Kungl. Maj:ts proposition nr $35 (Proposition 1934:235)

Kungl. Maj:ts proposition nr $35.

Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bekämpande
av arbetslösheten m. m.; given Stockholms
slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1934.

N ärvarande;:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 9, har Kungl. Majit
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1934/1935 beräkna
ett extra reservationsanslag av 17 miljoner kronor. Detta anslag avsågs
för kontant understödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst m. m.
ävensom för särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Vidare har Kungl. Majit i statsverkspropositionen bland utgifter för kapitalökning,
bilaga 3, under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr $35—$36. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

punkt 2, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till statliga och statskommunala reservarbeten
för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag av 48 miljoner
kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga dessa frågor.

Beträffande de för tiden från och med år 1921 till och med budgetåret
1932/1933 anvisade anslagen för arbetslöshetens bekämpande och i samband
därmed stående frågor torde jag kunna hänvisa till de redogörelser härför,
som lämnats i propositionerna 250/1932 och 216/1933.

För innevarande budgetår anvisade 1933 års riksdag för den genom statens
arbetslöshetskommission bedrivna verksamheten till bekämpande av arbetslösheten
dels ett reservationsanslag av 55 miljoner kronor till statliga och
statskommunala reservarbeten och dels ett reservationsanslag av 5 miljoner
kronor till bekämpande av arbetslösheten. Riksdagen medgav därjämte, att
uppkommande reservation å det för budgetåret 1932/1933 till sistnämnda ändamål
beviljade anslaget finge till ett belopp av 20 miljoner kronor användas
till samma ändamål. För de med anslaget till bekämpande av arbetslösheten
avsedda ändamål ställde riksdagen således till förfogande sammanlagt
25 miljoner kronor. Enligt av riksdagen särskilt fattade beslut skulle anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten utgå av lånemedel med
kort amorteringstid, medan anslaget till bekämpande av arbetslösheten upptogs
å skattebudgeten.

I skrivelse den 15 december 1933, vilken såsom bilaga fogats vid min hemställan
i statsverkspropositionen örn anslag till statliga och statskommunala
reservarbeten, har statens arbetslöshetskommission anfört, att som anslagsförstärkning
för innevarande budgetår erfordrades ett belopp av i avrundat
tal 15 miljoner kronor, vilket belopp emellertid endast syntes behöva tagas i
anspråk till bestridande av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten.
Behovet av detta förstärkningsanslag komme dock ej att göra sig
gällande förrän mot slutet av budgetåret. Kommissionen ansåg därför lämpligast,
att frågan örn anslagsbeloppets definitiva bestämmande finge anstå till
längre fram, då hänsyn även kunde tagas till under vintern eventuellt inträffade
förändringar på arbetsmarknaden.

Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1934/1935 anförde kommissionen
i samma skrivelse, att detsamma preliminärt syntes böra upptagas till 65
miljoner kronor, därav 48 miljoner kronor till statliga och statskommunala
reservarbeten och 17 miljoner kronor till kontantunderstödsverksamhet, kurser
och frivillig arbetstjänst m. m. En mera preciserad uppgift och beräkning
angående medelsbehovet för den genom kommissionen bedrivna hjälpverksamheten
för arbetslöshetens lindrande under nästa budgetår komme kommissionen
att lämna i samband med sin senare, definitiva framställning rörande
behovet av förstärkningsanslag för innevarande budgetår.

I skrivelse den 16 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen härefter
gjort definitiv framställning angående behovet av förstärkningsanslag för in -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

nevarande budgetår ävensom angående medelsbehovet för nästkommande budgetår.
Kommissionen har därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka
av riksdagen, att till bestridande av kostnaderna för den av kommissionen bedrivna
verksamheten för arbetslöshetens bekämpande måtte anvisas dels ett
belopp av 10 miljoner kronor såsom anslagsförstärkning för budgetåret 1933/
1934, avsett att användas till statliga och statskommunala reservarbeten,
dels ett anslag av 60 miljoner kronor för budgetåret 1934/1935, därav 46 miljoner
kronor till statliga och statskommunala reservarbeten och 14 miljoner kronor
till kontantunderstödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst m. m.

Såsom anslagsförstärkning för innevarande budgetår har i propositionen nr
230 äskats ett belopp av 15 miljoner kronor till statliga och statskommunala
reservarbeten, därvid samtidigt föreslagits, att anslaget till bekämpande av
arbetslösheten skulle förstärkas med en reservation av minst omkring 3.6 miljoner
kronor.

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet
vid arbetslöshet.

De för den statliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet tidigare gällande
bestämmelserna voro sammanfattade i kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419)
angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Beträffande innehållet av dessa
bestämmelser hänvisar jag till den i propositionen nr 216 till 1933 års riksdag
å sid. 2 ff. intagna redogörelsen.

I nämnda proposition föreslog Kungl. Majit på min hemställan riksdagen
att antaga nya grunder för den kontanta understödsverksamheten, i huvudsak
grundade på en av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring
gjord överarbetning av 1922 års kungörelse. Yad beträffar den del av arbetslöshetshjälpen,
som består i anordnandet av allmänna arbeten, föreslog Kungl.
Majit i propositionen nr 211, att det dittills tillämpade systemet med statliga
och statskommunala reservarbeten till lägre löner än de å öppna arbetsmarknaden
förekommande och administrerade av statens arbetslöshetskommission
skulle upphöra och i huvudsak ersättas av särskilda med hänsyn till arbetslösheten
anordnade och under vissa speciella former och betingelser bedrivna
s. k. beredskapsarbeten. Därjämte föreläde Kungl. Majit riksdagen ett omfattande
program med allmänna arbeten å öppna arbetsmarknaden, avsedda
till motverkande av arbetslösheten.

De till arbetslöshetens bekämpande hörande frågorna hänskötos av 1933
års riksdag till behandling av särskilt utskott. I sitt utlåtande nr 17 i anledning
av bland annat propositionerna nr 211 och 216 förordade utskottet, att
arbetslinjen även i fortsättningen skulle vara grundläggande för arbetslöshetspolitiken.
Utskottet lade därvid huvudvikten vid arbeten på den öppna
arbetsmarknaden inom skilda delar av landet och inom olika yrkesfack. Utskottet
förordade emellertid vidare beträffande övriga i anledning av arbetslösheten
särskilt anordnade arbeten, att man i fortsättningen skulle bygga på
den dittillsvarande reservarbetslinjen med förändringar och utbyggnader i

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

olika avseenden. Vad beträffar kontantunderstödsverksamheten med statsbidrag,
tillstyrkte utskottet i huvudsak det i propositionen nr 216 förordade förslaget
till grunder för dylik verksamhet.

Riksdagens båda kamrar godkände oförändrat vad utskottet i sitt utlåtande
nr 17 hemställt.

De av riksdagen godkända grunderna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet
hava sedermera av Kungl. Maj :t sammanfattats i kungörelsen den 26 juni
1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet,
vilken kungörelse från och med den 1 juli 1933 trätt i stället för
1922 års kungörelse angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp.

Det huvudsakliga innehållet av de i kungörelsen nr 446/1933 meddelade bestämmelserna
är följande.

Den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten
vid oförvållad arbetslöshet utövas av statens arbetslöshetskommission,
vilken äger att med avseende å verksamheten meddela anvisningar och
råd.

De lokala åtgärderna för verksamheten omhänderhavas inom varje kommun av
en arbetslöshetskommitté. Kommun må antingen inrätta särskild dylik kommitté
eller också uppdraga åt lämplig ordinarie kommunal myndighet att vara arbetslöshetskommitté.
Särskild arbetslöshetskommitté består av ordförande
samt minst 4 och högst 10 ledamöter. Ordföranden och suppleant för honom
förordnas, efter anmälan av vederbörande kommunala myndighet, av länsstyrelsen
för viss tid. Ledamöter och suppleanter för dem utses för viss tid, i
stad av stadsfullmäktige samt på landet av kommunalfullmäktige. Särskild
arbetslöshetskommitté bör vara sammansatt på sådant sätt, att den inrymmer
representanter dels för de kommunala myndigheter, vilka äga särskild sakkunskap
på ifrågavarande område, dels ock för arbetsgivarnas och arbetarnas intressen.
Örn organ för den offentliga arbetsförmedlingen finnes inom kommunen,
bör ledamot av styrelsen för eller tjänsteman hos organet vara ledamot
av kommittén eller äga tillfälle att deltaga i dess överläggningar. Finnes ej
sådant organ inom kommunen, har kommittén att hos den offentliga arbetsförmedlingens
huvudkontor i länet begära tillsättande därav.

Statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet bedrives
under tre huvudformer, nämligen dels statliga och statskommunala reservarbeten,
dels kontantunder stödsverksamhet och dels särskilda åtgärder i
anledning av ungdomsarbetslösheten.

I kungörelsen betonas, att hjälpverksamheten så långt ske kan bör inriktas
på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa samt att statskommunala
reservarbeten därvid företrädesvis böra anordnas.

Gemensamma bestämmelser för samtliga former av hjälpverksamhet äro
följande.

För att komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp enligt kungörelsen skall
den arbetslöse enligt fastställt formulär göra ansökan hos arbetslöshetskommittén
i den kommun, där han uppehåller sig. Där så finnes erforderligt,

Kungl. Maj:ls proposition nr 285.

skall viel ansökningen fogas prästbetyg samt intyg om yrke oell örn den senast
innehavda anställningens art och varaktighet jämte arbetsgivarens namn.

Arbetslöshetshjälp kan endast tillkomma den, som är svensk medborgare
eller tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats örn ömsesidighet beträffande
hjälpåtgärder vid arbetslöshet, fyllt 16 år eller, då fråga är örn reservarbete,
18 år, är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete, hos
organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbetssökande
samt på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter det ansökan
örn arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav. Vid behovsprövningen
skall hänsyn tagas till inkomster och tillgångar hos samtliga hemmavarande
familjemedlemmar; dock bör hänsyn icke tagas till sådana tillgångar
som bohag eller arbetsredskap. Den omständigheten, att den arbetslöse har
smärre besparingar eller eget hem, utgör icke hinder för att arbetslöshetshjälp
beredes honom. Arbetslöshetskommissionen äger bestämma, att endast arbetslösa
tillhörande vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp.

Örn någon frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund
av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt
arbete, må han ej åtnjuta arbetslöshetshjälp under viss av arbetslöshetskommittén
bestämd tid, minst fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. Särskilda
bestämmelser reglera förutsättningarna för att ett arbete på den öppna
arbetsmarknaden skall anses lämpligt. Örn sådant arbete motsvarar arbetarens
krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som prövas vara skälig
i förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete, icke
hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt ej heller eljest särskilda
omständigheter föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur, så skall arbetet alltid anses lämpligt. Från bestämmelsen
att arbete icke får hänföra sig till arbetsplats, där arbetskonflikt
räder, har undantag gjorts för det fall, att konflikten i vederbörlig ordning
befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal. Statens arbetslöshetskommission
har därjämte medgivits rätt att avgiva förklaring örn
att konflikt eljest är av den särskilda beskaffenhet, att skälig anledning till
arbetsvägran icke förelegat. Inom område, där kollektivavtal gäller, skall
sådan förklaring äga giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller,
där enligt avtal tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut
angående konflikten. Klagan må icke föras över förklaring, som av arbetslöshetskommissionen
meddelats angående beskaffenheten av konflikt inom område,
där kollektivavtal gäller.

I fråga om arbetslöshetshjälp under tiden för arbetskonflikt föreskrives, att
sådan hjälp ej må åtnjutas av den, som är direkt indragen i konflikten, eller
av den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löneoch
anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av konfliktdirektiven meddelas
av arbetslöshetskommissionen.

I överensstämmelse med regeln, att hjälpverksamheten så långt ske kan bör
inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa, föreskri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ves, att arbetslöshetskommittén först om lämpligt arbete icke kan beredas å
öppna marknaden eller i reservarbete må meddela beslut, huruvida och i så fall
med vilket belopp dagunderstöd må utgå till den arbetslöse.

Arbetslöshetshjälp må jämväl utgivas till sökande, som är mantalsskriven
inom annan kommun än den, där ansökningen örn arbetslöshetshjälp göres.
Därest arbetslöshetskommittén vägrar arbetslöshetshjälp åt någon, som är mantalsskriven
i annan kommun, må kommittén hänvisa honom att söka hjälp i
mantalsskrivningskommunen. Efter av arbetslöshetskommissionen meddelat
tillstånd kan kommittén jämväl tilldela honom understöd till bestridande av
kostnaden för hans resa till mantalsskrivningskommunen. Till sådant reseunderstöd
utgår statsbidrag till halva beloppet.

Som familjeförsörjare anses enligt kungörelsen den, som har försörjningsskyldighet
mot maka eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som
lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.

Som nyss nämnts regleras i kungörelsen två former av reservarbete, nämligen
statliga och statskommunala reservarbeten. De statliga reservarbetena
utföras i arbetslöshetskommissionens regi efter överenskommelse med statliga
myndigheter, landsting, kommuner, vägstyrelser eller enskilda. Statskommunala
reservarbeten kunna bedrivas såväl i landstings som kommuns eller vägstyrelses
regi.

Beträffande urvalet av arbetsobjekt gäller, att intet slag av arbete principiellt
skall vara uteslutet från att kunna komma till utförande såsom reservarbete.
I kungörelsen angivas emellertid vissa inskränkningar härutinnan,
nämligen att reservarbete skall vara ekonomiskt eller kulturellt berättigat, att
reservarbete skall komma staten, kommun eller annat allmänt rättssubjekt tillgodo
— dock må som reservarbete även upptagas arbete, som kommer enskild
tillgodo, såvida det utföres genom allmänt rättssubjekt — att reservarbete bör
vara sådant, att arbetarnas löner utgöra en jämförelsevis stor del av totalkostnaden
samt att varje arbetare med normal arbetsförmåga lämpligen kan hänvisas
till detsamma, att reservarbete i regel bör kunna bedrivas under vintern
samt att som regel, ehuru icke ovillkorligt, skall iakttagas, att reservarbete
bör kunna upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas allt efter arbetslöshetens
växlande omfattning.

Hänvisning till reservarbete av arbetslösa sker genom vederbörande arbetslöshetskommitté.

För bestämmandet av reservarbetslönen åligger det arbetslöshetskommissionen
att genom särskilda undersökningar å respektive orter utröna den öppna
marknadens grovarbetarlöner. Med stöd av dessa undersökningar fastställer
arbetslöshetskommissionen reservarbetslönen. Denna bör ej överstiga den lägsta
grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas,
med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.
.Vid ackordsprissättning böra sådana åtgärder undvikas, som kunna medföra en
minskning i arbetsintensiteten. Prövnings av klagomål över arbetslöshetskommissionens
beslut i frågor, som röra grunderna för bestämmande av arbetslönens

Kungl. Majlis proposition nr 285.

storlek, ankommer på en särskild av Kungl. Maj :t utsedd nämnd, kallad besvär
snämnden för reservarbetslöner. Klagomal föranleder likväl icke, att
verkställigheten av beslutet uppskjutes. över nämndens beslut får klagan ej
föras.

örn arbetskonflikt skulle utbryta vid reservarbete, skall arbetslöshetskommissionen
föreskriva viss kort tid, efter vars utgång arbetet skall vara återupptaget,
med påföljd att arbetare, som icke ställa sig sådan föreskrift till
efterrättelse, omedelbart skiljas från arbetet. Pa enahanda sätt skola de anses,
vilka i stället för de från arbetet skilda hänvisats till arbetet men vägrat att
antaga detsamma.

örn en kommun önskar erhålla sysselsättning för arbetslösa vid statligt reservarbete,
skall kommunen därom göra framställning till arbetslöshetskommissionen.
Kommissionen bestämmer för varje statligt reservarbete, till vilket
antal arbetslösa från olika kommuner må där sysselsättas.

Hänvisas familjeförsörjare till reservarbete å ort med lägre reservarbetslön
än den, som är gällande inom kommun, varifrån hänvisningen sker, och finnes
någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare, vara i
behov av understöd, må nämnda kommun bestämma, att ett särskilt ortstillägg
skall utgå till lönen. Sådant ortstillägg må icke överstiga skillnaden mellan
reservarbetslönen inom den hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den
plats, där arbetet utföres. I fråga örn ogift person, som har försörjningsskyldighet
mot barn eller adoptivbarn, må ortstillägg utgå med högst det belopp,
som skulle hava utbetalats för barnet vid kontantunderstödsverksamhet i den
hänvisande kommunen. Ortstillägg utbetalas genom arbetslöshetskommissionens
försorg och skola månadsvis återgäldas av den hänvisande kommunen.
Kommissionen äger emellertid helt eller delvis meddela hart skattetyngd kommun
med omfattande arbetslöshet befrielse från återbetalningsskyldighet.

Kostnaden för den arbetslöses resa till arbetsplats, dit han hänvisats, ersättes
av statsverket. Enligt arbetslösbetskommissionens bestämmande kan
ersättning av statsmedel, då särskilda omständigheter därtill föranleda, utgå
jämväl för hemresan.

För de stat skommunala reservarbetena gäller, att landsting, kommun eller
vägstyrelse, som ämnar anordna sådant arbete, skall, innan arbetet pabörjas,
inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande därtill samt hos kommissionen
göra ansökan örn statsbidrag. Vid dylik framställning skola fogas fullständig
redogörelse rörande företaget jämte uppgift örn det antal arbetslösa,
som beräknas erhålla anställning vid företaget, och den beräknade tiden för
deras anställning ävensom, bland annat, redogörelse för ekonomin inom den
eller de kommuner, varifrån hänvisning av arbetslösa till arbetsföretaget är
avsedd att äga rum.

Statsbidrag till statskommunalt reservarbete utgår för varje kalendermånad
med högst hälften av det belopp, som under manaden sammanlagt utbetalats
i arbetslöner till de vid företaget sysselsatta arbetarna. Statsbidraget ma för
varje arbetare och hel arbetsdag utgöra högst hälften av den för orten fastställda
reservarbetslönen, dock högst 3 kronor. Härjämte ma statsbidrag be -

Kungl. Majlis proposition nr 285.

viljas med högst hälften av kostnaderna för materialtransporter och arbetsledning.
Till statskommunalt reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning
eller förbättring av allmän väg, må dock utan hinder härav statsbidrag
beviljas att utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna för själva vägarbetet.
Örn särskilda skäl därtill föranleda, må statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
utgå med högre belopp än som följer av vad nyss nämnts.

Arbetslöshetskommissionen bestämmer det högsta antal arbetslösa, som vid
varje tillfälle ma sysselsättas vid statskommunalt reservarbete. Kommissionen
skall därjämte meddela närmare bestämmelser och villkor för arbetets anordnande
och bedrivande samt för arbetslösas hänvisning till detsamma.

Vid prövning av fråga örn statsbidrag skall arbetslöshetskommissionen taga
hänsyn till arbetslöshetens art och omfattning inom kommunen, till utsträckningen
och ändamålsenligheten av övriga åtgärder, som inom kommunen kunna
vara vidtagna för arbetslöshetens bekämpande, samt till företagets lämplighet
för detta syfte. Vidare skall kommissionen taga hänsyn till kommunens
ekonomiska bärkraft.

Kontantunderstöd kunna utgivas dels såsom dagunderstöd och dels såsom
hyreshjälp.

Örn en kommun anvisat medel till beredande av dagunderstöd och för sådant
ändamål önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, skall kommunen
innan verksamheten begynnes, inhämta arbetslöshetskommissionens medgivande
därtill samt hos kommissionen göra ansökan om statsbidrag. Statsbidrag
till dagunderstöd utgår, där ej omständigheterna prövas föranleda lägre
bidrag, för envar arbetslös med hälften av det honom tilldelade understödet,
dock högst med 1 krona 50 öre per dag för man och hustru tillhopa, med
1 krona per dag för ensam person, som fyllt 18 år, med 60 öre per dag för ensam
person, som fyllt 16 men ej 18 ar, samt med 30 öre per dag för varje inom eller
utom äktenskap fött barn. Kungl. Maj :t äger, då särskilda skäl därtill föranleda,
medgiva, att statsbidraget ma utgå med större andel av dagunderstödet
än nyss sagts. Statsbidrag utgår emellertid endast under förutsättning, att
vad som av kommunala medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom
fattigvaldsunderstöd. Statsbidrag kan ej utgå för mer än 6 dagar i veckan
och ej heller för tid före sjunde dagen, räknat från och med den dag, då ansökan
örn arbetslöshetshjälp blivit gjord.

Arbetslöshetskommissionen har att bestämma det högsta antal arbetslösa,
för vilket vid varje tillfälle statsbidrag till dagunderstöd må beräknas. Vid
prövning av frågan örn statsbidrag skall kommissionen taga hänsyn till arbetslöshetens
art och omfattning inom kommunen, till utsträckningen och ändamålsenligheten
av de åtgärder, som där äro vidtagna för arbetslöshetens bekämpande,
samt till kommunens ekonomiska bärkraft.

Vad beträffar förhållandet mellan dagunderstöd och fattigvårdsunderstöd
stadgas i kungörelsen, att dagunderstöd icke må utgå till den, som i anledning
av arbetslöshet åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än
som avses i 50 § 2 mom. i lagen örn fattigvården eller som, då fråga är örn
fattigvård för någon, i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,
utgöres av vard a sjukvårdsanstalt. Dessa bestämmelser skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 885.

dock icke utgöra hinder för understöds utgivande åt den, som i synnerligen
trängande fall för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård av annat
slag än nyss sagts.

Dagunderstöd får icke utgå med högre belopp än som svarar mot två tredjedelar
av den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd
omfattning beredas, med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jordoch
skogsbruk. Örn den arbetslöse åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa
eller arbetsgivare eller eljest i anledning av arbetslöshet är lagligen berättigad
till regelbundet utgående understöd, må dagunderstöd till honom utgå med
högst så stort belopp, att detsamma jämte sådant bidrag eller understöd uppgår
till två tredjedelar av nyss avsedd grovarbetarlön. Dagunderstöd må utgivas
i penningar eller i naturaförmåner.

Örn en arbetslös, som åtnjuter dagunderstöd, icke för ett ordentligt och nyktert
levnadssätt, skall arbetslösbetskommittén indraga understödet. Den som
åtnjuter dagunderstöd skall minst en gång i veckan å bestämda tider anmäla
sig bos organ för den offentliga arbetsförmedlingen i orten. Den arbetslöse
är efter kommunens beprövande skyldig att under tid, motsvarande högst två
dagars arbetstid per vecka, utan särskild ersättning utföra lämpligt kommunalt
arbete. Vidare är den arbetslöse skyldig att efter anvisning deltaga i
kurs, som av arbetslöshetskommittén anordnas för att bereda unga arbetslösa
utbildning. Örn den arbetslöse försummar att iakttaga något av vad sålunda
föreskrivits, äger arbetslösbetskommittén efter omständigheterna helt eller delvis
samt tills vidare eller för viss tid indraga dagunderstödet.

Hyreshjälp kan i särskilt ömmande fall tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter
dagunderstöd. Såsom dylik hjälp anses även bidrag till betalning av
ränta å skuld för eget bern ävensom till bestridande av därmed jämförliga
oundgängliga utgifter för hemmets och familjens sammanhållande. Hyresbjälp
får dock ej utgivas i sådana fall, då det kan antagas, att den skulle
föranleda den arbetslöse att avstå från att söka erhålla arbete på annan ort.

Ansökan örn statsbidrag till beredande av byreshjälp skall göras bos arbetslöshetskommissionen.
Statsbidrag utgår med hälften av envar person tilldelad
hyreshjälp. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva,
att statsbidrag må utgå med större andel. Liksom beträffande statsbidrag
till dagunderstöd gäller beträffande statsbidrag till hyreshjälp, att detsamma
må utgå allenast under förutsättning, att vad i berörda hänseende av allmänna
medel utgivits förklarats icke vara att anse såsom fattigvårdsunderstöd.

Beträffande åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten stadgas i kungörelsen,
att statsbidrag till kurser, som för unga arbetslösa anordnas genom
vederbörande arbetslöshetskommitté, må utgå med belopp motsvarande lön till
kursledare och lärare.

I fråga örn nu icke omnämnda detaljer i hjälpkungörelsen och av arbetslöshetskommissionen
utfärdade tillämpningsföreskrifter får jag hänvisa till
den av kommissionen i september 1933 utgivna publikationen: »Råd och anvisningar
rörande hjälpverksamheten för arbetslösa».

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Ifrågasätta ändringar i direktiven.

I skrivelse den 10 februari 1934 bär arbetslöshetskommissionen framställt
vissa förslag om ändringar i de nya direktiven. På grund av de erfarenheter,
som vunnits vid tillämpningen därav, har jag jämväl i enstaka andra punkter
ansett smärre ändringar och jämkningar kunna ifrågasättas. I det följande
kommer jag att behandla av arbetslöshetskommissionen föreslagna eller av mig
påkallade ändringar i direktiven. I samband därmed kommer, där så funnits
erforderligt, under de olika punkterna en redogörelse att lämnas för tillämpningen
av direktiven.

Familjeförsörjarbegreppet.

I 1922 års hjälpkungörelse definierades ej, vilka som skulle anses vara familjeförsörjare.
Statens arbetslöshetskommission utfärdade emellertid särskilda
bestämmelser i detta hänseende, vilka tillämpades för den statsunderstödda
arbetslöshetshjälpen. Enligt dessa bestämmelser skulle såsom familjeförsörjare
bland annat anses ogift man gent emot kvinna, vilken såsom hustru med
honom sammanbodde.

