Kungl. Maj:ts proposition ni 97 (Proposition 1947:97)

Kungl. Maj:ts proposition ni 97.

Nr 97.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i vissa
fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; giver. Stockholms
slott den 14 februari 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—10 :o hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
februari 1947.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne.

Statsrådet Ericsson anmäler frågor om avstående av allmänna arvsfondens
rätt till arv i vissa fall och anför därvid följande.

1 :o.

Rätten till arv efter Elin Andersson från Lund. Elin Andersson från Lund,
som var född den 6 december 1878, avled den 11 augusti 1943 utan att, såvitt
framgår av en etter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad
släkting. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till
28 630 kronor 37 öre. Till allmänna arvsfonden bar inlevererats tillhopa
28 644 kronor 37 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd slutredovisning.
Av nämnda belopp utgör 1 830 kronor 45 öre vederlag för å offentlig
auktion försåld, dödsboet tillhörig lösegendom.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 97—98.

Före draganden.

2 Kungi. Maj:ts proposition nr 97.

Hos Kungl. Maj:t ha Anna Elvira Ingeborg Ohlsson i Lunnarp, Bonderups
socken, född den 7 mars 1899, och Ebba Gerda Elisabeth Johansson i östra
Värlinge, Hammarlövs socken, född den 14 augusti 1901, anhållit, alt förenämnda
1 830 kronor 45 öre måtte avstås till dem med lika fördelning.

Till stöd för ansökningen ha sökandena anfört, att de vore kusiner till Elin
Andersson och att hon visserligen efterlämnat andra kusiner, men att sökandena
vore de enda, som brytt sig om eller tagit hand om henne. Den avlidna
hade under livstiden många gånger uttalat, att hon skulle »komma ihåg» dem,
varvid hon särskilt framhållit sitt »lösbo».

Länsstyrelsen i Malmöhus län har tillstyrkt bifall till ansökningen. Den
verkställda utredningen hade icke visat, att den avlidna haft för avsikt att
skänka sökandena viss lösegendom, men de syntes ha varit de enda av
den avlidnas släktingar, med vilka hon under sina senare levnadsår umgåtts.
Båda levde i små ekonomiska förhållanden.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bland annat anfört följande.

Av utredningen torde få anses framgå, att sökandena kunna anses i viss
mån hava stått den avlidna i livstiden nära, samt att de befinna sig i mindre
goda ekonomiska omständigheter. Ämbetet anser därför, om ock med en viss
tvekan, att stadgandet i 5 kap. 3 § lagen den 8 juni 1928 om arv kan anses
vara tillämpligt å sökandena ävensom att visst fog finnes för ett efterskänkande
till deras förmån av någon del av den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen efter den avlidna.

Beträffande frågan hur stor del av denna egendom, som i så fall bör till
sökandena avstås, anser sig ämbetet med hänsyn till vad i ärendet upplysts
kunna föreslå, att det av sökandena begärda beloppet, avrundat till 1 830
kronor, avstås till sökandena till lika fördelning dem emellan.

Av utredningen i ärendet får anses styrkt, att sökandena i viss mån statt
den avlidna nära i livstiden och att de befinna sig i mindre goda ekonomiska
omständigheter. Ehuru inte utan tvekan biträder jag kammaradvokatfiskalsämbetets
förslag att ett belopp ungefär motsvarande vad som influtit vid lösöreauktionen
avstås till dem med hälften vardera.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Elin Andersson från Lund må avstås ett belopp av
1 830 kronor till Anna Elvira Ingeborg Ohlsson, född Jönsson,
och Ebba Gerda Elisabeth Johansson, född Jönsson, med
hälften till vardera.

2:o.

Rätten till arv efter förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från
Fryele socken. Förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från Fryele
socken, Jönköpings län, som var född den 17 december 1868, avled den 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

mars 1945 utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick
enligt bouppteckningen till 6 912 kronor 47 öre. Till allmänna arvsfonden har
inlevererats 7 032 kronor 29 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd
slutredovisning.

Den avlidne, vilken genom beslut den 10 januari 1944 av Östbo tingslags
häradsrätt blivit förklarad omyndig, var vid sin död alltjämt i omyndighet
försatt.

Hos Kungl. Maj:t ha tre kusiner till den avlidne, systrarna Hilda Karolina
Johansson, född den 2 december 1874, Augusta Elisabet Johansson, född den
30 april 1881 och omyndigförklarade Mina Elise Gröndal, född den 7 januari
1878 — den sistnämnda genom sin förmyndare Herbert Gustafsson — anhållit,
att kvarlåtenskapen måtte avstås till dem.

Av utredningen i ärendet framgår, att sökandena befinna sig i mindre goda
ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har ansett ansökningen av billighetsskäl
förtjäna beaktande. Sökandena, vilka vore kusiner till den avlidne, syntes ha
stått denne i livstiden nära samt befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter.
Med hänsyn till den förhållandevis ringa behållningen i boet
samt omständigheterna i övrigt förordade ämbetet, att kvarlåtenskapen i dess
helhet avstodes till sökandena med en tredjedel till envar av dem.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag skäligt,
att hela den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen avstås till sökandena
med en tredjedel till envar av dem.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
förre hemmansägaren Gustaf Edmund Gröndal från
Fryele socken må avstås till Mina Elise Gröndal samt Hilda
Karolina Johansson och Augusta Elisabet Johansson, båda
födda Gröndal, med en tredjedel till envar av dem.

3:o.

Rätten till arv efter agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm.

Agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm, vilken var född den 18
oktober 1880, avled den 25 maj 1944 utan att, såvitt framgår av en efter
honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.
Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 2 790 kronor 80 öre
men har av Stockholms rådhusrätt, som ansett viss i bouppteckningen upptagen
skuld ej avdragsgill, uppskattats till 4 087 kronor 36 öre. Ifrågavarande
skuldbelopp, 1 296 kronor 50 öre, utgjorde enligt avtal utgående underhålls -

Föredraganden
.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

bidrag med 25 kronor för månad till en den avlidnes son utom äktenskapet,
Kurt-William Ronald Sigvard Björk, för tiden intill dess denne fyllt 18 år.
Nämnda belopp har sedermera överlämnats till Stockholms stads barnavårdsnämnd,
att månadsvis utbetalas för Björks underhåll. Gossen Björk har
av kvarlåtenskapen vidare erhållit en guldklocka med kedja i enlighet med
vissa av den avlidne fällda yttranden, vilka bevakats som testamente efter
den avlidne och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 mars 1945 icke blivit föremål
för klander från allmänna arvsfondens sida

Av kvarlåtenskapen har ett belopp av 3 746 kronor 71 öre inlevererats till
allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Maj :t ha Margit Elisabet Lindberg, född Friberg, och Sture
Gustaf Adolf Fahlström, båda i Stockholm, anhållit att Vs av kvarlåtenskapen
måtte tilldelas en var av dem. Lindberg och Fahlström, som äro födda den
3 februari 1912 respektive den 21 maj 1923, äro barn utom äktenskapet till
den avlidne. Vidare har May Linnéa Wermé, född Björk, i egenskap av förmyndare
för gossen Björk, anhållit, att hela den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen måtte avstås till denne.

Till stöd för sin ansökan har Lindberg framhållit, att Gvllenhammar under
sin livstid ej bidragit till hennes uppfostran och att hon för den skull
ansåge sig berättigad att nu erhålla någon del av kvarlåtenskapen.

Fahlström har anfört, att han vore trolovningsbarn till Gyllenhammar och
att han levde i små ekonomiska omständigheter.

Wermé har åberopat, att Gyllenhammar alltid visat sig mycket intresserad
av gossen Björk, som vanligen besökt honom flera gånger i veckan. Gyllenhammar
hade även lovat sörja för hans utbildning i lämpligt yrke. Björk,
som nu önskade utbilda sig till flygmekaniker, saknade själv medel härtill.

Överstdtliållarämbetet avgav först utlåtande över Wermés ansökning den
30 januari 1946 och tillstyrkte därvid denna.

I utlåtande den 14 september 1946 har ämbetet sedermera uttalat sig i
anledning av de från Lindberg och Fahlström inkomna ansökningarna och
därvid anfört i huvudsak följande.

överståthållarämbetet finner sig böra först beröra det förhållandet, att
Fahlström förmenar sig vara trolovningsbarn; därest så verkligen vore fallet,
skulle arvsfonden icke rätteligen vara den avlidnes arvinge. I Fahlströms ansökning
åberopas en till pastorsämbetet i Matteus församling ställd skrift,
däri Gustaf Fahlström i uppgiven egenskap av förmyndare för Sture Fahlström
med instämmande av Algot Gyllenhammar och Sture Fahlström anhållit,
att, enär Sture Fahlström vore trolovningsbarn, för honom måtte antecknas
efternamnet Gyllenhammar. Sture Fahlström var vid ifrågavarande
tid kyrkobokförd i Matteus församling och hans moder hade avlidit flera år
tidigare.

Då skriften möjligen kunde anses vara avsedd att innefatta sådant erkännande,
som avses i 20 § 2 st. lagen om barn utom äktenskap, låt vara
att detsamma icke avgivits i den ordning, som i samma paragrafs första stycke
är stadgad, har överståthållarämbetet från pastorsämbetet i Matteus församling
införskaffat utredning, till vilken åtgärd skriften må hava givit an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

ledning. Av utredningen, fullföljd jämväl hos barnets födelseförsamling, Maria
församling i Stockholm, framgår emellertid, att Sture Fahlström icke är
i kyrkoböckerna antecknad såsom trolovningsbarn.

Vad härefter angår frågan om avstående av arvsfondens rätt till arvet efter
Gyllenhammar, så framgår av utredningen, att Sture Fahlström stått den avlidne
nära. Utredningen giver även vid handen, att Margit Lindberg stått den
avlidne nära, ehuru förhållandet mellan dem icke synes ha varit av samma
intima karaktär som förbindelsen mellan Sture Fahlström och fadern.

Med avseende på Margit Lindbergs personliga förhållanden synas några
billighetsskäl knappast tala för att arvsfondens rätt till arv avstås till henne
i vidare mån än att hon, därest lösöre efter Gyllenhammar alltjämt skulle
finnas kvar i boet, borde beredas tillfälle att uttaga något föremål att bevara
såsom minne efter fadern. Beträffande Sture Fahlström finner överståthållarämbetet
däremot billighetsskäl tala för arvets avstående. Såsom framgår
av överståthållarämbetets skrivelse den 30 januari 1946 angående avstående
av ifi-ågavarande arv till Björk synes emellertid även till denne böra avstås
en del av arvet. Huruvida för arvets delning mellan dessa båda barn bör
läggas annan delningsgrund än huvudtalet anser sig överståthållarämbetet
icke kunna bedöma på grundval av här tillgängliga handlingar.

Kammarcidvokatfiskalsämbetet har anfört följande.

Margit Lindberg, Fahlström och Björk äro, såvitt i ärendet verkställd utredning
giver vid handen, barn utom äktenskap till den avlidne och måste
anses hava samtliga stått honom nära, även om Björk, vars rätt dock i någon
mån tillgodosetts genom honom tilldelat testamentslegat, måhända stått honom
personligen närmare än Margit Lindberg och Fahlström.

Då Fahlström befinner sig i mindre goda ekonomiska omständigheter samt
Björk, som ännu icke uppnått myndig ålder, torde vara i behov av medel för
bekostande av yrkesutbildning, synas de till deras förmån gjorda ansökningarna
i första hand vara förtjänta av beaktande och synas andelar av kvarlåtenskapen
böra avstås på grund av sagda ansökningar.

Ämbetet erinrar om 1945 års riksdags uttalande i samband med beslut
angående avstående av viss allmänna arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap
efter guldsmeden Lars Gustaf Hampus Malmström från Boden. Riksdagen
''framhöll, hurusom i vida kretsar den uppfattningen vore rådande, att utomäktenskapliga
barn borde äga arvsrätt efter sin fader och att utvecklingen
måhända komme att gå i riktning mot full likställighet i detta avseende
mellan utomäktenskapliga barn och barn inom äktenskap. Därest de synpunkter
om önskad förbättrad ställning för barn utom äktenskap, som torde
hava påverkat riksdagens nyssnämnda beslut, läggas till grund för bedömande
jämväl av föreliggande ansökningar, synes det ämbetet lämpligast,
att kvarlåtenskapen fördelas mellan den avlidnes tre utomäktenskapliga
barn på sätt, som om dessa haft arvsrätt efter sin fader samt att andel
av sagda kvarlåtenskap sålunda kommer alt tillerkännas jämväl Margit
Lindberg, trots hennes relativt göda levnadsvillkor. Då den till allmänna
arvsfonden inlevererade behållningen i ifrågavarande dödsbo i motsats till
förhållandet i fallet Malmström uppgår till ett jämförelsevis blygsamt belopp,
synas i föreliggande fall betänkligheter icke möta mot att hela sagda
behållning efterskänkes på grund av förevarande ansökningar. Vart och
ett av den avlidnes barn skulle sålunda komma i åtnjutande av ett kontantbelopp
av I 248 kronor 90 öre.

