Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet, m.m.

Proposition 1972:54

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majtts proposition nr 54 år 1972           Prop. 1972:54

Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet m. m. given Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet över industriärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås administrativa åtgärder beträffande organisationen av sådan provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet som av olika skäl bör bedrivas eller övervakas av statiiga organ. Syftet med åtgärderna är att fastiägga ansvarsförhåUandena på dessa områden och att samordna tillgängliga resurser, så att de utnyttjas effektivt samtidigt som verksamheten bedrivs opartiskt.

Statens provningsanstalt föreslås den 1 juli 1972 bli central förvaltningsmyndighet för officieU provning och kontroU samt officleU metrologisk verksamhet. Anstalten bör organisera verksamheten så att redan etablerade resurser utnyttjas i första hand. Vidare föresläs två rådgivande organ bli inrättade, nämligen ett råd för provning och kontroll samt ett råd för metrologi, vilka bör biträda provningsanstalten i frågor inom sina kompetensområden.

Förslag redovisas till inordning i provningsanstaltens organisation av verksamhet som överförs från mynt- och justeringsverket enligt tidigare beslut av statsmakterna. Vidare behandlas frågan om att överföra Chalmers provningsanstalt i Göteborg i statens ägo och inlemma den i provningsantaltens organisation.

För provningsanstaltens verksamhet föreslås för budgetåret 1972/73 anslag på totalt 13 319 000 kr.

Slutiigen föreslås om- och tiUbyggnad av Svenska institutet för konserveringsforskning i Göteborg till en kostnad av 4,6 mUj. kr.

1   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 54

Prop. 1972: 54

Utdrag av protokoUet över industriärenden, hållet inför Hans Majestät Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen av officiell provning och kontroll samt officieU metrologisk verksamhet m.m. och anför.

I årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bU. 9 s. 47 och bil. 15 s. 65) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskilda propositioner i änmet för budgetåret 1972/73 beräkna

1.   till Mynt- och justeringsverket: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 5 263 000 kr.

2.   tiU Mynt- och justeringsverket: Nyanskaffning av vissa maskiner ett reservationsanslag av 450 000 kr.

3.   tUl Statens justerare ett förslagsanslag av 2 527 000 kr.

4.   till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.

5.   tiU Bidrag till statens provningsanstalt ett reservationsanslag av 4,9 nulj. kr.

6.   till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av 1,1 milj. kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Inledning

I skUda författningar föreskrivs att krav på säkerhet m. m. skaU vara uppfyUda för ohka material, produkter, utrustningar, metoder och verksamheter. Detta ingår som ett led i samhäUets strävan att skydda liv, hälsa och egendom samt att utnyttja tiUgängliga resurser på bästa sätt. Avsikten med föreskrifterna k;an vara t. ex. att säkerstäUa håUfastheten hos byggnader, att förhindra brand och explosion, att minska risken för skada eUer ohälsa på arbetsplatser och olycksfaU i trafiken eUer att garantera riktigheten av mått och vikt i den aUmänna handeln.

I allmänhet kräver eller förutsätter dessa föreskrifter någon form

Prop. 1972: 54                                                          3

av övervakning. Den består bl. a. av provningar, kontroller och mätningar som dels ger underlag för bedömning om föreskrifternas fordringar uppfylls, dels ger en erfarenhetsbakgrund då föreskrifter utarbetas. Sådan provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet är därför viktiga led i tillvaratagandet av samhällets och individens intressen. Detta motiverar att dessa verksamheter övervakas eUer i avsevärd omfattning bedrivs av staten och därmed ges en officieU prägel.

Med officiell provnings- och kontrollverksamhet menas sålunda i första hand sådana provningar och undersökningar, som är en direkt följd av stathga föreskrifter om särskilda krav på olika produkter vid viss användning och som utförs av i särskUd ordning utsett organ.

I andra hand innefattar begreppet även provningar och undersökningar, för vilka det av andra skäl finns ett behov av en officieU garanti för ett riktigt resultat. Det kan gäUa t. ex. i juridiska sammanhang, vid handelstransaktioner — inte minst internationella sådana — eUer över huvud taget då två parter står mot varandra i frågor, som kräver provningsteknisk sakkunskap.

Officiell metrologisk verksamhet (metrologi = kunskapsområde för mätningar, av grek. metron = mått) omfattar dels allmän, dels legal metrologi. AUmän metrologi är en ofta vetenskapligt imiktad verksamhet. Den behandlar bl. a. definitioner av måttenheter samt utveckling och användning av såväl teoretiska och praktiska metoder som instrument och normaler för mätningar.

Legal metrologi täcker vissa områden där mätning sker för att läggas tiU gmnd för ekonomiska anspråk och där det föreskrivs i lag att redskap, som används för mätning och vägning, skaU vara kontrollerade i särskild ordning av statlig myndighet.

FörhåUandena på dessa och näraliggande områden har tidigare berörts av bl. a. flera offentliga utredningar. Sålunda behandlade 1969 års utredning för samordnad forskning i sitt betänkande (Ds I 1970: 2) Samordnad teknisk forskning bl. a. den metrologiska verksamheten i landet och föreslog vissa organisatoriska åtgärder.

Vidare belystes förhåUandena på det metrologiska området i betänkandet (SOU 1971: 18) Mått och vikt från utredningen om metrologiska enheter. Man grundade sig bl.a. på rapporten (IVA-rapport 8, 1968) Svensk metrologi, förekomst och behov av normaler och apparatur från kommittén för instrument- och mätteknik inom Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).

Konsumentutredningen har i sitt betänkande (SOU 1971: 37) Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation behandlat teknisk provningsverksamhet och dess betydelse på konsumentvamområdet. Bl. a. påpekas behovet av provningsresurser såväl inom som utom det i utredningen föreslagna konsumentverket.

Prop. 1972: 54                                                          4

Statskontoret har i en rapport — Statlig uppdragsprovning I, 1969 — redovisat resultatet av en kartläggning av den statliga uppdragsprovningen. Den behandlar den tekniska uppdragsprovningens inriktning, omfattning, organisation och ekonomi. En liknande kartiäggning — Kartläggning av tvingande tekniska föreskrifter i Sverige, KK dnr 547/68 — av tvingande tekniska föreskrifter och därmed sammanhängande tiUsyn och provningsverksamhet har gjorts av kommerskollegiet. I båda dessa undersökningar pekas på behovet av samordning av såväl den föreskrivande verksamheten som den därav föranledda provningsverksamheten.

IVA har vidare i rapporten (IVA-rapport nr 41, 1971) Instrument- och mätteknik för industri och forskning föreslagit att ett institut för instrument- och mätteknik inrättas. Det avses utgöra ett mot industriella behov inriktat centrum för mätteknik, kontroU och provning grundat bl. a. på resurserna vid statens provningsanstalt. I skrivelse till industridepartementet den 12 januari 1972 betonar IVA ytterligare provningsanstaltens betydelse i sammanhanget.

Statsmakterna fattade under föregående år beslut om åtgärder som berör vissa provningstekniska och metrologiska verksamheter. I samband med omlokalisering av viss statiig verksamhet beslöts sålunda att huvuddelen av statens provningsanstalt, som f. n. ligger i Stockholm, skaU flyttas tiU Borås (prop. 1971: 29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196). Vidare beslöts att avdelningen för mått och vikt jämte statens justerare samt avdelningen för ädelmetallkontroU skall överföras från mynt- och justeringsverket till statens provningsanstalt (prop. 1971:164, NU 1971:49, rskr 1971: 355 och prop. 1971: 165, NU 1971: 50, rskr 1971: 356).

Slutligen har läget på de aktuella områdena belysts i den inom industridepartementet utarbetade promemorian (Ds 1 1971: 3) OfficieU provning och kontroll, officiell metrologisk verksamhet. Väsentligen gmndar den sig på här berörda utredningar och förhåUanden. I promemorian läggs fram vissa förslag beträffande den framtida organisationen av officiell provning och kontroll samt officieU metrologisk verksamhet.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statens kriminaltekniska laboratorium, överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten, socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium, handikappinstitutet, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, televerket, sta tens järnvägar, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret, mynt- och justeringsverket (MJV), generaltuU-styrelsen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, universitetskanslersämbetet (UKA), statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens livsmedelsverk, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbruks-

Prop. 1972: 54                                                          5

kemiska laboratorium, statens maskinprovningar, lantbrukshögskolan, veterinärstyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegiet, sprängämnesinspektionen, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens institut för konsumentfrågor, statens konsumentråd, vamdeklarationsnämnden, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens brandinspektion, statens vattenfaUsverk, statens provningsanstalt (SP), statens institut för företagsutveckUng (SIFU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), delegationen för atomenergifrågor, Jernkontoret, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Sveriges standardiseringskommission (SIS), miljökontrollutredningen, utredningen rörande kontroUanstalterna på jordbrukets område, Göteborgs kommun. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska elektriker-förbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Chalmers provningsanstalt (CP), Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag (GAKO), Kooperativa förbundet (KF), Korrosionsinstitutet, Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket, Stockholms hamnstyrelse. Svensk industri-förening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska elektriska kommissionen (SEK), Svenska elektriska materidkontroUanstalten AB (SEMKO), Svenska elverksföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska ingenjörssamfundet. Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges elektroindustriförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund. Tekniska samfundet i Göteborg, Ängpanneföreningen (ÄF), AB Atomenergi, AB C E Johansson, AB Svensk bUprovning och Tekniska röntgencentralen AB (TRC).

UKÄ har bifogat yttranden från rektorsämbetena vid universitet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola samt högskolenheten i Linköping. SP har bifogat yttranden från personalföreningarna vid SP. Göteborgs kommun har bifogat yttranden från Göteborgs allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag (GAKO), Energiverken i Göteborg och Göteborgs stadskontor. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet har avgett gemensamt yttrande.

Nuvarande förhållanden

Officiell provnings- och kontrollverksamhet

OfficieU provnings- och kontroUverksamhet bedrivs vid ett stort antal statiiga, halvstatliga, kommunala eUer enskilda instimtioner samt i viss

2   Riksdagen 1972.1 saml. Nr 54

Prop. 1972: 54                                                          6

mån även av enskilda personel-. I en del faU grundas verksamheten på särskUda beslut fattade av Kungl. Maj:t och riksdagen eUer av andra statliga och kommunala myndigheter. I andra fall har verksamheten fått en officieU eUer halvofficieU prägel genom praxis som utbildats successivt.

Inom ett bredare tekniskt område bedrivs officieU provnings- och kontroUverksamhet främst vid statens provningsanstalt (SP). Inom vissa sektorer har det etablerats provningsresurser för speciella ändamål, t. ex. AB Svensk bUprovning för provning av vägfordon och Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB (SEMKO) för provning av elektrisk materiel. Andra exempel på organ med provningsverksamhet är statens institut för företagsutveclding (SIFU), Chalmers provningsanstalt (CP), Stockholms hamns materiallaboratorium, Ängpanneföreningen (AP) och Tekniska Röntgencentralen AB (TRC).

Officiell metrologisk verksamhet

Allmän metrologisk verksamhet bedrivs vid ett antal organ, som sinsemeUan inte har någon högre grad av samordning på detta område. Bland dessa organ kan nämnas mynt- och justeringsverket (MJV), SP och försvarets forskningsanstalt (FOA).

Den legala metrologin handhas för närvarande huvudsakligen av MJV men kommer enligt det tidigare nämnda riksdagsbeslutet att överföras till SP den 1 juli 1972. Samtidigt med beslut om denna överflyttning har också en ny lag om bestämning av volym och vikt antagits att gälla fr. o. m. den 1 juli 1973.

