Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1068 (Proposition 1968:107)

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1068

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisation
in. m. an försvarets matcrielförvaltning i central instans
in. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj :l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att ett för försvaret gemensamt materielverk —
försvarets materielverk — inrättas den 1 juli 1968. Det nya verket skall
överta de uppgifter som nu ankommer på försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygförvaltningen samt försvarets
förvaltningsdirektions samordnande uppgifter på materielområdet.

Ledningen av det nya verket skall utövas av en styrelse och en verkschef.
Verkschefen skall vara generaldirektör. Verket föreslås bli indelat i fem
huvudavdelningar, av vilka fyra närmast motsvarar nuvarande armé-,
marin- och flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk. De skall
benämnas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen
och intendenturmaterielförvaltningen. Till en femte
huvudavdelning — administrativa avdelningen — har förts de uppgifter som
f. n. ankommer på de administrativa byråerna.

Den föreslagna omorganisationen ingår som ett första led i en strukturomvandling
av försvarets materielförvaltning i central instans. Utöver samordningen
på det administrativa planet påverkas försvarsgrensförvaltningarnas
och intendenturverkets inre organisation inte nämnvärt av de nu
aktuella organisationsändringarna. Personalorganisationen blir i stort sett
oförändrad.

I propositionen begärs anslag för budgetåret 1968/69 till försvarets sjukvårdsstyrelse
och försvarets materielverk med sammanlagt 3 725 000 resp.
146 075 000 kr.

1—Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 107

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisation
m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. och anför.

1. Inledning

Den centrala förvaltningsorganisationen inom krigsmakten omfattar fem
olika förvaltningsgrenar, nämligen civilförvaltning, sjukvårdsförvaltning,
fortifikations- och byggnadsförvaltning, intendenturförvaltning och tygförvaltning.
Varje förvaltningsgren med undantag för tygförvaltningen leds av
ett för försvaret gemensamt verk. Tygförvaltningen är uppdelad på tre verk
— arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen — vilka
var för sig i huvudsak svarar mot en av försvarsgrenarna.

Tygförvaltningens nuvarande organisation fastställdes genom beslut
av 1954 års riksdag (prop. 1954: 109, SU 133, rskr 319) och har sedan dess
endast varit föremål för smärre ändringar. Principen om ledning försvarsgrensvis
modifieras bl. a. genom den s. k. huvudförvaltningsprincipen och
genom att i verksorganisationen ingår vissa arbetsenheter för särskilda
förvaltningsuppgifter som är gemensamma för försvarsgrenarna. Samordningsfrågor
handhas av försvarets förvaltningsdirektion. Möjligheterna att
på detta sätt nå en tillfredsställande samordning av tygförvaltningstjänsten
på central nivå har emellertid visat sig vara starkt begränsade. Samtidigt
har behovet av ökad samordning på tygförvaltningsområdet gjort sig alltmer
gällande.

Med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för försvarsdepartementet
år 1964 direktören Hugo Larsson för att utreda organisationen
av krigsmaktens tygförvaltning i central instans m. in. och avge av utredningen
betingade förslag. Syftet med utredningen var att mot bakgrunden

Kungl. Ma j.ls proposition nr 107 ur 1068 3

av tidigare utredningar tå underlag för ett val av organisationsform på tyglörvaltningsområdet
för framtiden. Som allmän målsättning för utredningsarbetet
angavs hl. a., att det skulle resultera i en mera enhetlig ledning av
tygförvaltningstjänsten eller av olika funktioner inom denna.

Utredningen antog benämningen 1964 års tygförvaltningsutredning (TFU
(>4; och avlämnade i november 1965 betänkandet Tygförvaltningens centrala
organisation (SOU 1966: 11) med förslag om inrättande av ett för försvaret
gemensamt tygförvaltningsverk, försvarets materielverk. Betänkandet
lades till grund för förslag i prop. 1966: 110 om fortsatt utredning av frågan
om att inrätta ett gemensamt tygförvaltningsverk. Sedan riksdagen godkänt
i propositionen förordade riktlinjer härför (SU 99, rskr 248), uppdrog Kungl.
Maj :t åt ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion att — med biträde
av förvaltningsdirektionens kansli — utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag till organisation och personalstater för ett försvarets materielverk.
Samtidigt förordnades chefen för arméförvaltningen, generalmajoren
Sten Wåhlin, att för tiden den 1 juli 1966—den 30 juni 1968 vara
förvaltningsdirektionens ordförande.

Utredningen, som antog benämningen försvarets inaterielférvaltningsutredning
1966 (MFU 66), avlämnade i november 1967 ett betänkande (Stencil
Fö 1967:13) med förslag rörande organisationen av ett för försvaret
gemensamt materielverk.

över betänkandet har yttranden avgetts av överbefälhavaren, efter försvarsgrenschefernas
hörande, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvaltningen, försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion,
försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksverk, civilförsvarsstyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap, socialstyrelsen, statens provningsanstalt, försvarets
centrala företagsnämnd, militära tjänstgöringsåldersutredningen,
1964 års försvarskostnadsutredning, Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges
Industriförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Statstjänstemännens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Statsverkens Ingenjörsförbund och Svenska Teknologföreningen.
LO hänvisar i sitt yttrande till ett yttrande av Försvarsverkens
Civila Personals Förbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

2. Nuvarande förhållanden

Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och
flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift
att svara för ledningen i central instans av materielförvaltningen inom tygoch
intendenturområdena. Materielförvaltande uppgifter ehuru i mindre
skala har även försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,
sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och fortifikationsförvaltningen
beträffande fortifikationsmateriel. Försvarets förvaltningsdirektion
har vissa samordnande uppgifter.

Såväl tyg- som intendentur förvaltningen bibehöll genom 1954 års förvaltningsreform
en försvarsgrensvis ordnad organisation. Inom tygförvaltningen
gäller denna organisation i sina huvuddrag alltjämt. På intendenturområdet
har däremot efter beslut av 1961 års riksdag (prop. 109, SU 90,
rskr 258) en övergång till gemensam central intendenturförvaltning inom
försvaret ägt rum. Sedan den 1 juli 1963 är intendenturförvaltningen sålunda
—• i likhet med civilförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen och fortifikationsförvaltningen
— sammanförd till ett för försvaret gemensamt verk.

Den centrala ledningen av försvarets tyg- och intendenturförvaltning är i
dag organiserad på sätt framgår av en tablå, som torde få bifogas statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Tygförvaltningen

De tre försvarsgrensförvaltningarna är centrala förvaltningsmyndigheter
för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid marinen
av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av flygmateriel.
Enligt gällande instruktioner åligger det dem bl. a. att

vidta åtgärder för att förse försvarsgrenen (krigsmakten) med angiven
materiel,

tillse att denna materiel är ändamålsenlig och brukbar samt förvaras på
lämpligt sätt,

följa den tekniska utvecklingen, bearbeta insamlat material och tillhandahålla
upplysningar i detta hänseende samt

fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på materielen, om
detta inte ankommer på Kungl. Maj :t eller annan myndighet.

Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organiserade
med de avvikelser som är betingade av försvarsgrensinriktningen.
Förutom lednings- och andra administrativa organ finns dels vissa funktionellt
organiserade enheter med uppgifter av i huvudsak servicekaraktär
och dels mot olika produktslag — vapen, fordon, fartyg, flygplan etc. — inriktade
sakenheter. Vad gäller robot- och telemateriel har strävandena att

Kimgl. Maj:Is proposition nr 107 år 1968 •>

åstadkomma samordning över försvarsgrensgränserna kommit till uttryck
i organisationen. Delta gäller också försvarsmaterielens klassificei ing, typminskning
och standardisering.

Förvallniinjsorjjanisationen i stort

Chef för arméförvaltningen är eu militär tjänsteman med
tjänslebenämningen generalfälttygmästare eller en generaldirektör. Dessutom
finns en fälttygmästare, som är verkschefens ställföreträdare.

I arméförvaltningens organisation ingår fem avdelningar, nämligen vapenavdelningen,
fordonsavdelningen, elektroavdelningen, verkstadsavdelningen
och inköpsavdelningen. Vapenavdelningen omfattar en centralsektion,
två vapenbyråer, en kontrollbyrå, ett robotkontor och ett ritkontor. Till
avdelningen hör också provskjntningscentralen. Fordonsavdelningen beslår
av en centralsektion, en fordonsbyrå, en fältarbetsbyrå, en specialteknisk
sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Elektroavdelningen är uppdelad
på en centralsektion, en telebyrå, en radarbyrå, en elkraftsektion, en
specialteknisk sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Verkstadsavdelningen
är organiserad på en centralsektion, en driftbyrra, en krigsreparationssektion
och en anläggningssektion.

Vid sidan av dessa avdelningar finns fyra byråer, nämligen tygforrådsbyrån,
ammunitionsförrådsbyrån, normaliebyrån och administrativa byrån.
1 stället för de båda förråd sbyråerna är sedan den 1 mars 1966 på försök
inrättad en förrådsbyrå för såväl tygmateriel som ammunition. Ytterligare
fem andra enheter sorterar direkt under verksledningen, nämligen
centralplaneringen, underrättelsecentralen, materielinspektionen, datacentralen
och personalkårexpeditionen. Centralplaneringen, underrättelsecentralen,
materielinspektionen och datacentralen är underställda fälttygmäslaren.

Chef för marinförvaltningen är en militär eller civilmilitär
tjänsteman eller en generaldirektör. Verkschefen biträds av eu marinöverdirektör,
som svarar för den tekniska planeringsverksamheten m. in.

Inom marinförvaltningen finns tre avdelningar, nämligen vapenavdelningen,
skeppsbyggnadsavdelningen och inköpsavdelningen. Vapenavdelningen
är uppdelad på eu vapenplanering, en artilleribyrå, en torpedbyrå,
en minbyrå, en telebyrå, ett kontrollkontor och en expedition. Skeppsbyggnadsavdelningen
består av en fartygsplanering, en fartygsbyrå, en ubåtsbyrå,
en maskinbyrå, en elektrobyrå och en expedition.

Vid sidan av avdelningarna finns tre byråer, nämligen verkstadsbyrån,
normaliebyrån och administrativa byrån. Med dessa sidoordnade enheter
är centralplaneringen, förrådskontoret och datasystemkontoret. Dessutom
finns en personal- och utbildningssektion, som är underställd marinöverdirektören.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Chef för flygförvaltningen är en militär eller civilmilitär tjänsteman
eller en generaldirektör. Dessutom finns en flygöverdirektör och f. n.
även en biträdande flygöverdirektör.

I flygförvaltningens organisation ingår fem avdelningar, nämligen flygplanavdelningen,
elektroavdelningen, robotavdelningen, underhållsavdelningen
och inköpsavdelningen. Flygplanavdelningen är uppdelad på en vapenbyrå,
en flygplanbyrå, eu motorbyrå och en flygelektrobyrå. Under avdelningen
sorterar också försökscentralen. Elektroavdelningen består av
personal för planering m. in. samt en telebyrå, eu radarbyrå och en lnftbevakningsbyrå.
Robotavdelningen, som är gemensam för försvaret, är
organiserad på eu centralsektion, en planerings- och kontrollsektion, eu projektbyrå
och en försöksbyrå. Underhållsavdelningen omfattar en centralsektion,
en driftbyrå och en förrådsbyrå.

Vid sidan av avdelningarna finns en projektledning för flygplansystem 37
och två byråer, normaliebyrån och administrativa byrån. Därutöver finns
lem andra sidoordnade enheter, nämligen centralplaneringen, underrättelsecentralen,
systemplaneringen, materielkontrollsektionen samt personal- och
utbildningssektionen. Projektledningen för flygplansystem 37, systemplaneringen,
materielkontrollsektionen och personal- och utbildningssektionen
är underställda flygöverdirektören.

Uppgifternas fördelning på organisationsenheter

Verksamheten är organisatoriskt uppdelad på planerings- och andra administrativa
organ, sakorgan och funktionella organ. Till den första gruppen
hör centralplaneringar och administrativa byråer. Sakorganen är som förut
har framhållits produktinriktade och svarar för den objektbundna delen av
verksamheten. De funktionella organen svarar för inköp, verkstads- och
förrådsledning, normalieverksamhet in. m.

Centralplaneringarna — inom flygförvaltningen även systemplaneringen
och projektledningen för flygplansystem 37 — biträder vid planeringen
och uppföljningen av anskaffningsverksamheten m. m. inom förvaltningen.
De utarbetar långsiktsplaner för forskning, försök och anskaffning,
tar fram underlag för anslagsframställningar och svarar för fördelning av
anslag in. m.

De administrativa byråerna handlägger administrativa, kamerala och juridiska
ärenden, som hör till den s. k. civilförvaltningsljänsten. Så är oekså
fallet med personal- och organisationsfrågor. Verksamheten är fördelad på
en kanslisektion, ett personalkontor, en ekonomisektion, ett organisationskontor
och en expedition. Inom marinförvaltningens administrativa byrå
finns vid sidan av organisationskontoret ett särskilt intendentskontor.

Vid arméförvaltningen är inrättad en personalkårexpedition för hand -

Kunt/I. Maj.ts proposition nr 107 dr 1908

läggning av ärenden som rör fälttygkårens och tygtekniska kårens personal
samt övrig militär eller c i vi I in i I ilär personal vid verket. Motsvarande uppgifter
handhas inom marin- och flygförvaltningarna av personal- och uthildningssektionerna.
De handlägger personal- och utbildningsfrågor rörande
mariningenjör- resp. flygingenjörpersonalen och i övrigt frågor som
rör teknisk utbildning inom de båda försvarsgrenarna.

Sakenheterna svarar för huvuddelen av förvaltningarnas anskaffningsverksamhet.
Med anskaffning avses i detta sammanhang en serie åtgärder,
bl. a. projektering, konstruktion, försök, fastställande av tekniskt underlag,
inköp och kontroll av levererad materiel samt utarbetande av materielbeskrivningar
in. in. Flygförvaltningens robotavdelning fungerar sedan den
1 juli 1962 som ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt organ för kvalificerade
tekniska uppgifter i samband med anskaffning av robotar för
krigsmakten. Motsvarande organ inom arméförvaltningen (robotkontoret)
och marinförvaltningen (robotsektionen) har begränsade uppgifter för arméns
resp. marinens behov.

Verkstads- och förrådsledningsfunktionerna är inom armé- och marinförvaltningarna
uppdelade på skilda organ. Inom flygförvaltningen är dessa
båda funktioner samlade hos en enhet, underhållsavdelningen. Till denna
avdelning har organisatoriskt varit anslutet ett för krigsmakten gemensamt
teleunderhållskontor. Kontoret, som har varit i verksamhet sedan år 1963, är
fr. o. m. den 1 oktober 1967 underställt försvarets förvaltningsdirektion.
Dess uppgift är att leda och samordna teleunderhållsverksamheten inom
krigsmakten enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Normaliebyråerna handlägger ärenden rörande standardisering och klassificering
samt publikations-, reproduktions- och bibliotekstjänst in. in. Inom
arméförvaltningen är till normaliebyrån knutna ett materiallaboratorium
och en experimentverkstad. Till flygförvaltningens normaliebyrå är knuten
eu för krigsmakten gemensam klassifikationscentral, försvarets klassifikalionscentral.
Den fungerar som sekretariat åt försvarets standardiseringsdelegation
och handlägger ärenden angående samordning av typminskning och
standardisering samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel
och övriga förnödenheter.

Inköpsavdelningarna svarar för den merkantila och upphandlingstekniska
delen av inköpsverksamheten.

Särskilda enheter för underrättelsetjänst har bl. a. till uppgift att inhämta,
bearbeta och delge underrättelser om utländsk militärteknisk utveckling
och materiel.

Materielinspektionen inom arméförvaltningen svarar för inspektion av
tygmaterielens tillstånd, vård och förvaring.

Inom marinen är organiserad en särskild arbetsgrupp — örlogsbasförflyttningen
(ÖBF) — som är knuten till marinförvaltningen. Denna arbetsgrupp
har att samordna ärenden rörande förflyttning och omorganisation
av Ostkustens örlogsbas.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Intendenturförvaltningen

Försvarets intendenturverk är central förvaltningsmyndighet för intendenturförvaltningen
vid krigsmakten. Verket har att tillgodose krigsmaktens
behov av intendentur- och veterinärmateriel, intendenturförnödenheter
i övrigt samt hästar och hundar. De åligganden, som följer härav, överensstämmer
med dem som gäller för tygförvaltningen i central instans. Enligt
gällande instruktion skall intendenturverket också

ombesörja inköp av bränslen för krigsmaktens fasta anläggningar samt
anskaffning in. in. av drivmedel,

framställa publikationer och blanketter, som är avsedda för krigsmakten,
och hålla dem i förråd samt

handlägga ärenden om krigsmaktens personalkassor.

Chef för intendenturverket är en militär tjänsteman eller en generaldirektör.

Intendenturverkets organisation överensstämmer i allt väsentligt med
försvarsgrensförvaltningarnas, dock med den skillnaden att verket fullgör
uppgifter för försvaret som helhet. Verksamheten är fördelad på fem byråer,
nämligen materielbyrån, livsmedelsbyrån, drivmedelsbyrån, förrådsbyrån
och administrativa byrån. Vid sidan av byråerna finns ytterligare
två enheter, nämligen centralplaneringen och normaliesektionen.

Inom administrativa byrån är personal- och organisationsfunktionerna
sammanförda till en enhet, personal- och organisationskontoret. En annan
olikhet i jämförelse med försvarsgrensförvaltningarna är att inköpsfunktionen
inte är samlad inom en funktionellt organiserad enhet.

övrig materielförvaltning

Försvarets sjukvårdsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen
samt hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Det åligger
styrelsen bl. a. att vidta åtgärder för att förse krigsmakten med sjukvårdsmateriel
och att tillse att sjukvårdsmaterielen är ändamålsenlig och
brukbar samt förvaras på lämpligt sätt. Inom styrelsen handhas dessa uppgifter
av en särskild materielbyrå.

Fortifikationsförvaltningen, som är central förvaltningsmyndighet för
fortifikations- och byggnadsväsendet vid krigsmakten, svarar för förvaltningen
av fortifikationsmateriel.

Försvarets förvaltningsdirektion

Försvarets förvaltningsdirektion har till uppgift att samordna den verksamhet
som bedrivs av krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter.
Enligt gällande instruktion åligger det direktionen bl. a. att utse huvudförvaltningsmyndighet
och avgöra frågor om tillämpning av huvudförvaltningsprincipen
i övrigt. Direktionen skall också tillsätta samarbetsdelega -

Kimgl. Maj:Is proposition nr 107 ur 1(108 !)

lioner shinl ange riktlinjer och meddela föreskrifter för delegationernas
verksamhet.

Direktionens suinnuinsnUninu >■''•

Förvaltningsdirektionen har åtta ledamöter, nämligen cheferna för försvarets
intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen
och försvarets fabriksverk samt tre andra ledamöter, som Kimgl.
Maj :t utser särskilt och som skall besitta erfarenhet från och skicklighet
inom näringslivet. Bland de särskilt utsedda ledamöterna förordnar Kungl.
Maj :t en ordförande. Direktionen utser inom sig vice ordförande.

Behandlas i direktionen fråga, som enligt ordförandens bedömande berör
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse eller fortifikationsförvaltningen
eller som för sitt avgörande kräver tillgång till sakkunskap
från någon av dessa myndigheter, ingår chefen för detta verk som ledamot
av direktionen. Chefen för försvarets forskningsanstalt ingår som ledamot
av direktionen vid behandling av fråga, för vars avgörande tillgång till sakkunskap
från anstalten enligt ordförandens bedömande är av betydelse.

Chefen för försvarsstaben eller annan företrädare för överbefälhavaren
äger närvara vid direktionens sammanträden och delta i dess överläggningar.
Samma rätt har chefen för överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
vid behandling av fråga som rör överstyrelsens verksamhetsområde.

Hos direktionen finns ett kansli med ett mindre antal heltidsanställda
tjänstemän.

Former för samordning

Huvudförvaltningsprincipen innebär att förnödenheter, som i samma eller
likartat utförande används inom olika delar av krigsmakten, skall anskaffas
för försvaret i dess helhet av en av förvaltningarna i egenskap av huvudförvaltningsmyndighet.
Till huvudförvaltningsmyndighet skall för visst
slag av materiel utses den förvaltning som med beaktande av samtliga på
anskaffningen inverkande omständigheter bedöms vara lämpligast.

I samordningssyfte skall direktionen för olika verksamhetsområden tillsätta
samarbetsdelegationer och utse myndigheter som skall vara representerade
i dessa. En samarbetsdelegation skall inom sitt verksamhetsområde
verka för att likartade arbetsuppgifter samordnas och regleras mellan berörda
myndigheter samt att möjligheter till besparingar och rationaliseringar
tillvaratas. Den skall sträva efter att de funktioner, som dess ansvarsområde
omfattar, får så långt möjligt enhetliga och samordnade förvaltnings-
och arbetsrutiner. Eu delegation är i princip förslagsställande
gentemot resp. myndigheter som var för sig har rätt att anta eller förkasta
framlagda förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

3. Materielförvaltningsutredningens överväganden och förslag

En allmän målsättning för det utredningsarbete som under senare år har
bedrivits på tygförvaltningsområdet bär varit att det skulle resultera i en
mera enhetlig ledning av tygförvaltningstjänsten eller av olika funktioner
inom denna. Syftet med 1964 års tygförvaltningsutredning var att mot bakgrunden
av tidigare utredningar få underlag för ett val av framtida organisationsform
på tygförvaltningsområdet. Med undantag för vissa studier
rörande tele- och robotorganisationerna begränsade tygförvaltningsutredningen
sig till de principiella grunddragen i en framtida tygförvaltningsorganisation.
I det nämnda betänkandet Tygförvaltningens centrala organisation
skisserades i överensstämmelse härmed endast huvuddragen av
det föreslagna materielverkets organisation. Några konkreta förslag rörande
detaljorganisation, personaluppsättning, löneförhållanden och lokalisering
framlades däremot inte.

Allmänna synpunkter

Förvaltningsverksamheten har en klar inriktning mot de operativa förbanden.
Den har till allmän uppgift att realisera de intentioner i fråga om
krigsmaktens utformning på kort och lång sikt, som inom ramen för statsmakternas
beslut rörande målsättning, medelstilldelning etc. formuleras avkrigsmaktens
ledning på operativa grunder. Förvaltningstjänsten är med
andra ord en integrerad del av den militära verksamheten. De centrala förvaltningsmyndigheterna
lyder direkt under Kungl. Maj :t men har att följa
direktiv och anvisningar från överbefälhavaren och anvisningar från försvarsgrenscheferna.

Materielförvaltningen präglas av sin uppgift att anskaffa den materiel
som skall ingå i krigsförbanden. Förbanden utformas med hänsyn till sina
krigsuppgifter och måste i väsentliga avseenden utnyttja olika materiel.
De mest påtagliga skillnaderna föreligger mellan krigsförband som organiseras
inom skilda försvarsgrenar. Skillnaderna kommer bl. a. till uttryck i
materielbudgetens fördelning på olika försvarsgrenar och materielslag.

Utgångspunkter

De förslag som lades fram av 1964 års tygförvaltningsutredning innebar
att armé-, marin- och flygförvaltningarna skulle föras samman till en enhet.
Tillskapandet av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk -—-försvarets materielverk — var enligt utredningens uppfattning en nödvändig
förutsättning för eu effektivare förvaltningsorganisation. Försvarets
förvaltningsdirektion förutsattes bli avvecklad i samband med omorganisationen.

Kuntjl. Maj.ls proposition nr 107 är 1968 11

Tygförvaltningsutredningen betonade att det nya materielverket i förhållande
till överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna borde ha samma
ställning som de gamla försvarsgrcnsförvaltningarna. Verket skulle vara
ett kompetent serviceorgan som å ena sidan är rådgivande i tekniska octi
ekonomiska frågor i samband med försvarsgrenarnas förbandsproduktion
och å andra sidan är ansvarigt för att sådan materiel som beslutats efter
denna rådgivning upphandlas på ett tekniskt-ekonomiskt väl avvägt sätt.
Materielverket skulle alltså vara ett kompetent mellanled mellan kunden
(försvarsgrenen) och leverantören (industrin). För att säkerställa en sådan
målsättning skulle försvarsgrenscheferna ha samma anvisningsrätt
som nu.

Försvarets materielförvaltningsutredning har haft i uppdrag alt på grundval
av tygförvaltningsutredningens betänkande utarbeta förslag till organisation
och personalstater för ett försvarets materielverk. Enligt direktiven
för utredningen skulle detta verk överta de arbetsuppgifter som f. n.
ankommer på armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektions
uppgifter avseende dessa verk. Det nya verket skulle
därutöver åläggas de ytterligare uppgifter, som kunde anses nödvändiga
för att kraven på ökad effektivitet i anskaffning, underhåll och förrådshållning
m. m. av försvarsmateriel skulle tillgodoses.

Materielverkets organisation borde enligt direktiven utformas så att verkets
effekt vid given kostnad successivt kunde ökas. Åt hushållningen med
tekniska och andra specialister skulle särskild uppmärksamhet ägnas. Hänsyn
skulle tas till de krav som datateknik och programbudgetteknik kan
komma att ställa på materielverket.

En utgångspunkt för organisationens utformning har varit att antalet
lönegradsplacerade tjänster vid materielverket inte får vara större än det
sammanlagda antalet sådana tjänster vid nuvarande armé-, marin- och
flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektion jämte de förvaltningar
och andra enheter som framdeles kan komma att integreras. Det har
varit ett önskemål att i stället söka åstadkomma en minskning av antalet
anställda. Av betydelse är härvidlag, vilka konsekvenser eu omorganisation
kan få för förvaltningsorganisationen i övrigt. En uppgift för utredningen
har varit att klarlägga i vad mån utformningen av materielverkets personalorganisation
kan påverka personalbehoven vid andra myndigheter eller
i annan verksamhet.

Krav på matericlförvaltningen i central instans

I direktiven för lygförvaltningsutredningen formulerades de krav, som
måste ställas på en samordnad tygförvaltning i central instans. Dessa krav,
som kan utvidgas att gälla materielförvaltning över huvud taget, har varit
vägledande även för materielförvaltningsutredningens ställningstaganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

En organisatorisk samordning av den centrala materielförvaltningen har
alltså ansetts böra leda till

en ändamålsenlig hushållning både med de medel, som ställs till förfogande
för anskaffning och underhåll in. m. av tygmateriel, och med de samlade
resurserna av förvaltningspersonal, särskilt den högt utbildade personalen,

en rationell arbetsfördelning och samordning mellan å ena sidan förvaltningsorganisationen
och å andra sidan försvarsgrensstaberna och andra institutioner
och foretag, som står utanför förvaltningsorganisationen,

enhetliga principer och rutiner för tjänstens bedrivande, oberoende av
den ifrågavarande materielens försvarsgrenstillhörighet, samt

enhetligt och samordnat uppträdande i förhållande till leverantörer av
tygmateriel och tjänster.

Materielförvaltningsutredningen understryker i sitt betänkande nödvändigheten
av att överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande på
förvaltningsverksamheten garanteras, att dessa myndigheter utnyttjar och
beaktar förvaltningsorganisationens bedömningar och kompetens vid sina
ställningstaganden, att funktionen gentemot regionala och lokala myndigheter
säkerställs, att verksamheten inom den centrala förvaltningen hänger
väl samman, möjliggör hushållning med tillgängliga resurser och leder till
optimala lösningar av förelagda uppgifter samt att fortsatt rationalisering
med anpassning till nya ekonomiska styrsystem och datateknik säkerställs
och resulterar i en vidgad delegering inom förvaltningsorganisationen
samt gentemot regionala och lokala myndigheter.

De krav, som bör ställas på verksamheten i ett för försvaret gemensamt
materielverk, följer av verkets ansvar för anskaffning, underhåll och förrådshållning
av krigsmaktens förnödenheter. Samordningen av dessa uppgifter
inom ett verk bör enligt materielförvaltningsutredningen ge bättre
möjligheter att tillgodose Kungl. Maj :ts, överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas
behov av en enhetlig och översiktlig men tillräckligt detaljerad
redovisning av de teknisk-ekonomiska förhållanden, som erfordras för
dessa myndigheters överväganden och uppföljning. Materielverket bör också
gentemot industrin kunna uppträda som en kompetent köpare och göra
detta på ett enhetligt och samordnat sätt. Verket bör i övrigt kunna delta i
förberedelserna för krigsmaktens mobilisering och äga egen förmåga till
snabb mobilisering. I krig skall verkets huvuduppgift vara att söka bevara
materiell uthållighet och effektivitet enligt de direktiv som överbefälhavaren
lämnar.

Inredningsarbetets inriktning

Utredningsuppdragets omfattning och den korta tid som stått till förfogande
har föranlett materielförvaltningsutredningen att göra en prioritering
inom uppdragets ram och i första hand inrikta sitt arbete på att lämna erforderligt
underlag för statsmakternas beslut angående inrättande av ett

Kmxgl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

försvarets materielverk. Under det nu avslutade utredningsskedet har behandlats
frågor, vilkas lösning har ansetts vara eu förutsättning för tillkomsten
av ett verk. Dit hör verkets uppgift och organisationsform, ledningsorganen
och deras verksamhet, materielverkets förhållanden utåt samt ansvarsförhållanden,
samarbetsformer och befogenhetsfördelning inom verket. Därutöver
har det ansetts fördelaktigt att prioritera sådana frågor vilkas lösning
kan väntas medföra snabba och säkra rationaliseringsvinster. Till denna kategori
hör verksamheten vid de redan i nuvarande organisation funktionellt
inriktade organen.

