Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m.m.

Proposition 1972:124

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 124 år 1972 Prop. 1972:124

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m.m.; given Stockholms slott den 27 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vUkas avlåtande tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslul:

GUSTAF ADOLF

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåU

På grandval av förslag från saneringsulredningen föreslås i propositionen all förbättringslån — vilka innefattar viss kapital- och räntesubvention — skall få ulgå för upprustning av lägenheterna i omoderna flerfamiljshus som ägs av kommun eller aUmännytligt bostadsförelag. Som föratsättning för lån skaU gälla att huset berörs av stadsplan eller annan plan som medför alt husels återstående användningslid är begränsad. Vidare föreslås att den inkomstgräns som g'äller för förb'ätt-ringslån lill enskUd person höjs och anpassas till ändrade skatteregler. Saneringsutredningens övriga förslag i fråga om modernisering av bostäder avses bli behandlade i proposition tUl 1973 års riksdag.

I propositionen behandlas också frågan om statliga lån till täckande av onormal hyresförlust på gmnd av att lägenheter inle har kunnat hyras ut eUer upplåtas med bostadsrätt. Långivningen föreslås få karaktär av en engångsinsals, avseende hyresförluster under åren 1971—1973. Som huvudregel föreslås att lånen skall vara amorteringsfria under två år, varefter de skall betalas tillbaka under en tid av 10—20 år.

Slutiigen föreslås viss ökning av bostadslån som har utgått tUl AB Stadsfastigheter.

1    Riksdagen 1972.1 saml. Nr 124

Prop. 1972:124

Utdrag av protokoUet över inrikesärenden, håUet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten I statsrådet på Stockholms slott den 27 oktober 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för ulrikes ärendena WICKMAN, statsråden ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efler gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga om åtgärder för ökad bostadsförbättringsverksamhet m. m.

1    Inledning

Saneringsulredningen! tUlkaUades med stöd av Kungl. Maj:ls beslut den 19 december 1968 med uppdrag att uireda frågan om åtgärder för sanering av del äldre bostadsbeståndet.

Ulredningen avgav under hösten 1971 betänkandena (SOU 1971: 64 och 65) Sanering I och II med förslag till ålgärder för atl få lill stånd en ökad bosladssanering.

Yttranden över saneringsutredningens betänkanden har efler remiss avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt efter hörande av Slockholms tingsrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge efler hörande av Malmö tingsrätt, kammarrätten, hyresnämndema för Stockholms och Malmöhus län, socialstyrelsen, statens vägverk, statens Irafiksäkerhetsverk, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsslyrelsen efter hörande av länsbostadsnämnder, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens hyresråd, statens planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Västernorriands län efler hörande av vissa kommuner, boendeutredningen, byggkonkurrens-utredningen, bygglagutredningen, paritetslåneulredningen, 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65), fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret.  Svenska  kommunförbundet,  LO,  TCO,

> Generaldirektören Bertil Sännås, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören ClaésBreitholtz, riksdagsledamoten Sven Ekström, kommunalrådet Erik Johannesson, direktören Sten Källenius, riksdagsledamoten Bertil Petersson och förbundsordföranden Erik Svensson.

Prop. 1972:124                                                                         3

SACO, SÄF, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges industriförbund. Svenska byggnadsinduslriförbundel. Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Näringslivets byggnadsdelegation, Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Samfundet för fastighetsvärdering. Svenska kommunal-lekniska föreningen, Sveriges arkitekters riksförbund (SÄR), Sveriges väg- och vallenbyggares riksförbund (SVR), Föreningen Sveriges stadsarkitekter. Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings-jurister, Riksförbundet för allmän hälsovård, Sveriges socionomförbund, Sveriges lanlmälareförening. Vidare har yttranden inkommit från Svenska elverksföreningen, Sveriges museimannaförbund, Kungsholms byalags saneringsgrupp samt en forskargmpp vid Chalmers tekniska högskola.

SÄF, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund. Svenska byggnadsinduslriförbundel, Sveriges fastighetsägareförbund och Svenska försäkruigsbolags riksförbund har i sina yttranden hänvisat till yttrandet från Näringslivels byggnadsdelegalion.

Bostadsslyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 samt i skrivelse den 24 augusli 1972 föreslagit vissa ändringar av villkoren för förbätlringslån. I anslagsframställningen redovisas vissa undersökningar rörande oulhyrda lägenheter i statligt belånade flerfamUjshus.

SABO har i skrivelse den 14 september 1972 hemställt om åtgärder med anledning av det hyresbortfaU som uppslår på grund av alt lägenheter inte kan hyras ut.

I skrivelse den 7 september 1972 har styrelsen för ÄB Stadsfastigheter hemstäUt alt den övre lånegränsen för bostadslån tUl bolaget höjs från nuvarande 90 till 95 % av pantvärdet. Yttrande över skrivelsen har avgetts av bostadsstyrelsen.

I det följande behandlar jag saneringsutredningens förslag i vad de avser utvidgning av tillämpningsområdet för förbätlringslån. Övriga förslag av saneringsulredningen avser jag att anmäla i senare sammanhang. Vidare tar jag här upp bosladsstyrelsens framställning om ändring av villkoren för förbätlringslån, frågan om statiigt stöd för hyresförluster och den av AB Stadsfastigheter gjorda framställningen.

It    Riksdagen 1972. 1 saml Nr 124

Prop. 1972:124 4

2    Åtgärder för ökad förbättrings- ocb ombyggnadsverksamhet 2.1 Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om bostadslån till ombyggnad och förbättring finns i bosladslånekungörelsen (1967: 552, ändrad senasi 1972: 303).