Även om det i viss utsträckning skett en spontan teknisk eUer geografisk uppdelning av de nu nämnda organens verksamhetsområden, förekommer dock en direkt konkurrens. Det gäUer t. ex. SP och SIFU på det värmetekniska området samt AF och TRC beträffande oförstörande provning. Sådana konkurrensförhållanden har i flera faU resulterat i resursdubblering och osäkerhet om vem som har huvudansvaret för verksamheten. I det följande ges en översiktlig redovisning av verksamheten vid de flesta av de organ som nämnts.

Statens provningsanstalt (SP)

SP utför på uppdrag av myndighet eller enskUd provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet. I den mån anstaltens utrustning och förhållandena i övrigt medger det, utförs också andra provningar och undersökningar. Vidare bedriver man teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde och StäUer personal tUl förfogande för standardiseringsarbete m. m. inom provningsområdet.

Prop. 1972: 54 7

SP leds av en styrelse och har en generaldirektör som chef. Verksamheten är organiserad på tre tekniska avdelningar, betecknade A, B och C, samt ett kansli.

Avdelning A har laboratorier för undersökningar av konstruktions-och byggnadsmaterial, färdiga konstruktioner och byggnadsdelar.

Avdelning B har laboratorier för undersökning av olika materials stmktur, kemiska egenskaper och funktion.

Avdelning C har laboratorier för elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar samt för provningar av elmateriel. Verksamheten vid avdelningen har tiU stor del myndighetskaraktär.

Huvuddelen av verksamheten är förlagd till Stockholm. I Lund finns en nyligen etablerad filial med fem anställda som huvudsakligen utför provningar inom byggnadsområdet. På åtta andra platser finns mindre filialer för rutinprovning av betongprodukter och i Borås finns en filial för textilprovningar. De mindre fihalerna är vanligen anknutna tUl tekniska gymnasier vid resp. orter och personalen är delvis deltidsanställd. Totala antalet fast anställda vid SP är ca 240.

Uppdragsverksamheten bedrivs i konkurrens med andra statiiga och enskilda laboratorier och omfattar bl. a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter. Antalet uppdrag per år är drygt 32 000, vilket ger en intäkt på drygt 11 milj. kr. Över 80 % av uppdragen kommer från jord-, sten- och byggnadsindustrin.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är ett hjälpmedel för att SP skall kunna vidga och fördjupa sitt kompetensområde. Därmed skapas möjligheter för SP att på lång sikt bedriva uppdragsverksamhet.

Myndighetsuppgifterna innebär bl. a. att SP fungerar som officieUt expertorgan i fråga om materialprovningar och mätteknik, medverkar vid utarbetandet av statiiga bestämmelser och anvisningar samt deltar i nationeUt och internationellt standardiseringsarbete. SP är f. n. representerad i ca 200 kommittéer och samarbetsorgan.

Som tidigare nämnts kommer SP att tillföras viss verksamhet från MJV den 1 juli 1972. Det gäUer dels avdelningen för mått och vikt jämte den regionalt placerade statens justerarkår, dels avdelningen för ädelmetallkontroU och dels viss administrativ personal. Sammanlagt berörs ca 80 heltidsanställda, ca 20 deltidsanstäUda och ca 110 uppdragstagare. Uppdragstagarnas verksamhet bedöms dock komma att upphöra i samband med att en ny lag om handel med ädelmetallarbeten träder i kraft den 1 juli 1973.

Tidigare har även nämnts statsmakternas beslut att flytta huvuddelen av SP tiU Borås, vUket beräknas ske 1976. I Stockholm avses samtidigt en filial med ca 70 anstäUda bli upprättad.

Prop. 1972: 54 8

Statens institut för företagsutve<:kling (SIFU)

SIFU:s uppgift är att främja näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling med särskUd hänsyn till de mindre och medelstora industriföretagen samt hantverket. På grundval av ett aUmänt kunskaps- och erfa-renhetsinhämtande ges praktisk och teoretisk utbildning åt företagare och anställda inom den aktuella sektorn. Dessutom har man en viss rådgivande och informativ verksamliet. Som stöd för sin huvudsakliga verksamhet får SIFU bedriva försöks- och utvecklingsarbete samt utföra tekniska provningar och undersökningar för egna behov eller på uppdrag av myndighet eller enskild. Uppdragstaxorna bestäms av SIFU.

Huvuddelen av SIFU:s verksamhet bedrivs i Stockholm. Regionalkontor finns i Malmö, Göteborg och Luleå. Antalet heltidsanställda är ca 250. Omsättningen är f. n. drygt 20 milj. kr. per år. Ca 65 % av kostnaderna för verksamheten täcks genom avgifter från t. ex. kursdeltagare, resten genom statsanslag. Antalet deltagare i institutets kurser var under budgetåret 1970/71 ca 19 000.

Uppdragsverksamheten omfattar ca 4 milj. kr. per år varav 1—2 milj. kr. representerar provningar. Uppdragsprovningarna består huvudsakligen av vatten- och livsmedelstekniska provningar, provning av eldstäder samt provningar på elektronikområdet.

Mynt- och justeringsverket (MJV)

MJV är central förvaltningsmyndighet med uppgift att tiUverka rikets mynt och skUjemynt, tiUverka medaljer, handha kontroll av ädelmetallarbeten, verkstäUa probering a\' ädelmetaller och bestämning av vikt fin metall, leda justeringsväsehdet. handlägga ärenden om mått och vikt samt utföra justeringar.

Ädelmetallkontrollen handhas av ca 26 heltidsanställda vid MJV i Stockholm och av deltidsanstäUda på ca 100 andra orter. Den omfattar dels probering för bestämning av finhalten för guld, silver och platina, dels kontroUstämpling av ädelmetallarbeten. Omslutningen för denna verksamhet är ca 1,4 milj. kr.

Justeringsverksamheten är uppdelad i precisionsjustering och handelsjustering. Precisionsjusteringen handhas av avdelningen för mått och vikt som omfattar ca 10 fast anställda. Handelsjusteringen handhas av 9 fast anställda i Stockholm samt 32 fast anställda och ca 20 deltidsanstäUda i landet i övrigt. Vid behov anlitas dessutom extra arbetsbiträden. Justeringsverksamheten omsluter ca 3,5 milj. kr.

Statsmakterna har våren 1971 beslutat att mynt- och medaljtUlverk-ningen skaU flyttas från Stockholm tiU Eskilstuna (prop. 1971:29, InU 1971: 15, rskr 1971: 196). Övrig verksamhet vid MJV skaU som tidigare nämnts överföras tiU SP.

Prop. 1972: 54 9

Chalmers provningsanstalt (CP)

CP startade sin verksamhet 1886. Göteborgs stad anvisade vid starten 35 000 kr ur Rehnströmska fonden till verksamheten och står f. n. genom Göteborgs aUmännyttiga och kooperativa bostadsförening (GAKO) som garant för verksamheten. Motsvarande garantiåtaganden har också gjorts av vissa näringslivsorganisationer i Göteborgstrakten. I samband med en överenskommelse mellan staten och Göteborgs stad bl. a. om utbyte av markområden, stäUde dåvarande Göteborgs stad den tomt till förfogande som nu utnyttjas för CP:s verksamhet.

Staten bidrog under åren 1891—1941 med anslag på sammanlagt 136 000 kr. Fram till den 1 januari 1971 har CP hyresfritt disponerat av staten ägda lokaler som byggdes särskilt för CP och togs i bruk den 1 januari 1966. Denna statliga subvention av CP:s verksamhet har bidragit till att CP successivt kunnat anskaffa kostnadskrävande provningsutrustning och bedriva visst utvecklingsarbete.

CP:s juridiska status är oklar. Verksamhetens officiella karaktär framgår dock av att Kungl. Maj:t faststäUt CP:s stadgar samt förordnar ordförande i styrelsen och utser en av de två revisorerna. Dessutom har staten engagerat sig ekonomiskt på det sätt som nyss beskrivits och även tiUdelat CP tjänstebrevsrätt. Vidare anges CP vid sidan av SP som en officiellt provande anstalt t. ex. i planverkets anvisningar om provning och kontroll.

CP är organiserad på en byggnadsteknisk, en mekanisk, en kemisk och en fysikalisk avdelning. Antalet anställda är ca 35, varav 4 med akademisk examen och 13 med annan ingenjörsexamen. Omsättningen är ca 1,6 milj. kr. per år varav byggnadsområdet svarar för ca 50 %. CP tUl-lämpar i stort sett samma taxa som SP.

AB Svensk bilprovning

AB Svensk bUprovning, som etablerades 1963, utför i vägtrafiklagstiftningen föreskriven teknisk fordonskontroll och annan därmed förenlig verksamhet. Syftet med bolagets verksamhet är att främja en förbättrad fordonsstandard.

För besiktningsverksamheten disponerade bolaget 158 bilprovningsstationer under verksamhetsåret 1970/71, då 2,7 milj. fordonsbesiktningar utfördes. Antalet anställda är ca 1 600.

Av aktiekapitalet på 1 mUj. kr. äger staten 52 %, Motorbranschens riksförbund 12 %, bilägarnas organisationer 12 %, försäkringsbolagen 12 %, Svenska taxiförbundet 3 %, Svenska åkeriförbundet 3 %, Näringslivets trafikdelegation 3 % och Svenska busstrafikförbundet 3 %. Omsättningen verksamhetsåret 1970/71 var 109,5 milj. kr. och nettovinsten 0,8 milj. kr. Därav utdelades 55 000 till aktieägarna. Förrättningstaxa fastställs av Kungl. Maj:t.

Prop. 1972: 54                                                         10

Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB (SEMKO)

SEMKO bildades 1925 av Svenska elverksföreningen och brandförsäkringsbolagen. Provningsverksamheten påbörjades 1928. Sedan 1934 ingår den tiUverkande industrin som medintressent. Av aktiekapitalet på 21 000 kr. ägs 9 000 kr. av Svenska elverksföreningen, 6 000 kv. av Svenska brandförsvarsföreningen och 6 000 kr. av Sveriges elektroindustriförening.

Enligt bolagsordningen får ingen utdelning lämnas till aktieägarna. Den av bolaget drivna anstalten fick statiig auktorisation år 1935 och arbetar efter bestämmelser fastställda av kommerskollegiet. Antalet anstäUda är ca 150 personer och omsättningen ca 9 mUj. kr. Ca 14 000 artiklar typgodkänns årligen.

SEMKO:s uppgift är att från säkerhetssynpunkt prova i första hand elektrisk instaUationsmateriel och sådana bruksföremål som är avsedda att användas i hem och hushåll, på kontor, i butiker, skolor och samlingslokaler. Provning för godkännande sker genom typprovning. På godkänd materiel utförs marknadskontroU av att handelsvaran överensstämmer med provat och godkänt utförande. Godkänd materiel skall normalt S-märkas.

SEMKO:s styrelse förvaltar bolagets ekonomi och tiUsätter verkställande direktör och övriga högre tjänstemän. Den tekniska verksamheten leds av SEMKO:s nämnd. Av nämndens femton ledamöter utser Kungl. Maj:t nio, däribland ordföranden. Nämnden utser ett provningsutskott och erforderligt antal normutskott. Vidare fastställer nämnden provningsavgifter och beslutar i övriga frågor, som sammanhänger med provningsverksamheten.

Provningsutskottet beslutar med ledning av erhållna provningsresultat, om provad materiel skall godkännas eller ej. Utskottet kan även upphäva godkännande om marknadskontroUen av materiel ger skäl för detta.