Verksamheten vid sakorganen har -— med undantag för tele- och robotenheterna
— inte närmare undersökts. Vid ett ytligt bedömande kan det synas
som om denna verksamhet borde ha prioriterats i sin helhet, eftersom den utgör
kärnan i förvaltningsarbetet. Utredningen har emellertid funnit att en
omorganisation av sakorganen inte är en nödvändig förutsättning för tillskapandet
av ett verk. En fortsatt utredning har alltså bedömts erforderlig.
Enligt utredningens uppfattning bör ansvaret för denna läggas på det blivande
materielverket.

Organisationsform

1964 års tygförvaltningsutredning övervägde olika alternativ för den inre
organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk och stannade för
sin del i valet mellan en försvarsgrensinriktad och en fack- eller produktinriktad
förvaltningsorganisation. På sikt bedömdes en indelning efter produktgrupper,
som i största möjliga utsträckning svarade mot industrins
branscher, vara den mest effektiva organisationsformen. Mera omfattande
utredningar ansågs emellertid erforderliga innan en så genomgripande omorganisation
kunde genomföras. Nuvarande tre förvaltningsenheter borde
därför till en början bestå. Omorganisationen skulle närmast innebära, att
den förskjutning mot gemensam anskaffning enligt den s. k. huvudförvaltningsprincipen,
som redan påbörjats, påskyndades genom att den inbyggdes
organisatoriskt.

Materielförvaltningsutredningen har vid sina överväganden utgått från att
materielverkets organisation skall kunna smidigt anpassas till den framtida
utvecklingens krav. Med hänsyn till kraven på samordning med förbandsproduktionen
i övrigt och för att begränsa omfattningen av omorganisationen
har utredningen ansett sig böra förorda en försvarsgrensinriktad förvaltningsorganisation.
Huvudfrågan bör enligt utredningens uppfattning inte
vara om organisationen skall vara försvarsgrensinriktad eller fackinriktad.
Det väsentliga är i stället att finna en lösning som innehåller båda
alternativens fördelar, dvs. dels tillgodoser sammanhanget med övriga delar
av förbandsproduktionen, dels möjliggör en rationell hushållning med
expertis och andra resurser. En sådan lösning kan inte erhållas enbart genom
en organisatorisk indelningsgrund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Den lösning som materielförvaltningsutredningen föreslår består i en kombination
av organisatorisk indelning och särskilda samordningsregler, en
kombination som med relativt begränsade ingrepp i den nuvarande organisationen
skulle kunna tillgodose såväl försvarsgrens- som fackintressena. Enligt
utredningen är den föreslagna organisationen även väl anpassad till de
anspråk som programbudgettekniken beräknas komma att ställa. Anledning
anses därför inte föreligga att nu genomföra ytterligare utredningar om materielverkets
organisationsform på sikt. En successiv anpassning till utvecklingens
krav på organisation och verksamhetsformer bör eftersträvas.

Den föreslagna organisationens omfattning

Avsikten är alt försvarets materielverk skall överta de arbetsuppgifter,
som f. n. ankommer på armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets
förvaltningsdirektions uppgifter avseende dessa verk. Det bär emellertid
också varit materielförvaltningsutredningens uppgift att överväga vilka ytterligare
uppgifter som bör föras över till materielverket för att kraven på
ökad effektivitet i anskaffning, underhåll och förrådshållning in. m. av försvarsmateriel
skall tillgodoses. Eu fullständig samordning av inaterielförvaltningen
i central instans skulle bl. a. innebära att materielverket även
övertar uppgifter, som nu ankommer på försvarets intendenturverk och försvarets
sjukvårdsstyrelse.

Materielförvallningsutredningen framhåller, att intendenturverket och
sjukvårdsstyrelsen på samma sält som de tygförvaltande verken var för sig
ingår som en integrerad del i förbandsproduktionen. Ansvaret för denna åvilar
de tre försvarsgrenscheferna, vilka ställer krav på samordning av den
förvaltningsverksamhet som sker inom ramen för försvarsgrenschefs ansvar.
Denna försvarsgrensvisa samordning av förvaltningsverksamheten syftar
bl. a. till att åstadkomma enhetliga samarbetsformer och rutiner mellan försvarsgrenschef
och av försvarsgrenens förbandsproduktion berörda förvaltningar,
likvärdigt förvaltningsmässigt underlag till försvarsgrenschefen samt
kvalitets-, kvantitets- och tidsmässig samordning av anskaffningen med hänsyn
till förbandsproduktionen.

Den anskaffningsverksamhet som hänger samman med uppsättande av en
viss försvarsgrens förband måste samordnas på ett sådant sätt, att objekten
— oberoende av förvaltningsgren — passar in såväl tekniskt som tidsmässigt
i dessa förband. Åtgärder för att tillgodose förbandsproduktionens krav
på samordning mellan förvaltningarna åvilar f. n. försvarsgrenscheferna.
Dessa har emellertid resurser och möjligheter att samordna de materielförvaltande
myndigheterna sinsemellan endast i grundläggande avseenden. Tillkomsten
av ett materielverk som övertar enbart armé-, marin- och flygförvaltningarnas
uppgifter innebär ingen nämnvärd förbättring i detta hänseende.

l.r>

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

Varje försvarsgrenschef kominer att samarbeta med tre materielslagsvis
inriktade förvaltningar, nämligen materielverket, intendenturverket och
sjukvårdsstyrelsen, vilka strävar etter att var för sig genomföra en samordning
mellan försvarsgrenarna inom sina resp. materielområden. Optimala
avvägningar inom hela materielförvaltningsområdet kan därvid inte göras
av vare sig försvarsgrenschef eller resp. förvaltningar. Samordningen över
hela materielområdet av funktioner av typen förrådsledning, standardisering
och inköp kommer också att försvåras, eftersom dessa berör såväl samtliga
materielområden som alla försvarsgrenar.

övervägande skäl talar alltså enligt materielförvaltningsutredningen för
en längre gående samordning av materielförvaltningen i central instans. Ett
inordnande i materielverket av försvarets intendenturverk i dess helhet och
av försvarets sjukvårdsstyrelses materieldel skulle avsevärt förenkla försvarsgrenschefernas
samarbete med materielförvaltningen, samtidigt som
förutsättningar skulle skapas att effektivisera förbandsproduktionens materielanskaffningsdel.
Även uppgiften att leda förrådstjänsten avseende fortifikationsmateriel
bör enligt utredningen föras över till materielverket.

Organisaliousförslag

Enligt materielförvaltningsutredningens förslag skall försvarets materielverk
som central förvaltningsmyndighet överta nuvarande arméförvaltningens,
marinförvaltningens, flygförvaltningens, försvarets intendenturverks
och huvuddelen av försvarets förvaltningsdirektions uppgifter. Utredningen
har också kommit fram till att materielverket bör överta förrådsledningen
i fråga om sjukvårdsmateriel och fortifikationsmateriel. Även anskaffning
av sjukvårdsmateriel föreslås bli överförd till materielverket men först sedan
det beslutats hur återstoden av sjukvårdsstyrelsen skall organiseras. Verksamheten
vid försvarsgrensförvaltningarna, försvarets intendenturverk och
försvarets förvaltningsdirektion förutsätts upphöra när materielverket inrättas.

Den föreslagna organisationen bygger i väsentliga stycken på befintlig
grund. Förutom verksledningen skulle det nya verket omfatta tre försvarsgrensinriktade
förvaltningar för anskaffning och underhåll av tygmateriel
m. in., nämligen armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen och
flygmaterielförvaltningen. Viss gemensam funktionellt organiserad verksamhet
samt anskaffning och underhåll av intendenturmateriel, livsmedel och
drivmedel har förts samman i eu intendenturförvaltning. Organisationen
upptar dessutom vid sidan av förvaltningarna en verkstadsavdelning och en
personalavdelning.

Den av materielförvaltningsutredningen föreslagna organisationen av försvarets
materielverk framgår närmare av en tablå, som torde få fogas till
protokollet som bilaga 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Organisationsupphyggnad

Organisationsförslaget grundar sig på en kartläggning av verksamheten
vid berörda förvaltningar. Med hänsyn bl. a. till den korta tid som stod till
förfogande begränsades kartläggningen att i huvudsak gälla den funktionellt
inriktade delen av verksamheten. Sakorganen lämnades alltså — med undantag
för tele- och robotenheterna — utanför. Prioriteringen baserade sig
bl. a. på en bedömning av vilka delar som vid en omorganisation kan väntas
medföra snabba och säkra rationaliseringsvinster.

Utredningen har med kartläggningsmaterialet som underlag gjort eu bedömning
av de olika funktionerna med hänsyn till deras inbördes och inre
samhörighet sett från organisatorisk-lydnadsmässig synpunkt. Denna utvärdering
gav till resultat bl.a. att sakorganens verksamhet, inköpsverksamheten
och kvalitetskontrollen — som tillsammans utgör anskaffningsverksamheten
— har en stark inbördes samhörighet och därför inte bör skiljas åt. Såväl
inköps- som kontrollfunktionen griper in i olika skeden av den komplicerade
process, som anskaffning av framför allt för krigsmakten specialutvecklad
materiel utgör och för vilken sakorganen har huvudansvaret. Även underhållsverksamheten
bör enligt utvärderingen knytas nära till sakorganens
verksamhet för att säkerställa att underhållsprojektering blir en integrerad
del av utvecklingsarbetet och att vid kostnadsberäkningar hänsyn tas till de
totala kostnaderna under materielens livslängd. Övriga funktioner, såsom
förråds- och verkstadsledning, normaliefunktionen och de s. k. administrativa
funktionerna, kännetecknas av eu stark inre, funktionell samhörighet och
har inte samma starka behov av att lydnadsmässigt ligga nära anskaffningsoch
underhållsverksamheten. De bör därför hållas samman var för sig under
en chef, vilket även medger bättre hushållning med personal och övriga
resurser.

Som ett resultat av utvärderingsarbetet framkom även starka skäl för att
försvarets intendenturverk som helhet samt delar av försvarets sjukvårdsstyrelse
bör inordnas i materielverket. Betydande fördelar kan uppnås genom
en sådan åtgärd, främst inom planerings-, förråds- och normalieområdena
samt inom övriga funktionella områden. Vid en omorganisation av den
centrala tygförvaltningen bör därför försvarets intendenturverk som helhet
inordnas i materielverket. Detsamma gäller förrådsdelen och på sikt materieldelen
som helhet vid försvarets sjukvårdsstyrelse.

Resultatet av utvärderingen har lagts till grund för organisationsuppbyggnaden.
Förslaget innebär, att sakorganens verksamhet och därmed sammanhängande
inköps-, kvalitetskontroll- och underhållsverksamhet hålls samman
i tre försvarsgrensinriktade anskaffnings- och underhållsenheter som
kallas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen resp. flygmaterielförvaltningen.
Flertalet av de gemensamma enheterna och en intendenturavdelning,
bestående av materiel-, livsmedels- och drivmedelsbyråerna
vid nuvarande försvarets intendenturverk, har för att avlasta verks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

chefen förts samman till eu förvaltning, benämnd intendenturförvaltningen.
Verkstad sled ningen har med hänsyn till verkstadstjänstens stora ekonomiska
betydelse och den företagsekonomiska syn som kan och bör läggas på
denna verksamhet placerats direkt under verkschefen. Även personalenheten
har ansetts kräva en fristående ställning gentemot övriga enheter.

Vad gäller sakorganen har som förut nämnts endast förhållandena på
tele- och robotområdena undersökts. Detta har skett mot bakgrunden av
tygförvaltningsutredningens tidigare överväganden. All robotanskaffning
för försvaret borde enligt tygförvaltningsutredningen läggas på en gemensam
robotavdelning, direkt underställd materielverkets ledning. Inrättandet
av en produktinriktad telematerielavdelning ansåg tygförvaltningsutredningen
kräva en i förhållande till den nuvarande ordningen så omfattande
omorganisation, att utredningen inte ville förorda en sådan samtidigt med
inrättandet av materielverket.

Materielförvaltningsutredningen anser det inte ändamålsenligt att hänföra
all verksamhet inom teleområdet till en organisatorisk enhet. Speciell
hänsyn måste nämligen tas till verksamhetens syfte i varje särskilt fall och
den samhörighet med annan teknisk och administrativ verksamhet som detta
konstituerar. Betydelsefulla delar av vad som ofta anses hänförligt till teleområdet
kan inte behandlas oberoende av andra sakområden, i vilka de utgör
integrerande delar.

Inom teleområdet utgör emellertid sambandsmaterielen ett enhetligt tilllämpningsområde
som i väsentliga avseenden är gemensamt för försvarsgrenarna.
Utredningen har bedömt det möjligt att genomföra en strukturrationalisering
på detta område utan att göra avkall på det försvarsgrensvis
fördelade ansvaret. Det anses således möjligt att rationalisera verksamheten
rörande fast anlagd sambandsmateriel och föra samman denna för hela
krigsmakten till en enhet som kan anses bilda ett krigsmaktens komplement
till televerket.

På robotområdet kan en förbättring av nuvarande förhållanden enligt materielförvaltningsutredningen
i första hand åstadkommas genom ändring
av gällande liandläggningsföreskrifter, så att robotmateriel behandlas som
övrig materiel. På något längre sikt bör verksamheten också ändras i organisatoriskt
avseende. Det förutsätts härvid att robotverksamheten liksom
sakverksamheten i övrigt ansluts till förbandsproduktionslinjerna. Enligt
utredningen ger detta den bästa kombinationen av erforderlig specialisering
för olika ändamål och hushållning med expertis av skilda slag.

Verksledningen och dess uppgifter

1964 års tygförvaltningsutredning förde i sitt betänkande fram vissa förslag
rörande verksledningen i ett för försvaret gemensamt materielverk. En
utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet har varit att verksled2
— Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. AV 107

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

ningen bör omfatta styrelse och verkschef. En ledamot av styrelsen har förutsatts
bli utsedd till ordförande av Kungl. Maj :t. Centrala organ har ansetts
böra tillskapas i begränsad omfattning för att biträda med verkets ledning
bl. a. i fråga om teknisk och ekonomisk planering, inköpsmetodik, organisation
och rationalisering samt personaladministration ävensom för samordning
av annan verksamhet som underhålls-, förråds- och krigsindustriell
planering.

Ledningen av försvarets materielverk skall enligt det nu framlagda förslaget
utövas av en styrelse och eu verkschef. I styrelsen ingår — förutom
verkschefen — chefen för försvarsstaben, chefen för försvarets forskningsanstalt
och fyra andra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen som
under styrelsen har det omedelbara ansvaret för verkets ledning fungerar
som ordförande i styrelsen. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

Till verkschefens förfogande skall finnas fyra stabsavdelningar, nämligen
en planeringsavdelning, en allmän avdelning, eu organisationsavdelning
och en juridisk avdelning.

Planer i ngsav delningen skall biträda med den tekniska och
ekonomiska ledningen av verksamheten, hålla samman styrsystemet, svara
för materielverkets interna budget samt planera och fördela dess totala resurser
och åtaganden. Materielplaneringen omfattar inte bara ledningen av
den teknisk-ekonomiska verksamhet som bedrivs i anslutning till anskaffning
och vidmakthållande utan också den verksamhet som föregår anskaffningen,
t. ex. studier, forskning och allmän utveckling. Planeringen avser
såväl den materiel som anskaffas under fred som den materiel som skall
anskaffas under krig.

I planeringsavdelningen ingår enheter för underrättelsetjänst, teknisk
planering, ekonomisk planering och krigsförvaltningsplanering.

Allmänna avdelningen skall bereda allmänna samordningsfrågor
och frågor beträffande samordning av inköps-, kvalitetskontroll- och
underhållsverksamhet. Avdelningen skall således ombesörja den samordning
som krävs på verksledningsnivån. Den skall vidare utgöra kansli åt
styrelse och verkschef.

Avdelningen består av enheter för allmänna frågor, inköpssamordning,
kontrollsamordning, underhållssamordning, säkerhetstjänst och en expedition.

Organisation savdelningen skall biträda med organisationsutveckling,
rationalisering och revision och indelas i en freds- och krigsorganisationsenhet,
en rationaliseringsenhet och en revisionsenhet.

Juridiska avdelningen skall vara konsult- och serviceorgan inom
det juridiska området. Avdelningen indelas inte i specialinriktade enheter.
Däremot kan en viss specialisering av personalen på skilda rättsområden
bli nödvändig.

Kmxjl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

Oriiaiiisalton och ii|>|>||ifts(ttnlclniii{| i övri(|l

Den föreslagna linjeorganisationen innebär i allt väsentligt en omsortering
av den verksamhet, som nu bedrivs inom armé-, marin- och flygförvaltningarna
samt försvarets intendenturverk. Avgörande för organisationsuppbyggnaden
har varit den organisatoriska inriktning som anskaffningsverksamheten
bör ges. Med hänsyn till kraven på samordning med förbandsproduktionen
i övrigt och för att l>egränsa omfattningen av omorganisationen
har materielförvallningsu tred ningen utgått från en försvarsgrensinriktad
indelning med eu huvudavdelning (förvaltning) för armémateriel, eu för
marinmateriel och eu för flygmateriel. På en fjärde huvudavdelning — intendenturförvaltningen
— har bl. a. lagts ansvaret för intendenturmateriel.

Inom materielförvaltningarna finns sakorganen kvar med i stort sett
oförändrade anskaffningsuppgifter. Detsamma gäller inköpsorganen. Däremot
inrättas inom resp. materielförvaltningar särskilda enheter för ledning
av kvalitetskontrollen och underhållsverksamheten. Till intendenturförvallningen
har förts — förutom en intendenturavdelning — enheter för förrådsledning,
standardisering, förlagsverksamhet, kamerala göromål och
databehandling samt eu centralexpedition.

Vid var och en av förvaltningarna skall finnas eu särskild planeringsenhet.
De försvarsgrensinriktade förvaltningarnas planeringsorgan skall främst
inriktas på teknisk-ekonomisk planering. Planeringen vid intendenturförvaltningen
får mera begränsade uppgifter och skall i huvudsak syssla med
budgetarbete, organisationsfrågor och allmän samordning.

Linjeorganisationen omfattar, förutom de fyra förvaltningarna, två fristående
enheter. För ledning av krigsmaktens verkstadsorganisation skall
direkt under verkschefen finnas en särskild verkstadsavdelning. På samma
sätt har den personaladministrativa verksamheten förts samman till en
personalavdelning som är underställd verkschefen.

Materielförvaltningsutredningen har med statskontoret tagit upp frågan
om enhetliga benämningar på enheter under avdelningsnivån för hela statsförvaltningen
och föreslagit en utredning härom. I avvaktan på resultatet
av eu sådan utredning har nytillkomna eller omorganiserade enheter betecknats
med ett huvudord (t. ex. bibliotek) eller då så erfordras av språkliga
skäl även med suffixet enhet (t. ex. redovisningsenhet). För övriga enheter
har nu gällande benämningar använts.

.1 rmématcrielförualt ningen

Armématerielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla
materiel för armén. Den är organiserad på nio enheter, nämligen en planering,
eu vapenavdelning, en fordonsavdelning, en elektroavdelning, en inköpsavdelning,
en kontrollavdelning, en underhållsavdelning, eu expedition
och en särskild personalkårexpedition.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Chefen för armématerielförvaltningen är inom materielverket huvudansvarig
för arméns materiel.

Planeringen skall vara stabsorgan åt chefen för armématerielförvaltningen
och biträda denne vid ledningen av verksamheten vid förvaltningen.

Vapenavdelningens uppgifter skall — med de undantag som betingas
av förändringarna i kontroll- och underhållsverksamheten — vara
oförändrade och sålunda i huvudsak avse anskaffning av arméns vapenmateriel,
ammunition, minröjnings- och projektilröjningsmateriel, robotmateriel,
eldledningsmateriel, optisk materiel, fotomateriel, skyddsmateriel, dimbildningsmateriel
och smörjmedel för vapenmateriel.

Verksamheten är fördelad på fem enheter, nämligen en centralsektion,
två vapenbyråer, ett robotkontor och ett ritkontor. Under avdelningen sorterar
provskjutningscentralen.

Fordonsa vdel ningens uppgifter skall också med samma undantag
i huvudsak vara oförändrade och sålunda avse arméns stridsfordon, bilar
och andra motordrivna fordon, släpfordon, hästfordon, pulkor, häst- och
hundutredningsmateriel, cykelmateriel, krigsbro-, ponton- och båtmateriel,
lufttransportinateriel, för fältarbeten avsedda maskiner, verktyg och redskap,
maskeringsmateriel och brandskyddsmateriel. Avdelningen skall oförändrat
handlägga ärenden rörande uttagning av civila motordrivna fordon,
släpfordon, arbetsredskap för krigsmakten och båtar för armén samt svara
för registrering av krigsmaktens fordon och förhyrning av fordon.

Verksamheten är fördelad på fem enheter, nämligen en centralsektion,
en fordonsbyrå, en fältarbetsbyrå, en specialteknisk sektion och ett ritkontor.
Fordonsbyrån är med Kungl. Maj:ts medgivande sedan den 1 juli 1964
uppdelad på två självständiga enheter, nämligen en för stridsfordon och en
för hjulfordon.

Elektroavdelningen skall vara huvudansvarig för arméns sambandsmateriel,
radarmateriel och övrig teleteknisk lokaliseringsmateriel,
strömförsörjnings- och belysningsmateriel samt teletekniska skydds- och
motmedel.

Verksamheten är fördelad på sex enheter, nämligen en centralsektion, en
sambandsbyrå, en radarbyrå, en specialteknisk sektion, en elkraftsektion
och ett ritkontor.

Inköpsav delningen skall svara för den merkantila och avtalstekniska
verksamheten vid köp av förnödenheter, utförande av arbeten och
i förekommande försäljningsärenden. Detsamma gäller utlåningsärenden i
samband med materielleveranser. Övriga utlåningsärenden skall handläggas
av juridiska avdelningen.

Kontrollavdelningen skall leda kvalitetskontrollen inom armématerielförvaltningens
ansvarsområde under materielens anskaffnings- och
utnyttjandefas. Den skall inom verket svara för frågor beträffande statistisk

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1008

kvalitetskontroll, anskaffa mätdon, utföra materialprovning, ge mätteknik
service samt samordna kontrollverksamheten inom hl. a. vapen-, ammunitions-
och fordonsområdena enligt direktiv från kontrollsamordningen.

Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen en kontrollplanering,
tre kontrollenheter — vapenkontrollen, fordonskontrollcn och elektrokontrollen
—- samt ett material- ocli mätlaboratorium. På laboratoriesidan
innebär förslaget, att arméförvaltningens fyra provningsenheter som arbetar
med icke objektbunden provning förs samman till ett för verket gemensamt
laboratorium. Materiallaboratoriet i Malmslätt förutsätts t. v. vara kvar vid
centrala flygverkstaden. Försvarsgrensförvaltningarnas telelaboratorier anses
böra föras samman först när televerksamheten omorganiseras.

Från försvarets teletekniska laboratorium hör enligt utredningen till materielverket
föras över endast den mindre del av telekomponentstandardiseringen
som är av förvaltningskaraktär samt verksamhet som avser tillämpning
av tillförlitlighets- och underhållsteknik. Laboratoriet bör i övrigt t. v.
vara inordnat i försvarets forskningsanstalt. Där bedriven teleteknisk normalietjänst
har betydelse för verksamheten i materielverket men kan ej anses
utgöra eu del av denna.

U n derhållsavdel ningen skall leda verksamheten avseende materielunderhåll
inom armématerielförvaltningens ansvarsområde. Avdelningen
skall medverka under materielens anskaffningsfas i sakorganens
arbete och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under materielens
utnyttjandefas svarar avdelningen för den centrala administrationen
av underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag
för verkstadsdriften. Avdelningen skall även svara för anskaffning av underhållsutrustning
och fältreparationsutrustning samt för planeringen av
totalförsvarets motorreparationstjänst i krig.

Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen eu underhållsplanering,
en teknisk enhet, en driftenhet samt eu personal- och organisationsenhet.

Expeditionen skall sköta armématerielförvaltningens expeditionstjänst
och svara för att förvaltningens olika enheter får erforderlig service
beträffande skrivarbete, enklare duplicering och kopiering, budtjänst in. in.

Person alkårexp edition en. Inom armématerielförvaltningen är
två personalkårer representerade, nämligen fälttygkåren och tygtekniska
kåren. Fälttygkåren omfattar tygofficerare, tygunderofficerare och tekniska
stabsofficerare. Tygtekniska kåren är en civilmilitär personalkår och omfattar
arméingenjörer, tygverkmästare, tyghantverkare och armétekniker.

Huvuddelen av fälttygkårens officerare och underofficerare ingår i en försöksorganisation
med en personalkårchef som är underställd chefen för armén.
De tekniska stabsofficerarna berörs inte av denna försöksverksamhet.
Det skall ankomma på en av avdelningscheferna, som är militär tjänsteman,
att med tjänstebenämningen fälttygmästare vara kårclief för de tekniska

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

stabsofficerarna. Tygtekniska kåren skall vara underställd en avdelningschef,
som är civil militär tjänsteman och som i egenskap av personalkårchef
bör benämnas arméöverdirektör. I regel bör chefen för underhållsavdelningen
vara arméöverdirektör.

Arméöverdirektörens handläggning av kårfrågor sker i den föreslagna
organisationen i underhållsavdelningen. Till dess organisationsfrågan fått en
slutlig lösning bör dock en särskild personalkårexpedition vara organiserad
för arbetsuppgifter som ankommer på motsvarande organ i den nuvarande
organisationen. Den bör dock dimensioneras med hänsyn till den minskning
av arbetsuppgifterna, som följer av försöksvis genomförda och här förutsatta
organisationsändringar.

Mnrinmaterielförnalt ningen

Marinmaterielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla
materiel för marinen. I förvaltningen ingår åtta enheter, nämligen
en planering, cn vapenavdelning, eu skeppsbyggnadsavdelning, en inköpsavdelning,
en kontrollavdelning, eu underhållsavdelning, eu expedition och
en personalkårexpedition.

Chefen för marinmaterielförvaltningen är inom materielverket huvudansvarig
för marinens materiel.

Planeringen skall i huvudsak ha samma ställning och uppgifter som
motsvarande enhet inom armématerielförvaltningen.

Vapenavdelningens uppgifter skall vara i det närmaste oförändrade
och innefatta systemplanering rörande vissa befästningar, teknisk
systemplanering rörande vapen-, sambands- och navigeringssystem samt
anskaffning av vapenteknisk materiel för flottan och kustartilleriet, innefattande
bl. a. artilleri-, torped- och minmateriel samt teleteknisk materiel.

Verksamheten är fördelad på fem handläggande enheter och en expedition.
De handläggande enheterna är eu vapenplanering, en artilleribyrå, eu
torpedbyrå, en minbyrå samt en sambands- och radarbyrå.

Även skepps b y ggn a dsav delningens uppgifter skall i allt
väsentligt vara oförändrade och sålunda omfatta projekt- och byggnadsplaner
samt rustningsplaner för fartyg ävensom huvudansvar i övrigt för marinens
fartyg och båtar, svävfarkoster samt bärgnings- och dykerimateriel.

Avdelningen är organiserad på fem handläggande enheter och en expedition.
De handläggande enheterna är en fartygsplanering, eu fartygsbyrå,
eu ubåtsbyrå, en maskinbyrå och en elektrobvrå.

Inköp sa vdelningens uppgifter motsvarar dem som har angetts
för armématerielförvaltningens inköpsavdelning.

Kontrolla v del ningen skall leda kvalitetskontrollen inom marinmaterielförvaltningens
ansvarsområde under materielens anskaffnings- och
utnyttjandefas, samordna materielverkets beskrivningar och föreskrifter

Kungl. Maj.tx proposition nr 107 dr I90S -•*

beträffande miljöförhållanden i vad avser provning samt verkets kontrollverksamhet
inom hl. a. fartygsområdet.

Avdelningen är organiserad på tre enheter, nämligen eu kontrollplanering,
eu vapenkontroll och en fartygskontroll.

Un der hållsav delningen skall leda verksamheten avseende materiel
underhåll inom marinmaterielförvaltningens ansvarsområde. Avdelningen
skall medverka i sakorganens arbete under materielens anskaffningsfas
och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under materielens
utnyttjandefas svarar avdelningen för den centrala administrationen
av underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag för
verkstadsdriften. Avdelningen skall även svara för anskaffning av allmän
underhållsutrustning och basutrustning.

Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen eu underhållsplanering,
en centralenhet, en teknisk enhet, en driftenhet samt eu personaloch
organisationsenhet.

Expeditionen har samma uppgifter som motsvarande enhet inom
annématerielförval t ningen.