Ämbetet har i anledning härav föreslagit, all ’/, av kvarlåtenskapen måtte
avstås till envar av Lindberg, Fahlström och Björk.

Före draganden.

6 Kungi. Maj:ts proposition nr 97.

Vad först angår frågan, huruvida kvarlåtenskapen efter Gyllenhammar
tillfallit allmänna arvsfonden eller icke, delar jag myndigheternas uppfattning,
att Fahlström icke kunnat styrka sitt påstående, att han vore trolovningsbam
till den avlidne. Utredningen ger vid handen, att han icke är trolovningsbarn
i lagens mening och följaktligen icke heller är berättigad att
före allmänna arvsfonden taga arv efter fadern.

För min del finner jag det emellertid naturligt, att allmänna arvsfonden
i ett fall som det förevarande avstår hela kvarlåtenskapen till förmån för
den avlidnes barn. Beträffande fördelningen barnen emellan har kammaradvokatfiskalsämbetet
förordat, att de skulle erhålla en tredjedel var, medan
överståthållarämbetet ansett, att Margit Lindberg borde tillgodoses endast
i den formen, att hon finge uttaga något föremål såsom minne av fadern,
och återstoden av kvarlåtenskapen delas mellan Björk och Fahlström.
Då av utredningen framgår, att de båda sistnämnda personligen stått den avlidne
i livstiden närmare än Lindberg och att de leva under små ekonomiska
förhållanden, synes mig den skälighetsbedömning, som eljest tillämpas vid
efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt till förman för närstående,
böra föranleda, att Björk och Fahlström vardera åtminstone erhålla en
större del av kvarlåtenskapen än Margit Lindberg. Da lösöreboet redan försålts,
kan hon icke tillgodoses på det av överståthållarämbetet föreslagna
sättet utan synes böra erhålla ett kontant belopp. Jag förordar, att den till
allmänna arvsfonden redovisade behållningen a 3 /46 kronor 71 öre delas
så, att Björk och Fahlström vardera erhålla 1 500 kronor och Lindberg det
återstående beloppet, 746 kronor 71 öre.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter agenten Algot Lucas Gyllenhammar från Stockholm
må avstås 1 500 kronor till vardera av Sture Gustaf
Adolf Fahlström och Kurt-William Ronald Sigvard Björk
samt 746 kronor 71 öre till Margit Elisabet Lindberg, född
Friberg.

4:o.

Rätten till arv efter Sigrid Maria Elisabeth Hall, född Sandberg, från
Ulricehamn. Änkefru Sigrid Maria Elisabeth Hall, vilken var född den 28
augusti 1873, avled den 8 mars 1945 utan att, såvitt framgår av en efter
henne upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna
arvsfonden. Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen
till 211 366 kronor 81 öre.

Genom ett den 3 juli 1936 upprättat testamente hade den avlidna förordnat
om sin kvarlåtenskap och därvid såsom universell testamentstagare insatt
Sveriges djurskyddsföreningars »centralstyrelse» i Stockholm, varmed
torde ha avsetts dåvarande De svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund,
numera Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Testamentet, som den 3 april 1945 delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet,
har den 30 juli samma år godkänts av ämbetet.

Den avlidna ägde bl. a. ett den 15 november 1942 för henne av Städernas
ömsesidiga livförsäkringsbolag utfärdat försäkringsbrev, enligt vilket en
årlig livränta av 100 kronor skulle utbetalas till henne, så länge hon levde,
med början den 1 juni 1943. Därest hon avlede före den 1 juni 1952, skulle
livräntan fortsättningsvis till och med nämnda dag utbetalas till hennes
arvingar såsom förmånstagare.

Med utlåtande den 6 december 1946 har kammaradvokatfiskalsämbetet
överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Älvsborgs län med
yttrande den 6 juli samma år till ämbetet insänd skrift, vari Ellen Wästfelt
och stadsfiskalen Per L. Edfeldt samt advokaten B. G. Heijl i egenskap av
boutredningsmän anhållit, att allmänna arvsfondens rätt till omförmälda
försäkring måtte avstås till förmån för universaltestamentstagaren.

I framställningen har Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund instämt.

Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande framhållit, att ifrågavarande
livräntebelopp jämlikt stadgandena i lagen om försäkringsavtal den
8 april 1927, §§ 104 mom. 1 och 105, sista stycket, icke inginge i kvarlåtenskapen
utan på grund av förmånstagareförordnandet hade tillfallit allmänna
arvsfonden såsom arvinge efter den avlidna. Det syntes emellertid ämbetet
osannolikt, att den avlidna avsett att genom förmånstagareförordnande tillerkänna
allmänna arvsfonden rätt till ifrågavarande livräntebelopp vid sitt
frånfälle. Då hennes avsikt förmodligen varit, att det av henne gjorda lestamentariska
förordnandet skulle innefatta jämväl sagda belopp, syntes billighetsskäl
tala för ett bifall till framställningen.

Allmänna arvsfondens rätt till ifrågavarande livränta, vars kapitalvärde
är 737 kronor, torde vara tvistig. Det är emellertid sannolikt, att den avlidna
avsett att jämväl försäkringsbeloppet skulle tillfalla den universelle testamentstagaren,
ehuru hon icke vidtagit de härför erforderliga dispositionerna
i form av anmälan till försäkringsbolaget. Med hänsyn till detta förhållande
och till beskaffenheten av den rätt, som må tillkomma allmänna arvsfonden,
vill jag ej göra erinran mot myndigheternas förslag att ifrågavarande
rätt avstås till förmån för den universelle testamentstagaren, Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund. Härför torde erfordras riksdagens samtycke,
och jag förordar, att sådant samtycke utverkas i samband med framläggande
av förslag till riksdagen om avstående jämlikt 5 kap. 3 § lagen om arv
av allmänna arvsfondens rätt till förmån för närstående i vissa fall.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, allmänna arvsfonden må äga till den livränta,
som efter Sigrid Maria Elisabeth Halls dödsfall utbetalas på
grund av en av henne den 15 november 1942 tecknad försäkring
i Städernas ömsesidiga livförsäkringsbolag, må avstås
till förmån för den universelle testamentstagaren efter
henne.

