Kungl. Maj:ts proposition nr 114 (Proposition 1935:114)

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av statens
allmänna fastighetsfond; given Stockholms slott den 15
februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn inrättande av
en statens allmänna fastighetsfond och anför därvid följande:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av vissa för flera huvudtitlar
gemensamma frågor har jag redogjort för ett av riksräkenskapsverket
väckt förslag angående inrättande av en statens allmänna fastighetsfond.
Jag har därvid tillkännagivit min avsikt att, så snart beredningen av ärendet
avslutats, ånyo anmäla frågan för Kungl. Majit i syfte att till 1935 års
riksdag skulle kunna avlåtas proposition örn inrättande av en dylik fond
från och med den 1 juli 1935. Till denna fråga anhåller jag nu att få
återkomma.

Den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken av statens fasta egendom
är, såsom jag i nyssnämnda redogörelse framhöll, i stort sett inskränkt till
Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr liv. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

att omfatta endast åt affärsverken upplåten sådan egendom. Huvuddelen
av statens övriga fasta egendom ingår icke bland de i rikshuvudboken uppförda
kapitaltillgångarna. Ett försök att avhjälpa denna bristfällighet gjordes
redan 1912, då den s. k. statsbokföringskommittén anbefalldes att taga
under övervägande, huruvida i samband med budgetredovisningen eller vid
sidan av denna skulle kunna upprättas en översikt av statens i samma
redovisning icke upptagna tillgångar eller, därest en tillförlitlig översikt av
sådan omfattning funnes icke kunna åstadkommas, huruvida en förteckning
å statens i budgetredovisningen icke avsedda fastigheter kunde åvägabringas.
Försöket ledde emellertid icke till något resultat.

Frågan örn en utvidgad fastighetsredovisning upptogs sedermera ånyo av
riksräkenskapsverket, som i skrivelse till Kungl. Majit den 21 juli 1922 framlade
förslag örn inrättande av en fond för kronans publika hus. Huvudsyftet
med förslaget var att åstadkomma dels en redovisning i rikshuvudboken
av vissa statens fastigheter, vilka icke förvaltas av de affärsdrivande
verken, dels ock en redovisning över riksstaten av de beräknade hyreskostnaderna
för de statens verk och inrättningar, vilka fått lokaler sig anvisade
i sagda fastigheter. Riksräkenskapsverket avsåg, att till redovisning
a fonden tillsvidare borde upptagas allenast sådana fastigheter, som voro
ställda under byggnadsstyrelsens förvaltning. Hen nya fonden skulle i
budgettekniskt hänseende anordnas såsom en produktiv fond. Å fondens
konto skulle därför uppdebiteras hyror för de av ämbetsverk och myndigheter
disponerade fastigheterna med belopp, motsvarande vad som skulle
hava fått av anslagsmedel för sådant ändamål utbetalas, örn kronan icke
haft egna hus att upplåta. A andra sidan skulle å fondens konto avföras
alla utgifter för kronans publika hus, varjämte överskottet av inkomster
utöver utgifter skulle överföras till statsmedelsfonden (numera statsregleringsfonden).
I fråga örn redovisningen över budgeten skulle denna enligt
förslaget ordnas sålunda. Å riksstatens inkomstsida skulle under huvudrubriken
»Inkomster av statens produktiva fonder» upptagas nyssnämnda
överskott från fonden för statens publika hus. På riksstatens utgiftssida
åter skulle anslagen till de olika ämbetsverken ökas med de belopp, som
beräknades såsom hyra för av dem begagnade lokaler. Några anslag till
omkostnader för de å fonden redovisade fastigheterna skulle däremot icke
vidare behöva ifrågakomma, utan skulle hithörande utgifter för underhåll
och reparationer m. m. avföras direkt å fonden. För nybyggnader eller
fastighetsförvärv erforderliga anslagsmedel slutligen skulle, i den mån desamma
avsåge en ökning av statens å den nya fonden bokförda kapitaltillgångar,
för framtiden anvisas under utgifter för kapitalökning.

Över berörda framställning avgåvo statskontoret och byggnadsstyrelsen
gemensamt utlåtande den 15 februari 1924. Ämbetsverken uttalade i nämnda
utlåtande, att de allmänna principer i fråga örn upptagandet till redovisning
i rikshuvudboken av statens i fastigheter nedlagda kapital, som i riksräkenskapsverkets
skrivelse utvecklats, vore i det hela teoretiskt fullt riktiga.

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

Deras realiserande skulle emellertid enligt ämbetsverkens uppfattning medföra
avsevärda praktiska svårigheter. Under hänvisning till att riksräkenskapsverkets
förslag innefattade ett upptagande till redovisning av allenast
en del av statens fastighetsbestånd, nämligen det som stöde under byggnadsstyrelsens
förvaltning, framhöllo ämbetsverken vidare, att de skäl, som andraga
för den föreslagna fondbildningen, ägde samma berättigande i fråga1
örn statens övriga, icke till någon affärsverksfond hörande fastigheter. En
sålunda till olika förvaltningsområden utvidgad fastiglietsredovisning skulle
medföra nya svårigheter. En efter riksräkenskapsverkets linjer anordnad
redovisning av kronans fastigheter skulle i varje fall medföra en komplicering
av statens räkenskapsväsen, mot vilken ämbetsverken ställde sig
synnerligen betänksamma. Enligt ämbetsverkens uppfattning kunde de
syften, som skulle vinnas med det av riksräkenskapsverket framlagda förslaget,
ernås genom vida enklare och mindre omständliga anordningar.
Sålunda skulle redovisning av statens fastigheter i rikshuvudboken tillsammans
med statsverkets övriga tillgångar kunna genomföras utan att ändringarna
i fastighetsfondens bokförda kapital ägde rum över riksstat^. Genom
upprättandet av en särskild av budgeten oberoende fastighetsbokföring
skulle nämligen möjlighet öppnas att direkt till fastighetsfondens konto i
rikshuvudboken överföra de i denna bokföring redovisade ändringarna i
statens fastighetsbestånd. Den fullständigare redovisning av statsinstitutionernas
kostnader åter, som enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle
vinnas genom en över riksstaten redovisad hyresdebitering, kunde enligt
statskontorets och byggnadsstyrelsens mening på ett för ändamålet tillfredsställande
sätt ernås genom publicering i lämplig form av förteckningar
över de beräknade hyreskostnaderna.

Riksräkenskapsverket, som erhöll tillfälle att yttra sig över statskontorets
och byggnadsstyrelsens gemensamma utlåtande, utvecklade i skrivelse den
2 januari 1925 ytterligare sin ståndpunkt i frågan. Under ärendets fortsatta
beredning inom finansdepartementet inhämtades nytt yttrande från
byggnadsstyrelsen, varjämte kammarkollegiet, efter remiss, avgav utlåtande
den 14 september 1925. Kollegiet, som väsentligen begränsade sitt yttrande
till frågan örn den omfattning, i vilken publik egendom borde upptagas
till redovisning i rikshuvudboken, uttalade såsom sin mening, att dispositionsrätten
till egendomen därvid skulle tillmätas avgörande betydelse.
Frågan örn äganderätten hade nämligen i avseende å åtskilliga kategorier
publik egendom nästan enbart rättshistoriskt intresse. I enlighet med denna
sin uppfattning förordade kollegiet, att med vissa särskilt angivna undantag
redovisningen i rikshuvudboken skulle utsträckas till all sådan fast egendom,
som stöde under statlig myndighets eller inrättnings antingen omedelbara
vård och förvaltning eller överinseende och som vore disponerad för
sådant ändamål, att, örn fastigheten ej fått utnyttjas för detsamma, staten
skulle sett sig nödsakad att träda emellan för fyllande av därigenom uppkomna
medelsbehov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Med anledning av de i yttrandena framställda erinringarna mot förslaget
anbefalldes riksräkenskapsverket genom remiss den 11 juli 1928 att inkomma
med förnyat utlåtande i ärendet. I utlåtande, som riksräkenskapsverket på
grund av denna remiss avgivit den 17 september 1934, Ilar ämbetsverket
till förnyad behandling upptagit den föreliggande frågan i hela dess vidd
och därvid framlagt ett förslag till inrättande av en statens allmänna
fastighetsfond, vilket i allt väsentligt överensstämmer med det, som innefattades
i ämbetsverkets ursprungliga framställning i ämnet.

Det torde vara lämpligt, att jag här i ett sammanhang redogör för innehållet
av riksräkenskapsverkets nyssnämnda utlåtande, vilket legat till grund
för den fortsatta utredningen i ärendet.

I utlåtandet beröres inledningsvis frågans tidigare behandling, varefter
beträffande behovet av en utvidgad fastighetsredovisning anföres
följande:

Den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken av statens fasta egendom
omfattar väsentligen åt affärsverken upplåten sådan egendom. I rikshuvudboken
i övrigt redovisad fast egendom avser i huvudsak dels genom anslag
till kapitalökning å fonden för förlag till statsverket tillkomna byggnader
och andra anläggningar, dels i statsregleringsfonden ingående, till diversemedelsfonder
hänförliga kapitaltillgångar. Den å statsregleringsfonden redovisade,
av diversemedelsfonder balanserade fasta egendomen ingår icke bland
statens bokförda nettotillgångar, vadan redovisningen av denna egendom
saknar betydelse för bedömandet av nu omhandlade ärende. Huvudparten
av statens till affärsverken icke upplåtna fasta egendom redovisas emellertid
icke bland de i rikshuvudboken uppförda kapitaltillgångarna. Av de kategorier
fast egendom, som sålunda icke ingå i rikshuvudboken, må särskilt
nämnas följande, nämligen kungl, slott med tillhörande byggnader och parker
samt hemman och lägenheter, fängelsebyggnader, beskickningsfastigheter i
utlandet, åt försvarsväsendet upplåtna fastigheter, sinnessjukhus, ärnbetsverksbyggnader,
arkivbyggnader, seminariebyggnader, vetenskapliga institutioner,
fyrar och lotsbyggnader, riksbankens fastigheter samt riksdagshuset.

Det är uppenbart, att med utelämnande i riksbokföringen av angivna
mycket omfattande förmögenhetsobjekt den i rikshuvudboken ingående
kapitalredovisningen blir synnerligen ofullständig och att rikshuvudbokens
kapitalkonto icke tillnärmelsevis uppvisar statens verkliga kapitaltillgångar.
Kiksbokföringens bristfällighet i angivna hänseende måste anses medföra
betydande olägenheter. Av den lämnade redogörelsen för den tidigare behandlingen
av föreliggande ärende framgår ock, att enighet råder därom,
att en vidgad redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda
kapital är påkallad och önskvärd. I

I fråga örn den omfattning, i vilken i rikshuvudboken hittills
icke ingående fast egendom av statlig natur för framtiden bör
upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto, göres
det principiella uttalandet, att som slutmål bör eftersträvas en såvitt möjligt
fullständig redovisning av all statens fasta egendom, i den mån densamma
lämnar en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i
penningar evalverbart nyttjande- respektive avyttringsvärde. Kammar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

kollegiets förslag att binda redovisningen i rikshuvudboken icke vid äganderätten
utan vid besittningsrätten och sålunda utsträcka redovisningen till
all sådan fast egendom, som står under statlig myndighets eller inrättnings
antingen omedelbara vård och förvaltning eller överinseende och som är
disponerad för statligt ändamål, förklarar sig riksräkenskapsverket icke
kunna tillstyrka. Även örn det vore riktigt, att äganderätten beträffande
flera omfattande kategorier av publik egendom vore svävande och i många
fall hade allenast rättshistoriskt intresse, skulle nämligen enligt riksräkenskapsverkets
mening också dispositionsrätten såsom bestämningsgrund
för egendomens redovisning i rikshuvudboken giva upphov till en i hög
grad osäker gränsdragning. Av ändringar i dispositionsrättens omfattning
föranledda ökningar eller minskningar av statens i rikshuvudboken redovisade
kapitaltillgångar skulle icke motsvaras av över budgeten redovisade
utgifter för nybyggnader respektive fastighetsförvärv eller inkomster av i
anspråk tagna kapitaltillgångar. Härigenom bomme rikshuvudbokens kapitalredovisning
att förlora det inre sammanhang, som vore förutsättningen för
varje välordnad bokföring. Begränsades åter redovisningen i rikshuvudboken
till publik egendom, som otvetydigt ägdes av staten, vore det möjligt
att sammanknyta rikshuvudbokens kapitalredovisning med redovisningen
av riksstatens inkomst- och utgiftstitlar. Örn sålunda av staten disponerad
men icke ägd egendom lämpligen icke borde inräknas bland de i rikshuvudboken
redovisade kapitaltillgångarna, förelåge emellertid intet hinder, att
dylik egendom hänfördes till i riksbokföringen ingående diversemedelsfonder,
med vilken anordning inträdande ändringar i dispositionsrätten icke påverkade
statens i rikshuvudboken redovisade nettotillgångar.

Sedan riksräkenskapsverket sålunda tagit ställning till frågan örn den
omfattning, i vilken statens fasta egendom principiellt bör redovisas i rikshuvudboken,
har ämbetsverket övergått till att utveckla sin uppfattning
örn hur den utvidgade redovisningen lämpligen bör anordnas.
Härom innehåller utlåtandet följande:

Statskontoret och byggnadsstyrelsen hava i förutberörda gemensamma utlåtande
i ärendet uttalat, att en utsträckning av rikshuvudbokens kapitalredovisning
till att omfatta fast egendom, som står under skilda myndigheters
förvaltning, skulle nödvändiggöra uppläggandet i rikshuvudboken av
särskilda fastighetsfonder för var och en av de myndigheter, som förvalta
sådan egendom.

Riksräkenskapsverket linner för sin del den omständigheten, att den till
redovisning i rikshuvudboken nu ifrågasatta fasta egendomen står under
skilda myndigheters förvaltning, icke i och för sig utgöra hinder mot ett
sammanförande i rikshuvudboken av denna egendom under en gemensam
fond. Även vid en dylik anordning skulle nämligen i de olika förvaltningsmyndigheternas
egna räkenskaper en självständig redovisning av varje myndighets
andel av den i rikshuvudboken redovisade gemensamma fonden
ernås.

Oberoende härav håller riksräkenskapsverket emellertid före, att ett sammanförande
av all den statens i rikshuvudboken nu icke redovisade fasta

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

egendom, som enligt ämbetsverkets uppfattning framdeles bör ingå i rikshuvudbokens
kapitalredovisning, under en enda fond icke vore lämpligt.
Sålunda anser riksräkenskapsverket, att riksbankens fastigheter rätteligen
borde sammanföras med riksbankens övriga tillgångar och tillsammans med
dessa i rikshuvudboken redovisas å en för ändamålet upprättad särskild s. k.
.produktiv fond. Vidare anser riksräkenskapsverket, att till administrativ
myndighet upplåtna jordegendomar, i den mån så utan olägenhet låter sig
göra, böra överföras till statens domäners fond för att av domänstyrelsen
utarrenderas till vederbörande myndigheter. Huvudparten av statens övriga,
nu omhandlade fasta egendom synes emellertid lämpligen böra i rikshuvudboken
redovisas å en gemensam fond, förslagsvis benämnd statens allmänna
fastighetsfond.

Såsom i det föregående redan antytts, bör eftersträvas, att sambandet mellan
rikshuvudbokens kapitalredovisning och redovisningen av budgetens inkomster
och utgifter i görligaste mån upprätthålles. För ernående härav synes ofrånkomligt,
att i riksstaten uppförda anslag till nybyggnader respektive fastighetsförvärv
anvisas under utgifter för kapitalökning samt att för samma ändamål
icke längre erforderliga anslagsmedel redovisas å riksstatens inkomstsida
såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar respektive återbetalningar av lånemedel.
Genom tillämpande av angivna ordning komma förändringarna i
de bokförda värdena av de i rikshuvudboken redovisade hithörande kapitaltillgångarna
att i den man desamma icke hänföra sig till avskrivningar
— direkt ansluta sig till de mot förändringarna svarande disponerade respektive
återbetalade anslagsmedlen.

Vad angår värdesättningen av statens vid tidpunkten för genomförandet
av den vidgade kapitalredovisningen i rikshuvudboken ännu icke ingående
kapitaltillgångar, tinner riksräkenskapsverket det vara mest förenligt med
korrekta bokföringsprinciper, att här ifrågakommande fasta egendom i rikshuvudbokens
kapitalkonto uppföres till belopp, motsvarande egendomens nutidsvärde.
Den genom upptagandet i riksbokföringen av statens tidigare i
rikshuvudboken icke redovisade fasta egendom uppkomna ökningen av statens
bokförda kapitaltillgångar lärer böra äga rum vid sidan av budgeten.

För vinnande av det ena av de huvudsyften, som riksräkenskapsverket i
föreliggande ärende uppställt, nämligen åstadkommandet av en fullständigare
redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital,
skulle — utöver ovan angivna omläggning i fråga örn anvisningen av medel
till nybyggnader och till fastighetsförvärv — någon ändring i övrigt beträffande
riksstatens uppställning och innehåll icke erfordras. Sålunda skulle
medel för underhåll och reparationer m. m. liksom hittills kunna anvisas
å anslag under verkliga utgifter. I den mån förevarande kapitaltillgångar
icke finansierats genom lånemedel och följaktligen i budgettekniskt hänseende
äro att hänföra till statens skattemedelskapital, föreligger ej heller för framtiden
behov av anvisande av särskilda anslagsmedel till täckande av den
avskrivning, som på grund av kapitalobjektens stigande ålder och förslitning
kan befinnas böra äga rum.

Riksräkenskapsverket har emellertid med sitt förslag velat ernå icke allenast
en fullständigare redovisning i rikshuvudboken av statens i fast egendom
nedlagda kapital utan därjämte åsyftat att åstadkomma en direkt i
riksbokföringen inordnad redovisning av detta kapitals totala såväl bruttosom
nettoavkastning. I fråga örn den fasta egendom, som nu ingår i eller
framdeles kan komma att hänföras till statens nuvarande affärsverksfonder,
innebär tillämpandet av redan nu gällande ordning, att en fullständig redo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114. 7

visning av egendomens avkastning meddelas i riksliuvudboken. I nder förutsättning
att riksbankens fastigheter tillsammans med riksbankens övriga
tillgångar redovisades å en för ändamålet upprättad särskild affärsverksfond
eller annan s. k. produktiv fond, skulle jämväl för denna egendoms avkastning
en fullständig redovisning i riksliuvudboken ernås. För att jämväl
beträffande den fasta egendom, som riksrälcenskapsverket i det föregående
föreslagit till redovisning i riksliuvudboken å en gemensam ny fond, en i
riksbokföringen inordnad redovisning av egendomens avkastning skall kunna
.åstadkommas, måste även denna fond i budgettekniskt hänseende organiseras
såsom en s. k. produktiv fond.

