1969: 1 bil. 19 sid. 6—7) erinrade jag om att lån från
lånefonden för bostadsbyggande enligt de nya, sedan 1968 gällande, reglerna
för långivningen skall vara subventionsfria. Några avskrivningsmedel från
riksstaten behövdes därför inte. Jag anförde vidare att i samband med att
full förräntning av redan utlämnade lån skall ske, en viss återföring av
redan avskrivna medel borde göras. Efter att ha erinrat om att riksrevisionsverket
fått i uppdrag att i samråd med bostadsstyrelsen lägga fram
förslag i denna fråga föreslog jag att några avskrivningsanslag inte skulle
beräknas för budgetåret 1969/70 för att täcka medel som begärs för räntefria
lån till bostadsbyggande under fonden för låneunderstöd.

Med skrivelse den 5 februari 1969 har riksrevisionsverket inkommit med
den anbefallda utredningen. Verket redovisar att utestående lån på lånefonden
för bostadsbyggande vid utgången av budgetåret 1967/68 utgjorde i
runt tal 13 400 milj. kr. På fondens avskrivningskonto fanns tillgängligt
3 078 milj. kr. inklusive den 30 juni 1968 ännu inte lyftade avskrivningsmedel.
Verket fortsätter.

Fördelningen av utestående lån mellan äldre lån med bunden ränta till
3 % och nyare lån med rörlig ränta har uppskattats så att 4 816 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

faller på bundna lån. Det erforderliga avskrivningsbehovet kan beräknas
till hälften av sistnämnda belopp eller 2 408 milj. kr. Då tillgängliga avskrivningsmedel
utgör 3 078 milj. kr. kan 670 milj. kr. frigöras i avskrivningsmedel
på lånefonden för bostadsbyggande.

En del av dessa avskrivningsmedel behövs för att täcka avskrivningsbehovet
för räntefria lån till bostadsbyggande som redovisas på bostadsstyrelsens
delfond av fonden för låneunderstöd. Såsom framgår av statsverkspropositionen
för åren 1968 och 1969 (bil. 18 resp. 19, Avskrivning av nya
kapitalinvesteringar) har något avskrivningsanslag ej beräknats för dessa
lån för budgetåren 1968/69 och 1969/70 i avvaktan på utredning rörande de
avskrivningsmedel som kan beräknas bli frigjorda på lånefonden för bostadsbyggande.

Vid utgången av budgetåret 1967/68 uppgick de utestående räntefria bostadslånen
till i runt tal 420 milj. kr. Av dessa lån som är indirekt avskrivna
med 100 % avser 92 milj. kr. kapitalsubventioner till studentbostäder.
1968 års riksdag har beslutat att dessa lån skall sägas upp till amortering
och förräntning sedan lånen stått ute i 10 år. För budgetåren 1968/69
och 1969/70 beräknas 24 milj. kr. komma att sägas upp och därvid överföras
från fonden för låneunderstöd till lånefonden för bostadsbyggande.
Samma ränta skall därvid tillämpas som för de bostadslån som utlämnats
från lånefonden för bostadsbyggande.

För budgetåren 1968/69 och 1969/70 har anvisats resp. äskats ytterligare
medel till räntefria bostadslån på 52 milj. kr. vartill kommer vid utgången
av budgetåret 1967/68 ej lyftade anslagsmedel på 26 milj. kr. Sistnämnda
belopp täcks helt av avskrivningsmedel. Med utgångspunkt från ovanstående
kan alltså avskrivningsbehovet för räntefria bostadslån f. n. beräknas till
(52—24 = ) 28 milj. kr.

Riksrevisionsverket föreslår att sistnämnda belopp överförs från avskrivningskontot
för lånefonden för bostadsbyggande till avskrivningskontot för
räntefria lån till bostadsbyggande på bostadsstyrelsens delfond av fonden
för låneunderstöd. Härefter kvarstår på lånefonden för bostadsbyggande avskrivningsmedel
till ett belopp av 642 milj. kr. som ej längre erfordras för
nämnda utlåningsfond. Riksrevisionsverket föreslår att detta belopp överförs
till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Som framgår av skrivelsen beräknar riksrevisionsverket att 670 milj. kr.
i avskrivningsmedel kan frigöras på lånefonden för bostadsbyggande. Avskrivningsbehovet
för räntefria bostadslån beräknas till 28 milj. kr. Verket
förordar att 28 milj. kr. av disponibla 670 milj. kr. skall överföras från avskrivningskontot
för lånefonden för bostadsbyggande till avskrivningskontot
för räntefria lån till bostadsbyggande på bostadsstyrelsens delfond av
fonden för låneunderstöd. Återstoden eller 642 milj. kr. föreslås bli överförda
till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Jag har ingen erinran
mot riksrevisionsverkets förslag och förordar att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att besluta om disposition av avskrivningsmedlen i enlighet med
detta.

Under diverse kapitalfonder togs i statsverkspropositionen upp ett anslag
om 850 000 kr. till förrådsanläggningar in. m. under förrådsfonden för ekonomisk
försvarsberedskap. Anslaget avser anskaffning av fältledningsma -

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

teriel. Något avskrivningsanslag beräknades inte i statsverkspropositionen.
Då anskaffningen av fältledningsmateriel sker av beredskapsskäl bör anslaget
skrivas av helt, eller med 850 000 kr.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknades medelsbehållningarna på reservations-
och investeringsanslag minska med 100 milj. kr. under budgetåret
1968/69. Riksrevisionsverket har sedermera inhämtat uppgifter rörande
myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. En sammanfattning
härav liksom min egen bedömning återges i tabell 5. I sin beräkning
av budgetutfallet har riksrevisionsverket bedömt att anslagsbehållningarna
kommer att öka med nära 200 milj. kr. Jag ansluter mig till denna
bedömning. Bland större förändringar kan noteras en betydande ökning
av medelsbehållningen på lånefonden för bostadsbyggande.

För budgetåret 1969/70 förutsåg jag i statsverkspropositionen en minskning
av anslagsbehållningarna med 300 milj. kr. Jag räknade därvid med en
förbrukning av reservationsmedel för myndigheterna inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde med ca 180 milj. kr. Vidare utgick jag från att
en viss förbrukning skulle ske av reserverade medel på lånefonden för bostadsbyggande.
Vid en förnyad bedömning finner jag inte skäl att frångå
min beräkning i statsverkspropositionen. Jag vill dock understryka att bedömningar
av anslagsbehållningarnas utveckling, särskilt på längre sikt,
måste betraktas som mycket osäkra.

Tabell 5. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1968/69 och 1969/70. Milj. kr.

(Ökning +, minskning—)

	Anslags- behåll- ningar 30.6.68	Beräknad förändring 30.6.68-— 30.6.69	Beräknad förändring 30.6.69 —30.6.70
	Stv.- prop. 1969	Myndig- heterna	Dep.- ch.	Stv.-prop. 1969	Dep.ch.
Driltbudgeten (exkl. avskrivningar) . . Kapitalbudgeten ...	2 963 1 606	± o - 100	+ 150 + 50	+ 150 + 50	- 100 - 200	- 100 - 200
Summa	4 569	- 100	+ 200	+ 200	- 300	- 300

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

Budgetutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar
i dispositionen av de rörliga krediter hos riksgäldskontoret, vilka
enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och
bolag. I statsverkspropositionen antogs det disponerade beloppet av rörliga
krediter komma att öka med 100 milj. kr. under budgetåret 1968/69. Enligt
av riksrevisionsverket insamlade uppgifter skulle det ianspråktagna
beloppet per den 30 juni 1969 totalt uppgå till 1430 milj. kr., vilket innebär
en uppgång under loppet av innevarande budgetår med inemot 300
milj. kr. Bland större förändringar kan nämnas att telestyrelsen och vattenfallsstyrelsen
beräknas öka sin disposition med 155 resp. 50 milj. kr.
Utan att ta ställning till enskilda bedömningar finner jag det mest sannolikt
att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 200 milj. kr.
under innevarande budgetår. Det kan noteras, att det disponerade beloppet
vid utgången av mars år 1969 låg 137 milj. kr. över nivån ett år tidigare.

För budgetåret 1969/70 räknade jag i statsverkspropositionen med att
det ianspråktagna beloppet av rörliga krediter skulle öka med 100 milj. kr.
Jag har sedermera inte funnit skäl att frångå denna bedömning. Jag vill
dock än en gång betona att en dylik prognos av naturliga skäl är osäker.

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1968/69 och 1969/70 samt
investeringsplan för budgetåret 1969/70

Riksrevisionsverket har med särskilda skrivelser den 2 april 1969 lämnat
bl. a. en beräkning av utfallet av driftbudgetens inkomstsida under budgetåret
1968/69 samt en förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1969/70.
För en närmare redogörelse för beräkningarna får jag hänvisa till verkets
skrivelser (bilagorna 4 och 5).

Avgörande för beräkningen av statsinkomsternas utveckling är de antaganden
som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden.
Riksrevisionsverket har i sina beräkningar med starkt understrykande
av de osäkerhetsmoment som föreligger utgått från en antagen
ökning av inkomsten av tjänst med 7 % både år 1969 och år 1970. De kalkyler
som redovisades i statsverkspropositionen baserades på ett antagande
att inkomsten av tjänst båda dessa år skulle stiga med 6 %. Som jag tidigare
nämnt kan konjunkturutvecklingen motivera en dylik uppjustering
av inkomstantagandet. Jag kan därför ansluta mig till den av riksrevisionsverket
företagna uppjusteringen.

Aktiebolagens taxerade inkomster har av riksrevisionsverket antagits öka
med 15 % från år 1967 till år 1968. I statsverkspropositionen uppskattades

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

denna ökning till 10 %. Verkets nya bedömning baseras på en i mars genomförd
enkät till ett antal större bolag.

Med utgångspunkt från de angivna förutsättningarna har riksrevisionsverket
beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet
m. m. till 14 300 milj. kr. för budgetåret 1968/69, vilket är 300 milj. kr.
mera än vad som angavs i årets statsverksproposition. För budgetåret 1969/
70 beräknas inkomsterna under titeln till 17 100 milj. kr., vilket är 800
milj. kr. mera än vad som upptogs i statsverkspropositionen. Dessa uppjusteringar
beror till största delen på den nu antagna snabbare tillväxten
av skatteunderlaget för åren 1969 och 1970.

Beräkning av inkomsterna under den nu behandlade inkomsttiteln baseras
på förutsättningen om oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av
preliminär skatt för budgetåret 1969/70. Enligt förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka
procenttal av grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall ingå i preliminärskatten
för kommande budgetår. Procenttalet för detta budgetårs
första hälft skall vara detsamma som under det innevarande budgetårets
senare hälft. I förordning den 6 juni 1968 (nr 271) har detta procenttal
satts till 100 för budgetåret 1968/69. För tiden den 1 juli—den 31 december
1969 blir alltså uttagsprocenten densamma. Jag föreslår, att uttagsprocenten
även för tiden den 1 januari—den 30 juni 1970 fastställs till 100.

I det följande redovisar jag de fall där jag funnit skäl att frångå riksrevisionsverkets
beräkning av statsinkomsterna.

Riksrevisionsverket har tagit upp överskottet på inkomsttiteln pensionsmedel
in. m. till 237 milj. kr. för budgetåret 1969/70. Verket har därvid
redovisat beräkningar för de särskilda utgifts- och inkomstposterna på
titeln enligt den i statsverkspropositionen presenterade uppställningen.
Sedermera har det befunnits mest ändamålsenligt att inte inbegripa utgifterna
för pensioner åt f. d. riksdagsledamöter m. fl. eller för arbetsgivaravgifter
avseende riksdagsledamöter i den anslagstekniska omläggning, i
vilken inrättandet av förevarande inkomsttitel ingår. Dessa utgifter bör
alltså inte bestridas från titeln, varvid inte heller något lönekostnadspålägg
avseende utgifter för arvoden m. in. till riksdagens ledamöter bör tillgodoföras
titeln. Såväl utgifterna som inkomsterna på inkomsttiteln bör till
följd härav nedräknas med 4,3 milj. kr. i förhållande till riksrevisionsverkets
förslag.

De i verkets kalkyl under titeln upptagna utgifterna för personalpensionsförmåner
är beräknade med avdrag för vissa inflytande pensionsavgifter,
vilka för budgetåret 1969/70 beräknas till 16 milj. kr. Med hänsyn
till konstruktionen av inkomsttiteln pensionsmedel in. m. synes i detta fall
en bruttoredovisning vara mest konsekvent. Jag förordar alltså, att på
titelns inkomstsida upptas en post för dessa avgifter, varvid samtidigt ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

gifterna för personalpensionsförmåner räknas upp i motsvarande mån. Jag
vill i detta sammanhang påpeka, att nettoredovisning i viss utsträckning
förekommer under inkomsttiteln, främst beträffande pensionsförmåner.
Detta gäller bl. a. affärsverken och riksbanken.

Efter viss omredigering i övrigt i förhållande till riksrevisionsverkets förslag
bör transaktionerna på inkomsttiteln pensionsmedel m. m. redovisas
enligt följande uppställning (milj. kr.).

Pensionsmedel m. m.

Utgifter

Personalpensionsförmåner

m. m................. 1 025,7

Arbetsgivaravgifter till den
allmänna tilläggspensioneringen
............ 398,0

Arbetsgivaravgifter till den
allmänna sjukförsäkringen
.............. 127,1

Allmän arbetsgivaravgift.. 60,0

Vissa yrkesskadeersättningar
m. m........... 6,9

Överskott .............. 237,2

Summa 1 85i,9

Inkomster

Lönekostnadspålägg .... 1 733,9

Personalsjukpenningar

m. in................. 95,0

Vissa pensionsavgifter .. 16,0

Vissa socialförsäkringsavgifter
m. m........... 10,0

Summa 1 85i,9

Jag förordar att titeln pensionsmedel in. m. förs upp med 237 milj. kr.,
vilket överensstämmer med vad riksrevisionsverket föreslagit.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag
inkomsterna från statens järnvägar till 85 milj. kr. för budgetåret 1968/69
och Ull 140 milj. kr. för budgetåret 1969/70, vilket är 15 milj. kr. resp. 20
milj. kr. mer än i riksrevisionsverkets förslag.

Beträffande inkomsterna på kapitalbudgeten beräknar jag efter samråd
med chefen för kommunikationsdepartementet avskrivningsmedlen för budgetåret
1969/70 inom televerkets fond till 596,1 milj. kr. och inom statens
järnvägars fond till 241 milj. kr., vilket är 7,1 milj. kr. resp. 1 milj. kr. mer
än vad riksrevisionsverket tagit upp.

Totalt innebär de av mig förordade avvikelserna en uppräkning av totalbudgetens
inkomster med 15 milj. kr. för budgetåret 1968/69 och 28,1 milj.
kr. för budgetåret 1969/70 i förhållande till riksrevisionsverkets förslag.
Totalbudgetens inkomster skulle därför enligt de förnyade inkomstberäkningarna
med av mig förordade justeringar uppgå till 36 392 milj. kr. för
budgetåret 1968/69 och till 40 565 milj. kr. för budgetåret 1969/70, vilket
är 535 milj. kr. resp. 1 098 milj. kr. mer än vad som angavs i statsverkspropositionen
(tabell 6). Förändringarna beträffande inkomstskattetiteln har

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 6. Inkomster på totalbudgeten budgetåren 1967/68—1969/70

(Milj. kr.)

	1967/ 68 Utfall	1968/69	1969/70	Förändring från
	Stv.- prop. 1969	Ny beräk- ning	Stv.- prop. 1969	Ny beräk- ning	Utfall 1967/68 till ny beräkn. 1968/69	Ny ber. 1968/69 till ny beräkn. 1969/70
Skatt på inkomst och för-
mögenhet m. m.........	12 885	14 000	14 300	16 300	17 100	+ 1 415	+ 2 800
Automobilskattemedel....	2 562	2 800	2 800	2 970	3 000	+ 238	+ 200
Allmän arbetsgivaravgift. .	—	300	285	750	750	+ 285	+ 465
Tullmedel ..............	950	900	910	940	970	- 40	+ 60
Allmän varuskatt........	6 572	4 800	4 950	—	—	- 1 622	- 4 950
Mervärdeskatt ..........	—	2 100	2 100	6 800	6 900	+ 2100	+ 4 800
Övriga tullar och acciser ..	5 647	5 919	5 989	6 105	6 207	+ 342	+ 218
Statens affärsverksfonder.. Övriga inkomster på drift-	614	632	643	690	721	+ 29	+ 78
budgeten.............. Beräknad övrig finansie-	2 871	3 063	3 076	3 472	3 473	+ 205	+ 397
ring..................	1315	1 343	1 339	1 440	1444	+ 24	+ 105
Summa	33 416	35 857	36 392	39 467	40 565	+ 2 976	+ 4173

jag tidigare redovisat. Bland större förändringar i övrigt kan för budgetåret
1968/69 nämnas en uppräkning av inkomsterna av allmän varuskatt med
150 milj. kr. Vidare har inkomsterna av ett antal andra indirekta skatter
justerats upp. För budgetåret 1969/70 kan noteras uppräkningar av inkomsterna
av automobilskatt (30 milj. kr.), tullar (30 milj. ler.), mervärdeskatt
(100 milj. kr.), omsättningsskatt på motorfordon (30 milj. kr.) och av skatt
på malt- och läskedrycker (50 milj. kr.). Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna
på driftbudgeten för budgetåret 1969/70 framgår av specifikation
i bilaga 6.

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna sedan statsverkspropositionen
i fråga om begärda investeringsanslag för budgetåret 1969/70.
De begärda investeringsanslagen uppgår nu till 5 415 milj. kr. De för finansiering
av dessa investeringar beräknade avskrivningsmedel, som bör anvisas
på driftbudgeten, uppgår till 1 105 milj. kr. De medel som inom resp. kapitalfond
är tillgängliga för finansiering av investeringarna, dvs. avskrivningsmedel
och övriga kapitalmedel inom fonderna, beräknar jag till 1 406
milj. kr. På grundval härav beräknar jag investeringsbemyndigandena till
2 904 milj. kr., vilket är 39 milj. kr. mer än vad som upptogs i statsverkspropositionen.
Kapitalbudgetens utgifter och dessas finansiering framgår
av tabell 7.

Med beaktande av vad jag sålunda redovisat har jag låtit upprätta förslag
till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1969/70, med specifikation
av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 8).

Tabell 7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1969/70

Fond	Investerings- anslag	Finansiering
Avskrivning inom fonderna	Övriga kapi-talmedel	Avskrivning från driftbudgeten	Investerings- bemyndigande
I. Affärsverksfonderna............	1 766 057 000	1 183 700 000	16 353 000	79 807 000	486 197 000
II. Statens allmänna fastighetsfond . .	311 109 000	37 582 000	5 700 000	123 536 000	144 291 000
III. Försvarets fastighetsfond........	207 218 000	22 293 000	2 000 000	140 919 000	42 006 000
IV. Statens utlåningsfonder ........	2 242 304 000	—	—	670 850 000	1 571 454 000
V. Fonden för låneunderstöd ......	401 601 000	—	30 500 000	89 027 000	282 074 000
VI. Fonden för statens aktier........	310 924 000	—	—	—	310 924 000
VII. Fonden för förlag till statsverket	25 400 000	—	40 000 000	—	- 14 600 000
VIII. Diverse kapitalfonder ..........	150 050 000	67 680 000	252 000	852 000	81 266 000
Summa kr.	5 414 663 000	1311255 000	94 805 000	1104 991 000	2 903 612 000
Avgår kapitalåterbetalning:
Oreglerade kapitalmedelsförluster ....					1 000 000
Övrig kapitalåterbetalning..........					38 539 000
Lånemedel					2 864 073 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1968/69 och 1969/70

Med beaktande av vad jag anfört i det föregående beräknar jag totalbudgeten
för budgetåren 1968/69 och 1969/70 enligt tabell 8. Beräkningarna
resulterar i ett underskott på totalbudgeten med ca 3 010 milj. kr. för budgetåret
1968/69 och med ca 1 560 milj. kr. för budgetåret 1969/70. Dessa
underskott är ca 490 milj. kr. resp. 930 milj. kr. lägre än de som redovisades
i statsverkspropositionen.

Med anledning av förestående ändring i ärendefördelningen mellan statsdepartementen
vilken anmälts i prop. 89 efter det att statsverkspropositionen
avläts har jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementet och
övriga berörda departementschefer, låtit upprätta en förteckning över de
anslag som i riksstaten för budgetåret 1969/70 bör få annan beteckning
än i statsverkspropositionen. Jag föreslår att förteckningen fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 10.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde sålunda få fogas såsom
Reviderad nationalbudget för år 1969
Långtidsbudget för perioden 1969/70—1973/74
PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen
Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande utfallet
av riksstaten för budgetåret 1968/69

Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1969/70

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1969/70

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1969/70
Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1969/70

Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 sedan
statsverkspropositionen

Förteckning över omflyttningar av anslag till följd av ändrad
ärendefördelning mellan statsdepartementen.

Bilaga	1:
Bilaga	2:
Bilaga	3:
Bilaga	i:
Bilaga	5:
Bilaga	6:
Bilaga	7:
Bilaga	8:
Bilaga	9:
Bilaga	10:

Tabell 8. Totalbudgeten budgetåren 1967/68—1969/70

(Milj. kr.)

	1967/68	1968/69		1969/70		Förändring från
	Utfall

		Stv.-	Ny	Stv.-	Ny	Utfall	Ny ber.
		prop.	beräkning	prop.	beräkning	1967/68	1968/69
		1969		1969		till ny ber.	till ny ber.
						1968/69	1969/70
Inkomster..............................	33 416	35 857	36 392	39 467	40 565	+ 2 976	+ 4 173
varav: inkomster på driftbudgeten'' ......	32 101	34 513	35 053	38 027	39 121	+ 2 952	+ 4 068
övrig finansiering ................	1 315	1 343	1 339	1 440	1 444	+ 24	+ 105
Utgifter................................	36 347	39 354	39 400	11 955	42 123	+ 3 053	+ 2 723
varav: driftbudgeten (exkl. förändr. i behåll-
ningar på reservationsanslag) ......	32 144	33 928	34 050	36 184	36 308	+ 1 906	-{- ''Ji
investeringsanslag ................	4 746	5 226	5 350	5 371	5415	+ 604	+ 65
förändring i anslagsbehållningar. . ..	- 700	100	- 200	300	300	+ 500	+ 500
förändring i disposition av rörliga
krediter..........................	157	100	200	100	100	+ 43	— 100
Totalbudgetsaldo........................	- 2 931	- 3 497	- 3 008	- 2 488	- 1558	- 77	+ 1450

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

1) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1969/70 anvisa följande förslagsanslag, nämligen

Försvarets fabriksverks fond

Försvarsdepartementet
Byggnader och utrustning för försvarets fabriksverk
............................... 1 000

2) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1969/70 anvisa följande reservationsanslag, nämligen Statens

allmänna fastighetsfond

Utbildningsdepartementet
Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa
högskolor .............................. 60 000 000

Statens utlåningsfonder
Utbildningsdepartementet

Lånefonden för studentkårlokaler........... 5 250 000

Jordbruksdepartementet

Fisker ilånefonden .......................... 300 000

Diverse kapitalfonder

Handelsdepartementet
Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap: Förrådsanläggningar

m. m................... 850 000

3) besluta att under budgetåret 1969/70 från avskrivningskontot
för lånefonden för bostadsbyggande skall överföras
till

a) avskrivningskontot för räntefria lån till bostadsbyggande
på bostadsstyrelsens delfond av fonden för låneunderstöd
28 000 000 kr.,

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

b) fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
642 000 000 kr.

4) godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1969/70,

5) godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1969/70,

6) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1969/70 ingå i
preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet,

7) godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster
för budgetåret 1969/70 enligt den vid detta protokoll fogade
specifikationen,

8) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater
för budgetåret 1969/70,

9) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen
svarande inkomsttiteln Lånemedel till 2 864 073 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 1

Reviderad

nationalbudget för år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Bilaga 1

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1969

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1969 som härmed läggs fram är
utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering
och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits
från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har
utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens
utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden
har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet
har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i
kapitel IV samt avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata
konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi
1969 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet
uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk
planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av t. f. planeringschefen
Lars Lindberger.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1069. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1969

I. Sammanfattande översikt

Enligt de reviderade men alltjämt preliminära beräkningar som tills vidare
föreligger har den totala produktionens tillväxt 1967—1968 stannat vid
drygt 3 % (3,3 %). Detta skulle innebära en nedjustering med några tiondels
procentenheter i förhållande till de kalkyler som redovisades i den preliminära
nationalbudgeten. Nedjusteringen kan helt återföras på lagerinvesteringsberäkningen
som det med hänsyn till grundmaterialet kan finnas
goda skäl att misstro. De kalkyler som nu framlagts visar alltnog på att
lagerinvesteringarna fortsatt att sjunka och att det följaktligen inte har
skett något markant omslag i dessa investeringars utveckling under 1968.
Nedgången för lagerinvesteringarna ter sig dock alltjämt väsentligt lägre än
året dessförinnan. I övrigt visar beräkningarna på en något snabbare efterfrågetillväxt
1967—1968 än vad som framgick av den preliminära nationalbudgeten.
Den privata konsumtionens tillväxt liksom även exportens
framstår nu som något kraftigare och utfallet för de privata investeringarna
ter sig något gynnsammare. Den offentliga verksamhetens tillväxt framträder
däremot obetydligt svagare än i de preliminära beräkningarna.

Den privata konsumtionens volym beräknas ha stigit med 4,2 %, vilket
är en förhållandevis kraftig uppgång, i synnerhet om man jämför med de
disponibla inkomsternas tillväxt som anges till 3,7 %. Den betydande konsumtionsökningen
har ställts i samband med hushållens under 1968 påtagligt
vidgade kreditmöjligheter och synes ha lett till någon minskning av hushållssparandets
nominella belopp (med beräknat 3 %).

Det privata näringslivets investeringar beräknas ha sjunkit med drygt
3 % i volym. Härvid har industriinvesteringarnas volym hållits i det närmaste
oförändrad.

För bostadsbyggandet, som visade en synnerligen kraftig ökning 1966—
1967 stannade den beräknade tillväxten 1968 vid knappt 2 % i volym. Vad
gäller den offentliga verksamheten har expansionstakten stigit ytterligare.
Den offentliga konsumtionen har ökat med inemot 7,5 % i volym, de offentliga
investeringarna med drygt 6,5 %.

Exporten av varor och tjänster beräknas nu ha stigit med 7,3 % i volym,
enbart varuexporten med 8,0 %. Importen av varor och tjänster har emellertid
stigit i något snabbare takt än exporten eller med 8,2 % och bytesbalansen
har försvagats med uppskattningsvis 450 milj. kr. Försvagningen är
desto mera påfallande med tanke på att den inträffat ett år som präglats
av rekordartat snabb tillväxt av världshandeln men måttlig ökning av den
inhemska efterfrågan.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Världshandelns ökning 1967—1968 anges till ca 12 % och i jämförelse
härmed ter sig onekligen den svenska exportens tillväxt (med 8,3 % i värde)
som moderat. En betydande del av denna olikhet låter sig emellertid förklaras
med hänvisning till den svenska exportens traditionella länderfördelning
och den svaga efterfrågeutvecklingen på de nordiska marknaderna. I
fråga om massa och fartyg har Sverige 1968 fått sänkta marknadsandelar,
medan den svenska färdigvaruexporten i övrigt förefaller att i huvudsak
ha hävdat sina marknadspositioner. Exporten av tjänster synes ha ökat i
förhållandevis lågt tempo 1967—1968, låt vara att den volymförändring som
nu presenteras är mindre uppseendeväckande svag än enligt den preliminära
nationalbudgeten (en ökning med drygt 3 % mot preliminärt en minskning
med 1,5 %).

Mer svårförklarlig än den jämfört med världshandeln moderata exportutvecklingen
ter sig emellertid importens snabba tillväxt. Visserligen har det
inträffat en klar förändring såtillvida som det för 1968 jämfört med närmast
föregående år redovisas en väsentligt starkare utveckling av de mest
importdryga elementen i den totala efterfrågan, nämligen den privata konsumtionen
samt investeringarna i maskiner och lager. För den privata konsumtionens
del har det härvid rört sig om en snabbare tillväxt, för maskininvesteringarna
om en övergång från minskning till ökning och för lagerinvesteringarna
om en väsentligt långsammare nedgång. Sammanlagt stannar
emellertid volymförändringen för dessa efterfrågeelement vid en ökning
med ca 3,5 % 1967—1968 mot en nedgång med knappt 1 % 1966—1967.
Mot den bakgrunden förefaller importvolymens tillväxt om 8,5 % alltjämt
som uppseendeväckande hög vid en beräknad ökning av nationalprodukten
med drygt 3 % och av den totala efterfrågan med drygt 4 %.

Det finns emellertid speciella omständigheter som 1968 verkat uppdragande
på importen. Lagerinvesteringarnas bidrag till importefterfrågan
framstår klarare om man bortser från effekten av en uttömning av vissa
lager av exportråvaror med obetydligt importinnehåll (pappermassa och trävaror).
Exporten av mineraloljeprodukter som steg kraftigt 1968 har uppenbarligen
ett ovanligt högt importinnehåll. En begränsning av vattenkraftstillgången
i förhållande till det normala — som förklaras av den låga nederbörden
— har vidare föranlett en extra import av bränslen och elkraft vilken
uppskattas till inemot 100 milj. kr. Det kan härutöver starkt ifrågasättas om
inte nationalproduktens tillväxt 1967—1968 — och däribland inte minst
lagerutvecklingen1 — blivit underskattad i de beräkningar som nu föreligger.
Att döma av de uppgifter som kunnat sammanställas beträffande produktionsutvecklingen
skulle det möjligen vara befogat att justera upp nationalräkenskapens
i huvudsak från användningssidan uppbyggda kalkyler med
en halv procentenhet. Med en sådan ökning av nationalprodukten — dvs.

1 Beräkningstekniskt skulle även ett något högre alternativ för den privata konsumtionens
utveckling vara tänkbart. Detta skulle emellertid förutsätta att försvagningen av hushållens
sparande 1968 varit än mer markerad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

med inemot 4 % — och en häremot svarande tillväxt av den totala efterfrågan
skulle importökningen alltjämt förefalla hög men inte i lika påfallande
grad. Det är tänkbart att importbenägenheten stigit och att devalveringarna
hösten 1967 kan ha bidragit härtill.

Även de uppgifter som framkommit om företagsvinsternas utveckling blir
mera lättbegripliga om man kan utgå från att nationalprodukten stigit med
så mycket som 4 %. Riksrevisionsverkets sammanställning av rörelseresultaten
för större aktiebolag visar på en nettoinkomstökning om ca 20 %,
medan däremot en schematisk restpostberäkning av företagsinkomsterna
indikerar en betydande nedgång. I denna beräkning har intäkts- och kostnadssummor
hämtats från nationalräkenskapen, varvid summa bruttointäkter
i stort sett satts lika med bruttonationalprodukten räknad från användningssidan
(dvs. med en förutsatt tillväxt om drygt 3 %). Vid givna
kostnadssummor medför varje uppjustering av nationalprodukten med denna
kalkyleringsmetod en förbättring av företagens rörelseresultat.1 Att det
inträffat en påtaglig ökning av företagsinkomsterna förefaller alltnog obestridligt
även om utvecklingstendensen kan ha varit svagare för de mindre
företagen.

De årsuppgifter om Sveriges ekonomi 1968 som nu föreligger är främst
präglade av det ekonomiska läget under årets tre första kvartal. I stora drag
kännetecknades utvecklingen av måttlig produktionsökning, dämpad efterfrågan
på arbetskraft, lägre lönekostnadsstegring, förhållandevis svag uppgång
av konsumentpriserna samt en snabb produktivitetstillväxt som gav
i vart fall de större och mera exportinriktade företagen möjlighet att förbättra
sina rörelseresultat. Den ekonomiska politiken medverkade till alt
hålla uppe tillväxten inom i första hand den offentliga sektorn med dess
arbetskraftsintensiva efterfrågan, samtidigt som man sökte undvika generellt
expansiva åtgärder med betydande stimulanseffekter på den privata
konsumtionen. Näringslivets investeringar stimulerades genom en expansiv
kreditpolitik och fortsatta investeringsfondsfrisläpp. Industrins investeringsvolym
hölls likväl oförändrad men företagen kunde förbättra sin likviditet
avsevärt.

Fjärde kvartalet 1968 markerade eu klar förändring av utvecklingstendensen.
Orderingången ökade såväl från export- som hemmamarknaden. Leveranserna
steg snabbare än produktionen. Färdigvarulagren minskade och
råvarulagren började byggas upp samtidigt som orderutläggningen för underleveranser
accelererade. Investeringsplanerna började revideras uppåt
och efterfrågan på arbetskraft steg påtagligt. Denna utveckling bär fortsatt
under första kvartalet 1969 och har medfört att tillgänglig arbetskraft och
anläggningskapacitet tagits i anspråk i ökad utsträckning. Med hänsyn till
den snabba produktionsökning som ägt rum sedan tredje kvartalet 1968

1 Det har även ifrågasatts att lönesummans tillväxt 1967—1968 skulle ha blivit påtagligt
överskattad. Detta skulle i sin tur innebära att den betydande konsumtionsökningen i desto högre
grad överträffat den samtidiga inkomstökningen.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 5

kan redan ett bibehållande av nuvarande sysselsättningsgrad och kapacitetsutnyttjande
väntas medföra en väsentlig ökning av nationalproduktens tillväxt
1969 jämfört med 1968.

Ungefär samtidigt med att produktion och efterfrågan sålunda fördes in
i ett snabbare tillväxttempo, satte en valutautströmning in som medfört att
valutareserven omsider sjunkit med inemot en och en halv miljard kr. Denna
utveckling kan inte förklaras av någon akut försvagning av handelsbalansen
som närmast förstärkts under den nu aktuella perioden. Vad som inträffat
med den svenska valutareserven har snarare haft sin grund i vissa
krisfenomen på de internationella betalningarnas och kapitalrörelsernas områden.
Som tänkbara direkta orsaker till valutautflödet kan man peka på
uppskruvningen av det internationella ränteläget i förhållande till det i
Sverige rådande, s. k. valutapolitik oro (dvs. föreställningar om att vissa
andra valutor skulle kunna komma att apprecieras i förhållande till den
svenska) samt de betalningsmässiga effekterna av det brittiska importdepositionssystemet.
I vilken utsträckning andra omständigheter kan ha bidragit
är mera vanskligt att bedöma.

Den internationella ekonomiska utvecklingen kan ingalunda sägas ha
förlöpt fri från störningar under 1968. De strukturella anspassningsproblem
i fråga om de internationella betalningarna som kvarstått och delvis förvärrats
under 1968 har dock inte utgjort ett effektivt hinder för en påfallande
snabb tillväxt av världshandeln. De mest akuta problemen har kunnat avhjälpas
genom internationellt organiserade krediter till särskilt utsatta
länder och de långfristiga kapitalrörelserna har delvis omlagts i en riktning
som tills vidare motsvarat kraven på anpassning. Denna omskiftning
av kapitalrörelserna har emellertid, speciellt mot slutet av 1968, åtföljts
av en uppressning av räntenivån på de internationella kapitalmarknaderna,
vilken delvis skulle kunna uppfattas som priset för den grad av anpassning
av kapitalrörelserna som under rådande förhållanden kunnat uppnås.

För flera länder förefaller det nu troligt att produktionstillväxten mellan
1968 och 1969 blir något större än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten.
Framför allt gäller detta Förenta staterna där det mesta
tyder på en fortsatt kraftig expansion under första halvåret. I Västeuropa
har expansionen i Västtyskland, Storbritannien och Frankrike hittills fortsatt.
I flera av de mindre länderna inte minst i Norden, med undantag av
Norge, förelåg tydliga tecken på tilltagande expansion under början av
1969. I alla större länder i Västeuropa, med undantag för Italien, liksom
i Förenta staterna är emellertid den ekonomiska politiken inriktad på att
dämpa efterfrågan. Det har från dessa utgångspunkter förefallit skäligt att
räkna med en produktionstillväxt i Västeuropa mellan 1968 och 1969 om
ca 4,5 % liksom med en omkring 10-procentig ökning av världshandeln. Detta
skulle innebära att den nuvarande internationella expansionsfasen fortsätter,
dock med vissa dämpningstendenser under andra halvåret 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Härvid har förutsatts att importtillväxten till Förenta staterna och Storbritannien
blir så betydande att den eftersträvade förstärkningen av dessa
länders handelsbalanser blir begränsad.

Det hör inte döljas att det i och för sig hade varit lätt att argumentera
både för en väsentligt mera expansiv och en väsentligt mera pessimistisk
bedömning. Det nuvarande uppsvinget förefaller att ha stor levande kraft
varför det sknlle kunna tänkas fortsätta med oförminskad styrka under
hela 1969, liksom hittills synbarligen ohämmat av restriktiv ekonomisk politik
och tilltagande överhettning på de internationella kapitalmarknaderna.
Å andra sidan förefaller inte heller riskerna för ett krisartat bakslag obefintliga.
Man har att räkna med risken att vissa länder kan se sig tvingade
att vidtaga mycket drastiska restriktiva åtgärder föranledda av akuta betalningsbalanskriser.
Det skulle även kunna röra sig om hårda importregleringar.
Erfarenheten från liknande kriser under de senaste åren visar dock
att de hitintills kunnat lösas, åtminstone för stunden, med tillfälliga åtgärder.

Vid sidan om de mera akuta betalningsproblemen finns ytterligare den risken
att beakta att den nuvarande utvecklingen på de internationella kapitalmarknaderna
genom sina utbredda ränteeffekter kan leda till ett direkt
sammanbrott för den expansiva konjunktur som nu råder inom världsekonomin.
De internationella betalningarna och kapitalrörelserna befinner sig
för närvarande i ett utvecklingsförlopp som kännetecknas av att vissa
överskottsländer för att skydda stabiliteten i sin interna ekonomi tillgriper
åtgärder som verkar åtstramande och ränteuppdrivande på de internationella
penning- och kapitalmarknader som nu är etablerade, medan andra
länder vidtar liknande åtgärder även i sjdte att påverka kapitalströmmarna
och härigenom förstärka sina betalningsbalanser. Följden har blivit att inte
blott de mest utsatta underskottsländerna utan även en allt vidare krets av
länder, som känner återverkningarna av dessa åtgärder, svarar med räntehöjningar
för att skydda sin internationella likviditet. Sådan kan trots åtstramningen
uppbringas på de internationella marknaderna men till successivt
stigande räntesatser. Över- och underskottsländer samt internationella marknader
är sålunda medagerande i en snabbt stigande räntespiral som nu har
antagit en närmast psykedelisk karaktär.

Det är för närvarande inte möjligt att utpeka några tecken på att denna
utveckling skulle ha avstannat och om den inte hejdas är det svårt att föreställa
sig att den inte med tiden skall verka dämpande på i första hand de
fasta investeringarna, men dessa effekter tar troligen avsevärd tid för att
verka ut. Den bedömning som här har valts innebär att den internationella
produktionsutvecklingen under 1969 inte behöver bli drastiskt påverkad
eller, om så skulle tendera att ske, inte förrän mot slutet av året.

Konjunkturinstitutets reviderade prognos för exporten 1969 utgår från en
sådan bedömning av den internationella efterfrågeutvecklingen. Öknings -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

takten för totala exporten exklusive fartyg beräknas bli något lägre 1969 än
1968, 7,5 % mot drygt 9 %. För hela exporten väntas dock samma ökningstakt
som 1968 (8 %) beroende på en omsvängning från minskning till ökning
av fartygsexporten. Den höga exportvolymökningen 1968 för trävaror,
malm och övriga metaller väntas inte bestå 1969. Beträffande övriga skogsprodukter
förutses en fortsatt svag exportuppgång för massa och en hög,
men jämfört med 1968 något lägre, ökning av pappersexporten (9 %). Bedömningen
av järn- och stålexporten vilar på en hög orderingång från exportmarknaderna
under andra halvåret 1968 men exportökningen väntas —
med beaktande av eu dämpande effekt av en stegrad inhemsk efterfrågan —
stanna vid 8,5 %. För verkstadsprodukterna förutses en snabbare exporttillväxt
än 1968, 9 % mot 6,5 %, vilket delvis förklaras av en väntad investeringsökning
i de nordiska länderna. Exporten av »övrigvaror» beräknas
öka i något lägre takt än 1968. Dämpningen förklaras av den speciella utvecklingen
för exporten av mineraloljeprodukter.

I värde förväntas exporten totalt stiga med knappt 11 % mot drygt 8 %

1968. För exportpriserna räknas härvid i genomsnitt med en uppgång av
prisindex på drygt 2 1/2 %. En starkt bidragande orsak till prisutvecklingen
är omslaget i prisförändringarna för skogsprodukter. Även för färdigvaror
emotses någon dragning uppåt.

Det privata näringslivets investeringar i fasta anläggningar väntas 1969
åter öka (6,5 %) efter nedgångsperioden 1966—1968. För industrin räknas
totalt sett med en 6-procentig uppgång. Härvid förutses en fortsatt svag
nedgång av byggnadsinvesteringarna medan maskininvesteringarnas ökningstakt
beräknas till 9,5 %. Även för byggnadsinvesteringarna emotses för
övrigt en dragning uppåt under andra halvåret. Planerna enligt februarienkäten
tyder på att företagens optimism för 1969 är väsentligt större än vad
som framkom av novemberenkäten. Denna tydde närmast på en oförändrad
investeringsvolym under 1969. I de flesta branscherna har planerna uppjusterats
markant. Undantag utgör dock skogsindustrierna. — Handelns investeringar
väntas — i anslutning till investeringsavgiftens slopande — öka
kraftigt (19 %) efter den betydande minskningen 1968 (11,5 %). För handelsflottan
räknas med en viss återhämtning i förhållande till nedgången
1968.

Lagerhållningen väntas efter en redovisad nedgång 1968 med drygt 250
milj. kr. komma att öka 1969 med ca 800 milj. kr. Tillväxten faller helt
på industrin medan däremot handelns lageruppbyggnad väntas bli något
lägre än 1968. För tillväxten av industrins lagerinvesteringar svarar främst
verkstäder men även massa- och träindustrierna visar positiva förändringar.
Uppgången gäller såväl råvaror som färdigvaror. — Omslaget i lagerinvesteteringarna
medför att näringslivets totala realkapitalbildning väntas öka med

14,5 % 1968—1969 att jämföra med en minskning med 5,1 % 1967—1968.

För de statliga investeringarna väntas en oförändrad investeringsnivå

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

1969. Byggnadsinvesteringarna förutses fortsätta att öka i måttlig takt, för
maskininvesteringarna däremot beräknas ett omslag från en 10-procentig
ökning 1968 till en svag nedgång 1969. Denna utveckling förklaras av att
militära materielbeställningar tidigarelades till 1968.

Kommunernas investeringar väntas öka med 8,5 % 1968—1969 mot 7 %
1967—1968. Stora städer med tillhörande randkommuner svarar för en stor
del av investeringsuppgången. Den markerade uppgången för byggnadsinvesteringarna
(9 % ) förklaras delvis av investeringsavgiftens slopande i oktober
1968.

För bostadsbyggandet planeras en igångsättning om 103 000 lägenheter.
Detta kommer att öka investeringsvolymen med knappt 1 % 1968—1969. 1
december väntades samma antal lägenheter ge en volymökning om 3 %. Ny
information beträffande golvytorna i flerfamiljshus och om byggnadstider
för småhus har föranlett nedjusteringen av volymprognosen. Antalet inflyttningsfärdiga
lägenheter 1969 beräknas till 105 000—110 000, vilket är
av samma storleksordning som 1968.

Den totala fasta investeringsvolymen väntas stiga med 4 1/2 % 1968—1969.
Såväl byggnadsinvesteringar som maskininvesteringar ökar med 4 1/2 %.
Inberäknat lager blir den totala investeringsökningen 7,5 % 1968—1969.

Beträffande inkomster, priser och konsumtion kan följande anföras. Enligt
en inom konjunkturinstitutet gjord bedömning kan lönenivån väntas
stiga med drygt 7 %. Lönesumman förutsätts härigenom öka med 8,5 %
varav ca 1,5 procentenheter är att hänföra till nettoeffekten av sysselsättningsförändringar.
Konjunkturinstitutets bedömning grundas således på
ett antagande om lönenivåns förändring. Ett något lägre antagande om lönesummans
utveckling kan synas rimligt. Inkomstberäkningarna i den reviderade
finansplanen har baserats på ett antagande om att lönesumman
skall stiga med ca 7 %. Med den förutsättningen kan faktorinkomsterna beräknas
öka i ungefär samma takt eller med 6,9 % mot 5,6 % 1967—1968. På
grund av en kraftig ökning av hushållens nettoinbetalning till det offentliga
stannar dock tillväxten i de disponibla inkomsterna vid 5,2 % mot 5,1 %
1967—1968.

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1969 har den tekniska utgångspunkten
varit att arbetsgivarnas kostnad per timme i genomsnitt för samtliga
anställda antagits stiga med inemot 8 %, bortsett från den kostnadsstegring
som följer av den allmänna arbetsgivaravgiften. Detta antagande
ansluter till konjunkturinstitutets bedömning av löneutvecklingen. Effekten
av allmän arbetsgivaravgift samt övriga åtgärder i samband med skatteomläggningen
1.1.1969 har särskilt beaktats i prisprognosen. För konsumentpriserna
totalt väntas med dessa förutsättningar en uppgång under
loppet av 1969 med 2,9 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1968
och 1969 beräknas prisökningen bli något lägre eller omkring 2,5 %. Med
det lägre antagande som ovan gjorts om löneutvecklingen kan prisuppgång -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

en prognoseras till drygt 2,5 % under loppet av 1969 och knappt 2,5 % mellan
kalenderåren 1968 och 1969. Den förväntade prisuppgången är en halv
procentenhet högre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten.
Satsningen på de till stor de! inom servicenäringarna verksamma låglönegrupperna
i årets avtalsrörelse kan förmodas få särskilda priseffekter
som nu kalkylmässigt beaktas. Även höjningen av postportot samt bostadskostnadernas
ökning, som följd av diskontohöjningen i februari, har bidragit
till den uppjustering som företagits.

Vid den förutsedda prisuppgången 1969 kan de reala disponibla inkomsterna
beräknas öka med ca 3 % 1968—1969 mot 3,7 % 1967—1968.

Den privata konsumtionen har prognoserats på basis av ett antagande
om att den volymmässiga konsumtionsutvecklingen nära kommer att ansluta
sig till den reala disponibla inkomstens tillväxt. Den totala privata
konsumtionens volym har sålunda, inklusive turistnettot, beräknats öka
med drygt 3 % 1968—1969. Bilkonsumtionen väntas öka med ca 15 %, medan
uppgången för övriga varaktiga varor och icke varaktiga varor väntas
stanna vid ca 3 %. För övriga tjänster däremot räknas med en ökning om
1 %. För turistnettot förutses en volymökning på 6 %. Prognosen innebär
att sparkvoten kan bli något lägre 1969 än 1968.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med knappt 6 %, varav den kommunala
med 6,5 % och den statliga med knappt 4,5 %.

Sammanlagt innebär detta att den totala efterfrågans tillväxt 1968—1969
väntas uppgå till drygt 5 % att jämföra med 4,3 % 1967—1968. Uppgången
förklaras främst av omslaget vad gäller utvecklingen av näringslivets realkapitalbildning,
vilket till stor del kan återföras på lagerinvesteringarna.

Den förväntade efterfrågetillväxten har beräknats medföra en uppgång
av importen med drygt 7,5 % 1968—1969. Trots en något högre total efterfrågetillväxt
1969 kan importökningen väntas bli lägre än 1968, vilket delvis
förklaras av en betydligt långsammare ökningstakt i råoljeimporten. Investeringstillväxten
1969 leder till en markant uppgång i investeringsvaruimporten.

Eftersom importvolymens tillväxt nära sammanfaller med exportvolymens
men importpriserna väntas stiga betydligt svagare än exportpriserna
— i genomsnitt 0,5 % för importen mot 2,5 % för exporten — kan handelsbalansens
underskott enligt dessa kalkyler förutses minska med mer än
hälften. Nettot av tjänster och transfereringar beräknas försvagas med ytterligare
400 milj. kr jämfört med 1968 delvis som följd av ökat u-landsbistånd.
Bytesbalansens underskott kommer enligt dessa beräkningar att
minska med ca 275 milj. kr. och kan därmed förväntas uppgå till ca 325
milj. kr.

En hopsummering av försörjningsbalansens olika delposter ger med denna
beräkning av utrikeshandelns förväntade utfall till resultat att nationalproduktens
tillväxt 1968—1969 blir drygt 4,5 % (4,6 %). Detta innebär såvitt nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell Isl. Reviderad försörjningsbalans 1968—1S69

	Procentuell	Milj. kr.	Förändring 1968—1969
	volymföränd-	1968
	ring 1967—1968		milj.	procentuell
			kr. i	volymför-
			1968 års	ändring
			priser
Tillgång
Bruttonationalprodukt..........	3,3	140 940	6 450	4,5
Import ......................	8,6	26 496	2 050	7,5
Summa tillgång	4,3	167 436	8 589	5
Efterfrågan
Privat bruttoinvestering (exkl. bo-
städer)......................	- 3,3	17 603	1 150	6,5
Statlig bruttoinvestering (exkl. bo-
städer)......................	6,3	9 208	0	0
Kommunal bruttoinvestering
(exkl. bostäder)..............	6,9	8 467	750	8,5
Bostäder (inkl. fritidshus), brutto-
investering..................	1,7	9 612	100	1
Lagerförändring................		- 275	1 050
Privat konsumtion ............	4,2	73 129	2 250	3
Offentlig konsumtion ..........	7,4	24 035	1 400	6
Export ......................	8,0	25 370	2 000	8
Tjänstenetto ..................		287	- 200
Summa efterfrågan	4,3	167 436	8 509	5

kan bedömas en klar ökning i förhållande till utvecklingen 1967—1968, men
skillnaden skulle endast röra sig om drygt en procentenhet eller — i fall 4 %
skulle utgöra ett riktigt mått på nationalproduktens tillväxt 1967—1968 —
endast drygt en halv procentenhet. Med hänsyn till den snabba acceleration
av produktion och efterfrågan, med åtföljande nivålyft, som inträffat under
vinterhalvåret 1968/1969 bör en sådan produktionstillväxt 1969 kunna anses
säkrad vid en normal trendmässig tillväxt under återstoden av året som inte
skulle behöva medföra någon ytterligare stegring av ef ter f rågetrycket på arbetsmarknaden.
De risker för en tilltagande överhettning som kan ifrågakomma
skulle således närmast aktualiseras vid ett utvecklingsalternativ med
snabbare efterfrågetillväxt 1968—1969 än vad som emotses i den reviderade
försörjningsbalansen.

Denna prognos innefattar effekterna av en tämligen återhållande offentlig
efterfrågepolitik som bl. a. tar sig uttryck i en dämpning av den offentliga
verksamhetens volymtillväxt från 7,0 % 1967—1968 till 5 % 1968—1969.
Inberäknat bostadsinvesteringar sjunker motsvarande tillväxttal för verksamheten
inom en vidare samhällssektor från 6,0 % 1967—1968 till drygt
4 c/c 1968—1969. Samtidigt minskar även de offentliga utgiftsöverskotten
(= de offentliga sektorernas nettofinamsieringsbehov) och kreditpolitiken har

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

givits en mera restriktiv prägel med återhållande effekter på i första hand
hushållens upplåning.

Detta utesluter emellertid inte möjligheten av att den reviderade försörjningsbalansen
skulle kunna underskatta efterfrågans tillväxt. Det internationella
konjunkturuppsvinget skulle kunna tänkas bli kraftigare och mera
ihållande än som här har förutsatts och den inhemska efterfrågan för privat
konsumtion samt näringslivets investeringar i fast realkapital och lager
skulle möjligen också kunna bli högre. I ett sådant utvecklingsalternativ
skulle riskerna tillta för en mer utbredd överhettning på arbetsmarknaden.
Där finns visserligen fortfarande outnyttjade reserver men dessa är ojämnt
fördelade i förhållande till efterfrågetrycket. Det bör tilläggas att en från
stabiliseringssynpunkt alltför hög tillväxt av efterfrågan skulle kunna tänkas
uppkomma även vid ett mindre expansivt förlopp i den internationella
ekonomiska utvecklingen, närmast då under förutsättning att det svenska
näringslivet allmänt överskattade styrkan i det internationella konjunkturuppsvinget.
De uppskruvade produktionsplanerna skulle nämligen till en tid
kunna vidhållas och bristen på överensstämmelse mellan förväntningar och
utfall komma till synes i en icke planerad tillväxt av färdigvarulagren med
åtföljande tendens till försvagning av bytesbalansen. — Mot dessa överhettningsalternativ
får ställas möjligheten av att såväl den internationella som
den interna efterfrågan under andra halvåret 1969 kan komma att utvecklas
svagare än vad som ligger i linje med den reviderade försörjningsbalansen.

Ett särskilt osäkerhetsmoment vid bedömningen av de ekonomiska utsikterna
för återstoden av 1969 följer av det oklara avtalsläget. Om lönenivåförändringen
blir en annan än som här har antagits kommer denna avvikelse
rimligen att inverka på den privata konsumtionens utveckling. Med
hänsyn till motverkande priseffekter och en förhållandevis hög marginell
sparkvot blir emellertid den kalkylmässiga inverkan på konsumtionen av en
måttlig förskjutning av löneantagandet jämförelsevis begränsad. Detta utesluter
inte att kostnadseffekterna i ett längre perspektiv skulle kunna bli
betydelsefulla med återverkningar på bytesbalansen.

För bytesbalansen 1968 redovisas i tabell 2 ett underskott om i runt tal
600 milj. kr. I tabellen ingår en av konjunkturinstitutet skattad korrigeringspost
som i fråga om nivå och förändring något avviker från vad som
tidigare presenterats. För 1968 är denna korrigeringspost 125 milj. kr. lägre
än vad som angavs i finansplanen. Med konjunkturinstitutets korrigeringspost
blir restposten i betalningsbalansen, summerad över åren 1962—1968,
obetydligt positiv.

Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten för 1969 skulle den
i och för sig tämligen betydande försvagning av bytesbalansen som inträffade
från 1967 till 1968 sedd som isolerad företeelse inte behöva uppfattas som
alarmerande. Vad som inger större oro är att bytesbalansen — inklusive

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabeii 1:2. Bytesbalansen 1967—1969
Milj. kr., löpande priser

	1967	1968	1969 prognos
Export av varor..............................	23 422	25 370	28 085
Import av varor..............................	24 319	26 496	28 620
Handelsbalans	- 897	- 1126	- 535
Sjöfartsnetto ................................	1 803	1 910	1 950
Turistnetto ..................................	- 920	- 1 029	- 1 150
Övriga tjänster in. m., netto1..................	- 456	- 594	- 800
Transferereringar, netto........................	- 279	- 457	- 585
Korrigeringspost2 ............................	600	700	800
Bytesbalans	- 149	596	- 320

1 Motsvaras av posterna »korrigering av handelsstatistiken» och »övriga tjänster, netto» i tabell
111:3.

2 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar.

korrigeringspost — sedd över en 5-årsperiod har försvagats med så mycket
som 800 milj. kr. från 1963 till 1968. För 1969 emotses en viss förstärkning
av bytesbalansen som helt kan återföras på en förutsedd förbättring av bytesvillkoren
för vår utrikeshandel. Jämfört med läget 5 år tidigare, dvs. 1964
skulle dock alltjämt kvarstå en försvagning av bytesbalansen med ca 600
milj. kr. För att en fortsatt försvagning av bytesbalansen på sikt skall kunna
undvikas utan att en rimlig tillväxt av nationalprodukten eftersattes krävs
sannolikt att den svenska exporten av färdigvaror i något snabbare takt än
hittills kan öka sina marknadsandelar. En av förutsättningarna för att detta
skall kunna ske får antas vara att det svenska näringslivets internationella
kostnadsläge utvecklas någorlunda gynnsamt.

Med det nivålyft av produktion och sysselsättning som inträtt under senare
delen av 1968 och första kvartalet 1969 har de outnyttjade kapacitetsreserver
som förelåg för ett år sedan till största delen tagits i anspråk. Att
vidmakthålla och förstärka bytesbalansen blir därmed inte enbart en fråga
om den svenska exportens avsättningsmöjligheter och konkurrensförmåga
utan också ett spörsmål om tillräckligt resursutrymme. Den inhemska efterfrågan
kan inte tillåtas stiga så snabbt i förhållande till den möjliga produktionstillväxten
att kapacitetsbasen för den utrikes balansen undergrävs.
Vid relativt optimistisk bedömning kan den svenska ekonomins kapacitetstillväxt
för närvarande uppskattas till ca 4 % per år. Då ett par tiondels
procent av nationalprodukten årligen torde böra avsättas till ökat utvecklingsbistånd
och någon förstärkning av bytesbalansen, blir slutsatsen att den
inhemska efterfrågevolymens tillväxt för de närmaste åren normalt sett inte
kan tillåtas bil nämnvärt större än vad som enligt försörjningsbalansen
emotses för 1969, nämligen 3,9 % om man bortser från den starkt konjunk -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

turvariabla lagerinvesteringsposten. I den beräknade efterfrågetillväxten
1969 ingår en ökning av näringslivets investeringsvolym med 6,5 %, vilket
möjligen ligger i linje med den på sikt erforderliga tillväxten av näringslivets
realkapitalbildning. Utrymmet för årlig stegring av övrig inhemsk efterfrågan
— dvs. offentlig verksamhet, bostadsbyggande och privat konsumtion —
sknlle därmed vara begränsat til! ungefär den procentuella ökning som
emotses för 1969, dvs. i genomsnitt drygt 3,5 %.

Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1969

II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Produktionstillväxten i Västeuropa 1968 beräknas nu ha uppgått till

4,7 %. Detta är något mer än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten.
Produktionsökningen i både Västtyskland och Storbritannien,
liksom i flera av de mindre länderna, blev något högre än vad som då förutsågs.
En genomgående tendens i nästan alla länder har varit att den utländska
efterfrågan utgjort en viktig expansiv faktor och att industriinvesteringarna
utvecklats mycket svagt. Den snabba tillväxten av den utländska
efterfrågan kan främst återföras på Förenta staternas mycket kraftiga importökning
och på det markanta omslaget för den västtyska importen. Den
produktionsökning som ägt rum har allmänt uppnåtts genom ett effektivare
utnyttjande av existerande kapital och redan anställd arbetskraft. Produktivitetstillväxten
har därmed varit betydande. Den redan höga arbetslösheten
fortsatte att öka i de flesta länderna under början av 1968. Därefter har
en stagnation eller en viss nedgång inträffat. I alla länder, med undantag
för dem som devalverade hösten 1967 och för Frankrike samt även Nederländerna,
dämpades både pris- och löneökningstakten. Detta i kombination
med den höga produktivitetstillväxten har resulterat i svagt ökande eller i
vissa fall sjunkande lönekostnader. Vinsterna har därmed ökat. Även om
naturligtvis några länder på vissa punkter avvikit från dessa allmänna utvecklingslinjer,
är dock likheten det mest slående. Däremot är ökningen i
tillväxttakten av Västeuropas totala produktion mellan 1967 och 1968 i första
hand att hänföra till Västtyskland och Storbritannien.

Utvecklingen i Förenta staterna 1968 skiljer sig markant från den i Västeuropa.
Den inhemska efterfrågan var hög inom alla sektorer. Arbetslösheten
var mot slutet av året den lägsta sedan Korea-boomen och produktivitetstillväxten
relativt svag. Pris- och lönestegringen har accelererat. Den totala
produktionens tillväxt uppgick till 5 %.

Världshandeln expanderade med 12 % 1968, vilket är den största ökningen
sedan Korea-kriget. Den kraftiga tillväxten förklaras emellertid till mycket
stor del av några få länders betydande importökningar. Förenta staternas
import ökade med 23 %. Importen till Västtyskland steg med nästan
16 %, efter en absolut nedgång 1967. Och trots devalveringen ökade den
brittiska importen med drygt 10 % i volym.

Handelsutvecklingen har inte haft den utjämnande inverkan på de större
ländernas betalningsläge som många räknade med och/eller önskade vid

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 15

Tabell II: 1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länderområden 1967—1969

Procentuella volymförändringar. Siffrorna för 1967 och 1968 avser utfall, för 1969
prognoser.

	1966—	1967—	1968—
	1967	1968	1969
			prognos
Belgien ......................	3,5	4,0	4,0
Danmark ....................	3,9	3,6	5,5
Finland ......................	2,0	2,4	5,0
Frankrike ....................	4,4	3,4	6,0
Italien........................	6,0	5,7	6,0
Nederländerna ................	5,6	5,5	4,5
Norge ........................	5,8	3,8	4,0
Schweiz ......................	1,9	3,6	3,0
Storbritannien ................	1,6	3,7	2,5
Sverige........................	2,5	3,5	4,5
Västtyskland..................	0,0	6,9	5,0
Österrike .....................	2,5	4,0	5,0
Förenta staterna ..............	2,7	5,0	4,0
Kanada ......................	2,8	4,3	4,0
Japan ........................	13,2	11,3	10,0
EEC..........................	3,1	5,3	5,4
EFTA........................	2,1	3,6	3,1
Västeuropa1 ..................	2,7	4,7	4,6
Totala OECD ................	3,5	5,3	4,7

1 Västeuropa avser här EEG, EFTA och Finland.

Källor: OECD, nationell statistik och uppskattningar gjorda inom sekretariatet för ekonomisk
planering på grundval av tillgängliga informationer.

början av 1968. Tvärtom har utvecklingen snarast gått i motsatt riktning.
Sedan andra världskrigets slut har Förenta staterna vanligen haft ett betydande
överskott på sina handels- och bytesbalanser, vilket till en del motvägt
det omfattande kapitalutflödet. Sedan mitten av 60-talet har emellertid
dessa överskott kontinuerligt reducerats, huvudsakligen på grund av en
kraftig importexpansion och ökning av militärutgifterna. 1968 utplånades
i det närmaste handelsbalansens överskott och bytesbalansens överskott var
det lägsta sedan 1959. Genom pris-, kostnads- och produktivitetsutvecklingen
i Västtyskland har den västtyska exportens konkurrensförmåga ytterligare
stärkts de senaste åren. Den inhemska efterfrågans tillväxt var 1968 inte
så expansiv att den medförde någon synbar begränsning av exportkapaciteten
och exporten ökade sålunda i det närmaste lika kraftigt som importen.
Främst som följd härav steg handels- och bytesbalansernas överskott
ytterligare 1968 i förhållande till de tidigare rekordöverskotten 1967. Helårsresultatet
för den brittiska exporten blev relativt gynnsamt, även om
tveksamhet kan råda över styrkan i den underliggande trenden. Men genom
att importen, trots devalveringen, inte dämpades blev handelsbalansens underskott
ännu högre än 1967. Devalveringen ledde dock till en förstärkning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell II: 2. Konsumentpriser 1960—1968

Procentuella förändringar.

	1960—	1967—	4 kv.	4 kv.	1 halv-	1 halv-
	1967 per år	1968	1966— 4 kv. 1967	1967— 4 kv. 1968	året 1967 —2 halv-året 1967 (i års-takt)	året 1968 —2 halv-året 1968 (i års-takt)
Belgien....................	2,8	2,7	3,4	2,5	3,4	3,4
Danmark ..................	5,8	8,7	10,8	4,5	16,4	3,7
Finland....................	5,1	8,5	6,8	6,3	6,0	4,0
Frankrike..................	3,5	4,6	3,4	5,4	3,1	5,2
Italien ....................	4,3	1,4	3,2	0,8	2,6	0
Nederländerna..............	3,5	4,2	4,3	4,1	3,3	3,2
Norge ....................	4,1	3,4	3,4	4,2	5,1	4,9
Schweiz ..................	3,5	2,5	3,8	2,2	4,1	1,8
Storbritannien..............	3,4	4,7	2,1	5,6	1,0	4,7
Sverige ....................	4,1	1.9	3,0	1,7	2,8	1,5
Västtyskland ..............	2,7	1,4	0,6	2,4	-0,4	1,0
Österrike ..................	3,7	2,6	4,5	3,4	2,6	3,4
Förenta staterna............	1,7	4,1	2,8	4,7	3,6	4,8
Kanada ..................	2,2	4,1	3,7	4,2	4,9	4,1

Anm. Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning
och subventionering.

Källor: OECD och nationell statistik.

bytesbalansens övriga poster, varför bytesbalansens underskott var obetydligt
större än 1967. Främst genom en svag importökning ökades Italiens
bytesbalansöverskott. Frankrikes bytesbalans var negativ för första gången
sedan devalveringen av francen 1958.

I förhållande till de föreställningar om en normalisering av varu- och
tjänsteutbytet samt de löpande betalningarna, som hittills varit gängse omfattade,
gick således inte utvecklingen 1968 i utjämnande riktning. Enligt
dessa föreställningar skulle det nämligen framför allt ha varit de s. k. reservvalutaländerna,
dvs. Förenta staterna och Storbritannien — vilka traditionellt
svarat för en betydande kapitalexport — som borde ha stärkt sina
bytesbalanser. Den brist på balans i varu- och tjänsteutbytet som med denna
jämförelsenorm kvarstod och förvärrades under 1968 motvägdes emellertid
i viss mån genom en speciell utveckling av kapitalrörelserna. Både Västtyskland
och Italien blev nämligen betydande kapitalexportörer, i första
hand av finansiellt långfristigt kapital. Främst genom omfattande import
av utländskt kapital var Förenta staternas betalningsbalans för första
gången sedan 1957 positiv, trots den markanta försvagningen av bytesbalansen.
För Storbritanniens och i än högre grad Frankrikes del förstärkte
emellertid kapitalrörelserna ojämvikten. I båda länderna ägde ett utflöde
av privat kapital rum, orsakat av brist på förtroende för respektive lands

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell II: 3. Lönekostnader och förtjänster per arbetad timme för industriarbetare 1960—1968

Procentuella förändringar.

	Total löne-kostnad	Timförtjänst
	1960—1968	1960—1967	4 kv. 1966—	4 kv. 1967—
	per år	per år	4 kv. 1967	4 kv. 1968
Förenta staterna..................	3,8	3,2	4,5	6,8
Kanada .........................	3,3	4,4	7,6	2 7,3
Västtyskland ....................	8,8	8,4	2,9	2 5,6
Frankrike1 ......................	7,9	7,1	5,9	16,5
Italien1..........................	8,6	8,7	4,9	2,8
Belgien..........................	7,7	8,1	6,5	6,1
Nederländerna1 ..................	10,3	9,4	7,0	7,8
Storbritannien1 ..................	5,1	4,7	5,5	7,2
Danmark........................	9,0	10,5	8,5	212,5
Finland..........................	6,3	8,2	7,5	212,4
Norge ..........................	8,0	7,3	7,0	10,1
Sverige ..........................	9,0	8,2	6,8	7,1
Schweiz1 ........................		5,5	5,0	4,0
Österrike ........................	8,0	8,6	4,3	4,9

1 För förtjänstutvecklingen föreligger endast tarifflöner.

2 3 kv. 1967—3 kv. 1968.

Källor: Svenska arbetsgivareföreningen, OECD och nationell statistik.

valutor. På grund av förväntningar om en appreciering av D-marken utgjordes
dessa kortfristiga spekulativa kapitalrörelser till stor del av export
från underskottsländer till överskottslandet Västtyskland. Den franska kapitalexporten
tycks emellertid även i betydande utsträckning gått till Förenta
staterna. De akuta betalningsproblemen löstes för Storbritanniens del
nästan helt genom krediter från internationella finansinstitutioner och olika
centralbanker. Även Frankrike erhöll krediter, men till största delen motsvarades
betalningsbalansens underskott där av en reducering av valutareserven.

Sammanfattningsvis har dock de strukturella anpassningsproblem i fråga
om de internationella betalningarna som kvarstått och delvis förvärrats
under 1968 inte utgjort ett effektivt hinder för en påfallande snabb tillväxt
av världshandeln. De mest akuta problemen har kunnat avhjälpas genom
internationellt organiserade krediter till särskilt utsatta länder och de långfristiga
kapitalrörelserna har delvis omlagts i en riktning som tills vidare
motsvarat kraven på anpassning. Denna omskiftning av kapitalrörelserna
har emellertid, speciellt mot slutet av 1968, åtföljts av en uppressning av
räntenivån på de internationella kapitalmarknaderna, vilken delvis skulle
kunna uppfattas som priset för den grad av anpassning av kapitalrörelserna
som under rådande förhållanden kunnat uppnås.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1969

Diagram II: 1. Handelsbalansen i olika länder 1960—1968

Miljoner dollar

Belgien

1 000 -

■Tmri b''ij

Frankrike

+ 1 000 -

-1 000

italien

-2000

Nederländerna

-1 000 -

Norge

-1 000

Schweiz

^LjUUUUliJUQ -

Storbritannien

l 1 I ! 1 I ! I 1

1960 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68

Sverige

-1 000 -

Västtyskland

+4 000

Österrike
a bh i \| g	j pj n it

Förenta staterna

+ 6 000 -

+ 4 000

+ 2 000

	Kanada
+ 1 000			pn
		R 1 =_	—. ■ 1

Japan

1 1

m ■

! 1

i i i i

1960

-6

-62

-63

-64 -65.-. -66 -67 -68

Anm. Fob-cif med undantag för Kanada där uppgifterna gäller fob-fob.
Källor: OECD och nationell statistik.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

I Västeuropa har den expansion som ägt rum under 1968 i Västtyskland,
Storbritannien och Frankrike hittills fortsatt. I flera av de mindre länderna,
inte minst i Norden med undantag av Norge, förelåg tydliga tecken på en
tilltagande expansion under början av 1969. 1 många länder har industriinvesteringarna
tydligt börjat öka efter de senaste årens svaga utveckling.
Som tidigare nämnts har en viss förbättring av arbetsmarknadsläget inträffat
sedan hösten 1968. Genomgående i Västeuropa har en skärpning av näringslivets
strukturproblem uppkommit de senaste åren. Det är därför sannolikt
att arbetslösheten även i ett läge med relativt hög efterfrågan kommer
att ligga på en högre nivå än vad som varit fallet tidigare i liknande
situationer.

I Frankrike och än mer uttalat i Storbritannien syftar den ekonomiska
politiken till att begränsa den inhemska efterfrågan för att därigenom stärka
den yttre balansen. I Västtyskland ges målsättningen om prisstabilitet hög
prioritet. Trots det förväntade betydande överskottet på bytesbalansen har
man därför vidtagit restriktiva åtgärder. Syftet är att begränsa produktionstillväxten
till 4,5 %. I alla större länder i Västeuropa, med undantag för
Italien, liksom i Förenta staterna är alltså den ekonomiska politiken inriktad
på att dämpa efterfrågan. Det är därför befogat att räkna med en viss
försvagning av tillväxttakten under andra halvåret för dessa länder. Expansionskrafterna
i flera av de mindre länderna är sannolikt av en sådan inriktning
och styrka att tillväxten där upprätthålls under hela 1969, trots
avtagande ökningstakt av exportefterfrågan från de större länderna. På litet
längre sikt måste dock de större ländernas restriktiva politik inverka negativt
på tillväxten även i de mindre länderna.

I Västeuropa torde produktionstillväxten mellan 1968 ocsh 1969 under
sådana förhållanden kunna komma att uppgå till ca 4,5 %. Reservation
måste då göras för risken att vissa länder skulle se sig tvingade att vidta
mycket drastiska restriktiva åtgärder föranledda av akuta betalningsbalanskriser.
Erfarenheten från liknande kriser under de senaste åren visar
dock att de kan lösas, åtminstone för stunden, med tillfälliga åtgärder. Denna
risk förefaller därför inte överhängande. Vid sidan av de mera akuta
betalningsproblemen har emellertid utvecklingen, framför allt sedan hösten
1968, inneburit en tilltagande åtstramning på de internationella kapitalmarknaderna
åtföljd av en internationellt utbredd uppskruvning av räntenivån.
Den räntestegring som ägt rum i Förenta staterna har varit motive -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Diagram II: 2. Diskontot i olika länder 1966—1969

Sverige

Belgien

Västtyskland

Danmark

Frankrike

Nederländerna

Storbritannien

1966

1967

1968

1969

Österrike

5 -4 -

Förenta staterna

Kanada

1966 1967 1968 1969

Källor: IMF och BIS.

råd av såväl inre som yttre balansskäl. Efter det i början av 1968 införda
programmet för att förstärka Förenta staternas betalningsbalans har amerikanska
företag och banker utomlands i allt högre utsträckning utnyttjat
sig av eurobond- och eurodollarmarknaderna för sin finansiering. Detta har
i hög grad bidragit till att höja ränteläget på dessa marknader. I sin tur har
de höga räntenivåerna i Förenta staterna och på euro-marknaderna föranlett
flera länder i Västeuropa att av betalningsbalansskäl höja sina officiella
diskonton och andra räntor. Denna benägenhet har förstärkts av oron
för allvarliga balansstörningar. De visserligen begränsade kreditåtstramande
åtgärder som Västtyskland genomförde i samband med konjunkturdämpningsprogrammet
i mars och som även kom till uttryck i en diskonto -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

höjning i april, är ägnade att pressa ränteläget ytterligare uppåt i första
hand på euro-marknaderna. Även vissa åtgärder som vidtagits av den
italienska centralbanken kan tänkas verka i samma riktning.

Det är för närvarande inte möjligt att utpeka några tecken på att den
internationella räntespiralen uppåt skulle ha avstannat. En fortsatt utveckling
i denna riktning måste verka dämpande, i första hand på de fasta investeringarna.
Eftersom dessa effekter troligen tar avsevärd tid för att
verka ut, behöver inte produktionsutvecklingen 1969 bli påverkad i högre
grad, eller kanske inte förrän mot slutet av året. På något längre sikt måste
dock denna utveckling i förening med den i övrigt återhållande ekonomiska
politik som för närvarande bedrivs inom alla större industriländer, utom
Italien och Japan, allvarligt hämma tillväxttakten.

Mot bakgrund av den — med här angivna reservationer — förväntade
produktionstillväxten inom OECD-länderna synes det emellertid trots allt
rimligt att räkna med en omkring 10-procentig ökning av världshandeln
1969. En sådan prognos förutsätter att dämpningen av i första hand Förenta
staternas och Storbritanniens import inte blir så markant som man
officiellt räknar med, eller hoppas på, i dessa länder. Detta skulle i så fall
innebära att förstärkningen av Förenta staternas och Storbritanniens handelsbalanser
blir begränsad. Vidare torde Frankrikes handelsbalans ytterligare
försvagas något. Trots att prognosen också är baserad på ett antagande
om en fortsatt hög import från Västtyskland och en kraftigt tilltagande
importökning från Italien torde detta inte leda till någon nämnvärd
reducering av dessa länders betydande bytesbalansöverskott, eftersom även
exporttillväxten för dem förväntas bli hög. En dämpning av världshandelsexpansionen
under andra halvåret förefaller trolig med hänsyn till den
restriktiva inriktning som skett av den ekonomiska politiken i flera av de
större länderna.