Före draganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
5:o.

Före draganden.

Rätten till arv efter Lars Daniel Hansson från Nysätra socken. Lars Daniel
Hansson från Nysätra socken i Västerbottens län, vilken var född den 24 juli
1886, avled den 11 mars 1946 utan att, såvitt framgår av en efter honom
upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen
i boet uppgick enligt bouppteckningen till 6 298 kronor 7 öre. Till
allmänna arvsfonden har av den för fonden förordnade gode mannen inlevererats
6 341 kronor 76 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd
redovisningsräkning.

Hos Kungl. Maj:t har dels förre hemmansägaren Lars Arvid Ekström i
Vebomark, Lövångers socken, anhållit, att den avlidnes kvarlåtenskap måtte
avstås till honom, dels ock hemmansägaren Sven Ingvar Nilsson i Skäran,
Nysätra socken, anhållit, att ett belopp av 1 000 kronor måtte till honom
avstås.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t funnit den av Ekström gjorda
ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Nilsson, som är född den 23 januari 1912 och var kusinbarn till den avlidne,
har till stöd för ansökningen anfört, att hans hustru vore sjuklig och
att han befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Av utredningen i
ärendet framgår, att Nilsson, som år 1943 övertagit Hanssons fädernegård,
enligt åtagande vårdat honom i sitt hem intill dödsfallet mot en ersättning av
600 kronor om året. Vårdnaden av Hansson, som från födelsen varit sinnesslö,
hade varit besvärlig, särskilt under de tre sista månaderna, då han varit
sängliggande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ansett Nilssons ansökning förtjäna
bifall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till den vård och tillsyn,
som Nilsson och hans hustru mot en förhållandevis ringa ersättning ägnat
den avlidne, samt omständigheterna i övrigt förordat bifall till ansökningen.

I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att det belopp av kvarlåtenskapen,
varom Nilsson ansökt, tillerkännes honom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Lars Daniel Hansson från Nysätra socken må avstås
ett belopp av 1 000 kronor till Sven Ingvar Nilsson.

6:o.

Rätten till arv efter handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen från
Grönby socken. Handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen från
Grönby socken, Malmöhus län, vilken var född den 28 oktober 1887, avled
den 26 oktober 1943 utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning

Kungi. Maj.ts proposition nr 97.

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter
honom uppgick enligt bouppteckningen till 253 296 kronor 43 öre. Av kvarlåtenskapen
har, sedan däri ingående fastigheter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
försålts, ett belopp av 302 369 kronor 40 öre inlevererats till allmänna
arvsfonden. Slutredovisning har ännu ej avgivits.

Under vistelse å Lunds lasarett i mars månad 1941 hade den avlidne upprättat
en handling, varigenom han förordnat om sin kvarlåtenskap. Ifrågavarande
handling, som enligt hans uttalande vid dess tillkomst avsåg dispositionen
av kvarlåtenskapen för den händelse han skulle dö under den dåvarande
sjukhusvistelsen, har efter Johannsens död 2V2 år senare icke kunnat
återfinnas i huvudskrift. En genomslagskopia av handlingen har emellertid
förvarats hos den advokatfirma, som medverkat till dess upprättande, och
enligt denna kopia skulle envar av tolv släktingar till Johannsen, kusiner
och kusinbarn samt en syssling, erhålla 10 000 kronor. Vidare skulle Grönby
kommun erhålla 50 000 kronor till sjuksköterskefond, att förvaltas av kommunalnämnden,
samt 20 000 kronor till en fond, varav räntan skulle utdelas
till behövande eller personer, som ej åtnjöte fattigvårdsunderstöd. Därjämte
skulle, om Johannsens moder avlede före honom, ett belopp av 20 000 kronor
av hennes förmögenhet avsättas såsom en fond åt Vanstads kommun,
av vilken fond dock förra hushållerskan Eva Hjort skulle erhålla räntan,
så länge hon levde. Under namn av Carolina och Carsten Johannsens fond
skulle fonden förvaltas av kommunalnämnden och räntan efter Hjorts död
utdelas till behövande inom kommunen.

Nämnda förordnande bevakades den 22 mars 1944 vid Vemmenhögs, Ljunits
och Herrestads domsagas häradsrätt såsom testamente av den avlidne.

Sedan förordnandet delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt ämbetet
underställt frågan om godkännandet Kungl. Maj:ts prövning, förordnade
Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944, att klander mot förordnandet skulle för
allmänna arvsfondens räkning äga rum. De av förordnandet berörda legatarierna
ha härefter hos ämbetet skriftligen förklarat sig avstå från alla rättsanspråk
på grund av förordnandet.

Hos Kungl. Maj:t ha nu följande personer gjort ansökningar om att av
kvarlåtenskapen efter Waldemar Johannsen de i förenämnda förordnande
angivna beloppen måtte till dem avstås, nämligen sjuksköterskan Gertrud
K. A. G. Johannsen i Malmö, fru Bodil M. C. Queckfeldt, född Johannsen, i
Halmstad, veterinären Anders J. P. Johannsen i Djursholm, legitimerade läkaren
Carl Gustaf A. Johannsen i Lund, lantbruksbiträdet P. S. Johan H. Johannsen
i Flyinge, lantbruksbiträdet Ulf Chr. B. Johannsen i Flyinge, stadsläkaren
i Lund Ernst J. A. B. Carstens-Johannsen för sina tre barn Minna
Margareta, Hans Carslens Bogislaus och Johan Ernst August Bogislaus, vidare
Augusta Johannsen i Lund, förre maskinmästaren Samuel Johannsen i
Höör, änkefru Ester M. Jönsson, född Holmkvist, i Lilla Bedinge samt nyssnämnda
Eva Ch. Hjort. Härjämte ha Grönby och Vanstads kommuner hemställt,
att till dem måtte avslås de i förordnandet angivna beloppen.