I propositionen nr 209 till 1933 års riksdag föreslogs för arbetslöshetsförsäkringens
del, att såsom familjeförsörjare skulle anses den, som hade försörjuingsskyldighet
mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller
som levde i gemensamt bo med och huvudsakligen underhölle föräldrar eller
adoptant. Däremot skulle en försäkrad icke anses som familjeförsörjare i förhållande
till ogift kvinna, vilken med honom sammanbodde.

Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 17 beträffande denna fråga
följande:

Bestämmelserna örn vem som skall anses såsom familjeförsörjare böra enligt
utskottets uppfattning vara likartade för alla former av arbetslöshetshjälp.
De av Kungl. Majit för arbetslöshetsförsäkringen föreslagna bestämmelserna
finner utskottet vara väl avvägda. Utskottet tillstyrker därför, att
bestämmelserna skola tillämpas jämväl vid de statliga, och statskommunala
reservarbetena och för kontantunderstöd med statsbidrag. Härigenom kommer
i visst hänseende en förändring att ske gentemot de nu gällande reglerna. En
ogift man kommer nämligen ej längre att betraktas såsom familjeförsörjare
emot kvinna, vilken såsom hustru med honom sammanbor. Utskottet vill emellertid
erinra örn att, därest en man har minderåriga barn med en ogift kvinna,
han kommer att anses som familjeförsörjare i förhållande till barnen. Vid sådant
förhållande lära betänkligheter ej behöva hysas emot de föreslagna bestämmelserna.

Vad utskottet sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran.

Bestämmelserna i kungörelsen 446/1933 angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet utformades, såsom framgår av den beträffande
nämnda kungörelse tidigare lämnade redogörelsen, i enlighet med
vad utskottet anfört.

I propositionen nr 38 till innevarande års riksdag med förslag örn arbetslöshetsförsäkring
har icke vidtagits någon ändring med avseende å familjeförsörjarbegreppets
utformning i förhållande till fjolårets förslag.

Kungl. May.ts proposition nr 285.

I sin nyssnämnda skrivelse av den 10 februari 1934 bar statens arbetslöshetskommission
bland annat anfört följande:

Statsbidrag kan enligt kungörelsen utgå med 1 krona 50 öre pr dag »för
man och hustru tillhopa». Uttrycket »man och hustru tillhopa» torde, i enlighet
med den tolkning, kommissionen ansett sig böra giva åt den nuvarande bestämmelsen,
i en blivande ny kungörelse ersättas med »man och hustru tillhopa
samt ensam person, som lever i gemensamt bo med föräldrar eller adoptant,
vilken eller vilka han huvudsakligen underhåller».

Det måste givetvis anses vara en fördel, örn de allmänna bestämmelserna
för arbetslöshetshjälpen bliva likartade för alla former av sådan hjälp. Beträffande
spörsmålet i förhållande till vilka personer en arbetslös skall anses
såsom familjeförsörjare föreligger emellertid en väsentlig skillnad mellan vad
som bör gälla i fråga örn arbetslöshetsförsäkringen och örn andra former av
arbetslöshetshjälp. För försäkringens del har spörsmålet inverkan på bedömandet
av frågan, med huru stor andel av lönen som daghjälpen högst må
utgå till den försäkrade. Det är emellertid därvid likgiltigt, örn försörjningsskyldighet
föreligger gentemot en eller flera personer. För de former av
arbetslöshetshjälp, som bestå av hänvisning till reservarbete eller meddelande
av kontantunderstöd, får spörsmålet en vida större räckvidd. Kontantunderstödets
storlek är sålunda direkt avhängigt av det antal personer, i förhållande
till vilka den understödde anses såsom familjeförsörjare. Beträffande förmånerna
vid de statliga reservarbetena framträder en skillnad i fråga om beräkningen
av ortstilläggets storlek. Sådant tillägg får för gift person — vare
sig barn finnas eller ej — uppgå till skillnaden mellan reservarbetslönen inom
den hänvisande kommunen och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres,
såvida reservarbetslönen å arbetsplatsen är lägre än i hemkommunen.
Då fråga är örn ortstillägg till ogift person, som har försörjningsskyldighet
mot barn eller adoptivbarn, må ortstillägget däremot högst utgå med det belopp,
som skulle hava utbetalats för ifrågavarande antal barn vid kontantunderstödsverksamhet
i den hänvisande kommunen.

De nu relaterade omständigheterna äro särskilt betydelsefulla, då det gäller
att avgöra frågan, örn en arbetslös bör anses såsom familjeförsörjare
gentemot kvinna, vilken med honom sammanbor utan att äktenskap ingåtts.
För arbetslöshetsförsäkringens del är behovet av en bestämmelse härom mindre
framträdande, enär den arbetslöse, så snart minderårigt barn finnes, kan erhålla
understöd efter de för familjeförsörjare gällande förmånligare grunderna. Vid
hänvisning till statligt reservarbete kan däremot skillnaden för den arbetslöse
bliva mycket stor, allt eftersom han betraktas som familjeförsörjare i förhållande
till den med honom sammanboende kvinnan eller ej. Örn man exempelvis
tänker på det fall, att en ogift arbetslös med två barn och bostad i Stockholm,
där reservarbetslönen för närvarande är fastställd till 9 kronor, hänvisas
till ett statligt reservarbete i en ort med en fastställd reservarbetslön
av 4 kronor, kan i ortstillägg, därest han betraktas som familjeförsörjare i förhållande
till barnens moder, vilken med honom sammanbor, utbetalas 5 kronor
örn dagen. Betraktas han däremot icke såsom familjeförsörjare i förhål -

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

lande till barnens moder, må i ortstillägg per dag utbetalas högst 1 krona
20 öre. Erhåller den arbetslöse hjälp i form av kontantunderstöd, kan skillnaden
i dagunderstödets storlek i nyss avsedda fall uppgå till 1 krona.

Vid övervägande av denna fråga kan jag emellertid för min del icke anse
avgörande betydelse böra tillmätas den omständigheten, huruvida kvinnan såsom
hustru sammanbor med mannen. Bestämmande synes i stället böra vara,
huruvida mannen och kvinnan tillsammans bildat ett hem, vilket skötes av
kvinnan. I synnerhet örn i hemmet finnas minderåriga barn, måste det sägas
vara ett allmänt intresse att genom någon förhöjning i understödsbeloppet
bidraga till att hemmet hålles samman. Men även om det i hemmet ej finnes
minderårigt barn, lärer det få anses skäligt att, där kvinnan ej har egen inkomst
— vilken i så fall enligt de för behovsprövningen gällande reglerna
skall beaktas vid understödets bestämmande — understödet utgår med samma
belopp som örn äktenskap ingåtts. Jag förordar därför, att i hjälpbestämmelserna
familjeförsörjarbegreppet utformas på sådant sätt, att den arbetslöse
skall, oavsett örn det finnes barn, anses såsom familjeförsörjare jämväl i förhållande
till kvinna, vilken har gemensam bostad med och sköter hushållet
åt honom. I samband härmed torde bestämmelserna i 40 § av hjälpkungörelsen
böra ändras så, att statsbidrag till dagunderstöd utgår med högst 1 krona
50 öre örn dagen ej blott för man och hustru utan även i nyssnämnda fall.

Av vad jag nu anfört lärer framgå, att jag icke anser det erforderligt att
för arbetslöshetsförsäkringens del göra motsvarande jämkning i familjeförsörjarbegreppet.

Enligt bestämmelserna i 19 § av hjälpkungörelsen skall såsom familjeförsörjare
bland annat anses den, som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen
underhåller föräldrar eller adoptant. En naturlig följd härav lärer vara,
att dagunderstöd till sådan arbetslös familjeförsörjare skall utgå med samma
belopp, som örn han vore gift. Emot arbetslöshetskommissionens förslag till
ändring i 40 § har jag därför icke något i sak att erinra.

Arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade personer.

I 1922 års kungörelse örn arbetslöshetshjälp stadgades, att arbetslöshetsunderstöd
i regel endast skulle tilldelas sökande, som var mantalsskriven i
kommunen. Understöd fick dock utgå till annan person under förutsättning,
att han hade stadigvarande uppehåll i kommunen och kunde antagas där
hava större möjlighet till försörjning än i mantalsskrivningskommunen. Vidare
meddelades bestämmelser örn rätt för understödsorganet att, örn understöd
förvägrades någon på grund av vad sålunda stadgats, hänvisa honom till
mantalsskrivningskommunen samt att bekosta hans ditresa med rätt att erhålla
statsbidrag till halva resekostnaden. Understöd kunde därjämte utgå
genom länshjälpkommittén.

I det utkast till kungörelse angående grunder för statsbidrag till kommunalt
understöd vid arbetslöshet, som framlades av 1932 års sakkunniga för ar -

Kungl. Majlis proposition nr 235.

betslöshetsfförsäkring, voro bestämmelserna örn mantalsskrivning som allmänt
villkor för utbekommande av understöd uteslutna. De sakkunniga anförde
som skäl härför, att dessa inskränkande bestämmelser i praktiken befunnits
opraktiska och icke heller tillämpats.

I propositionen nr 216 till 1933 års riksdag anförde jag beträffande denna
fråga följande:

»Vidkommande det föreslagna uteslutandet av bestämmelserna örn inskränkning
i rätten att giva understöd åt arbetslösa, som icke äro mantalsskrivna
inom uppehållskommunen, har jag efter övervägande av olika på frågan inverkande
omständigheter ansett mig böra stanna vid att tillstyrka sakkunnigförslaget.
Detta innebär, att en kommun har att fritt pröva, huruvida understöd,
till vilket statsbidrag utgår, skall tilldelas den, som ej är mantalsskriven
inom kommunen, eller icke. Till understöd, som sålunda beviljas en i
kommunen icke mantalsskriven person, skall kommunen kunna erhålla statsbidrag
på vanligt sätt. Erinras må, att den sålunda föreslagna vägen redan i
viss mån beträtts. Arbetslösa sjömän hava nämligen oavsett försörjningsplikt
från och med senhösten 1932 enligt Kungl. Maj:ts beslut kunnat komma
i åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd i Stockholm och Göteborg, oaktat de
icke varit mantalsskrivna där. Huru den nu förordade regleringen kommer
att verka i praktiken, är svårt att mera bestämt förutse. Självfallet kunna
särskilt storstäderna, där många arbetssökande samla sig, ej utan vidare bevilja
understöd åt behövande, i staden icke mantalsskrivna personer, enär svårigheterna
på grund av tillströmning av arbetslösa snart nog kunde bliva städerna
övermäktiga, men å andra sidan lärer det kunna förväntas, att i många
fall understöd komma att beviljas. Här som på andra likartade områden
torde det böra ankomma å det centrala arbetslöshetsorganet att uppmärksamma
praxis och med till buds stående medel verka för en riktig tillämpning.
»

Särskilda utskottet yttrade i denna fråga:

Departementschefens förslag i förevarande fråga innebär, som nyss nämnts,
att kommunerna skola äga rätt att fritt pröva, huruvida kontantunderstöd
skall tilldelas den, som icke är mantalsskriven i uppehållskommunen. Statsbidrag
till understödet skall utgå oberoende härav. Utskottet kan för sin del
ansluta sig till denna lösning av frågan. I den mån hjälpverksamheten, såsom
nu är avsett, utvidgas till att omfatta flertalet hjälpbehövande, kan det
förväntas, att kommunerna i större omfattning skola vara benägna att bevilja
arbetslöshetshjälp även åt där icke mantalsskrivna. Då å andra sidan kommunerna
väl skulle äga rätt men ej skyldighet att utgiva understöd oberoende
av vederbörandes mantalsskrivnings- eller hemortsförhållanden, lärer man
ej genom borttagandet av de nu gällande bestämmelserna behöva befara några
icke önskvärda påföljder ens för de större städernas del. Vad. kommunerna
vid bedrivandet av understödsverksamheten måste tillse är, att ej på grund av
möjligheten att erhålla understöd inflyttning av arbetslösa kommer att äga
rum till städer och industrisamhällen, där redan förut stor arbetslöshet kan
råda. Örn understöd förvägras någon, som är mantalsskriven inom annan
kommun, bör uppehållskommunen äga rätt att utgiva reshjälp till den arbetslöse
och att härför erhålla statsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Kommunerna synas även böra erhålla rätt att oberoende av de arbetslösas
mantalsskrivningsort hänvisa dem till tillgängliga platser vid statliga och
statskommunala reservarbeten.

I annat sammanhang förklarade utskottet emellertid, att den av utskottet
tillstyrkta regeln icke kunde anses innebära en definitiv lösning. Utskottet
ansåg, att spörsmålet borde upptagas till närmare undersökning i samband med
en av utskottet förordad utredning rörande reglering av förhållandet mellan
den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården.

Vad utskottet sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran.

Bestämmelserna i kungörelsen 446/1933 angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet utformades, såsom framgår av den
beträffande nämnda kungörelse tidigare lämnade redogörelsen, i enlighet med
vad utskottet anfört.

Uti en den 3 februari 1934 dagtecknad skrivelse har statens inspektör för
fattigvård och barnavård jämte samtliga fattigvårdskonsidenter hemställt, att
åtgärder måtte vidtagas för avhjälpande av de enligt deras mening rådande
missförhållandena beträffande understöds utgivande till arbetslös men arbetsför
person, som är bosatt inom annan kommun än den, där han äger hemortsrätt.

Som motivering för den gjorda hemställan anfördes i skrivelsen följande:

Vi ställas oupphörligt inför frågan att lämna råd och upplysningar till
nyssnämnda arbetslösa, vilka till ett icke ringa antal infinna sig å våra expeditioner
och framlägga sina bekymmer. Resultatet av rådfrågningen blir alltid
detsamma: Enligt gällande fattigvårdslag anses kommun ej skyldig lämna
understöd till arbetslös person, och, där understöd ändock av fattigvårdssamhälle
lämnas i sådana fall, plägar hjälpen förbehållas dem, som äga hemortsrätt
inom kommunen. Arbetslöshetsdirektiven medgiva visserligen rätt för
kommun att lämna arbetslöshetshjälp till person, som är mantalsskriven (äger
hemortsrätt) inom annan kommun än den, där ansökan göres, men då som
regel hälften av kostnaden för hjälpen faller på den kommun, som lämnar
hjälpen, meddelas sådan hjälp ej till personer, som äga hemortsrätt på annat
håll.

Inom var verksamhet ha vi i stor utsträckning möjlighet att genom råd och
upplysningar rätta till .missförhållanden av olika slag på understödsväsendets
område. Men da vi bli ställda inför frågor av här omnämnd art äro vi fullständigt
blottställda på möjligheter. Visserligen försöka vi i många fall att
genom personliga ingripanden skaffa hjälp, men detta lyckas endast i ytterst
få^ fall. Då den hjälpsökande till slut, sedan han fått Idart för sig vår oförmåga,
frågar örn sålunda ingen möjlighet finnes att erhålla hjälp, ha vi fortfarande
intet annat svar att ge, än att han i varje fall icke äger rätt till något
som helst understöd enligt gällande bestämmelser.

Det kan ju synas ligga nära till hands att hänvisa den hjälpsökande att resa
till sin hemortskommun för att där få hjälp genom fattigvårdsstyrelse eller
arbetslöshetskommitté, och i många fall är detta en utväg, som med fördel kan
anlitas. Men i mångå andra fall råda sådana förhållanden, att denna utväg
ej kan användas. Vi vilja endast peka på de fall, där hemortsrätt förvärvats
genom en rent tillfällig, kortvarig vistelse i en kommun, där den hemortsberätti -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

gade fullständigt saimar rot eller förbindelser, vilka lian kanske i stället äger
i vistelsekommunen, eller där hemortsrätten är oklar och ej kan utredas annat
än genom process. Slutligen förekommer ett stort antal fall, där förflyttning av
olika anledningar ej kan äga rum, t. ex. bostadsförhållanden, halwuxna frarns
anställningar med ringa men dock någon arbetsinkomst, som skulle gå förlorad,
örn förflyttning ägde rum, m. m., m. m.

I en inom socialdepartementet beträffande förevarande fråga i februari 1934
upprättad promemoria anfördes följande:

»Den lösning, som spörsmålet örn understöds meddelande till den, som ej är
mantalsskriven i vistelsekommunen, erhöll vid fjolårets riksdag, torde få anses
principelit riktig. Det lärer nämligen ligga i det allmännas intresse, att understöd
i regel utgives av den kommun, där den arbetslöse är bosatt. Endast
vistelseortens organ har tillräcklig möjlighet till nödig tillsyn, och genom den
avsedda anordningen förebygges alltså en onödig omgång med översändande
av den understödssökande till annan kommun. En begränsning i denna huvudregel
bör emellertid eftersträvas i syfte att förhindra en anhopning av arbetslösa
i exempelvis de större städerna. Då kommunerna väl äga rätt men ej
skyldighet att utgiva understöd oberoende av mantalsskrivnings- eller hemortsrättsförhållandena,
saknas, såsom även utskottet anförde, anledning att befara
några mindre önskvärda påföljder av bestämmelserna i ämnet.

Då departementschefen föregående år förordade ifrågavarande lösning av
frågan, anförde han, att det vore svårt att mera bestämt förutse, huru nämnda
reglering komme att verka i praktiken, men förklarade, att han ansåge det
kunna förväntas, att i många fall understöd komme att beviljas. Utvecklingen
under det gångna året har dock givit vid handen, att dessa förväntningar i stor
utsträckning icke infriats. En undersökning beträffande de större städerna
har givit vid handen, att som villkor för erhållande av understöd regelmässigt
uppställes krav på hemortsrätt i staden. På åtskilliga håll kräves dessutom,
att den hjälpsökande under ett eller flera år skall hava varit hemortsberättigad
och boende i staden, i ett fall t. o. m. under så lång tid som 5 år. Ej heller
synes möjligheten att hemsända en hjälpsökande, som är mantalsskriven inom
annan kommun, hava begagnats i någon större utsträckning. I statsbidrag
till sådana resekostnader har nämligen under löpande budgetår ännu icke utbetalats
fullt 1,000 kronor. Utav den av statens fattigvårdsinspektör och fattigvårdskonsulenter
ingivna skrivelsen framgår ock, att behovet av förändrade
bestämmelser på förevarande område är mycket stort.

Det måste anses vara förklarligt, att kommunerna i tider med svår arbetslöshet
och minskade inkomster främst sörja för de arbetslösa, som i verklig
mening äro hemmahörande i kommunen. Da regelmässigt till kontantunderstöd
och reservarbeten ett mindre antal hjälpplatser ställes till förfogande,
än vederbörande kommun uppgivit som erforderligt, ligger det i sakens natur
att övriga arbetslösa ofta bliva ställda utanför. Med nuvarande bestämmelser
ersättes ej heller i regel mer än 50 procent av kostnaderna av staten, och
kommunerna tveka att taga på sig så stor utgift för person, för vilken de icke
hava något ansvar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Därest statsbidragsgrunderna ändrades i så måtto, att en större andel av
kostnaderna än eljest bleve ersatt i det fall, att understöd utgivits till någon,
som icke kunde räknas som hemmahörande i kommunen, torde man hava anledning
att förvänta större villighet hos kommunerna att svara för den återstående
delen av kostnaden. Detta bestyrkes även av uttalanden, som vid
skilda tillfällen framkommit i frågan. Storleken av statsbidragets förhöjning
torde böra bliva föremål för särskilt övervägande. Att meddela några tvingande
bestämmelser i ämnet lärer emellertid icke kunna ifrågakomma med hänsyn
till kommunernas självbestämmanderätt och den hittillsvarande allmänna
inställningen av arbetslöshetspolitiken. Allenast i de fall, som omförmälas i
1 § i lagen örn fattigvården, kunna kommunerna åläggas att utgiva understöd.

I viss utsträckning torde man dock kunna åstadkomma, att genom arbetslöshetskommittéerna
understöd lämnas jämväl sådana arbetslösa, som icke äro hemmahörande
i vistelsekommunen. Detta skulle kunna ske genom att statens
arbetslöshetskommission vid bestämmandet av det antal arbetslösa, som vid
varje tillfälle högst må sysselsättas vid statliga eller statskommunala reservarbeten
eller för vilka statsbidrag till kontantunderstöd må beräknas, föreskriver,
att visst antal av dessa platser skall förbehållas arbetslösa, som icke
äro hemmahörande i kommunen. Samtidigt skulle — som nyss antytts —
arbetslöshetskommissionen äga bevilja förhöjt statsbidrag till de arbetslöner
vid statskommunala reservarbeten eller det kontantunderstöd, som utbetalats
till i kommunen icke hemmahörande arbetslösa. Till sådant statskommunalt
reservarbete, som avser nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän
väg, äger arbetslöshetskommissionen redan enligt gällande bestämmelser rätt
att bevilja statsbidrag med 75 procent av kostnaderna. Någon anledning att
i förevarande sammanhang medgiva arbetslöshetskommissionen rätt att förhöja
sistnämnda procentsats lärer icke förefinnas. Det kommer givetvis att
stå kommunerna fritt att avgöra, örn de önska begagna sig av det antal platser
för i kommunen icke hemmahörande arbetslösa, som av arbetslöshetskommissionen
beviljats. Då detta kan ske utan att inkräkta på hjälpmöjligheterna för
de egna invånarna, lärer man kunna förvänta, att sådan möjlighet kommer att
begagnas.

För att lämna arbetslöshetskommissionen vägledning vid avgörandet av huru
många platser vid statligt eller statskommunalt reservarbete eller vid kontantunderstödsverksamhet,
som skola förbehållas i kommunen icke hemmahörande
arbetslösa, lärer det vara nödvändigt, att kommunerna vid sina framställningar
till kommissionen lämna uppgift örn antalet hjälpsökande sådana
arbetslösa. Föreskrift härom torde böra lämnas i hjälpkungörelsen. För
kommunernas del lärer en dylik skyldighet näppeligen behöva medföra några
större svårigheter eller kostnader, enär arbetslöshetskommittéerna redan torde
föra erforderliga anteckningar örn de hjälpsökandes hemortsrättsförhållanden.
Givetvis är det icke avsett, att särskild undersökning skall utföras i tveksamma
fall, utan det bör då vara tillräckligt att angiva minimisiffror. För arbetslöshetskommissionens
del åter måste den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och
därav föranledd omprövning komma att medföra en viss ökning av arbets -

Kungl. Majlis proposition nr 235.

bördan. Om man emellertid verkligen önskar frambringa en effektivare hjälpverksamhet
för ifrågavarande för närvarande dåligt ställda arbetslösa, torde
någon annan lämplig väg icke för närvarande kunna anvisas. En definitiv
lösning av frågan kan — som i olika sammanhang anförts — ernås först i
samband med frågan örn revision av hemortsrättsbegreppet och örn eventuell
omläggning av indelningen i fattigvårdsdistrikt.

En särskild fråga i detta sammanhang är spörsmålet örn de kriterier, som
böra vara uppfyllda för att en arbetslös skall anses vara hemmahörande i
kommunen. Gällande kungörelse utgår härvidlag från mantalsskrivningen.
Förhållandet torde emellertid vara, att kommunerna själva räkna med vederbörandes
hemortsrätt enligt fattigvårdslagen. Bestämmelserna i kungörelsen
torde därför böra anknytas till detta förhållande och ej såsom för närvarande
till mantalsskrivningen.

Såsom nyss framhållits, kunna kommunerna ej förpliktas att begagna sig av
de platser vid reservarbeten eller för kontantunderstöd, som av arbetslöshetskommissionen
kan komma att ställas till deras förfogande för arbetslösa, som
äga hemortsrätt inom annan kommun. Det måste tvärtom betonas, att kommunerna
i sin hjälpverksamhet beträffande sådana arbetslösa måste iakttaga
en särskild omsorg vid urvalet av dem, som skola erhålla hjälp. Det gällex
nämligen härvidlag ej blott att underlätta för i en kommun i egentlig mening
hemmahörande hjälpsökande, vilka av någon anledning äga hemortsrätt i annan
kommun, att erhålla understöd, utan å andra sidan att förhindra, att
arbetslösa personer i någon större utsträckning söka sig till städer eller samhällen,
där arbetslösheten förut är betydande, detta i avsikt att där lättare
kunna erhålla understöd. Som en allmän regel torde man kunna uttala, att de
hjälpsökande böra hava en ej alltför löslig anknytning till kommunen, för att
understöd skall meddelas dem. Sålunda torde man i allmänhet böra kräva,
att den hjälpsökande haft sin sista anställning i kommunen samt att hans
vistelse därstädes ej varit alltför kortvarig. Undantag från dessa regler torde
dock behöva göras i en del fall, exempelvis beträffande arbetslösa sjömän
eller vid särskilt ömmande omständigheter. I andra fall torde liksom enligt
gällande bestämmelser hemsändning böra äga rum av den hjälpsökande. Denna
hemsändning skulle emellertid enligt de föreslagna bestämmelserna ske till hemortsrättskommunen
och ej till mantalsskrivningskommunen, därest dessa kommuner
i något fall ej skulle sammanfalla. Statsbidrag till resekostnaden skulle
fortfarande utgå till halva beloppet. Skulle i hemortskommunen särskild hjälpverksamhet
för arbetslösa ej vara anordnad, torde erforderligt understöd böra
beredas genom fattigvårdens försorg.

För att för arbetslöshetskommittéerna underlätta tillämpningen av vad här
anförts angående urvalet av de hjälpsökande, som skola erhålla understöd,
torde det vara lämpligt, att arbetslöshetskommissionen i besluten örn tilldelandet
av platser i korthet redogör för de principer, som böra iakttagas.»

Över promemorian infordrades yttranden från statens inspektör för fattigvård
och barnavård samt arbetslöshetskommissionen.

Bihang till riksdagens protokoll 193U. 1 sami. Nr 235—-236.