Bostadslån till ombyggnad av flerfamiljshus som fyller ett varaktigl behov ulgår om bostadslägenheternas storlek, utrustning och utformning uppfyller skäliga krav på god bostadsstandard saml om huset och anordningarna i dess närhet gör bostadsmiljön tillfredsställande. Ytterligare förutsättningar för lån är atl ombyggnadskostnaden är skälig med hänsyn till husets återstående användningstid och all ombyggnaden inle är av endast ringa omfaitning. Lånet kan ha formen av nominelll lån med en amorteringstid av högsl 30 år och amortering halvårsvis med lika stora belopp. Om del behövs med hänsyn tUl storleken av de årliga kostnaderna kan i stället paritetslåneformen tillämpas.

Bostadslån till förbättring av flerfamiljshus som inle fyller elt varaktigl behov (uppruslningslån) kan ulgå för begränsad modernisering, om planerad framtida sanering inle försenas eller försvåras. Arbetena skall anpassas lill husels återstående användningslid. Lånet ulgår i form av annuUelslån med en amorteringstid av högst 20 år.

Räntan på bostadslån skall motsvara statens koslnader för dess egen upplåning med visst tillägg för administrationskostnader. Den är f. n. 7,25 %.

Bestämmelserna om förbättringslån finns i kungörelsen om förbätlringslån (1962: 538, ändrad senasi 1972: 243).

Förbätlringslån för förbättring av en- eller tvåfamiljshus kan ulgå huvudsakligen till personer som har fyllt 60 år, förtidspensionärer och handikappade. En förutsättning är atl sökandens (makarnas) beskattningsbara inkomst inle överstiger 7 000 kr. Vidare kan förhättringslån beviljas kommun eller aUmännytligt företag för förbättring av sådan lägenhet i flerfamiljshus som bebos av person som har fyllt 60 år eller är förtidspensionär.

Lån lill kommun eller allmännyttigt förelag utgår med belopp som motsvarar den godkända förbättringskostnaden och lån lill annan med högst 90 % av denna kostnad. Lånet kan antingen i sin helhet vara räntefritt och slående eller beslå av en räntebärande amorleringsdel och en räntefri stående del. Det ränte- och amorteringsfria lånebeloppet ulgör högsl 12 000 kr. per lägenhet. Del avskrivs i regel i sin helhet efler 10 år. Amorteringstiden för den räntebärande lånedelen är normalt 10—15 år men den kan utsträckas tUl högsl 25 år. Räntan på denna lånedel är 4 %. Förbättringslånet innehåller sålunda både en kapitalsubvenlion och en räntesubvention.

Prop. 1972:124 5

2.2 Saneringsutredningens förslag rörande förbättringslån

Saneringsulredningen erinrar om all kommun måsle förvärva fastighet som skall rivas på gmnd av cityreglering, större trafikanläggning, galu-vidgning eller liknande anledning. De planer som anger att rivning skall ske kan vara av kommunen antagna men ej fastställda principplaner (områdesplaner), arbetsplaner för allmänna vägar eller fastställda general- eller stadsplaner. De fasligheler som kommunen erbjuds all köpa är ofta de sämsta och mest nedslitna inom området. I sådana fastigheter förekommer olika grader av sociala missförhållanden. Upprustning av denna typ av hus är ofta olönsam, särskilt om åigärderna måsle avskrivas på kort tid. Bristande lönsamhet kan innefiära all kommun visar tveksamhet och fördröjer elt evenluelll förvärv i syfte atl överta riv-ningsfastighelen först vid elt senare tillfälle närmare rivningslidpunklen.

Från bosladsförsörjningssynpunkt är det angeläget att upprustningsåtgärder vidtas i dessa fall. Förbältringslånen synes med sin subventionsdel vara lämpade för finansiering av upprustningar av denna typ av fasligheler. För all undvika elt utpräglat kategoriboende och underlätta ell kvarboende samt för alt stimulera kommun alt rusta upp hus som skall rivas inom överskådlig lid föreslår saneringsulredningen all förbättringslån skall kunna lämnas till kommun eller allmännyttigt företag för förbättring av flerfamiljshus som har förvärvats med anledning av atl totalsanering enligt en av kommunfullmäktige godkänd lids-plan skall genomföras inom 15 år. I dessa fall skall förbätlringslån kunna utgå för samlliga lägenheter i huset.

Ulredningen erinrar om alt uppraslning av flerfamiljshus som inle har varaktig användning kan finansieras med statligt bostadslån, s. k. upp-mstningslån. Sådant lån kan utgå lill alla ägarekalegorier och innehåller inte någon subvention.

Mol saneringsutredningens förslag atl vidga tUlämpningsområdet för förbätlringslån har tre ledamöter i ulredningen reserverat sig.

Ledamoten Andersson anser del påkallat att temporärt förbättra nedgångna bostäder, som på längre sikl kommer all saneras, men han menar all del bör ske i form av lån som lämnas på lika villkor till låntagare inom skilda kategorier. Först då kan man motse snabba resultat i fråga om bättre bosläder ål de många som bor mycket dåligt. Ell villkor för sådana lån lill enskilda fastighetsägare är att det allmänna genom inteckningar får fullgod säkerhet för att de förbättrade fastigheterna på längre sikl skall kunna disponeras som saneringsplanerna förutsätter. Vidare anser reservanten atl del kan behövas subventioner, eftersom många inle kan betala de hyror som erfordras efter upprustningen. Delta slöd bör emeUertid ges lill de boende och inte lill fastighetsägaren.

Prop. 1972:124                                                                         6

Ledamöterna Breithollz och Källenius anser att gränsen mellan förbättringslånet och uppmstningslånel flyter. Risk finns atl förbättringslånen därför att de är "bUligare" kommer atl sökas även där upprustningslån är motiverade. För att sådana situationer inle skall uppslå förordar reservanterna att nuvarande användningsområde för förbätlringslån behålls. Om utredningens förslag genomförs, skuUe konkurrensen inellan olika fastighetsägare snedvridas och statsbudgeten belastas exlra.

2.3 Remissyttranden över saneringsutredningens förslag

Utredningens förslag om vidgning av tillämpningsoinrådel för förbätlringslån förordas av de flesta remissinstanserna. TUl dessa hör bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus, Örebro, Västmanlands och Norrbottens län, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs- och Bohus samt Örebro län, boendeutredningen, fullmäktige i riksbanken. Svettska kommunförbundet, Stockholms, Malmö, Uddevalla och Örebro kommuner, SABO och SAR.

