Kungl. Maj:ts proposition Nr 107 (Proposition 1934:107)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av
byggnad för fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
vid Chalmers tekniska institut; given Stockholms slott
den 9 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

I statsverkspropositionen till 1934 års riksdag, under Utgifter för kapitalökning:
bil. 6, punkten 13 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande
och inredning av byggnad för fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
vid Chalmers tekniska .institut för budgetåret 1934/1935 beräkna
ett reservationsanslag av 400,000 kronor. Vid min anmälan av detta ärende
förordade jag, att nämnda belopp måtte beräknas bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »Fonden för förlag till statsverket».

Jag tillåter mig nu ånyo anmäla förevarande fråga och anser mig böra
dessförinnan lämna en kort översikt över byggnadsfrågorna vid Chalmers
tekniska institut.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 107.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 107.

Vid 1919 års lagtima riksdag hade motionsvis framförts förslag örn beredande
av erforderliga medel till uppförande av nya byggnader för de
fysiska och kemiska institutionerna vid Chalmers tekniska institut. Detta
förslag blev visserligen efter statsutskottets avstyrkande av riksdagen avslaget;
i sitt utlåtande i frågan uttalade sig emellertid utskottet för en närmare utredning
rörande institutets lokalbehov och erinrade vidare örn det av institutet
framhållna behovet och önskvärdheten att utöka elevantalet. Enligt
utskottets mening intoge institutet en så betydelsefull ställning i vårt tekniska
undervisningsväsen och hade sådana viktiga uppgifter att fylla i avseende
å utbildande av'' för vår industri nödvändig arbetskraft, att ett understödjande
av dess verksamhet från statens sida syntes i mer än ett hänseende
vara väl befogat.

Med anledning av vad i frågan vid 1919 års riksdag förevarit bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 20 juni 1919 chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla sakkunniga för biträde med utredning av frågan
örn behövliga nybyggnader för institutet ävensom för övervägande, huruvida
läroanstalten lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola.

De sakkunniga, som i anledning härav tillkallades, avgåvo två betänkanden,
det ena beträffande nybyggnader för institutets kemiska och fysiska
institutioner och det andra beträffande omorganisation av institutet.

I sitt förstnämnda betänkande framlade de sakkunniga ett förslag till
avtal mellan Kungl. Majit och kronan genom institutets styrelse och Göteborgs
stad genom dess drätselkammare rörande upplåtande av vissa markområden,
gällande under förutsättning av Kungl. Marits och stadsfullmäktiges
bifall. Sedan stadsfullmäktige i Göteborg beslutat för sin del godkänna
detta avtal, beslöt Kungl. Majit den 31 december 1920 godkänna
detsamma med vissa av stadsfullmäktige vidtagna ändringar.

Enligt detta avtal överläte Göteborgs stad »i syfte att bereda Kungl. Majit
och Kronan möjlighet dels att uppföra en kemisk och en fysisk institutionsbyggnad
och dels att uppföra byggnader, avsedda att inrymma den nuvarande
högre avdelningen vid Chalmerska institutet eller en densamma ersättande
högre teknisk läroanstalt», åt Kungl. Majit och kronan med full
äganderätt utan ersättning en areal örn 96,000 kvadratmeter av stadens egendomar
Landala och Gibraltar. I överensstämmelse med överlåtelsens syfte
finge området endast användas för nyss angivna ändamål. De kemiska och
fysiska institutionsbyggnaderna skulle vara uppförda å den överlåtna arealen
inom fem år (denna frist förlängdes senare till den 31 december 1926) samt
byggnader för den högre tekniska läroanstalten i övrigt inom femton år,
allt räknat från och med den 1 januari 1920. För den händelse Kungl.
Majit och kronan i något avseende bröte emot nyss angivna bestämmelser,
skulle det upplåtna området omedelbart i gravationsfritt skick återlämnas
till staden utan någon som helst ersättning; dock skulle, därest Kungl.
Majit och kronan inom föreskriven tid uppfört en eller flera av de av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Bedda byggnaderna, Kungl. Majit och kronan bibehållas vid sin äganderätt
till så mycket av den överlåtna arealen, som erfordrades för att den eller
de uppförda byggnaderna kunde fylla sitt ändamål, under förbehåll att
Kungl. Majit och kronan i övrigt iakttoge vederbörande bestämmelser. Storleken
av och gränserna för den areal, som sålunda erfordrades, skulle, i
regel, bestämmas av styrelsen för institutet samt drätselkammaren i Göteborg.

Dessförinnan hade emellertid 1920 års riksdag i anledning av väckta
motioner anvisat ett reservationsanslag av 50,000 kronor till arkitekttävling
m. m. beträffande nya byggnader för de kemiska och fysiska institutionerna
vid institutet. Stadsfullmäktige i Göteborg anslogo för samma ändamål ett
belopp av 10,000 kronor. Med anledning av riksdagens nyssnämnda beslut
uppdrog Kungl. Majit den 22 juni 1920 åt en nämnd att anordna och handhava
den arkitekttävling i fråga örn förslagsritningar till nybyggnader vid
institutet, som i huvudsaklig överensstämmelse med ett av omförmälda sakkunniga
framlagt program skulle ofördröjligen bringas till stånd.

Tävlingsförslagen avsågo institutets byggnadsfråga i dess helhet. Första
priset tilldelades ett förslag med motto »Origo». Ovannämnda sakkunniga
erhöllo bemyndigande att, i stort sett enligt förslaget »Origo», låta överarbeta
tävlingsmaterialet samt att, likaledes under lämpligt hänsynstagande
till olika tävlingsförslag, under samverkan med vederbörande institutionsföreståndare
låta utarbeta byggnadsförslag och kostnadsberäkningar för de
kemiska och fysiska institutionerna. De sakkunniga anförtrodde berörda
uppdrag åt första pristagarna. Det reviderade förslaget upptog dels en överarbetning
av det tillgängliga tävlingsmaterialet, innefattande ett förslag till
hela anläggningen med samtliga institutioner i enlighet med tävlingsprogrammet,
dels byggnadsförslag till de kemiska och fysiska institutionerna,
dels ock på detaljberäkning grundat kostnadsförslag till nämnda institutioner
samt med ledning därav beräknade kostnader för övriga institutioner.

