Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 (Proposition 1966:106)

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande de
värnpliktigas utbildning m. m.; given Stockholms slott
den 25 mars 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen den
30 december 1941 (nr 967),

dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya grunder för värnpliktsutbildningen. Denna
skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i
huvudsak följande.

Grundutbildningen motsvarar i stort sett nuvarande första
tjänstgöring och tjänstgöring i en följd. Den differentieras i ökad utsträckning
inom och mellan försvarsgrenarna med utgångspunkt i att behovet av
utbildningstid växlar mellan olika grupper av värnpliktiga. Flertalet värnpliktiga
i allmänhet vid armén och kustartilleriet får 300 dagars grundutbildning,
vilket innebär i stort sett oförändrad utbildningstid. Grundutbildningen
är dock ca 50 dagar kortare än nu för en stor grupp och högst ca 40
dagar längre för en mindre grupp. Vid flottan förkortas utbildningstiden
för flertalet värnpliktiga i allmänhet till 320 dagar, medan den vid flygvapnet
för flertalet behålls oförändrad vid 364 dagar. De flesta underbefälsuttagna
får i förhållande till nu något förlängd grundutbildning vid armén
(högst 345 dagar) och kustartilleriet (330 dagar), betydligt förkortad grundutbildning
vid flottan (364 dagar) och oförändrad grundutbildning vid flygvapnet
(364 dagar). För flertalet underofficersuttagna behålls grundutbild1
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106

Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

ningen vid nuvarande 450 dagar —- den förkortas dock något vid flygvapnet.
De officersuttagna får genomgående förkortad grundutbildning,
540 dagar vid armén och marinen samt 510 dagar vid flygvapnet. Officersutbildning
genomgås endast efter frivilligt åtagande.

Repetitionsutbildning i krigsförband skall, utom som nu vid
armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet. Utbildningen
omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.
Krigsförbandsövningarna — som motsvarar nuvarande repetitionsövningar
med anslutande befälsövningar — genomförs vart fjärde år för
förbanden, övningens längd är för värnpliktiga i befattningar för meniga
18 dagar vid armén och marinen samt 15 dagar vid flygvapnet. Smärre avvikelser
förekommer. Värnpliktiga i befälsbefattningar har i de flesta fall
längre övningsskyldighet. Varje krigsförbandsövning får dock omfatta högst
34 dagar. Högst fem krigsförbandsövningar fullgörs av den värnpliktige.
De särskilda övningarna är en utbyggnad av nuvarande särskilda befälsövningar
och läggs in vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning
men vid ett mindre antal förband även med vissa värnpliktiga
i befattning för underbefäl eller menig. Vid armén och marinen
genomförs högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd och
vid flygvapnet högst fem övningar om vardera fyra dagars längd. Mobiliseringsövningarna,
som saknar motsvarighet i nuvarande system, kan omfatta
antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller hela
förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är i regel
ett och högst två dygn. Den värnpliktige åläggs högst fem mobiliseringsövningar.

Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nuvarande
minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000
för repetitionsutbildning. Antalet in- och utryckningsdagar ökar med drygt
100 000. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga anpassas
till den nya utbildningsordningen. Förslag härom avses skola framläggas
senare. Uppkommande kostnader för genomförande av förslaget bedöms
vara av den art att de bör bestridas inom ramen för 1963 års försvarsbeslut.

Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.
Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte vara
helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.

Slutligen föreslås decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om
befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§, 14 § 1 mom., 27 § 1 och 3 mom. samt
29, 30 och 44 §§ värnpliktslagen den 30 december 194D skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Konungen må från värnplikts- Från värnpliktstjänstgöring må
tjänstgöring helt eller delvis befria: helt eller delvis befrias:

a) den som------sådan befrielse.

Under de villkor Konungen bestämmer
må anstånd medgivas med
tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. Konungen
meddelar bestämmelser om
anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

6 §.

De värnpliktiga------

Värnpliktig, vilken äger förutsättningar
för utbildning till officer, underofficer
eller underbefäl, må uttagas
för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning
må ske endast efter den värnpliktiges
medgivande. Sådan uttagning
sker vid inskrivningen eller därefter.

Uttagning för underofficers- eller
underbefälsutbildning må ske även
utan medgivande av den värnpliktige.
Uttagning efter den värnpliktiges
medgivande må ske vid inskriv -

tilldelas förband.

Värnpliktig uttages i samband
med inskrivningen eller senare för
utbildning till viss befattning eller
grupp av befattningar.

Uttagning för utbildning till befattning
för officer får icke ske utan
den värnpliktiges medgivande. För
uttagning för annan utbildning fordras
medgivande av den värnpliktige
endast om uttagningen ändras efter
inskrivningen och den ändrade uttagningen
medför att tiden för grundutbildningen
förlånges.

1 Lagen omtryckt 1954:479. Senaste lydelse av 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom. se 1960:354.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)
ningen eller därefter. Uttagning utan
medgivande av den värnpliktige skall
ske i samband med den värnpliktiges
inskrivning; dock att värnpliktig,
vilken i egenskap av sjömanshusinskriven
blivit utan personlig
inställelse inskriven såsom värnpliktig
och därvid tilldelats flottan, må
uttagas för underbefälsutbildning efter
inskrivningen och senast i samband
med inryckningen till tjänstgöring.

Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring eller utbildning
i andra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning, för vilken
han befinnes lämpligast. Där så
kan ske, skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig,
som vid inskrivning befunnits
äga förutsättningar för utbildning
till underofficer, att undergående
av sådan utbildning skulle för
honom eller av hans arbete beroende
nära anhöriga medföra särskilt svåra
olägenheter, bör han ej uttagas
för sådan utbildning.

(Föreslagen lydelse)

Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses att varje värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning för vilken
han är lämpligast. I den mån
det kan ske skall hänsyn tagas till
den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig
bör ej uttagas för utbildning
i befattning, för vilken fordras längre
grundutbildning än ett år, om han
visar att detta medför särskilt svåra
olägenheter för honom eller för nära
anhörig till honom som är beroende
av hans arbete.

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning det
år han fyller aderton år. Den som
förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i värnpliktsåldern
är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som in -

1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning tidigast
det år han fyller aderton år.
Den som förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i
värnpliktsåldern är skyldig inställa
sig vid inskrivningsförrättning det år

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

faller näst efter det han förvärvat som infaller näst efter det han förmedborgarskapet.
värvat medborgarskapet.

Rörande skyldighet------förordnar Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid

1 fråga om de värnpliktigas utbildningstid
skola gälla följande bestämi.
ielser.

A. 1 den mån ej nedan under punkterna
B.—E. annorlunda föreskrives,
är värnpliktig skyldig tjänstgöra följande
antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet trehundranittiofyra
dagar, vilken tjänstgöring
skall fullgöras med en första
tjänstgöring om trehundrafyra dagar
och tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan
trehundranittiofyra dagar, vilken
tjänstgöring skall fullgöras i en
följd; samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
trehundranittiofyra dagar,
att enligt Konungens bestämmande
fullgöras med en första tjänstgöring
om lägst trehundrafyra dagar
samt högst fyra repetitionsövningar,
envar om trettio eller femton
dagar.

B. Följande för underbefäls- eller
underofficersutbildning uttagna

Vårnpliktsutbildningen utgöres av
grundutbildning och repetitionsutbildning,
om annat ej följer av vad
som sågs nedan. Repetitionsutbildningen
kan utgöras av krigsförbandsövningar,
särskilda övningar
och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till befattning för menig
eller underbefäl, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet
högst trehundrafyrtiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst
trehundrasextiofyra dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till
särskilt kvalificerad befattning för
menig eller underbefäl, kan åläggas
grundutbildning under högst fyrahundrafemtio
dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till befattning för underofficer,
skall fullgöra grundutbildning
under högst fyrahundrafemtio dagar.
För värnpliktig, som uttagits för
utbildning till befattning för officer,
omfattar grundutbildningen högst
femhundrafyrtio dagar.

Tid för grundutbildning må icke
understiga tvåhumirntrettiofem dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst
fem krigsförbandsövningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)
värnpliktiga åro skyldiga att enligt
de närmare bestämmelser Konungen
meddelar fullgöra tjänstgöring enligt
vad nedan sägs:

a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet:

den som uttagits för underbefälsutbildning
en första tjänstgöring om
trehundratjugufyra dagar samt tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning
en första tjänstgöring
och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt
högst fyrahundrafemtio dagar
samt tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan:

den som uttagits för underbefälsutbildning
tjänstgöring i en följd om
fyrahundrafyrtiofyra dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio dagar;
samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet
och uttagen för underofficersutbildning
tjänstgöring om sammanlagt
högst femhundrafyrtio dagar.

Värnpliktig som uttagits för officersutbildning
är skyldig att utöver
den i föregående stycke för varje
särskilt fall angivna tiden för underofficersutbildning
fullgöra fortsatt
tjänstgöring om högst etthundraåttio
dagar.

Värnpliktig som enligt av Konungen
meddelade bestämmelser är antagen
för utbildning till reservofficer
vid armén är skyldig att, utöver den
i föregående stycke angivna utbild -

(Föreslagen lydelse)

Värnpliktig i annan befattning för
menig eller underbefäl än befattning
på stamstridsfartyg vid flottan skall
fullgöra krigsförbandsövningar under
sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet
etthundrafem dagar eller, i underbefäl
sb ef att ning eller kvalificerad befattning
för menig, etthundratjugofem
dagar,

b) vid flottan nittio dagar eller, i
underbefälsbefattning, etthundratjugofem
dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller,
i kvalificerad underbefälsbefattning,
etthundratjugofem dagar.

Värnpliktig i befattning för menig
eller underbefäl på stamstridsfartyg
vid flottan skall fullgöra krigsförbandsövningar
under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar eller,
i underbefälsbefattning eller kvalificerad
befattning för menig, högst
etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller
officersbefattning skall fullgöra
krigsförbandsövningar under sammanlagt
högst etthundrasextio dagar
vid armén och marinen samt
högst etthundratjugofem dagar vid
flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som
kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning
eller med uppgift som materielredogörare
kan den sammanlagda tiden
för krigsförbandsövningar överskridas
med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta
högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att en
krigsförbandsövning för värnpliktig

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)
ningstiden, i den ordning Konungen
bestämmer undergå utbildning till
reservofficer under högst tvåhundra
dagar.

C. Värnpliktig tilldelad flottan, vilken
vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-
eller sjöingenjörsexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanseller
maskinteknikerkurs, är skyldig
att, utöver den under A. b) angivna
tiden eller — om den värnpliktige
före examens avläggande genomgått
underbefälsutbildning — utöver den
under B. b) angivna tiden för tjänstgöring
i en följd, i den ordning Konungen
bestämmer fullgöra fortsatt
tjänstgöring under en tid av etthundratjugu
dagar.

Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola
avlagt sjökaptensexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs
och med godkännande vitsord
genomgått underofficersutbildning
vid flottan, må efter frivilligt åtagande
genomgå officersutbildning.
Sådan värnpliktig är skyldig att, utöver
den i föregående stycke angivna
fortsatta tjänstgöringstiden, undergå
utbildning till officer under
nittio dagar.

D. För värnpliktig,------

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Koungen meddelar
den under A. angivna tjänstgöringen
om trehundranittiofyra dagar
skall, med rätt i förekommande
fall till avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens fullföljande,
fullgöras med dels soldat -

(Föreslagen lydelse)
i befattning på stamstridsfartyg vid
flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i underofficers- eller
officersbefattning samt, enligt
Konungens bestämmande, annan
värnpliktig kan åläggas att fullgöra
högst tre eller vid flygvapnet högst
fem särskilda övningar.

Särskilda övningar skola fullgöras
under sammanlagt högst trettiotre
dagar vid armén och marinen samt
högst tjugo dagar vid flygvapnet.

Särskild övning får omfatta högst
elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall
fullgöra uppgift av särskild betydelse
för genomförande av förbandets
mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering
är avsedd att kunna genomföras
på avsevärt kortare tid än som gäller
för huvuddelen av krigsmaktens förband,
kan åläggas att fullgöra högst
fem mobiliseringsövningar om sammanlagt
högst åtta dagar.

bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna att den värnpliktige
skall fullgöra tjänstgöring om
trehundranittiofyra dagar i stället
för den under A.—C. angivna tjänstgöringen.
Denna tjänstgöring skall,
med rätt i förekommande fall till
avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)
och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning,
dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring. Värnpliktig,
beträffande vilken på grund av
studier sålunda förordnats, må, där
så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga
insikter, åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under
högst etthundrafyrtiosex dagar. Den
fortsatta tjänstgöringen skall kunna
i omgångar fördelas på hela vämpliktstiden.

Har ej

(Föreslagen lydelse)
följande, fullgöras med dels soldat-
och befälsutbildning eller enbart
soldatutbildning, dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande vilken på
grund av studier sålunda förordnats,
må, där så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga
insikter, åläggas att därutöver
fullgöra fortsatt tjänstgöring
under högst etthundrafyrtiosex dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen
skall kunna i omgångar fördelas på
hela värnpliktstiden.

prövar skäligt.

E.1 Värnpliktig tilldelad armén,
kustartilleriet eller flygvapnet, vilken
genomgått befälsutbildning eller,
utan att hava genomgått sådan utbildning,
krigs placerats såsom befäl,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna åläggas
att, utöver tjänstgöring enligt A. eller
B., i anslutning till honom åliggande
repetitionsövning fullgöra befälsövning,
omfattande tio dagar eller, om
repetitionsövningen omfattar femton
dagar, fem dagar.

Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet
eller flygvapnet, vilken genomgått
underofficers- eller officersutbildning
eller, utan att hava genomgått
sådan utbildning, krigsplacerats
såsom underofficer eller officer,
må enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar kunna
åläggas att utöver i första stycket
angivna befälsövningar fullgöra två

1 Punkten E upphäves genom lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilda befäls övningar, envar om
femton dagar.

F.1 Konungen äger förordna om
minskning av tiden för tjänstgöring
enligt detta moment — dock icke av
tid för repetitionsövningar och befålsövningar
— med högst sju dagar,
såvitt avser envar av de i A.—D. angivna
utbildningstiderna. Härutöver
äger Konungen förordna om minskning
av dels tiden för första tjänstgöring
enligt A. a) med högst fjorton
dagar, dels tiden för första
tjänstgöring för värnpliktig tilldelad
armén, som uttagits för underbefälsutbildning,
med högst sju dagar.

Sättet för fullgörande av tjänstgöring
enligt detta moment bestämmes
av Konungen. I tjänstgöringen
skola inräknas tider för vederbörligen
anbefallda övningsuppehåll.

Konungen äger bestämma att tjänstgöringen
skall fullgöras i annan ordning
än i detta moment sägs. Första
tjänstgöring och tjänstgöring i en
följd skola taga sin början före utgången
av tredje året efter inskrivningsåret.

Repetitionsövning må icke, där ej
Konungen finner nödigt att för särskilda
fall annorlunda förordna, äga
rum vid infanteriregementena under
tiden från och med den 11 juli till
och med den 31 augusti.

3. Särskilda bestämmelser2

A. Därest, på--

D. Har värnpliktig

äga rum.

--ock Konungen.

1 Punkten F upphäves genom lagen
‘ Ändringen innebär att punkten E upphäves

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

1. Anstånd till nästföljande år med
påbörjande av i 27 § föreskriven
första tjänstgöring (tjänstgöring i en
följd) må i den ordning Konungen
bestämmer medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är å handelsfartyg
inmönstrad för utrikes
sjöfart och som till följd därav icke
utan väsentlig olägenhet kan, så
länge resan varar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som gör sannolikt, att han
under den tid närmast förestående
tjänstgöring skulle omfatta kommer
att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,
sjöingenjörs- eller maskinteknikerkurs
vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar
och brukar honom tillhörig fast egendom
eller själv driver honom tillhörig
handels-, fabriks- eller annan industriell
rörelse och icke varit i tillfälle
att på lämpligt sätt ordna fastighetens
eller rörelsens skötande
under den tid han för sin militära
tjänstgöring skulle bliva frånvarande;
samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt
skäl för anstånds beviljande, såsom
att tjänstgöringen skulle medföra
avsevärt avbräck i fortskriden
lärokurs eller eljest bereda honom
eller av hans arbete beroende nära
anhöriga väsentliga svårigheter eller
olägenheter.

Fortfar anledning till anstånd
med tjänstgöringen, må förlängt anstånd,
varje gång för ett år, beviljas
den värnpliktige. Tjänstgöringen

Beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 5 § första
stycket och om anstånd med tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. meddelas
av truppregistreringsmyndighet efter
ansökan av den värnpliktige. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten
icke kunna bifalla ansökningen, skall
myndigheten med eget yttrande överlämna
handlingarna till centrala
vårnpliktsbyrån, som beslutar i ärendet.

Talan mot centrala värnpliktsbyråns
beslut föres hos värnpliktsnämnden
genom besvär som skola
ha inkommit till nämnden inom två
veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut
må talan icke föras.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall dock taga sin början senast det
år under vilket den värnpliktige fyller
tjugufyra år, där ej Konungen
finner synnerliga skäl föranleda
längre anstånd.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan
han påbörjat första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd), i anledning
av dödsfall eller annan av honom
oberoende händelse uppkommer sådant
skål för anstånd, som avses i
1 mom. c) eller d), må i den ordning
Konungen bestämmer medgivas anstånd
med återstoden av tjänstgöringen.
Sådant anstånd, som beviljas
för ett år i sänder, må ej medgivas
för längre tid än sammanlagt fyra år,
där ej Konungen finner synnerliga
skäl föranleda längre anstånd.

Huruvida och i vad mån värnpliktig,
som beviljats anstånd jämlikt första
stycket, må anses hava fullgjort honom
åliggande tjänstgöring, ävensom
i vilken ordning återstoden av tjänstgöringen
skall fullgöras, därom meddelar
Konungen erforderliga bestämmelser.

Anstånd med annan i denna lag
föreskriven tjänstgöring än i 29 §
sägs må beviljas i den ordning och
i den utsträckning Konungen bestämmer.

§•

Värnpliktsnämnden består av ordförande
och två andra ledamöter.
För ledamot skall finnas ersättare.
Vid hinder för ordföranden tjänstgör
ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare
för viss tid.

Värnpliktsnämnden är beslutför
när ordföranden eller ersättare för
honom samt minst en annan ledamot
äro närvarande. När ärende av
större vikt handlägges, böra om möjligt
samtliga ledamöter närvara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Som nämndens beslut gäller den
mening varom de flesta förena sig
eller, vid lika röstetal eller om samtliga
ledamöter åro av olika mening,
den mening som ordföranden biträder.

Rättegångsbalkens bestämmelser
om jäv mot domare gälla i tillämpliga
delar ledamot av vårnpliktsnämnden.

44 §.

Konungen äger---------vid krigsmakten.

I vad — -—-------bestämmer Konungen.

Vad sålunda---------lots- och fyrstaten.

Särskilda bestämmelser gälla för
värnpliktig som erhållit tillstånd till
vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom.
den 1 september 1966 och i övrigt den 1 oktober 1966.

Genom lagen upphävas lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet
för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar samt
förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Den som börjar värnpliktstjänstgöring före den 1 januari 1967 eller, i
fråga om värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, före den 1 februari 1967
skall i stället för grundutbildning enligt den nya lagen fullgöra annan tjänstgöring
än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C. värnpliktslagen i
dess äldre lydelse. Den som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 september
1966 skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda
övningar som angives i tabellerna 1—3 i bilaga till denna lag.

Om Konungen ej bestämmer annat tillämpas bestämmelser i lag eller författning 1.

om annan tjänstgöring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C.
vämpliktslagen i dess äldre lydelse på grundutbildning enligt den nya lagen,

2. om repetitionsövning och befälsövning på krigsförbandsövning enligt
den nya lagen,

3. om särskild befälsövning på särskild övning enligt den nya lagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Bilaga

Tabell 1

Krigsförbandsövningar

för

värnpliktig som börjal värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal krigsförbandsövningar vid
armén och kustartilleriet	flottan	flygvapnet
1947 eller senare............	5	5	5
1946—1943................	51	4*	45
1942 1939................	42	3	3
1938 1936................	3	2	3
1935 1933................	33	2	2
1932 1929................	2	1	2«
1928 1925................	1	1	1
1924 eller tidigare..........	l7	—	l7

1 Fyra krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den X september 1966.

2 Tre krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

3 Två krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

* Tre krigsförbandsövningar för värnpliktiga vilkas tjänstgöring icke blivit uppdelad med stöd
av Kungl. brev den 4 december 1964 ang. viss uppdelning av värnpliktstjänstgöringen vid flottan.

* Tre krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

6 En krigsförbandsövning om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

7 Under förutsättning att en repetitionsövning återstår enligt äldre utbildningsbestämmelser.

Tabell 2

Särskilda övningar
för

värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning vid armén eller marinen som börjat
värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal särskilda övningar
1943 eller senare...............	3l
1942 1936...................	2
1935 1931...................	1
1930 eller tidigare.............	—

1 Två särskilda övningar om en särskild befälsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Tabell 3

Särskilda övningar
för

värnpliktig i underbefäls-, underofficers- eller officersbefattning vid flygvapnet som börjat
värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år	Antal särskilda övningar
1944 eller senare...............	5
1943—1941...................	4
1940—1934...................	3
1933—1930...................	2
1929—1927...................	1
1926 eller tidigare	—

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om de värnpliktigas
utbildning m. m. och anför.

Inledning

1960 års vårnpliktsutredning, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 14 oktober 1960 för utredning rörande värnpliktsutbildningen
m. m. (utredningsman intill den 5 december 1961 statsrådet
Eric Holmqvist och därefter riksdagsmannen Bengt Gustavsson; direktiv
se 1961 års riksdagsberättelse s. 100), har den 13 december 1965 avlämnat
betänkandet »Värnplikten» (SOU 1965:68).

Värnpliktsutredningen framlägger i sitt betänkande förslag till värnpliktsutbildningens
anordnande vid armén, marinen och flygvapnet. Förslaget
innebär ändringar i fråga om utbildningstidens längd och fördelning.
Vidare föreslås bl. a. vissa ändringar av nu utgående värnpliktsförmåner
samt ändringar i värnpliktslagen som betingas av nämnda förslag.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,
försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen, militärpsykologiska institutet, försvarets radioanstalt,
försvarets personalvårdsnämnd, socialstyrelsen, poststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,
riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnäinnden för psykologiskt
försvar, länsstyrelsen i Södermanlands län, 1954 års värnpliktsavlö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

ningsutredning, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, militära tjänstgöringsåldersutredningen,
1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning,
skolarbetstidsutredningen, Folkpartiets Ungdomsförbund, Högerns
Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,
Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens
Riksförbund (SR), Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Elevers Centralorganisation
(SECO), Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund,
Svenska Flottans Reservofficersförbund, Svenska Reservunderofficersförbundet,
Centralförbundet för Befälsutbildning, Värnpliktiga Officerares
Riksförbund, Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund och Svenska
Naturskyddsföreningen. — Vidare har i vad avser frågorna om fartygsskyddsutbildning
och yrkessjömännens värnpliktsutbildning yttranden avgivits
av Sveriges Redareförening, Rederiföreningen För Mindre Fartyg,
Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardföreningen
och Sveriges Fartygsbefälsförening. — Arméförvaltningen har
bifogat yttranden av chefen för fälttygkåren och chefen för tygtekniska
kåren. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena
vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå och
rektorsämbetena vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmaceutiska
institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt organisationskommittén
för teknisk högskola i Lund. Sveriges Akademikers Centralorganisation
har bifogat yttrande från Sveriges Läkarförbund. — Därjämte
har Sveriges Konservativa Studentförbund i skrivelse anfört synpunkter
med anledning av betänkandet.

Departementsutredningen lägger i sina promemorior nr 53 och 54 fram
förslag angående decentralisering av vissa ärenden om befrielse från och
anstånd med värnpliktstjänstgöringen. Förslagen rör ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd med
fredstjänstgöring. Handläggningen av övriga befrielse- och anståndsärenden
tas inte upp av utredningen och berörs inte heller i detta sammanhang,
över promemoriorna har efter remiss yttranden avgetts av överbefälhavaren,
cheferna för armén, marinen och flygvapnet, centrala värnpliktsbyrån, försvarets
civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m. in.
Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid
1941 års värnpliktsbeslut m. m.

Efter förslag av 1941 års försvarsutredning beslöts år 1941 en reform av
värnplikten och värnpliktsutbildningen som i väsentliga hänseenden alltjämt
präglar vårt värnpliktssystem (PM den 4 oktober 1941 av försvarsutredningen;
prop. 1941:318, SL2U 6, rskr 507; värnpliktslag den 30 december
1941, nr 967). Systemet innebar i stora drag följande.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige
fyllde 20 år till och med det år han fyllde 47 år. Inskrivning av den värnpliktige
skulle ske det år den värnpliktige fyllde 20 år.

För värnpliktiga i allmänhet vid armén bestämdes första tjänstgöringen
till 360 dagar. Utbildningstiden innefattade dessutom två repetitionsövningar
och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar eller således sammanlagt
450 dagar.

Flertalet värnpliktiga skulle inte tas i anspråk för handräckningstjänst.
Härför skulle användas värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4 med
lika lång tjänstgöringstid som de värnpliktiga i allmänhet.

Utbildningen till underofficer omfattade högst 180 dagar och utbildningen
till officer utöver första tjänstgöringen högst 360 dagar. Om behovet av elever
för officers- och underofficersutbildning inte kunde fyllas med värnpliktiga,
som frivilligt anmält sig till sådan utbildning, kunde tvångsvis uttagning
ske.

För värnpliktiga i allmänhet vid flottan var den totala utbildningstiden
lika lång som vid armén dvs. 450 dagar. Sjömanshusinskrivna värnpliktiga
skulle härvid fullgöra tjänstgöringen i en följd medan för andra
värnpliktiga av utbildningstiden en månad skulle avses för en efterutbildningsövning
vid armén, dit överföring skulle ske efter visst antal år. Handräckningsvärnpliktiga
fullgjorde fredstjänstgöring i en följd om 450 dagar.

Värnpliktiga sjökaptener skulle utbildas till värnpliktiga officerare och
värnpliktiga styrmän och maskinister till värnpliktiga underofficerare. Utöver
tjänstgöringen om 450 dagar var nämnda kategorier skyldiga att fullgöra
två repetitionsövningar om sammanlagt 120 dagar.

Vid kustartilleriet gällde beträffande de värnpliktigas tjänstgöringstid
samt uttagning och utbildning i stort sett samma bestämmelser
som vid armén.

Vid flygvapnet omfattade tjänstgöringen för värnpliktiga i allmänhet
en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om vardera
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

30 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, vilken senare övning
av flertalet värnpliktiga skulle fullgöras vid armén.

Uttagning för utbildning till värnpliktig underofficer medförde liksom
vid armén förlängd utbildningstid för vederbörande med högst 180 dagar.

Lika för alla försvarsgrenar fastställdes i 1941 års värnpliktslag
skyldighet för värnpliktiga i allmänhet att, om Kungl. Maj :t med hänsyn
till krigsberedskapen så prövade nödigt, fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning
upphörde sedan ett och ett halvt år förflutit från avslutandet
av första tjänstgöringen.

Statsmakterna beslöt vidare (prop. 1942:297, Sä3U 4, rskr 375; SFS 527)
att premier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller
officersutbildning samt vissa andra slag av utbildning.

Vissa ändringar i 19il års värnpliktssystem

Den genom 1941 års värnpliktslag bestämda utbildningstiden förkortades
genom beslut av statsmakterna år 1947 (prop. 227, L2U 30, rskr 259; SFS
228) provisoriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för flertalet
innebar att första tjänstgöringen minskades från 360 till 330 dagar.
Vidare beslöt Kungl. Maj :t den 23 april och den 30 maj samma år inställa
samtliga årets efterutbildningsövningar och vissa repetitionsövningar.

År 1948 beslöts av statsmakterna provisorisk förkortning av de värnpliktigas
tjänstgöringstid med ytterligare 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1,
rskr 376; SFS 514). Den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga
bestämdes härigenom till 360 dagar. Den uppdelades vid armén och
kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitionsoch
en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Vid flottan och flygvapnet
skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd.

År 1949 beslöts (prop. 194, L2U 1, rskr 371; SFS 308 och 309; se även
prop. 1950: 224 s. 15) att inskrivningsåldern för värnpliktiga skulle sänkas
från 20 till 19 år.

År 1954 beslöt statsmakterna, för att i utbildningsorganisationen på sikt
utjämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, att
sänka inskrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värnpliktstjänstgörings
påbörjande för flertalet värnpliktiga med ytterligare ett
år (prop. 1954: 92, L*U 20, rskr 185; SFS 199). övergången till tidigarelagd
tjänstgöring skulle ske successivt.

År 1950 fattade statsmakterna, efter förslag av 1948 års värnpliktskommitté,
beslut (prop. 1950:224, L2U 46, rskr 340; SFS 225) om åtskilliga
ändringar i 1941 års system, främst avseende repetitionsutbildningen.

Värnpliktskommittén hade bl. a. framhållit, att det dittillsvarande repetitionsövningssystemet
vid armén principiellt kännetecknades av att inkallelserna
skedde åldersklassvis. Eftersom krigsförbanden av praktiska skäl inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

uteslutande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga
med samma födelseår, blev följden att krigsförbanden aldrig i fred blev
övade såsom förband. Systemet var därför behäftat med den allvarliga svagheten,
att det inte i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och samträna
krigsorganisationen för kriget.

Genom viss omläggning av vämpliktsredovisningen hade förutsättningar
skapats för att utforma den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångspunkt
i hans aktuella krigsplacering i stället för hans åldersklasstillhörighet.
Därmed förelåg även möjlighet att inkalla värnpliktiga till repetitionsövningar
krigsförbandsvis i stället för åldersklassvis.

Ett system med repetitionsövningar i krigsförband borde enligt värnpliktskommittén
vara så beskaffat att varje i krigsorganisationen ingående förband
inkallades till repetitionsövning med inte alltför långa mellanrum. Vad
som ur militär synpunkt främst borde få bestämma dessa mellanrum var
frekvensen av personalutbytet inom krigsförbanden. Mera omfattande personalförändringar
fick inte hinna ske under mellantiden som därför inte borde
överstiga sex år. Kommittén föreslog att det nya systemet skulle grundas på
sexårsperiodicitet, varigenom omkring en sjättedel av krigsorganisationen
skulle kunna övas varje år. Förslaget innefattade även utbyte av den dittillsvarande
efterutbildningsövningen mot en repetitionsövning av samma längd.
Detta innebar att den värnpliktige skulle ha att fullgöra sammanlagt tre
repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Förslaget förutsatte vidare att vissa
tidsspärrar i värnpliktslagen för fullgörande av repetitionsövning slopades.

Statsmakterna godtog förslaget. Det nya systemet med repetitionsövningar
krigsförbandsvis skulle gälla endast för armén. Några principiella förändringar
av repetitionsövningssystemet vid marinen och flygvapnet företogs ej.

Värnpliktskommittén hade vidare föreslagit att möjligheten att inkalla
värnpliktiga till beredskapsövning för att stärka försvarsberedskapen skulle
bibehållas. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid
vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga.
De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, dvs. vara krigsförband.
Enär arméns krigsförband regelmässigt var sammansatta av värnpliktiga
ur flera åldersklasser, borde skyldigheten att fullgöra beredskapsövning
inte som dittills begränsas till de yngsta åldersklasserna. Motsvarande borde
gälla vid marinen och flygvapnet, där beredskapsförbanden också borde
utgöras av krigsförband.

Statsmakterna godtog även detta förslag.

I fråga om uttagning av värnpliktiga till utbildning hade värnpliktskommittén
bl. a. föreslagit att för utbildning till värnpliktig underofficer
och värnpliktigt underbefäl vid armén och kustartilleriet samt till underofficer
vid flygvapnet uttagningen skulle få ske tvångsvis vid inskrivningen
med ledning av särskilda prov. För uttagning av motsvarande kategorier vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

flottan skulle särskilda regler alltjämt gälla. Uttagning till officersutbildning
föreslogs alltid skola grundas på ett frivilligt åtagande. För att stimulera
härtill föreslogs bl. a. höjning av utbildningspremierna.

Statsmakternas beslut innebar väsentligen ett godtagande av värnpliktskommitténs
nämnda förslag. Premierna höjdes dock inte.

Kungl. Maj :t ålade, efter riksdagens hörande, genom beslut år 1951 (prop.
1948: 206, SU 160, rskr 369; SFS 1951: 549) bl. a. värnpliktiga med uppskov
och civilplaceringskort skyldighet att vid beredskaps- eller krigstillstånd
tjänstgöra i hemvärnet.

Enhetliga regler antogs samma år (prop. 194, L2U 25, rskr 224; SFS 195)
om vissa äldre värnpliktigas kvarstående repetitionsövningsskyldighet, samt
om skyldighet att fullgöra beredskapsövning. I samband härmed beslöts att
det skulle åligga arméns värnpliktiga befäl att fullgöra befälsövning om tio
dagar i anslutning till repetitionsövning. Bestämmelserna om sistnämnda
skyldighet gjordes provisoriska (SFS 1951:196).

År 1952 beslöt statsmakterna (prop. 177, L2U 31, rskr 137; SFS 173
och 174) på grundval av ett av 1949 års gruppchefsutredning avgivet betänkande
rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande
frågor att förlänga utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för
underbefälsuttagna m. fl. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande
som endast avsåg armén, framlade de militära myndigheterna även förslag
rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldighet vid övriga försvarsgrenar.

Statsmakternas beslut innebar i huvudsak följande.

Vid armén skulle första tjänstgöringen förlängas för värnpliktiga i
allmänhet med 20 dagar till 290 dagar och för underbefälselever med 40
dagar till 310 dagar. Dessutom skedde den formella ändringen att det s. k.
skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgöringstiden,
inräknades i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider vid armén
kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14) 304 dagar och
(310 + 14) 324 dagar. För arméns del beslöts vidare att 1951 års provisoriska
bestämmelser om skyldighet att fullgöra befälsövning om tio dagar i
anslutning till repetitionsövning skulle bli permanenta.

Intill 1948 års förkortning av utbildningstiden hade vid flottan fartygsbesättningarna
efter grundläggande utbildning i land tjänstgjort ombord
ett år. Förkortningen hade gjort det nödvändigt att övergå till ett kvartalssystem,
enligt vilket de värnpliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och
fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal. I yttrande över
gruppchefsutredningens förslag förordade chefen för marinen för flottans
del återgång till ettårsrytmen och föreslog för att möjliggöra detta utbildningstider
om 440 dagar för underbefälselever och 390 dagar för värnpliktiga
i allmänhet med 14 dagars sommaruppehåll för båda kategorierna samt,
för värnpliktiga i allmänhet, 30 dagar för repetitionsövning i och för om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

skolning. Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka större utökning
av utbildningstiden för flottan än för armén. En återgång till ettårsrytmen
vid flottan borde ändå kunna genomföras. Statsmakterna bestämde
utbildningstiden vid flottan till 444 dagar för underbefälselever och 394
dagar för värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringen skulle i båda fallen fullgöras
i en följd.

För de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet skulle första
tjänstgöringen omfatta 304 dagar. Inom vissa gränser skulle dock Kungl.
Maj:t äga ändra denna tjänstgörings längd. För de underbefälsuttagna
skulle första tjänstgöringen liksom vid armén omfatta 324 dagar.

Vidare beslöts att repetitionsövningar i krigsförband och befälsövningar
motsvarande arméns skulle införas vid kustartilleriet. För att möjliggöra
detta ålades äldre värnpliktiga övergångsvis viss övningsskyldighet.

Vid flygvapnet skulle, liksom vid övriga försvarsgrenar, den sammanlagda
utbildningstiden för flertalet värnpliktiga omfatta 394 dagar.
Härvid beräknades tiden för första tjänstgöringen till lägst 304 dagar och
antalet repetitionsövningar till högst 4 om 30 eller 15 dagar. Befälsövningar
om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitionsövning om 30 dagar respektive
15 dagar infördes vidare. Även underbefälet skulle deltaga i dessa övningar.

År 1953 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 220, L2U 41, rskr 422;
SFS 766), varigenom Kungl. Maj:ts rätt att inom vissa gränser ändra längden
av första tjänstgöringen för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet
utvidgades till att avse även arméns värnpliktiga.

År 1954 beslöts i besparingssyfte att värnpliktig med uppskov inte skulle
inkallas till repetitionsövning (jfr prop. 1955:1 bil. 6, s. 15).

År 1956 beslöt statsmakterna (prop. 1 bil. 6, SU 42, rskr 122) att, såsom en
engångsåtgärd för att begränsa en beräknad ökning av försvarskostnaderna,
repetitionsövningar i princip inte skulle anordnas under budgetåret 1956/57.

År 1957 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 83, L2U 22, rskr 269;
SFS 314), varigenom Kungl. Maj :t bemyndigades att förordna om minskning
av tiden för första tjänstgöringen för underbefälsuttagna vid armén med
högst sju dagar. Syftet härmed var att nå bättre överensstämmelse mellan
tidpunkterna för avläggande av studentexamen vid civila läroanstalter och
inryckningen till första tjänstgöring.

År 1960 beslöts (prop. 109, SU 113, rskr 290; prop. 144, L2U 46, rskr 333;
SFS 354) att värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och flygvapnet, som
krigsplacerats i underofficers- eller officersbefattning skulle vara skyldiga
att, utöver eljest föreskriven tjänstgöring, fullgöra två särskilda befälsövningar
om vardera 15 dagar. Dessa övningar skulle inläggas mellan repetitionsövningarna.
Kategorin specialtjänstuttagna värnpliktiga berördes ej
av utökningen. För att avbalansera genom denna uppkommande kostnadsökningar
bemyndigades samtidigt Kungl. Maj:t att för samtliga värnpliktiga
med högst sju dagar avkorta all värnpliktstjänstgöring enligt 27 § 1 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktslagen med undantag av repetitions- och befälsövningar. Härigenom
inskränktes ej de Kungl. Maj :t tidigare givna bemyndigandena att avkorta
första tjänstgöringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartilleriet
med högst fjorton dagar resp. för värnpliktig tilldelad armén, som uttagits
för underbefälsutbildning, med högst sju dagar.

Från år 1960 har i växlande omfattning repetitionsövningarna förkortats
för alla eller vissa värnpliktiga i syfte att möjliggöra utbildningsförsök (jfr
bl. a. prop. 1961:39, 1962:28, 1963:16 och 1965:25). Nu gäller i detta
avseende förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Vid beskrivningen i det följande av den nuvarande värnpliktsutbildningen
använder jag i vissa fall uttrycket grundutbildning som sammanfattande
beteckning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige första gången
skall kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Grundutbildning
i denna mening utgör värnpliktslagens första tjänstgöring och
tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. På
liknande sätt använder jag uttrycket repetitionsutbildning för värnpliktsutbildning
som följer efter grundutbildningen, dvs. värnpliktslagens repetitionsövning,
befälsövning och särskild befälsövning samt, i vissa fall, fortsatt
tjänstgöring.

I min framställning använder jag följande benämningar på de olika formerna
för beredskap, nämligen

långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens personella
och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög
nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid
och efter mobilisering,

mobilisering sb er edskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mobilisera
snabbt och säkert, samt

insatsberedskap, vars syfte är att stridsdugliga förband skall finnas disponibla
för insats efter det militärpolitiska lägets krav.

De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m. m.

Den följande redogörelsen är uppdelad på fyra avsnitt som behandlar vad
som gäller särskilt för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet samt
ett femte som behandlar vad som gäller för samtliga försvarsgrenar. I sistnämnda
avsnitt redovisas bl. a. regler om värnpliktiga uttagna i specialtjänst,
handräckningsvärnpliktiga och uppskovsvärnpliktiga samt vissa
regler om uttagning till utbildning m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Armén

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om
304 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Underbefälsuttagen
värnpliktig är skyldig tjänstgöra 414 dagar med en första tjänstgöring
om 324 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.
Underofficersuttagen värnpliktig är skyldig fullgöra en första tjänstgöring
och en fortsatt tjänstgöring om tillsammans längst 450 dagar samt tre repetitionsövningar
om vardera 30 dagar, eller således sammanlagt högst 540
dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver den för
underofficersuttagen angivna tiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst
180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan vidare enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, i anslutning till föreskriven
repetitionsövning fullgöra befälsövning om tio dagar. — Värnpliktig,
som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan enligt de närmare
bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att utöver nämnda befälsövningar
fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar.

Kungl. Maj.-t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden
med längst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar
får dock inte minskas. Härutöver äger Kungl. Maj :t bl. a. förkorta första
tjänstgöringen för underbefälsuttagen värnpliktig med högst sju dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch
officersutbildning tas i regel helt i anspråk.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för
att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Grundutbildningen
för underbefälsuttagna förkortas vidare med högst sju dagar
för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före
värnpliktsutbildningens påbörjande. Denna förkortning kompenseras genom
en minskning av ett i utbildningstiden ingående övningsuppehåll.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbildningen
är att hos den värnpliktige skapa ansvarskänsla och självdisciplin
samt sådan psykisk och fysisk motståndskraft som ger förutsättningar för
att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigsliknande
förhållanden. I övrigt skall den värnpliktige bibringas sådana kunskaper
och färdigheter att han kan krigsplaccras i avsedd befattning vid
grundutbildningens slut.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer
av 1963 års försvarsbeslut årligen 36 500 man, värnpliktiga i handräckningstjänst
inräknade.

Vid arméns huvuddel sker inryckningen till grundutbildningen under

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

våren eller sommaren. Utryckning sker för större delen av åldersklassen
under senare delen av mars. Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga
fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficersutbildning
vid plutonchefsskola under fem månader. De officersuttagna genomgår
efter underofficersutbildningen kadettskolas vinter- eller sommarlinje.

Vid en mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — är utbildningen
för de värnpliktiga i allmänhet och de underbefälsuttagna inpassad
på annat sätt. Nämnda värnpliktiga rycker in på senhösten och rycker ut på
sensommaren påföljande år.

För smärre styrkor förekommer andra tider.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar övningar
med krigsförbanden —- repetitionsövningar med anslutande, inledande
befälsövningar — och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband
— särskilda befälsövningar. Systemet innebär att ett och samma krigsförband,
som i regel är sammansatt av värnpliktiga ur flera årsklasser, övas
vart sjätte år. De flesta värnpliktiga fullgör antingen två övningar med sex
års mellanrum i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio år en
tredje övning i lokalförsvars- eller etappförband eller en övning i fältförband
och efter ett uppehåll på omkring nio år två övningar med sex års
mellanrum i lokalförsvars- eller etappförband. Under en del av nämnda
nioåriga mellantid är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt
sett de tre sista åren. Avsevärda avvikelser från angivna tidsschema förekommer,
bl. a. som följd av att anstånd beviljas i stor omfattning, att antalet
omplaceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att
personaltillgången växlar mellan olika truppregistreringsmyndigheter.

Särskild befälsövning fullgörs av värnpliktiga krigsplacerade i befattning
för officer eller underofficer vid fältförband. I regel inplaceras en av dessa
övningar mellan första och andra repetitionsövningen och den återstående
mellan andra och tredje repetitionsövningen.

Flertalet förband som under ett år genomför repetitionsövning fördelas
på en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Vissa förband har
därutöver under senare år övats under sommaren för att tillgodose behovet
av insatsberedda förband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer
våromgången. Särskild befälsövning genomförs i regel under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 75 000 man fullgör repetitionsövning
och 5 000 man särskild befälsövning.

Marinen: Flottan

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar i en följd. Underbefälsuttagen värnpliktig är
skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnpliktig är
skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540 dagar. Den, som uttagits för officersutbildning,
är skyldig att utöver den för underofficersuttagen angivna
tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktig tilldelad flottan, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptenseller
sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller
maskinteknikerkurs är skyldig att, utöver nyssnämnd tjänstgöring som
värnpliktig i allmänhet eller som underbefälsuttagen, fullgöra ytterligare
tjänstgöring under en tid av 120 dagar i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Värnpliktig, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller
erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord genomgått
underofficersutbildning vid flottan, kan efter frivilligt åtagande
genomgå officersutbildning om ytterligare 90 dagar.

Kungl. Maj :t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för
att vinna bättre anpassning till kalendern.

Underofficersuttagna fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med
återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repetitionsövningar om vardera
30 dagar.

Officersuttagna — i praktiken endast värnpliktiga som tidigare genomgått
utbildning vid sjövärnskåren — genomgår grundläggande utbildning
under 630 dagar och fullgör tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöringens
början innefattar den nämnda tjänstgöringen om 394 dagar normalt
underofficersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två
tjänstgöringsomgångar av repetitionsövningskaraktär om vardera 60 dagar.
För sjöbefäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före
sjöbefälsexamen utnyttjas den nämnda ytterligare tjänstgöringen om 120
dagar helt för underofficersutbildning. Denna fullgörs i en följd.

För värnpliktigt underbefäl och meniga vid flottan föreligger som framgår
av det föregående ingen allmän skyldighet att genomgå repetitionsutbildning.
Emellertid skall enligt inskrivningsförordningen den som innehaft
fast anställning vid krigsmakten med ständig tjänstgöringsskyldighet fullgöra
viss ytterligare tjänstgöring. För flottans del innebär detta för värnpliktigt,
f. d. aktivt befäl skyldighet att genomgå viss repetitionsutbildning.
Underbefäl och meniga tillhörande sjövärnskåren är vidare skyldiga att deltaga
i viss repetitionsutbildning.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbildningen
vid flottan skiljer sig principiellt inte från det som gäller vid
armén.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som torde
följa av 1963 års försvarsbeslut på längre sikt årligen 3 350 man, värnpliktiga
i handräckningstjänst inräknade.

Utbildningssystemet bygger på principen att den sjökommenderade värnpliktige
efter erforderlig skolutbildning i land tjänstgör ett år i följd ombord
på fartyg.

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Flertalet värnpliktiga inleder sin militärtjänst med en fem veckors rekrytkurs
vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värnpliktiga
prov och uttagning till olika yrkesgrenar. De flesta värnpliktiga i
allmänhet går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller
till praktisk tjänst i land. De underbefälsuttagna genomgår före sjötjänsten
eller placeringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor
vid skola i land. Sedan nämnda förberedande utbildning avslutats följer
praktisk utbildning ombord på fartyg.

För att kunna upprätthålla en kontinuerlig insatsberedskap och samtidigt
någorlunda jämnt belasta utbildningsorganisationen i land har de värnpliktiga
uppdelats i två omgångar — bemanningsgrupperna A och B — tidsförskjutna
i förhållande till varandra.

Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större stridsfartygen,
dvs. jagare, fregatter och ubåtar. Till denna bemanningsgrupps
tjänstgöringstider är flottans övningsår knutet. Verksamheten ombord
börjar och slutar med besättningsbyte —- som dock inte omfattar värnpliktiga
i allmänhet — i mitten av oktober. För att underlätta översynsarbeten och
samtidigt garantera tillräcklig personaltillgång ombord under tiden för vissa
kurser sker in- och utryckningen för värnpliktiga i allmänhet en och en
halv månad senare.

Bemanningsgruppen B bemannar de mindre stridsfartygen samt trängfartygen.
Utbildningsgången för denna grupp är i princip densamma som
för gruppen A men med besättningsbyten i januari och februari.

Av det föregående framgår, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning
föreligger endast för vissa grupper av värnpliktiga. Sådan
utbildning har därför tämligen ringa omfattning vid flottan.

I den repetitionsutbildning som anordnas deltar reservpersonal, värnpliktiga
underofficerare och officerare, tidigare aktiv personal, värnpliktiga i
specialtjänst samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handelsflottan. Inkallelser
avser i huvudsak fortsatt tjänstgöring i omgångar vanligen om 30 dagar vart
femte år så länge tjänstgöringsskyldighet återstår. Sjövämskårens personal
och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband, deltar i inte
ringa utsträckning efter frivilligt åtagande.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 1 000 man fullgör repetitionsutbildning
vid flottan.

Marinen: Kustartilleriet

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är utbildningstiden för
de värnpliktiga vid kustartilleriet densamma som för arméns värnpliktiga,
dock med någon avvikelse ifråga om möjligheten till förkortning. Kungl.
Maj:t äger sålunda bl. a. förordna om minskning av tiden för första tjänstgöring
i vissa fall med högst 14 dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch
officersutbildning tas i regel i anspråk.

Grundutbildningen förkortas ofta några dagar för att vinna bättre anpassning
av tjänstgöringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen
för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 oktober. Denna
utbildning förkortas regelbundet, utöver nämnda mindre förkortning, med
14 dagar till 290 dagar för att utbildningen inte skall påbörjas förrän efter
trettondedag jul.

Utbildningens uppbyggnad. Vad som i det föregående sagts om målet för
grundutbildningen vid armén är även tillämpligt på kustartilleriet.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer
av 1963 års försvarsbeslut årligen 2 700 man, värnpliktiga i handräckningstjänst
inräknade.

Kustartilleriets utbildning har ansetts böra, med undantag för det inledande
skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn
härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen
kulminerar under sensommaren. Utbildningen avslutas vid olika tidpunkter
för olika värnpliktskategorier: för värnpliktiga i allmänhet under senare
delen av oktober, för underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober
och för underofficersuttagna värnpliktiga vid månadsskiftet augusti—september.
Utbildningen till värnpliktig officer sker vid en för kustartilleriet
gemensam kadettskola under vinterhalvåret i direkt anslutning till underofficersutbildningen.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar liksom
vid armén övningar med krigsförband — repetitionsövningar med anslutande,
inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid krigsförbanden
— särskilda befälsövningar.

Flertalet värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mellanrum.
Den sista övningen kan, om den avses för omskolning, bli förskjuten.

Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer fullgör
två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförbandens
repetitionsövningar.

Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober och
de särskilda befälsövningarna under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 6 000 man fullgör repetitionsövning
och 250 man särskild övning.

Flygvapnet

Utbildningstidens långd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet
skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
skall fullgöras med en första tjänstgöring om minst 304 dagar
samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

officersuttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540
dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver tid för
underofficersutbildning, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, utöver här förut nämnd
tjänstgöring, i anslutning till föreskriven repetitionsövning fullgöra befälsövning
om tio dagar eller, om repetitionsövningen omfattar 15 dagar, fem
dagar. Värnpliktig, som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan
vidare enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar åläggas att
utöver nyss nämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar,
envar om 15 dagar.

Värnpliktslagen ger inga särskilda bestämmelser om utbildningstid för
blivande värnpliktigt underbefäl vid flygvapnet.

Kungl. Maj:t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden
med högst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar
får dock härigenom inte minskas.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Flertalet värnpliktiga i allmänhet fullgör första tjänstgöring om 364 dagar
och en eller två repetitionsövningar om sammanlagt 30 dagar. Luftbevakningsmanskap
fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra repetitionsövningar
om 30 eller 15 dagar.

Värnpliktig i luftbevakningstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar
frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, får enligt beslut
av Kungl. Maj :t den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom
under lika lång tid fullgjord författningsenlig repetitionsövning.

Under grundutbildningen utväljs bland värnpliktiga, som fyller kraven
för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vicekorpral och
korpral. Sålunda förordnad värnpliktig blir skyldig delta i befälsövning om
han är krigsplacerad i befälsbefattning.

Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör första tjänstgöring om 450 dagar
och återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30
dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och särskilda
befälsövningar.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte
ägt rum vid flygvapnet.

Grundutbildningen förkortas i allmänhet några dagar för att vinna bättre
anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern.

Utbildningens uppbyggnad. Målet för grundutbildningen skiljer
sig principiellt inte från det mål som angivits för motsvarande utbildning
vid armén. Emellertid måste de värnpliktiga genom utbildningen även bibringas
sådana kunskaper och färdigheter att de redan under utbildningstiden
kan bestrida vissa betydelsefulla arbetsuppgifter inom flygvapnets
fredsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 är 1966

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer
av 1963 års försvarsbeslut årligen 7 650 man, värnpliktiga i handräckningstjänst
inräknade.