Handelsutvecklingen kan inte heller 1969 i nämnvärd grad förväntas bidra
till att förbättra de strukturella förutsättningarna för en bestående anpassning
i fråga om de internationella betalningarna mellan de större industriländerna
i väst. Även om det spekulativa kortfristiga kapitalutflödet
från i första hand Storbritannien och Frankrike inte fortsätter 1969, finns
det risk för att de långfristiga kapitalrörelserna inte kommer att verka lika
utjämnande som 1968. Det kan nämligen bli svårt för den mest betydande
kapitalexportören, dvs. Västtyskland, att bibehålla kapitalutförseln på den
höga nivå som rådde 1968, i synnerhet om åtstramningen av den inhemska
kreditmarknaden vidhålls och möjligen förstärks.

Den generella tendensen mot högre ränteläge sedan slutet av 1968 torde
delvis ha haft sin grund i en allmän oro för utvecklingen av de internationella
betalningarna och alla länders önskan att slå vakt om den egna valutareserven.
Mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen det senaste
året förefaller det som om även ganska allvarliga balansrubbningar kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

klaras av med tillfälliga åtgärder. Härav har många dragit slutsatsen att
oron på den internationella valutamarknaden inte begränsat expansionsmöjligheterna.
Det är emellertid uppenbart att de flesta länderna i Västeuropa
sedan ett par år tillbaka inte utnyttjat sina potentiella resurser fullt
ut och trots den förhållandevis snabba produktionsökningen 1968 ägde detta
förhållande fortfarande sin giltighet vid början av 1969. Likväl har en påfallande
försiktig ekonomisk politik förts. I det mest betydelsefulla överskottslandet,
Västtyskland, är försiktigheten framkallad av den vikt man
där lägger vid den interna pris- och kostnadsstabiliteten. I Förenta staterna
motiveras den återhållande politiken av både det höga kapacitetsutnyttjande!
och betalningssituationen. I övriga länder kan orsaken till denna inställning
till stor del återföras på bristen på balans i de internationella betalningarna
och oro för återkommande valutakriser. Därmed har konsekvenserna
för en förnyad överhettning tett sig mera allvarliga. Riskerna
för att en sådan verkligen skulle inträffa har också i vissa länder ansetts
betydande.

2. Länderöversikter
Förenta staterna

Den ekonomiska politiken 1968 syftade till att dämpa den inhemska efterfrågan.
Allmänt förutsågs också en tydlig försvagning av den ekonomiska
tillväxten under andra halvåret efter den mycket kraftiga expansion som
ägde rum under början av året. Dämpningen blev emellertid obetydlig och
den totala produktionen ökade med 5 % 1968. De fasta investeringarna
ökade med 6,7 %. Bostadsbyggandet expanderade mycket kraftigt, eller med
drygt 16 %, efter en kontinuerlig nedgång sedan 1963. Näringslivets byggnadsinvesteringar
ökade endast med drygt 1 %, medan maskininvesteringarnas
tillväxt uppgick till mellan 5 och 6 %. Den totala produktionens begränsade
tillväxt 1967 berodde huvudsakligen på en omfattande minskning
av lagerinvesteringarna. 1968 tilltog dessa åter. Den extraskatt på 10 % som
eller segslitna förhandlingar i kongressen till slut genomfördes vid halvårsskiftet
1968 fick ingen omedelbart dämpande effekt på den privata konsumtionen.
I stället reducerades den i jämförelse med tidigare förhållanden
ovanligt höga sparkvoten. Under fjärde kvartalet inträffade en tydlig avmattning
av den privata konsumtionen, som dock kan vara tillfällig. En
förklaring som angivits till att den sedvanliga köprushen inför julen uteblev
är Hongkonginfluensan. Totalt ökade den privata konsumtionen med 4,7 %.
Den offentliga konsumtionen ökade med drygt 6 %, varav den största ökningen
ägde rum första halvåret.

Varuexporten ökade med 9,5 % 1968. Importen ökade med över 23 %.
Denna kraftiga ökning är huvudsakligen en följd av den inhemska efterfrågesituationen,
även om en kopparstrejk och hot om stålstrejk i viss mån

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969 23

bidragit till ökningen. Utrikeshandeln resulterade i det lägsta handelsbalansöverskott
som Förenta staterna någonsin noterat sedan andra världskriget.
Från ett rekordöverskott på drygt 6,6 miljarder dollar 1964 har handelsbalansens
överskott gradvis reducerats för att 1968 endast uppgå till 100
miljoner dollar. Bytesbalansens överskott var det lägsla sedan 1959. Trots
detta var betalningsbalansen (på likviditetsbasis) för första gången sedan
1957 positiv. Överskottet uppgick till ca 190 miljoner dollar. Till en del är
denna förstärkning ett resultat av det betalningsprogram som beslutades
i januari 1968. Programmet har inte lett till en reducering av kapitalutflödet
från Förenta staterna, men troligen hindrat en ytterligare ökning
genom att amerikanska företag utomlands i än högre grad än tidigare finansierat
sina utgifter med utländskt kapital. Som följd av betalningsprogrammet
har också hemtagningen av vinster ökat och de amerikanska bankernas
utländska tillgodohavanden reducerats. Den främsta orsaken till betalningsbalansens
förstärkning är emellertid den mycket kraftiga ökningen
av import av utländskt kapital som ägl rum 1968. Denna import har i hög
grad befrämjats genom det internationellt sett höga ränteläge som rått i
Förenta staterna. Även andra faktorer, som de omfattande strejkerna i
Frankrike och sannolikt också invasionen av Tjeckoslovakien, har emellertid
påverkat benägenheten till kapitalexport till Förenta staterna 1968.
Det finns därför anledning förmoda att betalningsbalansens förstärkning
1968 till en betydande del var av tillfällig natur och man kan därför inte
bortse från möjligheten av att en försvagning åter kan inträffa 1969 även
med bibehållna kapitalrestriktioner.

Arbetslösheten har under hela 1968 varit låg efter amerikanska förhållanden.
I december uppgick arbetslöshetsprocenten till 3,3 %, vilket är det
lägsta som noterats sedan Korea-boomen. Den tilltagande efterfrågan på
arbetskraft har påverkat löneutvecklingen. Mellan 1967 och 1968 ökade industriarbetarnas
timförtjänster med 6 % mot 4 % mellan 1966 och 1967. Även
prisökningarna har varit större än tidigare. Konsumentpriserna ökade med
4,2 % 1968 mot 2,8 % 1967 och ökningstakten har tilltagit under loppet av
året. Produktivitetsökningen inom industrin uppgick till ca 3 % både 1967
och 1968, vilket är en svag utveckling i jämförelse med de flesta andra
västliga industriländer.

I samband med att kongressen våren 1968 antog förslaget om en 10-procentig
extraskatt beslutades att nedskärningar i utgiftsplanerna för budgetåret
1968/69 om 6 miljarder dollar skulle göras. Enligt beräkningar som förelåg
i början av 1969 kommer utgifterna för budgetåret 1968/69 att understiga
de ursprungliga planerna med 4 miljarder dollar, trots de extra anslag
för bl. a. Vietnam-kriget som senare beviljats. Till följd av den kraftiga
ekonomiska expansionen uppskattas statsintäkterna bli ca 8 miljarder
högre än de ursprungliga budgetberäkningarna. Detta innebär att det förutsedda
budgetutfallet om ett underskott på 8 miljarder dollar i stället blir

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

ett överskott på drygt 2 miljarder. Budgeten för 1969/70 utarbetades och
presenterades av Johnson-regimen strax innan Nixon installerades som
president. Enligt detta budgetförslag skulle den restriktiva utgiftspolitiken
fortsätta och den federala utgiftsökningen begränsas till 12 miljarder dollar.
Förslaget omfattade en ökning av militärutgifterna på endast 1 miljard dollar.
Intäktsberäkningarna var gjorda bl. a. under antagande av att den 10-procentiga extraskatten bibehålls. Beräkningarna gav ett budgetöverskott
på drygt 3 miljarder dollar. Den nya regimen har sedermera gjort vissa
uttalanden om den ekonomiska politik man ämnar föra. Enligt president
Nixon skall man under 1969 sträva efter att hejda inflationen och uppnå
inakroekonomisk balans. Dämpningen av pris- och kostnadsstegringarna
kan emellertid endast genomföras gradvis för att inte arbetslösheten
skall bli oacceptabelt hög. Man räknar med att den genomsnittliga arbetslösheten
under 1969 inte skall bli högre än knappt 4 %. Bestämda uttalanden
tyder på att extraskatten kommer att bibehållas och att även det
Johnsonska budgetförslaget i övrigt i stora drag kommer att följas. Man
har emellertid strävat efter att ytterligare begränsa utgifterna. I april framlade
president Nixon en reviderad budget. Enligt denna skall utgifterna
reduceras med 4 miljarder dollar i förhållande till det tidigare förslaget.
Med reservation för eventuella extra anslag för militärutgifter kan man
alltså utgå ifrån att finanspolitiken fram till halvårsskiftet 1970 kommer
att vara stram. Presidentens ekonomiska rådgivare har sagt sig
vilja ge ökad tonvikt åt penningpolitiken och med olika medel begränsa
penningtillgången och strama åt kreditmarknaden så länge som inflationen
fortgår. Det officiella diskontot höjdes i december till 5,5 %. Därefter
har den effektiva räntenivån på kreditmarknaden stadigt pressats uppåt.
I början av april höjdes åter diskontot med en halv procent till 6 %, vilket
är den högsta nivå som gällt sedan börskraschen för fyrtio år sedan.
I samband med diskontohöjningen tillkännagavs också att ränteutjämningsskatten
på utländska lån sänkts. Sänkningen innebär att den extra
räntebelastningen på dessa lån för amerikanska långivare reduceras från
1,25 % till 0,75 %. Åtgärden får ses i samband med den höjda räntenivån
inom Förenta staterna.

Ännu under början av 1969 förelåg inga entydiga tecken på att den dämpning
av den interna efterfrågan som förutsetts sedan halvårsskiftet 1968
hade inträffat. Näringslivets planer och orderingången för investeringsvaror
tyder på en fortsatt expansion av de privata investeringarna. Påbörjandet
av bostadsbyggandet var fortfarande högt i januari 1969, varför en fortsatt
expansion av bostadsinvesteringarna under början av 1969 kan förutses.
Kreditåtstramningen kan emellertid leda till en försvagning senare
under året. Försäljningssiffror från januari 1969 tyder på att den privata
konsumtionen åter ökat efter stagnationen under slutet av 1968. Trots ett
särskilt högt skattetryck under första halvåret 1969 till följd av retro -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

aktiva inbetalningar av extraskatten finns utrymme för en fortsatt ökning
av den privata konsumtionen genom ytterligare sänkning av sparkvoten.
Lagernivån är ännu efter betydande lagerinvesteringar sista kvartalet 1968
relativt låg och ytterligare lagerökningar förefaller därför inte osannolika.
Det mesta tyder således på en fortsatt relativt kraftig expansion av den
amerikanska ekonomin åtminstone under första halvåret 1969. Om inga
tydliga tecken på en klar dämpning visar sig, torde man dock få räkna med
att ytterligare åtstramningsåtgärder kommer att vidtas. Tar man fasta på
uttalandena om den vikt regeringen lägger vid att begränsa arbetslöshetsökningen,
skulle åtstramningen troligen inte kunna bli kraftigare under
andra halvåret än att produktionstillväxten mellan helåren 1968 och 1969
borde kunna uppgå till ca 4 %.

På grund av hamnstrejkerna under början av 1969 kan utrikeshandelssiffrorna
från denna period varken vara en indikator för det dåvarande inhemska
efterfrågeläget eller utgöra en bas för en prognos om den kommande
export- och importutvecklingen 1969. Mot bakgrund av exportutvecklingen
tidigare under 60-talet torde man dock kunna räkna med en exportökning
som något understiger världshandelsexpansionen. Med den i detta avsnitt
prognoserade världshandelsökningen om ca 10 % skulle det alltså innebära
en exportökning för Förenta staterna om ca 8 %. Med hänsyn till den här
förväntade fortsatta expansionen av den inhemska efterfrågan synes det
inte orimligt att räkna med en minst lika kraftig importökning. Detta
skulle innebära att någon förstärkning av handelsbalansen inte uppnås
1969.

Som tidigare nämnts är det ovisst om de internationella kapitalrörelserna
kan bli lika fördelaktiga för Förenta staternas del 1969 som 1968. En förnyad
försvagning av betalningsbalansen och en ökning av omvärldens dollartillgodohavanden
skulle bli den omedelbara följden av en dylik utveckling.

Storbritannien

Det främsta syftet med devalveringen hösten 1967 och den strama ekonomiska
politik som därefter har förts var att uppnå en markant förbättring
av den yttre balansen. Samtidigt räknades det med att de privata investeringarna
till följd av ökad exportefterfrågan och en i förhållande till importen
förstärkt hemmaproduktion skulle komma att öka märkbart efter tre års
stagnation. Den privata konsumtionens och offentliga sektorns expansion
skulle begränsas. Utfallet 1968 skiljer sig på väsentliga punkter från dessa
målsättningar. Det tidigare rekordstora underskottet på handelsbalansen
från 1967 om 635 miljoner pund ökade ytterligare till nära 800 miljoner
pund 1968. Trots en viss uppgång mot slutet av året låg de privata industriinvesteringarna
totalt sett kvar på 1967 års låga nivå. Den ökning av näringslivets
investeringar på ca 2,5 % som inträffade 1968 kan alltså helt
hänföras till övriga sektorer. Bostadsbyggandet ökade med drygt 5 %, medan

Kungl. Ma j:ts proposition nr 115 år 1969

de offentliga investeringarna stagnerade. Detta innebär att de fasta investeringarna
totalt ökade med drygt 2 % 1968. Vid budgetpresentationen i mars
1968 förutsåg de brittiska myndigheterna att åtstramningen skulle bli så
kraftig att den privata konsumtionen skulle komma att minska under resten
av året. Trots följande ytterligare åtgärder riktade mot den privata konsumtionen
fortsatte denna emellertid att öka och helårsökningen uppgick till ca

2,5 %. Den offentliga konsumtionens ökning begränsades till ca 1,5 %. Den
totala produktionens tillväxt uppgick till 3,7 %.

Handelsbalansens stora underskott uppstod trots en relativt gynnsam utveckling
av exporten. Exporten ökade med 23 % i värde. Devalveringen ledde
till en genomsnittlig exportprisökning på ca 8 %, vilket innebär att exportvolymen
ökade med inemot 14 %, eller något mer än den totala världshandelns
expansion. Enligt en uppskattning som gjorts av National Institute of
Economic Research förklaras emellertid omkring 5 procentenheter av denna
ökning av förskjutningar i handeln från slutet av 1967 till början 1968 till
följd av hamnstrejkerna under senhösten 1967. Om denna uppskattning är
något så när riktig innebär detta att Storbritannien trots devalveringen gjort
fortsatta marknadsandelsförluster även 1968, om än i mindre omfattning
än tidigare under 60-talet. Slutsatsen måste i så fall bli antingen att devalveringseffekten
överskattats, eller att försämringen av Storbritanniens konkurrensförmåga
underskattats. En åtminstone teoretisk möjlighet vore även
att en stor del av devalveringseffekten inte framträder förrän med betydande
eftersläpning. Tänkbart är naturligtvis också att hamnstrejkernas förskjutningseffekt
väsentligt överskattats. Tolkningen av exportutvecklingen
1968 är uppenbarligen av avgörande betydelse när det gäller prognosen för
Storbritanniens framtida exportutsikter.

Importen ökade betydligt kraftigare än vad som allmänt räknades med
efter devalveringen. Den steg med 22,8 % i värde och — med en importprisökning
på i genomsnitt drygt 11 % — med drygt 10 % i volym. Till en del
kan skillnaden mellan importprognos och utfall förklaras av den inhemska
efterfrågeutvecklingen, med i första hand en större ökning av den privata
konsumtionen än vad som förutse!ts. För maskininvesteringar som även de
har stort importinnehåll var emellertid utvecklingen svagare än beräknat.
En betydande, delvis spekulativ, lagerökning av vissa importvaror har ägt
rum och vissa andra speciella faktorer har bidragit till att hålla importen på
en hög nivå. Tillsammans torde dock inte detta vara tillräckligt för att förklara
mer än en mindre del av den höga importen. Liksom för exporten torde
man för importen komma till slutsatsen att antingen har devalveringseffekten
eller den inhemska produktionens konkurrenskraft överskattats.

Varuhandeln resulterade i ett korrigerat handelsbalansunderskott på 796
miljoner pund, vilket innebär en försämring på 160 miljoner pund i förhållande
till 1967. Genom att bytesbalansens övriga poster utvecklades gynnsammare
begränsades försämringen av bytesbalansen till ca 20 miljoner

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

pund och dess underskott uppgick till ca 420 miljoner pund 1968. Trots
den höga räntenivån i Storbritannien var misstron mot pundet så stort att
ett omfattande kortsiktigt kapitalutflöde ägde rum under större delen av
1968, vilket ytterligare försvårade den brittiska betalningssituationen. Valutareservens
minskning begränsades dock till drygt 100 miljoner pund. Till
större delen täcktes det totala underskottet av ökade krediter från internationella
valutafonden, internationella regleringsbanken och olika centralbanker.
Enligt gjorda uppskattningar uppgick de utestående krediterna hos
dessa institutioner till ca 3 700 miljoner pund vid slutet av 1968. Betalningsterminen
för en stor del av krediterna löper ut 1971.

Den genomsnittliga arbetslösheten uppgick både 1967 och 1968 till 2,4 %.
Sedan augusti 1968 har emellertid arbetslösheten stagnerat eller varit svagt
sjunkande. Jämfört med tidigare förhållanden mellan tillväxt och sysselsättning
har sysselsättningen utvecklats svagare och produktiviteten starkare.
Inom industrin beräknas produktivitetsökningen till knappt 6 %
1968.

I samband med budgetpresentationen i mars 1968 offentliggjordes även
ett nytt program för inkomstpolitiken. Enligt detta skulle den totala timförtjänsten
maximalt få öka med 3,5 % i årstakt. Med undantag för verkstadsindustrin
har de avtalsmässiga löneökningarna därefter inte överstigit
ca 4 %. Däremot förefaller det som löneglidningen tilltagit trots det svaga
arbetsmarknadsläget och timförtjänsten för industriarbetare beräknas ha
ökat med 8,5 % 1968. Den höga löneglidningen kan möjligen förklaras av
att den arbetslöshet som nu förekommer i större utsträckning än tidigare är
strukturellt betingad. Ett tecken på detta är att antalet lediga platser i förhållande
till antalet arbetslösa tilltagit. Mot bakgrund av både devalveringen
och de indirekta skattehöjningarna har prisökningarna varit mycket
begränsade. Konsumentpriserna steg med 4,7 % 1968.

Som närmare redogjordes för i den preliminära nationalbudgeten syftade
både finans- och penningpolitiken under 1968 till en åtstramning av den
inhemska efterfrågan och en förstärkning av den yttre balansen. De grundläggande
ekonomiska problemen kvarstår oförminskade och den ekonomiska
politikens målsättningar för 1969 förblir därmed desamma. Den
budget som lades fram i mitten av april innebär en fortsättning av den
strama finanspolitiken. De viktigaste skattepolitiska förändringarna i budgeten
utgörs av en 25-procentig höjning av den selektiva arbetskraftsskatten
och en höjning av bolagsskatten med 2,5 procentenheter till 45 %. Tillsammans
med vissa andra smärre förändringar beräknas detta ge en ökning
av skatteintäkterna under 1969 på drygt 370 miljoner pund och under
ett helt skatteår på 320 miljoner pund. Utan dessa åtgärder hade de
brittiska myndigheterna förutsett en tillväxttakt för nationalprodukten om
ca 3,5 % under den kommande tolvmånadersperioden. Budgeteffekten har
angetts bli en reducering av tillväxttakten om en halv procentenhet till

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

ca 3 %. Nästan inga av de föreslagna åtgärderna går direkt ut över den
privata konsumtionen. Trots detta förutses denna inte öka med mer än
1 %. Det kan nog inte anses som uteslutet att ytterligare åtgärder kan
komma att krävas för att uppnå en sådan begränsad ökning. I samband
med budgeten meddelades det att regeringen inom kort skall lägga fram
ett lagförslag som bl. a. går ut på att förbjuda vilda strejker. Delvis som
en motvikt till detta kommer inte den nuvarande lönekontrollen att förlängas.

Ett viktigt moment i kreditpolitiken 1968 var att fastslå kredittak för
bankutlåningen. Både genom alternativa finansieringsvägar och genom
att utlåningen översteg de stipulerade gränserna blev den kreditpolitiska
effekten aldrig så restriktiv som myndigheterna avsåg. I samband med
valutaoron i november uppmanades bankerna att ytterligare begränsa sin
utlåning. Delvis mot bakgrund av att denna nedskärning inte ägde rum i
avsedd omfattning höjdes diskontot åter från 7 till 8 % i slutet av februari
1969. Förklaringen till höjningen torde dock i minst lika hög grad vara att
finna i det yttre balansläget. I den mån som den 50-procentiga importdepositionsavgiften
finansieras av de brittiska importörerna medför detta en
ytterligare begränsning av kreditutrymmet 1969. Budgeten från april innehöll
ett förslag om att den tidigare allmänt gällande skatten på vinster
på långfristiga kapitalplaceringar slopas för statsobligationer. Därigenom
blir placeringar i dessa förmånligare i förhållande till industriobligationer.
Med denna åtgärd torde man sikta mot en begränsning av penningmängden,
vilket av vissa kritiska iakttagare angivits som ett nödvändigt moment
för att den restriktiva politiken skall få avsedd verkan.

I en vitbok över de offentliga utgifterna som offentliggjordes i slutet av
februari 1969 anges att den offentliga sektorns ökning kommer att begränsas
till 1 % i volym finansåret 1969/70. Militärutgifterna, utvecklingsbiståndet,
jordbruksstödet och bostadsbyggandet skall enligt dessa planer
minska. För kalenderåret 1969 torde detta innebära en offentlig konsumtionsökning
på knappt 2 % och en i det närmaste fortsatt stagnation av de
offentliga investeringarna. Mot bakgrund av den ekonomiska politiken och
de ekonomisk-politiska målsättningarna torde man även kunna förutsätta
en mycket svag utveckling av den privata konsumtionen 1969. Industrienkäter
från hösten 1968 tydde på ett mycket markant omslag för de privata
industriinvesteringarna 1969. Den senast tillgängliga enkäten från slutet av
februari 1969 anger fortfarande en mycket kraftig uppgång för dessa investeringar.
Om inte det yttre balansläget framkallar ytterligare restriktiva åtgärder
för vilka negativa effekter på investeringsviljan inte kan uteslutas,
torde man kunna räkna med en ökning av industriinvesteringarna på över
10 %. Bl. a. med hänsyn till begränsningen av det offentliga bostadsbyggandet
och det strama kreditläget (räntan på bostadsbyggnadslån höjdes i
mars) kan man förutse att bostadsbyggandet endast kommer att öka svagt

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

1969. National Institute prognoserar en investeringsökning för industrin om
drygt 13 % och en ökning för de totala fasta investeringarna om knappt

4,5 %. Både denna prognos och den senaste industrienkäten genomfördes
innan diskontohöjningen i februari 1969. Enbart denna torde dock inte behöva
föranleda någon mer betydande nedjustering av prognosen.

Mot bakgrund av diskussionen om importutvecklingen 1968 och den förutsedda
ökningen av industriinvesteringarna 1969 kunde det synas rimligt
att räkna med en inte helt obetydlig importökning 1969. Osäkerhetsfaktorerna
kring importprognosen är emellertid betydande. Bl. a. måste en uppskattning
av importdepositionernas effekt göras. Dessutom måste man alltid
räkna med möjligheten att ytterligare åtgärder av något slag för att dämpa
importen kommer att vidtas om handelsbalansens utveckling blir alltför
ogynnsam. Under de två första månaderna ökade importen med 2,5 % i värde.
Jämförelserna med de första månaderna 1968 är emellertid extra osäkra
på grund av förskjutningseffekterna av hamnstrejkerna under slutet av
1967. National Institute’s importprognoser innebär en värdeökning på drygt
3 % och en volymökning på drygt 2 %. Det förefaller inte uteslutet att en
sådan relativt begränsad ökning kommer att kräva ytterligare restriktiva
åtgärder.

I beaktande av National Institute’s egen analys av exportutvecklingen
1968 förefaller dess prognos för exporten 1969 ganska förvånande. Mot bakgrund
av institutets prognos om en världshandelsexpansion på ca 9 % 1969
räknar man med en brittisk exportökning på drygt 10 % i värde och drygt
7 % i volym. I förhållande till exporten 1968 rensat för institutets uppskattning
av hamnarbetarstrejkens effekt, skulle detta innebära en volymmässig
ökning av den brittiska exporten på ca 12 % 1969. Exportvärdet under de
två första månaderna 1969 var 7,4 % högre än under de två första månaderna
1968, vilket möjligen kan tyda på att effekten av strejkerna har överskattats.
Med reservation för möjligheten av starkt eftersläpande devalveringseffekter
förefaller det dock inte sannolikt att den brittiska exporten
kan komma att öka med mer än ca 8 % i värde vid en expansion av världshandeln
på ca 10 %. Med National Institute’s prisprognos skulle detta innebära
en volymmässig ökning på mellan 4 och 5 %. Den här skisserade efterfrågeutvecklingen
skulle leda till en produktionsökning 1969 på ca 2,5 %.

En importökning på 3 % och en exportökning på 8 % 1969 skulle leda
till ett i det närmaste lika stort handelsbalansunderskott som 1967. Även
med en för Storbritanniens del något gynnsammare utrikeshandelsutveckling
och med en fortsatt förstärkning av bytesbalansens övriga poster förefaller
utrymmet för avbetalningar av utestående krediter ytterst begränsat
1969, en slutsats som sannolikt är giltig även på något längre sikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Västtyskland

Den totala produktionen ökade med ca 7 % 1968, eller med något mer än
vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Till denna kraftiga ökning,
efter den föregående recessionen, bidrog i mycket väsentlig grad lagerutvecklingen.
Exklusive lagerförändringar uppgick ökningen till mindre
än 4 %. Den privata inhemska efterfrågan tilltog under loppet av året. De
fasta investeringarna, både i byggnader och maskiner ökade 1968 ungefär
lika mycket som de hade minskat 1967, eller med 9,5 respektive 10,0 %. Den
privata konsumtionen ökade med knappt 3,5 %, medan den offentliga konsumtionen
i det närmaste stagnerade.

Produktionsresultatet överstiger betydligt de prognoser som gjordes för
ett år sedan. Största skillnaden mellan prognos och utfall gäller exporten.
Detta förklaras till en del av att världshandeln allmänt blev mer expansiv
1968 än vad man hade räknat med, men den västtyska exportens konkurrensställning
måste också ha underskattats. Under årets sista månader
forcerades exportleveranserna på grund av att det i november fattade beslutet
att införa en 4-procentig pålaga på exporten inte trädde i kraft förrän
den 23 december. Man kan alltså räkna med att en viss förskjutning av exporten
från början av 1969 till slutet av 1968 ägt rum. Totalt ökade exporten
med 14,4 % i värde. Den tilltagande inhemska efterfrågan gav kraftigt utslag
på importen. Den ökade med 15,7 % i värde efter en absolut nedgång
1967. Handelsbalansens mycket betydande överskott de senaste åren blev
ännu något högre 1968, eller 18,4 miljarder DM mot 16,9 1967. Bytesbalansens
överskott uppgick till 11,7 miljarder DM mot 9,7 miljarder 1967. Detta
överskott motsvarades nästan helt av långfristig kapitalexport. Däremot
ägde ett omfattande inflöde av kortfristigt kapital rum och den västtyska
valutareserven ökade med drygt 7 miljarder DM 1968.

Prisutvecklingen var stabil under 1968. Trots en höjning av mervärdeskattesatsen
med en procentenhet vid halvårsskiftet ökade konsumentprisnivån
endast med 1,4 % mellan 1967 och 1968. Under sista kvartalet tilltog
dock prisökningstakten något och under loppet av 1968 var ökningen 2,7 %.
Produktionstillväxten har lett till både en minskande arbetslöshet och ökad
import av utländsk arbetskaft. I december 1968 uppgick arbetslösheten till
1,3 % mot 2,4 % ett år tidigare. Sysselsättningen inom industrin som varit
avtagande sedan början av 1966 har ökat sedan halvårsskiftet 1968 men
ligger ännu betydligt under 1966 års nivå. Tarifflönerna beräknas ha ökat
med ca 4 % 1968. Efter en negativ löneglidning 1967 torde löneglidningen
tilltagit något i styrka mot slutet av 1968. Industriproduktionen ökade med
12 % 1968. Produktivitetsökningen torde röra sig omkring 7 å 8 %.

I slutet av januari framlade den västtyska regeringen en ekonomisk
översikt för 1969 där en prognos för den ekonomiska utvecklingen och
målsättningarna för den ekonomiska politiken presenterades. Denna översikt
var utarbetad inom ekonomidepartementet. Man utgick från en till -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

växt av bruttonationalprodukten om ca 4,5 %. Det framhölls att denna
prognos och målsättning fastslogs innan de utrikeshandelspolitiska åtgärderna
i november i Västtyskland, Frankrike och Storbritannien beslutats.
Det efterfrågebortfall som dessa åtgärder skulle innebära för Västtyskland
måste därför motverkas med en expansivare ekonomisk politik än vad man
tidigare avsett föra. Skatteomläggningen på utrikeshandeln hade beräknats
ge en merintäkt för staten om drygt 0,5 miljarder DM. Dessa medel föreslogs
användas för att främja strukturförändringar och stödja de sektorer
inom ekonomin som drabbas hårdast av skatteomläggningen. Vidare planerades
investeringsbidrag på 10 % för industrier på gränsen mot Östtyskland
och i utvecklingsområden samt för investeringar för forskningsändamål.
De ökade skatteintäkter som kunde påräknas till följd av en snabbare
inkomstutveckling skulle användas för att öka de offentliga investeringarna,
i stället för att som tidigare var avsett, sättas åt sidan i en konjunktnrstabiliseringsfond.
Dessa åtgärder uppskattades innebära att de offentliga
utgifterna skulle öka från tidigare beräknade ca 7 % till ca 8,5 %
1969 i löpande priser.

De privata investeringarna beräknades emellertid bli den viktigaste expansiva
faktorn och förutsågs komma att öka med ca 13 % i löpande priser.
Gällande avtal löper ut 1969 och i årsberättelsen rekommenderades en avtalsmässig
löneökning på mellan 5,5 och 6,5 %. Detta tillsammans med en
fortsatt ökande sysselsättning skulle leda till en betydligt kraftigare expansion
av den privata konsumtionen än 1968. Prisökningen beräknades till ca
2 %. En betydande del av denna prisökning hade sin orsak i hyreshöjningar
och mervärdeskattesatsens höjning vid halvårsskiftet 1968.

Beräkningarna i den ekonomiska översikten utsattes nästan omedelbart
för mycket hård kritik. Från olika håll inom Västtyskland har man främst
riktat in sig på prisprognosen. Utan restriktiva åtgärder skulle den inhemska
efterfrågan konnna att överstiga kapacitetsutrymmet och därmed skulle inflationen
bli ett allvarligt problem. Efter hand har även ekonomiminister
Schiller fört fram några av sina kritikers argument. Bl. a. har han hävdat
att av de fyra ekonomisk-politiska målsättningarna: stabilitet, utrikes balans,
full sysselsättning och tillväxt, är stabiliteten i främsta farozonen. I
mitten av mars framlade regeringen ett »konjunkturdämpningsprogram»,
som motiverades med oron för prisutvecklingen. Programmet avser i huvudsak
en nedskärning av de tidigare planerade statsutgifterna med ca 1,8 miljarder
DM. Det förväntas emellertid att delstaterna skall följa den federala
regeringens exempel, och att härmed effekten på de totala offentliga utgifterna
skulle bli en minskning med ca 3,5 miljarder DM i förhållande till de
tidigare planerna. Detta innebär en reducering av den offentliga sektorns expansionstakt
på ca 2 procentenheter jämfört med vad som angavs i årsberättelsen.
Konjunkturdämpningsprogrammet omfattar dessutom vissa höjningar
av en del av importkvoterna för handeln med öststaterna och låg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

prisländerna. Målsättningen är att produktionsökningen 1969 inte skall
överstiga 4,5 %. I samband med att dessa restriktiva åtgärder beslöts, genomfördes
även en viss åtstramning av kreditpolitiken. Samtidigt förkortades
betalningsterminen för företagsskatten.

I den ekonomiska översikten räknade man med att exportökningen skulle
reduceras till drygt 6 % 1969, medan importen i det närmaste skulle komma
att bibehålla expansionstakten från 1968. Därmed skulle handelsbalansens
överskott minska med inemot 6 miljarder DM till 12,5 miljarder DM. Det
finns emellertid starka skäl för att ifrågasätta denna prognos framför allt
vad gäller exporten. Trots den 4-procentiga fördyringen av exporten förefaller
det knappast troligt att Västtyskland i nuvarande konkurrenssituation
kommer att göra marknadsförluster 1969, vilket denna prognos innebär i
förhållande till den i detta avsnitt antagna världshandelsutvecklingen. I
januari ökade exporten med endast 5,4 % jämfört med januari 1968. Detta
torde dock huvudsakligen vara en effekt av den tidigare nämnda exportkoncentrationen
till slutet av 1968. Till en del tycks reduktionen av mervärdeskatten
på importen ha fått till följd att exportörerna har höjt sina priser på
Västtyskland. En hög inhemsk efterfrågan framför allt vad gäller maskininvesteringar
och privat konsumtion torde emellertid, tillsammans med
skattelättnaden, kunna leda till en betydande importökning 1969. Detta förutsätter
dock att efterfrågan inom dessa sektorer inte dämpas genom den
ekonomiska politiken. En exportökning som stannade vid 8 % i förening med
en importökning på 13 % skulle leda till en reducering av handelsbalansens
överskott med drygt 2,5 miljarder DM till 15,8 miljarder. Underskottet på
bytesbalansens övriga poster torde komma att tillta 1969, bl. a. på grund av
att penningförsändelserna från de utländska arbetarna till deras hemländer
kommer att öka. En viss reducering av bytesbalansens överskott skulle därmed
kunna förutses.

Det förefaller trots allt sannolikt att expansionen av den inhemska privata
efterfrågan är av sådan styrka att de hittills vidtagna restriktiva åtgärderna
inte behöver föranleda någon nämnvärd nedrevidering av den i preliminära
nationalbudgeten angivna prognosen om en 5-procentig tillväxt av den totala
produktionen 1969. Däremot är finanspolitiken i sin nuvarande utformning
inte ägnad att mera verksamt reducera bytesbalansöverskottet. Den omläggning
av kreditpolitiken i restriktivare riktning som nu har vidtagits och senast
kommit till uttryck i diskontohöjningen från 3 till 4 % i april kan dessutom
komma att verka begränsande på kapitalexporten, varför överskottet i
betalningsbalansen kan tendera att öka ytterligare. Den långfristiga kapitalexporten
har, som tidigare nämnts, hittills huvudsakligen varit finansiell.
Vissa åtgärder har nu beslutats för att främja de västtyska direktinvesteringarna
utomlands. På kort sikt torde effekten av detta, med hänsyn till
åstramningen av kreditpolitiken, främst bli en viss förskjutning av den
långfristiga kapitalutförseln till förmån för direktinvesteringarna. På litet

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

längre sikt skulle emellertid denna omläggning kunna få betydande konsekvenser
för den västtyska kapitalexportens sammansättning.

Frankrike

Den ekonomiska utvecklingen i Frankrike 1968 präglades av krisen i
maj och juni, uppgörelsen mellan arbetsgivare och löntagare som följde på
denna och av förtroendekrisen för francen i november samt de olika ekonomisk-politiska
åtgärder som vidtogs till följd av händelseutvecklingen. De
omfattande strejkerna innebar ett produktionsbortfall som begränsar produktionens
helårsresultat 1968. En betydande del av förlusterna återvanns
emellertid genom en kraftig expansion andra halvåret. Industriproduktionen
ökade med 3,6 % 1968 mot 2,7 % 1967. I december 1968 översteg
industriproduktionen nivån från ett år tidigare med ca 10 %. Bruttonationalproduktens
tillväxt beräknas till ca 3,5 %. Industriinvesteringarna torde
ha minskat något mellan 1967 och 1968, men under hösten ägde en tydlig
uppgång rum. Främst genom en betydande ökning av de offentliga investeringarna
steg de fasta investeringarna totalt med ca 4 %. Under strejkerna
tömdes lagren i stor omfattning. Den därpå följande lageruppbyggnaden bidrog
i väsentlig grad till expansionen under andra halvåret. Den privata
konsumtionen ökade med drygt 3 % och den offentliga med ca 5 %.

Genom en gynnsam utveckling under andra halvåret ökade exporten med
11,8 % trots förlusterna i maj och juni. Importen ökade med 12,9 %. Medan
exportökningen fortsatte i en relativt jämn takt hela året tilltog importökningen
mycket kraftigt sista kvartalet och uppgick då till 25,6 % i förhållande
till fjärde kvartalet 1967. Handelsbalansens underskott för hela 1968
begränsades till 6,4 miljarder franc, en ökning på 1,3 miljarder i förhållande
till 1967. Underskottet ökade emellertid kraftigt mot slutet av året, till följd
av den stigande importen. Främst genom betydande förluster av turistintäkter
blev försämringen av bytesbalansen markantare. Från ett överskott
på 1,2 miljarder franc 1967 visade bytesbalansen 1968 ett underskott
på ca 1 miljard franc.

Sedan devalveringen av francen 1958 har den franska betalningsbalansen
visat ett överskott varje år fram t. o. in. 1966. Valutareserven ökade från
knappt 5 miljarder franc vid slutet av 1958 till ca 34 miljarder franc vid
slutet av 1967. Man har strävat efter att öka andelen guld i valutareserven
och denna andel uppgick 1967 till 75 %. Bytesbalansen har under alla år
fram t. o. m. 1967 varit positiv, men överskottet har reducerats under senare
år. Betalningsbalansens överskott under denna period beror förutom på bytesbalansens
utveckling på att en omfattande import av långfristigt kapital
ägt rum, till största delen i form av utländska direktinvesteringar i
Frankrike. Samtidigt har långfristigt privat kapital exporterats från Frankrike.
För första gången sedan devalveringen 1958 ägde ett visst, om än begränsat,
nettoutflöde av privat kapital rum 1967. Den trend för de yttre be 3

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

talningarna som rått tidigare under 60-talet bröts skarpt 1968. Handels- ocb
bytesbalanserna resulterade som nämnts i betydande underskott. Misstron
mot francen framkallade en omfattande kapitalflykt. Valutareserven minskade
med inemot 14 miljarder franc och uppgick därmed till knappt 21
miljarder vid årsskiftet 1968/1969. Av dessa utgjordes ca 2 miljarder av
kortfristiga lån som Frankrike erhöll i samband med den akuta valutakrisen
i november 1968.

Produktionsökningen har huvudsakligen nåtts genom en ökning av produktiviteten.
Före strejkerna fortsatte den redan höga arbetslösheten att
öka, trots att produktionstillväxten under början av 1968 var tydligt stigande.
Efter strejkerna har emellertid denna utveckling brutits och sedan
augusti har arbetslösheten varit avtagande. En minskning av importen av utländsk
arbetskraft har bidragit till detta. Den genomsnittliga timlönen beräknas
ha ökat med ca 11 % mellan 1967 och 1968. Ökningen under loppet
av 1968 uppgick till drygt 15 %. Inberäknas löneglidning och löneförlusterna
under strejkerna uppskattas den totala lönesumman ha ökat med nära
11 % mellan 1967 och 1968, ca 4 % mer än mellan 1966 och 1967. Inberäknas
effekten av skatte- och prisökningarna under 1968 steg emellertid de
realt disponibla inkomsterna mindre än föregående år. Produktivitets- och
prisutvecklingen, skatteomläggningen och de ökade subventionerna till industrin
har gjort att vinstmarginalerna knappast minskat trots de betydande
löneökningarna. Konsumentpriserna steg med 4,6 % 1968. Delvis på
grund av taxe- och avgiftshöjningar tilltog prisökningstakten tydligt under
senare delen av året.

En relativt detaljerad redogörelse för de ekonomisk-politiska åtgärder
som vidtogs under loppet av 1968 gavs i den preliminära nationalbudgeten.
Här ges därför endast en sammanfattning av den ekonomiska politikens inriktning
efter händelseutvecklingen i november.

Efter den omfattande spekulationen mot francen blev huvudmålsättningen
att stärka den yttre balansen. Beslutet att avskaffa den tidigare lönesummeskatten
och i stället höja mervärdeskattesatserna har en gynnsam effekt på
det franska näringslivets internationella konkurrensläge, genom att mervärdeskatten
avlastas totalt på exporten, medan en avgift motsvarande mervärdeskatten
läggs på importen. Skattesatserna sattes så att statens skatteintäkter
1969 nu uppskattas bli 2,5 miljarder franc högre än tidigare beräknat.
Detta var ett moment i en politik som syftar till att uppnå en förstärkning
av bytesbalansen genom en begränsning av den inhemska efterfrågan. Genom
de höjda skatteintäkterna och beslut om nedskärningar i de offentliga
utgifterna i förhållande till tidigare planer för 1969 reduceras det tidigare
beräknade budgetunderskottet till nästan hälften eller till 6,35 miljarder
franc. En betydande del av nedskärningarna gäller de offentliga företagen.
Den faktiska reduceringen för dessa företag är emellertid betydligt lägre
än minskningen av budgetanslagen, dels genom avskaffandet av lönesum -

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

meskatten, dels genom att vissa avgifter och taxor höjts. Skatteomläggningen
innebar en omfördelning av skattetrycket från företagen till konsumenterna.
I andra hänseenden hade den ekonomiska politiken en mer restriktiv
inverkan på företagen. Med olika medel stramades den tidigare expansiva
kreditpolitiken åt. Valutakontrollen återinfördes och skärptes.

Under de första månaderna 1969 fortsatte industriproduktionen att öka
om än i en något mera dämpad takt än under andra halvåret 1968. Orderslocken
är hög och lagernivån fortfarande låg, varför man torde kunna
räkna med en fortsalt expansion. Ännu i februari minskade arbetslösheten.
Under de två första månaderna 1969 utvecklades utrikeshandeln på samma
sätt som under slutet av 1968. Importen ökade sålunda kraftigt, eller
med över 23 %, medan exporten ökade med över 13 %. Handelsbalansunderskotten
var dock något lägre än de sista månaderna 1968. Efter valutakontrollens
återinförande i november 1968 upphörde för ett tag valutaavtappningen.
Under början av 1969 tog emellertid utflödet förnyad fart.
Fram t. o. m. mitten av mars minskade valutareserven med ytterligare nära
2 miljarder franc.

Den fortsatta utvecklingen under resten av 1969 är mycket svårbedömbar.
Det är huvudsakligen två faktorer som bidrar till denna osäkerhet. Som ett
moment i krisuppgörelsen sommaren 1968 ingick det att arbetsmarknadens
parter åter skulle mötas i mars 1969. Ett första möte har när delta skrivs
ägt rum, dock utan att resultera i någonting. Arbetsgivarna och arbetstagarna
är inte ens överens om syftet med samtalen. Arbetsgivarna hävdar
att man endast skall träffas för en allmän diskussion om den ekonomiska
utvecklingen sedan sommaren 1968, medan arbetstagarna önskar föra löneförhandlingar.
Löneökningar krävs bl. a. som kompensation för prisstegringarna.
Innan förhandlingsresultaten föreligger är det svårt att göra någon
förutsägelse om pris- och kostnadsutvecklingen. Denna är i sin tur av
betydelse när det gäller att bedöma den kommande utrikeshandelsutvecklingen,
på kort sikt främst importen. Skulle förhandlingarna inte leda till
löneförhöjningar ökar förmodligen risken för förnyad oro bland arbetarna.
Den andra osäkerhetsfaktorn är den vidare utvecklingen av kapitalrörelserna.
Fortsätter misstron mot francen och därmed kapitalutflödet och avtappningen
av valutareserven kan den franska regeringen se sig föranlåten
att vidta någon form av ytterligare åtgärder för att hejda denna utveckling.

En bedömning av den ekonomiska utvecklingen kan baseras på de nuvarande
konjunkturtendenserna dock endast med förbehåll för den betydande
risken att den ekonomiska utvecklingen kan komma alt domineras
av störningar föranledda av valuta- och/eller arbetsmarknadspolitisk oro.
Den beslutade budgeten för 1969 innebär att den offentliga sektorns ökning
blir svag 1969. Skatte- och prishöjningarna, tillsammans med den strama
kreditpolitiken kommer att begränsa utrymmet för den privata konsumtionen.
De redan erhållna löneökningarna, det för närvarande förbättrade sys -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

selsättningsläget och möjligheten att reducera det ganska höga hushållssparandet
gör dock att man skulle kunna räkna med en tilltagande expansion
av den privata konsumtionen. Med hänsyn till de särskilda förmåner
som införts, bl. a. skatteavdrag för investeringar, bör inte det privata näringslivets
investeringsförmåga i högre grad behöva begränsas av det allmänt
strama kreditläget. Investeringsenkäter tyder också på en rätt betydande
ökning av näringslivets fasta investeringar 1969. Främst på grund
av den geografiska inriktningen på den franska exporten ter sig exportutsikterna
ganska gynnsamma 1969. För Västtysklands del förutses en fortsatt
hög import och för Italien en kraftigt tilltagande ökningstakt. Den
franska exporten på Östeuropa har expanderat markant de senaste åren och
denna utveckling kan förutses fortsätta även 1969. Tillsammans med den
genomförda skattelättnaden på exporten torde detta leda till att exporten
skulle kunna komma att öka snabbare än världshandeln, eller med omkring
12 %. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen av de privata investeringarna
och den privata konsumtionen synes det troligt att importen fortsätter
att öka kraftigt även 1969, trots den skattemässiga fördyringen. Samma
tillväxt för både importen och exporten skulle leda till ett något högre
handelsbalansunderskott 1969 än 1968. En viss förstärkning av bytesbalansens
övriga poster är tänkbar, bl. a. mot bakgrund av det minskade antalet
utländska arbetare i Frankrike och av att någon motsvarighet till den av
maj—juni-krisen föranledda minskningen i turistintäkterna inte förutses.
Ett bytesbalansunderskott av ungefär samma storleksordning som 1968
borde i sig inte utgöra något allvarligare balansproblem för Frankrike. Kapitalrörelserna
kan däremot som nämnts komma att leda till en betydande
fortsatt försvagning av betalningsläget.

Den utveckling som här skisserats skulle leda till en ökning av den totala
produktionen 1969 om ca 6 %. Mot bakgrund av produktionsbortfallet i maj
och juni 1968 och den därpå följande expansionen innebär detta en relativt
dämpad utveckling under loppet av året. Om produktivitetsutvecklingen
inte blir mycket svag skulle därmed troligen arbetslösheten åter komma att
stiga under senare delen av 1969.

Italien

Trots att den totala produktionen ökade med drygt 5,5 % 1968 och därmed
översteg den ökningstakt som angetts i femårsplanen för innevarande
period är huvudproblemet för den italienska ekonomin att uppnå ett högre
kapacitetsutnyttjande. Arbetslösheten och under sysselsättningen är betydande
och under 1968 avtog sysselsättningsökningen avsevärt. Från mitten
av 1968 beslutades om en rad expansiva åtgärder och mot slutet av året
tycks det som om den inhemska efterfrågan började tillta. Tillväxten upprätthölls
emellertid främst genom en kraftigt ökande utländsk efterfrågan.

Dämpningen av den inhemska efterfrågan var mest markant för indu -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

strins maskininvesteringar. De beräknas ha ökat med ca 2 % 1968 mot över
16 % föregående år. Däremot har byggnadsinvesteringarna ökat något snabbare
än föregående år eller med drygt 7 %. Till detta har bidragit en kraftig
expansion av bostadsbyggandet. Totalt beräknas investeringsökningen
till drygt 5 %. Lagerinvesteringarna avtog avsevärt efter en kraftig ökning

1967. Både offentlig och privat konsumtion ökade med ca 4%.

Den svagare inhemska efterfrågan gav tydligt utslag på importen. Importökningen
begränsades till 5,7 % i värde. Italien gjorde betydande marknadsandelsvinster
1968 och exporten ökade med 17 %. Till denna utveckling bidrog
bl. a. en förstärkt konkurrenssituation och tullavvecklingen inom gemensamma
marknaden. Utrikeshandeln resulterade i att handelsbalansens
underskott reducerades mycket kraftigt. Genom överskottet på bytesbalansens
övriga poster, främst intäkter från turism och emigrantarbetare, uppgick
bytesbalansens positiva saldo till ca 1 560 miljarder lire motsvarande

3,5 % av bruttonationalprodukten. Trots behovet av och önskan att i snabb
takt öka det inhemska realkapitalet för att skapa flera produktiva arbetstillfällen
och höja landets produktionskapacitet blev därmed Italien en betydande
kapitalexportör 1968. Till stor del utgjordes denna export av utländska
portföljinvesteringar.

Både pris- och löneutvecklingen var mycket stabil 1968. Timförtjänsterna
uppskattas ha ökat med ca 4 % och under loppet av 1968 ökade konsumentpriserna
inte med mer än 0,9 %. Samtidigt beräknas produktivitetsutvecklingen
ha varit mycket gynnsam under 1968.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att höja kapacitetsutnyttjandegraden
och reducera bytesbalansöverskottet 1969. Bl. a. mot denna bakgrund
förefaller det troligt att produktionstillväxten kan komma att uppgå till ca
6 % 1969. Visserligen är ofta eftersläpningen mellan beslut och verkställande
av statliga utgiftsprogram betydande, men flera av stimulansåtgärderna är
främst riktade mot de privata investeringarna. Det är dessutom tänkbart att
ytterligare åtgärder för att stimulera den privata konsumtionen kan komma
att vidtas. Man torde därmed kunna räkna med en kraftigare expansion i
år för både maskininvesteringar och privat konsumtion och åtminstone en
bibehållen ökningstakt för byggnadsinvesteringar och offentlig konsumtion.
Efter minskningen av lagerinvesteringarna 1968 kan en lagerökning förutses
i år.

Som följd av den förväntade tilltagande ökningstakten för efterfrågekomponenter
med hög importbenägenhet kan man räkna med en kraftig importexpansion.
Med hänsyn bl. a. till det gynnsamma konkurrensläget torde exportökningen
även i år bli betydande. Eftersom Frankrike är en mycket
viktig exportmarknad för Italien blir emellertid de åtgärder som vidtagits
där för att begränsa importen kännbara för Italien. Intäkterna från emigrantarbetare
och turism kan förutses öka snabbare i år och därmed torde
bytesbalansens överskott komma att bli i det närmaste lika stort som 1968
även med ett något större handelsbalansunderskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Danmark

Fram till slutet av 1968 präglades den danska ekonomin av en mycket
svag privat inhemsk efterfrågeutveckling. Den offentliga sektorn expanderade
i ungefär samma takt som närmast föregående år, eller med drygt 7 %.
Den huvudsakliga stimulansen erhölls från en kraftigt tilltagande utländsk
efterfrågan på danska industriprodukter. I syfte att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen
fördes en stram finanspolitik, medan kreditpolitiken efter
hand blev allt lättare för att därigenom stimulera de privata investeringarna.

Den totala produktionen beräknas ha ökat med 3,6 % 1968, vilket är ca en
procentenhet mer än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten.
Huvudsakligen som ett resultat av en tydlig uppgång av den privata konsumtionen
mot slutet av året ökade den inhemska efterfrågan mer än vad
som tidigare förutsetts. Mellan 1967 och 1968 ökade dock inte den privata
konsumtionen med mer än drygt 1 %. Trots ett tydligt omslag för de privata
investeringarna mot slutet av året, minskade dessa totalt sett kraftigt.
Inom industrin beräknas nedgången till ca 10 %, varav för byggnader med
mellan 15 och 20 % och för maskiner med ca 5 %. Den nedgång av bostadsfryggandet
som också ägde rum 1968 förorsakades till stor del av kreditsvårigheter.
Lättnaderna på kreditmarknaden gav utslag på bostadsbyggandet
mot slutet av året, då detta åter började tillta. De offentliga investeringarna
beräknas ha ökat med 10 %, främst till följd av en mycket kraftig
expansion av de kommunala investeringarna. Totalt låg de fasta investeringarna
kvar på 1967 års nivå. Jordbrukslagren ökade starkt, medan
övriga lagerinvesteringar minskade.

Exporten av industriprodukter ökade med 22 % i värde, varav 5 % kan
hänföras till prishöjningar. En särskilt kraftig ökning kan noteras för kemiska
produkter, vars exportvärde steg med 36 %. En volymmässig Ökning
av jordbruksexporten mer än motvägdes av prisänkningar på dessa produkter.
Totalt ökade exporten med 12,2 % i värde. Trots devalveringen har
den genomsnittliga prisnivån inte ökat med mer än ca 2 %. Den inhemska
efterfrågans variationer under loppet av året avspeglas tydligt i importutvecklingen.
Importvolymen minskade något under första halvåret, för att
under andra halvåret öka med ca 9 % och ökningstakten tilltog under loppet
av andra halvåret. Till den markanta skillnaden mellan de båda halvåren
har dock även tullsänkningarna vid halvårsskiftet i enlighet med Kennedy-ronden
bidragit. Totalt ökade importen med drygt 10 % i värde och
med ca 3 % i volym. Devalveringen ledde alltså till en importprishöjning
om ca 7 %. Handelsbalansens underskott blev något högre än 1967 och
uppgick till drygt 4,7 miljarder danska kronor. Bytesbalansens underskott
uppgick till 1,65 miljarder danska kronor, vilket innebär en minskning på
350 miljoner i förhållande till 1967. Valutareserven minskade något 1968.

Trots en arbetstidsförkortning om 1,5 timmar från 1 juni 1968 och den
stigande produktionen under andra halvåret var arbetslösheten ännu sista

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

kvartalet 1968 högre än ett år tidigare. Detta tyder på en tilltagande produktivitetsökning.
Den genomsnittliga arbetslösheten för 1968 uppgick till 4,6 %
mot 2,8 % 1967. Sysselsättningen inom industrin som varit avtagande sedan
våren 1965 har dock sedan halvårsskiftet 1968 åter varit stigande. I årsgenomsnitt
ökade konsumentpriserna med 8,7 % från 1967 till 1968. Drygt
4 procentenheter förklaras av höjningen av den indirekta beskattningen
och därutöver har devalveringen verkat höjande på den inhemska prisnivån.
Under loppet av 1968 ökade priserna med 4,3 % varav ca 2 procentenheter
kan hänföras till avgiftshöjningar. Genom en indexklausul i löneavtalet
och de övriga avtalsmässiga löneökningarna har lönehöjningarna varit betydande
trots den svaga arbetsmarknadssituationen. Timförtjänsterna beräknas
ha stigit med knappt 12 % 1968. På grund av arbetstidsförkortningen
var den totala löneökningen lägre, eller drygt 9 %.

Även 1969 beräknas den offentliga sektorn öka med ca 7 %, varvid investeringarna
beräknas öka något snabbare och konsumtionen något svagare.
Såvida inte nya restriktiva åtgärder tillkommer 1969 synes effekten
av finanspolitiken att bli betydligt expansivare än 1968. En bidragande orsak
till detta är den beslutade övergången till källskatt vid årsskiftet 1969/
1970. Övergångsbestämmelserna innebär att skatteinbetalningarna sista
kvartalet 1969 blir betydligt lägre än vad som annars skulle vara fallet. Förutsättningarna
för en fortsatt gynnsam utveckling av industrivaruexporten
förefaller goda. Denna del av den danska exporten har under 60-talet gjort
betydande marknadsandelsvinster och det förefaller sannolikt att denna utveckling
fortsätter även 1969. Detta stöds av de visserligen begränsade konkurrensfördelar
som genom devalveringen uppnåddes för industrivaruexporten.
I för Danmark betydelsefulla exportländer som Sverige och Finland
kan man dessutom räkna med en tilltagande import av verkstadsprodukter
och för Västtysklands del förutses en fortsatt hög import.

Efter de senaste årens konjunktur avmattning existerade i början av 1969
betydande ledig kapacitet både i kapital och i arbetskraft. Mycket tyder
dock på en märkbar uppgång av industriinvesteringarna 1969. Redan mot
slutet av 1968 började investeringarna öka och konjunkturbarometern från
slutet av året visade på en fortsatt expansion. Under våren har vissa åtstramande
åtgärder på kreditmarknaden vidtagits. Diskontohöjningen i mars
från 6 till 7 % var främst en konsekvens av den internationellt utbredda
räntepressen uppåt. Därutöver har emellertid bl. a. ransoneringen av kommunernas
obligationslån återinförts. Tillgången på finansiellt kapital är
emellertid god, självfinansieringsgraden har ökat och trots de vidtagna åtgärderna
är läget på kreditmarknaden relativt lätt. Dessa faktorer tillsammans
med den förväntade fortsatta stimulansen från den utländska efterfrågan
gör att ett omslag för de privata investeringarna kan förutses. Påbörjandet
av bostadsbyggandet tilltog sista kvartalet 1968 och mot bakgrund
av det lättare kreditläget torde man även kunna räkna med ett ökat bostads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

byggande. Denna utveckling skulle leda till en markant förbättring av arbetsmarknadsläget
under loppet av 1969. Resultatet av vårens löneförhandlingar
innebär relativt betydande lönehöjningar även 1969. Sysselsättnings- och
löneutvecklingen skulle därmed ge utrymme för en expansion av den privata
konsumtionen.

Den här skisserade efterfrågeutvecklingen borde ha en starkt uppdrivande
effekt på importen. Enligt danska prognoser som färdigställdes under de
första månaderna 1969 skulle den totala produktionsökningen komma att
uppgå till inemot 6 % 1969, exporten öka med ca 12 % och importen med
knappt 7 %. Den, mot bakgrund av den höga produktionstillväxten, begränsade
importökningen förklaras av att man förutser en absolut minskning av
importen av jordbruksråvaror, flygplan och fartyg.

Finland

Den kraftiga devalveringen av den finska valutan hösten 1967 och det
stabiliseringsavtal som träffades mellan stat, näringsliv och arbetsmarknadsorganisationer
våren 1968 fick avsedd verkan under 1968. Jämvikt i de
utrikes betalningarna uppnåddes och pris- och kostnadsutvecklingen har
efter hand dämpats markant. Däremot var tillväxten fortsatt svag och arbetslösheten
betydande under större delen av 1968. Mot slutet av året tilltog
emellertid tillväxttakten och arbetslösheten upphörde att försämras.

Bruttonationalproduktens ökning stannade vid ca 2 % 1968 liksom 1967.
Produktionstillväxten inom industrin tilltog emellertid från 2,5 % till 3,4 %.
Den inhemska efterfrågan utvecklades mycket svagt. För andra året i följd
minskade de fasta investeringarna med ca 4,5 %. Nedgången för de privata
investeringarna var ca 6 % de båda åren, medan de offentliga ökat med
knappt 1 %. Den privata konsumtionen låg i det närmaste kvar på 1967
års nivå, medan den offentliga ökade med 4 %. Uppgången i den inhemska
efterfrågan mot slutet av året härstammade från en tilltagande privat investeringsefterf
rågan.

Stimulansen för den finländska ekonomin 1968 erhölls nästan helt från
den utländska efterfrågan. Exporten ökade med drygt 31 % i värde och med
ca 11 % i volym. Den procentuellt kraftigaste ökningen nåddes för maskiner
och apparater som ökade med mer än 46 % i värde, medan exporten av
skogsprodukter något understeg den genomsnittliga ökningen. Den svaga
inhemska efterfrågan tillsammans med devalveringen ledde till att importvolymen
minskade med ca 5 % 1968. Den genomsnittliga importprisnivån
ökade med drygt 21 %, vilket ger en värdemässig importökning om drygt
15 %. Genom den gynnsamma utvecklingen av utrikeshandeln uppnådde
Finland 1968 ett överskott i handelsbalansen på 180 miljoner mark mot ett
underskott 1967 på drygt 560 miljoner. Bytesbalansens positiva saldo uppgick
till 330 miljoner mark, att jämföra med ett underskott de närmast
föregående åren på mellan 500 och 600 miljoner. Trots återbetalningar till

Bil. I: Reviderad nationalbudget för år 1969 41

internationella valutafonden har valutareserven förstärkts kraftigt sedan
devalveringen.

De två senaste åren har arbetslösheten ekat kontinuerligt. Den genomsnittliga
arbetslösheten uppgick till 4 % 1968 mot 2,8 % 1967, men sista
kvartalet 1968 var arbetslösheten något lägre än sista kvartalet 1967. På
grund av en indexklausul i det tidigare gällande avtalet var löneökningarna
under början av året betydande och totalt ökade timförtjänsterna inom industrin
med 11—12 % 1968 mot 8,5 % 1967. Under de senaste åren med
dämpad produktionstillväxt har produktivitetsökningen varit svag. Genom
de betydande nominella lönehöjningarna har därmed arbetskostnaderna
per produktenhet stigit avsevärt. Detta var en av de faktorer som framkallade
devalveringen. Efter stabiliseringsavtalet har både löne- och prisutvecklingen
dämpats markant. Under de tre sista kvartalen 1968 ökade
konsumentpriserna med knappt 3 % i årstakt. Genom de betydande ökningarna
kring årsskiftet steg den genomsnittliga prisnivån dock med 8,5 % mellan
1967 och 1968.

I enlighet med stabiliseringsavtalet begränsas den offentliga sektorns
expansion 1969. I första hand har detta gått ut över de offentliga investeringarna,
vilka beräknas minska med någon procent 1969. Den offentliga
konsumtionen förutses öka något snabbare än 1968, eller med ca 4,5 %.

Genom att de vid devalveringen införda exportavgifterna slopas helt under
1969 blir budgeteffekten mer expansiv detta år än 1968. Samtidigt innebär
exportavgifternas slopande en ytterligare exportstimulans och bl. a.
som följd härav kan en fortsatt gynnsam exportutveckling förutses för
1969. Den ekonomiska politiken för 1969 syftar främst till att främja
de privata investeringarna. En betydande del av inkomsterna från exportavgifterna
kommer att användas för att främja investeringarna 1969 och
kreditmarknaden är lätt. Mot denna bakgrund kan man räkna med en kraftig
ökning av de privata investeringarna 1969, i synnerhet om stimulansen
från den privata konsumtionsefterfrågan tilltar under loppet av året. Investeringsprognosen
underbyggs av det faktum att en uppgång inträffade redan
mot slutet av 1968. I nationalbudgeten för 1969 som färdigställdes i mars
räknar man med en privat investeringsökning om 16 %, vilket dock är en
viss nedjustering i förhållande till de officiella prognoserna från hösten

1968. Ett kraftigt omslag i bostadsbyggandet kan förväntas bidra till investeringsuppgången.

Den förväntade tilltagande ekonomiska aktiviteten kan förutses få en
gynnsam effekt på sysselsättningsläget. Trots detta torde arbetslösheten
fortsätta att vara hög under större delen av året och den genomsnittliga arbetslösheten
inte understiga nivån från 1967, då den var 2,8 %. De omfattande
strukturella problemen försvårar möjligheterna att även på några års
sikt närma sig full sysselsättning. Stabiliseringsavtalet synes garantera att
både pris- och löneutvecklingen 1969 kommer att bli dämpad. Timlönerna

Kiingl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

har beräknats öka med 5 % och mot bakgrund av den betydande förekomsten
av outnyttjad arbetskraft torde löneglidningen bli begränsad. Till följd
av den lägre prisuppgången synes dock reallönerna komma att öka mer än
de senaste åren och detta tillsammans med den ökande sysselsättningen gör
att man kan räkna med betydligt större ökning av den privata konsumtionen
än de senaste tre åren.

Förutsättningarna för en fortsatt exportexpansion förefaller gynnsamma.
Genom devalveringen och stabiliseringsavtalet har konkurrensställningen
för den finländska exporten stärkts och genom exportavgifternas slopande
erhålls ytterligare marginaler 1969. Efter en svag utveckling av exporten
till öststaterna 1968 räknar man med en expansion på 14 % av exporten dit

1969. Totalt prognoseras en värdemässig ökning av exporten på drygt 10 %.
Ökningen av verkstadsexporten beräknas bli mycket kraftig, medan exporten
av skogsprodukter även 1969 förutses bli svagare än den genomsnittliga
ökningen. Importinnehållet i maskininvesteringar är högt och mot bakgrund
av den förväntande kraftiga expansionen av dessa och den tilltagande konsumtionsefterfrågan
torde importen komma att öka avsevärt 1969. Officiellt
räknar man med en importökning på drygt 12 %. Det är möjligt att den inhemska
efterfrågeexpansionen inte blir fullt så kraftig som förutsetts vid
dessa importberäkningar och att därmed även importökningen skulle bli
något lägre. Efter flera år med svag tillväxt och betydande balansproblem
kan man 1969 räkna med en produktionsökning på mellan 5 och 6 %, ett
överskott på bytesbalansen, gynnsammare produktivitetsutveckling och begränsade
pris- och kostnadsökningar. Arbetsmarknadsproblemen kommer
fortsatt att vara betydande.

Norge

Produktionstillväxten dämpades under loppet av 1968. Totalt ökade produktionen
med 3,8 %, medan industriproduktionens ökning stannade vid

2,7 %. Främsta orsaken till denna avmattning var den avtagande investeringsefterfrågan.
Fartygsinvesteringarna som i Norge svarar för ca en fjärdedel
till en femtedel av de totala investeringarna minskade med över 30 %.
Men även inom de övriga investeringssektorerna var utvecklingen svag. Industriinvesteringarna
minskade med ca 10 %, varvid nedgången var kraftigast
för byggnader och anläggningar. Bostadsbyggandet ökade men i betydligt
mindre omfattning än vad som planerats. Totalt ökade de fasta investeringarna,
exklusive fartyg med 0,5 %. Maskininvesteringarna stagnerade,
medan byggnadsinvesteringarna ökade med 1,4 %. Den privata konsumtionsökningen
avtog i förhållande till de föregående åren och uppgick
till 3,4 %. Detta sammanhänger till stor del med att ökningen av löntagarnas
reala disponibla inkomster försvagats. Den offentliga konsumtionen
ökade med 4,6 % vilket innebar en dämpning i förhållande till 1967. Denna
faller helt på den civila konsumtionen.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Medan den inhemska efterfrågan dämpades inom alla efterfrågesektorer
höll sig den utländska väl uppe och bidrog i väsentlig grad till den totala
produktionsökningen. Totalt ökade exporten med 9,1 %, exklusive fartyg.
Exporten av metaller svarade för över hälften av den totala exportökningen,
inedan verkstadsprodukterna ökade med endast drygt 5 %. Ökningen av
fartygsexporten var betydande. Den svaga inhemska efterfrågan hade en
dämpande inverkan på importen. Exklusive fartyg ökade denna med 4 %
i värde 1968. Importen av fartyg minskade så kraftigt att det totala importvärdet
var 1,2 % lägre än 1967. Handelsbalansens underskott, exklusive fartyg,
reducerades med ca 350 miljoner norska kronor i förhållande till 1967
och uppgick till 4 850 miljoner kronor. Främst genom fartygshandelns utveckling
blev bytesbalansen för första gången sedan slutet av 50-talet positiv.
Dess saldo uppgick till 1 180 miljoner norska kronor möt ett underskott
på 1 450 miljoner kronor 1967. Fartygsimporten finansieras i stor utsträckning
med långfristigt utländskt kapital. Den minskade importen 1968 har
resulterat i en betydande reducering av den utländska upplåningen. Mot att
Norge 1967 importerade långfristigt kapital på netto nära 2,5 miljarder
norska kronor, uppgick denna upplåning till endast knappt 200 miljoner
1968. Vid utgången av 1968 var valutareserven 1 525 miljoner norska kronor
högre än ett år tidigare.

Den budget som lades fram för 1968 syftade till en stramare ekonomisk
politik än 1967. Efter hand som dämpningen av den inhemska efterfrågan
framstod allt klarare vidtogs emellertid vissa åtgärder i expansivt syfte.
Detta tillsammans med att skatteintäkterna blev något lägre än beräknat till
följd av den lägre produktionstillväxten, kan möjligen ha inneburit att statsbudgeten
blev mindre restriktiv än 1967. Genom tjänstepensioneringens införande
1967 ökade inbetalningarna till det offentliga mycket kraftigt detta
år. På grund av att ingen motsvarande ökning ägde rum 1968 kan man räkna
med att finanspolitiken var tydligt expansivare 1968 än 1967.

Arbetslösheten har varit stigande sedan slutet av 1967, men under de senaste
månaderna har ökningstakten avtagit. Till en del förklaras detta av
ökade sysselsättningspolitiska åtgärder. Även arbetstidsförkortningen vid
halvårsskiftet 1968 torde ha bidragit till denna utveckling. I januari 1969
uppgick arbetslösheten i procent av den totala arbetskraften till 2,0 % mot

1,8 % ett år tidigare. Den genomsnittliga timförtjänsten inom industrin
ökade med ca 8 % 1968, eller i ungefär samma takt som året innan. På
grund av arbetstidsförkortningen innebär detta emellertid en lägre inkomstökning
1968 än 1967. Prisökningstakten har dämpats något. Konsumentpriserna
ökade med 3,5 % 1968 mot 4,3 % 1967.

Den inhemska efterfrågan var fortfarande svag under början av 1969 och
investeringarna fortsatte sin nedgång. Emellertid tyder den senaste investeringsenkäten
från februari 1969 på att ett visst omslag för industriinvesteringarna
kan komma att inträffa under loppet av året. Detta stöds dess -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

utom av att orderingången för investeringsvaror stigit något sedan slutet
av 1968. Genomsnittsnivån för 1969 torde dock bli lägre än 1968. För övriga
fasta investeringar, exklusive fartyg, förutses en måttlig uppgång. Den
kraftiga nedgången för fartygsinvesteringarna synes fortsätta. Mot bakgrund
av förväntningarna om reallöneutvecklingen kan man inte räkna
med en ökad stimulans från den privata konsumtionsefterfrågan.

Exporten har fortsatt att öka mycket kraftigt under de första månaderna
1969. Det är möjligt att Norge via en gynnsam exportutveckling och ett delvis
därmed sammanhängande omslag för industriinvesteringarna kan komma
in i en expansivare fas under loppet av 1969. Vid utformningen av den
ekonomiska politiken för resten av 1969 har man tagit fasta på dessa utsikter
och ämnar därför följa de riktlinjer som angavs i nationalbudgeten från
hösten 1968. Detta innebär att den ekonomiska politiken inte blir märkbart
mer expansiv 1969 än 1968.

Med en måttlig uppgång av produktionen under loppet av året kan den
totala produktionstillväxten komma att uppgå till inemot 4 % 1969. Med
hänsyn till att Norges internationella kostnadsläge synes ha försämrats de
senaste åren förefaller det troligt att den huvudsakliga exportexpansionen
även under 1969 kommer att härröra från råvaruexporten. Som en följd av
den dämpade inhemska efterfrågan var importökningen ännu under början
av 1969 svag, och mot bakgrund av den här förväntade utvecklingen synes
det sannolikt att också helårsökningen blir relativt begränsad. Genom
att fartygsimporten 1969 liksom 1968 förutses minska kraftigt skulle detta
innebära att den norska bytesbalansen även 1969 blir positiv.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 45

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen 1968

Den snabba ekonomiska expansionen i främst Västtyskland samt fortsatt
liög importtillväxt i Storbritannien bidrog verksamt till att ökningstakten
för den svenska exporten exklusive fartyg blev drygt dubbelt så hög 1967—
1968 som 1966—1967. I volym räknat blev tillväxten 9,3 % 1967—1968. Då
fartygsexporten minskade blev uppgången för totala exportvolymen 8,0 %.1
Prisindex steg med 0,3 %.

Efter det svaga utfallet för exporten exklusive fartyg andra halvåret 1967
steg exportvolymen mellan detta halvår och första halvåret 1968 med ca 7 %.
Mellan halvåren 1968 var ökningstakten ca 5 %. Expansionen under första
halvåret var främst en följd av den ökade efterfrågan på malm och trävaror.
Dessutom medförde den utbyggda raffinaderikapaciteten en kraftig
ökning av exporten av mineraloljeprodukter. Under senare hälften av 1968
sköt exporten av verkstadsprodukter samt järn och stål fart, medan råva 1

Dessa uppgifter stämmer ej helt med den officiella statistiken. Enligt tullstatistiken
uppgick den värdemässiga ökningen till 9,8 % för exporten exkl. fartyg och 9,1 % för totala
exporten 1967—1968. Genom rationalisering av arbetsrutinerna vid sjötullavdelningen
i Göteborg från och med den 1 september 1968 i syfte att åstadkomma en snabbare redovisning
av utgående varuanmälningar beräknas utförselvärdet för september 1968 ha
blivit ca 150 milj. kr. högre än vad som skulle blivit fallet med tidigare tillämpat förfarande.
Denna uppskattning är behäftad med stor osäkerhet. Genom att jämföra antalet
utförselhandlingar per månad för 1968 med motsvarande för 1966 och 1967 kan man dock
konstatera att en effekt av rationaliseringen föreligger för september. Vid bedömningen
av nettoeffekten för september har även beaktats att rationaliseringsåtgärderna kan förmodas
ha lett till en viss minskning av den i december registrerade exporten. Huruvida någon
effekt uppkommit också på oktobervärdet är däremot inte klart konstaterbart. Någon
justering av oktobervärdet har därför inte gjorts. Ett av skälen härtill är att statistiken
rörande Sveriges utrikessjöfart — från fartygsanmälningar — för lastade varor visar en
relativt hög oktoberutförsel från Göteborg. Den beräknade totala effekten på september
har skönsmässigt fördelats på varugrupper och länder. De vidtagna nedjusteringarna av

den officiella månadsstatistiken för september	1968 redovisas	i nedanstående tablå (milj.
kr.):
EFTA	EEC	Övriga	Nord-	Övriga	Summa
			Västeuropa	amerika	länder
Papper, papp och varor därav,
SITG 64....................	10	5	—	—	15	30
Järn och stål, SITC 67........ Verkstadsprodukter exkl. person-	5	—	—	10	5	20
bilar och fartyg, SITC 69,7 exkl. 732.1 och 735 ..............	15	5	5	20	40	85
Produkter av kemiska och när-
stående industrier, SITC 5....	5	—	—	5	5	15
Summa	35	10	5	35	65	150

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell Hl: 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1967—1969

	Exportvärde, milj.	Procentuella förändringar från föregående år
	kr.
				Volym		Pris
	1967	1968	1969	1967	1968	1969	1967	1968	1969
Trävaror ............	1 520	1 667	1 710	12,3	12,5	- 0,5	- 6,2	- 2,5	3,5
Massa ..............	2 268	2 243	2 415	- 1,3	2,0	3	- 1,4	- 3,0	4,5
Papper..............	2 133	2 347	2 635	2,2	13,0	9	0,7	- 2,6	3
Malm ..............	1 067	J1 254	1 290	2,1	22,3	5	- 11,5	- 3,9	- 2
Järn och stål........	2 104	2 238	2 480	14,9	7,9	8,5	- 0,9	- 1,5	2,5
Övriga metaller......	553	685	625	3,9	16,8	0	- 13,6	6,1	- 9
Verkstadsprodukter,
exkl. fartyg........	8 093	8 839	9 985	0,8	6,4	9	26,1	22,6	23,5
Livsmedel............	730	705	740	5,3	3,4	4	- 2,4	-67	1
Övriga varor ........	3 659	4158	4 670	10,2	13,6	10	0,1	0,1	2
Totala exporten, exkl.
fartyg ............	22127	24136	26 550	4,4	9,3	7,5	0,5	- 0,2	2,5
Fartyg ..............	1 295	1 234	1 535	23,2	- 11,9	18,5	6,4	8,0	5
Totalt	23 422	325 370	28 085	5,3	8,0	8	0,8	0,3	2,5

1 Värdet för 1968 avviker från den preliminära utrikeshandelsstatistiken på grund av definitiva
uppgifter för järnmalm. Prisförändringarna är justerade till definitiv nivå.

