Kungl. Maj:ts proposition nr 102 (Proposition 1953:102)

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Nr 102.

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående anslag till
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret
1953/54 m. m.; given Stockholms slott den 20
februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar beträffande den jordbruksekonomiska
undersökningens utformning och organisation. Ändringarna avser
främst metodiken och innebär en väsentlig omläggning och förbättring
av denna. I samband därmed anses bokföringsåret från och med år 1954
böra omläggas från tiden 1 juli—30 juni till kalenderår. Vidare föreslås att
ökade resurser skall ställas till lantbruksstyrelsens förfogande i dess egenskap
av centralt organ för ledning av undersökningsverksamheten och bearbetning
av räkenskapsmaterialet. Förutom ökade anslag förordas bland annat,
att till styrelsen skall knytas en särskild nämnd med rådgivande uppgifter.
I anslutning till förslagen äskas till Bidrag till bokföringsverksamheten
inom jordbruket ett reservationsanslag av 520 000 kronor för budgetåret
1953/54.

Slutligen framlägges i propositionen förslag till anslagsäskanden för lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna för samma budgetår. Till Lantbruksstyrelsen:
Avlöningar och Omkostnader samt till Lantbruksnämm
derna: Avlöningar och Omkostnader begäres sålunda förslagsanslag å respektive
2 096 000, 285 000, 9 155 000 samt 2 272 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Vtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om
anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret
1953/54 m. m. samt anför därvid.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht punkterna 3, 5 och 91) har Kungl.
Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna till Lantbruksstyrelsen:
Avlöningar ett förslagsanslag av 2 060 000 kronor, till Lantbruksstyrelsen:
Omkostnader ett förslagsanslag av 269 000 kronor, till Lantbruksnämnderna:
Avlöningar ett förslagsanslag av 8 665 000 kronor, till Lantbruksnämnderna:
Omkostnader ett förslagsanslag av 2 250 000 kronor och till Bidrag
till bokföringsverksamheten inom jordbruket ett reservationsanslag av
500 000 kronor.

Jag torde nu få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

Genom beslut den 2 februari 1951 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen
och statens jordbruksnämnd att gemensamt och efter samråd med
jordbrukets utredningsinstitut utreda frågan om de ändringar i metodiken
för den jordbruksekonomiska undersökningen, som kunde finnas påkallade
med hänsyn särskilt till att undersökningsresultaten avsågs skola användas
för att uppgöra typjordbrukskalkyler.

Med skrivelse den 27 juni 1952 har myndigheterna överlämnat betänkande
angående den jordbruksekonomiska undersökningen (SOU 1952:41). Betänkandet
har utarbetats av en särskild för ändamålet av myndigheterna tillsatt
delegation, som antagit benämningen typjordbrukskommittén.

Sedermera har jordbruksprisutredningen inkommit med en den 9 oktober
1952 dagtecknad skrivelse i ärendet. Skrivelsen har — i likhet med lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

bruksstyrelsens och jordbruksnämndens nyssnämnda skrivelse — tryckts i
anslutning till betänkandet.

över betänkandet och de båda omförmälda skrivelserna har, efter remiss,
utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
skogsstyrelsen, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet Landsbygdens
folk. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet har avgivit
gemensamt utlåtande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
har tillika överlämnat yttrande av lärarkollegiet. Vid hushållningssällskapens
förbunds utlåtande fanns fogade yttranden av hushållningssällskapen
i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Västerbottens
län. Slutligen har institutionen för fastighetsteknik vid tekniska högskolan
inkommit med en den 5 januari 1953 dagtecknad skrift i ärendet.

I det följande torde jag till en böx-jan få lämna en sammanfattning av de
hittillsvarande förhållandena på den jordbruksekonomiska undersökningens
område. Därefter övergår jag till att redogöra för kommitténs förslag, lantbruksstyrelsens
och jordbruksnämndens samt jordbruksprisutredningens
skrivelser ävensom remissyttrandena. Till sist torde jag få behandla de olika
anslagsfrågorna.

Hittillsvarande förhållanden.

Syfte. Det primära ändamålet med den jordbruksekonomiska undersökningen
är för närvarande att fa fram en beräkning av lönsa mheten
i lantbruket. Undersökningen har emellertid tjänat även andra
syften. I första hand har sålunda lantbrukarna erhållit en redogörelse för
den egna gårdens ekonomiska förhållanden under bokföringsåret.
Denna redogörelse har även varit till nytta vid upprättandet av
självdeklarationen. I andra hand har bokföringsmaterialet använts
för allmänna utredningar rörande lantbrukets ekonomiska
förhållanden. Vidare har materialet utnyttjats för vetenskapliga
driftsekonomiska utredningar av olika slag. Undersökningen
har slutligen i stor utsträckning använts inom såväl den högre som lägre
undervisningsverksamheten. Däremot har den endast i ringa
utsträckning utnyttjats direkt i upplysande driftse k ono miskt
syfte för den enskilde jordbrukaren.

Bokföringssystem m. m. Det i bokföringsverksamheten tillämpade systemet
har varit i princip oförändrat ända sedan år 1915. Ännu gäller, att i boksluten
skall göras en uppdelning mellan jordbruk, skogsbruk, körförtjänster,
hushållet och annan verksamhet. Bokföringen skall omfatta förandet av
inventarium, dagbok, hushålls journal, arbetsjournal samt anteckningar ro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

rande tekniskt driftsresultat, egendomarnas driftsförhållanden o. d. Vid
uppgörandet av bokslutet tas sikte på att beräkna jordbrukets bruttoavkastning,
driftkostnader samt nettoavkastning enligt grunder och definitioner,
vilka såsom nyss nämnts i stort sett kvarstår oföi''ändrade från år 1915. Stor
vikt fästes emellertid numera vid att framräkna familjens totala skuldfria
inkomst från olika förvärvskällor samt den s. k. nettoinkomsten. Bokföringsåret
omfattar tiden den 1 juli—den 30 juni.

Organisationen. Den organiserade bokföringsverksamheten har vuxit fram
under ledning av hushållningssällskap, bokföringsföreningar och särskilt
den inom Sveriges lantbrulcsförbund inrättade driftsbyrån med dess filialkontor
i olika delar av landet. Dessa lokala organisationer handhar alltjämt
ledningen av den lokala bokföringsverksamheten.
De insamlar sålunda primärmaterialet och utför boksluten såsom en konsulterande
verksamhet, som dock är i ganska stor utsträckning statsunderstödd.
Vidare upprättar de sammandrag av boksluten för statistisk bearbetning.
Mellan hushållningssällskapen och lantbruksförbundets bokföringskontor
äger ett nära samarbete rum. I vissa län, framför allt i Norrland,
insamlar sålunda sällskapen materialet, medan nämnda kontor utför boksluten.
Numera ombesörjer endast sällskapen i Göteborgs och Bohus samt
Gävleborgs län själva både materialinsamlingen och boksluten. Av de bokföringsföreningar,
som ännu finns, lämnar fem material till den jordbruksekonomiska
undersökningen.

Den centrala ledningen av bokföringsverksamheten
utövas av lantbruksstyrelsen. Denna ledning bestod emellertid tidigare
huvudsakligen i att en av styrelsen utsedd ledare för bearbetningen utfärdade
de instruktioner och föreskrifter, som ansågs erforderliga för att erhålla
ett enhetligt material. Sedermera har styrelsens deltagande blivit mera
aktivt, särskilt såvitt angår uttagningen av gårdarna. Vidare har styrelsen
ordnat särskilda instruktionskurser för personal, som arbetar med insamlingen
av primärmaterialet och upprättar boksluten.

Den statistiska bearbetningen av bokföringsmaterialet
har på lantbruksstyrelsens uppdrag verkställts av professorn L. Nanneson,
som till och med år 1946 var innehavare av professuren i lantbruksekonomi
vid lantbrukshögskolan och föreståndare för dennas ekonomiska institution.
Med anledning härav har bearbetningen under senare tid verkställts
i anslutning till nämnda institution. Även sedan befattningen som föreståndare
för institutionen icke längre varit förenad med ledningen av den jordbruksekonomiska
undersökningen, har bearbetningen till och med bokföringsåret
1949/50 skett på detta sätt. Från och med bokföringsåret 1950/51
ombesörjes bearbetningen emellertid direkt av lantbruksstyrelsen, varvid
arbetet dock alltjämt utföres i lokaler vid högskolan. I verksamheten har
varit sysselsatt en personal om en assistent samt fyra å fem skriv- och läknebiträden.
Resultaten från bearbetningen har från och med bokföringsåret
1914/15 publicerats i lantbruksstyrelsens meddelanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Ekonomiskt stöd. Från år 1911 har statsmakterna lämnat ekonomiskt stöd
åt bokföringsverksamheten. Stödet avsåg först endast att täcka viss del av
kostnaderna för verkställda bokslut. Från och med år 1915 infördes emellertid
möjlighet att erhålla statsbidrag även för upprättandet av räkenskapsutdrag
från boksluten samt för statistisk bearbetning av materialet.
Det statliga bidraget har efter hand ökats; framför allt skedde en betydande
höjning år 1939/40. För budgetåret 1951/52 anvisades 464 700 kronor
för ändamålet. Innevarande budgetår har upptagits ett anslag å 300 000
kronor. Vid beräkning av anslaget har förutsatts, att en reservation å bortåt
175 000 kronor skulle föreligga vid ingången av budgetåret. De totala
kostnaderna för innevarande budgetår beräknas emellertid komma att uppgå
till cirka 655 000 kronor. De närmare bestämmelserna i fråga om de olika
bidrag, vilka kan utgå, återfinns i kungörelserna nr 221/1939 och nr 303/
1949.

A. Kommitténs förslag.

Bokföringsverksamhetens syfte. Kommittén framhåller, att den jordbruksekonomiska
undersökningen i sin nuvarande utformning företer väsentliga
brister med hänsyn till den senare tidens utveckling inom lantbruksekonomi
och allmän företagsekonomi. I första hand har kommittén uppmärksammat
önskvärdheten av att kunna använda undersökningen för flera syften.
Detta önskemål är ej tillräckligt tillgodosett för närvarande.

Enligt kommittén bör undersökningen jämväl i fortsättningen utformas
så, att en lönsamhetsberäkning kan genomföras. Denna bör resultera
i en fördelning på olika driftsgrenar (jordbruk, skogsbruk och övriga
förvärvskällor). Däremot har de olika produktionsgrenarnas lönsamhet
mindre intresse i detta sammanhang. Vid redovisning av resultaten bör
sammanställningar göras för olika områden och storleksklasser. Med utgångspunkt
från 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitikens
framtida utformning bör undersökningen vidare ske så, att den direkt kan
ligga till grund för prispolitiska beräkningar. Undersökningens
nuvarande uppgift att ge en redogörelse för den egna gårdens ekonomiska
förhållanden och tjäna som ledning vid upprättandet
av vederbörande lantbrukares sj älv deklaration bör bibehållas.
Likaså finner kommittén, att bokföringsmaterialet även i fortsättningen
kommer att behöva användas för allmänna utredningar rörande
lantbrukets ekonomiska förhållanden. Slutligen anses undersökningen
böra lämna material för vetenskaplig forskning, för den statligt
understödda rationaliseringsverksamheten samt för upplysningsverksamhet
på det driftsekonomiska området.

Bokföringssystem m. m. Kommittén sammanfattar under följande huvudpunkter
de brister, som enligt dess mening föreligger beträffande det hittills
tillämpade bokföringssystemet och därmed sammanhängande spörsmål.

1. Representativiteten är trots senare års utökning av antalet brukningsdelar
icke tillfredsställande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

2. De ekonomiska begrepp som användes är, liksom terminologien, ålderdomliga
och på åtskilliga punkter mindre konsekventa.

3. Kvantitetsredovisningen är alltför ofullständig på både intäkts- och
kostnadssidan. Detta gäller såväl arbete som material och produkter och är
ett av de mest vägande hindren för att den jordbruksekonomiska undersökningen
i nuvarande skick skall kunna läggas till grund för prispolitiska
kalkyler och driftsekonomiska undersökningar.

4. Enhetliga, fasta principer för primärmaterialets insamling har icke
förelegat. Uppgifterna har icke heller specificerats så fullständigt, som härvidlag
är önskvärt för en vidare bearbetning.

5. Värderingen av olika tillgångar göres icke efter enhetliga, moderna
principer.

6. Beräkningen av kalkylmässiga avskrivningar är alltför schematisk och
icke alltid i enlighet med företagsekonomiska principer.

7. Räntekostnadsberäkningen är ofullständig och alltför schematisk.

8. Tillräckligt klar åtskillnad göres icke mellan olika driftsgrenar.

9. En mera fullständig driftsbokföring finns endast för större egendomar.

10. I skogsbokföringen finns inga uppgifter om tillväxt eller virkestillgång.

Med utgångspunkt från dessa brister anser sig kommittén böra föreslå en
betydande omläggning av den nuvarande ordningen.

Kommittén föreslår sålunda, att man i fortsättningen skall arbeta med
två bokföringssystem. Det ena (L-bokföring) bör främst syfta till
en allmän lönsamhetsberäkning samt vara så utformat, att det kan lämna
material för typjordbrukskalkyler. Det andra (D-bokföring) skall ge en mera
ingående analys av de ekonomiska förhållandena för driftsekonomiska syften
(forskning och upplysningsverksamhet) men bör även tjäna som kontroll
av vissa uppgifter i L-bokföringen. Det förstnämnda bokföringssystemet
bör genomföras vid samtliga egendomar, som deltager i den jordbruksekonomiska
undersökningen. Vid ett begränsat antal av dessa bör dessutom
den utvidgade driftsbokföringen införas.

Av flera skäl anser kommittén, att bokförin g sperioden bör omläggas.
Framför allt är det angeläget att anpassa densamma till deklarationsperioden.
Endast härigenom torde det enligt kommitténs mening vara möjligt
att få lantbrukarna så intresserade av undersökningen i fortsättningen,
att man kan få fram ett ur representativitetssynpunkt någorlunda tillfredsställande
underlag. Med hänsyn härtill föreslås, att bokslutet skall läggas
per den 31 december.

Vad beträffar den närmare utformningen av redovisningssystemet
och kalkylprinciperna uttalar kommittén att det med de
syften, som undersökningen i fortsättningen skall tjäna, kräves en betydande
utvidgning av räkenskaperna samt en noggrann kontroll av de insamlade
uppgifternas tillförlitlighet. För att kunna upprätta typjordbrukskalkyler är
det sålunda nödvändigt att genomföra en långt gående kvantitetsredovisning

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

och därvid insamla uppgifter om produktionens storlek, förbrukningen av
olika varor och tjänster samt om de arbetsprestationer, som gjorts i lantbruket
av såväl lejd arbetskraft som lantbrukarfamiljens medlemmar. I fråga
om arbetsredovisningen är det nödvändigt, att vissa dagliga anteckningar
föres rörande arbetstiden för den på gården sysselsatta arbetskraften. Dessutom
bör en fördelning göras veckovis på skilda driftsgrenar och hjälpkostnadsställen.
Kalkylberäkningen i övrigt bör anpassas efter moderna företagsekonomiska
principer. Detta gäller särskilt beräkningen av kostnaderna
för avskrivning och underhåll samt räntor. För detta ändamål kräves en
inventering av byggnads- och maskinbeståndets storlek och utseende, vilken
sedan kan ligga till grund för en värdering.

Vid samtliga de i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande
gårdarna bör enligt kommittén även uppläggas en särskild s k o g s b okför
i n g, grundad på en taxering av tillväxtens storlek. Denna taxering
förutsättes skola äga rum i samarbete med skogsvårdsstyrelsernas personal.

I fråga om den föreslagna utvidgade driftsbokföringen vid
ett antal egendomar anför kommittén, att denna bör göras så fullständig, att
den redovisar totala intäkter samt direkta kostnader på de olika produktionsgrenarna.
Kommittén finner det däremot icke nödvändigt, att en fördelning
av de gemensamma kostnaderna genomföres. De bör i stället sammanföras
till hjälpkostnadsställen, så att en riktig uppfattning om deras totala
storlek kan erhållas. Detta driftsbokslut förutsätter en mycket omfattande
redovisning av arbetsförbrukningen och även att den s. k. inre omsättningen
redovisas.

Slutligen anför kommittén rörande bearbetningen av bokför
i n g s u p p g i f t er n a, att den föreslagna utvidgningen av räkenskaperna
samt av antalet gårdar även kräver en utvidgning av det bearbetande organets
kapacitet. Det anses angeläget, att detta organ i större omfattning än
tidigare kontrollerar de inkommande uppgifterna. En viss förenkling av bearbetningen
torde dock kunna åstadkommas genom att upplägga en del av
materialet på särskilda kort. Enligt kommittén är det icke heller nödvändigt
att publicera hela det material, som inkommer från den jordbruksekonomiska
undersökningen. Intresset bör således främst inriktas på att för skilda
storleksklasser och produktionsområden redovisa uppgifter om tekniskt produktionsresultat,
intäkter och kostnader, investerat kapital samt lönsamhet.
Däremot är det icke nödvändigt att medtaga uppgifter för enskilda gårdar
och icke heller att fortlöpande analysera de faktorer, som inverkar på lönsamheten.
Genom en sådan begränsning av redogörelsen bör det bli möjligt
att framlägga den i tryck ganska snart efter bokslutet.

Bokföringsverksamhetens lokala organisation. Kommitténs förslag på denna
punkt innebär i huvudsak följande.