De i riksliuvudboken redovisade s. k. produktiva fonderna intaga i budgettekniskt
hänseende en särställning. Riksstaten upptager för statsverket
i allmänhet såväl inkomster som utgifter, men beträffande de produktiva
fonderna allenast nettoinkomsten. Medan övriga statsutgifter uppföras såsom
»verkliga utgifter», anvisas utgifterna för statens produktiva fonder
å anslag under »utgifter för kapitalökning».

Rikshuvudbokens redovisning av de produktiva fonderna omfattar, utom
fondernas kapitalbehållningar vid budgetårets början och slut samt under
året lyftade anslagsmedel och till statsverket levererade vinstmedel eller icke
längre erforderliga anslagsmedel, jämväl fondernas inkomster och utgifter.
Inkomsterna utgöras i regel av löpande inkomster i rörelsen. Utgifterna
åter avse dels löpande driftkostnader, dels ock mot kapitaltillgångarnas fortgående
värdeminskning svarande avsättningar till förnyelsefonder. Skillnaden
mellan sålunda för varje fond redovisade inkomster och utgifter under
budgetåret utgör fondens i rikshuvudboken redovisade årsöverskott.

Ett tillämpande på den föreslagna nya fonden, statens allmänna fastighetsfond,
av de för de produktiva fonderna gällande redovisningsreglerna
skulle innebära, att jämväl nämnda fonds inkomster och utgifter upptoges
till redovisning i rikshuvudboken. Såsom fondens inkomster finge härvid
betraktas — utom faktiskt influtna hyror och arrenden för till enskilda
upplåten, fonden tillhörig fast egendom — de beräknade hyres- och arrendebeloppen
för till statens verk och inrättningar upplåten sådan egendom. Ä
fondens konto skulle följaktligen uppdebiteras såväl de faktiskt influtna som
de beräknade hyres- och arrendebeloppen. Å andra sidan skulle a fondens
konto såsom utgifter avföras alla till fondens fasta egendom hänförliga kostnader
för löpande underhåll och reparationer m. m. samt för erforderlig
avsättning till förnyelsefond. Överskottet av inkomster utöver utgifter
skulle överföras till statsregleringsfonden.

Vad särskilt angår avsättningen till förnyelsefond, bör denna enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning avse hela det fastighetsbestånd, som vid fondens
tillkomst upptagits till redovisning å fonden. Stora delar av detta
fastighetsbestånd hava visserligen tillkommit genom anslag under verkliga
utgifter och hava sålunda enligt det tidigare redovisningsförfarandct så att
säga omedelbart avskrivits. Vid uppläggandet av den nya fastighet s fonden
har emellertid, såsom tidigare angivits, det ansetts riktigast, att ifrågavarande
fasta egendom i rikshuvudbokens kapitalkonto uppföres till belopp,
motsvarande egendomens nutidsvärde. Normal avskrivning av de sålunda
bokförda värdena synes följaktligen böra för framtiden ilga rum oberoende
av det sätt, på vilket nämnda egendom ursprungligen finansierats respektive
redovisats. Att vid fondens tillkomst uppföra nu ifrågavarande egendom
till allenast ett formellt belopp och för framtiden avstå från att belasta
fondens utgifter med mot denna egendoms verkliga värde svarande avsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

ningar till förnyelsefonden skulle innebära, att fondens mot sistnämnda
värde svarande dolda reserv efter liand förtärdes. Ett dylikt redovisningsförfarande,
^ enligt vilket full täckning för varje års faktiska kostnader ickeskulle
ernås, lärer icke stå i överensstämmelse med korrekta bokföringsprinciper.
I den män efter fondens tillkomst anslag till kapitalökning å
fonden anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, synes dock
hinder icke möta att liksom i vissa fall ägt rum beträffande å statensaffärsverksfonder
upptagna tillgångar — direkt å fonden utan anlitande av
anslagsmedel verkställa avskrivning för sålunda tillkommen fast egendom.

Som redan nämnts har riksräkenskapsverket såsom slutmål för reformen
uppställt en såvitt möjligt fullständig redovisning i rikshuvudboken av all
sådan staten tillhörig fast egendom, som lämnar en i penningar uppskattningsbar
avkastning eller representerar ett i penningar evalverbart nyttjande-
eller avyttringsvärde. Detta slutmål bör enligt ämbetsverkets mening
realiseras successivt. I sin ursprungliga framställning i ärendet förordadeämbetsverket,
att å den nya fonden tills vidare skulle redovisas allenast de
av byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheterna. Nu föreslår ämbetsverket att
till fonden skola hänföras, förutom nämnda fastigheter, jämväl vissa andra
grupper av byggnadsfastigheter, nämligen de under fångvårdsstyrelsens förvaltning
stående fängelsebyggnaderna, de under utrikesdepartementets förvaltning
stående beskicknings- och konsulatsfastigheterna i utlandet, de under
medicinalstyrelsens förvaltning stående hospitalsbyggnaderna samt det under
riksgäldskontorets förvaltning stående riksdagshuset. Vid denna avgränsning
av fondens kapitaltillgångar har riksräkenskapsverket utgått från att,,
i den utsträckning så kan befinnas lämpligt, i samband med fondens bildande
till byggnadsstyrelsens förvaltning överflyttas vissa för närvarande
under annan myndighets förvaltning stående byggnadsfastigheter. Från
redovisning å fonden skulle däremot uteslutas dels sådan fast egendom, sorn
enligt riksräkenskapsverkets i det föregående angivna uppfattning lämpligen
borde redovisas å annan produktiv fond, dels ock tills vidare byggnadsfastigheter,
tillhörande slottsstaten eller försvarsväsendet, vetenskapliga institutioner
vid Uppsala och Lunds universitet samt lotsverkets byggnader
ävensom ett flertal mindre fastighetsgrupper.

Med den omfattning den nya fastighetsfonden sålunda skulle erhålla,
komme förvaltningen av fonden att utövas av de feni myndigheter, under
vilkas vård den å fonden redovisade egendomen i regel redan nu står, nämligen
fångvårdsstyrelsen, utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen
och riksgäldskontoret. Till var och en av dessa myndigheter med
undantag av byggnadsstyrelsen skulle en enhetlig grupp av fastigheter
komma att hänföras. Den till byggnadsstyrelsen hänförda egendomen, som
skulle omfatta ett stort antal olikartade fastigheter, borde i redovisningen
sammanföras under ett antal så vitt möjligt enhetliga fastighetsgrupper.
Hela det å fonden redovisade fastighetsbeståndet skulle därigenom bliva uppdelat
i ett fåtal relativt enhetliga grupper, vilka i redovisningshiSiseende
skulle betraktas såsom självständiga delfonder. För var och en av dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

delfonder skulle i vederbörande förvaltningsmyndighets egna räkenskaper
självständig redovisning lämnas beträffande såväl kapitaltillgångar och förnyelsefondsmedel
som inkomster och utgifter. För varje delfond skulle verkställas
självständig debitering av till densamma ingående hyror och fastställas
särskild avskrivningsprocent. Vid redovisningen i rikshuvudboken
och i riksstaten åter skulle samtliga delfonder sammanföras och den gemensamma
fonden skulle i budgettekniskt hänseende behandlas såsom en enhetligt
organiserad produktiv fond.

Beträffande de konsekvenser i budgettekniskt hänseende, som skulle
följa av redovisningens anordnande på sätt riksräkenskapsverket sålunda förordat,
har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande:

För att möjliggöra uppdebiterandet å den nya fastighetsfonden av de beräknade
hyres- och arrendebeloppen för från fonden till statens verk och
myndigheter upplåten fast egendom måste i riksstaten under verkliga utgifter
härför anvisas särskilda anlagsmedel, vilka anslagsmedel skulle tillföras
fastighetsfonden såsom inkomst.

Rörande fördelningen å anslag av sistangivna anslagsmedel äro olika
möjligheter tänkbara. Sålunda kunna de till respektive myndigheter hänförliga
hyresbeloppen antingen inräknas i myndigheternas för medelsbehovet
i övrigt anvisade egna anslag eller ock sammanföras å för ändamålet under
respektive huvudtitlar anvisade särskilda gemensamhetsanslag. Bet förstnämnda
alternativet, som i riksräkenskapsverkets ursprungliga framställning
i ärendet förordades, skulle bäst motsvara de redovisningsprinciper, som legat
till grund för den vid årets riksdag beslutade omläggningen av riksstatens
uppställning. Med hänsyn till den utökning av de berörda myndigheternas
bokföring, som en dylik uppdelning av anslagsmedlen onekligen skulle medföra,
har riksräkenskapsverket likväl nu ansett sig böra förorda, att för
ändamålet erforderliga anslagsmedel åtminstone tillsvidare anvisas å gemensamhetsanslag.
I överensstämmelse härmed får riksräkenskapsverket föreslå,
att för täckande av de till respektive huvudtitlar hänförliga ämbetsverkens
och myndigheternas beräknade hyreskostnader må under var och en av
huvudtitlarna II—X anvisas ett särskilt förslagsanslag. De nya anslagen
torde böra erhålla följande beteckning: »Ersättning till statens allmänna
fastighetsfond för till statlig myndighet upplåten fast egendom».

De å riksstaten nu anvisade anslagsmedlen till underhåll och reparationer
m. m. av statens fastigheter skulle däremot, i den mån desamma avse å
den nya fastighetsfonden redovisad egendom, för framtiden uteslutas från
riksstaten och häremot svarande kostnader bestridas direkt från fonden.

För redovisning av fastighetsfondens nettoöverskott slutligen bör under
inkomster av statens produktiva fonder uppföras en ny inkomsttitel, lämpligen
benämnd statens allmänna fastighetsfond. Den nya inkomsttiteln synes
böra redovisas såsom huvudinkomsttitcl och uppföras omedelbart efter statens
affärsverk. De hittills å huvudinkomsttiteln »Diverse inkomster» och å den
under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln »Hyresmedel»
redovisade hyres- och arrendeinkomsterna, avseende i fonden ingående fast
egendom, böra däremot för framtiden uppdebiteras direkt å den nya fastighetsfonden.

Genom en på nyss angivna sätt ordnad redovisning över riksstaten av
de beräknade hyreskostnaderna för de statens verk och inrättningar, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

fått lokaler åt sig upplåtna i fondens fastigheter, skulle, framhåller riksräkenskapsverket,
ernås det av ämbetsverket i dess ursprungliga framställ
ning uppställda andra huvudsyftet, avseende en fullständigare redovisning
av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas verkliga kostnader.

I det föregående har antydningsvis berörts ett spörsmål av praktisk innebörd,
vilket vid fondens uppläggande kräver sin lösning, nämligen frågan
örn värdesättningen av den egendom, som skall upptagas till redovisning
å fonden. Såsom redan nämnts, anser riksräkenskapsverket egendomen
böra i rikshuvudboken uppföras till belopp, motsvarande det beräknade
nutidsvärdet. Detta värde bör enligt ämbetsverkets mening fastställas
efter utredning avseende varje enskild fastighet, därvid taxeringsvärdet, örn
sådant tinnes åsatt, i första hand bör tjäna till ledning. Även anskaffningsvärdet
anser ämbetsverket i viss utsträckning kunna läggas till grund för
värdesättningen, varvid dock hänsyn bör tagas till efter byggnadstiden inträdd
värdeminskning. I förvaltningsmyndigheternas räkenskaper bör enligt
ämbetsverkets mening särskilt värde upptagas för å ena sidan tomtvärdet
och å andra sidan byggnadsvärdet. Genom nybyggnader eller fastighetsförvärv
efter fondens tillkomst inträdande kapitalökning skall, som redan
nämnts, enligt förslaget finansieras från anslag under utgifter för kapitalökning.
Fondens härigenom uppkomna nya kapitaltillgångar skulle följakt
ligen i likhet med motsvarande kapitalökningar å affärsverksfonderna i
rikshuvudboken uppföras till värden, motsvarande de å kapitalbudgeten
redovisade anskaffningskostnaderna. Genom försäljning eller eljest uppkomna
kontanta kapitaltillgångar, vilka icke längre erfordras för investering
i fonden tillhörig egendom, avses skola från fonden återbetalas samt
i vanlig ordning redovisas över budgeten.

Beträffande fastställandet av inkomst- och utgiftsstat för fonden
anför riksräkenskapsverket följande:

Med hänsyn till att fastställandet av inkomsterna i viss mån är beroende
av storleken av de belopp, till vilka fastighetsfondens respektive delfondernas
utgifter beräknas uppgå, torde vara lämpligast att till behandling
först upptaga utgiftsredovisningen.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket i det föregående härom anfort,
skulle såsom utgifter avföras dels alla till fondens fasta egendom hänförliga
kostnader för löpande underhåll och reparationer m. m., dels ock erforderlig
avsättning till förnyelsefond.

Vid en förutberäkning av den förstnämnda av angivna två utgiftsgrupper
måste i första hand utrönas, till vilka belopp hithörande utgifter uppgått
under vart och ett av de senast förflutna budgetåren. Med ledning härav
och under hänsynstagande till de särskilda omständigheter, som förväntas
påverka utgiftsbelastningen under det kommande budgetåret, böra ifrågavarande
kostnader kunna fastställas med tillbörlig säkerhet. De beräkningar,
varom nu är fråga, skilja sig för övrigt icke i princip från de beräkningar
rörande underhålls- och reparationskostnader, som redan enligt
den nuvarande ordningen måste verkställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Förenat med större svårighet är däremot fastställandet av de procentsatser,
som skola reglera avsättningen till den för fastighetsbeståndet avsedda förnyelsefonden.
Som avskrivning i regel erfordras allenast beträffande fastigheternas
byggnadsvärde, bör avskrivningsprocenten angivas i relation till
detta värde. Särskild avskrivningsprocent torde härvid böra fastställas förvar
och en i fastighetsfonden ingående delfond. Fastställandet av de skilda
avskrivningsprocenten bör verkställas med ledning av de erfarenheter, som
vunnits inom såväl statlig som privat fastighetsförvaltning. Tid efter annan
bör genom särskilda fastighetsvärderingar utrönas, huruvida de tillämpade
avskrivningsprocenten varit riktigt avvägda, och hör, örn så skulle visa sig
påkallat, för framtiden höjning respektive sänkning av procentsatserna vidtagas.

Vad därefter angår fastighetsfondens inkomster, hänföra sig dessa, såsom
tidigare utvecklats, väsentligen till de hyresbelopp, som skulle uppdebiteras
för de av ämbetsverk och myndigheter i fondens fastigheter disponerade
lokaler. Fastställandet av ifrågavarande debiterade hyresbelopp torde rätteligen
böra äga rum efter verkställd hyresvärdering av de till varje särskilt
verk upplåtna lokalerna, varvid hänsyn borde tagas såväl till lokalernas
storlek och kvalitet som till den allmänna hyresnivåns höjd. En dylik
individuell hyresvärdering skulle emellertid bliva synnerligen tids- och
arbetskrävande. För det syfte, som med hyresdebiteringen avses skola ernås,
torde ock vara tillräckligt, att för fastigheter, tillhörande var och en av de
i fastighetsfonden ingående delfonderna, ett enhetligt hyresvärde per kvadratmeter
golvyta eller kubikmeter luftrymd fastställdes. Jämväl fastställandet
av dessa enhetsvärden skulle beträffande vissa delfonders fastigheter
erbjuda stora svårigheter, sammanhängande med att jämförelsen med hyresnivåns
läge å den privata hyresmarknaden för vissa slag av fastigheter
icke kan tillmätas någon betydelse. Under angivna förhållanden synes någon
annan utväg icke återstå än att för vederbörande delfonds fastigheter avväga
hyresvärdet så, att normal nettoavkastning uppnås för det i delfondens
fastigheter nedlagda kapitalet.

Sedan hyresvärdet per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd
fastställts för varje delfonds fastigheter, uträknas det till varje myndighet
hänförliga hyresbeloppet liksom varje delfonds debiterade, totala hyresinkomst.

Till den sålunda beräknade debiterade hyresinkomsten lägges den kontant
inflytande hyresinkomsten, avseende till enskilda upplåtna lokaler i statens
till fastighetsfondens olika delfonder hänförliga fastigheter.

Under förutsättning att — såsom riks räkenskaps ver ket finner lämpligast
— hyreskostnaderna för sådana statens verk, som icke kunna beredas tjänstelokaler
i statens egna fastigheter, avföras såsom utgifter å den nya fonden
och följaktligen häremot svarande debiterade hyresbelopp inräknas bland
fondens inkomster, skulle fastighetsfondens ovan beriiknade utgifter och inkomster
höjas med ett oell samma belopp.

Fastighetsfondens nettoöverskott slutligen framgår såsom skillnaden mellan
fondens sålunda redovisade sammanlagda inkomster och utgifter.

Såsom förut framhållits, medför det nya redovisningssystemet, att medel
flir nybyggnader och förvärv av fastigheter, vilka skola ingå i fastighetsfonden,
böra anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning. Vid sådant
förhållande måste ställning tagas till frågan, huruvida dessa anslag
böra anvisas att täckas av lånemedel eller av andra statsinkomster.
Riksräkenskapsverket yttrar härom följande:

Kungl. Marits proposition nr 114.

Enligt den tidigare tillämpade ordningen anvisades medel för såväl underhåll
och reparationer m. m. avseende statens hela i rikshuvudboken icke
redovisade fastighetsbestånd som till detta fastighetsbestånd hänförliga nybyggnader
och fastighetsförvärv å anslag under verkliga utgifter. Anvisandet
av särskilda anslagsmedel för täckande av den värdeminskning, som samma
fastighetsbestånd underginge på grund av stigande ålder och förslitning,
var under sådana förhållanden icke erforderligt.

