Kungl. Maj:ts proposition nr 107 (Proposition 1926:107)

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Jsr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1
i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet in. m.; given Stockholms slott den 12
februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialårenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

l:o lag om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen
■den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet;

2:o lag om ändrad lydelse av § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31
i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad;

3:o lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 23 maj 1862
om kommunalstyrelse i Stockholm;

4:o lag om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 §
5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924
•om landsting;

5:o lag om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 om rätt
för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel
vid vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse;
samt

6:o lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 med vissa
föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 88 käft. (Nr 107.) ik se 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen den 21
mars 1862 (nr 13) om kommunal styrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen dels
21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet skola i nedan angivna,
delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 29.

Mom. 1. För val — — — inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som — — — upprättade röstlängden.

Mom. 3. Äro i — — — är mantalsskriven.

Mom. 4. Val av kommunalfullmäktige förrättas för varje valdistrikt
inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val
till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med den 16 september till
och med den 20 oktober; dock att, om land sting smannav cd för distriktet
äger rum å tidigare dag än den 16 september, som valdag må bestämmas
dagen för landstingsmannavalct. Valdag bestämmes det år valet skall förrättas
av kommunalfullmäktige eller, där sådana icke finnas, av kommunalstämma.

Där val av kommunalfullmäktige äger rum å samma dag som landstingsmannaval
för valdistriktet, skola de båda valen förrättas i samband med
varandra sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda
valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande
vartdera av dem.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och
minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. Där allmän gudstjänst
å valdagen hålles inom kommunen, göres uppehåll för den tid, gudstjänsten
pågår. I kungörelse om valförrättning skall tiden för valet noggrant
angivas. Sådan kungörelse utfärdas för varje valdistrikt av valnämndensordförande
i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma -stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade röstlängd
eller del av röstlängd.

Där val av kommunalfullmäktige och landsting smannav al för valdistriktet
förrättas i samband med varandra, bör samma exemplar av röstlängden
användas vid båda valen, med rätt dock för valförrättaren att använda särskilt
exemplar för vartdera valet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Vid val av kommunalfullmäktige må röstägande icke utan personlig inställelse
inför valförrättaren utöva rösträtt i annat fall eller i annan ordning
än i särskild lag stadgas.

Mom. 5. Valet sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas valsedlar
av vitt papper utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt ordet < Xommunalfullmäletigval»
eller annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

A valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Valsedeln skall antingen upptaga namnen i en följd, det ena under
det andra, eller ock avfattas på sätt formulär 1 vid denna förordning
utvisar.

I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många
som det antal kommunalfullmäktige valet avser. Namnen gälla själva
fullmäktigvalet samt, i den mån de därvid icke tagas i anspråk, val av
efterträdare åt avgången fullmäktig.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver
det antal fullmäktige valet avser. Dessa namn skola uppföras vart
för sig i de särskilda rummen och gälla själva fullmäktigvalet samt, i den
mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av efterträdare åt avgången
fullmäktig. För efterträdarevalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns
högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva
fullmäktigvalet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida
två namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn,
titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som kan vara
nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än ovanför
namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn.

År något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å
något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas,
eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses sådant
namn såsom obefintligt. Aro å valsedel upptagna flera namn, än ovan
är medgivet, eller äro namn, som särskilt upptagits för val av efterträdare
åt kommunalfullmäktig, flera än två, anses det eller de sista, övertaliga
namnen såsom obefintliga. För val av efterträdare särskilt upptaget namn,
som saknar motsvarande namn för själva fullmäktigvalet, anses såsom
obefintligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Har vid kommunal fullmälctigval och landstingsmannaval, vilka förrättats
i samband med varandra, sedel som tydligen är avsedd för det ena valet
inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det andra valet, skall sedeln
räknas till det val kuvertet angiver, såvida den upptager namn å någon
vid detta val valbar person, men eljest vara ogill. Finnas vid dylik gemensam
valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka den ena
uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet, skall
allenast den sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 6. Ej må vid valet tal liållas eller tryckta eller skrivna upprop
till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom
här nedan förmäles. Å valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet i Kom
munalfullmäktigvah eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet
avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel,
utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum. Blanketter
till valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart
före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan
är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur de anmäla sig hos ordföranden.
Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda
att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser
vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för
såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;
och åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där
ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen
utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden
förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden
upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett
med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser samt
behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på
den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats. Valman,
som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning
avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han
själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samme vare om valkuvert, som icke
är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 5

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad
avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas
under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar;
och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valförrättare!! inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro
obrutna.

De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet eller
då valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,
å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äge rätt att
i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid
det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat
sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.
I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet
valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär,
som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i ett
eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två
närvarandes sigill och förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten
avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet avtryckas.
Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker valet av kommunalfullmäktige i samband med landstingsmannaval
för valdistriktet, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och
göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess
valprotokoll och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. Valkuverten
för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som
vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillcn avtryckas
och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll och
beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet
antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden
och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden insände
därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande dels det
eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet
och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall
försändelsen assureras.

Mom. 7. Konungens befallningshavande skall vid offentlig förrättning,
som skall äga rum så snart omständigheterna det medgiva, verkställa sammanräkning
av de röster, vilka vid kommunalfullmäktigval inom länet avgivits.
Om förrättningen utfärdad kungörelse, innehållande uppgift om
den ordningsföljd, i vilken sammanräkningen, därest hinder icke möter,
kommer att för de olika kommunerna företagas, skall senast sex dagar
före förrättningens början uppläsas i dessa kommuners kyrkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda blanketter
med anvisningar, och läte Konungens befallningshavande vid förrättningen
föra protokoll enligt formulär, som av Konungen fastställes.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande
inkommit, är särskilt stadgat.

Valens utgång kungöres omedelbart beträffande varje kommun genom
uppläsning av protokollet. Med protokollets uppläsning är valet för den
kommunen avslutat, varefter Konungens befallningshavande genast skall
till vederbörande återställa den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

Samtliga valsedlar skola, särskilt för varje kommun, inläggas, de godkända
och de underkända var för sig, i omslag, vilka, innan förrättningen,
i vad den avser viss kommun, avslutas, förses med minst två närvarandes
sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras intill utgången av
den tid, för vilken valen gälla.

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t — — — såsom valförrättare.

Val av municipalfullmäktige må icke äga rum å dag, då landstingsmanna
val för samhället förrättas. Municipalfullmähtige eller, där sådana icke
finnas, municipalstämma må däremot det år val skall förrättas kunna besluta,
att municipal fullmäktig valet skall äga rum å dag, då kommunalfullmäktigval
förrättas i den kommun, varav municipalsamhället utgör del,
dock icke för det fall att sistnämnda val hålles i samband med landstings
mannaval.

Där val av municipalfullmäktige äger rum å samma dag som kommunal
fullmäktigval och municipalsamhället utgör eget valdistrikt, skall med avseende
å de båda valens förrättande i tillämpliga delar gälla vad i denna
förordning är stadgat angående kommunalfullmäktigvals förrättande å samma
dag som landstingsmannaval.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Kung! Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

«m ändrad lydelse av § 14 inom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen
den 21 mars 1862 (nr 14) om kommnnalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad skola i nedan
.angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 14.

Mom. 2. Allmän rådstuga skall i stad, där stadsfullmäktige finnas,
hållas de år, då fullmäktige böra väljas, under tiden från och med den
16 september till och med november månads utgång. Om landsting små nnaval
för staden äger rum tidigare än den 16 september, må dock allmänna
rådstugan hållas å dagen för nämnda val. I stad, där stadsfullmäktige icke
finnas, skall allmän rådstuga hållas varje år uti maj månad, för att besluta
i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning;
samt uti december för bestämmande av stadens utgifts- och inkomststat
enligt § 61 och för anställande av val till de befattningar inom
kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom för val av revisorer.

Den, vilken — — — sagda förvaltning.

§ 23.

Mom. 1. Stadsfullmäktige väljas ibland kommunens röstberättigade
medlemmar enligt den röstgrund, som i denna förordning är stadgad.
Där valen ske samfällt, verkställas de vid allmän rådstuga. År staden
indelad i valkretsar, verkställas valen å dagar, som magistraten särskilt
för varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten
äger bestämma, allt med iakttagande dock av vad här nedan i mom. 2
stadgas.

Mom. 2. Val av stadsfullmäktige förrättas under tiden från och med
den 16 september till och med november månads utgång å dag, som
magistraten bestämmer; dock må stadsfullmäktige eller, där sådana icke
finnas, allmän rådstuga det år valet skall förrättas kunna besluta, att valet
skall förrättas å dag, då landstingsmannaval för staden äger rum.

Där val av stadsfidlmäktige äger rum å samma dag som landstingsmannaval
för staden, skola de båda valen förrättas i samband med varandra
sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda valen,
må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera
av dem.

Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där allmän gudstjänst
å valdagen hålles inom staden, göres uppehåll för den tid, gudstjänsten
pågår.

I kungörelsen om valet skall tiden för detsamma noggrant angivas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 13 upprättade röstlängd
eller del av röstlängd.

Där val av stadsfullmäktige och landstingsmannaval för staden förrättas
i samband med varandra och sammanräkningen av de avgivna röstsedlarna
skall verkställas av en och samma myndighet för båda valen, bör samma
exemplar av röstlängden användas vid båda valen, med rätt dock för valförrättaren
att använda särskilt exemplar för vartdera valet. Skall sammanräkningen
av de avgivna röstsedlarna för de båda valen verkställas av olika
myndigheter, skall särskilt exemplar av röstlängden användas för vartdera
valet.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker — — — utan kännetecken.

Å valsedels framsida må vara anbragt ordet t St a ds fn l Im äktigv a l> eller
annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

A valsedel — — — för själva fullmäktigvalet, anses såsom obefintligt.

Har vid stadsfullmäktigval och landstingsmannaval, vilka förrättats i
samband med varandra, sedel, som tydligen är avsedd för det ena valetT
inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det andra valet, skall sedeln
räknas till det val kuvertet angiver, såvida den upptager namn å någon
vid detta val valbar person, men eljest vara ogin. Finnas vid dylik
gemensam valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka
den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet,
skall allenast den sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

Mom. 2. Ej må — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom här
nedan förmäles. A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Stadsfullmäktigval»
eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet
avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande
den valkrets, för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola
jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början
skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur de anmäla sig hos ordföranden.
Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen — — — kunna iakttagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett
med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser samt
behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på
den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats. Valman,
som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning
avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han
själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert, som icke
är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser.

Om behandlingen — — — särskilt stadgat.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

De valmän, som då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet eller
då valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,
å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den
ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för
valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar,
förklare ordföranden röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade.
I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert.
Där den slutliga sammanräkningen av de avgivna rösterna icke
verkställes omedelbart efter det valkuverten på sätt nyss nämnts blivit räknade,
skall röstsammanräkningen påbörjas inom sju clagar därefter, och skola
i sådant fall valkuverten omedelbart efter det de räknats inläggas i ett eller
flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes
sigill, förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten avse samt
därefter läggas i säkert förvar. De sålunda åsätta sigillen skola i protokollet
avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten
inlagts.

Sker valet av stadsfullmäktige i samband med landstingsmannar al för
staden, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och göres
anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll
och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. Valkuverten
för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som vederbörligen
förseglas och förses med påskrift. Omslå g ssigillen avtryckas och antalet
omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoll och beträffande
landsting smannavalet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet antecknas
dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Om behandlingen — — —- särskilt stadgat.

§ 31.

Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari
året näst efter det, då valet skett. I stad, där val sker första gången

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

•och icke äger rum under år, då allmänna val av stadsfullmäktige förrättas,
skall valet dock icke avse längre tid än till utgången av det år, då sådana
allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, må i anledning
därav särskilt fullmäktigval icke företagas, utan skall staden, intill utgången
av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas, företrädas
av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Lag samma
vare, där ändring av fullmäktiges antal påkallas av folkmängdens ökning
■eller minskning.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning
är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 19,26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay § 10 i förordningen den 23 maj 1862 (nr 33)
om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 23 maj 1862 om
kommunalstyrelse i Stockholm skall i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 10.

Mom. 1. Valet sker — — — utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt ordet »Stadsfullmäktig v al • eller
annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

Å valsedel---för själva fullmäktigvalet, anses såsom obefintligt.

Har vid i samband med varandra hållna val av stadsfullmäktige och av
elektorer för utseende av ledamöter av riksdagens första kammare sedel, som
tydligen är avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert, försett med beteckning
för det andra valet, skall sedeln räknas till det val kuvertet angiver,
såvida den upptager namn å någon vid detta val valbar person, men eljest
vara ogin. Finnas i ett valkuvert två sedlar, av vilka den ena uppenbarligen
avser fullmäktigvalet och den andra elektorsvalet, skall allenast den
sedel räknas, som avser det val kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller liera valsedlar, vare de alla
ogilla.

Mom. 2. Val skall — — — gudstjänsten pågår.

Ej må — — — inom vallokalen.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det ändamål, varom
här nedan förmäles. A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Stadsfullmäktigval»
eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet
avser. Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande
den valkrets, för vilken förrättningen äger rum. Blanketter till
valsedlar skola jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens
början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga — — — ett valkuvert.

I vallokalen — — —— kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särkilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen
utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden
upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är försett
med ovan omförmälda beteckning för det slag av val lcuvertet avser samt behörigen
stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på
den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman,
som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning
avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han
själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert, som
icke är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet
avser.

Om behandlingen — — — röstningen avslutad.

Om behandlingen -— — — särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 inom., 12 § 5 inom., 13 §
3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting.

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 § 5 inom.,
13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 om landsting
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

Val av -— — — infallande lördag.

Valet må — — — deltagandes röster.

Beslutas, på — — — äger rum.

Där val av landstingsmän äger rum å samma dag som val av kommunal
fullmäktige eller stadsfullmäktige för valdistriktet, skola de båda valen förrättas
i samband med varandra sålunda, att röstberättigad, som äger utöva
rösträtt vid båda valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst
beträffande vartdera av dem. I sådant fall bör, om sammanräkningen av de
avgivna röstsedlarna skall verkställas av en och samma myndighet för båda
valen, samma exemplar av röstlängden användas vid båda valen, med rätt
dock för valförrättaren att använda särskilt exemplar för vartdera valet.
Skall sammanräkningen av de avgivna röstsedlarna för de båda valen verkställas
av olika myndigheter, skall särskilt exemplar av röstlängden an
vändas för vartdera valet.

10 §.

Valen av — — — slutna sedlar.

Vid valen — — — utan kännetecken.

Å valsedels framsida må vara anbragt ordet » Landstingsmannaval » eller
annan beteckning i ord för det slag av val sedeln avser.

Å valsedel — — — viss meningsriktning).

Valsedeln skall — — — lag utvisar.

I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många som
det antal landstingsmän, vilka skola utses för valkretsen; skall endast en
landstingsman utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn.
Namnen gälla själva landstingsmannavalet samt, i den mån de därvid icke
tagas i anspråk, val av suppleanter.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn
utöver det antal landstingsmän valet avser. Dessa namn skola uppföras

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

vart för sig i de särskilda rummen ock gälla själva landstingsmannavalet
samt, i den mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av suppleanter.
För suppleantvalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida
uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet
upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två
namn, skola de förekomma det ena under det andra.

Valsedel bör — — — såsom obefintligt.

Har vid landstingsmannuval och val av kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige,
vilka val förrättats i samband med varandra, sedel, som tydligen
är avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert, försett med beteckning för det
andra valet, skall sedeln räknas till det val kuvertet angiver, såvida den
upptager namn å någon vid detta val valbar person, men eljest vara ogill.
Finnas rid dylik gemensam valförrättning hava i ett valkuvert inlagts två
sedlar, av vilka den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra
landstingsmannavalet, skall allenast den sedel räknas, som avser det val
kuvertet angiver.

Finnas eljest i ett valkuvert två eller liera valsedlar, vare de alla ogilla.

11 §•

2 mom. A landet — —- — inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas för det ändamål, varom här nedan förmäles.
A valkuvert skall vara tydligt anbragt ordet »Landstingsmannavah
eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet avser. Innan
valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt,
för vilket förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola
jämväl å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början
skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom.

Valmännen äga — — — ett valkuvert.

I vallokalen — -— — kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga
sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen
utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det ordföranden
förvissat sig om att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden
upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är
försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val kuvertet avser
samt behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden
kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid
namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning att rösträtten begagnats.
Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i
föreskriven ordning avgiva sin röst, äger att till biträde vid röstningen
anlita den han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med
annat kännetecken, varde ej mottaget. Lag samma vare om valkuvert,
som icke är försett med ovan omförmälda beteckning för det slag av val
kuvertet avser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107,

Om behandlingen — — — röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnorna och räknas oöppnade.
I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet
valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär,
som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i ett eller
flera liållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes
sigill och förses med påskrift om det val de inlagda valkuverten
avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter i protokollet avtryckas.
Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker landstingsmannavalet i samband med val av kommunalfullmäktige
eller stadsfullmäktige, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för
sig och göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande landstings
mannavalet i dess valprotokoll och beträffande fullmäktig valet i dess protokoll.
Valkuverten för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda
omslag, som vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillen
avtryckas och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess ralprotokoll
och beträffande landstingsmannavalet i dess protokoll. I vartdera
valprotokollet antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet — — — försändelsen assureras.

12 §.

5 mom. Länsstyrelse eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,
åligger att översända avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets
expedition samt att utan lösen skyndsamt låta tillställa var och
eu landstingsman och suppleant ett utdrag av detsamma i vad det den
ene eller den andre rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt
för den valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsamman
räkningen till länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över förrättningen,
upptagande de personers namn och boningsort, som blivit till
landstingsmän och suppleanter utsedda, med angivande tillika av den
ordning, i vilken de för varje särskild landstingsman valda suppleanterna
blivit utsedda.

Länsstyrelsen låter — — — valens utgång.

13 §.

3 mom. Sedan valet av landstingsmän blivit avslutat, skola suppleanter
utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats
en plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti, samt
att för varje annan landstingsman företagas så många nya sammanräkningar
inom det parti, för vilket han blivit vald, som partiet erhållit platser.
Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses han
vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

,Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom liel röst. Med
iakttagande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till
landstingsman eller till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen
avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn,
som står främst av de för den ifrågavarande landstingsmannen särskilt
upptagna suppleantnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn
för själva lanstingsmannavalet, som står främst å sedeln, eller, om ej
heller sådant namn finnes, det namn som står främst bland samtliga
suppleantnamnen å sedeln. Den som erhållit högsta rösttalet är vald
till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen avser.

14 §.

År någon — — — och avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.
Länsstyrelsen låter sådan underrättelse i länskungörelserna införa
samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats
vara vald, till ordinarie landstingsman den närmast i ordningen
varande suppleanten.

Förklaras hela — — — allmänna valen.

21 §.

Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
låter länsstyrelsen sådant i länskungörelserna införa och inkallar till ordinarie
landstingsman den närmaste i ordningen varande suppleanten.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant
hinder, att han ej kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att
därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid det
landsting inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring
förut ej inkallade suppleanten. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger
tillika att, så fort ske kan, till landstingets expedition insända skriftlig
anmälan om det inträffade hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid
landstinget, sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid det landsting,
skall han ofördröjligen anmäla hindret hos landstingets ordförande,
å vilken det ankommer att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Det ankommer
därefter på länsstyrelsen att ofördröjligen inkalla suppleant efter
vad i andra stycket är sagt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926; dock att med avseende å
inkallelse av dessförinnan utsedd suppleant för landstingsman äldre lag skall
tillämpas.

Kung i. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag''

om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 (ur 392) om rätt
för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva
valsedel vid vissa kommunala val samt om behandling av
valsedelsförsändelse.

Härigenom förordnas, att § 12 i lagen den 30 juni 1920 om rätt för
vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid
vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse skall
i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ V2.

Valsedel skall — — — utan kännetecken.

A valsedels framsida må vara anbragt beteckning i ord för det slag av
val sedeln avser, såsom »Kommunalfullmäktigval», »Stadsfullmäktigval» eller
»Landstingsmannaval».

Ytterkuvert och — — — och beskaffenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 (ur 252) med vissa
föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och
stadsfullmäktige samt av landstingsmäu.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 20 maj 1921 med vissa
föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige
samt av landstingsmän skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:

7 §•

Vad i — — — äga ruin.

Å var särskild valdag skola, sedan valmännen avlämnat sina röster,
valkuverten uttagas ur valurnan och oöppnade räknas. Sedan därefter i
det protokoll, som skall vid förrättningen föras, antecknats antalet valkuvert,
inläggas dessa i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift om det

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I sand. 88 höft. (Nr 107.) 325 26 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

val de inlagda valkuverten avse. De sålunda åsätta sigillen skola därefter
i protokollet avtryckas. Därjämte skall i protokollet antecknas antalet
omslag, vari valkuverten inlagts.

Sker val av kommunalfullmäktige i samband med land sting smannav al för
valdistriktet, räknas de oöppnade kuverten för vartdera valet för sig och
göres anteckning om antalet avgivna kuvert beträffande fullmäktigvalet i dess
valprotokoll och beträffande landsting smannav diet i dess protokoll. Valkuverten
för vartdera valet inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som
vederbörligen förseglas och förses med påskrift. Omslagssigillen avtryckas
och antalet omslag angives beträffande fullmäktigvalet i dess valprotokoU och
beträffande landsting smannav diet i dess protokoll. I vartdera valprotokollet
antecknas dessutom, att valen skett i samband med varandra.

Sedan valprotokollet — — — anlitas, assureras.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1920.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

15»

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 12 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlytek, Wigforss,

Möller, Levinson.

Cliefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med cliefen för justitiedepartementet:

Jag anhåller nu att få anmäla vissa i anledning av framställning från
riksdagen föreliggande frågor rörande ändringar i kommunallagarna. Dessa
frågor avse dels beredande av möjlighet till företagande av kommunalfullmäktig-
och stadsfullmäktigval vid samma förrättning som val av landstingsmän
och dels beredande av möjlighet att vid val av suppleanter för landstingsmän
utse personliga suppleanter.

De båda frågorna torde lämpligen behandlas var för sig, och anhåller jag
att därvid få göra början med den förstnämnda av dem.

I. Företagande av kommunal- och stadsfullmäktigval
vid samma förrättning som val av landstingsmän.

Det reformarbete, som under de senaste åren pågått i syfte att nedbringa
antalet valstrider och befrämja valdeltagandet har genom beslut av 1917,
1918, 1919, 1920 och 1922 års lagtima riksdagar resulterat i den nuvarande
ordningen med fyraårig mandatstid såväl för andra kammaren som för landsting,
stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och elektorer för utseende av
ledamöter till första kammaren samt val allenast varannan höst, alternerande
för blott andrakammarval ena gången samt samtliga kommunala representantval
och elektorsval inom en någorlunda begränsad tidsperiod andra gången.
Endast i fråga om elektorsval och stadsfullmäktigval i städer utanför landsting
har koncentrationen drivits därhän, att olika slag av val sammanförts
till gemensam förrättning.

Emellertid har under det omförmälda reformarbetet vid upprepade tillfällen
ifrågasatts att låta jämväl landstingsmanna- och fullmäktigvalen ske
vid gemensam förrättning. Denna fråga var sålunda föremål för prövning
av föredragande departementschefen vid avlåtande av proposition nr 201 till
1918 års lagtima riksdag. 1 den till grund för nämnda proposition liggande
riksdagsskrivelsen av år 1917 (nr 308) hade frågan berörts, och i sina yttranden
över skrivelsen hade ett flertal myndigheter angivit sin ståndpunkt till
densamma, på sätt i det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
(sid. 15—20) finnes återgivet. Departementschefen ansåg sig icke behöva hysa
några betänkligheter av principiell natur mot ett dylikt sammanförande, men
vissa praktiska svårigheter syntes däremot lägga hinder i vägen. Särskilt

Frngans

tidigare

riksdags behandling.

Proposition
till 1918 års
riksdag.

1921 års
riksdag.

20 Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

betonades härvid, att, hur man än sökte ordna en sådan gemensam förrättning
för de bägge slagen av val, densamma måste befaras bliva en källa till
oreda och förvirring. Samtidigt underströks emellertid, att vad man i förevarande
syfte skulle kunna vinna genom ett sammanförande av de båda
valen inom viss kortare tidsrymd — sålunda på sätt sedermera skett —
ingalunda kunde motsvara de fördelar, som ett fullständigt sammanförande
till en valförrättning skulle innebära.

Vid 1921 års riksdag hemställdes i motion nr 27 i andra kammaren om
skrivelse till Kungl. Maj it med begäran om utredning och förslag till sådan
lagstiftning, att valen till andra kammaren, landstingen, stadsfullmäktige och
kommunalfullmäktige kunde förrättas på samma dag vart fjärde år. I motiveringen
framhölls nödvändigheten att begränsa antalet valrörelser och därmed
råda bot mot det ringa valdeltagandet.

I sitt utlåtande nr 31 hemställde konstitutionsutskottet, att motionen icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Avslagsyrkandet, som bifölls
av båda kamrarna, fotades därpå, att en viktig del av det program, som
uppställdes av 1917 års riksdag i dess skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att
inskränka antalet valrörelser, ännu befann sig på utredningens stadium.
Tillika framhölls, att utskottet ansåg det vara att gå för långt, om man
sammanförde alla val till en gång vart fjärde år, utan syntes det fördelaktigare
att inrikta sig på en sådan anordning, att valtillfällena komme att inträffa
vart annat år. Detta var ju också innebörden i det program, som
1917 års riksdag utstakat.

Den utredning, varpå hänsyftats i sistnämnda utskottsutlåtande, hade
kommit till stånd i anledning av riksdagens år 1920 förnyade anhållan om
prövning av frågan om den successiva förnyelsens upphörande i fullmäktigeförsamlingarna
och hade uppdragits åt de s. k. kommunalförfattningssakkunniga.
Dessa sakkunniga hävdade i sitt den 12 februari 1921 avgivna
betänkande i hithörande frågor enahanda uppfattning om gemensam valförrättning
som föredragande departementschefen år 1918. En dylik dubbel
valförrättning skulle enligt de sakkunnigas mening medföra svårigheter och
förväxlingar för väljare och valförrättare, helst som fråga vore om val med
olika rösträttsbestämmelser och väljarkårer. De sakkunniga framhöllo vidare,
hurusom ökningen i välj ar skarorna och åtföljande trängsel i vallokalerna
samt det otillräckliga antalet valförrättare ofta nog gjorde det omöjligt att
utan en ytterligare uppdelning i valdistrikt medhinna de båda valen på en
dag. Mot ytterligare uppdelning i valdistrikt talade emellertid ekonomiska
skäl och svårigheterna att erhålla kompetenta valförrättare samt lämpliga
vallokaler i tillräckligt antal. Den omständigheten, att en dubbel valförrättning
i fråga om elektorer och stadsfullmäktige utan större olägenheter
kunde försiggå i våra sex största städer med deras goda tillgång på såväl
lämpliga vallokaler som tränade valförrättare, utgjorde ingen borgen för att
eu motsvarande anordning kunde tillämpas i de mindre städerna eller i
landskommunerna. De sakkunniga ansågo sig sålunda icke böra förorda
sammanförande av landstingsmannaval och fullmäktigval till en och samma dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Denna uppfattning delades även av föredragande departementschefen råd
framläggande för 1922 års riksdag av proposition nr 120 om bland annat
upphörande av stads-, kommunal- och municipalfullmäktiges successiva förnyelse.
Kungl. Maj:t föreslog till och med uttryckliga stadganden därom,
att fullmäktigvalen icke finge förläggas till samma dag som landstingsmannavalen.
A sid. 57—60 i det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet
återfinnas jämväl en del yttranden i frågan av olika myndigheter.

I eu med anledning av denna proposition väckt motion nr 212 i andra
kammaren föreslogs, att fullmäktigvalen skulle äga rum vid samma valförrättning
som landstingsmannaval å den för sistnämnda val bestämda dagen,
d. v s. den tredje söndagen i september. Det vore enligt motionärens
mening »rent av orimligt att kalla folk till två offentliga val under eu tidsrymd
av ungefär en månad». Följden av en sådan anordning bleve ovillkorligen
ett minskat valdeltagande. De med en gemensam valförrättning
förenade tekniska svårigheterna vore icke så stora, och förväxlingar kunde
undvikas genom vissa föreskrifter om påteckningar å valsedlar och valkuvert,
vilket val de avsåge, genom dubbla valurnor in. m.

Konstitutionsutskottet förklarade sig emellertid i sitt utlåtande nr 19
hysa samma betänkligheter mot eu en dubbel valförrättning som kommunalförfattningssakkunniga
och föredragande departementschefen, och på utskottets
hemställan vann propositionen i förevarande hänseende riksdagens
bifall. En minoritet inom utskottet påyrkade emellertid skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om förslag »till sådana ändringar i landstings- och kommunalförordningarna,
att val av kommunal- och stadsfullmäktige samt av
landstingsmän må kunna äga rum vid samma valförrättning», och för en
dylik utredning uttalade sig eu rätt avsevärd minoritet i vardera kammaren.

Vid 1924 års riksdag framfördes frågan ånyo i motion nr 12 i andra kammaren,
vari hemställdes, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till sådana ändringar i gällande förordningar,
att val av kommunal- och stadsfullmäktige äga rum vid samma förrättning
som val av landstingsmän». Motionärerna pekade därvid särskilt på de
olägenheter och det minskade valdeltagande, som de dubbla valförrättningarna
medförde för landsbygdens vidkommande. Ett av huvudsyftena med de av
1917 års riksdag planerade valreformerna hade varit att slippa ifrån de dubbla
valrörelserna. Men detta syfte hade icke nåtts. Man hade fortfarande under
samma år två valrörelser, en för landstingsvalen och en för kommunalvalen.
Valrörelsen för de senare valen hade blivit till tiden mera begränsad men
i stället, som alla korta valrörelser, så mycket häftigare. Det anförda skälet
mot valsammanförandet, nämligen att detsamma skulle medföra oreda och
förvirring, utgjorde enligt motionärernas mening ett oberättigat misstroende
mot de mindre städernas magistrater och landsbygdens valnämnder. Ty den,
som följt med dessa spörsmål, visste, att det trassel och de olägenheter,
som uppstått i början vid valnämndernas inrättande, nu vore helt övervunna.
Man syntes numera kunna ställa rätt stora anspråk på valnämnderna.
Motionärerna uppdrogo också vissa riktlinjer, huru enligt deras för -

1922 års

riksdag.

1924 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

menande den dubbla valförrättningen borde anordnas för undvikande av förväxlingar
och felröstningar.