Sedan 1922 års riksdag i anledning av Kungl. Majits därom gjorda framställning
till uppförande av nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna
vid institutet anvisat ett reservationsanslag av 300,000 kronor,
beslöt Kungl. Majit den 15 juni 1922 att tillsätta en särskild byggnadskommitté
för nybyggnaderna vid institutet. Till ledamöter förordnades landshövding
O. F. von Sydow, tillika ordförande, framlidne byggnadschefen
P. J. F. Blidberg, framlidne byggnadsrådet I. G. Clason, dåvarande rektorn
vid institutet professor B. H. Grauers och dåvarande majoren i väg- och
vattenbyggnadskåren S. E. J. Lubeck. Kommittén fick i uppdrag, bland
annat, att — med iakttagande av ett riksdagens uttalande av innehåll att
utrymmena vid de tilltänkta nya kemiska och fysiska institutionerna, som
beräknats med utgångspunkt från en årlig intagning vid institutet av 200
elever, bordo beräknas på grundval av ett årligt tillskott av 150 elever, varvid
emellertid utrymmena borde så beräknas, att de lämnade möjlighet för
en fjärde årskurs, därest en sådan komme till stånd — skyndsammast låta

Kungl. Maj:is proposition Nr 107.

uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullständiga huvudritningar
jämte beskrivning, ny kostnadsberäkning och byggnadsplan för uppförande
i enlighet med riksdagens beslut av ifrågavarande institutionsbyggnader.
Kungl. Majit fastställde därefter den 22 september 1922, på förslag av kommittén,
instruktion för densamma.

1923 års riksdag beslöt därefter, att nybyggnader för sagda institutioner
skulle å ifrågavarande av Göteborgs stad upplåtna områden uppföras i
huvudsaklig överensstämmelse med av arkitektkonsortiet Origo upprättade,
den 2 december 1922 dagtecknade huvudritningar, samt anvisade för ifrågavarande
byggnadsarbetens utförande såsom extra reservationsanslag för budgetåret
1923/1924 ett belopp av 700,000 kronor. Kungl. Majit fastställde
den 13 april 1923 ovannämnda huvudritningar. För samma ändamål anvisade
riksdagen för budgetåren 1924/1925, 1925/1926 och 1926/1927 respektive
250,000 kronor, 700,000 kronor och 522,320 kronor.

Ifrågavarande byggnader för de kemiska och fysiska institutionerna togos
i bruk för ändamålet höstterminen 1926. Några andra byggnader för institutets
räkning hava icke uppförts på ifrågavarande till kronan upplåtna
område.

Av det ovanstående framgår emellertid, att ovannämnda sakkunniga vid
utarbetandet av sina förslag även tagit hänsyn till utrymmesbehoven för
institutets övriga avdelningar, alltså även för fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad eller, enligt det av de sakkunniga föreslagna namnet, för
byggnadsteknik. I programmet för arkitekttävlingen upptogs bland annat
byggnad för byggnadsteknik, omfattande väg- och vattenbyggnadsteknik
samt husbyggnadsteknik. I ovannämnda reviderade förslag ingingo alltså
vissa huvudritningar samt approximativa kostnadsförslag även för denna
institutionsbyggnad.

I en framställning den 14 september 1928 hemställde institutets styrelse,
att Kungl. Majit måtte föreslå 1929 års riksdag att till uppgörande av
detaljerade ritningar och kostnadsförslag till en ny byggnad för byggnadsteknik
anvisa ett extra anslag av 9,000 kronor för budgetåret 1929/1930.

Styrelsen erinrade örn avtalet mellan staden och Kungl. Majit och kronan
och dess bestämmelser örn att vissa byggnader skulle vara uppförda före
utgången av år 1934. Frågan örn fortsatt utbyggande av den överlåtna
tomten hade förelagts institutets lärarkollegium, som förordat att nybyggnaden
för byggnadsteknik, omfattande väg- och vattenbyggnadsteknik samt
husbyggnadsteknik, närmast borde komma till utförande, främst av det
skälet att laboratoriemöjligheterna för denna fackavdelning vore mest begränsade.

I det av arkitektkonsortiet Origo reviderade förslaget hade kostnaderna
för den del, där fackavdelningen för byggnadsteknik skulle inrymmas, beräknats
till omkring 1,230,000 kronor. Beräkningarna voro emellertid utförda
under en tid, då såväl materialpriser som arbetslöner lågo i toppläge.

För att staten skulle kunna uppfylla de förpliktelser, staten iklätt sig i
förhållande till staden, torde förberedande åtgärder böra vidtagas för den
fortsatta utbyggnaden. I sådant syfte torde till en början böra undersökas,

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

i vad män kostnaderna för byggnaden för byggnadsteknik kunde genom
förenklingar och på annat sätt nedbringas. För detta ändamål torde det
bliva nödvändigt uppgöra mera detaljerade ritningar och kostnadsförslag.

Vid sin anmälan den 4 januari 1929 av denna fråga för Kungl. Majit
erinrade dåvarande departementschefen under punkt 139 i 1929 års åttonde
huvudtitel bland annat, att, ifall byggnader för högre avdelningen vid institutet
eller en densamma ersättande högre teknisk läroanstalt icke uppförts
inom därför föreskriven tid, vederbörande till statsverket överlämnade tomtområde
skulle, i den mån det icke tagits i anspråk genom då uppförda
byggnader eller erfordrades för att dessa måtte kunna fylla sin uppgift,
återlämnas till staden. Departementschefen biträdde styrelsens förslag. På
hans hemställan beslöt Kungl. Majit föreslå riksdagen att till ritningar m. m.
för en nybyggnad för byggnadsteknik vid institutet anvisa ett anslag av
9,000 kronor för budgetåret 1929/1930.

Riksdagen anförde i sin skrivelse den 26 april 1929, nr 8 A, under punkt
132 att riksdagen visserligen uppmärksammat de av departementschefen berörda
bestämmelserna i ifrågavarande avtal. Emellertid ansåge riksdagen
det icke lämpligt att, innan resultatet av den utredning rörande institutets
omorganisation till en teknisk högskola förelåge, varom riksdagen gjort hemställan
under punkt 131 i samma skrivelse, igångsätta förberedande åtgärder
för institutets fortsatta utbyggande. Riksdagen förutsatte att, därest till
följd av nu berörda förhållanden den i avtalet mellan staden och kronan
angivna tidsgränsen skulle behöva överskridas, staden icke skulle befinnas
ovillig att medgiva erforderlig förlängning av respittiden. Riksdagen ansåge
på grund av vad sålunda anförts, att något anslag till ritningar m. m.
för omförmälda nybyggnad icke borde beviljas för budgetåret 1929/1930.