Kungl. May.ts proposition nr 285.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård ansluter sig i sitt yttrande
till de synpunkter, som framförts i promemorian, samt förklarar, att de föreslagna
åtgärderna synas kunna bliva ett effektivt medel för att bryta udden
av den ganska förklarliga ovillighet, som kommunerna hittills visat att lämna
arbetslöshetshjälp åt andra än sina egna, i kommunen hemortsberättigade
medlemmar.

Beträffande statsbidragets storlek anför inspektören följande:

En bestämd förutsättning för att detta intresse hos kommunerna skall komma
till sin rätt är emellertid, att statsbidraget icke sättes lägre än till 75 %
för den hjälp, som lämnas i kommun, där den arbetslöse vistas utan att där
äga hemortsrätt. De senaste årens svåra nödtillstånd har som bekant hårt ansträngt
kommunernas ekonomi, och det kan befaras, att åtminstone en del kommuner
alltjämt komma att begränsa sin hjälpverksamhet till de i vistelsekommunen
hemortsberättigade. Kommuner, som redan nu åtnjuta 75 % eller högre
belopp i statsbidrag, kunna tänkas ställa sig ovilliga, örn ej ett något högre procentuellt
bidrag kan erhållas. Jag hemställer, att eventuella bestämmelser avfattas
på sådant sätt, att möjlighet må föreligga för arbetslöshetskommissionen
eller Kungl. Majit att efter prövning bevilja högre bidrag i dylika fall.

Inspektören ansluter sig till de i promemorian föreslagna allmänna bestämmelser,
som böra vara uppfyllda, för att arbetslös skall anses vara hemmahörande
i kommun, där han ej har hemortsrätt. Som regel borde sålunda understöd
lämnas hjälpsökande, som haft sin senaste mera stadigvarande anställning
i kommunen, ävensom den vars vistelse där ej varit allt för kortvarig, exempelvis
sex månader. Därest hemortsrätten vore oklar, borde jämväl arbetslöshetshjälp
lämnas i vistelsekommun. Om någon, som haft sitt arbete i en större
stad, utflyttat till en förort för att erhålla lägre hyra och därefter bleve arbetslös,
borde understöd lämnas i vistelsekommunen. Även andra fall kunde inträffa,
då undantag från de allmänna reglerna borde medgivas. Huvudregeln
för den hjälpbeviljande kommunen borde emellertid vara, att arbetslöshetshjälp
ej skulle beviljas i annan kommun hemortsberättigad person, då av undersökning
framgått, att han inflyttat i huvudsaklig avsikt att bekomma arbetslöshetshjälp.

Inspektören framhåller slutligen, att kommunerna ej torde böra åläggas att
hos arbetslöshetskommissionen styrka hemortsrätten för de hjälpsökande, för
vilka platser begäras. Föreskrift borde emellertid lämnas, att uppgifter å de
understödda skulle föras på sådant sätt hos det kommunala understödsorganet,
att klarhet omedelbart kunde vinnas i frågan, örn den arbetslöse ägde hemortsrätt
i kommunen eller ej.

Arbetslöshetskommissionen framhåller, att de i promemorian åsyftade olägenheterna
göra sig mest gällande under perioder av omfattande arbetslöshet
och då särskilt i de större samhällena. Genom att ett betydande antal kommuner
i avsikt att förhindra inflyttning förbehållit hjälpåtgärderna för de
egna invånarna hade utsocknes arbetslösa försatts i en ofta brydsam situation.
Vid ett övervägande av lämpliga åtgärder för ernående av tillfredsställande
förhållanden på detta område syntes det ligga närmast till hands att först erinra
örn den allmänna fattigvårdens arbetsuppgifter. Arbetslöshetskommissio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

nen ville emellertid bestämt avråda från en sammanknytning av de nuvarande
bestämmelserna i 18 § av bjälpkungörelsen med fattigvårdslagen.

Arbetslöshetskommissionen fortsätter härefter:

Även örn det nu framställda förslaget genomfördes, skulle förvisso en del
svårigheter inställa sig. Den tänkta anordningen skulle utan tvivel medföra,
att vissa kategorier av de arbetslösa bomme att söka sig till sådana större samhällen,
där hjälpverksamhet torde komma att bedrivas även under tider av
mindre omfattande arbetslöshet. Man bleve sålunda i dessa samhällen oupphörligt
ställd inför problemet att söka bereda försörjning åt personer, som
flyttat in allenast för att bliva delaktiga av kommunens arbetslöshetshjälp.
Icke förty anser sig arbetslöshetskommissionen med hänsyn till de möjligheter
till framtida bättre förhållanden på detta område, som förslagets realiserande
innesluter, böra tillstyrka detsamma. Kommissionen utgår härvid ifrån, att
anordningen skall i första rummet och huvudsakligen anknytas till arbetslinjen.
Det bör nämligen icke förbises, att denna utgör hjälpverksamhetens huvudform,
som kan förmodas komma att i större eller mindre omfattning äga
bestånd även under perioder, då arbetslösheten har mindre dimensioner än f. n.
och den kontanta understödsverksamheten avvecklats eller starkt begränsats.
Att åtgärden till en början bör ha karaktär av försöksanordning ligger! öppen
dag. Över huvud torde vara riktigast att icke räkna med att några mera betydande
resultat skola vinnas på den försöksväg, det sålunda gäller att beträda.
Ytterligare må betonas, att det antal platser, som avses att i varje särskilt
fall ställas till arbetslöshetskommittés förfogande för hänvisning till reservarbete
av inom kommunen icke mantalsskrivna arbetslösa, ej bör av kommissionen
lämnas automatiskt vid varje meddelad hänvisning, utan böra ''sådana allenast
beviljas de kommuner, som härom hos kommissionen gjort framställning, åtföljd
av preciserad uppgift om det vid varje särskild tidpunkt föreliggande
platsbehovet. Vid ett motsatt förfarande skulle sannolikt bl. a. den olägenheten
uppstå, att för hjälpverksamheten väl behövliga platser bomme att under
längre eller kortare tid stå obesatta.

Arbetslöshetskommissionen föreslår, att till förhindrande av missbruk hänvisning
till statligt reservarbete av arbetslös, som icke vore mantalsskriven
inom vistelsekommunen, endast skulle ske beträffande sådan person som under
en tid ej understigande sex månader bevisligen vistats i kommunen samt därunder
ej allt för kort tid även innehaft anställning pa öppna arbetsmarknaden.

Slutligen anför arbetslöshetskommissionen:

Väsentligen torde den ifrågasatta anordningen, såsom redan framhållits,
böra förbindas med arbetslinjen. Fall kunna dock tänkas, där det även ur
praktiska synpunkter vore lämpligt, att kommun medgåves rätt att utgiva
dagunderstöd till därstädes sig uppehållande men icke mantalsskrivna arbetslösa
personer och att få uppbära visst förhöjt statsbidrag till på sådant sätt
bedriven kontant understödsverksamhet, en tillämpning sålunda i huvudsak av
de grunder, som gälla för statsbidrag till arbetslösa sjömän, vilka vistas i
hamnkommun utan att vara därstädes mantalsskrivna. I dylika fall synes
statsbidraget dock icke böra överstiga 75 % av dagunderstödets kostnader,
försåvitt icke kommunen redan beviljats högre statsbidrag än nyssnämnda
procentsats, i vilket fall denna högre statsbidragsprocent torde böra utgå jämväl
till den särskilda understödsverksamhet, varom här är fråga.

Gentemot arbetslöshetskommissionens i frågan uttalade uppfattning hava
två ledamöter anfört följande avvikande mening:

Kungl. Maj:ts proposition nr 835.

Departe ments chefen.

Med hänsyn till de vitt skilda grunder, efter vilka det allmännas hjälp i förevarande
avseende tilldelas enligt fattigvårdslagen och arbetslöshetsförfattnmgen
och vilka icke utan olägenhet synas kunna givas mera divergerande
utformning, anse vi, att frågan örn utvidgad rätt till statsunderstöd i fråga
om person, som ej är i kommunen mantalsskriven, bör anstå intill dess frågan
örn ändrade grunder i fråga örn förvärvande av hemortsrätt enligt fattigvårdslagen
vunnit sin lösning.

Såsom närmare utvecklas i den inom socialdepartementet utarbetade promemorian,
kunna gällande bestämmelser örn arbetslöshetshjälp till i vistelsekommunen
icke mantalsskrivna personer ej anses tillfredsställande. Det
torde för närvarande faktiskt vara så, att mången drager sig för att emottaga
en anställning å annan ort, än där han är hemortsberättigad, av fruktan för att
vid eventuellt blivande arbetslöshet ställas utan understöd. Till de åtgärder
för förbättrande av ifrågavarande arbetslösas ställning, som föreslås i promemorian,
kan jag ansluta mig. Förslaget är i huvudsak tillstyrkt av såväl
statens inspektör för fattigvård och barnavård som arbetslöshetskommissionen.
Att man, såsom två ledamöter av arbetslöshetskommissionen föreslagit, skulle
avvakta en blivande reglering av hemortsrättsbestämmelserna i fattigvårdslagen,
innan ytterligare åtgärder i frågan vidtagas, får jag bestämt avstyrka.

I anledning av vad arbetslöshetskommissionen i sitt yttrande anfört, vill jag
framhålla, att de föreslagna åtgärderna så till vida böra betraktas som en
försöksanordnitfg, att verkningarna torde böra följas med särskild uppmärksamhet
för utrönande av örn anordningen i praktiken visar sig vara en lämplig
form, som leder till önskat resultat, ävensom örn på någon punkt en jämkning
kan befinnas lämplig. Kommissionen synes anse, att mantalsskrivningen
även i fortsättningen borde vara avgörande. Av den inom socialdepartementet
upprättade promemorian torde emellertid hava framgått lämpligheten
av att ej räkna med annat förhållande än hemortsrätten. Vad kommissionen
yttrat därom, att kommissionen endast på gjord framställning borde
hava att bevilja platser för i vederbörande kommun icke hemmahörande arbetslösa,
kan jag icke godtaga. Vinsten av de till genomförande föreslagna åtgärderna
bleve vid sådant förhållande säkerligen ringa. Endast om kommunerna
åläggas att vid varje framställning örn understöds- eller arbetsplatser meddela
uppgift örn antalet inom kommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande
samt arbetslöshetskommissionen på grundval härav prövar, huruvida förhållandena
inom kommunen motivera, att visst antal av de tilldelade platserna
förbehålles hjälpsökande, som icke äro hemortsberättigade inom kommunen,
lärer man kunna förvänta, att hjälpverksamheten för ifrågavarande arbetslösa
får någon större omfattning. Det beviljade antalet platser för envar av
kategorierna hemortsberättigade och icke hemortsberättigade arbetslösa bör
givetvis vara bestämt med hänsyn tagen till hela antalet sådana arbetslösa
inom kommunen. Någon anledning att väsentligen förbinda den ifrågasatta
anordningen enbart med arbetslinjen synes mig icke heller förefinnas. Visserligen
bör även härvidlag gälla, att arbetslinjen har företräde, men så länge
utgivandet av kontantunderstöd på grund av arbetslöshetens omfattning fin -

Kungl. Majlis proposition nr 235.

nes vara erforderligt, kunna tydligen i vistelsekommunen icke hemortsberättigade
arbetslösa vara i samma behov av kontantunderstöd som andra hjälpsökande.
En annan sak är, att det vid meddelandet av kontantunderstöd finnes särskilt
behov av kontroll, bland annat över inflyttningen till större samhällen.

Storleken av det statsbidrag, som bör utgå vid meddelande av arbetslöshetshjälp
till i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande, lärer böra
bestämmas i varje särskilt fall. Såsom framgår av vad jag i annat sammanhang
därom kommer att anföra (sid. 28 ff.), förordar jag, att arbetslöshetskommissionen
tillerkännes rätt att — mot visst undantag — bestämma den procentsats,
enligt vilken statsbidrag skall utgå, jämväl i de fall, som för närvarande
äro förbehållna Kungl. Maj:ts prövning. Vid bifall härtill kan arbetslöshetskommissionen
i ett sammanhang bestämma statsbidragets storlek för
arbetslöshetshjälp, som lämnas till såväl hemortsberättigade som icke hemortsberättigade
arbetslösa. Huvudregeln synes därvid böra vara, att högre statsbidrag
än eljest skall utgå till arbetslöshetshjälp åt i vistelsekommunen icke
hemortsberättigade arbetslösa. Därest statsbidraget till hjälp åt hemortsberättigade
arbetslösa utgår med omkring 50 procent, torde bidraget till den hjälp,
som lämnas icke hemortsberättigade arbetslösa, i regel böra bestämmas till
75 procent. Örn det vanliga statsbidraget utgår enligt högre procentsats än i
det givna exemplet, torde tillägget för de icke hemortsberättigades del böra i
skälig mån reduceras. Lämpligt torde för övrigt i vissa fall vara, att arbetslöshetskommissionen
i hithörande frågor förhandlar med de olika kommunerna.

Givet är, att stor vaksamhet måste iakttagas vid utformandet av bestämmelserna
i förevarande fråga, så att icke inflyttning till större städer eller samhällen,
där hjälpverksamheten är mera utvecklad, i avsikt att erhålla arbetslöshetshjälp
uppmuntras. De i sådant hänseende föreslagna bestämmelserna
synas mig emellertid vara ägnade att förhindra dylikt missbruk. Den i yttrandena
ifrågasatta tidsgränsen av sex månaders vistelse i kommunen, innan
arbetslöshetshjälp med det högre statsbidraget må utgå, finner jag som
allmän regel vara väl avpassad. Har den arbetslöse därtill innehaft anställning
i kommunen av icke endast tillfällig art, lära omständigheterna få sägas
vara sådana, att han bör från denna kommun åtnjuta hjälp vid sin arbetslöshet.
I fråga örn de föreslagna undantagen från angivna regler har jag icke
något att erinra.

I anledning av inspektörens för fattigvård och barnavård yttrande vill jag
understryka, att det givetvis endast är för sådana arbetslösa, vilka ostridigt
hava hemortsrätt i annan kommun, som det högre statsbidraget bör utgå. Det
kan sålunda icke påfordras, att vistelsekommuncn i anledning av hjälpansökan
skall föranstalta örn vidlyftig utredning i dylika frågor.

I de avseenden, som av mig nu icke berörts, tillstyrker jag de bestämmelser,
som föreslagits i socialdepartementets promemoria.

Hatt till avsägelse för ledamot i arbetslöshetskommitté.

I skrivelse den 6 februari 1934 har länsstyrelsen i Kalmar lån hemställt, att
för rätt att avsäga sig ledamotskap i arbetslöshetskommitté måtte införas sam -

22 Kungl. Majit.s proposition nr S35.

ina bestämmelser som i kommunalförfattningarna finnas stadgade om liknande
kommunalt uppdrag.

Länsstyrelsen bär till motivering för framställningen anfört bland annat
följande:

Länsstyrelsen är för sin del av den uppfattningen att, då arbetslöshetskommitté
tillsättes, densamma i vissa särskilda, åt den uppdragna frågor fullgör
ordinarie kommunal myndighets funktioner, vadan uppdraget såsom ledamot
av arbetslöshetskommitté bör vara att likställa med ledamotskap av kommunalnämnd,
och att sålunda för rätt till avsägelse av dylikt uppdrag skola
gälla samma bestämmelser, som i 15 § av lagen örn kommunalstyrelse på landet
finnes stadgat; och har länsstyrelsen i enlighet härmed i visst fall ogillat
av en person, som valts till ledamot av arbetslöshetskommitté, häröver anförda
besvär, enär han ej kunnat styrka laga skäl för sin befrielse.

Regeringsrätten har emellertid i berörda fall sedermera genom utslag den
18 januari 1934 upphävt länsstyrelsens utslag under motivering, att klaganden
icke mot sitt bestridande kunde anses pliktig mottaga ifrågavarande uppdrag.

Med anledning av den tolkning, som sålunda vunnit godkännande, lärer det,
enligt länsstyrelsens förmenande, bliva synnerligen svårt att, med hänsyn till
den tilltagande ovilligheten hos för ändamålet lämpliga personer att åtaga sig
ledamotskap i arbetslöshetskommittéerna, få dessa besatta, varigenom kommittéernas
möjlighet att fungera äventyras, och därmed även kommunerna utsättas
för risken att berövas det statsbidrag till hjälpåtgärder, som dessa redan
åtnjuta, eller omintetgöra förutsättningarna för erhållande i fortsättningen
av sådant bidrag till olika hjälpformer.

Arbetslöshetskommissionen har i sin skrivelse av den 10 februari 1934 vid
5 och 7 §§ i hjälpkungörelsen anfört bland annat följande:

I dessa paragrafer, som inrymma bestämmelser örn arbetslöshetskommittés
organisation och om revisionen av dess verksamhet, saknas — likasom i tidigare
kungörelser — föreskrifter örn rättighet för av länsstyrelse utsedd ordförande
och revisor respektive suppleanter för dessa eller för av kommunal representation
vald ledamot och revisor respektive suppleanter för dessa att avsäga
sig uppdraget.

Frågor av detta slag hava några gånger under årens lopp underställts kommissionen,
som dock förklarat sig icke kunna uttala sig härutinnan. På grund
av den tilltagande svårigheten att förmå för uppdragen lämpliga personer att
åtaga sig ordförande- respektive ledamot- och revisorskap i arbetslöshetskommittéerna
synes det vara önskvärt, att oklarheten på denna punkt blir undanröjd.
Detta synes kommissionen lämpligen kunna ske på det sättet, att i kungörelsen
införes bestämmelse av innebörd, att rätten att avsäga sig (respektive
skyldigheten att åtaga sig) uppdraget att vara ledamot i respektive revisor
av en kommuns arbetslöshetskommitté skall likställas med ledamotskap av
kommunalnämnd, vadan för rätt till avsägelse av dylikt uppdrag skola gälla
vad härom stadgats i kommunallagarna.

över de sålunda framställda förslagen till ändring i hjälpkungörelsen hava
yttranden inhämtats från länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus
samt Västernorrlands län, varjämte styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, som därtill beretts tillfälle, inkommit med yttrande.

Länsstyrelsen i Stockholms län meddelar i sitt yttrande, att, såvitt till länsstyrelsens
kännedom kommit, svårighet icke mött i länet att finna lämpliga

Kungl. Maj:ls proposition nr 235.

personer, villiga att åtaga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i arbetslöshetskommitté
eller revisor av sådan kommittés förvaltning. Länsstyrelsen
förklarar sig emellertid icke hava något att erinra emot en författningsbestämmelse
av föreslagen art, då dylik svårighet synes hava mött pa andra
håll.

Länsstyrelsen i Göteborg s och Bohus län yttrar, att länsstyrelsen vid några
tillfällen haft vissa svårigheter att till ordförande i arbetslöshetskommitté och
revisor av kommittés verksamhet erhålla för uppgifterna lämpliga personer,
som samtidigt därtill varit villiga. Länsstyrelsen anser det kunna ifrågasättas,
örn icke en författningsändring av angiven art borde vidtagas. En till
ordförande eller ledamot utsedd person, som icke vore bosatt i kommunen, borde
dock äga rätt att avsäga sig uppdraget. Länsstyrelsen anför vidare följande: För

revisorer av kommunala räkenskaper finnas för närvarande icke några
bestämmelser örn, under vilka förhållanden dessa äga att avsäga sig uppdraget.
För revisorer av arbetslöshetskommitté torde därför icke heller några bestämmelser
i den i arbetslöshetskommissionens framställning ifrågasätta riktningen
åtminstone för närvarande böra komma till stånd. För att uppmuntra
lämpliga personer att åtaga sig revisorsuppdrag synes dock arvode i regel
böra utgå till den av länsstyrelsen förordnade revisorn. Dessutom torde nu
gällande bestämmelser angående revisorer böra fullständigas med föreskrift
örn att av länsstyrelse meddelat revisorsförordnande bör kunna återkallas
före utgången av den tid förordnandet gäller. Motsvarande bestämmelse finnes
redan nu beträffande av länsstyrelsen förordnad ordförande i arbetslöshetskommitté.

Länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande är av följande lydelse:

Länsstyrelsen har hittills icke haft att pröva besvär över att vald ledamot
i arbetslöshetskommitté förvägrats begärt entledigande från uppdraget. Däremot
har länsstyrelsen haft att handlägga ett flertal fall, da av länsstyrelsen
förordnad ordförande i sådan kommitté sökt befrielse fran uppdraget, och har
länsstyrelsen därvid undantagslöst medgivit befrielse. Länsstyrelsen har nämligen
utgått från att uppdrag av förevarande slag vore av den säregna beskaffenhet,
att ett tillfredsställande utförande av uppdraget krävde och förutsatte
särskilt intresse och villighet från vederbörandes sida, och att uppdraget förty
icke borde anförtros annan än den, som frivilligt åtagit sig detsamma. Liknande
synpunkt synes länsstyrelsen jämväl böra gälla beträffande valda ledamöter
i arbetslöshetskommitté.

Då emellertid mottagande av uppdrag att vara ledamot av arbetslöshetskommitté
för närvarande icke torde kunna åläggas någon mot hans bestridande,
men fall otvivelaktigt kunna tänkas förekomma, då sådant må vara av behovet
påkallat, vill länsstyrelsen förorda åtgärder för åstadkommande av erforderliga
författningsbestämmelser därom.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anför, att föreskrifter av
ifrågasatt slag i allmänhet meddelats i lagar, stiftade av Konung och riksdag
gemensamt, samt att, där sådan föreskrift funnes i stadgar, givna av Konungen
ensam, såsom byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan, riksdagen alltid erhållit
tillfälle att yttra sig därom. Skulle föreskrifter i enlighet med framställningarna
finnas vara av nöden, borde desamma därför icke meddelas utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe ments chefen.

riksdagens medgivande. Styrelsen avstyrker emellertid förslaget att utsträcka
nu befintlig skyldighet att åtaga sig ledamotskap av kommunala nämnder
till att gälla jämväl arbetslöshetskommitté samt anför till stöd härför följande:

Vad beträffar den av länsstyrelsen i Kalmar län samt av arbetslöshetskommissionen
gjorda hemställan, att detta tvång skulle utsträckas att gälla även
ledamotskap och ordförandeskap i arbetslöshetskommitté, ställer styrelsen sig
i hög grad betänksam till densamma. Visserligen göra båda de nämnda förslagsställarna
gällande, att erfarenheten ådagalagt, att ett stadgande av
nämnda innebörd är av behovet påkallat, men örn också i något eller några fall
svårigheter framträtt att finna kompetenta personer villiga att åtaga sig berörda
uppdrag, så lära dock svårigheterna kunnat övervinnas. Det ligger i
sakens natur, att ifrågavarande förtroendeuppdrag, särskilt i de nuvarande
tiderna, ter sig föga lockande och att många medborgare i en helt annan utsträckning
än i fråga örn andra uppdrag lia benägenhet att söka undandra sig
detsamma. Men man torde kunna hysa den förhoppningen att även framgent
intresserade och pliktmedvetna krafter skola frivilligt ställa sig till disposition
för det kommunala arbetslöshetshjälparbetet.

Behovet av en sådan arbetslöshetsorganisation torde kunna förväntas vara
en övergående företeelse. Normala förhållanden skola väl efterhand åter inträda
och då skulle inga arbetslöshetskommittéer längre erfordras. Det synes
under sådana omständigheter mindre angeläget att införa tvång att mottaga
ledamotskap i arbetslöshetskommitté. Man bör för övrigt inte bortse ifrån,
att det ifrågavarande uppdragets art är ganska grannlaga och gör det ytterligt
svårt och kanske menligt ^för vissa medlemmar av kommunen att åtaga sig
detsamma. Det skulle i sådana fall innebära en obillighet mot dessa att påtvinga
dem uppdrag av denna karaktär.

På grund av det sagda anser sig styrelsen böra avstyrka länsstyrelsens i
Kalmar och arbetslöshetskommissionens ifrågavarande förslag.

Arbetslöshetskommissionen hemställer tillika, att det skulle föreskrivas
tvång att mottaga även revisorsup pdrag vad beträffar arbetslöshetskommittés
räkenskaper. Detta yrkande anser sig styrelsen icke heller ha anledning att
tillstyrka. Det avviker nämligen fran vad som eljest gäller örn kommunala
revisorer; ingen kan tvingas att mottaga kommunalt revisorsuppdrag. Härvidlag
kan icke heller med något fog åberopas behovet av ovannämnda garanti,
enär revisor ju kan utses även bland personer boende utanför kommunen.

Sedermera har länsstyrelsen i Jönköpings lån i skrivelse av den 26 februari
1934 gjort framställning örn införande av bestämmelser angående skyldighet
att emottaga förordnande som ordförande i eller val till ledamot av arbetslöshetskommitté.

Vid övervägande av frågan, om skyldighet bör stadgas att mottaga förordnande
till ordförande i eller val till ledamot av arbetslöshetskommitté, måste
jag för mili del anse. att övervägande skäl tala emot att sådan skyldighet föreskrives.
Det lärer icke vara riktigt att fullt jämställa ledamotskap av arbetslöshetskommitté
med annat kommunalt uppdrag, för vilket skyldighet att mottaga
val för närvarande finnes stadgad. Av ledamöterna i en arbetslöshetskommitté
kräves, därest de på ett tillfredsställande sätt skola kunna fullgöra sitt
uppdrag, stort intresse för speciellt denna uppgift samt stor initiativförmåga.
Ifrågavarande uppdrag är, såsom styrelsen för svenska landskommunernas
förbund yttrat, synnerligen grannlaga och bör därför icke påtvingas en person,

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

som ej är villig att åtaga sig detsamma. Hänsyn lärer böra tagas till vad
nämnda styrelse därom anfört. Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län
synes dela denna uppfattning.