Denna gång ansåg konstitutionsutskottet — jag hänvisar till dess utlåtande
nr 14 — att motionens syfte borde så vitt möjligt tillgodoses, men att den ifrågasatta
nya anordningen icke borde givas den obligatoriska karaktär, som motionärerna
föreslagit. Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka motionärernas skrivelseförslag
men väl en sådan lösning av frågan, att gemensamt förrättande
av landstingsmanna- och fullmäktigval skulle kunna äga rum i kommuner, som
så funne lämpligt, samt föreslog, »att riksdagen i anledning av förevarande
motion måtte besluta hos Kungl. Maj.t anhålla om utredning och förslag
till sådana ändringar i gällande förordningar, att val av kommunal- och
stadsfullmäktige må kunna äga rum vid samma förrättning som val av landstingsmän».

Utskottets motivering för detta ståndpunktstagande var följande:

När konstitutionsutskottet nu på grund av föreliggande motion ånyo har
att taga ställning till frågan om fullmäktigvalens förläggande till samma dag
som landstingsmannavalen, finner sig utskottet först och främst böra understryka,
att ur principiell synpunkt önskvärdheten av denna reform icke torde
kunna bestridas. Med utgångspunkt från 1917 års riksdags ovan omnämnda
program skulle densammas genomförande otvivelaktigt innebära ett följdriktigt
tillägg till de åtgärder, som redan vidtagits för nedbringande av antalet
valstrider och förekommande av valtrötthet. Enligt utskottets mening
kan det knappast sägas, att härutinnan för närvarande nåtts ett fullt tillfredsställande
resultat. För ifrågavarande syfte var 1922 års beslut om sammanförande
av fullmäktig- och landstingsmannaval inom en begränsad tidsperiod
tydligtvis ej av något större värde. I varje fall betydde det eu förbättring
allenast med avseende å valstriderna. På deltagandet i valen lär
däremot den nya ordningen snarast hava eu ofördelaktig inverkan, då två
sålunda tätt på varandra följande val torde kännas mera betungande för
väljarna och föranleda mindre anslutning vid det senare tillfället, iin som
behövde bliva fallet, om eu längre period skilde förrättningarna åt.

Att åter valens företagande i ett sammanhang skulle underlätta deltagandet
ligger i sakens natur. Mindre påtagliga bleve väl fördelarna därav
i städerna och eljest i valdistrikt, där väljarna hava nära till vallokalerna,
då ju å ena sidan inställelsen i dessa fall icke är förknippad med några
särskilda svårigheter och å andra sidan förrättningens mera komplicerade
beskaffenhet kan komma att verka fördröjande på densamma och för den
skull förorsaka längre väntan för den enskilde valmannen. Men inom valdistrikt
med större avstånd spela uppenbarligen de besvär, som äro förbundna
med inställelsen, en så betydande roll för valdeltagandet, att största
möjliga lättnad däri måste eftersträvas.

Av principiell innebörd har gent emot den ifrågasatta reformen egentligen
endast gjorts en erinran, nämligen att fullmäktigvalens sammanförande
med landstingsmannavalen skulle medföra, att även de hirra finge den delvis
politiska i stället för rent kommunala karaktär, som tillkommer de senare
på grund av landstingens uppgift att jämväl utse ledamöter av första kammaren.
Farhågorna för en sådan verkan av reformen synas dock utskottet
icke tillräckligt grundade, för att de i och för sig skulle avhålla från densammas
förverkligande, lika litet som dylika farhågor tidigare ansetts hindra
sammanförande till gemensam förrättning av stadsfullmäktigval och de enbart
politiska valen av särskilda elektorer för utseende av först,•ikanirnarledamöter.

Kung!.. Maj:ts proposition nr 107. 23

Yad som emellertid hittills varit avgörande för den föreliggande frågans
öde liar, såsom ovan framhållits, väsentligen varit de svårigheter, som man
förmodat möta vid tillämpningen av den föreslagna ordningen. Dels har
härvid erinrats, att mångenstädes för densamma erforderliga resurser i fråga
om vallokaler eller valförrättare skulle komma att saknas, och dels har man
gjort gällande, att den gemensamma förrättningen knappast skulle kunna
äga rum utan oreda och förväxlingar för både väljare och valförrättare.

Beträffande den första av dessa invändningar vill utskottet icke förneka,
att den kan hava fog för sig i vad den gäller tillgången på vallokaler. Redan
under nuvarande förhållanden lämna till buds stående lokaler pa sina håll
åtskilligt övrigt att önska i fråga om utrymme vid större tillströmning
av väljare. Och då man givetvis liar att räkna med att anhopningar av
valmän på grund av tidsutdräkt med röstsedlarnas avlämnande skulle behöva
förekomma i högre grad vid den mera krävande valförrättning, som
här ifrågasatts, torde bristerna i nu berörda hänseende därvid bliva ännu
kännbarare. I den mån vidare uppdelning i valdistrikt än hittills bleve
nödvändig på grund av det ökade arbetet med valens förrättande eller detta,
såsom motionärerna tänkt sig, skulle ske särskilt för vartdera valet, ehuru
samtidigt och på samma plats inom varje valdistrikt, komme säkerligen
också mångenstädes att yppa sig svårigheter att uppbringa de ytterligare
lokaler, som för ändamålet vore behövliga.

Med hänsyn till eventualiteter av sistberörda slag är det tydligtvis också,
som erinran gjorts, att ett större antal valförrättare kunde bliva erforderligt.
Den tvekan, som därvid hysts, huruvida detta behov allestädes kunde fyllas,
synes utskottet numera knappast berättigad. 1 kommuner av den storlek,
att denna fråga över huvud taget kan bliva aktuell, torde efter erfarenheten
att döma ingen större svårighet föreligga att uppbringa såsom valförrättare
lämpliga personer i den omfattning, som ytterligare skulle krävas.

I stort sett tror sig utskottet jämväl kunna vidhålla denna uppfattning
inför det gjorda påpekandet, att ett dylikt dubbelval skulle innebära ökade
möjligheter till förväxlingar eller andra felaktigheter från valledarnas sida
och följaktligen ställa avsevärt större anspråk på dessa. Med eu lämplig
uppdelning av göromålen mellan förrättarna synas de särskilda förutsättningarna
för misstag vid ett val av ifrågavarande slag kunna väsentligen
neutraliseras. Och i betraktande av det tillfredsställande sätt, varpa valförrättningarna
numera skötas, sedan över huvud taget erfarenhet om dithörande
uppgifter vunnits, synes det utskottet liksom motionärerna oberättigat
att hysa tvivelsmål om att icke något ökade anspråk skulle kunna
ställas på val förrättarna.

Ej heller kan utskottet dela de uttalade farhågorna, att den gemensamma
valförrättningen skulle medföra oreda och förvirring för väljarna. Såsom av
motionärerna och jämväl här tidigare erinrats, förekommer ju redan nu eu
med den ifrågasatta alldeles likartad dubbelförrättning vid utseende av stadsfullmäktige
och förstakammarelektorer i städer, som ej tillhöra landsting.
Därvid har icke visat sig, att denna mera komplicerade uppgift för valmännen
erbjudit några särskilda svårigheter. Med iakttagande av motsvarande
särskilda anordningar, som pläga träffas vid sistberörda val, torde på den
grund en vidgad tillämpning av samma förfaringssätt utan betänkligheter av
nu ifrågavarande art kunna godtagas.

Sammanfattar utskottet sina nu gjorda uttalanden i föreliggande spörsmål,
blir resultatet, att utskottet finner, att motionens syfte bör så vitt
möjligt tillgodoses, men att den ifrågasatta nya ordningen icke bör givas
den obligatoriska karaktär, som motionärerna föreslagit. I tskottet anser sig
sålunda icke kunna tillstyrka motionärernas skrivelseförslag, men finner sig
i stället böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra framställning om

1925 års

riksdag.

I socialdepartementet
upprättad
P. M. i anledning
av
riksdagsskrivelse
n.

--t Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förslag till eu sådan lösning av frågan, att gemensamt förrättande av landstingsmanna-
och fullmäktigval må kunna äga rum i kommuner, som så finna
lämpligt. För att möjliggöra detta krävas tydligtvis icke några större avvikelser
från gällande bestämmelser om ordningen för ifrågavarande val.
Iiedan nu ligger det i kommunernas egen hand att inom viss ram precisera
dagen för fullmäktigvalet. En ändring av gällande bestämmelser i ämnet
därhän, att kommunerna härvid, för så vitt finnes lämpligt, kunna välja den
för landstingsmannavalen stadgade valdagen, tredje söndagen i september,
såsom valdag även för utseende av sina fullmäktige, kan utan svårighet vidtagas.
Därutöver tarvas givetvis också, såsom redan antytts, en eller annan
mindre tilläggsbestämmelse, som närmare reglerar förfaringssättet, då ett
dylikt dubbelval anses böra äga rum. Enligt utskottets mening ligger härvid
närmast till hands att låta nuvarande föreskrifter beträffande gemensamt
elektors- och stadsfullmäktigval tjäna till ledning. Den härifrån avvikande
ordning, som motionärerna antytt, med en faktisk uppdelning av den gemensamma
förrättningen i två fristående, fast samtidiga förrättningar sjmes utskottet
mindre tilltalande.»

En betydande minoritet inom utskottet yrkade emellertid, att riksdagen
ville besluta, att motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Andra kammaren biföll utskottets förslag med 93 röster mot 81, men
första kammaren avslog detsamma med (10 röster mot 56, vadan sålunda
frågan även denna gång förföll.

Motionärerna återkommo emellertid till 1925 års riksdag och hemställde
i motion nr 23 i andra kammaren om enahanda utredning, som föreslagits
av 1924 års konstitutionsutskott.

Konstitutionsutskottet åberopade i sitt utlåtande nr 9 vad det år 1924
anfört i frågan och hemställde sålunda om bifall till motionen. Vid utlåtandet
voro emellertid fogade reservationer dds av sju ledamöter, som ansågo,
att utskottet bort hemställa, att motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda, samt dels av en ledamot, som ansåg, att utskottet
ej bort tillstyrka utredningen i fråga under annan förutsättning än att utredningen
bleve fullt allsidig, så att därvid även toges i betraktande, huruvida
ej fakultativt landstingsvalen skulle kunna i olika valkretsar framflyttas
till den tid, då stads- och kommunalfullmäktigvalen ägde rum, och
ej blott de senare tillbakaflyttades till den nu enhetliga tiden för landstingsvalen,
vilken i regel icke vore lämplig för fullmäktigvalen, varvid till
lika måste övervägas, i vilken ordning tid för landstingsval skulle för de
olika valkretsarna bestämmas.

Denna gång vann utskottets hemställan bifall i båda kamrarna, och riksdagen
anhöll sålunda i skrivelse den 22 april 1925, nr 130, om utredning
och förslag till sådana ändringar i gällande förordningar, att val av kommunal-
och stadsfullmäktige måtte kunna äga rum vid samma förrättning
som val av landstingsman.

I anledning av denna riksdagsskrivelse har jag inom socialdepartementet
låtit utarbeta en promemoria med utredning dels i vad mån för närvarande
bestående olikheter i bestämmelserna för de olika valen lägga hinder i vägen
för det av riksdagen begärda sammanförandet av de kommunala representantvalen,
samt huru dessa hinder skola kunna undanröjas, dels ock, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 25

föreskrifter äro påkallade till förekommande av de särskilda olägenheter av
olika slag, som kunna vara förknippade med ett dylikt valsammanförande.

Över denna promemoria hava sedermera utlåtanden infordrats från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna, varjämte de politiska centralorganisationerna
ävensom Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund lämnats tillfälle att yttra sig i
ärendet. Dylika utlåtanden och yttranden över promemorian i fråga hava
inkommit från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt från
Allmänna valmansförbundets riksorganisation och styrelserna för omförmälda
tre kommunförbund. En del länsstyrelser hava jämte eget utlåtande insänt
eller refererat infordrade yttranden från vissa magistrater, stadsstyrelser.
stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och valnämnder samt i ett fall —
Södermanlands län — från landstingets förvaltningsutskott.

A. Principfrågan.

När jag nu med ledning av sålunda förefintligt utredningsmaterial går att
taga ståndpunkt till förevarande spörsmål, torde jag till eu början böra undersöka,
huruvida över huvud taget fullmäktig valens förläggande till samma
dag som landstingsmannavalen ur rent principiell synpunkt lian anses önskvärt,
och huruvida i så fall dylik samtidighet för valen bör bliva obligatorisk
eller, såsom i riksdagsskrivelsen förutsättes, göras beroende av de kommunala
organens beslut i varje särskilt fall. I detta sammanhang skall jämväl
i korthet avhandlas frågan, huruvida samtidiga val lämpligen böra åstadkommas
genom deras sammanförande till en gemensam förrättning, såsom
av riksdagen förutsatts, eller eventuellt genom flera samtidiga förrättningar.

På grund av riksdagsskrivelsens avfattning, och då för bedömande av
omförmälda rent principiella sidor av frågan ansetts redan föreligga tillräckligt
utredningsmaterial genom tidigare riksdagsbehandling, sakkunnigebetänkanden
och remissyttranden, har man i den nyss omförmälda inom socialdepartementet
uppgjorda promemorian i allmänhet icke ingått på hithörande
spörsmål utan, som nämnts, i stort sett låtit densamma avse allenast de
lagändringar och åtgärder i övrigt, som kunna befinnas nödiga eller lämpliga
för den ifrågasatta reformens åstadkommande. I fråga om samtidiga
vals hållande såsom en gemensam förrättning eller deras uppdelning på
flera samtidiga förrättningar an föres emellertid i en anmärkning till promemorian
följande:

»Vid den tidigare behandlingen av förevarande ärende (om fullmäktigvalens
och landstingsmannavalens hållande å samma dag) har ifrågasatts,
att de gemensamma valen skidle åstadkommas genom uppdelning på flera
samtidiga valförrättningar. En dylik anordning har emellertid av riksdagen
avböjts. De skäl, som kunna anföras mot desamma, äro tydligen framför allt.
att anordningen förutsätter ökat utrymme i vallokalerna samt att jämlikt lagen
om val till riksdagen gällande bestämmelser om valnämndens storlek
och arbetssätt näppeligen tillåta dess uppdelning på flera samtidigt arbetande
avdelningar.

En uppdelning av nuvarande valdistrikt i de fall, då gemensamma val

Socialdepar tementets promemoria.

Utlåtanden.

26 Kung}. Maj:ts proposition nr 101.

skola företagas, lärer icke heller böra ifrågakomma, i varje fall icke utan
att man samtidigt ändrar distriktsindelningen även för andrakammarvalen
till riksdagen. Den numera vunna enhetligheten beträffande valdistriktsindelningen
för olika val lärer nämligen innebära en fördel, som icke bör
släppas.»

I promemorian har vidare erinrats, att gemensamma val icke innebära
någon nyhet, då enligt 4 § i lagen om val till riksdagen val av elektorer
till riksdagens första kammare skola förrättas i samband med val av stadsfullmäktige,
varjämte våren 1919 samtidigt förekommo två särskilda val av
stads- och kommunalfullmäktige för valperioder av olika längd. Jag återkommer
i annat sammanhang till de i fråga om de gemensamma elektors -och stadsfullmäktigvalen gällande bestämmelserna.

Principfrågan i hela dess omfattning har icke förty upptagits till behandling
i ett stort antal av de inkomna utlåtandena.

Därvid hava länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län ävensom magistraten
i Linköping, stadsfullmäktige i ett par städer samt en del kommunalfullmäktigeförsamlingar
och valnämnder — framförallt i Kronobergs län —
direkt uttalat sig emot reformens genomförande. Den erinran av principiell
innebörd, som återfinnes i flertalet av dessa yttranden, är densamma, som
tidigare kommit till synes vid frågans riksdagsbehandling, nämligen, att
fullmäktig valens sammanförande med landstingsmannavalen skulle medföra,
att även de förra finge den delvis politiska i stället för rent kommunala
karaktär, som tillkommer de senare på grund av landstingens uppgift
att jämväl vara väljarkorporationer till första kammaren. I detta sammanhang
betonas rätt allmänt, att för närvarande i fråga om kommunalfullmäktigvalen
de olika partierna ofta nog enas om en gemensam kandidatlista,
varigenom partistrider undvikas och hela valet kommer att utgöra en proformahandling,
ett förfaringssätt sålunda, som icke blott för väljarna utan
jämväl för valförrättare och sammanräknare erbjuder stora fördelar, men som
vid fullmäktigvalens sammanförande med landstingsmannavalen enligt utlåtandena
i fråga syntes komma att försvinna. Därjämte framliålles i en del
av dessa utlåtanden, att de dubbla valförrättningarna vore ägnade att förrycka
och försvåra länsstyrelsernas arbete samt att någon allmännare opinion
för reformen i fråga icke förefunnes bland väljarna. Aven olägenheten av
alltför täta ändringar i valbestämmelserna anföres från ett par håll såsom
motiv mot reformens företagande. En del av motståndarna till den ifrågasatta
reformen medgiva emellertid, att betänkligheterna mot densamma i
viss mån mildrades genom att valsammanförandet gjordes beroende av kommunalt
beslut i varje särskilt fall. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att för
dylikt beslut bör krävas kvalificerad majoritet.

Såsom uttryck för hithörande uppfattningar om valsammanförandet må
anföras nedanstående citat ur några av de nyss omförmälda utlåtandena.

Länsstyrelsen i Stockholms län: »Förevarande riksdagsskrivelse har en sådan
avfattning, att den begärda utredningen icke synes vara avsedd att gälla

Kiaigl. Maj:ts proposition nr 107. 2<

frågan, huruvida lagändring i det angivna syftet kan anses behövlig eller
lämplig, utan endast de tekniska möjligheterna för eu dylik lagändring, så
avfattad, att det skall tillkomma kommunerna själva att avgöra, om val till
kommunalfullmäktige respektive stadsfullmäktige skola ske samtidigt med
val av landstingsmän. Vid sådant förhållande torde det knappast vara anledning
att närmare ingå på den förstnämnda frågan. Länsstyrelsen vill
dock hava anmärkt, dels att någon opinion för samtidiga val inom detta län
så vitt bekant icke kommit till uttryck, dels att de principiella invändningar
mot dylik samtidig valförrättning, vilka framkommit vid ärendets behandling
i riksdagen och annorstädes, knappast synas vara till fullo undanröjda
endast därigenom, att de ifrågasatta bestämmelserna göras fakultativa på sätt
som anges i riksdagsskrivelsen.

Dessa invändningar torde kunna sammanfattas så, att samtidiga val till
primärkommunernas representationer och till landstingen icke gärna kunna
undgå att verka därhän, att samma partilinjer, vilka av kända skäl bliva
bestämmande vid landstingsvalen, också automatiskt överföras på kommunvalen.
Utan tvivel finnas många både städer och landskommuner, där så
sker redan nu, då valen förrättas var för sig på olika tider, och för sådana
fall kan sammanförandet enligt länsstyrelsens mening utan tvivel anses fördelaktigt.
Men på andra håll, åtminstone inom vissa landskommuner, har
det förekommit, att de kommunala valen blivit mindre partibundna än landstingsvalen
och försiggått efter annan gruppering än den politiska partidelningen,
med andra kombinationer och andra partibeteckningar, eller till och
med att uppgörelse träffats om gemensamma listor. Att så kunnat ske, måste
länsstyrelsen anse såsom obetingat lyckligt, då man torde kunna utgå därifrån,
att i dessa fall de kommunala synpunkterna — som ju vid rena kommunval
böra vara de främsta — särskilt kommit till sin rätt. Väsentligen
annat skulle förhållandet bliva, om kommunvalen bleve förbundna med landstingsvalen
även i kommuner varom nu är fråga. Det lärer nämligen knappast
kunna antagas, att man vid samtidiga val av kommunalfullmäktige,
respektive stadsfullmäktige, och landstingsmän skulle kunna operera med
olika partibeteckningar för det ena och det andra valet, än mindre att för
kommunalvalet skulle kunna ifrågakomma gemensam lista, medan landstingsvalet
sker efter partilinjer.

Frågan blir då, om man kali räkna med att den fakultativa bestämmelsen
angående samtidiga val enligt riksdagsskrivelsens direktiv endast kunde förväntas
bliva tillämpad i sådana städer och landskommuner, där kommunalvalen
i alla händelser ske efter samma partilinjer som landstingsvalen.
Länsstyrelsen känner sig icke övertygad om att så skulle bliva fallet. Enligt
det i riksdagsskrivelsen åberopade utlåtandet av 1924 års konstitutionsutskott
skulle samtidiga val kunna äga rum i de kommuner, som sa funne
lämpligt’. Detta torde få anses innebära, att avgörandet skulle träffas av
vederbörande kommunalfullmäktige, respektiv»'' stadsfullmäktige, med vanlig
majoritet. Det låter då tänka sig, att en viss riktning, som liar majoritet i
fulimäktige, beslutar samtidiga val på den grund att sådana anses vara för
(Janna riktning fördelaktiga med hänsyn till partilinjens framhävande genom
landstingsvalet — men för andra riktningar ogynnsamma, exempelvis emedan
dessa andra riktningar icke önska eller kunna inrikta valet av primärkomnmnens
fullmäktige efter samma linjer som valet av landstingsmän i de
stora landstingsvalkretsarna. En sådan användning av samtidiga val måste
länsstyrelsen beteckna såsom olycklig. Samtidiga val böra icke anordnas i
ett partis intresse, utan endast i sådana fall, där behovet härav gör sig mera
allmänt känt.

Den fakultativa bestämmelsen synes följaktligen böra liiggas så, att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

endast i händelse av mera allmän anslutning bringas i tillämpning. Närmast
till hands ligger att för beslut om samtidiga fullmäktige- och landstingsval
kräva */, majoritet. Länsstyrelsen har visserligen i allmänhet föga sympatier
för utsträckt tillämpning av kravet på kvalificerad majoritet, men här förevarande
fall synes vara av den art, att detta krav kunde anses vid motiverat.
Alternativt kunde man möjligen tänka sig att ett beslut om samtidiga val
skulle underställas vederbörande länsstyrelses prövning och icke bliva giltigt
utan dess stadfästelse. Denna utväg förefaller dock av många skäl mindre
tilltalande.

Vad angår de tekniska svårigheter, som under diskussionen i riksdagen
anförts mot samtidiga val, finner länsstyrelsen, att de knappast kunna anses
oöverkomliga. Den remitterade promemorian synes på detta område hava
i huvudsak givit acceptabla anvisningar till problemets lösning.»

Länsstyrelsen i Östergötlands län: »De fördelar, som genom den ifrågasatta
reformen skulle vinnas, synas Kungl. Maj:ts befallningshavande icke
särdeles betydande. För valmännen skulle möjlighet öppnas att samtidigt
kunna utöva sin rösträtt vid två val och för valförrättarne konime det att
innebära en tidsvinst att få bägge valen sammanförda vid en förrättning.
Då emellertid valen i fråga förekomma endast en gång vart fjärde år, torde
nu nämnda omständigheter icke böra tillmätas någon större eller avgörande
vikt. Olägenheterna av förslaget förefalla däremot Kungl. Maj:ts befallningshavande
avsevärda . Kungl. Maj ds befallningshavande ansluter sig i detta
hänseende till vad magistraten i Linköping anfört samt får för egen del
påpeka en omständighet, som Kungl. Majds befallningshavande anser vara
av stor vikt för denna frågas bedömande. Kung]. Maj.s befallningshavande
bortser därvidlag från stadsfullmäktigevalen, beträffande vilkas sammanförande
med landstingsmannavalen måhända mindre anledning föreligger till erinran,
utan tänker närmast på kommunalfullmäktigevalen, rörande vilka Kungl. Maj ds
befallningshavande haft tillfälle samla en ganska rik erfarenhet. Det har
visat sig, att vid dessa val redan före förrättningen enighet ofta vinnes
rörande en viss lista, så gott som undantagslöst bestående av personer från
olika partigrupper, och att till följd därav deltagandet i valet varder synnerligen
ringa. Sammanräkningen hos länsstyrelsen bliver i så fall mycket
enkel och föga tidsödande. Såväl ur valmännens, valförrättarnes och den
sammanräknande myndighetens synpunkter, som framförallt med hänsyn
till undvikandet av uppslitande partistrider vid kommunalfullmäktigevalen,
måste det anses önskvärt, att utvecklingen får fortgå i denna riktning. Skulle
emellertid kommunalfullmäktige- och landstingsmannavalen företagas vid
samma förrättning, är det fara värt, att förhållandena komma att avsevärt
ändra sig. Landstingsmannavalen försiggå ju alltid efter partilinjer, och i
följd härav anstränga sig de olika partiorganisationerna naturligt nog att
förmå sina partivänner till så livligt deltagande i valet som möjligt. Man
kan alltså utgå från att ett stort antal röstberättigade, vilka på fullgoda skäl
ansett sig sakna anledning deltaga i ett kommunalfullmäktige val, skola möta
upp vid landstingsmannavalet och, på grund av lättheten att samtidigt begagna
sin rösträtt även i och för val av kommunalrepresentationen, avgiva
sin röst vid bägge valen. Möjligt kan vara, att de vid ett politiskt val alltid
i någon mån upprörda partilidelserna komma att sätta sin stämpel liven
på kommunalfullmäktigeval, som eljest till allas båtnad skulle försiggått i
enighetens tecken, men i varje fall kommer det större deltagandet i kommunalfullmäktigevalen
att, till ingens fördel, förlänga valförrättningarna och
försvåra sammanräkningarna eller åtminstone göra desamma för länsstyrelsen
mera tidsödande. Dessa sammanräkningar iiro för länsstyrelsen synnerligen
betungande, de verka ock, till skada för allmänheten, förryckande på

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 29

länsstyrelsens övriga arbeten, och de medföra dessutom — för anställande
av extra personal — utgifter för statsverket, vilka utgifter naturligtvis varda
större ju längre tid sammanräkningarna taga i anspråk. Det måste därför
anses såsom ett allmänt intresse, vilket icke bör underskattas, att icke ytterligare
försvåra och förlänga dessa förrättningar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: »Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida
ett sådant sammanförande skall i nämnvärd mån främja det med åtgärden
avsedda syftet. Något vägande skäl för åtgärdens vidtagande så kort
tid efter valens sammanförande till samma årstid och innan ännu tillräcklig
erfarenhet vunnits om denna anordnings verkningar, lärer icke få anses
förebragt. Härtill komma de ytterst allvarliga betänkligheter, som icke
minst inom riksdagen framhävts mot ett dylikt sammanförande med hänsyn
till de risker, som därav måste uppstå för ett betryggande valresultat.
Länsstyrelsen delar dessa betänkligheter särskilt i vad angår väljarnas bristande
förmåga att kunna reda sig under den invecklade situation, som de
gemensamma valen komma att för dem medföra.

För länsstyrelsen är givetvis i denna fråga mest av betydelse, huru förhållandena
skola ställa sig med hänsyn till det länsstyrelsen åliggande sammanräkningsförfarandet,
vilket är synnerligt betungande och tidsödande
samt därför måste anordnas så praktiskt som möjligt för att detsamma icke
skall göra allt för stort intrång i länsstyrelsens övriga tjänstegöromål, utan
även dessa göromål kunna fortgå på behörigt sätt. Åt sistnämnda sida av
saken synes endast ringa om ens någon uppmärksamhet ägnats vid promemorians
utarbetande.

Enligt länsstyrelsens förmenande och med stöd av erfarenheten från valen
hösten 1922 synes förmånligt, att sammanräkningarna beträffande, å ena sidan,
landstingsvalen och, å andra sidan, kommunalfullmäktigevalen kunna med
lämplig mellantid försiggå i löpande följd för vartdera valet under jämförelsevis
korta tidsperioder. Länsstyrelsen blir då i tillfälle att även ägna
nödig tid åt övriga tjänstegöromål, vilka vanligtvis hava tendens till ökning
mot slutet av året. Uppenbart är däremot, att, om länsstyrelsens arbetskrafter,
beträffande vilka det bär gäller de mest kvalificerade, under längre
tid i följd måste bindas vid sammanräkningsförfarandet, göromålen i övrigt
måste därunder bliva jämförelsevis mera lidande och den uppkomna balansen
svårare att avarbeta. Givet är även, att sysslandet med enahanda göromål
under längre tid i följd måste verka enformigt och tröttande samt
kunna menligt inverka på arbetsresultatet.»

Länsstyrelsen i Örebro län: »Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande finner
sig icke kunna tillstyrka ett förslag i sådan riktning. Visserligen skulle det
för såväl väljare som valförrättare vara förmånligt att kunna sammanföra
ifrågavarande båda val till en enda förrättning. Men då dessa val numera
återkomma allenast vart fjärde år, bör det enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening icke vara alltför betungande att då tvenne gånger
fullgöra sina medborgerliga förpliktelser. Härvid bör jämväl uppmärksammas,
att vid under senare tid förrättade kommunalfullmäktigval en tydlig
tendens till nedgång i deltagandet visat sig till följd därav, att samtliga
partier enat sig om en samlingslista med gemensamma kandidater, vilkas
inväljande ansetts givet utan att någon särskild ansträngning härför erfordrats.
I den mån denna utveckling, såsom antagas må, fortskrider, är det
tydligen mindre behövligt att ur bekvämliglietssynpunkt anordna valet samtidigt
med valet av landstingsmän. Med den kännedom Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande har om svårigheten och besvärligheten vid såväl själva
valen som ock sammanräkningarna för dessa, synes det Eders Kungl. Maj.ts
befallningshavande ingalunda önskvärt och lämpligt att genom en dylik

30 Kungl. Maj:ts proposition nr J07.

sammanslagning ytterligare belasta valnämnderna och de sammanräknande
myndigheterna. Erfarenheten från de samtidiga stadsfullmäktig- och elektorsvalen
i de större städerna synes härvid knappast kunna läggas till
grund, då dels förutsättningarna för ett rätt handhavande av valet i dylika
samhällen givetvis äro helt andra än vad särskilt å landsbygden kan väntas
vara fallet, och dels det därvid för den sammanräknande myndigheten gäller
endast två förrättningar, medan Eders Kungl. Majds befallningshavande i
länen kunna få ända till ett hundratal sådana förrättningar till samtidig
handläggning.»

