Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 (Proposition 1962:106)

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande
lärarutbildning; given Stockholms slott den 9
mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inledningsvis lämnas en redogörelse för den s. k. provårsköns omfattning och
sammansättning. Vidare redovisas vissa uppgifter rörande lärarbehov och lärartillgång
inom skolväsendet, till vilka särskilda synpunkter anknytes. Förslag
framlägges om inrättande av en lärarhögskola i Göteborg. Vid denna och vid
den nuvarande lärarhögskolan i Malmö föreslås att fr. o. m. nästa läsår ämneslärarutbildning
om en termin skall anordnas under en övergångstid. Lärarhögskolan
i Göteborg föreslås inrättad i provisoriska lokaler och till en början inriktad
enbart på ämneslärarutbildning av nyssnämnda typ. Det nuvarande s. k.
lärarutbildningsblocket i Linköping förutsättes få utökad kapacitet, varjämte
ytterligare ett utbildningsblock föreslås tillkomma. Den sammanlagda kapaciteten
för praktisk utbildning av ämneslärare ökar vid bifall till förslagen med
omkring 230 utbildningsplatser.

Förslag framlägges härjämte om väsentligt förbättrad och utökad speciallärarutbildning
genom inrättande av en speciallärarlinje vid vardera lärarhögskolan
i Stockholm och Göteborg. Den sammanlagda utbildningskapaciteten
för nästa budgetår beräknas bli ca 300 speciallärare. I anslutning till förslagen
om utbildningsorganisation framlägges också vissa förslag rörande speciallärarnas
tjänstgöring och löneställning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

I samband med behandlingen av folkskoleseminariernas avlöningsanslag beröres
intagningen till folkskoleseminarierna för nästa läsår.

Slutligen framlägges förslag om anslag för budgetåret 1962/63 till de tre lärarhögskolorna
och till folkskoleseminarierna samt till avlöning åt deltagare i praktiska
lärarkurser m. m.

De sammanlagda kostnadsökningarna för nästa budgetår för de lärarutbildningsändamål,
som beröres i denna proposition, uppgår till i runt tal 11 000 000
kr. Summan av de i propositionen äskade anslagen uppgår till 58 641 000 kr.

Kungl. Maj.ts -proposition nr 106 år 1962

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Unden, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor rörande lärarutbildning
och anför därvid följande.

Vid anmälan av punkten 278 i bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, i årets
statsverksproposition anförde jag, att avsikten var att föreslå Kungl. Maj:t att
senare för riksdagen framlägga särskild proposition angående lärarutbildningen.
För att täcka kostnadsökningar för en utvidgad ämnes- och speciallärarutbildning
samt övriga under anslagen till lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö,
till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. och till vidareutbildning
av folkskollärare erforderliga anslagshöjningar samt viss anslagsökning avseende
ökad ämneslärarutbildning under anslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken
borde preliminärt beräknas ett förslagsanslag till ökad ämnes- och speciallärarutbildning.
De nyss nämnda anslagen, utom anslaget till de allmänna läroverkens
avlöningar, föreslogs preliminärt bli uppförda med oförändrade belopp.

Vidare anförde jag vid min anmälan av punkten 280 i nämnda bilaga, att
anslagen till folkskoleseminarierna borde upptagas med preliminära belopp.

Med anledning härav har Kungl. Maj:t på min hemställan under punkterna
278—280, 282 och 283 i nämnda bilaga föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

till Ökad ämnes- och speciallärarutbildning m. m. ett förslagsanslag av
10 986 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar ett förslagsanslag av 6 145 000 kr.,
till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader ett förslagsanslag av 414 000 kr.,
till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 100 000 kr.,

till Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 471 000 kr.,
till Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader ett förslagsanslag av 90 000 kr.,
till Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av
60 000 kr.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

till Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av nya lokaler ett reservationsanslag
av 260 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 928 000 kr.,
till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 2 181 000 kr.,
till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av
465 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av 660 000 kr.,
till Vidareutbildning av folkskollärare ett reservationsanslag av 910 000 kr.,
till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. ett förslagsanslag av
5 363 000 kr.

I propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan
m. m. har jag slutligt anmält frågan rörande anslag för nästa budgetår till
vidareutbildning av lärare m. m. Denna rubrik har föreslagits skola ersätta den
nuvarande, »Vidareutbildning av folkskollärare».

Sedan beredningen av frågorna rörande såväl ökad ämneslärarutbildning som
ökad och reformerad speciallärarutbildning ävensom rörande nyss nämnda medelsanvisningar
numera avslutats, anhåller jag att ånyo få anmäla desamma.

I det följande behandlas i olika avsnitt frågor rörande den s. k. provårsköns
omfattning och sammansättning, beräkningar av ämnes- och klasslärarbehovet,
ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola, inrättande av en tredje
lärarhögskola, speciallärarutbildningens organisation samt slutligen frågor om
anslag för budgetåret 1962/63 till lärarhögskolorna och folkskolseminarierna samt
till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1960 tillkallades
den 1 oktober 1960 sakkunniga för att verkställa utredning rörande ämnes- och
klasslärarutbildningens organisation m. m. De sakkunniga,1 som antagit benämningen
1960 års lärarutbildningssakkunniga, har i skrivelse den 4 september 1961
redovisat en undersökning av provårsköns omfattning och sammansättning .''Innehållet
i densamma har delgivits vissa myndigheter och organisationer. De sakkunniga
har vidare avlämnat betänkanden dels den 11 oktober 1961 angående
Speciallärarutbildningens organisation (stencilerat), dels den 28 oktober 1961
angående Lärarhögskola i Göteborg och övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning
vid lärarhögskola (stencilerat). Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen
och lärarutbildningssakkunniga den 1 mars 1962 gemensamt avgivit en utredning
(prognos), rubricerad Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet
(multilittryck).

Över betänkandet om speciallärarutbildningens organisation har infordrade utlåtanden
avgivits gemensamt av skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna,
samt av överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, överståthållarämbetet,
efter hörande av stadsfullmäktige i Stockholm, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, efter hörande av stadsfullmäktige i Göteborg, samt
kanslern för rikets universitet.

Vidare har yttranden över nämnda förslag avgivits av Svenska landskommunernas
förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Målsmännens riksförbund,
styrelsen för blindinstitutet å Tomteboda, styrelsen för statens dövskola å
Manilla, CP-läramas förening, Hörselfrämjandets riksförbund, Hörselpedagogernas
förening, Svenska dovlärarsällskåpet, Svenska förbundet för specialundervisning,
Svenska synpedagogers förening, Föreningen Sveriges blindlärare, Svenska
särskolornas lärarförening, Särskolornas rektorsförening och Federationen Sveriges
allmänna folkskollärarförening representerad genom Sveriges folkskollärarförbund,
Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarinneförbund.
Dessutom har i ärendet inkommit skrifter från Sveriges psykologförbund och
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Över lärarutbildningssakkunnigas betänkande angående lärarhögskola i Göteborg
och övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning vid lärarhögskola har

1 Generaldirektören O. Karleby, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, rektorn
S. Arvidson, rektorn E. Kiillquist, rektorn B. Svensson och byråchefen A. Sönnerlind.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, kanslern för
rikets universitet, samt gemensamt av styrelsen för lärarhögskolorna och skolöverstyrelsen
— vilken sistnämnda myndighet inhämtat yttranden av rektorer
och kollegier vid vissa folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk — vidare
av överstyrelsen för yrkesutbildning, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
samt länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län.

Över de sakkunnigas sistnämnda förslag har yttranden avgivits av stadsfullmäktige
i Stockholm, Göteborg och Malmö, SACO, TCO, SR, folk- och småskollärarförbunden
samt Sveriges förenade studentkårer (SFS).

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

II. Den s. k. provårsköns omfattning och
sammansättning

1960 års lärarutbildningssakkunniga erinrar i sin tidigare omnämnda skrivelse
den 4 september 1961 om att läroverkslärare utbildas dels vid de båda lärarhögskolorna
i Stockholm och Malmö, dels vid praktisk lärarkurs, som är förlagd till
19 lärarkursläroverk och 4 folkskoleseminarier. I de sakkunnigas direktiv beräknades
det årliga antalet utbildningsplatser för ämneslärare vid samtliga dessa
läroanstalter till närmare 600, medan det enligt samma beräkning skulle behövas
ytterligare ungefär 200 sådana platser.

Lärarkursläroverkens och folkskoleseminariernas kapacitet för utbildning av
ämneslärare åren 1953—61 framgår av nedanstående i skrivelsen redovisade sammanställning.

Antalet sökande till praktisk lärarkurs samt antalet utbildningsplatser

1953—1961

Termin	Antal platser	Antal sökande	Termin	Antal platser	Antal sökande
	99	131	ht 57 .......	185	249
ht 53 .......	in	222	vt 58 .......	205	231
vt 54* .......	107	121	ht 58 .......	212	289
	120	209	vt 59 .......	206	230
	114	138	ht 59 .......	216	313
	148	210	vt 60 .......	215	205
vt 56 .......	145	158	ht 60 .......	231	301
	146	255	vt 61 .......	222	217
vt 57 .......	174	181	ht Öl .......	242	302

Antalet sökande och intagna på ämneslärarlinje vid lärarhögskola redovisas
av de sakkunniga i följande översikt.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Antal sökande och intagna på ämneslärarlinje vid lärarhögskola 1956—1961

Termin \|	Stockholm	Malmö
Sökande	Intagna	Sökande	Intagna
ht 1956 .................	29	29
vt 1957 ......................	78	33
ht 1957 ..............	155	43
vt 1958 ...............	106	30
ht 1958 .............	144	38
vt 1959 .............	122	29
ht 1959 ...............	95	34
vt 1960 ...........	74	26
1 ht 1960 ...........	116	35	88	26
i vt 1961 ............	55	29	55	26
ht 1961 ......	97	38	120	30

De sakkunniga lämnar följande kommentar till tabellerna.

Dessa visar, hur kraftigt landets kapacitet för utbildning av ämneslärare ökat
sedan ar 1953. I själva verket har den mer än fördubblats. Samtidigt framgår av
den första tabellen, att antalet avvisade sökande till praktisk lärarkurs varit
storst hostterminen 1953 (111) och höstterminen 1956 (109). Höstterminen 1960
var antalet avvisade 70 och höstterminen 1961 60. Vid lärarhögskolan i Stockholm
har antalet avvisade sökande skiftat starkt sedan starten 1956. Höstterminen
1960 avvisades 81 och höstterminen 1961 59 sökande. Att siffran sjunkit
behover emellertid inte tyda på att efterfrågan minskat utan kan också tolkas
sa, att manga funnit det utsiktslöst att söka, emedan de inte haft tillräckligt
hoga akademiska betyg. Vid lärarhögskolan i Malmö avvisades höstterminen 1961
90 sökande. Antalet sökande till utbildningsplatserna har både vid lärarkursläroverk
och lärarhögskolor varit mindre till vårterminens utbildning än till höstter°s’.
V,d ararkursläroverken har det inte ens varit möjligt att fylla alla lediga
utbildningsplatser de båda senaste vårterminerna. Vid lärarhögskolorna däremot
har aven de kurser, som börjat vårterminen 1960 och 1961, samlat så många sökande,
att ca hälften måste avvisas. Frågan, hur man vid lärarkursläroverken
skall lyckas fa till stånd en jämnare fördelning av de sökande vid termins valet,
amnar de sakkunniga behandla i ett annat sammanhang. I

I syfte att utröna provårsköns storlek och sammansättning lät de sakkunniga
våren 1961 företaga en undersökning bland lärare med ämneslärarutbildning
men utan praktisk lärarutbildning. I samarbete med skolöverstyrelsen och
överstyrelsen för yrkesutbildning utarbetades ett frågeformulär som tillställdes
lararna för besvarande. Avsikten med förfrågningen var att få belyst hur många
av de tillfrågade lararna som ämnade genomgå praktisk lärarutbildning inom
fem år. Resultatet av undersökningen redovisas i det följande.

Undersökningen skulle också klarlägga, hur många icke-ordinarie lärare med
amnesutbildning (enligt § 178 i läroverksstadgan) men utan praktisk lärarutbildning
som den 10 mars 1961 tjänstgjorde vid högre läroanstalter eller motsvaran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

de skolformer. Flertalet av dessa står under överinseende av skolöverstyrelsen
eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Enligt anvisningar i cirkulär till rektorerna
vid de berörda läroanstalterna skulle de icke-ordinarie lärare, som erhållit
generell dispens från genomgång av praktisk lärarkurs, inte besvara rundfrågan.

Undersökningen kom att omfatta 2 243 icke-ordinarie lärare med angiven
ämnesutbildning, av vilka 1 840 lärare eller 82 % förklarade, att de ämnade
genomgå praktisk lärarkurs inom de närmaste fem åren. Dessa lärare utgjorde
alltså enligt de sakkunniga den egentliga provårskön den 10 mars 1961. 363
lärare eller 16 % svarade, att de inte önskade genomgå praktisk lärarkurs inom
sagda tidrymd. 40 lärare eller 2 % kunde inte ge nagot bestämt svar pa frågan.

De sakkunniga redovisar i tre särskilda tabeller hur de tillfrågade lärarna fördelade
sig efter respektive kön och läroanstalt, ålder samt tjänstgöringstid. I det

Lärarnas jördelning efter tjänstgöringstid

Antal läsår som lärarna tjänstgjort	Lärare som önskar genomgå praktisk lärarkurs inom fem år	Lärar som inte önskar genomgå praktisk lärar-kurs inom fem år	Lärare som svarat »vet inte»	Summa
Mani.	Kvinnl.	Mani.	Kvinnl.	Mani.	Kvinnl.
1 ........	1 188	213	21	29	2	2	455
1 ........	249	261	19	40	3	4	576
2 ........	213	233	9	30	5	1	491
3 ........	106	146	18	29	2	3	304
4 ........	45	75	17	17	1	1	156
5 ........	31	23	5	19	1	—	79
6 ........	11	17	13	26	1	1	69
7 ........	7	10	16	16	—	2	51
8 ........	5	2	1	6	2	2	18
9 ........	3	1	5	3	—	—	12
10 ........	1	—	4	5	1	1	12
11 ........	—	—	2	—	—	—	2
12 ........	—	—	—	1	—	—	1
13 ........	—	—	2	1	—	—	3
14 ........	_	—	2	—	—	—	2
15 ........	—	—	1	—	1	—	2
16 ........	—	—	—	2	—	—	2
17 ........	—	—	—	—	—	—	—
18 ........	—	—	—	1	—	—	1
19 ........	—	—	—	—	—	1	1
20 ........	—	—	—	2	—	—	2
Summa	859	981	135	227	''19	218	\| 2 239

1 Därtill kommer 1 utan angiven tjänstgöringstid.

2 Därtill kommer 2 utan angiven tjänstgöringstid.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 1 saml. Nr 10G

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

följande kommer tabellen över lärarnas fördelning efter tjänstgöringstid att återgivas.
Dessförinnan bör här nämnas resultatet av den av de sakkunniga redovisade
sammanställningen av lärarnas fördelning efter födelseår. De sakkunniga
fastslår, att den egentliga provårskön till 75 % utgjordes av lärare, som ännu inte
fyllt 32 år, vilket förhållande måste ses mot bakgrunden av att medelåldern vid
avläggande av filosofisk ämbetsexamen läsåret 1959/60 var 27,5 år.

Som jämförelsematerial anföres, att skolöverstyrelsen beräknat medelåldern på
hänvisade sökande läsåret 1959/60 till 31,21 år. Under samma tidrymd befann
sig 73 % av de hänvisade lärarkandidaterna i åldern 28—33 år.

Av ännu större intresse är enligt de sakkunnigas mening lärarnas fördelning
efter tjänstgöringstid.

I sin kommentar till tabellen framhåller de sakkunniga, att av de 1 840 lärare,
som utgjorde den egentliga provårskön, hade 911 eller 50% tjänstgjort mindre
än två läsår, 1 357 eller 74 % mindre än tre läsår och 1 609 eller 87 % mindre
än fyra läsår. Att fr. o. m. tre års tjänstgöring antalet lärare i den egentliga provårskön
sjunker avsevärt, beror enligt de sakkunnigas uppfattning sannolikt på
att många lärare med så lång tjänstgöring redan hänvisats till eller genomgått
praktisk lärarkurs.

För närvarande brukar dispens från praktisk lärarkurs efter ansökan beviljas
åt lärare med minst 8 års tjänstgöring och åt lärare med folkskollärarexamen
efter 4 års tjänstgöring. Som framgår av tabellen, var det endast 12 lärare, som
önskade genomgå praktisk lärarkurs, fastän de hade 8 års tjänstgöring, medan
38 lärare inte önskade genomgå kursen. De sakkunniga påpekar, att om man
tänkte sig en sänkning av gränsen för dispens till minst 5 års tjänstgöring,
skulle av de 2 243 lärare, som undersökningen omfattar, endast 257 lärare eller
11 % av samtliga bli behöriga till ordinarie tjänst såsom adjunkt. En dispens på
sådana mildrade villkor kan emellertid enligt de sakkunnigas mening inte vara
förenlig med de eftertryckliga kraven i de sakkunnigas direktiv på praktisk
utbildning eller med undervisningens intressen. I

I en särskild översikt redovisar de sakkunniga härefter hur många av de 1 8£0
lärarna i den egentliga provårskön som tidigare sökt hänvisning till praktisk
lärarkurs. Resultatet av denna översikt ter sig enligt de sakkunniga i förstone
något överraskande. Av dessa 1 840 lärare hade nämligen endast 58, d. v. s. 3 %,
sökt hänvisning till praktisk lärarkurs vid något tillfälle, och endast två lärare
hade sökt mer än två gånger. Att ett så ringa antal sökt förgäves synes de sakkunniga
ha flera orsaker. Sålunda måste man komma ihåg, att de flesta lärare
efter avlagd akademisk examen önskar en tillräckligt lång och tillräckligt mångsidig
undervisningspraktik på olika skolstadier för att trygga sig mot misslyckanden
under den praktiska lärarkursen. En sådan säkerhetsmarginal måste,
menar de sakkunniga, förefalla den unge läraren desto mera angelägen, som de
vitsord han erhåller vid slutet av denna får en avgörande betydelse för hans möj -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ligheter att vinna befordran. Enligt de sakkunnigas mening torde numera en ung
lärare uppfatta tiden mellan den akademiska examens avläggande och genomgång
av praktisk lärarkurs såsom en värdefull och nödvändig praktikperiod och
knappast såsom en tid av otåligt köande. Från individens synpunkt borde det
alltså, uttalar de sakkunniga, stå klart, att talet om en provårskö är ägnat att
vilseleda utomstående och att skymma bort verkligheten. Dessutom kan, framhålles
det, det myckna talet om provårskön även ha direkta skadeverkningar,
eftersom det i ogynnsamma fall kan avskräcka unga lärare att i tid söka hänvisning
till praktisk lärarkurs, emedan vederbörande lätt överskattar svårigheterna
att få tillträde till kursen. De sakkunniga finner det anmärkningsvärt,
att de båda senaste vårterminskurserna inte varit fullbelagda.

Naturligtvis finns det också andra förklaringar till det ringa antal, som
tidigare sökt hänvisning, t. ex. studieskäl och familjeskäl, framhåller de sakkunniga.
Åtskilliga yngre lärare bedriver sålunda högre studier, samtidigt som
de tjänstgör såsom timlärare. Gifta kvinnliga lärare, som är bosatta på en ort,
där det ej finnes tillgång till lärarkursläroverk, kan av hänsyn till familjen känna
sig förhindrade att söka. De sakkunniga påpekar, att den grundläggande förklaringen
till det ringa antal, som sökt förgäves, emellertid är den, att landets
kapacitet för utbildning av ämneslärare numera nått en sådan omfattning, att
den i och för sig skulle kunna tillgodose 3/4 av det årliga tillskottet. Detta innebär,
framhåller man, att den lärare, som inte tages med i en omgång, i regel kan
påräkna utbildning redan följande termin.

De sakkunniga tar slutligen i sin skrivelse upp frågan om hur utbildningskapaciteten
inom den närmaste framtiden lämpligen skall kunna ökas. Enligt
direktiven för lärarutbildningssakkunniga skall i en framtid ingen få undervisa
utan att ha genomgått föregående praktisk utbildning. Detta får enligt de sakkunniga
anses innebära, att en konsekvent övergång skall ske till systemet med
lärarhögskolor, vid vilka de unga lärarna som bekant får praktisk utbildning
omedelbart efter sin akademiska examen. Skall ett sådant pedagogiskt och organisatoriskt
systemskifte kunna äga rum inom det närmaste årtiondet måste,
framhåller de sakkunniga, landets utbildningskapacitet nu ökas kraftigt. Det
räcker inte med att den får en sådan omfattning, att det årliga tillskottet av
lärare helt kan tillgodoses, vilket förutsätter en ökning från nuvarande ca 600
till ca 800 utbildningsplatser. Därutöver måste utbildningskapaciteten vidgas så,
att det blir möjligt att inom rimlig tid häva eftersläpningen från tidigare år.

En av de åtgärder som därvidlag anses böra komma i fråga är att från och
med läsåret 1962/63 kraftigt öka antalet lärarutbildningsblock av en typ, som
fr. o. m. höstterminen 1961 prövas i Linköping. Samma syfte har vidare de sakkunnigas
i det följande redovisade förslag, som avser att öka utbildningskapaciteten
vid de båda lärarhögskolor som finns och att ge den tredje lärarhögskolan
en stor utbildningskapacitet. Härtill kommer de sakkunniga att överväga,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

hur utbildningskapaciteten vid de redan befintliga lärarkursläroverken skall kunna
ytterligare utnyttjas. I detta sammanhang blir det, framhålles det, önskvärt
att de sakkunniga i samrad med skolöverstyrelsen och lärarförbunden skall kunna
dryfta, vad som kan och bör göras för att tillse, att antalet utbildade under
vårterminerna inte understiger höstterminskursernas. De sakkunniga upplyser
att de som en förberedelse för dylika överväganden låtit lärarkandidaterna vid
de förberedande lärarkurserna innevarande höst besvara vissa skriftliga frågor
och sedermera kommer att behandla sådana problem som sammanhänger med
den bristande efterfrågan på vårterminens praktiska lärarkurs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

III. Lärarbehov och lärartillgång

1. Inledning

Vårt skolväsen har under de senaste decennierna expanderat utomordentligt
snabbt och utbyggnaden kommer att fortsätta under 1960-talet. Det är allmänt
bekant, att tillgången på utbildade lärare inte hållit takt med utvecklingen och
att resultatet har blivit en besvärande lärarbrist, i synnerhet i läroämnen.
Fenomenet är inte begränsat till Sverige utan uppträder — i många fall i betydligt
mer elakartad form än hos oss — i praktiskt taget alla länder, som befinner
sig i ekonomisk, social och kulturell utveckling.

1960 års lärarutbildningssakkunniga erhöll i sina direktiv i uppdrag att i
samråd med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen beräkna behovet av såväl lärare i
läroämnen som klasslärare. Resultatet av beräkningarna, i vad de avser ämneslärarbehovet,
föreligger nu och har publicerats genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg. Beräkningarna av klasslärarbehovet har också slutförts. Materialet för
de senare beräkningarna, som ställts till ecklesiastikdepartementets förfogande
under arbetet med förevarande proposition, slutbearbetas för närvarande för
publicering inom den allra närmaste tiden.

I det följande redogöres först sammanfattningsvis för de gjorda beräkningarna,
varefter vissa synpunkter knytes till de lämnade redovisningarna.

2. Lärare i läroämnen

Den i samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och 1960 ars lärarutbildningssakkunniga
utarbetade ämneslärarprognosen berör i stort sett behovet av
och tillgången på lärare med akademisk utbildning i läroämnena modersmålet
(svenska), engelska, tyska, franska, historia (och samhällskunskap), geografi,
biologi, matematik, fysik och kemi under 1960-talet. Däremot behandlas inte
lärarnas fördelning på tjänstetyper.

Metodiskt överensstämmer prognosen i det stora hela med den av undervisningsrådet
Ragnar Lundblad för 1955 års universitetsutredning gjorda undersökningen
»Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958: 21), även om betydande
detaljavvikelser förekommer. Också terminologiskt ansluter den sig i huvudsak
till tidigare undersökningar.

Den nu framlagda prognosen bör betraktas som den första i en fortlöpande
serie av lärarprognoser, som arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut i fortsättningen
bör utarbeta.

Tabell 1. Det totala rekryteringsbehovet 1961/71

60 %-alternativet

År	Kr	Mo	Mod Språk	Hi + Sk	Ge	Ma Fy Ke	Bi	Ps Fi Pe	La Gr	S:a	S:a exkl. Ps, Fi, Pe, Kr, Gr, La
Lärarbristen 1960/61	121	319	279	193	145	1 380	165	okänt	4	2 606	2 481
Utvidgnings- + ersättning sbehov et 1961/62 .........	49	119	166	122	47	292	49	9	38	891	795
1962/63 .........	2	38	3	47	— 5	69	1	10	17	182	153
1903/64 .........	26	96	97	86	26	194	15	19	11	570	514
1964/65 .........	— 1	21	— 18	42	— 5	48	— 5	4	7	93	83
1965/66 .........	0	27	— 44	33	— 1	19	— 6	1	0	29	28
1966/67 .........	3	65	27	53	7	94	1	7	1	258	247
1967/68 .........	15	67	87	67	17	129	14	5	2	403	381
1968/69 .........	23	75	107	69	28	143	24	5	2	476	446
1969/70 .........	20	74	117	63	22	138	23	5	1	463	437
1970/71 .........	21	73	129	69	24	135	21	7	3	482	451
Summa = rekr.-behov j	279	974	950	844	305	2 641	302	72	86	6 453	6 016

Förkortningar: Kr^tendomskunskap)^Modersmålet), Mod(erna) Språk, Hi(storia), Sk = Samhällskunskap, Ge(ografi), Ma(tematik), Fy(sik), Ke(rai),
Bi(ologi), Ps(ykologi), Fi(losofi), Pe(dagogik), La(tin), Gr(ekiska). ^

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1962

För de skilda skolformerna framräknas i prognosen lärarbehoven i olika ämnen.
Behoven har därefter summerats till det totala lärarbehovet. Beträffande
den sannolika utvecklingen av grundskolan ansluter sig undersökningens bedömning
till skolberedningens förslag. Gymnasiet antages höstterminen 1970 ha
expanderat därhän att antalet nybörjare utgör 30 % av antalet 17-åringar Därvid
beräknas 60 % av nybörjarna gå till allmänt gymnasium och 40 % till fackgymnasium.
För grundskolans högstadium har behovet framräknats enligt två

alternativ: ....

1. hela undervisningen på detta stadium skall bestridas av filosofie magistrar

och jämställda (»100-procentalternativet») samt

2. 40% av undervisningen skall bestridas av vidareutbildade folkskollärare
och 60 % av filosofie magistrar och jämställda (»60-procentalternativet»).

Härmed erhålles också för det totala lärarbehovet två alternativ, även de
benämnda 60- respektive 100 %-alternativ. Av särskilt intresse är det beräknade
rekryteringsbehovet för perioden 1961/71. Det bestämmes i undersökningen
som summan av det år 1960/61 förefintliga utbytesbehovet, utvidgningsbehovet
1961/71 och ersättningsbehovet 1961/71. Utvidgningsbehovet 1961/71 är skillnaden
mellan lärarbehoven 1970/71 och 1960/61, medan ersättningsbehovet utgör
det nytillskott som erfordras för att ersätta lärare som avgår på grund av
död, pension eller andra omständigheter. Utbytesbehovet motsvarar grovt vad
som vanligen kallas lärarbrist. Det definieras som undervisning uttryckt i tjänster
av personer som ej har följande utbildning eller meritering: svensk eller utländsk
akademisk examen, examen från högre lärarinneseminarium eller folkskollärarexamen
med adjunktskompetens.

Det sålunda framräknade rekryteringsbehovet enligt 60 %-altemativet såväl
för varje ämne som totalt framgår av tabell 1. Med hänsyn till vad som i propositionen
1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m.
(s. 490 ff.) uttalats rörande behovet av vidareutbildade folkskollärare m. m. torde
detta alternativ ha det största intresset i detta sammanhang.

I prognosen betonas, att beräkningar av denna typ inrymmer många osäkerhetsmoment.
Det framtida lärarbehovet anses dock vara lättare att bedöma
än undersökningens andra huvudområde, lärartillskottet, redan därför att en för
behovet så väsentlig faktor som skolväsendets utveckling både vad gäller de
olika skoltypernas expansion och deras utformning i stora drag kan styras av
statsmakterna.

För en uppskattning av lärartillskottet 1961/70 görs i prognosen antaganden
om studentexamination, inskrivning vid humanistisk och naturvetenskaplig fakultet,
fil. mag.-examination vid dessa fakulteter samt övergång till och tjänstgöring
på lärarbanan av filosofie magistrar.

Studentexaminationen antas för åren 1962/67 (den period som för lärartillskottet
under 1960-talet är av intresse, emedan studenter 1968 och senare först
under 1970-talet kan vinna inträde på lärarbanan) stiga från 12 100 år 1962
till 17 250 år 1965 och 17 350 år 1967, sålunda en väsentlig ökning i jämförelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

med universitetsutredningens år 1959 redovisade beräkningar (11 598, 14 042 och
14 419 för respektive ar), allt avseende examinationen vid allmänbildande gymnasier.

Den totala inskrivningen vid humanistisk och naturvetenskaplig fakultet,
motsvarande nettoantalet nyinskrivna, förutses bli lägst 6 120 och högst 6 897 år
1962/63 för att 1967 bli respektive 10 364 och 12 093, alltefter graden av benägenhet
hos studenterna att söka sig till fakulteterna.

Examinationen av filosofie magistrar beräknas via en kombination av antaganden
om tillströmningen till fakulteterna och examinationsfrekvensen bli den i
tabell 2 redovisade.

Tabell 2. Examination av filosofie magistrar 1961/62—1969/70

			A	B	C
1961/62 ....			1 298	1 289	1 250
1962/63 ....			1 472	1414	1 348
1963/64 ....			1 687	1 583	1 472
1964/65 ....			1 928	1 739	1581
1965/66 ....			2 206	1 917	1 665
1966/67 ....			2 558	2 140	1 802
1967/68 ....			2 984	2 449	2 045
1968/69 ....			3 422	2 778	2 298
1969/70 ....			3 817	3 081	2 522
A = 85 % tillströmning, 42,3 %	examination
B = 80 %	»	37 %	»
C = 75 %	»	32 %	»

Grunden för de för första hälften av 1960-talet framräknade talen är säkrare
än den för arssiffrorna efter 1965, vilket även gäller om examinationens fördelning
på ämnen eller ämnesgrupper. För de närmaste åren ter sig enligt undersökningen
ett antagande om 80-procentig tillströmning för närvarande som det
mest sannolika och det härpå grundade alternativet B såsom det vilket bör
kunna accepteras. Den föreliggande prognosen skiljer sig härvidlag från den
Lundbladska undersökningen, vilken på grundval av material från 1955 och 1956
försöksvis stannade för en examinationsfrekvens av 46 ä 47%, mot en här i
alternativet B antagen examinationsfrekvens av 37 %. Å andra sidan utgår den
Lundbladska undersökningen från en väsentligt lägre tillströmning — 50 % av
studentproduktionen — än den föreliggande prognosens 75 ä 85 %. Av 100 studenter
skulle sålunda enligt den tidigare undersökningen ca 23 bli filosofie magistrar,
mot ca 30 enligt den nyare prognosen.

Liksom i tidigare motsvarande sammanhang betonas i den nu föreliggande
prognosen upprepade gånger resonemangens hypotetiska karaktär. Varje nytt
steg i undersökningen förutsätter ytterligare antaganden om verkligheten och
därmed ökad osäkerhet i slutsatserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Uppskattningen av det lärartillskott, som kommer skolan till del i form av
utexaminerade filosofie magistrar, måste sålunda bygga på antaganden om
övergång till lärarbanan och om verksamhetsgraden inom yrket. Kombinationen
av dessa antaganden ger ett tal, som uttrycker relativt lärartillskott (tabell 3).

Tabell 3. Antagande om relativt lärartillskott

	Övergång till lärarbanan	Verk-	Relativt lärartillskott
	Ma, fy, ke	Övr. ämnen	samhets- grad	Ma, fy, ke	Övr. ämnen
a .....	..... 74 %	82%	0,9	67%	74%
b.....	..... 74 %	82%	0,8	59%	66%
c .....	..... 74 %	82%	0,7	52%	57%

Enligt undersökningen synes männens större benägenhet för andra sysselsättningar
än lärarbanan uppväga kvinnornas lägre yrkesverksamhet. Av denna
anledning har antaganden om könsfördelning ej ansetts motiverade. Könsfördelningen
framstår för det relativa lärartillskottet som en mindre betydelsefull
faktor än studievalet. Övergången till lärarbanan konstateras nämligen vara
väsentligt lägre bland dem som valt att studera matematik, fysik eller kemi än
bland övriga kategorier.

Antagandena om relativt lärartillskott har i prognosen kombinerats med antaganden
om tillströmning och examination enligt följande.

Tabell 4. Antaganden om totalt lärartillskott

Ma, fy, ke

X 85 % tillströmning, 42,3 % examination, 67 % relativt lärartillskott

2	80%	>	37 %	59%	»	»
3	80%		37 %	52%	»	»
4	75%	»	32 %	52%	»	»
			Övriga ämnen
1	85 % tillströmning, 42,3 % examination,	74 % relativt lärartillskott
2	80%	»	37 %	66%	»	»
3	80%	»	37 %	57%	»	»
4	75%	»	32 %	57%	»	»

På grundval av dessa antaganden räknas i prognosen fram lärartillskottet i
absoluta tal och via en sammanställning av dessa och det uppskattade rekryteringsbehovet
beräknas slutligen lärarbrist och läraröverskott enligt 60 %-alternativet
(tabell 5).

Do redovisade talen för lärarbrist eller läraröverskott i de skilda ämnena uttrycker
endast hur efterfrågan på lärare rent numeriskt balanserar om alla de
antaganden uppfylles på vilka prognosen baserats. I prognosen ges uttryck för
den uppfattningen, att man med säkerhet kan förutsäga, att långt efter det att

Tabell 5. Lärarbrist och lärar öv er skott

60 %-alternativet *-■

_ oo

Antagande om			Modersmål			Moderna språk				Historia med samhällskunskap
lärartillskott
enligt tabell 4		1	2	3	4	1	2	3		4		1	2	3	4
1961/62 ...........	—	290	—300	—320	—320	— 200	— 220	— 260	_	260		220	—230	—240	—240
1962/63 ...........	—	160	—190	—230	—230	+ 50	— 10	— 70	—	70	—	130	—160	—190	—190
1963/64 ...........	—	60	—120	—180	—190	+ 230	+ 140	+ 50	+	40	—	80	—120	—170	—180
1964/65 ...........	+	120	+ 30	— 50	— 60	+ 550	+ 420	+ 290	+	270	+	30	— 30	— 90	—100
1965/66 ...........	+	300	+180	+ 70	+ 50	+ 920	+ 730	+ 570	+	540	+	180	+ 90	+ 10	— 10
1966/67 ...........	+	460	+300	+160	+130	+1 240	+ 990	+ 780	+	730	+	340	+210	+100	+ 70
1967/68 ...........	+	650	+430	+270	+210	+1 560	+1 220	+ 970	+	CO CC o	+	510	+320	+190	+140
1968/69 ...........	+	870	+570	+380	+300	+1 920	+1 460	+1 160	+1 020	+	710	+450	+290	+210
1969/70 ...........	+1 140	+750	+520	+400	+2 350	+1 740	+ 1 390	+1 200	+	960	+620	+430	+320
1970/71 ...........	+1 460	+960	+700	+530	+2 850	+2 070	+1 660	+1 390	+ 1 260	+820	+590	+440

Antagande om lärartillskott enligt tabell 4	Geografi	Biologi	Matematik,	fysik, kemi
1	2	3	4	1	2	3	4	1	2	3	4
1961/62 ...........	—140	—150	—150	—150	—170	—170	—180	—180	—1 540	—1 550	—1 560	—1 560
1962/63 ...........	— 70	— 90	—100	—100	—120	—130	—140	—140	—1 470	—1 500	—1 530	—1 530
1963/64 ...........	— 30	— 50	— 80	— 80	— 80	—100	—120	—120	—1 500	—1 550	—1 600	—1 600
1964/65 ...........	+ 50	+ 20	— 10	— 20	— 20	— 40	— 70	— 70	—1 350	—1 430	—1 500	—1 510
1965/66 ...........	+150	+100	+ 60	+ 50	+ 60	+ 20	— 20	— 20	—1 120	—1 240	—1 340	—1 360
1966/67 ...........	+250	+180	+130	+110	+140	+ 90	+ 50	+ 40	— 900	—1 090	—1 210	—1 260
1967/68 ...........	+360	+260	+190	+ 160	+220	+150	+ 100	+ 70	— 660	— 940	—1 090	—1 170
1968/69 ...........	+470	+340	+260	+220	+310	+210	+140	+110	— 380	— 760	— 950	—1 080
1969/70 ...........	+620	+440	+340	+280	+410	+280	+200	+150	— 10	— 540	— 770	— 950
1970/71 ...........	+790	+560	+440	+360	+540	+360	+270	+210	+ 420	— 260	— 550	— 780

+ anger överskott, — brist i avrundade tal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

behovet i ett ämne är fyllt på vissa centralt belägna platser, bristen kommer att
bestå på avlägsnare orter i landet. Undersökningen tillmäter härvidlag lärarnas
lokala bindningar en väsentlig roll.

Även om intresset begränsas till den numeriska balansen, anses precisionen
i beräkningarna inte vara sådan, att den rättfärdigar bestämda uttalanden om
vilket år balans uppnås. Trenderna säges emellertid vara så utpräglade, att för
flertalet ämnen utsikterna till balans under 1960-talet anses kunna bedömas med
viss grad av säkerhet.

I modersmålet (svenska) erhålles enligt 60 %-alternativet lärarö ver skott senast
1965/66. Också om 100 %-alternativet väljes, kan någon gång under senare
hälften av 1960-talet situationen antas vara under kontroll.

För moderna språk inträder enligt 100 %-alternativet — som för denna grupp
anses mest realistiskt — numerisk balans 1966/67, varefter överskottet snabbt
stiger. Enligt 60 %-alternativet skulle överskottet inträda redan 1963/64. Det
kan enligt undersökningen knappast råda någon tvekan om att tillströmningen
till dessa universitetsämnen bör dämpas under 1960-talet, i varje fall under dess
senare del.

I ämnena historia, samhällskunskap, geografi och biologi erhålles enligt 60 %-alternativet vid decenniets mitt ett läraröverskott, som snabbt stegras de följande
åren.

För gruppen matematik, fysik och kemi bedömes framtidsutsikterna vara
mindre ljusa. 100 %-alternativet beträffande dessa ämnen förklaras vara helt
utan intresse. För 60 %-alternativet erhålles numeriskt överskott tidigast
1970/71 om man utgår från det i prognosen använda antagande 1. Utgår man
från antagande 3, som för denna ämnesgrupp bedömts som det mest sannolika,
kan bristen år 1970/71 beräknas till ca 550 lärare.

3. Klasslärare

Som tidigare framhållits omfattar 1960 års lärarutbildningssakkunnigas uppdrag
också uppgiften att belysa behovet av och tillgången på klasslärare. Denna
uppgift är, som inledningsvis nämnts, i allt väsentligt fullgjord. Under arbetet
med förevarande proposition har de sakkunniga under hand ställt sitt material
till förfogande för att det skulle kunna läggas till grund för en förberedande
bedömning av examinationsbehovet av folk- och smaskollärare och av intagningen
till folkskoleseminarierna för nästa läsår. I avvaktan på publiceringen av
en fullständig prognos lämnas i detta sammanhang endast en kort redogörelse
för material och metodik som bakgrund till de slutsatser beträffande lärarbehov
och examinationsbehov, som undersökningarna enligt de sakkunnigas preliminära
bedömning leder till.

De faktorer, som enligt de sakkunniga i första hand påverkar behovet av klasslärare,
är 1. barnantalet, 2. antalet klasser (medeltalet elever per klass), 3. skolorganisationen
och 4. lärarnas undervisningsskyldighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Barnantalet i åldersklasserna motsvarande årskurserna 1—3 avtager fram
t. o. m. 1968 och torde därefter åter stiga. För årskurserna 4—6 antages ett
minimum uppstå 1971. Därefter beräknas antalet barn i dessa årskurser åter
stiga. I stort sett bör behovet av klasslärare följa växlingen i barnantalet. Hur
denna kan antagas se ut vid några tidpunkter framgår av följande sammanställning.

Antal barn i åldrarna Antal barn i åldrarna

År motsvarande års- motsvarande årskurserna
1—3 kurserna 4—6

1961 .......................... 320 000 340 000

1968 .......................... 302 000

1971 .......................... 303 000

1975 .......................... 343 000

1976 .......................... 330 000

1980 .......................... 365 000 356 000

Vid sina beräkningar har de sakkunniga utgått ifrån att antalet elever per
klass skall bli det i propositionen om grundskolan förutsatta. Ett detaljerat
studium av delningstalens effekt har legat till grund för de sakkunnigas uppskattning
av medeltalet elever per klass under den kommande perioden.

När det gäller skolorganisationen måste man enligt de sakkunnigas mening
röra sig med vissa osäkerhetsfaktorer. Bland dessa framhålles särskilt det kommande
förhållandet mellan A- och B-klasser ävensom utbyggnaden av specialundervisningen.
Ett snabbare avtagande av B-formen kommer att innebära ett
minskat behov av folkskollärare och ett något större behov av småskollärare.
I vilken grad den fortskridande urbaniseringen kan medverka till att antalet
skolor av B-formen minskar anses ej vara möjligt att fastställa. För behovet av
folkskollärare innebär detta en osäkerhetsmarginal på ca 600 lärare vid tiden
omkring 1970. Sina slutsatser har de sakkunniga grundat på ett antagande, som
ger det i detta avseende högsta behovet av folkskollärare.

En betydande förbättring av situationen på specialundervisningens område
har av de sakkunniga antagits komma att ske under det kommande årtiondet.

Vid bedömandet av examinationens storlek har hänsyn tagits till behovet av
vidareutbildade folkskollärare samt till de behov som antages komma att föreligga
för att bristen på ämneslärare vid högre skolor skall kunna täckas. Det i
ämneslärarprognosen beräknade behovet av högstadielärare har för detta ändamål
framräknats till år 1980. Behovet av vidareutbildade folkskollärare har beräknats
enligt 40-procentsregeln, varvid även behovet av yrkesvalslärare beaktats.

Eftersom det enligt de sakkunnigas mening ej finns skäl att räkna med att
lärarbristen kan komma att ändras mera avsevärt under åren 1961/64, har det
ansetts motiverat att antaga, att folkskollärarbehovet i högre skolor, efter en
viss ytterligare ökning innevarande läsår, under de båda påföljande åren sjunker
tillbaka till 1960/61 års nivå. För åren därefter har antagits att bristen snabbt
minskar på grund av den ökande tillströmningen av akademiskt utbildade lärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

För läsåret 1964/65 har antagits, att folkskollärarbehovet i högre skolor skall
motsvara bristen på ämneslärare och för läsåren 1965/71 att behovet av folkskollärare
i högre skolor skall motsvara hälften av bristen på lärare i matematik,
fysik och kemi vid högre skolor inklusive högstadiet. Det anses som troligt att
en stor del av bristen på lärare i naturvetenskapliga ämnen måste täckas med
folkskollärare under den nu överblickbara perioden och att således ett visst
behov av folkskollärare inom högre skolor kommer att kvarstå även om — totalt
sett — ett ämnesläraröverskott av i ämneslärarprognosen angiven storlek uppkommer.

Yad den aktuella lärarsituationen beträffar har kunnat klarläggas, att det
totala antalet folkskollärare (inklusive tjänstlediga) läsåret 1960/61 var 23 919,
medan antalet klasslärartjänster för folkskollärare uppgick till 21 454. Antalet
avdelningar, som undervisades av folkskollärare, var samma år 21 042. Motsvarande
tal för småskollärare var 14 647 utbildade och i tjänst varande personer.
Antalet klasslärartjänster för småskollärare uppgick till 14 185, medan
antalet avdelningar, som undervisades av småskollärare utgjorde 13 223. Den
här angivna, faktiska relationen mellan antal klasslärartjänster och antal avdelningar
har förutsatts skola gälla under den period beräkningarna avser. Beträffande
behovet av tjänster på högstadiet har de i ämneslärarprognosen gjorda
beräkningarna antagits gälla.

De faktorer, som avgör tillgången på lärare, är avgång och examination. Avgången
bestämmes av pension, dödlighet och övergång till annan verksamhet.
För beräkningen av avgången på grund av pensionering och dödlighet har tidigare
beräkningar omräknats av de sakkunniga på basis av den aktuella åldersfördelningen.
För beräkningar av antalet ålderspensionerade har använts senast
kända dödsrisker i skilda åldrar och de antaganden om pension vid pensionsålderns
nedre gräns respektive uppskjuten pension, som redovisades i skolöverstyrelsens
petita 1960.

Genom de sakkunnigas försorg har undersökningar gjorts rörande den omfattning
i vilken examinerade folk- och småskollärare övergår till annan verksamhet.
Undersökningen, som är under bearbetande, har givit till preliminärt
resultat att en årlig avgång av 190 folkskollärare till annan verksamhet än läraryrket
kan antagas. För småskollärarna har antalet antagits uppgå till 110
personer per år.

De sakkunniga har vid beräkningen av examinationsbehovet utgått ifrån, att
antalet tjänster, som bestrides av yrkesverksamma, motsvarar antalet tjänster.
Antalet yrkesverksamma lärare har bestämts med hänsynstagande till en
beräknad tjänstledighetsprocent (7,92 för folkskollärare och 6,56 för småskollärare).
Antalet bestridda tjänster per yrkesverksam lärare har bestämts genom
antagande av cn framräknad »verksamhetsgrad». Tjänstledighetsprocenten har
satts lika med den som för år 1960/61 gällde beträffande ledighet av annan orsak
än att upprätthålla annan tjänst. För åren t. o. m. 1964/65 har för folkskollärare
räknats med att varje yrkesverksam lärare fullgör en undervisning motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

1,06 tjänster. För småskollärare har t. o. m. året 1966/67 räknats med en motsvarande
faktor av 1,04, allt motsvarande förhållandena läsåret 1960/61. För
följande år har samma tal antagits vara 1,03 respektive 1,02. Förändringen motiveras
av att det lärartillskott, som kan väntas på ämneslärarsidan, kommer att
återverka på klasslärarsidan. En nedgång till 1,00 har inte ansetts böra antagas,
då antalet klasser i vissa skolor är så litet, att man måste räkna med viss övertjänstgöring.

Den examination som på grundval av nu i allra största korthet angivna
beräkningar och antaganden framräknats har sedan utjämnats i syfte att inom
ramen för det erhållna totalbehovet erhålla en examination av någorlunda lika
storlek varje år. Därvid har de tal för lärarbehovet respektive examinationsbehovet
som framgår av nedanstående tablåer erhållits.

Behovet av folkskollärare

	Totala beho-
Läsåret	vet av folk-	Vår-	Examina-
	skollärare	terminen	tionsbehov
1963/64 .................	22 720	1963 ..............
1964/65 .................	22 377	1964 ..............
1965/66 .................	21 633	1965 ..............
1966/67 .................	21 478	1966 .
1967/68 .................	21 582	1967 ..............
1968/69 .................	21 497	1968 .
1969/70 .................	21 341	1969 ..............
1970/71 .................	21 148	1970 ..............
1971/72 .................	20 833	1971 ..............
1972/73 .................	20 829	1972 ..............
1973/74 .................	20 891	1973 ......
1974/75 .................	21 070	1974 .....
Redan bestämd examination.
	Behovet av	småskollärare
	Totala beho-
Läsåret	vet av små-	Var-	Examina-
	skollärare	terminen	tionsbehov
1963/64 ..............	15 007	1963 ...............
1964/65 ..............	15 126	1964 ...............
1965/66 .............	15 353	1965 ...............
1966/67 .................	15 313	1966 ...............
1967/68 .................	15 055	1967 ...............
1968/69 ..........	14 936	1968 ...............
1969/70 ................	15 015	1969 .............
1970/71 ...............	15 357	1970 ...............
1971/72 ..............	15 597	1971 ...............
1972/73 ................	15 971	1972 .............
1973/74 .............	16 327	1973 ...............
1974/75 ..............	16 690	1974 .............

1 Redan bestämd examination.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

4. Departementschefen

De nu lämnade redogörelserna för lärarsituationen visar att förhallandena är
ganska olika för olika kategorier på lärarområdet. Vad klasslärarna beträffar är
den aktuella situationen och den antagliga framtida utvecklingen sådan, att man
allmänt sett kan karakterisera läget som jämförelsevis gott. Vi har i stort sett
balans mellan tillgång på och behov av klasslärare, och nyexaminationen för
återstoden av 1960-talet bör kunna väl avpassas till behovet att ersätta avgående
lärare och att besätta tillkommande befattningar. Tillströmningen av sökande
till klasslärarutbildningen är för närvarande god.

För ämnesläramas del är läget betydligt mer bekymmersamt. Dagens bristsituation
kommer att bestå över hela linjen ännu ett antal år. För de centrala
matematisk-naturvetenskapliga ämnena förutses brist under hela den period som
utredningen spänner över.

Den utveckling som en undersökning av ämneslärarprognosens typ utvisar är
självfallet ingalunda säker. Tvärtom skapar en undersökning av detta slag en
del av underlaget för olika åtgärder, som skall motverka bristsituationen, dvs.
förhindra att prognosen går i uppfyllelse. Det är då befogat att innan dylika
åtgärder i det följande diskuteras bedöma och kommentera själva prognosen
och dess resultat från utbildningspolitiska utgångspunkter.

Liksom alla tidigare kalkyler rörande ämneslärare pekar den nu framlagda
på att vi till en början får fortsatt lärarbrist, vilken dock efter ett antal år förbyts
i sin motsats i flertalet ämneskombinationer.

Den senaste prognosen skiljer sig i detta avseende från den närmast föregående
motsvarigheten »Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958:21) — i fortsättningen
kallad den Lundbladska efter sin upphovsman — blott såtillvida, att
övergången från brist till överskott flyttats framat i tiden, särskilt langt för
ämnena matematik, fysik och kemi. Anledningen härtill är att söka både på
behovs- och på tillgångssidorna. Till följd av att olika delar av utbildningsväsendet
utvecklats och i fortsättningen förutsättes utvecklas snabbare än vad
som bedömdes som sannolikt 1957, beräknas behovet av lärartjänster nu bli
ca 800 flera 1966/67 (totalt 16 530) än vad som antogs av Lundblad. Han
beräknade behovet för år 1966/67 till ca 15 730. En påtaglig orsak till denna
olikhet är att de senaste årens utveckling av matematisk-naturvetenskaplig undervisning
i våra skolor starkt ökat behovet av lärare i matematik, fysik och
kemi. Skillnaden för dessa ämnen i fråga om behovet 1966/67 mellan de två här
omnämnda prognoserna är hela 670 tjänster eller cn mycket betydande huvudpart
av de 800 tjänster, som utgör nettoskillnaden i de två prognosernas behovskalkylcr.

Men den kalkylmässiga olikheten enligt de två prognoserna beror inte enbart
på en beräknad ökning på behovssidan. Lärartillskottet under kommande år
bedöms nu dessutom bli mindre än vad den antogs bli i den Lundbladska
prognosen. Detta är såtillvida anmärkningsvärt som den faktiska tillströmningen

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

av studerande till de filosofiska fakulteterna blivit betydligt större än som antogs
i den äldre prognosen. Också de närmaste årens tillströmning till de filosofiska
fakulteterna har antagits bli väsentligt större i den nya prognosen än i Lundblads.

Å andra sidan har nu antagits, att det relativa antalet filosofie magisterexamina
bland studenter i skilda inskrivningsårgångar blir lägre — enligt alla använda
alternativ — än vad man räknade med i den äldre prognosen. Den totala
examinationen av filosofie magistrar har visserligen i den senaste prognosen
antagits bli större under perioden fram till 1966/67 än vad Lundblad förutsatte.
Emellertid räknas, och det är det speciellt anmärkningsvärda, i den nya prognosen
med en lägre produktion av aktiva lärare än i den tidigare. Detta sammanhänger
främst med antagandena om verksamhetsgraden såsom lärare hos
dem som efter filosofie magisterexamen övergår till lärarbanan.

För ämnesgruppen matematik, fysik och kemi ger sålunda dessa antaganden
i den nya prognosen till resultat att mellan 52 och 67 % av antalet filosofie
magistrar kan beräknas tjänstgöra såsom lärare (uttryckt i heltidsarbetande
lärare). I övriga ämnen räknas med ett något högre relativt lärartillskott, 57—
74 % enligt olika alternativa antaganden. I den Lundbladska prognosen antogs
att ca 80 % av en årgång filosofie magistrar skulle bli lärare (uttryckt i heltidstjänster).
I denna prognos gjordes emellertid inte, såsom skett i den nya, några
detaljstudier rörande den antagliga verksamhetsgraden hos dem, som förutsattes
övergå till lärarbanan.

Som klart framgår av den nu föreliggande prognosen är de antaganden, som
måste göras för att genomföra beräkningarna, många och mycket osäkra till
följd bl. a. av det statistiska materialets karaktär. I en period av snabb utveckling
såväl inom utbildningsväsendet som på arbetsmarknaden kan givetvis
de aktuella förhållandena snabbt ändras. Sålunda kan en förbättring eller
försämring på arbetsmarknaden utanför lärarbanan radikalt ändra lärarbenägenheten
och verksamhetsgraden såsom lärare hos de magistrar som examineras de
närmaste åren. Likaså kan, för att ta ett annat exempel, relationen mellan antalet
magistrar och antalet kandidater bland samtliga nyexaminerade på grundexamensnivå
förskjutas till följd av växlingar på arbetsmarknaden.

Det framgår emellertid alldeles klart av den redovisade prognosens resultat,
att det finns all anledning att på olika sätt göra läraryrket attraktivt för dem,
som nu studerar vid de filosofiska fakulteterna, särskilt vid de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna. Det är å andra sidan lika klart, att för de icke-naturvetenskapliga
ämnenas del magisterproduktionen efter ett antal år kommer att
bli tillräckligt omfattande för att tillgodose utbildningsväsendets behov, även
om lärarbenägenheten bland de färdiga magistrarna skulle minska på det sätt
som antagits i den nya prognosen.

Den allmänna slutsats, man nu vågar dra av prognosens siffror, är den att det
är nödvändigt att de närmaste åren göra ytterligare ansträngningar för att öka
den totala lärarinsatsen samt att dessa ansträngningar också måste ges en mer

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

långsiktig inriktning, när det gäller ämnena matematik, fysik och kemi än när
det gäller övriga ämnen.

Det finns anledning att nu göra en överblick över vilka slag av åtgärder som
kan bli aktuella. Jag utgår då från såsom självklart, att vi inte skall lösa lärarproblemet
genom att bromsa upp takten i skolväsendets utveckling; en dylik
åtgärd vore ju i och för sig den enklaste och effektivaste för att lösa lärarproblemet
i hela dess vidd. Den proposition rörande grundskolan, som nyligen framlagts
för riksdagen, liksom den rad åtgärder, som under de senaste åren vidtagits
för att möjliggöra en ändamålsenligt balanserad expansion av gymnasiet och
därmed parallella skolformer, samt åtskilliga andra omständigheter talar för att
prognosberäkningarna rörande lärarbehovet snarare är att betrakta som försiktiga
än som djärva. De åtgärder, som måste vidtas för att klara lärarfrågan,
ligger därför enligt min uppfattning i allt väsentligt på tillgångssidan. Vi måste
med andra ord här liksom på många andra dynamiska områden lösa bristproblemet
i första hand genom insatser, som ökar tillgången, dvs. ger oss en större total
lärarinsats.

En sådan kan man i princip erhålla på två sätt: dels genom att öka antalet
lärare och dels genom att öka den enskilde lärarens insatser. Problemet är i
första hand kvantitativt men har också en kvalitativ sida.

För att öka antalet lärare synes, som framgått av det föregående, den nu
angelägnaste åtgärden vara att öka intresset för läraryrket bland den studerande
ungdomen. Här finns en rad olika möjligheter som måste övervägas. Som
exempel på skilda slag av åtgärder kan nämnas intensiv upplysning bland de
studerande om lärarbanan och kursplanerevision i enskilda ämnen vid de filosofiska
fakulteterna.

Av kvalitativa åtgärder i syfte att samtidigt förbättra de enskilda lärarnas
prestationsmöjligheter och göra lärarbanan mera framkomlig kan nämnas så
skilda ting som förbättrad pedagogisk utbildning och ökat ianspråktagande av
olika slags hjälpmedel i utbildningsorganisationen.

Många förslag till åtgärder mot lärarbristen har i olika sammanhang framförts
och till en del realiserats. I syfte att erhålla ytterligare synpunkter på problemkomplexet
avser jag att låta inhämta yttranden från berörda myndigheter och
organisationer över de i det föregående refererade prognoserna. De förslag, som
därvid kan framkomma, bör ge ett brett underlag för bedömning av vilka åtgärder
det nu genom prognoserna klarlagda läget kräver.

Jag vill här också erinra om att jag i propositionen 1962: 54 (s. 499 f) förklarat
det vara min avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t sådan komplettering av de
direktiv, enligt vilka 1960 års lärarutbildningssakkunniga arbetar, att lärarutbildningsfrågorna
— såväl de kvantitativa som de kvalitativa — kan ges en mer
fullständig behandling än vad hittills varit möjligt.

Slutligen vill jag understryka vikten av att arbetsmarknadsstyrelsen regelbundet
förnyar lärarprognoserna och utvidgar dem till att avse samtliga lärarkategorier
av numerär betydelse. För situationen på lärarområdet torde i lämpliga
sammanhang redogörelser kontinuerligt böra lämnas riksdagen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

IV. Ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola —
Den tredje lärarhögskolan

1. De nuvarande lärarhögskolorna

Enligt det principbeslut, som fattades av 1950 års riksdag, skall i den ordning
och till det antal, som framdeles bestämmes, inrättas lärarutbildningsanstalter
av ny typ, lärarhögskolor, avsedda att meddela egentlig yrkesutbildning för
ämneslärare, mellanskollärare och eventuellt småskollärare ävensom, i den mån
sådant i vederbörlig ordning bestämmes, för olika grupper av speciallärare.

En första lärarhögskola, förlagd till Stockholm, inrättades genom beslut av
riksdagen år 1954 och började sin egentliga verksamhet höstterminen 1956.
Genom beslut av 1959 års riksdag inrättades en andra lärarhögskola, förlagd till
Malmö. Denna började sin verksamhet höstterminen 1960 i provisoriska lokaler.

Utbildningen vid lärarhögskolan i Stockholm omfattar ämneslärare och mellanskollärare
och vid lärarhögskolan i Malmö för närvarande endast ämneslärare.
När verksamheten i Malmö når full omfattning höstterminen 1962, skall
den även omfatta utbildning av mellanskollärare och småskollärare.

Omkring 65 ämneslärarkandidater tages emot per år vid lärarhögskolan i
Stockholm och 60 under provisorietiden i Malmö. På mellanskollärarlinjen i
Stockholm skall varje termin intagas 48 studerande, av vilka ungefär hälften
manliga och hälften kvinnliga. 90 ämneslärarkandidater, 96 mellanskollärarkandidater
och 48 småskollärarkandidater beräknas komma att årligen intagas vid
lärarhögskolan i Malmö då den är fullt utbyggd.

Utbildningen på ämneslärarlinjen vid lärarhögskola är avsedd att
ersätta praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor samt den för
filosofisk ämbetsexamen obligatoriska kursen i psykologi samt pedagogikens teori
och historia. Behörig att intagas på ämneslärarlinje är sökande, som avlagt de
akademiska kunskapsprov, vilka ger behörighet till ordinarie lärartjänst i läroämnen
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium. Sökande behöver således
inte ha genomgått den för filosofisk ämbetsexamen eljest obligatoriska kursen i
psykologi samt pedagogikens teori och historia. I princip skall utbildningen vid
lärarhögskola följa omedelbart efter det att de akademiska studierna avslutats.
Sökande med kortare föregående lärartjänstgöring har dock övergångsvis intagits.
Under hela utbildningstiden åtnjuter ämneslärarkandidaterna avlöningsförmåner
enligt i stort sett samma grunder, som deltagarna i praktisk lärarkurs.