Härtill kommer, att de svårigheter, som på sina håll synas hava framträtt
att till ledamöter i en arbetslöshetskommitté erhålla lämpliga och villiga
personer, icke kunna antagas vara allmänt rådande. Skulle det undantagsvis
i någon kommun visa sig, att arbetslöshetskommittén ej kan erhålla en lämplig
sammansättning på grund av avsägelser från de till ledamöter utsedda personerna,
återstår alltid möjligheten att låta kommunalnämnden övertaga arbetslöshetskommitténs
bestyr.

Jag finner mig således böra avstyrka bifall till de i denna del gjorda framställningarna.

Vidkommande härefter frågan, örn skyldighet bör införas att emottaga uppdrag
att vara revisor av arbetslöshetskommittés verksamhet, anser jag mig,
då skyldighet att mottaga revisorsuppdrag icke i övrigt finnes stadgad i kommunalförfattningarna,
jämväl böra avstyrka bifall till framställningen därom.

Med hänsyn till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört vill jag
erinra örn att i 9 § av hjälpkungörelsen föreskrift meddelats örn rätt för arbetslöshetskommissionen
att besluta om arvode av statsmedel till revisor, som utsetts
av länsstyrelsen. Oaktat någon bestämmelse örn rätt att återkalla ett för
revisor meddelat förordnande icke, såsom beträffande ordförande är fallet,
meddelats i kungörelsen, lärer länsstyrelsen vara berättigad till sadant återkallande.

Revision av statskommunalt reservarbete, som utföres i landstings eller vägdi
strikts regi.

Arbetslöshetskommissionen har i sin förut berörda skrivelse av den 10 februari
1934 erinrat om att 7 § av hjälpkungörelsen innehåller bestämmelser örn
revision av hjälpverksamheten i allmänhet men att bestämmelser däremot saknas
om huru revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som utföres i
landstings eller vägdistrikts regi, skall ske. Arbetslöshetskommissionen föreslår,
att bestämmelser på lämplig plats intagas därom, att det åligger landsting
respektive vägstyrelse att hos vederbörande länsstyrelse göra framställning
örn utseende för kalenderår av en revisor för att tillsammans med landstingets,
respektive vägdistriktets ordinarie revisorer utföra granskning av räkenskaperna
beträffande statskommunala arbetsföretag.

För vinnande av överensstämmelse med gällande bestämmelser örn revision
av arbetslöshetskommittés verksamhet torde det vara lämpligt att föreskriva,
att i revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som bedrives av landsting
eller vägdistrikt, skall deltaga minst en revisor, som efter anmälan av
vederbörande myndighet utses av länsstyrelsen för kalenderår.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Departe
mentsele
fen.

Avstängning från arbetslöshetshjälp.

I sin skrivelse med förslag till ändringar i hjälpkungörelsen Ilar arbetslöslie
tskommissionen vid 15 § anfört följande:

Bestämmelserna örn avstängning i vissa fall från åtnjutandet av arbetslöshetshjälp
återfinnas på tre olika ställen i kungörelsen, ehuru med olika formuleringar,
nämligen

dels i 15 § beträffande den, som utan giltig anledning lämnar sitt arbete eller
på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete,

dels i 22 § i samband med föreskrifterna om hänvisningsförfarandet,

dels i 46 § i anslutning till reglerna för indragning av dagunderstöd.

Då föreskrifterna härom böra erhålla en entydig och likalydande formulering1^
tillåter sig kommissionen hemställa, att dessa bestämmelser omredigeras
på sådant sätt, att i var och en av ovan nämnda paragrafer intagas föreskrifter
örn att avstängningen skall omfatta minst 4 veckor samt kunna tillämpas
tillsvidare eller för viss tid.

Bestämmelserna i 15 § innebära, att tiden för avstängningen skall bestämmas
av arbetslöshetskommittén och utgöra minst fyra veckor.

I 46 § första stycket stadgas, att arbetslöshetskommittén skall indraga dagunderstöd
för arbetslös, som befinnes icke föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt.
Därjämte lämnas i andra och tredje styckena av samma paragraf
föreskrifter örn skyldighet för den, som uppbär dagunderstöd, att förrätta
s. k. pliktarbete (se sid. 9) under viss tid eller att efter anvisning deltaga
i undervisningskurs. Vidare stadgas, att arbetslöshetskommittén, örn den
arbetslöse försummat att iakttaga vad sålunda föreskrivits, äger att efter omständigheterna
helt eller delvis samt tillsvidare eller för viss tid indraga dagunderstöd.

I 22 § föreskrives bland annat, att förutom personer, som avses i 15 §, skall
den, som av anledning, varom i 46 § förmäles, utestängts från dagunderstöd,
vara utesluten från hänvisning till reservarbete under viss av arbetslöshetskommittén
bestämd tid, minst fyra veckor.

Arbetslöshetskommissionens förslag örn införande i förenämnda paragrafer
av enhetliga bestämmelser angående tiden och sättet för avstängning från arbetslöshetshjälp
anser jag mig icke böra förorda. Särskilt torde det vara olämpligt,
att minimipåföljden, därest den arbetslöse icke för ett ordentligt och
nyktert levnadssätt, skall vara så sträng som avstängning under fyra veckor
från arbetslöshetshjälp. Det får anses vara en bestämd fördel, att, på sätt
som nu stadgas i 46 §, arbetslöshetskommittén i dylika fall äger handlingsfrihet
att alltefter föreliggande omständigheter bestämma den påföljd, som
skall inträda för den försumlige. Och i och för sig kan det icke anses obilligt
eller oriktigt, att en person, som frivilligt lämnat sin anställning eller vägrat
att emottaga erbjudet lämpligt arbete, behandlas strängare än den, som låtit
en måhända ganska ringa försummelse enligt 46 § komma sig till last.

Den i 22 § gjorda hänvisningen till 46 § innebär, att arbetslös, som på grund
av något i 46 § omnämnt förhållande är avstängd från erhållande av dagun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

derstöd, under avstängningstiden jämväl skall vara avstängd från hänvisning
till reservarbete. Därest avstängningen från dagunderstöd sträcker sig utöver
fyra veckor, skall dock arbetslöshetskommittén kunna bestämma viss tid, minst
fyra veckor, under vilken jämväl avstängning från hänvisning till reservarbete
skall äga rum. En arbetslös, som avstängts från dagunderstöd exempelvis
på grund av försummelse att deltaga i pliktarbete, skall alltså efter viss tid
kunna prövas genom hänvisning till reservarbete. Befinnes han då villig att
mottaga sådan hänvisning, bör hinder icke finnas för att arbetslöshetshjålp i
form av arbete lämnas honom.

De olika bestämmelserna örn avstängning från arbetslöshetshjålp torde således
vara väl avvägda, och jag finner alitsa icke anledning att föreslå någon
saklig ändring däri. Till förtydligande av bestämmelserna i 22 § andra stycket
torde emellertid någon formell jämkning i ordalydelsen lämpligen kunna
vidtagas.

Avstängda yrlien.

Enligt ordalydelsen i 14 § av hjälpkungörelsen ankommer det på arbetslöshetskommissionen
att, där så prövas lämpligt, bestämma, att endast arbetslösa
tillhörande vissa yrken må åtnjuta arbetslöshetshjålp.

I sin skrivelse med förslag till ändringar i direktiven har arbetslöshetskommissionen
anfört, att bestämmelserna i paragrafen företrädesvis bleve tillämpliga
på situationer, då arbetsmarknaden vore mera normal. Under perioder
av massarbetslöshet hade däremot hjälpmöjligheterna ansetts böra stå öppna
för samtliga yrkens arbetslösa med undantag allenast för vissa speciella, huvudsakligen
säsongbetonade yrken. Den nuvarande hjälpverksamheten bedreves
efter sådana linjer. Ehuru paragrafen i sin nuvarande utformning icke
syntes lägga hinder i vägen för den av kommissionen för närvarande tillämpade
ordningen, ansåge kommissionen det likväl önskvärt, att paragrafen förtydligades
genom ett tillägg av den innebörden, att kommissionen ägde befogenhet
att även bestämma, att arbetslösa inom vissa yrken ej finge åtnjuta
arbetslöshetshjålp.

Till avstängda yrken hänföras för närvarande av arbetslöshetskommissionen
allenast byggnads-, tegelbruks- samt hamn- och stuveriarbete. Genom särskilt
beslut av kommissionen kan emellertid arbetslöshetskommitté tillerkännas rätt
att utgiva arbetslöshetshjålp med statsbidrag till arbetslösa, som äro hänförliga
till något av de nyss omnämnda yrkena, s. k. dispensförfarande. Som
exempel må nämnas, att arbetslöshetskommissionen under tiden från den 1
april 1933 till den 15 februari 1934 meddelat dispens för sammanlagt 5,431
byggnadsarbetare.

Den av arbetslöshetskommissionen förordade ändringen i förevarande paragraf
anser jag icke vara erforderlig, då den nuvarande ordalydelsen, på sätt
kommissionen anfört, på intet sätt lägger hinder i vägen för den ordning, som
måste tillämpas under tider av allmänt utbredd arbetslöshet.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:is proposition nr 285.

Statsbidrag till stat skommunala reservarbeten och kontantunderstöd.

Av den lämnade redogörelsen för gällande direktiv framgår, att arbetslöshetskommissionen
berättigats att i statsbidrag till dagunderstöd utgiva intill
hälften av det envar arbetslös tilldelade understödet, dock högst vissa för
olika kategorier av arbetslösa särskilt angivna belopp per dag. Till statskommunala
reservarbeten äger arbetslöshetskommissionen, förutom till kostnaderna
för material m. m., bevilja statsbidrag med högst hälften av det belopp,
som under månaden sammanlagt i arbetslöner utbetalats till de arbetslösa,
vilka vid företaget beretts arbete. Statsbidraget må, för varje arbetare
och hel arbetsdag räknat, utgöra högst hälften av den för orten fastställda
reservarbetslönen, dock högst 3 kronor. Avser reservarbetet nyanläggning,
omläggning eller förbättring av allmän väg, må arbetslöshetskommissionen
dock bevilja statsbidrag att utgå med tre fjärdedelar av det belopp, vartill
kostnaderna för själva vägarbetet skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna.
Kungl. Majit må, då särskilda skäl därtill föranleda, såväl
till kontantunderstöd som till statskommunala reservarbeten bevilja statsbidrag
till högre belopp, än som följer av vad nyss angivits. Kungl. Maj :t äger vidare
bevilja statsbidrag till kostnaden för marklösen vid arbetsföretag, avseende
allmän väg.

o ^ avsikt att vid avvägandet av statsbidragen till olika kommuner erhålla ett
så rättvisande resultat som möjligt tillämpas vissa normer med utgångspunkt
fran arbetslöshetens omfattning och skattetrycket i kommunen. Tor bestämmande
av den förstnämnda faktorn utgår man från medeltalet arbetslösa inom
kommunen under det senast förflutna kalenderkvartalet i förhållande till samtliga
invånare. Skattetrycket beräknas som medeltalet under de senaste 3 åren
av den sammanlagda utdebiteringsprocenten till kommunalskatt, landstingsskatt
och vägskatt för 100 kronors beskattningsbar inkomst. Vid bestämmandet
av det sätt, varpa nämnda faktorer böra inverka å bidragsprocentens storlek,
har man utgått fran vissa normalfall, som ansetts motivera statsbidrag
med 50 procent av kostnaderna till arbetslöner och kontantunderstöd. Variationer
beträffande de båda faktorerna, eller sålunda arbetslöshetens omfattning
och skattetrycket, inverka i lika grad vid uträknandet av den procentsats,
efter vilken statsbidraget bör utgå. En fördubbling av den ena faktorn
får sålunda samma inverkan å resultatet av beräkningen som örn i stället den
andra faktorn fördubblats. Bidragsprocenten kan grafiskt åskådliggöras genom
en kurva. Enligt denna stiger bidraget tämligen hastigt upp till 50 procent
för att sedan höja sig långsammare i förhållande till motsvarande stegring
beträffande nämnda faktorer. Den procentsats, som erhålles vid beräkningarna,
plägar vid statsbidragets bestämmande avjämnas uppåt till närmaste
femtal.

Vid fastställandet av statsbidrag till sadant statskommunalt reservarbete,
som avser nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän väg, följes
den regeln, att arbetslöshetskommissionen inhämtar yttrande från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Den av styrelsen med hänsyn till det bidrag, som

Kungl. Maj :ts proposition nr 285.

skulle hava utgått, om arbetet kommit till utförande i vanlig ordning, föreslagna
procentsatsen följes i allmänhet vid bestämmandet av statsbidraget
av arbetslöshetsmedel. Likformig tillämpning ernås härigenom vid bestämmandet
av statsbidrag av olika slag till vägföretag.

Beträffande statsbidrag till arbetsföretag, avseende allmän väg, tillämpas
vidare den regeln, att statsbidrag icke beviljas, med mindre vederbörande länsstyrelse
beträffande vägen meddelat sådant beslut, som avses i 4 § i lagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Arbetslöshetskommissionen har emellertid ansetts äga att, sedan dylikt beslut
meddelats av länsstyrelsen, därest vägen då är under utförande eller utförts
såsom statskommunalt reservarbete, retroaktivt bevilja statsbidrag därtill såsom
till arbetsföretag, avseende allmän väg, varvid avdrag skall ske för statsbidrag,
som redan må hava utbetalats.

I fråga örn statsbidragets bestämmande har arbetslöshetskommissionen i sin
skrivelse av den 10 februari 1934 anfört följande:

Genom bestämmelsen att statsbidraget till statskommunala reservarbeten
får utgå med högst 3 kronor för varje arbetare och hel arbetsdag räknat hava
vissa komplikationer uppstått vid tillämpningen. Så länge dessa slag av arbeten
bedrevos inom kommuner med en fastställd reservarbetslön av högst
kr. 6.10, gjorde sig inga svårigheter gällande, men sedan denna hjälpform
numera i enlighet med vad statsmakterna avsett kommit i bruk inom ett mycket
betydande antal kommuner, varibland mångå med en högre reservarbetslön
än kr. 6.10, har resultatet blivit, att statsbidraget, där detta varit fastställt
till 50 %, till följd av maximeringen i själva verket kommit att utgå med
lägre procenttal än 50 %. Att detta måste i viss mån verka återhållande på
kommunernas benägenhet att anlita den statskommunala reservarbetslinjen
torde vara ostridigt. Gällande bestämmelser leda följaktligen till att kommissionen
blir nödsakad att till Kungl. Maj :ts avgörande hänskjuta alla de
fall, då fråga uppkommer örn beviljande av statsbidrag till detta slags arbeten
och statsbidragsbeloppet vid dettas begränsning till 50 % överskjuter 3 kr.
per man och dag samt bidragets beskärning vid 3 kr.-gränsen ej kan anses
överensstämma med billighet och hänsynen till arbetslinjens hävdande.

Praktiska skäl synas kommissionen för den skull tala för att orden »dock
högst 3 kronor» avlägsnas ur 35 § första stycket. De bestämmelser, som för
närvarande gälla rörande betingelserna för kommuner och andra att kunna
komma i åtnjutande av förhöjt statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa,
finnas intagna i 35 § fjärde stycket, vad angår de statskommunala reservarbetena,
samt i 40 §, i fråga om dagunderstöd.

Så länge hjälpverksamheten var av förhållandevis mindre omfattning och
framställningar örn förhöjt statsbidrag endast undantagsvis förekommo, kunde
ärenden av denna art snabbt och utan mera ingående jämförande undersökningar
av kommunernas ekonomiska och sociala förhållanden bringas till avgörande.
Nu däremot, då det gäller att varje halvår verkställa en avvägning
av statsbidragsprocenten för c:a 300 kommuner, vållar arbetet med bidragsprocentens
fastställande avsevärd tidsutdräkt, först genom dessa ärendens beredning
och handläggning inom kommissionen, sedan genom ärendenas slutliga
prövning och avgörande hos Kungl. Majit. Följaktligen bliva kommunerna
lidande på ärendenas ofrånkomligt tidsödande behandling. Konsekvenserna
härav komma i sista hand att gå ut över de arbetslösa, eftersom många kommuner
med svag ekonomisk bärkraft icke våga sätta i gång sina statskommunala
reservarbeten eller påbörja utdelning av dagunderstöd, förrän de fått

Kungl. Majlis proposition nr 235.

Departe ments chefen.

visshet om statsbidragets storlek. En ändring i detta hänseende anser arbetslöshetskommissionen
därför starkt motiverad. Då kommissionen äger rätt att
på egen hand bestämma statsbidragsprocenten ända upp till 95 % för i dess
regi bedrivna statliga reservarbeten och även att bevilja statsbidrag med upp
till 75 %_ för statskommunala reservarbeten av visst slag, vill det förefalla
kommissionen, som örn det icke borde medföra några vådor att tillerkänna
kommissionen befogenhet att få fixera statsbidragets storlek till jämväl andra
statskommunala reservarbeten samt till den kontanta understödsverksamheten.
Kommissionen hemställer för den skull örn en sådan ändring av kungörelsen,
att här uttalade önskemål blir tillgodosett.

Någon anledning till ändring i de uppställda normerna för bestämmandet
av den procentsats, efter vilken vid tillämpningen i de särskilda fallen statsbidrag
till kontantunderstöd och andra statskommunala reservarbeten än arbetsföretag,
avseende allmän väg, bör utgå, synes mig icke förefinnas. Dessa
normer tillämpas ej blott av Kungl. Majit vid behandling av besvär över arbetslöshetskommissionens
beslut eller av frågor om högre statsbidrag än de normala
utan även av kommissionen. Jämväl i övrigt torde kommissionen i hithörande
delar äga samma uppfattning i olika frågor, som kommit till uttryck
i Kungl. Maj :ts beslut. Det lärer därför icke komma att innebära någon ändring
i hittillsvarande praxis, om arbetslöshetskommissionen berättigas att bestämma
statsbidragets storlek även i de fall, som för närvarande prövas av
Kungl. Majit. De ändringar, som av Kungl. Majit i ett fåtal fall företagits
i av arbetslöshetskommissionen föreslagen procentsats, hava för övrigt inneburit
en höjning av procentsatsen. Den ifrågasatta ändringen skulle å andra
sidan tydligen medföra en lättnad i administrativt hänseende och ett snabbare
avgörade av bidragsfrågorna. Kommunerna skulle givetvis bibehållas vid
sin besvärsrätt över arbetslöshetskommissionens beslut.

Även örn — såsom jag följaktligen förordar — arbetslöshetskommissionen
tillerkännes rätt att alltid bestämma statsbidraget, torde de nu gällande reglerna
för statsbidragets normala storlek böra bibehållas. Endast där särskilda
skäl därtill föranleda, skulle alltså arbetslöshetskommissionen vara
berättigad att bestämma högre statsbidrag. Sådana särskilda skäl äro enligt
det föregående framför allt stor omfattning av arbetslösheten och starkt
skattetryck inom vederbörande kommun.

Vad särskilt beträffar bestämmandet av statsbidraget till sådana företag,
som avse nyanläggning, omläggning eller förbättring av allmän väg, är det
väl sant, att avgörandet, då fråga uppkommer örn statsbidrag utöver 75 procent,
för närvarande tillkommer Kungl. Majit, vare sig arbetet bedrives på
öppna arbetsmarknaden eller såsom statskommunalt reservarbete. Denna
enhetlighet skulle nu i viss mån brytas. Någon anledning att befara, att olika
principer komma att tillämpas, därest avgörandet överlämnas till arbetslöshetskommissionen
i vad avser bidrag till statskommunala reservarbeten, lärer
emellertid icke förefinnas, enär arbetslöshetskommissionen givetvis även i fortsättningen
bör hava att inhämta yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i varje särskilt ärende. Skulle kommissionen anse sig ej kunna följa
nämnda styrelses uttalade mening, bör frågans avgörande hänskjutas till Kungl.
Maj :t. Vid de rent statliga reservarbetena äger arbetslöshetskommissionen

Kungl. Maj:ts proposition nr ZSö.

rätt att ingå överenskommelse med vägdistrikten örn storleken av deras andel
i kostnaderna, därvid hinder icke lärer möta för kommissionen att åtaga
sig arbetet utan bidrag från kommun eller vägdistrikt.

Beträffande maximeringen av statsbidraget till reservarbetslönen till 3 kronor,
för varje arbetare och arbetsdag räknat, anser jag det icke vara lämpligt,
att en kommun, där reservarbetslönen på grund av dyrare levnadsomkostnader
är högre än 6 kronor, endast på grund härav själv skall hava att bestrida en
större andel av avlöningskostnaderna vid statskommunala reservarbeten än en
kommun med lägre reservarbetslön. Med hänsyn härtill och till de av arbetslöshetskommissionen
anförda skälen förordar jag, att nämnda maximering borttages.
Såsom framgår av redogörelsen å sid. 42, är den sålunda förordade
omläggningen för närvarande av betydelse för 33 kommuner.

Frågor om statsbidrag till marklösen torde det även i fortsättningen böra
ankomma på Kungl. Majit att avgöra.

Statskommunala reservarbeten å vägar inom stads område.

I 35 § tredje stycket av hjälpkungörelsen lämnas vissa bestämmelser angående
sådana statskommunala reservarbeten, som avse nyanläggning, omläggning
eller förbättring av allmän väg.

Sedan i visst fall arbetslöshetskommissionen underställt Kungl. Maj :ts prövning
frågan om beräkning av statsbidragets storlek till statskommunalt reservarbete,
bestående av väganläggning å stads område, har Kungl. Maj :t förklarat,
att dylikt arbete vore att hänföra till företag, som avsåges i 35 §
tredje stycket av hjälpkungörelsen. Jämväl infartsvägar till städer hava av
Kungl. Majit ansetts falla under uttrycket »allmän väg» i nämnda paragraf.
Statsbidrag enligt där nämnda grunder har vidare funnits kunna utgå till anläggning
av gång- och cykelbanor, vilka ingått i väganläggningen. Vid statsbidragets
beräkning har ansetts böra särskilt beaktas, huruvida i företaget inga
lednings- eller andra arbeten, vilka ej direkt sammanhöra med själva vägarbetet.
Innebörden härav är, att ledningsarbeten ej ansetts hänförliga till
vägarbete i egentlig mening, varför statsbidraget bör undergå minskning med
hänsyn till omfattningen av i företaget ingående dylika arbeten.

I sin skrivelse av den 10 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen beträffande
förevarande fråga anfört följande:

Bestämmelserna örn statsbidrag till »allmän väg» hava givit anledning till
tvekan örn den rätta tolkningen, enär kungörelsen icke skiljer på vägarbeten,
som tillhöra vägdistrikt och sådana, som falla under stad. Sedan kommissionen
emellertid i skrivelse den 15 september 1933 underställt Kungl. Majit
frågan örn statsbidragets storlek beträffande ett statskommunalt reservarbete
i Karlstad och Kungl. Maj :t genom beslut den 22 i samma manad funnit gott
bevilja staden ett statsbidrag å 85 % till arbetet i fråga, synes det kommissionen
önskvärt, att paragrafens ordalydelse bringas till överensstämmelse
med den sålunda meddelade tolkningen.

I lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet användes uttrycket »allmän väg» för att beteckna väg, som prövas

Departementschefen■ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe ments chefen.

vara för samfärdseln nyttig och nödig. I 25 kap. byggningabalken, som fortfarande
gäller med avseende å vägar inom stads område, användes däremot
för dylika vägar uttrycket »landsväg». Att uttrycket »allmän väg» det oaktat
måste anses inbegripa vägar såväl på landet som i stad framgår bland annat
av att uttrycket användes i rubriken till kungörelsen den 16 maj 1930 angående
statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., vilken kungörelse
gäller med avseende å vägar såväl på landet som i stad. Någon tvekan borde
således icke kunna råda angående uttryckets innebörd. Jag erinrar vidare
om att det i propositionen nr 21 till årets riksdag framlagda förslaget till lag
örn allmänna vägar avser vägar såväl på landet som i stad. Av Kungl. Maj :ts
nyss återgivna beslut lärer för övrigt tillräckligt tydligt framgå, hur ifrågavarande
bestämmelse bör tolkas. Arbetslöshetskommissionens förevarande
framställning synes vid nu angivna förhållanden icke böra föranleda någon
åtgärd.

Statsbidrag till kostnaderna för material vid statskommunala reservarbeten.

Beträffande frågan om statsbidrag till kostnaderna för material vid statskommunala
reservarbeten har arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse av den
10 februari 1934 anfört följande:

Ett klargörande av begreppet »material» har blivit nödvändigt, därvid
kommissionen ansett, att med material bör avses endast vad som efter en anläggnings
färdigställande kvarbliver i densamma såsom ledningsrör, armerings
järn, cement m. m. Statsbidrag utgår således f. n. ej till kostnader för
landgångsplank, stämplingsvirke, spadar, skottkärror, dynamit och dylikt, vilket
kommissionen redan ansett sig böra meddela i sina »Råd och anvisningar».
Kommissionen hemställer därför, att ett tillägg av denna innebörd fogas till
35 § andra stycket i kungörelsen.

Vid beräknandet av det statsbidrag, som belöper å material, har i avsikt att
företräde skulle givas mindre materialkrävande arbeten den regeln tillämpats,
att bidragsprocenten hållits lägre än vad som bestämts till övriga kostnader
för företaget. Att statsbidrag icke utlämnats till dynamit sammanhänger med
att detta material, i avsikt att befordra sparsamhet därmed, bekostas av arbetarna,
som sedan erhålla ersättning därför genom det sätt, varpå ackordsprisen
beräknats.

Emot den praxis, som av arbetslöshetskommissionen tillämpas vid beviljande
av statsbidrag till material, har jag icke någon erinran att göra. Någon precisering
av gällande regler i ämnet synes icke erforderlig.