Svenska stadsförbundets styrelse och stadsfullmäktige i Nyköping medgiva,
att den föreslagna reformen kan hava stor betydelse och vara önskvärd för
landsbygdens vidkommande, men framhålla, att däremot stadsfullmäktig val
icke ens fakultativt böra sammanföras med landstingsmannavalen. Till belysande
av denna ståndpunkt må anföras följande utdrag ur det av sagda
styrelse avgivna yttrandet:

»Av de överläggningar, som inom riksdagen och eljest tid efter annan
förts i föreliggande fråga, framgår att önskemålet om gemensamma landstings-
och kommunalval har sin egentliga grund i de bristfälliga kommunikationsförhållanden,
som äro rådande inom stora delar av rikets landsbygd
och som vålla, att inställelse med kort mellanskov till tvenne särskilda
valförrättningar för många valmän är förenad med avsevärda svårigheter.
Att i sådana fall beaktansvärda fördelar skulle kunna vinnas genom landstings-
och kommunalvalens sammanförande synes sannolikt. Inom städerna
åter torde svårigheter av angivet slag överhuvudtaget icke hava gjort sig
gällande. Uraktlåtenhet att deltaga i förekommande val av den anledningen
att vallokalen ligger för avlägset och att förflyttningen dit tar för lång tid
lärer näppeligen vara att räkna med vad städerna angår. Såsom i diskussionen
rörande denna sak ofta framhållits, påverkas valdeltagandet i städerna
otvivelaktigt vida kännbarare av snabbheten eller långsamheten i själva
valproceduren än av anordningen med dubbla inställelser. Valmännen torde
hellre infinna sig två gånger med någon månads mellanrum, blott uppehållet
i vallokalen göres kortvarigt, än de underkasta sig en med tröttsam
köbildning och lång väntan förenad inställelse. Då det är uppenbart, att eu
gemensam förrättning för val av landstingsmän och stadsfullmäktige, hur
denna än anordnas, måste bliva avsevärt mera tidskrävande samt för valmän
och valförrättare besvärlig än de nuvarande separata valen, håller styrelsen
före, att den ifrågasatta sammanslagningen av valen, långt ifrån att bidraga till
valintressets höjande, för städernas vidkommande tvärtom med sannolikhet
skulle medföra förminskat deltagande i valen. Under sådana förhållanden
lär den möjlighet att sammanföra de bägge förrättningarna, som med riksdagens
skrivelse avses, svårligen komma till någon praktisk användning i
städerna.

Då styrelsen på angivna grunder hyser den uppfattningen, att ett medgivande
i fråga om sammanförande av stadsfullmäktige- och landstingsmannavalen
till eu gemensam förrättning icke kommer att utnyttjas och följaktligen
saknar praktisk betydelse, anser styrelsen önskvärt, att de, efter promemorian
att döma, rätt omständliga författningsändringar, som skulle krävas
för ett dylikt medgivande, icke vidtagas, såvitt angår städerna. Kommunalförordningen
för stad har, särskilt i de delar, som avse förrättande av val,
under senare år underkastats så täta förändringar, att det icke sällan möter
verkliga svårigheter för städernas förtroende- och tjänstemän att utfinna

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

vad som vid ett givet tillfälle är gällande rätt. Ej minst med hänsyn härtill
synas nya tillägg och jämkningar, där de ej äro av något sannolikt behov
påkallade, böra undvikas.»

Principiell anslutning till förslaget eller i varje fall förklaring, att några
erinringar icke göras mot förslaget, kommer däremot till synes bl. a. i utlåtandena
från överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Södermanlands. Kalmar,
Gotlands, Kristianstads, Hallands, Alvsborgs, Värmlands, Västmanlands
och Norrbottens län, ävensom från magistraterna i Stockholm, Eskilstuna och
Jönköping, stadsfullmäktige i några städer samt fullmäktigförsamlingarna i
ett flertal landskommuner, framförallt i Västmanlands län, och det motiv,
som därvid i allmänhet åberopas, är som vanligt, att valsammanförandet
framför allt för landsbygdens vidkommande vore ägnat att reducera antalet
valstrider samt underlätta och öka valdeltagandet. I några av de omförmälda
yttrandena framhålles emellertid också, att valsammanföringen vore
ägnad att försvåra arbetet för den sammanräknande myndigheten, medan
det i andra utlåtanden betonas, att reformen skulle medföra eu lättnad
jämväl för sammanräknaren. I utlåtanden, där obligatorisk och fakultativ
valsammanföring vägas mot varandra, gives i allmänhet företräde å den
fakultativa linjen. Länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads län samt
magistraten i Eskilstuna giva emellertid företräde åt ett obligatoriskt sammanförande.
Overståthållarämbetet och magistraten i Stockholm framhålla särskilt,
att sammanförandet av stadsfullmäktigvalen och elektorsvalen i Stockholm
försiggått utan några praktiska svårigheter, och magistraten framlägger i
sitt yttrande A''issa erfarenheter från de gemensamma valförrättningarna i
huvudstaden. Nedanstående citat ur några av de omförmälda utlåtandena
må anföras:

Länsstyrelsen i Södermanlands län: »Konungens befallningshavande anser,
att ett sammanförande av stads- och kommunalfullmäktigeval med landstingsval
skulle vara för allmänheten önskvärt och helst borde bliva obligatoriskt.
Men Konungens befallningshavande får därjämte framhålla, att
länsstyrelsernas arbete med sammanräknande av landstings- och kommunalfullmäktigeval,
vilket arbete under flera veckor förrycker och försenar länsstyrelsens
många andra viktiga arbeten, helt visst skulle bliva ännu mera
betungande och tidsödande efter fullmäktige- och landstingsvals eventuella
sammanförande till samma förrättning.»

Länsstyrelsen i Kalmar län: »Ett sammanförande av kommunal- och stadsfullmäktigvalen
samt landstingsmannavalen torde ur många synpunkter vara
synnerligen fördelaktigt; och synes ur teknisk synpunkt några större betänkligheter
emot ett sådan sammanförande ej kunna resas, särskilt som
riksdagen ej tiinkt sig, att detsamma skulle göras obligatoriskt, utan endast
i de kommuner, som så funne lämpligt.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län: »Den alltomfattande politisering, som
blivit eu naturlig följd av den proportionella valmetodens införande och
tillämpning över hela linjen, har småningom alstrat en viss leda vid de
offentliga valen, vilken tagit sig uttryck, bland annat, i ett mindre livligt
deltagande i desamma. Det föreliggande förslaget avser att minska
valmännens besvär genom att inskränka val tillfällenas antal, och man hoppas
väl att sålunda kunna för en gång uppmobilisera ett intresse, som måhända
icke skulle stå ut med två påfrestningar. Det är möjligt att under givna

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

förhållanden försöket bör göras. Konungens befallningshavande vill alltså
icke framställa någon gensaga mot att de kommunala valen och landstingsmannavalen
sammanföras till en valförrättning.

Enligt riksdagens uti dess skrivelse den 25 april 1925 uttalade mening
böra gemensamma förrättningar för kommunala val och landstingsmannaval
förekomma endast där vederbörande kommuner finna sådant lämpligt. Eu
dylik försiktighet är måhända välbetänkt, enär möjligt är, att, trots de
noggrannaste föreskrifter, så många feltag komma att göras av de väljande,
att eu återgång till den nuvarande valordningen kommer att föredragas. Om
åter de samtidiga valen ur teknisk synpunkt slå väl ut, kan ju anordningen
med sådana val småningom göras obligatorisk.

Av tre städer och elva landskommuner i länet, som yttrat sig i ärendet,
hava endast två landskommuner, med hänsyntagande till eventuella förväxlingar
från väljarnas sida, uttalat betänkligheter mot samtidiga val.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län: »Åtgärder i syfte att till en enda valförrättning
sammanföra ovan angivna val torde ur alla synpunkter böra hälsas
med tillfredsställelse. För väljarna och särskilt dem, som bo på långa avstånd
från valstället, komrne en anordning i nu angivna riktning att medföra
avsevärd besparing av tid och kostnader och därigenom verka stimulerande
på deltagandet i valen. Men även för respektive valförrättare komme samtidiga
val att medföra icke oväsentliga lättnader framför allt genom den
tidsbesparing, som därmed vunnes. Förutsättningen för reformens genomförande
är givetvis att möjlighet förefinnes till undanrödjande av de olägenheter,
som kunna tänkas bliva därmed förknippade. Länsstyrelsen hyser
för sin del den uppfattningen, att dessa olägenheter, som företrädesvis
torde göra sig gällande under den första tiden genom en viss ovana vid
det nya systemet såväl från väljarnas som valförrättarnas sida, tämligen
snart skola övervinnas.»

Magistraten i Eskilstuna: »Magistraten har icke i princip något att erinra
mot ett sammanförande av stadsfullmäktigeval och landstingsval till en och
samma förrättning; fastmer finner magistraten ett dylikt sammanförande ur
praktisk synpunkt vara önskvärt, allt givetvis under förutsättning, att sådana
anordningar vidtagas, att möjligheten till förväxling förebygges dels hos väljaren,
då han iordninggör sina valkuvert, dels hos valförrättaren vid valkuvertens
mottagande och sorterande och dels hos den myndighet, som har
att sammanräkna båda valen. — — — — — — — — — — —- — — —
Loge man så steget tillit ut, och gemensamt förrättande av ifrågavarande
val bleve obligatoriskt och icke endast, såsom i anmärkta promemoria ifrflgasättes,
fakultativt, komme allmänheten snart nog att vänja sig vid samfällda
val och tillvägagångssättet vid desamma; och skulle förvisso även härigenom
antalet felakliglieter vid dylika valförrättningar komma att väsentligt minskas. >

Magistraten i Stockholm: »Då det möjligen kan vara av intresse att erfara
något om magistratens erfarenheter från de gemensamma valförrättningar
— stadsfullmäktige- och elektorsval — som redan förekommit i Stockholm,
anser sig magistraten böra omförmida, att det sålunda skedda sammanförandet
av två valförrättningar icke föranlett några alltför anmärkningsvärda
svårigheter, vare sig beträffande själva röstningen eller beträffande sammanräkningen.

Att den samtidiga röstningen med två olika valkuvert skulle bereda valmännen
ett visst huvudbry är ju helt naturligt. Särskilt har i ganska stor
utsträckning förekommit kassering på grund av att i de kuvert, som avsett
stadsfullmäktigvalet, nedlagts valsedlar med beteckningen Elektorsval. Vid
1923 års val uppgick antalet på sådan grund kasserade valsedlar till minst
850 (antalet något osäkert på grund av ofullständig anteckning i eu av de fem

Kung!. Maj-.ts proposition nr 107.

valkretsarna), eu siffra, som i och för sig kan synas stor men som bör ses
i samband med det stora antalet röstande (vid nämnda val 107,940). Röstningen
bär stundom något fördröjts genom den dubbla proceduren. Till
röstningens underlättande bär emellertid i bög grad bidragit, att inprickningen
av de röstande för båda valen kunnat ske i en och samma röstlängd,
ävensom att antalet vallokaler satts så stort, att exempelvis vid 1923 års
val det största antalet röstande å någon vallokal utgjorde 1,398, varjämte
vallokalerna utan avbrott hållits öppna från kl. 9 f. m. till kl. 9 e. m.»

Svenska landstingsförbundets styrelse samt magistraten i Nyköping anse, att
eventuellt förefintligt behov av ett fakultativt sammanförande av fullmäktigvalen
och landstingsmannavalen icke är av den trängande natur, att icke
med saken kunde anstå till dess förslag till den allmänna revisionen av kommunallagarna
och till en kommunal vallag föreligga. I yttrandet från sagda
förbundsstyrelse beter det sålunda bland annat:

»Då vidare även ett fakultativt sammanförande av valen, såsom av promemorian
framgår, kräver vissa ändringar i kommunallagarnas valbestämmelser,
torde det böra framhållas, att den formella revision av dessa lagar,
som i enlighet med begäran i riksdagsskrivelse för närvarande pågår, i första
hand avser just valbestämmelserna samt desammas utbrytande ur respektive
kommunallagar och sammanförande till en kommunal vallag, avsedd att
reglera såväl fullmäktigvalen i stad och på landet som landstingsmannavalen.
Styrelsen vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke ett fakultativt
sammanförande av fullmäktigvalen kan anstå till dess förslag till den allmänna
revisionen av kommunallagarna och en kommunal vallag föreligga.
Ett sådant dröjsmål behövde allenast innebära, att ännu eu gång d. v. s. år
1926, fullmäktigval och landstingsmannaval måste förrättas var för sig. Vid
den allmänna revisionen av kommunallagarna torde givetvis böra undersökas,
huruvida de bestämmelser, som reglera de olika representantvalen, kunna
och böra bringas till identitet i större omfattning än som i förevarande
promemoria föreslås eller ifrågasättes.»

I några utlåtanden förekomma till slut vissa uttalanden, huruvida, om i
■en framtid i enlighet med förefintligt förslag institutionen kyrkofullmäktige
införes, valen till dessa böra, såsom av sakkunnige förordats, sammanföras
med stads- och kommunalfullmäktigvalen. Härvid förordas i utlåtanden
från länsstyrelsen i Jönköpings län ävensom från stadsfullmäktige i Nyköping
en dylik valsammanföring, varemot länsstyrelsen i Värmlands län tager bestämt
avstånd från tanken på en sådan anordning. I detta sammanhang
må framhållas, att i de utlåtanden och yttranden, som avgivits över det av
tillkallade sakkunniga den 30 december 1922 avgivna betänkandet med förslag
till lag om församlingsstyrelse m. m. (Statens offentliga utredningar
1923: 4), i allmänhet hävdats den ståndpunkten, att de kyrkliga fullmäktigvalen
under inga förhållanden böra förrättas samtidigt med de borgerliga valen
av vad slag de vara må.

De principuttalanden angående önskvärdheten av den ifrågasatta reformen,
som sålunda kommit till synes i de över promemorian angående valsammanförandet
avgivna utlåtandena, innehålla, som framgår av den lämnade
redogörelsen, egentligen icke några nya synpunkter på frågan, detta naturligt
nog, med hänsyn till den långa tid, varunder frågan varit under debatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 88 käft. (Nr 107.) 225 26 3

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Märkligt är emellertid, att medan endast ett par myndigheter uttalade sig
för den ifrågasatta valsammanföringen, då frågan var föremål för remiss
år 1917, nu över hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat
sig angående reformens principiella sida, hava uttalat sympatier för sammanföringen.

Utvecklingen har sålunda här varit densamma som vid frågans riksdagsbehandling,
och förklaringen till meningsförändringen torde ej vara svår
att finna. Den bör enligt mitt förmenande till en del sökas i den vidgade
erfarenheten hos och det ökade förtroendet för de valförrättande och sammanräknande
institutionerna och i de förbättrade valförhållanden, som vunnits
genom en numera genomförd valdistriktsindelning och tillgång till rymligare
vallokaler. En andra förklaringsgrund är sannolikt att hänföra till det besvär
och de olägenheter för väljare, valförrättare och partiorganisationer, som voro
förknippade med de kommunala representantvalen hösten 1922, då landstingsmannaval
och fullmäktigval försiggingo med allenast några veckors mellanrum.
Detta att tvenne skilda val måst hållas med ett relativt kort tidsintervall
har i stor omfattning och som jag anser med rätta givits en del av skulden
till det minskade valdeltagandet. Även förutvarande motståndare till den
nu ifrågasatta reformen hava under sådana förhållanden ansett, att försök
bör göras att genom ett valsammanförande råda bot för detta missförhållande.
Vad som emellertid framför allt både i riksdagen och hos vederbörande
myndigheter och organisationer bidragit till att framkalla en omsvängning
i meningarna är sannolikt det nya uppslaget att låta valsammanföringen
bliva beroende av respektive kommuners egna beslut. Genom
en dylik anordning skulle avgörandet i frågan ligga i väljarnas egen hand;
hänsyn skulle tagas till uppfattningen på orten angående lämpligheten av
valsammanföring eller ej och till förefintliga möjligheter i fråga om vallokal
och dylikt.

Det motstånd mot förslaget till valsammanföring, som dock alltjämt i rätt
stor omfattning förefinnes, bottnar, såsom framhållits av konstitutionsutskottet
och i riksdagsskrivelsen och såsom till fullo bekräftats av de nu
inkomna utlåtandena, så gott som uteslutande i den uppfattningen, att fullmäktigvalens
sammanförande med landstingsmannavalen skulle medföra, att *
även de förra finge en delvis politisk i stället för en rent kommunal karaktär.
Vid sidan av denna erinran av rent principiell innebörd kvarstå ännu
på sina håll farhågorna för att erforderliga resurser i fråga om vallokaler
och valförrättare ej skola finnas att tillgå, samt att det icke skall låta sig göra
att genom lämpliga åtgärder förhindra de förväxlingar och de andra felaktigheter
från valmyndigheternas och väljarnas sida, som anses vara förenade
med samtidiga val.

Beträffande dessa invändningar kan jag helt instämma i det bemötande
av desamma, som framförts av konstitutionsutskottet. Faran att ett kommunalt
fullmäktigval, vid vilket, om det förrättas för sig, allenast kommunala
synpunkter skulle göra sig gällande, genom sammanföring med landstingsmannavalet
skulle »politiseras», synes mig i varje fall överskattad, och jag
känner mig icke övertygad av påståendet, att det hittills, särskilt vid kom -

Kungl. Maj tis proposition nr 107.

munalfullmäktigvalen, i viss utsträckning praktiserade förfaringssättet med
överenskommelse partierna emellan om en gemensam kandidatlista skulle
omöjliggöras genom en valsammanföring. Hysas emellertid farhågor i nu
antydd riktning mera allmäni bland väljarna, undgås ju vid ett system med
fakultativt valsammanförande den verkliga eller förmenta faran genom att
det kommunala organet underlåter att fatta beslut om sammanföring. Slutligen
anser jag mig i likhet med konstitutionsutskottet böra erinra, att farhågorna,
att vid valsammanföring det ena valets mer eller mindre politiska
karaktär skulle giva samma karaktär åt det kommunala valet, icke hindrat
sammanförandet av stadsfullmäktigval och de helt politiska valen för utseende
av elektorer för val av förstakammarledamöter.

Beträffande oförmåga hos valförrättarna och alltför små vallokaler såsom
skäl mot valsammanföring kan jag åtnöja mig med att hänvisa till konstitutionsutskottsutlåtandet
i denna punkt och vad härutinnan i det föregående
anförts. Särskilt i fråga om de otillfredsställande lokalförhållandena utgör
ju valsammanförandets fakultativa karaktär ett betryggande korrektiv.

Att det är möjligt att genom lämpliga föreskrifter och anordningar helt
undgå eller åtminstone till ett minimum begränsa möjligheten till förväxlingar
och felaktigheter från valförrättarens sida eller till oreda och förvirring
för väljaren, torde redan konstitutionsutskottet hava påvisat, och
de erfarenheter, som förefinnas från de gemensamma stadsfullmäktigvalen
och elektorsvalen och som i de nu inkomna utlåtandena framlagts av överståtliållarämbetet
och magistraten i Stockholm, torde väl härutinnan böra
tillerkännas beviskraft.

Till belysande av den ringa grad, i vilken valsammanföringen beträffande
elektorsval och stadsfullmäktigval varit ägnad att öka kassationsprocenten
må anföras, att, medan antalet kasserade valsedlar vid 1922 (för Stockholm
1923) års stadsfullmäktigval utgjorde 0.6 % av samtliga avgivna sedlar, så
utgjorde motsvarande tal i fråga om elektorsvalen i de sex största städerna
allenast 0.4 och i fråga om stadsfullmäktigvalen i dessa städer 0.8 %.
Sistnämnda relativt höga kassationsprocent berodde framför allt på att vid
stadsfullmäktigvalet i Stockholm l.i % av samtliga avgivna sedlar kasserades.
För stadsfullmäktigvalen i de övriga »storstäderna» var kassationsprocenten
precis densamma som för samtliga städer, d. v. s. 0.6.

I min följande framställning skall jag angiva de bestämmelser och åtgärder
i övrigt, som enligt mitt förmenande äro ägnade att möjliggöra fullmäktigvalens
och landstingsmannavalens sammanförande utan större olägenheter
eller risker.

Att valsammanföringen i nämnvärd grad skulle öka och försvåra sammanräkningsarbetet
kan jag icke anse ådagalagt. Av min framställning i det
följande torde komma att framgå, att i stort sett verkningarna i detta avseende
av en fakultativ valsammanföring under lämpliga former torde komma
att bliva rätt oväsentliga, om ens några. I denna punkt stå för övrigt uppgifterna
från olika länsstyrelser mot varandra, i det att några ansett, att
valsammanförandet skulle öka och försvåra sammanräkningsarbetet, medan
andra åter förklarat, att reformen i detta hänseende skulle medföra en lind -

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 107.

ring ocli lättnad. Huru härmed än må förhålla sig, torde det vara tydligt,
att hithörande omständigheter icke kunna få någon utslag givande betydelse
vid ett ställningstagande för eller emot den ifrågasatta reformen.

Att man enligt min mening i valet mellan ett obligatoriskt eller fakultativt
valsammanförande givetvis, åtminstone tills vidare, bör stanna för en
lösning efter den senare linjen, torde av det anförda vara med tillräcklig
tydlighet ådagalagt. Jag delar härutinnan helt den uppfattning, som kommit
till uttryck i meromnämnda riksdagsskrivelse och från flertalet av de myndigheter
och institutioner, som nu yttrat sig i frågan. Valsammanföring
skulle sålunda icke komma till stånd med mindre än att kommunens beslu
tande organ så bestämde.

Att för dylikt bestämmande, såsom påyrkats i utlåtandet från länsstyrelsen
i Stockholms län, skulle krävas kvalificerad majoritet, kan jag icke anse
riktigt eller i överensstämmelse med det förtroende, som bör hysas till den
kommunala självstyrelsen och till kommunrepresentationens vilja och förmåga
att träffa avgörande till invånarnas allmänna bästa. Att giva eu
minoritet avgörandet i fråga om positivt beslut om valsammanföring torde
för övrigt kunna tänkas leda till missbruk i så måtto, att i närheten till vallokalen
boende representanter, för vilka valsammanförandet vore mindre betydelsefullt,
eller ett minoritetsparti inom representationen, som hade att
vänta sig fördelar av ett minskat valdeltagande från kommunmedlemmarna
i allmänhet eller från de mera avlägset boende, kunde förhindra en valsammanföring,
som för de övriga och flertalet kommuninvånare vore synnerligen
önskvärd.

Större berättigande måste tillerkännas den i två av de inkomna utlåtandena
framförda synpunkten, att man skulle låta anstå med valsammanförandet
till dess utredning och förslag angående den allmänna formella
revisionen av kommunallagarna och en särskild kommunal vallag förelåge
färdiga. Den utredning, som härvid åsyftas, är den, som tillkommit jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1924 och uppdragits åt landshövdingen
K. H. L. Hammarskjöld. Utredningen har kommit till stånd efter en i anledning
av motion vid 1921 års riksdag avlåten riksdagsskrivelse den 7 maj
1921 — nr 186 — , gående ut på att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt
föranstalta om en allmän, i huvudsak formell revision av gällande förordningar
om kommunalstyrelse på landet och i stad. I berättelsen till
1926 års riksdag heter det beträffande sagda utredningsarbeten, att under
år 1925 konceptutkast till lagar om kommunalstyrelse och om val uppsatts
samt underkastats en första granskning, samt att den sakkunnige hade för
avsikt att under år 1926 ytterligare bearbeta och såvitt möjligt komplettera
dessa utkast och uppsätta förslag till vissa bi- och följ dförfattningar ävensom
att jämsides härmed författa motiver.

Genom ett tillmötesgående av det nu gjorda uppskovsyrkandet skulle
man tydligen komma ifrån olägenheten att inom en begränsad tid tvenne
gånger vidtaga ändringar i kommunallagarna, av vilka den första skulle få
en i mångt och mycket provisorisk karaktär; och man skulle på en gång i

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

en gemensam kommunal vallag kunna framlägga ett tillfredsställande ock
så vitt möjligt enketligt system i fråga om samtliga de kommunala representantvalen
med åtföljande bestämmelser angående valsammanföringars anordnande.
Emellertid kar ju riksdagen, som vid avlåtande av sin skrivelse
nr 130 år 1925 varit fullt medveten om omförmälda på dess initiativ tillkomna
utredningsarbeten, tydligen avsett, att möjligket till valsammanförande
skulle omedelbart beredas utan avvaktande av resultaten av utredningsarbetena
i fråga. Ett uppskov nu skulle innebära, att reformen i fråga kunde komma
i tillämpning först vid 1930 års val. Under sådana förhållanden synes det
vara riktigast att omedelbart och redan till de stundande köstvalen söka
tillgodose kravet på möjlighet till valsammanföring. Genom ett dylikt tillvägagångssätt
vinner man också den väsentliga fördelen, att man så att
säga kan pröva sig fram till en lämplig lösning av förevarande spörsmål,
och att man, då det gäller att i en blivande kommunal vallag skapa
ett slutgiltigt system, kan draga fördel av erfarenheter från de nu stundande
köstvalen ock därvid tillämpade bestämmelser.

Med hänsyn till den karaktär i viss mån av provisorium, som sålunda
skulle tillkomma för valsammanförandets möjliggörande erforderliga lagbestämmelser,
torde man med anknytning till eu tankegång, som kommit till
synes i yttrandet från Svenska landstingsförbundets styrelse, böra se till,
att de nu erforderliga lagändringarna icke bliva vidlyftigare iin som kan
anses oundgängligen nödvändigt för reformens genomförande ock för att i
möjligaste mån skapa en garanti mot de förväxlingar ock svårigheter, som
skulle kunna vara förenade med den åsyftade valsammanföringen.

Gent emot de från tvenne håll gjorda uttalandena, att en lagstiftning, ägnad
att möjliggöra valsammanförandet, väl kunde anses önskvärd för landsbygdens
vidkommande, men att den däremot icke borde komma till stånd i
fråga om städerna, må framhållas följande. Att den ifrågasatta reformen
på grund av avstånds- och kommunikationsförhållanden är mera betydelsefnll
och av behovet påkallad på landsbygden än i städerna, är en uppfattning,
som ofta kommit till synes under förevarande frågas diskussion, och
en uppfattning, vars riktighet torde ligga klar för en var. Men därav följer
ingalunda, att reformen saknar betydelse för städernas vidkommande, och
att ett medgivande till valsammanföring i städerna aldrig skulle komma att
utnyttjas och på grund därav ej heller böra tillskapas. Aven om avstånden
i städerna alls ej äro så stora som på landsbygden, är det väl i varje
fall bekvämare även för städernas väljare att på eu gång avgiva sina röster
vid tvenne val än att med några veckors eller månaders mellanrum två
gånger uppsöka vallokalen för att utöva rösträtten; och ur synpunkten, att
tillgången till rymliga vallokaler och kvalificerade biträden vid valförrättningen
i allmänhet är bättre i städerna än på landsbygden, låta sig dubbelval
lättare ordnas i städerna än på landsbygden, varför också i så måtto
reformen torde hava flera fördelar och färre nackdelar för städernas väljare
och valförrättare än för landsbygdens. Och vinsten att komma ifrån de
dubbla valrörelserna och valstriderna är större i städerna än på landsbyg -

Kungl. May.ts -proposition nr 107.

den, i samma mån, som dessa valrörelser och valstrider, åtminstone i
fråga om fullmäktigvalen, iiro mera intensiva i städerna. Det lärer för
övrigt få anses uteslutet att, sedan ett valsammanförande först införts i
städerna i fråga om stadsfullmäktigval och elektorsval, nu, då fråga är
om att skapa möjligheter att sammanföra fullmäktigval och landstingsmannaval,
göra undantag för städerna. I detta sammanhang torde även
böra erinras om de strävanden, som under de senaste åren gjort sig gällande
att på kommunallagstiftningens område borteliminera den gamla skillnaden
mellan bestämmelserna för stad och land, där densamma icke ovillkorligen
betingas av reella olikheter. Att undantaga städerna vid den nu
ifrågasatta reformen skulle vara ett steg i motsatt riktning. Och, så länge
den nu ifrågasatta lagstiftningen liar endast fakultativ karaktär, kan det
tydligen icke bliva tal om att den skulle kunna tvinga städernas väljare
till en valanordning, som icke har stöd av en allmännare opinion. Att
städerna skulle vara helt obenägna att hålla stadsfullmäktigval tidigare
än i slutet av den nu föreskrivna perioden bekräftas ej heller av föreliggande
erfarenheter. Det är visserligen sant, att under år 1922 det övervägande
antalet stadsfullmäktigval hölls i november, men detta kan nog
delvis förklaras därav, att man, när det icke var tillåtet att förrätta dessa
fullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval, i allmänhet önskade
att låta en så lång tid som möjligt förflyta mellan de båda valen och undvika
att under flyttningstiden tvenne gånger besvära väljarna. En undersökning,
som verkställts med ledning av valprotokollen, visar för övrigt,
att år 1922 stadsfullmäktigvalen i över 20 valkretsar liöllos under oktober
och i 1 valkrets t. o. in. i september.

Av vad jag sålunda anfört torde framgå, att yrkandena om städernas
undantagande från möjligheten att hålla de kommunala fullmäktigvalen på
samma dag''som landstingsmannavalen enligt min mening icke hava fog för sig.

I en anmärkning till den inom socialdepartementet uppgjorda promemorian
uttalas, att i fråga om val av municipalfullmäktige tillräcklig anledning
till ändring av gällande bestämmelser icke torde förefinnas, och häremot
hava inga erinringar framförts i de inkomna utlåtandena.

Aven jag är i denna punkt i stort sett av den mening, som kommit till
uttryck i omförmälda promemoria. Det nuvarande förbudet att hålla kommunalfullmäktigval
å samma dag som landstingsmannaval innebär på grund
av stadgande i § 80 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
jämväl förbud mot att hålla municipalfullmäktigval och landstingsmannaval
på samma dag, och redan bestämmelsen i omförmälda lagrum, att »där
municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, municipalfullmäktige skola
utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två av stämman
utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare», utgör ett svårfrånkomligt
hinder för att över hela linjen medgiva rätt att hålla municipalfullmäktigval
i samband med landstingsmannaval. Ett sådant medgivande skulle
dessutom kunna tänkas leda därhän, att där municipalsamhället utgjorde eget

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

valdistrikt, tre val, nämligen municipalfullmäktigval, kommunalfullmäktigval
och landstingsmannaval, komme att hållas vid gemensam förrättning,
något som, åtminstone tills vidare innan erfarenhet vunnits angående
gemensam förrättning för de två sistnämnda valen, torde böra undvikas.
För den skull bör vid borttagandet av förbudet att hålla kommunalfullmäktigval
å samma dag som landstingsmannaval i omförmälda § 80 mom. 1
stadgas uttryckligt förbud mot att hålla municipalfullmäktigval å samma
dag som landstingsmannaval.