Utbildningstiden omfattar tre terminer. Den första utbildning sterminen ägnas
både teoretisk och praktisk utbildning. Den teoretiska delen upptar dels studier
i pedagogik och metodik, dels särskilda kurser, såsom instruktionskurs om tek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

niska hjälpmedel, kurs i samhällskunskap, muntlig framställning och språkvård
samt röst- och talvård. Metodikutbildningen omfattar dels allmän metodik, dels
metodik i de särskilda läroämnena. Den praktiska utbildningen under den första
terminen ägnas åt auskultationer och egen övningsundervisning. Lärarkandidaterna
auskulterar dels gruppvis på försöksskolans mellanstadium och högstadium
vid övningsskolan, dels vid det samverkande läroverk, där lärarkandidatens
undervisningsövningar skall äga rum.

Övningsundervisningen börjar med att lärarkandidaten följer en viss lärare
vid hans undervisning i olika klasser och så småningom far övertaga en del av
denna. Under en senare period skall lärarkandidaten ha en övningsserie i vart
och ett av sina ämnen, omfattande ca åtta undervisningstimmar. Någon betygsättning
förekommer inte under den första terminens övningsundervisning.
Lärarkandidaten handledes dels av den lärare, som undervisar i vederbörande
klass, dels av respektive lektor i högstadiets metodik.

Under den andra utbildning sterminen äger praktiktjänstgöringen rum. Lärarkandidaten
skall då i regel bestrida 12—16 timmars undervisning i veckan. En
eller flera lärare vid »praktikskolan» utses till handledare för lärarkandidaten.
Det åligger honom (dem) att följa lärarkandidatens undervisning, åhöra hans
lektioner och bistå honom med vägledande kritik samt råd och upplysning i olika
avseenden. Lärarkandidaten skall även fa auskultera i olika klasser och ämnen.
Lärarkandidatens kontakt med lärarhögskolan bör under praktikterminen upprätthållas
dels genom besök av någon av lärarhögskolans lektorer i hans ämnen,
dels om så lämpligen kan ske genom att han kallas till konferenser vid lärarhögskolan.
Undervisningen under praktiktjänstgöringen betygsättes inte.

Den tredje utbildning sterminen består liksom den första av både teoretisk
och praktisk utbildning. Den teoretiska delen upptar studier i pedagogik och
metodik, kurs i skolhygien samt en del allmänna föreläsningar. Den praktiska
delen ägnas främst åt undervisningsserier. Dessa pågår under minst 12 veckor.
Lärarkandidat med två ämnen skall i regel ha fyra serier och lärarkandidat med
tre ämnen fyra till sex serier. Undervisningsserierna är förlagda till samverkande
läroverk, i Stockholm även till lärarhögskolans övningsskola och i Malmö även
till försöksskolorna i Limhamn. Varje serie omfattar omkring 14 undervismngstimmar.
Auskultationer och vissa studiebesök skall förekomma även under den
tredje terminen.

Vid utbildningens slut erhåller lärarkandidaten dels betyg på varje undervisningsserie
under den tredje terminen, dels ett sammanfattande betyg i undervisningsskicklighet,
dels ock vitsord över lämplighet för läraryrket.

Lärarkandidat, som inte vid universitet avlagt tentamen i pedagogik eller
genomgått kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia, måste avlägga
tentamen i psykologi och pedagogik inför lärarhögskolans lärare, innan han
erhåller betyg över praktisk lärarutbildning på ämneslärarlinjen.

På mellanskollärarlinjen omfattar utbildningen fem terminer och
leder till folkskollärarexamen. För inträde fordras studentexamen med betyg i

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

vissa ämnen. Intagningen sker efter prövning, som omfattar bl. a. lämplighetsprov.

Läroämnena studeras under de två första utbildningsterminerna, övningsämnena
under första, andra och fjärde terminerna samt pedagogik och metodik
under hela utbildningstiden. Den tredje terminen ägnas åt praktiktjänstgöring.

Den praktiska utbildningen är förlagd till lärarhögskolans övningsskola och
till kommunala folkskoleklasser. Den omfattar auskultationer och övningsundervisning
samt pågår under hela utbildningstiden vid lärarhögskolan.

Under praktikterminen har i regel två mellanskollärarkandidater haft en gemensam
handledare. Denne och lärarkandidaterna har tillsammans svarat för
undervisningen i två klasser. Här har handledaren samma uppgift som på ämneslärarlinjen.
Lärarkandidaten far under denna termin lön såsom extra folkskollärare.

Under de två sista utbildningsterminerna betygsättes övningsundervisningen.
I folkskollärarexamen ges vitsord i undervisningsskicklighet.

Småskollärarlinjen inrättas vid lärarhögskolan i Malmö först höstterminen
1962. Utbildningen skall omfatta fem terminer, varav den mellersta
skall vara praktiktermin.

Vid lärarhögskolan i Stockholm äger en omfattande fortbildningsverksamhet
rum i form av kurser, främst i ämnena psykologi, pedagogik
och metodik. Från och med innevarande budgetår finns vid lärarhögskolan inrättat
ett fortbildningsinstitut, vilket skall svara för denna fortbildningsverksamhet.

Personalen vid en lärarhögskola har i huvudsak följande sammansättning.
I spetsen står en rektor. I övrigt består lärarkåren av en professor i praktisk
pedagogik samt lektorer dels i psykologi och pedagogik, dels i metodik.
Dessa lärare ombesörjer undervisningen vid den egentliga lärarhögskolan. Pedagogiklektorerna
skall undervisa i psykologi och pedagogik samt allmän metodik.
Metodiklektorerna skall sörja för metodikundervisningen var och en i sitt ämne,
handleda lärarkandidaterna i deras undervisning och ge metodiska anvisningar
och råd. Metodiklektorerna i Stockholm består av tre grupper: lektorer i högstadiets
metodik, i mellanstadiets metodik och i övningsämnenas metodik. Malmö
har hittills endast högstadielektorer. En högstadielektor har i regel beräknats för
varje skolämne, nämligen för kristendomskunskap, modersmålet, engelska, tyska,
franska, historia, samhällskunskap, geografi, matematik, biologi, fysik och kemi.
För ämnet filosofi finns ingen lektor och för latin och grekiska gemensamt finns
en lektor i Stockholm men under provisorietiden ingen i Malmö. Lektorerna i
övningsämnenas metodik i Stockholm är två i gymnastik med lek och idrott och
en i vartdera av de andra övningsämnena. Vid lärarhögskolans övningsskola i
Stockholm tjänstgör en rektor samt adjunkter och folkskollärare i lönegrad 19,
övningsskollärare och lärare i övningsämnen. När verksamheten vid lärarhögskolan
i Malmö börjar i full utsträckning, måste givetvis lärarpersonalen där
utökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Då lärarhögskolan i Stockholm började sin verksamhet, övertog den folkskolan
i Fredhäll såsom övningsskola. Denna omfattar klasserna 3 9 av nio årig

försöksskola med 4—6 parallellavdelningar av varje arskurs. Tva hjälpklasser
och en s. k. läsklinik är inrättade vid skolan.

Övningsskolan utnyttjas för lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning.
Då övningsskolan dels saknar gymnasium, dels har alltför få
undervisningsavdelningar i förhållande till antalet lärarkandidater, maste större
delen av ämneslärarkandidaternas undervisningsserier förläggas till läroanstalter
utanför lärarhögskolan. Därvid utnyttjas särskilda med lärarhögskolan s. k.
samverkande läroverk och andra för detta ändamal lämpade skolor.
Högre allmänna läroverket å Kungsholmen och nya elementarskolan i Stockholm
är dylika samverkande läroverk.

Lärarna vid de samverkande läroverken uppbär ett generellt arvode motsvarande
timarvode med beteckning ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen
samt dessutom ersättning för handledning.

För mellanskollärarkandidaternas auskultation och övningsundervisning under
de två första utbildningsterminerna användes dels övningsskolan, dels klasser
inom det kommunala skolväsendet. De betygsatta undervisningsövningarna
under mellanskollärarkandidaternas sista utbildningsår är i regel förlagda till
övningsskolan.

Lärarhögskolan i Malmö kommer först fr. o. m. nästa läsår att få egen övningsskola.
Auskultationer och undervisningsövningar är därför tills vidare förlagda
till skolor utanför lärarhögskolan.

Övningsskolan i Malmö skall omfatta bade fullständig obligatorisk skola och
gymnasium. Två hjälpklasser och en läsklinik kommer att inrättas. Klasser och
ringar skall till storleken avpassas för övningsskolans uppgifter. När övningsskolan
är fullt utbyggd, beräknas den omfatta 47 klassavdelningar av den obligatoriska
skolan samt 9 gymnasieringar.

Enligt avtal mellan kronan och Malmö stad åligger det staden att uppföra de
byggnader, som övningsskolan behöver, samt förse dem med möbler, inventarier
och undervisningsmateriel, innan lokalerna överlämnas till kronan. Staden skall
svara för undervisningen i yrkesteori och yrkespraktik i övningsskolan och ge
övningsskolans elever samma skolsociala förmåner, som tillkommer stadens
övriga elever i motsvarande skolformer. Övningsskolan kommer att ledas av tva
rektorer, en för gymnasiet och enhctsskolans högstadium och en för enhetsskolans
mellan- och lågstadium.

En viktig uppgift för en lärarhögskola är att medverka i det pedagogiska
forskningsarbetet. Detta möjliggöres genom att lärarhögskolan har cn
egen pedagogisk-psykologisk institution under ledning av en professor i praktisk
pedagogik.

Med avseende på de båda lärarhögskolornas lokaler ma anföras följande.
När lärarhögskolan i Stockholm började sin verksamhet höstterminen 1956, fick
den disponera vissa lokaler i folkskoleseminariet för manliga elever i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Fr. o. m. budgetaret 1957/58 övertog lärarhögskolan helt seminariets byggnader,
då undervisningen vid detta lades ned den 1 juli 1957. Folkskoleseminariets
byggnader var relativt nyuppförda men har måst tillbyggas och ändras för att
motsvara lärarhögskolans behov.

Lärarhögskolan i Malmö är provisoriskt förlagd till den s. k. Åbergska flickskolan.
Malmö stad har utan kostnad för statsverket upplåtit dessa lokaler åt
lärarhögskolan, som där förfogar över utrymmen på omkring 500 m2. Nybyggnaden
för lärarhögskolan och dess övningsskola väntas stå färdig fr. o. m. nästa
läsår. Staden skall utan bidrag av statsmedel uppföra byggnader för en fullständig
övningsskola, som på stadens bekostnad inredes och utrustas. Staten bestrider
kostnaderna för uppförandet av den egentliga lärarhögskolan.

Såsom gemensam styrelse för lärarhögskolorna fungerar skolöverstyrelsen
i följande sammansättning: generaldirektören eller i hans frånvaro generaldirektörens
ställföreträdare, tillika styrelsens ordförande, den ledamot av överstyrelsen,
som i första hand handlägger ärenden rörande lärarutbildning, rektorerna för
lärarhögskolorna, en av Kungl. Maj:t efter förslag av universitetskanslern utsedd
ledamot, företrädande den psykologisk-pedagogiska forskningen, samt ytterligare
en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot.

2. Organisationen av enterminsutbildningen

Allmänna synpunkter

I utredningsdirektiven för 1960 års lärarutbildningssakkunniga anföres rörande
behovet av utbildade lärare bl. a. följande.

Vi står nu inför uppgiften att allmänt genomföra den nioåriga skolan och det
torde utan särskilda motiveringar kunna slås fast att — vid sidan av nödvändiga
lokalresurser — tillgång till utbildade lärare är den förutsättning, som först
måste säkras, för att detta skall kunna ske med framgång. Jag menar då, att
det bästa inte far förskjuta det goda, utan att tillgång till ett stort antal ämnesläiare
med ungefär den praktiska utbildning, som sedan 1951 varit den gängse,
möjligen förstärkt pa lämpligt sätt, kan vara att föredraga framför ett mindre
antal med längre utbildning och åtskilliga utan någon praktisk utbildning alls.
Enligt mm bestämda uppfattning är det av utomordentlig betydelse i den rådande
skolsituationen, att lärarna inte går till verket utan praktisk utbildning i
undervisningstekniska frågor eller utan konkreta anvisningar om hur undervisningen
skall planeras och genomföras.

I direktiven framhålles vidare:

Det synes böra allvarligt övervägas, om inte den praktiska lärarutbildningen
\id lärarhögskola tillfälligtvis skulle kunna anordnas även i förkortad form.
Beträffande den tredje lärarhögskolan kan således undersökas om inte verksamheten
för den omedelbara framtiden bör inriktas enbart på ämneslärarutbildning
med helt eller till en del kortare utbildningstid än den som för närvarande
tillämpas vid lärarhögskolorna, och utbyggnaden till en fullständig högskola
ske först efterhand. I fråga om lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bör undersökas, om inte vid sidan av ämneslärarutbildning av nuvarande längd
— eventuellt för ett något begränsat antal lärarkandidater — utrymme kunde
skapas också där för en förkortad utbildning.

Att inom de närmaste åren utbygga den nuvarande ämneslärarutbildningen
vid befintliga och nya lärarhögskolor i så avsevärd omfattning, att dessa skulle
kunna sörja för utbildningen av det årliga tillskottet av aspiranter från universiteten,
synes de sakkunniga inte möjligt. Med utgångspunkt i direktivens ord
framlägger de sakkunniga i stället förslag om en övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning,
kortare än den som nu förekommer vid lärarhögskolorna. Den
nya formen av ämneslärarutbildning avses skola omfatta en utbildningstermin
vid lärarhögskola samt viss obligatorisk efterutbildning i
form av handledd praktik. De sakkunniga föreslår, att det i stället för
fingraderad betygsättning efter enterminsutbildningen vid lärarhögskola skall
avges intyg om att vederbörande genomgått utbildningen. Den som önskar förvärva
betyg i undervisningsskicklighet av samma slag som vid praktisk lärarkurs
skall äga rätt att efter viss tids tjänstgöring avlägga ett särskilt prov, som de
sakkunniga kallar lärarprov vid egen tjänstgöring.

Det bör framhållas, att de sakkunniga med sitt förslag om en förkortad ämneslärarutbildning
icke avsett att ersätta men väl att komplettera den ämneslärarutbildning,
som för närvarande sker vid lärarhögskolorna.

Den nya typ av utbildning som föreslås, anses av de sakkunniga med hänsyn
till utbildningens innehåll och omfattning i stort sett jämförlig med praktisk
lärarkurs och betecknas därför av de sakkunniga såsom en godtagbar utväg,
när det gäller att med det snaraste förverkliga direktivens krav, att praktisk utbildning
alltid bör föregå lärarverksamhet.

I det följande kommer de olika huvudmomenten i de sakkunnigas förslag att
mera ingående belysas.

Den egentliga utbildningsterminen

Den övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola under
en termin skall enligt de sakkunnigas förslag liksom den fullständiga omfatta
såväl teoretisk utbildning som undervisningspraktik.

Att utbildningstiden är så knappt tillmätt, gör det enligt de sakkunnigas
mening nödvändigt, att lärarkandidaten redan före inträdet vid lärarhögskolan
har förvärvat grundläggande insikter i pedagogik av samma omfattning, som
erfordras för filosofisk ämbetsexamen, även om det i och för sig hade varit önskvärt
att såsom vid en fullständig lärarhögskoleutbildning låta teori och praktik
stödja varandra. De sakkunniga föreslår fördenskull fullständig filosofisk ämbetsexamen
eller motsvarande som villkor för tillträde till den kortare utbildningen.
I övrigt synes det böra ingående prövas om inte vissa moment, exempelvis
beträffande tal- och röstvård samt muntlig framställning, vilka ingår både i

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

praktisk lärarkurs och i lärarhögskoleutbildningen, skulle kunna överflyttas till
universitetsutbildningen som komplement till den för filosofisk ämbetsexamen
obligatoriska kursen i psykologi och pedagogik.

Ytterligare eu följd av utbildningstidens knapphet är att övningsundervisning
inte i samma utsträckning som tidigare kan erbjuda träning på skilda skolstadier,
påpekar de sakkunniga. Vid praktisk lärarkurs erhåller en lärarkandidat i två
ämnen vanligen fem undervisningsserier och vid hittillsvarande lärarhögskoleutbildning
två övningsserier samt fyra betygsatta serier. Enligt de sakkunnigas
åsikt är det inte möjligt att vid avkortad lärarhögskoleutbildning till egentliga
undervisningsserier anslå längre tid än den, som normalt tages i anspråk av tre
serier. Vid fördelningen av tre serier synes det de sakkunniga riktigast att förlägga
två till enhetsskolans högstadium och en till gymnasiet. Dels kommer,
framhålles det, flertalet ämneslärare att få sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd
till enhetsskolans högstadium, dels synes det vara obestridligt, att lärarna
i dagens och den närmaste framtidens skolsituation vid undervisning på enhetsskolans
högstadium kommer att ställas inför svårbemästrade problem i högre
grad än på gymnasiestadiet. Även om en lärarkandidat genomgår en enda gymnasieserie
under den lärarhögskoleutbildning, som nu föreslås, skall givetvis
undervisningen på gymnasiestadiet i det andra ämnet uppmärksammas vid metodikundervisningen
och auskultationerna, understryker de sakkunniga.

Vad metodikundervisningen beträffar, framstår det i övrigt för de sakkunniga
som fullt klart, att den trots den knappa tiden inte bör försvagas utan snarare
om möjligt något förstärkas såsom ersättning för minskningen i egen undervisning.
Den fördel, som anses ligga däri, att vid lärarhögskoleutbildning i motsats
till tidigare praktisk ämneslärarutbildning metodisk teori och praktik får stödja
varandra, bör enligt utredningens mening kunna utnyttjas i ännu högre grad
genom att metodikövningar anordnas även under de tidsperioder, då övningsundervisning
förekommer.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att den kortare utbildningstiden medför
att de praktiska undervisningsövningarna måste få karaktären av övningsundervisning.

Både med hänsyn till arbetet i de skolor som anlitas för övningsundervisning
och till utbildningens ändamålsenliga uppläggning bör den teoretiska
undervisningen vara förlagd till terminens första del samt till dess sista
veckor, framhåller de sakkunniga. Den bör upptaga ungefär samma moment som
vid nuvarande lärarhögskoleutbildning med den skillnaden att kursen i psykologi
och pedagogik inhämtats redan under lärarkandidatens universitetsstudier.
Även vid den nu föreslagna utbildningen bör dock viss tid anslås till behandling
av särskilt viktiga pedagogiska frågor.

Beträffande ämnesmetodiken har tidigare redovisats de sakkunnigas uppfattning,
att den som ersättning för den minskade undervisningspraktiken vid
den nya utbildningen bör få ökat utrymme. De sakkunniga förutsätter därför,
att varje skolämne skall få omkring 40 timmars metodik, dock med variationer

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 33

uppåt och nedåt alltefter ämnets natur, omfattning och metodiska svårighetsgrad.

De sakkunniga utgår från att tentamina skall kunna förekomma som redovisning
av vissa pedagogiska ämnesmoment och av viss metodisk kurslitteratur.

För den nu berörda teoretiska undervisningen föreslår de sakkunniga följande
ungefärliga timtal.

Pedagogik och allmän metodik............................... 30

Ämnesmetodik (i två ämnen)................................. 30

Tekniska hjälpmedel ........................................ 12

Tal- och röstvård; språkvård och muntlig framställning........ 16

Skolhygien och mentalhygien................................. 6

Samhällskunskap och yrkesorientering, skoljuridik m. m. ........ 16_

S:a 160 timmar

Härutöver förutsättes möjlighet finnas att ansla viss tid åt aktuella skolfrågor,
när särskilda omständigheter påkallar detta. Vidare bör ett antal timmar kunna
tagas i anspråk för individuell röstvård (i medeltal 3 timmar per lärarkandidat).

Enligt de sakkunnigas förslag bör av utbildningsterminen förslagsvis 12 veckor
ägnas åt övningsundervisning i form av auskultation och egen under
visning. Lämpligen bör denna del av utbildningen inledas med en veckas barniakttagelser
på mellanstadiet, ett moment som enligt vad de sakkuniga upplyser
visat sig vara synnerligen värdefullt. Därefter bör följa minst en veckas
auskultation på enhetsskolans högstadium och på gymnasiet, varvid egen undervisning
ej skall förekomma. Auskultationen under dessa båda perioder bör enligt
förslaget kunna kompletteras med seminarieövningar på eftermiddagstul i metodik
och pedagogik i anslutning till iakttagelser, som lärarkandidaterna gjort i
klassrumssituationer. Ämnesmetodik anses böra i nagon utsträckning kunna
förekomma på eftermiddagstid även sedan lärarkandidaternas egna undervisningsövningar
börjat. De sakkunniga räknar därför med en seminarieövning per
vecka i varje ämne under denna period.

Antalet auskultationstimmar under de båda första veckorna synes enligt de
sakkunniga knappast kunna uppgå till mer än 40. Under de återstående veckorna
kan sannolikt omkring 60 hinnas med.

De egna undervisningsövningarna bör omfatta minst 45 timmar. De sakkunniga
beräknar, såsom i det föregående närmare redovisats, att dessa timmar skall
vara fördelade på tre serier, varav en på gymnasiet. I ämnen med lågt veckotimtal,
t .ex. biologi och geografi, synes det vara lämpligt att fördela timtalet på fyra
serier.

Det nu angivna utbildningsprogrammet anses kunna medhinnas på 18 effektiva
undervisningsveckor, förutsatt att höstterminens utbildning börjar strax
efter mitten av augusti månad.

Enligt de sakkunnigas mening finns det inte tillräckligt underlag för ett mera
detaljerat betyg åt en lärarkandidat, som genomgått den utbildning de sakkun 2

_ Bihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. AV 10(1

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

niga föreslagit. I stället föreslår de sakkunniga, att det avges ett intyg om
att vederbörande genomgått utbildningen. Härvid föreslås två uttryckssätt komma
till användning: »Lämplig» för den, som lämpar sig för fortsatt lärarverksamhet,
och »Med tvekan lämplig», i det fall där en lärarkandidat lyckats mindre
väl.

Den som under utbildningsterminen visat sig helt olämplig för lärarbanan, bör
över huvud inte erhålla något intyg, som avser lämplighet, framhåller de sakkunniga,
som menar att detta innebär, att vederbörande blir avstängd från läraryrket.
Det understrykes, att de humanitära skälen mot en sådan avstängning av
uppenbart olämpliga aspiranter blir mindre starka än t. ex. vid praktisk lärarkurs,
där vederbörande på ett helt annat sätt redan har kommit in på banan.

De sakkunniga framhåller, att det naturligtvis skulle kunna anföras skäl för
att bland dem som genomgått utbildningsterminen söka urskilja en grupp lärare,
för vilka man kunde använda en beteckning »Väl lämpad». Erfarenheten från
hittillsvarande utbildningsvägar för ämneslärare anses emellertid tyda på att
det i själva verket skulle bli vanskligt att bland lärarkandidater utan föregående
tjänstgöring utvälja en dylik grupp under en jämförelsevis kort utbildning.

I övrigt föreslås, att vid bedömningen tillämpas samma förfarande som vid
avgivande av vitsord i lämplighet för lärarbanan vid annan ämneslärarutbildning,
förlagd till lärarhögskola.

Den nu skisserade enterminsutbildningen skall enligt förslaget tillsammans
med den i följande avsnitt angivna handledda praktiken ha ett meritvärde,
motsvarande genomsnittsbetyg vid praktisk lärarkurs, för den som erhållit vitsordet
»Lämplig» och ett lägre värde för den som förklarats »Med tvekan
lämplig».

Handledd praktik

I nuvarande lärarhögskoleutbildning av ämneslärare ingår, såsom tidigare
nämnts, en praktiktermin, som följer efter den första utbildningsterminen. De
sakkunniga föreslår, att en viss motsvarighet härtill skapas i samband med den
övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen. Sålunda bör lärarkandidaten
under en termins tjänstgöring (med full tjänstgöring) efter utbildningsterminen
äga rätt att erhålla viss vägledning av lärare vid den skola, där han tjänstgör,
ävensom tillfälle att ahöra lektioner vid denna eller annan närbelägen skola.

En undervisningsvan och som handledare lämplig kollega bör förordnas som
»pedagogisk rådgivare» åt lärarkandidaten i vart och ett av hans undervisningsämnen
med uppgift att ahöra ett antal lektioner av honom, förslagsvis
8—10. I regel skulle den pedagogiske rådgivaren vara knuten till den skola,
där lärarkandidaten tjänstgör, men, framhålles det, om så skulle vara ändamålsenligt,
borde en villig och skicklig pedagog vid en närbelägen skola kunna anlitas.

I den man verksamheten med regionala pedagogiska konsulenter utbygges,
bör även dessa enligt förslaget kunna anlitas som handledare. Lärarkandidaten
skall dessutom åhöra ett antal lektioner, förslagsvis 30—40, företrädesvis hos den

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 106 år 1962

eller dem, som förordnats såsom hans pedagogiska rådgivare. Viss auskultation
bör kunna få förläggas till försöksskolans mellanstadium. Med sin »rådgivare»
skall den unge läraren kunna dryfta praktisk-pedagogiska och disciplinära frågor.
Det föreslås åligga rektorn vid ifrågavarande skola att ombesörja att handledning
och tillfälle till auskultation ges samt att själv åhöra minst tre lektioner
och därefter ge erforderliga pedagogiska anvisningar. I det tjänstgöringsbetyg,
som utfärdas i vanlig ordning, skall anteckning göras om att läraren under terminen
åtnjutit handledning samt fullgjort föreskriven auskultation.

De sakkunniga föreslår, att för den som genomgått den kortare ämneslärarutbildningen,
handledd praktik under en termin skall vara villkor för behörighet
till ordinarie tjänst. Det ligger därför, framhåller de sakkunniga, i den unge
lärarens eget intresse att komma i åtnjutande av sadan praktik.

De sakkunniga föreslår följande förfarande för att fa till stand handledd
praktik.

Den som önskar handledd praktik bör ange detta vid anmälan till arbetsförmedling.
Sedan avtal träffats om förordnande på minst en termin, skall rektor vid
tjänstgöringsskolan hos länsskolnämnden föreslå pedagogiska radgivare. Sedan
sådana rådgivare förordnats, skall rektor till den lärarhögskola, där praktikanten
genomgått förkortad ämneslärarutbildning, anmäla att anordningar för
handledd praktik träffats vid skolan. I princip bör det nämligen vara möjligt
för lärarhögskola att låta metodiklärare taga del av pratikantens undervisning.

Termin med handledd praktik anses böra följa omedelbart efter utbildningstermin.

De sakkunniga understryker kraftigt vikten av att de lärarkandidater, som
genomgår övergångsvis anordnad ämneslärarutbildning vid lärarhögskola, tillförsäkras
rätten att erhålla handledd praktik. Endast genom en dylik förstärkningsanordning
anses det nämligen bli möjligt att nå det utbildningsresultat,
som de sakkunniga avsett. De sakkunniga finner det även vara angeläget, att
den ekonomiska ersättning, som skall utgå i samband med handledd praktik,
blir sådan, att lämpliga lärare stimuleras att åtaga sig uppdraget att vägleda
lärarkandidater eller att mottaga dem såsom auskultanter.

Lärarprov vid egen tjänstgöring

De sakkunniga har inte tagit ställning till frågan, huruvida de nuvarande
formerna för betygsättning vid ämneslärarutbildning kan anses vara ändamålsenliga.
Oavsett vad ett övervägande av detta spörsmål skulle ge vid handen, är
det de sakkunnigas uppfattning, att goda och praktiska förutsättningar bör
finnas för dem, som genomgått den kortare utbildningen, att förvärva ett sådant
betyg i undervisningsskicklighet, som nära överensstämmer med vad som ges
vid praktisk lärarkurs och nuvarande lärarhögskoleutbildning. Man torde enligt
de sakkunnigas mening kunna förutse, att av dem som genomgått förkortad ämneslärarutbildning
vid lärarhögskola en inte obetydlig del vill förvärva ett sådant

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

betyg i undervisningsskicklighet. De sakkunniga anser, att det meritvärderingssystem
för ämneslärare, som trädde i kraft den 1 mars 1959, jämte decentraliseringen
av lärarutnämningar har skänkt ökad tyngd åt betyget i undervisningsskicklighet.

Lärare, som genomgått praktisk lärarutbildning, men inte låter sig nöja med
därvid avgivna vitsord, kan för närvarande efter fyra terminers tjänstgöring
genomgå s. k. undervisningsprov vid läroverk eller folkskoleseminarium med
praktisk lärarkurs. Endast ett litet antal lärare har emellertid enligt de sakkunniga
begagnat sig av möjligheten att avlägga sådant. Sålunda har under
det senaste decenniet antalet inte uppgått till 15 per år. Att årssiffrorna är så
låga anses med säkerhet bero på att provet i sin nuvarande form verkar avskräckande.

De sakkunniga har för nu ifrågavarande ändamål velat skapa en ny typ av
lärarprov, varigenom det enligt deras mening skulle bli möjligt att på ett betydligt
mera tillförlitligt sätt än hittills mäta lärarens effektivitet i vardagslag, hans
förmåga att planera undervisningen på längre sikt än över en provserie, hans
vilja till metodisk förnyelse, hans kontakt och samarbete med eleverna, hans
möjligheter att få eleverna intresserade för undervisningen, i bästa fall också
hans organisationsförmåga och uppslagsrikedom, slutligen också hans disciplinära
förmåga.

Vad som främst bör eftersträvas är således enligt de sakkunnigas mening, dels
att det nya provet innebär redovisning för lärarverksamhet, som bedrivits under
en jämförelsevis lång tid, dels att det även i övrigt tar sikte på lärarens vardagsduglighet.
Ett sådant syfte kan svårligen uppnås på annat sätt än genom att
lärarens arbete i egna klasser blir föremål för bedömning. De sakkunniga har för
den nya typen av prov för ämneslärare valt benämningen »lärarprov vid egen
tjänstgöring».

Rent organisatoriskt har ett system med lärarprov vid egen tjänstgöring
betydande förtjänster, framhåller de sakkunniga. Det stör nämligen inte avsevärt
ordinarie undervisning. Inte heller uppstår något starkt behov av korttidsvikarier,
såsom blir fallet, när lärare fullgör undervisningsprov vid annan läroanstalt
än hans egen. Likaledes undviker man att ytterligare belasta redan hårt
ansträngda lärarutbildningsanstalter.

I själva verket är tanken på ett lärarprov av sådan art som här antytts ingalunda
ny, påpekar de sakkunniga och citerar skolkommissionens principbetänkande
(SOU 1948: 27), där det heter bl. a. följande.

Till lärarhögskolan bör även höra att anordna någon form av efterprövning
av undervisningsskicklighet och lärarduglighet. En sådan efterprövning torde
enligt kommissionens mening icke böra ha formen av ett i en för läraren ny
miljö anordnat lärarprov utan torde böra anordnas på så sätt, att från lärarhögskolan
förordnad lärare beredes tillfälle att under viss tid följa ifrågavarande
lärares undervisning på hans ordinarie tjänstgöringsort. Kommissionen är emellertid
icke beredd att nu framlägga ett detaljerat förslag till efterprövningsinstitut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 37

De sakkunniga framhåller, att en liknande anordning med framgång prövats
utomlands.

De sakkunniga lämnar härefter följande redogörelse för hur det praktiska
lärarprovet bör organiseras.

Lärarprov vid egen tjänstgöring bör liksom det nuvarande undervisningsprovet
administreras av skolöverstyrelsen. Provet bör i regel omfatta t\å undervisningsämnen.
För att kunna komma i fråga till lärarprov i egna klasser bör den
sökande ha tjänstgjort med full undervisningsskyldighet under minst tre terminer
(efter utbildningsterminen).

Skolöverstvrelsen prövar om tjänstgöringen är sådan att den lämpar sig för
ett lärarprov. Den bör sålunda vara fördelad på ett rimligt antal årskurser och
klassavdelningar. Däremot behöver inte gymnasieundervisning ingå i tjänsten,
eftersom ett sådant krav skulle utesluta lärarprov vid högstadium utan gymnasium.
.

Skolöverstyrelsen har sedan att utse prövning snämnd för varje särskilt lärarprov.
Nämnden bör bestå av tre ledamöter. Självskriven ledamot är rektor vid
den skola, där provet äger rum. De båda övriga ledamöterna bör vara två framstående
lärare i den prövandes ämnen. I viss utsträckning torde lärare vid lärarhögskola
eller läroverk med praktisk lärarkurs kunna anlitas. Det får anses
angeläget, att bedömningen inte sprides på alltför många händer utan att ett
begränsat antal experter får en omfattande erfarenhet av här berörda prov.
Fn av de båda särskilt tillkallade bedömarna skall förordnas som nämndens ordförande.

Omedelbart efter den första ämneskonferensen under terminen skall den lärare,
som erhållit medgivande att undergå lärarprov, genom skolans rektor till prövningsnämndens
ordförande i tva exemplar insända sitt tjänstgöiingsschema, förteckning
över använda läroböcker och andra speciella hjälpmedel samt uppgift
om dittills under terminen genomgångna kursmoment. I fortsättningen av terminen
skall han, likaså genom rektor, varannan vecka insända uppgift om genomgångna
kursmoment. Han bör därvid också kunna lämna upplysningar om
det arbetssätt, som han tillämpar eller avser att tillämpa.

Lärarprovet skall fördelas på två omgångar och omfatta sammanlagt fyra—
sex dagar. Om särskilda omständigheter det påkallar, må efter skolöverstyrelsens
medgivande provet utökas med ett tredje prövningstillfälle. Det första provningstillfället
får inte äga rum förrän fyra veckor in på terminen. Mellan det
första och det andra prövningstillfället bör i regel minst fyra veckor förflyta.
Prövningstillfällena bestämmes av prövningsnämndens ordförande efter samrad
med de båda övriga ledamöterna. Läraren bör genom rektors försorg underrättas
om prövningsnämndens besök två dagar före besöket.

Under prövningsdagarna följer nämnden lärarens undervisning i hans olika
ämnen samt granskar skrivlag och andra skriftliga arbeten i syfte att bilda sig en
så säker och allsidig uppfattning som möjligt om hans lärarduglighet. Läraren
bör ges tillfälle att motivera uppläggningen av sin undervisning och de metoder
han använder. Ilar han prövat nya vägar i sitt arbete, bör han fa möjlighet att
demonstrera detta. Han bör också själv kunna till diskussion med nämnden ta
upp de pedagogiska och disciplinära svårigheter, som gör sig gällande i hans
klassavdelningar. Det bör åligga nämndens ledamöter att ge provet en human
karaktär, utan att dess effektivitet såsom instrument för betygsdifferentienng
går förlorad.

Vid bedömningen av lärarprovet bör nämnden i synnerhet fästa avseende vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

undervisningens klarhet, fasthet, följdriktighet och effektivitet, vid kontakten
och samarbetet med eleverna och vid förmågan att intressera dem för sina
arbetsuppgifter. Särskilt som läraren under besöksdagarna inte har tid att så i
detalj förbereda sina lektioner som exempelvis en lärarkandidat under sina
undervisningsserier, bör smärre formella brister inte tillmätas överdriven betydelse.

Betyg över lärarprov skall omfatta vitsord i undervisningsskicklighet i vart
och ett av lärarens i provet ingående undervisningämnen samt vitsord i lämplighet
för lärarbanan. Där så befinnes påkallat, må olika vitsord i undervisningsskicklighet
avges för undervisning på olika skolstadier. Protokoll över nämndens
beslut upprättas och insändes till skolöverstyrelsen av rektor vid den skola, där
provet ägt rum. Betyg över provet utskrives genom rektors försorg och undertecknas
av prövningsnämndens ordförande och rektor.

3. Enterminsutbildning vid de befintliga lärarhögskolorna

Lärarhögskolan i Stockholm

Beträffande lärarhögskolan i Stockholm föreslår de sakkunniga, att man vid
sidan av nuvarande ämneslärarutbildning, som bibehålies vid oförändrad omfattning,
fr. o. m. nästa läsår övergångsvis anordnar ämneslärarutbildning av
den typ, som nyss beskrivits. Den nya typen av ämneslärarutbildning borde tills
vidare få en kapacitet av omkring 45 lärarkandidater per termin. De sakkunniga
framhåller emellertid, att det i Stockholm finns övningsunderlag för en avsevärt
större kapacitet och att man därför bör kunna räkna med en ökad utbildningsvolym
inom en relativt näraliggande framtid.

Ehuru erfarenheterna av samarbetet mellan lärarhögskolorna och samverkande
läroverk betecknas såsom mycket gynnsamma, anser de sakkunniga, att frågan
om förläggning av undervisningsövningar utanför lärarhögskolan bör tas upp till
omprövning, när en utvidgning av lärarhögskoleorganisationen nu aktualiserats.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har de samverkande läroverkens lärare
anlitats för undervisningsövningarna i mycket skiftande utsträckning. Vissa
lärare har termin efter termin haft att handleda tre eller fyra eller ännu fler
lärarkandidater. Andra lärare åter har kanske högst en lärarkandidat varje
termin. Delvis beror detta pa att antalet lärarkandidater i de olika ämneskombinationerna
kan vara mycket skiftande. Naturligt nog har också den enskilde
lärarens lämplighet som handledare spelat en roll vid fördelningen av lärarkandidaterna.
Även om det enligt de sakkunnigas uppfattning i och för sig inte
finns något att invända mot ett sådant förhållande, framstår det som mindre
rationellt i betraktande av att ersättningen för arbetet inte står i verklig proportion
till arbetets omfattning. Visserligen utgår ett mindre arvode för varje
handledd undervisningsserie, men större delen av ersättningen har utgått i form
av ett generellt arvode, motsvarande timlärarersättning för två veckotimmars
undervisning, till ordinarie lärare i läroämne vid läroverket och till ordinarie
ämneslärartjänst behöriga lärare. Till följd därav får en del lärare en i förhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 39

lande till arbetet ganska blygsam ersättning, medan andra kan anses väl frikostigt
honorerade.

För ämneslärarkandidaternas övningsundervisning vid lärarhögskolan i Stockholm
vågar de sakkunniga inte räkna med att övningsskolan jämte de bada samverkande
läroverken i större utsträckning skall kunna anlitas för den nya typen
av ämneslärarutbildning. Enligt de sakkunnigas mening bör i stället vissa lärare
vid ett antal skolor i Stockholm alltefter lärarhögskolans behov förordnas som
handledare. Ersättningen bör så långt möjligt stå i relation till det utförda
arbetet. Som norm för ersättningens storlek bör enligt de sakkunniga sättas den
ersättning, som nu tillkommer en lärare vid samverkande läroverk med genomsnittlig
handledarbelastning. De sakkunniga framhåller, att den nu föreslagna
organisationen av övningsundervisningen givetvis skulle underlättas, om undervisningsserierna
på enhetsskolans högstadium kunde väsentligen koncentieras
till en extern övningsskola. De sakkunniga har dock menat, att högstadiet i den
befintliga övningsskolan skulle kunna användas för auskultationer och att man
åtminstone tills vidare bör pröva utvägen att förlägga serieundervisningen till
klassavdelningar i vanliga skolor.

Den nya typen av ämneslärarutbildning medför självfallet ett behov av ett
antal nya lärarkrafter, speciellt i metodik. De sakkunniga föreslår, att
hela det nytillkommande behovet av metodiklärare tillgodoses genom lektorer i
lönegrad Ao 25. Beträffande denna nya tjänstetyp, avsedd för adjunktskompetenta
lärare med erfarenhet av undervisning på försöksskolans högstadium och
utmärkt meritering i övrigt, framhåller de sakkunniga bl. a. följande.

Enligt vad de sakkunniga under hand erfarit, har styrelsen för lärarhögskolorna
räknat med att vid dubbleringar av vissa lektorat de nya lektorstjänsterna
skulle kunna inrättas i en lägre lönegrad och stå öppna för adjunktskompetenta
lärare med erfarenhet av undervisning på den obligatoriska skolans högstadium
och utmärkt meritering i övrigt. Detta synes vara i god överensstämmelse med
vad departementschefen uttalat i direktiven för 1960 års lärarutbildningssakkunniga,
nämligen att den praktiska lärarutbildningen i ökande utsträckning bör
direkt inriktas på enhetsskolans behov, vilket förutsätter att personer med erfarenhet
av och förståelse för vad den blivande nioåriga skolan kräver i så stor
omfattning som möjligt tages i anspråk som lärare och handledare vid denna utbildning.

I fråga om lönegradsplaceringen av lektorer med den lägre teoretiska kompetensen
svarar placeringen i lönegrad Ao 25 ganska väl mot placeringen i lönegrad
Ao 23 av lektorerna i mellanstadiets metodik. Visserligen är de senare placerade
tre lönegrader högre än övningsskollärarna, under det att placeringen i lönegrad
Ao 25 innebär cn uppflyttning med endast två lönegrader i förhållande till
adjunkterna vid övningsskolan. För lektorerna i lönegrad Ao 25 föreslås emellertid
samma särskilda arvode som för lektorerna i lönegrad Ao 26, d. v. s. för närvarande
2 550 kronor, medan motsvarande arvode för adjunkter vid övningsskola
utgör 1 450 kronor.

De sakkunniga föreslår sex lektorstjänster i lönegrad Ao 25, förslagsvis i ämnet
modersmålet samt i ämneskombinationerna engelska och tyska, historia och
samhällskunskap, geografi och biologi, matematik och fysik samt fysik och kemi.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Härtill skulle komma en ökning av antalet undervisningstimmar i pedagogik,
skolhygien och mentalhygien, handhavandet av tekniska hjälpmedel, språkvård
och muntlig framställning, röst- och talvård samt yrkesorientering.

Utökningen av ämneslärarutbildningen skulle vidare nödvändiggöra en viss
förstärkning av den administrativa personalen.

De sakkunniga understryker starkt behovet av att två av styrelsen för lärarhögskolorna
i anslagsäskandena för nästa budgetår föreslagna tjänster vid lärarhögskolan
— ett tredje lektorat i psykologi och pedagogik i Ae 26 och en biträdande
rektorstjänst — inrättas i enlighet med styrelsens förslag. Beträffande
vad lärarutbildningssakkunniga närmare anfört härom torde få hänvisas till
redogörelsen under avlöningsanslaget för lärarhögskolan.

I fråga om lokaler för den nya utbildningen konstaterar de sakkunniga,
att sadana maste sökas utanför lärarhögskolans nuvarande byggnader.

Enligt de sakkunnigas mening bör det uppdragas åt byggnadsstyrelsen att i
samråd med lärarhögskolans rektor sörja för lokalanskaffningen.

Lärarhögskolan i Malmö

I sina förslag till anslagsäskanden för lärarhögskolan i Malmö för nästa budgetår
har styrelsen för lärarhögskolorna räknat med den av riksdagen 1959 beslutade
utbildningskapaciteten av ämneslärare, motsvarande en intagning av
omkring 45 lärarkandidater per termin. I samband därmed har styrelsen föreslagit
Källängens läroverk som ett tredje med lärarhögskolan samverkande läroverk
och därvid förutsatt, att den till läroverket nu förlagda egentliga lärarkursen
indrages eller överflyttas till annat läroverk.

Inom övningsskolan och tre samverkande läroverk kan enligt vad de sakkunniga
meddelar 40—45 gymnasieringar beräknas bli disponibla för undervisningsserier.
De sakkunniga räknar med att en ämneslärarutbildning av nuvarande
slag bör omfatta åtminstone omkring 30 lärarkandidater per termin, om den
skall vara från ekonomisk synpunkt försvarbar. De nuvarande samverkande
läroverken i Malmö, S:t Petri högre allmänna läroverk och Johannes samrealskola
och kommunala gymnasium, utgör tillsammans med lärarhögskolans övningsskola
ett tillräckligt underlag för denna utbildningskapacitet, framhåller de
sakkunniga.

Ett tredje samverkande läroverk med 15 för undervisningsserier disponibla
gymnasieringar skulle kunna lämna utrymme för de gymnasieserier, som erfordras
för en övergångsvis anordnad kortare utbildning av 45 ämneslärare per termin.
Däremot blir ett samverkande läroverk helt otillräckligt för erforderliga
högstadieserier, som till antalet blir minst 90. Försöksskolans högstadium i Lim -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

hamn beräknas emellertid kunna täcka behovet av högstadieserier för en övergångsvis
anordnad utbildning av 45 ämneslärare per termin, under förutsättning
att inga andra serier förlägges dit. De högstadieserier, som erfordras för
lärarhögskoleutbildningen i övrigt, föreslås bli placerade i övningsskolans och
de samverkande läroverkens sjunde årskurs samt i den tre- och fyraåriga realskolans
två högsta årskurser, i den mån serier ej kan förläggas till åttonde och
nionde årskurserna inom andra närbelägna enhetsskoledistrikt.

Den omständigheten, att ett tredje samverkande läroverk skulle kunna utnyttjas
endast för en mindre del av högstadieserierna i den övergångsvis anordnade
kortare utbildningen, påkallar enligt de sakkunnigas uppfattning en omprövning
av styrelsens förslag om Källängens läroverk som samverkande fr. o. m.
nästa läsår. Då huvudparten av högstadieserierna, åtminstone under läsåren
1962/64, förutsättes förlagda till de obligatoriska skolorna i Limhamn, bör enligt
de sakkunnigas mening övervägas, om inte gymnasieserierna och därtill hörande
auskultation i huvudsak skulle kunna förläggas till Slottsstadens läroverk, varvid
man där finge anlita särskilt arvoderade lärare i likhet med vad som föreslagits
för den övergångsvis anordnade ämneslärarutbildningen i Stockholm.
Det skulle härigenom bli möjligt att bibehålla den till Källängens läroverk förlagda
egentliga lärarkursen. De sakkunniga framhåller emellertid vikten av att
under sådana omständigheter enstaka gymnasieserier inom båda slagen av
ämneslärarutbildning vid behov skall kunna förläggas också till de båda lärarkursläroverken,
vilkas gymnasier ej kommer att bli lika hårt belastade med serier
som övriga gymnasier i Malmö.

Den erforderliga förstärkningen av lärarhögskolans personalorganisation
omfattar enligt de sakkunnigas förslag som främsta punkt fem metodiklektorat
i Ao 25. Härtill kommer enligt förslaget en ökning av antalet undervisningstimmar
i pedagogik m. fl. ämnen i samma omfattning, som beräknas för
lärarhögskolan i Stockholm. En ökning av antalet ämneslärarkandidater med
60 per år utöver vad tidigare förutsatts nödvändiggör härjämte enligt de sakkunniga
en förstärkning av den administrativa personalen med ett kanslibiträde
i Ao 7.

Styrelsen för lärarhögskolorna har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
motiverat och föreslagit en tjänst som biträdande rektor vid lärarhögskolan i
Malmö. De sakkunniga framhåller, att inrättandet av en sådan tjänst utgör
en nödvändig förutsättning för att här framlagda förslag skall kunna genomföras.
I övrigt torde beträffande förslaget få hänvisas till den redogörelse för detsamma,
som finnes intagen under avlöningsanslaget för lärarhögskolan i Malmö.

Vad slutligen angår av de sakkunniga i betänkandet berörd fråga om nya
lokaler har i årets statsverksproposition (bilagan 10, Kapitalbudgeten, punkt
It) framlagts förslag om en utökning av byggnadsprogrammet för nybyggnaden
för lärarhögskolan i Malmö, vilket förslag överensstämmer med vad de sakkunniga
föreslagit härutinnan.

2* — llihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 106

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

4. Den tredje lärarhögskolan

Förläggning till Göteborg

Enligt direktiven skall de sakkunniga undersöka, var nästa lärarhögskola
med minsta möjliga tidsutdräkt kan upprättas. De sakkunniga betonar, utan att
upprepa tidigare framförda motiveringar, att lärarhögskolor i första hand bör
upprättas i eller i anslutning till universitetsorter, i den mån underlaget för
övningsundervisning gör detta möjligt. Med hänsyn till de betydande förutsättningar
för övningsundervisning, som Göteborg erbjuder, bör staden enligt de
sakkunnigas förslag bli säte för den tredje lärarhögskolan.

De sakkunniga utvecklar härefter närmare de lokala förutsättningarna för
övningsundervisning m. in. och framhåller därvid följande.

Redan nu är praktisk lärarutbildning knuten till Göteborg. Ämneslärarutbildning
äger rum vid Hvitfeldtska och Vasa högre allmänna läroverk samt
Annedals folkskoleseminarium och klasslärarutbildning vid Annedals och Guldhedens
folkskoleseminarier.

Göteborg har ett rikt förgrenat skolväsen. Fr. o. in. läsåret 1953/54 började
med Kungl. Maj:ts medgivande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola inom
kommunens obligatoriska skolväsen. Försöksverksamheten har sedan efter
hand utvidgats till att omfatta 17 rektorsområden läsåret 1960/61. Fr. o. m.
innevarande läsår är försöksverksamhet även anordnad i övriga sex rektorsområden,
vilka ligger inom stadens centrala delar. Läsåret 1954/55 inrättades
ett särskilt försöksgymnasium i staden. De statliga högre skolorna utgöres i
övrigt av sex allmänna läroverk. Kommunala gymnasier förekommer som påbyggnad
på två statliga realskolor. Dessutom finns fem kommunala flickskolor
och två kommunala realskolor samt några enskilda högre skolor. Dessa läroanstalter
erbjuder ett gott underlag för övningsundervisning vid utbildningen
av både ämneslärare och klasslärare. Därtill kommer att yrkesskolväsendet i staden
är högt utvecklat. Vidare bör framhållas att i Göteborg finns teknisk högskola,
handelshögskola, socialinstitut, tekniskt gymnasium och handelsgymnasium.
I detta sammanhang må nämnas, att examinationen av filosofie magistrar
vid universitetet omfattade 72 studerande år 1958, 108 år 1959 och 144 år 1960.

Även från en annan synpunkt torde det vara mycket lämpligt att förlägga en
lärarhögskola till Göteborg. Utbildningen kan där nämligen komma i gång jämförelsevis
snabbt.

I detta sammanhang vill lärarutbildningssakkunniga dessutom erinra om att
skolöverstyrelsen redan vid remissbehandlingen av betänkandet om lärarhögskolan
i Sydsverige underströk angelägenheten av att en tredje lärarhögskola
med det snaraste komme till stand och att denna högskola enligt överstyrelsens
uppfattning lämpligen borde placeras i Göteborg. Vidare har Sveriges förenade
studentkårer (SFS) i skrivelse till Konungen den 15 september 1959 föreslagit,
att en lärarhögskola skulle upprättas i Göteborg. Även Läroverkslärarnas riksförbund
har i skrivelse till lärarutbildningssakkunniga den 21 juni 1961 föreslagit
detsamma.

Många och väsentliga skäl talar således för att en tredje lärarhögskola får sitt
säte i Göteborg, summerar de sakkunniga, som föreslår, att den förlägges till
denna stad och att dess verksamhet börjar i provisoriska lokaler fr. o. m. läsåret

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962 43

1962/63 med enbart ämneslärarutbildning i den kortare form, som tidigare har
redovisats.

De sakkunniga förutsätter som självklart, att lärarhögskolan i Göteborg senare
får i stort sett samma organisation som lärarhögskolan i Malmö, vid vilken utbildas
ämneslärare, mellanskollärare och smaskollärare. Likaledes förutsättes den
slutliga lärarhögskolan få en statlig övningsskola med ungefär samma organisation
som i Malmö, d. v. s. även innefattande gymnasium.

De sakkunniga utgår även ifrån att vetenskaplig forskning skall bedrivas vid
den slutliga lärarhögskolan i Göteborg under ledning av en professor i pedagogik.
Tjänsten skall emellertid enligt de sakkunnigas mening inte tillsättas
under övergångstiden.

Olika möjligheter till förläggning av lärarhögskola i Göteborg har undersökts
av de sakkunniga. Det har därvid visat sig svart att finna en verkligt lämplig
placering. Med hänsyn till befintliga skolor och elevtillgång synes enligt de sakkunnigas
uppfattning en eljest önskvärd förläggning till stadens mer centrala
delar knappast vara möjlig.

Till följd av den relativt korta tid, som stått de sakkunniga till buds, har de
inte i detta sammanhang ansett sig böra framlägga förslag om slutlig placering
av lärarhögskolan i Göteborg. Enligt de sakkunnigas mening bör detta inte utgöra
hinder för beslut om inrättande av lärarhögskola i Göteborg med provisoriska
lokaler för den ämneslärarutbildning, som snarast möjligt bör taga sin
början. De sakkunniga säger sig ha för avsikt att inom den närmaste tiden taga
upp frågan om den slutliga placeringen till diskussion.

Lokaler under en övergångstid

De sakkunniga framhåller, att det under en övergångstid blir nödvändigt att
för den nya lärarhögskolan taga i anspråk lokaler, som uppförts för annat ändamål.
För att kunna avgöra, var den egentliga lärarhögskolan bör inrymmas provisoriskt
har de sakkunniga gjort en överslagsberäkning av lokalbehovet. Denna
grundar sig bl. a. på förutsättningen, att vid högskolan skall utbildas 45 ämneslärarkandidater
per termin. Vägledande för bedömningen har för de sakkunniga
varit erfarenheterna från de båda befintliga lärarhögskolorna, främst från den
andra i Malmö, vid vilken hittills uteslutande ämneslärare har utbildats. Enligt
överslagsberäkningen erfordras för lärosalar, bibliotek, administrationslokalei
samt lokaler för lärare och lärarkandidater en sammanlagd yta på omkring
850 m2.

Då det gällt att provisoriskt lösa lokalfrågan för den egentliga lärarhögskolan,
har de sakkunniga framför allt inriktat sig på att söka förlägga lärarhögskolan
till någon skolanläggning i staden. Efter att ha övervägt olika möjligheter har
de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att de i nuvarande läge mest ändamålsenliga
lokalerna för den egentliga lärarhögskolan kan erhållas i Annedals
folkskoleseminarium. Till de sakkunnigas beskrivning av detta seminarium

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

(s. 44 och 45 i betänkandet) torde i huvudsak få hänvisas. Här må blott framhållas,
att seminariet är beläget vid Östra Husargatan, nära det stora parkområdet
Slottsskogen. Skoltomtens yta är 13 700 m2, därav ca 6 700 m2 trädgårdsanläggning.
På tomten finns uppförda seminariets huvudbyggnad med en golvyta
av något över 3 000 m2, en gymnastikbyggnad med en större och en mindre gymnastiksal,
en rektorsbostad, vilken numera är tagen i bruk för de geografiska och
pedagogiska institutionerna, samt vaktmästarbostad.

Lärarhögskolan kan enligt de sakkunnigas mening beredas erforderligt utrymme
vid Annedals folkskoleseminarium, under förutsättning bl. a. att sex av seminariets
övningsskoleklasser överflyttas till en kommunal folkskola i närheten.
I den preliminära överenskommelse (se bilagan), som den 14 september 1961
träffades mellan företrädare för Göteborgs stad och lärarutbildningssakkunniga
angående kostnadsfördelningen vid inrättandet av en lärarhögskola i Göteborg
i provisoriska lokaler, förutsättes, att dessa klasser skall överflyttas till Annedalsskolan.

De sakkunniga framhåller, att om lärarhögskolan förlägges till Annedals folkskoleseminarium,
blir dess lokalbehov mindre än tidigare förutsatts. Vid seminariet
kan nämligen lärarhögskolan använda flera institutioner och biblioteket
parallellt med seminariet. Institutionerna vid seminariet är enligt de sakkunnigas
uppfattning i stort sett tillfredsställande även för en ämneslärarhögskola under
ett provisorium. Viss upprustning är dock nödvändig, främst av de naturvetenskapliga
institutionerna. Ändringsarbetena har byggnadsstyrelsen kostnadsberäknat
till 225 000 kr. De sakkunniga förutsätter, att lärarhögskolan kan använda
seminariets institutioner för pedagogik, modersmålet, moderna språk, geografi,
biologi, fysik och kemi.

Övningsundervisningen under en övergångstid

Enligt de sakkunnigas mening är det nödvändigt att lärarhögskolan i Göteborg
redan under övergångstiden till sitt förfogande får en egen övningsskola
med en läraruppsättning, som utsetts speciellt med tanke på handledaruppgifterna.
Så länge lärarhögskolan i Göteborg är förlagd till provisoriska lokaler
måste man arbeta med extern övningsskola. Det torde vidare vara nödvändigt
att under en övergångstid låta övningsskolan vara begränsad till försöks skolans
högstadium, då ingen befintlig skola i Göteborg kan tillgodose behovet av övningsundervisning
både på försöksskolans högstadium och på gymnasiestadiet.

De sakkunniga föreslår således, att vid en befintlig skola i Göteborg högstadiet
tages i bruk som extern övningsskola. Detta skulle innebära, att övningsskolan
finge en statligt anställd rektor och statligt anställda lärare. De senare
borde i princip få ordinarie anställning, då det förutsättes, att de på senare
stadium överflyttas till den interna övningsskola, som bör inrättas, sedan lärarhögskolan
i Göteborg fått slutgiltig förläggning och fullständig lärarhögskoleorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Först fr. o. in. innevarande läsår har försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
(årskurserna 1—5) införts i de centrala delarna av staden. Högstadium
saknas således alltjämt i dessa områden. Läsåret 1965/66 avses dock försöksskolan
vara fullständigt genomförd i hela staden. Antalet klassavdelningar på
försöksskolans högstadium vid de skolor, som ligger närmast stadens centiala
delar, utgör ett tillräckligt underlag för ämneslärarkandidaternas övningsundervisning
på detta stadium. Hen försöksskola med högstadium, som ligger närmast
Annedals folkskoleseminarium, säges vara Kungsladugårdsskolan. Med
hänsyn till skolans läge samt dess jämförelsevis goda lokalutrymmen föreslår
de sakkunniga, att Kungsladugårdsskolan blir extern övningsskola till lärarhögskolan.
Enligt den tidigare nämnda, i bilagan redovisade preliminära överenskommelsen
skall en extern övningsskola, omfattande sju parallellavdelningar av
försöksskolans högstadium, förläggas till Kungsladugårdsskolan. Övningsskolan
skall därvid enligt förslaget huvudsakligen organiseras efter de riktlinjer, som
gäller för externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna. Såsom tidigare
nämnts innebär detta, att staten ombesörjer undervisningen. Som ledare för de
externa övningsskoleklasserna skall finnas en statligt anställd rektor. Den närmare
fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rektor vid Kungsladugårdsskolan
och rektorn för övningsskoleklasserna skall fastställas efter ytterligaie överläggningar.

En övningsskola i Kungsladugårdsskolan kräver en viss upprustning och utökning
av inventarier och undervisningsmateriel, framhåller de sakkunniga. För
de erforderliga byggnadsarbetena och inventarierna samt kostnaderna härför vid
Kungsladugårdsskolan skulle enligt den preliminära överenskommelsen med
Göteborgs stad skolstyrelsen svara. Vidare skulle kostnaderna för undervisningsmaterielen
fördelas lika mellan staten och staden.

Enligt ovan redovisade förslag omfattar övningsskolan för lärarhögskolan i
Göteborg endast försöksskolans högstadium. För övningsundervisning på gymnasiet
måste sålunda andra skolor anlitas. Även en del av övningsundervisningen
på högstadiet anses till följd av övningsskolans begränsade kapacitet böra förläggas
utanför övningsskolan.

I samband med den i det föregående berörda utvidgningen av ämneslärarutbildningen
vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö har redovisats, att de
sakkunniga med avseende på övningsundervisningen utanför lärarhögskolorna
föreslagit, att denna förlägges till ett antal skolor, valda med hänsyn till tillgången
på lämpliga handledare, i stället för såsom hittills till samverkande läroverk.
Samma princip skall enligt de sakkunnigas förslag tillämpas med avseende
på lärarhögskolan i Göteborg. De sakkunniga framhåller dock att i Göteborg
tillkommer det förhållandet, att läroverken kan beräknas bli anlitade för undervisningsövningarna
endast på gymnasiet. Enligt de sakkunnigas förslag skall
nämligen övrig övningsundervisning förläggas till försöksskolans högstadium,
ltealskoledelcn av läroverken kommer således att praktiskt taget ställas utanför
lärarutbildningen.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit om undervisningsövningar utanför lärarhögskolan
i Göteborg anser de emellertid inte utesluta, att övningarna väsentligen
koncentreras till vissa skolor. Tvärtom anses detta från flera synpunkter
ändamålsenligt eller rent av nödvändigt, inte minst beträffande undervisningsövningarna
på gymnasiet.

De sakkunniga anser det nödvändigt, att lärarhögskolan samlar större delen
av auskultationerna och övningsserierna på gymnasiestadiet till ett läroverk,
för att inte högskolans verksamhet skall bli alltför svårbemästrad. För övningsundervisning
i vissa ämnen anses dock ett eller flera andra gymnasier ibland
behöva tagas i anspråk. Flera skäl anföres för att läroverket i Majorna i främsta
rummet bör tagas i anspråk för lärarhögskolans övningsundervisning. Lärarutbildningssakkunniga
föreslår därför, att lärarhögskolans praktiska lärarutbildning
på gymnasiestadiet företrädesvis förlägges till detta läroverk. Preliminär
överenskommelse om detta har också (se bilaga) träffats med Göteborgs stad.