Gode mannen för allmänna arvsfonden har tillstyrkt ansökningarna men

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

med framhållande att det visserligen kunde ifrågasättas, huruvida den för
barnen Carstens-Johannsen gjorda ansökningen borde bifallas. På grund av
vad som upplysts om den avlidnes inställning till släktingarna och med hänsyn
till omständigheterna i övrigt syntes kunna antagas, att han velat tillgodose
även dessa kusinbarn. Då barnen själva icke torde äga något kapital
och föräldrarna ej heller syntes äga någon förmögenhet av betydelse, ansåge
sig gode mannen böra tillstyrka jämväl denna ansökning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört bland annat följande.

Med hänsynstagande till det nära intresse, som Johannsen under livstiden
hyst för sökandena och som bl. a. kommit till uttryck i det av honom upprättade
testamentskonceptet, finner länsstyrelsen skäligt tillstyrka ansökningarna
för de av sökandena, som i ekonomiskt hänseende kunna anses vara
mindre gynnsamt ställda. Detta synes vara fallet beträffande samtliga de
släktingar till Johannsen, som återfinnas bland sökandena, möjligen med undantag
för kusinbarnen i Lund, vilkas fader har goda inkomster. Beträffande
dessa kusinbarn kan å andra sidan framhållas, att den avlidnes förbindelser
med dem varit särskilt intima och hjärtliga. Länsstyrelsen får därför
tillstyrka samtliga de av släktingarna gjorda ansökningarna, dock att ett
eventuellt avstående av arvet till förmån för kusinbarnen i Lund synes böra
begränsas till högst 5 000 kronor för vartdera barnet. Beträffande Eva Hjorts
ansökning finner länsstyrelsen med hänsyn till vad som framkommit vid utredningen
billighetsskäl tala för att jämväl hon kommer i åtnjutande av del
av arvet förslagsvis i form av ett årligt understöd motsvarande avkastningen
av en livränta å 2 000 kronor. Länsstyrelsen finner däremot icke skäl tillstyrka
framställningarna från Grönby och Vanstads kommuner.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört följande.

Av sökandena äro Augusta Johannsen och Samuel Johannsen kusiner till
den avlidne. Sökandena Gertrud Johannsen, Bodil Queckfeldt, Anders Johannsen,
Carl Gustaf Johannsen, Heinrich Johannsen och Ulf Johannsen
samt Ernst Carstens-Johannsens barn äro hans kusinbarn. Ester Jönsson är
syssling till den avlidne. Eva Lljort, vilken så vitt visats icke är släkt med
den avlidne, lärer vid åtskilliga tillfällen hava erhållit såväl ekonomiskt bistånd
som annan hjälp av honom. Utredningen i ärendet torde få anses visa,
att den avlidne, vilken vid sitt frånfälle saknat närmare släktingar än kusiner
och kusiners barn, varit fästad vid dessa samt vid sin syssling sökanden
Ester Jönsson och efter allt att döma haft för avsikt att ihågkomma de nu
nämnda sökandena, vilka torde få anses hava stått den avlidne i livstiden
nära. Samtliga sökande med undantag möjligen för Ernst Carstens-Johannsens
barn samt Ester Jönsson, vilka synas vara åtminstone förhållandevis
välsituerade, befinna sig i små ekonomiska omständigheter. Med hänsyn härtill
anser sig ämbetet, om ock med tvekan beträffande de sistnämnda, kunna
tillstyrka, att viss del av kvarlåtenskapen avstås till sökandena.

Beträffande storleken av de belopp, som skulle avstås, har ämbetet framhållit,
att till allmänna arvsfonden redan inlevererats ett belopp av 302 369
kronor 40 öre och att ett belopp av ytterligare omkring 80 000 kronor torde
komma att inlevereras. Ämbetet har vidare anfört.

Av införskaffade upplysningar framgår, att den avlidne efterlämnat kusiner
på fädemesidan i två grenar. De av sökandena, vilka utgöra kusiner och
kusinbarn till den avlidne, tillhöra en och samma gren. Därest kvarlåtenskapen
skolat fördelas enligt bestämmelserna i ärvdabalken skulle å varje gren

Kungl. Maj.ts proposition nr 97.

belöpt 1li eller i runt tal omkring 95 000 kronor. Då de av sökandena, vilka
äro kusiner eller kusinbarn till den avlidne, synas oavsett närmare eller fjärmare
skyldskap hava stått den avlidne i lika hög grad nära, torde ett belopp
av nämnda storlek kunna fördelas mellan sagda sökande till lika delar,
dock att på grund av den något bättre ekonomiska ställning som Ernst Carstens-Johannsens
tre barn äga ett något mindre belopp synes böra tilldelas
dem. Ämbetet föreslår, att vart och ett av Ernst Carstens-Johannsens tre barn
tilldelas ett belopp av 7 500 kronor samt övriga åtta av nu nämnda sökande
kusiner och kusinbarn till den avlidne ett belopp av 9 000 kronor vardera.
Till Ester Jönsson föreslår ämbetet i likhet med vad som föreslagits för
Ernst Carstens-Johannsens barn ett belopp av 7 500 kronor. Vad angår Eva
Hjort, som är född år 1868, synes med hänsyn till såväl hennes ålder som
omständigheterna i övrigt ett efterskänkande lämpligen böra ske på det sätt
att hon erhåller en livränta om förslagsvis 600 kronor om året att utgå från
den 1 juli 1947. Grönby och Vanstads kommuners framställningar anser sig
ämbetet i likhet med länsstyrelsen icke kunna tillstyrka.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t funnit de av Grönby och Vanslads
kommuner gjorda ansökningarna icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.

Vid utredningen i ärendet har icke kunnat utrönas av vilken anledning det
av den avlidne under en tidigare sjukhusvistelse upprättade testamentet icke
kunnat återfinnas vid boutredningen. Några skäl till antagande, att hans personliga
inställning till däri angivna släktingar och andra närstående skulle
ha ändrats under tiden efter sjukhusvistelsen, ha icke framkommit. För min
del är jag på grund därav i likhet med myndigheterna beredd att i viss utsträckning
tillmötesgå dessa personers ansökningar om avstående av allmänna
arvsfondens rätt till förmån för dem.