Kommittén framhåller, att förhållandena för närvarande icke är tillfredsställande
i vad gäller att förmedla erfarenhetsrön och forskningsresultat på
det jordbruksekonomiska området. Upplysningsverksamheten på jordbrukets
område, vilken handhas av hushållningssällskapen, är för specialiserad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Hos sällskapen finns nu, såvitt angår det egentliga jordbruket, konsulenter
för växtodling, husdj ursskötsel och maskinanvändning. Dessa bedriver
var och en inom sitt område upplysningsverksamhet rörande jordbrukets
teknik. Självfallet söker de därvid i viss mån sätta in sin produktionsgren
eller sina produktionsmedel i dess rätta ekonomiska sammanhang. Specialiserade
som de är saknar de emellertid den överblick över jordbruksdriften i
dess helhet, som är nödvändig för att en fruktbärande upplysning i fråga om
jordbruksdriftens rätta anpassning samt om åtgärder till förbättrad ekonomi
för jordbruket i dess helhet skall kunna bedrivas. Med den uppläggning, som
agronomutbildningen och konsulentverksamheten har i Sverige, d. v. s. specialisering
på vissa begränsade ämnesområden, är det naturligt att — såsom
även lantbruksstyrelsen och dåvarande statens livsmedelskommission föreslog
i en år 1949 framlagd utredning angående bokföringsverksamheten
inom jordbruket — särskilda ekonomikonsulenter tillsättes. Därvid är det
av arbetstekniska och andra skäl lämpligt att sammankoppla konsulentverksamheten
på det lantbruksekonomiska området med bokföringsverksamheten.
Vad förläggningen av denna verksamhet beträffar, torde det i huvudsak
endast finnas två alternativ att välja på, nämligen Sveriges lantbruksförbunds
bokföringskontor och hushållningssällskapen. Med hänsyn till att
bokföringsverksamheten i fortsättningen enligt kommitténs mening bör samordnas
med den driftsekonomiska rådgivningen samt kombineras med insamling
av uppgifter för prispolitiska syften, anser kommittén, att det lokala
ansvaret bör åvila sällskapen.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att inom sällskapen skall upprättas
särskilda bokföringsbyråer. Dessa bör ha hand om insamlingen av primärmaterialet
för den jordbruksekonomiska undersökningen, den allmänna bokföringsverksamheten,
skatterådgivningen samt upplysningsverksamheten i
lantbruksekonomiska frågor. Principiellt bör eftersträvas, att en sådan byrå
upprättas inom varje sällskap. Kommittén anser emellertid, att det icke är
praktiskt möjligt att bygga upp denna verksamhet på en gång och föreslår
därför, att inrättandet av ekonomikonsulentbefattningar och överförandet
av den jordbruksekonomiska undersökningens materialinsamling till sällskapen
skall ske successivt, förslagsvis under en femårsperiod. Omläggningen
bör påbörjas år 1953.

I fråga om bokföringsbyråernas organisation föreslår kommittén, att en
ekonomikonsulent skall anställas som föreståndare och närmast ansvarig
för sällskapets undervisnings- och upplysningsverksamhet på det lantbruksekonomiska
området. Konsulenten bör i lönehänseende jämställas med övriga
konsulenter, vilka är placerade i lönegrad Ca 26. Förutom föreståndaren
torde vissa medhjälpare erfordras för fullgörandet av byråns arbetsuppgifter.
Delvis är behovet av denna arbetsstyrka beroende på omfattningen
av den bokförings- och skatterådgivningsverksamhet, byrån kommer att få.
Ifrågavarande personal anses emellertid icke böra uppföras i sällskapens
personalförteckningar utan anställas direkt för bokföringsverksamheten och
avlönas med de inkomster, som byråerna erhåller av denna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Bokföringsverksamhetens centrala ledning samt bearbetningen av bokföringsmaterialet.
Vad först angår den centrala ledningen framhåller kommittén
inledningsvis, att de statliga bidrag, som bokföringsverksamheten på
jordbrukets område sedan länge åtnjutit, varit förbundna med villkoret att
statsmakterna skall ha möjlighet till viss insyn i och ledning av denna verksamhet.
Denna insyn och ledning har alltsedan begynnelsen hafts om hand
av lantbruksstyrelsen, som även verkställt utbetalningen av de statliga bidragen.
Den direkta ledningen av bokföringskontorens verksamhet har däremot
utövats av lantbruksförbundets driftsbyrå. Då emellertid kommittén
nu ansett, att den lokala bokföringsverksamheten bör åvila hushållningssällskapen
genom särskilda ekonomikonsulenter och då lantbruksstyrelsen har
det centrala överinseendet över sällskapen, finner kommittén det naturligt,
att styrelsen även skall utöva den centrala ledningen av verksamheten och
den lantbruksekonomiska upplysning, som föreslagits skola omhänderhas av
särskilda ekonomikonsulenter. Eftersom detta innebär, att lantbruksförbundets
driftsbyrå icke kommer att utöva någon fackmässig tillsyn över konsulenternas
verksamhet, är det enligt kommittén nödvändigt, att styrelsen i
fortsättningen själv tar hand om denna tillsyn. Dess uppgift som centralorgan
bör således icke som för närvarande inskränka sig till en allmän övervakning
och till att utbetala bidrag. Enligt kommitténs uppfattning kan nämligen
särskilt bokföringsverksamheten icke utföras tillfredsställande utan att
den centrala ledningen ständigt lämnar sakkunnig hjälp och tillsyn i det
praktiska arbetet. I detta sammanhang fäster kommittén vidare uppmärksamheten
på behovet av utbildning av personalen på sällskapens bokföringsbyråer.
Likaså understryker kommittén önskvärdheten av att den kvalificerade
arbetskraften genom fortbildningskurser beredes möjlighet att följa
utvecklingen på bokföringens och lantbruksekonomiens områden.

Beträffande bearbetningen av bokföringsmaterialet erinrar kommittén om
att detta arbete under senare år på uppdrag av lantbruksstyrelsen utförts i
anslutning till lantbrukshögskolans ekonomiska institution. Från och med
bokföringsåret 1950/51 har bearbetningen omhänderhafts direkt av lantbruksstyrelsen,
ehuru arbetet fortfarande utförts i högskolans lokaler.

Kommittén framhåller nu, att en utvidgning av bokföringsverksamheten
i enlighet med dess förslag ovillkorligen kommer att kräva en väsentlig utökning
av det bearbetande organets resurser. På detta organ skall sålunda
i första hand ankomma att utöva sådan fackmässig tillsyn över den lokala
bokföringsverksamheten, att denna upplägges och genomföres enhetligt efter
de av kommittén föreslagna grunderna. Det bearbetande organet bör dessutom
stå ekonomikonsulenterna till tjänst i frågor, som berör lantbruksekonomi,
bokföring, beskattning och allmän kontorsorganisation. Kommittén
understryker särskilt angelägenheten av att organet ägnar stort intresse åt
hithörande spörsmål. Det bör även granska och sammanställa de samlade
räkenskapsutdragen på sådant sätt, att materialet blir användbart för vidare
analyser och kalkyler. Kommittén finner vidare lämpligt, att detta organ
årligen gör en sammanställning av bokföringsmaterialet till belysning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

lantbrukets lönsamhet och att det i män av tid utför skilda driftsekonomiska
analyser, vilka framför allt bör tjäna såsom ledning för ekonomikonsulenterna
i deras upplysningsverksamhet. Ifrågavarande organ bör slutligen
ha ansvaret för att resultaten av verksamheten på lämpligt sätt bringas
till allmän kännedom.

Med hänsyn till arten av nu angivna arbetsuppgifter har kommittén framför
allt diskuterat fyra olika alternativ för det bearbetande organets förläggning,
nämligen till jordbruksnämnden, jordbrukets utredningsinstitut,
lantbrukshögskolans ekonomiska institution och lantbruksstyrelsen.

Vad först angår jordbruksnämnden framhåller kommittén, att materialet
från den jordbruksekonomiska undersökningen i fortsättningen i större utsträckning
än hittills torde komma att användas för prispolitiska kalkyler.
Med hänsyn härtill kommer nämnden att få ett stort intresse av denna undersökning.
Det kan då synas naturligt, att bearbetningen under sådana förhållanden
sker hos nämnden i anslutning till dennas kalkylarbete för prispolitiska
syften. Denna tanke torde ha föresvävat jordbruksutskottet i dess
utlåtande över motionerna I: 107 och II: 139 till 1951 års riksdag. Utskottet
anförde däri, att enligt dess mening såväl praktiska motiv som kostnadsskäl
talade för att en undersökning borde företagas i fråga om möjligheterna
att förlägga bearbetningen av bokföringsmaterialet i anslutning till nämndens
kalkylarbete. Typjordbrukskommittén har övervägt detta uttalande och
funnit, att en viss kostnadsbesparing därigenom troligen skulle kunna bli
möjlig. Denna torde dock bli ganska ringa.

Emellertid bör enligt kommittén i detta sammanhang uppmärksammas
åtskilliga andra faktorer. Till en början är sålunda att märka, att den jordbruksekonomiska
undersökningen avser att tjäna såväl driftsekonomiska
som prispolitiska syften. Då de förra frågorna bör tillmätas stor vikt i diskussionerna
rörande denna undersökning, finner kommittén det knappast
rationellt att förlägga bearbetningen och ansvaret för undersökningen till
ett organ, som huvudsakligen har att syssla med prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. Vidare har jordbruksnämnden ej den kontakt med hushållningssällskapen,
som enligt vad förut framhållits bör finnas mellan
dessa och den bearbetande institutionen. Kommittén anser därför, att bearbetningen
av undersökningen icke bör förläggas till nämnden. Denna bör
dock äga möjlighet till insyn i sagda arbete ävensom erhålla material för
upprättande av typjordbrukskalkyler och andra undersökningar i samband
med den prisreglerande verksamheten. Enligt kommitténs mening kan dock
nämndens önskemål härutinnan infrias lika tillfredsställande, om bearbetningen
är förlagd till ett annat organ som om den utföres hos nämnden.

Såsom skäl för att förlägga bearbetningen till jordbrukets utredningsinstitut
kan anföras, att institutet liksom jordbruksnämnden torde ha intresse
av det material, som undersökningen skall lämna till typjordbrukskalkylerna.
Dessutom synes institutet ha behov av räkenskapsmaterialet för
driftsekonomiska undersökningar. Liksom nämnden har dock institutet
ingen närmare kontakt med hushållningssällskapen. Kommittén anser det

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

därför icke heller lämpligt, att institutet övertager ifrågavarande bearbetning.
Däremot bör institutet ha möjlighet att från undersökningen erhålla
material såväl för typjordbrukskalkyler som för driftsekonomiska undersökningar.

Beträffande lantbrukshögskolan anföres, att dess ekonomiska institution
torde ha intresse av en nära kontakt med bokföringsverksamheten med
hänsyn till räkenskapsmaterialets betydelse för den vetenskapliga forskningen
och undervisningen på lantbruksekonomiens område. Att förlägga
bearbetningen till institutionen möter dock åtskiliiga betänkligheter. Institutionen
torde sålunda ha ringa intresse för den del av den jordbruksekonomiska
undersökningen, som berör typjordbrukskalkylerna. Vidare föreligger
icke heller här någon kontakt med hushållningssällskapen. Följden blir
dessutom, att innehavaren av professuren i lantbruksekonomi kommer att
belastas med betydande uppgifter, som delvis är av annan natur än dem,
som normalt ankommer på honom och vilkas handläggning torde komma
att i icke obetydlig utsträckning inkräkta på hans egentliga arbetsuppgifter.
Kommittén avvisar därför även detta alternativ.

Vad slutligen angår lantbruksstyrelsen framhåller kommittén, att denna
myndighet är självskriven, då det gäller kontakten med hushållningssällskapen,
samt erinrar om att detta förhållande varit anledningen till förslaget
om att dit förlägga den centrala ledningen av bokföringsverksamheten.
Enligt kommittén ligger det därför nära till hands att förlägga även bearbetningen
av materialet dit. Styrelsen tager icke heller någon del i jordbrukets
prisförhandlingar. Vidare har styrelsen ett stort intresse av bokföringsmaterialet
för sin rationaliseringsverksamhet. För denna krävs nämligen
bland annat tillgång till de uppgifter, som framkommer i driftsboksluten.
Kommittén framhåller i anslutning härtill, att bristen på sådant material
varit mycket framträdande och att särskilda undersökningar igångsatts av
styrelsen i samarbete med, bland andra, jordbrukets utredningsinstitut för
att få fram ett för driftsekonomiska syften användbart material.

Kommittén har slutligen stannat för att bearbetningen av bokföringsmaterialet
bör ske hos lantbruksstyrelsen. Då emellertid styrelsens nuvarande
organisation icke torde medge detta, har kommittén diskuterat möjligheterna
att inom styrelsen inrätta en särskild byrå för ändamålet. Enligt
kommitténs mening är det dock icke lämpligt att redan nu ge det bearbetande
organet en så fast organisation. I stället föreslås, att bearbetningen
skall förläggas till en särskild bokföringsinstitution inom styrelsen och att
till denna institution skall knytas en nämnd, i vilken de intressen, som i
större utsträckning beröres av verksamheten, skall vara företrädda.

Ledningen av sålunda föreslagna bokföringsinstitution inom
lantbruksstyrelsen bör enligt kommittén anförtros åt en särskild
föreståndare. Denne bör besitta ingående kunskaper i lantbruksekonomi,
iantbruksbokföring och statistik. Han bör vidare äga förutsättningar att utöva
överinseende över den lokala bokföringsverksamheten samt kunna lämna
ekonomikonsulenterna råd i driftsekonomiska frågor och skatteproblem. Då

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

det torde vara nödvändigt, att föreståndaren erhåller relativt förmånliga lönevillkor,
anser kommittén att en placering i lönegrad Cp 13 i statens allmänna
avlöningsreglemente är motiverad. För att föreståndaren i önskvärd omfattning
skall kunna ägna sig åt de uppgifter, som sammanhänger med institutionens
ledning och utförandet av specialutredningar, finner kommittén det
vidare ofrånkomligt, att till institutionen knyts ytterligare två mera kvalificerade
befattningshavare. Den ene av dessa bör, bland annat, medverka vid
den statistiska sammanställningen och bearbetningen av materialet och sålunda
äga goda insikter i statistik. Den andre bör kunna utöva ledningen av
granskningen utav bokföringsmaterialet samt biträda vid överinseendet av
den lokala bokföringsverksamheten och därigenom avlasta föreståndaren
vissa arbetsuppgifter. Då det är önskvärt, att ifrågavarande personer äger
erfarenhet inom institutionens verksamhetsområde samt att de stannar kvar
i befattningarna under ej alltför kort tid, bör löneställningen vara relativt
förmånlig. Kommittén anser därför, att befattningarna bör placeras i lönegrad
29. Till en början bör de dock vara extra ordinarie.

Kommittén framhåller härefter, att bearbetningen av det inkomna bokföringsmaterialet
hittills skett med anlitande av uteslutande manuell arbetskraft.
Karaktären av materialet torde medföra, att man även framdeles i
huvudsak blir hänvisad härtill. Kommittén finner det på grund härav angeläget,
att en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång inrättas å byrån.
Innehavaren av denna tjänst bör ha agronomutbildning.

Utvidgningen av bokföringsmaterialets omfattning kräver emellertid enligt
kommittén även en utökning av den med materialet sysselsatta biträdespersonalen.
Med ledning av hittillsvarande erfarenhet bedömer kommittén,
att den avsedda utvidgningen av verksamheten gör en utökning av ifrågavarande
personal nödvändig från för närvarande fyra ä fem till sammanlagt
sex personer. Med hänsyn till den omfattning, verksamheten vid institutionen
kommer att erhålla, synes det vidare nödvändigt, att en befattning
såsom kontorist i lönegrad 13 inrättas. Beträffande övrig biträdespersonal
bör tillämpas bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för ickeordinarie
biträden för skriv- och kontorsgöromål i statens tjänst.

I fråga om förut omförmälda n ä in n d föreslås, att denna skall bestå av
representanter för statsmakterna, det praktiska lantbruket, den lantbruksekonomiska
forskningen och den ekonomiska forskningen i allmänhet. Ledamöterna
i nämnden bör utses av Kungl. Maj :t, varvid lantbruksstyrelsen,
jordbruksnämnden, lantbrukshögskolan, konjunkturinstitutet och jordbrukets
utredningsinstitut bör ingå med vardera en ledamot. Kommittén förutsätter,
att ifrågavarande representanter skall vara experter i frågor, som
berör ekonomi och statistik. Nämnden bör avgiva yttranden och förslag rörande
bokföringens omfattning och uppläggning samt materialets bearbetning.
Den bör även höras beträffande tillsättandet av den kvalificerade personalen
samt i anslagsfrågor. Nämnden bör sammanträda, då ordföranden
eller annan ledamot så påfordrar. Vid sammanträdena bör slutligen föras
protokoll, i vilka från nämndens majoritet avvikande meningar jämväl antecknas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Vad angår bokfö ringsinstitutionens förläggning erinrar
kommittén om att lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission
i sin förut omnämnda utredning föreslog en förläggning till lantbrukshögskolan,
där lokaler fortfarande finns disponibla för ändamålet. Kommittén
anför, att vissa skäl talar för en sådan lösning. Framför allt skulle därigenom
möjliggöras en intim kontakt med företrädarna för de ekonomiska och tekniska
institutionerna vid högskolan. En dylik kontakt synes vara av stor
betydelse för bokföringsverksamheten och räkenskapsundersökningarnas genomförande
men skulle givetvis även vara värdefull för särskilt de ekonomiska
institutionernas del. Kommittén anser emellertid att de organ, som
främst behöver utnyttja den jordbruksekonomiska undersökningens material,
lättare kan få del av detta, därest den bearbetande institutionen förlägges
till Stockholm. Vidare kan en bättre kontakt i så fall upprätthållas
med lantbruksstyrelsen. Sistnämnda förhållanden motiverar enligt kommitténs
mening, att bokföringsinstitutionen förlägges till Stockholm, så snart
lokaler kan anskaffas där.