Flertalet av flygvapnets värnpliktiga delas upp på fyra grundutbildningsomgångar
så att en jämn tillgång på personal för bastjänst, stridsledning och
luftbevakning finns under hela året. Härigenom kan den för utbildning erforderliga
flygtjänsten genomföras och insatsberedskap hållas året runt.
Som regel äger in- och utryckning rum vid mitten av varje kalenderkvartal.

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet har inte samma systematiska
uppbyggnad som den vid armén och kustartilleriet. Repetitionsövning
används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefattning eller för
omskolning till ny sådan. Vid större övningar då förband uppsatts enligt
krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas
från andra förband i krigsorganisationen. De värnpliktiga har då visserligen
fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt förband och har därigenom
inte fått tillfälle att med sina krigsplacerade kamrater sammansvetsas till
ett krigsförband.

Större tillämpningsövningar med deltagande av värnpliktiga förläggs i
allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flygförbanden.

Det genomsnittliga antalet värnpliktiga som årligen undergår repetitionsutbildning
utgör ca 2 500. De år flygvapenövning äger rum, stiger antalet till
ca 5 000.

För försvarsgrenarna gemensamma frågor

Beredskapen. Vid den svenska krigsmaktens uppbyggnad har den största
vikten lagts vid att kunna vidmakthålla en tillräckligt omfattande, väl utbildad
och snabbt mobiliserbar krigsorganisation medan i gengäld inom de
totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges åt kontinuerligt insatsberedda
styrkor. Krigsmakten i fred är alltså i första hand en organisation
för utbildning och mobilisering. Uppbyggnaden av långsiktsberedskapen och
mobiliseringsberedskapen har således prioriterats. Det har å andra sidan inte
kunnat bortses från att behov kan uppkomma av att hålla fler förband insatsberedda
än utbildningssystemet normalt medger. Ett sådant behov har
avsetts kunna tillgodoses genom att krigsförband inkallas till utanför utbildningssystemet
liggande beredskapsövning (27 § 2 mom. värnpliktslagen).
Värnpliktig kan härvid, om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedskapen
så prövar nödigt, åläggas att, utöver tjänstgöring för utbildning, i den
ordning Kungl. Maj :t bestämmer fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt högst 180 dagar.

Utbildning och tjänstgöring för särskilda grupper värnpliktiga. Värnpliktslagcn
ger för värnpliktiga som fullbordat, idkar eller avser idka studier
för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten
särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen, att tillämpas i fall då
Kungl. Maj:t så finner lämpligt. Lagen anger tjänstgöringsskyldighet för
dessa värnpliktiga — värnpliktiga i specialtjänst — till
sammanlagt högst 540 dagar.

Tjänstgöringen är av Kungl. Maj :t för alla kategorier utom läkare bestämd
till 540 dagar, varav 394 dagar avses för soldatutbildning och, i förekommande
fall, befälsutbildning samt för fackutbildning och facktjänstgöring,
och 146 dagar för fortsatt tjänstgöring.

För läkare är utbildningstiden av Kungl. Maj :t bestämd till 420 dagar
(jfr prop. 1963:62). De värnpliktiga läkare som inte behövs för krigsmaktens
krigsorganisation förs emellertid över, efter genomgången soldat- och
befälsutbildning om ca 185 dagar, för tjänstgöring inom den civila krigssjukvården.
Detta system gäller för de värnpliktiga läkare som påbörjat
sin vämpliktsutbildning år 1963 eller senare.

Antalet värnpliktskategorier, för vilka uttagning för utbildning i specialtjänst
förekommer, uppgår till omkring tjugo vid vardera armén och marinen
och omkring tio vid flygvapnet.

Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten
är lämpliga till krigstjänst i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning
placeras som värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa
är skyldiga att fullgöra tjänstgöring av samma längd som övriga värnpliktiga
i allmänhet, dvs. 394 dagar. De värnpliktiga påbörjar mestadels utbildningen
vid den tidpunkt som gäller för flertalet värnpliktiga. Efter två till
fem veckors grundläggande militärutbildning placeras de i handräckningstjänst.

De flesta värnpliktiga i handräckningstjänst fullgör hela sin tjänstgöring
— 394 dagar — i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och
kustartilleriet fullgör i stället, i direkt anslutning till grundutbildningen,
endast en eller två av repetitionsövningarna. övrig tjänstgöringsskyldighet,
omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräckningsvärnpliktiga
med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna på samma sätt
som övriga värnpliktiga fullgör repetitionsövning. Ifrågavarande tjänstgöring
kan härvid fullgöras såsom repetitionsövning i krigsförband, om den
värnpliktige är krigsplacerad, eller i handräckningstjänst för att biträda vid
repetitionsövning som fullgörs av andra värnpliktiga eller i arbete som yrkesman
vid s. k. effektiviseringsarbeten.

Med uppskovs värnpliktiga avses sådana värnpliktiga som med
stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959:146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet
eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd
och under krig från inkallelse jämlikt 28 § värnpliktslagen, dvs. krigstjänstgöring.

Krigstjänstgöringsfria är värnpliktiga som på grund av bestämd befatt -

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ning eller bestämt uppdrag — exempelvis såsom ledamot av riksdagen —
är befriade från tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen.

Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen
måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig
kan Kungl. Maj :t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet.

Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig
som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst.

Gemensamt för nämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte disponeras
för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den
militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består,
kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. De inkallas inte till
fredsutbildning under den tid de är meddelade uppskov. Om uppskovet hävs,
är de åter disponibla för krigsplacering.

Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän
(SFS 1951:549) är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskapstillstånd
eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet. Dessa
värnpliktiga övas i fred endast efter frivilligt åtagande.

Inskrivning och uttagning av värnpliktiga. Den värnpliktige är skyldig
låta inskriva sig såsom värnpliktig det år han fyller 18 år. Värnpliktsutbildningen
påbörjas, om anstånd inte meddelas, det år den värnpliktige fyller 19,
20 eller 21 år.

Uttagning till utbildning till underbefäl och underofficer sker tvångsvis
vid inskrivningen. Uttagning till utbildning till värnpliktig officer sker vid
inskrivningen eller under pågående utbildning och endast efter frivilligt
åtagande. Anledningen till att uttagningen till officersutbildningen sker
efter frivilligt åtagande är följande. Tillräckligt säkert urval bedöms ej
kunna ske redan vid inskrivningen. I stor utsträckning måste uttagningen
därför ske under utbildningen till underofficer. Erfarenheter från tidigare
tvångsvis uttagning visar att de värnpliktiga i stor utsträckning tillgrep
»maskning» under underofficersutbildningen för att undgå ytterligare utbildning
till officer. Maskningen innebar avsevärt men för underofficersutbildningen.
Genom att ta ut värnpliktiga till officersutbildning endast
efter frivilligt åtagande undanröjdes anledningen till maskning. Syftet med
uttagningen till befälsutbildning är att tillgodose krigsorganisationens behov
av befäl. Det förekommer dock i begränsad utsträckning att uttagning sker
till underbefälsutbildning för att utbildning till kvalificerade befattningar
utan egentlig befälsuppgift skall kunna ges tillräcklig längd.

Enligt nu gällande ordning har alla värnpliktiga som inte uttagits för
befälsutbildning lika lång grundutbildning inom varje försvarsgren. Fördelningen
av de värnpliktiga på utbildningslinjer kan därför i de allra flesta
fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskrivningsväsendets
nuvarande kapacitet nöjaktigt urvalsunderlag för förbanden
åstadkoms genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskriv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningscheferna. I de fall då den avsedda militära utbildningen förutsätter särskilda
förkunskaper i exempelvis yrkestjänst, sker dock uttagningen redan
vid inskrivningen. I fråga om de hittillsvarande värnpliktiga i handräckningstjänst
är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att
möjliggöra bedömning av vederbörandes användbarhet.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner. Bland kontanta förmåner som
utgår till värnpliktig kan nämnas penningbidrag, vilket utgår under tjänstgöringen,
samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut
till värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller tjänstgjort längre tid
än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i särskild befälsövning.
För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs
försörjning eller för att upprätthålla hans rörelse om han är egen företagare
kan familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bostadsbidrag och
näringsbidrag. Vidare erhåller den värnpliktige bl. a. ett visst antal fria
resor.

Penningbidrag utgår med följande belopp för dag räknat.

Menig som fullgjort mindre än 304 tjänstgöringsdagar .. 4:—

Annan menig, vicekorpral, 2 kl. sjöman................ 5:50

Korpral ............................................ 7:—

Furir .............................................. 8:—

överfurir, rustmästare .............................. 8:75

Sergeant ............................................ 9:75

Fänrik, fanjunkare .................................. 12:—

Löjtnant, förvaltare.................................. 14:50

Kapten och högre.................................... 17:50

Till värnpliktiga som genomgått befälsutbildning utgår utbildning spremie.
Som exempel på premiernas storlek vid armén och kustartilleriet
må nämnas följande. Värnpliktig, som uttagits för och genomgått underbefälsutbildning
(grundutbildningstid 324 dagar) erhåller en premie om
300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbildning
(grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2 000 kr. Värnpliktig
som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (grundutbildningstid
630 dagar) erhåller utöver underofficerspremien en premie om
4 000 kr.

Vid armén erhåller därutöver värnpliktig som är antagen för utbildning
till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått
reservofficerskurserna I och II 4 000 kr. för envar av kurserna.

Premie för genomgången underbefälsutbildning utgår inte till underofficers-
och officersuttagen värnpliktig.

Utbildningspremie utgår endast då den värnpliktige gått igenom utbildningen
med godkännande vitsord.

Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och fullgjort längre tjänstgöring
än värnpliktiga i allmänhet men inte blivit berättigad att erhålla ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 10G år 1966

bildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Sådan premie utgår
i första hand till tre grupper värnpliktiga, nämligen befälsuttagna värnpliktiga
som inte blivit godkända vid genomgången befälsutbildning, specialtjänstuttagna
värnpliktiga och värnpliktiga som fullgör särskild befälsövning.

Tjänstgöringspremien till den förstnämnda gruppen värnpliktiga utgår
med 150 kr. för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20
dagar, varmed tjänstgöringen överstiger för värnpliktiga i allmänhet föreskriven
tjänstgöringstid, vid armén och kustartilleriet 304 dagar samt vid
flottan och flygvapnet 394 dagar. Följande belopp kan i enlighet härmed
normalt utgå till befälsuttagen värnpliktig som inte godkänts och därför
inte fått utbildningspremie nämligen, till underbefälsuttagen (grundutbildningstid
324 dagar) 150 kr., underofficersuttagen (grundutbildningstid
450 dagar) högst 1 050 kr. och officersuttagen (grundutbildningstid 180 dagar
utöver tid för underofficersutbildning) högst 1 350 kr.

Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt
nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394
dagar.

Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgöringspremie
om 500 kr.

Den i familjebidraget ingående familjepenningens maximibelopp
utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen

för hustru m. fl..................................... 9:—

för barn under 16 år................................ 4:15

för annan familjemedlem över 16 år.................. 4:70

Bostadsbidrag utgår högst med belopp som motsvarar den inkallades
kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekommande
fall kostnader för egen uppvärmning av bostad.

Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de
inkomster som den värnpliktiges familjemedlemmar uppbär under hans
värnpliktstjänstgöring.

Näringsbidrag utgår dels för upprätthållande av rörelse, dels för täckande
av kostnader för under värnpliktstjänstgöringen nedlagd rörelse.

Den värnpliktige äger vid ledighet under första tjänstgöring eller däremot
svarande tjänstgöring i en följd åtnjuta fem fria resor till hemorten.
Han äger därjämte under tjänstgöring som fullgörs i direkt anslutning till
första tjänstgöring, under återstående del av tjänstgöring i en följd och
under annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel
period om två månader som tjänstgöringen avser.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Förslag av 1960 års värnpliktsutredning

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen

Krigets ändrade karaktär

Värnpliktsutredningen framhåller, att kriget ändrat karaktär i väsentliga
hänseenden främst genom utnyttjandet av den moderna tekniken och
hänvisar härvid bl. a. till följande. Transportmedlens utveckling ökar efter
hand risken för att stridshandlingar kommer att omfatta berörda staters
hela territorier eller väsentliga delar därav. Stridsmedel med kraftigare eller
helt andra verkningar än man tidigare räknat med kan komma att utnyttjas,
exempelvis atomstridsmedel, kemiska och psykologiska stridsmedel. Striden
får ett snabbare förlopp. Kuppanfall kan genomföras lättare.

Dessa förändringar kommer enligt utredningen att medföra ökade och
delvis nya krav på befäl, enskilda meniga och förband.

Strid över större ytor och ett snabbare stridstempo innebär, anför utredningen,
skärpta krav på befälets förmåga att fatta självständiga beslut och
att omsätta besluten i korta och entydiga order. Utsätts förbanden genom
stridens ändrade karaktär för större påfrestningar än tidigare skärps även
kraven på befälets förmåga att genomdriva nödvändiga beslut under svåra
förhållanden. Dessa skärpta krav berör befäl på alla nivåer vid samtliga
försvarsgrenar.

Risken för en strid över landets hela yta medför att alla krigsmaktens
förband — oavsett om de har strid till huvuduppgift eller inte — måste
kunna medverka i ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därvid kunna försvara
sig och förbandet samt kunna skydda sig själva och vid behov ge hjälp åt
stridsskadade m. m.

Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befattningshavarna
enligt utredningen kunna lösa sina uppgifter med större
snabbhet och precision än tidigare. Stridseffekten hos ett förband är dock
inte beroende enbart av de enskildas kunnande utan också av graden av
samträning i förbandet. Samträningen har bl. a. sin betydelse för snabbheten
och precisionen. Kraven på snabbhet och precision kan tillgodoses
endast genom att individerna efter tillräcklig enskild utbildning samtränas
i förband under tillräckligt lång tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan
grunden lagts, också bibehållas under hela krigsplaceringstiden.

Slutligen framhålls att den ökade risken för kuppanfall medför större
krav än tidigare såväl på förbandens som på den enskildes förmåga då det

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 35

gäller att genomföra snabb mobilisering även om strider samtidigt skulle
Pågå.

1963 års försvarsbeslut

Utredningen, som grundat sina överväganden om en reform av värnpliktsutbildningen
på den uppbyggnad av vårt försvar som följer av 1963 års försvarsbeslut,
erinrar om att detta beslut i första hand avser budgetåren
1963/67. Den föreslagna reformen av värnpliktsutbildningen kan bli genomförd
i full omfattning först efter utgången av nämnda period samt bör
bestå åtminstone fram till slutet av 1970-talet. Reformen är således mer
långsiktig än försvarsbesluten och måste därför utformas så att vid behov
anpassning kan ske till nya kostnadsramar för försvaret.

I fråga om innehållet i 1963 års försvarsbeslut pekar utredningen bl. a.
på följande. Beslutet innebär i huvudsak ingen ändring av krigsmaktens
struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter
linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet
utgör alltjämt den allmänna värnplikten med vapenutbildning för alla
vapenföra. Några avsevärda ändringar i fråga om kraven på de värnpliktigas
antal har beslutet inte medfört. Grunden i beredskapssystemet skall
enligt beslutet utgöras av en hög långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap.
Insatsberedskapen skall upprätthållas inom ramen för en utbildningsverksamhet,
som är avpassad främst med hänsyn till den långsiktiga
beredskapen. Med tanke på ökande risk för kuppanfall betraktas
det emellertid som önskvärt att insatsberedskapen förbättras, i varje fall
om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m. m.

Värnpliktsutredningen erinrar om att 1954 års utredning rörande totalförsvarets
personalbehov kom till den slutsatsen att tillgången på utbildade
värnpliktiga var knapp i förhållande till behoven och skulle så förbli under
överskådlig tid. Orsak till denna knapphet bedömdes vara att ett jämförelsevis
litet antal män inträtt i värnpliktsåldern under 1940-talets senare del
och under 1950-talet. Värnpliktsutredningen har vid sin egen bedömning
av tillgången på utbildade värnpliktiga kommit till samma resultat. Utredningen
har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräkningen
av personalreservens storlek.

Värnpliktsutredningen fäster uppmärksamheten på följande förhållande.
Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmakternas
tidigare beslut, att den årliga kontingenten av värnpliktiga under
grundutbildning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värnpliktiga
för år trots att antalet årligen inskrivna värnpliktiga växlar kraftigt
beroende på förändringar i födelsetalen. För att hålla utbildningskontingen -

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

ten i huvudsak konstant har — sedan 1950-talets början — använts den
metoden att utbildningskontingenten sammansatts av värnpliktiga ur flera
årsklasser. De stora årsklasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför
härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som fullgör grundutbildning
de närmaste åren kommer att stiga med omkring ett år. Sålunda kommer
antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som f. n. utgör 10—15 %
av utbildningskontingenten, att i början av 1970-talet ha ökat till 60—70 %
av denna.

Enligt nu gällande ordning bestäms, anför utredningen, arméns och kustartilleriets
årliga grundutbildningskontingent i huvudsak av krigsorganisationens
omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av
värnpliktiga har inte samma matematiska samband med krigsorganisationens
omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de
värnpliktiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning — för att
möjliggöra utbildning av aktiv personal samt för att upprätthålla mobiliserings-
och insatsberedskap — också tillgodoser behov av personal för drift
och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings- och underrättelseorgan.
Härigenom uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid
flottan och flygvapnet. Utredningen framhåller att denna reserv för närvarande
inte som önskvärt vore kan inkallas för omskolning och därefter
tas i anspråk för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten. Ett nytt
utbildningssystem bör utformas så, att bättre möjligheter att tillvarata
nämnda personalreserv åstadkommes.

I syfte bl. a. att i det nya utbildningssystemet skapa större möjligheter
att överföra värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar, föreslår utredningen
att Kungl. Maj :t skall fastställa de personalramar, inom vilka försvarsgrenarnas
krigsorganisation skall utformas, liksom också de normer efter
vilka personalreservens storlek bör beräknas.

Slutligen räknar utredningen som en av förutsättningarna för sina överväganden
att inskrivnings- och personalredovisningsverksamheten kommer
att effektiviseras som en följd av nu pågående utredning härom.

Personalavgångarna under fred i krigs förbanden

Värnpliktsutredningen anför att det i ett system med repetitionsövningar
i krigsförband är nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som
möjligt hålla krigsförbandens personaluppsättning oförändrad mellan de
tillfällen då förbandet planenligt skall omsättas. Emellertid förekommer i
stor utsträckning en av personalavgångar föranledd, inte önskväx-d omsättning
i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare
undersökt omfattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen
att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av
den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 37

ligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering.

Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till
repetitionsövningarna, bl. a. till följd av att värnpliktiga får anstånd med
att fullgöra repetitionsövning. Antalet avgångar till följd av anstånd är
betydande. Detta påverkar menligt utbildningsresultatet och medför inte
önskvärda omplaceringar. Utredningen anser därför att det relativa antalet
anstånd i framtiden bör begränsas.

Förhållandena på vissa civila samhällsområden

Värnpliktsutredningen framhåller att värnpliktssystemet måste utformas
under hänsynstagande till bl. a. samhällsekonomien, arbetsmarknaden och
det civila utbildningsväsendet.

I fråga om värnpliktssystemets inverkan på samhällsekonomien
påpekar utredningen bl. a. följande. De värnpliktiga som
f. n. tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring motsvarar i årsarbetare enligt
utredningens beräkningar ca 1,5 % av landets totala arbetskraft. Denna
arbetskraft har antagits komma att öka något under det närmaste decenniet.
Utredningen förutsätter att det nuvarande totala antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga under samma tid inte kommer att ökas utan snarare
att något minskas. Med de angivna förutsättningarna kommer utvecklingen
således att medföra att ianspråktagandet av arbetskraft för värnpliktstjänstgöring
relativt sett minskar.

Enligt utredningen koncentrerar sig arbetsmarknadsintresset
beträffande värnpliktssystemets utformning — om man bortser från frågan
om hur stor del av arbetskraften som totalt tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring
-— till frågan om grundutbildningens och repetitionsutbildningens
inpassning under året samt frågan om anstånden med repetitionsutbildning.

Beträffande inpassningen är det enligt av arbetsmarknadsstyrelsen till
utredningen lämnade uppgifter allmänt sett önskvärt att utryckningen från
grundutbildning inte sker under december, januari och februari. Enligt
samma källa är november, december, januari, februari och mars ur arbetsmarknadssynpunkt
de lämpligaste månaderna för repetitionsutbildning.
Nämnda uppgifter har, anför utredningen, vid bedömningen av inpassningsfrågan
i möjlig mån beaktats.

De olägenheter ur utbildningssynpunkt m. in. som anstånden med repetitionsutbildning
enligt utredningens mening förorsakar har i det föregående
redan berörts. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen erfordras
enligt utredningen, oberoende i stort sett av hur systemet utformas, att
andelen anstånd minskas. För att uppnå detta tänker sig utredningen olika
utvägar. Förkortning av den enskilda övningens längd anses kunna bidra.
Vidare ifrågasätts större återhållsamhet än nu vid beviljandet av anstånd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Dessutom ifrågasätter utredningen om inte inställningen till anståndsfrågan
hos många värnpliktiga kunde ändras genom systematisk upplysning om
de olägenheter för krigsmakten samt för andra värnpliktiga och deras arbetsgivare
som anstånden medför.

Beträffande utvecklingen av det civila utbildningsväsendet
och dess betydelse för värnpliktsutbildningen framhåller utredningen
bl. a. följande. Den civila skolutbildningens innehåll är av väsentligt
intresse eftersom den utgör den grund som värnpliktsutbildningen måste
bygga på. Genom den pågående expansionen av det civila utbildningsväsendet
kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att
öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för
krigsmakten direkt användbara kunskaper.

ökningen av elevantalet vid vissa skolformer gör det svårare att inpassa
värnpliktstjänstgöring och studier på lämpligt sätt i förhållande till varandra.
Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens har under senare år
kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Till följd härav kommer det
inte att bli möjligt för alla gymnasieutbildade att påbörja den militära grundutbildningen
omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Den ökade tillgången
på gymnasieutbildade värnpliktiga kommer dessutom att medföra att åtskilliga
av dessa kommer att avses för utbildning till underbefäl eller meniga
och inte som tidigare i huvudsak till underofficer. Förhållandet
kommer att gälla samtliga försvarsgrenar. Utredningen finner därför att
grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar, även för underbefäl och
värnpliktiga i allmänhet, i framtiden bör inpassas under året med beaktande
av studiesociala hänsyn.

Utredningen framhåller vidare att inpassningen av den militära grundutbildningen
i förhållande till läsåret i gymnasiet erbjuder vissa problem.
Flertalet årskurser i det nya gymnasiet skall inte utan tvingande skäl avslutas
senare än den 10 juni (jfr prop. 1964:171 s. 372). Emellertid avses
undervisningen bl. a. i sista årskursen av gymnasiet avslutas omkring en
vecka tidigare än i övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner utredningen
att den militära grundutbildningen om möjligt inte bör påbörjas under maj
månad såsom i viss utsträckning sker i nuvarande system. — Även hänsyn
till undervisningens uppläggning vid universitet och högskolor kräver enligt
utredningen att grundutbildningen om möjligt börjar efter maj månads
utgång. Vidare bör grundutbildningen med hänsyn till dessa läroanstalter
om möjligt inte avslutas senare än under augusti. Utredningen anser emellertid
att den militära grundutbildningen när så är oundgängligen nödvändigt
bör få fullföljas in i första hälften av september trots de olägenheter detta
från studiesocial synpunkt för med sig. — För universitetens och högskolornas
del har även beaktats möjligheten av kortare avbrott i studierna
för att fullgöra militär repetitionsutbildning. Utredningen utgår härvid från
att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsförband kräver,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

att här avsedda studier i största möjliga utsträckning anordnas så, att ett
avbrott i studierna under några veckor inte behöver medföra en oproportionerlig
förlängning av studietiden.

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning

Allmänna överväganden

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt från de förhållanden
som kan väntas föreligga omkring år 1971. Samtidigt har emellertid
utredningen beaktat att utbildningssystemet måste vara så uppbyggt,
att det utan principiell omgestaltning kan anpassas till förhållandena även
efter nämnda tidpunkt.

Behov och resurser. Värnpliktsutredningen bedömer att det i framtiden
i åtskilliga hänseenden kan förutses större krav på de värnpliktiga än de
som f. n. ställs. Utredningen erinrar emellertid om att resurserna för att
tillgodose nämnda större krav är begränsade. Bl. a. sätter den för krigsmakten
gällande kostnadsramen en gräns. I direktiven för utredningen
har vidare angivits att någon minskning av det totala uttaget av tjänstgöringsdagar
för de värnpliktiga bör eftersträvas. Utredningen har därför
sökt tillgodose de större kraven inte genom att tillföra ytterligare resurser
utan genom att disponera befintliga resurser på ett lämpligare sätt än nu.
De möjligheter som utredningen prövat är att ytterligare differentiera utbildningstidens
längd, att effektivisera utbildningen samt att fördela den
sammanlagda utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitionsutbildning
på ett bättre sätt än nu.

En differentiering av utbildningstidens längd kan
enligt utredningen ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraftsamlas
till de områden där utbildningsbehovet bedöms vara störst. Emellertid
uppstår nackdelar om utbildningstiderna inte standardiseras till några
få nivåer. Möjligheterna att differentiera utbildningstidens längd efter den
värnpliktiges eget utbildningsbehov begränsas när längden är beroende även
av andra faktorer såsom insatsberedskapen eller utbildningen av andra än
den värnpliktige själv.

Värnpliktsutredningen bedömer att differentiering bör kunna ske inom
kategorien värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång
sammanlagd utbildningstid. Differentiering av utbildningens längd bör
enligt utredningens uppfattning eftersträvas mellan olika försvarsgrenar i
större utsträckning än vad som nu sker, där olikheter i behov av utbildningstid
förekommer.

Vad som här anförts anser utredningen i princip tillämpligt såväl på
grundutbildning som repetitionsutbildning.

En effektivisering av utbildningen kan enligt utredningen
i viss utsträckning ske genom att man inom en given tjänstgöringstid in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

rymmer fler utbildningstimmar än tidigare. Ett led i effektiviseringen är
att ur utbildningen utrensa allt som inte är helt oumbärligt. Ett visst utrymme
för sådana ändringar av utbildningens innehåll bedöms föreligga.
Utbildningen kan också effektiviseras genom att den ges bättre personella
och materiella resurser. Utredningen anser sig emellertid kunna räkna med
mera påtaglig utökning av resurserna endast i fråga om viss utbildningsmateriel
samt övnings- och skjutfält.

Genom de nämnda åtgärderna för effektivisering bör de nya utbildningsbehov
som anmälts enligt utredningen kunna tillgodoses utan att utbildningstiden
behöver förlängas i motsvarande mån.

Utredningen erinrar beträffande fördelningen av den sammanlagda
utbildningstiden mellan grundutbildning
och repetitionsutbildning att vid armén och kustartilleriet för
de värnpliktiga i allmänhet omkring en fjärdedel av tiden avser repetitionsutbildning.
Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och
vid flottan lika med noll.

Framkomna anspråk på grundutbildningen gäller bl. a. mer utbildning
för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör enligt utredningen
tillgodoses genom ytterligare differentiering av utbildningstidens
längd, varvid förlängningarna bör göras mindre än förkortningarna. Anspråken
på repetitionsutbildningen gäller främst fler övningstillfällen. Utredningen
bedömer att anspråken vid armén och kustartilleriet i huvudsak
men inte helt bör kunna tillgodoses genom att varje övning görs kortare än
nu. Vid flygvapnet och särskilt vid flottan bedöms det nödvändigt att inte
obetydligt öka repetitionsutbildningen för den enskilde.

Sammanfattningsvis räknar värnpliktsutredningen med att repetitionsutbildningen
i framtiden ianspråktar en större andel av den sammanlagda
utbildningstiden än hittills. Andelen bedöms öka särskilt vid flottan.

Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. Utbildningssystemet
bör enligt utredningen i framtiden liksom nu omfatta grundutbildning
och repetitionsutbildning. Den senare bör möjliggöra att de under
grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas.

Med hänsyn till de begränsade tillgångarna på utbildade värnpliktiga
måste de unga värnpliktiga så snart som möjligt kunna krigsplaceras. Utredningen
finner att den utbildning som erfordras härför måste ges under
grundutbildningen och inte till någon del kan uppskjutas till repetitionsutbildningen.
Vidare gäller att krigsmakten inte kan påräkna någon tid för
kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbildningssystemet
måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar
omedelbart efter mobilisering. Grundutbildningen måste i första
hand tillgodose dessa krav som hänför sig till den långsiktiga beredskapen.
Dessutom kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att tillgodose även

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resurserna
för utbildningen i princip är oförändrade, blir det då i regel fråga om
att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss
utbildning till tid under året som från utbildningssynpunkt är mindre
gynnsam.

Enligt värnpliktsutredningen bör repetitionsutbildningen
bl. a. syfta till att hålla den enskilde värnpliktige fullt användbar i den eller
de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de
fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer.
Den bör dessutom medge omskolning till ny typ av befattning t. ex. vid
omplacering från fält- till lokalförsvarsförband vid armén. För krigsförbanden
liksom för den enskilde värnpliktige gör sig kravet på användbarhet
omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Utredningen anser det därför
uppenbart att repetitionsövningar i krigsförband måste införas även vid
flottan och flygvapnet.

överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Värnpliktsutredningen
anför att nuvarande utbildningssystem medfört en förhållandevis
stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Detta beror på att där årligen
utbildas fler värnpliktiga än som krävs för krigsorganisationen, bl. a. för
att tillgodose behovet av utbildning för den aktiva personalen. Denna personalreserv
kan f. n. inte utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av
krigsmakten eftersom ingen eller endast liten tjänstgöringsskyldighet återstår.

Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet åläggs att
fullgöra ytterligare tjänstgöring efter grundutbildningens slut kan den då
eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för
nya uppgifter t. ex. inom lokalförsvaret. Utredningen anser att kravet på ett
rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar att samtliga
värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning
och att denna skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden
med ungefär samma intervall inom hela krigsmakten. Utredningens
förslag innebär en sådan tjänstgöringsordning. Utredningen räknar med
att överföring av värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar i fortsättningen
skall äga rum i större omfattning än nu.

Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs repetitionsutbildning
av ungefär samma omfattning som övriga värnpliktiga bör enligt utredningens
mening viss uppdelning ske av de årliga värnpliktskontingenterna
för grundutbildning vid flottan och flygvapnet. Vardera kontingenten
föreslås härvid bli uppdelad i två delar, varav den ena avses bli krigsplacerad
vid flottan resp. flygvapnet under större delen av värnpliktstiden
och i övrigt skola utgöra nödvändig personal reserv inom försvarsgrenen
medan den andra delen efter grundutbildningens slut avses bli disponerad

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbildningens
anordnande förutsätter att vid inskrivningen en uppdelning i princip
enligt följande tabell äger rum.

Fredsorganisationens årsbehov

För krigsorganisationens omsättning (krigs-placeringsbarhet intill 47 år, vid behov
efter omskolning)

För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och
psykiska egenskaper härleds ur krigsorga-nisationen

Krav föreligger på lokal rekrytering

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och
psykiska egenskaper härleds ur fredsorga-nisationen

Krav föreligger ej på lokal rekrytering

Avkall på marinens resp. flygvapnets dis-positionsrätt kan göras kort tid efter
grundutbildningen

Grundutbildningen

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Med tanke på
den långsiktiga beredskapen krävs enligt utredningen förbättring av grundutbildningen
framför allt i vad avser förmågan att utöva befäl och förmågan
att i alla lägen kunna bjuda motstånd. Mobiliseringsberedskapen måste förbättras
genom att vissa moment tillförs grundutbildningen. Insatsberedskapskravens
inflytande redovisas i det följande.

Värnpliktsutredningen bedömer, som tidigare nämnts, att framtidens
krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befälsutövningen
på alla nivåer.

Erfarenheterna från repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet
visar att särskilt det krigsplacerade värnpliktiga befälets förmåga att handha
och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande
utbildning varit otillräcklig. Svårigheterna kommer att framstå än tydligare
om de jämförs med de framtida kraven.

De angivna bristerna bedöms i stor utsträckning bero på svagheter i
grundutbildningen. Det är emellertid utredningens uppfattning att den
praktiska befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen
dessutom nedgår under den långa tiden mellan repetitionsövningarna. Det
bedöms därför nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning
såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.

Värnpliktsutredningen framhåller att stridens karaktär av ytstrid kräver
att all personal och alla förband oavsett uppgift kan delta i ytförsvaret.
Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen försvara
sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första
hjälp. Ett för hela krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll

Kungl. Maj:Is proposition nr 106 år 1966

likformigt minimiprograin för detta led i värnpliktsutbildningen bör enligt
utredningen fastställas.

Särskild utbildning rörande verksamheten under mobilisering
meddelas under grundutbildningen f. n. endast i begränsad
utsträckning. Denna utbildning bör enligt utredningen förstärkas.

Grundutbildningens innehåll. Utredningen anser att värnpliktsutbildningen
innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen
allmänmilitär utbildning likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten,
befattningsutbildning och förbandsutbildning.

Utredningen anser att befattningsutbildningen för att öka förbandens
stridsuthållighet bör utformas så att de värnpliktiga kan bekläda flera olika
befattningar i förbanden än nu.

Utredningen anser att grundutbildningen av de värnpliktiga tidigt bör
organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt bedrivs inom ramen
för ett fast organiserat övningsförband. Mot slutet av utbildningen bör
värnpliktiga av alla kategorier ha hunnit så långt i befattningsutbildning och
grundläggande förbandsutbildning att de kan placeras i förband av krigsmässig
styrka och sammansättning och tjänstgöra i befattningar som svarar
mot deras avsedda krigsbefattning. Värnpliktsutredningen benämner
utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsförbandsutbildning
(GKU). Dessa under grundutbildningen samtränade
övningsförband bör så långt det är möjligt med oförändrad personalsammansättning
överföras till krigsorganisationen.

Grundutbildningens längd. Utbildningstidens längd bör liksom hittills i
första hand bestämmas med hänsyn till vilken utbildning den värnpliktige
behöver för att kunna lösa sin uppgift inom krigsorganisationen. Det är dock
i vissa fall nödvändigt att ta värnpliktiga i anspråk längre tid t. ex. för att
kunna genomföra utbildning av befäl eller för att kunna upprätthålla insatsberedskap.
I fråga om de handräckningsvärnpliktiga bör beaktas att deras
utbildning kräver en jämförelsevis kort tid och att utnyttjande av deras
tjänstgöring i övrigt bestäms av krigsmaktens arbetskraftsbehov och tillgången
på för handräckning lämpliga värnpliktiga.

Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsutbildningen
enligt utredningen gälla, att tid inrymmande högst två studieterminer
skall tas i anspråk för den värnpliktiges militära grundutbildning,
bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är inte alltid
fallet i nuvarande system.

I fråga om utbildningsveckans längd för de värnpliktiga
under grundutbildningen anför utredningen att krigsmaktens
värnpliktiga nu i princip har en tjänstgöringstid för utbildning om
48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill kommer
tid för vakttjänst och hcredskapstjänst fördelad på samtliga veckodagar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

även söndagar. De senaste åren har emellertid inom större delen av krigsmakten
lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom
att tid har förts över till annan del av utbildningsåret och tagits ut i samband
med tillämpningsövningar.

Utredningen, som undersökt möjligheterna att göra samtliga lördagar
under grundutbildningen tjänstefria, understryker i detta sammanhang
att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen inte får likställas
med en civil anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska
förmåner etc. Olikheter i fråga om syftet med verksamheten och
verksamhetens varaktighet gör att direkta jämförelser knappast kan läggas
till grund för förslag om förändringar. Den värnpliktiges förhållanden är
specifika och måste därför bedömas för sig.

Utredningen har övervägt möjligheterna såväl att inom veckan omfördela
nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag)
till endast fem dagar (måndag—fredag) som att frilägga lördagen genom
att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga.
Omfördelning har emellertid bl. a. av pedagogiska skäl befunnits vara
olämplig och likaså minskning av antalet tjänstgöringstimmar för vecka av
det skälet att en sådan minskning skulle påkalla förlängning av grundutbildningstiden
för flertalet värnpliktiga med i det närmaste fyra veckor. Utbildningen
bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga
liksom hittills tjänstgör sex dagar i veckan utom under månaderna juni, juli
och augusti då lördagarna är tjänstefria, varvid förlorad tid tas igen senare
under förbandsutbildningen.

Uttagningen till underofficersutbildning är f. n. obligatorisk medan
uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnpliktig
officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande
härtill. Skälet till dessa bestämmelser har varit att den tidigare tillämpade
tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter i form av s. k. maskning
under utbildningen. Utredningen anser att nämnda skäl för uttagning
på frivillighetens grund alltjämt är giltigt och föreslår att denna form för
uttagning bibehålls. Rekryteringen som på vissa håll varit otillräcklig föreslås
emellertid stimulerad genom högre premier och genom att utbildningen
i tiden bättre än nu anpassas till civila studier. Skulle dessa åtgärder inte
ge avsett resultat bör enligt utredningen frågan om tvångsvis uttagning på
nytt prövas.

Grundutbildningens inpassning i tiden. Grundutbildningen bör enligt utredningen
i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa
möjliga, dvs. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. I vissa
fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedskapen.
De faktorer som med tanke på utbildningsresultatet främst måste beaktas
vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållanden, belastning
på utbildningsorganisationen, möjligheter att på lämpligt sätt inpassa ut -

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

bildningen med hänsyn till större helger och samövningsmöjligheter. Faktorernas
betydelse växlar mellan olika försvarsgrenar liksom mellan olika
vapen- och truppslag.

Utredningen har emellertid utgått ifrån att vid grundutbildningens inpassning
hänsyn även måste tagas till civila önskemål, framför allt från
undervisningsväsendet och arbetsmarknaden.

Med hänsyn till åtskilliga i det föregående redovisade förhållanden som
sammanhänger med det civila utbildningsväsendets pågående expansion,
främst den ökande tillgången på gymnasieutbildade värnpliktiga, har utredningen
kommit till den uppfattningen att all grundutbildning av värnpliktiga
i framtiden bör utformas med beaktande av studiesociala hänsyn. Utredningen
anser att den obligatoriska grundutbildningen i princip inte skall få
ta i anspråk mer tid än som inrymmer högst två civila studieterminer och
föreslår därför att grundutbildningen så vitt möjligt skall inpassas efter
utgången av maj första året och före ingången av september påföljande år.

Vid bedömningen av inpassningsfrågan har även arbetsmarknadsintresset
i möjlig mån beaktats. Mest hänsyn har emellertid utredningen ansett sig
böra ta till utbildningsväsendets och de studerandes intressen bl. a. därför
att det i fråga om de studerande på skilda stadier ofta föreligger ett »tröskelproblem».
Ett par månaders inkräktande på en studietermin kan nämligen
medföra att ett helt studieår går förlorat.

Repetitionsutbildningen

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Enligt utredningen
krävs framförallt att repetitionsutbildningen förbättras så att den
ger större säkerhet än nu för att krigsförbanden vid mobilisering skall
vara samtränade och så att den värnpliktige bättre än nu bibehåller sina
färdigheter i krigsbefattningen. Även mobiliseringsberedskapen behöver förbättras
så att mobilisering kan ske ännu snabbare än nu. Beträffande
insatsberedskapen hänvisas till det följande.

Ett förbands användbarhet bestäms enligt utredningens uppfattning
främst av befälets förmåga att leda förbandet och den grad av samträning
som förbandet — befäl och meniga — uppnått för sin uppgift.
Utredningen framhåller vidare att samträningen anses kunna nås endast
genom att den krigsplacerade personalen inom i princip hela krigsmakten
övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsövningar i krigsförband.

Ett system för repetitionsövningar i krigsförband måste, framhåller utredningen,
vara så utformat alt den samtränade delen av ett förbands personal
alltid är tillräckligt stor under tiden mellan repetitionsövningarna. 1948
års värnpliktskommitté, som föreslog införandet av repetitionsövningar i
krigsförband vid armén, ansåg att personalutbytet inom ett förband inte
fick överstiga 35 % av styrkan. Med hänsyn hl. a. härtill föreslogs att krigs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

förbanden skulle övas vart sjätte år. De undersökningar rörande utbytet av
personal som värnpliktsutredningen låtit företa visar att det årliga utbytet
av värnpliktig personal är större än man sålunda räknat med. Utbytet under
en sexårsperiod uppgår ofta till över hälften av styrkan.

För att begränsa det inte önskvärda personalutbytet i krigsförbanden
anses i första hand den nuvarande anståndsfrekvensen höra sänkas med
ca en tredjedel, vilket enligt utredningen bör underlättas av att övningarna
i det föreslagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det
nuvarande. Även efter en sådan åtgärd kommer dock, bl. a. till följd av
omkrigsplaceringarna, att kvarstå ett behov att öva krigsförbanden oftare
än nu.

Sammanfattningsvis förordar utredningen att stommen i repetitionsutbildningen
liksom i nuvarande system skall utgöras av övningar med krigsförband,
av utredningen benämnda krigsf örbandsövningar, som
återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet.

Krigsorganisationen består av förband som mobiliseras. Som nämnts
ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan
komma att ske samtidigt som strid pågår, dvs. under svåra yttre förhållanden.
Personalen måste därför enligt utredningen i framtiden vara bättre
förberedd än nu för verksamheten under mobilisering.

Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad. Krigsförbandsövningarnas
frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med
hänsyn till antalet omplaceringar i krigsförbanden, ändringar i taktik, organisation
och utrustning, glömskefaktorn samt arten av de uppgifter som
åvilar förbandet.

Antalet omplaceringar är beroende av fortlöpande avgångar på grund
av byte av bostadsort, dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organisationsändringar
m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med
inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade anstånd
m. m. Utredningen räknar som nämnts med att antalet årliga avgångar
i framtiden skall kunna nedbringas. En väsentlig höjning av samträningsnivån
i krigsförbanden anses dock kunna nås endast genom förkortning
av tidsmellanrummet mellan övningarna.

Glömskefaktorns menliga inverkan på de värnpliktigas förmåga att vid
mobilisering lösa sina uppgifter är enligt utredningen inte obetydlig. Svårighet
föreligger dock att bestämma när och i vilken omfattning glömskan på
ett för krigsförbandens användbarhet avgörande sätt gör sig gällande.

Med tanke särskilt på övningsbehovet för befäl och värnpliktiga i nyckelhefattningar
vore det enligt utredningen motiverat med övning varje eller
vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorganisationen anses inte
möjligt. Utredningen har därför sökt finna en annan lösning som kan tillgodose
de väsentligaste kraven i fråga om förbandens krigsanvändbarhet.

I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellan -

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

rummet mellan två övningar i krigsförband särskild befälsövning inlagd.
En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser utredningen
på ett ändamålsenligt sätt kunna tillgodose behoven av ofta återkommande
övningar för personal i vissa befattningar utan att den för krigsmakten
gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen ökas. Utredningen
förutsätter därför vid sin bedömning av lämplig övningsfrekvens för krigsförbandens
del att krigsförbandsövningarna kan kompletteras med mellanliggande
övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl
men även andra. Utredningen benämner dylika övningar särskilda
övningar.

Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigsförbandsövningarna
kompletterat med särskilda övningar i mitten av varje
fyraårsperiod skulle kunna tillförsäkra förbanden och de värnpliktiga erforderlig
krigsanvändbarhet.

För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag
enligt utredningens beräkningar en tjänstgöringsskyldighet om fem krigsförbandsövningar.
En mindre del, främst personal i underofficers- och
officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal särskilda
övningar, dvs. fem. Det är angeläget att ytterligare begränsa kostnaderna
och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har därför
funnit sig böra räkna med att, i varje fall under den tid som kan överblickas,
så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till personal
vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna.

Särskild övning bör, beroende på förbandets art, ges olika omfattning,
övningen bör kunna omfatta helt förband eller väsentlig del därav, exempelvis
befälet.

Mobiliseringen av krigsmaktens förband kan som nämnts i ogynnsamt fall
komma att få genomföras under pågående krig. Personalen måste enligt
utredningen bättre än nu vara förberedd och övad för att genomföra mobilisering.
Systemet med oftare återkommande övningar beräknas även medföra
en väsentlig förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men
betydelsefull del av krigsorganisationen — personal och förband med särskilt
betydelsefulla uppgifter i mobiliseringsskedet — erfordras dock enligt
utredningens bedömande komplettering med speciella mobiliseringsövningar,
vilka bör vara korta. De bör vara av två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång
och mönstringsövning.

Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands
mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör enligt
utredningen regelbundet genomgå sina uppgifter. Detta bör i första band
ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den
mån den värnpliktige inte fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — dvs.
ungefär vartannat år — bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång.

Ett mindre antal förband, som är av särskild betydelse för avvärjande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

kuppanfall och skydd för mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom
några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de får ytterligare
övning i snabb mobilisering utöver den som erhålls vid krigsförbandsövning.
De bör därför genomföra mobiliseringsövningar om något dygn.

Krigsförbandsövningarna. Utredningen föreslår att all repetitionsutbildning
grundas på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar
vart fjärde år.

Av ekonomiska skäl inkallas f. n. inte de uppskovsvärnpliktiga till fullgörande
av repetitionsutbildning. Utredningen anser att så i regel inte heller
bör ske i fortsättningen. Skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att
delta i sådan utbildning bör dock i och för sig alltjämt föreligga. Denna skyldighet
bör enligt utredningen få utnyttjas dels för att fylla vissa vakanser,
dels för eventuell särskild utbildning framdeles av vissa uppskovsvärnpliktiga.

Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartilleriet
har i regel omfattat förbandsutbildning och det minimum av
enskild utbildning som varit erforderlig. Repetitionsövningen för befäl har
föregåtts av en befälsövning. Utredningen anser att krigsförbandsövningarna
även i fortsättningen bör byggas upp kring dessa huvudmoment.

Krigsförbandsövningarnas längd bör enligt utredningen differentieras
så långt det är praktiskt möjligt efter de enskilda värnpliktigas och förbandens
behov.

Genom att övningarna återkommer oftare än hittillsvarande repetitionsövningar
bör varje övnings längd enligt utredningen kunna minskas. Eftersom
det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att
delta kommer att öka, är det även ur social synpunkt angeläget att en sådan
förkortning sker. Utredningen anser, att i framtiden ingen värnpliktig bör
tas i anspråk mer än fem veckor per övning. Nu förekommer övningstider
om ca sex veckor.

De meniga värnpliktigas behov av befattningsutbildning växlar med befattningens
svårighetsgrad. Värnpliktiga i allmänhet, som handhar särskilt
svårskött materiel, och personal, som under krigsförbandsövning måste
omskolas till ny befattning, behöver längre tid för repetition än annan personal.
Utredningen anser att en differentiering av krigsförbandsövningens
längd bör eftersträvas i syfte att ge personal i befattning som kräver längre
befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än övriga.
Vid större tilllämpningsövningar eller eljest då tidskrävande transporter
förekommer bör övningen för de värnpliktiga som har den minsta
övningslängden kunna få förlängas för att den egentliga utbildningstiden
till följd av transporterna inte skall beskäras alltför mycket. Härigenom
kan genomsnittslängden för övningarna sättas lägre än som annars är
möjligt.

Kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielredogörare måste
f. n. få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande
till förbandet i övrigt för att efter förbandets utryckning avveckla verksamheten.
Det är emellertid inte ändamålsenligt att sådan personal rycker in
till övningen efter övrig befälspersonal. Utredningen föreslår därför att
kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts till materielredogörare
skall kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsförbandets
utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.

För att i möjlig mån begränsa det bortfall av arbetskraft som krigsförbandsövningarna
medför för näringslivet föreslår utredningen att övningslängden
som regel skall omfatta jämna veckor samt att inryckning skall
ske en måndag och utryckning en lördag, övningslängden i tjänstgöringsdagar
blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräknade.

De särskilda övningarna. Utredningen föreslår att de särskilda övningarna
skall avse antingen enbart underofficerare och officerare eller all
personal i nyckelbefattningar i förband med särskilt komplicerad materiel
eller stridsteknik.

Tiden mellan de särskilda övningarna bör enligt utredningen vara lika
lång som mellan krigsförbandsövningarna, dvs. fyra år. övningarna bör
förläggas till en tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar.
De bör genomföras inom krigsförbandets ram.

De nuvarande särskilda befälsövningarna har en längd av 15 dagar. Längden
på den föreslagna övningen bör vara densamma för all deltagande personal.
Den bör, beroende på behovet, omfatta fyra eller elva dagar.

Mobiliseringsövningarna. Utredningen föreslår att mobiliseringsövning
skall genomföras antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning.

Nyckelpersonalen vid mobilisering bör enligt utredningen vart annat år
på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand
ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning och
i övrigt vid mobiliseringsgenomgång. Mobiliseringsgenomgång föreslås omfatta
högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. I sådan genomgång
föreslås delta kompanichef, kompanikvartermästare och motsvarande befattningshavare
samt mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare
med ersättare.

Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande mönstringsövning
är följande. Flertalet av de förband som tänkts komma i fråga
för sådan övning är helt lokalrekryterade. Vid armén utgörs de av lokalförsvarsförband
som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förband
av bär avsedd typ genomför inte särskild övning. De har speciella uppgifter
av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och måste med
hänsyn härtill kunna mobilisera inom några timmar. I nuläget förvaras i
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sainl. Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

princip såväl gemensam materiel som personlig utrustning för alla krigsförbands
behov i mobiliseringsförråd vilka som regel är anordnade kompanivis.
De militära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka
få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal
förband av nyssnämnda typ i hemmet skulle förvara sin personliga utrustning,
bl. a. handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt
uniform.

Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna bemyndigas
att lämna ut utrustning till personalen vid ifrågavarande förband.
Utrustning förutsätts härvid inte utlämnad om den värnpliktige reser invändning
mot att förvara den. Vidare förutsätts, att före utlämnande samråd
sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att
i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition.

Mönstringsövningens syfte bör enligt utredningen vara att vid förband,
som har särskilt korta mobiliseringstider, öva att snabbt genomföra en mobilisering
och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter
eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en
gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsövningar.
Det årliga antalet förband avsedda för mönstringsövning förutsätts
bli tämligen litet. Då så krävs för att tillgodose insatsberedskapen bör även
kunna tas i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de
som står i tur för inkallelse under året.

Utredningen föreslår att övningen får en längd av högst 24 timmar, tid
för in- och utryckning inräknad. Den bör emellertid få utsträckas till 48
timmar om den anordnats för att snabbt höja insatsberedskapen. Den normala
tiden för övningens längd — 24 timmar — är beräknad bl. a. under
förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de
värnpliktiga. 24 timmar har härvid ansetts som en dag. Mönstringsövning
bör om möjligt förläggas till veckoslut.

Till mönstringsövning avses endast bli inkallad personal i förband, som
uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad om att den kan komma
att inkallas till sådan övning. Inkallelse skall innebära att inställelse skall
ske snarast. Det skall därvid tillses att personal som inte bör delta i övningen
med hänsyn till civil anställning — t. ex. pågående jourtjänst -— familjeförhållanden
eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan
omgång.

Mönstringsövningen bör omfatta bl. a. alarmering, samling, utlämning av
viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av stridsgruppering
och i samband därmed kort tillämpningsmoment.

Beslut om anordnande av mönstringsövningar bör ankomma på Kungl.
Maj :t.

Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliserings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

övningar av olika slag föreslås bestämd till fem övningstillfällen om tillsammans
högst åtta dagar, beräknade på sätt i det föregående angivits.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Utredningen erinrar om att krigsmakten enligt gällande försvarsbeslut
i första hand skall tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen
medan insatsberedskapen satts i andra hand. Beträffande de
krav på insatsberedskap krigsmakten skall kunna tillgodose har överbefälhavaren
i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bl. a. följande.
I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav på flygstridskrafterna
och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Allmänt
sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta
kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs tyngdpunkten i
verksamheten på långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap fordras
att förmågan till snabba beredskapshöjningar är god och att sådana också
kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda systemet
ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet.

Enligt utredningens mening kan behovet av insatsberedda styrkor med
krigsmaktens nuvarande uppbyggnad tillgodoses på olika sätt. Vad som
är lämpligaste sätt beror bl. a. på behovets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt återkommande,
t. ex. behov av viss luftbevakning och av enheter som kan
hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som skiftar med
årstiderna, kan förutses. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska
lägets växlingar. Dessa behov är tillfälliga och måste tillgodoses med kort
varsel.

