Kungl. Maj:ts proposition nr 108 (Proposition 1929:108)

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Nr 108.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslutning till
en av Nationernas förbunds församling under dess
nionde ordinarie möte i Geneve i september 1928 till antagande
förordad generalakt med bestämmelser om förlikning,
skiljedom och rättsligt avgörande av internationella
tvister; given Stockholms slott den 15 februari
1929.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag samt med överlämnande av texten till
en av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie möte i
Geneve i september 1928 till antagande förordad generalakt med bestämmelser
om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister vill
Kungl. Maj .t härmed äska riksdagens samtycke till Sveriges anslutning till de
i generalakten ingående bestämmelserna angående förlikning och rättsligt avgörande
(aktens kap. I och II) samt de i aktens kap. IV upptagna allmänna
bestämmelserna rörande dessa förfaranden.

Under Hans Maj:ts

Min allemadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Trygger.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 86 käft. (Nr 108.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsäreriden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Med skrivelse den 12 november 1928 har Nationernas förbunds generalsekreterare
för prövning i och för eventuell anslutning från Sveriges sida
översänt texten till en av förbundsförsamlingen vid dess nionde ordinarie möte
i september 1928 anbefalld generalakt med bestämmelser om förlikning, skiljedom
och rättsligt avgörande av internationella tvister. Ifrågavarande generalakt
är i huvudsak grundad på resultatet av den av förbundet år 1927 tillsatta
kommitténs för skiljedoms- och säkerhetsfrågor arbeten, i den mån de avsett
förliknings- och skiljedomssystemets utbyggande.

Som min företrädare i ämbetet vid föredragning den 7 oktober 1927 inför
Kungl. Maj :t av frågan om vidtagande av vissa förberedelser med avseende på
den åt nyssnämnda kommitté anförtrodda utredning haft tillfälle erinra, har
svenska regeringen tagit verksam del i de strävanden att befästa och utveckla den
mellanfolkliga rättsordningen, vilka särskilt framträtt efter världskrigets slut.
Efter Nationernas förbunds tillkomst framlades salunda redan vid förbundsförsamlingens
första möte i november och december 1920, efter gemensamma överläggningar
mellan de tre nordiska regeringarna, förslag från svensk och norsk
sida, åsyftande dels ett fullständigande av förbundsaktens art. 15 genom införande
av ett förlikningsförfarande inför särskilda permanenta nämnder, vilket
obligatoriskt skulle föregå rådets medlande verksamhet enligt nämnda artikel,
dels ock sådan ändring av förbundsaktens art. 13, att domstols- eller skiljedomsförfarande
bleve obligatoriskt i tvister av rättslig natur. Förslagen kunde
visserligen icke genomföras men ledde till en av församlingen vid 1922 års
möte antagen resolution, vari ett reglemente för förlikningsförfarande inför
särskilda nämnder förordades.

De inom Nationernas förbund under de följande åren bedrivna arbetena för
åstadkommande av en mera utbildad internationell rättsordning hava utmynnat
i olika förslag, vilka dock ej lett till definitiva överenskommelser. Bland
dessa märkes det av församlingen vid dess femte ordinarie möte i oktober

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1924 till antagande förordade protokollet angående avgörande på fredlig väg av
internationella tvister, innehallande bl. a. vittgående skiljedomsbestämmelser
(Genevc-protokollet). Vid 1925 års förbundsförsamling framlades från
svensk sida ett resolutionsförslag, enligt vilket rådet anmodades att på nytt
utreda de av protokollets stadganden, som rörde obligatorisk skiljedom för biläggande
av mellanfolkliga tvister, varvid särskilt borde tagas i övervägande,
huruvida ej allmän anslutning till ett sådant fördrag kunde underlättas
genom medgivandet av förbehåll. Resolutionsförslaget antogs med vissa
ändringar av förbundsförsamlingen.

I detta sammanhang vill jag i korthet erinra, att Sverige under senare år
ingått ett stort antal tvasidiga traktater rörande skiljedoms- och förlikningsförfarande.
Dessa nyare traktater äro av två huvudtyper. Den ena typen
innehaller bestämmelser, enligt vilka rättstvister skola underkastas skiljedom
eller rättsligt avgörande, medan intressetvister skola behandlas av en ständig
förlikningsnämnd för undersökning och medling. Den andra typen innehåller
därutöver stadganden om skiljedom även i intressetvister, sedan förlikningsförfarande
ägt rum utan resultat. Därjämte har Sverige genom anslutning
till den s. k. fakultativa klausulen i stadgan för den fasta mellanfolkliga
domstolen i Haag inträtt i en kollektiv överenskommelse om rättstvisters
obligatoriska hänskjutande till nämnda domstol.

Jag anhaller nu att få redogöra för de omedelbara förarbetena till och bestämmelserna
uti ifrågavarande generalakt. Under församlingens behandling
vid dess åttonde ordinarie möte ar 1927 av resultaten av Nationernas förbunds
förberedande nedrustningskommissions arbeten och riktlinjerna för dennas
fortsatta verksamhet framhölls från olika delegationers sida det nära samband,
som rådde mellan nedrustningsproblemet å ena sidan samt skiljedomsoch
säkerhetsfrågorna a den andra. Förutsättningen för ett verkligt effektivt
resultat i nedrustningsarbetet vore enligt dessa delegationers uppfattning
en tillfredsställande utveckling av skiljedomsprincipen samt ökade garantier
för de olika staternas trygghet, och dessa spörsmål borde följaktligen göras
till föremål för ytterligare utredning från förbundets sida. Vidkommande
särskilt skiljedomsfragan framlades från norska delegationens sida ett utkast
till internationell överenskommelse, öppen för anslutning från alla stater
och åsyftande obligatoriskt avgörande av alla slag av tvister genom rättsligt
förfarande eller skiljedom.

Med anledning av de förslag, som sålunda framkommit, antog församlingen
en resolution, förordande en fortgående utveckling av skiljedomsinstitutet genom
särskilda eller kollektiva överenskommelser. I sådant syfte beslöt församlingen
tillika bildandet av den i det föregående redan omnämnda kommittén
för skiljedoms- och säkerhetsfrågor, vilken skulle ställas till den förberedande
nedrustningskommissionens förfogande samt hava till uppgift att
verkställa utredning rörande vilka åtgärder, som kunde vara ägnade att lämna
de olika staterna sådana garantier ifråga om skiljedom och säkerhet, att en
nedrustningsöverenskommelse kunde komma till stånd. Församlingen gav

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

samtidigt anvisning å olika vägar, som syntes kunna leda till detta mal, varvid
i första hand hänvisades till åtgärder från Nationernas förbunds sida,
avseende att framkalla avslutandet av särskilda eller kollektiva skiljedomsoch
säkerhetsavtal samt att generalisera och samordna sådana avtal.

I och för förberedandet av kommitténs verksamhet från svensk sida erhöll
min företrädare vid ovan omförmälda föredragning den 7 oktober 1927 bemyndigande
att bl. a. tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom utrikesdepartementet
biträda med en utredning om vissa skiljedoms- och förlikningsfrågor,
avsedda att behandlas av kommittén. Sedan densamma vid
sammanträde i Geneve den 1 och 2 december samma ar konstituerats och fastställt
sitt arbetsprogram, enligt vilket eventuella förslag från de olika regeringarnas
sida skulle inlämnas till Nationernas förbund före den 1 januari
1928, utarbetade utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt, professorn Ö.
Undén, i samarbete med presidenten i Svea Hovrätt, friherre E. Marks von
Wurtemberg, vilken i enlighet med det givna bemyndigandet tillkallats som
sakkunnig, ett utkast till allmän skiljedoms- och förlikningstraktat. Vid föredragning
härav inför Kungl. Maj:t den 30 december 1927 anförde min företrädare
bl. a. följande:

»Utkastet är byggt på de direktiv, som av församlingen givits för kommitténs
utredningar av skiljedomsproblemet och vilka bl. a. avse en utsträckning
av skiljedomssystemet på grundvalen av de principer, som redan godtagits i
avtal mellan två eller flera stater. Utkastet syftar att åvägabringa en kollektiv
överenskommelse i nära överensstämmelse med de principer, som upptagits
i de i Locarno den 16 oktober 1925 avslutade fyra avtalen rörande förlikning
och skiljedom. Tvister, rörande vilka parterna bestrida varandra en
rätt, skola sålunda hänskjutas till den fasta mellanfolkliga domstolen eller
ock till en särskild skiljedomstol. Tvister av annan natur skola på någondera
partens yrkande hänskjutas till en förlikningsnämnd för vinnande av förlikning
samt, om sådan ej ernås, bringas inför Nationernas förbunds råd enligt
art. 15 i förbundsakten. Även tvister av rättslig natur kunna, om båda parterna
äro ense därom, hänskjutas till förlikningsnämnden, innan de bringas inför
den fasta domstolen eller skiljedomstol.

Enligt min uppfattning synes det framlagda utkastet vara väl ägnat att
tjäna såsom grundval för kommitténs arbeten i vad avser befrämjandet av
förliknings- och skiljedomsväsendet. Liknande regler för behandling av internationella
tvister som de, vilka upptagits i utkastet, hava accepterats i ett stort
antal tvåsidiga traktater från de senare åren. Förutsättningar synas därför
föreligga för att de i dessa överenskommelser intagna bestämmelser skola i
enlighet med de av församlingen lämnade direktiv kunna sammanföras till
ett allmänt avtal.

Fördelarna av en utsträckt tillämpning av Locarno-reglema bestå först och
främst däri, att lämpliga metoder anvisas för lösning av olika kategorier av
tvister. Principen om obligatoriskt domstols- eller skiljedomsförfarande i
rättsliga tvister har även av den allmänna opinionen i flertalet länder, anslutna
till folkförbundet, vunnit stark anslutning. Härom vittnar ock det

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

växande antalet underskrifter å den fakultativa klausulen i stadgan för den
fasta domstolen. Genom förlikningsförfarande inför särskilda nämnder skulle
bl. a. vinnas, att tvister i regel bragtes inför folkförbundsrådet, först sedan en
noggrann och opartisk undersökning av tvisten ägt rum genom förlikningsnämnd.
Härigenom ökas utsikterna för rådet att vid den förnyade prövningen
av tvisten finna den bästa lösningen och att framlägga ett enhälligt förslag.

Men även ur en annan synpunkt skulle en utsträckning av skiljedomsförfarandet
vara av stor betydelse. Enligt förbundsaktens art. 16 skola sanktioner
tillämpas gentemot stat, som griper till krig med åsidosättande av sin
förpliktelse att respektera en skiljedom. Sanktionsreglerna i förbundsakten
gälla även beträffande skiljedomar, avkunnade enligt särskilda skiljedomsfördrag.
Man vore därför berättigad anse, att en utsträckning av skiljedomsprincipen
automatiskt skulle medföra en utsträckning av sanktionssyste*
met. Vid behandling av en tvist inför rådet finnes risken, att rådets medlemmar
ej enas om en lösning och att staterna därför ''förbehålla sig rätt att
handla så som de anse nödvändigt för rättens och rättvisans hävdande’. Genom
tvistens hänskjutande till domstol vinnes däremot ett definitivt avgörande
av densamma, såsom rättslig tvist betraktad.»

I enlighet med ett av Kungl. Maj:t givet bemyndigande översändes därefter
ifragavarande traktatutkast till Nationernas förbunds generalsekreterare.
Ifråga om yttranden från andra regeringar till skiljedoms- och säkerhetskommittén,
i vad de angå skiljedomssystemet, må omnämnas, att norska regeringen
i anslutning till förberörda, från norsk sida vid 1927 års förbundsförsamling
väckta förslag, förordade avslutandet av ett allmänt avtal av mera vittgående
natur, enligt vilket samtliga tvister skulle underkastas ett för parterna bindande
avgörande, samt att belgiska regeringen uttalade sin sympati för det svenska
förslaget.

Sedermera utarbetade skiljedoms- och säkerhetskommittén vid två möten, 20
februari—7 mars samt 27 juni—4 juli 1928, bl. a. ett antal modeller till dels
kollektiva, dels tvåsidiga skiljedoms- och förlikningstraktater.