Kostnadsberäkningar. Kommittén beräknar, att den jordbruksekonomiska
undersökningen efter omläggningen skall komma att kosta tillhopa 1 134 100
kronor under det första året, varav 974 300 kronor hänför sig till bokföringsverksamheten
och 159 800 kronor till bearbetningen. Därtill kommer kostnader
för främjandet av bokföringsverksamheten vid mindre jordbruk. För
budgetåret 1952/53 har 46 000 kronor beräknats för sistnämnda ändamål. Vid
fullt utbyggd organisation beräknar kommittén kostnaderna för undersökningen
till 1 265 400 kronor, varav 1 120 600 kronor faller på bokföringsverksamheten
och 144 800 kronor på det bearbetande organet. I förhållande
till det belopp, som undersökningen beräknas kosta 1952/53 i sin nuvarande
utformning, eller ungefär 610 000 kronor, innebär den föreslagna omläggningen
sålunda en avsevärd fördyring. Enligt kommittén beror detta delvis
på att den nuvarande ordningen måste betraktas såsom ett mindre tillfredsställande
provisorium, särskilt när det gäller bearbetningen. Den utvidgade
kvantitetsrcdovisning, som kräves för typjordbrukskalkylerna, ökar vidare
kostnaderna väsentligt. Merkostnaden för detta ändamål uppskattas till cirka
334 000 kronor. För den utvidgning, som föreslagits för den driftsekonomiska
rådgivningen samt materialinsamlingen för driftsekonomiska syften, beräknas
merkostnaden uppgå till cirka 220 000 kronor. Den övriga kostnadsökningen
på cirka 100 000 kronor anser kommittén kunna betraktas såsom
ofrånkomlig även vid nuvarande organisationsform, om undersökningen skall
lämna ett tillförlitligt och för avsedda syften användbart material. Vid jämförelse
mellan nuvarande kostnader och kostnaderna för den av kommittén
föreslagna organisationen bör sålunda strängt taget ett belopp av (610 000
100 000 —) 710 000 kronor jämföras med nyssnämnda summa å 1 265 400
kronor. Den faktiska kostnadsökningen blir då cirka 555 000 kronor.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 102.

B. Lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens skrivelse.

I sin förut nämnda skrivelse anför lantbruksstyrelsen och jordbruksnämmden,
att kommitténs betänkande enligt deras mening klart visar, att den nuvarande
jordbruksekonomiska undersökningen i metodiskt hänseende är
behäftad med åtskilliga brister. Myndigheterna anser därför en genomgripande
omläggning vara påkallad, särskilt om det räkenskapsresultat, som
erhålles vid undersökningen, skall kunna läggas till grund för sådana typjordbrukskalkyler,
som avses i 1947 års riksdagsbeslut. Likaså ansluter sig
myndigheterna i sådant fall till vad kommittén anfört om att den lokala organisationen
av undersökningen bör ändras så, att undersökningen lokalt
uppdrages åt hushållningssällskapen och att dessa för ändamålet erhåller
ett antal särskilda ekonomikonsulenttjänster.

Enligt myndigheternas uppfattning är det tydligt, att ett genomförande av
kommitténs förslag — även vid sidan av det värde den jordbruksekonomiska
undersökningen skulle ha som underlag för typjordbrukskalkyler — skulle
innebära fördelar i åtskilliga avseenden. Bland annat skulle, såsom kommittén
framhållit, möjligheterna till forskning på det jordbruksekonomiska
området förbättras. Vidare skulle sällskapens möjligheter att bedriva driftsekonomisk
upplysnings- och rådgivningsverksamhet avsevärt utökas. Samtidigt
som genomförandet av förslaget sålunda skulle medföra fördelar i skilda
hänseenden, blir kostnadsökningen i samband därmed ganska betydande.
Myndigheterna påpekar, att ökningen kommer att bli något större än den
kommittén beräknat, därest hänsyn även tages till de kostnader, som blir
förenade med skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid inventering av skogstillgångar
m. in. Därest prisregleringen avses skola ske med ledning av typjordbrukskalkyler,
torde det dock knappast vara möjligt att skaffa erforderligt
material till dessa för en lägre kostnad än den, genomförandet av
kommitténs förslag skulle draga. Under angivna förutsättning har myndigheterna
i princip intet att invända mot förslaget.

Emellertid kommer jordbruksprisutredningen under sitt arbete även att
behandla spörsmålet om typjordbrukskalkylernas betydelse för den framtida
prisregleringen. Med hänsyn härtill anser myndigheterna, att ställningstagandet
till frågan om den av typjordbrukskommittén föreslagna ändringen
av den lokala organisationen för den jordbruksekonomiska undersökningen
bör anstå tills nämnda utredning fattat ståndpunkt till det fortsatta prisregleringssystemet
och typjordbrukskalkylernas betydelse i detta sammanhang
preciserats. För sin del framhåller lantbruksstyrelsen på dienna punkt
att frågan om att inrätta särskilda ekonomikonsulenttjänster hos hushållningssällskapen
i viss mån kommer i ett annat läge, därest prisregleringen ej
skall ske med ledning av typjordbrukskalkyler och den jordbruksekonomiska
undersökningen sålunda får en mera begränsad omfattning. Nämnda
spörsmål bör i så fall prövas vid en avvägning mellan olika föreliggande önskemål
om förstärkning av sällskapens personal med hänsyn till sällskapens

Kungl. Maj:ts proposition nr i02.

egna arbetsuppgifter. Därvid är det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning
antagligt, att vissa andra behov kommer att bedömas såsom mera angelägna.

Myndigheterna framhåller härefter, att det — även om kommitténs förslag
beträffande undersökningens lokala organisation tills vidare ej kommer
att genomföras — är önskvärt, att man snarast inom ett begränsat område
försöksvis genomför en omläggning av metodiken i överensstämmelse med
kommitténs förslag. Vidtages en sådan omläggning i förslagsvis Östergötland,
kan årskostnaden härför beräknas uppgå till omkring 30 000 kronor.
Denna kostnad är enligt myndigheternas uppfattning obetydlig i jämförelse
med de värdefulla erfarenheter, som kan vinnas genom en sådan försöksverksamhet.

Enligt myndigheterna är emellertid en förstärkning av undersökningens
centrala organisation ofrånkomlig, oberoende av hur spörsmålen om metodiken
och den lokala organisationen löses. Beträffande den centrala ledningen
och bearbetningen ansluter myndigheterna sig till kommitténs förslag i
ämnet. Lantbruksstyrelsen finner dock, att tillräckliga skäl ej föreligger för
att föreståndaren för den ifrågasatta bokföringsinstitutionen skall — i motsats
till nu befintliga byråchefer inom styrelsen — placeras å löneplan 2. Styrelsen
anser i stället, att föreståndaren bör ha byråchefs tjänsteställning och
placeras i lönegrad Ce 37. Storleken av den övriga personalen förutsättes bli
beroende på utformningen av den jordbruksekonomiska undersökningen. Såväl
lantbruksstyrelsen som jordbruksnämnden anser dock, att det under alla
förhållanden torde vara nödvändigt, att å institutionen finnes en befattningshavare
i 29 lönegraden samt en amanuens.

I fråga om sammansättningen av den nämnd, som enligt kommitténs förslag
skall vara knuten till den centrala institutionen, uttalar myndigheterna,
att även hushållningssällskapen lämpligen bör erhålla en representant i
denna.

I skrivelsen anmäles slutligen, att vid lantbruksstyrelsens handläggning
av ärendet ledamoten av styrelsen, lantbrukaren E. A. Sjölander anfört avvikande
mening såtillvida, att han förklarat sig anse att, därest en omläggning
av den jordbruksekonomiska undersökningen skall ske på sätt kommittén
föreslagit, bokföringsarbetet beträffande denna undersökning ävensom
övrig statsunderstödd bokföringsverksamhet inom jordbruket liksom
hittills skall ombesörjas av Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå genom
dess bokföringskontor.

C. Jordbruksprisutredningens skrivelse.

Utredningen framhåller till en början, att den ännu icke kan göra några
uttalanden beträffande det framtida prisregleringssystemet på jordbrukets
område och typjordbrukskalkylernas ställning i detta sammanhang. Då utredningen
emellertid ansett frågan om den jordbruksekonomiska undersökningen
vara av synnerlig vikt, har utredningen funnit sig böra framlägga

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

vissa synpunkter och förslag i anledning av kommitténs betänkande. Av vad
utredningen anfört må i förevarande sammanhang återgivas följande.

Utredningen erinrar om att i direktiven för dess arbete bland annat anföres,
att det jordbrukspolitiska program, som stadfästs genom 1947 års
riksdagsbeslut, i stort sett visat sig vara ändamålsenligt. Såsom mål för jordbrukspolitiken
bör sålunda alltjämt uppställas likställighet i inkomst för arbetskraften
inom jordbruket och arbetskraften inom andra näringar. Medlen
att uppnå detta mål bör enligt direktiven även i fortsättningen vara ett
efter förhållandena avpassat prisstöd samt stöd åt jordbrukets inre och yttre
rationalisering. För egen del anser utredningen att, hur än den statliga
prisregleringen närmare utformas, fullföljandet av nyssnämnda målsättning
kräver att statsmakterna ständigt kan följa jordbrukets inkomst- och kostnadsförhållanden
i olika storleksgrupper och områden. Enär en differentierad
kännedom om utvecklingen av jordbrukets lönsamhet främst kan förvärvas
genom den jordbruksekonomiska undersökningen, kommer den information,
som kan erhållas genom en sådan undersökning, under alla förhållanden
att vara av största värde för jordbrukspolitiken. Detta gäller även
om typjordbrukskalkyler ej direkt skall användas som grund för prissättningen.
En genomgående omorganisation av den jordbruksekonomiska undersökningen
är dock enligt utredningens mening nödvändig för att denna
skall lämna ett material, som med tillfredsställande säkerhet kan användas
för nu berörda ändamål. Utredningen finner det därför vara av synnerlig
vikt, att omläggningen av den jordbruksekonomiska undersökningen genomföres
snarast möjligt och att förslag därom framlägges för 1953 års riksdag.

Slutligen föreslår utredningen, att den ifrågasatta ekonomikonsulentorganisationen
till att börja med skall prövas vid förslagsvis fyra hushållningssällskap.
Härvid syftas närmast på sällskapen i Västerbottens, Värmlands,
Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Enligt utredningen bör det dock
ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, på lantbruksstyrelsen
att taga slutlig ställning till detta val. Den sammanlagda kostnaden
för den jordbruksekonomiska undersökningen kommer vid bifall härtill
att uppgå till cirka 1 110 000 kronor om året.

D. Yttrandena.

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar desamma
utan någon mera väsentlig erinran. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet
avstyrker emellertid förslagen helt. Vidare riktar statskontoret
åtskilliga anmärkningar mot desamma. Ämbetsverket anser sålunda
förslagen betänkliga med hänsyn till de avsevärda merkostnader, som därigenom
skulle komma att åsamkas statsverket. På grund därav ifrågasättes
en grundlig översyn i syfte att nedbringa statens kostnader för ändamålet. Ej
heller finner statskontoret skäl att inrätta en särskild bokföringsinstitution

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

hos lantbruksstyrelsen eller att till det bearbetande organet knyta en nämnd.
Slutligen anser Sveriges lantbruksförbund, att bokföringsverksamheten liksom
hittills bör handhas av förbundet genom dess driftsbyrå i samarbete med
förekommande bokföringsföreningar. I övrigt har kommitténs förslag föranlett
uttalanden endast beträffande vissa detaljer. Särskilt gäller detta beträffande
bokföringssystemet och därmed sammanhängande spörsmål, i vilka
hänseenden åtskilliga synpunkter och kompletterande förslag framlagts.
I stort sett har emellertid kommittéförslaget i ämnet godtagits.

Utöver vad nu anförts må av remissutlåtandena återgivas följande.

Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet framhåller, att ett ställningstagande
till den ifrågasatta utvidgningen av den jordbruksekonomiska
undersökningen måste bero på de ändamål, för vilka undersökningen skall
utnyttjas. Kommittén har emellertid icke klargjort huvudändamålet med
den på undersökningsmaterialet baserade statistiken, nämligen att ligga till
grund för prispolitiska beräkningar, utan har hänvisat till jordbruksprisutredningens
prövning av denna fråga. Med hänsyn härtill finner myndigheterna
det vara omöjligt att nu fatta ståndpunkt till förslagen och föreslår,
att dessa tages upp till ny behandling med utgångspunkt från det förslag,
som är att vänta rörande omläggning av jordbrukskalkylen m. m. Vidare
uttalar myndigheterna att de kostnader, som den jordbruksekonomiska undersökningen
redan nu drager, förefaller orimligt stora i förhållande till den
information som vinnes.

Statskontoret anser av samma skäl som anförts av lantbruksstyrelsen och
jordbruksnämnden, att slutlig ställning nu icke bör tagas till frågan om
en omläggning i metodiskt hänseende av den jordbruksekonomiska undersökningen.
Då det emellertid torde vara värdefullt, att den av kommittén
föreslagna metodiken prövas, vill statskontoret icke motsätta sig, att densamma
försöksvis tillämpas inom ett begränsat område. Ämbetsverket delar
även nyssnämnda myndigheters uppfattning, att frågan om den lokala organisationen
av bokföringsverksamheten bör anstå i avbidan på resultatet av
jordbruksprisutredningens arbete. Av vad statskontoret anfört må därjämte
återgivas bland annat följande.

Såsom redan förut anmärkts inger kommitténs förslag statskontoret allvarliga
betänkligheter med hänsyn till de avsevärda merkostnader, som förslagens
genomförande skulle åsamka statsverket. För sin del håller statskontoret
för troligt, att åtskilliga förbättringar av den jordbruksekonomiska
undersökningen är möjliga att genomföra utan att fördenskull de kostnader,
som anses böra åvila staten, skulle behöva mera avsevärt överstiga nuvarande
bidragsgivning. Ämbetsverket föreslår därför, att kommittéförslagen
blir föremål för en grundlig översyn i syfte att nedbringa statens utgifter
för ändamålet. Därvid bör särskilt övervägas behovet av att hos varje hushållningssällskap
anställa en av statsmedel avlönad ekonomikonsulent med
de i betänkandet angivna arbetsuppgifterna. Vidare finner ämbetsverket
det i hög grad tveksamt, om berättigade krav kan uppställas på att staten
skall påtaga sig kostnaderna för konsulentverksamheten, eftersom denna
delvis får anses tjäna jordbrukarnas enskilda intressen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 102.

Beträffande undersökningens centrala organisation har statskontoret icke
något att erinra mot att bearbetningen av materialet förlägges till lantbruksstyrelsen.
Däremot anser ämbetsverket det icke motiverat att för ändamålet
tillskapa en särskild institution med en befattningshavare i byråchefs tjänsteställning
såsom föreståndare. Enligt statskontorets mening föreligger icke
hinder mot att hänföra nu ifrågavarande arbetsuppgifter till någon inom
styrelsen redan befintlig byrå. Ansvaret för bearbetningen bör i likhet med
vad som redan nu är fallet tillkomma en arbetsledare i byrådirektörs tjänsteställning
med en förste aktuarie som närmaste medarbetare. Storleken av
övrig personal får bli beroende av den slutliga utformningen av den jordbruksekonomiska
undersökningen. Slutligen finner statskontoret skäl icke
heller föreligga för att till det bearbetade organet knyta en nämnd, i vilken
de intressen som beröres av verksamheten skall vara företrädda. Förslagen
avstyrkes därför i denna del.

Lantbruksakademien anser att det skulle innebära en för jordbruket synnerligen
betydelsefull utvidgning av hushållningssällskapens upplysningsverksamhet,
om den lokala bokföringsverksamheten ordnas på sätt kommittén
föreslagit. Emellertid kan ett överförande till sällskapen av denna
verksamhet möjligen föranleda minskad anslutning. Även andra skäl kan
anföras mot en sådan anordning. Akademien anser dock, att skälen för en
anknytning av verksamheten till sällskapen överväger och tillstyrker därför
förslaget i denna del. Vidare delar akademien kommitténs mening, att
verksamheten bör utbyggas successivt. Därvid bör man pröva sig fram, vilket
i enlighet med jordbruksprisutredningens förslag lämpligen kan ske samtidigt
inom fyra län. Dessa bör dock utväljas så, att till sin typ olika
jordbruksbygder blir representerade. Beträffande den centrala ledningen
och bearbetningen ansluter sig akademien till kommitténs förslag, dock att
akademien i fråga om löneställningen för bokföringsinstitutionens föreståndare
biträder lantbruksstyrelsens yttrande.

Styrelsen för lantbruksbögskolan och statens lantbruksförsök samt lantbrukshögskolans
lärarkollegium anser, att slutlig ställning till frågan om
den lokala bokföringsverksamhetens organisation icke bör tagas förrän man
vunnit praktisk erfarenhet av den föreslagna ekonomikonsulentverksamheten
vid några hushållningssällskap. Jordbruksprisutredningen har härutinnan
valt sällskapen i Västerbottens, Värmlands, Jönköpings samt Göteborgs
och Bohus län, troligen på grund av att där icke finns någon form av
sådan verksamhet. För sin del ifrågasätter emellertid högskolestyrelsen och
kollegiet, om icke ett annat val av försöksområden skulle kunna tänkas ge
en mera representativ bild av förhållandena och förutsättningarna inom
riket i dess helhet.

