Kungl. Maj:ts proposition nr 109 (Proposition 1955:109)

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa
markförvärv för försvaret m. m.; given Stockholms
slott den 18 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa markförvärv för armén, marinen och flygvapnet
(punkterna 1—3). Vidare föreslås att en ny tvätt- och reparationsainstalt
uppföres i Karlskrona (punkterna 4 och 5).

1—372 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 februari 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och såvitt
avser punkterna 4 och 5 jämväl med chefen för inrikesdepartementet
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson,
frågor angående vissa markförvärv för försvaret in. in. och anför därvid
följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, för vissa markförvärv under
arméns, marinens och flygvapnets delfonder av försvarets fastighetsfond
för budgetåret 1955/56 beräkna investeringsanslag av respektive 3 500 000
kronor, 250 000 kronor och 3 500 000 kronor. Vid anmälan av ifrågavarande
anslagsfrågor anförde jag, att ytterligare utredningar var erforderliga innan
slutlig ställning kunde tagas till vissa föreslagna markförvärv och att jag
hade för avsikt att senare under riksdagen anmäla dessa ärenden.

Sedan utredningarna numera slutförts, upptager jag i det följande till
behandling frågor om anslag till markförvärv för försvaret. Bland annat
föreslår jag en utvidgning av Ravlunda pansarskjut,fält.

I förenämnda proposition har Kungl. Maj :t vidare föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Uppförande av centrala
tvätt- och reparationsanstalter och till Anskaffning av maskiner och annan
utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter beräkna investeringsanslag
av 2 700 000 kronor respektive 1 000 000 kronor. Jag anförde
vid anmälan av denna anslagsfråga att försvarets fabriksstyrelse erhållit
i uppdrag att inkomma med förslag till uppförande av en ny tvätt- och
reparationsanstalt, främst avsedd för det statliga sinnessjukhus som är
under uppförande i Karlskrona.

Sedan fabriksstyrelsen inkommit med förslag i ämnet upptager jag i det
följande till behandling fråga om anslag för uppförande av den ifrågavarande
tvättanläggningen och för anskaffning av maskiner m. in. för densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Medelsbehovet för nästa budgetår för de markförvärv som i det följande
anmäles uppgår till sammanlagt 7 950 000 kronor och för den föreslagna
nya tvättanläggningen till 3 700 000 kronor.

Försvarets fastighetsfond

Arméns delfond

[1] Vissa markförvärv för armén. Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t
i årets statsverksproposition (bil. 25, punkt 9) föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv för armén
beräkna ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor. Jag anmäler nu det
slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

Utvidgning av Ravlunda pansarskjutfält

När Skånska pansarregementet uppsattes och förlädes till Hässleholm
förvärvades enligt beslut av 1943 års riksdag (skr. nr 412) såsom skjutlält
för regementet det s. k. Ravlundafältet, beläget vid skånska ostkusten
mellan Simrishamn och Åhus. Skjutfältets norra gräns går omedelhait nori
om Knäbäcks by, vilken dock icke ingår i skjutfältet. I söder följer gränsen
i huvudsak Verkeån. Fältet har en areal av omkring 750 hektar.

Jag kommer i det följande att föreslå att fältet utvidgas genom förvärv
av Knäbäcks by och vissa områden norr och väster om det nuvarande
skjutfältet. Till en början vill jag emellertid något beröra vad som förekommit
i samband med att frågan om det ursprungliga markförvärvet

förelädes riksdagen.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1943: 302 angående Skånska
pansarregementets förläggning m. m. anförde föredragande departementschefen
— sedan en redogörelse lämnats för de krav som ur militär synpunkt
borde ställas på ett skjutfält för regementet — bland annat följande.

Det område vid Skånes ostkust, som föreslagits såsom skjutfält för
Skånska pansarregementet, torde i sällsynt hög grad motsvara de militära
fordringar, som rimligen kan uppställas. Området är så beläget, att säkerhet
mot skjutolyckor i möjligaste mån vinnes, terrängen är mycket lämplig
för pansarskjutningar på alla erforderliga avstånd även i förband -och bokskogen i det föreslagna områdets västra del erbjudci gynnsamma
utgångslägen för övningar. Markens lämplighet — sandmark med ett delvis
ganska tunt gräslager — har visserligen varit föremål för delade meningar;
en på mitt uppdrag av statens väginstitut verkställd undersökning
har emellertid givit vid banden att markförhållandena är sådana, att området
torde kunna användas för avsett ändamål under förutsättning att
vissa försiktighetsåtgärder vidtages. Avståndet till Hässleholm är omkring
sju mil men området är lätt alt nå såväl med järnväg som på landsväg. De
sociala olägenheterna blir relativt obetydliga. Marken är nämligen ur jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

brukssynpunkt av svag beskaffenhet och bebyggelsen gles. Sjöfarten utanför
kusten synes icke vara av den omfattning att den annat än tillfälligtvis
kommer att störa skjutningarnas bedrivande. Utanför kusten bedrives ett
lönande ålfiske, vilket även efter områdets ianspråktagande såsom skjutfält
torde kunna pågå i full utsträckning, om tillmötesgående och hänsyn
visas från ömse håll.

Gentemot de många fördelar, som ur skjutfältssynpunkt är förknippade
med detta område, står emellertid bygdens egenartade karaktär med talrika
fornlämningar, en unik flora och en ålderdomlig och intressant bebyggelse.
För egen del finner jag det förståeligt, att länsstyrelsen samt naturskydds-
och hembygdsföreningar uttalat betänkligheter i fråga om områdets
ianspråktagande för militära ändamål, och skulle, om valet stode
mellan ur militär synpunkt i stort sett jämbördiga områden, gärna förorda
ett område, som icke är ur naturskydds- och turistsynpunkt så värdefullt,
även om militära krav därigenom i någon mån åsidosattes. Men i
detta fall finnes intet annat val. De omfattande rekognosceringar, som företagits
för att anskaffa skjutfält för de olika pansarförbanden, har praktiskt
taget omfattat hela landet. De platser, som kan anses godtagbara
såväl ur militär synpunkt som med hänsyn till sociala och ekonomiska
konsekvenser, är fåtaliga. Såsom exempel må nämnas, att å hela kuststräckan
Blekinge—Söderhamn, som undersökts vid utredning av frågan
om skjutfält för Göta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente,
icke någon för ändamålet lämplig plats kunnat utfinnas på fastlandet, varför
de militära myndigheterna hemställt, att en ö i Stockholms skärgård
måtte få tagas i anspråk såsom skjutfält. I fråga om skjutfält för Skaraborgs
pansarregemente har liknande erfarenheter gjorts, och det område
vid Vättern, som för detta förband slutligen föreslagits, är — ehuru i övrigt
fullt godtagbart — icke lämpligt för skjutningar med de tyngsta vapnen.
Beträffande Skånska pansarregementet har trots ingående undersökningar
något annat lämpligt skjutfält än nu ifrågavarande område vid Skånes ostkust
icke påträffats. Efter noggranna överväganden finner jag mig därför
— trots de därmed förenade betänkligheterna — böra tillstyrka förvärv
för lantförsvarets räkning av området ifråga.

I sin förenämnda skrivelse nr 412 anförde riksdagen bland annat att
riksdagen, då området i fråga befunnits ur militär synpunkt vara att förorda,
ansett sig, trots de betänkligheter som ur naturskyddssynpunkt rests
mot förslaget, böra bifalla detsamma.

Förvärvet av skjutfältet genomfördes sedermera genom fortifikationsförvaltningens
försorg åren 1943 och 1944, varefter fältet togs i bruk av
pansarregementet. Anskaffningen av skjutfältet har dragit en kostnad av
i runt tal 1 160 000 kronor. På fältet har hittills nedlagts ett belopp av cirka
700 000 kronor, varav 400 000 kronor för uppförande av stridsvagnsgarage
och återstoden på vägar, broar, arrendegårdar m. in. — För att tillgodose
naturskyddsintressena har ett särskilt organ bildats, det s. k. Havängsrådet
med representanter för militära och civila myndigheter samt företrädare
för naturskyddsintressena.

Kungl. M<ij:ts proposition nr 109

Fortifikationsförvaltningens framställning

I sina medelsäskanden för nästa budgetår (skr. 20/s 1954, som Va 1955
kompletterats med närmare uppgifter om kostnader och gränser) föreslår
fortifikationsförvaltningen att det nuvarande skjutfältet utvidgas genom
förvärv av Knäbäcks by samt tre såsom A, B och C betecknade områden
norr och väster om skjutfältet. Knäbäcks by och de ungefärliga gränserna
för de tre utvidgningsområdena finns angivna å en karta, som bifogats
handlingarna i ärendet. Kartan återgives å härvid fogad bilaga. Den sammanlagda
arealen för de till förvärv föreslagna områdena utgör omkring
715 hektar. Kostnaderna för förvärvet beräknas till i runt tal 4 100 000
kronor.

Av fortifikationsförvaltningens framställning i ärendet inhämtas i huvudsak
följande.