Bostadsstyrelsen anser atl elt fastighetsbestånd med något lägre hyra till följd av subventionsinslagen bör underlätta för kommunerna alt göra erforderliga omflyttningar inför förestående saneringsåtgärder. Om det råder ovisshet om en faslighets bestånd, bör det vidare vara möjligt för kommun eller det aUmännyttiga företagel att i awaktan på klarhet härom avhjälpa de svåraste bristerna med stöd av förbätlringslån. Riskerna för kategorisering måste dock ständigt uppmärksammas och belalningssvaga grupper får enligt bosladsstyrelsen inte flyttas — framför aUt inle i flera etapper — till bostäder som inom kort tid kan komma att rivas.

Enligt Svenska kommunförbundet är det från social och allmän bostadsförsörjningssynpunkt angeläget att kommun eller allmännyttigt bostadsförelag kan beviljas förbättringslån enligt utredningens förslag. De hus det här är fråga om är enligt förbundet ofta hårt nedslitna och inte sällan bebodda av personer med sociala problem. Särskilt förmånliga lån behövs därför för alt uppruslning skall kunna komma till stånd. Med hänsyn liU den korta tid som återstår tUl rivningen kommer vanliga uppruslningslån att medföra så höga bostadskostnader, alt tidigare hyresgäster ofta inte har möjlighet att bo kvar.

Länsbostadsnämnden i Södermanlands län betonar atl förbätlringslånet i den föreslagna utvidgade formen inte skall få användas i andra fall än när huset ingår i tidsbestämda saneringsplaner vilkas genomförande är säkerställt. Enligt länsbostadsnämnden i Kalmar län behövs det en föreskrift om att lånet skall återbetalas, om huset rivs under lånels löptid.

Prop. 1972:124                                                         7

En del remissinstanser vitsordar atl särskilda lån behövs för begränsad modernisering av fastigheter med kort återstående livslängd men invänder atl förbättringslån bör kunna utgå till alla byggherrekalegorier. Till dessa remissinstanser hör länsbostadsnämnden i Uppsala län, SACO, SBEF, Näringslivets byggnadsdelegation — med instämmande av SAF, Svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges industriförbund — saml Föreningen Sveriges stadsarkitekter.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegation innebär förslaget en favori-sering av kommunala förelag som ökar snedvridningen av konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden. Dessulom skulle en sådan förskjutning mellan låneformerna öka anspråken på den statliga bostadsfinansieringen. Delegalionen instämmer i utredningens uppfattning om behovet av särskilda lån för förbättring av hus med förhållandevis kort återstående livslängd men kan inle tillstyrka åtskillnaden mellan olika för-valtarkalegorier. Huvuddelen av det äldre faslighelsbeslåndel innehas enligt delegationen av enskilda ägare och en mycket stor del av det saneringsmogna beståndet beslår av mindre fasligheler, där ägarens ekonomiska resurser kan antas vara begränsade. Dessa fastighetsägare kan också i betydande omfatlning få svårigheter med tUlstånd för rivning och nybyggnad på grand av stadsplanehinder, byggnadsförbud eller genom alt de mte infogas i del kommunala saneringsprogrammet. Delegalionen anser därför alt starka skäl talar för atl även enskilda faslig-helsägare blir berättigade till att få statliga förbättringslån.

2.4 Bostadsstyrelsens framställningar

Inkomstgrånsen för beviljande av förbätlringslån utgör sedan den 1 juli 1969 7 000 kr. beskattningsbar inkomst. Med hänsyn lill inkomst-och levnadskoslnadsulvecklingen från denna tidpunkt anser bostadsstyrelsen atl detta belopp nu bor omprövas. Från juli 1969 t. o. m. juni 1972 har konsumentprisindex stigit från 221 till 268. Under tiden till den 1 juli 1973 kan uidex beräknas sliga ytteriigare med uppskattningsvis 5 % eller tolalt med ca 27 %. Genom de nya skatteregler som gäUer fr. o. m. inkomståret 1971 har begreppet beskattningsbar inkomst fått en annan innebörd än tidigare. En omprövning av inkomst-strecket behöver göras även av den anledningen.

En jämförelse mellan inkomstema för olika kategorier av pensionärer inkomståren 1968 och 1972 visar enligt styrelsen att inkomslslrec-ken måste differentieras, om man eftersträvar atl hålla den andel av pensionärerna som kan få förbätlringslån oförändrad med hänsyn lill inkomslulvecklingen och tUl de nya skattereglerna. För olika hushållstyper blir beloppen i beskattningsbar inkomst väsentiigt olika.

Om man i likhet med vad som har beslutats vid innevarande års

Prop. 1972:124                                                                         8

riksdag beträffande bostadstilläggen för barnfamiljer övergår till en in-komslgräns uttryckt i taxerad inkomst, skulle enligt styrelsens mening differentieringen kunna begränsas. För ensamstående pensionär skulle gränsen enligt gjorda beräkningar kunna sättas till 15 000 kr. taxerad inkomst och för makar till 21 000 kr.

Administrativa skäl talar dock enligt styrelsens mening för en enda inkomslgräns. Inom denna gräns finns möjUgheter all anpassa stödets omfattning i förhållande lill behov och inkomst. För alt inte möjligheterna för gifta pensionärer att få lån skall alltför mycket begränsas föreslår bostadsslyrelsen atl inkomstgrånsen fastställs till 20 000 kr. taxerad inkomst.

Bostadsstyrelsen föreslår vidare atl maximibeloppet för räntefria förbätlringslån, som f. n. utgör 12 000 kr. i normalfallet och 14 000 kr. för samer i de fyra nordligaste länen, höjs till 15 000 resp. 17 000 kr. Som skäl för höjningen anger styrelsen atl byggnadskostnaderna har stigit med 15 % sedan april 1970, då maximibeloppet fastställdes, och all de beräknas stiga med ytterligare 5 % under tiden lill den 1 juli 1973.

