Kungl. Maj:ts proposition nr 106 (Proposition 1942:106)

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående återbäring av
arvsskatt för vissa donationer m. m.; given Stockholms
slott den 27 februari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna 3:o och 4:o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Statsrådet Ewerlöf anmäler följande ärenden angående återbäring av arvsskatt
för vissa donationer m. m. samt anför därvid:

l:o.

Donation av f. d. folkskollärarinnan Serena Ulrika Jakobina Ehrenström
från Göteborg till kräftsjukdomarnas bekämpande.

Den 22 april 1937 avled förra folkskollärarinnan Serena Ulrika Jakobina
Ehrenström från Göteborg, såsom enda arvsberättigad släkting efterlämnande
sonen till en avliden halvsyster.

I ett den 11 juni 1930 upprättat testamente har Serena Ehrenström beträftlihang
till riksdagens protokoll 19''i‘2. 1 sami. Nr 106.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

Tande sin kvarlåtenskap förordnat, att, sedan vissa legat utgått, återstoden
därav skulle tillfalla Göteborgs hälsovårdsnämnds andra avdelning i egenskap
av styrelse för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg att såsom
en fond under namn »Serena Ehrenströms fond för kräftsjukdomarnas bekämpande»
förvaltas på sätt testator föreskrivit i ett i samband med testamentet
upprättat och av testator godkänt reglemente, av i huvudsak följande
innehåll:

Fondens tillgångar, vilka icke få minskas, skola på ett betryggande sätt göras
räntebärande. Av avkastningen skall hälften användas till social hjälpverksamhet
för kräftsjuka. Understöd skall utgå efter bestämmande av fondens
styrelse, dock högst med 500 kronor till samma person under ett kalenderår.
Den sociala hjälpverksamheten skall utövas i huvudsaklig överensstämmelse
med de principer, efter vilka den vid Allmänna och Sahlgrenska
sjukhuset för närvarande befintliga s. k. cancerdispensären arbetar. Den
återstående hälften av avkastningen skall användas till främjande av kräftsjukdomarnas
vetenskapliga och praktiska studium på sätt fondens styrelse
äger bestämma. Till samma person får dock icke utgå högre bidrag än 1,000
kronor under ett kalenderår. Styrelsen skall hava sitt säte i Göteborg och
bestå av tre medlemmar jämte en suppleant. Ordförande i styrelsen har utsetts
av testator. Vid uppkommen ledighet för ordföranden skall ny ordförande
utses av landshövdingen i Göteborgs och Bohus län för en tid av tre
kalenderår jämte den tid, som kan återstå av det år under vilket ledigheten
uppstått, övriga ledamöter i styrelsen skola utgöras av överläkarna vid Allmänna
och Sahlgrenska sjukhusets kirurgiska och radioterapevtiska avdelningar.
Skulle å dessa avdelningar förordnas flera än en överläkare, skola
de å respektive avdelningar i tjänsten äldsta överläkarna vara ledamöter i styrelsen.
Som suppleant i styrelsen skall prosektorn vid sjukhuset fungera. Styrelsen
skall sammanträda minst två gånger årligen. Styrelsens räkenskaper
och förvaltning skola granskas av två revisorer, av vilka en utses av styrelsen
för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset och en av Göteborgs läkaresällskap.
Fonden skall stå under tillsyn av styrelsen för sjukhuset.

I ett senare den 10 april 1937 dagtecknat testamente har testator givit vissa
ändrade föreskrifter beträffande utgivande av legat samt i fråga örn den
återstående förmögenheten förordnat, att den enligt förenämnda testamente
den 11 juni 1930 skall tillfalla testators fond för kräftsjukdomarnas bekämpande,
med rättighet för dess styrelse att vidtaga önskvärda förändringar för
användning av donationen.

Göteborgs stads hälsovårdsnämnds andra avdelnings uppgift såsom styrelse
för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, numera benämnt
Sahlgrenska sjukhuset, tillkommer från och med den 1 juli 1933 Gemensamma
direktionen för Göteborgs stads sjukhus.

Mot omförmälda testamenten, vilka den 10 maj 1937 bevakats vid Göteborgs
rådhusrätt, har klander icke blivit inom laga tid instämt.

Bouppteckningen efter Serena Ehrenström, vilken den 23 december 1937
inregistrerades vid Göteborgs rådhusrätt, utvisar en behållning av 268,962
kronor 10 öre. Därav belöpa å legaten 40,241 kronor 30 öre samt å stiftelsens
andel 228,720 kronor 80 öre. Av den vid inregistreringen till sammanlagt
54,203 kronor beräknade arvsskatten faller på legaten 7,055 kronor och på

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

.stiftelsens andel 47,148 kronor. Efter avdrag av 150 kronor för lösen har
arvsskatt erlagts nied tillhopa 54,053 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd, den 31 mars 1938 till finansdepartementet inkommen
skrift hava advokaten Eric Hanse och fröken Carola Karlson i Göteborg,
vilka av rådhusrätten därstädes den 31 maj 1937 förordnats till utredningsmän
i boet efter Serena Ehrenström, med instämmande av äldste
överläkaren å Sahlgrenska sjukhusets kirurgiska avdelning samt prosektorn
vid samma sjukhus hemställt, att den å stiftelsen »Serena Ehrenströms donationsfond
för kräftsjukdomarnas bekämpande» belöpande arvsskatten måtte
återbetalas till stiftelsen för att tilläggas fondkapitalet och förvaltas enligt det
för stiftelsen gällande reglementet.

Framställningen avser återbekommande av ett belopp av 46,998 kronor,
d. v. s. den å donationen belöpande arvsskatten 47,148 kronor efter avdrag av
hela det erlagda lösenbeloppet 150 kronor.