Chefen för Skånska pansarregementet, militärbefälhavaren för första
militärområdet och chefen för armén framlade under senare delen av år
1949 och början av år 1950 förslag om att samtliga fastigheter i Knäbäcks
by skulle inlösas, då det av säkerhetsskäl var ohållbart att bibehålla en av
civilbefolkningen bebodd by såsom en kil in i pansarskjutfältet. I anslutning
härtill framfördes krav på att skjutfältet även i övrigt skulle avsevärt
utvidgas. De skjutmöjligheter som funnits vid fältets anskaffande hade
nämligen genom skärpta säkerhetsföreskrifter samt vapen- och stridsteknikens
utveckling blivit högst väsentligt inskränkta. I sina medelsäskanden
för budgetåren 1951/52, 1952/53 och 1953/54 framlade fortifikationsförvaltningen
förslag om utvidgning av fältet, därvid äskandena för de båda
sistnämnda budgetåren inskränktes till att avse endast förvärv av Knäbäcks
by. I medelsäskandena för budgetåret 1954/55 anmälde ämbetsverket
att utvidgningsförslagen borde bli föremål för översyn med hänsyn till att
pansarregementet tillförts nya tunga stridsvagnar (centurionstridsvagnar).
Sedan denna översyn slutförts har fortifikationsförvaltningen i medelsäskandena
för budgetåret 1955/56 ånyo framlagt förslag om utvidgning
av fältet.

I fråga om de nya stridsvagnarnas inverkan på omfattningen av utvidgningen
har chefen för pansarregementet i skrivelse till fortifikationsförvaltningen
den 29 juni 1953 bland annat upplyst, att den nya materielen
anskaffats för att kunna bekämpa stridsvagnar på stora avstånd. Övningsskjulning
med direkt riktning måste därför kunna ske på större avstånd
än som erfordras med de äldre stridsvagnstyperna. En ökning av skjulavstånden
från för närvarande högst omkring 900 meter upp till minst
1 600 meter är enligt regementschefen möjlig att genomföra, men endast
om skjutfältet utvidgas. För detta ändamål behöver utvidgningen omfatta
främst Knäbäcks by samt områdena A och B. Efter en sådan utvidgning blir
det möjligt att erhålla flera skjutplatser för skjutning upp till 1 600 meter
och eu plats för skjutning upp till 2 000 meter. Vid skjutning på

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

större avstånd än 2 000 meter föreligger endast möjligheten till mer skolmässig
skjutning mot bogserat mål på havet. Skjutningar på större avstånd
minskar möjligheterna att samtidigt använda fältet för andra skjutningar
och övningar. Genom förvärv av område C kan enligt regementschefen
emellertid lämplig terräng vinnas för skjutning med eldhandvapen
och granatkastare av trupp, som icke deltager i skjutning inom annan del
av fältet. Ett inköp av detta område skulle vidare förbättra möjligheterna
för stridsskjutningar inom södra delen av fältet. Rörelsefriheten inom
fältet skulle dessutom ökas.

I yttrande den 2 juli 1953 över regementschefens skrivelse har militärbefälhavaren
för första militärområdet bland annat anfört att en utvidgning
av fältet är ofrånkomlig om en effektiv utbildning i skjutning med den
nya stridsvagnsmaterielen skall kunna genomföras. Direkt skjutning bör
kunna ske på avstånd upp till 2 000 meter. Fältet bör vidare ha sådan
storlek, att tillämpade stridsskjutningar i samverkan med pansarinfanteriförband
kan utföras. Genom profilmätning har konstaterats att från tre
punkter inom område A och från en punkt inom nuvarande fältet skottvidder
på 1 300—1 600 meter kan erhållas samt att cn skottvidd på omkring
2 000 meter kan uttagas från en punkt inom område B. Område A
jämte dess fortsättning öster ut mot Knäbäck är det enda område, inom
vilket terrängen lämpar sig för stridsskjutningar i större förband än
kompani. Terrängen inom område B är jämn, stenfri och fast och därför
mycket lämplig för körutbildning med de nya stridsvagnarna, som tar
skada av stenig terräng. Område C är mycket lämpligt för övrig stridsutbildning
såsom stridsskjutning med finkalibriga vapen och granatkastare,
fältarbeten in. m. Förvärv av området skulle avsevärt öka möjligheterna
att samtidigt bedriva utbildning på flera avdelningar.

Chefen för armén har i yttrande den 20 juli 1953 förklarat sig biträda
militärbefälhavarens synpunkter. I skrivelse till fortifikationsförvaltningen
den 16 juni 1954 med förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1955/56
har arméchefen bland annat uttalat, att tillgången till pansarförband utbildade
i den terräng och under de förhållanden i övrigt som är typisk för
södra Sverige är särskilt värdefull vid försvaret av denna del av landet.
Nuvarande pansarutbildningsenhet i södra Sverige beräknas även framdeles
konnna att bibehållas. Den snabba tekniska utvecklingen av vapen
och pansarfordon har lett till ökade krav på övningsterräng. Tidigare
undersökningar har enligt arméchefen visat, att skjutfält för pansarregementet
icke kan åstadkommas på annan plats än Ravlunda. Detta skjutfält
har emellertid i sin nuvarande omfattning sedan länge varit för litet.
Behovet av utvidgning har ytterligare skärpts, sedan regementet nu tillförts
modern stridsvagnsmateriel med förbättrade prestanda. Skjututbildningen
med de nya stridsvagnarna måste kunna genomföras på fältmässiga
stridsavstånd. Genom den nu föreslagna utvidgningen av fältet kommer

Kangl. Maj:ls proposition nr 109

även möjligheterna till stridsskjutning i samverkan med pansarinfanteriförband
att icke oväsentligt förbättras.

Fortifikationsförvaltningen anser för egen del att det är av synnerlig
betydelse att utvidgningen av skjutfältet snarast kommer till stånd. Sedan
flera år tillbaka har behov förelegat av att utvidga skjutfältet. Då pansarregementet
numera utrustats med ny tung stridsvagnsmateriel har behovet
av att genomföra utvidgningen väsentligt skärpts. Möjligheterna att bedriva
stridsskjutning med den nya materielen inom det nuvarande fältet är i hög
grad begränsade.

För att få fullt klarlagt om markförhållandena inom de föreslagna utvidgningsområdena
är av beskaffenhet att utan dränerings-, steniöjningseller
andra åtgärder tåla den belastning, som ständigt förekommande övningar
med tunga stridsvagnar innebär, har Sveriges geologiska undersökning
på fortifikationsförvaltningens framställning företagit en undersökning
av områdena. Av ett utav geologiska undersökningen den 19 juni
1954 dagtecknat utlåtande inhämtas bland annat följande. Samtliga tre
områden består till huvuddelen av sandmark. Torv- och kärrmarker saknas
i stort sett. Några mindre delar av områdena A och C ligger dock lågt och
är ganska fuktiga. Några egentliga utdikningar inom dessa områden torde
emellertid icke vara erforderliga. Marken är i övrigt fast och har hög bärighet
och framkomlighet. Block saknas inom område B och till större delen
även inom område A. Område C är däremot ganska blockigt och en vass
blockröjning torde vara erforderlig. Område B får anses som mest lämpligt
som övningsfält.

Beträffande bebyggelsen vid Knäbäcks by, som efter genomförandet av
utvidgningen icke längre kommer att kunna utnyttjas för bostadsändamål,
har fortifikationsförvaltningen inhämtat yttrande från riksantikvarieämbetet.
Efter samråd med Nordiska museet har ämbetet i skrivelse till förvaltningen
den 26 juli 1954 anfört bland annat följande. Inom de aktuella
områdena är inga fasta fornlämningar kända. Bebyggelsen inom Knäbäcks
fiskeläge utgöres till sin huvuddel av bostadshus med tillhörande ekonomibyggnader,
uppförda under 1800-talets senare hälft. Av kulturhistoriskt
intresse är särskilt fiskarebodarna och en gammal smedja i Knäbäck. Bland
bebyggelsen i övrigt har gården öståkra l3 värde ur kulturhistorisk synpunkt
liksom även Orehus skolbyggnad. Bebyggelsen inom det planerade
utvidgade skjutfältet är ur kulturhistorisk synpunkt icke av sådan beskaffenhet
att den kan betecknas som omistlig. Miljöbilden särskilt kring
Knäbäcks by har dock ett icke oväsentligt värde. Ämbetet anser sig emellertid
icke av antikvariska eller kulturhistoriska skäl kunna motsätta sig
den föreslagna utvidgningen, öståkragården bör dock om möjligt bibehållas
på sin plats varjämte en kompletterande uppmätning och fotografering
av hela bebyggelsen bör företagas innan utrymning och rivning äger rum.

Enligt vad som upplysts av chefen för pansarregementet i skrivelser till

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

fortifikationsförvaltningen den 21 maj och den 5 juli 1954 kommer utvidgningen
icke att medföra någon större ändring beträffande riskgränserna
till sjöss med undantag av att riskområdets norra yttergräns kommer att
utgå från område B:s norra begränsning mot havet. Fortifikationsförvaltningen
har därför icke funnit det erforderligt att inhämta yttranden från
myndigheter och sammanslutningar som bevakar sjöfartsintressena.

