Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959 (Proposition 1959:106)

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning
av Stockholms högskola till universitet, m. in., given
Stockholms slott den 13 mars 1959.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Stockholms högskola den 1 juli 1960 ombildas
till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm. En successiv
utflyttning förutsättes ske från innerstaden till Frescatiområdet på Norra
Djurgården, beläget öster och söder om naturhistoriska riksmuseet. Propositionen
ansluter sig i allt väsentligt till de förslag, som i ett den 24 februari
1959 avgivet betänkande framlagts av särskilt tillkallade sakkunniga
(Stockholms högskolas förhandlingskommitté).

Till grund för ombildningen och utflyttningen lägges ett av förhandlingskommittén,
delegerade för Stockholms stad och delegerade för Stockholms
högskola upprättat förslag till avtal mellan staten, Stockholms stad och
Stockholms högskola. Enligt avtalsförslaget upphör 1948 års avtal om högskolans
framtida ställning att gälla från och med den 1 juli 1960. Stadens
nuvarande årliga bidrag till högskolan, 1,2 miljoner kronor, upphör samtidigt
att utgå. Någon bestämmelse om kommunal representation i universitetets
förvaltning finns icke i det föreslagna nya avtalet. Detta innebär
vidare bland annat, att staden överlåter till staten utan särskilt vederlag
äganderätten till fyra tomter. Staden upplåter därjämte under tomträtt till
staten mot formell avgäld tre tomter så länge dessa erfordras för universitetets
behov.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Till grund för exploateringen av Frescatiområdet lägges ett av djurgårdsnämnden
och Stockholms stads fastighetsnämnd upprättat förslag till
överenskommelse mellan staten och Stockholms stad.

Förslag framlägges om nybyggnad för botanisk institution vid Lilla
Frescati i anslutning till Bergianska trädgården och nybyggnad för kemiskt
övningslaboratorium söder om naturhistoriska riksmuseet. Vidare föreslås,
att arkitekttävling anordnas rörande nybyggnader i övrigt för universitetet.
För dessa ändamål samt för vissa andra byggnadsarbeten äskas ett investeringsanslag
av 1 700 000 kronor för nästa budgetår.

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ombildning
av Stockholms högskola till universitet, m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning

Genom beslut den 10 februari 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att
inom departementet biträda med utredning rörande Stockholms högskolas
framtida ställning, med uppdrag tillika att å statens vägnar upptaga förhandlingar
med Stockholms stad och högskolan rörande statens, Stockholms
stads och högskolans framtida inbördes förhållanden i ekonomiskt
och organisatoriskt hänseende.

Med anledning härav tillkallade dåvarande departementschefen den 14
februari 1956 såsom sakkunniga för nämnda ändamål dåvarande kanslern
för rikets universitet Arthur Natanael Thomson, numera talmannen i riksdagens
andra kammare, boktryckaren Sven Patrik Svensson, byråchefen i
ecklesiastikdepartementet Torsten Sigvard Arén och räntmästaren vid universitetet
i Uppsala Sven Johan Härje Lindblad samt uppdrog åt Thomson
att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

På därom av honom gjord framställning entledigades talmannen Svensson
genom beslut den 17 november 1958 från uppdraget att vara sakkunnig.
Genom beslut samma dag utsåg departementschefen till ledamot i
Svenssons ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, övningsskolläraren
vid folkskoleseminariet i Lund Torsten Efraim Johannes Blidfors.

De sakkunniga har antagit namnet Stockholms högskolas förhandlingskommitté.

Utredningen rörande fortsatt upprustning av Stockholms högskola har i
skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 19 maj 1958 redovisat
alternativa förslag till utbyggnad av Stockholms högskola. Utredningen har

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1959

icke tagit ställning till dessa förslag, då den ansett, att spörsmålet om högskolans
lokalisering och därmed sammanhängande markfrågor m. m. utgjorde
ett frågekomplex, som i första hand syntes böra bli föremål för förhandlingar
mellan staten, Stockholms stad och högskolan. Nämnda skrivelse
har överlämnats till Stockholms högskolas förhandlingskommitté för
att tagas i beaktande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget.

Sedan förhandlingskommittén avslutat förhandlingar med företrädare
för Stockholms stad och Stockholms högskola har kommittén med skrivelse
den 24 februari 1959 avgivit betänkande med utredning och förslag angående
ombildning av Stockholms högskola till universitet, m. m. (stencilerat).

I årets statsverksproposition, bilagan 29, kapitalbudgeten, har Kungl.
Maj:t under punkten 8 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition,
för budgetåret 1959/60 beräkna till Byggnadsarbeten för Stockholms
högskola ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

I det följande kommer jag att först återge det huvudsakliga innehållet i
förhandlingskommitténs betänkande. Därefter torde jag ånyo få anmäla
nyssnämnda anslagsfråga.

II. Kommitténs betänkande

Bakgrunden till kommitténs uppdrag

Återblic k. Som den första upprinnelsen till Stockholms högskola kan
man räkna stadsfullmäktiges beslut den 19 december 1865 att till minne av
representationsreformens genomförande uppmana huvudstadens innevånare
att frivilligt sammanskjuta medel till den första grunden för en högre
bildningsanstalt samt att själva för ändamålet bevilja 10 000 riksdaler
årligen under tre år. De anslagna och insamlade medlen överlämnades
under namn av »decemberfonden» till Stockholms stads drätselnämnd att
förvaltas av denna tills de kunde användas för en högskola i huvudstaden.
Nästa steg på vägen till Stockholms högskolas tillblivelse togs år 1869, då
»Högskoleföreningen i Stockholm» bildades med uppgift att upprätta en
högskola i huvudstaden. Den drivande kraften inom högskoleföreningen
var sedermera justitierådet A. Lindhagen. Den 25 maj 1877 fastställde
högskoleföreningen grundstadgar för Stockholms högskola, och den 3 oktober
samma år gav stadsfullmäktige dessa grundstadgar sin sanktion. Följande
år tog undervisningen vid högskolan sin början i form av föreläsningar
i fysik och kemi, vilka snart följdes av föreläsningar även i andra
naturvetenskapliga ämnen. Den 1 maj 1879 trädde enligt högskoleföreningens
beslut den i stadgarna föreskrivna styrelsen i funktion. Verksamheten
hade därmed fått fastare form.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

En ledande grundsats var enligt högskoleföreningens program, att studierna
skulle vara tillgängliga för såväl manliga som kvinnliga elever och
bedrivas efter de studerandes fria val, utan band av tvångsämnen. Högskolan
skulle emellertid vara skyldig att bereda dem av sina studerande,
som så önskade, tillfälle att avlägga de kunskapsprov, vilka staten uppställde
som villkor för inträde och befordran i sin tjänst. Undervisningen
skulle även stå öppen för alla som kunde tillgodogöra sig den, oberoende av
avlagd studentexamen eller andra formella betingelser. Gentemot statsmakterna
var högskolan enligt de första grundstadgarna en fri och oberoende
institution. Så småningom framträdde emellertid ett allt starkare intresse
för examensrätten. År 1904 tilldelades högskolan sådan rätt.

På högskolestyrelsens begäran hade Kungl. Maj: t den 20 november 1903
stadfäst ändrade grundstadgar för högskolan. Härigenom ställdes högskolan
under inseende av Kungl. Maj:t och kanslern för rikets universitet i fråga
om tillsättningen av professurer och även i andra avseenden. Efter ändring
av grundstadgarna år 1903 förordnade Kungl. Maj:t ordförande i högskolans
styrelse. I denna var stadsfullmäktige från början företrädda. Genom
stadgeändring 1933 förstärktes stadsfullmäktiges representation i styrelsen.

Högskolan hade 1894 vänt sig till Stockholms stad med begäran om anslag
för upprättande av en stats- och rättsvetenskaplig avdelning. Staden
uppställde som villkor för anslag till högskolan, att denna erhöll examensrätt.
När sådan rätt tillagts högskolan — såsom förut nämnts 1904 — och
utsträckts att omfatta även juridiska examina, började den stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen sin verksamhet 1907.

År 1884 hade Viktor Rydberg kallats till professor i kulturhistoria. De
humanistiska disciplinerna fick efter hand flera företrädare. En humanistisk
avdelning organiserades vid högskolan 1920.

1 9 4 8 års riksdagsbeslut. Såsom framgår av det föregående
har Stockholms högskola tillkommit på privat initiativ. Läroanstalten är
fortfarande en enskild stiftelse, som från början drivit sin verksamhet med
huvudsakligt stöd av donationsmedel och avgifter från studerande. Högskolan
fick emellertid efter hand uppbära frikostiga understöd av Stockholms
stad, för bland annat inrättande och uppehållande av ett flertal professurer.
I den mån högskolans ekonomi försämrades genom minskad avkastning av
donationsmedlen och stegrade utgifter ökade stadens bidrag och ekonomiska
åtaganden i övrigt gentemot högskolan även av denna anledning.
Högskolans finansiella läge framtvang så småningom att högskolans styrelse
fick vända sig även till statsmakterna med begäran om ekonomiskt
bistånd. T yttrande över en av högskolestyrelsen gjord framställning angående
statsbidrag till högskolan för budgetåret 1940/41 anförde kanslern
för rikets universitet, att högskolan fullgjorde en från det allmännas synpunkt
synnerligen viktig uppgift inom den vetenskapliga forskningen och

0 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

undervisningen, även om det icke vore säkert eller ens sannolikt att därest
den varit en statlig institution, de riktlinjer för dess expansion hade följts,
som nu i verkligheten hade varit vägledande. När genom privata donationer
och kommunala bidrag ändock professurer i sådana ämnen kunnat inrättas
hade det självfallet varit till gagn för den vetenskapliga forskningen och
även för den studerande ungdom, som hade sitt hemvist i Stockholm. Det
vore enligt kanslerns mening naturligt med hänsyn till högskolans tillkomst
och hittillsvarande historia, att i första rummet Stockholms stad, såsom
hittills skett, inskred och medverkade till en förbättring av högskolans ekonomiska
ställning. Kanslern fann det dock rimligt, att även staten med
hänsyn till den brydsamma situationen, sammanhängande med de sjunkande
ränteinkomsterna, gav ett kontinuerligt bidrag till högskolan. Dennas
betydelsefulla roll inom vårt lands vetenskapliga odling syntes enligt
kanslerns mening motivera ett sådant bidrag.

På grund av det statsfinansiella läget under andra världskriget ledde
högskolans framställning tills vidare icke till någon åtgärd från statsmakternas
sida. När förutsättningarna för statsbidrag till högskolan blev gynnsammare
efter krigsslutet, kom staten att lämna betydande anslag till högskolan,
huvudsakligen till den naturvetenskapliga avdelningen.

Till följd av ändrade ekonomiska förutsättningar för högskolan uppkom
ett allt starkare behov av åtgärder för att förbättra högskolans ekonomi.
Det ansågs dessutom uppenbart, att en nödvändig upprustning av
högskolan icke kunde komma till stånd utan betydligt ökad hjälp från det
allmännas sida. Med hänsyn till det avsevärda ekonomiska ansvar Stockholms
stad redan hade påtagit sig framstod det som angeläget att statens
och stadens framtida ställning till högskolan reglerades i form av ett avtal.
År 1947 tillsatte därför chefen för ecklesiastikdepartementet efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga för utredning och förhandlingar
rörande Stockholms högskolas ställning (1947 års sakkunniga). Vid
fullgörandet av sitt uppdrag kunde dessa bygga på resultat, som framlagts

1 en tidigare utredning om Stockholms högskolas ekonomiska förhållanden,
avgiven av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade utredningsmän och
dagtecknad den 15 februari 1947. De sakkunniga träffade med företrädare
för Stockholms stad och Stockholms högskola under vederbörliga förbehåll
ett avtal, dagtecknat den 12 januari 1948, rörande högskolans ställning,
finansiering m. m. I utlåtande till stadsfullmäktige över avtalsförslaget
erinrade stadens drätselnämnd, att stadens dittills lämnade bidrag till
Stockholms högskola haft sin grund i ett intresse icke blott av att högskolan
varit förlagd till Stockholm utan även av att högskolan såsom en fri
undervisningsanstalt skulle kunna lägga utbildningen efter ett i jämförelse
med statsuniversiteten mindre schablonmässigt schema. Efter hand hade
emellertid högskolans utvecklingslinje alltmer konvergerat med universitetens.
Det vore uppenbart, att, i den mån högskolan skulle fortsätta att

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

utvecklas till att bli blott och bart en replik till universiteten, anledning
minskades för staden att regelmässigt bidraga till verksamheten.

Då denna avtalsfråga anmäldes i propositionen 1948: 219, framhöll föredragande
departementschefen, att staten — med hänsyn till högskolans
betydelse från allmän synpunkt — enligt hans mening icke kunde undandraga
sig att ekonomiskt stödja och främja högskolan. Departementschefen
underströk att det framlagda förslaget till avtal i huvudsak innebar, att
högskolans karaktär av enskild stiftelse icke ändrades men att statens
inflytande över högskolan i väsentliga hänseenden förstärktes. Högskolans
stat skulle årligen efter yttrande av Stockholms stadsfullmäktige och sedan
riksdagen anvisat ifrågavarande anslag fastställas av Kungl. Maj:t, som
även i övrigt skulle äga att efter stadskollegiets och högskolans hörande
meddela föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet.
Statsmakterna skulle sålunda få ett avgörande inflytande på kostnadsramens
fastställande.

I propositionen hemställde Kungl. Maj:t om bemyndigande att godkänna
det framlagda avtalsförslaget. Statsutskottet tillstyrkte bifall till
Kungl. Maj:ts förslag (SU 1948: 146) och riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan (Rskr. 1948:326). Det sedermera godkända avtalet
(i fortsättningen kallat 1948 års avtal) har följande lydelse.

I syfte att trygga Stockholms högskolas ställning och möjliggöra högskolans
utveckling under så gynnsamma arbetsbetingelser, som omständigheterna
medgiva, har denna dag mellan staten, Stockholms stad och högskolan
— under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens samt stadsfullmäktiges
i Stockholm och styrelsens för högskolan godkännande —
träffats följande avtal:

I. Av högskolans styrelse upprättat förslag till stat för högskolan, avseende
tiden 1 juli—30 juni (budgetår) och upptagande på inkomstsidan högskolans
för året disponibla egna medel samt på utgiftssidan, särskilt för sig,
dels årskostnader, såsom löne- och pensionskostnader samt omkostnader i
övrigt, dels ock förekommande engångskostnader, såsom för nybyggnader,
deras utrustning o. dyl., skall årligen före den 1 juni kalenderåret närmast
före det budgetår, statförslaget avser, ingivas dels till Kungl. Maj:t och
dels till stadsfullmäktige, som över förslaget avgiva yttrande till Kungl.
Maj:t. Stat för högskolan fastställes av Kungl. Maj:t.

I fastställd stat upptagen utgiftspost må ej överskridas eller användas
för annat än avsett ändamål, där ej Kungl. Maj: t på grund av särskilda
förhållanden lämnat tillstånd härtill.

IT. Till bestridande av den utgiftssumma, som enligt den fastställda staten
icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman) — skola
staten och staden bidraga enligt följande grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden
med 1 /4 av densamma, dock lägst med 700 000 kronor, och staten ansvarar
för återstoden. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår
stadens bidrag med 1 200 00 kronor och resten täckes av staten.

Har Kungl. Maj:t lämnat tillstånd, som avses i mom. I andra stycket,
skall sålunda tillkommet utgiftsbelopp inräknas i anslagssumman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter eller
byggnader, som de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av de
humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

d) Statens och stadens bidrag utbetalas till högskolan efter rekvisition
kvartalsvis i förskott och i mån av behov.

III. Staten och staden förklarar sig villiga att i den mån det är erforderligt
för tillgodoseende av högskolans behov av tomtmark, vidtaga de åtgärder,
som befinnas möjliga och lämpliga för att välbelägen sådan mark
ställes till högskolans förfogande.

IV. Högskolans ställning såsom en icke statlig institution bibehålies,
dock skola i nedan angivna hänseenden följande särskilda bestämmelser
gälla:

a) För mottagande av donation, som avser annat än tillfälligt ändamål,
erfordras universitetskanslerns tillstånd.

b) Högskolan tillhörig fastighet må icke intecknas, försäljas eller annorledes
överlåtas utan Kungl. Maj:ts godkännande, ej heller må fastighet av
högskolan genom köp eller byte förvärvas utan sådant godkännande.

c) Kungl. Maj:t äger i övrigt efter stadskollegiets och högskolans hörande
meddela de föreskrifter i fråga om högskolans organisation och verksamhet,
som Kungl. Maj:t finner erforderliga eller lämpliga; skolande, om sådana
föreskrifter innebära ändring av grundstadgarna för högskolan, frågan
jämväl underställas stadsfullmäktige för yttrande.

Härvid förutsättes emellertid

1) beträffande högskolans styrelse: att den skall bestå av tolv ledamöter,
nämligen en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, tre ledamöter, förordnade
av Kungl. Maj:t, sedan stadskollegiet och högskolans lärarråd var
för sig avgivit förslag, högskolans rektor, en ledamot, utsedd av vetenskapsakademien,
fyra ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, samt två ledamöter,
utsedda av högskolans lärarråd; och

2) beträffande granskningen av den ekonomiska förvaltningen: att denna
skall ske genom fyra revisorer, av vilka Kungl. Maj:t utser två och staden
två.

V. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den
30 juni 1964. Därest avtalet icke av någon part uppsäges minst två år före
avtalstidens utgång, förlänges avtalets giltighetstid varje gång med femton
år.

I den män av staden före avtalets ingående gjorda utfästelser om anslagtill
högskolans verksamhet avse tid. varunder detta avtal äger giltighet,
skola staden sålunda åvilande förpliktelser, så länge avtalet gäller, anses
fullgjorda genom bidrag, som staden lämnar enligt bestämmelserna i mom.
II a) här ovan.

I kungl. brev den 30 juni 1949 (ändrat den 30 juni 1952, den 20 november
1953, den 6 juni 1957 och den 28 juli 1958) har — i avvaktan på en
revision av grundstadgarna för Stockholms högskola — meddelats följande
allmänna bestämmelser.

1. I den mån särskilda föreskrifter rörande förhållandena vid högskolan
icke blivit av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av
kanslern fastställda, skola vid högskolan för närvarande gällande stadgar,
reglementen och andra bestämmelser fortfarande lända till efterrättelse.

2. I fråga om tillsättande av befattning som professor, laborator eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

preceptor skola de bestämmelser, som i 123—143 §§ och 145 § universitetsstatuterna
meddelats beträffande tillsättande av motsvarande befattningar
vid universiteten i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock att
tillsättningen av här avsedd befattning alltjämt skall, sedan yttrande i
ärendet avgivits av lärarrådet, ankomma på styrelsen; och skall, på sätt i
grundstadgarna sägs, utnämningen underställas Kungl. Maj:ts prövning
och stadfästelse.

3. I fråga om tillsättning av ordinarie befattning som universitetslektor,
arvodesbefattning som universitetslektor, befattning som utländsk lektor i
främmande levande språk och extra ordinarie befattning som biträdande
lärare gäller vad därom är eller må varda särskilt stadgat.

4. Vid tillsättning av befattning såsom assistent eller amanuens skola
de för tillsättning av arvodesbefattning såsom universitetslektor vid högskolan
meddelade bestämmelserna lända till efterrättelse, dock att vad i
nämnda bestämmelser stadgas angående ledigkungörande och tillkännagivande
inför kanslern ej skall äga tillämpning.

Beträffande anställningsförhållanden i övrigt ävensom i fråga om avlöningsförmåner
för assistent eller amanuens vid högskolan gäller vad därom
är eller må varda särskilt stadgat.

5. Rörande tillsättning av befattning som docent eller forskardocent är
särskilt stadgat. Styrelsens beslut om tillsättande av befattningar i 21 och
högre lönegrader å löneplan A i statens löneförordning underställas Kungl.
Maj:t för prövning och stadfästelse.

6. Rörande den undervisnings- och examinationsskyldighet som åvilar
professor och sådan lärare, vilken självständigt företräder sitt ämne, gäller
vad i universitetsstatuterna finnes föreskrivet, där ej i fråga om viss
befattningshavare avtalade anställningsvillkor lägga hinder i vägen.

Högskolans rektor är, i den utsträckning han önskar, frikallad från skyldigheten
att bestrida till hans professorsbefattning hörande undervisning
och examination; anmälan härom skall göras hos styrelsen och kanslern.

7. Beträffande laborators (motsvarande) undervisnings- och examinationsskyldighet
liksom i fråga om innehavares av docentbefattning och av
forskardocentbefattning tjänstgöringsskyldighet gäller vad som finnes föreskrivet
i fråga om motsvarande befattningshavare vid universiteten.

8. I fråga om ordinarie och arvodesanställd universitetslektors samt biträdande
lärares undervisningsskyldighet stadgas särskilt.

9. Där tvekan i visst fall uppkommer, huru de i ovan angivna hänseenden
för universiteten utfärdade bestämmelserna skola tillämpas beträffande
förhållandena vid Stockholms högskola, äger kanslern meddela beslut.

10. Intill dess nya stadgar för högskolan blivit fastställda äger kanslern
meddela de provisoriska tillämpningsföreskrifter, som kunna vara erforderliga
för att komplettera av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser.

1 9 56 ars riksdagsbeslut. I två vid 1954 års riksdag väckta,
likalydande motioner (1:474 och IT: 617) yrkades bland annat, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
för riksdagen framlägga en sådan plan för upprustning av Stockholms högskola,
att högskolan vid utgången av budgetåret 1957/58 uppnått eu för

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1959

undervisningen betryggande effekt. Med anledning av det i motioner framställda
yrkandet om en upprustningsplan för Stockholms högskola förordade
statsutskottet i sitt utlåtande 1954: 137 — under framhållande av nödvändigheten
av att högskolan inom rimlig tid komme i paritet med universiteten
i Uppsala och Lund — att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhölle om att en översyn genom en på lämpligt sätt sammansatt organisationskommitté
komme till stånd rörande högskolans nuvarande resurser,
utbyggnadens lämpliga utformning, behovens angelägenhetsgrad, åtgärdernas
fördelning på olika budgetår in. in.

I skrivelse den 25 maj 1954, nr 323, anmälde riksdagen, att riksdagen
fattat beslut i enlighet med vad utskottet föreslagit.

Genom beslut den 14 januari 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en utredningsman för att utarbeta
den av riksdagen begärda organisationsplanen för upprustning av Stockholms
högskola och verkställa de utredningar i övrigt, som utredningsmannen
kunde finna påkallade i samband därmed. Tillika uppdrog Kungl. Maj:t
åt byggnadsstyrelsen att vara utredningsmannen behjälplig vid utarbetande
av en plan för tillgodoseende av högskolans lokalbehov. Genom beslut sistnämnda
dag tillkallades såsom utredningsman för ifrågavarande ändamål
byråchefen i ecklesiastikdepartementet T. S. Arén.

Utredningsmannen avgav den 27 december 1955 betänkande med utredning
och förslag angående förstärkning av Stockholms högskolas personalorganisation
m. m. (stencilerat).

I betänkandet uttalade utredningsmannen inledningsvis, att han funnit
den del av utredningsuppdraget, som avsåge utarbetande av en plan för
tillgodoseende av Stockholms högskolas lokalbehov, vara av så tidskrävande
och omfattande natur, att en mera fullständig dylik plan icke kunnat
framläggas i så god tid, att den kunde underställas 1956 års riksdag. A
andra sidan syntes det utredningsmannen angeläget, att den av riksdagen
begärda organisationsplanen för högskolans upprustning i övrigt skulle
kunna föreligga inom sådan tid, att den kunde läggas till grund för Kungl.
Maj:ts och riksdagens prövning av Stockholms högskolas anslagsäskanden
redan för budgetåret 1956/57. Med hänsyn härtill hade utredningsmannen
ansett det lämpligt att i det framlagda betänkandet i fråga om
högskolans lokalförhållanden endast taga ställning till vissa byggnadsfrågor,
vilka från högskolans sida upptagits i dess anslagsäskanden för nämnda
budgetår. Utredningsmannen uttalade, att han hade för avsikt att i ett
senare betänkande framlägga en plan för tillgodoseende av högskolans
lokalbehov i övrigt. Härefter anförde utredningsmannen bland annat följande.

Vid utredningsuppdragets fullgörande har för mig som vägledande framstått
statsutskottets vid 1954 års riksdag understrykande av nödvändigheten
av att Stockholms högskola inom rimlig tid kommer i paritet med

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

universiteten i Uppsala och Lund. Vid bedömningen av högskolans personalbehov
och behov av anslag till materiel m. m. har jag därför i stort sett
endast ansett mig böra taga hänsyn till det aktuella studentantalet. Jag
vill härvid även erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet med
stöd av nådigt bemyndigande den 30 juni 1955 samma dag tillkallat särskilda
sakkunniga, vilka antagit benämningen 1955 års universitetsutredning,
med uppgift att utreda universitetens och högskolornas behov med
hänsyn till det förutsedda starkt växande studentantalet i vårt land och
det av samhällsutvecklingen ökade behovet av universitets- och högskoleutbildad
arbetskraft. Icke minst för att möta det ökade behov av akademiska
lärarkrafter, som denna utveckling medför, framstår det för mig såsom angeläget,
att Stockholms högskolas personella och materiella resurser inom
en ganska snävt begränsad tidsperiod bringas i paritet med universitetens
i Uppsala och Lund. Vad beträffar personalorganisationen har jag ansett
mig böra räkna med en treårsperiod, omfattande budgetåren 1956/57—
1958/59, med huvudvikten lagd på de två första budgetåren, där ej lokalförhållandena
föranlett till annat. Då det gäller att utarbeta en plan för
tillgodoseende av högskolans lokalbehov, ligger det i sakens natur, att hänsyn
måste tagas till det starkt växande studentantalet. Då utredningsuppdraget
på detta område enligt mitt bedömande delvis kommer att sammanfalla
med universitetsutredningens uppdrag, har jag för avsikt att
samråda med utredningen vid bvggnadsplanens uppgörande.

Den av utredningsmannen framlagda upprustningsplanen omfattade högskolans
matematisk-naturvetenskapliga, humanistiska och allmänna avdelningar.
Utredningsmannen hade däremot icke ansett sig böra i upprustningsplanen
medtaga högskolans stats- och rättsvetenskapliga avdelning,
enär frågan om en omorganisation av juristutbildningen då förväntades bli
prövad i annat sammanhang.

I propositionen 1956: 108 uttalade föredragande departementschefen, att
utredningsmannens förslag i stort sett borde kunna läggas till grund för en
upprustning av högskolan. Beträffande den i remissyttranden av universitetskanslern
och statskontoret berörda frågan, huruvida ställning borde
tagas till utredningsmannens förslag i dess helhet eller allenast i de delar,
som avsåg budgetåret 1956/57, framhöll departementschefen, att en planmässig
organisation av högskolans upprustning krävde ett klarläggande
redan då, vilka högre vetenskapliga befattningar högskolan hade att räkna
med under de närmaste åren. Han ansåg därför, att ståndpunkt omedelbart
borde tagas till utredningsmannens förslag i vad det avsåg inrättande av
nya professurer, laboraturer och docenturer under de närmaste tre budgetären.
Beträffande övriga av utredningsmannen framlagda förslag till ändringar
i personalorganisation borde däremot det aktuella ställningstagandet
begränsas till att avse endast de förslag som utredningsmannen ansett böra
genomföras under det följande budgetåret.

I propositionen framlades förslag om en betydande förstärkning av högskolans
personalorganisation. För budgetåret 1956/57 föreslogs sålunda inrättande
av ett 50-tal nya tjänster. Av dessa må särskilt nämnas följande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

nämligen en professur i historia, två laboraturer, varav en i kvartärgeologi,
särskilt tilllämpad kvartärgeologi, och en i zoofysiologi, en preceptur i straffrätt
samt sex docentbefattningar. Härjämte föreslogs, att beslut fattades om
inrättande vid senare tidpunkt av en professur i fysik samt två laboraturer,
varav en i matematik och en i analytisk kemi, samt femton docentbefattningar.
Förslag framlades vidare om en viss förstärkning av högskolans anslagsmedel
till materiel och nyanskaffning av apparater in. in. Till engångskostnader
för byggnadsarbeten äskades för budgetåret 1956/57 en medelsanvisning
av 2 000 000 kronor. Huvudparten därav avsågs för nybyggnad
för högskolans fysiska institut, medan återstoden avsåg restaurering av högskolans
kanslibyggnad samt utarbetande av program och ritningar för nybyggnader
för ämnena kemi och botanik. Slutligen föreslogs att terminsavgifterna
vid högskolan helt avskaffades från och med budgetåret 1956/57.

Statsutskottet tillstyrkte den framlagda propositionen (SU 1956: 142)
och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (Rskr. 1956: 303).