För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande behoven kan
enligt utredningen ifrågakomma att använda antingen förband under grundutbildning
eller förband under repetitionsutbildning. Vad som bör väljas
får avgöras från fall till fall. Utredningen bedömer att det i allmänhet är
fördelaktigast att tillgodose insatsberedskapsbehoven med förband under
grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana
förband kan vara disponibla måste emellertid även förband under repetitionsutbildning
utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera
tillfälliga insatsberedskapsbehoven bör tillgodoses främst avseende vid den
omständigheten, att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är
ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredningen anser med hänsyn härtill
att tillfälliga behov av förstärkning av insatsberedskapen i princip bör
tillgodoses genom att inkalla värnpliktiga till fullgörande av beredskapsövning
(27 § 2 mom. värnpliktslagen). Sådana övningar utgör emellertid
en extra belastning. I första hand bör därför enligt utredningen de tillfälliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

behoven av insatsberedskap tillgodoses genom smärre omläggningar inom
ramen för utbildningssystemet, främst genom ändrad fördelning i tiden av
krigsförbandens repetitionsutbildning samt anordnande av mobiliseringsövningar.

Förslag avseende armén

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen anser att det värnpliktiga befälets
förmåga att leda och handha sin trupp är otillräcklig. Befälet bör
för att denna brist skall avhjälpas enligt utredningen redan vid grundutbildningen
under tillräckligt lång tid utöva befäl i avsedd befattning. Detta bör
ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet,
då förband av krigsmässig styrka och sammansättning är organiserade.
Utredningen betecknar denna utbildning som grundläggande krigsförbandsutbildning
(GKU).

Den grundläggande krigsförbandsutbildningen måste enligt utredningen
för all personal föregås av en tillräckligt lång skolmässig utbildning. I nuvarande
system påbörjar de underofficersuttagna värnpliktiga sin grundutbildning
något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna visar enligt
utredningen att man då inte hinner ge dessa värnpliktiga en så omfattande
förutbildning att de under grundutbildningen varaktigt kan placeras som
chefer i de befattningar i vilka de är avsedda att krigsplaceras. Utredningen
har sett som en väsentlig uppgift att söka tidsmässigt samordna grundutbildningen
av denna kategori värnpliktiga med grundutbildningen av övriga
värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses.

Utredningen framhåller som en påtaglig brist i nuvarande system att
antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade
utbildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt. Detta förhållande
har fått till följd att ej officersutbildad personal måst krigsplaceras i officersbefattningar
eller att i vissa fall officersbefattningarna är vakanta.
Detta innebär att de lägsta enheterna varken under krigsförhållanden eller
under fredsutbildningen i samband med repetitionsövningar kan ledas med
tillräcklig effekt. Det är enligt utredningens mening av avgörande betydelse
att denna brist täcks.

Utredningen har angett att den värnpliktiges militära grundutbildning av
studiesociala skäl bör få ta i anspråk en tid som inrymmer högst två studieterminer.
Strävan bör därför vara att med hänsyn till det växande antalet
studerande inpassa grundutbildningen mellan den 1 juni ett år och den
1 september påföljande år. Utbildningen är för närvarande inte inpassad
på detta sätt för flertalet värnpliktiga i arméns utbildningskontingent utan
inryckning sker redan under maj.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen har — som i det före -

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

gående redovisats — ansett att repetitionsutbildningen måste ytterligare
förbättras, i första hand genom oftare återkommande övningar med krigsförbanden.
Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms övning endast
vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering av systemet måste därför
enligt utredningen ske med mellanliggande särskild övning för befäl i
nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och
utrustning bör särskild övning enligt utredningen utökas till att omfatta
även annan personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar.

Slutligen har utredningen i sina riktlinjer redovisat att mobiliseringsövning
bör införas för viss personal i nyckelbefattning vid mobilisering och
för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider.

Grundutbildningens omfattning

Grundutbildningens främsta mål bör enligt utredningen vara att den
värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar
för vilka han utbildas.

Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet för de viktigaste
befattningarna i arméns krigsorganisation. Utredningen erinrar om att utöver
det framräknade behovet av tid för övningsgrenar och ämnen behövs
en viss reservtid. Denna har i utredningens beräkningar minskats från
nuvarande 20 % till 10 %.

Värnpliktsutredningens i det följande redovisade beräkningar rörande
behovet av tid för grundutbildning för viktigare befattningar inom krigsorganisationen
avser nettoutbildningstid, som omfattar egentlig utbildningstid
och reservtid. Den totala tjänstgöringstiden kan variera beroende på
dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid
innefattas, dels hur många dagar som ianspråktas för övningsuppehåll.
Tjänstgöringstidens längd redovisas senare i samband med granskning
av olika alternativ'' för utbildningens inpassning under året.

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen använder som beteckning
på de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar
bokstäverna E, F och G. Härvid betecknar G i princip värnpliktiga
med den inom försvarsgrenen kortaste tiden för grundutbildning av
värnpliktiga i allmänhet undantagandes handräckningsvärnpliktiga, F värnpliktiga
med den därnäst kortaste tiden och E värnpliktiga med den längsta
tiden. Inom marinen har därvid flottan och kustartilleriet behandlats var
för sig. Det anförda innebär bl. a. följande. Värnpliktiga G vid en försvarsgren
kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en
annan försvarsgren. Beteckningen anger inte något ensarlat behov vid inskrivningen
av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen återspeglar
inte heller längden på repetitionsutbildningen för den värnpliktige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Enligt utredningens beräkningar behövs för grundutbildningen för ett
stort antal befattningar en utbildningstid där medelvärdet utgör omkring
195 utbildningsdagar om åtta timmar. För stridsvagnsbesättningar och viss
personal vid artilleriet är utbildningsbehovet 254 resp. 266 utbildningsdagar.
Utbildningsbehovet för återstående befattningar är i medeltal något
över 230 utbildningsdagar. Detta innebär enligt utredningen en möjlighet
till differentiering av kategorien värnpliktiga i allmänhet, som nu har en
för hela kategorien lika lång utbildningstid, i tre grupper med sinsemellan
olika utbildningstider.

Värnpliktiga G med utbildningstiden 195 utbildningsdagar omfattar något
över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingenten på 36 500
man. I denna grupp ingår främst värnpliktiga avsedda för befattningar som
inte har aktiv strid till huvuduppgift, t. ex. befattningar i trossar.

Till värnpliktiga F med något över 230 utbildningsdagar bör enligt utredningen
hänföras bl. a. följande befattningar, nämligen skyttesoldat, pansarvärnssoldat,
riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luftvärnet,
telegrafister, telefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det sammanlagda
antalet beräknas uppgå till ca 13 400 man årligen.

Till värnpliktiga E med 254 resp. 266 utbildningsdagar bör enligt utredningen
hänföras förare, laddare och skytt i stridsvagn och motsvarande
stridsfordon samt batteriplats- tillika underrättelsebiträde vid artilleriet.
De motsvarar ett årligt utbildningsbehov av omkring 650 värnpliktiga.
Flertalet av dessa värnpliktiga har, främst på grund av behovet av utbildningstid,
hittills oegentligt tagits ut för utbildning till underbefäl.
Som framgår av det följande har värnpliktsutredningen beräknat att de
underbefälsuttagna värnpliktiga bör ges en utbildning som innefattar 270
utbildningsdagar. Utredningen anser det av värnpliktstekniska skäl lämpligt
att ge värnpliktiga E lika lång utbildningstid som de underbefälsuttagna
värnpliktiga.

Underbefälsuttagna värnpliktiga. Enligt värnpliktsutredningens beräkningar
behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegruppcheferna
— en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar. För motsvarande
befattningshavare vid pansartrupperna erfordras ytterligare 9 utbildningsdagar.
För vissa befattningar erfordras något kortare tid.

En differentiering av utbildningstiden mellan olika grupper underbefälsuttagna
värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening
inte en vinst som svarar mot de utbildningsorganisatoriska olägenheter och
de ökade befälsbehov som därigenom skulle uppstå. Utredningen anser därför
att nettoutbildningstiden för samtliga underbefälsuttagna bör vara 270
utbildningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en
ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga. Nu gällande utbildningsmål för värnpliktiga
underofficerare innebär i stort att eleverna skall utbildas att fora

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen
åvilar plutonchefs ställföreträdare.

Enligt nuvarande ordning skall i befattning för plutonchef krigsplaceras
värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare,
troppchef, kvartermästare och stabsunderofficer skall krigsplaceras värnpliktig
underofficer.

Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutredningen
hävdat att plutonchefs ställföreträdare utan omgång måste kunna
ersätta plutonchef och föra plutonen med samma skicklighet som denne
och att därför plutonchef och ställföreträdare till denne bör ha samma kompetens
och därmed samma utbildning.

Värnpliktsutredningen förklarar sig i princip dela arméchefens uppfattning
i den nu aktuella frågan men framhåller följande. För att ge plutonchefs
ställföreträdare så kvalificerad utbildning som arméchefen tänkt
sig krävs en väsentlig utbyggnad av kadettskolorna. Utredningen bedömer
det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personalläget vid
armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt.
Utredningens uppfattning är därför att nuvarande skillnad i målsättning
och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställföreträdare tills vidare
måste bibehållas. Strävan bör dock enligt utredningen vara att inom ramen
för gällande målsättning höja användbarheten hos plutonchefs ställföreträdare
främst genom utökad övning i praktisk truppföring.

1954 års befälsutredning har senast granskat grundutbildningen till
värnpliktig underofficer mot bakgrunden av en bedömning av de krav utvecklingen
väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen
till underofficer borde kunna ges högre effekt bl. a. genom att bättre anpassas
efter elevernas intellektuella och fysiska kapacitet samt deras utvecklingsmöjligheter.
Härigenom borde sådana tidsvinster kunna skapas att
av utvecklingen betingad utökning av utbildningsomfånget kunde inrymmas
inom gällande tidsram av 15 månader. — Värnpliktsutredningen har
funnit, att de av befälsutredningen föreslagna förbättringarna av grundutbildningen
redan i viss utsträckning har genomförts. Utredningen bedömer
det emellertid möjligt att ytterligare höja effekten av utbildningen.
Enligt värnpliktsutredningens beräkningar skulle det därmed vara möjligt
att inrymma underofficersutbildningen inom nuvarande tidsram, nämligen
345 utbildningsdagar.

Officersuttagna värnpliktiga. Värnpliktsutredningen finner att nu gällande
utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga är lämpliga.
De innebär att eleverna skall ges god förmåga att föra självständigt eller
inom kompani uppträdande pluton eller motsvarande förband.

Utredningen har förut anfört att förutsättningarna för en förkortning
av utbildningen av värnpliktiga officerare borde allvarligt prövas i syfte
att förbättra rekryteringen. Enligt utredningens beräkningar kan utbild -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningen vid kadettskolan begränsas till något över 60 utbildningsdagar om
den görs helt skolmässig. Detta innebär en beskärning av tiden för nuvarande
kadettskola med mer än hälften. Utredningen bedömer att de värnpliktiga
officerarna likväl skall kunna ges en utbildning som svarar mot de
uppställda utbildningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadetterna
före kadettskolan fått en underofficersutbildning med bl. a. den praktiska
trupptjänst som utredningens förslag möjliggör och att samordningen
mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.

Sammanfattning. Behovet enligt värnpliktsutredningens beräkningar av
utbildningsdagar för arméns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga
uttagna för handräckningstjänst och för utbildning i specialtjänst, framgår
av följande sammanställning. Tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen
beror utom av det nu behandlade behovet av utbildningsdagar också
av hur utbildningen inpassas under året m. m. Sistnämnda fråga behandlas,
med här redovisade beräkningar som grund, i det följande.

		Behov av utbildningsdagar
Kategori	Antal värnpliktiga för år	Beräknat behov	Skillnad i förhållande till nuläget
Värnpliktiga i allmänhet:
G.......................	9 050	195	— 34
F.......................	13 400	233	+ 4
E.......................	650	270	+ 25* + 412
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga..................	7 000	270	+ 25
Underofficersuttagna värn-
pliktiga..................	1 900	345	± o
Officersuttagna värnpliktiga. .	1 000	407	— 643

1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig.

2 I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet.

8 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadettskolas
vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar.

Repetitionsutbildningens omfattning

Repetitionsutbildningssystemet bör som redovisats i det föregående enligt
utredningen omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år samt i vissa
fall mellanliggande särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. En väsentlig del av krigsförbandsövningen bör
enligt utredningen omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningen
inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängligen nödvändig för att
befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.

Krigsförbandsövnings längd bör enligt utredningen för flertalet värnpliktiga
bestämmas med beaktande av följande förhållanden.

Krigsförbandsövningen bör, på sätt hittills ofta varit fallet, inledas med

Kungl. Ma j:ts proposition nr 106 år 1966

övning avseende förbandets mobilisering. Erfarenheten
visar att för denna övning åtgår i genomsnitt två dagar, inryckningsdagen
inräknad.

Tid bör vidare enligt utredningen stå till förfogande för enskild
utbildning omfattande repetition och utbildning med ny materiel, bl. a.
skjutning med handvapen och pjäser samt skydd mot särskilda stridsmedel.
Omkring två dagar behövs enligt utredningen vid flertalet förband
för ifrågavarande utbildning förutsatt att vissa moment har genomförts
under övningen i mobilisering. Vid förband med särskilt utbildningskrävande
uppgifter eller med särskilt komplicerad materiel blir det enligt utredningens
uppfattning nödvändigt att väsentligt öka utrymmet för enskild
utbildning av värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad sålunda
angivits. Utredningen föreslår att detta behov tillgodoses genom att
berörd personal åläggs förlängd krigsförbandsövning som påbörjas erforderlig
tid före övriga meniga. Värnpliktsutredningens beräkningar visar,
att i medeltal åtta dagar behövs för befattningsutbildning av angivna personal
varvid tidigare nämnda två dagar har inräknats. Detta innebär att
berörda värnpliktiga behöver inkallas sju dagar före övriga meniga, varvid
räknas med att en dag är söndag. Exempel på grupper av meniga som på
angivet sätt bör ges längre krigsförbandsövning är sådana som ingår i stridsvagnsbesättning
samt viss sjukvårds- och stabsbiträdespersonal. Enligt utredningen
bör av det varje år övade antalet meniga högst 9 000 eller ca 10 %
ges sådan längre övning. Urvalet av befattningar för denna längre övning
bör kunna varieras något år från år bl. a. under hänsynstagande till krigsorganisatoriska
förändringar. Utredningen föreslår att chefen för armén
bemyndigas att inom angiven personalram fastställa vilka befattningar som
skall utväljas härför. Utredningen framhåller att den beräknade tiden är ett
genomsnittsvärde och att variationer kan förekomma. En veckas förlängning
bör dock enligt utredningen utgöra övre gräns. Förlängningen bör göras
mindre om utbildningsbehovet motiverar detta.

I fråga om förbands utbildningen framhåller utredningen att
brigaderna är de från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns
krigsorganisation. Möjligheter måste därför finnas att genomföra samövning
i brigad. Fördelningsstaberna kommer emellertid även i framtiden
att vara betydelsefulla ledningsorgan i arméns krigsorganisation. Det är därför
också nödvändigt att fördelningsstaber med ledningsorgan och de i fördelningen
ingående förbanden (brigaderna m. m.) får praktisk övning i form
av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning, övning i brigad och i förband
av motsvarande styrka bör enligt utredningens beräkningar omfatta
minst sex dygn med tid för till- och fråntransporter inräknad. Utredningen
bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste
genomföras av praktiskt taget alla förband som fullgör krigsförbandsövning.
övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

till- och fråntransport inräknad. Den kortaste tiden avser härvid förband
som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning skall ske
medan den längsta tiden avser förband som måste genomföra längre transporter.
Utredningen anser, att utbildningssystemet bör vara så utformat
att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid
varje krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör få praktisk
tillämpning i form av fälttjänstövning i genomsnitt varannan krigsförbandsövning,
dvs. vart åttonde år. Mellanliggande krigsförbandsövning för
fördelningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabstjänstövning.
Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av förbandsutbildning,
där främst stridstekniken inom bataljonen repeteras. Enligt
utredningens beräkningar krävs genomsnittligt minst fem dagars förbandsutbildning
i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller
fördelning. Utredningen redovisar även en bedömning av de viktigare lokalförsvarsförbandens
behov av förbandsutbildning. övervägandena utmynnar
i att dessa förband bedöms behöva lika många dagars förbandsutbildning
som fältförbanden varvid dock förutsätts att i denna tid inryms visst utrymme
för övning i fältarbeten avseende försvarsstrid. — Sammanfattningsvis
är således enligt utredningen minimibehovet av förbandsutbildning elva
dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förband av motsvarande
storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fälttjänstövning
i fördelning. I de fall övning i fördelning skall ske, krävs som
tidigare angetts längre transporter för att samla vissa av förbanden. För att
möjliggöra transport av dessa föreslår utredningen att krigsförbandsövning
skall kunna förlängas med högst tre dagar för de meniga värnpliktiga som
ingår i berörda förband. Utredningen anser däremot att en förlängning av
övningen för befälet av sociala skäl bör undvikas eftersom befälet under
alla förhållanden måste ges en tämligen lång övning. Inte heller bör tiden
ytterligare förlängas för meniga som med hänsyn till behov av enskild utbildning
har ålagts förlängd krigsförbandsövning. Behovet av tid för transporter
bör för sist nämnda kategorier enligt utredningen tillgodoses genom
motsvarande minskning av tiden för övrig utbildning. Utredningens beräkningar
ger vid handen att högst 5 000 man årligen behöver åläggas nu ifrågavarande
förlängning.

Utredningen anför att några förband, oberoende av om de skall delta i
fälttjänstövning eller ej, såsom hittills kommer att behöva företa till- och
fråntransporter, vardera omfattande mer än ett dygn. Detta gäller dels
förband som för att tillgodose insatsberedskapens behov övas långt från
mobiliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa
områden, som är av intresse med hänsyn till de uppgifter förbanden är
avsedda för i krig. Utredningen föreslår att tid för detta ändamål avsätts
på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen i befattningar
för menig.

Enligt utredningen behövs vidare en dag för förberedelser före avslutande
tillämpningsövning. Denna tid redovisas av utredningen som reservtid.

Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedskapen
och av ekonomiska skäl nödvändigt att förbandets personal iordningställer
materielen för förrådsförvaring så att materielen är fullt funktionsduglig
då personalen rycker ut. Utredningen framhåller i detta sammanhang,
att materielvården vid avrustningen också måste ses som ett viktigt
led i utbildningen. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband
bör kunna genomföras på i genomsnitt två dygn, utryckningsdagen
frånräknad. Vid vissa förband med mycket enkel utrustning kan tiden nedbringas
under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning
krävs ytterligare tid. Utredningen lägger en tid av två dygn som grund för
sina beräkningar rörande tid för avrustning.

En sammanställning av angivna behov av tid för krigsförbandsövning för
huvuddelen av personalen visar att 18 dagar erfordras.

Värnpliktsutredningens studier och försök har entydigt påvisat behovet
av att inleda krigsförbandsövningen med utbildning för befälet. En
i förhållande till nuvarande ordning förlängd utbildning för befäl av alla
kategorier är enligt utredningen starkt motiverad. Utredningen anser emellertid
att en sträng återhållsamhet är nödvändig dels med hänsyn till den
begränsade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utredningen
föreslår därför en differentiering av befälsövningens längd som
innebär att värnpliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och
officer ges 14 dagars övning före inryckningen av förbandets huvuddel medan
motsvarande övning för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefattning
begränsas till sju dagar.

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av
krigsförbanden vid krigsförbandsövningens slut föreslår utredningen att
kompanichef och kompanikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat
som inaterielredogörare vid behov kvarstår i tjänst för efterarbete
två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet ryckt ut. Med kompanichef
bör härvid likställas chef för självständig pluton eller motsvarande enhet.
Denna tjänstgöring bör enligt utredningen av truppregistreringsmyndighet
kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning.

Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning,
varav ca två procent utgörs av handräckningsvärnpliktiga. Med det av värnpliktsutredningen
föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer årligen
ca 120 000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande per -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

sonalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälften på lokalförsvars-
och etappförband. Utredningen föreslår att ett mindre antal förband
liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. De
värnpliktiga i dessa förband bör för att bibehålla användbarheten i befattningen
fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband exempelvis vid
vakans till följd av anstånd eller brist på personal med kvarstående övningsskyldighet.

Sammanfattningsvis innebär värnpliktsutredningens förslag att krigsförbandsövningarna
för värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt.
Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas
vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån.
Krigsförbandsövningens längd blir som regel, för meniga värnpliktiga 18
dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga
i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna
tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt
stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen
fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven
tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning
skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra
krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst
10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger
angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna
värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för awecklingsarbete efter
krigsförbandsövning tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om
25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem
krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga
fullgör krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning. Särskild övning bör enligt utredningen omfatta antingen
enbart personal i officers- och underofficersbefattning eller all personal i
nyckelbefattning.

Utredningen framhåller alt av arméns förband skall fältförbanden kunna
lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också
mestadels den mest komplicerade och svårskötta materielen. Utredningen
bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning
mellan krigsförbandsövningarna. Härutöver finner utredningen det vara ett
starkt önskemål att cykelskyttebataljonernas mest kvalificerade personal
genomför sådan övning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning
nödvändigt att starkt begränsa antalet deltagande förband såväl med hänsyn
till belastningen på utbildningsorganisationen som med hänsyn till resurserna
i övrigt. Av denna anledning föreslår värnpliktsutredningen att
särskild övning anordnas endast för fältförbanden. Ett begränsat antal fältförband
har enklare uppgifter än övriga. Dessa bör undantas från särskild
övning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigsplacerad
i fältförband erfordras enligt utredningen att han åläggs fullgöra
högst tre särskilda övningar, övningen bör för all personal ha en längd av
elva dagar.

Vid flertalet fältförband är det enligt utredningen tillfyllest om endast
befäl i officers- och underofficersbefattning deltar i särskild övning. Övningen
bör emellertid vid speciella förband — fördelnings- och brigadstaber
med ledningsorgan, stridsvagns- och bandkanonförband, luftvärnsrobotförband
m. fl. — omfatta även övrig personal i nyckelbefattningar.

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca
5 000 underofficerare och officerare sådan övning. Värnpliktsutredningens
förslag innebär, att sammanlagt ca 12 000 man årligen genomför särskild
övning, varav ca 9 000 befäl och ca 3 000 meniga.

Mobiliseringsövning. Mobiliseringsövning förutsätts kunna genomföras
i form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningarnas
syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sammanhängande
tjästgöringsskyldighet för den värnpliktige har tidigare beskrivits.

Den personal, som bör delta i mobiliseringsgenomgång utgörs vid armén
av kompanichef och motsvarande befattningshavare, kompanikvartermästare
och motsvarande befattningshavare samt mobiliseringsförberedare med
ersättare och mottagningsförrättare med ersättare.

Mönstringsövning föreslås anordnad främst för ett mindre antal lokalförsvarsförband
med särskilt korta mobiliseringstider. övningarnas omfattning
framgår av hemlig bilaga till betänkandet.

Utbildningsgången för den värnpliktige. Värnpliktig Aid flertalet fältförband
genomför normalt två krigsförbandsövningar och, i vissa fall, två särskilda
övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt
tre krigsförbandsövningar och, i vissa fall, tre särskilda övningar. Återstående
tre respektive två krigsförbandsövningar fullgörs i båda fallen vanligen
i lokalförsvarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan härutöver
tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som i regel inträffar
ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana
fall då den värnpliktige inte fullgör särskild övning.

Inpassning under året av värnpliktsutbildningcn m. m.

Värnpliktsutredningen har efter granskning av flera alternativ för inpassningen
under året av grundutbildningen vid armén närmare övervägt tre
sådana. Gemensamt för dom är att grundutbildningen — till skillnad från
vad som nu gäller — är så anpassad tidsmässigt att förband sammansatta
av värnpliktiga ur alla kategorier kan organiseras och samövas under de
sista månaderna av grundutbildningen för åldersklassens huvuddel i form
av grundläggande krigsförbandsutbildning. Gemensamt är vidare att vidareutbildningen
till värnpliktig officer genomförs sommartid vid kadettskola,

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

varvid den nuvarande vinterlinjen vid kadettskola slopas.

I den redovisning som följer av alternativen redovisas tjänstgöringstidens
längd för de olika kategorierna. I denna tid innefattas förutom utbildningsdagar
även sön- och helgdagar samt övningsuppehåll. Tjänstgöringstiderna
kan variera något mellan alternativen beroende på vilket antal tjänstgöringsfria
dagar som innefattas.

Alternativet vårutryckning (V). Alternativet innebär i stort sett att
grundutbildningen avslutas en månad senare än nuvarande utbildning för
åldersklassens huvuddel. Senareläggningen betingas av att de underbefälsuttagna
värnpliktiga av studiesociala skäl inte bör påbörja grundutbildningen
före den 1 juni såsom sker i nuvarande system. Utbildningen för de
underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än utredningen
har beräknat vara erforderligt för dessa värnpliktiga.

Grundutbildningen för de underofficersuttagna föreslås uppdelad på två
perioder för att dessa värnpliktiga med tillräcklig förutbildning skall kunna
tjänstgöra under GKU-skedet i de befattningar de utbildas till samtidigt
som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk för grundutbildningen.
De värnpliktiga som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det
är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd. Utbildningen
kommer dock härvid att inkräkta på mer än två studieterminer.

De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola — omfattande
tiden juni—augusti — omedelbart efter avslutande av underofficersutbildningen.
För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell.

Kategori	Antal tjänst-göringsdagar	Inryckning	Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G......................	255	17/8	30/4
F......................	300	3/7	30/4
E......................	332	1/6	30/4
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................	332	1/6	30/4
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................	450
första perioden1..........	(90)	1/6	31/8
andra perioden2..........	(360)	4/6	31/5
Officersuttagna värnpliktiga.	450 + 90
första perioden1..........	(90)	1/6	31/8
andra perioden2 (kadett-	(450)	6/6	31/8
skola 1/6—31/8)

1 Kan alternativt genomföras tiden mars—maj i direkt anslutning till andra perioden.

2 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Tjällossningen kan på vissa platser under april utgöra ett så allvarligt
hinder för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värnpliktiga
och värnpliktiga E, F och G bör tidigareläggas högst en månad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

En tidigareläggning bör också ske i de fall påsken infaller i slutet av
april. Tidigareläggning kan härvid ske för värnpliktiga F och G utan
att inryckning behöver ske före den 1 juni. För underbefälsuttagna värnpliktiga
och värnpliktiga E måste emellertid grundutbildningen härvid i
motsvarande mån förkortas eftersom eljest inryckning skulle ske före den
1 juni. De militära myndigheterna bör enligt utredningen få avgöra från
fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts
att skilda förband kan ges olika utryckningstider.

Alternativet sommar utryckning (S). Alternativet innebär att grundutbildningen
genomförs i en följd för alla kategorier värnpliktiga utom de
officersuttagna. Utbildningen för de officersuttagna är av studiesociala skäl
uppdelad på två perioder. För alternativet gällande tider m. m. framgår av
följande tabell.

Kategori	Antal tjänst-göringsdagar	Inryckning	Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:			20/6
G......................	255	7/10
F......................	300	23/8	20/6
E......................	345	9/7	20/6
Underbefälsuttagna värn-			20/6
pliktiga.................	345	9/7
Underofficersuttagna värn-			26/8
pliktiga.................	450	1/6
Officersuttagna värnpliktiga. första perioden..........	450 + 90 (450)	1/6	26/8
andra perioden1 (kadett-			31/8
skola)..................	(90)	1/6

1 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstidema förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Alternativet höstutryckning (H). Alternativet innebär liksom alternativet
sommarutryckning att grundutbildningen för alla kategorier värnpliktiga
utom de officersuttagna kan genomföras i en följd och att utbildningen för
underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E får erforderlig längd.
Utryckningstidpunkten är vald bl. a. med hänsyn till att inryckningen för
värnpliktiga G bör ske efter trettondedagen. För alternativet gällande tider
m. m. framgår av följande tabell (s. 64).

Utredningens överväganden och förslag. Alternativet vårutryckning bedöms
av utredningen i stort trots vissa nackdelar ge de bästa utbildningsbetingclserna.
Utbildningen börjar då det är varmt och ljust. Detta ger hög
effekt åt den inledande enskilda utbildningen. Förbandsutbildningen som
dominerar verksamheten under hösten och vintern kan — frånsett april månad
på vissa platser — ges tillräcklig rörelsefrihet genom att det är möjligt
att i viss utsträckning utnyttja civil mark efter skörden och då marken

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Kategori	Antal tjänst-göringsdagar	Inryckning	Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G......................	243	7/1	8/9
F......................	300	11/11	8/9
E......................	345	27/9	8/9
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................	345	27/9	8/9
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................	450	14/6	8/9
Officersuttagna värnpliktiga. första perioden..........	450 + 90 (450)	14/6	8/9
andra perioden1 (kadett-
skola)...................	(90)	1/6	31/8

1 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern

är tjälad. Vinterutbildningen får tillräcklig omfattning och föregås av tillräckligt
lång grundläggande utbildning.

Alternativet sommarutryckning anser utredningen organisatoriskt sett
vara något enklare än alternativet vårutryckning. Utredningen anser det
också vara bättre sett från studiesocial synpunkt eftersom de underofficersuttagnas
tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste
olägenhet är enligt utredningen att förbandsutbildning måste bedrivas under
våren och försommaren då tjällossning och besådd mark begränsar rörelsefriheten.
Möjligheterna att med godtagbart resultat genomföra utbildning
vid denna tid och att bemästra svårigheterna kan enligt utredningen utrönas
först efter försöksverksamhet under ett antal år.

Alternativet höstutryckning har enligt utredningen främst den bristen
att vinterutbildning i förband inte kan medhinnas. Alternativet är dock enligt
utredningen lämpat för vissa övningstrupper till centrala skolor, som
för sin befälsutbildning behöver trupp som redan under sommaren nått det
utbildningsstadiet att den kan uppträda i förband.

Värnpliktsutredningen föreslår, att värnpliktsutbildningen vid armén skall
inpassas under året på följande sätt.

Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att de
flesta värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång,
dvs. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbildningen kan dock, om
påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk,
Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för
utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka förband
läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigareläggning,
förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna
i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Krigsförbandsövningarna
fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och
en vinteromgång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas
försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet
värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, dvs. i enlighet med alternativet
sommarutryckning. Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas
i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna
systemet bör enligt utredningen prövas parallellt med det tidigare angivna
under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig årsinpassning
för arméns förband (utom vissa övningstrupper m. fl.) på nytt
får bedömas.

Vid vissa övningstrupper m. fl. inpassas grundutbildningen
under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 8 september,
dvs. i enlighet med alternativet höstutryckning. Krigsförbandsövningarna
vid dessa förband fördelas på två höstomgångar.

Vid några få förband förutsätts grundutbildningen inpassad på
annat sätt beroende på speciella förhållanden.

Utredningens förslag syftar till att i första hand tillgodose den långsiktiga
beredskapen. Utredningen framhåller att tillgången på insatsberedda
förband under året kan varieras om alternativen kombineras. En avvägning
bör här enligt utredningen göras av de militära myndigheterna mellan kraven
på långsiktig beredskap och kraven på insatsberedskap.

Utredningen föreslår, med utgångspunkt i den valda lösningen, att de
värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta,
för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnpliktiga
E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grundutbildningen
inte förkortas i enlighet med vad tidigare angetts — 332—345
dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna
värnpliktiga 540 dagar. Sker tidigareläggning av utbildningen förkortas
grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga
i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Förslag rörande omfattningen
av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har tidigare
redovisats.

Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m. in. till föreslagen
värnplikts utbildning

Den föreslagna grundutbildningen kräver viss anpassning av utbildningen
till aktiv befattningshavare.

Beträffande reservpersonalen erfordras anpassning dels av utbildning till
reservofficer, dels av tjänstgöringen som sådan. Reservofficersutbildningen
bör enligt utredningen även i framtiden genomföras med kadettskoleutbildning
som grund. Utbildningen bör uppdelas som nu på två reservofficerskurser
varav den första (ROK I) om 90 dagar normalt bör fullgöras sommaren
efter kadettskolan samt den andra (ROK II) om 80 dagar sommaren
två år därefter. En krigsförbandsövning fullgörs normalt året mellan
5 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

reservofficerskurserna. Tiden för denna inräknas ej i utbildningstiden. Den
trupptjänstgöring om 30 dagar som nu föregår ROK I föreslås utgå.

Förslag avseende marinen: Flottan

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Utbildningen ombord av den större av de två bemanningsgrupperna vid
flottan, bemanningsgruppen A, börjar under svåra väderleksförhållanden
under senhösten, genomlöper därefter isperioden och slutar med två kvartal
med i allmänhet gott väder. Ur utbildningssynpunkt är detta en mindre
lämplig utbildningsgång. Utredningen anser att det är lämpligare att börja
utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhängande
period för fartygsgång.

Bemanningsgruppen B har enligt utredningens bedömande en ur utbildningssynpunkt
lämplig inpassning under året, dock med undantag för tiden
från juluppehållet till utryckningen som sker under vintern. Verksamheten
under sistnämnda period består i allmänhet av översyns- och servicearbeten
och blir för den värnpliktige inte så meningsfylld som den tidigare
tjänstgöringen.

De tämligen omfattande byten av personal på fartygen som förekommer
under löpande övningsår i nuvarande ordning har visat sig vara ogynnsamma
för utbildningsverksamheten. Utredningen anser, att hela värnpliktsbesättningen
på ett fartyg bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att
besättningen bör kvarstå oförändrad hela tiden ombord under löpande utbildningsperiod.

Utbildningsbehoven är individuellt sett mycket olika inom flottan. Befattningshavare
med litet behov av utbildning har emellertid trots att de är
färdigutbildade måst fortsätta sin utbildning intill dess fartygets hela besättning
är färdigutbildad. Utredningen har funnit, att utbildningen därigenom
för de flesta värnpliktiga ombord ter sig lång och onödigt utdragen och
finner det önskvärt, att utbildningen ombord görs intensivare och mera
koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också
möjlig.

Tjänstgöringstiden för den av utredningen såsom representativ bedömda
gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare — var vid tiden för
värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 timmar per
vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvartalen,
dvs. sex timmar mindre än som i allmänhet förekommer inom krigsmakten
i övrigt. Av denna tid utnyttjades knappt hälften för egentlig utbildning
medan återstoden användes till vakttjänst, materielvård samt
service- och underhållsarbeten. Utredningen bedömer, att det både är önskvärt
och möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar per vecka för de värn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

pliktiga och samtidigt förändra tidsfördelningen till utbildningens förmån.

Den egentliga förbandsutbildningen för flertalet av flottans landförband
omfattar endast den årliga krigsövningen på ca en vecka, vilket utredningen
anser helt otillräckligt. En längre sammanhängande period av tillämpad utbildning
måste enligt utredningen tillkomma.

För att tillförsäkra flottan erforderlig tillgång på personal med lång
tjänstgöringsskyldighet tas f. n. till tjänst ombord på fartygen ut ett betydligt
större antal underbefälsvärnpliktiga än som svarar mot antalet befattningar
med krav på befälsutövning. Det är utredningens uppfattning,
att den nuvarande gruppen underbefälsuttagna bör delas i två. Den ena bör
avses för underbefälsbefattningar förenade med befälskrav och den andra
för fackbefattningar utan befälskrav men med ett utbildningsbehov som
till sin omfattning motsvarar underbefälets.

Flertalet av flottans fartyg har på sommaren fyra veckors uppehåll i
övningarna. Under denna tid ges de värnpliktiga fördelade på omgångar
fjorton dagars ledighet och den aktiva personalen bereds tillfälle till semester.
På de större fartygen har de värnpliktiga övningsuppehåll i omgångar
med en vakt i sänder. När den ena vakten har nämnda ledighet, utför den
andra underhållsarbeten ombord. Utbildningsverksamheten för huvuddelen
av flottans personal ligger således helt nere under fyra på varandra följande
sommarveckor. Erfarenheten visar enligt utredningen att man därmed inte
endast förlorar för värnpliktsutbildning lämplig tid, utan även orsakar att
kunskaperna och färdigheterna hos de värnpliktiga nedgår något. Enligt
utredningens mening bör sommaruppehållet i den värnpliktiges utbildning
begränsas till att gälla endast den för den värnpliktiges egen ledighet
nödvändiga tiden. Utredningen anser detta kunna ske utan att den aktiva
personalens möjligheter att erhålla sommarsemester begränsas.

Stridsfartygen genomgår årligen i allmänhet ca en månads översyn vid
varv. Under översynen ligger utbildningsverksamheten i huvudsak nere
och besättningen deltar i översynsarbetena ombord. Utredningen anför att
besättningens arbetsinsats vid översynen visserligen i viss grad minskar
varvskostnaden men att en varvsöversyn, vari besättningen deltar, inte
medger en rationell användning av de värnpliktiga.

Värnpliktsutredningen anser, att varvsöversynen i ett framtida system
bör förläggas till en period, då utbildning med hel besättning inte pågår
ombord på fartyget.

I enlighet med utredningens allmänna riktlinjer bör som nämnts i utbildningen
av alla värnpliktiga ingå såsom ett minimum en för krigsmakten
likformig allmänmilitär utbildning. För flottan innebär detta, att utbildningsomfånget
bör ökas ut, främst i fråga om markförsvar.

Krigsorganisationen måste enligt utredningen även vid flottan samtränas
i fred. Därför bör som tidigare angivits repetitionsutbildning i krigsförband
införas även vid flottan.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel
av stridsfartygen bör vara rustade för att utbildningsverksamheten skall
kunna genomföras och samordnas med behovet av teknisk omsättning av
fartygsmaterielen. Enligt utredningens förslag skall härvid de rustade fartygen
tidvis ha reducerade besättningar, dvs. befinna sig i vad utredningen
benämner ovillkorlig depåförläggning.

Utredningen har bedömt det i och för sig önskvärt att skapa möjlighet att
rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i
depå med reducerade besättningar. Utredningen har benämnt detta villkorlig
depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att förbättra
främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En
sådan ökning av rustningsvolymen är inte nödvändig för att genomföra
utredningens förslag till utbildningssystem. Den ställer krav på ytterligare
medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov
endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet
härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga.

Utredningen har räknat med att vid ett genomförande av utredningens
förslag flottan för grundutbildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för år, vilket
innebär 300 värnpliktiga mer än vad som förutsatts i underlaget till 1963
års försvarsbeslut. Ökningen av värnpliktsbehovet får ses mot bakgrund
av att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga förkortas två till tre
månader. Härutöver kommer uppskattningsvis 200 värnpliktiga att behövas
för eventuell villkorlig depåförläggning av vissa fartyg. Beräkningarna avser
läget omkring år 1971.

Grundutbildningen

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen bedömer det lämpligt
att liksom vid armén med hänsyn till behovet av utbildningstid indela de
värnpliktiga i allmänhet — bortsett från de handräckningsvärnpliktiga — i
tre utbildningskategorier, som utredningen betecknar värnpliktiga G, F
och E.

Värnpliktiga G utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i allmänhet
som avses utbildas till befattningar för vilka befattningsutbildningen
inte behöver meddelas vid örlogsskola utan i sin helhet kan förläggas
ombord eller till landförband. Exempel på befattningar som har hänförts till
kategori G är följande som tas ut på grund av civila kunskaper, nämligen
fotografer, skräddare, skomakare, målare, motorcykelförare och bilmekaniker.

Exempel på befattningar som av utredningen hänförs till kategorien F
är artilleri-, radar- och ubåts jaktmatroser samt signalister, motormän och
hantverkare av olika slag. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktiga E utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i allmänhet
avsedda för utbildning till radiotelegrafister som inte har civilt
radiocertifikat och som därför har behov av särskilt lång befattningsutbildning
i land. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna
men kommer endast undantagsvis i sådan ställning att de utövar befäl. Befälsuttagning
bör därför inte förekomma.

Underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen har funnit att skillnaden
i utbildningsbehov mellan värnpliktiga F och värnpliktigt underbefäl är så
liten att den inte motiverar att dessa kategorier ges olika lång utbildning.

Underofficersuttagna värnpliktiga. Värnpliktiga bör vid behov kunna tas
ut för underofficersutbildning inom flottans samtliga yrkesavdelningar.
Uttagningen bör därför inte, som nu sker, i huvudsak begränsas till värnpliktiga
som före grundutbildningen bär utbildats vid sjövärnskåren.
Det synes vidare utredningen angeläget att egentliga underofficersbefattningar
besätts med underofficersuttagna värnpliktiga —- och inte såsom
nu i viss utsträckning med i special tjänst uttagna värnpliktiga -— främst
för att vid uttagningen vederbörandes befälslämplighet skall beaktas. Utredningen
räknar med att sådana värnpliktiga som uttagits för underofficersutbildning
och som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen skall
följa en särskild utbildningsgång.

Officersuttagna värnpliktiga. Utbildning till värnpliktig officer avses förekomma
av värnpliktiga som utbildats såväl enligt normal utbildningsgång
för underofficer som enligt den särskilda utbildningsgången för underofficersuttagna
sjökaptener.

Kategori	Antal värnpliktiga för år	Föreslagen grundutbildningstid (i dagar)	Förändring i förhållande till nuvarande, för grundutbildning anslagen tid (i dagar)
Värnpliktiga i allmänhet: G......................	1 400	320	— 74
F......................	750	364	— 80
E......................	50	450	+ 6
Underbefälsuttagna värn-	400	364	— 80
Underofficersuttagna värn-pliktiga: värnpliktiga som avlagt sjökaptens- eller sjöingen-	90	364	— 30
	120	450	-i o
Officersuttagna värnpliktiga.	40	540	— 90

Anm. 1 Härtill kommer värnpliktiga avsedda för utbildning till aktiv personal och reservpersonal,
värnpliktiga för utbildning i specialtjänst samt värnpliktiga i liandräckningstjänst.

2 Som reservtid bar liksom vid armén räknats 10 % av utbildningstiden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Som underlag för bedömningen rörande grundutbildningens längd har
utredningen liksom ifråga om armén beräknat utbildningsbehovet för representativa
befattningar på fartyg och vid landförband.

Utredningens förslag rörande grundutbildningens totala längd framgår
av tabell (intagen på s. 69).

Utredningen föreslår att de värnpliktiga i en fartygsbesättning i princip
skall påmönstra och avmönstra fartyget samtidigt oberoende av vilken värnpliktskategori
de tillhör. För att detta skall vara möjligt måste de värnpliktiga,
framhåller utredningen, påbörja grundutbildningen vid olika tidpunkter
eftersom behovet av utbildning i land före påmönstringen växlar kraftigt
mellan olika värnpliktskategorier. Värnpliktiga med olika inryckningstider
men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller
grupp av fartyg sammanförs av utredningen till samma bemanningsgrupp.

Utredningen föreslår, att utbildningssystemet byggs upp med fartygsbesättningarna
i huvudsak indelade i tre bemanningsgrupper med sinsemellan
förskjutna in- och utryckningstider. Bemanningsgrupperna benämns A, B
och C. Härtill kommer en speciell, fjärde bemanningsgrupp, D, för isbrytarbesättningarna.

Bemanningsgruppen C avses för bemanning av vissa vintertid depåförlagda
fartyg, för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid bas- och
kustbevakningsförband.

				Bemanningsgrupp
Kategori	Antal			B			D
dagar	In- ryck- ning	Ut- ryck- ning	In- ryck- ning	Ut- ryck- ning	In- ryck- ning	Ut- ryck- ning	In- ryck- ning	Ut- ryck- ning
Värnpliktiga i allmänhet: G.................... F.................... Underbefäls- och underoffi-cersuttagna (sjöbefäl). . Underofficersuttagna (ej sjöbefäl) och värnpliktiga i allmänhet: E......... Officersuttagna värnplik-tiga ..................	320 364 364 450 450 + 90	29/10 15/9 15/9 21/6 21/6	15/9 15/9 15/9 15/9 215/12	2/2 7/1 7/1 25/9	20/12'' 20/12 . 5» >20/12 20/12	21/5 7/4 7/4 11/1	7/4 7/4 \é 7/4 7/4	1JH- 15/9 1/6 1/6	1/6 1/6 1/6
Tjänstgöring på fartyg (värnpliktiga i sjötjänst)		20/12	—15/9	7/4—	20/12	15/9	-7/4	10/11 15/9-	—:»2/8 ->l/6
Antal värnpliktiga6......		1 170	1 330	630	175

1 Tiden avkortad för att möjliggöra utryckning före julhelgen.

2 Alternativt påföljande år tiden 15/6—15/9 varvid utryckning från första perioden sker 15/9.

3 Värnpliktiga i allmänhet: G.

1 Övriga värnpliktiga.

5 Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och i handräckningstjänst inräknade.
Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1960

Bemanningsgrupperna föreslås inpassade under året på sätt framgår av
tabell (intagen på s. 70).

Repctitionsutbildningen

Repetitionsutbildningen vid flottan bör enligt värnpliktsutredningens förslag
liksom vid krigsmakten i övrigt omfatta krigsförbandsövningar, särskilda
övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med
värnpliktiga krigsplacerade ombord på stam stridsfartyg anordnas
enligt följande ordning.

Högst två krigsförbandsövningar av de fem som åläggs de värnpliktiga
fullgörs under den tid de är krigsplacerade på sådant fartyg, varvid den
första övningen sker ett, högst två år efter grundutbildningens avslutande
och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen. Återstående
krigsförbandsövningar fullgörs vid andra förband t. ex. vid hjälpfartyg eller
vid landförband. De kan också fullgöras utanför flottan.

Med hänsyn till stamstridsfartygens komplicerade konstruktion blir behovet
av tid för enskild utbildning och samträning av besättningen i de
flesta fall större än vad som beräknats för armen, övningen föreslås omfatta
32 dagar för värnpliktiga i befattning för officer och underofficer, värnpliktig
uttagen i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt för högst en tredjedel
— enligt chefens för marinen bestämmande — av värnpliktiga E och F
som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar ombord. Den första veckan
av utbildningen avses härvid för skolmässig utbildning i land och övrig tid
för utbildning ombord. För övriga meniga värnpliktiga bör övningen omfatta
25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord.

Den andra krigsförbandsövningen byts ut för värnpliktiga krigsplacerade
på depåförlagda stridsfartyg med hög materiell beredskap mot två eller
flera delövningar. Ifrågavarande delövningar kan anordnas antingen som
högst fyra delövningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra
på varandra följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars
längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyra- och elvadagarsövningar
bör enligt utredningen anstå tills tillräckliga erfarenheter
har kunnat samlas från sådana övningar. Delövning förutsätts vara lika
lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivas helt ombord.

Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med övriga fartyg
anordnas på följande sätt.

övningsintervallet för förbandens del förutsätts liksom vid armén vara
fyra år. De värnpliktiga åläggs fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning omfattar för personal i befattning för värnpliktig
officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst
32 dagar, varav de första 14 dagarna upptar inledande befälsövning i
land och återstående tid utbildning ombord, för personal i befattning för

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna upptar inledande
befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för meniga
värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen bedrivs helt ombord.

För hjälpfartyg som till följd av civil användning kan disponeras endast
under kortare tid föreslås att övningen för huvuddelen av personalstyrkan
i motsvarande mån förkortas. Krigsbesättning för hjälpfartyg som inte får
disponeras i fred föreslås undantagen från övning.

Utredningen föreslår, att krigsförbandsövning för värnpliktiga i landförband
skall anordnas i fyraårsintervall och omfatta för personal i befattning
för värnpliktig officer, underofficer och för specialtjänstuttagen 32
dagar, i befattning för underbefäl 25 dagar och i befattning för menig 18
dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som
svårligen kan eller inte behöver övas i fred.

För efterarbete vid krigsförbandsövnings slut bör vid samtliga förbandstyper
vissa värnpliktiga kunna få sin krigsförbandsövning förlängd med
högst två dagar efter samma grunder som angetts för armén.

Den värnpliktige skall enligt utredningens förslag vara skyldig att fullgöra
högst fem krigsförbandsövningar. Beroende på att vässa av flottans
förband, företrädesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, inte kommer att
genomföra krigsförbandsövning, beräknas emellertid de värnpliktiga vid
flottan i genomsnitt inte komma att fullgöra mer än omkring fyra krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövningarna föreslås i första hand anordnade under tiden
omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre förband och enskilda
fartyg föreslås övas även under andra delen av året, i första hand under
återstående del av fjärde kvartalet.

Förslaget innebär att årligen omkring 6 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning
vid flottan.

Särskilda övningar. De fartyg och förband som har de mest krävande uppgifterna
bedöms inte få tillräcklig användbarhet enbart med vart fjärde år
anordnade krigsförbandsövningar. Utredningen föreslår därför, att för
stamstridsfartyg, hjälpfartyg och vissa landförband anordnas särskild övning.
Deltagandet föreslås tills vidare begränsat till personal i befattning
för officer. För stamträngfartyg samt återstående landförband räknar utredningen
inte med sådan övning.

Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar.
Den värnpliktige föreslås ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar.

Förslaget innebär, att årligen omkring 100 värnpliktiga fullgör särskild
övning vid flottan.

Mobiliseringsövning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flottan
finns behov av mobiliseringsövningar av samma slag som vid armén. Omfattningen
framgår av hemlig bilaga till utredningens betänkande.

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966

Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

Utredningen anför att frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt
försvar av handelsfartyg under senare år har varit föremål för flera utredningar
och delvis varit sammankopplad med frågan om yrkessjömännens
värnpliktsutbildning.

Utredningen erinrar om att det när sistnämnda fråga ursprungligen aktualiserades
förutsattes att ett väsentligt moment i utbildningen skulle vara
utbildning i luftvärnsartilleritjänst. Sedermera har önskemålen kommit att
inriktas på passiva skyddsåtgärder, närmast av verkskyddsnatur. Med hänsyn
till att 1965 års försvarsutredning har i uppdrag att överväga vissa åtgärder
rörande handelsfartygs skydd framlägger värnplilctsutredningen
inga förslag i frågan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem
vid flottan inrymmer emellertid möjlighet att under grundutbildningen i
begränsad omfattning meddela vissa av flottans sjömanshusinskrivna värnpliktiga,
tjänstgörande på isbrytare och sjömätningsfartyg, fartygsskyddsutbildning
utöver vad som erfordras för örlogsflottans behov.

Förslag avseende marinen: Kustartilleriet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. De förhållanden som angivits för armén är enligt
värnplilctsutredningen i stor utsträckning för handen också för kustartilleriets
del. Den mest framträdande bristen avser också vid kustartilleriet det
värnpliktiga befälets utbildning.

Rekryteringen på frivillighetens väg av värnpliktiga officerare är även
vid kustartilleriet otillräcklig.

Utredningen har förordat, att de värnpliktiga i hela krigsmakten ges en
likformig allmänmilitär utbildning bl. a. avseende markförsvar. Kustartilleriets
nuvarande utbildningssystem tillgodoser enligt utredningen i huvudsak
dessa behov men utbildningen för vissa värnpliktiga måste dock
härvidlag utvidgas.

Utredningen har hävdat att av studiesociala skäl grundutbildningen så
långt möjligt bör påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslutas
senast med augusti månads utgång påföljande år. Nuvarande utbildning
vid kustartilleriet är utom för de underofficcrsuttagna inpassad på ett ur
studiesocial synpunkt olämpligt sätt med utryckning först under senhösten
för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen
anser att i ett framtida system all utbildning bör vara avslutad till
den 1 september. Med hänsyn till de särskilda utbildningsbetingelserna för
kustartilleriet måste det emellertid övervägas att överskrida denna tidpunkt.
Motsvarande förhållanden föreligger som tidigare nämnts för flottan.

It epetitionsut bild ningen. Värnplilctsutredningen har som tidigare nämnts
funnit det nödvändigt alt repetitionsutbildningen ytterligare effektiviseras

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

även vid kustartilleriet, i första hand genom oftare återkommande övningar
med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.
Vid kustartilleriförband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms
enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara otillräckligt. Krigsförbandsövningarna
bör därför kompletteras med mellanliggande särskilda
övningar samt med mobiliseringsövningar för viss personal.