Fortifikationsförvaltningen har gjort en utredning om fastighetsförhållandena
inom de till förvärv föreslagna områdena. Av utredningen framgår
att Knäbäcks by består av 23 olika fastigheter i enskild ägo med en
sammanlagd areal av omkring 2 hektar. Samtliga fastigheter är bebyggda
med mindre bostadshus. Av fastigheterna bebos 14 året runt medan 9 blott
utnyttjas såsom sommarbostäder. Områdena A, B och C omfattar sammanlagt
omkring 713 hektar. Huvuddelen härav, eller cirka 580 hektar, ingår i
Christinehofs fideikommiss. Återstoden är fördelad på två jordbruksfastigheter,
öståkra lä om 34,2 hektar och öståkra l3 m. fl. om 80 hektar,
två obebyggda fastigheter om tillhopa ej fullt 19 hektar samt en avstyckad
mindre tomt. På de fideikommisset tillhöriga områdena finnes uppförda tre
bostadsbyggnader tillhöriga enskilda personer. Områdena är i övrigt obebyggda.
Huvuddelen av den fideikommisset tillhöriga marken, eller cirka 558
hektar, utgöres av produktiv skogsmark. De båda Öståkragårdarna, som
innehåller 20 respektive 30 hektar inägojord och återstoden skogsmark, är
bebyggda med bostads- och ekonomibyggnader som är i förhållandevis gott
skick.

Beträffande fastigheterna i Knäbäcks by anser fortifikationsförvaltningen
att det icke torde vara omöjligt att till godtagbara priser åstadkomma
frivilliga uppgörelser om försäljning till kronan. I övrigt räknar
ämbetsverket icke med några frivilliga uppgörelser utan torde expropriationsförfarande
få tillgripas.

Pa grund av utsträckningen av riskområdet till sjöss efter utvidgningens
genomförande räknar fortifikationsförvaltningen med att vissa åldrätter
belägna utanför område B och norr därom även måste inlösas.

Med utgångspunkt i värderingar som utförts av olika sakkunniga beräknar
fortifikationsförvaltningen totalkostnaden för genomförandet av utvidgningen
till i runt tal 4 100 000 kronor.

Yttranden

I ärendet har yttranden avgivits av länsstyrelsen i Kristianstads län,
skogsstyrelsen, försvarets fastigbetsnämnd, Samfundet för hembygdsvård
och Svenska naturskyddsföreningen. Härjämte har representanter för de av
utvidgningen närmast berörda kommunerna, Brösarp och Degeberga, i en
till chefen för försvarsdepartementet överlämnad skrift framfört sina synpunkter
på föreliggande fråga.

Länsstyrelsen upplyser att styrelsen vid sammanträden den 13 oktober

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

och den 4 december 1954 berett ortsbor och representanter för kommuner
och sammanslutningar m. fl. tillfälle att framföra sina synpunkter på den
ifrågasatta utvidgningen. Länsstyrelsen har härjämte inhämtat länets naturskyddsråds
yttrande i frågan. För egen del anför länsstyrelsen bland annat
följande. Synnerlig vikt måste fästas vid vad befolkningen inom områdena
A, B och C samt Knäbäck givit till känna i anledning av planerna på skjutfältets
utvidgning. Fiskarena i Knäbäck har visserligen vid sammanträdena
inför länsstyrelsen låtit tillkännagiva, att de såsom förhållandena
utvecklat sig är villiga flytta från Knäbäck. Från inom områdena A och
B boende har däremot givits uttryck för besvikelse och bitterhet att behöva
bryta upp från för dem kära boplatser. De kommunala representanterna
har framhållit, att ortsbefolkning och turister ännu mera än hittills skulle
hindras att besöka den vackra kuststräckan mellan Haväng och Stora Juleboda.
Dessa invändningar är vägande. Områdena A, B och C erbjuder betydande
skönhetsvärden. Särskilt kan man peka på den vackra stranden
norr om Knäbäck, Julebodaåns sträckning och bokskogen i nordväst och
väster. Härtill kommer den med landskapet vackert harmonierande bebyggelsen
i Knäbäck. Allt detta är emellertid bebyggelse, natur och landskap,
som man möter även på andra platser i landet och som därför enligt
länsstyrelsens mening icke kan betraktas som omistliga. — Det till Skåne
förlagda pansarregementet, i främsta rummet avsett för Skånes försvar,
bör beredas de bästa betingelser för att effektivt kunna utnyttja den nya
stridsvagnsmaterielen. Länsstyrelsen finner sig därför — trots de intressen
som därvid uppoffras — icke böra motsätta sig den föreslagna utvidgningen
av skjutfältet. Vid sammanträdena inför länsstyrelsen har ofta
framförts den meningen att skjutfältet även efter utvidgningen skulle befinnas
vara för litet för sitt ändamål och att skjutfältet därför borde flyttas
till annan plats. Förhoppningarna om en förflyttning torde icke vara realistiskt
grundade. Det lärer icke vara möjligt att i Skåne, södra Småland
eller västra Blekinge finna en annan skjutplats, där icke vägar, järnvägar,
samhällen eller mer betydande sjöfart ligger i farozonen. Av ekonomiska
och andra praktiska skäl skulle det icke gå att förlägga ett skjutfält till
dylik plats. Ravlundafältet däremot är ur säkerhetssynpunkt sett relativt
gynnsamt beläget. Därest utvidgning av skjutfältet kommer till stånd anser
sig länsstyrelsen kraftigt böra understryka att åtskilligt bör kunna göras
för att tillgodose allmänhetens tillträde till skjutfältet ävensom för att befrämja
vissa andra civila intressen.

Skogsstyrelsen, som inhämtat yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads
län, anför att såväl det nuvarande skjutfältet som de till förvärv föreslagna
områdena ligger inom sådant område, där skogens bestånd prövas
erforderligt till skydd mot sand- eller jordflykt. Skogsstyrelsen som icke
vill motsätta sig att fältet utvidgas på sätt som föreslagits, förutsätter
emellertid alt eu starkare utglesning av skogen på allt sätt undvikes. Sly -

Knngl. Maj:ts proposition nr 109

relsen utgår vidare från att i de fall risk för vinderosion och sandflykt uppstår,
erforderliga åtgärder till motverkan härav utan dröjsmål vidtages av
de militära myndigheterna efter samråd med sakkunskap på vinderosionens
område.

Samfundet för hembygdsvård anför att det ur en rad olika synpunkter
är olyckligt att utvidga det nuvarande skjutfältet. Det skulle betyda att
övningsfältet på ett helt annat sätt än förut kommer att dominera stranden
och bygden, att Knäbäcks by med dess värdefulla miljöbild liksom
Lilla Juleboda och Skogsdala sannolikt försvinner, att en stor del av den
vackra bokskogen decimeras och deformeras i samband med uthuggningar
för militära övningar. Därtill kommer att bygdens karaktär av viktigt fritids-
och rekreationsområde allvarligt skulle hotas, en olägenhet som skulle
beröra en mycket stor del av östra Skåne. Det kan också befaras att det
utomordentligt värdefulla strandområdet mellan Haväng och Knäbäck liksom
dynområdet intill Lilla Juleboda utsättes för åverkan av olika slag. —
Samfundet föreslår att en grundlig utredning verkställes om möjligheten
att förlägga skjutfältet till annan ort.

Svenska naturskyddsföreningen, som inhämtat yttrande från Skånes
naturskyddsförening och tagit del av förenämnda yttrande från Samfundet
för hembygdsvård, anser att stora svårigheter föreligger att inne i landet
erhålla ett skjutfält med lämplig mark och som ger erforderligt utrymme
för skjutning med pansarvagnar. Frågan om skjutfältets förläggning till
annat håll bör emellertid prövas så grundligt som möjligt. Föreningen anser
det därför lämpligt att samfundet, som synes på allvar räkna med att
ett lämpligare område kan uppletas, anmodas att i samråd med representant
för militär myndighet och Skånes naturskyddsförening verkställa en
snabbinventering av möjligheterna att förlägga skjutfältet till annan plats.
— Skånes naturskyddsförening har i sitt förenämnda yttrande anfört bland
annat följande. Kuststräckan mellan Haväng och Juleboda och terrängen
där innanför är med rätta berömd för sin storslagna och säregna natur.
När det på sin tid blev tal om att såsom skjutfält utnyttja nämnda område
yppades från olika håll farhågor för att naturen skulle utsättas för förstörelse
i olika avseenden. Bland annat befarade man att den glesa markvegetationen
inom de hedartade partierna skulle rivas upp genom stridsvagnarna.
Dessa farhågor har dessbättre visat sig ogrundade. Även om
det helt naturligt icke kunnat undvikas, att skador uppstått på markvegetationen
har dessa varit av ringa omfattning och icke givit upphov till sandflykt
i nämnvärd utsträckning. Ej heller har skador av annat slag uppstått,
som kunnat tillmätas större betydelse. Med visst fog kan det rent
av sägas, att områdets användande som skjutfält medfört några positiva
resultat ur naturskyddssynpunkt. Som exempel härpå kan anföras att de
magra åkerfält som fanns vid de förutvarande jordbruken på strandheden
och som störde helhetsbilden, numera vuxit igen, så att strandheden i dag