I följande tabell belyses statens bidrag till Stockholms högskola från och
med budgetåret 1940/41. Siffrorna anger, där ej annat sägs, nettoutgifterna.

Budgetår	Huvudstaten	Förstärk- ningsan- ordningar	Gästföreläs- ningar	Extra utgifter	Diverse bidrag
1940/41 ......	_	_	_	_	434
1941/42 ......	—	—	--	—	1 100
1942/43 ......	—	—	—	—	8 400
1943/44 ......	—	—	—	—	8 000
1944/45 ......	—	—	—	—	21 800
1945/46 ......	—	—	—	—	34 000
1946/47 ......	—	—	—	—	139 900
1947/48 ......	—	—	10 616	—	413 600
1948/49 ......	—	—	9 235	—	421 700
1949/50 ......	1 447 469	—	12 102	—	—
1950/51 ......	2154 603	—	13 883	—	—
1951/52 ......	3 077 333	—	8 957	—	—
1952/53 ......	4 292 689	48 221	12 566	—	—
1953/54 ......	5 987 605	56 691	9 894	—	—
1954/55 ......	4 670 306	158 115	11445	73 000	—
1955/56 ......	6 914 421	241 696	8 142	58 787	—
1956/57 ......	8 689 009	323 762	12 712	64 091	—
1957/58 ......	10 280 649	528 438	10 700	40 223	—
1958/59 ......	12 014 0001	950 000’	11 800!	65 000!	—

1 Anslag.

2 Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Kommitténs uppdrag m. m.

Statskontoret hade — såsom förut nämnts — i sitt remissyttrande över
1955 års utredningsförslag bland annat berört frågan, huruvida statsmakterna
vid det aktuella tillfället borde taga ställning till utredningsmannens
förslag i dess helhet eller allenast i de delar, som avsåg budgetåret 1956/57
I detta sammanhang hade ämbetsverket föreslagit, att förhandlingar om
en revision av 1948 års avtal rörande högskolans finansiering borde upptagas
med Stockholms stad. I avvaktan på resultatet av förhandlingarna
borde statsmakterna enligt statskontorets mening icke omedelbart binda
sig för hela utbyggnadsprogrammet utan fatta beslut endast för ett budgetår
i sänder.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 februari 1956 tillkallade
chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 februari 1956 fyra sakkunniga
för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande
Stockholms högskolas framtida ställning, med uppdrag tillika att å statens
vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms stad och högskolan rörande
statens, Stockholms stads och högskolans framtida inbördes förhållande i
ekonomiskt och organisatoriskt hänseende. Därjämte ålades de sakkunniga
att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om arbetets fortgång
och ställa sig till efterrättelse de direktiv för uppdragets fullgörande,
som av departementschefen kunde komma att meddelas. Några ytterligare
direktiv för sitt arbete erhöll förhandlingskommittén icke i detta sammanhang.
Sedan utredningen rörande fortsatt upprustning av Stockholms högskola
den 19 maj 1958 till chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat
förslag till plan för Stockholms högskolas utbyggande, m.m. gav departementschefen
kommittén i uppdrag att upptaga förhandlingar med vederbörande
parter om högskolans framtida lokalisering och därmed sammanhängande
spörsmål.

Såsom framgått av det föregående har kommitténs arbete kommit att
avse i huvudsak två frågor. Den ena har gällt Stockholms högskolas ställning
och den andra högskolans lokalisering och därmed sammanhängande
spörsmål.

I de delar av kommitténs arbete, som berört markfrågor av betydelse för
en utbyggnad av högskolan, har kommittén funnit det angeläget att samverka
med sådana statliga organ, som reguljärt eller enligt särskilt uppdrag
handlägger markfrågor avseende Stockholms stad. De organ det här
gäller är djurgårdsnämnden respektive delegationen för förhandlingar med
Stockholms stad rörande vissa byggnads- och markfrågor (markdelegationen).
I skrivelser den 23 juli 1958 till nämnda organ hemställde kommittén
därför om biträde av dessa i sitt fortsatta arbete. Djurgårdsnämnden har i

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

anledning härav sedermera upptagit förhandlingar med Stockholms stads
fastighetsnämnd beträffande exploatering av ett för högskolan föreslaget
område på Norra Djurgården. Med markdelegationen, som utgöres av överlantmätaren
H. Johansson, generaldirektören S. Larsson och generaldirektören
G. Renlund, har kommittén samrått i frågor rörande sådan Stockholms
stad tillhörig mark, som för närvarande disponeras av högskolan.

I spörsmål, som berört den ifrågasatta markdispositionen för högskolan
på Norra Djurgården, har kommittén även haft överläggningar med riksmarskalksämbetet
och Kungl. Djurgårdens förvaltning.

Byggnadsstyrelsen har fortlöpande biträtt kommittén i dess arbete.

Slutligen har kommittén, sedan från och med den 1 juli 1958 ny kansler
för rikets universitet förordnats, haft samråd med denne i frågor av principiell
natur. Kanslern har därvid även beretts tillfälle att granska förslaget
till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

Vid avtalsförhandlingarna har Stockholms stad företrätts av stadsfullmäktiges
ordförande direktören C. A. Anderson, borgarrådet J. Garpe, borgarrådet
E. Huss, borgarrådet R. Tomson samt stadsfullmäktigeledamoten
direktören E. Nilsson. Stockholms högskolas företrädare vid dessa förhandlingar
har varit numera universitetskanslern H. Cramér (till och med
den 30 juni 1958), numera högskolans rektor professorn H. Nial, professorn
I. Svennilson samt professorn K. Myrbäck (från och med den 1 juli 1958).

Stockholms högskolas byggnadsfråga

Frågans behandling

Såsom tidigare nämnts tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari 1955 byråchefen T. S.
Arén för att utarbeta av riksdagen begärd organisationsplan för upprustning
av Stockholms högskola. Tillika uppdrogs åt byggnadsstyrelsen att
vara utredningsmannen behjälplig vid utarbetande av plan för tillgodoseende
av högskolans lokalbehov.

Genom beslut den 27 juli 1956 uppdrog Kungl. Maj:t, med anledning av
framställning av byggnadsstyrelsen, åt utredningsmannen att undersöka
frågan, huruvida icke ett närmare samgående mellan vissa delar av naturhistoriska
riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms högskola
skulle kunna anvisa möjligheter att minska det inom högskolan framräknade
utrymmesbehovet och därav betingade nybyggnader m. m.

Med skrivelse den 10 januari 1958 har byggnadsstyrelsen till utredningsmannen
överlämnat en inom styrelsen utarbetad promemoria av den
31 december 1957 med förslag till plan för Stockholms högskolas utbyggan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959 15

de. Utredningsmannen har med skrivelse den 19 maj 1958 till chefen för
ecklesiastikdepartementet överlämnat nämnda promemoria.

I skrivelsen uttalar utredningsmannen bland annat, att högskolans botaniska
institutioner enligt byggnadsstyrelsens båda utbyggnadsalternativ
skall förläggas till ett område vid Lilla Frescati. Denna för högskolan
trängande byggnadsfråga borde därför enligt utredningsmannens mening
kunna lösas oberoende av vilken ställning, som skulle komma att tagas till
frågan om högskolans lokalisering i övrigt, vilken utredningsmannen icke
ansett sig böra gå in på.

Föreliggande utredning och förslag

I det följande refereras sammanfattningsvis vissa avsnitt i byggnadsstyrelsens
promemoria, till vilken kommittén i övrigt hänvisar.

Nuvarande lokalförhållanden in. m.

Stockholms högskolas lokaler är i huvudsak belägna kring Observatoriekullen.
De naturvetenskapliga ämnena har sålunda de flesta av sina lokaler
förlagda till Kungstensgatan 45 (kvarteret Kungstenen). De juridiska och
humanistiska ämnena har huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2
(kvarteret Bergsmannen Större), Odengatan 59 och 61 (kvarteret Spelbomskan)
samt vid Drottninggatan 95 (kvarteret Vega). Därjämte har
högskolan lokaler vid Norrtullsgatan 16 (kvarteret Mimer). Högskolan förhyr
även ett flertal lokaler i olika stadsdelar.

Nuvarande lokaler är med några få undantag ytterst bristfälliga och i
vissa fall uppenbart hälsovådliga. Splittringen av undervisningsverksamheten
— samma avdelning kan vara inhyst på ett flertal olika ställen —
inverkar i hög grad menligt på undervisning och forskning. Storstadsmiljön
och studenternas bostadsförhållanden — cirka hälften av de inskrivna studenterna
vid högskolan är från landsorten — bidrager därjämte till att skapa
ännu ogynnsammare betingelser för ett koncentrerat studiearbete. Lokalernas
otillräcklighet och bristfälliga standard kan sägas redan nu ha skapat
ett behov av radikala åtgärder för att högskolan på ett någorlunda
tillfredsställande sätt skall kunna fortsätta sin verksamhet. Den väntade
ökningen av antalet studerande kommer att framkalla en katastrofsituation.
om icke erforderliga åtgärder vidtages.

Sammanställningen här nedan över studieresultaten vid Stockholms högskola
jämförda med motsvarande siffror för universiteten illustrerar studiesvårigheterna
vid högskolan, vilka enligt byggnadsstyrelsens mening synes
sammanhänga med de nuvarande lokalförhållandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Examinations- och studieavhrottsfrekvens hos 1948/49 års
inskrivning sårgång vid slutet av år 19551

	Lund	Uppsala	Göteborg	Stockholm	Samt!.
	%	%	%	%	%
Humanistiska avdelningen:
procent examinerade ........	63	60	38	31	47
procent avgångna utan examen	30	27	47	57	41
Matematisk-na turveten-skapliga avdelningen:
procent examinerade .........	58	54		35	49
procent avgångna utan examen	24	25		U	31

1 Ur SOU 1957:2*.

Utbyggnadsbehovet

Lokalbehovet har av respektive institutionsföreståndare uppskattats på
basis av en inom 1955 års universitetsutredning uppgjord preliminär prognos
över det totala antalet studerande, som under tioårsperioden 1955—65
kan beräknas söka sig in vid landets universitet och högskolor. Då denna
emellertid endast har form av en arbetshypotes, kan därav icke dragas
några närmare slutsatser om hur antalet studenter kommer att fördelas på
de olika universitetsstäderna. Än svårare ställer det sig naturligtvis att med
någon grad av säkerhet kunna beräkna fördelningen på olika läroanstalter
och avdelningar inom universiteten. Beträffande Stockholms högskolas
lokalbehov har man därför i brist på annat statistiskt underlag ställt samma
arbetshypotes som gäller för utvecklingen av hela antalet högskolestuderande.
Som framgår av nedanstående sammanställning beräknas antalet
studerande inom den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid högskolan
omkring 1965 ha ökat med 150 procent jämfört med 1955. Motsvarande
uppskattningar är 100 procent för den humanistiska och 50 procent
för den juridiska avdelningen.

Antal studenter

Avdelning

1955

Matematisk-naturvetenskapliga ..................................... 800

Humanistiska ..................................................... 2 500

Juridiska ......................................................... 600

Summa 3 900

1965

(prognos)

2 000
5 000
900

7 900

Följande tabell anger Stockholms högskolas nuvarande lokalutrymmen
samt det beräknade lokalbehovet år 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Nuv. lokaler Lokalbehov
1956; m2 1965; m2

Högskolans förvaltning.................................... 900 1 500

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen ................. 12 230 36 800

Matematik samt matematisk statistik och

försäkringsmatematik ................................... 500 2 500

Fysik ................................................. 1 100 4 200

Kemi ................................................. 3 300 10 000

Geologi, paleontologi och kvartärgeologi samt

mineralogi och petrologi................................. 1400 5 500

Geografi ............................................... 600 2 800

Genetik .............. 380 1 500

Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk

kemi och ämnesomsättningsforskning ..................... 1 250 2 600

Zoologi ................................................ 1 600 2 500

Botanik ............................................... 1 300 4 200

Meteorologi ............................................ 800 1 000

Humanistiska avdelningen ................................. 6 000 17 700

Samhällsvetenskapliga gruppen .......................... 1 800 5 200

Språkvetenskapliga gruppen ............................. 1 800 6 200

Historisk-filosofiska gruppen ............................. 1400 2 700

Pedagogisk-psykologiska gruppen......................... 700 2 500

Arkeologiska gruppen ................................... 300 1 100

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen.................... 400 2 000

Gemensamma utrymmen .................................. 2 400 —

Samtliga utrymmen 21 930 58 000

Anm.: Alla utrymmen är angivna i antal m2 netto golvyta. Erforderliga bibliotekslokaler etc.
har inräknats i utrymmena för respektive institutioner.

Alternativa lösningar

I första hand har undersökts huruvida en lösning står att finna i anslutning
till högskolans redan befintliga byggnadsbestånd och påbörjade nybyggnader.
Som framgår av föregående avsnitt har det totala lokalbehovet
år 1965 för högskolan uppskattats till cirka 60 000 m2 mot nuvarande innehav
av cirka 20 000 m2. Betydande markförvärv, lokalt samlade till största
möjliga sammanhängande komplex, blir sålunda erforderliga och den här
antydda lösningen förutsätter, att dessa markförvärv överhuvudtaget kan
genomföras och att marken kan erhållas på rimliga ekonomiska villkor.
Behovet av ytterligare expansion, vars omfattning ännu icke kan överblickas,
kommer att i framtiden fordra ytterligare markreservationer.

Det är främst dessa faktorer, som föranlett byggnadsstyrelsen att framlägga
två utbyggnadsalternativ. Det ena, det s. k. innerstadsalternativet,
avser en utbyggnad av högskolan i anslutning till befintliga byggnader i innerstaden.
Humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna
beräknas enligt detta alternativ efter viss tillbyggnad kunna inrymmas
inom högskolans fastigheter kring Observatoriekullen och inom det av
2 — Dihang till riksdagens ''protokoll 1950. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

staten ägda kvarteret Vega, medan kvarteret Mimer (Norrtulls sjukhusområde)
enligt samma alternativ förvärvas från Stockholms stad som byggnadsplats
för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Det andra,
det s. k. ytterstadsalternativet, innebär en successiv utflyttning av högskolan
till Frescati på Norra Djurgården i nära grannskap av naturhistoriska
riksmuseet. Det senare alternativet skapar större möjligheter till intim samverkan
inom och utom högskolan, bättre förutsättningar för ett på organisatoriska
grunder uppbyggt komplex av institutionsbyggnader samt utrymme
för ett sådant framtida, både i fråga om storlek och anspråk på
kontakt nu oberäkneligt expansionsbehov, som icke kan tillfredsställas enligt
innerstadsalternativet. Enligt båda alternativen skall högskolans botaniska
institutioner förläggas till ett område vid Lilla Frescati.

Det uppställda byggnadsprogrammet enligt såväl innerstads- som ytterstadsalternativet
har av byggnadsstyrelsen beräknats böra genomföras inom
en tid av cirka 10 år eller under budgetåren 1958/59—1967/68.

Kostnaderna för de båda alternativen framgår av följande tablå. För
att en ekonomisk jämförelse mellan de båda alternativen överhuvud skall
kunna göras har byggnadsstyrelsen tillämpat tre alternativt antagna värden
på råmarken inom Frescatiområdet, nämligen 10, 20 respektive 50 kronor
per m2.

Kostnader Innerstaden Ytterstaden

Råmarkspris per m2.............. — 10 kr. 20 kr. 50 kr.

Byggnadskostnader .............. 85 m.kr. 100 m.kr 100 m.kr 100 m.kr.

Markkostnader, nu aktuella ...... 30 » 1,5 » 3,0 » 7,5 »

115 m.kr. 101,5 m.kr. 103,0 m.kr. 107,5 m.kr.

Markkostnader för framtida

utbyggnad .................... 60 »_1,2 »_2,4 »_6,0 »

175,0 m.kr. 102,7 m.kr. 105,4 m.kr. 113,5 m.kr.

I tablån har värdet på den mark, som i båda alternativen föreslagits för
de botaniska institutionerna icke inräknats. Ej heller har medtagits ersättningskostnader
för nedläggande av de inom Skogs- och lantbruksakademiens
experimentalfält drivna anläggningarna. Hänsyn har icke heller tagits
till kostnaderna för att på ett med ytterstadsalternativet jämförligt sätt
anordna tillräckligt antal parkeringsplatser i innerstaden. Beträffande innerstadsalternativet
har endast kostnaderna för marken i kvarteret Mimer
medräknats, medan däremot ersättning för nya byggnader för Norrtulls
sjukhus icke inräknats i kalkylen.

Innerstadsalternativet

A 11 m ä n t. Det ligger enligt byggnadsstyrelsen nära till hands att först
och främst söka samla de olika avdelningarnas lokaler i inbördes sammanhängande
byggnadskomplex. Det nuvarande lokalbeståndets läge och stor -

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

lek gör det naturligt att låta humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga
avdelningarna övertaga det befintliga lokalbeståndet, medan de naturvetenskapliga
ämnena erhåller nya byggnader. Såväl från teknisk som ekonomisk
synpunkt är det dessutom betydligt ofördelaktigare att bygga om
en humanistisk institution för naturvetenskapligt ändamål än tvärtom.
Problemet är att tillgodose den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
med erforderlig tomtmark i nära anslutning till högskolans område kring
Observatoriekullen.

En redogörelse för nuvarande äganderättsförhållanden m. m. beträffande
den mark, som för närvarande disponeras av högskolan, lämnas i det
följande.

Tomter

Bergsmannen Större 8 Staden äger marken. Tomten, som disponeras för juridiska och
(Norrtullsgatan 2) humanistiska avdelningarna, är upplåten till högskolan under

tomträtt mot en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelsetid:
1925—2025.

Bergsmannen Mindre 12
(Sandåsgatan 2)

Mimer 3 och 5
(Norrtullsgatan 16
resp. Vanadisvägen 9)

Staden äger marken. Tomten, som disponeras för institut för
organisk kemi, är upplåten till högskolan under tomträtt mot
en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelse tid: 1938—2038.

Staden äger marken. Tomten nr 3, som disponeras dels för
Wenner-Grensinstitutet, dels för institutet för försäkringsmatematik
och matematisk statistik, har upplåtits till högskolan
under tomträtt mot en årlig avgäld av 100 kronor.
Upplåtelsetid: 1938—2038. Tomten nr 5, som disponeras för
fysiskt institut, har upplåtits till staten under tomträtt mot
en årlig avgäld av 113 000 kronor. Upplåtelsetid: 1957—2017.

Kungstenen 2 och 3 Högskolan är lagfaren ägare till marken. Tomten nr 2 dispo (Kungstensgatan

45 neras för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen och tom resp.

Drottninggatan 116) ten nr 3 för högskolans förvaltning.

Spelbomskan 3, 7 och 11
(Odengatan 61, 59
resp. 63)

Kvarteret Vega
(Drottninggatan 95 och
Teknologgatan 8 samt
Rådmansgatan 70)

Observatorium 1
(Drottninggatan 120)

Staden äger marken. Tomten nr 3, som disponeras för socialvetenskapligt
institut vid högskolan samt socialinstitutet i
Stockholm, har upplåtits till högskolan under tomträtt mot
en årlig avgäld av 100 kronor. Upplåtelsetid: 1931—2031.
Tomten nr 7, som disponeras för bibliotek, har upplåtits till
högskolan under tomträtt mot en årlig avgäld av 14 175 kronor.
Så länge tomten användes för biblioteksändamål nedsättes
avgälden till 100 kronor. Upplåtelsetid: 1952—2052. Tomten
nr 11, som disponeras för institutet för biokemi, har upplåtits
till högskolan under tomträtt mot eu årlig avgäld av 100 kronor.
Upplåtelsetid: 1929—2039.

Kvarteret, som delvis upplåtits till högskolan, ägs av staten.
Inom Gamla tekniska högskolan finns lokaler för genetik,
pedagogik, psykologi m.m. Vid Rådmansgatan 70 finns byggnad
för zootomiskt institut m.m.

Staden äger fastigheten, som uthyres till högskolan mot en
årlig hyra av 20 kronor. Fastigheten disponeras för bland annat
geografiska institutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Det bör observeras, att som villkor för av staden gjorda upplåtelser under tomträtt,
utom beträffande tomten nr 5 i kvarteret Mimer, gäller, att tomterna skall användas för
speciella i tomträttskontrakten angivna ändamål. Byggnader, som är belägna på högskolans
egen mark och på tomträttsmark, ägs av högskolan. Dessutom äger högskolan
byggnaden för zootomiskt institut inom kvarteret Vega. Byggnaden på tomt nr 1 i kvarteret
Observatorium ägs, såsom redan framgått, av staden. Gamla tekniska högskolans
byggnad inom kvarteret Vega ägs av staten.

Förutsättningar. Det erforderliga behovet av mark enligt innerstadsalternativet
— avseende det aktuella utbyggnadsprogrammet — har
bedömts kunna tillgodoses inom de av högskolan nu ägda eller disponerade
tomterna samt genom ianspråktagande av större delen av kvarteret Vega
och återstående delar av kvarteret Mimer. Den sammanlagda arealen av
denna mark utgör cirka 53 000 m2. Den angränsande kvartersmark, som
enligt byggnadsstyrelsen lämpligen kan komma ifråga för fortsatt utbyggnad,
utgör cirka 60 000 m2. Stora svårigheter torde föreligga att utan expropriation
förvärva sist avsedda mark.

Kvarteret Mimer, som för närvarande inrymmer Norrtulls sjukhus, har
sedan länge betraktats som ett utbyggnadsområde för Stockholms högskola.
Främst har tanken varit att dit förlägga den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen för att åstadkomma en samlad förläggning med
goda möjligheter till inbördes samarbete mellan de olika institutionerna.
Staden har ställt i utsikt att inom en tjugofemårsperiod föranstalta om en
utflyttning av Norrtulls sjukhus för att därigenom tillgodose högskolans
behov av ytterligare tomtmark. I princip har man varit överens att i första
hand tillgodose högskolans behov av tomtmark för nya fysik- och kemibyggnader
inom kvarteret. Till detta ställningstagande har bland annat bidragit,
att man funnit kvarteret Vega otillräckligt för att där inhysa den
matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Samtidigt som numera ett
mångdubbelt lokalbehov bland annat i anledning av universitetsutredningens
prognoser blivit framräknat synes den tidpunkt, då ytterligare
mark i kvarteret Mimer skall kunna ställas till förfogande, alltmera avlägsen.
Byggnadsstyrelsen har i anledning härav företagit en inventering av
möjligheterna att i omkringliggande kvarter tillgodose markbehovet. Man
har därvid att beakta vissa utslagsgivande faktorer. Trakten kring Odenplan
och Norrtullsgatan har under senaste årtionden alltmera kommersialiserats
med stigande markpriser som följd. Den nuvarande situationen på
hyresmarknaden gör vidare alla transaktioner i fråga om evakuering av
bebodda fastigheter till tidsödande och svårgenomförbara företag, genom
vilka de åtgärder, som med hänsyn till högskolans beträngda läge ansetts
böra komma till stånd omedelbart, kan beräknas bli kraftigt fördröjda.
Vidare synes det kravet på fastighetsköp för ändamålet böra uppställas,
att objekten ligger väl samlade helst inom ett och samma kvarter, vilket
bör ha tillräcklig storlek för att rymma hela den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen. Slutligen synes vid en lösning av högskolans lokalbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

hov i innerstaden naturligt att, till undvikande av ytterligare splittring, det
embryo till en matematisk-naturvetenskaplig avdelning, som WennerGrensinstitutet
och nya fysikbyggnaden i kvarteret Mimer utgör, erhåller
god kontakt med övriga institutioner inom avdelningen.

Med de utgångspunkter, som här summerats, ter sig ett fortsatt ianspråktagande
av kvarteret Mimer som den enda möjligheten för en rimlig
lösning av högskolans utbyggnad i innerstaden. Byggnadsstyrelsen är väl
medveten om de synnerligen stora svårigheter som föreligger, när det gäller
att tillräckligt snabbt frigöra ytterligare mark i detta kvarter. Bland
annat synes det sjukhusbyggnadsprogram, som gäller eller planeras för
Stockholms stad, lägga allvarliga hinder i vägen för en överenskommelse
i sådan riktning. Ett genomförande av innerstadsalternativet enligt det
uppställda byggnadsprogrammet förutsätter emellertid, att ersättningsbyggnader
för Norrtulls sjukhus är uppförda senast under budgetåret
1963/64 samt att redan dessförinnan inom kvarteret Mimer vissa ytterligare
markupplåtelser kan påräknas, vilka icke nämnvärt beräknas störa
sjukhusdriften.

U tformning. Matematisk-naturvetenskaplig a avdelningen avses sålunda
enligt innerstadsalternativet förläggas till kvarteret Mimer, som torde
kunna tillgodose en total nyttig golvyta om cirka 40 000 in2. Det framräknade
lokalbehovet för denna avdelning utom för de botaniska institutionerna
utgör cirka 35 000 nr. En säkerhetsmarginal för oförutsedda utrymmesbehov
på cirka 5 000 nr erhålles således. Beträffande ämnet meteorologi
förutsätter byggnadsstyrelsen, att en nybyggnad för Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI) uppföres utanför stadens centrala
delar samt att högskolans meteorologiska institut erhåller lokaler i anslutning
härtill.

Humanistiska avdelningens utbyggnadsbehov har föreslagits bli tillgodosett
i högskolans nuvarande lokaler kring Observatoriekullen. Målet har
liksom i fråga om de naturvetenskapliga ämnena varit att sammanföra
närbesläktade ämnesområden till gemensamma, logiskt uppbyggda enheter.

I den redan befintliga fördelningen av högskolans byggnader kan urskiljas
följande fem mer eller mindre sammanhängande enheter, vilka föreslås
bli disponerade på följande sätt.

1. Språkvetenskapliga gruppen i tre byggnader utefter Odengatan;

2. Historisk-filosofiska gruppen i byggnaderna Sandåsgatan 2 och Norrtullsgatan
2;

3. Samhällsvetenskapliga gruppen i byggnaden Kungstensgatan 45 samt
administrationen i byggnaden Drottninggatan 116 (Spökslottet);

4. Psykologisk-pedagogiska gruppen i Gamla tekniska högskolan samt arkeologiska
gruppen i det nuvarande zootomiska institutets byggnad
(kvarteret Vega);

5. Gamla observatoriet bibehålies som allmän reserv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen föreslås förflyttad från
Norrtullsgatan 2 till norra delen av kvarteret Vega. En naturlig kontakt
skulle härigenom erhållas med den samhällsvetenskapliga gruppen i kvarteret
Kungstenen. Den s. k. Gamla bergsskolan torde med fördel kunna upplåtas
för juridiska biblioteket. En med biblioteket förbunden femvåningars
nybyggnad föreslås inrymma undervisnings-, lärar- och tjänstelokaler.

Stockholms högskolas studentkår har sitt kårhus i kvarteret Luftspringaren,
Holländargatan 32—34. När kårhuset projekterades 1935 hade studentkåren
cirka 1 500 medlemmar. År 1957 hade antalet stigit till cirka
4 500, vilket gör de nuvarande lokalerna otillräckliga. Enligt byggnadsstyrelsens
mening måste studentkårens lokalfråga tagas i noggrant övervägande
i samband med en utbyggnad av Stockholms högskola. En utbyggnad
av kårhuset enligt ett av studentkåren framlagt förslag torde enligt vad
byggnadsstyrelsen under hand erfarit icke vara möjlig med hänsyn till
aktuella planer beträffande den s. k. Rådmanledens sträckning. Därest en
utbyggnad av högskolan skulle ske enligt innerstadsaltemativet, synes det
därför nödvändigt att man säkerställer andra möjligheter för utbyggnad av
kårhuset.

I fråga om parkering har byggnadsstyrelsen gjort det hypotetiska antagandet,
att biltätheten 1965 i fråga om högskolestuderande är hälften så
stor som i fråga om befolkningen i dess helhet eller 1 bil per 10 studerande.
Parkeringsbehovet beträffande Stockholms högskola skulle då bli cirka 800
bilplatser. Härav beräknas cirka 350 kunna tillgodoses genom parkeringsplatser
på tomtmark. För att tillgodose det ytterligare behovet av cirka
450 platser fordras uppförande av särskilt parkeringshus, kostnadsberäknat
till cirka 4 miljoner kronor. Ett dylikt parkeringshus bör göras självbärande
och har därför icke inräknats i kostnaderna för en utbyggnad av högskolan.

