Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statligverksamhet

Proposition 1971:29

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1971           Prop. 1971: 29

Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statlig verksamhet; given Stockholms slott den 26 februari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprolokollel över finansärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departemenlschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrand av det ökade behovet av regionalpolitiska insatser framläggs i propositionen förslag lill omlokalisering av viss statlig verksamhet. Syftet är både att stimulera en positiv utveckling i ett antal orter av stor regionalpolitisk betydelse och atl bidra till alt dämpa expansionen i storstockholmsområdel. Omlokaliseringen avser huvudsakligen hela myndigheter och institutioner och skall begränsas till ett fåtal orter. Förslaget innebär omlokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare sex myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter utanför storstockholmsområdet.

Åtgärder föreslås för att lindra de omställningsproblem som uppslår för berörd personal. I delta syfte föreslås vissa direkta ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen. Vidare lämnas garanti för fortsatt sysselsättning i slorstockholmsområdet för dem som har vägande skäl all inle flytta med.

För planerings- och utredningsarbete m. m. i samband med omloka-liseringarna föreslås ell belopp av 5 milj. kr. Dessutom erfordras 25 milj. kr. för markinköp.

Förslaget innebär all inflyttning på de nya lokaliseringsorterna beräknas kunna ske under åren 1974—1976.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29

Utdrag  av  protokoUet  över finansärenden,  hållet  inför  Hans  Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholnis slott den 26 februari 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdeparlementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter fråga angående omlokalisering av viss statlig verksamhet och anför.

Inledning

Den centrala statliga verksamheten är i huvudsak lokaliserad till storstockholmsområdel. Under de senaste decennierna har emeUertid frågan om alt flytta ul statlig verksamhet från detta område vid en rad olika tillfällen tUldragit sig statsmakternas intresse. Olika motiv har härvid varit vägledande. Motiven har varit dels generella, såsom ekonomiska, resursmässiga och allmänt lokaliseringspolitiska, dels sådana speciella som föranletls av verksamhetens inriktning vid den enskilda myndigheten.

Ulflytlningsfrågan har behandlats i många sammanhang i riksdagen och inom olika utredningar. Del mest långtgående förslaget om lokalisering till orter utanför Stockholm av statliga ämbetsverk och annan litatUg verksamhet fördes fram av den år 1957 tillsatta Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, vilken avlämnade sitt huvudförslag år 1963 (SOU 1963: 69). Antalet statiiga verksamhetsgrenar som berördes av utredningens förslag uppgick till ca 120 och omfattade närmare 30 000 anställda. Större delen av dessa föreslogs bilda en stor ul-flyllningsgrupp på grundval av inbördes samarbetsbehov och borde enligt förslaget hållas samman inom ett område med goda kommunikationer både inbördes och med landet i övrigl. En utflyttning av en sådan stor grapp skulle emellertid ställa myckel stora krav på samhällsekonomin och komma alt sträcka sig över en tidsperiod av 10—15 år. Utredningen lade därför fram även förslag om en mindre utflyltningsgrupp och om viss separat utflyttning.

Prop. 1971: 29                                                                         3

De remissinstanser som yttrade sig Över utredningens förslag var till övervägande delen negativt inställda lill förslagen. Lokaliseringsutredningens förslag i huvudbetänkandet har heller inte lett lUl något beslut av statsmakterna i ulflytlningsfrågan. Däremot uppdrog Kungl. Maj:l under våren 1968 åt byggnadsstyrelsen och fortifikalionsförvaltningen alt vid den fortlöpande planeringen av lokalförsörjningen för den statliga verksamheten i samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av lokalisering utanför stockholmsområdet och komma in till Kungl. Maj:t med härav föranledda förslag. Byggnadsstyrelsen framhöll sedermera i maj 1969 att för att styrelsen mera effektivt skulle kunna fullgöra sitt uppdrag vore det önskvärt all en särskild arbetsgrupp lillsaltes för all bereda frågor om lokalisering av statlig verksamhet till orter utanför storstockholmsområdel.

Eftersom det — mot bakgrund bl. a. av de allmänna riktlinjerna för en regional utvecklingspolitik varom statsmakterna våren 1969 faltal beslut (prop. 1969: 1 bil. 13 s. 92, SU 1969: 57, rskr 1969: 188) — befanns vara eftersträvansvärt atl i ökad omfattning lokalisera civil och militär statiig verksamhet utanför storstockholmsområdet tillkallade jag, med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande samma dag, den 13 juni 1969 fem sakkunniga med uppdrag all inkomma med förslag om vilken statlig verksamhet som borde flyttas från storstockholmsområdel och till vilka orter lokalisering borde ske. De sakkunniga, som antog benämningen Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, har med skrivelse den 25 maj 1970 överlämnat belänkandet Decentralisering av statiig verksamhet — ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29), vari läggs fram förslag lill utflyttning från storstockholmsområdel av myndigheter m. fl. vilka bedöms kunna flytta ul i sin helhet. Delegationen har anmält all den fortsätter utredningsarbetet rörande vissa myndigheter, affärsverk och statliga företag. Den avser därvid att undersöka möjligheterna atl lokalisera även delar av myndigheter och verk ulan-för storstockholmsområdel.

Till det avgivna betänkandet är fogat ell särskilt yttrande av ledamoten Canarp.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen, statens kriminaltekniska laboratorium, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren, försvarels sjukvårdsstyrelse, fortifikalionsförvaltningen, vämpliktsverket, mililärpsy-kologiska institutet, försvarels rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, socialstyrelsen, statens rätlskemiska laboratoriums båda avdelningar, arbetsmedicinska institutet, riksförsäkringsverket, arbelar-

' Numera statssekreteraren Bo Jonas Sjönander, ordförande, byråchefen Curt Canarp, departementsrådet Sven Larsson, planeringsdirektören Åke Smith och kanslirådet Bengt Thufvesson.

Prop. 1971: 29                                                          4

skyddsstyrelsen, televerket, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens geotekniska institut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens avlalsverk, statens personalpensionsverk, statens omplaceringsnämnd, statens personalvårdsnämnd, universitetskanslersämbetet — med bifogande av yttrande av rektorsämbetet vid universitetet i Umeå —, centrala studiehjälpsnämnden, lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan, fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd och statens institut för byggnadsforskning, statens invandrarverk, statens planverk — efter hörande av länsarkitekterna i berörda län —, lantmäteristyrelsen, rikels allmänna kartverk, länsstyrelserna i samtiiga län, domänverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), affärsverksdelegalionen, transporlforskningsgruppen, delegationen för förvaltningsdemokrati, kommittén för television och radio i utbUdningen (TRU-kommittén), 1968 års ulbildningsulredning (U 68), 1969 års radioulredning, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU), 1964 års geologiutredning. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges lanlbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Landsorganisationen i Sverige (LO) — efter hörande av Statsanställdas Förbund —, Stalsljänslemännens riksförbund (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges redareförening, Sveriges radio AB samt Linjeflyg AB.

Överbefälhavaren har bifogat yttranden av försvarels civUförvallning, försvarels materielverk och försvarels forskningsanstalt samt har i ärendet hört även försvarsgrenscheferna och mUilärbefälhavarna. Till länsstyrelsernas yttranden har fogals ett stort antal yttranden av kommuner, regionala organ i länen, m. fl. I vissa fall har personalens organisationer ullalat sin anslutning till myndighetens yttrande. Flera myndigheter har bifogat yttranden från personalföreningar o. dyl.

Vidare har några myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda inkommit med synpunkter och önskemål med anledning av lokaliseringsdelegationens betänkande. Sådana skrivelser har avgetts av statens naturvetenskapliga forslcningsråd, akademiska reklorskonventel i Stockholm, professorerna i de markvetenskapliga ämnena vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan, kartverkskommissionen, sammanläggningsdelegerade i Norrtälje nybUdade kommun, Södertälje, Uppsala, Vänersborg, Skövde, Örebro, Hedemora och Umeå, Stockholms universitets studentkår, Västerbottens FCO Distrikt, Statspensionärernas riksförbund, SIF-klubben vid Sveriges radio, viss personal vid centralnämnden för fastighetsdata, m. fl.

Prop. 1971: 29 5

Nuläget

Den statliga verksamhetens omfattning och lokalisering

Delegationen har beräknat all del totala antalet anställda i statiig verksamhet hösten 1969 uppgick lUl i runt tal 345 000. Härav faller mer än 40 o/o eller ca 150 000 på de statiiga affärsverken exkl. dotterbolag. Den därnäst största sektorn, civila myndigheter och institutioner, omfattar nästan en fjärdedel eller 83 000 personer. Därefter kommer försvarssektorn som sysselsätter ca 50 000 personer och de aktiebolag, vari staten äger mer än halva aktiekapitalet, med 39 000 anställda. Den minsta sektorn utgörs av statens civila utbildningsanstalter som räknar ca 24 000 anställda.

Av betänkandet framgår, atl av totalsumman 345 000 ca 250 000 personer eller drygt 70 o/o av de anställda i statlig verksamhet är bosatta utanför slorstockholmsområdet. Ca 95 000 personer eller knappt 30 "/o tjänstgör vid myndigheter, institutioner och statiiga bolag som är lokaliserade lill slorstockholmsområdet. Fördelningen av anställda i storstockholmsområdet resp. landet i övrigt varierar starkt mellan sektorerna. Av de anställda i de statiiga bolagen tjänstgör knappt en femtedel i huvudsladsregionen, medan fyra femtedelar tjänstgör i övriga landet. Den högsta andelen anställda i Storstockholm återfinns inom sektorn civila myndigheter och institutioner. Della avspeglar den starka koncentrationen av central statiig verksamhet lill huvudstaden. Av de närmare 83 000 anställda i sektorn tjänstgör ca 31 000 eller närmare 40 o/o i Storstockholm. Till följd av affärsverkens dominerande betydelse ur sysselsättningssynpunkt svarar dessa däremot för del högsta antalet anställda inom stockholmsområdet, ca 35 000.

Den statiiga verksamheten i slorstockholmsområdet kan delas upp i ä ena sidan central, å andra sidan regional och lokal verksamhet. Med central verksamhet avses därvid central förvallning, utbildnings-, forsknings- och kulturella institutioner som har hela landet som upptagningsområde, försvarets centrala instanser, affärsverkens cenlralförvall-ningar saml de statliga bolagens huvudkontor. Till regionall och lokalt inriktad verksamhet har förts annan än central verksamhet.

Mer än hälften eller ca 50 000 av de anställda i statlig verksamhet inom slorstockholmsområdet kan hänföras till regional och lokal verksamhet. I central verksamhet tjänstgör ca 44 000 personer. Av dessa sysselsätts ungefär lika många i civUa myndigheter och institutioner som i affärsverken. De anställda i försvarets centrala institutioner motsvarar något mer än hälften av de anställda i civila centrala myndigheter. De två återstående sektorerna, statliga civUa utbildningsanstalter resp. statliga bolag, svarar tillsammans endast för ca 10 o/o av det sammanlagda antalet anställda i central verksmhet inom Storstockholms-

Prop. 1971: 29                                                          6

området. Antalet anställda i statlig verksamhet i slorstockholmsområdet fördelade på central resp. regional och lokal verksamhet framgår av följande uppställning.

Sektor	Antal anställda i
	central verksamhet	regional och lokal verksamhet
Civila myndigheter och institutioner Statliga civila utbildningsanstalter Försvarssektorn Statens affärsverk Statliga bolag	16 700 1 100 8 400 14 400 3 500 Totalt   44 100	14 500 6 100 5 800 20 600 3 300 50 300

De anställda inom central verksamhet vid civUa myndigheter och institutioner inom storstockholmsområdel återfinns inom ungefär 125 myndigheter av varierande storlek. Inemot hälften av dessa myndigheter har färre än 50 anställda. Beträffande personalstyrkan vid de övriga hänvisas lill belänkandet (s. 16). Bland de större civila ulbildningsanslal-terna med hela landet som rekryteringsområde kan nämnas skogshögskolan och veterinärhögskolan. Bland de centrala försvarsorganen som är lokaliserade lill storstockholmsområdel svarar försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt för mer än hälften av del totala antalet anställda. Inom affärsverkssektorn svarar postverket för över 45 o/o av de anstäUda i central verksamhet i storstockholmsområdel. Häri ingår verksamheten vid postbanken, som ensam centralt sysselsätter 4 700 personer. Utöver postverket har televerket, statens järnvägar och valtenfallsverkel ell betydande antal anställda i central verksamhet. När det gäller de statliga bolagen har vissa svårigheter förelegal alt hänföra viss verksamhet till central eller annan. En översiktlig beräkning ger dock vid handen all ca 3 500 personer sysselsätts med central verksamhet i Stockholm. Häri ingår mer än 1 100 anställda vid AB Kabi och Vitrum AB.

Den centrala statliga verksamheten är som nämnts i huvudsak lokaliserad till slorstockholmsområdet. Endasl elt centralt ämbetsverk, fiskeristyrelsen, och ell affärsverk, förenade fabriksverken, har hittills flyttats ut från denna region, nämligen till Göteborg resp. Eskilstuna. Vidare har statistiska centralbyrån förlagt en produklionsfilial lill Örebro. Vissa miUtära institutioner, bl. a. Svea artilleriregemente, arméns stridsskola och mililärbefälsstaben i östra miUtärområdet, har flyttats ul från området under 1960-lalet. Sålunda har civil och militär verksamhet med sammanlagt ca 1 200 anställda under denna period flyttats från storstockholmsområdet.

Prop. 1971: 29                                                          7

I några faU har slalsmaklema beslutat alt statlig verksamhet skall flyttas från storstockholmsområdel, men utflyttningen har ännu inle kommit tUl slånd. Sålunda är avsikten enligt riksdagsbeslut år 1961 all statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt skall flyttas till ännu ej bestämd ort. Vidare skall enligt beslut av 1965 års riksdag farmaceutiska fakulteten vid universitetet i Uppsala (tidigare farmaceutiska institutet) flyttas från Stockholm till Uppsala när lokaler har färdigställts där. Sedan några år pågår en koncentration av AB Atomenergis verksamhet lill Studsvik. Under 1970 års riksdag fattades beslut om flyttning av veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt till Uppsala. Vidare skall den nya kontrollorganisationen för läkemedel — som innehåller bl. a. statens farmaceutiska laboratorium och delar av socialstyrelsen — lokaliseras till Uppsala. De här nämnda institutionerna har sammanlagt drygt 1 000 anställda.

Härutöver kan nämnas att flera pågående utredningar enligt sina direktiv skall undersöka möjligheterna alt förlägga statlig verksamhet utanför slorstockholmsområdet. Dessa utredningar skall därvid samråda med lokaliseringsdelegalionen.

Lokalsituationen inom storstockholmsområdet

Den statliga nybyggnadsverksamheten inom storstockholmsområdel har varit av liten omfattning under de senaste decennierna. De förslag som byggnadsstyrelsen förde fram under 1950-talet om atl uppföra statliga förvaltningsbyggnader i Stockholm godtogs inte av statsmakterna. Under hela detta decennium uppförde staten sålunda inga nya byggnader för förvaltningsändamål i Stockholm. Under 1960-talet har däremot vissa förvallningsbyggnader uppförts i statlig regi. Huvuddelen av dessa lokaler har avsetts för affärsverk. För den centrala statsförvaltningen har — med undantag för mindre tillbyggnader — endasl en statlig fastighet uppförts och tagils i bruk under 1960-lalel.

Under liden har behovet av lokaler för statlig verksamhet ökat. Detta behov har i ökad utsträckning fåll tillgodoses genom förhyrningar. Är 1957 utgjorde inom den civila statliga förvaltningen i Stockholm förhyrningarna knappt 25 o/o av det totala antalet tjänsterum. Ar 1970 hade andelen stigit till 45 o/o. Vid sistnämnda tidpunkt var förhyrningsandelen inom den militära förvaltningen ungefär en tredjedel av del lo-tala antalet rum. Förhyrningarna har skett i en utpräglad bristsituation på hyresmarknaden. Della har medfört splittring av myndigheterna på många lokaler och atl ibland mindre lämpliga lokaler har fått tas i anspråk. Sålunda hade de större civila förvaltningsorganen år 1957 sin verksamhet förlagd lill i genomsnitt 2,1 ställen. Ar 1970 hade genomsnittet stigit till 3,7 ställen. Förhyrningar i centrala Stockholm är mycket dyra. Förhyrningar sker i ökad omfattning i perifera lägen, varför

Prop. 1971: 29                                                          8

avstånden mellan myndigheter — och meUan olika lokaler inom samma myndighet — ofta är betydande.

Statsmakterna har under senare år beviljat medel för byggande av tre större civila förvallningsbyggnader i Stockholm som kommer att ge ett lokaltillskoll på närmare 4 000 rum. Härutöver har byggnadsstyrelsen planerat alt uppföra lokaler som skuUe ge ca 2 400 rum i skUda fasligheter. Huvuddelen av dessa senare lokaler lorde kunna bli färdiga att tas i bruk först i millen eller senare hälften av 1970-lalet.