Beredande av möjlighet till färdig ställning sanslag.

I § 3 mom. 1 i kungörelsen den 16 maj 1930 angående statsbidrag till allmänna
vägars byggande m. m. stadgas, att bidrag ej må utgå till arbete, som
påbörjats, innan statsbidrag därtill beviljats eller särskilt tillstånd till brådskande
arbetes utförande meddelats av Kungl. Maj:t eller myndighet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

Kungl. Maj:t därtill förordnar. Genom brev av den 6 juni 1930 till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hava länsstyrelserna berättigats att under vissa förutsättningar
och villkor bevilja dylikt tillstånd.

I sin skrivelse av den 10 februari 1934 har arbetslöshetskommissionen anfört
bland annat följande:

Kommissionen har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de svårigheter,
som kunna antagas uppkomma, då ett vägarbete, avseende allmän väg,
igångsatts såsom statligt eller statskommunalt reservarbete men måst avbrytas
på grund av förändrade förhållanden i arbetslöshetshänseende. Kommissionen
hemställer därför, att bestämmelse i kungörelsen införes därom, att
vederbörande väghållningsskyldige icke skola betagas möjligheten att till sådant
arbetes färdigställande erhålla statsbidrag av andra medel än de, som
anvisats till arbetslöshetskommissionens verksamhet.

Detta syfte skulle tydligen även kunna vinnas på det sätt, att en sådan
ändring vidtoges att, då fråga är örn statskommunala reservarbeten, vägdistrikten,
utan hinder av att tillstånd till arbetets påbörjande icke erhållits,
bleve bibehållna vid möjligheten att senare erhålla statsbidrag i vanlig ordning
till fortsättande av ett arbetsföretag, vilket igångsatts såsom dylikt arbete
men senare nedlagts på grund av förändringar i arbetslöshetens omfattning.

Ifrågavarande spörsmål sammanhänger nära med det sätt, varpå samarbetet
mellan arbetslöshetskommissionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämpligen bör ordnas beträffande de såsom statliga eller statskommunala
reservarbeten anordnade vägarbetena. Fråga har i sådant hänseende uppkommit
örn sådana anordningar, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle erhålla
större inflytande över arbetenas planläggande och utförande än som för
närvarande är fallet. Jag är emellertid nu icke beredd att fatta ståndpunkt
härutinnan. Vid sådant förhållande torde arbetslöshetskommissionens förevarande
framställning icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd. Det
lärer böra ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid meddela de föreskrifter,
som må anses påkallade.

Maximering av dagunderstödets storlek.

Beträffande de i 44 § av hjälpkungörelsen meddelade bestämmelserna angående
maximering av dagunderstödets storlek bar arbetslöshetskommissionen
i skrivelsen den 10 februari 1934 anfört följande:

Med stöd av det för hjälpverksamheten normerande uttalande, som gjordes
av 1922 års riksdag, har kommissionen städse ansett sig ha ägt befogenhet att
maximera dagunderstödets storlek. Då icke heller 1933 års riksdag vid omprövningen
av reglerna för hjälpverksamheten fann anledning att föreskriva
någon ändring beträffande på förevarande område tillämpad ordning, torde sålunda
den praxis, kommissionen följt, få anses hava blivit sanktionerad av statsmakterna.
Slutligen innehåller 47 § i gällande författning ett åläggande för
kommissionen att övervaka dagunderstödsverksamheten, varvid särskilt understrukits
vikten av att statsmedel icke användas i större utsträckning än hjälpbehovet
kräver. I anslutning härtill har kommissionen tillerkänts befogenhet
att besluta, att statsbidrag till sådan hjälpverksamhet icke vidare eller endast
i minskad omfattning skall utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 193jk 1 sami. Nr S85—£86.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Departe ments chefen.

Den nuvarande formuleringen av 44 § synes emellertid giva vid handen, att
en kommun har obetingad rätt att utdela dagunderstöd med intill 2/3 av den
lägsta grovarbetarelön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd omfattning beredas.

Med hänsyn till önskvärdheten av att full klarhet ernås i denna fråga och
da det dessutom synes kommissionen ändamålsenligt, att kommunernas befogenhet
att utdela dagunderstöd begränsas till av kommissionen fastställt maximibelopp,
dock högst 2/3 av ortens grovarbetarelön, får kommissionen hemställa,
att en sådan ändring i författningstexten vidtages, som tillgodoser de
av kommissionen här anförda synpunkterna.

Såsom framgår av vad arbetslöshetskommissionen anfört, har kommissionen
allt sedan år 1922 med stöd av ett av riksdagen då gjort uttalande vid beviljande
av statsbidrag till kontantunderstöd städse fastställt det maximibelopp, som
av vederbörande kommun må utgivas i dagunderstöd. Det innebär således
icke någon ändring i sak, därest uttrycklig bestämmelse örn rätt för arbetslöshetskommissionen
att maximera dagunderstödets storlek nu införes i kungörelsen.
Jag finner ej anledning till erinran emot arbetslöshetskommissionens
härom gjorda framställning.

I den förut omnämnda, av arbetslöshetskommissionen utgivna publikationen
»Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa» finnes å sid.
84 intagen en tabell över de normalbelopp, som av kommissionen för närvarande
tillämpas vid fastställandet av dagunderstödet i olika kommuner. I tabellen
har dagunderstödets storlek satts i relation till den för orten fastställda
reservarbetslönen. För ensam person, som fyllt 18 år, uppgår exempelvis
dagunderstödet till 2 kronor vid en reservarbetslön av 9 kronor och till 95 öre
vid en reservarbetslön av 2 kronor 50 öre.

Jag vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att de sålunda bestämda
normalbeloppen ej betraktas såsom maximibelopp utan att kommissionen
i varje särskilt fall avväger skäligheten av de belopp, som kommun
berättigas utgiva. Detta är av vikt med hänsyn särskilt därtill, att dagunderstöd
enligt gällande bestämmelser ej annat än i särskilt angivna undantagsfall
må suppleras genom fattigvårdens försorg. Om dagunderstödet skulle
fastställas till ett belopp, som icke medgåve en nödtorftig försörjning, komme
följden härav säkerligen att bliva, att praktiskt taget hela klientelet överföres
till försörjning genom fattigvården. Enligt vad jag erfarit har arbetslöshetskommissionen
sin uppmärksamhet fästad vid nu berörda förhållande. I
vissa av de större städerna utgår sålunda för närvarande efter medgivande av
kommissionen dagunderstödet med högre belopp än den eljest tillämpade normalskalan
angiver.

I andra stycket av 44 § meddelas bestämmelser angående maximering av
dagunderstödet i det fall, att den arbetslöse åtnjuter bidrag från arbetslöshetskassa
eller arbetsgivare eller eljest i anledning av arbetslösheten är lagligen
berättigad till regelbundet utgående understöd. Under tid, då sådant bidrag
eller understöd utgår, må dagunderstöd med statsbidrag till honom utgå,
dock högst med så stort belopp, att detsamma jämte bidraget eller under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 35

stödet uppgår till två tredjedelar av den för orten fastställda grovarbetarlönen.

Någon erinran lärer icke vara att göra emot den princip, som ligger till
grund för berörda bestämmelser, under förutsättning att det bidrag eller understöd,
som sålunda utgives från annat håll, icke till viss del bekostas av
allmänna medel; givetvis bör dock vid behovsprövningen skälig hänsyn tagas
till detsamma liksom till inkomst eller tillgångar av annat slag. För den
händelse arbetslöshetsförsäkring införes i huvudsaklig överensstämmelse med
det i propositionen nr 38 till innevarande års riksdag framlagda förslaget, kommer
emellertid daghjälpen från de erkända arbetslöshetskassorna att bestå av
medel, till vilka staten bidrager. Att dagunderstöd med statsbidrag utgår
samtidigt med daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa torde vid sådant förhållande
icke kunna anses vara förenligt med god ordning. Det lärer därför
vara erforderligt att, därest arbetslöshetsförsäkring genomföres på grundval
av förslaget, stadga förbud mot utgivande av dagunderstöd med statsbidrag
under tid, då den arbetslöse åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

Statsbidrag till hyreshjälp.

Såsom av redogörelsen för direktiven för den statsunderstödda hjälpverksamheten
framgår, beviljas statsbidrag till beredande av hyreshjälp av arbetslöshetskommissionen
för ett kalenderkvartal i sänder samt utgår med hälften
av envar person tilldelad hyreshjälp. Däremot hava ej, såsom exempelvis beträffande
statsbidrag till dagunderstöd, meddelats några bestämmelser angående
rätt eller skyldighet för arbetslöshetskommissionen att bestämma det högsta
antal arbetslösa, till vilka hyreshjälp med statsbidrag må utgå. Vid tillämpning
i ett besvärsärende av ifrågavarande regel har emellertid Kungl. Maj :t
grundat sitt beslut på den uppfattningen, att arbetslöshetskommissionen likväl
äger rätt att — med hänsyn till arbetslöshetens omfattning, det ekonomiska läget,
övriga arbetslöshetsåtgärder etc. — fastställa antalet personer, till vilka
hyreshjälp med statsbidrag må utgå. Vid avsaknad av bestämmelser i ämnet
har arbetslöshetskommissionen däremot ej ansetts vara skyldig att i sina
beslut meddela föreskrift om begränsning av verksamheten till visst antal
arbetslösa personer. I det nyss avsedda besvärsärendet har kommunen, då
arbetslöshetskommissionen icke gjort sådan begränsning, ansetts vara berättigad
till 50 procent bidrag till hela sin kostnad för ifrågavarande verksamhet.

Det torde kunna ifrågasättas, örn ej på denna punkt ett förtydligande av
bestämmelserna bör ske på det sätt, att ett tillägg göres i kungörelsen av motsvarande
innehåll som i 41 § stadgats beträffande dagunderstöd. Det skulle
sålunda stadgas, att arbetslöshetskommissionen har att bestämma det högsta
antal arbetslösa, för vilket för varje kalenderkvartal statsbidrag till hyreshjälp
må beräknas.

I samband med redogörelsen för arbetslöshetskommissionens verksamhet under
år 1933 kommer jag att meddela närmare upplysningar rörande hyreshjälpsverksamheten
under samma tid.

Kungl. Majlis proposition nr £35.

Departe ments chefen.

Tillämpning av olycksfallsförsäkring slag en vid arbeten i statliga arbetsläger.

Vid hjälpkungörelsens 52 §, som avhandlar särskilda åtgärder i anledning
av ungdomsarbetslösheten, har arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse av
den 10 februari 1934 anfört följande:

Fråga har uppkommit örn att olycksfallslagen borde tillämpas icke blott vid
olyckor, som drabba personer, vilka äro anställda vid statliga reservarbeten
(§ 33), utan att den även skulle äga tillämpning på olycksfall i arbete, som
inträffa vid statliga arbetsläger. Kommissionen har emellertid stannat vid att
allenast bringa spörsmålet i erinran, eftersom problemet örn ungdomsarbetslösheten
och därmed sammanhängande frågor för närvarande äro föremål för
utredning av särskilt tillkallade sakkunniga.

Av orsak, som jag senare kommer att närmare beröra, är jag ännu icke
beredd att taga ståndpunkt till de åtgärder, som erfordras för avhjälpande
av ungdomsarbetslösheten. I samband med min anmälan härav kommer jag
att till behandling upptaga förevarande av arbetslöshetskommissionen väckta
fråga.

♦ .

Åv riksdagen påkallade utredningar.

I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, har riksdagen hos Kungl. Majit hemställt
örn utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga
arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården,
dels beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp
utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten av
laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande,
dels rörande en rationell planläggning av kommunernas arbeten, därvid jämväl
spörsmålet örn den kommunala fondbildningen borde beaktas, dels ock beträffande
ett mera definitivt ordnande av frågan om centralorganet för den statliga
och statsunderstödda reservarbetsverksamheten samt för den statsunderstödda
kontanta arbetslöshetshjälpen än som kunde anses ligga i bibehållandet
av statens arbetslöshetskommission i dess nuvarande form och sammansättning.
Riksdagen har med avseende å motiveringen för de begärda utredningarna hänvisat
till vad särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 17
därom anfört.

Beträffande frågan örn förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen
samt den allmänna fattigvården anförde utskottet, att det ur olika synpunkter
vore i hög grad önskvärt, att en bestämd gräns kunde uppdragas mellan
dessa båda hjälpformer, så att sammanblandning undvekes och det icke
förekomme, att en och samma person samtidigt åtnjöte understöd från flera
håll för samma hjälpbehov. Utskottet uttalade emellertid härom, att en allmänt
gällande gränslinje icke kunde av utskottet föreslås på grund av den
anledning till lokal ojämnhet, som förelåge därigenom, att arbetslöshet icke i
och för sig grundade rätt till fattigvård utan meddelande därav i sådant fall
berodde på vederbörande kommuns fria prövning jämlikt fattigvårdslagens 2 §.
Vidare kunde den av utskottet tillstyrkta regeln örn arbetslöshetshjälp till dem,

Kungl. Maj:ts proposition nr ZS5.

som vistades å annan ort än mantalsskrivningsorten, icke anses innebära en definitiv
lösning. Därjämte borde frågan örn ett bättre samarbete mellan arbetslöshetskommittén
och fattigvårdsstyrelsen till förhindrande av dubbelunderstöd
utredas. Vid utredningen borde beaktas sambandet med motsvarande problem
beträffande förhållandet mellan fattigvården och andra socialförsäkringsgrenar,
ett spörsmål, som läge under behandling hos särskilda sakkunniga, de
s. k. organisationssakkunniga. Med hänsyn till den synnerligen stora aktualitet,
som frågan ägde med avseende a arbetslöshetshjälpen, vore det emellertid
i hög grad önskvärt, att denna del av problemet bringades åtminstone något
närmare sin lösning och upptoges till förnyad behandling utan att förslag avvaktades
beträffande förhållandet mellan socialförsäkringen och fattigvården
i allmänhet.

Utskottet förklarade sig anse, att nuvarande förhållanden med avseende å
den kommunala icke statsunderstödda arbetslöshetshjälpen i många avseenden
vöre otillfredsställande. Detta gällde särskilt franvaron av enhetlig reglering
och kontroll. Utskottet hänvisade till en av statens arbetslöshetskommission
på begäran av utskottet verkställd utredning örn arbetsvillkoren vid de kommunala
reservarbetena, varav framginge, att arbetslönerna vore ytterligt skiftande,
samt anförde vidare, att motsvarande ojämnhet torde råda beträffande
kommunernas inställning till andra frågor, som tarvade en utförlig reglering.
Utskottet yttrade därjämte, att ett klarläggande vore önskvärt beträffande omfattningen
av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds
karaktär. Utskottet fann det emellertid icke vara möjligt att föreslå
riksdagen att skrida till definitiva åtgärder utan ansåg en ytterligare utredning
nödvändig, innan ståndpunkt toges till berörda frågor.

Utskottet uttalade härefter, att utskottet vid sin behandling av förevarande
frågor icke kunnat undgå att beakta ett gammalt spörsmål rörande kommunernas
inställning till mötande av kristidsproblemen. Utskottet erinrade om
att de s. k. statliga beredskapsarbetena vilade på den uppfattningen, att det
måste anses riktigt, att staten koncentrerade sin företagsverksamhet till depressionstider,
då det enskilda initiativet i stor utsträckning fattades, och i
stället inskränkte sin verksamhet under högkonjunktur, då god tillgång funnes
till arbetstillfällen. Det vore från denna synpunkt önskvärt, att kommunerna
ägde möjlighet och uppmuntrades att på motsvarande sätt planera för framtiden.
En dylik planering mötte för närvarande hinder i kommunallagarnas
regler därom, att inkomst- och utgiftsstaten fastställdes för varje år såsom en
enhet för sig. En utredning syntes böra företagas rörande vad som kunde åtgöras
för att i dessa hänseenden åstadkomma en jämväl ur statens synpunkt
önskvärd förändring. I samband härmed stöde tydligen motsvarande regel örn
förbud mot kommunal fondbildning. Vid utredningen borde spörsmålet härom
röna vederbörligt beaktande.

Beträffande frågan örn centralorganet för den statliga och statskommunala
reservarbetsverksamheten samt för den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen
uttalade utskottet, att, då man finge räkna med att de statliga arbetslöshetsåtgärderna
komme att bliva en under längre tid bestående anor

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ning, man torde böra eftersträva ett mera definitivt ordnande av denna fråga,
än som kunde anses ligga i bibehållandet av statens arbetslöshetskommission i
dess nuvarande form och sammansättning. Vid utredningen härom borde beaktas
de olika uppslag till frågans lösning, som i skilda sammanhang framkommit,
av vilka utskottet ville nämna verksamhetens inflyttande i socialstyrelsen,
där en pa särskilt sätt sammansatt byra skulle handhava densamma, samt inrättandet
av ett permanent ämbetsverk av den mera traditionella typen. Frågan
ägde således nära sammanhang med spörsmålet örn en mer eller mindre genomgripande
omorganisation av socialstyrelsen, en fråga örn vilken riksdagen
vid skilda tillfällen uttalat, att den borde snarast möjligt bringas till sin lösning.
i

De i skrivelsen framställda utredningsyrkandena hava ännu icke kunnat
upptagas till slutlig prövning av Kungl. Maj :t. Emellertid har jag inom
socialdepartementet latit verkställa en förberedande utredning beträffande
frågan örn reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen
i dess olika former och den allmänna fattigvården. I samband därmed
har inom departementet utförts en särskild utredning rörande innebörden av
gällande rätt i fråga örn kommuns befogenhet att lämna arbetslöshetshjälp
utan fattigvårds karaktär.

Genom den av statens arbetslöshetskommission på begäran av särskilda utskottet
vid 1933 ars riksdag verkställda utredningen örn arbetsvillkoren vid de
kommunala reservarbetena har material erhållits för bedömande av det sätt,
varpå kommunerna ordnat denna del av den rent kommunala arbetslöshetshjalpen.
Däremot har någon mera fullständig utredning hittills icke funnits
angående den kontantunderstödsverksamhet för avhjälpande av nöd på
grund av arbetslöshet, som åtskilliga kommuner bedriva utan bidrag av statsmedel.
Kontanta understöd utan statsbidrag hava, såsom framgår av de till
statens arbetslöshetskommission ingivna månadsrapporterna, i de flesta fall utgivits
av fattigvårdsstyrelsens, huvudsakligen i form av s. k. frivillig fattigvård
enligt 2 § i lagen örn fattigvården. I åtskilliga kommuner hava dessa
understöd dock utgivits av arbetslöshetskommittéerna. Slutligen hava i ett
mindre antal kommuner understöden utgivits genom bägge nu nämnda organ i
förening. För vinnande av en närmare belysning av det sätt, varpå kommunerna
ordnat den del av arbetslöshetshjälpen, som ej består i anordnande av
arbeten och ej heller i utgivande av kontantunderstöd med statsbidrag,
och för erhållande av ytterligare material till bedömande av frågan örn behovet
och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens
bekämpande hava genom länsstyrelserna från rikets samtliga kommuner
införskaffats detaljerade uppgifter i frågor, som upptagits på ett inom socialdepartementet
upprättat frågeformulär. Utredningen har särskilt avsett
att belysa omfattningen av den kontanta understödsverksamheten utan statsbidrag,
frågan örn samarbetet mellan olika kommunala myndigheter samt i vad
mån villkoren för erhållande av ifrågavarande understöd skilja sig från de
för hjälpverksamhet med statsbidrag föreskrivna direktiven. Det från kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

munerna inkomna vidlyftiga utredningsmaterialet är för närvarande föremål
för bearbetning inom departementet.

Såsom utskottet anfört, sammanhänger frågan örn åtskiljande av arbetslöshetshjälpen
i dess olika former och den allmänna fattigvården nära med frågan
örn åstadkommande av en större enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna
av den sociala hjälpverksamheten. Sistnämnda fråga är för utredning
överlämnad till de s. k. organisationssakkunniga. De sakkunniga hava numera
i en till mig överlämnad promemoria meddelat, att de vid sina undersökningar
jämväl behandlat förhållandet mellan fattigvård och arbetslöshetshjälp. I
promemorian uttalas vidare, att en viktig del av detta spörsmål vore frågan,
huruvida fattigvårdsstyrelser och arbetslöshetskommittéer borde sammanslås
eller huru samarbetet dem emellan borde ordnas. De sakkunniga framhålla, att
i varje fall frågan om en fullständig sammanslagning av de båda organen ej
lämpligen kunde utbrytas ur sitt sammanhang för att upptagas till behandling
vid en särskild utredning. Vidare anföres i promemorian, att vissa materiella
bestämmelser i fattigvårdslagen, exempelvis 2 § och dess tillämpning under arbetslöshet,
också hade visat sig stå i nära samband med de organisationsfrågor,
som närmast överlämnats åt de sakkunniga. Jämväl på detta område kunde
sålunda de sakkunnigas arbete komma att beröra en del av den av riksdagen
begärda utredningen. Slutligen uttala de sakkunniga, att deras utredning,
i den mån det bleve nödvändigt för att fullgöra arbetet enligt de förut givna
direktiven, komme att jämväl omfatta materiella frågor. Helt syntes dock
icke de i riksdagsskrivelsen berörda frågorna täckas av de sakkunnigas uppdrag.

I det läge, vari frågan sålunda befinner sig, är det uppenbarligen icke möjligt
att fatta ståndpunkt i något av de spörsmål berörande arbetslöshetshjälpen
och fattigvården, beträffande vilka riksdagen hemställt örn utredning. Innan
bearbetningen av det från kommunerna införskaffade utredningsmaterialet avslutats
och såmedelst en mera fullständig överblick vunnits över de nuvarande
förhållandena å olika orter, lärer det ej vara möjligt att avgöra, örn
och i vilka avseenden en ytterligare utredning kan eller lämpligen bör verkställas
utan att avbida resultatet av organisationssakkunnigas undersökningar.

Jämväl frågan om en rationell planläggning av kommunernas arbeten har
inom socialdepartementet varit föremål för förberedande utredningar och överväganden.
I detta sammanhang har även till behandling upptagits frågan örn
den kommunala fondbildningen. Ett med rätten till fondbildning nära sammanhörande
spörsmål är vidare bestämmandet av kommunernas underställningsfria
lånerätt. Beträffande sistnämnda fråga bär riksdagen i skrivelse
den 18 februari 1932, nr 42, hemställt örn viss utredning. Det är min avsikt
att med det snaraste göra nu nämnda frågor till föremål för närmare utredning
i ett sammanhang.

Frågan om bibehållande av statens arbetslöshetskommission såsom centralorgan
för den statliga och statskommunala reservarbetsverksamheten samt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

den statsunderstödda kontanta arbetslöshetshjälpen lärer, såsom utskottet
jämväl yttrat, böra upptagas till behandling i samband med spörsmålet örn en
omorganisation av socialstyrelsen. Av skäl, som jag bär icke torde behöva
utveckla, är det ännu icke möjligt att till prövning upptaga sist avsedda
spörsmål. Beträffande sammansättningen av kommissionen har Kungl. Maj:t
den 29 september 1933 föreskrivit, att kommissionen skulle från den 9 oktober
1933 bestå av sju ledamöter, med rätt för kommissionen att till viss eller vissa
ledamöter hänskjuta avgörandet av särskilt ärende eller särskild grupp av
ärenden. Till ledamöter i kommissionen hava därefter förordnats två representanter
för arbetsgivarnas och två för arbetarnas organisationer.

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1933 m. ni.

Innan jag härefter övergår till en uppskattning av medelsbehovet för nästa
budgetår, anhåller jag att till belysning därav få lämna en redogörelse för
arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1933.

Statistiska uppgifter.

I arbetslöshetskommissionens förut omnämnda skrivelse av den 15 december
1933 har kommissionen bland annat lämnat en utförlig redogörelse för den
under år 1933 bedrivna hjälpverksamheten. Denna skrivelse är såsom bilaga
fogad vid statsverkspropositionen, Utgifter för kapitalökning, bilaga 3, punkt
2. Till den av arbetslöshetskommissionen sålunda lämnade utförliga redogörelsen
över verksamheten tillåter jag mig att hänvisa.

I sin skrivelse den 16 februari 1934 med definitiv framställning örn bland
annat anslag till verksamheten för nästkommande budgetår har arbetslöshetskommissionen
meddelat vissa kompletterande uppgifter till den tidigare lämnade
redogörelsen.

Till. belysande av arbetslöshetskommissionens verksamhet torde här ur
kommissionens nämnda båda skrivelser i ett sammanhang få återgivas vissa
statistiska uppgifter.

De vid statliga reservarbeten under år 1933 anställda arbetarnas antal har
vid utgången av respektive månader varit följande, nämligen:

januari.......... 16,253 juli . .

februari ......... 17,275 augusti . .

mar®........... 17,933 september .

april ........... 18,504 oktober . .

paj............ 20,541 november .

Jun*............ 22,175 december

23,707

23.683

22.934

20,676

17,691

16,374

Efter nedgången under vintern har antalet reservarbetare åter kraftigt
stegrats. Av arbetslöshetskommissionens senaste veckobesked över antalet vid
statliga reservarbeten anställda framgår sålunda, att antalet sådana arbetare
den 24 februari 1934 utgjorde 21,478.

Antalet statliga reservarbetsplatser utgjorde 233 vid 1933 års början och
304 vid årets slut. Vid utgången av januari 1934 utgjorde antalet 319.