Ytterstadsalternativet

A 11 m ä n t. En lösning av högskolans lokalproblem utifrån innerstadsalternativet
erbjuder enligt byggnadsstyrelsen åtskilliga problem. Den allvarligaste
svårigheten torde därvid — om den överenskommelse varpå lösningen
grundar sig överhuvud är möjlig träffa — ligga i att tillräckligt
tidigt kunna göra erforderliga delar av kvarteret Mimer tillgängliga för
nybebyggelse för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. En betydelsefull
fråga i sammanhanget är även de ytterligare markreservationer,
som måste göras, såvida icke högskolans utveckling för all framtid anses
böra begränsas till den nu framräknade storleken. Det har därför fallit sig
naturligt att även undersöka möjligheterna för en utflyttning av högskolan
till något område utanför den egentliga stadskärnan, där bästa möjliga förutsättningar
finns för att bygga upp ett logiskt högskolekomplex och där

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

möjligheter föreligger till framtida expansion. En fördel härvid vore även
att lokala kontakter med närbesläktade forskningsinstitutioner skapades.

När det gäller att i stockholmstrakten utvälja ett byggnadsområde för
detta ändamål uppställer sig vissa fordringar, som begränsar valet till ett
fåtal platser. Sedan ett flertal år tillbaka har en reservation av det s. k.
Frescatiområdet i trakten av naturhistoriska riksmuseet för ytterligare
vetenskapliga ändamål förts på tal i olika sammanhang. Bland annat har
Stockholms högskolors rektorskonvent hemställt om markreservationer
i den s. k. vetenskapsstaden. Byggnadsstyrelsen har i samband med val av
plats för de nya botaniska institutionerna vid Stockholms högskola uttalat
sig för en förläggning av desamma till ett område — det s. k. Lilla Frescati
— beläget omedelbart väster om Vetenskapsakademiens byggnader och
söder om Bergianska trädgården. Byggnadsstyrelsen har hos riksmarskalksämbetet
hemställt om reservation av markområde för nybyggnader för
nämnda institutioner samt i anslutning därtill även för institutionernas
försöksodlingar. Styrelsen har vidare med anledning av de under arbetet
gjorda erfarenheterna ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på möjligheterna av ett närmare samgående mellan naturhistoriska riksmuseet
och Stockholms högskola. I en till styrelsen ingiven promemoria,
dagtecknad den 27 juli 1957, har utredningsmannen — byråchefen Arén —
framlagt vissa synpunkter på frågan om ett närmare samgående mellan
vissa delar av riksmuseet och motsvarande institutioner inom Stockholms
högskola. (Promemorian har fogats som bilaga till byggnadsstyrelsens utredning.
) I promemorian anföres bland annat, att med hänsyn till vissa
anförda omständigheter samt då något lokalöverskott icke torde komma
att förefinnas inom riksmuseets botaniska institutionsbyggnad skäl icke
synes föreligga att frångå planerna på nybyggnad för botaniska institutioner
vid Lilla Frescati. Under förutsättning att högskolans matematisknaturvetenskapliga
institutioner i allmänhet förlägges i trakten av riksmuseet,
synes det utredningsmannen naturligt att zootomiska institutet
samt mineralogiska och geologiska instituten vid högskolan förlägges i anslutning
till motsvarande delar av riksmuseet.

Förutsättningar. Det förslag till en förläggning av Stockholms
högskolas matematisk-naturvetenskapliga institutioner till trakten av riksmuseet,
som byggnadsstyrelsen nu framlägger, är ett idéförslag, som fordrar
vidare bearbetning. Styrelsen har utvidgat förslaget i avsikt att åskådliggöra
möjligheterna för en fortsatt utbyggnad av anläggningen, omfattande
såväl humanistiska som stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna, administrationen,
studentkåren m. m.

Behovet av mark för det nu aktuella utbyggnadsprogrammet uppgår enligt
föreliggande förslag till omkring 150 000 m2. Därutöver tillkommer den
mark, som erfordras för de botaniska institutionerna, som preliminärt upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

skattats till 20 000 m2. Den mark, som erfordras för den egentliga bebyggelsen,
kan uppskattas till cirka 100 000 in2, medan cirka 50 000 nr beräknats
för gator, parkeringsplatser och öppna ytor. För fortsatt utbyggnad
synes böra reserveras ytterligare cirka 120 000 m\

Beträffande det för högskolan föreslagna området vid Frescati (Experimentalfältet)
bör framhållas, att ett stort antal vetenskapliga institutioner
finns i dess närhet. Sålunda ligger här Nobelinstituten för fysik och kemi,
Vetenskapsakademiens bibliotek, naturhistoriska riksmuseet med dess omfattande
samlingar med anknytning till ämnena mineralogi, geologi, geografi,
zoologi, botanik m. fl. ämnen, Sveriges geologiska undersökning, Bergianska
trädgården, skogshögskolan, statens skogsforskningsinstitut, veterinärhögskolan
och statens veterinärmedicinska anstalt. Något längre in mot
staden men med av annan bebyggelse obruten kontakt ligger vid Drottning
Kristinas väg tekniska högskolan, Ingeniörsvetenskapakademiens försöksstation
för teknisk-vetenskaplig forskning med aktiebolaget Atomenergis
reaktoranläggning, metallografiska institutet, träforskningsinstitutet,
cement- och betonginstitutet, statens provningsanstalt m. fl. institutioner.

Experimentalfältet är för närvarande upplåtet till Skogs- och lantbruksakademien
att disponeras tills vidare intill dess Kungl. Maj:t med riksdagens
samtycke förordnar om dess användning för annat ändamål (prop.
1911: 115). Akademien bedriver bland annat en trädgårdsskola inom området.
Beträffande trädgårdsskolan har förslag till annan förläggning i
skilda sammanhang framkommit. Det har därvid framhållits bland annat,
att markvärdet av den disponerade arealen icke står i rimlig proportion
till värdet av den odling, som där bedrives.

Ytterstadsalternativet förutsätter att högskolan, i varje fall i den senare
utbyggnadsetappen, måste taga i anspråk mark, som trädgårdsskolan hittills
förklarat oundgängligen erforderlig för sin verksamhet. Under hand
har Skogs- och lantbruksakademien meddelat byggnadsstyrelsen, att ett
visst område redan nu skulle kunna avträdas mot en viss ersättning för inkomstbortfall
m. m. Tillsammans med det område i anslutning till riksmuseet,
som förvaltas av byggnadsstyrelsen, skulle på detta sätt tillräckliga
arealer stå till förfogande för en första etapp av nybyggnad för högskolans
matematisk-naturvetenskapliga avdelning, innefattande nybyggnader
för organisk och oorganisk kemi, biokemi samt kemiska övningslaboratoriet,
geologi och mineralogi, geografi, zoologi och genetik. Vid en fortsatt
utbyggnad av denna avdelning för ämnena fysik, matematik och teoretisk
fysik måste emellertid ytterligare markområden frigöras. Med hänsyn till
bland annat det relativt obetydliga intrång en sådan byggnad skulle innebära
för trädgårdsskolans del har byggnadsstyrelsen ansett sig kunna räkna
med att ifrågavarande markområden kan frigöras, även om trädgårdsskolan
befinnes böra vara kvar på Experimentalfältet. Styrelsen är emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

medveten om att vid prövningen av frågan om en förflyttning av högskolans
matematisk-naturvetenskapliga avdelning till Experimentalfiiltet förutsättningarna
för en förläggning dit jämväl av övriga avdelningar måste
noggrant övervägas. Vid ett sådant utbyggnadsskede torde icke kunna undvikas,
att markreservationer — icke minst med hänsyn till den framtida
utvecklingen — måste göras i sådan omfattning, att förutsättningarna för
trädgårdsskolans kvarliggande icke längre finns. Enligt byggnadsstyrelsens
mening bör därför frågan om trädgårdsskolans förflyttning prövas jämsides
med det av styrelsen framlagda ytterstadsalternativet.

Planerna på en ombyggnad av Roslagsvägen till motorväg berör även
det för högskolan föreslagna området. Tre alternativ har angivits för motorvägens
framtida sträckning. Det första innebär, att den nya motorleden
framdrages utmed Djurshohnsbanans östsida, det andra en breddning av
nuvarande Roslagsvägen och det tredje, att den nya motorleden framdrages
öster om riksmuseet över Experimentalfältet. På ett tidigt stadium av utredningen
om den nya motorleden har byggnadsstyrelsen tagit avstånd från
sistnämnda alternativ med hänsyn till att vägen skulle splittra Experimentalfältet
på ett för framtida utnyttjande olyckligt sätt. Styrelsen har även
ansett sig kunna basera utredningen om Stockholms högskolas utbyggnad
på att detta alternativ icke skall komma i fråga.

Beträffande det för högskolans botaniska institutioner planerade området
vid Lilla Frescati är detta för närvarande indelat i ett flertal arealer,
som upplåtits under kortfristiga perioder till olika arrendeinnehavare. En
del av marken brukas för odlingar, på en annan del är vissa byggnader
belägna. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksmarskalksämbetet hemställt,
att de för områdena gällande arrendeavtalen icke måtte förnyas vid
avtalstidens utgång.

Utformning. Därest Experimentalfältet kan frigöras från annan användning
erbjuder detta område den största tänkbara frihet vid utformningen
av en bebyggelse för högskoleändamål. Inbördes kontakt och samverkan
kan här ges en smidig och rationell lösning samtidigt som möjligheterna
lämnas öppna för fortsatt expansion, som genom forskningens och
teknikens språngvisa utveckling aldrig låter sig helt förutse. Högskolan kan
här inlemmas i ett större sammanhang som en länk i den kedja av vetenskapliga
institutioner, som i övrigt bildas av tekniska högskolan med därintill
belägna fristående institutioner, veterinärmedicinska anstalten, skogshögskolan,
veterinärhögskolan, riksmuseet, vetenskapsakademiens anläggningar
och Bergianska trädgården.

Som högskolans nya administrationsbyggnad torde efter lantbrukskemiska
kontrollanstaltens avflyttning kunna tagas i anspråk en kulturhistoriskt
värdefull byggnad inom områdets södra del. Denna byggnad synes
såväl i fråga om storlek som representativ utformning och läge vara vid
lämpad för sitt ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Högskolan saknar för närvarande ett samlat naturvetenskapligt bibliotek.
Vetenskapsakademiens bibliotek med Nordens största samlingar av naturvetenskaplig
facklitteratur kommer emellertid vid en förläggning av matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen till Experimentalfältet att ligga i
omedelbar anslutning till berörda institutioner, vilket torde skapa goda förutsättningar
för en lösning av avdelningens biblioteksfråga.

Matematikens karaktär av centralt ämne inom den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen jämsides med dess starka anknytning till samhällsvetenskaperna
inom den humanistiska avdelningen har föranlett placeringen
av matematiska institutionen mellan de båda avdelningarna. En
framtida fy sikinstitution bör givetvis ligga i nära anslutning till Nobelinstitutet
för fysik. Samtidigt bör fysiken ha nära kontakt med matematiken
och den fysikaliska kemien samt kiirnkemien. Institutionsbyggnaden
för fysik har därför föreslagits inlagd i en »gangliekedja» som en länk mellan
institutionen för kemi, Nobelinstituten för fysik och kemi samt institutionen
för matematik. Institutionsbyggnaden för kemi planeras bli uppförd
i tre huvuddelar, nämligen övningslaboratorium med två forskningsinstitut
på ömse sidor. Det ena forskningsinstitutet skulle omfatta oorganisk och
fysikalisk kemi och det andra organisk kemi och biokemi. Institutionsbyggnaden
för geologi och mineralogi föreslås förlagd parallellt utmed riksmuseets
södra flygel, där museets motsvarande forskningsavdelningar samt
Sveriges geologiska undersökning är inrymda. Från byggnadssynpunkt
torde ett samgående med museet enklast ske genom att dess lokaler tages
i anspråk för samlingar och dylikt, medan erforderliga laboratorieutrymmen
förlägges till den planerade nya institutionen. Nybyggnaden för den
geografiska institutionen har lagts in som en flygel till institutionsbyggnaden
för geologi och mineralogi. Beträffande genetiken har förutsatts, att
ämnet får samma zoologiska inriktning som hittills. Under den förutsättningen
har institutionsbyggnaden för genetik placerats i kretsen av byggnader
för den zoologiska ämnesgruppen. En organisatoriskt riktig förläggning
av byggnaden i kedjan av övriga institutionsbyggnader fordrar ett
slutgiltigt fastställande av ämnets forskningsinriktning. Institutionsbyggnaden
för zoologi har planerats som en fortsättning österut av riksmuseets
norra flygel, vilket underlättar samarbetet mellan museet och den zoologiska
institutionen. Meteorologiska institutet vid Stockholms högskola hör
nära samman med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI). Det sistnämnda institutet är i behov av nya lokaler. En förläggning
av högskolan till Experimentalfältet har därför givit byggnadsstyrelsen
anledning pröva frågan om en gemensam byggnad skulle kunna
uppföras för båda instituten. Då styrelsen ansett skäl tala härför har den
föreslagit en gemensam byggnad för dessa båda institut, belägen på en 25
meter hög kulle söder om veterinärmedicinska anstalten. Kravet på fri
horisont torde härigenom vara tillgodosett. Frågan om en utflyttning av

y •
<?*?*&*«

* s?5SS

STOCKHOLMS HOOSKOLA

raatuttu gmnami i-mtttMaaswiiwr

T«»

tis»

>0>;

**p 4*7 -t"

V A,''\ -x ^

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättning
sfor slaiing bör komma till stånd bör enligt byggnadsstyrelsens
mening göras till föremål för särskild utredning, varvid institutets
vetenskapliga anknytning jämväl till karolinska institutet bör beaktas.
Styrelsen har emellertid ansett sig böra förutsätta, att nybyggnad åtminstone
för den inom Wenner-Grensinstitutet bedrivna zoofysiologiska forskningen
och undervisningen bör ske inom Experimentalfältet i anslutning till
den genetiska institutionen, vilket ger goda möjligheter till kontakt med
zoologi samt organisk kemi och biokemi.

Byggnader för humanistiska samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna
har föreslagits bilda den avslutande, sydliga delen av »gangliekedjan»
på området ovanför Fiskartorpsvägen. En utflyttning av dessa
båda. avdelningar torde komma att äga rum under ett relativt sent skede
av utbyggnadsperioden. Vid planeringen har de olika ämnesgrupperna icke
tilldelats var sin särskilda byggnad utan inrymts i ett enda stort gemensamt
komplex, vilket torde bidraga till att bryta den nuvarande lokalt betingade
isoleringen och i stället skapa förutsättningar för de olika ämnena
att integrera inom samma avdelning. Vidare torde de olika ämnenas lokala
fördelning smidigt kunna varieras efter utvecklingens krav.

Det föreslagna komplexet för den humanistiska avdelningen består av tre
femvåningars byggnader, innehållande lärar- och tjänsterum in. m. Dessa i
nord-sydlig riktning liggande byggnader förbindes av en utmed de södra
gavelfasaderna utsträckt biblioteksbyggnad i två våningar innehållande
bokförråd, läsesalar och forskarceller. Mellan denna biblioteksbyggnad och
de tre övriga byggnaderna ligger ett system av en våning höga seminarielängor.
Hörsalarna är samlade i ett gemensamt block.

I komplexets nordöstra parti har stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
inrymts i en femvåningars byggnad, som är sammanbunden med
humanistiska avdelningens byggnad genom en hörsalsbyggnad.

Vid en utflyttning till Experimentalfältet av högskolan kommer för studentkåren
helt andra problem i förgrunden än om högskolan stannar kvar i
innerstaden. Det nya området saknar exempelvis erforderliga matserveringar,
fritidslokaler och dylikt. En mängd dylika anordningar måste därför
skapas i samband med utflyttningen av högskolan. Att uppföra en studentkårsbyggnad
för utspisning m. m. av cirka 9 000 personer torde bli ett
alltför osmidigt och svårgenomförbart projekt. Det synes därför mera
realistiskt att fördela näringsställena på ett flertal smärre lokaler. Kårhuset
har dimensionerats för cirka 1 500 samtidigt ätande personer. Något
fixerat program för ett kårhus i detta läge föreligger emellertid icke. Det
fria läget på området ger vidsträckta möjligheter att tillfredsställa framtida
önskemål.

Kommunikationerna mellan innerstaden och Frescati ombesörjes för närvarande
av Stockholms läns omnibusaktiebolag och Stockholms-Roslagens

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Järnvägar (Djursholmsbanan). Färdsträckan Odenplan-riksmuseet är cirka
3,5 km. För resa med buss beräknas cirka 8 minuter för sträckan Jarlaplan
—riksmuseet och med tåg Engelbrektsplan—Frescati cirka 10 minuter. Om
en direkt bussförbindelse ordnas mellan det nuvarande högskoleområdet vid
Observatoriekullen och det nya högskoleområdet vid Frescati, torde restiden
mellan de båda platserna bli 10 å 15 minuter.

I fråga om parkering erbjuder ytterstadsalternativet helt andra möjligheter
än innerstadsalternativet. Antalet erforderliga bilplatser har beräknats
till cirka 800 eller till samma antal som i innerstadsalternativet. I
ytterstadsalternativet kan parkeringsbehovet tillgodoses i direkt anslutning
till byggnaderna, varigenom extra kostnadskrävande arrangemang
undvikes.

Vissa anmärkningar. Därest en relativt kortvarig utbyggnadsperiod
kan påräknas är enligt byggnadsstyrelsens mening ytterstadsalternativet
att föredraga. Befinnes därjämte icke möjligt att tillräckligt snabbt
erhålla tillgång till kvarteret Mimer för uppbyggnad där av en matematisknaturvetenskaplig
avdelning, synes en utflyttning av åtminstone denna
avdelning vara en tvingande nödvändighet. För de övriga avdelningarnas
kvarblivande i innerstaden kan givetvis skäl anföras. Högskolans traditioner
och vissa kontaktbehov med innerstaden torde väl vara de starkaste
skälen. Det kan dock ifrågasättas, om icke behovet av goda kontakter
inom högskolan kommer att fälla utslaget för en samlad förläggning av
densamma. Styrelsen har därför ansett sig böra antaga, att en utflyttning
även av de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarna
till Frescatiområdet förr eller senare kommer att aktualiseras.

I de preliminärt beräknade kostnaderna för högskolans utbyggnad enligt
ytterstadsalternativet — redovisade i efterföljande sammanställning — har
inga belopp inräknats för temporära byggnadsåtgärder under utbyggnadsperioden.
Med hänsyn till att denna antagits bli relativt kort, har nämligen
sådana åtgärder bedömts bli av mindre omfattning. Skulle emellertid
utbyggnadsperioden bli avsevärt förlängd utöver det här gjorda antagandet,
torde man icke kunna undgå att i fråga om högskolans nuvarande
byggnader vidtaga förbättringsåtgärder, som beträffande omfattning och
kostnader närmast kan jämställas med de i innerstadsalternativet föreslagna
definitiva byggnadsåtgärderna. Avskrivningstiden för sådana temporära
investeringar torde icke böra sättas lägre än till cirka 40 år. Man
har sålunda — om man beslutar sig för att förlägga den matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen till Frescatiområdet — att redan från början
välja mellan att i stort sett inom den här antagna tiden — tio år — bygga
ut hela högskolan enligt ytterstadsalternativet eller att för åtminstone en
40-årsperiod räkna med en delad förläggning.

Utbyggnadsprogram 1958/59—1967/68. Ytterstadsalternativet

Administration ...........................

Kemi: övningslaboratorium, oorg..........

Botanik .................................

Geologi, mineralogi ......................

Kemi: org., biokemi .....................

Geografi ................................

Matematik ..............................

Genetik .................................

W enner-Grens institut ....................

Zoologi..................................

Fysik ...................................

Meteorologi .............................

Värmecentral, yttre arbeten m. m..........

Humanistiska, stats- och rättsvetenskapliga

avdelningarna .........................

Summa kronor

Total byggnads- kostnad 1 000 kr.	Tidigare anvisade medel 1 000 kr.	Erforderlig investering 1 000 kr.
58/59	59/60	60/61	61/62	62/63	63/64	64/65	65/66	66/67	67/68
1000	_	_	_	_	_	_	_				1000
12 500	100	500	3 000	3 000	3 000	2 900	—	—	—	—	—
6 250	100	500	3 000	2 650	—	—	—	—	—	—	—
9 000	—	—	500	2 000	2 500	2 000	1 000	1000	—	—	—
7 500	—	—	—	500	3 000	3 000	1000	—	—	—	—
3 750	—	—	—	—	500	2 000	1250	—	—	—	—
3 500	—	—	—	—	—	500	2 000	1000	—	—	—
2 500	—	—	—	—	—	—	500	2 000	—	—	—
5 750	—	—	—	—	—	—	—	500	2 750	2 500	—
3 750	—	—	—	—	—	—	—	500	2 000	1250	—
6 000	—	—	—	—	—	—	—	—	O O O	3 000	2 500
1 750	—	—	—	—	—	—	—	-	—	500	1250
12 000	—	—	500	2 000	2 000	2 000	2 000	2 000	1 500	—	—
21 500	—	—	—	—	—	500	4 000	4 500	4 500	4 500	3 500
96 750	200	1000	7 000	10150	11 000	12 900	11750	11 500	11250	11 750	8 250

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

Studentbostäder

Planeringen av studentbostäder faller enligt byggnadsstyrelsens mening
utanför ramen för det föreliggande utredningsuppdraget. Studenternas bostadsfråga
hör emellertid så intimt ihop med Stockholms högskolas utbyggnad,
att byggnadsstyrelsen icke kunnat underlåta att åtminstone antyda
möjligheterna för ett sådant nödvändigt komplement till de egentliga högskolebyggnaderna.
Höstterminen 1957 fanns ungefär 11 000 studenter i
Stockholm. Antalet studentrum var 600. Universitetsstäderna hade sammanlagt
ungefär 15 000 studenter. Studentrummens antal i dessa städer var
3 000.

Tomtmarkssituationen är synnerligen svår i Stockholm. På kommunalt
håll anses det icke möjligt att inom själva Stockholm reservera mark för
studentbostadsändamål. Därför har alldeles oberoende av planerna på en
eventuell utflyttning av Stockholms högskola till Frescatiområdet framkastats
ett förslag om att uppföra studentbostäder på sydsluttningen av Stora
Lappkärrsberget. Enligt en preliminär uppskattning skulle en »studentstad»
här kunna ge bostäder för omkring 2 000 studenter. Möjligheter till
fortsatt expansion erbjuder det strax norr därom belägna Torphagen.

Oavsett vilket alternativ — innerstads- eller ytterstadsalternativet — som
slutligen blir avgörande för Stockholms högskolas utbyggnad måste enligt
byggnadsstyrelsens mening möjligheterna att inom Norra Djurgården ställa
tomtmark till förfogande för studentbostäder övervägas. Härför talar redan
områdets läge med kontakt såväl med Stockholms högskolas nuvarande
anläggningar i trakten av Odenplan som med andra högskolor i norra delen
av staden.

Kommittén

Byggnadsstyrelsens redogörelse för Stockholms högskolas nuvarande
lokalförhållanden ger en tydlig bild av de svårigheter högskolan ställts inför.
Ett sedan länge kraftigt ackumulerat behov av ökade utrymmen, en
besvärande splittring av lokalerna — illustrerad av exempelvis det stora
antalet förhyrningar — jämte en delvis ytterst bristfällig lokalstandard
karakteriserar sålunda i dag situationen. Härtill kommer det utbyggnadsbehov
som beräknats för såväl den snabbt växande tillströmningen av studerande
som den starkt expanderande forskningen. Kommittén skall icke
här i detalj upprepa de data på vilka byggnadsstyrelsen grundat sina generalplanemässiga
överväganden. I fråga om det erforderliga lokaltillskottet
vill kommittén emellertid erinra om att styrelsen med utgångspunkt i nuvarande
lokalutrymmen — cirka 21 900 m2 golvyta — kalkylerat behovet
i mitten av 1960-talet till cirka 58 000 nr. Det angivna lokalbehovet har
uppskattats på grundval av en inom universitetsulredningen uppgjord preliminär
prognos över det totala antal studerande, som under tioårsperioden
1955—1965 beräknas söka inträde vid landets universitet och högskolor.
Som en arbetshypotes för det fortsatta planeringsarbetet har därvid upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ställts, att ökningen av antalet studerande under perioden skulle inom de
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna uppgå till 150 procent, inom
de humanistiska till 100 procent och inom de juridiska till 50 procent. Denna
arbetshypotes har legat till grund för uppskattningen av studerandeantalets
ökning vid Stockholms högskola. Totala antalet inskrivna studerande
vid högskolan var år 1955 cirka 3 900. Med ledning av de anförda siffrorna
beräknas motsvarande antal år 1965 utgöra cirka 7 900. Kommittén
vill i anslutning härtill nämna, att antalet inskrivna studerande vid högskolan
för närvarande — i februari 1959 — uppgår till inemot 6 000.1 detta
sammanhang kan också tilläggas att befolkningsutvecklingen i riket ger
vid handen, att antalet ungdomar i åldern 20—24 år fram till 1970 beräknas
öka väsentligt starkare i Storstockholm än i landet i övrigt.

Mot bakgrunden av det anförda framstår en snar lösning av högskolans
byggnadsfråga som ofrånkomlig, därest icke speciella anordningar syftande
till en begränsning av tillströmningen anses böra tillgripas. Av byggnadsstyrelsens
utredning framgår klart, att den största utökningen av lokalerna
erfordras för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.

I fråga om de båda alternativ för högskolans utbyggnad, innerstads- och
ytterstadsalternativet, som byggnadsstyrelsen utarbetat, har styrelsen utgått
från att ett ställningstagande till dem ytterst är en förhandlingsfråga
mellan staten, Stockholms stad och högskolan. Kommittén vill till en början
erinra om att byggnadsstyrelsen i fråga om det ena alternativet, innerstadsalternativet,
baserat sin plan på vissa antaganden rörande möjligheterna
till erforderlig markdisposition.

Enligt innerstadsalternativet skulle högskolan byggas ut i anslutning till
den nuvarande förläggningen, varvid kvarteret Mimer — där det staden
tillhöriga Norrtulls sjukhus nu är beläget och institutionsbyggnader för
högskolan redan finns — skulle friställas för ett nytt byggnadskomplex
för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen. Fortsatt ianspråktagande
av kvarteret Mimer för detta ändamål innebär enligt byggnadsstyrelsen
den enda möjligheten för en rimlig lösning av högskolans utbyggnad
i innerstaden. Andra, i och för sig tänkbara lösningar för eu sådan utbyggnad
har styrelsen efter närmare undersökningar ansett sig böra förkasta.

Kommittén vill erinra om att kvarteret Mimer sedan lång tid tillbaka
betraktats som expansionsområde för Stockholms högskola, ehuru något
tidsschema för kvarterets friställande icke kunnat fixeras. Byggnadsstyrelsen
har betonat, att en förutsättning för innerstadsalternativets genomförande
under den avsedda tioårsperioden är att ersättningsbyggnader för de inom
kvarteret i bruk varande sjukhusbyggnaderna är uppförda senast cirka fem
år efter investeringsperiodens början — enligt byggnadsstyrelsens plan sålunda
under budgetåret 1963/64 — samt att inom kvarteret vissa ytterligare
markupplåtelser redan dessförinnan kan påräknas. Sist avsedda upplåtelser
har styrelsen ansett kunna ske utan större olägenheter för sjukhusdriften.

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

På ett tidigt stadium av kommitténs arbete — d. v. s. innan byggnadsstyrelsens
generalplanealternativ preciserats — diskuterades vid överläggningar
med stadens och högskolans förhandlingsdelegationer frågan om
kvarteret Mimers friställande för högskoleändamål. Från stadens sida hävdades
därvid, att ett sådant friställande icke syntes kunna bli aktuellt förrän
om 25 å 30 år. Innan dess syntes med hänsyn till sjukhusdriften upplåtelser
av mera väsentlig omfattning — utöver dem som redan skett —
icke kunna påräknas. Förnyade överläggningar i denna fråga, grundade på
byggnadsstyrelsens generalplanealternativ, ledde icke till ändrad bedömning.
Enligt stadens förhandlingsdelegation finge innerstadsalternativet utifrån
de antagna premisserna betraktas såsom helt orealistiskt.

Till grund för stadens inställning synes främst ha legat antagandet, att en
forcering av frågan om ersättningsbyggnader för Norrtulls sjukhus skulle
kunna leda till mycket allvarliga störningar i Stockholms stads sjukhusby
ggnadsprogram. Kommittén vill här understryka, att det även från statens
synpunkt måste betraktas som angeläget, att detta program ostört
fullföljes, framför allt med hänsyn till den medicinska undervisningens intressen.
Att rekommendera extraordinära anordningar för att få till stånd
en snabb upplåtelse av kvarteret Mimer för högskolans ändamål skulle
därför enligt kommitténs mening komma ifråga, endast om tungt vägande
skäl kunde anföras för dylika åtgärder. Med beaktande redan av stadens
uppfattning ansåg kommittén sig i detta läge kunna konstatera, att förutsättningar
för en förhandlingsuppgörelse med staden på grundval av innerstadsalternativet
i realiteten icke förelåg.