Mot delta planerade lokaltUlskott på ca 6 500 rum står emeUertid elt översiktiigl beräknat lokalbehov av ca 11 500 rum. För att avveckla de dyrbara eller eljest olämpliga förhyrningarna — dessa uppgår lill mellan 3 000 och 4 000 rum — saml skaffa lokaler som svarar mot expansionen av den civila statiiga förvaltningen i storstockholmsområdel skulle man alltså under 1970-lalel behöva uppföra ytterligare statiiga förvaltningsbyggnader i storleksordningen 5 000 rum utöver de nu planerade.

Lokalsituationen för de mUitära myndigheterna företer en likartad bild av splittring, trångboddhet, provisorier och förhyrningar. I en år 1969 framlagd lokalförsörjningsplan har överbefälhavaren räknai med att för försvarssektorn erfordras i storstockholmsområdet under 1970-talet ett tillskoti av militära förvallningsbyggnader med drygt 3 000 rum. Häri har då inte inräknats de drygt 1 200 rum som tillkommer i en pågående nybyggnad för bl. a. fortifikalionsförvallningens räkning. Större delen utgörs av ersättningsbehov för avveckling av förhyrningar m. m.

På grundval av uppgifter från de lokalförsörjande myndigheterna har inom delegationen översiktiigl beräknats kostnaderna för nybyggnadsbehoven för StatUg verksamhet i storstockholmsområdel under 1970-talets första hälft. Beräkningarna framgår av följande uppställning (beloppen i mUj. kr.).

		1970/ 71	1971/ 72	1972/ 73	1973/ 74	1974/ 75	Summa för åren
	Civila myndigheter och institutioner						1970/71-1974/75
1.		153	154	181	189	160	837
2. 3.	Statliga civila utbildningsanstalter Försvarssektorn	44 19	64 19	95 8	104 27	85 26	392 99
4.	Statens affärsverk	55	41	47	47	65	255
	Totalt	271	278	331	367	336	1583

Av de redovisade investeringsbehoven för civila myndigheter och institutioner svarar institutioner med huvudsakligen central verksamhet resp. regional och lokal verksamhet för ungefär hälften vardera av in-

Prop. 1971: 29                                                                         9

vesleringskostnaderna. Utbyggnaden av Stockholms universitet på Fre-scaliområdel svarar för huvuddelen av investeringsbehovet för de statliga utbildningsanslallerna i slorstockholmsområdet.

I överbefälhavarens nyssnämnda lokalförsörjningsplan för försvaret har anlagils atl en ny ämbetsbyggnad i kvarteret Starrbäcksängen påbörjas under 1970-lalels första hälft. Nybyggnaden skall omfatta 1 100 rum. Av resterande lokalbehov inom försvarssektorn förutsätts 1 000 rum kunna erhållas genom en tillbyggnad för ämbetsbyggnaden Tre Vapen och 1 000 rum i kvarteret Konstapeln på Östermalm. Totalt har kostnaden för dessa objekt beräknats lUl ca 140 milj. kr.

Äv affärsverkens planerade byggnadsinvesteringar i slorstockholmsområdet under liden fram till 1970-lalels mitt faller hälften på en planerad utbyggnad vid Arlanda flygplats.

Sammanfattningsvis anger lokaUseringsddegationen alt lokalsituationen för den statUga verksamheten i slorstockholmsområdet är mycket ansträngd. För täckande av akuta brister och för alt tillgodose tillkommande expansionsbehov behövs, som framgått av det föregående, mycket omfattande investeringar i nyproduktion av lokaler under 1970-ta-let. Med säkerhet skulle betydande svårigheter uppslå om de redovisade planerna skulle förverkUgas. Bl. a. skulle della bero på svårigheterna att få erforderliga resurser i form av arbetskraft. Den konkurrens med andra, ur det allmännas synpunkt angelägna projekt, som konstituerar detta förhällande kan förväntas beslå under överskådlig tid.

Erfarenheter av tidigare utflyttning av statlig verksamhet

Del är som tidigare nämnts endast i myckel begränsad omfattning som central statlig verksamhet hittills har flyttals ut från stockholmsområdet. Erfarenheterna av sådan utflyttning är följaktligen begränsade. Lokaliseringsdelegationen har emellertid funnit del vara av intresse atl få fram olika erfarenheter från företagna omlokaliseringar. Risken för en mindre effektivitet vid lokalisering utanför stockholmsområdet har varit en vanlig invändning mol förslag om utlokalisering. Delegationen har därför undersökt hur några utflyttade organ kunnat bedriva sin verksamhet på den nya orten. Härvid har förenade fabriksverkens huvudkontor, fiskeristyrelsen och statistiska centralbyråns örebrofilial behandlats.

Riksdagen beslutade under våren 1961 all dåvarande försvarets fabriksverks huvudkontor skulle flyttas från Stockholm till Eskilstuna. Del egentiiga förberedelsearbetet för utflyttningen började år 1962. Della innefattade bl. a. uppförandet av en ny kontorsbyggnad i Eskilstuna. Den 1 augusti 1965, dvs. drygt fyra år efter det riksdagens beslut fattades, flyttade huvudkontoret tiU Eskilstuna.

It    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                         10

Vid beslutet om flyttningen fanns vid huvudkontoret ca 250 anställda. Äv dessa följde ett 80-lal med vid flyttningen. Av dem som slutade sin anställning vid huvudkontoret under tiden från beslutet om flyttning till själva flyttningen åberopade ett 90-tal som skäl för sin uppsägning alt de inle ville följa med liU EskUsluna. Vid nyrekryteringar stäUdes som villkor för dem som skulle anstäUas atl de var beredda all flytta med till EskUsluna. Äv de personer som började i verket under denna tid rekryterades ca 50 från EskUsluna. Under en övergångstid dubblerades ett antal funktioner för atl underlätta för den ny-rekrylerade personalen all sälla sig in i arbetet. Äv de anställda vid tidpunkten för flyttningen följde samtliga utom ca 20 med lill Eskilstuna. Av dessa 20 förtidspensionerades sju.

För att personalen skulle få lära känna Eskilstuna anordnades resor dit för huvudkontorets hela personal. Vid dessa resor fick personalen träffa representanter för EskUsluna siad, bese olika institutioner och bostadsområden m, m. Informationsmaterial om EskUsluna delades ut bland personalen med uppgifter om skolor, bostadsområden in. m. Vidare prenumererade fabriksverket på lokaltidningar frän EskUsluna för atl personalen vid huvudkontoret skulle få fortlöpande information om sin nya bostadsorl.

Verksledningen utverkade en särskild bostadskvol av Eskilstuna stad för huvudkontorets personal. Kvoten avsåg både lägenheter i flerfamUjshus och egnahem. De kommunala myndigheterna anses ha skött bostadsfrågan på elt förtjänstfullt sätt och del befanns vara en stor tUlgång ur rekryteringssynpunkt all nyanställda kunde ullovas bostad. Eftersom Eskilstuna tillhörde en lägre dyrorlsgrupp än Stockholm medgav Kungl. Maj:l vissa övergångsåtgärder beträffande löneklassplace-ringen efter prövning i del enskilda fallet. Likaså medgavs anstånd med omstationering under längre lid än eljest och flytlningsersällning utbetalades även till sådana som normall inte skulle ha fält sådan ersättning.

De ölägenheter som hade befarats i fråga om möjligheterna till kontakter med andra centrala myndigheter och verkets kunder har befunnits vara överdrivna. Möjligheterna tiU kontakter har enligt samstämmiga uppgifter varit fullt tillfredsställande efter utflyttningen. Kontakterna upprätthålls emellertid på elt annat sätt än tidigare. Sålunda har antalet personliga sammanträffanden minskat. Nu ordnas i regel flera sammanträffanden per dag vid tjänsteresa t. ex. tUl Stockholm. Vidare tas kontakt med myndigheter och institutioner där oftare per telefon eller brevledes. I sammanträden som ordnas utanför Eskilstuna deltar i regel färre personer från fabriksverkens sida än när verket fanns i Stockholm. Eftersom huvudkontoret fortfarande har en liten enhet kvar i Stockholm har de tjänstemän som reser till Stockholm tUlgång tiU

Prop. 1971: 29                                                         11

sammanträdesrum, sekreterarhjälp och telefon. Detta bedöms vara väsentligt för all tiden i Stockholm skall kunna utnyttjas effektivt.

Efter utflyttningen har huvudkontorels kostnader för bl. a. resor och traklamenlsersättningar ökat, men i förhållande lill de sammanlagda kostnaderna för fabriksverkets huvudkontor är denna merkostnad inte av nämnvärd betydelse.

Möjligheterna atl rekrytera nya tjänslemän har varit goda i Eskilstuna. I fråga om biträdespersonal är läget myckel bättre än i Stockholm och även rekryteringen av teknisk personal har förlöpt väl. Omsättningen av personal har också varit påfallande låg efter flyttningen. Sedan huvudkontoret flyttade till Eskilstuna har endast elt fåtal anställda återvänt lill Stockholm. Detta gäUer främst några tjänstemän vars makar inte kunnat beredas lämplig sysselsättning i Eskilstuna. Det stora flertalet tjänstemän och deras familjer uppges ha acklimatiserat sig väl i Eskilstuna.

Delegationen finner aUlså alt både från verksledningens och de anstäUdas sida anses de positiva effekterna av utflyttningen överväga de negativa. En väsentiig förutsättning för att flyttningen kunde genomföras på ett tillfredsställande sätt anses vara, alt det förflöt en ganska lång tid från beslutet om flyttning tiU dess att flyttningen skedde. Från personalens sida har framhåUits att verksledningens positiva inställning lill flyttningen och dess åtgärder för alt göra flyttningen så tilltalande som möjligt var av mycket stort värde. En omständighet som synes ha haft betydelse för personalens inställning lill flyttningen är all huvudkontoret i Stockholm var splittrat på två ställen och möjligheterna atl samla verket på ett ställe i centrala Stockholm bedömdes som mycket små. Vid utflyttningen erhöll huvudkontoret nya ändamålsenliga lokaler, samlade i en byggnad.

Ur personalens synpunkt anges den största fördelen med nuvarande förläggningsorl vara del kortare avståndet mellan bostad och arbetsplats. Medan det för många nu endasl lar fem till tio minuter atl komma till arbetet, log det i genomsnitt 40—50 minuter när huvudkontoret var beläget i Stockholm. Ell av motiven för att flytta var i många fall atl bostadsfrågan som i Stockholm var ett stort problem kunde lösas tiltfredsslällande i Eskilstuna.

I samband med fiskeristyrelsens tillkomst år 1948 beslutade riksdagen atl del nya ämbetsverket skulle förläggas till Göteborg. Fiskerifrå-gorna handlades dessförinnan inom lantbruksslyrelsen.

Fiskeristyrelsen kunde omedelbart efter beslutet om flyttning inle få tjänstelokaler centralt i Göteborg utan måste stanna i Stockholm under ca elt halvt år. Under denna lid slutade all yngre biologiskt utbildad personal. Styrelsen fick problem med all omedelbart nyrekryiera motsvarande personal i Göteborg. Orsaken till della var enligt styrelsen alt det då saknades universitetsundervisning i biologiämnen i Göteborg och

Prop. 1971: 29                                                         12

att styrelsens personal inle kunde hålla kontakt med de zoologiska institutionerna i Stockholm och Uppsala och inte heller fortsätta sin forskarutbildning. Sedan biologiundervisningen kommit till slånd vid universitetet i Göteborg har del emellertid inte varit några svårigheter alt rekrytera biologiskt utbildad personal. Beträffande personalen på administrativa byrån och kontorspersonal har inga rekryteringssvårigheler förelegal.

Fiskeristyrelsen har för lokaliseringsdelegationen framhållit alt styrelsens lokalisering medför dyrare kontakter mellan styrelsen och andra ämbetsverk, slalsdeparlementen m. fl. Detta gäller t. ex. telefonkostnader och resekostnader. Styrelsen har också anmärkt atl det blir onormalt stor tidsspillan vid resor till Stockholm även om flera sammanträden kan ordnas under en dag och restiden kan användas för genomgång av handlingar. Genom atl beslutanderätten i flera typer av ärenden delegerats till styrelsen har emellertid handläggningsförfarandet förenklats. Della har minskat behovet av kommunikation med slalsdeparlementen.

Initiativet till lokaliseringen av en produktionsfilial för statistiska centralbyrån lill Örebro logs ■— i motsats lill vad som var fallet beträffande fiskeristyrelsen och fabriksverket — av verket självt. Motivet var den rådande arbetsmarknads- och lokalsituationen i Stockholm. Efterfrågan på statistisk information har ställt krav på en utbyggnad av centralbyråns produktionsapparat. Denna expansion har avsevärt försvårats av den akuta lokalbristen, som lett till en splittring av verksamheten på ett storl antal platser i Storstockholm. Denna lokalspUtlring har medfört ökade kostnader för verket och olägenheter för personalen. Centralbyrån har för delegationen framhållit att arbetsmarknaden i Stockholm har varit ogynnsam för en expansion. Svårigheterna alt rekrytera biträdespersonal har varit kännbara, och denna personalkategori har dessutom uppvisat hög rörlighet. Omsättningen av personal har enstaka år uppgått till 45 o/o. Även bristen på personal inom det maskinella dala-behandlingsområdel har varit påtaglig.

Vad beträffar register av allmänt samhäUsintresse kunde också beredskapsskäl tala för en förläggning utanför storstockholmsområdel till geografiskt centralare delar av landet.

Vid de överväganden som föregick beslutet om etablering just i Örebro spelade de lokala förutsältningarna i Örebro en avgörande roll. För att utröna tillgången på arbetskraft gjordes en särskild arbelskraftsun-dersökning i Örebroregionen. På grundval av bl. a. denna undersökning bedömdes rekryteringsunderlaget i Örebroblockel vara tillräckligt. Andra faktorer som logs i beaktande var den kommunala, kulturella och sociala servicen i Örebro, såsom beträffande bostäder och institutioner för barnlUlsyn o. dyl. Vidare har Örebro en universitetsfilial med ut-bildningsmöjUgheter inom samhällsvetenskapliga ämnen, vilket ger en

Prop. 1971: 29                                                         13

god rekryteringsbas och möjliggör kontakter med olika institutioner. Slutiigen beaktades all kommunikationerna med Stockholm är goda.

Centralbyråns verksamhet i Örebro inleddes i begränsad omfattning hösten 1967, men skall enligt planerna vid full utbyggnad sysselsätta ca 600 personer. För atl leda planeringen för filialen och följa filialens utveckling hade år 1966 lUlsalls en ledningsgrupp inom centralbyrån. I samband med beslut om en utvidgning av filialen år 1968 fick gruppen elt arbetsutskott, som fick det verkställande ansvaret för uppbyggandet av produktionsfUialen.

Till arbetsutskottets huvuduppgifter hör all utarbeta lokalprogram och informera personalen om de förändringar som skulle genomföras. Verkels företagsnämnd har vidare tiUsatt elt särskilt Örebroulskolt.

Vid diskussioner bland personalen i Stockholm som förts inför en flyttning har del särskilt varit frågor rörande löner, skatter, flyttningsbidrag och bostäder som berörts. Till de negativa effekterna av en flyttning lill Örebro hänförs minskad bratlolön liU följd av all Örebro ligger i lägre orlsgrupp än Stockholm. Vidare är den kommunala utdebiteringen högre i Örebro län än i Stockholm och dess grannkommuner. Flyllnmgskostnaderna ersätts enligt gällande bestämmelser. I några fall har centralbyrån fåll möjlighet alt utbetala ersättning också i fall som inle läcks av bestämmelserna. Till de positiva faktorerna av en flyttning till Örebro kan hänföras kortare och bUligare resor till och från arbetet. Tidsvinsten är vanligtvis mer än en timme per dag. Den personal som hittills har flyttat har uttryckt stor uppskattning härvidlag. Bostadsfrågorna har kunnat lösas bra i Örebro. Till de positiva dragen hör också en allmänt god kommunal service.

Huvudparten av de arbeten som flyttats till Örebro är sådana som tidigare utförts i Stockholm av timanställd personal. Detta har medfört att den huvudsakliga delen av personalen vid filialen har rekryterats från Örebroregionen. Undanlag är datatekniska specialister och viss ledningspersonal.

Sammanfattningsvis anser centralbyrån atl erfarenheterna av produktionen i Örebro är övervägande positiva. Kommunikationsproblemen är dock större vid filialverksamhel och della försvårar vissa arbetsmoment. I flera fall har dock en ökad effektivitet kunnat utvinnas genom att rutiner lagts om i samband med flyttningen och i övrigt vissa rationaliseringar genomförts.