Något lagstadgat hinder att hålla municipalfullmäktigval å samma dag
som kommunalfullmäktigval i den kommun, varav municipalsamhället utgör
en del, förefinnes icke för närvarande, ehuru, troligen på grund av saknaden
av bestämmelser huru därvid skall tillgå när municipalsamhället utgör
eget valdistrikt, några dubbelval av detta slag hittills icke förekommit.
Då emellertid, för det fall att municipalsamhället utgör eget valdistrikt och
följaktligen valförrättaren är densamme vid municipalfullmäktigvalet som
vid kommunalfullmäktigvalet, en sammanföring av dessa båda val, där det
senare ej hålles i samband med landstingsmannaval, torde få anses såsom
synnerligen lämplig, och då mot sådan sammanföring icke kan framställas
den invändning, som sammanhänger med det ena valets delvis politiska
karaktär, torde i varje fall det omförmälda förbudet att hålla municipalfullmäktigval
å samma dag som landstingsmannaval icke böra utvidgas till
ett förbud mot att hålla municipalfullmäktigval i samband med kommunalfullmäktigval,
utan fastmera torde bestämmelser böra införas, ägnade att
möjliggöra och reglera eu dylik sammanföring.

Yacl vidare angår fråga om eventuella i framtiden tillkommande kyrkofullmäktigval
och deras ställning till den ifrågasatta valsammanföringen,
anser jag överflödigt att nu fatta någon ståndpunkt därtill. Huruvida dessa
val lämpligen böra förrättas för sig inför kyrklig eller borgerlig myndighet
eller eventuellt sammanföras med fullmäktigvalen i den borgerliga kommunen,
är tids nog att avgöra, om kyrkofullmäktiginstitutionen bliver verklighet.

Beträffande till slut frågan, huruvida val på samma dag böra ordnas genom
deras sammanförande till eu gemensam förrättning eller eventuellt genom
deras uppdelning på flera samtidiga förrättningar, intager jag avgjort enahanda
ståndpunkt som kommit till uttryck i konstitutionsutskottets utlåtande
och i den inom socialdepartementet upprättade promemorian,
d. v. s. att man bör stanna för det förstnämnda alternativet. Detta alternativ
har redan med gott resultat prövats vid de samtidiga stadsfullmäktigoch
elektorsvalen. Det andra, hittills oprövade alternativet för frågans lösning
förutsätter i viss omfattning antingen ökade utrymmen i de nuvarande
vallokalerna och ökning av antalet ledamöter i de nuvarande valnämnderna
eller också en längre gående valdistriktsindelning än den nuvarande med
tillskapande av nya valnämnder och vallokaler. Att åstadkomma dessa förutsättningar
torde emellertid ofta nog bliva synnerligen svårt, och, då bestämmelserna
om olika vals hållande på samma dag enligt den av mig omfattade
linjen icke skulle få obligatorisk utan allenast fakultativ karaktär,

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

skulle det arbete och de kostnader, som vore förenade med dylikt nyskapande,
bliva till ingen nytta eller kanske rent av till förfång beträffande landstingsmannaval
och fullmäktigval i alla de fall, där de båda valen fortfarande
som hittills komme att förrättas å skilda dagar, och beträffande andrakammarval
så gott som alltid. Ty ihågkommas bör, att ändringar beträffande antalet
medlemmar i valnämnderna eller antalet valdistrikt m. in. givetvis måste
komma att avse jämväl andrakammarvalen, eftersom det tydligen icke kan vara
tal om att uppgiva de fördelar av enhetlighet i hithörande bestämmelser
angående röstlängder, valdistriktsindelning och valförrättare för de olika slagen
av val, som omsider med så mycket arbete åstadkommits. Eu ändring i valdistriktsbestämmelserna
skulle för övrigt icke kunna träda i tillämpning vid
de stundande höstvalen. Härtill kommer, att givetvis den tids- och arbetsbesparing
för väljare och valförrättare, som valens hållande på samma dag
innebär, blir i viss mån mindre, om de båda valen uppdelas på flera samtidiga
förrättningar än om de sammanföras till en gemensam förrättning. I
förra fallet skulle nämligen sannolikt få så tillgå, att väljaren skulle vid tvenne
olika tillfällen erhålla valsedel och valkuvert, gå bakom valskärm och inlägga
sedel, infinna sig vid rösturnan, uppgiva namn och bostad samt avlämna
kuvert, varje gång kanske efter en avsevärd väntan, och på motsvarande sätt
skulle arbetet och tidsutdräkten för valförrättarna ökas framför allt därigenom,
att de tvenne gånger måste uppsöka väljaren i röstlängden. Möjligheterna
till misstag från väljarnas sida, såsom inläggande av den för det ena valet
avsedda sedeln i kuvert för det andra valet, skulle ej heller vid en lösning
efter denna linje vara uteslutna, och vad angår misstag från valförrättarens
sida torde desamma även vid systemet med gemensam valförrättning, såsom
jag i det följande skall visa, kunna i det närmaste bortelimineras. Oreda
i vallokalen torde lättare kunna uppkomma vid systemet med flera samtidiga
förrättningar.

Medgivandet att förrätta de omförmälda valen på en och samma dag bör
sålunda, liksom i fråga om de samtidigt företagna stadsfullmäktig- och
elektorsvalen, åtföljas av en bestämmelse därom, att, där de båda valen
hållas på samma dag, röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda
valen, må kunna vid ett och samma tillfälle avgiva sin röst vid vartdera av
dem. Detta hindrar naturligtvis icke, att röstavlämningen för vartdera valet
— och likaså sammanräkningen — rent formellt behandlas såsom särskild
förrättning med var sitt protokoll. Tvärtom torde en sådan anordning, till
vilken fråga jag i det följande skall återkomma, få anses såsom riktig och
lämplig.

Med stöd av vad sålunda anförts har jag ansett, att tillfälle bör beredas
att hålla kommunalfullmäktig- och stadsfullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval,
ävensom municipalfullmäktigval å samma dag som kommunalfullmäktigval
men ej å samma dag som landstingsmannaval, att valsammanföringen
bör göras beroende av kommunalt beslut med enkel majoritet i varje
särskilt fall, att de samtidiga valen böra förrättas i samband med varandra

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

sålunda, att röstberättigad, som äger utöva rösträtt vid båda valen, vid ett
och samma tillfälle må kunna avgiva sin röst vid vartdera av dem, samt att
reformen genomföres redan nu, så att den kan tillämpas vid valen i höst,
utan hänsyn till frågan om en eventuell i framtiden tillkommande kyrkofullmäktiginstitution.

Från nu angivna ståndpunkt gäller det tydligen, såsom i omförmälda
promemoria framhålles, att undersöka, dels i vad mån för närvarande bestående
olikheter i bestämmelserna för de olika valen lägga hinder i vägen för
valsammanförandet och sålunda böra undanröjas, dels och huru olägenheter
och möjligheter till förväxlingar vid ett eventuellt valsammanförande skola
kunna förekommas. De spörsmål, som härigenom uppkomma, skola av mig
i det följande upptagas till behandling vart för sig, därvid början göres med
frågan om undanröjande av olikheter mellan de olika kommunalförfattningarna.

B. Undanröjande av olikheter mellan de särskilda kommunal författntngarna.

Enligt omförmälda promemoria hava redan gällande föreskrifter för de olika Tid på året
valen en och samma innebörd i följande hänseenden, nämligen beträffande de va^dår,
då valen skola förrättas, de tider på dagen, under vilka valförrättningen departementets
skall fortgå, samt rörande valförrättare, valdistrikt, sättet för protokollsföring promemoria,
och formerna för sammanräkningsförfarandet ävensom i fråga om de materiella
reglerna för sammanräkningen, i sistnämnda avseende dock med den
modifikation som föranledes av att vid landstingsmannaval utses suppleanter,
under det att vid övriga val i stället tillämpas systemet med s. k. efterträdare.
I vissa andra hänseenden däremot finnas större eller mindre skiljaktiglieter
mellan de olika valföreskrifterna.

Under rubriken »Tid på året för valet» framhålles sålunda i sagda promemoria,
att den tid, som för närvarande är fastställd för fullmäktigvalen, nämligen
den 16 september—20 oktober på landet och den 16 september—30 november
i stad, under vissa år kan förhindra, att dessa val förrättas i samband
med landstingsmannaval, och detta även om sistnämnda val hålles å ordinarie
dag, d. v. s. den tredje söndagen i september eller — i stad — närmast
därförut kommande lördag. Denna tredje söndag i september kunde nämligen
inträffa redan den 15 september och sålunda lördagen därförut den
14 september. I sådant fall kunde alltså med gällande bestämmelser, även
om förbudet mot gemensam valdag upphävdes, kommunalvalen icke utsättas
till ordinarie dag för landstingsmannaval. Om man önskade, att generellt
möjliggöra ett sammanförande av de olika valen, måste sålunda en ändring
ske. Angående de vägar som härvid kunna beträdas heter det i promemorian
:

»Utgår man därvid från att ett frångående av principen med eu gemensam
valdag för landstingsvalen icke är önskvärt, finnas tydligen två vägar
för vinnande av berörda syfte. Den ena är att så mycket skjuta på begynnelsedagen
för tidsperioden för kommunalvalen, som erfordras för att den
14 och den 15 september och, såsom framgår av det följande, eu dag där -

Utlåtanden.

42 Kungl. Majt:s proposition nr 107.

förut, skola falla inom nämnda period, alltså exempelvis till den 12 september.
De skäl, som på sin tid anfördes mot att bestämma nämnda begynnelsedag
tidigare än som nu gäller, nämligen att tillräcklig tid för prövning
av besvär över röstlängd måste finnas, att val lämpligen icke borde förrättas
förrän efter landstingens sammanträde samt att i städerna semestertiden
icke slutat vid september månads ingång, kunna näppeligen åberopas mot
en förskjutning av tiden, som icke går längre än som redan nu gäller som
regel beträffande landstingsval.

Den andra vägen är att ändra tidsbestämmelserna beträffande kommunalvalen
så, att de erhålla samma innebörd som motsvarande bestämmelser
rörande landstingsvalen. En dylik ändring har vid förevarande frågas tidigare
behandling varit under övervägande och ansetts förenad med vissa fördelar,
ehuru riksdagen slutligen inskränkt sig till att förorda, icke det obligatoriska
sammanförande av de olika valen, som av eu dylik omläggning
skulle bliva följden, utan endast införande av en möjlighet till gemensamma
val. Yissa skäl hava även anförts mot att kommunalvalen — och särskilt
då stadsfullmäktigevalen — utsattes alltför tidigt på året; huvudsakligen
har det ansetts olämpligt, att den äldre uppsättningen av fullmäktige fungerar
alltför länge efter det nyval ägt rum. Dessa betänkligheter skulle
möjligen kunna undanröjas genom en sådan omläggning, att funktionstiden
för stads- och kommunalfullmäktige begynte löpa med tidigare datum än
den 1 januari. En dylik omläggning — i den män den är möjlig med hänsyn
till den tid, som hos länsstyrelserna måste åtgå för rösternas sammanräknande
— skulle även ur vissa andra synpunkter kunna anses lämplig;
så torde det principiellt vara riktigt att samma uppsättning av fullmäktige,
som under visst kalenderår skola sköta förvaltningen, bestämma staten och
utse funktionärer för året.

Vilken av nu berörda båda utvägar som är att förorda, synes icke utan
närmare undersökning böra avgöras. Upplysning i frågan lärer kunna vinnas
genom de yttranden från myndigheter och enskilda sammanslutningar,
som torde böra inhämtas i förevarande ärende.»

Av de myndigheter och organisationer, som utlåtit sig i denna punkt,
ansluta sig följande till promemorians första alternativ, att flytta begynnelsedagen
av den tidsperiod, inom vilket kommunalvalen skola äga rum, nämligen
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Väster norrlands och Norrbottens län, Allmänna v almans förbundets
riksorganisation (eventuellt, se i det följande) samt Södermanlands läns
landstings förvaltningsutskott och magistraten i Nyköping. Länsstyrelsen i Uppsala
län anmärker emellertid härvid, att varje ändring i detta avseende praktiskt
taget vore mindre nödig, enär först 1934 inträffade, att under något av nu
bestämda valår tredje söndagen i september infölle tidigare än den 19 september,
och före nämnda år syntes en allmän revision av kommunallagarna
kunna förväntas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska landstingsförbundets styrelse framhålla,
att den minsta rubbningen i bestående ordning vunnes, därest det
— med upphävande av förbudet mot val av fullmäktige å samma dag som
val av landstingsmän i distriktet — stadgades, att bestämmelsen om tidigaste
dag för fullmäktigval icke skulle gälla för det fall, att vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 43

beslutat, att val av fullmäktige skall ske i samband med val av landstingsman.
Någon olägenhet av sådan ordning syntes icke föreligga.

Det i promemorian framställda andra alternativet att ändra tidsbestämmelserna
beträffande kommunalvalen så, att de erholle samma innebörd som motsvarande
bestämmelser rörande landstingsvalen, tillstyrkes av länsstyrelserna i
Kristianstads och Västerbottens län samt av magistraten i Karlstad, enligt
vilkas mening vissa skäl, särskilt fördelen av enkla och enhetliga bestämmelser
i detta avseende, talade för att samtidiga val gjordes till regel.

Länsstyrelsen i Kalmar län och styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund anse, att bestämmelserna om tiden för de gemensamma valen syntes
böra erhålla samma innebörd som nu gällande bestämmelser rörande landstingsvalen
med den ändringen, att den tidsperiod, inom vilken kommunen kunde
bestämma annan valdag för kommunen än tredje söndagen i september, icke
borde bibehållas vid det nuvarande — ''annan dag i september’ — utan begränsas
till senare delen av månaden (15—30 september). Detta skulle
knappast innebära någon olägenhet och skulle bidraga till att hålla valen
samlade på kortast möjliga tid.

Länsstyrelsen i Södermanlands län åberopar såsom eget utlåtande ett yttrande
av magistraten i Eskilstuna, som framhåller, att för åstadkommande
av större samstämmighet i tiden för val av landstingsmän och stadsfullmäktige
landstingsmannavalen utan olägenhet kunde förläggas till något senare
dag på året än som nu gällde, exempelvis i slutet av september eller ännu hellre
under förra hälften av oktober. Ett dylikt förslag har upptagits till behandling
jämväl av länsstyrelsen i Gävleborgs län. som emellertid avråder
från dess genomförande och ansluter sig till promemorians första alternativ.

Svenska stadsförbundets styrelse anser, såsom tidigare anförts, uteslutet,
att städerna frivilligt skrida till anordnande av fullmäktigval vid den tid
på året, då landstingsval enligt nu gällande bestämmelser skola hållas.
Olägenheterna av en sådan valtermin, särskilt med hänsyn till representationsförhållandena
under den långa tiden från valets avslutande till mandatens
påbörjande, läge i öppen dag och hade förut alltid ansetts utgöra ett
väsentligt hinder för stadsfullmäktigvalens sammanförande med landstingsvalen.
En tänkbar utväg att undgå dessa olägenheter vore givetvis att framflytta
dagen för landstingsmannavalen till exempelvis senare delen av november,
men de praktiska förutsättningarna för denna tankes förverkligande
vore mycket små.

Länsstyrelsen i Elekinge län anför, att såväl landstings- som stadsfullmäktigvalen
utan olägenhet syntes kunna utsättas att äga rum under senare
hälften av september eller, om viss dag skulle angivas, å fjärde söndagen i
september.

Allmänna v almans förbundets riksorganisation föreslår jämväl framflyttning
av tiden för landstingsvalen till exempelvis fjärde söndagen i september.
Att skjuta på allmänna valdagen en vecka vore till fördel för landsbygdens
väljare, för vilka det brådskande skördearbetet i september inom stora delar
av landet försvårade valdeltagandet. Eu sådan ändring skulle icke heller

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

gorå frågan om början av funktionstiden för stads- och kommunalfullmäktige
mer aktuell än den till äventyrs vore förut och av annan anledning.
Skulle emellertid detta förslag ej anses lämpligt, förordades det i promemorian
angivna första alteÄiativet (se ovan).

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig om ifrågasatt omläggning
av funktionstiden för kommunal- och stadsfullmäktige, anse samtliga,
med undantag av två, den ifrågasatta omläggningen icke vara tillrådlig eller
lämplig eller avstyrka bestämt densamma, huvudsakligen till följd av svårigheten
att medhinna röstsammanräkningarna före funktionstidens början.

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar därjämte de allvarliga olägenheter,
som, i händelse av besvär över fullmäktigval, skulle uppstå vid behandlingen
av den kommunala budgeten för följande kalenderår, om den äldre
uppsättningen av fullmäktige skulle hava upphört att fungera vid statbehandlingen.

Svenska stadsförbundets styrelse avråder på det allvarligaste från den ifrågasatta
omläggningen av funktionstiden och anför bl. a., att årets sista kvartal
vore för stadsförvaltningen i allmänhet och särskilt för de större städernas
förvaltningar den ojämförligt brådaste och mest arbetsfyllda tiden, då statbehandlingen
och därmed sammanhängande mer eller mindre vidlyftiga specialfrågor
av ekonomisk innebörd måste slutföras under dessa månader. Att
mitt i denna forcerade verksamhet gå att fullständigt utbyta stadsrepresentationen
kunde enligt förbundets bestämda mening icke ifrågakomma. Enhetligheten
i förberedandet och slutbehandlingen av de för kommunens ekonomi
viktigaste ärendena skulle på detta sätt äventyras och över huvud
taget oreda och villervalla uppstå inom administrationen. Det nuvarande
systemet, enligt vilket en ny uppsättning fullmäktige trädde i funktion först
sedan kommunens hushållningsplan för det närmaste året blivit fastställd
och vid en tid, som även i övrigt medgåve något rådrum för de nyvalda
att göra sig hemmastadda i sin ställning, vore obetingat riktigt. Det borde
därför icke uppgivas utan synnerligen vägande skäl.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser, att en omläggning
av funktionstiden knappast kunde få någon större betydelse. Valen till
fullmäktige förde mera sällan fram till nya majoriteter och beslutanderätten
torde förvisso utövas med omsorg och ansvar även av dem, som komme att
avgå. Det kunde vara till fördel, att nyvalda fullmäktige under sin första
funktionstid finge tillfälle att göra sig förtrogna med arbetet, innan de bleve
ställda inför mera viktiga avgöranden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Lohus län framhåller bland annat, att, då
kommunens utgifts- och inkomststat skulle fastställas redan i oktober, en
framflyttning av mandatstiden med hänsyn till möjligheten för de nya fullmäktige
att bestämma staten ej syntes vara motiverad.

De två myndigheter, som uttalat sympatier för en omläggning av fullmäktiges
funktionstid, äro länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län. I utlåtandet
från den förra förordas sålunda i anledning av den i promemorian
påpekade olägenheten därav att den äldre uppsättningen av stads-, respek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tive kommunalfullmäktige skulle komma att fungera alltför länge efter det
nyval ägt rum, en framflyttning av funktionstiden. Till följd av den avsevärt
långa tid, som åtginge för röstsammanräkningarna, borde dock funktionstiden
ej börja löpa före den 1 december. Därjämte måste av samma
skäl slutdagen av valperioden sättas tidigare än nu vore bestämt. Länsstyrelsen
i Gotlands län anser, att en omläggning av funktionstiden borde bliva
allmänt gällande, oberoende av om sammanföring av valen ägde rum, men
framhåller samtidigt, att det syntes ovisst, om en omläggning kunde ske med
hänsyn till den tid, röstsammanräkningarna toge i anspråk.

Den lösning av frågan om landstingsmannavalens och fullmäktigvalens
sammanförande, som riksdagen och dess konstitutionsutskott närmast tänkt
sig, torde hava varit den, att någon ändring av de nuvarande bestämmelserna
om dag för landstingsmannaval icke skulle företagas, men att, om kommunen
så beslöte, fullmäktigvalet skulle äga rum på samma dag som och då i samband
med landstingsmannavalet. Om man i enlighet med riksdagens uppfattning,
vilken jag redan förklarat mig dela, icke vill vara med om att giva
valsammanföringen obligatorisk utan allenast fakultativ karaktär, synes också
omförmälda lösning vara den, som ligger närmast till hands.

Därest man, som i ett par av de inkomna utlåtandena ifrågasatts, i kommunallagarna
införde bestämmelse därom att även fullmäktigvalen skulle
förrättas å tredje söndagen i september, skulle detta tydligen i det stora
hela innebära en obligatorisk sammanföring, och denna obligatoriska karaktär
skulle knappast försvinna, även om respektive kommunala organ kunde
besluta om särskild dag för fullmäktigvalen. Bestämmelserna skulle i allt
fall innebära ett uttalande, att enligt lagstiftarens mening valen i fråga borde
förrättas i samband med varandra. Eu lagtext i sådan riktning torde emellertid
med hänsyn till de stora lokala olikheterna i vårt land och till de olika
uppfattningar, som i denna punkt framträtt såväl i riksdagen som bland
folket ute i bygderna, böra undvikas. Den omständigheten, att genom försummelse
från de kommunala organen frågan om fullmäktigval å annan dag än
landstingsmannaval icke kommit att upptagas till behandling, skulle enligt ett
dylikt system medföra, att kommunen måste hålla de båda valen på samma
dag, även om de lokala förhållandena lade stora hinder härför och även
om väljarna själva och deras representanter icke önskade eu dylik anordning.
Följer man däremot de anvisningar, som närmast av riksdagen lämnats,
får man väl tänka sig, att om ett allmännare intresse för en valsammanföring
förefinnes på orten och om de lokala förhållandena äro lämpliga för
en sammanföring, frågan också inom vederbörande kommunala organ skall
bliva föremål för behandling och beslut i positiv riktning.

Däremot skulle det icke innebära någon rubbning av de principer som av
riksdagen framförts, om man, med bibehållande av valsammanföringens fakultativa
karaktär, förlägger den ordinarie dagen för landstingsmannaval till en
senare tidpunkt på året och därmed tillmötesgår de önskemål med avseende
på valtiden, som tidigare, framförallt inom städerna, gjort sig gällande. Men
i och med detsamma upprullas också på nytt den svåra frågan om den

Departements chefen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 107.

lämpligaste valdagen för andrakammarval och landstingsmannaval, eu fråga,
som först efter långvariga utredningsarbeten och upprepad riksdagsbehandling
slutligen fått sin lösning vid 1922 års riksdag. Att redan nu, sedan de
nya bestämmelserna prövats allenast vid ett andrakammarval och ett landstingsmannaval
och utan att därvid några större olägenheter försports, företaga
en ändring i denna punkt, kan icke anses tillrådligt. Vid vägande av de
skäl och motskäl, som framförts beträffande den numera lagstadgade dagen
för sagda val, kan jag heller icke finna, att någon annan dag skulle vara
mera lämplig, och jag vill, i likhet med vad som tidigare skett, såsom ett
synnerligt viktigt motiv mot senare val anföra, att det under sådana förhållanden
med bibehållande av den nuvarande funktionstiden för representanterna
icke torde bliva möjligt för länsstyrelserna att i god tid före funktionstidens
början medhinna röstsammanräkningarna. Och kan den nuvarande gemensamma
valdagen anses lämpa sig för andrakammarval och landstingsmannaval,
böra ej heller hinder möta att hålla fullmäktigval vid samma tidpunkt.

Mot fullmäktigvalens hållande så tidigt på året som den tredje söndagen
i september eller lördagen därförut har emellertid framförts en anmärkning,
vilken icke har motsvarighet, då det gäller andrakammarval eller landstingsmannaval.
Denna anmärkning består däri, att sådana tidiga val, med bibehållande
av den nuvarande bestämmelsen, att fullmäktiges mandatstid skall
löpa efter kalenderår, medföra, att fullmäktige, som icke omvalts, under en
längre tid komme att efter valet uppehålla sina befattningar, för vilka de
måste förmodas därefter icke längre hysa samma intresse. Häremot har dock
med rätta erinrats —- jämför kommunalförfattningssakkunnigas betänkande,
del II — att synpunkten, att representanter icke böra fungera sedan andra
valts, aldrig kan fullt tillgodoses, och att den torde hava sin förnämsta
betydelse, då de valda i sin ordning skola utse representanter att fungera
under en avsevärd tid framåt, t. ex. landstingsmän och elektorer för val av
ledamöter till första kammaren. För övrigt ske redan nu fullmäktigvalen
avsevärd tid före det viktiga decembersammanträdet, och så väl på landet
som i stad äro numera i allmänhet sammanräkningarna slutförda före berörda
sammanträde. Den uppfattningen att eu inom kort avgående representant
förlorar sitt intresse för uppdraget och i ett eller annat hänseende vansköter
detsamma, torde för övrigt, såsom nu på nytt vitsordats av bland andra
styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, icke vara av erfarenheten
bestyrkt.

Icke förty har jag, när nu den omförmälda olägenheten eller oegentligheten
icke torde kunna frånkommas genom en ändring av tiden för valet,
ansett mig böra taga under omprövning, huruvida icke bot kunde rådas
härför genom att låta fullmäktiges funktionstid begynna tidigare än nu.
Detta spörsmål har behandlats både i promemorian och i eu del av de över
densamma avgivna utlåtandena.

Av vad jag i det föregående anfört angående nödvändigheten, att länsstyrelserna
få tillräcklig tid för röstsammanräkningen, torde till en början
vara tydligt, att avsevärt tidigare än nu kan icke fullmäktiges funktionstid

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

taga sin början. Det viktigaste motivet för tillbakaflyttningen av fullmäktigvalen
till den nu gällande tiden var just omtanken för att röstsammanräkningarna
skulle vara klara och om möjligt eventuella besvär över valen
avgjorda före funktionstidens början; och även om beredandet av möjlighet
att hålla fullmäktigvalen i samband med landstingsmannavalen i viss omfattning
komme att innebära en ytterligare tillbakaflyttning av förstnämnda
val och därmed ökad tid för sammanräkningen, torde allt framgent ett stort
antal fullmäktigval komma att hållas under slutet av den stadgade valperioden.
Ihågkommas bör också, att allt flera landskommuner övergå till fullmäktigsystem,
varigenom sammanräkningsarbetet för länsstyrelserna kräver
alltjämt ökad tid, samt att redan nu ett flertal länsstyrelser klagat över det
betydande arbetet med sammanräkningarna och begärt ökade anslag till extra
arbetskraft för deras fullgörande i god tid. Med hänsyn härtill anser jag,
att man i varje fall knappast kan tänka sig en tidigare dag för mandatstidens
begynnande än den av länsstyrelsen i Stockholms flin ifrågasatta,
eller den 1 december. Därmed skulle man visserligen för städernas vidkommande
vinna det även enligt min mening i och för sig önskvärda
syftet, att inga ej omvalda fullmäktige komme att deltaga i decembersammanträdena,
som bland annat hava att fastställa staterna för det nästkommande
året. I landskommunerna fastställas emellertid staterna oftast redan
i oktober månad, varför beträffande dem föga eller intet vore vunnet med
att mandatstiden begynte en månad tidigare än nu (jämför utlåtande från
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län). Vad som anförts i yttrandena,
framför allt från Svenska stadsförbundet men jämväl från Svenska landskommunernas
förbund, angående vådan av att mitt under kommunalarbetets
brådaste tid utbyta representanterna talar också mot den ifrågasatta ändringen
av fullmäktiges funktionstermin, även om olägenheten av eu sådan anordning
vid proportionellt valsätt och den relativt ringa rubbning av fullmäktigkorporationernas
sammansättning, som plägar åstadkommas genom nyval,
icke på långt när torde vara så stor som understundom förmenats. Det
nuvarande systemet, enligt vilket en ny uppsättning fullmäktige träder i
funktion vid en tid, som medgiver något rådrum för de nyvalda att göra
sig hemmastadda i sin ställning, har därigenom vissa fördelar. Då härtill
kommer, att av myndigheter och organisationer, som yttrat sig över promemorian,
endast två uttalat vissa sympatier för en omläggning av mandatsterminen,
har jag icke ansett mig böra framlägga förslag i sådant syfte.

För möjliggörande av fullmäktigvalens hållande å samma dag som landstingsmannaval
även under sådana år, då den ordinarie dagen för dessa val
infaller tidigare än den 16 september, eller för det fall, att kommunens beslutande
organ — med tvåtredjedels majoritet — fastställer dagen för landstingsmannaval
till eu tidigare dag i september än den 16, anser jag de av
länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska landstingsförbundets styrelse
föreslagna bestämmelserna i huvudsak lämpliga och ägnade att utan större
lagändring och utan ytterligare tillbakaflyttande av den för fullmäktigvalen nu
fastställda valtiden nå det önskade syftet. Bestämmelsen om tidigaste dag

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

för fullmäktigval skulle i enlighet härmed icke gälla för det fall, att vederbörande
besluta, att val av fullmäktige skall ske i samband med val av
landstingsmän.

Jag har sålunda ansett, att möjliggörandet av fullmäktigvalens sammanförande
med landstingsmannavalen bör åstadkommas utan rubbning av landstingslagens
nuvarande bestämmelser om dag för dessa val och av den nuvarande
mandatsterminen för kommunal- och stadsfullmäktige samt utan
annan ändring i den numera fastställda tiden under vilken fullmäktigval
skola förrättas än den, att en bestämmelse tillägges om att beslut må
fattas om att sagda val skall hållas i samband med landstingsmannaval, också
då sådant val hålles före valtidens böljan.

Myndighet, Beträffande landstingsmannaval skall bestämmelse om annan valdag än
som bestäm- jen anmänt föreskrivna träffas på landet av kommunalfullmäktige, respekoch
tiden för tive kommunalstämma i mars månad och i stad av stadsfullmäktige, respekvaldagens
ftve allmän rådstuga i mai månad. Dagen för kommunalfullmäktigval bestämSocial-
mes av kommunalfullmäktige, respektive kommunalstämman det år då valet
departementets förrättas. Dagen för stadsfullmäktigval bestämmes av magistraten. — Utsätpromemoria.
bandet av lördagen före tredje söndagen i september som dag för landstingsvalen
ankommer även på magistraten. Enligt promemorian torde någon
ändring i denna bestämmelse icke vara erforderlig eller lämplig för möjliggörande
av gemensamma val. »Sådana torde nämligen icke böra komma till
stånd i andra fall än då de olika kommunala organen äro därom ense, ocli
då alltså samförstånd även om valdagen kan förväntas.»

utlåtanden. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län framhålla lämpligheten
av att bestämmanderätten i här ifrågavarande avseende tillägges en
och samma myndighet, nämligen stadsfullmäktige. Länsstyrelsen i Malmöhus
län ifrågasätter i detta sammanhang, huruvida icke, då fråga vore om
gemensamt stadsfullmäktig- och landstingsval, magistraten borde höras, innan
stadsfullmäktige fattade sitt beslut.