I kommitténs rapport till förbundsförsamlingen betecknas modellerna till
kollektiva förliknings- och skiljedomskonventioner som konventionsmodellerna
A, B och C. Konventionsmodellen A benämnes allmän konvention angående
fredligt biläggande av alla internationella tvister. Enligt denna skola, rättstvister
hänskjutas till fasta mellanfolkliga domstolen eller till särskild skiljedomstol
eller — därest parterna därom enas — i första hand underkastas förlikningsförfarande.
Intressetvister underkastas obligatoriskt förlikningsförfarande.
Bestämmelserna om förlikningsnämndens sammansättning och
förfarande äro i stort sett hämtade från Locarno-avtalen. Om förlikning ej
kommer till stånd, skall tvisten hänskjutas till en skiljedomstol, bestående av
fem medlemmar, varav vardera parten utser en och parterna gemensamt de tre
övriga.

Konventionsmodellen B benämnes allmän konvention angående rättsligt förfarande,
skiljedom och förlikning. Dess bestämmelser överensstämma med

Kungl. Maj. ts proposition nr 108.

modell A, med det undantaget att intressetvister endast äro underkastade förlikning
och sålunda icke skiljedom. Denna modell överensstämmer således
i allt väsentligt med det svenska förslaget.

Den tredje konventionsmodellen (C) innehåller endast bestämmelser om förlikning,
vilka överensstämma med motsvarande stadganden i konventionsmodellerna
A och B.

Vidare må omnämnas, att skiljedoms- och säkerhetskommittén jämväl utarbetade
tre modeller till tvåsidiga skiljedoms- och förlikningskonventioner, betecknade
a, b och c, vilka i tillämpliga delar motsvara modellerna A, B och C.

I nyssnämnda rapport, varmed kommittén framlade de allmänna konventionsmodellerna
för Nationernas förbunds församling, framhölls, att kommittén
icke ansett sig böra giva företräde åt den ena eller den andra av konventionsmodellerna
utan att det borde överlämnas åt staternas fria gottfinnande att
ansluta sig till en eller flera av dem.

Under förbundsförsamlingens möte i september 1928 föreslogs från svensk
sida, att modellerna A, B och C skulle sammanföras till en enhetlig traktattext,
medgivande staterna att ansluta sig antingen till fördraget i dess helhet
(enligt typen A) eller till de delar av fördraget, som stadgade domstolsförfarande
för rättstvister och förlikningsförfarande för intressetvister (enligt typen
B) eller slutligen till allenast bestämmelserna om förlikningsförfarande
(enligt typen C). Efter ingående överläggningar och sedan en ny text utarbetats
på denna grundval, vann detta förslag församlingens gillande. Förbundsförsamlingen
antog salunda för sin del en allmän traktat angaende förlikning,
skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister, benämnd
»Acte général», vilken står öppen för anslutning från staternas sida.

Denna generalakt förändrar icke de tre konventionsmodellernas struktur,
för vilken i det föregående i korthet redogjorts. Den innehåller fyra kapitel,
av vilka de tre första återgiva de för respektive konventionsmodellerna C, B
och A säregna stadgandena och det fjärde de för dessa gemensamma allmänna
bestämmelserna.

Det må här anmärkas, att rubriceringen av aktens kap. II icke är alldeles
exakt. Kap. I säges handla »om förlikning», kap. II »om rättsligt avgörande»,
kap. III »om skiljedom», medan kap. IV innehåller »allmänna bestämmelser».
Med »rättsligt avgörande» (réglement judiciaire) åsyftas, enligt i förbundsak -ten fastslagen terminologi, förfarandet inför den fasta mellanfolkliga domstolen,
men i kap. II anvisas subsidiärt även ett förfarande inför en tillfälligt konstituerad
skiljedomstol. Med hänsyn till den väsentliga skillnaden mellan kap. II
och kap. III synes tvistens art snarare än proceduren vid kapitelrubriceringen
hava bort tagas till indelningsgrund.

Bland aktens allmänna stadganden märkes, att parterna under pågående
domstols-, skiljedoms- eller förlikningsförfarande skola avhålla sig från varje
åtgärd ägnad att skärpa tvisten. Fasta mellanfolkliga domstolen ävensom
skiljedomstol, inför vilken tvisten är anhängig, äger rätt att föreskriva provisoriska
åtgärder i detta avseende, under det att förlikningsnämnd, som handlägger
tvisten, endast kan föreslå sådana åtgärder (art. 38).

Kungl. MajU» proposition nr 108.

Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om de förbehåll, under vilka
en stat skulle kunna ansluta sig till generalakten. Man har velat å ena sidan
undvika alltför vittgående och obestämda förbehåll, som skulle kunna förtaga
generalakten dess värde, men å andra sidan underlätta anslutning till densamma
genom att taga hänsyn till vissa staters särskilda förhållanden eller önskemål.
I generalaktens art. 39 fastställas såsom tillåtliga tre olika kategorier
förbehåll avseende: 1) tvister, vilkas ursprung hänför sig till tiden före an slutningen;

2) tvister rörande s. k. inre frågor; 3) tvister rörande bestämt
angivna ämnen, såsom territoriella tvister.

Enligt art. 41 skola meningsskiljaktigheter avseende generalaktens tolkning
eller tillämpning, däri inbegripna sådana som röra tvisternas karaktär eller
räckvidden av eventuella förbehåll, underställas fasta mellanfolkliga domstolen.

Vidare kan part, som anslutit sig till generalakten endast delvis eller med
förbehåll, när som helst genom en enkel förklaring öka räckvidden av sin
anslutning eller helt eller delvis avstå från förbehållen (art. 40). Slutligen
kan också uppsägning av akten avse endast vissa delar eller bestå i anmälandet
av nya förbehåll (art. 45, mom. 4).

Generalakten träder i kraft å nittionde dagen efter det att Nationernas förbunds
generalsekreterare mottagit minst två parters anslutning till densamma.
Därefter förblir den gällande under fem år och därefter under en ny femårsperiod
o. s. v., i vad angår till densamma anslutna parter, som ej uppsagt den
minst sex månader före utgången av sådan tidsperiod (art. 45, mom. 1 och 2).

Den sålunda tillkomna generalakten anbefalldes av Nationernas förbunds
församling -—- jämsides med modellerna till tvåsidiga skiljedoms- och förlikningsavtal
— i en resolution, som i översättning är av följande lydelse:

»Församlingen, som tagit del av skiljedoms- och säkerhetskommitténs arbeten,

l:o) som är fast övertygad, att verksamma förfaranden för att säkerställa
det fredliga biläggandet av internationella tvister äro av väsentlig betydelse
för lösningen av trygghets- och nedrustningsproblemet;

2:o) som anser, att ett uppriktigt iakttagande, under Nationernas förbunds
auspicier, av dessa förfaranden möjliggör att lösa alla tvister;

3:o) som konstaterar, att i fördrag fastslagna och ur folkrätten härflytande
rättigheter äro bindande för de internationella domstolarna;

4:o) som erkänner, att staterna tillkommande rättigheter icke kunna modifieras
annat än med deras samtycke;

5:o) som beaktar det förhållandet, att ett stort antal särskilda internationella
konventioner föreskriva obligatorisk förlikning, skiljedom eller rättsligt
avgörande av tvister;

6:o) som önskar i största möjliga utsträckning främja åtagandet av förpliktelser,
avseende nämnda förfaranden;

7 :o) som förklarar, att dessa åtaganden icke kunna tolkas såsom inskränkande
Nationernas förbunds uppgift att när som helst vidtaga åtgärder, ägnade
att verksamt skydda världsfreden, och ej heller såsom utgörande hinder

Kungl. Maj ds proposition nr 108.

för förbundets ingripande i kraft av artiklarna 15 och 17 i förbundsakten, då
tvist ej kunnat underställas skiljedoms- eller rättsligt förfarande eller icke
kunnat lösas genom dessa förfaranden eller då förlikning ej kommit till stånd,

8 ro) uppmanar alla stater, vare sig de äro medlemmar av Nationernas förbund
eller icke och i den mån av dem ingångna avtal icke redan tillgodose
detta krav, att åtaga sig mot ovan anförda syften svarande förpliktelser antingen
genom att ansluta sig till bifogade generalakt eller genom att avsluta
särskilda konventioner enligt bifogade modeller till tvåsidiga konventioner
eller eljest på de villkor, som de må finna lämpliga;

9:o) beslutar att delgiva alla medlemmar av Nationernas förbund och de
till förbundet icke anslutna stater, som komma att angivas av rådet, bifogade
generalakt och modeller till tvåsidiga konventioner;

10 :o) uppmanar rådet att giva Nationernas förbunds sekretariat instruktioner
att uppgöra en förteckning över de åtaganden, som göras i enlighet med
förevarande resolution, antingen till följd av godtagandet av bestämmelserna i
generalakten eller på grund av ingåendet av särskilda konventioner med samma
föremål, i och för att möjliggöra för medlemmarna av förbundet och till
förbundet icke anslutna stater att hålla sig underrättade i detta avseende, utan
att tidsutdräkt i varje särskilt fall uppstår.»

Till följd av ett av rådet i anledning av nyss anförda resolution fattat beslut
hava generalakten och de tre modellerna till tvåsidiga konventioner angående
förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av tvister genom generalsekreterarens
försorg delgivits samtliga stater, som äro medlemmar av Nationernas
förbund, samt följande stater, som icke äro medlemmar av förbundet,
nämligen Afganistan, Amerikas Förenta Stater, Brasilien, Costa Rica,
Egypten, Equador, Mexico, De socialistiska Rådsrepublikernas Union och
Turkiet.

Såsom framgår av framställningen härovan, motsvara generalaktens stadganden
om förlikning i intressetvister och skiljedom i eller rättsligt avgörande
av rättstvister samt dess hithörande allmänna bestämmelser, (kap. I, II
och IV) i väsentliga delar det svenska konventionsutkastet, för vars antagande
de svenska ombuden i skiljedoms- och säkerhetskommittén och vid förbundsförsamlingens
senaste möte enligt för dem utfärdade instruktioner verkat,
samt utgör utkastet i sin tur ett fullföljande av tidigare svenska och skandinaviska
initiativ inom Nationernas förbund.

Enligt bestämmelserna i art. 29 skall generalakten tillämpas endast
subsidiärt, och den kan sålunda icke göra intrång på tillämpningen av gällande
avtal, som stadga förlikning, skiljedom eller rättsligt avgörande av mellanfolkliga
tvister. Såsom redan i det föregående berörts, har Sverige redan
biträtt en generell överenskommelse om rättstvisters hänskjutande till den fasta
mellanfolkliga domstolen genom sin anslutning till den s. k. fakultativa klausulen
i domstolens stadga. Ett biträdande av generalakten i nyss nämnda
delar innebär således för Sveriges del i stort sett intet annat nytt än ett generellt
åtagande att underkasta internationella intressetvister förlikningsförfa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

rande, en princip, som man från svensk sida städse sökt främja och vilken
även vunnit tillämpning i samtliga de bilaterala avtal, som Sverige under senare
år avslutat.

Under sådana förhållanden synes ingen tveksamhet kunna råda beträffande
Sveriges anslutning till generalakten i dessa delar.

Gentemot ett biträdande av stadgandena i kap. III om obligatorisk skiljedom
i intressetvister synas däremot under nuvarande förhållanden vissa betänkligheter
göra sig gällande. I dessa fall äro överväganden av politisk natur utslagsgivande
och uppgiften för en skiljedomstol bliver att avväga motsatta intressen
och träffa ett avgörande, som från lämplighets- och billighetssynpunkt
eller från den allmänna politiska situationens synpunkt är ägnat att bäst lösa
tvisten. Det synes lämpligast att tillsvidare såsom hittills i förhållande till varje
särskilt land pröva, huruvida förutsättningar finnas för avslutande av obegränsat
skiljedomsavtal, omfattande även intressetvister. I detta sammanhang
må erinras om att enligt generalaktens bestämmelser möjlighet förefinnes att
längre fram biträda jämväl nu ifrågavarande stadganden.

Det återstår slutligen att skärskåda frågan, huruvida Sverige bör begagna
sig av möjligheten att vid anslutningen till generalaktens kap. I, II och IV
göra något eller några av de förbehåll, som akten medgiver. Vid avslutandet
av förliknings- och skiljedomstraktater har under senare år från svensk sida
eftersträvats att helt undvika varje slag av förbehåll, och skäl synes icke föreligga
att vid biträdandet av generalakten frångå den sålunda intagna ståndpunkten,
så mycket mera som Sveriges nyss omnämnda anslutning till den s. k.
fakultativa klausulen i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen icke
förenats med nagot förbehåll. I detta sammanhang må vidare framhållas, att
förbehållet rörande s. k. inre frågor efter allt att döma torde hava upptagits
med hänsyn till de stater, som kunde komma att ansluta sig till generalakten
enligt det längst gående alternativet, avseende obligatorisk skiljedom även i
intressetvister. Det förefaller nämligen uppenbart, att den fasta mellanfolkliga
domstolen utan vidare kommer att taga vederbörlig hänsyn till en invändning
om att en anhängiggjord rättstvist rör en fråga,, vars avgörande enligt
internationell rätt tillhör staternas uteslutande behörighet. Vad angår förbehåll
för tvister av en viss kategori eller berörande vissa frågor eller ämnen,
varvid särskilt nämnts territoriella frågor, är att märka, att Sverige genom
de nordiska traktaterna angående fredligt avgörande av tvister förbehållslöst
bundit sig till obligatorisk skiljedom i alla tvister i förhållande till Danmark,
Finland och Norge, de enda stater, med vilka Sverige har gemensam gräns.
Slutligen bör tillika erinras därom, att för den händelse vissa stater vid anslutning
till generalakten göra förbehåll, Sverige gentemot dessa stater i fall av
tvist är berättigat åberopa dessa förbehåll enligt stadgandet i art. 39, mom. 3.

I anslutning till vad jag salunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens samtycke
till Sveriges anslutning till de uti ifrågavarande generalakt
ingående bestämmelserna angående förlikning och rättsligt
avgörande (aktens kap. I och II) samt de i aktens kap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

IV upptagna allmänna bestämmelserna rörande dessa förfaranden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall till riksdagen
avlåtas.

Ur protokollet:
T. L. Hammarström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1 1

Bilaga.

Generalakt.

Översättning.

Kapitel I. — Om förlikning.

Artikel 1.

Tvister av alla slag, som uppkomma mellan två eller flera till denna generalakt
anslutna parter och som icke kunnat lösas på diplomatisk väg, skola, såvida
icke förbehåll, som i art. 39 sägs, äger tillämpning, hänskjutas till förlikningsförfarande
på sätt i detta kapitel avses.

Artikel 2.

De i föregående artikel avsedda tvister skola hänskjutas till en av parterna
i målet tillsatt ständig eller särskild förlikningsnämnd.

Artikel 3.

En ständig förlikningsnämnd skall på därom av en fördragsslutande part
till en annan framställd begäran tillsättas inom sex månader.

Artikel 4.

Där ej annorledes överenskommes mellan vederbörande parter, skall förlikningsnämnd
tillsättas på följande sätt:

1. Nämnden skall bestå av fem medlemmar. Parterna utse vardera en,
som kan väljas bland det egna landets medborgare. De tre återstående medlemmarna
skola väljas gemensamt bland medborgare i någon tredje stat. Dessa
sistnämnda skola sinsemellan vara av olika nationalitet och icke hava hemvist
å de tvistande parternas områden eller vara i deras tjänst. Bland dessa skola
parterna utse nämndens ordförande.

2. Medlemmarna i nämnden skola utses för en tid av tre år. De kunna
återväljas. De gemensamt utsedda medlemmarna kunna under mandattiden
ersättas med andra, om parterna överenskomma därom. Vardera parten kan
å andra sidan alltid föranstalta om annan persons insättande i stället för den
medlem, den själv utsett. Oaktat sådant utbyte skola medlemmarna i nämnden
förbliva i funktion i och för slutförandet av pågående arbeten.

3. I händelse av uppkommen ledighet på grund av dödsfall, avgång eller
annat förhinder skola, så snart ske kan, nya medlemmar utses i den ordning,
som stadgats för tillsättandet.

Artikel 5.

Om då en tvist uppkommer, det icke finnes någon av de tvistande parterna
utsedd ständig förlikningsnämnd, skall en särskild nämnd inom en tid av tre

Kungl. Maj ds proposition nr 108.

månader från det begäran därom framställts av den ena parten till den andra
tillsättas i och för undersökning av tvisten. Medlemmarna, skola tillsättas i
enlighet med bestämmelserna i föregående artikel, för så vitt ej parterna annorlunda
besluta.

Artikel 6.

1. Därest val av de medlemmar, som skola utses gemensamt, icke äger rum
inom de i artiklarna 3 och 5 stadgade tider, skall verkställandet av erforderliga
utnämningar anförtros åt en av parterna gemensamt utsedd tredje makt
eller, om parterna begära detta, åt fungerande ordföranden i Nationernas förbunds
råd.

2. Om enighet ej uppnås om något av dessa förfaringssätt, skall vardera
parten utse en annan stat och de sålunda utsedda staterna gemensamt verkställa
utnämningarna.

3. Därest dessa båda stater icke kunnat enas inom en tid av tre månader,
skall vardera av dem föreslå kandidater till det antal, som skall utses, och
genom lottning avgöras, vilka av de sålunda föreslagna kandidaterna skola
utses.

Artikel 7.

1. Tvist anhängiggöres vid den ständiga förlikningsnämnden genom ansökan,
som tillställes nämndens ordförande av båda parterna i förening eller,
vid bristande samstämmighet, av endera parten.

2. Sådan ansökan skall jämte en kort sammanfattning av tvistens föremål
innehålla en hemställan till nämnden att vidtaga alla de åtgärder, som
kunna vara ägnade att leda till en förlikning.

3. Om ansökan ingives av endera parten ensam, skall denna part utan
dröjsmål tillställa den andra parten meddelande härom.

Artikel 8.

1. Inom loppet av två veckor, efter det att ena parten hänskjutit en tvist
till en ständig förlikningsnämnd, må vardera av parterna för handläggningen
av denna tvist ersätta den från dess sida fritt valda medlemmen med en person,
som i den fråga tvisten gäller äger särskild sakkunskap.

2. Part, som begagnar sig av denna rätt, skall därom genast underrätta
den andra parten; i dylikt fall äger denna att inom två veckor efter mottagandet
av sådan underrättelse begagna sig av samma rättighet.

Artikel 9.

1. Förlikningsnämnden skall, där annan överenskommelse ej träffas mellan
parterna, sammanträda å den plats, där Nationernas förbund har sitt säte,
eller å annan plats, som bestämmes av ordföranden.

2. Nämnden må under alla förhållanden hos Nationernas förbunds generalsekreterare
anhålla om dennes biträde.

Artikel 10.

Den ständiga förlikningsnämndens förhandlingar skola icke vara offentliga,
med mindre nämnden med parternas samtycke så beslutar.

Artikel 11.

1. För så vitt icke annan överenskommelse träffas mellan parterna, skall
förlikningsnämnden själv fastställa reglerna för förfarandet, som under alla

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

förhållanden skall vara kontradiktoriskt. I fråga om undersökning skall
nämnden, såvida den ej enhälligt annorlunda beslutar, ställa sig till efterrättelse
bestämmelserna i avdelning III i Haagkonventionen av den 18 oktober
1907 om avgörandet på fredlig väg av internationella tvister.

2. Parterna skola inför förlikningsnämnden vara företrädda av ombud
med uppgift att tjäna såsom mellanhand mellan parterna och nämnden. De
må vidare biträdas av rådgivare och sakkunniga, som de i detta syfte utse,
ävensom påkalla hörande av alla de personer, vilkas utsagor synas dem vara
av värde.

3. Nämnden skall å sin sida äga befogenhet att begära muntliga förklaringar
av de båda parternas ombud, rådgivare och sakkunniga liksom av alla
de personer, vilka den finner lämpligt att låta inkalla med deras respektive
regeringars medgivande.

Artikel 12.

För så vitt icke annorlunda överenskommes mellan parterna, skall förlikningsnämnden
fatta sina beslut med enkel röstövervikt och skall nämnden icke
äga avgiva utlåtande över själva tvistefrågan, annat än om samtliga medlemmar
äro närvarande.

Artikel 13.

Parterna förplikta sig att underlätta förlikningsnämndens verksamhet och
särskilt att i största möjliga utsträckning tillhandahålla densamma alla erforderliga
handlingar och upplysningar samt att begagna de medel, varöver
de förfoga, för att sätta nämnden i tillfälle att inom deras respektive områden
och enligt deras lagstiftning instämma och höra vittnen eller sakkunniga samt
begiva sig till ort och ställe.

Artikel 14.

1. Under den tid förlikningsnämndens förhandlingar pågå, skall envar av
dess medlemmar erhålla en ersättning, vars belopp fastställes genom överenskommelse
mellan parterna, vilka båda skola gälda lika stor del därav.

''2. De av nämndens verksamhet föranledda allmänna utgifterna skola fördelas
enligt samma grund.

Artikel 15.

1. Förlikningsnämnden skall hava till uppgift att klarlägga de frågor, om
vilka meningsskiljaktighet råder, att i detta syfte genom undersökningar eller
på annat sätt införskaffa alla erforderliga upplysningar och att söka förlika
parterna. Den må, efter sakens prövning, för parterna framlägga de förslag
till tvistens lösning, den finner lämpliga, ävensom fastställa tid, inom vilken
parterna äga att uttala sig.

2. Vid avslutande av sin verksamhet skall nämnden upprätta ett protokoll,
vård alltefter omständigheterna fastslås antingen att överenskommelse
uppnåtts mellan parterna samt, om anledning därtill föreligger, villkoren för
denna överenskommelse, eller att parterna icke kunnat förlikas. I protokollet
skall icke angivas, huruvida nämndens beslut fattats enhälligt eller med röstövervikt.

3. Med mindre parterna annorlunda överenskomma, skall nämndens verksamhet
vara avslutad inom en tid av sex månader, räknat från den dag, då
tvisten anhängiggjorts vid nämnden.

Artikel 16.

Nämndens protokoll skall utan uppskov bringas till parternas kännedom.
På parterna ankommer att besluta om dess offentliggörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Kapitel II. — Om rättsligt avgörande.

Artikel 17.

Alla tvister, rörande vilka parterna bestrida varandra en rätt, skola — där
ej förbehållen i art. 39 komma till tillämpning — för rättsligt avgörande
underställas den fasta mellanfolkliga domstolen, för så vitt icke parterna,_ i
enlighet med vad här nedan stadgas, överenskomma att hänskjuta ärendet till
skiljedomstol. Det är överenskommet, att ovan avsedda tvister omfatta särskilt
dem, som omnämnas i art. 36 av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen.

Artikel 18.

Om parterna äro eniga om att hänskjuta de i föregående artikel avsedda
tvister till en skiljedomstol, skola de upprätta ett skiljeavtal, i vilket de bestämma
tvisteföremålet, valet av skiljedomare och det förfarande, som ^skall
följas. Lider skiljeavtalet av bristande fullständighet, skola, i den man så
erfordras, bestämmelserna i Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 om
avgörandet på fredlig väg av internationella tvister tillämpas.

Skulle skiljeavtalet intet nämna i avseende å de grundsatser, som skola
tillämpas av skiljedomarne, skall skiljedomstolen tillämpa de i art. 38 av stadgan
för den fasta mellanfolkliga domstolen uppräknade grundsatserna.

Artikel 19.

Om parterna icke enas om det i föregående artikel avsedda skiljeavtal eller
skiljedomare ej utses, skall vardera av parterna vara berättigad att efter tillkännagivande
därom tre månader i förväg genom ansökan direkt hänskjuta
tvisten till den fasta mellanfolkliga domstolen.

Artikel 20.

1. I fråga om sådana i art. 17 avsedda tvister, som uppstå mellan parter,

vilka anslutit sig till stadgandena i detta kapitel, skall oavsett stadgandet i
art. 1 gälla, att förlikningsförfarande äger rum, endast om parterna därom överenskomma.
o o T

2. Det obligatoriska förlikningsförfarandet förblir tillämpligt pa sadana

tvister, som till följd av förbehåll enligt art. 39 må hava undantagits endast
från avgörande på rättslig väg. .

3. Om förlikningsförfarande anlitats utan att förlikning kommit till stand,
äger ingendera parten hänskjuta tvisten till den fasta mellanfolkliga domstolen
eller begära tillsättande av skiljedomstol jämlikt art. 18, förrän
en tid av en månad, räknat från avslutandet av förlikningsnämndens verksamhet,
förflutit.

Kapitel in. — Om skiljedom.

Artikel 21.

Beträffande varje tvist av annan art än i art. 17 avses gäller, att därest samförstånd
icke kunnat uppnås inom en månad efter det förlikningsnämnd, varom
i kap. I förmäles, avslutat sin verksamhet och tvisten icke är underkastad förbehåll,
som åsyftas i art, 39, den skall hänskjutas till skiljedomstol, vilken,
så framt ej annat överenskommes mellan parterna, skall tillsättas på nedan angivna
sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Artikel 22.

Skiljedomstolen skall bestå av fem medlemmar. Bland dem utser vardera
parten en, som må väljas bland det egna landets medborgare. De båda återstående
skiljedomarne och skiljedomstolens ordförande skola utses gemensamt
bland medborgare i någon tredje stat. Dessa sistnämnda personer skola sinsemellan
vara av olika nationalitet och icke hava sitt hemvist på vederbörande
parters område eller vara i deras tjänst.

Artikel 23.

1. Om val av medlemmar i skiljedomstolen icke äger rum inom en tid av
tre månader från det den ena parten tillställt den andra begäran, att en skiljedomstol
måtte tillsättas, skall verkställandet av erforderliga utnämningar anförtros
åt en tredje stat, som gemensamt utses av parterna.

2. Om enighet härom ej uppnås, skall vardera parten utse en annan stat
och de sålunda utsedda staterna gemensamt verkställa utnämningarna.

3. Därest inom en tid av tre månader de sålunda utsedda staterna icke
kunnat ena sig, skola erforderliga utnämningar verkställas av presidenten i
den fasta mellanfolkliga domstolen. Om denne är förhindrad eller om han är
medborgare i ett av de länder, som äro parter, skola utnämningarna verkställas
av vicepresidenten. Om denne är förhindrad eller medborgare i ett av de länder,
som äro parter, skola utnämningarna verkställas av den älste domstolsledamot,
som icke är medborgare i något av dessa länder.

Artikel 24.

I händelse av uppkommen ledighet på grund av dödsfall, avgång eller annat
förhinder skola, så snart ske kan, nya medlemmar utses i den ordning, som
stadgats för tillsättandet.

Artikel 25.

Parterna skola uppgöra ett skiljeavtal, som bestämmer föremålet för tvisten
och det förfarande, som skall följas.

Artikel 26.

Lider skiljeavtalet av bristande fullständighet i avseende å de i föregående
artikel angivna ämnen, skola, i den mån så är erforderligt, bestämmelserna i
Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 om avgörandet på fredlig väg av
internationella tvister tillämpas.

Artikel 27.

Har icke skiljeavtal slutits inom en tid av tre månader från det domstolen
tillsatts, må tvisten hos denna anhängiggöras genom ansökan av endera av
parterna.

Artikel 28.

I brist på föreskrifter i skiljeavtalet eller vid frånvaro av skiljeavtal skall
domstolen tillämpa de grundsatser, som uppräknas i art. 38 av stadgan för
den fasta mellanfolkliga domstolen. I den mån sådana rättsgrundsatser icke
finnas, vilka äro tillämpliga på tvisten, skall domstolen döma ex aequo et bono.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Kapitel IV. — Allmänna bestämmelser.

Artikel 29.

1. Tvister, för vilkas biläggande särskilt förfarande stadgats i andra mellan
de tvistande parterna gällande avtal, skola avgöras i enlighet med bestämmelserna
i dessa avtal.

2. Denna generalakt skall icke åstadkomma ändring i gällande överenskommelser,
som för parterna föreskriva förlikningsförfarande eller, i avseende å
skiljedom och rättsligt avgörande, förpliktelser, som säkerställa tvistens lösning.
Om emellertid dessa överenskommelser endast föreskriva förlikningsförfarande,
skola, efter det detta förfarande tillämpats utan resultat, denna generalakts bestämmelser
om rättsligt avgörande eller skiljedom tillämpas, i den mån de
tvistande parterna anslutit sig därtill.

Artikel SO.

Om endera av parterna underställer förlikningsnämnden en tvist, vilken den
andra parten med stöd av mellan parterna gällande avtal hänskjutit till
den fasta mellanfolkliga domstolen eller till en skiljedomstol, skall nämnden
uppskjuta handläggningen av tvisten, till dess den mellanfolkliga domstolen
eller skiljedomstolen utlåtit sig i behörighetsfrågan. Samma regel skall gälla,
om ett ärende under pågående förlikningsförfarande hänskjutits till den mellanfolkliga
domstolen eller skiljedomstol av endera av parterna.

Artikel 31.

1. Om tvisten rör en fråga, som enligt endera partens inre lagstiftning
skall avgöras av dess egna domstolar eller administrativa myndigheter, kan
denna part motsätta sig att tvisten göres till föremål för de olika förfaranden,
varom stadgas i denna generalakt, innan inom skälig tid slutgiltigt utslag avkunnats
av den behöriga myndigheten.

2. Den part. som i detta fall önskar anlita de i denna generalakt stadgade
förfaranden, skall meddela den andra parten denna sin avsikt inom loppet av ett
år, räknat från ovannämnda avgörande.

Artikel 32.

Därest i dom eller skiljedomsutslag förklaras, att av domstol eller annan
myndighet, tillhörande den ena av de tvistande parterna, fattat beslut eller
anbefalld åtgärd helt eller delvis strider mot den internationella rätten, och om
denna parts grundlagar helt eller delvis omöjliggöra, att följderna av beslutet
eller åtgärden upphävas, överenskomma parterna, att den part, som sålunda
kommit till skada, genom domen eller skiljedomsutslaget skall tillerkännas
skälig ersättning.

Artikel 33.

1. I alla de fall, då tvisten är föremål för skiljedoms- eller rättsligt förfarande,
särskilt om den fråga, angående vilken parterna tvista, är resultatet
av åtgärder, som redan verkställts eller äro på väg att verkställas, skall den
fasta mellanfolkliga domstolen i enlighet med art. 41 av dess stadga eller
skiljedomstolen snarast möjligt angiva, vilka tillfälliga åtgärder böra vidtagas.
De tvistande parterna skola vara förpliktade att ställa sig dessa anvisningar
till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

2. Om tvisten anhängiggjorts hos förlikningsnämnd, äger denna anbefalla
parterna de tillfälliga åtgärder, som den anser påkallade.

3. Parterna förplikta sig att avhålla sig från varje åtgärd, som kunde vara
ägnad att hava en ogynnsam återverkan vare sig på verkställandet av dom
eller skiljedomsutslag eller på de anordningar, som föreslås av förlikningsnämnd,
och att i allmänhet ej skrida till någon handling av vad slag det vara
må, som kunde vara ägnad att skärpa tvisten eller giva densamma ökad omfattning.

Artikel 34.

För den händelse tvist uppkommer mellan flera än två parter, som anslutit
sig till denna generalakt, skola följande regler iakttagas vid tillämpningen av
de i ovanstående bestämmelser angivna förfaringssätt.

a) I och för förlikningsförfarandet skall alltid tillsättas en särskild nämnd.
Dess sammansättning skall vara beroende av om samtliga parter hava skilda
intressen att bevaka eller om två eller flera bland dem skola göra gemensam
sak.

I förstnämnda fall skall var och en av parterna utse en medlem av nämnden
och parterna gemensamt bland medborgare tillhörande stater, som icke äro
parter i tvisten, utse de övriga medlemmarna, vilkas antal alltid skall med en
överstiga antalet av parterna särskilt utsedda medlemmar.

I sistnämnda fall skola de parter, som göra gemensam sak, enas om att gemensamt
utse sin medlem av nämnden och tillsammans med den andra parten
eller de andra parterna utse de medlemmar, vilka skola utses bland medborgare
i utomstående stater.

I båda fallen skola parterna, för så vitt de icke annorlunda överenskomma,
tillämpa femte och följande artiklar i denna generalakt, i den mån dessa äro
förenliga med bestämmelserna i denna artikel.

b) I avseende å rättsligt förfarande skall stadgan för den fasta mellanfolkliga
domstolen tillämpas.

c) I avseende å skiljedomsförfarande skall, då överenskommelse saknas mellan
parterna angående skiljedomstolens sammansättning, var och en av dem,
om fråga är om tvister, som omförmälas i art. 17, äga rätt att genom ansökan
direkt underställa tvisten den fasta mellanfolkliga domstolen; i fråga
om de i art. 21 avsedda tvister skola artiklarna 22 och följande här ovan
tillämpas, dock att varje part, som har särskilda intressen att bevaka, skall
utse en skiljedomare, skolande antalet särskilt av parterna utsedda skiljedomare
alltid med en understiga antalet övriga skiljedomare.

Artikel 35.

1. Denna generalakt skall äga tillämpning mellan därtill anslutna parter,
även om en tredje makt, vare sig den anslutit sig till generalakten eller icke,
har ett intresse att bevaka i tvisten.

2. Vid förlikningsförfarande kunna parterna gemensamt inbjuda tredje
makt.

Artikel 36.

1. Om vid rättsligt eller skiljedomsförfarande en tredje makt anser sig hava
ett intresse av rättslig natur att bevaka, kan denna stat hos den fasta mellanfolkliga
domstolen eller skiljedomstolen ansöka om rätt att inträda som mellankommande
part.

2. Domstolen eller skiljedomstolen beslutar härom.

Bihang till riksdagens protokoll 19S29. 1 samt. 86 häft. (Nr 108.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Artikel 37.

1. När fråga är om tolkning av ett avtal, till vilket förutom de tvistande
parterna även andra stater anslutit sig, skall sekreteraren hos den fasta mellanfolkliga
domstolen eller skiljedomstolen ofördröjligen underrätta dessa
stater.

2. Envar av dessa stater äger rätt att inträda som mellankommande part,
och skall den i domen givna tolkningen vara bindande i avseende å stat, som
begagnat sig av denna rättighet.

Artikel 38.

Anslutning till denna generalakt kan avse

A) antingen generalakten i dess helhet (kap. I, II, III och IV)

B) eller endast bestämmelserna rörande förlikning och rättsligt avgörande
(kap. I och II) samt de allmänna bestämmelserna rörande dessa förfaran -

den (kap. IV)

C) eller endast bestämmelserna rörande förlikning (kap. I) samt de allmänna
bestämmelserna rörande detta förfarande (kap. IV).

De fördragsslutande parterna må ej åberopa andra parters anslutning annat
än i den mån de själva åtagit sig samma förpliktelser -

Artikel 39.

1. Oberoende av den i föregående artikel stadgade valfrihet må part vid anslutning
till denna generalakt göra de i följande stycke uppräknade förbehåll.
Sådana förbehåll måste anmälas samtidigt med anslutningen.

2. Dessa förbehåll kunna innebära, att från de i denna generalakt avsedda

förfaranden undantagas: _ ^ .

a) tvister, som härleda sig från faktiska förhållanden, som^ ligga i tiden
före vare sig anslutningen från den parts sida, som gör förbehållet, eller anslutningen
från en annan parts sida, med vilken den förstnämnda ma råka i
tvist,

b) tvister berörande frågor, vilkas avgörande enligt internationell rätt tillhör
staternas uteslutande behörighet,

c) tvister, som hänföra sig till vissa bestämda frågor eller speciella, tydligt
angivna ämnen, såsom territoriella frågor, eller som tillhöra vissa väl avgränsade
kategorier.

3. Om en av de tvistande parterna gjort ett förbehåll, kunna övriga parter
gentemot den förstnämnda åberopa samma förbehåll.

4. De av parter, som anslutit sig till bestämmelserna i denna generalakt om
rättsligt avgörande eller skiljedom, gjorda förbehåll skola, icke anses omfatta
förlikningsförfarande annat än om detta uttryckligen angivits.

Artikel 40.

Part, vars anslutning blott är partiell eller förbunden med förbehåll, kan när
som helst genom en enkel förklaring vare sig öka räckvidden av sin anslutning
eller helt eller delvis avstå från förbehållen.

Artikel 41.

Meningsskiljaktigheter rörande tolkningen eller tillämpningen av denna generalakt,
däri inbegripna sådana, som beröra tvisternas karaktär eller räck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 108. 19

vidden av eventuella förbehåll, skola underställas den fasta mellanfolkliga
domstolen.

Artikel 42.

Denna generalakt, vars franska och engelska texter skola äga enahanda vitsord,
skall dagtecknas den 26 september 1928.

Artikel 43.

1. Denna generalakt skall stå öppen för anslutning av varje statschef eller
annan behörig myndighet i stat, som är medlem av Nationernas förbund,
liksom också i de till förbundet icke anslutna stater, till vilka Nationernas förbunds
råd i sådant syfte översänt avskrift av generalakten.

2. Anslutningshandlingarna ävensom de i art. 40 omförmälda tilläggsförklaringar
skola tillställas Nationernas förbunds generalsekreterare, som
skall lämna underrättelse om mottagandet därav till alla medlemmar av förbundet
liksom också till de till förbundet icke anslutna stater, som avses i föregående
stycke.

3. Genom generalsekreterarens försorg skola tre förteckningar upprättas
betecknade med bokstäverna A, B och C och motsvarande de i art. 38 av
denna generalakt avsedda tre olika former för anslutning, vari de fördragsslutande
parternas anslutningar och tilläggsförklaringar skola angivas. Dessa
förteckningar, i vilka alla förändringar skola upptagas, skola offentliggöras i
generalsekreterarens årsrapport till Nationernas förbunds församling.

Artikel 44.

1. Denna generalakt skall träda i kraft å nittionde dagen efter det Nationernas
förbunds generalsekreterare mottagit minst två fördragsslutande parters
anslutning.

2. Varje anslutning, som sker efter det denna generalakt i enlighet med
föregående stycke trätt i kraft, skall äga giltighet från och med den nittionde
dagen efter dess mottagande av Nationernas förbunds generalsekreterare.
Samma regel skall gälla i avseende å de i art. 40 avsedda, av parterna avgivna
tilläggsförklaringar.

Artikel 45.

1. Denna generalakt skall gälla under fem år, räknat från dess ikraftträdande.

2. Den förblir i kraft under en ytterligare femårsperiod o. s. v. i vad angår
till densamma anslutna parter, som icke senast sex månader före utgången av
en sådan period uppsagt densamma.

3. Uppsägning skall ske medelst skriftlig anmälan till Nationernas förbunds
generalsekreterare, som därom skall underrätta alla medlemmar av Nationernas
förbund och de till förbundet icke anslutna stater, som avses i
art. 43.

4. Uppsägning kan avse endast vissa delar av generalakten eller bestå i anmälandet
av nya förbehåll.

5. Utan hinder av uppsägning från en till generalakten ansluten parts sida,
vilken är inblandad i en tvist, skola förfaranden, som inletts före utgången av
generalaktens giltighetstid, fortgå till deras normala slutförande.

Artikel 46.

Ett exemplar av denna generalakt skall, försedd med förbundsförsamlingens
presidents och generalsekreterarens underskrifter, deponeras i sekretariatets

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

arkiv; bestyrkt avskrift därav skall delgivas alla medlemmar av Nationernas
förbund liksom de till förbundet icke anslutna stater, som utses av Nationernas
förbunds råd.

Artikel 47.

Denna generalakt skall registreras av Nationernas förbunds generalsekreterare
å dagen för dess ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Acte général.

Originaltext.

General Act.

Chapitre I. — De la eonciliation.

Article premier.

Les différends de toute nature entre
deux ou plusieurs Parties ayant adhéré
au présent Acte général qui n’auraient
pu étre résolus par la voie diplomatique
seront, sauf les réserves éventuelles
prévues ä l’article 39, soumis ä la
procédure de eonciliation dans les conditions
prévues au présent chapitre.

Article 2.

Les différends visés ä 1’article précédent
seront portés devant une Commission
de eonciliation permanente ou
spéciale constituée par les parties en
cause.

Article 3.

Sur la demande adressée ä cet effet
par une Partie contractante å l’une
des autres Parties, il devra étre constitué,
dans les six mois, une Commission
permanente de eonciliation.

Article 4.

Sauf accord contraire des parties
intéressées, la Commission de conciliation
sera constituée comme suit:

1. La Commission comprendra cinq
membres. Les parties en nommeront
chacune un, qui pourra étre choisi parmi
leurs nationaux respectifs. Les
trois autres commissaires seront choisis
d’un commun accord parmi les ressortissants
de tierces Puissances. Ces
demiers devront étre de nationalités
différentes, ne pas avoir leur résidence

Chapter I. — eonciliation.

Article 1.

Disputes of every kind between two
or more Parties to the present General
Act which it has not been possible to
settle by diplomacy shall, subject to
such reservations as may be made under
Article 39, be submitted, under
the conditions laid down in the present
Chapter, to the procedure of conciliation.

Article 2.

The disputes referred to in the preceding
article shall be submitted to a
permanent or special Conciliation Commission
constituted by the parties to
the dispute.

Article 3.

On a request to that effeet being
made by one of the Contracting Parties
to another Party, a permanent Conciliation
Commission shall be constituted
within a period of six months.

Article 4.

Unless the parties concerned agree
otherwise, the Conciliation Commission
shall be constituted as follows:

1. The Commission shall be composed
of five members. The parties
shall each nominate one commissioner,
who may be chosen from among their
respective nationals. The three other
commissioners shall be appointed by
agreement from among the nationals of
third Powers. These three commissioners
must be of different nationali -

Kungl. Maj :ts proposition nr 108.

habituelle sur le territoire des parties
intéressées ni se trouver å leur service.
Parmi eux, les parties désigneront
le président de la Commission.

2. Les commissaires seront nommés
pour trois ans. Ils seront rééligibles.
Les commissaires nommés en commiui
pourront étre remplacés au cours de
leur mandat, de 1’accord des parties.
Chaque partie pourra toujours, d’autre
part, procéder au remplacement du
commissaire nommé par elle. Nonobstant
leur remplacement, les commissaires
resteront en fonctions pour
l’achévement de leurs travaux en cours.

3. Il sera pourvu, dans le plus
bref délai, aux vacances qui viendraient
ä se produire par suite de décés
ou de demission ou de quelque autre
empéchement, en suivant le mode fixé
pour les nominations.

Article 5.

Si, lorsqu’il s’éléve un différend, il
n’existe pas une commission permanente
de conciliation nommée par les
parties en litige, une commission spéciale
sera constituée pour l’examen du
différend dans un délai de trois mois
å compter de la demande adressée par
l’une des parties ä l’autre. Les nominations
se feront conformément aux
dispositions de 1’article précédent, ä
moms que les parties n’en décident
autrement.

Article 6.

1. Si la nomination des commissaires
ä désigner en commun n’intervient
pas dans les délais prévus aux
artides 3 et 5, le soin de procéder aux
nominations nécessaires sera confié ä
une tierce Puissance choisie d’un commun
accord par les parties ou, si celles-ci
le demandent, au président en
exercice du Conseil de la Société des
Nations.

2. Si 1’accord ne s’établit pas au
sujet d’aucun de ees procédés, chaque
partie désignera une Puissance diffé -

ties and must not be habitually resident
in the territory nor be in the service
of the parties. The parties shall
appoint the President of the Commission
from among them.

2. The commissioners shall be appointed
for three years. They shall
be re-eligible. The commissioners
appointed jointly may be replaced during
the course of their mandate by
agreement between the parties. Either
party may, however, åt any time replace
a commissioner whom it has
appointed. Even if replaced, the commissioners
shall continue to exercise
their funetions until the termination
of the work in hand.

3. Vacancies which may occur as
a result of death, resignation or any
other cause shall be filled within the
shortest possible time in the manner
fixed för the nominations.

Artide 5.

If, when a dispute arises, no permanent
Conciliation Commission appointed
by the parties is in existence, a
special commission shall be constituted
for the examination of the dispute
within a period of three months from
the date åt which a request to that
effeet is made by one of the parties
to the other party. The necessary
appointments shall be made in the
manner laid down in the preceding
article, unless the parties decide otherwise.

Artide 6.

1. If the appointment of the commissioners
to be designated jointly is
not made within the periods provided
for in Artides 3 and 5, the making
of the necessary appointments shall be
entrusted to a third Power, chosen by
agreement between the parties, or on
request of the parties, to the Acting
President of the Council of the League
of Nations.

2. If no agreement is reached on
either of these procedures, each party
shall designate a different Power, and

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

rente et les nominations seront faites
de concert par les Puissances ainsi
choisies.

3. Si, dans un délai de trois mois,
ees deux Puissances n’ont pu tomber
d’accord, chacune d’elles présentera
des candidats en nombre égal ä celui
des membres ä designer. Le sort déterminera
lesquels des candidats ainsi
présentés seront admis.

Article 7.

1. La Commission de conciliation
sera saisie par voie de requéte adressée
au président, par les deux parties
agissant d’un commun accord, ou, k
défaut, par l’une ou l’autre des parties.

2. La requéte, apres avoir exposé
sommairement l’objet du litige, contiendra
1’invitation ä la Commission de
procéder ä toutes mesures propres ä
conduire ä une conciliation.

3. Si la requéte émane d’une seule
des parties, elle sera notifiée par celleci,
sans délai, ä l’autre partie.

Artide 8.

1. Dans un délai de quinze jours å
partir de la date ou l’une des parties
aura porté un différend devant
une Commission permanente de conciliation,
chacune des parties pourra,
pour 1’examen de ce différend, remplacer
son commissaire par une personne
possédant une compétence spéciale dans
la matiére.

2. La partie qui usera de ce droit
en fera immédiatement la notification
å l’autre partie; celle-ci aura, dans ce
cas, la faculté d’agir de méme dans
un délai de quinze jours k compter de
la date ou la notification lui sera parvenue.

Artide 9.

1. La Commission de conciliation
se réunira, sauf accord contraire des
parties, au siége de la Société des Na -

the appointment shall be made in concert
by the Powers thus chosen.

3. If, within a period of three
months, the two Powers have been
unable to reach an agreement, each of
them shall submit a number of candidates
equal to the number of members
to be appointed. It shall then be
decided by lot which of the candidates
thus designated shall be appointed.

Artide 7.

1. Disputes shall be brought before
the Conciliation Commission by means
of an application addressed to the President
by the two parties acting in
agreement, or in default thereof by one
or other of the parties.

2. The application, after giving a
summary account of the subject of the
dispute, shall contain the invitation to
the Commission to take all necessary
measures with a view to arriving åt
an amicable solution.

3. If the application emanates from
only one of the parties, the other party
shall, without delay, be notified by it.

Artide 8.

1. Within fifteen days from the
date on which a dispute has been
brought by one of the parties before
a permanent Conciliation Commission,
either party may replace its own commissioner,
for the examination of the
particular dispute, by a person possessing
special competence in the matter.

2. The party making use of this
right shall immediately notify the
other party; the latter shall, in such
case, be entitled to take similar action
within fifteen days from the date on
which it received the notification.

Artide 9.

I. In the absence of agreement to
the contrary between the parties, the
Conciliation Commission shall meet åt

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

tions ou en tout autre lieu désigné par
son president.

2. La Commission pourra, en toute
circonstance, demander au Secrétaire
général de la Société des Nations de
préter son assistance å ses travaux.

Article 10.

Les travaux de la Commission de
conciliation ne seront publics qu’en
vertu d’une décision prise par la Commission
avec 1’assentiment des parties.

Artide 11.

1. Sauf accord contraire des parties,
la Commission de conciliation réglera
elle-méme sa procédure qui, dans tous
les cas, devra étre contradictoire. En
matiére d’enquéte, la Commission, si
elle n’en décide autrement ä 1’unanimité,
se conformera aux dispositions du
titre III de la Convention de La Haye
du 18 octobre 1907 pour le réglement
pacifique des conflits internationaux.

2. Les parties seront représentées
auprés de la Commission de conciliation
par des agents ayant mission de
servir d’intermédiaires entre elles et la
Commission; elle pourront, en outre,
se faire assister par des conseils et experts
nommés par elles å cet effet et
demander 1’audition de toutes personnes
dont le témoignage leur paraitrait
utile.

3. La Commission aura, de son
cöté, la faculté de demander des explications
orales aux agents, conseils et
experts des deux parties, ainsi qu’ä
toutes personnes qu’elle jugerait utile
de faire comparaitre avec l’assentiment
de leur gouvemement.

Artide 12.

Sauf accord contraire des parties,
les décisions de la Commission de conciliation
seront prises å la majorité
des voix et la Commission ne pourra

the seat of the League of Nations, or
åt some other place selected by its
President. ,

2. The Commission may in all circumstances
request the Secretary-General
of the League of Nations to
afford it his assistance.

Artide 10.

The work of the Conciliation Commission
shall not be conducted in public
unless a décision to that effect is
taken by the Commission with the consent
of the parties.

Artide 11.

1. In the absence of agreement to
the contrary between the parties, the
Conciliation Commission shall lay
down its own procedure, which in any
case must provide for both parties
being heard. In regard to enquiries,
the Commission, unless it decides
unanimously to the contrary, shall act
in accordance with the provisions of
Part III of the Hague Convention of
October 18th, 1907, for the Pacific
Settlement of International Disputes.

2. The parties shall be represented
before the Conciliation Commission by
agents, whose duty shall be to act as
intermediaries between them and the
Commission; they may, moreover, be
assisted by counsel and experts appointed
by them for that purpose and
may request that all persons whose
evidence appears to them desirable
shall be heard.

3. The Commission, for its part,
shall be entitled to request oral explanations
from the agents, counsel and
experts of both parties, as well as
from all persons it may think desirable
to summon with the consent of their
Govemments.

Artide 12.

In the absence of agreement to the
contrary between the parties, the decisions
of the Conciliation Commission
shall be taken by a majority vote,

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

se prononcer sur le fond du différend and the Commission may only take deque
si tous ses membres sont presents, cisions on the substance of the dispute

if all its members are present.

Article 13.

Les parties s’engagent ä faciliter les
travaux de la Commission de conciliation
et, en particulier, k lui fournir,
dans la plus large mesure possible,
tous documents et informations utiles,
ainsi qu’ä user des moyens dont elles
disposent pour lui permettre de procéder
sur leur territoire et selon leur
législation ä la citation et å 1’audition
de témoins ou d’experts et k des transports
sur les lieux.

Artide 14.

1. Pendant la durée de leurs travaux,
chacun des commissaires recevra
une indemnité dont le montant sera
arrété du commun accord des parties,
qui en supporteront chacune une part
égale.

2. Les frais généraux occasionnés
par le fonctionnement de la Commission
seront répartis de la méme facon.

Artide 13.

The parties undertake to facilitate
the work of the Conciliation Commission,
and particularly to supply it to
the greatest possible extent with all
relevant documents and information,
as well as to use the means åt their
disposal to allow it to proceed in their
territory, and in accordance with their
law, to the summoning and hearing of
witnesses or experts and to visit the
localities in question.

Artide 14.

1. During the proceedings of the
Commission, each of the commissioners
shall receive emoluments the
amount of which shall be fixed by
agreement between the parties, each
of which shall contribute an equal
share.

2. The general expenses arising
out of the working of the Commission
shall be divided in the same manner.

Artide 15.

1. La Commission de conciliation
aura pour tåche d’élucider les questions
en litige, de recueillir ä cette
fin toutes les informations utiles, par
voie d’enquéte ou autrement, et de
s’efforcer de concilier les parties. Elle
pourra, apres examen de 1’affaire, exposer
aux parties les termes de l’arrangement
qui lui paraitrait convenable
et leur impartir un délai pour
se prononcer.

2. A la fin de ses travaux, la
Commission dressera un procés-verbal
constotant, suivant le cas, soit que les
parties se sont arrangées et, s’il y a
lien, les conditions de 1’arrangement,
soit que les parties n’ont pu étre conciliées.
Le procés-verbal ne mentionnera
pas si les décisions de la Com -

Article 15.

1. The task of the Conciliation
Commission shall be to elucidate the
questions in dispute, to collect with
that object all necessary information
by means of enquiry or otherwise, and
to endeavour to bring the parties to an
agreement. It may, after the case has
been examined, inform the parties of
the terms of settlement which seem
suitable to it, and lay down the period
within which they are to make their
decision.

2. Åt the close of its proceedings,
the Commission shall draw up a procés-verbal
stating, as the case may be,
either that the parties have come to
an agreement and, if need arises, the
terms of the agreement, or that it has
been impossible to effect a settlement.
No mention shall be made in the pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

mission ont été prises å 1’unanimité ou
å la majorité.

3. Les travaux de la Commission
devront, ä moms que les parties n’en
conviennent autrement, étre terminés
dans un délai de six niois å compter
du jour ou la Commission aura été
saisie du différend.

Article 16.

Le procés-verbal de la Commission
sera porté sans délai å la connaissance
des parties. Il appartiendra aux parties
d’en décider la publication.

Chapitre II. — Du réglement judiciaire.

Artide 17.

Tous différends au sujet desquels
les parties se contesteraient réciproquement
un droit seront, sauf les réserves
éventuelles prévues å 1’article
39, soumis pour jugement å la Cour
permanente de Justice internationale,
ä moms que les parties ne tombent
d’accord, dans les termes prévus ciaprés,
pour recourir å un tribunal arbitral.
Il est entendu que les différends
ci-dessus visés comprennent notamment
ceux que mentionne l’article
36 du Statut de la Cour permanente
de Justice internationale.

Artide 18.

Si les parties sont d’accord pour soumettre
les différends visés ä 1’article
précédent ä un tribunal arbitral. elles
rédigeront un compromis dans lequel
elles fixeront l’objet du litige, le
choix des arbitres et la procédure å
suivre. A défaut d’indications ou de
précisions suffisantes dans le compromis,
il sera fait application, dans la
mesure nécessaire, des dispositions de
la Convention de La Haye du 18 octobre
1907 pour le réglement pacifique
des conflits internationaux.

Dans le silence du compromis quant
aux régles de fond ä appliquer par

cés-verbal of whether the Commission’s
decisions were taken unanimously or
by a majority vote.

3. The proceedings of the Commission
must, unless the parties otherwise
agree, be terminated within six months
from the date on which the Commission
shall have been given cognisance
of the dispute.

Artide 16.

The Commission’s procés-verbal
shall be communicated without delay
to the parties. The parties shall decide
whether it shall be published.

Chapter II. — Judicial Settlement.

Artide 17.

All disputes with regard to which
the parties are in conflict as to their
respective rights shall, subject to any
reservations which rqay be made under
Article 39, be submitted for decision
to the Permanent Court of International
Justice, unless the parties agree,
in the manner hereinafter provided, to
have resort to an arbitral tribunal.

It is understood that the disputes
referred to above include in particular
those mentioned in Article 36 of the
Statute of the Permanent Court of International
Justice.

Artide 18.

If the parties agree to submit the
disputes mentioned in the preceding article
to an arbitral tribunal, they shall
draw up a special agreement in which
they shall specify the subject of the
dispute, the arbitrators selected, and
the procedure to be followed. In the
absence of sufficient particulars in
the special agreement, the provisions
of the Hague Convention of October
18th, 1907, for the Pacific Settlement
of International Disputes shall apply
so far as is necessary.

If nothing is laid down in the special
agreement as to the rules regarding the

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

les arbitres, le Tribunal appliquera
les régles de fond énumérées dans l’article
38 du Statut de la Cour permanente
de Justice internationale.

Article 19.

A défaut d’accord entre les parties
sur le compromis visé å 1’article précédent
ou å défaut de désignation
d’arbitres et apres un préavis de trois
mois, l’une ou l’autre d’entre elles aura
la faculté de porter directement, par
voie de requéte, le différend devant la
Cour permanen te de Justice internationale.

Artide 20.

1. Par dérogation å 1’article 1, les
différends visés å 1’article 17, qui
viendraient å surgir entre parties ayant
adhéré aux engagements contenus dans
le présent chapitre ne seront soumis å
la procédure de conciliation que de
leur commun accord.

2. La procédure obligatoire de conciliation
demeure applicable aux différends
qui, par le jeu des réserves visées
ä 1’article 39, seraient exclus du
seul réglement judiciaire.

3. En cas de recours ä la conciliation
et d’échec de cette procédure,
aucune des parties ne pourra porter le
différend devant la Cour permanente
de Justice internationale ou demander
la constitution du tribunal arbitral
visé å 1’article 18 avant l’expiration,du
délai d’un mois å compter de la cloture
des travaux de la Commission de
conciliation.

Chapitre III. — Du réglement arbitral.

Artide 21.

Tons différends autres que ceux visés
å 1’article 17, au sujet desquels
dans le mois qui suivra la cloture des
travaux de la Commission de conciliation
visée au chapitre I les parties ne
se seraient pas entendues, seront por -

substance of the dispute to be followed
by the arbitrators, the tribunal shall
apply the substantive rules enumerated
in Article 38 of the Statute of the Permanent
Court of International Justice.

Artide 19.

If the parties fail to agree concerning
the special agreement referred to
in the preceding article, or fail to
appoint arbitrators, either party shall
be åt liberty, after giving three
months’ notice, to bring the dispute by
an application direct before the Permanent
Court of International Justice.

Artide 20.

1. Notwithstanding the provisions
of Article 1, disputes of the kind referred
to in Article 17 arising between
parties who have acceded to the obligations
contained in the present chapter
shall only be subject to the procedure
of conciliation if the parties so
agree.

2. The obligation to resort to the
procedure of conciliation remains
applicable to disputes which are excluded
from judicial settlement only by
the operation of reservations under the
provisions of Article 39.

3. In the event of recourse to and
failure of conciliation, neither party
may bring the dispute before the Permanent
Court of International Justice
or call for the constitution of the arbitral
tribunal referred to in Article 18
before the expiration of one month
from the termination of the proceedings
of the Conciliation Commission.

Chapter HL — Arbitration.

Artide 21.

Any dispute not of the kind referred
to in Article 17 which does not,
within the month following the termination
of the work of the Conciliation
Commission provided for in Chapter I,
form the object of an agreement bet -

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

tés, sauf les réserves éventuelles prévues
ä 1’article 39, devant un tribunal
arbitral constitué, ä moms d’accord
contraire des parties, de la maniére indiquée
ci-aprés.

Article 22.

Le tribunal arbitral comprendra cinq
membres. Les parties en nommeront
chacune un qui pourra étre choisi
parmi leurs nationaux respectifs. Les
deux autres arbitres et le surarbitre
seront cboisis d’un commun accord
parmi les ressortissants de tierces Puissances.
Ces derniers devront étre de
nationalités différentes, ne pas avoir
leur résidence habituelle sur le territoire
des parties intéressées ni se
trouver å leur service.

Artide 23.

1. Si la nomination des membres
du tribunal arbitral n’intervient pas
dans un délai de trois mois, ä compter
de la demande adressée par l’une des
parties ä 1’autre de constituer un tribunal
arbitral, le soin de procéder
aux nominations nécessaires sera confié
ä une tierce Puissance choisie d’un
commun accord par les parties.

2. Si 1’accord ne s’établit pas å ce
sujet, chaque partie désignera une
Puissance différente et les nominations
seront faites de concert par les Puissances
ainsi choisies.

3. Si, dans un délai de trois mois,
les Puissances ainsi désignées n’ont pu
tomber d’accord, les nominations nécessaires
seront faites par le président
de la Cour permanente de Justice internationale.
Si celui-ci est empéché
ou s’il est ressortissant de l’une des
parties, les nominations seront faites
par le vice-président. Si celui-ci est
empéché ou s’il est ressortissant de
l’une des parties, les nominations seront
faites par le membre le plus ågé
de la Cour qui n’est ressortissant d’aucune
des parties.

ween the parties, may, subject to such
reservations as may be made under
Article 39, be brought before an arbitral
tribunal which, unless the parties
otherwise agree, shall be constituted
in the manner set out below.

Artide 22.

The Arbitral Tribunal shall consist
of five members. The parties shall
each nominate one member, who may
he chosen from among their resnective
nationals. The two other arbitrators
and the Chairman shall be chosen by
common agreement from among the nationals
of third Powers. They must
be of different nationalities and must
not be habitually resident in the territory
nor be in the service of the parties.

Artide 23.

1. If the appointment of the members
of the Arbitral Tribunal is not
made within a period of three months
from the date on which one of the
parties requested the other party to
constitute an arbitral tribunal, a third
Power, chosen by agreement between
the parties, shall be requested to make
the necessary appointments.

2. If no agreement is reached on
this point, each party shall designate
a different Power, and the appointments
shall be made in concert by the
Powers thus chosen.

3. If, within a period of three
months, the two Powers so chosen have
been unable to reach an agreement, the
necessary appointments shall be made
by the President of the Permanent
Court of International Justice. If the
latter is prevented from acting or is a
subject of one of the parties, the nominations
shall be made by the VicePresident.
If the latter is prevented
from acting or is a subject of one of
the parties, the appointments shall be
made by the oldest member of the
Court who is not a subject of either
party.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Article 24.

Il sera pourvu, dans le plus bref
délai, aux vacances qui viendraient å
se produire par suite de décés ou de
demission, ou de quelque autre empéchement,
en suivant le mode fixé pour
les nominations.

Artide 25.

Les parties rédigeront un compromis
déterminant l’objet du litige et la
procédure ä suivre.

Artide 26.

A défaut d’indications ou de précisions
suffisantes dans le compromis,
relativement aux points indiqués dans
1’article précédent, il sera fait application,
dans la mesure nécessaire, des
dispositions de la convention de La
Haye du 18 octobre 1907 pour le réglement
pacifique des conflits internationaux.

Artide 27.

Faute de conclusion d’un compromis
dans un délai de trois mois å partir
de la constitution du tribunal, celui-ci
sera saisi par requéte de l’une ou
l’autre des parties.

Artide 28.

Dans le silence du compromis ou å
défaut de compromis, le tribunal appliquera
les régles de fond énumérées
dans Tarticle 38 du Statut de la Cour
permanen te de Justice intemationale.
En tant qu’il n’existe pas de pareilles
régles applicables au différend, le tribunal
jugera ex cequo et bono.

Chapitre IV. — Dispositions générales.
Artide 29.

1. Les différends pour la solution
desquels une procédure spéciale serait
prévue par d’autres conventions en

Artide 24.

Vacancies which may occur as a
result of death, resignation or any
other cause shall be filled within the
sbortest possible time in the manner
fixed for the nominations.

Artide 25.

The parties shall draw up a special
agreement determining the subject of
the dispute and the details of procedure.

Artide 26.

In the absence of sufficient particulars
in the special agreement regarding
the matters referred to in the
preceding article, the provisions of the
Hague Convention of October 18th,
1907, for the Pacific Settlement of International
Disputes shall apply so far
as is necessary.

Artide 27.

Failing the conclusion of a special
agreement within a period of three
months from the date on which the
Tribunal was constituted, the dispute
may be brought before the Tribunal
by an application by one or other
party.

Artide 28.

If nothing is laid down in the
special agreement or no special agreement
has been made, the Tribunal shall
apply the rules in regard to the substance
of the dispute enumerated in
Article 38 of the Statute of the Permanent
Court of International Justice.
In so far as there exists no such rule
applicable to the dispute, the Tribunal
shall decide ex aequo et bono.

Chapter IV. — General Provisions.
Artide 29.

1. Disputes for the settlement of
which a special procedure is laid
down in other conventions in force

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

vigueur entre les parties en litige seront
réglés conformément aux dispositions
de ees conventions.

2. Le présent Acte général ne porte
pas atteinte aux accords en vigueur
établissant pour les Parties une procédure
de conciliation ou, en matiére
d’arbitrage et de réglement judiciaire,
des engagements assurant la solution
du différend. Toutefois, si ees accords
ne prévoient qu’une procédure de conciliation,
apres que cette procédure
aura échoué, les dispositions du présent
Acte général relatives au réglement
judiciaire ou arbitral recevront
application dans la mesure ou les parties
en cause y auraient adhéré.

Article 30.

Si la Commission de conciliation se
trouve saisie par l’une des parties d’un
différend que 1’autre partie, se fondant
sur les conventions en vigueur
entre les parties, a porté devant la
Cour permanen te de Justice internationale
ou un tribunal arbitral, la
Commission suspendra 1’examen du différend
jusqu’ä ce que la Cour ou le
tribunal ait statué sur le conflit de
compétence. Il en sera de méme si la
Cour ou le tribunal a été saisi par
l’une des parties en cours de conciliation.

Artide 31.

1. S’il s’agit d’un différend dont
1’objet, d’aprés la législation intérieure
de l’une des parties, reléve de la compétence
des autorités judiciaires ou administratives,
cette partie pourra s’opposer
ä ce que ce différend soit soumis
aux diverses procédures prévues par
le présent Acte général, avant qu’une
décision définitive ait été rendue, dans
les délais raisonnables, par 1’autorité
compétente.

2. La partie qui, dans ce cas, voudra
recourir aux procédures prévues
par la présente Convention devra notifier
å 1’autre partie son intention,

between the parties to the dispute
shall be settled in conformity with
the provisions of those conventions.

2. The present General Act shall
not affect any agreements in force by
which conciliation procedure is established
between the Parties or they are
bound by obligations to resort to arbitration
or judicial settlement which
ensure the settlement of the dispute.
If, however, these agreements provide
only for a procedure of conciliation,
after such procedure has been followed
without result, the provisions of the
present General Act concerning judicial
settlement or arbitration shall be
applied in so far as the parties have
acceded thereto.

Artide 30.

If a party brings before a Conciliation
Commission a dispute which the
other party, relying on conventions in
force between the parties, has submitted
to the Permanent Court of International
Justice or an Arbitral Tribunal,
the Commission shall defer consideration
of the dispute until the Court
or the Arbitral Tribunal has pronounced
upon the conflict of competence.
The same rule shall apply if the Court
or the Tribunal is seized of the case
by one of the parties during the conciliation
proceedings.

Artide 31.

1. In the case of a dispute the
occasion of which, according to the
municipal law of one of the parties,
falls within the competence of its judicial
or administrative authorities, the
party in question may objeet to the
matter in dispute being submitted for
settlement by the different methods
laid down in the present General Act
until a décision with final effect has
been pronounced, within a reasonable
time, by the competent authority.

2. In such a case, the party which
desires to resort to the procédures laid
down in the present General Act must
notify the other party of its intention

Kungl. Maj:ts proposition nr ]08.

dans un délai d’un an, å partir de la
décision susvisée.

Article 32.

Si la. sentence judiciaire ou arbitrale
déclarait qu’une décision prise ou
une. mesure ordonnée par une autorité
judiciaire ou toute autre autorité de
l’une des parties en litige se trouve
entiérement ou partiellement en opposition
avec le droit international, et si
le droit constitutionnel de ladite partie
ne permettait pas ou ne permettait
qu’imparfaitement d’effacer les conséquences
de cette décision ou de cette
mesure, les parties conviennent qu’il
devra étre accordé par la sentence judiciaire
ou arbitrale, å la partie lésée,
une satisfaction équitable.

Article 33.

1. Dans tous les cas ou le différend
fält l’objet d’une procédure arbitrale
ou judiciaire, notamment si la question
au sujet de laquelle les parties sont
divisées, résulte dactes déjä effectués
ou sur le point de 1’étre, la Cour permanente
de Justice internationale, statuant
conformément ä 1’article 41 de
son Statut, ou le tribunal arbitral, indiquera,
dans le plus bref délai possible,
quelles mesures provisoires doivent
étre prises. Les parties en litige
seront tenues de s’y conformer.

2. Si une Commission de conciliation
se trouve saisie du différend, elle
pourra recommander aux parties les
mesures provisoires qu’elle estimera
utiles.

3. Les parties s’engagent ä s’abstenir
de toute mesure susceptible d’avoir
une répercussion préjudiciable å
1’exécution de la décision judiciaire ou
arbitrale ou aux arrangements proposés
par la Commission de conciliation, et,
en général, å ne procéder å aucun acte,
de quelque nature qu’il soit, susceptible
daggraver ou d’étendre le différend.

within a period of one year from the
date of the aforementioned décision.

Article 32.

If in a judicial sentence or arbitral
award, it is declared that a judgment,
or a measure enjoined by a court of
law. or other authority of one of the
parties to the dispute, is wholly or
in part contrary to international law,
and if the constitutional law of that
party does not permit or only partially
permits the consequences of the judgment
or measure in question to be annulled,
the parties agree that the judicial
sentence or arbitral award shall
grant the injured party equitable satisfaction.

Article 33.

1. In all cases where a dispute
forms the object of arbitration or judicial
proceedings, and particularly if
the question on which the parties differ
arises out of acts already committed
or on the point of being committed
the Permanent Court of International
Justice, acting in accordance
with Article 41 of its Statute, or the
Arbitral Tribunal, shall lay down
within the shortest possible time the
provisional measures to be adopted.
The parties to the dispute shall be
bound to accept such measures.

2. If the dispute is brought before
a Conciliation Commission, the latter
may . recommend to the parties the
adoption of such provisional measures
as it considers suitable.

3. The parties undertake to abstain
from all measures likely to react prejudicially
upon the execution of the
judicial or arbitral décision or upon
the arrangements proposed by the
Conciliation Commission and, in general,
to abstain from any sort of
action whatsoever which may aggravate
or extend the dispute.

Kungl. Maj :ts proposition nr 108.

Article 34.

Au cas ou il s’éléve un différend
entre plus de deux parties ayant adhéré
au présent Acte général, les modalités
suivantes seront observées pour
l’application des procédures décrites
dans les dispositions qui précédent:

a) Pour la procédure de conciliation,
il sera toujours constitué une commission
spéciale. Sa composition variera
suivant que les parties auront toutes
des intéréts distincts ou que deux ou
plusieurs d’entre elles feront cause
eommune.

Dans le premier cas, les parties nomineront
chacune un commissaire et.désigneront
en commun des commissaires
ressortissants de tierces Puissances
non parties au différend, dont le nombre
sera toujours supérieur d’un å
celui des commissaires nommés séparément
par les parties.

Dans le second cas, les parties faisant
cause eommune se mettront d’accord
pour nommer en commun leur
propre commissaire et concourront
avec l’autre ou les autres parties pour
la désignation des commissaires tiers.

Dans 1''une et l’autre hypothése, les
parties, ä moins qu’elles n’en conviennent
autrement, appliqueront les artides
5 et suivants du présent Acte
dans la mesure ou ils sont compatibles
avec les dispositions du présent article.

b) Pour la procédure judiciaire, il
sera fait application du Statut de la
Cour permanente de Justice intemationale.

c) Pour la procédure arbitrale, k
défaut d’accord des parties sur la
composition du tribunal, s’il s’agit de
différends visés å 1’article 17, cbacune
d’elle aura la faeulté de porter directement,
par voie de requéte, le différend
devant la Cour permanente de
Justice interna ti onale; s’il s’agit de
différends visés å 1’article 21, il sera
fait application des artides 22 et suivants,
ci-dessus, mais chacune des parties
ayant des intéréts distincts nommera
un arbitre et le nombre des arbitres
nommés séparément par les par -

Artide 34.

Should a dispute arise between more
than two Parties to tbe present General
Act, the following rules shall
be observed for the application of the
forms of procedure described in the
foregoing provisions:

(a) In the case of conciliation procedure,
a special commission shall invariably
be constituted. The composition
of such commission shall differ
according as the parties all have
separate interests or as two or more
of their number act together.

In the former case, the parties shall
each appoint one commissioner and
shall jointly appoint commissioners
nationals of third Powers not parties
to the dispute, whose number shall
always exceed by one the number of
commissioners appointed separately by
the parties.

In the second case, the parties who
act together shall appoint their commissioner
jointly by agreement between
themselves and shajl combine
with the other party or parties in appointing
third commissioners.

In either event, the parties, unless
they agree otherwise, shall apply Article
5 and the following artides of
the present Act, so far as they are
compatible with the provisions of the
present article.

(b) In the case of judicial proce dure,

the Statute of the Permanent
Court of International Justice shall
apply. .

(c) In the case of arbitral procedure,
if agreement is not secured as
to the composition of the tribunal, in
the case of the disputes mentioned in
Article 17 each party shall have the
right, by means of an application, to
submit the dispute to the Permanent
Court of International Justice; in the
case of the disputes mentioned in Article
21, the above Article 22 and
following artides shall apply, but each
party having separate interests shall
appoint one arbitrator and the number
of arbitrators separately appointed by

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

ties sera toujours inférieur d’un å celui
des autres arbitres.

Article 35.

1. Le présent Acte général sera
applicable entre Parties y ayant adhéré,
encore qu’une tierce Puissance,
Partie ou non å l’Acte, ait un intérét
dans le différend.

2. Dans la procédure de conciliation,
les parties pourront, d’un commun
accord, inviter une tierce Puissance.

Artide 36.

1. Dans la procédure judiciaire ou
arbitrale, si une tierce Puissance estime
que, dans un différend un intérét
d’ordre juridique est pour elle en
cause, elle peut adresser å la Cour permanente
de Justice internationale ou
au tribunal arbitral une requéte ä fin
d’intervention.

2. La Cour ou le tribunal décide.

Artide 37.

1. Lorsqu’il s’agit de 1’interprétation
d’une convention ä laquelle auront
participé d’autres Etats que les parties
en cause, le Greffe de la Cour permanente
de Justice internationale ou le
tribunal arbitral les avertit sans délai.

2. Chacun d’eux aura le droit d’intervenir
et, s’il exerce cette faculté,
1’interprétation contenue dans la sentence
est obligatoire å son égard.

Artide 38.

Les adhésions au présent Acte général
pourront s’appliquer:

A. Soit å 1’ensemble de l’Acte
(chapitres I, II, III et IV);

B. Soit seulement aux dispositions
relatives ä la conciliation et
au réglement judiciaire (chapitres
I et II), ainsi qu’aux dispositions
générales concernant ees procédures
(chapitre IV);

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1

the parties to the dispute shall alwa.ys
be one less than that of the other
arbitrators.

Artide 35.

1. The present General Act shall
be applicable as between the parties
thereto, even though a third Power,
whether a party to the Act or not,
has interest in the dispute.

2. In conciliation procedure, the
parties may agree to invite such third
Power to intervene.

Artide 36.

1. In judicial or arbitral procedure,
rf a third Power should consider that
it has an interest of a legal nature
which may be affeeted by the decision
in the case, it may submit to the
Permanent Court of International
Justice or to the arbitral tribunal a
request to intervene as a third Party.

2. It will be for the Court or the
tribunal to decide upon this request.

Artide 37.

1. Whenever the construction of a
convention to which States other than
those concerned in the case are parties
is in question, the Registrar of the
Permanent Court of International
Justice or the arbitral tribunal shall
notify all such States forthwith.

2. Every State so notified has the
right to intervene in the proceedings;
but, if it uses this right, the construction
given by the decision will be binding
upon it.

Artide 38.

Accessions to the present General
Act may extend:

A. Either to all the provisions
of the Act (Chapters I, II, III and
IV);

B. Or to those provisions only
which reläte to conciliation and
judicial settlement (Chapters I and
II), together with the general provisions
dealing with these procedures
(Chapter IV);

samt. 86 håft. (Nr 108.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

C. Soit seulement aux dispositions
relatives å la conciliation (chapitre
I), ainsi qu’aux dispositions
générales concernant cette procédure
(chapitre IV).

Ees Parties contractantes ne pourront
se prévaloir des adhésions d’autres
Parties que dans la mesure ou ellesmémes
auront souscrit aux mémes
engagements.

Article 39.

1. Indépendamment de la faculté
mentionnée å 1’article précédent, une
Partie pourra, en adhérant au présent
Acte général, subordonner son acceptation
aux réserves limitativement énumérées
dans le paragraphe suivant.
Ces réserves devront étre indiquées au
moment de 1’adliésion.

2. Ces réserves pourront étre formulées
de maniére ä exclure des procédures
décrites par le présent Acte:

a) Les différends nés de faits antérieurs,
soit ä 1’adhésion de la Partie
qui formule la réserve, soit å
1’adhésion d’une autre Partie avec
laquelle la premiére viendrait ä
avoir un différend;

b) Les différends portant sur des
questions que le droit International
laisse å la compétence exclusive des
Etats;

c) Les différends portant sur des
affaires déterminées, ou des matiéres
spéciales nettement définies, telles
que le statut territorial, ou rentrant
dans des catégories bien précisées.

3. Si une des parties en litige a
formulé une réserve, les autres parties
pourront se prévaloir vis-ä-vis
d’elle de la méme réserve.

4. Pour les Parties ayant adhéré
aux dispositions du présent Acte relatives
au réglement judiciaire ou au
réglement arbitral, les réserves qu’elles
auraient formulées seront, sauf mention
expresse, comprises comme ne
s’étendant pas å la procédure de conciliation.

Article AO.

Toute Partie dont 1’adhésion n’aura
été que partielle ou subordonnée ä des

C. Or to those provisions only
whicli reläte to conciliation (Chapter
I), together with the general
provisions concerning that procedure
(Chapter IV).

The Contracting Parties may benefit
by the accessions of other Parties
only in so far as they have themselves
assumed the same obligations.

Article 39.

1. In addition to the power given
in the preceding article, a Party, in
acceding to the present General Act,
may make his acceptance conditional
upon the reservations exhaustively
enumerated in the following paragraph.
These reservations must be
indicated åt the time of accession.

2. These reservations may be such
as to exclude from the procedure
described in the present Act:

(a) Disputes arising out of facts
prior to the accession either of the
Party making the reservation or of
any other Party with whom the said
Party may have a dispute;

(b) Disputes concerning questions
which by international law are solely
within the domestic jurisdiction
of States;

(c) Disputes concerning particular
cases or clearly specified subjectmatters,
such as territorial status,
or disputes falling within clearly
defined categories.

3. If one of the parties to a dispute
has made a reservation, the other parties
may enforce the same reservation
in regard to that party.

4. In the case of Parties who have
acceded to the provisions of the present
General Act relating to judicial settlement
or to arbitration, such reservations
as they may have made shall,
unless otherwise expressly stated, be
deemed not to apply to the procedure
of conciliation.

Article AO.

A Party whose accession has been
only partial, or was made subject to

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

réserves pourra, å tout moment, au
moyen d’une simple déclaration, soit
étendre la portée de son adhésion, soit
renoncer å tout ou partic de ses réserves.

Article 41.

Les différends relatifs k 1’interprétation
ou å 1’application du present
Acte général, y compris ceux relatifs
ä la qualification des litiges et ä la
portée des réserves éventuelles, seront
soumis å la Cour permanente de Justice
internationale.

Artide 42.

Le présent Acte général, dont les
textes frangais et anglais feront égalernent
foi, portera la date du 26 septembre
1928.

Artide 43.

1. Le présent Acte général sera
ouvert ä 1’adhésion de tout chef d’Etat
ou de toute autre autorité compétente
des Membres de la Société des Nations,
ainsi que des Etats non membres ä
qui le Conseil de la Société des Nations
aura, å cet effet, communiqué
une copie.

2. Les instruments d’adhésion, ainsi
que les déclarations additionnelles
prévues å Particle 40, seront transmis
au Secrétaire général de la Société
des Nations, qui en notifiera la réception
ä tous les Membres de la Société
et aux Etats non membres, visés dans
1’alinéa précédent.

3. Par les soins du Secrétaire général,
il sera dressé trois listes désignées
par les lettres A, B, C, et correspondant
respectivement aux trois
modalités d’adhésion visées ä 1’article
38 du présent Acte, ou figureront les
adhésions et les déclarations additionnelles
des Parties contractantes. Ces
listes, tenues constamment ä jour, seront
publiées dans le rapport annuel
adressé å 1’Assemblée par le Secrétaire
général.

reservations, may åt any moment, by
means of a simple déclaration, either
extend the scope of his accession or
abandon all or part of his reservations.

Artide 41.

Disputes relating to the interpretation
or application of the present
General Act, including those concerning
the classification of disputes and
the scope of reservations, shall be
submitted to the Permanent Court of
International Justice.

Artide 42.

The present. General Act, of which
the French and English texts shall
both be authentic, shall bear the date
of the 26th of September, 1928.

Artide 43.

1. The present General Act shall
be open to accession by all the Heads
of States or other competent authorities
of the Members of the League
of Nations and the non-Member States
to which the Council of the League
of Nations has communicated a copy
for this purpose.

2. The instruments of accession and
the additionel déclarations provided
for by Article 40 shall be transmitted
to the Secretary-General of the
League of Nations, who shall notify
their receipt to all the Members
of the League and to the non-Member
States referred to in the preceding
paragraph.

3. The Secretary-General of the
League of Nations shall draw up three
lists, denominated respectively by the
letters A, B and C, corresponding to
the three forms of accession to the
present Act provided for in Article 38,
in which shall be shown the accessions
and additional déclarations of the
Contracting Parties. These lists, which
shall be continually kept up to date,
shall be published in the annual report
presented to the Assembly of the
League of Nations by the SecretaryGeneral.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Article 44.

1. Le présent Acte général entrera
en vigueur le quatre-vingt-dixéme
jour qui suivra la réception, par le
Secrétaire général de la Société des
Nations, de l’adhésion d’au moms deux
Parties contractantes.

2. Chaque adhésion qui interviendra
apres 1’entrée en vigueur du présent
Acte, conformément ä 1’alinéa précédent,
sortira ses effets dés le quatrevingt-dixiéme
jour qui suivra la date
de sa réception par le Secrétaire général
de la Société des Nations. Il en
sera de méme des déclarations additionnelles
des Parties visées å l’article
40.

Article 45.

1. Le présent Acte général aura
une durée de cinq ans ä partir de sa
mise en vigueur.

2. Il restera en vigueur pour une
nouvelle période de cinq ans, et ainsi
de suite, vis-ä-vis des Parties contractantes
qui ne 1’auront pas dénoncé six
mois au moms avant 1’expiration du
terme.

3. La dénonciation se fera par notification
écrite adressée au Secrétaire
général de la Société des Nations, qui
en informera tous les Membres de la
Société et les Etats non membres
mentionnés å 1’article 43.

4. La dénonciation pourra n’étre
que partielle ou consister en la notification
de réserves nouvelles.

5. Nonobstant la dénonciation par
l’une des parties contractantes impliquées
dans un différend, toutes les
procédures engagées au moment de
1’expiration du terme de l’Acte général
continueront jusqu’ä leur achévement
normal.

Article 46.

Un exemplaire du présent Acte général,
revétu de la signature du president
de 1’Assemblée et de celle du Secrétaire
général de la Société des Nations,
sera déposé aux archives du Secrétariat;
copie certifiée conforme du
texte sera communiquée ä tous les

Article 44.

1. The present General Act shall
come into force on the ninetieth day
following the receipt by the SecretaryGeneral
of the League of Nations of
the accession of not less than two
Contracting Parties.

2. Accessions received after the
entry into force of the Act, in accordance
with the previous paragraph,
shall become effective as from the ninetieth
day following the date of receipt
by the Secretary-General of the
League of Nations. The same rule
shall apply to the additional declarations
provided for by Article 40.

Article 45.

1. The present General Act shall
be concluded for a period of five years,
dating from its entry into force.

2. It shall remain in force for
further successive periods of five years
in the case of Contracting Parties
which do not denounce it åt least six
months before the expiration of the
current period.

3. Denunciation shall be effected
by a written notification addressed to
the Secretary-General of the League
of Nations, who shall inform all the
Members of the League and the nonMember
States referred to in Article
43.

4. A denunciation may be partial
only, or may consist in notification
of reservations not previously made.

5. Notwithstanding denunciation
by one of the Contracting Parties
concerned in a dispute, all proceedings
pending åt the expiration of the current
period of the General Act shall be
duly completed.

Article 46.

A copy of the present General Act,
signed by the President of the Assembly
and by the Secretary-General
of the League of Nations, shall be
deposited in the archives of the Secretariat;
a certified true copy shall be
delivered by the Secretary-General to

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Membres de la Société des Nations,
ainsi qu’aux Etats non membres désignés
par le Conseil de la Société des
Nations.

Article 47.

Le présent Acte général sera enregistré
par le Secrétaire général de la
Société des Nations ä la da te de son
entrée en vigueur.

all the Members of the League of
Nations and to the non-Member States
indicated by the Council of the League
of Nations.

Artide 47.

The present General Act shall be
registered by the Secretary-General
of the League of Nations on the date
of its entry into force.