Delegationens förslag Principiella överväganden

Lokaliseringsdelegalionens uppdrag kan delas upp i två led. Del första är alt lägga fram förslag om utflyttning av vissa statiiga verksamheter och del andra atl föreslå lämpliga lokaliseringsorter. Uppdraget

Prop. 1971: 29                                                         14

syftar alltså lill en omlokaUsering av statlig verksamhet. Delegationen har däremot inle ansett sig kunna ägna särskild uppmärksamhet ål alt pröva möjligheterna lUl delegering av vissa arbetsuppgifter och beslutsfunktioner, exempelvis från cenlralförvallningen till regionalförvall-ningen i verksamhetsgrenar som är organiserade i en central instans och regionala instanser. Man förutsätter att myndigheterna själva beaktar dessa möjligheter och kommer med förslag härom. Delegationen har, som inledningsvis nämndes, heller inte tagit upp frågan om utflyttning av delar av statliga organ. I denna del avser delegationen atl fortsätta sill utredningsarbete.

Motiven för en omlokalisering av statlig verksamhet från huvudstadsregionen har växlat under den lid debatten härom pågått. I elt tidigare skede framfördes argumentet all en lokalisering utanför Stockholm skulle kunna minska statens utgifler för förvaltningen. Della motiv — som kan kallas det slatsfinansiella — bör enligt delegationen i dag inle tillmätas någon nämnvärd betydelse. Delegationen har tvärtom framhållit alt frågor om lokaUsering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den hittillsvarande koncentrationen av cenlralförvallningen till Stockholm kan lill stor del förklaras med förelagsekonomiska lokaliseringsfaktorer, dvs. man har eftersträvat kostnadsminimum i del enskilda fallet. En bättre utgångspunkt är enligt delegationen att man ser lill den från folkhushållels synpunkt lämpligas-le lokaliseringen, alt de totala kostnaderna och intäkterna för samhället beaktas. Lokaliseringen av en statlig verksamhet har nämligen externa effekter på andra verksamheter i samhäUet.

Under senare lid har det tyngsta motivet för omlokalisering av statlig verksamhet varit all dämpa tillväxten av slorstockholmsregionen. Den snabba expansionen av storstäderna skapar omfattande problem i fråga om bostadsförsörjning, kommunikationer, m. m. Statsmakterna har därför funnit del angelägel att föra en politik som syftar lill att dämpa tUlväxten av storstäderna och all avlänka denna lill andra delar av landet. Delegationen har funnit del vara mycket betydelsefullt atl staten genom omlokalisering av statiig verksamhet aktivt medverkar i denna politik.

En utgångspunkt för delegationen har därför varit, att lokalisering av central statlig verksamhet bör användas som ett led i de regionalpolitiska strävandena. Delegationen fäster stor vikt vid de positiva effekter som en omlokaUsering kan medföra för den mottagande orten och regionen. Förutora de direkta sysselsättningseffekterna bör omlokaliseringen bli av betydelse för förelagens lokalisering. Delegationen framhåller emellertid atl en tillväxlbefrämjande stimulans för lokaliseringsorterna uppnås inte bara genom viss kvantitativ lokalisering. Äv lika stor betydelse är atl orterna får lillskolt av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner saml sysslar med kvalificerat tekniskt och velen-

Prop. 1971: 29                                                        15

skapligt arbete. Staten får inte bidra till atl skapa regioner ulan arbetskraft med högre utbildning, vUkel skulle kunna få allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser. Staten bör i stället främja tillkomsten av samhällen med en så differentierad arbetsmarknad som möjligt.

Delegationen anser sålunda alt utflyttning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vinster genom en bättre balanserad regional utveckling. En annan utgångspunkt har varit atl de organ som föreslås utflyttade skall kunna bedriva sin verksamhet effektivt efter utflyttningen. Farhågor för att detta skulle försvåras vid en utflyttning från Stockholm har uttryckts i olika sammanhang. Kontakter med statsmakterna, med i Stockholm belägna myndigheter, organisationer och företag saml med landet i övrigl kommer alt kräva större resurser än tidigare. Ökade kostnader eller lägre effektivitet blir följden. Störningar i produktionen kan övergångsvis uppkomma i samband med flyttningen.

Som elt särskilt problem framstår de omställningsproblem för personalen som inträffar. Vissa omständigheter — t. ex. förvärvsarbetande make — kan försvåra möjlighetema för en anställd all följa med vid en utflyttning.

Lokaliseringsdelegalionen har diskuterat de olika svårigheterna som här har antytts. Man anför därvid atl när det gäller omställningssvårigheter för personalen så finns del inle skäl att anta att dessa svårigheter på avgörande sätt kan skUja sig från myndighet lill myndighet. Frågan blir då närmast om svårigheterna allmänt sett kan bedömas vara av den karaktären atl en omlokalisering av statlig verksamhet över huvud taget inle bör genomföras. Till denna uppfattning har delegationen inle kommit. Omställningssvårigheterna för personalen vid de omlokaliseringar som statsmakterna redan genomfört eller fattat beslut om har inte heller ansetts vara så omfattande alt de förhindrat en från samhäUets synpunkt angelägen omlokalisering. De anställdas huvudorganisationer har inle hävdat någon annan uppfattning. Vad särskilt gäller svårigheter med familjer där båda förvärvsarbetar, framhåller delegationen atl della SläUer bestämda krav vid valet av lokaliseringsorter.

Farhågor för störningar i produktionen vid omlokaliseringar har sin grund i uppfattningen att en inle oväsentlig del av personalen väljer alt sluta sin anställning. Delegationen är medveten om all del kan uppstå rekryteringssvårigheler åtminstone övergångsvis. Dessa bör dock kunna lösas på elt tillfredsställande sätt om övergångstiden blir tillräckligt lång. Med hänsyn lill möjligheterna atl rekrytera personal bör också härutinnan ställas särskilda krav på lokaliseringsorterna. Delegationen pekar även på att rekryteringsläget för vissa personalkategorier kan vara bättre på andra orter än i slorstockholmsregionen.

Såvitt delegationen kunnat bedöma är konlaklproblemel det enligt

Prop. 1971: 29                                                         16

myndigheternas bedömning avgörande argumentet mol omlokalisering. Kontakter med regering och riksdag, andra myndigheter, intresseorganisationer etc. är ell ofta dominerande inslag i myndigheternas arbete. De kontakter som åsyftas är de personliga, dels när representanter för myndigheterna själva beger sig lill andra organ, dels när myndigheter tar emot besök och uppvaktningar från olika statliga och kommunala organ, organisationer och allmänhet. Det torde enligt delegationen finnas underlag för påslåendet alt de flesta kontakterna i dagens samhälle sköts per telefon. I inle oväsentlig omfattning sker kontakter också skriftligen. I den utsträckning kontakter sker på dessa sätt spelar en myndighels lokaliseringsorl en underordnad roll. Del är troligt att telekommunikationerna kommer atl utvecklas dithän atl en allt större del av kontaktbehovet kan tillgodoses denna väg. Av intresse är också utvecklingen på dataöverföringsområdel. Redan nu utnyttjar statiiga myndigheter dataterminaler som ett medel alt överföra information. Som exempel kan nämnas all statistiska centralbyrån i sina lokaler i Stockholm har en dalaterminal som via del allmänna telenätet är anknuten till verkels produklionsfilial i Örebro.

Trots utvecklingen på telekommunikationsområdet kommer säkerligen personliga sammanträffanden att förbli ett viktigt inslag i samhällsorganens arbete. Särskilt gäller detta överläggningar mellan fler än två personer. Möjligheterna tUl personliga kontakter vid lokaliseringar utanför huvudsladsregionen påverkas av utvecklingen av kommunikationerna och transporterna. Räknat lill Stockholm kommer restiden för de lokaliseringsorter som delegationen förordar alt i intet fall översliga tre timmar. För närbelägnare orter har man då räknat med järnvägsförbindelser och för avlägsnare orter med flygförbindelser. Den planerade övergången lill jetdrift i de inhemska flygförbindelserna kommer för orter som är belägna på långt avstånd ifrån varandra atl inle oväsentligt reducera restiderna. Ännu större betydelse får denna förändring när det gäller all reducera restiderna mellan t. ex. orter i södra och norra delarna av landet, där restiderna inte oväsentligt överstiger restiderna lill och från Stockholm. I detta sammanhang erinrar delegationen om alt statlig verksamhet inom slorstockholmsområdet i allt större utsträckning måste lokaliseras lill förortsområdena. Härigenom kommer restiden mellan olika myndigheter inom området att öka.

Delegationen har alltså vid sitt ställningstagande varit medveten om atl olika verksamheters kontaktbehov kan komma atl försvåras på en ny lokaliseringsorl. I viss utsträckning kan detta avhjälpas genom all myndigheter som har täta och omfattande kontakter med varandra förläggs lill samma ort. Det är vidare troligt all icke-statliga organ med nära anknytning till utflyttad statlig myndighet kommer all finna det fördelaktigt all flytta med lill samma ort. Delegationen har kommit till atl de ökade kostnader i fråga om all tiUgodose kontaktbehoven som

Prop. 1971: 29                                                        17

ändå kan uppslå för vissa myndigheter inle kan vara större än atl de bör accepteras av statsmakterna. Avvägningen av denna typ av kostnader mol de samhäUsckonomiska vinsterna av en lokalisering utanför Storstockholm måste nämligen falla på statsmakterna.

Förslag till omlokalisering

Vid sina överväganden av vUka statliga verksamhetsgrenar som bör omlokaliseras har lokaliseringsdelegalionen gjorl vissa avgränsningar. Sålunda har delegationen undantagit sådan verksamhet som är lokall eller regionall inriktad och koncentrerat sig på sådan verksamhet som är inriktad på hela landet. Vidare har delegationen i denna etapp inte övervägt flyttning av statlig verksamhet med förhållandevis liten personalstyrka. Skäl härtill har varit alt den lokaliseringsmässiga effekten blir alltför liten i förhållande tUl den resursinsats som erfordras. Smärre myndigheter har i förevarande sammanhang tagils med endast i den utsträckning de har ett klart samband med någon större myndighels verksamhet. Slutligen har delegationen inle lagt fram något förslag om omlokalisering av statliga bolag, vilket torde få anses ingå i utredningsuppdraget. Delegationen avser all efter samråd med Statsföretag AB i en senare etapp behandla della problemkomplex.

Delegationen har försökt få fram en allsidig bild av olika myndigheters organisation, arbetsuppgifter, funktionssätt och kontaktbehov. Den har härvid bl. a. utnyttjat del omfattande material som redovisats av 1957 års lokaliseringsutredning och de remissyttranden som myndigheterna avgav över denna utredning. Delegationen har också varit i kontakt med ell stort antal myndigheter och fåll kompletterande synpunkter och information i lokaliseringsfrågan.

Delegationen har vid sina ställningstaganden utgått ifrån att statsmakterna även i fortsättningen kommer all vara lokaliserade till Stockholm. Myndigheter som har omfattande kontakter med slalsdeparlementen och riksdagen bör därför inle flyttas från huvudstaden. Delegationen föreslår således all arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, styrelsen för internationell utveckling, försvarsledningen och de centrala mUitära staberna stannar kvar i Stockholm. Delegationen anser vidare all verksamhet som har anknytning till i stort sett hela den övriga statsförvaltningen och som inle är av rutinkaraktär inte kan flyttas från slorstockholmsområdet ulan avsevärda olägenheter. Till denna kategori hänförs statens avlalsverk, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och byggnadsstyrelsen. Delegationen framhåUer vidare att beskaffenheten av myndigheternas nuvarande lokaler i princip inle bör påverka frågan om de bör omlokaliseras. I några fall kan dock befintliga lokaler vara så speciellt anpassade

Prop. 1971: 29 18

för viss verksamhet atl de är praktiskt taget oanvändbara för annan verksamhet. Ett exempel härpå utgör flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande vissa myndigheter har delegationen inte tagit slutlig ställning i det avgivna betänkandet. Del är dels beträffande sådana organ där det pågår utredningar som kan komma all påverka arbetsuppgifter och organisation eller där det finns liknande skäl all vänla med ett ställningslagande. Del är dels också sådana organ där det inte har varit möjligt för delegationen i den första utredningsetappen att få fullt klarlagt om organen har sådan karaktär alt de kan hänföras lUl den grupp av organ som även i fortsättningen bör vara lokaliserade lUl slorstockholmsområdet. Delegationen avser därför all fortsätta utredningsarbetet beträffande dessa myndigheter. Till denna grapp hör bostadssiyrelsen, generaltuUstyrelsen, patent- och registreringsverket, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens vägverk, statens jordbruksnämnd, statens Irafiksäkerhetsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, försvarels civilförvaltning, statens strålskyddsinslilul och styrelsen för teknisk utveckling. I del fortsatta arbetet avser delegationen också alt la upp lokaliseringsfrågor för postverket, televerket, statens järnvägar och statens vallenfallsverk.

Delegationens överväganden har lett lill all 27 statliga verksamheter föreslagils bli lokaliserade utanför slorstockholmsområdet i en första etapp. Sammanlagt ca 5 500 anställda berörs av förslagen. Dessa kan sammanfattas i följande uppstäUning:

Antal anstäUda

Arbetsmedicinska institutet                                             115

Centrala studiehjälpsnämnden                                         60

Centralnämnden för fastighetsdata                                  70

Domänverkets centralförvaltning                                    400

Försvarets sjukvårdsstyrelse                                          110
Kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén)      120

Kriminalvårdsstyrelsen                                                    295

Lantbruksstyrelsen                                                         165

Lantmäteristyrelsen                                                        120

Luftfartsverkets centralförvaltning                                  265

Militärpsykologiska institutet                                            40

Rikets allmänna kartverk                                                520

Riksförsäkringsverket                                                     925

Sjöfartsverkets centralförvaltning                                   290

Skogshögskolan                                                             295

Skogsstyrelsen                                                                 90

Statens geotekniska institut                                             80

Statens institut för byggnadsforskning                           155

Statens invandrarverk                                                    200

Statens kriminaltekniska laboratorium                              55

Statens personalpensionsverk                                       245

Statens rättskemiska laboratorium                                   80

Sveriges geologiska undersökning (SGU)                       255

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) 365

Värnpliktsverket                                                                60

Prop. 1971: 29                                                                        19

Antal anställda

Försvarets förvaltningsskola                                     ca       50

Arméns tekniska skola                                              ca       70

Summa  5 495

Delegationen har för de myndigheter som föreslås utflyttade — utom försvarels förvaltningsskola och arméns tekniska skola, där bara förslag om inrättande finns — ställt samman redogörelser för organisation, uppgifter, samverkansbehov m. m. För det detaljerade innehållet i dessa sammanställningar hänvisas till bilagan till delegationens belänkande. I del följande ges en sammanfattning härav.

Lantmäteristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om fastighetsbildning på landet, om lantmäteriväsendet i övrigt, om mätningsväsendet enligt de för stad gällande föreskrifterna samt för ärenden om fastighetsregister. Samarbete förekommer med framför allt centralnämnden för fastighetsdata, statens naturvårdsverk, statens planverk, lanlbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. Lantmäteristyrelsens serviceverksamhet på del tekniska området bedrivs lUl viss del i nära samarbete med rikels allmänna karlverk. Vid en samlokalisering av de båda verken skulle ell gemensamt utnyttjande av viss dyrbar utrustning kunna underlättas. Lantmäteristyrelsen har framhållit för delegationen atl handläggningen av många ärenden på styrelsens utredningsbyrå kräver tillgång lill vissa arkiv och bibliotek i Stockholm. Enligt delegationens uppfattning bör emellertid sådana frågor praktiskt kunna lösas på ell sådant sätt all de inte utgör hinder för en utflyttning.

Centralnämnden för fastighetsdata har för lokaliseringsdelegationen framhållit all fastighetsregisterreformen genomförs i samarbete med lantmäteristyrelsen och alt del nödvändiggör ständiga kontakter mellan nämnden och styrelsen. Vissa av tjänstemännen vid nämnden har samtidigt förordnande alt tjänstgöra i lantmäteristyrelsen. Underlaget för de kartor som skall ligga lill grund för faslighetsregislrets karlverk produceras i stor utsträckning av rikets allmänna karlverk och ell nära samarbete mellan nämnden och denna myndighet är därför nödvändigt. Nämnden framhåller atl den nya faslighelsdalabanken kommer alt bli av väsentlig betydelse för samhällsplaneringen och att ett nära samarbete med planverket är nödvändigt. Delegationen anser emellertid atl den omständigheten atl det ännu inte beslutats om den framlida organisationen av fastighetsregistrel inle behöver hindra alt nämnden lokaliseras utanför storstockholmsområdel under förutsättning att nämnden samlokaliseras med huvuddelen av de organ som den närmast samarbetar med.

Rikets allmänna kartverk har lill huvuduppgift alt upprätta, utge och

Prop. 1971: 29                                                        20

revidera de kartor som ingår i allmänna kartserier. Kontakter behövs enligt verket föratom med lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen, vilka samtliga föreslås omlokaliserade, framför allt med bl. a. centrala militära myndigheter, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens vägverk, naturvårdsverket och planverket.

Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter hänför sig i huvudsak till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering, produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område samt rennäringsfrågor. Styrelsen har behov av kontakter med framför allt jordbruksnämnden, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, lantbrukshögskolan, velerinärslyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, statistiska centralbyrån och jordbruksnäringens fackliga och ekonomiska organisationer.