I sin framställning hava utredningsmännen, vilka tillika bevittnat ifrågavarande
testamenten, framhållit, att, då testator i sitt senare testamente medgivit
fondens styrelse rätt att vidtaga önskvärda förändringar för användning
av donationen, testator med detta tillägg icke avsett att giva fondens styrelse
befogenhet att frångå syftet med donationen utan endast att bereda styrelsen
möjligheter att med hänsyn till ändrade förhållanden lämpa förvaltningen
efter tidsläget. Utredningsmännen hava vidare till stöd för sin hemställan anfört
i huvudsak följande:

Testators avsikt med donationen hade varit att bidraga till kräftsjukdomamas
bekämpande och att bereda personer, som drabbats av sjukdomen,
fortsatt vård och hjälp. Dessa syften vore värda all uppmuntran och stöd
icke minst från det allmännas sida. På grund av svårigheterna att mot fullgod
säkerhet placera fondens medel mot högre ränta än gällande bankränta
bleve det ej möjligt för fondens styrelse att i så stor utsträckning, som testator
tänkt sig, utöva social hjälpverksamhet bland kräftsjuka eller lämna bidrag
till kräftsjukdomarnas vetenskapliga och praktiska studium. Testators
syften kunde från statsmakternas sida ej erhålla bättre stöd än genom återbetalning
av den för donationen utgående arvsskatten. Detta skulle innebära
att fondens kapitaltillgångar och därmed också dess inkomster skulle
ökas med cirka 25 procent.

Statskontoret har i utlåtande den 30 juni 1938 avstyrkt bifall till förevarande
framställning under hänvisning till att spörsmålet om lindring i beskattningen
av donationer till välgörande eller eljest allmännyttiga ändamål
för det dåvarande vore föremål för utredning.

Den av testator inrättade stiftelsen, som har till syfte att verka för kräftsjukdomarnas
bekämpande dels genom social hjälpverksamhet för kräftsjuka,
dels genom bidrag till främjande av dessa sjukdomars vetenskapliga
och praktiska studium, har beskattats enligt förordningen den 19 november
1914 örn arvsskatt och skatt för gåva såsom »from stiftelse» efter klass II
av den i 19 § av förordningen intagna tariffen.

Före di

agander!.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106-

Enligt 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
vilken förordning trätt i kraft den 1 januari 1942, äro donationer till
sådana ändamål, som fröken Ehrenström velat främja genom den av henne
inrättade stiftelsen, helt skattefria.

Jag vill under föreliggande omständigheter förorda, att staten stödjer det
syfte, stiftelsen avser att fullfölja, genom återbäring av för denna erlagd
arvsskatt till ett belopp av 46,998 kronor. Det återburna beloppet bör tillfalla
stiftelsen »Serena Ehrenströms donationsfond för kräftsjukdomarnas
bekämpande» och avkastningen användas enligt det för stiftelsen gällande
reglementet. Beloppet torde böra utbetalas till Gemensamma direktionen för
Göteborgs stads sjukhus, som det enligt testators föreskrifter tillkommer att
i egenskap av styrelse för Sahlgrenska sjukhuset handhava förvaltningen av
stiftelsens kapital.

Till frågan om anvisande av medel för ändamålet torde jag få återkomma
vid behandlingen av ärendet 3:o.

2:o.

Donation av juris professorn Carl Gunnar Bergman från Djursholm till
rättshistorisk (rättsgenetisk) forskning.

Den 17 januari 1938 avled juris professorn Carl Gunnar Bergman från
Djursholm, efterlämnande såsom arvsberättigade släktingar fyra syskon.

I ett den 6 augusti 1936 upprättat testamente, vilket sedermera blivit av
arvingarna godkänt, har Bergman förordnat, att hans kvarlåtenskap, sedan
vissa legat utgått, skulle tillfalla Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga
fakultet, alt användas för främjande av rättshistorisk (rättsgenetisk)
forskning i enlighet med i testamentet närmare meddelade föreskrifter.

I den kvarlåtenskap, som sålunda skulle tillfalla Stockholms högskola, ingick
bland annat en i Djursholm belägen villafastighet, betecknad nr 6 i
kvarteret Trudvang.

I anslutning till de av testator i testamentet givna föreskrifterna rörande
användningen av ifrågavarande donation har Stockholms högskolas styrelse
på förslag av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten fastställt följande

Reglemente för Stockholms högskolas rättsgenetiska institut.

1. Den institutet tillhöriga byggnaden i kvarteret Trudvang, Djursholms
stad, skall, jämte enligt upprättat inventarium förefintligt lösöre, utgöra kostnadsfri
bostad för professorn i (nordisk) rättshistoria (rättsgenetik) vid
Stockholms högskola under tjänsteår och såsom emeritus samt forskningsinstitut
i ämnet med nämnde professor såsom prefekt för adepter, in- och
utländska, av helt nordisk folkstam.

2. För institutet avsedda penningmedel, som förvaltas av högskolans medelsförvaltning,
skola bilda en fond med placering företrädesvis uti inteckningar
med gängse lägsta ränta i egna hem (enfamiljshus) för lärare vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Stockholms vetenskapliga högskolor. Fondens realvärde skall hållas vid
makt genom erforderliga årliga avsättningar av räntemedel. För detta ändamål
skall tills vidare V5 av ränteavkastningen årligen avsättas till fonden.
Angående användningen av fondens för institutet tillgängliga medel beslutar
stats- och rättsvetenskapliga fakulteten. Härvid skola nedan nämnda ändamål
tillgodoses i följande ordning:

a) underhåll av fastigheten med de för dennas ändamål nödiga inventarier
jämte onera inkl. brandförsäkring samt vidmakthållande och komplettering
av forskningsbiblioteket;

b) bidrag till kostnader för arbetshjälp, publikationer och resor inom institutets
forskningsområde att i nämnd ordning utgå i första hand till prefekten
och därefter till forskare av helt nordisk folkstam med företräde för
forskare, utan avseende på stadium, knutna till Stockholms högskola, börande
skrifter, som sålunda tillkommit med stöd av fonden, ingå i en fortlöpande
serie med benämning »Skrifter, utgivna genom Stockholms rättsgenetiska
institut»;

c) bidrag till tryckning av andra rättsvetenskapliga arbeten för lärare och
övriga forskare vid fakulteten av helt nordisk folkstam samt forskningsresor
för ordinarie lärare vid fakulteten att utgå med ett eller flera årliga lika stora
stipendier å minst kr. 1,000:— i tur efter tjänsteålder.