Bestämmelser om provningstvång utfärdas av kommerskollegiet, som även faststäUer provningsbestämmelser. Provningsbestämmelserna baseras på av normutskott utarbetade texter. De är så långt möjligt baserade på intemationeUa rekommendationer.

Ångpanneföreningen (ÄF)

ÅF bUdades 1895 och är en ideeU förening med ca 10 000 medlemmar. Enligt stadgarna skaU AF genom periodiskt återkommande besiktning enligt särskild arbetsordning medverka till betryggande driftsäkerhet vid ångpannor och andra tryckkärl, elektriska anläggningar, lyftinrättningar samt andra tekniska anordningar som behöver underkastas kontroU. Dessutom skall ÄF tillhandagå medlemmarna med konsulterande verksamhet av teknisk och teknisk-ekonomisk natur.

Prop. 1972:54                                                          11

Medlemmar i AF är ägare eller innehavare av anläggning, som inregistrerats hos ÅF för regelbunden kontroll. Medlemsavgiften utgörs av besiktningsavgiften för anläggningen. För att säkra föreningens oberoende StäUning gäller regeln, att ingen medlem vid årsstämman får representera mer än åtta röster. Medlemmarna återfinns inom stat, kommuner, landsting och det enskilda näringslivet.

Antalet anställda är drygt 800. Är 1970 var ÄF:s omsättning närmare 60 mUj. kr. och efter skatt redovisades ett överskott på 1,5 milj. kr. överskottet används för verksamhetens expansion. ÅF har inget ekonomiskt vinstsyfte.

Huvudkontoret ligger i Stockholm. Tre filialkontor finns i Göteborg, Malmö och SundsvaU och elva mindre lokalkontor är fördelade över landet.

AF:s basverksamhet omfattar regelbunden besiktning av ångpannor och tryckkärl, elanläggningar och lyftanordningar. Under senare tid har besiktningsverksamheten utsträckts till kylanläggningar, sjukhusutrustningar och kärnenergianläggningar.

Den konsulterande verksamheten består till stor del av teknisk kontroU. Denna bedrivs huvudsakligen inom samma områden som omfattas av besiktningsverksamhet. Den tekniska kontrollen omfattar säkerhetsteknisk rådgivning, ritningsgranskning, verkstads- och montagekontroll samt oförstörande provning. Konsultverksamheten bedrivs delvis i belagda, lokalt anknutna dotterföretag.

ÄF har statiig auktorisation på tryckkärlsområdet. Man har konkurrens från auktoriserade, privata besiktningsmän, av vilka många är anstäUda i ohka företag. På kontrollområdet finns flera in- och utländska konkurrenter, t. ex. TRC och Lloyd's Register of Shipping.

Tekniska Röntgencentralen AB (TRQ

TRC bildades år 1937 som en avdelning inom IVA med uppgift att utföra röntgenradiografering och annan oförstörande provning. Är 1941 ombildades TRC till aktiebolag med ett aktiekapital på 180 000 kr. Utdelningen är begränsad till 4 % av aktiekapitalet. Genom fondemissioner har aktiekapitalet ökats tiU 720 000 kr. Aktierna är fördelade på ett fyrtiotal ägare, huvudsakligen företag inom verkstadsindustrin och varvsindustrin samt stål- och metallverk. Största aktieägare är ÅF med 19 % av aktierna.

Av de åtta ledamöterna i TRC:s styrelse utses ordföranden jämte en ytterligare ledamot samt suppleant för denne av Kungl. Maj:t. De övriga sex väljs av bolagsstämman. Överenskommelse om denna ordning träffades i samband med att TRC år 1950 förvärvade den tomt på Norra Djurgården där verksamheten i Stockholm nu bedrivs.

Inom TRC finns ett tekniskt råd som fungerar som kontaktorgan

Prop. 1972: 54                                                         12

gentemot myndigheter och näringsliv. Rådet består av företrädare bl. a. för stadiga verk och myndigheter, industribranschorgan samt av experter från näringslivet.

Antalet anstäUda är 280 och omsättningen för verksamhetsåret 1970/71 var 18,6 mUj. kr. Regionkontor finns i Stockholm, Malmö, Göteborg, Jönköping, Örebro och Sundsvall, vartiU kommer sex lokalkontor. Administration och centrala avdelningar, som bland annat svarar för den företagsinterna utbildningen, är förlagda till Stockholm.

TRC:s verksamhet är huvudsakligen inriktad på tillverkningskontroll och första besiktning av tryckbärande system och komponenter, t. ex. tryckkärl, ångpannor, rör, pumpar och ventiler. En betydande del av denna verksamhet är knuten till utbyggnaden av kärnkraftverk och processindustrier. Inom området för byggkontroU har företaget inriktat sig på stålbyggnadskontroU, ytskyddskontroll och viss specialprovning. Vidare utför TRC oförstörande provning och annan specialprovning som ett led i industrins egen produktionskontroll.

TiU stöd för kontroU- och besiktningsverksamheten finns en central avdelning för beräkningskontroU och ett laboratorium för materialkon-troU. Ca 12 % av verksamheten omfattar apparat- och metodutveckling inom området för oförstörande provning. Detta arbete bedrivs tiU stor del på uppdragsbasis.

Departementspromemorian

I departementspromemorian konstateras med utgångspunkt i de utredningar och förhållanden som tidigare redovisats bl. a.

att det finns starka samhälleliga motiv för att det bedrivs en kompetent och opartisk officiell provnings- och kontrollverksamhet,

att dessa verksamheter därför bör bedrivas eller övervakas av statliga organ,

att dessa verksamheter bör bedrivas samordnat så att väsentliga behov blir tiUgodosedda och tUlgängliga resurser utnyttjas rationeUt,

att organisatoriska åtgärder aktualiserats bl. a. beträffande den metrologiska verksamheten, justeringsverksamheten och proberingsverksam-heten samt

att officiell provnings- och kontrollverksamhet kan väntas få ökande betydelse i framtiden inom bl. a. konsumentområdet och miljövården.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att en central förvaltningsmyndighet utses för dels officiell provning och kontroll, dels allmän och legal metrologi. Denna myndighet avses ansvara för att verksamheten på dessa områden bedrivs på den nivå och i den omfattning som förhållandena motiverar.

Den praktiska verksamheten föreslås bli organiserad så att lämpliga redan befintUga resurser utnyttjas i första hand. Därvid skall den

Prop. 1972: 54                                                        13

centrala förvaltningsmyndigheten efter samråd med t. ex. olika föreskrivande myndigheter utse ett antal organ, som var och en är ledande inom sitt område och som i övrigt uppfyller vissa etiska krav t. ex. på oberoende ställning, till s. k. riksprovplatser resp. riksmätplatser.

Dessa riksprov- och riksmätplatser bör täcka behovet av officiellt föreskriven provning, kontroll, mätning och kalibrering. Vidare bör de nationellt och internationellt fungera som referensorgan beträffande prov- och mätmetoder samt tillhandahåUa normaler för olika mätstor-heter. Dessutom bör andra myndigheters behov av samråd vid utarbetande och utfärdande av föreskrifter, som kräver eller förutsätter provning och kontroll, kunna tiUgodoses.

Befintiiga resurser föreslås bli utnyttjade även för andra uppgifter inom verksamhetsområdena, särskilt i de fall då det är ett samhällsintresse att så sker. Som exempel på detta nämns industristimulerande verksamhet i form av provning, kontroll och kalibrering vid produktutveckling och produktion samt egenskapsredovisning av olika produkter i avsikt att ge konsumenter underlag för köpval.

Som ett komplement till systemet med riksprov- och riksmätplatser och deras på föreskrifter grundade verksamhet föreslås den centrala myndigheten genom ett auktorisationsförfarande kunna bestyrka kompetensen även hos andra organ att utföra viss typ av provning, kontroll eUer mätning efter ansökan därom från dessa. Som exempel på sådana organ nämns statliga och kommunala verk med teknisk verksamhet samt industrilaboratorier och konsultföretag, som för egen eller andras räkning bedriver provning, kontroll eUer mätning. Auktorisationens omfattning och giltighet förutsätts i varje särskilt fall bli noga angiven och fortlöpande prövad. Någon bedömning av dessa organs oberoende ställning anses normalt inte bli aktuell.

Vidare föreslås att två rådgivande organ inrättas för att biträda den centrala förvaltningsmyndigheten i vissa myndighetsuppgifter. Det ena — rådet för officiell provning och kontroll — bör främst behandla principiella frågor t. ex. vid utseende av riksprovplatser eller vid auktorise-ring av provande instanser.

Det andra — rådet för metrologi — bör ha motsvarande uppgifter vid metrologisk verksamhet. I råden bör finnas företrädare för olika intressegrupper såsom föreskrivande myndigheter, tiUverkare, handelns organ och konsumenter samt för vetenskap och teknik.

TUl central förvaltningsmyndighet föreslås SP bli utsedd. Med utgångspunkt i statsmakternas beslut att lokalisera SP:s huvuddel till Borås föreslås att SP:s myndighetsverksamhet, forsknmgs- och utvecklingsverksamhet samt sådan uppdragsverksamhet, för vilken närheten till marknaden inte är av avgörande betydelse, koncentreras tiU Borås.

I Stockholm och Lund bör bedrivas en regional provningsverksamhet främst inriktad på det byggnadstekniska området och anpassad tiU de

3    Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 54

Prop. 1972: 54                                                         14

lokala marknadernas behov. I övrigt föreslås att de mindre filialer som etablerats på åtta andra orter t. v. bibehålls. Möjligheterna till samordning mellan SP:s filialer och justerarkårens lokalkontor bör dock tas tUl vara.

Uppdragsprovningsverksamheten vid SIFU anses i princip böra bli överförd tih SP, vUket skuUe bidra tiU samordning och effektivt utnyttjande av de statliga provningsresurserna. I avvaktan på bl.a. resultatet av det fortsatta arbetet med omlokalisering av viss statlig verksamhet föreslås emeUertid att SIFU:s uppdragsprovningsverksamhet t. v. inlemmas i riksprovplatsorganisadonen resp. auktorisationssystemet.

CP i Göteborg föreslås bli förstatligad som ett led i de allmänna samordningsåtgärderna och som en följd av närheten till SP efter flyttningen till Borås. Verksamheten i Göteborg förutsätts bli bedriven pi motsvarande sätt som planeras ske i Stockholm och Lund, dvs. CP skulle då bli en regional avdelning av SP.

SEMKO föreslås med hänsyn till kraven på oberoende och opartiskhet få en sådan ägarstruktur och ställning att dess resurser för säkerhetsprovning av elektrisk materiel även i framtiden kan utnyttjas för officiell provning och kontroll i effektiv samordning med övrig sådan verksamhet.

För övriga organ med provnings- och kontrollverksamhet eUer metrologisk verksamhet innebär förslagen i promemorian främst en möjlighet att ingå i det samverkanssystem som utgörs av riksprovplatser och riksmätplatser resp. auktoriserade provplatser och matplatser.

Beträffande förhållandet mellan föreskrivande myndigheter och den föreslagna centrala förvaltningsmyndigheten framhålls i promemorian, att det är nödvändigt att ansvarsfördelningen dem emeUan är klart reglerad. Därmed förhindras konflikter och dubbelarbete samt underlåtenhet att utföra arbetsuppgifter för vUka ansvaret annars skulle vara oklart.