S/iogsstyreben som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbrak har i sin verksamhet behov av kontakter med framför allt skogshögskolan, kartverket, lantbruksslyrelsen, domänverket, arbetsmarknadsstyrelsen och naturvårdsverket.

Med hänsyn lill behovet av inbördes samarbete bör lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, kartverket, lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen enligt delegationens mening lokaliseras lill samma ort.

Riksförsäkringsverket har i huvudsak att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen, atl debilera och uppbära avgifter till denna försäkring, all vara besvärsmyndighel i frågor rörande denna försäkring samt bedriva försäkringsverksamhet enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m. m. Verket uppbär vidare den allmänna arbetsgivaravgiften och förvallar vissa fonder. Utbetalning av folkpension och tilläggspension sker i huvudsak genom verkets försorg. Verket utövar också tillsyn över de allmänna försäkringskassorna.

Den största avdelningen inom verket, försäkringsavdelningen, som har ca 400 anställda, har hand om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, dalatekniska arbetsuppgifter och statistikfrågor. Avdelningen har behov av kontakter med de lokala skattemyndigheterna, statistiska centralbyrån och riksskatteverket. Yrkesskadeavdelningen, som har drygt 200 anstäUda, har behov av kontakter med enskUda personer, arbetslagareorganisalioner, vissa läkare, saml i viss mån med arbelarskyddsorganen. Besvärsavdelningen, som har ca 80 anställda, handlägger förutom besvärsärenden kontakterna med verkels sjukhus. De mest omfattande kontaktbehoven redovisas i ledningsenhelerna, vilka tillsammans har ca 175 befattningshavare. I fråga om dessa enheter redovisas behov av kontakter med förutom stalsdepartemenlen, kommittéer, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, försäkringskasseförbundet m. fl. Verket lar också upp frågan om tUlgången på läkare på lokaliseringsorlen.

Prop. 1971: 29                                                        21

Statens personalpensionsverk är central förvaltningsmyndighet för den statliga personalpensioneringen. Det åligger verket atl besluta om och svara för utbetalning av personalpensionsförmånerna saml att utbetala även socialförsäkringsförmåner i anslulning härtill. Verket handlägger vidare ärenden angående statens grupplivförsäkring. Verket redovisar behov av kontakter med främst finansdepartementet, statens avlalsverk, statskontoret, statens personalvårdsnämnd. Svenska personalpensionskassan och kommunernas pensionsanstall.

Centrala studiehjälpsnämnden är central myndighet för ärenden om studiesocial verksamhet. Den mest personalkrävande delen är beviljandet av studielån för gymnasiala studier. För verksamhetens bedrivande utnyttjar nämnden postbankens låneavdelning, riksbankens huvudkontor och statistiska centralbyråns datamaskincentral. Det lorde härvid inle vara fråga om personliga kontakter med dessa organ.

Riksförsäkringsverket, personalpensionsverket och centrala studiehjälpsnämnden bedriver enligt delegationens mening likartad verksamhet i den meningen att deras huvuduppgift är all utbetala medel lill enskilda personer. Vissa fördelar torde därför stå all vinna vid en samlokalisering av de tre myndigheterna. Sålunda har förslag lagts fram om införande av ell omfattande ADB-system för den allmänna försäkringen. Resurserna härför bör t. ex. kunna ulnylljas av alla tre myndigheterna.

Sjöfartsverkets centralförvaltning är organiserad på olika avdelningar. Driflavddningen, som är den största, svarar för farledsverksam-helen, vilken innefattar lotsning, isbrytning, sjötrafikledning, fyrbelysning samt byggande och underhåll av anläggningar m. m. Vidare finns bl. a. en sjökarleavddning och sjöfartsinspektionen. Verket samarbetar med bl. a. marinledningen, kartverket, arbelarskyddsstyrelsen, sjöfartsnäringens företrädare och — särskilt under isbrytarsäsongen — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Delegationen har framhållit att behovet av snabba kontakter med sistnämnda myndighet kan tillgodoses om de båda organen förläggs till samma ort.

Luftfartsverkets centralförvaltning, som innefattar luftfartsinspeklio-nen, svarar för den civila luftfartens markorganisation och ärenden om den civila luftfarten. Verket driver och förvallar statens flygplatser för civil luftfart och svarar för Irafikledning vid flygplatser och i del luflram som utnyttjas i civil luftfart. Arbetsuppgifter inom flygsäkerhets-tjänsten kräver samråd med främst flygvapnet och meteorologiska och hydrologiska institutet. Centralförvallningens behov av samråd med sistnämnda myndighet underlättas givelvis om de båda organen förläggs lill samma ort.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har till uppgift atl anordna och övervaka meteorologiska och hydrografiska mätningar. Vidare har institutet hand om den allmänna väderleksljäns-

Prop. 1971: 29                                                         22

len, slormvarningstjänslen, kuslrapporltjänslen och den civila flygvä-derleksljänslen. Institutei har viss uppdragsverksamhet. Institutet har samarbete främst med vattenfallsverket, luftfartsverket, den militära väderlekscentralen inom flygvapnet, sjöfartsverket, statens institut för byggnadsforskning, televerket, meteorologiska institutionen vid universitetet i Stockholm och det inlernalionella meteorologiska institutet. Äv dessa organ föreslår delegationen all luftfartsverkets och sjöfartsverkets cenlralförvallningar och byggforskningsinstilulet blir omlokaliserade och att dessa organ och SMHI förläggs lill samma ort.

Domänverkets huvuduppgift är atl driva skogsbruk på de statliga skogsegendomar som domänverket förvallar. Inom verket finns avdelningar för försäljnings-, drifts-, rationaliserings-, ekonomi- och personalfrågor. Den regionala förvaltningen utgörs av åtla distrikt. Av beskrivningen av verkels arbetsuppgifter framgår att det i stor utsträckning har samma karaktär som större skogsbolag. Härutöver har verket i mindre omfattning fortfarande kvar vissa myndighetsuppgifter.

Drygt 50 o/o av verkels intäkter kommer från de fyra södra distrikten, dvs. distrikten söder om SundsvaU. 70 o/o av verkels produktiva skogsmark ligger dock inom de tre nordligaste distrikten.

Statens invandrarverks arbetsuppgifter hänför sig lill tre huvudgrupper av ärenden, nämligen tillslåndsärenden, medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor. Tillslåndsärendena, som är de flesta, omfattar ärenden om visering, uppehålls- och arbelslUlslånd, bosällningslUlslånd, avvisning, förpassning m. m. och avgörs i stor utsträckning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälpsnämnden, socialstyrelsen, rikspolisslyrelsen och försvarsstaben. I det övervägande antalet ärenden sker samråd med andra organ skriftligen eller per telefon. I anpassningsfrågor samverkar invandrarverket främst med arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och arbetsmarknadens centrala organisationer.

Inom kriminalvårdsstyrelsen, som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om kriminalvård, finns två avdelningar, nämligen en för vård och tillsyn och en för arbete och utbUdning. Till verket är knutna tre s, k. centrala nämnder, nämligen interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden och kriminalvårdsnämnden. De centrala nämnderna leds av högt kvalificerade jurister, regelmässigt justitie- och regeringsråd. Styrelsen framhåller alt del finns anledning all räkna med en framtida integrering av samhällets insatser på olika vårdområden. Enligt styrelsen leder detta lUl all de redan nu nära kontakterna mellan den och socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen kommer att bli aUt viktigare.

Delegationen anser alt vid omlokalisering av kriminalvårdsstyrelsen bör liksom ifråga om invandrarverket, särskUl beaktas kravet på goda kommunikationer framför allt med Stockholm.

Prop. 1971: 29                                                                        23

Statens rättskemiska laboratorium är uppdelat på två från varandra relativt frislående enheter, nämligen den blodgruppsserologiska och den kemiska avdelningen. Den kemiska avdelningens uppgifter är lill stor del relativt rulinbelonade. Inom avdelningen utförs toxikologiska analyser av rättslig natur. Vid kemiska avdelningen bedrivs dels forskning rörande alkoholels m. fl. ämnens inverkan och omsättning i kroppen, dels forskning för utveckling av analysmetoder. Enligt delegationens uppfattning bör laboratoriet med hänsyn lill dess uppgifter och samarbetsbehov vid omlokalisering förläggas i anknytning lill elt större sjukhus.

Statens kriminaltekniska laboratoriums huvuduppgift är alt ulföra la-boratorieundersökningar som föranleds av misstanke om brottslig gärning. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet.

Det finns flera exempel på all en viss myndighet och dess chefsmyndighet är lokaliserade på olika orter. Enligt delegationens uppfattning bör den omständigheten alt rikspolisslyrelsen är chefsmyndighet för kriminaltekniska laboratoriet inte utgöra ell hinder för atl laboratoriet lokaliseras på annan ort. När det gäller en av de institutioner med vilken laboratoriet samarbetar, nämligen statens rätlskemiska laboratorium, föreslår delegationen lokalisering till samma ort som kriminaltekniska laboratoriet.

Arbetsmedicinska institutets uppgifter är all bedriva utredningsarbete, forskning och undervisning inom yrkesmedicin, yrkeshygien och arbelsfysiologi. Institutet framhåller all det för forskningsuppgifterna krävs samverkan mellan experter inom ell flertal medicinska ,och andra vetenskapliga discipliner, med vissa myndigheter, som t. ex. arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan samt med arbetsmarknadens parter. Enligt delegationens uppfattning bör den verksamhet som bedrivs vid institutet förläggas lUl en ort med universitet, dar huvuddelen av de aktuella vetenskapliga disciplinerna finns företrädda.

Skogshögskolans verksamhet utgör tUl största delen forskning. Utbildningsdelen är relativt liten. Endast 40 elever per år tas in. Skogshögskolan har ett antal försöksparker, de flesta i norra Sverige, och s. k. provylor i hela landet. Högskolan har angett att det i framtiden lorde krävas ett allt intensivare samarbete mellan små institutioner och andra högskolor och universitet för alt resurserna skall kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.

Under 1960-lalet har företagits en decentralisering av högre utbUdning och forskning. Mol bakgrund av de överväganden delegationen har gjorl angående angelägenheten att från slorstockholmsområdet flytta statlig verksamhet har den tagit upp frågan om lokaliseringen även av utbildningsverksamheter av rikskaraktär. Liksom den centrala statliga förvaltningen har dessa koncentrerats tUl storstockholmsområdet. Enligt delegationens mening bör skogshögskolan flyttas från Stock-

Prop. 1971: 29                                                                       24

holm. Viss verksamhet bedrivs redan inom högskolans ram på andra ställen i landet. Ett hänsynslagande till behovet av ell närmare samarbete mellan skogshögskolan och annan högre utbUdning och forskning begränsar starkt urvalet av möjliga lokaliseringsorter.

Statens institut för byggnadsforskning har till uppgift all bedriva forsknings- och försöksverksamhet i fråga om planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet. De största arbetsgrupperna inom institutet avser samhällsplanering, produktionsforskning och klimatforskning. Informationsavdelningen vid institutet är gemensam för institutet och statens råd för byggnadsforskning. De flesta kontakterna har institutet med planverket, bostadssiyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Enligt lokaliseringsdelegationens uppfattning bör institutet kunna förläggas till en ort som har goda kommunikationer med Stockholm och övriga universitetsorter. I samband med alt institutet omlokaliseras bör även frågan om all omlokalisera statens råd för byggnadsforskning tas upp tUl prövning.

Kommittén för television och radio i utbildningen, TRU-kommittén, är formellt alt betrakta som kommittéarbete med försöksverksamhet. Del finns dock anledning all anta all överväganden om all i permanent form lösa den organisatoriska frågan kommer atl aktualiseras inom en inte alltför avlägsen framtid.

Verksamheten bedrivs till stor del med ett stort antal personer som tillfälligt knyts lill kommittén. Av den redovisning som lämnats till lokaliseringsdelegalionen framgår all de tillfäUiga experterna f. n. till större delen hämtats från orter utanför storstockholmsområdel. På den tekniska sidan är TRU-kommittén självförsörjande i fråga om TV. Della gäller i stort sett även radio- och Ijudproduklionen. I fråga om lämplig förläggningsorl bör det vara av värde all det finns högre utbUdning och forskning på orten i fråga.

Delegationen anför all fördelar bör kunna vinnas genom en förläggning av Sveriges Radios utbildningsenhet lill samma ort som TRU-kommittén. Härigenom skuUe en slagkraftig enhet för programproduktion för utbildning via television och radio kunna bildas.

Sveriges geologiska undersöknings, SGU, uppgifter är bl. a. att verkställa bergarts- och jordartskartering, all söka upp och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter. SGU skaU vidare bedriva forskning av såväl vetenskaplig som praktisk natur. Bland de myndigheter som SGU framför allt har behov av kontakter med märks statens geotekniska institut, SMHI, kartverket, vattenfallsverket, domänverket och lantmäteristyrelsen. Flera av dessa föreslås av delegationen bli lokaliserade utanför storstockholmsområdel. 1970 års riksdag har fattat principbeslut om förläggande av viss teknisk utbildning och forskning lill Luleå. SGU bedriver en omfal-

Prop. 1971: 29                                                                        25

tände verksamhet i bl. a. övre Norrland. Dessa faktorer gör all Luleå synes delegationen vara en lämplig förläggningsort.

Statens geotekniska instituts uppgifter hänför sig till såväl grundforskning som målforskning och uppdragsverksamhet. Som exempel på grundforskning anger inslilulel forskning rörande jordarternas egenskaper och som exempel på målforskning nämns forskning beträffande pålning, jordlryck, stabUisering av jord samt utveckling av apparater och redskap för fäll- och laboralorieundersökningar. På forskningsområdet samarbetar institutet med tekniska högskolan och universitetet i Stockholm samt med SGU. Enligt delegationens mening bör inslilulel lokaliseras tiU samma ort som SGU.

Försvarets sjukvårdsstyrelse leder krigsmaklens hälso- och sjukvård och är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmakten. Enligt styrelsen samverkar den med förutom i storl sett samtliga centrala organ inom krigsmakten med bl. a. socialstyrelsen, folkhälsoinstitulel, veterinärstyrelsen, luftfartsverket, karolinska sjukhuset, statens bakteriologiska laboratorium.

Militärpsykologiska institutet är centralt organ för den mililärpsyko-logiska verksamheten inom krigsmakten. I institutets uppgifter ingår bl. a. atl svara för mUilärt inriktad psykologisk, pedagogisk eller sociologisk forskning. Institutet anger behov av kontakter med de centrala staberna, försvarets forskningsanstalt, vämpliktsverket, socialstyrelsen m. fl. myndigheter. Institutei behöver också ha tillgång lill någon in-skrivningscenlrals resurser. I fråga om ADB är institutet beroende av kontakter med framför allt försvarels forskningsanstalt, vämpliktsverket och statistiska centralbyrån.

Värnpliktsverket är centralt organ för inskrivning och personal redovisning inom krigsmakten. I verkels uppgifter ingår bl. a. all leda andra inskrivnings- och personalredovisningsmyndighelers verksamhet, att samordna personalredovisningen inom krigsmakten och ansvara för den centrala registreringen av krigsmaktens personal. Huvudkontoret samverkar med överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse och mUilärpsykologiska institutet samt med de underlydande värnpliklskonloren.

Enligt delegationens uppfattning bör värnpliktsverkets huvudkontor samlokaliseras med försvarels sjukvårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet på lämplig plats i meUansverige.

Enligt Kungl. Maj:ls beslut den 3 mars 1967 fick överbefälhavaren i uppdrag all utreda och föreslå ny organisation av krigsmaktens förvaltningsutbildning. Förslag härom lämnades av överbefälhavaren den 30 juni 1969, men något beslut med anledning härav har ännu inte fattals. Förslagen går ul på alt den nuvarande utbUdningen av tygofficerare och inlendenlurofficerare skall upphöra. I stället skall utbildningen av officerare i förvaltningstjänst äga rum vid en ny för krigsmaklen ge-

Prop. 1971: 29                                                         26

mensam förvaltningslinje vid militärhögskolan. För övrig gemensam förvaltningsntbildning skall en för krigsmaklen gemensam förvaltningsskola inrättas samtidigt som förvallningsdelen vid nuvarande tygförvaltningsskolan i Sundbyberg och intendenturförvaltningsskolan i Stockholm avvecklas. Överbefälhavaren föreslog all den nya skolan skulle lokaliseras lill Stockholm. Delegationen har emellertid förordat all skolan förläggs utanför storstockholmsområdel.