Enligt den föreslagna nya ordningen åter skulle viss del av statens
i rikshuvudboken hittills icke redovisade fastighetsbestånd upptagas till
redovisning i rikshuvudboken och därvid uppföras å en för ändamålet upprättad
s. k. produktiv fond. Såsom en följd av denna omläggning skulle
framgå, att till den nya fastighetsfonden hänförliga anslagsmedel för nybyggnader
och fastighetsförvärv komme att anvisas å anslag under utgifter
för kapitalökning. Å den löpande budgeten, omfattande riksstatens verkliga
inkomster och verkliga utgifter, skulle däremot täckning beredas utom
för underhåll och reparationer m. m. avseende det å fonden redovisade
fastighetsbeståndet jämväl för den till samma fastighetsbestånd hänförliga
värdeminskningen.

I fråga örn den löpande budgetens belastning skulle alltså omläggningen
medföra den ändringen, att, medan enligt den tidigare tillämpade ordningen
i belastningen inräknades de för varje budgetår till nybyggnader och fastighetsförvärv
förbrukade anslagsmedlen, enligt den föreslagna nya ordningen
i stället den mot värdeminskningen å fastighetsfondens samlade kapitaltillgångar
svarande avsättningen till förnyelsefonden inginge i belastningen.
Enligt båda förfaringssätten skulle på lång sikt å löpande budgeten fullständig
täckning ernås för statens med fastighetsförvaltningen förenade
kostnader.

Under sådana förhållanden lära anslagen till kapitalökning å den njra
fastighetsfonden — i likhet med motsvarande anslag till affärsverksfonderna
— normalt kunna anvisas att utgå av lånemedel. Såsom riksräkenskapsverket
i det föregående antytt, böra dock, då särskilda skäl därtill föranleda*
kapitalökningsanslagen till den nya fastighetsfonden — liksom i stor utsträckning
ägt rum beträffande affärsverksfonderna — anvisas att utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.

Över det av riksräkenskapsverket sålunda framlagda förslaget hava, efter
remiss, utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den 81 oktober 1934, av
statskontoret den 30 oktober 1934 och av fullmäktige i riksgäldskontoret
den 25 oktober 1934. I samband med remissen fick byggnadsstyrelsen sig
anbefallt att inhämta erforderlig utredning och yttranden i ärendet från
fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen samt att, såvitt anginge under
fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens
förvaltning ställda fastigheter, framlägga dels utredning rörande
de värden, med vilka nämnda fastigheter borde uppföras å fonden, därest
denna komme till stånd från och med den 1 juli 1935, dels beräkning av
de inkomster från fonden, respektive de utgiftsanslag för beredande av gottgörelse
åt fonden för upplåtelse av tjänstelokaler till statliga myndigheter
i fondens fastigheter, som under samma förutsättning borde upptagas å riksstaten
för budgetåret 1935/1936, dels ock förslag till inkomst- och utgiftsstat
för fonden för samma budgetår. I anslutning härtill hava vid bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

nadsstyrelsens utlåtande fogats yttranden av fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen
ävensom utredning i nyss angivna hänseenden.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i de inkomna yttrandena
jämte den av byggnadsstyrelsen framlagda utredningen. Därvid skall jag
till en början beröra myndigheternas mera allmänt hållna uttalanden örn
förslaget samt deras yttranden beträffande omfattningen av det fastighetsbestånd,
som i händelse av fondens inrättande bör hänföras till densamma.

Byggnadsstyrelsen erinrar, att styrelsen redan i sitt år 1924 gemensamt
med statskontoret avgivna utlåtande över riksräkenskapsverkets ursprungliga
framställning i ämnet i princip erkänt det teoretiskt sett riktiga i att
staten^ i fastigheter nedlagda kapital redovisas i rikshuvudboken. Det nu
framlagda förslaget innebär enligt styrelsens mening vissa förbättringar i
förhållande till det ursprungliga. På grund härav och med hänsyn till de
förhållanden, som kristiden och dess motarbetande av arbetslösheten medfört
i avseende å statlig kapitalinvestering i byggnadsföretag, säger sig styrelsen
numera icke kunna finna annat än att de med förslagets genomförande
förenade fördelarna så väsentligt överväga nackdelarna — vilka enligt styrelsens
mening huvudsakligen bestå i en viss komplicering i bokföringsmässigt
hänseende och en ökning av arbetsuppgifterna för vissa statliga
organ —, att styrelsen anser sig böra tillstyrka ett genomförande av ifrågavarande
reform i huvudsaklig överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
förevarande förslag. Endast i vissa mindre väsentliga detaljer, till
vilka jag återkommer i det följande, har styrelsen ansett en justering av
förslaget vara behövlig.

Lika med riksräkenskapsverket anser byggnadsstyrelsen eftersträvansvärt,
att en såvitt möjligt fullständig redovisning åstadkommes i rikshuvudboken
av ali statens fasta egendom, i den mån den lämnar en i penningar uppskattbar
avkastning eller representerar ett i penningar eval verbart nyttjandeeller
avyttringsvärde. Styrelsen erinrar, att de under styrelsens förvaltning
ställda fastigheterna i allmänhet uppfylla angivna bestämmelse örn produktivitet.
Emellertid förvaltar styrelsen även sådana fastigheter, som icke
äro produktiva, t. ex. fästningsruiner, historiska minnesmärken, vissa slott,
Riddarholm.skyrkan med flera. Dessa senare fastiglietsobjekt böra enligt
styrelsens mening icke införas under fonden utan alltjämt förvaltas av styrelsen
på ungefär samma sätt som nu sker beträffande alla under styrelsens
vård ställda fastigheter och alltså för underhållet föranleda särskilda, verkliga
utgiftsanslag under sjätte huvudtiteln. Till denna grupp av fastigheter
utanför fonden böra enligt styrelsens uppfattning även hänföras de två
statliga teaterbyggnaderna i Stockholm samt Stadionbyggnaden, vilka i förvaltningskänseendo
intaga en särställning. I fråga örn teaterbyggnaderna
ombesörjer byggnadsstyrelsen det utvändiga underhållet, medan byggnaderna
i övrigt förvaltas av vederbörande teaterbolags styrelser, och beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Stadionbyggnaden utövar byggnadsstyrelsen endast överinseendet, varemot
själva förvaltningen handhaves och bekostas av Stadionstyrelsen. Samtliga,
övriga under styrelsens förvaltning nu stående fastigheter, i huvudsak byggnader
för olika statliga verk och inrättningar i Stockholm samt landsstatshus,
landshövdingeresidens, landsarkiv, lantmäterikontor och seminariebyggnader
i landsorten, böra enligt styrelsens mening ingå i fastighetsfonden.

I anslutning till riksräkenskapsverkets förslag att i samband med fondens
bildande till byggnadsstyrelsens förvaltning överflytta vissa för närvarande
under annan myndighets förvaltning stående fastigheter ifrågasätter byggnadsstyrelsen
en sådan överflyttning beträffande mynt- och justeringsverkets,
patent- och registreringsverkets, veterinärhögskolans och nya elementarskolans
fastigheter i Stockholm, blindinstitutet å Tomteboda, hantverksskolan
i Växjö för blinda kvinnor, hantverksskolan i Kristinehamn förblinda
män samt småskoleseminariet i Linköping.

Slutligen föreslår byggnadsstyrelsen, att till fonden måtte hänföras jämväl
sådana under uppförande varande byggnader, som efter färdigställandet
komma att sortera under någon av de myndigheter, vilka avses skola ingå i
fonden såsom förvaltningsorgan. Av dylika nybyggnader böra enligt styrelsens
mening följande tillföras fonden och ställas under styrelsens förvaltning,
nämligen kanslihusets nybyggnad, statens historiska museum, tekniska
högskolans kanslibyggnad, statens bakteriologiska laboratorium och generaltullstyrelsens
hus i Stockholm, landsarkivet i Härnösand samt lantmäterikontoren
i Jönköping, Karlstad och Västerås.

I den av byggnadsstyrelsen framlagda utredningen ingår förteckning över
samtliga de fastigheter, vilka enligt styrelsens sålunda uttalade uppfattning
böra införlivas med fastighetsfonden och stå under styrelsens förvaltning.
Likaså hava förteckningar upprättats över de till utrikesdepartementets, fångvårdsstyrelsens
och medicinalstyrelsens förvaltningsområden hörande fastigheter,
vilka av riksräkenskapsverket föreslagits att ingå i fonden. Värdet
av samtliga ifrågavarande fastigheter har preliminärt uppskattats till 256.2
miljoner kronor, därav 74.6 miljoner kronor utgörande markvärde och 181.6
miljoner kronor byggnadsvärde. Till frågan örn de grunder, som varit bestämmande
vid värdesättningen, återkommer jag i det följande.

Fångvårdsstyrelsen uttalar, att vissa teoretiska skäl givetvis kunna åberopas
för fondens inrättande, men framhåller, att förslagets genomförande
för fångvårdens vidkommande avsevärt skulle komplicera räkenskapsväsendet
vid detta verk. Styrelsen erinrar, att frågan örn fångvårdens omorganisation
gjorts till föremål för utredning och att denna utredning kan föranleda
indragning av en del av statens nuvarande fångvårdsanstalten Med
hänsyn härtill anser styrelsen det böra tagas under övervägande, huruvida
i denna frågas nuvarande läge det må anses lämpligt att förlägga fångvårdens
fastigheter under fonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Medicinalstyrelsen finner väl vissa skäl tala för anordnande av en fond
för redovisning av statens fastighetsbestånd. Det framlagda förslaget innebure
emellertid, att å en sådan fond skulle redovisas staten tillhöriga fastigheter
oavsett örn desammas tillkomst för staten föranledde inkomster respektive
minskade utgifter eller icke. Enligt styrelsens uppfattning förelåge en
väsentlig skillnad mellan å ena sidan sådana fastigheter, som antingen
lämnade statsverket en faktisk inkomst eller föranledde en minskning av
statens hyresutgifter och som ägde ett verkligt avyttringsvärde, och å andra
sidan sådana fastigheter som exempelvis statens sinnessjukhus, vilkas tillkomst
icke medförde några inkomster eller minskade utgifter för statsverket
och vilkas avyttringsvärde icke stöde i rimlig proportion till de därå
nedlagda kostnaderna. I händelse ett sinnessjukhus skulle nedläggas och
försäljas, syntes detsamma i allmänhet icke inbringa avsevärt mer än vad
som motsvarade markvärdet, vilket med hänsyn till det avskilda läge, som
vore utmärkande för flertalet sinnessjukhus, i allmänhet uppginge till relativt
obetydligt belopp. Det finge därför enligt styrelsens mening anses hava
varit en riktig princip, att staten, såsom hittills i regel skett, omedelbart avskrivit
kostnaderna för uppförande av nya sinnessjukhus eller för utvidgning
och modernisering av redan befintliga. Att nu i en fastighetsfond upptaga
beräknade värden å dessa anstalter, för vilka byggnadskostnaderna i stort
sett redan avskrivits, syntes vara att skapa bokföringsvärden, som saknade
ekonomisk realitet. En sådan hokföringsåtgärd ansåge sig styrelsen icke
böra tillstyrka. Vad sålunda sagts örn själva anstalterna gällde till en viss
grad även beträffande de tjänstemannabostäder, som anordnats i eller invid
sinnessjukhusen. Dessa bostäders värde sammanhängde helt med anstaltsdriften.
I och med dennas nedläggande bleve i regel de i själva anstaltsbyggnaderna
inrymda bostäderna utan värde, och även de i särskilda
bostadshus förlagda bostäderna bleve enligt styrelsens mening i sådan händelse
utan något mera avsevärt avyttringsvärde. Styrelsen avstyrkte därför
förslaget i vad detsamma avsåge statens sinnessjukhus.

Statskontoret förklarar sig vara ense med riksräkenskapsverket däri, att
den nuvarande redovisningen av statens fastighetsbestånd är otillfredsställande
och att en utvidgad redovisning bör åvägabringas genom upprättande
av en särskild fastighetsfond. Beträffande omfattningen av det fastighetsbestånd,
som bör hänföras till fonden, instämmer statskontoret i riksräkenskapsverkets
uttalande att redovisningen principiellt bör omfatta all egendom,
som lämnar en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar
ett i penningar evalverbart nyttjande- eller avyttringsvärde. I anslutning
härtill understryker statskontoret önskvärdheten av att alla de fastigheter,
vilka från nämnda utgångspunkt böra redovisas å fastighetsfonden,
också bliva, så snart erforderliga förutsättningar därför äro för handen, dit
överförda. Statskontoret finner det likaledes välbetänkt, att, på sätt riksräkenskapsverket
föreslagit, från den allmänna fastighetsfonden undantagas
dels riksbankens fastigheter, vilka böra sammanföras med riksbankens iivriga

16 Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

tillgångar, dels ock till administrativ myndighet upplåtna jordegendomar,
som i stället böra överföras till statens domäners fond och av domänstyrelsen
utarrenderas till vederbörande myndigheter. I sistnämnda avseende
framhåller statskontoret, hurusom erfarenheten givit vid handen, att understundom
myndighet, som fått jordegendom överlämnad till sin förvaltning,
sedermera, då egendomen ej vidare behövts för den avsedda användningen,
visat sig obenägen att återlämna densamma till domänstyrelsen och i stället
önskat få egendomen realiserad för tillgodoseende av något speciellt önskemål.
Enligt statskontorets mening är försäljning av viss fastighet för att
därigenom bereda medelstillgång icke den rätta vägen att få ett anslagsbehov
fyllt, utan böra medel i vanlig ordning äskas å riksstaten. Även av
nu angivna skäl har statskontoret funnit förslaget i denna del gå i rätt
riktning.

Ett ordnande av statens fastighetsbokföring på sätt statskontoret sålunda
tillstyrkt bör enligt statskontorets uppfattning lämpligen föranleda, att anslag
till nybyggnader och fastighetsförvärv i riksstaten anvisas under utgifter
för kapitalökning i stället för å huvudtitlarna under verkliga utgifter
samt att för samma ändamål icke längre erforderliga anslagsmedel redovisas
å riksstatens inkomstsida såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar respektive
återbetalningar av lånemedel. Även härutinnan har statskontoret alltså
uttalat sin anslutning till riksräkenskapsverkets förslag.

Däremot har statskontoret bestämt avstyrkt förslaget att giva den nya
fonden karaktären av en produktiv fond. Härom anför ämbetsverket i
huvudsak följande:

Örn man åtnöjer sig med att åstadkomma en fullständigare redovisning i
rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital, skulle — utöver
nyssberörda ändring i fråga örn anvisningen av medel till nybyggnader
och fastighetsförvärv — någon ytterligare ändring beträffande riksstatens
uppställning och innehåll i och för sig icke vara erforderlig. Sålunda
skulle medel för underhåll och reparationer m. m. liksom hittills kunna
anvisas å anslag under verkliga utgifter. I den mån förevarande kapitaltillgångar
icke finansierats genom lånemedel och följaktligen i budgettekniskt
hänseende äro att hänföra till statens skattemedelskapital, skulle ej
heller för framtiden behov föreligga att anvisa särskilda anslagsmedel till
täckande av den avskrivning, som på grund av kapitalobjektens stigande
ålder och förslitning kunde befinnas böra äga rum. Höjningar och sänkningar
av fondens värden skulle komma att ske automatiskt efter förändringar
i värdesättningen av fastigheterna och något avskrivningsförfarande
i egentlig mening skulle icke bliva erforderligt.

Riksräkenskapsverket vill emellertid för sin del gå ett väsentligt steg
längre, i det att verket — förutom den föreslagna fullständigare redovisningen
i rikshuvudboken av statens i fast egendom nedlagda kapital —
därjämte förordar en direkt i riksbokföringen inordnad redovisning av
sagda kapitals totala såväl brutto- som nettoavkastning. För att detta syfte
skall kunna nås i vad angår det å den föreslagna allmänna fastighetsfonden
redovisade fastighetsbeståndet föreslår riksräkenskapsverket, att nämnda
fond i budgettekniskt hänseende skall organiseras såsom en s. k. produktiv
fond.

Kungl. Majros proposition nr lii.

Statskontoret är nu, liksom i sitt år 1924 gemensamt med byggnadsstyrelsen
avgivna utlåtande, villigt erkänna, att ur bokförings- och redovisuingssynpunkt
vissa fördelar äro förbundna med det förslag, som av riksräkenskapsverket
i förevarande hänseende framlagts. Då statskontoret emellertid
nu lika litet som då kan följa riksräkenskapsverket på denna punkt,
beror detta på att ämbetsverket icke kan finna, att den omgång och bokföringstekniska
omständlighet samt de praktiska olägenheter i övrigt, som äro
förenade med förslagets genomförande, skulle uppvägas av det gagn, som
kan vara att därav förvänta. Till närmare utvecklande härav vill statskontoret
inskränka sig till att anföra följande.

Ett tillämpande på statens allmänna fastighetsfond av de för de produktiva
fonderna gällande redovisningsreglerna skulle — såsom riksräkenskapsverket
framhåller — innebära, att nämnda fonds inkomster och utgifter
upptoges till redovisning i rikshuvudboken. Såsom fondens inkomster finge
härvid betraktas — utom faktiskt influtna hyror och arrenden för till enskilda
upplåten, fonden tillhörig fast egendom — de beräknade hyres- och
arrendebeloppen för av statens verk och inrättningar disponerad sådan
egendom. Å fondens konto skulle följaktligen uppdebiteras såväl de faktiskt
influtna som de beräknade hyres- och arrendebeloppen. Å andra sidan skulle
å fondens konto såsom utgifter avföras alla till fondens fasta egendom hänförliga
kostnader för löpande underhåll och reparationer m. m. samt för
erforderlig avsättning till förnyelsefond. Överskottet av inkomster utöver
utgifter skulle överföras till statsregleringsfonden.

Vad först angår avsättningen till förnyelsefond framhåller riksräkenskapsverket,
att denna avsättning bör avse hela det fastighetsbestånd, som upptages
till redovisning å fonden, alltså även sådana fastigheter — och de
utgöra det allt övervägande flertalet — som tillkommit under anslag till
verkliga utgifter och följaktligen enligt det nuvarande redovisningssättet
så att säga omedelbart avskrivits. Att för framtiden avstå från att belasta
fondens utgifter med avsättningar till förnyelsefonden skulle enligt riksräkenskapsverket
innebära, att fondens mot sistnämnda värde svarande
dolda reserv efter hand förtärdes. Ett dylikt redovisningsförfarande, enligt
vilket full täckning för varje års faktiska kostnader icke skulle ernås, finner
riksräkenskapsverket icke stå i överensstämmelse med korrekta bokföringsprinciper.