Förlägges praktisk lärarutbildning till läroverket i Majorna, kräves en del
ändringsarbeten inom skolan och viss upprustning av dess inventarier och undervisningsmateriel,
så att lärarhögskolans behov för övningsundervisning blir
tillgodosedda. Enligt den preliminära överenskommelsen den 14 september 1961
(jfr bilaga) skall Göteborgs stad svara för ifrågavarande byggnadsarbeten och
kostnaderna härför. Kostnaderna för ny undervisningsmateriel skall fördelas lika
mellan staten och staden.

Utbildningskapacitet

Såsom av det föregående framgått föreslår de sakkunniga, att under en övergångstid
endast ämncslärare skall utbildas vid lärarhögskolan i Göteborg. Bristen
på praktiskt utbildade ämneslärare gör det enligt de sakkunnigas mening mycket
angeläget, att vid den tredje lärarhögskolan kommer att utbildas ett så stort
antal lärarkandidater, som från organisatorisk och ekonomisk synpunkt är möjligt.
De sakkunniga framhåller, att auskultationerna och övningsundervisningens
belastning på de samverkande skolorna är avgörande för utbildningskapaciteten.

Härom anföres följande.

Av rent pedagogiska skäl och med hänsyn till elevernas och målsmännens
berättigade önskemål om en någorlunda ostörd studiegång bör inte alltför många
undervisningsövningar förläggas till en gymnasiering eller en högstadieklass. Om
man räknar med att i medeltal tre serier per termin kan förekomma i en gymnasiering,
är detta enligt vunna erfarenheter ett högt medeltal, eftersom i åtskilliga
ringar antalet serier av olika skäl måste hållas lägre. Varje ämneslärarkandidat,
som genomgår den övergångsvis anordnade lärarhögskoleutbildningen,
bör på gymnasiestadiet få hålla en övningsserie, omfattande mellan 10 och 15
lektioner. I vissa ämneskombinationer kan det dock bli fråga om två serier.
Undervisningen i högsta ringen bör i regel inte få störas av övningsundervisning.
\ id högre allmänna läroverket i Majorna undervisas 16 avdelningar i gymnasiet
höstterminen 1961, varvid högsta ringen frånräknats. Om tre övningsserier per
termin kan förläggas till en ring, skulle (3 X 16 —) 48 serier kunna förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

I själva verket torde denna siffra vara något för hög till följd av lärares tjänstledigheter
och andra förhållanden, som försvårar ett effektivt utnyttjande av

övningsklasserna. o o

På enhetsskolans högstadium bör lärarkandidaten hålla två övningssener.
Dessa serier bör likaledes omfatta 10—15 lektioner. Höstterminen 1961 undervisas
23 avdelningar på försöksskolans högstadium vid Kungsladugårdsskolan.
Övningsskolan vid denna skola skulle omfatta sju parallellavdelningar av högstadiet.
Erfarenheten tyder på, att det på detta stadium under den första tiden
inte är lämpligt att låta mer än i medeltal två serier per termin belasta undervisningen
i en klass. I bästa fall skulle således (7X3X2=) 42undervismngsserier
per termin kunna förläggas till högstadiet vid Kungsladugårdsskolan.

De sakkunniga föreslår mot bakgrunden av det anförda, att 45 ämneslärarkandidater
utbildas per termin vid lärarhögskolan i Göteborg. Härvid förutsättes,
att ungefär hälften av övningsundervisningen på högstadiet förlägges till
andra skolor än Kungsladugårdsskolan och även en del av övningsundervisningen
på gymnasiestadiet till annat läroverk än läroverket i Majorna.

De sakkunniga har inte ansett sig böra nu taga ställning till frågan, när klasslärarutbildning
skall börja vid den tredje lärarhögskolan, och inte heller till
frågan om tidsschemat för folkskollärarutbildningens avveckling vid Annedals
folkskoleseminarium utan ämnar vid senare tidpunkt aterkomma till dessa spörsmål.
Oavsett hur dessa frågor slutgiltigt löses, finner de sakkunniga det angeläget
att nu föreslå, att till höstterminen 1962 ingen intagning sker på folkskollärarlinjen
vid Annedals folkskoleseminarium utan att möjligheten att överväga
den framtida användningen av seminariet tills vidare hålles öppen.

Personalorganisation

De sakkunniga framlägger följande förslag till personalförteckning för den
egentliga lärarhögskolan i Göteborg. Förutsättningen för förslaget är en utbildningskapacitet
av 45 ämneslärare per termin.

Ordinarie personal:	Lönegrad ............... Ep 1
	............. Ao 26
	............. Ao 26
	.............. Ao 25
	......... Ao 23

1 kanslibiträde......

Icke ordinarie personal:

	............ Ae 8
	............ Ae 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

De sakkunniga erinrar om att vid lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg
samtliga lektorstjänster i högstadiets metodik för närvarande är placerade i lönegrad
Ao 26. Med hänsyn härtill och i anslutning till sitt förslag om en ny kategori
lektorstjänster i metodik i lönegrad Ao 25, redovisat i samband med redogörelsen
i det föregående för de sakkunnigas förslag beträffande lärar- och personalorganisationen
vid lärarhögskolan i Stockholm, föreslår de sakkunniga,
att vid lärarhögskolan i Göteborg inrättas lektorstjänster både i lönegrad Ao 26
och lönegrad Ao 25.

De sakkunniga utgår från att någon lektorstjänst i klassiska språk tills vidare
inte behöver inrättas och inte heller någon lektorstjänst i kristendomskunskap,
förrän lärarhögskolan utbygges med klasslärarutbildning. Ämneslärarkandidater
i kristendomskunskap och i klassiska språk beräknas nämligen bli så pass fåtaliga,
att de alla kan få sin praktiska utbildning vid lärarhögskolorna i Stockholm
och Malmö.

Det anföres ytterligare, att metodiklektorerna med hänsyn till utbildningstidens
längd och även till den organisation av övningsundervisningen, som föreslås
för lärarhögskolan i Göteborg, måste förutsättas ägna proportionellt mer tid
åt handledningen där än vid nuvarande lärarhögskoleutbildning. I övrigt kommer
enligt de sakkunnigas uppfattning varje lektors arbetskraft att fullt utnyttjas,
eftersom fyllnadstjänstgöring i övningsskolan eller vid läroverket i Majorna
kommer att uppta den del av hans tjänstgöringsskyldighet, som inte upptas av
metodikutbildning och handledning.

Fördelningen av ämnena på de 16 föreslagna lektorstjänsterna föreslås ankomma
pa Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för lärarhögskolorna. Förslagsvis
nämner de sakkunniga lektorstjänster i lönegrad Ao 25 i ämnet modersmålet
samt i ämneskombinationerna engelska och tyska, samhällskunskap och historia,
geografi och biologi, fysik och kemi.

Med hänsyn till tidsnöden föreslår de sakkunniga, att lektorstjänsterna i första
omgången tillsättes genom kallelseförfarande.

Såsom i annat sammanhang nämnts, är de sakkunniga inte beredda att föreslå,
att en professur i pedagogik nu inrättas vid lärarhögskolan. En sådan bör
enligt de sakkunniga komma till stand, när lärarhögskolans lokalfråga blivit
slutgiltigt löst. Under en övergångstid bör undervisningen tillgodoses av en lektor
i psykologi och pedagogik i lönegrad Ao 26.

För övningsskolan föreslår de sakkunniga följande personalförteckning, varvid
förutsättes, att övningsskolan omfattar sju parallellavdelningar av försöksskolans
högstadium.

Ordinarie personal:

1 rektor ........

14 adjunkter.....

7 folkskollärare .
1 yrkesvalslärare

Lönegrad

ABp 26
Ao 23
Ao 19
Ao 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962
Icke ordinarie personal:

4 övningslärare (teckning, musik, gymnastik) ...........

7 övningslärare (slöjd, hemkunskap) ...................

1 kanslibiträde .......................................

Ae 16
Ae 13
Ae 7

För undervisningen vid övningsskolan skulle egentligen krävas ytterligare 5
tjänster, anser de sakkunniga, men denna undervisning förutsättes bli bestridd
av lärarhögskolans lektorer jämte två icke-ordinarie adjunkter i reglerad befordringsgång.

De ordinarie lärartjänsterna anses icke alla kunna besättas med ordinarie
befattningshavare till lärarhögskolans första verksamhetsår, utan tillsättningen
bör ske efter hand. Ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 bör enligt förslaget kunna
förordnas som extra ordinarie lärare på övningsskolans högstadium eller förordnas
att uppehålla ordinarie tjänst i Ao 23 vid lärarhögskolan.

Övningslärartjänsterna förutsättes bli ordinarie vid den slutliga lärarhögskolan.

De sakkunniga räknar med att vaktmästaren vid den egentliga lärarhögskolan
får en del av sin tjänstgöringstid förlagd till övningsskolan.

Styrelse

För lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö finns en gemensam styrelse,
sammansatt på tidigare redovisat sätt. De sakkunniga erinrar om att i den av
riksdagen godkända propositionen angående inrättande av en första lärarhögskola
(1954: 209) dåvarande departementschefen uttalade följande om lärarhögskolans
ledning (s. 189).

Huruvida en enhetlig ledning för lärarutbildningen i sinom tid bör organiseras
inom ramen för skolöverstyrelsen eller såsom en fristående styrelse är en fråga,
som får övervägas efter omständigheterna, när tiden är inne. En slutgiltig prövning
av organisationsformerna bör företagas, när nätet av lärarhögskolor blivit
utbyggt och den centrala ledningen måste taga sikte på uppgiften att vårda gemensamma
angelägenheter för på olika orter belägna högskolor, en var med sin
rektor och sitt lärarråd.

Så länge lärarhögskolan i Göteborg arbetar med ett begränsat utbildningsprogram,
synes enligt de sakkunniga anledning saknas att ompröva denna organisationsfråga.
De sakkunniga föreslår dock att styrelsen för lärarhögskolorna
utökas att omfatta även rektorn för lärarhögskolan i Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar

De av de sakkunniga beräknade årliga kostnaderna för den övergångsvis anordnade
ämneslärarutbildningen framgår av följande sammanställning, avseende
budgetåret 1962/63.

Anslagsrubrik		Årskostnader
Lh i Stockholm	Lh i Malmö	Lh i Göteborg
j Avlöningar ........................	1 336 000	707 000	2 761 000
Omkostnader .......................	28 000	28 000	74 000
: Materiel, böcker m.ra.	15 000	15 000	151 000
	1 379 000	750 000	2 986 000
Gemensamma ändamål vid lärarhög-skolorna .........................		5115 000 190 000 5 305 000

Till de beräknade årskostnaderna kommer engångskostnader dels för lokaler
i Malmö och Göteborg, beräknade till sammanlagt 385 000 kr., dels för inredning
och utrustning av de nya lokalerna vid lärarhögskolan i Malmö med
30 000 kr.

Följande kommentarer till kostnadsberäkningarna synes böra lämnas.

Lärarhögskolan i Stockholm. Avlöningar. Utöver kostnaderna för
de i det föregående redovisade sex lektorstjänsterna i Ao 25, kanslibiträdestjänsten
och övrig undervisning tillkommer kostnaderna för avlöningsförstärkningar
och arvoden vid lektoraten, avlöningsförmåner åt 2 X 45 lärarkandidater,
ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning utanför lärarhögskolan
samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Omkostnader. Till
expenser beräknas 25 000 kr. och till publikationstryck 3 000 kr. Materiel, böcker
m. m. Kostnaden härför uppskattas till 15 000 kr.

Lärarhögskolan i Malmö. Avlöningar. I sina anslagsäskanden för
nästa budgetår har styrelsen för lärarhögskolorna utgått från att den av statsmakterna
förutsatta intagningsökningen hösten 1962 från 30 till 45 ämneslärarkandidater
per termin skulle komma till stånd. Styrelsen har beräknat medel
för i anledning härav erforderliga nya lärartjänster m. m. Lärarutbildningssakkunniga
har emellertid, som framgått av det föregående, å sin sida föreslagit, att
intagningen av ämneslärarkandidater för nuvarande utbildningsform skall bibehållas
vid 30 tills vidare och i stället provisoriskt kompletteras med en intagning
av 45 ämneslärarkandidater per termin för utbildning under en termin. De sakkunniga
utgar vid sina kostnadsberäkningar från att de föreslagna nya tjänsterna
m. m. för den av styrelsen beräknade intagningsökningen enligt nuvarande utbildningsform
tillföres den nya provisoriska utbildningsformen. Härjämte tillkommer
ytterligare kostnader för de i det föregående redovisade tjänsterna, avsedda
enbart för den förkortade utbildningen, jämte vissa andra personalkostnader
m. m. för samma utbildning. Vid bestämmandet av ersättningen för viss
övrig undervisning samt kostnaderna för avlöningsförmåner åt lärarkandidaterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

jämte vissa andra kostnader, vilka poster också samtliga ingick i styrelsens
kostnadsberäkningar, har de sakkunniga gjort avdrag motsvarande styrelsens

beräkningar av ifrågavarande kostnader. ...

Beträffande enskildheterna i kostnadsberäkningarna ma framhallas, att har
medräknats kostnaderna för de i det föregående redovisade fem lektorstjansterna,
kanslibiträdestjänsten och övrig undervisning ävensom kostnaderna for
avlöningsförstärkningar och arvoden vid lektoraten in. in., avlöningsförmåner
åt 2 X 45 ämneslärarkandidater, ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning
utanför lärarhögskolan samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter
Omkostnader. Liksom beträffande lärarhögskolan i Stockholm beräknas
till expenser 25 000 kr. och till publikationstryck 3 000 kr. Materiel, böcker m. m.

Kostnaden härför uppskattas till 15 000 kr.

Lärarhögskolan i Göteborg. Avlöningar. Härunder har beraknats
kostnader för den i det föregående redovisade lärarpersonalen man. Härtill kommer
kostnaderna för arvode enligt CT 9 åt en skolbibliotekarie vid övningsskolan
under 12 veckotimmar och ersättning för extra skrivhjälp. Ytterligare har
beräknats kostnader för viss övrig undervisning, för experter och sakkunniga,
avlöningsförmåner åt 2 X 45 lärarkandidater, avlöningsförstärkningar och arvoden
åt vissa lärare, ersättning för handledning vid praktisk lärarutbildning utanför
lärarhögskolan ävensom kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Det
framhålles av de sakkunniga, att det förhållandet att lärarhögskolan avses komma
att omhänderha undervisningen av eleverna på ett sjuparallelligt högstadium
av försöksskolan medför minskade statsbidragskostnader för avlöningar till lärare
vid Kungsladugårdsskolan i Göteborg. Minskningen beräknas till sammanlagt
860 000 kr. Omkostnader. Till sjukvård beräknas 1 000 kr., till reseersättningar
25 000 kr., till expenser 40 000 kr. och till publikationstryck 8 000 kr. Matenel,
böcker m. m. Till den upprustning för dessa ändamål, som krävs för lärarhögskolans
första verksamhetsår vid Annedals folkskoleseminarium, beräknar de
sakkunniga omkring 105 000 kr. Även vid högre allmänna läroverket i Maj om a
och vid Kungsladugårdsskolan erfordras enligt de sakkunnigas mening viss komplettering
av undervisningsmaterielen. Kostnaderna härför beräknas till 20 000
respektive 72 000 kr. Enligt den preliminära överenskommelsen med Göteborgs
stad skulle dessa kostnader fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten med
10 000 och 36 000 kr. på vardera parten. De statliga kostnaderna för materiel,
böcker m. m. skulle sålunda kunna uppskattas till (105 000 + 10 000 + 36 000 =)

151 000 kr. , , TT . ,

Gemensamma ändamål vid lärarhögskolorna. Under denna
rubrik har upptagits kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna, i det
föregående närmare redovisade handledda praktiken. De sakkunniga förutsätter,
att kostnaderna för denna praktik fastställes efter förhandlingar med vederbörande
personalorganisationer. Under nästa budgetår förutses högst 135 lärarkandidater
komma att erhålla sådan praktik. Kostnaderna härför uppskattar de
sakkunniga med utgångspunkt i nuvarande ersättningar för närmast motsvarande
uppgifter till 190 000 kr.

6. Remissyttranden

Remissinstansernas inställning i stort till de sakkunnigas förslag i
själva huvudfrågan — eu övergångsvis anordnad, förkortad utbildning av amneslärare
vid lärarhögskola — torde kunna karakteriseras som tveksam. Yttran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

dena later sig indelas i tva huvudgrupper. På den ena sidan står de remissorgan,
som mer eller mindre uttalat stödjer förslaget med i huvudsak den uppläggning,
det fått av de sakkunniga. Hit hör riksrevisionsverket, universitetskanslern,
överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, stadsfullmäktige i
Göteborg, drätselkammaren i Malmö, SACO och SFS. Det bör emellertid framhållas,
att det i flera av dessa yttranden starkt understrykes att förslaget bör ha
karaktär av ett kortvarigt provisorium.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att en snabb ökning av antalet väl utbildade
ämneslärare är oundviklig. Genom den nya utbildningsformen, som styrelsen
i likhet med de sakkunniga finner nära överensstämma med praktisk
lärarkurs, vinnes den fördelen, att lärarna får insikter i undervisningstekniska
frågor, innan de börjar sin lärartjänstgöring. Även universitetskanslern bedömer
den nya utbildningsformen som i stort sett jämförlig med praktisk lärarkurs
och anser därför, att den utgör en godtagbar utväg, när det gäller att med det
snaraste förverkliga direktivens krav, att praktisk lärarutbildning alltid bör föregå
lärarverksamhet.

SACO, som kräver en snäv tidsbegränsning för den provisoriska utbildningsordnmgen,
förklarar sig vara av den meningen, att det bör övervägas, om inte
den förkortade utbildningen kan fa betydligt större omfattning än de sakkunniga
föreslår. Härigenom skulle övergången till fullständiga lärarhögskolor kunna
ske inom en överskådlig framtid.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker mot bakgrunden av sina positiva
erfarenheter av den hittillsvarande yrkeslärarutbildningen i princip de sakkunnigas
förslag. En motsvarighet till repetitionskursen vid yrkeslärarutbildningen
bör dock om möjligt inläggas i den föreslagna förkortade ämneslärarutbildningen.

Pa den andra sidan återfinns dels de remissorgan, vilkas yttranden ger uttryck
för en mer eller mindre starkt uttalad kritisk inställning till sakkunnigförslaget,
ofta med krav på förändring på någon väsentlig punkt, men utan att man
därför direkt motsätter sig detta, dels slutligen de remissinstanser, som yrkar helt
avslag på de sakkunnigas förslag. Till gruppen tveksamma bör föras skolöverstyrelsen
och styrelsen för lärarhögskolorna samt flera av de rektorer och kollegier
vid läroverk och folkskoleseminarier, som yttrat sig direkt till skolöverstyrelsen,
vidare länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län,
stadsfullmäktige i Stockholm, SR samt Federationen Sveriges allmänna folkskoIlärarförening.
Helt avvisande till förslaget ställer sig TCO och några få rektorer
och kollegier.

Bland dessa remissinstanser är den meningen ganska allmänt företrädd, att
den föreslagna utbildningen till innehåll och omfattning inte kan anses jämförlig
med praktisk lärarkurs, vilket de sakkunniga för sin del hävdat.

I övrigt finns knappast någon mera enhetlig opinion företrädd, utom på en
punkt. Flera remissmyndigheter förordar nämligen den viktiga avvikelsen från
de sakkunnigas förslag, att den handledda praktiken i tiden lägges före terminen
vid lärarhögskola. Så gör exempelvis skolöverstyrelsen och styrelsen för lärar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

högskolorna, rektorerna vid folkskoleseminariema i Linköping och TJppsala samt
länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län. Även stadsfullmäktige
i Stockholm och SR ifrågasätter lämpligheten av den av de sakkunniga
föreslagna ordningsföljden. Enligt skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna
talar starka pedagogiska skäl för att den handledda praktiken lägges
före terminen vid lärarhögskola, då denna praktik bör kunna ge väsentligt bättre
resultat, om den kan bygga på viss skolerfarenhet hos lärarkandidaterna, något
som bl. a. erfarenheterna vid lärarhögskolorna av praktikterminens betydelse
antyder. Styrelserna, som anser det vara en olägenhet att lärarkandidaten vid
denna sin första tjänstgöring inte kan falla tillbaka på en pedagogisk utbildning,
anser att denna olägenhet till stor del kan elimineras genom att den akademiska
kursen i pedagogik får starkare inslag av praktisk metodik, genom att lärarkandidaten
i förväg får anvisning på lämplig litteratur och genom att han har
stöd av auskultationer och handledning. Styrelserna förordar denna utbildningsgång
som den normala. Om enligt detta förslag vissa delar av den teoretiska kursen
efter anvisningar kan i förväg inhämtas individuellt, innebär detta enligt
styrelsernas uppfattning en lättnad under terminen vid lärarhögskolan, som då
kan medge ökat utrymme för auskultationer och undervisningsövningar.

SR föreslår följande allmänna uppläggning av den förkortade utbildningen.
Utbildningen inledes genom en kortare förberedande kurs, eventuellt föregången
av en korrespondenskurs. Den första terminen, som ersätter den av de sakkunniga
föreslagna efterutbildningsterminen med handledd praktik och auskultationer,
anordnas som praktiktermin, eventuellt med någon förkortning. Den
andra terminen utformas i huvudsak enligt de sakkunnigas förslag till enterminsutbildning
med avkortad kurs i psykologi och pedagogik, metodik (inkl. teknisk
metodik) och auskultering, dock med betygsatta serier, samt fullständig kurs i
röst- och talvård. Denna utbildningsform skulle bli effektivare än nuvarande
praktiska lärarkurs om en termin, samtidigt som den totala studietiden ej förlängdes.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna har sökt väga för- och
nackdelar av de sakkunnigas förslag mot varandra. De båda styrelserna säger
sig dela de sakkunnigas uppfattning, att så långt möjligt alla lärare bör ha fått
en pedagogisk utbildning, innan de börjar sin lärarverksamhet. Den i betänkandet
skisserade utbildningen är ett viktigt steg mot detta mål, framhålles det.
Den sägs i mycket ta upp det värdefulla i de arbetsformer, som utbildats vid
lärarhögskolorna samtidigt som den emellertid har flera uppenbara svagheter.
Utbildningens uppläggning synes enligt styrelserna i stort sett väl ta till vara de
möjligheter denna utbildningsform erbjuder.

Å andra sidan hävdar styrelserna efter sin detalj granskning av förslaget, att
det är uppenbart, att den föreslagna utbildningen är i hög grad underlägsen den
normala på tre terminer och det ifrågasättes, om den — trots de förtjänster
den liar — i det hela kan bli lika effektiv ens som den nuvarande enterminsutbildningen
vid lärarkursanstalter eller lärarutbildningsblock av en i Linköping

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1962

prövad typ, detta särskilt som deltagarna saknar erfarenhet av skolarbete vid
utbildningens påbörjande.

Styrelserna kommer till den slutsatsen, att det med hänsyn till den roll lärarutbildningen
spelar för skolans hela utformning och utveckling, måste beklagas,
att en nödlösning med så stora svagheter över huvud behöver föreslås. Behovet
av utbildade lärare är dock så stort, att styrelserna inte finner sig kunna avstyrka
förslaget som ett provisorium. Det bör dock enligt styrelsernas uppfattning
accepteras endast som ett till tre år begränsat försök. Därefter bör det på
grundval av de vunna erfarenheterna prövas, om det bör bibehållas till dess
lärarhögskolorna utbyggts i tillräcklig omfattning, eller bör ersättas av andra
former.

Starkt kritiska till de sakkunnigas förslag ställer sig länsskolnämnden i Göteborgs
och Bohus län, SR, flera av de rektorer och kollegier som hörts av skolöverstyrelsen
samt stadsfullmäktige i Stockholm.

Den föreslagna utbildningen anses av SR vara klart underlägsen praktisk
lärarkurs om en termin. I ett läge då den nya skolans organisation kräver synnerligen
välkvalificerade och ej minst med avseende på praktik välutbildade
lärare, anser sig SR böra framhålla, att allt måste göras för att undvika en försvagning
av utbildningen, samtidigt som det aktuella behovet av en snabb reducering
av provårskön tillgodoses. SR konstaterar, att en från tre till två terminer
avkortad ämneslärarutbildning kan organiseras i enlighet med det av SR
skisserade förslaget. För den händelse att enterminsutbildning, trots de starka
skäl som enligt SR:s mening talar emot en dylik, likväl skulle genomföras, föreslår
SR, att den begränsas till en försöksperiod om högst tre år.

Stadsfullmäktige i Stockholm anser, att de sakkunniga i stället för att förorda
ytterligare ett provisorium borde ha undersökt möjligheterna att antingen utvidga
den förefintliga organisationen med lärarkursläroverk eller att ytterligare
utöka organisationen med s. k. lärarutbildningsblock. Redan två sådana block
borde ge en större utbildningskapacitet än hela den av de sakkunniga föreslagna
provisoriska utbildningen vid lärarhögskola, framhålles det.

Till gruppen av klart avstyrkande yttranden hör de som avgivits av TCO
samt av kollegierna vid folkskoleseminarierna i Linköping, Stockholm och Uppsala.
Det föreliggande förslaget skulle enligt TCO:s uppfattning medföra en försämrad
lärarutbildning för många lärare. TCO avstyrker därför de sakkunnigas
förslag. Enligt Linköpingskollegiet kan den nya formen av lärarutbildning komma
att spoliera det arbete, som lärarhögskolorna bedrivit för att forma en tidsenlig
lärarutbildning.

Vad härefter angår de sakkunnigas d e t a 1 j f ö r s 1 a g till organisation av
den förkortade utbildningen behandlas dessa i allmänhet något mera positivt
av remissorganen än vad deras inställning till de sakkunnigas förslag i stort i och
för sig måhända kunde väntas ha givit anledning till. Detta gäller den handledda
praktiken men kanske främst det föreslagna lärarprovet vid egen tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vad beträffar uppläggningen av den egentliga utbildningsterminen
vid lärarhögskola kan någon entydig tendens inte utläsas av remisssvaren.
Flera remissinstanser påpekar, att denna termin — trots att vissa moment
fått beskäras hårt eller helt saknas — kan förutsättas bli ganska ansträngande
för lärarkandidaterna. Så gör exempelvis skolöverstyrelsen och styrelsen
för lärarhögskolorna, stadsfullmäktige i Stockholm, SACO och SR. De
båda styrelserna anser sålunda, att den föreslagna terminen rymmer ett så
omfattande teoretiskt stoff, att den med hänsyn härtill måste bli relativt pressande
för deltagarna. Stadsfullmäktige i Stockholm erinrar om att de sakkunniga
angivit, att de egna undervisningsövningarna bör omfatta minst 45 timmar,
fördelade på tre serier eller — i ämnen med lågt timtal — på fyra serier. Vid
enterminsutbildningen vid lärarkursläroverk brukar, framhåller stadsfullmäktige,
fyra serier tillsammans inte ta så lång tid som 45 timmar, varför arbetet med
undervisningsövningarna vid den föreslagna utbildningen synes bli ungefär lika
betungande som vid egentlig lärarkurs. Den arbetsbelastning, som härigenom
lägges på de unga lärarkandidaterna, är otvivelaktigt mycket stor, anser fullmäktige,
i synnerhet som de kommer direkt från sin akademiska examen. Till
den tid, som den bundna undervisningen tar, skulle komma tid för lektionsförberedelser,
tid för kritik av de hållna lektionerna och för auskultationer, tid för
kursläsning och tentamina samt slutligen den restid och väntetid, som är oundviklig
vid lektioner och auskultationer i skilda skolor, vilkas schemata enligt
fullmäktige icke kan brytas sönder för lärarkandidaternas skull.

SR anser, att särskilt de veckor i de sakkunnigas utbildningsplan, som upptar
egen undervisning, minst tre serier samt seminarieövningar i ämnesmetodik,
blir alltför arbetstyngd.

Trots den arbetsbelastning på lärarkandidaterna, som vissa remissmyndigheter
ansett sig kunna konstatera, framkommer likväl i remissvaren en viss kritik
mot att en del närmare angivna utbildningsmoment inte beaktats av de sakkunniga.
Så anser skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna att t. ex.
de audivisuella hjälpmedlens manuella och pedagogiska användning knappast
fått det utrymme, som i och för sig skulle varit önskvärt med hänsyn till den
roll de enligt styrelserna bör spela i undervisningen och med tanke på att kursdeltagarna
saknar tidigare erfarenhet av deras handhavande. SACO liksom SFS,
anser det önskvärt att sådana enligt organisationernas mening viktiga moment
som klassföreståndarskap, betygsättningsfrågor och skolans fostrande och allmänt
sociala verksamhet bercdes utrymme under den egentliga utbildningsterminen.
Detta skulle lättare låta sig göra, menar SACO, om den av de sakkunniga
antydda, men ej slutligt föreslagna överflyttningen till universitetsundervisningen
av tal- och röstvård samt muntlig framställning kommer till stånd.
Utöver de här uppräknade momenten anser SFS, att som ett led i utbildningen
lämpligen bör ingå information om olika skolformer.

Några remissinstanser vänder sig mot de sakkunnigas förslag att i regel endast
en undervisningsserie avses bli förlagd till gymnasiet. Speciellt för lärare, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

senare kommer att få sin huvudsakliga tjänstgöring på gymnasialt stadium, innebär
detta enligt skolöverstyrelsens och styrelsens för lärarhögskolorna åsikt en
svaghet, i synnerhet om de inte heller under sin handledda praktik eller i ett
eventuellt undervisningsprov skulle få kontakt med gymnasiet, framhåller styrelserna.
Såväl SACO, SR och SFS som ett antal rektorer och kollegier vid högre
allmänna läroverk och folkskoleseminarier har i stort sett samma uppfattning
som styrelserna. SACO och SR föreslår båda, att två undervisningsserier förlägges
till gymnasiestadiet. Enligt SR bör härjämte antalet serier över huvud
ökas till fyra eller fem om nödvändigt med lägre antal lektioner i varje. SACO
liksom SFS understryker kravet på att licentiater och doktorer garanteras huvudparten
av övningsserierna på gymnasium. I flera yttranden från rektorer och
kollegier föreslås, att tid till utökning av serierna tas från de teoretiska momenten.

Å andra sidan understryker TCO samt folk- och småskollärarorganisationerna,
att lärarna i dagens och den närmaste framtidens skolsituation vid undervisning
på enhetsskolans högstadium kommer att ställas inför svårbemästrade problem,
varför det enligt organisationerna synes angeläget, att tyngdpunkten av övningsundervisning
och auskultation förlägges till högstadiet.

Folk- och småskollärarförbunden erinrar om att de sakkunniga funnit att övningsundervisning
i viss utsträckning skulle kunna ersättas med en utökad
undervisning i ämnesmetodik. Förbunden ställer sig tveksamma härtill, eftersom
enligt deras uppfattning metodiska insikter alltid måste prövas i bestämda undervisningssituationer.
Tveksamheten delas av SR, som för sin del också finner,
att de sakkunnigas uppfattning står i dålig överensstämmelse med själva den
inlärningspyskologiska aspekten på den praktiska lärarutbildningen.

De sakkunnigas förslag om att differentierade betyg ej skall utdelas efter
vederbörlig utbildning vid lärarhögskola liksom förslaget att i de utfärdade
intygen blott skall redovisas vitsorden »Lämplig» respektive »Med tvekan lämplig»
kommenteras av några få remissinstanser, som i allmänhet har en kritisk
inställning till förslagen.

SACO accepterar med tvekan de sakkunnigas förslag till bedömning. Så gör
även stadsfullmäktige i Göteborg, som menar att vitsordet »Med tvekan lämplig»
säkerligen med den valör olika vitsord av ålder haft kommer att betraktas
som »olämplig».

Stadsfullmäktige i Stockholm framhåller som sin uppfattning, att det stora
flertalet lärarkandidater kommer att erhålla vitsordet »lämplig» och att det sålunda
icke ges anställande skolmyndigheter någon möjlighet till differentiering
av de sökande.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser — under åberopande av sin mångåriga
erfarenhet — att differentierade betyg kan utdelas även efter en så kort utbildning
som en termin. Överstyrelsen erinrar om att i överstyrelsens pedagogiska
kurser om ca 15 veckor för utbildning av ämneslärare och handelslärare

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ges differentierade betyg i undervisningsskicklighet. Förutsättningen för att
sådana betyg skall kunna utdelas är emellertid, menar överstyrelsen, att ett tillräckligt
antal handledare anlitas för bedömningen av lärarkandidaternas undervisningsövningar.

Länsskolnämnden i Malmö anser sig kunna förutsätta, att betyget »Med tvekan
lämplig» kommer att utdelas i obetydlig utsträckning och drar härav slutsatsen,
att de sakkunnigas förslag kommer att innebära, att betyg över huvud
taget inte skall ges. Nackdelarna av denna anordning är många, menar nämnden.
Det kan i första hand befaras, att lärarkandidaterna kommer att betrakta en
utbildning, efter vilka inga betyg kommer att ges, som en kurs som de är skyldiga
att genomgå men som är utan betydelse för deras framtida anställningsmöjligheter.
Den stimulans att väl tillgodogöra sig utbildningstiden, som en graderad
betygsgivning skulle ge, saknas enligt nämndens mening. Om såsom
nämnden föreslår — praktikterminen lägges före utbildningen vid lärarhögskolan,
torde lärarkandidaterna vid genomgång av den egentliga lärarutbildningen
ha så pass stora erfarenheter, att möjligheter föreligger att vid lärarhögskolan
tilldela dem graderade betyg i undervisningsskicklighet, hävdar länsskolnämnden.

Det andra momentet i de sakkunnigas utbildningsplan, den handledda
praktiken, blir föremål för skiftande kommentarer av remissorganen.
Grundtonen i yttrandena är i allmänhet positiv även om kritik beträffande vissa
detaljer i de sakkunnigas förslag inte saknas. Detta gäller främst, att de sakkunniga
inte förordat någon nedsättning i lärarkandidaternas undervisningsskyldighet.

Överstyrelsen för yr hesutbildning säger sig ha erfarenhet av att en teimins
handledd praktik är ett mycket värdefullt led i lärarutbildningen. Överstyrelsen
ansluter sig därför till de sakkunnigas förslag om handledd praktik såsom obligatorisk
förstärkningsanordning men förordar, att denna om möjligt avslutas
med några veckors repetitionskurs. Stadsfullmäktige i Malmö anser, att sakkunnigförslaget
om den handledda praktiken kan bli av mycket stort värde.
Principiellt positiva till förslaget är också skolöverstyrelsen och styrelsen för
lärarhögskolorna liksom SACO, SR och stadsfullmäktige i Stockholm, även om
detaljkritik på några punkter inte saknas från dessa remissinstansers sida.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna anser båda, att den handledda
praktiken i och för sig innebär en mycket värdefull förstärkning av utbildningen
men gör samtidigt gällande, att den också har allvarliga svagheter. Överstyrelserna
exemplifierar dessa.

Lärarkandidaten förutsätts ha full tjänstgöring, vilket med hänsyn till skolans
behov kan vara önskvärt, och samtidigt ha skyldighet till ett relativt stort antal
auskultationcr. Då därtill kommer, att det är hans första termin som lärare och
att hans undervisning i viss utsträckning skall följas av handledare, måste hans
tjänstgöring bli ytterst pressande. Vidare måste det många gånger vara svårt

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att finna villiga och lämpliga handledare och auskultationsgivare. Praktiken
kommer under dessa förhållanden att bli av mycket olika värde för olika lärarkandidater.

SACO hävdar, att en handledd praktik, som inte följer direkt på utbildningsterminen,
inte skulle göra skäl för namnet »förstärkningsanordning». Det bör
dock fastslas, att handledning skall vara frivillig, framhåller organisationen.

Stadsfullmäktige i Stockholm påpekar, att det genom föreskriften att handledd
praktik under en termin skall vara villkor för behörighet till ordinarie tjänst har
skapats garantier för att ingen skall betrakta sin lärarutbildning som avslutad,
förrän denna praktiktermin är genomgången. Det synes dock finnas anledning
att befara, menar fullmäktige, att det organisatoriska genomförandet kommer
att stöta på vissa svårigheter.

Stadsfullmäktige i Göteborg framhåller vikten av att handledningen såväl
organisatoriskt som personellt får de bästa resurser.

SR, SACO och SFS samt rektorer och kollegier vid några högre allmänna läroverk
vänder sig i likhet med skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna
mot att lärarkandidaten skall ha full tjänstgöring vid sidan av den utbildning,
de samtidigt skall erhålla. Den fulla tjänstgöringen anses hindra ett fullgott
utbyte av auskulteringen. SACO kräver därför en nedsättning av lärarens
tjänstgöring av samma omfattning som den som gäller under praktikterminen
för lärarkandidat vid lärarhögskola. SACO understryker vidare för sin del vikten
av att stor uppmärksamhet ägnas klassföreståndarskap, förhållandet hem—skola
och hithörande frågor vid den vägledning, som kommer läraren till del under
förstärkningsterminen.

De sakkunnigas förslag, att meritvärdet av den föreslagna enterminsutbildningen
och den efterföljande handledda praktiken skall motsvara genomsnittsbetyg
vid praktisk Iärarkurs, för den som erhållit vitsordet »Lämplig», och
ett lägre värde för den som förklarats »Med tvekan lämplig» kommenteras särskilt
av ett mindre antal remissorgan, vilka i stort sett genomgående avvisar
förslaget. Den föreslagna förkortade utbildningen kan inte, hävdar SACO, anses
vara likvärdig med hittills existerande former av praktisk lärarutbildning, och
värderingen bör anpassas därefter.

SR betecknar den föreslagna meritvärderingen som en »otillåtligt godtycklig
nödlösning». Gcnomsnittsbetyget vid praktisk Iärarkurs har för närvarande ett
poängvärde av ca 2,25, upplyser SR. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag
anses innebära en uppenbar orättvisa mot de lärare, som under hittills
tillämpade former visat sig värda det mödosamt förvärvade betyget. Man kan
knappast vänta, menar förbundet, att den favoriserade gruppen av lärare skulle
underkasta sig mödan att efter handledd efterutbildning genomgå undervisningsprov
i egen klass för att erhålla ett detaljerat betyg. Förslaget är, menar SR,
ägnat att skapa en grupp i kåren, som har otillåtligt svag praktisk utbildning.
Om de sakkunnigas förslag till handledd praktik genomföres, måste den enligt
SR:s mening avslutas med betygsatt praktik i egen klass med graderade vitsord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1962

Stadsfullmäktige i Stockholm anser det heller inte vara rimligt att taxera
meritvärdet av omdömet »Lämplig» lika högt som genomsnittsbetyget i praktisk
lärarkurs. Även från några kollegier och rektorer vid de högre allmänna
läroverken riktas flera invändningar mot den föreslagna bedömningen av lärarkandidaterna.
Bl. a. framhålles svårigheter att göra en rättvis jämförelse mellan
de summariska omdömena och de vitsord andra ämneslärarkandidater erhaller
i sin utbildning.

SFS anför, att mot bakgrunden av att de sakkunniga själva betraktar den
föreslagna utbildningen som en nödlösning synes det av dem föreslagna meriteringssystemet
böra närmare övervägas. Motiverat är dessutom, menar SFS, att
en grundlig undersökning företages om betygsättningen för praktisk lärarutbildning.
Sistnämnda synpunkter delas också av länsskolnämnden i Göteborg.

Det av de sakkunniga föreslagna lärarprovet vid egen tjänstgöring
betraktas ganska allmänt av remissinstanserna som ett intressant uppslag
och förslaget får i stort sett ett positivt mottagande, även av sådana instanser
som eljest är starkt kritiska. Det anses värdefullt att provet är förlagt till lärarens
normala skolarbetsmiljö. Några remissmyndigheter hävdar, att det ifrågavarande
lärarprovet borde tillämpas även vid annan lärarutbildning än den förkortade.
Meningarna om i vilken utsträckning lärarprovet kommer att utnyttjas
är delade. Några remissinstanser befarar organisatoriska svårigheter.

Enligt skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna erbjuder lärarprovet
i många avseenden mycket goda förutsättningar för en rättvis bedömning
av lärarkandidaten, som får undervisa i den egna klassen och därmed får möjlighet
att visa sin förmåga att arbeta på lång sikt och att fa kontakt med eleverna
under normala vardagsförhållanden. Liknande synpunkter anföres av
rektorerna och kollegierna vid vissa högre allmänna läroverk, av stadsfullmäktige
i Göteborg, stadsfidlmäktige i Malmö, TCO samt folk- och småskollärarförbunden.

Från flera håll understrykes vikten av att det föreslagna lärarprovet kommer
att stå öppet för samtliga kategorier ämneslärare och anser att de sakkunnigas
förslag i och för sig är tilltalande. Enligt SACO medför sakkunnigförslaget
emellertid alltför stor pappersexercis.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län finner den nya formen av efterprövning
vara av sådant intresse, att frågan härom bör särskilt utredas, dock ej
endast för en del av en lärarkategori utan för hela lärarkåren. Nämnden finner
goda skäl tala för att en sådan efterprövning skulle ge större rättvisa åt vissa
läraregenskaper än på nuvarande prövningsformer grundad bedömning.

Helt avvisande till lärarprovet vid egen tjänstgöring ställer sig överstyrelsen
för yrkesutbildning i sitt yttrande. De lärare, som genomgått avkortad ämneslärarutbildning
och därpå följande handledd praktik, men inte låter sig nöja
med därvid avgivet differentierat vitsord i undervisningsskicklighet, bör i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

enligt överstyrelsens uppfattning erbjudas tillfälle att som hittills genomgå undervisningsprov
vid högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium med praktisk
lärarkurs.

Förslaget om förläggning av den kortare ämneslärarutbildningen
till de nuvarande lärarhögskolorna och till en ny lärarhögskola i Göteborg
möter i yttrandena erinringar endast från arbetsmarknadsstyrelsen, rektor
vid högre allmänna läroverket i Umeå och — i viss mån — från länsskolnämnden
i Malmöhus län.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att från arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkt
är Göteborg över huvud taget inte lämplig som plats för lärarhögskolan
utan annan lokalisering bör övervägas.

Rektor vid högre allmänna läroverket i Umeå anser, att Umeå snarare än
Göteborg bort komma i fråga.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser det mindre lyckligt, att en ny lärarhögskola
skall starta med enbart provisorisk utbildning medan SACO, som med
tillfredsställelse hälsar förslaget om en lärarhögskola i Göteborg, anser det naturligt,
att den tills vidare tas i anspråk endast för den förkortade utbildningen.

I övrigt är de särskilda kommentarerna i förläggningsfrågan, som i stort sett
inskränker sig till Göteborg som förläggningsort, klart positiva.

Vad angår uppbyggnaden i övrigt av utbildningsorganisationen i de
aktuella städerna är kommentarerna i remissvaren sparsamma vad beträffar
Stockholm och Malmö. Några uttalanden i anledning av förslaget om utnyttjande
av skolor utanför lärarhögskolorna för den förkortade utbildningen göres. Skolöverstyrelsen
och styrelsen för lärarhögskolorna, som tillstyrker vad de sakkunniga
härutinnan föreslagit, anser det vara en fördel, att med den koncentration,
som av praktiska skäl är nödvändig, kunna inom ett större område anlita de
mest lämpliga handledarna och auskultationsgivarna i förhållande till att vara
bunden vid bestämda samverkande läroverk.

Av annan uppfattning på denna punkt är SACO, som anser, att erfarenheterna
av de samverkande läroverken i deras hittillsvarande form är mycket goda,
vilket också de sakkunniga påpekat och att, närmast med tanke på Göteborg,
de sakkunnigas förslag att i stället utvälja vissa lärare såsom handledare, oberoende
av systemet med samverkande läroverk, kan vålla irritation, som kan
vara till men för lärarhögskolans verksamhet. Vidare skapas enligt SACO:s uppfattning
betydande svårigheter för planeringen av auskultationsverksamheten,
om inte samtliga lärare vid huvudskolan har skyldighet att mottaga auskultanter.
De sakkunniga grundar sitt förslag huvudsakligen på skäl av ekonomisk
natur, menar SACO, som anser dessa skäl framstå som mindre tungt vägande
gentemot nackdelarna med det föreslagna systemet. SACO kräver därför att
Majornas läroverk får ställning som samverkande läroverk.

Vad de sakkunniga anfört rörande systemet för ersättning till lärare som tages

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i anspråk för handledning av lärarkandidater aktualiserar enligt riksrevisionsverkets
mening frågan om en omprövning av den särskilda ersättningen till
lärarna vid läroanstalter med praktisk lärarutbildning. Även med beaktande av
önskemålet att erhålla bästa möjliga lärarrekrytering till sådana läroanstalter
synes det motiverat, framhåller riksrevisionsverket, att en större del än för närvarande
av vid läroanstalterna utgående särskilda ersättningar tillfaller de
lärare som faktiskt anlitats för handledning av lärarkandidaterna.

Vad utbildningsorganisationen i Stockholm beträffar behandlas i remisssvaren
— utöver personalorganisationen, som skall redovisas senare för samtliga
tre lärarhögskolor — blott lokalfrågorna.

I fråga om den närmare organisationen av utbildningen i Malmö framhåller
SACO, att enligt dess mening belastningen på såväl högstadie- som gymnasieavdelningarna
kommer att bli i största laget. Detta framhålles som mycket otillfredsställande.
Innebörden av den föreslagna organisationen blir i själva verket,
hävdar SACO, att klassen i tre eller flera ämnen förlorar kontinuiteten i undervisningen.

Stadsfullmäktige i Malmö har intet att erinra mot att gymnasieserier och
därmed sammanhängande auskultation förlägges till Slottsstadens läroverk, om
det vid prövning skulle visa sig, att Källängens läroverk inte bör bli nytt samverkande
läroverk. Stadsfullmäktige anser för sin del att högst tre serier bör
ifrågakomma i de avdelningar, dit serier kan förläggas.

De sakkunnigas förslag om utbildningsorganisation i Göteborg berörs särskilt
i ett antal yttranden. Samtliga de remissorgan som uttalat sig i ämnet
tillstyrker, att Annedals folkskoleseminarium temporärt utnyttjas för den föreslagna
utbildningen. Flera är emellertid av den meningen, att elever fortfarande
bör få tas in på den 2-åriga seminarielinjen. Detta gäller skolöverstyrelsen och
styrelsen för lärarhögskolorna, kollegiet vid Annedals folkskoleseminarium, länsskolnämnden
i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg, TCO, SR samt folk- och
småskollärarförbunden. En del av remissorganen uttalar sig särskilt starkt för
att den nya lärarhögskolan snarast utbygges till en fullständig lärarhögskola och
att en tidsplan för utbyggnaden fastställes. Enligt överstyrelsen och styrelsen för
lärarhögskolorna är det av värde, att utbildningen av mellanskollärare kontinuerligt
pågår vid seminariet, da lärarhögskolan byggs ut till att inte endast a\se
ämneslärarutbildning.

I övrigt kan ur remissyttrandena följande synpunkter på den föreslagna organisationen
anföras.

Stadsfullmäktige i Göteborg framhåller, att det ur kommunal synpunkt är viktigt,
att den kommunale rektorns ställning som chef för Kungsladugårdsskolan
inte rubbas, och att övningsskolan får räknas in i den poängberäkning, som
ligger till grund för skolledarorganisationen. Stadsfullmäktige anser det också
nödvändigt att fastslå, att samtliga högstadieelever i Kungsladugårdsskolan bör
betraktas som tillhörande övningsskolan. Vissa variationer i klassantalet kominer
enligt fullmäktige säkerligen att föreligga. Det kan knappast vara riktigt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att i ett visst läge en eller ett par klasser står utanför övningsskolan och därmed
också de lärare, som tjänstgör i dessa klasser, menar stadsfullmäktige. Ur planerings-
och redovisningssynpunkt synes också hela högstadiet böra räknas som en
enhet, övningsskolan, poängterar fullmäktige. Sistnämnda synpunkt delas även
av SR och kollegiet vid Annedals folkskoleseminarium.

KoUegiet vid Annedals folkskoleseminarium begär att nya underhandlingar
upptas med Göteborgs stad, syftande till att förlägga hela övningsskolan (eventuellt
med undantag av lågstadieklasserna) till Annedalsskolan, och att i samband
med denna flyttning övningsskolans materielsamlingar erhåller tillräckliga
lokalutrymmen. SR, som delar kollegiets uppfattning, menar att genom den föreslagna
överflyttningen ökat utrymme för lärarutbildningen kan erhållas till rimliga
kostnader. SR framhåller också beträffande de provisoriska lokalerna för
den nya lärarhögskolan att, utöver det lokalbehov som redovisas av de sakkunniga,
behovet av kollegierum, några konferensrum samt lunchrum för lärarna
synes vara ofrånkomligt.

I fråga om lärarhögskolornas centrala ledning har de sakkunniga
föreslagit, att den nuvarande styrelsen för lärarhögskolorna skall vara styrelse
även för lärarhögskolan i Göteborg, så länge denna skola arbetar med ett
begränsat utbildningsprogram, dock att i styrelsen skall ingå äver rektor för den
tredje lärarhögskolan.

Mot de sakkunnigas förslag anför SACO, SR och kollegiet vid Annedals jolkskoleseminarium
erinringar, SACO framhåller följande.

Så länge lärarhögskoleorganisationen inskränkte sig till en lärarhögskola stötte
den nuvarande organisationsformen inte på några svårigheter, eftersom den
enda lärarhögskolan förlädes till Stockholm. Men redan när en andra lärarhögskola
inrättades i Malmö 1960, kom det att framstå som en brist, att lektorerna
vid denna lärarhögskola endast kunde framföra sina synpunkter på gemensamma
angelägenheter på informella vägar, antingen via en styrelseledamot eller genom
föredragande. Den hittills existerande organisationen, som i stort sett saknar
egentliga exekutivorgan och kansli, ter sig särskilt när fackliga problem och förhandlingsfrågor
aktualiseras mindre ändamålsenlig. Även ytterst enkla förhandlingsfrågors
avgörande vållar osedvanligt stor tidsutdräkt. Dessa problem måste
komma att förstoras, när en tredje lärarhögskola inrättas. SACO får därför uttrycka
sin bestämda uppfattning att den tidpunkt nu är inne, när en mer definitiv
organisation måste inrättas.

SR konstaterar för sin del, att när den tredje lärarhögskolan startar, tiden synes
vara mogen att utreda, om nuvarande provisorium kan anses vara tillfyllest för
en rationell ledning av lärarhögskolornas vitt förgrenade verksamhet.

Beträffande de sakkunnigas olika förslag till personalorganisation
för den förkortade utbildningen vid de tre lärarhögskolorna och därmed sammanhängande
frågor gör en del remissorgan uttalanden, mestadels dock endast
om olika detaljer i förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna understryker starkt nödvändigheten
av att de av de sakkunniga såsom en förutsättning för den övergångsvis
anordnade ämneslärarutbildningen förordade tjänsterna som biträdande
rektor inrättas. Dessa tjänster bör enligt styrelserna tillsättas så tidigt, att deras
innehavare kan biträda vid planläggningen av de nya utbildningsformerna, lämpligen
från den 1 mars 1962.

Inrättandet av de föreslagna lektorstjänsterna i Ao 25 finner styrelserna väl
motiverat. Dessa tjänster, som förmodas komma att locka välkvalificerade sökande,
bör enligt styrelsernas mening ledigförklaras i vanlig ordning. I princip
förordar styrelserna samma förfarande beträffande de nyinrättade lektoraten i
Ao 26. I fråga om dessa avstyrker styrelserna dock inte kallelse, om sådan visar
sig önskvärd med tanke på den knappa tiden.

Kritik mot de sakkunnigas förslag om kallelseförfarande framföres av SACO,
TCO, SR samt folk- och småskollärarförbunden, som samtliga förordar tillsättningsförfarande
i vanlig ordning.

TCO och de tre lärarförbunden säger sig i likhet med skolöverstyrelsen och
styrelsen för lärarhögskolorna dela de sakkunnigas uppfattning, att ytterligare
lärarkategorier bör ges behörighet till tjänster såsom lektorer i högstadiets
metodik men anser, att denna krets bör vidgas ytterligare och omfatta även
folkskollärare i lönegrad A 19 på enhetsskolans högstadium.

Också SACO anser det angeläget, att den nya typen av tjänster i högstadiets
metodik kommer till stånd. Organisationen understryker även, med tanke på
lärarhögskolan i Stockholm, behovet av personalförstärkningar på såväl kanslisom
lärarplanet.

Återstående kommentarer i remissyttrandena rörande personalorganisationen
ägnas helt åt lärarhögskolan i Göteborg.

I ett par yttranden — från SR och SFS — pläderas för inrättande av en professur
även vid denna lärarhögskola. Enligt SFS står det utom allt tvivel att
en sådan anordning är nödvändig, om utbildningen redan från början skall erhålla
den erforderliga ledningen.

SR föreslår, att antalet lektorer i högstadiets metodik i Ao 26 blir detsamma
som vid lärarhögskolan i Stockholm. Ao 25-lektoraten föreslås ökade till sju.
Då klasslärarutbildning enligt SR:s uppfattning kontinuerligt bör finnas vid
lärarhögskolan, bör enligt organisationen lektorstjänster i mellanstadiets och lågstadiets
metodik samt i de olika övning sämnenas metodik omedelbart inrättas.
— Med avseende på övningsskolans personal avråder SR liksom kollegiet vid
Annedals folkskoleseminarium bestämt från att låta en vaktmästare tjänstgöra
vid den externa övningsskolan i Kungsladugårdsskolan. Den egentliga lärarhögskolan
sägs nämligen kräva en hel vaktmästartjänst. I övrigt tillstyrker organisationen
de sakkunnigas förslag om övningsskolans personal.

TCO samt folk- och småskollärarförbunden utgår beträffande lärare i läroämnen
på övningsskolans högstadium från att proportionen mellan folkskollärare
i lönegrad A 19 och övriga lärare i läroämnen — i likhet med förhållandena vid
övriga lärarhögskolor — blir densamma som vid enhetsskolans högstadium i det

Kiingl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

obligatoriska skolväsendet. Erforderligt antal icke ordinarie lärartjänster i läroämnen
på högstadiet bör heller inte enligt TCO reserveras för adjunkter i reglerad
befordringsgång, utan också vidareutbildad folkskollärare bör kunna komma
i fråga, framhålles det.

För den externa övningsskolan föreslår de sakkunniga bl. a. en tjänst för en
yrkesvalslärare, erinrar TCO. Då elevunderlaget i den skola det är fråga om,
Kungsladugårdsskolan, på högstadiet är så stort, anser TCO, att två sådana
tjänster erfordras. Detta skulle överensstämma med vad skolöverstyrelsen i anvisningar
föreskrivit, nämligen att ytterligare en yrkesvalslärare skall anställas,
då elevunderlaget för en yrkesvalslärare uppgår till mer än 300. Stadsfullmäktige
i Göteborg framhåller, att två yrkesvalslärare finns vid Kungsladugårdsskolan,
vilket också anses bli nödvändigt i framtiden. Samma synpunkt anför kollegiet
vid Annedals folkskoleseminarium.

Riksrevisionsverket erinrar om att de sakkunniga förutser, att inte alla ordinarie
lärartjänster kan besättas med ordinarie innehavare till den nya lärarhögskolans
första verksamhetsår. Ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 borde enligt
de sakkunniga kunna förordnas som extra ordinarie lärare på övningsskolans
högstadium eller förordnas att uppehålla ordinarie tjänst i Ao 23 vid lärarhögskolan,
förutsatt att Kungl. Maj:t i analogi med 20 § 2 mom. TB Saar jämfört
med 3 § 5 mom. Saar meddelar den bestämmelsen, att avlöningsförstärkningen
för lärare på övningsskolans högstadium likställes med lön. Enligt riksrevisionsverkets
mening erfordras icke någon dylik bestämmelse i den mån förordnande
meddelas att med vikariatslön uppehålla vederbörande tjänst. Vid annat förordnande
synes enligt riksrevisionsverkets mening Kungl. Maj:ts beslut rörande
avlöningsförmånerna i varje särskilt fall vara att föredraga framför ett sådant
generellt beslut som av de sakkunniga förordas.

Om de sakkunnigas kostnadsberäkningar har endast kollegiet vid
Annedals folkskoleseminarium yttrat sig. Kollegiet yrkar, att erforderligt belopp
upptages i kostnadsberäkningarna till bestridande av flyttningskostnaderna i
samband med överflyttningen av klasser och materiel från seminariet till Annedalsskolan
samt att dessutom ett extra anslag av 10 000 kr. beviljas till upprustning
av de nya materielrummen i Annedalsskolan. I

I detta sammanhang torde böra anmälas, att lektorerna i högstadiets metodik
i ämnena geografi respektive samhällskunskap vid lärarhögskolan i Malmö, F.
Lägnert och II. E. Östlundh i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl.
Maj:t, i samband med att förslag i anslutning till lärarutbildningssakkunnigas
nu refererade betänkande framlägges, måtte överväga, huruvida icke ett av de
av lärarutbildningssakkunniga föreslagna tvåämneslektoraten i högstadiets metodik
borde förena ämnena geografi och samhällskunskap. Till stöd för detta förslag
framhålles bl. a., att i de flesta av våra skolformer geografin framstår som
ett till övervägande del samhällsorienterande ämne, där många avsnitt är parallella
med samhällskunskapens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

7. Departementschefen

Av den redovisning jag lämnat i det närmast föregående avsnittet om lärarbehov
och lärartillgång och av vad jag i anslutning därtill anfört, framgår, att
verksamma åtgärder måste vidtagas för att i nuvarande expansiva skede för
vårt skolväsen kraftigt öka tillgången på ämneslärare. Våra möjligheter härvidlag
är ytterst beroende av kapaciteten vid de läroanstalter, där ämneslärama får
sin praktiska utbildning. Redan i direktiven för 1060 års lärarutbildningssakkunniga
har jag emellertid framhållit, att denna utbildningskapacitet inte kunnat
hålla jämna steg med universitetens examination av personer, som ämnar söka
sig till lärarbanan. För närvarande står sammanlagt i runt tal 600 platser för
praktisk utbildning av ämneslärare till förfogande, fördelade på 23 lärarkursanstalter
(läroverk och seminarier), ett s. k. lärarutbildningsblock och två lärarhögskolor.
De sakkunniga har för sin del förutsatt, att antalet erforderliga
platser borde öka till ca 800 årligen för att svara mot den ökade tillströmningen
från universiteten. Därutöver borde emellertid utbildningskapaciteten vidgas
ytterligare, för att eftersläpningen från tidigare år skulle kunna hävas. På grundval
av den nya ämneslärarprognos, som i dagarna sammanställts och för vilken
redogörelse lämnats i det föregående, samt lärarutbildningssakkunnigas likaledes
i det föregående redovisade beräkningar av den egentliga provårsköns omfattning,
kan det erforderliga behovet av utbildningsplatser per år under perioden
1962/63—1970/71 nu beräknas uppgå till mellan ca 900 under den förra delen
av perioden och ca 1 000 under den senare delen.

Även om någon mer ingående analys av det föreliggande prognosmaterialet
ännu inte kunnat göras, kan dock redan nu konstateras, att en mycket kraftig
ökning av den hittillsvarande kapaciteten när det gäller praktisk utbildning är
nödvändig. Frågan är nu närmast hur denna ökning snabbast och bäst skall
kunna åstadkommas.

Det är min bestämda uppfattning — åt vilken jag för övrigt gav uttryck redan
i lärarutbildningssakkunnigas direktiv — att lärarna inte bör börja undervisa,
förrän de fått praktisk utbildning i undervisningstekniska frågor eller konkreta
anvisningar om hur undervisningen skall planeras och genomföras. Systemet med
lärarhögskolor bygger till skillnad från ämneslärarutbildningen vid lärarkursanstalter
på att lärarkandidaten får praktisk utbildning omedelbart efter sin
akademiska examen. Det synes mig därför följdriktigt, att en erforderlig utökning
av utbildningskapaciteten så långt möjligt vinncs vid lärarhögskolor.

Den nuvarande ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola om tre terminer
torde emellertid inte utan större tidsutdräkt kunna utbyggas i den omfattning
som föreliggande behov kräver. De sakkunniga har med insikt härom prövat
möjligheterna att tillfälligt komplettera den nuvarande ämneslärarutbildningen
vid lärarhögskola med en form av kortare utbildning för att på så sätt uppnå en
snabbare ökning av utbildningskapaciteten. Som ett resultat av dessa övervägan 3

— Ilihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

den föreligger nu de sakkunnigas förslag om en övergångsvis anordnad lärarutbildning
om en termin vid lärarhögskola, kompletterad med viss obligatorisk
efterutbildning under det på utbildningsterminen följande tjänstgöringsåret.
Enterminsutbildning föreslås bli meddelad både vid de båda nuvarande lärarhögskolorna
och vid en ny lärarhögskola i Göteborg.