Vid bedömande av frågan om vilka belopp, som böra avstås av allmänna
arvsfonden, synes det ligga närmast till hands att, åtminstone såvitt angår
den inbördes avvägningen, utgå från de förmåner, som den avlidne enligt
testamentet avsett att bereda släktingarna. Det kan givetvis ifrågasättas, om
man icke borde söka genomföra en viss behovsprövning vid utmätande av
de belopp, som skola avstås. Det synes dock som om resultatet av en dylik
behovsprövning icke skulle kunna sägas bli mera skäligt, då de av släktingarna,
som äro bättre ställda i ekonomiskt avseende och sålunda skulle erhålla
minskade belopp, enligt utredningen ha stått den avlidne personligen
mest nära. Jag vill för den skull förorda, att de i testamentet upptagna tolv
släktingarna erhålla lika belopp. Olika meningar kunna givetvis göras gällande
i fråga om den nivå, efter vilken dessa belopp skola utmätas. I händelse
testamentet varit lagligt, hade envar erhållit ett belopp av 10 000 kronor,
dock minskat med arvsskatt, 1 490 kronor, eller sålunda 8 510 kronor.
Ehuru det berättigade i att låta arvsfonden avstå så stora lotter kan ifrågasättas
vill jag tillstyrka att sist angivna belopp, avrundat till 8 500 kronor,
avstås till envar av släktingarna.

Till förra hushållerskan Eva Hjort skulle enligt testamentet under hennes
livstid utgå räntan av ett kapital på 20 000 kronor. I likhet med kammar -

Före draganden.

Kungl. Maj ds proposition nr 97.

advokatfiskalsämbetet finner jag lämpligt, att Hjort tillgodoses genom inköp
av en livränta, utgående från och med den 1 juli 1947. Med beaktande av
de små ekonomiska förhållanden, varunder hon lever, förordar jag dock att
livräntan bestämmes till ett något högre belopp, än ämbetet föreslagit, eller
till 800 kronor för år.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter handlanden Anders Carsten Waldemar Johannsen må
avstås dels ett belopp av 8 500 kronor till envar av Gertrud
K. A. G. Johannsen, Bodil M. C. Queckfeldt, född Johannsen,
Anders J. P. Johannsen, Carl Gustaf A. Johannsen, P. S. Johan
H. Johannsen, Ulf Chr. B. Johannsen, Ernst J. A. B.
Carstens-Johannsens tre barn Minna Margareta, Hans Carstens
Bogislaus och Johan Ernst August Bogislaus, vidare
Augusta Johannsen, Samuel Johannsen och Ester M. Jönsson,
född Holmkvist, dels ock det belopp, som må erfordras
för beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring
av en livränta å 800 kronor för år åt Eva Ch. Hjort från
och med den 1 juli 1947 under hennes återstående livstid.

7 :o.

Rätten till arv efter privatläraren Axel Sigfrid Johnsson från Östra Broby
socken. Axel Sigfrid Johnsson, som var född den 5 januari 1882, avled den

27 oktober 1942 utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.

Först efter Axel Sigfrid Johnssons död företogs slutligt skifte i boet efter

hans moder, Bengta Johnsson, som avlidit den 4 oktober 1924 och såsom
dödsbodelägare efterlämnat, utom den nu avlidne, tre barn, vilka samtliga
dött före denne. Först avled författaren Karl Olof Harald Johnsson, efterlämnande
såsom arvinge änkan författarinnan Karin Johnsson, född Johans son.

Vid de båda andra isyskonens frånfälle något år senare var nyssnämnde
Axel Sigfrid deras ende arvinge. Vid det första arvskiftet efter Bengta Johnsson
hade undantagits en fastighet, numera betecknad 7 * * * * * 13/2ois mantal Broby
nr 5149, och till denna hörande lösegendom. Vid det slutliga skiftet av hennes
bo, som ägde rum den 25 januari 1943, tillskiftades Karin Johnsson V4 och
Axel Sigfrid Johnssons dödsbo (allmänna arvsfonden) 3/4 av följande tillgångar
och skulder, nämligen dels förenämnda fastighet, taxeringsvärderad
till 10 500 kronor, dels lösegendom till ett värde av 1 409 kronor 70 öre, dels
ock i fastigheten intecknad gäld å 4 500 kronor. Lösegendomen har sedermera
försålts på auktion.

I bouppteckningen efter Axel Sigfrid Johnsson, som förrättades den 17
april 1943, upptogs behållningen i boet till 65 390 kronor 79 öre, däribland
nyssnämnda andel i boet efter Bengta Johnsson.

Kungi. Maj:ts proposition nr 97-

Hos Kungl. Maj:t har Karin Johnsson anhållit, att den arvsfonden tillskiftade
andelen i boet efter Bengta Johnsson måtte avstås till förmån för
henne samt att i fastigheten intecknad gäld måtte erläggas av medel från
kvarlåtenskapen efter Axel Sigfrid Johnsson.

Till stöd för ansökningen har Karin Johnsson, som är född den 6 augusti
1884, anfört i huvudsak följande.

Hennes man, författaren Karl Olof Harald Johnsson, hade varit yngst av
syskonen. Om han överlevt dem, hade hon efter honom fått ärva hela den
egendom, som nu i stället tillfallit allmänna arvsfonden. Sigfrid Johnsson hade
under sina sista levnadsår hemfallit åt missbruk av starka drycker. Särskilt
under åren 1938 och 1939 hade Karin Johnsson flera gånger årligen, understundom
efter uttrycklig begäran av den avlidne, rest till Broby. Hennes vistelse
därstädes hade kunnat uppgå till flera månader i sträck, och hon hade
tidvis under svår psykisk press bott hos honom. Hans alkoholism hade medfört
att omvårdnaden av honom ställt krav av svårartad och ömtålig beskaffenhet
på henne. Då hennes enda inkomster härrörde av skriftställarskap och
föredragsverksamhet, hade dessa resor inneburit uppoffringar i ekonomiskt
hänseende för henne. Hon levde för närvarande i små ekonomiska omständigheter,
delvis orsakade av skador vid en trafikolycka år 1942, vilka vore
till men för hennes arbete.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har i utlåtande den 25 januari 1946 bland
annat anfört följande.

Enligt länsstyrelsens mening förtjäna vissa av de av Karin Johnsson anförda
skälen för erhållande av ifrågavarande kvarlåtenskap visst beaktande.
Emellertid finner länsstyrelsen utredningen giva vid handen, att Axel Sigfrid
Johnssons åtgöranden och uttalanden i livstiden icke lämna stöd för något
antagande, att han önskat, att Karin Johnsson skolat efter hans död erhålla
något av kvarlåtenskapen efter honom. Detta förhållande och även andra i
ärendet framkomna omständigheter föranleda, att länsstyrelsen icke anser
sig kunna tillstyrka bifall, vare sig helt eller delvis, till ifrågavarande framställning.