2 Prisförändringen för verkstadsprodukter kan endast till mindre del hänföras till rena prisökningar.
De prisförändringar som redovisas i tabellen är de implicita prisförändringar som
framkommer med ledning av utrikeshandelns varuvisa uppgifter om exporterad kvantitet
och motsvarande värdesumma och avspeglar således den genomsnittliga prisförändringen
inom olika varupositioner. Därigenom registreras inte endast faktiska prisförändringar utan
även kvalitetsförändringar och förändringar i fördelningen på varor av olika kvalitet inom
olika varugrupper. Huvuddelen av den registrerade prisökningen för verkstadsprodukterna
torde kunna hänföras till denna statistiska missvisning.

3 Tullstatistiken redovisar ett utfall för totala exporten 1968 på 25 542 milj. kr. På grund
av genomförd rationalisering vid sjötullavdelningen i Göteborg beräknas detta värde ha uppgått
till ca 150 milj. kr. mer än vad som skulle blivit fallet med tidigare tillämpat förfarande.
Se även not föregående sida.

Anm. 1967 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Samtliga uppgifter för 1969 avser
prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10- tal milj. kr. och de
procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

rorna i stort sett låg kvar på den höga nivå som uppnåtts under första halvåret.

Trots den relativt höga tillväxten 1967—1968 torde den svenska andelen
av världsexporten ha sjunkit. Bidragande till detta synes i viss mån ha varit
att världshandeln under 1968 stimulerades av speciella faktorer av temporär
natur. Den amerikanska koppar strejken och hotet om stålstrejk medförde
en betydande amerikansk extra importökning. Av denna synes Sverige
endast fått en mycket ringa andel. En annan orsak till minskad svensk exportandel
var den svenska exportens länderfördelning. De för Sverige viktiga
nordiska marknadernas tillväxt var 1967—1968 relativt låg. Importen

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

till de nordiska länderna ökade med endast 21/2 % i värde jämfört med
världshandelns ökning på ca 12 %. En tredje orsak var utvecklingen av
massaexporten. Avsalukapaciteten inom några sektorer minskade ytterligare
under 1968, samtidigt som trycket från de nordamerikanska massaproducenterna
kvarstod. För massa totalt torde ganska kraftiga andelsförluster
ha ägt rum.

De mest expansiva marknaderna för den svenska exporten under 1968 var
Västtyskland, Nederländerna, Storbritannien och Förenta staterna. Den
starka ekonomiska tillväxten i Västtyskland och Nederländerna medförde
ökad svensk export av malm, papper, verkstadsprodukter samt järn och
stål. Till den gynnsamma utvecklingen av exporten till Storbritannien bidrog
främst trävaror, malm och gruppen övriga varor. Förenta staterna ökade importen
från Sverige av framför allt personbilar och övriga verkstadsprodukter
samt järn och stål.

På prissidan noterades nedgångar för rå- och stapelvaror. Mot slutet av
året märktes dock en dragning uppåt i råvarupriserna. Även på färdigvarusidan
var prisutvecklingen svag. Prisindex steg med 1,7 % 1967—1968 mot
3 % per år tidigare under 60-talet.

Trävaror

Det nästan 40 år gamla exportrekordet för sågade och hyvlade barrträvaror
överträffades 1968 då utförseln uppgick till 1 365 tusen stds. Jämfört
med 1967 steg exporten med 15 % eller med 179 tusen stds.

Drygt hälften av denna exportökning föll på Storbritannien. Den brittiska
förbrukningen ökade parallellt med lagerökningar hos såväl förbrukare som
importörer. Andelen svenska trävaror av Storbritanniens import steg med
ca 4 procentenheter. Huvudorsaken till detta var den minskade konkurrensen
från Kanada på grund av ökad kanadensisk avsättning i Förenta staterna
och Japan till höga priser.

Även på övriga viktiga marknader var avsättningen god med undantag av
den danska, där förbrukningen sjönk och den svenska exporten minskade
med 20 tusen stds 1967—1968.

I motsats till 1957—1958 har några för svensk trävaruexport negativa
effekter av den finska devalveringen 1967 ej kunnat påvisas 1968. Detta torde
delvis bero på de finska råvaruproblemen.

Exporten av övriga trävaror, främst massaved och sågtimmer, minskade
något och för hela gruppen trävaror blev volymökningen 1967—1968 12,5 %.
Prisindex sjönk med 2,5 %. En viss dragning uppåt skedde dock under loppet
av 1968.

Utsikterna för 1969 ter sig relativt ljusa. Försäljningssäsongen öppnades
tidigt och vid utgången av mars uppgick de svenska försäljningarna till 915
tusen stds med hög aktivitet på samtliga marknader.

Man bör dock räkna med att Storbritanniens importbehov minskar något

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Diagram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelad på varugrupper
1963—1969

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror. Log. skala

Total export, exkl. fartyg

Total export

Metaller

Malmer och skrot

Trävaror

Verkstadsprodukter, exkl. fartyg

Papper, papp och träfiberplattor

Massa

Övriga varor

Livsmedel

I I ! 1 i 1 1 1 I_I_I_1_I_I_I_

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

1968—1969 till följd av upphörande lagerökning och svag förbrukningsutveckling.
Det svenska konkurrensläget torde å andra sidan kunna förbättras
ytterligare, då Kanada bedöms ha goda avsättningsmöjligheter på Förenta
staterna och Japan även under 1969 och de ryska resurserna att öka
exporten synes vara begränsade.

För övriga marknader kan man räkna med någon förbrukningsökning och
någon försämring av den svenska konkurrensförmågan förutses inte. Exporten
1969 beräknas därför uppgå till ungefär lika stor kvantitet som 1968.

Försäljningarna hittills har gjorts till höjda priser. Exportprisindex för
hela trävarugruppen beräknas öka med 3 å 4 % 1968—1969.

Exporten av övriga trävaror förutses minska något jämfört med 1968,
varför volymförändringen 1968—1969 för hela gruppen trävaror beräknas
bli — 1/2 %.

Massa

Trots en kraftigt ökad import av cellulosa till EEC och Storbritannien 1967
—1968 steg den svenska exportvolymen med endast 2 %. Orsakerna härtill
var den fortsatta konkurrensen från Nordamerika samt minskad svensk avsalukapacitet
för alla kvaliteter utom blekt sulfat. Exporten av blekt sulfat
steg kraftigt 1967—1968. Ökningen uppgick till 18,5 % eller 227 tusen ton
och mer än uppvägde minskningarna för övriga kvaliteter. Exporten av mekanisk
massa steg något 1967—1968.

Prisindex föll med 3 % 1967—1968. Till följd av en försäljningsprishöjning
som skedde i juni 1968 steg prisindex för leveranserna fjärde kvartalet
1968.

Förbrukningen i de viktiga avnämarländerna beräknas öka relativt kraftigt
även 1968—1969. Detta torde medföra en betydande exportökning även
1968—1969 av blekt sulfat. Man kan dock räkna med en fortsatt tillbakagång
för sulfitkvaliteterna varför den volymmässiga exportökningen av massa
kan väntas bli ca 3 % 1968—1969. Kapacitetstillskotten i Nordamerika under
1969 förutses bli av betydligt mindre omfattning än under 1968, varför en
bättre balans mellan efterfrågan och tillgång på massa kan väntas.

På prissidan slår den höjning som genomfördes i november 1968 igenom
på leveranserna i början av 1969. En ytterligare uppjustering av försäljningspriserna
kan förväntas inför andra halvåret. Under denna förutsättning
torde prisindex stiga med 4 å 5 % 1968—1969.

Papper, papp och träfiberplattor

Det starka uppsvinget i pappersförbrukningen i Västeuropa under 1968
medförde en kvantitetsmässig ökning med 16 % för exporten av papper exklusive
tidningspapper. Tidningspappersexporten ökade 23 % och exporten
av träfiberplattor 1,5 %. Den volymmässiga uppgången för gruppen totalt
blev 13,0 %.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Exporten till Storbritannien ökade med 15 % i kvantitet, vilket innebar en
andelsvinst i den brittiska importen. Importens andel av den brittiska konsumtionen
har de senaste åren ökat med i stort sett hela konsumtionsstegringen.
Under 1968 synes dock den inhemska industrin ha tagit en del av
konsumtionsökningen. Denna utveckling kan väntas fortsätta 1969 delvis på
grund av de importbegränsande åtgärderna, varför den svenska exporten till
Storbritannien förutses öka i måttlig takt 1968—1969.

Närmare hälften av exportökningen 1967—1968 gick till EEC-länderna.
Exporten till Västtyskland, där förbrukningen steg kraftigt 1968 efter nedgången
1967, ökade med 22 % 1967—1968. Leveransminskningen till Frankrike
under första halvåret 1968 förbyttes i en mycket kraftig ökning under
andra halvåret och exporttillväxten 1967—1968 uppgick till 14 %. Förbrukningen
på kontinenten väntas fortsätta öka 1968—1969 och ge utrymme
för ytterligare exportökning till EEC. Ökningstakten torde dock sjunka något
jämfört med 1968.

Exporten till öststaterna, som 1967—1968 mer än fördubblades, väntas stiga
ytterligare 1968—1969. Ökningstakten väntas dock dämpas betydligt.

De betydande tullfria importkontingenterna tidningspapper för 1969 indikerar
ett ökat importbehov för EEC. Bl. a, på grund härav väntas den svenska
exporten av tidningspapper stiga relativt kraftigt 1968—1969. För träfiberplattor
förutses en moderat exportökning. För gruppen sammantaget
beräknas en volymmässig ökning på 9 % 1968—1969.

Priserna för hela gruppen sjönk 1967—1968 med 2,6 %. För 1968—1969
förutses en prisökning på ca 3 %, delvis till följd av redan genomförda
prisjusteringar.

Malm

Järnmalmsexporlen uppnådde 1968 en kvantitet på 28,8 miljoner ton, vilket
innebar en ökning med 5,7 miljoner ton jämfört med 1967. Den kraftiga
uppgången i stålproduktionen på kontinenten och i Storbritannien jämsides
med en lageruppbyggnad av malm medförde ett ökat importbehov för
dessa länder. Genom prissänkningar de senaste åren och delvis som en följd
av något högre frakter på längre distanser förbättrades den svenska malmens
konkurrensläge, vilket ledde till andelsvinster på huvudmarknaderna.

Av den totala exportökningen på 5,7 miljoner ton tog Västtyskland närmare
hälften, Belgien en fjärdedel och återstoden gick till Storbritannien
och Nederländerna.

Även exporten av övriga malmer, bl. a. bly- och zinkmalmer, ökade kraftigt
1967—1968.

Under 1968 ägde en betydande lageruppbyggnad av stål rum hos förbrukarna
i främst Västtyskland. Man räknar därför med en svagare tillväxt i stålproduktionen
1968—1969. För Västtysklands de] ansågs det vid årsskiftet inte
vara helt uteslutet med en nedgång under 1969, men den hittillsvarande ut -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

vecklingen har inte givit något belägg härför. I övriga EEC-länder räknar man
genomgående med produktionsökningar. 1 Storbritannien torde tillförseln av
stål under 1968 till större delen ha förbrukats omgående, varför en fortsatt
ökad stålproduktion ter sig sannolik. För den svenska järnmalmsexporten
innebär detta en fortsatt exportökning även om ökningstakten 1968—1969
blir väsentligt lägre än 1967—1968. De försäljningar som gjorts pekar mot
en exportökning med ca 1,5 miljoner ton.

Utförseln av övriga malmer väntas bli i stort sett oförändrad. Totala malmexporten
beräknas därmed öka med ca 5 % i volym 1968—1969. Genom nedjusteringar
på vissa järnmalmskvaliteter väntas priserna för hela gruppen
malm sjunka med ett par procent.

Järn och stål

Efter stagnationen andra halvåret 1967 och första halvåret 1968 ökade exporten
av järn och stål mycket kraftigt andra halvåret 1968. Exportvolymen
ökade 1967—1968 med 7,9 %, vilket innebar att ökningstakten sjönk med
nära hälften från 1966—1967. Huvudorsaken till den minskade ökningstakten
torde vara den under 1968 stigande efterfrågan från hemmamarknaden, som
framför allt begränsade ökningen för exporten av handelsstål. Exporten av
specialstål fortsatte emellertid expandera och svarade för huvuddelen av
den totala exportökningen 1967—1968.

Den kraftigaste uppgången för den svenska järn- och stålexporten noterades
på Västtyskland. Värdemässigt var ökningen 43 % 1967—1968, men den
svenska andelen av den västtyska importen synes ej ha förändrats. Under
andra halvåret 1968 accelererade exporten till övriga EEC-länder samt till
de nordiska länderna. De svenska andelarna ökade i Finlands och Danmarks
import medan andelarna av Storbritanniens och Norges import minskade.
Andelsförskjutningarna på Finland och Norge torde till stor del vara av
temporär natur, då de huvudsakligen orsakats av ökade respektive minskade
leveranser av speciella kvaliteter.

Till grnnd för bedömningen av exporten 1969 ligger den av statistiska
centralbyrån i februari utförda exportenkäten för järn- och stålverk. Företagen
förutser en starkare värdemässig exportökning 1968—1969 än 1967—-1968. Under andra halvåret 1968 var enligt enkäten orderingången från exportmarknaden
ovanligt hög, vilket sannolikt är anledningen till den uppjustering
av de planerade leveranserna 1969 som skett mellan augustienkäten
1968 och februarienkäten 1969. De mest expansiva marknaderna
1969 väntas bli Nordamerika, Norge och råvaruländerna. Järn- och stålexporten
beräknas öka 8 1/2 % i volym 1968—1969.

Företagen räknar med förbättrade priser under 1969. På vissa kvaliteter
har uppjusteringar redan genomförts. Prisindex förutses stiga med 2 1/2 %
1968—1969.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Övriga metaller

Exporten av övriga metaller ökade volymmässigt 17 % 1967—1968. Silverexporten
i det närmaste fördubblades kvantitetsmässigt 1967—1968, sannolikt
som en effekt av osedvanligt höga priser på världsmarknaden. Utförseln
av aluminium ökade med drygt 50 % och kopparexporten med närmare
5 % i kvantitet.

Till följd av lägre priser på silver 1969 förutses exportvolymen minska
1968—1969. Produktionskapaciteten för aluminium steg kraftigt under

1968. Även under 1969 ökar kapaciteten, varför utrymme för en icke obetydlig
exportökning föreligger. De svenska exportpriserna torde öka jämfört
med 1968, då producentpriserna på världsmarknaden höjdes i januari

1969.

På grund av svårigheter att få fram koppar för omedelbar leverans låg
priserna på London Metal Exchange ännu i början av 1969 relativt högt. Situationen
torde dock förändras under årets lopp då produktionsökningen
väntas överstiga ökningen av konsumtionen. Det finns därför anledning förvänta
att prisnivån för koppar kommer att ligga lägre 1969 än 1968. Kvantitetsmässigt
torde den svenska exporten av koppar komma att minska något
1968—1969. För gruppen övriga metaller totalt kan förväntas en i stort sett
oförändrad exportvolym och fallande prisnivå 1968—1969.

V erkstadsprodukter

Exporten av verkstadsprodukter ökade 1967—1968 med 9,2 % i värde.
Prisindex steg med 2,6 %, varför den registrerade volymökningen blev 6,4 %.
Efter att ha sjunkit mellan halvåren 1967 steg exportvärdet måttligt mellan
andra halvåret 1967 och första halvåret 1968. Denna svaga utveckling sammanhängde
delvis med minskad efterfrågan på personbilar och svag investeringsutveckling
i de nordiska länderna. Under andra halvåret 1968
skedde ett påtagligt uppsving i den svenska verkstadsexporten till de flesta
viktiga marknader. De kraftigaste ökningarna ägde rum för exporten till Danmark,
Västtyskland, Förenta staterna och råvaruländerna.

Trots uppgången andra halvåret ökade exporten till de nordiska länderna
med endast 2 % 1967—1968. Den svenska verkstadsexporten till EEC ökade
relativt kraftigt till följd av den ökade investeringsaktiviteten och produktionen
inom EEC.

Exporten av personbilar var även 1967—1968 en expansiv del av verkstadsexporten
om än i lägre grad än 1966—1967. Ökningen 1967—1968 uppgick
till 12,6 %. Nedgången i exporten till de nordiska länderna mer än
uppvägdes av ökad export till Nordamerika och EFTA utom Norden.

För bedömningen av verkstadsexporten 1969 har den av statistiska centralbyrån
i februari utförda exportenkäten för verkstadsindustrin varit utgångspunkt.
Trots ett relativt svagt orderläge är företagen optimistiska om
exporlmöjligheterna 1969. Företagen räknar med att öka sin export relativt

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

starkt till de nordiska länderna, Nordamerika och övriga EFTA. Enligt bedömningen
av den internationella konjunkturen torde efterfrågan på svenska
verkstadsprodukter öka i något högre takt 1968—1969 än 1967—1968.
Maskininvesteringarna i bl a. Danmark och Finland väntas öka ganska
kraftigt.

Exporten av verkstadsprodukter beräknas öka med 13 % i värde 1968
—1969. Företagen räknar enligt enkäten med en något snabbare prisökning
1968—1969 än 1967—1968. Delvis av detta skäl väntas prisindex
stiga med 3 1/2 % 1968—1969. Den registrerade volymökningen skulle därvid
bli drygt 9 %.

Livsmedel

Exporten av livsmedel uppgick under 1968 till 705 milj. kr., en minskning
med 3,5 % jämfört med 1967. Nedgången kan till största delen hänföras till
kött- och spannmålsexporten.

Exportpriserna för spannmål föll kraftigt under 1968, varför exportvärdet
sjönk trots alt en mycket god skörd medförde en kvantitetsmässigt ökad
utförsel. Bidragande orsaker till den minskade köttexporten torde ha varit
dels ett svagt prisläge, dels en nedskärning av produktionen av nötkött och
därmed av överskottet. Även för frön och oljor av raps och rybs var prisläget
svagt. Kvantitetsmässigt ökade exporten av raps- och rybsolja måttligt,
medan exporten av oljefrön visade en kraftig uppgång från de båda föregående
årens mycket svaga export.

Under 1969 beräknas spannmålsexporten öka relativt starkt i volym, delvis
på grund av det goda skördeutfallet 1968. I början av 1969 fanns icke
obetydliga överskott av vete, korn och havre kvar från 1968 års skörd. Produktionen
av fläsk och nötkött väntas bli av samma storleksordning 1969
som 1968, varför man kan räkna med ungefär oförändrad kvantitet för köttexporten.
överskottet av smör torde sjunka 1969 som följd av att kobeståndet
minskar genom utslaktningen. Exporten av oljefrön väntas öka relativt
kraftigt även 1968—1969. 1 början av året kvarstod betydande överskott
från 1968 och en stor del av 1969 års skörd antas komma att exporteras
före årsskiftet 1969/1970.

Livsmedelsexporten under 1969 beräknas uppgå till ca 740 milj. kr. Här
har då räknats med en fortsatt ökad export av icke reglerade livsmedel.
Prisindex väntas stiga ca 1 %.

Övriga varor

Exporten av övriga varor ökade 1967—1968 med 13,6 % i volym. En stor
del av denna uppgång kan hänföras till ökad utförsel av mineraloljeprodukter
till följd av utbyggd raffinaderikapacitet. För färdigvarudelen blev
ökningen 11,9 %, huvudsakligen till följd av ökad export av kemiska produkter.
Priserna för färdigvarorna minskade, medan råvarupriserna steg

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

något — helt beroende på en kraftig prisstegring på minkskinn. Prisindex
för övriga varor totalt var i stort sett oförändrat 1967—1968.

Den mest expansiva marknaden för övrigvaror exklusive mineraloljeprodukter
under 1968 var Storbritannien. Den svaga efterfrågan i Danmark och
Finland medförde att ökningen av exporten till de nordiska länderna blev
förhållandevis svag. Under andra halvåret skedde dock en förbättring.

För 1969 väntas en starkare tillväxt av efterfrågan i Danmark och Finland,
varför ökningstakten för övrigvaruexporten dit 1968—1969 torde bli högre
än 1967—1968. Däremot bör man räkna med en svag utveckling av exporten
till Storbritannien, hl. a. på grund av de i november 1968 införda importhämmande
åtgärderna. Delvis till följd av en hög tillväxt i den privata konsumtionen
i EEC-länderna förutses en något högre ökningstakt för övrigvaruexporten
till dessa länder 1968—1969 än 1967—1968.

Utförseln av mineraloljeprodukter väntas 1968—1969 i det närmaste stagnera
volymmässigt, medan exporten av kemiska produkter bör kunna fortsätta
öka i samma höga takt som tidigare under 60-talet. För gruppen övriga
varor totalt har beräknats en ökning av exporten med 10 % i volym. Priserna
för färdigvarudelen förutses stiga och prisindex totalt torde öka ca
2 %.

Fartyg

Exporten av nybyggda fartyg var värdemässigt lika stor 1968 som 1967.
Utförseln av begagnade fartyg minskade däremot kraftigt och fartygsexporten
totalt sjönk med närmare 5 % 1967—1968.

Enligt statistiska centralbyråns i mars 1969 utförda varvsenkät uppgår
leveransvärdet av inneliggande order för 1969 och framåt till ca 5 miljarder
kr. Orderstocken har därmed ökat i relativt stor omfattning från höstenkäten
1968. Denna ökning, som uteslutande härrör från utländska beställare,
pekar mot en kraftigt ökad export 1968—1969 och en hög export även

1970. För 1968—1969 väntas den värdemässiga ökningen bli drygt 20 %.
Exporten av begagnade fartyg antas bli av samma storlek 1969 som 1968.

Priserna på levererade fartyg synes ha stigit 1967—1968, vilket till stor
del torde bero på ökad efterfrågan i samband med krisen i Mellersta Östern.
Prisutvecklingen 1968—1969 är svårbedömd bl. a. beroende på att en stor del
av leveranserna under 1969 utgörs av stora tankfartyg som beställdes i slutet
av 1967. Här är räknat med en fortsatt ökning.

Sammanfattning

Exporten exklusive fartyg kommer enligt här framlagda prognoser att
öka med närmare 7 1/2 % i volym 1968—1969 jämfört med 9,3 % 1967—
1968. En orsak till den minskade ökningstakten är den förväntade utvecklingen
för rå- och stapelvarorna. En upphörande lageruppbyggnad och dämpad
produktionsökning i de viktigaste avnämarländerna medför en bety -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

dande avsaktning i exportutvecklingen för trävaror och malm. Färdigvaruexporten
förutses däremot stiga något snabbare 1968—1969 än 1967—1968.
Delvis är detta en följd av ökad efterfrågan från de nordiska länderna. Den
kraftiga ökningen av fartygsexporten medför att volymökningen för totala
exporten beräknas uppgå till ca 8 % 1968—1969.

Prisindex beräknas stiga med ca 2 1/2 %. Det förbättrade läget för skogsprodukter
under 1968 ledde till höjda försäljningspriser i slutet av detta år,
vilket kommer att påverka prisindex under 1969. Även för färdigvarudelen
beräknas en något högre ökning 1968—1969 än 1967—1968.

2. Importen 1968 och 1969
Importutvecklingen 1968

Efter att ha varit endast svagt stigande från andra halvåret 1965 fram till
andra halvåret 1967 ökade importen exklusive fartyg, flygplan och vapen
med ca 5 1/2 % från andra halvåret 1967 till första halvåret 1968. Mellan
halvåren 1968 var tillväxten något högre, drygt 6 %. Helårsförändringen
uppgick till 9,3 %, vilket kan tyckas vara en relativt stark tillväxt med hänsyn
till bruttonationalproduktens måttliga tillväxt och nedgången i lagerinvesteringarna
på råvarusidan. Den höga ökningstakten förklaras dock delvis
av en starkt ökad import av olja och elektrisk ström till följd av den
torra sommaren 1968. Den extra importökningen på grund härav kan beräknas
till ca 100 milj. kr. Den totala lagerminskning som skedde 1967—
1968 utgjordes vidare till stor del av minskade rå- och färdigvarulager inom
skogsindustrierna. De mer importintensiva lagren däremot torde inte ha
minskat 1967—1968 till skillnad från 1966—1967 då de sjönk betydligt.
Slutligen får man uppmärksamma att den fortsatta kraftiga exportstegringen
för raffinerade oljeprodukter 1968 sammanhängde med eu starkt ökad import
av råolja. Även efter beaktande av ovan anförda faktorer framstår
emellertid tillväxten i importen som hög 1968 och indikerar möjligen en
tendens till stigande importbenägenhet i den svenska ekonomin. För totala
importvolymen registrerades en tillväxt 1967—1968 med ca 8 1/2 %.

Importutvecklingen för olika varugrupper framgår av tabell 2. Den relativt
starka uppgången för konsumtionsvaror var delvis en följd av de ökande
personbilsköpen och en markant importstegring för TV-apparater. De kraftiga
försäljningarna av TV-apparater under slutet av 1968 torde ha medfört
leveranssvårigheter för svenska producenter med ökad importandel som
följd.

Importen av investeringsvaror sjönk med 3 % 1967—1968. Bidragande till
detta var en minskad import av datamaskiner samt bussar, för vilka senare
registrerades en ovanligt hög import under 1967 i samband med omläggningen
till högertrafik.

Importen av s. k. andra industriråvaror ökade kraftigt 1967—1968. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell III: 2. lmportntvecklingen för olika varugrupper 1967—1969

	Importvärde,		Procentuella förändringar från föregående år
	milj. kr.
				Volym			Pris
	1967	1968	1969	1967	1968	1969	1967	1968	1969
Konsumtionsvaror........	5 836	6 424	7 035	6,5	10,4	9,5	0,1	— 0.3	0
därav: textil..........	1 388	1 550	1 705	29,1	13,3	11	-2,9	— 1,4	— 1
verkstadsproduk-
ter ............	1 432	1 639	1 925	-9,4	12,1	15,5	1,1	2,1	1,5
Investeringsvaror........	3 047	3 007	3 515	6,4	— 3.1	13	1,7	1,8	3,5
Konsumtionsråvaror......	2 579	2 623	2 655	8,1	3,0	0,5	— 5,3	— 1.2	0,5
därav: textil..........	1 387	1 358	1 350	13,9	1,7	—1,5	— 5,7	— 3,7	1
Andra industriråvaror ....	8 781	10 071	11 025	0,5	15,6	9	0,6	— 0,8	0,5
därav: verkstadsproduk-
ter............	2 921	3 127	3 595	— 0,8	9,1	11,5	4,3	— 1,9	3
råolja..........	560	850	885	64,6	46,9	14	9,4	3,3	— 8,5
Byggnadsråvaror ........	795	850	925	6,0	7,5	7,5	0,8	— 0,5	1,5
Jordbruksråvaror........	583	627	655	— 10,1	11,0	3	— 1,3	— 3,1	1,5
Bränslen................	2 057	2 298	2 170	— 12,1	6,2	— 0,5	3,0	5,2	— 5
Totalt, exkl. fartyg, flvg-
plan, vapen ..........	23 678	25 900	27 980	2,2	9,3	7,5	0,2	0,1	0,5
Fartyg, flygplan, vapen ..	641	595	640
Total import ............	24 319	26 495	28 620	2,5	8,6	7,5	0,1	0,3	0,5
därav: verkstadsproduk-
ter ............	7 679	8 087	9 375	— 0 1	5,0	12,5	2,8	0,3	3
järn och stål....	1 112	1 210	1 440	— 9,2	11,9	15,5	0,3	— 2.8	3
textil..........	2 984	3 089	3 245	20,3	6,2	5	— 4,2	— 2,5	0

Anm. 1967 års importvärden enligt den definitiva tullstatistiken. Samtliga uppgifter för 1969
avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste hela 5- resp. 10- tal milj. kr. och
de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

var delvis en följd av uppgången av industriproduktionen, som bl. a. medförde
ett högt kapacitetsulnylljande i järn- och stålindustrin mot slutet av
1968. Detta bidrog till en kraftigt ökad järn- och stålimport.

Prisutvecklingen 1967—1968 var liksom 1966—1967 dämpad, sannolikt
delvis som eu följd av devalveringarna i Finland, Danmark och Storbritannien
i slutet av 1967. Uppgången blev 0,3 % för totala importen. För järn
och stål samt textilvaror sjönk priserna och för verkstadsprodukter steg
prisindex ovanligt svagt. Bränslepriserna steg däremot relativt kraftigt för
andra året i följd. Bland orsakerna kan nämnas de stegrade transportkostnaderna
till följd av Suezkrisen.

lmportntvecklingen 1969

Utifrån bedömningar av efterfråge- och produktionsutvecklingen 1968—
1969 väntas importen öka med drygt 7 1/2 % i volym 1968—1969. Vid beräkningarna
har förutsatts en relativt hög importbenägenhet även för 1969.

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

Importen av konsumtionsvaror förutses öka med 9,5 %. Bidragande till
denna ökning beräknas, liksom under 1968, bli ökade inköp av personbilar
och TV-apparater. Den höga tillväxten i importen av beklädnadsvaror, som
observerats under flera år, beräknas reduceras något 1968—1969.

För investeringsvaror väntas en stegring med 13 %. Detta är delvis en
följd av den ökade tillväxten av industrins maskininvesteringar. Vidare väntas
speciella faktorer bortfalla, som verkade återhållande under 1967 och
1968. För importen av datamaskiner förutses sålunda ett omslag.

Ett beräknat högt kapacitetsutnyttjande under 1969 inom den svenska
stålindustrin samtidigt med en fortsatt stigande stålefterfrågan väntas medföra
en stark importstegring även 1968—1969. Importen av övriga metaller
beräknas minska något och råoljeimporten väntas öka betydligt långsammare
1968—1969 än 1967—1968. Som helhet beräknas importen av s. k.
andra industriråvaror öka med 9 % i volym 1968—1969.

Bränsleimporten väntas bli ungefär lika stor 1969 som 1968. Detta är delvis
en följd av den fortsatta ökningen av den svenska produktionen av flytande
bränslen samtidigt som några speciella förbrukningsökningar för närvarande
ej kan förutses.

På prissidan väntas ett omslag från prisfall till prisuppgång respektive
stegrad ökningstakt för de flesta varugrupper. Undantag är råolja och bränslen
för vilka de registrerade importpriserna, efter att ha legat högt i slutet
av 1967 och början av 1968, väntas sjunka till ungefär den nivå, som rådde
innan Suezkrisen. För hela importen blir prisuppgången, med dessa antaganden,
ca 1/2 % 1968—1969. Detta innebär att importvärdet beräknas stiga
med ungefär 8 % 1968—1969. 3

3. Bytes- och betalningsbalansen

Underskottet i handelsbalansen för 1968 uppgick till ca 1 100 milj. kr.,
vilket innebär en försvagning jämfört med 1967 med i runt tal 200 milj. kr.
För 1969 förutses underskottet bli ca 500 milj. kr. eller nära 600 milj. kr.
lägre än 1968. Denna förstärkning gentemot 1968 förklaras helt av en förutsedd
gynnsam utveckling av terms of trade främst genom förbättrade priser
på vår export av skogsprodukter och ett förhållandevis kraftigt prisfall på
importen av mineraloljor.

Posten korrigering av handelsstatistiken har för 1968 beräknats till 211
milj. kr. Häri inkluderas nettot av återutförsel och återinförsel, i utlandet
direktlandad fisk, import av icke-monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag
i samband med oljeimporten. En kraftig ökning av de sistnämnda
skedde under det gångna året. För 1969 har antagits någon minskning av
dessa rabatter och koncernbidrag, varför nettot för hela posten satts till 150
milj. kr.

Sjöfartsnettot för 1968 har preliminärt beräknats till 1 910 milj. kr., en

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabell III: 3. Bytes- och betalningsbalans 1965—1969

Milj. kr. löpande priser

	1965	1966	1967	1968	1969 prognos
Export av varor, fob1..............	20 541	22 071	23 422	25 370	28 085
Import av varor, eif1..............	22 644	23 704	24 319	26 496	28 620
Handelsbalans..................	- 2103	- 1633	- 897	- 1126	- 535
Korrigering av handelsstatistiken2 ..	211	171	156	211	150
Sjöfartsnetto ....................	1587	1 654	1 803	1 910	1 950
Turistnetto ......................	- 587	- 741	- 920	- 1029	- 1 150
Övriga tjänster, netto ............	- 404	- 621	- 612	- 805	- 950
Korrigeringspost..................	400	500	600	700	800
Bytesbalans för varor och tjänster3	- 896	- 670	130	- 139	265
Transfereringar, netto ............	- 33	- 129	- 279	- 457	- 585
Bytesbalans för varor, tjänster
och transfereringar1 ..........	- 929	- 799	- 149	- 596	- 320
Kända kapitaltransaktioner........	315	1 048	630	505
Restpost ........................	665	236	- 662	- 54
Bankernas utlandsställning5........	51	485	- 181	- 145

1 Enligt handelsstatistiken.

1 Nettot av återutförsel, återinförsel, i utlandet direktlandad fisk, import av icke-monetärt
guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.

3 Överensstämmer — bortsett från »korrigeringspost» — med saldot mellan import och export
av varor och tjänster i försörjningsbalansen.

4 överensstämmer — bortsett från »korrigeringspost» —- med riksbankens bytesbalansbegrepp.

6 Valutareservens förändring jämte förändringar i affärsbankernas tidsposition.

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

ökning jämfört med 1967 med närmare 6 %. Rederiernas bruttointäkter i
utrikes sjöfart ökade med drygt 8 %. Det goda seglationsresultatet får ses
mot bakgrund av den kraftiga ökningen av världshandeln 1968 (ca 12 %)
samtidigt som fraktsatserna, åtminstone vad avser linjesjöfart och tankfart,
kunde hållas på relativt hög nivå.

Fraktsatserna på tramptankmarknaden som under de två sista månaderna
1968 låg relativt högt har under årets första månader åter successivt sjunkit.
Under 1969 kommer marknaden att tillföras ytterligare tonnage i form
av s. k. supertankers, som till en del fortfarande är obefraktade. Sannolikt
kommer detta tillskott av driftbilliga tankfartyg att medföra ytterligare sänkningar
av fraktsatserna eller åtminstone bidra till att hålla dessa på relativt
låg nivå.

Läget på torrlastmarknaden kännetecknades under 1968 av en viss tröghet.
Fraktsatserna höll sig relativt stabila men förhållandevis låga. Fn bidragande
orsak härtill var förmodligen att ett betydande antal stora bulkfartyg
kom ut på marknaden under året. Frakterna sjönk ytterligare under

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 59

1969 års första två månader både för enstaka resor och time-charters och
några påtagliga tecken till återhämtning har inte gjort sig märkbara.

Linjesjöfarten, som svarar för ungefär hälften av de svenska bruttofraktintäkterna
befinner sig i en snabb omvandlingsprocess. Kostnaderna, främst
hamnkostnaderna, har ökat kraftigt under en följd av år och även om man
under tiden kunnat genomföra vissa frakthöjningar synes dock dessa inte
ha varit tillräckliga för att ge full kompensation för kostnadsökningen. För
att ytterligare motverka denna utveckling söker man nu genom nya och
effektivare lasthanteringsmetoder nedbringa kostnaderna eller åtminstone
hejda en fortsatt ökning.

Det är på nuvarande stadium svårt att få en entydig bild av den närmaste
utvecklingen på fraktmarknaden, varför en bedömning av sjöfartsnettot för
1969 blir osäker. Emellertid kan en prognos på eu ökning av sjöf artsnettot
med ca 40 milj. kr. motiveras av dels den väntade ökningen (ca 10 %) av
världshandeln samt dels av rederinäringens investeringar i syfte att åstadkomma
mer rationella och kostnadsbesparande lasthanteringsmetoder.

Turismen gav enligt nu tillgänglig statistik ett underskott på en dryg miljard
kr. 1968, vilket innebär en ökning med knappt 12 % jämfört med 1967.
Underskottets tillväxt var den lägsta på många år, vilket sannolikt får ses
mot bakgrunden av den något oklara konjunkturbilden 1968. De svenska
turistutgifterna uppgick till ca 1 590 milj. kr., dvs. en ökning från 1967 med
drygt 7 %, medan turistinkomsterna redovisas oförändrade, till ca 560 milj.
kr. Turistnettot gav ett lägre underskott under fjärde kvartalet än vad som
beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Såväl inflöde som utflöde
av resevaluta låg lägre än under fjärde kvartalet 1967. Sannolikt utgjordes
en ännu större del av resevalutaförsäljningen mot slutet av 1967, än som
hittills antagits, av spekulationsbetonade förhandsinköp av utländsk valuta.
För 1969 har turistnettot satts till —1 150 milj. kr., dvs en ökning i underskottet
av samma storleksordning som 1968.

Posten övriga tjänster, netto, har för 1968 beräknats till ca 800 milj. kr.
Försämringen med ca 150 milj. kr. från 1968 till 1969 hänför sig i huvudsak
till utgiftsökningar. Intäktsökningen är obetydlig. Detta innebär en fortsättning
av den olikartade utvecklingen av registrerade betalningar till respektive
från utlandet, vilket motiverat den införda korrigeringsposten i
bytesbalansen. Konjunkturinstitutet har i tidigare rapporter lagt in en korrigeringspost
som stigit med 75 milj. kr. per år fr. o. in. 1962, dvs. fr. o. in.
det år, då statistiken över tjänstebetalningarna på vissa grunder kan antas
visa systematiska fel. Med denna korrigeringspost inlagd i betalningsbalansen
blir emellertid balansens restpost summerad över perioden 1962—1968
fortfarande starkt positiv. Eftersom man på spekulativa grunder ej har anledning
räkna med vare sig en positiv eller negativ restpost, sett över hela
perioden 1962—1968, har konjunkturinstitutet i tabell 3 nu lagt in eu korrigeringspost
som stiger något kraftigare eller med 100 milj. kr. per år räknat

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

från 1961. Med denna korrigeringspost blir restposten i betalningsbalansen,
summerad över åren 1962—1968, obetydligt positiv.

Transfereringarna gav ett negativt netto om ca 450 milj. kr. 1968. Nettot
utgörs till största delen av offentliga transfereringar till utlandet. Häri inkluderas
bl. a. u-landsbiståndet, varför det negativa nettot kan väntas öka efter
hand som u-landsbiståndet växer. För 1969 har nettot satts till —585 milj.
kr.

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar uppvisar 1968 en
försvagning av saldot jämfört med 1967 med ca 450 milj. kr. För 1969 skulle
underskottet bli drygt 300 milj. kr., vilket skulle innebära en minskning av
detta med drygt 250 milj. kr.

Posten kända kapitaltransaktioner slutar med ett kapitalinflöde på 500
milj. kr. 1968. Följande tablå visar de i balansen ingående posterna för åren
1967 och 1968. I

	Milj. kr.
	1967	1968
Statliga kapitaltransaktioner ..................................	-24	- 60
Värdepappershandel..........................................	93	- 49
Privata långfristiga lån ......................................	199	-113
Direkta investeringar ........................................	-45	310
Övriga privata kapitaltransaktioner............................	407	417
Summa kapitaltransaktioner	630	505

I delposten övriga privata kapitaltransaktioner ovan inkluderas främst
vissa kända handelskrediter, såsom varvskrediter i samband med fartygsexport,
krediter vid import av fartyg och flygplan samt skillnaden mellan
tullvärden och betalningar för data- och hålkortsmaskiner. Enligt statistiska
centralbyråns enkät för varven i mars 1969 har vad avser 1968 betalningarna
från utländska beställare överstigit värdet av gjorda fartygsleveranser
samma år med ca 200 milj. kr., vilket skulle innebära en nettokredittagning.
För 1969 förväntas enligt samma enkät en nettokreditgivning från
varvens sida med ett ungefär lika stort belopp. I den mån varven får ytterligare
order kan emellertid deras nettokreditgivning väntas bli lägre till följd
av förskottsbetalningar på de nya beställningarna.

Valutareserven minskade obetydligt under loppet av 1968 eller knappt 30
milj. kr. Inkluderas affärsbankernas tidsposition blev minskningen 145 milj.
kr. Under de två sista månaderna av 1968 minskade valutareserven med 637
milj. kr. och under de tre första månderna 1969 med ytterligare 850 milj.
kr. Vid utgången av mars 1969 uppgick valutareserven därmed till 4 881
milj. kr., vilket är dess lägsta nivå sedan maj 1964. Det statistiska grundmaterialet
medger inte en närmare kartläggning av orsakerna till valutareservens
nedgång, men eftersom belägg saknas för att bytesbalansen skulle

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

ha försvagats måste förklaringen sökas i kapitalbalansen och då sannolikt
främst i utvecklingen av de korta kapitalrörelserna, såsom handelskrediter
och dylikt. En viktig orsak till en sådan omläggning av betalningsvanorna
torde vara det relativt sett låga ränteläget och den lätta kreditmarknaden i
Sverige. En speciell faktor är dessutom den engelska depositionsplikten vid
import, som drabbar ungefär hälften av den svenska exporten till England.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

IV. Produktionen

1. Industrin

Järnmalmsbrytningen låg under hela 1968 kvar på den i slutet av 1967
uppnådda höga nivån. Produktionen blev därmed för 1968 som helhet ca
14 % större än 1967. Uppgången föranleddes av en starkt ökad efterfrågan
på järnmalm i samband med expansionen av stålproduktionen i Västeuropa.
Exporten låg ca 25 % över 1967 års nivå, medan leveranserna till hemmamarknaden
ökade med ca 5 %, allt i ton räknat. Produktionen var ungefär
lika stor som totala leveranserna och lagren vid årsskiftet 1968/1969 var
således ungefär lika stora som vid föregående årsskifte.

Under 1969 beräknas järnmalmsexporten stiga med drygt 5 % och leveranserna
till hemmamarknaden väntas öka ungefär lika mycket. Producenterna
strävar emellertid att skära ned sina malmlager under 1969 och kalkylerar
man med en lagernedskärning på närmare 1 miljon ton förutsätter
detta en produktionsökning 1968—1969 med ca 3 %.

Läget på den svenska järn- och stålmarknaden under 1968 karakteriserades
av att hemmamarknadsefterfrågan, som varit svag under 1967, åter
ökade. Främst berodde detta på produktionsuppdragningen inom verkstadsindustrin
under 1968 samt på att takten i lagernedskärningarna bromsades
upp. Lagren minskade under de tre första kvartalen 1968, medan ett omslag
skedde under fjärde kvartalet, då lagren av järn och stål inom verkstadsindustrin
började öka. Exportvolymen ökade med ca 9 % 1967—1968 — en
export som dock skedde till något lägre priser än under 1967. Den stegrade
efterfrågan tillgodosågs delvis genom neddragningar av järnverkens egna
järn- och stållager och ledde också till en ökning av importvolymen med
14 %.

Utnyttjandet av produktionskapaciteten inom järn- och stålverken ökade
påtagligt under 1968 jämsides med produktionsstegringen. Denna tycks ha
varit starkast under andra och tredje kvartalen, såsom framgår av nedanstående
tablå över produktionsutvecklingen 1967 och 1968 (säsongrensade,
dagkorrigerade uppgifter, 1967 =100).

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

1967 .......................... 99 101 100 100

1968 .......................... 101 105 111 112

Produktionsökningen 1967—1968 blev därmed drygt 7 %. Samtidigt
skedde en betydligt kraftigare produktionsuppgång inom gruppen andra
metallverk — som svarar för drygt 10 % av hela branschen — och den sam -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl, ämnen 1966—1969

Milj. kr. 1959 års producentpriser

	1966	1967	1968	1969 prognos
Produktion ......................	3 229	3 251	3 442	3 730
Import..........................	986	945	1 074	1 240
Summa tillgång	4 215	4196	4 516	4 970
Export..........................	1 298	1 484	1 613	1 750
Varuinsats ......................	3 038	3 070	3 145	3 330
industri ......................	2 672	2 683	2 755	2 930
byggnadsverksamhet............	366	387	390	400
Lagerförändring..................	+ 32	- 130	- 75	+ 60
Saldopost........................	- 153	- 228	- 167	- 170
Summa användning	4 215	4196	4 516	4 970

Källa: Konjunkturinstitutet.

manlagda produktionsökningen 1967—1968 för järn- och metallverken blev
närmare 8 %.

Produktionen inom järn- och stålverken fortsatte att öka under första
kvartalet 1969 av den senaste konjunkturbarometern att döma. Enligt företagens
produktionsplaner kommer produktionen att stiga även under andra
kvartalet jämsides med en fortsatt ökning av produktionskapaciteten.
Kapacitetsutnyttjandet inom järn- och stålverken är emellertid högt och
man får räkna med att produktionstillväxten avtar under senare delen av
året.

Utvecklingen för 1969 som helhet har bedömts med hjälp av en försörjningsbalans
för handelsfärdigt järn och stål (tabell 1). I denna kalkyleras
med en ytterligare stegrad ökningstakt i den inhemska efterfrågan, vilket
skulle bli en konsekvens av de prognoserade produktionsuppdragningarna
inom verkstadsindustrin och varven samt av ökad lagerhållning av järn
och stål inom dessa branscher. Järnverken väntas hålla sina färdigvarulager
ungefär oförändrade under året. Exportvolymen beräknas ligga ca 8 % över
1968 års nivå (se avsnittet om exporten). Den starka efterfrågan på järn och
stål väntas leda till en kraftig importökning — drygt 15 % i volym. Den
ovan skisserade utvecklingen skulle ge en produktionsökning 1968—1969
på drygt 8 %.

För gruppen andra metallverk beräknas produklionsuppgången bli av
ungefär samma storleksordning som för järn- och stålverken, varför produktionen
för järn- och metallverk under 1969 sammanlagt skulle komma
att öka med drygt 8 %.

Orderingången till varven, som ökade kraftigt under 1967, var god även
under 1968. En minskning av exportorderna kompenserades delvis av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

ökning av orderna från hemmamarknaden. Orderböckerna vid varven var
således välfyllda vid utgången av 1968. Enligt den senaste konjunkturbarometern
har orderstockarna totalt sett ökat ytterligare under första
kvartalet, samtidigt som orderläget blivit mera splittrat än vid årsskiftet.
Sålunda har de större varven förhållandevis stora orderstockar medan flera
av de medelstora varven bedömer dem som för små.

Trots det relativt goda orderläget tycks produktionen inte ha ökat under
1968. Att döma av den statistik som nu är tillgänglig skulle snarast en produktionsminskning
ha inträffat 1967—1968. Enligt den preliminära produktionsindexen,
som baseras på uppgifter om förbrukningen av järn och stål
inom varven, skulle minskningen ha varit omkring 6 %. Denna metod att
mäta varvens produktionsutveckling är dock relativt osäker på grund av de
stora variationerna i sammansättningen av varvens fartygsproduktion. Under
1968 byggdes inom varven bl. a. i större utsträckning än under 1967 specialfartyg
samt utfördes en del komplicerade fartygsombyggnader med relativt
mindre åtgång av järn och stål än den mera standardiserade normalproduktionen.
Detta har delvis motverkats av produktion av mycket järnoch
stålkrävande stora tankfartyg, men totalt sett kan dock en underskattning
av varvens totalproduktion 1968 ha skett med ovannämnda metod att
mäta produktionsutvecklingen.

För att bedöma produktionsutvecklingen har även en kalkyl gjorts med
utgångspunkt från uppgifter om export-, investerings- och lagerutveckling
vad avser fartyg. Svårigheten att bedöma prisutvecklingen på fartyg samt
förädlingsvärdeinnehållet i de byggda fartygen gör visserligen denna kalkyl
osäker men den tyder närmast på en inte fullt lika stor produktionsminskning
från 1967 till 1968.

Ovannämnda kalkyl för fartygsbyggandet under 1968 har gjorts även för
1969 baserad på de efterfrågeprognoser som nu föreligger. Denna pekar på
en produktionsökning på omkring 5 % 1968—1969.

Efter den matta utvecklingen inom verkstadsindustrin (exkl. varv) under
1967 inträffade en förbättring i efterfrågeläget under 1968. Orderingången
ökade således både från export- och hemmamarknaden — även om man
bortser från de svenska försvarsbeställningarna av flygplan. Uppgången
hänför sig framför allt till de mekaniska verkstäderna. En minskning kan
däremot noteras för exportorderna till manufaktursektorn, vilket torde sammanhänga
med den starka utländska priskonkurrensen, som blev särskilt
kännbar efter devalveringarna i slutet av 1967. En uppgång tycks dock ha
inträffat under senare delen av 1968.

Av den senaste konjunkturbarometern att döma har ordertillströmningen
fortsatt att stiga under första kvartalet 1969 och en ytterligare uppgång
väntas under andra kvartalet. Ökningarna, som berör alla de särredovisade
delbranscherna, hänför sig för båda kvartalen till både export- och hemmamarknaden.
Andelen företag som bedömer sin orderstock som för liten i

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell IV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter,1 exkl. fartyg, 1966—1969

Milj. kr. 1959 års producentpriser

	1966	1967	1968	1969 prognos
Produktion ......................	15 812	15 468	16 647	17 860
Import..........................	5 899	6 121	6 406	7 340
Summa tillgång	21 711	21 589	23 053	25 200
Privat konsumtion................	3 813	3 774	4 239	4 650
nyinköp av bilar ..............	1 286	1 129	1 406	1 630
övrigt ........................	2 527	2 645	2 833	3 020
Investeringar i maskiner m. m.....	7 738	7 513	7 936	8 230
privata........................	5 078	4 879	5 065	5 410
offentliga......................	2 660	2 634	2 871	2 820
Lagerförändring..................	+ 404	— 23	- 92	+ 380
Export..........................	6 044	6 449	7 026	7 810
Varuinsats ......................	3 712	3 876	3 944	4 130
industri........................	1 842	1 899	1 941	2 050
byggnadsverksamhet............	1 870	1 977	2 003	2 080
Summa användning	21711	21 589	23 053	25 200

1 Denna balans mäter produktionen av de varor som definitionsmässigt klassificerats som
verkstadsprodukter. Den visar för 1959—1960 en liten överskattning men för perioden 1960—
1966 en systematisk underskattning jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar över
produktionsutvecklingen (mätt i förädlingsvärde) inom verkstadsindustrin, definierad som de
arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Avvikelsen torde emellertid inte
enbart bero på denna definitionsolikhet. Den långsammare produktionsökningen enligt balansen
kan sannolikt också hänföras till dels systematiska fel i de på nationalräkenskapen grundade
beräkningarna av komponenterna på användningssidan dels skillnaden i de prisdeflatorer som
använts vid produktionsvolymberäkningarna resp. vid deflatering av nationalräkenskapen.

Källa: Konjunkturinstitutet.

förhållande till produktionsvolymen har minskat påtagligt under första
kvartalet samtidigt som andelen företag med förhållandevis stora orderstockar
stigit.

Det förbättrade efterfrågeläget ledde till att produktionen ökade successivt
under 1968 och den låg för året som helhet ca 6 % över 1967 års nivå. Enligt
konjunkturbarometern har produktionsstegringen försatt i hög takt under
första kvartalet 1969. Ett realiserande av företagens produktionsplaner
skulle leda till en god tillväxttakt även för andra kvartalet och andra
halvåret 1969. Produktionsstegringarna har under såväl 1968 som 1969
berört samtliga delbranscher. Jämsides med produktionsuppgången har
emellertid produktionskapaciteten ökat inom verkstadsindustrin och det
finns därför fortfarande relativt stor ledig anläggningskapacitet.

Produktionsutvecklingen för 1969 som helhet har bedömts med hjälp av
en försörjningsbalans för verkstadsprodukter (tabell 2). Det måste dock
nämnas, att den import- och exportutveckling som presenteras i balansen
avviker från den som redovisas i avsnittet om utrikeshandeln. Till en del
5 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj.is proposition nr It5 år 1969

beror avvikelsen på olika definitioner av begreppet verkstadsprodukter —
sålunda ingår här till skillnad från handelsstatistikens definition i såväl
importen som exporten t. ex. flygplan och vapen. Framför allt förklaras
skillnaderna emellertid av att de import- och exportprisindex som används
i handelsstatistiken inte använts vid deflateringen i försörjningsbalansen,
eftersom dessa sannolikt överskattat prisstegringarna framför allt vad gäller
exporten under 1967. Såväl import som export har i balansen i stället deflaterats
med pristal som i huvudsak grundas på företagens uppgifter i
enkäterna om verkstadsexporten. Importprisutvecklingen 1968 har dock
reducerats med hänsyn till en kalkylerad sänkning av importpriserna till
följd av devalveringarna i slutet av 1967.

Då det gäller utvecklingen 1966—1968 finns ett par speciella faktorer
att peka på. Den genom försörjningsbalansen erhållna produktionsutvecklingen
tycks även efter den i noten till tabell 2 gjorda justeringen ge ett för
lågt förändringstal 1966—1967 och ett för högt för 1967—1968. Detta torde
till en del kunna förklaras av det lageromslag för varor i arbete inom verkstadsindustrin
som skedde, från en minskning under 1967 på drygt 20
milj. kr. i 1959 års priser till en ökning med drygt 80 milj. kr. 1968. Då
förädlingsvärdet i dessa varor måste antas vara betydligt mindre än i de
övriga komponenterna i balansen, ger dessa förändringar ett något för
starkt utslag i den genom balansen mätta produktionsutvecklingen. Vidare
föreligger möjligen en felperiodisering i nationalräkenskapen — som kan
vara av storleksordningen 100 milj. kr. — så att 1968 överskattats och 1967
underskattats. För en sådan slutsats talar det förhållandet, att man med en
sådan justering erhåller en bättre överensstämmelse mellan produktionsutvecklingen
enligt balansen och enligt annan nu tillgänglig statistisk information.
(Definitiv årsstatistik för 1967 och 1968 föreligger ännu inte.)
Då det gäller utvecklingen 1968—1969 har därför räknats med nämnda justering
för 1968.

Med ovannämnda justeringar ger försörjningsbalansen en produktionsökning
1968—1969 på drygt 9 %. Den högre ökningstakten i förhållande till
1967—1968 förklaras framför allt av ett prognoserat kraftigt lageromslag
för verkstadsprodukter, till stor del färdigvaror. Vidare kalkyleras med
en större efterfrågan på verkstadsprodukter som insatsvaror i övriga produktionssektorer
på grund av en prognoserad högre tillväxttakt där. Exportvolymen
beräknas också stiga något litet snabbare än 1968, nämligen
med ca 11 %. Däremot väntas såväl maskininvesteringarna som den privata
konsumtionen av verkstadsprodukter öka något mindre än 1968. Den
lägre ökningstakten i investeringarna beror på en prognoserad minskning
av de offentliga investeringarna, medan den svagare tillväxten i konsumtionen
förklaras av en något lägre ökning av nyinköpen av bilar. Den sålunda
skisserade efterfråge- och lager utvecklingen beräknas leda till en
importvolymökning på närmare 15 % 1968—1969.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1966—1969

1 000 stds

	1966	1967	1968	1969 prognos
Produktion ......................	2 134	2 185	2 445	2 600
Import ..........................	34	29	33	30
Summa tillgång	2168	2 214	2 478	2 630
Export ..........................	1 073	1 189	1 369	1 370
Varuinsats ......................	1 144	1 176	1 220	1 290
industri........................	711	718	757	805
byggnadsverksamhet............	433	458	463	485
Lagerförändring ..................	+ 78	+ 26	— 56	+ 25
Saldopost........................	- 127	- 177	— 55	- 55
Summa användning	2168	2 214	2 478	2 630

Källa: Konjunkturinstitutet.

Sedan den preliminära nationalbudgeten publicerades har definitiva uppgifter
för sågverks produktionen 1967 erhållits ur industristatistiken. Dessa
anger en total försågning om 2 185 tusen stds eller drygt 2 % mer än 1966.
Detta betyder en kraftig revidering av statistiska centralbyråns preliminära,
på månadsstatistik baserade uppgift, som angav en produktionsminskning
med omkring 4 %. Den reviderade uppgiften har nu införts i försörjningsbalansen
för sågade och hyvlade trävaror (tabell 3). Detta har lett till
en bättre överensstämmelse i de olika posterna för 1967, vilket kommer till
uttryck i att saldoposten minskat avsevärt sedan föregående publiceringstillfälle.

Efterfrågan på sågade och hyvlade trävaror ökade kraftigt under 1968.
Exportleveranserna steg till ca 1 370 tusen stds, vilket innebär en ökning
med 15 % utöver den redan 1967 höga nivån. Samtidigt steg den inhemska
efterfrågan något mera än 1967. Den starka efterfrågan ledde till en kraftig
produktionsuppdragning och för 1968 som helhet ökade produktionen enligt
månadsstatistiken med närmare 12 %. Produktionsuppgången var enligt
samma källa störst vid de mindre sågarna. Den livliga efterfrågan ledde
också till att sågverken kunde genomföra en eftersträvad neddragning av
sina färdigvarulager under 1968.

Produktionsutvecklingen under 1969 har bedömts med hjälp av ovannämnda
försörjningsbalans för trävaror. Balansen ger en produktionsökning
på drygt 6 % jämfört med 1968. Som framgår av balansen beräknas exporten
komma att ligga kvar på den höga fjolår snivån. Den inhemska efterfrågan
väntas öka i något högre takt än under 1968. Vidare har kalkylerats
med en liten lagerökning vid sågverken under 1969, delvis sammanhängande
med att krav på större lagerhållning hos producenterna kan bli följden
av övergången till metermått för trävaror under våren 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Produktionen inom träindustri exklusive sågverk steg med 6 % 1967—
1968 enligt den preliminära produktionsindexen. Ökningen kan i första hand
tillskrivas en genom byggnadsverksamhetens omfattning och inriktning
ökad produktion av snickerier och trähus. Samtidigt ledde den kraftiga ökningen
av möbelkonsumtionen till en produktionsuppgång inom möbelindustrin,
trots att en stor del av konsumtionstillväxten tillgodosågs genom en
starkt stegrad import.

För 1969 beräknas produktionsuppgången för denna grupp bli av ungefär
samma storlek som 1968. En något högre uppgång kalkyleras i de av byggnadsverksamheten
beroende delarna inom branschen. Samtidigt kan man
dock räkna med en lägre tillväxt i de konsumtionsinriktade delarna av
branschen med hänsyn till den prognoserade lägre ökningstakten i den privata
konsumtionen av varaktiga konsumtionsvaror exklusive verkstadsprodukter.

En summering av de ovan redovisade utvecklingstendenserna inom träindustrins
olika delbranscher innebär för den totala träindustrin eu produktionsökning
1967—1968 på 8 % samt en produktionsökning 1968—1969
på ca 6 %.

Under 1968 förbättrades avsättningsmöjligheterna för massaindustrin successivt
på de för Sveriges del betydelsefulla västeuropeiska marknaderna
efter den stagnerande utvecklingen under 1967. Genom en kraftig ökning av
leveranserna under sista kvartalet kom massaexporten att överstiga 1967
års kvantitet med 3 %. Samtidigt ökade hemmamarknadsleveranserna markant,
varför totala leveransökningen kom att uppgå till ca 5 %. Avsättningsförbättringen
har resulterat i smärre prishöjningar. För de viktigaste kvaliteterna
innebär dessa att omkring hälften av det prisfall som skedde åren
1965—1967 inhämtats.

Genom de under de två första tertialen genomförda produktionsbegränsningarna
kom totala avsalutillverkningen 1968 att stanna vid samma kvantitet
som 1967. Denna leverans- och produktionsutveckling möjliggjorde en
kraftig minskning av producentlagren. För den kemiska massan motsvarade
lagerhållningen vid årsskiftet 1966/1967 ca 11 % av 1967 års produktion,
medan motsvarande siffra ett år senare var endast ca 8 % — vilket kan betraktas
som en normal lagernivå.

För de enskilda kvaliteterna noterades en kraftig produktions- och leveransökning
för den dominerande kvaliteten blekt sulfat, medan för de
oblekta kvaliteterna leveranserna varit oförändrade samtidigt som produktionen
minskat. Den lägre produktionen och leveransen av blekt sulfit
hänger samman med de nedläggningar som skett under 1968. Tillverkningen
av dissolving minskade med 4 %.

Under 1969 förväntas avsättningsmöjligheterna konnna att ytterligare förbättras.
Totala massaexporten beräknas öka ca 3 % 1968—1969, samtidigt
som hemmamarknadsleveranserna ökar något kraftigare. Den ökade ex -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

porten beräknas helt hänföra sig till blekt sulfat, medan exporten av övriga
kvaliteter minskar. Med den ovan angivna leveransutvecklingen och ett antagande
om att producenterna i stort sett anpassar produktionen efter avsättningsmöjligheterna
beräknas produktionen av avsalumassa öka ca 6 %
1968—1969.

Denna produktionsprognos innebär att produktionskapaciteten utnyttjas
helt för kvaliteten blekt sulfat, som utgör närmare hälften av avsaluproduktionen.
För övriga kvaliteter räknar man däremot inte heller under 1969
med att helt utnyttja produktionskapaciteten.

Läget inom pappers- och pappindustrin förbättrades påtagligt under 1968.
Den kraftigt stigande efterfrågan på papper i Västeuropa medförde att den
svenska pappersexporten, som var oförändrad 1966—1967, ökade 17 % i ton
räknat 1967—1968, samtidigt som hemmamarknadsleveranserna steg 8 %.
Produktionen ökade successivt under året jämsides med ett ökat kapacitetsutnyttjande
och bruken var vid årets slut inom flertalet sektorer uppe i ett
mycket högt kapacitetsutnyttjande. Producenterna har nu reducerat lagren
till en mer normal volym efter den lagerökning som skedde under 1967 till
följd av avsättningssvårigheterna. Produktionsökningen 1968 kom därmed
att stanna vid ca 10 %. De kraftigaste produktions-och leveransökningarna
redovisas för pappersslagen tidningspapper, journalpapper och halvkemisk
fluting för wellpapptillverkning.

Den bedömning av pappersexporten 1968—1969 som gjorts inom konjunkturinstitutet,
och som närmare redovisas i kapitel III, innebär i det närmaste
en halvering av ökningstakten 1967—1968. Hemmamarknadsleveranserna
beräknas samtidigt fortsätta att öka dock i något lägre takt än under
1968. Under förutsättning av ungefär oförändrad lagerhållning i producentledet
beräknas denna efterfrågeutveckling leda till en volymmässig ökning
av produktionen på ca 9 %. Produktionskapaciteten beräknas samtidigt öka
i stort sett lika mycket, varför kapacitetsutnyttjandet för gruppen som helhet
torde bli oförändrat högt.

Produktionen inom livsmedelsindustrin inklusive dryckesvara- och tobaksindustrin
ökade 1967—1968 med knappt 2 %, vilket innebär en lägre
ökningstakt än under 1967. Den egentliga livsmedelsindustrins utveckling
var svag under 1968, produktionen låg kvar ungefär på 1967 års nivå. Den
största produktionstillväxten, ca 14 %, noterades inom dryckesvaruindustrin,
medan tobaksindustrins ökningstakt uppgick till ca 6 %. För 1969
torde man få räkna med ungefär samma ökningstakt i produktionen som under
1968 med hänsyn till en beräknad i stort sett oförändrad ökningstakt för
livsmedelskonsumtionen.

Produktionen inom textil-, beklädnads- och sömnadsindustrin sjönk enligt
statistiska centralbyråns produktionsindex med 2,5 % från 1967 till
1968. En drygt 1-procentig tillväxt inom den egentliga textilindustrin motvägdes
av en närmare 6-procentig minskning av beklädnadsvaruindustrier -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

nas (exkl. trikåindustrin) produktion. Produktionsökningen inom den egentliga
textilindustrin bars framför allt upp av en stark ökning av mattprodulctionen
samt tillverkningen av trikåväv. Däremot tycks t. ex. produktionen
av beklädnadsvaror av trikå ha gått tillbaka. Inom beklädnadsindustrin
har i första hand skotillverkningen fortsatt att gå markant tillbaka — jämfört
med 1967 beräknas skoproduktionen ha minskat med över 13 %. Konfektionsindustrins
produktionsnedgång beräknas till knappt 5 %. Produktionsutvecklingen
inom totala beklädnadssektorn, till vilken även trikåindustrins
beklädnadsvaruproducerande del hänföres, överensstämmer väl
med den som erhålles genom konjunkturinstitutets försörjningsbalans för
beklädnadsvaror (där trikåvarorna ingår). Denna bygger på en 2-procentig
konsumtionsökning (här bör emellertid noteras, att statistiska centralbyråns
nationalräkenskapsberäkningar slutar på en mycket obetydlig konsumtionsökning
av här ifrågavarande varor), en lagerökning som motsvarar ungefär
hälften av konsumtionsökningen samt ett exportvolymutfall 1967—1968 på
13 %. Importvolymen var under 1968 likaledes 13 % högre än 1967 — en
fördubbling av pälsimporten utgör här en väsentlig uppdragande faktor —
vilket ger en produktionsvolym för beklädnadssektorn för 1968 som med
5 % understiger 1967 års.

Såsom underlag för prognosen av sektorns produktion 1969 har liksom tidigare
i första hand tjänat en försörjningsbalans för beklädnadsvaror (inkl.
trikåvaror). I denna har kalkylerats med en 2,5-procentig konsumtionsökning,
en svag lagerminskning, en 10-procentig exportökning samt en fortsatt
avtagande importvolymtillväxt. Denna har uppskattats till relativt blygsamma
7 %, vilket är drygt hälften av 1968 års importökning men något
större än 1966 års. Detta leder fram till en produktionsprognos som slutar
på en minskad beklädnadsproduktion med en knapp procentenhet i förhållande
till 1968. Å andra sidan torde man kunna räkna med en fortsatt
produktionsökning inom väveri- och spinnerisektorn (exempelvis av
trikåväv och vissa heminredningstextilier) och övrig sömnadsindustri, varför
sektorns totala produktion under 1969 uppskattas något överträffa
1968 års.

De hittills berörda branscherna svarar för drygt 80 % av den totala industriproduktionen.
För återstående industrisektorer, som i tabell 4 ingår
under benämningen övriga branscher, är produktionsutvecklingen efter 1966
till övervägande delen mycket bristfälligt belyst. Den i tabellen angivna
utvecklingen 1967—1969 syftar huvudsakligen till att ge en ungefärlig uppskattning
av produktionsförändringarna inom dessa branscher sammantagna.
Jord- och stenindustri, kemisk-teknisk samt grafisk industri utgör de
förädlingsvärdemässigt tyngst vägande branscherna inom gruppen, som också
innefattar pappersvaru-, läder- och gummivaruindustri. Nedan berörs
utvecklingen inom de två förstnämnda av dessa branscher.

Produktionen inom jord- och stenindustrin ökade endast svagt under 1968

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1967—1969

Procentuella volymförändringar

	1967—1968	1968—1969 prognos
Järnmalmsgruvor ............................	14	3
Järn- och metallverk..........................	8	8
Verkstadsindustri, exkl. varv ..................	6	9
Träindustri1..................................	8	6
därav: sågverk..............................	12	6
Massaindustri ................................	0	6
Pappers- och pappindustri ....................	10	9
Livsmedelsindustri2 ..........................	2	2
Textil- och beklädnadsindustri ................	- 3	1
Övriga branscher, exkl. varv ..................	6	6
Totala industrin	5,5	7

1 Inkl. wallboardfabriker.

2 Inkl. dryckesvaru- och tobaksfabriker.

Källor: 1967—1968, statistiska centralbyråns preliminära industriproduktionsvolymindex.
1968—1969, konjunkturinstitutet.

och för året som helhet kom produktionsökningen i förhållande till 1967 att
stanna vid ca 1 %. Produktionen inom cementfabrikerna samt cement- och
betongvarufabrikerna ökade obetydligt. Produktionen av tegel fortsatte att
minska, medan produktionen av glas ökade relativt kraftigt. Med hänsyn till
byggnadsverksamhetens prognoserade omfattning beräknas produktionsökningen
1969 komma att bli ca 3 %.

Produktionen inom den kemisk-tekniska industrin ökade med ca 11 %
1967—1968, vilket är något lägre än ett år tidigare. Liksom 1967 visar oljeraffinaderierna
en mycket kraftig produktionstillväxt — drygt 50 % — vilket
lett till att de nu svarar för närmare 12 % av produktionen inom
branschen. Även för övriga delar av branschen, som dock till större delen
är mycket bristfälligt täckta av statistik, tycks ökningstakten i allmänhet
ha varit relativt god.

Då oljeraffinaderiernas kapacitetstillväxt tills vidare i stort sett har upphört,
beräknas ökningstakten för denna delbransch avta betydligt 1969. Ökningen
inom övriga delar av branschen beräknas bli ungefär densamma
som under 1968. Den totala produktionsökningen inom den kemisk-tekniska
industrin 1968—1969 skulle därmed bli några procent lägre än under
1967—1968.

Totalt för gruppen övriga branscher beräknas produktionen ha ökat med
6 % 1967—1968. Även för 1969 torde man kunna räkna med ungefär samma
ökningstakt för dessa branscher sammantagna.

Den totala industriproduktionen ökade med ca 5,5 % enligt ovan redovisade
preliminära beräkningar för de olika industribranscherna, vilket framgår
av tabell 4, som också visar de olika sektorernas produktionsutveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Produktionsuppdragande 1968 var främst de höga ökningstalen för gruvor,
järn- och metallverk samt trä-, pappers- och kemisk industri jämte den åter
relativt goda tillväxten inom den tungt vägande verkstadsindustrin.

För 1969 implicerar — såsom ovan redovisats — de givna prognoserna för
konsumtion, investeringar, lagerförändringar, export och import en produktionsuppgång
i något högre takt än 1968, nämligen med omkring 7 %. Ökningstakten
från 1968 bibehålls i stort sett oförändrad för järn- och metallverk
samt pappersindustrin, medan den förstärks för verkstadsindustrin.
Dämpningen i tillväxttakten för framför allt gruvor och träindustri uppvägs
bl. a. av att produktionsökningar under 1969 beräknas komma till
stånd inom massa- samt textil- och beklädnadsindustrin.

2. Skogsbruket

De konsekvenser den ovan redovisade utvecklingen inom skogsindustrierna
samt föreliggande export-, import- och lagerprognoser beräknas få för
skogsbruket har sammanfattats i en försörjningsbalans för rundvirke (tabell
5).

Som framgår av balansen beräknas avverkningarna under 1968 ha varit
omkring 7 % lägre än 1967. Produktionsminskningen är nästan helt liänförlig
till massaveden, där den beräknas ha varit närmare 20 %, medan produktionen
av sågtimmer steg med omkring 9 %. Den starka minskningen för
massaveden förklaras av den mycket kraftiga lageromsvängning som inträffade
under 1968 — från att ha ökat med 2,7 miljoner kubikmeter under
1967 minskade lagren med 3,5 miljoner kubikmeter massaved under 1968.

Tabell IV: 5. Försörjningsbalans för rundvirke 1966—1969

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

	1966	1967	1968	1969 prognos
Produktion ......................	48 992	55 062	51 300	55 390
sågtimmer......................	19 044	19 499	21 260	22 620
massa- och boardved............	25 617	31 356	25 945	28 790
övrigt rundvirke................	4 331	4 207	4 095	3 980
Import ..........................	373	413	245	370
Summa tillgång	49 365	55 475	51 545	55 760
Export ..........................	2 103	2 645	2 785	2 525
Lagerförändring ..................	—1 697	+ 2 700	-3 640	-2 150
Förbrukning......................	48 959	50 130	52 400	55 385
sågtimmer......................	18 618	19 056	21 270	22 610
massa- och boardved............	26 136	26 979	27 140	28 895
övrigt rundvirke................	4 205	4 095	3 990	3 880
Summa användning	49 365	55 475	51 545	55 760

Källa: Konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Den sammanlagda förbrukningen av rundvirke beräknas ha stigit med

4,5 %, en ökning som framför allt hänför sig till sågtimret.

Under 1969 beräknas förbrukningen av rundvirke stiga med närmare 6
Ökningen beräknas bli ungefär lika stor för såväl massaveden som sågtimret,
dvs. drygt 6 %, medan förbrukningen av övrigt rundvirke fortsätter
att sjunka något. Massavedslagren har antagits komma att minska med ytterligare
2 miljoner kubikmeter och lagren av sågtimmer har beräknats
minska i samma takt som 1968. Exporten av rundvirke, som steg kraftigt
främst på grund av ökad export till Norge under 1967 och 1968, väntas falla
tillbaka något under 1969. Ett realiserande av den sålunda skisserade efterfrågan
skulle innebära en ökning av skogsavverkningarna med ca 8 % från
1968 till 1969.

3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas av statens jordbruksnämnd
ha ökat med 7 % i volym 1967—1968. Ökningen beror främst
på det goda skördeutfallet av bl. a. oljeväxter. För 1969 beräknas jordbrukets
bidrag till bruttonationalprodukten minska med 10,5 % i volym. Produktionen
av vegetabilier beräknas minska kraftigt under förutsättning
av normal skörd. Animalieproduktionen beräknas ha ökat med ca 3 % i
volym 1967—1968 och beräknas komma att minska i volym under 1969 med
likaledes 3 %.

Elkraftsproduktionen ökade enligt centrala driftledningens beräkningar
med ca 4,5 % i volym från 1967 till 1968. Denna ökning ligger helt på värmekraftsproduktionen,
och förädlingsvärdets tillväxt kan under sådana omständigheter
skattas till endast 3 %. Produktionsökningen beräknas bli
ungefär lika stor 1968—1969 som 1967—1968, eller knappt 5 %. Både produktionen
av vattenkraft och värmekraft beräknas komma att öka under
1969. Totala förbrukningen av kraft för prima ändamål ökade med ca
11 % från 1967—1968 och under 1969 beräknas ökningen komma att bli
ca 8 %.