Vad angår den centrala organisationen understryker högskolestyrelsen
och lärarkollegiet, att en förstärkning av densamma under alla förhållanden
är ofrånkomlig. I fråga om kommitténs förslag i ämnet anföres att det är i
hög grad önskvärt, att den lantbruksekonomiska sakkunskapen vid högskolan
även blir representerad i den föreslagna nämnden. Härvid åsyftas
närmast den lantbruksekonomiska institutionens professor och laborator,

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

vilken senare har hand om ämnet bokföring. Att dessa båda beredes plats
i nämnden anses vara så mycket mer angeläget som behovet av lantbruksekonomisk
forskning framhållits i flera sammanhang och sagda befattningshavare
ägnar en stor del av sin tid åt sådan forskning. Vidare erinras om att
den jordbruksekonomiska undersökningen hittills varit förlagd till Ultuna
med lokaler i nära anslutning till de ekonomiska institutionerna vid lantbrukshögskolan.
Rätt utnyttjat måste ett dylikt arrangemang erbjuda såväl
betydande ekonomiska fördelar som fördelar vad beträffar forskningen.
Föreståndaren för verksamheten och hans medarbetare bör sålunda vid Ultuna
i sitt arbete kunna få ett värdefullt stöd av företrädarna för de ekonomiska
ämnena vid lantbrukshögskolan, samtidigt som dessa för sin forskning
får det nödvändiga bokföringsmaterialet lätt tillgängligt.

Skogsstyrelsen framhåller önskvärdheten av införandet av en sådan bokföringsordning,
att ett tillfredsställande underlag skapas för att bedöma jordbrukets
och skogsnäringens lönsamhet. I fråga om den centrala organisationen
av verksamheten understryker styrelsen skogens betydelse och framhåller,
bland annat, att skogsbruket bör vara representerat i den till den
centrala bokföringsinslitutionen knutna nämnden.

Kommitténs förslag tillstyrkes i allt väsentligt av hushållningssällskapens
förbund, som tillika framhåller angelägenheten av att den jordbruksekonomiska
undersökningen omlägges snarast möjligt. Då emellertid konsulentorganisationen
icke kan utbyggas med en gång, förordar förbundet jordbruksprisutredningens
förslag, att organisationen till en början skall prövas
vid fyra hushållningssällskap. Med hänsyn till omfattningen av de åtgärder,
som erfordras från sällskapens sida för att den jordbruksekonomiska undersökningen
skall kunna genomföras, anser förbundet i likhet med lantbruksstyrelsen
och jordbruksnämnden det lämpligt och befogat, att en representant
för sällskapen ingår i den nämnd, som skall knytas till den centrala
bokföringsinstitutionen.

Sveriges lantbruksförbund hänvisar till vad förbundet anfört i sitt utlåtande
över lantbruksstyrelsens och statens livsmedelskommissions förut omförmälda
utredning av år 1949 angående bokföringsverksamheten inom jordbruket.
I nämnda utlåtande uttalade förbundet, att ifrågavarande verksamhet
alltjämt borde handhas av förbundet genom dess- driftsbyrå i samarbete
med förefintliga bokföringsföreningar. Förbundet framhåller nu, att det icke
funnit anledning att frångå denna ståndpunkt. I övrigt understrykes önskvärdheten
av att den centrala bearbetningen av bokföringsmaterialet får
ökade resurser.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker kommitténs förslag och förklarar
sig icke vilja motsätta sig, att ekonomikonsulentorganisationen till att
börja med prövas vid fyra hushållningssällskap.

Slutligen må nämnas, att hushållningssällskapen i Jönköpings, Göteborgs
och Bohus, Värmlands samt Västerbottens län tillstyrkt eller icke haft någon
erinran mot att dessa län valts såsom försöksområden för att pröva nyssnämnda
organisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.

1. Lantbruksstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ............................ 1 488 500 1 743 371

1952/53 (statsliggaren s. 734)......... 1 773 500

1953/54 (förslag)..................... 2 096 000

Yrkanden. Lantbruksstijrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget
skall höjas med 479 500 kronor till 2 253 000 kronor enligt följande
beräkning.

Ökning Minskn.

1. Kanslibyrån:

1 förste byråsekreterare i Ce 27 ..................... 18 276

2. Lantbruksbyrån:

3 överkontrollassistenter i Ce 16..................... 31 464

3. Undervisningsbyrån:

a) 1 byråinspektör i Ce 29 i st. för 1 inspektris med arvode 17 748

b) 1 byråassistent i Ce 24 i st. för 1 amanuens i reglerad

befordringsgång.................................. 3 744

4. Jordbruksekonomisk byrå:

a) 1 byråchef i Ce 37 ............................... 26 700

b) 1 förste aktuarie i Ce 29 ......................... 20 148

c) 1 byråassistent i Ce 24 ........................... 15 612

d) 5 skriv- och räknebiträden i reglerad befordringsgång 35 460

5. Jordförbättringsbyrån:

a) 1 lantbruksingenjör i Ca 32 ....................... 22 884

b) 1 förste byråsekreterare i Ce 29 ................... 20 148

c) 1 bokhållare i Ce 21............................. 13 164

d) 1 byråingenjör i Ce 24 i st. för 1 amanuens i reglerad

befordringsgång.................................. — —

e) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 kanslibiträde i Ca 11 ... 696

f) 2 förste byråingenjörer i Ca 29 och 1 byråingenjör

i Ca 24 ......................................... 40 296

g) 1 ingenjörsbiträde i Ce 19........................ 11 868

h) 2 tekniker i Ce 15............................... 20 184

6. Planläggningsbyrån:

a) 1 extra tjänsteman i st. för 1 byrådirektör i Ce 31. — —

b) 1 byråassistenttjänst i Ca 24 föres å övergångsstat.. —

c) 3 byråassistenter i Ce 24 och 4 amanuenser i reglerad

befordringsgång.................................. 94 308

d) 2 lantbrukskonsulenter i Ce 26 och 6 lantbruksassisten ter

i Cf 19—Ce 24 ............................... 123 288

7. 1 kontorsbiträde i Ce 8 i st. för i Ca 8.............. — —

8. Ersättningar till sakkunniga......................... 10 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 102. 21

Ökning Minskn.

9. Lönereglering för vissa tjänstemän................... 11 139

10. Löneklassförändringar och reglerad befordringsgång .... 17 344

11. Rörligt tillägg...................................... 258 608

646 423 166 656

+ 479 767

Motiv. 1. Ifrågavarande tjänst, som enligt lantbruksstyrelsen måste
anses oumbärlig, inrättades från och med budgetåret 1951/52. Några särskilda
medel för avlöning åt tjänsteinnehavaren beräknades emellertid icke,
enär det förutsattes att motsvarande besparing skulle göras på andra tjänster.
Emellertid sänktes icke-ordinarieposten samtidigt generellt med 50 000
kronor. Detta har medfört, att styrelsens möjligheter att anställa icke-ordinarie
personal blivit alltför begränsade.

2. Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisar lantbruksstyrelsen
till vad den anfört i sina anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 under
Punkten Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet
(se IX ht 1953, s. 115 under 2). Styrelsen uttalar i detta sammanhang,
att lantbruksbyråns uppgifter och organisation av flera skäl bör överses
inom den närmaste tiden. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt
byråns verksamhet på mejerihanteringens, trädgårdsodlingens och husdjursavelns
områden. Styrelsen räknar med att en sådan översyn av byrån skall
kunna medhinnas under innevarande budgetår och att därav föranledda förslag
skall kunna upptagas i anslagsäskandena för budgetåret 1954/55.

3 a och b. Lantbruksstyrelsen erinrar om att den i föregående års anslagsäskanden
framlade förslag till omorganisation av undervisningsbyrån. Rörande
förslagets allmänna innebörd torde få hänvisas till IX ht 1952 s. 5—7.
Här må blott nämnas, att enligt förslaget byråns arbetsuppgifter skulle indelas
i tre huvudgrupper. Av dessa skulle var och en under byråchefens ledning
och överinseende förestås av en byråinspektör i 29 lönegraden. Härjämte
skulle bland annat en byråassistent tillföras byrån för att från byråchefen
avlasta en del rutinarbete. Styrelsens förslag bifölls emellertid endast
i så måtto, att dels den dåvarande byråinspektören i lönegrad Ca 27 uppflyttades
i lönegrad Ca 29, dels en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång
nyinrättades.

Styrelsen föreslår nu, att den byråinspektörstjänst i lönegrad Ce 29, vars
innehavare enligt förslaget, bland annat, skulle handlägga ärenden rörande
lanthushållsskolorna och hemkonsulentverksamheten, skall inrättas från
och med nästa budgetår. I anslutning härtill erinrar styrelsen om att förordnandet
för den nuvarande arvodesanställda inspektrisen för lanthushållningen
utgår den 31 december 1952. Vidare föreslås, att nyssnämnda amanuenstjänst
skall utbytas mot en byråassistenttjänst i lönegrad Ce 24, enär
det enligt styrelsens erfarenhet med hänsyn till konkurrens från, bland
andra, lantbruksundervisningsanstalterna eljest icke torde vara möjligt att
besätta tjänsten med lämplig innehavare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

4. Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden
i den skrivelse, varmed myndigheterna överlämnat typjordbrukskommitténs
betänkande, anslutit sig till kommitténs förslag att den
centrala bearbetningen av materialet från den jordbrulcsekonomiska undersökningen
skall förläggas till lantbruksstyrelsen och där ombesörjas av en
särskild institution med en till densamma knuten nämnd. Styrelsen upptager
nu under förevarande punkt erforderlig personal för denna institution,
som enligt styrelsen bör benämnas jordbruksekonomisk byrå. Beträffande
byråns personal innebär styrelsens föreliggande förslag ett par smärre avvikelser
från vad som anfördes i styrelsens och jordbruksnämndens nyss
omförmälda skrivelse. Institutionens chef anses sålunda böra benämnas
byråchef i stället för föreståndare. Vidare föreslås, att amanuensbefattningen
skall utbytas mot en befattning som assistent i lönegrad Ce 24. Till stöd
härför framhålles, att det eljest torde bli svårt att förvärva en befattningshavare,
som kan väntas kvarstanna på tjänsten någon längre tid. Beträffande
behörighetskraven för de mera kvalificerade befattningshavarna uttalar
styrelsen, att den i stort sett kan ansluta sig till kommitténs förslag.

5. Enligt gällande instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
handlägges på jordförbättringsbyrån ärenden rörande torrläggningsverksamheten
och övriga ärenden rörande jordbrukets inre rationalisering.
Enligt beslut av 1951 års riksdag har emellertid beslutanderätten i vissa
torrläggningsärenden överflyttats från styrelsen till lantbruksnämnderna.
I enlighet härmed har nämnderna erhållit bemyndigande att i viss utsträckning
bevilja kreditgaranti för lån till torrläggningsföretag ävensom statsbidrag
ur rationaliseringsanslaget till sådana företag (SFS nr 413/1951).

Lantbruksstyrelsen framhåller, att torrläggningsärendenas decentralisering
medfört en väsentlig förändring av jordförbättringsbyråns arbetsuppgifter.
Enligt styrelsens mening bör byråns funktion i avseende å torrläggningsverksamheten
i fortsättningen alltmera inriktas på att planera och övervaka
verksamheten, att leda densamma genom råd och anvisningar samt prövning
av besvär ävensom på att A7erka för enhetlighet. Då det emellertid är
av största vikt att den verksamhet, som nu övertagits av nämnderna, från
början inlänkas på rätta banor, bör byrån — vars organisation alltsedan år
1948 varit tämligen löslig — snarast organiseras på ett med hänsyn till de
ändrade arbetsuppgifterna ändamålsenligt sätt. Styrelsen anser sig därför
böra föreslå, att ifrågavarande byrå från och med nästa budgetår skall helt
omorganiseras. Härvid utgår styrelsen från att ärenden rörande lån och bidrag
till torrläggningsföretag även framdeles i viss omfattning skall handläggas
å byrån. Någon definitiv gränsdragning mellan styrelsens och nämndernas
beslutanderätt i torrläggningsärenden har visserligen icke gjorts,
men man torde få räkna med att ärenden angående lån och bidrag till större
eller mera komplicerade företag under alla förhållanden kommer att prövas
inom styrelsen. Styrelsen förklarar vidare, att den vid uppgörandet av sitt
omorganisationsförslag tagit hänsyn till att möjlighet torde finnas att genomföra
vissa förenklingar i ärendenas handläggning, exempelvis såvitt an -

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

går de kameralt betonade uppgifterna genom revision av förekommande
blanketter och begränsning av den tekniska granskningen på en del punkter.

Styrelsen framhåller härefter, att grundtanken i dess förslag är att på
byrån bör finnas minst så många tjänster, som under alla förhållanden måste
anses erforderliga för att byrån skall kunna fullgöra sina funktioner på
ett tillfredsställande sätt. Den sålunda erforderliga stommen av personal
bör enligt styrelsens mening såvitt angår torrläggningsverksamheten bestå
av — förutom byråchefen och personal för kansli- och kontorsarbete -— 1
lantbruksingenjör i Ca 32, 1 förste byråsekreterare i Ce 29, 1 byråingenjör
i Ca 24, 1 byråingenjör i Ce 24 samt 1 bokhållare i Ce 21. Den arbetskraft,
som därutöver kan komma att behövas för ifrågavarande verksamhet, bör
normalt kunna erhållas genom att i mån av behov personal hos lantbruksnämnderna
inkallas för tillfällig tjänstgöring å byrån. För att en viss balans
från tiden före decentraliseringen skall kunna avarbetas i önskvärd takt
måste emellertid därutöver under en övergångstid 1 ingenjörsbiträde i Ce 22
och 1 ingenjörsbiträde i Ce 19 behållas å byrån. Tjänsterna som lantbruksingenjör,
förste byråsekreterare och bokhållare föreslås skola nyinrättas.
Vad angår den tekniska personalen medför decentraliseringen, att behovet
av dylik personal minskas. Denna minskning blir dock enligt styrelsen icke
så stor som man skulle kunnat förvänta med hänsyn till nedgången av antalet
torrläggningsärenden å byrån. De grupper av ärenden, som genom decentraliseringen
övertagits av nämnderna, utgöres nämligen mestadels av
ärenden utav enklare beskaffenhet, vilka tidigare vid handläggningen inom
styrelsen icke föranlett något mera tidsödande arbete utan kunnat behandlas
rutinmässigt. Enligt styrelsens mening kan dock 2 befattningar som
extra tjänstemän i Cg 29, 1 befattning som ingenjörsbiträde i Ce 19 samt
två teknikerbefattningar i Ce 15 indragas från och med nästa budgetår. Härjämte
bör 2 förste byråingenjörstjänster i Ca 29 och 1 byråingenjörstjänst
i Ca 24 avföras ur styrelsens personalförteckning.

Övriga ärenden rörande jordbrukets inre rationalisering bör liksom hittills
handläggas och föredragas av byrådirektören. I den mån denne framdeles
tillfälligt behöver assistenthjälp, torde sådan kunna ordnas genom
anlitande av någon utav de lantbruksassistenter, som under nästfoljande
punkt föreslås skola placeras å planläggningsbyrån.

Sammanfattningsvis föreslår sålunda lantbruksstyrelsen, att personalen
på jordförbättringsbyrån skall bestå av följande befattninghavare, nämligen
1 byråchef i Ca 37, 1 lantbruksingenjör i Ca 32, 1 byrådirektör i Ce 31, 1
förste byråsekreterare i Ce 29, 1 byråingenjör i Ca 24, 1 byråingenjör i Ce
24, 1 bokhållare i Ce 21, 1 ingenjörsbiträde i Ce 22 och 1 ingenjörsbiträde
i Ce 19. Härutöver behövs 1 kansliskrivare i Ca 15, 1 kontorist i Ca 13 samt
4 skriv- eller kontorsbiträden i Cf 4—Ca 8. Sistnämnda befattningshavargrupp
bör emellertid efter hand kunna minskas med två befattningshavare.
De bör dock därvid överflyttas till andra byråer inom styrelsen, vilkas behov
av dylika biträden icke helt kan tillgodoses inom nuvarande anslagsram.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Till motivering för de olika förslagen anför styrelsen i övrigt följande.

a. Torrläggningsärendenas decentralisering medför, att byråchefen huvudsakligen
måste ägna sig åt planläggningen av torrläggningsverksamheten
och ledningen i stort av verksamheten för jordbrukets inre rationalisering.
För att detta skall bli möjligt måste han i största möjliga utsträckning befrias
från föredragningsskyldighet. Byrån bör därför enligt styrelsens mening
utrustas med en befattningshavare, som kan övertaga uppgiften att
föredraga bland annat ärenden angående lån och bidrag på eget ansvar
ävensom svara för utarbetandet av anvisningar m. in. rörande torrläggningsverksamheten.
Denne befattningshavare bör ha lantbruksingenjörsutbildning
och besitta betydande erfarenhet från verksamheten på fältet.
Om tillräckligt meriterad och lämplig person skall kunna förvärvas
till tjänsten, kan densamma enligt styrelsens mening icke placeras i lägre
lönegrad än den som gäller för ordinarie lantbruksingenjör eller sålunda
Ca 32.

b. Behovet av arbetskraft med juridisk och administrativ erfarenhet
har sedan länge gjort sig gällande å byrån. Den föreslagne befattningshavaren
är väsentligen avsedd att biträda byråchefen vid större utredningar
ävensom att självständigt föredraga remisser och besvärsärenden, i den
män dessa är av juridisk art, samt att sköta de ombudsmannaärenden, som
uppkommer i samband med torrläggningsverksamheten. Han skall även
kunna anlitas vid utfärdandet av föreskrifter och anvisningar inom byråns
olika verksamhetsområden.

c. Torrläggningsärendena har hittills brukat handläggas å dels en teknisk
avdelning, dels en kameral avdelning. De uppgifter, som åvilar sistnämnda
avdelning, behöver i och för sig icke handläggas av teknisk personal. Enär
ett visst bedömande även ur teknisk synpunkt ingått i arbetet, har avdelningen
emellertid ansetts böra ledas av en tekniskt utbildad tjänsteman. Enligt
vad styrelsen funnit torde dock de kamerala uppgifterna kunna särskiljas
från de övriga och anförtros åt en befattningshavare med kameral eller
motsvarande utbildning. Den tekniska personal, som nu sysslar med kameralt
arbete, kan därigenom frigöras för andra uppgifter. Styrelsen föreslår
därför, att byrån skall tillföras en bokhållare i Ce 21, vilken skall ha att med
biträde av den å avdelningen redan placerade kansliskrivaren svara för de
rent kamerala uppgifterna.