Samma års riksdag sattes i tillfälle att uttala sig i fråga örn institutets
omorganisation dels på grund av ett av Kungl. Majit framlagt förslag rörande
inrättande av professurer i skeppsteori och i skeppsbyggnad vid tekniska
högskolan, dels ock i anledning av vid riksdagen väckta motioner örn
uppförande av professorerna vid institutet i samma lönegrad som professorerna
vid tekniska högskolan. Departementschefen hade under punkt 138
i 1929 års åttonde huvudtitel erinrat örn en av institutets styrelse i bland
annat sistnämnda hänseende gjord framställning och därvid bland annat
sagt sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka förslag om institutets omdaning
till en teknisk högskola.

Riksdagen anmälde under punkt 121 i skrivelsen, att riksdagen avslagit
Kungl. Majits ovanberörda förslag ifråga örn professurerna i skeppsbyggeri.
Riksdagen anförde därvid bland annat följande:

Då riksdagen haft att taga ståndpunkt till Kungl. Majits nu framlagda
förslag till en omläggning av undervisningen vid tekniska högskolans fackavdelning
för skeppsbyggnad, hade riksdagen icke kunnat undgå att därvid
jämväl taga i betraktande de framkomna önskemålen om det Chalmerska
institutets ombildning till en teknisk högskola och det därmed nära sam -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

manhängande spörsmålet om denna läroanstalts och tekniska högskolans
inbördes förhållande. Riksdagen ansåge sig visserligen, i saknad av närmare
utredning i ämnet, icke kunna bedöma, huruvida kravet på en omorganisation
av Chalmerska institutet till en högskola kunde vara befogat.
Men klart vore, att, därest detta krav skulle befinnas välgrundat, spörsmålet
örn en fördelning av den högre tekniska utbildningen mellan de två anstalterna,
tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, måste bringas
till en lösning i samband med en eventuell omorganisation av sistnämnda
institut. Sådana förhållandena nu vore ordnade, förelåge otvivelaktigt en
dubbelorganisation, i det att vardera läroanstalten i vissa fack, bland annat
skeppsbyggeri, meddelade en högre teknisk undervisning. Huruvida detta
även innebure en överorganisation vore icke möjligt att nu avgöra, men
riksdagen holle för sannolikt att en allsidig utredning av båda dessa frågor,
Chalmerska institutets ombildning till en teknisk högskola samt detta instituts
och tekniska högskolans inbördes ställning, kunde giva uppslag till en
mera praktisk och samtidigt mindre kostsam organisation av den högre tekniska
undervisningen.

I anledning av ovannämnda motionsledes framförda förslag rörande professorernas
vid institutet avlöningsförhållanden hemställde riksdagen under
punkt 131 i samma skrivelse, att Kungl. Majit måtte verkställa nyssnämnda
utredning.

På grund av riksdagens beslut tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 6 december 1929 sakkunniga
för att inom departementet biträda med utredning angående omorganisation
av den högre tekniska undervisningen, varvid särskilt borde tagas
under omprövning frågan örn omorganisation av institutets högre avdelning
till en teknisk högskola samt förhållandet mellan tekniska högskolan och en
eventuell teknisk högskola i Göteborg. Vid sin anmälan av denna fråga
sagda dag för Kungl. Majit anförde departementschefen — under erinran om
att riksdagen uttalat önskvärdheten att få frågan örn institutets och tekniska
högskolans ställning fullt klarlagd — bland annat följande:

I vad mån och i vilken utsträckning en differentiering av ingenjörsutbildningen
inom de speciella fackområdena kunde vid de båda institutionerna
genomföras, eventuellt vissa specialfackskolor tänkas förlagda till den ena
och vissa till den andra institutionen, vore spörsmål av den största betydelse
för den tekniska högskoleundervisningen och vetenskapliga forskningen i
landet — därmed också indirekt för landets industriella och ekonomiska
liv — och tarvade uppenbarligen det noggrannaste övervägande. Vad som
ställde sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigast, då det gällde att vinna
en rationellt ordnad ingenjörsutbildning, vore dessutom en fråga, som borde
starkt uppmärksammas, ej minst med hänsyn till de dyrbara byggnader och
den kostsamma maskinella utrustning, en modern teknisk högskoleundervisning
oundgängligen tarvade.

Ovannämnda sakkunniga1) anhöllo i skrivelse den 25 oktober 1932 till
chefen för ecklesiastikdepartementet örn befrielse från utredningsuppdraget.

'') Framlidne generalkrigskommissarien L. Widell, ordförande, ledamoten av riksdagens
första kammare, lektorn B. Björnsson, f. d. professorn H. Grauers, civilingenjören G. Kleman
och professorn T. Lindmark.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Ett realiserande av förslag från de sakkunnigas sida att förvandla institutet
till en teknisk högskola — ett förslag, om vars berättigande och behövlighet
ingen meningsskiljaktighet rått bland de sakkunniga — måste nämligen
enligt de sakkunnigas mening medföra sådana kostnader, att ett genomförande
inom en närmare framtid måste te sig såsom helt uteslutet. Dessa
kostnader vore både kostnader för byggnader och laboratorieutrustning vid
den ifrågasatta nya högskolan och ökade årliga utgifter för avlöningar och
driftkostnader.

Kungl. Majit biföll genom beslut den 4 november 1932 de sakkunnigas
hemställan.

Genom beslut samma dag anbefallde Kungl. Majit institutets styrelse att
— i överensstämmelse med ett av nyssnämnda sakkunniga framlagt förslag —
träda i underhandlingar med Göteborgs stad angående utsträckning av den
tid, inom vilken enligt ovannämnda avtal byggnader för en högre teknisk
läroanstalt skulle vara uppförda.

Innan jag övergår till en redogörelse för nu föreliggande framställning
örn anslag till nybyggnad för fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
vid institutet, vill jag i korthet redogöra för framförda förslag rörande undervisningen
inom dessa ämnesområden vid institutet.

1919 års ovannämnda sakkunniga fores! ogo i sitt betänkande II bland
annat, att den nuvarande högre avdelningen vid institutet skulle ombildas
till en teknisk högskola samt framlade förslag till denna högskolas organisation.
Enligt detta förslag skulle inom ifrågavarande fackavdelning för
byggnadsteknik, vilken skulle skapas genom en sammanslagning av de nuvarande
fackskolorna för husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadskonst,
finnas fjrra professurer: i allmän byggnadslära och byggnadsteknik, motsvarande
nuvarande professur i byggnadslära och ornamentsritning; i byggnadsstatik
och brobyggnadslära, motsvarande nuvarande professur i väg- och
vattenbyggnadslära; i vattenbyggnads^^, ny professur; samt i väg- och
järnvägsbyggnad med kommunikationsteknik, likaledes ny professur.