För denna avsättning till förnyelsefonden förutsätter riksräkenskapsverket,
att en särskild avskrivningsprocent, i relation till fastigheternas byggnadsvärde,
skall fastställas för varje i fastiglietsfonden ingående delfond. Till
ledning för fastställandet böra tjäna de erfarenheter, som vunnits inom
såväl statlig som privat fastighetsförvaltning. Tid efter annan bör enligt
riksräkenskapsverkets mening genom särskilda fastighetsvärderingar utrönas,
huruvida de tillämpade avskrivningsprocenten varit riktigt avvägda.

Det i riksräkenskapsverkets förslag sålunda förutsatta avskrivningsförfarandet
— vilket utgör en konsekvens av fastighetsfondens konstruktion som en
produktiv fond — innebär en så pass omfattande och betungande anordning, att
detsamma enligt statskontorets uppfattning icke bör sättas igång utan tvingande
skäl. Att märka är, att det bär skulle gälla ej blott flertalet av statsverkets
ämbetsbyggnader i huvudstaden och landsorten utan därjämte samtliga fängelsebyggnader
i riket, utrikesförvaltningens beskicknings- och konsulatfastigheter
utomlands, alla sinnessjukhus ävensom riksdagshuset. För samtliga
dessa byggnader skulle — trots det att de byggts med andra statsinkomster
än- lånemedel — avskrivningar bliva nödvändiga och fortgå genom årliga
avsättningar till förnyelsefonden. Framdeles skulle en liknande procedur
Bihang lill riksdagens protokoll VXIÖ. 1 sinni. Sr lii. It

Kungl. Majds proposition nr 114.

få tillgripas jämväl beträffande, bland annat, lant- och sjöförsvarets kaserner
och övriga byggnader, universitetens byggnadsfastigheter m. m. Onekligen
är det hittillsvarande systemet, enligt vilket de byggnader, som anskaffats
med anlitande av skattemedel, så att säga »omedelbart avskrivits»,
betydligt mindre komplicerat.

Allmänna fastighetsfondens huvudsakliga inkomster skulle enligt förslaget
utgöras av de hyresbelopp, som skulle uppdebiteras för de av ämbetsverk
och myndigheter i fondens fastigheter disponerade lokalerna. Fastställandet
av ifrågavarande debiterade hyresbelopp borde, framhåller riksräkenskapsverket,
rätteligen äga rum efter verkställd hyresvärdering av de till varje
särskilt verk upplåtna lokalerna, varvid hänsyn borde tagas såväl till lokalernas
storlek och kvalitet som till den allmänna hyresnivån. Då emellertid
en dylik individuell hyresvärdering skulle bliva synnerligen tids- och
arbetskrävande, borde det kunna vara tillräckligt, att för fastigheter, tillhörande
var och en av de i fastighetsfonden ingående del fonderna, ett enhetligt
hyresvärde per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd
fastställdes. I vissa fall skulle i stället den utvägen få anlitas, att för
vederbörande delfonds fastigheter hyresvärdet så avvägdes, att normal nettoavkastning
uppnås för det i delfondens fastigheter nedlagda kapitalet. Sedan
hyresvärdet per kvadratmeter golvyta eller kubikmeter luftrymd fastställts
för varje delfonds fastigheter, skulle det till varje myndighet hänförliga
hyresbeloppet liksom varje delfonds debiterade, totala hyresinkomst uträknas.

För täckande av de nu angivna, å fastighetsfondens inkomstsida uppförda,
debiterade hyresbeloppen skulle, enligt förslaget, å anslag under verkliga
utgifter i riksstaten anvisas anslagsmedel till belopp, sammanlagt motsvarande
summan av nyssnämnda debiterade hyresbelopp. Genom denna redovisning
över riksstaten av de beräknade hyreskostnaderna för verk och
myndigheter skulle uppnås det andra av riksräkenskapsverket uppställda
huvudsyftet med förevarande omläggning, nämligen en fullständigare redovisning
av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas verkliga kostnader.

Mot denna av riksräkenskapsverket sålunda förutsatta anordning synes
kunna i förstärkt grad riktas samma anmärkning som mot nyssberörda
avskrivningsförfarande, nämligen, att den utvidgade redovisning, som därigenom
står att vinna, skulle köpas för dyrt, och att den ej skulle medföra
en motsvarande reell nytta. I varje fall kan statskontoret ej finna,
att fördelarna skulle uppväga de praktiska olägenheter och det i och för
sig skäligen improduktiva arbete, som skulle bliva följden, därest våra
samtliga ämbetslokaler, beskickningshus utomlands, fängelser och sinnessjukhus
etc. skulle underkastas en mer eller mindre artificiell hyressättning
och med ledning av golvyta eller luftrymd eller efter annan grund påföras
hyra för sina i statens egna byggnader inrymda lokaler.

I detta sammanhang må framhållas, att en redovisning av en viss myndighets
lokalutrymme icke synes hava tillnärmelsevis samma praktiska
betydelse som en redovisning av myndighetens avlöningskostnader och utgifter
i övrigt. Beträffande sistnämnda utgiftskategorier kan redovisningen
genom den jämförelse med andra myndigheter, som därigenom möjliggöres,
vara av stort intresse och värde bland annat genom att giva uppslag och
motivering till utgiftsminskningar och besparingar. Lokalbehovet däremot
torde få bedömas från väsentligen andra utgångspunkter och kan i praktiken
ej heller gärna underkastas den inskränkning eller utvidgning, som
en jämförelse med andra myndigheters lokalutrymme i och för sig skulle
kunna giva anledning till.

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

Härtill kommer ytterligare, att redovisningssynpunkten strängt taget fordrar,
att det hyresbelopp, som påföres vederbörande myndighet, verkligen inräknas
i myndighetens eget anslag, närmast i dess omkostnadsstat. Denna
konsekvens har riksräkenskapsverket emellertid icke vågat sig på att draga
med hänsyn till den utökning av de berörda myndigheternas bokföring, som
därav skulle föranledas. Verket stannar i stället vid att förorda, att för
lokalhyror beräknade anslagsmedel anvisas å gemensamhetsan sia g under respektive
huvudtitlar. Därmed går fördelen av den fullständigare redovisningen
i viss mån till spillo.

Vid sådant förhållande vill statskontoret i anslutning till det av ämbetsverket
och byggnadsstyrelsen år 1924 avgivna utlåtandet ifrågasätta, huruvida
ej en tillfyllestgörande redovisning av olika verks och myndigheters
hyreskostnader kunde vinnas genom en vid sidan av budgeten företagen,
med lämpliga mellanrum förnyad uppskattning, vars resultat eventuellt kan
i lämplig form publiceras, j

Sammanfattningsvis uttalar statskontoret såsom sin mening rörande förevarande
spörsmål följande:

För redovisningen av statens fastighetsbestånd i den omfattning som ovan
angivits bör uppläggas en särskild fond, benämnd statens allmänna fastighetsfond.
Härav bör följa, att anslag till sådana nybyggnader och fastighetsförvärv,
som skola redovisas å fonden, hädanefter böra å riksstaten anvisas
under utgifter för kapitalökning. Denna fond bör emellertid icke få
karaktär av en produktiv fond, och anslag till underhåll och reparationer
böra för den skull såsom hittills anvisas under verkliga utgifter. Anledning
kommer med denna anordning av fonden ej att föreligga att debitera verk
och myndigheter för hyror i statens fastigheter och att för täckande av dessa
fingerade hyreskostnader uppföra anslag å riksstaten. Det behov, som kan
föreligga att åvägabringa en redovisning av olika myndigheters beräknade
hyreskostnader — för vilket ändamål riksräkenskapsverket tänkt sig uppförande
av särskilda anslag å riksstaten — synes, därest sådan redovisning
anses böra komma till stånd, kunna på ett tillfyllestgörande sätt tillgodoses
genom att vid sidan av budgeten verkställa en uppskattning av hyreskostnaderna,
vars resultat kan publiceras.

Inom statskontoret har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, statskommissarien
Tottie, vilken ansett, att statskontorets yttrande bort avfattats
i enlighet med ett av honom avgivet förslag, varur här må återgivas följande: Beträffande

riksräkenskapsverkets förslag i nu berörda hänseende ställer
sig statskontoret tveksamt, huruvida den föreslagna åtgärden att å en produktiv
fond redovisa kronans fastighetsbestånd, i den mån det avses att ingå
i statens allmänna fastighetsfond, kan anses vara av omständigheterna påkallad.
Det synes nämligen icke uteslutet, att man skulle kunna ernå ett i huvudsak
motsvarande resultat utan att för ändamålet anlita utvägen att upplägga
en fond för redovisningen. En dylik fasti glietsbok förin g skulle emellertid
då ske vid sidan av budgeten och ändringarna i fastighetsbeståndet i allt
fall kunna ske i rikshuvudboken. Det synes också vara en ganska vidlyftig
apparat, som måste igångsättas för att ernå en redovisning på sätt riksräken -

Kungl. Majlis proposition nr 114.

skapsverket nu ifrågasatt. Ä andra sidan lärer det dock icke kunna förnekas,
att en redovisning över en produktiv fond av här berörda fastigheter
i flera hänseenden skulle kunna vara till fördel. Sålunda skulle för varje
ämbetsverk upptagas beräknade hyror för ämbetsverkens lokaler i statens
fastigheter, i likhet med de anvisningar för bestridande av hyror, som nu
måste förekomma ifråga örn sådana ämbetsverk, för vilkas behov förhyrning
av lokaler måste äga rum. Borttagande av anslagen för byggnadsändamål
från de särkilda huvudtitlarna och deras sammanförande för att underkastas
en enhetlig behandling lärer också ur budgetär synpunkt få anses vara beaktansvärt.

För att icke beräkningarna av utgifterna å fastighetsfonden onödigtvis
skola försvåras, lärer det få anses tillräckligt att för viss tid fastställa en
genomsnittlig avskrivningsproeent för vissa slag av fastigheter, men det
kan knappast anses påkallat att tid efter annan genom särskilda fastighetsvärderingar
söka för de särskilda fastigheternas del utröna, huruvida den
tillämpade avskrivningsprocenten är fullt riktigt avvägd. Statskontoret är
likaledes av den uppfattningen, att, när det gäller hyresvärdets bestämmande,
enhetliga grunder, även örn det gäller för ämbetsverkslokaler använda fastigheter
av olika slag, böra kunna tillämpas.

Slutligen vill statskontoret framhålla, att det måste vara önskvärt att örn
möjligt undvika anvisande av gemensamhetsanslag under huvudtitlarna för
hyresutgifterna. Visserligen skulle det kunna anses vara ur praktisk synpunkt
enklast att för varje huvudtitels del till fonden omföra ett enda belopp,
men å andra sidan kommer härigenom den uppdelning av utgifterna
på de särskilda myndigheterna, som torde vara en av de viktigaste fördelarna
med reformen, att försvinna, varigenom givetvis dess värde reduceras.

För den händelse en särskild fastighetsfond inrättas, har det synts reservanten
inom statskontoret klart, att till densamma böra hänföras alla sådana
fastigheter, som i en eller annan form lämna avkastning. Enligt reservantens
mening kan det därför knappast anses riktigt att från fonden utesluta
exempelvis fastigheter tillhörande försvarsväsendet, vilka såsom framgår
bland annat av redovisningen av lantförsvarets byggnadsanslag lämna en
icke obetydlig avkastning.

Slutligen hava fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande nu omhandlade
spörsmål utlåtit sig sålunda:

Det torde med skäl kunna sägas, att den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken
beträffande statens fasta egendom icke fyller berättigade krav
på fullständighet och åskådlighet samt att därför en vidgad redovisning i
förevarande avseende är önskvärd. Att såsom för närvarande mycket omfattande
grupper av statens förmögenhetsobjekt i form av fast egendom
utelämnas i riksbokföringen anse fullmäktige sålunda ur synpunkten av en
tillnärmelsevis riktig uppskattning av statens verkliga kapitaltillgångar böra
bliva föremål för rättelse. Såsom av remissakten framgår, kunna emellertid
delade meningar råda i fråga om den omfattning, i vilken i rikshuvudboken
hittills icke ingående fast egendom av statlig natur för framtiden
bör upptagas till redovisning å rikshuvudbokens kapitalkonto. Såsom allmän
regel i fråga örn denna omfattning har föreslagits, att såsom slutmål
härutinnan borde eftersträvas en så vitt möjligt fullständig redovisning i
rikshuvudboken av all statens fasta egendom »i den mån densamma lämnar
en i penningar uppskattbar avkastning eller representerar ett i penningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

evalverbart avyttringsvärde». Såsom ett andra huvudsyfte angives ernående
av en fullständigare redovisning av de statliga ämbetsverkens och myndigheternas
verkliga kostnader genom beräkning av hyra tor av dem använda
lokaler och hyresinkomst å fastigheterna.

För en rationell tillämpning av det framlagda programmet kräves en
noggrann värdesättning av de fastigheter, vilka indragas inom detsainmas
ram. Man måste med andra ord uppskatta varje fastighets nutidsvärde. I
många fall lär man emellertid näppeligen få fram »ett i penningar evalverbart
avyttringsvärde» genom att utgå från taxerings- eller anskaffningsvärdet;
en byggnad kan nämligen äga ett betydande värde i statens hand
med hänsyn till dess förvaltningsuppgifter utan att äga något motsvarande
»i penningar evalverbart avyttringsvärde». Beträffande dylika fastigheter
torde en värdering och en därefter gjord uppskattning av skälig hyra närmast
bliva en konstruktion utan större betydelse för statshushållningen
eller statens kapitaltillgångar. Utan att vilja ingå djupare på den principiella
delen av förslaget kunna fullmäktige ej undertrycka den anmärkningen,
att förslaget synes ha fått en vidare omfattning än som måhända
varit befrämjande för det angivna syftet, i den mån detta må anses vara
berättigat.

Fullmäktige anse sig hava så mycket större skäl att göra detta uttalande
som enligt deras mening riksdagshuset utan tillräcklig motivering förts till
den allmänna fastighetsfonden. Svårigheter skulle uppstå vid åsättande av
ett kapitalvärde å riksdagshuset, som väl knappast kan anses äga något »i
penningar evalverbart avyttringsvärde». Fastighetens taxeringsvärde uppgår
för närvarande till 15,000,000 kronor, vari ingår tomtvärde med 3,300,000
kronor. Kostnaderna för uppförande av de nya riksdags- och riksbankshusen
uppgingo till inalles 8,405,000 kronor, och någon uppdelning av dessa kostnader
å de båda byggnaderna synes icke hava skett. Med hänsyn till vad
sålunda anförts och den uppgift riksdagshuset har att fylla synes det fullmäktige
böra kunna fastslås, att detsamma icke lämpar sig för ett infogande
inom den ram, som föreslagits för inrättandet av nämnda fond. I
likhet med kungl, slott och fastigheter under första huvudtiteln, vilka åtminstone
tillsvidare skulle lämnas utanför den föreslagna fastighetsfonden,
bör alltså det under trettonde huvudtiteln hörande riksdagshuset icke ifrågakomma
att ingå i berörda fond.

Fullmäktige vilja tillägga, att en konsekvens av riksdagshusets överförande
till den allmänna fastighetsfonden med därav följande beräkning av
hyra för de av riksdagen under viss del av året disponerade lokalerna, med
nödvändighet synes bliva, att fullmäktige finge kräva hyra för kyrkomötet
samt de kungl, kommittéer, arbetsavtalsförhandlingar och allmänna möten
av olika karaktär m. m., för vilka lokaler enligt nu gällande bestämmelser
hyresfritt upplåtas i riksdagshuset under den tid, då riksdagen ej är samlad.
Å olika huvudtitlar torde hithörande hyresbelopp komma att upptagas i
riksstaten, där fråga vore örn uthyrning till statsinstitutioner, och i övrigt
hyresbelopp få inkasseras. Det förefaller fullmäktige vara riktigare och för
staten mera ändamålsenligt, att upplåtande av lokalerna kan försiggå under
hittills tillämpade former, varjämte den vid den föreslagna anordningen
oundvikliga ökningen av arbetet i riksgäldskontorets fastighetsförvaltning
ter sig rätt onödig.

Jag övergår härefter till att redogöra för yttrandena oell utredningen
beträffande de frågor av mera speciell innebörd, till vilka ställning måste
tagas vid reformens genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Vad först angår värdesättningen av fondens egendom Ilar såväl byggnadsstyrelsen
som statskontoret i stort sett anslutit sig till de synpunkter,
som riksräkenskapsverket därutinnan uttalat.

Sålunda framhåller byggnadsstyrelsen, att den av styrelsen i förevarande
avseende verkställda utredningen varit inriktad på att söka fastställa det
verkliga nutidsvärdet för varje särskild fastighet. För de av styrelsen förvaltade
fastigheterna i Stockholm vore taxeringsvärdena i allmänhet jämförelsevis
tillförlitliga, varför de i huvudsak utgjort en god ledning för
värdesättningen; en del justeringar hade dock måst göras. I fråga om styrelsens
fastigheter i landsorten vore taxeringsvärdena däremot mera osäkra.
De angåve dessutom med få undantag endast ett värde, som avsåge byggnad
och mark tillsammans. En detaljerad justering av dessa värden hade icke
medhunnits, men styrelsen hade tillsvidare godtagit dem utom i vissa påtagligt
missvisande fall, i vilka styrelsen utfört en självständig ungefärlig
värdering. För att erhålla ett sådant ungefärligt värde å marken hade
styrelsen måst nöja sig med att antaga, att markvärdet utgjorde 20 procent
av fastighetsvärdet. Även för utrikesdepartementets samt fångvårdsstyrelsens
och medicinalstyrelsens fastighetsgrupper hade materialet för bedömmande
av nutidsvärdena varit synnerligen bristfälligt. Med hänsyn till det
anförda vore enligt styrelsens mening en ingående ytterligare undersökning
erforderlig, innan en bestämd uppfattning av fastighetsvärdena kunde
vinnas.