Departements- Om man, såsom jag ansett lämpligt, ger stadsfullmäktiges — respektive allchefen.
männa rådstugans — beslutanderätt i fråga om valsammanföring den innebörd,
att det tillkommer sagda organ att besluta, att stadsfullmäktigvalet
skall äga rum å samma dag som landstingsmannavalet för staden, kommer
tydligen icke bestämmelsen i någon oförenlig motsättning till stadgandena,
att magistraten eljest har att besluta dag för stadsfullmäktigval och att fatta
beslut om landstingsmannavalets hållande dagen före den tredje söndagen i
september. Att stadsfullmäktige, innan de fatta beslut om valsammanföring,
i allmänhet inhämta magistratens yttrande i frågan, torde väl få anses troligt.
Något direkt stadgande härom anser jag emellertid icke erforderligt, lika
litet som ett sådant stadgande ansetts nödigt i samband med den åt stadsfullmäktige
givna rätten att besluta om annan dag för landstingsmannaval
än den ordinarie tredje söndagen i september eller därförut infallande lördag.

Yad angår municipalfullmäktigvals hållande å samma dag som kommunalfullmäktigvalet,
då detta ej hålles i samband med landstingsmannaval, skulle

Kung!,. Maj:ts proposition nr 107.

beslutet fattas av municipalfullmäktige eller, där sådana icke finnas, av municipalstämman,
vilka sålunda förutsättas hava, innan beslutet fattas, gjort
sig underrättade, att kommunalfullmäktigvalet ej skall ske i samband med
landstingsmannaval.

Några lagändringar med hänsyn till att icke alltid samma myndigheter
hava att besluta om dag för de olika valen anser jag sålunda i likhet med
vad i promemorian sägs icke vara erforderliga. Angående tidpunkten för
beslut, att kommunal- eller stadsfullmäktigval skall hållas å samma dag
som landstingsmannaval eller municipalfullmäktigval å samma dag som kommunalfullmäktigval,
anser jag allenast böra stadgas, att sådant beslut skall
fattas under det år då valet skall äga rum. Enahanda stadgande gäller nu
beträffande beslut i allmänhet angående dag för kommunalfullmäktigval.

Såsom punkt 3 upptager promemorian frågan om två eller liera valdagar Två eller
enligt lagen den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om kommunal- ^”niigt^fagen

och landstingsval, och anföres därom följande: den 20 maj

J 1921

»Enligt nämnda lag skall i kommun, vars invånarantal överstiger 3,000, Social

eller, då kommun är delad i valdistrikt, i distrikt med sådan folkmängd val departementets
av kommunalfullmäktige utsättas att äga rum på två dagar, av vilka den ena promemoria,
skall vara en söndag. Utom i det fall att valförrättningen utsättes att äga
rum på olika lokaler, skola dessa två dagar vara på varandra följande. Då
synnerliga skäl föreligga, äger valförrättare!! utsätta valförrättningen att äga
rum jämväl å en tredje förrättningsdag. I fråga om landstingsval gälla enahanda
bestämmelser, med det undantag att den andra valdagen skall utsättas
till dagen efter den ordinarie valdagen, såvida icke valförrättare!! — d. v. s.
valnämnden — prövar lämpligt utsätta densamma till dagen närmast före sist
avsedda dag. Dessa bestämmelser gälla emellertid endast andra landskommuner
än köpingar, som bilda egen kommun. För sådana köpingar liksom
för landskommuner eller valdistrikt av landskommuner, som icke uppnått
ett invånarantal av 3,000, ävensom för städer gälla i förevarande hänseende
enhetliga bestämmelser beträffande landstings- och kommunalval, så att det
för båda valen är samma myndighet, som träffar avgörandet. Nyss anförda
olikhet i reglerna för landskommuner eller valdistrikt med över 3,000 invånare
torde icke i nu behandlade hänseende vara av den betydelse, att
någon ändring bör anses påkallad. Det torde kunna förväntas, att i de fall,
då vederbörande myndigheter avsett, att de båda valen skola hållas å samma
dagar, valförrättare!! bestämmer den andra dagen för landstingsvalet så, att
dylikt syfte till fullo kan nås.

I denna punkt framhålles i de inkomna utlåtandena en från promemorian rtiåtanden.
avvikande mening allenast av länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län,
styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt Allmänna rabnansförbundets
riksorganisation. De tre förstnämnda hemställa, att ifrågavarande lag
måtte upphävas. Allmänna valmansförbundets riksorganisation framhåller,
att samstämmigheten mellan lagbestämmelserna rörande här ifrågavarande
punkt borde göras i möjligaste mån fullständig.

Aven om visst fog kan finnas för att efter den ökning av antalet val- Departementsdistrikt,
som numera ägt rum, upphäva lagen den 20 maj 1921, bör enligt chefe"''
mitt förmenande detta icke ske utan ingående utredning, vilken då lämpligen

Bihang till riksdagens protokoll 1026. / samt. HH höft. (Nr 107.) 2« 20 4

Kung!. Maj-.ts proposition nr 107.

bör företagas i samband med den allmänna revisionen av kommunallagarna.
Den i promemorian påpekade olikheten mellan de för landstingsmannaval och
de för fullmäktigval gällande bestämmelserna anser jag i likhet med vad i
promemorian sägs vara utan praktisk betydelse. Emellertid böra, såsom jag i
det följande skall närmare angiva, vissa andra ändringar och förtydliganden
företagas i omförmälda lag.

Olika val- I promemorian fästes uppmärksamheten på att det beträffande stadsfulldagar
för mäktigvalen finnes möjlighet att till särskilda dagar utsätta valförrättningen
valkretsar i olika valkretsar, motsvarande valdistrikten vid landstingsmannaval. I fråga
i städer. om si8tnämnda val finnes däremot icke motsvarande möjlighet. Då emellerSocial-
j-jj Hägra större praktiska svårigheter icke torde möta att utsätta stadsfullpromemoria,
mäktigvalen till en och samma dag, än som ansetts föreligga bekräftande
landstingsmannavalen, vilka ju förrättas av samma myndighet som förstnämnda
val, är enligt promemorian beträffande denna olikhet i reglerna ingen
särskild åtgärd erforderlig för underlättande av gemensamma valförrättningar.

Departements Mot denna uppfattning hava erinringar icke framförts i de inkomna utchefen.
låtandena. Även jag är i denna fråga ense med vad i promemorian sägs och
har sålunda ej heller på denna punkt någon lagändring att föreslå.

Eu eller flera
röstlängder.
Socialdepartementets

promemoria.

I frågtin om röstlängd för det fall att fullmäktigval och landstingsmannaval
förrättas i samband med varandra anföres i promemorian följande:

»Jämlikt kungörelse den 29 januari 1921 skall röstlängd för val till riksdagens
andra kammare samt röstlängd för val av kommunal-, municipal- och
stadsfullmäktige samt av landstingsmän eller elektorer upprättas i eu gemensam,
i två exemplar utskriven handling. Av dessa exemplar bör det ena
enligt samma kungörelse i regel användas vid val till riksdagens andra kammare
och vid val av landstingsmän samt det andra exemplaret i regel nyttjas
vid val av elektorer och vid fullmäktigval samt övriga kommunala avgöranden.
Vid de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen kan alltså eu
gemensam röstlängd användas, i vilken då avprickning göres i två olika
kolumner. På motsvarande sätt torde det vid samtidiga kommunal- och
stadsfullmäktigval i allmänhet böra tillåtas, att gemensam röstlängd användes.
Skulle icke ändring i sådan riktning av gällande bestämmelser ske, torde
detta kunna medföra, att valförrättarens arbete göres tyngre, i det att ytterligare
en längdförare skulle behöva deltaga häri. I vissa fall låter det sig
emellertid icke göra att använda eu och samma längd vid båda valen, nämligen
då dessa skola sammanräknas av olika myndigheter. Enligt gällande
regler skall nämligen röstlängden medsändas, då rösterna skickas in till
sammanräkningsförrättaren, detta framför allt för att denne skall kunna utöva
kontroll beträffande de s. k. valsedelsförsändelserna ävensom rörande
de olika kandidaternas valbarhet. I de städer, som själva sammanräkna
sina stadsfullmäktigval men där landstingsvalen sammanräknas av länsstyrelse
eller magistrat i annan stad, måste tydligen på grund av denna bestämmelse
vid de gemensamma valförrättningarna föras två röstlängder. För
övriga kommuner och valdistrikt torde emellertid, såsom nyss antyddes,
böra beredas möjlighet till användande av eu och samma röstlängd.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. Öl

Länsstyrelserna i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län erinra i denna
punkt, att redan nu med hänsyn till avfattningen av § 14 i kungörelsen den
29 januari 1921 om upprättande av röstlängd syntes föreligga möjlighet att
använda en röstlängd vid sådana gemensamma val. där sammanräkningen
verkställes av eu och samma myndighet.

De i promemorian gjorda uttalandena att där vid dubhelval den sammanräknande
myndigheten är densamma vid båda valen, ett och samma
exemplar av röstlängden bör komma till användning vid båda valen, men
att där valen sammanräknas av olika myndigheter, d. v. s. i fråga om
flertalet städer, särskilt exemplar av röstlängden måste användas för vartdera
valet, äro med nu gällande lagbestämmelser givetvis riktiga. En anordning
med ett röstlängdsexemplar för vartdera valet vid dubbelval är emellertid,
som jag redan i annat sammanhang framhållit, i allmänhet ägnad att
medföra ökat arbete för valförrättaren och tidsutdräkt vid den gemensamma
valförrättningen. Samman räknaren har numera direkt behov av röstlängden
allenast för kontroll att de å röstsedlarna upptagna personerna äro valbara,
samt för tillsyn beträffande valsedelsförsändelse, att den som avgivit
valsedeln är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad och icke har inför
valförrättaren utövat sin rösträtt. För de båda förstnämnda ändamålen kan
användas vilket exemplar av röstlängden som helst, men för det sistnämnda
ändamålet kräves ovillkorligen tillgång till det röstlängdsexemplar,
som använts vid valet. Med hänsyn därtill, att vid stadsfullmäktigval den
valförrättande och den sammanräknande myndigheten alltid är densamma,

— nämligen magistraten eller stadsstyrelsen i staden — skulle denna
fråga möjligen kunna lösas på det sätt, att vid i samband med varandra
hållna stadsfullmäktig- och landstingsmannaval valsedelsförsändelserna till
stadsfullmäktigvalet behandlades före själva röstningen eller omedelbart efter
densamma, innan valkuvert, protokoll och röstlängd avsändes till den myndighet,
som hade att förrätta sammanräkningarna för landstingsmannavalet,
samt att till denna myndighet alltid avsändes det vid landstingsmannavalet

— och eventuellt även vid. stadsfullmäktigvalet — använda röstlängdsexemplaret,
medan det andra exemplaret stannade hos magistraten i staden.

Jag har velat framhålla denna möjlighet till frågans lösning men har icke
nu velat framlägga förslag till lagändringar i omförmält syfte. Frågan torde
böra tagas under övervägande i samband med den allmänna revisionen av
kommunallagarna.

Vad vidare angår det i promemorian och i utlåtandena omnämnda stadgandet
i kungörelsen den 29 januari 1921 om upprättande av röstlängd m. in.
i fråga om de båda röstlängdsexemplarens användning, innebär detta stadgande
allenast, att det ena exemplaret bör i regel användas vid andrakammarval
och landstingsmannaval, det andra vid elektorsval, fullmäktigval och övriga
avgöranden i den borgerliga och kyrkliga kommunen. Vid sådant förhållande
torde den av de båda länsstyrelserna hävdade ståndpunkten att någon ändring
i sagda bestämmelse med anledning av valsammanföringen icke är direkt

Utlåtanden.

Departement»-

chefen.

Ordningen för
valsedlarnas
avlämnande.
Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtanden.

Departements chefen.

52 Kiingl. Maj:ts pro})osition nr 107.

påkallad få anses såsom fullt riktig. För att emellertid undvika varje anledning
till misstag från valförrättarens sida i fråga om röstlängden vid
dubbelval bär jag ansett lämpligt, dels att i såväl förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad som i landstingslagen införes bestämmelse
därom att vid dylika dubbla val i regel ett och samma exemplar
av röstlängden skall komma till användning, med rätt dock för valförrättaren
att använda särskilt exemplar för vartdera valet, dels att i förordningen
om kommunalstyrelse i stad ävensom i landstingslagen införes
ett stadgande, att där vid dylikt dubbelval den sammanräknande myndigheten
icke är densamma för båda valen, för vartdera valet ovillkorligen skall
användas särskilt exemplar av röstlängden. Det kan måhända med visst
fog göras gällande, att de omförmälda bestämmelserna med större rätt hade
sin plats i kungörelsen om röstlängd än i kommunallagarna. Utan att närmare
ingå på denna fråga anser jag dock med hänsyn till trygghets- och
praktiska lämplighetssynpunkter den av mig föreslagna platsen för bestämmelserna
vara att föredraga.

»Vid landstingsval skola», heter det i promemorian, »väljarna avlämna
sina röster i den tur, vari de anmäla sig hos ordföranden. Vid kommunalvalen
gäller samma ordning, dock endast där icke å kommunalstämma,
respektive allmän rådstuga beslutats, att röstningen skall ske efter upprop.
Den sålunda bestående olikheten — vilken vill icke rimligen kan ur nu behandlade
synpunkter ifrågakomma till ändring — torde icke komma att utgöra
hinder för gemensamma valförrättningar; då, enligt vad förut anförts,
dylika icke böra komma till stånd med mindre de kommunala organen äro
därom ense, lärer det icke behöva befaras, att, då sådan enighet finnes, den
enhetliga valförrättningen försvåras genom beslut om uppropsförfarande.»

På denna punkt hava erinringar framförts i utlåtandena från länsstyrelserna
i Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Väster no rrlands län
samt Allmänna valmansförhundets riksorganisation och styrelserna för Svenska
landstingsförbundet och Svenska landskommunernas förbund, vilka samtliga
hemställa, att kommunalstämmas, respektive allmän rådstugas rätt att besluta
röstning efter upprop måtte upphävas, såsom den redan upphävts i
fråga om landstingsmannaval. Som skäl härför anföres lämpligheten av enhetliga
bestämmelser beträffande ordningen för valsedlarnas avlämnande,
samt att det ifrågavarande förfarandet numera ytterst sällan, om ens någonsin,
användes.

I likhet med sagda myndigheter och sammanslutningar håller jag före, att
den enligt förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad alltjämt
förefintliga möjligheten till valförrättning efter upprop, till vilken bestämmelse
motsvarighet saknas både i landstingslagen och i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm, bör upphöra, och detta icke blott därför, att den i viss
mån kan utgöra hinder för fullmäktigvalens och landstiugsmannavalens sammanförande,
utan också av samma skäl, som på sin tid åberopades för att
den gamla landstingsförordningens motsvarande bestämmelse icke upptogs
i 1924 års lag om landsting. Jag får i denna punkt åberopa följande uttalande
av kommunalförfattningssakkunniga i deras den 31 januari 1923 avgivna
betänkande med förslag till lag om landsting.

Kungl, Maj:ts proposition nr 107.

»Bestämmelsen står», säga de sakkunniga, »i uppenbar strid med de
strävanden att för väljarna underlätta röstavgivningen, för vilka bland annat
föreskrifterna om valförrättningens uppdelning på olika tider under dagen
äro uttryck. Beslut om röstning efter upprop måste därför under alla förhållanden
vara oförenligt med väljarnas intressen och ytterst sällan om ens
någonsin ifrågasättes numera denna ordning för valet. Yrkande därom
skulle säkerligen undantagslöst betecknas såsom utslag av okynne, och vunne
det genom överrumpling bifall, skulle valförrättningen avsevärt förryckas.-

Kommunalförfattningssakkunniga uttalade i detta sammanhang jämväl, att
enahanda föreskrifter i fråga om val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige
borde borttagas, och detta har jag nu ansett böra ske i samband
med övriga jämkningar i lagbestämmelserna för möjliggörande av valsammanf
öringen.

Vid landstingsmannaval skall alltid, innan valkuvert utlämnas, därå intryckas
en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger
rum. Vid fullmäktigval däremot skall sådan stämpling förekomma allenast
då kommunen är delad i flera valdistrikt eller valkretsar. Under påpekande
av detta förhållande och med hänvisning till samma skäl som i det följande
anföras om påteckning å kuverten angående det slag av val desamma avse
ifrågasättes i promemorian, att därest sådan påskrift om det slag av val
kuverten avse göres obligatorisk, det jämväl borde föreskrivas, att stämpel
med upplysning om valdistrikt eller kommun alltid skall åsättas kuverten.

Promemorians uttalande i denna punkt, mot vilket i de inkomna utlåtandena
inga erinringar framförts, har jämväl av mig godtagits. Jag kommer
alltså i det följande att förorda ett obligatoriskt stadgande om att valkuverten
vid de kommunala representantvalen skola vara försedda med påskrift
angående det slag av val desamma avse. Jämväl föreskriften om valdistriktsstämpel
å valkuverten skall enligt dylikt stadgande utan undantag
gälla i fråga om fullmäktigval, liksom nu redan är fallet i fråga om landstingsmannaval.

I motsats till vad fallet är i fråga om landstingsmannaval och kommunalfullmäktigval
finnes beträffande stadsfullmäktigval ingen föreskrift, att valkuverten
skola räknas omedelbart efter röstningens avslutande. Promemorian
ifrågasätter nu att för minskande av möjligheten till felaktig uppdelning
av valkuverten, då stadsfullmäktigval och landstingsmannaval förrättas i samband
med varandra, stadgandena om stadsfullmäktigval i denna punkt skulle
ändras till överensstämmelse med reglerna för de båda andra kommunala
representantvalen.

Ej heller mot detta uttalande hava några erinringar framförts i de inkomna
utlåtandena.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att i ett par av dessa utlåtanden
betonats önskvärdheten av att samtliga bestämmelser rörande valen
sammanföras i en promemoria till ledning för väljare och valförrättare. Det
vore att befara, har man anfört, att utan en sådan orienterande översikt

Stämpel ä
valkuverten
aJi giv ande
valdistriktet.

jL Socialdepartementets

promemoria.

Departements chefen.

Valkuvertens
räknande
efter röstningens
avslutande.

Socialdepartementets

promemoria.

rtl&tanden.

Departements chefen.

54 Kung!. Maj:ts proposition nr 107.

svårigheten att överblicka och vinna insikt i den mångfald bestämmelser som
gällde på området komme att giva anledning till valtrassel av olika slag.

Aven jag anser, att, såsom i promemorian ifrågasattes, i förordningen om
kommunalstyrelse i stad bör införas eu bestämmelse, att omedelbart efter
röstningens avslutande valkuverten skola uttagas ur valurnan och räknas
oöppnade samt att i valprotokollet anteckning skall göras om antalet avgivna
valkuvert. Då dessa bestämmelser ingå i det system till förhindrande av
förväxlingar vid samtidiga val i allmänhet, som jag har för avsikt att i det
följande föreslå, böra stadgandena i fråga införas jämväl i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm.

I förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad ävensom i
landstingslagen bör dessutom uttryckligen stadgas, att, där fullmäktigval sker
i samband med landstingsmannavalet, omförmälda räkning av valkuverten
skall ske för vartdera valet för sig.

Samtliga nu omförmälda bestämmelser böra jämväl införas i lagen den
20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipalocli
stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

I anslutning till stadgandet att vid stadsfullmäktigval valkuverten skola
uttagas ur valurnan och räknas oöppnade bör den nuvarande föreskriften
om sättet för förvaring av valkuverten vid stadsfullmäktigval mellan röstningens
avslutande och sammanräkningen, när denna ej företages omedelbart,
ändras till likhet med vad som numera är föreskrivet för de övriga
kommunala representantvalen. Enligt gällande bestämmelser skola i dylikt
fall vid stadsfullmäktigval utom i Stockholm »de avlämnade kuverten undertiden
förseglas och förvaras på sätt som---— stadgas för det fall,

att uppehåll i valförrättningen göres», d. v. s. valurnan skall »omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert
förvar». I fråga om kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval gäller
däremot, att valkuverten efter det de räknats oöppnade skola »inläggas i ett
eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes
sigill». Olikheten i dessa bestämmelser för stadsfullmäktigval å
ena sidan samt kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval å andra sidan
torde närmast hava betingats av bestämmelsen för de två sistnämnda valen,
att kuverten skola uttagas ur urnan och räknas oöppnade, även om därvid i
någon mån jämväl medverkat, att vid stadsfullmäktigval den valförrättande
myndigheten alltid tillika är sammanräknande, medan däremot vid kommunalfullmäktigvalen
alltid och vid landstingsmannavalen oftast valförrättning
och röstsammanräkning handhavas av skilda myndigheter. Då nu jämväl
vid stadsfullmäktigval kuverten omedelbart efter röstning skola uttagas för
räkning, har jag icke hållit för lämpligt att genom en föreskrift, att sedan
sedlarna på nytt skola inläggas i urnan och densamma förseglas, upprätthålla den
olikhet som i denna punkt ännu förefinnes beträffande stadsfullmäktigvalen
och de andra kommunala representantvalen, utan ansett att jämväl beträffande
stadsfullmäktigval bör föreskrivas, att kuverten efter räkningen skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 1U7. OO

inläggas i ett eller liera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under
minst två närvarandes sigill. För Stockholms vidkommande, där den sammanräknande
myndigheten är densamma för stadsfullmäktigvalet och elektorsvalet
och där det ifråga om kuvertens förvarande efter röstningen, då
sammanräkningen ej förrättas omedelbart, allenast föreskrives, att kmerten
under mellantiden skola på betryggande sätt förvaras, tarvas tydligen ingen
lagändring i denna punkt.

Redan i detta sammanhang torde jag böra omnämna, att jag i det följande,
i enlighet med vad i promemorian ifrågasatts, kommer att föreslå bestämmelse
om att valkuvertomslagen skola förses med påskrift om det val de
inlagda kuverten avse.

Jag delar även den i vissa utlåtanden framförda uppfattningen om behovet
av en promemoria till vägledning för valförrättare och har sålunda föi a\ sikt
att, därest förevarande förslag vinner bifall, låta utarbeta en dylik promemoria.
I densamma torde bland annat uttryckligen böra framhållas, att omförmälda
räkning av kuverten vid gemensamma valförrättningar jämväl innebär
en på valförrättarens ansvar företagen särskilj ning av kuverten efter det
val de avse, samt att en viss kontroll i fråga om antalet avgivna valkuvert
kan erhållas genom att i röstlängden räkna antalet röstande.

I promemorian erinras, att det i vissa fall icke är samma myndighet, som
sammanräknar röstsedlarna för landstingsmannaval och fullmäktigval i en och
samma kommun.

»Detta inträffar», heter det, »dels i städer, tillhörande blandade landsoch
stadsvalkretsar för landstingsval, i vilka städer stadsfullmäktigvalen uträknas
av vederbörande magistrat eller stadsstyrelse, under det att landstingsvalen
uträknas av länsstyrelsen, och dels i städer — utom den folkrikaste
av dem — som tillhöra valkretsar om flera städer till landstingsval;
i dessa valkretsar uträknas nämligen landstingsvalen av magistraten i den
största staden, medan stadsfullmäktigvalen uträknas av varje stad för sig.
Någon ändring i dessa bestämmelser kan tydligen icke ifrågakomma i det
nu behandlade syftet; i den mån åtgärder äro erforderliga till förebyggande
av olägenheter genom nu anförda förhållanden, torde desamma kunna vidtagas
i form av ordningsbestämmelser för de olika valen.»

Dessa uttalanden i promemorian hava ej varit föremål för erinringar i de
avgivna utlåtandena, och även jag är härutinnan av enahanda uppfattning.
Några lagändringar synas sålunda icke böra företagas, utan torde i denna
punkt eventuellt erforderliga upplysningar och råd till förebyggande av
olägenheter och misstag kunna intagas i den promemoria, som jag, i enlighet
med vad nyss anförts, har för avsikt att låta utarbeta.

Angående bestämmelserna om tiden för sammanräkning av rösterna vid
de olika slagen av val anföres i promemorian följande:

»Beträffande sammanräkning av röstsedlar, som verkställes av länsstyrelse,
gäller såväl i fråga om landstingsval som rörande kommunalfullmäktigval,
att sammanräkningen skall företagas så snart omständigheterna det medgiva .
Beträffande sammanräkning, som verkställes av magistrat, gäller, att, i den

Samma-Hräkningsförrättarc.

Socialdepartementets

promemoria.

Departements chefen.

Tid för
sammanräkningen.

Sociald eparte
men tets
promemoria.

Utlåtande!].

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

mall sammanräkning ej företagits omedelbart efter röstningens avslutande,
den skall påbörjas i fråga om landstingsval inom fyra dagar och ifråga om
stadsfullmäktigval inom sju dagar efter valförrättningens avslutande. Såsom
kommer att anföras i annat sammanhang i det följande, kali det av vissa
skäl ifrågasättas, huruvida det icke stundom vore lämpligt, att sammanräkningen
beträffande det ena valet formellt icke avslutades, förrän sammanräkningen
även av det andra valet vore färdig. Vid sammanräkning hos länsstyrelse
lägga tydligen nyss återgivna bestämmelser icke hinder i vägen fölen
sådan anordning. Även vid sammanräkning inför magistrat borde det,
bland annat ur angivna synpunkt, vara lämpligt att enahanda bestämmelser
gälla för båda valen, såsom också var fallet, intill dess riksdagen år 1924
inskränkte tiden beträffande landstingsvalet från sju till fyra dagar.

Den ändring beträffande ettdera valet, som sålunda bör ske, synes lämpligen
böra gå i den riktningen, att tiden för sammanräkningen även av
stadsfullmäktigvalet bestämmes till fjärde dagen från valet. Då bestämmelsen
endast avser den tid, då sammanräkningen skall påbörjas, torde en dylik
ändring icke behöva medföra olägenheter, så mycket mindre som det vid
dessa val icke som vid landstingsvalen ifrågakommer försändande av röstsedlarna
från en ort till en annan.

Ä andra sidan är det till undvikande av hopblandning uppenbarligen av
stor vikt, att valsedlar från de olika valen icke samtidigt och på samma
ställe äro under behandling. Särskilt gäller detta, därest påskrift å sedlarna
om det val, de avse, icke göres obligatorisk.

I händelse sammanräkningstiden för stadsfullmäktigvalen ändras, torde
även jämkning böra ske beträffande tiden för sammanräkningsförrättningens
kungörande.»

I denna punkt anför läns st yr elsen t Stockholms län, att det vid gemensamma
val syntes bliva nödvändigt för den myndighet, som hade att
sammanräkna båda valen, att utsätta sammanräkningsförrättningarna att börja
samtidigt. Myndigheten i fråga syntes nämligen först och främst hava att
kontrollera, att uppdelningen av valkuverten vore riktig. Sedan denna kontroll
verkställts, syntes sammanräkningen böra fortsättas endast beträffande
valsedlar, som avsåge ett av valen. Valsedlar, som avsåge det andra valet,
borde undanläggas, helst i förseglat konvolut, för att åter framtagas, då den
förra sammanräkningen verkställts. Det syntes vara obehövligt att formellt
avsluta båda valen samtidigt under förutsättning att förutnämnda kontroll
fullgjordes ordentligt. Avslutandet av sammanräkningarna för landstingsmannavalen,
vilka såsom de viktigaste syntes först böra företagas, behövde
då ej onödigt länge uppskjutas. Då det borde åligga den sammanräknande
myndigheten att kontrollera uppdelningen av valkuverten, torde en ändring
av bestämmelsen om den tid, inom vilken sammanräkningen av stadsfullmäktigval
skulle taga sin början, icke vara erforderlig, men lämplig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar sig på enahanda sätt som
den i Stockholms län beträffande frågan att vid gemensamt val icke formellt
avsluta ena sammanräkningen före den andra och avgiver även i övrigt samma
förslag som denna länsstyrelse beträffande sammanräkningens verkställande
i ifrågavarande fall.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att sammanräkningarna borde hos

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 57

länsstyrelserna förrättas ocli avslutas särskilt för kommunalvalen och särskilt
för landstingsmannavalen. Eljest bleve det i många fall nödvändigt med en
synnerligen tidsödande, fullständig omräkning av förut gjorda uträkningar.
Länsstyrelsen i Södermanlands län hade f. n. att sammanräkna kommunalfullmäktigval
för 39 kommuner, indelade i 59 valdistrikt, och landstingsval
för 5 landstingsvalkretsar, omfattande 89 landskommuner, indelade i 110 valdistrikt.

Stockholms magistrat framhåller önskvärdheten av att den nu stadgade
maximitiden mellan valet och sammanräkningens påbörjande icke för Stockholms
del förkortas.

Min uppfattning i denna punkt sammanfaller rätt nära med länsstyrelsernas
i Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län. Den räkning av kuverten
för vartdera valet för sig — med åtföljande tillsyn att bland kuverten
för det ena valet icke befinna sig några kuvert för det andra valet —
som valförrättare!!, i enlighet med vad jag tidigare uttalat, skall företaga,
utgör emellertid enligt mitt förmenande i stort sett en fullt betryggande
kontroll för en riktig uppdelning av kuverten efter de val de avse. Någon
överflyttning av en valsedel, som vid den slutliga sammanräkningen av de
avgivna rösterna befunnits inlagd i oriktigt valkuvert, bör knappast förekomma
och kan tydligen, i de fall där den sammanräknande myndigheten icke är
densamma vid båda valen, icke ens ifrågasättas. Under sådana förhållanden
och då i de inkomna utlåtandena meningarna synas vara delade»
huruvida röstsammanräkningen för ett slag av val bör — reellt eller
formellt — avslutas först sedan sammanräkningen för det andra slaget
av val i samma valdistrikt eller kommun avslutats, anser jag frågan, huru i
detta avseende i varje fall lämpligen skall förfaras, böra överlämnas till valförrättarens
avgörande. Den omständigheten, att enligt gällande bestämmelser,
där magistraten är sammanräknare och sammanräkningen icke företagits
omedelbart efter röstningens avslutande, sammanräkningen skall påbörjas
i fråga om landstingsmannaval inom fyra dagar och i fråga om stadsfullmäktigval
inom sju dagar efter valförrättningens avslutande utgör tydligen
intet som helst hinder för, att vid dubbelval sammanräkningarna — reellt och
formellt — avslutas samtidigt för samma kommun. Lika litet utgöra gällande
bestämmelser för röstsammanräkning genom länsstyrelsen något hinder för
dylikt förfarande.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag ansett, att möjligheten till
dubbelval icke nu bör föranleda några ändringar i gällande bestämmelser
om röstsammanräkningarnas påbörjande eller avslutande. Vid utarbetandet
av en gemensam kommunal vallag synes emellertid denna fråga, med utnyttjande
av de erfarenheter som kunna vinnas vid de i höst eventuellt
förrättade dubbelvalen, på nytt böra tagas under övervägande. Att därvid
skillnaden i de nuvarande bestämmelserna om tid för sammanräkningens
början, då magistraten är sammanräknare, kommer att upphävas, torde
få anses sannolikt.