Jag ämnar i fortsättningen först redovisa mina ställningstaganden till den
föreslagna organisationen av den kortare utbildningen samt därefter till frågorna
om förläggningen av utbildningen och omfattningen av denna jämte vad därmed
hänger samman.

Den av de sakkunniga föreslagna kortare utbildningen kan indelas
i tre huvudmoment. Utbildningen inledes med en grundutbildning om en termin
vid lärarhögskola. Därpå följer en obligatorisk efterutbildning i form av handledd
praktik under ytterligare en termin, varunder lärarkandidaten får viss vägledning
av lärare vid den skola, där han tjänstgör, samt vissa möjligheter till
auskultation. Slutligen kan som ett icke-obligatoriskt moment i utbildningen
ingå ett s. k. lärarprov vid egen tjänstgöring.

Denna utbildningsform har av de sakkunniga själva bedömts vara med hänsyn
till innehåll och omfattning i stort sett jämförlig med den vid lärarkursanstalt
numera gängse typen av praktisk lärarkurs om en termin. Å andra sidan har den
givetvis i dessa hänseenden inte ansetts kunna mäta sig med nuvarande ämneslärarutbildning
vid lärarhögskola.

Ett inte oväsentligt antal remissmyndigheter har ställt sig tveksamma till de
sakkunnigas förslag. Dessa myndigheter har bl. a., mestadels i mera allmänna
ordalag, hävdat, att den föreslagna utbildningens kvalitet inte vore tillfyllest.

För egen del ser jag saken så, att vi i det läge vi nu befinner oss, där inte
minst grundskolans lyckliga genomförande blir avhängigt av tillgången på väl
utbildade lärare, inte utan mycket tungt vägande skäl kan avvisa tanken på
att pröva en utväg, som snabbare än andra som står till buds leder till den
önskvärda ökningen av utbildningskapaciteten. För egen del har jag också funnit,
att kravet på utbildningens kvalitet — trots den onekligen knappa utbildningstiden
— dock kunnat tillfredsställande upprätthållas i de sakkunnigas
förslag. Jag finner det således inte orealistiskt att i alla väsentliga avseenden
jämställa den föreslagna utbildningsformen med nuvarande praktiska lärarkurs.
Visserligen kommer lärarna i regel till denna kurs med viss »katedervana»,
men lärarkandidaten vid enterminsutbildningen, som förutsättes sakna sådan
erfarenhet, skulle i gengäld erhålla en mera omfattande utbildning i metodik
och mera handledning än sin kollega vid lärarkursen. Det faktum att egentlig
betygsättning inte avses skola förekomma under lärarhögskoleterminen bör också
enligt min mening bidraga till att ge övningsundervisningen en lugn atmosfär,
vilket, såsom erfarenheten visar, måste vara något från utbildningssynpunkt
mycket värdefullt. Under förutsättning att den handledda praktiken verkligen
blir den kompletteringstermin, som de sakkunniga tänkt sig, anser jag att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

finns goda skäl för antagandet att den kortare utbildningen vid lärarhögskola
skall kunna hävda sig mycket väl som ett utbildningsalternativ för den som
ämnar välja ämneslärarbanan.

Med hänsyn till vad jag nu anfört, tillstyrker jag, att den av de sakkunniga
föreslagna kortare utbildningen vid lärarhögskola anordnas och bedrives tills
vidare, dock längst t. o. m. läsåret 1964-/65. Innan utbildningsformen fortsättes
efter denna tidpunkt, bör statsmakterna på nytt ha prövat, om den på grundval
av vunna erfarenheter och tillgången på andra utbildningsmöjligheter för ämneslärare
bör bibehållas. Med det sagda vill jag markera, att den ifrågavarande
utbildningen, som de sakkunniga uttrycker saken, skall ordnas övergångsvis, dvs.
till dess att lärarhögskoleorganisationen hunnit utbyggas eller eventuellt andra
med den nuvarande lärarhögskoleutbildningen jämbördiga utbildningsformer
utformats. Jag vill också starkt understryka de sakkunnigas uttalande om att
den hittillsvarande treterminsutbildningen vid lärarhögskolorna tills vidare bör
fortsätta i oförändrad omfattning.

Flera remissmyndigheter har förordat, att den handledda praktiken i tiden lägges
före utbildningsterminen vid lärarhögskola. Vissa pedagogiska skäl kan otvivelaktigt
också anföras till stöd för en sådan omläggning av utbildningsgången.
Andra och enligt min mening tyngre vägande skäl gör emellertid, att jag inte kan
biträda detta ändringsförslag. Den förkortade utbildningen vänder sig till lärarkandidater,
som ämnar fortsätta direkt från universitet med praktisk lärarutbildning.
Låter man de båda terminerna byta plats löper man — om inte en
omständlig administration skapas — risken att lärarkandidaterna inte fullföljer
den tilltänkta utbildningen vid lärarhögskola med hänsyn till ett i nuvarande
bristläge i och för sig förståeligt önskemål från skolorna att få behålla dem för
längre tid än den handledda praktiken omfattar. Det kan också starkt ifrågasättas,
om inte vid en omläggning någon form av introduktionskurs bleve nödvändig,
med hänsyn till att lärarkandidaten annars skulle komma att gå till den
handledda praktiken utan någon form av pedagogisk utbildning. Jag vill här
tillfoga, att den av de sakkunniga föreslagna handledda praktiken inte, såsom
i vissa remissyttranden gjorts, får betraktas som en praktiktermin av samma slag
som den i lärarhögskoleutbildningen ingående. En omskiftning av utbildningsgången
förutsätter, att den första terminen får en mycket starkare prägel av
egentlig utbildningstermin än de sakkunniga synes ha avsett. En ändrad utbildningsgång
skulle därför medföra både en icke önskvärd förlängning och en fördyring
av utbildningen.

Jag övergår så till att behandla de olika utbildningsmomenten i de sakkunnigas
förslag.

Organisationen av den egentliga utbildningsterminen vid lärarhögskolan,
såsom den upplagts av de sakkunniga, föranleder inga erinringar
från min sida. Under denna termin bör sålunda, liksom vid den längre utbildningsformen,
utrymme beredas för såväl metodik som undervisningspraktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Att under den korta utbildningstid, som står till buds, inrymma även grundutbildning
i psykologi och pedagogik synes icke vara möjligt. Insikter i dessa
ämnen, motsvarande vad som krävs i den praktiska kursen i pedagogik i filosofisk
ämbetsexamen, måste därför, såsom föreslagits av de sakkunniga, vara ett
villkor för tillträde till utbildningen.

För lärarkandidaternas egna undervisningsövningar räknar lärarutbildningssakkunniga
med sammanlagt 45 timmar, fördelade på tre eller, i ämnen med
lågt timtal, fyra serier. I regel bör enligt förslaget endast en undervisningsserie
förläggas till gymnasiet. Gentemot de sakkunnigas förslag på denna punkt har
från några remissinstansers sida hävdats, att antalet serier borde ökas och att
under alla förhållanden en större andel av serierna borde förläggas till gymnasiestadiet.
För egen del anser jag, att de sakkunnigas förslag i denna del i princip
är riktigt avvägt. Det torde i de enskilda fallen få ankomma på ledaren för
utbildningen att på lämpligaste sätt inom ramen för det angivna timtalet avväga
antalet serier och därvid även så långt möjligt ta hänsyn till lärarkandidaternas
önskemål och utbildningsinriktning. Att tyngdpunkten i övningsundervisningen
måste förläggas till grundskolans högstadium finner jag dock, liksom
de sakkunniga, vara helt klart.

Såsom ersättning för minskningen av övningsundervisningen bör, såsom föreslagits,
metodikundervisningen ges en stark ställning. Att undervisning i metodik
anordnas under de perioder, då övningsundervisning förekommer, finner jag vara
en fördel, eftersom teori och praktik i metodiken därigenom kan stödja varandra.

De sakkunnigas timplaner för utbildningsterminen har av några remissmyndigheter
kritiserats, därför att de ansetts medföra risker för alltför stor arbetsbelastning
pa lärarkandidaterna. Å andra sidan har i några remissvar kritik
riktats mot att tillräckligt utrymme inte beretts vissa utbildningsmoment såsom
kunskap om audivisuella hjälpmedel, ldassföreståndarskap och skolans sociala
verksamhet. Jag finner för egen del inte anledning till någon erinran mot de
sakkunnigas förslag. Jag förutsätter emellertid, att skolöverstyrelsen, med beaktande
av bl. a. de synpunkter i frågan som anförts av remissmyndigheterna,
underkastar timplaneförslagen en detaljprövning och framför eventuella ändringsförslag,
innan timplanerna för utbildningen slutligt fastställes av Kund
Maj :t.

Jag är ense med de sakkunniga om att tillräckligt underlag ej föreligger för
ett detaljerat betyg av traditionell typ efter genomgång av enterminsutbildningen.
I stället bör, som de sakkunniga förordat, efter avslutad utbildning utfärdas
intyg, utvisande om vederbörande lärarkandidat lämpar sig för fortsatt
lärarverksamhet eller om han lyckats mindre väl under utbildningen. Jag har
inte nagot att erinra mot att de bada uttryckssätten »Lämplig» respektive
»Med tvekan lämplig» härvid användes. Självklart är enligt min mening också,
att den lärarkandidat, som visar sig vara klart olämplig för läraryrket, inte skall
erhålla något intyg avseende lämplighet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

I anslutning till detta ställningstagande vill jag framhålla, att erfarenheterna
av en förenklad betygsättning av nu angivet slag noga bör observeras och läggas
till grund för överväganden av om inte den vid nuvarande ämneslärarutbildning
tillämpade, detaljerade och invecklade betygsättningen kan förenklas. Utredning
av denna fråga har också påyrkats i några remissyttranden. Det torde kunna
förutsättas att lärarutbildningssakkunniga tar upp detta spörsmål till behandling.

Det andra momentet i utbildningsförslaget, den handledda praktiken,
är enligt min mening ett gott uppslag i syfte att nå en komplettering och
utvidgning av de utbildningsresultat, som uppnås under terminen vid lärarhögskolan.
Grundidén att en äldre och erfarnare lärare skall dela med sig av sin
lärarerfarenhet till en yngre kollega är inte ny. En sådan kollegial hjälp bör vara
naturlig vid en läroanstalt. Genom det nu framlagda förslaget avser man emellertid
att dra nytta av eller kanske rättare återuppliva en praxis och ge den fastare
form. Den obligatoriska karaktär, som den handledda praktiken avsetts skola få,
innebär inte bara en förpliktelse för lärarkandidaten utan, och detta är det väsentliga,
en rättighet för honom, som bör vara av betydande utbildningsvärde.
Naturligtvis beror mycket på just de äldre kollegernas vilja att göra en insats
och, inte minst, på det stöd denna tanke kan få från lärarnas organisationer.
Såsom ersättning vid den här avsedda handledningen förordar jag, att ett belopp
av högst 2 400 kr. skall utgå per »lärarkandidat» och ämne, vilket belopp bör fördelas
av vederbörande rektor efter av skolöverstyrelsen fastställda normer.

I fråga om den handledda praktikens uppläggning och organisation har från
flera i förevarande sammanhang centrala remissinstansers sida hävdats, att
lärarkandidaterna under denna termin kommer att få en ytterst pressande tjänstgöring,
om inte någon form av nedsättning av undervisningsskyldigheten medgives.
Som norm för dennas storlek har uppställts den minskade undervisningsskyldighet,
som lärarkandidaterna nu åtnjuter under praktikterminen vid lärarhögskola.
Jag är medveten om att vissa pedagogiska skäl talar för ett sådant
förslag. Det bör dock än en gång betonas, att den termin, under vilken handledning
skall lämnas, inte bör jämföras med praktikterminen under den nuvarande
lärarhögskoleutbildningen. Kort kan förhållandet uttryckas så, att den som
genomgår den kortare utbildningen också under handledningsterminen i första
hand skall verka som lärare vid en skola, även om han därunder erhåller viss
pedagogisk vägledning och beredes tillfälle att åhöra lektioner. Det föreligger
således cn klar skillnad mellan den föreslagna handledda praktiken och praktikterminen
vid lärarhögskola. Denna skillnad föranledes av att den nu föreslagna
utbildningen är avsedd att omfatta cn termin, »och jag anser mig inte böra förorda
åtgärder, som ökar denna utbildningstid. Med hänsyn till vad som vid
remissbehandlingen anförts bör emellertid en viss nedsättning i tjänstgöringen
medgivas under den termin, då handledd praktik erhålles. Jag föreslår, att tid
för auskultationer, motsvarande två veckotimmar, skall få inräknas i »lärar -

70 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

kandidatens» fastställda undervisningsskyldighet under den ifrågavarande terminen.

Såsom de sakkunniga föreslagit, bör handledd praktik under en termin vara
villkor för behörighet till ordinarie tjänst.

De sakkunnigas förslag, att meritvärdet av utbildningsterminen tillsammans
med den handledda praktiken skall motsvara genomsnittsbetyg vid
praktisk lärarkurs för den som erhållit omdömet »Lämplig», och ett lägre värde
för den som förklarats »Med tvekan lämplig» har kritiserats i flera remissyttranden.
Bl. a. framhålles svårigheten att göra en rättvis jämförelse mellan de summariska
omdömena och de vitsord andra lärarkandidater erhåller i sin utbildning.

Vid lärartillsättningarna spelar för närvarande summan av betygspoäng den
viktigaste rollen, och denna summa räknas ut med decimaler. Att i ett sådant
system passa in rätta värden av de nu föreslagna betygsuttrycken är svårt. Men
jag vill med skärpa understryka, att inga sådana åtgärder, rörande den poängmässiga
värderingen av utbildningen, får vidtagas, som ger denna ens i minsta
man mindre attraktionskraft än annan, motsvarande ämneslärarutbildning.
Att meritvärdet av genomgången enterminsutbildning och handledd praktik
skulle sättas lägre än de sakkunniga förordat torde inte kunna accepteras. Som
en möjlighet att hålla hög standard på utbildningen vill jag peka på, att man
vid betygsgivningen inte, såsom länsskolnämnden i Malmö förutsätter, bör
betrakta vitsordet mindre lämplig som en ren undantagsföreteelse utan använda
det så snart inte klar lämplighet anses föreligga. Frågan om meritvärdet i förevarande
hänseenden är under övervägande i skolöverstyrelsen, som senare torde
inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till bestämmelser i ämnet.

De sakkunniga har ansett sig böra räkna med att lärare, som genomgått den
förkortade utbildningen, i vissa fall önskar erhålla ett betyg i undervisningsskicklighet,
som så nära som möjligt överensstämmer med vad som ges vid annan
ämneslärarutbildning. Dessa lärare skulle genom det tredje och sista momentet i
de sakkunnigas utbildningsplan, lärarprovet vid egen tjänstgöring,
få denna möjlighet. De sakkunniga har eftersträvat att utforma det
nämnda provet, som skulle förläggas till lärarens egen klassmiljö, så, att det
dels lämnar redovisning för en lärarverksamhet, som bedrivits under jämförelsevis
lang tid, dels tar sikte pa att visa vad de sakkunniga kallar lärarens vardagsduglighet.

Jag har i det föregående lämnat en utförlig redogörelse för hur detta prov
föreslagits bli organiserat. Jag hänvisar till denna redogörelse och vill här endast
erinra om att sökande, för att komma i fråga till lärarprov i egen klass, enligt
de sakkunnigas förslag bör ha tjänstgjort som lärare med full undervisningsskyldighet
under minst tre terminer. Enligt förslaget bör provet i regel omfatta
två undervisningsämnen och bedömas av en nämnd, som utses för varje särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lärarprov. Det bör fördelas på två omgångar och omfatta sammanlagt fyra sex
dagar. Provet förutsattes bli administrerat av skolöverstyrelsen.

Enligt min uppfattning har ett lärarprov av den art de sakkunniga forordat
betydande förtjänster. Det måste för läraren innebära ett trygghetsmoment att
provet äger rum i den miljö, där han har sin dagliga gärning. Samtidigt har
prövningsnämnden, som skall värdera lärarens arbete och arbetsmetod, mycket
goda förutsättningar för en i görligaste mån rättvis bedömning av honom. Jag
finner mig med hänsyn härtill böra tillstyrka de sakkunnigas förslag till lärarprov
vid egen tjänstgöring. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda de
närmare anvisningar rörande uppläggningen av provet som kan erfordras. Därvid
bör iakttagas, att lärarprovet blir lättadministrerat och får en i görligaste
mån enkel och för den prövande så smidig utformning som möjligt.

Utöver vad jag nu förordat, bör till ledamot av prövningsnämnd utgå arvode
för uppdragets fullgörande, ersättning för mistade avlöningsförmåner samt resekostnadsersättning
och traktamente. Ersättningsbestämmelser blir inte behövliga
förrän tidigast fr. o. m. budgetåret 1904/65. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen utfärda erforderliga bestämmelser.

Jag övergår så till att redovisa mina ställningstaganden till de sakkunnigas
förslag i vad de avser förläggning och dimensionering av den
kortare ämneslärarutbildningen vid lärarhögskola.

Lärarutbildningssakkunniga har föreslagit, att enterminsutbildning skall övergångsvis
förläggas dels till de båda nuvarande lärarhögskolorna i Stockholm och
Malmö, dels till en tredje lärarhögskola, som föreslås bli upprättad i Göteborg.
Kapaciteten har beräknats till 45 lärarkandidater per termin vid envar av lärarhögskolorna,
dvs. tillsammans 270 lärarkandidater per läsår för alla tre lärarhögskolorna.

Jag finner det angeläget, att ytterligare en etapp nu avverkas mot övergång
till systemet med lärarhögskolor och anser, att de sakkunnigas motiveringar för
att den tredje högskolan av detta slag förlägges till Göteborg bör accepteras.

Med hänsyn till det stora utbildningsbehovet av ämneslärare är det givetvis
mycket angeläget, att den av de sakkunniga föreslagna kortare utbildningsformen
snarast får största möjliga omfattning. Jag är därför i princip ense med de
sakkunniga om att enterminsutbildning bör anordnas såväl vid de båda nuvarande
lärarhögskolorna som vid den nya lärarhögskolan i Göteborg. Av skal, som
jag något skall utveckla i det följande, är jag dock inte beredd att tillstyrka hela
den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden redan fr. o. m. nästa budgetår,
utan anser mig böra förorda, att den genomföres i åtminstone tva etapper.

Som grund för detta ställningstagande vill jag först framhålla de organisatoriska
svårigheter som enligt min mening skulle uppstå både i Stockholm och
Malmö vid cn ökning redan från nästa läsår av utbildningskapaciteten enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

sakkunnigförslaget. Dessa svårigheter har de sakkunniga enligt min mening
i viss mån underskattat.

Vad lärarhögskolan i Stockholm beträffar är ju redan nu lokalsituationen
besvärlig och tillräckliga garantier har inte kunnat skapas för att den kortare
utbildningen genom förhyrning av lokaler skall kunna få en tryggad start redan
i höst. Härtill kommer, att lärarhögskolan expanderar väsentligt, därest riksdagen
bifaller vad jag, i anslutning till lärarutbildningssakkunnigas förslag, i nästa
avsnitt avser att förorda beträffande speciallärarutbildning vid denna lärarhögskola.
De samordnings- och andra organisatoriska problem, som således kan
väntas uppstå under denna utbildningsforms första verksamhetsår, torde först
böra få sin lösning, innan en ny betydande utbyggnad av ämneslärarutbildningen
bör tillåtas äga rum.

För Malmöhögskolans vidkommande gäller att enligt statsmakternas beslut
år 1959 utbildningsorganisationen skall utbyggas mycket kraftigt fr. o. m. nästa
budgetar, da utbildning av såväl mellanskollärare som småskollärare påbörjas.
Att samtidigt därmed utöka ämneslärarutbildnmgen i hela den utsträckning de
sakkunniga tänkt sig, finner jag inte tillrådligt. För båda de nuvarande lärarhögskolornas
vidkommande skulle man troligen få avsevärda svårigheter med att
snabbt infoga den nya utbildningsformen i hela den föreslagna utsträckningen i
övnmgsundervisningsorganisationen på utbildningsorterna. Slutligen finner jag
också av hänsyn till vikten av en omsorgsfull lärarrekrytering, att en för häftig
forcering av utbyggnadstakten inte bör ske.

För budgetaret 1962/63 förordar jag följande förläggning och dimensionering
av enterminsutbildningen.

Vid lärarhögskolan i Göteborg intages i enlighet med de sakkunnigas förslag
45 ämneslärarkandidater per termin. Vid lärarhögskolan i Malmö, där ämneslärarutbildning
ännu sker i begränsad utsträckning, bör den fr. o. in. nästa läsår
beslutade kapacitetsökningen av ämneslärare tagas i anspråk för den kortare
utbildningen. De erfarenheter som kan vinnas genom att denna utbildning
bedrives sida vid sida med den äldre utbildningsformen bör kunna ge intressanta
och värdefulla jämförelsemöjligheter, av värde vid den fortsatta utbyggnaden
av enterminsutbildningen. Intagningen för den kortare utbildningen i Malmö
beräknar jag till omkring 20 lärarkandidater per termin. Förutom de nyssnämnda
erfarenheterna vinner man genom det nämnda arrangemanget i Malmö en
snabbare och större examination än om man nu fullföljt den planerade utbyggnaden
av treterminsutbildningen där. Till denna utbildning bör tills vidare* liksom
hittills intagas omkring 30 lärarkandidater per termin.

Vid bifall till vad jag nu förordat, kan sammanlagt 130 ämneslärarkandidater
under nästa läsår intagas för utbildning under en termin vid lärarhögskola.
Redan här vill jag då förutskicka, att jag vid min anmälan i det följande av
anslaget till avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m. har för avsikt
att också föreslå en ökning av utbildningskapaciteten av ämneslärare vid s. k.
lärarutbildningsblock med sammanlagt omkring 100 utbildningsplatser. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

utbildning tar dock i första hand sikte på att minska den nuvarande s. k. provårskön.
Till förfogande för ämneslärarutbildningen under nästa budgetår kan
alltså, därest mina olika förslag godtages, ställas sammanlagt ytterligare omkring
230 platser för praktisk utbildning.

Jag övergår så till att mera i detalj redovisa mina ställningstaganden till förslaget
om en ny lärarhögskola i Göteborg.

Intill dess lärarhögskolan får en egen byggnad blir det nödvändigt att taga i
anspråk lokaler, som uppförts för annat ändamål. Lärarutbildningssakkunniga
har efter en ingående prövning av olika möjligheter ansett sig böra förorda, att
erforderligt lokalutrymme för lärarhögskolans omedelbara behov beredes vid
Annedals folkskoleseminarium. En förutsättning för att så skall kunna ske är,
att sex av seminariets övningsklasser överflyttas till den s. k. Annedalsskolan.

Jag har inte funnit anledning till erinran mot den föreslagna provisoriska
lösningen av lokalfrågan.

I likhet med de sakkunniga anser jag det angeläget, att lärarhögskolan redan
under övergångstiden förses med en övningsskola. Då under denna tid de lokalmässiga
förutsättningarna för anordnande av en intern övningsskola inte föreligger,
bör övningsskolan såsom föreslagits tills vidare anordnas som extern
övningsskola. De sakkunniga har utrett, att ingen befintlig skola i Göteborg
samtidigt kan tillgodose behovet av övningsundervisning både på grundskolans
högstadium och gymnasiestadiet och därför funnit det nödvändigt att under en
övergångstid låta övningsskolan omfatta enbart högstadium. Som lämplig
extern övningsskola till lärarhögskolan har de sakkunniga förordat högstadiet
vid Kungsladugårdsskolan. Med hänsyn till denna skolas allmänna lämplighet
för ändamålet tillstyrker jag, att den tages i anspråk för den föreslagna uppgiften.
Den externa övningsskolan, som bör omfatta sju parallellavdelningar av
högstadiet, bör organiseras huvudsakligen efter de riktlinjer, som gäller för
externa övningsskolklasser vid folkskoleseminarierna. Detta innebär bl. a., att
staten skall ombesörja undervisningen. Med hänsyn till övningsskolans begränsade
kapacitet räknar jag i likhet med de sakkunniga med att en del av övningsundervisningen
på högstadiet förlägges utanför övningsskolan.

Hittills har vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö undervisningsövningar
på både realskole- och gymnasiestadiet förlagts till s. k. samverkande
läroverk. Enligt nu gällande bestämmelser får vid samverkande läroverk samtliga
ordinarie lärare i läroämne och lärare behöriga till ordinarie lärartjänst ett
generellt arvode, oavsett sin handledarinsats. För varje handledd undervisningsserie
utgår däremot endast ett mindre arvode.

I Göteborg, där endast undervisningsövningar på gymnasiet kan beräknas bli
förlagda till läroverken under det att övrig övningsundervisning, som jag nyss
föreslagit, bör förläggas till grundskolans högstadium, utgör ett samverkande
läroverk uppenbarligen inte någon lämplig lösning av problemet med handledning
på gymnasiestadiet. De sakkunniga har också i stället rekommenderat ett

y» — Bihang till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

nytt system, som innebär, att lämpliga lärare tages i anspråk för handledaruppgifter
alltefter lärarhögskolans behov och att ersättningen till handledarna
så långt möjligt sätts i relation till vars och ens faktiska arbetsinsats.

Jag anser rent principiellt att de sakkunnigas arvoderingssystem, sett från
den enskilde i lärarutbildningen medverkande lärarens synpunkt bör te sig som
mera rättvist än det nuvarande systemet, där ersättningen inte satts i relation
till den verkliga insatsens omfattning. Från utbildningssynpunkt bör det vara
av värde att mera fritt kunna välja de lärare, som bäst lämpar sig för handledaruPPgifter.
Jag ansluter mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag på denna
punkt. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som blir erforderliga i anledning av vad jag nu förordat. Dessa bör
utformas i huvudsak enligt gällande regler för ersättning vid utbildning av motsvarande
slag.

Vad jag förordat beträffande organisationen av den praktiska utbildningen
på gymnasiestadiet bör emellertid inte hindra, att denna utbildning av praktisktorganisatoriska
skäl i väsentlig utsträckning koncentreras till det av de sakkunniga
föreslagna högre allmänna läroverket i Majorna.

Till frågan om intagningen av lärarkandidater på folkskollärarlinjen vid Annedals
folkskoleseminarium torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört beträffande organisationen av utbildningen
vid den nya lärarhögskolan har icke givit mig anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

De sakkunnigas beräkningar av personalbehovet vid den egentliga lärarhögskolan
synes mig i huvudsak väl avpassade till den föreslagna utbildningskapaciteten
av 45 ämneslärare per termin. Jag tillstyrker därför i nära anslutning
till de sakkunnigas förslag inrättandet av följande tjänster i angivna lönegrader
för ordinarie samt heltidsanställda icke-ordinarie tjänstinnehavare.

1 rektor ............................................. gp j

1 lektor i psykologi och pedagogik...................... Ao 26

It lektorer i högstadiets metodik ....................... Ao 26

5 lektorer i högstadiets metodik ....................... Ao 25

1 bibliotekarie ........................................ Ae 23

1 sekreterare ......................................... Ae 21

1 kansliskrivare....................................... Ae 10

1 vaktmästare ........................................ Ae 8

1 kanslibiträde ....................................... Ae 7

1 kontorsbiträde...................................... reglerad bef.-gång

Denna förteckning skiljer sig från de sakkunnigas förslag beträffande tjänsterna
som bibliotekarie, sekreterare, kansliskrivare och kanslibiträde såtillvida
som de sakkunniga för sin del förordat ordinarie tjänster i dessa fall.

Lektorstjänsterna i högstadiets metodik i lönegrad Ao 25 har av de sakkunniga
avsetts för adjunktskompetenta lärare med erfarenhet av undervisning på för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

söksskolans högstadium och med utmärkt meritering för övrigt. Till skillnad
från de nuvarande lektorstjänsterna avses de nya tjänsterna företrädesvis bli
tvåämneslektorat. Med tanke på att den här förordade ämneslärarutbildningen
i så hög grad tar sikte på just grundskolans behov anser jag det vara mycket
lämpligt att dylika tjänster nu inrättas. Jag förordar emellertid, att även folkskollärare
med särskild ämnesutbildning skall vara behörig till dessa. Med tjänst
som lektor i lönegraden Ao 25 vid lärarhögskola bör förenas ett arvode av 1 450
kr. samt ersättning motsvarande timarvode för två veckotimmar. Undervisningsskyldigheten
för lektor i denna lönegrad bör utgöra omkring 600 undervisningstimmar.
I det hela bör lektor i Ao 25 jämställas med lektor i Ao 26, dock att det
inte förutsättes att lektor, tillhörande den förstnämnda kategorien, skall bedriva
forskning. Detta förhållande motiverar den här föreslagna undervisningsskyldigheten,
vilken satts högre än för lektor i Ao 26, i vars uppgifter forskning förutsättes
ingå.

Med hänsyn till den knappa tid, som kommer att stå till buds för tillsättningen
av lektorstjänsterna i Ao 26 och Ao 25, bör kallelseförfarande kunna
tillämpas vid första tillsättningstillfället, om så erfordras.

Fördelningen av ämnena på de föreslagna lektorstjänsterna bör ankomma pa
Kungl. Maj:t efter förslag av tillsynsmyndigheten. Därvid bör bl. a. beaktas de
enligt min mening starka skäl som anförts till stöd för att ämneskombinationen
geografi och samhällskunskap skall kunna inga i tvåämneslektorat.

Beträffande tjänsten som vaktmästare i Ae 8 bör gälla, att tjänstinnehavaren,
så långt detta går att förena med hans arbetsuppgifter i övrigt, skall fullgöra
en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid övningsskolan.

Till den av lärarutbildningssakkunniga upptagna frågan om inrättande av en
professur i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Göteborg avser jag att återkomma
vid anmälan i det följande av fragan om en omorganisation av speciallärarutbildningen.

Vad personalbehovet vid övningsskolan beträffar beräknar jag, i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, behovet av ordinarie och heltidsanställda
icke-ordinarie tjänstinnehavare vid en fullt utbyggd övningsskola enligt
följande; jag anger samtidigt de lönegrader som bör gälla för tjänsterna.

1 rektor ...................................................... ABp 26

14 adjunkter ................................................... Ao 23

9 folkskollärare ................................................ Ao 19

4 övningslärare (teckning, musik, gymnastik) .....................

7 övningslärare (slöjd, hemkunskap) .............................

1 kanslibiträde ................................................ ^e 7

I den här föreslagna personalorganisationen har jag räknat med två tjänster
för yrkesvalslärare i stället för en som förordats av de sakkunniga. Orsaken till
denna avvikelse från de sakkunnigas förslag är, att elevunderlaget vid Kungsladugårdsskolan
är så stort, att enligt hittills tillämpade normer två sådana

Icke-orilinarie anställning enligt avlöningsreglementet för övningslärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

tjänster erfordras. Jag räknar vidare, i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag, med ett behov av två icke-ordinarie lärare i läroämne i reglerad
befordringsgång.

De sakkunnigas förslag, innebärande att ordinarie lärare i Ao 23 eller Ao 19 bör
kunna förordnas som extra ordinarie lärare i Ae 23 eller Ae 19 på övningsskolans
högstadium eller förordnas att uppehålla ordinarie tjänst vid lärarhögskolan finner
jag välmotiverat och ger det min anslutning i princip. Därest riksdagen inte
riktar någon erinran häremot, bör Kungl. Maj:t äga att i varje särskilt fall pröva
och avgöra ärende rörande tjänsteförening av ifrågavarande slag.

\''id bifall till vad jag här förordat, bör på personalförteckning under ett förslagsanslag,
benämnt Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande
tjänstemän, nämligen en rektor i Bp 1, en rektor i ABp 26, 1 lektor i psykologi
och pedagogik, 11 lektorer i högstadiets metodik i Ao 26, 5 lektorer i högstadiets
metodik i Ao 25, 14 adjunkter i Ao 23, 9 folkskollärare i Ao 19, 1 bibliotekarie i
Ae 23 och en sekreterare i Ae21.

I den mån intet särskilt i det föregående sagts om arvoden och särskilda ersättningar,
förutsättes därom skola gälla detsamma som vid befintlig lärarhögskola.

Beträffande i det föregående förordade löne- och anställningsvillkor för rektorer
och lärare m. m. har överläggningar ägt rum med vederbörande personalorganisationer,
som förklarat sig inte ha några erinringar mot vad sålunda förordats.

Jag beräknar kostnaderna för avlöningar avseende ämneslärarutbildningen vid
lärarhögskolan i Göteborg för nästa budgetår till sammanlagt i runt tal 3 000 000
kr. Avvikelsen från de sakkunnigas beräkningar betingas till en del av den ytterligare
tjänst i lönegrad Ao 19, som jag förordat i det föregående. Härjämte ingår
i beloppet 212 000 kr., som i enlighet med vad jag tidigare förordat bör disponeras
för ersättning vid den handledda praktiken.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att de här upptagna lönekostnaderna
fr. o. m. budgetåret 1963/64, därest en extern övningsskola upprättas, kommer
att motvägas av en utgiftsminskning under anslaget till bidrag till driften av
folkskolor m. m., som kan beräknas uppgå till i runt tal 880 000 kr.

Till omkostnader vid ämneslärarutbildningen bör såsom de sakkunniga föreslagit,
för nästa budgetår beräknas 74 000 kr.

Kostnaderna för materiel, böcker m. m. uppskattar jag i enlighet med de
sakkunnigas förslag till 151 000 kr.

Jag avser att i det följande under särskilda anslag till lärarhögskolan i Göteborg
hemställa om de medel för nästa budgetar, som föranledes av vad jag bär
anfört och föreslagit. I detta sammanhang vill jag också erinra om att chefen
för finansdepartementet vid sin anmälan i årets statsverksproposition (bilagan
20, s. 53) av stat för statens allmänna fastighetsfond för nästa budgetår förordat,
att ombyggnadsarbeten i Annedals folkskoleseminarium skall komma till utförande
för en kostnad av 225 000 kr.

Jag får här slutligen i samband med mina ställningstaganden till den nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lärarhögskolan i Göteborg anmäla fråga om godkännande av viss överenskommelse
med Göteborgs stad.

Mellan lärarutbildningssakkunniga såsom företrädare för staten och representanter
för Göteborgs stad har den 14 september 1961 träffats överenskommelse
angående fördelningen mellan staten och staden av vissa kostnader vid inrättande
av en lärarhögskola i Göteborg. Överenskommelsen torde få fogas som
bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende. Här torde blott få nämnas, att
överenskommelsen i vad den avser förläggningen av övningsundervisningen m. m.
helt överensstämmer med vad jag i det föregående redovisat och tillstyrkt. Beträffande
kostnadsfördelningen innebär överenskommelsen följande. Göteborgs
allmänna skolstyrelse svarar för kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten
och inventarier vid Kungsladugårdsskolan och Majornas högre allmänna läroverk.
Kostnaderna för undervisningsmateriel vid de båda skolanläggningarna,
sammanlagt 92 000 kr., fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten. I avtalet
förutsättes slutligen att lärarhögskolans förläggning till provisoriska lokaler
kommer att bestå under en tid av omkring fyra år samt att överläggningar
rörande den definitiva förläggningen av lärarhögskolan snarast skall upptagas.

Stadsfullmäktige i Göteborg har genom lagakraftvunnet beslut den 26 oktober
1961 för stadens del godkänt ifrågavarande överenskommelse.

Då den träffade överenskommelsen också bör godtagas för statens del, tillstyrker
jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att för statens
vidkommande godkänna ifrågavarande avtal. Därest framdeles behov skulle
uppstå av mindre jämkningar i avtalsbestämmelserna, utgår jag från att det får
ankomma på Kungl. Maj:t att för statens del besluta om erforderliga jämkningar.

Vad härefter angår frågan om lärartjänster m. m. och kostnaderna för den av
mig föreslagna kortare utbildningen av ungefär 20 lärarkandidater per termin
vid lärarhögskolan i Malmö f&r jag anföra följande.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår för lärarhögskolan i Malmö har
styrelsen för lärarhögskolorna utgått från att den av statsmakterna ar 1959 förutsatta
intagningsökningen hösten 1962 från 30 till 45 ämneslärarkandidater per
termin för utbildning enligt hittillsvarande form skulle komma till stånd i enlighet
med beslutet. Jag har emellertid i det föregående föreslagit, att denna
ökning tills vidare skall ersättas med en intagning av omkring 20 ämneslärarkandidater
per termin för den av mig förordade kortare utbildningen. De föreslagna
nya tjänsterna m.m. för den av styrelsen beräknade intagningsökningen
bör emellertid i allt väsentligt i överensstämmelse med styrelsens förslag inrättas
fr. o. m. nästa budgetår och utnyttjas för den provisoriska utbildningsformen.
De av styrelsen för lärarhögskolorna beräknade kostnaderna i övrigt för ökad
ämneslärarutbildning bör likaledes avse enterminsutbildningen. Kostnader för
den handledda praktiken, i runt tal 96 000 kr., bör härutöver belasta lärarhögskolans
avlöningsanslag. Jag återkommer vid min anmälan i det följande av anslagen
till lärarhögskolan i Malmö till de frågor jag här berört.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Slutligen vill jag här till behandling ta upp frågan om den centrala ledningen
av lärarhögskolorna. För närvarande finns en för lärarhögskolorna
i Stockholm och Malmö gemensam styrelse. Denna, som är av
provisorisk karaktär, består av skolöverstyrelsen i viss sammansättning jämte
vissa särskilda ledamöter; bl. a. ingår rektorerna för de båda lärarhögskolorna.
De sakkunniga har ansett, att anledning att ompröva denna organisationsfråga
saknas, så länge lärarhögskolan i Göteborg arbetar med ett begränsat utbildningsprogram;
dock borde även rektor för lärarhögskolan i Göteborg ingå i
styrelsen.

För egen del anser jag, liksom bl. a. SACO, att tidpunkten nu är inne att
ersätta det nuvarande provisoriet med en lämpligare form för lärarhögskolornas
ledning. Vid min anmälan i annat sammanhang av skolöverstyrelsens avlöningsanslag
för nästa budgetår har jag förordat inrättande vid överstyrelsen av en ny
lärarutbildnings- och försöksavdelning. Om en särskild avdelning för bl. a. lärarutbildningsfrågor
kommer till stånd inom överstyrelsen, synes det mig vara
lämpligt att lärarhögskolorna tills vidare ledes direkt av skolöverstyrelsen genom
denna avdelning, inom vilken jag förutsätter, att samordning av utbildningen av
olika lärarkategorier kommer att ske. Jag förutsätter vidare, att överstyrelsen då
så är motiverat, exempelvis vid behandlingen av alla principiellt viktiga lärarutbildningsfrågor,
med sig adjungerar erforderlig expertis från lärarhögskolorna,
såsom rektorer och professorer. Jag anser det dessutom angeläget, att lärarhögskolorna
i samband med denna ändring av formerna för deras centrala ledning
erhåller en vidsträckt beslutanderätt genom rektor, institutionschef och lärarkollegium.
Den nuvarande styrelsen för lärarhögskolorna bör vid bifall till detta
förslag upphöra att fungera med utgången av innevarande budgetår.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för anordnande av
ämneslärarutbildning om en termin vid lärarhögskola;

b) besluta, att i Göteborg skall fr. o. m. budgetåret 1962/63
upprättas en lärarhögskola tills vidare organiserad i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag förordat;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag förordat godkänna överenskommelse med
Göteborgs stad rörande fördelningen av vissa kostnader vid
inrättandet av en lärarhögskola i Göteborg;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig angivna riktlinjer fatta de beslut och vidtaga
de åtgärder, som fordras dels för genomförandet av den av mig
förordade ämneslärarutbildningen om en termin vid lärarhögskola
och därtill knutna anordningar dels ock för upprättande
fr. o. m. budgetaret 1962/63 av en lärarhögskola i Göteborg.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 106 år 1962

V. Speciallärarutbildningens organisation

1. Hittillsvarande förhållanden

Lärarutbildningssakkunniga erinrar i sitt betänkande inledningsvis om att
skolans uppgift är att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till
harmoniska människor samt till dugande och ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Särskilt krävande blir denna uppgift, när det är fråga om elever med
något fysiskt eller psykiskt handikapp, framhåller de sakkunniga. Först under
innevarande århundrade har, anföres det, de statliga och kommunala myndigheterna
samt den allmänna opinionen vunnit en klarare insikt om samhällets ansvar
för utbildningen av handikappade barn. Denna utveckling har i sin tur
skärpt kraven på bättre möjligheter att utbilda speciallärare, som skall undervisa
sådana elever. Hittills har enligt de sakkunniga landets kapacitet för speciallärarutbildning
i regel visat sig otillräcklig, och utbildningen har varit onödigt
splittrad i organisatoriskt avseende. Detta säges ha medfört ogynnsamma följder
för de handikappade barnen. Ändå gäller det här enligt de sakkunnigas bedömande
ej sällan barn med inte obetydliga utvecklingsmöjligheter och med goda förutsättningar
att trots sitt handikapp tillägna sig avsevärda kunskaper och färdigheter,
såvida de tages om hand tidigt av väl kvalificerade speciallärare.

De kategorier av barn, som erhåller specialundervisning enligt folkskolestadgan
§ 5, är barn med sådana handikapp som svag begåvning, anpassningssvårigheter,
läs- och skrivsvårigheter, bristande skolmognad, svag hörsel och syn,
och allmänt svag hälsa. För dessa barn gäller allmän skolplikt enligt § 9. Särskild
skolplikt är jämlikt samma paragraf föreskriven för bl. a. blinda och döva
barn samt för psykiskt efterblivna. De sakkunnigas utredningsuppdrag har gällt
dels utbildningen av lärare för barn med allmän skolplikt, vilka behöver specialundervisning,
dels utbildningen av lärare för psykiskt efterblivna barn med särskild
skolplikt.

Specialundervisning meddelas antingen i specialklasser eller också i form av
särskild specialundervisning (jämsides med vanlig undervisning). Specialundervisning
har visat sig vara pedagogiskt värdefull och ingår nu som ett led i
skolorganisationen. Nedanstående tablå, som återfinnes i de sakkunnigas betänkande,
avser att åskådliggöra de olika typerna av specialundervisning.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Specialklasser	Annan särskild specialundervisning
Hjälpklasser ....................	Särskild hjälpundervisning
Hörselklasser....................	Särskild specialundervisning för elever med:
Synklasser ......................	hörselsvårigheter
Observationsklasser ..............	synsvårigheter
Läsklasser ...........	talsvårigheter
Talklasser ....................	läs- och skrivsvårigheter
Friluftsklasser ................... Hälsoklasser .................... Skolmognadsklasser ............. Cp-klasser ......................	Särskild observationsundervisning

Lärarna i folkskolan och i försöksskolan får i sin grundutbildning inte tillräcklig
utbildning inom specialundervisningsområdet, framhåller de sakkunniga.
Säl skilda utbildningskrav måste nämligen ställas på lärare, som tjänstgör inom
specialundervisningen. Detsamma gäller lärare i skolor för blinda och döva samt
för psykiskt efterblivna barn, påpekas det. Alla nu ifrågavarande lärare utbildas
vid särskilda kurser.

De sakkunniga redovisar i olika sammanhang i betänkandet de nuvarande
utbildningsmöjligheterna för olika speciallärarkategorier. Den i mera reguljära
former bedrivna utbildningsverksamheten kan i enlighet med den lämnade redovisningen
sammanfattande anges på följande sätt.

För hjälpklasslärare anordnas sedan 1943 årligen två särskilda utbildningskurser.
Den ena, en utbildningskurs, omfattar 18 veckor och är förlagd till Stockholm;
den andra är en fortbildningskurs om 12 veckor, fördelade på två år.
Sistnämnda kurs är förlagd till Göteborg. Deltagarantalet är i Stockholm begränsat
till 40 och i Göteborg till 20. För tillträde till kurserna krävs folk- eller
småskollärarexamen. Under åren 1943—1961 har sammanlagt 534 lärare utbildats
vid dessa kurser.

För folkskollärare, som önskar förvärva behörighet till hjälpklasslärartjänst på
enhetsskolans högstadium, anordnar skolöverstyrelsen vidareutbildningskurser
(som före år 1958 motsvarades av befordringskurser). Dessa omfattar en termin
för lärare, som tidigare genomgått utbildningskursen i Stockholm eller fortbildningskursen
i Göteborg, och två terminer för övriga lärare. Vid varje kurs kan
det beredas plats för 20 deltagare. Sedan höstterminen 1956 har fyra enterminskurser
anordnats i Göteborg och tre tvåterminskurser i Stockholm.

Efter år 1946 har kurser för utbildning av lärare för hörselskadade barn ägt
rum mera regelbundet. Kursverksamheten drivs sedan budgetåret 1956/57 helt
av skolöverstyrelsen, som anordnar en kurs årligen under omkring två månader.
Den är innevarande budgetår avsedd för högst 15 deltagare. Kursorten är Stockholm,
dock att kursen under omkring en vecka må förläggas till Örebro för
studier vid specialskolan för tal- och hörselskadade.

I detta sammanhang må nämnas, att någon speciell utbildning av lärare för
synsvaga barn hittills icke kommit till stånd. Skolöverstyrelsen har i tidigare
sammanhang förordat en utbildningstid av 18 veckor för ifrågavarande lärarkategori.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

För utbildning av lärare i observationsklass och vid särskild observationsundervisning
anordnade skolöverstyrelsen år 1960 två fortbildningskurser i Stockholm.
De omfattade två veckor och hade vardera 25 deltagare. En sådan kurs
ägde även rum våren 1961 och ytterligare en sådan beräknas komma till stånd
under innevarande budgetår.

För utbildande av lärare för barn med läs- och skrivsvårigheter har sedan vårterminen
1953 årligen en eller två kurser på tre eller fyra veckor anordnats av
skolöverstyrelsen. Fr. o. m. vårterminen 1953 t. o. m. vårterminen 1961 har vid
sådana kurser utbildats sammanlagt 395 lärare. Under innevarande budgetår
avses två kurser komma till stånd för utbildande av lärare inom det obligatoriska
skolväsendet och vid särskolor för tjänstgöring bland barn med läs- och
skrivsvårigheter. En av kurserna anordnas i Stockholm under högst fyra veckor
för omkring 30 deltagare. Den andra kursen skall omfatta högst fyra veckor med
omkring 20 deltagare och kombineras med en kurs för hjälpklasslärare.

Någon regelbunden utbildning för talpedagoger anordnas för närvarande inte.
Försöksverksamhet med en ettårig utbildning, avsedd att utbilda lärare för
barn med talrubbningar, anordnas emellertid i Stockholm under innevarande
budgetår. Antalet deltagare är maximerat till 12. För att kunna antagas till
deltagare i kursen skall sökande vara behörig att undervisa inom det obligatoriska
skolväsendet.

Sedan budgetåret 1957/58 har skolöverstyrelsen varje år erhållit anslag till en
fortbildningskurs för lärare rörande röst- och talrubbningar. Kursen har pågått
sex dagar och varit avsedd för omkring 50 deltagare.

Särskollärare utbildas för närvarande vid en av skolöverstyrelsen anordnad
kurs om högst 20 veckor. Kursdeltagarna, omkring 20 till antalet, bör ha folkeller
småskollärarexamen eller annan likvärdig pedagogisk utbildning. Kursen är
delvis samordnad med hjälpklasslärarutbildningen i Stockholm.

2. Tidigare förslag

De sakkunniga erinrar om att det i olika sammanhang framlagts förslag, som
syftat till att samordna organisationen av hittillsvarande utbildningsverksamhet
på speciallärarområdet. Sålunda framlade 1932 års seminariesakkunniga år 1936
ett betänkande (SOU 1936:31), vari föreslogs åtgärder för särskild undervisning
och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. I betänkandet
ingick även ett förslag rörande utbildning av hjälpklasslärare. 19W års skolutredning
föreslog år 1942 åtgärder för särskild undervisning och omvårdnad av
psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren (hjälpklassundervisning m.m.).
Ett avsnitt av förslaget gällde frågan om utbildning av lärare för sådana elever.
I november 1947 avgav 19^6 års hjälp- och särklasslärarutredning ett betänkande
(SOU 1947:69) om utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade
barn jämte förslag till inrättande av ett statens speciallärarinstitut, till
vilket utbildningen av särskollärare och hjälpklasslärare skulle förläggas.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Skolöverstyrelsen har gjort flera utredningar om specialundervisningen och
även avgivit särskilda skrivelser i ämnet till Kungl. Maj:t. I skolöverstyrelsens
utlåtande den 1 september 1956 över det tidigare omnämnda betänkandet av
1946 års hjälp- och särklasslärarutredning föreslogs, att ett specialpedagogiskt
seminarium skulle inrättas. Seminariet skulle enligt förslaget vara anknutet till
lärarhögskolan i Stockholm. Seminariets huvuduppgift skulle vara att utbilda
specialklasslärare och särskollärare. Det föreslagna seminariet kom dock aldrig
till stånd. I stället utvidgades kursverksamheten.

Vid riksdagsbehandlingen av reservationsanslaget Kurser för lärare m. fl. för
budgetåret 1960/61 underströk statsutskottet (SU 1960:8, s. 31) vikten av att
frågan om speciallärarutbildningen snarast möjligt finge en lösning, som innebure,
att den nuvarande kursverksamheten kunde ersättas av fastare organisatoriska
anordningar. I samband med sina anslagsäskanden för innevarande budgetår
överlämnade skolöverstyrelsen en särskild utredning i ärendet, vilken utmynnade
i ett förslag att vid ett institut i Stockholm såsom försöksverksamhet
organisera speciallärarutbildning. Detta institut skulle övertaga den hittills av
överstyrelsen bedrivna kursverksamheten för utbildning av olika kategorier
speciallärare.

3. Beräkningar av utbildningsbehovet

Specialundervisningen har, framhåller de sakkunniga, under de senaste årtiondena
snabbt kunnat byggas ut och, åtminstone inom tätorterna, även differentieras
på ett någorlunda tillfredsställande sätt. Rekryteringen, utbildningen och
fortbildningen av lärare har emellertid inte hållit jämna steg med specialklassorganisationens
utvidgning, och bristen på specialutbildade lärare utgör för närvarande
ett av de svåraste hindren för specialundervisningens utbyggnad. När
behovet av utbildade speciallärare bedömes, är det enligt lärarutbildningssakkunniga
skäl att kraftigt understryka den uppgift, som specialundervisningen
och skolan fyller i arbetet på att motverka missanpassning bland barn och ungdom.
I samband med skolväsendets övergång från en sjuårig folkskola till en
obligatorisk nioårig skola blir det, framhåller de sakkunniga, nu nödvändigt att
med det snaraste genomföra, vad som hittills av brist på specialutbildade lärare
i stor utsträckning inte kunnat uppnås i fråga om stödåtgärder för tonåringar
med läs- och skrivsvårigheter, skolleda, anpassningsproblem eller svårigheter av
annan art.

De sakkunniga preciserar sina uppgifter vid beräkningen av speciallärarbehovet
så, att det närmast gäller att klarlägga det kvantitativa och kvalitativa utbildningsbehovet
av sådana lärare, som skall ha hand om den undervisning, som
angives i 5 § folkskolestadgan, dvs. undervisning i specialklasser eller särskild
specialundervisning. I sammanhanget anser de sakkunniga också att det är nödvändigt
att behandla utbildningsbehovet av lärare för de elever, vilka »på grund
av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolunder -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

visning» (17 § folkskolestadgan). Så torde enligt de sakkunniga böra ske i den
utsträckning detta motiveras bl. a. av önskemålet att i lämpliga delar samordna
utbildningen för olika grupper speciallärare.

Specialklasslärarbehovet

De sakkunniga framhåller, att det framtida behovet av speciallärare är svarbedömt
och att dess storlek blir beroende av kommunernas förmåga att förverkliga
de möjligheter till specialundervisning, som folkskolestadgan medger. Å ena
sidan har, påpekas det, tätorterna på vissa områden av specialundervisningen
någorlunda tillfredsställande kunnat utnyttja de möjligheter, som stadgan medgiver,
å andra sidan råder på landsbygden en betydande eftersläpning pa området.
De sakkunniga ger följande exempel på detta.

Annan specialundervisning än hjälpklass- eller särskild hjälpundervisning är
i stora delar ännu enbart förbehållen tätorternas barn. Medan hjälpklasserna är
något så när jämnt fördelade på städer och övriga kommuner, 58 respektive
42 %, är snedfördelningen beträffande övriga specialklasser betydande. Av skolmognadsklasserna
tillhör 88% städerna och 12% övriga kommuner, motsvarande
relation för observationsklasserna är 90 respektive 10 % samt för läsklasserna
93 respektive 7%. Hörsel-, syn- och hälsoklasser är till 100% hemmahörande
i städerna.

Landsbygdens möjligheter att utbygga specialundervisningen synes i stora
delar vara beroende av hur lärarnas utbildningsfråga löses, konstaterar de sakkunniga.

Enligt de sakkunniga uppgick antalet specialklasselever i riket läsåret 1960—61
till ca 35 000, fördelade på 2 780 specialklasser. Procenten uttagna till specialklasser
skiftar starkt vid en jämförelse mellan de olika länen. Medan antalet
uttagna i Stockholm uppgår till närmare 8 % och i Göteborg till 6 %, understiger
det i Kronobergs och Hallands län 2 %. Riksmedeltalet för uttagna till
specialklass uppgår för närvarande till drygt 4 %. Av specialklassernas elever
undervisas ungefär 70 % i hjälpklasser och 30 % i övriga specialklasser.

De sakkunniga biträder 1957 års skolberednings mening, framförd i grundskolebetänkandet
(SOU 1961:30), att den uttagningsprocent (4%), som vid en
konstant nivå enligt skolberedningens beräkningar skulle ge ett behov av specialklasslärare
läsåret 1962/63 av 2 588 och läsåret 1972/73 av 2 875, kommer att
öka i framtiden, eftersom man måste räkna med ett ökat antal specialklasser på
landsbygden. Inrättandet av specialklasser bör betraktas som ett standardbehov,
vilket bör tillgodoses i lika grad på landsbygden som i städer. Därtill kommer
att högstadiets genomförande måste antagas medföra ett ökat behov av specialklasser.

Räknas antalet specialklasser i procent av antalet normalklasser, erhålles för
läsåret 1959/60 procenttalet 13,6 för städerna. Städerna har sålunda enligt de
sakkunniga vid sin utbyggnad av specialklassorganisationen i det närmaste nått
upp till stadgeenligt medgivna 15 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Lärarutbildningssakkunniga framlägger i första hand en beräkning av antalet
specialklasser, utan att nagon hänsyn tagits till högstadiets ökande behov och i
andra hand med tillägg för detta merbehov. Härvid har beräknats det framtida
antalet elever pa den administrativa landsbygden och i städerna. Den metodik,
som här kommit till användning, bygger på studier av det sista årtiondets utveckling
av: a) totala antalet individer i årskullarna 1—8 (7—14 år) på landsbygd
och i städer, b) antalet specialklasselever i årskurserna 1—8 på landsbygd
och i städer, c) urbaniseringsgraden, dvs. antalet individer i städer i procent av
totala antalet individer. Därvid har enligt de sakkunniga kunnat konstateras
enkla utvecklingstendenser, typiska för organisk tillväxt. Antalet specialklasselever
i procent av antalet individer i årskullarna 1—8 (7—14 år) har ökat i
stort sett lineärt. Procenttalet var läsåret 1951/52 2,3 %, 1955/56 3,0% och
1959/60 3,8 %. Utvecklingstendensen påminner, framhåller de sakkunniga,
mycket om de tendenser, som man kunnat konstatera för andra undersökningar,
t. ex. realskoleorganisationens utveckling före 1955 och även beträffande
gymnasiefrekvensens utveckling. Dessa ökningar har enligt de sakkunniga tolkats
som uttryck för standardökning och därmed ökade krav på utbyggnad av
skolorganisationen.

Antalet elever inom det obligatoriska skolväsendet utgjorde läsåret 1959/60
413 353 i städerna och 423 676 på landsbygden. Antalet specialklasselever (inkl.
B- eller extraklasselever) utgjorde i städerna 26 413 och på den administrativa
landsbygden 9 590 eller 6,4, respektive 2,3 %.

Angives i stället antalet specialklasselever i procent av det totala antalet
individer i åldern 7 14 år (årskull 1—8), erhålles enligt de sakkunniga procent talet

5,5 för städerna. De sakkunniga har gjort antagandet, att denna relativa
andel av årskullarna 1—8 1970/71 kommer att gå i specialklasser och att procentsatsen
skall vara konstant för städerna och gradvis ökas på landsbygden.
Utvecklingen illustreras bl. a. av att läsåret 1961/62 antalet specialklasselever
beräknats till 25 400 i städerna och 11 100 på landsbygden. Motsvarande antal
för läsåret 1971/72 beräknas av de sakkunniga till respektive 25 200 och 20 600.

Medeltalet elever per specialklass var läsåret 1959/60 11,4 på landsbygden
och 14,0 i städerna. Antalet specialklasser läsaret 1961/62 har med ledning härav
av de sakkunniga beräknats till 1 810 i städerna och 970 på landsbygden under
det att motsvarande siffror för 1971/72 uppskattats till 1 800 respektive 1 810.

Det ökade merbehov, som föranleds av högstadiets successiva utbyggande, är
sva rare att beräkna, framhallcr de sakkunniga. Om man utgår från fördelningen
av specialklasselever pa årskurser 1959/60 och antager samma fördelning under
det följande årtiondet samt beaktar den successiva ökning, som kan beräknas
komma till stand, kan enligt de sakkunniga för varje år den relativa andelen av
varje årskurs, som går i specialklasser beräknas. De sakkunniga, som antar att
läsaret 19/2/73, då högstadiet är fullt genomfört, gäller en uttagningsprocent på
inemot 6 % i årskurserna 8 och 9, redovisar följande absoluta ökning av antalet
specialklasselever på grund av högstadiets fulla utbyggnad.

Kungl. Maj:t3 proposition nr 106 år 1962

1972/73

Årskurs 8 ....................... 2 900 specialklasselever

Årskurs 9 ....................... 5 900 »

Summa 8 800 »

För läsåret 1966/67 fås på analogt sätt med beaktande av att årskurs 8 och 9
endast blivit till 70 %, respektive 60 % utbyggda följande merbehov:

1966/67

Årskurs 8 ....................... 1 100 specialklasselever

Årskurs 9 ....................... 3 500 »

Summa 4 600 »

De sakkunniga antar, att medeltalet elever är 13,2 per avdelning och får
följande totalbehov för antalet specialklasser:

För läsåret 1966/67 .......... 3 140 + 350 = 3 490 klasser

» » 1972/73 .......... 3 600 + 670 = 4 270 »

Enligt de sakkunniga beräknas antalet specialklasser i riket läsåret 1962/63
uppgå till i runt tal 2 780. Den totala ökningen av antalet specialklasser under
tioårsperioden 1962/63—1972/73 beräknas sålunda uppgå till ca 1 500.

Att göra några beräkningar av den framtida fördelningen av elever och klasser
på olika typer av specialundervisning ställer sig ganska vanskligt med hänsyn till
de låga frekvenserna, framhåller lärarutbildningssakkunniga. Fördelningen läsåret
1960/61 anses dock kunna tjäna till viss ledning och redovisas i en särskild
tabell, som här återges. I tabellen upptages ej B- eller extraklassernas elever.
Antalet elever tillhörande ifrågavarande klasser har varit i stadigt sjunkande,
påpekar de sakkunniga.

Fördelningen av elever och klasser på olika slags specialundervisning

Insåret 1960/61.

Typ av specialklass	Antal elever	Antal klasser
Hjälpklasser ...........................................	24.395	1 950 (70 %)
Övriga specialklasser därav:	9 941	830 (30 %)
skolmognadsklass ....................................	5 028	401
läsklass .............................................	3 367	254
observationsklass ....................................	927	112
hörselklass ..........................................	169	20
hälsoklass ...........................................	194	14
synklass ............................................	85	10
talklass .............................................	70	8
spastikerklass ........................................	94	10
sjukhusklass .........................................	7	1
	34 336	2 780

Beträffande den utan jämförelse största gruppen av specialklasser, hjälpklasserna,
nämner de sakkunniga, att antalet klasser stigit från 1 190 år 1955 till

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

1 950 år 1961, dvs. med över 100 per år. För närvarande utbildas ca 90 lärare
per år. Emedan vidareutbildningskurserna i Göteborg rekryteras av lärare, som
tidigare genomgått utbildningskurs på 18 veckor eller fortbildningskurs på 12
veckor, utgör det arliga tillskottet av hjälpklassutbildade i själva verket endast
70, anför de sakkunniga. Det blir därför enligt deras mening nödvändigt att avsevärt
öka intagningen till hjälpklasslärarutbildningen, om nuvarande lärarbrist
skall kunna hävas under de närmaste årtiondena.