Som princip anges, att föreskrivande myndighet, som har att föreskriva egenskapskrav pä produkter och metoder, skall samräda med ansvarig provningsinstans beträffande metoder och resurser för provning, kontroll och mätning i den mån sådan verksamhet behövs för att avgöra om de föreskrivna kraven uppfylls. Den centrala förvaltningsmyndigheten å sin sida skall för varje officiellt föreskriven provning, kontroll eller mätning fastställa metod och hänvisa tUl särskilt utsedd riksprov- eller riksmätplats med kompetens och resurser för utförandet. Beträffande omfattningen av det området som skall samordnas inom ramen för den i promemorian skisserade organisationen föreslås t. v. en viss begränsning. Kontrollen av t. ex. läkemedel, livsmedel och fröer, som omfattas av särskUd lagstiftning, bör således endast anknytas genom föreskrifter om samråd mellan resp. tillsynsmyndigheter och den centrala förvaltningsmyndigheten i frågor av gemensamt intresse.

Prop. 1972: 54                                                                        15

Med undantag av de ekonomiska konsekvenser som de föreslagna förhandlingarna om CPA:s och SEMKO:s framtida ställning kan medföra och som i promemorian inte närmare kunnat anges, bedöms genomförandet av de föreslagna åtgärderna bli föga kostnadskrävande. De organisatoriska förändringarna anses i sig själva inte bli särskilt omfattande och skulle tUl stor del kunna planeras in i den översyn av SP:s verksamhet som måste ske i samband med flyttningen till Borås.

Driftkostnaderna för SP bedöms komma att öka främst till följd av de nya myndighetsuppgifter som skaU utövas av ett provcentrum och ett mätcentrum inom SP. Kostnaderna för vart och ett av dessa beräknas till ca 400 000 kr. per år vid den minsta arbetsinsats som krävs för att samordningen av aktuella verksamheter skall fungera effektivt. Uppdragsverksamheten inkl. auktorisationsverksamheten avses bli finansierad genom avgifter.

På vissa områden drivs i dag uppdragsverksamhet med underskott som täcks med statsanslag. Det gäller bl. a. delar av den allmänna metrologiska verksamheten som har stora kapitalkostnader för komplicerad utrustning och där kundunderlaget är svagt. Här förutses svårigheter att nå full kostnadstäckning. Möjligheterna att bredda marknadsunderlaget t. ex. genom nordiskt samarbete bör därför undersökas.

Remissyttrande

Behovet av åtgärder

Remissinstanserna delar med stor samstämmighet de uppfattningar som redovisas i promemorian om den allmänna bakgrunden till och de principiella skälen för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. Man delar också allmänt åsikten att dessa verksamheter bör bedrivas eller övervakas av statliga organ.

Flertalet remissinstanser vitsordar behovet av organisatoriska åtgärder på de aktuella områdena. Sålunda framhåller försvarets materielverk att det synes angeläget att organisationsformer skapas som möjliggör att dessa verksamheter kan bedrivas effektivt, samordnat och opartiskt inom ramen för tUlgängliga resurser. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet framhåller i sitt gemensamma yttrande att den i promemorian behandlade verksamheten är av direkt betydelse för det svenska näringslivet. En samordning av de nu splittrade resurserna för provning, kontroll och metrologi hälsas därför med tillfredsstäUelse.

Liknande synpunkter har även framförts av bl. a. televerket, UKÄ, statens institut för byggnadsforskning, SP, STU, statens konsumentråd. Svenska teknologföreningen, TCO, AB CE Johansson, KF och AB Svensk bilprovning.

Prop. 1972: 54                                                         16

Kommerskollegiet framhåUer att det förekommer en omfattande tiUsynsverksamhet, som grundar sig på säkerhetsföreskrifter men som inte är förknippad med provning eller kontroll av materiel i egentlig mening. Som exempel nämner man den säkerhetsvårdande verksamhet som utövas av elektriska inspektionen, sprängämnesinspektionen, bergmästarna och yrkesinspektörerna. Enligt kollegiets mening saknas anledning att i det föreslagna systemet inordna andra organ än sådana som är särskilt imiktade på provning och kontroU av materiel och vilka förfogar över laboratorier eller liknande för verksamhetens bedrivande.

ÅF hänvisar till kommerskoUegieutredningens förslag om en utredning av den statliga, säkerhetsinriktade verksamheten och ifrågasätter om inte resultatet av en sådan utredning borde avvaktas innan vidare åtgärder vidtas. I princip har man dock en positiv inställning till slutsatserna i promemorian att vissa samordnande åtgärder erfordras inom de berörda områdena.

Behovet av organisatoriska åtgärder sätts i fråga av lantbrukshögskolan som anser att de nuvarande nackdelarna inte vägts mot kommande kostnader för centraliseringen. Motsvarande åsikt har även framförts av statens lantbrukskemiska laboratorium och patent- och registreringsverket. Tveksamhet om värdet av en omorganisation har också uttalats av Svensk industriförening.

Allmän organisation

Förslaget om att inrätta eti; centralt organ som genom att utse ett antal s. k. riksprovplatser och riksmätplatser samordnar den officiella provnings- och kontrollverksamheten samt den officiella metrologiska verksamheten tillstyrks av flertalet remissinstanser, bl. a. vägverket, statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegiet, NO, KO och Standardiseringskommissionen.

SP påpekar att den föreslagna decentraliserade organisationen skiljer sig från vad som nu är vanligt i de större industriländerna, där man i stället byggt stora centrala anstalter för de aktuella verksamhetsområdena. Man tUlstyrker dock det framlagda förslaget framför allt med hänsyn tUl möjligheterna att utnyttja redan existerande sakkunskap och utrustning. IVA biträder förslaget till allmän organisation och finner — liksom ri?C — att det råder ett starkt samband meUan provning, kontroll och metrologisk verksamhet, varför man organisatoriskt bör hålla samman statliga åtgärder för dessa tre verksamheter.

Jernkontoret tiUstyrker den föreslagna samordningen i den utsträckning detta kan ske utan att man bryter sönder väl fungerande befintliga verksamheter eller åsamkar industrin ökade kostnader eller andra olägenheter.

Prop. 1972: 54                                                         17

Ett antal remissinstanser, som i princip ställer sig positiva till det framförda organisationsförslaget, påpekar svårighetema att inom ett och samma organ förena uppgiften som central förvaltningsmyndighet med praktisk provnings-, kontroll- och mätteknisk verksamhet. Man hävdar att denna dubbelfunktion kan inge tvivel om myndighetens opartiskhet t. ex. vid utseende av riksprovplats och riksmätplats. Detta framhålls bl. a. av kommerskollegiet, försvarets materielverk, AF, TRC, Svenska elektriska kommissionen, SAF, Exportföreningen och Industriförbundet. Teknologföreningen föreslår att de två funktionerna uppdelas på två organ, ett för myndighetsuppgifter och ett för uppdragsverksamhet. Riksrevisionsverket förordar däremot att det centrala ansvaret åläggs en myndighet som själv är verksam inom området. I och för sig kan, menar man, den centrala myndigheten då inte vara obunden av sina egna myndighetsintressen. Förutsättningarna bedöms därvid dock bli större att samordningen inte begränsas till enbart administrativa åtgärder utan även omfattar åtgärder på det tekniska planet.

ÖB delar inte den i promemorian framförda uppfattningen att provning och kontroll skall sammankopplas med metrologi. Provning och kontroll anser ÖB vara servicefunktioner som främst styrs av marknadsbehoven och som kan göras självbärande. Metrologin omfattar ett långsiktigt, tekniskt-vetenskapligt arbete av forskningskaraktär, där inhämtande och bearbetning av kunskaper är styrande. Resultatet av detta arbete förmedlas såsom en allmän information vilket inte kan göras ekonomiskt självbärande. Motsvarande skäl för att särbehandla den metrologiska verksamheten har även anförts av FOA.

Delegationen för atomenergifrågor anser att det inger betänkligheter att inrätta en central förvaltningsmyndighet för provning och kontroll över hela fältet och med auktorisationsbehörighet. Provningsverksamheten är i regel en sekundär företeelse. Den bör enligt delegationen inte ligga tUl grund för en samordning varför man avstyrker förslaget.

Konsumentinstitutet framhåUer att officiell provning och kontroll är ett så vidsträckt och mångfacetterat ormåde, att man måste ifrågasätta riktigheten av att uppdraga åt en enda myndighet att ensam vara central förvaltningsmyndighet. Institutet förordar i stället att ett centralt rådgivande och informerande organ inrättas för förmedling av erfarenheter och kunskaper om olika instansers provningskapacitet och resurser.

SP som central förvaltningsmyndighet

Flertalet remissinstanser tiUstyrker förslaget att SP utses till den centrala förvaltningsmyndigheten för provning, kontroU och metrologisk verksamhet. Oreserverade tillstyrkanden i denna del har sålunda uttalats bl. a. av riksrevisionsverket, kommerskollegiet, vägverket, byggnadsstyrelsen,   KO,   byggforskningsrådet,  planverket,   brandinspektionen,   SP,

Prop. 1972: 54                                                                        18

STU, konsumentrådet, styrelsen för statens livsmedelsverk. Stadskontoret i Göteborg, Jernkontoret, Standardiseringskommissionen, Korro-sionsinsitutet, IVA, Grossistförbimdet, AB Atomenergi, KF och AB Svensk bilprovning. Veterinärstyrelsen begränsar sitt yttrande till att gälla enbart provning och kontroll och tillstyrker förslaget pä detta område.

Strålskyddsinstitutet tillstyrker förslaget beträffande den metrologiska verksamheten men anser beträffande provning och kontroll att åtgärderna på detta område för institutets del bör begränsas till föreskrifter om samråd i frågor av gemensamt intresse. Liknande synpunkter har också framförts av konsumentinstitutet beträffande dess verksamhet.

Sjöfartsverket motsätter sig inte förslaget på provnings- och kontrollområdet men hänvisar beträffande den metrologiska verksamheten till goda erfarenheter av samarbetet med FOA. Man ifrågasätter om några fördelar kan vinnas med att metrologin läggs på SP.

Trafiksäkerhetsverket biträder inte förslaget att SP för den kategori av provande instanser, som AB Svensk bilprovning utgör, skulle fungera som central förvaltningsmyndighet. Inte heller anser man sin egen provningsverksamhet (t. ex. typbesiktning av fordon) eller den provningsverksamhet man uppdrar åt väg- och trafikinstitutet böra inordnas under SP.

SMHI och luftfartsverket förordar STU som samordningsmyndighet med hänsyn till STU:s allmänt; koordinerande verksamhet.

Naturvårdsverket anser att den allmänna samordningsfunktionen inom miljövården man utövar även bör omfatta provnings- och kontrollverksamhet. Ett obligatoriskt samrådsförfarande med den centrala provningsanstalten skulle i dessa frågor ofta kunna innebära en onödig omgång framhåller man.

SIFU avstyrker att SP:s verksamhetsfält vidgas till att gälla all provnings- och kontrollverksamhet då SP inte föreslås få några väsentligt ökade resurser. På flera områden där SIFU haft möjligheter och förutsättningar att göra bedömningar anser man att SP inte lyckats nå den kompetens som måste krävas av en auktoritativ provningsinstans.

Statens maskinprovningar och statens centrala frökontrollanstalt anser att deras verksamhet är av så speciell natur att den inte bör omfattas ens av ett samrådsförfarande gentemot SP. Kontaktbehovet med andra instanser anses redan vara väl tUlgodosett.

Rådgivande organ

De föreslagna råden för provning och kontroll resp. för metrologi, som avses biträda den centrala förvaltningsmyndigheten i frågor av principieU natur, har behandlats av ett mindre antal remissinstanser.

I yttrandena från televerket, kommerskollegiet, SAF, Exportförening-

Prop. 1972: 54                                                                        19

en. Industriförbundet och Grossistförbundet ifrågasätts om inte antalet rådsledamöter bör ökas med hänsyn till den mängd olika intressen som skall företrädas.