Då det synts angeläget att söka i den mån så är möjligt förebygga felaktigheter,
som kunna verka förryckande på resultatet av fondredovisningen,
har Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa erforderlig
ytterligare utredning angående bland annat fastighetsvärdena. Denna utredning
pågår fortfarande men beräknas vara avslutad så tidigt, att hänsyn
därtill kan tagas vid fondens uppläggande den 1 juli 1935.

Mot riksräkenskapsverkets förslag örn uppdelning av fonden i delfonder
allt efter fastigheternas olika beskaffenhet, så att varje delfond
komme att omfatta en relativt enhetlig grupp av fastigheter, har erinran
gjorts av byggnadsstyrelsen, som härom anfört följande:

Styrelsen vill till en början påpeka, att det är icke blott byggnadsstyrelsen,
som förvaltar olika slag av fastigheter. Fångvårdsstyrelsens fastighetsbestånd
innehåller t. ex., utom fängelsebyggnader, även förvaltningsbyggnader,
verkstäder, sjukhusbyggnader, bostadshus för tjänstemän m. fl.
specialbyggnader, och medicinalstyrelsens fastigheter bestå av utom sjukhusbyggnader,
även förvaltningsbyggnader, verkstäder, bostadshus för tjänstemän
och sjuksköterskor m. fl. specialbyggnader. Det skulle därför uppstå
vissa olägenheter, örn riksräkenskapsverkets förslag till delfonder skulle
genomföras. Byggnaderna i ett fängelsekomplex skulle t. ex. fördelas på
fem eller sex olika delfonder. Vidare skulle ofta uppstå svårigheter att bedöma,
till vilken delfond en byggnad, som användes för flera ändamål skulle
hänföras. Tvekan skulle sålunda kunna uppstå, huruvida exempelvis ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

länsresidens, där landshövdingbostad samt tjänstelokaler för länsstyrelse,
landsarkiv och lantmäterikontor inrymmas, skulle hänföras till bostadshus,
förvaltningsbyggnader eller arkivbyggnader.

Enligt styrelsens mening är den avsedda uppdelningen av fonden i delfonder
med enhetliga fastighetsgrupper omöjlig att genomföra på ett rationellt
sätt. Fördelen med fondens uppdelning i delfonder efter denna norm
skulle rent teoretiskt sett vara den, att därvid de olika byggnadsgruppernas
olika behov av underhåll och avskrivning skulle kunna komma till synes i
bokföringen. Emellertid inverka utom byggnadens användning jämväl, åtskilliga
andra faktorer på en byggnads behov av underhåll och på dess livslängd,
t. ex. ålder, kvalitet i utförande, mer eller mindre för vind och väderlek
utsatt läge, undergrund m. m. I brist på statistiskt material torde
det i övrigt icke vara möjligt att nu differentiera de olika procentsatser för
underhåll och avskrivning, som skulle gälla för de olika delfonderna. Styrelsen
anser för den skull, att delfonderna böra bildas så, att varje förvaltande
myndighet bar sin särskilda delfond. Örn efter en längre tids erfarenhet
det skulle befinnas lämpligt att anlägga olika procentberäkning i avseende
å underhåll och avskrivning för olika slag av byggnader, skulle
denna differentiering kunna ske inom varje förvaltningsområde, utan att
delfonden splittrades.

I överensstämmelse med nu anförda synpunkter bar byggnadsstyrelsen
föreslagit, att fonden tills vidare uppdelas i fem delfonder, nämligen fångvårdsstyrelsens,
utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens, byggnadsstyrelsens
och riksgäldskontorets delfonder. Beträffande sistnämnda delfond, vilken
skulle omfatta allenast riksdagshuset, föreligga inga sifferberäkningar.
Värdet av de övriga delfondernas fastighetsbestånd har, såsom redan nämnts,
av byggnadsstyrelsen preliminärt uppskattats till i runt tal 256.2 miljoner
kronor. Hur detta belopp fördelar sig på de olika delfonderna samt å
mark- och byggnadsvärde framgår av följande sammanställning:

	Markvärde	Byggnads- värde	Totalvärde
	Milj. kr.	Milj. kr.	Milj. kr.
Fångvårdsstyrelsens dellond	6.0	6.7	12.7
Utrikesdepartementets »	1.6	6.3	7.9
Medicinalstyrelsens >	7.7	76.1	83.8
Byggnadsstyrelsens »	59.8	92.5	151.8

Anmärkas bör, att byggnader under uppförande upptagits med belopp,
motsvarande redan beviljade byggnadsanslag med tillägg i vissa fall av
tomtens värde och gammalt byggnadsvärde.

I byggnadsstyrelsens utredning ingår förslag till inkomst- och utgiftsstat
för budgetåret 1935/1936 för fonden med undantag av riksgäldskontorets
dellond. Ur förslaget må följande huvudsiffror anföras. Inkomsterna av
fondens egna fastigheter äro beräknade till 13,164,305 kronor utgörande om -

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

kring 5.2 7 procent av totala fastighetsvärdet. Större delen av nämnda belopp
eller 11,765,721 kronor utgöres av beräknade hyror för åt statliga verk och inrättningar
upplåtna lokaler i fondens fastigheter, medan återstoden 1,398,584
kronor avser verkliga hyresinkomster för åt enskilda uthyrda lokaler. Utgifterna
för fondens fastigheter beräknas till 5,116,589 kronor, därav 3,356,589 kronor
för reparations- och underhållskostnader m. m. samt 1,760,000 kronor för avsättning
till förnyelsefond. Underhållskostnaderna motsvara omkring 1.3 4 procent
av totala fastighetsvärdet och avsättningen till förnyelsefond i runt tal
en procent av byggnadsvärdet. Å såväl inkomst- som utgiftssidan tillkommer
ett belopp av 418,425 kronor, avseende verkliga hyreskostnader för av fonden
förhyrda lokaler i staten icke tillhöriga fastigheter. Överskottet av
inkomster utöver utgifter bliver 8,047,716 kronor.

I samband med beräkningen av fondens utgifter har byggnadsstyrelsen till
behandling upptagit ett spörsmål, som icke berörts av riksräkenskapsverket,
nämligen frågan örn hur administrationskostnaderna för fonden skola
bestridas. Enligt vad styrelsen framhåller kommer dess arbetsbörda genom
fondens inrättande att ökas i icke oväsentlig grad såväl genom den mera
detaljerade förvaltningsformen som ock genom ökningen av själva fastighetsbeståndet.
Förvaltningen av de under styrelsens vård ställda fastigheterna
handhaves huvudsakligen av styrelsens intendentsbyrå, vars personal
för närvarande utgöres av tre ordinarie och tolv icke-ordinarie tjänstemän.
Styrelsen förklarar sig rent principiellt anse rimligt, att fastighetsfondens
inkomster bestrida den del av byggnadsstyrelsens löner och övriga omkostnader,
som kunna beräknas vara föranledda av arbete för fondens räkning.
Da uppgifter tillkomma intendentsbyrån, vilka icke beröra fondens fastigheter,
finner styrelsen dessa byråns arbetsuppgifter utanför fonden kunna
motivera, att de tre ordinarie tjänstemännen å byrån fortfarande avlönas
av styrelsens anslag och att icke heller någon del av kostnaderna för administrativa
byrån eller för generaldirektören, för hyror m. m. beräknas å
fonden. Av denna skulle däremot bestridas lönerna, utom dyrtidstillägg
och provisoriskt dyrortstillägg, till intendentsbyråns nuvarande icke-ordinarie
personal. De lönekostnader, som sålunda skulle drabba fonden, har styrelsen
för budgetåret 1935/1936 beräknat till 65,298 kronor. Med hänsyn till
arbetsbördans ökning anser styrelsen ofrånkomligt, att arbetskrafterna ökas
såväl å intendentsbyrån som å administrativa byrån. Härför beräknar styrelsen
ett årligt anslagsbehov av 20,000 kronor, vilket belopp styrelsen anser
helt böra utgå av fastighetsfondens inkomster. Vid förvaltningen av fastigheterna
utom Stockholm biträdes styrelsen i viss mån av länsarkitekterna.
Enligt styrelsens mening bör fastighetsfonden härför belastas med ett belopp,
som styrelsen finner skäligen böra bestämmas till 30,000 kronor årligen.
För förvaltningen av byggnadsstyrelsens delfond skulle alltså sammanlagt
erfordras ett belopp i avrundat tal av 115,000 kronor, vilket belopp
styrelsen vid upprättandet av förenämnda förslag till inkomst- och utgifts -

Kungl. Majda proposition nr 114.

stat inräknat bland fondens utgifter. I stället skulle anslagsmedlen till styrelsens
icke-ordinarie personal och till länsarkitekterna kunna minskas med
respektive 65,298 och 30,000 kronor.

I det föregående har, i samband med redogörelsen för myndigheternas
principiella inställning till den ifrågasatta reformen, återgivits statskontorets
uttalande i fråga örn avsättningen till förnyelsefond. Beträffande
detta spörsmål har byggnadsstyrelsen, efter att hava erinrat örn riksräkenskapsverkets
förslag att fastställa särskild avskrivningsprocent för varje mera
enhetlig grupp av fastigheter, anfört i huvudsak följande:

Styrelsen har förut på tal örn fondens uppdelning i del fonder, bestående
av likartade byggnadsgrupper, framhållit det svåra och olämpliga i en differentiering
av fastighetsbeståndet på det av riksräkenskapsverket föreslagna
sättet, och därvid nämnt åtskilliga omständigheter, som förutom en byggnads
användningssätt inverka på behovet av underhåll och på byggnadens livslängd.
Med hänsyn härtill kan styrelsen icke finna det skäligt eller lämpligt
att i avseende på avskrivningsbehovet anlägga olika procentberäkningar
för olika kategorier av byggnader. En väsentligt större avskrivningsprocent
skulle visserligen rent teoretiskt sett behöva anläggas på byggnader
av trä än på byggnader av sten, men antalet av i fonden ingående trähus
torde vara tämligen obetydligt och husen av små dimensioner, varför ett
försummat hänsynstagande till ett större avskrivningsbehov för denna obetydliga
del av fastighetsbeståndet icke torde hava någon reell betydelse.

Beträffande härefter avsättningens storlek relativt till byggnadsvärdet
(icke fastighetsvärdet, som jämväl inkluderar tomtvärdet) torde bestämda erfarenhetsrön
saknas, varför man för denna beräkning måste lita sig till en
ungefärlig bedömning. Byggnadernas livslängd torde kunna beräknas variera
mellan 50 och några hundra år. Styrelsen anser för sin del, att en
avsättning av 1 procent av byggnadsvärdet kan anses skälig såsom en arbetshypotes
tills vidare, och först en tämligen lång tids erfarenhet, flera
tiotal år, torde medgiva ett verkligt bedömande av behovet att öka eller
sänka denna procent. Styrelsen anser sig böra framhålla, att en avsättning
av 1 procent å byggnadsvärdet, låt vara att detta senare tid efter annan
justeras efter penningvärdets förändring, med mycket stor sannolikhet icke
medför, att de så fonderade medlen räcka till för ett återuppförande av ifrågavarande
byggnad efter ett hundra års förlopp. Under tiden hava troligen
sådana förändringar inträffat i penningvärde och byggnadskostnad, för den
händelse utvecklingen alltjämt går i den riktning den hittills i stort sett
har gjort, att ett väsentligt större belopp skulle vara härför behövligt. Men
byggnaden behöver troligen icke förnyas efter 100 år, den kan kanske stå
flera hundra år. Styrelsen vill med detta hava belyst svårigheterna vid
bestämmandet av avskrivningsprocenten. Att jämföra nu ifrågavarande
statliga förvaltning med privat fastighetsförvaltning torde bliva missvisande
bland annat på grund av att den privata fastighetsägaren kan göra sin
förnyelsefond räntabel, vilket däremot staten icke kan göra. För jämförelses
skull torde böra nämnas, att taxeringsmyndigheterna i Stockholm medgiva
en avskrivning av en halv procent ä byggnadsvärdet för en byggnad
av sten i Stockholm. Styrelsen anser sig emellertid böra föreslå en avsättning
till förnyelsefond av 1 procent av byggnadsvärdet, och torde denna procentsats
kunna användas för alla delfonderna. Medicinalstyrelsen har emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

lertid i sitt yttrande i fråga om avskrivning för värdeminskning av de
byggnader, som disponeras av statens sinnessjukhus, framhållit, att 2 procent
av byggnadsvärdet borde beräknas härför. Erfarenheten visar, säger
medicinalstyrelsen bland annat, att dessa sjukhus icke längre anses fylla
nyare tiders fordringar, sedan de varit i bruk under en tid av femtio år.
Gentemot detta vill byggnadsstyrelsen anföra, att en byggnads livslängd
icke torde vara enbart beroende av en viss efterbiivenhet med hänsyn till
inredningen utan vara mera beroende på byggnadens kvalitet. En omodern
byggnad kan moderniseras och bliva ånyo fullt funktionsduglig. Byggnader
av god kvalitet kunna så leva genom flera århundraden. Garnisonssjukhuset
i Stockholm, som är en god och gedigen byggnad, har redan en ålder av
hundra år, och torde den kunna leva kvar åtskilliga århundraden till, även
örn dess användningssätt kommer att ändras. Styrelsen anser för den skull
lämpligast, att tillsvidare samma procentsats, 1 procent, användes även för
medicinalstyrelsens delfond.

Vad slutligen angår den av riksräkenskapsverket berörda frågan örn
sättet för finansiering av statens nybyggnadsverksamhet och
fastighetsanskaffning efter det nya redovisningssystemets införande har
statskontoret därutinnan yttrat följande:

Enligt tidigare tillämpad ordning hava nybyggnader och fastighetsförvärv,
avseende statens i rikshuvudboken icke redovisade fastigheter, finansierats
genom anslag under verkliga utgifter och med anlitande av andra statsinkomster
än lånemedel. Genomföres en redovisning av fastighetsbeståndet
i rikshuvudboken på sätt av riksräkenskapsverket föreslagits och av statskontoret
tillstyrkts, böra — såsom redan i det föregående framhållits —
medel, som avses för nyssberörda ändamål, framdeles i riksstaten anvisas å
anslag under utgifter för kapitalökning. Detta gäller, antingen redovisningen
äger rum på en s. k. produktiv fond enligt riksräkenskapsverkets
förslag eller, enligt statskontorets mening, å en icke-produktiv fond. I intetdera
fallet, åtminstone icke i det senare, följer emellertid av sättet för redovisningen,
att anslagsmedlen för framtiden böra anskaffas genom upplåning,
över huvud taget lärer frågan, huruvida i fall av förevarande art lånemedel
eller andra statsinkomster böra komma till användning, icke i första hand
böra behandlas som ett bokföringsspörsmål, utan bör ses ur andra mera reala
synpunkter.

I sådant avseende vill statskontoret erinra örn att sedan gammalt hos oss
den huvudregeln tillämpats, att lånemedel böra komma till användning
allenast för produktiva ändamål, d. v. s. då skälig avkastning ansetts kunna
påräknas å de investerade medlen. Även statsverkets fastighetsanskaffning
— med undantag av den som förekommer i statens affärsverksamhet — har
sålunda i allmänhet finansierats med andra statsinkomster än lånemedel.
Statskontoret kan ej finna annat än att denna finansieringsmetod, som
otvivelaktigt inneburit en styrka för de svenska statsfinanserna, även faller
sig . naturlig ur statsverkets synpunkt. Med hänsyn till storleken av sitt
fastighetsbestånd och sina finansiella resurser har staten nämligen, sett på
lång sikt, icke — i motsats till kommuner och andra smärre samlalligheter
— något normalt behov av att utjämna och på ett större antal år
fördela sina utgifter för fastighetsanskaffning, och icke heller är anledning
antaga, att nybyggnadsverksamheten och fastighetsförvärven framdeles skola
minska, i vilket fall ett överförande på framtiden av en del av de nutida
kostnaderna kunde äga fog för sig. Vid sådant förhållande anser stats -

Kungl. Majds proposition nr lii.

kontoret icke tillräcklig anledning föreligga att för normala tider övergiva
ovanberörda på förevarande område tidigare tillämpade finansieringsmetod.
Härmed är givetvis icke sagt, att ej under en kris eller depressionstid —
då ett särskilt starkt behov av statlig byggnadsverksamhet gör sig gällande
och samtidigt en ytterligare förtyngning av skattebudgeten bör undvikas —
skäl kunna finnas att tillfälligtvis tillämpa ett mindre strängt finansieringsförfarande.

Härutöver vill statskontoret framhålla, att, enligt vad erfarenheten otvetydigt
givit vid handen, en finansiering med skattemedel — varpå under
budgetarbetet praktiskt taget alltid knapphet råder — medför en väsentligt
starkare begränsning av möjligheterna att tillmötesgå framkommande anslagskrav
än en finansiering medels lånemedel, där några egentliga tekniska
finansieringssvårigheter icke möta. Ur besparingssynpunkt är detta, såvitt
statskontoret kan finna, ett starkt skäl för bibehållande — då fråga ej är
örn statens affärsverksamhet — av principen, att andra statsinkomster än
lånemedel fortfarande böra som regel komma till användning vid finansieringen
av statens fastighetsköp och nybyggnadsverksamhet.