Med hänsyn till det stora behovet av undervisning för läsklasselever ter det
sig enligt de sakkunniga angeläget att utbilda flera läsklasslärare. Detta gäller
även lärare vid läsklinikerna, framhålles det.

Observationsklassundervisningen har bl. a. till följd av bristen på specialutbildade
lärare endast i ringa mån kunnat utbyggas, konstaterar de sakkunniga.
Medan antalet hjälpklasser läsåret 1960/61 uppgick till 1 950 var antalet obser -vationsklasser 112. Rent allmänt måste enligt de sakkunnigas uppfattning skolan
få ökade resurser för att effektivt kunna förebygga elevernas anpassningsbesvär.
Det framhålles, att barn med anpassningssvårigheter måste få hjälp redan på ett
tidigt åldersstadium på samma sätt, som nu sker med barn, som t. ex. har läseller
skrivsvårigheter. Under de två senaste åren har, erinrar de sakkunniga,
14-dagars orienteringskurser anordnats för lärare, som undervisar i observationsklass
eller meddelar särskild observationsundervisning. Erfarenheten säges visa,
att de lärare, som erhållit hjälpklasslärarutbildning, väl lämpar sig för tjänstgöring
i observationsklass. Om observationsklasslärarnas utbildning samordnas
med hjälpklasslärarnas erhåller man enligt de sakkunnigas mening en lärargrupp,
som är väl skickad att undervisa både i hjälp- och observationsklass.

Antalet tjänstgörande lärare inom folkskolans hörselklasser och lärare med
s. k. särskild specialundervisning för hörselskadade elever uppgår till omkring 60,
meddelar de sakkunniga. Enligt uppgift från landstingens hörcentraler, som har
tillgång till resultaten av skolbarnsundersökningarna inom folkskolan, uppskattas
behovet av här aktuella lärare till omkring 150 utöver de nu tjänstgörande
lärarna. Denna siffra måste dock, framhålles det, betraktas som mycket osäker
med hänsyn till hörcentralernas svårigheter att rätt bedöma, vilka barn som är
i behov av specialundervisning eller inte. Det synes dock enligt de sakkunnigas
mening ej vara orealistiskt att räkna med ett behov av ca 100-talet lärare för
att kravet på en ändamålsenlig undervisning av de hörselskadade eleverna skall
kunna tillgodoses.

Under senare år har vidare, påpekar de sakkunniga, särskolan anmält behov av
lärare med specialutbildning för undervisning av hörselskadade elever i särskolan.
Med anledning härav har skolöverstyrelsen ansett det befogat att reservera
en ä två platser för särskolans lärare. För den kommande tioårsperioden bör
man därför räkna med att omkring tio särskollärare bör beredas tillfälle att erhålla
motsvarande specialutbildning som kommer att gälla för folkskolans lärare,
framhåller de sakkunniga. Lägges härtill approximativt tio lärare, som på grund
av pension avgår från sina nuvarande tjänster, skulle behovet av lärare för närmaste
tioårsperioden belöpa sig till 120, konstaterar de sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Behovet av synklasslärare synes enligt de sakkunniga kunna täckas genom utbildning
av 10 deltagare vart annat eller vart tredje år.

Utbildningen av talpedagoger har hittills varit nästan helt beroende av lokala
initiativ. Av landets 25 000—30 000 skolbarn med behov av talfelsbehandling kan
för närvarande enligt vad lärarutbildningssakkunniga upplyser endast 5 000—
6 000 erhålla specialundervisning. Den första ettåriga utbildningen för tolv
sådana lärare är, som tidigare redovisats, anordnad läsåret 1961/62, men kapaciteten
bör enligt de sakkunnigas mening avsevärt ökas i fortsättningen.

Utöver det utbildningsbehov, som hänför sig till förutnämnda 5 och 17 §§
i folkskolestadgan och som tidigare redovisats, bör enligt de sakkunniga i sammanhanget
särskilt uppmärksammas behovet av speciallärare för undervisning
av barn med cerebral pares (cp-barn), vilka barn ej kan gå i vanliga klasser.

De sakkunniga sammanfattar på grundval av vad nu redovisats det totala
behovet av ytterligare specialklasslärare under den närmaste tioårsperioden till
ca 3 000. Av detta antal beräknas 1 500 till den förväntade utbyggnaden av
specialklassorganisationen och 1 500 till inhämtande av rådande eftersläpning i
lärarutbildningen. Att märka är, att härtill kommer ytterligare lärare för hörseloch
synklasserna. Rörande detta lärarbehov torde få hänvisas till redogörelsen
i det följande för behovet av döv- och blindlärare.

Lärarbehovet för den särskilda specialundervisningen

De sakkunniga erinrar om att utöver det nyss redovisade totala behovet av
lärare för undervisning i specialklasser de lärare tillkommer, som behövs för den
särskilda specialundervisningen och klinikerna. Vid läskliniker fanns läsåret
1958/59 80 lärare med heltidstjänstgöring och vid talkliniker 15. Nämnda läsår
var den särskilda specialundervisningen fördelad på följande sätt enligt de sakkunnigas
redovisning.

Specialundervisning	Veckotimmar	Elever
	1 421	3 385
	2 850	6 758
	1 010	5 445

Summa	5 287	15 588

Sammanlagt erhöll sålunda drygt 15 000 elever särskild specialundervisning.
Anmärkningsvärt lågt är främst det antal elever med hörsel-, tal- eller synsvårigheter,
som kunde erhålla spccialvård genom skolans försorg. Bristen på specialutbildade
lärare synes här enligt de sakkunniga ha varit den avgörande
faktorn.

De sakkunniga framhåller, att det inte synes vara meningsfullt att omräkna
det i tabellen angivna veckotimtalet för den särskilda specialundervisningen
i lärartjänster. Timmarna är, påpekas det, dels fördelade på lärare, som med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

delar sådan undervisning ett fåtal timmar per vecka, dels på lärare, för närvarande
ett drygt hundratal, som fullgör hela sin tjänstgöring som kliniklärare.
Utbildningsbehovet för den förra gruppen synes till stora delar få täckas genom
en utökad fortbildningsverksamhet, medan den senare gruppen måste beredas
plats vid utbildningslinjer, anför de sakkunniga, som beräknar den årliga intagningen
vid centralt anordnade fortbildningskurser till 150 ä 200, dvs. 1 500—2 000
under en tioårsperiod.

I en undersökning år 1955 rörande specialklasslärarnas utbildning och fortbildning
angav skolöverstyrelsen, att knappt hälften av specialklassernas lärare
hade någon form av utbildning för specialundervisning och att åtskilliga lärare,
som redovisade utbildning, endast deltagit i kortare kurser. En av lärarutbildningssakkunniga
hösten 1961 verkställd utredning säges i huvudsak ha givit
samma resultat.

Beträffande lärarbehovet för skilda områden av den särskilda specialundervisningen
torde i övrigt få hänvisas till redogörelsen i det föregående för specialklasslärarbehovet.

Vissa särskilda lärarbehov

Utbildning av lärare i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor är
för närvarande samordnad med hjälpklasslärarutbildningen. Elevantalet i särskolor
har under senare år ökat, men i några län och landstingsfria städer är
särskoleväsendet fortfarande otillräckligt, varför de sakkunniga anser, att en
fortsatt ökning av elevantalet är att förvänta under några år framöver.

Behovet av lärare vid särskolor och epileptikerskolor synes enligt de sakkunnigas
uppskattning komma att öka med sju—åtta tjänster per år under den närmaste
femårsperioden. Det antal lärare, som under denna tidrymd uppnår pensionsåldern,
beräknas till ca sju per år. Den ökade efterfrågan på dylika lärare
samt ersättningsbehovet synes kräva ett årligt nettotillskott på omkring 15
lärare. Därtill kommer önskemålet att minska den nuvarande lärarbristen
(februari 1961 ca 60 lärare). Den brist, som enligt de sakkunniga har konstaterats
under de senaste läsåren och intill läsåret 1966/67 kan förutses vid en varierande
utbildningskapacitet, redovisas i en särskild bilaga, vilken här återges.

Beräknad brist på lärare i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor

Läsår	Antal utbildade lärare
Nuvarande 20 per år	30 per år fr. o. m. 1962	35 per år fr. o. m. 1962	40 per år fr. o. m. 1962
1961/62 .............	65	65	65	65
1962/63 .............	67	61	57	54
1963/61 .............	69	56	49	43
1964/65 .............	71	52	41	32
1965/66 .............	73	47	34	21

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962 89

De sakkunniga föreslår en ökning av intagningen från nuvarande 20 till 30
deltagare per år.

Det totala merbehovet av nu ifrågavarande lärare under den närmaste tioårsperioden
uppskattas till mellan 300 och 400 lärare.

Under den närmaste tioårsperioden beräknas enligt de sakkunniga det sammanlagda
behovet av lärare i läroämne vid statens dövskolor vara minst 50
lärare. Läsåret 1961/62 har beräknats nio elevplatser varefter intagningarna
under kommande år successivt synes minska, framhåller de sakkunniga. Beräkningarna
av intagningarnas storlek baserar sig huvudsakligen på de tjänstgörande
lärarnas pensionsavgång.

Utbildning av blindlärare är anordnad vid blindinstitutet a Tomteboda. För
lärare i läroämne är utbildningen ettårig och för övriga lärare fyra månader.
Högst en lärare i läroämne och en annan lärare genomgår utbildningen per år.

Det sammanlagda behovet under den kommande 10-årsperioden av döv- och
blindlärare samt de i det föregående omnämnda lärarna i hörsel- och synklasser
uppskattas av de sakkunniga till ca 200.

4. Förslag om ny utbildningsorganisation

Principiella synpunkter

Lärarutbildningssakkunniga erinrar inledningsvis om att under en följd av år
i olika sammanhang medel begärts för anordnande av en administrativt ändamålsenligare
och en pedagogiskt bättre samordnad organisation av speciallärarutbildningen.
I utredningar inom ämnesområdet har framhållits, påpekar de
sakkunniga, att den nuvarande kursverksamheten varken kvantitativt eller
kvalitativt mosvarar det aktuella utbildningsbehovet och att kursverksamheten
i relation till utbildningseffekten är samhällsekonomiskt dyrbar.

De sakkunniga anför härefter i huvudsak följande rörande den organisatoriska
uppläggningen av den nuvarande utbildningsverksamheten.

För att möta den expanderande specialundervisningens behov av specialutbildade
lärare har under årens lopp en allt mera omfattande kursverksamhet anordnats.
Härvid har den av skolorganisatoriska och pedagogiska orsaker betingade
indelningen av eleverna i olika kategorier och grupper tjänat som
mönster. Kurser, i stort sett fristående från varandra, har med andra ord anordnats
för hjälpklasslärare, läsklasslärare, observationsklasslärare etc. Denna
form av speciallärarutbildning har utan tvivel haft och har fortfarande ett utomordentligt
värde för specialundervisningens bedrivande och främjande men har,
sett mot bakgrunden av specialundervisningens nuvarande omfattning och målsättning,
sin givna begränsning beträffande möjligheter till samordning och utbyggnad.

Huvudparten av kursverksamheten är förlagd till Stockholm och Göteborg.
Den ledes fr. o.m. verksamhetsåret 1960/61 av en arvodesanställd föreståndare
med heltidstjänstgöring men bygger i övrigt helt på tillfälligt anlitad personal.
Sammanlagt anlitas för närvarande årligen ca 200 personer för verksamheten i

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Stockholm. Den ytterligare utbyggnad av kursverksamheten, som vore önskvärd
med hänsyn till utbildningsbehovet, är med nuvarande organisation icke
möjlig utan risk för att utbildningseffekten äventyras.

Enligt de sakkunnigas mening är en samordning av utbildningen, försöksvis
redan prövad, eftersträvansvärd i såväl ekonomiskt som organisatoriskt hänseende
och innebär en lämplig anpassning av speciallärarutbildningen till den
moderna forskningens rön.

Enligt lärarutbildningssakkunniga visar såväl forskningen som lärarerfarenheten,
att handikappade barns svårigheter sällan förekommer helt isolerade och
i regel ej kan behandlas helt isolerade. Den vidgade målsättning för specialundervisningen,
som betingas härav, måste återspeglas i speciallärarutbildningen,
framhålles det.

De sakkunniga har vid företagen granskning av gällande kursplaner för utbildning
av olika slags speciallärare funnit, att kursinnehållet är i stora delar gemensamt.
Att äga en ingående kännedom om sådana kursavsnitt som personlighetspsykologien,
gruppdynamiken, de individuella differenserna, psykiatrin,
hjärnskadorna, mentalhygienen och växelspelet lärare—lärjunge säges vara av
gemensamt intresse för alla speciallärargrupper.

Vid ställningstagandet för eller emot en åtskild eller i stora delar gemensam
grundutbildning för speciallärare bör också avgörande hänsyn tagas till den
utbildade lärarens användbarhet på olika verksamhetsområden, anför de sakkunniga.
En utbildningsorganisation, som bygger på separata kurser, anses
ofrånkomligen leda till en icke önskvärd gränsdragning mellan lärargrupperna
och reducera lärarnas användbarhet på skilda områden.

Lärarutbildningssakkunniga föreslår av redovisade ekonomiska, pedagogiska
och organisatoriska skäl, att en gemensam grundutbildning, omfattande
en termin, anordnas för de största grupperna av speciallärare, dvs. hjälpIclass-
och observationsklasslärare samt sär skollärare. I viss utsträckning, ca 25 %
av föreläsningarna, bör även talpedagoger och hörselklasslärare kunna deltaga i
denna utbildning. Det förutsättes bli en administrativ samordningsfråga i vilka
delar de två gruppernas utbildning kan göras gemensam.

De båda gruppernas utbildning skiljer sig i ett väsentligt avseende, påpekar
de sakkunniga. För att tillgodose den differentiering av speciallärarutbildningen,
som är nödvändig med hänsyn till speciallärarnas tjänstgöring på olika skolstadier
och specialområden, föreslår de sakkunniga för hjälp- och observationsklasslärare
samt särskollärare en påbyggnad på grundutbildningen,
omfattande en termin. Fullständig utbildning kommer sålunda att omfatta två
terminer. Detta senare gäller även för talpedagoger och hörselklasslärare, men
för dem har det ej varit möjligt att skilja mellan grundutbildnings- och påbyggnadstermin,
emedan utbildningen utgör ett sammanhängande helt och bör omfatta
ett läsår.

De sakkunniga har också tagit upp till behandling frågan om vilken utsträckning
utbildningen av lärare för blinda och döva barn skulle kunna organiseras

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

som en del av speciallärarutbildningen. De sakkunniga biträder ett förslag av
en av dem anlitad expert, rektorn vid Tomteboda blindinstitut, att blindlärarutbildningen
bör ligga kvar vid blindinstitutet. Som grund för förslaget anges
svårigheterna att samordna blindlärarnas utbildning med en i stora delar gemensam
speciallärarutbildning. Förslaget innebär emellertid också, att fullmakt
skall lämnas åt blindinstitutets rektor att träffa avtal med ledningen för speciallärarutbildningen
om de moment i denna utbildning, som blindlärarkandidaterna
kan deltaga i och som är av betydelse för deras blivande verksamhet.

De sakkunniga biträder likaledes ett förslag från vederbörande dövundervisningskonsulent
om en relativt långtgående samordning av utbildningen för dövlärare,
biträdande lärare och förskollärare vid skolor för döva och hörselskadade,
lärare för hörselskadade barn i folkskolan samt talpedagoger.

De sakkunniga berör vidare frågorna om vilka kategorier lärare som
bör komma i fråga för vidareutbildning till specialklasslärare, och om dessa
lärares arbetsområden.

Med hänsynstagande till de handikappade elevernas behov av en speciell
personlig omvårdnad och handledning i undervisningen bygger metodiken och
arbetssättet i specialklasserna på ett renodlat klasslärarsystem eller ett i riktning
mot klasslärarsystemet modifierat ämneslärarsystem, framhåller de sakkunniga.
Detta gäller inte endast låg- och mellanstadiet utan i lika hög grad högstadiet,
påpekas det. Byte av klasslärare av formella skäl vid elevernas övergång från
mellanstadiet till högstadiet bör enligt de sakkunnigas uppfattning med hänsyn
till elevernas anpassning inte förekomma, utan klassläraren bör kunna följa sina
elever från mellanstadiet upp i högstadiet. Om elever med anpassningssvårigheter,
framför allt i observationsklasserna men även i hjälpklasserna och i övriga
specialklasser, påtvingas ett lärarbyte vid övergången från årskurs 6 till årskurs
7 kan detta enligt de sakkunnigas mening leda till olyckliga konsekvenser.

Med stöd av det anförda föreslår lärarutbildningssakkunniga, att speciallärarutbildningens
organisation utformas som en vidareutbildning av klasslärare, vilka
kan meddela undervisning i specialklasser i flertalet läroämnen och övriga ämnen.
Arbetsområdet för specialutbildade småskollärare föreslås härvid företrädesvis
komma att omfatta skolans lägsta stadium, årskurserna 1—3 (4) och för
specialutbildade folkskollärare företrädesvis skolans mellan- och högstadium, årskurserna
4(5)—9. Enligt de sakkunnigas mening bör dock småskollärare, särskilt
sådana med sin tjänstgöring förlagd till landsbygden, i viss utsträckning genomgå
utbildning, som medför kompetens för tjänstgöring även på mellanstadiet
(årskurserna 4—6).

Förläggning

De sakkunniga har undersökt möjligheterna att koncentrera lärarutbildningen
till Stockholm eller Göteborg men vid sin prövning slutligt stannat för
att sådan utbildning bör förläggas till båda städerna.

92 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Såväl Stockholm som Göteborg redovisar en mångårig utbildningstradition
inom speciallärarutbildningen och har en väl utbyggd specialundervisning, framhåller
de sakkunniga i sin argumentering för detta förslag. I Stockholm finns
innevarande läsår inrättade 400 specialklasser. Av dessa är 169 hjälpklasser, 132
läsklasser, 16 observationsklasser, 69 skolmognadsklasser, 9 hörselklasser, 3 synklasser
och 2 spastikerklasser. Av de tjänstgörande lärarna redovisar ca 100
hjälpklasslärar- eller motsvarande utbildning. Enligt de sakkunniga visar erfarenheten
att ca 40 % av de utbildade lärarna kan påräknas som handledare.
Behovet av handledare i Stockholm är emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning
ännu större än tillgången, varför det inte anses möjligt att koncentrera
hela speciallärarutbildningen dit.

I Göteborg finns enligt de uppgifter de sakkunniga lämnar läsåret 1961/62 inrättade
184 specialklasser. Av dessa är 97 hjälpklasser, 25 läsklasser, 9 observationsklasser,
34 skolmognadsklasser, 5 hörselklasser, 4 synklasser och 7 spastikerklasser.
Av de tjänstgörande hjälp- och observationsklasslärarna redovisar
enligt de sakkunniga 66 hjälpklasslärarutbildning eller motsvarande utbildning
och av dessa bedöms ett 30-tal vara lämpliga och villiga att ställa sig till förfogande
som handledare.

I omedelbar anslutning till fragan om förläggningen av speciallärarutbildningen
tar lärarutbildningssakkunniga upp spörsmålet huruvida speciallärarutbildningen
i Stockholm bör anknytas till lärarhögskolan eller förläggas till en
fristående institution, direkt underställd skolöverstyrelsen. De sakkunniga, som
diskuterar skäl för och emot dessa bada alternativ, framhåller därvid som en
väsentlig synpunkt, att en lärarutbildning löper allvarliga risker att stagnera, om
den inte står i nära kontakt med den vetenskapliga forskningen på området. Denna
synpunkt synes de sakkunniga vara av särskild vikt när det gäller speciallärarutbildning
av den art, varom här är fråga. De sakkunniga föreslår därför,
vilket närmare kommer att redovisas i det följande, att en professur i praktisk
pedagogik med specialpedagogisk inriktning kommer till stånd. En sådan
professur kan enligt de sakkunnigas uppfattning knappast knytas till ett
fristående spcciallärarinstitut utan har enligt dem sin naturliga plats vid lärarhögskolan
i Stockholm. Därigenom synes de bästa förutsättningarna skapas för
ömsesidiga betydelsefulla impulser för såväl speciallärarutbildningen som den
allmänna lärarutbildningen, menar lärarutbildningssakkunniga.

Da övervägande skäl enligt de sakkunnigas mening talar för en förläggning
till lärarhögskolan i Stockholm föreslår de, att speciallärarutbildningen i Stockholm
knytes dit och organiseras som »speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i
Stockholm».

Även beträffande den speciallärarutbildning, som enligt de sakkunnigas förslag
skall förläggas till Göteborg förordas anknytning till en befintlig lärarutbildningsanstalt,
nämligen Annedals folkskoleseminarium i staden. Om och när en lärarhögskola
i Göteborg blir upprättad bör emellertid enligt de sakkunniga speciallärarutbildningen
knytas till denna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Med hänsyn till det stora utbildningsbehovet och behovet av fortbildning anför
de sakkunniga i sammanhanget ytterligare följande.

I en följande utbyggnadsetapp, förslagsvis med början höstterminen 1963, bör
det vara möjligt att utbilda speciallärare även på andra orter, där organisationen
av speciallärarundervisningen erbjuder ett tillräckligt underlag. I första hand
torde dylika organisatoriska förhållanden föreligga i Malmö. Städerna Malmö—
Lund måste tillsammans anses erbjuda ett betryggande antal övningsklasser för
speciallärarutbildning. Lärarhögskolan i Malmö och Lunds universitet synes
erbjuda gynnsamma personella villkor för en regelbunden specialpedagogisk
lärarutbildning inom detta område.

I andra hand förtjänar det att övervägas, om en liknande utbildningsverksamhet
som i Göteborg skulle kunna äga rum på andra orter i Mellansverige och
Norrland. Ett oeftergivligt villkor för att dylik utbildning skall få inrättas är
emellertid, att specialundervisningens organisation på ifrågavarande orter har en
sådan omfattning, att den ger ett tillräckligt underlag för den praktiska utbildningen.
Antalet specialklasser läsåret 1960/61 i de större städerna var följande:
Malmö 118, Norrköping 54, Hälsingborg 43, Uppsala 41, Örebro 41, Västerås 53,
Borås 37 och Linköping 42.

Utbildningens utformning

Lärarutbildningssakkunniga skiljer i sina förslag på två huvudslag av utbildningsverksamhet
i Stockholm och Göteborg, nämligen å ena sidan utbildningslinjer,
vid vilka studietiden omfattar minst en termin, och å andra sidan fortbildningskurser,
vid vilka studietiden skiftar för olika kurser men dock är kortare
än en termin.

Följande utbildningslinjer föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret
1962/63, nämligen för

hjälpklass- och observationsklasslärare

särskollärare

talpedagoger

hörselklasslärare

cp-klassernas lärare

Vad först angår utbildningen av hjälpklass- och observationsklasslärare anses
dessa, såsom tidigare påpekats, ha så många problem gemensamma i sin undervisning,
att de i stort sett kan erhålla gemensam utbildning. Någon särskild
linje för utbildning av observationsklasslärare erfordras alltså inte enligt de sakkunnigas
mening. Under utbildningen, som föreslås omfatta två terminer i såväl
Stockholm som Göteborg, skulle det dock bli tillfälle att genom seminarieövningar
för vardera gruppen taga upp frågor, som blott berör endera lärarkategorien.
Grundutbildningen för dessa båda kategorier vid institutet i Stockholm
beräknas av de sakkunniga i sin teoretiska del dessutom kunna vara gemensam
med särskollärarnas.

Särskollärarutbildningen vid speciallärarlinjen i Stockholm bör enligt förslaget
omfatta två terminer, under förutsättning att utbildningen bygger på lärar -

examen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Någon regelbunden utbildning för talpedagoger anordnas för närvarande inte.
De sakkunniga finner det vara angeläget, att talpedagoger årligen utbildas vid
speciallärarlinjen under en utbildningstid av två terminer.

För hörselklasslärarna föreslås en utbildning, omfattande två terminer, vilken
skall ersätta nuvarande orienteringskurs om åtta veckor. Utbildningen föreslås
bli koncentrerad till Stockholm och samordnad med talpedagogutbildningen.

Beträffande utbildningen av cp-lärare framhåller de sakkunniga, att antalet
behövliga lärare är så litet, att man inte kan anordna en särskild kurs för dem.
I stället föreslår de sakkunniga, att en lärare, som önskar sådan utbildning,
under sin utbildning beredes anställning vid en cp-skola som assistentlärare med
bibehållen lön. Han bör därjämte enligt de sakkunnigas mening i tillämpliga
delar följa den teoretiska undervisning på hjälpklasslärar- eller andra speciallärarkurser,
som löper parallellt med hans assistentlär artjänstgöring. Han bör
dessutom ha tillfälle att erhålla speciell undervisning i samband med sin tjänstgöring
i cp-klass. Den praktiska utbildningen bör slutligen enligt förslaget kompletteras
med auskultation och eventuellt också undervisningsserier i andra
specialklasser.

Utbildning i form av fortbildningskurser föreslås anordnad för
synklasslärare, läsklasslärare och lärare för den särskilda observationsundervisningen
samt slutligen för skolmognadsklassernas lärare.

För synklasslärare har hittills inte några centrala kurser funnits anordnade,
erinrar de sakkunniga. Efter samråd med representanter för synpedagogerna
föreslår de sakkunniga, att en kurs om åtta veckor förlägges till Göteborg under
nästa läsår.

Kurserna för läsklasslärare, som för närvarande omfattar fyra veckor, föreslås
förlängda till sex veckor. Enligt de sakkunniga behöver nämligen utbildningen
förstärkas beträffande vissa moment, framför allt orienteringen om talrubbningar
och medicinska synpunkter på lässvårigheter.

Nuvarande fortbildningskurs för observationsklasslärare och lärare för den
särskilda observationsundervisningen föreslås förlängd från två till tre veckor.
En ökning till tre veckor skulle ge möjlighet att ytterligare behandla de medicinska
aspekterna på anpassningsproblemen, framhåller de sakkunniga. Utbildningen
föreslås koncentrerad till Stockholm.

Det stora antalet skolmognadsklasser aktualiserar frågan om speciella kurser
för lärarna i dessa klasser. Lärarutbildningssakkunniga anser det vara betydelsefullt,
att lärare, som skall taga hand om nybörjarna i skolan får en orientering
om förskoleålderns normala utveckling och orsakerna till en försenad skolmognad,
förskoleålderns och lågstadiets metodik osv. De sakkunniga föreslår att
fortbildningskurser anordnas både i Stockholm och Göteborg.

De sakkunniga har även uppmärksammat behovet av fortbildning för sådana
lärare, som tjänstgjort en följd av år i specialklass utan att ha särskild utbildning
eller som vill komplettera sin utbildning men nått sådan ålder, att man inte
kan begära, att de skall genomgå en längre utbildning. De sakkunniga föreslår,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

att de veckolånga fortbildningskurser för hjälpklass- och särskollärare, som årligen
anordnas i Sigtuna av skolöverstyrelsen, alltjämt bör äga rum.

Den omfattning som utbildnings- och fortbildningsverksamheten i Stockholm
och Göteborg med hänsyn till vad som nu anförts bör få fr. o. m. läsaret 1962/63
framgår av efterföljande tabell.

Omfattningen av föreslagen speciallärarutbildning i Stockholm och Göteborg

Utbildningslinjer	Antal deltagare i	Ökning från
	Stockholm	Göteborg	1961/62
1. Hjälpklass- och observationsklasslärare
Grundutbildning, 1 termin ................	60	40	30
Fortsatt utbildning, 1 termin ..............	60	40	60
2. Särskollärare
Grundutbildning, 1 termin .................	30		10
Fortsatt utbildning, 1 termin ..............	30		30
3. Talpedagoger
Grundutbildning, 1 termin ................	16		4
Fortsatt utbildning, 1 termin ..............	16		4
4. Hörselklasslärare
Grundutbildning, 1 termin ................	12		12
Fortsatt utbildning, 1 termin ..............	12		12
5. Cp-Iärare ..................................	1-31)2)		1—3
Fortbildningskurser
Synklasslärare, 8 veckor ..................		121)	12
Läsklasslärare, 6 veckor ...................	40	30	20
Lärare för den särskilda observationsundervis-
ningen, 3 veckor........................	25		—
Skolmognadsklassemas lärare, 3 veckor......	25	25	50

*) Antalet deltagare årligen föreslås av utbildningens ledning.
2) Utbildning i Stockholm eller i Göteborg.

I förevarande sammanhang framhåller lärarutbildningssakkunniga ytterligare,
att enligt deras mening speciallärarlinjen under första verksamhetsaret kan mottaga
högst ca 200 speciallärare. Efter hand bör under en kommande tioårsperiod
en successivt ökad intagning ske, allteftersom antalet utbildade handledare vid
specialklasserna ökar.

Som en allmän kommentar till tabellen anför de sakkunniga, att den föreslagna
utbildningstidens längd för de olika lärarkategorierna har bestämts med
hänsynstagande till de utbildningsmoment som ansetts oundgängligen böra ingå
i respektive lärarkategoris specialutbildning.

De sakkunniga säger sig vara väl medvetna om att starka skäl talar för en
förlängning av utbildningstiden utöver den föreslagna för vissa grupper av speciallärare
men har med beaktande av det stora behovet att öka antalet utbildade
lärare för specialklasscrna funnit det nödvändigt att väga tillgodoseendet av en
kvalitativ ökning mot en kvantitativ.

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

Beträffande de inträdesfordringar, som bör gälla för tillträde till
den föreslagna utbildningen, framhåller de sakkunniga, att de sökande bör ha
god kännedom om allmänna undervisningsmetoder och läraryrkets praktiska
problem. De sakkunniga föreslår, att för tillträde till de föreslagna utbildningslinjerna
skall erfordras som minimum en föregående allmän lärartjänstgöring på
tre ar. Dispens från detta villkor bör dock kunna beviljas av skolöverstyrelsen i
undantagsfall.

Läroplanerna för den föreslagna nya utbildningen bygger på förutsättningen,
att deltagarna har en grundläggande lärarutbildning. De speciallärare, som hittills
utbildats, har varit endera folkskollärare, småskollärare eller förskollärare.
De sakkunniga räknar med att de sökande i fortsättningen huvudsakligen kommer
att bestå av folk- och småskollärare. I den mån övningslärare önskar utbildning
för tjänstgöring i specialklasser, bör detta behov tillgodoses genom
kurser av mindre omfattning såsom redan nu sker i viss utsträckning. Givetvis
bör, menar de sakkunniga, både övningslärare och ämneslärare ha samma möjlighet
som andra lärare att antagas såsom deltagare i termins- och årskurser.

Urvalet av deltagare till speciallärarutbildning bör liksom nu göras centralt
genom skolöverstyrelsens försorg.

I fråga om bedömning och betygsättning föreslås, att deltagare
på utbildningslinjer skall bedömas endast med vitsorden Godkänd eller Icke
godkänd. Vid fortbildningskurser förutsättes deltagarna efter avslutad utbildning
få intyg om genomgången sådan utbildning. Anledningen till att graderade
betyg inte bör komma till användning anger de sakkunniga vara, att dessa betyg
inte har något självständigt poängvärde vid sidan av den ökning i meritvärde,
som genomgången kurs i sig själv ger en lärare. I fråga om särskollärare bör
det dock enligt de sakkunnigas mening göras ett undantag. För dem bör ges
ett sammanfattningsbetyg för undervisningsskicklighet och allmän lämplighet,
eftersom betyget tillmätes ett väsentligt meritvärde vid tillsättning av lärartjänster
i särskola.

Med avseende på studiernas allmänna uppläggning förutsätter
de sakkunniga, att den teoretiska undervisningen huvudsakligen meddelas
genom föreläsningar och seminarieövningar, vartill kommer studiet av den litteratur,
som föreskrives för de olika kurserna. Praktiken föreslås omfatta auskultationer
och undervisningsserier samt studiebesök på olika institutioner för
handikappade barn.

Beträffande undervisningens innehåll framhåller de sakkunniga,
att lika uppenbart som det är att gemensam grundutbildning bör förekomma för
vissa grupper av speciallärare är det att utbildningen bör differentieras med hänsyn
till de olika uppgifterna inom olika slag av specialundervisning. Detta måste
enligt de sakkunniga ske både beträffande vissa teoretiska specialområden som
beträffande praktik. Kravet måste också beaktas, när kursprogrammet skall
läggas upp för en utbildningslinje, som omfattar olika slags speciallärare.

Utbildningen bör göra speciallärarna skickade att i sin undervisning och
fostran bibringa eleverna kunskaper och färdigheter, som har en närliggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

och praktisk anknytning till yrkes- och samhällsliv, poängterar de sakkunniga.
Detta kräver en ämnesfördjupning och en metodisk skolning, framför allt i
modersmålet, räkning, samhällskunskap, naturkunskap och, när det gäller högstadiet,
i yrkesvägledning. Det framhålles emellertid, att den fördjupning det
här är fråga om i mycket liten utsträckning skall omfatta ämnenas teoretiska
sida. Det är vardagslivets praktiska och tekniska problem och den metodiska
anpassningen för specialklassernas elever, som skall vara rättesnöret för urvalet
av ämneskunskaperna, anför de sakkunniga.

I sammanhanget understrykes ännu en gång det angelägna i att lärarna på
hjälpklassernas och ett flertal specialklassers högstadium i regel är klasslärare.
Klasslärarcn är också alltid klassföreståndare, framhåller de sakkunniga. På samma
sätt som klassföreståndare i skolformer med ämneslärarsystem har han särskilda
uppgifter utanför det egentliga undervisningsarbetet. Han uppehåller
sålunda kontakterna med hemmet och följer elevernas studieprestationer på olika
områden. Till honom kommer eleverna för att få råd både i allmänna och personliga
angelägenheter. Han avger utlåtanden och omdömen om eleverna till
andra samhällsinstitutioner osv. Detta elevvårdande arbete har enligt de sakkunnigas
uppfattning mer och mer kommit att stå i centrum för skolans och
samhällets intresse. För speciallärarna i allmänhet och naturligtvis för klasslärarna
på specialklassernas högstadium är elevvården en huvuduppgift, framhåller
de sakkunniga.

I detta sammanhang bör nämnas, att det enligt de sakkunnigas mening knappast
är möjligt att bygga upp en yrkesutbildning för hjälpklassernas elever, utan
att den redan på högstadiet blivit grundligt förberedd, varvid även anlagsprövningar
blir aktuella. Bl. a. på grund härav anser de sakkunniga, att vissa förändringar
i gällande studieplan för vidareutbildning av hjälpklasslärare är önskvärda.
Betydligt större utrymme bör således beredas de ämnen, som har direkt
anknytning till problemen vid övergång från skola till yrkesliv.

I ett särskilt avsnitt av sitt betänkande behandlar de sakkunniga läroplanerna.
för utbildningen. Dessa är uppdelade i kursplaner och t i m p 1 a -n e r. För varje läroplan ges i inledningen en kort redogörelse för vederbörande
lärares arbetsuppgifter, vilken redogörelse samtidigt är en motivering i stora drag
för utbildningens innehåll. Läroplanerna omfattar dels grundutbildning på en
termin och dels vidareutbildning under ytterligare en termin. De är, framhåller
de sakkunniga, utarbetade med ledning av erfarenheterna från den hittillsvarande
kursverksamheten. Vidareutbildningen av småskollärare är dock en ny utbildningsform.
Planerna bör enligt de sakkunniga betraktas som vägledande
exempel och kan varieras beträffande kursinnehållet, när utbildningen så kräver.
Stor frihet bör enligt de sakkunnigas mening råda i fråga om timfördelningen på
olika kursmoment, varvid dock det totala timtalet inte bör överskridas.

Beträffande de sakkunnigas framställning rörande tim- och kursplaner torde i
huvudsak få hänvisas till redogörelsen i betänkandet (s. 55—80). Timplanerna
för utbildningslinjerna torde dock böra redovisas här.

4 — Itihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Timplaner vid utbildningslinjerna

Grundutbildningen av hjälpklass-, observationsklass- och särskollärare

Teoretiska studier

Psykologi: föreläsningar .......................................

demonstrationer ....................................

handledda övningar i individualtestning ..............

Psykiatri och psykopatologi ...................................

Speciella psykologisk-pedagogiska frågor ........................

Socialpedagogiska frågor ......................................

Specialundervisningens läroplaner och dess metodik ..............

Övningar i att använda audiovisuella och övriga hjälpmedel för undervisningen
......................................

Historik och författningsbestämmelser ..........................

Konferenser och seminarieövningar ............................

Praktisk utbildning

Auskultation och undervisningsserier ...........................

Deltagar- timmar	Lärar- timmar
75	100
15	90
25	400
50	80
35	70
15	15
60	120
20	100
15	20
60	200
ca 100	6 000

Antalet deltagartimmar uppgår till ca 470 och lärar- och handledartimmar till 7 195. Beräkningen
är gjord för en kurs på 90 deltagare.

Fortsatt utbildning av folkskollärare för tjänstgöring i hjälp- och
observationsklass på mellan- och högstadiet

Psykologi, pedagogik och psykiatri tim in;

Föreläsningar ................................................ 35

Föreläsningar och seminarieövningar............................ 12

Övningskurs:

a) föreläsningar ............................................ 12

b) demonstrationer ......................................... 14,

c) kontrollerade övningar ................................... 10

Samhällskunskap med yrkesorientering
Samhällskunskap

Föreläsningar ................................................ 35

Studiebesök .................................................. g

Yrken och u t b i Id n i n g s v äga r

Föreläsningar ................................................ Ig

Psykotekniska prov och studiebesök............................ g

Kuratorsverksamhet

Föreläsningar .............................................. 4,

Studiebesök ................................................ 10

Metodik

Seminarieövningar .......................................... 30

Metodik i vissa undervisningsämnen.......................... 40

Biologi, fysik och kemi med praktiska tillämpningar och praktiskt

arbete

Biologi

Föreläsningar och laborationer ............................... 50

Fysik och kemi

Föreläsningar, laborationer och praktiskt arbete ............... 70

Lärar- och handledartimmar

50
20

400

140

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Teckning och yrkesritning	Deltagar- timmar	Lärar- och hand-ledartimmar
2 grupper å 20 deltagare ...............................	....... 55	90
Praktisk utbildning
Auskultation och serier.................................	......... 30	600
Auskultation och praktik på rådgivningsbyråer etc........	....... 20	400

Timberäkningama är gjorda för en kurs om ca 40 folkskollärare. De är delade i grupper i vissa
föreläsningar huvudsakligen i psykiatri (2 grupper), testdemonstrationer (4 grupper), studiebesök
(4 grupper), seminarieövningar (2 grupper), vissa laborationer (3 eller 4 grupper), teckning (2 grupper).
I praktisk utbildning är deltagarna först 4 i varje grupp under 20 timmars auskultation och
därefter en serie på 10 timmar individuellt. Auskultationen på rådgivningsbyråer etc. är beräknad
för grupper om två deltagare.

Totalt blir antalet timmar för varje deltagare 455 och antalet lärar- och handledartimmar ca 2 205.

Fortsatt utbildning av småskollärare för tjänstgöring i hjälp- och
observationsklass på låg- och mellanstadiet

Deltagar- Lärar- och handtimmar
ledartimmar

Psykologi och psykiatri........................................ 70 90

Föreläsningar och demonstrationer
Studiebesök

Psykometri och testmetoder

Föreläsningar .................................

Demonstrationer och genomgång av olika metoder
Övningar .....................................

Socialpedagogik

Läs- och skrivsvårigheter .. 10

Talfel och deras behandling . 20

Hörselsvaga elever ........ 20

Synsvaga elever ........... 5

Cp-bam .................. 5

Sociologi och socialpsykologi

Föreläsningar och seminarieövningar..............

Metodik i olika skolämnen ........................

Specialmetodik enligt kursplanen ..................

Praktiska färdigheter

Teckning, småslöjd, olika slag av konsttekniker----

Övningar i talanalys, talkorrektion och hörselträning

15	15
15	45
10	200

200

Praktisk utbildning

Auskultation och undervisningsövningar i olika specialklasser
främst observationsklasser, läs- och hörselklasser och talfelskliniker.
Tjänstgöring på kuratorsmottagningar och auskultation
på rådgivningsbyråer och om möjligt på institutioner för lekterapi
...................................................

100

1 000

100

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Timberäkningen är gjord för 20 deltagare. Därvid har beträffande vissa psykiatriska föreläsningar
med demonstrationer deltagarna delats i två grupper, vid testdemonstrationema i tre grupper,
i teckning etc. i två grupper och vid övningar i vissa praktiska färdigheter i fem grupper. För
att effektivisera utbytet av den praktiska utbildningen har vid auskultationer och undervisningsövningar
genomgående använts grupper om två deltagare.

Deltagartimmar: 410. Lärar- och handledartimmar: 1 750.

Utbildning av tal- och hörselpedagoger

Efterföljande timplan anger endast i stora drag timfördelningen på olika moment.
Det bör ankomma på utbildningsledningen att i samarbete med experter
utarbeta en detaljerad timplan.

Deltagar- Lärar- och handtimmar
ledartimmar

Anatomi och fysiologi......................................... 35 35

Sjukdomar och organskador...................................... 35 35

Språk och fonetik ............................................ 20 20

Psykologi och psykiatri........................................ 70 70

Audiologiska problem och hörselpedagogik ...................... 100 220

Röst- och talrubbningar och deras behandling .................. 100 220

Tillämpningsövningar ......................................... 100 400

Praktisk utbildning

Röst- och talrubbningar..................................... 225 1 575

Hörselpedagogik ............................................ 175 1225

Läsklasser och läskliniker ................................... 25 175

Kursen är beräknad för 16 talpedagoger och 12 hörselklasslärare, dvs. summa 28 deltagare.
Antalet deltagartimmar är 885 och lärar- och handledartimmar 3 975.

Personalorganisation

De sakkunniga framlägger följande förslag rörande tjänster m. m. vid den utbildningsorganisation
för speciallärare, som föreslås bli förlagd till lärarhögskolan
i Stockholm.

1. professor i praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning (fr. o. m.
1 januari 1964),

2. rektor, lönekostnad ca 45 000,

3. lektor i lönegrad Ao 26,

4. åtta övningsskollärare i Ae 20,

5. fyra övningsskollärare i Ae 14,

6. kansliskrivare i Ao 10,

7. kanslibiträde i Ae 7,

8. handledare, arvoden tillhopa 101 750,

9. expert- och assistenthjälp, arvoden 8 000,

10. föreläsare och ledare för seminarieövningar, arvoden tillhopa 173 550,

11. bibliotekarie, arvode 1 000,

12. vaktmästare, arvode 600.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 101

Till de framlagda förslagen lämnar de sakkunniga i huvudsak följande kommentarer.

1. Professur i praktisk pedagogik med speci alped agog
i s k inriktning. Undervisningen av handikappade elever kräver för sitt
rätta bedrivande att speciella behandlingsmetoder och vårdformer insättes, \ id
vilkas utformning ständig samverkan kräves mellan de i skolan verksamma pedagogerna
och forskarna. Effektivare samhälleliga insatser pa detta område i form
av ökat stöd åt speciallärarutbildningen och forskningen bör ses som en investering,
som på längre sikt ger avsevärda kostnadsbesparingar på olika vårdområden.

Lärarutbildningssakkunniga finner det angeläget att praktiskt verksamma
pedagoger på skilda specialområden beredes vidgade möjligheter till fortsatt
expertutbildning. Därest den föreslagna professuren kommer till stånd, bör den
effektivt kunna medverka till en utveckling i sådan riktning.

För behörighet till professuren bör krävas en framstående vetenskaplig meritering,
identisk med den som kräves för en universitetsprofessur. En avgörande del
av ämnesområdet, praktisk pedagogik, bör visa inriktning pa det specialpedagogiska
området.

Med hänsyn till andra gruppers, normalklasslärares och skolpsykologers, behov
av undervisning på det område det här är fråga om bör professorns undervisningsskyldighet
fördelas på speciallärarlinjen, lärarhögskolans andra linjer och

universitetet. ....

Professorn skall ge speciallärarkandidatema erforderlig handledning i studierna
och forskningsarbetet och leda 3-betygs- och licentiatseminarierna.

Forskningsarbetet bör i första hand inriktas på vetenskapligt genomföl da
metodundersökningar och behandlingsundersökningar, avsedda att belysa effekten
av olika typer av specialundervisning och vårdformer.

2. Rektor st jänst. Institutets närmaste ledning och ekonomiska förvaltning
bör uppdragas åt dess rektor. Denne bör tillsättas pa förordnande a\
Kungl. Maj :t. Till avlöning åt rektor beräknas ca 45 000 kr. Lärarutbildningssakkunniga
tar inte ställning till lönegradsplaceringen utan föreslår att frågan
härom upptages vid löneförhandlingar.

Rektors arbetsuppgifter är .....

dels administrativa och kamerala, sasom att ansvara för speciallärarlmjens
ledning och ekonomiska förvaltning, att uppgöra förslag till intagning av elever,
att uppgöra arbetsordning och veckoschema, att anställa föreläsare, att ta kontakter
med den lokala skolförvaltningen, rektorer och lärare angående handledare
för undervisningen, barn för övningstestningarna, att organisera speciallärarkandidaternas
fältundersökningar osv.,

dels pedagogiska och psykologiska, såsom att ge studiehandledmng, att bedöma
lektioner och vissa skriftliga arbetsuppgifter, att leda konferenser med
lärare, att upprätthålla kontakt med svenska och utländska utbildningsanstalter
av liknande slag samt att följa utvecklingen inom specialpedagogiken. De sakkunniga
förutsätter, att om någon undervisningsskyldighet ålägges rektor den
måste bli av mycket ringa omfattning. Att rektor skulle bestrida regelbunden
undervisning försvåras eller omöjliggöres av de omfattande besök hos speciallärarkandidater,
både inom och utom förläggningsorten, vilka åvilar honom i
tjänsten.

3. Lektor i A o 2 G. Förutom rektor bör för speciallärarutbildnmgen finnas
anställd en lektor med pedagogik eller psykologi som huvudämne. Han skall
leda huvuddelen av undervisningen i dessa ämnen. Lektorn bör efter rektors

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

anvisningar biträda denne i hans pedagogiska arbete. I rektors frånvaro bör
lektorn också fungera som dennes ställföreträdare. Tjänsten föreslås medföra
samma löneförmåner och undervisningsskyldighet som motsvarande lektorstjänst
vid lärarhögskolorna och tillsättas av Kungl. Maj:t.

4 och 5. Tolv övningsskollärare. Tanken på en till lärarhögskolan
förlagd övningsskola för vissa grupper av handikappade elever får anses vara
orealistisk. Hittills har man som handledare vid speciallärarkurserna utnyttjat
speciallärare vid Stockholms skolväsen. Dessa lärare utför såsom handledare ett
krävande och ansvarsfullt arbete.

Dessa handledare har hittills erhållit sedvanligt auskultationsarvode (dvs. 8 kr.
för lektion med en åhörare, 12 kr. för flera åhörare). Erfarenheten visar, att det i
längden blir mycket vanskligt att få ett tillräckligt antal lärare att åtaga sig
handledning på dessa villkor.

De sakkunniga anser det därför vara synnerligen önskvärt, att välkvalificerade
handledare fastare knytes till utbildningen och föreslår, att 12 folk- och
småskollärare vid Stockholms obligatoriska skolor anställes som övningsskollärare
(åtta Ae 20 och fyra Ae 14) enligt bestämmelser, motsvarande dem som
gäller för folkskoleseminarierna.

6, 7 och 9. Biträdes- samt expert- och assistenthjälp.
För att rektor skall ha möjlighet att ägna sig åt institutets ledning samt åt utbildnings-
och undervisningsarbetet, bör han kunna anlita arvoderad assistenthjälp
samt tilldelas en kansliskrivare och ett kanslibiträde. — Rektor bör även
ha möjlighet att vid behov för bedömning av lektioner m. m. kalla vissa experter,
som representerar olika sidor av specialundervisningen. Rektor kan nämligen
inte förutsättas vara fullt insatt i alla former av speciallärarutbildning.

8. Handledare. I kostnaderna för handledare ingår ersättning dels till
lärare, som tjänstgör såsom handledare vid undervisningsövningar, dels till lärare,
som mottager auskultanter utan att handleda deras undervisningsförsök. Vid
nuvarande kursverksamhet erhåller folk- och småskollärare, som mottager auskultanter,
8 kr. per lektion för en auskultant och 12 kr. för två eller flera auskultanter.
Ersättning till handledare vid undervisningsövningar beräknas till 140
kr. för varje serie enligt samma beräkningsgrund, som tillämpas vid nuvarande
kursverksamhet. Varje deltagare i utbildningslinjerna för hjälp- och observationsklasslärare,
särskollärare, hörselklasslärare och cp-lärare bör under den
första terminen i regel hålla tre sådana serier, vardera omfattande ca 10 lektioner.
För särskollärare tillkommer en sadan serie under den andra terminen.

För den utbildningsorganisation, som föreslagits förlagd till Annedals folkskoleseminarium
i Göteborg förordar de sakkunniga följande lärartjänster
in. m.

1. föreståndare, arvode 6 000,

2. fyra övningsskollärare i Ae 20,

3. två övningsskollärare i Ae 14,

4. expert- och assistenthjälp, arvoden tillhopa G 000,

5. handledare, arvoden 42 500,

6. föreläsare och ledare för seminarieövningar, arvoden tillhopa 87 600,

7. kanslipersonal, beräknad kostnad 6 200,

8. vaktmästare, arvode 400,

9. bibliotekarie, arvode 300.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962 103

Till de framlagda förslagen lämnar de sakkunniga i huvudsak följande motiveringar.

1. Föreståndare. Den organisatoriska anknytningen till ett folkskoleseminarium
medför, att speciallärarutbildningen underställes seminariets rektor.
Han bör därför inför skolöverstyrelsen representera utbildningen, en uppgift,
som också innefattar det ekonomiska ansvaret.

Utbildningsverksamhetens karaktär och omfattning gör det emellertid omöjligt
för folkskoleseminariets rektor att handlägga administrationen och detaljorganisationen
av denna utbildning. Uppgiften omfattar bl. a. förslag till förordnande
av föreläsare, handledare och ledare för seminarieövningar samt uppgörande
av budget, rapporter och redogörelser. Dit hör också att bl. a. i samråd
med skolförvaltningen i Göteborg välja ut klasser, kliniker och institutioner för
auskultation, övningsundervisning och studiebesök. Utbildningen måste också
följas och övervakas fortlöpande. Inte minst betungande är det att organisera
övningstestning och åhöra övningslektioner. De sakkunniga föreslår därför, att
det inrättas en särskild befattning, vars innehavare blir den närmast ansvarige
för utbildningsprogrammets praktiska genomförande. Han kallas här i fortsättningen
föreståndare.

På innehavaren av denna befattning måste ställas stora krav pa organisationsförmåga.
Föreståndaren bör vidare helst ha universitetsutbildning i psykologi och
pedagogik och vara väl förtrogen med metodiska problem både i specialklasser
och vanliga klasser.

Då utbildningsverksamheten i Göteborg får mindre omfattning än i Stockholm,
kan befattningen som föreståndare inte vara en heltidstjänst. Blir en
lärare föreståndare, måste man räkna med en betydande nedsättning av den
undervisningsskyldighet, som åligger honom såsom lärare. En övre gräns för
tjänstgöringsskyldighet, som kan anses rimlig, är 15 timmar. Han bör dessutom
ha ett arvode, som icke bör understiga 6 000 kr.

2 och 3. Sex övningsskollärare. I likhet med vad som föreslagits
för Stockholm anser de sakkunniga att vissa övningsklasser bör knytas fastare
till speciallärarutbildningen. För verksamheten i Göteborg föreslås sex e. o. ovningsskollärare,
två i Ae 14 och fyra i Ae 20.

4. Expert- och assistent hjälp. Föreståndaren bör ha möjlighet
att anlita experter och assistenter för organisationen av vissa moment i utbildningen,
exempelvis beträffande övningstestningarna, yrkesvägledningen och undervisningsövningarna.
Detta arbete är mycket omfattande och fordrar en ständig
tillsyn, varför föreståndaren måste kunna räkna med arvoderad hjälp.

0 Föreläsare och ledare för seminarieövningar. De
sakkunniga anser det inte vara befogat att för utbildningsverksamheten i Göteborg
föreslå en särskild lektorstjänst i psykologi och pedagogik. Däremot torde
vissa avsnitt av utbildningen, t. ex. de allmänpsykologiska föreläsningarna, seminarieövningarna
och granskningen av en del elevarbeten, kunna anförtros åt en
lektor i pedagogik vid seminarierna i Göteborg, antingen som en del av hans
tjänstgöringsskyldighet eller som arvoderat uppdrag. Givetvis bör även eu
lektorskompetent universitetslärare kunna åtaga sig denna uppgift mot särskilt
arvode. Den större delen av föreläsningarna förutsätter emellertid, att särskilda
experter medverkar.

7. Kanslipersonal. Speciallärarutbildningen medför, att folkskoleseminariets
kanslipersonal får en ökad arbetsbörda. Det torde böra ankomma på
föreståndaren att anskaffa behövlig kansli- och skrivhjälp efter samråd med

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lektor. Kostnaden för biträdeshjälpen bör beräknas motsvara lönen för en halv
kanslibiträdestjänst i Ae 7.

8 och 9. Vaktmästare och bibliotekarie. Ett mindre arvode
,.or utfa till vaktmästare. I förhyrda skollokaler ingår i hyran även ersättning
för dylik. Denna ersättning gäller emellertid inte t. ex. visst övertidsarbete med
duplicering, budsändnmg, öppethållande på kvällarna o. d, varför särskilt arvode
bor utga till vaktmästare för detta.

Detsamma gäller även personal vid seminariets bibliotek, som hittills inte fått
nagon gottgörelse för det merarbete kurserna medfört.

Lokalbehov

De sakkunniga framhåller, att trots samordningen av föreläsningarna vid
speciallärarlinjen i Stockholm kommer de moderna undervisningsformerna
med ökat antal timmar för gruppdiskussioner m. m. samt det
ökade antalet deltagare att leda till krav på större utrymmen än de, som för
närvarande disponeras för speciallärarutbildning i Stockholm. De sakkunniga har
beräknat följande lokalbehov för de närmaste åren.

1 föreläsningssal för ca 200 personer ...
1 mindre föreläsningssal för 60 personer
5 föreläsningsrum för 25—30 personer ..
5 mindre konferensrum...............

1 kollegierum med tillhörande bibliotek

2 dagrum ...........................

1 utställningsrum ....................

2 skriv- och arbetsrum för deltagarna ..

3 rum för psykologiska undersökningar .
rektors rum, expedition, lektorns rum . ..

Yta m2
180
80
300
60
40
120
30
60
36
94

1 000

De sakkunniga förutsätter, att det här redovisade behovet av utrymme skall
kunna täckas genom att lämpliga lokaler hyres.

Beträffande lokalbehovet i Göteborg upplyser de sakkunniga, att Annedals
folkskoleseminarium har institutioner för biologi, samhällskunskap och
pedagogik, vilka i viss utsträckning kan utnyttjas även för speciallärarutbildnmgen.
Sålunda kan, påpekar de sakkunniga, institutionen för pedagogik med
fördel användas för testdemonstrationer och seminarieövningar. De sistnämnda
är för övrigt, anföres det, vanligen förlagda till kvällarna, då möjligheterna att
anlita seminariets lokaler är jämförelsevis stora.

Folkskoleseminariets lokalbestand bedömes dock av de sakkunniga vara otillräckligt
for den planerade utbildningsverksamheten. Genom överenskommelse
med skolförvaltningen i Göteborg synes det bli möjligt att erhålla lokaler i en
skola nära seminariet. Avståndet mellan seminariet och vederbörande skola är
ca 250 m. Det lokalutrymme, som behöves, kan enligt de sakkunnigas mening till

105

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

att börja med begränsas till två lärosalar, två grupprum och ett samlingsrum.
Föreståndarens expedition kan förläggas till folkskoleseminariet.

Deltagarna bör också ha tillgång till skrivrum, framhåller de sakkunniga.
Duplicering av uppsatser, arbetsprogram osv. anses kunna ske i seminariets
dupliceringsrum. Ett visst anslag för stenciler, papper och maskinförslitning bör
utgå till seminariet, framhåller de sakkunniga till sist.

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar

De av de sakkunniga beräknade kostnaderna för nästa budgetår för den föreslagna
nya utbildningsorganisationen framgår av följande sammanställning.

Ändamål	Kostnader budgetåret 1962/63
Stockholm	Göteborg
Avlöningar ......................................	661 300	282 100
Omkostnader ....................................	417 000	143 500
Materiel, böcker ................................	10 000	4 000
Utrustning ......................................	35 000	6 000
Summa	1 123 300	435 600

1 558 000 (avr.)

De sakkunniga lämnar följande allmänna kommentarer till kostnadsberäkningarna.

Utgifterna under åttonde huvudtiteln för de speciallärarkurser, som föreslås
ersatta av den ovan föreslagna utbildningsverksamheten, är innevarande budgetår
följande: vidareutbildningskurs för hjälpklasslärare 90 000, utbildningskurser
för hjälpklass- och särskollärare 260 000, lärare för barn med läs- och skrivsvårigheter
42 000, talpedagoger 65 000, lärare för hörselskadade barn 28 000 samt
fortbildningskurs för lärare i observationsklass 16 000, sammanlagt 501 000 kr.

Den inbesparade lönekostnaden för 12 folkskollärare i Ao 16 (16:19) och 6
småskollärare i Ao 10 (10:13), därest dessa ersättes av extra ordinarie övningsskollärare,
uppgår till ca 379 000 kr. I hyresavtalet bör hänsyn tagas till den
inbesparade kommunandelen, i Stockholm ca 16 000 kr. och i Göteborg ca
8 000 kr.

Merkostnaden för statsverket 1962/63 beräknas sålunda till 678 000 kr.

Beträffande avlöningsförslagen har dessa ingående behandlats i samband med
redovisningen i det föregående av personalorganisationen på utbildningsorterna.

I övrigt torde få lämnas följande kommentarer till förslagen rörande omkostnader,
materiel, böcker samt utrustning.

Stockholm. Med avseende på omkostnader föreslås följande fördelning av
den beräknade medelsanvisningen: sjukvård 1 000, reseersättningar 340 000, expenser
70 000 och bidrag till studiebesök 6 000 kr. Beträffande materiel och
böcker anser de sakkunniga, att det är synnerligen viktigt med god tillgång till
specialpedagogisk litteratur och tekniska hjälpmedel för undervisningen, och
föreslår, att 9 000 kr. skall utgå för dessa ändamål. Härtill kommer kostnader
för testmateriel, vilka uppskattas till 1 000 kr. De sakkunniga räknar med att

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 106

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

för utbildningsverksamheten kan förhyras lokaler, som i viss utsträckning är
utrustade med erforderliga bänkar, bord m. m. Till övrig utrustning beräknar
de sakkunniga 35 000 kr.

Göteborg. Omkostnadsutgifterna fördelar sig med 126 500 kr. på reseersättningar,
15 000 kr. på expenser och 2 000 kr. till bidrag till studiebesök.

6. Remissyttranden

Lärarutbildningssakkunnigas förslag till en reformering och utbyggnad av utbildningsorganisationen
på speciallärarområdet hälsas till både syfte och innehall
med stor tillfredsställelse av det övervägande flertalet av remissmyndigheterna.
Den kritik och de erinringar som riktas mot förslaget gäller detaljer,
främst avseende utbildningstidens längd för vissa lärarkategorier. Här torde
lämpligen inledningsvis böra återges vissa allmänna synpunkter på de sakkunnigas
förslag i några centrala remissyttranden.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna framhåller i sitt gemensamma
yttrande bl. a. följande.

Undervisningen av de handikappade barnen tillhör skolväsendets gränsområde.
Vid gränsen till detta har många av de förbättringar stannat, som kommit
andra delar av undervisningsväsendet till del. De fysiskt och psykiskt
handikappade barnens behov har i många avseenden tidigare blivit sämre tillgodosedda
än andra barns. Först under de senaste årtiondena har en större förståelse
vuxit fram för de frågor, som rör denna elevkategori. Insikten, att en
god lösning av dessa problem inte endast är ett villkor för en harmonisk personlighetsutveckling
för den enskilde utan också äger vittgående ekonomisk och
social betydelse, är numera så allmän, att genomgripande, kraftfulla åtgärder
för att tillgodose de handikappade barnens utbildningsbehov framstår som ett
oavvisligt krav. Det centrala problemet rörande de handikappade barnens undervisning
är otvivelaktigt utbildningen av dessa barns lärare. Denna har hittills
varit otillräcklig. De båda styrelserna finner, att det av 1960 års lärarutbildningssakkunniga
framlagda förslaget i allt väsentligt bör kunna läggas till grund för
statsmakternas beslut.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sin tillfredsställelse över att ett förslag nu
framlagts, där även tidigare icke tillgodosedda behov beaktats.