Grundutbildningen

Utredningen anser som tidigare nämnts, att grundutbildningens mål bör
vara att den värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den
eller de befattningar för vilka han utbildas.

Grundutbildningens längd. Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet
för de viktigaste befattningarna i kustartilleriets krigsorganisation.
Följande beräkningar förutsätter bl. a. att reservtiden minskas
från nuvarande 20 % till 10 %.

Utredningen har funnit det möjligt att uppdela de värnpliktiga
i allmänhet vid kustartilleriet i två grupper efter deras behov av utbildningstid.

Till en grupp har utredningen härvid hänfört värnpliktiga avsedda för
befattningar, som kräver särskild yrkesskicklighet och därför längre utbildningstid
än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid
rörliga enheter och ett mindre antal vid fasta enheter. Nettoutbildningstiden
för ifrågavarande personal är beräknad till i genomsnitt 227 utbildningsdagar
om åtta timmar. Denna grupp, som utredningen benämner värnpliktiga
F, omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildningskontingenten
om sammanlagt 2 700 värnpliktiga, värnpliktiga i handräckningstjänst
inräknade.

Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, bar hänförts
övriga värnpliktiga i allmänhet, utgörande ca 630 värnpliktiga av den
årliga kontingenten. Dessa beräknas behöva en nettoutbildningstid av i genomsnitt
200 utbildningsdagar.

De allmänna principer som utredningen följt vid bedömningen av utbildningsbehovet
för arméns underbefäl har i stor utsträckning tillämpats också
beträffande kustartilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda
beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det övervägande
antalet underbefälsbefattningar en nettoutbildningstid av 250 utbildningsdagar
om åtta timmar.

De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet
som chefer för troppar eller motsvarande enheter, exempelvis pjäsavdelningar
vid tungt rörligt artilleri. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt
att inrymma utbildningen för dessa värnpliktiga inom nuvarande tids -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ram, dvs. 345 utbildningsdagar, under förutsättning av viss ytterligare
effektivisering. En sådan anser utredningen genomförbar.

Utredningen anser det möjligt att för de officersuttagna värnpliktiga
begränsa utbildningen under kadettskolan till att omfatta tre
månader. Den totala utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga skulle
härigenom skäras ned från 21 till omkring 18 månader.

Utredningen har som tidigare angetts förutsatt, att uttagningen för utbildning
till värnpliktig officer även i framtiden skall ske endast efter den
värnpliktiges medgivande. Utredningen bedömer, att den föreslagna förkortningen
av tiden för officersutbildningen kommer att förbättra möjligheterna
att rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga officerare.

Grundutbildningens inpassning. Utredningen framhåller att kustartilleriets
grundutbildning med hänsyn till behovet av utbildningssamordning
inom marinen och övning i skjutning mot sjömål i framtiden måste ha i
stort samma tidsmässiga inpassning som nu. Detta innebär inryckning för
flertalet värnpliktiga under senhösten eller vintern och utryckning på hösten.
De avslutande tillämpningsövningarna som bl. a. omfattar större skarpskjutningar
måste därvid äga rum efter semesterperiodens slut då kustområdena
är i huvudsak fria från semestrande. Detta leder till att utryckning
tidigast kan ske i mitten av september. Det är enligt utredningen nödvändigt
att alla kategorier värnpliktiga deltar i de avslutande övningarna
som utgör utbildningskulmen. Detta ställer krav på att utryckningen för de
underofficersuttagna senareläggs i förhållande till nuläget med ca två
veckor. Detta är mindre gynnsamt ur studiesynpunkt men utredningen finner
en sådan lösning ofrånkomlig.

Utredningen föreslår att grundutbildningen inpassas enligt följande tabell.
Nettoutbildningstiderna för kategorierna har i tabellen omräknats till
tjänstgöringstider och innefattar sålunda sön- och helgdagar samt övningsuppehåll.

Kategori	Antal tjänst-göringsdagar1	Inryckning	Utryckning
Värnpliktiga i allmänhet:
G......................	251	7/1	16/9
F......................	300	19/11	16/9
Underbefälsuttagna värn-
pliktiga.................	330	20/10	16/9
Underofficersuttagna värn-
pliktiga.................	450		16/9
Officersuttagna värnpliktiga3	450 + 90		15/12

1 Innefattar bl. a. två veckors övningsuppehåll under sommaren.

2 Omedelbart efter midsommar.

3 Det bör enligt utredningen övervägas att i stället anordna kadettskolan sommaren efter
undcrofficersutbildningens slut.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966
Repetitionsutbildning en

Av tidigare redogörelse framgår att repetitionsutbildningen enligt utredningen
bör omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år för förbanden, särskilda
övningar samt mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. I fråga om övningens längd anger utredningen bl. a.
följande.

Krigsförbandsövning bör i den utsträckning förhållandena medger även
i ett nytt system inledas med övning avseende förbandets mobilisering. Erfarenheten
visar, att för denna åtgår i genomsnitt en dag, inryckningsdagen
oräknad.

Beräkningarna av behovet av tid för repetition av enskild utbildning visar
att för flertalet värnpliktiga åtgår omkring två dagar.

Det behövs emellertid enligt utredningen liksom vid armén ytterligare tid
för enskild utbildning av personal i vissa befattningar t. ex. såsom robotskytt,
roboteldledningsman, sjukvårdare, radiosignalist, kryptobiträde och växeltelefonist.
Beräkningarna visar att det för denna personal även vid kustartilleriet
i medeltal behövs åtta dagars enskild utbildning, inbegripet tidigare
nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver
inkallas sju dagar före övriga, varvid räknas med att en dag är söndag. Värnpliktsutredningens
beräkningar visar att årligen högst 500 meniga är i
behov av ifrågavarande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på
befattningar kan enligt utredningen växla något år från år, bl. a. beroende
på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör därför enligt utredningen
uppdras åt chefen för marinen att inom angiven personalram bestämma vilka
menigbefattningar som skall ha längre krigsförbandsövning än övriga. Variationer
förekommer i nu berört utbildningsbehov. Förlängningen av krigsförbandsövningen
bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas
i den mån utbildningsbehovet motiverar detta.

Förbandsutbildningen bör enligt utredningens uppfattning uppdelas på en
förberedande förbandsutbildning samt en avslutande tillämpningsövning
(krigsövning). Den förstnämnda utbildningen har visat sig kräva minst sex
dagar under det att den senare i allmänhet bör få en längd av minst fem
dagar.

Utredningen framhåller att vissa förband, främst de rörliga enheterna,
måste bedriva delar av eller hela sin förbandsutbildning inom sådana områden
att tidskrävande till- och fråntransporter blir nödvändiga från mobiliseringsplatsen.
Ett behov av ytterligare tre övningsdagar för ca 1 000
värnpliktiga uppstår därvid. Chefen för marinen bör enligt utredningen
bemyndigas att inom nämnda ram ange de förband vid vilka de meniga
värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör
ifrågakomma endast för sådana värnpliktiga som inte av andra skäl skall
fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga.

Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag till förberedelser för

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

den avslutande tillämpningsövningen. Denna tid redovisas här som reservtid.

Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna
genomföras på i genomsnitt två dagar.

En sammanställning av det av utredningen nu redovisade behovet av
utbildningstid ger vid handen att, liksom vid armén och delar av flottan,
sammanlagt 18 dagar normalt erfordras för genomförande av en krigsförbandsövning
med huvuddelen av de meniga värnpliktiga i ett förband. Inoch
utryckningsdagar är härvid frånräknade.

Den inledande utbildningen för befälet bör liksom vid armén för personal
placerad i befattning för underbefäl omfatta sju dagar och för personal placerad
i befattning för underofficer och officer fjorton dagar. Den sammanlagda
längden på krigsförbandsövningen blir därför för värnpliktiga placerade
i befattning för underbefäl 25 dagar samt i befattning för underofficerare
och officerare 32 dagar.

Om de meniga värnpliktiga vid vissa förband på sätt tidigare angivits får
krigsförbandsövningen förlängd med högst tre dagar utöver 18 dagar för
att möjliggöra vissa förflyttningar, förlängs den period under vilken utbildning
bedrivs med det samlade förbandet. Härvid bör, för att undvika en
utökning av befälets tjänstgöringsskyldighet, den inledande befälsövningen
enligt utredningen förkortas i motsvarande mån. För befälet vid berörda
förband blir därvid den sammanlagda övningslängden alltjämt 25 eller 32
dagar.

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för förbandets avrustning
vid krigsförbandsövningens slut bör enligt utredningen batterichef
och batterikvartermdstare och häremot svarande befattningshavare samt
befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete
i högst två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöringbör
av truppregistreringsmyndigheten kunna åläggas i samband med inkallelse
till krigsförbandsövning.

I fråga om krigsförbandsövningarnas inpassning under året anför utredningen
följande. Krigsförbandsövningarna bör i första hand anordnas på
hösten efter grundutbildningens slut då erforderliga resurser kan ställas
till förfogande. För alt tillgodose uppkommande behov av insatsberedskap
bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid annan tid under
året.

Utredningen förutsätter att ett fåtal förband liksom i nuvarande system
undantas från krigsförbandsövning. Däremot måste enligt utredningen de
värnpliktiga i dessa förband bibehållas vid användbarheten i befattningen
och bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsvarande
befattningar, som blir vakanta exempelvis genom anstånd eller på
grund av brist på inkallelsebar personal.

Värnpliktsulredningen föreslår sammanfattningsvis alt krigsförbandsövningarna
för värnpliktiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt.

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966

Krigsförbandsövningens längd blir som regel för värnpliktiga i menigbefattningar
18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar
och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från
angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har
ett särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst
500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger
angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband
som under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka
eljest skola fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av
högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar
överstiger angiven tid om 18 dagar.

Slutligen kan vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar
åläggas att för awecklingsarbete vid krigsförbandsövning tjänstgöra
högst två dagar utöver angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige
åläggs delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden övas vart
fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Förslaget
innebär, att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning
vid kustartilleriet. Detta innebär en ökning i förhållande till nuvarande
system med ca 4 000 man.

Särskild övning. Av belastnings- och kostnadsskäl räknar utredningen
med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvudsak måste begränsas
till att omfatta värnpliktiga underofficers- och officersbefattningar.
Å andra sidan bedömer utredningen att särskild övning i denna form blir
nödvändig att genomföra vid i stort sett samtliga förband.

Med hänsyn till att de värnpliktiga vid kustartilleriet i stor utsträckning
är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid
skulle härvid enligt utredningen fordras att den värnpliktige hade skyldighet
att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar,
dvs. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den
värnpliktige fullgöra antingen fem övningar vardera om en vecka eller tre
övningar vardera om två veckor. Utredningen bedömer det system där den
värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest fördelaktiga
och förordar detta. Övningslängden hör härvid enligt utredningen
vara elva dagar.

Förslaget innebär att ca 450 värnpliktiga årligen fullgör särskild övning
vid kustartilleriet.

Mobiliseringsövning. Utredningen föreslår som tidigare nämnts att mobiliseringsövning
skall kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång
för vissa befattningshavare eller i form av mönstringsövning för
helt förband.

De förband vid kustartilleriet för vilka mönstringsövning skulle kunna
vara aktuell genomför enligt utredningens förslag särskild övning. Denna
ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

därför för kustartilleriets del enligt utredningen mindre framträdande. För
att bl. a. få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten föreslår
utredningen att kustartilleriförband med särskilt korta mobiliseringstider
vid enstaka tillfällen genomför mönstringsövning. Här förutsätts att
särskild övning inte anordnas för förbandet under aktuell fyraårsperiod.

Den personalstyrka som årligen skulle genomföra mobiliseringsövningar
i ett utbildningssystem av angivet slag redovisas i hemlig bilaga till utredningens
betänkande.

Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen
värnpliktsutbildning

Utredningen framhåller att den aktiva personalens och reservpersonalens
utbildning och tjänstgöring måste anpassas så att den alltid kan tjänstgöra
i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför
repetitionsutbildning. Utredningen anser att det bör uppdras åt chefen för
marinen att med hänsyn härtill företa en översyn av bestämmelser rörande
denna personals tjänstgöring och framlägga härav föranledda förslag.

Förslag avseende flygvapnet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. Utredningen hävdar att de värnpliktigas markstridsutbildning
i vissa fall har varit bristfällig. Utredningen anser att effekten av
denna bör kunna höjas i erforderlig grad inom nuvarande tidsramar.

Utredningen har utgått ifrån att för den värnpliktiges militära grundutbildning
av studiesociala skäl inte bör få tas i anspråk mer tid än som inrymmer
högst två studieterminer. Grundutbildningens nuvarande längd
för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet medger att nämnda krav kan tillgodoses.
Utredningen framhåller emellertid att med nuvarande inryckningstider
för de flesta värnpliktiga vid flygvapnet, nämligen i mitten av månaderna
februari, maj, augusti och november, kommer med 364 dagars
grundutbildning och med den inpassning under året av den civila skolutbildningen
som man i framtiden har att räkna med att tas i anspråk tid
som helt eller delvis omfattar tre, tre, två och tre studieterminer. Nuvarande
inpassning är därför enligt utredningen ur studiesocial synpunkt
mindre lämplig. Om det med hänsyn till kraven på beredskapstäckning
m. in. inte i full utsträckning är möjligt att åstadkomma önskvärd anpassning
bör enligt utredningen den enskildes studieförhållanden beaktas vid de
värnpliktigas fördelning på tjänstgöringsomgångar.

Re petitions utbildningen. Värnpliktsutredningen anför som tidigare nämnts
alt det inom nuvarande värnpliktssystcm inte är möjligt att utnyttja vissa
överskott av värnpliktiga tillhörande flottan och flygvapnet för att täcka
brister inom övriga delar av försvaret. Om däremot överskottspersonalen

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut har skyldighet att
fullgöra ytterligare tjänstgöring av tillräcklig omfattning kan personalen
i fredstid föras över till armén eller kustartilleriet och där omskolas för nya
uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar
motiverar enligt utredningen att samtliga värnpliktiga inom krigsmakten
åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsövningsskyldighet och att denna
skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden med ungefär samma
intervall inom alla försvarsgrenar.

Den för flertalet av de värnpliktiga tillhörande flygvapnet f. n. gällande
omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, i regel sammanlagt 30
dagar, medger enligt utredningen inte en repetitionsutbildning av tillräcklig
omfattning. Utredningen anser därför att tjänstgöringsskyldigheten för den
värnpliktige vad gäller repetitionsutbildning måste utökas.

Utredningen framhåller att den nuvarande repetitionsövningsverksamheten
vid flygvapnet inte sker i krigsförband utan i form av tillfälligt organiserade
övningsförband och att en omläggning härvidlag därför måste ske.
Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning i
form av krigsförbandsövning vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering
av systemet måste därför ske med mellanliggande särskild övning. Mobiliseringsberedskapen
vid flygvapnet måste enligt utredningen höjas genom införande
av mobiliseringsövning.

Grundutbildningen

Utbildningens uppbyggnad i stort. Utredningen föreslår — under hänvisning
till de krav som utbildningen av den flygande personalen, insatsberedskapen
och mobiliseringsberedskapen ställer — att utbildningsorganisationen
vid flygvapnet i stort sett skall bibehållas vid nuvarande principiella
uppbyggnad. I detta sammanhang preciserar utredningen de förutsättningar
i fråga om flygtidsuttag m. m., under vilka utredningens nämnda förslag
har lagts fram.

Grundutbildningens längd. Den av utredningen godtagna uppbyggnaden
av utbildningsorganisationen innebär, att flertalet värnpliktiga i allmänhet
under ca tre månader genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid
specialkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskompani
eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet därmed att
grundutbildningen för dessa värnpliktiga såsom hittills skall ha en längd
av 364 dagar. Tiden är beräknad dels med hänsyn till de värnpliktigas
eget behov av utbildning, dels med hänsyn till de krav som utbildningen av
den flygande personalen, mobiliseringsberedskapen och insatsberedskapen
ställer. Dessa värnpliktiga benämns av utredningen värnpliktiga E. Antalet
sådana värnpliktiga beräknas årligen utgöra ca 5 300, vartill dock kommer
ca 700 värnpliktiga som påbörjar sin utbildning som värnpliktiga E men

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

som under grundutbildningen väljs ut för utbildning till underbefäl i enlighet
med vad som anges i det följande.

För de tämligen fåtaliga värnpliktiga i allmänhet som inte erfordras för
att vidmakthålla utbildningsorganisationen bör enligt utredningen utbildningstiden,
i motsats till vad nu är fallet, bestämmas med hänsyn endast
till de värnpliktigas eget utbildningsbehov. Utredningen föreslår att grundutbildningen
för dessa värnpliktiga — som avses som kockar, sjukvårdare
och robotpersonal —- skall omfatta 255 eller 300 dagar, beroende på utbildningsbehovet
på ifrågakommande utbildningslinje. Den förra gruppen,
som utredningen benämner värnpliktiga G, beräknas årligen omfatta ca 60
värnpliktiga. Den senare benämns värnpliktiga F och beräknas årligen omfatta
300 värnpliktiga.

Utredningen föreslår, att krigsorganisationens behov av underbefäl på
i princip samma sätt som nu sker skall tillgodoses genom att vissa värnpliktiga
i allmänhet med 364 dagars grundutbildning utan förlängning av
denna under pågående utbildning väljs ut för och genomgår underbefälsutbildning.

Ett fåtal underbefäl -— kommissarier — föreslås bli uttagna redan vid inskrivningen.
De bör enligt utredningen få en grundutbildning av 330 dagar,
eller ungefär samma tid som har beräknats för motsvarande befattningar
vid armén.

Utbildningstiden för de underofficersuttagna föreslås genom en begränsning
av tiden för praktisk tjänstgöring minskad från nuvarande 450 till
420 dagar. Denna kategori beräknas årligen omfatta 70 värnpliktiga, officersuttagna
inräknade.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte
förekommit vid flygvapnet. Utredningen föreslår, att med hänsyn till krigsorganisationens
behov sådan utbildning skall komma till stånd. Den föreslås
omfatta 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen. Uttagning
förutsätts ske efter frivilligt åtagande. Det årliga behovet av officersuttagna
beräknas till i genomsnitt endast 10 värnpliktiga.

Grundutbildningens inpassning under året. Utredningen föreslår främst
av studiesociala skäl vissa förskjutningar av inryckningstidpunkterna så
att inryckningen för flertalet värnpliktiga äger rum i början av varje kalenderkvartal.
Den angivna inpassningen ger också möjlighet till besparingar
genom att utbildningen i vissa fall då kan förkortas med sammanlagt högst
21 dagar, nämligen för den omgång som avslutar sin grundutbildning vid
årsskiftet samt i en del fall för den omgång som avslutar sin grundutbildning
under sommaren.

Grundutbildningen för övriga värnpliktiga föreslås inpassad så att den
i stor utsträckning tillgodoser de studiesociala önskemålen.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktsutredningen föreslår att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga
i allmänhet inpassas på följande sätt.

Utbildningsomgång	Antal tjänst-göringsdagar	Inryckning	Utryckning
1	345	8/1	20/12
2	359	31/3	26/3
3	360	12/7	8/7
4	361	27/9	24/9

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Repetitionsutbildning en

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet föreslås i enlighet med utredningens
allmänna riktlinjer omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar
och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna
för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller
delar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre
avvikelser härifrån. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst
fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning vid basbataljon får en längd av, för meniga värnpliktiga
och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt
för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och
officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och
luftbevakningsförband får vid ledningscentraler och radarstationer samt då
omskolning sker till optisk luftbevakning en längd av, för värnpliktiga i
befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i
underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid
luftbevakningskompani får, utom då omskolning till optisk luftbevakning
sker, en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl
sex eller åtta dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning
13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband
anordnas i princip såsom vid basbataljon.

Utredningen framhåller, att det inte kan uteslutas att erfarenheterna
av krigsförbandsövningarna kommer att ge vid handen att övningen ofrånkomligen
måste omfatta 18 dagar för huvuddelen av personalen. Förnyade
överväganden rörande dispositionen av flygvapnets utbildningsresurser och
av volymen tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför
lämna möjlighet att låta övningen omfatta 18 dagar för värnpliktig placerad
i befattning för menig och underbefäl och 25 dagar för underbefäl
i kvalificerad befattning samt i befattning för underofficer och officer.

Slutligen kan enligt förslaget vid samtliga förband ett fåtal värnpliktiga i

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

särskilt angivna befälsbefattningar åläggas att för efterarbete vid krigsförbandsövning
tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om 13, 15
eller 22 dagar.

Krigsförbandsövningarna vid flygvapnet, som enligt utredningens mening
årligen bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar, föreslås genomföras
av den ena omgången under våren med hänsyn till utbildningsrytmen
inom flygvapnet i övrigt samt av den andra omgången under hösten, då
större övningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas.

Enligt nuvarande ordning övas årligen under repetitionsövning en styrka
som beroende på övningsverksamheten varierar mellan 2 500 och 5 000
värnpliktiga. Förslaget innebär, att årligen omkring 9 000 värnpliktiga
fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

Särskild övning. Med hänsyn till den snabbhet med vilken såväl taktik
och stridsteknik som organisation och utrustning förändras är det enligt
utredningens mening nödvändigt att i stort sett alla förband vid flygvapnet
som genomför krigsförbandsövning också genomför särskild övning.

Värnpliktsutredningen föreslår därför att vid flygvapnet anordnas särskilda
övningar för flertalet krigsförband inpassade i tidsmellanrummet
mellan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna bör enligt förslaget
som regel delta underofficerare och officerare samt vissa underbefäl i
förbandet eller, vid luftvärnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga
personalen. Härtill kan komma vid behov anordnad särskild övning för
flertalet värnpliktiga i stationskompani i det fall omskolning krävs med
anledning av byte av den flygplantyp, som förbandet skall betjäna.

Övningen bör enligt utredningen för all deltagande personal ha en längd
av fyra dagar. Den bör om möjligt anordnas under sommaren om inte utbildningsskäl
påkallar förläggning till annan tid.

Förslaget innebär, att omkring 800 värnpliktiga årligen kommer att
genomföra särskild övning vid flygvapnet.

Mobiliserings övning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flygvapnet
föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobiliseringsövning
ehuru antalet värnpliktiga som bör beröras härav är förhållandevis
mindre vid flygvapnet särskilt vad avser mönstringsövningar. Utredningen
föreslår, att vid flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar
i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning
och omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga till utredningens
betänkande.

Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst

Värnpliktsutredningen anser att behov alltjämt föreligger av särskilda
bestämmelser för de i specialtjänst uttagna värnpliktigas tjänstgöring. Ut -

Kungi. Majrts proposition nr 106 år 1966

redningen begränsar sig emellertid f. n. till att i fråga om dessa värnpliktiga
ange dels de principer enligt vilka dessa värnpliktigas tjänstgöring bör utformas,
dels hur ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring provisoriskt bör
anpassas till utredningens nu framlagda förslag.

Enligt utredningen bör utbildningen för de specialtjänstuttagna värnpliktiga
— liksom för övriga värnpliktiga — i princip bestå av grundutbildning
och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd bör enligt utredningen
avvägas för olika grupper bland annat under hänsynstagande till
de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens. Repetitionsutbildningens
omfattning avses bli bestämd på samma sätt som för övriga
värnpliktiga. Den skall i huvudsak äga rum i anslutning till krigsförbandens
utbildning. Det förutsätts att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar
för kategorien specialtjänstuttagna värnpliktiga inte skall ökas.

I avvaktan på slutligt förslag rörande de specialtjänstuttagna värnpliktigas
utbildning föreslås att, inom ramen för nu gällande bestämmelser i
värnpliktslagen, utbildningen för dessa värnpliktiga provisoriskt anpassas
i första hand så att de kommer att övas samtidigt med övrig personal i de
krigsförband, vari de är krigsplacerade.

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas
tjänstgöring fordras enligt utredningen att man behandlar inte blott frågan
om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräckningsvärnpliktigas
arbetsuppgifter. Att utreda även behovet av dessa värnpliktigas
arbetsinsatser anser emellertid utredningen ligga utanför dess uppdrag.
Utredningen bedömer det dock angeläget att dessa frågor granskas. I avvaktan
på resultatet av en sådan särskild granskning föreslås för de handräckningsvärnpliktiga
vissa provisorier i anslutning till föreslagna ändringar
av värnpliktsutbildningen inom krigsmakten i övrigt. De handräckningsvärnpliktigas
såväl arbetsuppgifter som utbildning avses härvid tills
vidare förbli i huvudsak oförändrade liksom också volymen tjänstgöringsdagar.
Däremot avses tjänstgöringstidens längd bli provisoriskt anpassad
till vad som har föreslagits för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringsskyldigheten
för värnpliktiga som vid inskrivningen har avsetts för handräckningstjänst
föreslås därför tills vidare få ungefär samma längd som nu och omfatta
beroende på försvarsgren m. m. 390—394 dagar. Värnpliktiga som
efter tjänstgöringens början förs över till handräckningstjänst föreslås få
den tjänstgöringsskyldighet som gäller för flertalet värnpliktiga vid försvarsgrenen.
Dock skall ökning av tjänstgöringsskyldigheten inte komma
i fråga för dem som före överföringen varit ålagd kortare tjänstgöring än
flertalet. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att värnpliktig G som
under grundutbildningen förs över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd
tjänstgöringsskyldighet om vid armén 333—345 dagar beroende på

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

inpassningsalternativ för utbildningen, vid kustartilleriet 345 dagar och
vid flygvapnet 330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet föreslås under motsvarande
förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vidare
föreslås att den nu gällande 35-årsgränsen för inkallande av ej krigsplacerade
värnpliktiga i handräckningstjänst tills vidare skall bibehållas.

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga

Som tidigare har nämnts inkallas de uppskovsvärnpliktiga inte till utbildning
i fredstid enligt nuvarande ordning.

Utredningen anser att behov av att utbilda de uppskovsvärnpliktiga i
och för sig föreligger. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta vederbörande
i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att underlätta
förnyad krigsplacering om meddelat uppskov återkallas. Slutligen
kunde den sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder,
främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som erfordras för att lösa
uppskovsuppgiften.

Utredningen anser att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag,
dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter, kan övervägas.
Som tänkbar form för utbildningen nämner utredningen s. k. hemvärnsövning
om elva dagar för värnpliktiga hemvärnsmän i befälsbefattning
och fyra dagar för övriga hemvärnsmän. Det anses dock möjligt att
införa obligatorisk sådan utbildning först sedan det nu föreslagna utbildningssystemet
i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Behovet att utbilda
här avsedd personal får då vägas mot andra behov inom befintlig
kostnadsram.

Utredningen föreslår emellertid, att uppskovsvärnpliktig skall vara
skyldig att fullgöra repetitionsutbildning liksom andra värnpliktiga. Det
föreslås, att militär myndighet inom ramen för disponibla medel skall
kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest föreliggande
personalbrist i övande krigsförband. Ett övande förband kan enligt
utredningen i vissa fall härigenom ges den styrka som erfordras för
att nå syftet med övningen samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga
får en i och för sig önskvärd utbildning.

Urval och redovisning av värnpliktiga

Värnpliktsutredningen anser, att de framlagda förslagen rörande utbildningen
inte i och för sig kräver att provningsverksamheten vid inskrivningsförrättningen
vad gäller befälsuttagna effektiviseras. Däremot bedöms den
föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga
i allmänhet medföra ökade krav på urvalsverksamheten. Utredningen
anser alt det bör ankomma på 19f>4 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
alt bedöma hur erforderliga utökade prövningar skall inrymmas
i inskrivningsförrättningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Utredningen har kommit till den uppfattningen att det ur urvalssynpunkt
är önskvärt att höja inskrivningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år samt
att tillgången på värnpliktiga gör det möjligt att genomföra en sådan höjning.
Å andra sidan finner utredningen det av studiesociala skäl önskvärt
att skriva in vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår,
för att så långt möjligt tillgodose båda dessa önskemål, att de värnpliktiga
alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men
att vid denna ålder endast en del av årsklassen skall inskrivas. Den avsedda
delen utgörs främst av sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas
påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan
bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt av
värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid
krigsmakten. Övriga värnpliktiga bör enligt utredningen skrivas in under
det år de fyller 19 år.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag medför enligt utredningens
bedömande intet behov att ändra principerna för redovisning av värnpliktiga.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner

Åt 1965 års försvarsutredning har uppdragits att särskilt pröva frågan
om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutredningen
har med hänsyn härtill inte ansett sig ha anledning att gå närmare in
på en prövning av dessa frågor. För att de reformer som har beskrivits i det
föregående skall kunna genomföras, anser emellertid utredningen att vissa
av de nuvarande förmånerna behöver ändras. Härvid avses framförallt konsekvenserna
av den ökade differentieringen av grundutbildningen och den
intensifierade repetitionsutbildningen.

Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag hl. a. om en
höjning av familjepenningens maximibelopp med 20 %. Utredningens överväganden
rörande värnpliktsförmånernas form och storlek i övrigt har
som förutsättning att den angivna höjningen av familjepenningen kommer
till stånd.

I nuläget avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet
i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbildning.
Det här föreslagna värnpliktssystemet medger endast i liten utsträckning
en sådan avbalansering. Följaktligen måste förmånerna under grundutbildningen
enligt utredningen avvägas olika värnpliktiga emellan uteslutande
med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen.

Utredningen förordar, för att kompensera värnpliktiga med lång grundutbildning,
att premiesystemet utvidgas till att omfatta även vissa värnpliktiga
i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen betingade
förmånerna har utredningen som utgångspunkt valt den f. n. vanligaste

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

längden på grundutbildningen, nämligen 304 dagar jämkad till 300 dagar,
vilken tid således i detta sammanhang anses som normal.

Utredningen föreslår, att till samtliga värnpliktiga som fullgör längre
grundutbildning skall, oberoende av kategori, för tid varmed grundutbildningen
överstiger 300 dagar utgå en tjänstgöringspremie om tre kronor för
dag. Beloppet är avvägt utifrån den förutsättningen att penningbidraget till
värnpliktiga i allmänhet under grundutbildning skall utgöra fyra kronor
för dag. Detta penningbidrag förutsätts alltså i motsats till vad nu är fallet
utgå även för tid varmed grundutbildningen överstiger 304 dagar.

För flertalet befälsuttagna värnpliktiga — i fråga om vilkas grundutbildningstid
några större förändringar i regel inte har föreslagits — har utredningen
vid premieavvägningen eftersträvat att få en sammanlagd premiesumma
som är ungefär lika stor som den nuvarande. Utredningen föreslår,
att till värnpliktiga som har genomgått underbefälsutbildning skall utgå, utöver
tjänstgöringspremien, en utbildningspremie om 250 kr. Vidare föreslås
för värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning, utöver tjänstgöringspremien,
en utbildningspremie om 10 kr. 50 öre för dag, varmed utbildningstiden
överstiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbildning kommer härvid
den sammanlagda premiesumman att utgöra 2 025 kr. I fråga om de officersutbildade
— för vilka tiden för den egentliga officersutbildningen förkortas
från 180 till 90 dagar — föreslås att utbildningspremien för den tid varmed
officersutbildningen överstiger tiden för underofficersutbildningen skall
utgå med 53 kr. för dag. Härigenom kommer tjänstgörings- och utbildningspremierna
för en med tre månader förkortad officersutbildning att uppgå till
sammanlagt 5 040 kr. eller omkring 1 000 kr. mer än nu. Premiesumman för
officersutbildningen kommer för dag räknat att mer än fördubblas. Utredningen
anser att den föreslagna kraftiga premiehöjningen kan verksamt
bidra till en önskvärd förbättring av rekryteringen av värnpliktiga officerare.
Sammanlagt kommer premien för underofficers- och officersutbildningen
att uppgå till (2 025 + 5 040) 7 065 kr.

I fråga om repetitionsutbildningen innebär det föreslagna utbildningssystemet,
att antalet övningar för den värnpliktige blir fler, att det sammanlagda
antalet dagar som den värnpliktige är skyldig att fullgöra repetitionsutbildning
i vissa fall ökar samt att antalet övningar som tas ut blir olika
för olika värnpliktiga. Utredningen har med hänsyn härtill eftersträvat
få till stånd dels en mer allmän kompensation till de värnpliktiga för
ökad repetitionsutbildningsskyldighet, dels en kompensation till sådana
värnpliktiga som fullgör ett särskilt stort antal övningar.

Den allmänna kompensationen bör lämnas i form av höjning dels av
penningbidraget till de värnpliktiga under repetitionsutbildning dels av
den i familjebidraget ingående familjepenningen. Penningbidraget föreslås
höjt med 2 kr. 50 öre för dag. Därjämte förutsätts familjepenningens maxi -

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

mibelopp, i enlighet med civilförvaltningens nyssnämnda förslag, liöjt med
20 %. — Den särskilda kompensationen bör avse deltagare i de särskilda
övningarna och mobiliseringsövningarna samt utgå i form av premier, avpassade
efter övningens längd. För dag räknat bör beloppet höjas något
i förhållande till nuvarande premier för särskild befälsövning. Premie
föreslås utgå för särskild övning om elva dagar med 500 kr. och för sådan
övning om fyra dagar med 228 kr. samt för mobiliseringsövning om en, två
eller tre dagar med 38 kr., 76 kr. resp. 114 kr. I sistnämnda fall har i antalet
dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och utryckningsdagar.

Utredningen ifrågasätter om inte vissa av de nu aktuella värnpliktsförmånerna
skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av
indexreglering.

I förevarande sammanhang understryker utredningen betydelsen av att
en ändring sker av bestämmelserna rörande studiemedel i syfte att undvika
att, vid bedömning av rätten till sådana medel, värnpliktsförmånerna
betraktas som inkomst.

Övergången till det föreslagna utbildnings systemet

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att inskrivningarna
från och med hösten 1966 — med beaktande av begränsningarna hos det
nuvarande inskrivningsväsendet — inriktas på det föreslagna grundutbildningssystemet.

Utredningen föreslår vidare, att den föreslagna nya ordningen för grundutbildningen
i huvudsak skall börja tillämpas under år 1967.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att övergången
till den föreslagna ordningen för bedrivande av krigsf örbandsövn
i n g a r påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967. Förkortning
av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) bör dock ske så snart
som möjligt efter ett beslut om införande av det nya utbildningssystemet.
Den ökade belastningen bör enligt utredningen påföras utbildningsorganisationen
successivt. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar enligt den
nya ordningen skall bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet
först fr. o. m. budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet först
fr. o. m. budgetåret 1971/72.

Utredningen erinrar om att det, då år 1950 repetitionsövningar i krigsförband
infördes vid armén, bedömdes nödvändigt att genom särskild lag
ålägga äldre värnpliktiga tjänstgöringsskyldighet som gjorde det möjligt
för dessa att delta i övningarna. Motsvarande åtgärd erfordras enligt utredningen
i viss omfattning även nu.

Vid armén och kustartilleriet erfordras i nyssnämnt avseende för flertalet
en omvandling av tjänstgöringsskyldighet från exempelvis tre övningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

om vardera 30 dagar till fem övningar om vardera 18 dagar. I dessa fall
ändras således inte det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för den
värnpliktige. I andra fall blir fråga om jämförelsevis små förändringar. I
enstaka fall kan förändringarna bli större.

Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att flertalet
värnpliktiga där inte har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred.
Utredningen anför att om repetitionsutbildningssystemet vid flottan skulle
baseras endast på värnpliktiga, som har grundutbildats enligt den nya ordningen,
ca 20 år skulle förflyta innan flottans krigsförband kunde övas
på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste därför
åläggas en inte obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning.

Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande
blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgöringsskyldighet
är något mindre, dels på att redan nu viss tjänstgöringsskyldighet
disponeras.

Utredningen föreslår, med nu nämnda utgångspunkter, att det, i och för
övergången till det nya utbildningssystemet, i princip skall åligga redan
grundutbildade värnpliktiga att fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar
som motsvarar för respektive försvarsgrenar och årsgrupper redovisat
behov enligt följande tabell. Tabellen avser förhållandena den 1 juli
1966.

Utredningen föreslår i fråga om särskilda övningar vid armén
och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna förkortas
från 15 till 11 dagar så snart sig göra låter efter det beslut har fattats att införa
det nya utbildningssystemet. Vidare föreslås, att de särskilda övningar

\ ärnpliktiga födda år	Erforderligt antal krigsförbandsövningar för värnpliktiga tillhörande
armén och kustartilleriet	flottan	flygvapnet
1947 eller senare...........	5	!5	5
1946—1943................	5 (M)	*5 (34)	4 (23)
1942 1939................	4 (43)	3	3
1938—1936................	3	2	3
1935—1933................	3 (42)	2	2
1932—1929................	2	1	2 (*1)
1928 1925................	1	1	1
1924 eller tidigare.........	61	0	*1

1 Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu inte har påbörjat grundutbildning.

2 Om en repetitionsövning har redan fullgjorts före år 1966.

3 Avser värnpliktiga vars tjänstgöring har uppdelats med stöd av kung], brev den 4 dcc. 1964.
Övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar.

4 Om två repetitionsövningar redan har fullgjorts före år 1966.

5 Om en repetitionsövning återstår.

Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de
handräckningsvärnpliktiga.

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

som avses genomförda som befälsövningar för personal i officers- och underofficersbefattning
anordnas med en frekvens som anpassas efter vederbörande
krigsförbands övergång till ny övningsrytm. I fråga om särskilda
övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda,
räknas med en försöksverksamhet i begränsad skala t. o. m. budgetåret
1970/71, varefter dessa övningar skall bedrivas i full skala.

Särskilda övningar vid flottan föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret
1967/68. I dessa övningar avses, i vart fall tills vidare, endast delta värnpliktiga
i befattning för officer, ehuru i lagförslaget tagits upp övningsskyldighet
även för värnpliktiga i underofficersbefattning.

Skyldigheten för redan grundutbildade värnpliktiga i befattning för underofficer
och officer vid armén och marinen att fullgöra särskild övning bör
enligt utredningen få den omfattning som framgår av följande tabell.
Tabellen avser förhållandena den 1 juli 1966. Någon övergångsvis ålagd
skyldighet för övriga redan grundutbildade värnpliktiga vid nämnda försvarsgrenar
att fullgöra särskild övning föreslås inte.

Värnpliktiga födda år	Antal särskilda övningar (antal dagar)	Exempel på återstående skyldighet att fullgöra särskild befälsövning enligt nu gällande ordning1
1943 eller senare..................	3 (33)2	2 (30)
1942—1936.......................	2 (22)	1 9 3m

1935—1931.......................	1 (11)	1—2 (15—30)
1930 eller tidigare................	0	1—2 (15—30)

1 Vid armén och kustartilleriet.

2 2 (22) om en övning tidigare har fullgjorts.

I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga
än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i begränsad
skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Därefter bör dessa övningar enligt
utredningen bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd skyldighet
för nu grundutbildade värnpliktiga att fullgöra sådana särskilda övningar
föreslås inte av utredningen.

Utredningen föreslår, att för visst befäl avsedda särskilda övningar skall
anordnas vid flygvapnet i begränsad omfattning fr. o. m. budgetåret 1967/68
och i full omfattning fr. o. m. påföljande budgetår. För genomförande
härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgöringsskyldighet
för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare
som framgår av följande tabell. Tabellen avser förhållandena den
1 juli 1966.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktiga födda år	Antal särskilda övningar (antal dagar)	Exempel på återstående skyldighet för underofficer och officer att fullgöra särskild befälsövning enligt nu gällande ordning
1944 eller senare..................	5 (20)	2 (30)
1943 1941.......................	4 (16)	2 (30)
1940 1934.......................	3 (12)	1 (15)
1933 1930.......................	2 ( 8)	1 (15)
1929 1927.......................	1 ( 4)	1 (15)

Det föreslås vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stationskompanis
huvuddel skall anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69.
Någon övergångsvis särskilt ålagd tjänstgöringsskyldighet för härav berörda
värnpliktiga föreslås inte.

Slutligen föreslår utredningen, att mobiliseringsövningar av
olika slag skall kunna anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande
härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet
för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning

Kategori under grundutbildningen	Grund- utbildning	Repetitions- utbildning	Summa
Armén			345 (—49)
Värnpliktiga G............................	255 (— 49)	90 (± 0)
F............................	300 (—4)	90 (± 0)	390 (—4)
E............................	332 (+ 28)	147 (+ 57)	479 (+ 85)
Underbefäl................................	332 (+ 8)	125 (+ 5)	457 (+ 13)
Underofficerare............................	450 (± 0)	182 (+ 32)	632 (+ 32)
Officerare.................................	540 (— 90)	182 (+ 32)	722 (— 58)
Flottan			406 (+ 12)
Värnpliktiga G............................	320 (— 74)	86 (+ 86)
F............................	364 (— 80)	80 (+ 86)	450 (+ 6)
E............................	450 (+ 6)	100 (+ 100)	550 (+ 106)
Underbefäl................................	364 (— 80)	114 (+ 114)	478 (+ 34)
Underofficerare............................	450 (± 0)	160 (+ 70)	610 (+ 70)
Officerare.................................	540 (— 90)	193 (+ 103)	733 (+ 13)
Kustartilleriet
Värnpliktiga G............................	251 (— 39)	90 (± 0)	341 (— 39)
F............................	300 (+ 10)	90 (i 0)	390 (+ 10)
Underbefäl................................	330 (+ 6)	125 (+ 5)	455 (+ 11)
Underofficerare............................	450 (± 0)	193 ( + 43)	643 (+ 43)
Officerare.................................	540 (— 90)	193 (+ 43)	733 (— 47)
Flygvapnet		60 (+ 30)	315 (— 79)
Värnpliktiga G............................ F............................	255 (— 109)
300 (— 64)	60 (+ 30)	360 (— 34)
E............................	364 (± 0)	60 (+ 30)	424 (+ 30)
Underbefäl................................	364 (± 0)	60 (+ 20)	424 (+ 20)
Underofficerare............................	420 (— 30)	130 (— 20)	550 (— 50)
Officerare1.................................	\| 510 (— 120)	130 (— 20)	640 (— 140)

1 Någon utbildning äger för närvarande inte rum.

Anm. Sammanställningen omfattar inte handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna
värnpliktiga.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

som har förutsatts för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens
förslag.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning

Tjänstgöringsskyldighetens genomsnittliga omfattning för de värnpliktiga
enligt utredningens förslag framgår av tabell (intagen på s. 91). I tabellen
redovisas den tjänstgöring, i dagar räknad, som fullgörs av de flesta
värnpliktiga. Från de angivna typvärdena kan åtskilliga avvikelser ske såväl
uppåt som nedåt, t. ex. om värnpliktig förs över från en försvarsgren till en
annan. Den ändring som förslaget innebär i förhållande till nuvarande system
redovisas inom parentes.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

Vid beräkningen av kostnaderna under fjärde huvudtiteln vid ett genomförande
av förevarande förslag utgår utredningen från den ändring som
förslaget skulle medföra i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Förslaget
beräknas innebära en minskning med sammanlagt ca 800 000 tjänstgöringsdagar
för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänstgöringsdagar
för repetitionsutbildning, dvs. netto en minskning med ca
500 000 tjänstgöringsdagar. Härtill kommer emellertid en ökning av antalet
in- och utryckningsdagar — vilka inte har räknats in i tjänstgöringsdagarna
— med drygt 100 000. Förändringarna ifråga, uttryckta i tusental dagar,
redovisas närmare i följande tabell.

	Tj änstgöringsdagar	In- och utryck-ningsdagar
Försvarsgren	Grund- utbildning	Repetitions- utbildning	Summa
Armén.............. Marinen:	11 373 (—690)	2 681 ( + 176)	14 054 (—514)	342 ( + 109)
Flottan...........	1 300 (— 81)	142 ( + 105)	1 442 (+ 24)	19 (+ 13)
Kustartilleriet.....	860 (— 15)	228 (+ 49)	1 088 (+ 34)	27 (+ 9)
Flygvapnet..........	2 781 (— 40)	134 (— 10)	2 915 (— 50)	38 (+ 1)
Summa	16 314 (—826)	3 185 ( + 320)	19 499 (—506)	426 ( + 132)

Kostnaderna för att genomföra förslaget — vilka i vissa fall är svåra
att avgränsa — har utredningen uppskattat till dels ca 15 milj. kr. för
år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för
värnpliktsavlöningar, vilka direkt kan hänföras till det nya systemet, dels
ca 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har ett samband med
utredningens förslag men där kostnadens storlek inte alltid kan direkt
härledas ur förslaget. Av sistnämnda belopp avser ca 5 milj. kr. löner under
avlöningsanslag, ca 26 milj. kr. andra löpande kostnader och ca 9 milj. kr.
årskostnader för vissa engångsanskaffningar då dessa fördelas på lämpligt
antal år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Utredningen har i samband med kostnadsberäkningarnas utförande uppskattat
behovet av utökning av den heltidsanställda personalen inom krigsmakten
till drygt 500 personer, fördelade på sätt framgår av följande tabell.

Personalkategori	Armén	Marinen	Flygvapnet	Summa
Militär personal.....	_	»31	17	248
Militär personal3 eller
civil tjänstemanna-
personal..........	145	—	17	162
Civil tjänstemanna-				113
personal..........	100	13	—
Civil arbetarpersonal.	150	45	4	199
Summa	395	89	38	522

1 Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av befintlig personal
har inte kunnat överblickas av värnpliktsutredningen.

2 16 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl.

3 Underofficerare och underbefäl.

Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal — vilket främst avser skrivbiträdespersonal —
samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetarmånader.

Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant
slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvarsbeslut
fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbildningen
är så angelägen att den bör beredas utrymme inom nämnda ram.

Utredningen bedömer att de föreslagna förändringarna av värnpliktsutbildningen
ur samhällsekonomisk synpunkt innebär att belastningen på
samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Utredningen
har härvid i första hand beaktat den tidigare nämnda minskning av antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga som förslaget innebär.

Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter

Värnpliktsutredningen anger sammanfattningsvis att med det framlagda
förslaget bör kunna uppnås följande.

Den långsiktiga beredskapen höjs påtagligt. Utredningen fäster härvid
särskilt uppmärksamheten på att grundutbildningen av det värnpliktiga befälet
förbättras. Samtliga värnpliktiga får vidare såsom grund en för hela
krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitionsutbildningssystemet
vid armén och kustartilleriet intensifieras genom oftare återkommande
övningar. Repetitionsutbildning i krigsförband införs också vid flottan
och flygvapnet där sådan hittills inte har förekommit, övningsintensiteten
motsvarar härvid den som har föreslagits för armén och kustartilleriet.
Utredningen bedömer att med föreslaget utbildningssystem krigsförbanden
inom samtliga försvarsgrenar får en tillräckligt god användbarhet omedelbart
efter mobilisering.

Genom den allmänna intensifieringen av repetitionsutbildningen — lik -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

som genom de speciella mobiliseringsövningarna — förbättras inobiliseringsberedskapen
väsentligt.

Möjligheterna att vid behov höja insatsberedskapen ökas.

De angivna förbättringarna kan enligt utredningen nås med iakttagande
av de ekonomiska gränser som gällande försvarsbeslut uppdrar liksom också
i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grundutbildning som försvarsbeslutet
förutsätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resurser
har begränsningar måst göras. Exempelvis har en differentiering av
utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig.

Utredningen framhåller att förslagen till förbättringar har utformats
under beaktande av samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkter,
vilket kommer till uttryck i en minskning av det totala antalet
tjänstgöringsdagar och en förkortning av de i repetitionsutbildningen ingående
övningarnas längd. Mycket stor hänsyn har enligt utredningen tagits
till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den
inpassning under året av grundutbildningen som föreslås för de flesta värnpliktiga.
Slutligen har värnpliktssociala hänsyn tagits och bl. a. föranlett
förslag till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitionsutbildningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Yttrandena

Allmänna omdömen

Värnpliktsutredningens förslag har av remissinstanserna ansetts i stort vara
ägnat att läggas till grund för en reform av värnpliktsutbildningen eller lämnats
utan principiella erinringar. De avvägningar utredningen gjort mellan
militära och civila behov har sålunda i huvudsak godtagits. Exempelvis anför
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund att de förslag och ställningstaganden
som utredningen gjort i hög grad syns svara mot vår allmänna
försvarspolitiska målsättning, givna direktiv och vårt lands ekonomiska
och personella resurser i förening samt också utformats med hänsyn till
berättigade civila krav.

Förslaget har med avseende på den långsiktiga beredskapen
ansetts ge påtagliga vinster. Överbefälhavaren bedömer sålunda att det föreslagna
värnpliktssystemet skulle innebära en betydlig höjning av krigsförbandens
användbarhet och att införandet av krigsförbandsövningar vid flottan
och flygvapnet är av särskilt värde. Försvarsgrenscheferna redovisar
motsvarande uppfattning. Chefen för flygvapnet anser emellertid att luftvärnsrobotförbandens
grundutbildning inte är lämpligt utformad och ånger
hur denna utbildning enligt hans mening bör ordnas.

Överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna finner att förslaget totalt
sett innebär en höjning av mobiliseringsberedskapen. Överbefälhavaren
och chefen för flygvapnet anser dock att mobiliseringsberedskapen
vid flyvapnets luftvärnsrobotförband blir otillräcklig i förslaget. I fråga
om mobiliseringsberedskapen i materiellt hänseende finner överbefälhavaren
att det föreslagna systemet innebär ökad materielhantering och ökat
slitage på materielen med åtföljande större krav på underhållsorganisationen.
Cheferna för armén och marinen anser att ifrågavarande konsekvenser
beaktats av utredningen, medan chefen för flygvapnet finner att viss materielanskaffning
utöver vad utredningen förutsatt är nödvändig för att den
föreslagna repetitionsutbildningen skall kunna genomföras utan att mobiliseringsberedskapen
sänks.

Även för insatsberedskapen skulle förslaget enligt överbefälhavaren
innebära vissa vinster. Förslaget ger, anför överbefälhavaren, möjligheter
till förbättrad insatsberedskap inom armén under sommaren där nu
tillgången på insatsberedda förband är ringa. Förslaget innebär emellertid
en inte oväsentlig nedgång av insatsberedskapen vid flottan. Överbefälhavaren
anser att åtgärder för att avhjälpa denna brist måste vidtas. Han
avser överväga dels att föreslå införande av den s. k. villkorliga depåför -

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

läggningen av fartyg utredningen diskuterar, dels att förlägga vissa krigsförbandsövningar
vid flottan till våren och anser att insatsberedskapen
därmed kan bli godtagbar. — överbefälhavaren godtar den insatsberedskap
vid kustartilleriet som förslaget innebär. — I fråga om flygvapnet ger förslaget
enligt överbefälhavaren goda möjligheter att upprätthålla erforderlig
insatsberedskap vid stridslednings-, bas- och flygförbanden. Han anser
emellertid alt luftvärnsrobotförbandens insatsberedskap måste förbättras.
Försvarsgrensclieferna bedömer dessa frågor på samma sätt som överbefälhavaren.

I fråga om möjligheterna att ur organisatorisk synpunkt
genomföra systemet anser överbefälhavaren att värnpliktsutredningens
tidsplan för övergång till det föreslagna systemet i stort är
lämplig men framhåller att tidpunkten då hela systemet är genomfört måste
anpassas efter bl. a. tillväxten av de personella resurserna. Den föreslagna
repetitionsutbildningen innebär enligt chefen för armén en väsentlig merbelastning
på den aktiva kadern främst intill den tidpunkt då reservbefäl och
värnpliktigt befäl genom det föreslagna systemet fått bättre förmåga att
bära en större del av utbildningsansvaret än nu. De nuvarande stora vakanserna
bland det aktiva befälet försvårar också genomförandet. Arméchefen
finner det dock möjligt att bl. a. genom vissa omläggningar av det militära
skolsystemet bära de maximibelastningar som följer av systemet men betonar
i likhet med överbefälhavaren att införandet måste ske i takt med resurstillväxten.
Även cheferna för marinen och flygvapnet anser att den föreslagna
repetitionsutbildningen innebär en betydande merbelastning på såväl
utbildnings- som förvaltningsorganisationen. Förslagen rörande övergången
till det nya systemet vid dessa försvarsgrenar bedöms dock kunna utgöra
underlag för planläggningen. Behovet av att kunna anpassa övergången efter
resurserna framhålls emellertid. Marinchefen och flygvapenchefen anför i
detta sammanhang att de anser de av dem till utredningen redovisade merbehoven
av personal som minimibehov. De anser att utredningen bedömt behoven
för lågt och att reformen inte kan genomföras med de av utredningen
beräknade personalförstärkningarna.