Överbefälhavaren uppdrog ål chefen för armén atl utreda frågan om lokalisering av den återstående delen av tygförvaltningsskolan. Härvid skulle enligt uppdraget på sikt eftersträvas en sammanslagning av tyg-förvaltningsskolans tekniker- och mäslarulbUdning med arméns radar-och luflmekanikerskola i Göteborg saml med arméns stabs- och sambandsskolas mekanikerskola i Uppsala. Härigenom skulle en arméns tekniska skola kunna bildas. En utgångspunkt för utredningen var all tygförvaltningsskolan måste omlokaliseras från sin nuvarande förläggning på Järvafältet och anknytas lill förband utanför Stockholm. Chefen för armén har ■— efter del all lokaliseringsdelegalionen avlämnat sill belänkande — anmält lill överbefälhavaren alt han av undersökta lokaliseringsallernaliv har funnit en lokalisering i anslulning liU Svea ingenjörsregementes elablissement i Almnäs utanför Södertälje vara gynnsammast saml att han avstyrker en lokalisering till Östersund. Efter en fullständig sammanslagning skulle antalet anställda vid denna skola uppgå lUl inemot 200. Härav beräknas ca 70 ingå i en första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm.

Förslag tiil lokaliseringsorter

Som tidigare nämnts hyser lokaliseringsdelegalionen uppfattningen all lokalisering av central statlig verksamhet bör ses som ett medel i regionalpolitiken. En naturlig utgångspunkt för delegationen har varit de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken såsom dessa kommit lill uttryck i statsmakternas ställningstaganden. Del innebär alt man främst bör lokalisera statlig verksamhet till sådana stadsregioner som har goda förutsättningar att utvecklas liU alternativ lill storstäderna. Lokalise-ringsorlerna måste vara tillräckligt stora för all kunna ta emot de statliga verksamhetema. Med rimliga insatser bör bostadsmarknaden, utbildningsväsendet och annan samhällelig service kunna möta de nya kraven. På orten bör vidare finnas ell differentierat näringsliv och därmed en differentierad arbetsmarknad, vilket bl. a. är en förutsättning för atl medföljande makes önskemål om arbete skall kunna tillgodoses. Ett krav på lokaliseringsort för statlig förvallning är givelvis atl där finns goda kommunikationer med främst Stockholm, men även med övriga landet. För att en avlastning av slorstockholmsregionen verk-

Prop. 1971: 29                                                        27

Ugen skaU komma till stånd måste lokaliseringsorterna givetvis ligga på betryggande avstånd från Stockholm.

Lokaliseringsdelegalionen har i sill betänkande redogjort för vissa undersökningar beträffande befolkningsunderlag, arbetsmarknad, service, UtbUdning och kommunikationer i ell antal tätortsregioner. För närmare studium hänvisas lUl utredningsbetänkandel (s. 63).

Delegationen har funnit, all det finns elt flertal orter som uppfyller kraven man kan ställa för all en ort skall kunna anses vara ett alternativ tUl nuvarande storsläder. Norrköping och Sundsvall intar här en särställning. Vidare har Gävle elt från kommunikationssynpunkt myckel fördelaktigt läge. Delegationen anser att huvuddelen av de statliga verksamheter som omlokaliseras bör förläggas lill dessa tre orter.

De största regionalpolitiska problemen finns inom det s. k. stödområdet. Delegationen anser all statiig verksamhet bör lokaliseras tUl denna del av landet. Alla områden som har regionala problem kan inte komma ifråga, men förslag förs fram om lokalisering lill Luleå, Umeå, Östersund, Falun/Borlänge och Karlstad. Falun och Borlänge har betraktats som en regional enhet med hänsyn lill det nära samarbetet mellan dessa städer.

För statliga verksamheter med anknytning till högre utbildning och forskning föreslår delegationen Umeå och Linköping, där den högre utbildningen kraftigt har byggts ut under 1960-talet. Högre teknisk utbildning skall vidare enligt principbeslut av 1970 års riksdag konima till stånd i övre Norrland, främst i Luleå och Umeå-Skellefleåområdel. Enligt delegationens uppfattning bör skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén förläggas till Umeå. Den utbildning och forskning som bedrivs vid skogshögskolan bör i viss utsträckning kunna samordnas med näraliggande institutioner vid universitetet. Mol bakgrund av all flertalet medicinska discipliner liksom t. ex. psykologi och sociologi finns företrädda vid uitiversilelel i Umeå bör del finnas goda förutsättningar för arbetsmedicinska institutet atl utveckla sin verksamhet i Umeå. TRU-kommittén torde enligt delegationen ha förutsättningar alt bedriva sin verksamhet med programproduktion i Umeå med hänsyn lill den omfattande utbUdning och forskning som bedrivs där. I sammanhanget framhåller delegationen att om Sveriges Radios utbildningsenhet organisatoriskt samordnas med TRU-kommittén bör båda enheterna förläggas lill Umeå, varvid bl. a. möjlighetema atl gemensamt utnyttja personella och tekniska resurser bör vara en fördel.

Statens rätlskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium bör enligt delegationens mening förläggas lill Linköping, där det finns en högskoleenhet med bl. a. medicinska och tekniska fakulteter.

Som nyss nämnts kommer högre teknisk utbildning och forskning all förläggas till Luleå. Härvid förutsätts också all vissa delar av bergssek-

Prop. 1971: 29                                                        28

tionen vid tekniska högskolan i Stockholm förläggs dit. Delegationen föreslår all SGU och statens geotekniska institut förläggs till Luleå.

Vidare har delegationen föreslagit att värnpliktsverkets huvudkontor, försvarels sjukvårdsstyrelse och mUilärpsykologiska inslilulel lokaliseras till Karlstad saml de föreslagna försvarels förvallningsskola och arméns tekniska skola lUl Östersund. På båda dessa platser finns i dag militärförband, mUilärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivnings-central.

Beträffande domänverkets centralförvaltning har delegationen utgått från alt förläggningsorten bör ligga nära centrum för verkels verksam-helomiåde. Om arealen tas som utgångspunkt för verksamhetens lj'ngdpunkt skulle centralförvaltningen ligga i mellersta Norrland. Om däremot verkels ekonomiska tyngdpunkt beaktas bör cenlralförvallningen förläggas längre söderut. Falun/Borlänge ligger närmast lill hands av de orter som föreslagits få statlig verksamhet. Delegationen har betraktat dessa städer som likvärdiga och föreslagit all valet mellan Falun och Borlänge får anstå till dess förslagel har remissbehandlats.

Delegationen anser, som tidigare sagls, alt huvuddelen av de utlokaliserade myndigheterna bör förläggas till Norrköping, Gävle och Sundsvall. Delegationen har också strävat efter all lokalisera vissa myndigheter med stort inbördes kontaktbehov eller likartad karaktär till en och samma ort. Del gäUer 1. ex. SMHI, luftfartsverkets och sjöfartsverkets cenlralförvallningar som delegationen finner böra lokaliseras tUl Norrköping. TUl Norrköping borde vidare lokaliseras några organ som i och för sig inte har något större inbördes samarbelsbehov eller behov av samarbete med övriga organ inom utflyttningsgruppen, nämligen invandrarverket, statens institut för byggnadsforskning och kriminalvårdsstyrelsen. Dessa organ kan dock enligt delegationen anses ha större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än flertalet övriga myndigheter som föreslås bli omlokaliserade. De bör därför lokaliseras så atl de lätt kan nå Stockholm. I den mån byggforskningsrådel bedöms böra flyttas ul tillsammans med byggforskningsinstilulet bör även rådel förläggas tUl Norrköping.

En grapp som också med hänsyn tiU det inbördes sam arbetsbehovet bör förläggas lUl samma ort omfattar lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kartverket och centralnämnden för fastighetsdata. Nämnda organ bör enligt delegationens mening förläggas till Gävle med hänsyn tUl behovet av goda kommunikationer med Stockholm.

En annan grupp som bedriver likartad verksamhet utgörs av riksförsäkringsverket, personalpensionsverkel och centrala studiehjälpsnämnden. Delegationen föreslår atl dessa myndigheter lokaliseras lill Sundsvall.

Lokaliseringsdelegationens utflyttningsförslag kan sammanfattas i följande uppställning:

Prop. 1971: 29

29

Antal anställda

Linköping

Statens kriminaltekniska laboratorium Statens rättskemiska laboratorium

Norrköping

Statens invandrarverk

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Luftfartsverkets centralförvaltning

Sjöfartsverkets central förvaltning

Kriminalvårdsstyrelsen

Statens institut för byggnadsforskning

Karlstad Vämpliktsverket MUilärpsykologiska institutet Försvarets sjukvårdsstyrelse

Gävle

Lantmäteristyrelsen

Rikets allmänna kartverk

Centralnämnden för fastighetsdata

Lantbruksstyrelsen

Skogsstyrelsen

Falun I Borlänge

Domänverkets centralförvaltning

SundsvaU

Riksförsäki ings verket Statens personalpensionsverk Centrala studiehjälpsnämnden

Östersund

Försvarets förvaltningsskola Arméns tekniska skola

Umeå

Skogshögskolan

Arbetsmedicinska institutet

Kommittén för television och radio i utbildningen

Luleå

Sveriges geologiska undersökning

Statens geotekniska institut

ca ca

Totalt

55 80

135

200 365 265 290 295 155

1570

60

40

110

210

120 520

70 165

90

965 400

925

245

60

1230

50 70

120

295 115 120

530

255 80

335

5 500

Förslag till åtgärder i samband med omlokalisering

Allmän planering, m. in.

Lokaliseringsdelegalionen har, som framgått av det föregående, varit väl medveten om atl vissa övergångsvisa svårigheter uppslår vid en om-

Prop. 1971: 29                                                         30

lokalisering av statlig verksamhet. Delegationen anser emellertid inle att omställningssvårigheterna behöver bli så stora att de bör hindra omlokaliseringen. Del är givelvis angelägel all utflyttningarna genomförs så all uppkommande svårigheter bUr så små som möjligt. Delegationen understryker alt del är viktigt att omlokaliseringarna planeras ingående så alt inte myndigheternas verksamhet försämras allvarUgl. SärskUl angeläget är della inom verksamheter som har stor betydelse för enskUda medborgares förhållanden såsom pensions- och försäkringsulbetalning.

Personallillgången kan ge upphov lill svårigheter, åtminstone övergångsvis. Delegationen anser alt rekryteringsmöjlighelerna på sikt däremot bör bli tillfredsställande på de orter delegationen förordat utflyttning lill. De personalsvårigheter som kan uppstå under tiden från det all beslut om omlokalisering fattats fram till själva utflyttningen lorde delvis få lösas genom tillfälliga anställningar och dubbleringar av vissa funktioner under viss lid. För att underlätta rekryteringen av vissa personalkategorier kan utbildning behöva anordnas på lokaliseringsorterna.

Många av de ulflyllade organen kommer även i fortsättningen alt samarbeta med myndigheter i huvudstaden, även i form av personliga besök. Tidsförlusterna vid Stockholmsbesöken kan dock minskas genom atl flera sammanträden arrangeras under ett och samma besök. Tiden i Stockholm skulle vidare kunna ulnylljas mera effektivt om tillgång funnes till särskUda sammanträdesrum, skrivhjälp o. dyl. Delegationen föreslår därför atl lokaler med sammanträdes- och arbetsrum anordnas i någon lämplig byggnad i Stockholm. Ell antal skrivbiträden m. m. skuUe därvid finnas tillgängliga för att kunna anlitas vid behov. Personal och utrustning skulle vara gemensam för de omlokaliserade organen. För alt personalen skall beredas jämn sysselsättning skulle den emellanåt kunna utnyttjas även av utredningar m. m. Till denna gemensamma enhet kunde även förläggas smärre enheter eller filialer lill vissa organ som av någon anledning behöver ha kvar viss mindre verksamhet i Stockholm.

Svårigheterna all upprätthålla kontakterna med myndigheter och organisationer i Stockholm anses av myndigheterna vara en av de mest besvärande följderna av en omlokalisering. Även om kontaklmönslren kan komma atl ändras efter omlokaliseringar kominer behov av personliga kontakter med bl. a. organ i stockholmsområdet atl föreligga även därefter. Lokaliseringsdelegalionen har i valet av orter lagt särskUd vikt vid alt dessa har goda kommunikationer med i första hand Stockholm, men även med landet i övrigl. Enligt delegationens mening bör emellertid särskilda insatser göras för alt förbättra kommunikationerna på de föreslagna lokaliseringsorterna.

Närheten tUl högre utbildning har i olika sammanhang tillmätts stor betydelse vid val av lokaliseringsorl. Lokaliseringsdelegalionen anför atl del finns anledning all anta atl decentraliseringen av den högre utbild-

Prop. 1971: 29                                                        31

ningen kommer atl forlsälla. Delegationen föratsätter all beslut som fallas med anledning av delegationens förslag blir vägledande för den fortsatta lokaliseringen av högre utbUdning.

I samband med omlokaliseringar kan del bli nödvändigt all i vissa fall se över myndigheternas organisation. För atl styrelser och nämnder skall kunna arbeta effektivt efter omlokaliseringen framhåller delegationen också atl del kan bli lämpligl all i somliga fall ändra sammansättningen av dessa.

De problem som nu omnämnts är generella och berör alla organ som omlokaliseras. Delegationen har inle ansett det som sin uppgift att behandla de detaljproblem som kan uppslå för den enskilda myndigheten. Del framhålls i betänkandet att detaljplaneringen och flyttningens genomförande bör ankomma på myndigheterna själva. Delegationen föreslår, alt särskilda organisationskommittéer tillsätts vid alla organ för vUka beslut om omlokalisering fattas. Organisationskommittéerna bör bestå av verksledningen, representanter för de anställda och eventuellt utomstående experter. Kommittéerna skulle kunna få uppgifter i frågor om allmän planering, lokalförsörjning, personalplanering, information m. m. Delegationen framhåller viklen av all organisationskommittéerna får särskilda resurser till förfogande. Det föreslås vidare all alla berörda organ infogas i försöksverksamheten med ökad förvältningsdemokrati. Delegationen för företagsdemokrati borde därvid få i uppdrag all föreslå vilka befogenheter organisationskommittéerna skulle få. Mellan myndigheter som lokaliseras lUl samma ort bör sam-arbetskommiltéer kunna bildas för behandling av gemensamma frågor, exempelvis anskaffning av bostäder.

Personalfrågor

De omlokaliseringar som lokaliseringsdelegalionen har föreslagit innebär atl arbetsplatserna för ca 5 500 anställda skulle flyttas lill annan ort. För många av de anställda kan det innebära betydande omställningsproblem. Della gäller framför allt för dem som flyttar med till den nya orten och bryter upp från sin nuvarande miljö, men också i viss mån för dem som stannar kvar i Stockholm och övergår lUl annan verksamhet. Delegationen framhåller alt det är angelägel atl staten ägnar personalfrågorna den största omsorg för alt de negativa verkningarna av omlokaliseringarna för de anställda skall kunna begränsas så långt della är möjligt.

SärskUl betydelsefuUt anser delegationen det vara att de anstäUda kontinuerligt informeras om frågor som har samband med flyttningen. Det är också viktigt all informationen lämnas så snart som möjligt efter det alt beslut om omlokalisering fattats för att de anställda skall få möjligheter att i god tid planera omställningen. När del gäller informationer om de föreslagna lokaliseringsorlema vore det värdefullt om vederbörande kommun själv på lämpligl sätt informerar personalen vid de

Prop. 1971: 29 32

organ som skall omlokaliseras. Vid tidigare omlokaliseringar har de anstäUda fått besöka den nya orten på statens bekostnad och under tjänstetid. Delegationen föreslår all så sker även denna gång. Genom ell sådant besök kan de anställda få information om tänkbara bostadsalternativ, den kommunala servicen på orten i fråga om utbUdningsmöjligheter, sjukvård, barnstugor, kulturella aktiviteter, möjligheter till andra fritidsaktiviteter, m. m.

Bostadsfrågans lösning är naturligtvis mycket betydelsefull. Delegationen utgår från atl de nya lokaliseringsorterna får extra kvoter inom bosladsprogrammels ram med tanke på den statliga omlokaUseringen. Enligt vad som framkommil av delegationens undersökning har de kommuner till vUka förslag om omlokalisering avgelts nöjaktiga resurser all ordna bostadsfrågan för de anställda som kan förväntas följa med de omlokaliserade myndigheterna. Delegationen har förutsatt alt de anställda ges möjlighet tiU fri resa till den nya orten för all under arbetstid få tUlfälle alt bese olika bostadsalternativ.

Vid tidigare omlokaliseringar har vissa ekonomiska och andra förmåner medgetts de anstäUda som följt med vid flyttningen. Det har gällt exempelvis i frågor om löneklassplacering, flytlningskoslnadser-sällning, anstånd med omstationering och bosladsanskaffningslån. Delegationen anser alt gällande bestämmelser bör tiUämpas generöst även vid de föreslagna omlokaUseringarna. Vidare har delegationen — mot bakgrund av de svårigheter som kan uppslå när man bryter upp från en invand mUjö — anfört atl del bör övervägas all de anställda får ersättning för färdbiljetter för några resor mellan den nya orten och Stockholm under de första åren efter utflyttningen. Många hithörande åtgärder är emellertid av sådan karaktär atl de bör bli föremål för förhandlingar mellan personalorganisationerna och statens avlalsverk. Delegationen har därför inle lagt fram några preciserade förslag i dessa delar.