Departements chefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 107.

C. Särskilda föreskrifter, föranledda av gemensamma valförrättningar.

De hittills behandlade punkterna hava avsett de stadgande!! för de särskilda
valen, som för närvarande äro av olika innebörd. Såsom jag redan angivit
och såsom vid förevarande frågas riksdagsbehandling uttryckligen betonats,
erfordras emellertid även i de delar i vilka för närvarande ensartade
bestämmelser gälla särskilda föreskrifter, därest gemensamma valförrättningar
skola kunna medgivas. I främsta rummet äro dylika föreskrifter påkallade
för undanröjande av olägenheter och risker av olika slag, som eljest
skulle bliva förenade med sådana valförrättningar.

Förebyggande Promemoria!! upptager sålunda i första hand fråga om särskilda åtgärder
växlingar'' vid ^ förebyggande av förväxlingar vid och efter de samtidiga valförrättningarna
samtidiga val- och anknyter därvid till vissa i inledningen till densamma anförda uppgifter
förrättningar angående nuvarande särskilda bestämmelser för de gemensamma stadsfull°C
Soda]- mäktig- och elektorsvalen in. in. Dessa bestämmelser, som finnas intagna i
departementets lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen, Svensk förf.-saml. nr 796,
promemoria. gam{. kurlgörelserna den 29 januari och den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter
beträffande utseende av elektorer för val till riksdagens första kammare,
Svensk förf.-saml. ur 19 och 275, innehålla, heter det i promemorian, i huvudsak
följande:

»Röstberättigad, som önskar utöva rösträtt vid båda valen, skall vid ett
och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera av dem. 1 fråga om
utövande av rösträtt vid elektorsval samt om valsättet vid dylikt val skola
gälla samma bestämmelser som beträffande val av stadsfullmäktige; dock
skall å de vid elektorsvalet använda valkuverten vara tydligt anbragt ordet
''Elektorsval''. Finnes nämnda ord anbragt å valsedel, skall detta icke föranleda
vare sig att valsedeln ogillas eller att ordet anses utgöra eller tillhöra
partibeteckning. Beträffande rätt för vissa yrkeskategorier samt för
äkta makar att rösta utan personlig inställelse skola gälla enahanda bestämmelser
som i fråga om val i allmänhet; dock hava särskilda formulär fastställts
för de ytterkuvert och innerkuvert, som i dylika fall skola användas.
Den mest framträdande olikheten beträffande dessa kuvert i förhållande till
de vid andra val använda kuverten är, att å de vid elektorsvalen använda
kuverten ordet »Elektorsval» skall finnas anbragt å kuvertets framsida, under
det att vid andra val kuverten sakna motsvarande påskrift.

Förutom med de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen torde
vid behandlingen av förevarande fråga jämförelse ku lina göras med de kommunalval,
som höll os våren 1919, då vid samma valförrättning valdes kommunal-
och stadsfullmäktige dels för två och dels för fyra år. I den proposition,
som avgavs till sistnämnda års riksdag (k. prop. 1919: 36) rörande
vissa föreskrifter i fråga om förrättande av dessa val föreslogs, att särskilda
valkuvert skulle användas för tvåårs- och för fyraårsvalen samt att, då kuverten
tillhandahölles valmännen, å dessa på ett lätt synbart sätt skulle
finnas anbragt uppgift å de olika tidsperioder, som de särskilda valen skulle
avse. Till valmännens ledning vid valet skulle jämväl å valsedel få anbringas
uppgift om den tidsperiod, som avsåges därmed. Dylik uppgift skulle ej
anses tillhöra å sedeln förekommande partibeteckning; och den omständigheten
att sådan uppgift icke överensstämde med motsvarande uppgift å det
kuvert, däri sedeln inlagts, skulle icke föranleda att valsedel!! förklarades

51 *

Kung!. Maj:ts proposition nr 101.

ogin, utan sådan valsedel skulle anses avse den tidsperiod, som funnes angiven
å kuvertet. Detta lagförslag antogs emellertid icke av riksdagen, som
i stället beslöt bestämmelser av följande innebörd. (Svensk förf.-saml. 1919: 56).
Valsedlarna för de olika tidsperioderna skulle inläggas i ett och samma valkuvert.
Å valsedel skulle genom anbringande av orden Två år’ eller Fyra
år’ utmärkas den tidsperiod, som avsåges med sedeln, vid äventyr att densamma
eljest bleve ogill. Sådan tidsbeteckning skulle icke anses tillhöra
å sedeln förekommande partibeteckning.

I detta sammanhang må även erinras om det av tillkallade sakkunniga
den 30 december 1922 avgivna betänkandet med förslag till lag om församlingsstyrelse
m. in. (Statens offentliga utredningar 1923: 4). De sakkunniga,
som hemställde om allmänt införande av institutionen kyrkofullmäktige, föreslogo
nämligen jämväl, att val av dylika fullmäktige skulle kunna utsättas
att äga rum samtidigt med val av kommunal- eller stadsfullmäktige. Då dylikt
sammanförande skedde, skulle enligt förslaget användas särskild valsedel
och särskilt valkuvert för vartdera valet. A valkuverten skulle obligat orisk i
genom anbringande av lämplig överskrift angivas det val, för vilket kuvertet
vore avsett. Sådan överskrift skulle även få vara anbragt å de valsedlar,
som användes till valet, och dylik anvisning skulle icke anses utgöra partibeteckning
eller del ar sådan.»

De delar av promemorian, som behandla frågan om förebyggande av förväxlingar
vid samtidiga fullmäktigval och landstingsmannaval. äro av följande
lydelse:

»I sådant avseende är det av vikt att förebygga möjligheten till förväxling
dels hos väljaren, då han iordninggör sina valkuvert, dels hos valförrättaren
vid valkuvertens mottagande och sorterande och i vissa fall beträffande ettdera
valet vid deras försändande till annan myndighet och dels slutligen
hos sammanräkningsförrättare, som har att sammanräkna båda valen. De
åtgärder, som härvidlag synas kunna ifrågakomma, äro stämpling av kuverten
och valsedlarna.

a. Stämpel (eller beteckning) å valkuverten. Såsom förut erinrats, gäller vid
de gemensamma elektors- och stadsfullmäktigvalen, att valkuverten vid förstnämnda
val skola vara stämplade, under det att kuverten till stadsfullmäktigvalen
icke få vara försedda med påskrift om det val, som avses med kuverten.
I föreliggande fall synes det emellertid icke vara tillräckligt med
att endast stämpla kuverten vid ettdera valet. Under alla omständigheter
torde böra tillåtas, att även kuverten vid det andra valet förses med påskrift.
Till förebyggande av den osäkerhet, som kunde uppstå av att på olika orter
skulle tillämpas skilda förfaringssätt, och till större lättnad för väljarna synes
det emellertid vara lämpligt att gå än längre och sålunda föreskriva, att valkuverten
såväl vid landstings- som vid kommunalvalen skola vara försedda
med påskrift om det val, kuvertet avser. Då valkuverten tillhandahållas vid
valförrättningen och då det tydligen bör gälla, att åsyftad påteckning skulle
finnas vid kuvertens utlämnande till väljarna, lärer det icke behöva antagas,
att annat än ytterst undantagsvis ostämplade kuvert skola mot lagens bestämmande
komma till användning. För övrigt torde det, liksom nu gäller
i fråga om påstämpling å kuverten av valdistriktets namn, bliva valförrättarens
sak att tillse, att alla valkuvert, som avlämnas, äro försedda med påskrift
om valet, samt att vägra mottaga kuvert, som sakna dylik påskrift.
I överensstämmelse med vad som fastslagits för liknande fall genom prejudikat
från regeringsrätten, torde vid sådant förhållande den omständigheten,
att avlämnade och mottagna valkuvert befinnas sakna dylik påskrift, komma
att, då ifrågavarande valsedlar kunnat inverka på valutgången, föranleda.

Kung!. Maj:ls proposition nr 107.

icke att dessa valsedlar icke medräknas utan att valförrättningen upphäves,
något som för vederbörande särskilda väljare givetvis på visst sätt medför
större trygghet.

Liksom vid elektorsvalen torde ordalydelsen av påskriften böra fastställas,
bär exempelvis till ''Landstingsmannaval’, ''Stadsfullmäktigval'', Kommunalfullmäktigval’.
Påskriften torde böra få ske antingen genom tryck eller
genom ^stämpling på samma sätt som sker vid angivande av valdistriktet.

En särskild fråga är, huruvida påskrift av nu omförmäld beskaffenhet
skall föreskrivas allenast vid de val, som företagas gemensamt, eller om påteckningen
skall göras obligatorisk för alla landstings- och kommunalval,
även dem, som företagas var för sig. Då i allmänhet enhetliga bestämmelser
torde vara att föredraga och i längden giva anledning till minsta missförstånd
och misstag, synas övervägande skäl tala för införande av generell
föreskrift om påskrift om det slags val, visst valkuvert avser. Vid sådant
förhållande lärer följdriktigheten fordra, att i kommunalförordningen för
Stockholm intages bestämmelse om motsvarande påskrift även på de vid
stadsfullmäktigvalen därstädes använda kuverten.

Efter röstavlämnandets slut kommer, vare sig en eller två valurnor använts,
varom mera i det följande, en sammanräkning av valkuverten för de
olika valen att äga rum. I de fall, där sammanräkningsförrättaren för de
olika valen är samma myndighet, kan tydligen en förväxling vid denna uppräkning
icke föranleda någon olägenhet, därest det, i överensstämmelse med
vad förut anförts, tillses, att ingendera sammanräkningen formellt avslutas
före den andra och att alltså eventuellt justering av de preliminära siffrorna
kan äga rum. Särskild uppmärksamhet bör dock i dylika fall vid sammanräkningen
ägnas åt prövningen av huruvida kuverten hava den påskrift, som
de enligt påteckning å omslaget till försändelsen skola hava. Då sammanräkningarna
skola förrättas av olika myndigheter, kan däremot en felaktig
fördelning av kuverten möjligen medföra olägenheter. En garanti mot felaktig
uppdelning ligger emellertid i den omständigheten, att antalet valkuvert
ju bör stämma med antalet av de personer, som enligt avprickningarna
i röstlängden avgivit sina röster. Ovan har ifrågasatts införande
av föreskrift om att även vid stadsfullmäktigval valkuverten skola efter röstningens
slut räknas oöppnade.

b. Stämpel (eller beteckning) ä valsedlarna. Till undvikande av att väljarna
nedlägga valsedlarna i fel kuvert torde i överensstämmelse med vad som
föreslagits i 1919 års omförmälda proposition samt i betänkandet angående
församlingsstyrelse böra tillåtas, att valsedlarna förses med enahanda påteckning
angående valet som valkuverten. Ehuru det — särskilt för undvikande
av hopblandning av sedlarna från olika val under sammanräkningen —
givetvis vore önskvärt att göra dylik påteckning obligatorisk, lärer väl en
sådan åtgärd icke böra ifrågakomma, da kontroll å att eu bestämmelse därom
efterleves icke kan utövas av valförrättare!! och eu eventuell brist därutinnan
alltså skulle medföra valsedelns kasserande, utan att valet upphäves. Då
sålunda påskrift å valsedeln endast torde böra göras fakultativ, lärer ordalydelsen
av påteckningen icke böra fastställas, utan synes regeln i ämnet
sålunda böra innehålla, att påskrift angående arten av det val, som sedeln
avser, icke skall medföra att sedeln ogillas, samt att dylik påskrift icke skall
anses utgöra eller ingå i partibeteckning. För den händelse en väljare ändock
skulle nedlägga felaktig valsedel i kuvertet, d. v. s. t. ex, eu valsedel
märkt Kommunalfullmäktigvar i ett kuvert stämplat Landstingsval’, bör
detta tydligen, i överensstämmelse med vad som föreslogs i 1919 års proposition,
icke föranleda, att valsedeln kasseras, utan skall i ett dylikt fall
sedeln medräknas vid det val, som stämpeln ä kuvertet avser. I det nyss

<;i

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

anförda exemplet torde genom en dylik bestämmelse den väsentliga olägenheten
av förväxlingen i allmänhet vara undanröjd, i det att de personer,
vilkas namn upptagits å valsedeln, väl åtminstone delvis äro valbara såsom
landstingsman och röstsedeln alltså kommer att räknas vederbörande parti
till godo. Annat kan naturligtvis förhållandet bliva i motsatt fall, d. v. s.
då en valsedel, avsedd för landstingsvalet, nedlägges i valkuvert för kommunal-
eller stadsfullmäktigval. I dylikt fall kan det naturligtvis i valkrets
bestående av flera kommuner lätteligen inträffa, att ingen av de å valsedeln
upptagna personerna är valbar inom ifrågavarande kommun och att valsedeln
sålunda kasseras. Detta är emellertid en olägenhet, som icke lärer kunna
undvikas, då det icke torde böra ifrågakomma att för sådant ändamål ändra
den regel, enligt vilken en dylik valsedel är ogiltig.

I överensstämmelse med vad som anförts beträffande påteckning å valkuverten
torde påteckning å valsedlarna böra tillåtas även i de fall. då de
båda valen icke företagas gemensamt.

Även i nu behandlade hänseende torde motsvarande ändring böra göras
beträffande stadsfullmäktigvalen i Stockholm.»

Vad sålunda i promemorian anförts angående lämpligheten av att för
samtliga kommunala representantval föreskriva obligatorisk stämpel eller beteckning
å valkuverten angående det slag av val desamma avse har icke
varit föremål för någon erinran från de myndigheter och organisationer, som
yttrat sig över promemorian. Tvärtom har i ett flertal utlåtanden med
styrka framhållits, att utan dylika obligatoriska bestämmelser de gemensamma
valförrättningarna skulle kunna giva upphov till förväxlingar av olika
slag både vid själva röstningen och vid sammanräkningen.

I fråga om valsedlarnas förseende med påskrift eller stämpel angående
det slag av val de avse synes i flertalet utlåtanden i likhet med i promemorian
företräde givas fakultativa bestämmelser.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Västmanlands,
Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län, stadsstyrelsen i Katrineholm
samt Svenska landskommunernas förbund hålla emellertid före, att dylik
påskrift eller stämpel å valsedel bör föreskrivas såsom obligatorisk. Därvid
framhålles från ett par håll uttryckligen, såsom konsekvens av stadgande
om obligatorisk påskrift eller stämpel, att valsedel som icke vederbörligen
stämplats borde kasseras.

Till förebyggande av förväxling har även i en del utlåtanden föreslagits
olika färg på valkuvert och valsedlar för respektive val. Sålunda hava länsstyrelserna
i Skaraborgs och Norrbottens län, Svenska landstingsförbundets styrelse
samt magistraten i Karlstad föreslagit eller ifrågasatt olika färg å valkuverten.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår dessutom olika storlek å
de skilda kuverten.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Örebro
län, Södermanlands läns landsting och styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund hava föreslagit olika färg beträffande såväl valkuvert som valsedlar.

Överståthållarämbetet föreslår, att uttrycklig föreskrift meddelas därom,
att valsedel, vars beteckning icke överensstämmer med påteckningen å kuvertet,
icke av denna anledning skall kasseras utan medräknas vid det å kuver -

Inlåtande!).

«2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tet angivna valet. I saknad av sådan föreskrift synes det ej kunna und\\
vikas att i dylikt fall sedeln kasseras.

Allmänna v almans förbundets riksorganisation anför, att, om ett sammanförande
av liär ifrågavarande val skulle genomföras, borde ett oeftergivligt
villkor därför vara, att det icke skapades nya kassationsorsaker. Det syntes
då icke vara annat att göra än att medgiva eu valsedels giltighet för visst
parti, även om den icke upptoge något valbart namn. Konsekvenserna
härav bleve emellertid synnerligen vittutseende. Ville man ej taga dessa
konsekvenser, syntes det vara bäst att avstå från förevarande valreform.

Stadsstyrelsen i Katrineholm uttalar som sin mening, att förväxlade valsedlar
borde tillgodoräknas det parti, vars beteckning de hade, men de å
sedeln anbragta namnen syntes ej böra godtagas.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig ej kunna biträda promemorians
förslag, att valsedel med beteckning »kommunalfullmäktigval» skulle, om
den inlagts i kuvert, stämplat »landstingsmannaval», anses avse sistnämnda
val. Denna fråga syntes emellertid bli av praktisk betydelse endast för det
fall, att partibeteckningen för båda valen vore densamma.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar likaså, att valsedel, vars stämpel
angåve densamma såsom hörande till annan valförrättning än den, valkuvertet
avsåge, icke borde få räknas såsom giltig vid sistnämnda val och ej
heller överflyttas till sammanräkningen för det val, vars beteckning den
bure. Att valsedeln ansåges såsom ogiltig vid det val, som valkuvertet avsåge,
syntes överensstämma med grunderna för eljest gällande regler om
röstsedelns beskaffenhet.

Departements- Efter en med utnyttjande av förefintligt material företagen prövning av
chefen. förevarande spörsmål om de föreskrifter med avseende å valkuvert och valsedlar,
som kunna befinnas erforderliga eller önskvärda till förebyggande av
förväxlingar vid samtidiga valförrättningar, har jag ansett följande allmänna
principer böra vara vägledande vid frågans lösning, nämligen dels att hithörande
föreskrifter så vitt möjligt icke böra givas karaktären av undantagsbestämmelser,
som skulle gälla allenast för det fall, att de två valen hållas
i samband med varandra, utan att bestämmelserna i allmänhet böra gälla
även då valen företagas vart för sig; dels att systemet för de samtidiga stadsfullmäktig-
och elektorsvalen bör bliva detsamma som för samtidiga fullmäktig-
och landstingsmannaval, dels att hithörande bestämmelser, i den
mån kontrollen över att de efterlevas ankommer på valförrättaren, kunna
och böra erhålla obligatorisk giltighet, medan däremot bestämmelser, där
någon sådan kontroll icke kan utövas av valförrättaren, böra få formen av
anvisningar på förfaringssätt, som lämpligen kunna begagnas men icke skola
vara obligatoriska; dels slutligen att dessa bestämmelser icke bliva alltför
många eller alltför invecklade utan i möjligaste män ansluta sig till de nuvarande
och till de regler, som redan gälla i fråga om de samtidiga stadsfullmäktig-
och elektorsvalen.

Var och en av dessa principer betingas naturligtvis av omsorgen, att icke
genom de nya bestämmelserna skola tillskapas nya källor till förväxlingar

Kungl. Maj:ts proposition nr 101. ö3

och oreda, nya kassation sanledningar eller nya anledningar till vals upphävande,
varigenom skulle åstadkommas motsatsen till vad som åsyftats.

Ett efter dessa principer utarbetat system sammanfaller i det närmaste
med det, som i promemorian ifrågasatts och som kan sägas hava vunnit
understöd från övervägande antalet av de myndigheter och korporationer
som yttrat sig i frågan. Systemet innebär i huvudsak följande:

Å valkuvert skall finnas tydligt angiven beteckning i ord för det slag av .
val kuvertet avser, och å detsamma skall vara anbragt valdistriktsstämpel. ‘
Valförrättaren har att tillse, att kuvertet är försett med föreskriven beteckning
och vederbörligen stämplat samt att vägra mottaga kuvert, som saknar
sådan beteckning eller ej är behörigen stämplat.

Å valsedels framsida för vara anbragt beteckning i ord för det slag av
val, sedeln avser, utan att detta skall anses som ett »kännetecken» och alltså
föranleda att valsedeln ogillas och utan att beteckningen anses utgöra eller i
tillhöra partibeteckning.

Där val av fullmäktige och landstingsmannaval för valdistriktet förrättas
i samband med varandra och sedel, avsedd för det ena valet, inlagts i valkuvert,
avsett för det andra valet, skall sedeln räknas till det val, kuvertet
angiver, såvida sedeln upptager namn å någon vid sagda val valbar person,
men eljest vara ogin. Finnas vid dylik gemensam valförrättning i ett kuvert
två sedlar, av vilka den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den
andra landstingsmannavalet, skall allenast den sedel räknas, som avser det
val kuvertet angiver.

Det är icke nödvändigt eller lämpligt att obligatoriskt lagfästa ordalydelsen
av omförmälda beteckningar å kuvert och sedlar, utan det är fullt tillräckligt,
att det i fråga om kommunalförordningen på landet säges ifrån,
att å valkuvertet skall vara tydligt angivet ordet Kommunalfullmäktigval»
eller annan beteckning i ord för det slag av val kuvertet avser, med
motsvarande formulering för bestämmelser i förordningarna om kommunalstyrelse
i stad och i Stockholm samt i landstingslagen. Beteckningen torde
icke lämpligen böra anbringas genom stämpel utan, eftersom den är avsedd
att vara densamma för samtliga val av ett visst slag över hela landet, åstadkommas
genom tryck.

I anledning av vissa i en del utlåtanden framkomna förslag till längre
gående bestämmelser än de nu angivna må i korthet anföras följande.

Om, såsom i några utlåtanden påyrkats, obligatorisk föreskrift infördes
om valsedlarnas förseende med beteckning om det slag av val de avse, skulle
detta givetvis leda därhän, att sedel som icke vore försedd med lagstadgad
beteckning måste kasseras. Valförrättaren kan, då valkuvertet överlämnas
till honom, väl kontrollera, att detta har lagstadgad påskrift, men att sedel»
har sådan påskrift kan allenast väljaren tillse. Förslagets genomförande
skulle sålunda efter allt att döma skapa nya kassationsanledningar.

Enahanda anmärkning kan framställas mot förslaget att valsedeln ovillkorligen
skulle vara av viss föreskriven färg, olika för olika slag av val. Att
utan synnerligen trängande skäl frångå den nuvarande bestämmelsen, att

Valsedels försändelse.

Socialdeparte mentets promemoria.

Departements chefen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

valsedlarna skola vara av vitt papper, torde för övrigt böra undvikas även
om annan färg än vit icke göres obligatorisk, detta bland annat av den anledningen,
att valhemligheten härigenom i högre grad än vid det nuvarande
systemet med vita sedlar skulle kunna äventyras.

Intet av de sålunda anförda motiven mot förslaget om färgade sedlar
torde kunna åberopas mot förslag om färgade kuvert, eu färg för vartdera
valet. Men fördelen av en föreskrift i sådant syfte skulle sannolikt bliva
så gott som ingen, om icke motsvarande stadgande komme att avse jämväl
valsedlarna, något som emellertid av nyss anförda skäl torde böra undvikas.
Fördelen av en sådan allenast valkuvert gällande föreskrift torde inskränka
sig därtill, att därigenom valförrättare!! finge något lättare att sortera kuverten
före räkningen. Men denna fördel synes icke vara av den räckvidd, att
den ensamt kan motivera ett frångående av det nuvarande systemet.

Detsamma gäller förslaget, att kuvertet för det ena valet skulle vara av
annan storlek än för det andra valet. Men vid föreskrift i sådant syfte tillkommer
dessutom den betydande olägenheten, att man då måste införa föreskrifter
om kuvertens och sedlarnas storlek, varigenom kontrollen från valförrättare^
sida skulle försvåras och nya anledningar till valsedlars ogillhet
eller vals upphävande skapas.

Att, såsom i två utlåtanden påyrkats, låta en sedel, som är avsedd för
det ena valet men som inlagts i kuvert för det andra valet, anses såsom
giltig även för det fall, att den ej innehölle något vid sistnämnda val giltigt
namn, kan icke ifrågakomma, utan att man samtidigt helt och hållet frångår
det nuvarande systemet beträffande sedels giltighet, och det torde i allmänhet
få anses olämpligt, att en sedel utan ett enda giltigt namn likväl skall
anses giltig och »tillräknas partiet».

Med stöd av vad nu anförts får jag sålunda förorda, att de i det föregående
av mig såsom lämpliga angivna bestämmelserna i förevarande punkt
måtte bliva vederbörligen lagfästade i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, i stad och i Stockholm ävensom i lagen om landsting.

Beträffande motsvarande ändringar i lagen om val till riksdagen i syfte
att på ett otvetydigt sätt klargöra, att samma system skall gälla jämväl i
fråga om valförrättning, däri elektorsval ingår, torde chefen för justitiedepartementet
senare denna dag komma att framlägga förslag.

I promemorian framhålles vidare, att, därest nyss omförmälda bestämmelser
om påskrift eller stämpel å valkuvert och valsedlar komme till stånd,
motsvarande stadganden syntes böra intagas bland föreskrifterna om valsedelsförsändelse.
I första hand gällde detta de fastställda formulären till de
valkuvert, som skola användas till dylika försändelser. Men även i själva
lagen om valsedelsförsändelse syntes ändring böra ske såväl därutinnan, att
möjlighet bereddes att åsätta stämpel å valsedel, som i så måtto, att det klargjordes,
att dylik stämpel skulle anses ingå i den »ändamålsbeteckning»,
som finge finnas å valkuvertet.

Mot dessa uttalanden hava i de inkomna utlåtandena inga erinringar
framförts, och jag är härutinnan av samma uppfattning, som uttalats i pro -

Kung!.. Maj:ts proposition nr 107.

memorial!. I lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa väljare att utan inställelse
inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val bör
sålunda intagas ett stadgande, att å valsedels framsida får vara anbragt
beteckning i ord för det slag av val, sedeln avser, såsom ; Kommunalfullmäktigval»,
»Stadsfullmäktigval» eller »Landstingsmannaval». Sådan beteckning
skall alltså icke föranleda vare sig att valsedeln ogillas eller att beteckningen
anses utgöra eller tillhöra partibeteckning.

Det obligatoriska stadgandet om innerkuvertens förseende med motsvarande
beteckning bör komma till uttryck genom ändring i de jämlikt kungörelser
den 25 september 1920 och 20 maj 1921 fastställda kuvertformulären. Då
nyss avsedda beteckning för det val kuvert avser får anses ingå i den ändamålsbeteckning,
som enligt sistnämnda lag skall finnas å innerkuverten kräver
stadgande av dylik beteckning icke någon ändring i lagen.

Enligt promemorian böra formulären till valprotokoll för landstingsmannaval
och kommunalfullmäktigval ändras så, att i desamma kan inflyta uppgift
om huruvida valet företagits gemensamt med annat val eller icke.

Sin uppfattning i denna punkt och i den större frågan om huru de gemensamma
valen formellt böra ordnas uttalar Svenska landstingsförbundets styrelse
sålunda:

»Med hänsyn dels till att det i vissa fall icke är samma myndighet, som
sammanräknar röstsedlarna från landstingsmannavaleu och fidlmäktigvalen
i en och samma kommun, dels till de olika bestämmelserna om sammanräkningens
påbörjande i fråga om landstingsmannaval och stadsfullmäktigval
samt vissa andra förhållanden torde det enligt styrelsens mening vara lämpligast
och riktigast att, även då röstavlämningen för landstingsmannaval och
fullmäktigval är gemensam, formellt behandla vardera röstavlämningen såsom
särskild förrättning med var sitt protokoll, i vilket angives, att det ena valet
skett i samband med det andra.»

Jag har redan i det föregående uttalat min anslutning till förbundsstyrelsens
sålunda uttalade uppfattning. Särskilt protokoll för vartdera valet är,
såsom styrelsen påpekar, av behovet påkallat redan av den anledningen, att
den sammanräknande myndigheten, vilken skall tillställas bland annat valprotokollet,
icke alltid är densamma för båda valen. I kommunalförordningarna
för landet och för stad samt i landstingslagen bör sålunda uttryckligen
stadgas, att vid dubbelval särskilt protokoll skall föras vid vartdera
valet, samt att i detta särskilda protokoll skall angivas, att det ena valet skett
i samband med det andra. I hithörande stadgande bör också klargöras,
att vid dubbelval antalet avgivna kuvert, avtryck av kuvertomslagens sigill
och antalet omslag skola angivas beträffande fullmäktigvalet i dess protokoll
och beträffande landstingsmannaval et i dess protokoll. Om dylika bestämmelser
intagas i kommunallagarna, och om i enlighet med vad av mig tidigare förordats
stadgandena om påskrift å kuvert och sedlar skola gälla vid samtliga valförrättningar,
blir det icke nödvändigt att enbart för förevarande reform ändra
formulären till valprotokoll för landstingsmannaval och kommunalfullmäktigval.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 88 höft. (Nr 107.) 225 »6 5

Formulären
till valprotokoll.

Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtande.

Departements chefen.

Ro sturna.
Socialdepartementets

promemoria.

Utlåtanden.

Departements chefen.

Påskrift
å valsedelsomslagen.

Socialdepartementets

promemoria.

Departements chefen.

66 Kung!. Maj:ts proposition nr 107.

I fråga om rösturna vid gemensam valförrättning heter det i promemorian:

»Det torde böra tillåtas, att två rösturnor användas vid de gemensamma
valen, men dylikt användande lärer icke böra göras obligatoriskt. Tillräcklig
kontroll synes nämligen vinnas genom att valsedlarna efter förrättningen
uppräknas och antalet jämföres med avprickningarna i röstlängden.»

I denna punkt hava allenast länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län
uttalat en från promemorian avvikande mening. Förstnämnda länsstyrelse
föreslår eu ovillkorlig föreskrift om användande av olika rösturnor för de
skilda valen, på det att valkuverten från början måtte bliva sorterade, och
länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att det skulle bidraga till reda vid valen,
om föreskrift lämnades om skilda rösturnor för de olika valen.

Huruvida vid dubbelval en gemensam valurna bör användas för båda valen,
eller om för vartdera valet bör användas en särskild urna, blir vid det av
mig föreslagna systemet med obligatorisk räkning av sedlarna för vartdera
valet efter det att röstningen avslutats, beroende av vallokalsförliållandena
och av antalet biträden, som äro att tillgå för valförrättningen. Att under
sådana förhållanden införa obligatorisk föreskrift om tvenne urnor synes mig
icke tillrådligt. Såvitt jag kunnat finna, lägga ej heller de nuvarande lagbestämmelserna
några hinder i vägen för flera urnors användande vid dubbelval,
ja ej ens vid enkelval. — T lagen om landsting talas det sålunda i 11 §
2 mom. e) om »valurnorna». — Erinras bör också, att nuvarande lagbestämmelser
angående elektorsval ingenting innehålla angående användandet av
en eller flera rösturnor, utan att härigenom, så vitt jag kunnat inhämta,
några olägenheter uppkommit vid de gemensamma valförrättningarna.

Jag har därför ansett, att någon ändring i nu ifrågavarande bestämmelser
icke bör göras, men att däremot i den blivande promemorian för valförrättare
och väljare uppmärksamheten bör fästas på detta spörsmål och på de eventuella
fördelar, som vid dubbelval användandet av en urna för vartdera valet kan
medföra, särskilt till underlättande av kuvertens särskiljande och räkning.