Statskontoret tillstyrker, att en fastare och mera samordnad organisation för
speciallärarutbildningen skapas. Genom den samordnade och vidgade utbildningen
kommer, framhåller ämbetsverket, speciallärarna att bli mera användbara
för de olika specialområdena, vilket särskilt kommer att bli till fördel för
landsbygdsskolorna.

Universitetskanslern betecknar det sedan åtskilliga år föreliggande önskemålet
att utbildningen av speciallärare skall få en fastare organisation som en nödvändig
åtgärd i dagens läge. De förslag som framlagts av de sakkunniga synes
kanslern i huvudsak ägnade att läggas till grund för en dylik organisation.

TCO samt folk- och småskoUärarförbunden konstaterar med tillfredsställelse,
att den nya speciallärarutbildningen föreslås komma i gång omgående.

107

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Enligt Målsmännens riksförbund är det av oerhörd vikt att specialklassorganisationen
utbygges. Förbundet understryker särskilt vikten av att lärarna för
specialklasserna icke endast utbildas för att undervisa utan också för att ge den
vård och det stöd dessa barn så väl behöver under sin skoltid och kanske framför
allt under de år som följer närmast efter det att de slutat skolan. Förbundet
säger sig vidare med synnerlig tillfredsställelse se, att de härmed sammanhängande
problemen tagits upp av de sakkunniga och att förslag till en lösning
av problemen lagts fram.

CP-lärarnas förening uttrycker sin glädje över att utbildningen av cp-lärare
tagits upp i de sakkunnigas förslag.

Hörselpedagogemas förening finner motiveringarna för det framlagda förslaget
så välgrundade, att enligt föreningens uppfattning inga väsentliga erinringar
synes kunna riktas mot det.

Enligt Svenska synpedagogers förening hälsas förslaget om en allmänt vidgad
speciallärarutbildning med glädje av de handikappade elevernas talesmän. En
gedigen grundutbildning är, framhålles det, nödvändig för samtliga grupper av
speciallärare, alltså även för synpedagogerna.

Särskolornas rektor sförening anser sakkunnigförslaget innebära en god lösning
av särskolornas utbildningsfråga. Enligt föreningen erbjuder förslaget i flera
avseenden uppenbara fördelar framför nuvarande organisation. I

I fortsättningen torde få redovisas remissinstansernas inställning till de olika
detaljerna i de sakkunnigas förslag.

Lärarutbildningssakkunnigas beräkningar av lärarbehovet på speciallärarområdet
under den närmaste 10-årsperioden ger enligt arbetsmarknadsstyrelsen
en realistisk bild av läget i fråga om tillgång och trolig efterfrågan på av
förslaget berörda lärarkategorier. Ungefär på samma sätt uttalar sig också SR,
TCO samt folk- och småskoUärarförbunden. SR påpekar i sammanhanget det
angelägna i att landskommunerna erhåller möjlighet att ordna specialundervisning
i samma utsträckning som städerna.

Statskontoret hävdar för sin del, att det möter svårigheter att med någon
större grad av säkerhet nu fastställa behovet av speciallärare, då beräkningarna
väsentligen måste grundas på antaganden och därför representerar betydande
osäkerhetsmoment. De sakkunniga har också, påpekar statskontoret liksom även
socialstyrelsen, kommit till annat resultat rörande behovet av specialklasser än
1957 års skolberedning. Då emellertid enligt statskontoret de sakkunniga vid
bestämmandet av första utbyggnadsetappen iakttagit tillbörlig försiktighet, säger
sig statskontoret inte ha något att erinra mot att utbildningen får den omfattning
de sakkunniga föreslagit.

Vissa av de remissinstanser, som företräder specialområden inom speciallärarutbildningen,
har också uttalat sig beträffande utbildningsbehovet.

Enligt Hörselfrämjandets riksförbund måste en väsentlig ökning av antalet
hörselpedagoger ske.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Svenska dövlärarsällskapet anser, att beräkningarna av lärarbehovet inom taloch
hörselvårdsområdet är rimliga.

Särskolornas rektorsförening hävdar däremot med bestämdhet, att det är nödvändigt
att lärarbristen inom särskoleområdet nedbringas i betydligt snabbare
takt än de sakkunniga föreslagit och förordar, vilket kommer att framgå av det
följande, en större årlig intagning av särskollärare än vad de sakkunniga funnit
sig böra föreslå.

De sakkunnigas förslag om en i stora delar gemensam grundutbildning
för flertalet speciallärare stödjes i sina huvuddrag av ett större antal
remissmyndigheter. Önskemål om såväl en utvidgning av systemet till nya lärarkategorier
som modifieringar av de sakkunnigas förslag i vissa hänseenden förekommer
dock.

Här kan framhallas, att exempelvis Svenska särskolornas lärarförening och
Särskolornas rektorsförening hävdar, att den gemensamma utbildningen kommer
att vara till hjälp att bryta isoleringen från andra lärarkategorier. SACO framhåller
för sin del, att det är av största vikt, att undervisningen effektiviseras
genom så omfattande samundervisning som möjligt för de olika speciallärarkategorierna.
SR betecknar också den gemensamma utbildningen av vissa lärarkategorier
som ytterst angelägen.

TCO finner det i och för sig riktigt att grundutbildningen blir gemensam för
vissa lärarkategorier men anser det likväl angeläget, att utrymme lämnas för
en viss modifiering i detta hänseende. Det anses sålunda kunna ifrågasättas, om
man i så stor utsträckning som de sakkunniga tänkt sig bör samordna hjälpklassoch
observationsklasslärarutbildningen. TCO hävdar vidare, att speciallärarutbildningen
bör förstärkas även för synklasslärare, läsklas slär are och skolmognadsklassemas
lärare, något som anses kunna ske genom att utbildningen för
läsklasslärare och skolmognadsklasslärare samordnas med utbildningen för hjälpoch
observationsklasslärare samt genom att utbildningen för synklasslärare i viss
utsträckning integreras med utbildningen för blindlärare. Synpunkterna delas av
folk- och småskollärarorganisationerna.

Svenska förbundet för specialundervisning anser, att de sakkunnigas samordnade
utbildning har sin givna begränsning och att den självfallet inte får stå
hindrande i vägen för den speciella och differentierade lärarutbildning, vartill
uppdelningen i olika specialklasser enligt förbundets uppfattning närmast ger
anledning.

Saväl Hörselfrämjandets riksförbund och Hörselpedagogernas förening som
skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna tillstyrker en samordning av
grundutbildningen för tal- och hörselpedagoger. Samordningen av utbildningen
förutsätter emellertid enligt Hörselpedagogernas förening, att de sakkunnigas
åsikt, att utbildningen måste differentieras både beträffande vissa teoretiska
specialområden och beträffande praktiken, noga beaktas. Även skolöverstyrelsen
och styrelsen för lärarhögskolorna betonar, att den praktiska delen bör vara i

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

väsentliga delar olika. Svenska dövlärarsällskapet anser, att även om den första
terminens grundutbildning för hörsel- och talpedagoger kan samordnas så bör
dock vidareutbildningen differentieras och dessa lärarkategorier ges skild kompetens.
Att slutkompetensen bör vara olika betonas också av skolöverstyrelsen
och styrelsen för lärarhögskolorna.

Svenska synpedagogers förening håller före, att synklasslärarutbildningen
måste vara helt fri från utbildningen av blindlärare, då de blindas och synskadades
problem ej sammanfaller.

Lärarutbildningssakkunnigas förslag, att utbildningen av speciallärare bör inriktas
på att utbilda klasslärare, som kan undervisa i såväl läroämnen
som övriga ämnen liksom de av de sakkunniga föreslagna arbetsområdena
lämnas utan erinran av de remissinstanser, som särskilt kommenterat förslagen.

Frågan om de olika utbildningslinjernas och fortbildningskursernas förläggning
till lärarhögskolan i Stockholm och — under en övergångstid —
till Annedals folkskoleseminarium i Göteborg beröres särskilt av flertalet remissinstanser.
De sakkunnigas förslag härvidlag tillstyrkes i sina huvuddrag i det
övervägande antalet yttranden.

Svenska dövlärarsällskapet anser dock att ett helt fristående institut under
sakkunnig ledning måste ha större möjligheter att bidraga till utvecklingen på
specialundervisningens område. I varje fall bör dövlärarseminariet även i fortsättningen
ges en fri ställning, även om viss samordning av speciallärarutbildningen
är önskvärd, framhåller dövlärarsällskapet.

Kritisk till förslaget om förläggningsorterna är arbetsmarknadsstyrelsen, som
anser att en decentralisering till olika regioner och orter bör genomföras i den
mån så är möjligt. En koncentration till de tre största städerna anses mindre
tillfredsställande från arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska synpunkter.
Styrelsen erinrar om att de sakkunniga själva föreslagit, att ytterligare behövliga
utbildningslinjer för hjälp- och observationsklasslärare till en del skall förläggas
utanför de större städerna. Styrelsen påyrkar bestämt att så sker. Den föreslagna
utbyggnaden från höstterminen 19C3 bör sålunda enligt arbetsmarknadsstyrelsens
mening inte förläggas till Malmö utan till annan stad. Som exempel anges
Sundsvallsområdet, där befolkningsunderlaget enligt styrelsens bedömande rimligen
även bör innebära tillräckligt skolorganisatoriskt underlag för den praktiska
utbildningen av hjälp- och observationsklasslärare.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna, som biträder de sakkunnigas
förslag, räknar liksom dessa med att en speciallärarlinje skall kunna förläggas
till lärarhögskolan i Malmö från den av de sakkunniga förutsatta tidpunkten,
den 1 juli 1963.

För medicinalstyrelsen är tillgången på såväl medicinsk som psykologisk expertis
avgörande. Styrelsen tillstyrker fördenskull, att utbildningen av speciallärare
förlägges till Stockholm och Göteborg.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

SACO, som anser övervägande skäl tala för Stockholm och Göteborg som förläggningsorter,
där samordning kan ske med lärarhögskolorna, anser liksom skolöverstyrelsen,
att Malmö vid den fortsatta utbyggnaden bör komma i första
hand men understryker i detta sammanhang i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen
också Norrlands behov av speciallärare. Ett institut bör företrädesvis förläggas
till Sundsvall/Härnösand eller Umeå. Det understrykes vidare, att platser
vid de svenska instituten bör reserveras för svensk-språkiga lärare i undervisningen
i Finland.

Styrelsen för blindinstitutet, som enligt vad som redovisats i det föregående
påyrkat en ettårig utbildningsgång för synklasslärare, ifrågasätter, om Göteborg
är den lämpligaste kursorten för denna lärarkategori. Styrelsen föreslår på anförda
skäl, att utbildningen för ifrågavarande lärare förlägges till Stockholm.
Svenska synpedagogers förening, som delar styrelsens uppfattning om utbildningstidens
längd, anser för sin del, att grundkursen i enlighet med de sakkunnigas
förslag väl bör kunna förläggas till Göteborg, men att en vidareutbildningskurs
bör förläggas till Stockholm.

SR anser det inte vara nödvändigt att koncentrera utbildningen av särskollärare
i sin helhet till Stockholm. SR framhåller särskilt, att den omfattande utbyggnaden
av anläggningarna vid Stretered utanför Göteborg enligt förbundets
uppfattning ger utmärkta förutsättningar för särskollärarutbildning där. SR
finner det angeläget framhålla önskvärdheten av att all slags speciallärarutbildning
i framtiden kommer att äga rum såväl i Stockholm som i Göteborg. Samma
fördelningsprincip bör enligt förbundet gälla i fråga om logopedassistentutbildningen
trots den försöksverksamhet med en ettårig utbildning, som bedrivs i
Stockholm under innevarande läsår. Sedan hemmet för cp-barn vid BräkneÖstergård
tillkommit bör enligt SR:s mening övervägas, huruvida inte Göteborg
med sina sju spastikerklasser borde tilldelas utbildningslinje för cp-lärare. Redan
nästa läsår har enligt vad förbundet erfarit Göteborg ett fullt utbyggt högstadium
i cp-skolan och därmed den för närvarande högst utvecklade cp-undervisningen
i landet.

Beträffande de sakkunnigas förslag om utbildningstidens längd
vid utbildningslinjer och fortbildningskurser för olika kategorier av speciallärare
är meningarna delade i remissvaren.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna har i några fall ställt sig
tveksamma till enligt styrelsernas mening för kort utbildningstid vid vissa fortbildningskurser,
men yrkar inte på någon punkt ändringar i förslagen.

SR tillstyrker att utbildningstiden för särskollärare sätts till två terminer men
hävdar, att den föreslagna fortbildningskursen för skolmognadsklas slär are är väl
kort med hänsyn till den undervisning som skall meddelas. Förbundet finner därför
en förlängning från tre till fem veckor tillrådlig för denna grupp.

Stadsfullmäktige i Stockholm, som i sitt yttrande lämnat stort utrymme för
spörsmålet om utbildningstidernas längd för olika specialklasslärare, kritiserar

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i vissa avseenden starkt de sakkunnigas förslag härvidlag. Stadsfullmäktige, som
inte anser sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga gjorda uppdelningen på
utbildningslinjer respektive fortbildningskurser, föreslår i stället en kategoiiklyvning
med hänsyn till de stadier, för vilka lärarna utbildas. Samtliga kategorier
specialklasslärare för mellan- och högstadiet — läs-, syn-, hörsel- och observationsklasslärare
samt hjälpklass- och särskollärare — bör enligt fullmäktige
beredas en ettårig utbildning, fördelad på i stort sett en termin specialutbildning
och en termin vidareutbildning. Specialklasslärarna pa lagstadiet anses endast ha
behov av en grundläggande specialutbildning. För dessa föreslås därför en utbildningstid
av en termin bli det normala. I fråga om den föreslagna utbildningen
för talpedagoger, cp-lärare och lärare för den särskilda observationsundervisningen
har staden intet att erinra.

TCO framhåller, att det hade varit önskvärt att de veckolånga fortbildningskurser
för olika grupper av specialklasslärare, som årligen anordnats av skolöverstyrelsen,
nu avsevärt förstärkts.

Styreben för blindinstitutet föreslår, att utbildningstiden för blindlärare i
samband med utbyggnaden i form av deltagande i utbildningen vid speciallärarlinjen
utvidgas från två till tre terminer. Denna lärarkategori behöver enligt
styrelsen äga fördjupade kunskaper i allmän psykologi samt därutöver i psykiatri
och psykopatologi. Erfarenheten visar, framhåller styrelsen, att det är svårt att
medhinna ens nu föreskrivna kursavsnitt på två terminer. Kurstiden för blivande
yrkeslärare för blinda bör också utökas, föreslår styrelsen, eller från fyra till
sex månader. För synklasslärare, beträffande vilken kategori de sakkunniga föreslagit
en fortbildningskurs om åtta veckor, anser styrelsen såsom absolut minimum
18 veckors utbildning. Styrelsen föreslår emellertid en förlängning av utbildningstiden
för synklasslärarna till två terminer. Sistnämnda förslag framföres
också av Föreningen svenska blindlärare. För blivande lärare i läroämne och för
anpassnin g slärare förordar föreningen tre terminers utbildning och för samtliga
övriga blindlärare, inklusive biträdande anpassningslärare, två terminers utbildning.

Enligt svenska synpedagogers förening bör förslaget om en fortbildningskurs
på endast åtta veckor för synklasslärare godtagas endast i den mån snabbutbildning
är nödvändig för att täcka ett omedelbart behov av synpedagoger. I övrigt
bör enligt föreningen dessa lärares utbildning vara fullt jämställd med andra
speciallärares och omfatta en allmän teoretisk grundutbildning samt dessutom
vidareutbildning inom specialområdet.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag om en förlängning av hörselklasslärarnas
utbildning till två terminer noteras detta med stor tillfredsställelse av Hörselpedagogernas
förening. Förslaget i fråga tillstyrkes likaledes av IIörselfrämjande
ts riksförbund och Svenska dövlärarsälbkapet.

Sakkunnigförslaget om en ettårig utbildning av talpedagoger synes enligt Styreben
för statens dövskola å Manilla inte ge tillräckliga kunskaper och praktik
för behandling av andra än de lättare fallen av talfel, som möter i skolorna. Sty -

112 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

relsen hälsar emellertid vad som nu föreslagits av de sakkunniga med tillfredsställelse.
Utbildningen bör dock enligt styrelsens mening i en senare utformning
fördjupas och möjligheter bör därvid öppnas till pedagogisk behandling även av
svårare fall.

Utbildningen av cp-lärare bör enligt CP-lärarnas förening vara ettårig. Första
delen av utbildningstiden bör då utgöras av den grundkurs på en termin, som de
sakkunniga föreslagit för hjälp- och observationsklasslärare, och andra delen bör
enligt föreningens mening vara en vidareutbildning med föreläsningar, som belyser
olika sidor av cp-bamens vård och undervisning. Under denna sista termin
kan det av de sakkunniga föreslagna arrangemanget med assistenttjänstgöring i
en cp-klass kombineras med utbildningen, framhåller föreningen.

Svenska förbundet för specialundervisning slutligen, uttalar sin anslutning till
förslaget om en ett-arig utbildningslinje för vissa specialklasslärare, omfattande
grundkurs och fortsatt utbildning under en termin. Beträffande läsklassernas och
läsklinikemas lärare förefaller emellertid förbundet utbildningstiden alltför
knapp, varför förbundet hemställer om en ytterligare utökning av kurstiden för
denna kategori.

Flera remissmyndigheter förelår i olika avseenden kompletteringar av
den föreslagna utbildningsorganisationen. Sålunda anser överstyrelsen
för yrkesutbildning, att utbildning av lärare för epileptiska barn bör
äga rum vid den föreslagna speciallärarlinjen. Denna uppfattning framföres även
av medicinalstyrelsen.

Överstyrelsen anser det vidare vara synnerligen otillfredsställande, att sakkunnigförslaget
inte innehåller förslag angående utbildning av yrkeslärare för undervisning
vid specialklasser. Yrkesämnena intar, framhåller överstyrelsen, en central
plats i specialklasselevernas undervisning på högstadiet, vilket överstyrelsen
vill belysa genom följande uppställning, som återger hjälpklassemas timplan på
högstadiet enligt »Förebilder till tim- och kursplaner för hjälpklassemas högstadium».

Antal veckotimmar

Klasslärare Övningslärare Yrkeslärare

Klass 7....................... 21 10 _

Klass 8....................... 16 5

Klass 9 ....................... 15 _ 02

Summa för högstadiet 52 15 34

Överstyrelsen delar de sakkunnigas mening, att det knappast är möjligt att
bygga upp en yrkesutbildning för hjälpklassemas elever, utan att den redan på
högstadiet blivit grundligt förberedd. Vad som här sagts rörande hjälpklasseleverna
gäller enligt överstyrelsens uppfattning i lika hög grad för övriga specialklasselever.
Utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring i specialklasser måste
därför, framhåller överstyrelsen, anses vara lika angelägen och viktig som ut -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bildning av klasslärare för dessa klasser. Denna utbildning bör också omfatta
utbildning av sådana yrkeslärare, som undervisar specialklassklientelet vid egentlig
yrkesutbildning efter genomgång av den obligatoriska skolan. De utbildningsförslag,
som framlagts av de sakkunniga, bör därför kompletteras med planer för
utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring vid såväl specialklasser av olika slag
som vid verkstadsskolor (yrkesavdelningar), helt eller delvis bestående av specialklasselever.

Även arbetsmarknadsstyrelsen berör frågan om utbildning av yrkeslärare och
framhåller, att i speciallärarutbildningen bör ingå yrkesutbildning för yrkeslärare,
som skall undervisa ungdom med intellektuella eller andra handikapp. Svenska
förbundet för specialundervisning påpekar, att organisationsförslaget inte upptar
någon specificerad kursverksamhet för de manga facklärare i övnings- och yrkesämnen,
som tjänstgör i specialklasserna och i allmänhet saknar pedagogisk speciallärarutbildning.
Förbundet föreslår därför, att organisationsförslaget kompletteras
med fortbildningskurser, syftande till dylik specialklasslärarutbildning i
praktiska ämnen.

Svenska landstingsförbundet föreslår, att utbildningen av förskollärare för
särskoleuppgifter i viss mån samordnas med den av de sakkunniga föreslagna
utbildningen och delvis förlägges till det föreslagna specialpedagogiska institutet
i Stockholm. Också Svenska särskolornas lärarförening finner det önskvärt att
en speciell vidareutbildning av förskollärare med tjänstgöring i särskolan anordnas.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte jämsides med den av de sakkunniga
föreslagna utbildningen kunde inrättas en utbildningslinje, för personer
utan lärarexamen, där eleverna direkt rekryterades bland lämpliga sökande med
annan grundutbildning. Närmast skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsen en sadan
utbildning motsvara den som anordnades vid de numera nedlagda Slagsta seminarium
och särskoleseminariet i Stockholm. Denna linje skulle bl. a. kunna
erbjuda möjligheter till vidareutbildning för kvalificerad vårdpersonal vid institutioner
för barn- och ungdomsvård, vilket enligt styrelsens uppfattning skulle
innebära ett värdefullt tillskott av lärarkandidater med rik erfarenhet av att
handleda psykiskt utvecklingshämmade. Till rekrytering skulle även kunna förekomma
en del kvinnor med erfarenhet från uppfostran av egna barn, arbete i
föräldraförening i anslutning till särskola och liknande verksamhet.

SR finner sig med förvåning kunna konstatera, att endast hjälpklass- och
observationsklasslärare avses bli utbildade för grundskolans högstadium. Förbundet
finner det angeläget med en kompletterande utredning snarast om övriga
speciallärargruppers utbildning för högstadiet.

Styrelsen för blindinstitutct anser föreskrift böra utfärdas om att de av skolöverstyrelsen
i anslagsäskandena för budgetåret 19G2/G3 föreslagna blivande
anpassningslärama beredes [ilats vid de kurser, där andra blivande blmdlärarc
deltar.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Hörselfrämjandets riksförbund betonar, att utbildningen av lärare för barn och
vuxna lämpligen bör sammanföras.

Beträffande de sakkunnigas förslag om utbildningskapaciteten för
speciallärare förekommer mycket få kommentarer i remissvaren.

Hörselfrämjandets riksförbund och hörselpedagogernas förening betecknar
de sakkunnigas förslag om en årlig utbildning av 12 hörselpedagoger under den
närmaste 1 O-årsperioden som otillräckligt. Det påpekas, att beräkningen endast
avser skolornas behov — vilket även det sägs vara större — och att den helt
bortser från de vuxna hörselskadades utbildningsbehov. Båda remissinstanserna
anser att en årlig utbildning av 25 lärare bättre svarar mot behovet av lärare
både inom och utom skolorna. Av de föreslagna 25 årligen intagna lärarkandidaterna
bör enligt Hörselpedagogernas förening fem utbildas för undervisning av
vuxna hörselskadade.

Även Särskolornas rektor sförening har, som av det föregående framgått, eu
kritisk inställning till de sakkunnigas förslag om lärar- och utbildningsbehov
beträffande särskollärare. Intagningen vid särskollärarlinjen i Stockholm bör
enligt föreningen tills vidare sättas till högst 40 elever per år i stället för den av
de sakkunniga föreslagna kapaciteten 30 per år. Skulle det visa sig omöjligt att
placera ett så stort elevantal vid denna utbildningslinje, bör enligt rektorsföreningens
uppfattning möjligheten att även inrätta särskollärarlinje i Göteborg
eller Malmö-Lundområdet undersökas.

De sakkunnigas förslag om inträdesfordringar för tillträde till de
föreslagna utbildningslinjerna på en eller två terminer — minst tre års allmän
lärartjänstgöring — kommenteras blott av några få remissinstanser. Hörselpedagogernas
förening ansluter sig oreserverat till förslaget. Tillstyrker gör också
TCO och Svenska särskolornas lärarförening.

Däremot invänder Svenska förbundet för specialundervisning att tjänstgöringstidens
längd enligt förbundets mening inte i och för sig garanterar vederbörandes
lämplighet som lärare för handikappade barn. Bevis om erfarenhet från
specialundervisning jämte intyg om fallenhet som specialklasslärare bör därför
om möjligt fordras av sökande, detta så mycket mera som de föreslagna vitsorden
vid genomgången kurs — Godkänd och Icke godkänd — ger otillräcklig
ledning vid bedömande av lämplighetsgraden, hävdar förbundet. Även Svenska
särskolornas lärarförening anser, att som inträdesfordring också bör gälla erfarenhet
av undervisning i särskola. TCO betonar likaledes att vid intagningen
särskilt värde bör tillmätas erfarenhet av undervisning i specialklass med hänsyn
till specialundervisningens speciella karaktär.

Vad härefter angår frågan om bedömning och betygsättning så
tillstyrker TCO de sakkunnigas förslag härutinnan. Svenska särskolornas lärar -

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

förening finner det välmotiverat att genomgången utbildning på de olika linjerna
endast bedömes med vitsorden Godkänd och Icke godkänd, men föreningen säger
sig ha svårt att förstå, varför det skall behövas ett graderat sammanfattningsbetyg
för de lärare, som önskar sig till särskolan. Samma vitsord bör enligt förbundets
uppfattning gälla för genomgången särskollärarutbildning som för institutets
övriga kurser.

Förslagen om undervisningens innehåll och bedrivande
samt kurs- och timplaner har kommenterats av så gott som samtliga
hörda remissinstanser, stundom ganska ingående. Någon klar tendens i remisssvaren
i detta fall kan emellertid inte utläsas, vilket för övrigt synes förklarligt
med hänsyn till de avgränsade intresseområden, som åtskilliga remissorgan företräder.
Något direkt avvisande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag föreligger
likväl inte. Däremot är önskemålen om kompletteringar och utvidgningar av
kursplanerna inte ovanliga.

Det förslag till personalorganisation för utbildningen av speciallärare
i Stockholm och Göteborg, som de sakkunniga framlagt, kommenteras av
nästan samtliga remissorgan. Särskilt gäller detta den föreslagna professuren i
praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning. De flesta kommentarerna
till det förslaget är synnerligen positiva. I övrigt beröres i remissyttrandena bl. a.
de sakkunnigas förslag om rektorstjänsten i Stockholm och förestandarbefattningen
i Göteborg samt om fasta handledartjänster vid övningsundervisningen.

TCO, som livligt tillstyrker inrättandet av professuren i fråga, framhåller, att
det länge framstått som ett önskemål, att praktiskt verksamma pedagoger på
skilda specialområden skulle kunna beredas vidgade möjligheter till fortsatt
expertutbildning. Genom inrättandet av en professur skapas nu dessa möjligheter,
påpekar TCO. Särskolornas rektorsförening betygar likaledes sin uppskattning
av de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna
anser, att den föreslagna professuren bör knytas till speciallärarlinjen vid
lärarhögskolan i Stockholm under beteckningen professur i praktisk pedagogik
och speciell psykologi. Till professuren bör emellertid också knytas erforderliga
hjälpkrafter — en assistent och ett kontorsbiträde — hävdar styrelserna. Enligt
SR bör professuren få sin motsvarighet även i Göteborg.

Socialstyrelsen ansluter sig till förslaget om en professur men förordar, att vid
Stockholms universitets pedagogiska institution avdelningen för barnpsykologisk
forskning, som närmast uppmärksammar barn i förskoleåldern, utvecklas till en
självständig institution samt att forskningen efter hand utsträckes så att den kan
avse även alla barn i skolåldern.

Universitetskanslern anser sig endast i princip knnna tillstyrka, att en professur
av den art, de sakkunniga föreslagit, inrättas vid lärarhögskolan i Stockholm.
Om så sker bör professuren lämpligen anknytas till Stockholms universitet

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

i samma form som gäller för den nuvarande professuren i praktisk pedagogik vid
lärarhögskolan.

Statskontoret avstyrker inrättandet av den föreslagna professuren med hänvisning
till att behovet av specialpedagogisk forskning tills vidare synes kunna
täckas av pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm.

Vad härefter gäller personalorganisationen i övrigt bör enligt
statskontorets mening försiktighet iakttagas vid inrättandet av lärartjänster
under uppbyggnadsperioden. Ordinarie anställningsform synes ej böra ifrågakomma,
förrän erfarenhet vunnits rörande den nya utbildningsverksamheten.

Beträffande den för speciallärarlinjen i Stockholm föreslagna rektorstjänsten
framhåller SACO, att kompetenskraven för rektor inte bör sättas lägre än vad
som krävs för lektorskompetens. SACO anser inte att de för rektor föreslagna
arbetsuppgifterna kan skötas tillfredsställande utan hög vetenskaplig kompetens.
SR anser, att erforderlig assistenthjälp bör ställas till rektors förfogande för avlastning
av dennes arbetsbörda.

Vad angår den för utbildningen i Göteborg föreslagna befattningen som föreståndare
anser SR, att titeln »föreståndare» bör ändras till »biträdande rektor».
För såväl föreståndaren som experterna förordar SR högre arvoden och för föreståndaren
dessutom en ytterligare begränsning av undervisningsskyldigheten.

Enligt Svenska förbundet för specialundervisning vore det önskvärt och lämpligt
att lektorer med teoretisk och praktisk erfarenhet av specialundervisningens
psykologiska och pedagogiska sidor likaledes kunde knytas till utbildningsarbetet
i Stockholm och Göteborg.

Socialstyrelsen ifrågasätter, om inte kvalificerad psykologkompetens alltid
bör vara företrädd hos någon av huvudlärarna vid speciallärarlinjen. Övriga föreläsare
bör vara väl kvalificerade experter, understryks det.

Specialklassernas lärare har i betydande utsträckning fått ägna sig åt skolpsykologiska
uppgifter och därigenom varit en stor tillgång när det gällt att utvidga
specialundervisningen, betonar TCO, som anser, att det är en praktiskt
framkomlig väg att säkerställa behovet av personal för den skolpsykologiska verksamheten
genom att anförtro åt de specialutbildade lärarna uppgiften att i samarbete
med den regionalt anställde skolpsykologen svara för mentalhygieniskt
förebyggande åtgärder i form av utredningsarbeten och differentieringsundersökningar
för utbyggnad av specialundervisningen.

Statskontoret vill ej med hänsyn till vad de sakkunniga anfört om svårigheterna
att erhålla lämpliga handledare motsätta sig att åtgärder vidtages för att
knyta dugliga sådana lärare fastare till undervisningen. Ämbetsverket ställer sig
dock tveksamt till förslaget att för ändamalet inrätta extra ordinarie övningsskollärarbefattningar,
då särskild övningsskola ej anses böra organiseras. Statskontoret
ifrågasätter därför, om det ej bör vara tillräckligt att tills vidare öppna
möjlighet att för ett begränsat antal handledare meddela vikariatslöneförordnande
a tjänst i respektive A 20 och A 14. Även riksrevisionsverket menar, att

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

man inte bör binda sig för fasta handledartjänster utan bibehalla det nuvarande
systemet med arvoderade handledare, eventuellt med en viss höjning av auskultationsarvodena.

Av helt annan uppfattning än de båda ämbetsverken är TCO, som tillstyrker
de sakkunnigas förslag beträffande övningsundervisningen vid speciallärarlinjen
i Stockholm. Om det skall vara möjligt att fast knyta välkvalificerade handledare
till denna linje, synes särskilda övningsskollärartjänster böra inrättas i den
lokala skolorganisationen, framhåller TCO. Det föreslagna antalet övningsskollärartjänster
förefaller organisationen vara alltför knappt tilltaget, särskilt beträffande
utbildningsorganisationen i Göteborg. De föreslagna övningsskollärartjänsterna
synes enligt TCO endast tillgodose det minimibehov av handledare
som föreligger när den nya utbildningsorganisationen startas.

Tillstyrker de sakkunnigas förslag i nu berört hänseende gör även Svenska
förbundet för specialundervisning, Hörselpedagogernas förening och Särskolornas
rektorsförening. De båda sistnämnda föreningarna önskar att vissa av tjänsterna
bör reserveras för speciella lärarkategorier. Sålunda önskar hörselpedagogernas
förening, att minst en av tjänsterna besättes med hörselklasslärare och särskolornas
rektorsförening att minst två av de 12 handledarna vid särskollärarutbildningen
i Stockholm bör ha ställning som övning slär are.

Enligt SR:s uppfattning erfordras en kraftig upprustning av läsklinikerna vid
lärarhögskolan och vid Annedals folkskoleseminarium, om den föreslagna organisationen
av speciallärarutbildningen förverkligas.

De sakkunnigas beräkningar av kostnaderna för den föreslagna utbildningsorganisationen
tas upp till särskild granskning av mycket fa remissinstanser.

Statskontoret uttalar, att hyran för Stockholmslokalerna baserar sig pa hittills
erlagda belopp för lokaler inom en relativt försliten folkskola. För moderna
ändamålsenliga lokaler med tillräcklig utrustning bör — enligt vad statskontoret
inhämtat från byggnadsstyrelsen — en total hyreskostnad om 100 kr./m2
vara mera representativ. Motsvarande gäller enligt statskontoret för hyreskostnaderna
för lokalbehovet (300 m2) i Göteborg.

SR anser, att utrustningsanslaget för Göteborg, 6 000 kr., är klart otillräckligt
och finner ett anslag av 20 000 kr. vara mera realistiskt. Vidare förefaller det för
Göteborg föreslagna arvodena till föreståndaren (6 000 kr.) och till expert- och
assistenthjälp (6 000 kr.) förbundet alltför låga, om man jämför med motsvarande
arvoden vid speciallärarutbildningen i Stockholm.

Riksrevisionsverket berör en anslagsteknisk fråga. Enligt verkets mening bör
erforderliga anslagsmedel för speciallärarutbildningen i Stockholm uppföras
under lärarhögskolan genom höjning av nuvarande anslagsposter för respektive
ändamål. Detta skulle innebära, att lärarhögskolans rektor och icke, som de sakkunniga
förutsätter, speciallärarlinjens rektor bör svara för den ekonomiska
förvaltningen av denna linje.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Bland mera speciella uttalanden kan nämnas, att TCO finner det
angeläget, att tidigare utbildade klasslärare beredes fortsatt anställning i specialklass
genom särskilda övergångsanordningar.

Svenska särskolornas lärarförening påpekar, att de sakkunniga inte synes ha
beaktat det förhållande, som inträtt efter den 1 juli 1961, nämligen att det finns
möjlighet att inrätta folkskollärartjänster i särskolan i lönegrad 19. Den nya
ordningen innebär enligt föreningen, att lärare, som hittills utbildats för och
ansetts behöriga att undervisa och handleda lärarkandidater jämväl på högstadiet
inte längre anses behöriga härtill. I den mån särskolans lärare av formella
skäl ej anses kunna få behörighet till dessa tjänster utan någon form av kompletteringsutbildning
kräver lärarföreningen, att dylika kurser ofördröjligen anordnas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som anser att överstyrelsen i intimt samarbete
med speciallärarlinjen bör utarbeta utbildningsplaner för yrkeslärares
verksamhet vid specialklasser samt genomföra denna utbildning, förutsätter därvid,
att medel och experter ställs till överstyrelsens förfogande för denna enligt
överstyrelsen i stort sett nya uppgift inom överstyrelsen.

Slutligen må anmärkas, att — efter remisstidens utgång — ett par skrivelser
inkommit från organisationer, som ej deltagit i remissförfarandet. I skrivelse från
Riksförbundet för Utvecklingsstörda barn påpekas »med skärpa» att den beräkningsgrund,
varpå förslaget bygger sina prognoser beträffande särskollärarbehovet,
i alltför ringa grad överensstämmer med faktiska förhållanden i vad
gäller särskolemässiga barn. Utbyggnadsbehovet avfärdas enligt förbundet alltför
lättvindigt och synpunkterna stödjer sig inte på en riktig statistisk analys. Förslaget
beräknar enligt riksförbundet särskolans behov av lärarutbildning utan
att tillnärmelsevis ta hänsyn till det behov som verkligen föreligger för särskolemässiga
barn att komma i åtnjutande av en undervisning till vilken de är lagligen
berättigade. Förbundet säger sig med bestämdhet hävda, att ett fastlåsande
av utbildningskapaciteten för särskollärare i enlighet med de sakkunnigas otillräckliga
förslag vore ytterst olyckligt. Förutom att förslaget inte ens möter
blygsamt beräknade behov skulle dess genomförande dessutom, framhåller förbundet,
verka hämmande på en intensifiering av utbyggnadstakten särskilt för
externa särskoleformer. Riksförbundet finner en sådan intensifiering ytterligt
angelägen, icke blott ur samhällets synpunkt — den skulle spara in åtskilliga
internatplatser och därmed avlasta samhällsekonomin — utan även rent skolpsykologiskt.

Sveriges Psykologförbund anmärker också på det av de sakkunniga redovisade
prognostiska materialet. Prognosen beträffande behovet av lärare inom den särskilda
specialundervisningen anser förbundet vila på alltför restriktiva överväganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

119

7. Departementschefen

Med våra ansträngningar att förbättra skolväsendet syftar vi att nå dithän,
att varje ung människa skall kunna utveckla sina inneboende förutsättningar, sa
långt de räcker. För att en sadan strävan skall kunna förverkligas, maste den
obligatoriska skolan kunna erbjuda en undervisning, som passar vitt skilda elevkategorier.
Sett från samhällets synpunkt, sadant det är utformat i dag med höga
krav på den enskildes prestationsförmåga, ligger det också i dess intresse att
främja en maximal utveckling av individernas förutsättningar pa alla begavningsnivåer.
Men många barn är förvägrade möjligheterna att fullgöra ens
normala intellektuella prestationer på grund av olika handikapp eller att fullgöra
dem vid vanlig skolgång. De saknar dock för den skull inte utvecklingsmöjligheter
och kan göra anspråk pa att skolan skall se till, att dessa blir tillvaratagna
på bästa sätt. I vårt samhälle har åtskilligt men hittills ändå alldeles för litet
gjorts, för att alla de barn jag åsyftar skall kunna erbjudas en skolgång, som är
avpassad efter måttet av deras förutsättningar. Ett mycket stort antal orter
saknar fortfarande alla möjligheter att ge eleverna tillgång till specialundervisning.
Den fortgående utvecklingen av vårt skolväsen måste därför inriktas så,
att även dessa kategorier elever får del av de framsteg som göres på undervisningens
område. En grundläggande åtgärd härvidlag är att skapa goda utbildningsmöjligheter
för de lärare, som skall ha den viktiga uppgiften om hand att
undervisa den stora gruppen barn, som inte lämpligen bör gå i den obligatoriska
skolans vanliga klasser eller som bör ha ett komplement till den undervisning,
som där meddelas. Jag ämnar i fortsättningen föreslå åtgärder som, om de förverkligas,
bör innebära ett betydande steg framat och åtminstone en god början
till en förbättrad utbildning av lärare för elever, som av olika skäl kräver specialundervisning.

De lärare, vilkas utbildning jag här avser, är dels lärarna för de i olika hänseenden
handikappade barn, som undervisas i det obligatoriska skolväsendet, dels
lärarna i särskolorna. När man går att bedöma dessa lärares behov av utbildning,
måste det vara en given utgångspunkt, att ju mindre kapabelt ett barn
är, desto större skicklighet måste man kräva av läraren. Det är emellertid uppenbart,
att de resurser vi för närvarande förfogar över för utbildningen av speciallärare
är både organisatoriskt splittrade och i flera fall klart otillräckliga. I olika
sammanhang har också krav rests på cn administrativt ändamalsenligarc och
i pedagogiskt avseende effektivare utbildningsorganisation.

Enligt min mening är det nu cn brådskande angelägenhet, att en fast utbildningsorganisation
med den kapacitet, som föreliggande behov kräver, kommer
till stånd. Jag anser mig därför böra föreslå, att en utvidgning och kvalitativ
förstärkning av speciallärarutbildningen, i allt väsentligt i överensstämmelse med
lärarutbildningssakkunnigas förslag, pabörjas fr. o. m. nästa budgetar.

Jag har i det föregående redogjort för de sakkunnigas beräkningar av utbild -

120

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

ningsbehovet av speciallärare samt för deras förslag till utbildningsorganisation.
Jag begränsar mig därför här till att lämna en kort sammanfattning av huvudpunkterna,
innan jag går att redovisa mina ställningstaganden till enskildheterna
i de framförda förslagen.

Det totala behovet av ytterligare specialklasslärare — hjälpklasslärare, observationsklasslärare,
läs- och talklasslärare m. fl. — för de närmaste tio åren har
beräknats till ca 3 000. Härtill kommer behovet av döv- och blindlärare samt
lärare i hörsel- och synklasser, vilket under samma period uppskattas till ca 200.
Utbildningsbehovet av lärare för den särskilda specialundervisning, som bedrives
jämsides med vanlig undervisning, samt för läs- och talklinikerna, beräknas till
mellan 1 500 och 2 000 under en tioårsperiod. Det totala merbehovet av lärare
i kunskapsämne vid särskolor och epileptikerskolor slutligen uppskattas till mellan
300 och 400 lärare under den närmaste tioårsperioden.

De sakkunnigas förslag till utbildningsorganisation innebär, att utbildning
på speciallärarområdet skall bedrivas både i Stockholm, där utbildningen organiseras
som en speciallärarlinje vid lärarhögskolan, och i Göteborg, där anknytning
avsetts ske till Annedals folkskoleseminarium. De sakkunniga skiljer på
två slag av utbildningsverksamhet, å ena sidan utbildningslinjer, vid vilka studietiden
omfattar minst en termin, och å andra sidan fortbildningskurser, vid
vilka studietiden är kortare än en termin. På utbildningslinjerna anordnas en
gemensam grundutbildning för de största grupperna av speciallärare, dvs. hjälpklass-
och observationsklasslärare samt särskollärare liksom även för talpedagoger
och hörselklasslärare. För hjälpklass- och observationsklasslärare samt
särskollärare föreslås en påbyggnad på grundutbildningen, omfattande en termin.
Sammanlagt två terminers utbildning skulle även talpedagoger och hörselklasslärare
erhålla. Speciallärarutbildningens organisation utformas som en
vidareutbildning av klasslärare, vilka kan meddela undervisning i specialklasser
i flertalet läroämnen och övriga ämnen. Arbetsområdet för specialutbildade småskollärare
föreslås härvid företrädesvis komma att omfatta skolans lågstadium,
och för specialutbildade folkskollärare företrädesvis skolans mellan- och högstadium.
Sammanlagt ca 200 speciallärare föreslås bli utbildade i Stockholm och
ca 100 i Göteborg under det första utbildningsåret. Såsom minimum för tillträde
till de föreslagna utbildningslinjerna förordas en föregående allmän lärartjänstgöring
på tre år. I fråga om bedömning och betygsättning föreslås, att deltagare
på utbildningslinjer skall bedömas endast med vitsorden Godkänd eller
Icke godkänd. Vid fortbildningskurser förutsättes deltagarna efter avslutad utbildning
få intyg om genomgången sådan utbildning. De sakkunniga framlägger
förslag till tim- och kursplaner i huvudsak utarbetade med ledning av erfarenheterna
från den hittillsvarande kursverksamheten. Personalorganisationen föreslås
omfatta i Stockholm en rektor, en lektor och tolv övningsskollärare m. fl.
tjänster samt i Göteborg en föreståndare och sex övningsskollärare jämte annan
personal. Från den 1 januari 1964 föreslås i Stockholm tillkomma en professur i
praktisk pedagogik med specialpedagogisk inriktning. Kostnaderna nästa bud -

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

getår för den föreslagna utbildningsorganisationen har beräknats till 1 558 000
kr. Med hänsyn till bortfallet av kostnaderna för de hittillsvarande utbildningskurserna
och för vissa i det föregående närmare angivna lärarlöner blir merkostnaden
för statsverket ca 678 000 kr.

De sakkunnigas förslag har, såsom framgått av det föregående, till både syfte
och innehåll hälsats med stor tillfredsställelse av så gott som samtliga remissinstanser,
även om vissa erinringar riktats mot detaljer i förslaget. Jag har själv
kommit till den uppfattningen, att förslagen är väl ägnade att i huvudsak läggas
till grund för åtgärder i angivet syfte.

Jag övergår så till att i tur och ordning behandla de olika förslag, som lärarutbildningssakkunniga
har framlagt.

I ett mycket stort antal av rikets kommuner har ännu inte någon form av
specialundervisning anordnats. Orsaken synes i stor utsträckning vara den bristande
tillgången på lärare med utbildning för sådan undervisning. Detta gäller,
som påvisats av de sakkunniga, i särskilt hög grad landsbygden. En positiv lösning
av speciallärarnas utbildningsfråga och en utbyggnad av den nuvarande
utbildningskapaciteten är inte minst med hänsyn härtill utomordentligt angelägen.
Vidare måste högstadiets successiva utbyggande komma att ställa ökade
krav på flera och ännu mera kvalificerade speciallärare.

Nu redovisade omständigheter har utgjort en allmän utgångspunkt för de
sakkunnigas beräkningar av utbildningsbehovet på speciallärarområdet.
Beräkningarna, som enligt min mening är försiktiga och närmast hållna i
underkant, bör läggas till grund för den omedelbara dimensioneringen av utbildningsorganisationen
för speciallärare. Jag finner det emellertid angeläget att
starkt betona, att det framtida utbildningsbehovet på nu förevarande område
måste bli föremål för fortlöpande prognoser liksom motsvarande behov av övriga
lärarkategorier. Därför får inte, och det framgår klart att så inte heller är de
sakkunnigas mening, den nu föreslagna utbildningsorganisationen betraktas som
slutgiltig. Förslaget bör i stället, som jag redan inledningsvis framhållit, betraktas
som en första utbyggnadsetapp.

Den hittillsvarande utbildningsverksamheten på speciallärarområdet har —
med smärre undantag de allra senaste åren — bedrivits i form av separata kurser
för varje lärargrupp. Detta har medfört en icke önskvärd gränsdragning mellan
olika kategorier speciallärare. Redan nu är emellertid, såsom papekats av
de sakkunniga, kursinnehållet ofta gemensamt för utbildningen av flera speciallärargrupper.

De sakkunniga har anfört såväl pedagogiska som praktiska och ekonomiska
skäl för att nuvarande utbildningsform bör ersättas av en i stora delar g c m c ns
a in utbildning för flertalet speciallärarkategorier. Härför talar bl. a., att
den moderna specialpedagogiken med sin helhetssyn på barn med handikapp
särskilt betonar nödvändigheten av att specialläraren får en god orientering

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

även om andra områden än det egna. Lärarens användbarhet på olika verksamhetsområden
ökar givetvis också, om han i sin utbildning förvärvar kännedom
om defekter hos barn utanför sitt eget specialområde. Detta är av värde
inte minst för de mindre kommunerna, där någon större grad av differentiering
i specialundervisningsorganisationen svårligen kan uppnås. Slutligen innebär en
samordnad utbildning också möjligheter till en starkare koncentration till större
enheter, vilket bidrar till att hålla utbildningskostnaderna nere. Jag återkommer
till sistnämnda synpunkt i det följande.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning om värdet av en i stora delar gemensam
utbildning och tillstyrker vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit.

De gemensamma momenten i utbildningen bör omfatta huvudparten av de
teoretiska studierna medan den differentiering, som givetvis påkallas av lärarnas
olikartade uppgifter, bör förläggas till den mera praktiskt betonade delen av
utbildningen.

I anledning av vissa vid remissbehandlingen framförda önskemål om en utvidgning
av den gemensamma utbildningen till nya grupper speciallärare vill jag
framhålla, att erfarenheterna från de närmaste årens utbildningsverksamhet får
visa om en sådan utvidgning bör ske.

Jag anförde nyss, att en samordnad speciallärarutbildning innebär möjligheter
till en starkare koncentration av utbildningen till större enheter. Det förslag till
lokalisering av utbildningen, som de sakkunniga förordar, tillgodoser bl.a.
detta syfte. Som framgått av det föregående innebär de sakkunnigas förslag, att
ett specialpedagogiskt institut fr. o. m. nästa läsår knytes till lärarhögskolan i
Stockholm såsom en speciallärarlinje. Vidare föreslås att viss speciallärarutbildning
förlägges till Annedals folkskoleseminarium i Göteborg.

Att utbildningsorganisationen förlägges till de båda nuvarande kursorterna
Stockholm och Göteborg finner jag naturligt med hänsyn till den väl utbyggda
specialundervisningen i dessa städer. Den förordade anknytningen till lärarhögskola
respektive seminarium innebär också enligt min mening så påtagliga
fördelar, av främst pedagogisk art, framför helt fristående speciallärarinstitut,
att jag ger den min anslutning. Det är betydelsefullt, att utbildningsverksamheten
så långt det är möjligt äger rum i nära anslutning till den lärarutbildning,
som bedrives vid en lärarhögskola. Härigenom skapas förutsättningar för goda
ömsesidiga kontakter mellan olika grupper lärare, till båtnad för den fortsatta
gemensamma lärargärningen. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att
redan 1950 års riksdags principbeslut om bl. a. lärarutbildningen vid lärarhögskolor
förutsatte, att utbildning för olika grupper av speciallärare skulle komma
att förläggas till lärarhögskolorna. Vid bifall till mitt förslag i närmast föregående
avsnitt, att en tredje lärarhögskola övergångsvis skall förläggas till
Annedals folkskoleseminarium, synes det vara naturligast att speciallärarutbildningen
också i Göteborg organisatoriskt knytes till lärarhögskolan.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Om och när speciallärarutbildning bör förläggas även till andra orter än
Stockholm och Göteborg får bli beroende av resultatet av de fortsatta behovsundersökningar,
vilka arbetsmarknadsstyrelsen har att kontinuerligt bedriva.

Den uppdelning på utbildningslinjer och fortbildnings kurser,
som föreslagits av de sakkunniga, bör godtagas i princip. Utbildningslinjer
bör alltså finnas för utbildning av hjälpklass- och observationsklasslärare, särskollärare,
talpedagoger (logopedassistenter) och hörselklasslärare. Utbildningen
av cp-lärare bör också ske vid utbildningslinje, men med hänsyn till det ringa
behovet av sådana lärare synes nagon särskild kurs för deras utbildning inte
erfordras. I stället bör, såsom de sakkunniga tänkt sig, utbildningen av cp-lärare
i huvudsak ordnas så, att den som önskar dylik utbildning beredes anställning
vid en cp-skola som assistentlärare med bibehållen lön, varjämte han till viss del
bör följa den teoretiska undervisning på hjälpklass- och andra speciallärarkurser,
som löper parallellt med hans assistentlärartjänstgöring.

Utbildning i form av fortbildningskurser bör anordnas för synklasslärare,
lärare för undervisning i skolmognadsklasser, lärare för undervisning av barn med
läs- och skrivsvårigheter samt för lärare för den särskilda observationsundervisningen.
I

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna anser jag, att speciallärarutbildningen
i huvudsak bör inriktas på att utbilda klasslärare. Lärarbyten
i specialklasserna bör i görligaste mån undvikas. Det är för den skull
uppenbarligen viktigt, hur klasslärarnas arbetsområden bestämmes. Då
denna fråga har nära samband med utbildningens allmänna utformning
vid utbildningslinjerna, behandlar jag båda frågorna i detta sammanhang
och först då i vad de har avseende på den reguljära obligatoriska
skolan.

De sakkunniga har tänkt sig, att arbetsområdet för specialutbildade småskollärare
företrädesvis skall omfatta skolans lägsta stadium, dvs. årskurserna 1—3
och i vissa fall årskurs 4. Specialutbildade folkskollärare skall undervisa företrädesvis
på skolans mellan- och högstadium, dvs. i årskurserna 4(5)—9. De sakkunniga
har inte entydigt uttalat sig om förhållandet mellan utbildningstid och
arbetsområde för folk- och småskollärare, som utbildar sig för hjälpklass- och
observationsklasstjänstgöring. Skolöverstyrelsen och styrelsen för lärarhögskolorna
har, som framgått av det tidigare, uppmärksammat detta förhållande.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att det är önskvärt att
utbildningen på utbildningslinjerna genomgående blir ettårig för samtliga berörda
speciallärarkategorier. För detta talar bl. a„ att den vidare orientering i exempelvis
samhällskunskap, yrkesvägledning, anlagsprövningar och barnavårdsproblem,
som ofta måste fordras av cn speciallärare även på låg- och mellanstadierna,
svårligen kan i någon större utsträckning infogas i de utbildningsmoment, som

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

knytes till en termins utbildning. Med två terminers utbildning vinnes vidare
den enligt min mening mycket betydelsefulla fördelen att lärarbyte av formella
skäl vid klassens övergång från ett stadium till ett annat kan begränsas till en
gång under passagen av den obligatoriska skolan. Jag förordar följande utbildningstider
och fördelning av arbetsområdena mellan specialutbildade folk- och
småskollärare inom den obligatoriska skolan.

Arbetsområdet för folkskollärare, som genomgått två terminers speciallärarutbildning,
bör omfatta årskurserna 4—9.

Arbetsområdet för småskollärare med motsvarande utbildning bör omfatta
årskurserna 1—6. Saväl rent pedagogiska som organisatoriska skäl anser jag nämligen
tala för att speciallärarutbildade småskollärare skall kunna tjänstgöra även
på mellanstadiet. Som de sakkunniga framhållit, kräver speciellt hjälpklassbarnens
fördröjda mentala utveckling och deras behov av kontinuerligt stöd en
känslomässigt och karaktärsmässigt stabiliserande ledning, som inte utan vidare
bör brytas redan efter tre år i skolan. I de mindre kommunerna med gles befolkning
och med lägre skolformer torde det ofta inte heller finnas underlag för mer
än en lärare för hjälpundervisningen på låg- och mellanstadiet.

Beträffande särskolan ter sig förhållandena något annorlunda. I denna skolform
förekommer för närvarande lärare i kunskapsämne med särskollärarexamen,
folkskollärarexamen eller annan utbildning. Sedan särskollärarutbildningen vid
Slagsta seminarium och vid det till småskoleseminariet i Stockholm knutna
särskoleseminariet nedlagts, utbildas lärare i kunskapsämne genom de av skolöverstyrelsen
anordnade 20-veckorskurserna för särskollärare. Särskilda tjänster
för folkskollärare i särskolan har inrättats först fr. o. m. den 1 juli 1961. I denna
skolform förekommer inte stadier, motsvarande folkskolans, och därför har det
ej heller varit aktuellt att generellt fastställa arbetsområden för olika lärarkategorier.
Det förutsättes dock, att folkskollärarna företrädesvis skall undervisa
i särskolans högre klasser. Ett konsekvent genomförande av arbetsområden
är emellertid i dagens läge ogörligt med hänsyn till dels lärarbristen, dels den
omständigheten att flertalet särskolor är små, varför klasser bestående av flera
årskurser är mycket vanliga. Därtill kommer den allmänna målsättningen vid
all specialundervisning att så långt möjligt undvika lärarbyten. På längre sikt
förefaller emellertid en rimlig lösning vara, att arbetsområdena för de olika lärarkategorierna,
liksom nyss föreslagits beträffande specialklasslärama, får delvis
täcka varandra. Det torde dock inte vara lämpligt att taga slutlig ställning i
denna fråga, förrän ytterligare erfarenhet vunnits beträffande bl. a. folkskollärarnas
tjänstgöring i särskolan. Tills vidare bör särskollärare med småskollärarutbildning,
liksom hittills, kunna utnyttjas på alla stadier i särskolan, medan
folkskollärare, som förskaffar sig här föreslagen ettårig särskollärarutbildning,
huvudsakligen bör tjänstgöra i de högre årskurserna.

Genomgång av två terminers utbildning av nu ifrågavarande slag bör medföra
en högre löneställning för hjälpklass- och observationsklasslärare samt för hörselklasslärare
och cp-lärare än den som gäller för folk- respektive småskollärartjänst
i allmänhet.

125

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Efter överläggningar i frågan med vederbörande personalorganisationer föreslår
jag, att för lärare, som genomgått nyss nämnd utbildning, skall inrättas ordinarie
tjänster i A 19 för folkskollärare och i A 13 för småskollärare med de arbetsområden
jag här förordat. Till frågan om löne- och anställningsförhållanden för
övriga kategorier med utbildning av nu ifrågavarande omfattning torde ställning
få tagas i annat sammanhang.

Vad härefter angår utbildningstidens omfattning vid fortbildningskurserna,
har vid remissbehandlingen invändningar rests mot de enligt vissa remissmyndigheters
uppfattning i flera fall alltför korta utbildningstiderna. Kritiken är
emellertid inte samlad. Jag är liksom de sakkunniga väl medveten om att skäl
kan tala för en förlängning av utbildningstiden för vissa grupper av speciallärare
utöver den som de sakkunniga förordat. Jag bedömer det emellertid såsom
mest angeläget för närvarande att snabbt få till stånd en ökning av antalet utbildade
lärare för specialklasscrna. Jag förordar därför att utbildningstidens
längd vid fortbildningskurserna för ifrågavarande speciallärarkategorier tills vidare
får den omfattning de sakkunniga föreslagit. Skulle erfarenheterna visa, att
en ökad utbildningstid framstår som angelägen med hänsyn till de utbildningsmoment,
som skall genomgås och de specialutbildade lärarnas allmänna användbarhet,
bör dessa erfarenheter senare kunna läggas till grund för en omprövning
av de av de sakkunniga föreslagna utbildningstiderna.

I likhet med de sakkunniga finner jag det motiverat, att de veckolånga fortbildningskurser
för hjälpklass- och särskollärare, som årligen anordnats i Sigtuna
av skolöverstyrelsen, även i fortsättningen kommer till stånd. Därigenom blir det
alltjämt möjligt för lärare, som börjat tjänstgöra och tjänstgjort en följd av år
i specialklass utan att ha särskild utbildning härför liksom för dem, som eljest
vill komplettera sin utbildning, att få erforderlig fortbildning. För lärare med
äldre specialpedagogisk utbildning, som vill förvärva en högre kompetens, bör
givetvis de föreslagna utbildningslinjerna också stå öppna. Detsamma bör gälla
fortbildningskurserna.

För lärare med längre tids tjänstgöring i specialklass kan det föreligga skäl
att på vissa villkor medge övergång till här tidigare förordade högre lönegradsplaceringar,
utan att vederbörande genomgått fullständig tvåterminsutbildning.
Erforderliga övergångsanordningar för dylika fall bör beslutas av Kungl. Maj:t.

De sakkunnigas förslag beträffande utbildningskapaciteten för de
olika speciallärarkategorierna under nästa läsår samt beträffande fördelningen av
denna på Stockholm och Göteborg tillstyrker jag. Bifall härtill skulle innebära,
att vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm under det första verksamhetsåret
kommer att utbildas i runt tal 200 speciallärare. Motsvarande antal
för utbildningsverksamheten i Göteborg skulle bli ca 100.

Från flera remissmyndigheters sida har, såsom tidigare framgått, föreslagits
kompletteringar av utbildningsorganisationen. Överstyrelsen för yrkes -

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska förbundet för specialundervisning
anser sålunda det vara en brist, att de sakkunnigas organisationsförslag
inte upptar någon kursverksamhet för yrkeslärare. Jag delar dessa remissinstansers
inställning. För undervisningen i specialklasser är det av utomordentlig
vikt att yrkeslärarna har en god såväl teoretisk som praktisk kännedom om de
handikappade barnens beteendemönster och hur dessa barn bäst skall omhändertagas.
Den yrkesförberedelse, som skall äga rum redan i den obligatoriska
skolan, är inte minst viktig för hjälpskolklientelets och andra handikappade
barns anpassning till det praktiska yrkesarbetet efter skolan. Jag finner det
därför angeläget, att frågan om utbildning av yrkeslärare för tjänstgöring i specialklasser
och särskola samt denna utbildnings lämpliga anknytning till annan
speciallärarutbildning vid den av mig i det föregående föreslagna utbildnings- och
f ort bildningsverksamheten skyndsamt utredes av överstyrelsen för yrkesutbildning
i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen samt företrädare
för den nya utbildningsorganisationen. Förslag i ämnet, innefattande en
bedömning av utbildningsbehov och utbildningstidens längd samt erforderliga
utbildningsplaner, bör föreligga inom sådan tid, att ställning till förslagen kan
tagas i samband med budgetarbetet hösten 1962. I detta sammanhang vill jag
också nämna, att en inom ecklesiastikdepartementet utarbetad promemoria
rörande hjälpskoleklientelets yrkesförberedelse och arbetsanställning för närvarande
är föremål för viss närmare prövning av skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen.

I vissa yttranden över lärarutbildningssakkunnigas betänkande har framförts
förslag om särskild utbildning vid speciallärarlinjen i Stockholm av lärare för
epileptiska barn samt av förskollärare för särskoleuppgifter.