I kapitel VII beskrivs utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten.
Av dessa beräkningar framgår att bruttoinvesteringarna i byggnader
och anläggningar ökade 1967—1968 med ca 1,5 % i volym och för 1969
beräknas motsvarande ökningstal bli ca 4,5 %.

I följande tablå har de olika näringsgrenarnas förändringstal för produktionsvolymen
sammanställts. Industriproduktionen väntas öka ca 7 %
1968—1969 mot ca 5,5 % 1967—1968 och byggnadsverksamhetens produktionsvolym
1969 väntas bli ca 4,5 % mot ca 1,5 % 1968. Detta påverkar
produktionen av varor och kraft, så att dess ökningstal väntas bli en procentenhet
större 1969 jämfört med 1968, eller ca 5 % mot ca 4 %. Skogsproduktionen,
som 1967—1968 beräknas ha gett ett negativt bidrag till brutto -

Kungl. Maj ds proposition nr Ilo år 1969

nationalprodukten, väntas komma att öka med 8 % i volym 1968—1969.
Detta omslag uppväger i huvudsak den negativa effekt på ökningstalet 1969,
som jordbrukets produktionsminskning väntas utgöra.

Med ovan angivna förutsätttningar angående varu- och kraftproduktionen
och med ett antagande om en trendmässig utveckling av de privata tjänsternas
produktionsvolym erhålls en ökning av bruttonationalprodukten, beräknad
från produktionssidan, med ca 4 % 1967—1968. Detta är drygt en halv
procentenhet mer än den av statistiska centralbyrån beräknade tillväxten
av bruttonationalprodukten, mätt från användningssidan. Den trendmässiga
framskrivningen har härvid givit en produktionstillväxt för de privata
tjänsterna (däribland handelns produktionsinsats) med åtminstone 3 %
1967—1968 och tillväxten för de offentliga tjänsterna beräknas ha utgjort
ca 8 %. Detta ger sammanlagt en ökning av tjänstesektorernas produktionsvolym
med ca 4 % under 1968. Samma tillväxttakt beräknas för varuoch
kraftproduktionen.

För 1969 väntas bruttonationalprodukten öka med drygt 4,5 %, mätt från
användningssidan. Denna ökning ligger i linje med den som man kommer
fram till genom en överslagskalkyl från produktionssidan inbegripet den
ovannämnda trendframskrivningen av de privata tjänsterna. Tillväxten för
dessa antas därvid bli ca 4 %. För de offentliga tjänsterna väntas ökningen
bli ca 5,5 % och totalt för tjänstesektorerna ca 4,5 %. Varu- och kraftproduktionen
beräknas öka inemot 5 %.

	Förändring i	pro duktio n s volym
	1967—1968	1968—1969
	procent	milj. kr. i 1968 års priser	procent
Jordbruk......................................	7	—500	—10,5
Skogsbruk ....................................	— 7	200	8
Industri ......................................	5,5	2 850	7
Byggnadsverksamhet ..........................	1,5	550	4,5
Elkraftsproduktion ............................	3	200	5
Summa varu- och kraftproduktion ................	4	3 300	5
Offentliga tjänster ............................	8	1 000	5,5
Övriga tjänster................................	3	2 300	4
Summa tjänstesektorerna ........................	4	3 300	4,5
Total produktion ..............................	4	6 600	4,5

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1969

I den preliminära nationalbudget en för 1969 anfördes att den svenska
arbetsmarknaden under 1968 präglades av en under året successivt stigande
efterfrågan på arbetskraft, mätt med antalet obesatta platser vid månadens
mitt. Nu tillgänglig statistisk information antyder dock inte att denna utveckling
skulle ha resulterat i någon ökad sysselsättning, utan en svag
nedgång i antalet förvärvsarbetande synes, räknat på årsgenomsnitten, ha
ägt rum mellan 1967 och 1968. Enligt arbetskraftsundersökningarna, såväl
de ordinarie kvartalsundersökningarna som de utvidgade höstundersökningarna,
skulle emellertid antalet sysselsatta ha ökat med någon procentenhet.
Häri inryms dels ökad frånvaro och dels ökat antal korttidsarbetande, medan
antalet personer som var i arbete mer än 21 timmar under mätveckan
minskade, enligt höstundersökningarna med 1 %. Jämfört med 1967 har
dock läget på arbetsmarknaden under 1968 utmärkts av eu viss förstärkning,
vilken framträdde allt tydligare under loppet av året och även har
fortsatt under början av 1969.

Efterfrågan på arbetskraft

Serien över obesatta platser, vilken redovisas med fördelning på näringsgrenar
och län, kan betraktas som en god indikator på i vilken riktning efterfrågan
på arbetskraft utvecklas. Säsongrensat vände kurvan över antalet
obesatta platser uppåt under hösten 1967, och fr. o. m. april 1968 har
antalet obesatta platser varje månad varit högre än motsvarande månadstal
för föregående år. I april 1969 var uppgången 61 %, och antalet obesatta
platser uppgick därmed till nästan 55 000. Sedan den nuvarande statistikens
tillkomst (juni 1961) uppvisar endast april 1965 ett — obetydligt — högre
värde.

I diagram 1 visas för några näringsgrenar den säsongrensade utvecklingen
för serien över obesatta platser. Av diagrammet framgår den markerade
uppgången från senare delen av 1968, främst hänförlig till industrin, inom
vilken metall- och verkstadsindustrin svarar för största andelen. Uppgångar
noterades inom alla industribranscher. Inom skogsindustrierna ägde dock
en svag nedgång rum mellan februari och mars 1969. Inom de offentliga
tjänsterna synes någon ökning i den icke tillgodosedda efterfrågan på
arbetskraft inte ha skett, medan inom de övriga tjänstesektorerna samt
byggnadsverksamheten tendensen varit klart uppåtriktad.

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Diagram V:l. Antal lediga platser vid månadens mitt mars 1966—mars 1969

Säsongrensade månadssiffror. Log. skala

60 000

50 000

40 000

30 000

20 000

Industri och hantverk

10000

Metall- och verkstadsindustri

6 000

Textil-, sömnads-, läder-, håroch
gummiindustri

Träindustri

30.000

Privata och offentliga tjänster

20 000

Offentliga tjänster

10000

Varuhandel

Byggnadsverksamhet

I-L---L----I_I

1966 1967 1968 1969

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

Antalet obesatta platser under första kvartalet 1969 ansluter sig såväl
till nivå som utveckling mycket nära till det läge som rådde första kvartalet
1964. Ett studium av de säsongrensade värdena visar att uppgången i båda
fallen varat ungefär lika länge, från slutet av 1967 respektive senare delen
av 1962. Frågan är då om en fortsatt uppgång också kan väntas, och
i så fall med vilken styrka, under resten av 1969. — Vissa olikheter kan
urskiljas. Således har uppgången under loppet av 1968 och början av 1969,
huvudsakligen då under den senare delen av perioden, varit kraftigare än
den var under 1963 och första kvartalet 1964, vilket främst kommer till
synes inom industrin. Vidare har de mellanliggande årens utveckling medfört
att antalet obesatta platser inom industrin under november 1968—mars
1969 var större än under motsvarande period 1963—1964. Givetvis kan man
inte enbart av det ovanstående dra den slutsatsen att det kan väntas en högre
sysselsättningsuppgång 1968—1969 än 1963—1964 eller ens en lika kraftig.
De bakomliggande omständigheterna är i åtskilliga hänseenden olika,
varför man riskerar att dra felaktiga slutsatser om man söker extrapolera

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 77

den nuvarande utvecklingen med ledning av förhållanden som rådde i ett
annat läge. Sålunda kan benägenheten att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingarna
ha varit olika. — Inom offentliga tjänster samt hushåll,
hotell- och restaurangarbete var den otillfredsställda arbetskraftsefterfrågan,
mätt med antalet obesatta platser, lägre under 1988—mars 1969 än
under 1963—mars 1964.

Vid arbetsförmedlingarna redovisas också totala antalet under en månad
anmälda lediga platser. Under januari—mars 1969 noterades en uppgång
med 15 % jämfört med samma månader 1968, med ökningar främst inom
yrkesgrupperna tillverkningsarbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete.
Mellan värdena för 1967 och 1968 föreligger dock inte full jäinförbarhet
på grund av omläggning av statistiken från 1968. — Uppgången i
antalet obesatta platser vid månadens mitt markerar sannolikt en icke tillgodosedd
efterfrågan på yrkesarbetare. Denna icke tillgodosedda efterfrågan
synes alltså ha stigit väsentligt kraftigare än totala antalet under månaden
lediga platser.

Ovanstående utvecklingstendenser kan kompletteras med resultat från
konjunkturinstitutets barometerundersökningar för industrin och byggnadsverksamheten.
Av dessa framgår att andelen industriföretag som uppgivit
brist på yrkesarbetare fortsatt att öka från december 1968 till mars 1969.
En relativt kraftig uppgång synes även ha inträtt i bristen på andra arbetare
än yrkesarbetare, och man får gå tillbaka till slutet av 1965 för att
finna bristtal av motsvarande storleksordning. Även andelen företag som
uppgivit brist på tjänstemannapersonal synes nu ha ökat. Inom byggnadsoch
anläggningsverksamheten efterfrågades fortfarande huvudsakligen träarbetare,
dock i lägre omfattning än i december 1968.

Diagram V:2. Industrisysselsättningen 1965—1968

Antal anställda arbetare. Förändring i procent från motsvarande månad föregående år

— Metall- och verkstadsindustri

Totala industrin

1965 1966 1967 1968 1969

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Utvecklingen inom industrin illustreras också i diagram 2. Till grund för
detta har legat statistiska centralbyråns korttidsstatistik över sysselsättningen
för industriarbetare, och det anger hur antalet anställda arbetare
förändrats procentuellt från motsvarande månad föregående år. Av diagrammet
framgår att sysselsättningsnedgången från början av 1967 blivit
allt lägre och i januari 1969 var antalet anställda arbetare inom hela industrin
lika stort som i januari 1968. Från februari 1968 till 1969 noterades
en svag uppgång.

Arbetslöshet in. m.

I tabell 1 ges detaljerade uppgifter om den vid arbetsförmedlingarna
registrerade arbetslösheten under första kvartalet 1969. Som framgår av
tabellen var antalet arbetslösa under första kvartalet 1969 i genomsnitt
4 700 lägre än under första kvartalet 1968. Till en viss del är dock nedgången
i januari påverkad av skillnader i väderleken. Säsongrensat har
arbetslösheten minskat från juli 1968 till februari 1969, medan från februari
till mars en tillfällig mindre uppgång ägde rum. I april 1969 uppgick antalet
arbetslösa till 42 550, en nedgång med 770 personer jämfört med april
1968. Regionalt minskade arbetslösheten nästan genomgående i södra och
mellersta Sverige från första kvartalet 1968 till 1969, medan ökningar noterades
i skogslänen. Även där var dock under februari och mars 1969 arbetslösheten
bland industriarbetarna lägre än under 1968.

Nedgången i den registrerade arbetslösheten kan med visst fog sägas underskatta
den verkliga nedgången vid jämförelser med utvecklingen mellan
tidigare år. Som framhölls i den preliminära nationalbudgeten för 1969
torde förändringar i arbetsmarknadspolitiken från den 1 juli 1968 inte
oväsentligt ha inverkat på arbetslöshetsnivån. I samband med arbetslöshetsräkningarna
sedan juli 1968 har uppgifter inhämtats om antalet arbetslösa
som uppbar omställningsbidrag. Antalet var i juli 1968 ca 100 och har
sedan ökat månad för månad så att det uppgick till 1 370 personer i januari
1969 och 1 520 personer, varav 1 440 icke arbetslöshetsförsäkrade, i februari
1969. Enligt en undersökning i januari 1969 uppbar 1 950 arbetslösa
extra kassaersättning och totala antalet arbetslösa som erhöll äldrestöd
uppgick därmed till ca 3 300 personer.

Möjligheten att erhålla omställningsbidrag och förlängd ersättning från
arbetslöshetskassa har påverkat arbetslöshetstalen i främst de högre åldersklasserna.
I nedanstående tablå visas hur antalet arbetslösa per kvartal, fördelade
på vissa åldersgrupper, förändrats från föregående år.

Som framgår av tablån var antalet arbetslösa yngre än 25 år redan
fr. o. m. andra kvartalet 1968 lägre än under 1967, medan för de arbetslösa
i åldrarna 25—59 år en nedgång ägde rum först under fjärde kvartalet. En
del av ökningen under tredje kvartalet för denna åldersgrupp förklaras
emellertid av den s. k. semesterarbetslösheten. Antalet arbetslösa som var

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Antal arbetslösa, förändring från föregående år

1968 I ............................	Under 25 år	25—59 år	60 år och däröver	Samtliga
+ 1 390 — 300 — 390 —2 560 —3 230	+ 6 400 + 2 no + 2 480 —1 550 —5 000	+ 2 170 + 1 120 + 3 070 + 3 210 + 3 500	+ 9 960 + 2 930 + 5 160 — 900 —4 730
II ............................
III ............................
IV ............................
1969 I ............................

60 år och däröver har däremot fortsatt att öka. Belysande för utvecklingen
inom denna åldersklass är att antalet icke arbetslöshetsförsäkrade har ökat
kraftigt, under de första månaderna av 1969 en fyrdubbling jämfört med
samma period 1968. De icke arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa i dessa åldrar
torde till stor del utgöras av t. ex. företagare som sökt omställningsbidrag.

På grund av den ökade efterfrågan på arbetskraft har det beslutats att
vissa typer av beredskapsarbeten skall avvecklas tidigare än under de senaste
åren. Under januari—mars 1969 var i genomsnitt 17 500 personer anställda
i beredskapsarbeten (exkl. anställda vid s. k. T-arbeten och arbeten
för specialanvisade), en minskning med 2 270 personer jämfört med 1968.
Omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen ökar år från år, och under
första kvartalet 1969 deltog i genomsnitt 36 200 personer i sådan utbildning
mot 32 970 under samma period 1968.

Antalet arbetstagare, som berördes av varsel om driftsinskränkningar
uppgick under 1968 till totalt 22 700, varav inom industrin 18 600, mot
24 500 under 1967. Under januari—mars 1969 var antalet 2 600 mot 9 530
under 1968. Om antalet berörda arbetstagare summeras över en 12-månadersperiod
finner man att antalet sjunkit nästan kontinuerligt från ca
26 000 per månad under första halvåret 1968 till 15 700 under mars 1969.

I ett något längre perspektiv har arbetsmarknadsläget alltsedan hösten
1967 i stora drag karakteriserats av stigande efterfrågan, och även för
arbetslösheten kan ett omslag i utvecklingen bedömas ha ägt rum mot slutet
av 1967. Under sommarhalvåret 1968 indikerade de säsongrensade kurvorna
en försvagning av arbetsmarknadsutvecklingen som visade sig övergående,
och en markant ökning av efterfrågan kom till synes under fjärde kvartalet
1968 och första kvartalet 1969.

2. Arbetsmarknaden 1969

Enligt statistiska centralbyråns juniräkning minskade antalet sysselsatta
inom jordbruket med 8,5 % från 1967 till 1968. En sysselsättningsnedgång
av åtminstone samma storleksordning som 1968 bedöms äga rum 1969.
Inom skogsbruket minskade enligt statistiska centralbyrån antalet syssel -

Kungl. Ma j:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell V: 1. Registrerad arbetslöshet januari—mars 1968 och 1969 regionalt och branschvis

Månadstal resp. kvartalsgenomsnitt

	Arbetslöshetsförsäkrade		Samtliga	varav:
					arbets- lösa	kvinnor
	Industri- arbetare	Bygg- nadsar- betare	Skogs- arbetare	Övriga
/. Antal registrerade arbetslösa 1969 1. Hela landet
jan.....................	14 000	17 550	2 560	13 440	55 710	10 490
febr.....................	12 970	15 330	2 390	12 690	50 290	9 550
mars....................	12 370	14 840	2 660	12 910	49 690	9 210
2. Södra och mellersta Sverige
jan.....................	9 660	9 940	180	7 730	32 320	6 720
febr.....................	8 940	9 220	200	7 080	29 430	6 120
mars....................	8 560	8 800	270	7 220	28 790	5 880
3. Värmland, Dalarna och Norrland
jan.....................	4 340	7 610	2 380	5 710	23 390	3 770
febr.....................	4 030	6 110	2 190	5 610	20 860	3 430
mars....................	3 810	6 040	2 390	5 690	20 900	3 330
11. Förändring från motsva-rande period 196S t. Hela landet
jan.....................	— 670	— 6 750	0	—- 570	— 8 700	310
febr.....................	— 1090	— 2 210	270	630	— 3 230	— 150
mars....................	— 1 510	— 1 480	720	750	— 2 250	— 360
1 kv...................	— 1 090	— 3 480	330	270	— 4 730	— 70
2. Södra och mellersta Sverige
jan.....................	— 920	— 6 920	— 160	— 880	— 9 510	270
febr.................• • . .	— 940	— 2 140	— 10	— 70	— 4 060	— 10
mars....................	— 1310	— 1860	90	80	— 4110	— 450
1 lev...................	— 1 060	— 3 640	— 20	— 290	— 5 890	— 70
3. Värmland, Dalarna och Norrland
jan.....................	250	170	160	310	810	40
febr.....................	— 150	— 70	280	700	830	— 140
mars....................	— 200	380	630	670	1 860	90
1 kv...................	— 30	160	350	560	1 160	0

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år i969

satta inom storskogsbruket liksom totala antalet utförda dagsverken i det
enskilda skogsbruket med 17 å 18 % mellan 1967 och 1968. I kapitel IV
anges avverkningarna ha minskat med 7 % mellan 1967 och 1968. Den
beräknade avverkningsökningen med 8 % från 1968 till 1969 torde kunna
genomföras även med någon svag nedgång i antalet sysselsatta.

Inom industrin väntas, som framgår av kapitel IV, produktionens ökningstakt
stiga från 5,5 % 1967—1968 till 7 % 1968—1969. Mellan 1967 och

1968 kan sysselsättningsvolymen för industriarbetare rimligen bedömas
ha minskat med 4,5 % i timmar räknat. Antagandena om sysselsättningsutvecklingen
1969 baseras på den angivna produktionsprognosen samt förutsättningen
om en något lägre, men fortsatt hög, produktivitetstillväxt 1969
jämfört med 1968. I denna riktning verkar bl. a., som länsarbetsnämnderna
anger, en något ökad insats av icke yrkesarbetare. Även en förväntad
ökning i kapacitetsutnyttjandet kan i sig innebära att produktivitetstillväxten
avtar. Med beaktande av arbetstidsförkortningens efterfrågeuppdrivande
effekter kan då antalet industriarbetare beräknas bli ungefär oförändrat
eller öka något från 1968 till 1969. Med en tänkbar ännu något lägre
produktivitetstillväxt än den ovan antagna skulle antalet industriarbetare
kunna komma att öka med drygt 1 %. Den mest expansiva branschen synes
vara metall- och verkstadsindustrin.

Antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten synes ha minskat med
ca 0,5 % mellan 1967 och 1968. I kapitel VII anges tillväxten av investeringar
i byggnader och anläggningar stiga från 1,5 % 1967—1968 till 4,5 % 1968—
1969. Med ett rimligt genomslag av arbetstidsförkortningen skulle då antalet
sysselsatta kunna komma att öka med 1 å 2 % 1968—1969.

Inom tjänstesektorerna beräknas antalet sysselsatta öka med ett par tre

procent mellan 1968 och 1969, eller i oförändrad takt jämfört med 1967_

1968. Sysselsättningsuppgången 1969 inom de offentliga tjänsterna bedöms
därvid inte bli fullt lika stark som mellan föregående år.

Sammanvägda visar de näringsgrensvisa kalkylerna en mellan 1968 och

1969 oförändrad eller något ökad sysselsättningsvolym, räknad som antalet
sysselsatta vid oförändrad arbetstid. Denna beräkning omfattar i
princip endast förvärvsarbetande med minst halv normal arbetstid. Bl. a.
ingår således inte förändrad övertidsandel eller en trolig ökning i antalet
korttidsarbetande.

Den under 1969 fortsatta arbetstidsförkortningen kan tagen isolerad beräknas
medföra en ökning i arbetskraftsbehovet med 1 %. Emellertid har
det bedömts troligt att detta inte ökas med mer än drygt hälften så mycket.
Totala antalet sysselsatta skulle då komma att stiga med drygt 0,5 %
mellan genomsnittslägena för 1968 och 1969.

Da samtidigt det arbetskraftstillskott som uppkommer genom förändringar
i folkmängd och förvärvsfrekvenser kan beräknas vara mindre än
den antagna sysselsättningsuppgången ökar utnyttjandet av arbetskrafts 6

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

resurserna från 1968 till 1969. Härvid har likväl räknats med en högre
nettoinvandring under 1969 än den som förekom 1968 (12 400 personer).
I utgångsläget fanns vissa outnyttjade arbetskraftsreserver. Rent numeriskt
skulle dessa troligen kunna medge en ytterligare sysselsättningsuppgång
1968—1969 som är väl så stor som den ovan antagna. Genom imperfektioner
både i fråga om utbudet och efterfrågan på arbetskraft såväl totalt
som regionalt begränsas emellertid den disponibla tillgången. Det kan därför
inte uteslutas att överhettningfenomen i ökad grad kommer att uppträda
inom vissa branscher i de södra och mellersta delarna av Sverige.

Med hänsyn till utvecklingen under loppet av 1968 och innevarande del
av 1969 synes de i försörjningsbalansen i kapitel I framlagda produktionsprognoserna
närmast tyda på att efterfrågetillväxten på arbetsmarknaden
kommer att dämpas mellan halvåren 1969. Vid en mera expansiv utveckling
än som framgår av försörjningsbalansen vore däremot en tillväxt av arbetskraftsefterfrågan
i oförändrat tempo väl tänkbar.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna

Löner

Den totala lönesumman, dvs. summan av alla anställdas kontantlöner före
skatteavdrag, har enligt statistiska centralbyråns preliminära beräkningar
ökat med knappt 6 1/2 % mellan kalenderåren 1967 och 1968, dvs. lika stor
ökning som kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten 1969 angav.
Justeringar i beräkningarna av vissa tjänstemannagruppers avtalsmässiga
löneförhöjningar har medfört att den totala avtalslöneökningen nu fastställts
till 4 3/4 %. Löneglidningen beräknas ha uppgått till närmare 13/4%,
medan nettoeffekten av sysselsättningsförändringar uppskattas till 0.

För industriarbetarna beräknas timförtjänsten ha ökat med närmare
6 1/2 % mellan 1967 och 1968, varav den avtalsmässiga ökningen svarade
för drygt 3 % och löneglidningen för något över 3 1/4 %. Detta ger tillsammans
med höjningen av ATP-avgiften på knappt 1/2 % en ökning av industriföretagens
timlönekostnader för arbetare med något över 6 3/4%. Den
nu beräknade ökningen av arbetskraftskostnaderna för industriföretagen
mellan 1967 och 1968 ligger något högre än den enligt kalkylerna i den preliminära
nationalbudgeten. Fortfarande gäller emellertid att uppgången 1968
är den klart lägsta under 60-talet.

Mellan 1968 och 1969 antas den totala lönesumman öka med 8 1/2 %. I beräkningarna,
som försvårats av det mycket osäkra läget i avtalsförhandlingarna
mellan LO och SAF, har förutsatts att förhandlingarna på alla väsentliga
avtalsområden kommer att genomföras utan arbetskonflikt. Förtjänstutvecklingen
för 1969 antas bli ca 7 % i genomsnitt för samtliga löntagare.
Härvid har förutsatts att löneglidningen 1969 blir större än 1968. Nettoeffekten
av sysselsättningsförändringarna har vidare satts till ca 1 1/2 %.

Övriga inkomster

Sammanlagt har enskilda företagares inkomster, enligt nu föreliggande
beräkningar, varit oförändrade 1967—1968 (tabell 1). Jordbrukarnas inkomster
från jordbruket m. m. ökade med 4 %, och deras skogsinkomster minskade
med närmare 9 %, medan övriga enskilda företagares inkomster förblev
oförändrade. För 1968—1969 antas för enskilda företagares inkomster
totalt en obetydlig ökning. Jordbrukarnas inkomster från egentliga jordbruket
beräknas av jordbruksnämnden minska högst avsevärt 1968—1969.
Härvid har »normalskörd» förutsatts. För inkomster från jordbruket m. m.
(dvs. ett utvidgat sektorbegrepp enligt nationalräkenskaperna) har ned -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1967—1969

Milj. kr. i löpande priser

	1967	1968	1969	Procentuell
			prognos	förändring
				1967—	1968—
				1968	1969
1. Faktorinkomst....................	88 821	93 754	100 968	5,6	7,7
Egentliga löner1 ..................	71 662	76 333	82 792	6,5	8,5
Enskilda företagares inkomster ....	7 225	7 229	7 282	0,1	0,7
Kapitalinkomster (netto) ..........	1 772	1 801	1 917	1,6	6,4
Ofördelad restpost ................	8 162	8 391	8 977	2,8	7,0
2. Inkomstöverföringar till hushåll ....	13 418	15 050	16 555	12,2	10,0
Egentliga inkomstöverföringar......	9 755	10 530	11 551	7,9	9,7
Socialförsäkringsutfall..............	3 663	4 520	5 004	23,4	10,7
3. Direkta skatter, avgifter m. m.....	28 518	31 181	35 550	9,3	14,0
4. Hushållens nettoinbetalningar till det
offentliga (3—2) ..................	15 100	16 131	18 995	6,8	17,8
5. Utfallna privata försäkringar ......	1 964	2 092	2 281	6,5	9,0
6. Inbetalda privata försäkringspremier1	1 317	1 548	1 700	17,5	9,8
7. Disponibla inkomster (1—4 + 5 — 6)	74 368	78 167	82 554	5,1	5,6
8. Privat konsumtion................	69 173	73 129	77 310	5,7	5,7
9. Sparande (utöver försäkringssparande)	5 195	5 038	5 244	- 3,0	4,1

1 Häri ingår ej arbetsgivaravgifter; dessa uppgick 1967 till 5 735 milj. kr., 1968 till 7 049
milj. kr. och beräknas uppgå till 7 865 milj. kr. 1969.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

gången uppskattats till över 10 %. Skogsinkomster har på basis av tillgängliga
pris- och avverkningsprognoser beräknats öka med närmare 8 % 1968
—1969. Övriga företagares inkomster antas öka med 5 % 1968—1969, vilket
återspeglar en konjunlcturbetonad dragning uppåt.

Kapitalinkomsterna, dvs. nettot av hushållens inkomster av räntor och utdelningar,
beräknas ha ökat med 1 1/2 % 1967—4968. För 1969 uppskattas
ökningen uppgå till mellan 6 och 7 % med hänsyn till bl. a. ökad utdelning
på hushållens aktieinnehav.

De egentliga inkomstöverföringarna (folkpension, barnbidrag, studiebidrag
m. m.) har ökat med 8 % 1967—1968. En något högre ökningstakt beräknas
för 1968—1969, ca 9 1/2 %. Det nya bostadstillägget förklarar denna
stegring i ökningstakten. Effekten på folkpensionen av ett beräknat högre
basbelopp för andra halvåret har inkalkylerats.

Utbetalningar från socialförsäkringen steg med ca 23 1/2 % 1967—1968.
Denna kraftiga ökning kan huvudsakligen återföras på sjukförsäkringsutbetalningarna
men även på de successivt stigande ATP-utbetalningarna. För
1968—1969 uppskattas ökningen till ca 10 1/2 %.

Direkta skatter och avgifter m. m. beräknas ha ökat med drygt 9 % 1967
—1968. Preliminära A-skatteinbetalningar, som utgör 3/4 av totalen, ökade
denna period med 12 1/2 % mot 14,3 % 1966—1967. Den låga ökningen i
totala skatteposten 9,3 % 1967—1968 kan helt hänföras till de ovanligt höga

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell VI: 2. Hushållens direkta skatter och avgifter 1967—1969

Milj. kr. i löpande priser

	1967	1968	1969
	1 halv-	2 halv-	hela	1 halv-	2 halv-	hela	1 halv-	2 halv-	hela
	året	året	året	året	året	året	året	året	året
Prel. A-skatt ........	10 565	11 364	21 929	11 995	12 686	24 681	13 682	14 471	28153
Prel. B-skatt ........	1 546	1 538	3 084	1 560	1 559	3 119	1 653	1 653	3 306
Fyllnadsskatt ........	664	—	664	743	—	743	600	—	600
Kvarskatt............	1 819	—	1 819	1 704	—	1 704	1 855	—	1 855
Minus överskjutande
skatt..............	—	1 719	1 719	—	2 156	2 156	—	1 900	1 900
Övriga skatter........	190	409	599	253	493	746	348	502	850
Summa direkta skatter	14 784	11 592	26 376	16 255	12 582	28 837	18 138	14 726	32 864
Avgifter till:
staten ............	166	142	308	183	180	363	200	217	417
kommunerna ......	856	856	1 712	910	910	1 820	1 050	1 050	2 100
Summa direkta skatter
och avgifter	15 806	12 590	28 396	17 348	13 672	31 020	19 388	15 993	35 381

Anm. 1. Preliminär A-skatt inbetalas varannan månad (sex uppbördsterminer om året) med
första uppbördstermin i mars. Hushållen inbetalar sin preliminär-A-skatt via arbetsgivarna.
Mars-, maj-, och juliuppbörderna utgöres av skatter som arbetsgivarna dragit på löneinkomster
under första halvåret och A-skatter inbetalda vid dessa uppbördsterminer har i tabellen förts till
detta halvår. September-, november-, och januariuppbörderna har på samma grund förts till andra
halvåret.

Preliminär B-skatt däremot betalas direkt av hushållen till staten. Januari-, mars-, och majuppbörderna
har därför förts till första halvåret och juli-, september-, och novemberuppbörderna
till andra halvåret.

Anm. 2. Summa direkta skatter och avgifter i denna tabell understiger posten direkta
skatter, avgifter m. m. i tabell 1, som även innehåller transfereringar till utlandet och av
hushållen direkt utbetalda socialförsäkringspremier. (Dessa uppgick till 122 milj. kr. 1967,
161 milj. kr. 1968 och beräknas uppgå till 172 milj. kr. 1969.)

Anm. 3. Av utrymmesskäl har 1966 ej kunnat medtagas. Med hänsyn till textavdelningens
innehåll lämnas här följande komplettering. Fyllnadsskatt och kvarskatt uppgick till
612 milj. kr. resp. 1 534 milj. kr. 1 halvåret 1966 och överskjutande skatteåterbetalningar
uppgick till 1 272 milj. kr. 2 halvåret 1966. Nettot av dessa var 1966 således 874 milj. kr.

Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och konjunkturinstitutet.

överskjutande skatteåterbetalningarna i december 1968; nettot av kvarskatt
(inkl. fyllnadsskatt) och överskjutande skatt minskade med närmare 500
milj. kr. mellan 1967 och 1968 mot en minskning med drygt 100 milj. kr.
1966—1967. (Se posten direkta skatter, avgifter in. m. i tabell 1 samt tabell
2.)

För 1968—1969 har den totala skatteposten beräknats komma att öka
med 14 %. Preliminära A-skatteinbetalningar har därvid beräknats öka med
knappt 14 %. Nettot av kvarskatt (inkl. fyllnadsskatt) och överskjutande
skatt har beräknats stiga med ca 250 milj. kr.

Den marginella skattekvoten för den preliminära A-skatten, dvs. kvoten
mellan ökningen i den preliminära A-skatten och ökningen i lönesumman,
framgår av följande tablå (milj. kr. och %).

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

	1	2	3	4	5	6
	Löne-	Ökning	Prel.	Ökning	Marginell	Genomsnitt-
	summa	av löne-summan	A-skatt	av prel. A-skatt	skattekvot (4) : (2)	lig skatte-kvot (3) : (1)
1965 ................	60 129	5 768	17 093	2 580	44,7	28,4
1966 ................	66 705	6 576	19 179	2 086	31,7	28,8
1967 ................	71 662	4 957	21 929	2 750	55,5	30,6
1968 ................	76 333	4 671	24 681	2 752	58,9	32,3
1969 ................	82 792	6 459	28 153	3 472	53,8	34,0

Den marginella skattekvoten 1966 var låg på grund av den skattesänkning
som då företogs. Däremot uppvisar 1967 och särskilt 1968 en mycket hög
marginell skattekvot, till en del beroende på folkpensionsavgiftens höjning
vid halvårsskiftet 1967 men troligen även som en effekt av 1966 års skattereform.
I konsekvens härmed har för 1969 kalkylerats med hög marginell
skattekvot. Att denna kvot enligt prognosen likväl sjunker från 59 % 1968
till knappt 54 % 1969 förklaras dels av att de statliga skattesatserna förblir
oförändrade, dels av att lönehöjningen antagits i större utsträckning än
»normalt» falla på låglönegrupperna med i genomsnitt låga marginalskattekvoter.
Den marginella skattekvoten påverkas även av ändringar i
kommunalskattesatserna. Den genomsnittliga utdebiteringen har höjts med
91 öre per skattekrona 1968—1969 mot 63 öre 1967—1968. Höjningen av de
kommunala skattesatserna 1968—1969 motsvarar knappt 7 procentenheter
på den marginella skattekvoten räknat. Vid oförändrade kommunalskattesatser
1968—1969 hade det således funnits anledning räkna med en marginell
skattekvot för 1968—1969 på knappt 47 % i stället för 54 %.

Disponibla inkomster

De beräkningar som ovan redogjorts för resulterar i att hushållens disponibla
inkomster ökat med 5,1 % 1967—1968. Med hänsyn till den beräknade
prisökningen under samma period på knappt 1 1/2 % beräknas den reala
disponibla inkomsten ha ökat med 3,7 % 1967—1968, en lika stor ökning i
fasta priser som angavs i den preliminära nationalbudgeten.1

För 1968—1969 innebär beräkningarna att disponibelinkomsten ökar med

5,6 % i löpande priser, dvs. en något högre ökningstakt än 1967—1968. Då

11 löpande priser var prognosen i PNB dock en halv procentenhet högre. Prisuppgången
1967—1968 — enligt s. k. implicit beräkning — visar sig ha varit långsammare än man
då förutsåg. Den implicita prisindexens (IPI’s) ökning var lägre än konsumentprisindexens
(KPI’s). Detta kan delvis förklaras av att KPI’s vikter inte är lika med IPI’s. Som
exempel kan nämnas att inom gruppen varaktiga varor exkl. bilar svarar elektriska artiklar
för ca 20 % i KPI, medan motsvarande post i IPI svarar för ca 25 %. Inom gruppen
icke varaktiga varor exkl. livsmedel svarar drift och underhåll av motorfordon för
ca 16 % i IPI mot 9 % i KPI. KPI täcker vidare inte hela den privata inhemska konsumtionen
utan en mindre del av denna — bl. a. bank- och försäkringstjänster — måste
fastprisberäknas på ett annat sätt. Huvuddelen av denna grupp av varor och tjänster har
haft en lägre prisutveckling 1967—1968 än KPI totalt.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 87

prisuppgången i genomsnitt mellan 1968 och 1969 beräknas till 2 1/2 % blir
tillväxten i den reala disponibla inkomsten 3,0 % 1968—1969.

2. Konsumentpriserna
Prisutvecklingen intill 1968

Från december 1967 till december 1968 steg konsumentpriserna enligt
långtidsindex med 2,0 %. Mellan genomsnittslägena för 1967 och 1968 kan
prisnivåns uppgång beräknas till 1,9 %. För nettoprisindex stannade uppgången
under loppet av perioden från december 1967 till december 1968
vid 1,1 %. De allmänna räntebidragen avvecklades vid årsskiftet 1967/1968
utan omedelbara verkningar på hyresnivån. Därigenom kom den eljest sannolika
höjningen av nettoprisindex att reduceras med nära en procentenhet.

Prishöjningens fördelning mellan olika delar av konsumtionen kan belysas
av följande sammanställning som avser utvecklingen under loppet av
1968.

Genomsnittliga prisförändringar december 1967—december 1968

Procent

Bostad.............................................. 4,2

Alkohol och tobak.................................... 4,2

Diverse varor........................................ 2,1

Livsmedel .......................................... 2,0

Tjänster (exkl. bostad)................................ 2,0

Bränsle och drivmedel................................ 1,7

Inventarier och husgeråd.............................. 0,1

Kläder och skor...................................... —1,2 I

I de reviderade nationalbudgeterna för de senaste åren har framlagts vissa
resultat av en prisanalytisk studie avseende perioden fr. o. m. 1960. Denna
studie har nu utsträckts till att även omfatta 1968. För vart och ett av åren
har indexhöjningarna uppdelats på ett antal komponenter som — förutom
ändringar i den indirekta beskattningen — bl. a. utvisar jordbruksprisernas,
bostadspostens och den internationella prisfaktorns kalkylmässiga andelar
av den inträffade prisrörelsen. Vidare beaktas särskilt taxeutvecklingen för
offentliga nyttigheter samt trendavvikelser i priserna på vissa färskvaror.
Den restfaktor som härefter kvarstår kan hänföras till från internationell
konkurrens skyddade näringsgrenar exklusive bostadsförvaltning, offentliga
nyttigheter och jordbruk. Det framgår av tabell 3 att prisuppgången 1968
inom dessa områden varit tämligen låg. Kostnadsgenomslaget har snarast
varit någon tiondels procentenhet lägre än vad som erfarenhetsmässigt kunnat
förväntas med hänsyn till den för året genomsnittliga lönestegringen. Utvecklingen
1968 har dock anslutit sig till tendenserna under de senaste åren
(fr. o. m. 1966) såtillvida som varken importpriser eller färskvarupriser bidragit
till prisuppgången och jordbrukspriserna endast i ringa grad.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell Yl: 3. Konsumentprisförändringar 1960—1968 uppdelade på komponenter samt
prisprognos för 1969

(dec.—dec.)

	1960—	1961—	1962—	1963—	1964—	1965—	1966—	1967—	1968—
	1961	1962	1963	1964	1965	1966	1967	1968	1969
Konsumentprisnivåns pro-centuella uppgång totalt..	2,2	5,0	3,4	3,8	6,2	4,7	3,1	2,0	2,9
därav hänförs till: ändring av indirekta skatter1 ............		1,8	0,6	0,2	2,5	0,7	1,1	0,5	0,3
ändring av internatio-nellt bestämda priser2	0,5	-0,2	0,7	0,8	0		-0,2	0	0,1
ändring av jordbruks-priser ..............		0,9	0,7	0,3	0,3		0,1	0,2	0,1
ändring av bostadspris-sättning ............	0,3		0,3	0,6	1,1	0,7	0,5	0,4	0,7
ändring av diverse taxor	0,1	0,3	0,1	0,3	0,1	0,5	0,4	0,1	0,3
trendavvikelse i priserna på vissa färskvaror3..	0,2	-0,1	-0,2		0,4		-0,1	0	0
restfaktor ............	14	2,3	1,2	1,6	1,8	2,8	1,3	0,8	1,4

1 Härunder beaktas ej effekten av skatteförändringar avseende tidigare produktionsled
(exempelvis moms på bostadsbyggen).

2 Beträffande beräkningen av den internationella prisfaktorn hänvisas till s. 94—95 i den
preliminära nationalbudgeten för 1965.

3 De färskvaror som avses är inhemska grönsaker, bär och äpplen samt fisk.

Prisutsikter för 1969

Från december 1968 till mars 1969 steg konsumentprisindex 0,9 %. Prisuppgången
kan till största delen förklaras av höjda post- och teleavgifter,
höjda priser på fisk, frukt och grönsaker samt höjda bostadskostnader.

Från mars 1968 till mars 1969 har konsumentprisindex stigit med 1,9 %.

Vid bedömning av prisutsikterna för 1969 — eller närmare bestämt för
hela perioden december 1968—december 1969 — har i anslutning till tidigare
beräkningar följande faktorer beaktats:

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell
konkurrens skyddade näringsområdena (restfaktor och diverse
taxor i tabellen).

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler
och beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar (posten trendavvikelse för vissa
färskvaror i tabellen).

5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna i detta kapitel har arbetsgivarnas
kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda överslagsvis
antagits stiga med ca 8 %. Under förutsättning att lönekostnadsök -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

ningen under 1969 får samma genomslagskraft i prissättningen som antagits
vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren kan återverkan
härav under punkt 1 anslås till 1,5 %.

Förhållandevis betydande taxehöjningar sker 1969. Detta i kombination
med prioriteringen av de i stor utsträckning inom servicenäringar verksamma
låglönegrupperna i årets avtalsrörelse kan förväntas innebära en underskattning
av det erfarenhetsmässiga sambandet mellan lönekostnadsstegring
och priseffekt. Det har därför förefallit motiverat att justera upp den
sammanlagda effekten under punkt 1 till 1,7 %. För taxorna uppskattas priseffekten
till 0,3 % och för restfaktorn till 1,4 %.

I ovanstående har inte inräknats den kostnadsstegring som följer av den
allmänna arbetsgivaravgiften. Effekten härav liksom av övriga åtgärder i
samband med skatteomläggningen vid årsskiftet 1968/1969 beaktas i det
följande under (5).

(2) I fråga om bostadsposten räknades i den preliminära nationalbudgeten
med en prisuppgång på 5 % under loppet av 1969. Denna bedömning
framstår nu av flera skäl som en underskattning. Räntehöjningen med en
procentenhet i februari får omedelbara återverkningar för egna hem. Under
förutsättning att räntenivån bibehålls oförändrad under resten av året kan
nu väntas en uppgång av hela bostadsposten på 7 % under 1969. Det motsvarar
en uppgång med 0,7 % på totalindex.

Jordbruksprisernas uppgång kan till följd av det nyligen träffade jordbruksavtalet
uppskattas till ca 1 % under 1969. Prisutfallet kan dessutom
påverkas av världsmarknadsprisernas förändring. Effekten på totalindex
av en uppgång för jordbrukspriserna med ca 1 % kan anges till 0,1 %.

(3) Med avseende på internationella prisutvecklingens direkta återverkningar
på konsumentprisnivån under 1969 finns nu anledning att räkna med
begränsade prisstegringsimpulser utifrån — till skillnad från vad som förutsattes
i den preliminära nationalbudgeten. Nettoeffekten av sådana impulser
utifrån har sålunda upptagits till 0,1 %.

(4) De tillfällighetsbetonade prisförändringarna (avseende exempelvis
grönsaker, frukt, färsk fisk) är svåra att förutse och någon effekt härav har
inle medräknats.

(5) Vad gäller omläggningen av den indirekta beskattningen från 1 januari
1969 har det ej funnits anledning att frångå den bedömning av effekten på
konsumentprisernas utveckling som framlades i den preliminära nationalbudgeten.
Således beräknas prisnivån stiga med 0,2 % på grund av skatteområdets
utvidgning och med 0,3 % på grund av införandet av den enprocentiga
arbetsgivaravgiften. Till följd av den minskade skattebelastningen på
investeringar har kalkylerats med en prissänkning på 0,4 %. Effekterna i
prissänkande riktning väntas emellertid slå igenom med en eftersläpning i
förhållande till effekterna i prishöjande riktning, varför nettoeffekten på
prisnivån härav 1969 kan väntas bli något större än 0,1 %. I det följande

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

räknas därför med 0,3 %. (Vid strikt kostnadsmässig uppdelning skulle dessa
extra 0,2 procentenheter tillföras restfaktorn.)

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls
som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1969 väntas stiga med

2,9 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1968 och 1969 kan den
troliga förändringen anges till närmare 2,5 %.

Diagram VI: 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1964—1969

Index: 1964 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Disponibel inkomst

100 -

Icke varaktiga varor

Konsumtion

Tjänster

Personbilar

100 -

Turistnetto

Övriga varaktiga varor

1964 1965 1966 1967 1968 1969 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

3. Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen ökade mellan helåren 1966 och 1967 med 2,4 %
i volym. Hushållens disponibla inkomster ökade ungefär lika mycket. Tillväxttakten
för konsumtionsvolymen stegrades till 4,2 % 1967—1968. Den
disponibla inkomsten ökade likaså avsevärt snabbare 1967—1968 än 1966—
1967 eller 3,7 %. Denna utveckling stämmer ej särskilt väl med standarduppfattningen
att konsumtionen anpassas till inkomstutvecklingen med en
viss tröghet i anpassningen. Enligt dessa föreställningar borde konsumtionen
ha vuxit starkare 1966—1967 och väsentligt svagare 1967—1968 än vad

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell VI: 4. Konsumtionsutvecklingen 1966—1968

1959 års priser

	Milj. kr.	Procentuell volym-	Procentuella bidrag
		förändring	till totala konsum-
				tionsvolymökningen
	1966	1966—	1967—	1966—	1967—
		1967	1968	1967	1968
1. Varaktiga varor ..................	6 840	2,0	8,5	11,2	27,5
1.1. Bilar ........................	1 877	-12,0	25,1	-18,8	19,2
1.2. Övriga varaktiga..............	4 963	7,3	3,4	30,0	8,3
2. Icke varaktiga varor..............	29 474	2,4	3,1	58,7	43,8
2.1. Livsmedel....................	12 969	3,5	2,7	38,2	16,6
2.2. Övriga icke varaktiga ........	16 505	1,5	3,5	20,5	27,2
3. Tjänster..........................	12 no	1,9	4,4	20,2	26,3
3.1. Bostäder ....................	4 587	4,1	4,3	15,5	9,4
3.2. Övriga tjänster ..............	8143	0,7	4,5	4,7	16,9
4. Summa inhemsk konsumtion ......	49 044	2,2	4,2	90,1	97,6
5. Turistnettot......................	744	16,0	5,9	9,9	2,4
6. Hushållens totala konsumtion......	49 788	2,4	4,2	100,0	100,0
7. Hushållens disponibla inkomster ....	53 504	2,4	3,7

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

som faktiskt blev fallet. Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten
för 1969 förefaller det sannolikt att den starka ökningen av den privata
konsumtionen 1968 till en del kan återföras på stigande köplust hos konsumenterna
i samband med de ökade möjligheterna till personkrediter. Likaså
kan konjunkturförbättringen under senare delen av 1968 ha haft en stimulerande
effekt på hushållens köplust. Beträffande konsumtionsutvecklingen
1967—1968 bör inskjutas att beräkningarna är osäkrare än normalt.
Från och med andra kvartalet 1968 har statistiska centralbyråns omsättningsstatistik
för detaljhandeln lagts om och väsentligt förbättrats. Vid omläggningen
uppstod emellertid vissa svårbemästrade skarvningsproblem. Av
två möjliga huvudmetoder har statistiska centralbyråns nationalräkenskapssektion
valt det alternativ som ger den relativt sett lägre ökningen av konsumtionen
1967—1968.

1967—1968 registrerades ett omslag i bilköpen med en volymökning på
25 % (se tabell 4) motsvarande en antalsökning på ca 21 %. Gruppen
övriga varaktiga varor ökade relativt svagt och i jämförelse med 1966—1967
halverades ökningstakten. Ökningen för icke varaktiga varor var större 1967
—1968 än 1966—1967. Exklusive livsmedel ökade icke varaktiga varor 3,5 %
i volym 1967—1968 mot 1,5 % 1966—1967. Konsumtionen av tjänster visade
en relativt kraftig uppgång i ökningstakt mellan 1966—1967 och 1967—1968

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

medan däremot turistnettot steg väsentligt svagare 1967—1968 än 1966—
1967.

Som omtalats i avsnittet om inkomstutvecklingen förutses hushållens disponibla
inkomster öka med 3 % i fasta priser 1968—1969. Konjunkturinstitutet
har valt att räkna med en konsumtionsvolymökning på ävenledes
drygt 3 % 1968—1969, dvs. en direkt parallellitet mellan hushållens inkomstoch
konsumtionsutveckling. Detta innebär att sparkvoten skulle förbli ungefär
oförändrad mellan 1968 och 1969.

Ersättningsbehoven hos hushållen i fråga om personbilar torde nu vara
stora med tanke på att skrotningen av bilar också under 1968, dvs. för tredje
året i följd, var onormalt liten. Sedan hösten 1968 har också nyregistreringarna
av personbilar legat på en hög nivå. Liknande ersättningsbehov av
ovanlig styrka torde föreligga i fråga om TV-apparater genom övergången
till två program hösten 1969 och introduktionen av färg-TV. Hur stark köpbenägenheten
f. n. är i fråga om dessa varugrupper kan man dock endast
spekulera om. De numera nedlagda kvartalsvisa undersökningarna över hushållens
inköpsplaner skulle i nuvarande prognosläge sannolikt ha varit av
betydande värde. Man kan nu endast på vaga grunder anföra skäl för att
en press nedåt på sparkvoten 1969 kunde te sig rimlig. Häremot talar å andra
sidan att kreditmarknadsläget stramats åt med sannolikt kännbara effekter
för hushållen under i vart fall senare delen av 1969. Ej heller här har
konjunkturinstitutet funnit det möjligt att kvantitativt precisera effekten på
konsumtionen. Bristen på finansiella data rörande hushållen är i det närmaste
fullständig. Konjunkturinstitutets konsumtionsprognos för 1969 måste
därför i likhet med tidigare prognoser omgärdas med en betydande osäkerhetsmarginal.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden
Bostäder

De totala bostadsinvesteringarna inklusive underhåll beräknas ha ökat
med knappt 2 % 1967—1968 enligt fortfarande preliminära beräkningar.
Investeringarna i flerfamiljs- och småhus tillsammans beräknas ha ökat
med något över 2 %. Under 1968 uppskattas ombyggnadsverksamheten ha
minskat med knappt 2 % jämfört med 1967, medan bostadsunderhållet beräknas
ha legat kvar på samma nivå 1968 som 1967.

Den relativt låga ökningstakten mellan 1967 och 1968 får ses mot bakgrunden
av att nyinvesteringarna i flerfamiljs- och småhus ökade med nästan
16 % 1966—1967.

Beräkningarna över bostadsinvesteringarna 1968 är dock fortfarande
osäkra då byggnadstiderna endast är kända för en ringa del av de lägenheter
som påbörjades under 1968. Beräkningarna bygger således på i stort
sett prognoserade byggnadstider för igångsättningen 1968.

I bostadsbyggnadsplanen för 1968 sattes det totala påbörjandet preliminärt
till 95 000 lägenheter varav 89 000 skulle finansieras inom de statliga
låneramarna. 900 av dessa lägenheter fick dock påbörjas redan under 1967.
Genom beslut i oktober 1968 utökades ramen med 2 500 statsfinansierade
lägenheter. Av dessa utgjorde 500 en utvidgning av 1968 års ram, medan
2 000 togs från 1969 års låneram. Totalt skulle antalet igångsatta lägenheter
med statliga lån uppgå till 90 600. Under 1968 utvidgades även kvoten för
igångsättning av icke statsbelånade lägenheter till 14 300. Enligt den utökade
bostadsbyggnadsplanen skulle det totala påbörjandet 1968 således uppgå
till 104 900 lägenheter.

Enligt igångsättningsstatistiken påbörjades 106 650 lägenheter under
1968, varav 76 600 i flerfamiljshus och 30 050 i småhus.

Den faktiska igångsättningen av statsbelånade lägenheter översteg planen
med 3 100 lägenheter, medan igångsättningen av icke statsbelånade lägenheter
underskred planen med 1 350 lägenheter.

Skillnaden i igångsättning vad gäller de statsbelånade lägenheterna torde
främst bero på att stocken av lånebeviljade men ej igångsatta flerfamiljshuslägenheter
minskade från 2 600 lägenheter vid 1968 års början till 950
lägenheter vid årets slut. Motsvarande uppgifter för småhus föreligger inte
men även här torde man kunna räkna med förändringar i stocken av lånebeviljade
men ej igångsatta lägenheter. Det torde vidare regelmässigt före -

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1965—1969

	Flerfamiljshus		Småhus		Totalt
	På- började	Inflytt- ningsfär- diga	Pågående vid perio-dens slut	På- började	Inflytt- ningsfär- diga	På- började	Inflytt- ningsfär- diga	Pågående vid perio-dens slut
1965......	65 600	69 250	89 050	27 450	27 600	93 050	96 850	111 400
1966......	67 200	62 250	94 050	26 900	27 100	94 100	89 350	116100
1967......	71 450	71 900	93 550	28 250	28 300	99 700	100 200	115 600
1968......	76 600	77 550	92 550	30 050	28 700	106 650	106 250	116 050
1969......	(74 000)	—	—	(29 000)	-	(103 000)	-
1967 1 kv.	10 450	18 900	85 600	4 050	6 350	14 500	25 250	105 350
2 kv.	22 400	17 450	90 500	9 350	7 200	31 750	24 650	112 400
3 kv.	24 650	15 100	100 050	8 000	5 750	32 650	20 850	124 250
4 kv.	13 950	20 450	93 550	6 850	9 000	20 800	29 450	115 600
1968 1 kv.	16 600	17 300	92 850	3 250	6 650	19 850	23 950	111 500
2 kv.	20150	19 450	93 550	9 800	6 850	29 950	26 300	115 150
3 kv.	22 550	18 100	98 000	9 250	5 950	31 800	24 050	122 900
4 kv.	17 300	22 700	92 550	7 750	9 250	25 050	31 950	116 050
1969 1 kv.	(16 000)	—	—	(3 200)	—	(19 200)	_	_
2 kv.	(19 250)	—	—	(9 550)	—	(28 800)	—	—
3 kv.	(21 450)	—	—	(9 000)	—	130 450)	—	—
4 kv.	(17 300)	—	—	(7 250)	—	(24 550)	—	—

Anm. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognoserade.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

komma att en del byggen påbörjas trots att beslut om statliga lån eller bidrag
ännu ej lämnats. Avvikelsen från bostadsbyggnadsplanen vad gäller
de icke statsfinansierade lägenheterna torde bero på att en del lägenheter
som fått igångsättningstillstånd 1968 inte kommit igång före årets slut. Det
uppstår således av flera skäl normalt en differens mellan ett års bostadsbyggnadsplan
och igångsättningen enligt statistiken.

För 1969 har en bostadsbyggnadsplan omfattande 103 000 lägenheter antagits.
De 2 000 lägenheterna som fick påbörjas redan under 1968 är då inte
inräknade i planen. I investeringsberäkningarna har också antagits att
igångsättningen under 1969 kommer att uppgå till 103 000 lägenheter. Detta

Diagram VII: 1. Medianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter 1965—1969

Flerfamiljshus

Småhus

1965 1966 1967 1968 1969 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

innebär ett antagande om att stocken av lånebeviljade men ej igångsatta
lägenheter även vid årsskiftet 1969/1970 kommer att ligga kvar på samma
låga nivå som vid årsskiftet 1968/1969. Den totala igångsättningen antas
komma att utgöras av 74 000 flerfamiljshuslägenheter och 29 000 småhuslägenheter.

Påbörjandet har antagits få ungefär samma fördelning som under 1968
med tyngdpunkten förlagd till andra och tredje kvartalen. Denna fördelning
torde vara den ur sysselsättningssynpunkt mest säsongutj ämnande.

De byggnadstider som nu aktuella investeringsberäkningar utgår från redovisas
i diagram 1. I diagrammet anges medianbyggnadstiden i antal månader
för påbörjandet halvårsvis 1965—1969.

Flerfamiljshusens medianbyggnadstider är kända förlägenheter påbörjade
fram t o. in. 1967. Småhusens medianbyggnadstider är kända för lägenheter
påbörjade fram t. o. m. första kvartalet 1968.

Enligt definitiva beräkningar över flerfamiljshusens byggnadstider inträdde
en betydande förkortning av dessa mellan 1965 och 1966. Denna
sänkning av byggnadstiderna torde främst kunna förklaras av den förbättrade
tillgången på arbetskraft som inträdde under 1966 och som även förelåg
under 1967. För lägenheter påbörjade under 1967 har en svag förlängning
av byggnadstiderna kunnat observeras. Dessa ligger dock fortfarande
betydligt under 1965 års nivå. Lägenheter påbörjade 1968 och 1969 har antagits
få ungefär samma byggnadstider som gällde för 1967 års igångsättning.
Tillgången på arbetskraft under 1968 inom byggnadssektorn kan sägas
ha varit ungefär oförändrad jämfört med 1967. Under 1969 väntas arbetslösheten
minska något jämfört med 1968, dock ej så mycket att en prognoserad
förlängning av byggnadstiderna kan anses motiverad.

Byggnadstiderna för småhus tycks ej på samma sätt som för flerfamiljshus
vara beroende av läget på arbetsmarknaden. Endast en mindre förkortning
har kunnat observeras mellan 1965 och 1966. För lägenheter påbörjade
1967 har byggnadstiderna återigen förlängts till ungefär samma nivå som
för 1965. Den information, som föreligger för småhus påbörjade i början av
1968, pekar på förkortade byggnadstider. Lägenheter påbörjade 1968 och
1969 har därför antagits få något förkortade byggnadstider jämfört med
1967.

Golvytornas storlek i flerfamiljshuslägenheter påbörjade 1968 och 1969
har antagits ligga kvar på samma nivå som för påbörjandet 1967, medan
småhusens har antagits öka trendmässigt.

Under ovan angivna förutsättningar beträffande igångsättning, byggnadstider
och golvytor beräknas nyinvesteringarna i flerfamiljshus och småhus
tillsammans minska med ca 1/2 % 1968—1969. Nyinvesteringarna i flerfamiljshus
väntas minska med något mer än 1 1/2 % medan nyinvesteringarna
i småhus väntas öka med 1 1/2 %. Både ombyggnadsverksamheten och
underhållet beräknas öka med ca 7 %. De totala bostadsinvesteringarna
skulle därmed öka med knappt 1 % 1968—1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Att bostadsinvesteringarna 1969 har nedreviderats i jämförelse med den
preliminära nationalbudgeten beror främst på två faktorer.

Den preliminära nationalbudgeten hade antagit något ökade golvytor för
flerfamiljshus påbörjade 1968 och 1969 i jämförelse med 1967. Ny information
har tillkommit, vilket har föranlett en nedjustering av flerfamiljshusens
golvytor för påbörjandet 1968 och 1969. Det kan i detta sammanhang
vara på sin plats att påpeka att ytterligare en osäkerhetsfaktor har tillkommit
vid beräkningarna. Den statistiska serie över lägenhetsytor i påbörjade
flerfamiljshuslägenheter, vilken tidigare ingått i beräkningarna har upphört
fr. o. m. årsskiftet 1967/1968. I stället får golvytorna uppskattas med
stöd av bl. a. uppgifter från preliminära lånebeslut.

Byggnadstiderna för småhus påbörjade 1968 och 1969 har förkortats i
jämförelse med den preliminära nationalbudgeten. Detta innebär att en större
del av den investeringsverksamhet som härrör från 1968 års igångsättning
faller inom 1968 än vad som räknades med i den preliminära nationalbudgeten.

Diagram VII: 2. Investeringar i bostäder exkl. underhåll och inom egentlig industri 1962—1969

Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar inom egentlig industri

Totalt, Inkl. underhåll

Investeringar i bostader

Totalt

Byggnader och anläggningar,
exkl. underhåll

200 -

Maskiner m. m., exkl. underhåll

Småhus

150 - Underhåll, totalt

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tabell VII: 2. Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin 1968 och 1969
enligt investeringsenkät i februari 1969

Investeringar exkl. reparationer och underhåll
Milj. kr.

	Byggnader och anlägg-	Maskiner m. m.
	ningar
	Verkställda	Planerade	Verkställda	Planerade
	1968	1969	1968	1969
Gruv- och stenbrytningsindustri.... Livsmedelsindustri, dryckes- och to-	121	127	123	133
baksindustri ...................	239	178	288	296
Beklädnadsindustri ...............	37	42	128	161
Träindustri ...................... Massa-, pappers- och pappersvaruin-	239	152	202	161
dustri ........................ Kemisk industri, gummi-, petroleum-	227	238	806	680
och kolindustri ................	190	169	460	605
Jord- och stenförädlingsindustri....	62	55	215	344
Järn-, stål- och metallverk ........ Verkstadsindustri och manufaktur-	136	126	375	528
verk ..........................	656	717	812	1 045
övrig förädlingsindustri ..........	68	66	309	322
Summa egentlig industri	1975	1870	3 718	4 275
El-, gas- och vattenverk ..........	1310	1 856	217	253
Totalt	3 285	3 726	3 935	4 528

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Företagen har i enkäten uppmanats
att uppge planerna för 1969 exkl. mervärdeskatt. Se vidare i texten.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter under 1969 väntas bli av sainma
storleksordning som under 1968 och skulle alltså komma att uppgå till mellan
105 000 och 110 000 lägenheter.

Egentlig industri

Den egentliga industrins investeringar 1968 kan nu bedömas med ledning
av den enkätundersökning som statistiska centralbyrån genomförde i februari
1969. Enkäten ger emellertid endast möjligheter till en preliminär uppskattning
av investeringsutvecklingen 1967—1968. De definitiva uppgifterna
insamlas i maj då ett större urval företag tillfrågas. Som vanligt har de preliminära
uppgifterna justerats för systematisk avvikelse visavi det definitiva
utfallet. Vanligtvis underskattar februarienkäterna det närmast gångna
årets investeringar, vilket här har fått motivera en uppjustering av industrins
nyinvesteringar med 1 %. Man bör dock påpeka att detta mönster
vändes till en överskattning av 1967 års investeringar vid februarienkäten
för ett år sedan. Förklaringen till denna avvikelse kan eventuellt sökas i den
stora urvalsomläggning som statistiska centralbyrån företog 1967 och som
7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar
1957—1969

Investeringar exkl. reparationer och underhåll
Procentuell förändring i fasta priser

	1957- 1958	1958- 1959	1959- 1960	1960- 1961	1961- 1962	1962- 1963	1963- 1964	1964- 1965	1965- 1966	1966- 1967	1967- 1968	1968- 1969
Byggnader och anläggningar Planerat i februari samma år1......	20	19	22	21	-5	-5	-12	6	15	-12	-1	-7
Faktiskt inträffad förändring ......	17	9	18	21	-3	2	-12	7	18	— 3	-6	(-3)
Differens..........	-3	-10	-4	0	2	7	0	1	3	9	-5	(4)
Maskiner m. m. Planerat i februari samma år1......	25	9	17	20	4	-10	-10	11	13	- 8	-5	12
Faktiskt inträffad förändring......	23	5	13	19	4	-1	-6	11	9	- 2	4	(12)
Differens..........	-2	-4	-4	-1	0	9	4	0	-4	6	9	(0)

1 Mars för planerna för 1958—1962.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Utfallssiffrorna för utvecklingen 1967-1968 är preliminära. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden. Fastprisberäkningen av industrins
planer för 1969 har gjorts utan beaktande av den prissänkning för industrins investeringar, som
övergången till mervärdeskatt innebär. Se vidare i texten.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

kan ha infört ett nytt mönster i förhållandet mellan preliminära och definitiva
uppgifter. Att på basis av denna enda avvikelse från det normala mönstret
dra slutsatsen att den gamla systematiken försvunnit har emellertid inte
ansetts befogat då de preliminära uppgifternas överskattning av 1987 även
sammanhängde med att det nya urvalet till en början gav alltför höga estimat,
en missvisning, som senare rättats till. Jämväl bör dock konstateras att
stor osäkerhet fortfarande får anses råda avseende 1968 års investeringar för
den egentliga industrin. Enligt dessa preliminära beräkningar stagnerade
de totala industriinvesteringarna 1967—1968. För investeringar i maskiner
kan noteras en uppgång med 2 %, vilken motvägs av en nedgång med 3 %
för investeringar i byggnader och anläggningar inklusive underhåll.

Företagens planer för 1969 finns redovisade i tabellerna 2—4. I tabellerna
3 och 4 är planerna omräknade till procentuella förändringstal i fasta priser.

Med ledning av enkätuppgifterna kan konstateras att företagens förväntningar
för 1969 vänts i en optimistisk riktning sedan novemberenkäten förra
året. Planerna visar en mellan november och februari övernormal uppjustering
speciellt vad avser maskininvesteringarna. Uppjusteringen är markant
för de flesta industribranscher, undantag är bl. a. träindustrin och i
viss mån massa- och pappersindustrin. Den tyngst vägande ökningen återfinns
inom verkstadsindustrin, där investeringsplanen för 1969 dragits upp

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

Tnbel! VII: 4. Planerade och faktiska förändringar ay den egentliga industrins
investeringar, halvårsvis, 1962—''1969

Investeringar exkl. reparationer och underhåll
Procentuell förändring i fasta priser

	Första halvåren
	1962-	1963-	1964-	1965-	1966-	1967-	1968-
	1963	1964	1965	1966	1967	1968	1969
Byggnader och anläggningar Planerat i februari samma år......	21	- 3	6	44	20	35	-10
Faktiskt inträffad förändring......	12	- 13	- 1	15	0	9	(-20)
Differens ........................	- 9	- 10	- 7	- 29	- 20	- 26	(-10)
Maskiner m. m. Planerat i februari samma år......	5	1	20	33	8	20	35
Faktiskt inträffad förändring......	- 6	- 3	7	12	- 6	6	(14)
Differens ........................	- 11	- 4	- 13	- 21	- 14	- 14	(-21)
	Andra halvåren
	1962-	1963-	1964-	1965-	1966-	1967-	1968-
	1963	1964	1965	1966	1967 „	1968	1969
Byggnader och anläggningar Planerat i februari samma år......	- 23	- 19	6	- 6	- 36	- 28	- 4
Faktiskt inträffad förändring ......	- 5	- 11	14	21	- 6	- 19	(15)
Differens ........................	18	8	8	27	30	9	(19)
Maskiner m. m. Planerat i februari samma år......	- 23	- 19	4	- 1	- 21	- 23	- 5
Faktiskt inträffad förändring ......	3	- 7	14	6	1	2	(11)
Differens ........................	26	12	10	7	22	25	(16)

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Utfallssiffrorna för utvecklingen
1967—1968 är preliminära. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden. Fastprisberäkningen
av industrins planer för 1969 har gjorts utan beaktande av den prissänkning för
industrins investeringar, som övergången till mervärdeskatt innebär. Se vidare i texten.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

med 400 milj. kr. sedan novemberenkäten. Det kan alltså nu synas som om
det allmänna efterfrågeläget har nått den punkt där en investeringsexpansion
initieras. Expansionens storlek är emellertid svår att försöka bestämma
utifrån företagens planer i februari. Som framgår av tabellerna 3 och 4 är
det endast undantagsvis som den faktiska investeringsutvecklingen överensstämmer
med februariplanerna. Helt säkert har såväl konjunkturutvecklingen
som vidtagna fondfrisläpp inneburit planrevideringar som till en del
förklarar differenserna mellan utfall och februariplaner för de olika åren i
tabellerna. Till en del förklaras troligen också differenserna av brister i enkätstatistiken.
Genom den nya enkättekniken som innebär att företag i stället
för arbetsställen tillfrågas om sina investeringsplaner kan dock enkätuppgifterna
ha blivit tillförlitligare. Det bör alltså konstateras att enkäten

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

ger rum för vida tolkningsmöjligheter och i samma mån blir den nedan gjorda
bedömningen behäftad med stora osäkerhetsintervall.

En komplikation i sammanhanget utgör övergången till mervärdeskatt vid
årsskiftet 1968/1969. Mervärdeskatt på investeringar är — i motsats till den
allmänna varuskatten tidigare — avdragsgill för industrin, vilket medför en
sänkning av effektivpriserna för såväl byggnads- som maskininvesteringar av
storleksordningen 6 %. I syfte att motverka den överflyttningseffekt
från 1968 till 1969 som den ovan angivna prissänkningen kunde tänkas
medföra infördes emellertid ett investeringsavdrag på 10 % för maskininvesteringar
verkställda 1968. I februari-undersökningen uppmanades företagen
att ange planerna för 1969 exklusive avdragsgill mervärdeskatt. Det har
emellertid bedömts som mindre troligt att företagen i full utsträckning korrigerat
sina plansiffror i milj. kr. med hänsyn till mervärdeskatten. Eftersom
det är omöjligt uppskatta hur mycket mervärdeskatt som eventuellt
ligger kvar i planerna har i tabellerna 3 och 4 valts att fastprisberäkna investeringsplanerna
så att hela mervärdeskatten antages vara inkluderad i
planerna, dvs. som om ingen skatteomläggning skett. Detta betyder att investeringsplanerna
i tabellerna 3 och 4 ligger i underkant jämfört med de
verkliga planerna i den mån som företagen rensat bort mervärdeskatten ur
sina planer. Om företagens planuppgifter helt och hållet skulle vara angivna
exklusive mervärdeskatt, innebär tabellernas redovisade volymförändringar
underskattningar av de verkliga planerna med ca 6 % för såväl byggnader
som maskiner. Vid de justeringar av planerna som nedan redovisas har med
anledning härav investeringsvolymen för 1969 dragits upp med ett par procent.

För byggnadsinvesteringarna anger planerna en fortsatt nedgång med 7 %
för helår räknat. För första halvåret 1969 har nedgången med 10 % enligt
planerna nedjusterats med ytterligare 10 %. Detta är en relativt måttlig nedjustering,
vilken motiverats av att överflyttningar sannolikt ägt rum från
andra halvåret 1968 till första halvåret 1969. Företagen kan ha väntat med
att realisera vissa projekt till efter nyårsskiftet för att få del av den kostnadsreduktion
som övergången till mervärdeskatt betytt. Den korrigering
som tillämpats på planerna för andra halvåret 1969 är något större än genomsnittet.
Dessa halvårsprognoser innebär successivt ökade investeringar
båda halvåren 1969 säsongrensat sett från den låga nivån andra halvåret
1968 (se diagram 2). Helårsprognosen för 1969 visar med dessa förutsättningar
en nedgång med 3 % för industrins nyinvesteringar i byggnader och
anläggningar.

För maskininvesteringarna har som ovan påpekats ett markant omslag i
planerna ägt rum sedan november. Planerna för första halvåren uppvisar
under perioden 1962—1968 tämligen systematiska överskattningar i förhållande
till utfallen. Här har valts att nedjustera första halvåret 1969 mer
än genomsnittet, vilket bör ses i samband med den kraftiga ökningen

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

101

Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och uppdelat på
branscher 1962—1969

Index: 1960 = 100. Log. skala

Massa- och pappersindustri

Järn- och stålverk

Verkstadsindustri exkl.

Övriga branscher

-68 1969

1962 -63 -64

-64 -65 -66

1962 -63

-68 1969

Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala industrin.
Investeringar i bilar är exkluderade liksom hantverkets investeringar och byggnadsverksamhetens
maskininvesteringar.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

enligt planerna med 35 %. Planerna för andra halvåret 1969 har justerats
upp något mindre än genomsnittet då de starka upprevideringarna andra
halvåren 1963 och 1967 har bedömts innehålla viss effekt av investeringsfondsfrisläppen.
Prognosen blir på helår räknat en ökning med 12 %, dvs.
i praktiken ett accepterande av helårsplanerna. Efter tillägg för industrins
bilar samt hantverkets och byggnadsindustrins maskininvesteringar fås en
helårsprognos för den totala industrins maskininvesteringar på likaså 12 % i
volymökning, exklusive underhåll.

Planer inhämtas ej för underhållsinvesteringarna. Byggnadsunderhållet
har antagits visa en normal ökning på 2 %, vilket innebär att industrins
byggnadsinvesteringar inklusive underhåll väntas minska med 2 % 1968—
1969. Med stöd av det samband som synes råda mellan industriproduktionens
ökningstakt och maskinunderhållets utveckling har en mot produktionsprognosen
för industrin svarande maskinunderhållsprognos fastställts
till 4 %. Maskininvesteringarna inklusive underhåll skulle därmed
öka med 9 1/2 % 1968—1968. Totalt inklusive underhåll förutses industriinvesteringarna
komma att öka med 6 % räknat i fasta priser.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Investeringsutveeklingen för de i investeringssammanhang tyngst vägande
branscherna redovisas i diagram 3. De olika branschernas utfallssiffror
för 1968 och planuppgifter för 1969 har fastställts i överensstämmelse
med de korrigeringar som antagits för den totala industrins utfallssiffror
för 1968 och planuppgifter för 1969. De totala investeringarna stagnerade
1967—1968 med minskningar för branscherna järn- och stålverk
samt verkstadsindustri exklusive varv. Denna nedgång motverkades av ökningar
för massa- och pappersindustrin och industrin i övrigt. Under 1989
väntas massa- och pappersindustrins investeringar minska något, medan
ökad investeringsaktivitet förutses för övriga redovisade branscher.

Handel m. in.

Investeringarna inom gruppen handel m. m. avser till tre fjärdedelar fristående
lokaler som hotell, kontorsbyggnader och varuhus och till resterande
del butikslokaler i bostadshus. Till följd av den låga igångsättningen
under andra halvåret 1967 och första halvåret 1968, bl. a. orsakad av
den då rådande investeringsavgiften, har enligt ännu preliminära beräkningar
investeringarna i fristående lokaler volymmässigt minskat med ca
18 % 1967—1968. Investeringarna i butikslokaler i bostadshus, som i beräkningarna
schablonmässigt helt följer investeringsutveeklingen för flerfamiljshus,
beräknas i överensstämmelse med denna ha ökat något 1987—
1968. Totalt inklusive underhåll har investeringsminskningen för gruppen
handel in. m. beräknats till 11 1/2 % i volym 1987—1968.

Det föreligger nu definitiva uppgifter angående påbörjade byggnadsprojekt
under 1988. Dessa pekar på en ökad igångsättning med närmare
23 % i volym 1967—1988. Ökningen härrör helt från påbörjandet under
andra halvåret, då ca 75 % av årets totala igångsättningsvolym inföll. Prognosen
över 1969 års igångsättning bygger på antagandet om oförändrad
igångsättningsvolym jämfört med 1965 och 1966, dvs. åren innan investeringsavgiften
infördes. Detta skulle innebära en minskning av igångsatta
byggnadsprojekt med ca 10 % i volym 1968—1989. Med dessa förutsättningar
skulle investeringarna i fristående lokaler volymmässigt komma
att öka med 31 % 1968—1969. Investeringarna i butikslokaler i bostadshus
väntas analogt med investeringarna i flerfamiljshus komma att minska
något 1968—1969. Detta innebär en ökning av handelns totala investeringsvolym
inklusive underhåll med 19 % 1968—1969.

Handelsflottan

Enligt statistiska centralbyråns senaste varvsenkät minskade leveranserna
av nybyggda fartyg till svenska redare med 43 % i volym 1967—1968.
Nettotillskottet från utlandet, dvs. importen av fartyg minus exporten av
begagnade fartyg ökade något. Denna ökning uppvägde emellertid ej den
inhemska leveransminskningen, utan totalt kom nyinvesteringarna i han -

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 103

delsflottan att visa en volymmässig minskning på 37 % 1967—1968. Inklusive
underhåll blev nedgången nära 32 %.