SR och TCO framhåller att den föreslagna repetitionsutbildningen kommer
att öka belastningen på det aktiva befälet utan motsvarande lättnad under
grundutbildningen. Förbunden anser att det inte längre är försvarbart
av statsmakterna att underlåta att vidta effektiva åtgärder för att avhjälpa
den rådande befälsbristen. Kan inte vakanssituationen inom några år förbättras
i så avgörande grad, att befälet erhåller normal arbetsbelastning,
måste långtgående ingrepp göras i målsättningen för de värnpliktigas utbildning
och därmed i krigsorganisationen. Detta måste med avgörande
tyngd vägas in i bilden vid den fortsatta beredningen av frågan rörande det
föreslagna reviderade värnpliktssystemet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

överbefälhavaren understryker i likhet med cheferna för armén och
flygvapnet betydelsen av att ett modernt inskrivnings- och personalredovisningssystem
införs. Militärpsykologiska institutet och 1964- års inskrivnings-
och personalredovisningsutredning anser att det av utredningen föreslagna
utbildningssystemet ur inskrivnings- och personalredovisningssynpunkt
är möjligt att genomföra.

Förslaget har med hänsyn till sin inverkan på samhällsekonomi
och arbetsmarknad tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att huvudprinciperna
i betänkandet mot bakgrunden av bristen på arbetskraft för näringslivets
del är förmånliga. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Hantverks-
och Industriorganisation och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
TCO ansluter sig till den principiella uppbyggnad av systemet som
utredningen föreslagit. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund
har intet att erinra mot föreslagna förändringar beträffande
den grundläggande utbildningen och dess inpassning under året eller mot
omfördelningen till flera men kortare repetitionsövningar.

Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen uttrycker sin tillfredsställelse
över den betydelse utredningen har tillmätt den civila utbildningssektorn.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,
Högerns Ungdomsförbund, SACO, Sveriges Förenade Studentkårer och
SECO uttrycker tillfredsställelse med de principiella ställningstaganden,
som utredningen utgått från då den sökt anpassa värnpliktsutbildningen
till det civila skolväsendet. Försvarets personalvårdsnåmnd delar utredningens
synpunkter beträffande avvägningen mellan de arbetsmarknadsmässiga
och studiesociala önskemålen.

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av
värnpliktsutbildningen

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m.m.

De utgångspunkter i fråga om tillgång på värnpliktiga m. m. som värnpliktsutredningen
redovisat har inte föranlett några principiella invändningar
annat än från SACO och Sveriges Förenade Studentkårer som anser,
att utredningen utgått från att antalet 20-åringar kommer att öka under
det närmast förestående decenniet vilken utgångspunkt inte låter sig förena
med statistiska centralbyråns prognoser. Enligt dessa sjunker nämligen årskullarnas
omfattning kontinuerligt från år 1965 till år 1980. Detta förrycker
enligt organisationernas mening utredningens resonemang om att det kommer
att bli aktuellt att under det närmaste decenniet sammansätta värnpl
i k Iskontingenten av 20-åringar och 21-åringar, dvs. en höjning av genomsnittsåldern
inom den maximerade utbildningskontingenten. — överbefäl7
— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A''r 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

havaren framhåller bl. a. att personaltjänsten inom totalförsvaret fått sin
allmänna inriktning genom beslut av 1963 års riksdag. För att riksdagsbeslutets
grundtanke skall kunna realiseras måste emellertid i enlighet med
utredningens förslag brist och överskott på värnpliktiga kunna utjämnas
mellan försvarsgrenarna och personalen omskolas för nya uppgifter, överbefälhavaren
fäster vidare uppmärksamheten på att det f. n. föreligger relativt
stora brister på frivillig avtalsbunden personal. Skulle dessa brister allt
framgent bestå eller öka torde enligt överbefälhavaren ett stort antal värnpliktiga
erfordras för att ersätta denna personal.

Om utredningens förslag att Kungl. Maj :t skall fastställa de totala personalramarna
anser såväl överbefälhavaren som chefen för armén att dessa
redan i nuläget är så låsta i och med att den årliga utbildningskontingenten
är maximerad, att ytterligare regleringar inte erfordras.

I detta sammanhang har berörts vissa frågor om anstånd med grundutbildningens
påbörjande. Sveriges Förenade Studentkårer anser, att alla
som inte kan få grundutbildningen förlagd i omedelbar anslutning till avslutade
gymnasiestudier bör beviljas anstånd med denna tjänstgöring tills
de avlagt primärexamen. Organisationen hävdar nämligen, att ett avbrott
i studierna på ett år har en synnerligen ogynnsam effekt ur studiesynpunkt.
Universitetskanslersämbetet anser att om den organisatoriska ram som gällande
försvarsbeslut ger inte tillåter att de gymnasieutbildade värnpliktiga
får påbörja sin grundutbildning vid gymnasiestudiernas slut så bör försvarsbeslutet
ändras på denna punkt. I andra hand bör övervägas att uppskjuta
grundutbildningen till dess akademisk primärexamen eller motsvarande avlagts.
Skolöverstyrelsen anför, att om grundutbildningen måste börja före
maj månads utgång är det betydelsefullt, att alla, som vid tidpunkten för inryckning
bedriver studier på det gymnasiala stadiet kan erhålla ett års
anstånd.

Personalavgångarna under fred i krigsförbanden

Värnpliktsutredningens förslag att frekvensen av anstånd till repetitionsutbildning
bör begränsas har biträtts av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,
arbetsmarknadsstyrelsen och SR. Åtskilliga remissinstanser, företrädande
bl. a. den civila utbildningssektorn, har däremot uttryckt farhågor
inför detta förslag.

Överbefälhavaren understryker det angelägna i att anståndsfrekvensen
vid repetitionsövningarna begränsas avsevärt. Även om förkortningen av repetitionsövningarna
torde minska anståndsbehovet finner överbefälhavaren
det likväl troligt att med hänsyn till det ökade antalet övningar antalet
anståndsansökningar totalt inte minskar. Chefen för armén anser också
att andelen anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning måste minskas,
men framhåller samtidigt, att möjligheter till en begränsning av an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

stånd föranledda av sociala skäl inte torde föreligga. Däremot torde enligt
arméchefen antalet anstånd på grund av arbetsmarknadsskäl kunna
begränsas på grund av att övningarna förkortas. En ökad restriktivitet vid
beviljande av anstånd är nödvändigt särskilt då det gäller värnpliktiga
officerare och underofficerare. Även SR understryker betydelsen av att
anstånd för befäl vid krigsförband meddelas restriktivt. Cheferna för marinen
och flygvapnet framför liknande synpunkter. Den senare framhåller
betydelsen av att kunskapen om en begränsning av anståndsmöjligheterna
förs ut till allmänheten av annan myndighet än försvarsmyndighet. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser, att den förkortning av övningarna under repetitionsutbildningen
som föreslås kommer att särskilt då det gäller meniga
värnpliktiga gynnsamt inverka både på den enskilde arbetstagarens och på
arbetsgivarens möjlighet att lösa arbetskraftproblemen. Därför är en ökad
restriktivitet från myndigheternas sida vid beviljande av anstånd berättigad.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund hävdar däremot att skärpning
av nuvarande praxis inte behövs, eftersom de kortare övningarna
kommer att minska behovet av anstånd i tillräcklig utsträckning. Centralförbundet
för befälsutbildning har vid kontakter med företrädare för det
värnpliktiga befälet funnit att ett mindre antal långvariga tjänstgöringsperioder
bedöms mer hindersamma för den civila verksamheten än flera
kortare i enlighet med utredningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller
att för jordbruket behovet av anstånd i huvudsak torde kvarstå. Man har
nämligen inom denna näringsgren överhuvud svårt att avstå arbetskraft
vid de tider på året, då tillgängliga resurser måste utnyttjas maximalt.
RLF framför liknande synpunkter. Skogsstyrelsen instämmer i utredningens
förslag, då den förordat att man vid uppläggningen av den militära
grund- och repetitionsutbildningen i första hand tar hänsyn till de störa
utbildningsgrupperna. Man bör emellertid då enligt styrelsen också vara
beredd att vid prövningen av anstånd ta vederbörlig hänsyn till mindre
utbildningskategorier.

Universitetskanslersämbetet förordar, att möjligheterna att uppskjuta repetitionsutbildningen
för de studerande till dess de avlagt primärexamen
noga bör övervägas. Om detta inte kan ske, bör enligt universitetskanslersämbetet
ett liberalt anståndsförfarande tillämpas. Även Sveriges Förenade
Studentkårer framhåller att stor hänsyn måste tas till studiesociala skäl
vid prövning av anståndsansökningar. I sådana fall, då avbrott på mellan
18 och 32 dagar för den enskilde skulle innebära en allvarlig studieförsening
därför att övningen infaller i anslutning till tentamensprov, obligatorisk
kurs etc., kan det enligt organisationen inte vara rimligt att vägra anstånd.
Samma uppfattning redovisas av Högerns Ungdomsförbund, Sveriges Konservativa
Studentförbund och SECO.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning
Allmänna överväganden

Värnpliktsutredningens uttalande att värnpliktsutbildningen måste vara
så uppbyggd att den kan anpassas även till utvecklingen efter början av
1970-talet har inte föranlett några erinringar. Överbefälhavaren och chefen
för flygvapnet framhåller i anslutning härtill att det är nödvändigt att de
bestämmelser som reglerar systemet utformas med sådan flexibilitet att en
anpassning av dess tillämpning fortlöpande kan ske med hänsyn till utvecklingen.
överbefälhavaren anger som exempel att ökade krav på insatsberedskap
måste kunna tillgodoses utan principiell omgestaltning av systemet.

De av utredningen vid avvägningen mellan behov och resurser
gjorda övervägandena har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas
sida.

Förslaget att öka differentieringen av utbildningstidens längd anser överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna möjligt att genomföra. De framhåller
emellertid som en nackdel att systemet därmed blir mera komplicerat.
Dessa svårigheter av organisatorisk art bedöms emellertid kunna bemästras.
Folkpartiets Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
och S,4CO framhåller värdet av en ökad differentiering och framhåller
bl. a. att våra värnpliktsresurser därmed kan utnyttjas mera rationellt än
nu.

Utredningens uttalanden rörande effektiviseringen av utbildningen har
i stort sett inte föranlett några erinringar. Armé förvaltningen framhåller i
denna fråga att effektivisering av enskild utbildning förutsätter tillgång till
utbildningsmateriel t. ex. i form av simulatorer. Sådan materiel kräver betydande
belopp i anskaffning men innebär på lång sikt minskade kostnader
för drivmedel, ammunition m. m. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
framhåller, att alla moment som förefaller den värnpliktige meningslösa
och som endast har till syfte att fylla ut tiden, påverkar försvarsviljan
negativt. De bör därför rensas bort. Utredningen synes enligt förbundet
ha haft denna ambition. Folkpartiets Ungdomsförbund hävdar att utbildningssamhällets
utveckling på längre sikt ger möjligheter till effektivisering
och bör ägnas större uppmärksamhet än utredningen har gjort.

Utredningens förslag rörande överföring av värnpliktiga från främst
flottan och flygvapnet till övriga delar av försvaret har inte föranlett några
principiella erinringar från remissinstanserna. Chefen för flygvapnet framhåller
dock att bestämmelserna bör utformas så att värnpliktiga avsedda
för överföring, när det personella läget så kräver, kan få kvarstå vid
flygvapnet viss tid.

Grundutbildningen

Vad utredningen har anfört om grundutbildningens uppbyggnad i stort

101

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

har inte föranlett några principiella invändningar från remissinstansernas
sida. Överbefälhavaren och chefen för armén framhåller i detta sammanhang
betydelsen av att en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning
införs. Cheferna för marinen och flygvapnet har intet att erinra mot
att sådan utbildning införs. Chefen för flygvapnet betonar dock att utbildning
avseende flygvapnets huvuduppgift alltid måste tillgodoses i första
hand.

överbefälhavaren finner skälen hållbara för utredningens förslag om att
bibehålla utbildningsveckans längd för de värnpliktiga vid sex
dagar. En genomgående minskning av den normala arbetstiden om 48 timmar
per vecka är enligt överbefälhavarens mening inte möjlig och han biträder
den avvägning, som gjorts av utredningen, överbefälhavaren förordar
emellertid en ordning enligt vilken försvarsgrenschef ges större frihet än
för närvarande att så förlägga utbildningstiden för de värnpliktiga under
en vecka, att med hänsyn till tjänstens krav lämplig dag under veckan kan
göras tjänstefri. Cheferna för armén och marinen tillstyrker utredningens
förslag. Chefen för flygvapnet anser däremot, att då allt fler kategorier
även inom försvaret får tjänstefria lördagar former bör finnas för att
även förlägga de värnpliktigas arbetstid på motsvarande sätt och framhåller
att försvarsgrenschef bör ges befogenhet att fatta beslut i detta hänseende.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund liksom Högerns Ungdomsförbund
biträder i princip utredningens förslag. Försvarets personalvårdsnämnd
bedömer det inte lämpligt att för närvarande generellt införa femdagarsvecka
inom det militära försvarets utbildningssektor men anser att
femdagarsveckan vid den långsiktiga utbildningsplanläggningen bör betraktas
som ett seriöst alternativ till den nuvarande ordningen. Skolarbetstidsutredningen
önskar inte f. n. ta ställning i frågan medan SR och TCO hävdar
att antalet fria lördagar för de värnpliktiga måste ökas i betydande utsträckning.

Chefen för armén förordar tvångsvis uttagning för utbildning
till värnpliktig officer men godtar försöksvis frivillig uttagning.
Utredningens förslag att uttagningen alltjämt skall ske efter frivilligt åtagande
har biträtts eller lämnats utan erinran av övriga remissinstanser. I
detta sammanhang framhåller bl. a. SR att frågan om den militära utbildningens
meritvärde vid inträde till universitet och högskolor måste bringas
till en snar lösning.

Repetitionsutbildningen

Utredningens principuttalanden rörande repetitionsutbildningen har inte
föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

överbefälhavaren liksom försvarsgrenschef ernå bedömer att det före -

102

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

slagna systemet för repetitionsutbildning är uppbyggt efter riktiga principer.
överbefälhavaren understryker kraftigt den vikt han fäster vid
att mönstringsövningarna tillkommer i utbildningssystemet, överbefälhavaren
föreslår att antalet värnpliktiga som inkallas till sådana övningar något
ökas. Centralförbundet för befälsutbildning bedömer att frivillig befälsutbildning
även i framtiden kommer att behövas som ett komplement till den
obligatoriska utbildningen.

Som tidigare nämnts har Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund intet att erinra mot att repetitionsutbildningen fördelas på
fler men kortare övningar.

Universitetskansler sämbetet och Sveriges Förenade Studentkårer framhåller,
att varje system med fast studiegång måste vara så anpassningsbart,
att frånvaro från studier på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl
inte medför onödig förlängning av studietiden. Repetitionsövningarna medför
emellertid, att relativt stora grupper tvingas göras förhållandevis långa
uppehåll i studierna, något som kan förrycka studietakten och i viss
mån försvåra att helt upprätthålla den bundna studiegångens princip. De
kan också inverka ofördelaktigt på den enskildes inställning till fullgörande
av försvarsplikten. Universitetskanslersämbetet erinrar emellertid vidare
om, att införandet av ett treterminssystem, varom utredning nu pågår, kan
visa sig vara förmånligare från militär synpunkt, då det gäller inpassningen
av repetitionsutbildningen.

I fråga om mönstringsövningarna förutsätter chefen för marinen att de
av utredningen redovisade tidsgränserna 24 resp. 48 timmar är räknade från
den tidpunkt då vederbörande når mobiliseringsplatsen och intill dess han
lämnar denna.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Vad utredningen har anfört om insatsberedskapen och dess samband med
utbildningssystemet har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

överbefälhavaren understryker betydelsen av att utbildningssystemet utformas
så att erforderlig insatsberedskap kan upprätthållas inom ramen för
utbildningssystemet och i möjlig mån så att långsiktsberedskapen inte negativt
påverkas. Av den inledande redovisningen av yttrandena framgår att
överbefälhavaren bedömer att det föreslagna systemet i stort medger tillräcklig
insatsberedskap. Överbefälhavaren framhåller vidare att akuta kristoppar
i första hand bör mötas genom ändringar i stridsberedskapen vid
insatsberedda styrkor, men att dessa styrkor kan visa sig vara otillräckliga.
Ytterligare styrkor måste då snabbt tillföras genom inkallelse. Sådana
inkallelser måste betraktas som en naturlig företeelse. Som mindre ingripande
åtgärder bör som utredningen angett för att snabbt och tillfälligt för -

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

stärka insatsberedskapen bl. a. ifrågakomma ändrad fördelning till tiden av
krigsförbandsövningar och mönstringsövningar.

Armén

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar av utbildningssystemet inom armén har
inte föranlett några erinringar.

Grundutbildningens omfattning

Utredningens överväganden rörande grundutbildningens omfattning har
inte föranlett några erinringar från flertalet remissinstansers sida. Dock
har på enstaka punkter framförts erinringar mot den fördelning av olika
befattningar på utbildningskategorier som utredningen gjort. Vidare har i
några yttranden uttalats tveksamhet om huruvida avsatt tid för underofficers-
och officersutbildning är tillräcklig.

Chefen för armén framhåller allmänt att de av utredningen beräknade
tiderna är minimitider, som inte kan underskridas. Han anger vidare att
underlaget för beräkningar rörande det årliga antalet värnpliktiga av olika
kategorier nu är säkrare än då utredningen gjorde sina överväganden och
anmäler med anledning härav ett merbehov av 26 000 tjänstgöringsdagar i
förhållande till utredningens förslag. Arméchefen liksom arméförvaltningen
framhåller vidare att den antalsmässiga fördelningen mellan de olika kategorierna
värnpliktiga kan komma att variera beroende på krigsorganisatoriska
förändringar m. m. Bestämmelserna bör utformas med hänsyn härtill.
Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning anser
att kompanisjukvårdare, som utredningen ansett såsom hittills böra vara
underbefäl, med hänsyn till uppgifterna bör vara underofficer. Vidare
föreslås att viss sjukvårdspersonal i övrigt, som utredningen hänfört till
värnpliktiga F, med hänsyn till behovet av utbildning bör överföras till
gruppen E.

Chefen för armén anför att en differentiering av utbildningens längd för de
värnpliktiga i allmänhet är möjlig att genomföra men framhåller
att vissa organisatoriska nackdelar uppstår. Han understryker att
erfarenheter rörande en så kort utbildning som förutsatts för värnpliktiga
G f. n. saknas och förutskickar att justering av tiden kan bli nödvändig
sedan praktiska erfarenheter vunnits.

I fråga om de underbefälsuttagna värnpliktiga delar
chefen för armén utredningens uppfattning rörande behovet av utbildningsdagar
men framhåller att utredningen av studiesociala skäl inte fullt tillgodosett
detta behov i alternativet vårutryckning. Arméchefen anser att detta
utbildningsbehov måste tillgodoses, vilket kräver att inryckningen tidigareläggs
till maj.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Chefen för armén framhåller i likhet med vad han tidigare framfört till
utredningen att de underofficers uttagna värnpliktiga som
utbildas till plutonchefs ställföreträdare bör ha samma kompetens och därmed
samma utbildning som plutoncheferna. Utredningen har inte tillgodosett
detta behov utan fasthållit vid den nuvarande mer begränsade målsättningen,
vilket arméchefen anser vara en brist. Arméchefen framhåller att
målsättningen och frågan om utbildningens längd framdeles bör omprövas
men bedömer att de av utredningen förutsatta utbildningsmålen kan nås
inom angiven tid. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund
liksom Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund delar arméchefens synpunkter
på målsättningen för utbildningen av plutonchefs ställföreträdare.

Arméchefen bedömer att den med tre månader avkortade utbildning som
utredningen föreslår för officers uttagna värnpliktiga kan ge
erforderligt resultat om eleverna är av hög kvalitet och om utbildningens
innehåll koncentreras starkt. Värnpliktiga Officerares Riksförbund tillstyrker
ehuru med tvekan den föreslagna förkortningen av grundutbildningen
för officersuttagna värnpliktiga. Högerns Ungdomsförbund redovisar stor
tveksamhet inför beskärningen.

Repetitionsutbildningens omfattning

Chefen för armén delar utredningens uppfattning rörande sättet för förbättring
av repetitionsutbildningen och anser att den föreslagna indelningen
i olika slags övningar är lämplig.

Överbefälhavaren framhåller att den av utredningen föreslagna förlängningen
av krigsförbandsövningen för vissa meniga med tre dagar för att
möjliggöra längre transporter bör avse även värnpliktiga i befattning för
underbefäl och sådana meniga vars övning förlängs på grund av behov av
enskild utbildning. SR anser däremot att utredningens förslag att förlänga
krigsförbandsövning för vissa meniga med tre dagar är obilligt. Förbundet
föreslår att denna tid i varje fall minskas till två dagar så att vederbörande
kan rycka in och ut på en söndag. Härigenom skulle undvikas förlust av
arbetsinkomst.

Utredningen har föreslagit att högst 9 000 meniga värnpliktiga årligen
skall kunna ges förlängd krigsförbandsövning. Chefen för armén framhåller
att underlaget för beräkning rörande erforderlig personalram varit osäkert
och förklarar sig ämna återkomma i denna fråga efter förnyad undersökning.

Inpassning under året av vårnpliktsutbildningen m.m.

Utredningens val av alternativ för grundutbildningens inpassning
under året har föranlett bl. a. följande yttranden. Överbefälhavaren
anför att genom kombination av de tre alternativen tillräcklig insatsbered -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

skap kan erhållas vid armén under större delen av året men att av bl. a.
utbildningstekniska skäl alla tre alternativen inte bör tillämpas. Av yttrandet
framgår att överbefälhavaren är beredd att som huvudalternativ
godta endera av vårutrycknings- eller sommarutryckningsalternativen. Alternativet
höstutryckning är, anför överbefälhavaren, förenat med såväl försoni
nackdelar vad gäller den långsiktiga beredskapen. Han anser emellertid
att handlingsfrihet måste föreligga att tillämpa alternativet för förband i
södra Sverige och östra Mellansverige om ökade krav på insatsberedskap
måste tillgodoses trots nackdelarna vad gäller den långsiktiga beredskapen.

Chefen för armén förordar i likhet med utredningen alternativet vårutryckning
som huvudalternativ, ehuru med vissa modifieringar, och anger
att endast detta alternativ ger möjligheter att utnyttja terräng och vägar
utanför övningsfälten i erforderlig utsträckning och att genomföra tillräcklig
vinterutbildning. Arméchefen anser att de av utredningen föreslagna
försöken avseende alternativet sommarutryckning inte är nödvändiga och
framhåller i likhet med överbefälhavaren att det är förenat med olägenheter
att utbilda armén enligt tre inpassningsalternativ. Han framhåller att erforderliga
erfarenheter rörande möjligheterna att tillämpa detta alternativ
kan erhållas genom försök vid förband som nu tillämpar höstutryckning.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att ur arbetsmarknadssynpunkt alternativet
vårutryckning är det bästa. Eftersom efterfrågan på arbetskraft ökar under
april är det dock ett önskemål att utryckningen kan tidigareläggas till mars.
Även Sveriges Lantbruksförbund förordar alternativet vårutryckning. RLF
anser att alternativet kan godtas för arméns huvuddel trots att den senare
utryckningen i förhållande till nuläget är förenad med vissa nackdelar. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att större övningar
måste genomföras före tjällossningen och finner det beklagligt att
förbandsutbildning för arméns huvuddel förutsätts pågå under april då vägnätet
är känsligt. Statens naturvårdsnämnd och Svenska naturskyddsföreningen
framhåller, att samtliga tre av utredningen föreslagna alternativ för
inpassning av grundutbildningen från naturskyddssynpunkt är ofördelaktigare
än nuvarande system och hävdar att det är önskvärt att nu gällande
ordning ändras så litet som möjligt. Alternativet vårutryckning bedöms vara
minst olämpligt. Alternativet sommarutryckning anses vara sämst eftersom
förbandsutbildning då förläggs till den känsliga vår- och försommartiden.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund förordar i likhet med utredningen
att alternativet vårutryckning tillämpas vid flertalet förband
samt att försök vid ett mindre antal förband genomförs enligt alternativet
sommarutryckning. Förbundet anför att det senare alternativet är att föredra
från studiesocial synpunkt men bedömer att skillnaden mellan alternativen
är så liten att de militära utbildningsskäl som talar för alternativet
vårutryckning tills vidare bör få väga tyngre. Även Högerns Ungdomsförbund
förordar alternativet vårutryckning trots de olägenheter alternativet

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

innebär ur studiesynpunkt men understryker att försök bör genomföras
redan från början med alternativet sommar utryckning.

SR förordar att i första hand alternativet sommarutryckning prövas eftersom
detta synes organisationen bäst för dem som skall utbildas till värnpliktiga
officerare och underofficerare. För detta alternativ talar enligt förbundet
även dess större möjligheter att ge det aktiva befälet semester på
sommaren utan att utbildningseffekten därvid minskas. TCO förordar alternativet
sommarutryckning med utgångspunkt från den fredsanställda personalens
arbetsförhållanden. Universitetskanslersämbetet anser att från studiesocial
synpunkt alternativet sommarutryckning är gynnsammast och understryker
kraftigt dess i förhållande till övriga alternativ förmånligare konstruktion
för det civila utbildningsväsendets del. Ämbetet anför att alternativet
vårutryckning innebär betydande nackdelar genom delningen av underofficersutbildningen
och framhåller vidare att utryckning den 8 september
i alternativet höstutryckning är ogynnsamt från studiesocial synpunkt. Även
SACO och Sveriges Förenade Studentkårer förordar alternativet sommarutryckning
av studiesociala skäl.

Förslaget till utformning av alternativet vårutryckning
har föranlett erinringar i flera yttranden. Mot förslaget att avsluta
grundutbildningen först under april har erinringar framförts, bl. a. av arméchefen,
arbetsmarknadsstyrelsen, vissa naturvårdande organ samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Förslaget att dela utbildningen för de underofficersuttagna
värnpliktiga har såväl av arméchefen som företrädare för den
civila utbildningssektorn ansetts vara förenat med betydande olägenheter.

Chefen för armén framhåller att den senareläggning av in- och utryckningstiderna
i förhållande till nuläget för åldersklassens huvuddel som utredningen
föreslår av studiesociala skäl är ogynnsam främst eftersom utbildningens
slutskede därmed infaller under april då tjällossningen pågår.
Med hänsyn till markförhållandena blir det enligt arméchefen nödvändigt
att genomföra den avslutande tillämpningsövningen före den 1 april medan
det ännu finns luckor i de värnpliktigas befattningsutbildning. Han framhåller
att inte oväsentliga pedagogiska och psykologiska problem kommer
att uppstå genom att senarelägga utryckningen till slutet av april och finner
nackdelarna härmed uppenbara. Arméchefen anser det dock möjligt att
i enlighet med utredningens förslag genomföra erforderlig kompletterande
utbildning enskilt och i mindre förband under april så att ett tillfredsställande
slutresultat kan nås. Han framhåller emellertid att några säkra uttalanden
inte kan göras rörande utbildningsresultatet med hänsyn till den
begränsade erfarenhet som finns rörande utbildning av detta slag under
april månad.

Arméchefen framhåller att med hänsyn till de ogynnsamma utbildningsbetingelserna
under april en omprövning av frågan om utbildningens inpassning
är nödvändig och att därvid en inpassning av utbildningen enligt nuva -

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

rande ordning med inryckning för huvuddelen av kontingenten under maj
och utryckning under mars påföljande år måste väljas. Som tidigare nämnts
har också arbetsmarknadsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd och Svenska
naturskyddsföreningen framhållit önskvärdheten av en tidigareläggning av
utryckningen.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste övningarnas omfattning
under april, såsom utredningen och chefen för armén förutsatt, ges begränsad
omfattning med hänsyn till tjällossningen. Skolöverstyrelsen understryker
å andra sidan starkt betydelsen av att tiderna senareläggs i enlighet med
utredningens förslag så att grundutbildningen påbörjas först efter maj månads
utgång. I de fall detta inte är möjligt av militära skäl, bör alla som
bedriver studier på det gymnasiala stadiet beviljas ett års anstånd. Sveriges
Förenade Studentkårer anser däremot att anstånd efter det att akademiska
studier påbörjats men innan primärexamen avlagts innebär ett allvarligt
avbrott i studietiderna.

Chefen för armén understryker betydelsen av att de underofficersuttagna
värnpliktiga ges en tillräckligt lång skolmässig utbildning före den praktiska
tillämpningen i truppföring under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.
Arméchefen anser att den variant av alternativet vårutryckning som
innebär tjänstgöring i en följd med inryckning i mars bör tillämpas för flertalet
underofficersuttagna eftersom den är organisatoriskt enklast och ger
den bästa pedagogiska uppbyggnaden av utbildningen. Arméchefen framhåller
att den variant som innebär uppdelning av grundutbildningen på två
perioder innebär påtagliga nackdelar för den militära utbildningen bl. a. i
form av ökad belastning på utbildningsorganisationen under sommaren.
Arméchefen bedömer vidare att det kan vara förenat med olägenheter för
de värnpliktiga att efter ett års studier återgå till den militära utbildningen.
Å andra sidan är det från utbildningssynpunkt ogynnsamt att medge anstånd
med fullgörande av andra tjänstgöringsperioden. Arméchefen är emellertid
beredd att trots de påvisade nackdelarna godta en uppdelning om den
sammanhängande utbildningen av studieskäl inte kan tillämpas för alla berörda
värnpliktiga. Skälet härtill är enligt arméchefen att det oavvisliga
behovet av förutbildning före den grundläggande krigsförbandsutbildningen
därmed likväl kan tillgodoses vilket uppväger nackdelarna med förslaget.

Universitetskanslersämbetet anför att en uppdelning av underofficersutbildningen
för studerande vid universitet och högskolor skulle innebära ett
avbrott på ett läsår och för många sannolikt en förlängning av studietiden
genom den uppkomna ryckigheten i studietakten. Sveriges Förenade Studentkårer
framhåller i fråga om grundutbildningens uppdelning för de underofficersuttagna
värnpliktiga att ett avbrytande av studierna efter ett år
innebär stora olägenheter för samtliga kategorier studerande både av utbildningsmässiga
och studiesociala skäl. Organisationen framhåller att olägenheterna
blir särskilt framträdande för sådan utbildning där studiegång -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

en är bunden och i de fall kurser och laborationer pågår sammanhängande
vår—höst. Den pekar också på att olägenheten är betydande ur kostnadssynpunkt.
Den av utredningen redovisade varianten av vårutryckningsalternativet
med tjänstgöring i en följd med inryckning i mars anser organisationen
olämplig från studiesynpunkt men framhåller att de underofficersultagna
likväl bör ha fritt val att välja mellan denna och en uppdelad tjänstgöring.
SR och Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund anser
att förslaget rörande delningen av underofficersutbildningen är orealistiskt.

Chefen för armén redovisar ett i förhållande till utredningen modifierat
förslag till utbildning till värnpliktig officer. Det innebär att kadettskolan
läggs två månader tidigare än i utredningens förslag dvs. till månaderna
april—juni och efterföljs av två månaders trupptjänst med utryckning i
månadsskiftet augusti—september. Den sammanlagda tiden för grundutbildning
till värnpliktig officer är 540 dagar i likhet med utredningens förslag.

I fråga om repetitions utbildningens inpassning under
året framförs följande synpunkter.

Överbefälhavaren har inte framfört några erinringar mot utredningens
principiella uppfattning att krigsförbandsövningarna vid armén såsom nu
bör uppdelas på vinter-, vår- och höstomgång. Han framhåller emellertid att
i alternativet vårutryckning krigsförbandsövningarna under våren i likhet
med vad som nu sker bör fördelas på två omgångar för att tillgodose insatsberedskapen.
överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövningarna
vid behov skall kunna spridas ut under året och framhåller
särskilt behovet av att på så sätt kunna tillgodose insatsberedskapen i
övre Norrland. Chefen för armén anser att krigsförbandsövningarna för flertalet
förband bör ske i vinter- och höstomgång men förutsätter härvid att
med hänsyn till utbildningsresurserna en större del av årskontingenten än
nu övas vintertid samt att även våromgång bör förekomma. Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller att lång erfarenhet visar att övningar under sommaren
och hösten ofta kommer i konflikt med jordbrukets intressen. Utvecklingen
visar att sådana yrken som varit utpräglat sommarsäsongbetonade
nu kulminerar med sin verksamhet långt in på hösten i oktober och
november. Styrelsen understryker under hänvisning härtill betydelsen av att
huvudparten av krigsförbandsövningarna förläggs till vintern. Lantbruksstyrelsen
anser att krigsförbandsövningar med hänsyn till jordbruket är
lämpligast under perioden november—mars. RLF har samma uppfattning.

Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m.m. till föreslagen
repetitionsutbildning

Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund tillstyrker den avutredningen
föreslagna förkortningen av vidareutbildningen till reservoffi -

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

cer från 200 till 170 dagar liksom utbildningens förläggning till sommaren.
Förbundet anför dock att förslaget innebär att den blivande reservofficeren
under sex på varandra följande år längre eller kortare tid skall fullgöra
militärtjänst, vilket synes innebära risker för rekryteringen. Det föreslås
därför att systemet jämkas så att ett år blir fritt från militärutbildning.
Förbundet tillstyrker förslaget i vad det avser reservofficerarnas fortsatta
tjänstgöring.

Chefen för armén framlägger ett i förhållande till utredningen modifierat
förslag för utbildning till reservofficer. Efter genomgången kadettskola under
april—juni enligt arméchefens förslag rörande värnpliktiga officerare
följer reservofficerskurs I under juli—augusti. Reservofficerskurs II fullgörs
normalt påföljande år under månaderna juni—augusti. Mellan reservofficerskurserna
inläggs ett korrespondens- eller kompendieskede. Förslaget
innebär att vidareutbildningen till reservofficer i förhållande till nuläget
förkortas från 200 till 100 dagar. Den sammanlagda tiden för grundutbildning
till reservofficer minskas därmed från nuvarande (630 + 200) 830 dagar
till (540 + 100) 640 dagar. Utredningens förslag är (540 + 170) 710
dagar.

Marinen: Flottan

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett
några erinringar annat än från marinförvaltningen. Marinförvaltningen
framhåller med anledning av utredningens kritiska uttalanden om att en
stor del av tjänstgöringstiden varje vecka används för materielvård, underhålls-
och servicearbeten, att denna verksamhet utgör en viktig del av besättningens
uppgifter i krig. Ämbetsverket anser därför att utredningen underskattat
utbildningsvärdet hos denna verksamhet.

Marinförvaltningen anför i fråga om fartygsbesättnings medverkan vid
årsöversynen på varv att värdet av översynen från utbildningssynpunkt
visserligen kan variera med vederbörandes befattning men att den för de
värnpliktiga i många befattningar utgör en både värdefull och nödvändig
del av utbildningen, eftersom de värnpliktiga härigenom får fördjupad kunskap
om den materiel de skall betjäna. Marinförvaltningen ifrågasätter1
emellertid inte lämpligheten av att översynen på föreslaget sätt förläggs till
annan tid än då hel besättning är ombord men framhåller att merkostnader
uppstår genom en sådan lösning.

Fartggsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

Utredningens bedömanden rörande fartygsrustningarnas omfattning bar
inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

Överbefälhavaren förklarar sig som tidigare nämnts med hänsyn till in -

110

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

satsberedskapen avse att ytterligare överväga att införa den s. k. villkorliga
depåförläggningen av fartyg som i vissa hänseenden beaktats vid utformningen
av utredningens förslag. Chefen för marinen framhåller, att införande
av en villkorlig depåförläggning är en förutsättning för att de av utredningen
föreslagna krigsförbandsövningarna skall medföra en höjning av den
långsiktiga beredskapen.

Utredningens beräkningar rörande värnpliktskontingentens storlek har
föranlett erinringar från chefen för marinen, sjöfartsstyrelsen och statskontoret.
Chefen för marinen anför att utredningens beräkningar avser läget
omkring 1971 och att en större kontingent kommer att behövas under övergångsskedet
med hänsyn till flottans nuvarande sammansättning. Sjöfartsstyrelsen
anmäler ett något ökat behov av värnpliktiga i sjömätningstjänst.
Statskontoret fäster uppmärksamheten på att i ämbetsverkets undersökningsrapport
med förslag till organisation av Ostkustens och Västkustens
örlogsbaser värnpliktsbehovet där beräknats minska med 200 man under
det att utredningen angett det fredsmässiga behovet enligt nu gällande besättningslistor.

I detta sammanhang må nämnas att Folkpartiets Ungdomsförbund anser
att det är olämpligt att ta i anspråk värnpliktiga för sjömätnings- och isbrytartjänst
eftersom denna utbildning inte är motiverad av krigsorganisationens
behov.

Grundutbildningen

Vad utredningen anfört om indelning och uttagning av värnpliktiga för
grundutbildning har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Värnpliktsutredningens förslag beträffande grundutbildningens längd har
inte föranlett några direkta erinringar från remissinstansernas sida. Chefen
för marinen och marinförvaltningen ger dock uttryck för osäkerhet rörande
möjligheterna att på vissa punkter hinna med erforderlig utbildning. Sjöfartsstyrelsen
har på viss punkt erinringar av sådant slag.

Chefen för marinen anser sålunda att de föreslagna utbildningstiderna bör
tillämpas för flottans del i avvaktan på erfarenheter men bedömer dock redan
nu att den till 10 % nedskurna reservtiden är för knapp bl. a. med hänsyn
till de väntetider som väderleken gör oundvikliga.

Marinförvaltningen framhåller att de värnpliktigas yrkesutbildning enligt
förslaget förkortas, vilket enligt ämbetsverkets mening torde innebära att
de blir mindre kvalificerade än nu att handha den tekniskt komplicerade
materielen på de moderna stridsfartygen. Sjöfartsstgrelsen anser att den av
utredningen föreslagna markstridsutbildningen inte kan inrymmas inom de
angivna tidsramarna utan att den årliga sjömätningskapaciteten minskas.
En minskning av denna anser ämbetsverket inte rationell med hänsyn till
de höga kostnaderna för sjömätningsverksamheten.

Chefen för marinen föreslår att — utöver de av utredningen föreslagna

111

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

radiosignalisterna utan certifikat -— även telehantverkare som inte har genomgått
minst teleteknisk linje vid fackskola skall erhålla grundutbildning
om 450 dagar. Den av utredningen föreslagna förkortade utbildningen för
värnpliktiga officerare innebär enligt marinchefen att utbildningen måste
ges en något lägre målsättning än nu. Han vill dock inte motsätta sig utredningens
förslag till förkortning med hänsyn till de rekryteringsskäl och studiesociala
skäl som utredningen framför.

Vad utredningen föreslagit rörande grundutbildningens uppbyggnad, innefattande
bl. a. indelningen i bemanningsgrupper och dessas tidsmässiga
inpassning under kalenderåret har vid remissbehandlingen föranlett erinringar
bl. a. från skolhåll. Universitetskanslersåmbetet liksom Sveriges Förenade
Studentkårer anför sålunda att bemanningsgruppen A har den i
stort gynnsammaste inpassningen ur studiesynpunkt men att det är en olägenhet
att utbildningen därvid avslutas först i mitten av september. Universitetskanslersämbetet
anser att störa fördelar vinns om utryckningen tidigareläggs
åtminstone en vecka. Också SACO framhåller att det är angeläget
att utbildningen inte avslutas senare än den 1 september.

Repetitionsutbildningen

Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem för flottan har i huvudsak
inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Chefen
för marinen anser att utredningens förslag i stort är lämpligt men har på
vissa punkter erinringar mot detsamma. Det är sålunda enligt marinchefen
inte lämpligt att krigsförbandsövning äger rum samtidigt med provtur efter
generalöversyn, vilket utredningen ansett kunna ske i viss utsträckning. Marinchefen
anser att utöver av utredningen angiven personal även krigskassor
bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands utryckning.
Det bedöms vidare att en dag för genomförande av mobiliseringsövning
i form av mobiliseringsgenomgång är väl kort tid. I fråga om repetitionsutbildningens
inpassning under året biträder chefen för marinen utredningens
uppfattning att denna bör vara koncentrerad till hösten men framhåller,
i likhet med överbefälhavaren, att vissa enheter bör övas under våren
bl. a. för att tillgodose kravet på insatsberedskap. Svenska Flottans Reservofficersförbund
tillstyrker att repetitionsutbildning införs inom flottan men
understryker betydelsen av att bestämmelserna avseende tjänstgöring för
flottans reservofficerare anpassas efter systemet.

Fartggsskgddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

Chefen för marinen anser att utredningsförslaget innebär mindre möjligheter
än nu att ge sådan utbildning. Sjöfartsstyrelsen finner att utredningens
förslag till grundutbildning vid flottan inrymmer möjligheter att i begränsad
utsträckning meddela fartygsskyddsutbildning för yrkessjömän utöver
vad som behövs för örlogsflottans behov.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

I gemensamt yttrande hävdar Sveriges Redareförening, Svenska Maskinbefälsförbundet,
Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardföreningen
och Sveriges Fartygsbefälsförening att det sedan lång tid tillbaka är ett
starkt önskemål att i handelsflottan tjänstgörande personal bl. a. för att underlätta
rekrytering får fullgöra sin värnpliktstjänstgöring under väsentligt
kortare tid än övriga värnpliktiga. Organisationerna föreslår att sjömän vid
värnpliktstidens inträde fullgör en grundutbildning på ca 90 dagar med
syftning på uppgifterna inom handelsflottan under krig. Befrielse från ytterligare
värnpliktstjänstgöring bör enligt organisationerna ges dem som kvarstannar
i handelsflottan under viss tid. Organisationerna tar inte ställning
till om den av utredningen föreslagna utbildningen i fartygsskydd är tillräcklig.

Marinen: Kustartilleriet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett
några erinringar.

Grundutbildningen

Vad utredningen föreslagit om grundutbildningens längd har
inte föranlett erinringar annat än från chefen för marinen.

Chefen för marinen anför att den reservtid om 10 % varmed utredningen
räknat i sina beräkningar av behovet av utbildningstid, är otillräcklig bl. a.
på grund av att utbildningen är starkt väderberoende med väntetider som
följd och att kustartilleriförbanden för sin utbildning måste genomföra
långa förflyttningar.

För värnpliktiga G och för underbefälsuttagna värnpliktiga har det av utredningen
beräknade minimibehovet av utbildningstid i förslaget inte helt
kunnat tillgodoses av studiesociala skäl. Det är enligt chefen för marinen
nödvändigt att ifrågavarande behov tillgodoses inte minst med tanke på att
reservtiden beskurits. För värnpliktiga F fordras enligt marinchefen en förlängning
av grundutbildningen med fem dagar i förhållande till förslaget.
De officersuttagnas grundutbildning bör enligt chefen för marinen förlängas
från 90 dagar till 100 dagar.

Utredningens förslag till inpassning av grundutbildninge
n finner chefen för marinen i stort lämplig men framhåller att med hänsyn
till behovet av tid för avslutande övningar i skärgårdarna efter semesterperiodens
slut utryckningen bör ske något senare än utredningen föreslagit
eller omkring den 30 september. Han anser sig dock för att vinna bättre
studieanpassning kunna godta den av utredningen föreslagna utryckningstiden
den 15 september men anser att denna tidpunkt är den tidigast
tänkbara med hänsyn till den militära utbildningen. Universitetskanslersäm -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

betet, Sveriges Förenade Studentkårer och Sveriges Lantbruks förbund anser
att utryckningen sker väl sent under hösten.

Repetitionsutbildningen

Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem vid kustartilleriet
har vid remissbehandlingen inte föranlett andra erinringar än att chefen
för marinen och i någon mån överbefälhavaren på vissa punkter önskar ge
utbildningen större omfattning än utredningen föreslagit.

I fråga om längden på krigsförbandsövning anser chefen för
marinen att de av utredningen utförda beräkningarna av övningslängden
är för snävt gjorda. För övning i mobilisering med avslutande förbandsprov,
för enskild utbildning samt för avrustning behövs enligt marinchefen
erfarenhetsmässigt något längre tid än vad utredningen förutsett. Dessutom
framhålls behovet av reservtid främst med hänsyn till väderleksförhållandena.
Chefen för marinen förordar därför att krigsförbandsövning ges en
längd av 25 dagar för flertalet värnpliktiga, 32 dagar för underbefäl och
vissa meniga samt 39 dagar för underofficerare och officerare. Chefen för
marinen anser slutligen, att utöver av utredningen angiven personal, även
krigskassor bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands
utryckning. De av överbefälhavaren framlagda förslagen rörande förlängning
av krigsförbandsövning för att möjliggöra längre transporter och som
redovisats under armén avser även kustartilleriet.

Chefen för marinen biträder utredningens uppfattning att tyngdpunkten
av krigsförbandsövningarna bör vara förlagd till hösten men framhåller i
likhet med överbefälhavaren att vissa förband bör övas på våren dels av
utbildningsskäl, dels med hänsyn till insatsberedskapen.

Beträffande särskild övning föreslår chefen för marinen att personalramen
ökas något.

I mobiliseringsgenomgång bör enligt chefen för marinen utöver
vad utredningen redovisat även materielredogörare delta även om denne
inte samtidigt är batterikvartermästare.

Flygvapnet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system
anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett
några erinringar. Chefen för flygvapnet stöder som tidigare redovisats
utredningens förslag i stort till värnpliktsutbildning. Han understryker
emellertid i detta sammanhang betydelsen av att vid avvägning av olika slags
utbildning alltid behovet för att tillgodose flygvapnets huvuduppgift får väga
tyngre än kravet på en fullständig likriktning av första grundutbildningsskedet
för landets värnpliktiga.

8 —- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A''r 106

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966
Grundutbildningen

Chefen för flygvapnet, som biträder utredningens förslag i stort rörande
grundutbildningen, framhåller att det kan bli nödvändigt att vid vissa förband
framdeles övergå till flera eller färre inryckningsomgångar, varför bestämmelserna
bör utformas så att detta blir möjligt. Han har intet att erinra
emot att inryckningstiderna i enlighet med utredningens förslag anpassas
så att bättre studieanpassning vinnes. Flygvapenchefen anser sig, i likhet
med överbefälhavaren, inte kunna tillstyrka utredningens förslag angående
robotförbandens grundutbildning och framlägger i hemligt yttrande ett modifierat
förslag till utbildning av dessa förband. Universitetskanslersämbetet
framhåller att endast två av de fyra omgångarna (1 och 3) är inpassade på
ett från studiesynpunkt godtagbart sätt men anser sig kunna tillstyrka förslaget
rörande grundutbildningen vid flygvapnet under förutsättning att de
studerande fördelas uteslutande på dessa två omgångar.

Repetitionsutbildningen

Vad utredningen föreslagit rörande repetitionsutbildningen vid flygvapnet
har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Chefen för flygvapnet framhåller emellertid i detta sammanhang att det i
vissa fall kan uppstå svårigheter att på sätt förutsatts öva krigsförbanden
på platser enligt krigsplanläggningen med hänsyn till att dessa inte kan
disponeras i fredstid.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor
Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst

Utredningens förslag till principlösning av de i specialtjänst uttagna värnpliktigas
tjänstgöring har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.
Med tanke på det fortsatta utredningsarbetet har vissa institutioner
anfört synpunkter rörande enskilda grupper av de specialtjänstuttagna.

Överbefälhavaren understryker behovet av att de specialtjänstuttagnas
tjänstgöringsförhållanden snarast utreds fullständigt. Överbefälhavaren, liksom
chefen för armén, ansluter sig till utredningens allmänna princip att
antalet specialtjänstuttagna bör svara direkt mot det krigsorganisatoriska
behovet vilket kräver viss ändring av föreslagen värnpliktslag.

Chefen för armén understödjer helt utredningens uppfattning att även de
specialtjänstuttagna skall delta i krigsförbandens övningar. Arméchefen
anser att man bör överväga att utnyttja de särskilda övningarna för centralt
bedriven befattningsutbildning.

1962 års försvarssjukvårdsutredning har ingen erinran mot de principöverväganden
och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder som värnpliktsutredningen
framlagt gällande särskilda grupper värnpliktiga. Med
hänvisning till den fortsatta utredningen i fråga om dessa grupper värn -

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

pliktiga anför försvarssjukvårdsutredningen dock bl. a. följande. De värnpliktiga
som erfordras för att täcka krigsorganisationens behov av veterinärer
och apotekare bör alltjämt i samband med inskrivningen helt eller
delvis tas ut för utbildning i specialtjänst. I fråga om läkarnas utbildning bör
inga principiella förändringar av den ordning som beslöts vid 1963 års riksdag
(prop. 1963: 106) företas.

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

Värnpliktsutredningens förslag om särskild utredning av de
handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringsförhållanden har vid remissbehandlingen
inte mött några erinringar. Förslaget tillstyrks bl. a. av överbefälhavaren
och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

Chefen för armén framhåller att med hänsyn till den ökade svårigheten
att rekrytera civil arbetskraft till utbildningsanstalterna det är av största
vikt att behovet av handräckningsvärnpliktiga tillgodoses för att utbildningsmålen
skall nås inom de av utredningen hårt pressade tidsramarna.
Detta gäller såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.
Arméchefen anser att om man inte kan öka tilldelningen av handräckningsvärnpliktiga
dessas tjänstgöring bör avpassas så att behovet av
handräckningstjänst tillgodoses.

Den differentiering av utbildningstiden som föreslagits för de vanliga
värnpliktiga borde enligt Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund innefatta
även de handräckningsvärnpliktiga. Förbundet hävdar att endast
behovet av utbildningstid skall vara avgörande för längden av första tjänstgöringen
och anser att den utbildning de handräckningsvärnpliktiga torde
behöva kan genomföras på kortare tid än nu. Förbundet anser vidare att de
allvarliga strävanden efter rationaliseringar som gjorts inom försvaret under
senare år ovillkorligen måste motverkas av nuvarande system med
handräckningsvärnpliktiga. Det är därför angeläget att den föreslagna utredningen
genomförs snabbt och att vederbörlig hänsyn därvid tas till konsekvenserna
på arbetsmarknaden.

De förslag till provisorisk anpassning av tjänstgöringen som
utredningen framlagt har i huvudsak lämnats utan erinran. Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund anser dock att redan nu en nedskärning kan
ske av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring från 394 till 300 dagar.
Chefen för armén föreslår att värnpliktiga G som överförs till handräckningstjänst
åläggs 390 dagars tjänstgöringsskyldighet.

Utbildning av uppskovsvurnpliktiga

Vad utredningen anfört rörande utbildningen av uppskovsvärnpliktiga
har i huvudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
Vissa myndigheter understryker behovet av att de uppskovsvärnpliktiga ges

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

militär utbildning. Civilförsvarsstyrelsen har på vissa punkter anmält en
mot utredningen avvikande mening.

Poststyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller önskvärdheten av att det
värnpliktiga driftvärnet åläggs att genomföra någon form av obligatorisk
utbildning. Rikspolisstyrelsen förordar att uppskovsvärnpliktiga vid polisväsendet
utbildas i styrelsens egen regi i samråd med de militära myndigheterna,
dvs. i stort enligt nuvarande bestämmelser.

För att under en övergångsperiod kunna ge vissa delar av det värnpliktiga
hemvärnet ökad mobiliseringsberedskap och även en viss utbildning anser
överbefälhavaren att det bör övervägas att låta detta ske inom ramen för
mönstringsövning. Härigenom skulle även skapas möjligheter att öka tillgången
på insatsberedda enheter.