Med anledning av riksdagens uttalande, att hjälpverksamheten, så långt ske
kunde, borde inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

lösa, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1933 arbetslöshetskommissionen
att snarast vidtaga sådana förberedande åtgärder, som erfordrades
för att, därest förhållandena funnes så påkalla, arbetsstyrkan vid statliga
reservarbeten under vinterhalvåret 1933—1934 skulle kunna successivt
uppbringas till minst 30,000 man. I skrivelse den 10 november 1933 meddelade
härefter arbetslöshetskommissionen, att kommissionen vidtagit olika åtgärder
för ökad ar betsanskaffning men att det på grund av skilda orsaker likväl
icke varit möjligt att nå upp till en arbetsstyrka av 30,000 man.

Till belysning av omsättningen inom arbets styris an vid de statliga reservarbetena
må följande uppgifter lämnas:

Omsättningen per vecka av arbetare vid de statliga reservarbetena"1/?—50/» 1983» >■

1933	Den totala arbets-styrkans storlek	Antalet under vec-kan nyan-ställda arbetare	Antalet under vec kan av-gångna arbetare1	Antalet avgångna och till-komna ar-betare un-der veckan	Omsätt-ningen i % av ar-bets-styrkan	Antalet avgångna arbetare i * av arbets-styrkan
1 juli........	22,355	713	410	1,123	5.0	1.8
8 » ........	23,103	1,077	329	1,406	6.1	1.4
15 > ........	23,564	786	325	1,111	4.7	1.4
22 » ........	23,963	665	266	931	3.9	1.1
29 > ........	24,247	612	328	940	3.9	1.4
5 augusti.......	24,223	408	432	840	3.5	1.8
12 > .......	24,058	357	522	879	3.7	2.2
19 > .......	24,124	461	395	856	3.5	1.6
26 > .......	24,161	466	429	895	3.7	1.8
2 september......	23,928	464	697	1,161	4.9	2.9
9 > ......	23,775	444	597	1,041	4.4	2.5
16 > ......	23,458	280	597	877	3.7	2.5
23 » ......	23,544	685	599	1,284	5.6	2.5
30 » ......	23,186	467	825	1,292	5.6	3.6
7 oktober .......	22,826	437	797	1,234	5.4	3.5
14 » .......	22,646	385	565	950	4.2	2.6
21 . .......	22,184	353	815	1,168	5.3	3.7
28 » .......	21,857	522	849	1,371	6.3	3.9
4 november......	20,950	247	1,154	1,401	6.7	5.6
11 » ......	20,266	373	1,057	1,430	7.1	5.2
18 » ......	19,601	485	1,150	1,635	8.3	5.9
25 > ......	19,096	554	1,059	1,613	8.4	5.6
2 december......	18,366	391	1,121	1,512	8.2	6.1
9 » ......	18,206	567	727	1,294	7.1	4.0
16 > ......	18,171	705	740	1,445	7.9	4.1
23 » ......	17,371	249	1,049	1,298	7.6	6.0
30 > .....	17,043	100	428	528	3.1	2.6

1 Avgången är beroende dels på hemsändning av arbetare till följd av reseTvaibetes färdigställande,
delB på sjukdom, anställning å öppna arbetsmarknaden m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 885.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1933 bestämt, att de nya
föreskrifterna angående fastställandet av reservarbetslönen skulle träda i kraft
den 1 juli 1933 — med undantag för de enligt dittills gällande bestämmelser
fastställda ackord vid reservarbeten, vilka finge gälla längst intill den 1 augusti
1933 — förklarade arbetslöshetskommissionen, att de vid halvårsskiftet gällande
grovarbetarlönerna skulle från samma tidpunkt vara att anse och tilllämpas
såsom reservarbetslöner. Härefter har kommissionen, med beaktande
av vad riksdagen uttalat angående angelägenheten av att oftare än dittills
skett undersöka, huruvida anledning funnes att vidtaga jämkning i den senast
fastställda grovarbetar- och alltså även reservarbetslönen, från arbetslöshetskommittéerna
införskaffat uppgifter örn förekommande löner för grov- och
liknande arbetare, skogs- och lantarbetare m. fl. med avseende på läget den
1 december 1933. Den med stöd av det inkomna materialet avsedda allmänna
prövningen av reservarbetslönerna pågår inom kommissionen.

I mitten av november 1933 voro reservarbetslöner av kommissionen fastställda
för tillhopa 894 kommuner till belopp, växlande mellan 9 och 3 kronor.
Antalet kommuner i respektive lönegrupper utgjorde:

—	kronor . .	1 kommun (Stockholm)	5	50 kronor.	... 51 kommuner
—	» . .	6 kommuner	5	- > å.	... 121	5>
50	3> . .	2		4	50 » .	... 228	S>
—	2> . .	8	»	4	— r > r.	... 302	»
50	» . .	16		3	50 » .	... 95
—	» . .	38		3	— .	. . . ■* 26

Rörande den omfattning, i vilken besvärsnämnden för reservarbetslöner tagits
i anspråk, må nämnas, att under senare halvåret 1933 till nämnden inkommit
223 ärenden. Av dessa ärenden hava 147 avgjorts genom beslut eller
på annat sätt avförts samt 76 balanserats till innevarande år. I 29 fall hava
av arbetslöshetskommissionen gjorda lönesättningar ändrats. I 15 fall har
skiljaktig mening anförts i nämnden.

Arbetarnas medeldag sförtjänster vid de statliga reservarbetena hava under

år 1933 utgjort: januari.......		juli.....	... 4: 61	kronor
februari.......	. . 4: 23	»	augusti ....	... 4: 84	2>
mars........		»	september. . .	... 4: 98	»
april........		»	oktober ....	. . . 4:95	2>
maj.........	. . 4: 39	»	november . . .	... 4: 91
juni.........		»	december . . .	. . . . 4: 76	»

Härtill kommer värdet av vissa naturaförmåner såsom fri bostad å förläggningarna,
servis, ortstillägg m. m.

De angivna förtjänstsiffrorna representera medeltal, vilkas storlek påverkas
av den omfattning, i vilken arbetena äro förlagda till orter med lägre eller
högre löner. Av siffrorna framgår, att de nya lönedirektiven medfört en icke
oväsentlig höjning av reservarbetarnas löner.

Kungl. Majlis proposition nr 885

Till närmare belysning av de statliga reservarbetenas värde för de i arbetena
anställda ävensom till upplysning örn relationen mellan arbetsförtjänster
och administrationskostnader må hänvisas till följande tablå.

Tablå över de statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och över de olika del*
kostnaderna i procent av arbetenas brnttokostnader.

	1931-	-1932		1932	1933
	1932—1933	Juli	Äng.	Juli	Äng.
	Per		Per		Per		Per		Per		Per
	arb.-	%	arb.-	£	arb.-	%	arb.-	%	arb.-	%	arb.-	%
	dag	dag		dag		dag		dag		dag
Central förvaltning:
Avlöningar och arvoden ....	0:11	1.6	0: 10	1.4	—	—	—	—	—	—	—	—
Kontorsomknstnader......	0:08	1.1	0: 06	0.9
Resor, vilka ej konna fördelas .	0: 01	0.1	0: 01	0.1
Diverse kostnader.......	0: 01	0.2	0: 01	0.1	—	—	—	—	—	—
Summa centrala kostnader	0:21	2.9	0:18	2.8	0:11	1.7	0:13	2.1	''0:06	10.9	l0:08
Arbetsplatsernas kostnader:								61.7	4: 35	63.1	4:56	62.9
Arbetslöner, effektiva.....	4:26	58.6	4:08	56.8	4: 20	64.3	4:00
> ineffektiva ....	0:05	0.7	0:04	0.5				4.0	0:30	4.3	0:31	4.3
> specialarbetare . .	0:28	3.8	0:30	4.2	0: 27	4T2I	0: 26
Samma löner	4:59	63.1	4:42	61.s	4:47	68.s	4:26	65.7	4:65	67.1	4:87	67.i
Ortstillägg..........	0:12	1.7	0:06	0.9	0:08	1.3	0:08	1.2	0: 04	0.6	0:04	0.6
Olycksfall.......... Arbetarnas resor.......	0:15	2.0	0:14	1.9	0:10	1.5	0:11	1.7	0:08	1.2	0:09	1.8
0:08	1.1	0:04	0.6	0: 01	0.2	0: 01	0.2	0: 01	0.1	0:02	0.2
Förläggningskostnader.....	0: 42	5.8	0: 30	4.2	0: 24	3.6	0:25	3.8	0: 20	2.9	0:18	2.5
Summa övriga utgifter för arbetarna Samma löner och övriga utgifter	0:77	10. e	0:54	7.e	0:43 4:90	6.6 75.1	0:45 4: 71	6.9 72.6	0:33 4:98	4.8 72.2	0:33 5:20	4.8 71.8
för arbetarna	5:36	73.7	4:96	69.1
Led ning skostnader:								4.1	0:28	4.1	0: 25	3.4
Avlöningar (netto)2......	0: 27	3.7	0: 31	4.3	0:25	3.8	0: 27
	0:05	0.7	0:06	0.8	0: 04	0.6	0: 05	0.7	0:04	0.6	0: 04	0.6
Förmana- och lagbaspengar . .	0: 10	1.4	0: 09	1.3	0:10	1.5	0:09	1.5	0:10	1.4	0: 09	1.2
Arbetsplatsernas ledningskostnader	0:42	5.8	0:46	6.i	0:39	5.9	0:41	6.3	0:42	6.1	0:38	5.i
Materialkostnader m. m.:											0: 66
Materialier..........	0: 84	11.6	0:91	12.7	0:55	8.4	0: 64	9.8	0: 57	8.3	9.1
Transportkostnader......	0: 40	5.6	0: 63	^7,	0: 55	8.4	0: 58	8.9	0:81	11.7	0: 90	12.4
Skadeersättningar.......	0:01	0.1	0: 01	0.1		0.4	0:02	0.3	0: 02	0.3	0:02	0.2
Kontorsomkostnader......	0: 02	0.3	0:03	0.4	0:02
Diverse kostnader....... Stakningskostnader och kontroll-	0:01	_ 0.1	0:01	0.1	0: 01	0.1	”		0: 04	0.6	0:01	0.1
arvoden ..........
Arbetsplatsernas kostnadssnmma	7:06	97.1	7:01	97. s	6:42	98.3	6:36	97.9	6:84	99.1	7:17	98.9
Summa centralförvaltning och arbetsplatser	7:27	100. o	j 7:19	100.0	6:53	100.0	6:49	100.0	6:90	100.0	7: 25	100.0
Ersättningar för utfört arbete och							0: 36	5.5	1:07	15.4	0: 49	6.7
ortstillägg..........	0:38	5.2	0:53	7.3	0:07	1.0
Nettokostnad	6:89	94.8	6:66	92.7	6:46	99.0	6:13	94.6	5:83	84.6	6: 76	93.3
1 Beräknad andel av kommissio-		1
nena totala förvaltningskostnad. * d. v. s. efter avdrag av arbets-givarnas bidrag, som uppgift till . .	0: 04	: o.5	J 0:02	0.8	0: 02	0.4	—	—	—	O.o	—	0.0

Kungl. Majda proposition nr 285.

För de åtta första månaderna av år 1933 hava kostnaderna per dagsverke
varit följande.

Brutto kronor Netto kronor
1933 per dagsverke per dagsverke

januari......... 7:23 6:80

februari......... 6:91 6:83

mars........... 6:79 6:34

april .......... 7:47 7:25

maj........... 7:05 6:54

juni........... 8:28 7:53

juli........... 6:90 5:83

augusti......... 7:25 6:76

Hjälpformen stat skommunala reservarbeten har under det senaste året kommit
att Idiva en av hjälpverksamhetens huvudformer. Följande tablå utvisar
de däri anställdas antal under envar av årets månader tiden 1931—-1933.

				1931	1932	1933
	januari . . .			900	3,016	8,483
	februari . . .			1,199	4,018	9,684
	mars.....			1,502	4,516	10,945
	april ....			1,361	4,863	10,476
	maj.....			1,285	4,900	10,754
	juni.....			1,199	5,645	11,852
	juli.....			785	5,346	10,998
	augusti . . .			737	5,232	11,367
	september . .			863	6,150	12,139
	oktober . . .			1,358	7,418	14,564
	november . .			1,683	7,975	14,207
	december . .			2,415	8,494	12,241
Medeldags förtjänsterna	vid de	statskommunala reservarbetena hava under
år 1933 utgjort:
januari
februari		4: 56	2>	augusti .
mars		4: 80	2>	september ....	... 5:29 »
april		4: 64		oktober .		... 5:30 »
maj . .		4: 74	»	november ....	... 5:33 »
juni .		4: 55		december . . . .	... 5:63 >

Jämförda med arbetsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena ligga medeldagsförtjänsterna
vid statskommunala reservarbeten sålunda på en något
högre nivå, beroende på att en väsentlig del av de sistnämnda bedrivas i städer
och industribetonade landskommuner, under det att de förstnämnda till övervägande
delen äro förlagda till jordbruks- och skogskommuner med deras lägre
löneläge. Jämväl vid de statskommunala reservarbetena hava förtjänsterna
stegrats genom de nya lönedirektiven.

Antalet kommuner, som haft statskommunala reservarbeten i gång, bar
stigit från 182 i januari 1933 till 415 i januari 1934. Följande tabell utvisar

Kungl. May.ts proposition nr 285.

fördelningen på städer oell landskommuner av antalet kommuner, som under
åren 1931—1933 åtnjutit förhöjt statsbidrag till statskommunala reservarbeten.

Period	55	%	60 %	65 %	70 55	75 %	80 %	85 %	90 *	95 %	Summa summarum
st.	lk.	s:a	St.	lk.	s:a	8t.	ik.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a
1931 ....					3	3		3	3				2	6	8	_	1	i	_	_	_	—	3	3	—	—	—	2	16	18
1932 ....	_	_	_	l	14	15	1	10	11	—	5	5	5	32	37	—	4	4	3	3	6	2	28	30	—	—	—	12	96	108
Vi-’7« 1933	l	7	8	j 7	25	32	—	11	11	—	9	9	4	36	40	1	13	14	3	7	10	2	42	44	—	—	—	18	150	168
Vt-»1/»» 1933	—	15	15	8	21 29	1	16	17	—	17	17	4	36	40	ilia	20	1	13	14	7	24	31	—	29	29	22	191	213

I efterföljande tabell hava sammanfattats uppgifter rörande arbetslinjens
omfattning under åren 1931—1933.

Arbetslinjens omfattning'' 1931—1933.

Månad			Antal	ans	tällda			Summa anställda ! vid olika slag av arbeten	% av hela antalet rapporterade arbetslösa
vid statliga reserv-arbeten	vid statskommu-nala reservarbeten	vid rent kommu-nala reservarbeten
1931	1932	1933	1931	1932	1933	1931	1932	1933	1931	1932	1933	1931	1932	1933
Januari . .	4.983	12,099	16,253	900	3,016	8,483	5.486	11,530	16,785	11,369	26.645	41,521	28.2	25.7	21.9
Februari . .	6,188	14,015	17,275	1,199	4,018	9,684	6,690	13,934	18,597	14,077	31,967	45,556	33.8	29.6	25.0
Mars . . .	6,251	14,245	17,933	1,502	4,516	10,945	6,587	11,384	17,037	14,340	30,145	45,915	34.2	27.5	24.6
April . . .	6,501	13,879	18,504	1,361	4.863	10,476	5,060	10,384	13,298	12,922	29,126	42,278	32.8	26.2	23.9
Maj ... .	6,063	14,308	20,541	1,285	4,900	10,754	4,378	9,405	12,113	11,726	28,613	43,408	33.9	27.6	27.8
Juni ....	6,774	15,172	22,175	1,199	5,645	11,852	4,078	9,609	12,062	12,051	30,426	46,089	38.8	31.2	31.7
Juli ....	6,946	15,648	23,707 785	5,346	10,998	4,127	9,692	12,625	11,858	30,686	47.330	38 9	32.4	34.1
Augusti . .	6,923	15,865	23,683	737	5,232	11,367	4,601	10,080	12,918	12,261	31,177	47,968	34.3	31.2	33.8
September .	6,974	16.254	22 934	863	6,150	12,139	4,522	10,127	11,916	12,359	32,531	46,989	30.6	30.6	31.0
Oktober . .	7,445	16,055	20,67b	1,358	7,418	14,564	5,459	10,744	11,559	14,262	34.217	46,799	25.0	27.7	28.4
November .	8,556	15,713	17,69!	1,683	7,975	14,207	8,037	12,689	10.326	18,276	36,377	42,224	23.7	24.7	24.7
December	\| 9,163	14,590	16,374l\| 2,415	8,494	12,241	8,723	13,481	9,237	20,301	36,565	37,852	22.9	22.7	22.1

Vid utgången av januari 1934 voro anställda

vid statliga reservarbeten..........19,49b1 arbetare

» statskommunala reservarbeten...... 13,879 »

» rent kommunala reservarbeten......10,546 » .

eller således tillhopa 43,918 arbetare.

1 Uppgiften om antalet statliga
den fran arbetslöshetskom nissiouens
å sid. 54 och 55 återgivna siffrorna,

reservarbetare är hämtad från de veckovis avgivna styrkebeskearbetsplatser
och överensstämmer därför icke med de i tabellen
vilka grunda sig på arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

Arbetslöshetskommissionens kostnader under år 1933 för de statliga reservarbetena
utgjorde exklusive de centrala förvaltningskostnaderna 41,845,840
kronor. I statsbidrag till statskommunala reservarbeten utbetalade arbetslöshetskommissionen
under år 1933 7,448,273 kronor 71 öre.

Kontantunderstödsverksamhet med statsbidrag bedrevs under januari 1934 i
329 kommuner, fördelade länsvis på sätt följande tablå utvisar.

Stockholms stad........ 1

Stockholms län......23

Uppsala >...... 7

Södermanlands >......10

Östergötlands »......14

Jönköpings >...... 2

Kronobergs »...... 6

Kalmar >...... 9

Gotlands >...... 5

Blekinge >...... 9

Kristianstads »......19

Malmöhus >......18

Hallands »...... 3

Göteborgs och Bohus län	.... 21
Alvsborgs	>	.... 8
Skaraborgs		.... 6
Värmlands		.... 26
Örebro		.... 17
Västmanlands	>	.... 11
Kopparbergs Gävleborgs	>	.... 23 .... 30
V ästernorrlands	>	.... 34
Jämtlands	>	.... 10
Västerbottens	>	.... 5
Norrbottens	>	.... 12
		Summa 329

På grund av många kommuners svaga ekonomiska ställning i samband med
den utbredda arbetslösheten har förhöjt statsbidrag till kontantunderstödsverksamheten
mast utgivas till ett flertal kommuner, på sätt som framgår
av följande tablå.

Period	55 %	60 %	65 *	\| 70 *	75 %	80 %	85 #	90 %	95 %	Samma snmmarum
	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	8t.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	s:a	st.	lk.	•:a
1931....	_	_	_	_	1	i	_	_	_	_	1	i	1	10	ii		7	7				2	17	19		1	i	3	37	40
1932 ....	—	—	—	1	5	6	—	6	6		2	2	4	23	27	—	6	6	1	2	3	2	41	43	—	1	i	8	86	94
*/i -so/e 1933	4	6	10	2	18	20	—	12	12	—	10	10	3	27	30	—	17	17	1	9	10	2	51	53	—	1	i	12	151	163
V»-*1/» 1933	2	9	ii	3	9	12	—	13	18	—	12	121	1	23	27	—	13	18	1	13	14	1	26	27	—	33	33	11	151	162

Kontantunderstödsverksamheten hade år 1933 sin största omfattning under
mars manad, da 58,135 personer eller 31.1 procent av hela antalet rapporterade
arbetslösa uppburo dagunderstöd. Lägsta antalet dagunderstödda är att anteckna
för juni månad med 37,271 eller 25.6 procent av hela arbetslöshetsklientelet.

Följande tabell meddelar en sammanställning av antalet dels med statsbidrag
och dels med enbart kommunala medel understödda personer under åren
1931—1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.

Understödslinjens omfattning 1931—1933.

	Antal	understödstagare	Summa understöds-	Procent av bela antalet
Månad	med statsbidrag	med enbart kom-munala medel		tagare		rapporterade arbetslösa
	1931	1932	1933	1931	1932	1933	1931	1932	1933	1931	1932	1933
Januari . . .	1,383	16,740	43,110	4,498	7,292	20,213	5,881	24,032	63,323	14.6	23.2	33.6
Februari . . .	2,807	21,481	52,909	3,849	8,063	21,385	6,656	29,544	74,294	16.0	27.4	40.8
Mars.....	3,422	25,003	58,135	4,037	7,047	19,381	7,459	32,050	77,516	17.8	29.2	41.6
April ....	4,093	26,452	56,791	2,924	5,163	16,622	7,017	31,615	72,413	17.8	28.4	41.0
Maj.....	4,006	23,476	44,701	1,851	4,948	12,722	5,857	28,424	57,423	17.0	27.3	36.7
Juni.....	2,772	15,640	37,271	1,394	5,064	10,165	4,166	20,704	47,436	13.4	21.3	32.6
Juli.....	2,646	15,819	39,105	1,348	4,510	9,493	3,994	20,329	48,598	13.1	21.6	35.0
Augusti . . .	3,239	16,841	37,490	1,365	4,799	9,819	4,604	21,640	47,809	12.9	21.7	32.8
September* . .	3,887	17,192	40,841	1,427	5,159	9,445	5,364	22,351	50,286	13.3	21.0	33.2
Oktober . . .	3,501	22,275	47,198	2,540	5,897	8,746	6,041	28,172	55,944	10.6	22.8	33.9
November . .	6,083	28,269	50,842	3,852	7,688	11,012	9,935	35,957	61,854	12.9	24.5	36.2
December . .	11,869	35,475	57,001	6,045	10,238	14,079	17,914	45,713	71,080	20.1	28.4	41.6

Under januari 1934 utgåvos kontantunderstöd nied statsbidrag till 60,604
personer och med rent kommunala medel till 13,087 personer. Tillhopa erhöllo
således 73,691 personer kontantunderstöd.

Hjälpkungörelsens arbetspliktsbestämmelser hava under år 1933 vunnit tilllämpning
inom ett växande antal understödskommuner, vilket framgår av nedanstående
sammanställning.

% av samtliga

, Arbetsplikts- kommuner med kontant

31 a n a a tillämpande understödsverksamhet

kommuner med statsbidrag

januari......... 33 12.5

februari......... 54 17.7

mars........... 81 24. i

april.......... 115 37.8

maj........... 125 58. i

juni........... 113 68.5

juli........... 131 72.4

augusti......... 130 79.8

september........ 137 70.3

oktober......... 138 62.2

november........ 140 53.8

december ........ 113 37.2

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

Nedgången för december månad kan antagas vara tillfällig och betingas av
brist på lämpliga arbetsobjekt under vintern.

Den kontanta understödsverksamhetens totalkostnader uppgingo under hela
år 1933 till 30,799,224 kronor (prel.), därav i statsbidrag 19,557,188 kronor
(prel.), motsvarande i medeltal 63.5 procent av understödens totalbelopp.
Dagunderstödets genomsnittliga storlek per dag och huvudperson utgjorde
2:27 kronor (prel.) och statens andel därav 1:44 kronor (prel.).

Yrkestillhörigheten av de vid statliga och statskommunala reservarbeten
anställda samt de genom kontantunderstöd med statsbidrag understödda framgår
av den a sid. 50 och 51 intagna tabellen, som avser förhållandena per den
28 februari och den 31 oktober 1933.

Under år 1933 har arbetslöshetskommissionen på framställning fått Kungl.
Maj:ts medgivande att disponera sammanlagt 1,050,000 kronor till hyreshjälp
sverk samhet. Hyreshjälp åt arbetslösa med bidrag av statsmedel infördes
som supplerande hjälpform under den förra stora arbetslöshetskrisen.
[Verksamheten avvecklades emellertid år 1924 och har sedan icke återupptagits
förrän ar 1933. Behovet av dylik verksamhet har genomgående gjort
sig kraftigare gällande i städerna än på landsbygden. Antalet kommuner,
som bedrivit hyreshjälpsverksamhet med statsbidrag under år 1933, utgör 93
och fördelar sig på stads- och landskommuner såsom framgår av följande
tablå:

Irsta kvartalet 2:dra kvartalet

Städer .......	37	45
Landskommuner . .	22	25
Summa	59	70

3:dje kvartalet

4:de kvartalet

Arbetslöshetskommissionen har i meddelade föreskrifter fastställt vissa
maximibelopp för hyreshjälp till varje familjeförsörjare, vilka belopp ställts
i viss relation till storleken av det inom vederbörande kommun utgående dagunderstödet.
I följande tabell meddelas en översikt över hyreshjälpsbeloppens
storlek inom ett antal kommuner med olika social struktur, vilka utövat
hyreshjälpsverksamhet under praktiskt taget hela år 1933.

Kungl. Majlis proposition nr 885. 49

Hyreshjälpsbeloppens storlek i vissa kommuner under år 1933.

Kommun

Medgivet maximibelopp
per månad och familj e-försörjare

Tillämpade hyreshjälpsbelopp per månad och familje-försörjare1

Maximum

Minimum

Medeltal

1 kv.

2 kv.

3 kv.

4 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

1 kv.

2 kv.

3 kv.

Stockholm . .

39: —

3:-

1:50

31:85

34:48

32:97

i Sundbyberg . .

—

31: —

33: —

—

25: —

—

10:-

10: —

26:42

21:93

21:22

Botkyrka lk .

—

13: —

18: —

—

18: —

—

5: —

7:61

7: 84

10:93

Norrköping . .

—

21: —

25:50

—

21: —

—

3:-

4: —

14:34

13: 53

13:45

Kalmar . . .

—

21: —

—

25:50

—

4: —

—

12:14

11: 55

—

Oskarshamn

—

18: —

23: —

23:-

—

15:-

10: —

10:-

13:99

13: 79

13:68

Malmö ....