Beträffande dessa liksom andra förslag, som jag inte nu ansett mig kunna
biträda, vill jag som motiv för mitt ställningstagande framhålla, att jag finner
det viktigaste nu vara, att en organisation för speciallärarutbildningen bygges
upp och att denna på ett effektivt sätt omedelbart kan tillgodose de mest angelägna
behoven. Efter hand bör en utbyggnad kunna ske varvid även andra än
av mig nu särskilt markerade behov torde kunna bli tillgodosedda.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör för tillträde till utbildningen i Stockholm
och Göteborg fordras en föregående allmän lärartjänstgöring på minst tre
år. Givetvis bör vid intagningen hänsyn också tagas till värdet av tidigare, väl
vitsordad tjänstgöring i specialklass eller särskola. Även övningslärare och ämneslärare
bör kunna antagas som deltagare i utbildningen både på utbildningslinjer
och i fortbildningskurser. Liksom för närvarande bör urvalet av deltagare
till speciallärarutbildning göras centralt genom skolöverstyrelsens försorg.

De sakkunnigas förslag i fråga om bedömning och betygsättning
bör i huvudsak godtagas och läggas till grund för bestämmelser härom. Vad som
från de sakkunnigas sida anförts beträffande studiernas allmänna
uppläggning samt undervisningens innehåll har icke heller
givit mig anledning till erinran. Särskilt torde böra understrykas de sakkunnigas

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

uttalande om elevvården såsom en huvuduppgift för speciallärarna. De moment
i utbildningen, som anknyter härtill, liksom de som hänger samman med problemen
vid övergång från skola till yrkesliv bör enligt min mening särskilt uppmärksammas
vid studiernas uppläggning.

De i betänkandet framlagda tim- och kursplanerna torde i stort
kunna godtagas. De bör emellertid underkastas en detaljprövning, innan de slutligt
fastställes. Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att
fastställa timplaner för utbildningslinjerna och att kursplaner kommer att fastställas
av tillsynsmyndigheten, dvs. skolöverstyrelsen. Visst samråd bör dock
vid utarbetandet av timplaneförslag och kursplaner ske med överstyrelsen för
yrkesutbildning. Härvid bör naturligtvis också beaktas de påpekanden som
gjorts vid remissbehandlingen.

Jag övergår så till att redovisa mina ställningstaganden till de sakkunnigas
förslag om personalorganisation.

Den effektivaste insatsen från samhällets sida på längre sikt, när det gäller
undervisningen av de handikappade eleverna, torde vara att jämsides med en
förbättrad lärarutbildning ge ett kraftigt stöd åt den väsentligaste faktorn för utveckling
på skilda områden, nämligen forskningen. Det synes mig föreligga utpräglade
behov av undersökningar inom det svårbemästrade fält, som undervisningen
av de utvecklingsstörda utgör, och jag ansluter mig i princip till de sakkunnigas
förslag om en professur i praktisk pedagogik med specialpedagogisk
inriktning. Enligt min mening bör dock en sådan professur inte förläggas till
Stockholm, som de sakkunniga förordat, utan till Göteborg.

Lärarutbildningssakkunniga har, som framgått av redovisningen under föregående
avsnitt, uttalat sig för inrättandet av en professur i praktisk pedagogik
vid lärarhögskolan i Göteborg på samma sätt som skett vid lärarhögskolorna i
Stockholm och Malmö. Enligt min mening skulle det emellertid vara lämpligt att
en dylik professur, den tredje vid lärarhögskolorna, fick den av de sakkunniga
föreslagna specialpedagogiska inriktningen. Jag är därför inte beredd att nu
förorda något beslut i ämnet från statsmakternas sida. Det bör ankomma på de
sakkunniga att efter samråd med universitetskanslern framlägga förslag om lämplig
tidpunkt för inrättandet av en professur med angiven inriktning samt om de
lämpligaste formerna för pedagogikutbildningen i Göteborg, vilken för lärarhögskolans
och universitetets del torde böra samordnas.

Jag tillstyrker förslaget, att den närmaste ledningen av speciallärarlinjen i
Stockholm skall utövas av en rektor. Ilans arbetsuppgifter bör bli de av de sakkunniga
föreslagna, dock att, såsom riksrevisionsverket föreslagit, lärarhögskolans
rektor bör svara för den ekonomiska förvaltningen jämväl beträffande speciallärarlinjen.
Några kompetenskrav för rektorstjänsten bör inte omedelbart fixeras.
Vid första tillsättningstillfället bör fästas särskild vikt vid om sökande har på
praktisk erfarenhet av speciallärarutbildning grundade förutsättningar att sköta
denna inom utbildningsväsendet nya tjänst.

128 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

I fråga om lönesättningen förordar jag placering i lönegrad ABp 26. Med tjänsten
bör förenas avlöningsförstärkning motsvarande timarvode för två veckotimmar
jämte särskilt arvode av 1 450 kr. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas
till lägst 6 veckotimmar.

Speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Göteborg bör i nära anslutning till de
sakkunnigas förslag organisatoriskt underställas lärarhögskolans rektor, vilkens
funktioner bör innefatta att inför skolöverstyrelsen representera utbildningen
och därmed också att bära det ekonomiska ansvaret för linjen. Närmast ansvarig
för utbildningsprogrammets praktiska genomförande bör emellertid vara
en deltidsanställd särskild föreståndare. Arvode till föreståndaren bör utgå med
6 000 kr. Föreståndaren måste vara väl förtrogen med metodiska problem både
i specialklasser och vanliga klasser. Då, i motsats till vad jag anser bör vara
fallet i Stockholm, någon särskild lektorstjänst för speciallärarutbildningen inte
i detta sammanhang bör inrättas i Göteborg, bör kompetenskraven för föreståndaren
vara universitetsutbildning i psykologi och pedagogik. Blir en lärare föreståndare,
bör hans undervisningsskyldighet nedsättas till 12 veckotimmar.

Jag förordar att vid speciallärarlinjen i Stockholm inrättas en lektorstjänst
i lönegrad Ao 26 med pedagogik eller psykologi som huvudämne. Löneförmåner
och undervisningsskyldighet bör vara desamma som för lektorstjänst i motsvarande
ämnen vid lärarhögskola.

Vid speciallärarutbildningen bör väl kvalificerade övningsskollärare anlitas
såsom handledare. Dessas anställningsform bör, såsom de sakkunniga föreslagit,
med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna vara fastare än vid hittillsvarande
speciallärarkurser, där blott auskultationsarvoden kunnat utgå. Jag tillstyrker
sammanlagt tolv övningsskollärartjänster i Stockholm och sex i Göteborg. Åtta
av tjänsterna i Stockholm och fyra i Göteborg bör placeras i lönegrad Ao 20 samt
fyra respektive två i lönegrad Ao 14. Undervisningsskyldigheten för innehavarna
av samtliga dessa tjänster bör vara 24 veckotimmar.

Även vad personalorganisationen i övrigt beträffar tillstyrker jag de sakkunnigas
förslag. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av
skolöverstyrelsen tillsätta tjänsterna som rektor och lektor i Stockholm samt
att förordna innehavare av föreståndarbefattningen i Göteborg. Övriga tjänster
bör tillsättas av skolöverstyrelsen.

De framlagda förslagen rörande lönesättningar och undervisningsskyldighet
har — efter överläggningar mellan företrädare för ecklesiastik- och civildepartementen
samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av organisationerna.

De sakkunniga har föreslagit, att lokalbehovet för speciallärarutbildmngen
bör tillgodoses genom förhyrande av erforderliga lokaler i Stockholm
respektive Göteborg. Mot de beräknade lokalbehoven och den tilltänkta dispositionen
av lokalerna har jag ingen erinran. Det torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen
att anskaffa de erforderliga lokalutrymmena. Enligt vad jag under

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

hand inhämtat torde lokalfrågan i Göteborg kunna lösas på tillfredsställande
sätt. Beträffande utrymmena i Stockholm hälsar jag för egen del med största
tillfredsställelse ett vid remissbehandlingen från Stockholms stads sida väckt
förslag att lokalutrymmen för speciallärarutbildningens behov skulle kunna beredas
i flickskolan vid Västerbroplan. Det är min förhoppning att staden här
pekat på en möjlighet, som också skall kunna leda till att lärarhögskolans övriga
lokalbekymmer skall kunna lättas.

Den omorganisation av speciallärarutbildningen, som jag här förordat, kommer
att föranleda ökade kostnader för statsverket. Kostnaderna för avlöningar
under nästa budgetår uppgår till i runt tal 665 000 kr. för utbildningsorganisationen
i Stockholm och 279 000 kr. för motsvarande organisation i Göteborg.

Utgifterna för omkostnader bör beräknas annorlunda än de sakkunniga
förutsatt. Anledningen härtill är följande. Hittillsvarande normer för reseersättning
och traktamenten till deltagare i utbildningskurser för speciallärare innebär
i huvudsak en traktamentsersättning om 16 kr. per dag samt reseersättning
enligt reseklass C i allmänna resereglementet. I propositionen 1962: 54 angående
reformering av den obligatoriska skolan m. m. har jag emellertid under anslagspunkten
lärares fortbildning m. m. förordat högre ersättningar till deltagare i
fortbildningsverksamheten. I anslutning därtill anser jag mig böra förorda, att
motsvarande ändringar i ersättningsgrunderna för deltagarna i speciallärarutbildningen
vidtages. Fr. o. m. nästa budgetår bör således till deltagare i fortbildningskurser
traktamenten och reseersättningar utgå i enlighet med bestämmelserna
i allmänna resereglementet. Kostnaderna vid bifall till vad jag i detta
avseende föreslagit, uppskattar jag till i runt tal 140 000 kr. för utbildningen i
Stockholm och 100 000 kr. för utbildningen i Göteborg. Sammanlagt bör med
hänsyn till vad jag nu anfört till omkostnader beräknas tillhopa för utbildningen
i Stockholm 252 000 kr. och i Göteborg 123 000 kr. I sistnämnda båda belopp
ingår också kostnaderna för utrustning, för vilka ändamål jag alltså icke anser
några särskilda anslag böra uppföras.

Medelsbehovet för materiel och böcker beräknar jag i enlighet med de sakkunnigas
förslag till respektive 10 000 och 4 000 kr. Totalt skulle kostnaderna
för de båda utbildningsorganisationerna under budgetåret 1962/63 uppgå till i
runt tal 1 333 000 kr. Den reella merkostnaden för nästa budgetår kan vid bifall
till vad jag här förordat beräknas till 832 000 kr. med hänsyn till att de för
innevarande budgetår beräknade utgifterna för speciallärarutbildningen, tillhopa
501 000 kr., bortfaller. Vid bedömandet av kostnaderna för nu föreslagna
anordningar bör emellertid också beaktas, att i dessa ingår löner för 18 övningsskollärare,
för vilka staten redan över lärarlönebidraget bestrider hela lönekostnaden,
bortsett från kommunandelen och skillnaden i lön för en folk- respektive
småskoilärare och en övningsskollärare. De kostnader, staten redan har
för dessa 18 lärare, kan beräknas till i runt tal 350 000 kr., vilka således också

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 sand. Nr 106

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

bör borträknas från totalkostnaden, för att merkostnadsbeloppet skall erhållas.
Detta uppgår då till 482 000 kr.

Jag avser att i det följande, vid min behandling av anslagsfrågorna för lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg, hemställa om de anslagsförstärkningar
för nästa budgetår, som föranledes av vad jag här anfört och föreslagit.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att fr. o. m. budgetåret 1962/63 skall vid lärarhögskolorna
i Stockholm och Göteborg skapas en organisation för
speciallärarutbildning i huvudsaklig överensstämmelse med vad
jag förordat;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna riktlinjer fatta de
beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet
av den av mig förordade omorganisationen av speciallärarutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

131

VI. Anslagsberäkningar för klass- och ämneslärarutbildningen
för budgetåret 1962/63

1. Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar

Anslag

1959/60 .................................... 5 552 000

1960/61 .................................... 5 611000

1961/62 (statsliggaren s. 801)................ 6 145 000

1962/63 (förslag) ........................... 6 926 000

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår, att detta förslagsanslag för budgetåret

1962/63 höjes med 290 000 kr. Höjningen betingas av följande förslag.

A. Den egentliga lärarhögskolan

1. En tjänst som biträdande rektor i ABp 26.

2. En lektorstjänst i Ae 26 i psykologi och pedagogik.

3. En docenttjänst i Ae 24 i praktisk pedagogik.

4. En lektorstjänst i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

5. Ytterligare 500 assistenttimmar i anledning av förslaget under 3.

6—7. Förändring av proportionen ordinarie—icke-ordinarie lärartjänster i läroämnen
genom inrättande av fyra nya adjunktstjänster i Ao 23 samt två nya
folkskollärartjänster i Ao 19.

8. En vaktmästartjänst i Ae 8.

9. Ordinariesättning av en bibliotekarietjänst i Ae 23.

10. Ordinariesättning av en värmeskötartjänst i Ae 8.

11. Omvandling av en kanslibiträdestjänst i Ao 7 till kontoristtjänst i Ao 9 vid
rektorsexpeditionen.

12. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lektorer i psykologi och pedagogik.

B. Övningsskolan

13—14. Förbättring av proportionen ordinarie—icke-ordinarie lärare i manlig
respektive kvinnlig slöjd genom inrättande av en ny tjänst i Ao 17 i manlig
och en ny tjänst i Ao 17 i kvinnlig slöjd.

15. Omvandling av en kanslibiträdestjänst i Ao 7 till kontoristtjänst i Ao 9 vid
rektorsexpeditionen.

16. Avlöningsförstärkning till övningsskolans rektor i likhet med vad som utgår
till adjunktskompetent rektor vid försöksskolan.

17. Arvode till övningsskolans rektor i likhet med vad som utgår till ordinarie
adjunkt, e. o. adjunkt, behörig till adjunktstjänst, och folkskollärare i A 19.

Nettoutgift

5 175 301
5 823 370

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

18. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen på övningsskolans
högstadium.

19. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare vid övningsskolan för
vård av övningsskolans allmänna övningsmateriel.

20. Ökning av antalet veckotimmar i instrumentalmusik från 5 till 10 veckotimmar.

21. Ökning av antalet undervisningstimmar med hänsyn till tillkomsten av ytterligare
två avdelningar av årskurs 8.

C. Övrigt

22. Avlöningsförstärkningar och arvoden till föreslagna nya tjänster.

23. Höjning av avlöningsförstärkningar och arvoden till befintliga rektorer och
lärare, tillhopa 9 270 kr.

24. Ökning av medelsanvisningen till kompensation för höjda folkpensionsavgifter
vid bifall till förslagen om nya tjänster.

Av styrelsens framställning beträffande dessa förslag inhämtas i huvudsak
följande.

1. Att lärarhögskolans kanslipersonal varit avsevärt underdimensionerad har
i olika sammanhang påpekats. Redan 1954 års statsutskott uttalade, att det
syntes utskottet tveksamt, om lärarhögskolans kansli i tillräcklig utsträckning
utrustats med kvalificerad arbetskraft. I en skrivelse till ecklesiastikdepartementet
år 1958 framhölls, att viktiga arbetsuppgifter måste åsidosättas till följd
av personalbrist och att »situationen i stor utsträckning blivit sådan, att vad
som inte med absolut nödvändighet måste uträttas, för att det hela skall fungera,
har fått uppskjutas till en obestämd framtid». Förhållandena sammanfattades
i följande yttrande: »Det kan gå att under kortare tid genom ytterlig kraftansträngning
pressa^ sig fram genom det hopade arbetet, men det går inte i
längden, utan att både arbetet och personalen lider men därav». Sedan detta
skrevs, har läget på lärarhögskolans huvudkansli ingalunda förbättrats. Styrelsen
ser sig därför nu nödsakad att hemställa om grundlig förstärkning av den kvalificerade
arbetskraften på lärarhögskolans kansli. Samtidigt som styrelsen föreslår
inrättande av en biträdande rektorstjänst vid lärarhögskolan i Malmö, föreslår
den fördenskull inrättande av en likartad biträdande rektorstjänst vid lärarhögskolan
i Stockholm. Undervisningsskyldigheten på denna senare tjänst föreslås
till 10 veckotimmar, förlagda till lärarhögskolans övningsskola.

11 och 15. En avsevärd del av arbetsuppgifterna för biträdena på de båda rektorsexpeditionerna
är av klart kvalificerad natur och fordrar genomgående skärpt
vaksamhet och precision i arbetet. Rektorerna måste i stor utsträckning överlämna
åt kanslibiträdena att handla självständigt. Flertalet läroverk i Stockholm
har kontoristtjänster, i några fall kansliskrivartjänster.

20. För närvarande förekommer undervisning i instrumentalmusik vid övningsskolan
under 5 veckotimmar. Endast en mindre del av det förefintliga
behovet täckes av dessa timmar. Lärarhögskolans lärare i musik har därför anhållit
om en avsevärd utökning av antalet timmar. Styrelsen tillstyrker en höjning
av timtalet till 10 undervisningstimmar i veckan.

21. Till och med läsåret 1960/61 har övergång från årskurs 6 i folkskola till
realskola varit möjlig pa Norrort i Stockholm och sålunda också i upptagningsområdet
för lärarhögskolans övningsskola. Till följd därav har antalet undervis -

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

ningsavdelningar, som i årskurs 6 har varit 6, reducerats till 4 i årskurs 7. När
berörda övergång numera upphört, har antalet undervisningsavdelningar i årskurs
7 innevarande läsår automatiskt ökats till 6. En motsvarande automatisk
ökning inträder läsåret 1962/63 i årskurs 7 och läsåret 1963/64 i årskurs 9.

En exakt beräkning av på detta sätt uppkomna merkostnader kan inte göras,
dels därför att förekomsten av olika ämneskombinationer inte kan säkert förutses,
dels också därför att kostnaderna blir beroende av löncställningen för de
lärare som kommer att nyanställas för ändamålet. Approximativt kan lärarbehovet
uppskattas till något mer än två och en halv lärartjänst i läroämnen och
omkring 15 veckotimmar i övningsämnen. Kostnaderna torde därför komma att
röra sig omkring 55 000 kr.

Departementschefen. Såsom styrelsen framhållit och enligt vad jag under hand
ytterligare inhämtat motiverar den arbetsbörda, som nu vilar på lärarhögskolans
rektor, att lättnad beredes honom i det organisatoriska och administrativa arbetet.
Jag är dock inte nu beredd att förorda, att det sker genom inrättandet av
en särskild tjänst som biträdande rektor, utan föreslår, att ett belopp av 20 000
kr. ställes till rektors förfogande, att av honom disponeras på lämpligt sätt för
erhållande av biträde vid rektorsuppgifternas fullgörande (p. 1).

Styrelsens förslag under punkterna 11 och 15 om omvandling av två kanslibiträdestjänster
i Ao 7 vid rektorsexpeditionerna till kontoristtjänster i Ao 9
biträder jag.

I propositionen 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan
m. m. har jag förordat, att den frivilliga instrumentalmusiken i grundskolan skall
förstärkas jämfört med försöksskolan. Innebörden av mitt förslag är den, att
denna frivilliga verksamhet bör förekomma i den obligatoriska skolan i samma
omfattning och efter väsentligen samma grunder som för närvarande gäller för
den treåriga realskolan. Som en följd härav bör den frivilliga instrumentalmusiken
erhålla motsvarande förstärkning även vid lärarhögskolans övningsskola.
Jag beräknar kostnadsökningen för denna anordning till i runt tal 4 000 kr.

(p. 20).

På grund av tillkomsten fr. o. m. nästa budgetår av ytterligare två avdelningar
av årskurs 8 i övningsskolan fordras en ökning av antalet undervisningstimmar
(p. 21). Kostnaderna härför kan beräknas till 55 000 kr. och bör föranleda
motsvarande höjning av detta anslag.

I det föregående har jag föreslagit inrättande fr. o. in. nästa budgetår av en
spcciallärarlinje, organisatoriskt knuten till lärarhögskolan i Stockholm. Jag har
i samband därmed beräknat avlöningskostnaderna för denna linje till sammanlagt
i runt tal 665 000 kr. för nästa budgetår, med vilket belopp detta anslag nu
bör uppräknas. På personalförteckningen för lärarhögskolan i Stockholm bör i
anledning av förslaget om en speciallärarlinje uppföras en rektor i ABp 26, en
lektor i Ao 26 med pedagogik eller psykologi som huvudämne samt 8 övningsskollärartjänster
i Ao 20 och 4 sådana tjänster i Ao 14.

Under förevarande anslag räknar jag i övrigt inte med andra förändringar än
cn rent automatisk kostnadsökning med i runt tal 9 300 kr., sammanhängande

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

med vidtagna höjningar av avlöningsförstärkningar och arvoden till befintliga
rektorer och lärare (p. 23).

Anslaget bör, vid bifall till vad jag i olika avseenden förordat för nästa budgetår
uppföras med 6 926 000 kr., vilket innebär en höjning med 781 000 kr.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för lärarhögskolan i Stockholm, som föranledes
%v vad jag i det föregående förordat;

o) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i
Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 262 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 391 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 2 773 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 1 407 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.................................. 93 000

Summa kr. 6 926 000

c) till Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 6 926 000 kr.

2. Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader 1

	Anslag	Nettoutgift
1959/60 .............................		317 539
1960/61 .............................		408 286
1961/62 (statsliggaren s. 805)..........	......... 414 000
1962/63 (förslag) .....................

Detta förslagsanslag är för innevarande budgetår fördelat på följande sätt:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... 4 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .................................. 81 500

3. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder m. m....... 3 000

4. Expenser:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis............................ 100 000

Övriga expenser.............................................. 215 500

5. Publikationstryck, förslagsvis.................................. 10 000

Summa kr. 414 000

135

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes
med i avrundat tal 62 000 kr. till 476 000 kr. Av den föreslagna höjningen belöper
4 000 kr. på anslagsposten till sjukvård m. m. och 58 000 kr. på delposten till
övriga expenser.

Av styrelsens framställning inhämtas bl. a. följande.

Sjukvård m. m. De faktiska utgifterna under de båda senaste budgetåren
har varit respektive 8 171 och 8 256 kr. .

Övriga expenser. Renhållning och städning. De för dessa ändamal
ökade kostnaderna, i runt tal 12 000 kr., betingas av förhöjd ersättning åt städningspersonalen
och ökade utgifter för gårdsrenhållning samt är av automatisk

113Skrivmateriel, papper, blankettryck o. d. Den erforderliga ökningen av medelsanvisningen
uppgår till sammanlagt 21 000 kr. och hänför sig till den pedagogiskpsykologiska
institutionen. .

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier.
För ifrågavarande ändamål föreslås en ytterligare medelstilldelning pa 25 000 kr.
Av detta belopp beräknas 15 000 kr. för att möjliggöra dels vissa tidigare eftersatta
nyanskaffningar, dels inköp av utrustning för två nytillkommande klassavdelningar
i övningsskolan. Resterande kostnadsökning på 10 000 kr. är att hanföra
till en allmän medelsuppräkning.

Departementschefen. Vad först beträffar de av styrelsen för lärarhögskolorna
framförda förslagen torde anslagsposten till sjukvård m. m. böra uppräknas med
4 000 kr. Jag tillstyrker vidare under delposten till övriga expenser dels en höjning
av medelsanvisningen till renhållning och städning med det av styrelsen
föreslagna beloppet, 12 000 kr., dels en engångsanvisning av 10 000 kr. för vissa
nödvändiga nyanskaffningar av möbler m. m. för bl. a. övningsskolans behov.
Delposten bör alltså med anledning härav höjas med sammanlagt 22 000 kr.

Härjämte bör i enlighet med vad jag i det föregående förordat under nu lfragavarande
anslag upptagas ett belopp av sammanlagt 252 000 kr. avseende kostnader
vid den speciallärarlinje, som föreslagits bli knuten till lärarhögskolan.
Vid bifall till sistnämnda förslag bör det ankomma på Kungl. Maj:t att fördela
beloppet på anslagsposter.

Anslaget torde med hänsyn till vad jag sålunda förordat böra uppföras med
(414 000 + 278 000 =) 692 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 692 000 kr.

3. Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m.

larm/RO ..................	Anslag ........ 90 000	Nettoutgift 102 455
i oro/fil ..................	........ 100 000	60 594
1961/62 (statsliggaren s. 806)..........	........ 100 000
1962/63 .............................	......... 120 000

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår fördelat på två anslagsposter,
en på 25 000 kr. till biblioteket och en på 75 000 kr. till materiel, böcker
in. m.

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår att anslagsposten till materiel, böcker
in. m. för nästa budgetår höjes med 25 000 kr. I sin motivering för höjningen
anför styrelsen, att behovet av nyanskaffning av undervisningsmateriel på skilda
områden alltjämt är mycket stort.

Departementschefen. I anledning av styrelsens förslag förordar jag en höjning
av anslaget med 10 000 kr. Härjämte bör för materiel och böcker vid den av mig
i det föregående föreslagna speciallärarlinjen vid lärarhögskolan beräknas 10 000
kr. Anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med (100 000 + 20 000 =)
120 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m.
för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 120 000 kr.

4. Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1960/61 .................................... 1 356 000 1 367 798

1961/62 (statsliggaren s. 807) ................ 2 471 000

1962/63 (förslag) ........................... 5 438 000 I

I enlighet med de riktlinjer för lärarhögskolan i Malmö, som uppdrogs vid 1959
års riksdag (prop. 89, SU 77, Rskr 217), omfattar utbildningsverksamheten vid
lärarhögskolan under innevarande läsår endast utbildning av ämneslärare. Nästa
läsår, då nybyggda lokaler beräknas bli tagna i bruk, påbörjas utbildning jämväl
på mellanskollärarlinje och småskollärarlinje. Från och med innevarande budgetår
har, liksom tidigare S:t Petri högre allmänna läroverk, Johannes samrealskola
och kommunala gymnasium erhållit ställning som med lärarhögskolan
samverkande läroverk.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår avseende lärarhögskolan i Malmö
tar styrelsen för lärarhögskolorna först upp frågan om inrättande av ett tredje
med lärarhögskolan samverkande läroverk och föreslår, att tills vidare fr. o. m.
läsåret 1962/63 Källängens läroverk tages i anspråk för denna uppgift. Styrelsen
påpekar i anslutning till förslaget härom bl. a. följande.

Två särskilda omständigheter måste emellertid beaktas i samband med ett
beslut om Källängens läroverk som samverkande läroverk. Den till läroverket
förlagda egentliga lärarkursen måste upphöra och eventuellt överflyttas till
annat läroverk. Vidare är läroverkets lokalutrymmen för lärare och lärarkandidater
redan nu knappt tilltagna och behöver enligt rektors bestämda uppfattning
utökas, om läroverket skall kunna tillfredsställande fungera som samverkande
läroverk. Överläggningar härom torde därför böra upptagas med Malmö
stad.

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vad beträffar de timplaner som blir erforderliga vid påbörjandet av mellanskollärar-
och småskollärarutbildning framhåller styrelsen, att då utbildningen
av mellanskollärare i stort sett kan bygga på erfarenheterna vid lärarhögskolan
i Stockholm, den där tillämpade timplanen lagts till grund för beräkningen av
de anslagsbehov, som sammanhänger med ifrågavarande utbildning. Beträffande
utbildningen av småskollärare har ett förslag till provisorisk timplan m. m. utarbetats
på styrelsens uppdrag. Över förslaget har yttranden inhämtats från
Sveriges småskollärarförbund och Lärarhögskolornas och seminariernas lärarförbund
samt, beträffande övningsämnena, från skolöverstyrelsens ämnesexperter.
Efter granskning av de sakkunnigas förslag och häröver avgivna yttranden föreslår
styrelsen, att följande timplan, som legat till grund för beräkningen av anslagsbehovet,
försöksvis tillämpas fr. o. m. läsåret 1962/63.

Förslag till

provisorisk timplan för småslcollärarlinjen
vid lärarhögskolan i Malmö.

Ämne

Antal

undervisnings timmar -

180

100

1. Pedagogik ......................;...........................................

2. Modersmålet (huvudsakligen metodik) ........................................

3. Matematik (metodik) .......................................................

4. Kristendomskunskap (med metodik) ...................•••........7 " i V '''' i

5. Hembygdskunskap och samlad undervisning (planering och vissa metodiska frågor)

6. Övriga läroämnen (med ämnesmetodik): historia, samhällskunskap, geografi, biologi

med trädgårdsskötsel, fysik, kemi och hemkunskap..............................

7. Allmän metodik ............................................................

8. Övrig metodik

Skolhygien, sexualundervisning ................................................

Tekniska hjälpmedel ........................................................

Skoladministrativa frågor ....................................................

9. Övningsämnen

Teckning, konsthistoria, välskrivning ..........................................

Musik (utom instrumentalmusik och körsång) ..................................

Gymnastik (vinterkurs 15 tim., sommarkurs 30 tim.)............................

Textilslöjd med kompletterande slöjdarter (sommarkurs 60 tim.) ................

Till tid utom timplanen förlägges följande undervisning.

Obligatorisk undervisning: . .. ,

Röst- och talvård med i genomsnitt omkring 3 tim. för varje lararkandidat
Individuell undervisning i instrumentalmusik och sång med i genomsnitt 16 tim.

Si mundervisning, obligatorisk intill dess alt vissa grundläggande prov avlagts och därefter frivillig.

Kuriff1engefska för vinnande av behörighet att undervisa i engelska i folkskolan omkr. 130 tim.
Teckning, körsång, orkesterspelning och rekreationsgymnastik, omkring 45 tim. for varje amne.

Slöjd (sommarkurs) ...... 120 tim.

Kompletteringskurser:

Matematik .............. 60 tim.

Geografi ................. 60 »

Biologi .................. 60 »

10.

11.

12.

190

15—20

135

100

150

för varje

Styrelsen behandlar också frågan om övningsskolans uppbyggnad vid lärarhögskolan
och anför.

5» — liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 106

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

• 1 1 i* O , ° , I ---~ till laiamugdiiuiailS ov mngsskola

från och med lasaret 1962/63. Grundskolan beräknas samma läsår
b i införd i staden och omfatta årskurserna 1—7. Övningsskolans högstadium
blir all t sa fu lstandigt först läsåret 1964/65. Låg- och mellanstadierna bör dock

Skolplaneringen i Malmö förutsätter, att de nuvarande försöksgymnasieklasserna
vid ba Petn högre allmänna läroverk överflyttas till lärarhögskolans öv -

t m il , , iliag- ucn menansiaaierna Dor docK

vara fullt utbyggda redan lasaret 1963/64, bl. a. med hänsyn till att betygsättmngen
av klasslärarkandidaternas undervisning påbörjas vårterminen 1964 och
att lararhogskolan beräknas ha full utbildningskapacitet från och med höstterminen
samma ar. Lä.sklimken och de båda hjälpklasserna, som med hänsyn till
specialklassorgamsationen i övrigt i Malmö förutsättes vara av A- resp a-form
föreslås inrättade fr. o. m. läsåret 1962/63.

Styrelsen hemställer härjämte om bemyndigande att övergångsvis och intill
dess gymnasieorganisationen i Malmö blivit 3-årig medgiva, att 3-årig linje inom
övningsskolans gymnasium får utbytas mot 4-årig. Styrelsen erinrar därvid om
att detta gymnasium enligt statsmakternas beslut skall inrättas som 3-årigt. Då
gymnasieorganisationen i övrigt i Malmö är 4-årig och ej beräknas bliVårig
forran fr. o. m. läsåret 1965/66, har man emellertid enligt styrelsens uppfattning
att räkna med vissa rekryteringssvårigheter beträffande övningsskolans gymnasium
läsåret 1962/63. Detta gäller enligt styrelsen speciellt latinlinjen.

Anslaget till avlöningar vid lärarhögskolan för nästa budgetår bör enligt styrel^n
uppföras med 5 448 000 kr. eller 2 977 000 kr. mer än för innevarande budgetår.
Den föreslagna höjningen är till största delen av automatisk natur i den
meningen att den är att hänföra till ett genomförande av tidigare riksdagsbeslut.
De väsentliga förslagen upptages i följande sammanställning. I. II.

I. Automatiskt nytillkommande tjänster enligt pron
1959 :89

A. Den egentliga lärarhögskolan

1. Tre lektorstjänster i Ao 26 i högstadiets metodik.

2. En lektorstjänst i Ao 26 i psykologi och pedagogik.

3. En tjänst som forskningssekr. i Ao 24.

4. Två lektorstjänster i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

5. En lektorstjänst i lågstadiets metodik i Ao 23/17.

6. Fyra lektorstjänster i Ao 21 i övningsämnenas metodik.

7. Två lektorstjänster i Ao 19 i övningsämnenas metodik.

8. En tjänst som kontorist i Ao 9.

9. En tjänst som värmeskötare i Ao 8.

10. En tjänst som kontorsbiträde i Ao 5.

II. Tva assistenttjänster i reglerad befordringsgång.

12. En tjänst som kansliskrivare i Ae 10.

13. En tjänst som kanslibiträde i Ae 7.

B. Övningsskolan

14. En tjänst som rektor i Bp 1.

15. En tjänst som rektor i ABp 24.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

16. Åtta lektorstjänster i Ao 26/25.

17. Fem adjunktstjänster i Ao 23.

18. Två tjänster som lärare i Ao 20 i gymnastik med lek och idrott.

19. En tjänst som lärare i Ao 20 i musik.

20. En tjänst som lärare i Ao 20 i teckning.

21. Tre folkskollärartjänster i Ao 19 vid högstadiet.

22. Fjorton tjänster som övningsskollärare i Ao 20 samt

23. Nio tjänster som övningsskollärare i Ao 20/14.

24. En tjänst som lärare i Ao 17 i kvinnlig slöjd.

25. En tjänst som lärare i Ao 17 i manlig slöjd.

26. En tjänst som lärare i Ao 13 i hemkunskap.

27. En tjänst som vaktmästare i Ao 8.

28. En tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

29. En tjänst som kontorsbiträde i regl.bef.g.

II. Avvikelser från prop. 195 9:89

30. En tjänst som vaktmästare i Ao 8 vid övningsskolan (enl. prop. 89 tjänst
som värmeskötare i Ao 8).

III. Övriga automatiska u t g i f t s f ö r ä n d r i n g ar

---------------------------

IV. Nya icke-automatiska tjänster m. m.

46. En tjänst som biträdande rektor i ABp 26 vid den egentliga lärarhögskolan
samt avlöningsförstärkning och arvode vid tjänsten.

47. Två nya lektorstjänster i Ao 23 i mellanstadiets metodik.

48. En ny lektorstjänst i Ao 23/17 i lågstadiets metodik.

49. En tjänst som skolpsykolog i Ae 24.

50. En tjänst som institutionstekniker/vaktmästare i Ao 9.

51. En tjänst som kontorsbiträde.

52. Arvoden till läkare och sköterska för mellan- och småskollärarlinjerna.

53. Arvode av 3 000 kr. till skolbibliotekarie.

54. Arvode av 3 000 kr. till föreståndare för fortbildningsinstitut.

55. Justering av anslagsposten till rörligt tillägg. V.

V. övrigt

56. Höjning av kompensationen för höjda folkpensionsavgifter.

Av styrelsens framställning inhämtas beträffande punkterna 1 och 2, 4—7 samt
46 bl. a. följande.

1 och 2 4—7. Under provisorietiden har ingen ämneslärarutbildning i latin och
grekiska förekommit. Den bör påbörjas läsåret 1962/63, vilket motiverar inrättandet
av en lektorstjänst i högstadiets metodik i klassiska språk. Dubblering av

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

lektorstjänsterna i högstadiets metodik i modersmålet och engelska blir nödvändig
i och med den ökade intagningen av lärarkandidater. De lektorstjänster, som
inrättades från den 1/7 1960, tillsattes genom kallelseförfarande. Det synes
naturligt att så sker även beträffande de återstående fyra tjänsterna tillhörande
samma kategori, nämligen en tjänst i psykologi och pedagogik, eu i högstadiets
metodik i klassiska språk samt de dubblerade tjänsterna i modersmålet och
engelska. Styrelsen räknar med att samtliga övriga tjänster, även metodiklektorstjänster,
skall tillsättas efter ansökan, dock att kallelseförfarande skall kunna
förekomma i enskilda fall enligt samma grunder, som gäller vissa tjänster vid
folkskoleseminarier och högre allmänna läroverk med lärarutbildning.

40. I de beräkningar, som låg till grund för de i prop. 1959: 89 angivna driftkostnaderna
förutsattes, att någon av lektorerna i högstadiets metodik skulle
lorordnas som biträdande rektor mot arvode och nedsättning i tjänstgöringsskyldigheten.
Erfarenheterna från båda lärarhögskolorna ger vid handen, att det är
otänkbart att förena även en reducerad metodiklektorstjänstgöring med tjänstgöring
av administrativ art. Dessutom är de arbetsuppgifter, som med nödvändighet
måste avlastas rektor för lärarhögskolan, av den art och omfattning, att
de ej kan inrymmas i en deltidstjänst och ej heller kan åläggas en befattningshavare,
som åtnjuter ferier, eftersom den största arbetsanhopningen inträffar
under julferierna samt vid sommarferiernas början och slut.

I biträdande rektors arbetsuppgifter bör i första hand ingå att ordna all praktiktjänstgöring,
auskultation och serieundervisning utanför övningsskolan och
att efter givna direktiv uppgöra detaljorganisation och arbetsordning för lärarutbildningen.
Han skall vidare vara skyldig att sköta löpande rektorsgöromål
vid de tillfällen, då rektor besöker samverkande skolor och praktikläroverk och i
övrigt biträda med sådana administrativa göromål, som ej lämpligen kan anförtros
annan personal inom lärarhögskolans kansli. Redan erfarenheterna från
lärarhögskolans första verksamhetsår ger vid handen, att rektor för lärarhögskolan
icke kommer att bli i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöva den
pedagogiska ledningen av utbildningsverksamheten, om icke här nämnda arbetsuppgifter
övertages av särskild befattningshavare.

Arbetsuppgifternas art förutsätter, att biträdande rektor måste uppfylla minst
de kvalifikationskrav man ställer på rektor för en realskola. Lönegradsplaceringen
kan därför ej vara lägre än ABp 26. Styrelsen föreslår, att undervisningsskyldigheten
fastställes till sex veckotimmar.

Departementschejen. Inledningsvis vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit,
att den av statsmakterna år 1959 förutsatta intagningsökningen hösten 1962
vid lärarhögskolan i Malmö från 30 till 45, dvs. med 15 ämneslärarkandidater
per termin för utbildning under tre terminer, tills vidare skall ersättas av en intagning
— utöver nuvarande 30 ämneslärarkandidater — omfattande ca 20
ämneslärarkandidater, för vilka utbildningen vid lärarhögskola skall omfatta en
termin.

De föreslagna nya lärartjänsterna in. in. bör, såsom jag tidigare förordat, inrättas
i enlighet med styrelsens förslag och innehavarna utnyttjas för utbildning
enligt den provisoriska utbildningsformen.

Vad beträffar förslaget att Källängens läroverk skulle tagas i bruk som ett
tredje samverkande läroverk vill jag erinra om att lärarutbildningssakkunniga,

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

såsom tidigare redovisats, förordat en annan lösning av övningsundervisningens
organisation vid utökad ämneslärarutbildning vid lärarhögskolan i Malmö. Häremot
har stadsfullmäktige i Malmö inte haft något att erinra. I anslutning till
lärarutbildningssakkunnigas förslag förordar jag, att huvudparten av de högstadieserier,
som erfordras till följd av den ökade ämneslärarutbildningen, förlägges
till högstadiet i Limhamn ävensom att övningsundervisningen i övrigt organiseras
i enlighet med de sakkunnigas förslag.

I enlighet med statsmakternas tidigare omnämnda beslut år 1959 skall fr. o. m.
nästa läsår vid lärarhögskolan i Malmö också påbörjas mellanskollarar- och smaskollärarutbildning.
Den timplan, som föreslagits för småskollararutbildnmgen,
har jag intet att erinra mot.

Yad styrelsen anfört om tidsplanen för övningsskolans uppbyggnad har jag
ingen annan erinran mot än att jag inte anser mig böra förorda ett utbyte av
3-årig linje inom övningsskolans gymnasium mot 4-årig linje.

De framförda äskandena under punkterna 1—30 överensstämmer i allt väsentligt
med de av statsmakterna angivna riktlinjerna för utbyggnaden av personalorganisationen
vid lärarhögskolan. Jag tillstyrker därför förslagen under de nämnda
punkterna med följande avvikelse. Den under punkten 1 föreslagna lektorstjänsten
i högstadiets metodik i klassiska språk erfordras tills vidare inte med
hänsyn till att den av mig föreslagna en-terminsutbildningen i huvudsak tar
sikte på grundskolans lärarbehov.

Kallelseförfarande vid tillsättningen av övriga under punkterna 1 och 2 upptagna
lektorstjänster bör enligt min mening tillämpas endast om särskilda omständigheter
gör det nödvändigt.

Förslagen under punkterna 31—45, för vars närmare innebörd torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet, avser utgifter helt av automatisk natur.

Av i huvudsak automatisk karaktär är även förslagen under punkterna 51 53

samt förslaget under punkten 56, vilka förslag jag tillstyrker.

Jag har i samband med min anmälan i det föregående av avlöningsanslaget för
lärarhögskolan i Stockholm föreslagit, att ett belopp av 20 000 kr. beräknas för
att bereda rektor viss lättnad i hans arbetsbörda. Samma skäl föreligger enligt
min mening för motsvarande åtgärd beträffande lärarhögskolan i Malmö (p. 46).

För ersättning till medverkande under den handledda praktiken för lärarkandidater,
som utbildas under en termin, bör här slutligen beräknas ett belopp av
96 000 kr.

I övrigt räknar jag inte med några ytterligare förändringar under förevarande
anslag.

Jag beräknar på grundval av vad jag här förordat ifrågavarande anslag föi
nästa budgetår till 5 438 000 kr. Detta innebär en anslagshöjning med 2 957 000
kr.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för lärarhögskolan i Malmö, som föranledes
av vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i
Malmö, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.....................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
....................................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....................

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .................................

Summa kr.

1 921 000

398 000

1 976 000
1 064 000

79 000
5 438 000

c) till Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
5 438 000 kr.

5. Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 808)
1962/63 (förslag) ..........

Anslag Nettoutgift

76 000 68 419

90 000
500 000

Styrelsen för lärarhögskolorna hemställer, att detta förslagsanslag för nästa
budgetår höjes med 525 000 kr. till 615 000 kr. enligt följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m. (nu 1 000).................................. _j_ 4, 000

2. Reseersättningar (nu 25 000) ............................... -f- 195 000

3. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder m. m. (ny

P°st) .................................................... 4- 1000

4. Expenser:

Bränsle, lyse och vatten (nu 5 000).......................... _j_ 95 qoO

Övriga expenser (nu 51 000) ................................ _l_ 230 000

5. Publikationstryck (nu 8 000) ............................... 0f

Summa ökning kr. 525 000
Av tillgängliga handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Sjukvård m. m. De ökade kostnaderna är av automatisk natur.
Reseersättningar. Av den begärda höjningen, som helt har sin grund
1 den av statsmakterna beslutade utökningen av lärarhögskolans verksamhet,

143

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

avser 2 800 kr. ökade rese- och traktamentskostnader för styrelsens ledamöter,

5 200 kr. ersättning åt befattningshavare för tjänsteresor, 2 000 kr. ämneslärarkandidaternas
resor under praktikterminen, 33 000 kr. ersättning åt klasslararkandidater
i samband med obligatoriska kurser och hospitenng i B-skolor samt
152 000 kr. flyttningsersättningar. ....

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfarder.

Denna anslagspost är ny. ......

Expenser. Bränsle, lyse och vatten. Den äskade höjningen ar av automa tisk

natur

Övriga expenser. Det ökade medelsbehovet under denna anslagspost är i
huvudsak föranlett av automatiskt verkande faktorer och fördelar sig med
124 000 kr. på städning och renhållning, 16 000 kr. på telefon i enlighet med
televerkets beräkningar — och annonser, 30 000 kr. på kontorsmaskiner och
kontorsmateriel samt 60 000 kr. på skrivmateriel.

Departementschefen. I den under lärarhögskolans avlöningsanslag tidigare
omnämnda propositionen 1959:89 beräknades medelsbehovet till omkostnader
vid en fullt utbyggd lärarhögskola i Malmö till 500 000 kr. I enlighet härmed
och under hänvisning till vad jag i det föregående förordat rörande utbildningsorganisationens
omfattning vid högskolan under nästa budgetår föreslår jag,
att omkostnadsanslaget nu höjes från för närvarande 90 000 kr. till 500 000 kr.
eller med 410 000 kr. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter
förslag av styrelsen, besluta om fördelningen på poster av den angivna anslagshöjningen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 500 000 kr.

6. Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m.

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 809)
1962/63 (förslag) .........

Anslag Nettoutgift

60 000 46 375

60 000
457 000

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår fördelat på två anslagsposter,
en på 40 000 kr. för biblioteket och en på 20 000 kr. till materiel, böcker

m. m.

Styrelsen för lärarhögskolorna föreslår en höjning av anslaget med 397 000 kr.,
därav 10 000 kr. avseende anslagsposten till biblioteket och 387 000 kr. anslagsposten
till materiel, böcker m. m. I sin motivering för anslagsbehovet till biblioteket
anför styrelsen bl. a., att Malmö saknar motsvarighet till pedagogiska
biblioteket i Stockholm och att biblioteket beräknas bli utnyttjat av handledare
vid flera samverkande läroverk.

Flertalet av de förslag som avser ökade medel till materiel, böcker in. in.
gäller den första uppsättningen undervisningsmateriel vid lärarhögskolan och är

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

därför enligt styrelsen av engångskaraktär. Styrelsen föreslår, att den för ändamålet
beräknade anslagshöjningen skall disponeras för följande ändamål. För
allmän undervisnings- och förbrukningsmateriel beräknas 60 000 kr. Till undervisningsmateriel
för den egentliga lärarhögskolans undervisning i kristendomskunskap,
modersmålet, engelska, historia, samhällskunskap och matematik erfordras
30 000 kr. Medelsbehovet för undervisningsmateriel vid institutionerna för
geografi, biologi, fysik och kemi, teckning, musik och gymnastik samt slöjd uppskattas
till sammanlagt 187 000 kr. Till utrustning av lärarhögskolans pedagogiska
institution beräknas ett medelsbehov av 60 000 kr. För att möjliggöra
anskaffande av bandspelarutrustning och specialbord för ett s. k. språklaboratorium
föreslås slutligen en medelsanvisning av 50 000 kr. Beträffande sistnämnda
förslag anför styrelsen i huvudsak följande.

Främst i USA pågår sedan åtskilliga år tillbaka och i stor skala experiment
med umtativa metoder i språkinlärningen. I första hand utnyttjas härvid s. k.
SP, laboratorier, lärosalar med individuella lyssnarbås utrustade med bandspelare,
hörlur och mikrofon jämte en centralanläggning för läraren. Försöken
har vant mycket lovande och på grundval av tillgängliga redogörelser planerades
redan i lokalprogrammet for lärarhögskolan i Malmö, att ett av ämnesrummen
tor moderna språk skulle inredas som språklaboratorium. Högskolans metodiklektorer
i moderna språk erhöll genom beslut av Kungl. Maj:t den 9 december
i19!0 resebidrag för att i Tyskland studera ett språklaboratorium och har där
laft tullalle att konstatera metodens stora användbarhet och skaffa sig vissa
erfarenheter rörande med denna undervisningsform förenade metodiska och
tekniska problem. 1957 års skolberedning har förordat att sådana försök kommer
till stand i svenska skolor (SOU 1961:17, s. 90).

Departementschefen. I överensstämmelse med styrelsens förslag bör detta
anslag för nästa budgetår uppföras med 457 000 kr., vilket i jämförelse med
medelsanvisningen för innevarande budgetår innebär en höjning med 397 000
kr. Det bor framhållas, att det med den föreslagna ökade medelstilldelningen
bl. a. blir möjligt att vid lärarhögskolan inleda försök med en ny, pedagogiskt
intressant metod för inlärning av språk med utnyttjande av ett s. k. språklaboratorium.
Av den förordade anslagshöjningen bör i runt tal 340 000 kr.
betraktas som en engångsanvisning. Jag hemställer, att Kungl. Majrt måtte
föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 457 000 kr.

7. Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning
av nya lokaler

Anslag
40 000
260 000
300 000

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 809)
1962/63 (förslag) ..........

Nettoutgift
39 411

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Styrelsen för lärarhögskolorna hemställer, att detta reservationsanslag för
nästa budgetår uppföres med 380 000 kr. eller 120 000 kr. mer än motsvarande
anslag för innevarande budgetår. Som motivering härför anför styrelsen i huvudsak
följande.

I propositionen 1959: 89 (s. 77) beräknades till inredning och utrustning av
den nya lärarhögskolan omkring 600 000 kr. Detaljerade beräkningar har dock
hittills ej kunnat utföras. Arkitektarbetet har emellertid nu fortskridit så langt,
att preliminära inredningsritningar föreligger. Härpå grundade beräkningar ger
vid handen, att det erforderliga beloppet nu uppgår till 690 000 kr. Den möbelutrustning
som kan överföras från folkskoleseminariet i Lund torde reducera
anslagsbehovet med högst 10 000 kr. För budgetåren 1960/62 har riksdagen
anvisat sammanlagt 300 000 kr. Styrelsen föreslår, att (690 000 — 10 000 —
300 000 kr. =) 380 000 kr. anvisas för budgetåret 1962/63.

Departementschefen. Jag anser mig för nästa budgetar böra tillstyrka en höjning
av förevarande anslag med 40 000 kr. till 300 000 kr. och hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av
nya lokaler för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.

8. Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar

Under åberopande av vad jag i det föregående vid behandlingen av frågorna
rörande utbildning av ämneslärare och speciallärare anfört och förordat rörande
medelsanvisning för nästa budgetår till avlöningar vid den föreslagna lärarhögskolan
i Göteborg hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslås riksdagen att
a) godkänna följande personalförteckning för lärarhögskolan
i Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1962/63:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

rektor för lärarhögskolan................

rektor vid övningsskolan................

lektorer i högstadiets metodik ...........

lektor i psykologi och pedagogik.........

lektorer i högstadiets metodik...........

adjunkter ............................

övningsskollärare ......................

folkskollärare .........................

övningsskollärare ......................

Bp 1
ABp 26
Ao 26
Ao 26
Ao 25
Ao 23
Ao 20
Ao 19
Ao 14

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

bibliotekarie

sekreterare

Ae 23
Ae 21

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

b) godkänna följande avlöningsstat för lärarhögskolan i Göteborg,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 170 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 458 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 1 059 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 575 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.................................. 27000

Summa kr. 3 279 000

c) till Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
3 279 000 kr.

9. Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader

Under hänvisning till vad jag i det föregående beträffande utbildningen av
ämneslärare och speciallärare anfört och förordat rörande medelsanvisning för
nästa budgetår till omkostnader vid en lärarhögskola i Göteborg föreslår jag,
att under här använd rubrik i riksstaten för nästa budgetår uppföres ett förslagsanslag
av 197 000 kr. Vid bifall härtill bör det ankomma på Kungl. Maj:t att
fastställa omkostnadsstat för lärarhögskolan. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader för budgetaret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 197 000 kr.

10. Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker m. m.

Under hänvisning till vad jag vid min anmälan i det föregående av frågorna
om en tredje lärarhögskola, förlagd till Göteborg, och om anordnande vid denna
lärarhögskola av speciallärarutbildning anfört och förordat beträffande medelsanvisning
för nästa budgetår till materiel, böcker m. m. vid lärarhögskolan hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker vn. in.
för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 155 000 kr.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

147

11. Folkskoleseminarierna: Avlöningar

I. Seminarieorganisationen. Liksom under budgetåret 1960/61
omfattar folkskoleseminarieorganisationen innevarande budgetår 21 seminarier.

I enlighet med givna föreskrifter har hösten 1961 i första årskursen intagits 8
klasser på fyraårig folkskollärarlinje, 18 pa tvaarig folkskollärarlinje, 26 pa treårig
småskollärarlinje och 22 på tvåårig småskollärarlinje. En klass på tvåårig
folkskollärarlinje har i första hand avsetts för vidareutbildning av småskollärare
till folkskollärare. Intagningen 1961 innebär i jämförelse med intagningen 1960
oförändrad intagning på fyraårig folkskollärarlinje, ökning med 6 klasser på tvåårig
folkskollärarlinje, ökning med 25 klasser på treårig småskollärarlinje samt
minskning med 22 klasser på tvåårig småskollärarlinje. De stora ändringarna på
småskollärarlinjerna sammanhänger med att den hittillsvarande tvååriga linjen
fr. o. m. innevarande budgetår ersatts av treårig linje, medan den nya tvååriga
småskollärarlinjen är avsedd enbart för studenter.

Genom den verkställda intagningen på tvåårig folkskollärarlinje och tvåårig
småskollärarlinje har den totala examinationen av folk- och smaskollärare \ arterminen
1963 slutligt reglerats. Intagningen på treårig småskollärarlinje och
fyraårig folkskollärarlinje reglerar delvis examinationen av småskollärare vårterminen
1964 och av folkskollärare vårterminen 1965. Eftersom folkskoleseminariet
i Lund i enlighet med statsmakternas beslut skall nedläggas vid utgången av
budgetåret 1962/63 kan någon intagning ej vidare äga rum vid detta seminarium.
Till förfogande för intagningen hösten 1962 står alltså 20 seminarier.

Skolöverstyrelsen föreslår, att intagningen av lärarkandidater vid folkskoleseminarierna
hösten 1962 får en omfattning motsvarande följande antal klasser,
nämligen för folkskollärarutbildning 8 klasser på fyraårig linje och 21 klasser på
tvåårig linje, samt för småskollärarutbildning 30 klasser på treårig linje och
20 klasser på tvåårig linje. I jämförelse med intagningen innevarande läsår innebär
förslaget oförändrad intagning på fyraårig folkskollärarlinje, ökning med 3
klasser på tvåårig folkskollärarlinje och med 4 klasser på treårig småskollärarlinje
samt minskning med 2 klasser på tvåårig småskollärarlinje. Det totala antalet
scminarieklasser skulle med den föreslagna intagningen öka från för närvarande
164 till 174.

Vid uppgörandet av sitt förslag har överstyrelsen räknat med intagning av 2
klasser på tvåårig folkskollärarlinje vid Annedals seminarium i Göteborg. Emellertid
har, erinrar överstyrelsen, 1960 års lärarutbildningssakkunniga i sitt förslag
om lärarhögskola i Göteborg in. m. förordat, att ar 1962 ej skall ske någon
intagning till klasslärarutbildning vid Annedals seminarium. Om den av överstyrelsen
föreslagna intagningen skall kunna genomföras, måste enligt överstyrelsen
två klasser placeras vid Annedals seminarium. De borde då lämpligen
avse tvåårig folkskollärarlinje, medan intagning på fyraårig linje, som hittills alltid
förekommit vid detta seminarium, kunde flyttas till annat seminarium. I
annat sammanhang framhåller överstyrelsen, att om intagning ej kommer till

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

stånd på tvåårig folkskollärarlinje vid Annedals seminarium, bör vid Guldhedens
seminarium intagas två klasser på tvåårig folkskollärarlinje, av vilka den ena i
första hand avses för småskollärare.

Enligt överstyrelsen kan intagningarna vid seminarierna 1962 icke få större
omfattning, än vad överstyrelsen nu föreslagit. Beslut om intagningens omfattning
1962 bör enligt överstyrelsens uppfattning ej definitivt fattas, förrän lärarutbildningssakkunnigas
slutliga beräkningar av lärarbehovet framlagts. Kungl.
Maj:t borde vidare utverka riksdagens bemyndigande att, för den händelse de
slutliga beräkningarna därtill gave anledning, vidtaga de åtgärder för ytterligare
ökning av seminariekapaciteten som kunde befinnas erforderliga.

Skolöverstyrelsen framhåller i huvudsak följande rörande rekryteringsmöjligheterna
till de olika utbildningslinjerna.

Antalet prövande till den tvååriga småskollärarlinjen 1961, 759, var i och för
sig tillräckligt att fylla antalet tillgängliga platser, 527, men det var ojämnt fördelat
på de olika seminarierna. Vid fem seminarier måste intagas växlande antal
sökande, som prövat vid annat seminarium. I sammanhanget bör påpekas, att
studenter också sökte till och intogs på treårig linje. Av 617 slutligt intagna på
denna linje var 47 studenter. Erfarenheterna från 1961 års intagningar tyder på
att det kunde komma att visa sig förenat med svårigheter att 1962 ta in ett lika
stort antal klasser pa tvaarig smaskollärarlinje. Härtill kommer, att samma år
vid lärarhögskolan i Malmö skall intagas 48 lärarkandidater på småskollärarlinje.
Trots behovet anser sig överstyrelsen icke kunna föreslå större intagning än
sammanlagt 20 klasser på denna linje vid folkskoleseminarierna.

Beträffande den tvååriga folkskollärarlinjen visar erfarenheterna från prövningarna
1961, att det icke föreligger några rekryteringssvårigheter i fråga om
denna linje. Till 395 tillgängliga platser anmälde sig 2 560 sökande, av vilka
2 063 kallades till inträdesprövningarna och 825 infann sig.

Intagningens omfattning är emellertid också beroende av de olika seminariernas
intagningskapacitet. Av denna beror också intagningens omfattning på
fyraarig folkskollärarlinje och treårig småskollärarlinje. Rekryteringssvårigheter
till den fyraåriga folkskollärarlinjen föreligger ej. Till 173 tillgängliga platser
1961 anmälde sig 2 216 sökande. 810 av dessa deltog i prövningarna. Av de intagna
var 44 studenter.

Pa den treariga småskollärarlinjen intogs 26 klasser 1961. Några rekryteringssvårigheter
beträffande denna linje föreligger ej. Till de 616 tillgängliga platserna
år 1961 anmälde sig sammanlagt 9 493 sökande. I prövningarna deltog 2 644.

Överstyrelsen har inte ansett sig böra nu framlägga förslag om de nya klassernas
placering vid de olika seminarierna men tar dock upp frågan om vidareutbildning
av småskollärare till folkskollärare. Överstyrelsen erinrar därvid om att
den tvååriga folkskollärarlinjen vid Guldhedens folkskoleseminarium i Göteborg
i första hand är avsedd för sådan vidareutbildning. Till denna linje har emellertid
enligt ö\ erstyrelsen icke anmält sig sökande i den utsträckning som måhända
funnits anledning att räkna med. Sveriges småskollärarförbund, som uppmärksammat
detta förhållande, har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 oktober
1961, vilken remitterats till skolöverstyrelsen, hemställt, att en vidareutbildningslinje
för småskollärare nästkommande läsår förlägges till Stockholm, utan

149

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1962

att därför linjen i Göteborg skulle nedläggas. Förbundet anser, att en linje i
Stockholm skulle få större antal sökande än linjen i Göteborg. Överstyrelsen
uppger sig i yttrandet över den nämnda framställningen i samband med sina
anslagsäskanden inte i och för sig ha något att erinra mot att en vidareutbildningslinje
för småskollärare förlägges till Stockholm, men detta möter, framhalles
det, organisatoriska svårigheter. Härtill kommer, att det bland småskollärarkåren
enligt överstyrelsens mening uppenbarligen råder obetydligt intresse för
vidareutbildning till folkskollärare. Någon vidareutbildningslinje i Stockholm kan
överstyrelsen inte tillstyrka men föreslår, trots det hittills otillräckliga antalet
sökande till den särskilda vidareutbildningslinjen för småskollärare i Göteborg,
att intagning till denna linje bör kunna ifrågakomma även nästa år.

Skolöverstyrelsen har på grundval av bl. a. visst från lärarutbildningssakkunniga
erhållet preliminärt material beräknat dels den sannolika tillgången på
folk- och småskollärare läsåren 1961/62—1967/68, dels skillnaden mellan tillgång
på och behov av ifrågavarande lärare under nämnda tidrymd. De båda förra
beräkningarna återges på följande sätt.

Sannolika tillgången på folkskollärare 1961/62—1967/68.