Sedan Karin Johnsson inkommit med ytterligare en skrift om sitt förhållande
till den avlidne m. m., har länsstyrelsen i förnyat utlåtande anfört, att
den ej funnit anledning frångå sin tidigare uppfattning. Skulle emellertid
vad som numera i ärendet upplysts kunna anses föranleda till att Axel Sigfrid
Johnsson finge antagas ha, om han levat längre, velat ekonomiskt understödja
Karin Johnsson, hade länsstyrelsen intet att erinra mot att ett
mindre belopp, förslagsvis 5 000 kronor, tillerkändes henne.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har påpekat, att av vad i ärendet anförts
syntes framgå, att Karin Johnsson befunne sig i relativt små omständigheter
samt att hon genom att tidvis ha ägnat den avlidne omvårdnad kunde anses
ha stått honom i viss mån nära. Ämbetet har därför ansett fog förefinnas för
avstående till förmån för henne av någon del av ifrågavarande kvarlåtenskap.
Beträffande storleken av detta belopp har ämbetet anfört i huvudsak
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Före draganden.

Av sökanden begärt belopp torde icke kunna med bestämdhet fixeras, innan
dödsboets fasta egendom försålts. Denna fasta egendom är åsatt ett taxeringsvärde
av 10 500 kronor eller, om kvarnlägenheten Broby 24, som efter
undersökning ansetts tillhöra Bengta Johnssons dödsbo, medräknas, 12 000
kronor. Köpeanbud å båda fastigheterna till ett belopp av 18 000 kronor har
avgivits och torde, därest fastigheterna försäljas å offentlig auktion, möjlighet
att ernå högre köpeanbud föreligga. I en den 28 april 1946 dagtecknad
framställning har gode mannen för allmänna arvsfonden med instämmande
av Karin Johnsson anhållit om försäljning av nämnda båda fastigheter. Härigenom
får Johnsson anses ha frånträtt sin ansökan att boets fasta egendom
skulle överlämnas till henne. Med utgångspunkt från en antagen köpeskilling
av 18 000 kronor för båda fastigheterna skulle efter avdrag av i fastigheten
Broby 5149 intecknad gäld å 4 500 kronor allmänna arvsfondens andel av
resterande 13 500 kronor utgöra 10 125 kronor. Därest härtill lägges fondens
andel i lösöret efter Bengta Johnsson, 1 057 kronor 28 öre, skulle följaktligen
ifrågavarande ansökning avse ett belopp av 11 182 kronor 28 öre. Ämbetet,
som för sin del icke anser ställningstagande till ifrågavarande ansökning
behöva göras beroende av fastigheternas försäljning, finner lämpligt föreslå,
att till sökanden avstås ett belopp av 10 000 kronor.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bifallit framställningen om försäljning
av förenämnda fastigheter, Broby 5149 och kvarnlägenheten Broby 24.

För min del hyser jag i likhet med länsstyrelsen tvekan om huruvida den
avlidne kan antagas ha haft för avsikt att, om han levat, ekonomiskt bistå
Karin Johnsson. Denna omständighet anser jag dock icke böra vara avgörande
för bedömandet av hennes ansökan. På grund av det intresse och den
omvårdnad, som hon under påfrestande förhållanden synes ha ägnat den avlidne
under hans sista år, får hon anses ha stått honom nära. Med hänsyn härtill
och då sökanden lever i mindre goda ekonomiska förhållanden har jag
funnit skäligt, att någon del av kvarlåtenskapen avstås till förmån för henne.
Vilket belopp hon därvid bör erhålla kan vara föremål för tvekan. Om man
beaktar den andel, som sökanden kommer att erhålla av köpeskillingen vid
den beslutade försäljningen av fastigheterna i Bengta Johnssons dödsbo,
kunde måhända en begränsning till 5 000 kronor vara försvarlig. Med hänsyn
till övriga omständigheter i ärendet har jag dock icke velat motsätta mig
kammaradvokatfiskalsämbetets förslag om avstående av ett belopp av 10 000
kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter privatläraren Axel Sigfrid Johnsson från östra Broby
socken må avstås 10 000 kronor till Karin Johnsson, född Johansson.

8:o.

Rätten till arv efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken. Med bifall
till Kungl. Maj:ts i proposition nr 185 under punkten 14:o framlagda
förslag har 1945 års riksdag medgivit, att av den allmänna arvsfonden till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

fallna kvarlåtenskapen efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken
finge avstås 3 000 kronor åt makarna Ernst Joel och Ruth Linnea Svensson,
den senare född Lundquist och kusinbarn till den avlidna, samt en fjärdedel
av därefter återstående del av kvarlåtenskapen åt vardera av Bernhardina
Elvira Nilsson, född Svensson, och Julius Svensson, båda kusiner å
mödernesidan till den avlidna. Åt envar av de sistnämnda har sedermera utbetalats
ett belopp av 2 030 kronor 57 öre. Återstoden, 4 061 kronor 15 öre,
har inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Kungl. Maj:t har nu Blenda Gustafson, född Augustsson, i östra
Kroken, Backaryds socken, anhållit, att någon del av kvarlåtenskapen måtte
avstås till henne. Sökanden är född den 6 augusti 1886 och var kusin å
mödernesidan till den avlidna. Sökanden har vid polisförhör den 29 april
1946 förklarat, att hon under Ida Nilssons sista levnadsår icke haft personlig
förbindelse med henne men att viss förbindelse mellan dem uppehållits genom
sökandens dotter, som då och då besökt Ida Nilsson.

Enligt intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande är sökanden
medellös och icke taxerad för inkomst eller förmögenhet.