Samtidigt med att 1929 års ovannämnda sakkunniga ingåvo sin framställning
om befrielse från utredningsuppdraget, överlämnade de en promemoria,
innehållande en kortfattad sammanfattning av de under utredningsarbetets
gång vunna resultaten samt en redogörelse för de av dem fattade
preliminära besluten. Av denna promemoria framgår, att de sakkunniga
tänkt sig tre professurer inom fackavdelningen: i byggnadsstatik och brobyggnadslära,
i husbyggnadslära samt i byggnadsteknik. Ämnena vattenbyggnadslära
samt vägbyggnad med kommunikationsteknik tänktes företrädda
av två speciallärare. I promemorian anfördes bland annat följande:

Vid institutet funnes för närvarande en fackavdelning för väg- och vattenbyggnad
och en för husbyggnad. Dessa motsvarades vid tekniska hög -

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

skolan närmast av fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad och för
arkitektur.

1919 års sakkunniga hade föreslagit, att man för erhållande vid den föreslagna
nya högskolan av en bättre utbildning för såväl husbyggare som
väg- och vattenbyggare skulle söka åstadkomma en undervisning, som så
vitt möjligt reducerade bristerna å båda håll genom att vid nya högskolan
inrätta en särskild avdelning för byggnadsteknik, i sig innefattande huvuddelen
av den tekniska undervisningen inom arkitektur- samt väg- och vattenbyggnadsfackskolorna.

När 1929 års sakkunniga började sina undersökningar rörande här förevarande
fråga, funno de starka skäl tala för en sammanslagning av de
båda fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt husbyggnad vid
Chalmers tekniska institut till en avdelning för väg- och vattenbyggnad.
Denna skulle delas i två studieriktningar, den ena för utbildning av arbetsledare
(ej konstruktörer), alltså en mera allmän linje, den andra för utbildning
av byggnadskonstruktörer, speciellt för husbyggnad. En differentiering
i förhållande till tekniska högskolan skulle ske på så sätt, att till
denna skulle förläggas den egentliga utbildningen av brobyggnadskonstruktörer.

Med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten att i möjligaste mån nedbringa
kostnaderna för inrättandet av den föreslagna nya högskolan och å
andra sidan önskvärdheten av ökad effektivitet i undervisningen hade emellertid
vissa av de sakkunniga ansett det böra tagas under allvarligt övervägande,
huruvida icke väg- och vattenbyggnads- samt husbyggnadsavdelningarna
vid institutet skulle kunna indragas och undervisningen i dessa
ämnen koncentreras till tekniska högskolan.

I Göteborg bleve för ändamålet nybyggnader oundgängliga. Däremot
torde det — särskilt under förutsättning att skeppsbyggnadsavdelningen vid
tekniska högskolan nedlades — icke vara uteslutet, att vid tekniska högskolan
skulle utan egentlig nybyggnad kunna beredas tillräckligt utrymme
för undervisning av erforderligt antal blivande väg- och vattenbyggnadsingenjörer.
Aven om på grund av elevantalets ökning en dubblering av
vissa lärarkrafter vid tekniska högskolan bleve erforderlig, kunde dock årskostnaderna
härför samt för materiel aldrig beräknas bliva större än för en
fristående avdelning i Göteborg.

A andra sidan kunde det icke förbises, att betydande svårigheter måste
yppa sig för tekniska högskolan att i sin fackavdelning för väg- och vattenbyggnad
emottaga det ökade elevantal, som bleve erforderligt, därest hela
landets behov av högskolebildade ingenjörer på detta betydelsefulla område
skulle tillgodoses här.

De vidare utredningar, som för ett bedömande av denna fråga vore behövliga,
hade icke av de sakkunniga slutförts. Emellertid torde i vart fall
detta spörsmål vara förtjänt att tagas under övervägande, när utredningsarbetet
ånyo kunde komma att upptagas.

Ovannämnda förslag hava icke föranlett någon åtgärd.

Nu har institutets styrelse i skrivelse den 7 december 1933 anmält, att
styrelsen — i anledning av Kungl. Majris ovannämnda beslut den 4 november
1932 örn utsträckning av den i förutnämnda avtal fastställda tid,
inom vilken nybyggnaderna skulle vara uppförda — hos Göteborgs stads

Kungl. Maj. ts proposition Nr 107.

drätselkammare, andra avdelningen, hemställt om förlängning av denna tid
med ytterligare tio år, alltså till och med den 31 december 1944.

I anledning härav hade avdelningen anfört, att den vore villig tillmötesgå
styrelsens framställning med den begränsning att uppskovet bestämdes till
fem år, därvid nybyggnadsskyldigheten således skulle vara fullgjord senast
den 31 december 1939.

Emellertid hade — framhölle avdelningen — behov framträtt för staden
att återfå viss del av de genom avtalet överlåtna områdena. Därvid avsåges
ett område norr om den till det överlåtna området gränsande idrottsplatsen,
innehållande en areal av vid pass 4,080 kvadratmeter. Utgående
från dessa synpunkter hade avdelningen upprättat förslag till överenskommelse
med bestämmelser, innefattande medgivande till ett femårig! uppskov
med fullgörandet av byggnadsskyldigheten och överlåtelse till staden av
ovannämnda areal. Det vore emellertid styrelsens avsikt att träda i närmare
förhandlingar med staden, innan ärendet underställdes Kungl. Maj:ts
prövning.

För att förekomma förnyad framställning från stadens sida örn ytterligare
inskränkning av det för institutets nybyggnader avsedda området, hemställde
styrelsen om medel till nybyggnad för en av institutets fackavdelningar
ur anslag till beredskapsarbeten.

Lärarkollegiet hade förordat nybyggnad för fackavdelningen för vägoch
vattenbyggnad på grund av följande skäl.

Fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vore för närvarande institutets
största fackavdelning. I denna vore nämligen innevarande termin av
högre avdelningens 413 elever 130 inskrivna. Fackavdelningen hade icke
något laboratorium. Eleverna hade för utförande av för dem erforderliga
försök varit hänvisade till laboratoriet för maskinbyggnad. Kostnaderna för
det i nybyggnaden ingående laboratoriet utgjordes av kostnader för själva
byggnaden, för inredningsarbeten och utrustning. Kostnaderna för den del
av den instrumentella utrustningen, som behövde införskaffas från utlandet,
bleve för ifrågavarande fackavdelning jämförelsevis små.