Byggnadsstyrelsen har i sin utredning förutsatt att ett klarläggande på
denna punkt skulle ske förhandlingsvägen. Kommittén vill emellertid betona,
att den för egen del funnit fördelarna med en utflyttning av högskolan
så väsentliga, att kommittén — även om möjligheter till ett förvärv
av kvarteret Mimer i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens
tidsschema förelegat — icke ansett en utbyggnad i innerstaden
ändamålsenlig. Av det föregående referatet av de båda generalplanealternativen
torde ha framgått de fördelar, som byggnadsstyrelsen i sin utredning
ansett stå att vinna med en utflyttning av högskolan. Kommittén vill
för egen del sammanfattningsvis peka på vissa skäl, som för kommittén
varit utslagsgivande.

Det område av Norra Djurgården till vilket högskolan enligt ytterstadsalternativet
skulle förläggas inrymmer en rad vetenskapliga institutioner.
Fn nybebyggelse för högskolan inom detta område skulle kunna genomföras
med direkt sikte på en ändamålsenlig samordning av verksamheten vid
dessa institutioner och högskolans egna. Vidare skulle helt nya vägar också
kunna prövas i fråga om lokaldisposition och byggnadssätt. Om institut
tionstänkandet i realiteten skall ge vika för en ny syn på principerna för
vetenskapligt samarbete, förefaller det kommittén nödvändigt att ett orga 3

— Bihang Ulf riksdagen* protokoll 1959. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

nisatoriskt och byggnadstekniskt nyskapande i detta syfte stimuleras. Sådana
strävanden skulle uppenbarligen i särskilt hög grad kunna främjas
vid en ytterligare planläggning för högskoleändamål av det nu aktuella
ytterstadsområdet. Till förmån för en utflyttning synes enligt kommitténs
mening därjämte tala, att ytterstadsalternativet erbjuder möjligheter att
anordna studentbostäder i omedelbart grannskap av högskoleinstitutionerna.

En översiktlig granskning av investeringskostnaderna för byggnader och
anläggningsarbeten enligt ytterstads- och innerstadsalternativen — cirka
100 miljoner kronor mot cirka 85 miljoner kronor — ger vid handen att
merkostnaderna för ytterstadsalternativet synes förhållandevis måttliga.
Därvid bör dessutom uppmärksammas att ytterstadsalternativet förutsätter
hel nybebyggelse, medan innerstadsalternativet till väsentlig del avser
ombyggnadsarbeten. Även andra faktorer bör beaktas vid en kostnadsjämförelse
mellan alternativen. Kommittén vill här fästa uppmärksamheten på
att i de kalkylerade byggnadskostnaderna för innerstadsalternativet icke
inräknats kostnader för uppförande av ersättningsbyggnader för Norrtulls
sjukhus.

Ifråga om markkostnaderna, betraktade som kostnader för det allmänna
oavsett äganderättsförhållanden, vill kommittén endast konstatera — utan
att närmare pröva själva underlaget för den av byggnadsstyrelsen gjorda
jämförelsen — att värdet av färdig tomtmark enligt ytterstadsalternativet
ligger väsentligt lägre än enligt innerstadsalternativet.

De möjligheter till framtida expansion som ytterstadsalternativet erbjuder
synes enligt kommitténs mening böra tillmätas en särskilt stor vikt.
I de mycket små marginaler, som innerstadsalternativet i detta hänseende
medger, samt i de betydande kostnader för fastighetsförvärv som en framtida
expansion därmed skulle medföra ligger enligt kommitténs uppfattning
den allvarligaste svagheten hos innerstadsalternativet.

Sedan kommittén för egen del ansett sig böra i princip förorda ytterstadsalternativet
bekräftades vid överläggningar med företrädare för 1955 års
universitetsutredning att även universitetsutredningen funnit vägande skäl
för en utbyggnad av högskolan i enlighet med detta alternativ. Samtidigt
underrättades kommittén om att Stockholms högskolas styrelse enhälligt
förordat ytterstadsalternativet.

Av det förslag till avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms
högskola, som kommer att redovisas i det följande, framgår, att parterna
förutsatt att en successiv överflyttning sker av den nuvarande högskolans
verksamhet från innerstaden till det föreslagna området på Norra Djurgården.
Ett godkännande av avtalsförslaget synes därför innefatta ett principbeslut
om hela högskolans utflyttning. I fråga om investeringsperiodens
längd och investeringarnas omfattning har några föreskrifter däremot icke
intagits i avtalsförslaget.

Kungi. May.ts proposition nr 106 år 1959

Vissa synpunkter på ytterstadsalternativet

Kommittén har vid överläggningar med företrädare för Kungl. Djurgårdens
förvaltning och djurgårdsnämnden dryftat sådana frågor, som aktualiseras
av ett ställningstagande till förmån för ytterstadsalternativet. I
det följande torde få redovisas vissa synpunkter, som framförts av djurgårdsmyndigheterna
i fråga om en exploatering av Frescatiområdet.

Djurgårdsförvaltningen. Ien promemoria till kommittén av
den 25 september 1958 har djurgårdsförvaltningen anfört i huvudsak följande.

För den ifrågasatta arkitekttävlingen bör till disposition avsett område
fixeras. Detta bör inrymma såväl högskolans nuvarande markbehov som
vad som beräknas erforderligt för hela den utvidgning av högskolan, som
nu kan ifrågakomma. Dessutom bör planläggningen ske så, att markbehovet
för institutionsbyggnadernas tillväxt blir tillgodosett inom för varje
institution avsett område. Att skapa för allmänhetens trevnad lämpliga
områden inom den av vetenskapliga institutioner omgivna parken torde
vara en fiktiv åtgärd. Området bör emellertid planeras så, att allmänheten
i erforderlig utsträckning har fri genomfartstrafik, d. v. s. institutionerna
får icke inhägnas.

I den mån stadens befolkning växer betonas ännu starkare behovet av
fria områden av parknatur. Detta kan icke tillgodoses, om icke nu tillräckliga
områden undantages från exploatering. De som handhar uppdraget att
vårda Djurgårdens natur och förvalta djurgårdskassan måste kunna räkna
med statsmakternas stöd åtminstone när det gäller att vidmakthålla, områdenas
gränser, eljest är en nu erforderlig långsiktig planering av Djurgårdens
inrättande och skötsel såsom rekreationsområde efter vår tids erfarenheter
och krav icke möjlig att genomföra.

Om det till Skogs- och lantbruksakademien upplåtna Experiment alfältet
med riksdagens samtycke tages i anspråk för annat ändamål, bör undersökas,
om djurgårdskassan skall beredas ersättning för ökade kostnader för
väghållning, parkvård m. m.

Djurgårdsnämnden. Djurgårdsnämnden har i en promemoria
till kommittén av den 17 oktober 1958 anfört bland annat följande.

Djurgårdsnämnden har vid studium av byggnadsstyrelsens utredning^ansett
sig kunna konstatera, att man beträffande högskolans fastighetsfrågor
befinner sig i ett läge, som innebär avsevärda svårigheter att med önskvärd
skyndsamhet nu lösa högskolans lokalbehov i innerstaden i anslutning till
befintliga institutioner. Nämnden, som eljest ansett det ligga närmast till
hands att eftersträva en lösning enligt det s. k. innerstadsalternativet, är av
den uppfattningen, att fastighetsfrågornas läge mera än verkliga kostnadsskäl
talar för att man nu måste överge tanken på att i innerstaden erhålla
en total lösning av de föreliggande lokalbehoven. Nämnden anser sig icke
för närvarande kunna taga stiillning till frågan huruvida en delad förläggning
av institutioner såväl till innerstaden som till ytterstaden även pa
längre sikt är möjlig, men vill med hänsyn till vad ovan sagts icke mot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

sätta sig att mark inom vissa bestämda gränser reserveras för en utbyggnad
av högskoleinstitutioner inom Experimentalfältet. Vissa förutsättningar för
en sådan markreservation skall i detta sammanhang beröras.

Med hänsyn till de stora anspråk på mark inom Djurgården, som gör sig
gällande från statliga myndigheter, vetenskapliga institutioner och andra,
samt Djurgårdens betydelsefulla roll som naturpark ävensom den inom
Stockholms stad rådande knappheten på byggnadsmark är det enligt djurgårdsnämndens
mening nödvändigt att redan nu fastslå, att den markreservation
på lång sikt, som göres för högskolan, i allt väsentligt icke får i
framtiden överskridas. Det bör sålunda icke vara möjligt att — såsom den
föreliggande utredningen av ytterstadsalternativet antyder — betrakta angränsande
delar av Djurgården som markreserver för framtida utveckling
av högskolan. Vid bedömning av högskolans framtida utvecklingsmöjligheter
och dimensionering på lång sikt måste denna omständighet tagas till
utgångspunkt och den tillgängliga marken därför effektivt utnyttjas för
bebyggelse så att eventuella lokalutvidgningar kan ske inom det område,
som nu anvisas. Den framlagda generalplaneskissen innebär enligt nämndens
mening icke ett tillräckligt effektivt utnyttjande av marken och kan
ur de angivna synpunkterna icke förordas till utförande. Väsentliga omarbetningar
i syfte att uppnå markbesparing måste därför göras. Därest den
närmare projekteringen skall föregås av en tävlan om bebyggelsens utformning,
bör tävlingsprogrammet sålunda såsom en viktig utgångspunkt angiva
ett möjligast effektivt utnyttjande av marken. Nämnden förutsätter också
att den skall deltaga i denna frågas behandling.

Stockholms högskolas ställning

Tidigare diskussion

Frågan om ett universitet i Stockholm. Frågan om
Stockholms högskolas framtida ställning torde till en början få belysas
utifrån de diskussioner om ett universitet i huvudstaden, som förts sedan
lång tid tillbaka.

På initiativ av dåvarande överståthållaren sammanträdde år 1937 rektorerna
vid högskolorna i Stockholm för att överlägga om en närmare samverkan
dem emellan. Som ett resultat härav framlades den 4 april 1938 en
promemoria rörande ifrågasatt sammanslutning av Stockholms högskolor
till Stockholms universitet. I promemorian framhölls, att stora fördelar stod
att vinna på ett samarbete mellan högskolorna. En universitetssammanslutning
ansågs ej behöva medföra någon ändring i högskolornas ställning
eller stadgar i annan mån än att respektive högskola genom en tilläggsbestämmelse
anslöts till Stockholms universitet. Dessa universitetsplaner kom
dock aldrig att upptagas till närmare överväganden. År 1944 sammanslöt
sig emellertid rektorerna vid de åtta högskolorna i Stockholm till Stockholms
högskolors rektorskonvent, vars stadgar fastställdes av Kungl. Maj:t
den 20 maj 1949. Rektorskonventet har enligt stadgarna att verka för ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

rationellt samarbete högskolorna emellan och bevaka för dessa gemensamma
intressen av olika art, både då det gäller att främja vetenskaplig forskning
och att lösa administrativa och ekonomiska spörsmål.

Efter framställning av rektorskonventet anmodade universitetskanslern
genom skrivelse den 12 december 1952 rektorerna för de under kanslerns
överinseende stående lärosätena i Stockholm samt rektor vid farmaceutiska
institutet att i samråd med rektorerna vid övriga till rektorskonventet
anslutna högskolor verkställa utredning angående förutsättningarna
och formerna för bildandet av ett Stockholms universitet.

I en den 30 juni 1953 dagtecknad skrivelse redovisades resultatet av den
sålunda anbefallda utredningen. I fråga om formen för en eventuell sammanslutning
mellan de vetenskapliga högskolorna i Stockholm framförde
utredningsmännen i huvudsak följande synpunkter. Två olika förslag för
en samordning hade varit under diskussion. Enligt det ena förslaget skulle
ett närmare sammanförande av högskolorna ske genom att en för hela
universitetet gemensam rektor valdes och ett konsistorium inrättades, i
huvudsak enligt statsuniversitetens mönster. Enligt det andra förslaget
åter skulle rektorskonventet bibehållas som organ för gemensamma angelägenheter
och universitetsnamnet införas som samlande benämning för de
anslutna högskolorna. Härigenom skulle en universitetsbildning kunna realiseras
utan ingrepp i de enskilda högskolornas inre förhållanden.

Detta förslag har icke föranlett någon åtgärd.

Riksdagens revisorer har i sin berättelse över den år 1956 av dem verkställda
granskningen angående statsverket (under § 28) behandlat frågan
om organisationsformen för de vetenskapliga högskolorna i Stockholm och
Göteborg. I berättelsen anföres bland annat följande.

Frågan om en närmare samordning av Stockholms högskolor till ett
Stockholms universitet har vid ett par tillfällen varit uppe till övervägande.
Starka skäl talar för att frågan om ett Stockholms universitet ånyo prövas.
Såsom icke minst framgår av direktiven för 1955 års universitetsutredning
står vårt land uppenbarligen inför nödvändigheten att genomföra en ganska
betydande upprustning av den vetenskapliga forskningen och undervisningen.
I detta läge synes det revisorerna angeläget att mer än någonsin
tillse, att anvisade medel kommer till avsedd nytta och att organisationen
av det akademiska arbetet således utformas på sådant sätt, att onödiga
kostnader undvikes. Från denna utgångspunkt framstår förhållandena i
Stockholm som föga rationella. Varje högskola har bland annat sin egen
administrativa apparat, trots att de arbetsuppgifter, som härutinnan ankommer
på de olika högskolorna, i stort sett sammanfaller. Beaktas bör
därjämte, att många av högskolorna företer stark inbördes släktskap även
i rent vetenskapligt hänseende. Sålunda kan erinras om den nära samhörigheten
i fråga om vissa ämnesområden mellan Stockholms högskolas naturvetenskapliga
fakultet, karolinska institutet och tekniska högskolan, mellan
karolinska institutet, tandläkarhögskolan, farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan
samt mellan Stockholms högskolas humanistiska och juridis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ka fakulteter och handelshögskolan. Någon organiserad form av samverkan
på så sätt, att lärarkrafter, föreläsningssalar, laboratorier, apparatur och
andra tekniska hjälpmedel, djurstallar, verkstäder m. m. utnyttjas gemensamt,
förekommer emellertid knappast. — Biblioteksverksamheten är splittrad,
även om på detta område ett ökat samarbete vuxit fram under senare år.
Ej heller föreligger någon enhetlig plan för högskolornas utbyggnad, uppgjord
med beaktande av samtliga högskolors lokalbehov. Alla här anförda
förhållanden måste enligt revisorernas mening leda till onödiga kostnader i
form av dubbelarbete samt mindre effektivt utnyttjande av både personella
och materiella resurser. Den nuvarande splittringen innebär därjämte en
viss fara för vetenskaplig isolering, vilket särskilt gäller de minsta högskolorna.
— Det motstånd, som på sina håll rests mot tanken på ett Stockholms
universitet är, enligt det intryck revisorerna erhållit, delvis psykologiskt
och emotionellt betingat. Uppenbarligen föreligger dock även praktiska
svårigheter för denna tankes förverkligande, bland annat sammanhängande
med att många av högskolorna är belägna på långt avstånd från
varandra. Problemet försvåras ytterligare därav, att en del av högskolorna
redan nått en sådan storlek, att de åtminstone i vissa hänseenden framstår
som naturligt avgränsade organisationsenheter. De olägenheter, som berörts
i det föregående, är emellertid så betydande, att avsevärda rationaliseringsvinster
— vetenskapligt, pedagogiskt och administrativt — synes
stå att vinna genom en närmare samordning av de här ifrågavarande högskolorna
i Stockholm. På vad sätt en dylik samordning bör komma till
stånd får självfallet bli beroende av särskilda överväganden. Möjligheten
att på något sätt infoga naturhistoriska riksmuseet och andra för den
vetenskapliga forskningen och undervisningen betydelsefulla museer i en
universitetsorganisation av här ifrågavarande slag synes jämväl böra
undersökas.

I detta sammanhang erinrade revisorerna även om att förslag på sin tid
väckts om bildande av två universitet i Stockholm, av vilka det ena skulle
ha medicinsk karaktär och i sig innefatta karolinska institutet, tandläkarhögskolan,
farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan. Slutligen erinrade
revisorerna om att flera av de nu avsedda högskolorna i Stockholm
företedde stora inbördes olikheter i fråga om sättet för verksamhetens
finansiering. Vissa av dem vore sålunda i större eller mindre utsträckning
beroende av avkastningen från olika fonder samt kommunala bidrag. Vid
övervägandet av frågan om formen för den ekonomiska förvaltningen borde
därför enligt revisorernas mening nu berörda omständigheter ägnas vederbörlig
uppmärksamhet.

Statsutskottet fann de av revisorerna berörda frågekomplexen i stort sett
falla inom det åt 1955 års universitetsutredning givna uppdraget i den mån
de icke skulle behandlas av utredningen rörande fortsatt upprustning av
Stockholms högskola eller utredningen rörande Stockholms högskolas framtida
ställning (Stockholms högskolas förhandlingskommitté) eller av dessa
i samråd med universitetsutredningen. Utskottet framhöll emellertid, att
särskilt de frågor, som berörde de organisatoriska problemen beträffande
högskolorna i Stockholm samt nybebyggelsen för dessa högskolor uppenbar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ligen syntes kräva ett snabbt principiellt avgörande, så att på detsamma
grundade konkreta förslag kunde utformas och föreläggas riksdagen för
prövning och avgörande. Utskottet hemställde, att revisorernas förslag icke
måtte föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t gav till känna vad utskottet anfört (SU 1957: 169).

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (Rskr. 1957: 382).

Frågan om Stockholms högskolas ställning. Såsom
framgått av redogörelsen för 1948 års avtal innebar detta, att Stockholms
högskolas karaktär av en icke statlig institution bibehölls. Statens inflytande
över högskolan förstärktes emellertid i väsentliga hänseenden. 19^7
års sakkunniga berörde i den skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet,
med vilken avtalsförslaget överlämnades, bland annat frågan om
högskolans framtida ställning till staten. De sakkunniga framhöll, att då
det uppenbarligen måste förutsättas, att den fortsatta utvecklingen skulle
komma att medföra avsevärda anspråk på bidrag av statsmedel till högskolans
verksamhet, de sakkunniga övervägt, om i anledning härav ett
förstatligande av högskolan kunde anses påkallat. Av skrivelsen framgår
vidare, att från stadens sida intresse visats för att högskolan bibehölls som
en icke statlig institution, i vars upprätthållande och förvaltning staden
alltfort tog en aktiv del. De sakkunniga hade för egen del stannat vid att
i varje fall tills vidare högskolans nuvarande karaktär av enskild stiftelse
icke borde ändras. Från åtskilliga synpunkter kunde det enligt de sakkunnigas
mening vara av betydelse att här gå fram med varsam hand.
Nämnda organisationsform hade visat sig äga stor livskraft, och värdet av
högskolans förankring i medborgarintresset inom den kommun, där högskolan
vuxit fram, måste skattas högt. Ej heller borde förbises vidden av det
ansvar, som ett förstatligande skulle medföra. Statens rimliga krav på förstärkt
inflytande över högskolan och bättre inblick i dess förhållanden
vid en utvidgad ekonomisk hjälp från statens sida kunde enligt de sakkunniga
även utan förstatligande tillgodoses.

Borgarrådsberedningen erinrade i yttrande till Stockholms stadsfullmäktige
över avtalsförslaget att högskolan under en viss motsättning till hävdvunna
bildningsideal skapats såsom en fri och helt självständig forskningsinstitution.
Sedermera hade högskolan utvecklats och omvandlats till ett
mera reguljärt akademiskt lärosäte, som dock behållit något av en friare
ställning och struktur och av de mera obundna arbetsuppgifter, som den
länge tjänat.

Styrelsen för Stockholms högskola framhöll i sitt yttrande till universitetskanslern
över förutnämnda avtalsförslag, att styrelsen för sin del funnit
det särskilt värdefullt, att någon principiell förändring av högskolans
ställning såsom en icke statlig institution ej ifrågasattes. Det rådde enligt
styrelsens uppfattning inte något tvivel om att just högskolans ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

som en självständig institution varit en av de viktigaste orsakerna till att
högskolan under gångna år i så hög grad kommit i åtnjutande av frikostiga
donationer från olika håll.

Kommittén

Trots initiativ i skilda sammanhang har planerna på en mera omfattande
universitetsorganisation i Stockholm inte tagit fastare form. Av den förut
refererade diskussionen framgår, att värdet av en samordning av verksamheten
vid de i huvudstaden befintliga högskolorna allmänt vitsordats men
att olika meningar kommit till uttryck beträffande arten och omfattningen
av ett samgående. För närvarande synes på högskolehåll i Stockholm enighet
icke föreligga om ändamålsenligheten av en fast organiserad enhet, omfattande
förutom i Stockholm redan företrädda motsvarigheter till fakulteter
— juridisk, medicinsk, humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig
— därtill knutna eller till nya fakulteter ombildade fackhögskolor.

Det har icke ankommit på kommittén att behandla universitetsfrågan i
Stockholm i denna frågas mera vidsträckta mening. Kommittén vill i detta
sammanhang erinra om att frågan om universitetens organisatoriska uppbyggnad
och administrativa struktur för närvarande prövas av 1955 års
universitetsutredning. Förutsättningar att praktiskt angripa frågan om en
integration av högskoleenheterna i Stockholm torde därför föreligga, först
sedan universitetsutredningen slutfört sitt arbete i nu berörda delar. En
lösning av den mera begränsade frågan om Stockholms högskolas framtida
ställning bör därför ske på ett sätt, som icke hindrar eller föregriper ett
senare ställningstagande till de betydelsefulla samordningsproblem, som
återstår att lösa. Kommittén vill i detta sammanhang tillfoga, att den är
av den uppfattningen att de snabbt växande anspråken på tjänster, lokaler
och utrustning för forskningen och den högre undervisningen måste, generellt
sett, mötas av åtgärder, ägnade att säkerställa ett så effektivt utnyttjande
som möjligt av befintliga och nytillkommande resurser. I all synnerhet
bör detta gälla de orter där splittringen på flera enheter med ofta
närbesläktade forsknings- och undervisningsuppgifter är särskilt framträdande
och där möjligheter i och för sig bör föreligga för en vidgad samverkan.
För kommittén har vid övervägandena om en ändring av Stockholms
högskolas ställning en sådan organisationsform, som kan främja fortsatta
samordningssträvanden på detta område, ansetts böra tillmätas ett
särskilt värde.

Lnder det första skedet av de nu slutförda trepart sförhandlingarna —
d. v. s. tiden innan de förut redovisade utbyggnadsalternativen utarbetats
— kom diskussionen om Stockholms högskolas framtida ställning att väsentligen
röra sig kring olika möjligheter att revidera 1948 års avtals regler
om samarbetet mellan staten och Stockholms stad i fråga om högskolans

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ekonomi och administration. För kommittén framstod det — i betraktande
av det givna förhandlingsuppdraget — som naturligt att i första hand
söka utröna möjligheterna till en sådan revision, som med hänsyn till den
faktiska utvecklingen efter 1948 från statens synpunkt kunde te sig angelägen.
De huvudspörsmål, som en omprövning kunde komma att avse,
gällde avvägningen av statens och stadens inflytande, finansieringen samt
byggnads- och markfrågorna. För att belysa detta frågekomplex vill kommittén
här rikta uppmärksamheten på vissa faktorer.

I stort sett torde Stockholms högskola numera kunna karakteriseras
såsom jämställd med statsuniversiteten. Ett par viktiga undantag bör
emellertid nämnas. Tillsättande av befattning som professor, laborator eller
preceptor ankommer — såsom framgår av de tidigare citerade allmänna
bestämmelserna — fortfarande på styrelsen, ehuru utnämningen skall underställas
Kungl. Maj:t för prövning och stadfästelse. Även förordnande av
oavlönad docent ankommer på styrelsen. Förordnandet skall dock underställas
kanslern för prövning och stadfästelse. På dessa punkter har det
synts kommittén nödvändigt i och för sig, att en ändring, syftande till fullständig
överensstämmelse med motsvarande regler vid universiteten, kommer
till stånd. Vidare bör framhållas att högskolans ställning som enskild
stiftelse icke synes medge besvärsrätt i fråga om vissa tjänstetillsättningar
vid högskolan.

Högskolans ursprungliga karaktär av fri utbildningsanstalt, som kunde
lägga utbildningen efter ett mindre bundet schema, torde icke längre med
fog kunna åberopas som skäl för fortsatt bibehållande av högskolans ställning
som enskild institution. Ej heller torde ett förut framfört motiv för ett
sådant bibehållande, nämligen att självständigheten varit en av de viktigaste
orsakerna till att högskolan tidigare kommit i åtnjutande av frikostiga
donationer från olika håll, numera kunna tillmätas nämnvärd betydelse.

Högskolans successiva förändring framgår även därav, att statens allmänna
avlöningsreglemente gjorts tillämpligt beträffande tjänstemän vid högskolan,
i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som
Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. På samma tjänstemän
är SPA-reglementet tillämpligt. Genom riksdagsbeslutet 1956 togs ytterligare
ett betydelsefullt steg i syfte att ställa högskolans personella och
andra resurser i paritet med universitetens i Uppsala och Lund.

I detta sammanhang torde vidare särskilt böra beaktas den förskjutning i
förhållandet mellan stadens inflytande i högskolan och dess ekonomiska
åtaganden gentemot denna, som ägt rum sedan 1948. Enligt 1948 års avtal
utser stadsfullmäktige i Stockholm fyra av styrelsens tolv ledamöter. Stadens
bidrag skall enligt avtalet utgå med cn fjärdedel av den s. k. anslagssumman
(se avtalet p. Ila), dock med högst 1,2 miljoner kronor. Detta
maximibelopp uppnåddes redan budgetåret 1952/53, varefter sålunda kost -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

nadsökningen för högskolans verksamhet kommit att helt falla på staten.
För innevarande budgetår uppgår statens andel av anslagssumman till
drygt 12 miljoner kronor. Denna utveckling visar, att en omprövning av
högskolans ställning är nödvändig. Resultatet av en sådan omprövning
beror givetvis av valet av bedömningsgrunder.

Kommittén vill slutligen i anslutning till dessa synpunkter understryka,
att högskolans nuvarande särställning medfört en rad administrativa problem,
i synnerhet för de centrala myndigheterna.

Försöken att under detta första skede av förhandlingsarbetet finna nya
vägar för ett fortsatt samarbete mellan de berörda parterna ledde emellertid
icke till något resultat. Bland annat ventilerades, på grundval av en
inom högskolans förhandlingsdelegation skisserad plan, möjligheten av en
ombildning av högskolan till ett statsuniversitet med något annorlunda
organisation än de nuvarande universitetens. En av de väsentligaste avvikelserna
från universitetsstatuterna i denna plan innebar, att mindre
konsistoriet och drätselnämnden skulle sammanslås till ett organ, kallat
konsistoriet, medan det större konsistoriet skulle slopas. I det tänkta konsistoriet
förutsattes enligt planen, att ett visst antal ledamöter skulle utses
av stadsfullmäktige i Stockholm.

En väsentlig anledning till att förhandlingarna under detta skede av arbetet
i realiteten strandade var avsaknaden av en långsiktig byggnadsplan
för högskolan. Oklarheten beträffande vilken mark som i framtiden skulle
komma att reserveras för högskolans fortsatta tillväxt innebar, att tillräckligt
underlag för en uppgörelse icke förelåg. Samtliga förhandlingsparter
fann det under sådana omständigheter nödvändigt att högskolans byggnadsfråga
ytterligare penetrerades, innan spörsmålet om en definitiv reglering
av parternas förhållanden i ekonomiska och organisatoriska hänseenden
på nytt togs upp till behandling.

Såsom framgått av det föregående ledde parternas bedömning av generalplanealternativen
till enighet om att en utbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse
med ytterstadsalternativet syntes vara den enda realistiska
lösningen av högskolans byggnadsfråga. Därmed försköts tyngdpunkten
i förhandlingsarbetet till lokaliseringsfrågan och med denna sammanhängande
spörsmål.

Det fortsatta förhandlingsarbetet gav klart vid handen att stadens delegerade
icke vore beredda att överväga sådana jämkningar i 1948 års avtal
som skulle innebära någon mera väsentlig ökning av kommunens ekonomiska
engagemang i högskolans verksamhet. Från de delegerades sida hävdades
bestämt, att högskoleväsendet i princip vore en statlig uppgift samt
att de skäl, som tidigare föranlett stadens medverkan i högskolans utveckling,
icke längre ägde samma styrka och i vart fall icke kunde tagas till
intäkt för krav på ökade insatser från stadens sida. Kommittén framhöll
häremot, att den visserligen i princip delade uppfattningen om statens skyl -

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1959

dighet att sörja för högskoleutbildning men att det här vore fråga om ett
fullföljande, eventuellt en avlösning, av förpliktelser, som sedan gammalt
och senast genom 1948 års avtal och därtill knutna uttalanden åvilade
Stockholms stad.