3. Det åligger institutets prefekt

att leda det vetenskapliga arbetet inom institutet;

att hålla institutets bibliotek och forskarrum tillgängliga för forskare varje
söckendag från kl. 10 f. m. till kl. 5 e. m.

att tillse att forskningsbiblioteket vidmakthålles och kompletteras samt
katalogiseras;

att hava tillsyn över institutets byggnad och inventarier och

att ombesörja erforderliga åtgärder för underhåll därav;

att varje år före april månads slut för stats- och rättsvetenskapliga fakulteten
framlägga förslag till stat för institutet;

att varje år före maj månads slut till stats- och rättsvetenskapliga fakulteten
avgiva årsberättelse över institutets verksamhet samt redovisning för under
verksamhetsåret till institutet utanordnade medel.

4. Vid ombyte av prefekt skall till- och avträdessyn äga rum på sätt fakulteten
närmare bestämmer.

Bouppteckningen efter Bergman upptog en behållning av 207,773 kronor
22 öre.

Den 22 juni 1938 har bouppteckningen blivit inregistrerad vid Södra Roslags
domsagas häradsrätt. Vid inregistreringen har Stockholms högskolas
andel av kvarlåtenskapen beräknats till 200,356 kronor, för vilken andel erlagts
en arvsskatt av 40,332 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 22 februari 1939 till finansdepartementet
inkommen skrivelse har styrelsen för Stockholms högskola under åberopande
av ett skrivelsen närslutet utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde
med högskolans stats- och rättsvetenskapliga fakultet den 16 februari 1939,
hemställt, att den vid inregistreringen av bouppteckningen efter Bergman på
högskolans andel belöpande arvsskatten måtte återbäras till högskolan och
tillfalla den Bergmanska stiftelsen med föreskrift, att avkastningen skulle användas
till vidmakthållande och komplettering av det rättshistoriska forskningsbiblioteket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Till stöd för ifrågavarande framställning har i det skrivelsen bilagda protokollsutdraget
anförts i huvudsak följande:

Vad som efter frånräknande av den å Stockholms högskolas andel av kvarlåtenskapen
belöpande arvsskatten tillfallit högskolan utgöres av fastigheten
i kvarteret Trudvang i Djursholm jämte tillhörande inventarier samt ett kapitalbelopp
på cirka 40,000 kronor.

Den Bergianska donationen avser i främsta rummet att bereda professorn
i rättshistoria vid högskolan kostnadsfri bostad samt att skapa ett forskningsinstitut
på basis av den donerade rättsvetenskapliga boksamlingen. För
det förra syftet, »underhåll av fastigheten med de för dennas ändamål nödiga
inventarier jämte onera inkl. brandförsäkring», torde avkastningen på de donerade
medlen kunna förslå, men däremot äro dessa otillräckliga för »vidmakthållande
och komplettering av forskningsbiblioteket». Emellertid synes
det fakulteten vara ett för högskolan mycket betydelsefullt intresse att kunna
förverkliga donators tanke att skapa ett fullständigt rättshistoriskt bibliotek
såsom ett underlag för den rättshistoriska forskningen. En utväg härtill
skulle kunna beredas genom att högskolan erhölle restitution av den för donationen
erlagda arvsskatten.

Högskolan har tvenne gånger tidigare erhållit restitution av erlagd arvsskatt.
Den första restitutionen medgavs 1919 och hänförde sig till ett av
bankdirektören E. Heckscher och hans maka upprättat testamente, som tillförde
högskolan ett kapitalvärde av 1,792,726 kronor 25 öre; arvsskatten
härför utgjorde 215,124 kronor. Efter tvenne likalydande motioner till 1919
års riksdag beslöt riksdagen, att den nämnda skatten skulle restitueras till
högskolan i den ordning 49 § 1 mom. förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva föreskriver. Motionärernas förslag tillstyrktes av statsutskottet, som
i utlåtande nr 186 särskilt framhöll, att Stockholms högskola genom omfattningen
av den undervisningsskyldighet, som där bedreves, måste anses komplettera
universitetens verksamhet och detta i så väsentlig grad, att, därest universiteten
skulle nödgas övertaga den av högskolan bedrivna undervisningen
och examinationen, detta med sannolikhet icke läte sig göra utan en avsevärd
förstärkning av deras arbetskrafter med därav följande ökade utgifter
för statsverket. Genom beslut av högskolans styrelse avsattes de restituerade
skattemedlen för inrättande av en professur inom den humanistiska ämnesgruppen.

Andra gången återbäring medgavs var 1937. Justitierådet Edv. Cassel
hade i testamente av den 16 januari 1936 föreskrivit, att återstoden av hans
förmögenhet, sedan vissa legat utgått, skulle bilda en stiftelse med syfte »att
genom anslag till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan
vara verksam för avdelningens utveckling, dock med beaktande i första hand
av privaträttens utvecklingsbehov». Det belopp, som efter arvsskattens frånräknande
i detta fall tillföll högskolan, var 468,765 kronor 83 öre, och den
erlagda arvsskatten utgjorde 205,763 kronor. Denna gång framlades förslag
om arvsskattens restituerande i proposition nr 224 till 1937 års riksdag. I
anledning av propositionen anvisade riksdagen till återbäring av den erlagda
arvsskatten ett reservationsanslag av 205,700 kronor.

Även i föreliggande fall måste framställningens syfte anses vara synnerligen
behjärtansvärt. Av de förut nämnda båda ändamål, som donationen
i främsta rummet avser att fullfölja, är det ena, beredande av kostnadsfri
bostad åt högskolans professor i rättshistoria, såsom förut nämnts, redan säkerställt.
Den svårighet, som länge förefunnits att locka framstående forskare
in på det rättshistoriska området, har donator sökt att i sin mån avhjälpa
genom att bereda professuren i rättshistoria särskilda löneförmåner. Minst

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

lika viktigt är emellertid det andra av de båda nämnda ändamålen, nämligen
att vidmakthålla och komplettera det rättshistoriska forskningsbiblioteket, för
vilket syfte arvsskattemedlen, därest desamma restituerades, enligt fakultetens
mening borde reserveras. Fakulteten vill såsom stöd för framställningen
även erinra om att egendomen, därest den tillfallit högskolan genom gåva,
skulle varit fri från skatt.

I ett över framställningen den 12 februari 1940 avgivet utlåtande har statskontoret
förklarat, att enär ifrågavarande donation, som till huvudsaklig del
avsåge skapandet, vidmakthållandet och föreståendet av ett rättshistoriskt
forskningsinstitut, finge anses tillgodose ett allmänt intresse som borde av
staten understödjas, statskontoret icke ville motsätta sig att Kungl. Majit
i proposition till riksdagen föresloge återbäring av den erlagda arvsskatten,
40,332 kronor.

Ifrågavarande testamentariska donation till stats- och rättsvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola avser främst att bereda professorn i
rättshistoria kostnadsfri bostad samt att skapa ett rättsgenetiskt forskningsinstitut
på grundval av den rättsvetenskapliga boksamling som donationen
omfattar. En dylik genom testamente lämnad donation till akademi eller allmänt
undervisningsverk beskattades enligt förordningen den 19 november
1914 om arvsskatt och skatt för gåva efter klass II av den i 19 § förordningen
intagna tariffen. För vad som tillföll en institution av nu nämnd art
såsom gåva utgick däremot jämlikt 32 § i förordningen ingen skatt. Enligt
3 § i den nya förordningen om arvsskatt och gåvoskatt, som trätt i kraft
den 1 januari 1942, är en donation som den nu ifrågavarande fri från skatt.

Sökanden har erinrat om, att statsmakterna vid tvenne tidigare tillfällen -—-senast år 1937 — funnit sig böra efterskänka arvsskatten för testamentariska
donationer till Stockholms högskola, jämförliga med den nu förevarande.
Då de donerade medlen, på sätt sökanden anfört, icke skulle förslå till vidmakthållande
och komplettering av det rättsvetenskapliga biblioteket, därest
den erlagda skatten icke bleve återburen, och sålunda ett av huvudsyftena
med donationen i så fall skulle allvarligt äventyras, synas vägande skäl föreligga
för att staten jämväl i detta fall lämnar sitt stöd genom restitution av
den erlagda skatten, vilken uppgått till 40,332 kronor.

Det till Stockholms högskola återburna beloppet torde böra tilläggas den
Bergmanska donationen, med föreskrift att avkastningen på de återburna
medlen skall användas till vidmakthållande och komplettering av det rättshistoriska
forskningsbiblioteket.

Jämväl i detta fall torde frågan örn anvisande av medel för ändamålet
få prövas i samband med behandlingen av ärendet 3:o.

Före draganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

3:o.

Donationer av grosshandlaren Adolf Lindgren från Örebro för upprättande
av dels en stipendiefond, dels ock en stiftelse för främjande
av mindre jordbruk m. m.

Den 6 december 1938 avled grosshandlaren Adolf Lindgren från Örebro,
efterlämnande såsom arvsberättigade släktingar en broder samt syskonbarn.

Genom ett den 28 april 1937 upprättat testamente, vilket blivit av arvingarna
godkänt, har Lindgren — sedan han däri förordnat dels örn de belopp,
som skulle tillfalla hans arvingar, dels ock om vissa legat — testamenterat

250.000 kronor till en fond, benämnd »Adolf Lindgrens stipendiefond», samt
vidare förordnat, att vad som efter avdrag av utredningskostnader därefter
återstode av förmögenheten skulle tillfalla en stiftelse under namn »Adolf
Lindgrens stiftelse».

Enligt de för fonden gällande, i testamentet intagna bestämmelserna har
fonden till syfte att understödja sådana gossar och flickor, som efter genomgången
sjätte eller sjunde klass i folkskola ämna skaffa sig utbildning för
praktiskt förvärvsarbete antingen vid Örebro praktiska mellanskola genom
avläggande av praktisk realexamen eller vid Örebro stads yrkesskolor genom
fullständig lärlingsutbildning eller ock, i händelse av omorganisering, vid de
läroanstalter inom samhället, som äro avsedda att fylla motsvarande uppgifter.
Den som ifrågasättes till erhållande av stipendium skall äga förutsättningar
och utpräglad fallenhet för den utbildning eller det yrke, som avses,
samt utmärka sig för flit och gott uppförande. Bland dem, som fylla nämnda
villkor, skall företräde lämnas åt obemedlad eller mindre bemedlad, dock att
den, som för sin utbildning uppbär stipendium från stat eller kommun, ej
bör ifrågakomma. Fondens medel förvaltas av Örebro stads drätselkammare.
Fondmedlens utdelning omhänderhaves av en särskild styrelse, bestående av
fem ledamöter, nämligen borgmästaren i örebro eller den hans ämbete förvaltar,
en vald av örebro stads drätselkammare, en vald av styrelsen för Örebro
Sparbank, en vald av styrelsen för praktiska mellanskolan och en vald
av styrelsen för Örebro stads yrkesskolor. I händelse av omorganisation av
nämnda skolor skall styrelsen för den läroanstalt, som närmast är avsedd
att fylla motsvarande uppgift, utgöra valkorporation. Fondens kapital får ej
minskas. Av räntan skall årligen Vio läggas till kapitalet, tills detta uppgår till

500.000 kronor. När detta belopp uppnåtts, må det bero på styrelsen, huruvida
därefter hela den årliga avkastningen skall utdelas eller en viss del fortfarande
läggas till kapitalet. Den övriga delen av räntan skall årligen utdelas
i form av stipendier. Stipendium skall i allmänhet utgå med ett årligt belopp
av 200 kronor, vilket belopp, örn styrelsen finner särskilda skäl därtill föreligga,
kan höjas, dock högst till 500 kronor årligen. Därest det skulle visa sig
icke vara av behovet påkallat att utdela hela det disponibla beloppet, äger
styrelsen att till något kommande år reservera en del därav.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

Stiftelsen har enligt i testamentet intagna stadgar för densamma till ändamål
att lämna understöd

1) till mindre jordbrukare och lägenhetsägare eller utövare av fiske och
hemslöjd inom Örebro län, därvid huvudsyftet skall vara dels att belöna utmärkta
prestationer inom jordbruket och dess binäringar ävensom fiske och
hemslöjd och därigenom sporra andra till efterföljd, dels ock att med tillämpning
av grundsatsen hjälp till självhjälp understödja dugande utövare av
nämnda näringsfång i strävandet att produktivt förbättra och rationalisera
sin rörelse;

2) för förhjälpande av skötsamma men obemedlade eller mindre bemedlade,
inom örebro län födda och bosatta eller där sedan minst fem år bosatta
unga män och kvinnor till utbildning genom studier eller studieresor
eller annorledes till förkovran i det yrke eller levnadskall de valt, därvid understöd
skall utgå såsom lån eller, därest detsamma avser förhjälpande till
jämförelsevis kort utbildning, såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet;

3) till personer, vilka på grund av ålder eller sjukdom eller eljest vidriga
omständigheter ha svårt att försörja sig och de sina, i första hand till personer,
vilka härstamma från Lindgrens föräldrar, i andra hand till personer,
som varit i Lindgrens eller Aktiebolaget Pehrson & Lindgrens tjänst och därvid
utfört ett gott arbete, eller avkomlingar av eller eljest nära anhöriga till
sådana personer, samt i tredje hand till personer, som i Örebro stad idka
eller idkat handel eller hantverk eller lill sådan persons änka och oförsörjda
barn, därvid inom varje grupp den skall äga företräde till understöd, för vilken
detta kan bliva hjälp till självhjälp;

4) till allmännyttigt företag, avseende Örebro län.

I stadgarna har vidare föreskrivits, att stiftelsen skall stå under förvaltning
av en styrelse, sammansatt på sätt som i stadgarna närmare angivits.

Bouppteckningen efter Lindgren upptog en behållning av 7,712,615 kronor
92 öre.

Den 19 juni 1939 har bouppteckningen blivit inregistrerad vid rådhusrätten
i örebro. Av det vid inregistreringen förda protokollet inhämtas, att arvsskatten
å hela behållningen uppgick till 2,352,364 kronor, därav 52,260 kronor
belöpte på Adolf Lindgrens stipendiefonds testamentslott om 250,000 kronor
samt 2,087,330 kronor belöpte å Adolf Lindgrens stiftelses testamentslott
om 5,963,840 kronor 92 öre. Efter avdrag av inregistreringsavgift, 150 kronor,
belädes bouppteckningen med stämplar till ett sammanlagt belopp av
2,352,214 kronor.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 januari 1940 dagtecknad skrift ha styrelserna
för Adolf Lindgrens stipendiefond och Adolf Lindgrens stiftelse
anhållit, att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition om eftergivande
av den arvsskatt, som belöpte å stipendiefonden och stiftelsen.

I ansökningen ha sökandena anfört, att testator föreskrivit, att stipendiefondens
och stiftelsens styrelser borde söka vinna befrielse från utgivande av
arvsskatt för fonden och stiftelsen tillkommande testamentslotter med hänsyn
till fondens och stiftelsens allmännyttiga ändamål, vilka det enligt tes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

tators förmenande »måste ligga i statens synnerliga intresse att få tillgodosedda».
Under förmälan att arvsskatten för stipendiefondens lott beräknats
efter klass II i den i 19 § förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt
och skatt för gåva intagna tariffen, att arvsskatten för den stiftelsen tillkommande
lotten beräknats efter klass IV i nämnda tariff, samt att, då arvsskatten
för sistnämnda lott bort beräknas efter klass II, rättelse härutinnan
sökts i vederbörlig ordning, lia sökandena vidare till stöd för ansökningen
åberopat, att enligt 3 § i det av 1938 års arvsskattekommitté framlagda förslaget
till förordning örn arvsskatt och gåvoskatt skulle från utgivande av
arvsskatt befrias bland andra »stiftelse eller sammanslutning för främjande
av barns och ungdoms vård och fostran eller beredande av understöd för
dess utbildning eller för främjande av vård av behövande ålderstigna, sjuka
eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar
av viss eller vissa släkter eller utom riket bosatta utländska medborgare; stiftelse
eller sammanslutning för främjande av vetenskaplig undervisning eller
lorskning». Enligt sökandenas förmenande ginge ifrågavarande stipendiefond
och stiftelse utan tvivel in under dessa bestämmelser.

Statskontoret, som den 12 februari 1940 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har däri anfört bland annat följande.