Enligt varvsenkäten kan leveranserna till svenska redare väntas bli
oförändrade 1968—1969. Nettotillskottet från utlandet beräknas stiga något
och totalt har de svenska redarnas nyinvesteringar beräknats öka med ca
2 % 1968—1969. Inklusive underhåll väntas ökningen bli 3 % i volym.

Statliga investeringar

Enligt föreliggande beräkningar tycks de totala investeringarna inklusive
underhåll inom den statliga sektorn ha stigit med 6 1/2 % i volym

1967— 1968. Uppgången fördelar sig med 3 % på byggnader och anläggningar
och 9 1/2 % på maskiner och apparater.

Ökningen inom den statliga sektorns byggnadsverksamhet kan helt återföras
på de statliga myndigheternas ökade investeringar, medan den i mars
av statistiska centralbyrån insamlade enkäten angående affärsverkens investeringar
pekar på en minskad byggnadsverksamhet 1967—1968.

De statliga myndigheternas maskininvesteringar steg med 10 % 1967—

1968. En kraftig ökning av de militära maskininvesteringarna orsakad av
bl. a. tidigareläggning av vissa maskinbeställningar från 1969 till 1968 förklarar
i första hand uppgången. De statliga affärsverkens maskininvesteringar
ökade med ett par procent 1967—1968.

Den nu aktuella investeringsprognosen över statens totala investeringar
pekar på en oförändrad investeringsvolym inklusive underhåll 1968—

1969. Byggnadsinvesteringarna förväntas öka med 2 %, medan maskininvesteringarna
förutses minska med 2 %.

Uppgången på byggnadssidan förklaras framför allt av en planerad ökning
av affärsverkens investeringar, där framför allt vattenfallsverket planerar
öka sina investeringar i betydande omfattning; bl. a. har i år påbörjats
byggnadsarbeten för kärnkraftverk. De statliga myndigheternas
byggnadsinvesteringar beräknas öka med 3 %. Den häri ingående tyngst
vägande posten, statliga väginvesteringar, väntas enligt uppgifter från statens
vägverk angående reguljära vägprojekt och från arbetsmarknadsstyrelsen
angående beredskapsarbeten öka med någon procent 1968—1969. De
militära byggnadsinvesteringarna beräknas minska med omkring 6 1/2 %
i volym 1968—1969.

Den totala minskningen av de statliga maskininvesteringarna med 2 %

1968— 1969 förklaras av en relativt kraftig nedgång av de militära maskininvesteringarna
bl. a. beroende på den ovan nämnda tidigareläggningen av
vissa maskinbeställningar. Planerna för affärsverkens maskininvesteringar
pekar på en fortsatt stegring 1968—1969. Av ökningen på 7 % faller större
delen på televerkets och vattenfallsverkets maskininvesteringar.

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VII: 5. Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas
byggnadsinvesteringar 1961—1969

Investeringar exkl. reparationer och underhåll
Procentuell förändring i fasta priser

	1961—	1962—	1963—	1964—	1965—	1966—	1967—	1968—
	1962	1963	1964	1965	1966	1967	1968	1969
Planerat i februari samma år . .	17	24	18	16	8	15	9	13
Faktiskt inträffad förändring....	14	19	16	7	2	12	7	19)
Differens......................	- 3	- 5	- 2	- 9	- 6	- 3	— 2	(-4)

Anm. Utfallssiffran för utvecklingen 1967—1968 är preliminär. Uppgifterna inom parentes
är prognoserade värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Kommunala investeringar

Investeringsutvecklingen 1967—1968 inom den kommunala sektorn kan
nu bedömas utifrån den urvalsundersökning som genomfördes av statistiska
centralbyrån i februari 1969. Resultatet från denna undersökning ger endast
möjligheter till en preliminär bedömning av 1968 års investeringar.
Enkätens uppgifter över fjolårets byggnadsinvesteringar har uppjusterats
med ca 1 %, medan maskininvesteringarna har uppjusterats med ca 3 %.
Dessa justeringar bygger i sedvanlig ordning på konstaterade systematiska
avvikelser mellan preliminära och definitiva uppgifter för tidigare
år. Som ovan nämnts har kommunenkäten denna gång genomförts som
urvalsundersökning medan enkäterna tidigare utformats som totalundersökningar.
Detta kan ha givit ett nytt mönster i förhållandet mellan preliminära
och definitiva värden. Godtages emellertid de gjorda uppjusteringarna
blir den totala kommunala investeringsökningen inklusive underhåll
(exkl. bostäder) 1967—1968 7 % med en uppgång på byggnadssidan
med 7 1/2 % och på maskinsidan med 4 %.

Huvudparten av de kommunala investeringarna avser nybyggnadsinvesteringar
i de borgerliga primärkommunerna. Dessa svarade 1968 för omkring
tre fjärdedelar av de totala kommunala nyinvesteringarna. I tabell 5
redovisas de borgerliga primärkommunernas byggnadsinvesteringsplaner
för 1969 liksom planer och utfall för tidigare år. Som framgår av tabellen
indikerar planerna en relativt kraftig investeringsökning 1968—1969. Det
är främst storstäderna med tillhörande randkommuner som svarar för den
planerade uppgången. Att döma av erfarenheterna från tidigare år tenderar
kommunerna i februari att överskatta det innevarande årets investeringsaktivitet.
Åren 1965—1966 då den ekonomiska politiken verkade bromsande
på den kommunala investeringsaktiviteten uppvisar helt naturligt
större negativa differenser mellan planer och utfall än åren 1962—1964
då tvärtom kommunerna på grund av det expanderande bostadsbyggandet

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 105

tvingades till omfattande investeringar i vägar, skolor m. m. För åren 1967
och 1968 registreras åter ett utfall som endast i mindre utsträckning underskrider
februariplanerna. Uppgifterna över kommuninvesteringarna 1968
är visserligen preliminära men förefaller plausibla med tanke på att kommuninvesteringarna
bör ha stimulerats av det lätta kreditmarknadsläget
liksom av den relativt omfattande dispensgivningen från investeringsavgiften.
Även det lätta arbetsmarknadsläget i byggsektorn bör ha medverkat
till det höga utfallet relativt planerna.

Det förefaller alltså som om de borgerliga primärkommunerna ej ens
under gynnsamma investeringsbetingelser normalt kan realisera de investeringsplaner
som föreligger i början av ett år. Sådana gynnsamma betingelser
torde knappast vara för handen för kommunernas del innevarande
år. Med tanke på att kreditmarknadsläget åter stramats åt och tillgången
på arbetskraft i byggsektorn med nuvarande investeringsutsikter för
andra områden av ekonomin ej blir lika god som 1968 förefaller möjligheterna
att realisera investeringsplanerna något sämre än de senaste båda
åren. Här har därför valts att räkna med en nedjustering av planerna med 4
procentenheter, vilket skulle innebära att de borgerliga primärkommunernas
byggnadsinvesteringar skulle öka med 9 % i volym 1968—1969.

Februarienkäten för landstingen visar klart att expansionstakten för
landstingsinvesteringarna avtar i år. Deras byggnadsinvesteringar som till
ca 80 % avser sjukhusbyggande har de fyra senaste åren pendlat kring en
ökningstakt på 20 % per år. För 1969 beräknas ökningstakten sjunka till
ca 10 %. De totala kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar
(exkl. underhåll) beräknas därmed öka med ca 9 % i volym 1968—1969
mot ca 8 % 1967—1968. Underhållsinvesteringarna på byggnadssidan som
1968 steg jämförelsevis svagt beräknas i år enligt februarienkäten visa en
något ökad stegringstakt, eller nära 5 %.

Kommunernas investeringar i maskiner, apparater och transportmedel
m. m. består till större delen av investeringar i kollektiva transportmedel
och sjukhusutrustning. Efter den kraftiga uppgången 1967 i samband med
högertrafikomläggningen, visade kommuninvesteringarna på maskinsidan
en mycket moderat tillväxt 1968. Ej heller i år beräknas expansionstakten
bli hög, främst till följd av en rätt dämpad tillväxt hos landstingen. Inklusive
underhåll indikerar februarienkäten en uppgång på ca 7 % 1968—
1969. Tillsammantaget skulle därmed de totala kommunala investeringarna
inbegripet såväl byggnader och maskiner samt underhåll öka nära 9 % för
1968—1969.

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1969

Den årliga ökningstakten för de totala investeringarna var under 60-talet, fram till och med 1966 av storleksordningen ca 5 %. Under 1967 gick
tillväxttakten ned till 2 % och enligt ännu preliminära beräkningar sjönk

Dia

sek

Ind

140

100

140

100

140

100

140

100

140

100

140

100

180

140

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

•am VII: 4. Byggnads- och maskininvesteringar, inkl. underhåll, totalt och uppdelat på
rer 1960—1969

:: 1960 = 100. 1959 års priser

Byggnader och anläggningar

Maskiner/ m m

Totalt, inkl. handelsflottan

Bostäder

Totalt, exkl. handelsflottan

Industri

Handel

Industri

Övriga privata

Övriga privata, exkl. handelsflottan

Övriga statliga

100 -

Övriga kommunala

Övriga offentliga, exkl. handelsflottan

-61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68 1969 1960 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68 1969

t. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva.
or: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1069

107

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för 1969,
inkl. underhåll

	1968 i	Procentuell förändring i 1959 års priser
	milj. kr.,
	löpande	1965—	1966—	1967—	1968—
	priser	1966	1967	1968	1969
Byggnader och anläggningar
Bostäder ........................	8 780	- 1,5	13,5	2,0	1,0
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	896	2,5	0,5	2,5	0,5
Egentlig industri..................	2 722	14,5	- 5,0	- 3,0	- 2,0
Handel m. m.1....................	1 408	1,0	1,5	- 11,5	19,0
Statliga affärsverk................	2 001	7,5	- 11,5	- 4,0	5,0
Statliga myndigheter, exkl. militära2	1 798	- 2,5	- 1,0	4,5	3,0
Militära investeringar..............	434	19,0	- 16,0	14,5	- 6,5
Kommunala investeringar, exkl. bo-
städer ........................	7 227	5,5	13,0	7,5	9,0
Övriga investeringar3..............	1 618	9,5	8,0	- 6,5	6,5
Summa	26 884	4,0	6,0	1,5	4,5
Maskiner m. m.
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	1 286	- 2,0	- 1,5	5,5	- 0,5
Egentlig industri4 ................	7 183	5,0	- 4,5	2,0	9,5
Statliga affärsverk................	1 222	3,0	14,5	2,0	7,0
Statliga myndigheter..............	2 941	8,0	- 12,5	10,0	- 2,5
därav: militära investeringar ....	2 484	7,0	- 16,5	11,0	- 6,0
Kommunala investeringar..........	1 236	13,0	21,0	4,0	7,5
Övriga investeringar..............	4 138	18,0	- 3,5	- 5,0	1,5
därav: handelsflottan ...........	661	121,5	- 5,0	- 31,5	3,0
övrig samfärdsel..........	2 629	- 7,0	- 1,5	8,5	0,0
Summa	18 006	8,5	- 3,0	1,5	4,5
Summa exkl. handelsflottan	17 345	4,0	- 3,0	4,5	4,5
Totalt
Bostäder ........................	8 780	- 1,5	13,5	2,0	1,0
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	2 182	- 0,5	- 0,5	4,5	0,0
Egentlig industri4 ................	9 905	7,5	- 4,5	0,5	6,0
Handel m. m.1....................	1 408	1,0	1,5	- 11,5	19,0
Statliga affärsverk................	3 223	6,0	- 3,5	- 1,5	6,0
Statliga myndigheter, exkl. militära2	2 255	0.5	2,5	4,5	6,0
Militära investeringar..............	2 918	8,5	- 16,5	11,5	- 6,0
Kommunala investeringar, exkl. bo-
städer .........................	8 463	6,5	14,0	7,0	8,5
Övriga investeringar3..............	5 756	15,5	— 0,5	- 5,5	3,0
Summa	44 890	5,5	2,0	1,5	4,5
Summa exkl. handelsflottan	44 229	4,0	2,5	2,5	4,5

1 Häri innefattas bl. a. flertalet fristående kontorsbyggnader.

2 Inkl. statliga väginvesteringar.

3 Inkl. fritidshus.

4 Inkl. byggnadsverksamhetens maskininvesteringar.

Anm. Procenttalen är avrundade till jämna halva och hela procenttal. I övriga investeringar
ingår förutom privata även vissa offentliga investeringar, nämligen investeringar i
statliga kraftaktiebolag och statliga delen av SAS.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VII: 7. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för 1969 för
privat, statlig och kommunal sektor, inkl. underhåll

	1968 i	Procentuell förändring i	1959 års priser
	milj. kr.,

	löpande	1965—	1966—	1967—	1968—
	priser	1966	1967	1968	1969
Byggnader och anläggningar
Privata
inkl. bostäder ........	11 868	5,0	4,5	- 1.5	3,0
exkl. bostäder ........	6 362	9,0	0,0	- 6,5	5,5
Statliga
inkl. bostäder ........	4 540	3,5	- 7,0	3,0	2,0
exkl. bostäder ........	4 513	3.5	- 7,0	3,0	2,0
Kommunala
inkl. bostäder ........	10 476	2,0	15,0	4,0	7,0
exkl. bostäder ........	7 229	5,5	13,0	7,5	9,0
Summa
inkl. bostäder	26 884	4,0	6.0	1,5	4,5
exkl. bostäder	18 104	6,0	2,5	1,0	6,0
Maskiner m. m.
Privata ................	12C73	9,0	- 4,0	— 1,5	6,5
Statliga ................	4 695	6,5	- 5,5	9,5	- 2,0
Kommunala ............	1 238	13,0	21,0	4,0	7,5
Summa	18 006	8,5	- 3,0	1,5	4,5
Totalt
Privata
inkl. bostäder ........	23 941	7,0	0,0	- 1,5	5,0
exkl. bostäder ........	18 435	9,0	- 2,5	- 3,0	6,5
Statliga
inkl. bostäder ........	9 235	5,0	- 6,0	6.5	0,0
exkl. bostäder ........	9 208	5,0	- 6,0	6,5	0,0
Kommunala
inkl. bostäder ........	11 714	3,0	15,5	4,0	7,0
exkl. bostäder ........	8 467	6,5	14,0	7,0	8,5
Summa
inkl. bostäder	44 890	5,5	2,0	1,5	4,5
exkl. bostäder	36 110	7,5	- 0,5	1,5	5,0

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

den ytterligare till 1 1/2 % under 1968 (se tabellerna 6 och 7). Under 1968
sjönk de privata investeringarna med 3 %, medan den offentliga sektorns
investeringar ökade med inemot 7 %, allt räknat exklusive bostäder. Bakom
minskningen på den privata sidan ligger handelns och handelsflottans
investeringar, medan den egentliga industrins investeringar beräknas ha
stagnerat 1968 jämfört med 1967. De militära investeringarna svarar för en
ansenlig del av uppgången för de offentliga investeringarna.

För 1969 prognoseras för de totala investeringarna en återgång till en
högre expansionstakt eller 4 1/2 %. Samtidigt förutses de privata investe -

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

109

ringarna åter öka efter nedgångsperioden 1966—1968. Handelns investeringar
svarar för den starkaste ökningen till följd av investeringsavgiftens
slopande den 1 oktober 1968. Den egentliga industrins investeringar väntas
åter öka, medan bostadsinvesteringarna beräknas ligga kvar på en i stort
sett oförändrad nivå 1969 relativt till 1968. Inom den offentliga sektorn
prognoseras uppgång för såväl statens civila som kommunernas investeringar,
medan de militära väntas minska bl. a. beroende på omfördelningar
av investeringarna från 1969 till 1968. Investeringsuppgången för 1969 berör
såväl byggnads- som maskininvesteringar. De totala byggnadsinvesteringarna
beräknas öka med 4 1/2 % 1968—1969 främst till följd av den
expansiva utvecklingen inom handeln och kommunerna. Likaså väntas
de totala maskininvesteringarna öka med 4 1/2 % 1968—1969 främst beroende
på ett markant omslag i den egentliga industrins maskininvesteringar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna — tar direkt i anspråk
en inte obetydlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av
varor och tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande
görs en uppskattning av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och
prestationer för dessa ändamål t. o. in. 1969. En betydande del av den offentliga
sektorns utgifter, i första hand statens, består av transfereringar (inkomstöverföringar)
till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare
att reala resurser tas i anspråk. Transfereringarna från staten till
främst hushåll och kommuner ger dock i betydande utsträckning omgående
upphov till en efterfrågan på varor och tjänster.

Här skall ges en närmare redogörelse för utvecklingen endast av statens
verksamhet och finanser. En bedömning av kommunernas ekonomiska verksamhet
gjordes i den preliminära nationalbudgeten på basis av enkätmaterial.
Därefter har ytterligare en enkät företagits rörande kommunernas investeringsplaner
och beräknade utgifter för löner 1969. De nya uppgifter
som därvid framkommit, har emellertid inte föranlett någon förändring av
de uppgifter om investerings- och konsumtionsutveckling för kommunernas
del, som lämnades i den preliminära nationalbudgeten. Det erinras om att
kommunerna, enligt prognosen, under 1969 volymmässigt beräknas öka
sina bruttoinvesteringar med ungefär 8,5 % och sin konsumtion med omkring
6,5 %.

Den realekonomiska gruppering av statens utgifter och inkomster, som
presenteras nedan, avser de utgifts- och inkomstposter som upptas i statsbudgeten.
(Se dock anm. 4 till tabell 1.) Med denna avgränsning följer, att
de investeringsberäkningar som redovisas inte omfattar den statliga sektorns
totala investeringsaktivitet. Bl. a. de statliga bolagens investeringar
samt affärsverkens utgifter för underhåll ingår nämligen inte i statsbudgeten.
För en redogörelse om de totala offentliga investeringarna hänvisas
därför till kapitel VII.

Som statlig konsumtion betraktas i detta sammanhang sådana utgifter
för löner och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer, som inte
ingår i den offentliga sektorns investeringsutgifter och som inte heller utgör
insatser för framställning av varor och tjänster, som av det offentliga
försäljs på marknaden.

I det följande redovisas även vissa kalkyler över statens finansiella

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 111

transaktioner vilkas innebörd närmare utvecklas i kapitlet om kreditmarknaden.

I det sista avsnittet diskuteras olika metoder att uppskatta de effekter
som förändringar i den offentliga verksamheten kan ha på samhällsekonomin.
Avslutningsvis görs därvid vissa kvantitativa beräkningar enligt olika
beräkningssätt över den inverkan den offentliga sektorn har haft under de
senaste åren och bedöms få under 1969.

2. Staten

Statsinkomsterna beräknas nu ha ökat med ca 8 % från 1967 till 1968
mot ca 5,5 % mellan 1966 och 1967. För 1969 förutses för närvarande eu
väsentligt snabbare tillväxt än under de båda föregående åren och de totala
statsinkomsterna väntas komma att öka med ca 12 %.

Avkastningen från de direkta skatterna ökade 1967—1968 med drygt 6 %
medan de 1966—1967 steg med endast drygt 3,5 %. För 1969 bedöms ökningen
bli hela 24 %. Denna osedvanligt starka stegring betingas inte av
skattehöjningar, utan bl. a. av att den samlade lönesumman väntas öka något
snabbare än under 1968. En annan orsak är att ökningen i utbetalningarna
av kommunalskattemedel är lägre än på flera år, något som i sin tur till viss
del kan återföras på utvecklingen hos beskattningsunderlaget för två år
sedan. Ytterligare en orsak är den starka svängning som nettot mellan kvarstående
och överskjutande skatt förutses undergå. 1968 försvagades detta
netto med ca 650 milj. kr., medan det 1969 väntas förstärkas med ett belopp
av samma storleksordning. Ökningen av nettoinkomsten från inkomstskattetiteln
uppgår till ca 20 %. Den allmänna arbetsgivaravgiften har här
betraktats som en direkt skatt. Inkomsterna från denna skatt beräknas 1969
uppgå till ca 660 milj. kr., varav statliga myndigheter väntas inleverera ca
60 milj. kr. Skatter av denna typ brukar i vissa sammanhang klassificeras
som indirekta. Oavsett om de uppfattas som direkta eller indirekta har de
uppenbarligen sin speciella särart.

Inkomsterna av indirekt beskattning, som mellan 1966 och 1967 ökade med
knappt 8 % och 1967—1968 steg med ca 9 %, förväntas under 1969 öka med
endast ca 3 %. Starkt bidragande orsak till denna långsamma ökningstakt
är, att övergången från den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt av
beslutad utformning innebär en begränsning av det effektiva beskattningsområdet
som dämpar ökningstakten för dessa båda skatters avkastning till
ca 3 %. Men även inkomster från övriga indirekta skatter — bortsett från
skatterna på bilar och drivmedel — väntas öka svagt.

Övriga statsinkomster, bestående av uppbörd i statens verksamhet och avkastning
från kapitalfonder samt avskrivningar m. m. inom dessa, tillväxte
1967—1968 med ca 8,5 % mot ca 2,5 % 1966—1967. För 1969 förutses en
ökning med omkring 8 %.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1967—1969

Milj. kr.

	Kalenderår	Budgetår
	1967	1968	1969	1967/68	1968/69	1969/70	1969/70
	utfall	prel.	upp-	utfall	prel.	enl. just.	enl.
		utfall	skattn.		beräkn.	kompl.	kompl.
			(just.)			prop.	prop.
1. Inkomster (2 + 3 + 4+5)	31 913	34 429	38 580	33 416	36 392	40 375	40 565
2. Direkta skatter ......	12 942	13 745	17 070	13 438	15 149	18 348	18 438
3. Indirekta skatter...... 4. Avskrivningar och övri-	15 363	16 764	17 270	16 124	17 147	17 476	17 476
ga kapitalmedel inom kapitalfonder ........	1 in	1 305	1 360	1 226	1 315	1 404	1 404
a. varav avskrivningar
och övriga kapitalme-del inom realfonder..	1 080	1 221	1 300	1 165	1 250	1 335	1 335
b. varav övriga kapital-
medel inom utlånings-fonder ............	31	84	60	61	65	69	69
5. Övrigt ..............	2 497	2 615	2 880	2 629	2 781	3 147	3 247
6. Bruttoinvesteringar ..	6 090	6 858	7 160	6 526	7 132	7 373	7 493
7. Konsumtion..........	7 827	8 616	9 300	8 283	9 122	9 262	9 416
8. Transfereringar ......	18 535	19 760	20 840	19 088	20 068	21 952	21 868
9. Summa (6+7+8) ....	32 452	35 234	37 300	33 897	36 322	38 587	38 777
10. Utlåning, rörliga krediter	2 439	2 181	3 480	2 449	3 078	3 346	3 346
11. Totala utgifter (9 +10) 12. Finansiellt sparande	34 891	37 415	40 780	36 346	39 400	41933	42 123
(1 —4b —9) ..........	- 570	- 889	+ 1 220	- 542	+ 5	+ 1 719	+ 1 719
13. Totalsaldo (1-11)____ 14. Nettoförändringar i	- 2 978	- 2 986	- 2 200	- 2 930	- 3 008	- 1 558	- 1558
transaktionerna vid si-dan av riksstaten (ut-giftsökning: —) ......	- 30	- 384		+ 26
15. Av riksgäldskontoret re-
dovisat budgetutfall . .	- 3 008	- 3 370		- 2 904

Särskild realekonomisk gruppering av statens utgifter och inkomster 1968—1969

	1968	1969	Förändring 1968—1969
16. Konsumtion ..............................	25 270	26 840	+ 1 570
17. Statlig konsumtion ........................	9 060	9 600	+ 540
18. Konsumtionsbidrag till kommuner............	6 230	6 640	+ 410
19. Konsumtionsbidrag till enskilda.............. 20. Konsumtionsbidrag till offentligt stödd verk-	9 430	9 970	+ 540
samhet m. m.............................	550	630	+	80
21. Investeringar..............................	8 270	8 500	+ 230
22. Statliga investeringar ......................	6 920	7 180	+ 260
23. Investeringsbidrag till kommuner............	1 030	970	- 60
24. Investeringsbidrag till enskilda..............	320	350	+	30
25. Statsräntor................................	1 230	1 300	+	70
26.''Internationell verksamhet....................	460	660	+ 200
27. Summa (16+21 + 25 + 26=9) ..............	35 230	37 300	+ 2 070
28. Skatteinkomster (2 + 3) ....................	30 510	34 340	+ 3 830

113

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Anm. 1. Budgetåret 1969/70 genomförs en anslagsteknisk omläggning som innebär att
under avlöningsanslag och andra anslag, varifrån lönekostnader bestrids, upptas ett lönekostnadspålägg
för pensions- och socialförsäkringsavgifter samt för den allmänna arbetsgivaravgiften.
Detta pålägg, som utgör 23 % av lönebeloppen, tillförs en särskild inkomsttitel,
från vilken skall bestridas de utgifter för motsvarande ändamål, som nu betalas
från särskilda utgiftsanslag. Omläggningen medför en viss ansvällning av och omfördelning
inom budgeten på såväl inkomst- som utgiftssidan, vilken i och för sig saknar realekonomisk
betydelse. I tabellen har i görligaste mån justering gjorts härför så att kalenderåren
1967, 1968 och 1969 är jämförbara. Budgetåret 1969/70 förekommer även i en
justerad version.

Anm. 2. Vid omvandling av budgetsiffrorna för budgetåret 1969/70 till kalenderårssiffror
för 1969 måste delvis ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet
vidlåder uppskattningen av framför allt de enskilda utgiftsposternas storlek.

Anm. 3. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 13 baseras på riksrevisionsverkets och
finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag
härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets
statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 15. Sådan överensstämmelse nås
först sedan totalsaldona i post 13 — här i form av residualberäkning — justerats för
nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten. Dessa transaktioner innefattar
bl. a. av staten verkställda men vid periodskiftena ännu icke bokförda betalningar.

Anm. It. Den realekonomiska grupperingen av statens utgifter, som anges i tabellen
Irad 1—15), överensstämmer på grund av olikheter i klassificeringen av vissa utgiftsposter
inte helt med den gruppering, som redovisas i bilaga 2 till den reviderade finansplanen.
En viktig avvikelse är att konsumtionen beräknats enligt statistiska centralbyråns
definition, vilket bl. a. innebär att administrationen av socialförsäkringssystemet m. m.
inräknats däri. För att få överensstämmelse med budgetsaldot har motsvarande post även
lagts in som en negativ transferering.

Statens totala utgifter kan beräknas ha ökat med drygt 7 % mellan 1967
och 1968, vilket innebär en dämpning i tillväxten jämfört med 1966—1967,
då ökningen var ca 11 %. För 1969 förutses nu en utgiftsexpansion på ca
9 %. Därvid är dock att märka, att vissa konsumtionsutgifter är räknade
i en annan (lägre) prisnivå än den, som kan förutses råda under hösten
1969. Om dessutom på sedvanligt sätt tillkommer vissa ännu ej beslutade
utgifter, kan ökningen 1968—1969 kanske uppskattas bli ca 10 %. Minskas
totalomslutningen med den statliga utlåningen, blir tillväxttakten 1966—
1967 ca 10,5 % och 1967—1968 drygt 9,5 %. För 1969 förutses en dämpning
i tillväxten till ungefär 7 %, även om man hypotetiskt söker beakta ännu ej
beslutade men sannolikt tillkommande utgifter. Skillnaden mellan dessa
båda sifferserier beror på de betydande variationerna mellan åren av utlåning
och liknande verksamheter.

Den statliga konsumtionen, som till ungefär två tredjedelar utgörs av utgifter
för löner, ökade 1966—1967 med ca 5 % och 1967—1968 med ca 10 %
i löpande priser. Den volymmässiga innebörden av detta är att den statliga
konsumtionen mellan 1966 och 1967 minskade ungefär 2 % i omfång, medan
en uppgång med ca 5 % kan beräknas ha ägt rum mellan 1967 och
1968. Volymminskningen 1966—1967 kan hänföras till att huvudmannaskapet
för mentalsjukvården övergick från staten till kommunerna. För 1969
kan den statliga konsumtionsökningen nu beräknas bli ca 4,5 % i fasta priser.

Den statliga investeringsverksamheten, såsom den kommer till ullryck i
budgeten (dvs. exkl. affärsverkens underhålls- och reparationsutgifter),

8 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 115. Bilaga 1

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

minskade i löpande priser med ca 2 % från 1966 till 1967, vilket kan bedömas
motsvara en volymmässig nedgång med ca 6 %. 1967—1968 ökade
investeringarna med ca 12,5 % i värde, vilket motsvarar en volymökning
på ca 9 %. De stora skillnaderna i utvecklingen mellan åren torde till någon
del kunna förklaras av konjunkturpolitiskt motiverade förskjutningar i investeringarna.
För 1969 förutses i budgeten synliga investeringsutgifter
öka ca 4,5 %, vilket kan beräknas motsvara ungefär 2 % i volymökning.

Transfereringsutgifterna ökade 1966—1967 med ca 18 %, men om hänsyn
tas till effekterna av överföringen av mentalsjukvården från staten till
kommunerna, begränsas ökningen till 12 å 13 %. Ökningstakten 1967—1968
var väsentligt lägre och uppgick till knappt 7 %. Transfereringarna till
kommuner ökar mellan sistnämnda år betydligt kraftigare än inkomstöverföringarna
till enskilda personer. För 1969 förutses nu transfereringsutgifternas
ökningstakt dämpas till ca 5,5 %, varvid överföringarna till enskilda
beräknas stiga ca 6 % och överföringarna till kommuner beräknas
öka ca 5 %.

Omfattningen av utlåning och övriga finansiella transaktioner över statens
budget har fluktuerat starkt mellan de senaste kalenderåren. 1966—1967 ökade
den med knappt 370 milj. kr. (17,5 %), medan den minskade med knappt
260 milj. kr. (12 %) mellan 1967 och 1968. Detta förklaras till en del av
att utbetalningarna till investeringsbanken 1968 uppgick till endast 200
milj. kr., medan de utgjorde.,500 milj. kr. 1967. För 1969 har beräknats en
mycket kraftig ökning av utlåningen, varvid dock här förutsatts att den
planerade utlåning, som ej kunde genomföras under hösten 1968 i stället
kan ske under våren 1969. Det bör i detta sammanhang påpekas att omvandlingen
från budgetår till kalenderår är gjord under ganska stor osäkerhet,
varför utfallet så småningom kan visa sig medföra justeringar och förskjutningar
mellan åren av utgifterna. Detta gäller framför allt utlåningsoch
investeringsutgifterna.

I nedre delen av tabell 1 (rad 16—28) visas en särskild realekonomisk
gruppering av statens utgifter och inkomster. Utgifterna har grupperats
efter om de huvudsakligen förväntas användas för konsumtions- eller investeringsändamål.
Undergrupper visar närmare vem som kommer att förbruka
medlen. Tabellen ger vid handen, att beloppen avdelade för konsumtion
1968—1969 ökar snabbare än beloppen för investeringar. Vidare framgår
att transfereringarna till kommunerna kommer att öka något långsammare
än inkomstöverföringarna till enskilda, medan förhållandet 1967—
1968 var det motsatta. Utgiftsförändringarna kan förmodas initialt öka efterfrågan
på konsumtions- och investeringsmarknaderna med sammanlagt
ungefär 1,8 miljarder kr. ökade skatteinkomster reducerar dock direkt den
samlade efterfrågan med ungefär 3,8 miljarder kr. Av detta belopp kommer
omkring 3,3 miljarder kr. från direkt beskattning och omkring 500 milj. kr.
från indirekt beskattning. I och med att det genomsnittliga förtjänstläget

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

115

stiger, ökar också den genomsnittliga skattesatsen. Detta fenomen kan under
1969 uppskattas tillföra statskassan ca 1,4 miljarder kr. Vilken samlad effekt
dessa förändringar kan ha på den totala efterfrågan diskuteras närmare
längre fram i detta kapitel.

Resultatet av de förändringar i statens inkomster och utgifter som refererats
ovan, ger vid handen att statens finansiella sparande försvagades med
cä 1 300 milj. kr. mellan 1966 och 1967. Under 1968 skedde en ytterligare
försvagning med ca 300 milj. kr. Enligt det underlag som nu föreligger,
skulle statens finansiella sparande komma att förstärkas med ca 2 000 milj.
kr. mellan 1968 och 1969. Även om vissa utgifter, som tidigare framhållits,
erfarenhetsmässigt kan förutses tillkomma, är det troligt att en viss förstärkning
av det finansiella sparandet kan realiseras under 1969. Totalbudgetens
saldo, som mellan 1966 och 1967 försvagades med ca 1 700 milj. kr.,
undergick under loppet av 1968 ytterligare försvagning med ca 350 milj. kr.
Under 1969 kan totalbudgeten beräknas förstärkas med ca 1 000 milj. kr.,
detta sagt med reservation för ännu- ej beslutade utgiftspåslag. Budgetpolitikens
inverkan på kreditmarknaden utvecklas i kapitel IX.

3. Beräkning av budgeteffekter

Det är inte möjligt att på grundval enbart av förändringar i budgetens
saldo eller i det finansiella sparandet göra några fullständiga bedömningar
av statsbudgetens verkningar på samhällsekonomin i sin helhet. En given
förändring i budgetsaldot eller i det finansiella sparandet kan nämligen
orsakas av ett stort antal kombinationer av förändringar i budgetens delposter,
där varje kombination kan ha sin karakteristiska effekt på samhällsekonomin.
Det kan därför inte utan reservationer hävdas att en överbalanserad
budget verkar kontraktivt eller att en underbalanserad budget verkar
expansivt på efterfrågan i samhället. Än mindre kan det villkorslöst hävdas,
att en balanserad budget eller en budget med oförändrat saldo skulle lämna
efterfrågan opåverkad. Man kan nämligen föreställa sig förändringar i omfånget
av statens verksamhet (vilken utgör en komponent av nationalprodukten),
som försiggår vid en samtidig och beloppsmässigt lika stor ökning
eller minskning av statens utgifter och inkomster, dvs. vid oförändrat budgetsaldo.
Härmed skulle en budget som vidhålles i balans mycket väl kunna
medverka till en ökning eller minskning av den samlade aktiviteten inom
samhällsekonomin, även under förutsättning att den förändring som sker av
statens utgifter och inkomster skulle ha en neutral inverkan på aktiviteten
utanför den statliga sektorn.

Det anförda exemplet kan uppfattas som ett specialfall av vad som mera
allmänt gäller, nämligen att olika grupper av statliga utgifter och inkomster
kan ha olika stark inverkan på aktiviteten i samhällsekonomin. I detta fall
bär ökningen av statens direkta efterfrågan.på varor och tjänster, dvs. sta 8f

Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 samt. Nr 215. Bilaga 1

116

Kimgl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

tens verksamhet, eu totalt större effekt än den beloppsmässigt lika stora
ökningen av de intäkter som dras in från övriga sektorer av samhällsekonomin
— låt vara att effekterna på de icke statliga sektorerna härvid tänkes
vara lika stora.

En analys av budgetens effekter hör därför i princip grundas på en uppdelning
av utgifter och inkomster i för ändamålet relevanta grupper. Därtill
kommer emellertid som en ytterligare komplikation, att varje uttalande
om budgetens totalekonomiska effekter blir beroende av vilken jämförelsenorm
som väljs till den föreliggande budgeten. 1 vissa försök att mäta budgetens
konjunktureffekter synes jämförelsenormerna ha varit en tänkt budget
i vilken staten bestämt dels att skattebetalarna under det undersökta
året skall betala lika många kronor i skatt som under jämförelseåret, dels
att varje statsutgift under det undersökta året skall vara lika stor som under
jämförelseåret. Med denna jämförelsenorm framstår hela budgetförändringen
såsom förklarad av att en viss budgetpolitik eller snarare av att en
viss speciell budgetpolitik inte bar förts. I en annan uppläggning av budgetanalysen
har man emellertid sökt skilja ut de förändringar i budgeten som
är ett utslag av medveten politik (»åtgärd») från de förändringar i budgeten
som kan förklaras såsom återverkningar av den ekonomiska utvecklingen
inom samhällsekonomin i övrigt (s. k. »automatik»). Med denna uppdelning
uppfattas sådana förändringar på budgetens inkomstsida som automatik,
vilka vid ett oförändrat skattesystem följer av skatteunderlagets utveckling,
medan åtgärdsbestämda inkomstförändringar endast tänks innefatta
sådana som direkt följer av skattesatsförändringar.

En sådan indelning kan emellertid leda till att den medvetna budgetpolitikens
betydelse för statsinkomsternas utveckling underskattas. Att vidmakthålla
en oförändrad skattesats inför ett stigande skatteunderlag bör
rimligen uppfattas som en medveten åtgärd lika väl som ett beslut om en
skattesatsförändring. Med denna syn på budgetpolitiken blir endast de inkomstförändringar,
som följer av en opåräknad eller oregelbunden utveckling
av skatteunderlaget, att uppfatta som utslag av (omedveten) automatik.
Det förefaller svårt eller ogörligt att på ett objektivt sätt avgränsa de förändringar
av skatteunderlaget som varit av sådan opåräknad eller oregelbunden
beskaffenhet och man har hittills i budgetanalytiska undersökningar
fått nöja sig med att endera ta fasta på effekten av budgetens förändringar
totalt sett (dvs. av automatik och åtgärder) eller också att söka renodla
effekten av skattesatsförändringar och direkta utgiftsbeslut. I det närmast
följande har valts att beakta hela förändringen av budgetens inkomster
och utgifter. Jämförelsenormen blir därmed en budget, där inkomsternas
belopp på ett eller annat sätt är låst vid en oförändrad nivå, ........

I december 1968 publicerade OECD en rapport avgiven av en arbetsgrupp
som varit verksam inom organisationen1. Gruppen har som en av sina upp i

OECD, »Fiseål policy for a balaneed eeonomy». Paris 1968.

117

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för är 1969

gifter haft att utreda hur finanspolitiken kunnat utnyttjas i stabiliseringssyfte.
1 sin analys har gruppen använt en modell som konstruerats av professor
Bent Hansen. Denne har också fungerat som gruppens expert. Modellen
är avsedd att kunna ge kvantitativa mått på effekterna på aktiviteten
i samhällsekonomin till följd av förändringar i vissa stora grupper av budgetposter.
I modellen införs med positivt förtecken förändringen av statens
köp av varor och tjänster och transfereringsutgifter, samt med negativt
förtecken förändringen i direkta respektive indirekta skatter. För att kunna
uppskatta inte blott direkta utan även indirekta effekter (s. k. multiplikatoreffekter)
av förändringar i statens inkomster och utgifter, har man utgått
från värden på vissa läckagekvoter; den marginella sparkvoten och
den marginella importkvoten. 1 modellen beaktas inte eventuella återverkningar
på företagens investeringar eller över huvud taget effekten av förändring
i de direkta bolagsskatterna.

Beräkningar enligt modellen har för Sveriges del givit som resultat, att
en förändring av statens köp av varor och tjänster har en multiplikatoreffekt
lika med -)- 1,92, medan förändringar i transfereringsutgifternas, de direkta
respektive indirekta skatternas belopp, har multiplikatoreffekter lika
med -f 0,92, —0,92 respektive — 1,15. Med åtskillig förenkling skulle alltså
kunna sägas att en förändring av statens köp av varor och tjänster har
dubbelt så stor efterfrågepåverkande effekt som en lika stor förändring i
statens inkomster,

I den preliminära nationalbudgeten för 1969 presenterades och tillämpades
en i viss mån enklare modell, som dock hade en vidare syftning. Modellen
avser att på ett överskådligt sätt sammanfatta effekterna på samhällsekonomin
inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringar
i en sammantagen offentlig sektor innefattande staten, kommunerna,
bostadsinvesteringarna, AP-fonderna och investeringsfonderna, vilka tillsammans
utgör basen för finanspolitiken i vidaste bemärkelse.

Tillvägagångssättet är att förändringar i statens och kommunernas budgeter
uppdelas i två huvuddelar. Först redovisas förändringen i statens och
kommunernas konsumtion och investeringar, vilken kan sägas vara ett
mått på den efterfrågan på reala faktorer som dessa direkt utövar. Härutöver
införs den grova approximationen att alla icke finansiella in- och utbetalningar
i form av löneutbetalningar, varuinköp, transfereringar samt
olika former av skattemedelsindragningar har — bortsett från teckenskillnader
— likvärdiga effekter på den icke offentliga efterfrågan, dvs. i huvudsak
hushållens och företagens efterfrågan. Slutsatsen blir då, att förändringen
av statens och kommunernas utgiftsöverskott (av det finansiella
sparandet ) ger en föreställning om inverkan på de andra sektorernas efterfrågan.

Bostadsbyggandet har, liksom stat och kommun, direkt effekt på efterfrågan
på reala faktorer och påverkar dessutom resten av samhällsekono -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1969

min genom förändringar i sitt negativa finansiella sparande. När det gäller
AP-fonderna och investeringsfonderna är det närmast förändringen i deras
finansiella sparande, som antyder deras inverkan på den privata sektorns
efterfrågan.

Förändringen av den statliga och kommunala verksamhetens samt bostadsinvesteringarnas
volym ger således ett mått på förändringen av den
efterfrågan på reala faktorer som utgår från den sammantagna offentliga
sektorn. Förändringen av den sammantagna offentliga sektorns finansiella
sparande ger en viss föreställning om den inverkan som finanspolitiken i
vidaste bemärkelse utövar på hushållens och företagens, för efterfrågan
på reala resurser, disponibla intäkter.

Härefter har de direkta effekterna av förändringar i verksamhetens volym
inom de offentliga sektorerna summerats med de indirekta effekter, som
följer av den genom flödesförskjutningar i det finansiella sparandet föranledda
förändringen av de icke offentliga sektorernas disponibla intäkter.
Härvid har summariskt förutsatts att dessa båda slag av förändringar är
likvärdiga med hänsyn till effekterna på aktiviteten i samhällsekonomin och
såtillvida summerbara. Den inverkan som förmedlas via förändringar i de
icke offentliga sektorernas intäktsströmmar dämpas visserligen genom sparandebortfall
etc. men har å andra sidan kedjeeffekter. Här har presumerafs
att man i dessa fall kan insätta en multiplikator lika med 1. Detta innebär
med andra ord, att en förändring av den sammantagna offentliga sektorns
utgiftsöverskott förutsätts åtföljas av en lika stor förändring av övriga
sektorers efterfrågan på varor och tjänster. Den sammanlagda inverkan
på den totala efterfrågan har sålunda satts lika med summa förändring
av offentlig real efterfrågan och via det offentliga utgiftsöverskottet
genererad efterfrågan.

Vid jämförelse mellan de båda modellerna framträder vissa principiella
olikheter. Modellen som användes i den preliminära nationalbudgeten hade
en vidare syftning, bl. a. såtillvida att hela bostadsbyggandet och dess finansiering
sammanförts med den offentliga sektorn. Bolagsskatterna har
inte speciellt undantagits från övriga offentliga intäkter utan förutsätts
verka begränsande på den totala efterfrågan. Vad beträffar valet av multiplikatorer
kan däremot skillnaden mellan de två modellerna i vissa hänseenden
synas tämligen ringa.

I den modell som användes i den preliminära nationalbudgeten erhölls
effekten ay budgetförändringarna som summan av förändringarna av det
offentligas köp av varor och tjänster och, med negativt förtecken, förändringen
i det finansiella sparandet, varvid båda termerna försågs med en multiplikator
av + 1. Annorlunda uttryckt innebär detta, att en ökning av statens
utgifter för inköp av varor och tjänster, som inte sammankopplas med
en motsvarande ökning av statens intäkter och. således medför.en lika stor
förändring i negativ riktning av statens finansiella sparande,, kan ges :en

119

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för är 1969

multiplikatoreffekt av -j- 2. En ökning av statens inkomster, som inte sammankopplas
med en motsvarande ökning av statens utgifter och följaktligen
medför en lika stor förändring i positiv riktning av statens finansiella sparande,
kan ges multiplikatoreffekten — 1. Dessa multiplikatorvärden ligger
synnerligen nära dem som tillämpades för Sverige i OECD-modellen,
nämligen -f- 1,92 för offentliga utgiftsökningar avseende varor och tjänster
samt —0,92 för intäkter i form av direkta skatter och — 1,15 för intäkter
från indirekt beskattning.

Likheten är emellertid delvis skenbar. OECD-modellen avser att visa effekterna
på den samlade aktiviteten i samhällsekonomin — dvs. bruttonationalprodukten.
Modellen i den preliminära nationalbudgeten hade ett blygsammare
syfte, nämligen att visa effekterna på den totala inhemska efterfrågan.
Eftersom effekten på efterfrågetillväxten marginellt kan förmodas
vara upp till 40 å 50 % större än på nationalprodukten, har alltså multiplikatorerna
i denna modell i sak satts väsentligt lägre än i OECD-modellen.
Orsaken härtill har inte i första hand varit att de marginella spar- och
importkvoterna, som beräknats för Sverige och använts i OECD-modellen
(marginell sparkvot = 0,2; marginell importkvot = 0,4), numera skulle
vara orealistiskt låga. Skälet har i stället varit, att det vid en komparativ
studie av den under olika år förda finanspolitiken förefaller rimligt att
i möjlig mån bortse från den del av multiplikatoreffekterna som faller
utanför respektive 1-årsperiod. Vissa utländska studier tyder på, att en
sådan begränsning av tidsperspektivet skulle kunna motivera en nedjustering
av multiplikatorn med ungefär én femtedel. En multiplikator på omkring
1 för förändringar i det finansiella sparandet framstår därmed som
motiverad för svenska förhållanden.

I övrigt skiljer sig de två modellerna från varandra i vad gäller behandlingen
inte blott av bolagsskatterna, utan även av de indirekta skatterna.
I OECD-modellen har indirekta skatter en något kraftigare efterfrågebegränsande
effekt än direkta skatter, under det att bolagsskatternas förändringar
över huvud taget inte beaktas. I den modell som användes i den preliminära
nationalbudgeten har ingen åtskillnad gjorts med avseende på
effekterna av förändringar av olika typer av skatteintäkter. Det finns rimliga
skäl att anta, att den efterfrågebegränsande effekten av en indirekt
skattebelastning kan vara något kraftigare än av en lika stor direkt skattebelastning.
Alldeles odiskutabelt är detta dock inte. Det förutsätter nämligen
att hushållens nominella sparande utvecklas mera negativt, om én
viss ökning av skatteintäkterna tas ut i form av direkta än i form av indirekta
skatter. Oavsett hur härmed må förhålla sig har den vidtagna förenklingen,
dvs. att jämställa effekterna av direkta och indirekta skatter, inte
framstått som alltför besvärande i en modell, som även i övrigt kännetecknas
av ringa differentiering. Exempelvis likställs effekterna av transfereringsutgifter
med statsskuldsräntor och — bortsett från teckenskillnaden

120

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1969

Diagram VIIIsl. Den offentliga sektorn# kalkylerade inverkan på samhällsekonomin 1964-—1969

Procent av bruttonationalprodukten

A = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan. Analys enligt
metoden från den preliminära nationalbudgeten för 1969.

B = Effekten av statens och kommunernas budgeter på bruttonationalprodukten. Analys enligt
OECD-inodellen.

C = Effekten av statens och kommunernas budgeter på den samlade efterfrågan. Analys enligt
metoden från den preliminära nationalbudgeten för 1969.

— direkta skatter. Det har vidare förefallit följdriktigt att räkna med tillnärmelsevis
lika stora efterfrågebegränsande effekter av bolagsskatter som
av övriga direkta skatter i en modell, som i detta hänseende inte gör någon
åtskillnad mellan effekterna av sådana indirekta skatter, som faller på
konsumtionen och sådana, som faller på investeringarna.

Slutligen återstår att notera ytterligare en principiell olikhet mellan modellerna.
I modellen från den preliminära nationalbudgeten har budgeteffekterna,
till skillnad från vad som skett i OECD-modellen, genomgående
deflaterats till en fast prisnivå, i detta fall 1959 års. En betingelse för att
denna omräkning skall framstå som principiellt tilltalande kan sägas vara,
att prisutvecklingen i varje fall på begränsad sikt i sina huvuddrag kan
förutsättas ske oberoende av finanspolitiken. I annat fall skulle det nämligen
förefalla naturligt att uppfatta även skillnaden mellan deflaterade
och odeflaterade budgeteffekter som en verkan av finanspolitiken, men i så
fall givetvis inte som någon volymeffekt. Fastprisberäkningen har tillgått
så att förändringen i den offentliga sektorns och bostadsbyggandets efterfrågan
på reala faktorer uttryckts i 1959 års priser. Den sammantagna
offentliga sektorns finansiella sparande de olika åren bar deflaterats med
bruttonationalproduktdeflatorn respektive år, varefter förändringen fram -

Bil. i: Reviderad nationalbudget för år 1969

121

	1964	1965	1966	1967	1968	1969
	+ 0,3 4 0,3 + 1,6 4 1,3 4 1,0 4- 0,5 - 0,3 . 4 2,6	+ 0,2	+ 1,0	4 0,5	4 0,8	- 0,6
	+ 0,7 + 1,0	+ 0,4	- 0,5	4 0,6	4 0,3
	± 0	4 2,0	4 1,3	+ 1,6
	4 0,9''	+ 0,9	4 2,0	4 1,1	4 1,2
	4 0,5	- 0,2	4 1,4	4 0,1	4 0,2
	4 0,2.	- 0,1	4 0,7	. 4 0,1	4 0,1
	- 0,4	- 0,4	± o	‘ - 0,7	- 0,4
Totaleffekt	1,3	4 0,4	4 3,9	,41,5	4 0,8

räknats1. Därefter har de två delarna adderats samt uttryckts i procent av
bruttonationalprodukten till 1959 års priser respektive år.

Avslutningsvis har gjorts en numerisk jämförelse mellan de två modellerna
varvid dessa har applicerats på material avseende statens och kommunernas
budgeter 1964—1968. Resultatet har inlagts i form av två kurvor i diagram
1. Även den totaleffekt som kan kalkyleras, när extra-budgetära efterfrågepåverkande
faktorer såsom bostadsbyggande, AP-fonder och investeringsfonder
medtas, har inlagts i diagrammet. De olika sektorernas kalkylerade
bidrag till den totala efterfrågeförändringen framgår av ovanstående
uppställnings där effekterna uttryckts i procent av bruttonationalprodukten
respektive år.

Som synes i diagrammet ger de båda modellerna trots sina olikheter i stora
drag likartade resultat när de tillämpas på statens och kommunernas budgeter.
Däremot framträder väsentligt mera markerade utslag när omfattningen
av den sanrhällsstyrda efterfrågepåverkande effekten från bostadsbyggandet,
AP-fonder och investeringsfonder medtas i beräkningarna enligt
den modell som användes i den preliminära nationalbudgeten. Även om
de två jämförda modellerna ger likartade resultat får man därav inte dra
slutsatsen att det skulle vara de verkliga effekterna som framkommer. Härför
är modellerna alltför schematiska. Exempelvis är troligen inte de marginella
import- och sparkvoterrta stabila över tiden. Likaså är gruppindelningen
alltför grov och Utöver tidigare anförda exempel kan också förutsättas att
det verkliga multiplikatorvärdet för köp av varor (från företagssektorn)
inte är detsamma som det för köp av tjänster (från hushållssektorn). Men
även om modellerna ännu befinner sig på ett ofullkomnat stadium får likväl
resultatet, som en tillämpning av någondera modellen ger, betraktas
som ett rimligt närmevärde på budgetens effekter på samhällsekonomin.

1 Eftersom en förändring av dén offentliga sektorns finansiella sparande, när detta går
negativ riktning, utgör ett bidrag till övriga sektorers disponibla inkomster, disponibla i den
bemärkelsen att även indirekta skatter avräknats, skulle det ha varit konsekvent att deflatera
motsvarande budgeteffekter med ett nettoprisindex och ställa dem i relation till bruttonationalprodukten
beräknad till faktorkostnad i stället för till marknadspris. En sådan
justering skulle emellertid inte ändra huvuddragen i de beräkningsresultat som erhållits.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

IX. Kreditmarknaden1

1. Utvecklingen på kreditmarknaden under 1968

Den lätta kreditpolitik, som förts under de senaste åren, fortsatte under
1968 med undantag för en period av tillfällig åtstramning i samband med
oron på den internationella valutamarknaden under senare delen av 19.6.7-och början av 1968. Från november till december 1967 hade valutareserven
minskat med nära 1 miljard kr. Under början av 1968 stabiliserades valutaläget
och redan i februari lättade riksbanken på åtstramningsåtgärderna.-Diskontot sänktes 1/2% och kassakvotsbestämmelserna upphävdes. Den
10 oktober sänktes diskontot med ytterligare 1/2 % till 5 %. Valutareserven,
ökade successivt fram till november 1968; under de två sista månaderna:
skedde emellertid en kraftig avtappning, varför valutareserven vid utgången
av 1968 kom att ligga 27 milj. kr, lägre än ett år tidigare.

Åtstramningen i början av året medförde att affärsbankernas likviditet,
som hade förbättrats kraftigt under 1967, försämrades något under första
halvåret 1968, och under hela året ökade deras likvida tillgångar med endast
1,2 miljarder kr. mot 2,7 miljarder kr. under 1967. Bankernas faktiska likviditetskvoter
försämrades, bl. a. genom en ovanligt kraftig ökning av deras
direkta bostadsbyggnadskrediter. Inlåningen på främst långfristiga räkningar
ökade kraftigt. Nettoställningen gentemot riksbanken försämrades
under de tre första kvartalen, trots att bankernas upplåning i riksbanken
kunde begränsas genom att riksgäldskontoret under större delen av. året
lämnade dagslån till bankerna.

Kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden fortsatte att öka;
under 1968, dock i något lägre takt än året innan. Totalt förmedlades krediter
för 19,9 miljarder kr., en ökning med drygt 2,5 miljarder kr.

Kreditmarknadsläget under 1968 kännetecknades av en ökad upplåning
från bostadssektorn och näringslivet. Den offentliga sektorns upplåning var
av ungefär samma volym som föregående år; statens upplåning ökade något,
medan kommunernas minskade.

För den största ökningen på utbudssidan svarade Allmänna pensionsfonden.
Dess placeringar ökade med 1,5 miljarder kr. under 1968 till 5,7 miljarder
kr. Ungefär hälften utgjordes av krediter till bostadssektorn, dit fondens
kreditgivning ökade med drygt en miljard kr. Fondens kreditgivning
till staten ökade medan kreditgivningen till kommuner, och näringslivet

1 Med kreditgivning och utlåning avses i detta kapitel nettotillväxt av utestående lån;
med ökad kreditgivning avses följaktligen inte tillväxten av utestående lån utan ökningen
av denna tillväxt.

Bild: Reviderad nationalbudget för år''1969

*23

Tabell IX: I. KreAitmarknaden 196? och 1968

Nettobelopp, milj. kr.

Långivare	Låntagare
Staten	Kom- muner	Bostä- der	Närings- livet	Summa
1967
Riksbanken ........................	350	0	150	150	650
Affärsbankerna......................	1 300	200	2 350	2 100	5 950
Övriga kreditinstitut ................	500	1400	4 250	3 250	9 400-
därav: Allmänna pensionsfonden1......	250	450	1 700	1 800	- 4 200;
Allmänheten’ ......................	850	50	50	400	1 350
Summa	3000	1650	6 800	5 900	17 350
198$ ■ ; • • ;
Riksbanken ............ ........	1 250	0	100	50	1 400
Affärsbankerna......................	250	100	2050	3 300	5 700
Övriga kreditinstitut ................	1 250	t 200	5 950	3 300	11 700
därav: Allmänna pensionsfonden1 i.....	550	500	2 750	1 900	5 700
Allmänheten’..........................	. 650	50	0	400	1 100
Summa	3 400	1350	8100	7 050	19 900

1 Exkl. återlån samt exkl. förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis. Fondr
ökningen uppgick till 4 670 milj. kr. under 1967 och 5 850 lriilj. kr. under i968.

* Inkl. investeringsbankens kortfristiga placeringar.

Anm, Med näringslivet avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin, som ligger
utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.

Affärsbankernas utlåning till resp. staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp av
statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt. bostadsbyggnadskrediter
och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost.

»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationerna,
allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalanställdas
pensionskassa.

I uppgifterna för »allmänheten» ingår de värdepapper som försålts till andra köpare än de institutioner,
som ingår i tabellens övriga långivarsektorer. Företagens, hushållens och diverse
fonders och kassors värdepappersköp redovisas således i denna post.

Bostadsinstitutens emissioner av obligationer för finansiering av fastigheter, innehållande uteslutande
affärs- och kontorslokaler, har förts till näringslivet, deras övriga obligationer till bostadssektorn.

Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden.

Källa: Riksbanken.

uppgick till ungefär samma belopp som föregående år. Affärsbankernas kredifgivning
var en kvarts miljard kr. lägre än under 1967. Kreditgivningen
till staten minskade betydligt liksom kreditgivningen till bostadssektorn i
form av lån och obligationsförvärV. Kreditgivningen till näringslivet expanderade
däremot mycket kraftigt. Övriga bankers utlåning ökade under året
med ungefär 400 milj. kr.

Statens budgetunderskott, som uppgick till tre miljarder kr. under 1967
ökade ytterligare under 1968 till 3,4 miljarder kr. Finansieringsbehovet

124

Kungl. Maj :tsproposition nr US år 1969

Tabell IX: 2. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden och tillväxt ar likvida
tillgångar 1966—1%8

Milj. kr.

1966

1967

1968

Upplåning ............................................

Likvida tillgångars ökning...............................

1 350
800

1 650

1 300

1 350
300

Källor: Riksbanken och statistiska centralbyrån.

täcktes under 1968 i större utsträckning än tidigare genom emission av
långfristiga obligationer.

Kommunernas upplåning ökade under 1967 betydligt mer än utgiftsöverskottet.
Eftersom kommunerna detta år även erhöll lån utanför den reguljära
kreditmarknaden kunde likviditeten förbättras kraftigt. Under andra
halvåret 1968, minskade upplåningen och totalt under året blev upplåningen
ca en kvarts miljard kr. lägre än under 1967. Likviditetsförbättringen var
också betydligt svagare under 1968 som framgår av tabell 2.

Bostadsinvesteringarna beräknas ha ökat med endast 2 % under 1968 mot
drygt 13 % under 1967. I nominella värden skulle bostadsinvesteringarnas
tillväxt härigenom stannat vid 350 milj. kr. under 1968. Ändå ökade upplåningen
på kreditmarknaden med 1 270 milj. kr. under 1968, vilket var
en nästan lika stor ökning som under 1967. Statens kreditgivning till bostadssektorn,
som hade minskat under 1967, var ungefär oförändrad under
1968. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden har således stigit påfallande
kraftigt under 1968 i förhållande till den beräknade investeringsutvecklingen.

Affärsbankernas bostadsbyggnadskrediter ökade under hela året. Samtidigt
var deras köp av hypoteksobligationer av betydligt mindre omfattning
än under 1967, vilket innebar att deras totala kreditgivning till bostadssektorn
minskade med 300 milj. kr.

Obligationsemissionerna låg på eu hög nivå under 1968. Bostadsinstituten
fortsatte sin kontinuerliga obligationsförsäljning, och totalt tecknades hy -

Tabell IX: 3. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1966—1968

Nettobelopp, milj. kr.

	Obligationer	Rostadsbygg-	Bostadslån hos	Summa
		nadskrediter	andra kredit-
		hos affärs-	institut
		banker
1966..........................	3 420	150	1 910	5 480
1967..........................	3 620	1 130	2 080	6 830
1968..........................	4 380	1 620	2 100	8 100

Källa: Konjunkturinstitutet.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

125

Tahell IX: 4. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1966—1968

Nettobelopp, milj. kr.

	Obligationer och förlagslån	Aktier	Upplåning hos affärsbankerna	Upplåning hos andra kredit-institut	Summa
1966..............	1 180	650	1 550	1 220	4 600
1967..............	1 990	550	1 910	1 430	5 880
1968..............	1 900	500	3 300	1 370	7 070

Källa: Konjunkturinstitutet.

poteksobligationer för drygt 5 miljarder kr., vilket översteg 1967 års siffra
med inte mindre än 1,2 miljarder kr. Som framgår av tabell 3 ökade bostadssektorns
nettoupplåning på obligationsmarknaden med 760 milj. kr.

Nedgången i näringslivets investeringar fortsatte under 1968. De fasta
investeringarna minskade i volym med ungefär 2,5 % mot 3 % året innan.
Handelns och handelsflottans investeringar visade ansenliga minskningar.
Industrins investeringar i byggnader och anläggningar låg under 1968 på eu
lägre nivå än året innan, medan maskininvesteringarna ökade. Industrins
utgifter för fasta investeringar ökade i löpande priser med ungefär 300 milj.
kr., medan de för hela närigslivet var ungefär oförändrade. Lagerinvesteringarna
minskade under första halvåret 1967 och den neddragning av lagren
som företogs under andra halvåret fortsatte under 1968.

Flertalet av de industri- och handelsföretag som hittills lämnat bokslut
eller förhandsbesked angående resultatet för 1968 redovisar en ökning av
rörelsevinsten jämfört med 1967. De beräkningar som kan göras med hänsyn
till den troliga produktivitetsökningen samt pris- och kostnadsutvecklingen
under 1968 tyder också på att vinsterna har ökat.

Trots lagerneddragning och ungefär oförändrade investeringsutgifter ökade
näringslivets upplåning på kreditmarknaden med ungefär en och eu
kvarts miljard kr. Denna upplåningsökning har inneburit en fortsatt förbättring
av likviditeten inom industrin och handeln och sannolikt även inom
andra sektorer av näringslivet.

Tabell 4 visar att näringslivets finansiering på obligations- och aktiemarknaderna
1968 låg på en något lägre nivå än under 1967. Affärsbankernas
kreditgivning till näringslivet ökade däremot kraftigt framför allt under
de tre första kvartalen; under fjärde kvartalet var den av obetydlig omfattning.
Uppgifterna i denna tabell avser kreditgivningen till hela näringslivet.
Affärsbankernas utestående lån till industrin ökade avsevärt under första
halvåret men endast obetydligt under andra halvåret. Handelns upplåning
i affärsbankerna visade en motsatt utveckling. I tabellsiffrorna ingår även
affärsbankernas s. k. personliga och diverse krediter, som ökade med 1 miljard
kr. under 1968 mot en halv miljard kr. under 1967. Dessa krediter tor -

126

Kungl. Maj ris proposition nr ilo år 1969 "

Tabell IX: S. Likriditetsutvecklingen inom industri och handel 1967 och 1968

Procentuell förändring i likvida tillgångar

	der. 1066 -	mars 1967-	juni4967-	sept. 1967-	dec. 1967-
	deC. 1967	mars 1968	juni 1968	sept. 1968	dec. 1968
Industri — större företag. .	14	15	21	38	30
(förändring i milj. kr.)......	(650)	(500)	(850)	(1 550)	(1 600)
— mindre företag	2	0	20	- 2	9
malmbrytning ........	9	S	30	50	40
jord- och stenindustri ..	32	38	53	85	45
skogs- och träindustri . .	- 20	- 11	15	29	44
grafisk industri och pap-persförädlihg....... .	59	47	30	54	19
livsmedelsindustri......	60	54	- 12	- 41	- 32
textilindustri..........	11	2	10	6	17
läder-, hår- och gummi-varuindustri ........	39	4	- 28	60	31
kemisk- och kemisktek-nisk industri........	20	17	1	49	30
kombinerade företag ..	160	185	19	46	- 3
Handel — större företag . .	52	43	50	38	6
(förändring i milj. kr.)......	(250)	(150)	(250)	(200)	(50).
— mindre företag	15	24	7	6	38
partihandel............	94	40	63	31	- lo
detaljhandel ..........	20	48	25	55	33

Anm. Uppgifterna bygger på enkätundersökningar som har utförts av statistiska centralbyrån.
Med likvida medel avses kassa, postgiro, banktillgodohavanden samt kortfristiga
penningplaceringar. Större industriföretag (med fler än 500 anställda) och handelsföretag
(med fler än 200 anställda fr. o. m. juniundersökningen, med fler än 500 anställda enligt tidigare
undersökningar) har totälundersökts. Mindre industriföretag (200—500 anställda) och handelsföretag
(100— 200 resp, 100—500 anställda) har urvalsundersökts. Branschuppgifterna
hänför sig till de större företagen.

de till väsentlig del avse utlåning till hushållen, men även en viss kreditgivning
till mindre företag ingår.

Likviditeten inom industrin och handeln fortsatte att förbättras under
1968. Av tabell 5 framgår att förbättringen var kraftigast för de större industriföretagen,
vilka speciellt under andra halvåret ökade sin likviditet
avsevärt. Den största likviditetsförbättringen för handeln skedde däremot
redan under 1967 och första halvåret 1968. Till likviditetsökningen bidrog
i viss mån även frisläppen av investeringsfonderna.

2. Kreditmarknaden under 1969

I tabell 6 sammanfattas kreditefterfrågan från olika sektorer. Vissa revideringar
har företagits i jämförelse med den preliminära nationalbudgeten
med hänsyn till de nu föreliggande prognoserna för inkomst- och utgiftsutvecklingen
inom de olika sektorerna.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

127

tabell lXi 6. Kreditmarknad»kalkyl för 1969 Nettobelopp, milj. kr.
Efterfrågan	Utbud
Staten............................ 2 750 Kommuner ............... ....... 1 750	Riksbanken ...................... 750
Bostäder ........................ 8 000
Näringslivet ...................... 8 500 Summa 21 000	därav: Allmänna pensionsfonden .... 6 500 Allmänheten...................... 1 000 Sumina 21 000

Anm. Statens efterfrågan motsvaras av det beräknade budgetunderskottet. Övriga sektorers
efterfrågan beräknas med hänsyn till det finansiella sparandet och likviditetsutvecklingen.
Kalkylen är ofullständig såtillvida som sektorerna »utlandét» och »bankernas interna
sparande» inte redovisas. Utvecklingen av det finansiella sparandet inom dessa sektorer beaktas
dock i princip vid beräkningen av »näringslivets» efterfrågesiflra.

Allmänna pensionsfondens utbud beräknas som fondökningen exkl. återlån och förvärv av
utländska obligationer. Riksbankens utbud motsvarar ökningen av sedelmängden. Affärsbankernas
utbud utgör en restpost. För »övriga kreditinstitut» bär utbudet beräknats genom
trendframskrivning.

Enligt nu föreliggande beräkningar för statens inkomster och utgifter
kominer budgetunderskottet för 1909 att bli mindre än vad som förutsattes

1 den preliminära nationalbudgeten. Efter uppräkning för ännu icke beslutade
utgiftsökningar skulle upplåningsbehovet möjligen kunna skattas till

2 750 milj. kr.

För kommunernas del väntas betydande utgiftsökningar medföra en försämring
av det finansiella sparandet. Likviditetsförbättringen förutsätts bli
obetydlig. Upplåningssiffran på 1 750 milj. kr. enligt den preliminära nationadbudgeten
har bibehållits.

Bostadsinvesteringarna beräknas endast öka svagt under 1969. Statens
kreditgivning väntas öka, varför upplåningen på marknaden beräknas bli
något lägre än under 1968 och uppgå till ca 8 miljarder kr. I den preliminära
nationalbudgeten beräknades bostadssektorns upplåning till 7,5 miljarder
kr. Den uppjustering som har vidtagits motiveras av att den faktiska
upplåningen under 1968 var betydligt högre än vad de preliminära beräkningarna
visade.

Enligt nu föreliggande prognoser för investeringsutvecklingen kommer
industrins investeringar i byggnader och anläggningar att minska något
under 1969, medan ett betydande uppsving väntas för maskininvesteringarna.
För handelns del förutses ökade byggnadsinvesteringar. Lagerinvesteringarna
väntas stiga avsevärt. Vid oförändrad likviditet och oförändrade
vinster under 1969 kan upplåningen komma att uppgå till 8,5 miljarder kr.
I denna upplåning ingår ökade varvskrediter till utlandet.

På utbudssidan har en uppjustering företagits av kreditgivningen från
övriga kreditinstitut. Som framgår av kalkylen skulle ändå affärsbankernas
utbud behöva öka med en kvarts miljard kr. jämfört med 1968.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Affärsbankernas faktiska likviditetskvoter har successivt försämrats under
andra halvåret 1968 och försämrades ytterligare under januari och februari
1969, varefter utvecklingen tenderat att vända. Ställningen är dock
betydligt mera ansträngd än för ett år sedan.

Mot denna bakgrund framstår utrymmet för en ökning av affärsbankernas
utlåning från fem och tre kvarts miljarder kr. 1968 till sex miljarder kr.
1969 som förhållandevis knappt. Vid förutsatt utveckling av företagens reala
aktiviteter kan emellertid det i kreditmarknadskalkylen angivna behovet av
ökad kreditgivning inte betecknas som ett mått på en helt oelastisk efterfrågan.
Exempelvis är en viss neddragning tänkbar av företagens under
1968 påtagligt ökade likviditet och det bör dessutom vara möjligt för bankerna
att 1969 minska sin kreditgivning för personliga ändamål.

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

129

Innehåll

I. Sammanfattande översikt ........ 2

II. Det internationella läget.................................... 14

1. Sammanfattande översikt ................................ 14

2. Länderöversikter ...................... 22

III. Utrikeshandeln ............................................ 45

1. Exporten............................................... 45

2. Importen 1968 och 1969 .................................. 55

3. Bytes- och betalningsbalansen ............................ 57

IV. Produktionen........................................... 62

1. Industrin .............................................. 62

2. Skogsbruket ............................. 72

3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen .......... 73

V. Arbetsmarknaden ......................................... 75

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1969 ................ 75

2. Arbetsmarknaden 1969 ...... 79

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi........................ 83

1. De disponibla inkomsterna............................... 83

2. Konsumentpriserna ..................................... 87

3. Den privata konsumtionen.......... 90

VII. Investeringarna............................................ 93

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden .............. 93

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1969 .......... 105

VIII. Den offentliga verksamheten................................ 110

1. Allmänt .............. HO

2. Staten ................................................. Hl

3. Beräkning av budgeteffekter........................... H5

IX. Kreditmarknaden .......................................... 122

1. Utvecklingen på kreditmarknaden under 1968 .............. 122

2. Kreditmarknaden under 1969 ............................. 126

130 Kungl. Maj:ta proposition nr 115 år 1969

Tabelliorteckning

I. 1. Reviderad försörjningsbalans 1968—1969 . ........ 10

2. Bytesbalansen 1967—1969 .................................... 12

II. 1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder och länderom- 15

råden 1967—1969 ........................................... 16

2. Konsumentpriser 1960—1968 ...............................

3. Lönekostnader och förtjänster per arbetad timme för industriarbetare

1960—1968 .............................................. 17

III. 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1967—1969 . 46

2. Importutvecklingen för olika varugrupper 1967—1969 ........... 56

3. Bytes- och betalningsbalans 1965—1969...........i........ 58

IV. 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen

1966—196.9 .............:.....;...................,.. ;f..;. 63

2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1966—1969 65

3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1966—4969 .. 67

4. Industriproduktionens utveckling 1967—1969 .................... 71

5. Försörjningsbalans för rundvirke 1966—1969........ .......... 72

V. 1. Registrerad arbetslöshet januari—mars 1968 och 1969 regionalt och

branschvis ...................................,. ]... 80

VI. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1967—1969 .. 84

2. Hushållens direkta skatter och avgifter 1967—1969 ............ 85

3. Konsumentprisförändringar 1960—1968 uppdelade på komponenter
samt prisprognos för 1969 ................................ 88

4. KonsumtionsutveckUngen 1966—1968 ...................... 91

VII. 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostads byggen

1965—1969 ............................... . . ...... 94

2. Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin 1968 och

1969 enligt investeringsenkät i februari 1969 ................. 97

L. 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins
.v.: i investeringar 1957—1969 .... ........''.. ;... . -j ........ i..... 98

4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar, halvårsvis 1962—1969 ........................ 99

5. Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas
byggnadsinvesteringar 1961—1969.................. 104

6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för

1969, inkl. underhåll...................................... 107

7. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1968 samt prognos för

1969 för privat, statlig och kommunal sektor, inkl. underhåll .... 108

VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1967—-1969 .................. 112

IX. 1. Kreditmarknaden 1967 och 1968............................ 123

2. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden och tillväxt av likvida
tillgångar 1966—1968

124

Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969 131

3. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1966—1968 .... 124

4. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1966—1968........ 125

5. Likviditetsutvecklingen inom industri och handel 1967 och 1968.. 126

6. Kreditmarknadskalkyl för 1969 ............................ 127

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Diagramförteckning

II. 1. Handelsbalansen i olika länder 1960—1968 .................. 18

2. Diskontot i olika länder 1966—1969 ........................ 20

III. 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelad på

varugrupper 1963—1969 .................................. 48

V. . 1. Antal lediga platser vid månadens mitt mars 1966—mars 1969 .. 76

2. Industrisysselsättningen 1965—1968 ........................ 77

VI. 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1964—

1969 .................................................. 90

VII. 1. Medianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter

1965—1969 ............................................ 94

2. Investeringar i bostäder exkl. underhåll och inom egentlig industri

1962—1969 ............................................ 96

3. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och

uppdelat på branscher 1962—1969 .......................... 101

4. Byggnads- och maskininvesteringar, inkl. underhåll, totalt och uppdelat
på sektorer 1960—1969 .............................. 106

VIII. 1. Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på samhällsekonomin

1964—1969 ............................................ 120

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 2

Långtidsbudget
för perioden 1969/70—1973/74

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 2: Långtidsbudget

Bilaga 2

LÅNGTIDSBUDGET
FÖR PERIODEN 1969/70—1973/74

1. Inledning

1.1. Långtidsbudgetens karaktär och syfte

Långtidsbudgeten är ett av medlen för planering av den statliga och statsunderstödda
sektorns utveckling på längre sikt. Den utarbetas årligen inom
finansdepartementets budgetavdelning och redovisas för riksdagen i form
av en bilaga till kompletteringspropositionen.

Långtidsbudgeten utgör på utgiftssidan en kalkyl över omfattningen av de
finansiella och reala resurser som krävs för att av statsmakterna uppställda
målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Detta betecknas
i det följande »oförändrad ambitionsnivå». På inkomstsidan förutsätts
nu gällande skatteregler bestå. Vid beräkning av statsinkomsternas
utveckling har vidare vissa antaganden gjorts om skatteunderlagets tillväxt.

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas
under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgeten är sålunda varken
en plan eller ett program för den önskvärda utvecklingen eller en prognos
för den sannolika utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar
i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan fattade
beslut och att därigenom utgöra en del av beslutsunderlaget för statsmakterna.
På grundval av detta kan förslag om nya aktiviteter bedömas och
omprövningar av redan gällande program aktualiseras.