	Tillgång 1961/62: 23 600 — 810 =	22 790.
Examinerade	Avgångna totalt	Tillgång
Vt 1962	605	1961/62	794	1962/63	22 600
» 1963	735	1962/63	788	1963/64	22 550
» 1964	715	1963/64	815	1964/65	22 450
, 1965	845	1964/65	837	1965/66	22 460
• 1966	955	1965/66	840	1966/67	22 575
» 1967	955	1966/67	831	1967/68	22 700
Sannolika tillgången på småskollärare 1961/62—1967/68.
	Tillgång 1961/62: 13 740 — 192 =	13 548.
Examination	Avgångna totalt	Tillgång
Vt 1962	1 025	1961/62	688	1962/63	13 890
» 1963	520	1962/63	694	1963/64	13 715
» 1964	1 050	1963/64	659	1964/65	14105
» 1965	1 095	1964/65	637	1965/66	14 565
» 1966	775	1965/66	597	1966/67	14 745
» 1967	775	1966/67	543	1967/68	14 975

Då tillgången på folk- och småskollärare genom intagningarna 1961, som slutligt
reglerat examinationen vårterminen 1963, är bestämd till och med budgetåret
1963/64 har överstyrelsen i tabellerna markerat denna gränslinje med ett
vågrätt streck. Det bör anmärkas, att överstyrelsen liksom tidigare beräknat
examinationssiffrorna under den förutsättningen, att avgången bland de intagna

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

under eller omedelbart efter utbildningen uppskattas till 10 % beträffande folkskollärarlinjerna
och till 5% i fråga om småskollärarlinjerna.

Överstyrelsens beräkningar av skillnaden mellan tillgången på och behovet av
folk- och småskollärare kan åskådliggöras genom följande tabell. Överstyrelsen
har däri beträffande folkskollärarbehovet utgått från skolberedningens delningstal
och ett vikande behov av folkskollärare inom högre skolor (inkl. behovet
utöver »40 %-regeln» för högstadiet). Även behovet av småskollärare har beräknats
enligt skolberedningens delningstal.

Skillnaden mellan tillgång och behov.

Läsår 1962/63 1963/64	Folkskollärare — 720 — 320	Småskollärare — 280 — 805
1964/65	— 80	— 475
1965/66	+ 450	— 195
1966/67	+ 1 135	+ 75
1967/68	+ 1 590	+ 575

De nu sammanfattningsvis redovisade beräkningarna utgör det siffermässiga
underlaget för överstyrelsens inledningsvis under denna anslagspunkt redovisade
förslag till ökad intagning vid seminarierna för nästa läsår.

Departementschefen. I ett tidigare avsnitt, rubricerat Lärarbehov och lärartillgang,
har lämnats en preliminär, sammanfattande redovisning för de genom
lärarutbildningssakkunnigas försorg gjorda beräkningarna av klasslärarbehovet
under en period, som sträcker sig ett stycke in på 1970-talet. Det mot klasslärarbehovet
svarande examinationsbehovet under samma tid har också beräknats
och redovisats i tabellform.

Det examinationsbehov, som sålunda beräknats, synes vara resultatet av en
så grundlig genomlysning av problemet som för närvarande är möjlig och bygga
på antaganden, vilka synes vara realistiska. Jag vill dock betona, dels att en
prognos av denna art i betydande utsträckning måste vara hypotetisk, dels att
den inte förelegat i mera fullständigt skick inom sådan tid, att den hunnit bli
föremål för slutgiltiga överväganden och ställningstaganden från min sida i samband
med den slutliga beredningen av nu förevarande anslagsfrågor. Något definitivt
ställningstagande till intagningen av elever till seminarierna för nästa läsår
är jag därför inte beredd att nu göra, utan jag finner det lämpligast att denna intagning
slutligt får bestämmas av Kungl. Maj:t, sedan en fullständig kommenterad
klasslärarprognos framlagts av lärarutbildningssakkunniga. Redan nu vill jag
dock framhålla, att jag ställer mig tveksam till skolöverstyrelsens förslag om ökad
intagning nästa år på såväl folkskollärar- som småskollärarlinjerna. Enligt överstyrelsens
mening borde antalet intagningsavdelningar på 2-årig folkskollärarlinje
ökas med 3 klasser och på småskollärarlinjerna med netto 2 klasser, varvid antalet

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

intagningsavdelningar på 2-årig studentlinje skulle minskas med 2 klasser och
på 3-årig linje ökas med 4.

De beräkningar som gjorts inom lärarutbildningssakkunniga och som preliminärt
redovisats i det föregående pekar vad intaget av saväl folk- som smaskollärare
beträffar i motsatt riktning till överstyrelsens förslag. Därvid synes siffrorna
för de senast framräknade examinationsbehoven ange en så klar tendens
att skäl i varje fall inte synes föreligga att räkna med ett större antal intagningsavdelningar
för nästa läsår än det som bestämts för innevarande läsår.

Vad överstyrelsen anfört angående minskning av antalet intagningsavdelningar
på 2-årig småskollärarlinje synes knappast övertygande. Visserligen var vid intagningen
för innevarande läsår tillströmningen av sökande till dessa linjer
relativt sett betydligt mindre än till andra linjer vid seminarierna, men jag vill
erinra om att den 2-åriga utbildningen av studenter till småskollärare började
hösten 1961 och således ännu inte torde vara en tillräckligt känd utbildningsväg.
Att redan nu minska intagningen på de av överstyrelsen anförda skälen bör enligt
min mening knappast ske, så mycket mindre som vi måste räkna med en
ökande studentexamination. Därest inte antalet sökande studenter i samband
med intagningarna för nästa läsår skulle minska ytterligare eller de sökande
skulle visa sig hålla en anmärkningsvärt låg standard bör antalet intagningsavdelningar
på 2-årig småskollärarlinje enligt min mening inte redan nu minskas.
Något definitivt ställningstagande bör emellertid, av skäl som jag nyss angav,
inte göras i detta sammanhang. Därest riksdagen inte riktar någon erinran däremot
bör i stället, liksom föregående år, Kungl. Maj:t slutligt få bestämma omfattningen
av seminarieintagningen för det kommande läsåret.

Till beräkningen av medelsbehovet för folkskoleseminarierna under nästa budgetår
återkommer jag i det följande. Jag ämnar därvid utgå från oförändrad intagning
för läsåret 1962/63.

II.

Beräkning av folkskoleseminariernas
avlöningsanslag

Anslag

1959/60 ................................... 24 407 000

1960/61 ................................... 26 330 000

1961/62 (statsliggaren s. 809)................ 29 584 000

1962/63 (förslag) .......................... 29 717 000

Nettoutgift

25 406 181

26 807 046

Skolöverstyrelsen föreslår, att folkskoleseminariernas avlöningsanslag för nästa
budgetår höjes med 732 000 kr. Överstyrelsen räknar därvid med ett automatiskt
minskat medelsbehov med i runt tal 541 000 kr. och en automatisk ökning med
259 000 kr., sistnämnda ökning i huvudsak beroende på beslutade arvodeshöjningar
in. m. och genomförandet av nya timplaner på samtliga utbildningslinjer
vid seminarierna. Det ökade medelsbehovet i övrigt av huvudsakligen ickeautomatisk
natur betingas av förslagen i följande sammanställning.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

1. Ökad intagning av lärarkandidater (se avsnitt I).

2. Indragning av 5 ordinarie lektorstjänster och inrättande av en extra ordinarie
lektorstjänst i Ae 25 eller 26.

3. Inrättande på försöksskolans högstadium av 11 adjunktstjänster i Ae 23 och
8 folkskollärartjänster i Ae 19 m. m.

4. Överflyttning av lärartjänster i övningsämnen från seminariet i Lund till
andra seminarier samt uppflyttning av en lärartjänst i textilslöjd från Ao 13
till Ao 17.

5. Inrättande av 6 nya övningsskollärartjänster, nämligen 3 i Ae 20 och 3 i
Ae 14.

6. Indragning av en vaktmästartjänst i Ao 8 vid seminariet i Lund m. m.

7. Ökning av kursverksamheten för utbildande av kyrkomusiker från 118 till
130 veckotimmar.

8. Tilläggskurser i slöjd vid småskollärarutbildningen.

9. Behörighetskurser i engelska på småskollärarlinje.

10. Arvoden till 2 förskollärare.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bl. a. följande om de framlagda
förslagen.

2. Vid folkskoleseminariet i Lund, som skall nedläggas vid utgången av budgetåret
1962/63, finns 6 ordinarie lektorstjänster, vilka samtliga nu är vakanta.
Av tjänsterna synes en böra föras på övergångsstat, intill dess innehavaren kunnat
placeras på annan tjänst. De övriga 5 tjänsterna kan indragas.

Vid seminariet i Linköping har de senaste åren tjänstgjort en lektor i biologi
och geografi, vars tjänst varit förd över stat, sedan folkskoleseminariet för
kvinnliga elever i samma stad nedlades 1959. Han har nu avgått med pension.
Rektor framhåller det som angeläget, särskilt med hänsyn till den till seminariet
förlagda egentliga lärarkursen för blivande ämneslärare, att seminariet har kompetenta
lärarkrafter även i ämnena biologi och geografi, där undervisningen på
seminariestadiet omfattar sammanlagt 58 veckotimmar, vartill kommer 23 veckotimmar
på enhetsskolans högstadium. Rektor hemställer därför om en extra
ordinarie lektorstjänst, vilket förslag överstyrelsen biträder. Kostnaden kan
beräknas till i runt tal 30 000 kr.

3. I samband med införande av försöksverksamhet med nioårig enhetsskola i
städer med folkskoleseminarium har det blivit angeläget att lösa frågan om
högstadiets organisation inom seminariernas övningsskolor.

Genom beslut den 13 juli 1961 har Kungl. Maj:t bl. a. förordnat, att frågan om
högstadium vid folkskoleseminariernas övningsskolor tills vidare skall lösas
genom tillämpning av kungörelsen den 30 juni 1959 (nr 426) om externa övningsskoleklasser
vid folkskoleseminarierna. Vidare har Kungl. Maj:t uppdragit åt
överstyrelsen bl. a. att i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1962/63
inkomma med förslag till de konkreta åtgärder, som från statsmakternas sida
bör vidtagas för att frågan om övningsklasser på högstadiet för folkskoleseminariernas
behov fr. o. m. läsåret 1962/63 och tills vidare skall kunna få en tillfredsställande
lösning.

För budgetåret 1962/63 är frågan om organisationen av övningsskolans högstadium
aktuell vid seminarierna i Falun, Jönköping, Linköping, Stockholm,
Umeå, Uppsala och Växjö. Särskilda åtgärder beträffande organisationen av

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

övningsskolans högstadium fr. o. m. budgetaret 1962/63 synes dock kunna vidtagas
endast i fråga om seminarierna i Falun, Jönköping, Umeå och Uppsala.

Vid anordnandet av högstadiet inom seminariernas övningsskolor torde enligt
överstyrelsens uppfattning viss försiktighet vara påkallad med hänsyn dels till
att högstadiets organisation måste påverkas av de beslut, som statsmakterna
kan komma att fatta på grundval av skolberedningens betänkande om grundskolan,
dels till att seminarieorganisationen är under utredning inom 1960 ars
lärarutbildningssakkunniga. Uppbyggandet av högstadierna bör ske successivt.
Med hänsyn till den pågående utredningen om seminarieorganisationen finner
sig överstyrelsen nu böra föreslå enbart extra ordinarie tjänster pa övningsskolans
högstadium. I fråga om adjunktstjänster räknar överstyrelsen i likhet med
1960 års lärarutbildningssakkunniga enbart med tjänster i 23 lönegraden. Bestämmelser
synes böra utfärdas för att möjliggöra, att ordinarie adjunkt i lönegrad
Ao 23 vid allmänt läroverk, högre kommunal skola eller försöksskolas
högstadium i annan kommun skall kunna förordnas på statlig tjänst i Ae 23. Det
bör åligga skolstyrelsen i de berörda seminariekommunerna att tillse att vid försöksskolans
högstadium i kommunen sa manga ordinarie adjunktstjänster i
lönegrad Ao 23 och ämneslärartjänster i lönegrad Ao 21, som motsvara sistnämnda
lärare hållas vakanta.

Beträffande lärartjänster i övningsämnen återkommer överstyrelsen i punkten
4 i det följande.

Överstyrelsen föreslår inrättande av följande antal adjunktstjänster i lönegraden
Ae 23, nämligen 2 vid seminariet i Falun och 3 vid ettvart av seminarierna i
Jönköping, Umeå och Uppsala, alltså sammanlagt 11 adjunktstjänster i Ae 23.
Vidare bör inrättas 2 lärartjänster i Ae 19 för vidareutbildade folkskollärare vid
ettvart av ifrågavarande fyra seminarier, sålunda sammanlagt 8 tjänster i Ae 19.
Kostnaderna kan beräknas till sammanlagt (295 600 + 171 400 =) 467 000 kr.

I avvaktan på lärarutbildningssakkunnigas förslag i ämnet hemställer överstyrelsen
om bemyndigande att — om så befinnes erforderligt beträffande
ifrågavarande fyra seminarier efter förslag av rektor förordna lärare pa externt
högstadium inom övningsskolan att vara tillsvnslärare. Kostnaderna härför beräknar
överstyrelsen preliminärt till 24 000 kr.

De extra ordinarie adjunkterna och vidareutbildade folkskollärarna på övningsskolans
högstadium bör erhålla avlöningsförstärkning enligt bestämmelserna
i TB Saar bilaga D, dvs. ersättning motsvarande timarvode med beteckning
ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen. Kostnaderna för
avlöningsförstärkningen för de för budgetaret 1962/63 föreslagna tjänsterna
beräknas till avrundat 39 000 kr.

Överstyrelsen har ansett sig i kostnadsberäkningarna för budgetåret 1962/63
kunna bortse från såväl kostnadsökningen pa grund av nodsättningen av undervisningsskyldighetcn
som kostnadsminskningen pa grund av minskat behov av
handledararvoden. Kostnadsökningen budgetåret 1962/63 för inrättande av 11
adjunktstjänster i Ae 23 och 8 tjänster för vidareutbildade folkskollärare samt
förordnande av 4 till.synslärare skulle således komma att uppgå till sammanlagt
(467 000 -f 24 000 + 39 000 =) 530 000 kr. Det bör anmärkas, att större delen
av detta belopp icke utgör någon reell kostnadsökning utan endast en överflyttning
av kostnaderna från det kommunala skolväsendet till folkskoleseminariernas
avlöningsanslag.

4. Vid seminariet i hund finns nu följande antal ordinarie lärartjänster i övningsämnen:
gymnastik 2, musik 1, teckning 1, textilslöjd 1, tiä- och metallslöjd
1, hemkunskap 1. Rektor liar räknat med att innehavarna av dessa tjiinster

154 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

skulle kunna vara omplacerade redan före budgetåret 1962/63 och att undervisningen
då skulle uppehållas av timlärare.

Överstyrelsen, som är väl medveten om att antalet ordinarie tjänster i olika
övningsämnen är för litet i förhållande till antalet icke-ordinarie tjänster, inskränker
sig, trots framställningar om ökat antal ordinarie övningslärartjänster,
nu till att förorda, att de vid seminariet i Lund befintliga ordinarie lärartjänster i
övningsämnen vid seminariets nedläggande överflyttas till andra seminarier.
Sådan överflyttning blir aktuell redan 1962 endast beträffande tjänsten i textilslöjd,
vars innehavare avgår med pension vid årsskiftet 1961/62.

Vid seminariet i Linköping finns två ordinarie lärartjänster i textilslöjd, av
vilka den ena är placerad i lönegrad Ao 17 och den andra i Ao 13. Sistnämnda
tjänst är kvar sedan den tid, då seminariet var avsett enbart för manliga lärarkandidater
och någon lärarutbildning i textilslöjd alltså inte förekom utan ämnet
endast fanns i övningsskolan. Rektor framhåller nu, att innehavaren av tjänsten
fi . o. m. läsaret 19oö/57 handlett kvinnliga lärarkandidaters undervisningsövnmgar,
varför tjänsten bör utbytas mot en tjänst i lönegraden Ao 17, vilket
yrkande överstyrelsen biträder. Överstyrelsen tillstyrker också rektors förslag,
att nuvarande innehavaren av tjänsten i Ao 13 (född 1897) förordnas till innehavare
av den nya tjänsten i lönegraden Ao 17, utan att tjänsten ledigförklaras.
Vid bifall till här framlagda förslag uppkommer en kostnadsökning av i runt tal
3 900 kr.

5. Budgetåret 1962/63 kommer folkskoleseminariernas nya timplaner att tilllämpas
i samtliga årskurser utom årskurs III3. De nya timplanerna innebär bl. a.
förstärkning av den praktiska lärarutbildningen. Denna förstärkning medför ökat
behov av övning sklasser. Vid folkskoleseminarierna finns för närvarande sammanlagt
310 övningsskollärartjänster, varav 163 ordinarie, 51 extra ordinarie vid
seminariet och 96 extra ordinarie vid folkskola. Av dessa tjänster är 11 ordinarie,
3 extra ordinarie vid seminariet och 6 extra ordinarie vid folkskola, alltså sammanlagt
20 övningsskollärartjänster, placerade vid seminariet i Lund, som skall
nedläggas vid utgången av budgetaret 1962/63. Om samtliga dessa tjänster vid
seminariet i Lund indrages, skulle seminarieorganisationen sålunda förfoga över
(310 — 20 =) 290 övningsskollärartjänster.

Med hänsyn till den av överstyrelsen föreslagna intagningens omfattning
skulle med tillämpning av de hittills tillämpade beräkningsgrunderna för antalet
övningsskolklasser för budgetåret 1962/63 erfordras 361 sådana klasser, vartill
bör läggas 10 klasser för speciella uppgifter. För nämnda budgetår kan alltså
beräknas en brist av (361 — 310=) 51 klasser, avsedda för övningsskollärare.

Sedan seminariet i Lund nedlagts, torde seminarieorganisationen normalt kunna
rymma sammanlagt omkring 58 fullständiga linjer (folkskollärarlinjer och
småskollärarlinjer) samt 1 vidareutbildningslinje för småskollärare, för vilka
fordras sammanlagt (348 -f- 3 =) 351 övningsskolklasser. Om härtill lägges de

10 klasserna för spedella ändamål, blir behovet sammanlagt 361. Då vid seminarierna
efter budgetåret 1962/63 skulle komma att finnas 290 av nu befintliga
310 övningsskollärartjänster, om de 20 tjänsterna vid seminariet i Lund indrages,
borde sålunda inrättas (361 — 290 =) 71 nya tjänster.

Med hänsyn till att seminarieorganisationen är under utredning inskränker sig
överstyrelsen till att nu föreslå, dels att de vid seminariet i Lund nu befintliga

11 ordinarie och 3 extra ordinarie övningsskollärartjänsterna bibehålies och
omplaceras till andra seminarier, dels att 6 nya övningsskollärartjänster inrättas,
de senare som extra ordinarie vid folkskola. Vid kostnadsberäkningarna utgår

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

överstyrelsen från att 3 av de nya tjänsterna placeras i lönegrad 20 och 3 i lönegrad
14. De sammanlagda kostnaderna kan då beräknas till 116 500 kr.

Rektor vid seminariet i Växjö framhåller, att av de 7 ordinarie övnmgsskollärartjänsterna
vid detta seminarium endast 4 är besatta med ordinarie innehavare.
Rektor hemställer, dels att de 3 vakanta ordinarie övningsskollärartjänsterna
vid seminariet snarast ledigförklaras, dels att därutöver ytterligare 8
ordinarie övningsskollärartjänster inrättas vid seminariet i Växjö.

Överstyrelsen, som har för avsikt att ledigförklara de tre vid seminariet i
Växjö vakanta ordinarie övningsskollärartjänstema, därest ej Kungl. Maj:t
annorlunda bestämmer, anser att frågan om ytterligare ordinarie övnmgssko -lärartjänster vid seminariet i Växjö bör övervägas i samband med den ovan
förordade omplaceringen av 11 ordinarie och 3 extra ordinarie ovnmgsskoliarar tjänster

vid seminariet i Lund. ,

9. Enligt kungörelsen 1959:107 om behörighet att undervisa i främmande
språk i folkskolan m. m. må vid folkskoleseminarier med folkskollararutbildnmg
behörighetskurser anordnas för lärarkandidater, som önskar förvärva kompetensintyg
avseende engelska språket. Berättigad att deltaga i sådan behörighetskurs
är lärarkandidat på folkskollärarlinje, som fyller vissa i kungörelsen narmare
angivna villkor. Lärarkandidat på småskollärarlinje ar däremot ej berättigad
deltaga i behörighetskurs. Såväl examinerad småskollärare som lärarkandidat
på småskollärarlinje är emellertid berättigad att enligt kungörelsens bestämmelser
undergå prövning för erhållande av kompetensintyg. Den 10 mars 19bl
har överstyrelsen avgivit utlåtande beträffande en av Svenges smaskollararforbund
gjord framställning till Kungl. Maj:t om rätt för lärarkandidat pa smaskollärarlinje
att deltaga i behörighetskurs i engelska. Överstyrelsen fann därvid
starka skäl föreligga för bifall till småskollärarförbundets framställning, om
studierna i engelska i framtiden komme att påbörjas i årskurs 4 inom den
obligatoriska skolan. I händelse av bifall till småskollärarförbundets framställning
kan kostnaderna för sammanlagt 165 timmars undervisning under nästa
budgetår uppskattas till i runt tal 195 000 kr. Den ytterligare ökning av antalet
undervisningstimmar för ändamålet, som kan bli erforderlig läsaret 1963/o4,
medför en kostnadsökning för budgetåret 1963/64 av omkring 130 000 kr

10 För anordnande av för skolundervisning av för sökskaraktär vid folkskoleseminariets
i Stockholm övningsskola utgår ur anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal arvode åt en förskollärarinna med belopp motsvarande
hälften av lönen enligt löneklass 9. Rektor har upprepat sitt under de tva
senaste åren framförda förslag, att arvodet ökas till heltidsarvode, vilket förslag
överstyrelsen tillstyrker. Vid bifall till förslaget uppkommer en kostnadsökning
av 6 894 kr.

Rektor vid seminariet i Linköping har betonat, att det for utbildning av smaskollärare
är av största betydelse att bereda lärarkandidaterna tillfälle att nara
följa arbetet i förskolor. Han upprepar därför sin förra året framställda anhallan,
att medel ställes till seminariets förfogande för att anordna förskolundervisnmg
av försökskaraktär vid seminariets övningsskola. Som arvode föreslås ett belopp
motsvarande hälften av lönen enligt löneklass 9, dvs. i Linköping 6 132 kr.
Överstyrelsen tillstyrker ånyo framställningen.

Vid bifall till förslagen under denna punkt uppkommer sålunda en kostnadsökning
av (6 894 + 6 132 = i runt tal) 13 000 kr.

Departementschefen. I det föregående avsnittet om folkskoleseminarieorganisationen
har jag ansett mig böra preliminärt räkna med oförändrad intagning

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

vid folkskoleseminarierna hösten 1962, samtidigt som jag förordat, att intagningens
omfattning senare skall få slutligt bestämmas av Kungl. Maj:t. Medelsbehovet
för seminarierna under nästa budgetår kan vid bifall till mitt förslag
förutsättas bli i huvudsak oförändrat i detta avseende (p. 1).

Mot överstyrelsens förslag under punkt 2 om indragning av fem vakanta
ordinarie lektorstjänster vid folkskoleseminariet i Lund har jag ingen erinran.
I enlighet med skolöverstyrelsens förslag under samma punkt bör fr. o. m. nästa
budgetår vid folkskoleseminariet i Linköping inrättas ytterligare en extra ordinarie
lektorstjänst i alternativt lönegrad Ae 26 eller Ae 25.

Frågan om högstadium vid folkskoleseminariernas övningsskolor skall enligt
beslut av Kungl. Maj :t den 13 juli 1961 tills vidare lösas genom tillämpning av
kungörelsen den 30 juni 1959 (nr 426) om externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarierna.
Enligt denna kungörelse ombesörjes all undervisning i de
externa övningsskoleklasserna av vederbörande seminarium, vilket innebär att
statligt anställda lärare skall anlitas och att folkskoleseminariets rektor är pedagogisk
ledare för dessa klasser. Eleverna är i pedagogiskt hänseende och i vissa
disciplinfrågor underställda seminariets rektor och kollegium.

I enlighet med uppdrag i samband med nyssnämnda beslut har överstyrelsen
nu framlagt vissa förslag rörande organisationen av högstadierna vid seminariernas
ovnmgsskolor. Jag finner den av överstyrelsen därvid iakttagna försiktigheten
med hansyn till pågående utredning väl motiverad, då åtgärder nu inte bör
vidtagas, som föregriper eller försvårar en mera definitiv lösning. Förslag härom
förutsätter jag, att lärarutbildningssakkunniga framlägger inom sådan tid, att
ställning därtill från Kungl. Majrts sida kan tagas i samband med budgetarbetet
hösten 1962.

Det är angeläget, att seminarierna för sin praktiska lärarutbildning har tillgång
till representativa högstadier, dvs. minst treparallelliga sådana. Överstyrelsen
bör finna det angeläget att tillse, att i olika avseenden ofullständiga eller
stympade högstadier mte användes i övningsundervisningen. För nästa budgetår
bör, med hänsyn till vad överstyrelsen anfört angående behovet av åtgärder,
finnas 36 externa övningsskoleklasser på högstadiet. Såsom överstyrelsen föreslagit
bor for undervisningen i dessa klasser inrättas sammanlagt elva adjunktstjänster
i lönegrad Ae 23 och åtta tjänster för folkskollärare med särskild ämnesutbildning,
att av överstyrelsen fördelas på ifrågakommande seminarier. Därest för
visst eller vissa fall fråga uppkommer om förening av tjänst som ordinarie lärare
i lönegraderna 23 eller 19 med tjänst som extra ordinarie lärare i samma lönegrad
vid övningsskolans högstadium, bör, därest riksdagen inte riktar någon erinran
häremot, Kungl. Maj:t äga besluta om sådan förening. Därvid bör vederbörande
skolstyrelse tillse, att vid högstadiet i berörda kommuner så många ordinarie
adjunktstjänster i Ao 23, ämneslärartjänster i Ao 21 och folkskollärartjänster i
Ao 19, som motsvarar lärartjänsterna vid övningsskolans högstadium, hålles
vakanta. Till ordinarie adjunkt och till ordinarie adjunktstjänst behörig extra
ordinarie adjunkt samt folkskollärare i A 19, som deltar i lärarutbildningen vid

157

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

externa högstadieklasser, bör utgå avlöningsförstärkning motsvarande timarvode
med beteckningen ÅT för två veckotimmar enligt 5 § timlärarkungörelsen. Lärare
i läroämnen eljest åvilande undervisningsskyldighet i nu ifrågavarande fall
bör nedsättas med en halv veckotimme.

Vad här förordats rörande löne- och tjänstgöringsvillkor har godtagits av
vederbörande personalorganisationer.

Kostnaderna för genomförandet av detta förslag beräknar jag i likhet med
överstyrelsen till sammanlagt i runt tal 530 000 kr. Som överstyrelsen påpekar
blir emellertid den verkliga kostnadsökningen för statsverket avsevärt mindre,
med hänsyn till den minskning i utgifterna för det kommunala skolväsendet som
uppkommer fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Överstyrelsens förslag under punkten 4 om överflyttning från seminariet i
Lund av där befintliga ordinarie lärartjänster i övningsämnen till andra seminarier
biträder jag. Såsom överstyrelsen upplyst blir sådan överflyttning aktuell
redan 1962 endast beträffande tjänsten i textilslöjd. Jag tillstyrker även förslaget
under samma punkt om utbyte av en lärartjänst i textilslöjd i Ao 13 mot en
motsvarande tjänst i Ao 17. Till innehavare av den nya tjänsten torde utan densammas
ledigförklarande böra utses den nuvarande innehavaren av tjänsten i
Ao 13.

Såsom överstyrelsen anfört, medför de nya timplanernas tillämpning vid
seminarierna ett ökat behov av övningsklasser och därigenom också av övningsskollärare.
Jag tillstyrker överstyrelsens förslag om inrättande av sex nya extra
ordinarie sådana tjänster (p. 5). Hälften av tjänsterna bör i enlighet med vad
överstyrelsen förutsatt placeras i lönegrad Ae 20 och hälften i lönegrad Ae 14.
Jag har inte något att erinra mot att vid seminariet i Lund nu befintliga 14
ordinarie och extra ordinarie övningsskollärartjänster omplaceras till andra seminarier
och ej heller mot vad överstyrelsen anfört och förordat beträffande övningsskollärartjänster
vid seminariet i Växjö.

Såsom överstyrelsen under punkten 6 föreslagit bör en vid seminariet i Lund
vakant tjänst som ordinarie vaktmästare i Ao 8 indragas fr. o. m. nästa budgetår.
Av de båda återstående tjänsterna vid seminariet bör den extra ordinarie vaktmästartjänsten
i anslutning till vad jag förordat i årets statsverksproposition
(bil. 10, ecklesiastikdepartementet, p. 176) övertagas av den ekonomiska fakulteten
vid universitetet i Lund men där placeras i lönegrad Ae 7. Ifrågavarande
seminarievaktmästare skall, sa länge han innehar tjänsten i Ae 7, vara placerad
i lönegrad Ae 8. Det bör åligga innehavarna av såväl vaktmästartjänsten i Ae 7
som den vid seminariet kvarvarande tjänsten som värmeskötare i Ao 8 att tills
vidare i erforderlig utsträckning tjänstgöra både vid fakulteten och vid seminariet.
Vad jag nu föreslagit medför en kostnadsminskning av i runt tal 50 000 kr.
under detta anslag.

Jag tillstyrker överstyrelsens förslag (p. 10) att nu utgående arvode, motsvarande
hälften av löncklass 9, till en förskollärare vid folkskoleseminariets i

158

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

Stockholm övningsskola utbytes mot ett helt arvode, motsvarande samma löneklass.
I enlighet med överstyrelsens förslag bör härjämte medel ställas till
förfogande för anordnande av förskolundervisning av försökskaraktär vid seminariets
i Linköping övningsskola. Medelsanvisningen, som bör utgå i form av
arvode till en förskollärare, bör motsvara hälften av lönen enligt löneklass 9.

Genom beslut den 27 oktober 1961 har Kungl. Maj:t i anslutning till bestämmande
av klassificeringsgrupp för den fasta maskinanläggningen vid folkskoleseminariet
i Umeå föreskrivit, att under återstoden av innevarande budgetår
finge vara inrättad en för seminariet avsedd tjänst som maskinist i lönegrad Ag 9,
under villkor att en vid seminariet befintlig tjänst som värmeskötare i lönegrad
Ao 8 ej uppehölles. Ifrågavarande extra tjänst bör fr. o. m. den 1 juli 1962 ersättas
med en ordinarie tjänst som maskinist i Ao 9. Samtidigt härmed bör tjänsten
som värmeskötare i Ao 8 indragas. Härför erforderliga medel, motsvarande löneskillnaden,
bör nu beräknas under detta anslag.

^ * övrigt räknar jag inte med andra förändringar under förevarande anslag än
sådana som föranledes av automatiskt verkande omständigheter.

Medelsbehovet under detta anslag för nästa budgetår kan vid bifall till vad
jag i det föregående förordat beräknas till 29 717 000 kr., vilket innebär en anslagshöjning
med 133 000 kr.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för folkskoleseminarierna, som föranledes av
vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas till vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 10 292 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis................. 417 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis................................. 12 997 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................... 5 545 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................. 466 000

Summa kr. 29 717 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
29 717 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

159

12. Folkskoleseminarierna: Omkostnader

1959/60 ...................

1960/61 ..................

1961/62 (statsliggaren s. 820)
1962/63 (förslag) ..........

Anslag

2 064 000
2 121 000
2 214 000
2 181 000

Nettoutgift

1 850 232
1 863 886

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta anslag för nästa budgetår höjes med i
runt tal 138 000 kr. på sätt framgår av följande sammanställning.

10.

11.

Utgifter

Sjukvård m. m. (nu 55 000)................................

Reseersättningar (nu 14 470) ..............................

Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten (nu 894 000)....................

b) Övriga expenser (nu 1 005 000) .........................

Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu 175 000) ..........

Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu 55 530)..........

Underhåll och förnyelse av inventarierna i lärarkandidaternas
bostadsrum vid seminarierna i Haparanda och Lycksele (nu

1200) ...................................................

Ersättning åt lärarkandidater i samband med studiebesök (nu

98 000) .................................................

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu 13 000)

Särskilda uppbördsmedel

Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse (nu 43 000)..........

Inkomster av trädgårdarna (nu 53 000) .....................

Lärarkandidatavgifter till underhåll och förnyelse av inventarierna
i lärarkandidaternas bostadsrum vid seminarierna i Haparanda
och Lycksele (nu 1 200) ............................

Summa ökning kr.

of.

+ 830

of.

+ 115 000
+ 20 000
+ 4 210

of.

— 48 000
+ 12 000

+ 16 000
+ 17 000

+ 1200
138 000

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

Reseersättningar. Överstyrelsen föreslår att det belopp, som må utgå
till bestridande av resekostnadsersättning och traktamente åt rektorer eller deras
ombud vid studieresor till folkskolor, med hänsyn till senast vidtagna traktamentshöjningar
höjes från 600 till 650 kr. för varje folkskoleseminarium. Kostnaderna
för detta ändamål skulle då uppgå till 13 650 kr. Övriga kostnader, som
skall bestridas från anslagsposten till reseersättningar, beräknas till 1 650 kr.,

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

varför de sammanlagda kostnaderna beräknas till 15 300 kr., innebärande en
höjning med 830 kr.

Övriga expenser. Den begärda höjningen motiveras helt med de ökade
städningskostnaderna.

Särskilda kurser och föreläsningar m. m. Vissa mindre justeringar
av automatisk natur erfordras beträffande beloppen till simundervisning
och bad samt förhyrande av idrottsplan. I likhet med vad som varit fallet de
senaste fyra åren föreslås höjningar av följande till varje seminarium nu utgående
belopp, nämligen till skolhygieniska föreläsningar från 430 till 470 kr.
och till föreläsningar i skilda ämnen från 650 till 750 kr. Medelsbehovet för
ändamål under anslagsposten beräknas till sammanlagt 59 740 kr. eller 4 210 kr.
mer än under innevarande budgetår.

Ersättning åt lärarkandidater i samband med studiebesök.
Med hänsyn till att belastningen under det senast förflutna budgetåret
varit låg synes en sänkning av anslagsposten motiverad.

Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder.
Till stöd för den föreslagna ökningen åberopas framför allt de nordliga seminariernas
behov av större bidrag.

Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse. Med ledning av
rektorernas uppgifter kan inkomsterna under ifrågavarande post uppskattas till
27 000 kr., innebärande en minskning med 16 000 kr.

Inkomster av trädgårdarna. Ifrågavarande inkomster beräknas
nästa budgetår uppgå till 36 000 kr. Inkomstminskningen, 17 000 kr., beror bl. a.
på att några inkomster icke inflyter från seminariet i Lund, emedan seminariets
trädgård väntas vara nedlagd till den 1 juli 1962.

Departementschefen. Mot överstyrelsens medelsberäkningar under punkterna
1 och 2 samt 6 och 7 har jag ingen erinran. Delposten under expenser till bränsle,
lyse och vatten synes med hänsyn till belastningen böra nedräknas med
94 000 kr. (p. 3 a). Jag tillstyrker å andra sidan med hänsyn till ökade städningskostnader
en uppräkning av delposten till övriga expenser med 95 000 kr.
(p. 3 b). Någon ökad medelstilldelning till trädgårdarnas underhåll och skötsel
anser jag mig inte böra förorda (p. 4). Under anslagsposten till särskilda kurser
och föreläsningar m. m. (p. 5) tillstyrker jag föreslagna mindre justeringar av
automatisk natur beträffande de för simundervisning och bad ävensom förhyrande
av idrottsplan avsedda beloppen, med hänsyn vartill posten torde böra
beräknas till 56 800 kr. För anordnande av studie- och idrottsutfärder har jag
raknat med en till 1 000 kr. begränsad ökning av medelstilldelningen. Jag beräknar
en minskning av inkomsterna från upplåtelse av lokaler m. m. (p. 9) och från
trädgårdarna (p. 10) med respektive 8 000 och 3 000 kr. Inkomstposten Lärarkandidatavgifter
till underhåll och förnyelse av inventarierna i lärarkandidaternas
bostadsrum vid seminarierna i Haparanda och Lycksele (p. 11) torde böra
bibehållas. Posten bör för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp
1 200 kr.

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, torde anslaget för nästa budgetår böra
uppföras med avrundat (2 214 000 — 33 000 =) 2 181 000 kr. Jag hemställer,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 181 000 kr.

13. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

	Anslag	Nettoutgift
1959/60 .............................	........ 400 000	515 439
1960/61 .............................	........ 400 000	384 484
1961/62 (statsliggaren s. 822) .........	........ 400 000
1962/63 (förslag) ....................	........ 465 000

För budgetåret 1959/60 ställdes förutom det för budgetåret anvisade beloppet
av 400 000 kr. ytterligare 100 000 kr. av reserverade medel till seminariernas förfogande
för nu ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta anslag för nästa budgetår höjes med
295 000 kr. till 695 000 kr. Överstyrelsen ifrågasätter härjämte, om inte resterande
35 000 kr. av reserverade medel bör ställas till seminariernas förfogande
för ändamål som tillgodoses genom reservationsanslaget.

Som motivering för anslagshöjningen anför överstyrelsen bl. a. följande.

För budgetåret 1962/63 begär rektorerna sammanlagt omkring 695 000 kr.
Överstyrelsen, som anser att seminariernas behov av anslagsmedel för detta
ändamål är mycket stort, anser sig inte böra förorda en reducering av det
äskade beloppet. Skolberedningen har i sitt betänkande Hjälpmedel i skolarbetet
(SOU 1961:17) starkt betonat skolans behov av olika typer av materiel för
läro- och övningsämnen och även föreslagit, att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag
att stimulera produktionen av lämplig sådan och tillse, att samtliga lärare
utbildas till att använda den. Att lärarutbildningsanstalter har tillgång till förekommande
typer av materiel, måste bedömas som högst angeläget. Härtill
kommer, att undervisningsmaterielen vid lärarutbildningsanstalterna är utsatt
för mycket stark förslitning.

Departementschefen. Jag förordar, att detta anslag för nästa budgetår höjes
med 65 000 kr. till 465 000 kr. I enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör härjämte
35 000 kr., som enligt tidigare beslut står till Kungl. Maj:ts disposition,
ställas till förfogande för nu ifrågavarande ändamål. Jag hemställer, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m.m. för
budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 465 000 kr.

6 — Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 106

162

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1962

14. Folkskoleseminarierna: Utrustning

	Anslag	Nettoutgift
1959/60 .............................	........ 550 000	600 997
1960/61 .............................	......... 500 000	495 535
1961/62 (statsliggaren s. 822)..........	......... 500 000
1962/63 (förslag) ....................	......... 660 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta reservationsanslag för nästa budgetår
höjes med 450 000 kr. till 950 000 kr., och anför som motivering härför bl. a.
följande.

Stora utrustningsbehov föreligger för seminarierna. Många av dessa arbetar
med starkt försliten materiel. Metodikundervisningens och övningslektionernas
stora omfattning gör att slitaget blir stort. Att lärarutbildningsanstalter är utrustade
med ny och ändamålsenlig undervisningsmateriel är av stor vikt. —
Överstyrelsen avser att under innevarande budgetår utreda seminariernas behov
av AV-hjälpmedel och i kommande anslagsäskanden föreslå en upprustningsplan
för de följande fem budgetåren. En snabb upprustning är dock för närvarande
nödvändig, och överstyrelsen föreslår därför för budgetåret 1962/63, att för
varje seminarium, i likhet med vad som är föreslaget för läroverk och seminarier
med praktisk lärarkurs, beräknas ett belopp av 10 000 kr. för ifrågavarande
speciella ändamål. Sammanlagt skulle alltså 160 000 kr. av det av överstyrelsen
äskade anslaget till utrustning användas till AV-hjälpmedel. Medel äskas icke
i detta sammanhang för de fyra seminarierna med praktisk lärarkurs och ej för
seminariet i Lund, som skall nedläggas.

Departementschefen. För att behovet av audivisuella hjälpmedel bättre skall
kunna tillgodoses förordar jag en ökning av detta anslag med 160 000 kr. Anslaget
bör alltså för nästa budgetår uppföras med (500 000 + 160 000 =) 660 000 kr.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 660 000 kr.

15. Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m.

1959/60 ...................

1960/61 ...................

1961/62 (statsliggaren s. 825)
1962/63 (förslag) ..........

Anslag
4 156 000

4 707 000

5 363 000
7 554 000

Nettoutgift
4 157 982
4 332 038

Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut den 16 juni och den 27 juli 1961 samt
den 19 januari 1962 meddelat bestämmelser angående anordnande under innevarande
budgetår av viss praktisk lärarutbildning i Linköping samt föreskrifter

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

om ersättning m. m. vid denna utbildning. Kungl. Maj:ts förstnämnda beslut
innebär bl. a., att denna utbildning vid s. k. lärarutbildning sblock skall äga rum
vid skolor i Linköpings stad för omkring 24 lärarkandidater och ske under medverkan
av de skolledare och lärare, som skolöverstyrelsen efter samråd med
berörda skolstyrelse bestämmer. Utbildningen skall anordnas sa, att varje lärarkandidat
erhåller erfarenhet av undervisning på försöksskolans högstadium. För
utbildningen äger bestämmelserna rörande praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare
vid högre skolor tillämpning, där icke överstyrelsen på grund av den
avvikande organisationsformen eller av andra skäl finner anledning meddela
särskilda föreskrifter. Beträffande ersättningar till skolledare och lärare, som
medverkar vid nu ifrågavarande utbildning, ävensom dessas undervisningsskyldighet
gäller, som inledningsvis angivits, särskilda föreskrifter, senast meddelade
genom beslutet den 19 januari 1962.

Skolöverstyrelsen, som i sina anslagsäskanden för nästa budgetår avseende de
allmänna läroverkens avlöningsanslag föreslagit en utbyggnad av lärarutbildningsblocket
i Linköping från 24 till 70 platser per år samt upprättande av två
nya lärarutbildningsblock med vardera 60 platser per år, hemställer om den
höjning av förevarande anslag, som enligt överstyrelsens bedömande erfordras
vid bifall till dessa förslag. Överstyrelsen föreslår härjämte en öknmg av expensmedlen
vid förberedande lärarkurser. Förslagen beräknas medföra en total kostnadsökning
för nästa budgetår av 2 309 900 kr. Ökningen fördelar sig på följande
sätt på de olika anslagsposterna under förevarande anslag.

Avlöningar åt deltagare i praktiska lärarkurser................

ltesckostnadsersättning och traktamente åt deltagare i praktiska

lärarkurser ................................................

Expenser vid förberedande lärarkurser........................

Summa kr.
Avrundat kr.

1 929 153

377 500
3 200

2 309 853
2 309 900

Dclkostnaderna under posterna 1 och 2 för den föreslagna utbyggnaden av
Linköpingsblocket beräknas i runda tal till respektive 467 000 och 57 500 kr.
Av beloppet under posten 2 utgör vidare 140 000 kr. en automatisk höjning till
följd av höjda traktamenten. Av expenshöjningen vid förberedande lärarkurser
(post 3) hänför sig 1 200 kr. till ökade omkostnader och 2 000 kr. till en ny
förberedande lärarkurs.

Lärarutbildning ssakkunniga har i särskilda skrivelser den 4 september och den
24 november 1961 också framlagt förslag om nya lärarutbildningsblock under
nästa budgetår. De sakkunniga framhåller i den förra skrivelsen, att mellan dem
och skolöverstyrelsen ett nära samråd ägt rum i syfte att öka antalet lärarutbildningsblock.
Fn utgångspunkt vid bedömningen anges ha varit den uppskattning
som den nya organisationsformen för ämneslärarutbildning hittills rönt både

C* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 106

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

från läroverkslärarkårens och fackorganisationens sida. Det nämns i sammanhanget,
att höstterminen 1901 ca 15 lärarkandidater påbörjat sin praktiska
lärarutbildning vid Linköpingsblocket.

De sakkunniga har gjort ett första försök till inventering av förutsättningarna
för att öka antalet utbildningsblock inom landet och redovisar vissa allmänna
synpunkter, som därvid varit vägledande. För närmare kännedom härom torde
få hänvisas till de sakkunnigas betänkande.

Av de sakkunnigas tidigare refererade skrivelse angående den s. k. provårsköns
omfattning och sammansättning framgår, att kön i mars 1961 uppgick till 1 840
personer med lärarduglig akademisk examen. Det kan således, framhåller de
sakkunniga, anses föreligga goda skäl att nu bl. a. kraftigt öka antalet utbiklningsblock
för att inom rimlig tid häva provårskön. Det eftertryckliga kravet
på att minska utbildningskön bör emellertid vägas mot lärarkandidaternas berättigade
önskan att få en fullgod utbildning och fullgoda handledare, menar de
sakkunniga, som sökt avväga olika faktorer som kräver berättigad hänsyn mot
varandra och föreslår, att under läsåret 1962/63 ytterligare ett antal utbildningsblock
upprättas utöver det s. k. Linköpingsblocket. Det borde därvid bli möjligt
att sagda läsår vid de nya blocken utbilda 150—250 lärarkandidater. Det slutliga
antalet sägs få bli beroende dels på den granskning av varje tänkbar skolort, som
kommer att företagas genom de sakkunnigas försorg, dels på den efterfrågan
utbildningen kommer att röna. Liksom när det gäller att upprätta nya lärarhögskolor,
förutsätter de sakkunniga, att även vid blocken nya pedagogiska och
organisatoriska kombinationer får prövas. Sådana exemplifieras på följande sätt.

Blockens storlek och utbildningskapacitet torde få skifta inom rimliga gränser
alltefter de lokala och personella förutsättningarna. Vidare kan det visa sig
lämpligt att pröva nya organisatoriska anordningar, så att utbildningskapaciteten
ej så starkt som vid de vanliga lärarkursläroverken begränsas av föreståndarens
möjligheter att hinna åhöra serielektioner och deltaga i den omedelbart
på dessa följande genomgången med kandidat och handledare. Det förefaller att
finnas skäl att vid ett block stundom ha flera pedagogiska ledare (»föreståndare»),
t. ex. en för de humanistiska ämnena och en för de naturvetenskapliga.
Det får sannolikt avgöras från fall till fall, huruvida ledarna skall helt jämställas
eller om en av dem skall tjänstgöra såsom huvudledare.

Avslutningsvis hemställer de sakkunniga, att medel ställes till förfogande fölen
ökning av antalet lärarutbildningsblock fr. o. in. nästa läsår och att utbildningen
anordnas i överensstämmelse med de synpunkter, som i skrivelsen framförts.

I de sakkunnigas andra skrivelse, som kortfattat berörts i samband med behandlingen
i arets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet,
punkten 124 (s. 198), anger de sakkunniga att de funnit, att det med hänsyn till
de organisatoriska och pedagogiska krav, som synes böra ställas, finns förutsättningar
att fr. o. m. budgetåret 1962/63 organisera lärarutbildningsblock på ytterligare
minst tre orter utöver Linköping för utbildning av sammanlagt 210 ämnesläiarkandidater
per ar. De sakkunniga avser att senare inkomma med förslag

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

till förläggning av lärarutbildningsblocken. Med hänsyn till att det är synnerligen
angeläget, att antalet lärare i läroämnen med praktisk lärarutbildning ökas, anser
de sakkunniga det lämpligt, att lärarutbildningsblocket i Linköping utvidgas
enligt skolöverstyrelsens i det föregående redovisade förslag.

Den sammanlagda kostnaden för utbildning av <0 lärarkandidater i ett s. k.
utbildningsblock beräknar de sakkunniga till 1 216 670 kr. och hemställer, att
utöver de medel, som bör anvisas för utvidgningen av lärarutbildningsblocket i
Linköping i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, (3 X 1 216 670 =) 3 650 000
kr. ställes till förfogande för nästa budgetår för anordnande av tre lärarutbildningsbiock
i enlighet med de sakkunnigas förslag. De sakkunniga framhåller i sin
skrivelse slutligen, att ämneslärarutbildning i s. k. utbildningsblock är avsevärt
billigare än den traditionella formen med lärarkursläroverk.

I skrivelse den 13 november 1961 berör lärarutbildningssakkunniga också frågan
om anordnande av förberedande lärarlcurser. De xöreslar, att ytteiligare atta
förberedande lärarkurser får anordnas årligen och anför i anslutning därtill i
huvudsak följande.

Redan första året förberedande lärarkurs anordnades, hösten 1951, förlädes
den till tre olika orter, desamma som alltjämt användes, nämligen Stockholm,
Göteborg och Lund. Deltagarantalet var detta år respektive 58, 21 och 22. Därefter
har deltagarantalet i dessa förberedande kurser successivt stigit och var
hösten 1961 respektive 137, 35 och 65. Med det syfte och det innehåll dessa
kurser har är antalet deltagare i Stockholm och Lund alldeles för stort. Lararkandidaterna
kan med sådant deltagarantal inte stimuleras till aktiva insatser.
Detta är från pedagogisk synpunkt synnerligen otillfredsställande.

Härtill kommer, att försöksverksamheten med och genomförandet av en nioårig
obligatorisk skola i flera avseenden ställt ökade krav på ämneslärarutbildningen.
Enligt de sakkunnigas mening bör en förberedande lärarkurs ha maximalt
50 deltagare, om den skall kunna fylla sitt syfte.

Kostnaden för en förberedande lärarkurs kan beräknas till 19 000 kr. hor
nästa budgetår bör således beräknas en merkostnad för ifrågavarande ändamal
med 8 X 19 000 = 152 000 kr. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid
bemyndigande lämnas skolöverstyrelsen att anordna en förberedande lärarkurs
för varje påbörjat femtiotal deltagare; under budgetåret 1962/63 dock högst
15 kurser.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgått anordnas under innevarande
läsår praktisk ämneslärarutbildning om en termin vid olika skolor i
Linköpings stad. I väsentliga avseenden anknyter utbildningen vid detta s. k.
lärarutbildningsblock till former, som utbildats vid läroverk och seminarier med
egentlig lärarkurs. Genom seriernas och auskultationernas förläggning till flera
utbildningsanstalter har emellertid lärarkandidaterna vid blocket möjligheter att
lära känna utbildningsortens skolväsen som helhet. Inte minst innebär det en
fördel, att eu stor del av utbildningen i enlighet med de utfärdade föreskrifterna
kunnat förläggas till försöksskolans högstadium. Enligt vad jag under hand
erfarit, har lärarkandidaterna i regel, liksom vid de egentliga lärarkurserna, fem

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

undervisningsserier. Under den första utbildningsterminen har vanligen två av
serierna varit förlagda till försöksskolans högstadium. Genom särskilda föreläsningar
har lärarkandidaterna härjämte orienterats speciellt om högstadiets
organisation och arbetsformer. Av de övriga serierna har en varit förlagd till en
av den kommunala flickskolans båda högsta klasser och två till gymnasium
— så långt möjligt försöksgymnasiet — eller seminarium. Beträffande organisationen
i övrigt må framhållas, att den pedagogiska utbildningen föreståtts av en
särskild utbildningsledare. Under denne har i samtliga ämnen huvudhandledare
medverkat. Dessa liksom kursens pedagogiska föreståndare har följt undervisningen
i ungefär samma utsträckning som är vanlig vid egentlig lärarkurs. Dessutom
har medverkat handledare samt lärare som, utan att vara handledare,
mottagit auskultanter. Lrfarenheterna från den nya utbildningsverksamheten,
som fortgår innevarande termin, har av allt att döma varit övervägande positiva.

Jag har i det föregående vid flera tillfällen betonat vikten av att kapaciteten
för praktisk utbildning av ämneslärare väsentligt utökas och även föreslagit åtgärder
i detta syfte. Dessa åtgärder, som i huvudsak inriktats på att möta
tillströmningen av lärarkandidater direkt från universiteten, bör kompletteras
med en utbyggnad av systemet med lärarutbildningsblock. Härigenom bör den
s. k. provårskön kunna nedbringas på ett effektivare och snabbare sätt än vad
som blir möjligt genom inrättande av nya lärarkursanstalter. Främst med hänsyn
till att i detta begynnelseskede inte alltför många lärare samtidigt bör göras
lediga från aktiv tjänstgöring, är jag emellertid inte beredd att tillstyrka, att
redan fr. o. m. nästa budgetår en utbyggnad sker i hela den av lärarutbildningssakkunniga
föreslagna omfattningen. Jag förordar följande omedelbara åtgärder.

I enlighet med skolöverstyrelsens och lärarutbildningssakkunnigas förslag utökas
utbildningskapaciteten vid lärarutbildningsblocket i Linköping från för
närvarande omkring 12 till högst 35 kandidater per termin. Härjämte anordnas
sådant utbildningsblock på ytterligare en utbildningsort, där organisatoriska och
pedagogiska förutsättningar härför finnes. Även på denna utbildningsort, som
torde böra bestämmas av Kungl. ]Vfaj:t efter förslag av lärarutbildningssakkunniga,
bör utbildning kunna anordnas för högst 35 lärarkandidater per termin.
Vid bifall till vad jag nu förordat, skulle fr. o. m. nästa läsår en ökning av
utbildningsmöjligheterna för ämneslärarkandidater kunna ske med drygt etthundra
utbildningsplatser.

Lärarutbildnmgssakkunniga har anfört vägande skäl för att antalet förberedande
lararkurser skall ökas. Jag föreslår för egen del, att fyra nya sådana kurser
kommer till stånd under nästa läsår, dvs. två nya kurser vardera höst- och
vårterminen. Kursernas förläggning bör bestämmas av skolöverstyrelsen.

Kostnaderna för de av mig nu framlagda förslagen, vilka bör behandlas som
kostnader för praktisk lärarkurs, berör såväl detta anslag som anslaget till
avlöningar vid de allmänna läroverken. Ur nu förevarande anslag bestrides, som
av det föregående framgått, kostnaderna för avlöningar, resekostnadsersättning
och traktamenten åt deltagarna i praktiska lärarkurser samt för expenser vid de

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

förberedande lärarkurserna. Ur de allmänna läroverkens avlöningsanslag bestrides
kostnader för ersättning åt föreståndare, handledare m. fl. vid egentlig lärarkurs
samt för vissa arvoden vid de förberedande lärarkurserna.

Jag beräknar de sammanlagda kostnaderna i anledning av vad jag nu förordat
till 2 051 000 kr. Härav belöper på ändamål, som normalt tillgodoses ur förevarande
anslag, i runt tal 1 314 000 kr. Till detta belopp kommer emellertid ytterligare
140 000 kr., motsvarande en automatisk ökning till följd av höjda traktamenten,
varför anslaget för nästa budgetår bör höjas med (1 314 000 +
140 000 =) 1 454 000 kr. Anslagshöjningen fördelar sig med 1 160 000 kr. på
anslagsposten 1, med 285 000 kr. på anslagsposten 2 och med 9 000 kr. på anslagsposten
3.

På de allmänna läroverkens avlöningsanslag skulle belöpa i runt tal 737 000 kr.
för de nu förordade åtgärderna. Medel motsvarande bl. a. dessa kostnader har, i
avbidan på denna proposition, preliminärt beräknats i statsverkspropositionen,
bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, under anslagspunkten 278 Ökad ämnesoch
speciallärarutbildning m. m. För att undvika ändring av för riksdagen redan
framlagt äskande beträffande nyssnämnda avlöningsanslag bör för nästa budgetår
det nämnda beloppet av 737 000 kr. budgeteras under nu ifrågavarande
anslag utan att dock tagas i anspråk, medan samtidigt ett motsvarande överskridande
torde få ske av berörda, förslagsvis betecknade poster under de allmänna
läroverkens avlöningsanslag. Förevarande anslag bör alltså höjas med
sammanlagt (1 454 000 + 737 000 =) 2 191 000 kr. till 7 554 000 kr.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m.m.
för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 7 554 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Åsa Teorell

168

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1962

Bilaga.

Överenskommelse mellan Göteborgs stad å ena sidan, genom särskilt utsedda
delegerade, och staten å andra sidan, företrädd av 1960 års lärarutbildningssakkunniga,
angående kostnadsfördelningen vid inrättandet av en lärarhögskola
i Göteborg.

En lärarhögskola förutsättes bli inrättad i Göteborg fr. o. m. den 1 juli 1962
och tills vidare förlagd till Annedals folkskoleseminarium.1 En extern övningsskola
omfattande sju parallellavdelningar av försöksskolans högstadium förlägges
till Kungsladugårdsskolan. Övningsskolan organiseras huvudsakligen enligt de
riktlinjer som gäller för externa övningsskoleklasser vid folkskoleseminarium.
Detta innebär att undervisningen ombesörjes av staten. Som ledare för de
externa övningsskolklasserna skall finnas en statligt anställd rektor. Den närmare
fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rektorn vid Kungsladugårdsskolan och
nyssnämnda statligt anställde rektor skall fastställas efter fortsatta överläggningar.

Till Majomas högre allmänna läroverk förlägges praktisk lärarutbildning
företrädesvis på det gymnasiala stadiet.

För Kungsladugårdsskolan beräknas kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten
och inventarier till (36 000 + 19 000 =) 55 000 kr. och för Majornas
högre allmänna läroverk beräknas byggnadsarbetena till 51 000 kr. och inventarierna
till 30 000 kr. eller tillhopa 81 000 kr. Göteborgs allmänna skolstyrelse
svarar för ifragavarande arbeten och kostnaderna härför. Beträffande undervisningsmateriel
beräknas kostnaderna för Kungsladugårdsskolans del till sammanlagt
20 000 kr. och för Majornas högre allmänna läroverk till 72 000 kr.
Sistnämnda kostnader fördelas lika mellan Göteborgs stad och staten med 10 000
och 36 000 kr. på vardera parten. Det förutsättes att lärarhögskolans förläggning
till provisoriska lokaler kommer att bestå under en tid av omkring fyra år.
Överläggningar rörande den definitiva förläggningen av lärarhögskolan skall
snarast upptagas.

1 Härvid förutsättes att 6 av seminariets övningsskoleklasser överflyttas till Annedalsskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962 109

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 5

II. Den s. k. provårsköns omfattning och sammansättning.............. 7

III. Lärarbehov och lärartillgång..................................... 13

1. Inledning ................................................... 13

2. Lärare i läroämnen ..................... 13

3. Klasslärare ................................................. 19

4. Departementschefen ......................................... 23

IV. Ämnesläramtbildning om en termin vid lärarhögskola — Den tredje

lärarhögskolan ................................................. 26

1. De nuvarande lärarhögskolorna ............................... 26

2. Organisationen av enterminsutbildningen ...................... 30

Allmänna synpunkter...................................... 30

Den egentliga utbildningsterminen .......................... 31

Handledd praktik ......................................... 34

Lärarprov vid egen tjänstgöring ............................ 35

3. Enterminsutbildning vid de befintliga lärarhögskolorna.......... 38

Lärarhögskolan i Stockholm................................ 38

Lärarhögskolan i Malmö................................... 19

4. Den tredje lärarhögskolan.................................... 42

Förläggning till Göteborg .................................. 42

Lokaler under en övergångstid.............................. 43

Övningsundervisningen under en övergångstid................ 44

Utbildningskapacitet....................................... 46

Personalorganisation ....................................... 47

Styrelse .................................................. 49

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar......................... 50

6. Remissyttranden ............................................ 51

7. Departementschefen ......................................... 95

V. Speciallärarutbildningens organisation ............................ 79

1. Hittillsvarande förhållanden .................................. 79

2. Tidigare förslag ............................................. 91

3. Beräkningar av utbildningsbehovet............................ 82

Specialklasslärarbehovet.................................... 83

Lärarbehovet för den särskilda specialundervisningen.......... 87

Vissa särskilda lärarbehov.................................. 88

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1962

Sid.

4. Förslag om ny utbildningsorganisation......................... 89

Principiella synpunkter .................................... 89

Förläggning............................................... 91

Utbildningens utformning .................................. 93

Personalorganisation ....................................... 100

Lokalbehov ............................................... 104

5. Sammanfattande kostnadsberäkningar......................... 105

6. Remissyttranden ............................................ 106

7. Departementschefen ......................................... 119

VI. Anslagsberäkningar för klass- och ämneslärarutbildningen för budgetåret
1962/63 ................................................... 131

1. Lärarhögskolan i Stockholm: Avlöningar ...................... 131

2. Lärarhögskolan i Stockholm: Omkostnader .................... 134

3. Lärarhögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m............. 135

4. Lärarhögskolan i Malmö: Avlöningar ......................... 136

5. Lärarhögskolan i Malmö: Omkostnader ....................... 142

6. Lärarhögskolan i Malmö: Materiel, böcker m. m................ 143

7. Lärarhögskolan i Malmö: Inredning och utrustning av nya lokaler 144

8. Lärarhögskolan i Göteborg: Avlöningar ....................... 145

9. Lärarhögskolan i Göteborg: Omkostnader ..................... 146

10. Lärarhögskolan i Göteborg: Materiel, böcker m. m.............. 146

11. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ............................ 147

12. Folkskoleseminarierna: Omkostnader .......................... 159

13. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m................... 161

14. Folkskoleseminarierna: Utrustning ............................ 162

15. Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m............... 162

Bilaga............................................................. 168