Civilförsvarsstyrelsen understryker betydelsen av, att värnpliktssystemet
ger civilförsvaret möjlighet att få tillgång till kvalificerad uppskovspersonal
i lämpliga befattningar och i lämplig ålder. Den personal, som överförs
till civilförsvaret, bör ha en lämplig grundutbildning med inriktning på
speciella grenar. Styrelsen anför vidare att det skulle vara synnerligen lämpligt
att snarast föra över så stor del som möjligt av det personalöverskott,
som enligt utredningens förslag efter hand uppkommer vid flottan och flygvapnet
till totalförsvarets civila sektor för att fylla de stora brister, som
finns där. De värnpliktiga, som tas ut till undsättningskårerna, bör enligt
styrelsen ha kvarstående skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar.
Mot förslaget att civilförsvarets undsättningskårer skall rekryteras
företrädesvis från övertaliga vid flottan och flygvapnet invänder styrelsen,
att de nödvändiga kvalifikationerna för värnpliktiga till dessa kårer
bäst fylls av värnpliktiga, som genomgått grundutbildning vid armén. Den
föreslagna likformiga allmänmilitära utbildningen kan dock komma att öka
andra värnpliktskategoriers användbarhet inom civilförsvaret.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det ur dess synpunkt inte föreligger
något hinder mot att militära myndigheter på av utredningen föreslaget
sätt inkallar uppskovsvärnpliktiga för att i övande krigsförband täcka
brister på personal som av olika skäl ej kunnat inkallas. Styrelsen framhåller
vidare, att krigsmakten torde få svårigheter att gå med på önskemålen
ifråga om uppskov från den civila sektorn inom totalförsvaret. En viss återhållsamhet
måste därför iakttas vid beviljande av uppskov.

Urval och redovisning av värnpliktiga

Vad utredningen anfört rörande urvalsverksamheten har i huvudsak
inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Från
flera håll har understrukits behovet av förbättringar av inskrivnings- och
personalredo visningsverksamheten.

Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang betydelsen av att ett
modernt inskrivnings- och personalredovisningssystem snarast införs. Che -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

117

fen för flygvapnet biträder vad utredningen anfört om ett effektivare utnyttjande
av de personella resurserna men framhåller vikten av att värnpliktiga
som inte fyller högt ställda krav på kvalitet frikallas från skyldigheten
att fullgöra tjänstgöring. Cheferna för marinen och flygvapnet biträder utredningens
uttalanden om att man vid inskrivningen måste säkerställa att
flottans och flygvapnets värnpliktskontingent tillförs ett mot årsbehovet
svarande antal befälslämpade värnpliktiga.

Militär psykologiska institutet anför bl. a. att en av de grundläggande förutsättningarna
för att i betänkandet framlagda förslag skall kunna genomföras
är en ökad och effektiviserad urvalsverksamhet. Den föreslagna uppdelningen
av värnpliktiga i allmänhet på flera grupper med olika lång
grundutbildning och därmed skilda inryckningstider medför, att urvalsverksamheten
i stor utsträckning måste flyttas från utbildningsmyndigheten
till inskrivningsorganisationen. Eftersom uttagningen dessutom avses ske
inte enbart till viss kategori utan även till de olika enskilda befattningar som
ingår i resp. kategorier, krävs att till inskrivningsmyndighetens förfogande
ställs ett prövningssystem som säkerställer att den uttagna personalen kommer
att motsvara de krav utbildning och avsedd krigsbefattning ställer.
Såvitt nu kan bedömas kommer det dock inte bli möjligt att i samband
med inskrivningen verkställa en detaljerad befattningsuttagning. Detta bör
i de flesta fall inte heller vara nödvändigt för genomförandet av utbildning
enligt utredningens förslag.

196i års inskrivnings- och personalredovisningsutredning anför bl. a. att
nu framlagda principförslag rörande värnpliktsutbildningen innebär som
också värnpliktsutredningen angett att ökade krav ställs på inskrivningsoch
redovisningssystemet. Det ankommer på 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
att föreslå hur dessa krav tekniskt skall kunna
tillgodoses. Det av värnpliktsutredningens förslag föranledda behovet att
differentiera urvalet för stridande och inte stridande befattning har av utredningen
beaktats redan vid planeringen av det undersökningsprogram
som försöksvis prövades vid 1965 års inskrivningsförsök. Det av bl. a. värnpliktsutredningen
framhållna behovet av ökad överblick och ökad rörlighet
beträffande de personella tillgångarna har inarbetats i det planerings- och
redovisningsförfarande, som är under utformning inom 1964 års inskrivnings-
och personalredovisningsutredning. Utredningen bedömer det tekniskt
möjligt att i allt väsentligt tillgodose de av värnpliktsutredningen ställda
kraven på inskrivnings- och redovisningssystemet. Vad gäller möjligheterna
att vid inskrivningen välja ut högst 50 värnpliktiga E för utbildning
till radiotelegrafisler vid flottan har dock utredningen liksom också mililärpsykologiska
institutet anmält viss tvekan.

Vad utredningen föreslagit rörande inskrivningsåldern har inte
föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Militurpsykologiska institutet
anser att utredningens förslag rörande inskrivningsåldern synes an -

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

visa en smidig utväg att lösa bl. a. vissa prövningspsykologiska problem.
Överbefälhavaren, som också biträder förslaget, förutsätter att de praktiska
konsekvenserna övervägs ytterligare av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning.
Också 196-r års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
biträder förslaget.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner

Samtliga remissmyndigheter som yttrat sig om den föreslagna konstruktionen
av förmånssystemet har i huvudsak tillstyrkt
detsamma eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot beräkningsgrunderna
på vissa punkter har anförts bl. a. av SR och Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund. Vissa organisationer har därjämte framfört synpunkter
rörande premier under frivilligutbildning.

195i års värnpliktsavlöningsutredning uttalar att föreslagna förstärkningar
av värnpliktsförmånerna ansluter till den huvudlinje som utredningen
företrätt i sina betänkanden om värnpliktsavlöning och familjebidrag.
Försvarets civilförvaltning finner utvidgningen av premiesystemet vara välgrundad
och föreslagna förenklade utbetalningsformer för premierna vara
av värde bl. a. från administrativ synpunkt. Överbefälhavaren samt cheferna
för armén, marinen och flygvapnet biträder i princip föreslagna beräkningsgrunder
för premiebeloppen och den premieberättigande tjänstgöringstiden.
Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund finner föreslagen
utvidgning av premiesystemet vara att föredra framför differentiering av
penningbidraget.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser föreslagna åtgärder,
lämpligen i kombination med en brett upplagd upplysningsverksamhet om
värnpliktstjänstgöringen, vara ägnade att förbättra de värnpliktigas villighet
och trivsel samt ifråga om premier bidra till förbättrad rekrytering.
Försvarets personalvårdsnämnd anför liknande synpunkter vad gäller de
ekonomiska förmånerna.

Försvarets radioanstalt anmärker att premierna till vissa värnpliktiga vid
anstalten, vilka har lika lång grundutbildning som de underofficersuttagna,
måste höjas för att undvika bl. a. rekryteringssvårigheter. Socialstyrelsen
uttalar i stort sin anslutning till föreslagna förmåner men framhåller bl. a.
att det är angeläget att de värnpliktiga bereds ett ökat antal fria resor.

SR anser det skäligt att vissa extra bidrag utgår till värnpliktiga som fullgör
utbildning under längre tid än minimitiden 255 dagar. En liknande
uppfattning uttalar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund som anser
att föreslagen tjänstgöringspremie bör utgå redan vid tjänstgöring
utöver 255 dagar och därvid med 2 kr. för dag intill 300 dagar samt med
3 kr. för dag för tid därutöver. Värnpliktiga Officerares Riksförbund och
Centralförbundet för Befälsutbildning föreslår en utvidgning av premiesystemet
att även omfatta frivilligutbildningen.

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Utredningens förslag att bibehålla penningbidragsbeloppen
under grundutbildningen vid nuvarande nivå föranleder invändningar från
ett flertal remissmyndigheter, överbefälhavaren finner det sålunda beklagligt
att utredningen föreslagit oförändrade penningbidragsbelopp och anser
en uppräkning vara nödvändig, lämpligen såsom ett provisorium — i avvaktan
på försvarsutredningens kommande ställningstagande — på i princip
samma sätt som utredningen föreslagit för repetitionsutbildningen. Även
försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen och Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund förordar att man redan nu överväger en höjning av
penningbidragsbeloppen. Nämnda förbund föreslår en höjning av lägsta
utgående belopp från 4 till 8 kr. för dag under grundutbildningen samt från
8 till 12 kr. under repetitionsutbildningen.

Mot de föreslagna premiebeloppen för officersutbildning har flertalet
remissinstanser intet att erinra. Militärpsykologiska institutet anser
dock att premien i fråga inte är tillräckligt konkurrenskraftig för att ge
avsett resultat. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund
föreslår att beräkningen av premien under reservofficerskurs II (ROK II)
sker efter högre belopp än under reservofficerskurs I (ROK I) enär eljest
kan befaras att ett antal aspiranter kommer att avgå efter sistnämnda kurs
som enligt utredningsförslaget ger högre premiebelopp på grund av längre
utbildningstid. Försvarets civilförvaltning anser att tjänstgöringspremietillägget
för värnpliktiga som underkänts i exempelvis officersutbildning
beräknats för lågt och innebär en markant försämring mot förhållandet i
nuläget. Ämbetsverket framhåller därjämte i likhet med Svenska Arméns
och Flygvapnets Reservofficersförbund att utredningen borde ha framlagt
förslag om förbättrade premieförmåner till aspiranter som är under utbildning
vid övergången till det nya utbildnings- och premiesystemet.

Remissmyndigheterna utgår i likhet med utredningen från förutsättningen
att den av försvarets civilförvaltning föreslagna höjningen av familj epenningbeloppen
kommer till stånd. Några remissmyndigheter, däribland
överbefälhavaren, försvarets personalvårdsnämnd och Sveriges
Socialdemokratiska Ungdomsförbund anser den föreslagna 20-procentiga
höjningen av förmånen i fråga som ett minimum och förordar en ytterligare
uppräkning av beloppen. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning
betonar angelägenheten av att familjepenningbeloppen höjs redan fr. o. m.
den 1 juli 1966 samt — i likhet med flera andra remissmyndigheter — att
förmånen görs värdebeständig.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

Den av utredningen angivna tidsplanen för övergången till ett nytt
utbildningssystem har i huvudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas
sida. De militära myndigheterna har emellertid liksom
SR och TCO framhållit att övergången måste anpassas efter resurstillväxten,

120 Kungl. Ma j. ts proposition nr 106 år 1966

Överbefälhavaren anser den av utredningen föreslagna tidsplanen för
övergång till det nya utbildningssystemet i stort sett lämpligt, överbefälhavaren
framhåller emellertid att den tidpunkt då hela systemet bör vara
genomfört måste anpassas till disponibla resurser inte minst de personella.
Överbefälhavaren bedömer att repetitionsövning i krigsförband enligt det
nya systemet skall kunna igångsättas vid armén och kustartilleriet under
år 1966 och vid flottan och flygvapnet i begränsad omfattning och delvis
av försökskaraktär under år 1967.

Chefen för armén framhåller att det krigsplacerade, icke aktiva, befälet
själva måste kunna leda erforderlig kompletterande utbildning vid förbanden.
Detta befäl bör därför så snart möjligt i enlighet med utredningens förslag
påbörja grundutbildning enligt det nya systemet som ger befälet ökad
förmåga att leda utbildningen, övergången till det nya repetitionsutbildningssystemet
måste enligt arméchefen kunna anpassas efter resurstillväxten
vilket kan påfordra ändring av tidsplanerna. Arméchefen är beredd att
godta förkortade krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar redan
fr. o. m. hösten 1966, förutsatt att utredningens förslag i princip godtas.

Chefen för marinen framhåller under förutsättning att innevarande års
riksdag beslutar om ändring i värnpliktslagen, att flottan kan övergå till
av utredningen föreslagen inryckningstid och tjänstgöringslängd fr. o. m.
hösten 1966. Vid kustartilleriet kan övergång till nytt system påbörjas tidigast
under budgetåret 1967/68.

Repititionsutbildningen kan vid flottan i begränsad omfattning införas
fr. o. m. hösten 1967. Vid kustartilleriet kan den föreslagna ordningen för
krigsförbandsövningar påbörjas under år 1967. Förkortning av repetitionsövningstiden
bör ske hösten 1966. Övergången till nytt system enligt ovan
angivna tider förutsätter dock att Kungl. Maj :t utfärdar nya bestämmelser
om tjänstgöringsskyldighet enligt utredningens förslag och att flottans utbildningskontingent
ökas till minst 3 650 värnpliktiga för budgetåret 1966/
67. Utredningens förslag rörande tidpunkter då krigsförbandsövningar i
full omfattning bör kunna bedrivas vid flottan och kustartilleriet — budgetåren
1972/73 resp. 1971/72 — biträds.

Chefen för flygvapnet biträder i princip utredningens förslag om förkortning
av utbildningstiden och tidigareläggning av inryckningen i samband
med övergången till ny inpassning av grundutbildningen. Därest övergången
koncentreras till ett år kommer dock en inryckningsomgång inte
att kunna ges fullständig utbildning under grundutbildningens första skede.
Kompletteringsutbildning i erforderlig omfattning torde inte heller kunna
ges under andra skedet varför flygvapenchefen anser att övergången bör
ske stegvis. Lämpligen kan detta genomföras för åldersklasserna 1966—67
under tiden 1967—69. Från år 1969 skulle däremot inryckningen ske vid
varje kvartals början enligt utredningens förslag, övergångsförfarandet
beräknas minska antalet tjänstgöringsdagar med ca 180 000.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Militärpsykologiska institutet framhåller att det ur prövningspsykologisk
synpunkt hade varit lyckligt om övergången till nytt utbildningssystem
kunnat anstå till dess att prövningsmässiga förutsättningar hunnits skapas
genom ett förbättrat inskrivningssystem.

SR framhåller att övergången till repetitionsutbildning enligt det föreslagna
systemet bör ske under en så lång period att arbetsrytm och arbetsuppgifter
efter hand kan anpassas till de nya förhållandena. Övergångstiden bor
enligt förbundet också utnyttjas till att skapa fasta och enkla regler för genomförande
av de olika typerna av övningar.

Mot de av utredningen framlagda förslagen till åläggande övergångsvis
av tjänstgöringsskyldighet för redan grundutbildade
värnpliktiga har vid remissbehandlingen inte framförts några erinringar.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

De samhällsekonomiska konsekvenserna av utredningens
förslag har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.
Militära tjänstgöringsåldersutredningen framhåller i denna fråga att ur
samhällsekonomisk — liksom ur statsfinansiell — synpunkt betänkligheterna
mot att bygga ut personalorganisationen på det sätt utredningen räknat
med i sina kostnadsberäkningar bör minska om stora delar av de
anmälda behoven kan tillgodoses genom att äldre personal tas i anspråk.

De allmänna principer som utredningen tillämpat vid beräkningen
av kostnadsändringen för det militära försvarets del har i huvudsak
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Statskontoret anför i detta sammanhang att de ekonomiska konsekvenserna
av utredningens förslag är relativt betydande. Statskontoret understryker
svårigheterna att särskilja vilka kostnader som är direkt betingade
av utredningens förslag och vad som bl. a. kan bero pa radande eftersläpningar
på grund av otillräckliga resurser i nuläget. Ämbetsverket anser i
likhet med utredningen att det föreslagna utbildningssystemet medför ett
ökat behov av intendenturmateriel men framhåller att kostnaderna härför
är beroende av det sätt på vilket behovet tillgodoses och de dimensionerande
ingångsvärdena för beräkning av behovet. Statskontoret anmärker
därjämte att utredningen inte beräknat medel för eventuellt behov av
investeringar eller iståndsättningar av förrådsbyggnader för täckande av
det ökade behovet av förrådsutrymmen. En i betänkandet angiven särskild
utredning inom arméstaben angående storleken av erforderlig anskaffning
av beklädnadsmateriel bör vidgas att avse samtliga försvarsgrenar, varvid
bland andra statskontoret förutsätts medverka. I fråga om personalkostnader
framhålls att utredningens kostnadsberäkningar för personal avser nettolöner.

I fråga om vissa för försvarsgrenarna gemensamma för -

122

Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

hållanden anför 196''r års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
att värnpliktsutredningen inte ger en fullständig redovisning av de
merkostnader inom inskrivnings- och personalredovisningsväsendet som
kan följa av förslaget. Inskrivnings- och personalredovisningsutredningen
anser att sådana merkostnader kommer att uppstå men att den del härav
som skulle kunna redovisas såsom direkt föranledd av värnpliktsutredningens
förslag blir förhållandevis liten.

Ett genomförande av utredningens förslag, som bl. a. innebär ett ökat
antal korta repetitionsövningar, torde enligt försvarets civilförvaltning
komma att öka arbetsbelastningen vid flertalet kassor inom försvaret i
sådan omfattning att viss personalförstärkning syns erforderlig. Enligt
ämbetsverkets bedömning erfordras härvid 21 alternativt 23 tjänster för
expeditionsunderofficer (arvodesbefattningar i A:18) samt biträdespersonal
motsvarande 212—222 anställningsmåhader för år. Kostnaderna för denna
personalförstärkning uppskattar civilförvaltningen till ca 450 000 kr. för år
under förutsättning att nämnda tjänster tillsätts med pensionerade underofficerare.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför att det föreslagna utbildningssystemet
ökar materiel- och personalbehoven. Ämbetsverket räknar med att medelsbehov
för underhåll av sjukvårdsmateriel ökar med 450 000 kr. samt att
uppskattningsvis ytterligare två förrådsmän och två apotekstekniker måste
anställas, för vilket kostnaderna beräknas till ca 80 000 kr. för år.

Fortifikationsförvaltningen bedömer att värnpliktsutredningens förslag
till effektivare utbildning kommer att medföra ökade behov av utbildningsanordningar,
standardförbättringar beträffande förläggning in. m.
samt ökade krav på nya och utvidgade övnings- och skjutfält. Ämbetsverket
har emellertid inte hunnit undersöka och bedöma storleken av de kostnader
som förslaget kan komma att innebära för förvaltningens ämbetsområde.

Vad gäller armén erinrar chefen för armén att utredningen inte ansett
sig böra räkna med i betänkandet behandlat behov av utbildningsannnunition
under grundutbildningen om 6 milj. kr. för år. Arméchefen framhåller,
i likhet med arméförvaltningen, att detta behov kvarstår oberoende av att
antalet tjänstgöringsdagar minskar. Han framhåller vidare att den föreslagna
höjningen av värnpliktsförmånerna samt det ökade behovet av förhyrning
av fordon under repetitionsövningar medför en kostnadsökning på
driftsidan med ca 7 milj. kr. för år utöver vad utredningen räknat med.
Slutligen anmäls för arméns del ett behov av ytterligare 16 milj. kr. under
perioden 1967/74 för utbyggnad av läger för repetitionsutbildning samt av
förläggningar vid kadettskolor.

Statskontoret anför att, med hänsyn till de undersökningar som ämbetsverket
under åren 1964 och 1965 gjort beträffande den arbetsledande personalen
vid förbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisation, dessa
förvaltningsavdelningar om utredningens förslag genomförs bör förstärkas

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

med i första hand 80 befattningshavare, varav ett betydande antal civila
tjänstemän. Härtill kan enligt statskontoret komma ytterligare 10—20 befattningshavare.
Ämbetsverket beräknar sålunda behovet till högst 100 befattningshavare
medan utredningen har uppskattat behovet till 120 befattningshavare.
Utredningen synes ha utgått från att personalen i stor utsträckning
bör vara arvodespersonal. Statskontoret förutsätter emellertid att personalen
skall bestå av aktiv personal eller civila tjänstemän. Detta innebär
enligt statskontoret en betydande höjning av de kostnader som utredningen
beräknat för avlöningar till aktiv personal m. fl. Enär en väsentlig del av
ökningen betingas av nu rådande arbetsförhållanden, synes det ämbetsverket
skäligt att den del av ökningen som föranleds av det ändrade utbildningssystemet
upptas endast till det belopp som ingår i utredningens kostnadsberäkningsunderlag.
Förrådsarbetskraften vid förband och försvarsområden
behöver enligt statskontorets beräkningar endast ökas med 140 förrådsarbetare
mot av utredningen upptagna 150. Statskontoret finner den av utredningen
angivna ökningen av kontorsbiträdestjänster i huvudsak lämpligt
avvägd och föreslår att tjänsterna inrättas som extra. Även de 25 befattningar
som utredningen upptagit för biträde åt vissa personalregistratorer
bör enligt statskontoret utgöras av extra tjänster för civil personal eller arvodesbefattningar
för pensionerade underofficerare. De kostnader för utbyggnad
och iståndsättning av läger vid övnings- och skjutfält som utredningen
angett synes enligt statskontoret lågt räknade även om lägren utformas enligt
campingplatsmodell. Enligt statskontoret erfordras en betydande utökning
och iståndsättning av framför allt arméns läger. Ämbetsverket anmärker
vidare att i utredningens kostnadsberäkningsunderlag frågan om av
intensifierad utbildning föranledda ökade krav på tillgång till tygteknisk
personal och verkstadskapacitet vid förband med tekniskt komplicerad materiel
inte beaktas i annan mån än att anslaget för underhåll av tygmateriel
höjts.

Armé förvaltningen biträder statskontorets bedömningar av behovet av
personal för arméförbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisation.
Arméförvaltningen anför vidare bl. a. att en utbyggnad av vissa tygverkstäder
fordras vid ett genomförande av utredningens förslag. Enligt
ämbetsverket kan detta kräva en investering av uppskattningsvis minst
10 milj. kr. Ämbetsverket anger härjämte ett ökat behov av vårdmateriel,
för vilket kostnaden överslagsmässigt angivits till 1 milj. kr. Anskaffningen
är av engångsnatur men beräknas av förvaltningen på längre sikt kunna
spara underhållsmedel och tid. Arméförvaltningen anför att för engångsanskaffning
av sådan krigsmateriel som används i utbildningen enligt ämbetsverkets
mening erfordras 10 milj. kr. utöver vad utredningen tagit upp
härför men förklarar sig, under hänvisning till arméns kostnadsram, inte
beredd föreslå alt medel avses för sådan anskaffning. Enligt arméförvaltningen
erfordras slutligen en förstärkning av tygtekniska kåren utöver vad

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

utredningen angivit med 4 arinéingenjörer och 21 förste verkmästare, förste
tyghantverkare och tyghantverkare. De av utredningen angivna ökade kostnaderna
för tygunderhåll motsvarar, anför ämbetsverket, en arbetsinsats av
ca 75 nyanställda årsarbetare.

Enligt försvarets intendentnrverk hör under vissa förutsättningar för
arméns del tillkomma en engångsanskaffning av viss beklädnadsmateriel
(vindrockar) till en beräknad kostnad av ca 6,2 milj. kr.

Chefen för marinen och marinförvaltningen har i fråga om marinen
understrukit att de av utredningen redovisade kostnadsberäkningarna, i
brist på erfarenheter, är osäkra. Vidare har från utredningen mer eller
mindre avvikande uppfattningar om vilken personalförstärkning som bör
läggas till grund för kostnadsberäkningarna anmälts av chefen för marinen
och statskontoret. Försvarets intendentnrverk anser att medel måste tas upp
för ytterligare intendenturmateriel.

För att genomföra det föreslagna repetitionsutbildningssystemet erfordrades
enligt beräkningar som marinchefen tidigare överlämnat till värnpliktsutredningen
en personalförstärkning vid marinen med 129 befattningar.
Värnpliktsutredningen har i sina kostnadsberäkningar medräknat endast
kostnaderna för 89 av dessa (18 militära och 9 civila befattningar vid flottan
samt 13 militära och 49 civila befattningar vid kustartilleriet). Chefen
för marinen anför i sitt yttrande att även återstående 40 befattningar (4 militära
och 3 civila befattningar vid flottan samt 17 militära och 16 civila befattningar
vid kustartilleriet) fordras om utredningsförslaget skall kunna
genomföras och att kostnaderna bör räknas upp med hänsyn härtill. Statskontoret
däremot anser att den föreslagna utökningen av utbildningspersonalen
är betydande även om hänsyn tas till att erfarenheter om rutiner beträffande
repetitionsutbildning nu saknas vid flottan och ifrågasätter om
inte omfattningen av den av utredningen beräknade personalökningen ytterligare
bör prövas. Ämbetsverket finner dock att den av utredningen föreslagna
ökningen av förrådsarbetskraften vid flottan är skälig men bedömer
att kostnaderna under arbetaravlöningsanslaget bör minskas från 0,2 till 0,1
milj. kr. Beträffande kustartilleriet anför statskontoret att man f. n. saknar
aktuellt normativt underlag för att kunna beräkna av utredningen angivna
behov av personalförstärkningar men att den begränsning av personalökningen
som utredningen vidtagit i förhållande till marinchefens bedömanden
inte är oskälig. Statskontoret anför vidare att de under anslaget till avlöningar
till aktiv personal m. fl. vid kustartilleriet upptagna merkostnaderna
för ordinarie och icke-ordinarie personal bör minskas från 1,0 till 0,6
milj. kr.

Rörande underhållskostnaderna framhåller marinförvaltningen att det är
vanskligt att bedöma hur dessa kommer att påverkas av utredningens förslag
och att först några års erfarenheter kan ge säkrare underlag för en
sådan beräkning. Det kan dock enligt ämbetsverket befaras att dessa kost -

125

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

nader, även om i vissa hänseenden besparingar kan nås, likväl kommer
att öka mer än vad värnpliktsutredningen räknat med.

Försvarets intendenturverk och statskontoret anför att utredningen för
marinens del bort ta upp medel för anskaffning av främst beklädnadsmateriel.
Intendenturverket ånger engångskostnaden för erforderlig anskaffning
till 9,8 milj. kr. Chefen för marinen erinrar om att kostnaderna
på kapitalbudgeten för bl. a. markanskaffning inte f. n. kan närmare anges.

Beträffande flygvapnet anför chefen för flygvapnet att han i
huvudsak inte har något att erinra mot vad utredningen anfört om de ekonomiska
konsekvenserna av förslaget. Han understryker dock med skärpa
att han inte delar utredningens uppfattning om storleken av den personalförstärkning
som fordras vid ett genomförande av förslaget och anser att
anslagsbehovet måste räknas upp med hänsyn härtill. Han anser vidare
i likhet med flygförvaltningen att vissa engångsanskaffningar bort tas upp
med högre belopp.

För att genomföra det föreslagna utbildningssystemet erfordrades enligt
beräkningar som flygvapenchefen tidigare överlämnat till värnpliktsutredningen
en personalförstärkning vid flygvapnet med 89 befattningar (68 militära
befattningar för utbildningsverksamheten, 17 militära befattningar
för flottiljernas personaldetaljer och 4 förrådsarbetare). Värnpliktsutredningen
har i sina kostnadsberäkningar endast räknat med kostnaderna
för 38 av dessa befattningar, innebärande en begränsning med 51 befattningar
(avsedda för utbildningsverksamheten). Chefen för flygvapnet vidhåller
att de av honom till utredningen anmälda personalförstärkningarna
är nödvändiga för förslagets genomförande. Statskontoret förklarar sig dela
utredningens uppfattning om personalförstärkningen vid personaldetaljerna
och anför att för befattningarna bör avses i första hand pensionerad personal.
Ämbetsverket finner i fråga om utökningen av förrådsarbetskraften
inte anledning till erinran mot utredningens beräkning.

Beträffande materielkostnaderna anmärker chefen för flygvapnet att utredningen
tagit upp ett lägre belopp än flygvapenchefen anser erforderligt
för anskaffning av utrustning. Flygförvaltningen anser det nödvändigt för
uppehållande av inobiliseringsberedskapen att, utöver av utredningen beaktat
behov av buffertförråd av intendenturmateriel, även ett visst buffertförråd
av tygmateriel tilldelas varje flottilj. Kostnaderna härför uppskattas
till 180 000 kr. årligen.

Utredningen bar anfört att kostnaderna för genomförande av utredningsförslaget
i princip är av den art att de bör bestridas innanför kostnadsramen
för det militära försvaret, sådan denna följer av
1963 års försvarsbeslut. Överbefälhavaren behandlar i sitt yttrande dessa
kostnaders roll i ett kommande försvarsbeslut. Han anför härvid alt av
kostnaderna den del som avser förbättringar av värnpliktsförinånerna av
överbefälhavaren lagts utanför de av honom redovisade kostnadsramarna

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

för det militära försvaret i hans utredning av år 1965 om det militära
försvarets fortsatta utveckling — ÖB 65. Frågan bör enligt överbefälhavaren
tas upp till särskild prövning av försvarsutredningen. Chefen för armén
anför att av kostnadsökningen för armén ca 9 milj. kr. avseende förbättrade
värnpliktsförmåner bör gå utanför arméns ram. Chefen för marinen
anser att kostnaderna på driftbudgeten för att genomföra utredningens
förslag i huvudsak kan inrymmas i ÖB 65 men framhåller osäkerheten
i kostnadsberäkningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

127

Departementschefen

Utgångspunkter

Vårt försvar måste inte minst i personellt hänseende utformas med utgångspunkt
i de särskilda förutsättningar som gäller för oss. Vår alliansfrihet
förutsätter att vi är i stånd att ta upp en försvarsstrid med endast
landets egna resurser. Landets yta är stor men våra befolkningstillgångar
små. Utvecklingen inom invasionstekniken öppnar möjligheter för en angripare
att redan i inledningsskedet av ett krig sätta in styrkor mot skilda
delar av vårt land. Vi måste därför förfoga över stridskrafter i sådan mängd
att vi kan möta angrepp i olika delar av landet. Med hänsyn till de personella
resurserna bör krigsmakten därför kunna disponera alla vapenföra
män som inte binds av andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Krigsmakten
bör således byggas på den allmänna värnpliktens grund. De angivna
förhållandena har i väsentliga avseenden satt sin prägel på utformningen
av krigsmakten under en lång tid. Så måste även bli fallet framdeles så
länge försvaret behåller sin nuvarande utformning och inriktning.

De värnpliktiga bör effektivt kunna medverka i krigsorganisationen under
hela den mer än tjugofemåriga värnpliktstiden. Värnpliktsutbildningen
måste därför vara så utformad att de värnpliktiga redan under
grundutbildningen ges sådana militära färdigheter att de kan krigsplaceras
omedelbart efter denna. De värnpliktiga måste vidmakthålla och vidareutveckla
sina färdigheter under hela värnpliktstiden. Härav följer att värnpliktsutbildningen
måste utformas efter mycket långsiktiga planer.

Kännetecknande för vårt försvars uppbyggnad är att den största vikten
läggs vid att vidmakthålla en tillräckligt omfattande och väl utbildad krigsorganisation
som snabbt kan mobiliseras. Den långsiktiga beredskapen och
mobiliseringsberedskapen tillgodoses således i första hand. Erforderlig insatsberedskap
upprätthålls i huvudsak med förband som normalt måste
vara organiserade för den till långsiktig beredskap syftande utbildningen.
Man får emellertid räkna med att behov tillfälligt kan uppkomma av fler
insatsberedda förband än som normalt måste vara organiserade för utbildning
av skilda slag. Behovet av sådana förband kan tillgodoses genom att
krigsförband inkallas till repetitionsövningar av större omfattning eller till
beredskapsövningar jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen.

Åtskilliga av de trygghetsskapande åtgärder som är ett karakteristiskt
inslag i vårt samhällsliv förutsätter att kollektiva insatser görs från medborgarnas
sida. Anledningen härtill är att i många fall den enskilde medborgarens
möjligheter att enbart genom egna insatser tillförsäkra sig trygg -

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

het är alltför begränsade. Detta förhållande är särskilt påtagligt när det gäller
insatserna för försvaret vilka om de görs av medborgarna enskilt blir
tämligen verkningslösa.

Värnpliktssystemet kräver personliga uppoffringar av en stor del av vår
manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och samhälle.
Å andra sidan blir en krigsmakt som byggts upp enligt detta system en
naturlig del av samhället genom att den innefattar alla yrkesgrupper såväl
bland befäl som meniga. Den kommer att i väsentliga avseenden utgöra ett
tvärsnitt av landets befolkning. Därmed finns också goda förutsättningar för
att krigsmakten skall genomsyras av en demokratisk anda och att en levande
försvarsvilja skall kunna vidmakthållas.

Några medborgare har hittills ansett sig inte kunna ingå i den gemenskap
som de kollektiva insatserna för försvaret förutsätter utan har, med stöd
av den möjlighet värnpliktslagstiftningen lämnar dem som av djup samvetsnöd
inte vill utbildas i bruket av vapen, valt att fullgöra vapenfri
tjänst. Jag anser att en sådan möjlighet på grund av värnpliktstjänstgöringens
speciella natur är motiverad såsom ett rimligt hänsynstagande till
enskilda individers särskilda förhållanden. Jag anmäler denna dag särskilt
frågan om en ändring av grunderna för den vapenfria tjänsten. Det har
emellertid också under senare tid från enstaka håll hävdats att man bör
vägra att fullgöra värnplikt därför att man ogillar vår försvarspolitik. Det
står givetvis var och en fritt att söka få till stånd ändringar i gällande lagstiftning
på olika områden eller att få en viss politik omprövad. Men detta
måste i en demokrati ske på sedvanlig politisk väg och inte genom ohörsamhet
mot lag.

Det är angeläget att framhålla att värnpliktssystemet ger bättre möjligheter
än något annat rekryteringssystem att ta tillvara landets befolkningstillgångar
inte bara i kvantitativt utan också i kvalitativt avseende. Det är
t. ex. möjligt att för befälsbefattningar disponera dem som har de bästa ledaregenskaperna.
I befattningar som kräver tekniska specialkunskaper kan
placeras värnpliktiga som har kvalificerad civil utbildning eller yrkeserfarenhet
på aktuellt tekniskt område.

Vårt nuvarande system för utbildning av värnpliktiga bygger
i huvudsak på den grund som lades genom 1941 års värnpliktsbeslut. Betydande
förändringar har dock genomförts. Åren 1947 och 1948 förkortades
grundutbildningen. De tidigare åldersklassvis genomförda repetitionsövningarna
utbyttes vid armén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952 mot
repetitionsövningar i krigsförband. Grundutbildningen förlängdes år 1952
för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga. Efter
att provisoriskt ha bedrivits från år 1951 infördes år 1952 befälsövning
i anslutning till repetitionsövning såsom en permanent beståndsdel i utbildningssystemet.
År 1960 infördes särskilda befälsövningar för värnpliktiga
placerade i underofficers- eller officersbefattning.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Den nuvarande grundutbildningen syftar främst till att utbilda den värnpliktige
så att han vid dess slut kan krigsplaceras i avsedd befattning. Uttagning
för utbildning sker soin ett obligatoriskt åläggande. Endast uttagning
för utbildning till värnpliktig officer sker efter frivilligt åtagande.
Grundutbildningens längd för värnpliktiga i allmänhet är vid armén och vid
kustartilleriet 304 dagar, vid flottan 394 dagar samt vid flygvapnet i flertalet
fall 364 dagar. För underbefälsuttagna värnpliktiga är utbildningstiden vid
armén och kustartilleriet 324 dagar samt vid flottan 444 dagar. Vid flygvapnet
väljs underbefäl ut bland de värnpliktiga i allmänhet, vilka som nämnts
vanligen fullgör en grundutbildning om 364 dagar. Grundutbildningen förlängs
härvid inte. Underofficersuttagna värnpliktigas grundutbildning är
inom hela krigsmakten 450 dagar och de officersuttagnas 630 dagar. Värnpliktslagen
ger vissa möjligheter till smärre förkortningar av angivna tjänstgöringstider,
bl. a. för att åstadkomma lämplig anpassning till kalendern.
Detta utnyttjas bl. a. så att grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet
vid kustartilleriet regelmässigt förkortas till 290 dagar.

Till grundutbildningen vid armén rycker flertalet värnpliktiga in på våren
och sommaren och rycker ut under senare delen av mars följande år.
Vissa övningstrupper för skolor följer en annan utbildningsrytm. Vid kustartilleriet
rycker flertalet värnpliktiga in på senhösten eller vintern och rycker
ut på sensommaren och senhösten. Vid flottan är flertalet värnpliktiga
fördelade på två i förhållande till varandra tidsförskjutna s. k. bemanningsgrupper.
Vid den större av dessa sker inryckningen på sommaren och hösten
och utryckning på hösten påföljande år. Vid den mindre bemanningsgruppen
sker inryckningen på senhösten och vintern med utryckning påföljande
vinter. Vid flygvapnet är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra
omgångar med in- och utryckning för omgångarna på vintern, våren, sensommaren
och senhösten.

Den nuvarande repetitionsutbildningen omfattar repetitionsövningar med
anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. Repetitionsövning
i krigsförband syftar främst till att samträna krigsförbanden så att
de under tiden mellan övningarna i händelse av mobilisering är direkt användbara
för sina uppgifter utan kompletterande utbildning. Under övningarna
sker förutom repetition i tämligen betydande omfattning omskolning
av personalen på nytillkommen materiel eller för nya uppgifter
inom krigsorganisationen, t. ex. i lokalförsvarsförband.

Repetitionsövningar i krigsförband förekommer f. n. vid armén och kustartilleriet,
där krigsförbanden övas vart sjätte år. Vid flygvapnet förekommer
repetitionsövningar i tillfälligt sammansatta övningsförband. Vid flottan
förekommer mot repetitionsövningar svarande utbildning endast för
visst befäl.

Meniga värnpliktiga vid armén och kustartilleriet är skyldiga att fullgöra
tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Visst befäl har i anslutning till
9 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

varje repetitionsövning att fullgöra befälsövning om tio dagar. Meniga värnpliktiga
vid flygvapnet är skyldiga att fullgöra högst fyra repetitionsövningar
om vardera 30 eller 15 dagar inom ramen av en sammanlagd tjänstgöringstid
för grundutbildning och repetitionsutbildning om 394 dagar. För
befäl förekommer förutom repetitionsövningar också befälsövning i anslutning
härtill med en längd av tio eller, vid repetitionsövning om 15 dagar,
fem dagar. De mot repetitionsövningar svarande övningarna vid flottan
omfattar i regel vardera 30 dagar och avser som tidigare angetts endast visst
befäl.

Särskild befälsövning, som i regel anordnas krigsförbandsvis, syftar till
att ge värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning den träning som
krävs för att krigsförbanden skall kunna lösa sina viktigaste uppgifter.
Personal i sådan befattning är skyldig att fullgöra högst två övningar om
vardera 15 dagar, övningarna läggs in mellan repetitionsövningarna. Särskild
befälsövning förekommer inte vid flottan.

Nuvarande repetitionsövningar genomförs vid armén med förbanden fördelade
på en vinteromgång, två våromgångar och en höstomgång. Den sistnämnda
är störst. I växlande omfattning övas dessutom av beredskapsskäl
förband under sommaren. Av den personal som fullgör mot repetitionsövningar
svarande utbildning vid flottan övas huvuddelen under hösten. Vid
kustartilleriet genomförs repetitionsövningarna i regel under hösten men i
någon omfattning också våren. Vid flygvapnet äger repetitionsövningarna i
regel rum under hösten. — De särskilda övningarna genomförs vid samtliga
försvarsgrenar i regel under sommaren.

I direktiven för värnpliktsutredningen angavs bl. a. att behovet av
total utbildningstid för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar borde klarläggas
liksom den lämpligaste uppdelningen av tiden på grundutbildning
och repetitionsutbildning. Det framhölls alt riktpunkten måste vara att med
beaktande av väsentliga samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala
faktorer söka åstadkomma den utformning av värnpliktssystemet som bäst
tjänar vårt försvar. Det förutsattes att vid utformningen av förslaget någon
minskning av det årliga antalet tjänstgöringsdagar skulle eftersträvas.
Vidare skulle de vämpliktssociala konsekvenserna redovisas, liksom
konsekvenserna för inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och
redovisning m. m.

Värnpli k tsut redningens arbete har bl. a. omfattat en kartläggning
av det nuvarande systemets effekt och behovet av förbättringar.
Kartläggningen har genomförts under studiebesök vid ett stort antal förband,
fartyg och skolor varvid synpunkter har inhämtats såväl från befäl
av olika kategorier som från meniga värnpliktiga. Ett flertal prov och försök
på olika utbildningsområden har genomförts på utredningens initiativ.

Bristerna i nuvarande system och behoven av förbättringar är enligt utredningen
främst följande. Det värnpliktiga befälets förmåga att leda och

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

handha underställd trupp är otillräcklig. Förbandens användbarhet i krig
sänks härigenom liksom effekten av repetitionsövningarna i fredstid. För
att en förbättring skall komma till stånd bör det värnpliktiga befälet under
grundutbildningen ges flera tillfällen till praktisk övning i att föra trupp.
— Tillgången på värnpliktiga officerare inom krigsorganisationen är otillräcklig.
Detta beror på att rekryteringsbehovet inte har kunnat täckas sedan
tvångsuttagningen till ifrågavarande officersutbildning slopades år 1950. Till
följd härav har man i ett stort antal befattningar för officer blivit tvungen
att placera värnpliktiga, som inte har den erforderliga utbildningen. Detta
bidrar enligt utredningen till att minska krigsorganisationens användbarhet.
Åtgärder måste enligt utredningen vidtas för att förbättra rekryteringen
av värnpliktiga officerare. — Vidare har brister konstaterats ifråga om enskilda
befattningshavares och förbandens förmåga att genomföra mobilisering.
Utbildningen på detta område måste enligt utredningen förbättras. —
På grund av att striden kan väntas komma att föras över stora ytor måste
alla värnpliktiga och alla förband oavsett huvuduppgift eller plats för gruppering
effektivt kunna medverka i ytförsvaret. Denna förmåga är enligt utredningen
otillräcklig vid vissa förband. För att förbättra nämnda förmåga
föreslås införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning.
— Det är enligt utredningen inte möjligt att med nuvarande sexåriga
mellanrum mellan förbandens repetitionsövningar fortlöpande bibehålla
krigsförbandens samträning på tillräckligt hög nivå. Detta beror på att utbytet
av personal på grund av flyttning, sjukdom m.m. hinner bli för stort
under sexårsperioden. De enskilda värnpliktiga — både befäl och meniga —
hinner också i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdigheter
under mellantiden mellan övningarna. Utredningen framhåller vidare
att det är en allvarlig brist att repetitionsövningar i krigsförband över huvud
taget inte förekommer vid flottan och flygvapnet. Utredningen anser det vara
nödvändigt, att repetitionsutbildning i krigsförband införs inom hela
krigsmakten och att övningarna anordnas med kortare tidsintervaller än
sex år.

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhållanden
som väntas föreligga i början av 1970-talet, bl. a. i fråga om krigsorganisationens
storlek enligt 1903 års försvarsbeslut. Samtidigt har emellertid
utredningen beaktat att utbildningssystemet utan principiella förändringar
måste kunna anpassas till förhållanden efter denna tidpunkt. Utredningen
erinrar om att resurserna för att genomföra de föreslagna förbättringarna
är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen
sätter en gräns. Direktiven anger att någon minskning av det totala antalet
tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. De nytillkomna
behoven har utredningen med hänsyn härtill sökt tillgodose genom att så
långt möjligt disponera de tillgängliga resurserna på ett lämpligare sätt
än nu. Utredningen har därvid valt att ytterligare differentiera utbildnings -

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

tidens längd mellan olika grupper värnpliktiga. Utredningen har vidare
räknat med att det skall vara möjligt att i någon mån ytterligare effektivisera
utbildningen. Slutligen har utredningen genom vissa förkortningar av grundutbildningen
sökt skapa förutsättningar för den intensifiering av repetitionsutbildningen
som bedömts nödvändig. Vid sina överväganden rörande
grundutbildningstidens längd och tidsmässiga inpassning har utredningen
av studiesociala skäl eftersträvat att för den värnpliktiges obligatoriska
grundutbildning inte ta i anspråk mer tid än som innefattar högst två studieterminer
vid universitet eller motsvarande läroanstalt.

Värnpliktsutredningens förslag innebär i stort följande.
Värnpliktsutbildningen skall liksom i nuvarande system omfatta grundutbildning
och repetitionsutbildning med i stort samma syfte som nu. Den
tidigare nämnda för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen,
som skall ingå i grundutbildningen, innebär dock i vissa fall en höjning av
utbildningsmålet.

Det föreslås att liksom nu uttagning för utbildning till värnpliktig officer
skall ske efter frivilligt åtagande. Uttagning till all annan utbildning för
värnpliktiga föreslås ske tvångsvis. Rekryteringen av värnpliktiga officerare
bedöms, trots att den alltjämt avses bygga på frivillighet vid uttagningen,
kunna bli tillräcklig om, såsom utredningen föreslår, grundutbildningen
blir kortare och bättre anpassad med hänsyn till civila studier samt
om utbildningspremien blir högre än nu.

Utredningen räknar med att de värnpliktiga i större omfattning än nu
skall omplaceras från en försvarsgren till en annan under sin värnpliktstid
och har anpassat utbildningen härtill.

Grundutbildningens längd differentieras enligt utredningsförslaget i ökad
utsträckning inom och mellan försvarsgrenarna efter de varierande behoven.
De värnpliktiga i allmänhet vid armén och kustartilleriet får härvid i flertalet
fall en grundutbildningstid av 300 dagar, dvs. ungefär densamma som nu.
Grundutbildningen för en stor grupp värnpliktiga i allmänhet förkortas till
ca 250 dagar. För en liten grupp ökar den till högst 345 dagar. Vid flottan
förkortas utbildningstiden till 320 dagar för en grupp värnpliktiga i allmänhet
och till 364 dagar för en annan grupp som nu är underbefälsuttagen
men som i utredningsförslaget behandlats som meniga. Vid flygvapnet bibehålls
grundutbildningen för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid 364
dagar. De underbefälsuttagnas utbildning förlängs vid armén till högst 345
dagar, vid kustartilleriet till 330 dagar, förkortas vid flottan till 364 dagar
samt bibehålls vid flygvapnet i regel oförändrad vid 364 dagar. Grundutbildningens
längd för de underofficersuttagna bibehålls oförändrad vid
450 dagar utom vid flygvapnet där den förkortas till 420 dagar. Grundutbildningen
för de officersuttagna värnpliktiga förkortas vid armén och
marinen från 630 till 540 dagar och vid flygvapnet från 630 till 510 dagar.
Förkortningarna vid flottan, vilka är särskilt stora, bör ses mot bakgrun -

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

den av att repetitionsutbildning för alla värnpliktiga föreslås införd vid
denna vapengren. Det föreslås att liksom i nuvarande system vissa förkortningar
av tjänstgöringen skall kunna ske för att vinna lämplig anpassning
till kalendern.

Grundutbildningen inpassas enligt utredningens förslag inom hela krigsmakten
så att allsidigt sammansatta förband av krigsstyrka kan organiseras
under senare delen av utbildningen främst för att ge det värnpliktiga befälet
bättre övning i praktisk truppföring. — Vid arméns huvuddel rycker flertalet
värnpliktiga in under sommaren och rycker ut på våren påföljande år.
Utbildningen för de underofficersuttagna uppdelas på två perioder varav
den första fullgörs under tre sommarmånader med uppehåll därefter till påföljande
sommar då återstoden av grundutbildningen, tolv månader, påbörjas.
Tjänstgöring i en följd kan emellertid ske efter frivilligt åtagande varvid
dock längre studietid än som innefattar två studieterminer tas i anspråk.
— Vid flottan fördelas enligt förslaget flertalet värnpliktiga på tre
bemanningsgrupper mot nuvarande två. De värnpliktiga i den största bemanningsgruppen
rycker in under sommaren och hösten och rycker ut i
mitten av september påföljande år. De värnpliktiga som tillhör den näst
största bemanningsgruppen rycker in under hösten och vintern och rycker
ut till jul omkring ett år senare. Vid den tredje bemanningsgruppen sker
inryckning under vintern och våren, utryckningen påföljande var. Inom bemanningsgrupperna
förbättras samordningen av utbildningen främst genom
att tiderna för påmönstring och avmönstring på fartygen blir gemensamma
för alla kategorier. — Vid kustartilleriet inpassas grundutbildningen i stort
liksom nu, varvid dock en anpassning sker mellan olika kategorier värnpliktiga
så att gemensam utryckning erhålls. — Vid flygvapnet genomförs
utbildningen som nu i huvudsak med kontingenten uppdelad på fyra från
varandra tidsförskjutna omgångar, där inryckningstiderna jämkats något
för att underlätta civila studier.

Repetitionsutbildning i krigsförband, som nu förekommer vid armén och
kustartilleriet, föreslås införd även vid flottan och flygvapnet. Repetitionsutbildningen
omfattar enligt utredningsförslaget tre slags övningar, nämligen
krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövningarna, som motsvarar nuvarande repetitionsövningar
i krigsförband med anslutande befälsövningar, genomförs enligt förslaget
för förbandens del vart fjärde år. övningarnas längd är vid armén och marinen
i de flesta fall 32 dagar för personal i officers- och underofficersbefattning,
25 dagar för personal i underbefälsbefattning och i särskilt utbildningskrävande
befattning för menig samt 18 dagar för övriga meniga,
övningarnas längd är vid de flesta av flygvapnets förband 22 dagar för
värnpliktiga i befattning för officer, underofficer och i befattning för vissa
underbefäl samt 15 dagar för återstående värnpliktiga. Vid mindre delar
av krigsmakten eller för viss personal förekommer smärre variationer be -

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

roende på olikheter ifråga om behov av utbildningstid m. m. Den värnpliktige
åläggs vid samtliga försvarsgrenar att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Särskilda övningar, som är en vidareutveckling av nuvarande särskilda
befälsövningar, inläggs enligt utredningsförslaget mellan krigsförbandsövningarna
vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller materiel.
De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning
men vid vissa förband även med övrigt befäl och meniga
i nyckelbefattningar. Den värnpliktige åläggs att fullgöra, vid armén
och marinen högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd
samt vid flygvapnet högst fem sådana om vardera fyra dagars längd.

Mobiliseringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande utbildningssystem,
kan omfatta antingen viss personal med särskilt betydelsefulla
uppgifter vid förbandens mobilisering eller hela förband med särskilt korta
mobiliseringstider. övningens längd är i regel högst 24 timmar. Den kan
dock utsträckas till högst 48 timmar. Den värnpliktige åläggs vid samtliga
försvarsgrenar att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar.

Repetitionsutbildningen förutsätts av värnpliktsutredningen i stort inpassad
under kalenderåret som nu. Vid armén har emellertid frågan om förbandens
antalsmässiga fördelning på vinter-, vår- och höstomgångar lämnats
öppen. För flottan räknar utredningen med krigsförbandsövningar
främst under hösten.

Utredningsförslaget innebär jämfört med nuvarande system att antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga vad gäller grundutbildningen minskar
med omkring 800 000 och vad gäller repetitionsutbildningen ökar med omkring
300 000. Totalt inbesparas således omkring 500 000 tjänstgöringsdagar.
Samtidigt ökar dock antalet in- och utryckningsdagar med drygt 100 000.

Utredningen lägger fram förslag till sådana ändringar av de ekonomiska
förmånerna till de värnpliktiga som utredningen anser att den föreslagna
omläggningen av utbildningen nödvändiggör. Därjämte föreslås en avsevärd
förbättring av premierna för utbildning till värnpliktig officer.

Utredningen uppskattar att dess förslag på längre sikt innebär merkostnader
dels av 15 milj. kr. för år för sådana åtgärder som direkt är att hänföra
till förslaget, dels av 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har
ett samband med förslaget men vilkas storlek inte alltid direkt kan härledas
ur detta. Utredningen har härvid bedömt att successivt fram till början av
1970-talet sammanlagt omkring 500 personer skulle behöva anställas inom
krigsmakten, varav en del kan utgöras av pensionsavgången militär personal.

Förslaget föreslås tillämpas beträffande grundutbildningen fr. o. m. år
1967. Systemet för repetitionsutbildning föreslås infört stegvis med början
år 1966 och vara helt genomfört år 1973.

Det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet har av re -

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

missinstanserna ansetts vara uppbyggt efter riktiga principer eller
lämnats utan större erinringar, överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna
bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att de
väsentliga kraven på krigsorganisationens användbarhet under överskådlig
framtid tillgodoses. De militära myndigheterna liksom de personalorganisationer
som företräder den fredsanställda personalen framhåller emellertid
att det föreslagna systemet innebär ökad belastning på såväl utbildningssom
förvaltningsorganisationen. De förutsätter att systemet genomförs stegvis
och med hänsyn till de resurser som står till förfogande. De civila myndigheter
och organisationer som företräder näringslivet anser, att de ställningstaganden
utredningen har gjort är väl anpassade efter vårt lands ekonomiska
och personella resurser. De remissinstanser som företräder den
civila utbildningssektorn uttrycker genomgående sin tillfredsställelse över
den hänsyn utredningen har tagit till studiesociala faktorer och finner att
utredningens förslag totalt sett innebär en förbättring på detta område.