Reservanten inom statskontoret, statskommissarien Tottie, har för sin
del ansett, att statskontorets yttrande i förevarande del bort hava följande
lydelse:

Det har gjorts gällande, att det skulle ligga nära till hands att antaga
att, därest en produktiv fond lomme att bildas, anvisningarna till nybyggnader
och fastighetsköp skulle komma att — jämväl i fråga örn i statsverkets
hand oräntabla fastigheter — ske av lånemedel även under sådana
tider, då det ekonomiska läget icke med nödvändighet betingar en sådan
åtgärd. Härigenom skulle då ett betänkligt avsteg komma att äga rum
från den under normala förhållanden i vårt land tillämpade principen att
för byggnadsändamål, i vad det icke gäller affärsverken, taga i anspråk
skattemedel. Emellertid vill statskontoret i detta sammanhang framhålla,
att man numera måste utgå från att, därest en s. k. produktiv fond inrättas,
erforderlig täckning skall, för den händelse förräntning av det nedlagda
lånemedelskapitalet icke kan åstadkommas genom inflytande inkomster,
beredas genom tillskott av skattemedel. Riksräkenskapsverket har också i
sitt utlåtande framhållit denna synpunkt, och statskontoret vill ytterligare
understryka densamma.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äger staten i form av
fast egendom betydande kapitaltillgångar, för vilka ingen redovisning
lämnas i riksbokföringen. Riksräkenskapsverket nämner åtskilliga omfattande
grupper av fastigheter, som sålunda icke ingå i rikshuvudboken,
däribland kungliga slott med tillhörande byggnader och parker
samt hemman och lägenheter, fängelsebyggnader, beskickningsfastigheter
i utlandet, åt försvarsväsendet upplåtna fastigheter, sinnessjukhus,
ämbetsverksbyggnader, seminariebyggnader och byggnader för vetenskapliga
institutioner. Redan av denna uppräkning torde det vara klart,
att rikshuvudbokens kapitalredovisning för närvarande måste betecknas
såsom synnerligen ofullständig.

Härmed är dock icke sagt, att varje sammanfattande översikt av

Departements chefen.

28 Kungl. Majds -proposition nr 114.

ifrågavarande fastighetsbestånd och dess värde skulle saknas. I enlighet
med en av 1867 års riksdag gjord framställning hava alltsedan år
1868 periodvis upprättats tablåer över ungefärliga värdet av statsverkets
fasta och lösa egendom, vilka tablåer av Kungl. Maj:t tillställts riksdagen
och för varje gång i fullständigt skick publicerats på det sätt, att
de i tryck bifogats ett av statsutskottet avgivet memorial. Ursprungligen
upprättades dessa tablåer vart nionde år av statskontoret. Numera
gäller, enligt beslut av Kungl. Majit den 28 september 1928, att de skola
upprättas av riksräkenskapsverket vart tionde år. De senaste tablåerna,
vilka i anslutning till nämnda föreskrift upprättats av riksräkenskapsverket,
avse förhållandena den 30 juni 1928 och finnas fogade vid 1929
års statsutskotts memorial nr 131. Bland däri upptagna tillgångar ingå
fastigheter till värde av 2,538.8 miljoner kronor, varav 697.1 miljoner
kronor avse egendom, som icke redovisas i rikskuvudboken.

I den skrivelse, varmed riksräkenskapsverket till Kungl. Majit överlämnade
sist omförmälda tablåer, anförde ämbetsverket, bland annat,
att värdet av desamma icke kunde skattas synnerligen högt. I allmänhet
hänförde uppgifterna sig visserligen till bokförings- eller taxeringssiffror,
men särskilt för den lösa egendomen hade i stor utsträckning
mer eller mindre godtyckliga uppskattningsvärden måst användas. Beträffande
fullständigheten av materialet vore ock åtskilligt att erinra.
Någon nämnvärd möjlighet för riksräkenskapsverket att närmare kontrollera
och fullständiga de av myndigheterna uppgivna siffrorna avseende
den i rikskuvudboken icke redovisade egendomen hade endast
undantagsvis förefunnits. På grund av alla dessa omständigheter ville
riksräkenskapsverket framhålla, att det sammanställda materialet måste
användas med stor försiktighet. Erfarenheterna av det utförda arbetet
hade bibringat riksräkenskapsverket den övertygelsen, att strävandena
borde inriktas på att örn möjligt i själva statsbokföringen kunna redovisa
statens fastighetsvärden i sin helhet. Kunde en dylik anordning
vinnas, syntes det ämbetsverket, att för framtiden upprättandet av
ifrågavarande tablåer utan större olägenhet kunde upphöra.

Statsutskottet yttrade i sitt förutnämnda memorial, att tablåernas
upprättande syntes för framtiden kunna undvaras, under förutsättning
av en omläggning av statsbokföringen i av riksräkenskapsverket antydd
riktning.

Örn det alltså är möjligt att av ifrågavarande tablåer inhämta en åtminstone
ungefärlig kännedom örn sammansättningen och värdet av statens
i rikshuvudboken icke redovisade fastighetsbestånd, lämnas däremot
varken i tablåerna eller annorstädes någon översikt av denna egendoms
avkastning. I riksstaten eller staterna för olika myndigheter redovisas
inflytande hyres- och arrendemedel för till enskilda upplåten nyttjanderätt,
men att här åsyftade kapitaltillgångar därutöver i verkligheten
lämna en avkastning, som kommer statsregleringen till godo, fram -

Kungl. Matris proposition nr lii.

gar tydligt därav, att de i fall, då staten icke kan bereda sina verk och
inrättningar lokaler i egna lius, anslag för ändamålet i stället måste beviljas.
Den avkastning, som staten sålunda åtnjuter av sina fastigheter
därigenom att dessa tagas i anspråk för statens egna organ, har aldrig
siffermässigt beräknats, och härav har följden blivit, att uppgifter icke
stå att erhålla örn de verkliga kostnaderna för olika grenar av statsförvaltningen.

Det nu föreliggande förslaget avser att öppna vägen för åstadkommande
av en förbättring i båda de här angivna hänseendena. Det åsyftar
sålunda icke blott en fullständigare redovisning i rikshuvudboken av
statens i fast egendom nedlagda kapital utan därjämte en i själva riksbokföringen
inordnad redovisning av detta kapitals avkastning, detta
sista begrepp därvid taget i nyssnämnda vidsträcktare bemärkelse. För
vinnande av dessa syften föreslås, att vissa för närvarande i rikshuvudboken
icke redovisade fastigheter skola sammanföras till en särskild
fond, statens allmänna fastighetsfond, vilken i budgettekniskt hänseende
skall behandlas pä samma sätt som de af färsdrivande verkens fonder,
d. v. s. såsom en produktiv fond.

Fondens anordnande såsom en produktiv fond innebär, att — förutom
fondens kapitalbehållning — även dess inkomster och utgifter skola upptagas
till redovisning i rikshuvudboken. Såsom inkomster för fonden
betraktas härvid dels faktiskt inflytande hyror och arrenden för till enskilda
upplåten, fonden tillhörande fast egendom, dels ock de beräknade
hyres- och arrendebeloppen för av statens verk och inrättningar disponerad
sådan egendom. Å fondens konto i rikshuvudboken skola följaktligen
uppdebiteras såväl de faktiskt influtna som de beräknade hyres- och
arrendebeloppen. Dessa sistnämnda motsvara tydligen vad staten
skulle nödgats utbetala, örn den icke själv ägt de upplåtna fastigheterna.
Ä andra sidan skola å samma konto såsom utgifter avföras alla till fondens
egendom hänförliga kostnader för onera, löpande underhåll, reparationer
m. m. samt för erforderlig avsättning till förnyelsefond. Uppdebiterandet
å fonden av nyssnämnda beräknade hyres- och arrendebelopp
möjliggöres genom att i riksstaten under verkliga utgifter anvisas
särskilda anslagsmedel till motsvarande belopp. Däremot behöva
icke vidare å riksstaten anvisas anslag för sådana utgifter, som enligt
vad nyss nämnts äro avsedda att bestridas direkt från fonden, överskottet
av inkomster utöver utgifter överföres till statsregleringsfonden
och redovisas å riksstatens inkomstsida under en särskild för ändamålet
uppförd inkomsttitel.

Ått behov föreligger av en utvidgad fastighetsredovisning har med
mycken styrka framhållits av riksräkenskapsverket och har även vitsordats
av byggnadsstyrelsen, som i allt väsentligt anslutit sig till riksräkenskapsverkets
förslag. Jämväl statskontoret har framhållit, att den
nuvarande ordningen ar otillfredsställande och att en fullständigare redo -

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

visning bör åvägabringas genom uppläggande av en särskild fastighetsfond.
Å denna fond bör emellertid enligt statskontorets mening redovisas
endast egendomens kapitalvärde. Skulle behov anses föreligga av
en redovisning jämväl beträffande olika myndigheters beräknade hyreskostnader,
något som statskontoret för sin del funnit tveksamt, bör
denna enligt statskontorets uppfattning kunna genomföras sålunda,
att vid sidan av budgeten verkställes en uppskattning av hyreskostnaderna,
vars resultat eventuellt må kunna på lämpligt sätt publiceras.
Med denna anordning skulle fonden icke erhålla karaktären av en produktiv
fond och anledning skulle icke föreligga att debitera verk och
myndigheter ersättning för lokaler i statens fastigheter och att för täckande
härav uppföra anslag å riksstaten.

För egen del har jag ur olika synpunkter funnit angeläget, att åtgärder
vidtagas för åvägabringande av en fullständigare redovisning av
statens fastigheter. Kiksbokföringens nuvarande bristfällighet i detta
hänseende kan endast i ringa mån anses avhjälpt genom de förut omtalade
tablåerna, ty dels är o dessa, såsom riksräkenskapsverket självt anmärkt,
i och för sig föga tillförlitliga och dels hinna förhållandena väsentligt
ändras under den långa tid, som förflyter mellan varje gång de
upprättas. Av vikt är att när som helst kunna erhålla en aktuell överblick
över vilken egendom som är anslagen till olika förvaltningsgrenar
samt över denna egendoms värde. En sådan överblick, vilken för närvarande
icke står att vinna utan tidsödande undersökningar, är nödvändig
för att man skall kunna bilda sig en riktig uppfattning örn statens
verkliga utgifter för olika ändamål. Den utgör i många fall en
förutsättning för besparings- och rationaliseringssträvanden på olika
områden och skulle även ofta vara till gagn för själva budgetarbetet, särskilt
då det gäller att träffa en riktig avvägning mellan skilda förvaltningsmyndigheter
av de anslagsmedel, som ställas till myndigheternas
förfogande för underhålls- och reparationsarbeten. För övrigt torde det
— såsom jag i statsverkspropositionen framhållit — helt generellt kunna
sägas, att en efter enhetliga grunder genomförd redovisning av det statskapital,
som är investerat i fast egendom, svårligen kan undvaras i ett
modernt budgetväsen och i en rationellt ordnad statsbokföring. Det förtjänar
till slut i detta sammanhang framhållas, att de nuvarande bristerna
i förevarande hänseende understundom visat sig kunna leda till en
oriktig uppfattning örn vad som bör gälla i fråga örn dispositionen av det i
fastigheterna nedlagda kapitalet. Jag syftar härvid på sådana ej sällan
förekommande fall, då myndigheter, vilka fått viss statsegendom åt sig
upplåten för något förvaltningsändamål, sedermera, när egendomen visar
sig obehövlig för detta ändamål, söka få egendomen realiserad för att
med försäljningsmedlen kunna tillgodose något för myndigheten aktuellt
önskemål. Uppenbart är, att anslagskrav icke böra på detta sätt fyllas vid
sidan av budgeten.

Kungl. Majus proposition nr lii.

Då ett av huvudsyftena med reformen är att möjliggöra en bättre överblick
över myndigheternas verkliga kostnader, anser jag ingen tvekan böra
råda därom, att redovisningen bör omfatta icke blott fastigheternas kapitalvärde
utan även de beräknade hyreskostnaderna för de verk och inrättningar,
som fått fastigheterna åt sig upplåtna. De betänkligheter, som
statskontoret uttalat på denna punkt, kan jag icke dela. Det är sant, att
dessa hyreskostnader skulle, såsom statskontoret antytt såsom möjligt,
kunna redovisas vid sidan av budgeten. Väljer man denna utväg, komme
emellertid värdet av reformen enligt mitt förmenande att i avsevärd mån
förringas, i det att i riksbokföringen fortfarande liksom hittills skulle
komma att redovisas allenast inkomsterna av till enskilda upplåten statlig
egendom samt utgifterna för reparation och underhåll m. m. av statens
fasta egendom, medan däremot enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle
vinnas en i princip fullständig redovisning av de till samma egendom hänförliga
totala inkomsterna och utgifterna. Anordnad på detta sätt innebär
den föreslagna redovisningen ett fullföljande av den omläggning av
riksstatens utgiftssida, vilken enligt av riksdagen godkända grunder genomförts
i årets statsverksproposition. En sådan redovisning skulle efter
min mening erbjuda beaktansvärda fördelar. Enligt riksräkenskapsverkets
förslag skulle nämligen lokalkostnaderna för olika förvaltningsgrenar
huvudtitelvis framgå av riksstaten och budgetredovisningen,
och en fullständig specifikation av dessa kostnaders fördelning
på olika myndigheter skulle kunna lämnas i samband med den systematiska
utgiftsredovisning i form av särskilda tabelluppställningar på huvudsaklig
grundval av avlönings- och omkostnadsstaterna, som enligt
planen för den nya riksstatsuppställningens genomförande är avsedd att
åvägabringas genom riksräkenskapsverkets försorg. Genom en dylik
komplettering av berörda utgiftsredovisning skulle det bliva möjligt att
ernå den fullständiga översikt av statens verkliga kostnader för olika
ändamål, som avsetts med den beslutade omläggningen av riksstatens
uppställning. En hyresuppskattning utan anknytning till budgeten skulle
lätt nog kunna komma att framstå såsom en ren formsak, åt vilken myndigheterna
icke ägnade tillbörligt intresse, varigenom syftet med reformen
till stor del skulle kunna förfelas. Därtill kommer slutligen, att den
förenkling, som statskontoret ansett vara att vinna med den av ämbetsverket
ifrågasatta anordningen, säkerligen skulle bliva ganska ringa.
Även örn redovisningen av hyreskostnaderna ordnades vid sidan av
budgeten, måste den för att bliva tillfredsställande göras fortlöpande,
d. v. s. tablåer över dessa kostnader finge upprättas årligen.
Vid sådant förhållande skulle knappast någon arbetsbesparing ernås.
Jag är för min del övertygad örn att det nya systemet icke skall komma
att vålla myndigheterna något mera betydande besvär, åtminstone
icke sedan systemet väl blivit inarbetat.

Av det anförda framgår, att jag i likhet med riksräkenskapsverket an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 411.

ser redovisningen böra ske å en produktiv fond. Årets statsverksproposition
utgår också från den förutsättningen, att en sådan fond kommer
till stånd från och med den 1 juli 1935.

1 fråga örn omfattningen av det fastighetsbestånd, som
bör upptagas till redovisning å fonden, hava i viss mån
delade meningar gjort sig gällande. I stort sett synes dock enighet
råda därom, att en utvidgad redovisning bör eftersträvas beträffande
den staten tillhöriga lasta egendom, som lämnar en i penningar uppskattningsbar
avkastning eller representerar ett nyttjande- eller avyttringsvärde,
som kan evalveras i penningar. Mot en så formulerad regel för avgränsningen
av det fastighetsbestånd, som vid ett fullständigt genomförande
av den föreslagna anordningen bör redovisas å fonden, torde i huvudsak
icke vara något att erinra. Med utgångspunkt från denna regel
torde i varje särskilt fall få prövas, huruvida en ifrågasatt överflyttning
till fonden av viss fastighet eller viss grupp av fastigheter med hänsyn till
1''örhandenvarande förhållanden kan anses lämplig eller ej. Med tillämpning
av den nu angivna regeln skulle tydligen — såsom också byggnadsstyrelsen
förordat — från redovisning å fonden vara uteslutna sådana
rent improduktiva fastighetsobjekt som fästningsruiner, historiska minnesmärken
och dylikt. Skulle det framdeles befinnas ur förvaltnings- och
redovisningssynpunkt lämpligt att till fonden hänföra även dylik egendom,
bör vid uppförandet å fonden egendomens värde nedskrivas till
ett allenast formellt belopp.

I enlighet med vad ämbetsverken förordat bör överförandet till fonden av
det fastighetsbestånd, som är av beskaffenhet att böra redovisas å fonden,
ske successivt. Beträffande de fastigheter, som böra upptagas å fonden redan
vid dess uppläggande, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till ämbetsverkens
förslag. Till fonden skulle alltså från början hänföras främst de av
byggnadsstyrelsen förvaltade fastigheterna. Likaledes förefaller det mig
klart, att fångvårdsanstalterna och sinnessjukhusen icke böra lämnas utanför
fonden. Fångvårdsstyrelsens och medicinalstyrelsens yrkanden i sådan
riktning kan jag alltså icke biträda. Vad fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört örn olägenheterna av att hänföra riksdagshuset till fonden anser
jag däremot böra föranleda, att åtminstone tills vidare, intill dess närmare
utredning föreligger, ingen ändring sker beträffande nämnda fastighet.
Detsamma synes också böra gälla i fråga örn mynt- och justeringsverkets
fastighet, vilken byggnadsstyrelsen ansett böra införlivas med
fonden och i samband därmed ställas under styrelsens förvaltning.
Mynt- och justeringsverket, som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget
på denna punkt, har nämligen ansett vården av den åt verket upplåtna
egendomen alltjämt böra ankomma på myntdirektören i enlighet
med gällande instruktion och till stöd härför anfört, bland annat, att arbetet
med underhållet av verkets byggnader alltid utförts av verkets

Kungl. Marits proposition nr lii.

egen arbetarpersonal och för denna kunnat användas som en utjämnande
faktor, utan vilken det skulle varit nödvändigt att permittera personalen
under vissa tidsperioder. Innan närmare utredning föreligger, i vad
mån i detta speciella fall med hänsyn till nu berörda förhållanden den
ifrågasatta omläggningen skulle kunna giva anledning till några olägenheter,
som icke låta sig undanröjas, synes mynt- och justeringsverkets fastighet
icke böra överflyttas till byggnadsstyrelsens förvaltning för att ingå
i fonden.

Utöver de fastigheter, som av byggnadsstyrelsen föreslagits att ingå
i fonden, torde dit böra hänföras vissa under uppförande varande byggnader,
vilka finansierats medelst anslag för kapitalökning å fonden för
förlag till statsverket, nämligen Karolinska sjukhuset i Stockholm, nybyggnad
för de patologiska och hygienisk-bakteriologiska institutionerna
samt växthusbyggnad för den botaniska institutionen vid Uppsala universitet
ävensom byggnad för kemiska institutionen vid Lunds universitet.
Dessa nybyggnader, av vilka universitetsfastigheterna uppföras i
byggnadsstyrelsens och Karolinska sjukhuset i en särskild byggnadskommittés
regi, synas tills vidare kunna redovisas å den under byggnadsstyrelsens
förvaltning stående delfonden. Efter byggnadernas färdigställande
torde frågan örn deras ställning i förvaltnings- och redovisningshänseende
få upptagas till förnyat övervägande.