Styrelsen framlägger ett av professorn inom fackavdelningen S. Hultin
uppgjort förslag till nybyggnad. Det vore uppgjort närmast för underlättande
av kostnadsberäkning av byggnaden och överensstämde i huvudsak
med det av arkitektkonsortiet »Origo» överarbetade förslaget men vöre beräknat
för ett mindre antal elever. I vissa avseenden skilde det sig från
det tidigare förslaget. Ändringarna hade delvis föranletts av den utveckling,
som under tiden ägt rum. Under de sista tio åren hade nämligen ett
betydande forskningsarbete igångsatts inom åtskilliga områden av väg- och
vattenbyggnadstekniken, vilka tidigare ej varit föremål för undersökningar.
Ett dylikt, område vore jordarternas mekanik, vilket ämne berörde bland
annat frågor örn grundens bärighet, byggnaders sjunkning, stabilitetsfrågor
vid kajbyggnader, tjälskjutningsfenomen etc.; ett annat område vore vägbeläggningstokniken,
där på grund av de mångå olika slagen använda material
ett mångsidigt laboratoriearbete påginge jämsides med praktiska prov.
Inom vissa områden hade förut mindre beaktade egenskaper blivit föremål
för noggrannare studium, t. ex. vattentäthet hos betong. Medan man för
tio k femton år sedan vid högskoleundervisning inom väg- och vattenbyggnadsfacket
kunde hjälpligt reda sig utan eget laboratorium, måste man nu
anse det för mycket stor brist, att eleverna i denna fackskola ej före utträ -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

det i livet fått praktiskt syssla med teknikens aktuella problem, utan endast
tagit del av dem genom föreläsningar och litteraturstudier. Enligt styrelsens
åsikt vore därför en ny byggnad för ifrågavarande avdelning av behovet
påkallad.

Styrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtto anbefalla byggnadsstyrelsen
att skyndsamt verkställa kostnadsberäkningar för en nybyggnad för fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad vid institutet samt att förmedelst
anslag till beredskapsarbeten bereda medel för byggnadens uppförande.

Styrelsen för institutet hänvisar sålunda till ett av professor S. Hultin utarbetat
förslag. Vid Hultins skrivelse äro fogade dels kopior av ritningar
och förslag till nybyggnad för fackavdelningen för byggnadsteknik, utarbetade
av arkitektkonsortiet »Origo» och daterade den 24 oktober 1921 (det
reviderade förslaget), dels ock ett förslag till justering av dessa ritningar,
utarbetat av professor Hultin och daterat den 20 november 1933. Jag tilllåter
mig i dessa hänseenden hänvisa till handlingarna i ärendet. Professor
Hultin anför bland annat följande:

Enligt förslaget »Origo» skulle den för fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
avsedda byggnaden förläggas parallellt med och söder örn nuvarande
uppfartsvägen från Gibraltargatan till fysik- och kemibyggnaden.
Förslaget borde ligga till grund för den nu ifrågasatta byggnaden, i den
mån icke skäl till avvikelser förelåge. Byggnaden borde planeras för 40
elever per årskurs i stället för 55, varmed man ursprungligen räknade.

Vid den av Hultin verkställda omarbetningen av förslaget hade följande
synpunkter legat till grund:

Enligt »Origos» förslag skulle i källarvåningen anordnas laboratorium för
vattenbyggnad; källare skulle finnas endast under halva byggnaden; den för
vattenbyggnadsexperiment avsedda rännan vore förlagd under en utskjutande
altan längs byggnadens södra långsida. I stället borde källare anordnas
under hela byggnaden och det utskjutande partiet slopas; härigenom vunnes
icke blott lägre anläggningskostnad, utan man sluppe även den ur underhållssynpunkt
ogynnsamma altanen.

Då man för överskådlig framtid torde få räkna med att hålla sig inom
ramen för den av 1929 års sakkunniga skisserade planen för fackavdelningens
organisation, hade Hultin utgått från densamma.

När ämnet vattenbyggnadslära enligt nyssnämnda utkast ej komme att
företrädas av en professur, funnes ej längre samma skäl att giva vattenbyggnadslaboratoriet
sådan omfattning, som skulle fordras för utförande av
vetenskapligt forskningsarbete på området. Hultin hade därför föreslagit
betydligt minskat omfång för detsamma. En ytterligare orsak att ej giva
detta laboratorium större dimensioner läge däri, att antalet ingeniörer, som
speciellt ägnade sig åt hydrauliska spörsmål, vore rätt begränsat. Vid sidan
om tekniska högskolans vattenbyggnadslaboratorium med dess mera omfattande
utrustning torde Sverige ej hava behov av ytterligare ett lika fullständigt
utrustat vattenbyggnadslaboratorium. — I vattenbyggnadslaboratoriet
skulle enligt Hultins förslag finnas dels en demonstrationsränna för hydrauliska
experiment, dels en ränna för mindre modellexperiment; pumpanläggning
och vattenreservoar skulle vara gemensamma för båda rännorna.

I »Origos» förslag funnes icke upptaget något vägbyggnadslaboratorium.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Sedan denna tidpunkt hade vfigbyggnadsundervisningen kommit i ett helt
annat läge och vunnit ökad betydelse. Något egentligt forskningslaboratorium
för vägbyggnadsteknik ansåge sig Hultin dock icke böra föreslå, dels
emedan ingen professur i ämnet av 1929 års sakkunniga upptagits, dels
emedan i Stockholm svenska väginstitutet och statens provningsanstalt vore
fullständigt rastade för vetenskapliga undersökningar på området. Å andra
sidan bleve det nödvändigt för utgående ingenjörer att känna till de mera
yrkesmässiga och kommersiella provningarna av materialier på området,
speciellt beträffande asfalt och tjäror. Därför föresloges, att ett rum skulle
disponeras för detta ändamål. För andra undersökningar på området kunde
utrymme beredas inom laboratoriet för byggnadsteknik.