—

24:-

28:-

—

28:-

3:-

4:25

19:29

19:77

19: 90

: Trälleberg . .

—

21: —

25:50

—

25: —

—

5: —

14:65

14:35

13:82

Ystad ....

—

15: —

20:50

20: 50

—

18:-

—

5: —

8:-

12: 28

11: 91

13:74

Göteborg . . .

—

27: —

30:50

30: 50

—

30:50

—

3: —

2:-

19:10

18:35

20:22

Mölndal . . .

—

21: —

25:50

25: 50

—

16: —

—

5:-

3: —

13: 51

13:80

9:71

Uddevalla . .

—

18: —

23: —

—

23: —

5:50

14: 79

14:30

15:06

Trollhättan . .

—

18: —

23: —

23:-

—

23:-

—

7: —

17:07

17: 24

20: —

Örebro ....

—

24: —

28:-

28: —

—

15: —

7:33

15: —

16:01

15: 62

15: —

Västerås . . .

—

24:-

28: —

[24

—

18:-

2: 75

1: —

19: 33

19:09

13:73

Söderhamn . .

—

18: —

23: —

23:-

—

23:-

—

7:-

5: —

13: 44

13:95

14:01

Sundsvall . .

—

24:-

28: —

—

20: —

—

15:-

8: —

—

11:87

13:19

'' Alnö lk

15.-

15:-

20: 50

—

10: —

5:-

5: —

5:-

6:28

5:38

5:07

Sköns lk

15:-

20: 50

20:50

15: —

—

15: —

6: 67

5: -

5: —

11:23

10: 24

10:55

j Gällivare lk

—

21:-

25:50

25: 50

—

15: —

—

5:-

| —

10:38

10: 01

Tuna lk

15:-

20: 50

13: 50

11: 11

2: 66

2:66

8: 45

8:10

7:75

Jukkasjärvi lk

31:-

31: —

33:-

33: —

30:-

—

30: —

10: —

10:-

20:41

19:77

19: 95

Till hyreshjälpsverksamhet Ilar under år 1933 utanordnats tillhopa 622,226
kronor.

Vad beträffar arbetslöshetskommissionens verksamhet genom olika åtgärder
till bekämpande av ungdomsarbetslösheten, torde redogörelsen härför böra
lämnas i samband med frågan örn anslag till sådana åtgärder. Som jag tidigare
antytt, är jag nämligen icke beredd att nu taga ståndpunkt till de
åtgärder, som under nästkommande budgetår böra vidtagas till bekämpande
av ungdomsarbetslösheten. Här må endast nämnas, att för dylika ändamål
av Kungl. Majit under år 1933 ställts till förfogande sammanlagt
1,527,144 kronor samt att statens verkliga utgifter för ändamålet under samma
tid uppgått till 657,895 kronor 99 öre.

i) Fullständig redovisning över tillämpade hyreshjälpsbelopp under fjärde kvartalet 1933 har
ännu icke inkommit, varför ifrågavarande kolumner här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 835-—836.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235

Fördelning å yrken ar statliga och stats -

Yrkes grup- pering nr	Yrkesgrupp		Antal	Den 28	februari 1933 Pro-
i statliga reserv- arbeten anställda	i stats-kommu-nala reserv-arbeten anställda	kontant under-stödda med stats-bidrag (inklusive kursdel-tagare med un-derstöd)	med stats- bidrag hjälpta, sam- manlagt	av samt liga i statliga reserv-arbeten anställde	av samt-liga i stats-kommts-nala reserv-arbeten anställda
i	Jordbruk o. skogshushållning:
		1) Hemmansägare......	61	70	17	148	0.4	0.7
		2) Arrendatorer.......	19	45	31	95	0.1	0.5
		3) Kronotorpare......	42	37	39	118	0.2	0.4
A		4) Mindre jordbrukare, andra
		än ovan nämnda ....	324	251	511	1,086	1.9	2.6
		5) Hemmasöner.......	264	126	23 i	621	1.5	1.3
		6) Egentliga jordbruksarbetare	745	442	1,439	2,626	4.3	4.5
B		7) » skogsarbetare . .	1,961	894	3,238	6,093	11.4	9.2
II	Industri och hantverk m. m.:
A	Gruvdrift och malmförädling (in-
		begripet järnbruk).....	1,339	529	4,227	6,095	7.8	5.4
B	Jord-, sten- och glasindustri . .	2,608	635	2,796	6,039	15.2	6.5
C	Metall- och maskinindustri lin-
		begripet mek. verkstäder) . .	660	781	6,177	7,618	3.8	8.0
D	Trävaruindustri........	1,631	531	6,862	9,024	9.5	5.5
E	Byggnadsverksamhet.....	359	614	4,130	5,103	2.1	6.3
F	Läder-, hår-, gummi- o. d. industri	30	59	457	546	0.2	0.6
G	Textilindustri........	68	70	359	497	0.4	0.7
H	Beklädnadsindustri......	29	47	455	531	0.2	0.5
I	Närings- o. njutningsmedelsind.	69	106	787	962	0.4	1.1
J	Kemisk-teknisk o. belysningsind.	44	76	277	397	0.8	0.8
K	Trämasse- och pappersindustri .	116	65	1,355	1,536	0.7	0.7
L	Grafisk industri.......	9	13	204	226	0.1	0.1
M	Industri och hantverk, ej särsk.
		specif............	161	150	1,133	1,444	0.9	1.5
lil	Sjöfart och fiske......	230	153	1,562	1,945	1.3	1.6
IV	Handel och samfärdsel m. m.:
A	Kontors-, bank- och försäkrings-
		personal..........	10	27	410	447	0.1	0.3
B	Butiks- och magasinspersonal .	67	73	1,262	1,402	0.4	0.7
C	Hotell-, kafé- o. restaurangrörelse	15	19	336	370	0.1	0.2
D	Landtransport........	181	336	2,464	2,981	1.0	3.4
E	Allmän och litterär verksamhet	7	2	102	lil	0.0	0.0
F	Handel och samfärdsel, ei särsk.
		specif............	15	15	167	197	0.1	0.2
V	Husligt arbete........	5	—	80	85	0.0	—
VI	Arbete, ej hän förligt till annan
		grupp (inbegripet grov- o. di-
		vedarbetare, ej hänförliga till
		visst yrke.........	6,113	3,578	11,953 1	21.644	35.6	36.7
		Hela riket	17,182 \|	9,744 \|	53,061 \|	79,987	100.0	100.0

1 Angående det absolnta antalet, se den å sid. 13 i propositionen nr 234 intagna tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr £85,

kommunala reservarbetare samt dagunderstödda.

	Den 31 oktober 1933
cent	Antal	Procent
av samt-liga kontant-under-stödda med stats-bidrag (inklusive kursdel-tagare med un-derstöd)	av hela antalet hjälp-sökande inom yrkes-gruppen1	i statliga reserv- arbeten anställda	1 stats-kommu-nala reserv-arbeten anställda	kontant-under-stödda med stats-bidrag (inklusive kurs- och lägerdelta-gare med understöd)	med stats- bidrag hjälpta, samman- lagt	av samt-liga i statliga reserv-arbeten anställda	av samt-liga i stats-kommu-nala reserv-arbeten anställda	av samt-liga kontant-under-stödda med stats-bidrag (inklusive kurs- och lägerdelta-gare med understöd)	av hela antalet hjälp-sökande inom yrkes-gruppen1
0.01		67	81	11	159	0.3	0.6	0.0
0.1		61	114	54	229	0.3	0.8	0.1
O.l		59	44	10	113	0.3	0.3	0.0	.
	30.8								34.5
1.0		551	588	344	1,483	2.7	4.0	0.7
0.4		322	349	132	803	1.5	2.4	0.3
2.7		1,044	779	1,013	2,836	5.0	5.3	2.1
6, 1	39.4	2,949	2,178	1,997	7,124	14.2	14.9	4.2	39.0
7.9	61.8	1,899	699	3,317	5,915	9.2	4.8	7.0	80.1
5.3	51.0	2,725	919	4,108	7,752	13.2	6.3	8.7	61.8
11.6	56.7	613	941	6,530	8,084	3.0	6.5	13.8	62.8
12.9	54.8	1,861	958	4,476	7,295	9.0	6.6	9.5	60.0
7.8	30.1	346	590	3,144	4.080	1.7	4.0	6.7	33.3
0.9	51.0	40	93	267	400	0.2	0.6	0.6	49.5
0.7	56.2	43	106	347	496	0.2	0.7	0.7	61.0
0.9	46.0	32	69	661	762	0.1	0.5	1.4	65.1
1.5	52.4	73	176	790	1,039	0.3	1.2	1.7	63.2
0.5	51.6	35	118	233	386	0.2	0.8	0.5	56.5
2.6	59.2	204	283	1,132	1,619	1.0	1.9	2.4	61.0
0.4	52.0	13	16	301	330	0.1	0.1	0.6	73.3
2.1	43.8	167	275	1,255	1,697	0.8	1.9	2.7	57.2
2.9	48.2	153	129	1,018	1,300	0.7	0.9	2.2	50.3
0.8	45.0	17	73	670	760	0.1	0.5	1.4	68.8
2.4	47.5	79	120	2,001	2,200	0.4	0.8	4.2	72.5
0.6	39.0	18	20	699	737	0.1	0.1	1.5	71.0
4.6	47.6	217	411	3,243	3,871	1.0	2.8	6.9	67.5
0.2	35.9	1	12	203	216	0.0	0.1	0.4	56.4
0.3	39.6	11	19	48	78	0.1	0.1	0.1	32.9
0.2	21.3	—	—	29	29	—	—	0.1	9.4
22.5	39.9	7,100	4,452	9.219	20,771	34.3	30.5	19.5	41.4
100.0	\| 44.0	20,700	14,612	47,252	82,564	\| 100.0	\| 160.0	\| 100.0	\| 51.1

Kungl. Majlis proposition nr 285.

En sammanfattning av hela antalet genom statliga eller kommunala åtgärder
hjälpta arbetslösa för vissa månader under åren 1931—1933 meddelas i
följande tabell.

Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta arbetslösa Tid vissa tidpunkter

1981-1933.

Tidpunkt	Arbetslinj	en (antal anställda)	Understödslinjen (antal understödda)	Summa summarum
Statliga reserv- arbeten	Statskommunala reservarbeten	Rent kommunala reservarbeten	Summa	% av hela antalet rapporterade arbetslösa	med stats-bidrag	utan stats-bidrag	Summa	% av hela antalet rapporterade arbetslösa	hjälpta	% av hela antalet rapporterade arbetslösa
1931:
Januari . .	4,983	900	5,486	11,369	28.2	1,383	4,498	5,881	14.6	17,250	42.8
April . . .	6,501	1,361	5,060	12,922	32.8	4,093	2,924	7,017	17.8	19,939	50.6
Juli . . . .	6,946	785	4,127	11,858	38.9	2,646	1,348	3,994	13.1	15,852	51.9
Oktober . .	7,445	1,358	5,459	14,262	25.0	3,501	2,540	6,041	10.6	20,803	35.5
1932:
Januari . .	12,099	3,016	11,530	26,645	25.7	16,740	7,292	24,032	23.2	50,677	48.8
April . . .	13,879	4,863	10,384	29,126	26.2	26,452	5,163	31,615	28.4	60,741	54.6
Juli ....	15,648	5,346	9,692	30,686	32.4	15,819	4,510	20,329	21.5	51,015	53.9
Oktober . .	16,055	7,418	10,744	34,217	27.7	22,275	5,897	28,172	22.8	62,389	50.5
1933:
Januari . .	16,253	8,483	16,785	41,521	21.9	43,110	20,213	63,323	33.5	104,844	55.5
April . . .	18,504	10,476	13,298	42,278	23.9	56,791	15,622	72,413	41.0	114,691	64.9
Juli ....	23,707	10,998	12,625	47,330	34.1	39,105	9,493	48,598	35.0	95,928	69.1
Oktober . .	20,676	14,564	11,559	46,799	28.4	47,198	8,746	55,944	33.9	102,743	62.3
December. .	16,374	12,241	9,237	37,852	22.1	57,001	14,079	71,080	41.6	10S,932	63.6

Vidare må lämnas följande uppgifter rörande det absoluta och relativa antalet
hjälpsökande, som erhållit hjälp genom statens och kommunernas försorg
under åren 1931—1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 285. 53

Det absoluta och relativa antalet hjälpta arbetslösa 1931—1983.

	Antal hjälpta arbetslösa	De hjälpta i % av hela antalet rapporte-rade arbelslösa
	1931	1932	1933	1931	1932	1933
Januari...............	17,250	50,677	104,844	42.8	48.8	55.5
Februari..............	20,733	61,511	119,850	49.8	56.9	65.9
Mars................	21,799	62,195	123,431	52.0	56.7	66.1
April........''.......	19,939	60,741	114,691	50.6	54.6	64.9
Maj ................	17,583	57,037	100,831	50.9	54.8	64.5
Juni................	16,217	51,130	93,525	52.2	52.5	64.3
Juli................	15,852	51,015	95,928	51.9	53.9	69.1
Augusti...............	16,865	52,817	95,277	47.2	52.9	66.1
September..............	17,723	54,882	97,275	43.9	51.6	64.2
Oktober...............	20,303	62,389	102,743	35.5	50.5	62.3
November..............	28,211	72,334	104,078	36.5	49.2	61.0
December..............	38,215	82,278	108,932	43.1	51.1	63.6

Sammanlagda antalet av stat och kommun hjälpta under januari 1934 utgjorde
116,714 eller 68.0 procent av hela antalet hjälpsökande personer.

Siffrorna utvisa, att hjälpverksamheten år 1933 haft större omfattning än
under åren 1931 och 1932. Utsträckes jämförelsen längre tillbaka i tiden, visar
det sig, att hjälpåtgärderna endast under den förra arbetslöshetskrisens
svåraste år 1922 — varit av ungefär samma relativa storleksordning.

Fördelningen den 31 januari 1934 på län och större städer av de arbetslösa
och de olika formerna av arbetslöshetshjälp framgår av den å sid. 54 och
55 intagna tabellen.

Beträffande beräknade kostnader och statsbidrag för under tiden från den 1
juli 1933 till och med den 23 februari 1934 beviljade statliga och statskommunala
reservarbeten har gjorts en sammanställning länsvis (sid. 56 och 57).
I avsikt att belysa den omfattning, i vilken nu nämnda hjälpåtgärder kommit
de större städerna till del, hava i sammanställningen uppgifter meddelats särskilt
för städer med mera än 15,000 invånare.

Vad de statskommunala reservarbetena beträffar må härvid följande anmärkas.
Sådana arbeten beviljas under hänsynstagande till omfattningen av
den lokala arbetslösheten. Enär ansökningar örn statskommunala reservarbeten
såsom regel bifallas, såvida de äro motiverade ur arbetslöshetssynpunkt
och uppfylla de fordringar, som författningsenligt måste ställas på dylika
arbeten, torde de växlingar, som med avseende på dessa reservarbetens omfattning
föreligga de olika länen emellan, väsentligen vara att hänföra, förutom
till arbetslöshetens olika omfattning, till olika omfattande initiativ från vederbörande
kommunala myndigheter.

De statliga reservarbetena anordnas och igångsättas efter andra principer.

Kungl. Majlis proposition nr 285,

De arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördel -

		Antal anmälda arbetslösa	Anställda vid stat-liga reserv-arbeten	Anställda vid stats-	Summa anställda vid statk o. stats-kommu-nala re-servarb.
		Städer	Lands- bygd	Summa	kommu- nala reserv- arbeten
		1	2	3	4	5	6
1	Stockholms stad........	15,617		15,617	130	400	530
2	Stockholms län . ......	1,525	5,843	7,368	786	519	1,305
3	Uppsala stad..........	724	—	724	11	7	18
4	Uppsala län i övr........	173	2,248	2,421	62	290	352
5	Eskilstuna stad.........	551	_	551	65	221	286
6	Södermanlands län i övr.....	826	2,234	3,060	233	434	667
7	Linköpings stad........	981	—	981	32	95	127
8	Norrköpings > ........	2,311 476	—	2,311	72	59	131
9	Östergötlands län i övr......	2,859	3,335	151	228	379
10	Jönköpings stad........	722	722	88	309	397
11	Jönköpings län i övr.......	843	1,573	2,416	293	331	624
12	Kronobergs län.........	193	2,754	2,947	694	122	816
13	Kalmar stad..........	894	—	894	36	243	279
14	Kalmar län i övr........	1,336	3,627	4,963	881	770	1,651
15	Gotlands län..........	340	769	1,109	18	339	357
16	Karlskrona stad........	694	—	694	87		87
17	Blekinge län i övr........	599	5,568	6,167	1,998	1,029	3,027
18	Kristianstads län........	616	3,563	4,179	594	''397	991
19	Hälsingborgs stad........	2,238	—	2,238	78	105	183
20	Landskrona > ........	1,009	—	1,009	79	200	279
21	Lunds »........	813	—	813	26		26
22	Malmö >........	5,206	—	5,206	181	100	281
23	Malmöhus län i övr.......	1,404	4,932	6,336	396	444	840
24	Halmstads stad.........	764	—	764	30	134	164
25	Hallands län i övr........	350	1,366	1,716	116	194	310
26	Göteborgs stad.........	10,199	—	10,199	195	184	379
27	Mölndals > .........	668	—	668	4	106	110
28	Uddevalla > .........	650	—	650	40	88	128
29	Göteborgs och Bohus län i övr. .	652	7,680	8,332	1,513	582	2,095
30	Borås stad ...........	402	—	402	50	224	''274
31	Alvsborgs län i övr.......	1,501	2,530	4,031	485	512	997
32	Skaraborgs län.........	1,263	1,829	3,092	156	337	493
33	Karlstads stad.........	752	—	752	13	133	146
34	Värmlands län i övr.......	902	6,098	7,000	1,180	451	1,631
35	Örebro stad..........	1,093	—	1,093	33	161	194
36	Örebro län i övr.........	122	4,940	5,062	931	431	1,362
37	Västerås stad..........	891	—	891	51	61	112
38	Västmanlands län i övr.....	638	2,506	3,144	498	302	800
39	Kopparbergs län........	682	7,271	7,953	1,031	764	1,795
40	Gävle stad...........	888	—	888	20	130	150
41	Gävleborgs län i övr.......	1,066	6,209	7,275	505	303	808
42	Sundsvalls stad.........	567	—	567	4	45	49
43	Västernorrlands län i övr.....	525	14,624	15,149	978	906	1,884
44	Jämtlands län.........	399	1,628	2,027	496	191	''687
45	Västerbottens län........	568	4,589	5,157	970	657	1,627
46	Norrbottens »........	1,452	7,215	8,667	2,308	341	2i649
47	Hela riket	67,085 \|	104,455 \|	171,540	18,598	13,879	32,477

Kungl. Maj:ts proposition nr 285

nius (leii 81 januari 1934 ur geografiska synpunkter.

Anställda vid statt.	Anställda vid rent kommu-	Kontantunderstöd	Summa hjälpta	Summa hjälpta i % av hjälp-sökande 14	Beviljat antal plåt-
o. statskom. reservant).	med statsbidrag	lied kom-	statskom. reserv- arbeten 15
i % av samt! arbetslösa	reserv- arbeten	städer	lands- bygd	summa	muualt bidrag
7 3.4 17.7 2.5 14.5 51.9 21.8 12.9 5.7 11.4 55.0 25.8 27.7 31.2 33.3 32.2 12.5 49.1 23.9 8.2 27.7 3.2 5.4 13.3 21.5 18.1 3.7 16.5 19.7 25.1 ! 68.2 24.7 15.9 19.4 23.3 17.7 26.9 12.6 25.4 22.6 16.9 11.1 8.6 12.4 33.9 31.5 30.6	8 339 39 276 366 20 755 55 478 377 501 90 134 224 1,334 149 1,465 87 497 80 292 507 373 276 344 358 194 298 294 132 166 46	9 10,208 478 211 37 91 373 368 1,196 101 3 446 476 40 260 34 64 1,300 627 494 2,843 685 390 7,207 200 320 350 377 403 214 372 503 541 247 91 465 555 365 154 113 446	10 1,270 430 117 402 28 108 276 120 808 35 749 70 3,764 207 106 1,565 1,294 471 1,852 2,241 7,964 343 372 2,364	11 10,208 1,748 211 467 91 490 368 1,196 503 31 108 446 752 160 260 842 99 1,300 627 494 2,843 1,434 390 70 7,207 200 320 4,114 584 509 214 1,937 503 1,294 541 718 1,943 465 2,796 365 8,118 456 372 2,810	1Z 1 3,877 1,167 152 82 193 31 658 270 57 105 118 29 123 10 48 133 277 124 1,272 334 44 740 90 11 217 119 140 283 63 203 260 333 599 122 426 51 65 261	14,615 4,559 420 1,177 377 1,716 546 1,985 1,907 509 1,238 1,419 754 3,027 617 481 4,141 2,557 1,760 906 644 4,545 4,073 641 921 8,406 400 459 6,718 274 2,207 1,515 360 4,127 760 3,203 653 2,136 4,265 615 4,501 536 10,722 1,326 2,230 5,766	93.6 61.9 58.0 48.6 68.4 56.1 55.7 85.9 57.2 70.5 51.2 48.2 84.3 61.0 55.6 69.3 67.1 61.2 78.6 89.9 79.2 87.3 64.3 83.9 53.7 82.4 59.9 70.6 80.6 68.2 54.8 49.0 47.9 59.0 69.5 63.3 73.3 67.9 53.6 69.3 61.9 94.5 70.8 65.4 43 2 66.5	700 1,115 30 735 255 815 115 90 645 400 585 305 500 1,630 470 85 1,500 705 250 250 75 350 905 300 365 450 250 120 1,320 290 1,070 655 160 2,100 300 1,450 200 920 2,615 160 2,210 60 4,090 1,740 2,155 1.315
18.9	10,546	33,648	26,956	60,604	13,087	116,714	\| 68.0	\| 36,805

Beräknade kostnader och statsbidrag för under tiden 7» 1933—23/a 1934 beviljade statliga och'' stats kommunala

reservarbeten. Tusental kronor.

	Statliga arbeten	Statskommunala arbeten	Summa	Invånare ''/i 1933	Arbetslösa	Statsbidrag i kronor per
Beräknade totalkost- nader	Beräknat stats- bidrag	Beräknade totalkost- nader	Beräknat stats- bidrag	Beräknade totalkost- nader	Beräknat stats- bidrag	3l/n 1933	invånare	arbetslös
	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Stockholms stad......			5,460	2,290	5,460	2,290	519,711	14,515	4:41	157: 77
Stockholms län......	2,359	1,963	3,181	1,208	5,540	3,171	268,219	7,105	11:83	446:31
Uppsala stad........	—	—	426	97	426	97	30,190	654	3:21	148: 32
\| Uppsala län i övrigt......	—	—	1,028	716	1,028	716	108,032	2,233	6: 63	320: 65
Eskilstuna stad.....	—	—	434	189	434	189	32,674	534	5:78	353:93
I Södermanlands län i övrigt .	530	460	900	475	1,430	935	155,293	3,130	6:02	298: 72
Linköpings stad........	—	—	219	78	219	78	29,845	788	2:61	98: 98
Norrköpings stad..........	—	—	165	40	165	40	61,494	2,145	0: 65	18: 65
Östergötlands län i övrigt......	395	346	921	399	1,316	745	219,266	3,101	3: 40	240: 25
[ Jönköpings stad..........	—	—	456	168	456	168	30,918	661	5: 43	254:16
! Jönköpings län i övrigt......	2,420	2,174	786	392	3,206	2,566	202,417	2,333	12: 68	1,099: 87
\| Kronobergs län........	4,264	3,927	286	95	4,550	4,022	155,293	2,883	25: 90	1,395:07
Kalmar stad........	—	—	942	473	942	473	19,801	860	23:89	550:00
Kalmar län i övrigt......	2,419	2,115	1,627	1,030	4,046	3,145	211,878	4,722	14:84	666: 03
Gotlands län.........	45	38	380	232	425	270	57,738	864	4: 68	312:50
1 Karlskrona stad........	—	—	313	184	313	184	25,492	606	7:22	303:63
Blekinge län i övrigt........	3,590	3,227	1,648	976	5,238	4,203	120,154	5,968	34:98	704:26
Kristianstads län.........	3,461	3,027	758	374	4,219	3,401	247,220	3,652	13:76	9.31:27
Hälsingborgs stad.........	—	—	861	547	861	547	55,889	2,073	9: 79	263:87

Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.

	i 1	2	8 1	4	5	6	7	8	9	10
Landskrona stad..........			558	406	558	406	18,534	973	21:91	417:27
Lunds stad............	_	—	533	383	533	383	24,512	796	15:63	481:16
Malmo stad............	_	—	1,093	624	1,093	624	120,304	4,556	5:19	136: 96
Malmöhus län i övrigt ......	622	522	1,662	839	2,284	1,361	294,892	4,844	4:61	280:96
Halmstads stad..........	—	—	656	229	656	229	23,866	799	9: 60	286: 61
Hallands län i övrigt........	487	449	567	239	1,054	688	127,342	1,502	5:40	458:06
Göteborgs stad...........	—	—	230	84	230	84	243,317	9,433	0:35	8:90
Mölndals stad...........	—	—	261	168	261	168	17,555	615	9:57	273:17
Uddevalla stad...........	—	—	307	191	307	191	15,104	656	12: 65	291:16
Göteborgs och Bohus län i övrigt . .	4,038	3,684	1,502	1,013	5,540	4,697	187,256	8,298	25:09	566:04
j Borås stad............	—	—	441	234	441	234	38,236	404	6:12	579:21
i Älvsborgs län i övrigt.......	5,281	4,684	1,307	711	6,588	5,395	277,256	3,605	19: 46	1,496:54
! Skaraborgs län...........	29	29	1,017	491	1,046	520	242,517	2,862	2:14	181: 69
j Karlstads stad...........	—	—	511	420	511	420	20,911	503	20:09	834: 99
Värmlands län i övrigt.......	43	38	2,001	1,139	2,044	1,177	250,755	7,751	4: 70	151:85
t Örebro stad............	—	—	427	163	427	163	37,523	954	4: 34	170: 86
I Örebro län i övrigt.........	1,719	1,520	1,061	545	2,780	2,065	180,988	4,622	11:41	446:78
\| Västerås stad...........	—	—	294	123	294	123	30,378	811	4:05	151:66
Västmanlands län i övrigt......	833	675	1,224	692	2,057	1,367	130,777	3,278	10:45	417:03
Kopparbergs län..........	3,336	2,876	2,977	2,032	6,313	4,908	249,937	8,389	19: 64	585:05
Gävle stad............	—	—	353	132	353	132	38,868	771	3:40	171:21
Gävleborgs län i övrigt.......	1,037	887	2,397	1,436	3,434	2,323	240,861	9,538	9: 65	243: 55
Sundsvalls stad..........	—	—■	50	18	50	18	18,006	677	1:00	26: 59
Västernorrlands län i övrigt.....	2,391	2,080	4,245	2,989	6,636	5,069	262,867	15,593	19:29	325:08
Jämtlands län...........	1,161	1,042	964	596	2,125	1,638	135,677	3,371	12:08	485:92
Västerbottens län.........	1,087	1,048	2,096	991	3,183	2,039	207,820	6,092	9:82	334:70
	4,625	4,385	1,561	1,045	6,186	5,430	202,781	10,545	26: 78	514:94
Hela riket	46,172	i 41,190	\| 51,086	27,896	97,258	69,092	\| 6,190,364	1 171,065	11:16	1 403:89

Kungl. Majda proposition nr 285.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Medan vid de statskommunala reservarbetena i regel endast sysselsättas arbetare
från vederbörande kommun eller vägdistrikt, anställas vid de statliga
reservarbetena arbetare, vilka kunna vara hänvisade från olika delar av landet.
Vid anordnandet av statliga reservarbeten har det i främsta rummet
gällt att fa fram för ändamalet lämpliga arbetsobjekt, varvid särskild hänsyn
icke tagits till den inom orten eller länet föreliggande arbetslösheten. Den omfattning,
i vilken de statliga reservarbetena bedrivas inom ett visst område, är
således icke en mätare på de åtgärder, som i arbetslöshetslindrande syfte från
arbetslöshetskommissionens sida vidtagits för de arbetslösa just inom detta
område.