Personalkårexp editionen. Inom marinmaterielförvaltningen
förekommer personal ur mariningenjörkåren, en civilmilitär personalkår.
Det skall ankomma på en av avdelningscheferna, som är civilmilitär tjänsteman,
att vara chef för mariningen jörkåren med benämningen marinöverdirektör.
I regel bör chefen för underhållsavdelningen vara marinöverdirektör.

Personalkårexpeditionen skall överta de personalfrågor, som i den nuvarande
organisationen ankommer på personal- och utbildningssektionen.

Flygmaterielförvaltningen

Flygmaterielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla
materiel för flygvapnet samt leda och samordna materielverkets flygsäkerhetsarbete.
Den är organiserad på tio enheter, nämligen eu planering, en
projektledning, en flygplanavdelning, en elektroavdelning, en robotavdelning,
en inköpsavdelning, en kontrollavdelning, en underhållsavdelning, en
expedition och en personalkårexpedition.

Chefen för flygmaterielförvaltningen är inom materielverket huvudansvarig
för flygvapnets materiel.

planeringen skall i huvudsak ha samma uppgifter som motsvarande
enheter inom armé- och marinmaterielförvaltningarna. Därutöver skall
dock enheten svara för viss byggnadsplanering.

Projektledningen inom flygförvaltningen, dess organisation och
arbetsuppgifter har ännu inte närmare undersökts. Projektledningen för
flygplansystem 37, som alltså kvarstår oförändrad, skall t. v. vara direkt
underställd chefen för flygmaterielförvaltningen.

Flygplanavdelningens uppgifter skall vara oförändrade och

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

sålunda i huvudsak omfatta ärenden rörande flygplan, helikoptrar, motorer
or flygplan och helikoptrar, flygburen elektrisk och teleteknisk materiel
(utom telemotmedel) samt personlig säkerhetsutrustning ävensom flygvapnets
behov av eldvapen, sikten, foto- och optisk materiel, ammunition
och målmateriel.

Verksamheten ar fördelad på fyra enheter, nämligen en vapenbyrå en
flygplanbyrå, en motorbyrå och eu flygelektrobyrå. Under avdelningen
sorterar försökscentralen.

Elektroa v delningen skall vara huvudansvarig för sambandsmateriel
för gemensamt bruk inom krigsmakten och för flygvapnets behov
av sambandsmateriel, radarmateriel och övrig teleteknisk lokaliseringsmateriel,
optisk navigeringsmateriel, vädertjänstmateriel, trafiklednin°smateriel
samt teletekniska skydds- och motmedel, dock inte beträffande annan
flygburen elektrisk och teleteknisk materiel än motmedel.

Avdelningen ar organiserad på fyra enheter, nämligen eu centralsektion,
en sambandsbyrå, en radarbyrå och en anläggningsenhet.

R obotavdel n ingens uppgifter skall i avvaktan på kompletterande
överväganden vara i stort sett oförändrade och sålunda omfatta gemensam
handläggning för materielverket av uppgifter i samband med anskaffning
av robotar och robotsystem.

Avdelningen ar organiserad på fyra enheter, nämligen en centralsektion,
en planeringssektion, en projektbyrå och en försöksbyrå.

Inköpsavdelningens uppgifter motsvarar dem som har angetts
för armématerielförvaltningens inköpsavdelning.

Kontrollavdelningen skall leda kvalitetskontrollen inom flvgmaterielförvaltningens
ansvarsområde under materielens anskaffnings- och
utnyttjandefas. Den skall svara för materielverkets metodik för kontroll
av tillförlitlighet, samordna verkets kontrollverksamhet inom bl. a. flygplan-,
robot- och elektroområdena enligt direktiv från kontrollsamordningen
samt leda och samordna verkets flygsäkerhetsarbete.

Avdelningen är organiserad på sex enheter, nämligen en kontrollplanering,
en flygsäkerhetskontroll, en flygplankontroll, en elektrokontroll, en robotkontroll
och en reservdelskontroll.

Underhållsav delningen skall leda verksamheten avseende materielunderhåll
inom flygmaterielförvaltningens ansvarsområde. Avdelningen
skall under materielens anskaffningsfas medverka i sakorganens arbete
och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under materielens
utnyltjandefas svarar avdelningen för den centrala administrationen av
underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag för verkstadsdriften.
Avdelningen skall även svara för anskaffning av underhållsutrustning
och basutrustning inkl. fordon och flygfältsarbetsmateriel in. m.

A\ delningen är organiserad på fem enheter, nämligen en underhållsplanenng,
en teknisk enhet, en reservdelsenhet, en driftenhet samt en perso -

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1068

nal- och organisationsenhet. Härtill kommer två utbildningsenheter, nämligen
verkstadsskolan och teleskolan.

Expeditionen har samma uppgifter som motsvarande enhet inom
armé- och marinmaterielförvaltningarna.

Per son al k år expedit io nen. Flygingenjör sper sonalen vid flygvapnet
ar civilmilitär men är inte organiserad i en särskild kår. Flygöverdirektören
fullgör emellertid uppgifter rörande denna personalkategori, so...
motsvarar armé- och marinöverdirektörernas åligganden beträffande lygtekniska
kåren och mariningenjörkåren. De uppgifter av personalkårkaraktär,
som nu åvilar flygöverdirektören, skall i den nya organisationen ankomma
på en av avdelningscheferna, som är civilmilitär tjänsteman. På
denne bor också föras över tjänstebenämningen flygöverdirektör. I regel bör
chefen för underhållsavdelningen vara flygöverdirektör.

Personalkårexpeditionen skall svara för de personalfrågor, som i den
nuvarande organisationen ankommer på personal- och utbildningssektionen.

Intendentur förvaltningen

Intendenturförvaltningen skall ha till uppgift att bedriva huvuddelen av
den verksamhet inom materielverket som är funktionellt organiserad i enheter
som är gemensamma för verket. Förvaltningen skall vidare svara för
anskaffning och underhåll av intendenturmateriel, livsmedel och drivmedel.
Den är organiserad på åtta enheter, nämligen en planering, en intendenturavdelning,
en förrådsavdelning, en standardiseringsavdelning, en förlagsavdelning,
en kameral avdelning, en datacentral och en centralexpedition.

Chefen för intendenturförvaltningen skall svara för alt förvaltningens
enheter på ett effektivt sätt tillgodoser de krav som materielverkets övriga
enheter ställer på dem.

Planeringens uppgifter avviker, som förut har framhållits, i vissa
avseenden från dem som ankommer på övriga planeringsenheter. Den avses
väsentligen komma att syssla med budgetarbete, organisationsfrågor och
allmän samordning.

Intendent uravdelningen skall anskaffa och underhålla krigsmaktens
intendentur- och veterinärmateriel, drivmedel och livsmedel. Denna
verksamhet skall i den nya organisationen t. v. bedrivas i oförändrad form.
Verksamheten är alltså inom intendenturavdelningen fördelad på fyra
enheter, nämligen en centralenhet, en materielbyrå, en livsmedelsbyrå och en
drivmedel sbyrå. Inom avdelningen utses en företrädare för kontrollfunktionen
med uppgift att samordna kontrollverksamheten inom avdelningen.

På begäran av statlig myndighet utom krigsmakten skall intendenturavdelningen
för myndigheten anskaffa bränslen, drivmedel och livsmedel.
Särskilda bestämmelser skall därvid gälla om materielverkets skyldighet att

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

fullgöra anskaffnings- och andra förvaltningsuppgifter, som avser myndighet
utom krigsmakten.

Inköpsverksamheten på intendenturomradet, som f. n. inte är funktionellt
organiserad, har ansetts böra utredas ytterligare och skall i avvaktan därpå
bedrivas på samma sätt som hittills.

Förrådsa v del ningen skall svara för materielverkets ledning av
förrådsverksamlieten i central, regional och lokal instans, omfattande förvaring,
distribution och redovisning av krigs- och t redsförnödenheter, utarbetande
av därmed sammanhängande föreskrifter och anvisningar, anskaffning
av förrådslokaler och hanteringsmateriel samt utbildning av förrådspersonal.

Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen en centralenhet, eu
ekonomienhet, en utbildningsenhet, en redovisningsenhet och en förrådsdriftenhet.
I förrådsavdelningen skall t. v. ingå marinens centrala förråd i
Eskilstuna samt försvarets bok- och blankettförråd.

Standa rdiseringsav delningen skall svara för ledning och
samordning av standardiseringsverksamheten inom materielverket, för uppbyggnad
av klassifikationssystem för verkets behov och för samordningen
ined andra myndigheters motsvarande system. Avdelningen skall även svara
för klassificering och registrering av krigsmaktens materiel och hålla samman
standardiseringsverksamheten inom försvaret.

Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen eu centralenhet,
en standardiseringsenhet, en klassifikationsenhet och ett materielregister.

Förlagsav delningen skall svara för publikationstjänstens redaktionella
del, som bl. a. omfattar granskning och redigering av verkets publikationer,
för anskaffning och tillhandahållande av böcker, tidskriftei och
rapporter samt för samordningen av verkets litteraturtjänst i övrigt. Avdelningen
skall vidare tillgodose verkets behov av kopiering och reproduktion.
Den skall slutligen svara för arkivering och distribution av rdningar o. d.
samt för utgivning av tjänstemeddelanden för krigsmakten.

Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen en centralenhet,
ett bibliotek, en redaktion och en reproduktionsenhet.

Kamerala avdelningen skall svara för materielverkets kassarörelse,
medelsredovisning och fakturagranskning samt för prövning och
förvaring av säkerheter för förskott i upphandlingsärenden.

Verksamheten är fördelad på ett kassakontor, en bokföringsenhet, eu
granskningsenhel och eu expedition, hör kassatjänsten skall finnas inrättade
tre kassafilialer, en för vardera armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna.

Datacentralen skall svara för anskaffning av erforderlig datamaskinkapacitet,
planering och drift av dataanläggningarna i Stockholm
och Arboga, underhållsprogrammering av ADB-system i produktion samt
utgöra programmeringsbuffert, varifrån verkets enheter vid behov erhåller
programmeringskapacitet m. in.

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 är 1!)IiH

Datacentralen bestar av eu datamaskinplanering, två prograinmerings■enheter
och två maskindriftenheter. De sistnämnda är uppdelade på tre
grupper, eu maskingrupp, en stansgrupp och en centralgrupp med expedition,
arkiv och programbibliotek.

Centralexpedit i o n e n skall vara centralt sammanhållande organ
lör expeditionstjänsten och annan serviceverksamhet inom materielverket.
Den skall tillika vara huvudexpedition för verksstaben och intendenturförvaltningen.
Till expeditions- och serviceverksamhet hänförs i detta sammanhang
— förutom egentligt expeditionsarbete in. in. — försörjning med
inventarier, kontorsutrustning och andra förnödenheter, lokalfrågor, telekommunikationstjänst,
transportverksamhet, budtjänst och städning.

Centralexpeditionen är organiserad på tre enheter, nämligen en expedition,
en intendentsenhet och ett transportkontor med körcentral.

Verkstadsavdelningen

Verkstadsavdelningen skall inom materielverket svara för ledning av
krigsmaktens verkstadsorganisation.

Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen eu verkstadsplanering,
en arbetsstudieenhet, eu anläggnings- och utrustningsenhet, en ekonomienhet
samt eu personal- och organisationsenhet.

Personalavdelningen

Personalavdelningen skall vara ett för materielverket gemensamt organ
med uppgift att svara för personalfunktionen för verket i dess helhet. I förhållande
till sidoordnade enheter med särskild personalfunktion — exempelvis
verkstadsavdelningen — skall personalavdelningen ha en samordnande
uppgift.

Verksamheten skall vara fördelad på fem underenheter, en för allmänna
frågor, en för personalredovisning m. in., en för avlöningsärenden, en för
personalvård och eu för personalutbildning. Det förutsätts, att avdelningen
i sin verksamhet kan repliera på linjeorganisationen. Inom var och en av
de fyra förvaltningarna har det dock ansetts nödvändigt att förlägga en
särskild personalenhet för löpande uppgifter.

Samordning inom materielverket

Försvarets materielverk får i allt väsentligt samma ställning som nuvarande
centrala förvaltningar. Samordningen innebär att en myndighet
övertar det ansvar gentemot Kungl. Maj :t, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
som tidigare vilat på fyra förvaltningar. Dessutom tillkommer
samordningsansvaret för verksamheten inom och mellan de olika huvudavdelningarna
resp. verkstads- och personalavdelningarna.

Enligt materielförvaltningsutredningen bör delegering av beslutsfunktionerna
ske så att beslut inte fattas av eu högre chef än vad som fordras för
fullgod överblick. Med en stark delegering förenklas arbetsformerna sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968

tidigt som tiden för ärendenas handläggning minskas. Risken för suboptimering
genom att det totala målet kan förloras ur sikte motverkas genom
regelbunden och allsidig information nedat och uppåt och i sidled.

Ett särskilt forum för sådan information tillskapas pa verksledningsnivå
i form av en direktion med i huvudsak rådgivande uppgifter. Direktionen
skall bestå av verkschefen och de fyra huvudavdelningscheferna.
För att avlasta verkets styrelse skall direktionen vara beslutande i rättsärenden
in. fl. sådana ärenden, i vilka verkschefen inte ensam har beslutanderätt.
Därvid skall direktionen utökas med cheferna för personal- och
juridiska avdelningarna.

Genom den föreslagna organisationen anses behovet av samordning av
sakfunktionen med inköps-, kontroll- och underhållsfunktionerna primärt
tillgodosett. Organisatoriskt säkerställs vidare samordningen inom förråds-,
standardiserings-, förlags-, kameral-, verkstads- och personalfunktionerna.
Organisationen i sig själv innebär enligt utredningen att samordningen blir
direkt tillgodosedd vad gäller anskaffning m. m. av den materiel som är
speciell för enbart en försvarsgren, dvs. värdemässigt ca 80 % av den
totala anskaffningen.

Anskaffning av övrig materiel har ansetts kräva särskilda samordningsregler.
För att tillgodose detta samordningsbehov föreslår utredningen ett
system med ansvarsregler som innefattar huvudansvar för materiel, typansvar,
tekniskt samordningsansvar och kommersiell samordning. Dessa
samordningsregler utgör i princip en vidareutveckling av de former för
samordning som nu tillämpas förvaltningarna emellan och definieras i
betänkandet på följande sätt.

Huvudansvar för materiel

Typansvar

Tekniskt samordningsansvar

Kommersiell samordning

Ansvar för samordning av åtgärder för
anskaffning, underhåll och förrådshållning
av materiel för en försvarsgren.

Ansvar för anskaffning av viss angiven
materieltyp (visst angivet materielslag).
Ansvar för samordning av åtgärder för teknisk
underrättelsetjänst, forskning och allmän
utveckling avseende visst angivet teknikområde.

Ansvar för samordning genom bl. a. rådgivning
i merkantilt och avtalsmässigt avseende
beträffande verkets kontakter med
företag, som tillverkar flera materieltyper
(materielslag), för vilka skilda huvudavdelningar
är typansvariga.

En sådan strukturrationalisering av förvaltningsorganisationen, som det
här är fråga om, kan väntas medföra rationaliseringsvinster bl. a. i form
av bättre hushållning med expertis av alla slag. Genom organisationen är
detta krav primärt tillgodosett för de funktionellt organiserade enheterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 är 1008

Genom huvudansvar för materiel är den tekniska personalen lämpligt fördelad
för all exklusiv materiel. Principen om typansvar leder till ytterligare
fördelning av teknisk expertis och principen om tekniskt samordningsansvar
ger fördelning i ett tredje led. Tillämpningen av dessa principer
möjliggör enligt utredningen en god hushållning med experter av alla slag
samtidigt som systemet är smidigt och medger eu omfördelning av uppgifter
efter uppkommande framtida behov utan stora ingrepp i organisationen.
Formalisering i erforderlig grad av ansvarsreglerna beräknas skapa
förutsättningar för delegering av uppgifter och befogenheter.

Samordning med verksamhet utanför materielverket

En uppgift för utredningen har varit att pröva, i vilken ordning de betydelsefulla
samordningsuppgifter, som nu ankommer på försvarets förvaltningsdirektion,
framdeles bör fullgöras. Därvid är att märka, att förvaltningsdirektionen
spelar en samordnande och sammanhållande roll inte bara
i fråga om tygförvaltningstjänsten utan inom krigsmaktens förvaltning i
dess helhet. Behov av samordning föreligger i förhållande till Kungl. Maj :t,
■överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och andra centrala förvaltningsmyndigheter
inom krigsmakten samt industrin.

Samarbete sta b—f ö r v a 11 n i n g. En utgångspunkt för utredningsarbetet
beträffande tygförvaltningens ledning har varit att den centrala
tygförvaltningsorganisationen skall lyda under Kungl. Maj :t och att det
inflytande på dess verksamhet, som med hänsyn till förvaltningstjänstens
betydelse för annan verksamhet inom krigsmakten bör tillkomma överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna, skall utövas i samma former och
under samma förutsättningar som hittills. Överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas
nuvarande direktiv- och anvisningsrätt skall alltså kvarstå
oförändrad. I likhet med nuvarande förvaltningar skall materielverket
underställa vederbörande försvarsgrenschef större materielprojekt, mera
betydelsefulla försök, större materielanskaffningar m. in. Verket skall
vidare hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna orienterade om
sin verksamhet och biträda dem med tekniskt-ekonomiskt underlag för
planerings- och studieverksamheten och för förslag till Kungl. Maj :t, som
berör materielverkets verksamhetsområde.

Var för sig svarar försvarsgrenscheferna och förvaltningsorganisationen
inför Kungl. Maj :t för skilda delar av en och samma uppgift, nämligen produktion
av krigsförband. Ett smidigt och effektivt samarbete stab—förvaltning
är därför en nödvändig förutsättning för en effektiv förbandsproduktion.
Den föreslagna organisationen med tre anskaffnings- och underhållsenheter
inriktade mot resp. försvarsgrens förbandsproduktion gör det
enligt utredningen möjligt att behålla nuvarande samarbete och vidareutveckla
det. Genom att försvarets intendenturverk och sedermera materieldelen
av försvarets sjukvårdsstyrelse inordnas i materielverket och genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

det huvudansvar för resp. försvarsgrens materiel som avses åvila cheferna
för armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna väntas försvarsgrenschefernas
samarbete med materielförvaltningsorganisationen komma att
underlättas och förenklas.

Samverkan med andra centrala myndigheter. Materielverket
övertar, när det inrättas, huvudparten av förvaltningsdirektionens
samordnande uppgifter. Vad som därefter återstår är ett till omfånget
mera begränsat samordningsbehov mellan materielverket, försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen.
Det är i huvudsak fråga om ärenden, som kan avgöras enligt gängse samrådsförfarande
självständiga myndigheter emellan. För samarbete i gemensamma
generella frågor gällande personalpolitik, budgettekniska frågor,
datateknikens utnyttjande in. fl. liknande problem föreslås att en försvarsförvaltningens
chefsnämnd inrättas. Utöver cheferna för de nämnda myndigheterna
skall som ledamöter ingå även cheferna för försvarets forskningsanstalt,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilförsvar
sstyrelsen.

Inom materielverket kommer samarbete och samordning att regleras genom
en långt driven ansvarsfördelning, genom samordningsorganen i
verksstaben och även genom den funktionellt inriktade organisationen. Kvarstående
reella samarbets- och samordningsfrågor mellan materielverket och
övriga myndigheter beräknas inte få sådant omfång, att de motiverar permanenta
samarbetsdelegationer. Samordningsansvar åläggs den myndighet,
som besitter största kunnande inom området i fråga. Sådan ansvarsfördelning
bör enligt utredningen behandlas i försvarsförvaltningens chefsnämnd
men beslutas enligt samrådsförfarande. Samarbetsdelegationerna — utom
standardiseringsdelegationen — föreslås bli successivt avvecklade, dock först
sedan de nya samarbetsformerna har vunnit stadga. När förvaltningsdirektionen
upphör, övertas ledningen av delegationerna övergångsvis av materielverket.

Standardiseringsverksamheten inom krigsmakten föreslås skola bedrivas
inom standardiseringsdelegationen med materielverket som sammanhållande
centralorgan och med befogenhet att i samråd med berörda myndigheter
fastställa försvarsstandard och ge ut för försvaret gemensamma tvpkataloger.

Materielverket är för sin verksamhet beroende av forskningen och dess
resultat. Ett nära samarbete erfordras med försvarets forskningsanstalt,
militärpsykologiska institutet in. fl. forskningsorgan efter i huvudsak samma
linjer som hittills. En särskild enhet inom verket skall ombesörja prioritering
av materielverkets behov av forskning och i övrigt samordna verkets
kontakter främst med forskningsanstalten. Genom tekniska utvecklingsgrupper
in. in. skall säkerställas att nuvarande direktkontakter och det
samarbete som bedrivs i nuvarande samarbetsdelegationer förstärks.

Kungi. Maj:ts proposition nr 107 är 1908

Samarbete med industrin. Kravet på att materielverket skall
kunna samarbeta med industrin utan dubbelarbete i verket tillgodoses genom
tillämpning av principen om huvudansvar för materiel i kombination med
principen om typansvar. Detta innebär en vidareutveckling av nuvarande
luivudförvaltningsprincip. Kontakterna med industrin i såväl tekniskt som
merkantilt avseende kommer således för varje särskilt materielslag att
handhas av en enhet. Merkantila och avtalsmässiga kontakter med industri
som tillverkar flera materielslag skall i viss utsträckning samordnas av eu
av inköpsavdelningarna (kommersiell samordning).

Omorganisationens genomförande

Materielförvaltningsutredningen förutsätter, att den skall svara för erforderliga
förberedelser för omorganisationen. Om statsmakterna våren 1968
fattar beslut enligt utredningens förslag beräknas styrelse, verkschef och
eventuellt ytterligare befattningshavare kunna utses med tillträde den 1 juli
1968. Verkschefen avses därvid ta över ansvaret för det förberedelsearbete
för organisationens genomförande som utredningen har påbörjat. Enligt utredningens
beräkningar bör verkschefen den 1 oktober 1968 kunna överta
ansvaret för verksamheten, varvid försvarets förvaltningsdirektion och de
nuvarande verken upphör som självständiga enheter.

Övergången till den nya organisationen föreslås ske successivt under en
treårsperiod. Alla problem som hänger samman med att ett försvarets materielverk
inrättas har nämligen inte fått sin lösning genom det förslag som
nu lagts fram. Utredningen har sett som sin uppgift att i första hand lösa de
viktigaste problemen och att förbereda en anpassning till en i många avseenden
oviss framtid. En viss försiktighet i de organisatoriska ingreppen
har ansetts motiverad. Fortsatta utredningar rörande bl. a. sakorganens
verksamhet förutsätts ske i materielverkets egen regi.

Personalbehov m. m.

Den förvaltningsorganisation som berörs av omorganisationen har, räknat
per den 1 juli 1967, sammanlagt 4 355 tjänstemän. De fördelar sig på försvarets
förvaltningsdirektion, försvarsgrensförvallningarna, försvarets intendenturverk
och övriga berörda organ enligt följande.

Försvarets förvaltningsdirektion

Arméförvaltningen

Marinförvaltningen

Flygförvaltningen

Försvarets intendent urverk

Centrala verkstäder in. fl.

12
1 422
767
1 723
298
133

Summa 4 355

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Inom organisationen sysselsätts också ca 280 arbetare. Vidare utnyttjas
ca 130 tjänster vid andra myndigheter, främst för kvalitetskontroll och
automatisk databehandling. Totalt omfattar den centrala förvaltningsorganisationen
alltså nära 4 800 befattningshavare.

Antalet tjänstemän i materielverket efter genomförd omorganisation har
beräknats till 4 226, vilket innebär en minskning med 129 tjänster. Omorganisationen
återverkar i personalhänseende på vissa andra myndigheter inom
försvaret genom den omfördelning av arbetsuppgifter som föreslås. Det nya
materielverket övertar bl. a. centrala förvaltningsuppgifter, som nu utförs
vid centrala verkstäder. Omfördelningen av arbetsuppgifter beräknas medföra
personalbesparingar för berörda myndigheter utanför materielverket
motsvarande 125 å 130 manår eller ungefär samma antal som för materielverket.

Enligt utredningens förslag beräknas personalstyrkan efter slutförd omorganisation
ha minskat med ca 250 personer eller ca 5 %. Personalbesparingarna
hänför sig främst till kontroll- och förrådsorganisationen. I övrigt
är de i stort sett jämnt fördelade på verkstads- och underhållssidan, förlagsoch
standardiseringsområdet samt kameral verksamhet. Mindre besparingar
görs också på expeditions- och servicesidan. Vid bedömningen av detta
resultat bör beaktas, att själva anskaffningsverksamheten inte har berörts
av den översyn som nu gjorts. En rationaliseringsundersökning av återstående
delar av verksamheten bedöms kunna leda till ytterligare ca 5 % personalminskning.

Eu omorganisation av den storleksordning det här gäller medför givetvis
personalproblem. Erforderligt rådrum för att lösa personalfrågorna erhålls
dock genom att övergången till den nya organisationen sker successivt. Den
avsedda minskningen beräknas ske i takt med de naturliga avgångarna under
omorganisationsperioden. För att bereda de problem som uppkommer
och tillgodose personalens berättigade intressen, bl. a. kraven på anställningstrygghet,
föreslår utredningen att en särskild personaldelegation tillsätts.

Kostnader in. in.

Kostnaderna (prisläge juli 1967) för materielförvaltningen i central
instans har på likformigt sätt beräknats dels för den nya organisationen, dels
för nuvarande myndigheter som berörs av omorganisationen. Under en övergångstid
beräknas den nya organisationen medföra en kostnadsökning på
lönesidan om sammanlagt ca 4 milj. kr. som enligt utredningen bör ses som
en investering för att nå rationaliseringsvinster.

Vid en bedömning av kostnadsökningen bör hänsyn tas till att kostnaderna
för tjänster vid andra statliga myndigheter beräknas minska med sammanlagt
ca 9 milj. kr. under budgetåren 1968/69—1970/71. Totalt sett mins -

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1068

l<ar sålunda kostnaderna till följd av omorganisationen redan under omorganisationsperioden
med ca 5 milj. kr. Därefter blir årskostnaderna 5,5
milj. kr. lägre i förhållande till budgetåret 1967/68.

Den nya organisationen bedöms skapa förutsättningar för ytterligare
minskade avlöningskostnader främst inom områden som nu inte har undersökts
fullständigt. Totalt beräknas avlöningskostnaderna vid slutet av femårsperioden
1968/69—1972/73 ha gått ned med ca 10 %.

Materielverkets omkostnader beräknas uppgå till 16,2 milj. kr. per år,
vilket innebär eu ökning i jämförelse med nuläget med ungefär 1 milj. kr.

Sammanslagningen av fyra verk till ett skapar alltså på sikt möjligheter
till betydande besparingar i fråga om personal och lönekostnader. Den
omedelbara rationaliseringseffekten är däremot begränsad, bl. a. beroende
på att endast omkring hälften av organisationen har undersökts. Sammanförande
av all verksamhet rörande försvarets materiel till ett verk utgör
emellertid eu förutsättning för fortsatt rationalisering. Genom att verksamheten
hålls samman i ett verk blir det möjligt att i högre grad utnyttja datateknikens
fördelar. Verksamheten kan även smidigt anpassas till den utformning
en programbudget kan komma att få och de styrsystem försvarskostnadsutredningen
föreslår. Den ökade enhetlighet som kan nås i ett verk
underlättar även delegering av befogenheter i samarbete med andra myndigheter
och till regionala och lokala organ.

Materielverkets tillkomst bör alltså ses som ett steg mot vidare rationalisei
ing. I verket skall ingå en enhet som specialiseras på rationaliseringsåtgärder.
Verket får därigenom möjligheter att självt anpassa sig till de förändrade
villkor som framtiden kan komma att medföra. En förutsättning för att
denna utveckling skall vara möjlig i tillräckligt snabb takt är enligt utredningen
att verket inte binds genom detaljerade organisatoriska föreskrifter.
Verket förutsätts få frihet att på grundval av sin uppgift inom kostnadsmässiga
och personella ramar självt utforma sin inre organisation och sitt arbetssätt
efter utvecklingens krav.

Särskilda frågor

Materielförvaltningsutredningen tar i betänkandet upp vissa frågor, som
aktualiseras i samband med inrättandet av ett för försvaret gemensamt matei
ielverk. De avser industrins utnyttjande, personalens sammansättning
m. fl. personalfrågor, företagsnämndsorganisationen och materielverkets lokalisering.

Industrins utnyttjande

Förvaltningarnas tekniska kunnande utvecklas i inte oväsentlig grad i
Växelverkan med industrin. Man har också i olika sammanhang strukit under
vikten av att åtgärder vidtas, som kan bidra till att minska personalbe 3

— Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

hovet inom förvaltningarna. Systemet att beställa medverkan från industrin
har under senare år ökat oeh gäller i tilltagande grad forsknings- och utvecklingsarbete,
planläggnings-, underhålls-, kontroll- och administrationsarbete
m. m. Det förekommer att större industrier satsat på medverkan i
konsultföretag som anlitas av försvaret. Flera av dessa konsultföretag arbetar
i princip såsom icke vinstdrivande. Företagen verkar som tekniska
och administrativa rådgivare och utgör i praktiken en utökning av myndigheternas
egna resurser, främst personalresurserna.