I detta sammanhang påpekar styrelsen vidare, att det kan synas ligga nära
till hands att överflytta jordförbättringsbyråns kamerala uppgifter till styrelsens
kamerala byrå. På grund av rådande arbetsbelastning kan emellertid
sistnämnda byrå icke åläggas ökade arbetsuppgifter utan däremot svarande
personalförstärkning. Även andra skäl talar för att den föreslagna bokhållartjänsten
placeras å jordförbättringsbyrån. Det kamerala arbetets behöriga
gång fordrar nämligen ständig tillgång till de register och liggare in. in., som
förs å denna byrå.

d. Ifrågavarande amanuensbefattning har alltsedan år 1945 innehafts av
en läroverksingenjör. Tjänsten synes med hänsyn härtill nu rätteligen böra
ombildas till en byråingenjör stjänst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

e. Å byrån bör i enlighet med 1947 års biträdesutrednings förslag och i
likhet med vad som är fallet å styrelsens övriga större byråer finnas en
kontorist med huvudsaklig uppgift att svara för byråns diarium och register
m. in. samt att tjänstgöra såsom byråchefens sekreterare.

f. Medel till avlöningar åt ifrågavarande tjänstemän är icke anvisade under
ordinarieposten. Minskningen hänför sig till icke-ordinar iepos ten och motsvarar
avlöningar åt de två extra tjänstemän i Cg 29, vilka styrelsen ägt anställa
i stället för de båda förste byråingenjörerna och vilka vid bifall till
styrelsens omorganisationsförslag blir obehövliga.

6 a. Lantbruksstyrelsen framhåller, att de föreslagna personalförändringarna
å planläggningsbyrån alla syftar till att göra byråns organisation mera
elastisk än den för närvarande är och därmed underlätta ett i hög grad önskvärt
utbyte av tjänstemän mellan lantbruksnämnderna och styrelsen. Ett
dylikt utbyte är enligt styrelsen ägnat att öka kontakten mellan styrelsen och
nämnderna och blir därmed till nytta för verksamheten inom organisationen
i dess helhet. Styrelsen framhåller vidare, att planläggningsbyrån för att
kunna fylla sina uppgifter måste äga tillgång till högt kvalificerad sakkunskap
dels på fastighetsteknikens och fastighetsbildningens och dels på jordbruksekonomiens
och jordbruksteknikens områden. Av de två extra ordinarie
byrådirektörerna på byrån bör den ene företräda förstnämnda båda
områden. Denne byrådirektör bör därför i regel vara lantmätare med praktisk
erfarenhet av fastighetsbildning. Han bör i huvudsak avses för löpande
uppgifter, som sammanhänger med fastighetsbildning, individualplanering
och dylikt. Innehavaren av den andra extra ordinarie byrådirektörsbefattn
in gen är jordbruksekonom med speciell sakkunskap på den jordbruksekonomiska
undersökningens område och har huvudsakligen varit avsedd
för utvecklingsplaneringen. Styrelsens befattning med denna verksamhet har
under de första åren väsentligen omfattat översiktlig planering av försökskaraktär,
i vilken jordbruksekonomiska undersökningar och liknande arbeten
ingått. Såsom 1952 års riksdag (jordbruksutskottets utlåtande nr 1, s.
9) uttalat bör emellertid den översiktliga planeringsverksamheten i fortsättningen
i huvudsak endast bedrivas i den omfattning, som påkallas av mera
aktuella rationaliseringsåtgärder. Enligt styrelsens mening bör det behov
av särskild sakkunskap, som därvid kan komma att uppstå, bäst kunna tillgodoses
genom att experter utanför styrelsen anlitas från fall till fall. Mera
omfattande joidbiuksekonomiska undersökningar av det slag, varom här är
fråga, synes sålunda icke längre böra bedrivas inom planläggningsbyrån. I
fortsättningen torde därför icke heller komma att föreligga något behov på
byrån av personal, som är speciellt lämpad för dylika uppgifter. Styrelsen
föreslår med hänsyn härtill, att den nu ifrågavarande byrådirektör stjänsten
skall från och med nästa budgetår avföras ur styrelsens personalförteckning.

Enligt styrelsens mening är det emellertid oundgängligen nödvändigt, att
planläggningsbyrån äger tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare
med agronomutbildning för övriga uppgifter av jordbruksekonomisk eller
jordbruksteknisk natur, som sammanhänger med den yttre rationalisering -

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

en. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art måste denne ha ingående kännedom
om lantbruksnämndernas problem och arbetsmetoder. Sådan erfarenhet
kan vinnas endast efter praktisk verksamhet hos lantbruksnämnd. Ur styrelsens
synpunkter torde ifrågavarande behov bäst kunna tillgodoses genom
att erfarna tjänstemän hos lantbruksnämnderna växelvis får tjänstgöra hos
styrelsen. En sådan ordning skulle uppenbarligen även vara till fördel för
vederbörande tjänsteman, i det att någon tids tjänstgöring hos styrelsen
med kvalificerade arbetsuppgifter torde vara av stort värde för dennes fortsatta
verksamhet hos lantbruksnämnden. Styrelsen bör därför ha möjlighet
att förordna befattningshavare vid lantbruksnämnd att under begränsad tid
bestrida nu ifrågavarande göromål såsom extra tjänsteman. Därvid bör lönen
avvägas med hänsyn till, bland annat, befattningshavarens tjänsteställning
hos nämnden. På grund av det anförda anser styrelsen, att den föreslagna indragningen
av en byrådirektörstjänst i Ce 31 icke bör föranleda någon
minskning av förevarande anslag.

Styrelsen framhåller slutligen, att ett liknande arrangemang måhända
skulle vara ändamålsenligt även beträffande den byrådirektörsbefattning,
av vars innehavare lantmäteriutbildning bör fordras. Styrelsen anser dock,
att det tills vidare bör anstå därmed. I fråga om den tredje byrådirektörstjänsten
på planläggningsbyrån, vilken tjänst är avsedd för jurist och som
från och med förra budgetåret överförts på ordinarie stat, föreslår styrelsen
ingen ändring.

6 b—d. Det behov av biträde av assistent- och amanuenspersonal, som
finns å planläggningsbyrån, bör enligt styrelsen täckas genom att därtill
lämpliga lantbrukskonsulenter och lantbruksassistenter får tjänstgöra å byrån.
Detta förutsätter emellertid, att antalet dylika tjänstemän vid lantbruksnämnderna
ökas med ett antal, som svarar mot de nuvarande byråassistentoch
amanuenstjänsterna, och att medel för avlöning av dessa vid nämnderna
övertaliga tjänstemän beräknas på styrelsens stat. Styrelsen erinrar i anslutning
härtill om att en liknande ordning sedan flera år tillbaka prövats inom
lantmäteriorganisationen med såvitt styrelsen har sig bekant uteslutande
goda resultat. Slutligen uttalar styrelsen, att vikarie bör kunna förordnas å
en av de föreslagna extra ordinarie lantbrukskonsulenttjänsterna under tid,
då den ordinarie byråassistenten icke bestrider sin tjänst.

7. För närvarande är 4 kontorsbiträdestjänster i lönegrad Ca 8 vakanta.
Enligt grunderna för reglerad befordringsgång beräknas 3 kontorsbiträden i
Ce 8 den 1 juli 1953 fylla förutsättningarna för erhållande av ordinarie
tjänst. Med hänsyn härtill föreslås, att en ordinarie kontorsbiträdestjänst
skall utbytas mot en motsvarande tjänst i Ce 8.

8. Ifrågavarande anslagspost har för innevarande budgetår uppräknats
med 5 000 kronor till 10 000 kronor. En ytterligare höjning av anslaget med
minst 10 000 kronor är dock enligt styrelsen erforderlig. Beloppet avses för
anställande av en skogligt utbildad tjänsteman. Till stöd för detta förslag
åberopar styrelsen vad som anfördes i ämnet i anslagsäskandena för innevarande
budgetår (IX ht 1952 s. 8) samt framhåller därutöver ytterligare
i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

För flera lantbruksnämnder, speciellt de norrländska, måste rationaliseringen
av jordbruket till väsentlig del ske genom komplettering av ofullständiga
jordbruk med skog. Nämnderna har också med anlitande av jordfonden
redan gjort betydande skogsinköp för kompletteringsändamål. Denna aktiva
inköpspolitik bör än mer intensifieras. Verksamheten i skogsbygderna
leder vidare till omarronderingsåtgärder, däribland s. k. seriebyten, i syfte
att ställa lämpligt belägen skog, tillhörig kronan, bolag eller annan storskogsägare,
till förfogande för erforderliga kompletteringar. Sådana köp och byten
har medfört, att nämndernas behov av skogligt utbildad arbetskraft ökat
väsentligt. I särskilt hög grad har bytestransaktionerna medfört svåra och
komplicerade bedömanden. De arbetsuppgifter, som är förenade med nämndernas
förvaltning av förvärvad skog, kräver också skoglig sakkunskap. Vidare
föreligger behov därav vid värdering till grund för bedömandet av belåningsvärde
å fastigheter, till vilka statlig kreditgaranti för jordbruksegnahemslån
sökts.

Styrelsen förklarar sig ha sökt utnyttja alla möjligheter att tillgodose
nämndernas behov av skoglig sakkunskap genom medverkan från skogsvårdsstyreliserna,
andra myndigheter och institutioner samt genom att anlita
enskilda organisationer m. fl. Det har dock visat sig icke vara möjligt
att på sådant sätt helt tillgodose behovet av dylik arbetskraft. Särskilda åtgärder
måste därför skyndsamt vidtagas för att de mest överhängande arbetsuppgifterna
skall kunna lösas. Styrelsen räknar sålunda med att kunna
bereda möjlighet för en del nämnder att anställa instruktör med lägre skoglig
utbildning. Därutöver är det emellertid nödvändigt, att expertis med
högre utbildning står till förfogande såväl för nämnderna för viktigare värderingsuppdrag
m. in. som för styrelsen vid handläggningen av skogliga
ärenden utav mera komplicerad natur. Hur denna fråga skall lösas på längre
sikt, är styrelsen icke beredd att nu taga ställning till. I avvaktan på vidare
erfarenheter bör styrelsen emellertid ha möjlighet att med anlitande
av förevarande anslagspost anställa en kvalificerad fackman på skogens område
för åtminstone större delen av nästa budgetår.

9—It. Ökningen under dessa punkter är av automatisk karaktär.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla en den 28 november
1952 dagtecknad skrivelse från lantbrnksstyrelsen angående högre lönegTadsplacering
av en förste byråingenjör stjänst å byggnadsbyrån samt två statskonsulenttjänster
å lantbruksbyrån. Styrelsen erinrar därvid om att förstnämnda
tjänst i propositionen nr 241/1952 ansågs böra kvarstå i lönegrad
Ce 29, medan de båda sistnämnda tjänsterna föreslogs skola uppflyttas från
lönegrad Ca 27 till lönegrad Ca 29. Den sålunda fastställda lönegradsplaceringen
anser styrelsen emellertid av skäl, som närmare utvecklas i skrivelsen,
vara för låg. Styrelsen föreslår sålunda, att från och med budgetåret
1953/54 byråingenjör stjänsten skall uppflyttas till lönegrad Ce 31 och
statskonsulenttjänsterna till lönegrad Ca 31. Kostnaderna härför beräknas
till 3 564 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

2. Lantbruksstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 .......................... 235 000 252 490

1952/53 (statsliggaren s. 735)...... 267 500

1953/54 (förslag).................. 283 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) föreslår, att anslaget
skall höjas med 77 500 kronor enligt följande beräkning.

	1952/53	Ökning Minskn.
1. Sjukvård m. ..............................	10 000	2 000
2. Reseersättningar...........................	120 000	28 500
3. Övriga expenser...........................	114 000	47 500
4. Särskilda uppbördsmedel:
Försålda formulär, blanketter och kungörel-
ser m. ...............................	500	500

78 000 500

+ 77 500

Motiv. 1. Ökningen betingas av medelsåtgången, som under budgetåren
1950/51 och 1951/52 uppgick till 14 085 respektive 12 013 kronor.

2. Ökningen hänför sig till de under lantbruksstyrelsens avlöningsanslag
upptagna förslagen om att inrätta en jordbruksekonomisk byrå och att
uppföra 3 överkontrollassistenttjänster å styrelsens stat. Styrelsen framhåller,
att av nämnda byrås befattningshavare endast byråchefen och förste
aktuarien torde komma att behöva företaga tjänsteresor i större omfattning.
Det för deras räkning erforderliga beloppet uppskattas av styrelsen till sammanlagt
omkring 6 000 kronor. Överkontrollassistenterna kommer enligt
styrelsen att resa i mycket stor utsträckning. För deras vidkommande beräknas
omkring 7 500 kronor per befattningshavare eller sålunda tillhopa
22 500 kronor.

3. Av ökningen motiveras 19 000 kronor av medelsförbrukningen under
budgetåret 1951/52 samt av den sedan hösten 1951 inträffade allmänna prisstegringen.
11 000 kronor hänför sig till behovet av nyanskaffning av möbler,
kontorsmaskiner och dylikt. Styrelsens inventarieutrustning är nämligen
otillräcklig och delvis otidsenlig. Enligt en år 1952 verkställd inventering
skulle kostnaderna för en upprustning av inventariebeståndet uppgå
till omkring 50 000 kronor. I övrigt sammanhänger ökningen med de
under punkt 2 omförmälda förslagen. För löpande expenser anses sålunda
böra beräknas 800 kronor för varje nytillkommande befattningshavare eller
(11 X 800)= 8 800 kronor. För utrustning av engångskaraktär uppskattas
medelisbehovet till 6 000 kronor för den jordbruksekonoiniska byrån
och till 2 700 kronor för överkontrollassistenterna.

4. Anslagsposten anses kunna höjas med 500 kronor med hänsyn till att
inkomsterna av försålda formulär, blanketter och kungörelser in. in. under
budgetåren 1950/51 och 1951/52 uppgått till 1 938 respektive 2 209 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en den 17 februari 1953
dagtecknad skrivelse från lantbruksstyrelsen. I denna skrivelse anför styrelsen,
att nedre justitierevisionen inom den närmaste tiden kommer att
avflytta från sina nuvarande lokaler i fastigheten Rosenbad 2 i Stockholm
samt att de därigenom friställda lokalerna kan tagas i anspråk för styrelsen
samt lantbruksnämnden i Stockholms län och stad. Med anledning härav
anmäler styrelsen, att dess och nämndernas omkostnadsanslag under
nästa budgetår kan beräknas behöva överskridas med högst 30 000 respektive
högst 15 000 kronor på grund av de flyttningskostnader och andra
utgifter, som därvid uppkommer. Till närmare utveckling av sin framställning
anför styrelsen följande.

Lantbruksstyrelsen har för närvarande sina lokaler på tre håll, nämligen
i fastigheterna Rosenbad 2 samt Munkbron 9 och* 11. Denna splittring
har helt naturligt medfört stora olägenheter, ej minst därför att en av
styrelsens största och med avseende på arbetsuppgifterna mest centrala byråer,
planläggningsbyrån, vilken jämte byggnadsbyrån är inrymd i fastigheten
Munkbron 11, härigenom varit avskild från styrelsens huvuddel.
Sociala byrån har lokaler på Munkbron 9.

Lantbruksnämnderna i Stockholms län och stad disponerar lokaler dels
i fastigheten Brunkebergstorg 11 och dels i fastigheten Kungsgatan 55. I
sistnämnda fastighet är nämndens lantbruksingenjörsavdelning inrymd.
Rummen å Brunkebergstorg 11 är otillräckliga för nämnden samt delvis
trånga och mörka och jämväl i övrigt föga ändamålsenliga. Sedan länge
bär det också varit ett önskemål att sammanföra nämndens personal till
ett ställe, vilket skulle möjliggöra att personalens arbetskraft kan utnyttjas
mera effektivt än hittills varit möjligt.