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

ter sig än mera storslagen än tidigare. Beträffande djurlivet torde under
inga omständigheter kunna hävdas att faunan har utarmats såsom en följd
av den militära verksamheten. — De delar av området, som ur naturskyddssynpunkt
är mest värdefulla, befinner sig redan inom det nuvarande skjutfältet.
De till förvärv föreslagna områdena är därför till vissa delar relativt
likgiltiga ur naturskyddssynpunkt. Detta gäller t. ex. större delen a\
den planterade tallskogen mellan Knäbäcks-bäcken och Julebodaan. Värdefullare
icke minst ur rekreationssynpunkt är själva kuststräckan mellan
Knäbäck och Juleboda. En klenod är också den vackra bokskogen vid
Öståkra. Allra dyibarast synes dock Knäbäcks fiskeläge vara och det är
med yttersta beklagande som föreningen konstaterar att denna sannskyldiga
idyll skall behöva uppoffras. Föreningen ifrågasätter om icke åtminstone
de vackraste och ur kulturhistorisk synpunkt värdefullaste husen
skulle kunna bevaras och utnyttjas för något militärt ändamål. Från
militärt håll har betonats att det trots noggranna undersökningar icke
varit möjligt att i södra Sverige finna ett område, som skulle kunna ersätta
Ravlundafältet såsom pansarskjutfält. Föreningen är benägen att
tro på sanningen i detta påstående och kan i varje fall icke själv ge anvisning
på ett sådant område. Om mot förmodan ett dylikt område kunde
uppletas skulle med visshet intrånget på mänsklig bebyggelse och verksamhet
blivit avsevärt större än inom Ravlundaområdet och innebära att ett
betydande antal gårdar och hus måste utrymmas, åkrar nedläggas, skogar
fällas och vägar omläggas. — Föreningen vill ur de synpunkter föreningen
har att företräda icke motsätta sig en utvidgning av skjutfältet i enlighet
med de uppgjorda planerna. Föreningen förutsätter att de militära myndigheterna
visar samma hänsyn som hittills gentemot naturskyddsintressena
och vidare att det s. k. Havängsrådet kommer att bestå även i fortsättningen
och fungera på samma sätt som hittills.

Försvarets fastighetsnämnd erinrar om att Samfundet för hembygdsvård
och Svenska naturskyddsföreningen hemställt att en grundlig utredning
måtte verkställas angående förflyttning av Skånska pansarregementets
skjutfält till annan plats. Jämväl Brösarps och Degeberga kommuner, vilka
närmast kommer att beröras av den föreslagna utvidgningen, har i en till
chefen för försvarsdepartementet överlämnad skrivelse framfört att det
nuvarande skjutfältet borde slopas och ett nytt förläggas till annan ort.

- Med anledning av de från olika håll framförda förslagen till flyttning
av ifrågavarande skjutfält har fastighetsnämnden ansett det önskvärt att
kunna framlägga en redogörelse för de undersökningar, som i samband
med anskaffandet av Ravlundafältet verkställts genom arméstabens försorg.
På anmodan av nämnden har arméstaben inkommit med eu dylik
redogörelse, av vilken framgår att sedan år 19J58, då rekognosceringarna
påbörjades, ett stort antal områden såväl inom Skåne som i angränsande
län undersökts. Följande områden hade därvid gjorts till föremål för

Kungl. Maj.ts proposition nr 109

grundligare undersökningar, nämligen Ringenäs, Hovs hallar, Slättaröd,
Öllov, Farhult, Falsterboudde, Kabusa, Gladsax hallar, Ravlunda och Rinkaby,
samtliga belägna längs kusten, ävensom två inne i landet belägna områden
vid Tönnersjö och Kosta. Längs väst- och sydkusten visade det sig
omöjligt att erhålla tillräckliga säkerhetsområden med hänsyn till den helt
nära kusten gående sjöfartsleden. På östkusten däremot, där sjöfartsleden
går långt från kusten, visade det sig möjligt att utfå tillräckligt stort säkerhetsområde
över vatten. Den lämpligaste förläggningen av ett skjutfält
bedömdes vara mellan Simrishamn och Åhus. Valet kom härigenom att
falla på området vid Ravlunda, som visade sig ur militär synpunkt lämpligt
såsom pansarskjutfält, vartill kom att området var glesbebyggt och marken
ur jordbrukssynpunkt av svag beskaffenhet. De undersökta områdena inne
i landet visade sig olämpliga bland annat med hänsyn till de mycket stora
områden, som i så fall ur säkerhetssynpunkt måste förvärvas. Sistnämnda
områden genomkorsas dessutom av vägar och järnvägar, varjämte marken,
därest den icke består av moss- och myrmark, är mycket stenbunden och
olämplig för bandfordon. Förutom nu nämnda områden har sedermera
genom arméstabens försorg ett stort antal områden inom södra Sverige
undersökts. Därvid har icke framkommit något område, som visat sig
lämpligt och användbart såsom pansarskjutfält. Enligt fastighetsnämndens
mening visar arméstabens utredning att det enda såsom pansarskjutfält
lämpliga området inom sydligaste Sverige är beläget vid Ravlunda. Med
hänsyn härtill anser nämnden att anledning saknas att gå i författning om
ytterligare undersökningar för att på annan plats finna ett för anordnande
av skjutfält för Skånska pansarregementet lämpligt område.

I syfte att på platsen närmare studera förhållandena har nämndens
ledamöter och experter i två omgångar besökt Ravlundafältet och de till
utvidgning av fältet föreslagna områdena. Nämnden har i anslutning till
sina besök vid Ravlunda varit närvarande vid två av länsstyrelsen i Kristianstads
län den 13 oktober och den 4 december 1954 anordnade sammanträden,
vid vilka markägare samt representanter för av utvidgningen berörda
kommuner ävensom naturskyddssammanslutningar beretts tillfälle
att framlägga sina synpunkter i frågan.

Beträffande det framlagda förslaget till utvidgning av Ravlundafältet
anser nämnden i likhet med de militära myndigheterna och fortifikationsförvaltningen
att, sedan Skånska pansarregementet tillförts ny tung stridsvagnsmateriel,
eu utvidgning av skjutfältet är ofrånkomlig för att den
nya materielen skall kunna till fullo utnyttjas. Det längsta skjutavstånd
på land som för närvarande kan uttagas vid direkt skjutning är 900 meter
medan från flera punkter inom utvidgningsområdet skjutavstånd på 1 300
—1 600 meter kan erhållas, varjämte från en punkt en skottvidd av 2 000
meter kan uttagas. Genom utvidgningen kommer skjutfältets areal att
nära nog fördubblas. Härigenom kan övningarna göras mer omväxlande

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

än tidigare och skjutning under framryckning kommer att kunna äga rum.
Nämnden anser att det ur militär synpunkt är av vital betydelse att utvidgningsförslaget
fullföljes. Genom utvidgningen av fältet torde dessutom
kunna vinnas att särskilt ömtåliga områden i viss utsträckning kan friställas
från övningar.

Inom utvidgningsområdet är mantalsskrivna 48 personer, varav 36 inom
Knäbäcks by. Från fiskarena i Knäbäck har vid nämnda sammanträden
framhållits, att de alltsedan skjutfältets tillkomst liidit stort intrång i sitt
fiske genom att de under skjutningar icke kunnat fiska på sina vanliga
fångstplatser. Då de ieke längre kan leva på sitt näringsfång har några ,sålt
sina fastigheter till sommargäster och avflyttat till annan ort. Andra, som
likaledes är villiga att avflytta, har icke kunnat flytta, då deras tillgångar
är bundna i fastigheter, som det är svårt att avyttra under förhandenvarande
förhållanden. Fiskarena önskar för sin del en snabb lösning av
frågan. Med anledning av vad från fiskarenas håll anförts anser sig nämnden
kunna konstatera, att fiskarena med tillfredsställelse ser fram mot
tidpunkten för inlösen av deras fastigheter. Vad härefter gäller markägarna
i övrigt inom utvidgningsområdet har vid förenämnda sammanträden
representanter för dessa förklarat att de icke är villiga att avstå
från sina fastigheter eller delar därav. Även representanter för ägarna
till inom området befintliga, på ofri grund belägna byggnader har förklarat
sig ovilliga att avstå från desamma. Sistnämnda byggnader har i
huvudsak använts såsom sommarbostäder. Nämnden anser att beträffande
den del av utvidgningsområdet, som tillhör Ghristinehofs fideikommiss liksom
beträffande de såsom sommarbostad utnyttjade byggnaderna skäl
av social natur mot den föreslagna utvidgningen icke kan andragas. Möjligen
skulle så kunna vara förhållandet beträffande de båda öståkragårdarna,
vilka brukas av ägarna. Med hänsyn till gårdarnas storlek torde
dock för dessa gårdar utgående ersättningar bli av den storleksordningen,
att någon svårighet för vederbörande ägare att på annat håll skaffa sig
ersättning för de avyttrade fastigheterna icke borde behöva uppkomma.
Nämnden anser sig sålunda kunna konstatera att såvitt gäller den inom
utvidgningsområdena bosatta befolkningen ur sociala synpunkter några
vägande skäl mot utvidgningsförslaget icke synes kunna andragas.

Vid förenämnda sammanträden liksom i Brösarps och Degeberga kommuners
skrivelse har framhållits, hland annat, att den skjutplats, som avsåges
att förläggas väster om Lilla Juleboda, kommer att ligga på ett avstånd
av endast cirka en kilometer från Maglehems samhälle, varigenom
befolkningen i samhället kommer att tillskyndas stort obehag genom ljudstörningar
vid skjutning med stridsvagnspjäserna. Från militärt håll har
i anledning härav anförts, att en skogsridå kommer att kvarlämnas mellan
skjutplatsen och samhället. Nämnden är medveten om alt vissa ljudstör -

Kungl. Muj:ts proposition nr 109

ningar kommer att uppstå för innevånarna i Maglehems samhälle men
anser sig icke på denna grund kunna förorda en begränsning av utvidgningsområdet
i riktning mot samhället, enär i så fall den enda möjligheten
att uttaga ett skjutavstånd av 2 000 meter vid skjutning mot mål på land
skulle bortfalla.