Det är emellertid i vissa fall nödvändigt för försvaret att bedriva utvecklingsarbete
och viss provtillverkning i egen regi. Vid en kommande översyn
av sakorganen är det alltså en huvudfråga, hur man skall avväga tillgången
på främst teknisk expertis i materielverket i förhållande till engagemang
hos industrin, så att industrins kapacitet blir utnyttjad och samtidigt beställarens
styrning säkerställd. Frågor av speciellt intresse är därvid, i vilken
utsträckning industri och utomstående expertis kan utnyttjas för utvecklings-
och annat arbete samt vilka uppgifter som måste lösas inom materielverket.

Vissa personalfrågor

1964 års tygförvaltningsutredning förde i sitt betänkande fram vissa synpunkter
på personalens sammansättning och materielverkets möjligheter att
inrätta och disponera tjänster, som materielförvaltningsutredningen finner
anledning understryka. Materielförvaltningsutredningen tar också upp personalkårfrågan
och behovet av att vidareutbilda personal.

Personalens sammansättning. Tygförvaltningsutredningen
ansåg att huvuddelen av förvaltningstjänsterna skulle göras till rent civila
tjänster, vilka skulle stå öppna för såväl civil som militär och civilmilitär
personal utan hänsyn till hur kunskap och erfarenhet har förvärvats. Enligt
materielförvaltningsutredningen får nuvarande förhållanden, som bl. a. innebär
att ett begränsat antal tjänster är förbehållna militär eller civilmilitär
personal, ses mot bakgrunden av behovet att tillförsäkra förvaltningsorganisationen
erforderlig sakkunskap från skilda verksamhetsområden.
Samma behov föreligger beträffande de civila tjänsterna men den speciella
sakkunskapen tillgodoses inte genom särskild kårtillhörighet utan genom
befattningsbeskrivningar e. d. Systemet med olika personalkategorier och
anställningsformer har emellertid bestämda svagheter, varför en översyn av
förhållandena bedöms angelägen. I avvaktan på en sådan översyn bör man
i ett utgångsläge följa hittills tillämpade principer.

Inrättande och disposition av tjänster. Materielverkets
ledning borde enligt tygförvaltningsutredningen få rätt att inom en given
kostnadsram inrätta tjänster enligt samma regler som gäller för statens
affärsdrivande verk och att efter egen bedömning disponera flertalet inrättade
tjänster inom hela organisationen på liknande sätt som gäller för för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 År 1968 35

svarets forskningsanstalt. Sedan tygförvallningsutredningen lade fram sill
betänkande har vissa lättnader genomförts för de tygförvaltande verken och
försvarets förvaltningsmyndigheter över huvud taget. Fr. o. in. den 1 juli
1967 har den av Kungl. Maj :t för varje myndighet fastställda personalförteckningen
generellt begränsats alt omfatta ordinarie tjänster, arvodestjänster
och extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än Ac 22. Gränsen är densamma
som gäller enligt kungörelsen den 3 december 1965 (nr 915) om inrättande
av vissa statligt reglerade tjänster in. in. Förvaltningarna kan
numera alltså själva inrätta extra ordinarie tjänster inom löneplan A upp
l. o. in. lönegrad 22 samt extra tjänster inom hela löneplan A och inom löneplan
B upp t. o. in. lönegrad 5.

Den ordning, som nu gäller och som bl. a. också innebär, att personalorganisationen
inte längre redovisas i bilagor till regleringsbreven, ger —
konstaterar materielförvaltningsutredningen — bättre möjligheter än tidigare
att inrätta och disponera tjänster. Materielverket anses emellertid böra
få längre gående befogenheter i dessa hänseenden. Med hänsyn till kraven
på eu flexibel organisation föreslås materielverket i likhet med de affärsdrivande
verken få inrätta extra ordinarie tjänster inom hela löneplan A.

För urvalet till ledande befattningar är det viktigt, att härför lämpade
personer under sin tjänstgöring kan få erfarenhet från skilda verksamhetsområden
inom och utom materielverket. Eu växling mellan stabs- och linjebefattningar
är enligt inaterielförvaltningsutredningen ett lämpligt medel
härför. Huvuddelen av de ledande stabsbefattningarna bör därför i princip
inte utgöra slutbefattningar. För att målmedvetet och smidigt kunna genomföra
ett cirkulationssystem för viss personal t. ex. mellan verkets lednings-
och linjeorgan liksom mellan verket och utomstående organ och även
för att kunna anställa särskilt kvalificerad personal erfordras ökad frihet
beträffande formerna för tillsättande av tjänstemän och för lönesättningen.
Inom ramen för verkets avlöningsanslag bör t. ex. kontraktsanställning kunna
komma i fråga när det gäller kvalificerad personal bl. a. för verkets ledningsorgan.

Vidareutbildning av personal. Sedan budgetåret 1960/61 bär
medel anvisats för vidareutbildning av civil personal vid försvarsförvaltningarna
och de centrala staberna. Medlen anvisas under reservationsanslaget
Vidareutbildning av viss civil personal, vilket står till försvarets civilförvaltnings
förfogande. För budgetåret 1967/68 är anslaget uppfört med
500 000 kr.

Del är nödvändigt att även i den nya organisationen satsa på teknisk och
administrativ vidareutbildning för alt på så sätt vidga rekryteringsbasen på
olika nivåer och tillgodose materielverkets behov av specialister. Medel härför
bör enligt materielförvaltningsutredningen beräknas under verkets materielanskaffnings-
resp. underhållsanslag. Om dessa båda anslag förs samman
till ett, bör medlen anvisas under detta sammanslagna anslag. Ma -

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

torielverket bör få frihet att självt avgöra hur stor del av anslaget som bör
tas i anspråk för utbildning.

Önskvärd samordning med andra myndigheter anses kunna ske genom
direkta kontakter såväl med dessa myndigheter som med försvarets civilförvaltning.
Denna samordning beräknas främst komma att avse administrativ
utbildning och endast i ringa utsträckning teknisk, i sistnämnda fall med
undantag för det relativt omfattande samarbetet med försvarets forskningsanstalt.
Den tekniska utbildningen av materielverkets personal anses
främst böra samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom försvarsgrenarna.

Företagsnämnds verksamhet

Vid försvarsgrensförvaltningarnas och intendenturverkets centrala och
lokala förvaltningsenheter finns f. n. nio företagsnämnder och tre enheter
med företagsombud samt åtta av nämnderna inrättade fasta utskott (underkommittéer).
I materielverket föreslås nämndverksamheten organiserad på
följande sätt.

För behandling av frågor som är gemensamma och centrala för hela materielverket
inrättas eu ny företagsnämnd, verksnämnden. Försvarsgrensoch
intendenturförvaltningarna behåller sina företagsnämnder under benämningen
förvaltningsnämnder. Verkstads- och personalavdelningarna hänförs
lämpligen till intendenturförvaltningens förvaltningsnämnd.

Företagsnämndernas verksamhet föreslås inom verket skola hållas centralt
samman av allmänna avdelningen i verksstaben. Det bör bl. a. ankomma på
denna avdelning att sköta kontakterna med försvarets centrala företagsnämnd
i allmänna företagsnämndsfrågor och att som sammanhållande organ
för verksnämnden och förvaltningsnämnderna samt arbetsplatser med
företagsombud distribuera centralt utarbetat informationsmaterial.

De lokala förvaltningsenheterna förutsätts behålla nuvarande företagsnämndsorganisation.

Materielverkets lokalisering

De tre försvarsgrensförvaltningarna har huvuddelen av sin verksamhet
förlagd till byggnaden Tre Vapen, medan försvarets intendenturverk för
sin verksamhet disponerar förhyrda lokaler i Solna. Gemensamt för dem
alla gäller, att ett betydande antal enheter inte har kunnat beredas plats inom
ämbetslokalerna utan måst förläggas i mer eller mindre tillfälliga lokaler
på skilda håll i staden eller dess närhet. En sammanslagning av dessa myndigheter
utan att lokalfrågan löses i anslutning därtill skulle leda till att det
nya verket får sin verksamhet splittrad på ett 25-tal olika platser.

En samlad lösning av lokalfrågan skulle medge betydande rationaliseringsvinster,
bl. a. i form av personalbesparingar och en motsvarande minskning
av lokalbehovet. Förutsättningar för en sådan lösning föreligger f. n.

Kungl. MajAs proposition nr 107 år 1968 37

inte. Tre Vapen inrymmer i dag — förutom försvarets förvaltningsdirektum
och de tre försvarsgrensförvaltningarna — marinstaben, Hygstaben oe!i iörsvarets
civilförvaltning. Även om den friställdes helt lör ändamålet, skulle
den inte vara tillräcklig för en lokal samordning av materielverkets olika
enheter. En planerad tillbyggnad beräknas emellertid vara inflyttningsklar
omkring den 1 juli 1973.

Såväl praktiska som ekonomiska skäl talar enligt utredningen för eu lokalisering
av materielverket till Tre Vapen. I avvaktan på den tillbyggnad
som planeras bör det nya verkets lokalproblem provisoriskt lösas inom ramen
för tillgängliga resurser. Av kostnads- och andra skäl bör man inte
flytta verkets olika enheter mer än som är nödvändigt för att verket skall
kunna fungera. En intern omgruppering av vissa funktioner kan emellertid
inte undvikas. Lokalsituationen är dessutom sådan, att provisoriska åtgärder
bör vidtas för att råda bot på den stora splittringen i lokalhänseende.

Materielförvaltningsutredningen anser det vara ett oeftergivligt krav, att
det nva verkets ledningsorgan med deras 132 tjänstemän från början placeras
centralt och nära varandra. De bör beredas plats i Tre Vapen ''ilhet
förutsätter att ett antal enheter, som nu är förlagda i byggnaden, provisoriskt
flyttas ut. Härutöver erfordras en lokalreserv för att möjliggöra andra
nödvändiga omgrupperingar i anslutning till omorganisationen. Det omedelbara
lokalbehovet beräknas till 200 rumsenheter.

Enheter ur försvarets intendenturverk bör enligt utredningen på ett tidigt
stadium beredas plats i Tre Vapen. Enligt föreliggande planer kan en
samgruppering av intendenturverket och försvarsgrensförvaltningarna bli
möjlig först hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens nya byggnad i kv.
Kavalleristen beräknas vara klar för inflyttning. Denna byggnad avses även
inrymma bl. a. försvarets civilförvaltning, vars lokaler i Tre Vapen därigenom
friställs. Utredningen anser att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra
en tidigare inflyttning av intendenturverket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

4. Yttrandena

Remissyttrandena visar, att det på väsentliga punkter råder delade meningar
om det organisationsförslag, som har lagts fram av materielförvaltningsutredningen.
Meningsbrytningarna rör främst den av utredningen
valda organisationsformen på sikt och omfattningen av det nya verkets
ämbetsområde. Kritik riktas egentligen endast mot utredningens avvägningar
när det gäller uppbyggnaden av materielverket och det underlag
som legat till grund för utredningens ställningstaganden i dessa hänseenden.
Remissinstanserna är dock allmänt ense om att påtalade brister i
underlaget helt eller delvis förklaras av den tidspress, som utredningsarbetet
bedrivits under.

Den kritik som bär framförts skymmer inte heller det faktum, att utredningen
— som överbefälhavaren uttrycker det — har många förtjänster.
Så''äl på stabssidan som inom förvaltningsorganisationen är man imponerad
av sättet för utredningsarbetets bedrivande och de resultat som har
lagts fram. Marinförvaltningen anser, att utredningen på den korta tid
som stått till buds har gjort eu förtjänstfull kartläggning av vissa områden
a''\ de nuvarande förvaltningarnas verksamhet och kommit med många
konstruktiva synpunkter och förslag, som kan bilda en god grund för bildandet
av ett gemensamt verk.

Även andra remissinstanser uttrycker sin uppskattning av det arbete
som utförts. Enligt statskontoret utgör betänkandet en god grundval för
beslut om att inrätta ett försvarets materielverk. Riksrevisionsverket konstaterar
att tillämpad metodik, gjorda värderingar och ställda förslag är
av god kvalitet. Av betänkandet att döma har utredningsarbetet enligt
ämbetsverket bedrivits efter rationella och objektiva grunder.

Behovet av bättre samordning på tygmaterielområdet sätts inte i fråga
från något håll. Remissinstanserna är också i stort sett eniga om formen
härför. Var och eu av de tre försvarsgrens förvaltningarna uttalar sig således
för eu samordning i verksform. Av övriga remissinstanser är det
endast överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, som inte är helt övertygade
om fördelarna av all föra samman de tygförvaltande verken till ett
materielverk.

Majoriteten av remissinstanserna anser, att tiden nu är mogen för ett
beslut i organisationsfrågan. Den begränsning, som materielförvaltningsutredningen
själv har ålagt sig under det nu avslutade utredningsarbetet,
gör emellertid att man i allmänhet inte anser sig kunna förorda så långtgående
förändringar från början som utredningen har förutsatt. Även andra
skäl — försvarsutredningen, lokalfrågan, risken för effektnedgång m. m.
— anses tala för eu försiktigare takt i initialskedet. Statskontoret, som

Kimgl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1008 -59

anser det angeläget att materielverket snarast kommer till stånd och att
dess organiserande inte bör ytterligare fördröjas av kompletterande utredningar
eller prövning av andra möjliga organisationsformer än dem utredningen
bär föreslagit, har av detta skäl avstått från eu detalj granskning av
förslaget. Det är nämligen statskontorets bestämda uppfattning att elt
materielverk redan på kort sikt utgör den nödvändiga förutsättningen för
en djupgående rationalisering inom tygförvaltningsområdet, innebärande
såväl en ökande effektivisering som eu kontinuerlig kostnadsminskning.
Eu fördröjning av materielverkets organiserande skulle resultera i eu ytterligare
senareläggning av möjliga och nödvändiga rationaliseringsvinster.

De tre försvarsgrcnsförvaltningarna förordar, att man nu fattar ett principbeslut
och därvid — i avvaktan på den kompletterande utredning som
erfordras — begränsar sig till en sammanslagning av de fristående verk som
berörs av omorganisationen och som övergångsvis i huvudsakligen oförändrat
skick förutsätts ingå i materielverket. Arméförvaltningen uttrycker
detta så, att det med hänsyn till tidsfaktorns betydelse är viktigare att ett
principbeslut fattas våren 1968 om bildande av ett verk med en beslutande
ledning över en i övrigt oförändrad förvaltningsorganisation än att beslutet
skjuts upp i avvaktan på att en mera fullständig utredning skall göra det
möjligt att redan inledningsvis samtidigt genomföra en genomgripande forändring
av den inre organisationen.

Enligt remissinstansernas samstämmiga uppfattning bör den slutliga
organisationen av materielverket under alla förhållanden inte låsas, förrän
erforderliga kompletterande utredningar har gjorts. Försvarets forskningsanstalt
anser, att den fortsatta utredningen bör lämnas största möjliga utrymme
för vidare handlande. Såväl statskontoret som riksrevisionsverket
understryker att rationaliseringssynpunkterna bör beaktas mer än som
skett. Sistnämnda verk anlägger också intressanta synpunkter på eu långsiktig
lösning av organisationsfrågan, vilka närmare berörs i det följande.

Allmänna frågor

Krav på materielförvaltningen i central instans

Remissinstanserna accepterar i stort sett resultatet av utredningens kravanalys.
Chefen för armén varnar dock för att samordningskravet inom
materielverket kan leda till materielvisa optimeringar som från förbandsproduktionssynpunkt
innebär suboptimering. Enligt marinförvaltningen
bör kravspecifikationen kompletteras på vissa punkter. Bl. a. bör anges att
verket skall ha till uppgift att inte bara följa utan även stimulera den tekniska
utvecklingen.

Av personalorganisationerna anmärker SACO på den dominans som kravet
på militär miljökännedom har fått. Organisationen menar, att kunskaperna
om de rent militära förhållandena i stor utsträckning tillgodoses

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

genom försvarsgrensstabernas insikter på detta område. Liknande synpunkter
framförs av TCO, som liksom SACO ifrågasätter, om inte samtliga tjänster
i det nya verket bör vara civila. Resonemanget bygger på en strikt kompetensfördelning
mellan materielverket och resp. staber, vilken TCO uppfattar
på följande sätt.

Varje förbandsproducerande insats bör grunda sig på såväl teknisk/ekonoimska
som militärtekniska slutsatser. Förvaltningen bör därvid enbart
i forstnamnda, de militära stabsorganen enbart i sistnämnda avseende avge
expertomdomen. En sådan renodling och organisatorisk åtskillnad av berorda
funkhoner inom ramen för ett utvecklat samarbete mellan stab och
förvaltning skapar förutsättningar för balans och rationell drift.

Sveriges Industriförbund och SACO anser, att utredningen alltför flyktigt
har berört de krav, som måste ställas på verket som »kompetent köpare»
från industrin. Även TCO understryker betydelsen av ett väl avvägt
forhållande förvaltning—industri. Förvaltningen måste besitta tekniskt
och ekonomiskt kunnande i tillräcklig omfattning för att som kompetent
köpare ställa de rätta kraven på produkterna och bedöma förslag från
industrins sida.

Organisationsform

Som framgår av det föregående är remissinstanserna av den uppfattningen,
att man till en början inte bör gå längre än alt föra samman tygförvaltningarna
och eventuellt försvarets intendenturverk och låta dem i
stort sett oforandrade ingå i den nya organisationen. Därmed har man
också tagit ställning till organisationsformen på kort sikt: verksamheten
bör åtminstone inom tygmaterielområdet vara försvarsgrensvis organiserad.
Däremot råder delade meningar om organisationen på längre sikt. Några
remissorgan anser det för tidigt att ta ställning till organisationsformen,
innan mera djupgående undersökningar av sakorganens verksamhet har
företagits.

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna uttalar sig odelat för eu
försvarsgrensinriktad organisation. Så är också fallet med försvarets förvaltningsdirektion
och två av försvarsgrensförvaltningarna, nämligen arméförvaltningen
och marinförvaltningen. Av övriga remissinstanser accepterar
försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,
försvarets fabriksverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
och SR utan närmare kommentarer den av utredningen förordade
försvarsgrensinriktade lösningen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarets intendenturverk, som båda
utgör exempel på fackförvaltningar, avvisar för egen del tanken på eu ändring
av formerna för samarbete över försvarsgrensgränserna. De anser
båda att det i deras fall skulle innebära ett steg tillbaka att övergå till en
försvarsgrensvis ordnad organisation. Vad gäller materielverket konstate -

Knnyl. Maj:Is proposition nr 107 år 1008

i.ii sjukvårdsstyrelsen att förstärkningen av försvarsgrensinriktningen av
lorvaltningsverksamheten inäsle köpas till priset av betydande resurser
tör samordning i flera led. Kraven på omfattande samordningsresurser i
såväl horisontell som vertikal led ger enligt styrelsen eu antydan om att
•le externa samordningsproblem som nu finns mellan olika centrala förvaltningsmyndigheter
till stor del byggs in i den nya organisationen. Man
lår ändå inga garantier för större et fekt även på de nivåer, där verksledningen
normalt inte kan ingripa, vilket betyder att verkschefen med biträde
av en stor verksstab kan få verka som skiljedomare även i en råd löpande
ärenden.

SACO, som för egen del förordar en produktinriktad organisation, bitogar
yttranden av Sveriges Läkarförbund och Svenska Militärläkarföreningen,
vilka stöder sjukvårdsstyrelsens uppfattning. Även socialstyrelsen
tar avstånd från försvarsgrenstänkandet, då det gäller sjukvårdsmaterieL
Såval överbefälhavaren som försvarets förvaltningsdirektion och armé förvaltningen
finner det angeläget att intendenturverkets nuvarande ansvar
i sakfrågor inte beskärs och att dess kontaktlinjer med staber och övriga
Parter inte försämrats. TCO är av samma uppfattning.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, SACO, Statsverkens Ingenjörs
förbund och Svenska Teknologföreningen anser att försvarsgrensinriktningen
alltför starkt binder organisationen och att man därför bör över^ga
eu produktinriktad organisation. Försvarets fabriksverk, som i och
för sig accepterar den av utredningen förordade lösningen, anser dock att
man inte bör låsa organisationsplanen. Enligt statens provningsanstalt,
som huvudsakligen uppehåller sig vid kontroll- och provningsverksamheten,
bör alla möjligheter att integrera denna verksamhet tillvaratas.

Till dem som anser att man beträffande organisationen på sikt bör avvakta
den fortsatta utredningen hör försvarets intendenturverk, flygförvaltningen,
statskontoret och riksrevisionsverket. Riksrevisionsverket konstaterar
i sitt yttrande, att fackalternativet inte har utretts. En utredning om
eventuella vinster med ett projekt- och fackorienterat materielverk föreslås
snarast bli igångsatt och ämbetsverket redovisar några principiella tankegångar,
avsedda att användas som arbetshypotes eller ansats vid en kompletterande
utredning.

Den av riksrevisionsverket skisserade målsättningen för det fortsatta
utredningsarbetet innebär i korthet följande.

Materielxerkets aktivitet bör till stor del kunna betraktas mot bakgrunden
av livscykeln för en (militär) produkt eller ett system. För de utvecklingsfaser
som för materielverket torde svara för den helt övervägande
personalsysselsättningen anses en organisationsform med såväl fack- som
projektinriktning vara bäst ägnad att förverkliga uppställda verksamhetsmål.
Med fackorienterad organisation förstås härvid en inriktning på teknikområden,
med projektorientering eu inriktning på specifika projekt

Kvngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

(större uppgifter, produkter, system etc.)- Till en mindre del behö\er organisationen
vara funktionsorienterad med inriktning på administrativ eller
tekniska funktioner, såsom standardisering, inköp, kontroll, underhåll etc.

Med utgångspunkt häri föreslås som ett tänkbart alternativ en »hybridorganisation»
med en teknisk och eu operativ del. Den tekniska personalen
avses tillhöra den tekniska sidan, vars inre organisation skall vara uppbyggd
efter aktuella teknikområden representerade av »teknikledare». Denna
del av organisationen tänkes ansvara för tillgängligheten av avancerad
kunskap inom teknikområden genom grundutveckling, vidareutbildning
av personal, litteraturbevakning etc. Den operativa delen skall ansvara för
teknisk, ekonomisk och personell resursstyrning i projektform och erhållei
härigenom resultatansvar. Avdelningen disponerar över ett tillräckligt antal
kvalificerade projektledare som även fullt behärskar ett effektivt projektkontrollsystem,
som måste introduceras för generell tillämpning inom verket.

Den operativa enhetens nödvändiga samordning gentemot »uppdragsgivarna»
anses kunna lösas genom att projektledningen görs försvarsgrensinriktad.
En annan möjlighet är enligt riksrevisionsverket att utföra samordningen
genom ett försvarsgrensinriktat stabsorgan överordnat såväl tekniska
som operativa enheterna.

Organisationens omfattning

Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse har materielförvaltningsutredningen
inte lagt fram vägande skäl för att intendenturförv altningen och sjukvårdsmaterielförvaltningen
skall ordnas in i materielverket. Det har inte visats
att denna anordning kommer att medföra ökad effekt till oförändrade kostnader
eller minskade kostnader till oförändrad effekt. Sjukvårdsstyrelsen
anser därför att betänkandet i dessa delar inte kan läggas till grund för eu
proposition i ämnet.

Sjukvårdsstyrelsen, som inte kan finna det rationellt att skilja förvaltningen
av'' sjukvårdsmateriel från ledningen av hälso- och sjukvården föreslår,
att materielverket begränsas till att bli ett försvarets tygmaterielverk.
Styrelsen avstyrker alltså, att den förvaltningsverksamhet som nu är organiserad
enligt fackförvaltningsprincipen förs över till materielverket. Även
socialstyrelsen som dock endast berör förvaltningen av'' sjukvårdsmateriel
samt Sveriges Hantverks- och Industriorganisation och SACO uttalar sig i
avstyrkande riktning. Flygförvaltningen ger uttryck för vass tvekan inför
utredningens mera långtgående förslag.

Under förutsättning bl. a. att nuvarande samarbetsformer gentemot staber
och Övriga centrala myndigheter liksom gentemot regionala och lokala
myndigheter i huvudsak behålls, vill försvarets intendenturverk för sin del
inte motsätta sig ett inordnande under en gemensam central förvaltningsledning
i form av ett materielverk. Verkets fem byråchefer och chefen för
centralplaneringen har emellertid i ett särskilt yttrande anmält avvikande

Ktingl. Maj:Is proposition nr 107 ar 1068 4;t

mening. De anser inte härande skäl föreligga afl nu föra in försvarets
intendenturverk . det föreslagna, försvarsgrensinriktade materielverket.

överbefälhavaren biträder utredningens förslag utom beträffande sjukvårdsstyrelsen,
som enligt hans uppfattning inte bör splittras. Han anser
inte heller, att sjukvårdsstyrelsen som sådan bör inordnas i materielverket.
Den bör finnas kvar som självständig myndighet.

Utredningens förslag tillstyrks helt av försvarsgrenschefema, försvarets
förvaltningsdirektion, armeförvaltningen och marinförvaltningen. Även
statskontoret och riksrevisionsverket biträder förslaget. Fortifikationsförvaltningen
bar för egen del inte något att erinra mot att förrådsledningen i
fråga om fortifikationsmateriel förs över till materielverket.

Materielverkets organisation
Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser beklagar i likhet med överbefälhavaren, att
granskningen av förvaltningarnas viktigaste delar — sakorganen — har
fått anstå, blygförvaltningen konstaterar, att utredningen i betydelsefulla
avseenden inte har lämnat erforderligt underlag för beslut om materielverkets
inre organisation eller dess arbetssätt såvitt detta avser verkets
styrsystem m. in. Enligt försvarets forskningsanstalt kräver de mera långtgående
förslagen, som bl. a. berör verksamheten inom stabs- och robot/
teleområdena, närmare överväganden.

Eftersom sakorganen är de grundläggande och styrande enheterna för
organisationen i övrigt är avsaknaden av en genomgående undersökning
enligt Statsverkens Ingenjörsförbund så allvarlig, att föreliggande undersökningar
och delutredningar inte kan läggas till grund för en mera genomgripande
omorganisation enligt utredningens förslag. Sak-, kontroll-, inköpsoch
underhåll sfrågor är — framhåller förbundet — så integrerade, att den
avvägning utredningen kommit fram till inte utan vidare kan sägas vara
den mest rationella lösningen. Eu förutsättningslös utredning av sakorganens
funktion och uppbyggnad anses med stor sannolikhet ge en betydligt
klarare, mera logisk och mindre byråkratisk organisation med större rationaliseringsvinster
som följd. Förbundet avstyrker mot denna bakgrund
samtliga de förslag till inre organisationsförändringar som utredningen har
föreslagit.

Liknande synpunkter förs fram av Svenska Teknologföreningen, som finner
det egendomligt och felaktigt att föreslå eu omorganisation av flera
stora verk utan att gå närmare in på betingelserna för deras centrala verksamhet.
Föreningen anser eu gemensam materielförvaltning vara mer
ändamålsenlig än den nuvarande försvarsgrensuppdelade men finner inte
stöd för en sådan bedömning i det framlagda utredningsförslaget, eftersom
där varken kan pekas på egentliga besparingar eller eu höjning av försvå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

rets effektivitet. Inte heller riksrevisionsverket anser alt rationaliseringspotentialen
i samband med föreslagen omorganisation blivit beaktad i tillfredsställande
grad.

Utredningens organisationsanalyser är, framhåller TCO, i åtskilliga fall
teoretiskt uppbyggda men oprövade i praktiskt förvaltningsarbete. Det påpekas
emellertid, att organisationsförslagens på flera punkter ensidigt teoretiska
inriktning och underbyggnad bör ses mot bakgrunden av förutsättningarna
för utredningsarbetets bedrivande. Med hänsyn till det ofullständiga
underlag, som nu föreligger, är de föreslagna förändringarna enligt
TCO i ett inledningsskede alltför genomgripande. Liksom flertalet remissinstanser
anser TCO, att sakorganens utformning bör utredas, innan åtgärder
vidtas beträffande sådana funktioner, som uppvisar samhörighet med
saksidan.

Den av utredningen föreslagna verksorganisationen möter på ett par
punkter eu mera allmän kritik.

Så gott som samtliga remissmyndigheter anmärker, att ledningsorganisationen
— verksstaben — är överdimensionerad. Enbart ledningen av en
stab på 131 personer befaras ge verkschefen tillräcklig sysselsättning. Överbefälhavaren
anser, att verksstabens organisation och uppgifter bör begränsas
till vad som erfordras för att säkerställa verkschefens överblick
och samordning av verksamheten med beaktande av att beslutsunderlag
i regel tas fram av andra enheter, över huvud taget bör man enligt försvarets
fabriksverk fästa större avseende vid kvalitet än vid kvantitet. Man
bör utgå från att ledningsorganet bör repliera på linjeorganisationen och
vara angelägen om att inte genom att tillföra själva ledningsorganet töi
många medarbetare minska utsikterna att svetsa samman detta till eu
samstämd och därför effektiv arbetsgemenskap.