En samtidig och fullt tillfredsställande lösning av såväl styrelsens som
nämndens lokalfrågor genom inflyttning i Rosenbadsfastigheten kan icke
erhållas med mindre jämväl de av lagberedningen inom denna fastighet
disponerade lokalerna ställes till förfogande för ändamålet. Enligt vad byggnadsstyrelsen
upplyst torde emellertid lagberedningens avflyttning till andra
lokaler ha ställts på framtiden. Det härigenom uppkomna läget nödvändiggör
en avvägning av styrelsens och nämndens i och för sig måhända
lika angelägna behov av nya och mera samlade samt ändamålsenliga lokaler.
Någon slutlig ställning till denna fråga har ännu icke kunnat tagas av
styrelsen. Det må i detta sammanhang även uppmärksammas, att för styrelsens
del ett utökat rumsbehov uppkommer, därest en jordbruksekonomisk
hyrå från och med nästa budgetår inrättas inom styrelsen. Så mycket torde
emellertid redan nu vara klart, att i vart fall styrelsens planläggningsbyrå
måste beredas tjänsterum i Rosenbadsfastigheten. Därjämte bör åtminstone
nämnden utom lantbruksingenjör savdelningen få inflytta i samma fastighet.
En synpunkt som därvid icke saknar betydelse torde vara, att ett
gemensamt utnyttjande av styrelsens och nämndens personal, såsom visat
sig i viss utsträckning önskvärt, därigenom skulle underlättas.

Beroende på i vilken utsträckning en överflyttning av de nu å Munkbron
placerade byråerna till Rosenbad kan visa sig möjlig att genomföra, torde
kostnaderna för flyttningen för styrelsens del kunna uppskattas till lägst
20 000 och högst 30 000 kronor. Därest hela nämnden kan beredas rum i
Rosenbadsfastigheten, kan kostnaderna för nämndens flyttning uppskattas
till högst 15 000 kronor. Vid uppskattningen av dessa belopp har räk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

nats med, förutom rena flyttningskostnader, nyanskaffning av gardiner
och armatur samt komplettering av möbler och maskiner i anledning av det
ökade antalet rum in. m.

3. Lantbruksnämnderna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ...........................f 6 188 000 7 724 130

1952/53 (statsliggaren s. 736)....... 7 507 000

1953/54 (förslag)................... 9 155 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget
skall höjas med 1 356 000 kronor till 8 863 000 kronor enligt följan -

de beräkning.

Ökning Minskn.

1. Generell anslagshöjning............................... 129 408

2. Personalförstärkningar m. m.:

a) 2 lantbrukskonsulenter i Ce 26.................... — . —

b) 6 lantbruksassistenter i reglerad befordringsgång .... — —

c) 3 lantbrukskonsulenter i Ca 26 .................... 48 312

d) 3 lantbruksinstruktörer i Ce 16 ................... 30 648

e) 5 kontor sskrivare i Ca 19 ........................ 57 000

f) 15 kontors-, skriv- eller ritbiträden i reglerad befordringsgång
........................................ — —

3. Tjänsteförändringar:

25 förste lantbruksinstruktörer i Ca 19 i st. för 25 lantbruksinstruktörer
i Ce 16............................ 32 496

4. Överförande å ordinarie stat av 6 kontorsbiträden i löne grad

Ce 8.......................................... — —

5. Löneklassförändringar och reglerad befordringsgång...... 96 400

6. Rörligt tillägg....................................... 1 061 823

7. Ersättningar till täckdiknings- och cementeringsförmän ..__100 000

1 456 087 100 000
+ 1 356 087

Motiv. 1. Lantbruksstyrelsen erinrar om att icke-ordinarieposten enligt
beslut av 1951 års riksdag sänktes med 200 000 kronor. På grund härav
blev det nödvändigt att vakantsätta vissa icke ordinarie tjänster ävensom
att i övrigt inskränka den extra personalen inom lantbruksorganisationen.
Styrelsen framhåller, att detta självfallet måst få till följd en viss
begränsning av verksamheten. Styrelsen hemställde därför i sina anslagsäskanden
för innevarande budgetår, att posten skulle återföras till det belopp,
med vilket den var upptagen för budgetåret 1950/51. Framställningen
bifölls emellertid av statsmakterna endast såtillvida, att posten uppräknades
med 25 000 kronor. Till följd härav måste under innevarande budgetår
av de tjänster, som finns upptagna i den år 1948 fastställda —- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

då som ett provisorium betecknade — personalorganisationen 1 byggnadskonsulenttjänst,
5 lantbruksassistenttjänster, 2 lantbruksinstruktörstjänster
samt 5 tjänster såsom tekniska biträden hållas obesatta.

Styrelsen framhåller nu att det, allteftersom verksamheten inom lantbiuksorganisationen
fått fastare form och arbetsuppgifterna vuxit, visat
sig alltmer angeläget att få en personalstyrka, som åtminstone motsvarar
vad som beslöts år 1948. Det har sålunda visat vara förenat med mycket
stora svårigheter för personalen att hålla arbetsbalansen inom rimliga
gränser. Än mindre har det varit möjligt att åstadkomma en önskvärd intensifiering
av verksamheten. Styrelsen förklarar sig därför helst se, att
den år 1951 vidtagna nedskärningen av posten helt upphävs. För närvarande
inskränker styrelsen sig emellertid till att hemställa, att medel måtte
anvisas i den utsträckning, som erfordras för att återbesätta de i personalstaten
tör lantbruksorganisationen upptagna tjänster, vilka nu hålles
obesatta. I enlighet härmed bör posterna avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal och rörligt tillägg ökas med 83 784 respektive 45 624 kronor eller
med tillhopa 129 408 kronor. Härjämte anser sig styrelsen dock böra begära
viss ytterligare förstärkning av nämndernas personal (punkterna
2 c—e).

2 a och b. Beträftande motiveringen för dessa förslag hänvisar lantbruksstyrelsen
till vad den anfört under anslaget till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar,
punkterna 6 b—d.

2 c och d. Lantbruksstyrelsen erinrar om att den i sina anslagsäskanden
för innevarande budgetår (IX ht 1952 s. 13 och 14) framhöll, att särskilt
den personal vid nämnderna, som handhar verksamheten för jordbrukets
yttre rationalisering, är i trängande behov av förstärkning. Det
förslag om en uppräkning av icke-ordinarieposten, som styrelsen framlagt
under punkt 1, syftar bland annat även till att åstadkomma en sådan förstärkning.
Härutöver erfordras emellertid ytterligare ett antal tjänster. För
att ifrågavarande verksamhet under nästa budgetår skall kunna bedrivas i
någorlunda tillfredsställande omfattning är det sålunda bland annat angeläget,
att den därför avsedda personalen förstärkes genom att minst tre
nya lantbrukskonsulenttjänster inrättas.

Även förslaget om en utökning av antalet lantbruksinstruktörer tar enligt
styrelsen huvudsakligen sikte på verksamheten med den yttre rationaliseringen.
Lantbruksinstruktörerna är visserligen i främsta rummet avsedda för
arbeten med jordbrukets inre rationalisering. Erfarenheten har emellertid
givit vid handen, att de i åtskilliga fall med fördel kan utnyttjas även
såsom bitraden i verksamheten för den yttre rationaliseringen. Styrelsen
framlägger med hänsyn härtill även i det följande (punkt 3) förslag om
att ett begränsat antal instruktörstjänster skall omändras till tjänster som
förste instruktörer, avsedda i främsta rummet för sådana instruktörer, som
handlägger uppgifter i samband med den yttre rationaliseringen. Enligt
styrelsen är emellertid den nu föreslagna utökningen av antalet instruktörer
främst motiverad av att det, såsom framhållits under styrelsens avlönings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

anslag, efter hand visat sig alltmera angeläget för nämnderna i de skogsrikare
länen att ha tillgång till egen personal med skoglig utbildning. Styrelsen
torde visserligen vara formellt oförhindrad att anställa instruktörer med
sådan utbildning och det torde även vara möjligt att i begränsad omfattning
göra detta inom ramen för det nuvarande antalet instruktörer. För att nämndernas
enligt styrelsens uppfattning väl motiverade önskemål i detta avseende
skall kunna tillgodoses erfordras dock att tre nya lantbruksinstruktörstjänster
inrättas för ändamålet. För att erhålla dylik tjänst, som främst
skall avses för uppgifter sammanhängande med ofullständiga jordbruks förstärkning
med skogsmark, bör krävas genomgången skogsmästar- eller
skogsskola.

2 e. Vid lantbruksnämnderna har från och med innevarande budgetår inrättats
26 kontoristtjänster i Ca 13 i utbyte mot samma antal kanslibiträdestjänster
i Ca 11. De nya tjänsterna är enligt förslag av 1947 års biträdesutredning
avsedda för de befattningshavare hos nämnderna, vilka bland annat
tjänstgör som registratorer. Genom detta utbyte torde behovet av kvalificerade
biträden å de mindre nämndernas administrativa avdelningar i stort
sett få anses ha blivit tillgodosett. Vid de större nämnderna är emellertid
enligt styrelsens mening en ytterligare differentiering av biträdestjänsterna
motiverad. En förstärkning av den närmast för de kamerala uppgifterna avsedda
personalen vid de största nämnderna med en väl kvalificerad befattningshavare
framstår därvid såsom det för närvarande mest angelägna önskemålet.
Kamrerarna vid dessa nämnder har nämligen en orimligt stor arbetsbörda.
Om en verklig lättnad skall kunna beredas dem, måste de erhålla
biträde av väl kvalificerade befattningshavare ovanför den egentliga biträdeskarriären
med förmåga att arbeta självständigt. Lägre löneställning än
såsom kontorsskrivare i Ca 19 anser styrelsen icke böra komma i fråga för
dessa befattningshavare.

2 f. Antalet biträden för skriv-, rit- och kontorsgöromål vid nämnderna är
för närvarande 227, varav 26 kontorister i Ca 13, 25 kanslibiträden i Ca 11,
31 kanslibiträden i Ce 11 samt 145 skriv-, rit- eller kontorsbiträden i Cf
4—Ca 8. Härutöver måste dock ett antal extra biträden finnas anställda. Antalet,
som tidvis överstigit 30, är innevarande budgetår 25. Emellertid föreligger
enligt styrelsen ett varaktigt behov av ett 30-tal extra biträden. Åtskilliga
av ifrågavarande biträden har varit anställda förhållandevis lång tid
och visat sig synnerligen dugliga. Om de skall kunna behållas i organisationens
tjänst, måste dock extra ordinarie anställning beredas dem. Styrelsen
föreslår med hänsyn härtill sådan ändring i personalplanen för nämnderna,
att antalet skriv-, rit- och kontorsbiträden i lönegraderna Cf 4—Ca 8 må
kunna uppgå till 160. Någon ökning av medelsbehovet föranledes icke av
detta förslag.

3. Vid lantbruksorganisationen må för närvarande finnas anställda 104
lantbruksinstrulctörer och lantbruksinstruktörsaspiranter. Antalet fördelar
sig för närvarande med 35 i Ca 16, 35 i Ce 16, 23 i Ce 14, 8 i Ce 12 och 1 i
Cf 10. Två tjänster i Cf 10—Ce 14 är ej besatta. Styrelsen uttalar, att åt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

skilliga lantbruksinstruktörer på grund av den omfattande erfarenhet de
besitter visat sig väl skickade att i viss utsträckning handlägga sådana ärenden,
som eljest anses böra ankomma på lantbruksassistent. Genom att instruktörernas
arbetskraft tagits i anspråk för kvalificerade arbetsuppgifter
har även i vissa fall lantbrukskonsulenter kunnat beredas en i hög grad önskvärd
avlastning av arbetsbördan. Med hänsyn till bristen på kvalificerad
arbetskraft för verksamheten rörande jordbrukets yttre rationalisering har
instruktörerna vidare på olika håll under de senaste båda åren med gott resultat
anlitats även för därmed sammanhängande uppgifter. De har sålunda
fått deltaga i arbetet med att uppgöra individualplaner och i övrigt verkställa
förberedande undersökningar rörande möjligheterna att i särskilda
fall genomföra en yttre rationalisering, exempelvis genom komplettering av
ofullständiga jordbruk med skog. Dylika uppgifter innebär ej oväsentligt
ökade krav på de instruktörer, som sysselsättes med desamma. Styrelsen
linner det därför skäligt att instruktörerna i sådana fall, då de i avsevärd
utsträckning sysslar med uppgifter av nu angiven art, beredes en mot det
större ansvaret svarande förbättring i löneställningen. Med hänsyn härtill
föreslår styrelsen, att 25 tjänster såsom förste lantbruksinstruktör i Ca 19
skall inrättas i utbyte mot samma antal tjänster såsom lantbruksinstruktör
i Ce 16. Härigenom erhålles även en lämpligare proportion mellan ordinarie
och icke-ordinarie instruktör stjänster. Vidare förbättras rekryteringsmöjligheterna,
varvid särskilt bör beaktas, att lönegrad 16 för närvarande är
slutlönegrad för ifrågavarande grupp befattningshavare.

4. Lantbruksstyrelsen upplyser, att sex av de vid lantbruksnämnderna anställda
extra ordinarie kontorsbiträdena den 1 juli 1953 beräknas fylla förutsättningarna
för att erhålla ordinarie tjänst enligt grunderna för reglerad
befordringsgång.

5 och 6. Ökningarna under dessa punkter är av automatisk karaktär.

7. Lantbruksstyrelsen erinrar om att departementschefen i 1951 års statsverkspropositionen
(IX ht s. 12) uttalade, att vad lantbruksnämnderna enligt
ingångna avtal betalade till täckdiknings- och cementeringsförmän i
princip borde betraktas blott såsom ett förskotterande av den gottgörelse,
som sakägarna skulle erlägga. Med hänsyn därtill borde de belopp, som
nämnderna uppbar från sakägarna, icke redovisas bland nämndernas inkomster
utan tillgodoföras förevarande post. I avbidan på enhetliga regler
för debitering av ifrågavarande gottgörelse genomfördes emellertid icke någon
omläggning vid nu berörda tillfälle.

Enligt vad styrelsen anför har emellertid från och med år 1951 sådan
enhetlighet i stort sett genomförts, och numera tillämpas en för hela landet
gemensam taxa. Utgångspunkten har därvid varit, att sakägarna i princip
skall bära kostnaderna för att anlita förmännen. Med hänsyn härtill och då
dessa icke äi att betrakta sasom hos nämnderna anställda tjänstemän i
vanlig bemärkelse, anser styrelsen tiden vara inne för en sådan omläggning
av uppbörden, som nyss angivits. I samband därmed bör den hittills under
nämndernas avlöningsanslag upptagna posten för ändamålet utbrytas och

3 Bihartg till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

uppföras som ett särskilt obetecknat anslag, vilket i avbidan på närmare
erfarenheter bör bestämmas till 75 000 kronor. För dispositionen av anslaget
bör enligt styrelsens mening fastställas en särskild stat, i vilken utgifterna
(ersättningar till förmän, expenser m. m.) bör upptagas med 75 000
kronor och inkomsterna (ersättningar enligt taxa) med ett formellt belopp
av 100 kronor.

Yttrande. Riksräkenskapsverket anser sig icke kunna tillstyrka den
föreslagna ändrade redovisningen av ersättningarna till täckdiknings- och
cementeringsförmän. Ämbetsverket uttalar därvid, att egentliga statsinkomster
och egentliga statsutgifter i princip skall redovisas brutto. Detta
innebär, att inkomsterna skall tillgodoföras vederbörliga titlar å riksstatens
inkomstsida och utgifterna belasta anslag å riksstatens utgiftssida. Några
skäl att icke längre tillämpa denna för riksstatens uppställning grundläggande
princip beträffande de inkomster och utgifter, som hänför sig till
täckdiknings- och cementeringsförmännens verksamhet, synes enligt ämbetsverket
icke föreligga. Dessa förmän är nämligen statsanställda, och vad
som enligt anställningsavtal utbetalas till dem kan, även om ersättning
skall erläggas för deras biträde, därför icke behandlas såsom en för sakägarna
förskjuten kostnad. Slutligen framhålles, att från sakägarna inflytande
ersättningar redovisas särskilt för sig å den för inkomster vid lantbruksnämnderna
avsedda inkomsttiteln. Redan nu finns således möjlighet
att kontrollera, i vad mån utgifterna för förmännen täckes av dessa ersättningar.

4. Lantbruksnämnderna: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ........................... 1 825 000 2 137 485

1952/53 (statsliggaren s. 738)....... 2 177 000

1953/54 (förslag)................... 2 272 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget
skall höjas med 125 000 kronor till 2 302 000 kronor i enlighet med
följande beräkning.

1952/53 Ökning

1. Reseersättningar................... 1 680 000 60 000

2. Övriga expenser................... 420 000 65 000

125 000

Motiv. 1. Sedan alla ersättningar för resor under budgetåret 1951/52
utbetalats, torde belastningen å denna post komma att uppgå till omkring
1 620 000 kronor. För nästa budgetår har lantbruksnämnderna räknat med
ett medelsbehov av i runt tal 1 900 000 kronor. En uppräkning av posten
är även enligt lantbruksstyrelsens mening nödvändig redan på grund av de
sedan hösten 1951 inträffade höjningarna av resekostnader och traktamenten.
Styrelsen beräknar, att ifrågavarande post enbart med hänsyn härtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

behöver höjas med minst 60 000 kronor. Vid nämndernas och styrelsens beräkningar
har hänsyn ej tagits till den kostnadsstegring, som kommer att
uppstå om forslaget till ytterligare höjning av iraktamentsersättninearna
m. m. träder i kraft.