Gemensam för laboratorierna för byggnadsteknik samt för byggnadsstatik
och brobyggnadslära bleve maskinsalen i undre botten. Ehuru laborationer
i dessa båda ämnen huvudsakligen avsåge olika funktioner hos materialen,
kunde någon sträng gräns mellan dessa ämnen icke uppdragas; hållfasthetsundersökningar
och formförändringsbestämningar förekomme inom håda
ämnesområdena. Samtliga apparater för hållfasthetsprovningar uppställdes
i maskinsalen. Maskinsalen förutsattes i överensstämmelse med »Origos»
förslag erhålla två våningars höjd; i andra våningen föresloges en mindre
balkong. För förvaring av instrument, tillhörande maskinsalen, hade föreslagits
ett särskilt rum.

För laboratoriet för byggnadsteknik hade i »Origos» förslag förutsatts en
värmekammare och ett kylrum; i Hultins förslag hade dessa slopats, enär
vid ifrågavarande försök provkroppar billigare kunde förvaras i kylskåp och
värmeskåp, uppställda i andra lokaler. Särskilt rum för siktning av sand
torde vara onödigt; siktapparater kunde lämpligen uppställas i samma lokal
som betongblandare och stampapparater m. m.

För laboratoriet för byggnadsstatik föresloges två rum för modellexperiment
i liten skala. Undersökningar å små plana modeller, uppmonterade
å arbetsbord, hade på senare åren blivit alltmer använda; modellkostnaderna
bleve låga. Formförändringarna bestämdes medelst avläsningsmikroskop.

I källaren föresloge Hultin en avdelning för jordtryckslaborationer och
mekanisk jordanalys. Laboratorier i sistnämnda ämne förekommo ej vid
tidpunkten för »Origo»-förslagets uppgörande, men hade under de senaste
fem åren inrättats vid ett flertal högskolor. Här skulle utföras sedimenteringsanalys
och siktningsbestämningar samt mikroskopisk undersökning av
jordarters sammansättning, bestämning av samband mellan belastning, vattenhalt,
krympning etc. hos jordprover, allt frågor av den största betydelse för
studiet särskilt av göteborgslerans egenskaper. Hamnöveringenjören i Göteborg
hade ställt i utsikt samarbete för undersökningar rörande denna leras
egenskaper. — Inom jordhyckslaboratoriet skulle bestämmas jordtrycket mot
väggar, tryckfördelning under grundplattor etc. *

I fråga örn lokalernas placering, utrustning etc. anföres bland annat följande: Vid

lokalernas inordnande i byggnaden hade Hultin gjort minsta möjliga
förändringar i »Origos» förslag. Såsom förut nämnts hade räknats med ett
något minskat elevantal. Föreläsningssalarne hade minskats med 1 meter i
längd och ritsalarne med omkring 4 meter. Byggnadens längd hade minskats
med 3 meter.

Till källaren hade förlagts alla lokaler, vid vilkas användning man hade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107,

att räkna med, att golven bleve nedsölade med vatten, sand etc., alltså
vattenbyggnadslaboratoriet, jordtryckslaboratoriet, betongblandning och lagring
av betongprovkroppar, smidesverkstad och träverkstad. Lokaler, där
buller och stötar åstadkommes, borde ej ligga under ritsalar, föreläsningssalar
eller arbetsrum; därför bade smedja och betongblandningsrum förlagts
under maskinsalen. Vattenbyggnadslaboratoriet förlädes till byggnadens
östra ända, där berggrunden sannolikt läge något djupare, så att plats för
en reservoar under golvet lätt kunde åstadkommas; vid denna ända av
byggnaden erhölles även tämligen höga fönster mot gårdssidan, vilket vore
till fördel. Inom övriga delar av källaren bleve fönstren mot gårdssidan
låga; till denna sida hade därför förlagts lagerrum för sand, cement och
sten, betongprover etc., för vilka lokaler full dagerbelysning ej vore alldeles
nödvändig.

Våningshöjden hade antagits till 4,5 meter från golv till golv, källarvåningens
golvhöjd till + 60,5 i överensstämmelse med »Origos» förslag.

Vindsvåningens trätakstolar borde konstrueras så att hindrande snedsträvor
undvekes; å vinden kunde vid framtida behov en del laborationsrum
anordnas. I övrigt borde vinden kunna användas för lagring av samlingar
och modeller, som mera sällan användes.

För transport av provkroppar och modeller mellan källare och bottenvåning
samt för transport av mindre aktuella modeller etc. till vinden fordrades
en varuhiss.

Maskinsalen försåges med travers (eller telfervagn) för lyftning av tyngre
maskiner etc. I golvet anordnades en lucka för nedhissning av tunga- delar
till källaren.

Byggnadens planutrymme, mätt på ytterkant av väggarna, utgjorde 1178
kvadratmeter. Volymen av byggnaden från källargolv till 1 meter över
vindsgolvet beräknades till 22,400 kubikmeter. För sprängning och schanning
samt eventuella grundpelare torde böra beräknas c:a 55,000 kronor. Gårdsplanens
iordningställande beräknades kosta c:a 20,000 kronor, varav något
över hälften åtginge för sprängningsarbeten.

Kostnaden för maskin- och apparatutrustning till byggnaden hade icke
varit föremål för detaljerad utredning. Kostnaden härför beräknades uppgå
till omkring 200,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har med utlåtande den 21 december 1933 överlämnat
kostnadsutredning till ifrågavarande av professor Hultin omarbetade förslag
till nybyggnad. Kostnaderna hava av styrelsen approximativt uppskattats

till följande belopp:

Byggnadsarbeten..............................kronor 800,000

Värme, vatten och avloppsledningar samt sanitära installationer
enligt uppgift av ingenjör E. Jonsson........ » 80,000

Elektriska ledningar och elektrisk hiss enligt uppgift av

ingenjör E. Heineman........................ » 50,000

Vägar och planeringsarbeten, förslagsvis..........'' . . » 75,000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda

utgifter c:a 10 procent.................. *_95,000

Summa kronor 1,100,000

Enligt kostnadsutredningen beräknades den erforderliga byggnadssumman
ligga mellan 1,000,000 och 1,200,000 kronor, beroende dels på vilka bygg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

uadsmaterialier samt fasadstensarbeten m. in., som komme att föreskrivas,
dels på omfattningen av ledningar för laboratorier m. m., dels ock på vägoch
planeringsarbetenas omfattning och utsträckning.

För belysande av frågan, huruvida en nybyggnad för fackavdelningen för
väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska institut skulle kunna tänkas
föregripa spörsmålet örn eventuella rationaliseringsåtgärder beträffande den
högre tekniska undervisningen, har jag från medlemmarna av 1929 års salekunnigberedning
— lektorn E. Björnsson, professorerna Lindmark och Grauers
samt civilingenjören Kleman — införskaffat en promemoria, daterad den 29
januari 1934, däri göres gällande att en fackavdelning för väg- och vattenbyggnad
även efter en omorganisation av den högre tekniska undervisningen
bör bibehållas vid Chalmers tekniska institut samt att från de synpunkter,
som de sakkunniga tidigare anlagt på en blivande organisation av det tekniska
högskoleväsendet, intet syntes vara att erinra mot uppförandet av den
föreslagna institutionsbyggnaden.

Bemälda sakkunniga lämna i sin promemoria en översikt för höstterminerna
1919—1933 dels över antalet studerande inom fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, dels
ock över det totala antalet studerande vid de båda läroanstalterna samt
yttra i anslutning härtill:

Antalet studerande i fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska
högskolan hade under perioden kraftigt ökats — från 128 till 191 eller
med 49 procent — om än icke i samma utsträckning som högskolan i dess
helhet, vilken under samma tid ökats med 77 procent. Från att höstterminen
1919 hava utgjort 21 procent av hela antalet studerande, utgjorde de studerande
i fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad höstterminen 1933 icke
fullt 19 procent av totalantalet. I detta sammanhang torde böra påpekas,
att stegringen av antalet studerande till väsentlig del torde bero därpå, att
högskolan genom ett intensivt utnyttjande av tillgängliga lokaler successivt
lyckats bereda plats för ett ökat antal kompetenta inträdessökande, som
annars måst avvisas.

Under samma tid hade antalet studerande i fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad vid Chalmers tekniska institut ökats från 49 till 130, d. v. s.
nära tredubblats. Medan institutet i dess helhet under samma tid ökats från
328 till 413 studerande, hade denna fackavdelning proportionellt ökats väsentligt
kraftigare. Från att höstterminen 1919 hava utgjort 15 procent av
totalantalet studerande, hade den sålunda höstterminen 1933 stigit till icke
mindre än 31 procent.

Sammanlagda antalet studerande vid de båda fackavdelningarna, som
höstterminen 1931 — de senaste siffror som förelågo, då de sakkunniga
avslutade sitt egentliga utredningsarbete — uppgick till 240, hade sedan dess
väsentligt ökats och uppgick höstterminen 1933 till 321 eller i genomsnitt
80 per årskurs.

Till en del kunde visserligen denna starka höjning tänkas sammanhänga
med den av tidsförhållandena förorsakade allmänna tillströmningen av studerande
till universitet och högskolor och därmed sammanhängande strä -

•Kungl. Mag:ts proposition Nr 107j

Tanden från de båda läroanstalternas sida att i görligaste mån bereda studiemöjligheter
för inträdessökande. A andra sidan finge i detta sammanhang
icke förbises den spärr, som i vart fall vid tekniska högskolan det begränsade
utrymmet i laboratorier och ritsalar innebure och på grund av vilken
kompetenta inträdessökande trots nyssberörda strävanden måst i betydlig
utsträckning avvisas. Hade inträde i fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad
stått öppet för alla kompetenta inträdessökande, skulle man alltså
för närvarande haft att räkna med ett högre antal studerande än det nu
förefintliga. Aven om av olika anledningar sammanlagda antalet studerande
vid här ifrågavarande båda fackavdelningar i fortsättningen ånyo reducerades,
bleve dock med största sannolikhet antalet studerande så stort, att
man — därest en sammanslagning av de båda avdelningarna komme till
stånd — måste förutsätta en dubblering av praktiskt taget alla lärarkrafter
ävensom betydande ny- och tillbyggnader. Örn än kostnaderna härför icke
kunde beräknas bliva lika stora som för en nybyggnad i Göteborg, torde
skillnaden dock knappast bliva så avsevärd, att den uppvägde de olägenheter
av olika slag, som skulle uppkomma vid en sammanslagning. Av dessa
olägenheter torde de pedagogiska stå i främsta rummet. Vidare borde framhållas,
att den förskjutning i förhållandet mellan elevantalet i de olika fackavdelningarna
vid Chalmers tekniska institut, som under de senaste åren
ägt rum, medförde, att en indragning av fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
vid Chalmers tekniska institut måste betyda en mera ingripande
förändring i hela institutets struktur än vad tidigare kunnat förutses. Härjämte
borde ej förbises, att enligt nyligen framlagda undersökningar levnadskostnaderna
för studerande vore högre i Stockholm än i Göteborg, vadan
en sammanslagning av de båda avdelningarna till en, i Stockholm, skulle
för de annars till Göteborg förlagda studerandena medföra ökade utgifter.

Vad beträffade behovet av ingenjörer, utexaminerade från fackavdelning
för väg- och vattenbyggnad, gåve de senaste årens erfarenhet vid handen,
att här en ökad efterfrågan förelåge. Överhuvudtaget gjorde sig för närvarande
från kommuners, industriers och övriga företagares sida märkbar
en med teknikens komplicering sammanhängande tendens att i ökad utsträckning
använda kvalificerad arbetskraft. Med hänsyn härtill syntes det
betänkligt att nu företaga en sammanslagning av de båda fackavdelningarna.

Möjligheterna till en differentiering av undervisningen vid de ifrågasatta
båda tekniska högskolorna vore enligt de sakkunnigas uppfattning av avsevärd
betydelse. En dylik differentiering av undervisningen vid fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad syntes kunna genomföras, örn man för
framtiden hade att liksom hittills räkna med fackavdelningar både i Stockholm
och Göteborg. De sakkunniga hade i de av dem utarbetade preliminära
förslagen till timplaner tagit sikte på en differentiering av undervisningen
mellan de båda fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad. I
det föreliggande förslaget till den ifrågasatta nya institutionsbyggnaden, av
vilket de sakkunniga tagit del, syntes jämväl dessa differentieringsmöjliglieter
hava blivit tillfredsställande beaktade.

De sakkunniga hade vidare undersökt, huruvida en nybyggnad nu för
fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska institut
kunde tänkas beträffande andra fackavdelningar försvåra den rationalisering
av den tekniska högskoleundervisningen, som av de sakkunniga i överensstämmelse
med riksdagens uttalanden och av vederbörande departementschef
givna direktiv eftersträvades.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

De fackavdelningar, beträffande vilka av olika bland de sakkunniga fortsatta
utredningar rörande eventuell indragning närmast ifrågasattes, voro
fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan och fackavdelningen
för kemi och kemisk teknologi vid Chalmers tekniska institut.