Bosladsstyrelsen föreslår dessutom ökade möjligheter atl bevilja förbätlringslån när arbetena har påbörjats innan lånebeslul meddelats. F. n. gäller all lån i sådant fall kan beviljas endasl om synnerliga skäl föreligger. Alt upprätthålla samma stränga påbörjanderegel vid förbättringsåtgärder som vid nybyggnad eller mera omfattande ombyggnad är enligt styrelsens mening inle motiverat. Härtill kommer att förbättrings-lånesökandena i allmänhet tillhör sådana kategorier av sökande beträffande vilka del inte är rimligt att ställa samma anspråk på kännedom om gällande bestämmelser som beträffande den som söker t. ex. lån till nybyggnad. I den praktiska tillämpningen förekommer fall där det hade varit önskvärt all kunna bevilja lån trots alt arbetena har varU helt eller nästan hell genomförda. Styrelsen hemställer all möjlighet öppnas alt ge förbätlringslån även i här avsedda fall.

De föreslagna höjningarna av inkomstgräns och maximibelopp beräknas medföra ell ökat medelsbehov av 15 milj. kr. för helt år.

3    Statliga lån för hyresförluster m. m.

Bostadsstyrelsen har redovisat vissa undersökningar beträffande förekomsten av outhyrda lägenheter. Redovisningen omfattar statligt belånade flerfamiljshus som har färdigställts under åren 1967—1971. Av redovisningen framgår alt 8 200 lägenheter eller 2,5 % av samlliga lägenheter i dessa hus inle var uthyrda den 1 mars 1972. Vidare framgår atl uthyrningssvårigheterna har ökat starkt under år 1971 och att de berör inle endast den nyaste produktionen utan även ledigblivna lägenheter i någol äldre hus.

Prop. 1972:124                                                         9

SABO hemställer alt ålgärder övervägs med anledning av det hyresbortfaU som uppstår på grund av outhyrda lägenheter. SABO framhåller atl de allmännyttiga förelagen på ett begränsat antal orter har fått en, jämfört med lidigare år, stor andel outhyrda lägenheter. De senasle årens konjunkturväxlingar, strukturförändringar inom näringslivet och en förändrad invandringssilualion är förhållanden som har bidragit lill denna ulveckling. Problemet med outhyrda lägenheter bör enligt SABO:s bedömning försvinna inom loppet av elt antal år. För de företag som har drabbats är dock problemen stora eller kan väntas bli det inom kort. Om inle förelagens verksamhet skall äventyras och vunna resultat spolieras, anser SABO att möjligheter måste skapas för förelagen alt övervinna de aktuella svårigheterna. Del som behövs för ett antal företag är någon form av likvidilelstillskolt. SABO har i sin skrivelse fäst uppmärksamheten på olika lösningar som möjliggör erforderliga likviditelstillskolt ulan att dock förorda någon särskild lösning.

4    Storleken av bostadslån till AB Stadsfastigheter

4.1 Nuvarande förhåUanden

Bostadslånets storlek bestäms så alt det ulgör en andel av ell i särskild ordning fastställt låneunderlag. Andelen är 30 % för kommun eller allmännyttigt förelag, 28 % för bostadsrättsförening med kommunal insyn, 20 % i fråga om småhus som skall bebos av låntagaren och 15 % i övriga fall. I sistnämnda fall får dock lån under vissa förutsättningar utgå med 20 % av låneunderlaget. De inteckningar som lämnas som säkerhet för bostadslånet skall ligga inom 100, 98, 90 resp. 85 % av pantvärdel för resp. lånlagarkategori. Säkerhetens övre gräns i förhållande till pantvärdet benämns den övre lånegränsen.

4.2 AB Stadsfastigheters framställning

AB Stadsfastigheter hemsläller att den övre lånegränsen för bolagels samtliga fastigheter höjs från nuvarande 90 till 95 % och alt bostadslånels storlek höjs från 20 tUl 25 % av låneunderlaget. I bolagets skrivelse i ämnet anförs bl. a. följande.

ÄB Stadsfastigheter bildades år 1965 med uppgift atl utan enskilt vinstsyfte äga och förvalla hyresfastigheter över hela landet. Bakom bolaget står ett antal större industriföretag jämte byggnadsindustrins bransch- och arbetsgivarorganisationer. Bolagets målsättning är atl i samarbete med kommuner och industriföretag söka bidra till lösningen av bostadsproblemen på skilda orter i landet.

Prop. 1972:124 10

Bolagsordningen fömtsätter en långsiktig, icke spekulativ förvaltning. Av bolagsordningen framgår att eventuell vinstutdelning är begränsad enligt samma principer som gäUer för kommunala (aUmännyttiga) bostadsföretag. Svenska kommunförbundet utser en revisor och en revisorssuppleant i bolaget ulöver av bolagsstämman utsedda revisorer och suppleanter.

På grund av bolagels konstmktion, bolagsordningens utformning, revisionens sammansättning etc. har AB Stadsfastigheter tidigare hos Kungl. Maj:t anhållit att den övre lånegränsen för bostadslån och storleken av bostadslånet höjs till 90 % av pantvärdet resp. 20 % av låneunderiaget. Kungl. Maj:t har efler prövning i varje särskilt fall bifallit framställningarna.

AB Stadsfastigheter förvaltar f. n. 4 873 lägenheter på skilda orter i landet. Den totala produktionskostnaden uppgår tUl ca 376 milj. kr. med elt pantvärde på ca 362 mUj. kr. SkUlnaden meUan produktionskostnaden och det statliga bostadslånels övre gräns uppgår till ca 48 milj. kr. Eftersom bolaget inte har några egna medel för den "egna insatsen" har hela beloppet lånals upp i bank mot säkerhet av inteckningar och garantiförbindelser från aktieägarna.