Det förhållande att staten sålunda i framtiden — under förutsättning av
i huvudsak oförändrade regler beträffande statens och stadens ekonomiska
åtaganden respektive inflytande — skulle få påtaga sig praktiskt taget hela
kostnaden för den erforderliga expansionen ävensom den omständigheten
att investeringarna i nybyggnader för högskolan avsågs ske på staten tillhörig
mark stärkte kommittén i den uppfattningen, att en av förutsättningarna
för utbyggnadsprogrammets förverkligande borde vara, att statens
ledning av högskolan i fortsättningen klart markerades. Därmed kom
följderna av ett förstatligande av högskolan att bli huvudämnet för de
fortsatta överläggningarna. Utifrån den principiella ståndpunkt rörande
betingelserna för fortsatt expansion av högskolans verksamhet, som kommittén
sålunda tagit, gällde det att närmare undersöka villkoren för en
ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte.

Förhandlingarna visade, att förutsättningar icke kunde bedömas föreligga
för en samverkan, varigenom staden skulle ikläda sig åtaganden gentemot
det tänkta universitetet och samtidigt tillförsäkras visst inflytande
över dess förvaltning. Kommittén vill här erinra om att ett dylikt samarbete
etablerats genom ett särskilt, tidsbegränsat avtal i anslutning till
1954 års huvudavtal om inrättande av ett universitet i Göteborg. Enligt
detta särskilda avtal förbinder Göteborgs stad sig att ställa välbelägen
och lämplig tomtmark till förfogande för den filosofiska fakultetens nybyggnader
samt bidrager årligen därutöver med ett belopp av 400 000 kronor
till verksamheten vid nämnda fakultet. Göteborgs stadsfullmäktige
skall enligt samma avtal välja två ledamöter av universitetets drätselnämnd.

Kommittén hade sålunda att utgå från att en ombildning av Stockholms
högskola till ett statligt lärosäte i realiteten skulle komma att innebära, att
stadens engagemang samtidigt i allt väsentligt upphörde. För kommittén
och övriga parter gällde det därför främst att uppnå en lösning av de med
hänsyn till den avsedda utflyttningen betydelsefulla frågorna om framtida
ägande- och nyttjanderättsförhållanden beträffande sådan staden tillhörig
mark, som för närvarande disponeras av Stockholms högskola. Förhandlingsarbetet
i övrigt koncentrerades på de förvaltningsfrågor som en ombildning
av högskolan till ett statsuniversitet aktualiserade.

Resultatet av förhandlingsarbetet framgår av det förslag till avtal angående
inrättande av ett universitet i Stockholm m. in. jämte till avtalsförslaget
hörande anmärkningar, som redovisas i närmast följande kapitel.
Enligt avtalsförslaget skall högskolan den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt
lärosäte, benämnt universitetet i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Ett förverkligande av det nu framlagda förslaget om en ombildning av
Stockholms högskola till ett universitet och utflyttning av verksamheten
till Frescati öppnar en rad samordningsmöjligheter.

I en till byggnadsstyrelsens utredning den 31 december 1957 fogad promemoria
har utredningen för fortsatt upprustning av Stockholms högskola
pekat på vissa möjligheter till ett närmare samgående mellan delar av
naturhistoriska riksmuseet och motsvarande institutioner vid Stockholms
högskola. I promemorian har anförts, att frågan om ett sådant samgående
enklast kunde lösas genom en sammanslagning av museet och högskolan
men att en sammanslagning i sin tur förutsatte ett förstatligande av högskolan.
Kommittén vill här erinra om att riksmuseet är en statlig institution,
som enligt av Kungl. Maj:t fastställd instruktion står under Vetenskapsakademiens
inseende och vård. Riksmuseet är för närvarande uppdelat
på sju avdelningar, nämligen den botaniska avdelningen, den paleobotaniska
avdelningen, vertebratavdelningen, evertebratavdelningen, entomologiska
avdelningen, paleozoologiska avdelningen och mineralogiska avdelningen.
Varje avdelning har en föreståndare med titel professor. Avdelningsföreståndare
utnämnes av Kungl. Maj:t efter förslag av akademien.

Enligt kommitténs mening bör vid bifall till förslaget om högskolans ombildning
frågan om riksmuseets ställning och uppgifter snarast möjligt
göras till föremål för utredning. Utredningen bör åsyfta att klarlägga förutsättningarna
för museets inlemmande i den nya universitetsorganisationen.
I samband med en sådan utredning synes även frågan om ett infogande
i universitetet av statens etnografiska museum böra prövas.

Ytterligare spörsmål, som enligt kommitténs mening i fortsättningen bör
närmare övervägas, gäller Vetenskapsakademiens biblioteks samt Bergianska
stiftelsens ställning till det föreslagna universitetet. Av Vetenskapsakademiens
förvaltningsutskott har kommittén inhämtat, att akademien är
beredd att låta biblioteket utgöra centralbibliotek för universitetets naturvetenskapliga
fakultet. I övrigt synes frågan om en reglering av samarbetet
mellan det blivande universitetet och de institutioner, som för närvarande
samarbetar med Stockholms högskola, tillhöra de närmast aktuella problemen.
Till dessa hör också frågan om möjligheterna till en samverkan mellan
universitetet och andra, i förhållande till högskolan nu fristående statliga
institutioner.

Avslutningsvis vill kommittén beröra den problematik, som den föreslagna
utbyggnaden och omorganisationen av högskolan inrymmer. Under
förutsättning att den grundläggande tanken bakom utbyggnadsplanen,
samordningstanken, konsekvent vidmakthålles från projekteringens början
till det slutliga färdigställandet, kan otvivelaktigt en helt ny form för
undervisnings- och forskningscentrum bli resultatet. Kommer därjämte
institutioner av annan karaktär än den traditionellt akademiska, såsom
riksmuseet, att infogas i den nya enheten, förändras också på ett avgö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

rande sätt den yttre ramen. De problem, som sålunda är förknippade dels
med genomförandet av det omfattande och komplicerade byggnadsprogrammet,
dels med själva organisationen, ger enligt kommitténs mening
en ny aspekt på frågan om det föreslagna universitetets administration.
Spörsmålet om universitetens organisatoriska uppbyggnad och administrativa
struktur prövas för närvarande av universitetsutredningen. Kommittén
anser sig därför icke böra gå närmare in på hithörande frågor. Vid den
revision, som förr eller senare måste ske i fråga om reglerna för universitetsförvaltningen,
synes en koncentration av denna utgöra ett viktigt alternativ
till den nuvarande splittrade funktionsuppdelningen. Vad beträffar det
föreslagna universitetet i Stockholm kan redan tanken på riksmuseets infogande
i universitetsorganisationen komma att aktualisera speciella administrativa
regler.

Avtalsförslag

Förslag till överenskommelse angående exploatering av Frescati-området

Som tidigare nämnts har djurgårdsnämnden upptagit förhandlingar med
Stockholms stads fastighetsnämnd rörande exploatering av det för Stockholms
högskola föreslagna området på Norra Djurgården. Förslag till
överenskommelse mellan staten och staden har sedermera upprättats av
djurgårdsnämnden och fastighetsnämnden. Det förslag till avtal angående
inrättande av ett universitet i Stockholm m. m., som kommittén, delegerade
för staden och delegerade för högskolan enats om och som redovisas
i det följande, förutsätter godkännande jämväl av förslaget till överenskommelse
angående den avsedda exploateringen. Kommittén har därför
funnit det lämpligt att först redovisa sistnämnda förslag.

I förslaget, som närmast har karaktär av principöverenskommelse, regleras
bland annat de viktigaste mellanhavandena mellan staten och staden
vid bebyggandet av området. Överenskommelsen skapar förutsättningar för
utbyggnad av högskolan enligt ytterstadsalternativet men ger även möjlighet
till annan statlig bebyggelse inom området.

I det följande återges sammanfattningsvis djurgårdsnämndens skrivelse
till Kungl. Maj:t den 24 februari 1959, varmed nämnden överlämnat ifrågavarande
förslag till överenskommelse. I skrivelsen hemställes, att Kungl.
Maj:t måtte utverka riksdagens godkännande av förslaget och bemyndigande
att enligt vad i skrivelsen sägs vidtaga de för exploateringens genomförande
erforderliga åtgärderna.

Nuvarande förhållande n. Av de berörda markområdena förvaltas
ett av domänstyrelsen, medan återstående delar tillhör Kungl. Djurgården.
Förstnämnda område — nedan benämnt Torphagen — utgöres av
del av kronoegendomen Bergshamra nr 1 samt Torphagen under krono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

egendomen Sveden nr 1 och 2 (stadsäga 22 M och del av stadsägoområdet
nr 22) medan Kungl. Djurgården, som ägs av staten, disponeras av den
regerande Konungen. Dispositionsrätten grundar sig på riksens ständers
underdåniga skrivelse den 1 december 1809. Förvaltningen över djurgårdsområdena
utövas av en avdelning inom riksmarskalksämbetet, benämnd
Kungl. Djurgårdens förvaltning. I den av överenskommelsen berörda djurgårdsmarken
ingår förutom till naturhistoriska riksmuseet och Sveriges
geologiska undersökning samt statens veterinärmedicinska anstalt upplåtna
områden även en del av ett till Skogs- och lantbruksakademien till
trädgårdsskola upplåtet område.

Genom olika dispositioner vid skilda tillfällen har vissa närliggande markområden
å Norra Djurgården upplåtits med nyttjanderätt för vetenskapliga
ändamål (till skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut samt
veterinärhögskolan). Vidare har områden försålts till Vetenskapskademien,
Nobelinstitutet och Tekniska röntgencentralen AB. Slutligen äger den till
Vetenskapsakademien hörande Bergianska stiftelsen vissa markområden.

De kronans markområden, som berörs av överenskommelsen, har angivits
å djurgårdsnämndens ritning nr 5510/5531 (här utesluten)1.

Förslag till överenskommelse. Det upprättade förslaget till
överenskommelse är av följande lydelse.

»Djurgårdsnämnden och Stockholms stads fastighetsnämnd ha denna
dag enats om följande förslag till

Överenskommelse

mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra
sidan, rörande grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom
det område av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm, som på härtill fogad
dispositionsplan (djurgårdsnämndens ritning nr 5510) angivits med heldragen
svart linje.

§ 1.

Parterna förbinda sig medverka till att generalplan i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan omnämnd dispositionsplan snarast möjligt upprättas.
En dylik generalplan skall även redovisa anslutningar till huvudledningar
för vatten och avlopp.

§ 2.

Parterna förbinda sig verka för att stadsplaner snarast möjligt upprättas,
antagas och fastställas för bostadsområdet inom dispositionsplanen
utan att generalplanens färdigställande avvaktas. Parterna äro ense om
att därvid inom området tillgodose behov av mark för studentbostäder i
den omfattning, som efter närmare utredning kan befinnas lämplig.

1 Kommitténs betänkande, efter s. 67.

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

För det till vetenskapliga institutioner m. m. avsedda området skola
stadsplaner upprättas, antagas och fastställas, om någondera parten finner
detta vara erforderligt.

§ 3.

Innan stadsplaneförslag av staden överlämnas till Kungl. Maj:t för fastställelse,
skola mellan parterna upprättas särskilda stadsplaneavtal för planernas
genomförande. Därvid skall följande iakttagas.

Mom. 1.

Kronan skall i överensstämmelse med de i 70 respektive 73 §§ byggnadslagen
den 30 juni 1947 angivna grunderna för stadsplaneläggning av område
i en ägares hand avstå mark till gata och annan allmän plats och
till sådan allmän byggnad, som erfordras för exploateringen, samt deltaga
i kostnaderna för iordningställande av gator.

Mom. 2.

Anläggning av erforderligt vatten- och avloppsnät skall bekostas av kronan
i den omfattning, som framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
den 3 juni 1955.

Mom. 3.

Kronan skall äga rätt att, om kronan så önskar, utföra arbeten för anläggning
av sådana gator och ledningar inom stadsplaneområdet, vilka enligt
stadsplaneavtal helt eller delvis bekostas av kronan. Sådana arbeten
skola utföras i enlighet med stadens föreskrifter enligt gängse praxis och
under dess kontroll.

§ 4.

Därest kronan önskar helt eller delvis bebygga det område, som enligt
ovannämnda dispositionsplan skall utnyttjas för vetenskapliga institutioner
och statliga byggnader utan att avvakta planläggning av området, ankommer
det på staden, att på sätt som efter förhandling mellan parterna
befinnes lämpligt anordna tillfart samt framdraga ledningar för avlopp,
vatten, gas och elektricitet intill gränsen för området ifråga. Kostnaden för
framdragande av tillfart samt ledningar för gas och elektricitet bestridas av
staden. För anslutning av området till stadens allmänna vatten- och avloppsanläggningar
skall kronan utgiva ersättning i den omfattning som
framgår av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni
1955. I den mån härovan omnämnd tillfart och ledningar för gas, vatten,
elektricitet och avlopp framdragas över mark, som är i kronans ägo, skall
kronan kostnadsfritt ställa mark till stadens förfogande.

§ 5.

Till denna överenskommelse hör en bilaga med kommentarer till densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

t$<;ksunds\ *"
orp

•er» udden

Siöstuasn

\ Siorm

kämbergoi

co/kiVoJ.

Brunnsvik

Lilla L

I X

undersökn*

''utbana

iStHuM

Nc fedmsf

for fysik

mentallait

arflbrpksektujgTnicns e*p

m/Mspa

Brur\v\SM\v^eu

djurgardsnåmnden

1+n.nr: 5510
la 1:10.000

»/lien

e/neffe

BQnw

Tillhör överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och Kronan
samt Stockholms stad rörande exploatering av del
av stadsdelen Brunnsviken.

A. Område, avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner
och statliga byggnader.

B. Område, avsett i huvudsak för bostäder (inkl. studentbostäder).

T. Område, avsett för trafikled (Roslagsvägen).

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Har detta förslag till överenskommelse icke före den 1 januari 1960 blivit
godkänt av Stockholms stadsfullmäktige genom beslut som då vunnit laga
kraft samt av Kungl. Maj:t och riksdagen, skall förslaget till överenskommelse
anses till alla delar förfallet.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.

Stockholm den 13 februari 1959

För Stockholms stad
Djurgårdsnämnden Dess fastighetsnämnd

Henry Johansson Walfrid Frank

/ K. G. Arrhenius / Sture Dahlén»

Den i § 5 i överenskommelsen avsedda bilagan har följande lydelse.

»Kommentarer till

en mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra
sidan, den 13 februari 1959 träffad överenskommelse rörande grunderna
för exploatering av kronan tillhörig mark inom del av stadsdelen Brunnsviken.

Till ingressen.

I ingressen avsedd, kronan tillhörig, mark omfattar, stadsägorna nr 5 och 22 M samt del av
stadsägoområdet nr 22 av stadsägan nr 22 + 23 -f- 24.

Dispositionsplanens gränser äro schematiskt angivna och förutsättas skola närmare studeras vid
planläggningen.

Till § 1.

Vad i paragrafen stadgas att generalplanen skall upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med
dispositionsplanen innebär icke att generalplaneutredningen begränsas enbart till det område dispositionsplanen
omfattar. Utredningarna torde sålunda exempelvis komma att behöva omfatta
lösningar för Roslagsvägens sträckning närmast söderut ävensom blivande lokalgatas anslutning
till denna nya väg.

Det förutsattes att utredningen rörande motorvägens sträckning påbörjas omedelbart och bedrives
med skyndsamhet.

Därest frågan om områdets anslutning till huvudledningar för avlopp icke skulle vara löst vid
upprättandet av generalplanen, må denna redovisa olika alternativa lösningar av frågan.

Till § 2.

Det anmärkes att stadsplaneläggning av bostadsområdets västra del mellan Ekhagen och den
nya motorvägen (Torphagen) är beroende av motorvägens sträckning på denna plats.

I paragrafen omnämnd utredning förutsätter särskilda förhandlingar även med vederbörande
studentorganisation.

Till § h I

andra stycket av § 2 i avtalet intagen bestämmelse utgör icke hinder för bebyggelse enligt
avtalets § 4.

Vad i denna paragraf säges om område, som enligt dispositionsplanen skall utnyttjas för vetenskapliga
institutioner och statliga byggnader, gäller jämväl om området i viss utsträckning kommer
att utnyttjas för studentkårsbyggnader.

Kronans åtagande att ställa egen mark till stadens förfogande för tillfart till i paragrafen
angivet område förutsätter att nuvarande Roslagsvägen i huvudsak bibehålies som lokalgata inom
området och att denna lokalgatas anslutning till blivande Roslagsvägen (motorvägen) kan ske i
närheten av området. Skulle annan tillfart visa sig erforderlig förutsättes särskild överenskommelse
mellan parterna.

På kronan fallande kostnader komma att regleras av de beslut, som i vederbörlig ordning fattas
på grundval av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar den 3 juni 1955 (gäller även
§ 3 mom. 2).»

4 — Biliang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 10G

Kuugl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Djurgårdsnämndens anmärkningar till förslaget.
Såsom framgår av den till överenskommelsen fogade dispositionsplanen avses
de av planen omfattade markområdena huvudsakligen skola användas
för tre ändamål, nämligen område A för bebyggelse med vetenskapliga institutioner
och statliga byggnader, område 13 för bostadsbebyggelse inklusive
bebyggelse för studentbostäder samt område T för trafikändamål.

Frågan om förläggning av vetenskapliga institutioner till Norra Djurgården
har vid ett flertal tidigare tillfällen varit föremål för djurgårdsnämndens
övervägande. Med anledning bland annat av en framställning den 28
november 1947 till Kungl. Maj:t från Stockholms högskolors rektorskonvent
om reserverande av viss mark för framtida vetenskaplig bebyggelse gjordes
under år 1948 inom nämnden en inventering av dels redan vidtagna markdispositioner
å Djurgården för högskolor och vetenskapliga institutioner,
dels det behov av ytterligare markutrymme för dylika ändamål, som då ansågs
föreligga såväl i anslutning till redan gjorda markdispositioner som i
övrigt. Med anledning av de stora utbyggnadsbehov, som i nämnda utredning
redovisades, har djurgårdsnämnden därför hittills reserverat kronans
mark inom det å dispositionsplanen angivna A-området för i huvudsak
institutionsändamål. Nämnden har också vid olika tillfällen, då frågan om
markområdets användning varit aktuell — bland annat i samband med utredningar
beträffande Experimentalfältets trädgårdsskolas ställning —
framhållit, att området måste reserveras för ifrågavarande eller andra statliga
ändamål. Den tidigare rådande osäkerheten rörande Roslags vägens
framtida sträckning samt pågående utredning rörande trädgårdsskolans
framtida ställning och därmed sammanhängande fråga om upphörande av
Skogs- och lantbruksakademiens nyttjanderätt till Experimentalfältet har
emellertid föranlett, att nämnden icke kunnat vidtaga detaljerade plandispositioner
beträffande denna del av Norra Djurgården.

Kronans mark inom A-området innehåller i areal cirka 55 ha. Härav är
cirka 53 ha belägna öster om nuvarande Roslagsvägen. Enligt byggnadsstyrelsens
ytterstadsalternativ skulle för Stockholms högskola av sistnämnda
mark tagas i anspråk för en första utbyggnadsetapp cirka 15 ha
och för fortsatt utbyggnad ytterligare cirka 12 ha. De till riksmuseet och
veterinärmedicinska anstalten upplåtna områdena innehåller tillhopa cirka
17 ha, vilka endast delvis är bebyggda. Av återstoden av nyss angivna 55
ha, sålunda cirka 11 ha, avses cirka 2 ha väster om vägen tillsvidare skola
utgöra odlingsområden för planerade botaniska institutioner vid Lilla
Frescati, medan resterande cirka 9 ha ännu icke reserverats för något speciellt
ändamål.

Efter samråd med Stockholms högskolas förhandlingskommitté, riksmarskalksämbetet
med djurgårdsförvaltningen, byggnadsstyrelsen samt Stockholms
stads vederbörande myndigheter har djurgårdsnämnden funnit sig
kunna tillstyrka, att, därest ytterstadsalternativet helt eller delvis befinnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

vara lämpligt, det i byggnadsstyrelsens utredning för högskolans utbyggnad
angivna markområdet tillsvidare reserveras för utbyggnaden. Nämnden
vill emellertid understryka vikten av att de synpunkter, som nämnden delgivit
förhandlingskommittén i en promemoria av den 17 oktober 1958, beaktas
vid ärendets fortsatta handläggning.

Det för bostäder föreslagna området, B-området, består av Torphagen,
det redan bebyggda Ekhagenområdet samt en öster därom belägen platå
nedom Stora Lappkärrsberget.

Frågan om bebyggelse av Torphagen har vid ett flertal tidigare tillfällen
varit föremål för överväganden av djurgårdsnämnden (djurgårdskommissionen)
och förhandlingar mellan kronan och Stockholms stad, sedan Kungl.
Maj:t den 2 november 1944 uppdragit åt dåvarande djurgårdskommissionen
att i samråd med domänstyrelsen upptaga förhandlingar med Stockholms
stad om reglering av mark- och stadsplanefrågor för området (prop.
1943: 325). Ifrågavarande uppdrag överfördes sedermera genom kungl. brev
den 23 december 1947 till 1945 års markkommission. Med anledning av en
av Stockholms högskolors rektorskonvent i förutnämnda underdåniga skrivelse
den 28 november 1947 gjord framställning att området skulle reserveras
för framtida vetenskapliga ändamål, återkallades emellertid genom
kungl. brev den 6 februari 1948 sistnämnda uppdrag och överlämnades
framställningen till djurgårdsnämnden för att av nämnden övervägas i samband
med nämndens allmänna planläggning ifråga om användningen av
djurgårdsmarken.

Vid sina överväganden av de olika önskemål, som framförts beträffande
marken inom Djurgården och Torp!) a gen, har nämnden, som även samrått
med domänstyrelsen, funnit att Torphagen i första hand bör utnyttjas för
bostadsbebyggelse. Representanter för Stockholms stad har därjämte framfört
önskemål om en utökning av Ekhagens bostadsområde för komplettering
av denna samhällsbildning, vilken är för liten som underlag för erforderliga
gemensamhetsanordningar. En dylik utvidgning av bostadsområdet
har därför ansetts påkallad genom ianspråktagande av den i dispositionsplanen
angivna marken. Hänsyn har därvid även tagits till att man härigenom
skulle kunna i viss mån tillgodose det angelägna behovet av studentbostäder.
Själva Stora Lappkärrsberget och strandpartierna norr därom har
bibehållits såsom naturlig park under djurgårdsförvaltningen. Ifråga om
avgränsningen av bostadsområdet har samråd ägt rum med riksmarskalksämbetet,
djurgårdsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt stadsbyggnadskontoret
och fastighetskontoret i staden.

Genom djurgårdsnämndens försorg pågår planutredningar för kronans
ifrågavarande båda föreslagna bostadsområden, varför vid ett godkännande
.av den nu träffade överenskommelsen stadsplaneförhandlingar snarast torde
kunna upptagas med Stockholms stad. I förslaget till överenskommelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

regleras förutom vad förut angivits de viktigaste mellanhavandena mellan
staden och kronan såsom exploatör av kronans delar av B-området.

Det å dispositionsplanen angivna T-området har tillkommit för att möjliggöra
en av Stockholms stad påkallad omläggning av nuvarande Roslagsvägen,
vilken planeras att utbyggas med motorvägsstandard. Samråd beträffande
vägsträckningen har förutom med andra berörda myndigheter
även skett med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom angivits i kommentaren
till överenskommelsen förutsättes härvid, att generalplaneutredningen
även kan behöva omfatta vägområden söder om de å dispositionsplanen
angivna områdena (kommentarerna till § 1). Härigenom har ett av
staden ifrågasatt alternativ till sträckning av Roslagsvägen öster om den
nuvarande vägen tvärsigenom institutionsområdet kunnat avföras ur diskussionen.
Detsamma hade eljest omöjliggjort en rationell utbyggnad av
högskolan (universitetet) å det föreslagna området.

Enligt överenskommelsen och en till densamma fogad särskild kommentar
förbinder sig såväl kronan som Stockholms stad att medverka till att en
generalplan för dispositionsplanens område snarast möjligt upprättas (§ 1).
Då emellertid upprättandet av en sådan plan kan bli tidsödande, har parterna
också enats om att verka för att för bostadsområdena erforderliga
stadsplaner genomföres utan att generalplanens färdigställande avvaktas
(§ 2). För det till vetenskapliga institutioner avsedda området skall också
stadsplaner kunna genomföras i den mån någondera parten anser detta
erforderligt (§ 2). Anledningen härtill är, att man icke utan ytterligare utredningar
kan bedöma om området bör i utbyggnadshänseende betraktas
såsom en enhet, i vilket fall det ansetts tillräckligt med upprättande av
generalplan, eller bör uppdelas i mindre områden åtskilda av vägar och
dylikt. Kronan skall dock, därest så erfordras, äga genomföra bebyggelse
utan att avvakta stadsplaneläggning (§ 4). Ifrågavarande bestämmelse är
tillkommen för att icke ett eventuellt krav på stadsplan skall fördröja
aktuell bebyggelse. Parterna är slutligen ense om, att inom bostadsområdena
skall kunna i lämplig utsträckning tillgodoses behov av mark för
studentbostäder (§2).

I överenskommelsen har även fastslagits att i samband med blivande
stadsplaner skall upprättas särskilda stadsplaneavtal för planernas genomförande
(§ 3). Härvid har också angivits de grunder, som beträffande
sådana avtal skall iakttagas ifråga om kronans avstående av mark samt
deltagande i kostnaderna för iordningställande av gator och anläggning av
erforderligt vatten- och avloppsnät. Kronan har därjämte av praktiska och
ekonomiska skäl tillagts rätt att själv utföra vissa anläggningsarbeten.

Slutligen regleras vissa frågor om anordnande av tillfart och framdragande
av ledningar till bebyggelseområde, som ännu icke planlagts, om
kostnaderna härför samt om kronans skyldighet att upplåta för anläggningarna
erforderliga markområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Exploateringens genomförande. För genomförande av den
i överenskommelsen avsedda exploateringen erfordras olika åtgärder, vilka
torde böra vidtagas i den ordning, som gäller för djurgårdsnämndens övriga
exploaterings verksamhet. Nämnden torde sålunda, enligt reglerna i nämndens
instruktion, böra upprätta förslag till erforderliga stadsplaner jämte
avtal med staden för deras genomförande. Nämnden torde likaså ha att
träffa preliminära avtal om försäljning eller upplåtelse med tomträtt eller
nyttjanderätt av sådan mark inom området, som avses för enskilt bebyggande
eller för trafikändamål och dylikt. De olika avtalen skall enligt
instruktionen underställas Kungl. Maj:t för prövning och godkännande.

Kostnaderna för exploateringen torde, i den del de icke kommer att
inräknas i särskilda anslag för statliga byggnader, böra bestridas eller förskotteras
i samma ordning som gäller beträffande djurgårdsnämndens
exploaterings verksamhet i övrigt. Erforderliga föreskrifter om de av dispositionsplanen
omfattade djurgårdsområdenas redovisning inom fastighetsfonden
samt om redovisning av inkomster och utgifter i samband med
exploateringen synes kunna lämnas av Kungl. Maj:t. Dylik redovisning sker
nu över statskontorets diversemedelstitel »Djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel».
Särskilda föreskrifter torde även böra lämnas om redovisning
av behållna inkomster av exploateringsverksamheten från djurgårdsmarken
respektive Torphagen.

Den överlämnade överenskommelsen syftar främst till att möjliggöra en
utflyttning av Stockholms högskolas eller ett blivande universitets verksamhet
till det i överenskommelsen angivna A-området. Ehuru redan nu
möjlighet finnes att i begränsad utsträckning utnyttja det till naturhistoriska
riksmuseet upplåtna området för ytterligare bebyggelse, är det emellertid
också en nödvändig förutsättning för den erforderliga utbyggnaden
av högskolan enligt byggnadsstyrelsens ytterstadsalternativ att det till
Skogs- och lantbruksakademien upplåtna området frigöres från sin nuvarande
användning.

Omfattningen av akademiens område har angivits å djurgårdsnämndens
ritning nr 5510/5541 (här utesluten)1. Av ritningen framgår bland annat,
att en betydande del av akademiens område ej beröres av exploateringsöverenskommelsen.
Den återstående av överenskommelsen berörda delen
användes nu huvudsakligen för den av akademien bedrivna trädgårdsskolan.

Akademiens område har alltsedan år 1814 upplåtits till akademien jämlikt
särskilda beslut av de regerande konungarna. Enligt statsmakternas
beslut år 1911 (prop. 1911: 115) har området även upplåtits att av akademien
avgiftsfritt innehavas med nyttjanderätt tillsvidare, intill dess Kungl.

1 Kommitténs betänkande, efter s. 79.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Maj:t med riksdagens samtycke förordnar om områdets användande för
annat ändamål.