1.2. Oförändrad ambitionsnivå

Utgångspunkten för beräkningarna av resursanspråken är oförändrad ambitionsnivå
inom de olika verksamhetsområdena. Det bör understrykas att
detta begrepp inte är liktydigt med oförändrad standard eller oförändrade
resursinsatser. På många områden har statsmakterna klart uttalat målsättningen
att standarden skall höjas under den aktuella perioden. En sådan
standardhöjning ingår då i oförändrad ambitionsnivå. I andra fall kan efterfrågan
väntas öka så att ett bibehållande av oförändrad ambitionsnivå kräver
ökade insatser av reala resurser. Nedanstående typfall avser att närmare
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115 Bilaga 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

belysa innebörden av begreppet oförändrad ambitionsnivå som det används
i långtidsbudgeten.

1. I vissa fall har statsmakterna beloppsmässigt kvantifierat ambitionsnivån.
Detta gäller i allmänhet utgifter av transfereringskaraktär. De sålunda
kvantifierade programmen kan vara av olika slag:

a) För några aktiviteter föreligger målsättningar som gäller tills vidare
och som inte innefattar standardhöjningar. Detta gäller t. ex. de allmänna
barnbidragen som utgår med 900 kr. för alla barn under 16 år. Här påverkas
anslagsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå endast av antaganden om
befolkningsutvecklingen.

b) För vissa verksamheter innefattar den kvantifierade målsättningen
standardhöjningar under hela eller en del av den tid som omfattas av långtidsbudgeten.
Oförändrad ambitionsnivå innebär i detta och liknande fall
att utgifterna successivt höjs i enlighet med den beslutade planen och därefter
ligger kvar på den uppnådda nivån. Ett exempel härpå är anslaget till
folkpensioner. I långtidsbudgeten har lagts in utgifterna för den årliga
standardstegring i form av pensionstillskott som riksdagen fattat beslut om.

c) Slutligen finns på några områden tidsbegränsade program. I dessa fall
har utgifterna antagits falla bort i och med att programmet upphör. Ett
exempel är programmet för oljelagring, om vilket riksdagen fattat beslut
för perioden 1963—1969. Några utgifter för detta ändamål under åren efter
1969 har därför inte lagts in i långtidsbudgeten.

Den här beskrivna metoden för beräkning av statsutgifterna innebär givetvis
inte något ställningstagande till frågan om programmen bör förlängas
eller ändras i något avseende. I den mån det är orealistiskt att räkna med att
anslagen kommer att bortfalla när programmen löper ut underskattas sålunda
omfattningen av redan intecknade resurser. I vissa fall har statsmakterna
indikerat att tidsbegränsade program avses bli förlängda i en eller
annan form utan att formella beslut fattats härom. Det gäller t. ex. lokaliseringspolitiken.
Utgifterna för dessa program förutsätts ligga kvar på oförändrad
nivå. I fråga om vissa avtal inom sjukvården, som löper ut under
långtidsbudgetperioden men som skall förnyas, har schablonmässigt antagits
oförändrade avtalsregler.

2. I andra fall har statsmakterna kvantifierat målen men inte i anslagstermer.
Sådana preciseringar återfinns beträffande produktion av vissa offentliga
tjänster. Ett exempel härpå är bostadsbyggnadsprogrammet. I dessa
fall har i långtidsbudgeten beräknats de resurser som bedöms nödvändiga
för att uppnå de fastställda målsättningarna. Eftersom beräkningarna avser
de erforderliga resursinsatserna utgår de från vissa antaganden om rationalisering
och produktivitet.

3. För de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade mål. I dessa
fall har oförändrad ambitionsnivå bedömts från andra och i allmänhet mera
skönsmässiga utgångspunkter.

Bil. 2: Långtidsbudget 3

a) En i vissa fall användbar metod är att utgå från oförändrad kvalitet på
den statliga tjänsteproduktionen som den upplevs av den enskilde konsumenten.
Detta innebär att produktionen får anpassas till förändringar i efterfrågan.
Vid beräkningen av insatsen av resurser bör hänsyn tas till produktivitetsutvecklingen.
Denna metod är i princip den som används för bl. a.
de flesta myndighetsanslag, dvs. utgifter för löner och omkostnader. Oförändrad
ambitionsnivå innebär t. ex. oförändrade väntetider för de tjänster
statsmyndigheterna tillhandahåller allmänheten. Det bör dock understrykas
att stora svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen.
Antagandena måste göras mycket schablonartade.

b) För de statliga verksamhetsgrenar som förekommer på statsbudgetens
utgiftssida i huvudsak som investeringar, bl. a. kommunikationsverken och
vägbyggandet, föreligger särskilda svårigheter att avgöra vilken anslagsutveckling
som krävs för att anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan.
Detta sammanhänger främst med att sambandet mellan produktion och
investeringar är svårt att fixera. I vissa fall föreligger även mätproblem av
en annan typ. Det kan vara svårt att mäta produktionsutbudet (exempelvis
de tjänster som vägnätet levererar) och således även den relativa ökningen
till följd av investeringar. För att få ett praktiskt användbart kriterium har
valts att låta oförändrad ambitionsnivå innebära att investeringarna ökar
i takt med efterfrågan.

c) Inom vissa områden saknas kontinuerlig investeringsverksamhet av
större omfattning. Däremot aktualiseras punktvis vissa större projekt utan
att dessa i och för sig innebär höjd målsättning för verksamheten. Som
exempelvis kan nämnas uppförandet av förvaltningsbyggnader. I den mån
en utbyggnad inte följer av fastlagda program har en allmän skälighetsbedömning
fått göras.

d) För vissa utgiftsområden där efterfrågan över huvud inte objektivt
kan fastställas har oförändrad ambitionsnivå, mot bakgrund av allmänna
uttalanden från statsmakterna om politikens inriktning, ansetts innebära en
framskrivning av tidigare trend.

Av ovanstående framgår att betydande svårigheter av såväl definitionsmässig
som beräkningsmässig natur uppstår när begreppet oförändrad ambitionsnivå
skall fastställas.

1.3. Beräkningsunderlag

Långtidsbudgeten omfattar endast i statsbudgeten ingående utgifter och
inkomster. Härav följer att affärsverkens driftutgifter och andra utgifter
för de statliga bolagen än tillskott av kapital inte ingår i beräkningarna. Detsamma
gäller en stor del av socialförsäkringssystemet, bl. a. AP-fondens utgifter
och inkomster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av långtidsbedömningar som utförts
av myndigheterna. Dessa har härvid enligt givna direktiv beträffande
den samhällsekonomiska utvecklingen i stort haft att utgå från en ökning
av bruttonationalprodukten med 4 % per år samt full sysselsättning. Den
slutliga bedömningen av vilken anslagsutveckling som följer av antagandet
om oförändrad ambitionsnivå har gjorts inom finansdepartementets budgetavdelning
efter samråd med vederbörande fackdepartement.

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande
budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen
under tidigare år. Sådana jämförelser kan bl. a. visa i vilken mån nya tendenser
i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen på skilda delområden
gör sig gällande.

Som jämförelsematerial kommer i det följande att användas statistiken
över budgetutfallen för budgetåren 1963/64—1967/68. För budgetåret 1968/
69 föreligger utfallsberäkningar först hösten 1969 och möjligheterna att förutse
utfallen för de enskilda anslagen är begränsade. Detta budgetår har
därför inte tagits med i kalkylerna.

Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppen
för budgetåret 1969/70 enligt 1969 års statsverksproposition med
beaktande av särpropositioner och av riksdagen fattade beslut. Beräkningarna
är i princip utförda i fasta löner och priser och avser således volymförändringar
för de kalkylerade resursinsatserna. Vad gäller utgiftsutvecklingen
för totalförsvar och folkpensioner redovisas beräkningar även i löpande
priser. I vissa sammanställningar av totala utgifter och inkomster i de sammanfattande
avsnitten har hänsyn också tagits till schablonmässigt gjorda
pris- och lönestegringsantaganden.

För att uppnå jämförbarhet med den redovisade framtida utgiftsutvecklingen
är det nödvändigt att även den historiska perioden avspeglar volymförändringar.
Omräkningen av utgifterna från löpande till fasta priser har
gjorts med hjälp av olika indexserier. För vissa utgiftsgrupper finns direkt
användbara index. Detta gäller t. ex. de kvantitativt viktiga direkta inkomstöverföringarna.
Dessa har omräknats efter konsumentprisindex och
kan därefter sägas uttrycka det reala värde förmånerna representerar för
mottagarna. För andra grupper saknas relevanta index. Detta gäller t. ex.
för de anslag som innehåller omkostnader. För dessa komponenter har använts
konsumentprisindex sedan denna rensats från varugrupper som inte
är relevanta för den statliga konsumtionen.

Det bör understrykas att en volymberäkning av statsutgifterna enligt budgetutfallen
erbjuder såväl problem av indexteknisk karaktär som svårigheter
vilka hänger samman bl. a. med de bristfälliga möjligheterna att över
huvud taget mäta den statliga tjänsteproduktionen och att mäta produktivitetens
utveckling inom denna sektor. De lösningar som härvidlag måst väljas
medför att den volymutveckling som framkommer, bl. a. för de statliga reala

Bil. 2: Långtidsbudget

utgifterna, inte har en helt enhetlig karaktär. I vissa fall återspeglar kalkylerna
närmast förändringarna i resursinsatserna, i andra fall produktionens
volymförändringar.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

2.1. Inledning

Ett karakteristiskt drag i den ekonomiska utvecklingen i vårt land under
senare år har varit den offentliga sektorns snabba tillväxt såväl totalt som
i förhållande till samhällsekonomin i övrigt. Sedd mot bakgrund av den
lägre tillväxttakt för den totala produktionen som gällde under större delen
av perioden 1965—1968 framstår den offentliga sektorns samtidiga expansion
som än mer markerad. Detta gäller såväl den statliga som den kommunala
verksamheten.

De offentliga utgifterna består av konsumtions- och investeringsutgifter,
som direkt tar produktiva resurser i anspråk, och av inkomstöverföringar
och andra finansiella transaktioner. Expansionen av den offentliga sektorn
har inneburit att staten och kommunerna i växande utsträckning tagit produktiva
resurser i anspråk. Detta utvecklingsmönster kan iakttas i åtskilliga
länder.

Vid planeringen av den statliga sektorn måste beaktas att dess utveckling
anpassas till de allmänna målen för den ekonomiska politiken. Den totala
resurstillväxten i ekonomin kan därvid ha betydelse exempelvis för möjligheterna
alt låta den offentliga sektorn expandera med bibehållen balans mellan
tillgängliga resurser och anspråk.

2.2. Resursutveckling och produktionstillväxt

De faktorer som i huvudsak bestämmer tillväxten i samhällsekonomin är
förändringen i arbetskraftstillgång och produktivitet. Den beräknade arbetskraftsutvecklingen
baseras på att den årliga ökningstakten för hela folkmängden
i stort sett är konstant under den kommande tioårsperioden. I
prognosen har förutsatts ett årligt invandringsöverskott på 10 000 personer.
För befolkningen i arbetsför ålder, 15—69 år, är ökningstakten lägre än för
totalbefolkningen och uppskattas till 0,4 % per år under perioden 1965—
1970 och 0,2 % per år under den därpå följande femårsperioden.

Till följd av de sannolika förändringarna i förvärvsfrekvenserna för olika
grupper samt i arbetad tid beräknas ökningen i det totala arbetskraftsutbudet
under den framförliggande perioden bli mycket begränsad. Antalet förvärvsarbetande,
som från år 1965 till år 1970 beräknas öka med ca 45 000,
förutses under nästa femårsperiod öka med endast ca 26 000. Hela nettoökningen
i utbudet av arbetskraft skulle under båda perioderna bestå av gifta
kvinnor. Den kvinnliga arbetskraften har emellertid kortare medelarbetstid

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

än männen. Om hänsyn tas härtill samt till arbetstidsförkortningen under
åren 1967—1969 blir resultatet att utbudet av arbetskraft i timmar räknat
minskar med i genomsnitt 0,5 % per år under perioden 1965—1970. Med
hänsyn till den förutsedda efterfrågeutvecklingen beräknas dock den utnyttjade
arbetsvolymen i timmar i genomsnitt minska med 0,7 % per år.

Beräkningen av arbetskraftsvolymen i timmar under perioden 1970—1975
innehåller en kalkyl av effekten av den föreslagna sänkningen av arbetsveckan
från 42 1/2 till 40 timmar. Denna effekt kan beräknas motsvara en
årlig genomsnittlig sänkning av arbetstiden per årsarbetare på 0,7 % 1970—
1975.

Den andra väsentliga faktorn som bestämmer resurstillväxten är ökningen
i produktion per arbetad timme. Produktivitetsökningarna i ekonomin
torde huvudsakligen kunna hänföras till ökad kapitalinsats, bättre teknik,
bättre utbildning av arbetskraften och en omfördelning av resurser från lågtill
högproduktiva näringar. Genom bl. a. framskrivning av den tidigare utvecklingen
inom olika sektorer i kombination med antaganden om investeringsutvecklingen
har produktivitetens årliga ökningstal för perioden 1970—
1975 beräknats till 4,5 %. Denna siffra måste av naturliga skäl omges med
vissa osäkerhetsmarginaler. Den blir bl. a. beroende av det utrymme som
kan beredas investeringarna totalt och fördelningen mellan olika typer av
investeringar.

I 1965 års långtidsutredning angavs den möjliga ökningen av den totala
produktionen, dvs. kapacitetstillväxten, under perioden 1965—1970 till
4,2 % per år. Bruttonationalprodukten ökade under perioden 1965—4968
årligen med i genomsnitt 3 %. För år 1969 förutses enligt den reviderade
nationalbudgeten en återgång till en snabbare produktionsökning. Förklaringen
till att produktionsökningen hittills varit mindre än kapacitetstillväxten
torde i huvudsak vara att söka i utvecklingen av efterfrågan.

Hur produktionsutvecklingen kommer att gestalta sig under 1970-talets
första hälft är av naturliga skäl svårt att förutse. Den kapacitetsmässiga utvecklingen
kan däremot grovt bedömas med utgångspunkt i arbetskraftsoch
produktivitetsprognosen. En sammanställning av dessa (se tabell 1)
anger en årlig ökning av produktionskapaciteten som något understiger 4 %,
dvs. ungefär utvecklingen under 1960-talets sista hälft.

Tabell 1. Produktion och arbetsinsats

	Genomsnitt per år
	1960—1965	1965—1970	1970—1975
Bruttonationalprodukt ........................ Antal årsarbetande............................ Arbetstidsförkortning.......................... Antal arbetstimmar ..........................	+ 4,9 + 0.6 — 0,3 + 0,3 + 4,6	+ 3,7 — 0,1 — 0,6 — 0,7 + 4,3	+ 3,9 + 0,1 — 0,7 — 0,6 + 4,5
Produktion per arbetstimme....................

Bil. 2: Långtidsbudget

3. Utgiftsutvecklingen

Statsutgifterna redovisas i det följande grupperade efter ändamål. Redovisningen
omfattar de totala statsutgifterna, dvs. såväl utgifterna på driftbudgeten
(exkl. avskrivningsanslagen) som investeringsanslagen på kapitalbudgeten.
Utgifterna har indelats i elva grupper. En sammanfattning av dessa
återfinns på sid. 26.

3.1. Utbildning och forskning

Denna anslagsgrupp omfattar de statliga utgifterna för utbildning och den
civila forskning som bedrivs av staten eller med statligt stöd. Anslagsgruppen
har indelats i undergrupper, varav de största är grundskolan, gymnasiala
skolor, högre utbildning och forskning samt studiesociala ändamål.
Grundskolegruppen domineras helt av den nioåriga obligatoriska skolan
men omfattar även vissa skolformer under avveckling samt specialskolan.
Under rubriken gymnasiala skolor redovisas gymnasiet, fackskolan, yrkesskolan
och folkhögskolan. Till högre utbildning och forskning har förts bl. a.
anslagen till universitet och högskolor, undervisningssjukhusen samt de
statliga forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling. I denna undergrupp
ingår även de statliga utgifterna för forsknings- och utvecklingsverksamhet
på atomenergiområdet. Studiesociala ändamål omfattar det statliga
studiestödet till samtliga kategorier av studerande.

Den starka ökningen av de statliga utgifterna för utbildning och forskning
under perioden 1963/64—1967/68 återspeglar den genomgripande reformverksamhet
som ägt rum inom området och den ökade efterfrågan av
utbildning på alla nivåer.

Den nioåriga grundskolan, som beslutades år 1962, kommer att vara fullt
utbyggd i hela landet läsåret 1972/73. Under långtidsbudgetperioden kommer
en ny reform att genomföras i och med att den reviderade läroplanen
för grundskolan enligt beslut år 1968 kommer att införas. Läroplanen genomförs
successivt under en treårsperiod fr. o. m. läsåret 1970/71. Reformen
innebär framför allt att högstadiet i praktiken blir sammanhållet, vilket ger
alla barn och ungdomar en i huvudsak gemensam utbildning.

Elevantalet i grundskolan och motsvarande skolformer beräknas 1969/70
uppgå till 950 000. Antalet elever stiger under perioden och miljonstrecket
passeras läsåret 1973/74. ökningen faller till övervägande del på lågstadiet.

Anslagsutvecklingen styrs förutom av elevutvecklingen av antalet lärare
i grundskolan, vilket i sin tur är beroende av klasstorleken och rådande organisatoriska
förhållanden. Klasstorlekarna inom grundskolan beräknas under
perioden nå upp till den nivå som låg till grund för 1962 års grundskole -

Kungi. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Utbildning och forskning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig						ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 10,6	8118	+ 55	+ 182	+ 89	+ 2	+ 0,7	+ 1,0
därav
grundskolan........	+ 2,0	3 025	— 149	+ 61	+ 30	— 61	— 4,9	— 1,0
gymnasiala skolor ..	+ 17,5	1 411	+ 20	+ 22	—	+ 7	+ 1,4	+ 0,8
högre utbildning och
forskning..........	+ 11,7	1 986	+ 114	+ 65	+ 35	+ 62	+ 5,7	+ 3,3
studiesociala ändamål	+ 35,6	1 304	+ 56	+ 23	+ 16	— 9	+ 4,3	+ 1,6

beslut. Den beslutade läroplansrevisionen för grundskolan beräknas medföra
en besparing av ca 800 lärartjänster — jämfört med vad som skulle krävas
enligt hittillsvarande tillvals- och linjeorganisation —- genom att högstadiet
blir mer sammanhållet.

Trots att antalet lärare och elever ökar under perioden minskar anslaget
till grundskolan på grund av anslagskonstruktionen. De reella kostnaderna
för grundskolan under ifrågavarande period kommer — oaktat nyssnämnda
besparing — att öka.

Investeringsbehovet i skolbyggnader, som påverkas av antalet elever och
den fortsatta befolkningsomflyttningen, kan överslagsmässigt beräknas förbli
konstant under den framförliggande perioden.

Till grund för utvecklingen under långtidsbudgetperioden för området
gymnasiala skolor — gymnasium, fackskola och yrkesskola — ligger de beslut
som antogs av statsmakterna åren 1964 och 1968. 1964 års beslut innebar
att principen om en samordnad planering av det gymnasiala skolväsendet
fastslogs. Samtidigt behandlades i detalj den inre utformningen och dimensioneringen
av gymnasiet och fackskolan. Enligt 1968 års beslut kommer
gymnasium, fackskola och yrkesskola att föras samman till en skolform den
1 juli 1971. Vidare innebär 1968 års beslut en omläggning av utbildningen
av den del av den gymnasiala skolan som svarar mot den nuvarande yrkesskolan.
Denna utbildning kommer i framtiden att få en bred inriktning
samtidigt som utbildningen i genomsnitt förlängs vilket leder till en icke
obetydlig kostnadsökning.

Enligt de riktpunkter som antagits för den kvantitativa utvecklingen skulle
i början av 1970-talet minst 85 % av en årskull 16-årigar intas i någon
gymnasial skolform. På sikt bedöms den nya gymnasiala skolan fortlöpande
expandera så att praktiskt taget alla ungdomar kommer att efter genomgången
grundskola fortsätta sin utbildning.

Bil. 2: Långtidsbudget y

Under budgetåret 1970/71 kommer den angivna kvantitativa riktpunkten
— minst 85 % av en årskull — för den nya gymnasiala skolan att ha
uppnåtts. Som framgår ovan förutsätts en fortsatt expansion för den gymnasiala
skolan. Då ett preciserat kvantitativt program saknas för 1970-talet
räknas här med en i förhållande till årskullen 16-åringar konstant intagning.

Reformen av vuxenutbildningen 1967 innebar en kraftig förstärkning av
resurserna för såväl folkbildningen som de kommunala skolorna för vuxna
liksom de riksrekryterande statliga vuxenskolorna i Norrköping och Härnösand.
Studiecirkelverksamheten antas öka med ca 5 % per år under perioden.
Utnyttjandet av radio- och televisionsprogram beräknas bli ett allt viktigare
inslag i undervisningen. För de statliga skolornas del antas i det
närmaste en fördubbling av elevantalet äga rum under långtidsbudgetperioden,
och de kommunala vuxenskolorna beräknas 1973/74 omfatta ett elevantal
av 118 000 personer mot för närvarande ca 110 000 personer.

Behovet av lärare för hela skolsektorn uppgår 1968/69 till i runt tal 80 000
heltidstjänster. Av dessa uppehålls ca 5 000 av personer utan föreskriven
lärarutbildning. Lärarbrist har under 1960-talets början förelegat beträffande
flera kategorier av lärare, men situationen förbättras nu, möjligen
med undantag för vissa grupper av övningslärare. En fortsatt förbättring
förutses under långtidsbudgetperioden med hänsyn till ökad utbildningskapacitet
och olika rationaliseringsåtgärder.

Långtidsbudgetens anslagsutveckling för området högre utbildning är i
huvudsak baserad på den av statsmakterna år 1965 fastställda planen för utbyggnad
av universitet och högskolor. Huvuddelen av kostnadsökningen
faller på utbyggnaden av de spärrade utbildningsvägarna. För de fria fakulteternas
del har räknats med en kraftigare ökning av antalet studerande under
perioden än enligt 1965 års plan. Hänsyn har därvid tagits till bl. a. genomförandet
av en ändrad organisation av utbildningen vid de filosofiska
fakulteterna. Anslagsberäkningen förutsätter vidare vissa rationaliseringsåtgärder,
bl. a. ökad användning av tekniska hj älpmedel i utbildningen. Den
föreslagna reformeringen av forskarutbildningen kommer att medföra ökade
krav på resurser under perioden.

Resurser för den statligt finansierade forskningen anvisas dels till de
statliga forskningsråden, styrelsen för teknisk utveckling, AB Atomenergi
m. fl., dels till universitet och högskolor. Anslagsökningen för forskningsändamål
har varit mycket snabb, och för den framförliggande perioden förutses
en fortsatt stark ökning. Anslagen till AB Atomenergi beräknas dock
ligga på en lägre nivå än tidigare, dels genom att delar av verksamheten
förts över till det nybildade bolaget ASEA-ATOM, dels genom att denna i
ökad utsträckning förutsätts finansierad genom betalda uppdrag.

Anslagen till studiesociala ändamål har till följd av ökningen av antalet
studerande och de studiesociala reformerna ökat kraftigt under de senaste

Kungi. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

åren. Utgiftsökningen under långtidsbudgetperioden till följd av ökat antal
studerande motverkas i stigande utsträckning genom återbetalningar, särskilt
av studiemedel. Ökningen av anslagen beräknas stanna vid ca 1,5 %
per år.

3.2. Folkpensioner m. m.

Helt dominerande inom gruppen är folkpensionsanslaget. Vidare ingår
här statens bidrag till sjukförsäkringen samt vissa kostnader för yrkesskadeersättningar
och för administrationen av den allmänna försäkringen.
Gruppen utgörs nästan enbart av transfereringar till hushållen.

Kostnaderna för folkpensioneringen har i fasta priser stigit med närmare
10 % årligen under perioden 1963/64—1967/68. Delvis är ökningen en följd
av att antalet pensionärer under perioden stigit med drygt 150 000. Huvudsakligen
beror den dock på de standardhöjningar som genomförts. Pensionsbeloppen
var den 1 juli 1963 3 400 kr. för ensamstående och 5 330 kr. för
makar. Från den 1 juli i år beräknas beloppen uppgå till 5 400 kr. resp.
8 472 kr., vilket innebär en ökning med ca 60 % sedan år 1963. Av ökningen
utgörs 35 % av standardhöjningar och 25 % av kompensation för prisstegringar.

Under den framförliggande perioden beräknas en betydande utgiftsstegring
till följd av det ökade antalet pensionärer. Ökningen beräknas till ca
25 000 personer per år.

Vårriksdagen har förelagts förslag om storleken och utformningen av
standardhöjningarna för folkpensionärerna under perioden 1969—1978.
Förslaget innebär att folkpensionerna kommer att öka upp till en viss garantinivå
genom pensionstillskott som ökar för varje år under en tioårsperiod.
Pensionstillskotten skall första året motsvara 3 % av basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring och ökar sedan med motsvarande belopp varje år
för att vid tioårsperiodens slut totalt uppgå till 30 % av basbeloppet. Pensionstillskotten
läggs ovanpå nuvarande folkpension. Tillskotten utgår till
pensionärer som inte har ATP-pension eller som har låga ATP-belopp. De
skall utgå med samma belopp oberoende av civilstånd. Makar erhåller alltså
dubbelt pensionstillskott. Folkpensionen kommer år 1978 för ifrågavarande
pensionärer att utgöra 1,2 basbelopp för ensamstående och 2,0 basbelopp för
makar. Motsvarande andelar var den 1 juli 1968 0,9 resp. 1,4.

Folkpensionsanslaget redovisas i långtidsbudgeten i såväl fasta som löpande
priser. Då inkomstberäkningarna baseras på en viss antagen prisstegring
under åren 1969 och 1970 har även i folkpensionsanslagets fastprisalternativ
lagts in motsvarande prisstegring. Denna medför en utgiftsökning med
140 milj. kr. budgetåret 1970/71 och med drygt 70 milj. kr. budgetåret 1971/
72. För perioden 1972/73—1973/74 omfattar beräkningarna enligt fastprisalternativet
endast utgiftshöjningar till följd av den successiva höjningen av

Folkpensioner m. m.

{Milj. kr., fasta priser1)

Bil. 2: Långtidsbudget

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 8,8	7103	+ 472	+ 514	+ 305	+ 292	+ 6,6	+ 5,2
därav
folkpensioneringen ..	+ 9,8	6 538	+ 435	+ 483	+ 269	+ 256	+ 6,7	+ 5,1
sjukförsäkringen ....	+ 0,0	542	+ 35	+ 30	+ 35	+ 35	+ 6,5	+ 5,7

1 Inräknad prisstegring 2,5 % för år 1969 och 2,5% för år 1970.

pensionstillskotten och det ökade antalet pensionärer. År 1960 utgjorde åldersgruppen
över 65 år ca 12 % av befolkningen. Vid långtidsbudgetperiodens
slut beräknas denna grupp utgöra närmare 15 % av befolkningen.

Till budgetåret 1970/71 stiger utgifterna för folkpensioner med 435 milj.
kr., varav 179 milj. kr. hänför sig till höjningen av pensionstillskotten och
115 milj. kr. till det ökade antalet pensionärer. Anslagsutvecklingen under
långtidsbudgetperioden till följd av dessa två faktorer framgår av nedanstående
tablå.

Anslagsförändring till

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Ökat antal pensionärer........................

Höjda pensionstillskott........................

+ 115
+ 179

+ 116
+ 169

+ 113
+ 156

+ 114
+ 142

Under perioden 1963/64—1967/68 har genomförts ett flertal reformer
inom sjukförsäkringen. År 1963 höjdes bl. a. grundsjukpenningen och moderskapspenningen,
år 1967 slopades karensdagarna och sjukpenningen höjdes
väsentligt. Från den 1 januari 1968 genomfördes förbättrade läkemedelsrabatter
och höjdes ersättningen för läkarvårdskostnader. Dessa reformer
har medfört en uppgång av kostnaderna för sjukförsäkringen och därmed
även för statens bidrag. År 1963 utgjorde försäkringskassornas utgifter för
sjukförsäkringen ca 1 800 milj. kr., varav 370 milj. kr. finansierades med
statsbidrag. Motsvarande belopp för år 1968 var ca 3 850 milj. kr. resp. 500
milj. kr.

För långtidsbudgetperioden beräknas sjukförsäkringsutgifterna öka med
närmare 6 % per år varav ca 2 procentenheter kan hänföras till folkökningen
och förskjutningar i åldersstrukturen.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1969

Tabell 2. Folkpensioner

(Milj. kr., löpande priser)

Genomsnitt-lig procentu-ell föränd-ring

1963/64—

1967/68

Anslag

1969/70

Anslagsförändring till

Procentu-ell för-ändring
1969/70—
1970/71

Genomsnitt-lig procentu-ell föränd-ring

1969/70—

1973/74

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

+ 18,6

6 538

+ 435

+ 483

+ 485

+ 454

+ 6,7

+ 6,4

3.3. Totalförsvar

Utgifterna inom gruppen totalförsvar avser till helt övervägande del det
militära försvaret. Härutöver ingår civilförsvar, ekonomiskt försvar och
övriga delar av totalförsvaret. Genom 1968 års försvarsbeslut fastställdes
den ekonomiska ramen för det militära försvaret och civilförsvaret under
budgetåren 1968/69—1971/72. Utgiftsramen för det militära försvaret uppgår
budgetåret 1969/70 till ca 5 300 milj. kr. i löpande priser. Till militära
ändamål hänförs vidare vissa utgifter utanför utgiftsramen, däribland flyttning
av I 1 och Ing 1, investeringar i försvarets fabriksverk och medel för
lönekostnadspålägg in. m., sammanlagt ca 365 milj. kr. Härtill kommer för
tjänstebrevsrätt in. m. ca 30 milj. kr. För civilförsvaret beräknas utgifterna
till ca 135 milj. kr. och utgifterna för ekonomiskt försvar till ca 150 milj. kr.
samt utgifterna för övriga totalförsvarsändamål till 85 milj. kr. för budgetåret
1969/70.

Utgifterna för totalförsvaret uppgår budgetåret 1969/70 till ca 14 % av de
totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga konsumtions-
och investeringsanslagen är däremot avsevärt högre och uppgår till ca
en tredjedel.

I fråga om det militära försvaret har utgiftsförändringarna för perioden
1970/71—1971/72 beräknats i enlighet med 1968 års försvarsbeslut, vilket
innebär att den ekonomiska ramen för det militära försvaret för perioden
1968/69—1971/72 har fastställts till 19 512 milj. kr. i prisläget maj 1967.
För de båda sista budgetåren i den period långtidsbudgeten avser, 1972/73—

Totalförsvar

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig

procentuell

förändring

1963/64—

1967/68

Anslag

1969/70

Anslagsförändring till

Procentu-ell föränd-ring

1969/70—

1970/71

Genomsnittlig

procentuell

förändring

1969/70—

1973/74

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

+ 1,4

6 062

+ 154

+ 126

+ 2

— 2

+ 2,5

+ 1,1

Bil. 2: Långtidsbudget

Tabell 3. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1969/70—1973/74 i löpande priser

(Milj. kr.)

	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73	1973/74
Anslag (prisläge maj 1968)............	4 945	5 005	5 147	5147	5 147
Priskompensation....................	190	344	495	655	820
Förbrukning av anslagsbehållningar ....	160	250	240	240	240
Utgiftsram..........................	5 295	5 599	5 882	6 042	6 207
Utgiftsförändring från föregående år....		+ 304	+ 283	+ 160	+ 165

1973/74, utgår beräkningarna från den fastställda planeringsnivån, dvs. en
oförändrad anslagsram och förbrukning av anslagsbehållningar jämfört med
1971/72. Utgiftsramen har justerats med hänsyn till den övergång till nettoprisindex
som genomförs fr. o. m. budgetåret 1969/70. Liksom för tidigare
år ingår i utgifterna för militära ändamål vissa utgifter utanför den militära
utgiftsramen. De nya kasernanläggningarna för I 1 och Ing 1 beräknas
bli färdiga under 1969/70, varefter medelsbehovet upphör 1971/72.

För att belysa utvecklingen av de ramreglerade militära försvarsutgifterna
har två alternativa beräkningar gjorts på grundval av de prisantaganden,
som tillämpas vid beräkningen av statsinkomsterna samt av utgifterna i de
sammanfattande avsnitten. Tabell 3 avser sålunda utgiftsutvecklingen i löpande
priser enligt de antaganden om prisutvecklingen som redovisas i redogörelsen
för de totala statsutgifternas förändringar. I tabell 4 anges utgiftsutvecklingen
under förutsättning av oförändrade priser efter år 1970. Tabellerna
3 och 4 skiljer sig således åt enbart i vad avser priskompensationen.

Tabell 4. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1969/70—1973/74 i fasta priser

(Milj. kr.)

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Utgiftsram..........................

varav priskompensation............

Utgiftsförändring från föregående år... .

5 295
(190)

5 524
(269)
+ 229

5 652
(265)
+ 128

5 652
(265)

Beträffande civilförsvaret utgår beräkningarna i långtidsbudgeten, liksom
ifråga om det militära försvaret, från 1968 års försvarsbeslut. Anslagsramen
för 1969/70—1971/72 upptas till 121, 121 resp. 120 milj. kr. i prisläget maj
1968. För åren 1972/73 och 1973/74 har räknats med 121 milj. kr. per år.
Beloppen har justerats med hänsyn till övergången till nettoprisindex. Till
de nämnda beloppen kommer priskompensation. För budgetåret 1969/70
medför prisregleringen att civilförsvarsramen blir drygt 135 milj. kr.

Övriga totalförsvar sanslag har beräknats med i huvudsak oförändrade

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

belopp under hela perioden. Beträffande gruppen ekonomiskt försvar har
dock anslaget till utbyggnad av oljelagringen av beräkningstekniska skäl antagits
bortfalla fr. o. in. 1970/71, då det nuvarande oljelagringsprogrammet
upphör.

3.4. Kommunikationer och energiförsörjning

Utöver utgifterna för vägväsendet omfattar anslagsgruppen huvudsakligen
de statliga kommunikationsverken — postverket, televerket, statens
järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket — vissa investeringsutgifter
för Sveriges Radio samt vattenfallsverket.

Huvuddelen av utgifterna inom anslagsgruppen utgörs av investeringar.
Dessa uppgår 1969/70 till 3 158 milj. kr. och svarar därmed för drygt 40 %
av de totala statliga investeringarna.

Vid bedömningen av den framtida utvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå
har hänsyn i första hand tagits till den förväntade efterfrågeutvecklingen.
Som närmare utvecklats i inledningen till långtidsbudgeten föreligger
vissa svårigheter att avgöra vilken investeringsutveckling som krävs för att
anpassa produktionen (utbudet av tjänster) till efterfrågan. För att få ett
praktiskt användbart kriterium har emellertid valts att i huvudsak låta
investeringarna utvecklas i takt med efterfråge- eller trafikökningen.

Vidare har beaktats vissa uppställda program och engångsprojekt. Som
exempel kan nämnas SJ:s investeringar för Storstockholms lokaltrafik och
det nya storflygfältet i Sturup i Skåne.

Vattenfallsverket svarar för den kraftigaste expansionen inom anslagsgruppen.
Investeringsbehovet påverkas främst av efterfrågeutvecklingen på

Kommunikationer och energiförsörjning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 2,9	4 214	— 18	— 19	+ 12	+ 49	— 0,4	+ 0,1
därav
vägar, trafiksäkerhet,
m. m...............	+ 4,2	2 066	— 19	+ 34	+ 34	+ 35	— 0,9	+ 1,0
kommunikationsver-
ken ..............	+ 3,5	1 430	— 40	— 38	— 17	— 13	— 2,8	----- 2,0
energiförsörjning ....	— 4,6	606	+ 49	— 2	— 2	+ 25	+ 8,1	+ 2,8
Sveriges Radio......	— 7,4	87	— 11	— 14	— 5	—	— 12,6	— 10,2

Bil. 2: Långtidsbudget

elektrisk kraft och kravet på torrårssäkerhet. Elförbrukningen inom vattenfallsverkets
distributionsområde beräknas öka med i genomsnitt ca 7,5 %
per år under perioden. Produktionen har hittills i huvudsak varit baserad
på vattenkraftstillgångarna. Den väntade starka ökningen av efterfrågan
på elkraft kommer emellertid att väsentligen täckas genom utbyggnad av
atomkraft. Ringhals atomkraftstation byggs ut med två aggregat till en total
investeringskostnad av 1 050 milj. kr., varav ca 830 under prognosperioden.
Ytterligare ett atomkraftverk antas komma att påbörjas under perioden.

Inom vägväsendet beräknas trafiken under den framförliggande perioden
öka i ungefär nuvarande takt, eller med ca 6 % per år. I enlighet med den
tidigare redovisade metodiken har förutsatts att vägbyggandet ökar i takt
med trafiken. Vid anslagsberäkningarna har hänsyn tagits till förväntad
produktivitetsutveckling för vägbyggnadsarbeten. Även driftutgiftema har
antagits öka ungefär i takt med trafiken.

För det första året i långtidsbudgeten uppvisar de sålunda framräknade
väganslagen en minskning. Detta sammanhänger med att budgetåret 1969/
70 anvisades medel för pensioner m. m. för ett och ett halvt år. Under budgetåret
1970/71 och senare kommer emellertid endast att behöva anvisas
pensionsmedel etc. för ett år. Bortsett från den härav betingade anslagstekniska
minskningen ökar väganslagen med ca 30 milj. kr. Det bör nämnas
att utgifter för beredskapsarbeten på vägar inte redovisas under detta
anslag.

Även den minskning som redovisas för kommunikationsverken är delvis
rent anslagstekniskt betingad. Därtill kommer att utgifterna nedgår för
vissa projekt av engångskaraktär som avslutas under perioden. Bortsett
från de två nämnda faktorerna beräknas verkens medelsförbrukning öka, i
princip i takt med den prognoserade trafikökningen.

Televerket svarar budgetåret 1969/70 för nära hälften av kommunikationsverkens
anslag eller 685 milj. kr. Investeringarna i rundradioanläggningar
och radio/TV-hus minskar successivt under perioden. Vid utgången
av 1970/71 beräknas etapp I av utbyggnaden av distributionsnätet för TV 2
vara avslutad. Sändarnätet täcker då 93 % av befolkningen. Nästa etapp,
som syftar till en täckning av 99 %, påbörjas 1971/72.

Omfattningen av investeringar i teleanläggningar — huvudsakligen abonnentanläggningar,
fjärrförbindelser och telefonstationer — har bedömts mot
bakgrund av den väntade telefontrafikutvecklingen. För denna förutses en
ökning av 5 % för lokalsamtal och 8 % för rikssamtal. Häremot svarar en
beräknad ökning av investeringsramarna med 2 % per år. Totalt ökar televerkets
anslag något under perioden.

Statens järnvägars investeringsutgifter (1969/70 ca 366 milj. kr.) minskar
kraftigt under perioden. Detta sammanhänger med att investeringarna för
Storstockholms lokaltrafik, som 1969/70 uppgår till ca 85 milj. kr., successivt
bortfaller. Totalkostnaden för dessa investeringar beräknas uppgå

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1969

till mer än 400 milj. kr. I övrigt grundas beräkningarna på en ökning av
investeringarna i takt med trafiken.

Ersättningar till SJ för drift av icke-lönsamma bandelar, som budgetåret
1969/70 uppgår till 215 milj. kr., förutsätts minska kontinuerligt.

Anslagen till sjöfarten beräknades i 1969 års statsverksproposition till ca
150 milj. kr. Under den framförliggande perioden förutses en fortsatt rationalisering
av lots- och fyrväsendet. Anslagen går också ned genom att engångsanvisningar
till handelsflottans välfärdsfond och isbrytaren Njord bortfaller.

För luftfartsverkets del har medelsbehovet beräknats med utgångspunkt
i att den väntade efterfrågeutvecldingen kommer att nödvändiggöra betydande
investeringar. Bl. a. har behovet av medel för ny flygplats i Malmöregionen
beaktats.

I enlighet med riktlinjerna för luftfartspolitiken har vidare antagits att
driftbidraget till luftfartsverket avvecklas med 2,5 milj. kr. per år.

Vid beräkningarna av medelsbehovet för postverket har hänsyn tagits,
förutom till trafikutvecklingen, till kostnaden för tillbyggnaden av postgirohuset
i kvarteret Blåmannen i Stockholm. Totalkostnaden för projektet beräknas
till ca 45 milj. kr.

3.5. Stöd till barnfamiljer

Utgifterna för stöd till barnfamiljer avser huvudsakligen direkta inkomstöverföringar
till hushållen i form av barnbidrag och bostadstillägg. Bidragen
till barntillsynsverksamhet svarar för en växande andel av anslagsgruppen.
Vidare ingår här statens kostnader för bidragsförskott, dvs. statens andel av
kommunernas kostnader för underhållsbidrag till barn, samt den del av
statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer.

Under perioden 1963/64—1967/68 har utgifterna för barnbidragen ökat
kraftigt. Utgiftsutvecklingen har huvudsakligen bestämts av de beslut som
fattats om bidragshöjningar. Barnbidraget, som år 1963 var 550 kr. per barn
och år, har höjts i etapper till 900 kr.

Beräkningarna av barnbidragsanslaget för den framförliggande perioden
bygger på gällande bidragsregler. Antalet barn under 16 år beräknas öka med
ca 16 000 per år under långtidsbudgetperioden, vilket medför en anslagsökning
med 15 milj. kr. per år.

Även beräkningarna av anslagsbehovet för bostadstillägg till barnfamiljer
bygger på oförändrade bidragsregler. Bostadstilläggen är inkomstprövade.
Det i långtidsbudgeten gjorda antagandet om en viss inkomststegring medför
vid oförändrade inkomstgränser för bidragen att anslagsbehovet beräknas
minska med i genomsnitt 5 % per år under långtidsbudgetperioden.

Till anslagsgruppen barnbidrag, bostadstillägg, in. m. har också förts bi -

Stöd till barnfamiljer

(Milj. kr., fasta priser)

Bil. 2: Långtidsbudget

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 8,3	2 260	+ 30	+ 19	+ 19	+ 19	+ 1.3	+ 1,0
därav
barnbidrag, bostads-
tillägg, m. m.......	+ 7,5	2 085	—	—	—	—	__	_
barntillsyn m. m.....	+ 32,1	175	+ 30	+ 19	+ 19	+ 19	+ 17,1	+ 10,7

dragsförskott. Riksdagen beslutade år 1968 att höja förskotten med 20 %,
vilket påverkar anslagsbehovet fr. o. m. budgetåret 1970/71.

År 1966 infördes nya regler om förbättrade bidrag till barnstugeverksamheten
i avsikt att stimulera kommunerna till en snabbare utbyggnad av barntillsynen
för förvärvsarbetande föräldrar. Bidraget till anordnande av barnstugor
fördubblades och ett särskilt lånestöd infördes. Även driftbidragen
förbättrades. Åtgärderna har fått till följd att kommunerna inlett en kraftig
utbyggnad av daghemsservicen. F. n. finns drygt 30 000 platser i daghem
och fritidshem. Med anledning av de utbyggnadsplaner som kommunerna
redovisat beräknas det årliga tillskottet av barnstugeplatser under långtidsbudgetperioden
till 9 000. Detta innebär i sin tur att anslagsbehovet ökar
med ca 13 milj. kr. per år under perioden.

Den 1 januari 1969 infördes ett statsbidrag till kommunalt organiserade
familjedaghem. År 1970 beräknas antalet sådana familjedaghemsplatser till
ca 35 000, varav drygt hälften statsbidragsberättigade. Under långtidsbudgetperioden
beräknas antalet platser öka med ca 5 000 per år, varav ca 3 000
statsbidragsberättigade. Detta innebär en årlig anslagsökning med ca 3 milj.
kr.

3.6. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

Utgifterna för arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska insatser har
stigit mycket kraftigt under budgetåren 1966/67—1969/70. Anslagen till arbetsmarknadspolitik
har fördubblats under perioden. Utgiftsstegringen återgår
såväl på konjunkturdämpningen åren 1966—1968 som på en stegrad
ambitionsnivå. Insatserna har förstärkts särskilt för de handikappade och
inom arbetsmarknadsutbildningen.

De antaganden om konjunkturutvecklingen som lagts till grund för långsiktsbedömningen
av arbetsmarknadsanslagen innebär att det förbättrade
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115 Bilaga 2

Kungi. Maj.ts proposition nr It5 år 1969

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt-lig procentu-ell föränd-ring

1963/64—

1967/68

Anslag

1969/70

Anslagsförändring till

Procentu-ell för-ändring
1969/70—
1970/71

Genomsnitt-lig procentu-ell föränd-ring

1969/70-

1973/74

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

+ 13,0

2 115

+ 54

+ 69

+ 38

+ 45

+ 2,6

+ 2,3

sysselsättningsläget består under åren 1969 och 1970. För den därpå följande
perioden antas schablonmässigt ett fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin.
De särskilda insatser för att stödja sysselsättningen som gjordes under
åren 1967—1968 i form av framför allt beredskapsarbeten och som belastade
denna anslagsgrupp antas därför inte återkomma under den period
som långtidsbudgeten omfattar. Med hänsyn till regionala skillnader i sysselsättningen
räknas med betydande arbetsmarknadspolitiska insatser av
selektiv karaktär under perioden.

För de rörlighetsfrämjande insatserna antas en fortsatt snabb expansion.
För arbetsmarknadsutbildningen har beräknats en utbyggnad i nästan samma
takt som under de senast gångna åren, dvs. en tillväxt av ca 10 000 personer
i arbetsmarknadsutbildning per år. Mot slutet av långtidsbudgetperioden
beräknas en något långsammare utbyggnadstakt. Flyttningsstödet
har successivt förbättrats, vilket bidragit till att antalet personer som de
senaste åren fått ekonomiskt stöd i samband med arbete på annan ort ökat.
Ett antagande om en fortsatt hög flyttningsfrekvens har lagts till grund för
anslagsberäkningarna.

De sysselsättningsskapande åtgärderna i form av beredskapsarbeten antas
under perioden kunna minska i omfattning med hänsyn till antagandet om
fullt kapacitetsutnyttjande och övriga arbetsmarknadspolitiska insatser.

Insatserna för de handikappade och sådan äldre arbetskraft som har svårt
få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden beräknas öka kraftigt under
perioden. Särskilt gäller det antalet sysselsatta i s. k. halvskyddad verksamhet.
Även den del av driftkostnaderna för skyddad verksamhet som faller
på staten ökar som följd av att nya verkstäder tillkommer i snabb takt.

Utformningen av det kontanta stödet vid arbetslöshet utreds. I anslagskalkylen
återfinns sådana utgifter som återgår på nuvarande bestämmelser,
dvs. bidrag till erkända arbetslöshetskassor, omställningsbidrag, m. m. Anslaget
till dessa ändamål beräknas bli i huvudsak konstant under perioden.

Formerna för det statliga lokaliserings politiska stödet i framtiden utreds
också. Den femåriga försöksverksamhet, som slutförs budgetåret 1969/70,
omfattar enligt regeringens förslag i statsverkspropositionen år 1969 en medelsram
om 1 100 milj. kr., varav 200 milj. kr. i form av bidrag och 900

Bil. 2: Långtidsbudget 19

milj. kr. i form av lån. De totala anslagen under samma period uppgår till
900 milj. kr.

För kommande budgetår har beräkningsmässigt antagits i stort sett oförändrad
anslagsnivå, ca 200 milj. kr. per år.

3.7. Hälso-, sjuk- och socialvård

Denna anslagsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda
vårdområden. Kostnaderna för bidrag till av sjukvårdshuvudmännen bedriven
psykiatrisk sjukvård är den största posten.

Huvudmannaskapet för den psykiatriska sjukvården fördes över från stålen
till landstingen och storstäderna den 1 januari 1967. Staten bidrar till
investerings- och driftkostnader enligt särskilda avtal, som avser perioden
1967—1971. Dessa avtal medförde en kraftig utgiftsökning för staten under
budgetåret 1966/67.

Enligt avtalen skall investeringsbidrag för perioden 1967—1971 utgå med
totalt 310 milj. kr. eller med 62 milj. kr. per år. Bidragen är dock indexreglerade,
varför anslaget för 1969/70 beräknats till 78 milj. kr. Driftbidraget
baseras i princip på den genomsnittliga vårddagkostnaden vid de statliga
sjukhusen året före övertagandet. För budgetåret 1969/70 beräknas driftbidraget
till 895 milj. kr. Under prognosperioden beräknas en viss anslagsökning
beroende på att platsantalet vid de psykiatriska sjukhusen ökar. För
perioden efter år 1971 har schablonmässigt räknats med oförändrade avtalsregler.

Utgifterna till kroppssjukvård och allmän hälsovård avser en råd centrala
och regionala myndigheter på detta område, statsbidrag till olika former av
hälso- och sjukvård samt en viss del av kostnaderna för undervisningssjukhusen.
För att stimulera en snabb utbyggnad av långtidssjukvården lämnar
staten ett tidsbegränsat lånestöd. Detta program omfattar sjukhemsbyggen
som igångsätts före utgången av år 1969. Anslagsbehovet avtar följaktligen
successivt under långtidsbudgetperioden. Beträffande övriga anslag kan nämnas
att utbyggnaden av Karolinska sjukhuset antas medföra ökade utgifter
under perioden både för investering och för en viss successiv personalförstärkning
föranledd av utbyggnaden. Det ökade intaget till läkarutbildning
medför också att statens bidrag till utbyggnaden av de kommunala under -visningssjukhusen ökar under långtidsbudgetperiodens början.

För nykterhetsvården har räknats med en viss ökning av utgifterna, främst
för bidragen till de kommunala nykterhetsnämnderna. På anstaltssidan beräknas
vissa kostnader för upprustning av äldre anstalter och slutförandet
av den påbörjade utbyggnaden av arbetsdriften vid de olika anstalterna. I
vad avser den öppna vården beräknas även en fortsatt ökning av antalet
platser på inackorderingshem. En del av dessa platser avser behandlingshem
för narkotikamissbrukare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 12,0	2 071	+ 32	+ 28	4- 37	- 6	4- 1,5	+ 1,1
därav
psykiatrisk sjukvård
m. m...............	+ 12,2	1 in	+ 10	+ 11	4- 19	- 1	4- 0,9	+ © OO
kroppssjukvård och
allmän hälsovård....	+ 10,5	305	+ 13	4- 2	- 2	- 25	+ 4,3	- 1,0
nykterhetsvård ....	+ 3,8	168	+ 11	+ 9	4- 10	4- 11	4- 6,5	4- 5,6
ungdomsvård ......	+ 7,4	67	4- 1	4- 1	4- 1	4- 1	-f 1,5	4- 1,1
åldringsvård........	+ 46,3	209	- 14	4- 7	4- 6	4- 6	- 6,7	4- 0,6
hjälp åt handikap-
pade ..............	+ 7,5	162	+ 7	- 6	4- 2	4- 2	4- 4,3	4- 0,8

Anslagen till ungdomsvården omfattar främst kostnaderna för de statliga
ungdomsvårdsskolorna. Under de senaste åren har ett antal skolor utrustats
med särskilda sjuk- och behandlingsavdelningar, avsedda främst för ungdomar
med narkotika- eller alkoholproblem. För den kommande perioden
har räknats med en fortsatt uppdelning av de stora avdelningarna vid ungdomsvårdsskolorna
i syfte att åstadkomma en gynnsammare behandlingsmiljö.
Detta innebär vissa ökade investerings- och personalkostnader. Ungefär
hälften av de vid ungdomsvårdsskolorna inskrivna eleverna behandlas i
vård utom skola. Under långtidsbudgetperioden har räknats med en utbyggnad
i oförändrad takt av de särskilda utskrivningsavdelningarna.

För åldringsvården antog 1964 års riksdag ett reformprogram. Detta omfattade
utöver den tidigare nämnda utbyggnaden av sjukhem för långtidsvård
även ökade resurser för social hemhjälp och förbättring av åldringsbostäderna.
Genomförandet av detta program har medfört snabbt stigande
utgifter. Utgifterna för budgetåren 1970/71—1973/74 påverkas av att antalet
personer över 67 år väntas öka med ca 100 000 under denna period. Mot
bl. a. denna bakgrund har förutsatts en ökning av utgifterna för statsbidrag
till social hemhjälp. Anslaget till lån för förbättring av åldringsbostäder
återgår till den nivå som gällde före det påslag som av konjunkturskäl gjordes
år 1968.

Samhällets åtgärder för handikappade spänner över en rad områden. Här
redovisas endast kostnaderna för bidrag till vanföreanstalter och till tekniska
hjälpmedel. Under år 1968 infördes nya regler för bidragen till hjälpmedel
vilket har medfört en viss uppgång av anslaget. Denna uppgång beräknas
fortsätta i minskad takt under den kommande perioden. Bidragen
till vanföreanstalterna beräknas minska under perioden beroende på att vissa
anstalter överförs till resp. sjukvårdshuvudman.

Bil. 2: Långtidsbudget

3.8. Rättsväsende

Över hälften av utgifterna inom gruppen avser polisväsendet, som också
svarar för ca 60 % av de inom sektorn sysselsatta. Anslagsgruppen har väsentligt
ändrat omfattning och struktur under de senaste åren. Vid årsskiftet
1964/65 förstatligades polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt rådhusrätterna.
Den snabba expansionen av utgifterna under perioden fram till
1967/68 är därför endast delvis uttryck för en reell ökning.

Anslagen till rättsväsendet beräknas öka under perioden som följd av
antaganden om brottslighetens fortsatta utveckling. Vidare beräknas en stigande
trafikvolym ställa ökade krav på resurser för trafikövervakning. Som
ett led i rationaliseringsarbetet inom rättsväsendet införs ett ADB-baserat
informationssystem (RI) för polis- och åklagarväsendet, domstolarna samt
kriminalvården.

För polisväsendet antas att ökningen av arbetsvolymen möts bl. a. med
teknisk modernisering. På investeringssidan har medel beräknats för inlösen
av polishus i ungefär samma omfattning som innevarande budgetår
samt för en fortsatt utbyggnad av lokaler för rättsväsendet, bl. a. i kvarteret
Kronoberg i Stockholm.

Antalet grövre brottmål och antalet tvistemål har ökat under senare år vid
de allmänna domstolarna. Detsamma gäller antalet inskrivningsärenden vid
underrätterna. Arbetsvolymen för domstolarna kan väntas stiga under perioden.
Den nya hyreslagstiftningen och den kommande immissionslagstiftningen
samt fastighetsbildningslagens ikraftträdande kan förväntas medföra
visst merarbete för underrätterna. Å andra sidan fortsätter strävandena
att avlasta domstolarna brottmål av mindre allvarlig karaktär. Vissa personalförstärkningar
har beräknats för domstolsväsendet.

Även om den vidgade tillämpningen av kriminalvård i frihet håller tillbaka
trycket på anstaltssidan, kan belastningen på anstalterna till följd av
den ökade brottsligheten ändå komma att stiga under perioden. För de

Rättsväsende

(Milj. kr., fasta priser)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till	Procentu-	Genom-
	snittlig	slag					ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71	72	73	74	70—1970/	ell föränd-
	ring 1963/						71	ring 1969/
	64—1967/							70—1973/
	68							74
Totala utgifter........	+ 24,2	1665	+ 66	+ 51	+ 43	+ 39	+ 4,0	+ 2,9
därav
polisväsende........	+ 52,0	921	+ 36	+ 19	+ 18	+ 17	+ 3,9	+ 2,3
domstolar..........	+ 13,8	256	+ 7	+ 8	+ 8	+ 7	+ 2,7	+ 2,9
kriminalvård ......	+ 7,8	265	+ 20	+ 18	+ 13	+ 10	+ 7,5	+ 5,3

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

kommande budgetåren har kalkylerats med en fortsatt modernisering av
anstaltssystemet och fortsatt nedläggning av vissa äldre anstalter i takt med
att nytt platsutrymme tillkommer. Beträffande frivården beräknas antalet
övervakningsfall stiga från 23 000 till 30 000.

3.9. Skatteutjämningsbidrag

Denna utgiftsgrupp består nästan helt av skatteutjämningsbidrag till
kommunerna. Dessutom ingår särskilda avvecklingsbidrag till vissa städer
och domkyrkor för mistade förmåner samt anslaget till kyrkofonden.

Det bidragssystem, som infördes genom 1965 års skatteutjämningsreform,
är uppbyggt så, att bidrag utgår dels till kommuner där skatteunderlaget
per invånare understiger en viss nivå, som fastställs på grundval av medelskattekraften
i landet, dels till kommuner där den sammanlagda utdebiteringen
till allmän kommunalskatt överstiger medelutdebiteringen i landet.
Därutöver kan ett extra skatteutjämningsbidrag utgå om synnerliga skäl
föreligger.

Statens utgifter för skatteutjämningsbidragen påverkas således av flera
faktorer. Av särskild betydelse är den framtida utvecklingen av skatteunderlaget
i kommunerna. Vidare påverkas bidragsbeloppen av de kommunala
utdebiteringssatserna. Det genomsnittliga skatteunderlaget (medelskattekraften)
utgjorde för år 1968 ca 89 skattekronor (8 900 kr. beskattningsbar
inkomst) per invånare och den genomsnittliga kommunala utdebiteringen
för samma år 19: 34 kr. Till grund för beräkningarna av utgiftsutvecklingen
under långtidsbudgetperioden ligger antaganden om att lönesumman ökar
med 7 % per år under åren 1969 och 1970 samt därefter med 4 % per år
och att medelutdebiteringen i landets kommuner höjs med 25 öre per år.
Övriga faktorer som påverkar bidragsgivningen har förutsatts vara oförändrade.
Med dessa utgångspunkter blir den genomsnittliga årliga ökningstakten
under perioden ca 6 %.

Skatteutj ämni ngsbidr ag

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1963/64—
1967/68

Anslag

1969/70

Anslagsförändring till

Procentu-ell föränd-ring 1969/
70—1970/
71

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1969/70—
1973/74

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

+ 4,7

1 549

+ 108

+ 121

+ in

+ 93

+ 7,0

+ 6,3

Bil. 2: Långtidsbudget

3.10. Bostäder

Anslagsgruppen domineras av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande,
soin för budgetåret 1969/70 uppgår till 1 400 milj. kr. Bland övriga anslag
märks statens bosättningslånefond och lånefonden för kommunala
markförvärv. Bostadstilläggen för barnfamiljer redovisas under gruppen
stöd till barnfamiljer.

Verkningarna av den år 1967 beslutade omläggningen av det statliga bostadspolitiska
stödet har nu fått fullt genomslag på budgeten. Det statliga
stödet till bostadsändamål utgörs av lån till nybyggnation, ombyggnad
in. m., vilka löper med en låneränta som motsvarar statens egen upplåningsränta
samt kostnader för låneförmedlingen. Därutöver belastas lånefonden
för bostadsbyggande med utgifter för s. k. räntelån och för skuldökning på
bostadslån. Lånesystemet, vars tillkomst kopplades till avvecklingen av de
generella subventionerna, möjliggör en sådan omfördelning i tiden av ränta
och amortering på de statliga lånen, att hyresuttaget kan begränsas i början
av lånens löptid för att sedan stiga tills lånen är slutbetalda.

Utbetalningarna av statliga bostadslån sker genomsnittligt ca 2 år efter
igångsättningen. Det innebär att belastningen på statsbudgeten 1970/71
återgår på det bostadsbyggande som sattes igång 1968 och 1969, belastningen
1971/72 på igångsättningen 1969 och 1970, osv. Den kraftiga anslagsökningen
mellan budgetåren 1969/70 och 1970/71 beror delvis på den större
igångsättningen 1968 jämfört med 1967 men framför allt på den neddragning
av anslaget 1969/70 som möjliggjordes av uppkommen behållning på
anslaget i samband med övergången till det nya lånesystemet.

För 10-årsperioden 1965—1974 har riksdagen uppställt målsättningen 1
miljon färdigställda lägenheter. Under den första hälften av denna period,
dvs. t. o. m. år 1969, beräknas drygt 490 000 lägenheter bli färdigställda. För
att det uppställda målet skall nås bör igångsättningen under den kommande
femårsperioden omfatta något mer än 100 000 lägenheter per år. Utgiftskalkylen
baseras härpå, vilket innebär en igångsättning på ungefär den nivå
som uppnåtts de senaste båda åren och som beräknas för år 1969. Den baseras
vidare på oförändrad relation mellan statligt finansierat och helt privatfinansierat
byggande samt oförändrade medelbelopp per lägenhet.

Bostäder

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnitt-

Anslag

1969/70

Anslagsförändring till

Procentu-

Genomsnitt-lig procentu-ell förändring
1969/70—
1973/74

lig procentu-ell förändring
1963/64—
1967/68

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

ring 1969/
70—1970/
71

+ 1,5

1 469

+ 649

+ 174

+ 90

+ 44,2

+ 13,9

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

3.11. övrigt

Under denna rubrik har sammanförts utgifter som inte lämpligen kunnat
hänföras till någon av de tidigare behandlade anslagsgrupperna. Här återfinns
bl. a. anslagen för att främja utvecklingen inom vissa delar av näringslivet,
teckning av aktier i statliga bolag, internationella ändamål, allmän
förvaltning och statsskuldräntor.

Inom gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske utgör stödet till jordbruksnäringen
den största utgiftsposten. En fortsatt minskning av prisstöd och
småbruksstöd medför en anslagsnedgång under perioden.

Under anslagsgruppen teckning av aktier i statliga bolag har hittills sammanlagt
1 000 milj. kr. anvisats för avsättning till Sveriges Investeringsbank
AB. Anslaget uppgår till 300 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och förutsätts
därefter falla bort.

Internationella ändamål innefattar anslagen till internationellt utvecklingsbistånd
och bidrag till internationella organisationers verksamhet. Anslagsgruppen
domineras helt av biståndsanslagen.

Riktlinjerna för den fortsatta svenska biståndsinsatsen i u-länderna har
dragits upp av statsmakterna på grundval av prop. 1968: 101. De statliga
anslagen till utvecklingsbistånd avses öka så att de budgetåret 1974/75 uppgår
till en procent av bruttonationalprodukten till marknadspris.

Preciseringen av målet för de svenska biståndsinsatsernas omfattning
1974/75 innebär inte att den kommande anslagsutvecklingen med exakthet
kan förutses, eftersom den är beroende av den framtida produktions- och
prisutvecklingen. Medelsanvisningen för varje enskilt budgetår är dessutom
avhängig av de rådande samhällsekonomiska och statsfinansiella förutsättningarna.
Eftersom en nettoberäkning skall tillämpas för biståndsmålsättningen
får vid medelsanvisningen slutligen hänsyn tas till det förutsedda

Övrigt

(MiJj. kr., fasta priser)

	Genom-	An- slag 1969/ 70	Anslagsförändring till	Procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1970/ 71	Genom-
	procentu-ell föränd-ring 1963/ 64—1967/ 68	1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74	snittlig procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1973/ 74
Totala utgifter........ därav	+ 22,0	5 496	— 260	+ 270	+ 318	+ 424	- 4,7	+ 3,3
jordbruk, skogsbruk, fiske .............. internationella ända-mål ............	— 3,0 + 16,6 + 6,9 + 3,1	417 680 427 1 458	— 25 + 160 + 33 + 185	- 4 + 200 — 9 + 85	+ 1 + 250 + 1 + 45	+ 311 + 4 + 75	— 6,0 + 23,5 + 7,7 + 12,7	— 2,5 + 23,9 + 1,6 + 6,1
central förvaltning .. statsskuldräntor ....

Bil. 2: Långtidsbudget

återflödet i form av räntor, amorteringar in. m. avseende tidigare biståndsgivning.
I riksdagens beslut anges som riktmärke en årlig ökning med ca
25 %. Anslagen i långtidsbudgeten är baserade på detta.

Utgiftsgruppen central förvaltning omfattar anslagen till statsdepartementen
utom försvarsdepartementet, riksdagen och dess verk, vissa centrala
ämbetsverk, utrikesrepresentationen samt hov- och slottsstaterna. En betydande
del av utgiftsökningen faller på investeringar i fastigheter.

Inom gruppen naturvård utgör bidrag till kommuner och industri för investeringar
i reningsanläggningar den största utgiftsposten. Denna uppgår
för nästa budgetår till 134 milj. kr. I fråga om stödet till industrin har i
årets statsverksproposition lagts fram ett program som innebär att 50 milj.
kr. per år skall lämnas som bidrag under en femårsperiod. Anslaget till bidrag
till kommunala avloppsreningsverk används till viss del för att betala
bidrag som beviljats med stöd av äldre bestämmelser. Anslaget kommer
dock successivt att kunna disponeras i större omfattning för bidrag till nya
investeringar. Anslagen för säkerställande och vård av naturområden, vilka
för nästa budgetår uppgår till nästan 15 milj. kr., beräknas öka under perioden.

Utgifterna för statsskuldräntor bestäms av förändringarna i statsskulden
samt av räntenivån för den statliga upplåningen. För den framförliggande
perioden baseras beräkningarna på schablonmässiga antaganden om en ökning
av statsskulden med 1 miljard kr. per år och en genomsnittsränta om
6,5 %. Den kraftiga ökningen till budgetåret 1970/71 beror på den beräknade
starkare uppgången i statsskulden budgetåret 1969/70 än under resten
av långtidsbudgetperioden.

3.12. Totala utgifter

I tabell 5 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga de anslagsgrupper,
som närmare behandlats i det föregående. Enligt kalkylerna skulle ökningstakten
för de totala statsutgifterna i fasta priser gå ned från 7,5 % per
år under jämförelseperioden till 2,8 % per år under den framförliggande
perioden. Del bör i sammanhanget påpekas, att utgiftsökningen till budgetåret
1969/70 delvis sammanhängde med beräkningsreglerna för vissa anslag.
Vidare beror den långsammare ökningstakten till budgetåret 1970/71 till
stor del på att vissa utgiftsprögram genom långtidsbudgetens beräkningsmetodik
bortfaller. Likaså utgår bl. a. anslaget till ökat aktiekapital för Sveriges
Investeringsbank AB. Dessutom sjunker bidraget till driften av grundskolor
för att åter öka under budgetåret 1971/72. Däremot kommer vissa
effekter av prisstegringar som förutses under budgetåret 1969/70 att påverka
utgifterna även under budgetåret 1970/71 i stigande riktning. Detta
gäller t. ex. folkpensionerna och försvaret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 5. Utgiftsutvecklingen 1969/70—1973/74 i fasta priser

{Milj. kr.)

	Genom-	An-	Anslagsförändring till			Procentu-	Genom-
	snittlig	slag									ell föränd-	snittlig
	procentu-	1969/	1970/	1971/	1972/	1973/	ring 1969/	procentu-
	ell föränd-	70	71		72		73		74		70—	1970/	ell föränd
	ring 1963/										71		ring 1969
	64—1967/												70—1973
	68												74
Utbildning och forskning..	+ 10,6	8 118	+	55	+	182	+	89	+	2	+	0,7	+ 1,0
Folkpensioner ni. m.......	+ 8,8	7 103	+	472	+	514	+	305	+	292	+	6,6	+ 5,2
Totalförsvar ............	+ 1,4	6 062	+	154	+	126	+	2	—	2	+	2,5	+ M
Kommunikationer och
energiförsörjning ......	+ 2,9	4 214	—	18	—	19	+	12	+	49	—	0,4	+ 0,1
Stöd till barnfamiljer ....	+ 8,3	2 260	+	30	+	19	+	19	+	19	+	1,3	+ 1,0
Arbetsmarknads- och lo-
kaliseringspolitik ......	+ 13,0	2 115	+	54	+	69	+	38	+	45	+	2,6	+ 2,3
Hälso-, sjuk- och socialvård	+ 12.0	2 071	+	32	+	28	+	37	—	6	+	1,5	+ hl
Rättsväsende............	4- 24.2	1 665	-t-	66	+	51	+	43	+	39	+	4,0	+ 2,9
Skatteutjämningsbidrag . .	+ 4,7	1 549	-i-	108	+	121	+	111	+	93	+	7,0	+ 6,3
Bostäder................	+ 1,5	1 469	+	649	-t-	174	+	90	+	90	+ 44,2	+ 13,9
Övrigt..................	+ 22 0	5 496	-	260	+	270	+	318	+	424	—	4,7	+ 3,3
Totala utgifter	+ 7,5	42122	+ 1342	+ 1535	+ 1064	+ 1	045	-t-	3,2	+ 2,8

Bland de antaganden som ligger till grund för de beräkningar av statsinkomsternas
utveckling som kommer att redovisas i det följande, ingår att
priserna stiger med 2,5 % per år under åren 1969 och 1970 samt därefter
med 3 % per år. Prisökningen medför utgiftsstegringar för statsverket
framför allt i de fall där utgifternas storlek är knutna till förändringar i
prisindex. Detta gäller främst folkpensionerna och försvarskostnaderna,
där prisstegringar automatiskt medför ökade statsutgifter. För dessa har
också alternativ i löpande priser redovisats. Stigande priser kan också beräknas
medföra en ökning av omkostnaderna i den statliga verksamheten.
Då utgiftsberäkningarna i det föregående anger förändringarna i fasta priser
har i tabell 6 lagts på de utgiftsökningar som kan beräknas uppkomma
vid den tidigare angivna prisstegringstakten. Vidare har tillagts de ökade
utgifter för löner till de statsanställda som kan antas följa under de förutsättningar
rörande förändringar i totalproduktion och priser, som långtidsbudgetens
kalkyler utgår ifrån. Härvid har även tagits hänsyn till löneökningar
för personal inom statsunderstödd verksamhet. I utgiftsposten för
löneökningar har även inlagts statens egna kostnader för den allmänna arbetsgivaravgiften.
Övriga kostnadsförändringar samt löneökningar för affärsverkens
personal har ej inberäknats då dessa förutsätts bli kompenserade
genom rationaliseringar eller taxehöjningar. Den kraftiga uppgång i
de utgifter för löneökningar m. in. till budgetåret 1970/71 som anges i tabell
6 förklaras av att kalkylen utgår från riksstatsförslaget för budgetåret
1969/70, vilket är räknat i 1968 års löneläge.

Bil. 2: Långtidsbudget

abell 6. Utgiftsutvecklingen 1969/70—1973/74 i löpande priser

Milj. kr.)

Genom-snittlig procentu-ell föränd-ring 1963/ 64—1967/ 68	An- slag 1969/ 70	Förändring till	Procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1970/ 71	Genom-snittlig procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1973} 74
1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74
olala utgifter i fasta priser + 7,5	42 122	+ 1342	+ 1535	+ 1064	+ 1045	+ 3,2	+ 2,8
it Ikommande utgifter:
öneökningar m. m.......	—	+ 1 180	+ 520	+ 550	+ 580
örsVarsutgifter (priskom-
pensation) ............	—	+ 80	+ 160	+ 160	+ 180
olkpensioner (värdesäk-
nng) ................	—	—	+ 130	+ 220	+ 200
katteutjämningsbidrag ..	—	—	—	+ 30	+ 50
kostnader............	—	+ 60	+ no	+ no	+ 120
otala utgifter i löpande pri-
ser .................. + 13,3	42122	+ 2 662	+ 2 455	+ 2 134	+ 2175	+ 6,3	+ 5,2

Det bör understrykas att de beräkningar av tillkommande utgifter som
redovisas till viss del är schablonmässiga och att de i tabell 6 angivna uppgifterna
i löpande priser därför inte torde ge någon fullständig bild av utgiftsförändringarna.

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling

4.1. Inledning

Underlag för en bedömning av den samhällsekonomiska innebörden av
den förutsedda utgiftsökningen skapas dels genom en realekonomisk gruppering
av statsutgifterna dels genom en sammanställning av de förändringar
av antalet anställda (tjänster) inom statlig och statsunderstödd verksamhet,
som följer av utgiftsutvecklingen.

Vid en realekonomisk analys av den statliga utgiftsutvecklingen är det
i första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter som innebär
att staten direkt efterfrågar produktionsresurser i form av varor och
tjänster och å andra sidan sådana utgifter som påverkar det samhällsekonomiska
skeendet mera indirekt genom sina effekter på de disponibla inkomsterna
inom andra sektorer av ekonomin.

Till den först nämnda kategorin hänförs konsumtions- och investeringsutgifter.
Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statlig produktion

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

av tjänster inom t. ex. undervisningssektorn, rättsväsendet och försvaret.
Ungefär 70 % av konsumtionsutgifterna består av löner och pensioner. Återstoden
är omkostnader i den löpande verksamheten. Till konsumtionsutgifterna
har även förts utgifterna för internationell biståndsverksamhet. Som
investeringsutgifter betraktas huvuddelen av utgifterna på kapitalbudgeten
samt vissa utgifter på driftbudgeten, främst för vägbyggande och materielinköp.
Det bör understrykas, att avgränsningen mellan konsumtion och investeringar
från vissa synpunkter ibland kan te sig missvisande. Det kan sålunda
hävdas, att konsumtionsutgifter för t. ex. utbildning, forskning och
tekniskt utvecklingsarbete utgör produktiva investeringar.

Ett av de viktigaste instrumenten för statens inkomstomfördelande politik
är de direkta inkomstöverföringarna. Dessa syftar till att öka mottagarens
köpkraft utan motprestation och utan att denne påverkas i sitt konsumtionsval.
De viktigaste exemplen på sådana överföringar är folkpensioner,
barnbidrag och studiebidrag. Skatteutjämningsbidragen till kommunerna
har samma karaktär.

En annan form av inkomstöverföringar är de indirekta, vilka också kallas
subventioner. Även dessa kommer mottagaren tillgodo utan motprestation
men endast om denne inriktar sin efterfrågan på visst sätt. Som exempel på
subventioner kan nämnas lokaliseringsbidrag samt bidrag till byggande av
enskilda vägar. Subventioner har från samhällsekonomisk synpunkt i betydande
utsträckning samma verkningar som om utgifterna skett för statens
egen konsumtion eller investering.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieteckning,
markköp in. in.

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter

I tabell 7 har statens utgifter för konsumtion och investeringar sammanförts
med statsbidrag för motsvarande ändamål till kommuner samt vissa
ideella organisationer. Denna redovisningsmetod har valts för att i möjligaste
mån eliminera effekterna av förändringar i huvudmannaskap mellan staten
och kommunerna. Därtill kommer att de samhällsekonomiska effekterna
av utgifter inom ett verksamhetsområde kan sägas vara desamma, vare sig
staten svarar för verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag.