Lägenheterna hyrs ut i öppna marknaden. På de orter där kommunal bostadsförmedling finns sker uthyrningen i samarbete med denna förmedling. Bolaget har avtalat om en förhandlingsordning med Hyresgästernas riksförbund och de lokala hyresgästföreningarna och alla hyresjusleringar sker genom förhandlingar i enlighel med förhandlingsordningen.

Mot bakgrund av den särställning AB Stadsfastigheter intar bland den enskilda bostadsföretagen anser bolaget atl lånegränsen för bolagets fastigheter bör höjas lill 95 % med tillämpning på samlliga till bolaget utiämnade statliga lån. I framställningen erinras om atl enligt den tidigare gäUande lånekungörelsen (1957 års terliärlånekungörelse) en övre lånegräns om 95 % tillämpades för bostadsföretag som hade till syfte alt bereda bostäder ål anställda vid visst industriföretag under fömtsättiung alt bostadsförelaget arbetade ulan enskilt vinstsyfte.

I framstäUningen anges dessutom att en höjning av den övre lånegränsen skulle, i varje fall under de närmaste åren, lösa de speciella svårigheter som bolaget har drabbats av genom paritetslånesystemet. När bolaget startade sin verksamhet var det statliga bostadslånesystemet så utformat att en maximerad ränta garanterades på boltenlånen. Denna ränta var lika för samlliga förvaltningsformer. Genom paritetslånets införande ändrades fömtsättningama för bolagets verksamhel radikalt. Huvudparten av bolagels fastigheter blev inflytlningsfärdiga under åren 1969—1970. Bolaget har därför tvingats belasta dessa fastigheter med bottenlån lUl en annuiiel på 7,55 %. BasannuUelen, 5,1 %, ger

Prop. 1972:124                                                        11

inte utrymme för att täcka hela kostnaden för dessa bottenlån och än nundre kostnadema för de topplån som svarar mol den egna insatsen i motsvarande företag.

När konsekvenserna för AB Stadsfastigheters verksamhet av paritetslånesystemet blev uppenbara, upphörde bolaget med att förvärva nya fastigheter.

En höjning av lånegränsen till 95 % skulle medföra en likvidilets-förslärknuig och resultatförbällring för bolaget och göra del möjligl för bolaget alt fortsätta den förvaltande verksamheten.

4.3 Remissyttrande över AB Stadsfastigheters framstäUning

Bostadsstyrelsen avstyrker bifall till framställningen. Det måsle enligt styrelsens mening inge betänkligheter all i awaktan på resultatet av den allmänna prövning av paritetslånesystemet som bostadsfinansieringsul-redningen skall göra särbehandla AB Stadsfastigheters problem.

5   Departementschefen

5.1 Åtgärder för ökad upprustning och förbättring av bostäder

Bostadsbyggnadsslalisliken visar all antalet påbörjade lägenheter under tiden januari—augusti 1972 var 53 400 mot 57 800 under samma tid förra året. Preliminära uppgifter för september månad visar ytterligare minskning. Del totala påbörjandet under innevarande år kan antas komma atl bli inte obetydligt mindre än under år 1971, då det uppgick lill drygl 104 000 lägenheter. Det är angelägel all ålgärder snabbt vidtas för att möta den minskning av antalet arbetstUlfäUen för byggarbetskrafen som är en följd av nedgången i bostadsbyggandet. I detla läge är det naturligt att rikta uppmärksamheten på det äldre bostadsbeståndet, som i slor utsträckning behöver moderniseras eller i övrigt rastas upp. Förslag till ett program för att angripa dessa frågor lades fram av saneringsutredningen förra året. Jag är ännu inte beredd att anmäla utredningens samtliga förslag, men jag förordar atl en del av förslagen prövas redan nu, varigenom viss saneringsverksamhet kem beräknas komma i gång redan under kommande vinter. Arbeten av det här slaget lämpar sig i regel väl för äldre arbetskraft, varför åtgärderna fyller det dubbla syftet att både förbättra bosläder och den yttre boendemiljön samt främja sysselsättningen främst för den äldre byggarbetskraften.

Låt mig först erinra om att Kungl. Majt nyligen har föreskrivit att statsbidraget vid bl. a. vissa ombyggnads- och uppmstningsarbeten på fasligheter i äldre bostadsområden får utgå med belopp som motsva-

Prop. 1972:124                                                        12

rar 40 % av redovisade och av arbetsmarknadsstyrelsen godkända lönekostnader när arbetet utförs som enskilt beredskapsarbete under tiden fram t. o. m. den 30 juni 1973. Som allmän riktpunkt gäller att tUl arbetena skall anvisas företrädesvis lokalt bundna byggnadsarbetare över 55 år.

Saneringsutredningens förslag all vidga tillämpningsområdet för förbätlringslån bör enligt min mening prövas i della sammanhang.

Förbätlringslån kan f. n. ulgå till kommun eller allmännyttigt bostadsföretag för förbättring av de lägenheter i flerfamiljshus vilka bebos av personer som har fyllt 60 år eller är förtidspensionärer. Lånet är räntefritt och slående intill etl belopp av 12 000 kr. per lägenhet. Sådant lånebelopp avskrivs normalt efler lio år. Återstoden av lånet skall amorteras och löper med ränta efler 4 %.

Saneringsutredningens förslag innebär att förbätlringslån till kommun eller allmännyttigt förelag skall kunna utgå för samlliga lägenheter i flerfamiljshus som berörs av stadsplan eller annan plan som medför att husets återstående användningslid är begränsad. Som skäl för förslaget åberopar utredningen atl kommun i regel är skyldig alt inlösa sådana fastigheter och alt de fasligheler belräffande vilka inlösen påkallas ofta är de sämsta och mest nedslitna, där del förekommer olika grader av sociala missförhållanden. Jag delar utredningens uppfattning alt det från bosladsförsörjningssynpunkt är angelägel alt nedslitna fastigheter som fortfarande kan användas under en övergångslid snabbt rustas upp. Ett hinder härför ulgör emellertid ofta svårigheten atl inrymma de årliga kapitalkostnaderna för upprustningen inom en skälig hyra, när lånet skall amorteras på kort lid. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med ulredningen och flertalet remissinstanser all förbätlringslånet med sin subvention är en lämplig stödform. Jag förordar därför den utvidgning av tillämpningsområdet för förbättringslån som ulredningen har föreslagit.