Såsom framgår av den genom riksantikvarieämbetets försorg företagna
utredningen finns inga fasta fornlämningar inom utvidgningsområdet.
Däremot finns inom Käbäcks by några fiskarebodar samt en smedja, som
är av kulturhistoriskt värde. Vidare anses fastigheten Öståkra l3 och Orehus
skolbyggnad äga kulturhistoriskt intresse. Nämnden finner det beklagligt
att den idylliska bebyggelsen i Knäbäck icke torde kunna bibehållas.
Beträffande byggnaderna på fastigheten Öståkra l3 förutsätter
nämnden att dessa bibehålies och upprustas. Utrymmena inom byggnaderna
synes kunna utnyttjas såsom förråd, förläggning eller på annat sätt.
Därest så visar sig möjligt ur övningssynpunkt bör jämväl Orehus skolbyggnad
bibehållas.

I likhet med Skånes naturskyddsförening anser sig nämnden efter sina
besök vid Ravlundafältet kunna konstatera, att de ojämförligt vackraste partierna
redan befinner sig inom skjutfältets gränser. Nämnden bär dock icke
kunnat finna att detta medfört att området blivit lidande ur naturskyddssynpunkt.
Tvärtom torde genom att området utnyttjats såsom skjutfält
hava undvikits att strandområdet, såsom skett norr om Knäbäck, planterats
med tal), varigenom områdets hedkaraktär bibehållits och måhända rent
av förstärkts. Nämnden har visserligen kunnat konstatera att skador uppstått
inom vissa områden av fältet genom körning med bandfordon men
dessa skador synas dock vara av förhållandevis ringa omfattning. Beträffande
de områden, som avses skola införlivas med skjutfältet, anser nämnden
att några omistliga värden ur naturskyddssynpunkt icke därigenom
går förlorade även om det i och för sig är beklagligt att strandremsan
mellan Knäbäck och Juleboda under vissa tidsperioder kommer att avspärras
för allmänheten. I detta sammanhang vill nämnden framhålla
det önskvärda i att avspärrning av fältet särskilt under sommaren i god
tid och på lämpligt sätt kungöres för allmänheten. Vidare synes det önskvärt
att liksom hittills skjutningar regelmässigt icke äger rum under lördagar
och söndagar. Härigenom skulle allmänheten beredas tillfälle att
under veckohelgerna i obegränsad omfattning besöka fältet.

Från olika håll har framhållits den risk för sand- och jordflykt som
som skulle uppstå genom att skogen på vissa delar av utvidgningsområdet
måste utgallras. Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit att en starkare
utglesning av skogen på allt sätt bör undvikas och att om risk för
vinderosion och sandflykt uppstår, erforderliga åtgärder för att motverka
detta utan dröjsmål måste vidtagas av vederbörande militära myndigheter
efter samråd med sakkunskap på vinderosionens område. Fastighetsnämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

den vill understryka vikten av vad skogsstyrelsen härom anfört och vill
i detta sammanhang föreslå att skjutfältsförvaltningen tillföres ökad personal
och erforderlig maskinell utrustning för vård av såväl det nuvarande
fältet som utvidgningsområdet. Nämnden vill särskilt framhålla vikten
av att medel ställes till förfogande för utförande av erforderliga skogsplanteringsåtgärder.

Med hänsyn till det anförda anser nämnden att, även om vissa civila
intressen kommer att bli lidande vid ett genomförande av utvidgningsförslaget,
de militära kraven på att erhålla ett för Skånska pansarregementet
tillfredsställande skjutfält i första hand bör tillgodoses. Nämnden finner
sig med anledning härav böra tillstyrka förevarande förslag till utvidgning
av Ravlundafältet.

Departementschefen

Jag vill till en början något redogöra för de krav som ur militär synpunkt
bör uppställas på ett för moderna stridsvagnar användbart pansarskjutfält.
Fältet får icke ligga på för stort avstånd från vederbörande truppförbands
förläggningsplats. Om möjligt bör det ligga inom ett avstånd av
10 mil från förläggningsplatsen för att alltför tidsödande och kostnadskrävande
förflyttningar skall kunna undvikas. Fältet måste vidare vara
betryggande ur säkerhetssynpunkt. Riskområdets storlek är avgörande för
hur stort fältet bör vara. Vid förläggning utan anslutning till något vattenområde
bör fältet ha minst 2,5 mils längd och 2 mils bredd. Därest riskområdet
förlägges över vatten kan det erforderliga markområdet minskas
avsevärt såväl i djupled som i sidled. Fältet bör dock medgiva uttagande
av skjutavstånd mot mål på land av minst 2 000 meter ävensom tillåta
gruppering i sidled och ge möjlighet att verkställa framryckning från utgångsgruppering.
Slutligen bör terrängen vara omväxlande och i huvudsak
lättframkomlig för bandfordon. Marken bör icke vara stenbunden och
risken för skogsbrand bör vara begränsad. Vid skjutfält som gränsar mot
vatten bör fiske och sjötrafik icke förekomma i större utsträckning inom
riskområdet.

Det nuvarande skjutfältet för Skånska pansarregementet vid Ravlunda
uppfyllde de militära krav som år 1943, då fältet anskaffades, uppställdes
på ett pansarskjutfält. Sedan regementet numera tillförts den nya långskjutande
centurionstridsvagnen medgiver emellertid skjutfältet icke längre
uttagande av tillräckliga skjutavstånd på land, vartill kommer att fältet
icke heller i erforderlig utsträckning tillåter gruppering i sidled och skjutning
under framryckning. Fortifikationsförvaltningen har därför föreslagit
att det nuvarande skjutfältet skall väsentligt utvidgas.

För att få förslaget så allsidigt belyst som möjligt har, såsom framgår
av det föregående, yttranden inhämtats från länsstyrelsen i Kristianstads
län, skogsstyrelsen, Samfundet för hembygdsvård, Svenska naturskydds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

föreningen samt försvarets fastighetsnämnd. Genom länsstyrelsens försorg
har härjämte vid två tillfällen särskilda möten anordnats för att bereda
ortsbor och representanter för kommuner m. fl. tillfälle att framföra
sina synpunkter. Länsstyrelsen har i sitt yttrande förklarat att styrelsen
ej vill motsätta sig en utvidgning av skjutfältet i enlighet med vad som
föreslagits av fortifikationsförvaltningen, ehuru länsstyrelsen framhåller
att stora civila intressen därvid uppoffras. Skogsstyrelsen har förklarat
att hinder ur skogsvårdssynpunkt ej föreligger mot att fältet utvidgas.
Samfundet och naturskyddsföreningen har i sina yttranden föreslagit att
en utredning verkställes om möjligheterna att flytta skjutfältet till annan
ort. Jämväl representanter för de av utvidgningsförslaget närmast berörda
kommunerna har föreslagit att skjutfältet ersättes av ett nytt sådant fält,
beläget på annan plats. Försvarets fastighetsnämnd slutligen tillstyrker
utvidgningsförslaget. Nämnden, som har en sådan sammansättning att
såväl militära som civila intressen är representerade, har bland annat till
uppgift, att, då fråga uppkommer om förvärv av större markområden för
försvaret, utreda förvärvets lämplighet och därvid även tillse att civila
synpunkter på markens eventuella användning beaktas.

Beträffande möjligheterna att förlägga skjutfältet till annan plats har
ingående undersökningar gjorts genom arméstabens försorg. För resultaten
av dessa undersökningar har närmare redogjorts i fastighetsnämndens
yttrande. Av redogörelsen framgår att sedan 1938 ett mycket stort antal
områden såväl i Skåne som i angränsande landskap undersökts. De områden,
som undersökts i de inre delarna av landet, har visat sig olämpliga
bland annat med hänsyn till de mycket stora markområden, cirka 50 000
hektar, som i så fall ur säkerhetssynpunkt måste inköpas. Dessa områden
genomkorsas dessutom av vägar och järnvägar, varjämte marken, i de fall
den icke består av myr- och mossmark, är mycket stenbunden och olämplig
för bandfordon. Fastighetsnämnden har i sitt yttrande uttalat, att de
gjorda undersökningarna visar att Ravlunda är det enda för pansarskjutning
lämpliga området i sydligaste Sverige. Nämnden har således kommit
till samma uppfattning som dåvarande departementschefen givit uttryck för
i samband med förvärvet av det ursprungliga skjutfältet (jfr s. 4). Jag
delar helt denna uppfattning. Några skäl att vidtaga ytterligare undersökningar
om möjligheterna att förlägga skjutfältet till annat område anser
jag icke föreligger.

Från olika håll har framhållits att den föreslagna utvidgningen innebär
ett djupt ingrepp i förhållandena i bygden och medför att åtskilliga personer
måste lämna sina boplatser och yrken. Inom utvidgningsområdet är
för närvarande mantalsskrivna 48 personer, av vilika 36 i Knäbäcks by.
Såsom framgår av det föregående har länsstyrelsen under hösten 1954
anordnat två sammanträden med ortsbor och representanter för av utvidgningen
berörda kommuner in. fl. Vid dessa möten har även fastighets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

nämnden närvarit. Nämnden har därvid ansett sig kunna konstatera att
fiskarena i Knäbäcks by med tillfredsställelse ser fram mot tidpunkten för
inlösen av deras fastigheter. Däremot torde Övriga fastighetsägare icke
vara villiga att frivilligt avstå från sin egendom. Nämnden anser dock att
ur sociala synpunkter några vägande skäl mot utvidgningsförslaget icke
kan andragas. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Hade skjutfältet
förlagts till annan plats än Ravlunda skulle olägenheterna ur social synpunkt
säkerligen ha blivit väsentligt större.