Vad till en början angår »Adolf Lindgrens stiftelse», kan statskontoret icke
finna, att de syften, stiftelsen enligt testamentets föreskrifter har att främja,
äro av sådan höggradigt allmännyttig beskaffenhet, att skattefrihet bör beredas
densamma. Ämbetsverket vill erinra om det av 1938 års arvsskattekommitté
framlagda försfaget till förordning örn arvs- och gåvoskatt m. m.
(SOU 1939: 18). Såsom framgår av 3 § däri, har kommittén föreslagit en
icke oväsentlig utvidgning av kretsen av de skattefria rättssubjekten. Ej heller
med utgångspunkt från de sålunda föreslagna bestämmelserna torde förutsättningar
för befrielse från skattskyldighet kunna anses vara för handen
beträffande ifrågavarande stiftelse.

Vidkommande härefter »Adolf Lindgrens stipendiefond» får statskontoret
anföra följande. Enligt de för stipendiefonden gällande föreskrifterna har
fonden till syfte att »understödja sådana gossar och flickor, som efter genomgången
sjätte eller sjunde klass i folkskola ämna skaffa sig utbildning för
praktiskt förvärvsarbete antingen vid Örebro praktiska mellanskola genom
avläggande av praktisk realexamen eller vid Örebro stads yrkesskolor genom
fullständig lärlingsutbildning eller ock, i händelse av omorganisering, vid de
läroanstalter inom samhället, som äro avsedda att fylla motsvarande uppgifter».
Ehuru de sålunda angivna ändamålen få anses behjärtansvärda, synes
det statskontoret tveksamt, huruvida de i förevarande fall skäligen motivera
ett efterskänkande av arvsskatten. Ämbetsverket får i detta sammanhang
framhålla, att Kungl. Maj:t genom resolution den 31 augusti 1923 på
en med den förevarande i viss mån likartad ansökning av stadsfullmäktige
i Hälsingborg i fråga om restitution av arvsskatt för vissa donationsmedel
m. m. funnit berörda framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Emellertid vill statskontoret icke underlåta att erinra om den utvidgning
av skattefriheten i förevarande avseende, som kommit till uttryck i
1938 års arvsskattekommittés ovannämnda författningsförslag, mot vilket
ämbetsverket i denna del —- om ock med en viss tvekan — icke haft någon
erinran. Därest Kungl. Majit sålunda har för avsikt att vid framläggandet
för riksdagen av förslaget till ny förordning om arvs- och gåvoskatt m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

ansluta sig till vad de kommitterade i ovanberörda hänseende förordat, anser
sig ämbetsverket icke böra motsätta sig, att Kungl. Ma,j:t i proposition
till riksdagen föreslår återbäring av den för »Adolf Lindgrens stipendiefond»
erlagda arvsskatten. Beloppet härav utgör, efter avdrag av den å stipendiefondens
testamentslott belöpande delen av inregistreringsavgiften för bouppteckningen
eller 4 kronor 86 öre, 52,255 kronor 14 öre.

Grosshandlaren Adolf Lindgrens donation för upprättande av en stipendiefond
med det i testamentet angivna syftet har beskattats efter klass II av den
i 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva
intagna tariffen. Vad angår Lindgrens donation för upprättande av en stiftelse
med i testamentet angivet ändamål, har rådhusrätten i Örebro ansett
densamma böra beskattas efter klass IV i den i nyssnämnda förordning intagna
tariffen. Sedan dödsboet efter Lindgren hos Svea hovrätt anhållit, att
stämpeln för stiftelsens testamentslott måtte beräknas enligt klass III eller
eventuellt klass II i samma tariff, har hovrätten genom utslag den 7 oktober
1940, enär med hänsyn till de ändamål, till vilka enligt testamentets bestämmelser
stiftelsens lott skulle användas, arvsskatten för densamma bort
beräknas enligt klass III i förberörda tariff till 1,784,630 kronor, men rådhusrätten
uttagit arvsskatten för lotten i fråga med 2,087,330 kronor, förklarat
dödsboet berättigat att av statsverket i vederbörlig ordning återbekomma
vad i arvsskatt sålunda för mycket erlagts eller 302,700 kronor. Hovrättens
utslag har vunnit laga kraft.

Enligt 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
som trätt i kraft den 1 januari 1942, är en donation, avsedd för sådana
ändamål som den av Lindgren upprättade stipendiefonden har att tillgodose,
skattefri. Däremot torde, därest den av Lindgren gjorda donationen till omförmälda
stiftelse skolat bedömas enligt nu gällande bestämmelser, skattskyldighet
för densamma fortfarande lia förelegat.

Under föreliggande omständigheter finner jag mig endast kunna förorda,
att den för Adolf Lindgrens stipendiefond erlagda arvsskatten, utgörande efter
avdrag av därå belöpande inregistreringsavgift 52,255 kronor 14 öre, varder
restituerat. Beloppet bör tillfalla Adolf Lindgrens stipendiefond och avkastningen
användas enligt för fonden gällande bestämmelser. Beloppet torde
böra utbetalas till Örebro stads drätselkammare, som enligt testators föreskrifter
har att förvalta fondens medel.

Såsom skett i motsvarande fall under senare år torde ett särskilt anslag
böra anvisas för återbäring av de i ärendena l:o—3:o angivna beloppen örn
tillhopa 139,585 kronor 14 öre. Anslaget torde böra upptagas med ett avrundat
belopp av 139,600 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Återbäring av erlagd arvsskatt i vissa fall för budgetåret
1942/43 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag
av .................................... kronor 139,600.

Fört•

draganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

4:o.