Vid remissbehandlingen av saneringsutredningens förslag har några remissinstanser, huvudsakligen företrädare för del enskilda näringslivet, yrkat all förbätlringslån skall kunna utgå till alla byggherrekalegorier. En utvidgning av långivningen till enskUda fastighetsägare medför emellertid vissa problem, bl. a. i fråga om möjligheterna all hindra all kommun vid framlida inlösen får betala för den höjning av fastighetens värde som har åstadkommils med den slalliga subventionen i form av förbättringslån och som kvarstår vid inlösenlidpunklen. En undersökning i fråga om detta och andra problem som en sådan utvidgning för med sig pågår inom inrikesdepartementet. Jag räknar med atl kunna återkomma i frågan vid anmälan i proposition lill 1973 års riksdag av saneringsutredningens övriga förslag.

Jag vill i detla sammanhang fästa uppmärksamheten på att medgi-

Prop. 1972:124                                                                       13

vandel alt som enskilt beredskapsarbete ulföra vissa ombyggnads- och uppmstningsarbeten är tidsbegränsat och syftar lill atl skapa sysselsättningstillfällen under kommande vinter. Det kan enligt min mening finnas anledning att överväga att även därefter ge stimulans i någon form för alt få i gång saneringsverksamhelen. Överväganden härom kan få belydelse även för bedömningen av frågan om förbältringslånens lån-lagarkrels.

En förutsättning för beviljande av lån bör i allmänhet vara all samlliga lägenheter i huset rustas upp. I likhel med saneringsulredningen förordar jag vidare atl förbätlringslån skall utgå endasl belräffande fastighet inom planområde för vilkel del finns en bestämd tidsplan för genomförandet av t. ex. irafikledsanläggningar och genomgripande stadsombyggnader. Jag förutsätter all huset enligt sådan plan är avselt atl rivas inom en tidsrymd av 15—20 år. Man får emellertid räkna med atl tidsplanerna för genomförandel kan komma atl revideras på grund av ändrade förhållanden eller brist på resurser. Detla bör enligt min mening föranleda särskUda amorterings- och avskrivningsregler för förbättringslån till upprustning av flerfamiljshus enligt vad jag här har föreslagit.

Återbelalningstiden för amorteringsdelen, som skall anpassas till husels återstående användningstid, bör inte få översliga 15 år. Om huset rivs före amorteringstidens utgång påverkas enligt gällande bestämmelser inte amorteringsdelen. Den räntefria lånedelen bör då avskrivas.

Om huset slår kvar efter amorteringstidens utgång bör den räntefria lånedelen förräntas och amorteras. Räntan bör vara densamma som bosladslåneränlan och amorteringstiden beslämmas till 10 år. Om huset rivs under den liden bör återstående lånebelopp avskrivas.

I fräga om förbättringslån för pensionärslägenheter i flerfamiljshus bör nuvarande regler behållas med den jämkningen alt lån bör få ulgå även för lägenhet som skall bebos av annan person än pensionär, om han tillhör någon av de grupper som kan få förbätlringslån för en- eller tvåfamiljshus. Härigenom kan lån utgå för insprängda lägenheter för handikappade.

Jag övergår nu tUl bosladsstyrelsens förslag till ändringar av reglerna om förbätlringslån.

Inkomstgrånsen för beviljande av förbättringslån är f. n. 7 000 kr. beskattningsbar inkomst. I likhet med bostadsstyrelsen anser jag atl gränsen bör höjas med hänsyn till inkomst- och levnadskostnadsutvecklingen och att den bör anpassas till ändringarna i skattereglerna genom all uttryckas i laxerad i stället för beskattningsbar inkomst.

Bostadsstyrelsen har föreslagit att inkomstgrånsen fastställs till 20 000 kr. taxerad inkomst för såväl makar som ensamstående. En omräkning av nuvarande inkomslgräns till en gräns i taxerad inkomst enligt

Prop. 1972:124 14

de nya skattereglerna medför emellertid så stor skiUnad mellan makar och ensamslående alt det enligt min mening är motiverat alt inkomstgränsen differentieras. Jag förordar alt inkomstgrånsen, uttryckt i taxerad inkomst, bestäms till 15 000 kr. för ensamstående och 20 000 kr. för makar.

Bostadsstyrelsens förslag om höjning av maximibeloppet för räntefria förbällruigslån kan jag inte ansluta mig till. Jag vUl erinra om atl maximibeloppet höjdes från 10 000 liU 12 000 kr. så sent som den 1 juli 1970.

I fråga om fömtsättningama för beviljande av lån till påbörjade för-bältringsförelag delar jag bostadsstyrelsens uppfattning att det inle är motiverat atl upprällhålla samma stränga påbörjanderegel vid förbättringsåtgärder som vid nybyggnad. Som huvudregel bör fortfarande gälla alt förbätlringslån bevUjas endasl om byggnadsförelaget inte har påbörjats när beslul meddelas. Som styrelsen har föreslagit bör emellertid möjligheter finnas all göra undanlag i slörre omfaitning än f. n. Är byggnadsföretaget färdigställt när låneansökan ges in, bör lån dock bevUjas endast när alldeles särskilda skäl föreligger.

De av mig förordade ändrade grunderna för förbätlringslån bör träda i kraft snarast efler riksdagens beslut.

Den för år 1973 preliminärt fastställda ramen för bevUjande av räntefria förbätlringslån ulgör 100 milj. kr. Förslagen om ändring av grundema för förbättringslån beräknas belasta ramen med 20 milj. kr. per år. Till frågan om vidgning av ramen avser jag att återkomma i samband med behandlingen av medelsbehovet för förbättringslåneverksamheten för budgetåret 1973/74.