SP föreslår att rådet för provning och kontroll handhar frågor inom den legala metrologin, som till sin karaktär skiljer sig från den allmänna, mer vetenskapliga metrologin. Denna förskjutning av rådens ansvarsområden anses böra avspeglas även så att rådet för provning och kontroll ökas tiU ca sju personer och att rådet för metrologi minskas till fem personer.

F0.4 och flygtekniska försöksanstalten förordar att det i stället för råd inrättas en nationalkommitté med betydligt större befogenheter, vilket bättre skuUe tiUfredsställa kraven på oväld, sakkunnig prioritering och representativitet.

Teknologföreningen föreslår som alternativ tre beslutande nämnder för vardera provning och kontroll, aUmän metrologi och legal metrologi.

Konsumentrådet, TCO och KF finner det angeläget att konsumentrepresentanter ingår i råden och MJV förutsätter att rådet för metrologi avses tillföras sakkunskap om den legala metrologin.

Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av rådgivande organ och anser att frågan bör prövas ytterligare. I det faU sådana råd inrättas anser riksrevisionsverket liksom KF att de endast bör bli rådgivande gentemot SP:s styrelse.

Riksprovplatser och riksmätplatser

Beträffande förslaget att utse ett antal riksprovplatser och riksmätplatser vid vilka den praktiska verksamheten skall bedrivas har bl. a. televerket, vägverket, riksrevisionsverket, statskontoret, MJV, byggnadsstyrelsen och UKA uttryckt en genomgående positiv inställning.

NO förutsätter att de internationella kontakterna i många faU kommer att delegeras från centralmyndigheten till resp. riksprovplatser och riksmätplatser. Byggforskningsrådet betonar det önskvärda i nära och kvalificerade kontakter bl.a. med de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund. FOA anser liksom ÖB att alla riksmätplatser bör utses av Kungl. Maj:t för att få en hög och sinsemeUan likvärdig officiell status. Bl. a. anses detta vara en nödvändig förutsättning för att de skall komma i fullt åtnjutande av den internationella byråns för mått och vikt tjänster.

SP framhåller att särskilda krav bör ställas främst på riksprovplatser-na och deras personal ifråga om opartiskhet och oberoende. Statsmakterna bör ta StäUning till om det exempelvis kan godtas, att en riksprovplats helt eller delvis ägs av de intressenter, vars produkter skall provas. Det bör också finnas anvisningar om hur ett ifrågasatt provningsresultat kan överklagas. I de fall SP själv blir aktuell som riks-

Prop. 1972: 54                                                        20

provplats eller riksmätplats bör beslut om detta fattas av råden, som då kallas nämnder. Alternativt bör SP förelägga Kungl. Maj:t förslaget tiU beslut.

SAF, Exportföreningen och Industriförbundet hemställer att till riksprovplats resp. riksmätplats måtte utan hänsyn till ägarförhållandena utses den instans som har den högsta kompetensen och samtidigt tiUräcklig bredd inom ett visst teknikområde. Vidare framhåller man bl. a. att endast sådana företag bör komma ifråga, som uteslutande sysslar med provning och kontroll, men inte då provningen är en del av produktionsprocessen.

IVA anser liksom AF och TRC att de aktueUa verksamheterna med offentlig insyn bör kunna bedrivas av både statiiga och privata organ, som sinsemeUan kan vara både samarbetande och konkurrerande leverantörer av tjänster inom området. Därmed kan landets bästa resurser användas i officiellt sammanhang även när de finns i privat ägo. Liksom SP pekar man även på behovet av möjlighet till överklagande av provningsresultat.

Riksrevisionsverket påpekar att frågan om samordning meUan SP och TRC, ÅF eUer andra enskilda provande organ inte berörs i promemorian. Man förordar därför en prövning av samordningsbehovet även i dessa fall innan organisationen för provningsverksamheten fastställs.

Flera remissinstanser har förklarat sig beredda att i en eller annan form medverka som riksprovplats eller riksmätplats. Dit hör bl. a. televerket, livsmedelsverket, strålskyddsinstitutet. Korrosionsinstitutet, AB Atomenergi, AB CE Johansson och AB Svensk bilprovning.

Auktorisationsverksamhet

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till promemorians förslag om auktorisationsmöjligheter för organ som ansöker därom. Bl. a. menar televerket att det syns vara ett realistiskt förslag. Stockholms hamnstyrelse anser det vara önskvärt att det tillskapas en statiig instans för auktorisation av verksamhet av det slag som bedrivs vid Stockholms hamns materialprovningslaboratorium.

NO betonar att auktorisationen bör ske med den auktorisationssö-kandes kompetens som avgörande bedömningsgrund. En eventuell behovsprövning har erfarenhetsmässigt kostnadshöjande effekter och andra från konkurrenssynpunkt negativa verkningar. Motsvarande synpunkter har även framförts av SP som också ifrågasätter om ordet "auktoriserad" bör bytas mot t. ex. "kompetensövervakad" för att inte missuppfattas.

De remissinstanser som uttalat betänkligheter mot den centrala förvaltningsmyndighetens dubbelroll vid utseende av riksprovplatser och riksmätplatser har i allmänhet påpekat samma sak beträffande ett aukto-

Prop. 1972: 54                                                        21

risationsförfarande. Således påpekar bl.a. Svenska brandförsvarsföreningen och Standardiseringskommissionen risken för irritation, då den centrala förvaltningsmyndigheten ställs inför uppgiften att auktorisera organisationer eUer institutioner som kan komma i ett konkurrensförhållande tUl myndigheten. Auktorisationsfunktionen anses därför böra överföras tUl en annan fristående kompetent instans. Byggforskningsinstitutet menar att en lämplig väg vore att låta de normformulerande myndigheterna inom sina resp. fält handha auktorisationsverksamheten.

Konsumentinstitutet anser att något auktorisationsförfarande gentemot andra statliga myndigheter inte skall förekomma. I annat fall skulle det kunna inträffa att organ som bedriver undersökningar och provningar inom speciella områden skulle behöva begära auktorisation för denna verksamhet av en myndighet som inte utför sådant arbete.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att det i landet finns ca 1 900 besiktningsmän som utför besiktning och provning på olika arbetsplatser enligt arbetarskyddskungörelsen. De auktoriseras sedan lång tid tillbaka av yrkesinspektörerna eUer arbetarskyddsstyrelsen och man ifrågasätter liksom Svenska byggnadsindustriförbundet om skäl finns att ändra denna ordning. Giftnämnden bedömer ett auktorisationsförfarande f. n. inte vara behövligt inom sitt område.

SIFUrs provningsverksamhet

Den i promemorian framförda uppfattningen att SIFU:s uppdragsprovningsverksamhet i princip borde överföras till SP men att man t. v. bör begränsa sig tiU en samordning inom ramen för riksprovplats- och auktorisationssystemet delas av riksrevisionsverket, statskontoret, kommerskollegiet, byggforskningsrådet, SP och Teknologföreningen.

KonsumentinstUutet framhåUer att man sedan flera år anlitar SIFU bl. a. för utveckling av provningsmetoder och provning av oljeeldade vUlapannor. Skälet tiU detta är bl.a. SIFU:s erfarenheter av konsumentemas problem genom sin kursverksamhet och sin konsulterande verksamhet. Eftersom dessa verksamheter inte föreslås bli överförda till SP menar institutet, att det skulle vara en direkt nackdel att i fortsättningen inte få utnyttja SIFU:s specialkunnande.

SIFU hävdar att man i Ukhet med SP och andra institutioner bör bibehållas som fristående provningsorgan. Man hänvisar bl. a. till SIFU:s instmktion, som innebär ett godkännande av SIFU som en kompetent och opartisk provningsinstans. SIFU påpekar vidare att den uppdragsprovning man utför tUl en mindre del är av officiell karaktär med undantag av vatten- och livsmedelstekniska området. Provningsverksamheten vid SIFU är intimt integrerad med övriga verksamhetsgrenar och anses i stor utsträckning utgöra grunden för åtskUligt av SIFU:s utbild-

Prop. 1972: 54                                                                        22

ningsutbud  samt  för  konsultverksamheten,  vilket  även   framhålls  av Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Chalmers provningsanstalt (CP)

Av de remissinstanser som uttalat sig om förslagen beträffande CP:s framtida verksamhet har samtliga anslutit sig till det framlagda förslaget. Statskontoret framhåller t. ex. att de föreslagna reformerna på provningsomrädet i övrigt samt beslutet om SP:s omlokalisering motiverar förhandlingar om ett förstatiigande av CP. Liknande synpunkter har framförts även av CP och Chalmers tekniska högskola, vUka också framhåller det angelägna i att personalens framtid tryggas.

Göteborgs kommun betonar i likhet med GAKO värdet för näringslivet i Göteborgstrakten att ha tillgång till regionala provningsresurser även i framtiden. Motsvarande synpunkter har även framförts av SP och Tekniska samfundet i Göteborg.

SEMKO

Förslaget beträffande SEMKO: s framtida verksamhet har i stort sett delat remissinstanserna i två grupper. Den ena hävdar med hänvisning bl.a. till kraven på oberoende och opartiskhet att SEMKO:s ägarförhållanden bör ändras. Detta framhålls av arbetarskyddsstyrelsen, riksrevisionsverket, konsumentrådet, SP, Göteborgs kommun och KF.

Den andra gruppen menar att SEMKO:s ställning bör bibehåUas oförändrad eftersom erfarenheten visat att verksamheten bedrivits effektivt och under betryggande former. Till denna grupp hör statskontoret, kommerskollegiet, IVA, Standardiseringskommissionen, Teknologföreningen, SAF, Exportföreningen, Industriförbundet, Elektroindustri-föreningen. Svenska elektriska kommissionen, Elektrikerförbundet och SEMKO.

KonsumentinstUutet anför, liksom kommerskollegiet, SEMKO, Svenska elektriska kommissionen och Elektroindustriföreningen, betänkligheter mot förslaget att SEMKO skulle vidga sin verksamhet utanför elsäkerhetsområdet.

Betydelse för utrikeshandeln

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om betydelsen av promemorians förslag för utrikeshandeln och undanröjandet av tekniska handelshinder. NO framhåller sålunda att tillkomsten av en central myndighet med överblick över all provning, kontroll och metrologisk verksamhet och som har kontakter med bl. a. olika beslutande organ bör ge ökade möjligheter att begränsa uppkomsten av olika former av tekniska handelshinder.

Prop. 1972: 54                                                        23

Planverket konstaterar att de internationella kontakterna rörande har-monisering av byggbestämmelser, som sedan länge pågått inom nordiska kommittén för byggbestämmelser, på den sista tiden har vidgats till att omfatta även FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Detta kommer att medföra ökade krav när det gäller att internationellt koordinera provningsmetoder. Det är därför angeläget att SP:s tekniska kompetens vidmakthålls och utvecklas samt att SP står fri från partsintressen. Med tanke på en växande handel med byggvaror över gränserna bör vidare uppmärksammas behovet av internationell samverkan i syfte att klarlägga vilka laboratorier i olika länder som kan accepteras för officieUa provningar.

STU påpekar att begränsade finansiella resurser inom vart och ett av de nordiska länderna torde omöjliggöra uppbyggandet av nationella provningsinstitutioner av sådan tyngd att provning och certifikatgivning får en ur industriell synvinkel önskad effekt. Möjligheterna att bygga ut samgåendet med de övriga nordiska länderna för att på ett effektivt sätt tillvarata de gemensamma resurserna bör därför ytterligare undersökas.