Den andra huvudanmärkningen riktar sig mot uppbyggnaden av den
huvudavdelning, som kallas intendenturförvaltningen och som anses ha en
alltför heterogen sammansättning. Enligt en uppfattning, som företräds
av bl. a. försvarets förvaltningsdirektion, bör denna huvudavdelning renodlas
och — förutom intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma
sådan för krigsmakten gemensam verksamhet som i princip har en från
verket utåtriktad karaktär. De stödorgan som i princip har servicebetonade
uppgifter inom verket bör i stället hållas samman i en annan organisatorisk
enhet, en administrativ huvudavdelning.

Detta förslag, som med mindre variationer återkommer i försvarets intendenturverks,
försvarsgrens förval t vingarnas, riksrevisionsverkets, TCO.s
och SACO.s yttranden, får ses som ett alternativ till den av utredningen
förordade lösningen. Det innebär bl. a. att civilförvaltningstjänsten förblir
samlad i en administrativ enhet. Förslaget påverkar den organisatoriska utformningen
av — förutom den fjärde huvudavdelningen — ledningsorganisationen,
verkstadsavdelningen och personalavdelningen. De båda sistnämnda

Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

— i utredningsförslaget fristående -förvaltningen resp. administrativa n
följande enheter.

Intendenturförvaltning

— planering

— intendenturavdelning

— förrådsavdelning

— verkstadsavdelning
—- expedition

avdelningarna inordnas i intendenturdclningen,
vilka föreslås innefatta bl. a.

Administrativ ande In ing

— juridisk enhet

— personalenhet

— kameral enhet

— organisationsenhet

— datacentral

— centralexpedition

Till förvaltningsdirektionens yttrande är fogat ett särskilt yttrande av
ledamoten Hagnell. Han förutser en utveckling därhän, att man får en organisation
för den stridande verksamheten under överbefälhavaren och försvarsstaben
och vid sidan av den en organisation för den militära och civilmilitära
förvaltningen, inkluderande materielförvaltningen. Organisationen
bör vara så utformad att den ger utrymme för en sådan utveckling. En
adekvat benämning på materielverket skulle mot denna bakgrund vara
försvarets förvaltningsverk eller förkortat försvarsförvaltningen.

Verksledningen och dess uppgifter

Remissinstanserna är eniga om att det nya verket bör ledas av en styrelse
och en verkschef, liksom också att verkschefen bör ha en direktion
vid sin sida och i övrigt den personal som behövs för ledningen av verket.
Om man bortser från den kritik som har riktats mot omfattningen
av den föreslagna verksstaben och därmed mot styrsystemet innehåller
remissvaren i huvudsak endast detaljanmärkningar och synpunkter på ledningens
sammansättning och uppgifter.

Styrelsen

Ett verk av materielverkets omfattning bör enligt försvarets sjukvårdsstyrelse
ledas av en styrelse, som har sådan sammansättning att det allmännas
insyn säkerställs. Flygförvaltningen anser, att verksstyrelsen vidgar
verkets kunskapsområde och förutsättningarna för verkschefen att leda verket
med beaktande av samhälls- och totalförsvarsintressen. Genom inrättandet
av en styrelse har även skapats förutsättningar för delegering av
uppgifter från Kungl. Maj:ts kansli till materielverket.

Vad gäller styrelsens sammansättning tar chefen för flygvapnet upp frågan
om den militära representationen i styrelsen. Att det i styrelsen ingår en
representant för försvarsgrenschef bedöms verksamt bidra till att underlätta
styrelsens sakliga handläggning av ärendena, samtidigt som förutsättningar
rskapas för en mellan stab och förvaltning överensstämmande syn på verk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

samheten. Flygvapenchefen anser det vara väsentligt att den militära representationen
i styrelsen breddas till att innefatta även försvarsgrensstabscheferna.

Enligt försvarets fabriksverk bör inte några ledamöter vara självskrivna
med undantag för verkschefen. TCO ifrågasätter med samma undantag behovet
av en på förhand fixerad representation. Med hänsyn till den strama
rationaliseringspolitik som anses nödvändig föreslår statskontoret, att materielverkets
styrelse också skall innefatta sakkunskap på rationaliseringsområdet.

Styrelsens uppgifter bör enligt försvarets civilförvaltning närmare utformas
i instruktionen. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att uppgifterna inte
bör vara så begränsade som utredningen har föreslagit. Det måste — framhåller
sjukvårdsstyrelsen — finnas andra frågor av väsentlig natur som bör
underställas styrelsen än dem som har specificerats i instruktionsförslaget.
Hit hör spörsmål rörande verksamhetens allmänna inriktning och utnyttjandet
i stort av tillgängliga resurser, betydelsefulla materielprojekt och
materielanskaffningar samt betydelsefulla frågor om företrädesrätt inom
olika verksamhetsområden in. m. Sjukvårdsstyrelsen förutsätter också att
verksstyrelsen får visst inflytande på rekryteringen av chefstjänstemän.

Försvarets forskningsanstalt understryker vikten av att styrelsen speciellt
engageras i lösningen av långsiktiga frågor. Till dessa hör enligt anstalten
frågor beträffande utvecklings- och anskaffningspolitiken och den därmed
sammanhängande forsknings- och industripolitiken.

Verkschefen

Enligt försvarets fabriksverk bör verkschefen vara generaldirektör. Denna
bestämning innebär — påpekas det — självfallet inte något hinder att till
generaldirektör utse en militär tjänsteman.

Om behovet av ställföreträdare för verkschefen är meningarna delade.
Med den organisation som utredningen har föreslagit för verket och med
relativt få direkt för verkschefen föredragande finner försvarets förvaltningsdirektion
att något sådant behov inte föreligger. Vid förfall för verkschefen
bör en av souscheferna inträda som tjänsteförrättande verkschef.

Enligt arméförvaltningen kan behovet av beslut och andra engagemang
på chefsnivån under omorganisationstiden bli av så stor omfattning, att
verkschefens tid inte räcker till. Om risk för eftersläpningar av denna anledning
befaras uppstå, anser förvaltningen att en ställföreträdande verkschef
bör tillkomma. Då arbetsbelastningen ännu inle kan överblickas, är
förvaltningen emellertid inte nu beredd föreslå, att en fristående ställföreträdare
tillsätts redan från början. Förvaltningen förordar, att en av souscheferna
utses till ställföreträdande verkschef i enlighet med utredningens
förslag.

Även flygförvaltningen ifrågasätter, om inte en ställföreträdande verks -

Kungl. Maj.ls proposition nr 107 år 1968

chef borde finnas, ål vilken skulle uppdras atL besluta i liera lör verket
gemensamma löpande ärenden. Materielförvaltningscheferna bedöms bli
helt engagerade med ledningen av sina förvaltningar och deras funktion
som ställföreträdande verkschef är normalt begränsad till området för var
och eu av förvaltningarna, till vilket för de tre tygmaterielförvaltningschelerna
hör att svara för den totala verksamheten gentemot försvarsgrenen.
Behovet av en särskild ställföreträdare för verkschefen bör därför prövas,
framhåller flygförvaltningen.

Om delegering av uppgifter inom materielverket sker i tillräcklig omfattning,
föreligger enligt försvarets intendenturverk inte behov av särskild
ställföreträdare för verkschefen. Utredningens förslag att en av souscheferna
skall fungera som sådan avstyrks.

Försvarets sjukvårdsstyrelse vänder sig mot anordningen med tre souschefer
för verkschefen. Den anses kunna medföra, att verkschefens befogenheter
vid förfall för denne kommer att utövas av en trojka, vars medlemmar
i alla avseenden är sidoordnade varandra. Enligt sjukvårdsstyrelsen
bör antingen finnas en särskild tjänst för en souschef vid verkschefens sida
eller också bör Kungl. Maj :t utse en av cheferna för huvudavdelningarna
till verkschefens ställföreträdare.

Direktionen

Försvarets förvaltningsdirektion biträder utredningens uttalanden om behovet
av ett särskilt forum på verksledningsnivå för regelbunden och allsidig
information. De materielförvaltande verken och övriga remissmyndigheter
som har yttrat sig på denna punkt gör detsamma. Flygförvaltningen
anser, att ömsesidig information m. m. även kan ske vid sammanträde hos
verkschefen i form av plenum e. d. Om av den anledningen behovet av en
särskild direktion skulle kunna ifrågasättas, tillstyrker förvaltningen emellertid
inrättandet av en direktion som ett särskilt organ och forum för överläggningar.
Ett sådant organ anses ägnat att skänka ytterligare stadga i
ledningsorganisationen.

En samstämmighet i uppfattningen kan också konstateras, när det gäller
direktionens sammansättning. Försvarets sjukvårdsstyrelse yttrar härom
följande.

Direktionen kommer som följd av den föreslagna organisationsformen
att domineras av företrädare för den försvarsgrensinriktade verksamheten.
Härigenom torde kravet på sakkunskap från försvarsgrenarna bli tillgodosett
på betryggande sätt. Företrädare för den tekniska, ekonomiska och juridiska
sakkunskapen inom verket kommer däremot inte att finnas i direktionen.
Med hänsyn till materielverkets tekniska och merkantila inriktning
finner sjukvårdsstyrelsen det vara en brist, att inte också auktoritativa företrädare
för nyssnämnd sakkunskap har kunnat ordnas in i direktionen.
1 vart fall bör chefsjuristen, personalchefen och chefen för verkstadsavdelningen
ingå som ordinarie ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Det är en allmän uppfattning, att även cheferna för fristående avdelningar
i linjeorganisationen bör ingå i direktionen.

Förslaget att direktionen skall utgöra forum för regelbunden och allsidig
information nedåt och uppåt och i sidled tillstyrks allmänt. Däremot råder
delade meningar om direktionen skall ha beslutanderätt i vissa fall. Till
dem som motsätter sig detta hör flygförvaltningen, som anser det olämpligt
att direktionen skall besluta i rättsärenden.

Ärenden som föreläggs styrelsen för beslut bör enligt försvarets intendenturverk
dessförinnan vara behandlade i direktionen.

Flera remissinstanser — däribland överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning
och försvarets intendenturverk — anser att direktionens sammansättning
och uppgifter bör regleras i materielverkets instruktion. En motsatt
uppfattning hävdas av försvarets fabriksverk, som understryker direktionens
informella karaktär. Fabriksverket anser det således inte nödvändigt
att nämna direktionen i instruktion eller arbetsordning.

Ledningsorganen

En högst betydande reduktion av det centrala stabsorganet anses både
nödvändig och möjlig. Utan att i detalj ha studerat arbetsuppgifterna bedömer
arméförvaltningen, att en central stabsorganisation om ca 40 tjänster
(exkl. biträdespersonal) kan lösa de centrala lednings- och samordningsuppgifterna.
Enligt SACO:s uppfattning bör staben inte få större omfattning
än ett sekretariat för verkschefen med 20 å 30 befattningshavare.

Försvarets fabriksverk anlägger den synpunkten, att utredningen har bort
striktare skilja mellan den kapacitet som behövs för renodlade ledningsuppgifter
och den som avses för gemensamma servicefunktioner. Fabriksverket
understryker samtidigt, att det nya materielverket — också kvantitativt
— redan från början måste ges kapacitet för samordning inom verket
tekniskt-ekonomiskt, administrativt och av övriga funktioner som är gemensamma
samt att denna kapacitet bör utformas så att verksledningen
verkligen kan ta konkret ansvar för den policy-mässiga ledningen av hela
verksamheten. Endast därigenom kan de i och för sig möjliga integrationsvinsterna
enligt fabriksverket verkligen uppnås. Det gäller att skapa ledningskapacitet
för ett verk, inte att sätta en överstyrelse över ett antal från
varandra fristående verk.

Materielverket bör enligt försvarets förvaltningsdirektion vid detaljutformningen
av de centrala ledningsorganen noga pröva möjligheterna att
begränsa dessas uppgifter till vad som erfordras för att säkerställa verkschefens
överblick över verksamheten och för att medge samordning och
rationalisering av denna. Enligt arméförvaltningen bör stabsorganet inte
tyngas av enheter, som är gemensamma för verket och vilkas verksamhet
kan bedrivas på annan plats eller efter annan arbetsform inom verket. I
stället bör gemensamma enheter organiseras inom verkets förvaltningar.

Kanyl. Maj.ls proposition nr 107 år 1008

Arméförvaltningen förordar, att man då så är möjligt till eu souschef delegerar
ansvaret för sådana verksamheter, som enligt utredningens förslag
handläggs inom verksstaben.

Liknande synpunkter framförs av övriga myndigheter, som direkt berörs
av omorganisationen. Marinförvaltningen konstaterar, att den föreslagna
verksstabens åligganden utöver rena stabsuppgifter omfattar ett flertal förvaltningsfunktioner
och sådana arbetsuppgifter, som hör hemma och delvis
även återfinns i linjeorganisationen. Flera av de uppgifter som enligt utredningen
skall åvila verksstaben bör enligt flygförvaltningen hänföras till
en administrativ avdelning. Flygförvaltningen syftar i detta sammanhang
särskilt på vissa uppgifter för verksstabens allmänna avdelning och organisationsavdelning
samt på den juridiska avdelningen. Mot bakgrunden av
den starka delegering av beslutanderätten inom verket som förutsatts bli
genomförd och som är eu oundgänglig förutsättning för verkets funktionsduglighet
anser försvarets intendenturverk att verksstabens uppgifter, omfattning
och sammansättning bör övervägas ytterligare.

Remissinstansernas krav på en ändrad arbetsfördelning stab—linjeorganisation
får ses mot bakgrunden av den kritik, som har förts fram mot organisationsuppbyggnaden
i stort och som förut har redovisats. Några nytillkommande
uppgifter för staben är det därvid inte fråga om. Eu av dess viktigaste
uppgifter blir att svara för samordningen i stort av verksamheten.
Försvarets fabriksverk understryker behovet av resurser för inköpssamordning.
Det måste — framhåller fabriksverket — åligga materielverkets ledning
att ange den allmänna inköpspolicy, som skall följas, samt att noga
följa att givna generella direktiv för denna verksamhet iakttas av de direkt
inköpande organen. Fabriksverket förutsätter, att löpande samråd sker
mellan de inköpande organen inbördes samt mellan dem och den policyskapande
instansen. Denna har ej minst till uppgift att leda rationaliseringen
av anskaffningsrutiner, av avtalstyper och av regler för anbudsbedömning.

Enligt riksrevisionsverket saknas i betänkandet eu fullständig diskussion
av riktlinjer för inköpsverksamheten och kalkylnormer som underlag för
fördelning av de totala anskaffnings- och underhållsvolymerna på krigsmaktens
resp. utomstående verkstäder (såväl statliga som enskilda). Riksrevisionsverket
förutsätter att denna svåra fråga, som emellertid är av
största ekonomiska betydelse, beaktas särskilt i det fortsatta utredningsarbetet.

Marinförvaltningen ifrågasätter, med hänvisning till vad som har anförts
i prop. 1967:79 rörande den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten,
om det inte bör anstå med organiserandet av revisionsverksamheten
inom materielverket till ett senare skede.

En viss försiktighet anses över huvud taget böra iakttas vid organiserandet
av verksstaben. Enligt flygförvaltningen måste den byggas upp successivt
bl. a. på grundval av efter hand vunna erfarenheter om behovet av sär4
— Bilaga till riksdagens protokoll 1068. 1 sand. Nr 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968

skilda — mera tjänande än styrande — stabsfunktioner. I ett inledningsskede
anses det nödvändigt att verksamheten begränsas till en mindre enhet
för planering och för budgetsamordning, en mindre enhet för inköpssamordning
m. in. (tillika kontaktorgan i förhållande till riksrevisionsverket),
viss ytterligare samordningspersonal, befattningshavare för press- och informationstjänst
samt sekreterarpersonal till verkschefens och verksstabens
förfogande.

Flera remissinstanser, bland dem försvarsgrensförvaltningarna, anser
benämningen verksstab olämplig. I stället föreslås benämningar som direktionskansli,
verksplanering och verkskansli.

Styrsystemet

Flera remissinstanser lämnar utredningens förslag till styrsystem utan
erinran. Andra framför betänkligheter med hänsyn till bl. a. den tungroddhet
systemet befaras medföra. 1 några fall underkänns förslaget helt.

Försvarets förvaltningsdirektion bedömer liksom utredningen att verkets
ledning bör ha tillgång till ett system som innefattar regler och former, enligt
vilka ledningen kan dels få överblick över hur verkets totala resurser
utnyttjas, dels ge ut anvisningar och direktiv för ytterligare effektivisering
av resursernas utnyttjande. Ett styrsystem med den höga ambitionsnivå,
som utredningen har tänkt sig, tar enligt förvaltningsdirektionen lång tid
att bygga upp. Direktionen understryker alt ett alltför heltäckande system
kan medföra risk för stelbenthet i verksamheten i övrigt.

Utredningens beskrivning av styrsystemet uttrycker enligt flygförvaltningen
eu långt driven systematisering, som snör in anskaffningsprocessen
i ett hårt bundet, alltför enhetligt och tungrott handlingsmönster med eu
starkt styrande och kontrollerande effekt. Det nödvändiga växelspelet mellan
underordnade, sidoordnade och överordnade instanser befaras komma
att förhindras. Av »styrsystemets» viktigaste roll, nämligen dess betjänande
funktion, ser flygförvaltningen inte mycket. Dess »påtryckningskaraktär»
bedöms få ogynnsamma effektiviletsmässiga och psykologiska verkningar.
Det är — framhåller flygförvaltningen — av stor betydelse att målsättningen
för ett styrsystem av här föreslagen komplicitet och storlek begränsas
till en realistisk nivå.

Försvarsgrenscheferna in. fl. anlägger programbudgetsynpunkter på styrsystemet.
Det väsentliga är enligt chefen för armén, att styrsystemet byggs
upp så att den förbandsproduktionsansvariges (programansvariges) »styrsignaler»
från t. ex. arméns krigsorganisationssystem direkt kan transformeras
om och ingå som huvudstyrelement i materielverkets system. Detta
krav kommer att öka i och med att programbudgetering genomförs. Vid
den fortsatta utformningen av materielverkets organisation bör — framhåller
arméchefen — utvecklingen av styrsystemen i horisontell och vertikal
nivå och mot bakgrunden av programbudgetering ges hög prioritet.

Knngl. Maj.ts proposition nr W 7 är i Uti 8 51

Den stora verksstaben tyder enligt Försvarsverkens Civila Personals Förband
på all här uppstår en direkt och i alla avseenden av verkschefen genom
verksstaben beordrad eller i vart fall hårt styrd verksamhet över hela
det nya verket. Förbundet, som menar att detta viktiga avsnitt av det nya
verkets konstruktion bör ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta
behandlingen, anför ytterligare.

Förbundet har bibringats uppfattningen att underställda chefer genom
detta arrangemang fråntas möjligheten till egna initiativ. Skulle förbundets
uppfattning vara riktig innebär del sagda att det nya verkets verksamhet
kommer att lida brist på individuell framåtanda och i stället hemfalla åt
vänta-på-order-mentalitet. Här ligger också snubblande nära en icke önskvärd
byråkratisering på lur.

TCO förklarar att utredningens förslag, såvitt avser de styrande funktionerna
inom materielverket, utgår från principer, som när de skall omsättas
i praktiken torde ha svårt att finna positiv förankring bos den enskilde
medarbetaren. Detaljerade föreskrifter är enligt TCO ägnade att hämma
den enskilde medarbetarens initiativkraft och frammana irritationsmoment,
som bidrar till försämrade relationer mellan ledning och anställda.
TCO jämför utredningens syn på dessa frågor med uppfattningar som har
kommit till uttryck inom andra utredningar på senare tid, där man kan urskilja
tendenser till avsteg från strikt formella och i detalj reglerade arbetsordningar.
I yttrandet lämnas följande exempel härpå.

Såsom exempel på ett synsätt, som i aktuella hänseenden märkbart skiljer
sig från materielförvaltningsutredningen, kan anföras den av postutredningen
framhållna vikten av att arbetet inom administrationen bedrivs under
så enkla och praktiska former som möjligt. Postutredningen uttalade i
det sammanhanget att informativa kontakter för olika frågors handläggning
mellan verkets funktionärer borde »ske fritt och utan hinder av gränser
mellan organisationsenheter, inplacering på olika organisationsnivåer
och liknande omständigheter».

Inte heller Svenska Teknologföreningen anser, alt man behöver ett så omfattande
styrsystem som det föreslagna. Vill man ha bästa möjliga prestationer
från framför allt den kvalificerade och självständigt arbetande personalen
bör — anser föreningen — ett annat system av typen »frihet under
ansvar» införas.

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt

Av den föregående redogörelsen framgår att man från remissinstansernas
sida i allmänhet är mycket positiv till utredningens förslag rörande linjeorganisationen.
Flertalet remissinstanser accepterar med andra ord, att tygförvaltningen
— åtminstone i ett inledningsskede — ges en försvarsgrensinriktad
organisation med verksamheten fördelad på tre huvudavdelningar
som i huvudsak motsvarar nuvarande tre försvarsgrensförvaltningar. En
majoritet anser det också lämpligt alt i en fjärde huvudavdelning hålla

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

samman den materielförvaltning i central instans, som i dag är produktinriktad.

Uppfattningen är alltså, alt materielverket från början bör få en blandad
försvarsgrens- och produktinriktad organisation. Många accepterar
också i princip en försvarsgrensinriktning på sikt men anser sig inte kunna
ta slutlig ställning på denna punkt, förrän anskaffningsverksamheten i sin
helhet har blivit undersökt. De materielförvaltande verken själva anser, att
nuvarande försvarsgrensförvaltningar i avvaktan på ytterligare undersökningar
bör ingå i materielverket med i huvudsak oförändrad organisation.

Den försiktiga attityd som har kommit till uttryck i remissvaren innebär,
att föreslagna förändringar med avseende på sakorganen avstyrks. Inköps-,
kontroll- och underhållsfunktionerna förutsätts oförändrade i den nya organisationen.
Detsamma gäller normaliefunktionen.

Förändringarna i förhållande till nuläget skulle därmed i huvudsak hänföra
sig till de administrativa stödfunktioner, som i nuvarande organisation
är sammanförda byråvis och som tillsammantagna brukar benämnas civilförvaltningstjänsten.
De för verket gemensamma stödfunktionerna anses —
som förut har nämnts — böra hållas samman centralt i en administrativ
huvudavdelning, bestående av eu juridisk, en personal-, eu kameral, en organisations-
och en datamaskindriftenhet samt eu centralexpedition. En
konsekvens av detta förslag blir, att den fjärde huvudavdelningen — intendenturförvaltningen
— får en mera renodlat sakinriktad karaktär. Samhörighets-
och andra skäl anses tala för att även inordna verkstadsavdelningen
i intendenturförvaltningen, som därmed skulle innefatta — förutom
planering och expedition — en intendenturavdelning, en förrådsavdelning
och en verkstadsavdelning.

I det följande redovisas vid remissbehandlingen framförda synpunkter
på olika delfrågor.

Robot- och televerksamliet

Chefen för flygvapnet delar utredningens uppfattning att robotverksamheten
bör bedrivas i former som överensstämmer med dem som tillämpas
för övriga materielområden. Var och en av de försvarsgrensinriktade förvaltningarna
bör sålunda ha huvudansvar för de robotsystem som ingår i
resp. försvarsgrens utrustning. Han anför vidare.

Min uppfattning avviker emellertid från utredningen beträffande fördelning
av typansvar. Jag vill bestämt hävda flygmaterielförvaltningens dominerande
kompetens beträffande robotsystem mot luftmål. Jag håller vidare
för troligt att om en ökad anskaffning av luftvärnsrobotsystem skulle komma
till stånd — som följd av en eventuell framtida ändring av avvägningen
inom luftförsvaret — denna ökade anskaffning främst kommer att ske inom
flygvapnet. Härför talar bl. a. krav på samordnad stridsledning samt
teknisk och taktisk samordning i övrigt inom luftförsvaret. Av dessa skäl är

Kungl. Ma j:Is proposition nr 107 år 1068

flygmaterielförvaltningen mest lämpad som typansvarig för luftvärnsrobotsystem.
Även beträffande spaningsrobotar -— som till sin utformning under
överskådlig tid kan karaktäriseras som obemannade flygplan anser jag
av motsvarande skäl att typansvaret skall åläggas flygmaterielförvaltningen.

Intill dess erforderliga detaljulredningar för avsedda organisationsförändringar
bär genomförts bör nuvarande robotavdelning enligt flygvapenchefen
behållas.

Även riksrevisionsverket anser, all den nuvarande robotorganisationen
skall bestå i ett inledningsskede. En senare utredning i denna fråga bör enligt
riksrevisionsverket kopplas till den utredning som siktar till att undersöka
lönsamheten för eu mera genomgående, fackorienterad organisation.
Verket anser, att även den teletekniska verksamheten bör ses i sitt sammanhang
med den större frågan om försvarsgrensinriktad organisation
resp. fackorganisation. Vid en undersökning om möjligheterna till en kombinerad
projekt- och fackorganisation bör frågan om koncentration av den
teletekniska verksamheten bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Sveriges Industriförbund instämmer i utredningens förslag att föra samman
lika materiel till en förvaltning (fast sambandsmateriel) och starkt
samhörig materiel till en enhet (radar och databehandling). Beträffande
sambandsmateriel är det förbundets uppfattning att även större delen av
den rörliga sambandsmaterielen skall tillhöra samma förvaltning, då stor
teknisk släktskap i regel föreligger mellan fast och rörlig materiel och förbindelse
mellan dem ofta krävs. Vidare anses kommunikationsbehovet mellan
enheterna ur de olika vapenslagen i framtiden öka, vilket kräver gemensamma
system och i viss man gemensam materiel.

Svenska Teknologföreningen erinrar om att det i direktiven tor utredningen
har sagts att den bör överväga om det kan anses ändamålsenligt att
förhållandevis snabbt organisera särskilda robot- och telematenelenheter.
Föreningen konstaterar, att utredningen förefaller ha tagit ganska lätt på
denna uppgift, då den menar att frågan — när det gäller televerksamheten
— utan olägenhet kan hänskjutas till en senare utredning. I fråga om såväl
robot- som teleorganisationen ansluter föreningen sig till 1964 års tygförvaltningsutredning,
som uttalade sig för en strukturell samordning inom
båda dessa områden. Materielförvaltningsutredningens förslag att robotresurserna
skall spridas på tre håll anses orationellt, speciellt i ett gemensamt
materielverk. Föreningen anser, att ett gemensamt centralt robotorgan
bör inrättas.

Kvalitetskontroll in. in.

Både chefen för armén och arméförvaltningen anser, att materielinspeklionen,
som ingår i arméförvaltningen och som har till uppgift att kontrollera
materielens befintlighet, tekniska tillstånd och förvaringsbetingelser,
bör behållas och ingå i armématerielförvaltningen. Denna kontrollfunktion

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

är en nödvändig förutsättning för att den materielmässiga delen av förbandsproduktionen
skall kunna drivas rationellt.

Marinförvaltningen anser, att kontrollen inom framför allt fartygsbyggnadsområdet
är så särpräglad, att den inte lämpligen kan behandlas på
samma sätt som kvalitetskontroll av materiel som förekommer i större
serier.

Statens provningsanstalt tillstyrker att den föreslagna organisationen av
kontroll- och provningsverksamheten genomförs. Enligt provningsanstalten
bör dock på sikt mera långtgående åtgärder i rationaliseringssyfte vidtas.
Dessa åtgärder bör bl. a. syfta till att åstadkomma en enhetlig ledning för
kontrollavdelningarna.

Beträffande försöks- och provningsverksamheten uppvisar den nuvarande
organisationen eu mycket splittrad och heterogen bild, konstaterar riksrevisionsverket.
Utredningen föreslår vissa förbättringar men verket saknar
eu analys av hela komplexet. Eu utredning i syfte att undersöka möjligheterna
till eu ytterligare förenkling och samordning av provningsverksamheten
bör enligt riksrevisionsverket verkställas efter omorganisationen.
Samtidigt bör man göra en analys av optimal fördelning av kontrollarbetet
mellan industri och materielverk.

Den föreslagna samordningen av försöks- och provningsverksamheten
genom ett kontrollsamordningsorgan i verksstaben bör enligt försvarets
fabriksverk kunna leda till rationaliseringsvinster inom området. Beträffande
förutsättningarna för samarbete mellan materielverket och fabriksverket
i fråga om utnyttjande av materiallaboratoriet vid centrala flygverkstaden
i Malmslätt, om detta laboratorium i enlighet med 1966 års
vorkstadsutrednings förslag förs över till fabriksverket, anför verket följande.

Om verkstadsutredningens förslag att tillföra fabriksverket vissa verkstäder
och företag genomförs, kominer verket att få ett än större behov av laboratorieresurser.
Fabriksverket är dock självfallet berett att prioritera de
uppdrag materielverket önskar få utförda vid laboratoriet. Särskilt långtidsavtal
härom torde kunna träffas mellan materielverket och fabriksverket.
I den mån laboratoriets kapacitet överstiger de behov materielverket
och fabriksverket har, bör uppdrag från andra statliga institutioner och
från privata företag emottaS.

Genom de uppdrag som kan komma att tillföras laboratoriet från materielverket,
från en utökad FFV-koncern samt från andra statliga institutioner
och från privata beställare bör goda möjligheter finnas att utnyttja laboratoriets
resurser rationellt samt att vidmakthålla och höja laboratoriets
i edan höga standard såväl personellt som i fråga om provningsutrustning.

Eftersom fabriksverket bedriver uppdragsverksamhet även inom den civila
sektorn, anser statens provningsanstalt det önskvärt, att provningsanstaltens
och materiallaboratoriets verksamhet koordineras så att onödig
dubblering av resurserna undviks. Det anses också angeläget, att gemensamma
grunder för taxesättningen används. Provningsanstalten tillstyrker

Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 196H 55

nit gemensamt system för kostnadsredovisning införs vid materielverkets
provningsorgan.

Underhåll

Försvarets förvaltningsdirektion in. fl. understryker, att underhållsavdelningarna
bör organiseras med beaktande av underhållsuppgifternas fördelning
mellan central och regional/lokal förvaltning.

Försvarets fabriksverk tar upp frågan om en för materielverket gemensam
nnderhållsavdelning och vänder sig mot utredningens uppfattning, att
en sådan organisation inte skulle medföra eu personalbesparing totalt sett,
eftersom personalen måste specialiseras med hänsyn till miljökunnande.
Fabriksverket anför härom följande.

Även om viss personal måste specialiseras, kan detta inte gälla alla de
tjänstemän, som enligt utredningens förslag erfordras vid underhållsavdelningarna
inom huvudavdelningarna 1—3. Inom de tre underhållsavdelningarna
torde t. ex. driftenheternas arbete i allt väsentligt vara likartat,
liksom arbetet vid avdelningarnas personal- och organisationsenheter. Enligt
fabriksverkets mening torde icke oväsentliga personalbesparingar vara
möjliga genom att de tre underhållsavdelningarna sammanförs till en enhet,
dock med undantag för avdelningarnas enheter för underhållsplanering,
som torde böra sortera under resp. huvudavdelningar.

Om underhållsavdelningarna med nämnda undantag slås samman till en
avdelning, kunde enligt fabriksverket i denna inrymmas även den föreslagna
verkstadsavdelningen. Den sålunda sammanförda avdelningen borde
_ anser fabriksverket — sortera direkt under verkschefen.

För rådsledning

Av utredningen framgår att på sikt ett gemensamt förrådsredovisningssystem
(beståndsstyrningssystem) skall utvecklas, konstaterar marinförvaltningen.
Tre krigsorganisationssystem, som skall integreras med ett
gemensamt förrådssystem, anses emellertid medföra konsekvenser för stabernas
del. Den naturliga utvecklingen bör enligt förvaltningen leda till ett
enhetligt och senare gemensamt krigsorganisationssystem, som korresponderar
med det gemensamma förrådssystemet. Denna frågeställning bör
framhåller förvaltningen — beaktas i samband med den precisering av ansvarsfördelning
och rutinläggning av samarbetet, som har förutsatts ske
vid materielverkets tillkomst.

Standardisering och förlagsverksamhet

Beträffande organisationen på sikt anser marinförvaltningen att de nuvarande
normaliebyråernas motsvarigheter i materielverket — om en utredning
ger vid handen, att en sammanslagning bör ske — på grund av sina
uppgifter bör ha en i förhållande till sakavdelningarna fristående ställning.
Verksamheten bör i så fall på sikt organiseras på en standardiserings- och

,)b Kungl. Ma j:ts proposition nr 107 år 1968

en förlagsenhet, vilkas inplacering i organisationen dock anses böra övervägas
ytterligare.

Enligt flygforvaltningen är förvaltningens normalieverksamhet väsentligen
inriktad mot den för förvaltningen speciella materielen. Det finns dock
breda fält där standardisering och enhetlighet kan och bör åstadkommas
försvarsgrensförvaltningarna emellan. Flygförvaltningen nämner som exempel
försvarets klassifikationscentral, som till en del anses ha denna
funktion. Klassifikationscentralen anses kunna behållas ansluten till flygmaterielförvaltningen
eller — om så bedöms lämpligare — till armématerielförvaltningen
eller marinmaterielförvaltningen.

Datamaskindrift

Chefen för armén ifrågasätter, om den föreslagna datacentralens kapacitet
blir tillräcklig för att tillgodose de centrala stabernas alltmer ökande
behov av datamaskintid.

De vid armé- och flygförvaltningarna samt försvarets civilförvaltning befintliga
datamaskinerna har enligt marinförvaltningen en konfiguration
och uppbyggnad avsedd för administrativa informationssystem i motsats
till exempelvis försvarets forskningsanstalts datamaskin, som är avsedd
för tekniskt-vetenskapliga system. De utgör därför enligt förvaltningen ett
komplement till den administrativa funktionen. Ansvaret för nuvarande
och tänkbara senare enhetliga system förutsätts åvila huvudavdelningarna.
Från denna synpunkt anser förvaltningen det nödvändigt att dessa avdelningar
tilldelas erforderlig system- och programmeringspersonal.

På sikt bör man enligt marinförvaltningen inrikta sig på att samla all
för verket erforderlig datamaskindrift i Stockholm. Lämplig tidpunkt för
detta kan vara tidpunkten för anskaffning av nya maskiner.

Verkstadsledning

Verkstadstjänsten i fred utgör en för förbandsproduktionen särpräglad
servicefunktion, framhåller chefen för armén, som understryker kravet
pa att den drivs på ett företagsekonomiskt sätt med en rationell avvägning
mellan civila och militära resurser, dock utan att beredskapskravet eftersätts.

Utredningen har enligt chefen för marinen klarlagt det nära och nödvändiga
sambandet från beredskapssynpunkt mellan underhålls- och verkstadsorgan
samt de fredsmässiga önskemålen om ekonomiskt rationell
verkstadsdrift. Marinchefen anser det nödvändigt från förbandsproduktionssynpunkt
och med tanke på den operativa verksamheten i krig, att de
förbandsanknutna verkstäderna hålls samman i materielverket och inte
i försvarets fabriksverk. Man erhåller härigenom samma befälsförhållanden
mellan försvarsgrenarna och av dem organiserade förband.

Erfarenheterna av nuvarande organisation inom flygvapnet med integre -

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 är 1008 57

råd ledning av underhåll och drift i underhållsavdelningens regi är goda.
framhåller chefen för flygvapnet. Frågan om konsekvenserna och behovet
av en gemensam verkstadsledning anser flygvapenchefen inte belyst på ett
sådant sätt, att det är klart att utredningens förslag innebär en rationell
lösning.

Den föreslagna verkstadsavdelningens uppgifter hänger enligt marin)örvaltningen
nära samman med underhållsfunktionen. Marinförvaltningen
anser, att man till en underhållsavdelning i marinmaterielförvaltningen
även bör föra verkstadsledningsfunktionen, varvid alla ledningsfunktioner
för marinens underhållsverksamhet skulle bli samlade i en organisationsenhet,
vilket måste innebära fördelar. Erfarenheterna av en sådan organisation
vid flygförvaltningen är goda, framhåller marinförvaltningen. Verkstadsledningen
innehåller emellertid många för verket i dess helhet gemensamma
funktioner, varför marinförvaltningen likväl i princip kan ansluta
sig till utredningens förslag beträffande en gemensam verkstadsavdelning.

Försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att de förbandsbundna
verkstädernas drift så långt möjligt sker enligt företagsekonomiska
grunder med inriktning mot en successiv strukturrationalisering utan att
service- och beredskapskraven eftersätts. Kostnadsbesparingar kan enligt
förvaltningsdirektionen snabbast uppnås genom samordning av verkstadsadministrativa
och Verkstadstekniska uppgifter som leder till ett smidigt
utnyttjande av här ifrågavarande relativt små verkstadsenheter och serviceorgan
utöver försvarsgrensgränserna, exempelvis utjämnad sysselsättning,
samordnade investeringar i maskiner och annan utrustning. Syftet bedöms
kunna uppnås med mindre personal i verkstadsavdelningen, om målsättningen
begränsas till dessa uppgifter.

Utredningen har vid beskrivningen av nuvarande förhållanden inom
verkstadsområdet klassificerat vissa verkstäder som förbandsbundna och
icke förbandsbundna. Denna klassificering bör enligt försvarets fabriksverk
anstå tills 1966 års verkstadsutredning har slutfört sitt utredningsuppdrag.

Personaladministration

Organisationen för handläggning av frågor rörande förvaltningspersonal
på olika nivåer är enligt chefen för armén f. n. inte helt rationell. En ytterligare
centralisering med åtföljande personalbesparing anses möjlig. Avvägningen
mellan personalledningsfunktionen i central och regional nivå
liksom ökad integrering av bl. a. de tygtekniska kårerna (motsvarande)
anser arméchefen bör utredas närmare.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att ledningen av personalfunktionen
trots utredningens förslag ger ett splittrat intryck och att det borde vara
möjligt att renodla denna funktion ytterligare. Sjukvårdsstyrelsen skisserar
följande organisationslösning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Vid huvudavdelningarna inrättas en eller flera smärre personalenheter
för ärenden angående semester, ledighet in. m. Dessa enheter slås samman
med de enheter för viss kassafilialverksamhet m. m. som fordras inom huvudavdelningarna.
Övriga personalärenden koncentreras till en gemensam
avdelning till vilken ev. hänförs också annan administrativ verksamhet. Till
den gemensamma enheten bör också föras ärenden angående företagsnämnd,
arbetarskydd och inomverksutbildning. Någon särskild samordning genom
verksstaben erfordras då inte. Om personalkårärendena vid den fortsatta utredningen
befinns skola åvila materielverket, vilket inte är givet, bör även
dessa ärenden handläggas vid personalenheten. Denna kommer i så fall att
tjänstgöra också som stabsorgan åt de olika personalkårcheferna.

Sjukvårdsstyrelsen anser en sådan organisation vara mera rationell och
personalbesparande än den som har föreslagits av utredningen.

TCO anser resurserna för personalpolitiken otillräckliga. Redan i samband
med verkets inrättande är enligt TCO en betydande upprustning påkallad
i form av ett utökat antal medarbetare med uppgifter inom personalplanering
och utbildning. TCO anför ytterligare.

Medel för utbildning bör beräknas under verkets materielanskaffningsresp.
underhåll sanslag. I avvaktan på den förordade administrativa huvudavdelningens
uppbyggnad och de överväganden beträffande utbildningsfinansiering
och övriga utbildningsfrågor, som kan uppkomma i anslutning
härtill, bör dock nuvarande system för medelstilldelningen bibehållas.

Beträffande personalutbildningen i övrigt framhåller materielförvaltningsutredningen
att den tekniska utbildningen av materielverkets personal bör
samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom försvarsgrenarna.
Om det därvid är utbildningens praktiska genomförande som avses har TCO
inget att erinra. Vad planeringen av utbildningen beträffar bör dock denna
till alla delar ske i verkets egen regi och där samordnas inom den administrativa
funktionen.

Enligt SACO bör personalavdelningen få sådan sammansättning, att den
genom en kontinuerlig kontakt med verksamheten kan driva en aktiv personalpolitik.

Samordningsfrågor

Remissvaren ägnar stort utrymme åt samordningsfrågorna. Detta gäller
såväl den interna samordningen som samordningen utåt med staber och
andra sidoordnade och underställda myndigheter samt industrin.

Samordning inom materielverket

Utredningens systematisering av samordningsformer och ansvarsfördelning
inom verket är enligt överbefälhavaren i princip lämplig. Denna uppfattning
delas i huvudsak av försvarsgrenscheferna. Om inte uppdelningen
i huvudansvar, tvpansvar etc. skall få negativa tendenser med en stagnerande
verksamhet som följd krävs emellertid — framhåller chefen för
marinen — från försvarsgrenssynpunkt att decentraliseringsprincipen med

Ku nr/l. Maj: Is proposition nr 107 är 1908

.■)!)

luafl genomförs och alt huvudansvarsfördelningen i största möjliga utsträckning
far sammanfalla med övriga ansvarsfördelningar.

Former och regler för samarbete är nödvändiga, konstaterar försvarets
furvaltningsdirektion. Det är emellertid sättet på vilket de tillämpas
som ar avgörande för deras effektivitet. En alltför formalistisk tillämpnin»
kan medföra tungroddhet, komplicerade samrådsförfaranden och tidsförhist
i arbetet i stället för smidighet och klarhet i ansvarsgränser. Förval tn.
ngsdirektionen bedömer att de av utredningen föreslagna formerna för
samordning kan tillämpas på sådant sätt att formalism eller byråkrati.!
inte skall behöva uppkomma.

Även de tre försvarsgrensförvaltningarna biträder vad utredningen har
anfört om huvudansvar, typansvar och tekniskt samordningsansvar men
understryker betydelsen av smidiga tillämpningsformer och samrådsregler.
Den av utredningen allför konsekvent tillämpade systematiken leder enligt
flygforvaltningen i vissa hänseenden till resultat, som fjärmar sig från vad
som ar praktiskt lämpligt och rationellt. Man får inte fastna så i tänkandet
kring huvud- och typansvarssystemen, alt man blir blind för de enklaste
och naturligaste lösningarna.

Flygförvaltningen tycker sig se en strävan från utredningens sida att söka
metoder att uppifrån styra, samordna och kontrollera hela förvaltningsverksamheten.
Metoden måste — framhåller förvaltningen — i stället vara att
tmna informationssystem, som mera stöder än styr sakorganens verksamhet.
Beslutsunderlag skall komma nerifrån, från de sakkunniga instanserna,
beredas på vanligt sätt och föredras för beslut i hittills tillämpade
former. Förvaltningen anför vidare.

En sådan verksamhet kan normalt inte styras i den meningen, att en
c let via givna informationskanaler och eu beredande stab skaffar sig kunskap
om förekommande ärenden och därefter beslutar. I en militär organisation
ar ett sådant förfarande riktigt, bl. a. därför att den främsta sakkunskapen
val får anses vara representerad i staben. I ett verk finns den främsta
sakkunskapen nere i organisationen, inom avdelningar och byråer. Stabsorganens
främsta funktion är inte att leda verksamheten där utan i stället
att sammanställa översiktliga uppgifter om ekonomi ni. in. och i anslutning
därtill utöva viss planering och samordning för att därigenom biträda
verkschefen med ledningen i stort av verket.

Försvarets sjukvårdsstyrelse är mycket kritisk mot de föreslagna samoidningsreglerna
och anser, att utredningens förslag i fråga om intendenturförvaltningen
och sjukvårdsmaterielförvaltningen medför att en fördröjande
mellaninstans skapas, som torde komma att försvåra samarbetet
med bl. a. försvarsgrensslaberna. För den förvaltningsverksamhet som nu
är funktionellt organiserad skulle eu tillämpning av huvudansvarsprincipen
enligt sjukvårdsstyrelsen få allvarliga konsekvenser. Försvarets intendenturverk
är av samma uppfattning och hävdar för sin del att samordning inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

verket gentemot försvarsgrenscheferna måste utövas ovanför huvudavdelningarna,
dvs. inom verksstaben.

TCO anser att utredningens förslag om olika ansvarsformer inte kan
läggas till grund för konkreta åtgärder. Även SACO uttalar sig i avstyrkande
riktning. Den långt gående ansvarsindelningen anses vara en starkt
hindrande faktor när det gäller att åstadkomma en flexibel organisation
inom materielverkets ram.

Samarbete stab—förvaltning

Sammanhanget förvaltning—stab—förband, dvs. inriktningen mot förbandsproduktionen,
har tillgodosetts i den utsträckning som är möjlig inom
ramen för »ett verk», konstaterar överbefälhavaren. Bl. a. har en för det
löpande arbetet nödvändig delegering förutsatts, överbefälhavaren anser
emellertid, att samordningen inom verket och tillkomsten av ytterligare
beslutsinstanser kommer alt kräva mera arbete och förlänga tiden för
beslutfattning. De rationaliseringsvinster den föreslagna organisationen
kan ge anses därför i viss mån komma att vinnas till priset av försvårat
samarbete mellan försvarsgrensstaber och motsvarande förvaltningar.
Chefen för marinen och chefen för flygvapnet påpekar i sina yttranden,
alt den dessutom kommer att medföra behov av ökade resurser inom
marin- och flygstaberna.

Försvarsgrensförx altningarna understryker, alt samarbetet med försvarsgrenscheferna
inte får försämras, överbefälhavarens och föis\arsgrenschefernas
inflytande kan — framhåller arméförvaltningen — i praktiken
vara beroende av samarbetsformer och -rutiner mellan dessa myndigheter
och materielverket. Enligt marinförvaltningen måste tillkomsten av materielverket
medföra ökade krav på staberna i fråga om enhetlighet beträffande
målangivelser och annat underlag för förvaltningen. Marinförvaltningen
anför ytterligare.

Det synes vara angeläget alt materielverkets huvudavdelningar kan
arbeta under likartade lörutsättningar i vad avser anvisningar, normer
och andra grunduppgifter från försvarsgrenscheferna. Detta torde öka
kraven på marinstaben i fråga om framtagning av t. ex. taktisk-organisatoriska
målsättningar för förband, personalsammansättningstabeller, utrustningslistor,
taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar för materiel
samt ADB-framtagna behovsuppgifter för materielanskaffningen. Detta
kan komma att medföra ökat personalbehov vid marinstaben. Även en
övergång till programbudgetering kan komma att för stabens del innebara
behov av personalförstärkning.

Det torde höra till de mera svårbemästrade uppgifterna att beskriva och
analysera del mosaikartade mönster, som kontaktytan mellan flygstaben
och flygförvaltningen uppvisar, konstaterar flygförvaltningen. Det är däiför
enligt flygförvaltningen också svårt att i konkreta termer ange i vilken
utsträckning samarbetet mellan flygstaben och förvaltningen skulle ändras

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 är 1968 (il

genom tillkomsten av elt materielverk enligt utredningens förslag. Flygförvaltningen
befarar, att den styrning och det förenhelligande av samarbete
in. in. som utredningen föreslår medför, att de jämförelsevis informella
men snabba kontaktvägar och samarbetsrutiner som nu gäller skulle
komma att ersättas av mera tungrodda samarbetsformer som i vart fall inte
innebär någon vinst för flygledningens del.

Enligt flygförvaltningen är en långt driven delegering av beslutsbefogenheter
inom materielverket nödvändig. Förvaltningen anser emellertid, att
tillkomsten av den föreslagna verksstaben med dess omfattande planerings-
och samordningsuppgifter samt andra skisserade verksamhetsformer
inom ramen för det omfattande styrsystemet skulle innebära stora risker
för formalisering av samarbetet stab—förvaltning och göra det mindre
effektivt än vad det hittills har varit och i dag är. Förvaltningen anför
härom vidare.

Taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar beträffande flygmaterielen
växer fram successivt under ständigt pågående samarbete och ömsesidigt
utbyte av informationer och hänsynstagande till inverkande förhållanden
och måste även i fortsättningen anpassas till nya omständigheter, som
erfarenhetsmässigt alltid kommer fram och till vilka hänsyn måste tas.
En detaljsystematisering av detta samarbete mellan flygstab och flygmaterielförvaltning
skulle stöta på stora svårigheter, motverka sitt syfte och
binda kvalificerad personal till ett definitions- och analysarbete, som likväl
inte skulle kunna tillämpas, därför att verkligheten inte skulle rätta sig efter
resultatet.

Svenska Teknologföreningen anser, att utredningen alltför flyktigt har
berört formerna för samarbetet stab—förvaltning. Inte minst för att lösa
systemanalytiska problem är en garanterad samverkan enligt föreningen
av yttersta vikt. Föreningen föreslår att särskilda samarbelsgrupper bildas
och att sådana bör finnas även på lägre nivåer.

Samverkan med andra centrala myndigheter

Förslaget att i stället för försvarets förvaltningsdirektion, som avvecklas
i samband med omorganisationen, inrätta en försvarsförvaltningens chefsnämnd
tillstyrks i allmänhet. Överbefälhavaren, som anser benämningen
chefsnämnd mindre lämplig, föreslår att företrädare för försvarsstaben ges
möjlighet delta i överläggningarna. Flygförvaltningen är av motsatt uppfattning.
Enligt försvarets förvaltningsdirektion bör nämnden i princip ges
den ställning och de uppgifter utredningen föreslår.

Försvarets sjukvårdsstyrelse finner utredningens ståndpunkt ologisk och
otillfredsställande med hänsyn till de samordningsproblem som alltjämt
finns kvar. Sjukvårdsstyrelsen föreslår att materielverket, i egenskap av
•den största förvaltningsmyndigheten, skall få i uppdrag att verka för samordning
och enhetlighet i fråga om förvaltningen av försvarsmateriel och

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

att cheferna for Övriga centrala förvaltningsmyndigheter skall adjungeras
i verksstyrelsen eller direktionen vid handläggningen av förvaltningsfrågor,
som är gemensamma för flera förvaltningsmyndigheter. Enligt sjukvårdsstyrelsen
kan materielverket behöva utrustas med anvisningsrätt
gentemot bl. a. intendenturverket och försvarets sjukvårdsstyrelse i frågor
rörande gemensam förrådshållning, materielhantering och materielredovisning
samt i vissa frågor rörande normalieverksamhet in. in.

Det direkta samarbete som i nuvarande organisation förekommer på
skilda nivåer exempelvis mellan eu tygförvaltning (intendenturverket) och
fortifikationsförvaltningen förutsätter försvarets förvaltning sdirektion
skall fortgå i princip oförändrat även i den nya organisationen. Marinförvaltningen
understryker behovet av kontinuerligt samarbete med fortifikationsförvaltningen
i frågor rörande befästningar av skilda slag. Fortifika■
ionsför valt ning en förutsätter afl samarbetet efter omorganisationen kommer
att fungera i stort sett efter samma linjer som nu. En förutsättning
härtöi är dock enligt fortifikationsförvaltningen, att delegering av beslutanderätten
inom det nya verket kommer till stånd i den utsträckning
utredningen har föreslagit.

Enligt arméförvaltningen bör fastare former övervägas för samarbetet
mellan materielverket och civilförsvarsstyrelsen i fråga om anskaffningsa
erksamhet. Inom civilförsvarsstyrelsen görs nämligen en stor mängd upphandlingar
som har nära anknytning till materielverkets anskaffningsområde
men där koordineringen f. n. endast i begränsad grad är tillgodosedd.

I avvaktan på resultatet av dessa överväganden anser arméförvaltningen
det angeläget, att vissa samarbetsdelegationer kvarstår.

Försvarets förvaltningsdirektion tar upp samarbetet inom forskningen
och uttalar att samarbetet mellan materielverket och försvarets forskningsanstalt
hör få god effekt genom tillämpning av utredningens förslag och
med fortsatta direktkontakter på skilda nivåer enligt f. n. tillämpade principer.
Förvaltningsdirektionen förordar att inte endast chefen för materielverket
utan även cheferna för de tre försvarsgrensinriktade förvaltningarna
skall ingå i forskningsanstaltens styrelse.

Statens provningsanstalt anser, att det vore lämpligt med någon form
av samordning av i första hand försvarets forskningsanstalts och provningsanstaltens
resurser för normalietjänst. Detta skulle kunna ske genom
alt man utser eu för de båda verken gemensam delegation, som skulle
ha till uppgift att behandla frågor rörande anslagsframställningar, forskningsprojekt
in. in. Delegationen hör enligt provningsanstalten anknytas
till den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling. Provningsanstalten har
i yttrande till finansdepartementet framhållit, att denna styrelse bör »fungera
som centralt organ för den för mätteknikens tillämpning och utveckling
nödvändiga normalieverksamheten i landet».

Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1908 63

Samarbete med regionala och lokala myndigheter

Enligt överbefälhavaren torde den föreslagna organisationen på sikt
kunna få eu positiv effekt för krigsmaktens regionala och lokala myndigheter,
framför allt när det gäller förrådsverksamheten. Härför krävs dock
en anpassning av förvaltningsorganisationen på dessa nivåer. Även försvarets
förvattningsdirektion bedömer det möjligt att på sikt effektivisera
samarbetet med regionala och lokala myndigheter.

Arméförvaltningen framhåller, att kontaktlinjerna gentemot de regionala
och lokala organen måste vara entydiga och för varje försvarsgren
gå genom en organisationsenhet, nämligen den som i övrigt har huvudansvar
för försvarsgrenens materiel. Genom att anslagstilldelning, medelsförvaltning
och utfärdande av förvaltningsföreskrifter för fred och krig
samt förvaltningsrevision handläggs i samarbete med försvarsgrensstaben
av den för försvarsgrenen huvudansvariga förvaltningen säkerställs enligt
arméförvaltningen entydiga och samordnande direktiv, anvisningar och
bestämmelser för hela försvarsgrenens förbandsproducerande verksamhet.
Detta utesluter — framhåller förvaltningen — dock inte att direkta kontaktlinjer
i rena fackfrågor måste föreligga mellan funktionella verkstadsoch
förrådsledningsorgan samt regionala och lokala myndigheter.

Samarbete med industrin

Utredningens synpunkter på samarbetet med industrin lämnas av flertalet
remissinstanser utan erinran. Försvarets förvattningsdirektion anser
dock, att de av utredningen föreslagna formerna för samarbetet bör kunna
förenklas med en motsvarande personalbesparing som följd. Det bör enligt
flygförvaltningen övervägas vem som skall lämna orienteringar till industrin
om aktuella anskaffningsplaner.

Flygförvaltningen lägger också fram sin syn på behovet av kommersiell
samordning och konstaterar, att inköpssamordning och industriplanering
inkl. krigsindustriplanering är nära förbundna med varandra. En viss sammanhållning
av frågor inom dessa områden anses böra ske under medverkan
av verksstaben. Förvaltningen räknar med att inköpssamordningen genom
sitt arbete kommer alt utöva ett stort inflytande i en rad viktiga principiella
och praktiska samordningsfrågor.

Försvarets fabriksverk finner det angeläget att den centralt ledda och
samordnade inköpsorganisationen även utnyttjas för att ge den svenska
försvarsindustrin bättre underlag för planering av den framtida produktionen.

Sveriges Industriförbund antar att kontakterna mellan industri- och
förvaltningsrepresentanter sannolikt kräver mera tid än kontakterna mellan
stabs- och förvaltningsrepresentanter. Redan från kostnadssynpunkt
anses det därför vara av stor betydelse att materielverkets organisation är

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

smidigt anpassad med hänsyn till kontaktbehovet mellan industri och
förvaltning. Förbundet anför ytterligare.

Kravet på att materielverket skall kunna samarbeta med industrin utan
dubbelarbete i verket tillgodoses genom tillämpning av principen om huvudansvar
för materiel i kombination med principen om typansvar. Detta
innebär en vidareutveckling av nuvarande huvudförvaltningsprincip, vartill
samordningen i ett verk skapar möjligheter. Införandet av huvudförval
tningsprincipen innebar på sin tid ett väsentligt bidrag till effektivisering
av materielanskaffningarna. Enligt förbundets uppfattning kommer
den i utredningen föreslagna lösningen, som bygger vidare på huvudförvaltningsprincipen,
att kunna tillgodose kraven på effektivt samarbete
mellan försvarsgrenscheferna och staberna å ena sidan och industrin å
den andra.

Eftersom materielverkets kontakter med industrin är de dominerande
anser SACO att en organisatorisk anpassning till industrins produktinriklade
verksamhet måste ske. De erforderliga kontaktfunktionerna med
industrin måste enligt SACO återfinnas inom linjeorganisationen och inte
i staben.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation föreslår, att ett särskilt
samrådsorgan mellan verksledningen och näringslivet inrättas för behandling
av policyfrågor avseende anbuds- och upphandlingsförfarande, inköpsrutiner,
kontrollmetoder, faktureringsprinciper m. m. och med företrädare
för närmast berörda centrala näringsorganisationer.

Omorganisationens genomförande

Flera remissinstanser avstyrker den av utredningen föreslagna tidsplanen
för omorganisationen. Överbefälhavaren anser att utredningen — trots
de förtjänster den har — bl. a. på grund av att förslagets ekonomiska konsekvenser
är ofullständigt kartlagda inte utan komplettering kan läggas
till grund för beslut om omorganisation. Enligt försvarets intendenturverk
är planen alltför snävt tilltagen med hänsyn till kvarstående detaljutredningar
och möjligheterna att lösa lokalfrågan. Liknande synpunkter framförs
av försvarets civilförvaltning, fly g förvaltningen m. fl.

Om riksdagen våren 1968 beslutar att ett materielverk skall bildas och
om verksledning och verkskansli inrättas 1968 och omorganisationen då
påbörjas, bedömer försvarets förvaltningsdireklion, att tidsplanen bör
kunna följas. Enligt arméförvaltningen bör tidsplanen inte utsträckas
längre än nödvändigt med hänsyn till de risker för effektnedsättningar,
som kan påräknas under omorganisationen, bl. a. en befarad negativ effekt
i fråga om personalens arbetstrivsel.

Stor enighet råder om angelägenheten av att inte onödigt fördröja den
formella tidpunkten för genomförandet. Statskontoret betonar mycket
starkt den roll som tidsfaktorn spelar. Riksrevisionsverket finner det

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

realistiskt att den formella organisationen genomförs den 1 oktober 1968
under förutsättning att beslutet om inrättandet av ett materielverk fattas
relativt tidigt på våren 1968.

Utredningens förslag om att tillsätta en särskild personaldelegation tillstyrks
helt.