För egen del anser jag att värnpliktsutredningen har gjort en noggrann
och i allt väsentligt lämplig avvägning mellan militära och civila behov och
att förslaget därför är en god grund för en reform av värnpliktsutbildningen.
Det av utredningen framlagda förslaget är enligt min uppfattning tillämpligt
med nuvarande försvarsbeslut som grund men också vid vissa avvikelser
från detta.

överväganden och förslag
Förutsättningar och riktlinjer

Värnpliktsutredningen framhåller, när den redovisar förutsättningarna
för utformningen av värnpliktsutbildningen, att
våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Den pekar på att flottans och
flygvapnets årskontingent bl. a. för att tillgodose insatsberedskapen är större
än vad som krävs för att vidmakthålla krigsorganisationen, vilket leder till
att en förhållandevis stor personalreserv bildas. Jag delar utredningens uppfattning
att de värnpliktiga i denna personalreserv måste kunna utnyttjas
för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Detta kräver att de värnpliktiga
till skillnad från vad nu gäller har kvarstående skyldighet att fullgöra
erforderlig utbildning efter överföring från flottan resp. flygvapnet.

Vad som från bl. a. Sveriges Förenade Studentkårers sida anförts om att
antalet 20-åringar kommer att minska det närmaste decenniet är i och för
sig riktigt. Däremot kan jag inte biträda den slutsats som organisationen
dragit härav, nämligen att det skulle gå att de närmaste åren sänka genomsnittsåldern
på de värnpliktiga. Medelåldern på de värnpliktiga är nämligen
med den hittills använda tekniken för utjämning av värnpliktskontingentens
storlek beroende av antalet värnpliktiga 20-åringar under en längre

136

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

följd av år och det dröjer därför nu tämligen länge innan genomsnittsåldern
på de värnpliktiga sjunker. Jag finner därför utredningens uppfattning att
genomsnittsåldern på de värnpliktiga stiger de närmaste åren vara riktig.

Utredningen har bl. a. i syfte att säkerställa ett rationellt utnyttjande av
värnpliktiga föreslagit, att Kungl. Maj :t skall fastställa personalramar för
försvarsgrenarnas krigsorganisation liksom för personalreserverna, överbefälhavaren
och chefen för armén hävdar att nuvarande ordning, som
innebär att de årliga utbildningskontingenterna är maximerade, medger tillräcklig
säkerhet i detta hänseende och bör bibehållas. Jag tar inte nu ställning
i denna fråga.

Värnpliktsutredningen har framhållit betydelsen av att frekvensen av
anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning minskas. Dessa synpunkter
har starkt understrukits av de militära myndigheterna som framhållit
att en minskning av anståndsfrekvensen är en förutsättning för att den
av utredningen föreslagna repetitionsutbildningen skall ge avsedd effekt.
Berörda civila myndigheter och organisationer har genomgående uttryckt
förståelse för värnpliktsutredningens synpunkter men det har hävdats att
repetitionsutbildning särskilt för studerande och för de i jordbruket sysselsatta
kan innebära allvarliga olägenheter. Jag bedömer i likhet med flera
remissinstanser att den föreslagna förkortningen av övningarna minskar
behovet av anstånd men anser det därutöver nödvändigt att de synpunkter
utredningen anfört om åtstramning av anståndsgivningen beaktas. Särskild
hänsyn måste dock även i framtiden tas till dem som genomgår utbildning
av olika slag med bunden studiegång.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av vad utredningen
anfört angående de särskilda villkor och möjligheter som är förknippade
med ett värnpliktssystem. Jag delar sålunda utredningens uppfattning, att
förfaringssätt och bestämmelser måste göras så enkla som möjligt och att
ändringar bör ske endast då så oundgängligen krävs. Jag vill vidare framhålla
betydelsen av att man även vid anskaffning av materiel till krigsorganisationen
noggrant beaktar de särskilda förutsättningar som betingas av
värnpliktssystemet. Det är väsentligt att försvarsgrenarnas materiel görs enhetlig
så långt detta är möjligt och lämpligt och att anpassning till materiel
som utnyttjas inom samhället i övrigt sker i största möjliga utsträckning.
Olikheter mellan försvarsgrenarna i fråga om intendenturmateriel, handvapen,
fordon m. m. måste vara klart motiverade. Viss enhetlighet bör också
vara möjlig i fråga om komponenter i skilda vapensystem. Strävan efter
enkel och så långt möjligt enhetlig materiel skall syfta till lättare och
säkrare inlärning och repetition, lägre anskaffnings- och underhållskostnader
samt bättre utnyttjande av utbytesenheter. Vidare underlättas omdisposition
av värnpliktiga mellan försvarsgrenarna.

Utredningen har, då den dragit upp riktlinjer för värnplikt sutbildningens
utformning, bl. a. räknat med att i ökad utsträck -

137

Kungl. MajAs proposition nr 106 år 1066

ning differentiera utbildningstidens längd mellan olika grupper värnpliktiga
samt att söka effektivisera utbildningen. Utredningen har bedömt det möjligt
att fördela de värnpliktiga i allmänhet, som nu inom försvarsgrenarna
i regel har lika lång utbildningstid i grupper med olika lång grundutbildning.
En liknande uppdelning föreslås beträffande repetitionsutbildningen.
Differentiering av utbildningens längd förekommer i förslaget även i ökad
utsträckning mellan försvarsgrenar och vapengrenar ifråga om såväl grundutbildning
som repetitionsutbildning. Det är uppenbart att en sådan differentiering
innebär att utbildningssystemet i viss mån kompliceras. De
militära myndigheterna bedömer dock den föreslagna differentieringen möjlig
att genomföra. Jag anser att den väg utredningen valt är riktig eftersom
den innebär större möjligheter att fördela resurserna så att de väsentliga
behoven tillgodoses utan ökning av den sammanlagda tjänstgöringsvolymen.
Den ökade differentieringen kan komma att skapa vissa psykologiska
svårigheter. Jag anser emellertid i likhet med utredningen att dessa
kan minskas genom att värnpliktiga som åläggs längre tjänstgöring än som
gäller flertalet gottgörs ekonomiskt. Utredningens uppfattning att de nya
behoven av utbildning i viss mån kan tillgodoses med den tid som friställs
genom effektivisering av utbildningen har inte föranlett erinran från de
militära myndigheterna. Jag vill understryka betydelsen av att utbildningen
fortlöpande effektiviseras när så är möjligt och vill särskilt förorda att den
självverksamhetsprincip som tillämpas i det civila undervisningsväsendet
beaktas även inom den militära utbildningen framförallt när det gäller befälsutbildningen.
Genom att utnyttja möjligheterna till differentiering av
utbildningstidens längd och till effektivisering är det enligt utredningen
möjligt att överföra tid från grundutbildningen till repetitionsutbildningen.
En sådan omfördelning av resurserna finner jag ofrånkomlig. Den utgör en
grundförutsättning för att krigsorganisationen fortlöpande skall kunna samtränas
så att den är användbar omedelbart vid mobilisering.

Vad värnpliktsutredningen föreslår rörande utbildningssystemets uppbyggnad
i stort har vid remissbehandlingen inte föranlett någon erinran.
Grundutbildningen föreslås liksom nu främst ha till syfte att utbilda den
värnpliktige så att han vid dennas slut är fullt användbar i avsedd befattning
inom krigsorganisationen. Även repetitionsutbildningens syfte föreslås
oförändrat, dvs. att säkerställa att den värnpliktige är fullt användbar enskilt
och i förband inom krigsorganisationen under den återstående värnpliktstiden.
Jag ansluter mig till denna utredningens uppfattning.

Grundutbildningens uppbyggnad enligt utredningens förslag finner jag
lämplig. Jag anser det betydelsefullt att alla värnpliktiga ges en för krigsmakten
likformig allmänmilitär utbildning. Härigenom skapas en grundförutsättning
för att alla värnpliktiga skall kunna användas inom krigsorganisationen
på ett rationellt sätt. Jag finner vidare det nödvändigt att utbildningen
för alla kategorier värnpliktiga så samordnas tidsmässigt att

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066

grundläggande krigsförbandsutbildning med allsidigt sammansatta förband
kan genomföras under senare delen av grundutbildningen. Det är därvid
särskilt viktigt att de befälsuttagna värnpliktiga före den grundläggande
krigsförbandsutbildningen hunnit få sådan färdighet i befälsutövning att de
under denna utbildning varaktigt kan tjänstgöra i befattning i vilka de senare
avses krigsplaceras. Denna sammanhängande period av praktisk befälsutövning
under främst förbandsutbildning betraktar jag som en hörnsten
i det nya utbildningssystemet.

Ifråga om utbildningsveckans längd har utredningen förordat att nuvarande
ordning bibehålls vilket innebär i stort att lördagarna är tjänstgöringsfria
under de tre sommarmånaderna. Den tid som faller bort överförs
till återstående del av grundutbildningen, som i övrigt bedrivs sex dagar i
veckan. Utredningen framhåller att den inte finner det lämpligt från pedagogisk
synpunkt att genomgående frilägga lördagarna genom överföring av
utbildningstid från lördagarna till veckans övriga vardagar. Den framhåller
vidare att ett genomförande av femdagarsvecka skulle nödvändiggöra en
förlängning av grundutbildningen till nackdel såväl för den värnpliktige som
för näringsliv och civil undervisning. Jag finner motiven för utredningens
ställningstagande bärande och tillstyrker förslaget men anser, med beaktande
bl. a. av vad överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anfört, likväl att
en möjlighet bör finnas att i begränsad omfattning utöver de tre sommarmånaderna
få omfördela tjänstgöringstiden på lördagar till övriga dagar i
veckan när så är möjligt utan att antalet utbildningstimmar per vecka
minskas.

Värnpliktsutredningen har som riktlinje för grundutbildningens inpassning
under året antagit att tid inrymmande högst två civila studieterminer
bör tas i anspråk för denna utbildning och att denna om möjligt bör
inpassas mellan den 1 juni första året och den 1 september följande år.
Antalet värnpliktiga som genomgått gymnasium eller postgyinnasial fackutbildning
väntas öka starkt och omfatta värnpliktiga ur alla kategorier.
Jag finner det därför angeläget att nämnda riktlinjer tillämpas, oaktat att
härvid obestridligen vissa militära olägenheter uppstår.

Bristen på värnpliktiga officerare främst inom arméns krigsorganisation
är stor, vilket innebär en allvarlig minskning av förbandens effekt i
krig. Utredningen bedömer bl. a. efter samråd med militärpsykologiska institutet
att det inte är lämpligt att återinföra tvångsvis uttagning utan förordar
att nuvarande ordning med uttagning efter frivilligt åtagande bör
bestå. För att underlätta rekryteringen anser utredningen att man i stället
bör välja att anpassa utbildningen bättre än nu till civila studier och ersätta
de värnpliktiga bättre ekonomiskt, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
har i huvudsak ingen erinran mot att förslaget tills vidare tillämpas.
Jag anser att den av utredningen föreslagna anpassningen av utbildningen

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

kan väntas påtagligt bidra till en förbättring av rekryteringen och tillstyrker
förslaget. Mina i det följande framlagda förslag bygger i princip på en
sådan ordning. Till frågan om förbättring av premierna återkommer jag i
det följande.

Repetitionsutbildningens uppbyggnad i stort enligt utredningens förslag
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag anser
att utredningen med omfattande praktiska och teoretiska undersökningar
som grund har föreslagit ett system som är väl avvägt med hänsyn
till såväl de enskilda värnpliktigas som förbandens skiftande behov av övning.
Det är enligt min mening uppenbart att repetitionsövningarna vid
armén och kustartilleriet måste återkomma oftare än vart sjätte år. Jag
anser det också nödvändigt att repetitionsutbildning i krigsförband införs
vid flottan och flygvapnet. Utredningens förslag att krigsförbanden i princip
skall övas vart fjärde år anser jag vara väl underbyggt. Jag finner också att
utredningen har redovisat bärande skäl för att befäl och meniga i särskilt
viktiga befattningar bör genomföra särskild övning under tiden mellan
krigsförbandsövningarna. De mobiliseringsövningar som utredningen föreslår
dels för vissa befattningshavare med särskilda uppgifter vid mobiliseringen,
dels för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider anser
jag vara en nödvändig del av repetitionsutbildningen med hänsyn till de
ökade krav som ställs på våra värnpliktsförbands förmåga att snabbt och
säkert genomföra mobilisering. Med införande av dessa övningar skapas
också möjligheter att vid behov tillfälligt höja insatsberedskapen.

Ifråga om utredningens förslag rörande mobiliseringsövningar för hela
förband —- mönstringsövningar — vill jag anföra följande. Jag tillstyrker
att personalen i förbanden inkallas med åläggande om omedelbar inställelse
med hänsyn till de höga krav som ställs på förbandens mobiliseringsberedskap.
Personalen bör emellertid vara orienterad i förväg om att den under
en viss tidsperiod kan komma att inkallas till mönstringsövning. Jag vill
vidare framhålla betydelsen av att värnpliktiga som inte bör delta i övningen
med hänsyn till angelägen civil verksamhet — t. ex. jourtjänst — undantas
från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Mönstringsövning bör
som utredningen föreslagit i regel omfatta 24 timmar men kunna utsträckas
till 48 timmar om övningen anbefallts för att tillfälligt höja insatsberedskapen.
övningens längd bör räknas från tidpunkt då inkallelseorder sänds ut
från militär myndighet och till den tidpunkt då den värnpliktige lieinförlovas.

Utredningens förslag avseende mönstringsövning innebär bl. a. att personlig
utrustning innefattande handvapen med ammunition i fred skall
lämnas ut till berörda värnpliktiga för förvaring i bostaden förutsatt att den
enskilde inte reser invändning häremot. Syftet med denna utlämning är att
säkerställa hög personell beredskap vid förband som är särskilt betydelse -

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 10G år 1966

fulla vid ett kuppföretag, övningarnas omfattning är enligt min mening inte
beroende av vilken ställning som tas i denna fråga. Jag tar inte nu ställning
i frågan.

Vad utredningen har anfört ifråga om insatsberedskapen och
utbildningssystemet biträder jag. Jag vill bl. a. framhålla betydelsen
av att tillfälliga behov av att höja insatsberedskapen kan tillgodoses
genom ändrad förläggning till tiden av krigsförbandsövningar samt genom
mönstringsövningar.

Armén

Utredningens kartläggning av nuvarande brister och behovet av
förbättringar i värnpliktsutbildningen vid armén har inte föranlett
erinran vid remissbehandlingen. Jag finner utredningens synpunkter väsentliga
och vill särskilt understryka nödvändigheten av att det värnpliktiga
befälet ges bättre rutin att leda och handha underställd trupp. Jag delar
utredningens mening att det är nödvändigt att krigsförbandens användbarhet
förbättras genom tätare återkommande repetitionsutbildning.

I fråga om grundutbildningens omfattning finner jag i
likhet med arméchefen det i och för sig beklagligt att möjlighet inte finns
att ge de underbefälsuttagna värnpliktiga en utbildningstid om 345 dagar
i alternativet vårutryckning, vilket alternativ utredningen avsett för arméns
huvuddel. Jag anser emellertid att arméchefens förslag att undanröja denna
olägenhet genom att tidigarelägga inryckningen till maj skulle innebära ett
väsentligt avbräck för det störa antal värnpliktiga som under denna månad
alltjämt bedriver studier vid gymnasium eller universitet. En beskärning av
utbildningstiden för underbefälsuttagna och värnpliktiga E i enlighet med
utredningens förslag måste därför enligt min mening ske. Jag kan i och för
sig dela arméchefens uppfattning att plutonchefs ställföreträdare med hänsyn
till uppgifterna bör ges utbildning likvärdig med den som ges plutonchef.
Jag anser emellertid i likhet med utredningen att plutonchefs ställföreträdare
t. v. med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna och såsom
nu också sker måste ges kortare utbildning. Även utredningens förslag rörande
utbildningstidens längd för övriga kategorier värnpliktiga anser jag
lämpliga. Jag vill dock framhålla att den föreslagna förkortningen av utbildningen
till värnpliktig officer tillstyrks av mig endast under den förutsättningen
att underofficersutbildningen innefattar den sammanhängande period
av trupptjänstgöring under tillämpad förbandsutbildning som utredningen
föreslagit. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Arméchefen, som har utfört en översyn av utbildningskontingentens sammansättning
och fördelning på kategorier, föreslår med anledning härav att
antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning ökas med 26 000 i förhållande
till utredningens förslag. Jag kan av kostnadsskäl inte tillstyrka att antalet
tjänstgöringsdagar ökas utan räknar med att nu anmälda nya behov

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

av ytterligare utbildning — liksom andra sådana behov som framdeles kan
göra sig gällande — får tillgodoses genom omdisposition inom ramen för
ett i förhållande till utredningens förslag oförändrat antal tjänstgöringsdagar.

Utredningen har redovisat tre alternativ för inpass ningen undei
året av värnplikts utbildningen, nämligen alternativen sommar-,
höst- och vår utryckning.

Jag anser det obestridligt att alternativet sommarutryckning inrymmer
fördelar såväl från militära synpunkter som med hänsyn till civila studier.
För alternativet talar att det organisatoriskt är relativt enkelt samt att det
underlättar uttag av sommarsemester för den aktiva personalen. Från studiesynpunkt
är det bl. a. en fördel att enligt alternativet all obligatorisk
grundutbildning genomförs i en följd. Alternativet innebär emellertid även
uppenbara militära olägenheter. Utbildningens inledande skede genomförs
för en stor del av åldersklassen under ogynnsamma klimat- och ljusförhållanden,
särskilt i Norrland. Vinterulbildningen måste inledas innan tillräcklig
föregående utbildning genomförts. Under slutskedet av utbildningen begränsar
tjällossning och besådd mark i väsentlig grad rörelsefriheten under
förbandsutbildningen. De angivna svårigheterna torde i viss mån kunna
minskas om utbildningshallar byggs i stor omfattning för att underlätta den
inledande enskilda utbildningen samt om övningsfälten utvidgas och förstärks
i betydligt större utsträckning än nuvarande planer anger. Ett investeringsprogram
av den omfattning som här skulle bli aktuellt bedömer jag
dock av kostnadsskäl inte möjligt att genomföra. Jag vill också tillägga att
de markskador som utbildningen under våren och sommaren skulle förorsaka
kommer att dra merkostnader, vilkas storlek är svår att uppskatta.
Jag inser väl de skäl som har föranlett utredningen och många remissinstanser
att föreslå försök med alternativet. Jag anser emellertid att det inte är
möjligt att till rimliga kostnader nå en från militär synpunkt godtagbar
effekt av alternativet. Det bör därför inte bli föremål för särskilda försök.

I likhet med värnpliktsutredningen finner jag det nödvändigt att, bl. a.
med hänsyn till behovet av övningstrupper, vissa förband utbildas i enlighet
med alternativet höstutryckning trots de olägenheter från militär synpunkt
som är förenade med alternativet. Enligt alternativet pågår utbildningen
något över en vecka in i september, vilket kan medföra vissa svårigheter för
dem som skall påbörja eller fortsätta civila studier denna månad. Utbildningstiderna
är emellertid så hårt beskurna att jag inte finner det möjligt
att förkorta utbildningen så att utryckning kan ske före den 1 september.
Det är med hänsyn till trettondedagshelgen heller inte lämpligt att lidigarelägga
inryckningen eftersom den för eu grupp av berörda värnpliktiga a\ses
ske omedelbart efter denna helg. Jag anser därför att den av utredningen
valda inpassningen är ofrånkomlig.

Alternativet vårutryckning är, främst till följd av att det innebär alt un -

142

Kung1. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

derofficersutbildningen delas upp på två tjänstgöringsperioder, förenat med
olägenheter för de värnpliktiga som bedriver studier vid universitet och högskolor.
Jag hyser förståelse för de synpunkter som med anledning härav
framförts bl. a. av universitetskanslersämbetet. Av skäl som jag kommer att
redovisa i det följande finner jag dock alternativet vårutryckning ha sådana
fördelar att det i första hand bör väljas. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
vill jag erinra om bl. a. de möjligheter som finns att
inom ramen för ett treterminssystem öka såväl undervisningsvolymen som
antalet examinationstillfällen. Eventuellt kan även en justering av det akademiska
läsårets längd komma att bli erforderlig i detta sammanhang. Hithörande
frågor övervägs f. n. av universitetskanslersämbetet. Jag vill framhålla
som min bestämda uppfattning att av de tre redovisade alternativen
endast alternativet vårutryckning medger den förbandsutbildning av tillämpad
karaktär som ofrånkomligen krävs för att ge befäl och meniga fullvärdig
utbildning. Vidare säkerställs i alternativet att de värnpliktiga får tillräcklig
vinterutbildning. Jag tillstyrker därför liksom utredningen och chefen
för armén att alternativet tillämpas för arméns huvuddel.

De av mig nu redovisade övervägandena rörande i vilken utsträckning
alternativen bör tillämpas är gjorda mot bakgrunden av de krav som den
långsiktiga beredskapen ställer, dvs. med tanke på att skapa bästa möjliga
betingelser för utbildningen. Jag är emellertid medveten om att nämnda
krav måste avvägas mot de krav insatsberedskapen ställer. En sådan avvägning
bör i enlighet med utredningens förslag göras fortlöpande. Jag finner
att tillräcklig handlingsfrihet härvidlag kan erhållas inom ramen för alternativen
vår- och höstutryckning.

I fråga om den närmare utformningen av alternativet vårutryckning vill
jag anföra följande. Den av arméchefen förordade generella tidigareläggningen
av in- och utryckningstiderna, innebärande att utryckning sker före
den 1 april, är från vissa militära synpunkter att föredra. Vissa fördelar
skulle också vinnas för näringslivet. Följden skulle emellertid bli att inryckning
vid obeskuren utbildning för en stor del av arméns kontingent skulle
ske redan under maj med de olägenheter för studerande som tidigare har redovisats.
Jag anser därför liksom utredningen att en tidigareläggning av utryckningen
bör ske endast vid truppförband med förläggningsort där tjällossningen
omöjliggör den utbildning som avses förekomma under april.
Härvid får utbildningen för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga
E förkortas i motsvarande mån som tidigareläggning sker, så att
inryckning inte sker under maj. En tidigareläggning av in- och utryckningstiderna
anser jag nödvändig även de år påsken infaller i slutet av april.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de underofficersuttagna
värnpliktiga får tillräcklig utbildning före trupptjänstgöringen
under den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Utredningens förslag,
som innebär att utbildningen antingen sker i en följd med inryckning i mars

143

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

eller uppdelas på två perioder, tillgodoser minimibehovet av skolmässig förutbildning
före den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Jag tillstyrker
därför utredningens förslag rörande de underofficersuttagnas utbildning.
Jag förutsätter därvid att största möjliga frihet ges åt de värnpliktiga
att välja mellan tjänstgöring i en följd eller tjänstgöring uppdelad på två
perioder.

Utredningens förslag rörande inpassningen av vidareutbildningen till
värnpliktig officer finner jag lämpligt från såväl utbildnings- som rekryteringssynpunkt,
eftersom kadettskolan genomförs i direkt anslutning till underofficersutbildningen.
Chefen för armén redovisar i sitt remissyttrande ett
modifierat förslag som bygger på utredningens utbildningstider. Det innebär
i jämförelse med utredningens förslag en mindre belastning på utbildningsorganisationen
under sommaren men medför å andra sidan bortfall av
en månads trupptjänst under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.
Med hänsyn till att denna trupptjänst är ett väsentligt led i de befälsuttagna
värnpliktigas utbildning är jag inte beredd att tillstyrka arméchefens
förslag utan förordar det som redovisats av utredningen.

Jag vill slutligen framhålla att såväl de civila utbildningsmyndigheterna
som de militära myndigheterna noga bör följa utvecklingen och, om så befinns
nödvändigt, ömsesidigt göra jämkningar beträffande tidsinpassningen.

Sammanfattningsvis tillstyrker jag utredningens förslag rörande grundutbildningen
för de värnpliktiga. Det innebär att de värnpliktigas tjänstgöring
för grundutbildning skall omfatta för värnpliktiga G 255 dagar eller,
i alternativet höstutryckning, 243 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för
värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga —- i de särskilda fall
grundutbildningen inte förkortas i enlighet med vad i det följande anges —
332 dagar eller, i alternativet höstutryckning, 345 dagar, för underofficersuttagna
värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540
dagar. — Arméns huvuddel utbildas enligt alternativet vårutryckning,
mindre del enligt alternativet höstutryckning. Vid några få förband inpassas
beroende på speciella förhållanden grundutbildningen på följande sätt. Utbildningen
enligt alternativet vårutryckning kan vid förband där tjällossningen
utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare
delen av mars läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker
tidigareläggning förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna
värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Tidigareläggning
i erforderlig omfattning bör även ske i de fall påsken infaller i slutet
av april. — Liksom i nuvarande system bör de nu angivna tiderna kunna
förkortas med i regel högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till
kalendern.

Utredningens förslag rörande repetition sutbildningens o infattning
finner jag vara väl underbyggt genom omfattande studier och
försök. Jag är medveten om att de av utredningen föreslagna tiderna för

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

olika övningar är korta och att bl. a. möjligheterna att genomföra större tilllämpningsövningar
därigenom minskar. Med hänsyn till de begränsade resurserna
i olika hänseenden kan jag emellertid inte tillstyrka de mindre utökningar
i fråga om krigsförbandsövning och mönstringsövning som överbefälhavaren
finner behövliga. Jag biträder under åberopande av det anförda
utredningens förslag som innebär följande.

Krigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet
till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal krigsförband undantas
liksom nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem
krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning får omfatta högst 34 dagar.
Den omfattar för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar
25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar
32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske.
Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning,
till ett antal av högst 9 000 årligen fullgör krigsförbandsövning om högst 25
dagar. För meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning
skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra
krigsförbandsövning om 18 dagar, till ett antal av högst 10 000 årligen kan
tiden för krigsförbandsövning förlängas till högst 21 dagar. Detta innebär
att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning under
sammanlagt högst följande antal dagar, nämligen vid placering i flertalet
befattningar för menig 105 dagar, vid placering i vissa befattningar för menig
och i befattning för underbefäl 125 dagar samt vid placering i befattning
för underofficer och officer 160 dagar. Härutöver kan värnpliktiga i befattningar
som kompanichef eller kompanikvartermästare eller motsvarande
befattning samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare
åläggas att för avvecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning som
är högst två dagar längre än den tid om 25 eller 32 dagar som annars skulle
gälla. Den värnpliktige får således åläggas sådan förlängning sammanlagt
under högst tio dagar. Vid fullt utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt
120 000 värnpliktiga krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning läggs in mellan krigsförbandsövningarna för flertalet fältförband.
övningen omfattar antingen enbart personal i officers- och underofficersbefattning
eller all personal i nyckelbefattning. Den värnpliktige
åläggs fullgöra högst tre särskilda övningar vardera om elva dagar. Vid fullt
utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt 12 000 värnpliktiga särskild övning,
varav ca 9 000 befäl och 3 000 meniga.

Mobiliseringsövning genomförs på sätt som angetts i det föregående i
form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningens längd
är således i regel högst 24 timmar men kan dock utsträckas till högst 48 timmar.
Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
under sammanlagt högst åtta dagar. Det årliga antalet värnpliktiga som
fullgör mobiliseringsövning är förhållandevis begränsat.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att krigsförbandsövningarna

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

liksom nu i huvudsak äger rum på vintern, våren och hösten. Den antalsmässiga
fördelningen av förband på omgångar bör främst ske under hänsynstagande
till arméns egna utbildningsbehov, behovet av samövning mellan
försvarsgrenarna samt behoven av insatsberedda förband. Särskilda övningar
bör med hänsyn till det stora antalet studerande genomföras främst
under sommaren. Jag förutsätter att planeringen av repetitionsutbildningens
förläggning under året liksom nu sker i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Utredningen föreslår, att utbildningen till reser v officer även i fortsättningen
byggs upp efter de principer som ligger till grund för 1960 års
befälsordning, dvs. med utbildningen till värnpliktig officer som grund och
med påbyggnad av två reservofficerskurser. Utredningens förslag innebär
att reservofficerskurserna med oförändrad längd inpassas lämpligare än nu
med hänsyn till civila studier men att en trupptjänstgöringsperiod om 30
dagar bortfaller, varigenom utbildningen kan förkortas från nuvarande 200
dagar till 170 dagar. Härvid bör beaktas att den föregående utbildningen till
värnpliktig officer föreslås förkortad med 90 dagar, varför den sammanlagda
tiden för utbildningen till reservofficer enligt utredningsförslaget förkortas
med 120 dagar. Förslaget tillstyrks i princip av Svenska Arméns och
Flygvapnets Reservofficersförbund. Arméchefen har i sitt yttrande lagt fram
förslag om förkortning av utbildningen till reservofficer med ytterligare 70
dagar så att den skulle — förutom ett korrespondensskede — omfatta endast
100 dagar utöver nu föreslagen tid för utbildning till värnpliktig officer.
Enligt min mening är arméchefens förslag troligen gynnsammare än utredningens
från rekryleringssynpunkt. Det måste emellertid innebära att målen
för utbildningen till reservofficer sänks. Med hänsyn till de kvalificerade
uppgifter som åvilar reservofficerarna inom krigsorganisationen kan jag
därför inte biträda arméchefens förslag till ytterligare beskärning av utbildningstiden.
Jag tillstyrker däremot utredningens förslag som innebär oförändrad
målsättning för utbildningen men likväl betydligt bättre betingelser
för rekrytering än nu. Jag har härvid bl. a. beaktat att den förväntade bättre
rekryteringen av värnpliktiga officerare också breddar rekryteringsbasen
för reservofficersutbildningen.

Tjänstgöringen såsom reservofficer föreslås av utredningen inom nu gällande
tidsram anpassad efter det föreslagna systemet för de värnpliktigas
repetitionsutbildning. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Även jag tillstyrker förslaget.

Marinen: Flottan

De synpunkter som utredningen har framfört avseende behovet av
f ö r b ä 11 r i n g a r av utbildningssystemet har vid remissbehandlingen inte
föranlett några principiella erinringar. Jag anser att utredningens behovsredovisning
är väl grundad och vill särskilt peka på betydelsen av att repetitionsutbildning
i krigsförband införs vid flottan.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

146

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

I fråga om fartygsrustningarna i fred anser jag att den av
utredningen angivna s. k. villkorliga depåförläggningen av fartyg skulle innebära
en betydande höjning av flottans beredskap. Jag är emellertid inte beredd
att i detta sammanhang ta ställning till frågan om att införa sådan
förläggning. Jag kan ansluta mig till chefens för marinen uppfattning att
flottans årliga värnpliktskontingent under en övergångsperiod kan behöva
vara större än som bedöms erforderligt på längre sikt.

Utredningens förslag rörande kategoriindelning och uttagning
av värnpliktiga innebär bl. a. att de värnpliktiga i allmänhet
efter längden på grundutbildningen fördelas på tre kategorier. Jag anser
att förslaget förbättrar förutsättningarna för att på ett rationellt sätt
anordna de värnpliktigas tjänstgöring vid flottan och tillstyrker detsamma.

Utredningens förslag rörande längden på grundutbildningen innebär
betydande förkortningar i förhållande till nuvarande ordning. Chefen
för marinen har biträtt förslaget, dock med den reservationen att möjligheterna
att genomföra den föreslagna utbildningen inte har kunnat prövas
praktiskt vilket gör att bedömningen blir osäker. Han har vidare anfört att
målsättningen för utbildningen till värnpliktig officer måste sänkas något
på grund av den föreslagna förkortningen. Jag anser för egen del att de
föreslagna tämligen betydande beskärningarna av grundutbildningen är
nödvändiga om tid skall kunna avdelas till repetitionsutbildning inom i stort
sett nuvarande totala utbildningstider. Härvid får godtas att nuvarande anspråk
på grundutbildningen får jämkas något, exempelvis vad gäller den
angivna målsättningen för officersutbildningen. Det är också ofrånkomligt
att förkortningen av utbildningstiden medför en viss sänkning av insatsberedskapen
under del av året, vilket såväl överbefälhavaren som chefen för
marinen har framhållit. Förutsättningar synes föreligga att avhjälpa denna
svaghet, bl. a. genom att förlägga krigsförbandsövningar för vissa av flottans
fartyg till den tid under året då insatsberedskapen med enheter under
grundutbildning är låg.

Utredningens förslag avseende grundutbildningens uppbyggnad har föranlett
erinran bl. a. från universitetskanslersämbetet, som framhåller att det
är en olägenhet att många värnpliktiga vid flottan enligt utredningsförslaget
avslutar sin utbildning alltför sent, först i mitten av september. Jag vill
härtill framhålla, att det av utredningen framlagda förslaget innebär att
utryckningen för berörda värnpliktiga sker betydligt tidigare än nu, något
som bl. a. har till syfte att tillmötesgå de studerande. Eftersom det likväl är
nödvändigt att de avslutande övningarna för flottan kan ske efter semesterperiodens
slut, kan utryckningen enligt min uppfattning inte läggas tidigare
än utredningen föreslagit, dvs. i mitten av september.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen föreslagit rörande
grundutbildningen vid flottan och föreslår således följande. Grundutbildningen
omfattar med i det följande nämnda undantag för värnpliktiga G
320 dagar, för värnpliktiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för

147

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

underbefälsuttagna värnpliktiga 364 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga
i de fall de avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen 364 dagar
och för övriga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar.
För underofficersuttagna värnpliktiga med 364 dagars grundutbildning bör
utbildning till värnpliktig officer under ytterligare 90 dagar, dvs. under
sammanlagt 454 dagar, kunna förekomma. Det kan framdeles bli nödvändigt
att ta ut inte blott värnpliktiga E och underofficersuttagna värnpliktiga
utan även blivande underbefäl till 450 dagars grundutbildning. Värnpliktslagen
bör utformas så att möjlighet härtill finns.

De värnpliktiga fördelas på i huvudsak tre bemanningsgrupper med sinsemellan
tidsförskjliten utbildning. Härtill kommer en bemanningsgrupp
för isbrytarbesätlningar. Jag förutsätter att de värnpliktiga fördelas på omgångar
med beaktande av deras studieförhållanden, eftersom omgångarna
inte är likvärdigt inpassade till tiden.

Liksom i nuvarande system bör de angivna tiderna kunna förkortas med
högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

För visst fall är denna förkortningsmöjlighet inte tillräcklig. Underbefälsuttagna
värnpliktiga, värnpliktiga F och underofficersuttagna värnpliktiga
med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen i en av bemanningsgrupperna, bemanningsgruppen
B, påbörjar sin grundutbildning i början av januari och
skulle rycka ut strax efter nyår om hela utbildningstiden 364 dagar tas i
anspråk. Övriga kategorier värnpliktiga i samma bemanningsgrupp rycker
ut omkring den 20 december. Inryckningen för förstnämnda värnpliktiga
kan inte lämpligen läggas tidigare med hänsyn till trettondedagshelgen. Utredningen
föreslår med anledning härav att utbildningstiden om normalt
364 dagar för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga F i denna
bemanningsgrupp får förkortas så att utryckning för alla värnpliktiga i bemanningsgruppen
kan ske före jul, i den mån de värnpliktiga inte behövs
för särskild beredskapstjänst under jul- och nyårshelgen vid grundutbildningens
slut. Ifrågavarande värnpliktiga, som avses inkallade till 364 dagars
tjänstgöring, skall i god tid under hösten meddelas om möjlighet föreligger
till utryckning före jul. De värnpliktiga har enligt förslaget alltid rätt att kvarbli
i tjänst till utgången av den tid för vilken de ursprungligen inkallats. Vad
utredningen sålunda föreslagit kan jag biträda med det tillägget att förkortning
bör kunna ske även för här berörda underofficersuttagna värnpliktiga.
.lag anser att utbildningen i förevarande fall skall kunna förkortas med ytterligare
högst 21 dagar.

Utredningens förslag till vidgade möjligheter till frivillig tjänstgöring över
jul- och nyårshelgen för vissa andra värnpliktiga i bemanningsgruppen B
än de nyss nämnda — liksom för vissa värnpliktiga vid flygvapnet — anser
jag i avvaktan på närmare erfarenheter av det nya utbildningssystemet inte
böra föranleda någon åtgärd.

.lag finner alt den av utredningen föreslagna r e p e t i t i o n s u t b i 1 till
ingen vid flottan är lämplig. Remissinstanserna, bl. a. chefen för mari -

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066

nen, är också i huvudsak av denna uppfattning. Krigsförbandsövningarna
för stamstridsfartygen är enligt utredningsförslaget något längre för underbefäl
och meniga än vad som har föreslagits för övriga förband inom krigsmakten.
Jag anser i likhet med utredningen att denna längd är nödvändig
med hänsyn till fartygens komplicerade utrustning och med tanke på de
särskilt höga kraven på samträning av besättningarna på dessa fartyg och
av de förband som fartygen bildar. Jag finner i likhet med utredningen också
nödvändigt att en krigsförbandsövning för värnpliktiga placerade på
dessa fartyg i vissa fall kan uppdelas på delövningar, varvid intervallet mellan
delövningarna blir ett eller två år. Krigsförbandsövningarna för övriga
fartyg samt för landförband bör i enlighet med utredningens förslag i huvudsak
ha samma längd som vid armén.

I likhet med utredningen och marinchefen anser jag att de föreslagna
särskilda övningarna vid flottan i vart fall t. v. bör begränsas till att omfatta
endast värnpliktiga i officersbefattning.

Chefen för marinen anser att den av utredningen föreslagna längden —
en dag — för mobiliseringsgenomgång är väl kort. För egen del är jag emellertid
främst av värnpliktssociala skäl inte beredd tillstyrka att dessa övningar
görs längre än enligt utredningsförslaget.

Jag föreslår sammanfattningsvis att repetitionsutbildningen vid flottan
—- i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget — anordnas
enligt följande.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Vissa
krigsförband vid flottan som företrädesvis är sammansatta av äldre
värnpliktiga kommer inte att övas. Till följd härav kommer de värnpliktiga
vid flottan i genomsnitt att fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövningens längd är högst 34 dagar.

Krigsförbandsövning på stamstridsfartyg omfattar 32 dagar för värnpliktig
i befattning för officer, underofficer och underbefäl samt för högst en
tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade
menigbefattningar ombord placerade värnpliktiga. För övriga värnpliktiga
omfattar övningen 25 dagar. — Den andra krigsförbandsövningen för värnpliktiga
krigsplacerade på depåförlagda stamstridsfartyg kan bytas ut mot
delövningar. Dessa tas ut antingen som högst fyra övningar envar om fyra
dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som
högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum.
Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till
dess tillräckliga erfarenheter hunnit samlas från sådana övningar. — I sammanhanget
vill jag nämna alt berörda värnpliktiga normalt avses fullgöra två
krigsförbandsövningar på stamstridsfartyg och återstående krigsförbandsövningar
på andra fartyg eller i landförband. Förslaget innebär att den värnpliktige
kan åläggas fullgöra krigsförbandsövning på stamstridsfartyg under
sammanlagt högst 160 dagar vid placering i kvalificerad befattning för me -

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966

nig och i befattning för underbefäl, underofficer och officer samt under
högst 125 dagar vid placering i annan befattning för menig. I och med att
den värnpliktige förs över till annan typ av fartyg eller till landförband
minskar emellertid den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktig
i befattning för underbefäl och menig.

Krigsförbandsövning vid övriga fartyg och förband genomförs vart fjärde
år och omfattar för värnpliktig i befattning för officer och underofficer 32
dagar, för värnpliktig i befattning för underbefäl 25 dagar samt för övriga
värnpliktiga 18 dagar. — I det fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfartyg
kan disponeras endast under kortare tid än 18 dagar kan utbildningstiden
ombord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar. Detta
innebär att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning
under sammanlagt högst 90 dagar vid placering i befattning för menig, 125
dagar vid placering i befattning för underbefäl samt 160 dagar vid placering
i befattning för underofficer och officer.

Krigsförbandsövning kan utöver vad som tidigare nämnts för utförande
av avvecklingsarbeten förlängas med högst två dagar för värnpliktig i befattning
som kompanichef och kompanikvartermästare eller motsvarande
befattning samt annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare.
Till befattningar som motsvarar de här angivna räknar jag fartygschef och
krigskassor.

Förslaget innebär att vid utbyggt system årligen i genomsnitt 6 000 man
genomför krigsförbandsövning.

Den värnpliktige åläggs att genomföra högst tre särskilda övningar envar
om elva dagar, övningarna anordnas endast för värnpliktig placerad i befattning
för värnpliktig officer. Förslaget innebär att ca 100 värnpliktiga årligen
genomför särskild övning.

Den värnpliktige kan slutligen åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
under sammanlagt högst åtta dagar. Övningarna fullgörs av
ett tämligen begränsat antal värnpliktiga varje år.

Jag anser i likhet med utredningen att repetitionsutbildningen vid flottan
huvudsakligen bör äga rum under hösten, övningar för vissa fartyg och förband
bör kunna genomföras på andra tider bl. a. med hänsyn till insatsberedskapen.

Värnpliktiga soin fullgör grundutbildning ombord på flottans stamstridsfartyg
får nu en tämligen omfattande utbildning i fartygsskydd. För
värnpliktiga som är yrkessjömän är denna utbildning av värde även för deras
civila yrkesverksamhet. De värnpliktiga, som fullgör sin grundutbildning
ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg, har hittills inte fått sådan
utbildning, eftersom militära skäl inte påkallat detta. Utredningen har i
sitt förslag inrymt en möjlighet att ge även sistnämnda värnpliktiga en inte
obetydlig fartygsskyddsutbildning. Grundutbildningens längd påverkas inte
om denna möjlighet utnyttjas. Chefen för marinen har ansett att utrednings -

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

förslaget innebär mindre möjligheter än nu till fartygsskyddsutbildning.
Jag finner detta i och för sig vara riktigt för flottan som helhet och sammanhänga
med den allmänna förkortningen av utbildningstiden. För den
nämnda gruppen värnpliktiga öppnas dock enligt min mening en möjlighet
till förbättring. Eftersom denna utbildning kommer att medföra vissa,
om än inte särskilt stora merkostnader, anser jag emellertid att ställning
till frågan om sådan utbildning skall anordnas bör tas först i samband med
att 1965 års försvarsutrednings kommande förslag prövas.

De organisationer som företräder handelsflottan och dess personal har
föreslagit att yrkessjömännen ges en mycket kort grundutbildning främst
inriktad på verksamheten inom handelsflottan i krig. De hävdar vidare att
de sjömän som efter ett antal år alltjämt tjänstgör i handelsflottan bör befrias
från ytterligare värnpliktsutbildning. För egen del finner jag det principiellt
betänkligt att i värnpliktsavseende ge en viss yrkesgrupp en undantagsställning
av det slag som åsyftas. Jag kan därför inte biträda detta
förslag. Jag kan däremot tillstyrka att de värnpliktiga som tjänstgör i handelsflottan
normalt härunder likställs med uppskovsvärnpliktiga och därmed
i regel inte inkallas till repetitionsutbildning.

Utbildningen och tj änstgör ingen för reser v officerare vid marinen
liksom vid flygvapnet påkallar som utredningen framhållit ytterligare överväganden.
Enligt min mening bör dessa överväganden göras med bl. a. den
utgångspunkten att utbildningen även i framtiden skall bedrivas inom de
tidsramar som nu gäller för dessa befälskategoriers utbildning. För repetitionsutbildningens
del bör eftersträvas en ordning där reservofficeren alltid
tjänstgör när det krigsförband vari han är krigsplacerad fullgör repetitionsutbildning.

Marinen: Kustartilleriet

Vad utredningen har anfört rörande behovet av förbättringar
av värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet kan jag ansluta mig till. Jag vill
härvid särskilt framhålla behovet av en förbättrad tidsmässig samordning
av grundutbildningen för olika kategorier värnpliktiga samt behovet av tätare
återkommande övningar med krigsförbanden.

Utredningens förslag rörande grundutbildningen innebär bl. a.
att de värnpliktiga i allmänhet efter sitt behov av utbildning indelas i två
grupper. Vissa erinringar mot förslaget rörande utbildningens längd har
redovisats av chefen för marinen, som anser att denna utom för de underofficersuttagna
värnpliktiga bör ökas med omkring en vecka. Som motiv
härför har marinchefen bl. a. anfört att behovet av reservtid är större än
vad utredningen räknat med. Jag kan inte tillstyrka en sådan förlängning
av grundutbildningen eftersom utryckningen då måste äga ruin vid en med
hänsyn till civila studier alltför sen tidpunkt under september månad. Också
kostnadsskäl talar emot en förlängning. I syfte att utvinna mer tid för

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 dr 1066

utbildning inom den tidsram utredningen angivit bör övervägas att förkorta
övningsuppehållet under sommaren från fjorton dagar till en vecka. Å andra
sidan är jag inte heller beredd biträda de önskemål som framförts från universitetshåll
om att kustartilleriets grundutbildning skulle avslutas tidigare
på hösten än vad utredningen föreslagit. Jag finner det nämligen nödvändigt
att kustartilleriet bedriver tillämpad utbildning under september månad.
Häri ingår viss utbildning som bl.a. av säkerhetsskäl inte kan genomföras
under den egentliga semesterperioden i skärgården.

Jag föreslår således att grundutbildningen vid kustartilleriet anordnas i
enlighet med utredningens förslag vilket innebär att den omfattar för värnpliktiga
G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för underbefälsuttagna
värnpliktiga 330 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar
samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar. Flertalet värnpliktiga rycker
in på senhösten och vintern och rycker ut i mitten av september. Liksom
i nuvarande system förutsätts de angivna tiderna få förkortas med högst
sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

Chefen för marinen anser i fråga om repetitions utbildningen
vid kustartilleriet att krigsförbandsövningarna bör förlängas i förhållande
till utredningens förslag med omkring en vecka för samtliga värnpliktiga.
Marinchefen åberopar som motiv härför bl. a. behov av reservtid i samband
med skjutningar och för genomförande av nödvändiga längre förflyttningar
av förbanden, överbefälhavaren föreslår förlängning av krigsförbandsövningen
för vissa värnpliktiga främst för att öka möjligheterna att genomföra
längre transporter. Chefen för marinen föreslår vidare att något fler värnpliktiga
än utredningen räknat med skall fullgöra särskild övning. För egen
del finner jag med hänsyn till de begränsade resurser som disponeras att
någon utvidgning av repetitionsutbildningen vid kustartilleriet utöver utredningens
förslag inte bör ske. Utredningens förslag finner jag även i övrigt
lämpligt avvägt och biträder därför detsamma. Jag föreslår således sammanfattningsvis
följande.

Ivrigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet
till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal förband undanlas
som nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
-— Ivrigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värnpliktiga
i menigbefattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar
25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officershefattningar
32 dagar. Meniga värnpliktiga i befattningar för vilka behovet av utbildning
är särskilt stort till ett antal av högst 500 årligen fullgör krigsförbandsövning
om högst 25 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband som
under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest
fullgör krigsförbandsövning om 18 dagar, skall till ett antal av högst 1 000
årligen fullgöra krigsförbandsövning om högst 21 dagar. Slutligen kan värnpliktiga
i befattningar som batterichef, batterikvartermästare eller däremot

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

svarande befattningar samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare
åläggas att för awecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning
som med högst två dagar överstiger den tid om 25 eller 32 dagar som
annars skulle gälla. Förslaget innebär, att vid fullt utbyggt system årligen
i genomsnitt 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartilleriet.
Rörande det högsta sammanlagda dagantal som kan tas ut för krigsförbandsövningar
hänvisar jag till vad jag sagt avseende armén.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst tre särskilda övningar envar om
elva dagar. Förslaget innebär att årligen sammanlagt ca 450 man skall genomföra
särskild övning.

Den värnpliktige aläggs vidare att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
varvid sammanlagt högst åtta dagar tas i anspråk. Det årliga antalet värnpliktiga
vid kustartilleriet som fullgör mobiliseringsövningar är litet.

Jag anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövning vid kustartilleriet
i huvudsak bör genomföras under hösten medan de särskilda övningarna
genomförs huvudsakligen under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som r eservofficer
vid kustartilleriet i samband med övergången till det nya
utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga
vid flottan.

Flygvapnet

De allmänna slutsatser utredningen dragit med anledning av den lämnade
redovisningen av behov’et av förbättringar av värnpliktsutbildningen
vid flygvapnet kan jag biträda. Jag vill därvid särskilt framhålla betydelsen
av att repetitionsutbildning i krigsförband införs vid denna försvarsgren.

Grundutbildningen vid flygvapnet bör enligt utredningen i fråga
om längd och uppbyggnad i huvudsak anordnas enligt nuvarande principer.
Jag delar utredningens uppfattning men vill i likhet med utredningen understryka
att ställningstagandet som förutsättning har nuvarande uttag av
flygtid vid flygvapnet och nuvarande krigsorganisation. Om förutsättningarna
ändras i dessa hänseenden finns anledning att se över utbildningsorganisationen
med beaktande av att ändringar av denna kan påkalla ändringar
också av den egentliga utbildningen.

Utredningens förslag till införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär
utbildning har föranlett flygvapenchefen att uttala att utbildningen
av den flygande personalen är en huvuduppgift och måste tillgodoses
i första hand. I och för sig har jag ingen erinran mot detta, men jag vill
framhålla dels att den gällande målsättningen för krigsmakten förutsätter
att samtliga krigsmaktens förband kan effektivt medverka i ytförsvaret, dels
att de begränsade tillgångarna på värnpliktiga gör det nödvändigt att de

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktiga ges en sådan utbildning att de efter kort omskolning kan användas
även inom andra försvarsgrenar. Jag förutsätter därför att den
allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga kommer att bedrivas i huvudsak
på det sätt utredningen har föreslagit.

Utredningen har föreslagit att de tämligen få värnpliktiga som grundutbildas
vid flygvapnet för tjänst vid luftvärnsrobotförband skulle såsom
värnpliktiga F ges en utbildningstid av 300 dagar, överbefälhavaren och
chefen för flygvapnet anser att av beredskapsskäl ifrågavarande värnpliktiga
bör såsom värnpliktiga E ges lika lång grundutbildning som flertalet
värnpliktiga vid flygvapnet, dvs. 364 dagar. Jag vill inte motsätta mig att
ifrågavarande värnpliktiga får en grundutbildning av den längd som överbefälhavaren
och flygvapenchefen föreslagit.

Tidpunkterna för in- och utryckning för flertalet värnpliktiga som grundutbildas
vid flygvapnet bör på sätt utredningen föreslagit förskjutas ca sex
veckor till början av varje kalenderkvartal i syfte att nå en bättre anpassning
till det civila studieårets terminer. Jag förutsätter härvid att de värnpliktiga
fördelas på de fyra inryckningsomgångarna med beaktande av deras
studieförhållanden, eftersom omgångarna inte är likvärdiga från studiesynpunkt.

Med den föreslagna inpassningen kommer en av inryckningsomgångarna
att påbörja sin grundutbildning i början av januari och skulle, om inte särskilda
åtgärder vidtas, komma att avsluta den i början av januari påföljande
år. Såsom utredningen föreslagit bör emellertid utbildningen för denna
omgång förkortas med högst 21 dagar så att utryckning kan ske strax före
jul. Från förkortningen bör dock undantas vissa värnpliktiga som behövs
för kontinuerlig tjänst, t. ex. väderbiträden. En motsvarande förkortning bör
ske vid de flottiljer där övningsuppehållet infaller kort före den tid då en
inryckningsomgång annars skulle ha avslutat grundutbildningen. I fråga
om viss av utredningen föreslagen frivillig tjänstgöring hänvisar jag till vad
jag anfört i fråga om flottan.