Donation av professorskan Gharlotta Henrietta (Lotty) Bruzelius, född
Kempe, från Stockholm till en stiftelse, benämnd »Stiftelsen Seth

M. Kempes minne».

Professorskan Charlotta Henrietta (Lotty) Bruzelius, född Kempe, från
Stockholm, som avled den 11 januari 1941, har genom ett den 11 december
1936 upprättat testamente förordnat, att till en stiftelse, benämnd Stiftelsen
Seth M. Kempes minne, skulle vid hennes frånfälle med äganderätt överlämnas
i hennes dödsbo befintliga aktier i Mo och Domsjö aktiebolag. Enligt i
testamentet intagna stadgar skall stiftelsen inom Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län fullfölja religiösa, välgörande, sociala, vetenskapliga,
konstnärliga eller eljest kulturella syften samt främja jordbruket inom dessa
län. De medel, som tillföras stiftelsen, skola vara fördelade på två fonder,
nämligen Seth M. Kempes fond I, vars avkastning är avsedd att -—- sedan minst
en tiondel, högst en femtedel därav årligen lagts till fondens kapital — användas
för understödjande av sådana inrättningar och ändamål, som omförmälas
i klass II av den i 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt
och skatt för gåva intagna tariffen, samt Seth M. Kempes fond II, vars
avkastning —- efter förutgången avsättning av minst en tiondel, högst en femtedel
därav till kapitalet — skall användas till främjande av sådana syften,
som avses i klass III av omförmälda tariff. Fonderna, som var för sig skola
vara att anse såsom särskilda rättssubjekt (juridiska personer), företrädas
och förvaltas av stiftelsens styrelse, som har sitt säte i Stockholm. De till stiftelsen
testamenterade aktierna skola fördelas å fonderna sålunda, att fyra
tiondelar tillfalla fonden I och sex tiondelar tillföras fonden II.

Enligt en den 8 april 1941 efter professorskan Bruzelius upprättad bouppteckning
funnos i hennes bo 15,250 aktier i Mo och Domsjö aktiebolag med
ett sammanlagt värde av 1,906,250 kronor. Av aktierna hava i enlighet med
förenämnda fördelningsgrund 6,100 aktier med ett värde av 762,500 kronor
tillfallit fonden I och 9,150 aktier med ett värde av 1,143,750 kronor fonden II.
Bouppteckningen inregistrerades hos Stockholms rådhusrätt den 12 juni 1941,
därvid behållningen i boet beräknades till 6,610,324 kronor 38 öre. Arvsskatten
beräknades för fonden I till 175,260 kronor och för fonden II till
338,600 kronor eller för båda fonderna till sammanlagt 513,860 kronor.

Av protokoll, hållet vid rådhusrätten samma dag, inhämtas, att styrelsen
för stiftelsen hos rådhusrätten anhållit örn anstånd med erläggande av arvsskatt
för fonderna, vid vilken ansökning fogats vederbörliga skuldförbindelser
jämte säkerhet, därav till säkerhet för den å fonden I belöpande arvsskatten
2,000 aktier i Mo och Domsjö aktiebolag, att rådhusrätten — sedan
antecknats att av det för hela behållningen i boet uträknade arvsskattebeloppet
1,541,773 kronor inbetalts 1,027,913 kronor — jämlikt 47 § 1 mom. A förordningen
den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva på det sätt
medgivit stiftelsen anstånd med den på stiftelsens andel i kvarlåtenskapen

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

efter professorskan Bruzelius belöpande arvsskatten 513,860 kronor, att varje
den 12 juni ett vart av åren 1942—1946 skulle till Överståthållarämbetet för
skatteärenden inbetalas 102,772 kronor jämte 5 procent årlig ränta å oguldet
belopp; samt att utdrag av rådhusrättens protokoll jämte avlämnade skuldförbindelser
med tillhörande säkerhet skulle överlämnas lill nämnda myndighet.

I en till Kungl. Maji ställd, den 12 maj 1941 dagtecknad skrift har styrelsen
för stiftelsen Seth M. Kempes minne anhållit, att Kungl. Majit måtte avlåta
proposition till riksdagen med förslag om befrielse för stiftelsen från erläggande
av den sålunda fastställda arvsskatten. Styrelsen har framhållit, att
enär erläggandet av arvsskatten skulle minska stiftelsens tillgångar med mer
än en fjärdedel, stiftelsens möjligheter att förverkliga de med stiftelsen avsedda
ändamålen härigenom komme att i hög grad beskäras, varjämte styrelsen
till stöd för sin ansökning vidare anfört följande.

Genom gåvobrev den 7 november 1936 hade professorskan Bruzelius i livstiden
till en stiftelse benämnd stiftelsen J. C. Kempes Minne donerat 15,000
aktier i Mo och Domsjö aktiebolag, därvid sistnämnda stiftelses uppgift angivits
på enahanda sätt som för stiftelsen Seth M. Kempes minne. Såväl den nya
som den äldre stiftelsen avsåge således att tillgodose allmännyttiga syften,
som folie inom ramen för statens verksamhet. Såvitt vore bekant funnes tidigare
i Norrland ingen stiftelse förutom stiftelsen J. C. Kempes Minne, som
till storlek och syfte kunde jämställas med den nu ifrågavarande stiftelsen
Seth M. Kempes minne. Det funnes väl ingen del av vårt land, som i samma
grad som övre Norrland hade behov av understöd av sådan art och sådan
syftning som dessa båda stiftelser kunde erbjuda. En verkställd utredning utvisade
att exporten från Norrland exklusive Gästrikland under åren 1871—-1937 tillfört vårt land i dess helhet sammanlagt över 15 miljarder kronor,
varav cirka 11.5 miljarder efter sekelskiftet, allt omräknat efter 1937 års penningvärde.
En export av denna omfattning hade således i utomordentlig grad
medverkat till höjande av landets utveckling och välstånd.

Norrland hade dock icke i högre grad blivit delaktigt av detta välstånd.
Levnadsstandarden där vore i genomsnitt låg och fattigdomen ej sällsynt,
särskilt i de båda nordligaste länen. Professorskan Bruzelius hade genom
sitt testamente fullföljt den redan genom den tidigare donationen yppade
avsikten att tillgodose den landsända, därifrån hennes förmögenhet ytterst
härflutit.