Utgifterna för konsumtion och investeringar, vilka representerar statens
och den statsunderstödda verksamhetens direkta efterfrågan på varor och
tjänster, ntgör inemot 60 % av de totala statsutgifterna. Dessa utgifter beräknas
stiga med i genomsnitt 2,1 % per år mot 6,2 % per år under jämförelseperioden.
Uppgången till 1970/71 sker i ungefär samma takt som för
hela långtidsbudgetperioden. Tillväxten är väsentligt snabbare för konsumtionsutgifterna
än för investeringsutgifterna under såväl den förflutna som

Bil. 2: Långtidsbudget

abell 7. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling
Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnittlig procentuell förändring 1963/64— 1967/68	An- slag 1969/ 70	Anslagsförändring till		Procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1970/ 71	Genomsnittlig procentuell förändring 1969/70— 1973/74
	1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74
tionsutgifter	+	8,7	16 328	+ 388	+ 468	+ 494	+ 463	+ 2,4	+ 2,7
tatliga.............. riftbidrag till kommu-	+	5,8	10 138	+ 419	+ 324	+ 392	+ 474	+ 4,1	+ 3,8
ner................ idrag till ideella orga-	+ 16,9	5 568	- 38	+ 144	+	91	—	22	- 0,7	+ 0,8
nisationer ni. m.....	+	8,1	623	+ 7	—	+	11	+	12	+ 1,1	+ 1,2
vesteringsutgifter ....	+	2,4	8 513	+ 164	+ 162	+	7	+	50	+ 1,9	+ 1,1
tatliga.............. vesteringsbidrag till	+	2,2	7 492	+ 159	+ 162	+	7	+	53	+ 2,1	+ 1,2
kommuner ........ konsumtions-och investeringsutgif-	+	3,7	1 014	+ 5					3	+ 0,5
ter................	T	6,2	24 842	+ 552	+ 630	+ 501	+ 513	+ 2,2	+ 2,1

den framförliggande perioden. De förra beräknas sålunda stiga med i genomsnitt
2,7 % per år och med 2,4 % till budgetåret 1970/71. För enbart
den statliga konsumtionen är uppgången snabbare, eller 3,8 % resp. 4,1 %.
Dessa ökningstal innebär dock en kraftig dämpning av tillväxttakten jämfört
med perioden 1963/64—1967/68. Biståndet till de underutvecklade
länderna, som ökar med 25 % per år, ingår i den statliga konsumtionen. Det
bör påpekas, att kalkylerna för långtidsbudgetperioden inte tar hänsyn till
effekterna av en eventuell arbetstidsförkortning. En minskning av arbetstiden
från 42,5 till 40 timmar per vecka för de statsanställda under denna
period kan beräknas medföra en uppgång i statens efterfrågan på arbetskraft
med ca 0,5 % per år. Därvid skulle den statliga konsumtionen stiga
0,3—0,4 procentenheter snabbare per år än vad som ovan anges.

Ökningstakten för investeringsutgifterna framstår som moderat under
såväl den förflutna som den framförliggande perioden. För de förflutna
budgetåren påverkades utvecklingen till en del av tillfälliga faktorer, såsom
en begränsning av försvarets investeringar budgetåret 1966/67, något
som begränsade ökningstakten för dessa utgifter till knappt 1 % per år.
För långtidsbudgetperioden förutses en uppgång till 1,6 % per år.

4.3. Övriga realgrupper

Utvecklingen av inkomstöverföringar, finansiella transaktioner m. m.
framgår av tabell 8. Dessa utgiftskategorier beräknas nästan genomgående
öka snabbare än konsumtions- och investeringsutgifterna. För gruppen in -

Knngl. Maj.ts proposition nr It5 år 1969

Tabell 8. Utvecklingen av inkomstöverföringar in. m.

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnittlig procentuell förändring 1963/64— 1967/68	An- slag 1969/ 70	Anslagsförändring till	Procentu-ell föränd-ring 1969/ 70—1970/ 71	Genomsnittli
	1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74	procentuell förändring 1969/70— 1973/74
Direkta inkomstöverfö-ringar ............	+ 8,6	11048	+ 635	+ 646	+ 448	+ 413	+ 5,7	+ 4,5
Till enskilda..........	+ 9,3	9 518	+ 519	+ 521	+ 337	+ 320	+ 5,5	+ 4,2
Skatteutjämningsbidrag	+ 4,1	1 530	+ 116	+ 125	+ in	+ 93	+ 7,6	+ 6,6
Subventioner..........	+ 5,1	1396	- 113	+ 3	— 15	— 4	— 8.1	— 2,4
Statsskuldräntor in. in.	+ 3,9	1489	+ 185	+ 86	+ 44	+ 75	+ 12.4	+ 6.0
Finansiella transaktio-ner m. m...........	+ 22,8	3 346	+ 85	+ 170	+ 85	+ 46	+ 2,5	+ 2,8
Utlåning ............	+ 22,3	2 991	+ 284	+ 170	+ 85	+ 46	+ 9,5	+ 4,6

komstöverföringar till enskilda är sålunda uppgången 4,2 % per år. Här
ingår bl. a. pensionstillskotten till folkpensionärer. Subventionerna beräknas
minska, vilket främst sammanhänger med utvecklingen av jordbruksstödet
enligt den av statsmakterna fastställda jordbrukspolitiken.

Den statliga utlåningen — huvudsakligen bostadslån, studielån och lokaliseringslån
— som expanderat mycket snabbt under den förflutna perioden,
beräknas öka med 4,6 % per år under långtidsbudgetperioden.

5. Personalutvecklingen

Personalredovisningen omfattar statlig verksamhet samt det statsunderstödda
kommunala skolväsendet. Redovisningen avser inte bara personal
som avlönas från myndighetsanslag utan även bl. a. anställda som avlönas
från forskningsråden och personal sysselsatt i uppdragsverksamhet. Statliga
bolag ingår inte i redovisningen. AB Atomenergis personal bär dock inräknats,
eftersom bolagets utgifter i stort sett bestrids genom anslag över budgeten.
Personalredovisningen avser den personalorganisation som myndigheterna
beräknas ha enligt anvisade anslag. Således ingår även vakanta
tjänster. Redovisningen sker i hela årstjänster. Det bör framhållas att
statistiken har många svagheter. Uppgifterna får därför betraktas som relativt
osäkra.

5.1. Långtidsbudgetens personalkalkyl

Den personalutveckling som följer av redovisade utgiftsberäkningar framgår
av tabell 9. En uppdelning har skett på de ändamålsgrupper, som personalmässigt
väger tungt.

Bil. 2: Långtidsbudget

Tabell 9. Personalutvecklingen 1965/66—1973/74

Ändamål	Genomsnitt-lig föränd-	Föränd- ring 1968/69- 1969/70	Totalt 1969/70	Real personalförändring från föregå-ende budgetår till
	ring 1965/66— 1968/69		1970/71	1971/72	1972/73	1973/ 74
Totalförsvar ......		316	- 204	55 663	_	225	_	121	_	53	_	28
Utbil dnin g och forsk-ning (exkl. skol-										681		668
väsendet) ......		1 170	+ 1 032	26 820	+	865	+	870	+	+
Skolväsendet......	+	811	+ 1 460	81 071	+	1 429	+	1 831	+	77	+	786
Rättsväsende ....	+	663	+ 856	29 053	+	517	+	527	+	516	+	540
Arbetsmarknadspo-										110		110
litik............	+	398	+ 495	7 045		180	+	120	+	+
Hälso-, sjuk- och so-
cialvård ........	4-	352	+ 312	8 301	+	129	+	94	+	57	+	55
Kommunikationer
och energiförsörjn.	—	231	- 150	16 024	—	136	—	99	—	103	—	96
Länsstyrelserna o. lo-												100
kala skattemynd.	+	350	+ 31	11 719	+	100	+	100	+	100	+
Övrigt............	+	480	+ 710	24 275	+	394	+	347	+	100	+	158
Summa	+ 3 677	+ 4 542	259 971	+ 3 253	+ 3 669	+ 1	485	+ 2 293

Totalt sett har personalökningen under budgetåret 1969/70 varit större
än den genomsnittliga förändringen under de närmast föregående budgetåren.
Antalet tjänster beräknas under budgetåret 1969/70 öka med ca 4 550
mot genomsnittligt drygt 3 650 under budgetåren 1965/66—1968/69.

Skolväsendet svarar för en stor del av ökningen till budgetåret 1969/70,
vilket främst förklaras av att en fjärde årskurs inrättas vid gymnasiets tekniska
linje samt det stigande elevantalet vid grundskolan.

För den framförliggande perioden är den för varje år beräknade personalökningen
lägre än ökningen till budgetåret 1969/70.

Personalen inom gruppen totalförsvar fortsätter att minska. Detta förklaras
främst av vissa förbandsindragningar inom flygvapnet och en fortsatt
minskning av marinens organisation. Vid försvarets materielverk fortsätter
rationaliseringen.

Inom högre utbildning och forskning kommer personalen att öka i något
långsammare takt under de fyra närmaste budgetåren än under 1969/70.
Detta förklaras främst av utvecklingen vid universiteten. Omkring år 1970
beräknas intagningsökningen för de filosofiska fakulteterna ha nått sin
kulmen. Därefter har beräknats en lägre personalökning. Den förlängda utbildningen
vid lärarhögskolorna medför å andra sidan ett ökat personalbehov
på omkring 200 personer under periodens första år för att därefter
minska genom den successiva nedläggningen av folkskoleseminarierna.

Skolväsendet svarar för nästan hälften av personalökningen för budgetåren
1970/71 och 1971/72, främst beroende på stigande elevantal inom
grundskolans lågstadium och de gymnasiala skolformerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Inom rättsväsendet dämpas personalökningen under den framförliggande
perioden men ligger fortfarande på en relativt liög nivå. Polisen svarar för
drygt 2/3 av ökningen.

Den lägre takten i personalökningen inom gruppen hälso-, sjuk- och socialvård
kan främst hänföras till universitetssjukhusen.

Inom kommunikationsväsendet förutses fortsatta personalminskningar
bl. a. inom sjöfartsverket i samband med fortgående rationalisering inom
lots- och fyrväsendet. Även inom vägväsendet beräknas personalen minska.

Sammantattningsvis framstår de beräknade personalökningarna under
den framförliggande perioden som väsentligt lägre än den genomsnittliga
verkliga uppgången under den förflutna jämförelseperioden. Den årliga tillväxten
i antalet tjänster dämpas från ca 3 700 till ca 2 700, vilket är ungetär
samma nedgång i ökningstakten, som registreras för den statliga konsumtionen.
Dämpningen faller i huvudsak på de två sista budgetåren i perioden.
Detta beror främst på den tidigare nämnda besparingen av lärartjänster
på grundskolans högstadium. Det bör understrykas att långtidsbudgetens
personalredovisning inte återspeglar den statliga sektorns totala
efterfrågan på arbetskraft, eftersom redovisningen inte omfattar förändringar
i vakansläget. Beräkningen innefattar inte heller någon kompensation
för en eventuell kommande arbetstidsförkortning.

5.2. Affärsverken

Affärsverken förutser fortsatta minskningar i sin efterfrågan på personal.
Detta gäller främst statens järnvägar, domänverket, försvarets fabriksverk
och i viss utsträckning vattenfallsverket.

Försvarets fabriksverks personalminskning för budgetåret 1970/71 beror
i huvudsak på nedläggningen av centrala flyygverkstaden i Västerås.

Tabell 10. Personalutvecklingen vid affärsverken 1965/66—1973/74

	Genomsnittlig förändring 1965/66- 1968/69	Föränd- ring 1968/69- 1969/70	Totalt 1969/70	Real personalförändring från före-gående budgetår till
		1970/71	1971/72	1972/73	1973/74
''Försvarets fabriks-verk ............	- 137	- 376	7 371	- 290	± 0	± 0	± o
Postverket........	+ 218	+ 400	37 394	+ 300	+ 400	+ 400	+ 400
Televerket........	+ 324	+ 400	38 324	+ 500	+ 500	+ 500	+ 500
Statens järnvägar . .	- 1 456	- 2 000	46 600	- 1500	- 1 600	- 1 650	— 1 700
Luftfartsverket ....	+ 43	+ 45	1 130	+ 30	+ 30	+ 30	-f 30
Domänverket......	- 706	- 407	7 362	- 460	- 335	- 240	— 240
Statens vattenfalls-verk............	- 94	- 100	7 800	- 100	± 0	± 0	± 0
Summa	- 1808	- 2 038	145 981	-1520	- 1005	- 960	- 1010

Bil. 2: Långtidsbudget

Inom postverket bedrivs i kostnadssänkande syfte en omfattande rationalisering.
År 1968 genomfördes således en genomgripande omläggning av
postens transport- och sorteringssystem. Rationaliseringsprogrammet innefattar
bl. a. sorteringsmaskiner, införande av postnummer, prestationslön
för brevbärare, ökad användning av ADB i postbanken m. m. Till följd av
rationaliseringarna förutses personalbehovet öka avsevärt långsammare än
posttrafiken.

Statens järnvägar fortsätter den omfattande rationaliseringsverksamhet
som pågått under en följd av år. SJ har på grund av den omfattande nyrekryteringen
under krigsåren och den ökande konkurrensen från biltrafiken
sedan länge haft ett betydande personalöverskott. Möjligheterna att
minska detta torde till följd av personalens ålderssammansättning successivt
öka i framtiden.

Genom stora investeringar och andra rationaliseringsåtgärder har personalökningen
vid televerket hittills kunnat begränsas. Under budgetåren
1970/71—1973/74 förutses bl. a. ökningar av linjepersonal.

6. Inkoinstutvecklingen

Totalbudgetens inkomster omfattar inkomsterna både på driftbudgeten
och på kapitalbudgeten. De senare utgörs främst av affärsverkens avskrivningsmedel
och amorteringar på statliga lån.

Liksom utgiftsberäkningarna avser utgifternas utveckling vid oförändrad
ambitionsnivå för de statliga och statsunderstödda verksamheterna, baseras
inkomstberäkningarna på de vid periodens början gällande skattereglerna.
Avgörande för statsinkomsternas förändringar blir härvid de antaganden
som görs om skatteunderlagets (lönesummans) utveckling. För åren 1969
och 1970 beräknas i följande kalkyl, liksom i den reviderade finansplanen,
den totala lönesumman komma att stiga med 7 % per år. Även för de därpå
följande åren antas lönesumman, med hänsyn tagen till den beräknade tillväxten
av den totala produktionen och under förutsättning av en årlig prisstegring
med 3 %, öka med 7 % per år. Denna antagna tillväxt av lönesumman
ligger till grund för beräkningarna av inkomsterna på inkomstskattetiteln
och av den allmänna arbetsgivaravgiften samt förutsätts ge upphov till
en motsvarande utveckling av förbrukningen av varor och tjänster, som är
belagda med mervärdeskatt. Övriga inkomster har framskrivits schablonmässigt.
De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under angivna
förutsättningar framgår av tabell 11.

Enligt denna kalkyl avtar tillväxttakten för statsinkomsterna från drygt
11 % per år under perioden 1963/64—1967/68 till drygt 7 % per år under
perioden 1969/70—1973/74. Uppgången under de framförliggande budget 3

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115 Bilaga 2

Knngl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 11. Statsinkomsternas utveckling 1969/70—1973/74 i löpande priser

(Milj. kr.)

	Genom-snittlig procentu-ell för-ändring 1963/64-1967/68	1969/70	Förändring till			Procentu-ell för-ändring 1969/70-1970/71	Genom-snittlig procentu-ell för-ändring 1969/70-1973/74
		1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74
Inkomstskatt......	+ 10,8	17 100	+ 2 100	+ 1 500	+ 2 000	+ 2 000	+ 12,3	+ 9,6
Mervärdeskatt, allm. varuskatt ......	+ 20,8	6 900	+ 500	+ 500	+ 600	+ 600	+ 7,2	+ 7,2
Övriga inkomster ..	+ 8,0	16 560	+ 820	+ 720	+ 750	+ 780	+ 5,0	+ 4,3
Summa	+ 11,1	40 560	+ 3 420	+ 2 720	+ 3 350	+ 3 380	+ 8,4	+ 7,1

åren sker alltså — vilket är nalurligt med hänsyn till de gjorda antagandena
— i ungefär samma takt som skatteunderlaget.

Statsinkomsternas utveckling domineras av förändringarna i inkomsterna
på inkomstskattetiteln. Dessa bestäms av nettot mellan statens bruttouppbörd
av främst preliminär A- och B-skatt å ena sidan och vissa utgifter,
i första hand utbetalningar av kommunalskattemedel, å den andra. Detta
netto beräknas öka med 2,8 miljarder kr. under budgetåret 1969/70, A7arefter
en stabilisering sker Aid en uppgång med ca 2 miljarder kr. per år. De
variationer i ökningstakten som kan noteras beror främst på de slutavräkningsförfaranden
som tillämpas. Härvid jämförs preliminärt influtna skatter
med vad som skall utgå enligt taxeringarna. Differenser häremellan regleras
i form av kvar skatter och och överskjutande skatter samt som slutavräkningsmedel
till kommunerna.

Inkomsterna av mervärdeskatt ökar med drygt 7 % per år, dvs. i samma
takt som den antagna tillväxten av förbrukningen av skattebelagda varor
och tjänster. Bland större inkomstposter under övriga inkomster kan noteras
den allmänna arbetsgivaravgiften, vilken beräknas öka med 100 milj.
kr. per år. Inkomsterna av bensin- och brännoljeskatt antas öka med 100

Tabell 12. Statsinkomsternas utveckling 1969/70—1973/74 i fasta priser
(Milj. kr.)

1969/70

Förändring till

1970/71

1971/72

1972/73

1973/74

Inkomstskatt ........

Mervärdeskatt........

Övriga inkomster......

Summa

17 100

6 900

16 560

40 560

+ 1 700
+ 400

+ 820

+ 2 920

+ 300

+ 720

+ 1320

+ 900

+ 300

+ 750

+ 1950

+ 1 600
+ 300

+ 780

+ 2 680

Bil. 2: Långtidsbudget

milj. kr. per år, av fordonsskatt, omsättningsskatt på motorfordon och
energiskatt med vardera 50 milj. kr. per år.

I jämförande syfte har en beräkning också gjorts av statsinkomsternas
sannolika utveckling under förutsättning att prisnivån förblir oförändrad
efter år 1970. Denna kalkyl redovisas i tabell 12.

7. Avslutning

Syftet med långtidsbudgeten är att i statsfinansiella och reala termer ange
konsekvenserna för budgetåren 1970/71—1973/74 av de beslut och åtaganden
som gjorts av statsmakterna. Den anger de resurser som krävs för att
den statliga och statsunderstödda verksamheten skall kunna fullföljas i enlighet
med dessa beslut och åtaganden. Då långtidsbudgeten inte innehåller
något försök att förutse framtida politiska beslut med konsekvenser för
statens utgifter kan den inte uppfattas som en prognos för utvecklingen av
statsbudgetens utgiftssida.

I syfte att få en uppskattning av de finansiella resurser som under perioden
kan stå till förfogande innehåller långtidsbudgeten också en kalkyl över
statsinkomsternas utveckling. Den grundas på antaganden om oförändrade
skatteregler och en ökning av den totala lönesumman med 7 % per år. Inkomster
som inte direkt påverkas av förändringar i lönesumman har framräknats
trendmässigt.

Under perioden 1963/64—1967/68 steg statsinkomsterna med i genomsnitt
drygt 11 %. Enligt långtidsbudgetens kalkyler kommer inkomsterna
under perioden 1969/70—1973/74 att växa med drygt 7 % eller i ungefär
samma takt som antagits för skatteunderlaget. Den snabbare inkomststegringen
under den gångna perioden förklaras dels av den skärpning av skattetrycket
som genomförts, dels av en snabbare ökning av skatteunderlaget.

Till budgetåret 1969/70 beräknas statsinkomsterna öka med 4,2 miljarder
kr. och till budgetåret 1970/71 med 3,4 miljarder kr. Tillväxttakten av statsinkomsterna
sjunker således mellan de båda budgetåren från 11,5 % till
8,4 %.

Statsutgifterna i löpande priser har under perioden 1963/64—1967/68
utvecklats i något snabbare takt än inkomsterna, vilket resulterat i ett särskilt
under senare år tilltagande underskott i totalbudgeten med ökad upplåning
som följd. I löpande priser steg utgifterna med 13,3 % och i fasta
priser med 7,5 % per år. För den period som långtidsbudgeten omfattar beräknas
utgifterna årligen stiga med 5,2 % i löpande priser och med 2,8 %
i fasta priser.

Den svagare utgiftsexpansion som dessa kalkyler tyder på är en följd
av långtidsbudgetens beräkningsteknik. Då hänsyn inte tagits till eventuella
nya beslut med anspråk på ökade statsutgifter och då vissa utgiftsprogram

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 13. Budgetsaldots utveckling 1968/69—1970/71

(Milj. kr.)

	1968/69 Nu ber. utfall	1969/70 Ny ber. enl. Kompl.prop.	1970/71 Enl. lång-tidsbud-geten	Förändring från föregående budgetår till
	1968/69 %	1969/70 %	1970/71 %
Utgifter .... Inkomster . .	39 400 36 390	42 120 40 560	44 780 43 980	+ 3 050 +8,4 + 2 970 +8,9	+ 2 720 + 6,9 + 4 170 +11,5	+ 2 660 +6,3 + 3 420 +8,4
Budgetsaldo	- 3 010	- 1560	- 800	- 80	+ 1450	+ 760

upphör under perioden avlägsnar sig utgiftsutvecklingen under de senare
åren i kalkylen alltmer från vad som erfarenhetsmässigt kan bedömas som
sannolikt. På inkomstsidan har kalkylen mera karaktären av en prognos.

För 1970/71 — det första året i långtidsbudgeten — kan en relativt säker
uppskattning göras av de resursanspråk som nu fattade beslut och åtaganden
kommer att ställa. Vidare har bedömningen av statsinkomsternas utveckling
kunnat baseras på ett jämförelsevis säkert underlag. För budgetåret
1970/71 erbjuder således långtidsbudgeten en relativt god grund för bedömning
av förslag om nya aktiviteter och omprövning av existerande program.
En sammanställning av utgifts- och inkomstutvecklingen i löpande
priser för de tre budgetåren 1968/69—1970/71 redovisas i tabell 13.

Av tabellen framgår att utgifterna i löpande priser steg med drygt 3 miljarder
kr. till budgetåret 1968/69 och enligt statsverkspropositionen samt
särpropositioner stiger med 2,7 miljarder kr. till budgetåret 1969/70. Enligt
långtidsbudgetens kalkyler är utgiftsstegringen vid oförändrad ambitionsnivå
inemot 2,7 miljarder kr. till budgetåret 1970/71. Dessa utgiftsökningar
motsvarar 8,4 %, 6,9 % resp 6,3 %. Den avsaktande utgiftsexpansionen och
den relativt kraftiga inkomstökningen främst till budgetåret 1969/70 gör
att underskottet i totalbudgeten successivt minskar.

Den kraftiga stegringen av statsutgifterna till budgetåret 1968/69 beror
främst på insatserna för sysselsättningspolitiken under konjunktur avmattningen.
Utgiftsexpansionen har haft en klart selektiv inriktning, dvs. varit
avgränsad i tid och rum. Till budgetåret 1969/70 har en restriktivare utgiftspolitik
ansetts nödvändig med hänsyn till det förändrade konjunkturläget.
Utgiftsexpansionen dämpas, dock inte så kraftigt som tabellen anger,
då vissa utgifter inte inräknats, främst lönehöjningar för statstjänstemännen.
Inräknas dessa kan utgiftsstegringen antas bli ca 8 %.

För att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå budgetåret 1970/71 krävs
en utgiftsökning med 2,7 miljarder kr. i löpande priser eller 6,3 %. Det är
inte oväsentligt mindre än vad som enligt fjolårets långtidsbudget erfordrades
för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå det första budgetåret i
perioden, dvs. 1969/70. En jämförelse mellan dessa budgetår, som alltså

Bil. 2: Långtidsbudget

båda anger utgifterna vid oförändrad ambitionsnivå, tyder på att vissa speciella
omständigheter bidragit till det högre utgiftstrycket budgetåret 1969/
70 och att vissa faktorer verkar i motsatt riktning budgetåret 1970/71.

Budgetåret 1969/70 fick den familjepolitiska reformen — bostadstilläggen
för barnfamiljer — anslagsmässig helårseffekt. Anslaget till investeringsbanken
ökade med 100 milj. kr. till 300 milj. kr. medan det helt faller bort
1970/71. Även utgifterna för oljelagringsprogrammet har antagits bortfalla.
Yissa effekter av tidigare lärarlöneuppgörelser liksom grundskolebidragets
konstruktion bidrog också till att höja utgifterna 1969/70. De antaganden
om konjunkturutvecklingen som tidigare redovisats har vidare gjort det
möjligt att räkna med en långsammare utgiftsstegring för arbetsmarknadspolitiken
budgetåret 1970/71. Anslagen till beredskapsarbeten, som svarar
för ungefär hälften av utgifterna inom detta område, antas minska.

En jämförelse mellan årets och fjolårets långtidsbudgetkalkyler för det
första budgetåret tyder alltså på att utgiftstrycket försvagats. En annan bild
av tendensen i utgiftsutvecklingen erhålls dock vid en jämförelse mellan
den beräknade utgiftsstegringen till budgetåret 1970/71 och den uppgång
som nu förutses för 1969/70. Enbart för att uppfylla redan gjorda åtaganden
erfordras budgetåret 1970/71 en i det närmaste lika stor utgiftsstegring
som för budgetåret 1969/70. Det bör dock observeras, att utgifterna i riksstaten
för sistnämnda budgetår inte inkluderar några lönehöjningar uLöver
1968 års lönenivå.

En analys i realekonomiska kategorier av utgiftsförändringarna till budgetåret
1970/71 visar på en mycket begränsad ökning av utgifterna för konsumtion
och investeringar, inklusive bidrag till kommunerna för dessa ändamål.
Konsumtionen skulle enligt dessa beräkningar öka med 2,4 % och
investeringarna med 1,9 %, vilket särskilt för konsumtionens del innebär en
betydande dämpning i förhållande till den förflutna jämförelseperioden. Det
bör emellertid understrykas, att vissa beräkningstekniska omständigheter,
vilka tidigare berörts, verkar neddragande på utgifternas stegringstakl till
budgetåret 1970/71. Sålunda innebär t. ex. den beräkningstekniska minskningen
av grundskolebidraget att konsumtionens ökningstakt minskar med
totalt i det närmaste en procentenhet. Samma effekt beträffande investeringarna
har anslagstekniskt betingade neddragningar av investeringarna inom
kommunikationsväsendet, främst vägarna, till det första året i långtidsbudgetperioden.
Dessa anslagstekniska omständigheter har i huvudsak ingen
realekonomisk effekt, dvs. påverkar inte kommunernas och statens faktiska
efterfrågan på varor och tjänster. Dämpningen i tillväxttakten för de samlade
konsumtions- och investeringsutgifterna är sålunda till viss del skenbar.

I årets finansplan har behovet av en stram finanspolitik markerats. En
viktig uppgift för den ekonomiska politiken under senare år har varit att
gradvis bringa ned underskottet i utrikeshandeln. Enligt finansplanen ter

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Tabell 14. Utvecklingen av konsumtions- och investeringsutgifterna 1969/70—1970/71

(Fasta priser)

	1970/71	Förändring från 1969/70
	milj. kr.	milj. kr.	%
Konsumtionsutgifter ..........................	16 720	+ 390	+ 2,4
Investeringsutgifter ..........................	8 680	+ 160	+ 1,9
Summa	25 400	+ 550	2,2

det sig ofrånkomligt att politiken på sikt inriktas på att nå en markant förbättring
av handelsbalansen, varigenom tjänste- och transfereringsbetalningarna
kan finansieras. De kalkyler som gjorts i långtidsbudgeten i fråga
om anslagen till internationella ändamål, främst utvecklingsbistånd, understryker
vikten av en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Budgetåret
1970/71 beräknas anslagen för dessa ändamål uppgå till ca 840 milj. kr.
och det sista året i långtidsbudgetkalkylen till 1 600 milj. kr.

Erfarenhetsmässigt kan vidare antas att beslut om nya åtaganden med
krav på statsutgifter kommer att fattas under den period långtidsbudgeten
omfattar. En genomgång av tidigare långtidsbudgeter och jämförelser med
registrerade budgetutfall visar sålunda att statsutgifterna i betydande grad
överstigit de i långtidsbudgeterna kalkylerade. Generellt kan sägas, bl. a.
mot bakgrund av de senaste årens anslagsframställningar från myndigheterna,
att utgiftstrycket kan antas vara betydande inför budgetåret 1970/71.

Sedd mot denna bakgrund indikerar långtidsbudgetens kalkyler för statsutgifterna
budgetåret 1970/71 behovet av en fortsatt stram utgiftsprövning
om de uppställda målen för den ekonomiska politiken skall kunna infrias.

Bil. 2: Långtidsbudget 39

Innehållsförteckning

1. Inledning.................................................. 1

1.1. Långtidsbudgetens karaktär och syfte .......................... 1

1.2. Oförändrad ambitionsnivå.................................... 1

1.3. Beräkningsunderlag.......................................... 3

2. Samhällsekonomisk bakgrund.................................. 5

2.1. Inledning.................................................. 5

2.2. Resursutveckling och produktionstillväxt........................ 5

3. Utgiftsutvecklingen .......................................... 7

3.1. Utbildning och forskning..................................... 7

3.2. Folkpensioner m. m......................................... 10

3.3. Totalförsvar................................................ 12

3.4. Kommunikationer och energiförsörjning ........................ 14

3.5. Stöd till barnfamiljer........................................ 16

3.6. Arbetsmarknads-och lokaliseringspolitik........................ 17

3.7. Hälso-, sjuk- och socialvård .................................. 19

3.8. Rättsväsende .............................................. 21

3.9. Skatteutjämningsbidrag...................................... 22

3.10. Bostäder.................................................. 23

3.11. övrigt.................................................... 24

3.12. Totala utgifter.............................................. 25

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling........................ 27

4.1. Inledning.................................................. 27

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter.......................... 28

4.3. Övriga realgrupper.......................................... 29

5. Personalutvecklingen ........................................ 30

5.1. Långtidsbudgetens personalkalkyl.............................. 30

5.2. Affärsverken .............................................. 32

6. Inkomstutvecklingen.......................................... 33

7. Avslutning ................................................ 35

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 2: Långtidsbudget

Tabellförteckning

Tabell 1. Produktion och arbetsinsats.............................. 6

2. Folkpensioner.......................................... 12

3. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1969/70—1973/74

i löpande priser...................................... 13

4. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna 1969/70—1973/74

i fasta priser ........................................ 13

5. Utgiftsutvecklingen 1969/70—1973/74 i fasta priser.......... 26

6. Utgiftsutvecklingen 1969/70—1973/74 i löpande priser........ 27

7. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling.......... 29

8. Utvecklingen av inkomstöverföringar m. m................. 30

9. Personalutvecklingen 1965/66—1973/74.................... 31

10. Personalutvecklingen vid affärsverken 1965/66—1973/74...... 32

11. Statsinkomsternas utveckling 1969/70—1973/74 i löpande priser 34

12. Statsinkomsternas utveckling 1969/70—1973/74 i fasta priser .. 34

13. Budgetsaldots utveckling 1968/69—1970/71 ................ 36

14. Utvecklingen av konsumtions- och investeringsutgifterna

1969/70—1970/71 .................................... 38

Bilaga 3

angående den ekonomiska
långsiktsutvecklingen

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1969
Bil. 3: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Bilaga 3

ANGÅENDE DEN EKONOMISKA
LÅNGSIKTSUTVECKLINGEN1

I. Ekonomiska planeringsrådets verksamhet

Det ekonomiska planeringsrådet är ett organ för samråd mellan regeringen,
näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och den samhällsekonomiska
forskningen i frågor som rör den svenska ekonomins utveckling på
längre sikt. I prop. 1964:150 och 1965:125 lämnades i Bihang F och
1966: 125 i Bilaga 9 en förteckning över rådets sammanträden sedan dess
tillkomst i november 1962 och t. o. in. april 1966. Under tiden maj 1966—
april 1969 har sammanlagt 15 sammanträden hållits. Därvid har följande
ämnen varit föremål för överläggning.

Sammanträde

den

25/10 1966
6/12

24/1 1967

18/4

12/6

12/9

28/11

27/2 1968

18/4

14/5

öyerläggningsämnen

Det ekonomiska läget och de konjunkturpolitiska perspektiven.

1. Miljöförändringarnas problematik.

2. Problem i samband med luft- och vattenföroreningar, buller
samt andra immissioner.

Den näringspolitiska fonden.

1. Den konjunkturpolitiska situationen.

2. Slutredovisning och diskussion av utredningen om de finansiella
långtidsperspektiven (SOU 1967:6).

Fysisk riksplanering.

1. Orientering om konjunktursituationen.

2. Framtida resurstillväxt och resursfördelning mot bakgrund
av 1)1. a. erfarenheterna 1966—1967 och den väntade befolkningsutvecklingen.

Mervärdeskatt.

Bomfördraget ur svensk synpunkt.

Konjunkturläget.

De långsiktiga perspektiven i ny belysning med utgångspunkt

från avstämningen av 1965 års långtidsutredning.

1 Promemorian utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering.

2 Kungl. Maj:is proposition nr il5 år 1969

Sammanträde den	överläggningsämnen
18/6	Frågan om fortsatt arbetstidsförkortning och ny arbetstids-lagstiftning.
15/10	Det konjunkturpolitiska läget.
10/12	Lönebildning och samhällsekonomi.
25/2 1969	Skattefrågor.
15/4	Det konjunkturpolitiska läget.

II. Redogörelse för huvudpunkterna i det pågående arbetet med
1970 års långtidsutredning

Sedan en tid tillbaka pågår arbetet med en ny långtidsutredning. Dess
syfte och uppläggning överensstämmer i stort med vad som gällt för tidigare
långtidsutredningar. Vissa förändringar som syftar till en vidareutveckling
av det hittillsvarande arbetet är dock planerade. I det följande
lämnas en kort redogörelse för huvudpunkterna i den pågående utredningen.

Ett huvudsyfte med 1970 års långtidsutredning är liksom tidigare att
göra en översiktlig kartläggning av utvecklingsperspektiven inom den svenska
ekonomin. Avsikten är därvid till väsentlig del att upptäcka tendenser
till spänningar och balansbrister inom ekonomin för att på så sätt ge utgångspunkter
för den ekonomiska politiken. De hittillsvarande långtidsutredningarna
i vårt land har i mycket stor utsträckning byggt sina analyser
på sektorvis gjorda studier för olika delar av näringslivet, den offentliga
sektorn etc. Soin underlag har dessa studier i första hand haft endera undersökningar
av företags och myndigheters planer för produktion, investering,
arbetskraftsefterfrågan etc. eller expertbedömningar av utvecklingstendenserna
för dessa variabler. För att erhålla detta underlag har även i samband
med pågående långtidsutredning ett nära samarbete upprättats med offentliga
myndigheter, näringslivet och den ekonomiska forskningen. Särskilda
överenskommelser har sålunda träffats med Industriens utredningsinstitut,
Handelns utredningsinstitut, konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska
institutionen vid Uppsala universitet om vissa större utredningsuppdrag.
Vidare svarar olika departement och verk för undersökningar av utvecklingen
inom sina verksamhetsområden. Utöver tidigare täckta områden
kommer denna gång i samarbete med branschsakkunniga ansträngningar
att göras för att få fram utredningsmaterial rörande i första hand byggnadsverksamheten
och den privata serviceverksamheten.

Även om utredningsarbetet bedrivs med i huvudsak samma utredningsteknik
som tidigare kommer dock ett nytt metodologiskt grepp att prövas.

Bil. 3: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Inom finansdepartementet har nämligen med sikte på användning i 1970
års långtidsutredning sedan en tid arbete pågått med en ekonometrisk långtidsmodell
som söker fånga upp sambanden i den svenska ekonomin. Avsikten
med detta arbete är att pröva möjligheterna till eu formalisering av vissa
delar av långtidsutredningens arbete. Detta gäller exempelvis sambanden
mellan produktivitet och kapitalbildning, mellan produktionsutveckling, inkomstbildning
och efterfrågan och även de ömsesidiga sambanden mellan
den statliga budgeten och ekonomins utveckling i övrigt. Genom en ekonometrisk
modell skulle man få större möjligheter att studera konsekvenserna
av alternativa utvecklingslinjer på längre sikt, att belysa sambanden mellan
den kortsiktiga stabiliseringspolitiken och de mera långsiktiga tillväxtmålsättningarna
så att valen av kortsiktiga åtgärder även kan belysas med avseende
på konsekvenserna på längre sikt.

Uppbyggandet av en sådan modell är emellertid en tidskrävande process.
Tillgången på eu för detta ändamål lämplig statistisk information är begränsad
i vårt land och det tar en avsevärd tid och betydande resurser i
anspråk att lägga en bättre grund för denna typ av utredningsarbete. Även
själva modellkonstruktionen måste försöksvis prövas under varierande omständigheter
och erfarenheter skapas av dess förmåga att belysa de problemställningar
man söker svar på. Man måste därför räkna med att under
ett flertal år framöver få bedriva denna verksamhet parallellt med det sedvanliga
arbetet med långtidsutredningarna.

Vidareutvecklingen och breddningen av långtidsutredningsarbetet kommer
i övrigt att främst gälla det längre perspektivet, inkomstfördelningen,
den regionala utvecklingen och miljöfrågorna.

1970 års långtidsutredning kommer i första band att behandla utvecklingen
under perioden 1970—1975. På många områden är detta femårsperspektiv
emellertid alltför kort som planeringsunderlag, och det föreligger
redan nu inom vissa delar av samhällsekonomin genomarbetade planer och
prognoser som sträcker sig betydligt längre in i framtiden. Dessa prognoser
täcker relativt stora delar av samhällslivet såsom stadsbyggnad, vägväsende,
energiförsörjning och utbildning. Risker föreligger för att dessa partiella
prognoser baseras på förutsättningar som inte är avstämda mot den allmänna
samhällsutvecklingen. Det är därför önskvärt att söka förlänga perspektivet
för hela ekonomin ytterligare ett eller två årtionden framåt i tiden.
Härigenom skulle en integrering av den långsiktiga planeringen i ett allmänt
nationellt perspektiv möjliggöras.

Vissa tentativa analyser kommer därför att göras för 1970-talets sista
hälft och för 1980-talet. Den närmare omfattningen av och karaktären bos
dessa analyser har ännu inte slutgiltigt bestämts. Det synes emellertid
klart att en ekonomisk prognos för exempelvis 1990 måste läggas upp i relativt
vitt skilda alternativ, baserade på olika explicit angivna förutsättningar.
En naturlig utgångspunkt för beräkning av den framtida samhälls -

Kungl. Maj:ts proposition nr ilo år 1969

utvecklingen är befolknings- och arbetskraftsutvecklingen. Tillsammans
med antaganden om produktivitet och kapitalbildning ger denna en grov
bild av den möjliga produktions- och inkomstutvecklingen. Det bör vara
möjligt att arbeta med en grov sektorindelning, som beaktar de sannolika
dragen i näringslivets strukturförändringar.

Avsikten är alt i nästa långtidsutredning söka vidga det område som analyseras
till att även omfatta inkomstfördelningsfrågor. Brist på statistik och
grundläggande studier kring fördelningsproblemen reser dock betydande
svårigheter för att kunna ge dessa frågor en mer ingående behandling. Bearbetningar
av inkomststatistik pågår emellertid sedan en tid tillbaka inom
långtidsutredningens ram för att söka kartlägga bur inkomstfördelningen
utvecklats i Sverige under de senaste decennierna och även söka få en bild
av vilka faktorer som härvid varit styrande. På grundval härav skall vidare
undersökningar utformas. Uppmärksamheten inriktas speciellt på möjligheterna
att analysera dels hur skilda alternativ för den ekonomiska utvecklingen
återverkar på inkomstfördelningen dels hur olika ekonomisk-politiska
medel kan påverka utvecklingen. I det sammanhanget ter sig ett försök att
precisera innebörden av inkomstfördelningsmålen nödvändigt.

Det finns ett stort behov av bedömningar av den kommande utvecklingen
inom landets olika regioner. I arbetet med den senaste långtidsutredningen
gjordes försök att ta in regionalfördelade data bl. a. i samband med företagsenkäterna.
Det visade sig dock inte möjligt alt erhålla ett användbart
material. På grund därav har man inför den nu aktuella långtidsutredningen
beslutat avstå från att infordra regionalfördelade planer i enkäterna
till exempelvis industri- och handelsföretagen. Skilda ansträngningar har
gjorts att på andra vägar kunna komplettera långtidsutredningarna med regionala
uppdelningar. Ett samarbete har därvid inletts med inrikesdepartementet
för att inom ramen för arbetet i Expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU) få fram vissa regionala beräkningar i samband
med 1970 års långtidsutredning. Diskussionen har bl. a. gällt möjligheterna
att knyta samman långtidsutredningarna med länsplaneringens data. Mot
bakgrunden av de hittills konstaterade mycket betydande svårigheter av såväl
teoretisk som praktisk art som är förenade med en nedbrytning av rikssiffror
på regionala enheter måste det dock betecknas som ovisst vilka resultat
det inledda arbetet kan ge.

För industrin har i de två senaste långtidsutredningarna uppgifter om
planerna för produktion, sysselsättning, investeringar och export inhämtats
från ett representativt urval av företag. Så kommer att ske även denna
gång. En enkät kommer att gå ut till ca 1 100 företag under augusti månad
i år. Planperioden utgörs av åren 1969—1975. Ett annat led i förberedelserna
utgör arbetet på balanser för ett stort antal varugrupper som pågår
inom statistiska centralbyrån. Avsikten är att dessa varubalanser skall
kunna användas för att mot en produktionsprognos för en bransch ställa

Bil. 3: PM angående den ekonomiska lång siktsutvecklingen 5

efterfrågeprognoser för branschens produkter och därigenom få möjlighet
att bedöma den framtida produktionstillväxten.

Företagens planer har inte den karaktären att de kän ligga till grund för
en diskussion om den industriella utvecklingen utöver 5 års sikt. Analysen
av ett förlängt perspektiv får bedrivas med andra och mer indirekta metoder
som utgår från bl. a. efterfråge- och utbudsförhållanden inom branscherna,
det internationella utvecklingsmönstret och de relativa konkurrensfördelar
som svensk industri beräknas komma att ha gentemot utlandet. Undersökningen
av industriutvecklingen utförs av Industriens utredningsinstitut.

Utvecklingstendenserna inom varuhandeln kommer att studeras i en undersökning
av Handelns utredningsinstitut. Vid bestämningen av utgångsläget
kommer statistiska centralbyråns företagsregister att vara utgångspunkt.
Koncentrationsutredningens handelsundersökning (SOU 1966:6) i
vilken bl. a. strukturutvecklingen ingående belyses har bidragit till att tillgången
på bakgrundsdata väsentligt förbättrats sedan förra långtidsutredningen.
Planerna inom såväl parti- som detaljhandel kommer att inventeras
med hjälp av en enkät, som går till omkring 2 500 verksamhetsställen. Dessutom
kommer information att inhämtas direkt från större företag och kedjor
samt centrala branschorganisationer.

För att ytterligare belysa utvecklingen inom varuhandeln kommer 4 ä 5
typorter att utväljas. Dessa görs till föremål för intensivstudier med avseende
på befolkningsförändringar, köpkrafts-, konkurrens- samt lönsamhetsutveckling,
Dessa studier kommer att vara till hjälp vid prövningen av rimligheten
i de gjorda prognoserna. Avsikten är att komma fram till väl underbyggda
beräkningar av möjliga produktivitetsförbättringar, vilka kan ge
underlag för att kalkylera handelssektorns arbetskrafts- och kapitalbehov.
Utvecklingen av butiksbeståndet och fördelningen på olika butikstyper
kommer att uppmärksammas.

En kartläggning och analys av den offentliga sektorns utvecklingsplaner
sker — liksom vid förra långtidsutredningen — under medverkan av de
olika fackdepartementen. Dessa svarar för insamlingen av de grundläggande
planuppgifterna från till respektive departement hörande myndigheter
och affärsverk samt även för redovisningen av de kommunala aktiviteter
där staten via tillsyn eller på annat sätt har ett ansvar för utvecklingen.

Insamlingen av primärkommunernas utbyggnadsplaner görs i anknytning
till en enkät som statistiska centralbyrån utför på uppdrag av beredningen
för regional ekonomisk planering. I syfte att tillgodose långtidsutredningens
behov har denna enkät utvidgats och planperioden utsträckts till 1975. Undersökningen
har totalekonomisk inriktning, dvs. omfattar både kommunernas
kostnader och intäkter. Härigenom torde man få betydligt bättre möjligheter
att konsistenstesta kommunernas planer mot bl. a. skatte- och bidragsutvecklingen
än vad fallet var vid enkäterna i samband med förra lång -

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

tidsutredningen, vilka endast täckte delar av den kommunala verksamheten.

I nära anknytning till den centrala enkäten utförs vidare några specialundersökningar,
bland vilka i första hand kan nämnas socialstyrelsens enkät
angående socialvårdens utbyggnadsplaner. Socialstyrelsen svarar dessutom
för en enkät till landstingen m. fl. angående hälso- och sjukvårdens
planerade utveckling fram till 1975.

Det karakteristiska draget hos planeringen inom offentlig sektor är att
utvecklingen i hög grad styrs av de centrala statsmakterna. Beroendet av
framtida anslagstilldelning gör att myndigheternas bedömningar av arbetskraftsbehov,
investeringar och driftutgifter får el t reducerat värde som
prognosinstrument. Problemet gäller inte endast den statliga sektorn utan
även kommunerna genom deras beroende av statliga bidrag. Vid behandlingen
av den offentliga sektorns utveckling får därför stor vikt läggas vid
en analys av efterfråge- och behovsutvecklingen inom respektive område
samt av befintliga ekonomisk-politiska medel för styrning av efterfrågan,
utbyggnadstakt etc.

Såväl kommunernas som industrins planer på miljövårdsområdet kommer
att inventeras i samband med den pågående långtidsutredningen. Vad gäller
kommunerna utsänds ett särskilt formulär med frågor rörande planerade
investeringar och övriga åtgärder i miljövårdande syfte till samtliga
kommuner. Under de senaste åren har farorna med den ökande nedsmutsningen
av sjöar, hav och vattendrag alltmer uppmärksammats. I enkäten
frågas utförligt vad kommunerna hittills gjort och hur deras planer fram
till mitten av 1970-talet ser ut vad beträffar avloppsrening. Vidare undersöks
bl. a. renhållning, vattenförsörjning och värmeverksutbyggnad. En
studie rörande industrins miljövårdsinvesteringar skall även göras. Intresset
kommer framför allt alt ägnas åt de ur miljösynpunkt problematiska
branscherna. I detta sammanhang är nyligen gjorda undersökningar av investeringar
av denna typ inom bl. a. kemisk industri och cellulosaindustri
av intresse.

Liksom till förra långtidsutredningen kommer konjunkturinstitutet att
bidra med en analys av de svenska exportmöjligheterna ur internationell
synvinkel. I huvudsak kommer uppläggningen från den förra undersökningen
att följas. Det innebär att en mest sannolik prognos för totala exporten
i fasta priser skall utarbetas under givna förutsättningar om den internationella
efterfrågetillväxtens storlek och sammansättning. Prognosen
för den totala exporten blir vidare uppbyggd av delprognoser på varugrupper
och länder i likhet med prognosen 1965—1970. Vissa utvidgningar i förhållande
till denna är — i den mån internationellt material så medger —
aktuella och avser t. ex. exporten till icke industriländer och exporten av
fartyg. För vissa varugruppsprognoser, där utbudsfaktorer kan väntas få
stor vikt, är den information som kan erhållas från exportföretagen själva
särskilt värdefull. Så torde vara fallet för exportbedömningen av bilar, far -

Bil. 3: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 7

tyg- malm och skogsprodukter. Liksom vid förra prognosen kommer inverkan
av integrationseffekter att särskilt beaktas. Detta gäller framför allt
för gruppen verkstadsprodukter, vars analys också är tänkt att omfatta
etiekter på exportutvecklingen av kostnadsläge och substitution mellan inhemsk
och utländska marknader.

Eftersom arbetskraften utgör en av de viktigaste restriktionerna för den
ekonomiska tillväxten kommer ett studium att göras av den framtida tillgången
på arbetskraft. För detta ändamål kommer statistiska centralbyråns
befolkningsbyrå att utarbeta eu befolkningsprognos. Denna ligger sedan,
med vissa antaganden om bl. a. förvärvsfrekvensernas utveckling, till grund
för kalkyler över arbetskraftstillgångarna, vilka statistiska centralbyråns
prognosinstitut vidtalats utarbeta. Dessa avses i en första preliminär version
komma att föreligga mot slutet av 1969.

Genom bl. a. enkäter kommer det framtida behovet av arbetskraft i olika
sektorer att undersökas. Dessa etterfrågeberäkningar ställs samman, och en
konsistensprövning av tillgångar och efterfrågan på arbetskraft görs. Därvid
erhålls, under hänsynstagande till den antagna utvecklingen av övriga
ekonomiska variabler, en bedömning av det totala utnyttjandet av arbetskraft
samt bur utvecklingen inom olika sektorer av näringslivet kan tänkas
gå.

Den primära kalkylen i en långtidsutredning utförs i realekonomiska termer
såsom produktion, investering, konsumtion etc. Denna reala kalkyl
kommer emellertid nu liksom i de senaste utredningarna att kompletteras
med en finansiell, som avser att belysa tendenserna på längre sikt främst
beträffande sparandets storlek och fördelning samt finansieringsbehov och
kreditförmedling. Syftet med en sådan finansiell kalkyl är i sista hand att
pröva rimligheten hos den reala kalkylen och dessutom att erhålla en viss
uppfattning om problematiken för finans- och kreditpolitiken.

Enligt den uppgjorda tidtabellen skall de preliminära resultaten av de
olika delsektorutredningarna föreligga de första månaderna 1970. Därefter
görs dessa utredningar till föremål för analys och diskussion bl. a. inom utredningsrådet
och vid hearings med sakkunniga inom branscher och sakområden.
Planerna och bedömningarna för delsektorerna kommer därefter
att avstämmas inbördes och gentemot utvecklingstendenserna inom ekonomin
som helhet under andra kvartalet 1970. Totalanalysen och utformningen
av den slutliga rapporten planeras ske under våren och sommaren
samma år. Publiceringen beräknas kunna ske mot slutet av 1970. Uppgiften
att samordna de olika delundersökningarna, att göra den sammanfattande
analysen samt alt utforma den slutliga rapporten åvilar finansdepartementets
sekretariat för ekonomisk planering.

Bilaga 4

Riksrevisionsverkets
approximativa beräkning
rörande utfallet av riksstaten
för budgetåret 1968/69

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1969
Bil. i: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1968/69

Bilaga 4

RIKSREVISIONSVERKET

2.4. 1968

Till KONUNGEN

Approximativ beräkning av budgetutfallet för 1968/69

Enligt instruktion får riksrevisionsverket härmed lämna approximativ
beräkning över utfallet av statsregleringen för budgetåret 1968/69. Beräkningarna
omfattar även det totala budgetutfallet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 4

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Hänsyn liar tagits till rskr 1968: 412 angående tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1968/69 samt till propositionerna 1969:2, 11, 61 och 105.
Sammanlagt uppgår de sålunda medräknade anslagen på tilläggsstater till
299 milj. kr. för driftbudgeten och till 193 milj. kr. för kapitalbudgeten.

I verkets kalkyl har inte medräknats den ytterligare anslagsbelastning
som kan bli följden av en uppgörelse om statstjänstemännens löner för år
1969.

Beräkningarna grundar sig i huvudsak på huvudförvaltningarnas månatliga
kassarapporter för tiden juli 1968 t. o. m. februari 1969 och på inhämtade
approximativa uppgifter för tiden mars 1969 t. o. in. juni 1969.

Totalbudgeten

Totalbudgetens utgifter beräknas till 39 241 milj. kr. och inkomsterna till
36 376 milj. kr. Totalbudgeten beräknas således utfalla med ett underskott
av 2 865 milj. kr. som även framgår av nedanstående sammanställning.

Beräknat

Totalbudgetens inkomster

Driftbudgetens inkomster................................... 35 037

Övrig finansiering:

Avskrivningsmedel inom fonderna..................... 1 220

Övriga kapitalmedel................................. 95

Övrig kapitalåterbetalning............................ 24 1 339

36 376

Underskott på totalbudgeten ................................ 2 865

Summa 39 241

Totalbudgetens utgifter

Driftbudgetens utgifter..................................... 34 954

Avgår:

Utgifter för avskrivning av nya kapitalinvesteringar...... 1 314

Utgifter för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsför luster

.............................................. 1 1 315

33 649

Utgifter på investeringsanslagen............................. 5 300

Ökad disposition av rörliga krediter.......................... 292

Summa 39 241

Det ovan under totalbudgeten beräknade underskottet på 2 865 milj. kr. kan
även framräknas på följande sätt:

Milj. kr.

Överskott på driftbudgeten.................................. -|- 73

Investeringsplanen......................................... .2 646

Ökad disposition av rörliga krediter.......................... — 292

Summa — 2 865

Bil. i: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1968/69

De beräknade förändringarna i behållningarna på reservations- och investeringsanslag
under innevarande budgetår redovisas i följande sammanställning.

Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna 1968/69

Anslagsbe- Beräknade förhållningar
ändringar

30.6.1968 1968/69

Milj. kr.

Driftbudgeten (exklusive avskrivningar) ...... 2 963 -|- 140

Investeringsanslag .......................... 1 606 1 ± 0

Summa 4 569 -|- 140

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

Dispositionen av rörliga krediter beräknas öka från 1 138 milj. kr. till
1 430 milj. kr. eller med 292 milj. kr. Den beräknade förändringen samt utestående
belopp hos de olika myndigheterna framgår av följande sammanställning.

Myndighet	Utestående	Av berörda	Beräknat utestå-
	30.6. 1968	myndigheter och bolag beräk-nad förändring 1968/69 Milj. kr.	ende 30.6. 1969
Televerket....................	95	+ 155	250
Statens vattenfallsverk..........	45	+ 50	95
Domänverket..................	64	+ 26	90
Försvarets fabriksverk.......... Överstyrelsen för ekonomisk för-	10	- 8	2
svarsberedskap.............. Svensk spannmålshandel, ekono-	618	O "tf +	658
misk förening ..............	165	—	165
Svensk kötthandel, förening u p a	23	+ 22	45
Norrbottens järnverk AB........	118	+ 7	125
Summa	1 138	+ 292	1 430

Driftbudgeten

Driftbudgetens utgifter beräknas till 34 964 milj. kr. och inkomsterna till
35 037 milj. kr. Driftbudgeten beräknas således utfalla med ett överskott av
73 milj. kr.

Driftbudgetöverskottet kan även specificeras på följande sätt:

Milj. kr.

Enligt riksstaten beräknat överskott på statsregleringen.......... -|_ 29

Avgår tilläggsstatsanslag..................................... .299

1 Inklusive indragna anslagsbehållningar 50 milj. kr.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 4

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Milj. kr.

Beräknat utfall för inkomsttitlar.............................. + 493

Beräknade besparingar utöver merutgifter på förslagsanslag och

obetecknade anslag.......................................... -f- 19

Beräknad minskning av reservationsmedel...................... — 160

Saldo ...................................................... + 73

Inkomsterna på driftbudgeten beräknas bli 493 milj. kr. högre än i riksstaten
budgeterat belopp. Närmare uppgifter härom lämnas i bilaga 1. Av den
beräknade avvikelsen mot riksstaten hänför sig 100 milj. kr. till inkomsttiteln
skatt på inkomst och förmögenhet m. m., 150 milj. kr. till allmän varuskatt
och 100 milj. kr. till mervärdeskatt. Avvikelsen faller med 490 milj.
kr. på inkomsttitlar som hör till den allmänna budgeten och med 3 milj. kr.
på inkomsttitlar som hör till specialbudgeter.

Besparingar utöver merutgifter på förslagsanslag och obetecknade anslag
beräknas till 10 milj. kr. som även framgår av närslutna bilaga 2.

Bilaga 3 visar vilka anslag som beräknas utfalla med merutgifter eller besparingar
på minst 10 milj. kr.

Reservationsmedlen på driftbudgeten beräknas minska med 160 milj. kr.
Den beräknade förändringen på de olika huvudtitlarna framgår av följande
sammanställning.

Minskning (—)
resp.

Ökning ( + )

Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

II. Justitiedepartementet.......................... — 10

IV. Försvarsdepartementet.......................... + 210

V. Socialdepartementet .......................... — 10

VI. Kommunikationsdepartementet.................. — 20

IX. Jordbruksdepartementet........................ — 20

XI. Inrikesdepartementet .......................... — 10

Säger för egentliga statsutgifter -f- 140

Utgifter för statens kapitalfonder:

II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar .......... — 300

Summa — 160

Förändringar på budgetutjämningsfonden

För automobilskattemedlens specialbudget beräknas inkomsttitlarna utfalla
med en merinkomst av 3 milj. kr., och utgiftstitlarna med en merutgift
av 13 milj. kr. Budgetutjämningsfonden kommer som följd därav att belastas
med 10 milj. kr. över förslagsanslaget 1968/69 VI D 11 Avsättning till
statens automobilskattemedelsfond. Överskottet på specialbudgeten, som enligt
riksstat och tilläggsstat upptagits till 548 milj. kr. beräknas nu bli
(548— 10 =) 538 milj. kr.

Bil. i: Riksrevisionsverket: Budgeiutfallet 1968/69

Återföring till budgetutjämningsfonden av komnmnalskattemedel beräknas
till 250 milj. kr.

Kapitalbudgeten

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas bli belastade
med nettoutgifter på sammanlagt 5 300 milj. kr. Investeringsstaterna
beräknas utfalla på följande sätt:

Netto- Nettoinkomster
utgifter

Milj. kr.

Investeringsanslag........................ 5 300

Avskrivningsmedel från riksstaten .......... 1314

Avskrivningsmedel inom fonderna .......... 1 220

Övriga kapitalmedel...................... 95

Investeringsbemyndigande ................ 2671

Summa 5 300 5 300

Det kapitaltillskott som krävs för alt genomföra de beräknade investeringarna
erhålles om beloppet för investeringsbemyndigande, 2 671 milj. kr.,
minskas med beräknade kapitalåterbetalningar från kapitalfonder utan investeringsstat.
Sådana återbetalningar beräknas uppgå till sammanlagt 25
milj. kr. Det nettotillskott av kapitalmedel som beräknas bli erforderligt för
täckning av utgifterna på kapitalbudgeten skulle alltså bli (2 671 — 25 =)
2 646 milj. kr.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit tillförordnade avdelningschefen
Säfström, varjämte revisionsdirektören Jarder varit föredragande.

Underdånigst
BERTIL EHNBOM

INGRID JARDER

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida under

budgetåret 1968/69

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
A. Skatter, avgifter, m. in.	belopp		budgetut- jämnings- fonden	budgetut- jämnings- fonden

Skatter:		Tusental kronor
1. Skatt på inkomst, förmögen-
het och rörelse: a) Skatt på inkomst och för-
mögenhet m. m., bevillning	14 200 000	14 300 000	—	100 000
b) Kupongskatt, bevillning .. c) Utskiftningsskatt och er-	12 000	15 000	—	3 000
sättningsskatt, bevillning . d) Skogsvårdsavgifter, bevill-	1 000	1 000	—	: -
ning...................	10 200	10 200	—	—
e) Bevillningsavgifter för sär-
skilda förmåner och rättig-heter, bevillning.........	3 500	2 500	1 000
f) Arvsskatt och gåvoskatt, bevillning............... g) Lotterivinstskatt, bevill-	200 000	200 000	—	-
ning...................	95 000	95 000	—	—
h) Stämpelskatt och stämpel-
avgift, bevillning ........	205 000	240 000	—	35 000
2. Automobilskattemedel:
a) Fordonsskatt, bevillning .. b) Bensin- och brännolje-	1 000 000	1 000 000	—	—
skatt, bevillning.........	1 800 000	1 800 000	—	—
3. Allmän arbetsgivaravgift, be-villning .................. 4. Tullar och acciser:	300 000	285 000	15 000	—
a) Tullmedel, bevillning..... b) Allmän varuskatt, bevill-	880 000	910 000	—	30 000
ning...................	4 800 000	4 950 000	—	150 000
c) Mervärdeskatt, bevillning. . d) Särskilda varuskatter, be-	2 000 000	2 100 000	—	100 000
villning................ e) Omsättningsskatt på mo-	415 000	400 000	15 000	—
torfordon, bevillning.....	350 000	430 000	—	80 000
f) Tobaksskatt, bevillning .. . g) Rusdrycksförsäljningsme-	1 500 000	1 525 000	—	25 000
del av partihandelsbolag, bevillning...............	25 000	25 400		400
h) Rusdrycksförsäljningsme-
del av detaljhandelsbolag, bevillning...............	50 000	52 800	_	2 800
i) Skatt på sprit, bevillning ..	1 950 000	1 825 000	125 000	—
j) Skatt på vin, bevillning ... k) Skatt på malt- och läske-	205 000	215 000	—	10 000
drycker, bevillning.......	360 000	400 000	—	40 000

Bil. 4/ Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1968/69

		I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
		beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
		belopp		budgetut-	budgetut-
				jämnings-	jämnings-
				fonden	fonden
		Tusental kronor
	1) Energiskatt, bevillning . . .	900 000	890 000	10 000
m) Särskild skatt på motor-
	bränslen, bevillning.......	223 000	225 000	—	2 000
n) Investeringsavgift, bevill-
	ning ..................	1 000	1 000	—	—
	Säger för skatter	31 485 700	31 807 900	160 000	578 200
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1.	Expeditionsavgifter........	67 000	71 000	—	4 000
2.	Bidrag till kostnader för polis-,
	domstols- och uppbördsvä-
	sendet m. m...............	128 000	146 000	—	18 000
3.	Vattendomstolsavgifter ....	1 000	100	900	—
4.	Inkomster vid kriminalvården	7 500	7 500	—	—
5.	Inkomster vid flygtekniska
	försöksanstalten...........	8 800	9 600	—	800
6.	Bidrag till riksförsäkringsver-
	ket och försäkringsrådet ....	7 500	7 200	300	—
7.	Personalsjukpenningar m. m.	85 000	90 000	—	5 000
8.	Inkomster vid statens insti-
	tut för folkhälsan..........	900	1 000	—	100
9.	Inkomster vid statens häkte-
	riologiska laboratorium.....	13 000	17 000	—	4 000
10.	Inkomster vid statens far-
	macevtiska laboratorium . . .	2 300	2 400	—	100
11.	Inkomster vid statens rätts-
	kemiska laboratorium......	1 300	1 200	100	—
12.	Inkomster vid karolinska
	sjukhuset.................	90 000	130 000	—	40 000
13.	Inkomster vid Vipeholms
	sjukhus m. in..............	1 400	500	900	—
14.	Inkomster vid statens vård-
	anstalter för alkoholmissbru-
	kare ....................	400	400	—	—
15.	Inkomster vid arbetsmedi-
	cinska institutet ..........	300	400	—	100
16.	Exekutionsavgifter ........	8 000	6 700	1 300	—
17.	Restavgifter ..............	35 000	36 300	—	1 300
18.	Inkomster vid statens vägverk,
	att ällföras automobilskatte-
	medlen....................	1 600	1 900	—	—
19.	Inkomster vid statens trafik-
	säkerhetsverk, att tillföras
	automobilskaltemedlen......	12 000	14 600	—	—
20.	Avgifter för registrering av
	motorfordon..............	18 000	16 500	1 500	—
21.	Försäljning av sjökort m. m.	1 950	1 750	200	—
22. Fyr- och båkmedel........	37 300	40 000	—	2 700
23.	Lotspenningar............	31 900	30 000	1 900	—
24.	Skeppsmätningsavgifter ....	1 300	1 500	—	200

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 ur 1969

	I rilcsstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
25. Inkomster vid Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut..................	11 500	13 000		1 500
26. Bidrag till statens bränsle-
kontrollerande verksamhet .	125	115	10	—
27. Inkomster vid statens plan-
verk.....................	2 200	1 600	600	—
28. Inkomster vid statens geo-
tekniska institut...........	2 800	3 000	—	200
29. Inkomst av myntning och
justering.................	13 700	23 000	—	9 300
30. Kontrollstämpelmedel......	2 200	1 800	400	—
31. Bidrag till bankinspektionen 32. Bidrag för revision av spar-	2 940	3 290	''-	—
bankerna.................	825	786	39	—
33. Bidrag till försäkringsinspek-
tionen...................	2 160	2 273	—	—
34. Inkomster vid Sveriges geo-
logiska undersökning.......	1 200	800	400	—
35. Inkomster vid statens prov-
ningsanstalt..............	7 000	8 000	—	1 000
36. Inkomster vid statens skepps-
provningsanstalt..........	3 900	3 400	500
37. Avgifter för granskning av
biograffilm...............	230	250	—	20
38. Inkomster vid riksantikvarie-
ämbetet..................	1 600	1 500	100	—
39. Inkomster vid odontologiska
fakulteterna..............	1 000	1050	—	50
40. Inkomster vid lantbruks-
nämnderna...............	3 000	2 800	200	—
41. Inkomster vid statens hingst-
depå och stuteri..........	880	730	150	—
42. Inkomster vid statens jord-
bruksnämnd..............	650	550	100	—
43. Inkomster vid statens cen-
trala frökontrollanstalt.....	4 700	4 625	75	—
44. Avgifter för växtskyddsin-
	1 400	1 415		15
45. Inkomster vid statens lant-
brukskemiska laboratorium..	600	630	—	30
46. Inkomster vid statens ma-
skinprovningar............	400	500	—	100
47. Avgifter vid köttbesiktning . 48. Inkomster vid statens veteri-	7 300	7 500	—	200
närmedicinska anstalt......	3 500	3 260	240	__
49. Inkomster vid veterinärhög-
skolan...................	1 150	1150	—	—
50. Inkomster vid lantmäterivä-
sendet...................	60 700	50 000	10 700	—
51. Inkomster vid rikets allmän-
na kartverk...............	6 300	6 600	—	300
52. Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen .	95	95	—	—

Bil. 4: Riksrevisionsverket: Budgetulfallet 1968/69

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
53. Inkomster vid statens insti-
tut för konsumentfrågor ....	1 no	1 100	10	—
54. Inkomster vid patent- och
registreringsväsendet.......	35 500	33 000	2 500	—
55. Avgifter för registrering i
förenings- m. fl. register ....	900	1 050	—	150
56. Inkomster av statens gruv-
egendom .................	4 000	8 500	—	4 500
Säger för uppbörd i statens verksam-
het	747 015	820 919	23 124	93 665
III. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel..............	85 000	85 000
2. Totalisatormedel.........	100 000	105 000	_	5 000
3. Tipsmedel...............	136 000	136 000	_
4. Lotterimedel.............	163 000	157 000	6 000
5. Övriga diverse inkomster ..	75 000	60 000	15 000	.—
Säger för diverse inkomster	559 000	543 000	21 000	5 000
Säger för skatter, avgifter, m. m.	32 791 715	33 261 819	210 124	676 865
B. Inkomster av statens kapitalfonder
I. Statens affärsverksfonder:
1. Försvarets fabriksverk ....	12 000	10 400	1 600	—
2. Postverket ..............	5 000	11 000		6 000
3. Televerket ..............	173 000	167 200	5 800	—
4. Statens järnvägar........	30 000	70 000	_	40 000
5. Luftfartsverket ..........	15 100	14 100	1 000	—
6. Statens vattenfallsverk ...	335 000	350 000	_	15 000
7. Domänverket ...........	5 000	5 000	—	—
Säger för statens affärsverksfonder	575 100	627 700	8 400	61 000
II. Riksbanksfonden...........	200 000	200 000	_	—
III. Statens allmänna fastighets-
fond.......................	48 913	49 000	—	87
IV. Försvarets fastighetsfond ....	77 003	79 000	—	1 997
V. Statens utlåningsfonder......	643 230	620 000	23 230	—
VI. Fonden för låneunderstöd ....	32 351	24 000	8 351	—
VII. Fonden för statens aktier ....	50 000	50 000	—	—
VIII. Statens pensionsfonder......	80 736	84 900	—	4 164
IX. Diverse kapitalfonder:
1. Fonden för kreditgivning
till utlandet.............	5 600	5 560	40	_
2. Övriga diverse lcapitalfon-
der.....................	39 300	35 000	4 300	—
Säger för diverse kapitalfonder	44 900	40 560	4 340	—
Säger för inkomster av statens kapi-
talfonder.........................	1 752 233	1 775 160	44 321	67 248
Summa	34 543 948	35 036 979	254 445	744113

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Beräknade merutgifter och besparingar under budgetåret 1968/69

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. -— —

II. Justitiedepartementet..................... 25 —

III. Utrikesdepartementet...................... 4 —

IV. Försvarsdepartementet..................... — 143

V. Socialdepartementet....................... 54 —

VI. Kommunikationsdepartementet............. -— 18

VII. Finansdepartementet....................... 5 —

VIII. Utbildningsdepartementet.................. 213 —

IX. Jordbruksdepartementet.................... — 15

X. Handelsdepartementet..................... 1 —

XI. Inrikesdepartementet...................... 101 —

XII. Civildepartementet........................ — 267

XIII. Oförutsedda utgifter....................... — 1

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............... 1 —

Säger 404 444

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Riksgäldsfonden........................... 30 —

III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlus ter.

.................................... — _

Säger 30 —

Summa 434 444

Nettobesparing 10

Bil. 4; Riksrevisionsverket: Budget ut fallet 1968/69

Beräknade merutgifter och besparingar på minst 10 mkr under budgetåret

1968/69

Merutgifter Besparingar

Anslag Milj. kr. Milj. kr.

II. F 3 Fångvårdsanstalterna: Avlöningar ...... 14 —

IY. B 4 Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga — 12

IV. E 13 Förband med särskild budget .......... 125 —

IV. L 1 Familjebidrag........................ — 11

IV. O 1 Reglering av prisstegringar under begränsade
anslag ........................ — 100

IV. O 2 Täckning av beräknade merkostnader un der

förslagsanslag.................. — 155

V. B 7 Folkpensioner........................ — 21

V. B 9 Bidrag till sjukförsäkringen............ 10 —

V. C 1 Allmänna barnbidrag.................. — 30

V. C 3 Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m..... -— 13

V. D 1 Bidrag till social hemhjälp.............. 10 —

V. G 10 Bidrag till lasarettet i Lund ............ 10 —

V. H 5 Bidrag till driften av kliniker för psykiskt

sjuka m. m....................... 53 —

V. K 4 Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade 12 —

V. K 8 Bidrag till driften av särskolor m. m..... 10 —

VI. H 4 Driftbidrag till luftfartsverket .......... — 18

VIII. D 10 Bidrag till driften av grundskolor m. m. ..115 —

VIII. D 18 Bidrag till driften av kommunala gymnasiala
skolor ........................ 85 —

VIII. F 1 Lärarhögskolorna: Avlöningar .......... 16 —

VIII. G 5 Bidrag till driften av kommunala skolor

för vuxna ........................ — 20

IX. D 5 Särskilt stöd åt det mindre jordbruket .... — 25

XI. B 9 Omskolning m. m..................... 68 —

XI. B 15 Omhändertagande av flyktingar ........ 10 —.

XI. D 8 Räntebidrag.......................... 15 —

XI. D 9 Bidrag till viss bostadsförbättringsverksam het.

............................. — 14

XII. C 1 Personalpensionsförmåner m. m......... 49 —

XII. D 3 Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensioneringen
.................... 67 —

XII. D 4 Arbetsgivaravgift till den allmänna sjukförsäkringen
...................... 11 —

XII. D 9 Täckning av beräknade merkostnader för löner
och pensioner m. m............. — 394

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 5

Riksrevisionsverkets
förnyade inkomstberäkning
för budgetåret 1969/70

Kungl. Maj.ts proposition nr It5 år 1969
Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 5

RIKSREVISIONSVERKET

2.4.1969

Till KONUNGEN

Förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1969/70

Enligt gällande instruktion åligger det riksrevisionsverket att före den
5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad beräkning av statsverkets
inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästföljande statsregle1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

ring. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket från vederbörande
myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under budgetåret
1969/70 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar.

Driftbudgetens inkomster

Utvecklingen av skatteunderlaget 1968,1969 och 1970

För beräkning av skatteunderlagets utveckling under åren 1968, 1969 och
de första månaderna 1970 gjorde riksrevisionsverket i december 1968 särskilda
kalkyler för å ena sidan fysiska personer och å andra sidan aktiebolag.

Fysiska personer

Riksrevisionsverket antog i december att inkomst av tjänst för fysiska
personer 1968 skulle vara 7 % högre än 1967 och 6 % högre 1969 än 1968.
För 1970 räknade riksrevisionsverket med en schablonmässig ökning av 6 %
jämfört med 1969. Riksrevisionsverket har i sin förnyade beräkning utgått
från eu antagen ökning av inkomst av tjänst av 7 % för såväl 1968 som 1969
och 1970.

För fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst räknar
riksrevisionsverket med samma antaganden som i december med undantag
för inkomst av kapital som nu beräknas öka med 5 % för 1968.

Svenska aktiebolag

Riksrevisionsverket har liksom föregående år i form av en enkät till ett
antal större bolag, vilka tillsammans svarar för ca 65 % av samtliga bolags
taxerade inkomster, under mars månad inhämtat uppgifter om dessa bolags
uppskattning av sina till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid årets
taxering. Enkäten utvisar en ökning med nära 20 % för verksamhetsåret
1968 jämfört med 1967, vilket innebär en stark ökning i jämförelse med
den enkät riksrevisionsverket företog i november 1968. Riksrevisionsverket
antog i december att samtliga bolags taxerade inkomster under 1968 låg
10 % över 1967 års och att den årliga stegringen för 1969 och 1970 schablonmässigt
kommer att uppgå till 5 %. I sin förnyade beräkning bedömer riksrevisionsverket
att samtliga bolags taxerade inkomster under 1968 har legat
15 % över 1967 års och att den årliga stegringen för 1969 och 1970 schablonmässigt
kommer att uppgå till 5 % liksom i decemberberäkningen.

I det följande framlägger riksrevisionsverket resultatet av de förnyade
beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas utöver
uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln, även
kommunalutskylder samt vissa skatter och avgifter som uppbärs i samband
med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes
de behållna inkomsterna på titeln för budgetåret 1969/70 i överensstämmelse
med riksrevisionsverkets förslag med 16 300 milj. kr.

Samtidigt med beräkningen för nästkommande budgetår har riksrevisionsverket
bedömt utfallet för innevarande budgetår.