Såsom sista punkt i promemorian behandlas frågan om att de omslag, i
vilka valkuverten med sina sedlar inläggas, skola förses med påskrift om det
val, de inlagda kuverten avse. Eu föreskrift i sådant syfte vore enligt
promemorian ägnad att ytterligare förebygga förväxling, särskilt då röstsedlarna
från båda valen skola behandlas av samma sammanräkningsförrättare.

Häremot hava inga erinringar framförts i de inkomna utlåtandena, och
med godtagande av promemorians uppfattning har jag, såsom tidigare meddelats,
ansett, att föreskrifter i det däri angivna syftet böra införas i kommunalförordningarna.
Beträffande stadsfullmäktigval kan naturligtvis ett
dylikt stadgande gälla allenast för det fall, att kuverten i enlighet med vad
jag i det föregående föreslagit skola inläggas i omslag, d. v. s. aldrig för
Stockholms vidkommande och beträffande övriga städer endast då sammanräkningen
icke företages omedelbart efter det att valkuverten räknats oöppnade.

Kungl, Maj:ts proposition nr 101.

Bestämmelse om påskrift å valkuvertom slagen bör iuföras jämväl i lagen
den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal-
och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

D. Specialmotivering.

För åstadkommande av de ändringar och tillägg i lagbestämmelser, som
i det anförda av mig angivits, har jag låtit inom socialdepartementet utarbeta
förslag till ändringar i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, förordningen samma dag om kommunalstyrelse i stad,
förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, lagen
den 20 juni 1924 om landsting, lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa
väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa
kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse ävensom lagen
den 20 maj 1921 med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal-
och stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

Därjämte torde för åstadkommande av önskvärd likformighet beträffande
bestämmelserna rörande sammanförandet av stadsfullmäktigval med val av
elektorer till första kammaren vissa ändringar böra ske i lagen den 29 november
1920 om val till riksdagen. Chefen för justitiedepartementet torde
senare i dag komma att anmäla förslag till sådana lagändringar.

Beträffande de erforderliga ändringarna i kommunalförfattningarna — i den
mån de avse den nu behandlade frågan — må i korthet anföras följande.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 29.

Mom. 4 i förslaget består delvis av nuvarande § 29 mom. 5 a). Denna omflyttning
har företagits för att föreskrifterna om den tid, under vilken kommunalfullmäktigvalen
skola förrättas, och de därmed sammanhängande bestämmelserna
om möjligheten att förrätta fullmäktigval i samband med landstingsmannavalet
skola finnas stadgade före detaljbestämmelserna om huru skall
förfaras vid dylika dubbelval.

Då den nuvarande bestämmelsen, att fullmäktigvalen skola förrättas å dag,

»som kommunalstämma —---bestämmer», lätteligen giver anledning till

misstag, har jag utbytt ordet »kommunalstämma» mot orden »kommunalfullmäktige
eller, där sådana icke finnas, kommunalstämma». En dylik formulering
innebär visserligen ett avsteg från det system, som eljest tillämpas
i förordningen om kommunalstyrelse på landet, men detta torde få anses
vara mindre väsentligt, blott det blir fullt otvetydigt, vem det är som i
denna fråga har beslutanderätten.

Det nuvarande förbudet mot att hålla kommunalfullmäktigval å dag, då
landstingsmannaval för valdistriktet förrättas, har utbytts mot stadganden
av innebörd att beslut om fullm äktigvalets hållande å sådan dag må under
det år valet förrättas kunna fattas av kommunalfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, av kommunalstämma och att jämväl för det fall, att landstings -

Lagbe stämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

mannavalet äger rum tidigare än den 16 september, fullmäktigvalet må utsättas
till dagen för landstingsmannavalet samt att vid dylika val å samma
dag förrättningen för båda valen skall vara gemensam.

Dessutom bär i detta moment inryckts bestämmelse, att vid dubbelval i
regel samma exemplar av röstlängden bör användas vid båda valen.

Mom. 5 motsvarar nuvarande mom. 4. Bestämmelser hava tillagts om
rätt att å valsedels framsida anbringa beteckning för det slag av val sedeln
avser samt beträffande sedels giltighet vid dubbelval för det fall, att sedel
inlagts i oriktigt kuvert, eller att i ett valkuvert inlagts två sedlar, av vilka
den ena uppenbarligen avser fullmäktigvalet och den andra landstingsmannavalet.

Mom. 6 motsvarar nuvarande mom. 5 b).

Tillagts hava bl. a. bestämmelser, att å valkuvertet skall vara anbragt beteckning
för det slag av val kuvertet avser, och att kuvertet alltid före
utlämnandet skall förses med valdistriktsstämpel samt att kuvert, som saknar
dylik beteckning, ej skall av valförrättaren mottagas.

Däremot har stadgandet angående möjlighet att företaga val »efter upprop»
borttagits.

Längre fram i momentet hava införts bestämmelser, dels att valkuvertomslagen
alltid skola förses med påskrift om det val kuverten avse, dels i
fråga om dubbelval att efter röstningens avslutande de oöppnade kuverten
skola räknas för vartdera valet för sig, att i vartdera valets protokoll skall
antecknas antalet avgivna kuvert, att valkuverten för vartdera valet skola
inläggas i sitt eller sina särskilda omslag, som vederbörligen förseglas och
förses med påskrift, att omslagssigillen skola avtryckas och antalet omslag
angivas i vartdera protokollet, samt att där dessutom skall antecknas, att
valen skett i samband med varandra.

Mom. 7 motsvarar nuvarande mom. 5 c).

§ 80.

Mom. 1. Efter det första stycket hava tillagts dels ett förbud mot att
hålla municipalfullmäktigval å samma dag som landstingsmannaval, dels
bestämmelser angående rätt för municipalfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, municipalstämma att besluta om municipalfullmäktigvalets hållande
å samma dag som fullmäktigval för kommunen, om detta icke förrättas i
samband med landstingsmannaval, dels en bestämmelse, att vid samtidiga
municipal- och kommunalfullmäktigval i samhälle som utgör eget valdistrikt
med avseende å de båda valens förrättande i tillämpliga delar skall gälla
vad i förevarande förordning är stadgat angående kommunalfullmäktigvals
förrättande å samma dag som landstingsmannaval.

Tiden för ikraftträdandet har i fråga om samtliga förevarande lagändringar
bestämts till så tidig dag som den 1 maj 1926, detta för att kommunalrepresentationerna
snarast möjligt skola bliva i tillfälle att taga ställning till
frågan om fullmäktigvalet skall i höst hållas å samma dag som landstingsmannavalet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107.

Förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 14.

Mom. 2 har försetts med ett tillägg angående den möjlighet till tidigare
rådstugusammanträde än den 16 september i stad med fullmäktige, som
betingas av i § 23 mom. 2 omförmält medgivande att hålla stadsfullmäktigval
å samma dag som landstingsmannaval.

§ 23.

Mom. 1 består av nuvarande § 23. Ett tillägg har gjorts för att tydliggöra,
att magistraten vid bestämmande av dagar för stadsfullmäktigvalen-och
ordning i övrigt för desamma har att iakttaga vad i mom. 2 stadgas angående
tiden för valen och angående stadsfullmäktiges, respektive allmän rådstugas
rätt att besluta om fullmäktigvals hållande å samma dag som landstingsmannaval.

Mom. 2 består delvis av nuvarande § 31 mom. 1 samt de två första styckena
i § 24 mom. 2. Angående orsaken till denna flyttning hänvisas till
vad förut anförts angående motsvarande överflyttning i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Såsom nya hava införts bestämmelser om fullmäktigvalens hållande i
samband med landstingsmannaval — jfr § 29 mom. 4 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Slutligen hava i detta lagrum införts dels ett stadgande om den röstlängd
som skall användas och dels bestämmelser, att vid dubbelval, där den
sammanräknande myndigheten är densamma vid båda valen, samma exemplar
av röstlängden i regel bör användas, men att, där de sammanräknande myndigheterna
ej äro desamma, ovillkorligen särskilt exemplar för vartdera valet
skall användas.

§ 24.

Mom. 1. I detta lagrum hava i fråga om beteckning å sedel samt sedels
giltighet införts motsvarande bestämmelser som i § 29 mom. 5 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Mom. 2. Av dét nuvarande momentet hava, som tidigare nämnts, de två
första styckena flyttats till § 23 mom. 2.

I övrigt har i fråga om beteckning och stämpel å valkuvert införts motsvarande
bestämmelser som i § 29 mom. 6 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet samt borttagits stadgandet om röstning efter upprop.

Längre fram i momentet hava dels tillagts bestämmelser, att valkuverten
skola räknas efter röstningens avslutande och antalet valkuvert antecknas i
protokollet, dels i stället för de nuvarande bestämmelserna om huru skall
förfaras, då sammanräkningen ej verkställes omedelbart, införts stadganden
om kuvertens inläggande i omslag, dessas försegling, sigillens aftryckning i
protokollet och anteckning i detta om antalet omslag, vari kuverten inlagts.

Dessutom hava liksom i motsvarande lagrum i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, § 29 mom. 6, införts särskilda förtydligande bestäm -

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

melser, om huru efter röstningens avslutande skall förfaras vid dubbelval,
samt bestämmelse, att härvid anteckning i vartdera protokollet skall göras
därom att valen skett i samband med varandra.

§ 3i.

Sedan den nuvarande paragrafens mom. 1 flyttats till § 23 mom. 2, hestår
§ 31 av dess nuvarande mom. 2. Annan ändring har icke skett i paragrafen.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

§ io.

Bestämmelser hava tillagts, att å valsedels framsida får vara anbragt beteckning
för det slag av val sedeln avser, att å valkuvert skall vara anbragt
sådan beteckning, samt att kuvert utan beteckning ej skall av valförrättaren
mottagas.

Vidare hava här införts de särskilda bestämmelserna angående sedels
giltighet ävensom stadganden om sedlarnas räknande omedelbart efter röstningen
och anteckning i valprotokollet om antalet kuvert. Några förtydligande
bestämmelser i hithörande frågor vid dubbelval äro däremot icke
erforderliga, eftersom i Stockholm stadsfullmäktigval alltid hålles i samband
med elektorsval.

Lagen om landsting.

Vissa av de ändringar i landstingslagen, som erfordras i samband med
den föreslagna reformen, skulle visserligen kunna vinnas genom en allmän
hänvisning till förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad,
men då en del av de i sagda förordningar föreslagna bestämmelserna, såsom
angående påskrift å kuvert och sedlar samt rörande valsedels giltighet,
alltid måste komma till direkt uttryck jämväl i landstingslagen, har det ansetts
lämpligt att underkasta landstingslagen i det stora hela enahanda revision
som de nämnda kommunalförordningarna. Därmed torde för övrigt
lagtillämpningen underlättas för valförrättare och framför allt för gemene man.

9§-

Till den nuvarande paragrafen har tillagts ett stycke innehållande dels
bestämmelse, att, där vederbörande kommunala myndigheter beslutat att
fullmäktigvalen skola hållas på samma dag som landstingsmannaval, de båda
valen skola förrättas i samband med varandra, dels enahanda föreskrifter
beträffande röstlängdsexemplar vid dylika gemensamma valförrättningar, som
föreslagits i § 23 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

1° §•

Här hava införts bestämmelser om beteckning å valsedel för det val
sedeln avser samt angående sedels giltighet.

11 §•

2 mom. e). Bestämmelserna om beteckning å valkuvert hava här införts
och likaså bestämmelserna, huru skall förfaras efter röstningens avslutande —

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

jfr § 29 mom. 6 i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 24
mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Lagen om rätt för vissa väljare att utan personlig inställelse inför valförrättare
avgiva valsedel vid vissa kommunala val o. s. v.

!2 §•

I andra stycket liar insatts medgivandet att å valsedelns framsida anbringa
beteckning för det slag av val, sedeln avser.

Bestämmelsen om obligatorisk påskrift å innerkuvertet bör medföra
ändring i kungörelsen angående kuvertformulären.

Lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipaloch
stadsfullmäktige samt av landstingsmän.

7 §•

Bestämmelser hava tillagts om att valkuvertomslagen skola förses med
påskrift om det slag av val kuverten avse, varjämte införts särskilda förtydligande
bestämmelser, huru efter röstningens avslutande varje dag skall
förfaras vid dubbelval, samt stadgande om att därvid anteckning skall göras
i vartdera protokollet därom att valen skett i samband med varandra.

II. Ändrade bestämmelser angående val av suppleanter för

landstingsmän.

I skrivelse den 22 april 1925, nr 131, anhöll riksdagen om utarbetande
av förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser angående utseende
av suppleanter för landstingsmän, att de namn, som å spaltad valsedel
kunde vara upptagna å sedelns högra sida såsom särskilda suppleantnamn
för viss landstingsman, erhölle företräde framför övriga å sedeln upptagna
namn.

Sedan i anledning härav Kungl. Maj:t den 20 juli 1925 bemyndigat chefen
för socialdepartementet att tillkalla en sakkunnig person att inom social
departementet biträda med utredning i det i riksdagsskrivelsen berörda
hänseendet, tillkallade jag samma dag revisionssekreteraren Hadar Kylander
att biträda vid ärendets behandling.

Den 29 januari 1926 avgav härefter Kylander »Betänkande angående val
av suppleanter för landstingsmän och för elektorer vid val till riksdagens första
kammaren. Vid betänkandet voro fogade förslag till vissa ändringar i lagen
om landsting och lagen om val till riksdagen.

Över detta betänkande har utlåtande inhämtats från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna, varjämte, sedan magistraterna i Göteborg, Malmö, Norrköping,
Gävle och Hälsingborg beretts tillfälle att avgiva yttrande i ämnet,
sådant yttrande inkommit från magistraterna i de tre förstnämnda städerna.

Beträffande nu gällande bestämmelser samt frågans föregående behandling
lärer jag kunna hänvisa till vad därom anförts i det omförmälda be -

Betänkande i
ämnet.

Yttranden
över betänkandet.

7 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

tänkandet, vilket torde få fogas som bilaga vid statsrådsprotokollet i detta
ärende. Den ändring, som föreslås i de vid betänkandet fogade författningsförslagen,
går, i korthet sagt, ut på att inom varje parti, som tilldelats
mera än en plats, skola för utseende av suppleanter företagas så
många sammanräkningar för varje ordinarie representant, som partiet erhållit
platser, och att vid varje ny sammanräkning icke blott namn å den, som
blivit utsedd till ordinarie representant, utan även namn å den, som utsetts
till suppleant för den representant, sammanräkningen avser, skall anses såsom
obefintligt.

Beträffande det närmare innehållet av författningsförslagen samt de skid
som anförts för desamma tillåter jag mig ävenledes hänvisa till betänkandet.

De över betänkandet avgivna utlåtandena gå övervägande i tillstyrkande
riktning. Sålunda har förslaget tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan
erinran av samtliga myndigheter, utom överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Jönköpings och Malmöhus län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län anför:

»På skäl, som i betänkandet anförts, är enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening den i betänkandet föreslagna reformen synnerligen lämplig.
Yäl kommer den ifrågasatta metoden att vid vederbörliga röstsammanräkningar
medföra något ökat arbete, men detta torde icke bliva av den omfattning,
att det i någon mån behöver verka avskräckande. Suppleantsammanräkningarna
äro nämligen i regel enkla. Om sålunda, sedan röstsedelmaterialet
ordnats för röstsammanräkning för utseende av första suppleanten
för viss landstingsman eller elektor, samma röstsedlar ånyo en eller
flera gånger omräknas för de efterföljande suppleantnamnen, torde arbetet
härmed icke komma att taga någon nämnvärd tid i anspråk.»

I samma riktning uttala sig länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län.

Länsstyrelsen i Uppsala län har däremot framhållit, att föreskriften om så
många suppleantsammanräkningar inom visst parti, som partiet erhållit platser,
kunde föranleda åtskilligt arbete som icke bleve till praktisk nytta, och att
särskilt i det fall, då spaltade valsedlar komme till användning och å dessa
två olika suppleantnamn uppförts för varje namn å ordinarie representant,
en sammanräkningsprocedur av den angivna omfattningen icke syntes vara
av behovet påkallad.

Liknande anmärkning har framställts av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har framhållit, att, därest den spaltade
valsedelstypen gjordes obligatorisk, det syntes länsstyrelsen som om frågan
skulle komma ännu närmare sin rätta lösning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har förklarat, att länsstyrelsen icke hade
något att erinra mot det föreslagna förfaringssättet i och för sig, men att
de ifrågavarande olägenheterna i verkligheten syntes vara tämligen obetydliga.
Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, om dylika rena undantagsfall
kunde motivera det föreslagna förfarandet med ett flertal nya sammanräkningar,
vilka givetvis komme att medföra ett avsevärt arbete för de
sammanräknande myndigheterna. Länsstyrelsen har i stället såsom möj

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

~ •>

( O

ligen tänkbar framhållit en annan anordning, innebärande, att med bibehållande
av den nu gällande anordningen bestämmelse infördes därom, att, när
landstingsman avgått och hans suppleant inträtt, ny sammanräkning för utseende
av ytterligare en suppleant skulle verkställas av den sammanräknande
myndigheten.

Overståthållarämbetet har yttrat följande:

»För den händelse flere partier rösta under gemensam beteckning blir
vid ett sådant tillvägagångssätt vid utseende av suppleanter som det föreslagna
visserligen den välde vid förfall företrädd av likasinnade genom de
två första suppleanterna, men skulle jämväl dessa två hava förfall riskeras
att den ordinarie ledamoten företrädes av eu person tillhörande en helt
annan partigrupp. Anses behövligt att flera än två suppleanter för varje
vald landstingsman utses, torde väl, för att tillgodose önskemålen för ifrågavarande
lagändringar böra tillses att vederbörande suppleanter tillhöra samma
parti, som den välde. Detta kan ju åstadkommas genom att å spaltad sedel
upptages flera namn än två.»

Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört följande:

»De föreslagna bestämmelserna komma icke att medföra andra tekniska
olägenheter än dem, som ligga däri, att sammauräkningsförfarandet genom
desamma, åtminstone delvis, onödigt kompliceras. Det med de nya bestämmelserna
avsedda sammanräkningsförfarandet giver emellertid till resultat, att
i många fall de för en landstingsman respektive elektor utsedda suppleanterna
bliva desamma som för varje annan partiets landstingsman respektive elektor,
ävensom att de utsedda suppleanterna komma att inkallas i alldeles samma
ordning för alla partiets landstingsmän respektive elektorer. I flertalet fall,
där tvåspaltad valsedel icke användes, kommer alltså att inträffa, att förste
suppleanten blir densamme för alla partiets landstingsmän respektive elektorer,
men det kommer att bero på en tillfällighet, vem som blir denne
förste suppleant. Från synpunkten att söka främja uppkomsten av gemensamma
vallistor iir detta icke tillfredsställande. Kung!. Maj:ts befallningshavande
vill hålla före, att den lämpligaste utvägen vore att göra användandet
av tvåspaltad valsedel obligatoriskt vid de val, varom här är fråga, och att
samtidigt vid sammanräkning för utseende av suppleant för viss landstingsman
respektive elektor giva företräde åt de för honom å sedelns högra sida
upptagna särskilda suppleantnamnen framför övriga å sedeln upptagna namn.
Detta borde kombineras med en föreskrift, att endast två sammanräkningar
skulle företagas för varje landstingsman respektive elektor. Det kan därvid
givetvis icke alltid undvikas, att valsedelsformuläret i mindre utsträckning
lämnas outfyllt, men det skall dock endast i undantagsfall behöva inträffa,
att eu landstingsman respektive elektor får mindre än två suppleanter, och
detta antal anses ju redan nu tillräckligt för landstingsman eller elektor från
parti, som endast erhållit en plats. För övrigt skulle även med de nya
bestämmelserna, i följd av valmaterialets ofullständighet, det kunna förekomma
fall, då en landstingsman respektive elektor endast finge eu eller
kanske ingen suppleant.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget,
därvid tillagts, att det ökade arbetet för länsstyrelserna icke kunde
bliva avsevärt. I en punkt har emellertid länsstyrelsen framställt anmärkning
och i sådant hänseende anfört följande:

»I ett avseende vill emellertid Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslå en ändring, nämligen beträffande 21 § andra stycket i lagen om lands -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departements chefen.

ting. Det kali vid val, om vilka liär är fråga, inträffa, i synnerhet då vallista
utan särskilda ersättarnamn användes, att samme person blir suppleant
för varje landstingsman i samma inkallelseordning, således såsom första,
andra eller senare namn. Om två eller derå landstingsmän få förhinder,
skulle han således kunna ifrågakomma att ersätta en var av dem. Detta
fall har i förslaget lösts på det sätt, att dylik suppleant skall ersätta den
landstingsman, som först anmäler förhinder. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
kan icke finna denna anordning vara lämplig. Om också första
suppleantnamnet är detsamma för två landstingsmän, kan givetvis inträffa,
att andra namnet icke är det. Det synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
vara otillfredsställande, om frågan, vilken av de två som stå såsom
andra namn skall inträda, bleve beroende av den tillfälligheten, att hindret
för den ene landstingsmannen anmälts tidigare än hindret för den andre.
An mindre tillfredsställande är, att om anmälningarna rörande hinder inkomme
samtidigt det i själva verket skulle ligga i länsstyrelsens skön att
inkalla vilken som hälst av de två, som angivas med andra namnet. Det
riktiga synes Eders Kung], Maj:ts befallningshavande vara, att denna fråga
avgöres med hänsyn till den ordning, vari de landstingsmän blivit valda,
om vilkas ersättande fråga är, samt att följaktligen lagändringen i detta avseende
får det innehåll, att, därest för landstingsman inträffar hinder, som
i förevarande lagrum sägs, länsstyrelsen skall inkalla den närmast i ordningen
varande suppleanten, därvid iakttages, att, för den händelse samme
suppleant enligt röstsammanräkningen blivit utsedd att företräda två eller
flera landstingsmän, vilka anmält hinder, han, oavsett om han förut med
avseende å samma landstingssammanträde kallats såsom suppleant för annan,
skall ersätta den av dessa landstingsmän, vilken först förklarats vald.»

Det torde icke erfordras särskild motivering från min sida för den uppfattningen,
att eu ändring av gällande bestämmelser rörande sättet för utseende
av suppleanter för landstingsmän är påkallad. Frågan gäller endast
det sätt, varpå ändringen lämpligast kan ske.

I detta hänseende ansluter jag mig till det i omförmälda betänkande
framlagda förslaget, vilket hos de hörda myndigheterna vunnit övervägande
anslutning. Gentemot de invändningar, som från vissa håll framställts mot
förslaget därom, att dess genomförande skulle föranleda ökat besvär för myndigheterna,
tillåter jag mig åberopa vad av länsstyrelserna i Malmöhus och i Göteborgs
och Bohus län anförts i motsatt riktning. Flera av de framställda erinringarna
synas för övrigt sammanhänga med den uppfattningen, att valsedlar
av den spaltade typen borde göras obligatoriska vid ifrågavarande val.
Förutom de i betänkandet framhållna, rent tekniska svårigheterna torde
emellertid härutinnan förtjäna beaktande, att den äldre valsedelstypen i
många fall bäst motsvarar väljarnas behov. När ett parti går till val utan
samverkan med annat jmrti, torde det nämligen i regel förhålla sig så, att
väljarna, i den mån de å sedlarna upptagna kandidaterna icke bliva valda
till ordinarie representanter, önska giva dem sin röst till suppleanter i samma
ordning. Visserligen skulle denna avsikt kunna förverkligas även med det
spaltade valsedelsformuläret, om ett stadgande infördes av den innebörd
som överståthållarämbetet ifrågasatt, eller att för varje representant finge
å valsedelns högra sida upptagas ett större antal suppleantnamn, men detta
är eu utväg, som icke torde kunna göras fullt klar för den stora massan av

Kungl. Maj.ts proposition nr 107. 75

väljare och som i allt fall medför en avsevärd omgång. Jag har således
icke kunnat ansluta mig till detta uppslag.

Vad särskilt angår den av länsstyrelsen i Kristianstads län föreslagna
anordningen, må nämnas, att, om det endast gällde val av efterträdare, ett
sådant tillvägagångssätt som det föreslagna, liknande det vid val till första
kammaren stadgade, givetvis kunde ifrågakomma, men att ett dylikt förfarande,
på sätt i betänkandet framhållits, icke är lämpligt, då fråga är om
suppleanter, vilka skola stå till förfogande jämväl vid tillfälligt förfall för
ledamot.

Överståthållarämbetet anmärker, att med det i betänkandet föreslagna tillvägagångssättet
det personliga ersättarskapet kan tryggas med avseende å
två suppleanter för varje ordinarie representant men icke med avseende å
den tredje och följande suppleanten. Ämbetet antyder emellertid samtidigt,
att det är tillräckligt med två suppleanter för varje ordinarie representant.
De följande sammanräkningarna äro också i främsta rummet avsedda för
undantagsfall och för att möta hela partiets behov av suppleanter, för den
händelse särskilt att de första suppleantnamnen äro desamma för partiets
samtliga landstingsmän.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har funnit det otillfredsställande, att, om
samma person står som förste suppleant för flera landstingsmän som få
förfall, det avgörande för frågan vilken av dessa han skall ersätta, blir för
vilken hinder först anmäles. Denna uppfattning delar jag icke. Den ifrågavarande
suppleanten torde på sätt som föreslagits böra rycka in. där behovet
först yppas. Endast i det av länsstyrelsen i Malmöhus flin närmast åsyftade
fallet, att anmälan om hinder för två eller flera landstingsmän, som
hava samme förste suppleant, göres fullkomligt samtidigt och de hava olika
andre-suppleanter, synes anmärkningen värd beaktande. Emellertid äro
givetvis icke från myndigheternas sida några obehöriga manipulationer
härvid att befara. Från ifrågavarande ordinarie representanters sida kunna
sådana åtgöranden icke tänkas utan att de sinsemellan samverka och att de
avstå från sina egna platser. Men ett sådant avstående kan icke ske utan
förfall. Jag har på grund av det anförda ansett mig icke böra vidtaga någon
ändring i förevarande del.

De föreslagna bestämmelserna rörande ändring i landstingslagen hava
sammanförts med de ändringar i samma lag, vilka erfordras för beredande
av möjlighet för gemensamma valdagar.

Riksdagens ifrågavarande skrivelse avsåg visserligen endast suppleantval
vid landstingsmannaval. De olägenheter som åberopades av riksdagen föreligga
emellertid i samma mån beträffande suppleantval vid val av elektorer
till riksdagens första kammare. På sätt i den sakkunniges betänkande föreslagits
torde följaktligen motsvarande ändring som den, vilken nu förordats
i fråga om landstingsvalen, böra genom ändring av lagen om val till riksdagen
genomföras i fråga om elektorsvalen. Chefen för justitiedepartementet
torde senare i dag komma att framlägga förslag i sådant hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Departementschefen uppläser härefter inom socialdepartementet upprättade
förslag till lagar a) om ändrad lydelse av § 29 samt § 80 mom. 1 i förordningen
den 21 mars 1862 (nr 13) om kommunalstyrelse på landet, b) om
ändrad lydelse av § 14 mom. 2 samt §§ 23, 24 och 31 i förordningen den
21 mars 1862 (nr 14) om kommunalstyrelse i stad, c) om ändrad lydelse av
§ 10 i förordningen den 23 maj 1862 (nr 33) om kommunal styrelse i Stockholm,
d) om ändrad lydelse av 9 och 10 §§, 11 § 2 mom., 12 § 5 mom., 13
§ 3 mom. samt 14 och 21 §§ i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting,
e) om ändrad lydelse av § 12 i lagen den 30 juni 1920 (nr 392) om rätt för
vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa
kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse, samt f) om
ändrad lydelse av 7 § i lagen den 20 maj 1921 (nr 252) med vissa föreskrifter
i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän,
varefter departementschefen hemställer, att förslagen måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Rungl. Maj:ts proposition nr 101.

i i

B ihi ga.

Betänkande

angående val av suppleanter för landstingsman och för
elektorer vid val till riksdagens första kammare.

I samband med införandet år 1921 av en ny sammanräkningsmetod vid
valen till riksdagens kamrar reformerades även bestämmelserna om val av
ersättare åt avgången ledamot av första kammaren.

Syftet med sistberörda reform var att förstärka det redan förut gällande
personliga ersättarskapet. Till motivering av de nya stadgandena härom
anförde de sakkunniga, vilka utarbetat det till grund för omförmälda lagändringar
liggande förslaget, bland annat följande:

Det personliga ersättarskap, som nu gällande stadganden innebära, är
så till vida icke fullt genomfört, som det icke gives någon möjlighet för
valmannen att, ifall han önskar viss bestämd person till efterträdare åt
viss bestämd representant, utmärka detta. Samma person kan komma att
stå såsom efterträdare åt partiets samtliga riksdagsmän i valkretsen; huruvida
han närmast är ersättare för A eller B eller C beror på vilkendera av
dessa, som först avgår. Vi hava velat bereda ett ytterligare utrymme för
det personliga ersättarskapet genom en särskild form för valsedlarnas utfyllande.

I dylikt syfte föreslå vi nämligen ett sådant formulär för valsedel vid val
till första kammaren, att sedeln avdelas i en vänster- och en högerkolumn,
den förra avsedd för de för själva riksdagsmannavalet upptagna namnen,
den senare för särskilda ersättarenamn. I den vänstra kolumnen skola
namnen uppföras vart för sig i särskilda rutor. Mot varje ruta å vänstra
sidan svarar å den högra en särskild ruta, i vilken må kunna uppföras ett
eller två namn, vilka framför andra skola komma i betraktande vid val av
efterträdare åt den i förstnämnda ruta angivna riksdagsmannen i den ordning,
vari de uppförts. Även om denna anordning genomgående praktiseras,
kan givetvis allt fortfarande inträffa, att samma person samtidigt kan vara
efterträdare åt flera riksdagsmän. Men detta beror då på att valmännen
uppfört honom i flera ersättarerutor, vilket nämligen skulle kunna ske.

Anordningen har emellertid icke obligatorisk karaktär. Den, som vill,
kan rösta i överensstämmelse med det nuvarande tillvägagångssättet, i vilket
fall, vad hans valsedel beträffar, namnen vid ersättarevalet komma i betraktande
enligt samma regler som de nu gällande.

Efter proposition, nr 120, till 1922 års riksdag genomfördes den nya
sammanräkningsmetoden vid val till landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige
samt vid val av elektorer för val till första kammaren.
Propositionen upptog icke nya bestämmelser angående respektive ersättare -

Kumjl. Maj:ts proposition nr 107.

val. Emellertid väcktes i anledning av proposition en motion (I: 121 av herr
Lyberg in. fl.) med förslag, att riksdagen ville för sin del besluta sådana
ändringar i kommunallagarna, att vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige
och landstingsmän kunde å valsedel upptagas särskilda efterträdarenamn
för vart och ett av de namn, som avsåge själva valet.