I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter hava sedermera Västerbottens
läns hushållningssällskap, Norrbottens läns hushållningssällskap samt landshövdingarna
i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län tillstyrkt
ifrågavarande ansökning.

Statskontoret har den 15 december 1941 avgivit infordrat utlåtande i ärendet
och därvid anfört följande.

Till en början må erinras, att frågan örn återbäring av arvsskatt för donationsmedel
under senare år i två fall varit föremål för riksdagens prövning.
Så beslöt 1930 års riksdag (skr. nr 203) att för budgetåret 1936/37 under
sjunde huvudtiteln anvisa eli reservationsanslag av 200,000 kronor till återbäring
av viss del av den med 618,470 kronor erlagda stämpelavgiften för
John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad. Och 1937 års riksdag
(skr. nr 213) anvisade ett reservationsanslag av 205,700 kronor till återbä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Vöre dragande

ri -

ding av den huvudsakligaste delen av den arvsskatt, 205,763 kronor, som
erlagts för donation av f. d. justitierådet C. E. Cassel till Stockholms högskola.

Sedan statskontoret därefter erinrat om innehållet i sina den 12 februari
1940 avgivna utlåtanden över ansökningar örn återbäring av arvsskatt dels
från Stockholms högskola beträffande donation av professorn C. G. Bergman,
dels ock från styrelserna för Adolf Lindgrens stiftelse och Adolf Lindgrens
stipendiefond, har statskontoret vidare yttrat:

I 1938 års arvsskattekommittés betänkande hade till ingående prövning
upptagits spörsmålet om juridiska personers testamentsförvärv. Därvid hade
två av ledamöterna i kommittén yrkat, att bestämmelserna om skattefrihet för
gåva till allmännyttiga ändamål skulle tillämpas jämväl vid förvärv på grund
av testamente, medan majoriteten ansett sig böra föreslå begränsning av
skattefriheten till vissa särskilda fall, där allmännyttan hos det med donationen
avsedda ändamålet vore av högst kvalificerad art. På Kungl. Maj:ts
förslag (prop. 192) beslöt 1941 års riksdag (skr. nr 270) i överensstämmelse
med vad kommitténs majoritet hade förordat, dock med den jämkningen,
att, där en stiftelse skulle främja såväl skattepliktiga som icke skattepliktiga
syften, det huvudsakliga ändamålet med verksamheten skulle vara avgörande
för frågan örn skattefrihet. Jämlikt riksdagens beslut kommer skattebefrielsen
för juridiska personer huvudsakligen de rättssubjekt tillgodo, som
nu beskattas enligt klass II, medan övriga där upptagna juridiska personer
hädanefter skola beskattas enligt klass lil. Genom den ställning statsmakterna
sålunda intagit torde vara definitivt klarlagt, i vilken omfattning beskattning
av juridiska personers testamentsförvärv skall ske. Någon motsvarighet
till den framställning om befrielse från arvsskatt, som här föreligger,
lärer väl därför knappast kunna tänkas uppkomma.

I betraktande av vad som sålunda anförts vill statskontoret för sin del
ifrågasätta, om icke vid bedömande av förevarande ansökning de av riksdagen
godtagna principerna beträffande beskattning av juridiska personers
testamentsförvärv borde kunna tillämpas på det föreliggande fallet. Enligt
stadgarna för stiftelsen skola de testamenterade tillgångarna fördelas på två
fonder, vilka var för sig skola utgöra särskilda rättssubjekt. Vid sådant förhållande
och då fond I torde få anses hava till huvudsakligt ändamål främjandet
av sådana syften, att enligt den nya arvsskatteförordningen skattebefrielse
skulle åtnjutas, medan så icke är fallet beträffande fond II, får
statskontoret föreslå, att den å fond I belöpande arvsskatten efterskänkes.

I tidigare liknande ärenden har särskilt anslag anvisats för återbetalning
av redan erlagd arvsskatt. I föreliggande fall har emellertid sådant anstånd
beviljats med skattens erläggande, att densamma skall betalas med en femtedel
varje den 12 juni åren 1942—1946. Med hänsyn härtill torde efterskänkandet
böra ske i den formen, att riksdagen medgiver befrielse från
den å Seth M. Kempes fond I belöpande arvsskatten å 175,260 kronor. Den
till säkerhet för skattebeloppet utfärdade skuldförbindelsen och därjämte
överlämnade 2,000 aktier i Mo och Domsjö aktiebolag torde mot kvitto böra
återställas till sökandena.

Enligt stadgarna för stiftelsen Seth M. Kempes minne skola de till stiftelsen
testamenterade aktierna i Mo och Domsjö aktiebolag fördelas på två
fonder, vilka var för sig skola utgöra särskilda rättssubjekt. Såsom statskontoret
framhållit, torde fonden I få anses hava till huvudsakligt ändamål

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

främjandet av sådana syften att skattebefrielse för fonden skulle åtnjutas
enligt 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt,
medan så icke kan anses vara fallet beträffande fonden II.

Jag finner mig på grund av vad i ämnet förekommit kunna tillstyrka den
av styrelsen för stiftelsen gjorda ansökningen endast såvitt avser befrielse
från arvsskatt för fonden I, utgörande 175,260 kronor. Vid bifall till ansökningen
i denna del torde den å skattebeloppet utfärdade skuldförbindelsen
och som säkerhet därför överlämnade 2,000 aktier i Mo och Domsjö aktiebolag
mot kvitto böra återställas till stiftelsen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stiftelsen Seth M. Kempes minne befrias från erläggande
av den på Seth M. Kempes fond I belöpande arvsskatten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda under
punkterna 3:o och 4:o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
Sune Wisén.