I vad mån jämväl andra staten tillhöriga fastigheter böra upptagas till
redovisning å fonden torde få bliva beroende på den fortsatta utredningen.

I fråga örn fondens uppdelning i delfonder har riksräkenskapsverket
föreslagit en uppdelning alltefter olika slag av fastigheter,
så att varje delfond komme att omfatta en relativt enhetlig fastighetsgrupp,
för vilken en och samma avskrivningsprocent kunde fastställas.
Byggnadsstyrelsen har däremot ansett delfonderna böra bildas sålunda,
att varje förvaltande myndighet komme att få sin särskilda delfond, därvid
byggnadsstyrelsen förutsatt, att det olika behovet av avskrivning för
skilda byggnadsgrupper skulle kunna tillgodoses genom en differentiering
inom varje delfond av procenttalet för avsättning till förnyelsefond.
För egen del anser jag de skäl, byggnadsstyrelsen åberopat till stöd för
sistnämnda anordning, övertygande. Denna medför bland annat den
praktiska fördelen, att delfondernas antal kan hållas väsentligt mindre
än örn en uppdelning skulle ske enligt riksräkenskapsverkets förslag. Då
någon ändring utöver vad redan nämnts icke ifrågasättes beträffande förvaltningen
av de fastigheter, som avses skola ingå i fonden, kommer fondens
fastighetsbestånd att i förevarande hänseende förvaltas av fångvårdsstyrelsen,
utrikesdepartementet, medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
vilka myndigheter alltså skola hava envar sin särskilda delfond.
Såsom riksräkenskapsYerket föreslagit, bör för varje delfond avgivas
självständig redovisning i vederbörande förvaltningsmyndighets egna rä liihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

kenskaper, varemot vid redovisningen i rikshuvudboken och i riksstaten
aila delfonderna skola sammanföras och behandlas såsom en enhet.

Inom finansdepartementet har upprättats en förteckning över de fastigheter,
som enligt min här förut angivna uppfattning böra vid fondens tillkomst
upptagas till redovisning å densamma. Förteckningen, vilken jämväl
utvisar fastigheternas preliminärt uppskattade värden ävensom deras
fördelning på delfonder, torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet.

Mot de av ämbetsverken förordade principerna för värdesättningen
av fondens fastigheter har jag icke något att erinra.
De fastigheter, som nu avses att ingå i fonden, böra således upptagas till
sina nutidsvärden. Dessa böra i första hand fastställas med ledning av
taxeringsvärdena. Där taxeringsvärde icke finnes åsatt eller befinnes
otillfredsställande avvägt, bör värdesättningen i stället ske på grundval
av anskaffningsvärdet, varvid hänsyn givetvis måste tagas till värdeminskning
efter byggnadstiden. Då här angivna principer ligga till
grund för den inom byggnadsstyrelsen pågående fortsatta utredningen
beträffande fastighetsvärdena, förutsätter jag, att vid fondens uppläggande
fastigheterna få upptagas till de värden, som framgå såsom resultat
av sagda utredning. Motsvarande regler beträffande värdesättningen
böra tydligen gälla i de fall, då fastigheter i framtiden komma
att överflyttas till fonden vid sidan av budgeten. Då efter fondens inrättande
å riksstaten uppföras anslag för nybyggnad eller förvärv av fastigheter,
som skola ingå i fonden, skola dessa anslag enligt förslaget anvisas
under utgifter för kapitalökning. Fondens härigenom tillkomna
fastigheter böra i likhet med motsvarande kapitalökningar å affärsverksfonderna
upptagas till värden motsvarande de å kapitalbudgeten redovisade
anskaffningskostnaderna.

• ;>>-v i,t

Förslag till inkomst- och utgiftsstat för fonden torde för
varje budgetår böra föreläggas riksdagen för fastställelse. Förslag till
sådan stat för budgetåret 1935/1936 torde jag senare i dag få anmäla. Här
torde jag kunna inskränka mig till att beträffande principerna för inkomst-
och utgiftsstatens uppställning anföra följande.

Fondens inkomster komma att utgöras av dels inflytande hyror och
arrenden för av fonden till enskilda upplåten nyttjanderätt, dels
ock å riksstaten anvisade särskilda anslag till »ersättning till statens
allmänna fastighetsfond», motsvarande hyresersättning till fonden för åt
statliga verk och inrättningar upplåtna lokaler antingen i fondens egna
hus eller ock i enskilda tillhöriga fastigheter, som förhyrts med anlitande
av fondens medel. I årets statsverksproposition finnes ett dylikt anslag
— av förslagsanslags natur — beräknat under envar av huvudtitlarna
II—X samt under huvudtiteln »Riksdagen och dess verk m. m.». Till
grund för anslagens beräkning hava legat av byggnadsstyrelsen fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

lagda uppgifter. I samband med den inom byggnadsstyrelsen pågående
justeringen av fastighetsvärdena komma jämväl uppgifterna örn hyresvärdena
för lokaler i fondens egna fastigheter att bliva föremål för översyn
och eventuell rättelse. Då detta arbete ännu ej avslutats, torde ifrågavarande
anslag nu böra äskas med de i statsverkspropositionen upptagna
preliminära beloppen. Härvid torde dock, på sätt närmare framgår
av propositionen rörande inkomst- och utgiftsstat för fonden, sjätte
huvudtitelns ersättningsanslag böra höjas med 25,500 kronor samt ersättningsanslagen
under andra, tredje och femte huvudtitlarna jämkas sålunda,
att tredje huvudtitelns anslag minskas med 600 kronor och vartdera
av de båda övriga anslagen höjes med 100 kronor. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att senare på grundval av då föreliggande
utredning fastställa de ersättningsbelopp, som skola avföras å anslagen.

På utgiftssidan böra upptagas dels kostnaderna för onera, löpande underhåll,
reparationer m. m. för fonden tillhörande fastigheter, dels avsättning
till förnyelsefond, dels ock hyresutgifter m. m. för lokaler i staten
icke tillhöriga fastigheter.

Beträffande den förstnämnda utgiftsgruppen torde i detta samband böra
framhållas, att fastighetsfondens inrättande icke kommer att medföra
någon reell ändring i riksdagens möjligheter att pröva anvisningen av de
medel, som höra ställas till förfogande för underhåll och reparationer. Den
enda skillnaden blir, att för framtiden medel för ifrågavarande ändamål
anvisas å staten för fastighetsfonden i stället för såsom hittills varit fallet
i form av anslag eller anslagsposter under de olika huvudtitlarna. Genom
att medelsanvisningen enligt den nya ordningen kommer att prövas
i ett sammanhang vid fastställande av inkomst- och utgiftsstat för fastighetsfonden
bör snarast en mera effektiv granskning av de föreslagna utgifterna
och en bättre avvägning av medelsbehovet mellan olika förvaltningsgrenar
kunna åvägabringas.

Vad angår avsättningen till förnyelsefond torde böra framhållas följande.
Riksräkenskapsverkets förslag förutsätter, att varje fastighet, som upptagits
till redovisning å fonden, skall kvarstå med sitt ingångsvärde till
dess den helt avföres från fonden. Den successiva värdeminskning, som
fastigheterna trots fortlöpande underhåll äro underkastade till följd av
ålder och förslitning, skall sålunda icke föranleda någon direkt avskrivning
å fastighetsvärdena utan skall i stället täckas av årliga avsättningar
till en särskild förnyelsefond. Teoretiskt sett borde dessa avsättningar
vara så avvägda, att den totala avsättningen för en viss fastighet
vid dennas utrangering täckte slopningskostnaden, d. v. s. det
bokförda värdet med avdrag av eventuellt realisationsvärde. En dylik
individuell avsättning, varvid hänsyn finge tagas till alla de
svårbedömliga faktorer, som inverka på en fastighets livslängd, lärer
emellertid av praktiska skäl knappast kunna helt genomföras. Svårigheten
att fastställa avskrivningsbehovet för olika fastigheter och fas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

tighetsgrupper bör enligt byggnadsstyrelsens mening tvärtom leda till
att avsättningen till förnyelsefonden bestämmes efter ett enhetligt procenttal
för alla delfonderna; styrelsen har därvid för sin del ansett en
avsättning av 1 procent av byggnadsvärdet skälig såsom en arbetshypotes
tillfe vidare. För egen del kan jag icke finna, att förhållandena göra
en så långt driven likformighet erforderlig, och det vill även förefalla,
som örn den i tillämpningen skulle kunna medföra mindre önskvärda resultat.
Statens fastighetsbestånd inrymmer åtskilliga kategorier, beträffande
vilka det utan vidare synes klart, att de i avskrivningshänseende
böra intaga en särställning i jämförelse med byggnader avsedda för vanliga
ämbetsverkslokaler. Till dessa kategorier höra sinnessjukhusen,
fängelserna, försvarsväsendets byggnader och övriga fasta anläggningar
samt överhuvud taget sådana byggnadsobjekt, som inrättats för att tjäna
ett mera speciellt ändamål. Som regel torde gälla, att byggnader av angivna
slag i vida högre grad än andra kunna komma att påkalla förändringar
för att fylla utvecklingens krav; sedan deras användbarhet
för det ursprungliga ändamålet upphört, kunna de ofta icke utnyttjas
för annat ändamål utan genomgripande och kostsamma ändringsarbeten,
varför de i dylika fall i befintligt skick knappast representera något
egentligt värde. Deras livslängd är också beroende av faktorer, som
sakna motsvarighet på andra områden. Den kan icke bedömas enbart
med hänsyn till teknikens utveckling och byggnadernas varaktighet i och
för sig, utan den påverkas i större eller mindre grad även av förändringar
i samhällsuppfattningen, såsom beträffande lämpligaste sättet för anordnande
av anstaltsvård och dylikt. För belysande härav kan göras
det antagandet, att en ändrad opinion i fråga örn straffverkställigheten
i en ej alltför avlägsen framtid skulle kräva, att straffanstalterna
anordnades på ett helt annat sätt än som med nuvarande principer
på fångvårdens område anses lämpligt. Det är uppenbart, att
de nuvarande fängelsebyggnaderna i en dylik situation måste antagas
kunna få allenast en mycket begränsad användbarhet för andra ändamål.
Principiellt borde därför enligt min mening beträffande avsättningarna
till förnyelsefonden gälla, att olika procentberäkning anlägges
för olika grupper av fastigheter, detta även örn dessa grupper tillhöra en
och samma delfond. Behovet av en dylik differentiering kommer givetvis
att framträda med ökad styrka, i den mån fastighetsfonden framdeles
utvidgas till att omfatta nya förvaltningsområden. Önskvärt hade varit,
örn avsättningen redan från början kunnat ske efter differentierade
grunder, men då närmare utredning erfordras rörande de lämpliga procentsatserna
vid en dylik differentiering, lärer man tills vidare få nöja sig
med en enhetlig avsättningsprocent för fondens hela fastighetsbestånd.
Med hänsyn till att fonden enligt nu föreliggande förslag kommer att omfatta
åtminstone ett par fastighetsgrupper, vilka måste antagas kräva en
jämförelsevis hög avskrivning, nämligen sinnessjukhusen och fängelse -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

byggnaderna, anser jag det emellertid påkallat att räkna med en något
högre avsättning än byggnadsstyrelsen föreslagit. Riksräkenskapsverket
bar i sitt förslag till inkomstberäkning för nästkommande budgetår förordat
en avsättning av 1 Vs procent å byggnadsvärdet. Denna procentsats
synes mig kunna godtagas intill dess erforderliga överväganden angående
avskrivningsbehovet för olika slag av fastigheter kommit till stånd.

Av riksräkenskapsverkets förslag framgår ej, hur ämbetsverket tänkt
sig, att de likvida medel, vilka i samband med avsättningen till fömyelsefond
tillföras fonden och ej komma till omedelbar användning, böra placeras.
Denna fråga har, ej heller berörts av de myndigheter, som yttrat
sig i ärendet. För egen del vill jag förorda, att ifrågavarande medel i likhet
med de affärsdrivande verkens motsvarande medel överlämnas till
riksgäldskontoret för förvaltning. Detta medför givetvis, att riksgäldskontoret
skall gottgöra ränta å de till kontorets förvaltning överlämnade
medlen. För fondens verksamhet omedelbart erforderliga medel böra
självfallet innestå å statsverkets giroräkning.

Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att den del av styrelsens löner och
övriga omkostnader, som kunna beräknas vara föranledda av arbete för
fondens räkning, liksom även viss del av kostnaderna för länsarkitekterna,
skola bestridas av fonden. Detta förslag anser jag mig icke böra biträda.
Största överskådlighet och reda i fråga örn medelsanvisningen
för statens administrationskostnader för fastighetsväsendet vinnes nämligen
enligt min mening genom att samtliga kostnader för byggnadsstyrelsen,
liksom också för länsarkitekterna, sammanföras i vanlig
ordning å anslag å riksstaten under sjätte huvudtiteln. En dylik redovisning
står också bäst i överensstämmelse med de i årets statsverksproposition
tillämpade grunderna för riksstatens uppställning. Det torde
i detta sammanhang även få erinras örn att administrationskostnaderna
för statens utlåningsfonder i budgettekniskt hänseende behandlas på
det sätt jag här förordat med avseende å fastighetsfonden.

Såsom förut nämnts medför det föreslagna redovisningssystemet, att
medel för nybyggnad och förvärv av fastigheter, vilka
ingå i fastighetsfonden, böra anvisas å anslag under utgifter för kapitalökning.
Vid sådant förhållande uppkommer frågan, huruvida dessa
anslag böra anvisas att utgå av lånemedel eller av skattemedel.

Beträffande denna fråga har riksräkenskapsverket uttalat, att anslagen
till kapitalökning å fastighetsfonden, i likhet med motsvarande anslag
till affärsverksfonderna, normalt kunde anvisas att utgå av lånemedel.
Då särskilda skäl därtill föranledde, borde dock — liksom i stor
utsträckning ägt rum beträffande statens affärsverksamhet — kapitalökningsanslag
till den nya fonden anvisas att utgå av andra statsinkomster
än lånemedel. Statskontorets majoritet däremot har ansett tillräcklig anledning
icke föreligga att för normala tider övergiva den finansieringsmetod,
som tidigare tillämpats vid statsverkets anskaffning av fastighe -

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

ter, enligt vilken fastighetsanskaffningen i allmänhet finansieras med
andra statsinkomster än lånemedel.

För egen del hade jag redan i samband med det föreliggande förslagets
omnämnande i statsverkspropositionen tillfälle att angiva min egen ståndpunkt
till detta spörsmål. Denna ståndpunkt sammanfaller närmast med
den uppfattning, åt vilken riksräkenskapsverket givit uttryck. Enligt
det föreslagna redovisningssystemet skall, såsom framgår av det föregående,
ett belopp, som svarar mot den beräknade värdeminskningen å
samtliga i fonden ingående fastigheter, årligen avsättas till förnyelsefond
Särskilt örn dessa avsättningar till förnyelsefond differentieras på sätt
jag i det föregående förordat, medför detta system, att fullständig täckning
beredes å skattebudgeten för statens med fastighetsanskaffningen
förbundna kostnader, låt vara att dessa kostnader fördelas över ett större
eller mindre antal år och icke, såsom hittills plägat ske, bestridas medelst
engångsanslag av skattemedel, vilka anvisas i samband med byggnadsarbetenas
utförande eller fastighetens förvärvande. Under sådana förhållanden
bör det enligt min mening icke möta betänkligheter att, såsom
riksräkenskapsverket tänkt sig, anslag till kapitalökning å fastighetsfonden
normalt anvisas att utgå av lånemedel. I enlighet med denna uppfattning
har jag i statsverkspropositionen förordat, att kapitaiökningsanslagen
å fastighetsfonden för nästa budgetår i allmänhet skola anvisas
att täckas av lånemedel. Detta hindrar emellertid ej, att det i särskilda
fall eller under andra statsfinansiella förhållanden än de nuvarande
kan befinnas påkallat, att anslag till kapitalökning å fastighetsfonden
utgå av skattemedel. Kapitalökningsanslagens finansiering bör
sålunda enligt min mening bedömas med hänsyn till vad som i varje särskilt
fall kan anses lämpligt.

Oberoende av den ståndpunkt man väljer till denna fråga, synas vissa
anslag till kapitalökning å fonden, huvudsakligen avseende ombyggnad av
äldre fastigheter, lämpligen böra utgå av skattemedel. Dessa kostnader
äro nämligen väsentligen av den art, att de rätteligen borde bestridas av
förnyelsefondsmedel, örn sådana funnes tillgängliga. I enlighet med denna
uppfattning skola enligt förslaget till riksstat för nästkommande budgetår
en del anslag till inledande av värmeledning m. m. i äldre fastigheter
utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Fondens sålunda tillkomna
kapitalökning torde lämpligen böra omedelbart avskrivas.

Till slut vill jag i detta sammanhang framhålla, att spörsmålet örn kapitalokningsanslagens
natur icke inverkar på frågan örn den föreslagna
omläggningens genomförande. Någon ändring i det föreslagna redovisningssystemet
påfordras icke, för den händelse det skulle anses vara att
föredraga, att statens kapitalinvesteringar i den fasta egendom, varom
här är fråga, även i fortsättningen normalt finansieras av skattemedel.

Sedan riksdagen yttrat sig över det förslag, för vars huvudgrunder jag
nu redogjort, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela de när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

mare föreskrifter, som må firmas erforderliga för förslagets genomförande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta örn inrättande från och med den 1 juli
1935 av en särskild fond, benämnd »Statens allmänna
fastighetsfond», för redovisning av staten tillhöriga
fastigheter i huvudsaklig överensstämmelse med de
av mig i det föregående angivna grunderna,

dels ock till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond
för budgetåret 1935/1936 anvisa följande
förslagsanslag, nämligen

'' under andra huvudtiteln.............	........... kronor
»	tredje	» .............	........... »
y>	fjärde	» .............	........... »
»	femte	» .............	........... »
	sjätte	» .............	............ »
	sjunde	» .............	........... »
»	åttonde	» .............	........... y>
»	nionde	» .............	........... »
»	tionde	» .............	............ »

» huvudtiteln XIII. Riksdagen och

dess verk m. m......................... »

853,200

634,700

309,600

5.362.000
177,300

271.000

3.512.000

659.000
339,900

88,700.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114,

Bilaga..