Till motivering av detta yrkande anfördes i motionen:

De skäl, som av proportionsvalssakkunniga anförts för ifrågavarande
anordning vid förstakammarvalen, synas i än högre grad tala för ett medgivande
i lag av enahanda förfaringssätt vid ifrågavarande kommunala val,
emedan därigenom skulle för företrädare av olika åskådningar inom en kommunal
valkrets beredas större möjlighet att enas om gemensamma vallistor,
därest, såsom icke sällan är fallet, benägenhet därtill förefinnes. Erfarenheten
särskilt från de allmänna kommunalfullmäktigval, vilka förrättats sedan
fullmäktiginstitutionen blev obligatorisk även i ett stort antal av våra landskommuner,
visar, att benägenheten att därvid genom överenskommelse om
gemensamma listor under gemensam partibeteckning undvika valstrid med
alla de därmed förbundna slitningar, arbete och kostnader varit ganska omfattande.
Men redan vid de fullmäktigval, som förrättades första gången
efter tidpunkten för nyssberörda reforms genomförande, övergavs icke sällan
tanken på dylika gemensamma listor av den anledningen, att det icke fanns
någon möjlighet att ordna namnen på listorna så, att, där fullmäktig under
valperioden avgick, efterträdare tillhörande samma meningsriktning som den
avgående blev utsedd. Ty i sådant fall måste alltid den nya sammanräkningen
giva till resultat, att den av de förut icke valda, vars namn stod
först på den för alla väljare gemensamma listan, blev till efterträdare.utsedd,
vare sig han tillhörde samma eller annan meningsriktning. Och i många
fall, då man utan att uppmärksamma detta förhållande, enades om gemensamma
listor vid de första allmänna kommunalfullmäktigvalen, men sedermera
gång efter annan fick göra den erfarenheten, att vid sammanräkning
för utseende av efterträdare successionen icke höll sig inom den meningsriktning,
som representerades av avgången fullmäktig, bär man vid påföljande
allmänna fullmäktigval ansett sig nödsakad uppgiva tanken på ett
dylikt samgående.

Enligt det genom förevarande proposition framlagda förslaget skulle i
berörda hänseende saken för framtiden ställa sig på alldeles enahanda sätt.
Det är emellertid uppenbarligen av vikt, att lagstiftningen så vitt möjligt
främjar benägenheten hos och underlättar möjligheten för väljarna att genom
valen föregående förhandlingar bestämma om de kommunala representationernas
sammansättning. En dylik strävan att undvika onödiga valstrider
kommer sannolikt att göra sig gällande icke blott vid fullmäktigvalen, utan
också emellanåt vid val av landstingsmän för perioder, under vilka val till
ledamöter av första kammaren icke inom vederbörande landsting kunna
förekomma annat än efter Kung!. Maj:ts förordnande. Förutsättningarna
för en samverkan i angivna hänseende bliva uppenbarligen större, i den mån
väljarna med ledning av tidigare val efter enahanda rösträttsbestämmelser
vunnit erfarenhet om de olika meningsriktningarnas styrka inom valkretsen.

Ett tillgodoseende av härmed förknippade önskemål beträffande valmetoden
kan utan svårighet ske genom att i kommunallagarna upptages motsvarighet
till vallagens ovan omförmälda bestämmelser om särskilda efterträdarenamn
vid förstakammarval.

Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 19) anförde i förevarande del:

I likhet med vad i motionen framhållits, finner utskottet nuvarande bestämmelser
i fråga om val av ersättare för ledamöter i de kommunala repre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 707.

sentantförsamlingarna så till vida mindre tillfredsställande, som de i viss
mån måste komma att motverka användandet vid de kommunala valen av
gemensamma vallistor för väljaregrupper företrädande olika meningsriktningar.
Såsom påpekats i motionen, är det nämligen tydligt, att dessa bestämmelser
icke tillåta en sådan anordning av ersättarenamnen å eu dylik
gemensam vallista, varigenom garantier kunna vinnas för att vid någon ordinarie
ledamots avgång eller förfall samma meningsriktning, som denne representerat,
kommer att bliva företrädd även genom hans vederbörligen utsedda
ersättare. Understundom lär visserligen hava förekommit, att man vid användandet
av gemensam vallista sökt skapa dylika garantier genom att efter
överenskommelse de olika väljaregrupperna emellan i begränsad omfattning,
vid sidan av den gemensamma listan, begagna speciella sådana för varje
grupp. Denna utväg synes dock utskottet medföra åtskilliga vanskligheter,
framför allt därför att den innebär möjlighet för några enstaka väljare att
genom ett fullständigt särgående vid valet med avseende å ersättarenamnen
fälla ett avgörande, som helt och hållet blir bestämmande för valresultatet
i denna del. Den absoluta enighet inom valmanskåren i dess helhet, som
denna utväg alltså förutsätter, för att de önskade garantierna verkligen skola
vinnas, torde endast sällan vara till finnandes.

Den omständigheten, att för närvarande möjlighet ej torde vara för handen
att vid användandet av gemensam vallista tillfredsställande garantera de
olika väljaregruppernas särskilda intressen ifråga om ersättarenamnen, torde
också, som i motionen betonats, vid åtskilliga tillfällen avhållit valmännen
från dylik listas begagnande, då enighet därom eljest skulle hava kunnat
uppnås. Utskottet instämmer emellertid till fullo med motionärerna däri.
att den särskilt vid kommunala val ofta konstaterade benägenheten hos
väljarekarerna att genom förhandlingar före valen överenskomma om representationernas
sammansättning icke genom de formella anordningarna vid
valen bör hindras att komma till uttryck. Det har därför synts utskottet
påkallat, att det hinder härvidlag, som enligt vad ovan framhållits för närvarande
förefinnes, måtte undanröjas.

Motionärerna hava även anvisat eu enligt utskottets mening framkomlig
väg att undgå nämnda hinder, när de pekat på de i fråga om val till rik ”
dagens första kammare gällande bestämmelserna om rätt för väljare att använda
valsedlar, å vilka kan upptagas särskilt efterträdarenamn vid vart och
ett av de med avseende å själva liksdagsmannavalet angivna namnen. Genom
att låta dessa bestämmelser, såsom i motionen föreslagits, bliva tillämpliga
även på valen till de kommunala representationerna skulle tydligtvis förutom
det ovan påvisade huvudsyftet även vinnas den ej minst i fråga om de kommunala
valen värdefulla fördel, som särskilt uppmärksammades vid bestämmelsernas
tillkomst, och som består däri, att den röstande blir i tillfälle att
giva sitt votum för viss bestämd efterträdare åt viss bestämd representant.
Om dessa bestämmelser vid tillämpningen på de kommunala valen modifieras
därhän, att, såsom i motionen avsetts, användandet av den ifrågavarande
typen av valsedlar icke blir obligatoriskt, och att antalet ersättarenamn
å dylika valsedlar begränsas till att vara högst två utöver det antal
representanter valet avser, torde ej heller några nämnvärda olägenheter av
den föreslagna reformen vara att befara.

Utskottet anser på nu anförda skäl, att den i motionen I: 121 gjorda
hemställan bör av riksdagen bifallas och får i detta syfte föreslå riksdagen
att för sin del besluta vissa ändringar i förordningarna om kommunal styrelse
på landet, i stad och i Stockholm samt i förordningen om landsting, varigenom
med nyss angiven modifikation berörda bestämmelser angående valsedlar
vid förstakammarval ävensom därmed sammanhängande föreskrifter

Kungl Maj:ts proposition nr J07.

i fråga om röstsammanräkningen måtte bliva i tillämpliga delar gällande för
kommunal-, municipal- och stadsfullmäktigval samt för landstingsmannaval.
Utskottet liar i samband därmed även ansett sig böra föreslå samma bestämmelsers
tillämpning jämväl på val av elektorer för utseende i vissa städer
av ledamöter i riksdagens första kammare, vilket kräver viss ändring i
lagen om val till riksdagen.

Två ledamöter anmälde reservation mot utskottets utlåtande i dess helhet
och en ledamot yrkade avslag å ifrågavarande motion och vad utskottet i
anledning av densamma hemställt.

Utskottets förslag blev bifallet av riksdagen och sanktionerat av Kungl.
Maj:t (sv. förf.-samt. 1922 nr 240—243, 245). Ifrågavarande bestämmelser i
landstingsförordningen (§§ 4, 6, 7, 8) hava sedan i oförändrad form upptagits
i 1924 års lag om landsting (§§ 10, 13).

Emot de nya bestämmelserna angående utseende av suppleanter åt landstingsman
och åt elektorer för val av riksdagsmän i första kammaren hava
framkommit åtskilliga anmärkningar. En del av dessa anmärkningar gälla
i viss män även de äldre bestämmelserna.

Sålunda gjorde Kristianstads läns landsting i yttrande över kommunalförfattningssakkunnigas
betänkande IV med förslag till lag om landsting
in. m. följande uttalande:

I fråga om val av suppleanter beslöts 1922 sådan förändring att genom
uppdelning av valsedeln och uppförande av suppleanter, motsvarande de
särskilda landstingsmännen, trygghet skulle vinnas för att valmännens avsikt
beträffande ersättare skulle tillgodoses bättre än dittills skett. Emellertid
har den tidigare föreskriften om suppleanternas successiva inträde efter
landstingsman bibehållits. Därest vid förfall för landstingsmannen den för
honom valde suppleanten jämväl är förhindrad, inträder den av partiets övriga
suppleanter, som »blivit tidigare vald». Då nu — såsom ofta händer —
grupper med väsentligt skilda åsikter i särskilda frågor gå fram under gemensam
partibeteckning, kan lätteligen inträffa, att en landstingsman kommer
att ersättas av en suppleant, som ej avsetts. Därest suppleantspalten upptagit
två namn, borde väl även det senare av dessa namn äga företräde framför
andra suppleanter. En dylik ordning torde överensstämma med syftet
av den 1922 vidtagna ändringen i suppleantvalbestämmelserna, En jämkning
i förevarande bestämmelser synes alltså önskvärd.

Med anledning av detta uttalande anförde vederbörande departementschef,
statsrådet Malm, vid föredragning i statsrådet den 19 mars 1924 av förslaget
till landstingslagen:

De i landstingsförordningen under 4, 6, 7 och 8 §§ upptagna bestämmelserna,
vilka erhållit sin nuvarande lydelse genom lag den 9 juni 1922, och
som av de sakkunniga i oförändrad form upptagits under 10 och 13 §§ i
lagförslaget, hava i vad de avse val av särskilda suppleanter visat sig i tilllämpningen
medföra vissa oväntade svårigheter. Jag har dock icke ansett
mig böra för närvarande föreslå någon ändring i bestämmelserna, enär landstingsmannaval
skola äga rum först under år 1926, och frågan om rättelse i
berörda avseende torde böra upptagas till behandling vid nästa ars riksdag
i samband med vissa andra spörsmål rörande kommunala val, som då väntas
bliva föremål för prövning.

Kungl. Majds proposition nr 101.

Vid 1925 års riksdag väcktes motion (1: 85 av herr Dahl) med hemställan,
att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 13 § 3 mom. i lagen
om landsting, att vid utseende av suppleanter för landstingsman främst
måtte tagas i räkning de namn, som må vara särskilt upptagna såsom suppleanter
för den ifrågavarande landstingsmannen.

Konstitutionsutskottet (utlåtande nr 14) anförde med anledning av motionen:

Syftet med ifrågavarande bestämmelser har varit att bereda möjlighet till
en sådan anordning, att de röstande sättas i tillfälle att giva sitt votum åt
två eventuella efterträdare för viss representant, och i enlighet härmed borde
de å den spaltade sedelns högra sida upptagna namnen först ifrågakomma
vid räkning till suppleanter. Vid här ifrågavarande bestämmelsers tillkomst
genomfördes emellertid icke de ändringar i reglerna för sammanräkningsförfarandet
vid utseende av suppleanter för landstingsmän, som för tillgodoseende
av det nämnda syftet varit erforderliga. Enligt dessa regler skall för
parti, som erhåller mera än en plats, endast en suppleant räknas för varje
landstingsman, och dessa suppleanter utgöra ersättare i viss angiven ordning
för en var landstingsman. Om valsedlarna upptaga två särskilda suppleantnamn
för viss landstingsman, kommer det senare av dessa namn alltså
icke ifråga vid sammanräkningen. Rättigheten att å valsedelns högra sida
upptaga det senare suppleantnamnet blir alltså fullständigt utan betydelse.

Enligt utskottets mening måste det anses överensstämma med svftet i den
år 1922 vidtagna lagändringen, att bestämmelserna om utseende av suppleanter
ändras på sådant sätt, att de två namn, som kunna vara upptagna
å högra sidan av spaltad valsedel, komma i fråga före övriga namn. För
utarbetande av erforderliga lagändringar lärer emellertid en mera ingående
utredning vara påkallad och förutsätter utskottet, att förslag i ämnet skall
kunna framläggas till nästkommande riksdag.

Utskottet får alltså hemställa, att riksdagen, i anledning av motionen,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av förslag till
sådana ändringar i gällande bestämmelser angående utseende av suppleanter
för landstingsmän, att de namn, som å spaltad valsedel kunna vara upptagna
å sedelns högra sida såsom särskilda suppleantnamn för viss landstingsman,
erhålla företräde framför övriga å sedeln upptagna namn.

En reservant yrkade, att utskottet skulle, i anledning av motionen, hemställa
om utredning av frågan, huruvida och på vad sätt behovet av flera
särskilda suppleanter för en var landstingsman skulle kunna lämpligast
tillgodoses.

Utskottets hemställan blev emellertid bifallen av riksdagen, och i enlighet
därmed gjordes hos Kungl. Maj.t hemställan genom riksdagens skrivelse
den 22 april 1925, nr 131.

Såsom framgått av det förut anförda gälla i förevarande hänseende ensartade
bestämmelser beträffande .suppleanter för elektorer vid förstakammarval
som i fråga om suppleanter för landstingsmän. Därest ändring skall
ske, torde denna därför böra göras samtidigt och efter samma linjer för de
båda valen. Den följande framställningen avser alltså båda valen.

Efter förebilden av efterträdarevalen till första kammaren har man genom
1922 års omförmälda lagändringar vid val av ersättare åt stads- och kommu

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sarnl. S8 höft. (Nr 107.)

225 26 (i

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

nalfullmäktige, landstingsman samt elektorer infört, icke blott, såsom en
fakultativ anordning, möjligheten att å valsedlarna upptaga särskilda ersättarenamn
och en därefter lämpad ordning för namnens tagande i betraktande
utan även bestämmelsen, att vid sammanräkningarna allenast namn å
någon, som blivit genom valet utsedd till ordinarie representant, skall anses
såsom obefintligt. Förut skulle röstvärdet vid varje ny sammanräkning tillgodoräknas
den av de förut ej valda (d. v. s. till ledamot eller ersättare
förut ej valda), vilkens namn stod främst å sedeln. Vid kommunalfullmäktige-
och stadsfullmäktigevalen, där det liksom vid förstakammarvalen gäller
utseende av efterträdare och icke suppleanter, har denna anordning icke
medfört någon olägenhet. När någon blir utsedd till efterträdare, rycker
han omedelbart in som ordinarie representant, och hans namn betraktas
alltså på grund därav såsom obefintligt vid en följande sammanräkning.
Annorlunda förhåller det sig vid ett suppleantval, där ersättaren skall stå
till förfogande jämväl vid tillfälligt förfall för den ordinarie representanten
och flera ersättare därför måste vid valtillfället utses.

Eu följd av det ifrågavarande stadgandet vid landstingsmans- och elektorsvalen
är, att, om det äldre valsedelsformuläret användes eller särskilda
suppleantnamn å det nya, spaltade formuläret icke ifyllas och sammanhållningen
inom ett parti är stark, allenast en gemensam suppleant erliålles
för partiets samtliga landstingsman eller elektorer, huru många dessa än
må vara. Råder splittring inom partiet, kunna flera suppleanter erhållas
vid sammanräkningarna; och utnyttjas det nya valsedelsformuläret i full
utsträckning medelst ifyllande å sedlarna av olika suppleantnamn för de
olika representanterna, bliva givetvis lika många suppleanter som landstingsmän
eller elektorer utsedda. Det senare av två å en spaltad valsedel för
en landstingsman eller elektor särskilt upptagna suppleantnamn kommer
dock i stort sett aldrig i betraktande. Endast om den först upptagna
suppleantkandidaten förut blivit vid valet utsedd till ordinarie representant
eller det första namnet av någon anledning är ogiltigt, får det andra namnet
räknas.

I skarpaste belysning framträda de anmärkta oegentligheterna, då ett parti
erhållit allenast en landstingsman eller elektor och således jämlikt 13 §
3 mom. a) första stycket i lagen om landsting och 5 § andra stycket i lagen
om val till riksdagen, två suppleantsammanräkningar för landstingsmannen
eller elektorn skola företagas. Båda dessa sammanräkningar måste nämligen
giva samma resultat; eu och samma person måste bliva utsedd till suppleant
båda gångerna.

Svårigheterna hava framträtt vid, om icke alla, så åtminstone de flesta av de
senaste valen. De sammanräknande myndigheterna torde väl undantagslöst
hava betraktat namn å förut utsedda suppleanter såsom obefintliga och sålunda
erhållit lika många suppleanter som landstingsmän eller elektorer eller,
när fråga varit om parti, som endast blivit tillerkänd en plats, två suppleanter.
I många fall har detta dock icke skett utan stor tvekan och efter rådplägning
med sakkunniga. Stöd för det följda tillvägagångssättet har emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

kunnat hämtas i vissa efter lagändringen kvarstående, med densamma oförenliga
bestämmelser. Utöver de i sådant hänseende redan anmärkta lagrummen
må anföras, att landstingslagen 13 § 3 mom. b) och 5 mom. andra
stycket samt vallagen 5 § femte stycket och 6 § tredje stycket uppenbarligen
förutsätta, att, när tillräckligt antal giltiga namn finnas å valsedlarna,
lika många suppleanter skola utses för varje parti som partiet erhållit landstingsmän
eller elektorer.

Närmast till hands kunde synas ligga att avhjälpa de anmärkta missförhållandena
på den av de sammanräknande myndigheterna anvisade vägen
och således ånyo stadga, att vid varje följande suppleantsammanräkning
namn å någon — till ledamot eller suppleant — förut vald skall betraktas
såsom obefintligt.

Frågan skulle dock icke därigenom bliva tillfredsställande löst. De brister,
som skulle komma att kvarstå, göra sig framför allt gällande, när valsedlar av
den gamla typen komma till användning. Visserligen är suppleantskapet
även då dylika valsedlar användas i viss mån personligt. Endast de valsedlar,
som vid huvudvalet gällde för viss landstingsmans eller elektors
namn, komma vid varje sammanräkning i betraktande. Utgången blir dock
delvis beroende på en tillfällighet. Bliva A, B och C valda, blir D förste
suppleant åt A, E åt B och F åt C; blir jämväl D vald, kommer E att stå
som förste suppleant åt A, F åt B o. s. v.

Komma valsedlar av den spaltade typen till användning och utfylles den
särskilda suppleantsidan å valsedlarna med olika suppleantnamn för de olika
representanterna, blir resultatet beträffande förste suppleanterna tillfredsställande.
Det kunde vid sådant förhållande givetvis ifrågasättas att göra
den nya valsedelstypen obligatorisk. Det torde dock icke lämpligen kunna
förebyggas, att sedlarna likväl lämnas helt eller delvis outfyllda i suppleantspalten.
Därtill kommer, att frågan i allt fall icke vore löst beträffande det
andra av särskilt upptagna suppleantnamn. Det skulle till följd därav kunna
inträffa, att en ledamot komme att ersättas av annan än för honom särskilt
vald suppleant. Detta sammanhänger med reglerna angående den ordning,
i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Ett exempel skall klargöra läget. Vid ett landstingsmans- eller elektorsval
äro ett partis valsedlar av följande typer:

å vänstra sidan: A. B. C. D. E.
å högra sidan: A, A2 Bj B., C, C2 Dt D2 Ej E2.

Partiet erhåller fyra platser, som besättas med A. B. C. D. Vid suppleantvalet
utses At för A; Bj för B; C, för C; D, för D, och suppleanterna skola
inkallas i följande ordning:
för A: Ai ■ B, • C, ■ Dj •

» B: Bt • A, ■ Cj • D, ■

» C: Cj • A, • B, • Dj •

» D: D, • A, • B, ■ Cj •

84 Kungl. MajUs proposition nr 107.

Om både A och Ax avgå eller bliva förhindrade att tjänstgöra, ersättas
de icke av A2, oaktat väljarna givetvis uppfört hans namn å sedlarna i sådan
avsikt, utan i stället inkallas B,. En följd härav blir, att B berövas den
för honom avsedda och valda suppleanten. I stället inträder C,, varigenom
C berövas sin specielle suppleant, o. s. v.

Den enda möjligheten att undvika samtliga de berörda olägenheterna
torde vara att genom särskilda sammanräkningar utse två suppleanter åt
varje ordinarie representant. Därvid skulle givetvis vid den senare sammanräkningen
icke blott namn å någon, som blivit genom valet utsedd till
landstingsman eller elektor, utan även namn å någon, som blivit vid den
för den ifrågavarande ledamoten förut gjorda suppleantssammanräkningen
utsedd till suppleant, anses såsom obefintligt. Däremot skulle namn å
någon, som blivit utsedd till suppleant för annan ordinarie representant,
kunna ånyo komma i fråga. Samma person skulle alltså kunna utses till
suppleant för flera landstingsmän eller elektorer.

På så sätt kan resultatet bliva, att dubbelt så många suppleanter erhållas
som ordinarie representanter. Har partiet endast tilldelats en plats, blir
det givetvis fallet. Men eljest kan det också inträffa, att endast två suppleanter
erhållas, huru stort antalet landstingsmän eller elektorer än är.
Detta är icke tillfredsställande. Har partiet erhållit mer än en plats, torde
minst lika många suppleanter böra utses som antalet ordinarie platser.
Detta skulle kunna åstadkommas genom ett stadgande av innebörd, att, om,
efter företagandet av två sammanräkningar för varje landstingsman eller
elektor, antalet olika suppleanter för partiets samtliga ordinarie representanter
icke är lika stort som de ordinarie representanternas antal, ytterligare
en sammanräkning för varje ordinarie representant skall företagas.
Ernås ändock icke det önskade antalet, företages ytterligare en sammanräkning
för varje ordinarie representant, o. s. v. Vid varje sådan sammanräkning
skulle såsom vid den andra sammanräkningen namn å någon, som
blivit genom valet utsedd till ordinarie representant eller till suppleant för
den ledamot, sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt. Efter så
många sammanräkningar för varje ordinarie representant, som partiet erhållit
platser, skall, om icke förr, det önskade antalet olika suppleanter för
partiets samtliga representanter ovillkorligen erhållas, såvida valmaterialet
därtill lämnar tillgång.

Med sådana regler som de nu beskrivna bleve dock särskilda bestämmelser
om ordningen för suppleanternas inkallande behövliga för det fall,
att antalet olika suppleanter för hela partiet bleve fullt utan att lika många
sammanräkningar behövt verkställas, som partiet erhållit platser. De med
dylika bestämmelser förenade vanskligheterna komme således fortfarande,
om också endast undantagsvis, att kunna göra sig gällande.

Om man däremot stadgade, att, så snart ett parti erhållit mer än en
plats, för varje landstingsman eller elektor skola företagas så många suppleantsammanräkningar
inom det parti, för vilket han blivit vald, som partiet

Kungl: Maj:ts proposition nr 101.

erhållit platser, bleve särskilda regler angående ordningen för suppleanternas
inkallande överflödiga. De för varje ledamot valda suppleanterna skulle
då givetvis inkallas i den ordning, i vilken de blivit utsedda.

Med de föreslagna bestämmelserna bleve jämväl överflödiga de nuvarande
stadgandena i landstingslagen och vallagen, att de nya sammanräkningarna
skola ske i den ordning, vari landstingsmännen respektive elektorerna blivit
valda.

Olägenheten med ifrågavarande anordning är, att den kan medföra arbete,
som icke blir till praktisk nytta. Arbetet blir dock av enklaste slag
och icke heller till omfattningen betungande. Då för valet av en ledamots
förste suppleant de erforderliga valsedlarna äro uttagna och sorterade, kunna
de följande röstsammanräkningarna icke avsevärt öka arbetsbördan. Däremot
undvikes den omgång och den möjlighet till misstag, som ett avbrytande
av sammanräkningarna på ett tidigare stadium och bestämmande delvis på
annat sätt av ordning emellan suppleanter skulle medföra.

För landstingsman eller elektor, vald för parti, som endast tilldelats en
plats, skulle givetvis fortfarande företagas två nya sammanräkningar inom
detta parti.

Såsom nämnts, skulle med de föreslagna bestämmelserna icke behöva
särskilt bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna från det parti, för
vilket den ordinarie representanten valts, skola i hans ställe inkallas. Emellertid
torde i fråga om landstingssuppleanterna eu åtskillnad böra göras för
det fall, att landstingsman avgår, och det fall, att landstingsman eller behörigen
kallad suppleant blir förhindrad att tjänstgöra vid visst landstingsmöte.
Den omständigheten, att en suppleant blivit tagen i anspråk vid
tillfälligt förfall för en landstingsman, får nämligen icke medföra, att han,
då en annan landstingsman, för vilken han jämväl är suppleant, avgår, förbigås
till det ordinarie representantskapet av en lägre i ordningen stående
suppleant. Då däremot såväl det ena som det andra förhindret är tillfälligt,
lärer det redan bestämda tjänstgöringsförhållandet icke böra rubbas.

Slutligen har, då suppleanterna skola tjänstgöra jämväl vid tillfälligt förfall
för landstingsman, det i 10 § landstingslagen förekommande uttrycket
»val av suppleant för avgången landstingsman» ansetts böra undergå jämkning.

De föreslagna lagändringarna torde lämpligen böra med visst undantag
träda i kraft den 1 nästkommande juli.

Stockholm den 29 januari 1926.

Hndar Kxjlander.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 §, 12 § 5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och 21 §§
i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 10 §, 12 § 5 mom., 13 § 3 mom. samt 14 och
21 §§ i lagen den 20 juni 1924 om landsting skola, 10 §, 12 § 5 mom. och
14 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Valen---— sedlar.

Vid —----— kännetecken.

A — — — — meningsriktning).

Valsedeln —----utvisar.

I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver
det antal landstingsmän valet avser. Dessa namn skola uppföras vart
för sig i de särskilda rummen och gälla själva landstingsmannavalet samt, i
den mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av suppleanter. För
suppleantvalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras
högst två namn för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet
upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de
förekomma det ena under det andra.

Valsedel----åsyftas.

Ogill----namn.

Är — — — — namn såsom obefintligt.

Äro----anses såsom obefintligt.

Finnas — — — — ogilla.

12 §.

ö mom. Länsstyrelse eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning,
åligger att översända avskrift av protokollet över förrättningen till landstingets
expedition samt att utan lösen skyndsamt låta tillställa var och en
landstingsman och suppleant ett utdrag av detsamma i vad det den ene eller
den andre rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för den
valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsammanräkningen till
länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över förrättningen, upptagande
de personers namn och boningsort, som blivit till landstingsmän och supplean -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107. 87

ter utsedda, med angivande tillika av den ordning, i vilken de för varje särskild
landstingsman valda suppleanterna blivit utsedda.

Länsstyrelsen---— utgång.

13 §•

3 mom. Sedan valet av landstingsman blivit avslutat, skola suppleanter
utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats eu
plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti, samt att för
varje annan landstingsman företagas så många nya sammanräkningar inom
det parti, för vilket han blivit vald, som partiet erhållit platser. Har landstingsman
fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses lian vald för det
parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till landstingsman
eller till suppleant för den landstingsman, sammanräkningen avser, anses
såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst
av de för den ifrågavarande landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen
eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes,
det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen å sedeln. Den.
som erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant för den landstingsman,
sammanräkningen avser.

14 §.

År — — — — avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen under
rättas. Länsstyrelsen låter sådan underrättelse i länskungörelserna införa
samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats
vara vald, till ordinarie landstingsman den närmast i ordningen varande
suppleanten.

Förklaras---— valen.

2i §.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder,
att han ej kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att därom
ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid det landsting
inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade
suppleanten. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger tillika att så
fort ske kan, till landstingets expedition insända skriftlig anmälan om det
inträffade hindret och dess beskaffenhet.

Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid landstinget,
sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid det landsting.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

skall han ofördröjligen anmäla hindret hos landstingets ordförande, å vilken
det ankommer att skyndsamt underrätta länsstyrelsen. Det ankommer därefter
på länsstyrelsen att ofördröjligen inkalla suppleant efter vad i andra
stycket är sagt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926, dock att med avseende å inkallelse
av suppleant för dessförinnan utsedd landstingsman äldre lag skall
tillämpas.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5, 9 och 11 §§ i lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 5, 9 och 11 §§ i lagen den 26 november 1920
om val till riksdagen skola, 5 och 9 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse:

5 §■

Rösterna---— — stadgat.

Sedan valet av elektorer blivit avslutat, skola suppleanter utses sålunda,
att för elektor, vald för parti, som endast tilldelats en plats, företagas två
nya sammanräkningar inom detta parti samt att för varje annan elektor
företagas så många nya sammanräkningar inom det parti, för vilket han blivit
vald, som partiet erhållit platser. Har elektor fått sig tillerkänd plats från
flera partier, anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades
honom.

Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
gällde för elektorns namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades
plats i ordningen. Yarje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande
av att namn å någon, som blivit utsedd till elektor eller till suppleant för
den elektor, sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet
tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande elektorn
särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det
namn för själva elektorsvalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller
sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen
å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant
för den elektor, sammanräkningen avser.

9 §•

Underrättelse, som i 8 § sägs, kungör magistraten och inkallar, om icke
i följd av besvär över valet annan person förklaras vara vald, till ordinarie
elektor den närmast i ordningen varande suppleanten.

Förklaras--— — stadgats.

Kungl. Maj:ta proposition nr 107.

11 §•

Avgår elektor under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, tillkännagiver
magistraten sådant i den ordning, vari meddelanden från magistraten
pläga kungöras, och inkallar till ordinarie elektor den närmast i ordningen
varande suppleanten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926, dock att med avseende å inkallelse
av suppleant för dessförinnan utsedd elektor äldre lag skall tillämpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. SS haft. (Nr 107.)

225 26 7