SAF, Exportföreningen och Industriförbundet anger att behovet av en officieU instans för kontroll, provning och metrologi är det viktigaste skälet för industrins intresse för de nu framförda förslagen. I Sverige — påpekar man — saknas ett centralt organ med kompetens över hela det mättekiska området till vars mätmetoder, kalibreringar, provningsresultat etc. svenska företag kan hänvisa vid handel och samarbete med avancerade industrinationer. En förutsättning för att den nu föreslagna organisationen skaU nå en sådan internationell betydelse är dels att den får en auktoritativ ställning här i Sverige med fullständig täckning av området och med tillfredsställande resurser, dels att det internationella samarbetet fungerar väl. SP bör således arbeta för att svenska standarder och normer anpassas till internationella förhållanden. Samtidigt bör eftersträvas att provningar utförda enligt internationell standard vid erkända utländska provningsorgan accepteras av svenska myndigheter. Motsvarande synpunkter framförs även av Grossistförbundet.

Elektroindustriföreningen framhåller betydelsen av SEMKO:s internationella verksamhet och betonar i detta sammanhang värdet av SEMKO :s samarbete med Svenska elektriska kommissionen.

KF hänvisar till det samarbete man sedan ett antal år bedrivit med sina systerorganisationer främst i andra europeiska länder. Mellan flertalet av dessa organ, som till största delen är enskilda, existerar ömsesidiga avtal om utbyte av provnings- och kontrolltjänster. KF delar inte uppfattningen att ett internationellt erkännande av officiell provning och kontroU skuUe underlättas om den utförs av statliga organ. Däremot viU man instämma i uttalandet att statliga myndigheter på allt sätt bör stimulera harmoniseringssträvanden.

Prop. 1972: 54                                                        24

Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket konstaterar att det inom byggnadsområdet pågår ett samarbete beträffande provningsmetoder och provning med andra länder inom och utom Norden. Man viU starkt stödja förslagen tiU samordning och samverkan med andra länder i de frågor som promemorian behandlar. Enligt nämndens uppfattning kan arbetet med egenskapsredovisning bli ett viktigt hjälpmedel i exportarbetet. Det är då av betydelse att de olika åtgärder som kan vidtas för att undanröja tekniska handelshinder mellan länderna är samordnade, vilket nämnden vill medverka tiU.

Sveriges handelsagenters förbund betonar den tekniska handelns anspråk på tUlgången till officiella metrologiska primärinstitutioner, som kan vinna internationellt erkännande och som deltar i internationellt samarbete på metrologins område.

Kostnader och finansiering

Remissinstanserna är övervägande kritiska mot promemorians behandling av kostnader och finansiering. Den allmänna uppfattningen är att kostnaderna beräknats alltför optimistiskt och att beroendet av anslagsfinansiering inom vissa områden är långt större än som antytts i promemorian. Detta framhålls av bl. a. UKÄ, Svenska brandförsvarsföreningen och TRC.

Liknande synpunkter framförs även av SAF, Exportföreningen och Industriförbundet, som framhåUer att den föreslagna organisationen innebär ett angeläget nytänkande i fråga om statens roll på det metro-logiska och provningstekniska området. Det bör inte omintetgöras genom otillräcklig finansiering menar man.

Kommerskollegiet biträder i stort de i promemorian framförda åsikterna men framhåller svårigheten att bedöma kostnaderna för de tUlkommande myndighetsuppgifterna. Man betonar också att det kan komma att krävas anslag för provnings- och kontrollverksamhet vilken bedöms som nödvändig men där kostnaderna inte kan täckas genom avgifter. Kollegiet berör också finansieringsfrågan i samband med den befogenhet som vissa myndigheter har att förordna om obligatoriskt typgodkännande hos annan myndighet. Man förutsätter att denna verksamhet normalt kan finansieras genom avgifter på vanligt sätt.

SP erinrar om de kostnadsberäkningar som gjordes för det mätcentrum som föreslogs av 1969 års utredning för samordnad forskning. Omräknat tiU 1972 års pris- och löneläge samt med hänsyn till den centrala verksamheten på provnings- och kontroUområdet uppskattar SP de totala kostnaderna till ca 1,7 milj. kr. per år. Under en tvåårig uppbyggnadsperiod bedöms dock årskostnaden bli resp. 800 000 kr. och 1,2 milj. kr.

Försvarets materielverk framhåller att man under ett antal år finan-

Prop. 1972: 54                                                        25

sieUt stött den metrologiska verksamheten vid FOA. Detta har skett i avvaktan på en lösning av organisations- och finansieringsfrågorna i ett större sammanhang. Man konstaterar nu att de ekonomiska frågorna berörs endast översiktligt i förslaget och anser att frågorna kring finansieringen av den metrologiska verksamheten behöver klarläggas ytterligare. Svårigheterna att finansiera den alhnänna metrologiska verksamheten genom avgifter betonas även av FOA, luftfartsverket och AB C E Johansson.

Departementschefen

Förhållandena på provnings- och metrologiområdena har belysts av ett antal utredningar och undersökningar. De har utgjort det huvudsakliga grundmaterialet för en inom industridepartementet utarbetad promemoria, i vilken föreslås vissa organisatoriska åtgärder på de berörda områdena. Vid remissbehandlingen av promemorian har det klart framgått att officieU provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet har en viktig funktion att fylla i samhället. Dessa verksamheter är ett led i strävandena att skydda liv, hälsa och egendom. De bidrar också till att främja industriell utveckling och produktion, nationell och internationell handel samt enskilda konsumenters intressen.

Förhållandena inom provnings- och metrologiområdena är mycket skiftande i fråga om organisation och ansvarsförhållanden. Det är angeläget att man får till stånd en samlad bedömning och enhetlig behandling av frågor som hör samman med officiell provning, kontroll och mätning samt att de tillgänghga resurserna för sådan verksamhet utnyttjas effektivt. Jag delar därför uppfattningen, som flertalet instanser framfört vid remissbehandlingen av promemorian, att vissa organisatoriska samordningsåtgärder behöver vidtas.

Enligt förslagen i promemorian skall statens provningsanstalt (SP) ges ställning som central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. SP föreslås på dessa områden organisera den praktiska verksamheten på så sätt att man utser organ med lämpliga resurser och med opartisk ställning till s. k. riksprovplatser och riksmätplatser. I denna uppgift och i andra frågor av principiell karaktär bör SP enligt förslaget biträdas av två rådgivande organ, ett råd för provning och kontroll och ett råd för metrologi, i vilka skall finnas representanter för olika intressegrupper.

Vidare har i promemorian föreslagits att SP genom ett auktorisationsförfarande skall kunna bestyrka att även andra organ —• t. ex. in-dustrilaboratorier eller konsultföretag som för egen eller andras räkning bedriver provning, kontroll och mätning — uppfyller vissa krav på teknisk kompetens. Någon prövning av opartiskheten fömtsätts inte ske i dessa fall.

Prop. 1972: 54                                                        26

Remissinstanserna är övervägande positiva tUl organisationsförslaget i promemorian. Det är en principlösning som syftar dels till ett fastläggande av ansvarsförhållandena på dessa områden, dels till ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

En sådan lösning bör medföra såväl tekniska som ekonomiska fördelar. Jag förordar därför att åtgärder vidtas i huvudsak enligt promemorians riktiinjer. SP bör alltså bli central förvaltningsmyndighet och fortlöpande vidta de åtgärder som motiveras av behovet av officiell provning och kontroll samt officiell metrologisk verksamhet. En annan viktig uppgift för SP är att främja utvecklingen av provnings- och mätteknik med sikte på angelägna tillämpningar inom samhället. Den föreslagna organisationen bör gälla frän den 1 juli 1972.

Beträffande sammanförandet under en myndighet av ansvaret för provnings- och kontrollverksamhet samt metrologisk verksamhet betonar bl. a. statskontoret. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och Tekniska röntgencentralen AB (TRC) de både områdenas tekniska, författningsmässiga och organisatoriska samband. Några remissinstanser hävdar emellertid att den allmänna metrologiska verksamheten bör särbehandlas med hänsyn till det tekniskt kvalificerade och från industriell synpunkt viktiga behovet av tjänster på detta område. Möjligheterna till avgiftsfinansiering bedöms emellertid vara begränsade.

Jag har den uppfattningen att det finns ett starkt samband mellan provning och kontroll resp. metrologi. Den allmänna metrologiska verksamhetens finansieringsproblem anser jag tala ytterligare för samordning med annan likartad verksamhet. I första hand bör detta ske med provning och kontroll. Därmed skapas möjligheter att gemensamt utnyttja resurser och att ta till vara de möjligheter som finns att vidga marknaden. Den överföring av viss verksamhet från mynt- och justeringsverket (MJV) till SP, som tidigare beslutats, leder bl. a. till åtgärder i denna riktning.

Vad gäller omfattningen av de tillämpningsområden, som skall omfattas av samordningsåtgärderna, har i promemorian föreslagits att kontrollen av livsmedel, läkemedel och fröer t. v. endast skall beröras av föreskrifter om samråd mellan resp. tillsynsmyndigheter och SP i frågor av gemensamt intresse.

Några remissinstanser, bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, luftfartsverket och TRC, behandlar även frågan om i vilken utsträckning den föreslagna samordningen bör gälla sådan verksamhet, som omfattar t. ex. kontroU, besiktning och inspektion av anläggningar som projekterats, färdigställts eller tagits i drift. Det gäller bl. a. lyftanordningar, tryckkärl, fordon, fartyg, flygplan, elkraftanläggningar och arbetsplatser. Detta slags kontroll utövas vanligen av i särskild ordning förordnade besiktningsmän.

Prop. 1972: 54                                                                        27

Jag finner det naturligt att den officiella provnings- och kontrollverksamheten, som bedrivs inom de flesta samhällsområden, sker i skilda och olikartade former och på lämpligt sätt anpassas till förhållandena inom varje tillämpningsområde. Motivet för verksamheten är dock gemensamt, nämligen strävan att skydda liv, hälsa och egendom. Därför bör all provnings- och kontrollverksamhet samordnas av SP på föreslaget sätt så långt det i samhällets intresse är effektivt och ekonomiskt. Med hänsyn till att verksamhetsområdet är så omfattande måste samordningsåtgärderna emellertid ske successivt. Därför är det motiverat att man på vissa områden såsom kontroll av livsmedel, läkemedel och fröer liksom inom miljövårdsområdet t. v. begränsar sig tUl informationsutbyte och samråd på det sätt som föreslås i promemorian.

I promemorian förutses vidare att SP själv skall kunna utses till riksprovplats eller riksmätplats på vissa områden. Flera remissinstanser har påpekat att SP i så fall kommer att spela en dubbelroll i egenskap av dels central myndighet, dels organ för praktisk provnings-, kontroll- och mätteknisk verksamhet. Man framhåller att detta kan inge tvivel om SP:s opartiskhet vid utseende av riksprovplats och riksmätplats och skapa misstro hos övriga i systemet ingående parter.

För egen del anser jag att SP:s verksamhetsområde omfattar ett vidare fält än både SP:s egen och andra berörda organs praktiska tekniska verksamhet. SP måste som central förvaltningsmyndighet förutsättas handla med verksamhetsområdets bästa för ögonen. De två föreslagna rådgivande organen innebär också en garanti för insyn och ger möjlighet att låta olika intresseinriktningar komma tUl tals innan beslut fattas i principiella frågor. Vidare medför utformningen av SP:s organisation att den centrala myndighetsfunktionen och uppdragsverksamheten hålls isär.