Länsstyrelsen i Blekinge län har framhållit, att den i ärendet verkställda
utredningen visserligen icke syntes utvisa, att sökanden stått den avlidna
nära, åtminstone icke under hennes sista levnadsår. Med hänsyn till vad utredningen
innehölle om förhållandet till den avlidna samt sökandens mindre
goda ekonomiska ställning m. m. ville länsstyrelsen dock tillstyrka, att någon
del av återstående kvarlåtenskap avstodes till henne.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att sökanden och hennes syster
jämte Bernhardina Elvira Nilsson och Julius Svensson vore Ida Nilssons enda
kusiner å mödernesidan och enligt äldre lag arvsberättigade efter henne. På
grund härav och då sökanden vore till åren kommen samt syntes befinna sig
i blygsamma ekonomiska omständigheter, funne ämbetet ansökningen av
billighetsskäl förtjäna beaktande i samma omfattning som de tidigare ansökningarna
av nyssnämnda båda kusiner. Ämbetet har i enlighet härmed föreslagit,
att ett belopp av 2 030 kronor 57 öre av kvarlåtenskapen skulle avstås
till sökanden.

Oavsett att handlingarna knappast styrka, att sökanden stått den avlidna
kusinen i livstiden nära, har jag med beaktande av hennes ålder, små ekonomiska
förhållanden och vad de två andra mödemekusinerna tidigare erhållit
funnit billigt och skäligt, att hon erhåller en lika stor andel av kvarlåtenskapen
som dessa.

Jag hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter kokerskan Ida Nilsson från Hällaryds socken må avstås
ett belopp av 2 030 kronor 57 öre till Blenda Gustafson, född
Augustsson.

Före draganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97■
9:o.

Före draganden.

Rätten till arv efter butiksbiträdet Vera Elisabet Nilsson från Norrköping.

Butiksbiträdet Vera Elisabet Nilsson från Norrköping, vilken var född den 8
september 1913, avled den 28 juli 1945 utan att, såvitt framgår av en efter
henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.
Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 503 kronor 88 öre.

Hos Kungl. Maj:t har förre smörjaren Karl Gustaf Pettersson i Norrköping
anhållit, att den avlidnas kvarlåtenskap måtte avstås till honom. Pettersson,
som är född den 8 augusti 1866, har anfört, att den avlidna varit
hans utom äktenskapet födda dotter. Faderskapet hade emellertid aldrig blivit
legalt fastställt. Hon hade bott hos honom hela sin livstid. Det hade alltid
rått ett gott förhållande mellan honom och dottern. Till styrkande härav
ha vid ansökningen bland annat fogats ett av honom i maj 1941 upprättat
testamente till förmån för den avlidna samt intyg, som vitsorda det goda förhållandet
mellan far och dotter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län och kammaradvokatfiskalsämbetet ha tillstyrkt
bifall till ansökningen.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser jag tvekan
icke kunna råda om att kvarlåtenskapen efter Vera Elisabet Nilsson bör avstås
till sökanden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter butiksbiträdet
Vera Elisabet Nilsson från Norrköping må avstås till förmån
för Karl Gustaf Pettersson.

10:o.

Rätten till arv efter Bothilda Olsson från Hemmesdynge socken. Bothilda
Olsson från Hemmesdynge socken, Malmöhus län, som var född den 26 juli
1867, avled den 4 augusti 1945 utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning
utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen
i boet uppgick enligt bouppteckningen till 206 541 kronor 84 öre. I kvarlåtenskapen,
som ännu icke redovisats till allmänna arvsfonden, ingick fastigheten
Isie Stora 141 i nämnda socken med ett taxeringsvärde av 6 000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har Hjalmar Jönsson i Stora Isie anhållit att fastigheten
måtte avstås till honom med full äganderätt. Jönsson, som är född den 10
maj 1885, har till stöd för ansökningen bland annat anfört, att han stått den
avlidna nära i livstiden. Han hade varit i Bothilda Olssons och hennes tidigare
avlidna syster Hanna Olssons tjänst sedan den 1 november 1912 ända
till Bothilda Olssons död, alltså under 33 år. Av systrarna Olsson hade han
fått löfte att en gång erhålla fastigheten, vilken han bebott alltsedan de
förvärvade denna år 1926. Genom ett flertal intyg ha personer i orten bestyrkt
riktigheten av hans uppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 97-

Den för allmänna arvsfonden förordnade gode mannen har tillstyrkt bifall
till ansökningen samt därvid framhållit, att Jönsson varit systrarna Olssons
»allt i allo» och att det utan tvivel hade varit Bothilda Olssons avsikt att
fastigheten skulle tillfalla honom.

Landsfiskalen i Klagstorps distrikt har med tillstyrkan av ansökningen
bland annat anfört följande.

Genom de vid ansökningen fogade intygen har till fullo styrkts, att Jönsson
under många år varit trotjänare hos Bothilda Olsson och därunder åtnjutit
så liten lön, att han icke kunnat göra besparingar, trots att han städse
fört ett mycket sparsamt levnadssätt. Det torde även vara ställt utom allt
tvivel, att systrarna Olsson avsett, att ifrågavarande fastighet skulle tillfalla
Hjalmar Jönsson, fastän de såsom ofta är fallet med äldre personer aldrig
blevo redo att upprätta skriftlig handling härom. Även om man bortser från
detta förhållande, torde den gottgörelse eller erkänsla, som Jönsson finge
genom att erhålla fastigheten, vara fullt rimlig och komme att uppskattas av
såväl Jönsson som ortsbefolkningen, som då finge se, att en gammal trotjänare
kan värdesättas av statlig myndighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har under hänvisning till gode mannens
och landsfiskalens yttranden tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bland annat anfört följande.

Sökanden, som under trettiotre år innehaft anställning hos den avlidna och
hennes tidigare avlidna syster, måste på grund av sin långa tjänstetid anses
hava stått den avlidna i livstiden nära. Det torde även hava stått i överensstämmelse
med den avlidnas önskemål, att ifrågavarande fastighet skulle
tillfalla honom efter hennes död. Då han därjämte befinner sig i små ekonomiska
omständigheter, synes det ämbetet billigt, att ansökningen vinner beaktande.

Av utredningen framgår, att Jönsson, som befinner sig i små ekonomiska
omständigheter, stått den avlidna i livstiden nära och att det även torde ha
varit hennes önskan, att ifrågavarande fastighet skulle tillfalla honom efter
hennes död. Jag förordar därför, att fastigheten avstås till förmån för honom.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fastigheten Isie Stora 141, som ingår i den allmänna
arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Bothilda Olsson
från Hemmesdynge socken, måtte avstås till Hjalmar Jönsson.

Vad föredraganden under punkterna l:o—10:o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlålas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

Före draganden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 saml. Nr 97—98.