Det är troligt atl många anställda av olika skäl väljer all sluta sin anställning före utflyttningen. Staten bör — i varje fall när del gäller dem som har ansläUts före beslutet om omlokalisering — medverka till alt dessa bereds sysselsättning av likvärdig art i storstockholmsområdel. Delegationen antyder några handlingsmöjligheter härvidlag. Den årliga omsättningen av personal i statiig verksamhet i slorstockholmsområdet är stor. Genom att under den lid omlokaliseringarna pågår föreskriva all alla statiiga organ i slorstockholmsområdet skall samråda med statens omplaceringsnämnd (fr. o. m. den 1 juli 1971 statens personalnämnd) innan lediga platser återbesätts, skulle personal som inte anser sig ha möjlighet att följa med vid omlokalisering till andra orter lättare kunna beredas likvärdig anställning inom annan statlig verksamhet i slorstockholmsområdet. Vidare bör övervägas alt i första hand erbjuda befattningshavare vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i stockholmsområdet atl få befattningar som blir vakanta i utlokaliserade organ till följd av atl personal i sistnämnda organ inle flyttar med vid

Prop. 1971: 29                                                        33

omlokaliseringen. Delegationen framhåller emellertid all det kan bli svårt all finna likvärdig anställning för tjänstemän med speciella arbetsuppgifter.

Lokalfrågor

Tidigare anfördes alt lokalsituationen är besvärande för de statliga myndigheterna i Stockholm. Många organ har lokaler på flera olika ställen. Lokalernas standard varierar starkt och del föreligger behov av omfattande investeringar i lokaler för den statiiga verksamheten i slorstockholmsområdet. Vid omlokalisering bör utgångspunkten vara all de berörda organen skall få ändamålsenliga lokaler på den nya orten. Vidare bör man eftersträva alt få lokaler i städernas centrala delar.

Delegationen har besökt de aktuella städerna. Den har därvid konstaterat all de omlokaliserade myndigheternas lokalbehov måste tillgodoses genom nybyggnation. Delegationen uppger sig kunna förutsätta all kommunerna sedermera kommer att medverka tUl att det snabbt ställs till förfogande centralt belägen mark för förvaltningsbyggnader. Delegationen redovisar en uppskattning av lokalproduklions- och investeringsbehoven på olika lokaliseringsorter om dess förslag följs av statsmakterna. Uppskattningen utgår från den verksamhet som i dag bedrivs vid de olika myndigheterna och från den nuvarande personalstyrkan. Anlaganden om lokalbehovet har gjorts i anslutning tUl de lokalplane-rande myndigheternas bedömning av lokalsituationen och lokalförsörjningsplaneringen inom storstockholmsområdel. Delegationen har dock inle kunnat beräkna investeringskostnaderna för de föreslagna nya utbildningsanslallerna inom försvaret, vilka skulle lokaliseras tUl Östersund. De uppskattade byggnadskostnadema för övriga orter framgår av följande uppställning, där beloppen anges i milj. kr.:

Linköping	12
Norrköping	63
Karlstad	8
Gävle	43
Falun	14
Sundsvall	48
Umeå	60
Luleå	34
	Summa   282

Delegationen beräknar alltså, alt drygt 280 mUj. kr. skulle behöva investeras i lokaler på de olika lokaliseringsorterna, frånsett Östersund. Härtill kommer kostnader för marken saml inredning och utrustning av lokalema. Dc senare kostnaderna beror på i vUken utsträckning befintlig utrustning kan las med vid omlokalisering. Det är emellertid alt observera att den angivna summan inte kan betraktas som en nettokostnad. Huvuddelen av de lokaler som disponeras i dag av de myndigheter

2    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                        34

delegationen föreslår lill ulflyllning bör kunna användas av de kvarvarande myndigheterna i Stockholm. Man kommer alt kunna undvika investeringar i nya lokaler i stockholmsområdet av ungefär samma storleksordning som nybyggena på de nya orterna.

Taklen i utflyttningen är till stor del beroende på möjligheterna att fä fram de nya lokalerna. F. n. är produktionsprocessen för statliga byggnader ganska tidskrävande. Del finns dock exempel på byggnadsprojekt som har kunnat genomföras på väsentligt kortare lid än vad som anses normall. Delta har kunnat ske genom tUlämpning av bl. a. rationella produktionsmetoder i 'kombination med en noggrann planering, förenklad administration och en effektiv beslutsprocess.

Vid byggande av lokaler för statiig verksamhet eftersträvas alltmer generella och flexibla byggnader. Behovet av lokaler för de verksamheter, som föreslås bli omlokaliserade, kan tillgodoses i stort sett inom ramen för två typer av lokaler, nämligen kontorslokaler och laboralorie-lokaler. För båda dessa lokaltyper finns underlag för normprogram för generella lokaler med redovisning av detaljerade programkrav för olika lyprum eller verksamhelsfunklioner. För alt förkorta produktionsprocessen har delegationen lagt fram vissa förslag om en alternativ handläggningsprocedur i förhållande lill den i dag tUlämpade. Bl. a. skulle projektering av nybyggnader sältas igång på grundval av generella program och byggnadsområdels föratsättningar, så snart del är bestämt vilken verksamhetstyp som skaU inrymmas i byggnaderna. För renodlade kontorslokaler som kan uppföras på redan sladsplanelagd mark och för vilka det finns lypprogram kan lokalproduklionsprocessen begränsas till ca tre år. För lokaler som kräver omfattande programarbeten kan meUan uppdrag och färdigstäUande mellan tre och fem år förflyta.

Tidsplan

Lokaliseringsdelegalionen framhåller i belänkandet atl del är angeläget all de eftersträvade effekterna av omlokaliseringarna kan uppnås så snart som möjligt. Del är därför önskvärt all ulflyllningarna kan genomföras snabbi. Men del finns flera faktorer som talar för atl del bör förflyta relativt lång tid mellan beslutet om omlokalisering och själva flyttningen. Framför allt bör de anställda få möjlighet att planera för sig själva. Vidare kräver omflyttningen stora insatser från vederbörande myndighels sida. Vid de tidigare omlokaliseringarna dröjde det mellan elt halvt år och fyra år från del atl beslut fattades lill dess atl flyttningen var genomförd. De nu föreslagna omlokaliseringarna är av betydligt större omfattning. På vissa orter kan bostadsproduktionen behöva ökas kraftigt under ell par år för alt tillgodose behovet av bostäder för de anställda i den statiiga verksamhet som kommer alt förläggas lill orten. Därtill kommer under samma lid investeringar i lokaler för denna verksamhet, som på en del orter uppgår lUl 60 milj. kr. Del är därför  angeläget all investeringarna planläggs  mycket noggrant  och

Prop. 1971: 29                                                        35

samordnas med andra större investeringar på de berörda orterna för alt en alltför stor snedbelastning på de berörda orterna under några få år inle skaU bli följden.

Delegationen finner atl den tid som går ål till alt iordningställa bostäder och ämbelslokaler blir det avgörande för tidpunkten för ulflylt-nmgen. Med denna utgångspunkt anser delegationen atl utflyttningarna bör kunna påbörjas ca tre—fyra år efter det atl beslut om ulflyllningarna fallats och vara avslutade efter ca fem år från detta beslut. Enligt delegationens åsikt bör en tidsperiod om tre—fem år vara tillräcklig för alt berörd personal skall få lid för omställning och för all myndigheterna skall kunna planera verksamhetens utflyttning. Det blir troligen nödvändigt atl genomföra utflyttningen i etapper, åtminstone vid de större myndigheterna.

Remissyttranden över delegationens förslag

Principiella överväganden

Alla remissorgan som uttalat sig i frågan ställer sig positiva till att åtgärder vidtas för all dämpa expansionen i slorstockholmsområdet och därigenom åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när det gäller delegationens förslag att använda 1 o-kalisering av central statlig verksamhet som ett regionalpolitiskt medel. Den övervägande delen av remissorganen tillstyrker della medan andra kräver ytterligare utredningar inriktade på alternativa lösningar. Följande instanser tillstyrker att centrala statliga organ i sin helhet flyttas ul, nämligen rikspolisstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, vämpliktsverket, militärpsykologiska institutet, statens geotekniska inslilul, riksrevisionsverket, statskontoret, skogshögskolan, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, U 68, 1969 års radioulredning, TRU-kommittén, försvarets rationaliseringsinstitut, affärsverksdelegationen, LO, Statsanställdas Förbund, lantbruksförbundei, RLF, socialstyrelsen, avtalsverket, kommunförbundet, landstingsförbundet, te-leverkel, universitetskanslersämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Följande remissinstanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fattas eller förordar i första hand andra regionalpolitiska medel än utflyttning av hela centrala statliga organ, nämligen kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, arbetsmedicinska institutet, statens rätlskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdel-

Prop. 1971: 29                                                         36

ning, riksförsäkringsverket, SMHI, sjöfartsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, invandrarverket, lantmäteristyrelsen, kartverket, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, SR, Industriförbundet, SAF, SACO, TCO och ERU.

Statskontoret tUlstyrker delegationens förslag till decentralisering av centrala myndigheter. Statskontoret bedömer vidare möjligheterna som goda att efter denna första etapp gå väsentligt längre i fråga om utflyttning av statlig verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller all de lokaliseringspolitiska åtgärderna hittills i huvudsak varit inriktade på industrin. Starka skäl talar emellertid för all man dessutom ägnar tjänstesektorn en ökad uppmärksamhet i lokaliseringspolitiska sammanhang. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, liksom LO, alt en decentralisering av statlig verksamhet från stockholmsområdet skulle bidra till en från arbetsmarknadssynpunkl önskvärd omfördelning av efterfrågan på arbetskraft från storstockholmsområdel lill elt antal regionala till-växlcentra. En sådan omfördelning bör enligt både AMS och LO bidra tUl en angelägen differentiering av näringslivet och därmed lill en ökning av individernas valmöjligheter inom de berörda regionerna.

Enligt Kommunförbundet får omlokaliseringsåtgärderna de största positiva effekterna i mottagande orter och regioner. Dessa får en ökad arbetskraftsefterfrägan och tUlskott av kvalificerad personal med ledningsfunktioner. Inte minst del sista är enligt förbundet en faktor av stor betydelse när det gäller all skapa regional balans.

Universitetskanslersämbetet anser det naturligt alt de orter som ligger utanför storstadsområdena och på vilka högre utbildning byggts upp eller är under uppbyggnad nu också får vidgade inslag av annan statlig verksainhet. Utflyttning av statlig verksamhet bör verksamt bidra tiU att regionall stärka effekterna av den högre utbildning som redan utlokaliserats.

Sveriges lantbruksförbund och RLF anser alt den av delegationen valda metodiken är den enda framkomliga vägen om man önskar uppnå snabba, praktiska resultat. Utflyttningsprocessen måste påbörjas någonstans och det är enligt förbundens mening inle möjligt alt avvakta principbeslut tUl dess aUa detaljer är utredda.

Även om de lokaliseringspolitiska konsekvenserna av en utflyttning inte helt kan kvantifieras anser Landstingsförbundet del uppenbart alt del såväl ur regionalekonomisk som totalt samhällsekonomisk synpunkt är riktigt att med hjälp av sådana decentraliseringsålgärder som delegationen förordat bidra tUl alt häva en alltför omfattande regional obalans.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller alt för alt lösa de regionala sysselsättningsproblemen måste i de olika regionerna skapas starka väl differentierade orter som är attraktiva storstadsallernativ både för

Prop. 1971: 29                                                        37

näringslivet och som boendemiljö. En decentralisering av den statliga verksamheten bör ingå bland åtgärder som måste tillgripas inte minst på grund av de positiva sekundära effekter som kan förväntas.

Överbefälhavaren delar delegationens uppfattning all en utflyttning av statliga och privata verksamheter är nödvändig för atl dämpa befolkningsexpansionen i slorstockholmsområdet. Beredskapsskäl anses även tala starkt härför. ÖB anser dock atl frågan om den principiella innebörden av omlokalisering av statlig verksamhet först noggrant måste analyseras, varefter bedömande kan göras om vilka statliga verksamheter som kan ifrågakomma.

Försvarets sjukvårdsstyrelse menar alt en omlokalisering är försvarbar både ur företagsekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt om den föregås av en långsiktig planering. Även överbefälhavaren anser atl en långsiktsplan för ulflyllnuig inom försvarssektorn från slorstockholmsområdet måste föreligga innan partiella beslut fallas.

Televerket tillstyrker i princip förslagel. Enligt verket har dock delegationen lagt tyngdpunkten på de samhällsekonomiska aspekterna och härvid inte i tillräcklig grad beaktat de förelagsekonomiska faktorerna i betydelsen av statsförvaltningens effektivitet och möjlighet all ge fullgod service.

ERU delar i princip delegationens uppfattning alt lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. ERU framhåller dock alt sektorekonomiska bedömningar alltjämt måste spela en väsentlig roll vid lokaliseringsbesluten. Det är enligt ERU:s uppfattning angelägel med ytterligare undersökningar, som kan bUda underlag för den offentliga sektorns lokaliseringsbeslul. Skogsstyrelsen anser alt de allmänna regionalpolitiska synpunkterna fått en alldeles för stor övervikt i förhåUande till effektivilelssynpunklerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar dock att kostnader för ett enskilt verk flera gånger kan komma att uppvägas av lägre totala samhällsekonomiska kostnader i samband med aktuella regionala problem av expansions- eller konlraklionskaraklär.

Arbetsmedicinska institutet tvivlar inle på alt man vid en samhällsekonomisk bedömning kommer till att åtskilliga redan etablerade statliga verksamheter borde flyttas från stockholmsområdet med dess oavsett konjunktursituationen mycket ansträngda arbetsmarknadsläge lill delar av landet med behov av sysselsällningslillskolt. Institutet framhåller dock alt delegationen har underskattat de problem som sammanhänger med flyttning av redan etablerade verksamheter. Även skogsstyrelsen menar att omställningsproblemen torde kräva ett betydligt allvarligare beaktande. För alt lättare klara problemen i samband med en omlokalisering föreslår sjöfartsverket en successiv utflyttning, så atl varje etapp kan tjäna som vägledning för de följande. För en successiv utflyttning talar också alt det skulle bli lättare alt omplacera tjänstemän som inte önskar följa med till den nya orten.

Prop. 1971: 29                                                         38

Riksrevisionsverket understryker viklen av atl alla möjligheter lill effektivisering av verksamheten las till vara vid ell beslut om omlokalisering. Utredningsarbetet som föregår en flyttning kan ge incitament lUl organisatoriska förändringar och rationaliseringar av enskilda rutiner.

Liknande tankar förs fram av länsstyrelsen i Västerbottens län, som framhåller de positiva effekter som den föreslagna omlokaliseringen kan medföra och anför all en betydande momentan personalomsättning liksom också behovet av att planera verksamhetens bedrivande på en ny ort och i nya lokaler kan ge en osökt anledning lill en genomgång av den berörda förvaltningens verksamhet i sin helhet och leda till ett införande av nya administrativa rutiner, nya förfaranden, arbetsbesparande och förenklade handläggningsruliner.

Karlverket framhåller att den tekniska, ekonomiska och politiska utvecklingen gör alt omorganisationer av den centrala statsförvaltningen, som innebär alt verk sammanförs, delas eller ges nya uppgifter, ständigt måste pågå. Verket menar alt en lokaliseringsmässig splittring av den centrala statsförvaltningen skulle komma all försvåra eller förhindra en sådan anpassning av organisationsformerna lUl utvecklingen. Liknande synpunkter förs fram av planverket. Statens institut för byggnadsforskning tar upp samma problem och menar atl decentralisering i den föreslagna formen ger en låg flexibilitet. En forlsall effektivisering av statlig förvallning kan komma alt försvåras.

Lantmäteristyrelsen argumenterar mol en alltför stor spridning på många orter av verksamheten. En sådan spridning skulle — trots försök alt samlokalisera verk med stora inbördes kontaktbehov — försvåra framtida organisatoriska förändringar eller nya kontaktmönster.

Riksrevisionsverket påpekar atl vid en omlokalisering av statlig verksamhet kan de funktionella sambanden meUan myndigheterna komma att påverkas. Della förhållande är enligt verkets mening av så genomgripande betydelse atl en närmare analys bör göras. Denna borde möjliggöra en översikt över den statliga verksamhetens lokalisering på längre sikt och omfatta större delen av den centrala statliga verksamheten inbegripet affärsverken. Även de statliga bolagen är av intresse i ell sådant större sammanhang. Om möjligt bör en sådan översikt föreligga i samband med alt slalsmaklema lar ställning till delegationens förslag.

Statens råd för byggnadsforskning menar alt delegationen borde ha skisserat allmänna riktiinjer för hur lokaliseringen av statsförvaltningens enheter eller överhuvudtagel den offentliga sektorns verksamheter skuUe kunna inpassas i ramen för en generell aktiv lokaliseringspolitik och regionalpolitik. Det saknas i storl sett en principiell diskussion av vilken lokaliseringsstruklur för den statliga förvaltningen som bör eftersträvas på längre sikt.