Av utredningen framförda synpunkter och förslag rörande sättet för
utredningens fullföljande föranleder olika uttalanden om behovet av fortsatta
undersökningar, överbefälhavaren anser, att de ekonomiska konsekvenserna
av utredningens förslag är ofullständigt kartlagda. Flygförvaltningen
efterlyser noggranna personalberäkningar. Försvarets sjukvårdsstyrelse
understryker, att det fortsatta utredningsarbetet måste få en annan
huvudinriktning än den som har angetts av utredningen. För materielverkets
framtid på längre sikt bör enligt riksrevisionsverket prövas andra
organisationsprinciper än de föreslagna.

Några remissinstanser går in på det praktiska genomförandet av de
kompletterande undersökningar som erfordras. Flygförvaltningen föreslår,
att en särskild plan upprättas för dessa undersökningar under omsorgsfullt
beaktande av i vilken ordning undersökningarna skall göras. I det fortsatta
uppbyggnadsarbetet bör enligt TCO alla omställningar föregås av ingående
undersökningar och praktisk försöksverksamhet. Det bör därvid ankomma
på verksledningen att skissera riktlinjer i stort, medan man på
lägre beslutsnivåer ges möjlighet att inom förhållandevis vida ramar påverka
verksamhetens utformning och inriktning.

Personal och kostnader

Remissinstanserna är i allmänhet mycket kritiska mot utredningens personal-
och kostnadsberäkningar. Man anser över lag, att det bör vara
möjligt att uppnå större personalbesparingar och därmed kostnadsminskningar
än vad utredningen har kommit fram till. Överbefälhavaren konstaterar,
att några reella besparingar utöver dem som kan åstadkommas inom
ramen för nuvarande organisation inte har påvisats. Kostnadssänkningar
av storleken 15—40 % kan enligt riksrevisionsverket väntas som resultat
av ett sakkunnigt bedrivet tekniskt och administrativt rationaliseringsarbete.

Personal

Redovisningen av antalet tjänster i nuvarande organisation visar enligt
försvarets sjukvårdsstyrelse i flera fall betydande avvikelser i förhållande
till den redovisning som återfinns under berörda anslag i statsverkspropositionen.
Vidare räknar utredningen sig tillgodo 100 å 120 tjänster vid
andra statliga myndigheter utan att specificera de tjänster som anses kun5
— Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. At 107

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

na dras in. Sjukvårdsstyrelsen anser, att den kostnadsminskning som beräknas
uppstå på längre sikt har överskattats och att besparingarna inte
osannolikt torde ligga inom marginalen för felräkning av lönekostnaderna.

Flygförvaltningen finner utredningens förslag om personaluppsättning
inom nybildade eller ändrade enheter schematiskt. Behoven anses vara i
alltför hög grad uppskattade. Det blir därför enligt flygförvaltningen nödvändigt
att göra detaljerade undersökningar och beräkningar.

Både statskontoret och riksrevisionsverket anser det möjligt att åstadkomma
ytterligare personalminskningar. Statskontoret har för sin del inte
ansett sig böra detaljgranska den föreslagna organisationen bl. a. på grund
av att de inte minst från personell synpunkt omfattande sakorganen ännu
ej har gjorts till föremål för undersökning. Riksrevisionsverket anser, att
det angivna behovet av tjänster vid utgången av budgetåret 1970/71 bör
kunna reduceras påtagligt efter en undersökning av rationaliseringspotentialen.

Den personalbesparing som redovisats har — framhåller SACO — inte
diskuterats utifrån den väsentligaste synpunkten, nämligen vilka konsekvenser
en omorganisation skulle få för verkets huvuduppgift att anskaffa
effektiv försvarsmateriel till lägsta kostnad. Med hänsyn till materielanslagens
storlek bör enligt SACO en effektiv förvaltning vara det primära.

Kostnader

Redovisade besparingar på avlöningssidan förefaller blygsamma. I redovisningen
ligger emellertid — framhåller försvarets civilförvaltning —
vissa osäkerhetsmoment, bl. a. en naturlig osäkerhet om de exakta lönegradsplaceringarna
av nya tjänster. Ämbetsverket anför vidare.

Civilförvaltningen anser emellertid, att det sammanslagna verket kommer
att medföra så stora vinster, att avgörande vikt inte bör fästas enbart
Od personalkostnaderna. Framför allt bör beaktas de besparingsmöjligheter
som följer av det sammanslagna verkets större möjligheter till samordning
av det tekniska utvecklingsarbetet och av anskaffningsverksamheten
i övrigt. Vikt bör i detta sammanhang bl. a. fästas vid de vinster för
försvaret, som följer av de ökade möjligheterna till inköpsplanering och
till ett mera samlat uppträdande i förhållande till leverantörerna. Härtill
kommer att en gemensam förvaltning kommer att ge större rationaliseringsmöjligheter
inom sakorganen än som är möjligt med nuvarande organisation.
Civilförvaltningen anser, att dessa och liknande synpunkter bör
tillmätas avgörande betydelse, då lönsamheten av den föreslagna organisationen
skall bedömas.

Statskontoret deklarerar som sin uppfattning, att ett materielverk utgör
den bästa plattformen för fortsatta rationaliseringar. Av utredningen angivna
besparingar bedöms ha framtagits med stor marginalsäkerhet. Betydligt
större besparingar bör därför enligt statskontoret kunna ernås,
vilket bör vara målet och utmynna i direktiv för och kontroll av materiel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

verkets fortsatta rationaliseringsverksamhet. Kortfristiga vinster bör i
första hand inlösas så alt kostnadsminskningar kan uppnås snabbare än
vad man liar förutsatt i betänkandet.

Det är enligt riksrevisionsverket en ganska obetydlig besparing som
uppstår genom omorganisationen, vilket främst anses bero på den valda
organisationsformen. Någon systematisk och objektiv personaldimensionering
med tillämpning av principerna för administrativ värdeanalys har
inte genomförts. Verket, som för inledningsskedet kommit till samma slutsats
som utredningen, nämligen en försvarsgrensinriktad organisation,
anser alt en systematisk rationaliseringsinsats på kort sikt bör möjliggöra
väsentliga besparingar. Rationaliseringspotentialen bör undersökas och
möjligheterna tillvaratas på ett betryggande sätt, då dessa anses kunna
påverka verkets driftkostnader i avsevärd grad.

Utredningens kostnadsberäkningar kan enligt SACO inte läggas till grund
för en ekonomisk bedömning, eftersom en undersökning av verksamheten
vid sakorganen inte har företagits. De kostnadsberäkningar som gjorts
och som förefaller grunda sig på endast preliminära bedömningar präglas
—- framhåller SACO — av ett alltför statiskt tänkande utan beaktande av
de långsiktiga perspektiven för materielverkets verksamhet.

Övriga frågor
Industrins utnyttjande

Remissinstanserna har i princip inte något att erinra mot vad utredningen
har anfört om samarbetet med industrin och industrins utnyttjande
eller i fråga om samarbetets innehåll och syfte. De angivna formerna för
samarbetet bör emellertid enligt flygförvallningen kunna förenklas väsentligt.

Utvecklingsarbete är dyrbart, konstaterar försvarets fabriksverk. Onödigt
dubbelarbete bör därför i möjligaste mån undvikas. Fabriksverket
anför härom följande.

Det bör vara en uppgift för materielverkets ledning att arbeta fram klara
preciseringar i vilken utsträckning verket och dess huvudavdelningar skall
sysselsätta teknisk personal. Å ena sidan är det ett uppenbart intresse att
materielverket kan framsta som »kompetent köpare». Å andra sidan måste
det i princip vara en uppgift för särskilda forskningsorgan men framför
allt för försvarsindustrin att bedriva det tekniska utvecklingsarbete som
också inom detta område är en förutsättning för produkternas kvalitet
och modernitet.

Vid anskaffning av militär materiel är — framhåller Sveriges Industriförbund
— en intim samverkan mellan den beställande förvaltningen och
industrin nödvändig. Utveckling och konstruktion av materielen sker enligt
förbundet i allmänhet lättast inom industrin men beställaren måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

kunna ge detaljerade anvisningar och även fortlöpande följa arbetet med
hjälp av personal som känner till de industriella förutsättningarna. Förbundet
anför vidare.

Att konstruera militär materiel fordrar ofta ett specifikt kunnande. De
industrier som kontinuerligt har leveranser till försvaret kan och bör givetvis
ha sådan personal anställd. I många fall går det emellertid dessvärre
inte att undvika att det uppstår långa tidsintervaller i industriföretagens
militära beställningar. Man kan då inte räkna med att företagen skall
kunna vidmakthålla den tekniska sakkunskap som behövs för att kunna
tillgodose de militära myndigheternas speciella krav. Detta understryker
ytterligare önskemålet att det finns specifikt tekniskt kunnande inom förvaltningen.

Industriförbundet räknar med att det framöver i allt större utsträckning
blir fråga om att militära beställningar omfattar kompletta system. Det
anses då önskvärt, att de industrier som har möjligheter och tillräckliga
resurser får fungera som projektledare och ta hand om och ansvara för
utvecklingen av hela system, varvid deras uppgift också blir att koordinera
och övervaka underleverantörerna. Inom förvaltningen bör därvid enligt
förbundet finnas sådan sakkunskap, att ett löpande samarbete och lämnande
av erforderliga direktiv kan ske under projektets utveckling.

SR anser det väsentligt, att alla möjligheter att köpa de tekniska tjänsterna
från industrin tillvaratas. Verkets uppgifter att biträda de militära
myndigheterna då det gäller att bestämma vilken materiel som skall anskaffas
och att gentemot tillverkaren bestämma de tekniska kraven på
materielen anses till större delen kunna överlåtas åt industrin eller åt
särskilda arbetsgrupper med expertis som köps från industrin. En i viss
mån motsatt uppfattning hävdas av Försvarsverkens Civila Personals Förband,
som vänder sig mot den s. k. konsultverksamheten. Det skulle —
framhåller förbundet — vara en enkel utväg att minska egen personalstyrka
och i stället lägga ut arbetsuppgifterna på konsultföretag, som
kanske t. o. m. bemannas med f. d. försvarsanställda.

Personalens sammansättning m. m.

Det är en allmän uppfattning, att systemet med olika personalkategorier
och anställningsformer har bestämda svagheter. Remissinstanserna anser
också i likhet med utredningen, att en översyn av förhållandena är angelägen
och att man i avvaktan på en sådan utredning bör följa hittills tilllämpade
principer. SR understryker, att ifrågavarande utredning bör göras
snarast med hänsyn till det osäkerhetstillstånd, som eljest kommer att
råda för personalen och som allvarligt kan påverka rekryteringen av personal
till förvaltningarna.

Flertalet remissinstanser — bland dem staber och förvaltningar — avstår
mot denna bakgrund från att uttala sig närmare om personalens sam -

Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

mansätlning. Behovet av militära befattningar ifrågasätts endast av TCO
och SACO, som båda anser att samtliga tjänster i det nya verket bör vara
civila. Enligt Sli bör man sträva efter att lösa personalfrågan inom materielverket
så, all motsättningarna militärt—civilt tonas ned så mycket som
möjligt. För utnyttjande av personal med militär bakgrund talar enligt SR
bl. a. följande skäl.

Officersutbildningen t. o. m. MHS högre kurser är vad gäller kvalitet
jämförbar med akademisk utbildning. Vissa kurser är inriktade på speciell
militärteknisk utbildning eller förvaltningsutbildning.

Den militära personal som erhåller högre utbildning bibringas bl. a. en
ledarutbildning som har anpassats för befattningar bl. a. inom materielverket.

Den militära personalens allmänna kvalitet och användbarhet är väl
dokumenterad inte minst genom att förtidsavgången personal i regel har
erhållit mycket kvalificerade civila befattningar.

För att garantera att erforderligt miljökunnande kommer att finnas inom
materielverket måste vissa tjänster avses för officerare med teknisk utbildning
eller förvaltningsutbildning.

I avvaktan på den utredning rörande personalens sammansättning, som
anses erforderlig, bör enligt försvarets förvaltningsdirektion minsta möjliga
ändring ske i nuvarande personalkårorganisation. De tre försvarsgrensförvaltningarna
bär samma uppfattning. Med hänsyn till den målsättning som
utredningsmannen har gett för materielverkets verksamhet är handläggningen
av personalkårfrågorna enligt försvarets intendcnturverk en för
verket främmande arbetsuppgift. Intendenturverket anför vidare.

Vid intendenturverkets organiserande placerades intendenturkårens expedition
fristående från verket. Detta får anses vara principiellt riktigt.
Motsvarande bör gälla de personalkårexpeditioner, som föreslagits ingå i
materielverket. Dessa bör sålunda inte ingå i materielverkets organisation.

SR anser, att personalkårcheferna bör inta en fri ställning i förhållande
till verkschefen så att de mera obundet kan tillvarata sin personals intressen.

Företagsnämnd

Företagsnämndsfrågorna berörs endast flyktigt i remiss^ren. Enligt
arméförvaltningen är företagsnämndsverksamheten inte av den karaktär
att den bör handläggas i verksstaben. Den egentliga nämndverksamheten
och förslagsverksamheten bör hållas samman inom den administrativa
huvudenheten. Flera remissorgan — försvarets intendenturverk, flygförvaltningen
och SACO — avvisar förslaget att införa ändrade benämningar
på nämnderna.

Med hänvisning till gällande bestämmelser angående företagsnämnder
m.m. inom statsförvaltningen föreslår försvarets centrala företagsnämnd
att det förslag till företagsnämndsorganisation, som utredningen har lagt

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

fram inte skall föranleda någon åtgärd. Om materielverket inrättas, torde
frågan om inrättande av företagsnämnd (-er) bli föremål för överläggningar
mellan verket och vederbörande personalorganisationer. Med anledning
harav har nämnden f. n. avstått från att anlägga synpunkter på förslaget
i vad avser företagsnämndsorganisationen.

Nämnden ifrågasätter emellertid om inte personalavdelningen med
hansyn till små funktioner kan vara lämpligare än verksstabens allmänna
a\ delning, då det gäller uppgiften att hålla samman företagsnämndsverksamheten.
Vidare ifrågasätts lämpligheten av att handlägga allmän företagsnämndsverksamhet
i ett organ (allmänna avdelningen i verksstaben
eller personalavdelningen) och förslagsverksamheten i ett annat (organisationsavdelningen
i verksstaben). Kan trots detta en snabb handläggning
av förslagsärendena åstadkommas, har nämnden emellertid för sin del inte
något att erinra mot denna anordning.

Lokalfrågan

Fullständig enighet råder om betydelsen av att få materielverkets olika
enheter samlade i lokalhänseende. Några möjligheter att omedelbart åstadkomma
en samgruppering föreligger emellertid inte. Fortifikationsförvaltningen
räknar för sin del med att en slutlig lokalisering av materielverkets
olika enheter till byggnaden Tre Vapen enligt nu gällande planer kan
bli möjlig tidigast under budgetåret 1974/75.

Inte heller kan materielverkets omedelbara lokalbehov av 200 rumsenheter
under de närmaste åren tillgodoses inom försvarets bvggnader
eller förhyrda lokaler. Såvitt fortifikationsförvaltningen kan bedöma är
även möjligheterna att genom ytterligare förhyrning lösa lokalfrågan inom
stadens tullar mycket små. Huruvida möjlighet föreligger att provisoriskt
tillgodose lokalbehovet genom uppförande av kontorsbaracker har ännu
inte hunnit undersökas. Avsevärda svårigheter anses emellertid föreligga
att lokalisera barackerna till godtagbar plats inom staden.

Tidigast hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens byggnad beräknas
vara inflyttningsklar, friställs 234 rum i Tre Vapen, som nu disponeras av
försvarets civilförvaltning. Samtidigt friställs 205 rum i förhyrda lokaler,
som nu disponeras av fortifikationsförvaltningen.

Försvarets civilförvaltning avstyrker bestämt en provisorisk förläggning
på annan plats än den nuvarande i avvaktan på förflyttning till det nya
huset vid Lidingövägen. Som skäl åberopas den nära kontakten som verket
måste hålla med andra myndigheter och institutioner.

Kimgl. Maj.ls proposition nr 107 ur 1968

5. Departementschefen

Utgångspunkter

Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och
flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift
att envar inom sitt förvaltningsområde svara för ledningen av materielförvaltningen
i central instans. De tre försvarsgrensförvaltningarna har ansvaret
för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid marinen
av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av
flygmateriel. Intendenturverket svarar för förvaltningen av intendenturmateriel
inom krigsmakten som helhet. Materielförvaltande uppgifter i mindre
skala har vidare försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,
sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och fortifikationsförvaltningen
beträffande fortifikationsmateriel.

Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organiserade.
Förekommande avvikelser är betingade av försvarsgrensinriktningen.
Principen om ledning försvarsgrensvis modifieras bl. a. genom den s. k. huvudförvaltningsprincipen
och genom att verksorganisationen upptar vissa
arbetsenheter för särskilda förvaltningsuppgifter som är gemensamma för
försvarsgrenarna. Intendenturverkets organisation stämmer i allt väsentligt
överens med försvarsgrensförvaltningarnas, dock med den skillnaden att verket
fullgör uppgifter för försvaret som helhet.

Frågan om en sammanslagning av armé-, marin- och flygförvaltningarna
har länge varit aktuell. Redan vid anmälan av prop. 1961: 109 angående ny
organisation av krigsmaktens högsta ledning uttalade jag som min bestämda
uppfattning, att organisationen borde utformas så att den främjade en utveckling
i riktning mot ett för krigsmakten gemensamt verk också på tygförvaltningens
område. En närmare utredning av förutsättningarna härför
ansåg jag emellertid nödvändig och i prop. 1966: 110 presenterade jag ett av
1964 års tygförvaltningsutredning framlagt betänkande (SOU 1966: 11) med
förslag om inrättande av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.

Tygförvaltnings utredningens förslag gick ut på att till ett
verk föra samman nuvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna. Tillskapandet
av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk var enligt utredningens
uppfattning en nödvändig förutsättning för en effektivare förvaltningsorganisation.
Tygförvaltningsutredningen skisserade i enlighet med
sina direktiv bara huvudragen av verkets organisation. Några konkreta
förslag rörande detaljorganisation, personaluppsättning, löneförhållanden
och lokalisering lades alltså inte fram. Med hänsyn bl. a. härtill ansåg jag
mig inte utan ytterligare utredningar kunna lägga fram förslag om ett för
försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Sedan riksdagen godkänt de riktlinjer som jag i prop. 1966: 110 hade
förordat för fortsatt utredning av frågan om att inrätta ett gemensamt tygförvaltningsverk,
fick ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion i uppdrag
att — med biträde av direktionens kansli — utarbeta förslag till organisation
och personalstater för ett försvarets materielverk. Det nya verket
skulle överta de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på armé-, marin- och
flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektions uppgifter avseende
dessa verk. På materielverket skulle därutöver ankomma de ytterligare
uppgifter, som kunde anses nödvändiga för att kraven på ökad effektivitet
i anskaffning, underhåll och förrådshållning m. in. av försvarsmateriel skulle
tillgodoses.

Utredningen, som antog benämningen försvarets materielförvaltningsutredning
1966, avlämnade i början av november 1967 ett betänkande med förslag
rörande organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk.

Enligt materielförvaltningsutredningen bör försvarets
materielverk som central förvaltningsmyndighet överta de tre försvarsgrensförvaltningarnas,
försvarets intendenturverks och huvuddelen av försvarets
förvaltningsdirektions uppgifter. Utredningen har också kommit fram till
att materielverket bör överta förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel
och fortifikationsmateriel. Också anskaffningen av sjukvårdsmateriel föreslås
bli överförd till materielverket men först sedan det har beslutats hur
återstoden av försvarets sjukvårdsstyrelse skall organiseras.

Ledningen av materielverket bör enligt utredningen utövas av en styrelse
och en verkschef. I styrelsen skall — förutom verkschefen —- ingå chefen
för försvarsstaben, chefen för försvarets forskningsanstalt och fyra andra
av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen skall vara ordförande i stvrelsen
och under styrelsen ha det direkta ansvaret för verkets ledning. Till
sitt förfogande får verkschefen en stab på 131 personer, som fördelas på
enheter för planering, samordning, rationalisering m. m.

Verksamheten är enligt förslaget i övrigt fördelad på fyra huvudavdelningar
samt en verkstads- och en personalavdelning. Huvudavdelningarna
kallas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen
och intendenturförvaltningen. Verkschefen och de fyra huvudavdelningscheferna
bildar tillsammans en direktion, som är rådgivande
organ till verkschefen och forum för ömsesidig orientering.

Sakorganens verksamhet på tygmaterielområdet och därmed sammanhängande
inköps-, kvalitetskontroll- och underhållsverksamhet skall under
verksledningen hållas samman i tre försvarsgrensinriktade anskaffningsoch
underliållsenheter, som bär sin motsvarighet i nuvarande arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygförvaltningen. Flertalet gemensamma
enheter och en intendenturavdelning som består av materiel-, livsmedelsoch
drivmedelsbyråerna vid nuvarande försvarets intendenturverk skall

för att avlasta verkschefen — föras samman till en förvaltning, som
kallas intendenturförvaltningen. Verkstadsledningen skall vara placerad di -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

rekt under verkschefen. Också personalenheten har ansetts kräva en fristående
ställning gentemot övriga enheter.

Av den egentliga anskaffningsverksamlieten har utredningen bara undersökt
förhållandena på tele- och robotområdena. Verksamheten vid övriga
sakorgan har förutsatts bli undersökt i ett senare skede.

Omorganisationen, som föreslås ske successivt under en treårsperiod med
början snarast efter den 1 juli 1968, berör sammanlagt ca 4 800 personer,
om man helt följer utredningens förslag. Personalstyrkan beräknas efter
slutförd omorganisation minska med ca 250 personer eller ca 5 %. Rationaliseringseffekten
av förslaget är begränsad, bl. a. beroende på att bara omkring
hälften av organisationen har undersökts i det nu avslutade utredningsskedet.

Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag har vid remissbehandlingen
på ett par punkter mött en mera allmän kritik. Så gott
som samtliga remissinstanser anmärker, att ledningsorganisationen — verksstaben
— är överdimensionerad. En annan huvudanmärkning riktar sig
mot uppbyggnaden av den huvudavdelning, som kallas intendenturförvaltningen
och som anses ha en alltför heterogen sammansättning. Det är en
allmän uppfattning, att denna huvudavdelning bör renodlas och — förutom
intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma sådan för krigsmakten
gemensam verksamhet som i princip har en från verket utåtriktad karaktär.
De stödorgan som har servicebetonade uppgifter inom verket anses i stället
böra hållas samman i en särskild organisatorisk enhet, en administrativ
huvudavdelning.

De förslag som remissinstanserna har fört fram påverkar också den organisatoriska
utformningen av ledningsorganisationen, verkstadsavdelningen
och personalavdelningen. De båda sistnämnda avdelningarna som i utredningsförslaget
är fristående bör enligt remissyttrandena inordnas i intendenturförvaltningen
resp. administrativa avdelningen, vilka föreslås innefatta
bl. a. följande enheter.

Intendenturförvaltning

— planering

•—- intendenturavdelning

— förrådsavdelning

— verkstadsavdelning

— expedition

Administrativ avdelning

— juridisk enhet

— personalenhet

— kameral enhet

— organisationsenhet

— datacentral

— centralexpedition

Det anses allmänt, att man till en början inte bör gå längre än att föra
samman tygförvaltningarna och eventuellt försvarets intendenturverk och
låta dem i stort sett oförändrade ingå i den nya organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Materielförvaltningens framtida organisation

En utgångspunkt för materielförvaltningsutredningens arbete bär varit
att på utredningen grundade förslag skall kunna föreläggas detta års riksdag.
Utredningen har med andra ord tvingats arbeta under stark tidspress
men har det oaktat enligt min mening lagt fram ett väl genomarbetat organisationsförslag.

När jag i prop. 1966: 110 tog ställning till tygförvaltningsutredningens
förslag, utgick jag från att samordningen av tygförvaltningstjänsten bäst
skulle främjas genom ett gemensamt tygförvaltningsverk, vilket i sin tur
borde medföra ökad effektivitet inom detta förvaltningsområde. Den utredning
som nu föreligger omfattar visserligen inte verksamheten vid de nuvarande
verkens sakorgan men jag anser trots detta, att utredningen tillsammans
med den tidigare tygförvaltningsutredningen innebär ett klart stöd
för min tidigare deklarerade uppfattning om fördelarna med ett för försvaret
gemensamt materielverk. I likhet med flertalet remissinstanser är jag därför
övertygad om att man inte längre bör dröja med att skapa ett sådant
verk. Jag förordar alltså att ett gemensamt materielverk inrättas och att det
kallas försvarets materielverk. Till frågorna om verkets uppgifter
och organisation återkommer jag i det följande.

Som jag tidigare har redovisat, har materielförvaltningsutredningen förordat
fortsatta undersökningar av verksamheten vid de nuvarande
sakorganen. Utredningen har vidare föreslagit, att dessa undersökningar
skall läggas på det blivande materielverket. Själv anser jag emellertid
att de kompletterande undersökningarna, som för övrigt inte bör begränsas
till enbart sakorganen, är så omfattande att de redan av detta skäl inte kan
utföras av materielverket utan risk för att den löpande verksamheten blir
eftersatt. En särskild utredning bör få i uppdrag att i nära samarbete med
verket göra dessa undersökningar.

Den nya utredningen bör främst ägna sig åt att undersöka sakorganens
-— även tele- och robotorganens — verksamhet. De förslag utredningen
kommer fram till kan emellertid få återverkningar på andra funktioner
såsom inköp, underhåll och kvalitetskontroll. Utredningen bör alltså undersöka
också dessa funktioner mot bakgrunden av materielförvaltningsutredningens
förslag.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som får stor betydelse vid
bedömningen av sakorganens verksamhet, nämligen i vilken utsträckning
materielverket skall använda egen personal eller köpa tjänster från utomstående.
Sannolikt kan det i många fall vara lönsamt att i ökad utsträckning
köpa tjänster från utomstående. Förbättrade budgeteringsregler bör
på sikt ge ökade möjligheter att väga kostnaderna för egen verksamhet mot
kostnaderna för köpta tjänster. Frågan om lämpligheten att köpa i första
hand service och utredningstjänster från utomstående bör därför ägnas
uppmärksamhet vid den fortsatta utredningen.

Kungl. Maj:ls proposition nr 107 nr 1068

.lag kominer så tillbaka till frågan om materielverkets u p p g i ft
e r. Att verket skall överta ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs
av arme-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektion
har varit en av utgångspunkterna för materielförvaltningsutredningen
och får därför betraktas som givet. Liksom flertalet remissinstanser anser
jag vidare att man till det nya verket bör föra över förvaltningen av intendent
urmateriel, dvs. intendenturverkets nuvarande uppgifter. Däremot
är jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag att verket
också skall svara för förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel och
fortifikationsmateriel. Dessa frågor torde behöva övervägas ytterligare, liksom
också frågan om anskaffning av sjukvårdsmateriel.

Beträffande materielverkets organisation vill jag framhalla
att den omorganisation jag här förordar bör ses som ett första steg
mot en längre gående strukturomvandling. Det är därför nödvändigt att
organisationen i inledningsskedet utformas så att den inte binder de fort -

satta utredningarna. Organisationen måste också utan större svårigheter
kunna anpassas till den framtida utvecklingens krav. Jag delar därför den
remissvägen framförda uppfattningen att de organisatoriska förändringarna
bor begränsas i förhållande till vad materielförvaltningsutredningen har
föreslagit och främst ta sikte på att skapa en gemensam verksledning, som
bl. a. övertar försvarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter.
Huvuddragen av mitt organisationsförslag framgår av en tablå, vilken torde
få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3.

Ledningen av verket bör utövas av en styrelse och under denna av en
verkschef. Jag delar den uppfattning som har förts fram vid remissbehandlingen
att det — bortsett från verkschefen — inte bör finnas några självskrivna
ledamöter i styrelsen. Sakkunskap från försvarsstaben och försvarets
forskningsanstalt bör dock vara företrädd i styrelsen. I övrigt bör
verket genom styrelsen tillföras sakkunskap från olika områden av samhällslivet.
Kungl. Maj :t kan meddela föreskrifter om styrelsens sammansättning.

Några remissinstanser har anmärkt på att styrelsens uppgifter blir alltför
begränsade enligt utredningens förslag. Enligt min mening bör självfallet
styrelsen svara för verksamhetens allmänna inriktning och utnyttjandet
i stort av tillgängliga resurser. Den bör också ta ställning till betydelsefulla
materielprojekt och materielanskaffningar.

Verksorganisationen i övrigt kräver inte några större organisatoriska förändringar
i jämförelse med nuläget. De tre försvarsgrensförvaltningarna
och intendenturverket bör sålunda i stort sett oförändrade ingå som huvudavdelningar
i det nya verket. De bör benämnas armématerielförvaltningen,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och intendenturmaterielförvaltningen.

Majoriteten av remissinstanserna har föreslagit att för materielverket ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

mensamma organ samlas i en administrativ huvudavdelning, som ersätter
de nuvarande administrativa byråerna. Om materielverket över huvud taget
skall kunna fungera som ett verk anser jag det nödvändigt att samordna de
stödfunktioner, som nu ankommer på de administrativa byråerna. Jag biträder
alltså det remissvägen framförda förslaget att inrätta en för verket
gemensam administrativ huvudavdelning. Till denna avdelning bör också
knytas de planerings- och samordningsresurser som behövs för verksledningen.