Frågan om akademiens frånträde av nyttjanderätten till markområdet
har vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.
I samband med utflyttningen av dåvarande veterinärbakteriologiska
institutionen — nuvarande veterinärmedicinska anstalten — till Experimentalfältet
fick akademien avstå härför erforderligt område. Sedan 1946
års trädgårdsundervisningskommitté i sitt betänkande den 22 december
1947 bland annat redovisat sina överväganden i samband med förläggningen
av en trädgårdsskola i stockholmstrakten, anmäldes även ifrågavarande
ärende för riksdagen (prop. 1949: 79). Härvid anförde dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, att mot kommitténs
förslag, att man skulle bibehålla trädgårdsskolan å Experimentalfältet
under en förhållandevis lång tid, talade den i flera remissyttranden kraftigt
understrukna synpunkten, att det med hänsyn till de anspråk på mark,
som torde komma att uppställas i framtiden, icke kunde vara lämpligt att
för någon längre tid binda användningen av akademiens mark för trädgårdsskoleändamål.
Han ansåg därför den på längre sikt lämpligaste lösningen
vara att förlägga trädgårdsskolan till annat ställe än Experimentalfältet.
Då det emellertid vore ovisst, huru länge skolan kunde kvarligga,
kunde man dock icke taga ställning till den ersättning, som kunde böra utgå
till akademien, därest den till skolan upplåtna marken skulle komma att
tagas i anspråk för annat ändamål, eller skolan eljest skulle komma att
upphöra såsom statsunderstödd trädgårdsskola. Det vore likväl rimligt, att
staten ersatte akademien för vissa utgifter samt att besked beträffande
trädgårdsskolans flyttning eller nedläggning fattades i så god tid, att akademien
kunde vidtaga härför erforderliga åtgärder.

I sitt utlåtande (1949: 44) med anledning av propositionen anförde jordbruksutskottet,
att, ehuru det på anförda skäl ville biträda det i propositionen
framlagda förslaget om bibehållande tillsvidare av trädgårdsskolan
vid Experimentalfältet, det likväl funnit åtskilliga skäl kunna anföras mot
att den skola, som borde finnas i Mälardalen, fortfarande skulle vara förlagd
till Experimentalfältet.

Enär riksdagen sedermera godkände jordbruksutskottets utlåtande, torde
enligt djurgårdsnämndens mening såväl Kungl. Maj:t som riksdagen i
princip kunna anses ha redan år 1949 godtagit uppfattningen, att Experimentalfältets
värdefulla mark bör frigöras från den nuvarande användningen
för att utnyttjas för viktigare statliga ändamål.

Frågan om användningen av trädgårdsskolans markområde för andra
statliga ändamål har också varit föremål för riksdagens bedömning så sent
som år 1956 med anledning av vad av riksdagens revisorer i deras berättelse
år 1956, § 28, anfördes beträffande de vetenskapliga högskolorna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Stockholm och Göteborg. Revisorernas uttalande föranledde visserligen icke
någon annan riksdagens åtgärd än att i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäldes
vad statsutskottet i sitt utlåtande (1957: 169) anfört. I utlåtandet
åberopades bland annat byggnadsstyrelsens yttrande, att en bättre samordning
i vad avsåge undervisning och forskning i Stockholm borde kunna
erhållas, om en koncentration av nybebyggelsen för dessa ändamål kunde
genomföras till tre särskilda områden, av vilka ett var Experimentalfältet,
av byggnadsstyrelsen benämnt Frescati. I anslutning härtill anförde emellertid
utskottet, att det syntes som om, beträffande nybebyggelsen genom
den av styrelsen angivna koncentrationen till angivna tre områden, mycket
väsentliga, praktiska och organisatoriska fördelar skulle kunna ernås.

I detta sammanhang torde slutligen böra nämnas att frågan om en ändrad
förläggning av trädgårdsskolan behandlats av trädgårdsskoleutredningen
i dess betänkande den 24 maj 1956. Av betänkandet framgår, att
Skogs- och lantbruksakademien är villig att med visst undantag avstå från
nyttjanderätten till markområdet, som nu omfattar cirka 63 ha, varav trädgårdsskolan
upptager cirka 28 ha. Akademien har emellertid såsom villkor
för frånträdande av ny ttj anderätten framställt anspråk på att staten skall
inlösa vissa akademien tillhöriga byggnader m. m. samt lämna akademien
ersättning för vissa förluster i samband med trädgårdsskoleverksamheten.
Djurgårdsnämnden har vid överläggning med företrädare för akademien
erhållit bekräftelse på att akademien är villig frånträda ny ttj anderätten i
samband med avveckling av huvudmannaskapet för skolan. Nämnden har
även mottagit en förteckning över akademiens ersättningsanspråk.

En successiv avveckling av Skogs- och lantbruksakademiens nuvarande
nyttjanderätt till det till akademien upplåtna markområdet (Experimentalfältet)
är, som nämnts, en förutsättning för genomförande av ytterstadsalternativet.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att inhämta riksdagens
samtycke att ny ttj anderätten skall upphöra i den ordning Kungl. Maj:t
bestämmer. Av akademien framställda här omförmälda ersättningsanspråk
torde icke nu behöva avgöras. Frågan härom torde efter ytterligare utredning
kunna underställas Kungl. Maj:t.

Den av överenskommelsen berörda marken torde böra ställas under djurgårdsnämndens
vård och inseende, när överenskommelsen av båda parter
godkänts. Den omedelbara förvaltningen därav torde därefter successivt
kunna överföras till nämnden i samband med olika områdens ianspråktagande
för exploatering. I samband därmed torde Kungl. Maj:t böra meddela
erforderliga beslut om ersättning till djurgårdskassan enligt hittills tilllämpade
normer. De delar av Skogs- och lantbruksakademiens markområde,
som icke omfattas av överenskommelsen, torde så snart de icke erfordras
för något akademiens ändamål återgå till Kungl. Djurgården och ingå i
den mark, som disponeras av den regerande Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Förslag till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

Inledande anmärkning a r. Frågan om den fortsatta dispositionen
— efter en ombildning av Stockholms högskola till ett statligt lärosäte
— av sådan staden tillhörig tomtmark, som för närvarande är upplåten
till högskolan under tomträtt har under förhandlingsarbetet utgjort
en huvudfråga. En redogörelse för äganderättsförhållanden m. m. beträffande
den mark, som för närvarande disponeras av högskolan, har tidigare
lämnats.

I en till kommittén under förhandlingsarbetet överlämnad promemoria
har stadens delegerade belyst rättsläget i fråga om den av staden till högskolan
upplåtna marken. I promemorian erinras om att fastigheterna nr 8
i kvarteret Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre,
nr 3 i kvarteret Mimer samt nr 3 och 11 i kvarteret Spelbomskan upplåtits
på sådana villkor, att en användning av fastigheterna i strid mot tomträttskontrakten
medför rätt för staden att genast återbekomma besittningsrätten
till fastigheterna utan någon lösenskyldighet i vad avser byggnaderna.
Vidare inhämtas, att överlåtelse av dessa fastigheter till annan tomträttshavare,
som iakttager ändamålsbestämmelsen, däremot icke sannolikt kan
antagas medföra ens att skadestånd tillerkännes staden. Beträffande fastigheten
nr 7 i kvarteret Spelbomskan framhålles att staden vid icke kontraktsenlig
användning av fastigheten äger rätt att höja den årliga avgälden
med 14 075 kronor men icke rätt att häva kontraktet. Överlåtelse på
ny innehavare av tomträtten synes icke medföra att staden erhåller skadestånd.
Vad slutligen gäller fastigheten nr 5 i kvarteret Mimer, framgår av
promemorian, att icke kontraktsenlig användning medför rätt för staden
att fordra rättelse samt skadestånd men att i praktiken någon skada svårligen
synes kunna påvisas.

Kommittén har ansett sig böra här beröra denna aspekt på stadens
markupplåtelser men vill tillfoga, att vid det fortsatta förhandlingsarbetet
i huvudsak andra synpunkter på hithörande mark- och byggnadsfrågor
trätt i förgrunden.

I det förslag till avtal, som parterna enats om, har frågan om högskolans
tomträttsmark lösts i huvudsak så, att fyra fastigheter (Bergsmannen
Större 8, Bergsmannen Mindre 12 samt Mimer 3 och 5) utan vederlag övergår
i statens ägo samt tre tomter (Spelbomskan 3, 7 och 11) upplåtes till
staten under tomträtt så länge de erfordras för universitetets behov. Därefter
skall beträffande två fastigheter (Spelbomskan 3 och 11) tomträtten
upphöra, varvid byggnaderna utan vederlag tillfaller staden. I fråga om
den tredje fastigheten (Spelbomskan 7) skall staden beredas tillfälle till
förhandlingar om villkoren för tomträttens upphörande och förvärv av
byggnaden.

Enligt avtalsförslaget upphör 1948 års avtal att gälla i och med att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

nya avtalet, som icke är tidsbegränsat, träder i kraft den 1 juli 1960. Högskolan
ombildas härigenom till ett statligt lärosäte till vars verksamhet
staden enligt avtalet icke förbinder sig att lämna något bidrag. Avtalsförslaget
innehåller icke någon bestämmelse om kommunal representation
i universitetets förvaltning. I övrigt regleras i avtalsförslaget sådana frågor,
som sammanhänger med att högskolan upphör såsom enskild stiftelse.

Förslag till avtal. Kommittén hemställer, att avtalsförslaget,
som enligt kommitténs mening innebär en från statens synpunkt väl godtagbar
lösning av föreliggande problemkomplex, oförändrat lägges till grund
för ombildningen av Stockholms högskola till ett statligt lärosäte. Avtalsförslaget
är av följande lydelse.

»Delegerade för staten (Stockholms högskolas förhandlingskommitté),
för Stockholms stad samt för Stockholms högskola ha denna dag enats om
följande förslag till

Avtal

mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola angående
inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.

1 §•

Stockholms högskola skall den 1 juli 1960 ombildas till ett statligt lärosäte,
benämnt universitetet i Stockholm, varvid högskolans rättigheter och
skyldigheter övergå till universitetet, där ej annat följer av vad i detta avtal
sägs. Parterna förbinda sig att verka härför i enlighet med vad här nedan
ö verenskommes.

2 §.

Parterna förutsätta, att en successiv överflyttning sker av universitetets
verksamhet från fastigheter och lokaler i innerstaden till fastigheter och
lokaler i stadsdelen Brunnsviken i Stockholm.

3 §.

Stockholms stad överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten
till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna tomterna nr 8 i kvarteret
Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre samt nr
3 och 5 i kvarteret Mimer. Tillträde skall ske den 1 juli 1960, då de tomträttskontrakt,
som nu avse nämnda tomter, skola upphöra att gälla.

Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till
de byggnader på nämnda tomter, som nu tillhöra högskolan. Tillträde skall
ske den 1 juli 1960.

Högskolan svarar för att tomträtterna till de ovannämnda tomter, som
nu innehavas av högskolan, på tillträdesdagen icke äro besvärade av inteckningar.

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

4 §.

Högskolan överlåter till staten utan särskilt vederlag äganderätten till
tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen i stadsdelen Vasastaden i Stockholm
med på tomterna befintliga byggnader. Tillträde skall ske den 1
juli 1960.

Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det inteckningslån
och det premielån, som högskolan erhållit av Stockholms stads brandförsäkringskontor.

Högskolan svarar för att fastigheterna icke besväras av andra penninginteckningar
än dem, som ligga till säkerhet för ovan nämnda inteckningslån
eller som till staten överlämnas vid tillträdet.

5 §.

Högskolan överlåter med stadens medgivande till staten utan särskilt
vederlag tomträtterna till de i stadsdelen Vasastaden i Stockholm belägna
tomterna nr 3, 7 och 11 i kvarteret Spelbomskan att nyttjas för universitetets
behov eller eljest i enlighet med de för tomterna gällande tomträttskontrakten.
Tillträde skall ske den 1 juli 1960.

Staten övertager nämnda dag betalningsansvaret för det lån, som högskolan
erhållit av Centralförbundet för socialt arbete till bestridande av
kostnaderna för uppförande och inredning av byggnaden på tomten nr 3
i kvarteret Spelbomskan.

Mellan staten och staden överenskommes, dels att envar av de i första
stycket nämnda tomträtterna till tomterna nr 3 och 11 i kvarteret Spelbomskan
skall upphöra, när den fastighet, som tomträtten gäller, icke
längre erfordras för i samma stycke avsedda behov eller ändamål, dels att
vid tomträttens upphörande byggnad på tomten skall tillfalla staden utan
vederlag, varvid staten skall svara för att tomträtten vid överlåtelsen icke
är besvärad av inteckningar.

Parterna förutsätta, att när tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan icke
längre erfordras för universitetets socialvetenskapliga institution fastigheten
icke heller kommer att disponeras för Institutet för socialpolitisk och kommunal
utbildning och forskning i Stockholm eller för Centralförbundet för
socialt arbete. Parterna åsyfta icke att härigenom åstadkomma någon förändring
av det nämnda institutets ställning eller finansiering.

Vid den tidpunkt, då byggnaden å tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan
icke erfordras för universitetsbibliotek och därmed förbunden verksamhet
eller eljest för universitetets behov samt före det staten börjar använda
nämnda tomt och byggnad för annat ändamål, skall staten bereda staden
tillfälle till förhandlingar angående villkoren för tomträttens upphörande
jämte stadens förvärv av äganderätten till byggnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

6 §.

Staden uthyr till staten från och med den 1 juli 1960 den i stadsdelen
Vasastaden i Stockholm belägna fastigheten Observatorium nr 1. För uthyrningen
skola gälla samma villkor som nu gälla enligt mellan staden och
högskolan ingångna kontrakt beträffande fastigheten. Sistnämnda kontrakt
skola upphöra att gälla den 1 juli 1960.

7 §.

Staden förbinder sig att verka för att, när staten så påfordrar, för tomterna
nr 8 i kvarteret Bergsmannen Större, nr 12 i kvarteret Bergsmannen
Mindre, nr 3 och 5 i kvarteret Mimer samt nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen
antagas och fastställas stadsplaner, medförande sådan byggnadsrätt
på ifrågavarande tomter, som i huvudsak motsvarar byggnadsrätten enligt
de stadsplaner för angränsande kvarter, som gälla vid tiden för ny-, tilleller
ombyggnad å nämnda tomter.

8 §.

Andra högskolans tillgångar än ovan nämnda samt till högskolan anvisade
donationer, som högskolan själv äger eller disponerar, överföras från
och med den 1 juli 1960 till universitetet. Parterna förutsätta, att donations
villkoren skola iakttagas.

9 §.

Staten förbinder sig att i samband med ombildningen av högskolan bereda
dess tjänstemän och övriga personal motsvarande anställning vid universitetet.

10 §.

Parterna förbinda sig att vidtaga de åtgärder, vartill avtalet kan föranleda.
Alla kostnader, som må vara förenade med parts förvärv av rättighet
eller egendom, skola bäras av förvärvaren ensam.

11 §.

Avtalet av den 28 januari, den 22 mars och den 30 juni 1948 mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms högskola rörande högskolans framtida
ställning skall den 1 juli 1960 upphöra att gälla. Staden befrias samtidigt
från förpliktelser gentemot högskolan av vad slag de vara må utom
beträffande den personliga professuren i stadshistoria för F. A. Lindberg.

12 §.

Till avtalet hör en bilaga med ''Anmärkningar till vissa paragrafer i avtalet
angående inrättande av ett universitet i Stockholm m. m.’.

Har icke dels detta förslag till avtal före den 1 januari 1960 blivit godkänt
av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av styrelsen för Stockholms hög -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

skola ävensom av stadsfullmäktige i Stockholm genom beslut, vilket då
vunnit laga kraft, dels ett denna dag av djurgårdsnämnden och Stockholms
stads fastighetsnämnd upprättat förslag till överenskommelse mellan
Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan, rörande
grunderna för exploatering av staten tillhörig mark inom visst område
av stadsdelen Brunnsviken i Stockholm likaledes före den 1 januari 1960
blivit godkänt av Kungl. Maj:t och riksdagen samt av stadsfullmäktige i
Stockholm genom beslut, vilket då vunnit laga kraft, skall avtalsförslaget
till alla delar vara förfallet.

Avtalsförslaget har upprättats i tre likalydande exemplar, av vilka parterna
tagit var sitt.

Stockholm den 13 februari 1959.

Stockholms högskolas förhandlingskommitté:

A. Thomson

Torsten Arén Joh. Blidfors Sven Lindblad

Delegerade för Stockholms stad:

Carl Albert Anderson Joakim Garpe

Erik Huss Einar Nilsson Ragnar Tomson

Delegerade för Stockholms högskola:

Håkan Nial Ingvar Svennilson Karl Myrbäck»

Den i 12 § i avtalet avsedda bilagan har följande lydelse.

»Anmärkningar

till vissa paragrafer i avtalet angående inrättande av
ett universitet i Stockholm m. m.

Till 1 §.

Av de till högskolan knutna särskilda instituten med egna styrelser eller direktioner tillhöra
Wenner-Grens institut för experimentell biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning,
ryska institutet samt psykotekniska institutet högskolan och överföras sålunda i och med ombildningen
till universitetet. Förutom ovan nämnda institut finns ett antal utomstående institutioner,
med vilka högskolan har ett mer eller mindre fast organiserat samarbete. Härutinnan är
avtalet icke avsett att medföra någon ändring.

Till 3 §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 8 i kvarteret
Bergsmannen Större med adress Norrtullsgatan 2 för juridiska och humanistiska avdelningarna,
nr 12 i kvarteret Bergsmannen Mindre med adress Sandåsgatan 2 för institut för organisk kemi,
nr 3 i kvarteret Mimer med adress Norrtullsgatan 16 för dels Wenner-Grens institut för experimentell
biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning, dels institut för försäkringsmatematik
och matematisk statistik samt nr 5 i samma kvarter vid Vanadisvägen—Hagagatan
för institut för fysik.

Till i §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 2 i kvarteret
Kungstenen med adress Kungstensgatan 45 för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen samt
nr 3 i samma kvarter med adress Drottninggatan 116 för högskolans förvaltning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Till 5 §.

I paragrafen nämnda tomter disponeras för närvarande för följande ändamål: nr 3 i kvarteret
Spelbomskan med adress Odengatan 61 för socialvetenskapligt institut vid högskolan samt för
Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm och Centralförbundet
för socialt arbete, nr 7 i samma kvarter med adress Odengatan 59 för bibliotek för humanistiska
avdelningen och därmed förbunden verksamhet samt nr 11 i samma kvarter med adress
Odengatan 63 för institut för biokemi.

Parterna äro ense, att tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan må, om så är erforderligt, disponeras
för annat universitetets ändamål, även sedan tomten ifråga icke längre erfordras för universitetets
socialvetenskapliga institution och icke heller disponeras för Institutet för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning i Stockholm eller Centralförbundet för socialt arbete.

Därest tomten nr 7 i kvarteret Spelbomskan användes till annat ändamål än universitetsbibliotek
och därmed förbunden verksamhet, skall avgälden utgå med i mom. 3:o första stycket tomträttskontraktet
angivet belopp.

Parterna förutsätta, att, där ej annat överenskommes, byggnaderna på tomterna nr 3 och 11 i
kvarteret Spelbomskan bibehållas och normalt underhållas till dess staden tillträder desamma.
Staten skall hålla byggnaderna försäkrade mot brand till betryggande belopp. Skulle eldsolycka
övergå någon av byggnaderna, skall brandskadeersättningen tillfalla staten; dock skall, om staten
ej inom 18 månader från det händelsen timat åtagit sig att återställa byggnaden, tomträtten avseende
tomten ifråga upphöra att gälla, varvid staten skall ej mindre svara för att tomträtten är
fri från inteckningar än även till staden utgiva belopp, svarande mot summan av dels den del av
brandskadeersättningen, som må ha tillfallit staten, dels den del därav, som kan ha utgått till
inteckningsha varna.

Till 6 §.

Den i paragrafen nämnda fastigheten Observatorium nr 1 med adress Drottninggatan 120
disponeras för närvarande för bland annat geografiskt institut.

Till 7 §.

Vad i paragrafen sägs om stadsplaneändring avser ej ändring av den inskränkning av byggnadsrätten
på tomterna nr 2 och 3 i kvarteret Kungstenen, som gäller enligt avtal mellan staden och
högskolan den 14 november 1905.

De nu gällande stadsplanerna för kvarter, gränsande till de i paragrafen uppräknade tomterna,
äro i vissa avseenden föråldrade. Sålunda saknas bestämmelser angående sådant parkeringsutrymme,
som enligt nu tillämpade principer bör finnas i fastigheter av ifrågavarande beskaffenhet
och belägenhet. Med hänsyn till att härav betingad ändring av dessa stadsplaner kan förutses
inom snar framtid ävensom under beaktande av att även andra förändringar i grannkvarterens
byggnadsrätt i enlighet med utvecklingens krav kunna komma att vidtagas, har byggnadsrätten
för de i paragrafen nämnda tomterna angivits skola bero av de stadsplaner, som vid tiden för ny-,
till- eller ombyggnad å tomterna gälla för angränsande kvarter.

Till S §.

Donationer för studie- eller resestipendier liksom andra donationer, vilkas avkastning för närvarande
icke redovisas i högskolans huvudstat, beröras icke av avtalet i annan mån än att,
liksom beträffande övriga donationer, i stället för högskolans organ universitetets motsvarande
myndigheter förutsättas skola utöva dispositionsrätten enligt donationsvillkoren.

Till 10 §.

Det förutsattes bland annat, att part, som enligt avtalet överlåter fast egendom, härom utfärdar
särskild överlåtelsehandling.

Eventuell avkastning, som förfaller till betalning före den 1 juli 1960, skall tillfalla överlåtaren,
annan avkastning förvärvaren. Samma fördelningsregel skall gälla skatter och andra onera.».

Kommitténs anmärkningar till förslaget. Ombildningen
av högskolan till ett statligt Iiirosiite (1 §) innebär, att Kungl. Maj:t
får befogenhet att ensam bestämma högskolans ledning och organisation.
Av anmärkningen till 1 § framgår, att Wenner-Grcns institut för experimentell
biologi, fysiologisk kemi och ämnesomsättningsforskning, som nu tillhör
högskolan, i och med ombildningen överföres till universitetet. Kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

mittén har inhämtat, att såväl donator, doktor Axel Wenner-Gren, som
direktionen för institutet icke har något att invända häremot — under förutsättning
att institutet bibehåller sitt nuvarande namn — eller mot en
förflyttning av institutet till Frescatiområdet.

Byggnaden för institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik,
som är belägen på tomt nr 3 i kvarteret Mimer, beröres av 3 §. Till
uppförande av nämnda byggnad har bidrag lämnats av Svenska livförsäkringsbolags
förening, som därvid förutsatt, att Stockholms högskola skulle
stå som ägare och förvaltare av byggnaden. Kommittén har inhämtat, att
föreningen icke har något att erinra mot en ombildning av högskolan till
universitet eller mot en utflyttning av den verksamhet, som bedrives vid
institutet i fråga, till nya lokaler inom Frescatiområdet, under förutsättning
att institutet får behålla sina nuvarande lokaler intill dess lokaler av likvärdig
beskaffenhet och i erforderlig utsträckning kan erhållas i de planerade
universitetslokalerna inom Frescatiområdet.

För att belysa 3, 4 och 5 §§ i vad avser överlåtelser m. m. av fastigheter
har följande tablå över mark- och byggnadsvärden sammanställts.

		Uppskattade bygg-
Fastighet1	Uppskattade mark-värden enligt bygg-nadsstyrelsens utred-ning den 31 december 1957	nadsvärden enligt vär-dering den 18 novem-ber 1958 av repre-sentanter för bygg-nadsstyrelsen och
	Stockholm stads fastighetskontor

Fastigheter, som enligt 3 och ^ §§ övergår i statens ägo. 1. Bergsmannen Större 8 ...............	1 355 000	1 600 000
2. » Mindre 12.............	450 000	1 700 000
3. Mimer 3 ...........................	2 130 000	1 650 000
4. » 5 ...........................	2 450 000	5 800 000
5. Kungstenen 2 ......................	1 056 000	3 000 0002
6. » 3 ......................	4 204 000	700 0002

	11 645 000	14 450 000
II. Fastigheter, som enligt 5 § efter viss tid överföres till Stockholms stad.
1. Spelbomskan 3 ..................... 2. » 11 ....................	1 390 000 1 795 000	1 000 000 1 000 000
	3 185 000	2 000 000
III. Fastighet, som i övrigt beröres av 5 §.
Spelbomskan 7 ........................	1 625 000	2 000 000

1 Tabellen avser endast tomträttsfastigheter och högskolans egna fastigheter. Byggnaden för
zootomiskt institut, vilken beröres av 8 § avtalet, är belägen på statens mark (kv. Vega) och
har värderats till 2 225 000 kronor.

2 Dessa byggnader har icke medtagits vid värderingen. Byggnadsstyrelsen har emellertid efter
enahanda grunder uppskattat deras värden till de här angivna beloppen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

I fråga om den i 3 § nämnda tomten nr 5 i kvarteret Mimer bör observeras,
att det i riksstaten uppförda förslagsanslaget av 113 000 kronor till
Ersättning för viss tomträttsavgäld till Stockholm stad (1958/59 VIII E 38)

1 och med avtalsförslagets godkännande upphör att utgå från och med
budgetåret 1960/61.

Beträffande den i 4 § nämnda fastigheten Kungstenen nr 3 (»Spökslottet»)
har från högskolans sida uttalats ett önskemål om att byggnaden
måtte reserveras för universitetets behov eller därmed jämförlig verksamhet.
Kommittén vill härtill endast uttala, att den utgår ifrån, att byggnaden
även i framtiden kommer att användas för ändamål som motsvarar dess
karaktär av kulturhistoriskt värdefull byggnad och dess traditioner.

Enligt 4 § övertager staten betalningsansvaret för ett inteckningslån och
ett premielån. Inteckningslånet, som besvärar fastigheten Kungstenen nr 2,
belöper på 335 000 kronor och premielånet på 4 009 kronor (per den 1
januari 1959). Det förstnämnda lånet förfaller till betalning utan föregående
uppsägning den 31 december 1966. Räntan är 4,6 procent. Annuiteten
för det sistnämnda lånet är 636 kronor. Räntan beräknas efter 4
procent.

Det i 5 § nämnda lånet, som Centralförbundet för socialt arbete beviljat
högskolan, utgör 100 000 kronor. Lånet är räntefritt och ouppsägbart, så
länge byggnaden på tomt nr 3 i kvarteret Spelbomskan upplåtes för Institutet
för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm.
Skulle upplåtelsen upphöra löper lånet därefter med fem procent årlig ränta
och återbetalas efter sex månader å endera sidan gjord uppsägning. Om
institutet erhåller lokaler i samband med nybyggnad för universitetet inom
Frescatiområdet torde förhandlingar beträffande lånet böra upptagas med
Centralförbundet.

I 5 § har förutsatts, att när tomten nr 3 i kvarteret Spelbomskan icke
längre erfordras för universitetets socialvetenskapliga institution fastigheten
icke heller kommer att disponeras för Institutet för socialpolitisk och
kommunal utbildning och forskning i Stockholm eller för Centralförbundet
för socialt arbete. I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att
styrelsen för nämnda institut tillställt kommittén ett utdrag av protokoll,
fört vid styrelsens sammanträde den 16 oktober 1958, varav framgår, att
styrelsen tillstyrker en utflyttning av institutet till Frescatiområdet, därest
högskolans samhällsvetenskapliga institutioner förlägges dit.

I anslutning till 8 § må nämnas, att de fonder, som ingår i högskolans
huvudstat, den 30 juni 1958 uppgick till ett sammanlagt bokfört kapitalbelopp
av 12 446 773 kronor med en ränteavkastning av sammanlagt
740 172 kronor. Stipendiefonderna uppgick samma dag till 2 982 342 kronor
med en ränteavkastning av 175 022 kronor och övriga fonder till

2 143 964 kronor med cn ränteavkastning av 115 572 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1959

I 11 § stadgas, att 1948 års avtal skall upphöra att gälla den 1 juli 1960,
vilket innebär bland annat, att stadens bidrag, som sedan budgetåret
1952/53 utgått med 1,2 miljoner kronor årligen, upphör. I samma paragraf
sägs, att stadens förpliktelser beträffande den personliga professuren
i stadshistoria för F. A. Lindberg icke rubbas. Till kostnaderna för
denna professur bidrager även Svenska stadsförbundet. I skrivelse till
kommittén den 9 februari 1959 har förbundet förklarat sig berett att, även
om högskolan ombildas till en statlig läroanstalt vidmakthålla sitt gjorda
åtagande om ett årligt bidrag av 8 000 kronor av Stadshistoriska institutets
medel till kostnaderna för ifrågavarande professur. Förbundet har härvid
förutsatt, att begränsningen av undervisningsskyldigheten för professor
Lindberg med hänsyn till föreståndarskapet för Stadshistoriska institutet
skall kvarstå. Om så anses påkallat åtager sig förbundet även att liksom
hittills förmedla det bidrag, som för ändamålet ställes till förfogande av
Stockholms stad.