Om lUlgången på arbetskraft ökar i stockholmsregionen genom en decentralisering av statlig verksamhet föreligger enligt länsstyreben i

Prop. 1971: 29                                                                        39

Göteborgs och Bohus län risk att denna gynnsamma situation utnyttjas av enskilda förelag, av de stora organisationerna etc. Härigenom skulle del resultat, som man vill uppnå genom omlokaliseringen i viss mån motverkas. Förslag lill adekvata åtgärder för en önskvärd styrning även av denna sektor bör därför framläggas.

SMHI och lantmäteristyrelsen menar alt den föreslagna utflyttningen är för liten för all ha större praktisk betydelse när del gäller all dämpa slorstockholmsområdels tillväxt.

Som ell principiellt argument mot delegationens förslag anger flera remissorgan atl en samlad central statlig förvallning   har ell värde i sig.

Kartverket framhåller således alt de centrala statliga förvaltningarnas samlokalisering med varandra och med de till en huvudstad lokaliserade försäljnings- och serviceorganisationerna, intresseorganisationerna och andra organ utgör en effektivitets- och ulvecklingsbefrämjande faktor för samhället i sin helhet.

SACO har den bestämda uppfattningen att Stockholm även i framliden skall vara landels administrativa centrum. Från effektivitetssynpunkt, samhällsekonomiska synpunkter m. m. är det nödvändigt all all central ledningsverksamhet för statsorgan, organisationer m. fl. lokaliseras lill samma ort. Länsstyrelsen i Malmöhus län och TRU-kommittén framför liknande synpunkter.

Ett stort antal remissinstanser förordar i första hand andra sätt att nå önskade lokaliseringseffekler eUer föreslår forlsall utredning om alternativa lösningar. Således menar försvarets sjukvårdsstyrelse atl frågan om delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunktioner m. m. är så viktig atl den borde penetrerats närmare innan förslagel till omlokalisering lagts fram. En decentralisering genom delegering förordas vidare av riksförsäkringsverket, arbetsmedicinska institutet, skogsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, kriminalvårdsstyrelsen, kartverket, domänverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, affärsverksdelegationen, SR, SAF, Industriförbundet, SACO och TCO.

Riksrevisionsverket framhåller alt en ökad delegering bör ses som ett direkt komplement lill en utflyttning. Della gäller både en delegering från Kungl. Maj:l till centrala verk eUer regionala myndigheter och en delegering från de centrala verken liU underlydande lokalmyndigheler.

Statens råd för byggnadsforskning anser all delegationen underskattat möjligheterna att nå resultat genom delegering av uppgifter liU läns-eller regionorgan. Även enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan i vissa fall delegering ur effektivitetssynpunkt vara atl föredra framför en utflyttning av hela verksamhetsgrenar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ser en långtgående överflyttning av samhälleliga uppgifter på kommunerna och en omfattande delegering av statliga uppgifter på regionala organ som huvudvägarna att mol-

Prop. 1971: 29                                                        40

verka en övertung central förvaltningsapparat. Detta är motiverat inle endasl av regionalpolitiska skäl. Det motiveras kanske främst av effektivitetsskäl. Enligt statens institut för byggnadsforskning är det först genom en delegering av beslutsfattandet som man skapar elt behov av elt regionalt kontaktmönster och därmed ger underlag för en dynamisk utveckling.

Länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län uttalar sig vidare positivt om en ökad delegering främst lill regionplanet. Länsstyrelsernas föreslående omorganisation och kommunreformen har enligt länsstyrelsen i Blekinge län stärkt förvaltningen på de regionala och lokala planen, vilket bör kunna underlätta en Ökad delegering av beslutanderätten.

Även planverket framhåller atl frågan om alt omfördela arbetsuppgifter inom den statliga verksamheten till regional nivå är mycket betydelsefull. Verket påpekar all dessa frågor behandlas inom civildepartementets länsberedning. Beredningens arbete i syfte all underlätta en samlad bedömning av denna fråga bör dock inle hindra atl reformer av den nu föreslagna typen genomförs.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar alt en ökad delegering av beslutanderätten till länsorgan är möjlig även från de centrala verk som enligt utredningens bedömning inle bör omlokaliseras.

En angelägen uppgift vore enligt statens råd för byggnadsforskning atl analysera vilka resultat som kunde uppnås vid utflyttning av vissa delar av en verksamhet. Liknande synpunkter framför statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, arbetsmedicinska institutet, statens institut för byggnadsforskning. Industriförbundet, SAF och SACO. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser alt ell s. k. filialsyslem bör prövas i större omfattning. Enligt statskontoret bör också delar av sådana myndigheter som delegationen undantagit från omlokaliseringsförslagel kunna decentraliseras.

Industriförbundet och SAF anser del naturligt atl man i första hand utreder möjligheterna alt flytta ut sådana delar av olika verksamheter som inle i nämnvärd grad är beroende av personliga kontakter med utomstående myndigheter, organisationer och företag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län pekar däremot på riskerna med att begränsa en utflyttning till vissa delar av elt verks område. Härvid torde funktioner av mer rulinbetonad karaktär i första hand komma i fråga. Detta innebär stor risk för ökade regionala skillnader beträffande exempelvis yrkesverksamhelsgrad och inkomslförhållanden. Länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län delar denna uppfattning. Sistnämnda länsstyrelse anser alt den i debatten framhållna möjligheten all placera huvuddelen av byråkratins rutinarbete i landsorlen och behålla lopporganen i Stockholm med skärpa måste avvisas. Länsstyrelsen understryker utredningens mening alt staten i stället bör medverka

Prop. 1971: 29 41

till all skapa samhällen med så många arbetstagarkategorier som möjligt.

Ett bättre sätt alt medverka till atl dämpa expansionen i slorstockholmsområdet vore enligt kriminalvårdsstyrelsen, statens rätlskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, försvarets sjukvårdsstyrelse, kartverket, kartverkels personalförening, statens institut för byggnadsforskning, SR och TCO alt nyetablera statlig verksamhet utanför stockholmsområdet. Arbetsmedicinska institutet finner det självklart all förläggning till andra delar av landet alltid bör övervägas i samband med nyetablering av statlig verksamhet. Liknande synpunkter anförs av skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län samt lantbruksförbundet och RLF.

Även andra sätt atl nå önskad regionalpolitisk effekt föreslås. Enligt sjöfartsverket ger del framlagda materialet inte tillräckligt underlag för att bedöma i vilken utsträckning en omlokalisering av central statsförvaltning behöver tillgripas. Man skulle antagligen lika gärna kunna flytta ul vissa statliga bolag eller rulinbetonade funktioner inom affärsverken. Lantbruksförbundet och RLF finner att huvudsladsfunklio-nerna hos de statliga affärsverken och bolagen sannolikt är mindre framträdande än hos civila myndigheter och institutioner. Utredningsarbetet med all inom denna sektor finna lämpliga objekt för utflyttning bör bedrivas skyndsamt. Lantmäteristyrelsen förordar atl man i första hand undersöker möjligheterna alt helt eller delvis flytta ul de verkligt stora verken.

Svenska nationalkommittén för geologi, från vilken SGU har överlämnat en skrivelse, finner utredningens förslag vara en god början men anser all en myckel större effekt hade nåtts genom omlokalisering av de stora statliga bolagen och affärsverken i sin helhet eller partiellt.

Statskontoret menar alt del för flera statliga verksamheter finns behov av en regional mellaninstans för samordning och planering. Till en sådan regional administration borde stora delar av den nuvarande centrala statsförvaltningen i Stockholm kunna föras. På det regionala planet torde finnas stora möjligheter till integration mellan f. n. strikt avgränsade fack- och ansvarsområden. Vidare pekar statskontoret på möjligheten att bryta ut vissa fackområden inom större ämbetsverk och föra samman sådana funktioner.

SR anser visserligen att det är önskvärt all åtgärder vidtas för all hejda befolkningstillväxten i storstadsområdena men anser della bör ske med medel som i så liten utsträckning som möjligt medför svårigheter för berörda människor. Enligt SR:s mening bör de av delegationen föreslagna åtgärderna endasl tillgripas i ell läge då alla andra åtgärder visat sig sakna effekt.

Några remissinstanser anser atl delegationens resonemang på vissa

2t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                        42

punkter är för knapphändiga för att föregå ell viktigt lokaliseringsbeslut.

SACO och TCO menar atl utredningens förslag lill omlokalisering av statliga myndigheter inte kan läggas lill grund för elt beslut i frågan.

Skogsstyrelsen anmärker på att en kvantifiering av de samhällsekonomiska effekterna av en utflyttning saknas, såväl när det gäller del avlastade storstockholmsområdel som de mottagande orterna. Inle heller föreligger några kalkyler över vad de föreslagna utflyllningama skulle kosta annat än vad beträffar uppförande av ämbelslokaler. Det saknas därför reeUa möjligheter all väga plus- och minusfaktorer mol varandra och sälta de bedömda regionalpolitiska fördelarna i relation lUl effektivitetsförlusterna och koslnadsfördyringarna vid flyttad verksamhet. Liknande synpunkter framförs av överbefälhavaren, mUilärpsykologiska institutet, förelagsnämnden vid statens personalpensionsverk, lanlbruksstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, invandrarverket, lantmäteristyrelsen, kartverket, länsstyrelsen i Stockholms län och planverket.

Flera remissinstanser anmärker vidare på all delegationen i sitt arbete i så ringa utsträckning tagit kontakt med berörda verk och personalorganisationer. Sådana synpunkter förs fram av statens rätlskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, centrala studiehjälpsnämnden, invandrarverket, rikets allmänna kartverks personalförening, SGU, SACO- och TCO-föreningarna vid SGU, Statsanställdas Förbund, SACO och TCO.

När det gäller delegationens resonemang om vilka statliga verksamhetsgrenar som bör omlokaliseras framhåller överbefälhavaren och mUilärpsykologiska institutet att gränsdragningen mellan de myndigheter som enligt delegationen inte bör omlokaliseras och övriga inle är tillfredsställande klarlagd utan kräver närmare överväganden. Lantbruksstyrelsen påpekar alt del för centrala verk med regionala organ i samtliga län finns speciella praktiska, arbetsmässiga och rationella skäl som talar för en lokalisering lill stockholmsområdet. Denna mening förs också fram av skogsstyrelsen.

Planverket konstaterar all delegationen föreslagit ulflyllning av elt antal relativt konlaklsvaga verksamheter. I den mån man eftersträvar en större dämpningseffekl i Storstockholm vore en ulflyllning av kon-laktinlensivare verksamheter lill ell mer begränsat antal orter atl föredra.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser alt utredningen har gjort elt misstag genom alt föra ål sidan frågan om de kulturella institutionerna av rikskaraklär. Den i höst påbörjade systematiserade decentraliserade utbildningen torde avsevärt underlätta Norrlands förmåga att kvarhålla människor i olika befattningar. Del hade varit elt demonstrativt och verksamt drag i

Prop. 1971: 29                                                        43

samma riktning alt föreslå utflyttning av några kulturella institutioner från Stockholm, gäma men inte nödvändigtvis till Norrland. Även riksrevisionsverket anför liknande synpunkter.

Länsstyreben i Uppsala län anser liksom delegationen atl k o n-t a k t p r o b I e m e t är del avgörande om en verksamhet bör ligga kvar i Stockholm eller kan utlokaliseras. Denna uppfattning delas också av lantbruksförbundei och RLF som påpekar att ett införande av s. k. posllaxa för telefonlrafiken i hög grad skulle underlätta ett genomförande av delegationens förslag.

Lantmäteristyrelsen påpekar all man saknar en närmare analys av kontaktbehov, kontakternas olika karaktär och kontaklmönstrels sannolika framlida utveckling. Liknande synpunkter framför skogsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Malmöhus län. Industriförbundet, SAF och TCO.

Riksrevisionsverket anser att det av flera myndigheter uttalade stora behovet av kontakter med departement och andra myndigheter i slorstockholmsområdet är något överdimensionerat och knappast kan betraktas som ell avgörande hinder mol utflyttning. Centralnämnden för fastighetsdata menar att behoven av personliga kontakter kommer att successivt minska i takt med utvecklingen på telekommunikationsområdet. Även utvecklingen av personkommunikationerna kan förväntas gå snabbt. Länsstyrelsen i Västerbottens län och organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland samt Landstingsförbundet anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om behovet av personkontakter på central nivå är så omfattande som ofta görs gällande. Det torde röra sig om ett litet antal högre befattningshavare inom resp. institution.

Kommunförbundet påtalar också kontaklproblemen. Förbundet menar dock att svårigheterna torde bli av begränsad omfattning genom att de utvalda lokaliseringsorterna erbjuder förhållandevis goda kommunikationer och atl nästan samtliga föreslagna myndigheter synes ha litet kontaktbehov med såväl kommuner som allmänhet.

TCO framhåller alt en utflyttning med begränsade och fördyrade kontaktmöjligheter skulle strida mol tendensen alt genom lekmannainflytande förstärka kontakten mellan statsmyndigheter och organisationer.

Skogsstyrelsen kritiserar delegationens sätt atl behandla kontaklproblemen genom all tämligen ensidigt ulgå från den centrala myndighetens kontaktbehov. Problemet är ju ömsesidigt och man måste beakta de regionala och lokala organens saml allmänhetens behov av lätliUgäng-liga kommunikationer och goda kontaktmöjligheter med den centrala instansen. Statens råd för byggnadsforskning understryker det anmärkningsvärda i all delegationen helt utelämnat den ändrade lokaliseringsstrukturens betydelse för konsumenterna av de berörda statliga organens varor och tjänster.

Prop. 1971: 29                                                        44

Enligt ERU:s bedömning är det tänkbart att kostnaderna för utflyttning av centrala statliga myndigheter ofta med konlaklberoende verksamhet kan bli mycket höga. I de enskUda lokaliseringsfallen bör därför övervägas alt antingen behålla delar av de utlokaliserade organen i storstäderna eller all ytterligare förstärka kommunikationerna mellan berörda orter.

Flygtekniska försöksanstalten påpekar i della sammanhang all det inle bara är de utflyttade enheterna som får vidkännas ökade kostnader och mer byråkratiska former för erforderliga kontakter utan även de i stockholmsområdet kvarvarande organen som måste hålla kontakt med de utflyttade.

Även Industriförbundet och SAF tar upp problemet med försämrade kontakter. Organisationerna stäUer sig mycket tveksamma till alt de negativa konsekvenserna härav kan undvikas genom förbättrade kommunikationer, ändrat kontaktmönster eller andra åtgärder. Del föreligger stor risk för att effektiviteten inom slatsförvaltningen försämras. Kontakt- och samarbelsproblemen bör därför klarläggas ytterligare innan statsmakterna tar definitiv ställning i utflyttningsfrågan.

Sjöfartsverket framhåller att huvudorganisationerna på arbetsmarknaden nästan ulan undanlag saml företrädare i övrigt för näringslivet i stor omfattning förlagt sin verksamhet lill Stockholm. En av de viktigaste anledningarna härtill har varit behovet av nära kontakt med statliga myndigheter av olika slag. En omfattande omlokalisering av statliga centrala myndigheter skulle innebära en effeklivilelsminskning inle bara för myndigheternas eget vidkommande utan också för de företag, institutioner och organisationer som kunnat utnyttja den speciella sakkunskapen hos utflyttade myndigheter och den service dessa tillhandahåller i olika avseenden.

Val av lokaliseringsorter

Under detta avsnitt återges yttrandena över principerna för val av lokaliseringsorter. Alternativa lokaliseringsorter föreslås av flertalet länsstyrelser. Beträffande de enskUda myndigheternas ställningstaganden till lokaliseringsorterna hänvisas till redogörelsen under avsnitt 5.3.

Flertalet av de som uttalat sig om principerna biträder utredningens förslag. Della gäller följande remissinstanser, nämligen rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Skaraborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, domänverket, U 68, Lantbruksförbundet, RLF, Industriförbundet, SAF, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, televerket och universitetskanslersämbetet.

Några remissinstanser anser behov föreligga av ytterligare utredningar.   Affärsverksdelegationen är kritisk  mol utredning-

Prop. 1971: 29                                                        45

ens analys i samband med valet av lokaliseringsorter och anser det viktigt att man för varje enskUd myndighet analyserar de anspråk man måste ställa på en ort för atl en ändamålsenlig omlokaUsering skall möjliggöras.

Statens planverk anser all urvalet av lokaliseringsorter bör ske först sedan genom en riksplanering eller på annat sätt en konkretisering skett av de regionalpolitiska målen.

Liknande synpunkter framförs av statens institut för byggnadsforskning som påpekar atl statsmakterna ännu inte tagit ställning lill antalet storsladsaltemaliv eller deras lokalisering. Inslilulel anser att utpekandet av slorsladsalternativen är elt av 1900-lalels största regionalpolitiska beslut. Delegationens analys är enligt institutet i förhållande till frågans vidd helt otillräcklig. En förnyad prövning av dessa frågor bör därför ske.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar atl utredningen föreslår lokalisering till elt fåtal orter av typen storstadsallernativ. Härigenom erhålles en låsning av lokaliseringsmönstret som inte grundar sig på en generell regionalpolitisk avvägning och som föregriper förestående regionalpolitiska ställningstaganden. Della bör dock inte hindra att konkreta beslut fattas om ulflyllnuig av viss slalUg verksamhet.