Inom det nuvarande skjutfältet finns områden med ovanligt vacker och
säregen natur. De av fortifikationsförvaltningen nu till förvärv föreslagna
områdena är däremot icke lika värdefulla ur naturskyddssynpunkt. Fastighetsnämnden
anser sig efter sina besök vid Ravlunda kunna konstatera
att de ojämförligt vackraste partierna redan befinner sig inom skjutfältets
gränser. Samma uppfattning har Skånes naturskyddsförening givit uttryck
åt i sitt i det föregående återgivna yttrande till Svenska naturskyddsföreningen.
Några ur naturskyddssynpunkt omistliga värden torde därför icke
gå förlorade om områdena införlivas med skjutfältet. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att föredragande departementschefen i förenämnda
proposition 1943: 302 uttalade att ett militärt utnyttjande av området icke
behövde medföra, att dess säregna karaktär spolierades. Vidare framhöll
han att man vid ett militärt förvärv av området kunde räkna med att detta
jämväl i framtiden komme att få bibehålla sin karaktär av hedlandskap
medan det i annat fall måste vara en tidsfråga när de öppna vidderna
ändrat karaktär genom skogsplantering eller när området tagits i anspråk
för villabebyggelse. Jag anser mig kunna konstatera att erfarenheterna
från de gångna tio åren sedan skjutfältet anskaffades bestyrkt att de främst
från naturskyddshåll framförda farhågorna att den säregna naturen skulle
spolieras visat sig betydligt överdrivna. Om det nu föreliggande förslaget
till utvidgning genomföres kan de ömtåligaste delarna av nuvarande fältet
ytterligare skonas genom att större möjligheter skapas att förlägga
övningar till mera oömma delar av området. — Inom utvidgningsområdena
finnes inga fasta fornlämningar. De byggnader inom områdena som äger
kulturhistoriskt intresse bör om möjligt bibehållas. De regler, som hittills
tillämpats beträffande vården av det nuvarande skjutfältet, bör även gälla
för skötseln av de nya områdena. Möjligheterna att utnyttja skjutfältet
som fritidsområde är icke alltför begränsade. Under sommarmånaderna
äger nämligen skjutningar rum i mindre omfattning än under andra lider
av året, och som regel pågår skjutningar icke alls under veckohelgerna.

Ur militär synpunkt är det av vital betydelse att det framlagda förslaget
till utvidgning av Ravlundafältet genomföres. Någon effektiv skjututbildning
med den nya stridsvagnsmaterielen torde eljest icke kunna anordnas.
Någon möjlighet alt förflytta skjutfältet till annan plats inom sydligaste
2—372 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955 1 sarnl. Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Sveiige linns såsom förut framhållits icke. Såsom jag vidare framhållit
tidigare kan ur sociala synpunkter eller ur naturskyddssynpunkt några
vägande skäl mot utvidgningen icke anföras. Den föreslagna utvidgningen
bedömes tillfyllest för tillgodoseende av nu kända eller skönjbara krav på
ett pansarskjutfält. Jag föreslår därför att det nuvarande skjutfältet utvidgas
i enlighet med fortifikationsförvaltningens förslag.

Såsom förut nämnts har i årets statsverksproposition under förevarande
anslag beräknats ett belopp av 3 500 000 kronor för nästa budgetår. Av
namnda belopp bär 3 400 000 kronor avsetts för genomförandet av utvidgningen
av Ravlunda skjutfält. Beräkningen grundade sig på en av fortifikationsförvaltningen
överslagsvis gjord uppskattning av medelsbehovet.
Sedan detaljvärderingar numera utförts räknar ämbetsverket med en något
högre kostnad eller totalt 4 100 000 kronor. Kostnadernas fördelning på de
olika fastigheterna och fastighetsdelarna framgår av till ärendet hörande
handlingar, som kommer att överlämnas till vederbörande utskott.

Under senare år har som regel ett särskilt belopp beräknats för att möta
oförutsedda utgifter i samband med markförvärv. I de fall där expropriation
måste tillgripas kan det inträffa att den fastställda expropriationsersättningen
överstiger det vid anslagsberäkningen uppskattade värdet av
expropriationsföremålet. Dessutom kan prisstegringar inträffa under den
ofta ganska långa tid som förflyter innan förvärvet kan genomföras. Genom
att särskilda medel anvisats för att möta oförutsedda utgifter har det i
många fall blivit möjligt att undvika att varje brist i en anslagspost för
markförvärv måste föranleda särskilt riksdagsäskande. Liksom hittills
varit fallet bör vidare de för oförutsedda utgifter anvisade medlen kunna
i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall utnyttjas för att
bestrida kostnader för smärre kompletteringar av fastighetsbeståndet. —
Jag föreslår att för detta ändamål anvisas 100 000 kronor för nästa budgetår.

Jag beräknar sålunda för arméns del följande medelsbehov föreligga.

Utvidgning av Ravlunda pansarskjutfält ................................. 4 100 000

Oförutsedda utgifter ...................................................... 100 qqo

Summa kronor 4 200 000

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Vissa markförvärv för armén för budgetåret 1955/56
anvisa ett investeringsanslag av 4 200 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Marinens delfoiul

[2] Vissa markförvärv för marinen. Kungl. Maj it har i årets istatsverksproposition
(bil. 25, punkt 16) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Vissa markförvärv för marinen för budgetåret
1955/56 beräkna ett investeringsanslag av 250 000 kronor. Jag anmäler
nu det slutliga medelsbehovet för detta ändamål.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår (skr. 20/8 1954 och 3h. 1955)
har fortifikationsförvaltningen beräknat 100 000 kronor för inköp av mark
för en förrådsanläggning för Stockholms kustartilleriförsvar. Inköpet avses
även skola omfatta vissa byggnader, vilka lämpligen kan iordningställas
för förrådsändamål. Kostnaderna för denna del av förvärvet bör emellertid
enligt fortifikationsförvaltningens mening bestridas från det å fastighetsfonden
under marinens delfond uppförda anslaget till anordnande av vissa
förråd och garage.

Ärendet är av den natur att en fullständig redogörelse för detsamma
icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar torde få
inhämtas genom de handlingar som kommer att överlämnas till liksdagens
vederbörande utskott.

Departementschefen

Jag föreslår att 100 000 kronor beräknas under förevarande anslag för
genomförandet av ifrågavarande förvärv. Övriga kostnader torde såsom
fortifikationsförvaltningen föreslagit få bestridas från anslaget till anordnande
av vissa förråd och garage, under vilket anslag medel för nästa budgetår
beräknats för bland annat en förrådsanläggning för Stockholms
kustartilleriförsvar.

Av skäl som anförts vid behandlingen av motsvarande anslag under
arméns delfond bör medel beräknas för oförutsedda utgifter. Dessa medel
torde huvudsakligen komma att användas för smärre kompletteringar av
marinens fastighetsbestånd. Fortifikationsförvaltningen har sålunda vid
beräkningen av denna post anmält att behov av medel kommer att föie
ligga för att inlösa viss tomtmark vid örlogsvarvet i Karlskrona och för
förvärv av ett invid marina anläggningar beläget mindre markområde för
att förhindra att området exploateras för sommarstugebebyggelse. Jag föreslår
att för oförutsedda utgifter beräknas ett belopp av 150 000 kronor.

Under förevarande anslag torde sålunda följande medelsbehov föreligga.

Förvärv av mark för förrådsanläggning för Stockholms kustartilleriförsvar
.....................................................................

Oförutsedda utgifter ............................................................

100 000
150 000

Summa kronor 250 000

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa markförvärv för marinen för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 250 000 kronor.

Flygvapnets delfond

[3] Vissa markförvärv för flygvapnet. Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition
(bil. 25, punkt 23) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv för flygvapnet för budgetåret
1955/56 beräkna ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor. Jag
anmäler nu det slutliga medelsbehovet för detta ändamål.

För innevarande budgetår har under förevarande anslag upptagits ett
belopp av 1 500 000 kronor.

Flygförvaltningen har i fråga om medelsbehovet för markförvärv för
nästa budgetår i sina medelsäskanden (skr. ‘Vs och 27/s 1954) anfört i
huvudsak följande.

Markförvärv för flygfältsarbeten. För att kunna genomföra erforderliga
markförvärv i takt med planerade nyanläggningar och utvidgningar av
ftygfält räknar flygförvaltningen för nästa budgetår med ett medelsbehov
av 4 300 000 kronor. Markförvärv beräknas bland annat komma att ske för
utbyggnad av en andra startbana vid vissa flottiljer. Härför erfordras avsevärda
markförvärv, som kommer att ställa sig särskilt kostsamma. På
grund av rådande dränerings- och terrängförhållanden samt för att minska
uppkommande intrång i kringliggande samhällsbildningar måste nämligen
de nya banorna huvudsakligen förläggas utanför befintliga fält. Vidare har
första banan vid ifrågavarande flottiljer utförts i den ur markförvärvsoch
byggnadssynpunkt billigaste riktningen. Även vid övnings- och krigsflygfälten
kommer pa grund av speciella lokala förhållanden markförvärven
att medföra avsevärda kostnader.