III. Anslagsfrågor

Föreliggande förslag

I skrivelse den 12 augusti 1958 har byggnadsstyrelsen framhållit bland
annat, att styrelsen i samråd med Stockholms högskolas förhandlingskommitté
undersökte möjligheterna att — sedan principbeslut om högskolans
framtida utbyggnad fattats — utan dröjsmål lösa de för högskolan angelägnaste
byggnadsfrågor^. Styrelsen har därvid beräknat ett medelsbehov
av 1 200 000 kronor för budgetåret 1959/60. I skrivelse den 19 februari
1959 — vilken i form av en promemoria även tillställts förhandlingskommittén
— har byggnadsstyrelsen närmare belyst dels frågan om en arkitekttävling
om högskolans utbyggnad, dels frågan om nybyggnad för botaniska
instituten, dels ock frågan om nybyggnad för kemiska övningslaboratoriet
och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi. För budgetåret
1959/60 har styrelsen för dessa ändamål beräknat ett medelsbehov av
(200 000 -)- 500 000 -f- 500 000 =) 1 200 000 kronor. I skrivelsen anför styrelsen
följande.

Arkitekttävling om högskolans utbyggnad. Den utformning
av de båda alternativa förslagen för utbyggnaden, som redovisas i
styrelsens generalplan är närmast ägnad att ge en illustration till förekommande
möjligheter och redovisade slutsatser. Det synes styrelsen med hänsyn
till uppgiftens omfattning och allmänna betydelse nödvändigt att,
därest statsmakterna tager principiell ställning till högskolans framtida
förläggning inom Frescatiområdet, områdets disposition och högskolans
byggnadsfråga blir mera allsidigt belyst. Detta bör lämpligast ske genom

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959 G5

att frågan göres till föremål för en allmän arkitekttävling såsom tidigare
skett beträffande nybyggnader för medicinska fakulteten vid Göteborgs
universitet, musikaliska akademien med flera närbesläktade byggnadsobjekt.
Totalkostnaden för hela anläggningen beräknas preliminärt till
cirka 100 miljoner kronor. Mot bakgrunden av denna kostnad synes det
vara motiverat att tävlingen i högre grad än vanligt inriktas på att finna
nya vägar för ett rationellt och ekonomiskt byggnadssätt. Denna princip
bör gälla även på längre sikt. Om- och tillbyggnadsproblemet bör i tävlingen
ägnas speciell uppmärksamhet. Det synes styrelsen lämpligt att i
programmet för tävlingen den nya högskolans organisation och arbetssätt
ingående klarlägges så att de tävlande utan förutfattade meningar kan angripa
uppgiften från grunden. Inga föreskrifter eller rekommendationer
t. ex. beträffande byggnadernas utformning, höjd eller gruppering bör sålunde
binda de tävlande. En tävling av detta allmänt utredande slag brukar
betecknas som idétävling.

Enligt styrelsens mening fordrar en sådan tävling, inklusive förberedelsearbete
och bedömning, en tidrymd av cirka ett och ett halvt år att
genomföra. Kostnaden kan beräknas till cirka 200 000 kronor. Då det är av
vikt att tävlingen kan igångsättas snarast möjligt efter det att ett principbeslut
i frågan om högskolans lokalisering föreligger, vill styrelsen framhålla
nödvändigheten av att medel finnes tillgängliga under budgetåret
1959/00.

Nybyggnad för botaniska instituten. För budgetåret
1956/57 anvisades 100 000 kronor till program, ritningar in. m. Enligt av
chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition 1956: 108 förordat förslag
har nybyggnaden för de botaniska instituten planerats förlagda till ett
område vid Lilla Frescati i direkt anslutning till Bergianska trädgården.
Byggnadsstyrelsen har vid den fortsatta utredningen funnit lämpligheten
av denna förläggning bekräftad, oavsett vilket alternativ som väljes för
högskolans utbyggnad i övrigt. Enligt av 1955 års universitetsutredning
antagna arbetshypoteser för den framtida utbildningskapaciteten har nybyggnaden
projekterats efter två alternativ. Det mindre alternativet (40—
50 nyintagna elever) är projekterat i form av en fyravåningsbyggnad, innehållande
forskningsutrymmen, övningslaboratorier, m. in., till vilken anslutits
växthus samt en tvåvåningsflygel för bibliotek, hörsal, seminarierum
och samlingar. Det större alternativet (80—100 nyintagna elever) skiljer
sig från det mindre i så måtto, att övningslaboratorierna förlagts till en
utbyggnad av biblioteks- och hörsalsflygeln, varigenom fyravåningsbyggnaden
med oförändrade dimensioner uteslutande innehåller forskningsutrymmen.
Kostnaderna för det mindre alternativet har uppskattats till
cirka 5 500 000 kronor och för det större till cirka 6 300 000 kronor, båda
enligt prisläget den 1 juli 1957. Sedan de ovannämnda projekten redovisats
i samband med medelsäskande för budgetåret 1958/59 har styrelsen under
hand anmodats att i samråd med de botaniska instituten utarbeta ett tredje
projekt dimensionerat för en årlig intagning av 00—75 elever. Vidare förut
sätt es att ett visst samgående med Bergianska stiftelsens botaniska institut
kommer att etableras, varigenom programmet bör beräknas med hänsyn
till nuvarande två professurer vid högskolan. Omarbetning av förslaget
pågår. Underhandlingarna beträffande överlåtelse av det för institutions 5

— Uihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 10G

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

byggnaden erforderliga tomtområdet m. in. har framskridit så långt, att
avtal kan slutas så snart byggnadens slutgiltiga planläggning fastställts.
Den för de botaniska instituten inom Frescatiområdet avsedda odlingsmarken
har delvis redan tagits i bruk av instituten och beslut om övertagande
av återstående odlingsmark har fattats. Företrädarna för instituten förklarade
redan i maj 1956 att ett framtida anläggande av en motorväg strax
öster om nuvarande järnvägen inte allvarligt skulle inverka på institutens
verksamhet med försöksodlingar.

Nybyggnad för kemiska ö v ning sia b or atoriet och
institutet för oorganisk och f y sik ali s k kemi. För budgetåret
1956/57 anvisades 100 000 kronor till program, ritningar m.m. I
samband med framläggandet av generalplanen presenterade styrelsen alternativa
förslag till förläggning och kostnader. Övningslaboratoriet har enligt
universitetsutredningens arbetshypotes dimensionerats för 96 nyintagna
studerande per år, vilket antal baserar sig på en som lämplig föreslagen
gruppstorlek av 12 studerande. Laboratoriet omfattar även lokaler för
undervisning i organisk kemi och biokemi.

Byggnadens planläggning kan i korthet beskrivas på följande sätt. Samtliga
forskningsavdelningar har inrymts i en trevåningsbyggnad med källare.
Sammanbunden med denna av en lägre byggnad innehållande hörsal,
seminarierum, bibliotek och centralförråd ligger övningslaboratorierna
likaledes i tre våningar med en souterrängvåning, inrymmande verkstaden.
Totalkostnaden för byggnadskomplexet har uppskattats till cirka 12 000 000
kronor.

De kemiska institutens nybyggnadsfråga måste betraktas som synnerligen
angelägen. Den ytterligare tidsutdräkt, som ett inlemmande av objektet
i den ovannämnda arkitekttävlingen skulle medföra, därest denna kommer
till stånd, torde innebära allvarligt men för undervisning och forskning.
Byggnadsstyrelsen har därför undersökt möjligheterna till en annan förläggning
än den tidigare föreslagna och funnit, att en omplacering av
byggnadskomplexets läge i Frescatialternativet till den plats, som i planen
föreslagits för de geologiska och mineralogiska instituten, d. v. s. strax söder
om den s. k. Vegaplatsen invid riksmuseet, skulle ge förutsättningar att
genomföra byggnadsföretaget oberoende av tävlingen. Tomtområdet, som
bildar en från den övriga för högskolan planerade marken utskjutande
triangel, är obebyggt samt äges av staten och förvaltas av byggnadsstyrelsen.

Vissa byggnadsarbeten inom kvarteret Vega i
Stockholm. För den etappvisa ombyggnaden av Gamla tekniska högskolan
och Gamla bergskolan för Stockholms högskolas räkning har hittills
anvisats 1 000 000 kronor. I skrivelse den 12 augusti 1958 har byggnadsstyrelsen
hemställt om ett investeringsanslag av 500 000 kronor för
nästa budgetår för slutförande av ifrågavarande ombyggnad. De arbeten,
varom nu är fråga, avser färdigställande av institutionslokaler för ämnena
pedagogik, psykologi och genetik i Gamla tekniska högskolan samt inredande
av ett förvaringsrum för isotopmateriel i dennas källare.

Kung], Maj.ts proposition nr 106 år 1959

Yttrande m. m.

Förhandlingskommittén har i sitt betänkande beträffande frågan om anordnande
av en arkitekttävling om högskolans utbyggnad samt de ifrågasatta
nybyggnaderna för botaniska instituten och för kemiska övningslaboratoriet
och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi anfört följande.

Ett godkännande av de båda avtalsförslag, som redovisats i det föregående,
innebär att förutsättningar skapas för en successiv utflyttning av
verksamheten vid det föreslagna universitetet från innerstaden till det förut
angivna området på Norra Djurgården. I likhet med byggnadsstyrelsen
finner kommittén det lämpligt, att den närmare utformningen av ytterstadsalternativet
göres till föremål för en arkitekttävling. Kommittén vill
understryka styrelsens uttalande att det — mot bakgrunden av de preliminärt
beräknade investeringskostnaderna — synes vara motiverat att en
sådan tävling i högre grad än vanligt inriktas på att finna nya vägar för
ett rationellt och ekonomiskt byggnadssätt. Vidare vill kommittén tillägga
att som en av utgångspunkterna för den föreslagna tävlingen om universitetsområdets
disposition och bebyggelse bör gälla, att en bebyggelse för studentbostäder
planeras ske i omedelbar anslutning till nämnda område.
Kommittén vill därjämte erinra om att djurgårdsförvaltningen och djurgårdsnämnden
i särskilda promemorior till kommittén anfört vissa synpunkter
på frågan om omfattningen och utnyttjandet av det för den ifrågasatta
tävlingen aktuella området.

I fråga om nybyggnad för de botaniska instituten förordar kommittén,
att denna byggnad förlägges till det av byggnadsstyrelsen föreslagna området
vid Lilla Frescati. Med anledning av vad styrelsen anfört rörande
visst samgående mellan Bergianska stiftelsens botaniska institut och högskolans
botaniska institut vill kommittén framhålla, att den finner det angeläget,
att förhandlingar snarast möjligt upptages med Vetenskapsakademien
beträffande förutsättningarna för ett dylikt samgående.

Med hänsyn till de ytterst pressande lokalförhållanden under vilka kemiundervisningen
vid högskolan sedan lång tid tillbaka bedrives finner kommittén
i likhet med byggnadsstyrelsen, att frågan om nybyggnad för det
kemiska övningslaboratoriet och institutet för oorganisk och fysikalisk kemi
bör lösas utan ytterligare dröjsmål. Såsom framgår av byggnadsstyrelsens
redogörelse har styrelsen numera funnit, att en omplacering av byggnadskomplexet
— i förhållande till den tidigare tänkta placeringen — skapar
förutsättningar för ett genomförande av detta byggnadsföretag oberoende
av tävlingen. Den av styrelsen nu förordade platsen avsågs i den preliminära
utformningen av ytterstadsalternativet för nybyggnader för de geologiska
och mineralogiska instituten. Kommittén har av byggnadsstyrelsen
inhämtat, att lämpliga, alternativa platser finns att tillgå för sistnämnda
byggnader. Under sådana omständigheter förordar kommittén, att nybyggnaden
för det kemiska övningslaboratoriet och institutet för oorganisk och
fysikalisk kemi undantages från den föreslagna arkitekttävlingen och att
åtgärder för byggnadsföretagets påbörjande snarast möjligt vidtages.

Med hänvisning till det anförda får kommittén tillstyrka att erforderliga
medel för anordnande av eu arkitekttävling samt för de båda här berörda
byggnadsföretagen anvisas för budgetåret 1059/60.

Då hela utbyggnadsprogrammets förverkligande förutsätter medverkan
av ett flertal myndigheter anser sig kommittén slutligen böra betona ange -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 19-59

lägenheten av att särskilda åtgärder överväges för att få till stånd en effektiv
samordning av alla de intressen, som beröres av utbyggnaden.

Byggnadsstyrelsen bär i skrivelse den 3 mars 1959 redovisat resultatet
av de överläggningar, som förevarit mellan styrelsen och djurgårdsförvaltningen
i fråga om upplåtelse av markområde vid Lilla Frescati för nybyggnad
för de botaniska instituten. I skrivelsen erinras om, att djurgårdsförvaltningens
vård och förvaltning av området har sin grund i den regerande
Konungens dispositionsrätt till Djurgården. Styrelsen anmäler att djurgårdsförvaltningen
väckt frågan om ersättning för de inkomster, som denna
går miste om till följd av den ifrågasatta upplåtelsen. Av skrivelsen inhämtas
vidare följande.

Vid de förhandlingar, som förts mellan byggnadsstyrelsen och djurgårdsförvaltningen,
har det konstaterats, att förvaltningens bruttoinkomster av
markarrenden och uthyrningar i vad avser markområdet för närvarande
uppgår till cirka 13 000 kronor per år. Parterna är överens om att de
drifts- och underhållskostnader, som är förknippade med inkomstens förvärvande,
uppgår till omkring 6 000 kronor och att sålunda nettointäkten
utgör 7 000 kronor. Detta belopp har parterna ansett böra uppdelas på
dels en sådan intäkt för mark och vissa byggnader av cirka 5 000 kronor,
som förväntas kunna utgå tills vidare utan någon nu överblickbar begränsning
i tiden och dels en intäkt av 2 000 kronor, som är att hänföra till
byggnader med en till högst 20 år begränsad återstående livslängd.

Från djurgårdsförvaltningens sida har yrkats, att förvaltningen, så länge
markområdet nyttjas av de botaniska instituten eller för annat statligt
ändamål, skall gottgöras med ett årligen utgående belopp av 5 000 kronor,
vilket belopp bör anknytas till lämplig index i syfte att därmed bevara
beloppets realvärde. Fn reglering av beloppet enligt index har ansetts
lämpligen böra ske vart tionde år. Vidare skulle förvaltningen för bortfallet
av det årliga hyresbeloppet å 2 000 kronor, som beräknas utgå under
20 år, erhålla ett engångsbelopp, motsvarande hyrornas nuvärden. Detta
engångsbelopp, framräknat efter en räntefot av 4 procent, skulle uppgå
till avrundat 26 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har icke något att erinra mot beloppen i och för sig.
Däremot synes det icke ankomma på styrelsen att göra något uttalande i
den principiella frågan, om ersättning bör utgå för upplåtelser till statsändamål
av mark på Kungl. Djurgården.

Riksmarskalksämbetet har i skrivelse den 5 mars 1959 berört vissa frågor,
som äger samband med den ifrågasatta markupplåtelsen vid Lilla
Frescati för nybyggnad för de botaniska instituten. I skrivelsen anföres
i huvudsak följande.

Djurgårdsförvaltningen har ombesörjt, att arrende- och hyresupplåtelser,
som berör områdena och därpå befintliga byggnader, bringas att upphöra
under år 1959. — Förhandlingar har förts med byggnadsstyrelsen angående
storleken av den ersättning för byggnader och mistade inkomster, som efter
områdenas avstående bör utgå till djurgårdskassan. Ämbetet har vid
granskning av byggnadsstyrelsens förslag i ersättningsfrågan funnit, att det
nöjaktigt tillgodoser djurgårdskassans anspråk. Enligt förslaget friskrives
statsverket från varje skyldighet att i samband med förvärvet av nyttjanderätten
till områdena utgiva annan ersättning än den som bestämmes

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

att utgå till djurgårdskassan. Då byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:ts prövning
hänskjutit frågan om djurgårdskassans ersättningsanspråk får ämbetet
efter samråd med djurgårdsförvaltningen för sin del framhålla, att den begärda
engångsersättningen för vissa byggnader, 26 000 kronor, kommer att
i huvudsak användas för iordningställande av det odisponerade skogsområdet
väster och sydväst om de botaniska institutens byggnadsområde.
Beträffande kostnaderna för väghållning och parkvård inom det för allmänheten
tillgängliga området vid instituten vill djurgårdsförvaltningen
sedermera föreslå en lämplig fördelning av dessa. Tills vidare synes dock
kostnader av detta slag böra helt bäras av förvaltningen.

Under förutsättning att följande villkor och föreskrifter iakttagcs har
ämbetet icke något att erinra mot att inom det ifrågavarande västra markområdet
uppföres byggnad för Stockholms högskolas botaniska institut och
anlägges härför erforderliga vägar, parkeringsplatser m. m. samt att nuvarande
odlingsmark inom samma markområde och inom det östra markområdet
må tagas i bruk av instituten för deras odlings verksamhet, varvid
djurgårdsförvaltningen utan särskild ersättning överlämnar till högskolan
på odlingsområdena befintlig matjord.

1. Det slutliga byggnadsförslaget skall underställas riksmarskalksämbetet
för godkännande.

2. Marken avträdes å dag som Kungl. Maj:t bestämmer. _

3. Träd inom områdena skall tillhöra djurgårdsförvaltningen. Avverkning
och aptering skall ske enligt förvaltningens anvisningar. Virket skall
utan kostnad för förvaltningen transporteras till plats, som anvisas av förvaltningen.
Vägbron över Rimbobanan förstärkes, varom överenskommelse
träffas med järnvägsbolaget. Under hela byggnadstiden skall väg för gående
hållas öppen från Roslagsvägen till skogsområdet vid Lilla Frescati. Skador
inom parkområdet genom uppläggning av byggnadsmaterial bör såvitt
möjligt undvikas. Sådan uppläggning eller uppställning av fordon utanför
området får icke förekomma.

4. Det västra markområdet och tillfartsvägen från Roslagsvägen skall
efter institutionsbyggnadens uppförande utan kostnad för djurgårdskassan
omedelbart iordningställas. Förslag härom, innebärande bland^ annat, att,
om ej annat bestämmes, samtliga nu befintliga och då kvarstående byggnader
å området skall nedtagas och bortföras från området, understäiles
ämbetet för godkännande.

5. Allmänheten beredes fritt tillträde till de genom det västra området
ledande promenadvägarna samt eventuell kör- eller ridväg.

6. Å tillträdesdagen samt därefter varje halvår erlägges förskottsvis ersättning
till djurgårdskassan för mistad nettoinkomst av vissa markarrenden
och uthyrningar, vilken ersättning uppgår till 5 000 kronor för år och —
på sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer — indexregleras i syfte att därmed
bevara beloppets realvärde.

7. Å tillträdesdagen erlägges vidare till djurgårdskassan ett engångsbelopp
av 26 000 kronor utgörande efter en räntefot av 4 ''/t procent framräknat
kapitalvärde av nettointäkten av uthyrningen av vissa byggnader, mot
skyldighet för djurgårdsförvaltningen att använda beloppet för förbättringsarbeten
inom de återstående odisponerade parkområdena vid Lilla
Frescati eller till förstärkning av det bidrag till kostnaderna för moderniseringsarbeten
inom Rosendals växthusanläggning, som genom Kungl. Maj:ts
beslut den !) mars 1956 och den 5 april 1957 lämnats ur vissa frän Stockholms
stad influtna markersättningsmedel.

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1959

IV. Departementschefen

Två frågor har utgjort huvudämnet för det utrednings- och förhandlingsarbete,
vars resultat jag redovisat i det föregående. Den ena har gällt Stockholms
högskolas ställning, den andra högskolans lokalförhållanden och
därmed sammanhängande spörsmål.

Innan jag går närmare in på dessa frågor vill jag fästa uppmärksamheten
på det större sammanhang, i vilket högskolans situation i dag måste
ses. Det är visserligen allmänt kända faktorer jag därmed vill peka på, men
dessa faktorer förtjänar naturligtvis att hållas i minnet även här. Efterfrågan
på universitets- och högskoleutbildad arbetskraft är ständigt växande,
låt vara med varierande styrka inom skilda efterfrågeområden. Särskilt
starkt gör sig behovet för närvarande, och sannolikt under lång tid framöver,
gällande i fråga om naturvetenskapligt och tekniskt skolad arbetskraft.
Samtidigt kräver ett nu snabbt växande antal ungdomar möjligheter till
högre utbildning. Vi vet att tillströmningen av studerande till universitet
och högskolor kommer att öka kraftigt. Antalet avlagda studentexamina vid
allmänbildande gymnasier i riket var i fjol omkring 8 000. Prognoser har
offentliggjorts, som utvisar att redan år 1963 antalet studentexamina skulle
komma att uppgå till drygt 12 000. Med hänsyn till ungdomskullarnas
storlek och det växande studieintresset bland ungdomen torde man böra
räkna med att antalet studentexamina mot slutet av 1960-talet kan komma
att uppgå till omkring 15 000. I fjol uppgick antalet inskrivna studerande
vid landets universitet och högskolor till inemot 28 000. Den starkt ökande
studentexaminationen i förening med de faktorer i övrigt, som från olika
synpunkter påverkar dimensioneringen av universitets- och högskoleväsendet,
tyder på att motsvarande antal i slutet av 1960-talet kan komma att
uPP§å till kanske det dubbla, säg mellan 50 000 och 60 000. Åtgärder för att
vidga universitets- och högskoleväsendets kapacitet är därför ett utomordentligt
viktigt led i den långsiktiga planering, som kräves för en väl balanserad
samhällsutveckling. Vid det planläggningsarbete på utbildningsområdet,
som sålunda måste utföras, är frågan om möjligheterna att bereda
tillräckliga och tillfredsställande lokalutrymmen för det växande universitets-
och högskoleväsendet av central betydelse.

Jag vill här erinra om att 1955 års långtidsutredning i sitt betänkande
»Balanserad expansion» (SOU 1956: 53) underströk, att kostnaderna för
utbyggnaden av universitet och högskolor givetvis kunde begränsas genom
en noggrann prognos- och planeringsverksamhet av det slag som påbörjats
av universitetsutredningen men att lokalerna på många håll vore så otillräckliga
och ansvällningen av antalet studerande under det följande år -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

tiondet så kraftig, att en mycket betydande ökning av de årliga investeringarna
syntes ofrånkomlig.

Inför den förutsedda utvecklingen har en granskning av lokalbehovet
inom hela den förevarande sektorn tett sig som en av de viktigaste planläggningsåtgärderna.
Sålunda föreligger nyligen utarbetade förslag till generalplan
för exempelvis Stockholms högskola, Göteborgs universitet (filosofiska
fakulteten) och Chalmers tekniska högskola. Jag vill här också erinra
om att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 november 1958 uppdragit åt
byggnadsstyrelsen att utarbeta förslag till nya generalplaner för byggnadsverksamheten
vid universiteten i Uppsala och Lund.

I betraktande av de krav som framöver kommer att ställas på universitets-
och högskoleväsendets kapacitet — jag tänker därvid icke blott på
undervisningens utan även på forskningens behov — ter sig Stockholms
högskolas nuvarande lokalsituation särskilt allvarlig. Eftersläpningar i fråga
om utbyggnaden har redan åstadkommit ett ackumulerat behov. För vissa
verksamhetsgrenar är lokalerna i dag helt otillräckliga. Standarden hos flertalet
lokaler är bristfällig. Den lokalmässiga splittringen av verksamheten
är ett påfallande drag.

Byggnadsstyrelsens nu föreliggande utredning om högskolans framtida
lokalbehov har grundats på preliminära uppskattningar från universitetsutredningens
sida. Dessa uppskattningar, som betraktats såsom en arbetshypotes,
har verkställts för att möjliggöra beräkningar av utrymmesbehoven
för det totala antalet studerande vid universitet och högskolor vid
slutet av tioårsperioden 1955—65. Enligt uppskattningarna borde de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna vid periodens slut vara dimensionerade
för omkring 150 procent fler studerande än vid periodens början.
Motsvarande beräkningar för de humanistiska och juridiska fakulteterna
utmynnar i ökningstalen 100 respektive 50 procent.

Det är uppenbart, att hållbarheten hos en sådan arbetshypotes, tillämpad
på en enstaka läroanstalt, kan diskuteras. Utslagsgivande i förevarande
sammanhang är emellertid att en mycket betydande ökning av tillströmningen
av studerande till Stockholms högskola är att förvänta och att inga
skäl talar för att denna ökning relativt sett skulle bli mindre än vid övriga
motsvarande läroanstalter; i motsatt riktning pekar bland annat det förhållandet
att antalet ungdomar i de åldersgrupper, som utgör rekryteringsunderlaget
för de högskolestuderande, av allt att döma kommer att öka
relativt sett starkare i storstockholmsområdet än i landet i övrigt. Det synes
likväl lämpligt att i förevarande sammanhang tills vidare utgå från förut
angivna uppskattningar för att få ett konkret underlag för beräkning av de
ökade utrymmesbehoven i stort för Stockholms högskolas del under den
närmaste framtiden.

På grundval av niimnda arbetshypotes har högskolans studerandeantal

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

år 1965 beräknats utgöra cirka 7 900, d. v. s. i huvudsak en fördubbling i
förhållande till basåret 1955. Av sistnämnda antal har cirka 2 000 studerande
beräknats tillhöra den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen,
5 000 den humanistiska och 900 den stats- och rättsvetenskapliga. Högskolans
nuvarande lokalutrymmen omfattar cirka 22 000 m2 nettogolvyta.
Enligt byggnadsstyrelsens på basis av arbetshypotesen gjorda beräkning
skulle år 1965 föreligga ett lokalbehov av cirka 58 000 m2. Det kan nämnas,
att av de nuvarande utrymmena drygt 12 000 m2 tillhör den matematisknaturvetenskapliga
avdelningen, medan av det framräknade behovet inemot
37 000 in2 faller på denna avdelning.

Enligt min mening måste ställning nu tagas till frågan om tillgodoseende
av högskolans lokalbehov på längre sikt. Det är uppenbart, att lokalresurserna
för närvarande är så ansträngda att verksamheten icke kan tillfredsställande
fortgå utan en upprustning av lokalbeståndet. Att därjämte mycket
längre tillåta en fortsatt tillströmning utan att vidtaga erforderliga åtgärder
på byggnadssidan kan enligt min uppfattning icke försvaras.

För egen del har jag icke kunnat finna bärande skäl för en begränsning av
högskolans kapacitet till i huvudsak nuvarande omfattning. Åtgärder i
sådan riktning skulle icke blott betyda allvarligt försämrade utbildningsmöjligheter
för ungdomen inom högskolans huvudsakliga rekryteringsområde
utan även innebära ett oproportionellt starkt tryck på övriga universitets-
och högskoleenheter under en period, då dessas resurser redan i och
för sig kan förväntas bli hårt ansträngda. Jag har därför funnit alla skäl tala
för en utbyggnad av högskolans kapacitet. Särskilt angeläget synes det vara
att snabbt åstadkomma en väsentlig förbättring av de lokalmässiga förutsättningarna
för en ökad utbildningskapacitet inom det matematisk-naturvetenskapliga
området. Jag vill understryka detta bland annat mot bakgrunden
av den rådande och förutsebara bristen på lärare med matematisknaturvetenskaplig
utbildning; att avhjälpa denna brist, samtidigt som arbetskraft
med dylik utbildning efterfrågas i stigande omfattning också för
andra än skolans behov, är en avgörande förutsättning för att vi genom en
utvidgning av realgymnasiets kapacitet skall få ett tillräckligt brett underlag
för ökad rekrytering inte minst till högre teknisk utbildning.