Dessa beräkningar sammanfattas i följande sammanställning, varvid
riksrevisionsverkets beräkningar i december 1968 medtagits som jämförelse
(milj. kr.):

	1968/69		1969/70
	december-	ny beräk-	december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Inkomster
Prel. A-skatt under terminerna	25 570	25 470	28 180	28 750
Prel. B-skatt under terminerna	4 730	4 940	5 060	5 360
Fyllnadsbetalningar av prelimi-
när skatt ................	1 300	1 500	1 500	1 500
Kvarstående skatt ..........	1 970	1 970	2 160	1 990
Socialförsäkringsavgifter från di-
rektdebiterade arbetsgivare
m. m.....................	1 970	1 990	2 070	2 180
Tillkommande skatt, sjömans-
skatt, restantier m. m.......	900	900	950	950
Summa inkomster	36 440	36 770	39 920	40 730
Utgifter
Kommunalskattemedel ......	15 910	15 910	17 160	17 220
Överskjutande skatt ........	2 500	2 500	2 000	2 000
Övriga restitutioner..........	100	100	100	100
Utbetalningar till allmänna för-
säkringskassorna m. m.....	3 560	3 560	3 880	3 870
Utbetalningar till allmänna pen-
sionsfonden ..............	360	360	400	400
Omföringar ................	40	50	40	50
Summa utgifter	22 470	22 480	23 580	23 640
Inkomster utöver utgifter	13 970	14 290	16 340	17 090
Avrundade belopp	14 000	14 300	16 300	17 100

Beträffande innebörden av de olika posterna i ovanstående sammanställning
hänvisas till riksrevisionsverkets decemberberäkning.

Den redovisade avvikelsen mellan den nu företagna beräkningen och decemberberäkningen
hänför sig för innevarande budgetår främst till att under
uppbördsterminerna erlagd preliminär B-skatt uppräknats med 210 milj.
kr. på grund av de nu kända uppgifterna om totaluppbördens storlek och
It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

fördelning i november 1968 och januari 1969. Erlagd preliminär A-skatt har
nedräknats med 100 milj. kr. på grund av avtalsuppgörelsens fördröjning
under år 1969 och av de nu kända uppgifterna om uppbördens storlek och
fördelning i november 1968 och januari 1969. Fyllnadsbetalningarna av preliminär
skatt har för första halvåret 1969 uppräknats med 200 milj. kr.

För budgetåret 1969/70 har i jämförelse med decemberberäkningen preliminär
A-skatt uppräknats med 570 milj. kr. och preliminär B-skatt med
300 milj. kr. på grund av ovannämnda höjning av inkomstantagandet, förskjutning
av avtalsuppgörelsen m. in. Vidare beräknas den kvarstående
skatten bli 170 milj. kr. lägre än vad som antagits i decemberberäkningen,
vilket sammanhänger med uppräkningen av fyllnadsbetalningarna under
budgetåret 1968/69. Socialförsäkringsavgifterna har på grundval av nya
uppgifter från riksförsäkringsverket uppräknats med 110 milj. kr.

För övriga poster räknas endast med smärre förändringar jämfört med
decemberberäkningen.

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som enligt den nu framlagda beräkningen bör
verkställas under budgetåren 1968/69 och 1969/70, framgår av följande
sammanställning i vilken som jämförelse medtagits motsvarande belopp
vid riksrevisionsverkets decemberberäkning (milj. kr.):

	1968/69 december-	ny beräk-	1969/70 december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Avsättning ................	1 400	1 500	1 400	1 700
Återföring..................	1 750	1 750	1 675	1 700
Nettoavsättning ( + ), nettoåter-föring (-) ..............	— 350	— 250	-275	±0
Med starkt understrykande	av de osäkerhetsmoment	som även	vid denne

tidpunkt föreligger, bl. a. med hänsyn till de ännu ej avslutade löneförhandlingarna,
uppskattar riksrevisionsverket de behållna inkomsterna på titeln
skatt på inkomst och förmögenhet m. in. för budgetåret 1968/69 till 14 300
milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs
med 17 100 milj. kr., vilket är 800 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel
med 210 milj. kr. Med ledning av från länsstyrelserna erhållna uppgifter
förordar riksrevisionsverket, att titeln arvsskatt och gåvoskatt i riksstaten
för budgetåret 1969/70 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 210 milj. kr.

Lotterivinstskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
100 milj. kr. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning i skrivelse
den 12 mars 1969 förordar riksrevisionsverket, att titeln lotterivinst -

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5

skatt i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 100 milj. kr., vilket
är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Stämpelskatt och stämpelavgift. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 250 milj. kr. Kontrollstyrelsen och sjöfartsslyrelsen
har i sina förnyade beräkningar uppskattat inkomsterna på titeln
sammanlagt till 248 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln stämpelskatt
och stämpelavgift i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med
250 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. I december 1968 beräknades titeln fordonsskatt av riksrevisionsverket
till 1 050 milj. kr. Titeln uppfördes i statsverkspropositionen
med 1 070 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av skatten på släpfordon
fr. o. m. den 1 januari 1970. Förslag till ovannämnda skattehöjning har
framlagts i proposition den 10 januari 1969 (nr 10). Förslaget har ännu ej
behandlats av riksdagen.

De föreslagna skattesatserna jämförda med de nuvarande framgår av
följande uppställning.

Totalvikt Nuvarande Föreslagen

				skatt		skatt
Högst	999	kg........		120	kr	120	kr
»	1	499	» ........		180	»	180	»
»	1	999	» ........		240	»	240	»
»	2	999	» ........		360	»	360	»
»	4	999	» ........		600	»	600	»
»	7	999	» ........		840	»	840	»
»	10	999	» ........	...... 1	080	»	1 080	»
»	13	999	» ........	...... 1	320	»	1 800	»
»	16	999	» ........	...... 1	800	»	2 520	»
»	19	999	» ........	...... 1	800	»	3 240	»
»	24	999	» ........	...... 1	800	»	3 960	»
»	29	999	» ........	...... 1	800	»	5 400	»
»	34	999	» ........	...... 1	800	»	6 840	»
»	39	999	» ........	...... 1	800	»	8 280	»
Över	■ 39	999	» ........	...... 1	800	»	9 720	»

Riksrevisionsverket har med hjälp av centrala bilregistrets antalsberäkning
per den 31.12.1967 och ovan föreslagna skattesatser beräknat medelskatten
per släpfordon till 913 kr. Utan skattehöjning beräknas medelskatten
per släpfordon till 445 kr. Effekten av skattehöjningen beräknas av riksrevisionsverket
till 50 milj. kr. Om de skattskyldiga i full utsträckning begagnar
sig av möjligheten till anstånd med betalning av skatten, beräknas
75 % av de ökade skatteintäkterna eller 38 milj. kr. inflyta först under budgetåret
1970/71.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

I nedanstående tablå, vilken sammanställts med hjälp av centrala bilregistrets
antalsberäkning per den 31.12.1967 och uppgifter från länsstyrelserna
beträffande medelskatten för olika fordonsslag vid 1969 års huvuddebitering,
har fordonsskatten framräknats för budgetåret 1969/70. Som jämförelse
har medtagits motsvarande beräkning i december 1968.

	Medelskatt		1969/70
	per fordon		Antal fordon enligt	Totalskatt	enligt
	enligt		beräkning i		beräkning	i
	beräkning dec 1968	april 1969	dec 1968	april 1969	dec 1968	april
						1969
	kr.	kr.	1000-tal	1000-tal	milj. kr.	milj. kr.
Personbilar ....	242	245	2 160	2190	523	537
Lastbilar......	2 767	2 903	142	142	393	412
Bussar........	3 268	3 398	13,5	13,5	44	46
Motorcyklar ..	56	56	44	44	2	2
Släpfordon .... Korrigering p g a betalningsanstånd för skatten på	470	913	115	no	54	100
släpfordon .... Utöver huvud-						— 38
debiteringen in-flytande skatt..					40	40
Summa fordons-skatt ........					1 056	1 099

Förutsatt att ovannämnda förslag till skattehöjning för släpfordon godkännes
av riksdagen föreslår riksrevisionsverket, att titeln fordonsskatt i
riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 1 100 milj. kr., vilket är 30
milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Allmän arbetsgivaravgift. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 750 milj. kr. Med ledning av från riksförsäkringsverket erhållna uppgifter
förordar riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller 750
milj. kr.

Tullmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 940 milj.
kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 14 mars 1969 har generaltullstyrelsen
uppskattat nettouppbörden av tullmedel under budgetåret 1969/70
till 970 milj. kr. Till grund för styrelsens uppskattning ligger importprognosen
i den preliminära nationalbudgeten för 1969. Dessutom har styrelsen utgått
från tillgängliga uppgifter om importens och tulluppbördens utveckling,
vilken, vad gäller importen under perioden november 1968—februari 1969,
visat en högre tillväxt än den som styrelsen förutsatte i november 1968.

Riksrevisionsverket förordar i anslutning till generaltullstyrelsen ovan -

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 7

näranda beräkning att titeln i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med
970 milj. kr., vilket är 30 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Mervärdeskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 6 800
milj. kr., vilket är samma belopp som riksrevisionsverket beräknade i december
1968. En förnyad beräkning enligt samma schablonmässiga metod
som användes i decemberberäkningen ger nu ett belopp av 6 913 milj. kr.
mot 6 755 milj. kr. i december. Riksrevisionsverket förordar att titeln för
budgetåret 1969/70 uppförs med 6 900 milj. kr., vilket är 100 milj. kr. mer
än i statsverkspropositionen.

Särskilda varuskatter. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
420 milj. kr. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har i sina förnyade
beräkningar uppskattat inkomsterna till 412 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln särskilda varuskatter i riksstaten för budgetåret 1969/70
uppförs med 410 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt på motorforon. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 450 milj. kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen uppskattat inkomsterna på titeln till 480 milj. kr.
för budgetåret 1969/70. Riksrevisionsverket förordar, att titeln omsättningsskatt
på motorfordon i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 480
milj. kr., vilket är 30 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Tobaksskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 560
milj. kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
uppskattat inkomsterna på titeln till 1 568 milj. kr. Riksrevisionsverket
föreslår, att titeln tobaksskatt i riksstaten för budgetåret 1969/70
uppförs med 1 570 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Skatt på sprit. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 825
milj. kr. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat inkomsterna
på titeln till 1 825 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln
skatt på sprit i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 1 825 milj. kr.,
vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Skatt på vin. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 215
milj. kr. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat inkomsterna
på titeln till 225 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt
på vin i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 225 milj. kr., vilket
är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Skatt på malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes

1 statsverkspropositionen med 400 milj. kr. I sin förnyade beräkning har
kontrollstyrelsen uppskattat inkomsterna på titeln till 450 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln skatt på malt- och läskedrycker i riksstaten
för budgetåret 1969/70 uppförs med 450 milj. kr., vilket är 50 milj. kr.
mer än i statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna tilel uppfördes i statsverkspropositionen med 925 milj.
kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
beräknat inkomsterna av energiskatt till sammanlagt 936 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln energiskatt i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med 935 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Särskild skatt på motorbränslen. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 235 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till kontrollstyrelsens
förnyade beräkning, att titeln särskild skatt på motorbränslen
i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 237 milj. kr., vilket är

2 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Exekutionsavgifter. Enligt kungörelse den 9 juni 1967 (nr 441) skall vissa
avgifter uttas i utsökningsmål hos överexekutor och utmätningsman för bestridande
av statsverkets kostnader för förfarandet. Ersättning till statsverket
utgår i form av utsökningsavgift, försäljningsavgift och tilläggsavgift.
Genom kungörelse den 7 februari 1969 (nr 20) har utsökningsavgiften
fr. o. m. den 1 juli 1969 höjts i mål hos överexekutor från 50 resp. 100 kr.
till 70 resp. 100 kr. och i mål hos utmätningsman från 30 resp. 60 kr. till 100
kr. Vid utmätning av avlöning o. dyl. skall utsökningsavgift uttas med 50 kr.

Med anledning av avgiftshöjningen enligt ovanstående kungörelse (nr 20/
69) förordar riksrevisionsverket, att titeln exekutionsavgifter i riksstaten för
budgetåret 1969/70 uppförs med 14 milj. kr., vilket är 6,7 milj. kr. mer än i
statsverkspropositionen.

Pensionsmedel m. m. I 1969 års statsverksproposition föreslogs att fr. o. in.
budgetåret 1969/70 skall genomföras en anslagsteknisk omläggning innebärande
bl. a. att under anslagen varifrån löner bestrids upptas för pensionsoch
socialförsäkringskostnader samt för den allmänna arbetsgivaravgiften
ett särskilt lönekostnadspålägg på f. n. i regel 23 % av lönebeloppen. Lönekostnadspålägget
skall av myndigheterna överföras till en nyinrättad inkomsttitel
pensionsmedel m. m. Denna titel skall dessutom tillgodoföras dels
de medel som nu redovisas på titeln personalsjukpenningar m. in., dels de
ersättningar för socialförsäkringsavgifter och pensionskostnader m. in. som
redovisas på titeln övriga diverse inkomster.

Bil. 5: Riksrevisiortsverkets inkomstberäkning

Inkomsttiteln belastas med utgifter för personalpensionsförmåner, arbetsgivaravgifter
till den allmänna tilläggspensioneringen och till den allmänna
sjukförsäkringen. Vidare debiteras titeln utgifter för ersättningar på grund
av den statliga grupplivförsäkringen, för ersättningar enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och för den allmänna arbetsgivaravgift staten har att erlägga
i sin egenskap av arbetsgivare.

För beräkning av titelns inkomster och utgifter för budgetåret 1969/70
har riksrevisionsverket under hand erhållit uppgifter från vissa myndigheter
och departement.

Riksrevisionsverkets beräkning framgår av följande tablå i vilken även
beräkningar enligt 1969 års statsverksproposition intagits.

Pensionsmedel m. m., (milj. kr.)

	1969 års stats-verks-prop.	Riksre- visions- verkets änd- ringsför- slag		1969 års stats- verks- prop.	Riksre- visions- verkets änd- ringsför- slag
Utgifter			Inkomster
Personalpensionsförmåner	1 008,0	1 008,0	Lönekostnadspålägg ..	1 743,1	1 738,2
Pensioner åt f. cl. riksdags-ledamöter m. fl...........	3,0	3,2	Personal ukpenningar in. m.................	95,0	95,0
Pensioner åt f. d. tjänste-män m. fl. vid riksdagen och dess verk................	1,5	1,7	Vissa socialförsäkrings-avgifter m. m.........	10,0	10,0
Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensione-ringen ..................	410,0	397,0
Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensione-ringen avseende riksdagen och dess verk utom riksban-ken ....................	1,3	1,4
Arbetsgivaravgift till den allmänna sjukförsäkringen	121,0	127,0
Arbetsgivaravgift till den allmänna sjukförsäkringen avseende riksdagen och dess verk utom riksbanken ....	0,5	0,5
Vissa yrkesskadeersätt-ningar m. m.............	6,6	6,9
Allmän arbetsgivaravgift..	60,0	60,0
Allmän arbetsgivaravgift avseende riksdagen och dess verk utom riksbanken ....	0,2	0,3
Överskott ..............	236,0	237,2
Summa ................	1 848,1	1 843,2	Summa..............	1 848,1	1 843,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Riksrevisionsverket förordar, att titeln pensionsmedel in. m. i riksstaten
för budgetåret 1969/70 uppförs med 237 milj. kr., vilket är 1 milj. kr. mer
än i statsverkspropositionen.

Bötesmedel. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel med 95 milj.
kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln bötesmedel i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med 95 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Totalisatormedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 105 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till lantbruksstyrelsens
förnyade beräkning att titeln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med 105 milj. kr., vilket är samma belopp som i
statsverkspropositionen.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
135 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till AB Tipstjänsts
förnyade beräkning att titeln tipsmedel i riksstaten för budgetåret 1969/70
uppförs med 136 milj. kr., vilket är 1 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Lotterimedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
159 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar med ledning av Svenska penninglotteriets
förnyade beräkning att titeln lotterimedel i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med 157 milj. kr., vilket är 2 milj. kr. mindre än i
statsverkspropositionen.

Försvarets fabriksverk. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 15 milj. kr. I förnyad beräkning den 12 mars 1969 har försvarets fabriksverk
beräknat inkomsterna på titeln till 15 milj. kr. I anslutning till
nämnda beräkning förordar riksrevisionsverket, att titeln försvarets fabriksverk
i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 15 milj. kr., vilket är
samma belopp som i statsverkspropositionen.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 19 milj.
kr. I skrivelse den 13 mars 1969 har poststyrelsen beräknat inleveransen av
överskottsmedel under budgetåret 1969/70 till 19 milj. kr. Vid beräkningen
har hänsyn tagits till portohöjningarna under år 1969, vilka för budgetåret
1969/70 beräknats ge en nettointäkt av 132 milj. kr. Personalkostnaderna
har av poststyrelsen räknats i 1968 års prisnivå. Vidare har styrelsen anfört
att genom särskilda korrigeringsposter hänsyn tagits till beräknade resultatförändringar
till följd av löpande priser på såväl intäkts- som kostnadssidan.

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Riksrevisionsverket förordar, att titeln postverket i riksstaten för budgetåret
1969/70 uppförs med oförändrat 19 milj. kr.

Televerket. Denna titel som av riksrevisionsverket i december 1968 beräknades
till 130 milj. kr., uppfördes i statsverkspropositionen med 176,3 milj.
kr. Uppräkningen var främst en konsekvens av höjning av samtalsmarkeringsavgiften
från den 1 februari 1969 samt av höjning av ramen för televerkets
rörliga kredit. I förnyad beräkning den 14 mars 1969 har televerket
uppskattat inleveransen av överskott under nästkommande budgetår till
176,3 milj. kr. Televerket anför i sin skrivelse följande:

»Den nu föreliggande överskottsberäkningen har, liksom beräkningen den
12 november 1968, skett under förutsättning av en fast pris- och lönenivå.
Hänsyn har tagits till den av Kungl. Maj :t beslutade höjningen av markeringsavgiften
för telefonsamtal från 10 till 11 öre (samt därav föranledda
konsekvenshöjningar för manuella rikssamtal m. in.), som genomfördes den
1 februari 1969. Denna taxehöjning beräknas ge en intäktsökning med ca
38 milj. kr. under budgetåret 1968/69, ca 96 milj. kr. under budgetåret
1969/70 samt ca 101 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Vid beräkningen av
den intäktsökning som taxehöjningen förväntas ge, har hänsyn tagits dels
till den återhållande effekt som höjningen av markeringsavgiften kan förväntas
ha på abonnenternas samtalskonsumtion, dels till de följdverkningar
som den höjda TV-avgiften och införandet av gemensam räkning tele-TV
den 1 april 1969 kan medföra genom att abonnenterna kan komma att minska
sin samtalsfrekvens i avsikt att undvika teleräkningar med höga räkningsbelopp.
Ovannämnda effekter beräknas emellertid vara av övergående
natur.

För budgetåret 1969/70 har avsättningarna till värdeminskningskonto nu
beräknats till ett belopp som överstiger tidigare beräkning med 2,9 milj. kr.
Med hänsyn till utvecklingen av intäkter och kostnader innevarande budgetår
samt till de av Kungl. Maj :t föreslagna nedskärningarna av investeringsmedlen
för budgetåret 1969/70 har vissa justeringar gjorts av de intäktsoch
kostnadsberäkningar som i november utfördes för budgetåren 1969/70
och 1970/71.

Avskrivningsmedlen inom televerkets fond har sålunda nu beräknats till
545,1 milj. kr. för 1968/69, 589,0 milj. kr. för 1969/70 och 612,4 milj. kr. för
1970/71.

Televerket har ej funnit anledning att ändra tidigare prognos över intäkter
av ljudradio- och TV-avgifter, varför dessa upptagits till samma belopp
som vid föregående beräkningstillfälle. Utgifterna för rundradiorörelsen
har i förhållande till beräkningen i november ändrats i enlighet med det
förslag, som av departementschefen framlagts i statsverkspropositionen.

De bokförda överskotten för budgetåren 1969/70 och 1970/71 har med
hänsyn till ovanstående beräknats till ca 223 milj. kr. vardera budgetåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Efter korrigering med de till rundradioverksamheten hänförliga, beräknade
underskotten har det överskott, som skall inlevereras till statsverket beräknats
till ca 255 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och till ca 298 milj. kr. för
budgetåret 1970/71.

Inleverans av överskottsmedel beräknas under budgetåret 1968/69 kunna
ske med 167,2 milj. kr., varav 58,1 milj. kr. avser återstående del av överskottet
för 1967/68 och 109,1 milj. kr. är del av det löpande budgetårets
överskott.

Under budgetåret 1969/70 beräknas 176,3 milj. kr. kunna inlevereras, varav
67,3 milj. kr. utgör resterande överskott för 1968/69 och 109,0 milj. kr.
del av överskottet för 1969/70.

De beräknade inleveranserna av överskottsmedel för 1968/69 och 1969/70
överensstämmer med de inleveranser som chefen för finansdepartementet i
statsverkspropositionens finansplan beräknat för televerket sedan hänsyn
tagits dels till höjningen av markeringsavgiften från 10 till 11 öre, dels till
den ökade rörliga kredit som kommer att ställas till televerkets förfogande.»

I anslutning till televerkets ovannämnda beräkning föreslår riksrevisionsverket,
att titeln televerket i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med
176,3 milj. kr., vilket är samma belopp som i statsverkspropositionen.

Statens järnvägar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 110
milj. kr. Statens järnvägar har i skrivelse till riksrevisionsverket den 21 mars
1969 nu beräknat överskottet till 120 milj. kr. Statens järnvägar anför i sin
skrivelse bl. a. följande:

»I skrivelse den 26 november 1968 lämnade SJ en prognos över berörda
inkomster under budgetåren 1968/69—1970/71 — i det följande kallad novemberprognosen.
Konjunkturutvecklingen och industriproduktionens ökning
väntas bli i stort sett densamma som angavs i denna prognos. Godstrafiken
exkl. lapplandsmalm och persontrafiken väntas få i stort sett samma
omfattning som tidigare beräknats. Transporterna av lapplandsmalm
kommer däremot enligt malmföretagens senaste prognoser att bli något
mindre än som förutsattes i novemberprognosen.

Taxenivån under 1968 har liksom i novemberprognosen antagits bli bestående
under prognosperioden. Fraktavtalen för lapplandsmalm gick ut
31.12.1968. Nya avtal har ännu ej träffats. De nya avtalen har liksom i novemberprognosen
antagits komma att ge samma resultat som de nuvarande
vid motsvarande kvantiteter. Förhandlingar pågår om ett nytt posttrafikavtal,
som förutsatts komma att ge högre intäkter än det hittills tillämpade
avtalet.

I bilaga 8 till 1969 års statsverksproposition föreslår departementschefen
under punkt H 1 ''Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer in. in.’ ett anslag för budgetåret 1969/70 om 215 milj. kr.
Under denna anslagsrubrik faller ersättning för dels drift av olönsamma

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

järnvägslinjer, dels drift av olönsamma järnvägsanstalter, dels 67-kortsrabattens
utvidgning. Det föreslagna anslaget inkluderar dock endast ersättning
för drift av icke lönsamma järnvägslinjer. Departementschefen avser
att senare anmäla storleken av de ersättningar som skall utgå för drift av
olönsamma järnvägsanstalter och 67-kortsrabattens utvidgning.

Sedan hösten 1968 handläggs ärendena angående nedläggning av olönsamma
järnvägsanstalter enligt den plan som Kungl. Maj:t fastställt. SJ utgår
från att de planerade nedläggningarna av olönsamma järnvägsanstalter
kommer att kunna genomföras, ett antagande som dock får bedömas vara
osäkert. Något anslagsbehov till följd av icke medgivna nedläggningar av
olönsamma järnvägsanstalter upptas ej i prognosen.

SJ undersöker för närvarande i vilken utsträckning som 67-kortet används
av personer med förtidspension (inkl. ålderspensionärer med förtidsuttag),
sjukbidrag, invaliditetsersättning eller hustru-tillägg. I avvaktan på
resultatet av denna undersökning har gjorts en överslagskalkyl. Enligt denna
kan den utvidgade rabatteringen väntas medföra en nettointäktsförsämring
av storleksordningen 3 milj. kr. per år. Anslagsbehovet 1969/70 kan följaktligen
beräknas till (215 + 3 =) 218 milj. kr. I skrivelse till kommunikationsdepartementet
den 25 februari 1969, dnr ea 9040/111, har SJ beräknat
motsvarande anslagsbehov för 1970/71 till 216 milj. kr.

Vid beräkningen av driftkostnaderna exkl. avskrivningar har liksom i novemberprognosen
antagits, att löne- och pensionskostnadsnivån för 1968
blir bestående under prognosperioden. Den hittills iakttagna kostnadsutvecklingen
och prognosen för trafikutvecklingen väntas medföra att driftkostnaderna
under 1969/70 och 1970/71 vid den förutsatta kostnadsnivån
blir något lägre än som angavs i novemberprognosen.

Departementschefen föreslår i årets statsverksproposition, att SJ för budgetåret
1969/70 dels skall få utnyttja högst 30 milj. kr. av tidigare avsatta
pensionsmedel, dels skall få förräntningskravet nedsatt med 23 milj. kr. Liksom
i novemberprognosen har förutsatts att SJ kommer att få motsvarande
medgivande även för 1970/71.»

Det av statens järnvägar beräknade överskottet har framkommit efter
disposition av pensionsavsättningen på 30 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar
i anslutning Lill statens järnvägars ovannämnda beräkning, att titeln
statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1969/70 uppförs med 120 milj.
kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Luftfartsverket. Denna titel som av riksrevisionsverket i december 1968
beräknades till 16 milj. kr., uppfördes i statsverkspropositionen med 14,9
milj. kr. Riksrevisionsverket förordar i anslutning till luftfartsverkets förnyade
beräkning den 20 mars 1969 att titeln luftfartsverket i riksstaten för
budgetåret 1969/70 uppförs med 14,9 milj. kr., vilket är samma belopp som
i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Statens vattenfallsverk. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 350 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 13 mars 1969 har
statens vattenfallsverk meddelat, att inkomsterna under nästkommande
budgetår fortfarande bör upptas till 350 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln statens vattenfallsverk i riksstaten för budgetåret 1969/70
uppförs med oförändrat 350 milj. kr.

Domänverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 5 milj.
kr. I anslutning till domänstyrelsens skrivelse till riksrevisionsverket den
21 mars 1969 förordar riksrevisionsverket, att titeln domänverket i riksstatten
för för budgetåret 1969/70 uppförs med 6 milj. kr., vilket är 1 milj. kr.
mer än i statsverkspropositionen.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
200 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 13 mars 1969 har fullmäktige
i riksbanken meddelat, att de icke funnit anledning föreslå ändring
av detta belopp. Riksrevisionsverket föreslår i anslutning till fullmäktiges
förslag, att titeln riksbanksfonden i riksstaten för budgetåret 1969/70
uppförs med oförändrat 200 milj. kr.

Kapitalbudgetens inkomster
Avskrivningsmedel inom fonden

Avskrivningsmedcl inom fonden (årsavskrivningar) används för finansiering
till viss de] av investeringarna på kapitalbudgeten. I statsverkspropositionen
uppfördes dessa inkomster för budgetåret 1969/70 med sammanlagt
1 307,0 milj. kr., varav 1 179,8 milj. kr. avsåg affärsverksfonderna.

Riksrevisionsverket har inhämtat upplysningar från vissa myndigheter
rörande avskrivningsmedlens utveckling för olika fonder av större betydelse.
I nedanstående sammanställning ges uppgifter om dessa avskrivningsmedels
storlek för budgetåret 1969/70 dels enligt statsverkspropositionen
1969, dels enligt myndigheternas bedömningar i mars 1969 (i milj.
kr.).

Fond	Enligt 1969	Enligt myndig-
	års stats-	heternas skri-
	verkspropo-	velser i mars
	sition	1969
Försvarets fabriksverk.......	. 11,4	12,2
Postverket.................	11,8	11,8
Televerket.................	. 593,2	589,0
Statens järnvägar...........	. 241,0	240,0
Luftfartsverket.............	12,4	12,6
Statens vattenfallsverk.......	. 310,0	310,0
Statens vägverks förrådsfond .	48,7	49,0

Avskrivningsmedlen under statens järnvägars fond har beräknats under
förutsättning att statens järnvägar erhåller begärt bemyndigande att om -

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 15

föra högst 30 milj. kr. från delkontot för pensionsförpliktelser till slopningskonto.

Riksrevisionsverket har inte funnit anledning frångå myndigheternas
beräkningar i mars 1969, varför ämbetsverket föreslår att avskrivningsmedlen
inom fonderna upptas i enlighet med myndigheternas förslag.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket förorda, att
följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1969/70 upptas med nedan
angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.

Driftbudgeten Skatt på inkomst och för-	Enligt .statsverks-propositionen Kronor	Enligt riksrevisions-verkets ändrings-förslag Kronor	Ökning''(+) Minskning (- Kronor	-)
mögenhet m. m.......	16 300 000 000	17 100 000 000	+ 800 000	000
Fordonsskatt..........	1 070 000 000	1 100 000 000	+	30 000	000
Tullmedel ............	940 000 000	970 000 000	+	30 000	000
Mervärdeskatt ........	6 800 000 000	6 900 000 000	+	100 000	000
Särskilda varuskatter.. .. Omsättningsskatt på	420 000 000	410 000 000	10 000	000
motorfordon ........	450 000 000	480 000 000		30 000	000
Tobaksskatt ..........	1 560 000 000	1 570 000 000	+	10 000	000
Skatt på vin.......... Skatt på malt- och läske-	215 000 000	225 000 000	+	10 000	000
drycker ............	400 000 000	450 000 000	+	50 000	000
Energiskatt............ Särskild skatt på motor-	925 000 000	935 000 000	+	10 000	000
bränslen............	235 000 000	237 000 000	+	2 000	000
Exekutionsavgifter...... Inkomster vid lantmäteri-	7 300 000	14 000 000	+	6 700	000
väsendet............ Inkomster vid patent- och	58 400 000	53 000 000	—	5 400	000
registreringsväsendet ..	35 600 000	34 700 000	—	900	000
Pensionsmedel mm ....	236 000 000	237 000 000	+	1 000	000
Tipsmedel ............	135 000 000	136 000 000	+	1 000	000
Lotterimedel ..........	159 000 000	157 000 000		2 000	000
Statens järnvägar ......	110 000 000	120 000 000	+	10 000	000
Domänverket.......... Kapitalbudgeten Avskrivningsmedel inom fonden: Försvarets fabriksverks	5 000 000	6 000 000 Summa	+ 1000 + 1 073 400	000 000
fond ..............	11 400 000	12 200 000	+	800	000
Televerkets fond........	593 200 000	589 000 000		4 200	000
Statens järnvägars fond..	241 000 000	240 000 000	—	1 000	000
Luftfartsverkets fond.... Statens vägverks förråds-	12 400 000	12 600 000	+	200	000
fond................	48 650 000	49 000 000 Summa	+	350 3 850	000 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Den sammanlagda nettoökningen i förhållande till riksstatsförslaget enligt
statsverkspropositionen blir 1 069,6 milj. kr.

I samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under
nästkommande budgetår har riksrevisionsverket även omprövat de kalkyler
över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades i bilaga
D till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1968.

De påförda beloppen av statlig inkomstskatt, allmän arbetsgivaravgift,
förmögenhetsskatt och folkpensionsavgifter, vilka utgör de intäkter som
slutligt redovisas på titeln skatt på inkomst och förmögenhet in. in., kan
under antagande av en årlig ökningstakt om 7 % i skatteunderlaget vid 1971
—1974 års taxeringar beräknas uppgå till följande belopp (milj. kr.):
Taxeringsår

1969 1970 1971 1972 1973 1974

14 760 16 530 18 170 20 150 22 340 24 760

+ 1 770 + 1 640 + 1 980 + 2 190 + 2 420

På grund av uppbördstekniska förhållanden kan betydande skillnader
förekomma mellan de påförda skatterna och de kassamässiga inkomsterna
på skattetiteln under budgetåret.

I efterföljande sammanställning, i vilken även de beräknade beloppen
för budgetåret 1969/70 medtagits som jämförelse, har de beräknade intäkterna
på driftbudgeten och kapitalbudgeten under budgetåren 1970/71—
1973/74 sammanställts (milj. kr.).

	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73	1973/74
Driftbudgetens inkomster Skatt på inkomst och för-
mögenhet m. m.......	17 100	19 200	20 700	22 700	24 700
övrig skatt på inkomst,
förmögenhet och rörelse	588	610	640	660	690
Automobilskattemedel ..	3 000	3 180	3 330	3 480	3 630
Allmän arbetsgivaravgift	750	850	950	1 050	1 150
Mervärdeskatt..........	6 900	7 400	7 900	8 500	9 100
Tullar och acciser i övrigt	7 177	7 410	7 670	7 960	8 280
Därav: tullmedel......	970	980	990	1 030	1 100
omsättni ngsskatt
på motorfordon	480	530	580	630	680
tobaksskatt ....	1 570	1 605	1 640	1 675	1 710
skatt på sprit
och vin........	2 050	2 060	2 095	2 130	2 165
energiskatt ....	935	980	1 030	1 080	1 130
Uppbörd i statens verk-
samhet ............	933	940	950	960	970
Därav: pensionsmedel. .	237	237	237	237	237
Diverse inkomster......	583	605	620	635	650
Statens affärsverksfonder	701	750	760	770	780
Övriga kapitalfonder ....	1 369	1 480	1 580	1 680	1 780
Summa för driftbudgetens
inkomster	39 100	42 425	45 100	48 395	51 730

Bil. 5: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

1969/70 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74

Kapitalbudgetens inkomster
Avskrivningsmedel och öv -

riga kapitalmedel inom
kapitalfonderna:

Statens affärsverksfonder Övriga kapitalfonder .... Övrig kapitalåterbetalning	1 192 206 39	1 260 230 40	1 310 230 40	1 360 230 40	1 410 230 40
Summa för kapitalbudge-
tens inkomster	1 436	1 530	t 580	t 630	1 680
Summa för totalbudgetens
inkomster	40 536	43 955	46 680	50 025	53 410
Vid handläggningen av	detta	ärende har	närvarit	tillförordnade	avdel-

ningschefen Säfström och avdelningsdirektören Cederblad, varjämte byrådirektören
Andrén varit föredragande.

Underdånigst

BERTIL EHNBOM

STIG ANDRÉN

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 6

Specifikation av
inkomsterna på driftbudgeten
för budgetåret 1969/70

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

Bilaga 6

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1969/70

A. Skatter, avgifter, m. nj.

I. Skatter:

1. Skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse:

a) Skatt på inkomst och för mögenhet

m. in., bevillning
................. 17100 000 000

b) Kupongskatt, bevillning 13 500 000

c) Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt, bevillning
................. 1 000 000

d) Skogsvårdsavgifter, bevillning
.............. 10 200 000

e) Bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och
rättigheter, bevillning .. 3 000 000

f) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning............ 210 000 000

g) Lotterivinstskatt, bevillning
................. 100 000 000

h) Stämpelskatt och

stämpelavgift, bevillning.
............... 250 000 000 17 687 700 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning 1 100 000 000

b) Bensin- och brännolje skatt,

bevillning....... 1 900 000 000 3 000 000 000

3. Allmän arbetsgivaravgift,

bevillning.............. 750 000 000

4. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning .. 970 000 000

b) Mervärdeskatt, bevillning
.............. 6 900 000 000

c) Särskilda varuskatter,

bevillning............ 410 000 000

d) Omsättningsskatt på
motorfordon, bevillning. 480 000 000

e) Tobaksskatt, bevillning 1 570 000 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 115. Bilaga 6

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

f) Rusdrycksförsäljnings medel

av partihandelsbolag,
bevillning......

g) Rusdrycksförsäljnings medel

av detalj handelsbolag,
bevillning......

h) Skatt på sprit, bevillning

i) Skatt på vin, bevillning .

j) Skatt på malt- och läskedrycker,
bevillning ....

k) Energiskatt, bevillning .

l) Särskild skatt på motorbränslen,
bevillning....

25 000 000

50 000 000
825 000 000
225 000 000

450 000 000
935 000 000

237 000 000 14 077 000 000 35 514 700 000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Expeditionsavgifter ................ 72 000 000

2. Bidrag till kostnader för polis-, domstols och

uppbördsväsendet m. m............ 95 000 000

3. Vattendomstolsavgifter............... 1 000 000

4. Inkomster vid kriminalvården.......... 8 000 000

5. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten
................................. 9 400 000

6. Bidrag till riksförsäkringsverket och för säkringsrådet.

....................... 10 000 000

7. Inkomster vid statens institut för folkhälsan
................................. 900 000

8. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium.
.......................... 25 900 000

9. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
............................ 2 625 000

10. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
............................ 1915 000

11. Inkomster vid karolinska sjukhuset..... 107 000 000

12. Inkomster vid Vipeholms sjukhus m. m. 115 000

13. Inkomster vid statens vårdanstalter för

alkoholmissbrukare................... 500 000

14. Inkomster vid arbetsmedicinska institutet 300 000

15. Inkomster vid statens vägverk, att tillföras
automobilskattemedlen .......... 1 700 000

16. Inkomster vid statens trafiksäkerhetsverk,

att tillföras automobilskattemedlen....... 15 000 000

17. Avgifter för registrering av motorfordon 17 000 000

18. Försäljning av sjökort m. m............ 1 750 000

19. Fyr- och båkmedel................... 41 000 000

20. Lotspenningar....................... 29 000 000

21. Skeppsmätningsavgifter............... 1 500 000

22. Inkomster vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut.............. 12 400 000

23. Inkomster vid statens geotekniska institut 3 000 000

24. Pensionsmedel m. m................. 237 000 000

25. Inkomst av myntning och justering..... 33 500 000

Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

26. Kontrollstämpelmedel................. 2 200 000

27. Bidrag till statens bränslekontrollerande

verksamhet.......................... 175 000

28. Bidrag till bankinspektionen........... 3 300 000

29. Bidrag för revision av sparbankerna .... 900 000

30. Bidrag till försäkringsinspektionen...... 2 285 000

31. Avgifter för granskning av biograffilm.. 250 000

32. Inkomster vid riksantikvarieämbetet ... 1 643 000

33. Inkomster vid statens maskinprovningar 400 000

34. Inkomster vid lantbruksnämnderna..... 3 000 000

35. Inkomster vid statens hingstdepå och stuteri
.............................. 880 000

36. Inkomster vid statens jordbruksnämnd . 700 000

37. Inkomster vid statens centrala frökon trollanstalt.

......................... 5 200 000

38. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m. 1 400 000

39. Inkomster vid statens lantbrukskemiska

laboratorium ........................ 900 000

40. Avgifter vid köttbesiktning............ 7 500 000

41. Inkomster vid statens veterinärmedicinska
anstalt........................ 3 600 000

42. Inkomster vid veterinärhögskolan...... 1 200 000

43. Avgifter för statskontroll av krigsmateriel tillverkningen.

....................... 153 000

44. Inkomster av statens gruvegendom..... 3 900 000

45. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor
........................ 1 300 000

46. Inkomster vid patent- och registrerings väsendet.

........................... 34 700 000

47. Avgifter för registrering i förenings- m. fl.

48. Exekutionsavgifter.................. 14 000 000

49. Restavgifter ...................... 40 000 000

50. Inkomster vid statens planverk........ 1 870 000

51. Inkomster vid lantmäteriväsendet...... 53 000 000

52. Inkomster vid rikets allmänna kartverk . 6 800 000

53. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
............................. 1 020 000

54. Inkomster vid statens provningsanstalt.. 8 000 000

55. Inkomster vid statens skeppsprovnings anstalt.

............................. 4 100 000 III.

III. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.......................... 95 000 000

2. Totalisatormedel..................... 105 000 000

3. Tipsmedel........................... 136 000 000

4. Lotterimedel......................... 157 000 000

5. Övriga diverse inkomster.............. 90 000 000

932 881 000

583 000 000

37030581000

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverksfonder:

1. Försvarets fabriksverk .............. 15 000 000

2. Postverket......................... 19 000 000

3. Televerket........................... 176 300 000

4. Statens järnvägar.................... 140 000 000

5. Luftfartsverket .................... 14 900 000

6. Statens vattenfallsverk................ 350 000 000

7. Domänverket........................ 6 000 000

II. Riksbanks fonden

III. Statens allmänna fastighelsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond...... 1 000

2. Kriminalvårdsstyrelsens » 7 050 000

3. Beskickningsfastigheternas » 2 695 000

4. Karolinska sjukhusets » 3 060 000

5. Akademiska sjukhusets » 1 695 000

6. Byggnadsstyrelsens » 77 230 000

7. Generaltullstyrelsens » ...... 280 000

IV. Försvarets Jaslighetsfond V.

V. Statens utlåningsfonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond......... 55 000

2. Biståndsförvaltningens lånefond........ 23 000

3. Statens bosättningslånefond........... 7 500 000

4. Vattenkraftslånefonden............... 300 000

5. Luftfartslånefonden................... 3 450 000

6. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten
............................... 1 950 000

7. Statens lånefond för universitetsstudier . 900 000

8. Allmänna studielånefonden............ 3 500 000

9. Lånefonden för inventarier i studentbostäder
............................... 1 250 000

10. Lånefonden för studentkårlokaler .... 8 000

11. Jordbrukets lagerhusfond.............. 250 000

12. Jordbrukets maskinlånefond........... 1 200 000

13. Statens sekundärlånefond för jordbrukare 26 000

14. Fonden för supplementär jordbrukskredit 4 000

15. Kraftledningslånefonden.............. 140 000

16. Egnahemslånefonden................. 1 900 000

17. Statens avdikningslånefond............ 1 700 000

18. Fiskerilånefonden..................... 1 000 000

19. Lånefonden till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m......... 95 000

20. Skogsväglånefonden.................. 45 000

21. Lånefonden för insamling av skogsfrö ... 60 000

22. Statens hantverks- och industrilånefond . 15 500 000

721 200 000
200 000 000

92 011 000
83 262 000

Bil. 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

23. Statens sekundärlånefond för rederinäringen
.............................. 38 000

24. Lånefonden för bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer .... 1 640 000

25. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden................ 15 000

26. Lånefonden för bostadsbyggande....... 725 000 000

27. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrien................... 1 400 000

28. Lånefonden för kommunala markförvärv 1 400 000

29. Lånefonden för allmänna samlingslokaler 1 800 000

30. Övriga utlåningsfonder .............. 20 000

772 169 000

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Statskontorets delfond

2. Lantbruksstyrelsens »

3. Arbetsmarknadsstyrelsens »

4. Bostadsstyrelsens »

5. Riksbankens »

6. Riksgäldskontorets »

VII. Fonden för statens aktier.................

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden..............

2. Civila tjänstepensionsfonden...........

3. Militära tjänstepensionsfonden.........

4. Allmänna familj epensionsfonden........

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond ...

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet ...

2. Övriga diverse kapitalfonder...........

14 000 000
1 000

22 000 000
315 000
200 000

1 220 000 37 736 000

50 000 000

67 700 000
1 975 000
210 000
5 975 000
13 200 000

40 000 89 100 000

4 350 000

39 988 000 44 338 000

2089816000

Summa kr. 39120397000

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 7

Specifikation
av anslagsförändringar
i förhållande

till statsverkspropositionen

för budgetåret 1969/70

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Bilaga 7

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1969/70

1 000-tal kronor

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag eller beslut	Förändring Ökning (+) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
DRIFTBUDGETEN A. Egentliga statsutgifter 11. .1 ustitiedepartemenlel Fångvårdsanstalterna, förslagsanslag----	207 115	rskr 2	207 215	+ 100
Presstöd, förslagsanslag...............	35 000	48	—	— 35 000
Summa	242 115		207 215	— 34 900
IV. Försvarsdepartementet Arméstaben, förslagsanslag............	21 920	no	21 215	— 705
Marinstaben, förslagsanslag............	15 200	no	14 850	— 350
Flygstaben, förslagsanslag.............	18 625	no	18 460	— 165
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv perso-nal m. fl., förslagsanslag ...........	195 400	no	194 000	— 1 400
Anskaffning av flygmateriel m. m., reser-vationsanslag ......................	987 200	no	973 189	— 14 011
Militärområdesstaber: Förvaltningskostnader, förslagsanslag .	27 435	no	27 895	+ 460
Militärområdesstaber med särskild bud-get, förslagsanslag..................	11 785	no	11 870	+ 85
Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag	10 095	no	10 095	—
Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsan-slag..............................	3 815	no	4 900	+ 1 085
Försök med gemensam datadrift, förslags-anslag ............................	_	no	1	+ 1
Civilförsvarsstyrelsen, förslagsanslag ....	10 037	no	9 844	— 193
Anskaffning av civilförsvarsmateriel, re-servationsanslag ....................	53 430	no	53 623	+ 193
Summa	1 354 942		1 339 942	— 15 000
V. Socialdepartementet Folkpensioner, förslagsanslag..........	6 510 000	38	6 510 000
Statens institut för folkhälsan, förslags-anslag ............................	10 230	rskr 5	10 245	+ 15
Vidareutbildning av läkare, förslagsan-slag..............................	—	35	1 600	+ 1 600
Summa	6 520 230		6 521 845	+ 1 615

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag eller beslut	Förändring ökning ( + ) Minskning (—)
Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
VI. Kommunikationsdepartementet
Allmänna sjövägar, förslagsanslag......		58	103 120
Säkerheten på fartyg, förslagsanslag ....		58	5 610
Övrig verksamhet, förslagsanslag.......	*113 600	58	3 993	+	140
Vissa kostnader i samband med ny orga-
nisation av sjöfartsverket, förslagsan-
slag..............................		58	1 017
Summa	113 600		113 740	+	140
VII. Finansdepartementet
Samdistributionsrabatt för dagstidningar,
förslagsanslag......................	—	48	5 000	+	5 000
Statligt förarskydd, förslagsanslag......	—	54	750	+	750
Summa	—		5 750	+	5 750
VIII. Utbildningsdepartementet
Bidrag till svenska ekumeniska nämnden	55	rskr 8	60	+	5
Sj öbef älsskolorna:
Utrustning m. m., reservationsanslag . .	900	rskrl03	1 050	+	150
Vissa kostnader för utbildningen vid filo-
sofisk fakultet m. m., förslagsanslag . .	2 500	rskr 101	2 500		_
Vissa kostnader för reformerad forskar-
utbildning m. m., förslagsanslag......	8 600	31	3 878	_	4 722
Ibero — amerikanska institutet i Stock-
holm, förslagsanslag................	1	21	1		_
Särskilda åtgärder för forskarutbildning.	22 300	31	3 400	+	1 100
Stipendier för främjande av högre veten-
skapliga studier, reservationsanslag....	8 186	31	10 212	-f-	2 026
Inredning och utrustning av lokaler vid
universitet, högskolor m. m., reserva-
tionsanslag........................	60 000	36	60 000		_
Studiebidrag m. m., förslagsanslaq......	493 000	16	493 000		—
Summa	575 542		574 101	—	1 441
IX. Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag .	8 000	107	8 512	+	512
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, förslagsanslag..............	98 000	107	153 000	+	55 000
Kostnader för beredskapslagring av livs-
medel och fodermedel m. m., förslags-
anslag............................	24 000	107	26 200		2 200
Kostnader i samband med permanent
skördeskadeskydd, reservationsanslag..	22 575	107	39 325	_j_	16 750
Vissa kostnader för doktorandstipendier
vid jordbrukets högskolor...........	—	31	30	+	30
Bidrag till främjande av juverhälso-
kontroll hos nötkreaturen, förslagsan-
slag..............................	—	43	1	+	1
Särskilt omställningsstöd till fiskare, för-
slagsanslag........................	—	41	3 000	+	3 000

1 Avser anslaget Sjöfartsverket m. m.

2 Avser anslaget Provisoriska åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning m. m.

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen 3

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag eller beslut	Förändring Ökning ( + )
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp	Minskning (—)
Bidrag till fiskehamnar m. m., reserva-tionsanslag ........................		58	1	+ 1 -i- 1 — 355
Åtgärder för fritidsbåttrafiken, reserva-tionsanslag ........................		58	1
Statens naturvårdsverk, förslagsanslag . .	9 750	47	10 105
Koncessionsnämnden för miljöskydd, för-slagsanslag ........................	H70	47	470
Summa	162 795		240 645	+ 77 850
XI. Inrikesdepartementet Statens invandrarverk, förslagsanslag ...	28 800	53	9 000	+ 200
Anpassningsåtgärder för invandrare, re-servationsanslag ....................	2 000	53	2 000
Summa	10 800		11 000	+ 200
XIII. Industridepartementet Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran, reservationsanslag.............	31	49	10 000	+ 9 999
-XV. Riksdagen och dess verk m. m. Den inre riksdagsförvaltningen: Utgi-vande av särskilda publikationer, re-servationsanslag ....................	109	Dnrl04/694	183	+ 74
Utredning om riksdagens hus m .in., reservationsanslag ................	500	Dnr I:	500
Summa	609	407/681	683	+ 74
Summa förändringar av egentliga stats-utgifter ........................... B. Utgifter för statens kapitalfonder Underskott på riksgäldsfonden.........	1 370 000		1 450 000	+ 44 287 + 80 000
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar	1 104 141	115	1 104 991	+ 850
Summa förändringar av utgifter för sta-tens kapitalfonder.................. Summa förändringar på driftbudgeten . . . KAPITALBUDGETEN Statens affärsverksfonder Försvarets fabriksverk: Byggnader och utrustning för försva-rets fabriksverk.................	40 000	no	33 000	-f 80 850 -f 125 137 — 7 000
Summa utgiftsförändringar under sta-tens affärsverksfonder.............				— 7 000

1 Avser anslaget Statens koncessionsnämnd för miljövård

2 Avser anslaget Centralt verk för invandrarfrågor

3 Avser anslaget Drift av Ranstadsverket m. m.

4 Skrivelse från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Bil. 7: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag eller beslut	Förändring Ökning ( + ) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Statens allmänna fastighetsfond Utbildningsdepartementet: Byggnadsarbeten vid universiteten och			120 000
vissa högskolor.................. Summa utgiltsförändringar under statens allmänna fastighetsfond........... Försvarets fastighetsfond	120 000	36	—
Markförvärv för övningsfält in. m...... Summa utgiftsförändringar under försva-rets fastighetsfond................. Statens utlåningsfonder Utbildningsdepartementet:	17 600	no	17 600	—
Allmänna studielånefonden..........	111 000	16	in 000	—
Lånefonden för studentkårlokaler ....	7 000	36	7 000	—
Summa Jordbruksdepartementet:	118 000	41	118 000	—
Fiskerilånefonden.................. Summa utgiftsförändringar under statens utlåningsfonder.................... Fonden för låneunderstöd Finansdepartementet:	1 000	1 000	—
Pressens lånefond.................. Summa utgiftsförändringar under fonden för låneunderstöd.................. Fonden för statens aktier Finansdepartementet: Teckning av aktier i ett aktiebolag för konsultverksamhet inom rationali-		48	25 000	+ 25 000 + 25 000
seringsområdet.................. Jordbruksdepartementet: Teckning av aktier i Aktiebolaget La-		60	600	+ 600
boratorietjänst.................. Industridepartementet: Tecknande av aktier i Svenska Industri-		43	624	+ 624
etableringsaktiebolaget........... Summa utgiftsförändringar under fonden för statens aktier.................. Diverse kapitalfonder Försvarsdepartementet: Statens datamaskinfond: Anskaffning		56	9 700	+ 9 700 + 10 924
av datamaskiner för försvaret..... Summa utgiftsförändringar under diverse kapitalfonder...................... Summa förändringar på kapitalhudge-ten...............................		no	15 000	+ 15 000 + 15 000 + 43 924

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6902S2

Bilaga 8

Förslag

till investeringsplan
och

investeringsstater
för budgetåret 1969/70

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Bilaga 8

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1969/70

I. Statens affärsverksfonder:

A. Försvarets fabriksverks fond

B. Postverktes fond..........

C. Televerkets fond ..........

D. Statens järnvägars fond

E. Luftfartsverkets fond ......

F. Statens vattenfallsverks fond

G. Domänverkets fond........

16 449 000
29 198 000
69 800 000

124 400 000

17 898 000
218 500 000

9 952 000 486 197 000

II. Statens allmänna fastighetsfond......

III. Försvarets fastighetsfond............

IV. Statens utlåningsfonder ............

V. Fonden för låneunderstöd ..........

VI. Fonden för statens aktier ..........

VII. Fonden för förlag till statsverket
VIII. Diverse kapitalfonder:

A. Statens vägverks förrådsfond...... 10 599 000

B. Sjöfartsverkets fond.............. 17 949 000

C. Statens datamaskinfond .......... 34 099 000

D. Jordfonden .................... 20 000 000

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap
.................. — 1 381 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Avsättning till fonden för oreglerade kapi talmedelsförluster.

..................... 1 000 000

övrig kapitalåterbetalning.............. 38 539 000

144 291 000
42 006 000
1 571 454 000
282 074 000
310 924 000
— 14 600 000

81 266 000
2 903 612 000

39 539 000

Summa kr. 2 864 073 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 115. Bilaga 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1969/70
I. Statens affärsverksfonder

A. Försvarets fabriksverks fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 1 000

inom fonden ........ 12 200 000

Övriga kapitalmedel ... 4 350 000

Investeringsbemyndigande.
........... 16 449 000

33 000 000

B. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 1 000

inom fonden........ 11 800 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 29 198 000

41 000 000

C. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 7 500 000 anslag...........

inom fonden........ 596 100 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000 000

Investeringsbemyndigande.
........... 69 800 000

674 400 000

D. Statens järnvägars fond

Investeringsanslag ..

10 800 000
241 000 000
6 000 000

124 400 000

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

33 000 000

41 000 000

674 400 000

382 200 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

E. Luftfartsverkets fond

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Summa invesleringsbemyndiganden
för statens
affärsverksfonder

II.

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...

Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Investeringsanslag..... 30 500 000

1 000

12 600 000
1 000

17 898 000

30 500 000 30 500 000

F. Statens vattenfallsverks fond

Investeringsanslag..... 595 000 000

61 500 000
310 000 000
5 000 000

218 500 000

595 000 000 595 000 000

G. Domänverkets fond

Summa investerings 4

000 anslag.............. 9 957 000

1 000

9 952 000

9 957 000 9 957 000

486 197 000

Statens allmänna fastighetsfond

Summa investerings -

123 536 000 anslag.............. 311 109 000

37 582 000
5 700 000

144 291000

311 109 000 311109 000

III. Försvarets fastighetsfond

Summa investerings 140

919 000 anslag.............. 207 218 000

22 293 000
2 000 000

42006 000

207 218 000

Kungl. Maj:ts proposition nr il5 år 1969

	IV. Statens utlåningsfonder
	Utrikesförvaltningens lånefond
Investeringsbemyn-digande..........	100 000 Investeringsanslag .... 100 000
	Biståndsförvaltningens lånefond
Investeringsbemyn-digande..........	200 000 Investeringsanslag..... 200 000
	Statens bosättningslånefond
Investeringsbemyn-digande..........	1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyn-digande..........	1 000 Investeringsanslag..... 1 000
	Allmänna studielånefonden
Investeringsbemyn-digande .........	111000 000 Investeringsanslag.... 111000 000

Studiemedelsfonden

Avskrivningsmedel
från riksstaten ...

660 000 000 Investeringsanslag.... 660 000 000

Lånefonden för inventarier i studentbostäder

Investeringsbemyn-digande ..........

5 000 000 Investeringsanslag..... 5 000 000

Lånefonden för studentkårlokaler

Avskrivningsmedel
från riksstaten . ...

Investeringsanslag..... 7 000 000

5 250 000

Investeringsbemyn-digande.........

1 750 000

7 000 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Fiskerilånefonden

Avskrivningsmedel	Investeringsanslag.....	1 000 000
från riksstaten......	300 000
I nvesteringsbemyn-digande............	700 000
	1 000 000	1 000 000

Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Investeringsbemyn digande.

........... 1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Statens hantverks- och industrilånefond

Investeringsbemyn digande.

........... 20 000 000 Investeringsanslag..... 20 000 000

Investeringsbemyndigande.
.......

Lånefonden för bostadsbyggande
1 400 000 000 Investeringsanslag

1 400 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
Investeringsbemyn digande.

........... 1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Lånefonden för kommunala markförvärv

Investeringsbemyn digande.

........... 30 000 000 Investeringsanslag .... 30 000 000

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Avskrivningsmedel	Investeringsanslag.....	8 000 000
från riksstaten......	5 300 000
Investeringsbemyn-digande............	2 700 000
	8 000 000	8 000 000

Summa investeringsbemgndiganden
för statens
utlåningsfonder .. 1 571 454 000

Kungl. Maj. ts proposition nr ilo år t969

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

I nvesteringsbemy ndigande.
.......

VII.

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten......

inom fonden........

Övriga kapitalmedel ...
Investeringsbemyndigande.
...........

Avskrivningsmedel

från riksstaten.....

inom fonden ......

Övriga kapitalmedel ..
Investeringsbemyndigande
..........

V. Fonden för låneunderstöd

Summa investerings -

89 027 000 anslag.............. 401 601 000

30 500 000

282 074 000 _

401 601 000 401 601 000

VI. Fonden för statens aktier

Summa investerings 310

924 000 anslag ............ 310 924 000

Fonden för förlag till statsverket

40 000 000 Summa investerings -

anslag.............. 25 400 000

— 14 600 000 _

25 400 000 25 400 000

VIII. Diverse kapitalfonder

A. Statens vägverks förrådsfond

Investeringsanslag ..... 59 800 000

1 000
49 000 000
200 000

10 599 000

59 800 000 59 800 000

B. Sjöfartsverkets fond

Investeringsanslag .... 29 400 000

1 000
11 400 000
50 000

17 949 000

29 400 000

Bil. 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

C. Statens datamaskinfond

Avskrivningsmedel Summa investerings inom

fonden ...... 5 900 000 anslag .........

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 34 099 000

40 000 000

Investeringsbemyndigande.
.......

D. Jordfonden

20 000 000 Investeringsanslag ■ • •

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten..... 850 000

inom fonden ...... 1 380 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyn digande

.......... —1 381 000

850 000

Summa investeringsbemyndiganden
för diverse
kapitalfonder...... 81266 000

Summa investeringsstater

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 1 104 991 000 anslag...........

inom fonden........ 1 311 255 000

Övriga kapitalmedel... 94 805 000

Investeringsbemyndigande.
........... 2 903 612 000

5 414 663 000

40 000 000

20 000 000

850 000

5 414 663 000

MARCU5 BOKTR. STHLM 1969 690252

Bilaga 9

Förändringar i riksstatsförslaget
för budgetåret 1969/70

sedan statsverkspropositionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969
Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

Bilaga 9

FÖRÄNDRINGAR I RIKSSTATSFÖRSLAGET
FÖR BUDGETÅRET 1969/70 SEDAN
STATSVERKSPROPOSITIONEN

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961). 1 saml. Nr 115. Bilaga 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Totalbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
A. Skatter, avgifter, m. m.:
I. Skatter........................	34 452,7	+ 1 062,0	35 514,7
II. Uppbörd i statens verksamhet ....	931,5	+	1,4	932,9
III. Diverse inkomster ..............	584,0	—	1,0	583,0
Summa	35 968,2	+	1 062,4	37 030,6
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ........	690,2	+	31,0	721,2
II. Riksbanksfonden................	200,0		—	200,0
III. Statens allmänna fastighetsfond ..	92,0		—	92,0
IV. Försvarets fastighetsfond ........	83,3		—	83,3
V. Statens utlåningsfonder..........	772,2		—	772,2
VI. Fonden för låneunderstöd........	37,7		—	37,7
VII. Fonden för statens aktier ........	50,0		—	50,0
VIII. Statens pensionsfonder ..........	89,1		—	89,1
IX. Diverse kapitalfonder............	44,3		—	44,3
Summa	2 058,8	+	31,0	2 089,8
C. Beräknad övrig finansiering: I. Avskrivningar och övriga kapital-medel inom kapitalfonderna:
Statens affärsverksfonder......	1 196,2	+	3,9	1 200,1
Övriga kapitalfonder..........	205,7	+	0,4	206,0
II. Övrig kapitalåterbetalning........	38,5		—	38,5
Summa	1 440,3	+	4,3	1 444,6

Summa 39 467,3 + 1 097,7 40 565,0

....... 2 487,8 - 929,4 1 558,4

42 123,4

Underskott

Summa milj. kr. 41955,2 + 168,2

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1969/70

Utgifter

Statsverks- Senare Summa

propositionen1 ändringar Milj. kr.

Milj. kr. Milj. kr.

A. Utgiftsanslag:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna ....	7,6		—	7,6
II. Justitiedepartementet............	1 626,4	—	34,9	1 591,5
III. Utrikesdepartementet............	508,4		—	508,4
IV. Försvarsdepartementet ..........	5 676,0	—	7,0	5 669,0
V. Socialdepartementet ............	11 612,8	+	1,6	11 614,4
VI. Kommunikationsdepartementet....	3 651,7	+	0,1	3 651,8
VII. Finansdepartementet ............	2 608,7	+	31,4	2 640,0
VIII. Utbildningsdepartementet........	7 723,3	—	1,4	7 721,9
IX. Jordbruksdepartementet..........	843,4	+	78,5	921,8
X. Handelsdepartementet ..........	240,5		—	240,5
XI. Inrikesdepartementet............	3 773,0	+	0,2	3 773,2
XII. Civildepartementet..............	727,2		—	727,2
XIII. Industridepartementet............	1 113,1	+	19,7	1 132,8
XIV. Oförutsedda utgifter ............	1,0		—	1,0
XV. Riksdagen och dess verk m. m.....	72,2	+	0,1	72,3
XVI. Riksgäldsfonden ................	1 370,0	+	80,0	1 450,0
Summa	41 555,2	+ 168,2	41 723,4
B. Beräknad övrig medelsförbrukning:
I. Minskning av anslagsbehållningar ....	300,0		—	300,0
II. Ökad disposition av rörliga krediter.. ..	100,0		—	100,0
Summa	400,0		—	400,0

Summa milj. kr. 41 955,2 -f- 168,2 42 123,4

1 Utgifterna på de huvudtitlar som berörs av den ändrade ärendefördelningen mellan departementen
(jfi bilaga 10) har räknats om med beaktande av de anslagsomflyttningar som följer
härav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1969

Driftbudgeten för

Inkomster

A. Skatter, avgifter, m. m.:

I. Skatter........................

II. Uppbörd i statens verksamhet ....

III. Diverse inkomster ..............

Summa

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder ........

II. Riksbanksfonden................

III. Statens allmänna fastighetsfond ..

IV. Försvarets fastighetsfond ........

V. Statens utlåningsfonder..........

VI. Fonden för låneunderstöd........

VII. Fonden för statens aktier ........

VIII. Statens pensionsfonder ..........

IX. Diverse kapitalfonder............

Summa

Statsverks-	Senare	Summa
propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
34 452,7	+ 1 062,0	35 514,7
931,5	+ 1,4	932,9
584,0	1,0	583,0
35 968,2	+ 1 062,4	37 030,6
690,2	+ 31,0	721,2
200,0	—	200,0
92,0	—	92,0
83,3	—	83,3
772,2	—	772,2
37,7	—	37,7
50,0	—	50,0
89,1	—	89,1
44,3	—	44,3
2 058,8	+ 31,0	2 089,8

Summa inkomster på driftbudgeten 38 027,0

Återföring från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel............

275,0

+ 1 093,4

- 275,0

39 120,4

Summa milj. kr. 38 302,0 -f 818,4

39 120,4

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1969/70

Utgifter

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	1 ändringar	Milj. kr.
	Miij. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna ....	7,6		—	7,6
II. Justitiedepartementet ..........	1 579,8	—	34,9	1 544,9
III. Utrikesdepartementet............	499,1		—	499,1
IV. Försvarsdepartementet..........	5 419,7	—	15,0	5 404,7
V. Socialdepartementet ............	11 501,9	+	1,6	11 503,6
VI. Kommunikationsdepartementet ..	2 503,0	+	0,1	2 503,1
VII. Finansdepartementet............	2 508,1	+	5,8	2 513,8
VIII. Utbildningsdepartementet........	6 729,8	—	1,4	6 728,4
IX. Jordbruksdepartementet ........	804,2	+	77,9	882,0
X. Handelsdepartementet ..........	172 5		—	172,5
XI. Inrikesdepartementet............	2 095,0	+	0,2	2 095,2
XII. Civildepartementet..............	718,5		—	718,5
XIII. Industridepartementet ..........	201,9	+	10,0	211,9
XIV. Oförutsedda utgifter ............	1,0	+	—	1,0
XV. Riksdagen och dess verk m. m.....	72,2	+	0,1	72,3
Summa	34 814,4	+	44,3	34 858,7
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden................ II. Avskrivning av nya kapitalinveste-	1 370,0	+	80,0	1 450,0
ringar ........................	1 104,1	+	0,9	1 105,0
III. Avskrivning av oreglerade kapital-
medelsförluster ................	1,0		—	1,0
Summa	2 475,1	+	80,9	2 556,0
Summa utgifter på driftbudgeten	37 289,6	+	125,1	37 414,7
Beräknat överskott på statsregleringen:
Överskott av inkomster ............	737,4	+	968,3	1 705,7
Ralanserade kommunalskattemedel . .	275,0		275,0	—

Summa	1 012,4	+	693,3	1 705,7
Summa milj. kr.	38 302,0	+	818,4	39 120,4

1 Utgifterna på de huvudtitlar som berörs av den ändrade ärendefördelningen mellan departementen
(jfr bilaga 10) har räknats om med beaktande av de anslagsomflyttningar som följer
härav.

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Kapitalbudgeten för

Inkomster

Lånemedel

Statsverks- Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.
Milj. kr. Milj. kr.

2 825,2 + 38,8 2 864,1

Summa milj. kr. 2 825,2 + 38,8

2 864,1

Bil. 9: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1969/70

Utgifter

Statsverks- Senare
propositionen ändringar
Milj. kr. Milj. kr.

I. Statens affärsverksfonder:

Försvarets fabriksverks fond........ 24,2 — 7,8

Postverkets fond.................. 29,2 —

Televerkets fond.................. 72,7 — 2,9

Statens järnvägars fond............ 124,4 —

Luftfartsverkets fond.............. 18,1 — 0,2

Statens vattenfallsverks fond........ 218,5 —

Domänverkets fond................ 10,0 —

II. Statens allmänna fastighetsfond........ 144,3

III. Försvarets fastighetsfond ............ 42,0

IY. Statens utlåningsfonder .............. 1 571,5 —

V. Fonden för låneunderstöd ............ 257,1 + 25,0

VI. Fonden för statens aktier ............ 300,0 -j- 10,9

VII. Fonden för förlag till statsverket ...... — 14,6 —

VIII. Diverse kapitalfonder:

Statens vägverks förrådsfond........ 10,9 — 0,4

Sjöfartsverkets fond................ 17,9 —

Statens datamaskinfond............ 19,1 -f- 15,0

Jordfonden ...................... 20,0 —

Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap
........................ — 0,5 — 0,9

Summa 2 864,8 + 38,8

Avgår kapitalåterbetalning:

Avsättning till fonden för oreglerade kapital medelsförluster.

....................... 1,0

Övrig kapitalåterbetalning .............. 38,5

Summa 39,5

Summa milj. kr. 2 825,2 -f- 38,8

Summa
Milj. kr.

16,4

29,2

69.8

124.4

17.9

218.5
10,0

144,3

42.0

1 571,5
282,1
310,9

- 14,6

10,6

17,9

34.1
20,0

- 1,4

2 903,6

1,0

38.5

39.5

2 864,1

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 680223

Bilaga 10

Förteckning över omflyttningar
av anslag till följd
av ändrad ärendefördelning
mellan departementen

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Bil. 10: Omflyttning av anslag

Bilaga 10

Förteckning över omflyttningar av anslag till följd av tillämnad ändrad
ärendefördelning mellan statsdepartementen (prop. 1969:89)

Beteckning i statsverkspropositionen

Driftbudgeten

VI B Länsstyrelserna m. m.

B 1—3

VI C Plan väsendet
C 1—3

VI D Vägväsendet
D 1—9

VI E Trafiksäkerhet
E 1—6
VI F Sjöfart
F 1

F 2
F 3
F 4
F 5
F 6

VI G Institut m. m.
G 1—12

G 13—14

VI H Diverse
H 1—6

H 7—8
H 9

VII F Diverse
F 1—6

IX I Lantmäteri- och kartväsendet
I 1—9

Ny beteckning
Driftbudgeten

XII B Länsstyrelserna m. m.

B 1—3

XII C Planväsendet
C 1—3

VI B Vägväsendet
B 1—9

VI C Trafiksäkerhet
C 1—6
VI D Sjöfart

D 1 Allmänna sjövägar, f.

D 2 Säkerheten på fartyg, f.

D 3 Övrig verksamhet, f.

D 4 Vissa kostnader i samband
med ny organisation av sjöfartsverket,
f.

D 5
D 6
D 7
D 8
D 9

VI E Institut m. m.

E 1—12

XII E Brandväsendet
E 1—2

VI F Diverse
F 1—6

XII F 1—2
XII E 3

VII F Diverse
F 1—6

F 7 Samdistributionsrabatt
för dagstidningar, f.

F 8 Statligt förarskydd, f.

XII D Lantmäteri- och kartväsendet
D 1—9

1 Bihang till riksdagens protokoll 11169. 1 samt. Nr 115 Bilaga 10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Beteckning i statsverkspropositionen

IX J Fiskeriväsendet
J 1—8

J 9—10

IX K Naturvårdsverksamhet
K 1—6

K 7—10

IX L Lappväsendet m. m.

L 1—3
IX M Diverse
M 1—10

XII B Vissa myndigheter

B 1—4
XII C Diverse
C 1—9

Kapitalbudgeten

KB II Statens allmänna fastighetsfond 1—

13
14

15—18

19—25

KB VII Fonden för förlag till statsverket

1

2— 3
4

Ny beteckning

IX I Fiskeriväsendet
I 1—8

I 9 Särskilt. omställningsstöd till
fiskare, f.

I 10 Bidragtillfiskehamnarm.m.,
r.

I 11—12

IX J Naturvårdsverksamhet
J 1—6

J 7 Åtgärder för fritidsbåttrafiken,
r.

J 8—11

IX K Lappväsendet m. m.

K 1—3
IX L Diverse
L 1—10

VII B Allmänna centrala ämbetsverk
m. m.

B 21—24
VII F Diverse
F 9—17

Kapitalbudgeten

KB II Statens allmänna fastighetsfond

1—13
26

14—17

19—25

KB VII Fonden för förlag till statsverket 3 1—2 4 -

Bil. 10: Omflyttning av anslag

Ny beteckning	Beteckning i statsverkspropositionen
Driftbudgeten	Driftbudgeten
VI B Vägväsendet	VI	D Vägväsendet
B 1—9		D 1—9
VI C Trafiksäkerhet	VI	E Trafiksäkerhet
C 1—6		E 1—6
VI D Sjöfart	VI	F Sjöfart
D 1 Allmänna sjövägar, f.		F 1
D 2 Säkerheten på fartyg, f. D 3 Övrig verksamhet, f. D 4 Vissa kostnader i samband med ny organisation av sjö-fartsverket, f.
D 5		F 2
D 6		F 3
D 7		F 4
D 8		F 5
D 9		F 6
VI E Institut m. m.	VI	G Institut m. m.
E 1—12		G 1—12
VI F Diverse	VI	LI Diverse
F 1—6		H 1—6
VII B Allmänna centrala ämbetsverk	VII	B Allmänna centrala ämbetsverk
m. m.		m. m.
B 1—20		B 1—20
B 21—24	XII	B 1—4
VII F Diverse	VII	F Diverse
F 1—6		F 1—6
F 7 Samdistributionsrabatt för		—
dagstidningar, f.
F 8 Statligt förarskydd, f.		—
F 9—17	XII	C 1—9
IX I Fiskeriväsendet	IX	J Fiskeriväsendet
I 1—8		J 1—8
I 9 Särskilt omställningsstöd till		■—•
fiskare, f.
I 10 Bidrag till fiskehamnar m.m., T*		—
1 • I 11—12		J 9—10
IX J Naturvårdsverksamhet	IX	K Naturvårdsverksamhet
J 1—6		K 1—6
J 7 Åtgärder för fritidsbåttrafiken, p		—
J 8—11		K 7—10
IX K Lappväsendet m. m.	IX	L Lappväsendet m. m.
K 1—3		L 1—3
IX L Diverse	IX	M Diverse
L 1—10		M 1—10
XII B Länsstyrelserna m. m.	VI	B Länsstyrelserna m. m.
B 1—3		B 1—3

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Bil. 10: Omflyttning av anslag

Ny beteckning

XII C Planväsendet
C 1—3

XII D Lantmäteri- och kartväsendet
D 1—9

XII E Brand väsendet
E 1—2
E 3

XII F Diverse
F 1—2

Kapitalbudgeten

KB II Statens allmänna fastighetsfond

1—13
14—17
18

19—25

KB VII Fonden för förlag till statsverket

1—2

Beteckning i statsverkspropositionen

VI C Planväsendet
C 1—3

IX I Lantmäteri- och kartväsendet
I 1—9

VI G Institut m. m.

G 13—14
H 9

VI H Diverse
H 7—8

Kapitalbudgeten

KB II Statens allmänna fastighetsfond 1—

13
15—18
26

19—25

KB VII Fonden för förlag till statsverket 2—

3
1

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690252

Innehållsförteckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1969

Innehållsförteckning

Reviderad finansplan 1969 ........................................ 2

1. Den internationella utvecklingen................................ 2

2. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1968 .................... 4

3. Konjunkturer och ekonomisk politik 1969 ...................... 7

3.1. Inledning................................................ 7

3.2. Sysselsättningspolitiken .................................. 8

3.3. Budgetpolitiken .......................................... 12

3.4. Försörjningsbalans, prisutveckling och bytesbalans under 1969 14

4. Långtidsbudgeten ............................................ 17

5. Sammanfattning ............................................. 19

Särskilda frågor ................................................ 22

Totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1968/69 och 1969/70 ...... 22

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1969/70, m. m. 23

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling.................. 25

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter.................... 26

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1968/69 och 1969/70 samt investeringsplan
för budgetåret 1969/70 ........................... 26

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1968/69 och 1969/70 .... 31

Hemställan..................................................... 33

Tabellförteckning

1. Totalbudgeten 1967/68—1969/70 .............................. 12

2. Reviderad försörjningsbalans 1968 och 1969 ...................... 14

3. Bytesbalansen 1966—1969 ..................................... 16

4. Statsutgifterna budgetåret 1970/71 enligt långtidsbudgeten........ 18

5. Beräknade förändringar i anslagsbehållningarna budgetåren 1968/69

och 1969/70. Milj. kr......................................... 25

6. Inkomster på totalbudgeten budgetåren 1967/68—1969/70 ........ 29

7. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1969/70 ...... 30

8. Totalbudgeten budgetåren 1967/68—1969/70 .................... 32

Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1969

Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1969/70—1973/74

Bilaga 3: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Bilaga 4: Riksrevisionsverket® approximativa beräkning rörande utfallet av
riksstaten för budgetåret 1968/69

Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1969/70

Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1969/70

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1969

Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen
för budgetåret 1969/70

Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1969/70

Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 sedan
statsverkspropositionen

Bilaga 10: Förteckning över omflyttningar av anslag till följd av tillämnad
ändrad ärendefördelning mellan statsdepartementen

MARCUS BOKTR. STHLM 1968