Markförvärv för bomb- och skjatplatser. För genomförande av en inom
flygförvaltningen upprättad plan för utbyggnad och nyanläggning av boniboch
skjutplatser erfordras markförvärv för en beräknad totalkostnad av
985 000 kronor. Medelsbehovet för de under budgetåret 1955/56 aktuella
markförvärven beräknar flygförvaltningen till 240 000 kronor.

Tvångsinlösen av mark enligt byggnadslagen. För detta ändamål och
föi genomförande av smärre kompletteringar av flygvapnets markbestånd
beräknar flygförvaltningen för nästa budgetår ett belopp av 100 000 kronor.

Förvärv av det s. k. Ekhindshovsområdet vid Södertörns flygflottilj.
Ifrågavarande område består av ett trettiotal mindre fastigheter belägna i
omedelbar anslutning till den ena av flottiljens startbanor. På fastigheterna
uppförda byggnader av olika slag utgör i en del fall flyghinder. Olyckstill -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

bud har förekommit. Den omedelbara närheten till startbanan medför
vidare att inom området bosatta personer utsätts för allvarliga bullerstörningar.
Ett flertal av fastigheterna inom området har redan förvärvats
av kronan. Flygförvaltningen föreslår nu att ytterligare fastigheter inom
detta område förvärvas. Därvid bör enligt ämbetsverket i första hand de
fastigheter inköpas som utgör flyghinder. Värdet av dessa fastigheter beräknar
ämbetsverket till omkring 450 000 kronor. Vidare bör kronan, i den
mån vederbörande ägare så påfordrar, inlösa sådana fastigheter som är utsatta
för allvarliga bullerstörningar. Värdet av de fastigheter som av denna
anledning kan ifrågakomma för förvärv beräknar flygförvaltningen till omkring
280 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna uppskattar ämbetsverket
sålunda till cirka 730 000 kronor, vartill kommer kostnader för förvärv
av mellan fastigheterna belägna vägar och för oförutsedda utgifter,
eirka 70 000 kronor. Flygförvaltningen räknar sålunda med ett medelsbehov
av omkring 800 000 kronor för detta ändamål.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgör således enligt
ämbetsverket (4 300 000 + 240 000 + 100 000 + 800 000 =) 5 440 000 kronor
för nästa budgetår.

Departementschefen

För att möjliggöra en snabbare takt i utbyggnaden av flygfälten har jag
i årets statsverksproposition (bil. 25, s. 24) föreslagit en höjning av anslaget
till flygfältsarbeten från 25 till för nästa budgetår 30 miljoner kronor. I
konsekvens härmed bör ökade medel ställas till förfogande för att genomföra
de markförvärv som erfordras för flygfältsarbetena. Såsom flygförvaltningen
framhållit kan dessa komma att bli särskilt omfattande bland
annat därför att ett flertal banor i huvudsak måste läggas utanför de befintliga
fälten.

Under förevarande anslag torde vidare medel beräknas för markförvärv
för bomb- och skjutplatser och för inlösen av fastigheter inom det s. k.
Eklundshovsområdet. Slutligen torde för att kunna genomföra smärre
kompletteringar av flygvapnets fastighetsbestånd och för att bestrida kostnader
för tvångsinlösen av mark enligt byggnadslagen medel beräknas för
oförutsedda utgifter i likhet med vad som skett under arméns och marinens
delfonder.

Enligt min uppskattning av medelsbehovet torde ett belopp av 3 500 000
kronor förslå för att under nästa budgetår genomföra de nödvändigaste
markförvärven för här angivna ändamål. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att besluta om hur dessa medel skall utnyttjas.

Åberopande det anförda får jag hemställa, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa markförvärv för flygvapnet för budgetåret
1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 3 500 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Försvarets fabriksfond

[4] Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter. Kungl. Maj:t
har i årets statsverksproposition (bil. 25, punkterna 39 och 40) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Uppförande
av centrala tvätt- och reparationsanstalter och till Anskaffning av maskiner
och annan utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter beräkna
investeringsanslag av 2 700 000 kronor respektive 1 000 000 kronor. Jag
anmäler nu det slutliga medelsbehovet för ifrågavarande ändamål.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande har den 14 juni
1954 avgivit betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten
m. m. Kommittén konstaterar att flertalet av de statliga tvättanstalterna
endast tillgodoser den egna institutionens tvättbehov och i allmänhet
har en så låg kapacitet att de icke medger rationell drift i industriell
skala. En centralisering av tvätt- och reparationsverksamheten skulle enligt
kommittén medföra betydande besparingar. Vid utarbetandet av förslaget
rörande tvättverksamhetens framtida ordnande har kommittén därför inriktat
sig på att ge tvättanstalterna en för ekonomisk drift lämplig storlek.
Landet föreslås indelat i tolv uppsamlingsområden, vart och ett omfattande
ett eller flera län, med en central tvättanläggning inom varje område.
Anläggningen avses för inom ifrågavarande område befintliga statliga institutioner
samt institutioner tillhörande landsting, kommuner in. fl. Enligt
kommittéförslaget erfordras helt nya anläggningar eller utbyggnad av befintliga
anläggningar inom de flesta uppsamlingsområdena. Med hänsyn
till de betydande kapitalinvesteringar, som erfordras för inrättande av de
nya anläggningarna, räknar kommittén med att utbyggnadsprogrammet
måste genomföras under en rätt lång tidrymd. Tvättverksamheten bör enligt
kommittén drivas i bolagsform. De olika beställningsgrupperna — försvarsväsendet,
sinnessjukvården, landstingen m. fl. — bör beredas tillfälle
att genom representanter i bolagsstyrelsen utöva ett direkt inflytande på
verksamheten. Bolaget bör konstrueras såsom ett fullt självständigt, statsägt
bolag.

Det är icke min avsikt att här behandla det ifrågavarande kommittéförslaget
i dess helhet utan endast det avsnitt som avser uppförande av en ny
central tvätt- och reparationsanstalt inom det uppsamlingsområde, som
enligt kommittéförslaget omfattar Kronobergs och Blekinge län samt
södra delen av Kalmar län. Denna fråga har nämligen aktualiserats av att
Gullberna sinnessjukhus, som är under uppförande i Karlskrona, beräknas
åtminstone delvis kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1957—1958, vid vilken
tidpunkt frågan om hur sjukhusets tvätt skall ombesörjas bör vara löst.
Enligt de av kommittén uppgjorda planerna skall sjukhusets tvätt ombesörjas
av en ny till Karlskrona förlagd tvättanstalt, som förutom för sjuk -

Knngl. Maj:ts proposition nr 109

huset är avsett för statliga institutioner (främst försvarets) och institutioner
tillhörande landsting in. fl. inom det förut angivna uppsamlingsområdet.
Den nuvarande till Karlskrona förlagda tvätt- och reparationsanstalten
under försvarets fabriksstyrelse föreslås av kommittén bli nedlagd.
Kostnaderna för den nya tvätt- och reparationsanstalten beräknar kommittén
till 3,7 miljoner kronor, varav 2,7 miljoner kronor för byggnader och
1 miljon kronor för maskiner.

Genom beslut den 10 december 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt försvarets
fabriksstyrelse att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till uppförande
av den nya tvättanstalten.

Med skrivelse den 31 januari 1955 har fabriksstyrelsen överlämnat förslag
i ämnet. Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Fabriksstyrelsen redogör till en början något för den centralisering
som ägt rum av försvarets tvätt- och reparationsverksamhet. Vid 1943 års
riksdag beslöts att den ditintills förbandsvis bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten
skulle rationaliseras genom att denna verksamhet koncentrerades
till ett mindre antal centrala tvätt- och reparationsanstalter
vilka skulle underställas fabriksstyrelsen. I överensstämmelse med av riksdagen
fattade beslut åren 1943, 1944 och 1953 har dylika anstalter uppförts
i Stockholm, Boden, Visby, Långsele och Umeå. Därjämte har såsom
provisoriska centralanstalter tills vidare utnyttjats befintliga anstalter i
Landskrona och Karlskrona.

Beträffande den föreslagna nya anläggningen anför fabriksstyrelsen att
styrelsen undersökt lämpligheten att förlägga densamma antingen till
Karlskrona, där den nuvarande tvätt- och reparationsanstalten är belägen,
eller till annan ort i sydöstra Sverige. Därvid har det visat sig, att den med
hänsyn till transportkostnaderna lämpligaste förläggningsorten är belägen
omkring fem mil norr om Karlskrona. En förläggning av anläggningen till
denna plats skulle emellertid medföra avsevärda olägenheter ur personalsynpunkt.
Vidare måste man räkna med att utöka bostadsbeståndet på den
nya förläggningsorten. Fabriksstyrelsen har därför i likhet med statens
kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande funnit övervägande skäl tala
för att anstalten förlägges till Karlskrona. Styrelsen har med drätselkammaren
i Karlskrona stad träffat ett preliminärt avtal om upplåtelse av
erforderlig mark och angående vatten- och elförsörjning. Det markomåde,
omkring 19 800 kvadratmeter, som erfordras har staden erbjudit sig att
utan ersättning överlåta på kronan.