2. Lantbruksnämnderna har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1953/
54 till 615 000 kronor, därav 128 000 kronor till nyanskaffning av inventarier.
Härvid har nämnderna emellertid icke tagit hänsyn till medelsbehovet
for blankettryck och andra för nämnderna gemensamma ändamål, vilket
medelsbehov kan uppskattas till minst 35 000 kronor. Lantbruksstyrelsen
anser for sin del, att en viss uppräkning av posten är nödvändig på grund
av den allmänna prisstegringen. Med utgångspunkt från medelsförbrukningen
under förra budgetåret, vilken uppgick till omkring 476 700 kronor,
och med hänsyn till att av posten ett belopp av 29 000 kronor hänförde sig

!!n!ir!StninS aY engångskaraktär samt till att årliga kostnader å omkring
20 000 kronor, vilka hittills belastat förevarande anslagspost, från och med
innevarande budgetår i stället kan bestridas från den nya anslagsposten
Kostnader i samband med projekteringsverksamhet, torde emellertid upprakningen
enligt styrelsens mening kunna begränsas till 65 000 kronor.

orutsattningen harfor är dock, att liksom för innevarande budgetår ett
särskilt anslag anvisas för komplettering av nämndernas inventarieutrustnmg.

.lag torde i detta sammanhang vidare få erinra om att lantbrukssturelsen
i s m-eke den 17 februari 1953 anmält, att förevarande anslag under nästa
budgetar kan komma att behöva överskridas med högst 15 000 kronor med
anledning av att lantbruksnämnden i Stockholms län och stad avses skola
åtminstone delvis flytta till nya lokaler. Beträffande det närmare innehållet
av namnda skrivelse torde jag få hänvisa till den redogörelse därför, som
Jamnats under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag.

5. Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket.

. , Reservation vid

Anslag Nettoutgift budgetårets

utgång

1951/52 ................... 464 700 676 705 546 971

1952/53 (statsliggaren s. 789) 300 000

1953/54 (förslag) ........... 420 000

i Y ? ^due-n'' Lantbrllksst,Jrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget
skall hojas med 249 300 kronor till 549 300 kronor i enlighet med följande
beräkning.

1. Höjning av bidragen till bokföringsmaterialets insamling °kDinS Mi“sk”‘

samt till bokslutsarbetet........................ 82 500

2. Bokföringsmaterial........................... ...... 10 000

3. Viss försöksverksamhet......................... ...... 30 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

4. Bokföringsmaterialets bearbetning.....

5. Nämnd för den centrala bearbetningen

6. Bokföringsmaterialets publicering.....

7. Mindre reservation..................

49 000

2 000
1 000
172 800

298 300 49 000

249 300

Motiv. Lantbruksstyrelsen uttalar inledningsvis, att den jordbruksekonomiska
undersökningen bör bedrivas enligt nu gällande grunder, tills slutlig
ställning tagits till frågan om den framtida organisationen av undersökningen.
Vissa ändringar är dock enligt styrelsens mening ofrånkomliga.

1. Sveriges lantbruksförbund har hemställt, att statsbidraget för det med
den jordbruksekonomiska undersökningen förenade bokslutsarbetet skall
höjas med 15 kronor till 60 kronor per bokslut från och med bokföringsåret
1951/52 samt bidraget för insamlingsarbetet med 10 kronor till 60
kronor per brukningsenhet för samma år och med ytterligare 5 kronor från
och med bokföringsåret 1952/53. De nuvarande bidragen fastställdes av
1948 års riksdag (prop. nr 32; r. skr. nr 310). Såsom skäl för höjningen
anför förbundet, att det under år 1952 kommer att lida en förlust på omkring
44 000 kronor för sin medverkan i undersökningen, om ersättningsbeloppen
icke höjes.

För sin del tillstyrker lantbruksstyrelsen förbundets framställning, då
de föreslagna bidragsbeloppen endast torde täcka självkostnaderna för insamlings-
och bokslutsarbetet. Tillika framhålles, att de höjda bidragen även
bör komma övriga bolcföringsbyråer och bokföringsföreningar, som eljest
är berättigade till nu ifrågavarande bidrag, till del. Det på grund av höjningarna
ökade medelsbehovet under budgetåren 1951/52 och 1952/53 uppskattas
av styrelsen till i runt tal 137 500 kronor. Styrelsen räknar emellertid
med att denna utgift skall kunna täckas av förefintlig behållning å anslaget.
För sagda två budgetår behövs således icke någon ytterligare anslagstilldelning.
Däremot erfordras för budgetåret 1953/54 en höjning av
anslaget med uppskattningsvis 82 500 kronor.

2. Anslagsposten till bokföringsmaterial är för innevarande budgetår beräknad
till 20 000 kronor. Med hänsyn till kostnadsökningarna för dylikt
material föreslår styrelsen, att posten skall uppräknas med 10 000 till
30 000 kronor.

3. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har lantbruksstyrelsen
och jordbruksnämnden i sitt gemensamma yttrande över typjordbrukskommitténs
betänkande bland annat föreslagit, att inom ett begränsat
område försöksvis skall genomföras en omläggning av metodiken för den
jordbruksekonomiska undersökningen i överensstämmelse med kommittéförslaget.
Styrelsen framhåller nu, att denna försöksverksamhet torde kunna
påbörjas redan under innevarande budgetår. Kostnaderna härför, vilka
uppskattas till högst 10 000 kronor, beräknas kunna täckas av förefintlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

reservation å anslaget. För budgetåret 1953/54 är emellertid särskild medelsanvisning
nödvändig. Styrelsen föreslår i anslutning härtill, att den
skall för ifrågavarande försöksverksamhet få under innevarande budgetår
disponera högst 10 000 kronor av nämnda reservation samt att för nästa
budgetår skall beräknas 30 000 kronor för ändamålet.

4. Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget till bokföringsverksamheten
är 49 000 kronor avsedda för bokföringsmaterialets bearbetning.
Vid bifall till förslaget att inrätta en jordbruksekonomisk byrå hos
lantbruksstyrelsen kommer emellertid dessa kostnader att överföras till styrelsens
avlönings- och omkostnadsanslag. Förevarande anslag kan därför för
nästa budgetår minskas med nyssnämnda belopp.

5. Ifrågavarande belopp avses för att täcka kostnaderna under budgetåret
1953/54 för den av typjordbrukskommittén föreslagna nämnden. Styrelsen
anser, att dessa kostnader bör bestridas ur förevarande anslag.

6. Kostnaderna för bokföringsmaterialets publicering har för innevarande
budgetår beräknats till 5 000 kronor. Med hänsyn till ökade utgifter för
tryckning av »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk» föreslår styrelsen,
att beloppet skall höjas med 1 000 kronor till 6 000 kronor.

7. Styrelsen erinrar om att den i anslagsäskandena för innevarande budgetår
föreslog, att förevarande anslag skulle höjas från 464 700 till 472 800
kronor. Med hänsyn till storleken av den reservation, som förelåg vid utgången
av budgetåret 1950/51, nedsatte emellertid statsmakterna anslaget
till 300 000 kronor. Styrelsen framhåller nu, att de huvudsakliga utbetalningarna
av medel från anslaget sker i efterskott. Vid bifall till styrelsens
förslag att de höjda bidragsbeloppen till insamlings- och bokslutsarbetet för
budgetåren 1951/52 och 1952/53 å tillhopa 137 500 kronor (punkt 1) liksom
beloppet å 10 000 kronor till viss försöksverksamhet (punkt 3) skall
utgå från förefintlig reservation å anslaget, räknar styrelsen fördenskull
med att därefter återstående behållning blir erforderlig för ursprungligen
avsedda ändamål. Någon reservation väntas sålunda icke finnas vid ingången
av nästa budgetår.

Departementschefen.

Frågan om en översyn av den jordbruksekonomiska undersökningens
allmänna uppläggning och organisation har varit aktuell sedan flera år. I
det betänkande, som avgivits av typjordbrukskommittén och för vilket redogjorts
i det föregående, har konstaterats, att undersökningen i väsentliga
hänseenden är behäftad med brister. Kommittén har på grund härav funnit
sig böra föreslå genomgripande ändringar i denna. Ändringarna avser såväl
metodiken som den lokala och centrala organisationen. Kommitténs förslag
går sålunda i huvudsak ut på att undersökningen skall utformas på sådant
sätt, att den kan användas för flera syften än som nu är möjligt, att
det nuvarande bokföringssystemet skall omläggas i metodiskt hänseende på

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

väsentliga punkter, att den lokala ledningen av bokföringsverksamheten
skall handhas av hushållningssällskapen genom särskilda bokföringsbyråer
med ekonomikonsulenter såsom föreståndare samt att för den centrala ledningen
av verksamheten och bearbetningen av bokföringsmaterialet skall
inom lantbruksstyrelsen inrättas en särskild institution med en därtill knuten
nämnd.

Såsom kommittén anfört torde det vara uppenbart, att det räkenskapsmaterial,
som erhålles med nuvarande utformning av den jordbruksekonomislta
undersökningen, icke fyller de anspråk, man bör ställa med hänsyn
bland annat till den senare tidens utveckling inom lantbruksekonomien och
den allmänna företagsekonomien. Bland de brister, som är särskilt påfallande,
må här blott framhållas den otillfredsställande representativiteten, frånvaron
av enhetliga principer för insamlandet av primärmaterialet och den
ofullständiga kvantitetsredovisningen. Det är därför bland annat icke möjligt
att använda materialet för de skilda syften och ändamål, som är önskvärda
och som ett rikhaltigare och mera fullständigt material skulle medge.
Härvid bör även beaktas att, enligt vad som framgår av den tidigare redogörelsen,
materialet i fortsättningen skall kunna användas för att upprätta
typj ordbrukskalkyler, som i sin tur skall kunna läggas till grund för prissättningen
på jordbrukets område, om så anses lämpligt.

Även jag är fördenskull av den uppfattningen, att åtgärder bör vidtagas
för att göra den jordbruksekonomiska undersökningen bättre ägnad att
tjäna de ändamål, som kan komma ifråga. De förslag, som typjordbrukskommittén
nu framlagt i sådant syfte, skulle otvivelaktigt medföra en
avsevärd förbättring. Emellertid anser jag mig icke för närvarande beredd
att tillstyrka, att kommitténs förslag skall genomföras i hela sin vidd,
främst av den anledningen, att de årliga kostnaderna för en jordbruksekonomisk
undersökning i enlighet med detta förslag beräknas uppgå till
mer än 1 250 000 kronor, vilket innebär ungefär en fördubbling av de nuvarande
kostnaderna. Jag finner mig därför böra till en början inskränka
mig till att föreslå en sådan reformering av undersökningen, som inom en
måttlig kostnadsram gör denna bättre lämpad för sitt ändamal. Härvid har
jag icke kunnat undgå att fästa vikt vid den omständigheten, att jordbruksprisutredningen
ännu icke tagit ställning till frågan om typjordbrukskalkylernas
användning. Såsom lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden framhållit
torde i all synnerhet frågan om den lokala organisationen av undersökningen
icke böra slutgiltigt lösas, förrän nämnda kalkylers betydelse för
prisregleringssystemet blivit preciserad. De ändringar i undersökningens
uppläggning och organisation, som jag anser nu böra genomföras, innebär
i huvudsak följande.

Den mest angelägna åtgärden är enligt min mening att genomföra en omläggning
och förbättring av undersökningens metodik, som i stort sett varit
oförändrad sedan år 1914. Jag finner mig därvid kunna förorda en utformning
efter i huvudsak de linjer, kommittén angivit. Sålunda torde räkenska -

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

perna böra utvidgas betydligt och bland annat upptaga en tämligen långt
gående kvantitetsredovisning. Vidare bör en särskild skogsbokföring genomföras.
Tillförlitligheten av de insamlade uppgifterna avses skola noggrant
kontrolleras. Däremot är jag icke beredd att nu tillstyrka att den utav kommittén
föreslagna särskilda driftsbokföringen genomföres.

Genom de sålunda i korthet antydda åtgärderna synes enligt min mening
undersökningens användningsmöjligheter bli avsevärt utvidgade. Det torde
få ankomma på lantbruksstyrelsen — vilken myndighet, enligt vad i det
följande kommer att föreslås, alltjämt bör utöva den centrala ledningen av
undersökningsverksamheten — att i samråd med statens jordbruksnämnd
och jordbruksprisutredningen utfärda närmare föreskrifter i fråga om verksamhetens
bedrivande. I anslutning härtill vill jag framhålla, att det vid genomförandet
av omläggningen givetvis icke bör möta hinder att inom ramen
för de medel, som må ställas till förfogande för verksamheten, vidtaga sådana
mindre justeringar av kommitténs förslag, som vid den praktiska tilllämpningen
befinnes önskvärda.

I den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen omfattar bokföringsperioden
tiden den 1 juli—den 30 juni. Av skäl som kommittén anfört,
främst angelägenheten av att anpassa bokföringsperioden till deklarationsåret,
torde emellertid en övergång till kalenderår böra ske. De nya riktlinjerna
för undersökningsverksamheten bör därför börja tillämpas från och
med den 1 januari 1954. Detta innebär, att det sista bokslutet efter den gamla
metodiken kommer att avse tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953. Vidare
blir följden, att sista halvåret 1953 icke kommer att ingå i något bokslut.
Å andra sidan torde det icke vara möjligt att under sistnämnda tid lämna
de i undersökningen hittills deltagande gårdarna utan all bokföringshjälp.
Härvid bör även beaktas, att ett dylikt förfarande sannolikt skulle komma
att medföra ett sådant bortfall av gårdar, att den nya undersökningsverksamheten
allvarligt äventyrades. Insamlingen av bokföringsmaterial
torde därför böra fortsätta under ifrågavarande halvår på samma sätt som
hittills.

Vad härefter angår den lokala organisationen av den jordbruksekonomiska
undersökningen bär jag redan antytt, att denna frågas lösning åtminstone
i viss mån kommer att bero på resultatet av jordbruksprisutredningens arbete.
Med hänsyn härtill torde det tills vidare få anstå med att taga ställning
till kommitténs förslag i denna del. Någon ändring beträffande den
lokala organisationen bör sålunda enligt min mening icke nu vidtagas. Såsom
från flera håll anförts synes emellertid förslaget om att införa en ekonomikonsulentorganisation
vara väl värt att prövas försöksvis. Jag vill därför
förorda, att medel skall anvisas såsom bidrag till kostnaderna under
första halvåret 1954 för två befattningshavare med i huvudsak samma arbetsuppgifter,
som av kommittén föreslagits för ekonomikonsulenterna.
Kungl. Maj :t torde efter förslag av lantbruksstyrelsen få avgöra, i vilka
län dessa befattningshavare skall placeras.

Däremot torde det icke möta något hinder att nu pröva frågorna om den

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

centrala ledningen av den jordbruksekonomiska undersökningen och bearbetningen
av bokföringsmaterialet. Dessa uppgifter har alltsedan undersökningen
tog sin början åvilat lantbruksstyrelsen. Någon ändring härutinnan
har icke ifrågasatts av vare sig kommittén eller remissinstanserna och
anledning därtill föreligger icke heller enligt min mening. Jag delar
vidare uppfattningen, att styrelsen bör erhålla ökade resurser, om den skall
kunna fylla sina åligganden i nu angivna hänseenden. Att detta — särskilt
efter den omläggning av undersökningsverksamheten, som jag nyss förordat
— icke är möjligt med styrelsens nuvarande personaluppsättning och anslagstilldelning
för ändamålet, torde vara uppenbart. Emellertid kan jag
icke tillstyrka, att man skall inrätta en särskild bokföringsinstitution eller
byrå inom styrelsen med personal på extra ordinarie stat. För min del anser
jag, att man i vart fall för närvarande icke bör gå längre än att det belopp,
som hittills årligen ställts till styrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål
höjes i den utsträckning, som behövs för att erforderlig personal skall
kunna anlitas. Den närmare dispositionen av beloppet torde få bestämmas
av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen. Med hänsyn till att åtskilliga förberedelser
torde bli nödvändiga för att omläggningen av undersökningsverksamheten
skall kunna ske från och med den 1 januari 1954 och dessa förberedelser
bör vidtagas av det centrala organet, d. v. s. lantbruksstyrelsen,
bör det av mig nu förordade högre beloppet ställas till styrelsens disposition
redan från och med ingången av nästa budgetår.

I likhet med kommittén samt flertalet remissinstanser anser jag slutligen,
att till det centrala organet bör knytas en särskild nämnd. Beträffande dennas
sammansättning och uppgifter kan jag i princip ansluta mig till kommitténs
förslag. Det torde dock få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
antalet ledamöter i nämnden och att tillsätta dessa ävensom att utfärda närmare
föreskrifter i fråga om nämndens verksamhet.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, torde kostnaderna för den jordbruksekonomiska
undersökningen för nästa budgetår böra beräknas på följande
sätt. Ersättningen till de lantbrukare, som deltager i undersökningen,
kan uppskattas till 55 500 kronor. Härvid har förutsatts oförändrade ersättningsbelopp
ävensom att under sista halvåret 1953 skall utgå ersättning endast
till dem, som fortsätter med bokföringen även efter den 1 januari 1954.
För insamlingskostnader under andra halvåret 1953 bör upptagas 81 250
kronor. Detta innebär, att jag anser mig böra tillstyrka det i lantbruksstyrelsens
anslagsäskanden gjorda förslaget, att insamlingsbidraget skall höjas
från 50 till 65 kronor. Vidare bör för första halvåret 1954 beräknas ett bokföringsanslag
å 165 200 kronor, avsett till kostnaderna för insamling, kontering
och journalisering. Vid bestämmandet av detta anslag har jag utgått
från att i undersökningen skall deltaga 2 000 gårdar, varav 160 i län med
konsulentverksamhet av den art, jag nyss förordat. Ersättningen har beräknats
efter ett belopp av 85 kronor per gård, dock att den beträffande sistnämnda
160 gårdar upptagits med ett belopp av 55 kronor. Till resekostnader
och kostnader för bokföringsmaterial bör anslås 50 000 respektive 37 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

kronor. Vidare bör såsom bidrag till kostnaderna för de båda befattningshavarna
med ekonomikonsulentuppgifter under första halvåret 1954 beräknas
10 000 kronor. Slutligen bör enligt min mening det belopp, som skall stå
till lantbruksstyrelsens förfogande för den centrala bearbetningen av bokföringsmaterialet
ävensom för den förut omförmälda nämnden, upptagas
till 120 000 kronor, därav 90 000 kronor till avlöningskostnader och 30 000
kronor till övriga omkostnader. Av sistnämnda belopp bör 5 000 kronor avses
för löpande expenser, 12 000 kronor för utgifter av engångskaraktär,
5 000 kronor för publikationstryck samt 8 000 kronor för resor.