Yad fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan beträffade,
gåve de senaste årens utveckling vid nämnda högskola vid handen, att de
lokaler, som skulle frigöras vid ett eventuellt indragande av berörda avdelning,
bleve erforderliga redan vid högskolans nuvarande organisation och
alltså icke kunde beräknas komma till användning för att minska nybyggnadsbehovet
vid en utvidgning av fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.
Utrymmena för flera fackavdelningar vore nämligen redan till det
yttersta anlitade.

Vad beträffade fackavdelningen för kemi och kemisk teknologi vid Chalmers
tekniska institut anförde de sakkunniga i sin förutberörda promemoria
av år 1932 bland annat följande:

»Goda skäl synas föreligga för en undersökning, huruvida icke här förevarande
undervisning — vad beträffar de tekniska högskolorna -— skulle
kunna koncentreras till Stockholm. Denna fråga kompliceras emellertid
därav, att nyligen vid Chalmers tekniska institut nybyggnad uppförts för
bland annat den kemiska institutionen. Det torde icke utan särskild undersökning
kunna klargöras, huruvida den kemiska avdelningens nya lokaler
utan alltför stora kostnader kunna komma till någon användning för någon
annan fackavdelning.»

Med anledning av vad sålunda anförts ville de sakkunniga framhålla, att
de med sitt berörda yttrande ej avsågo, att fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad, vars behov av lokaler och inredning i hög grad avveke från
vad som erfordrades för en fackavdelning för kemi, skulle kunna draga
nytta av ifrågavarande lokaler.

Örn icke inom utgången av år 1934 byggnader för institutets högre avdelning
utöver redan förefintliga byggnader för de kemiska och fysiska institutionerna
uppförts, skall enligt ovannämnda avtal den av Göteborgs stad
upplåtna arealen med undantag för det område, som erfordras för att redan
befintliga byggnader må fylla sitt ändamål, omedelbart med full äganderätt
i gravationsfritt skick återlämnas till staden utan ersättning. Institutets
styrelse har nu anmält, att utsikter förefinnas till förlängning av fristen
med ytterligare fem år men att staden synes vara benägen att vid ett sådant
medgivande knyta villkor örn återlämnande till staden av viss del av
de genom avtalet överlåtna områdena. För de fortsatta förhandlingarna i
ämnet skulle det tvivelsutan vara av betydelse att hava vidtagit åtgärder
för uppförandet av förevarande sedan länge planerade och av behovet påkallade
nybyggnad för fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

I allt fall synes mig i betraktande av de bristfälliga anordningar, som
känneteckna de nuvarande arbetslokalerna vid institutet, med byggnadsföretaget
ej kunna anstå under så lång tid, att spörsmålet örn den närmare avvägningen
av den högre tekniska undervisningen mellan institutet och tekniska
högskolan hinner få sin lösning. Såsom framgår av den utav 1929
års sakkunniga senast avgivna promemorian, kan det nu föreliggande för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

slaget icke anses komma att föregripa denna fråga. Jag hänvisar till de
skäl, som anföras i denna promemoria. Vad angår frågan örn en eventuell
differentiering av undervisningen mellan de båda fackavdelningarna för vägoch
vattenbyggnad vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut,
kommer densamma att av Kungl. Majit uppmärksammas och skyndsamt
göras till föremål för närmare utredning. Under alla förhållanden lärer den
ifrågavarande fackavdelningen vid Chalmers tekniska institut tvivelsutan vara
i behov av de förbättrade och moderniserade utrymmen, som det föreliggande
förslaget innebär. Jag kan från denna synpunkt sålunda icke finna några
betänkligheter mot att tillstyrka åtgärder för igångsättande av det föreslagna
byggnadsföretaget.

De föreliggande av professor Hultin justerade ritningarna torde i huvudsak
kunna ligga till grund för arbetet. Det synes mig lämpligt, att planläggandet
och utförandet av byggnadsföretaget, liksom skedde i fråga om
byggnaderna för de fysiska och kemiska institutionerna, varder anförtrott
åt en särskild byggnadskommitté. Innan arbetena igångsättas, torde kommittén,
såsom likaledes fallet var vid sistnämnda byggnadsarbeten vid institutet,
böra till Kungl. Majit ingiva fullständiga huvudritningar jämte beskrivning,
utarbetade i huvudsaklig anslutning till professor Hultins nyssnämnda
förslag, ävensom ny kostnadsberäkning och byggnadsplan för uppförande
av ifrågavarande byggnad å den av staden för ändamålet upplåtna tomten.
Byggnadsföretaget bör utföras inom ramen av ett anslag av 1,100,000 kronor.
Byggnadskommittén må emellertid erhålla i uppdrag att i görligaste
mån söka nedbringa kostnadsbeloppet. Detta belopp bör därför ej nu fixeras.
För nästkommande budgetår torde för ritningarnas uppgörande samt byggnadsarbetenas
igångsättande m. m. anvisas ett belopp av 400,000 kronor att
upptagas bland utgifter för kapitalökning under rubriken »Fonden för förlag
till statsverket».

Utöver nu angivna kostnader komma sedermera att erfordras anslagsmedel
till inredning och utrustning av den nya institutionsbyggnaden. De
härför erforderliga kostnaderna hava av professor Hultin uppskattats till
omkring 200,000 kronor, vilken summa dock angivits såsom approximativ.
En närmare utredning på denna punkt torde sedermera bliva erforderlig.
Likaledes kommer den nya byggnaden att medföra ökade kostnader i avseende
å drift och underhåll, eventuellt även avlöning åt vaktmästare eller eldare.
I vad mån dessa kostnader kunna täckas förmedelst institutets elevavgifter
eller till en del komma att belasta statsverket, torde likaledes böra närmare
utredas.

Anslaget bör beviljas under förutsättning att erforderlig uppgörelse träffas
mellan Kungl. Majit och Kronan och Göteborgs stad angående tomtfrågan,
innefattande förlängning av fristen för byggnadsarbetenas utförande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att, under av mig angiven förutsättning beträffande än -

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

äring i avtalet med Göteborgs stad rörande upplåtelse av
tomt för Chalmers tekniska institut, till uppförande å nyssnämnda
tomt av byggnad för fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad vid nämnda institut i huvudsaklig överensstämmelse
med föreliggande av professor S. Hultin justerade
ritningar för budgetåret 1934/1935 bland utgifter för kapitalökning
under rubriken: »Fonden för förlag till statsverket»
anvisa ett reservationsanslag av........kronor 400,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Bihang till riksdagens protokoll 1934.

1 sami.

Nr 107.