Jag förutsätter att överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna skall ha
samma direktiv- och anvisningsrätt gentemot materielverket som de nu har
gentemot försvarsgrensförvaltningarna och försvarets intendenturverk.

Genom den föreslagna organisationen har jag inte tagit ställning till organisationen
på sikt. Valet står här i första hand mellan en försvarsgrensinriktad
och en fack- eller produktinriktad organisation. Med
hänsyn till kraven på samordning med förbandsproduktionen i övrigt och
för att begränsa omfattningen av omorganisationen har utredningen utgått
från en försvarsgrensinriktad indelning. Själv anser jag att det är för tidigt
att bedöma materielverkets organisation på sikt, innan sakverksamheten
har undersökts.

På ett par punkter är jag emellertid beredd att avvika från denna allmänna
inställning. Materielförvaltningsutredningen och även flera remissinstanser
anser det angeläget att för verket gemensamma enheter skapas för
i första hand förrådsledning och normalieverksamhet men också för ledningen
av de verkstäder som skall sortera under materielverket. Det är också
min uppfattning att den centrala ledningen av förrådstjänsten inom krigsmakten
bör åvila ett centralt förrådsledningsorgan inom materielverkel.
Också normalieverksamheten bör i allt väsentligt kunna föras samman till
funktionella och för verket gemensamma organ. Med hänsyn till de rationaliseringsmöjligheter
som här föreligger bör principbeslut redan nu fattas
om en samordning inom materielverket på dessa båda områden. Beträffande
verkstadsledningen bör däremot resultatet av 1966 års verkstadsutrednings
fortsatta arbete avvaktas.

Jag anser mig här också böra ta upp frågan om samordning mellan
materielverket och andra organ inom den centrala försvarsförvaltningen.
Enligt nuvarande ordning skall försvarets förvaltningsdirektion
svara för sådan samordning mellan förvaltningsmyndigheterna.
I likhet med utredningen anser jag att frågor som har beröring med andra
centrala förvaltningsmyndigheter bör kunna avgöras enligt gängse samrådsförfarande.
Jag är inte övertygad om att behov verkligen föreligger
av en organiserad samverkan myndigheterna emellan, som enligt utredningens
förslag skulle kräva inrättande av en försvarsförvaltningens chefsnämnd.
Det bör enligt min uppfattning ankomma på vederbörande verkschefer
att ge varandra erforderlig information och etablera det samarbete
som situationen i varje läge kräver.

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968

Förvaltningsdirektionen har tillsatt ett antal samarbctsdelegationer, som
bör fortsätta sin verksamhet t. v. Det sammanhållande ansvaret för delegationens
verksamhet bör i flertalet fall kunna övertas av materielverket.
Jag förutsätter att resp. verkschefer efter hand överväger behovet av delegationernas
verksamhet och inbördes bestämmer om deras organisatoriska
anknytning.

Utredningen har som lämplig tidpunkt för omorganisationen
angett den 1 oktober 1968. Materielverkets styrelse och verkschef,
eventuellt också förvaltningschefer och chefer för ny- eller omorganiserade
avdelningar skulle dock tillsättas den 1 juli 1968. Omfattningen av den
omorganisation som jag förordar motiverar emellertid inte en senareläggning
av det formella genomförandet. Jag föreslår därför att omorganisationen
genomförs den 1 juli 1968.

Materielverkets organisation 1.7.1968

Jas räknar således med att försvarets materielverk inrättas den 1 juli
1968 och att verket övertar ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs av
försvarets intendenturverk samt armé-, marin- och flygförvaltningarna.

De organisatoriska förändringarna tar, som jag förut har framhållit,
främst sikte på att skapa en gemensam verksledning som bl. a. övertar försvarets
förvaltningsdirektions samordnande uppgifter. Verksamheten skall
vara fördelad på fem huvudavdelningar. Fyra av dessa motsvarar de tre
nuvarande försvarsgrensförvaltningarna och intendenturverket och bör,
som jag förut har föreslagit, i den nya organisationen kallas armématerielförvaltningen,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och
intendenturmaterielförvaltningen. Den femte huvudavdelningen inrymmer
för verket gemensamma lednings- och stödfunktioner och bör kallas administrativa
avdelningen.

Förändringarna i linjeorganisationen berör i stort sett bara de administrativa
byråerna, som bör utgå och i huvudsak ersättas med den för verket
gemensamma administrativa avdelningen. Denna avdelning,
som också bör innefatta för verksledningen erforderliga planerings- och
samordningsresurser, bör överta huvuddelen av de administrativa byråernas
uppgifter och vissa av de uppgifter som nu åvilar förvaltningsdirektionens
kansli. Till den administrativa avdelningen bör också knytas armé- och flygförvaltningarnas
datacentraler, marinförvaltningens systemkontor och intendenturverkets
datasektion.

Den administrativa avdelningen bör organiseras på sex enheter, nämligen
en planeringsenhet, en kanslibyrå, en personalbyrå, en kameralbyrå,
en organisationsbyrå och en centralexpedition.

Planeringsenheten skall vara sammanhållande organ för cen -

Kuiu/l. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

trala planerings- och samordningsfrågor. Den skall svara för samordning av
verkets långsiktsplanläggning, utarbeta och utveckla verkets grundsyn i
fråga om anskaffningspolitiken och i anslutning härtill analysera verkets
behov av att utnyttja forsknings-, utvecklings- och produktionskapacitet
inom industrin. Enheten skall vidare svara för samordning av inköps- och
underhållsverksamhet, industriplanering m. m. Enhetens uppgifter omfattar
i övrigt resursplanering, budgetering, kostnadsuppföljning och framtagning
av underlag för verkets anslagsframställningar m. m.

Personalbehovet för planeringsenheten beräknar jag till 22 tjänster.

I samband med det utredningsarbete som har bedrivits på materielområdet
har försöksvis inrättats två samordningsorgan, ett för krigsmaktens
verkstadsresurser och ett för krigsmaktens förrådsverksamliet. Båda organen
är f. n. underställda förvaltningsdirektionen. Till verkstadssamordningen
har förts över vissa delar av teleunderhållskontoret. Kontoret i övrigt bär
underställts förvaltningsdirektionen. Jag räknar med att försöksverksamheten
och även teleunderhållskontorets verksamhet t. v. skall fortsätta efter
den 1 juli 1968. Såväl de båda samordningsorganen som teleunderhållskontoret
bör kunna provisoriskt knytas till planeringsenheten.

Kanslibyrån skall överta huvuddelen av de uppgifter, som åvilar
de nuvarande förvaltningarnas kanslisektioner. I byråns uppgifter bör vidare
ingå att fungera som kansli åt verksledningen. Personalbehovet för
byrån beräknar jag till 22 tjänster.

Personalbyrån ersätter de nuvarande förvaltningarnas personalkontor.
Byrån kommer bl. a. att få ansvara för verkets personalpolitik. Eu
viktig uppgift blir också att i personalfrågor företräda verket gentemot
andra myndigheter, organisationer och företag.

För personalbyrån beräknar jag 50 tjänster.

Kameralbyråns uppgifter överensstämmer i stort sett med dem
som förvaltningarnas ekonomisektioner nu bär att fullgöra. Byrån skall
svara för verkets kassarörelse, anslagsredovisning och bokslut, förvalta verket
anförtrodda fonder, granska leverantörsfakturor o. d. samt förvara säkerheter
för förskott.

Personalbehovet för kameralbyrån beräknar jag till 74 tjänster.

Organisationsbyrån blir ett renodlat rationaliseringsorgan och
har inte någon motsvarighet i nuvarande organisation. Byrån skall utarbeta
förslag till riktlinjer i organisationsfrågor (i vad avser fredsorganisationen),
upprätta verkets rationaliseringsplan och — i avvaktan på prövning av frågan
om inrättande av ett gemensamt driftorgan för försvaret — svara för
driften av verkets datamaskinanläggningar. Den skall vidare inom verket
vara sammanhållande organ i organisationsfrågor och i frågor rörande
automatisk databehandling. Byrån skall också utföra eller medverka i interna
utredningar rörande verkets organisation eller viktigare administrativa
rutiner. Dessutom skall bvrån svara för verkets medverkan vid utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968

ningar, som bedrivs i del föreslagna försvarets rationaliseringsinstituts regi.

För verksamheten beräknar jag tio tjänster.

Till centralexpeditionen förs förvaltningarnas organisationsoch
intendentskontor samt delar av förvaltningsdirektionens kansli. Centralexpeditionen
skall leda och samordna verkets expeditionstjänst, arkivtjänst
samt bud- och transporttjänst, handha verkets centrala arkiv, telekommunikationer
och städtjänst, handlägga frågor rörande anskaffning
in. m. av lokaler, inventarier och kontorstekniska hjälpmedel.

De expeditioner, som i nuvarande organisation ingår i de administrativa
byråerna, bör t. v. underställas cheferna för resp. huvudavdelningar och
knytas till centralplaneringarna. För den centrala expeditionstjänsten beräknar
jag sammanlagt 34 tjänster.

För hela den administrativa avdelningen beräknar jag personalbehovet,
inkl. chefen för avdelningen, till sammanlagt 213 tjänster. För i huvudsak
motsvarande arbetsuppgifter finns i nuvarande organisation 220 tjänster,
vilka således kan utgå.

För linjeorganisationen i övrigt räknar jag inte med några större förändringar
den 1 juli 1968. Vissa tjänster får emellertid inte någon direkt motsvarighet
i den nya organisationen. Så är fallet med tjänsterna för nuvarande
verkschefer som närmast kommer att motsvaras av tjänster för
huvudavdelningschef. Vidare kommer tjänsterna för fälttygmästare, marinöverdirektör,
flygöverdirektör och biträdande flygöverdirektör att sakna
motsvarighet i materielverket. Återstående tjänster på löneplan C utanför
de administrativa byråerna bör föras över till materielverket.

För verkschefen bör inrättas en civil tjänst som generaldirektör i Cp 6.
Mot löneställningen för verkschefen har berörda personalorganisationer
förklarat sig inte ha något att erinra. I övrigt bör inrättas fem tjänster med
förordnande på viss tid för chefer för huvudavdelningar och fyra extra
ordinarie tjänster för chefer för byråer inom den administrativa huvudavdelningen.

Anställnings- och arbetsvillkor för personalen är en förliandlingsfråga.
Jag avser att ge avtalsverket det förhandlingsuppdrag som betingas av
vad jag har föreslagit i det föregående.

Medelsbehovet för materielverket budgetåret 1968/69 beräknar jag

1 nuvarande pris- och löneläge till 130 milj. kr. för avlöningar och 7 850 000
kr. för omkostnader. Därutöver beräknar jag för datamaskiner 8 225 000 kr.
Sammanlagda medelsbehovet uppgår alltså till 146 075 000 kr. Jämfört med
de i prop. 1968:1 (bil. 6) beräknade anslagen till berörda förvaltningar
in. m. innebär detta en minskning med 2 675 000 kr. till avlöningar och en
ökning med 265 000 kr. till omkostnader eller totalt en minskning med

2 410 000 kr.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband
med materielverkets tillkomst. Jag tänker i detta sammanhang på konsekven -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

serna för nuvarande verkschefer av förvaltningschefernas ändrade status och
på indragningen av tjänsterna som fälttygmästare, marinöverdirektör, flygöverdirektör
och biträdande flygöverdirektör. I den utsträckning som behövs
bör Kungl. Maj :t i samband med genomförandet av omorganisationen
kunna föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.
Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör därför
inhämtas.

I samband med omorganisationen uppstår vidare en rad personalfrågor,
som måste lösas. I likhet med utredningen anser jag att en personaldelegation
bör tillsättas med uppgift att bl. a. svara för vissa utnämnings-
och anställningsfrågor. Denna fråga torde jag i annat sammanhang
få anmäla för Kungl. Maj :t.

En betydelsefull fråga som utredningen inte har haft anledning att gå närmare
in på avser personalens sammansättning. Jag har från
början förutsatt att man i ett utgångsläge bör följa hittills tillämpade principer
i fråga om utnyttjandet av olika personalkategorier — militär, civilmilitär
och civil personal — inom materielverkets organisation. De problem
som här föreligger är enligt min uppfattning så djupgående att de bör utredas
i särskild ordning. Jag har för avsikt att särskilt anmäla också denna
fråga för Kungl. Maj :t.

Materielverkets lokalisering torde till en början inte behöva bereda
några större problem. Jag räknar med att de lokaler, som nu disponeras av
intendenturverket, försvarsgrensförvaltningarna och förvaltningsdirektionen,
skall övertas av materielverket. Lokalbehovet på sikt torde få prövas
i samband med den fortsatta utredning om materielverkets organisation
som jag förut har berört.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som jag har angett för organisation
m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans,

b) besluta att försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets
förvaltningsdirektion skall upphöra vid utgången av juni
1968,

c) besluta att ett för försvaret gemensamt materielverk,
benämnt försvarets materielverk, skall inrättas den 1 juli
1968,

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid försvarets materielverk
inrätta en tjänst för generaldirektör i Cp 6, fem tjänster
med förordnande på viss tid för chefer för huvudavdel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

ningar och fyra extra ordinarie tjänster för chefer för
byråer,

e) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad jag
har förordat i det föregående till materielverket föra över
tjänster på löneplan C vid försvarets intendenturverk,
arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen,

f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar
och åtgärder i övrigt, som erfordras för att genomföra
förslagen.

6. Anslag för budgetåret 1968/69

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar

1966/67 Utgift 2 634 813
1967/68 Anslag 2 800 000
1968/69 Förslag 3 275 000

Försvarets sjukvårdsstyrelse leder hälso- och sjukvården inom krigsmakten
och är central myndighet för krigsmaktens sjukvårdsförvaltning. 1
verkets uppgifter ingår också att vara chefsmyndighet för militärapoteket
och militärmedicinska undersökningscentralen. Försvarets sjukvårdsstyrelse
är organiserad på tre byråer — hälsovårdsbyrån, sjukvårdsbyrån och
materielbyrån — samt en administrativ sektion och en provisoriskt organiserad
planeringsgrupp.

I prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 80) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse:
Avlöningar beräkna ett förslagsanslag av 2,8 milj. kr.

Beräknad ändring
1967/68 1968/69

Mynd. Dep.chefen

37 +5 y2 —

42 +7_—

79 + 12 % —

2 747 000 + 779 000 + 437 000

53 000 + 36 000 + 38 000

2 800 000 + 815 000 + 475 000

Försvarets sjukvårdsstyrelse

1. För anpassning av sjukvårdsstyrelsens organisation till 1962 års försvar
ssjukvårdsutrednings förslag behövs tio heltidstjänster, av vilka sex
förs över från arméstaben och försvarets intendenturverk, samt en deltids6
— Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107

Tjänster

Handläggande personal...........

Övrig personal..................

Anslag

Avlöningar till tjänstemän........

Arvoden och särskilda ersättningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

anställd statistiker. Samtidigt kan en kontorsbiträdestjänst omvandlas till
halvtidstjänst (346 352 kr.).

2. För utveckling av försvarsgrenarnas sjukvårdsmaterielplaner och
sjukvårdsstyrelsens ADB-system m. m. behövs tre tjänster vid materielbyrån.
Vidare bör tillkomma en biträdestjänst, varvid en halvtidstjänstgörande
kansliskrivare kan dras in. Slutligen bör en kansliskrivare föras över
till arméstaben (101 076 kr.).

3. Löneomräkning 367 572 kr.

Departementschefen

Materielförvaltningsutredningen bär i sitt betänkande föreslagit, att delar
av sjukvårdsstyrelsens materielbyrå skall inordnas i materielverket. Som
framgår av det föregående bör denna fråga bli föremål för ytterligare överväganden.
Detta gäller också frågan om militär sjukvårdens ledning i central
instans. Med hänsyn härtill är jag inte heller beredd att nu tillstyrka en
omorganisation av sjukvårdsstyrelsen på grundval av försvarssjukvårdsutredningens
förslag.

I avvaktan på slutligt ställningstagande till sjukvårdsstyrelsens framtida
uppgifter och organisation bör verket ges möjlighet att anställa viss extra
personal. Jag beräknar medel för detta ändamål.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
3 275 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar för budgetåret
1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett förslagsanslag av 3 275 000 kr.

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader

1966/67 Utgift 343 628
1967/68 Anslag 450 000
1968/69 Förslag 450 000

I prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 80) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader
beräkna ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Beräknad ändring

		1967/68	1968/69
			Mynd.	Dep.chefen
1.	Sjukvård...............................		+ 2 000	+ 2 000
2.	Reseersättningar.........................		+ 4 000	+ 4 000
3.	Expenser
	a) Bränsle, lyse och vatten................	........ 22 000	— 2 000	— 2 000
	b) Kostnader för datamaskiner............	........ 180 000	— 30 000	— 25 000
	c) Övriga expenser.......................	........ 151 000	+ 171 000	+ 26 000
	Därav engångsutgifter .................	........ .	+154 000	+ 21 000
4.	Publikationstryck........................	........ 10 000	— 5 000	— 5 000

450 000 + 140 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Försvarets sjukvårdsstijrelse

3 c) Av ökningen avses 115 000 kr. för anskaffning av ny telefonväxel.
Dessa medel föreslås bli anvisade under ett särskilt reservationsanslag.

Departementschefen

Jag är inte beredd att tillstyrka förslaget om anskaffning av ny telefonväxel.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj :t
föreslår riksdagen

att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader för budgetåret
1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett förslagsanslag av 450 000 kr.

Försvarets materielverk: Avlöningar

11966/67 Utgift 127 390 172
‘1967/68 Anslag 117 210 000
1968/69 Förslag 130 000 000

1 Avser avlöningsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion

I prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 82) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendenturverk:
Avlöningar, Arméförvaltningen: Avlöningar, Marinförvaltningen: Avlöningar.
Flygförvaltningen: Avlöningar och Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar
beräkna förslagsanslag av sammanlagt 132 675 000 kr.

Tjänster

Handläggande personal........................

Övrig personal...............................

Anslag

Avlöningar till tjänstemän.....................

Arvoden och särskilda ersättningar.............

Avlöningar till annan personal än tjänstemän

Motiv

Beräknad ändring
1967/68 1968/69

Mynd. Dep.chefen

1 435 + 7 + 16

2 931_—4_—34

4 366 + 3 —18

111 943 000 +15 599 000 +12 475 000
107 000 — _

5160 000 + 317 000 + 315 000

117 210 000 +15 916 000 +12 790 000

1. Arméförvaltningen föreslår att tjänster för en förste byråintendent i
Ae 23, två byråassistenter i Ae 19, en verkmästare i Ae 15, en kansliskrivare
i Ae 11, en tekniker i Ae 11 och en kontorist i Ae 9 vid inköpsavdelningens
försäljningssektion dras in. Tjänsterna har hållits vakanta sedan år 1964.

2. För bl. a. teknisk-ekonomisk uppföljning av pågående flygplanprojekt
behövs enligt flygförvaltningen sammanlagt tio tjänster (374 000 kr.).

3. Löneomräkning 15 542 000 kr.

6* —Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Departementschefen

Som jag tidigare har föreslagit bör försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion
upphöra vid utgången av juni 1968. Avlöningsanslagen för
dessa myndigheter bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas
med ett nytt anslag, benämnt Försvarets materielverk: Avlöningar. Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 130 milj. kr.

Utöver den organisation som jag i det föregående har redovisat för
materielverket har jag beräknat medel för två tjänster för förste byråingenjör
i A 23 för signalskyddsärenden. Dessa tjänster förs över från det
nuvarande anslaget Viss sambandsverksamhet (N 14).

Vid medelsberäkningen har jag också tagit hänsyn till att avlöningskostnaderna
för en tjänst för byrådirektör vid nuvarande flygförvaltningen
fr. o. m. nästa budgetår förs över till försvarets civilförvaltning (jfr prop.
1968: 1 bil. 6 s. 79). Med hänsyn till vad arméförvaltningen har anfört i särskilda
skrivelser har jag vidare räknat med att två tjänster för förrådsförvaltare
i Ae 15 vid arméförvaltningen förs över till avlöningsanslaget för
militärområdenas tygförvaltningar (E 12). Slutligen kan följande tjänster
vid arméförvaltningens inköpsavdelning utgå, nämligen en för förste byråintendent
i Ae 23, två för byråassistent i Ae 19, en för verkmästare i Ae 15,
en för kansliskrivare i Ae 11, en för tekniker i Ae 11 och en för kontorist i
Ae 9.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Avlöningar för budgetåret
1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett förslagsanslag
av 130 000 000 kr.

Försvarets materielverk: Omkostnader

>1966/67 Utgift 9 789 412
>1967/68 Anslag 9 700 000
1968/69 Förslag 7 850 000

1 Avser omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion

I prop. 1968:1 (bil. 6 s. 82) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendenturverk:
Omkostnader, Arméförvaltningen: Omkostnader, Marinförvaltningen:
Omkostnader, Flygförvaltningen: Omkostnader och Försvarets förvaltningsdirektion:
Omkostnader beräkna förslagsanslag av sammanlagt 10 285 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968

Beräknad ändring

	1967/08	1968/69 Mynd. Dep.chefen
1. Sjukvård in. in.....................
2. Reseersättningar......................			+ 19 000 + 34 000
3. Expenser a) Bränsle, lyse och vatten................. b) Kostnader för datamaskiner m. m........		+ 10 000 + 2 000 + 399 000
c) Övriga expenser................... Därav engångsutgifter................		+ 592 000
d) Vakttjänst........................
4. Publikationstryck..................		— 2 000	+ ö7 000 — 2 000
	9 700 000	+ 527 000	— 1 850 000

Departementschefen

Omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion
bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt anslag,
benämnt Försvarets materielverk: Omkostnader. Med hänvisning till
sammanställningen beräknar jag anslaget till 7 850 000 kr. Jag har därvid
beräknat 265 000 kr. för engångsutgifter för möbler och flyttningskostnader i
samband med materielverkets tillkomst. Vidare har jag räknat med att
medel för kostnader för datamaskiner m. m. under nuvarande omkostnadsanslag
förs över till ett särskilt anslag för denna verksamhet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Omkostnader för budgetåret
1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett
förslagsanslag av 7 850 000 kr.

Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m.

*1966/67 Utgift 5 728 925 Reservation 410 781
*1967/68 Anslag 5 525 000
1968/69 Förslag 8 225 000

* Avser datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen

I prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 83) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen: Datamaskiner
m. m. och Flygförvaltningen: Datamaskiner m. m. beräkna reservationsanslag
av sammanlagt 5 525 000 kr.

Marin- och flygförvaltningarna

Nuvarande anslag bör föras upp med oförändrade belopp.

Departementschefen

Datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt anslag,
benämnt Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. Jag beräknar anslaget
till 8 225 000 kr. och har därvid räknat med att de medel till kostnader
för datamaskiner m. m. — 2 697 000 kr. — som f. n. har anvisats under
omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen och
flygförvaltningen skall föras över till detta anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. för
budgetåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett reservationsanslag av 8 225 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Materielförvaltningens nuvarande organisation

Försvarets förvallningsdireklion
Ordförande
7 ordinarie ledamöter
Kansli

Arméförvaltningeii

Chef

Fälttygmästare

Centralplanering

Administrativ byrå

Vapenavdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Verks tadsavdelning

Förrådsbyrå1

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

MaterieUnspektion

Underrättelsecentral

Datacentral

Personalkårexpedition

Marinförvaltningen

Chef

Marinöverdirektör

Centralplanering

Administrativ byrå

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdelning

Verkstadsbyrå

Förrådskontor

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Datasystemkontor

Personal- och utbildningssektion

Flyg förvaltningen
Chef

Flygöverdirektör
Centralplanering
Systemplanering
Projektledning för flygplansystem
37
Administrativ byrå
Flygplanavdelning
Elektroavdelning
Robotavdelning
Underhållsavdelning
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Materielkontrollsektion
Underrättelsecentral
Personal- och utbildningssektion

Försvarets intendenturverk
Chef

Centralplanering

Administrativ byrå

Materielbyrå

Livsmedelsbyrå

Drivmedelsbyrå

Förrådsbyrå

Norm ali esektion

1 Tygförrådsbyrån och ainmunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet

-j

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Försvarets materielverk

(Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag)

to £
00

Styrelse

Verkschef

Direktion

Personal avdelningen -

Verkstads avdelningen -

Planeringsavdelning
Allmän avdelning
Organisationsavdelning
Juridisk avdelning

Marinmateriel förvaltningen -

Chef

Planering

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdclning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Chef

Planering

Projektledning

Flygplanavdelning

Elektroavdelning

Robotavdelning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Flygmateriel förvaltningen -

Armémateriel förvaltningen -

Chef

Planering

Vapenavdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Inköpsavdelning

Kontrollavdelning

Underhållsavdelning

Expedition

Personalkårexpedition

Chef

Planering

Intendenturavdelning

Förrådsavdelning

Standardiseringsavdelning

F örlagsavdelning

Kameral avdelning

Datacentral

Centralexpedition

Intendentur förvaltningen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

Försvarets materielverk

(Departementschefens organisationsförslag)

Styrelse

Verkschef

Administrativa

avdelningen

Chef

Planering

Kanslibyrå

Personalbyrå

Kameralbyrå

Organisationsbyrå2

Centralexpedition

Intendenturmateriel förvaltningen -

Chef

Centralplanering

Materielbyrå

Livsmedelsbyrå

Drivmedelsbyrå

Förrådsbyrå

Normaliesektion

Chef

Centralplancring

Vapenavdelning

Skeppsbyggnadsavdelning

Verkstadsbyrå

Förrådskontor

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Personal- och

utbildningssektion

Marinmateriel förvaltningen -

Armémateriel förvaltningen -

Chef

Centralplanering

V apena vdelning

Fordonsavdelning

Elektroavdelning

Verkstadsavdelning

Förrådsbyrå1

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Materielinspektion

Underrättelsecentral

Personalkårcxpedition

Flygmateriel förvaltningcn -

Chef

Centralplanering

Systemplanering

Projektledning för

flygplansystem 37

Flygplanavdelning

Elektroavdelning

Robotavdelning

Underhållsavdelning

Inköpsavdelning

Normaliebyrå

Materielkontrollsektion

Underrättelsecentral

Personal- och

utbildningssektion

1 Tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet

2 Under organisationsbyrån sorterar materielverkets dataenheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1908

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning.................................................... 2

2. Nuvarande förhållanden ...................................... 4

Tygförvaltningen................................................ 4

Förvaltningsorganisationen i stort .............................. 5

Uppgifternas fördelning på organisationsenheter.................. 6

Intendenturförvaltningen 8

övrig materielförvaltning ........................................ 8

Försvarets förvaltningsdirektion 8

Direktionens sammansättning m. m............................. 9

Former för samordning........................................ 9

3. Materielförvaltningsutredningens överväganden och förslag........ 10

Allmänna synpunkter .................................. 10

Utgångspunkter .............................................. 10

Krav på materielförvaltningen i central instans.................... 11

Utredningsarbetets inriktning .................................. 12

Organisationsform .............................................. 13

Den föreslagna organisationens omfattning ........................ 14

Organisationsförslag ............................................ 15

Organisationsuppbyggnad...................................... 16

Verksledningen och dess uppgifter.............................. 17

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt 19

Samordning inom materielverket................................ 27

Samordning med verksamhet utanför materielverket 29

Omorganisationens genomförande ................................ 31

Personalbehov in. m............................................. 31

Kostnader m. in................................................. 32

Särskilda frågor ................................................ 33

Industrins utnyttjande ........................................ 33

Vissa personalfrågor .......................................... 34

Företagsnämndsverksamhet.................................... 36

Materielverkets lokalisering.................................... 36

4. Yttrandena .......................................... 38

Allmänna frågor................................................ 39

Krav på materielförvaltningen i central instans.................... 39

Organisationsform ............................................ 40

Organisationens omfattning........ 42

Materielverkets organisation...................................... 43

Allmänna synpunkter.......................................... 43

Verksledningen och dess uppgifter.............................. 45

Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt...................... 51

Samordningsfrågor .......................................... 58

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1008

Sid.

Omorganisationens genomförande ................................ 64

Personal och kostnader.......................................... 65

Övriga frågor ........ 67

Industrins utnyttjande ........................................ 67

Personalens sammansättning in. m............................... 68

Företagsnämnd ............................................ 69

Lokalfrågan.................................................. 70

5. Departementschefen 71

Utgångspunkter ................................................ 71

Materielförvaltningens framtida organisation 74

Materielverkets organisation 1.7.1968 ............................ 77

Hemställan .................................................... 80

6. Anslag för budgetåret 1968/69 .................................. 81

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar ........................ 81

Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader........................ 82

Försvarets materielverk: Avlöningar.............................. 83

Försvarets materielverk: Omkostnader 84

Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. 85

Bilagor

1. Materielförvaltningens nuvarande organisation .................. 87

2. Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag ............ 88

3. Departementschefens förslag till organisation av försvarets

materielverk .............................................. 89

ESSELTE AB. STHLM 68
814138