Förteckning över fastigheter, avsedda att ingå i statens

allmänna fastighetsfond.

Fångvårdsstyrelsens delfond.

Central fäng elser.

Långholmen .........''.........................................

Malmö, fängelset...........................................

bostadshus .......................................

Härlanda .......................................................

Mariestad .......................................................

Härnösand, fängelset ...................................

bostadshus ...............................

Växjö, fängelset ...........................................

bostadshus ........................................

Norrköping ....................................................

Fångkolonien vid Singeshult........................

Sträf fäng elser.

Uppsala............................................................

Linköping........................................................

Jönköping ........................................................

Kalmar ............................................................

Karlskrona ....................................................

Kristianstad ....................................................

Vänersborg ....................................................

Karlstad ........................................................

Örebro ...........................................................

Västerås ........................................................

Falun..............................................................

Gävle ...............................................................

Kronohåkten.

Norrtälje ........................................................

Nyköping ........................................................

Västervik ........................................................

Visby................................................................

Karlshamn ....................................................

Ängelholm........................................................

Ystad..............................................................

Halmstad .......................................................

Uddevalla........................................................

Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
4,333,000	557,000 •	4,890,000 1,212,500
5,500	209,500	215,000
300,000	675,000	975.000 558,600 325.000
40,000	130,000	170.000 200.000
6,000	69,000	75,000 234,600 63,800 150,000
60,000	140,000	200,000 260,000 100,000 150,000
52,200	170,000	222,200 300,000
70,000	155,000	225,000
75,000	200,000	275.000 100.000
14,000	95,000	109.000 425.000 50.000 90.000 100.000 61.000
—	30,000	30,000
—	20,000	20,000 200,000
10,000	75,000	85.000 75.000

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Hudiksvall ............................................................ Sundsvall............................................................... Östersund................................................................ Umeå....................................................................... Luleå........................................................................ Haparanda ............................................................	Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
20,000 15,000 2,000	120,000 70.000 58.000	80,000 140.000 85.000 60.000 100.000 60,000
Säger för fångvårdsstyrelsens delfond	1	12,671,700
Anm. Enligt preliminär uppskattning av byggnads-
styrelsen iördelar sig totalvärdet på:
markvärde........................... 6,000,000 kronor
byggnadsvärde ..................... 6,671,700 »
Utrikesdepartementets delfond.
Beskicknings- eller konsulatsfastigheter å nedan
angivna orter.
Ankara ....................................................................	46,000	184,000	230,000
Berlin ....................................................................	102,000	408,000	510,000
Bern .......................................................................	26,000	104,000	130,000
Bryssel ...................................................................	45,000	180,000	225,000
Haag ......................................................................	36,000	144,000	180,000
Hamburg ................................................................	34,000	136,000	170,000
Helsingfors ............................................................	182,400	729,600	912,000
Istanbul...................................................................	80,000	320,000	400,000
Köpenhamn ............................................................	96,000	384,000	480,000
Leningrad...............................................................	140,000	560,000	700,000
London ....................................................................	220,000	880,000	1,100,000
Madrid ..................................................................	76,000	304,000	380,000
Oslo .......................................................................	80,000	320,000	400,000
Paris........................................................................	145,400	581,600	727,000
Rom ......................................................................	51,000	204,000	255,000
Tokio.......................................................................	60,000	240,000	300,000
Washington ............................................................	100,000	400,000	500,000
Wien.......................................................................	55,000	220,000	275,000
Säger för utrikesdepartementets delfond	1,574,800	6,299,200	7,874,000
Medicinalstyrelsens delfond.
Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ....................	4,448,000	2,000,000	6,448,000
Ulleråkers sjukhus vid Uppsala............................	149,100	5,380,000	5,529,100
Sila Annas sjukhus i Nyköping............................	125,000	280,000	405,000
Sundby sjukhus vid Strängnäs ............................	94,700	6,040,000	6,134,700
Birgittas sjukhus i Vadstena ................................	250,000	2,250,000	2,500,000
Ryhovs sjukhus i Jönköping ...............................	143,000	7,450,000	7,593,000
S:t Sigfrids sjukhus i Växjö ................................	131,900	5,818,000	5,949,900

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik.................... S:t Olofs sjukhus i Visby ........................... S:t Lars sjukhus vid Lund.............................. Vipeholms sjukhus i Lund................................. S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ........................ S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg........................ Restads sjukhus vid Vänersborg ........................ Källshagens sjukhus i Vänersborg................ Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn ................ Västra Marks sjukhus i Örebro..................... Salberga sjukhus vid Sala.................................... Säters sjukhus vid Säter....................................... Gådeå sjukhus i Härnösand .............. Frösö sjukhus vid Östersund............... Umedalens sjukhus vid Umeå ...... Furunäsets sjukhus vid Piteå............	Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
37,100 16,800 930.000 64,400 330.000 250.000 126.000 125,000 72,000 126,501 125,000 119,700 25,800	4.172.000 85,200 1,000,000 3.680.000 9.070.000 1.050.000 2,001,300 2.750.000 2,483,083 1.450.000 1,173,170 4,920,099 675,000 2.443.500 7.200.000 2.730.500	4,209,100 102,000 1,000,000 3.680.000 10,000,000 1,114,400 2.331.300 3,000,000 2,609,083 1.575.000 1,245,170 5,046,600 800,000 2,563,200 7.200.000 2.756.300
Säger för medicinalstyrelsens delfond	7,690,001	76,101,852	83,791,853
Byggnadsstyrelsens delfond.
A. Under byggnadsstyrelsens förvaltning
stående fastigheter i Stockholm.
Gamla Kungshuset ...............................	700,000	1,100,000	1,800,000
Kammarrättens hus, Birger Jarls torg 13............	225,000	525,000	750,000
Riksräkenskapsverkets hus, Birger Jarls torg 11	375,000	250,000	625,000
Riksarkivets byggnader ........................	823,000	777,000	1,600,000
Naturhistoriska riksmuseets byggnader................	690,000	5,740,000	6,430,000
Kanslihuset ................................	1,550,000	2,000,000	3,550,000
Byggn, i kv. Neptunus större, Storkyrkobrinken 2, 4	120,000	420,000	540,000
Kontrollstyrelsens hus, Svartmangatan 9............	150,000	200,000	350,000
Rosenhaneska huset, Kungshusplan 10................	700,000	740,000	1,440,000
Arvfurstens palats ................................................	3,000,000	1,000,000	4,000,000
Preisiska huset, Drottninggatan 36 ......	1,000,000	500,000	1,500,000
Gymnastiska Centralinstitutets byggnader, Hamn-
gatan 19 ............................................................	1,000,000	400,000	1,400,000
Byggnaderna i kv. Vega, Drottninggatan 95 A och B	2,460,000	1,140,000	3,600,000
Sergelska huset, Sergelgatan 1 ............................	394,000	106,000	500,000
Tekniska Skolans byggnad, Mästersamuelsgatan 44	915,000	1,225,000	2,140,000
Utrikesministerhotellet......................	510,000	190,000	700,000
Nationalmuseibyggnaden ......................	4,200,000	4,800,000	9,000,000
Lantmäteristyrelsens hus.................	430,000	230,000	660,000
Karolinska institutets byggnader .....	1,500,000	750,000	2,250,000
Garnisonssjukhusets byggnader ............................	1,785,000	1,015,000	2,800,000
Gamla riksdagshuset ............................................	1,500,000	2,150,000	3,650,000
Folkskoleseminariets byggnader, Prästgårdsgatan 9	750,000	700,000	1,450,000

Kungl. Majlis proposition nr 114.

Kungl, bibliotekets byggnad ................................

Musikaliska Akademiens byggnader ....................

Hessensteinska huset, Birger Jarls torg 2 ........

Gamla bankohusen ................................................

Högre lärarinneseminariets byggnader, Riddaregatan
5................................................................

Riksförsäkringsanstaltens hus, Adolf Fredriks

Kyrkogata 8.......................................................

Pensionsstyrelsens byggnader, Engelbrektsgatan

5, 7 ....................................................................

Tekniska högskolans byggnader, Valhallavägen
Byggn, i kv. Kungl. Trädgården, V:a Trädgårdsgatan
10 ............................................................

Byggn, i kv. Mercurius, Storkyrkobrinken 7, 9

Byggn, i kv. Rosenbad, Rosenbad 2....................

Statens provningsanstalts byggnader....................

Byggn, i kv. Grönlandet norra, Drottninggatan 96

Byggn, i kv. Rännilen, Birgerjarlsgatan 7 ........

Gamla Skogsinstitutets byggnader, Strandvägen 58
Byggn, i kv. Domherren, Östermalmsgatan 26
Byggn, i kv. Murmästaren, Hantverkaregatan 29
Förutvarande positionsartilleriregementets kasern,

Storgatan 41.................................................

Etnografiska museets byggnader, Kavallerivägen
Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens byggnader,
Experimentalfältet .........................

stående fastigheter i landsorten.

Landsstatshuset i Karlskrona...........................

Landshövdingeresidenset i Karlskrona ...........

Länsresidenset i Visby ...................................

Arkivdepån i Visby...........................................

Gävle slott .......................................................

Landshövdingeresidenset i Göteborg...............

Landsstatshuset i Göteborg...............................

Landsarkivet i Göteborg...................................

Folkskoleseminariet i Göteborg.......................

Chalmers tekniska institut i Göteborg ...........

Halmstads slott ...............................................

Länsresidenset i Östersund...............................

Länsarkiv och lantmäterikontor i Östersund

Länsresidenset i Jönköping...............................

Göta Hovrätts byggnader i Jönköping ..........

Länsresidenset i Kalmar..................................

Folkskoleseminariet i Kalmar.........................

Markvärde	Byggnads- värde	Totalvärde
kronor	kronor	kronor
125,000	2,200,000	2,325,000
770,000	435,000	1,205,000
760.000	290,000	1,050,000
850,000	1,030,000	1.880,000
550,000	220,000	770,000
400,000	1,600,000	2,000,000
470,000	780,000	1,250,000
680,000	9,000,000	9,680,000
385,000	260,000	645,000
670,000	1,100,000	1,770,000
2,400,000	3,050,000	5,450,000
100,000	800,000	900,000
1,300,000	3,000,000	4,300,000
550,000	450,000	1,000,000
65,000	100,000	165,000
1,415,000	350,000	1,765,000
650,000	3,350,000	4,000,000
7,060,000	360,000	7,420,000
750,000	635,000	1,385,000
320,000	1,000,000	1,320,000
45,047,000	55,968,000	101,015,000
25,000	205,000	230,000
40,000	160,000	200,000
60,000	240,000	300,000
10,000	40,000	50,000
149,000	382,000	531,000
\| 550,000	\ 285,000 \| 345,000	\| 1,180,000
275,000	275,000	550,000
400,000	600,000	1,000,000
300,000	1,340,000	1,640,000
100,000	400,000	500,000
80,000	264,000	344,000
30,000	258,000	288,000
104,100	416,400	520,500
60,000	240,000	300,000
90,000	360,000	450,000
35,400	141,600	177,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Landsstatshuset i Falun ..............................

Lantmäterikontoret i Falun..........................

Landshövdingeresidenset i Falun ..............

Folkskoleseminariet i Falun ......................

Småskoleseminariet i Falun ......................

Skogsskolan vid Garpenberg ......................

Länsresidenset i Kristianstad......................

Länsresidenset i Växjö ..............................

Lantmäterikontoret i Växjö..........................

Folkskoleseminariet i Växjö ......................

Landshövdingeresidenset i Malmö..............

Gamla Landsstatshuset i Malmö..................

Nya Landsstatshuset i Malmö ..................

Hovrättsbyggnaden i Malmö ......................

F. d. Husarkasernen i Malmö ..................

Landsarkivet i Lund .................................

Folkskoleseminariet i Lund ......................

Drottn. Sofias Vårdanstalt i Lund.............

i Folkskoleseminariet i Landskrona .............

Landsstatshuset i Luleå ...........................

Landshövdingeresidenset i Luleå ..............

Gamla Landsstatshuset i Luleå ..................

I Lantmäterikontoret i Luleå ......................

Folkskoleseminariet i Luleå ......................

I Småskoleseminariet i Haparanda ..............

I F. d. Småskoleseminariet i Murjek ..........

j Landsfiskalsbostaden i Arjeplog..................

Landsstatshuset i Mariestad ......................

Landshövdingeresidenset Marieholm ..........

Småskoleseminariet i Skara ......................

Centrala Frökontrollanstalten, Bergshamra

Länsresidenset i Nyköping ........................

Småskoleseminariet i Strängnäs .................

Gripsholms Kronomagasin ..........................

Uppsala slott ..............................................

Folkskoleseminariet i Uppsala .................

Länsresidenset i Karlstad ........................

Folkskoleseminariet i Karlstad ..................

Gamla Gymnasiehuset i Karlstad ..............

Länsresidenset i Umeå .............................

Lantmäterikontoret i Umeå........................

Nya Folkskoleseminariet i Umeå ..............

Gamla » » » ..............

Småskoleseminariet i Lycksele ...................

Skytteanska skolan i Tärna .......................

Landsstatshuset i Härnösand......................

Landshövdingeresidenset i Härnösand .......

Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
37,100	200,000	237,100
14,100	192,500	206,600
16,800	100,000	116,800
40,000	770,000	810,000
11,500	85,000	96,500
350	109,650	110,000
50,000	320,100	370,100
80,000	320,000	400,000
29,000	88,000	117,000
98,000	390,000	488,000
58,500	231,500	290,000
61,500	243,500	305,000
97,000	390,000	487,000
60,000	240,000	300,000
330,600	500,000	830,600
50,000	200,000	250,000
213.000	854,000	1,067,000
156,000	624,000	780,000
150,000	295,000	445,000
)		[ 300,000
\ 90,000	360,000	110,000
1		40,000
30,200	121,000	151,200
192,000	768,000	960,000
7,200	28,800	36,000
16,100	64,200	80,300
3,000	12,000	15,000
15,000	165,000	180,000
40,000	160,000	200,000
20,000	170,000	190,000
72,000	288,000	360,000
50,000	365,000	415,000
80,000	320,000	400,000
—	10,000	10,000
150,000	850,000	1,000,000
218,000	872,000	1,090,000
100,000	457,500	557,500
100,000	710,400	810,400
15,000	75,000	90,000
76,000	494,000	570,000
25,200	100,800	126,000
340,000	1,010,000	1,350,000
	100,000	100,000
40,000	160,000	200,000
20,000	80,000	100,000
60,000	240,000	300,000
40,000	160,000	200,000

Kungl. Majlis proposition nr 114.

Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
30,000	120,000	150,000
65,000	260,000	325,000
250,000	1,000,000	1,250,000
140,000	560,000	700,000
68,000	272,000	340,000
3,000	12,000	15,000
50,000	1,000,000	1,050,000
146,000	584,600	730,600
6,000	24,000	30,000
240,000	960,000	1,200,000
110,000	60,000	170,000
21,400	85,600	107,000
6,791,050	25,185,150	31,976,200
700,000	900,000	1,600,000
930,000	450,000	1,380,000
1,000,000	1,250,000	2,250,000
600,000	2,160,000	2,760,000
18,000	72,000	90,000
30,000	120,000	150,000
94,200	376,800	471,000
3,372,200	5,328,800	8,701,000
	1,660,000	1,660,000
	1,086,200	1,086,200
	394,600	394,600
500,000	700,000	1,200,000
155,000	895,000	1,050,000
	2,523,000	2,523,000
	720,000	720,000
	192,625	192,625
	600,000	600,000

Lantmäterikontoret i Härnösand .....

Småskoleseminariet i Härnösand .....

Vanföreanstalten i Härnösand .........

Västerås slott ....................................

Länsresidenset i Vänersborg .............

D:o d:o stallbyggnad .........................

Örebro slott.........................................

Linköpings slott ................................

Slottsflygeln i Linköping....................

Nya Folkskoleseminariet i Linköping

Gamla seminariet i Linköping .........

Klosterträdgården i Vadstena............

C. Fastigheter, avsedda att överflyttas till
byggnadsstyrelsens förvaltning.

Blindinstitutet och förskolan för blinda å Tomte

boda ...............................................................

Nya elementarskolans fastighet i kv. Beridarebanan
......................................................

Patentverkets fastighet i kv. Uppfinnaren
Veterinärhögskolans fastighet å Norra Djurgården

Småskoleseminariet i Linköping.....................

Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor
Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda..

D. Byggnader under uppförande.

(Byggnadsvärdet antages motsvara för nybyggnad anvisade
anslagsmedel med tillägg av event, förefintligt
äldre byggnadsvärde.)

Kanslihusets nybyggnad .................................

Statens historiska museum............................

Tekniska högskolans kanslibyggnad .............

Statens bakteriologiska laboratorium.............

Generaltullstyrelsens hus i Stockholm.........

Karolinska sjukhuset .....................................

Nybyggnad för de patologiska och hygieniskbakteriologiska
institutionerna vid universitetet

i Uppsala ................................................

Växthusbyggnad för den botaniska institutionen

vid universitetet i Uppsala........................

Byggnad för den kemiska institutionen vid universitetet
i Lund.......................................

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr lii

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Landsarkivet i Härnösand .................................... Lantmäterikontoret i Jönköping............................ » i Karlstad ........................... » i Västerås ............................	Markvärde kronor	Byggnads- värde kronor	Totalvärde kronor
30.000 26.000 18,000 13,600	330.000 170.000 180.000 165,400	360.000 196.000 198.000 179.000
742,600	9,616,825	10,359,425
Säger för byggnadsstyrelsens delfond	55,952,850	96,098,775	152,051,625
Sammandrag.
F ångvårdsstyrelsens delfond................................	6,000,000	6,671,700	12,671,700
Utrikesdepartementets » ................................	1,574,800	6,299,200	7,874,000
Medicinalstyrelsens » ................................	7,690,001	76,101,852	83,791,853
Byggnadsstyrelsens » ...............................	55,952,850	96,098,775	152,051,625
Summa kronor	71,217,65l\|l85,171,527\|256,389,178

860156. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.