Jag föreslår i likhet med utredningen sammanfattningsvis alt grundutbildningen
vid flygvapnet skall omfatta för det helt övervägande antalet
värnpliktiga, värnpliktiga E, 364 dagar. Flertalet underbefäl tas ut bland
värnpliktiga E utan förlängning av grundutbildningstiden. För ett litet antal
värnpliktiga föreslår jag följande grundutbildning, nämligen för värnpliktiga
G 255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar och för vissa underbefälsuttagna
värnpliktiga 330 dagar. Grundutbildningen skall vidare omfatta för
underofficersutlagna värnpliktiga 420 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga
510 dagar. De angivna tiderna för grundutbildning föreslås liksom
nu kunna förkortas med högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning
med hänsyn till kalendern. — Grundutbildningen förkortas därutöver med
högst 21 dagar för en inryckningsomgång så att utryckning sker före jul

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

och kan förkortas lika mycket när utryckning annars sker kort efter sommaruppehållet.

Jag finner att den av utredningen föreslagna re petitions utbildningen
vid flygvapnet gör det möjligt att i alla väsentliga hänseenden
fylla de krav som måste ställas på den enskilde värnpliktiges liksom på
krigsförbandens användbarhet. Antalet övningstillfällen för värnpliktiga i
nyckelbefattningar kan enligt förslaget bli större vid flygvapnet än vid övriga
försvarsgrenar. Med hänsyn till att kraven på funktionsduglighet under
och omedelbart efter mobilisering måste ställas särskilt högt på de flesta av
berörda flygvapenförband finner jag dock detta nödvändigt. Olägenheterna
för den enskilde värnpliktige med det större antalet övningar uppvägs emellertid
enligt min mening mer än väl av att ifrågavarande övningar är särskilt
korta. Det av utredningen framlagda förslaget till repetitionsutbildningens
ordnande vid flygvapnet finner jag allmänt lämpligt. Jag föreslår
därför att utbildningen, i överensstämmelse med utredningens förslag, anordnas
på i huvudsak följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller
delar av förband, övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år med
möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. — Den värnpliktige
skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. — Krigsförbandsövning
vid basbataljon ges en längd av 15 dagar för meniga värnpliktiga
och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning samt 22 dagar
för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och
officersbefattning. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband
har vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskolning
sker till optisk luftbevakning en längd av 15 dagar för värnpliktiga i
befattning för menig eller underbefäl samt 22 dagar för värnpliktiga i underofficers-
och officersbefattning. Krigsförbandsövning vid luftbevakningskompani
utom när omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd
av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar
samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 dagar.
Av nämnda 8 eller 15 dagar kan två dagar tas i anspråk för utbildning
vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Vid flygvapnets
övriga förband, i den mån de skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas
övningen såsom vid basbataljon. Jag föreslår att den värnpliktige åläggs
fullgöra krigsförbandsövning under högst 90 dagar vid placering i befattning
för menig och i flertalet befattningar för underbefäl samt högst 125 dagar
vid placering i kvalificerad befattning för underbefäl och i befattning för
underofficer och officer. Den sammanlagda tiden är härvid beräknad så att
det skall vara möjligt att framdeles vid behov förlänga krigsförbandsövning
från 15 till 18 dagar resp. från 22 till 25 dagar.

Slutligen bör utöver vad som tidigare nämnts vid samtliga förband värnpliktiga
i befattning för kompanichef och stabsunderofficer samt i an -

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966

nan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare kunna åläggas
att för avvecklingsarbeten fullgöra krigsförbandsövning som med högst
två dagar överstiger den tid om 13, 15 eller 22 dagar som annars skulle gälla.
Den värnpliktige får åläggas sådan förlängning under sammanlagt högst
tio dagar.

Vissa delar av basbataljonerna, i vilka företrädesvis ingår äldre värnpliktiga,
kommer att fullgöra krigsförbandsövning med kraftigt reducerad styrka.
Till följd härav kommer de värnpliktiga i basförbanden i genomsnitt att
fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.

Förslaget innebär att vid fullt utbyggt system årligen i genomsnitt 9 000
värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

Den värnpliktige åläggs fullgöra högst fem särskilda övningar om vardera
fyra dagar. Vid fullt utbyggt system deltar i genomsnitt 800 värnpliktiga
årligen i särskild övning.

Den värnpliktige skall vidare vara skyldig att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar
varvid sammanlagt högst åtta dagar får tas i anspråk. I
dessa övningar deltar ett litet antal värnpliktiga.

I fråga om repetitionsutbildningens förläggning under året har jag ingenting
att erinra mot att krigsförbandsövningar enligt utredningens och chefens
för flygvapnet förslag anordnas främst vår och höst och att särskilda
övningar anordnas främst under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som
reserv officer vid flygvapnet i samband med övergången till det nya
utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga
vid flottan.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

I fråga om de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga
kan jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig till de principer
som värnpliktsutredningen föreslagit för tjänstgöringens anordnande.
Dessa innebär i huvudsak att denna tjänstgöring bör bestå av grundutbildning
och repetitionsutbildning. Grundutbildningen anpassas därvid efter de
värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper, medan repetitionsutbildningen
anpassas till krigsförbandens behov av utbildning. Möjligheterna
att tillämpa angivna principer på alla grupper specialtjänstuttagna
värnpliktiga måste emellertid ytterligare undersökas. Som en riktpunkt
för en sådan undersökning hör, med hänsyn till belastning och ekonomi, gälla
att den sammanlagda volymen tjänstgöringsdagar för dessa värnpliktiga
inte ökas.

I avvaktan på resultatet av nyss nämnda undersökning förordar jag, att
tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga, inom ramen för nu gällande
värnpliktslagsbestäinmelser, så långt möjligt anordnas så att de specialtjänstuttagna
värnpliktiga kan medverka i krigsförbandens övningar. För

156

Kungl. Mnj. ts proposition nr 106 år 1966

de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring gäller särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade
regler (jfr även prop. 1963: 62). Jag förutsätter att läkarnas tjänstgöring
inte ändras. I avvaktan på att de specialtjänstuttagna värnpliktigas
tjänstgöring slutligt ordnas hör det liksom hittills ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela på detta område erforderliga bestämmelser, bl. a. rörande
de befattningar för vilka specialtjänstuttagning skall förekomma. Det bör
härvid erinras om att värnpliktsutredningen i sitt nu framlagda förslag har
föreslagit att åtskilliga befattningar för värnpliktiga vid flottan förs över
från specialtjänst- till underofficersuttagning.

Värnpliktsutredningen har framhållit att förhållandena för de handräcknings
värn pliktiga numera i flera avseenden är sådana att
det finns skäl att företa en särskild utredning rörande dessa värnpliktigas
tjänstgöring. I likhet med flera remissinstanser anser jag det önskvärt att
en sådan utredning kommer till stånd. Jag avser att framdeles föreslå Kungl.
Maj :t att tillkalla en sådan utredning. Utredningen bör avse även andra
värnpliktiga med begränsad militär användbarhet, främst vissa i stabstjänst
uttagna värnpliktiga.

I avvaktan på resultatet av nämnda utredning hör de handräckningsvärnpliktigas
arbetsuppgifter i princip förbli oförändrade. Det är emellertid nödvändigt
att provisoriskt anpassa dessas tjänstgöringsskyldighet till den
tjänstgöringsordning som föreslås för övriga värnpliktiga. Som en riktpunkt
för en sådan anpassning bör såsom utredningen angett gälla att volymen
tjänstgöringsdagar för handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oförändrad.

Utredningen har som provisorisk lösning föreslagit att tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga som redan vid inskrivningen avses för handräckningstjänst
tills vidare får högst samma längd som nu, dvs. 394 dagar, och
att den beroende på försvarsgren m. m. skall omfatta 390—394 dagar. Utredningen
har vidare föreslagit att sådana värnpliktiga som under pågående
grundutbildning överförs till handräckningstjänst ges samma tjänstgöringsskyldighet
som gäller för flertalet värnpliktiga inom försvars- resp. vapengrenen,
med det undantaget dock att värnpliktiga som vid inskrivningen uttagit
s för annan utbildning inte genom överföringen till handräckningstjänst
skall få sin tjänstgöringsskyldighet utvidgad. Med hänsyn härtill har utredningen
föreslagit att värnpliktig G som under pågående grundutbildning förs
över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
omfattande vid armén 333—345 dagar beroende på enligt vilket inpassningsalternativ
utbildning sker, vid kustartilleriet 345 dagar och vid flygvapnet
330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet har föreslagits under motsvarande
förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vad utredningen
anfört har vid remissbehandlingen inte mött andra invändningar
än att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund har påyrkat en allmän
förkortning av tjänstgöringen medan arméchefen har velat ge handräck -

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningsvärnpliktig, som inskrivits som värnpliktig G, längre utbildning än utredningen.
För egen del finner jag den av utredningen föreslagna ordningen
lämplig och föreslår att tjänstgöringen provisoriskt anordnas i enlighet härmed.

De upps k ovsvärn pliktiga åtnjuter med hänsyn till sina civila
uppgifter i krig krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs.
befrielse under beredskapstillstånd och krig från inkallelse till tjänstgöring
enligt 28 § värnpliktslagen. — De inkallas i nuvarande system av besparingsskäl
normalt inte till repetitionsutbildning. Det har ifrågasatts att dessa
värnpliktiga i stället skulle ges obligatorisk driftvärnsutbildning anpassad
till uppskovsuppgiften. Värnpliktsutredningen, vars förslag förutsätter
att de uppskovsvärnpliktiga av besparingsskäl alltjämt i regel inte skall inkallas
till repetitionsutbildning, har ansett en sådan driftvärnsutbildning i
och för sig önskvärd och möjlig att tekniskt genomföra inom ramen för det
av utredningen föreslagna utbildningssystemet. Utredningen har emellertid
med hänsyn till att många andra angelägna utbildningsbehov nu föreligger,
bedömt att några resurser i nuvarande läge inte kan avdelas för sådan utbildning.
Vid remissbehandlingen har bl. a. överbefälhavaren och järnvägsstyrelsen
— vilken myndighet disponerar ett mycket stort antal uppskovsvärnpliktiga
-— lagt större vikt än utredningen vid denna utbildning. Jag är
emellertid, med hänsyn till att de tillgängliga resurserna under alla förhållanden
kommer att ansträngas hårt när utbildningsreformen genomförs,
inte nu beredd att tillstyrka att sådan särskild driftvärnsutbildning anordnas
för uppskovsvärnpliktiga. I det föreslagna utbildningssystemet bör emellertid
framdeles, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning
av den aktuella angelägenhetsgraden av olika slag av utbildning, kunna infogas
sådan utbildning.

Civilförsvar sstyrelsen framhåller att värnpliktiga, som fors över till civilförsvarets
undsättningskårer och därefter meddelas uppskov, bör ha kvarstående
skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar. Jag anser
att det bör eftersträvas att låta överföringen ske på angivet sätt.

Det föreslagna utbildningssystemet som innebär att även andra än befälsutlagna
värnpliktiga kan ha olika lång grundutbildning, ställer som värnpliktsutredningen
framhållit, större krav på inskrivningsverksarall
e t e n. En del av det urval som nu sker omedelbart efter inryckningen
måste nämligen ske redan vid inskrivningen. Utredningen och de på detta
område särskilt sakkunniga remissinstanserna har ansett att den omläggning
av urvalsverksamheten som detta kräver är möjlig att genomföra.

Formerna för inskrivningsverksamhetens anpassning till ett ändrat utbildningssystem
torde få prövas närmare framdeles i samband med att ställning
tas till de förslag som 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
har i uppgift att lägga fram rörande bl. a. inskrivningsverksamhetens
organisation i allmänhet.

158

Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Inskrivningsåldern, soin enligt 1941 års värnpliktslag ursprungligen var
20 år, har successivt sänkts till nuvarande 18 år. Värnpliktsutredningen har
ansett att en viss senareläggning av inskrivningen är önskvärd från urvalssynpunkt.
Från remissinstansernas sida har ingen erinran rests häremot.
Utredningen föreslår att senareläggningen sker i den formen att den värnpliktige
alltjämt skall vara skyldig att låta inskriva sig vid 18 års ålder men
att endast en del -— minst en tredjedel — av årsklassen inskrivs vid denna,
medan övriga värnpliktiga inskrivs det år de fyller 19 år. Vid 18 års ålder
avses härvid inskrivas främst sådana värnpliktiga som har slutfört eller
som påföljande år beräknas slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier
som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor
samt sådana värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som
yrkesbefäl vid krigsmakten. Vad utredningen sålunda föreslagit kan jag
biträda. Det bör vid tillämpningen av det angivna systemet enligt min mening
eftersträvas att så långt de kvantitativa förhållandena det medger tillgodose
de enskilda värnpliktigas önskemål om inskrivningsår.

Värnpliktsutredningen har lagt fram förslag till hur de ekonomiska
förmåner som nu utgår till de värnpliktiga under utbildningen skall
anpassas till den nya ordningen för utbildningens bedrivande, främst till
den avsedda differentieringen av grundutbildningens längd och den ökade
omfattningen av repetitionsutbildningen. Därjämte har utredningen lagt
fram förslag till en kraftig höjning av premierna för utbildning till värnpliktig
officer i syfte att förbättra rekryteringen. Utredningen har — i överensstämmelse
med sina direktiv — däremot inte behandlat den allmänna nivån
på de värnpliktigas ekonomiska förmåner. Remissinstanserna har funnit de
föreslagna anpassningarna av förmånssystemet vara i huvudsak ändamålsenliga.
Flera remissinstanser har dock föreslagit högre förmånsbelopp än
utredningen angett. Jag delar remissinstansernas uppfattning att fönnånskonstruktionen
i och för sig är i huvudsak lämplig. Det måste emellertid beaktas
att om man bestämmer andra förmånsbelopp än utredningen föreslagit
kan anledning finnas att företa jämkningar i konstruktionen, exempelvis
med avseende på den tidpunkt under utbildningen från vilken föreslagen
tjänstgöringspremie skall utgå. Ett nytt förmånssystem bör träda i
tillämpning den 1 juli 1967. Ställning till förmånsbeloppens storlek, bl. a.
i fråga om officersutbildningspremierna, bör tas i samband med att förslagen
från 1965 års försvarsutredning — som bl. a. har till uppgift att överväga
den allmänna nivån på de värnpliktigas ekonomiska förmåner — föreläggs
riksdagen. Härvid bör, såsom också värnpliktsutredningen framhållit,
bl. a. uppmärksammas frågan om premierna till vissa värnpliktiga
som under övergången till den nya utbildningsordningen genomgår utbildning
till värnpliktig officer enligt den nuvarande ordningen. I nämnda sammanhang
bör också prövas den av utredningen väckta frågan om att tillförsäkra
värnpliktsförmånerna någon form av värdebeständighet.

I enlighet med det anförda bör under budgetåret 1966/67 nuvarande för -

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

maner utgå. Härav följer att till värnpliktig som fullgör särskild övning alltjämt
bör utgå en premie om 500 kr., ehuru övningen förkortas från femton
till elva dagar. Särskild övning om fyra dagar, vilken kan förekomma vid
flygvapnet, bör inte anordnas under budgetåret 1966/67.

Försvarets civilförvaltning har i sitt remissyttrande föreslagit att familjepenningbeloppen
skall höjas fr. o. m. den 1 juli i år. 1965 års försvarsutredning
prövar nu värnpliktsförmånerna. I avvaktan på resultatet härav är jag
inte beredd att föreslå någon höjning av ifrågavarande förmånsbelopp.

Den av några remissinstanser väckta frågan om premier till värnpliktiga
som genomgår frivillig utbildning — bortsett från den på frivillig uttagning
grundade utbildningen till värnpliktig officer — bör prövas framdeles i
samband med de övriga frågor om frivilligutbildningen som uppdragits åt
värnpliktsutredningen att behandla.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet
bör genomföras på följande sätt.

Inskrivningarna bör såsom utredningen föreslagit fr. o. m. hösten 1966
anordnas med utgångspunkt i det nya utbildningssystemet.

Värnpliktiga som börjar sin tjänstgöring före den 1 januari 1967, eller
vid kustartilleriet före den 1 februari 1967, bör inte fullgöra utbildning enligt
det nya systemet. Grundutbildningen bör, i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens av remissinstanserna biträdda förslag, anordnas
enligt den nya ordningen för de utbildningsomgångar som börjar sin grundutbildning
under första hälften av år 1967. övergången vid flygvapnet bör,
med hänsyn till vad flygvapenchefen anfört, utsträckas över något längre tid
än utredningen räknat med. Den bör emellertid under alla förhållanden vara
genomförd vid början av år 1969. Allmänt måste under de första åren efter
övergången vissa tillfälliga modifieringar av utbildningen göras så att värnpliktiga
som inskrivits enligt nu gällande ordning inte får sin grundutbildning
förlängd genom det nya utbildningssystemet.

Under övergången till det nya systemet för grundutbildning bör i vissa fall
grundutbildningen kunna förkortas med fler dagar än vad som angetts i det
föregående i syfte att undvika alt utbildningsförband under kortare perioder
blir belagda med större värnpliktskontingenter än vad utbildningsresurserna
medger.

övergången till den nya repetitionsutbildningen bör som utredningen angett
sträckas ut över längre tid än vad fallet är i fråga om grundutbildningen.

övergången till de nya krigsförbandsövningarna bör påbörjas den 1 september
1966, dvs. så att systemet kan börja tillämpas vid de krigsförband
som är avsedda att övas denna höst. Antalet övande värnpliktiga är då
ungefär detsamma som nu men ökas de följande åren successivt. Utredningen
har räknat med att övningarna skulle bedrivas i full omfattning
omkring år 1972. I och för sig har jag ingen erinran häremot men vill, i

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

likhet med de militära myndigheterna och de organisationer som företräder
den anställda personalen, framhålla att övergångstakten fortlöpande
måste anpassas med hänsyn till de aktuella möjligheterna att genomföra
utbildningen på ett godtagbart sätt. Särskilt måste härvid beaktas det nya
systemets konsekvenser beträffande arbetsförhållandena för den personal
som är knuten till utbildnings- och förvaltningsorganisationen, bl. a. med
tanke på de vakanser som finns inom befälskårerna. Jämkningar i planerna
kan härvid visa sig nödvändiga.

För att den nya ordningen för krigsförbandsövningarna skall kunna genomföras
inom rimlig tid måste på sätt utredningen i detalj utvecklat redan
grundutbildade värnpliktiga övergångsvis åläggas skyldighet att fullgöra
krigsförbandsövningar. Sådan skyldighet bör i princip gälla för alla som
börjat sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966. För de flesta
värnpliktiga, särskilt de vid armén och kustartilleriet, blir fråga om att
omvandla skyldighet att fullgöra repetitionsövningar till skyldighet att fullgöra
flera krigsförbandsövningar utan att därmed det sammanlagda antalet
tjänstgöringsdagar väsentligt ändras. För andra yngre värnpliktiga, särskilt
sådana som grundutbildats vid flottan och där fullgjort all tjänstgöring
i en följd, fordras dock ett inte obetydligt tillskott av tjänstgöringsskyldighet.
Detta kan för de yngsta redan grundutbildade värnpliktiga vid
flottan enligt utredningens beräkningar uppgå till tre krigsförbandsövningar
om sammanlagt ca 90 dagar. Behovet av tillskott av tjänstgöringsskyldighet
är mindre ju äldre den värnpliktige är och utgör för värnpliktiga
födda åren 1925—1928 en övning om i allmänhet 18 dagar. Vid remissbehandlingen
har inte riktats några erinringar mot förslaget. Jag biträder för
egen del utredningens förslag. Beträffande tjänstgöringsskyldighetens närmare
omfattning hänvisar jag till förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag bör särskilda
övningar anordnas vid armén och kustartilleriet fr. o. m. nästa budgetår
I de fall övningarna skall anordnas som befälsövningar för underofficerare
och officerare bör som utredningen har tänkt sig frekvensen anpassas efter
vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. För genomförande
härav bör i enlighet med utredningens förslag — mot vilket vid remissbehandlingen
inte har riktats någon erinran — berörd värnpliktig åläggas
fullgöra, om han är född år 1943 eller senare tre övningar, om han är född
åren 1936—1942 två övningar och om han är född åren 1931-—1935 en övning.
För vissa värnpliktiga innebär detta en ökad, för andra en minskad
tjänstgöringsskyldighet.

I fråga om särskilda övningar, i vilka även andra värnpliktiga än de nyss
nämnda skall delta, räknar jag i likhet med utredningen med en försöksverksamhet
i begränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Jag anser det

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

från utbildnings synpunkt lämpligt att som utredningen angett övningarna
därefter skall bedrivas i full omfattning. Jag vill dock liksom beträffande
krigsförbandsövningarna framhålla att frågan får bedömas också med hänsyn
till de aktuella möjligheterna att genomföra utbildningen på ett godtagbart
sätt. I likhet med utredningen anser jag att något åläggande övergångsvis
för redan grundutbildade underbefäl och meniga att delta i dessa
övningar inte fordras.

I enlighet med utredningens förslag bör särskilda övningar anordnas vid
flottan fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav bör redan
grundutbildade underofficerare och officerare övergångsvis åläggas tjänstgöringsskyldighet
av den omfattning som nyss har angetts för armén och
kustartilleriet.

Särskilda övningar för visst befäl vid flygvapnet bör som utredningen
har föreslagit anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav
bör redan grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare
åläggas skyldighet att fullgöra om de är födda, år 1944 eller senare fem övningar,
åren 1941—1943 fyra övningar, åren 1934—1940 tre övningar, åren
1930—1933 två övningar samt åren 1927—1929 en övning. — I enlighet med
utredningens förslag bör särskild övning avsedd för omskolning av stationskompani
anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69. Några särskilda
ålägganden övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet erfordras enligt min
mening inte härför.

Utredningen föreslår att mobiliseringsövningar av olika slag skall anordnas
fr. o. m. budgetåret 1967/68. Jag biträder detta förslag. För genomförande
härav bör i enlighet med utredningens förslag värnpliktiga som påbörjat
sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966 åläggas samma
tjänstgöringsskyldighet som värnpliktiga grundutbildade enligt den nya
ordningen, dvs. fem övningar.

För de handräckningsvärnpliktiga — som hittills i många fall har fullgjort
all tjänstgöringsskyldighet i en följd — skulle den angivna ordningen
inte sällan innebära att ytterligare tjänstgöringsskyldighet åläggs utan att
det kan hävdas att ett sådant åläggande är nödvändigt för att ett visst
krigsförband skall kunna ges ändamålsenlig övning. Utredningen har för
att undvika sådana följder av den nya ordningen föreslagit vissa regler
som begränsar möjligheterna alt ta i anspråk handräckningsvärnpliktiga
med stöd av övergångsbestämmelserna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :l
att utfärda bestämmelser härom.

Omfattningen av den värnpliktiges genomsnittliga tjänstgöringsskyldighet
enligt det nu föreslagna systemet framgår av den
tidigare (s. 91) lämnade redovisningen av utredningsförslaget, där också
vissa jämförelser gjorts med tjänstgöringsskyldigheten enligt nuvarande
ordning. Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer i det föreslagna systemet
11 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

att uppgå till vid armén för värnpliktiga G 415 dagar, för värnpliktiga F 460
dagar, för värnpliktiga E och underbefäl 505 dagar, för underofficerare 645
dagar och för officerare 735 dagar. Vid flottan kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 429 dagar, för värnpliktiga F 487 dagar, för värnpliktiga
E 573 dagar, för underbefäl 508 dagar, för underofficerare 615 dagar
och för officerare 735 dagar. Vid kustartilleriet kan skyldigheten högst uppgå
till för värnpliktiga G 411 dagar, för värnpliktiga F 460 dagar, för underbefäl
490 dagar, för underofficerare 645 dagar och för officerare 735 dagar. Vid
flygvapnet slutligen kan skyldigheten högst uppgå till för värnpliktiga G 335
dagar, för värnpliktiga F 380 dagar, för värnpliktiga E 459 dagar, för underbefäl
474 dagar, för underofficerare 550 dagar och för officerare 640 dagar.
Till angivna högsta tider kan för samtliga värnpliktiga i befälsbefattning
tillkomma högst tio dagar för avvecklingsarbeten efter krigsförbandsövning.
Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer emellertid i det föreslagna systemet,
särskilt vad gäller repetitionsutbildningen, att tas i anspråk i betydligt
mindre utsträckning än vad som är fallet i nuvarande system. Under
alla omständigheter kommer maximitiderna att tas i anspråk endast för
ett litet eller, i vissa fall, mycket litet antal värnpliktiga.

Nyssnämnda redovisning tar sikte på det fallet att den värnpliktige under
hela värnpliktstiden tillhör samma försvarsgren. Värnpliktiga bör emellertid
i framtiden i större utsträckning än nu vid behov föras över från en
försvarsgren till en annan. Om en värnpliktig på detta sätt omplaceras
medför detta inte något behov av ändring av det antal krigsförbandsövningar
och mobiliseringsövningar han är skyldig fullgöra eftersom skyldigheten
härvidlag är densamma inom hela krigsmakten. Längden av krigsförbandsövningarna
skiljer sig emellertid mellan olika försvarsgrenar liksom
f. ö. också i vissa fall mellan olika förbandstyper inom samma försvarsgren.
Detta medför att vid överföring det sammanlagda antalet återstående
tjänstgöringsdagar för krigsförbandsövning kan komma att ändras,
eftersom detta dagantal bör svara mot utbildningsbehovet i den försvarsgren
till vilken överföring skett. Dagantalet bör härvid bestämmas i proportion
till återstående antal övningar. För de särskilda övningarna torde överföring
mellan försvarsgrenarna ha tämligen ringa praktisk betydelse, eftersom
överförd personal endast undantagsvis torde placeras i så kvalificerade befattningar
att särskild övning blir aktuell. Överföring mellan olika försvarsgrenar
kan i ett .mindre antal fall medföra något förlängd tjänstgöringsskyldighet
för vederbörande.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av framlagt förslag
vill jag vad gäller kostnaderna under fjärde huvudtiteln allmänt framhålla
att svårigheter föreligger att exakt ange vad av förutsedda kostnadsförändringar
inom det militära försvarets organisation som är att hänföra
till det framlagda förslaget.

En av utgångspunkterna vid bedömningar av kostnadskonsekvenserna av

163

Kungl. Maj:ts proposition nr i06 år 1966

förslaget är förändringen i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Det
nu framlagda förslaget innebär i likhet med utredningsförslaget att antalet
tjänstgöringsdagar för grundutbildningen minskar med ca 800 000 och for
repetitionsutbildningen ökar med ca 300 000. Netto minskar således antalet
tjänstgöringsdagar med ca 500 000. Härtill kommer att in- och utryckningsdagarna
— som inte är inräknade i tjänstgöringsdagarna — ökar med drygt
100 000. Jag har härvid räknat med att den föreslagna grundutbildningen
i genomfört skick kommer att omfatta en årlig utbildningskontingent om
ca 50 000 värnpliktiga eller ett något lägre antal än utredningen tagit upp.
I detta antal är inte inräknat värnpliktiga för en eventuell framtida villkorlig
depåförläggning av vissa av flottans fartyg. Antalet värnpliktiga som
varje år skall fullgöra krigsförbandsövning är i genomsnitt 145 000. Särskild
övning avses fullgöras av i genomsnitt 13 500 värnpliktiga och mobiliseringsövningar
av ett betydligt mindre antal värnpliktiga.

Till de av utredningen uppskattade behoven av anställd personal liksom
de ytterligare önskemål om personalförstärkningar som framförts i åtskilliga
yttranden finner jag inte anledning att nu ta ställning. Även om de anmälda
behoven av personalförstärkningar tillgodoses successivt under de
minst sex år varöver uppbyggnaden sträcker sig, vill jag framhålla
att anmälda behov är av den storleken att jag inte finner det sannolikt att
de kommer att kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen och myndigheterna
förutsatt. De militära myndigheterna måste således göra kraftiga
ansträngningar att genom rationaliseringar bringa ned ifrågavarande
behov.

Uppkommande kostnader vid genomförande av utredningens förslag är
av den art att de bör bestridas inom den kostnadsram för det militära försvaret
som följer av 1963 års försvarsbeslut. Ifrågavarande kostnader för
perioden efter utgången av giltighetstiden för försvarsbeslutet ankommer
på 1965 års försvarsutredning att ta ställning till. I detta sammanhang vill
jag blott erinra om att överbefälhavaren i samtliga av honom år 1965 enligt
lämnat uppdrag framlagda kostnadsalternativ avseende det militära försvarets
fortsatta utveckling har inrymt kostnaderna för en reform av värnpliktsutbildningen
med undantag för kostnaderna för förbättrade värnpliktsförmåner.

Det må vidare framhållas att under övergångsskedet de löpande kostnaderna
påtagligt nedgår för att successivt fram till tidpunkt under första
hälften av 1970-talet nå avsedd nivå. Härigenom skapas utrymme för engångsanskaffningar
av materiel för utbildningen m. m.

Den nämnda minskningen med omkring en halv miljon tjänstgöringsdagar
för de värnpliktiga vid nuvarande organisation motsvarar ur samhällsekonomisk
synpunkt — om hänsyn tas också till ändringen av antalet
in- och ulryckningsdagar — i runt tal 1 100 manår, som kan komma samhällsekonomien
tillgodo. Härtill kommer de ekonomiska vinster av utbild -

164

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningsreformen, som ligger däri att repetitionsutbildningen enligt mitt förslag
innebär kortare övningar än de nuvarande och att de föreslagna övningarna
bättre än de nuvarande kan ansluta till arbetsveckan. Vidare bör
beaktas att fler värnpliktiga än nu kommer att vara lediga under sommaren,
vilket också torde vara fördelaktigt från arbetsmarknadssynpunkt. Å
andra sidan måste beaktas att inom ramen för angiven nettominskning
antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000,
dvs. ungefär 10 procent. Eftersom repetitionsutbildning får anses belasta
samhällsekonomien mer än motsvarande volym grundutbildning begränsas
härigenom effekten av belastningsminskningen något. Vidare begränsas
denna genom en förutsedd ökning av den yrkesanställda personalen. Totalt
innebär det framlagda förslaget på sikt enligt min mening i vart fall ingen
ökning av belastningen på samhällsekonomien.

För åren fram till början av 1970-talet ter sig förslaget från samhällsekonomisk
synpunkt något annorlunda än på längre sikt. Förkortningen av
grundutbildningen — motsvarande mer än 2 000 manår — avses träda i
tillämpning under budgetåret 1967/68, medan utvidgningen av repetitionsutbildningen
— motsvarande mer än 1 000 manår — avses ske successivt
och först under förra delen av 1970-talet når åsyftad omfattning. Under de
allra närmaste åren kommer repetitionsutbildningens omfattning t. o. m.
att inskränkas i förhållande till vad som nu gäller. Tillförande av ytterligare
anställd personal kan ske successivt och i huvudsak i samma takt som
repetitionsutbildningen utvidgas. De angivna förhållandena tillsammantagna
innebär en lättnad vare sig jämförelser sker med nuvarande system
eller med föreslaget system i utbyggt skick.

I detta sammanhang bör erinras om att arbetskraften i samhället till antalet
ökar endast obetydligt de närmaste åren. Att det framlagda förslaget
på sikt inte innebär någon ökning av belastningen på samhällsekonomien
är ur denna synvinkel av särskilt värde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

165

Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd
Nuvarande förhållanden

Förutsättningarna för befrielse från värnpliktstjänstgöring och
anstånd med påbörjande av första tjänstgöring m. m. har upptagits i 5 §
och 29 § 1 inom. värnpliktslagen. Utöver vissa angivna bestämda förutsättningar
ger paragraferna utrymme för att av arbetsmarknadsskäl eller av
ekonomiska eller sociala orsaker medge befrielse eller anstånd. Detta har
i 5 § uttryckts så att befrielse kan medges om »synnerliga skäl» föreligger.
Enligt 29 § kan vidare anstånd medges om »giltigt skäl» föreligger. Som
exempel på »giltigt skäl» anges att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt
avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda den värnpliktige eller av
hans arbete beroende nära anhörig väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Anstånd kan också i vissa fall beviljas sedan tjänstgöringen påbörjats och
skall då avse återstående del av denna. Anstånd beviljas för ett år i sänder.
Vissa begränsningar i den sammanlagda tiden för anstånd har föreskrivits.
Bestämmelserna om anstånd med påbörjande av annan fredstjänstgöring
än första tjänstgöring m. m. har upptagits i 103—111 §§ inskrivningsförordningen.
Där regleras främst förutsättningarna för anstånd med repetitionsövning.
Sådant anstånd kan bl. a. beviljas om tjänstgöringen skulle
vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller eljest synnerliga
skäl föreligger. Anstånd beviljas till närmast följande år eller för
kortare tid. Särskilda anståndsbestämmelser finns även i inskrivningsförordningen
för renskötare tillhörande lappbefolkningen. Vidare kan värnpliktiga
som är tjänstemän eller sakkunniga vid vissa internationella organisationer
i speciella fall få anstånd under erforderlig tid. Riksdagsman
får inte inkallas till tjänstgöring som hindrar honom från att utöva sin
befattning.

Beslutanderätten i nu ifrågavarande befrielseärenden utövas av
Kungl. Maj :t. År 1964 prövades sammanlagt 294 ansökningar om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. I ärenden om anstånd
med fredstjänstgöring beslutar f. n. tre instanser, truppregistreringsmyndighet,
försvarsgrenschef och Kungl. Maj:t. Truppregistreringsmyndighet
handlägger huvudsakligen ärenden om anstånd med inställelse till första
tjänstgöring eller med påbörjande av varje slag av tjänstgöring när skäl
finns enligt 29 S 1 inom. värnpliktslagen. Truppregistreringsmyndigheten
äger visserligen såväl avslå som bifalla ansökningarna. I praktiken meddelas
emellertid mycket sällan och aldrig i ärende om anstånd med repetitionsövning
beslut i sådana fall där myndigheten inte anser sig kunna bi -

166 Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

tråda ansökan. Ansökningen lämnas då i stället över till nästa instans, försvarsgrenschefen,
för avgörande. Vid truppregistreringsmyndigheternas
prövning läggs huvudvikten vid föreliggande militära skäl. Truppregistreringsmyndigheterna
torde årligen handlägga sammanlagt omkring 30 000
anståndsärenden. Försvarsgrenschef kan bifalla men inte avslå ansökan om
anstånd med repetitionsövning, där skäl för anstånd enligt 29 § 1 mom.
värnpliktslagen inte föreligger men där tjänstgöringen likväl skulle
vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller synnerliga
skäl eljest finns för anstånd. Anser sig försvarsgrenschefen
inte kunna bifalla sådan ansökan om anstånd skall han hänskjuta
frågan till Kungl. Maj :t. Även anståndsärenden som av truppregistreringsmyndigheten
överlämnas till försvarsgrenschefen hänskjuts till
Kungl. Maj :ts avgörande, om försvarsgrenschefen inte anser sig kunna
bifalla ansökningen. Frågor om anstånd med fackutbildning och facktjänstgöring
avgörs av försvarsgrenschef i första instans. I praktiken har chefen
för armén och chefen för marinen delegerat sin beslutanderätt i anståndsärenden
till chefen för centrala värnpliktsbyrån, medan sådant bemyndigande
inte getts från chefen för flygvapnet. Vid centrala värnpliktsbyrån
behandlades under år 1964 omkring 15 000 anståndsärenden. Kungl. Maj :t
prövar förutom hänskjutna ärenden ansökningar om anstånd som avslagits
av militär myndighet men som sökanden bringat under Kungl. Maj :ts prövning.
Vissa ärenden prövas i första instans av Kungl. Maj :t, exempelvis
angående medgivande för värnpliktig att påbörja första tjänstgöring senare
än under det år han fyller 24 år eller medgivande att efter påbörjad första
tjänstgöring få anstånd för längre tid än fyra år med återstoden av tjänstgöringen.
Kungl. Maj :t prövade omkring 4 300 anståndsärenden år 1954,
6 400 år 1959 och 8 800 år 1964. I 2 630 fall av de under år 1964 prövade
ärendena beviljades anstånd. Omkring 2 000 av dessa avsåg anstånd med
repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet. Besluten tas i motsats till
vad som gäller för befrielseärendena i generalorder.

Förslag

Departementsutredningen föreslår att alla ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd
med värnpliktigas fredstjänstgöring decentraliseras från Kungl. Maj :t. Avgörande
för utredningens ställningstagande har varit att dessa ärenden
överhuvudtaget inte är av den karaktären att Kungl. Maj :t bör belastas
med beslutanderätten i dem. Utredningen föreslår att truppregistreringsmyndighet
ges befogenhet att i första instans besluta i ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen samt i alla anståndsärenden
utom de ärenden som nu prövas av försvarsgrenschefen i första
instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Detta innebär bl. a. att ansökningar

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

som truppregistreringsmyndigheten inte anser sig kunna bifalla inte vidare
skall hänskjlitas till försvarsgrenschefen. Truppregistreringsmyndigheten
bör vara skyldig att vid prövningen beakta alla på ärendets avgörande inverkande
faktorer som kommer fram under handläggningen. I händelse
av missnöje med myndighetens beslut bör ärende genom besvär kunna
föras till närmast högre instans. Besvärstiden föreslås till två veckor från
dagen för heslutet. Till andra instans föreslås centrala värnpliktsbyrån,
vilket således innebär att försvarsgrenschefens nuvarande beslutanderätt
i anståndsärenden flyttas till denna myndighet. Centrala värnpliktsbyrån
bör vidare som första instans avgöra de anståndsärenden som nu prövas
av försvarsgrenschefen i första instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Beslut
av centrala värnpliktsbyrån skall enligt utredningen kunna överklagas hos
ett särskilt fristående organ, statens nämnd för värnpliktsfrågor. Besvärstiden
föreslås även här till två veckor från dagen för värnpliktsbyråns beslut.
Det är inte avsett att talan skall få fullföljas mot värnpliktsnämndens
beslut. Nämnden bör bestå av tre ledamöter jämte ersättare för dem, vilka
alla förordnas av Kungl. Maj :t. Ordföranden bör vara en högre statstjänsteman,
lämpligen från domarkarriären. I övrigt bör nämnden få en sådan
sammansättning att såväl arbetsmarknadsaspekter och sociala synpunkter
som militära intressen blir tillgodosedda vid ärendenas bedömning. Ledamot
och ersättare förutsätts kunna alternativt delta i nämndens sammanträden
alltefter variationerna i dennas arbetsbelastning. Till nämnden bör
knytas ett kansli med en tjänsteman i byrådirektörs ställning samt erforderlig
assistent- och biträdespersonal. Utredningen förutsätter, att eventuell
remissbehandling av besvärsärenden och införskaffande av kompletterande
utredningar kan ombesörjas av centrala värnpliktsbyrån på uppdrag av
nämnden. Värnpliktsbyråns vidgade arbetsuppgifter torde enligt utredningen
kräva viss förstärkning av byråns personal och ändring av formerna
för ärendenas handläggning.

Yttrandena

Remissmyndigheterna tillstyrker i princip departementsutredningens decentraliseringstanke.
Vissa erinringar framförs dock.

Överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, centrala värnpliktsbijrån
samt försvarets civilförvaltning anser att befrielseärendena i princip
bör avgöras av chefen för centrala värnpliktsbyrån som första instans med
rätt för denne att till inskrivningschef kunna delegera beslutanderätten
i fall, som är författningsmässigt entydigt reglerade eller där en bestämd
praxis finns utvecklad. Statskontoret anser, att befrielseärendena i första
instans bör handläggas av inskrivningschef men inte av truppregistreringsmyndighet.
Chefen för armén och centrala värnpliktsbyrån anser vidare,
att truppregistreringsmyndigheternas antal f. n. är för stort för att medge

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

en enhetlig bedömning av anståndsärendena hos dessa myndigheter som
första instans. Flera remissmyndigheter framhåller att personalvårdspersonal
för medverkan vid handläggningen hos truppregistreringsmyndigheterna
inte finns i den utsträckning som utredningen förutsätter. Statskontoret
ifrågasätter om inte anståndsärenden i första instans i princip skall
avgöras av centrala värnpliktsbyrån intill dess truppregistreringsmyndigheterna
blivit omorganiserade i enlighet med kommande förslag av 1964
års inskrivnings- och personalredovisningsutredning. Under denna övergångsperiod
skulle dock centrala värnpliktsbyrån i erforderlig omfattning
kunna delegera beslutanderätten till truppregistreringsmyndigheterna. Liknande
tankegångar framförs av chefen för armén och centrala värnpliktsbyrån.

Beträffande handläggningen hos centrala värnpliktsbyrån anser överbefälhavaren
att chefen för byrån bör ha att fatta beslut efter samråd med
vederbörande organ inom försvarsstaben, närmast chefen för dess personalvårdsbyrå,
och försvarsgrensstaberna. I erforderlig omfattning bör enligt
överbefälhavarens mening även viss medverkan från försvarets civilförvaltning
komma i fråga. Överbefälhavaren och centrala värnpliktsbyrån framhåller
att förutsättningarna för att byrån skall kunna ta på sig det föreslagna
större ansvaret är att den tillförs de befattningshavare som utredningen
föreslår, överbefälhavaren anser dessutom erforderligt med ytterligare
en tjänsteman vid försvarsstabens personalvårdsbyrå.

Överbefälhavaren finner slutligen inte utredningens förslag att inrätta
en särskild prövningsnämnd vara övertygande motiverat. Skall nämnden
inrättas bör antalet ledamöter vara fyra eller fem, av vilka överbefälhavaren
bör föreslå den ledamot som skall företräda de militära intressena och
arbetsmarknadsstyrelsen en ledamot, överbefälhavaren synes vidare anse
att företrädare för försvarsstabens personalvårdsbyrå skall ingå i nämnden.
Chefen för flygvapnet föreslår att nämnden skall bestå av fyra ledamöter.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar överbefälhavarens betänkligheter
mot förslaget att inrätta en särskild nämnd. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen
bör ledamot av styrelsen under alla förhållanden ingå i nämnden. Statskontoret
finner slutligen från organisatoriska synpunkter bestickande att
prövningsnämndens verksamhet samordnas med den som redan utövas av
inskrivningsrådet och med den av vapenfriutredningen föreslagna nämnden
för prövning av frågor om tillstånd till vapenfri tjänst.

Departementschefen

Jag delar departementsutredningens uppfattning att ärenden om befrielse
från värnpliktstjänstgöring enligt 5§ värnpliktslagen och ärenden om
anstånd med fredstjänstgöring inte är av den karaktären att Kungl. Maj:t
bör belastas med beslutanderätten i dessa ärenden. Liksom utredningen

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

finner jag ändamålsenligt att ett nytt fristående organ inrättas med uppgift
att fungera som besvärsinstans i sådana ärenden och att för denna prövning
inrättas en särskild nämnd, värnpliktsnämnden, vars beslut inte skall
kunna överklagas. Nämnden bör enligt min mening bestå av tre ledamöter
jämte ersättare till det antal som bestäms av Kungl. Maj:t. Beträffande
nämndens sammansättning är det angeläget att nämnden skall kunna göra
lämpliga avvägningar mellan olika intressen och motsvara de krav på allsidig
prövning av ärendena som de sökande rimligen kan uppställa. Beträffande
de militära myndigheternas handläggning av nu ifrågavarande ärenden kan
som remissmyndigheterna uttalat vissa svårigheter föreligga för truppregistreringsmyndigheterna
att medverka i handläggningen i den utsträckning
utredningen föreslagit. Truppregistreringsmyndighet bör i första instans
handlägga alla anståndsärenden, således även ärenden som nu avgörs av
försvarsgrenschef eller Kungl. Maj :t i första instans men prövningen bör
liksom f. n. begränsas till bifallsbeslut. Samma ordning bör gälla för ärenden
om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten inte kunna bifalla ansökningen bör
myndigheten inte avgöra ärendet utan överlämna det till centrala värnpliktsbyrån
för beslut. Jag förutsätter att formerna för truppregistreringsmyndigheternas
handläggning av hithörande ärenden inte ändras. Dessa
myndigheter bör således liksom f. n. inte inhämta yttranden från centrala
myndigheter, utan detta bör ankomma på värnpliktsbyrån. I detta sammanhang
vill jag än en gång framhålla vikten av att särskild restriktivitet iakttas
vid beviljande av anstånd med repetitionsutbildning. Besvärstiden för
att hos den sista instansen, värnpliktsnämnden, föra talan mot värnpliktsbyråns
beslut, synes som utredningen föreslagit kunna bestämmas till två
veckor. Sedan 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning
lagt fram sina förslag bör dock fråga om truppregistreringsinyndigheternas
befattning med anstånds- och befrielseärendena tas upp till ny prövning.
I samband därmed bör också den av statskontoret väckta frågan om samordning
av inskrivningsrådets och värnpliktsnämndens verksamhet tas upp
till bedömande. Kostnaderna för den föreslagna värnpliktsnämnden och
dess sekretariat bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
nämnder m. m. Jag ämnar närmare undersöka förutsättningarna för att
sammanslå värnpliktsnämndens sekretariat med sekretariatet för den av
mig vid anmälan av proposition om den vapenfria tjänsten denna dag föreslagna
vapenfrinämnden. Att viss ytterligare personal fr. o. m. budgetåret
1966/67 måste ställas till centrala värnpliktsbyråns förfogande torde vara
ofrånkomligt. Det kan framdeles bli aktuellt att hos riksdagen begära rätt
att överskrida den på avlöningsstaten för byrån uppförda anslagsposten
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Lag om ändring i värnpliktslagen

Grundläggande bestämmelser för inskrivningen och värnpliktstjänstgöringen
är samlade i värnpliktslagen. Tillämpningsföreskrifter återfinns
bl. a. i inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188), värnpliktsavlöningskungörelsen
den 12 september 1958 (nr 485) och uppskovskungörelsen
den 10 april 1959 (nr 146). Framför allt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen
är i behov av översyn, bl. a. i formellt hänseende. Eftersom
fråga om organisationen av inskrivningsväsendet utreds av 1964 års
inskrivnings- och personalredovisningsutredning och värnpliktsförmånerna
av 1965 års försvarsutredning synes emellertid böra anstå med den angivna
översynen. I förevarande sammanhang tar jag därför bara upp de ändringar
i värnpliktslagen som föranleds av omläggningen av värnpliktsutbildningen
och av det förslag rörande den vapenfria tjänsten som Kungl. Maj :t
i särskild proposition i dag beslutat underställa riksdagen samt av de förslag
angående beslutanderätten i fråga om befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring
som jag nyss lagt fram.

Den föreslagna omläggningen av värnpliktsutbildningen nödvändiggör
ändring i 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Ändringen i 6 §
sammanhänger med det nya uttagningssystemet enligt vilket alla värnpliktiga
tas ut för utbildning till viss befattning eller grupp av befattningar. —
Enligt 14 § 1 mom. värnpliktslagen är värnpliktig, om Kungl. Maj :t inte förordnar
annorlunda, skyldig att inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning
det år han fyller 18 år. Mitt tidigare redovisade förslag innebär att
somliga värnpliktiga inskrivs först det år de fyller 19 år. — De nuvarande
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen om de värnpliktigas utbildningstid
har omarbetats nära nog helt. Med hänsyn till den föreslagna differentieringen
av värnpliktsutbildningen har jag inte ansett möjligt att i värnpliktslagen
precisera utbildningstiderna för de olika befattningarna. Utbildningstiderna
måste också fortlöpande anpassas till ändringar i krigsorganisationen
och till ändringar i fråga om angelägenhetsgraden av olika slag av
utbildning. I värnpliktslagen bör beträffande de olika kategorierna värnpliktiga
endast tas in det av mig tidigare angivna högsta dagantalet för grundutbildning
och för de olika formerna av repetitionsutbildning. En erinran bör
även tas in om att tiden för grundutbildningen aldrig får understiga 235 dagar.
De nuvarande bestämmelserna om viss förlängd grundutbildning för den
som antagits för utbildning till reservofficer vid armén har utgått. Bestämmelser
om denna frivilliga tjänstgöringsskyldighet bör utfärdas av Kungl.

171

Kungl. Mnj.ts proposition nr 106 år 1966

Maj :t. Det exakta dagantalet och antalet övningstillfällen för olika kategorier
värnpliktiga bör fastställas av Kungl. Maj :t och utfärdas i kungörelsens
form. — övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliktslagen
har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången
till det nya värnpliktssystemet. I tabeller som bifogas lagförslaget
anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar för värnpliktiga
som före den 1 september 1966 börjat tjänstgöring enligt nuvarande
utbildningsbestämmelser. Flera författningar använder begreppen första
tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring, repetitionsövning och befälsövning
samt särskild befälsövning. I övergångsbestämmelserna har föreskrift
intagits om att dessa begrepp motsvaras av de föreslagna utbildningsformerna
grundutbildning, krigsförbandsövning och särskild övning. Ofta
får emellertid exempelvis grundutbildningen något annan längd än första
tjänstgöringen. Likställs begreppen kan detta i vissa fall inverka på de
värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m. Om det visar sig nödvändigt för
att de värnpliktiga skall behållas vid oförändrade förmåner även sedan det
nya utbildningssystemet införts bör Kungl. Maj :t äga vidta ändringar i
andra med riksdagen beslutade eller med stöd av dess beslut utfärdade författningar
än lag. Detta har kommit till uttryck i den förenämnda föreskriften
i övergångsbestämmelserna.

I särskild proposition denna dag har Kungl. Maj :t underställt riksdagens
prövning fråga om omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget innebäi
sammanfattningsvis att tjänstgöringen i princip förläggs utanför krigsmakten
och träder i stället för värnpliktstjänstgöringen som en särskild tjänsteplikt.
Den vapenfrie anses under tjänstgöringen inte som krigsman och är
därför inte heller underkastad för krigsmän gällande straffbestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten föreslås i
propositionen samlade i en särskild lag om vapenfri tjänst. Erinran om att
särskilda bestämmelser gäller för den som erhållit tillstånd till vapenfri
tjänst har tagits in i 44 § värnpliktslagen. I samband härmed har den nuvarande
undantagsregeln i 27 § 3 mom. E. värnpliktslagen slopats.

Det av mig framlagda förslaget till ändrad handläggning av vissa befrielse-
och anståndsärenden nödvändiggör ändringar i 5, 29 och 30 §§ värnpliktslagen.
De i 29 § värnpliktslagen angivna villkoren för anstånd med
första tjänstgöring m. m. bör i samband härmed överföras till inskrivningsförordningen.

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

dels godkänna de grunder för värnpliktsutbildningen som jag angett i
det föregående,

dels anta ett inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i värnplikt slag en den 30 december 19M (nr 967).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Westlund

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

173

Innehåll

Inledning............................................................ 15

Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m.m......... 17

Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid................ 17

De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m.m. .. 22

Förslag av 1960 års värnpliktsutredning.................................... 34

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen............................................. 34

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning....................... 39

Förslag avseende armén.............................................. 52

Förslag avseende marinen: Flottan.................................... 66

Förslag avseende marinen: Kustartilleriet.............................. 73

Förslag avseende flygvapnet.......................................... 79

Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor........... 83

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst ........................... 83

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga............. 84

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga................................. 85

Urval och redovisning av värnpliktiga............................... 85

De värnpliktigas ekonomiska förmåner.............................. 86

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet.................... 88

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning.............................. 92

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag.................... 92

Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter..................... 93

Yttrandena........................................................... 95

Allmänna omdömen................................................. 95

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen............................................. 97

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning....................... 100

Armén............................................................. 103

Marinen: Flottan.................................................... 109

Marinen: Kustartilleriet.............................................. 112

Flygvapnet......................................................... 113

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor......................... 114

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst............................ 114

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga............. 115

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga................................. 115

Urval och redovisning av värnpliktiga............................... 116

De värnpliktigas ekonomiska förmåner.............................. 118

övergången till det föreslagna utbildningssystemet.................... 119

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag.................... 121

Departementschefen.................................................... 127

Utgångspunkter.................................................... 127

överväganden och förslag............................................ 135

Förutsättningar och riktlinjer....................................... 135

Armén........................................................... 140

Marinen: Flottan.................................................. 145

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Marinen: Kustartilleriet............................................ 150

Flygvapnet....................................................... 152

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor....................... 155

Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd.......................... 165

Nuvarande förhållanden............................................. 165

Förslag............................................................ 166

Yttrandena........................................................ 167

Departementschefen...........‘.................................... 168

Lag om ändring i värnpliktslagen........................................ 170

Hemställan........................................................... 172