Sammanlagt skulle alltså kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen
för nästa budgetår komma att uppgå till (55 500 + 81 250 +
165 200 + 50 000 + 37 000 + 10 000 + 120 000=) i runt tal 520 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser
ävensom de föreskrifter i övrigt, som vid bifall till vad jag nu
föreslagit må befinnas erforderliga.

Jag torde härefter få övergå till de övriga anslagsfrågorna.

Vad till en början angår lantbruksstyrelsens avlöningsanslag
vill jag med hänsyn till den väsentliga förändring, som decentraliseringen
av vissa torrläggningsärenden till lantbruksnämnderna medfört i
fråga om jordförbättringsbyråns arbetsuppgifter, tillstyrka den av styrelsen
föreslagna omorganisationen av denna byrå. Beträffande personalen på
byrån har jag emellertid på några punkter annan uppfattning än styrelsen.
För min del föreslår jag sålunda, att å byrån skall nyinrättas en förste byråingenjörstjänst
i lönegrad Ce 31, en förste byråsekreterartjänst i lönegrad
Ce 29 samt en kontorsskrivartjänst i lönegrad Ce 19. Å andra sidan bör två
förste byråingenjörstjänster i lönegrad Ca 29, en byråingenjörstjänst i numera
lönegrad Ca 25, en ingenjörsbiträdestjänst — numera ändrad till en
tjänst såsom biträdande ingenjör — i lönegrad Ce 19 samt två teknikertjänster
i numera lönegrad Ce 17 indragas. Ur kostnadssynpunkt medför
denna omorganisation en minskning av medelsbehovet med — bortsett från
rörligt tillägg — 9 400 kronor. I övrigt vill jag här endast framhålla, att den
nya förste byråsekreter ar tjänsten enligt min mening icke nödvändigtvis
behöver besättas med juridiskt utbildad person. Även annan med hänsyn till
göromålen lämplig utbildning bör sålunda kunna godtagas. Vad slutligen angår
de ingenjör sbiträdes- samt skriv- eller kontor sbiträdestjänster, som enligt
vad styrelsen anfört behövs å byrån under en övergångstid, torde frågan
om dessa tjänsters indragning eller omflyttning få upptagas till prövning
nästa år.

Jämväl beträffande planläggningsbyrån har styrelsen ifrågasatt en omorganisation.
Syftet med denna har angivits vara att underlätta ett utbyte
av tjänstemän mellan styrelsen och lantbruksnämnderna. Även jag finner
det önskvärt, att styrelsens möjligheter till ett dylikt utbyte av personal
ökas. Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka styrelsens förslag, särskilt
som detta enligt vad styrelsen numera upplyst icke behöver medföra någon

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

kostnadsökning. Med beaktande av den under år 1952 genomförda löneregleringen
bör alltså för planläggningsbyråns del vidtagas de ändringarna, att
en byrådirektörstjänst i lönegrad Ce 31 indrages, en byråassistenttjänst
i lönegrad Ca 27 föres å övergångsstat, en byråassistenttjänst i lönegrad
Ce 27, två dylika tjänster i lönegrad Ce 25 och fyra amanuenstjänster i reglerad
befordringsgång indrages samt i stället medel beräknas för två lantbrukskonsulenttjänster
i lönegrad Ce 27 och sex lantbruksassistenttjänster
i reglerad befordringsgång. Sistnämnda åtta tjänster bör organisatoriskt
icke hänföras till styrelsen utan till lantbruksnämnderna. Vidare bör gälla,
att en av lantbrukskonsulenttjänsterna icke får tillsättas, så länge den byråassistenttjänst,
som föreslås skola föras å övergångsstat, är besatt. På de
av styrelsen anförda skälen bör slutligen indragningen av byrådirektörstjänsten
icke föranleda någon minskning av anslaget.

Såsom styrelsen framhållit är det önskvärt, att styrelsen får möjlighet att
åtminstone under större delen av nästa budgetår ha tillgång till en kvalificerad
fackman på skogens område. Uppdraget bör i huvudsak ha karaktären
av bisyssla, varvid arvode torde böra utgå i enlighet med bestämmelserna i
kommittékungörelsen. Posten till ersättningar till sakkunniga bör för detta
ändamål uppräknas med 6 000 kronor. Vidare bör på de av styrelsen anförda
skälen en kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8 utbytas mot en ickeordinarie
dylik tjänst i samma lönegrad.

Däremot kan jag icke förorda, att särskilda medel nu skall beräknas för
den numera i lönegrad Ce 29 placerade förste byråsekreterartjänsten på
kanslibyrån. Såsom framgår redan av vad jag i årets statsverksproposition
anförde vid anmälan av styrelsens äskanden under anslaget till understöd
åt kontrollföreningsverksamhet (IX ht 1953 p. 59), är jag icke heller beredd
att förorda inrättandet av tre överkontrollassistenttjänster på lantbruksbyrån.
Likaså torde det alltjämt böra anstå med att inrätta eu byråinspektörstjänst
i lönegrad Ce 29 på undervisningsbyrån i stället för den
nuvarande arvodestjänsten. Vad slutligen angår den föreslagna omändringen
av en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång på samma byrå anser jag
mig icke kunna biträda detta förslag.

Vad slutligen angår styrelsens framställning om uppflyttning i lönegrad
av en byråingenjörstjänst å byggnadsbyrån samt två statskonsulenttjänster
ä lantbruksbyrån, torde densamma icke böra föranleda någon åtgärd.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit kan ifrågavarande anslag nedräknas
med 3 400 kronor. Emellertid tillkommer vissa utgiftsökningar av automatisk
karaktär. Med anledning av löneregleringen år 1952 (prop. nr 107
och nr 241) bör anslaget uppräknas med 34 000 kronor. Vidare föranleder
beräknade löneklassförändringar och lönegradsuppflyttningar på grund av
reglerad befordringsgång en ökning med 11 300 kronor. Under posten till
rörligt tillägg bör slutligen beräknas ytterligare 276 600 kronor. Sammanlagt
behöver alltså lantbruksstyrelsens avlÖningsanslag höjas med 318 500
kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 762 400 (+ 7 200)
kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
K u n g 1. M a j : t, 12 800 (oförändrat) kronor;

ersättningar till sakkunniga 21 000 (+ 6 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 576 300
(+ 28 700) kronor;

rörligt tillägg 719 500 (+ 276 600) kronor.

Å lantbruksstyrelsens personalförteckning bör uppföras en
lörste byräingenjörstjänst i lönegrad Ce 31 och ytterligare en förste byråsekreterartjänst
i lönegrad Ce 29. Å andra sidan bör ur förteckningen avföras
en byrådirektörstjänst i lönegrad Ce 31, två förste byråingenjörstjänster
i lönegrad Ca 29, en byråassistenttjänst i lönegrad Ce 27, en byråingenjörstjänst
i lönegrad Ca 25 samt en kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8.
Slutligen bör en byråassistenttjänst i lönegrad Ca 27 föras å övergångsstat.

Under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag torde posten
till sjukvård m. m. på grund av medelsförbrukningen under de senaste
budgetåren böra höjas med 2 000 till 12 000 kronor. För att styrelsens behov
av att nyanskaffa möbler och kontorsmaskiner åtminstone i viss utsträckning
skall kunna tillgodoses tillstyrker jag vidare, att under delposten till
övriga expenser skall beräknas 5 000 kronor för detta ändamål. Jämväl de
ökade kostnaderna för telefon och städning motiverar en ökad medelsanvisning
under förevarande delpost. På grundval av från styrelsen inhämtade
uppgifter föreslår jag, att för dessa ändamål skall upptagas ytterligare
3 000 respektive 6 000 kronor. I anslutning till vad jag tidigare anfört synes
däremot kostnaderna för löpande expenser och för utrustning åt den
personal hos styrelsen, som skall syssla med den jordbruksekonomiska undersökningen,
icke böra äskas i förevarande sammanhang utan under anslaget
till bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket. Då jag icke
heller ansett mig kunna tillstyrka förslaget att inrätta tre överkontrollassistenttjänster,
bör följaktligen delposten till övriga expenser endast höjas
med (5 000 + 3 000 -f- 6 000 =) 14 000 kronor till 128 000 kronor. Någon
uppräkning av posten till reseersättningar synes icke vara erforderlig.

Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen vidare i särskild
framställning anmält, att ifrågavarande anslag kan komma att behöva överskridas
på grund av vissa flyttningskostnader och andra utgifter i samband
därmed under nästa budgetår. Någon närmare beräkning av kostnadernas
storlek har emellertid ännu icke kunnat göras. Med hänsyn härtill och då
det torde ligga inom Kungl. Maj :ts befogenheter alt — då frågan blir
aktuell — medgiva erforderligt överskridande, torde anledning ej finnas
att här taga ställning till framställningen.

Då såsom styrelsen anfört de särskilda uppbördsmedlen torde böra höjas

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

med 500 till 1 000 kronor, bör lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag för
nästa budgetår uppföras med (267 500 + 2 000 + 14 000 — 500 =) 283 000
(+ 15 500) kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid
fastställa ny omkostnadsstat för styrelsen.

Av de förslag, som lantbruksstyrelsen framlagt under lantbruksnäm ndernas
avlöningsanslag, avser flera helt eller åtminstone i huvudsak
verksamheten för yttre rationalisering. Hit hör sålunda hemställan om
uppräkning av icke-ordinarieposten i syfte att möjliggöra återbesättandet
av vissa nu obesatta tjänster, om inrättandet av tre lantbrukskonsulenttjänster
i lönegrad Ca 26 och tre lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ce
16 samt om ändring av 25 lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ce 16 till
lika många förste lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ca 19. Med anledning
av dessa förslag vill jag vitsorda, att den personal, som nu står till
förfogande för ifrågavarande verksamhet, otvivelaktigt är väl knappt tillmätt.
Särskilt torde föreligga brist på personal med erforderlig skoglig utbildning.
En viss personalförstärkning är därför även enligt min mening
i och för sig motiverad. Jag torde emellertid få erinra om att för närvarande
pågår utredning rörande frågan om behovet av åtgärder för förstärkning av
ofullständiga jordbruk med skog m. m. Under sådana förhållanden anser
jag, att styrelsens ifrågavarande förslag icke bör prövas nu utan först sedan
resultatet av nämnda utrednings arbete föreligger, då frågan om behovet av
ytterligare personal för den yttre rationaliseringsverksamheten kan avgöras
i ett sammanhang. Beträffande den av styrelsen ifrågasatta omändringen
av ett antal lantbruksinstruktörstjänster torde jag emellertid få erinra om
att vid löneregleringen hösten 1952 25 av de ordinarie lantbruksinstruktörstjänsterna
i 16 lönegraden ändrades till förste lantbruksinstruktörstjänster
i 19 lönegraden ävensom att de övriga lantbruksinstruktörstjänsterna
uppflyttades till 17 lönegraden.

Förslaget att inrätta fem kontorsskrivartjänster i lönegrad Ca 19, vilkas
innehavare skulle biträda kamrerarna vid de större lantbruksnämnderna,
kan jag icke tillstyrka. På de av riksrälcenskapsverket anförda skälen anser
jag mig icke heller böra förorda, att posten till ersättningar till täckdiknings-
och cementeringsförmän skall utbrytas och göras till ett särskilt anslag.
Posten bör för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp av
100 000 kronor.

Däremot synes förslaget att ett antal nu extra anställda biträden för
skriv-, rit- och kontorsgöromål skall beredas extra ordinarie anställning
åtminstone i viss utsträckning böra bifallas. Jag kan dock ej förorda, att
fler än fem av dessa biträden erhåller dylik anställning. Antalet skriv-, ritoch
kontorsbiträden i lönegrad Cf 4—Ca 8 hos lantbruksnämnderna kommer
vid bifall härtill att kunna uppgå till 150. Någon kostnadsökning medför
detta icke. Vidare bör jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången
sex av de nuvarande kontorsbiträdena i lönegrad Ce 8 överföras å
ordinarie stat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Vad slutligen angår förslaget att inrätta två lantbrukskonsulenttjänster i
lönegrad Ce 26 samt sex lantbruksassistenttjänster i reglerad befordringsgång
har jag redan tillstyrkt detsamma i samband med behandlingen av
lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Såsom framgår av vad jag därvid anförde,
bör tjänsterna i organisatoriskt hänseende hänföras till lantbruksnämnderna,
medan kostnaderna för tjänsterna däremot bör bestridas ur
nämnda anslag. Förslaget föranleder i förevarande sammanhang därför endast,
att de båda lantbrukskonsulenttjänsterna skall uppföras å personalförteckningen
för nämnderna. Därvid bör de, såsom jag tidigare anmärkt,
med hänsyn till löneregleringen år 1952 placeras i lönegrad Ce 27.

Vid bifall till vad jag nu förordat skulle förevarande anslag endast behöva
höjas i den mån så påkallas av automatiska utgiftsökningar. I anslutning
härtill bör anslaget med anledning av löneregleringen år 1952 (prop.
nr 241 och nr 245) uppräknas med 318 500 kronor. Beräknade löneklassförändringar
och lönegradsuppflyttningar på grund av reglerad befordringsgång
föranleder en ökning av medelsbehovet med 62 500 kronor. Slutligen
bör under posten till rörligt tillägg beräknas ytterligare 1 267 000 kronor.
Sammanlagt behöver alltså lantbruksnämndernas avlöningsanslag höjas med
1 648 000 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 201 000 (+ 232 200)
kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. M a j : t, 170 000 (oförändrat) kronor;

ersättningar till sakkunniga 50 000 (oförändrat) kronor;

ersättningar till täckdikning s- och cementeringsförmän
100 000 (oförändrat) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 594 200
(+ 148 800) kronor;

rörligt tillägg 3 039 800 (+ 1 267 000) kronor.

Å lantbruksnämndernas personalförteckning bör uppföras ytterligare
två lantbrukskonsulenttjänster i lönegrad Ce 27 samt sex kontorsbiträdestjänster
i lönegrad Ca 8.

Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit bör under lantbruksnämndernas
omkostnadsanslag posten till reseersättningar höjas med 60 000
kronor till 1 740 000 kronor. Vad angår delposten till övriga expenser anser
jag mig blott kunna förorda, att denna skall uppräknas i den utsträckning
som erfordras på grund av de ökade kostnaderna för telefon och städning.
Med ledning av vad som upplysts av styrelsen härutinnan föreslår jag, att
för dessa ändamål skall beräknas 20 000 respektive 15 000 kronor. Delposten
bör alltså höjas med (20 000 + 15 000 =) 35 000 kronor till 455 000 kronor.
Beträffande styrelsens framställning i fråga om vissa flyttningskostnader
för lantbruksnämnden i Stockholms län och stad torde jag få hänvisa
till vad jag anfört vid behandlingen av styrelsens omkostnadsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit bör ifrågavarande anslag för nästa
budgetår uppföras med (2 177 000 + 60 000 + 35 000 =) 2 272 000 ( +
95 000) kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid
fastställa ny omkostnadsstat för lantbruksnämnderna.

Vad slutligen angår anslaget till bidrag till bokföring sverksamheten
inom jordbruket torde jag först få upptaga lantbruksstyrelsens
förslag om höjning av bidragen till boksluts- och insamlingsarbetet.
Såvitt förslagen avser det kommande budgetåret framgår min
ståndpunkt till desamma av vad jag anfört i samband med beräkningen av
kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen under sagda år.
Den av styrelsen ifrågasatta höjningen av bidragen gäller emellertid även
åren 1951/52 och 1952/53. För min del är jag icke beredd att förorda bifall
till denna hemställan.

Enligt de beräkningar, jag tidigare framlagt, slutar medelsbehovet under
anslaget å 520 000 kronor. Med hänsyn till den reservation, som beräknas
föreligga vid utgången av innevarande budgetår, torde det vara tillfyllest, om
anslaget för nästa budgetår uppföres med ett belopp av 420 000 kronor.

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna de i det föregående framlagda förslagen beträffande
den jordbruksekonomiska undersökningens utformning
och organisation;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,
vilka angivits i det föregående;

3) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 762 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 12 800

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis........ 21 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . ... 576 300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 719 500

Summa kronor 2 092 000;

4) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1953/54:

Kungi. Maj:ts proposition nr 102. 47

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 3 201 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 170 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis........ 50 000

4. Ersättningar till täckdiknings- och cementerings förmän,

förslagsvis......................... 100 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .... 2 594 200

6. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 3 039 800

Summa kronor 9 155 000;

5) å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Lantbruksstgrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av
2 092 000 kronor;

b) till Lantbruksstgrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av
283 000 kronor;

c) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av
9 155 000 kronor;

d) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
2 272 000 kronor;

e) till Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket ett
reservationsanslag av 420 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Persson.

537217. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag