KungL Maj:ts proposition Nr 113 (Proposition 1919:113)

KungL Maj:ts proposition Nr 113.

Nr 113.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare
anslag för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand;
given Stockholms slott den 18 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
njöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen

att, utöver det av 1914 års senare riksdag för anläggande av en
örlogsdepå vid Härnösand beviljade anslaget av 1,700,000 kronor, för
arbetets fullföljande i den omfattning, som i statsrådsprotokollet angivits,
bevilja ytterligare ett reservationsanslag av 1,672,000 kronor
och därav på extra stat för år 1920 anvisa ett belopp av 1,000,000
kronor.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919

1 samt. 95 höft. (Nr 113.)

471 1» ]

Kungl. May.ts proposition Nr 113.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet a Stockholms slott
den 18 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nieson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter
följande.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har KungL
Maj:t under punkt 32 av femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att i
avvaktan på den proposition angående beviljande av ytterligare anslag
för anordnande av en örlogsdepå vid Härnösand, Kungl. Maj:t kunde
komma att till riksdagen avlåta, för berörda ändamål bland de extra
reservationsanslagen å femte huvudtiteln för år 1920 beräkna ett belopp
av 1,000,000 kronor.

Då jag nu går att närmare redogöra för ifrågavarande anslagsbehov,,
torde det vara lämpligt att först erinra om vad beträffande örlogsdepån
vid Härnösand hittills förekommit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Behovet av en befäst replipunkt å mellersta Norrlands kust framhölls
av chefen för flottans stab redan i hans år 1898 avgivna yttrande
över 1896 års befästningsköm mittes betänkande. Ifrågavarande
behov vitsordades även i chefernas för generalstaben och flottans stab
gemensamma förslag till försvarsväsendets stärkande, avgivet i samband
med 1906 års försvarsplan. Chefen för flottans stab yttrade i sin skrivelse
den 18 oktober sistnämnda år beträffande föreliggande fråga, bland
annat, följande: »För att flottan skall med hopp om framgång kunna
gentemot en till sjöss överlägsen motståndare fylla sin uppgift vid landets
försvar fordras oundgängligen, att ett tillräckligt antal befästade permanenta
operationsbaser med anstalter för utförande av reparationer å fartygen
och komplettering av deras förråd anordnas å kusten. Såsom en
naturlig fordran i detta hänseende måste anses upprättande av minst eu
dylik operationsbas för vardera av våra tre stategiska sjöfronter, nämligen
Östersjön, \ ästkusten och Norrlandskusten».

Kustförsvarskommissionen uttalade i sitt betänkande den 23 juni
1908, att en permanent operationsbas för flottan borde anordnas vid
Angermanälven, samt att densamma tillsvidare borde anläggas i mindre
skala, varför etablissementet borde inskränkas till att omfatta en mindre
depå. Kommissionen beräknade kostnaderna för varvsanläggningen, inberäknat
markinköp men oräknat försvarsanordningarna, till 2,520,000
kronor, vartill borde läggas ett belopp av 485,000 kronor för byggnader
m. m., eller i allt 3,005,000 kronor.

1907 års försvarskommitté yttrade i betänkande den 5 december
1910 beträffande denna fråga, att en sammanställning av gjorda utredningar
tydligt påvisade vikten av att en operationsbas så snart ske
kunde komme till stånd å Norrlandskusten för att möjliggöra flottans
verksamma uppträdande till den norrländska kustens skydd under krigstid.
Emellertid framgick det av kustförsvarskommissionens utredning,
att en dylik anläggning krävde betydande kostnader, varför med anläggandet
av en permanent operationsbas å Norrlandskusten borde tillsvidare
anstå, dock att åtgärder borde vidtagas dels för att vid mobilisering
en tillfällig operationsbas för torpedfartyg skulle kunna upprättas,
dels för att en docka måtte å lämplig plats åstadkommas. En dylik
docka i förbindelse med lämplig reparationsverkstad ansåg kommittén
skulle kunna tjäna ett dubbelt ändamål, i det att anläggningen under
fredstid kunde bliva till stor nytta för handelssjöfarten. På den grund
ansågs, att anläggningen skulle kunna åvägabringas genom enskild företagsamhet,
vilken dock borde stödjas genom subvention av statsmedel.

Myndigheters
och kommittéers
uttalanden
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

I detta sammanhang må erinras, att frågan om anläggande å kusten
norr om Stockholm av en docka, som kunde bliva till gagn för såväl
handelssjöfarten som försvaret, redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet.
Den av Kungl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta kommittén för
behandling av vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande
frågor uttalade nämligen i den 11 december 1900 avgivet betänkande,,
nr VI, att kommittén ansåge, att i första rummet i Stockholm och
Malmö samt därefter, i den mån omständigheterna sådant medgåve, företrädesvis
å den plats norr om Stockholm, som prövades mest lämplig,,
borde inrättas dockor av sådana dimensioner, att däri kunde intagas
störa, moderna fartyg. Beträffande behovet av docka norr om Stockholm
vore det givet, att dennas dimensioner borde vara sådana, att do
medgåve dockning av fartyg, som trafikerade Norrlands hamnar, och
dessa fartyg vore, som bekant, i allmänhet av större dimensioner. Därtill
komme det förhållandet, att för våra pansarbåtar måste fordras tillfälle
till dockning i Norrland, och denna omständighet medverkade kraftigt
därtill, att kommittén ansåge sig kunna redan då göra hemställan
beträffande anordnandet av en större docka även norr om Stockholm.
I häröver avgivet utlåtande anförde marmförvaltmngen, att ämbetsverket
instämde i kommitténs uttalande om önskvärdheten av flera dockors
anläggande inom landet, såsom varande en angelägenhet av mycket stor
vikt jämväl för örlogsflottan, och att förvaltningen ej hade något att
erinra beträffande kommitténs yttrande i vad det avsåge platsen för
dockanläggningarna.

Andra försvar
sberedning
ens uttalande
i det
preliminära
betänkandet

Andra försvarsberedningen erinrade i sitt i april 1914 avlämnade
preliminära betänkande, dels att chefen för marinstaben i en på begäran
av försvarsberedningen år 1912 verkställd utredning angående
möjligheterna för den svenska flottan att ingripa till hindrande av
fientliga landstigningsföretag mot mellersta eller övre Norrlands kust
hade framhållit, att till stöd för i Bottenhavet uppträdande svenska
sjöstridskrafter borde finnas en befäst replipunkt å mellersta Norrlands
kust, dels ock att bemälde chef i en annan till försvarsberedningen
avlämnad redogörelse angående de huvudsakliga fall av landstigningsförsök
på Sveriges kuster, som i händelse av visst kiigsfall
kunde vara att förvänta, uttalat att, »för att operationer med svenska
sjöstridskrafter i Bottniska viken skola hava utsikt till framgång, erfordras,
att till stöd för dem finnes en befästad replipunkt inom Ångermanlands
skärgård».

Kung!. Maj:ts proposition Nr 113.

Beredningen, som dessutom inhämtat chefens för generalstaben yttrande
samt tagit del av ett av cheferna för marinförvaltningen, marinstaben,
kustartilleriet och fortifikationen utarbetat, den 29 september
1913 dagtecknat betänkande om det fasta kustförsvaret, anförde i sitt preliminära
betänkande i övrigt följande: »Beredningen anser, att behovet

av en befäst replipunkt på mellersta Norrlands kust är till fullo ådagalagt,
och med den utveckling, som det nutida sjökrigsväsendet tagit,
måste detta behov anses hava blivit ännu mera påtagligt än förut.
Svårigheterna vid en förflyttning av svenska sjöstridskrafter från mellersta
Sveriges skärgårdsområde upp i Bottniska viken hava betydligt
ökats; så mycket angelägnare måste det därför vara, dels att inom"''Bottniska
viken finnes en befäst plats, inom vilken en lokalstyrka av flottan
kan vara förlagd, åtminstone under den isfria tiden, dels att denna plats
kan tjäna som mål och tryggad hamn för en sjöstyrka, som söderifrån
vid behov söker förflytta sig till detta vatten. Beredningen har icke
förbisett de betänkligheter, som kunna resas mot anläggandet av dessa
nya befästningar på grund av de kostnader, som äro förenade ej
blott med själva, anläggningen, utan också med dess bemanning, men
inför de synnerligen viktiga försvarsintressen, som här föreligga, torde
betänkligheterna höra falla, om anläggningen utföres på billigaste sätt
och även bemanningen anordnas efter så sparsamma grundsatser som
möjligt. Vad platsen för den ifrågavarande replipunkten vidkommer,
anser beredningen, att då det här gäller framför allt en replipunkt för
flottan, de skäl, som anförts för Ångermanälvens mynning, måste väga
mera än de, som anförts för att välja annan ort.»

På beredningens hemställan hade chefen för marinstaben uppgjort
alternativa förslag till örlogsdepå å Norrlandskusten, vilka förslag beredningen
dock ansåg böra underkastas granskning i vissa avseenden,
framför allt rörande möjligheten att för sjöfartsnäringen under fredstid
nyttiggöra den till örlogsdepån hörande dockan, då bristen på en sådan
non om Stockholm gjort sig starkt kännbar för den synnerligen livliga
sjöfarten på Norrland. Denna granskning hann beredningen emellertid
icke fullborda.

t ill det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden för den 14 mai
1914, som bifogades propositionen nr GO till 1914 års senare riksdag,
angående sjöförsvarets ordnande, anförde föredragande departementschefen
följande (sid. 136).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Propositionen Departementschefen delade i allt väsentligt den mening rörande bett»-
60 till Povet av en befäst replipunkt för flottan på mellersta Norrlands kust,
nare riksdag, som i de gjorda utredningarna kommit till synes, och ansage, att
densamma — såsom ock förutsatts i den på andra försvars beredningens
föranstaltande verkställda utredningen — borde förläggas vid

Härnösand. _ ,

Den granskning, som beredningen icke hunnit fullborda,, hade sedermera
blivit inom departementet verkställd och utmynnat uti ett förslag
till anordnande av en örlogsdepå vid Härnösand.

Enligt detta förslag skulle örlogsdepån kunna så anordnas, att de
delar av densamma, vilka under fredstid endast i mindre^ grad behövde
tagas i anspråk för flottans räkning, kunde avskiljas från den återstående
delen av depån, vilken borde avses uteslutande för flottans behov.
Den avskilda delen med tillhörande område syntes lämpa sig för uthyrning,
och torde svårighet ej möta att erhålla lämplig arrendator,
varvid arrendesumman kunde antagas täcka en del av de med örlogsdepån
förenade årliga kostnaderna.

Såsom framginge av en vid statsrådsprotokollet fogad hemlig
bilaga, vore tvenne alternativ för depåns omfattning uppgjorda, och
funne departementschefen den planläggning och omtattning, som angåves
av det såsom nr II betecknade, mindre omfattande alternativet
lämpliga. Kostnaderna för depåns anläggning, oberäknat markinköp,
beräknades till 1,595,600 kronor. Med markinköp beräknades desamma
uppgå till högst 1,700,000 kronor.

Propositionen Frågan om anläggning av den nya depån samt tackande av kostnr
156 till na(ierna för densamma upptogs därefter i propositionen nr 156 till 1914
narf riksdag, års senare riksdag angående vissa engångskostnader för sjöförsvarets

ordnande. .

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet over sjoiorsvarsärenden
för den 20 juni 1914 anförde föredragande departementschefen
(sid. 17), att för täckande av kostnaden för anordnande av en örlogsdepå
vid Härnösand, på ovan angivet sätt beräknad till 1,700,000 kronor,
värnskattemedel syntes böra tagas i anspråk. Arbetena lör anläggningen
vore beräknade att igångsättas före slutet av år 1915 samt att kräva en
tid av omkring två år. De erforderliga medlen borde därför anvisas att
utgå med 100,000 kronor år 1915 samt med 800,000 kronor vartdera
av åren 1916 och 1917.

I enlighet härmed föreslog Kung!. Maj:t riksdagen att, under förutsättning
att propositionerna angående ny värnpliktslag och sjöförsva -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 113.

rets ordnande samt angående värnskatt och värnskattefond vunne riksdagens
bifall, för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand bevilja
ett anslag av 1,700,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav
för år 1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

På sätt riksdagen i skrivelse den 14 september 1914, nr 1, anmälde, 1914 års sebiföll
riksdagen vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit. Hare riksdags

Därvid uttalade riksdagen emellertid (sid. 249), att riksdagen ansett sig I * * * S’'' lVdSe "r *
höra framhålla, att anläggningarna för örlogsdepån, om den skulle på ett
tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, syntes böra redan från början omfatta
jämväl en mindre verkstadsanläggning. Genom vederbörande utskotts
försorg verkställda överslagsberäkningar angående de kompletteringar
jämte verkstads- och bostadshus, som för anordnande av en
dylik verkstadsanläggning kunde anses erforderliga, gåve vid handen,
att kostnaden härför skulle uppgå till 150,000 kronor.

Å det beviljade anslaget återstående 1,600,000 kronor hava därefter
anvisats med 800,000 kronor för vartdera av åren 1916 och 1917.

Genom nådigt brev den 17 september 1914 anbefalldes marinför- Kungi. brev
valtningen att snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma med huvud- denl7septemsaklig
plan för utförande under särskilda år av den anläggning av en den ''l^apru
örlogsdepå. vid Härnösand, vartill riksdagen beviljat medel. Sedermera 1915-uppdrogs i nådigt brev den 16 april 1915 åt marinförvaltningen att i
samband med utarbetandet av berörda plan uppgöra och till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till utförande av den av riksdagen ifrågasatta
verkstadsanläggningen jämte beräkning av kostnaderna därför.

b ör utförande av erforderliga undersökningar för ifrågavarande örlogsdepå
anvisade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31 mars 1915
ett belopp av högst 12,000 kronor.

I skrivelse den 9 juni 1915 avgav marinförvaltningen förslag be träffande

platsen för örlogsdepåns förläggning samt hemställde, med

hänvisning till inkomna anbud, om anvisande av medel till förvärvande

av för dopan erforderliga områden. Kostnaden härför uppskattades av

marinförvaltningen till högst 180,000 kronor, vilket belopp dock överstege
den i propositionen för ifrågavarande ändamål beräknade kostnaden,
104,400 kronor. Marinförvaltuingen fann dock sannolikt att, därest
Kungl. Maj: t ej begagnade sig av föreliggande anbud, den erforderliga

Terrängundersökningar.

Kungl. brev
flen 3 l mars
1915.

Plats för depåns
förläggning.

Markförvärv.

MarinfÖrvaltningens
skrivelse
den 9
juni 1915.

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 113.

marken vid ett senare förvärv komme att betinga avsevärt högre pris
i mån som det bleve bekant, varest depan komme att förläggas.

Kangi. slagta Sedan chefen för marinstaben avgivit utlåtande, föredrogs ärendet
beslut den 1 2 den 12 augusti 1915 inför Kungl. Maj it, därvid Kung]. Maj:t — efter
augusti i9iu. ^ föredragan(je departementschefen erinrat, hurusom riksdagen uttalat,

att anläggningarna för ifrågavarande örlogsdepå borde, förutom de av
Kungl. Maj:t föreslagna, redan från början omfatta jämväl eu mindre
verkstadsanläggning — enär vid sådant förhållande det ej torde kunna
undvikas att överskrida det i propositionen för markförvärv beräknade
beloppet, med bifall till marinförvaltningens tillika gjorda hemställan,
dels beslutade, att örlogsdepån skulle förläggas å fastlandet
invid Väs tby viken söder om Härnösand—Sollefteå järnväg, dels uppdrog
åt marinförvaltningen att på lämpligaste sätt genom frivillig
överenskommelse eller, där så ej kunde ske till skäligt pris, genom
expropriation förvärva för örlogsdepåns anläggning behövlig mark till
den omfattning, som en bifogad karta närmare utvisade, jämte erforderlig
vattenrätt, varvid, för den händelse vattenrätten inom visst
angivet område icke stode att erhålla för rimligt pris utan samtidigt
förvärv av norra delen. av Kalvarsön, även detta område finge, för
värvas, dels förklarade, att de områden, som komme att exproprieras,
skulle få omedelbart tillträdas, dels ock för ifrågavarande ändamål anvisade
ett belopp av 180,000 kronor, att utgå av de medel, som av riksdagen
anvisats för anläggande av en örlogsdepå vid Härnösand.

Marinforvait- Sedermera anmälde marinförvaltningen i skrivelse den 22 november
ningens skri- igl5 att ämbetsverket, utan att behöva anlita expropriation, för ett
november sammanlagt pris av 138,600 kronor förvärvat all den för örlogsdepån
1915‘ beräknade mark jämte vattenrätt med undantag av ovan omföimälda del
av Kalvarsön. Det syntes ämbetsverket emellertid behövligt, att sistnämnda
område förvärvades för örlogsdepån, varigenom stranden runt
hela Västbyviken komme att tillhöra kronan. Därmed skulle, bland
annat, vinnas möjlighet icke blott att vid behov i en framtid öka kajutrymmet
och anläggningarna vid depån, utan även att utöva mera
effektiv tillsyn över och bevakning av depån, vilket senare med hänsyn
till vattenområdets mycket begränsade utsträckning måste anses vara av
särskild vikt.

Kungi. brev Genom nådigt brev dén 23 december 1915 uppdrog Kungl. Maj .t
den 23 decem- f}arefter< i enlig-het med vad marinförvaltningen hemställt, åt ämbetsverket

ber 1915. ? °

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

att för örlogsdepån genom frivillig överenskommelse eller, där så ej
kunde ske till skäligt pris, genom expropriation förvärva ovan omförmalda
del av Kalvarsön, varjämte Kungl. Maj:t dels förklarade, att sagda
område i händelse av expropriation Unge efter fullbordat expropriationsförfarande
av kronan omedelbart tillträdas, dels medgav, att kostnaderna
för ifrågavarande markförvärv till ett belopp av högst 10,000
kronor finge bestridas av de medel, som genom nådiga brevet den 12
augusti 1915 anvisats till inköp av mark och vattenrätt för ifrågavarande
örlogsdepå.

Genom nyssnämnda nådiga brev den 23 december 1915 förordnade
Kungl. Maj:t tillika, att den beslutade örlogsdepån vid Härnösand
skulle erhålla benämningen Gustafsviks örlogsdepå.

Med ovan omförmälda skrivelse den 22 november 1915 hade marinförvaltningen
jämväl överlämnat av stationsingenjören K. Holmgren till
förvaltningen i oktober samma år ingivna planer och kostnadsberäkningar
för ifrågavarande örlogsdepå ävensom ett av Holmgren på uppdrag
av förvaltningen sedermera uppgjort modifierat förslag under förutsättning
av inköp för kronans räkning av den omedelbart norr om Härnösand—
Sollefteå järnväg belägna Västby herrgård med tillhörande tomt;
och hade förvaltningen uti omförmälda skrivelse vidare anfört, bland
annat, följande.

Den huvudsakliga plan för örlogsdepåns utförande, som sålunda
utarbetats, grundade sig på de uttalanden, vilka blivit gjorda i propositionen
nr 60 till 1914 års senare riksdag. Vederbörlig hänsyn
hade jämväl tagits till samma riksdags yttrande angående behovet av
verkstadsanläggning vid depån. Tvänne alternativ, I och II, för depåns
utförande hade — med olika utnyttjande av terrängen — blivit av
stationsingenjören Holmgren framställda; bägge alternativen vore utarbetade
i ett mindre och ett större förslag. Ett ändringsförslag av
alternativ I, mindre förslaget, hade slutligen, såsom ovan blivit nämnt,
av stationsingenjören Holmgren blivit framlagt.

En granskning av förslagen gåve vid handen, att det med alternativ
I betecknade förslaget vore väsentligt att föredraga framför alternativ
II med hänsyn till dels de beräknade anläggningskostnaderna, dels
de årliga driftkostnaderna, dels anläggningens koncentration och bevakning
och dels manövern vid dockning m. m. Härtill komme, att
för alternativ II krävdes ett visserligen ganska föga omfattande område
vid Ramö sågverk, utöver det inköpta, vars inlösen emellertid torde
komma att vålla betydande svårigheter och avsevärda kostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 95 käft. (Nr 113.) 471 19 2

Örlogsdepåns

benämning.

Godkännande
av plan för
örlogsdepån.

Marinföryaltningen8

skrivelse den
22 november
1915.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 113.

Förvaltningen ansåge, att den modifikation av alternativ I, mindre
förslaget, som framlagts av stationsingenjören Holmgren, borde vinna
tillämpning. Denna modifikation avsåge inköp för en kostnad av 25,000
kronor av Västby herrgård, vilken endast genom järnvägsbank och
landsväg skildes från den redan inköpta marken och till vilken hörde
åbyggnader, som, om de toges i anspråk såsom bostäder för depåns
personal m. m., föranledde en minskad nybyggaadskostnad för dylika
bostäder av 25,000 kronor. Ett övertagande av nämnda byggnader
med tillhörande tomt innebure icke blott en utökning utan särskild
kostnad för kronan av det för depån tillgängliga området med vattenledning
för nämnda byggnader, utan även tillgång omedelbart till bostadsbyggnader
med avsevärda utrymmen, erforderliga för den arbetspersonal,
som behövdes redan vid början av arbetena för depåns utbyggande.

Marin förvaltningen lämnade tillika följande tablå över kostnaderna
för örlogsdepån enligt det modifierade förslag, som av ämbetsverket förordades
till utförande:

Terrassering, spår och stängsel..................................... 169,900

Kajer ................................................................................................ 151,000

Docka 125 x 21 x 7 ‘/a med pumphus............................................ 1,060,000

Båthus med snickarverkstad och mindre upphalningsbädd...... 10,000

Kolskjul med tillhörande lossnings- och lastningsanordningar 20,000

Oljebehållare med rörledningar ........................................................ 44,000

Nybyggnad för tillsyningspersonal.................................................... 55,000

Inköp av Västby herrgård till mäss samt bostäder för de tachementsbefälhavaren

och en underofficer........................ 25,000

Nybyggnad för vaktmanskap ........................................................... 18,000

Vatten, avlopp och planering...................................................... 17,000

Administration m. in......................................................................... 30,100

Summa kronor 1,600,000

En sammanställning av samtliga beräknade kostnader för en örlogsdepå
vid Härnösand tedde sig sålunda:

Markförvärv, mätningar och kartläggning .............. 160,000

Depå, utom verkstadsanläggning............................. 1,600,000

Verkstadsanläggning...................................................... 142,000

Hangar för flygbåtar m. m.......................................... 18,<>00

Summa kronor

1.760.000

160,000

1.920.000

Kungi. Maj.ts proposition Kr 113.

Kostnaden för depån, med undantag av verkstadsanläggningen
och hangaren, samt för markförvärv, mätningar och kartläggning skulle
alltså komma att uppgå till 60,000 kronor mera än den i statsverkspropositionen
till 1914 års senare riksdag angivna.

Utbyggandet av depån borde ske enligt följande plan för kostnadernas
ungefärliga fördelning:

1915 1916

för markförvärv ............................. 160,000 —

d docka m. m. samt inköp av

Västby herrgård.................. 25,000 715,000

D verkstad och hangar m. m,. . — 100,000

Kronor 185,000 815,000

1917 Summa

160,000

860,000 1,600,000
60,000 160,000

920,000 1,920,000

Sedan chefen för marinstaben avgivit infordrat utlåtande, föredrogs
ärendet den 19 maj 1916, därvid Kungl. Maj:t dels bemyndigade marinförvaltningen
att för ifrågavarande örlogsdepå inköpa Västby herrgård
med tillhörande tomt för ett pris av högst 25,000 kronor, att utgå av
de medel, som av riksdagen anvisats för anläggande av nämnda örlogsdepå,
dels godkände den av förvaltningen förordade planen för utförande
av omförmälda örlogsdepå, med undantag av verkstadsanläggning jämte
hangar för flygbåtar och därtill hörande bensinbehållare, dels ock uppdrog
åt marinförvaltningen att så skyndsamt ske kunde igångsätta och
fullfölja arbetena för örlogsdepåns utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med den av Kungl. Maj:t godkända planen för en sammanlagd
kostnad av högst 1,600,000 kronor, oberäknat utgifterna för markförvärv,
med rätt för förvaltningen att under arbetets verkställande
vidtaga de mindre avvikelser från planen, vilka kunde finnas ändamålsenliga
och kunde äga rum utan ökning av nyss angivna kostnadsbelopp.

I skrivelse den 29 september 1916 anförde marinförvaltningen, att
till följd av alltjämt fortgående stegring av material- och arbetspriser
samt ökad kostnad för inlösen av visst markområde, som delvis måste
övertagas efter expropriation, bleve kostnaden för Gustafsviks örlogsdepå
högre än som angivits i ämbetsverkets ovan återgivna skrivelse den 22
november 1915, eller 1,760,000 kronor. Ämbetsverket kunde ej för det
dåvarande angiva storleken av ytterligare erforderliga medel, men skulle
därom inkomma med anmälan, så fort bindande entreprenadanbud förelåge.
Vad åter beträffade kostnaderna för verkstadsanläggningen och

Kungl. Maj:ts
beslut den
19 maj 1916.

Anläggande
av verkstad
jämte flygbåt
skjul för
örlogsdepån.
Merkostnader
för depån.

Marinförvaltningens

skrivelse den
29 september
1916.

Propositionen
nr 78 till
1917 års
riksdag.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

flygbåtskjul — för vilka någon plan ännu ej blivit fastställd så
måste dessa kostnader, i ämbetsverkets skrivelse den 22 november 1915
upptagna till sammanlagt 100,000 kronor, dåmera beräknas till sammanlagt
225,000 kronor.

Marinförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att till verkstad san läggning jämte flygbåtskjul m. m. för
Gustafsviks örlogsdepå för år 1918 bevilja ett anslag av 225,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan under år 1917 disponera
högst 100,000 kronor.

Till det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden för den 23 februari
1917, som bifogades propositionen nr 78 till 1917 års riksdag angående
beredande av medel till bestridande av vissa kostnadsökningar för sjöförsvarets
ordnande, anförde föredragande departementschefen vid anmälan
av förberörda framställning följande (sid. 19).

I den plan för flygvapnets uppsättande, som framlagts i propositionen
nr 73 till 1917 års riksdag, förutsattes behovet av flygbåtskjul
vid Gustafsviks örlogsdepå bliva tillgodosett i samband med depåns
upprättande.

Såsom framginge av marinförvaltningens skrivelse den 29 september
1916, förutsatte ämbetsverket, att till följd av stegrade material- och
arbetspriser kostnaderna för anläggandet av örlogsdepå vid Härnösand
skulle bliva större än vad som beräknats ej blott år 1914, eller 1,700,000
kronor, utan även av ämbetsverket i dess skrivelse den 22 november 1915,
eller 1,760,000 kronor. Några bindande entreprenadanbud beträffande
själva örlogsdepån hade ännu icke inkommit, och enligt vad departementschefen
inhämtat vore dylika anbud ej heller inom den närmaste
framtiden att emotse.

I de planer, som legat till grund för 1914 års senare riksdags beslut
beträffande sjöförsvarets ordnande, förutsattes, att eu flygavdelning
skulle förläggas till Härnösand. För anläggande av härför erforderliga
flygbåtskjul ävensom för den verkstadsanläggning, som av 1914 års
riksdag förordats, beräknades av marinförvaltningen i skrivelsen den 29
september 1916 en kostnad av tillsammans 225,000 kronor.

På grund av det anförda var departementschefen icke i tillfälle att
då avgiva något förslag rörande den merkostnad, som kunde bliva erforderlig
för anläggandet av själva örlogsdepån, men ansåg departementschefen
sig böra förorda, att till riksdagen avgåves förslag om beviljande
för år 1918 till verkstadsanläggning jämte flygbåtskjul för Gustafsviks

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

örlogsdepå av ett anslag å 225,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
därav redan under år 1917 disponera högst 100,000 kronor.

I nämnda proposition, nr 78, framlade Kungl. Maj:t jämväl förslag
i enlighet med departementschefens hemställan.

Riksdagen anmälde därefter i skrivelse den 6 juni 1917, nr 224,
att riksdagen till anläggande av verkstad jämte flygbåtskjul m. m. vid
Gustafsviks örlogsdepå beviljat ett reservationsanslag för år 1918 av

225,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna högst 100,000 kronor.

Genom nådigt brev den 14 juni 1917 anbefalldes marinförvaltningen,
bland annat, att låta uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med plan
jämte kostnadsberäkning för anläggande av verkstad jämte flygbåtskjul
m. m. vid depån, under iakttagande att kostnaderna därför icke finge
överstiga 225,000 kronor, ävensom med anledning av marinförvaltningens
anmälan den 29 september 1916 att kostnaden för depån komme att
bliva högre än vad som ursprungligen beräknats, snarast möjligt till
Kungl. Maj:t avgiva på bindande anbud grundade förslag till utförande
av sådana arbeten, vilka i första hand ansåges böra verkställas och som
kunde inrymmas inom det av riksdagen till depån beviljade anslagsbeloppet,
jämte approximativ uppgift rörande eventuellt erforderliga
ytterligare medel för depåns färdigställande.

I anledning härav inkom marinförvaltningen till Kungl. Maj:t med
en den 30 november 1917 dagtecknad skrivelse, varuti ämbetsverket,
efter att hava erinrat om tidigare av Kungl. Maj:t meddelade beslut
beträffande Gustafsviks örlogsdepå, anförde följande.

På grund av de bemyndiganden och uppdrag, som Kungl. Maj:t
lämnat, hade vissa förberedande arbeten utförts för depåns anläggande
och tvenne bostadshus uppförts samt ett stickspår anlagts i anslutning
till Härnösand—Sollefteå järnväg, varjämte arbetena med uppgörande
av plan och kostnadsberäkning för verkstadsanläggningen jämte flygbåtskjul
påbörjats, men ej hunnit avslutas.

Med avseende å utförande av dockbyggnaden med tillhörande pumpbrunn.
och pumphus, muddring i varvshamnen, kajanläggningar samt
planering och utfyllning av varvsplan och vägar hade anbud infordrats
genom allmän kungörelse, varvid dock något anbud ej inkommit, och
därefter genom direkt hänvändelse till uti ifrågavarande bransch arbe -

1917 åra riksdags
skrivelse
nr 224.

Plan för
anläggande
av
verkstad m. m.
samt förslag
beträffande
vissa arbeten
å örlogsdepån.

Marinförvaltningena

skrivelse den
30 november
1917.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 113.

tande firmor här i Sverige, nämligen aktiebolaget Arcus, aktiebolaget
Skånska cementgjuteriet samt Kreiiger & Tolk byggnadsaktiebolag.

De från nämnda aktiebolag inkomna anbuden innefattade emellertid
icke bestämt pris för arbetena, utan vore grundade därpå, att staten
betalade arbetenas självkostnader, arbetsledning på arbetsplatsen, hyra
och slitning av arbetsmaskiner och redskap samt därutöver viss (15 å 20)
procent på självkostnaderna.

Enligt de förstnämnda två anbudsgivarnas beräkningar skulle kostnaderna
för i planen upptagna arbeten uppgå till i runt tal 2,500,000
kronor, förutom en del kostnader för elektrisk kraftförbrukning m. in.
Anbuden hade delgivits överkontrollanten för arbetena vid ifrågavarande
örlogsdepå, stationsingenjören K. Holmgren, som i ett däröver avgivet
yttrande avstyrkt att de antoges.

Med hänsyn till de höga obestämbara kostnader, som därav skulle
föranledas, ansåge marinförvaltningen, att avtal, grundat på något av de
avgivna anbuden, icke borde ifrågakomma.

Frågan om arbetenas utförande av flottan med egen arbetsledning
hade varit under övervägande, men, då det befunnits, att några mera
omfattande arbeten i alla händelser icke kunde utföras under den nära
framtiden på grund av rådande svårigheter för materialiers m. m. erhållande,
hade marinförvaltningen ansett sig böra se tiden an och tillsvidare
uppskjuta avgörandet av denna fråga.

Då sålunda bindande anbud med bestämda pris icke kunnat erhållas
och då under rådande förhållanden med de alltjämt fortgående stegringarna
i material- och arbetspriser någon tillförlitlig kostnadsberäkning
för återstående arbeten till omförmälda örlogsdepå icke kunde uppgöras,
vore marinförvaltningen för det dåvarande icke i tillfälle att avgiva vare
sig det genom förenämnda nådiga brev den 14 juni 1917 infordrade
förslag till utförande av sådana arbeten, vilka i första hand ansåges böra
verkställas och som kunde inrymmas inom det av riksdagen till örlogsdepån
beviljade anslagsbeloppet, ej heller den samtidigt infordrade uppgiften
rörande erforderliga ytterligare medel för örlogsdepåns färdigställande.

Under sådana förhållanden hade marinförvaltningen för avsikt att,
därest Kungl. Maj:t icke annorlunda beslutade, låta, i avvaktan på huru
förhållandena i den närmaste framtiden komme att gestalta sig, tillsvidare
uppskjuta utförandet av återstående arbeten för örlogsdepåns anläggande,
dock med undantag av en del sprängnings- och schaktningsarbeten,
vilka lämpligen borde fortsättas under vintern 1917—1918 för
beredande av arbeten åt en del av den dåvarande arbetspersonalen, varjämte

Kungl. Maj. ts proposition Nr 113. 15

under samma tid inköp av för arbetena erforderligt grövre virke avsåg-es
att verkställas. ö

Beträffande verkstadsanläggningen jämte flygbåtskjul vid förenämnda
orlogsdepa vore det att förutse — ehuru planen och kostnadsberäkningen
ännu icke hunnit avslutas — att ökat anslag för desamma bleve erforderligt
i följd av prisstegring å materialier och arbete.

Slutligen finge ämbetsverket meddela att, ehuru det beviljade beloppet
till örlogsdepåns anläggning vore otillräckligt, några ytterligare

™e''11 n eräl£na^es bliva härför behövliga förrän tidigast i slutet av

ar 1919. °

I nådigt brev till marinförvaltningen den 21 december 1917 uttalade Kungi. bre.
Kungl. Magt, att Kungl. Maj:t ansåg anmärkningsvärt att, efter det den 21 decemKungl.
Maj:t genom nådigt brev den 19 maj 1916 uppdragit åt marin- ^ 19‘7''
iorvaltmngen att så skyndsamt ske kunde igångsätta och fullfölja arbetena
or utförande av berörda örlogsdepå, åtgärder för ifrågavarande ändamål
dittills icke blivit i vidare mån vidtagna än vad av förvaltningens skrivelse
den 30 november 1917 framginge; och fann Kungl. Maj:t

den av mannforvaltnmgen gjorda anmälan icke till vidare yttrande föranleda.

Sistberorda brev föranledde en skrivelse från marinförvaltningen av
den 5 mars 1918,. i vilken ämbetsverket yttrade följande.

Marinförvaltningen ansåge sig böra framhålla, att ämbetsverket, under
stravan att så mycket som möjligt begränsa kostnaderna, vidtagit alla de
åtgärder, som förhållandena medgivit för arbetenas skyndsamma bedrivande.
Ketta framginge av en utav överkontrollanten, stationsingenjören K. Holmgren
i amnet avgiven, ämbetsverkets skrivelse bifogad redogörelse, däri
Holmgren bland annat anfört att, på grund av arbetenas omfattande och
komplicerade beskaffenhet samt de ovissa förhållanden på arbetsmarknaden
som hela tiden vant rådande, något bättre resultat i tidsvinst icke kunnat
ernäs, sa framt man ansåge sig bunden av ansvar för utgifternas begränsning.
ill komplettering av den utav Holmgren lämnade redogörelsen
finge marinförvaltningen meddela, att ämbetsverket under tiden
från och med den 7 juli 1917 — då Holmgren till ämbetsverket överlämnat
förslag till. entreprenadhandlingar rörande docka, kajer in. in. _

7 augusti 1917 granskat nämnda entreprenadhandlingar med
därtill hörande 27 ritningar. Den 7 augusti 1917 hade genom allmän
kungörelse infordrats anbud å utförande av sistnämnda arbeten. Då

Redogörelse
för arbetet å
örlogs dep ån.

Marinförvaltningens
skrivelse
den
5 mars 1918.

Kungl. brev
den 12 april
1918.

Anslagsbehov
till följd av
merkostnader.

Marinförvaltningens
skrivelse
den 12
september
1918.

16 Kungl. May.ts proposition Nr 113.

emellertid vid anbudstidens utgång den 31 augusti 1917 inga anbud inkommit,
både muntliga förhandlingar ägt rum med sådana firmor, som
ansetts kunna äga resurser för att på tillfredsställande sätt utföra arbetena,
varefter ämbetsverket genom skrivelse den 21 september 1917 från
vissa firmor infordrat skriftliga anbud å arbetena, att avgivas senast den
30 oktober 1917, vilken tid dock på anbudsgivares begäran blivit utsträckt
till den 10 november 1917. Efter prövning av de då inkomna
anbuden hade ämbetsverket avgivit nämnda skrivelse den 30 november
1917. „ . ,

Marinförvaltningen hemställde, att Kungl. Maj it täcktes finna deri

sålunda avgivna redogörelsen, som även innebure förklaring till de i
nådiga brevet den 21 december 1917 anmärkta förhållanden, tillfreds
ställande.

I nådigt brev den 12 april 1918 förklarade Kungl. Magt därefter,
att Kungl. Maj:t låtit vid den av marinförvaltningen sålunda avgivna
redogörelsen bero.

I skrivelse den 12 september 1918 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens femte huvudtitel för år 1920 har marinförvaltningen
beträffande fullföljandet av vissa arbeten a Glustafsviks örlogs
depå anfört följande.

Sedan marinförvaltningen i och för arbetenas skyndsamma _ fullbordande
gått i författning om desammas utförande genom marinens
egen försorg, hade enligt av byggnadschefen för depan, stationsingenjören
K. Holmgren i skrivelse den 7 augusti 1918 lämnad uppgift
intill den 1 i samma månad utförts arbeten för en sammanlagd
kostnad av omkring 380,000 kronor. Sålunda hade arbetena å dockan,
kajerna samt varvsspåren ävensom övriga till planen hörande arbeten
skyndsamt bedrivits och påginge alltjämt.

Beträffande dockans tröskeldjup hade byggnadschefen meddelat, att
en närmare undersökning givit vid handen, att markytan höjde sig med
ungefär en centimeter årligen eller i samma mån som havets nivå sjönk,
vadan en ökning av tröskeldjupet från 7,5 meter till 8 meter vore nödvändig,
vilken ökning komme att betinga en merkostnad av 50,000 kronor.

Jämlikt av byggnadschefen rörande arbetena å depån verkställd utredning
komme, med beräkning av nuvarande materialpriser och under
reservation för eventuella starkare prisstegringar, kostnaderna för återstående
arbeten med undantag av verkstaden jämte flygbåtskjulen att
ställa sig sålunda:

Kungl. Maj.ts proposition Nr 113.

A. Terrassering, spår och stängsel ........................... kronor 90,000: —

R KaJer.............................................................................. » 100,000: —

C. Byggnader för docka m. m.

Bocka ................................. kronor 2,250,000: —

Oljebehållare med rörledningar,
åskledare och

grunder........................... x> 200,000: —

Båt- och kolskjul ............ » 70,000: —

D. Bostäder m. m..................................

Administration m. m....................

_~ » 2,520,000: —

.......................... » 10,000: —

.......................... )) 140.000: —

Summa kronor 2,860,000: —

Sistnämnda belopp understege med 300,000 kronor den sammanlagda
kostnad, vartill omförmälda arbeten vid år 1917 gjord uppskattning
beräknats uppgå,

Till ifrågavarande belopp, 2,860,000 kronor, komme vidare: .

till den 1 augusti 1918 utbetalade medel.................. kronor *) 380,000:

av ökat tröskeldjup orsakad merkostnad ................. » 50,000:

Summa kronor 3,290,000: —

Som marinförvaltningen enligt vederbörligt medgivande till förvärv
av mark för depån av det av riksdagen beviljade anslaget, 1,700,000
kronor, använt tillsammans 157,000 kronor, komme sammanlagda beräknade
kostnaden för depån, med undantag av omförmälda verkstad jämte
flygbåtskjul, att uppgå till (3,290,000 + 157,000) 3,447,000 kronor.

Då från sistnämnda summa avginge det till depån beviljade beloppet,

1,700,000 kronor, kvarstode 1,747,000 kronor, utgörande det belopp,
som ytterligare erfordrades för depåns färdigställande i ifrågavarande
hänseenden. Av de till förfogande ställda medlen, 1,700,000 kronor,
återstode omkring 1,200,000 kronor, vilka beräknades tillräckliga för
arbetenas bedrivande intill 1919 års utgång.

Beträffande den för örlogsdepån avsedda verkstad jämte flygbåtskjul
m. m. finge marinförvaltningen — under framhållande av att med
desammas påbörjande lämpligen borde tills vidare anstå — anmäla, att

'') Häri inga bl. a. kostnader för vatten, avlopp och planering samt för inköp
av Västby herrgård.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 95 höft. (Nr 113.)

471 19 3

Departementschefens
ämbetsskrivelse

den 8 oktober
1918.

18 Kungl. Mcij:ts proposition Nr US.

ämbetsverket hade för avsikt att, sedan i ärendet pågående utredning
avslutats, rörande för desammas utförande beräknad merkostnad till
Kungl. Maj:t inkomma med särskild framställning att föreläggas 1920
års riksdag.

Av de till övriga bär ovan omförmälda arbeten ytterligare erforderliga
medel, 1,747,000 kronor, torde för år 1920 erfordras ett belopp
av 1,200,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts finge marinförvaltningen hemställa,
det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att till fullföljandet av
vissa arbeten vid Gustafsviks örlogsdepå bevilja ytterligare ett reservationsanslag
av 1,747,000 kronor samt att därav för år 1920 anvisa

1,200,000 kronor.

Vad sålunda i vissa avseenden anförts, sammanställt med vad
tidigare förekommit, syntes mig påkalla eu förklaring från marinförvaltningen.

I skrivelse den 30 november 1917 hade marinförvaltningen, såsom
ovan meddelats, anmält bland annat, att ämbetsverket — som för det
dåvarande icke vore i tillfälle att avgiva vare sig infordrat förslag till utförande
av sådana arbeten, vilka kunde inrymmas inom det av riksdagen
till Gustafsviks örlogsdepå beviljade anslaget och som i första hand ansåges
böra verkställas, eller uppgift rörande erforderliga ytterligare medel
för örlogsdepåns färdigställande — hade för avsikt att, därest Kungl.
Maj:t icke annorlunda beslutade, låta tills vidare uppskjuta utförandet av
återstående arbeten för örlogsdepåns anläggande, dock med undantag av
vissa sprängnings- och schaktningsarbeten, vilka lämpligen borde fortsättas
under vintern 1917—1918 lör beredande av arbete åt en del av
den dåvarande arbetspersonalen.

Genom nådigt beslut den 21 december 1917 fann Kungl. Maj: t
den av marinförvaltningen gjorda anmälan icke till vidare yttrande föranleda.

Kungl. Maj:ts berörda beslut innebar alltså, att arbetena å örlogsdepån,
med angivet undantag, skulle komma att i enlighet med marinförvaltningens
anmälan inställas, intill dess Kungl. Maj:t på framställning
av ämbetsverket eller eljest förordnade om arbetenas återupptagande. På
sådant förordnande icke blivit meddelat, men vid besök, som under oktober
månad 1918 av mig avlagts å platsen för örlogsdepån, befunnits, att
arbetena å depån i icke oväsentlig omfattning påginge — vilket jämväl
av marinförvaltningen omförmälts i förberörda skrivelse den 12 septem -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

ber 1918 — samt att arbetsstyrkan därstädes under den senare tiden
blivit ökad, utan att ens någon anmälan om arbetenas återupptagande
av ämbetsverket gjorts hos Kungl. Majt, anmodade jag genom ämbetsskrivelse
den 8 oktober 1918 marinförvaltningen att snarast möjligt avgiva
förklaring i angivet hänseende.

I anledning härav anförde marinförvaltningen i skrivelse den 4 110“ Marinförvaltvember
1918 huvudsakligen följande. ningens skri I

skrivelsen den 30 november 1917 rörande anläggande av Glustafsviks november
örlogsdepå hade marinförvaltningen anmält, såväl vilka åtgärder vid 1918''
sagda tidpunkt blivit vidtagna, som ock att det av riksdagen för ändamålet
beviljade anslaget vore otillräckligt. Marinförvaltningen hade även
anfört, att ämbetsverket då ännu ej varit i tillfälle att avgiva infordrat
förslag till utförande av sådana arbeten, vilka kunde inrymmas inom
detta anslag, ej heller uppgift rörande erforderliga ytterligare medel för
depåns färdigställande, och att förvaltningen hade för avsikt att, därest
Kungl. Maj:t icke annorlunda beslutade, låta i avvaktan på huru förhållandena
i den närmaste framtiden komme att gestalta sig tills vidare
uppskjuta utförandet av återstående arbeten med undantag av sådana
angivna, som under vintern lämpligen borde fortsättas, samt inköp av
för arbetena erforderligt grövre virke.

Då med anledning av sagda skrivelse Kungl. Maj:t i nådigt brev
den 21 december 1917, hänvisande till nådiga brevet av den 19 maj
1916 och det däri givna uppdraget att så skyndsamt ske kunde
igångsätta och fullfölja arbetena, funnit det anmärkningsvärt, att åtgärder
för ifrågavarande ändamål icke blivit i vidare mån vidtagna
än vad av förvaltningens förenämnda skrivelse framgått, samt meddelat,
att förvaltningens gjorda anmälan icke föranledde till något Kungl.