5.2 Lån för att täcka vissa hyresförluster

Bostadsslyrelsen har redovisal antalet outhyrda lägenheter i statligt belånade flerfamiljshus, färdigställda åren 1967—1971. Enligt redovisningen var antalet oulhyrda lägenheter i dessa hus den 1 mars 1972 ca 8 200. HärtUl kommer oulhyrda lägenheter i årets produktion saml — i mindre ulslräclming — i hus som har tUlkommit före år 1967. I bostadsstyrelsens redovisning ingår inle heller oulhyrda rum i student-bostadshus och ungdomsholell. Del sammanlagda antalet outhyrda lägenheter i den statligt belånade flerfamiljshusproduklionen torde med hänsyn härtUl f. n. uppgå tUl 13 000—14 000 lägenheter. Vissa uppgifter tyder på atl antalet kan vara ännu slörre men statistiskt underlag härför föreligger inte f. n.

De oulhyrda lägenheterna är koncentrerade till vissa orter. Det största antalet finns enligt bostadsslyrelsens redovisning i Göleborg. I flera andra kommuner finns enligt samma redovisning ell inle obetydligt antal outhyrda lägenheter. Alla byggherrekalegorier är berörda. De all-

Prop. 1972:124                                                        15

männyttiga företagens dominans i produktionen återspeglas i antalet outhyrda lägenheter, som för dessa företag uppgår lUl drygt 5 000 i bostadsslyrelsens redovisning.

De lomma lägenheterna utgör i en del fall en svår belaslning för bostadsföretagen och de boende. Inle minsl gäller della bostadsrättsföreningar, som inte har möjlighet alt utjämna kostnaderna för de tomma lägenhelema mellan olika årgångar av produktionen eller atl ta i anspråk fonderade medel avsedda för reparationer och underhåll. Men även för större förvaltare av hyresbostäder och deras hyresgäster uppkommer svårigheter, om andelen tomma lägenheter är belydande. Hyresförlusterna innebär då risker för en snabb höjning av boendekostnaderna eller eftersatt underhåll eUer en kombination av sådana åtgärder. Om hyrorna inte på kort sikt kan höjas i tUlräcklig omfattning, kan detta äventyra den fortsalla verksamheten.

Ansvaret för bostadsförsörjningen åvilar kommunema. Det är alltså kommunen som ansvarar för alt bostadsbyggandet i kommunen anpassas till behovet av och efterfrågan på bostäder. Jag vill också understryka det ansvar som varje bostadsföretag har i detla avseende och för det ekonomiska utfallet av sui verksanihet.

Trots detla lalar skäl för alt staten i den nu aktuella situationen lämnar sin medverkan tUl all lösa de akuta problemen. Vi har under hela efterkrigstiden haft en klart otUlfredsstäUd efterfrågan på bosläder, vUket har tagit sig uttryck bl. a. i det av statsmaktema uppställda målet att bygga en mUjon lägenheter under tioårsperioden 1965—1974. Situationen på bostadsmarknaden synes nu ha ändrats, delvis som en följd av utvecklingen på arbetsmarknaden. Samtidigt är det av olika skäl inte möjligt alt omedelbart anpassa bostadsbyggandet tUl den ändrade situationen.

Med hänsyn tUl dessa omständigheter förordar jag att staten vidtar stödåtgärder för att motverka de konsekvenser av hyresförlusterna som jag nyss har berört. Utgångspunkten bör därvid vara att stödåtgärdema får formen av en tidsbegränsad engångsinsals, avsedd att överbrygga svårigheter som i framliden måste mötas med åtgärder på det lokala planet.

Jag förordar atl siödet får formen av särskilda statiiga lån.

Lån bör ulgå till den, som äger statiigt belånat bostadshus, och avse utebliven Uitäkt som hänför sig tUl outhyrda lägenheter under åren 1971—1973. Under denna tid bör det finnas möjlighet tiU åtgärder av kommuner och bostadsföretag i syfte alt anpassa bostadsbyggandet tUl den lokala situationen på bostadsmarknaden.

Hyresförlust på gmnd av utebliven betalning för uthyrd lägenhet bör inte grunda rätt tUl lån. Kommersiella lokaler bör inte omfattas av långivnUigen. Med oulhyrd lägenhet bör jämställas bostadsrältslägenhet som inte har kunnat upplåtas.

Prop. 1972:124                                                         16

1 hyran eller årsavgiften ingår normalt etl belopp för hyresförluster eller molsvarande. Del lånegrundande beloppel bör därför minskas med elt belopp motsvarande normalt intäktsbortfaU. Hänsyn bör härvid las också lill det ökade bortfall som är en följd av konjunkturlägel de senasle åren. Med beaktande av dessa förhållanden anser jag att det normala inläktsbortfallet bör beslämmas till 1,5 % av lånesökandens beräknade samlliga intäkter, såväl uppburna som uteblivna, av bosläder och icke kommersiella lokaler. Beräkningen av såväl uteblivna intäkter som normall intäktsbortfaU bör ske efler utjämning över fastighetsförvaltarens hela lokala lägenhetsbeslånd och därför omfatta lånesökandens samtiiga statsbelånade hus i en och samma kommun.

Lån bör beviljas för ett kalenderår i sänder. Om sökandens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår, bör lånet avse de räkenskapsår som utlöper under åren 1971—1973. Äv bl. a. administrativa skäl bör lån inte utgå med obetydligt belopp utan endasl om beloppet uppgår till minsl hälften av del normala intäktsbortfallet, dock lägst till 10 000 kr.

Lånet bör löpa med ränta som bestäms efler samma grunder som räntan för bostadslån. Amorteringstiden bör vara lägst 10 år och högst 20 år. Normalt bör tiden bestämmas till 10 år. Längre amorteringstid bör kunna medges om det behövs med hänsyn lill lånets storlek och hyreseffeklen. I syfte all begränsa lånekostnaderna under den närmaste tiden anser jag all lånet bör vara amorteringsfritt i två år. Därefter bör ränta och amortering betalas i form av annuiteter. Räntan är rörlig och fastställs för elt år i sänder. Liksom vid bostadslån för begränsad upprustning bör emellertid annuileten grundas på en fasl ränta av 6,5 %. SkiUnaden mellan aktuell ränta och nämnda räntesats får läggas lill eller dras av från annuileten.

Som jag förut har nämnt är de outhyrda lägenheterna koncentrerade till vissa orter. Jag har vidare pekat på att de tomma lägenheterna kan medföra stora svårigheter inte bara för bostadsrättsföreningar, som saknar möjlighet lill kostnadsutjämning, utan också för större förvaltare av hyresbostäder som har en betydande andel av sina lägenheter tomma. I en del fall, särskilt där befolkningsutvecklingen har avvikit från tidigare anlaganden, lorde dessa svårigheter kunna äventyra föreningens eller företagels fortsatia verksamhel. I sådana fall bör det enligt min mening finnas möjlighet alt ge låntagaren ytterligare stöd genom viss jämkning av de nyss angivna ränte- och amorteringsvillkoren. Jag förordar atl Kungl. Maj:t får möjlighet alt i här avsedda fall föreskriva att lånet eller del därav skall vara ränte- och amorteringsfritt under viss lid.

Enligt vad jag har erfarit överväger HSB och Svenska riksbyggen att tillskapa organ som skall ha till uppgift att som låntagare motta de lån, som hänför sig lill de särskilda bostadsrättsföreningarna. Avsikten är

Prop. 1972:124                                                                       17

att HSB:s resp. Riksbyggens organisationer skall ikläda sig borgen för låneskulden till staten. Om fömtsättningar för en sådan ordning uppkommer, bör det få ankomma på Kungl. Maj:l att meddela de föreskrifter som behövs för all lånen skall kunna utgå på detta sätt.

För lån tUl allmännyttigt bostadsförelag skall kommunen ställa säkerhet i form av borgen som för egen skuld. För annat lån skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheten eller tomträtten eller annan säkerhet som skäligen bör godtas.

Låneverksamheten bör handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Ansökan om lån skall inges för den 1 juli 1973, om lånet skall avse år 1971 eller räkenskapsår som utiöpl under del året. I övrigl skall ansökan inges inom elt år efter det kalenderår resp. räkenskapsår som lånet skall avse.

Jag förordar sålunda att lån för täckande av vissa hyresförluster får utgå enligt vad jag nu har anfört. Lånebeslämmelserna bör träda i kraft så snart riksdagen har fattat beslul i frågan.

Lånen bör betalas ul från lånefonden för bostadsbyggande. De lotala årshyrorna för 14 000 lägenheter beräknas uppgå till ca 80 milj. kr. De av mig förordade lånereglerna medför dock alt endasl en del härav kan komma alt täckas av lån. På grand av beräknad reservation om drygl 400 milj. kr. på anslaget vid utgången av innevarande budgelår behövs ingen medelsanvisning för det budgetåret. Till anslagsberäkningen för budgetåret 1973/74 avser jag alt återkomma i samband med beräkningen av anslaget till lånefonden i 1973 års slatsverksproposition.

5.3 Höjning av bostadslån till AB Stadsfastigheter

På grund av AB Stadsfastigheters särskilda karaktär har Kungl. Maj:l medgett atl bostadslån för bolagets fasligheter får utgå med större andel av låneunderlagel än vad som normalt gäller för enskilda bostadsförelag. Skälen lill Kungl. Maj:ts beslut har varit atl bolaget arbetar utan enskilt vinstsyfte och all eventuell vinstutdelning begränsas enligt samma principer som gäller för allmännyttiga bostadsföretag. Vidare har den begränsade omfattningen av bolagets eget kapital — med åtföljande behov av lånefinansiering som ersättning för del egna kapitalet — utgjort motiv för utökad stalslåneandel.

AB Stadsfastigheter har nu hemslälll alt bostadslånen lill bolagets fastigheter höjs från 20 till 25 % av låneunderlaget. I sitt remissyttrande har bosladsstyrelsen anfört betänkligheter mot bolagels förslag med hänvisning till den allmänna prövning av paritetslånesystemet som pågår.

Den stora andelen upplånat kapital som måste förräntas och amorteras på marknadens villkor i kombination med del förhållandet atl huvudparten av bolagels fastigheter blev färdigställda åren 1969—1970, då

Prop. 1972:124                                                        18

räntan på bottenlån var som högst, har otvivelaktigt skapat problem för AB Stadsfastigheter. Med hänsyn härtUl och till bolagets speciella karaktär även i övrigt är jag beredd alt förorda alt storleken av bostadslånen tUl bolagets samtliga nu belånade fasligheter ökas i enlighet med bolagets framställning. Med anledning av bostadsslyrelsens yttrande vUl jag framhålla att den av mig förordade höjningen av låneandelen inte torde lägga hinder i vägen för en mera generell lösning av de problem som utreds av bostadsfinansieringsulredningen.

Belastningen på lånefonden till bostadsbyggande till följd av den förordade ökningen av bolagets lån kan beräknas komma all öka med ca 18 mUj. kr. under budgetåret 1972/73. Under därpå följande budgetår ökar belastningen med marginella belopp för något större skuldökning på paritetslån och ökade utbetalningar av räntelån.

6    HemstäUan

Jag hemsläller att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all

1) godkänna de ändringar i grunderna för förbätlringslån som jag har förordal,

2) godkänna av mig förordade grunder för statliga lån avseende koslnader för outhyrda lägenheter,

3) medge att de statUga bostadslån som har beviljats AB Stadsfastigheter ulökas tUl 25 % av låneunderlaget och att som säkerhet för dessa för lån godtas inteckningar inom 95 % av pantvärdet.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU delta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1972     720484