Frågan om den framtida förläggningen av högskolan inom storstockholmsområdet
har, såsom framgått av min redogörelse för förhandlingskommitténs
betänkande, utgjort ett av huvudproblemen för de överläggningar,
som förts mellan kommittén, företrädare för Stockholms stad och företrädare
för högskolan. Innan jag går in på detta spörsmål, finner jag det
emellertid angeläget att peka på vissa principiella utgångspunkter, som
enligt min mening bör fasthållas, om en rationell utbyggnad av högskolan
skall kunna genomföras.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1959

Vetenskapernas utveckling är numera på väg att i praktiken bryta sönder
den traditionella universitetsorganisationen, uppbyggd på ursprungligen
relativt väl avgränsade fakulteter. Samma process kan skönjas i fråga om
själva fakultetsorganisationen, i sin tur sammansatt av tidigare fristående
institutioner och likartade enheter. Den yttre ramen finns emellertid kvar
— lokalmässigt och administrativt — och utgör naturligtvis i och för sig
ett på visst sätt återhållande moment när det gäller övergången till modernare
arbetsformer och vidtagandet av ekonomiskt rationella dispositioner
av tillgängliga resurser. Skall en mera genomgripande utbyggnad av en
läroanstalt av Stockholms högskolas karaktär nu komma till stånd, bör därför
enligt min mening möjligheter föreligga till en utrymmesdisposition, som
både främjar en intern samverkan och möjliggör ett vidgat samarbete utåt.
Ett förverkligande av ett dylikt syfte, såvitt gäller det inre samarbetet,
förutsätter givetvis en mera sammanhållen och sammanhängande förläggning
av lokalerna. Jag behöver, för att belysa detta påpekande, blott fästa
uppmärksamheten på de vinster som ett över de traditionella fakultets- och
institutionsgränserna långt drivet sambruk av exempelvis hörsalar, seminarierum,
laborationsutrymmen och verkstäder kan ge. Att praktiskt omsätta
här berörda intentioner är naturligtvis ingalunda en lätt uppgift. Jag
är emellertid övertygad om att man i planerings- och projekteringsarbetet
skall kunna finna helt nya lösningar i detta hänseende.

En faktor av central betydelse för all planering av bebyggelse för utbildnings-
och forskningsverksamhet i våra dagar är möjligheten till framtida
expansion. Erfarenheterna från tidigare lokaliseringsförändringar för exempelvis
karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm är mycket
belysande i detta avseende. I första hand är det naturligtvis forskningens
snabbt fortskridande differentiering som gör betydelsen av denna faktor så
markerad. Att utveckla en bebyggelse för experimentella ämnen inom ett
område med mycket liten utrymmeselasticitet kan utan tvivel i framtiden
komma att betraktas som en direkt felinvestering.

Jag vill vidare beröra en annan, enligt min mening principiellt viktig
fråga i detta sammanhang. Traditionellt uppförda institutionsbyggnader, i
synnerhet på det naturvetenskapliga och tekniska området, förlorar i våra
dagar ofta efter kort tid sin fulla funktionsduglighet, ehuru deras återstående
livslängd i och för sig kan vara mycket lång. En aldrig så väl genomförd
flexibilitet i planlösningen kan snabbt visa sig otillräcklig för de anspråk,
som utvecklingen ställer. Det kan därför ifrågasättas, om inte i vissa
fall radikalt förenklade byggnader är den ändamålsenligaste lösningen. Väsentliga
förenklingar bör under alla omständigheter kunna ske i fråga om
laboratorielokaler och liknande utrymmen för undervisningen. Överhuvudtaget
torde vissa uppoffringar i fråga om byggnadsstandard bli ofrånkomliga
för att det skall bli möjligt att inom ramen för disponibla investeringsresurser
tillräckligt snabbt tillgodose de ökade lokalbehoven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Innebörden av de båda utbyggnadsalternativ, som byggnadsstyrelsen
redovisat, har framgått av min tidigare redogörelse för förhandlingskommitténs
betänkande. Jag torde bär få sammanfattningsvis rekapitulera huvuddragen.

Innerstadsalternativet har baserats på en fortsatt utbyggnad i anslutning
till den nuvarande förläggningen på området kring Observatoriekullen. För
närvarande har den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen flertalet
av sina lokaler förlagda till Kungstensgatan 45. Vidare har denna avdelning
lokaler vid Sandåsgatan 2, Odengatan 63, Rådmansgatan 70, Norrtullsgatan
16 och Vanadisvägen 9. De juridiska och humanistiska avdelningarna har
huvudsakligen sina lokaler vid Norrtullsgatan 2, Odengatan 59 och 61
samt vid Drottninggatan 95. I övrigt förhyr högskolan en mängd lokaler
i olika delar av Stockholm. Enligt innerstadsalternativet skulle den
humanistiska avdelningens lokalbehov tillgodoses i högskolans nuvarande
lokaler kring Observatoriekullen. Den juridiska avdelningen skulle flyttas
från Norrtullsgatan 2 till norra delen av kvarteret Vega. Nya byggnader
skulle i första hand uppföras för den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen.
Det väsentliga problemet i diskussionen om detta alternativ har
gällt möjligheterna att förvärva mark för sistnämnda avdelning. Jag vill
erinra om att byggnadsstyrelsen beräknat den behövliga markarealen —
exklusive areal för framtida expansion — för högskolan enligt innerstadsalternativet
till cirka 53 000 nr. Av denna areal utgör icke mindre än 17 000
in2 det erforderliga nytillskottet av mark inom kvarteret Mimer, d. v. s. hela
det område som nu disponeras av Norrtulls sjukhus. Byggnadsstyrelsen har
förutsatt att ett relativt snabbt friställande av sjukhusområdet — cirka
fem å sex år efter utbyggnadsperiodens början — måste ske om innerstadsalternativet
skulle kunna realiseras. Av förhandlingskommitténs redogörelse
för överläggningarna på denna punkt framgår att stadens delegerade funnit,
att alternativet under sådana premisser vore helt orealistiskt. Enligt
stadens mening skulle ett friställande kunna ske först om 25 å 30 år. Den
föreliggande förhandlingsuppgörelsen innebär också att innerstadsalternativet
förkastats.

Byggnadskostnaderna för innerstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen
uppskattats till cirka 85 miljoner kronor. Däri ingår icke kostnader för
ersättningsbyggnader för Norrtulls sjukhus. Markkostnaderna — betraktade
som kostnader för det allmänna — har uppskattats till 30 miljoner
kronor. Beträffande möjligheterna till framtida expansion enligt innerstadsalternativet
vill jag erinra om att byggnadsstyrelsen funnit, att sådana möjligheter
endast skulle kunna ernås genom förvärv av vissa angränsande
kvarter, omfattande en areal av cirka 60 000 m2. Kostnaderna härför har
överslagsmässigt uppskattats till cirka 60 miljoner kronor.

Byggnadsstyrelsens ytterstadsalternativ innebär i stora drag, att högskolans
byggnader förlägges till området öster och söder om naturhisto -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

riska riksmuseet, det s. k. Experimentalfältet, vilket jag i det följande kallar
Frescati. Större delen av området, vilket ägs av staten, disponeras nu av
skogs- och lantbruksakademien. En utförlig redogörelse härom har lämnats
i det föregående.

Jag vill först fästa uppmärksamheten på den bebyggelse för vetenskapliga
ändamål, som redan skett i närheten av det föreslagna området. Förutom
naturhistoriska riksmuseet ligger i omedelbar anslutning till området
vetenskapsakademiens bibliotek med Nordens största samlingar av naturvetenskaplig
facklitteratur. Vidare bör nämnas Sveriges geologiska undersökning,
Bergianska stiftelsens botaniska institut samt vetenskapsakademiens
nobelinstitut för fysik och kemi. I nära grannskap ligger skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut med en nyligen uppförd genetisk
avdelning, veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt.

Den skisserade utformning, som byggnadsstyrelsen givit ytterstadsalternativet,
utmynnar i en kedja av naturvetenskapliga institutionsbyggnader
från grannskapet av riksmuseet söder ut. Byggnader för de juridiska och
humanistiska avdelningarna skulle förläggas till områdets sydligaste del,
omedelbart norr om Fiskartorps vägen. Öster om institutionskedjan har i
generalplaneskissen tänkts en kårhusbyggnad och norr om själva högskoleområdet
— på Stora Lappkärrsberget — en bebyggelse för studentbostäder.

Själva högskoleområdet — exklusive mark för framtida expansion — omfattar
cirka 150 000 in2, varav omkring 100 000 m2 beräknats för själva
bebyggelsen. För framtida expansion har byggnadsstyrelsen räknat med
ett markutrymme av cirka 120 000 m2.

Byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet har av byggnadsstyrelsen
beräknats till cirka 100 miljoner kronor. Markkostnaderna, som av
styrelsen baserats på vissa antagna råmarksvärden och därför icke är
direkt jämförbara med motsvarande kostnader enligt innerstadsalternativet,
har uppskattats till mellan 1,5 och 7,5 miljoner kronor. Beträffande
markkostnaderna för framtida expansion — likaledes baserade på råmarksvärden
— har styrelsen räknat med mellan 1,2 och 6,0 miljoner kronor.

En jämförelse mellan de båda alternativen visar en påfallande stor skillnad
i fråga om möjligheter till en rationell planläggning och till framtida
expansion. Innerstadsalternativets svagheter måste på dessa punkter anses
uppenbara. Den omgivande bebyggelsen binder i hög grad planeringen. Fn
lokalmässig koncentration med alla dess fördelar kan i praktiken icke uppnås.
Ytterstadsalternativet öppnar däremot från dessa synpunkter helt
andra aspekter. Dessa gäller icke blott den interna samverkan mellan högskolans
olika enheter utan även det tänkta samarbetet med de många
vetenskapliga institutioner, som redan finns i Frescati.

Beträffande kostnaderna för byggnadsverksamheten torde böra beaktas
att ytterstadsalternativet innebär i huvudsak nybyggnader med ett betydande
nettotillskott av lokalutrymme, medan innerstadsalternativet till

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1959

väsentlig del avser ombyggnadsarbeten och därför medför betydligt mindre
tillskott av nya lokaler. Byggnadsstyrelsens beräkning av byggnadskostnaderna
synes vidare ha skett med utgångspunkt i traditionellt byggnadssätt.
Jag vill emellertid i anslutning till vad jag nyss anfört framhålla, att ytterstadsalternativet
i hög grad synes ge tillfälle att effektivt utnyttja alla
möjligheter att genom förenklingar, rationellare planlösningar och liknande
åtgärder nedbringa investeringskostnaderna. Den enligt byggnadsstyrelsens
beräkningar uppkommande skillnaden i byggnadskostnader mellan de båda
alternativen kan därför enligt min mening inte tillmätas någon betydelse,
och jag vill samtidigt understryka, att siffran 100 miljoner kronor för de
totala byggnadskostnaderna enligt ytterstadsalternativet i och för sig inte
kan accepteras såsom en under de antagna utrymmesförutsättningarna
given kostnadsram.

För egen del har jag redan på ett tidigt stadium av ärendets beredning
funnit, att ytterstadsalternativet synes skapa de bästa förutsättningarna
för en ändamålsenlig utbyggnad av högskolan, och de dispositioner, som
vidtagits för det därefter följande förhandlingsarbetet, har också skett med
utgångspunkt däri. Det avtalsförslag, som nu föreligger och som upprättats
av kommittén, företrädare för staden och företrädare för högskolan,
har ytterligare styrkt mig i den uppfattningen att beslut nu bör fattas om
högskolans utflyttning till Frescati. Jag förordar att så sker.

Under förhandlingsarbetet har frågan om förutsättningarna för en utbyggnad
av högskolan sammankopplats med frågan om högskolans ställning.
Det resultat på denna punkt, vartill parterna kommit — innebärande
förslag om en ombildning av högskolan till ett statligt lärosäte — är enligt
min mening följdriktigt. Högskolan har alltmera fått en ställning motsvarande
statsuniversitetens. Senast genom beslut av 1956 års riksdag togs ett
avgörande steg i riktning mot att i fråga om personella och andra resurser
ställa högskolan i paritet med universiteten i Uppsala och Lund. Huvudansvaret
för högskolan har numera kommit att vila på staten. Jag vill erinra
om att Stockholms stads årliga bidrag till högskolan sedan budgetåret
1952/53 uppnått det maximibelopp — 1,2 miljoner kronor — som följer av
bestämmelserna i 1948 års avtal mellan staten, staden och högskolan. För
nästa budgetår beräknas statens bidrag uppgå till närmare 15 miljoner
kronor. Den utbyggnad av högskolan, som nu aktualiserats och för vilken
praktiskt taget hela kostnaden kan beräknas falla på statsverket, bör enligt
min mening förutsätta, att statens reella huvudmannaskap för högskolan
även formellt bekräftas. Jag delar i detta avseende helt den syn
varåt förhandlingskommittén i sitt betänkande givit uttryck. Otvivelaktigt
innebär högskolans ställning som enskild stiftelse och nu gällande regler
beträffande dess förvaltning olägenheter i skilda hänseenden.

Jag förordar alltså en ombildning av högskolan till statligt universitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

Ombildningen öppnar möjligheter till en samordning men även till ett
direkt samgående mellan det föreslagna universitetet och andra statliga
institutioner. Dessa möjligheter synes mig böra tillmätas särskild vikt.
Frågan huruvida och i vilken utsträckning det kan befinnas från ekonomiska
och organisatoriska synpunkter rationellt, att andra statliga läroanstalter
och institutioner i övrigt inlemmas i universitetet eller samorganiseras
med detta bör utifrån de nya förutsättningarna noggrant övervägas.
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad riksdagens revisorer i sin berättelse
till 1957 års riksdag anfört i denna fråga samt till vad statsutskottet
i anledning därav uttalat (SU 1957: 169).

Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen föreligger till prövning
två avtalsförslag. Det ena avser inrättande av ett universitet i Stockholm
m. in. med staten, Stockholms stad och Stockholms högskola såsom
avtalsslutande parter. Det andra avtalsförslaget avser grunderna för exploatering
av Frescatiområdet m. m. med staten och Stockholms stad såsom
avtalsslutande parter.

I anslutning till de utförliga redogörelser för avtalsförslagens innehåll
och därmed sammanhängande spörsmål, som lämnats i kommitténs förut
återgivna betänkande, kommer jag i det följande att redovisa mitt ställningstagande
till de båda avtalsförslagen.

Enligt det föreliggande förslaget till avtal med Stockholms stad och högskolan
skall högskolan ombildas till universitet den 1 juli 1960. I förslaget
förutsättes uttryckligen att universitetet successivt flyttas ut till Frescati.
Avtalsförslaget innehåller icke — i motsats till 1948 års avtal — några bestämmelser
om bidrag från staden till universitetets verksamhet eller om
kommunal representation i dess förvaltning. Den av utflyttningen aktualiserade
frågan om den fortsatta dispositionen av undervisnings- och forskningslokalerna
i innerstaden har i avtalet lösts så, att såväl högskolans egna
fastigheter som dess tomträttsfastigheter — med vissa undantag — övergår
i statens ägo den 1 juli 1960. Därutöver regleras i avtalsförslaget i huvudsak
sådana frågor, som sammanhänger med att högskolan upphör såsom
enskild stiftelse. Enligt min mening är avtalsförslaget från statens synpunkt
godtagbart. Jag tillstyrker därför att förslaget lägges till grund för
högskolans ombildning till universitet och för utflyttningen av universitetet
till Frescati.

Kommittén har förordat att naturhistoriska riksmuseets ställning och
uppgifter blir föremål för utredning. Likaledes har kommittén uttalat sig
för att förhandlingar bör upptagas med vetenskapsakademien beträffande
förutsättningarna för samverkan mellan Bergianska stiftelsens botaniska
institut och universitetets botaniska institutioner samt beträffande utnyttjandet
av akademiens bibliotek för universitetets räkning. Jag delar kommitténs
uppfattning i dessa avseenden. Jag vill här också erinra om att jag
i årets statsverksproposition framhållit att jag har för avsikt att under -

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1959

ställa Kungl. Maj:t frågan om utredning angående Nobelinstitutets för
fysik framtida ställning. Universitetets förläggning till Frescati öppnar,
såsom framgår av vad jag i det föregående sagt, även vissa möjligheter till
en samordning i större skala av olika undervisnings- och forskningsresurser.

Såsom framgår av 2 § i avtalsförslaget förutsättes en successiv överflyttning
av universitetets verksamhet från innerstaden till Frescati. Däremot
innehåller avtalsförslaget icke några föreskrifter med avseende på takten
för denna utflyttning. Från flera synpunkter, inte minst med hänsyn till
behovet att snabbt öka universitetets lokalresurser, är det i och för sig
angeläget att utflvttningsperioden blir så kort som möjligt. Jag vill emellertid
framhålla, att utflyttningsperiodens längd i första hand måste bli
beroende av möjligheterna att inom den investeringsram, som i samband
med den årliga budgetavvägningen i fortsättningen kommer att kunna
ställas till förfogande för utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet,
inrymma kostnaderna för erforderliga nybyggnader i Frescati. För att utflyttningsperioden
skall bli så begränsad som möjligt måste således de berörda
myndigheterna verkligt allvarligt eftersträva att — såsom jag förut
förordat — vid planerings- och projekteringsarbetet genom förenklingar,
rationellare planlösningar och liknande åtgärder nedbringa investeringskostnaderna
för dessa nybyggnader.

I och med utflyttningen av universitetets verksamhet till Frescati kommer
lokaler i innerstaden att successivt friställas. Därigenom skapas möjligheter
att tillgodose dels universitetets ökade lokalbehov under själva
utflyttningsperioden, dels också efter hand behovet av lokalutrymmen för
annan statlig verksamhet. En noggrann planering och samordning av lokaldispositionerna
i samband med utflyttningen, inte minst med beaktande av
angelägenheten av att lokalerna i innerstaden verkligt effektivt utnyttjas,
blir därför nödvändig.

I fråga om grunderna för exploatering av kronan tillhörig mark inom
Frescatiområdet har djurgårdsnämnden framlagt förslag till avtal mellan
kronan och Stockholms stad. Förslaget omfattar dels ett område (A-området)
avsett i huvudsak för vetenskapliga institutioner och statliga byggnader,
dels ett område (B-området) avsett för i huvudsak bostäder (inklusive
studentbostäder), dels ock ett område (T-området) avsett för trafikled
(Roslagsvägen). Omfattningen av områdena framgår av den till avtalet
fogade karta, som åskådliggjorts i det föregående. Enligt avtalsförslaget
förbinder parterna sig att medverka till att en erforderlig bebyggelseplanering
snarast möjligt genomföres. Vidare avser överenskommelsen att lösa
vissa mark- och ersättningsfrågor. Enligt min mening är det föreliggande
avtalsförslaget från statens synpunkt godtagbart.

Exploateringen av den kronans mark, som omfattas av nyssnämnda avtal,
synes i likhet med kronans övriga exploateringsverksamhet på Djurgården
i Stockholm böra omhänderhavas av djurgårdsnämnden. Exploateringen
torde böra genomföras i samråd med byggnadsstyrelsen och i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

sak i enlighet med de grunder, som gäller för nämndens hittillsvarande
exploateringsverksamhet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga föreskrifter rörande bland annat förvaltningen av områdena,
fondredovisningen samt redovisningen av kostnaderna och intäkterna
i samband med exploateringen.

En successiv avveckling av skogs- och lantbruksakademiens nuvarande
nyttjanderätt till visst område på Norra Djurgården (Experimentalfältet)
är en förutsättning för genomförande av ytterstadsalternativet. Betydande
delar av det område, som nu disponeras av akademien, beröres emellertid
ej av exploateringsöverenskommelsen, varför de så snart de icke erfordras
för något akademiens ändamål synes böra återföras till den djurgårdsmark,
som disponeras av den regerande Konungen. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta i vilken ordning nyttjanderätten skall upphöra.

Exploateringsöverenskommelsen omfattar icke det område vid Lilla Frescati
väster om T-området, som i enlighet med tidigare fattat beslut avses för
nybyggnader och odlingsområden för universitetets botaniska institutioner.
Detta område, vilket för närvarande tillhör den djurgårdsmark, som disponeras
av den regerande Konungen, torde böra upplåtas för de botaniska
institutionerna och lämpligen ställas direkt under byggnadsstyrelsens förvaltning.

Det kan i och för sig ifrågasättas, huruvida någon ersättning till djurgårdskassan
bör utgå för eventuella bortfall av inkomster från de av statsverket
för statliga ändamål ianspråktagna områdena. Då djurgårdsförvaltningen
är anknuten till statsbudgeten på så sätt att dess överskottsmedel
— för närvarande beräknade till 100 000 kronor per budgetår — inlevereras
till statskassan via statens allmänna fastighetsfond och då ändamålet med
markupplåtelsen är helt statligt, finner jag det icke påkallat förorda, att
ersättning skall utgå.

Beträffande intäkterna från försäljningen av den djurgårdsmark, som avses
att utnyttjas för icke statliga ändamål, exempelvis bostadsbebyggelse i
samband med universitetets förläggning till Frescati, torde böra förfaras på
sätt som nu sker med avseende på intäkter från sådan djurgårdsmark, beträffande
vilken Konungen avstått från sin enskilda dispositionsrätt.

Med hänsyn till bland annat föreliggande anspråk på djurgårdsmark från
andra statliga myndigheter och till Djurgårdens roll som naturpark har
djurgårdsnämnden anfört, att den markreservation på lång sikt, som nu
göres för universitetet, i allt väsentligt icke får överskridas i framtiden.
Enligt min mening kan man icke nu taga någon slutgiltig ställning till detta
spörsmål. Självfallet bör vid den fortsatta planeringen på allt sätt eftersträvas
att utnyttja den disponibla marken så, att framtida utbyggnader
vid universitetet kan begränsas till det område som omfattas av exploateringsavtalet.

I anslutning lill vad jag nu anfört beträffande de båda avtalsförslagen
förordar jag att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens godkännande av desam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ma. Skulle smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna
senare erfordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke skall
behöva inhämtas.

Jag övergår nu slutligen till att behandla vissa frågor om anslag för nästa
budgetår och därmed sammanhängande spörsmål i anslutning till vad jag i
det föregående förordat.

I likhet med byggnadsstyrelsen och förhandlingskommittén finner jag det
angeläget att den närmare utformningen av ytterstadsalternativet blir mera
allsidigt belyst. Detta bör lämpligen ske genom en allmän arkitekttävling.
Jag vill i detta avseende kraftigt understryka, att de synpunkter jag tidigare
anfört i fråga om planerings- och projekteringsarbetets samt byggnadsverksamhetens
bedrivande bör vara vägledande vid utformningen av
tävlingsprogrammet och särskilt markeras i detta. Beträffande dimensioneringen
av anläggningarna i Frescati torde de förut angivna uppskattningarna
av utrymmesbehoven tills vidare få tjäna som allmän utgångspunkt.
Samtidigt måste självfallet beaktas de jämkningar härutinnan för olika
ämnen och ämnesgrupper, vilka följer inte enbart av den pågående universitetsupprustningen
utan jämväl av de resultat beträffande universitetsoch
högskoleväsendets framtida dimensionering, som efter hand framkommer
i det pågående planeringsarbetet på detta område. Kostnaderna för
arkitekttävlingen beräknar jag i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag till
200 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa budgetår.

Vissa byggnadsprojekt torde av särskilda skäl böra påbörjas omedelbart
och sålunda igångsättas oberoende av den avsedda tävlingen. Byggnadsstyrelsen
har med åberopande av vad därutinnan anförts i propositionen
1956: 108 föreslagit att nybyggnad för botanik uppföres på förutnämnda
område vid Lilla Frescati i direkt anslutning till Bergianska trädgården
samt att medel härför anvisas för nästa budgetår. Förhandlingskommittén
har tillstyrkt styrelsens förslag. Behovet av odlingsbar mark och fördelen
av nära kontakt med Bergianska trädgården har motiverat valet av förläggning
för nybyggnaden som härigenom kommer att ligga utanför det
egentliga universitetsområdet. Några betänkligheter att undantaga detta
byggnadsprojekt från arkitekttävlingen föreligger enligt min mening icke
med hänsyn till anläggningens placering, som jag icke har något att erinra
mot. Tvärtom finner jag det särskilt värdefullt, att möjligheter härigenom
öppnas för en samverkan med Bergianska trädgården. Anläggningen synes
böra dimensioneras för en årlig intagning av 60—75 elever, såvitt gäller
studier för två betyg, samt med hänsyn till två professurer. Vad jag förut
framhållit om angelägenheten av rationell planlösning m. m. gäller självklart
även före varande anläggning. Jag är med hänsyn härtill icke nu beredd att
taga definitiv ställning till någon kostnadsram för nybyggnaden. För projekteringsarbetets
fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets påbörjande

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag böra anvisas 500 000 kronor
för nästa budgetår.

Såväl byggnadsstyrelsen som förhandlingskommittén har understrukit
angelägenheten av att snabba åtgärder vidtages för att lösa lokalfrågan för
kemiundervisningen. Byggnadsstyrelsen har därvid framhållit, att den ytterligare
tidsutdräkt, som skulle följa av ett inlemmande av denna nybyggnadsfråga
i arkitekttävlingen, skulle innebära allvarligt men för undervisning
och forskning. Jag är i princip ense med byggnadsstyrelsen och förordar att
nybyggnad för det kemiska övningslaboratoriet jämte i anslutning därtill
oundgängligen erforderliga kompletterande utrymmen igångsättes snarast
med hänsyn till att behovet av laboratorielokaler torde vara mest kännbart
och därför kräver skyndsamma åtgärder. I fråga om utförandet av denna
anläggning vill jag särskilt erinra om vad jag i årets statsverksproposition
(bil. 29, s. 14) anfört beträffande nybyggnad för kemiskt övningslaboratorium
vid universitetet i Lund. Beträffande nybyggnad för oorganisk och
fysikalisk kemi i övrigt synes denna däremot med hänsyn till dess centrala
funktion om möjligt böra ingå i tävlingen. Mot vad byggnadsstyrelsen anfört
i fråga om placering av kemiska övningslaboratoriet — söder om Vegaplatsen
invid naturhistoriska riksmuseet — har jag ingen erinran. För
byggnader för ämnena geologi och mineralogi, vilka tänkts förlagda till
detta område i byggnadsstyrelsens generalplaneskiss, finns — enligt uppgift
från styrelsen — goda alternativa platser att tillgå. Jag är icke nu beredd
att taga ställning till någon kostnadsram för det här förordade byggnadsprojektet.
För projekteringsarbetets fortsatta bedrivande och för byggnadsföretagets
påbörjande beräknar jag ett belopp av 500 000 kronor för nästa
budgetår.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande de nu förordade
byggnadsföretagen för botanik och kemi godkänna ritningar samt meddela
erforderliga närmare föreskrifter.

Vidare tillstyrker jag bifall till byggnadsstyrelsens förslag om medelsanvisning
för slutförande av ombyggnadsarbetena inom huvudbyggnaden i
kvarteret Vega. Jag beräknar för detta ändamål för nästa budgetår ett
belopp av 500 000 kronor.

Vad jag här förordat innebär för nästa budgetår ett sammanlagt medelsbehov
av (200 000 + 500 000 + 500 000 + 500 000 =) 1 700 000 kronor,
vilket belopp torde böra anvisas som investeringsanslag under rubriken
Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm. Till detta anslag torde böra
överföras vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å
investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten inom kvarteret Vega i
Stockholm.

Avslutningsvis vill jag framhålla följande. TAt bilall till förslagen om
ombildning av Stockholms högskola till universitet och om successiv ut flytt 6

— liih an g till riksdagens ''protokoll 1069. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959

ning av universitetets verksamhet till Frescati kommer, som jag i det föregående
flera gånger uttalat, att aktualisera åtskilliga planerings- och samordningsfrågor
av skiftande natur. Detta gäller främst såväl själva utflyttningen
till Frescati och dimensioneringen av utrymmena där som den därmed
sammanhängande frågan om dispositionen av efter hand friställda
lokaler i innerstaden. Ett flertal myndigheters medverkan fordras för genomförandet
av det handlingsprogram som här skisserats. Förutom själva
universitetet kan nämnas universitetskanslersämbetet, byggnadsstyrelsen,
djurgårdsnämnden samt stadens vederbörande myndigheter. För att en
smidig och effektiv handläggning av de många viktiga och svårbemästrade
problemen skall kunna komma till stånd, torde särskilda samordningsåtgärder
bli nödvändiga. Jag har för avsikt att senare framlägga förslag härom
till Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att Stockholms högskola skall den 1 juli 1960
ombildas till ett statligt lärosäte, benämnt universitetet i
Stockholm;

b) besluta att universitetet skall successivt utflyttas till
Frescatiområdet på Norra Djurgården i Stockholm;

c) godkänna av mig i det föregående förordat förslag till
överenskommelse angående grunderna för exploatering av
Frescatiområdet m. m.;

d) godkänna av mig i det föregående förordat förslag till
avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm
m. m.;

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat vidtaga de
åtgärder och meddela de föreskrifter, som erfordras för
genomförande av ombildningen, utflyttningen och exploateringen; f)

att till Byggnadsarbeten för universitetet i Stockholm
för budgetåret 1959/60 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 1 700 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sanfrid Fenger

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1959 83

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning .......................................................... 3

Kommitténs betänkande ............................................. 4

Bakgrunden till kommitténs uppdrag................................ 4

Kommitténs uppdrag m. m......................................... 13

Stockholms högskolas byggnadsfråga................................ 14

Stockholms högskolas ställning ..................................... 36

Avtalsförslag ..................................................... 45

Förslag till överenskommelse angående exploatering av Frescatiom rådet.

........................................................ 45

Förslag till avtal angående inrättande av ett universitet i Stockholm,
m. m......................................................... 56

Anslagsfrågor ....................................................... 64

Departementschefen ................................................. 70