.Vidare har gjorts en sammanställning av utbetalade statsbidrag till statliga
och statskommunala reservarbeten, kontantunderstöds- och hyreshjälpsverksamhet
samt kurser och frivillig arbetstjänst (sid. 60 och 61). Denna
sammanställning har likaledes gjorts länsvis med särskilda uppgifter för
städer med mera än 15,000 invånare samt avser tiden från den 1 juli 1933
till och med den 16 februari 1934. Dessa uppgifter äro icke jämförbara med
de i nyssnämnda sammanställning meddelade uppgifterna rörande omfattningen
av beviljade statliga och statskommunala reservarbeten, enär verkställda
utbetalningar i viss omfattning även avse arbeten, varom beslut fattats före
den 1 juli 1933.

Ifrågavarande tabell omfattar, som nyss nämnts, tiden fram till och med
den 16 februari 1934. För tiden 17/2—23/2, vilken medtagits i tabellen rörande
beviljade statliga och statskommunala reservarbeten, föreligga först senare
uppgifter i här förevarande hänseende.

Vad de verkställda beräkningarna rörande utbetalningarnas relation till invånareantalet
och antalet arbetslösa beträffar, hänvisar jag till vad jag nyss
anfört örn att de statliga reservarbetena icke beslutats med särskild hänsyn till
omfattningen av arbetslösheten å den ort, där arbetena komma att utföras.

Uppgifterna angående statliga reservarbeten avse arbetslöshetskommissionens
bruttokostnader, vilka emellertid i bokföringens nuvarande läge icke hava
kunnat exakt fastställas; härvid hava vissa approximativa beräkningar måst
verkställas. Uppgifterna avse vidare de av kommissionen lämnade förskotten;
redovisningarna hava nämligen ännu icke hunnit slutbehandlas för hela här
ifrågavarande tid. De ersättningar, som inflyta från kommuner för förskotterade
ortstillägg, ingå icke i tabellen för tiden efter september månad.

Kostnaderna för understöd åt deltagare i kurser äro redovisade under rubriken
»Understöd». De för kursverksamheten utbetalade statsbidragen, som
redovisats under rubriken »Kurser, frivillig arbetstjänst», avse sålunda huvudsakligen
endast lärarelöner och därmed sammanhängande utgifter. Beträffande
uppgifterna för frivillig arbetstjänst gäller, att för de av arbetslöshetskommissionen
bedrivna arbetslägren slitagekostnaderna för material under tiden
efter den 1 januari 1934 icke blivit inräknade; icke heller hava efter denna
tid medtagits ersättningar från respektive kommuner för deras bidrag till dagunderstödskostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Beträffande fördelningen av arbetslösheten och de olika hjälpåtgärderna
inom de olika länen tillåter jag mig att hänvisa till en vid propositionen nr 234
angående anslag till statliga beredskapsarbeten m. m. såsom bilaga (Bilaga
A) fogad förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till
arbetslöshetskommissionen per den 31 december 1933. I förteckningen är för
varje kommun angivet invånarantalet den 1 januari 1933 samt arbetslöshetens
omfattning den 31 december 1933, ävensom antalet genom reservarbete
eller kontantunderstöd vid sistnämnda tidpunkt hjälpta.

Arbetslöshetshjälp till kontorister.

I cirkulärskrivelse den 17 oktober 1933 anmodade jag länsstyrelserna i samtliga
län ävensom åtskilliga andra statens myndigheter att till socialdepartementet
insända uppgifter örn den omfattning, i vilken för lindrande av arbetslösheten
skulle kunna anordnas vissa arkivarbeten, bestående av städning, utrensning
av s. k. bakar etc. samt även av enklare gallring, över inkomna uppgifter
gjordes inom departementet två särskilda sammanställningar, upptagande
den ena enklare och den andra mera kvalificerade arbeten. Sammanställningen
över enklare arbeten utvisade ett beräknat dagsverksantal av sammanlagt
74,073 till en kostnad av 531,773 kronor. Motsvarande siffror för mera
kvalificerade arbeten utgjorde 11,482 dagsverken till en kostnad av 100,513
kronor.

Genom beslut den 12 januari 1934 anbefallde Kungl. Maj :t härefter statens
arbetslöshetskommission att med ledning av nämnda sammanställningar, de
från myndigheterna inkomna uppgifterna samt de ytterligare förslag till arbeten
av ifrågavarande slag, som kunde inkomma, i samråd med vederbörande
myndigheter skyndsamt anordna för arbetslösa kontorister och med dem
jämställda avsedda statliga reservarbeten till en sammanlagd kostnad av
700,000 kronor. Kungl. Maj :t ställde samtidigt omförmälda belopp till arbetslöshetskommissionens
förfogande, att utgå av reservationsanslaget till statliga
och statskommunala reservarbeten, samt förordnade, att vid ifrågavarande
verksamhet de i den allmänna hjälpkungörelsen (446/1933) meddelade bestämmelserna
för statliga reservarbeten i allmänhet skulle, enligt arbetslöshetskommissionens
närmare bestämmande, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

På grund av Kungl. Maj ;ts beslut har sedermera arbetslöshetskommissionen
påbörjat anordnande såsom statliga reservarbeten av vissa arkivarbeten,
lill vilka intill den 28 februari 1934 hänvisats sammanlagt 135 manliga och
39 kvinnliga arbetslösa kontorister med en beräknad varaktighet för anställningen
varierande mellan 1 och 12 mannder. Intill nyssnämnda dag har av
arbetslöshetskommissionen till ifrågavarande arkivarbeten beviljats 168,008 kronor
35 öre.

Att den sålunda igångsatta verksamheten fyller ett stort behov torde vara
obestridligt. Verksamheten lärer böra fortsättas i all möjlig och lämplig omfattning
och, därest tjänliga arbetsobjekt kunna erhållas, jämväl utvidgas till
andra slags arbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Utbetalade statsbidrag: till statliga och statskommnnala reservarbeten, nnderstödsverk -

		Statliga reserv- arbeten	Statskomm. reserv- arbeten	Understöd
1	Stockholms stad.............		254,164	1,682,072
2	Stockholms läll................	1,124,509	107,815	230,120
S	Uppsala stad..................	—	1,307	17,971
4	Uppsala län i övrigt...............	—	60,368	62,685
5	Eskilstuna stad.................	—	96,610	13,270
6	Södermanlands län i övrigt............	207,897	27,898	46,602
7	Linköpings stad.................	—	19,485	60,771
8	Norrköpings stad...............	—	26,148	220,074
9	Östergötlands län i övrigt............	144,705	60,736	51,970
10	Jönköpings stad...........	—	161,049
11	Jönköpings län i övrigt.............	777,179	91,515	639
12	Kronobergs län..............	1,488,778	12,767	1,816
18	Kalmar stad...............	—	220,674	53,792
14	Kalmar län i övrigt.......	1,244,670	226,362	164.830
15	Gotlands län...........	127,051	63,880	3,618
16	Karlskrona stad............	—	—	29,939
17	Blekinge län i övrigt..........	2,601,630	247,393	155^420
18	Kristianstads län...............	712,360	73,555	3,890
19	Hälsingborgs stad................	4,757	252396
20	Landskrona stad............	—	74,734	193.689
21	Lunds stad...................	—	1,177	65,193
22	Malmö stad...............	—	33,559	68Ä520
23	Malmöhus län i övrigt...........	141,349	64,741	178,917
24	Halmstads stad..............	—	160,534	18,654
25	Hallands län i övrigt.......	153,057	31,637	86
26	Göteborgs stad............	—	21,658	1,478,846
27	Mölndals stad.............	—	117,756	47,543
28	Uddevalla stad.............	—	46,239	46,278
29	Göteborgs och Bohus län i övrigt......	2,303,463	220,553	920,034
30	Borås stad . ..........	—	38,635	_
31	Älvsborgs län i övrigt..............	1,934,981	182,428	65,045
32	Skaraborgs län ...........	370,899	114,192	57,959
33	Karlstads stad................	—	—	9,376
34	Värmlands län i övrigt.............	2,658,755	259,688	301,532
35	Örebro stad.............	—	38,602	82,803
36	Örebro län i övrigt..............	1,084,611	257,580	216,126
37	Västerås stad..............	—	27,280	84,146
38	Västmanlands län i övrigt........	959,402	67,156	124331
39	Kopparbergs län.............	1,458,560	382,113	278.548
40	Gävle stad...........	_	41,681	49,095
41	Gävleborgs län i övrigt............	925,503	293,856	556,426
42	Sundsvalls stad...........	—	15,073	60,643
43	Västernorrlands län i övrigt...........	2,372,078	945,851	2,073,588
44	Jämtlands län..............	1,150,789	322,317	29,061
45	Västerbottens län.............	1,293,377	420,H25	24,567
46	Norrbottens län..............	2,768,183	204,588	906,826
47	Hela riket	28,003,786	G,140,736	11,605,607

Kungl. Maj:ts proposition nr 285.

samhet, hyreslijälp, kurser samt frivillig arbetsvinst under tiden l/i 1933—16/a 1934.

Hyreshjälp	Kurser, friv. arbets tjänst	Summa	Invånare Vi 1933	Arbetslösa s,/u 1933	Utbetalat statsbidrag i kronor per
invånare	arbetslös
212,747	81,552	2,230,535	519,711	14,515	4.29	153.67
17,589	2,136	1,482,169	268,219	7,105	5.53	208.61
	2,549	21,827	30,190	654	0.72	33.37
174	4j981	128,208	108,032	2,233	1.19	57.42
5,370		115,250	32,674	534	3.53	215.82
4,084	1,255	287,736	155,293	3,130	1.85	91.93
		80,256	29,845	788	2.69	101.85
28,785	6,883	284890	61,494	2,145	4.58	131.42
2''491		259,902	219,266	3,101	1.19	83.81
	161,049	30,918	661	5.21	243.64
1,250	15,533	886416	202,417	2,333	4.38	379.82
		1,503,361	155,293	2,883	9.68	521.46
4,533	_	278^999	19,801	860	14.09	324.42
3,416	3,944	1,643,222	211,878	4,722	7.76	347.99
l''002		195,551	57,738	864	3.39	226.33
1,731		31,670	25,492	606	1.24	52.26
		3,004,443	120,154	5,968	25.00	503.43
		789,805	247,220	3,652	3.19	216.27
28,113	7,008	292474	55,889	2,073	5.23	140.94
7,739	8^976	285,138	18,534	973	15.38	293.05
6*100	3,805	76,275	24,512	796	3.11	95.82
69,998	6,256	794,333	120,304	4,556	6.60	174.35
15^526	288	400,821	294,892	4,844	1.36	82.75
3,000	1,204	183,392	23,866	799	7.68	229.53
495		185,275	127,342	1,502	1.45	123.35
i 88,565	79,568	1,668,637	243,317	9,433	6.86	176.89
3*244	21J82	189,725	17,555	615	10.81	308.60
6*259	1446	100,222	15,104	656	6.64	152.78
5,154		3,449,204	187,256	8,298	18.42	415.67
	. -	38,635	38,236	404	1.01	95.63
9,504	2,816	2,194,774	277,256	3,605	7.92	608.81
282	2,119	545,451	242,517	2,862	2.25	190.58
		9,376	20,911	503	0.45	18.64
3,826	931	3,224,732	250,755	7,751	12.86	416.04
1J13	4,600	127,718	37,523	954	3.40	133.88
	29,706	1,588,023	180,988	4,622	8.77	343.58
9,675	5\|918	127,019	30,378	811	4.18	156.62
3\|435	32^595	1,186,919	130,777	3,278	9.08	362.09
355	3,962	2,123,538	249,937	8,389	8.50	253.13
1 512		92,288	38,868	771	2.37	119.70
9,563	28,971	1,814,319	240,861	9,538	7.53	190.22
4^985	*766	81,467	18,006	677	4.52	120.34
58,374	16,611	5,466,502	262,867	15,593	20.80	350.57
	38,712	1,540,879	135,677	3,371	11.36	457.10
	2^057	1,740*626	207,820	6,092	8.38	285.72
26,047	28,942	3,934 £86	202,781	10,545	19.40	373.12
846,636	447,272	46,844,037	C,190,3G4	171,065	7.57	273.84

. 46

Kungl. Maj:ts proposition nr £85.

Anslag till främjande av företag sverksamhet.

Till fullständigande av den lämnade redogörelsen för användandet av reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten må bär omnämnas, att
understöd till främjande av företagsverksamhet i enlighet med uttalande senast
i riksdagens skrivelse den 18 februari 1933, nr 36, under löpande budgetår
ur nämnda anslag enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade beslut

anvisats

till uppförande av spannmålslagerhus ...................... 196,695 kr.

till inköp av ett sjuktransportflygplan ...................... 50,000 »

till anläggande av mejerier................................ '' 6,800 »

till anläggande av enklare väg- och broförbindelser inom .Västerbottens
län ............................................ 150,000 »

eller sålunda tillhopa 403,495 kr.

Arbetslöshetsläget.

Tidigare denna dag har jag i samband med anmälan av fråga örn anslag
till statliga beredskapsarbeten m. m. lämnat en närmare framställning angående
det nuvarande arbetslöshetsläget i Sverige (proposition nr 234 sid. 5 ff.).
Till denna framställning tillåter jag mig att hänvisa.

Anslagsbehovet under budgetåret 1934/1935.

Inledningsvis har jag i korthet redogjort för arbetslöshetskommissionens i
skrivelserna av den 15 december 1933 och den 16 februari 1934 gjorda anslagsberäkning
för budgetåret 1934/1935. I sistnämnda skrivelse har kommissionen
härom anfört följande:

Beträffande kostnaderna för budgetåret 1934/1935 hade kommissionen i sin
decemberframställning preliminärt beräknat dessa till 65,000,000 kronor,
därav 48,000,000 kronor tili statliga och statskommunala reservarbeten och

17.000. 000 kronor till kontantunderstödsverksamhet, kurser och frivillig arbetstjänst
m. m.

_ Anledning finnes antaga, att denna beräkning, som utgick från förutsättningen
av en något minskad hjälpverksamhet, skall visa sig i stort sett träffa
det riktiga. Därest emellertid den redan konstaterade konjunktur förbättringen
skrider framåt, de av föregående års riksdag beslutade allmänna hjälpåtgärderna
efter byggnadskonfliktens avveckling bliva helt förda ut i livet och
innevarande års riksdag slutligen kommer att ånyo anvisa särskilda anslag
till allmänna och beredskapsarbeten, synes en nedskärning av det av kommissionen
tidigare ifrågasatta anslagsbeloppet hava skäl för sig. En sådan
minskning — av kommissionen beräknad till inalles 10,000,000 kronor, därav

5.000. 000 kronor för nästa budgetår — torde dock med hänsyn till vanskligheten
att nu bedöma arbetsmarknadens utveckling under en längre tid framåt
böra verkställas med nödig försiktighet, så att kommissionen i händelse av en
omsvängning till det sämre i konjunkturerna ej befinnes blottställd på medel
för verksamhetens upprätthållande i en mot hjälpbehovet svarande utsträckning.
Då riksdagen blir i tillfälle att senare taga ställning till frågan om
ansia gsbeloppens definitiva fixerande, står ju under alla förhållanden den
möjligheten öppen att då företaga den justering uppåt eller nedåt av belop -

Kungl. Maj:ts proposition nr 885. 63

pen, som kan befinnas motiverad av näringslivets och arbetsmarknadens utveckling.

Med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen sålunda anfört har kommissionen
hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka av riksdagen, att till bestridande
av kostnaderna för den av kommissionen bedrivna verksamheten
för arbetslöshetens bekämpande måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett
anslag av 60 miljoner kronor, därav 46 miljoner kronor till statliga och statskommunala
reservarbeten och 14 miljoner kronor till kontantunderstödsverksamhet,
kurser och frivillig arbetstjänst m. m.

För den verkställda beräkningen av omfattningen under budgetåret 1934/
1935 av statliga och statskommunala reservarbeten samt kontantunderstöd
har jag redogjort i samband med framläggandet av plan för omfattningen
under samma budgetår av statens åtgärder i övrigt i arbetslöshetsavhjälpande
syfte. Till den sålunda lämnade redogörelsen tillåter jag mig att hänvisa (se
proposition nr 234 sid. 33 ff.). Av densamma framgår, att det genomsnittliga
antal arbetare, vilka kunna och böra beredas sysselsättning vid statliga och
statskommunala reservarbeten, uppskattats till sammanlagt omkring 24,000
man i genomsnitt under budgetperioden. Statens kostnad härför har beräknats
till 46 miljoner kronor, med vilket belopp således anslaget till statliga och
statskommunala reservarbeten lärer böra upptagas. Detta belopp motsvarar
vad som av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den 16 februari 1934 ansetts
erforderligt för verksamhetens upprätthållande under nästkommande budgetår
och understiger med 2 miljoner kronor det belopp, som i anslutning till kommissionens
preliminära uppskattning beräknats i statsverkspropositionen.

Jämlikt bestämmelserna i 55 § av hjälpkungörelsen skola från anslaget till
statliga och statskommunala reservarbeten bland annat bestridas kostnaderna
för arbetslöshetskommissionen och besvärsnämnden för reservarbetslöner. Någon
anledning att på grund härav höja anslagets belopp lärer icke förefinnas,
enär — såsom hittills plägat ske — i kostnaderna för de statliga reservarbetena
inräknats utgifterna för den centrala administrationen av verksamheten.

I fråga örn det antal arbetslösa, till vilka under budgetåret 1934/1935 kontantunderstöd
med statsbidrag kan komma att utgivas, framgår av den i propositionen
nr 234 lämnade redogörelsen, att jag anser det erforderligt att beräkna
medel för sådan hjälp till 20,000 arbetslösa i genomsnitt under budgetperioden.
Kostnaden härför torde med samma utgångspunkter som nästföregående
år böra uppskattas till 10 miljoner kronor, i vilket belopp emellertid —
med hänsyn till vunnen erfarenhet örn de verkliga kostnaderna för verksamheten
— torde kunna inrymmas diverse mindre utgifter, som finnas böra utgå
från anslaget.

Beträffande kostnaderna för liyreshjälpsverksamheten har arbetslöshetskommissionen
i sin skrivelse den 15 december 1933 uppskattat desamma för innevarande
budgetår till 2 miljoner kronor. Samma belopp lärer böra beräknas
för ändamålet under nästkommande budgetår.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.

Efter hemställan av mig har Kungl. Maj :t den 8 december 1933 bemyndigat
chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att inom socialdepartementet
biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden av frågor sammanhängande
med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning av densamma.
De med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga hava, ännu
icke hunnit fullgöra sitt uppdrag. Jag är därför, som jag tidigare omnämnt, nu
icke beredd att taga ståndpunkt till frågan örn de åtgärder, som lämpligen kunna
vidtagas till avhjälpande av ungdomsarbetslösheten, utan anhåller att senare
få återkomma till denna fråga. Beträffande kostnaderna under nästkommande
budgetår för ifrågavarande verksamhet förordar jag, att de i första hand skola
bestridas från ett för ändamålet särskilt upptaget anslag, varför hänsyn till
ifrågavarande kostnader icke behöver tagas vid beräkningen av anslaget till bekämpande
av arbetslösheten. Från detta böra emellertid av praktiska skäl
alltjämt bestridas de centrala administrationskostnaderna för ifrågavarande
verksamhet, varvid hinder givetvis icke bör möta att, därest Kungl. Majit så
finner erforderligt, taga detsamma i anspråk jämväl för hjälp åt unga arbetslösa.

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 20 oktober 1933 tillkallade chefen
för jordbruksdepartementet den 21 i samma månad särskilda utredningsmän
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan örn jord åt arbetslösa.
Utredningsmännen hava den 13 februari 1934 avlämnat betänkande jämte
förslag i ämnet. Förslaget innebär, att arbetslösa jordsökande skulle beredas
möjlighet att såsom lån av staten erhålla de medel, som utöver egnahemslån
erfordrades för inköp av en mindre lägenhet jämte inventarier. Därjämte
skulle vederbörande erhålla ett kontant bidrag örn 1,000 kronor, avsett till de
för driftens igångsättande nödiga utgifterna. Ifrågavarande bidrag, som icke
skulle vare sig förräntas eller återbetalas, är avsett att efter vissa grunder
fördelas mellan staten och vederbörandes hemkommun. Statens andel av bidraget
skalle bestridas av medel, som anslås till arbetslöshetens bekämpande.
Vidare innebär förslaget, att arbetslösa jordsökande jämväl skulle beredas
möjlighet att erhålla jordbruk på arrende, varvid bland annat motsvarande
kontantbidrag skulle utgå.

Förslaget har för yttrande remitterats till åtskilliga myndigheter och
enskilda sammanslutningar. Som yttrandena icke inkommit, har ärendet ännu
icke kunnat anmälas för Kungl. Majit. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
anser jag mig emellertid kunna utgå från att, örn förslaget
förordas till genomförande och örn därvid kommer att inga kontantbidrag
av nyss angivet slag, kostnaderna därför lämpligen kunna bestridas i annan
ordning än från anslaget till bekämpande av arbetslösheten.

Medelsbehovet under nästkommande budgetår för anslaget till bekämpande
av arbetslösheten kan med hänsyn till vad jag nu anfört beräknas till
(10,000,000 + 2,000,000) 12 miljoner kronor. Detta belopp understiger med
2 miljoner kronor vad som av arbetslöshetskommissionen beräknats i skrivelsen
den 16 februari 1934 och med 5 miljoner kronor den preliminära upp -

Kungl. Majlis proposition nr 235.

skattningen i statsverkspropositionen. Därvid är emellertid att märka, att
hänsyn nu icke tagits till kostnaderna för åtgärder emot ungdomsarbetslösheten.
Dessa kostnader hava av arbetslöshetskommissionen i skrivelsen den
10 december 1933 beräknats komma att under innevarande budgetår uppgå
till 3 miljoner kronor.

I propositionen nr 230 med förslag till tilläggsstat för innevarande budgetår
har jag föreslagit, att den vid utgången av budgetåret 1932/1933 å anslaget
till bekämpande av arbetslösheten uppkomna reservationen skulle även
till den del, som enligt beslut av 1933 års riksdag skulle överföras till anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten, kvarstå å femte huvudtiteln.

Vid bifall härtill lärer vid innevarande budgetårs utgång å förevarande
anslag kunna beräknas föreligga en reservation, som kan uppskattas till 3 miljoner
kronor. Det för budgetåret 1934/1935 erforderliga anslaget till bekämpande
av arbetslösheten torde med hänsyn härtill kunna upptagas till
(12,000,000 — 3,000,000) 9 miljoner kronor. Jag erinrar ännu en gång, att
härtill senare bör komma anslag till åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
och, eventuellt, till bidrag för beredande av jord åt arbetslösa.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. DeparteMaj:t
måtte föreslå riksdagen att chefens

dels under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 9,000,000 kronor;

dels bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden
för förlag till statsverket» till statliga och statskommunala
reservarbeten för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 46,000,000 kronor, att utgå av lånemedel,
dels ock godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna
för ifrågavarande båda anslags användning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlatas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 193U. 1 sami. Nr 235 236.