Maj:ts vidare yttrande, hade förvaltningen ansett detta Kungl. Maj:ts
beslut innebära, att Kung!. Maj:t icke funnit skäl anbefalla, att arbetena
skulle dä påskyndas i större utsträckning än förvaltningen planlagt, i
avvaktan på huru förhållandena i den närmaste tiden komme att gestalta
sig, marinförvaltningen dock obetaget att sedermera på eget initiativ
åter fullfölja dem i den omfattning, ekonomiska hänsyn krävde, och med
avseende särskilt fästat vid de begränsningar av arbetets omfång, som
eventuellt kunde bliva nödvändiga, sedan förvaltningen kunnat inkomma
med det yttrande rörande anläggningens fullföljande och därför erforderliga
ytterligare medel, som sedermera avgivits i förvaltningens omförmälda
skrivelse den 12 september 1918.

De arbeten vid depån, som sedan vintern 1917—1918 blivit utförda

Kungl. brev
den 8 novem
ber 1918.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

och då påginge, hade ej heller varit andra än sådana, som utgjort en nödvändig
betingelse för själva dockanläggningens bedrivande på mest rationella
och ekonomiska sätt och vari några inskränkningar under inga förhållanden
kunnat eller kunde äga rum i och för anläggningskostnadernas
för depån i sin helhet nedbringande. Marinförvaltningen hade nämligen
ansett sig kunna utgå från den förutsättningen, att det dyrbara markförvärvet
och det allmännyttiga ändamål, som med själva dockanläggningens
snara utförande enligt riksdagens beslut avsetts att tillgodoses,
uteslöte möjligheten av detta besluts upphävande även om inskränkningar,
vad depån i övrigt beträffade, skulle befinnas nödvändiga för kostnadernas
begränsande.

Att de arbeten, som då påginge, icke rättvisligen kunde betecknas
såsom varande av väsentlig omfattning, då man toge anläggningens
omfång i déss helhet i betraktande, syntes även framgå därav, att enligt
byggnadschefens senast avgivna rapport kostnaderna för desamma under
augusti och september 1918 endast uppgått till cirka 67,000 kronor
utöver de 380,000 kronor, som i ovannämnda skrivelse den 12 september
1918 anmälts hava förbrukats intill den 1 augusti. I dessa
kostnader inginge även utgifter för upphandlat virke.

På det att de för viss avgift per dygn förhyrda mudderverken
skulle kunna hållas gående så oavbrutet som möjligt och därigenom
förhyrningstiden, så långt sig göra läte, nedbringas, hade arbetsstyrkan
ökats under den tid dessa dåmera avslutade muddringsarbeten pågått,
men hade då åter reducerats.

Skulle emellertid, oaktat vad ovan anförts, eu därutöver gående
minskning av arbetsstyrkan anses böra äga rum eller arbetena i sin helhet
inställas i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i ärendet, finge förvaltningen
anhålla att därom snarast erhålla meddelande, på det att därav
följande åtgärder måtte kunna vidtagas.

Genom nådigt brev den 8 november 1918 har Kungl. Maj:t, med
uttalande att marinförvaltningen i anledning av ovannämnda nådiga brev
den 21 december 1917 bort hos Kungl. Maj:t göra anmälan om sin avsikt
att i ökad omfattning fullfölja arbetena å Gustafsviks örlogsdepå,
föreskrivit, att arbeten tillsvidare skulle pågå endast å dockan med tillhörande
kajer, spår och terrassering samt att dessa arbeten skulle bedrivas
med minsta möjliga arbetsstyrka, som krävdes för ett ekonomiskt
utnyttjande av å platsen då befintliga arbetsmaskiner; och skulle i övrigt
tillses, att arbetena bedreves så, att för ändamålet anvisade medel
icke överskredes.

Kungl. Maj. ts proposition Nr 113.

I anslutning härtill har jag genom ämbetsskrivelse samma den 8 november
anmodat marinförvaitningen att uppgöra reviderad plan jämte
kostnadsberäkning, upptagande jämväl fördelning av kostnaderna på särskilda
år, för fullföljandet av arbetena å Gustafsviks örlogsdepå, under
förutsättning att för närvarande endast dockan med tillhörande kajer,
spår och terrasseringsarbeten komme till utförande samt att dessa arbeten
bedreves med minsta möjliga arbetsstyrka, som krävdes för ett
ekonomiskt utnyttjande av å platsen då befintliga arbetsmaskiner.

I skrivelse den 14 december 1918 bar marinförvaltningen avgivit
sålunda infordrat förslag och därvid anfört följande.

Under förutsättning att enligt de i ämbetsskrivelsen den 8 november
1918 lämnade anvisningar för närvarande endast dockan med tillhörande
kajer, spår- och terrasseringsarbeten komme till utförande, skulle enligt
de av marinförvaltningen i ovannämnda skrivelse den 12 september 1918
gjorda kostnadsberäkningar från det i samma skrivelse angivna belopp,

1,747,000 kronor, avgå kostnader för dels oljebebållare med rörledningar,
åskledare och grunder, dels båt- och kolskjul, tillhopa 270,000 kronor,
vadan sålunda skulle komma att kvarstå kostnader till ett sammanlag-t
belopp av 1,477,000 kronor.

Sedan emellertid marinförvaltningen i ärendet infordrat yttrande
från stationsingenjören K. Holmgren, hade denne med skrivelse den 12
december 1918 inkommit med förslag till reviderad plan jämte kostnadsberäkning
för fullföljandet av arbetena ifråga. Av byggnadschefens
bemälda utredning framginge, att arbetena lämpligast borde fördelas å
de närmaste tre åren, varvid desamma kunde beräknas vara avslutade
inom utgången av år 1921. Denna uppfattning biträdde marinförvaltningen.

Kostnaderna komme under denna förutsättning att ställa sig sålunda:

Terrassering, spår och stängsel jämte

muddringar ..........................''.......... kronor 100,000

Kajer ........................................... » 140,000

Docka med tillhörande arbeten......... » 2,370,000

Bostäder .............................................. j> 10,000

Administration m. m.......................... » ISO 000

till den 1 augusti 1918 verkställda utgifter cirka
ökning av dockans tröskeldjup från 7,5 till 8 meter

2,770,000

380,000

05,000

Kronor 3,215,000

Departementschefens
ämbetsskrivelse

den 8 november
1918.

Marinförvaltningens
skrivelse
den 14
december
1918.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 113.

Härav syntes, att på grund av å platsen under senaste tid inträffade
prisstegringar och arbetssvårigheter de tidigare upptagna särskilda förslagskostnaderna
måst höjas, så att, ehuru i sammanlagda kostnadssumman
numera ej inginge vissa ovan angivna, till en kostnad av 270,000
kronor förut upptagna arbeten, minskningen dock endast ^bleve 75,000
kronor eller från 3,290,000 kronor till ett belopp av 3,215,000 kronor.

Då till sistnämnda belopp lades kostnaden för markförvärvet, 157,000
kronor, erhölles en summa av 3,372,000 kronor, utgörande sammanlagda
kostnaden för depåns färdigställande i nu ifrågakomna avseenden.

Som emellertid 1914 års senare riksdag för ändamålet endast beviljat
ett belopp av 1,700,000 kronor, erfordrades enligt de nu gjorda
beräkningarna ytterligare 1,672,000 kronor för depåns utförande i enlighet
med de i ovannämnda ämbetsskrivelse den 8 november 1918

givna anvisningar. .

Av sistnämnda belopp, 1,672,000 kronor, syntes lämpligen 1,000,000
kronor böra anvisas för år 1920 samt återstoden, 672,000 kronor, för
år 1921.

Statsverk- Då, jag den 9 januari 1919 anmälde de frågor, som tillhörde regle propositionen

rjno.en av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1920, anriksdag.
^18 förde jag till statsrådsprotokollet under punkt 32, att det av marinförvaltningen
uti ifrågavarande ärende avgivna förslaget till Kungl. Maj:t
inkommit först den 16 december 1918, samt att jag med hänsyn därjämte
till ärendets natur och på grund av de många andra betydelsefulla
och tidskrävande arbetsuppgifter, som under senaste tiden förelegat,
ännu icke var beredd att till prövning av Kungl. Maj:t framlägga ifrågavarande
ärende. Då emellertid frågan syntes snarast möjligt höra vinna
sin lösning, borde ytterligare erforderliga medel för ändamålet tagas i
beräkning vid framställningen till riksdagen i fråga om anslagsbehoven

för år 1920. .

Såsom förut nämnts föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan
på den proposition angående beviljande av ytterligare anslag för anordnande
av en örlogsdepå vid Härnösand, Kungl. Maj:t kunde komma
att till riksdagen avlåta, för berörda ändamål bland de extra reservationsanslagen
å femte huvudtiteln för ar 1920 beräkna ett belopp av
1,000,000 kronor.

Departe- Frågan om en örlogsdepå vid Ångermanälvens mynning, skyddad

chefens av befästningsanläggningar, har givetvis kommit i annat läge än tillförene
yttrande. till följd av de ur strategisk synpunkt vittgående förändringar med

Kungl. Maj.ls proposition Nr 11,9.

hänsyn till Sveriges försvar, som utgången av världskriget och därmed
sammanhängande förhållanden medfört, särskilt beträffande Östersjön och
Bottenhavet.

Vad angår frågan om nyssnämnda befästningar, avsedda att anordnas
å Hemsö, har marinförvaltningen, såsom jag haft tillfälle närmare
meddela i den uti statsverkspropositionens femte huvudtitel omnämnda hemliga
promemorian, jämlikt erhållet uppdrag med skrivelse den 4 januari 1911)
överlämnat en i samråd med cheferna för generalstaben, fortifikationen,
marinstaben och kustartilleriet verkställd utredning av bland annat detta
spörsmål, vilken utredning den 12 februari 1919 remitterats till kommissionen
för beredning av frågor om begränsning av de militära utgifterna.
Det må även erinras, att Kungl. Maj:t, i syfte att resultatet
av ifrågavarande utredning icke skulle föregripas, genom nådigt brev den
18 oktober 1918 vidtagit vissa dispositioner, vilka likaledes finnas närmare
angivna i nyssnämnda hemliga promemoria.

I avseende å den föreliggande frågan om anläggningarna vid
Gustafsvik bör emellertid bemärkas, att de arbeten, som nu bedrivas
därstädes, begränsa sig till dockan med tillhörande kajer, spår och terrassering
samt att dessa arbeten redan fortskridit så långt, att det redan
ui denna synpunkt ej torde vara riktigt att icke tillgodogöra sig vad
som där är nedlagt. Härtill kommer att — oavsett utgången av frågan
om Hemsö fästning samt oberoende av huruvida en örlogsdepå med
allt vad däri innefattas skall utbyggas vid Ångermanälven — det icke
förefinnes nugot tvivel om att sjöfarten skulle i utomordentligt hög grad
gagnas av eu stor torrdockas anläggande på Norrlands kust, vilken för
närvarande är i avsaknad av en docka, vilken kan upptaga fartyg av
tillnärmelsevis den storlek, som Gustafsviksdockan är avsedd att kunna
mottaga. Med dockanläggningen kommer sålunda att tillmötesgås ett
önskemål, som livligt gjort sig gällande inom kommersiella och sjöfartsidkande
kretsar, vid sidan av att givetvis även flottans fartyg kunna
fa nytta av densamma. Det må även framhållas, att utsikter ej torde
saknas att, sedan omförmälda arbeten väl blivit utförda, kunna — såsom
i propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag anfördes och av
riksdagen lämnades utan erinran — utarrendera anläggningarna, såvida
icke kronan själv finner sig böra förvalta dockan och i varje särskilt
fall upplåta den till dockning av handelsfartyg. Huru därmed än må
bliva, torde emellertid i allt fall med hänsyn till anläggningarnas påräknade
användning för kommersiella ändamål avkastning å det nedlagda
kapitalet kunna beredas, varför detta alltså icke kan anses hava
utgivits för improduktivt ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Sålunda föreliggande skäl synas nrig starkt tala för att de nu pågående
arbetena vid Gustafsvik böra fullföljas i den begränsade omfattning,
som ovan angivits, och under i ekonomiskt hänseende så välordnade
förhållanden som möjligt. För arbetenas bedrivande på ett ekonomiskt
sätt är emellertid av vikt att de kunna fortgå utan avbrott, och
detta åter förutsätter, att beslut nu fattas om beredande av för ändamålet
erforderliga ytterligare medel.

Såsom i det föregående omförmälts, uttalade 1914 års senare riksdag
vid beviljande av anslag till Gustafsviks örlogsdepå, att anläggningarna
för örlogsdepån, om den skulle på ett tillfredsställande sätt
fylla sitt ändamål, syntes böra redan från början omfatta jämväl en
mindre verkstadsanläggning. På sätt likaledes förut erinrats, beviljade
därefter 1917 års riksdag för år 1918 till verkstadsanläggning jämte
flygbåtskjul för ifrågavarande depå ett anslag av 225,000 kronor. Beträffande
nämnda verkstad och flygbåtskjul pågår ännu utredning i
marinförvaltningen. Med hänsyn till de dryga kostnaderna för bedrivande
även i begränsad omfattning av de arbeten, varom nu är fråga,
vore det högeligen önskvärt, att kostnaderna för verkstadsanläggningen
och flygbåtskjulet måtte kunna hållas inom ramen av för ändamålet
redan beviljade medel. Vad beträffar flygbåtskjulet med tillbehör synes
det mig för övrigt böra i anslutning till förut omförmälda fråga om
befästningarna å Hemsö tagas under förnyad omprövning, huruvida det
skall komma till stånd. 1 avseende å verkstadsanläggningen må nämnas,
att det icke torde vara uteslutet, att erforderliga verkstadsanordnmgar
skola kunna åstadkommas genom samarbete med den privata verkstadsindustrien.
Kungl. Maj:t torde framdeles få bringa till riksdagens kännedom
det resultat, vartill i berörda syfte redan inledda, förberedande
underhandlingar må komma att föra.

Vad slutligen beträffar den av marinförvaltningen framlagda, på
prisläget hösten 1918 grundade beräkningen av för nu ifrågavarande
arbeten ytterligare erforderliga medel, 1,672,000 kronor, samt ämbetsverkets
förslag att fördela detta belopp med 1,000,000 kronor pa ar
1920 och återstående 672,000 kronor på år 1921 har jag ej iunnit
något att däremot erinra. Därest emellertid materialprisen under år 1919
skulle tendera att falla, torde en förnyad kostnadsberäkning böra verkställas
i ändamål att såvitt möjligt nedbringa det belopp, som sålunda
skulle av 1920 års riksdag äskas för år 1921.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksi

dagen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

att, utöver det av 1914 års senare riksdag för anläggande av en
örlogsdepå vid Härnösand beviljade anslaget av 1,700,000 kronor, för
arbetets fullföljande i den omfattning, som härovan angivits, bevilja
ytterligare ett reservationsanslag av 1,672,000 kronor och därav på extra
stat för ar 1920 anvisa ett belopp av 1,000,000 kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till
riksdagen avlåtas av den lydelse en vid detta protokoll
fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:
Tor Ericsson Arje.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 95 käft. (Nr 113.)

471 19 4