Den nya anläggningen avses i första hand för de statliga sjukhusen
Gullberna, som är under uppförande i Karlskrona, och S:t Sigfrids i
Växjö, de militära förband som för närvarande är hänvisade till den befintliga
tvätt- och reparationsanstalten i Karlskrona samt Kronobergs regemente.
Fabriksstyrelsen har vidare upptagit förhandlingar med Blekinge
och Kronobergs läns landsting samt Kalmar läns södra landsting i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

om ett utnyttjande av den planerade anläggningen för landstingens räkning.
Därvid har framkommit att Blekinge läns landsting icke önskar utnyttja
anläggningen. Förvaltningsutskotten i Kronobergs läns landsting
och Kalmar läns södra landsting har däremot beslutat föreslå respektive
landsting att anlita anstalten för tvätt och textilreparation.

Med utgångspunkt i dessa förutsättningar har anstalten dimensionerats
för en kapacitet av cirka 9 ton vattentvätt och 1 ton kemisk tvätt om dagen
samt textilreparation av detta tvättgods. Vid anstalten bör härjämte — i
likhet med vad som är fallet vid den nuvarande tvätt- och reparationsanstalten
i Karlskrona — kunna utföras reparationer av flygbeklädnad,
pälsar samt viss typ av mössor ävensom skoreparationer för de förband,
som i detta hänseende betjänas av den nuvarande anstalten. Av den beräknade
mängden vattentvätt, 9 ton, utgör 3,2 ton militärtvätt, 2 ton statlig
sjukhustvätt och återstoden landstingstvätt.

Fabriksstyrelsen erinrar om att kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande
i sitt förenämnda betänkande utgått från att skoreparationer icke
skall sammankopplas med tvättverksamheten och att de planerade nya
tvätt- och reparationsanstalterna sålunda icke bör inrymma några lokaler
för ifrågavarande ändamål. Då den nuvarande tvättanstalten i Karlskrona
nedlägges bör enligt kommitténs mening den till anläggningen anslutna
skoreparationsverkstaden kvarstå. Verkstaden, som har lokaler i samma
byggnad som den under fabriksstyrelsen lydande centrala beklädnadsverkstaden
i Karlskrona, bör enligt kommittén i administrativt hänseende kunna
anslutas till denna verkstad. Fabriksstyrelsen anser dock för sin del att det
skulle medföra avsevärda olägenheter att bibehålla de nuvarande verkstadslokalerna
för skoreparationer. Lokalerna befinner sig nämligen i ett synnerligen
otillfredsställande skick. Skulle verkstaden bibehållas i nuvarande
lokaler blir förhållandevis omfattande iståndsättningsåtgärder nödvändiga,
vilka arbeten av fabriksstyrelsen kostnadsberäknats till 80 000 kronor,
medan kostnaderna för att inom den nya tvättanstalten iordningställa
lokaler för skoreparationer beräknas till endast 60 000 kronor. Ett bibehållande
av de nuvarande lokalerna skulle även medföra ett sämre driftsekonomiskt
resultat. Fabriksstyrelsen bär därför i sitt förslag utgått från
att skoreparationer skall kunna utföras vid den nya tvättanstalten.

Den projekterade anstaltens belägenhet och närmare utformning framgår
av till ärendet hörande ritningar. Anläggningens yttermått bestämmes av
kravet på att sammanhängande arbetsoperationer i görligaste mån förlägges
i samma plan. Anläggningskostnaderna beräknas av fabriksstyrelsen
till 3 150 000 kronor. Kostnaderna för anskaffning av maskiner och annan
utrustning har beräknats till 1 160 000 kronor. Utrustningen i den befintliga
anläggningen är försliten och omodern och torde endast i begränsad utsträckning
kunna utnyttjas för den nya. Den sammanlagda kostnaden beräknas
sålunda uppgå till 4 310 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Medelsbehovet bör enligt fabriksstyrelsen i första hand täckas genom att
taga i anspråk odisponerade behållningar under anslagen Uppförande av
centrala tvätt- och reparationsanstalter och Anskaffning av maskiner och
annan utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter, vilka anslag
anvisats under fabriksfonden för respektive budgetåren 1951/52 och 1950/51.
De odisponerade medel som styrelsen sålunda räknar med att kunna utnyttja
utgör under det förstnämnda anslaget 446 200 kronor och under det
sistnämnda 160 100 kronor. Härutöver erfordras emellertid ytterligare
(4 310 000—606 300 =) avrundat 3 700 000 kronor. Dessa medel bör enligt
fabriksstyrelsen anvisas såsom investeringsanslag under försvarets
fabriksfond med 2 700 000 kronor till byggnadsarbeten och 1 000 000 kronor
till anskaffning av maskiner och annan utrustning.

Departementschefen

Gullberna sinnessjukhus, som är under uppförande i Karlskrona, beräknas
åtminstone delvis kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1957—1958. För att
bl. a. tillgodose sjukhusets behov av tvätt föreslår kommittén för sinnessjukvårdens
utbyggande i sitt betänkande angående samordning av den
statliga tvättverksamheten in. m. att en ny central tvättanläggning uppföres
i Karlskrona. Enligt kommittéförslaget är den nya anläggningen avsedd,
förutom för nämnda sjukhus, för statliga institutioner (främst försvarets)
och institutioner tillhörande landsting in. fl. inom Blekinge och Kronobergs
län samt södra delen av Kalmar län. Försvarets fabriksstyrelses
nuvarande tvättanstalt i Karlskrona, vilken är inrymd i provisoriska lokaler
som icke lämpar sig för utbyggnad, föreslås bli nedlagd då den nya anläggningen
kan tagas i bruk.

Fabriksstyrelsen har på anmodan av Kungl. Maj: t inkommit med förslag
till uppförande av den nya anläggningen. Förslaget innebär i huvudsak
att i Karlskrona uppföres en ny tvätt- och reparationsanstalt för en
kostnad, inberäknat maskiner och annan utrustning, av 4 310 000 kronor.
Anläggningen har dimensionerats för att utnyttjas i första hand av de
statliga sjukhusen Gullberna i Karlskrona och S:t Sigfrids i Växjö, de
militära förband som för närvarande är hänvisade till den nuvarande tvättoch
reparationsanstalten i Karlskrona samt Kronobergs regemente. Härjämte
bär preliminära överenskommelser träffats med förvaltningsutskotten
i Kronobergs läns landsting och Kalmar läns södra landsting om utnyttjande
för landstingens räkning av den nya tvättanstalten. Blekinge läns
landsting önskar däremot icke anlita anstalten.

I fråga om val av plats för anläggningen anser jag i likhet med kommittén
och fabriksstyrelsen att Karlskrona är den ur de flesta synpunkter
lämpligaste platsen. Den preliminära överenskommelse som fabriksstyrelscn
träffat med Karlskrona stad om upplåtelse av mark in. in. torde därför
kunna godkännas av Kungl. Maj:t.

3—372 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Anläggningen torde få utföras i huvudsak i enlighet med fabriksstyrelsens
förslag. Lokaler bör sålunda på sätt föreslagits inrymmas för skoreparationer.
Detta synes nämligen vara den mest ekonomiska lösningen även
om en framtida omläggning av skoreparationsverksamheten skulle medföra
att verkstaden nedlägges eller flyttas.

Gentemot kostnadsberäkningarna synes ej heller vara något att invända.
Kommittéförslaget upptager visserligen en något lägre kostnad, cirka 3,7
miljoner kronor, men detta torde åtminstone delvis sammanhänga med att
kommittén räknat med en anstalt med något mindre kapacitet än vad
fabriksstyrelsen föreslagit. Jag förutsätter emellertid att fabriks styrelsen
beaktar alla möjligheter att nedbringa kostnaderna.

Jag föreslår sålunda att en ny tvätt- och reparationsanstalt driven i
fabriksstyrelsens regi får uppföras i Karlskrona. Styrelsens nuvarande
tvättanstalt i Karlskrona liksom de till Kronobergs regemente och S:t Sigfrids
sjukhus anknutna mindre anläggningarna bör nedläggas då den nya
anläggningen kan tagas i bruk. Några nämnvärda personalproblem torde
icke behöva uppstå i samband därmed. Fabriksstyrelsen räknar med att den
genom centraliseringen friställda personalen i de flesta fall skall kunna
beredas anställning i den nya tvättanstalten.

Medelsbehovet torde få tillgodoses i första hand genom att utnyttja de
i det föregående angivna reservationsbehållningarna å sammanlagt 606 300
kronor. Härjämte torde för nästa budgetår få anvisas ett belopp av 3 700 000
kronor, varav 2 700 000 kronor för byggnadsarbeten under anslagsbenämningen
Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter och 1 000 000
kronor för maskinanskaffningar m. in. under anslagsbenämningen Anskaffning
av maskiner och annan utrustning för centrala tvätt- och reparationsanstalter.

Jag hemställer alltså, såvitt avser medel för byggnadsarbetena, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av
2 700 000 kronor.

[5] Anskaffning av maskiner och annan utrustning för centrala tvättoch
reparationsanstalter. Under hänvisning till vad jag i det föregående
under punkt 4 ainfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t såvitt avser
medel för maskinanskaffningar in. in. för den föreslagna nya tvättanstalten
måtte föreslå riksdagen

att till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för
centrala tvätt- och reparationsanstalter för budgetåret 1955/56
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Kangl. Maj:ts proposition nr 109

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
A. Broberg

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Bilaga

ODE fluvoronde. område.
^ UtD/dqninqsomrade ->4.

Maglehem

Skeppar/)

R avi un da.

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.