Den föreslagna samordningen förutsätter dock förtroende och vilja till samarbete hos de berörda provningsorganen. Jag har därför inget att erinra mot det förslag som framförs i SP:s remissyttrande att beslut om förläggning av riksprovplats eller riksmätplats till SP bör fattas av Kungl. Maj:t. I den mån internationella samarbetsförhållanden kräver att även övriga riksprovplatser och riksmätplatser utses av Kungl. Maj:t, ankommer det pä Kungl. Maj:t att besluta om detta.

I promemorian betonas vikten av att riksprovplatser och riksmätplatser uppfyller vissa bestämda krav på oberoende och opartiskhet. SP framhåller i sitt remissyttrande bl. a. att man måste ta ställning tUl om det t. ex. kan accepteras att de helt eller delvis ägs av uppdragsgivare. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Exportföreningen och Industriförbundet hävdar däremot att kompetensen och inte ägarförhäUandena är det väsentiiga.

De tre organisationerna berör även frågan i vad män oberoende

Prop. 1972: 54                                                        28

och opartiskhet påverkas om en riksprovplats eller riksmätplats bedriver även annan verksamhet än sådan som den officiellt utsetts att svara för. Man konstaterar att ställning som riksprovplats och riksmätplats endast bör komma ifråga för företag, som uteslutande sysslar med provning och kontroll som inte är en del av en produktionsprocess.

Jag delar uppfattningen att man måste ställa höga krav på riksprovplatser och riksmätplatser i fråga om oberoende och opartiskhet. Som en följd av strävandena att i första hand utnyttja redan befintliga resurser får man emellertid räkna med varierande former för organisationen och verksamheten vid olika riksprovplatser och riksmätplatser. Bedömningen av om kraven på oberoende och opartiskhet uppfylls måste därför ske med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Det kan härvid visa sig vara nödvändigt att från samhällets sida ställa krav på att t. ex. ägarförhållanden, organisation, verksamhetsinriktning eller andra förhållanden, som har betydelse i sammanhanget, ändras innan ett i övrigt lämpligt organ utses till riksprovplats eUer riksmätplats.

För verksamheten vid riksprovplatser och riksmätplatser bör det vidare finnas regler för när ocli pä vilket sätt resultatet av en officiell provning eller mätning kan överklagas eller omprövas. Det ankommer på Kungl. Maj:t att medela föreskrifter härom.

Beträffande förslaget i promemorian om ett råd för provning och kontroll resp. ett råd för metrologi har remissinstanserna delade meningar om vilken ställning och vUka befogenheter råden skall ha. Riksrevisionsverket ifrågasätter t. ex. behovet av rådgivande organ över huvud taget. SAF, Exportföreningen och Industriförbundet föreslår som alternativ ett vetenskapligt råd för hela området med ett betydligt ökat inflytande. Beträffande antalet rådsmedlemmar är remissinstanserna relativt eniga om att det bör vara större än det föreslagna antalet om sex i varje råd.

Med hänsyn bl. a. till vad jag nyss anfört om formerna för utseende av riksprovplatser och riksmätplatser bör de rådgivande organens ansvarsområde och arbetsuppgifter utformas i huvudsak efter de riktlinjer som angetts i promemorian. De bör således vara rådgivande till SP i principiella frågor och i övrigt på lämpligt sätt biträda SP i egenskap av central förvaltningsmyndighet. Jag delar vidare den uppfattning, som redovisas i SP:s remissyttrande, att frågor inom den legala metrologin bör behandlas i rådet för provning och kontroll med hänsyn till deras nära anknytning till detta råds verksamhetsområde i övrigt. Antalet rådsledamöter bör anpassas efter bl. a. behovet av allsidig belysning av de ärenden som behandlas i råden. Det ankommer på Kungl. Maj:t att närmare besluta i dessa frågor.

Jag har inget att erinra mot den i promemorian föreslagna utformningen av auktorisationsverksamheten, som avses bli en form för att be-

Prop. 1972: 54                                                        29

kräfta kompetensen hos t. ex. industrUaboratorier att utföra vissa provningar och mätningar. Auktorisationsverksamheten bör anpassas på lämpligt sätt efter marknadsbehoven och ske under medverkan av berörda riksprovplatser och riksmätplatser.

Förslaget om att överföra Chalmers provningsanstalt (CP) i statens ägo har behandlats positivt av remissinstanserna. Även jag anser det angeläget att ta tiU vara de goda resurser som CP representerar. Den 18 februari 1972 gav Kungl. Maj:t i uppdrag åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med berörda parter om villkoren i samband med ett eventuellt statligt övertagande av CP. När resultatet av dessa förhandlingar föreligger avser jag att återkomma tiU Kungl. Maj:t med förslag tUl vidare åtgärder.

Beträffande SIFU:s verksamhet på provningsområdet ansluter jag mig tUl vad som uttalas i promemorian och som vinner anslutning från bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegiet, SP, Byggforskningsrådet och Teknologföreningen, nämligen att SIFU:s uppdragsprovningsverksamhet av officiell karaktär bör överföras till SP. T. v. bör emellertid SIFU:s uppdragsprovning knytas till SP:s verksamhet genom riksprovplats- och auktorisationssystemen.

Vad gäller förslaget i promemorian om att vidga SEMKO:s ägarkrets vill jag hänvisa tUl vad jag tidigare anfört beträffande kraven på oberoende och opartiskhet för riksprovplatser och riksmätplatser. Jag förutsätter att frågan kommer att prövas enligt föreslagen ordning då riksprovplats inom SEMKO:s verksamhetsområde skall utses. På motsvarande sätt bör åtgärder beträffande även andra organ övervägas dä samordningskraven aktualiserar detta.

Jag delar den uppfattning, som många remissinstanser har uttryckt, att de nu föreslagna åtgärdema har betydelse för utvecklingen av vår utrikeshandel. Det gäller inte minst problemen i samband med de tekniska handelshindren. Den samordning som nu föreslås beträffande provning, kontroll och metrologi finner jag kunna skapa ytterligare förutsättningar bl. a. för ett aktivt svenskt deltagande i det internationella arbetet på att undanröja och förebygga tekniska handelshinder. Härvid bör inte minst ett vidgat nordiskt samarbete kunna bidra tUl ökad effektivitet i utvecklingen och användningen av provnings-, kontroll-och mätteknik.

Beträffande finansieringen av den allmänna metrologiska verksamheten viU jag erinra om att metrologisk verksamhet innefattas i flera av STU:s målområden. Det finns sålunda redan möjligheter att erhålla finansieUt stöd från STU till bl. a. utvecklingsarbete inom den allmänna metrologin.

Prop. 1972: 54 30

Till de finansiella frågorna återkommer jag i övrigt i det följande i samband med anslagsfrågorna för nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen av officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet.

Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1972/73

DRIFTBUDGETEN

TRETTONDE HUVUDTITELN

£. Teknisk utveckling m. m.

Verksamheten vid statens provningsanstalt (SP)

SP:s verksamhet samt dess nuvarande huvudsakliga inriktning, organisation och omfattning har tidigare redovisats i samband med redogörelsen för nuvarande förhållanden.

SP tiUhör de myndigheter som omfattas av utrednings- och försöksverksamheten med programbudgetering. Följande programindelning gäller t. v. för verksamheten.

1.    Uppdragsverksamhet

2.    Egen forskning

3.    Myndighetsuppgifter

Medel för verksamheten anvisas under följande anslag.

1.    Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

2.    Bidrag tUl statens provningsanstalt

3.    Statens provningsanstalt: Utmstning

Anslag 1 är ett förslagsanslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för program 1, 2 och 3. I program 1 ingår även uppdragsforskning, dvs. sådan forskning som finansieras exempelvis av STU. Som inkomst under anslaget redovisas uppburna avgifter och ianspråktagna medel från bidragsanslaget. Medel som svarar mot avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet skall, i den mån det avser uppdragsverksamheten, levereras in till särskild inkomsttitel på riksstaten.

Anslag 2 är ett reservationsanslag över vilket statens bidrag utgår i första hand till programmen 2 och 3, men även till att täcka eventuellt underskott i uppdragsverksamheten.

Prop. 1972: 54                                                         31

Anslag 3 är ett reservationsanslag som skall finansiera investeringar i sådan mer kostnadskrävande utrustning som bör ingå i SP:s utrustningskapital.

Anslag 1 får i princip inte belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten samt för att t. v. tillgodose behov av rörelsekapital disponerar SP under innevarande budgetår en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 1 milj. kr.

Som tidigare nämnts övertar SP den 1 juli 1972 viss verksamhet från mynt- och justeringsverket (MJV). Denna myndighet omfattas inte av försöksverksamheten med programbudgetering. Verksamheten finansieras helt med anslag och inkomster redovisas över särskild inkomsttitel på riksstaten.

På Kungl. Maj:ts uppdrag den 26 november 1971 har SP den 18 februari 1972 kommit in med förslag hur den aktueUa verksamheten skall inordnas i SP:s organisation. Enligt förslaget inordnas avdelningen för ädelmetallkontroll i avdelning B vid SP och avdelningen för mått och vikt jämte statens justerare i avdelning C. Vidare föresläs SP:s kansli bli tillfört sex tjänster. I avvaktan på åtgärder i samband med omlokaliseringen av SP:s huvuddel tiU Borås kommer verksamheten i huvudsak att bedrivas i nuvarande lokaler vid MJV.

Sammanlagt berörs ca 80 heltidsanställda, ca 20 deltidsanställda och ca 110 uppdragstagare. Den aktuella verksamhetens omfattning beräknas vara oförändrad vid överföringen. I samband med att den nya lagen om handel med ädelmetallarbeten träder i kraft den 1 juli 1973, bedöms dock de 110 uppdragstagarnas verksamhet komma att upphöra.

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

1970/71                 —

1971/72 Anslag        1 000

1972/73 Förslag       1000

Under detta anslag redovisas samtliga utgifter och inkomster för den verksamhet som f. n. bedrivs vid SP.

Av följande sammanställning framgår den totala omfattningen av nuvarande verksamhet.

Prop. 1972:	54			32
		1970/71 Utfall	1971/72 Beräknar	1972/73
			SP	Departementschefen
			Belopp i	1 000-tal kr.
Program 1 Intäkter Kostnader Underskott		10 307 11767 1460	11200 11890 690	12010 13513 1 503
Program 2 Kostnader		1044	1650	1577
Program 3 Kostnader		1 552	2 147	2 420
Total nettokostnad		4 056	4 487	5 500
Bidragsanslag		4 900	4 900	5 500    S 900

Statens provningsanstalt

Program 1. Uppdragsverksamltet

I konkurrens med offentliga och enskilda laboratorier utför SP bl. a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tiUverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter.

Under tidsperioden 1961/62—1970/71 ökade uppdragsvolymen från ca 14 300 tUl 32 420 uppdrag. Intäkterna av uppdragsverksamheten steg under samma period från 2,94 milj. kr. tUl 10,31 milj. kr. Under budgetåret 1970/71 ökade intäkterna med 13,4 o/o. Utvecklingen av uppdragsverksamheten var dock ogynnsam för de flesta enheterna inom SP under den följande perioden den 1 juli—den 31 december 1971. SärskUt markant var minskningen av antalet registrerade uppdrag vid det byggnadstekniska laboratoriet. Kostnadstäckningen för uppdragsverksamheten exkl. bidragsforskning uppgår f. n. till 93,5 "/o.

SP:s likvida ställning har förbättrats avsevärt sedan den 1 juli 1971. Under budgetåret 1969/70 merbelastades reservationsanslaget Bidrag till statens provningsanstalt med ca 641 000 kr. trots att anslag av denna typ är maximerade av riksdagen. Överskridandet har täckts av SP. Riksrevisionsverket har utfört erforderhga bokslutskorrigeringar.

SP hemställer att den rörliga krediten i riksgäldskontoret ökas från 1 milj. kr. tUl 3 milj. kr.

Program 2. Egen forskning

Forsknings- och utvecklingsarbetet inriktas på nya provningsmetoder och är av fundamental betydelse för uppdragsverksamheten och ett viktigt hjälpmedel för att SP skall kunna vidga och fördjupa sitt kom-

Prop. 1972: 54                                                                        33

petensområde och skapa resurser för framtida efterfrågan inom ramen för uppdragsverksamheten.

Program 3. Myndighetsuppgifter

Efterfrågan på SP:s medverkan i tekniska kommittéer hos andra myndigheter, standardiseringsorgan etc. stiger successivt. SP har dock begränsade ekonomiska möjligheter att tillgodose behoven.

SP föreslår en ökning av bidragsanslaget från 4,9 milj. kr. till 5,5 milj. kr. för budgetåret 1972/73. I detta belopp har inte medtagits kostnaderna för reformer med anledning av förslagen i departementspromemorian (Ds 1 1971: 3) och inte heller kostnader som sammanhänger med överflyttning av viss verksamhet vid MJV tUl SP den 1 juli 1972.

Departementschefen

Beträffande den allmana inriktningen av SP:s verksamhet hänvisar jag till vad jag tidigare anfört om officiell provnings- och kontrollverksamhet samt officiell metrologisk verksamhet. SP kommer som central förvaltningsmyndighet på dessa områden alt tUlföras nya verksamheter. Likaså innebär överföringen av vissa arbetsuppgifter från MJV att verksamheten vid SP utökas. Jag delar i huvudsak de bedömningar som redovisats i SP:s förslag till hur denna överföring skall ske. Beslutet att omlokalisera SP:s huvuddel till Borås medför vidare ett tillfälligt behov av medel för särskilda utredningsinsatser främst för planering. Omlokahseringen leder också till ändrade marknadsförhållanden och krav på investeringar i bl.a. laboratorielokaler och teknisk utrustning.

Med hänsyn till dessa förhållanden bör bidragsanslaget för budgetåret 1972/73 ökas med 1 milj. kr. Härvid har jag beräknat att kostnaderna för ett genomförande av en första etapp av de tidigare redovisade reformsförslagen kommer att uppgå till 600 000 kr. För behovet av särskilda utrednings- och marknadsföringsinsatser under en övergångstid har jag vidare beräknat 200 000 kr. Jag har vid min bedömning av SP:s framtida verksamhet utgått från att kontinuiteten i verksamheten skall säkerställas och att i framtiden åtgärder skall vidtas syftande till att bibehålla verksamheten pä i huvudsak nuvarande nivå. En sådan åtgärd kan vara att pröva hur stor del av det nedlagda utrustningskapitalet som skall omfattas av förräntningskrav.

Jag har i 1971 års statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 99) anmält att SP under budgetåret 1969/70 merbdastade ett begränsat anslag med ca 765 000 kr. Merbelastningen, som vid närmare beräkningar visat sig uppgå tUl ca 641 000 kr., har emellertid täckts av SP. Åtgärder har också vidtaghs för att förhindra merbelastning av detta anslag i framtiden.

Prop. 1972: 54                                                        34

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Statens provningsanstalt:  Uppdragsverksamhet för budgetåret 1972/73 anviiia ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Bidrag till statens provningsanstalt

1970/71 Utgift     3 738 929       Reservation        1 161070

1971/72 Anslag   4 900 000

1972/73 Förslag  5 900 000

Med hänvisning till vad jag: tidigare anfört vid min anmälan av anslaget Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 5 900 000 kr.

Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetallkontroll

Nytt anslag (förslag) 6 018 000

Från detta anslag bör kostnaderna bestridas för den justeringsverksamhet och ädelmetallkontroll som SP den 1 juli 1972 övertar från MJV.

Med hänsyn till redovisningstekniska svårigheter och den omständigheten att ny lagstiftning om volym och vikt samt om handel med ädelmetallarbeten skall träda i kraft den 1 juli 1973 har det ansetts lämpligt, att den tUlkommande verksamheten vid SP under budgetåret 1972/73 finansieras över ett särskUt förslagsanslag. På grund av bl. a. principerna för taxesättningen i ädelmetallkontrollen kan ett visst underskott förväntas uppkomma under nästa budgetår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att genom taxejusteringar motverka ett sådant underskott.

Jag beräknar kostnaderna för justeringsverksamheten till 3 914 000 kr., för ädelmetallkontrollen till 1 524 000 kr. samt för administration till 580 000 kr.

Inkomsterna av verksamheten bör redovisas pä en särskild inkomsttitel, benämnd Inkomst av justering och ädelmetallkontroll, under mbriken Uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1972/73 faststäUa taxor för ädelmetallkontroll,

Prop. 1972: 54                                                                        35

2. till Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetallkontroll för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 6 018 000 kr.

Statens provningsanstalt: Utrustning

1970/71 Utgift       1010 715           Reservation           1832 085

1971/72 Anslag     1 100 000

1972/73 Förslag    1400 000

Statens provningsanstalt

1.    Omfattande investeringar behövs för fortlöpande modernisering och komplettering av provningsanstaltens utmstning. En betydande del av kostnaderna faller på utrustning av avdelningen i Lund.

2.    Ett industriellt utvecklingscentmm, lUC, befinner sig under uppbyggnad i Skellefteå. För anskaffning av utrustning till IUC:s kvalitetskontrollenhet erfordras 400 000 kr. även under budgetåret 1972/73.

Departementschefen

Medelsbehovet för utrustning till kvalitetskontrollenheten i Skellefteå under nästa budgetår, 400 000 kr., skall tillgodoses under förevarande anslag. Vidare beräknar jag 100 000 kr. för utrustning till den från MJV överförda verksamheten. För SP:s övriga utrustningsbehov beräknar jag oförändrat anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1972/ 73 anvisa ett reservationsanslag av 1 400 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

11. STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

II. 20 Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m.

Från förevarande anslag bestrids kostnader för byggnadsarbeten vid vissa myndigheter inom industridepartementets verksamhetsområde. För budgetåret 1972/73 har i prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 128) under detta anslag föreslagits ett investeringsanslag av 1 000 kr. Samtidigt anmäldes att ställning till vissa projekt kunde tas först sedan visst ytterligare material redovisats. Dessa frågor bör nu tas upp.

Prop. 1972: 54                                                         36

Byggnadsstyrelsen

Kungl. Maj:t uppdrog den 19 februari 1971 åt byggnadsstyrelsen att på grundval av ett den 3 mars 1969 framlagt byggnadsprogram projektera om- och tillbyggnad samt inredning för institutet. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 8 februari 1972 redovisat förslagshandlingar för byggnadsobjektet.

Tillbyggnaden utförs dels som en förlängning av en befintlig laboratoriebyggnad, dels som en separat hörsalsbyggnad sammanbunden med huvudbyggnaden genom en entréhall. Rumsytan enligt förslagshandlingama uppgår till ca 1 225 m. De ombyggnadsarbeten, som föreslås utförda inom den befintiiga byggnaden, består i huvudsak av utbyte ;av pannor i panncentralen och omändringsarbeten i måttlig omfattning.

Kostnaderna för om- och tillbyggnaden, exkl. inredning, har beräknats tUl sammanlagt 4,6 milj. kr. i prisläget den 1 april 1971, varav 320 000 kr. för försörjningsåtgärder och 100 000 kr. för markförvärv. Byggnadsstyrelsen beräknar att bygghandlingarna blir färdiga under juni 1972 och att byggnadsarbetena kan påbörjas under oktober 1972 och avslutas i början av 1974.

Departementschefen

Mot bakgrund av såväl de betydelsefulla arbetsuppgifter som åvUar Svenska konserveringsinstitutet i Göteborg som de utbildningsuppgifter som institutet har för Chalmers tekniska högskola och universitetet i Göteborg föreligger ett behov av ytterligare lokaler för institutet. Jag finner det angeläget att byggnadsarbetena kan inledas enligt den .av byggnadsstyrelsen lämnade tidplanen. Mot den av styrelsen gjorda kostnadsberäkningen har jag inte någon erinran. Till frågan om medel för inredning avser jag att återkomma i annat sammanhang. I investeringsplanen bör fr. o. m. budgetåret 1972/73 föras upp en ny kostnadsram för om- och tillbyggnaden av Svenska institutet för konserveringsforskning av 4,6 milj. kr. i prisläget den 1 april 1971.

I årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bU. 15 s. 128) berörde jag frågan om ett nytt brandlaboratorium för SP i Studsvik. Med hänsyn till statsmakternas ställningstagande beträffande SP:s lokalisering och mot bakgmnd av vad jag anfört tidigare bör emeUertid SP:s nya brandlaboratorium uppföras i Borås i anslutning till de övriga laboratorielokaler som där planeras för SP. Med anledning härav bör den i investeringsplanen uppförda kostnadsramen för nybyggnad för brandlaboratorium utgå.

Mot bakgrund av bl. a. den reservation som beräknas föreligga under anslaget vid utgången av d(;tta budgetår räknar jag med att de utgifter som inledningsvis hänger samman med nu ifrågavarande bygg-nadsobjekt,  kan bestridas av tiUgängliga medel.  Jag förordar att så

Prop. 1972: 54 37

får ske. Frågan om behov av ytterhgare medel under anslaget får — efter förslag av byggnadsstyrelsen — tas upp, när medelsbehovet säkrare kan bedömas, i samband med anmälan av utgifter på tilläggsstat för budgetåret 1972/73.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna vad jag förordat angående bestridande av utgifter för om- och tUlbyggnad av Svenska institutet för konserveringsforskning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

Prop. 1972: 54 38

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll  ......................       1

Inledning  ..........................................................       2

Nuvarande förhållanden.........................................       5

OfficieU provnings- och kontrollverksamhet ........... ..... 5

Officiell metrologisk verksamhet .......................... ..... 6

Statens provningsanstalt....................................      6

Statens institut för företagsutveckling ................. .... 8

Mynt- och justeringsverket................................. .... 8

Chalmers provningsanstalt................................... .... 9

AB Svensk bilprovning  ...................................... .... 9

Svenska elektriska materielkontrollanstalten AB....... ... 10

Ängpanneföreningen    .......................................     10

Tekniska röntgencentralen AB .............................     11

Departementspromemorian    ................................. ... 12

Remissyttrandena     .......... '................................ ... 15

Behovet av åtgärder  ........................................ ... 15

Allmän  organisation   ........................................    16

SP som central förvaltningsmyndighet...................    17

Rådgivande organ   ...........................................    18

Riksprovplatser och riksmätplatser   .....................    19

Auktorisationsverksamhet   ................................. .. 20

SIFU:s provningsverksamhet................................ .. 21

Chalmers provningsanstalt................................... .. 22

SEMKO    ........................................................ .. 22

Betydelse för utrikeshandeln ............................... .. 22

Kostnader och finansiering...................................    24

Departementschefen    .........................................    25

Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1972/73......    30

DRIFTBUDGETEN

Verksamheten vid statens provningsanstalt............    30

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet  ....    31

Bidrag till statens provningsanstalt  .....................    34

Statens provningsanstalt: Justering och ädelmetaUkontroU               34

Statens provningsanstalt: Utmstning.................... .. 35

KAPITALBUDGETEN

Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m.  .......    35

MARCUS BOKTR. STHLM 1 »72     7201 71