Riksrevisionsverket biträder delegationens förslag men framhåller beträffande grupperingen och fördelningen på orterna vanskligheten av all göra en mera beslämd bedömning när man saknar en bild över omlokaliseringen i storl.

Kommunförbundet förordar all fler orter las i beaktande vid de fortsatta övervägandena om utlokalisering av statliga förvaltningsenheter. Inte minst kommunikationsteknikens utveckling torde ge större valfrihet vid lokaliseringsbeslul. Överbefälhavaren biträder delegationens uppfattning att även ett begränsat antal ytterligare orter kan komma i fråga för lokalisering av statlig verksamhet. Landstingsförbundet anför liknande synpunkter. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är begränsningen av antalet orter oacceptabel om man ser utflyttningen som en första etapp av en medveten regionalpolitik. Del är elt jämlik-helskrav atl antalet orter med fullgod differentiering av sysselsällnings-lillfällen, utbildningsmöjligheter och samhällsservice blir större och jämnare fördelade över landet.

En begränsning av antalet orter förordas av sjöfartsverket, lantmäteristyrelsen, kartverket, planverket, SACO och TCO. I delta sammanhang framhåller lantmäteristyrelsen och kartverket atl en spridning på många orter skulle försvåra framtida organisatoriska förändringar. Planverket menar all i den mån man eftersträvar en större dämpningseffekt i Storstockholm vore en mer samlad utflyttning av kontaklinlensiva verksamheter till ell begränsat antal orter all föredra. En sådan mer samlad ulflyllning kan också ge större möjligheter

Prop. 1971: 29                                                        46

all bedriva rationaUsering av den statliga förvaltningen. TCO påpekar all en utflyttning av centrala statliga myndigheter innebär all många konlaklkrävande funktioner blir utflyttade. Detta talar för en lokalisering lill ett begränsat antal större orter med goda kommunikationer. Även för de anställda innebär lokaliseringen lUl relativt stora orter betydande fördelar. TCO understryker att utflyttning av statliga verk inte är ett medel som kan användas för alt lösa de problem som mindre och medelstora orter/regioner brottas med.

Lantbruksförbundei och RLF instämmer i stort i delegationens principiella resonemang. Förbunden anser emellertid all anknytningen till det näringsliv eller mera generellt sett tUl den allmänhet som de skilda verken har lill uppgift atl betjäna också förtjänar beaktande.

Statskontoret understryker, liksom utredningen, atl den största effekten av utflyttning av statlig verksamhet uppnås om man koncentrerar utflyttningen tiU elt begränsat antal orter som har vissa givna föratsättningar, bl. a. goda kommunikationslägen. Resp. sladsregion skall ha möjlighet atl utvecklas lill storstadsallernativ. Statskontoret finner inget alt invända mol de i denna etapp föreslagna lokaliseringsorterna. Bland dessa orter finns enligt statskontoret också sådana, dit en regional administration kan förläggas vid en geografisk sektorisering. Statskontoret understryker dock alt man vid en fortsatt omlokalisering av central statlig verksamhet måste la hänsyn till den framtida utvecklingen av den regionala administrationen. Del finns annars risk för atl en fortsatt decentralisering blir styrande för denna utveckling i stället för tvärtom.

Enligt ERU redovisar delegationen två motiv för utlokalisering av statlig verksamhet, nämligen dels behov all dämpa storstädernas tillväxt, dels alt viss statlig verksamhet bör lokaliseras till skogslänen för alt reducera den regionala obalansen i fråga om tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Dessa bägge motiv bör enligt ERU särskiljas. Således bör en dämpning av storstädernas tillväxt i första hand ske till med dessa så likvärdiga regioner som möjligt. Ett mindre antal slorsladsalternaliv lorde därvid komma i fråga. För vissa av de utpekade orterna i skogslänen gäller att t. ex. transportförhållanden samt utbildning, förvärvsin-lensilet och åldersstruktur för arbetskraften på elt mycket påtagligt sätt skUjer sig från förhållandena i storstäderna. Vid en utflyttning tUl en del av orterna i skogslänen torde, mot denna bakgrund, de kortsiktiga samhällsekonomiska kostnaderna bli betydUgt större än vid ullokaUse-ring lUl storstadsallernativ. Enligt ERU:s bedömning är del nödvändigt atl koncentrera insatserna lUl få ulflyltningsorter för alt decentraliseringspolitiken skall bli framgångsrik. Vidare bör vid de definitiva loka-Hseringsbesluten hänsyn las till lokaliseringsorternas utbyggnadsbehov av samhällskapital. Hänsyn bör också tas till marksilualionen i dessa orter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län lar upp elt av delegationens huvudmo-

Prop. 1971: 29                                                        47

liv för utflyttning av statlig verksamhet från storstockholmsområdel, nämligen atl åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen. Vid fördelningen av de aktuella verksamheterna har delta motiv beaktats i alltför liten utsträckning. Således har huvudparten av arbetslUlfällena föreslagits läggas tUl orter som tycks ha goda förutsättningar atl växa av egen krafl. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Skogsstyrelsen instämmer i de av delegationen uppställda allmänna kraven på lokaliseringsorterna. Alt slorsladsalternativen oundgängUgen skall väljas på orter som ligger på betryggande avstånd från storstadsområdenas influens är dock diskutabelt. Detta får inte drivas tUl sin spets, exempelvis genom all förlägga skogshögskolan lill Umeå då jordbrukets övriga båda högskolor skall ligga i Uppsala.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att nästan hälften av arbetstillfällena enligt förslaget skall förläggas lill Norrköping och Gävle. Länsstyrelsen ifrågasätter om kravet på betryggande avstånd utanför de nuvarande storstadsområdenas influensfäll för alt uppnå en påtaglig avlastning av storstadsregionerna härigenom uppfylls. Med hänsyn tiU kommunikationernas utveckling bör en utflyttning kunna ske lUl orter som ligger längre bort från slorstockholmsregionen. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att såväl regionalpolitiska som samhällsekonomiska och sociala skäl talar för en lokalisering även till regionala lUlväxlcenlra — inle bara som elt nödvändigt undanlag i särskilda fall.

U 68 finner förslagel ligga i linje med riktlinjerna för utredningens arbete inom utbildningsplaneringen. Enligt U 68:s uppfattning föreUgger ett ömsesidigt beroende mellan lokalisering av högre utbUdning och andra åtgärder som skapar växtmöjligheter på de föreslagna orterna. Speciellt viktig för utbildningen är förekomsten av en differentierad arbetsmarknad. Statliga förvaltningsenheter kan på ett avgörande sätt bidra till en sådan differentiering. Liknande synpunkter framförs av universitetskanslersämbetet, som konstaterar att möjligheterna ökar för de studerande inom högre utbildning utanför storstadsområdena atl få arbete i sina hemregioner. Della bör dämpa utflyttningen av de bäst ulbUdade och därmed utarmningen av arbetskraften på de lokala arbetsmarknaderna. Vidare leder samspelet mellan lokaliseringen av utbildning och annan statlig verksamhet till att en prövning måste ske av förutsättningarna för högre utbildning på de orter som saknar sådan men som vid elt förverkligande av delegationens förslag avses utvecklas lill storstadsallernativ eller regionala centra.

Linjeflyg AB tror sig beträffande flygkommunikationerna kunna tiU-fredsställa behovet av snabba, bekväma och tiUgängliga förbindelser lill praktiskt laget alla delar av landet, liksom anslutningslinjerna till utri-keslinjerna.

Prop. 1971: 29                                                        48

Som tidigare nämnts för länsstyrelserna fram alternativa lokaliseringsorter. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län om inte Norrtälje bör kunna komma i fråga som lokaliseringsort.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller de särskilda förutsättningar som Uppsala har för lokalisering av viss statlig verksamhet och erinrar om de beslut i denna riktning som statsmakterna redan fallat. Lokalisering tUl Uppsala innebär enligt länsstyrelsen en reell avlastning av stockholmsområdet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner del obegripligt all huvudorterna EskUsluna, Västerås och Örebro fallit bort ur diskussionen. Länsstyrelsen erinrar om all länsstyrelserna i Mälarlänen sedan några år samarbetar i översiktliga planeringsfrågor för alt skapa livskraftiga sladsregioner. I sammanhanget framhålls Eskilstuna som lämplig lokaliseringsorl för ytterligare statlig verksamhet för alt bl. a. få liU slånd en förändring av stadens förhållandevis ensidiga näringsliv. Länsstyrelsen påpekar atl nyköpingsregionen också är lämplig lokaliseringsorl — främst för verksamheter som kan dra fördelar av en samlokalisering med AB Atomenergi.

Länsstyrelsen i Jönköpings län lämnar en utförlig redogörelse för de fördelar Jönköping kan erbjuda som lokaliseringsort. Länsstyrelsen föreslår atl lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen flyttas dit i första hand och all jordbruksnämnden och naturvårdsverket därefter i en senare etapp lokaliseras dit.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller all Växjö uppfyller de krav i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service osv. som delegationen ställt upp.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser det nödvändigt all slorsladsallerna-liven väljs ul på sådant sätt atl de får en någorlunda jämn spridning över landet. Länsstyrelsen kan inte godta att ingen ort tagits med i sydöstra Sverige och yrkar på en utflyttning av statlig förvaltning tUl Kalmar—Nybro—Emmaboda redan i första etappen.

Länsstyrelsen i Gollands län inser väl alt en utflyttning av statliga organ från huvudsladsområdel inle kan ske lill alla de områden, där detta ur regional synpunkt vore önskvärt. Länsstyrelsen hemsläller dock att möjligheten av en omlokalisering av statiiga verk och inrättningar lUl Golland måtte allvarligt omprövas.

Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar all av de föreslagna lokaliseringsorterna ingen ligger i Sydsverige och anser alt man vid del slutliga ställningstagandet i frågan bör ta hänsyn till Sydsveriges situation. Länsstyrelsen för fram Halmstad som lämplig lokaliseringsort.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser alt en satsning bl. a. på vissa slorsladsnära områden torde vara nödvändig om storstadsutvecklingen någorlunda    skall    kunna hämmas.    Trestad    (Trollhättan—Väners-

Prop. 1971: 29                                                        49

borg—Uddevalla) resp. Borås utgör lämpliga sådana alternativ. Länsstyrelsen kritiserar delegationen för atl ej tillräckligt ha analyserat vilka orter som skulle ha störst behov av atl erhålla central statlig förvaltning. Enligt länsstyrelsens mening bör vidare lokalisering av statlig verksamhet användas för all utveckla orter som har potenlieUa utvecklingsmöjligheter men strukturella näringslivsproblem. Länsstyrelsen lämnar en ingående redogörelse för bl. a. Borås näringslivsproblem och stadens möjligheter atl tjäna som lämplig lokaliseringsort för statiig verksamhet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län för fram Skövde som lokaliseringsort för den militära verksamhet delegationen föreslår förlagd lill Östersund. Del sker emeUertid främst för alt länsstyrelsen velat tillhandahålla ell bra alternativ om fackmässiga och praktiska synpunkter på ett avgörande sätt talar mol en lokalisering lill Östersund. Skövde anses klart uppfylla kraven på lämplig lokaliseringsorl.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar att den nu föreslagna utloka-liseringen till Karlstad kommer lill slånd, helst kompletterad med vissa närbesläktade institutioner. Denna utlokalisering bör betraktas som första etappen i utbyggnaden av en landsorlsdel för försvarels koncernledning.

Länsstyreben i Örebro län anser alt de orter utanför storstadsregionerna som nu har universitets- och högskoleutbildning saml regionsjukvård i första hand bör utgöra storstadsallernativ. De orter som enligt denna princip kommer i fråga är Linköping—-Norrköping, Örebro och Umeå. Storstadsallernativ som enligt länsstyrelsen i andra hand bör komma i fråga är orter som har universitetsfilialer men inte regionsjukvård, dvs. Växjö, Karlstad och i en framlid Sundsvall. Länsstyrelsen understryker all Örebro utgör ell reellt storstadsallernativ som bör bli lokaliseringsort för central statlig förvallning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser alt begränsningen av lokaliseringsorter är oacceptabel. Även Västerås borde ha kommit i fråga för lokalisering av statlig verksamhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår all förutom domänverket ytterUgare skogliga förvaltningsenheter saml skoglig utbildning och forskning lokaliseras lill Falun/Borlänge. Vidare föreslås all man överväger lokalisering av central militär förvaltning och mUilär specialutbildning dit.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser all delegationen i alltför liten utsträckning beaktat de positiva effekterna av en omlokalisering lill Östersund. De föreslagna lokaliseringarna av försvarets förvallningsskola och arméns tekniska skola lill Östersund finner länsstyrelsen vara klart otillräckliga. I första hand bör delegationens förslag på denna punkt kompletteras genom omlokalisering av ytterligare statlig verksamhet

Prop. 1971: 29                                                         50

och i andra hand genom en omfördelning av nu föreslagna myndigheter.

Länsstyrelsen i Västerbollens län anser all förutom Umeå även Skellefteå borde kommit i fråga. Länsstyrelsen pekar på atl Skellefteå har större antal tätorlsirmevånare än Östersund. Vidare har Skellefteå en extremt industridominerad arbetsmarknad under del atl Östersund, Umeå och Luleå redan har starka eller dominerande inslag av offentiig förvallning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om inle Luleå skulle kunna erbjuda TRU-kommittén ytterst goda lokaliseringsförulsäll-ningar. Delta förutsätter dock all Umeå kompenseras för bortfallet med annan verksamhet av minst samma omfattning. Norrbotten och Väster-bollen representerar nämligen tillsammans den mest accentuerade regionalpolitiska problematiken. Länsstyrelsen anser därför all större insatser kunde komma de nordligaste länen tUl del på bekostnad av områden i mellersta Sverige där arbetsmarknadssituationen i stort uppvisar kännetecken på överhettning.

Förslag till omlokalisering

De myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar i allmänhet delegationens uttalanden rörande angelägenheten av att vidta åtgärder för atl dämpa expansionen i storstockholmsområdel. Däremot ställer sig så gott som alla avvisande tiU en utflyttning av det egna verket.

Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, avstyrker varje omlokalisering av laboratoriet och berör överhuvudtaget ej Linköping som lokaliseringsort.

Laboratoriet framhåller all frågan om SKL:s lokalisering år 1964 var föremål för statsmakternas prövning med resultat all SKL förlades till stockholmsområdet med hänsyn främst till polisskolans behov av lärare i kriminalteknik. När del gäller de administrativa frågorna delar SKL delegationens uppfattning atl laboratoriet kan förläggas tiU annan ort än rikspolisslyrelsen. Däremot skulle snabbheten och smidigheten i samverkan med rikspolisslyrelsen lill stor del gå förlorad. Delegationen har dock enligt SKL inte insett arten och vidden av den samverkan som SKL har med rikspolisstyrelsen vad avser styrelsens operativa arbete och undervisningsverksamhet.

SKL framhåller att brottslighetens starka koncentration lill slorstockholmsområdet motiverar alt SKL är lokaliserat dit eftersom polis- och åklagarmyndigheternas krav på kriminalteknisk laboratorieexperlis är störst där.

SKL påpekar att polisskolan har behov av lärarkrafter från SKL liksom laboratoriet självt har ell sakligt intresse av all medverka vid un-

Prop. 1971: 29                                                        51

dervisningen av polismän. Eftersom polisskolan är belägen inom storstockholmsområdel (Solna och Ulriksdal) anser sig SKL efter en utflyttning till Linköping inle kunna liUhandagå med lärarkrafter i någon nämnvärd utsträckning på grund av den aUl för stora tidsspillan som skulle uppkomma. Härtill kommer alt en del av ifrågavarande undervisning måste ske inom laboratoriets lokaler på de olika specialsektionerna. En utflyttning skulle enligt SKL i praktiken omöjliggöra dess samverkan med polisskolan.

SKL anser sig ha ett ständigt behov av kontakter med olika special-institutioner, framför allt inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Linköping anses inle kunna uppvisa samma rika spektram av specialinstitulioner som stockholmsområdet. De tidigare talrika kontakterna med statens rätlskemiska laboratorium har enligt SKL förändrats markant sedan hösten 1969, då SKL överlog de kriminaltekniska blod-gruppsbestämningarna från rätlskemiska laboratoriet. Övriga kontakter med delta laboratorium avser kemiska frågeställningar, men dessa kontakter är enligt SKL för närvarande sporadiska och icke av sådan natur atl de kan ha betydelse för en omlokalisering av SKL till samma ort som rätlskemiska laboratoriet.

En enkät bland samtliga anställda visar enligt SKL alt endast 15 o/o är viUiga alt följa med vid en utflyttning tUl Linköping. Av återstoden torde många tvingas flytta mol sin vilja, eftersom en stor del av den handläggande personalen har tjänster som är mycket specialiserade inom arbetsområden som inte förekommer inom något annat statligt eller privat organ. De speciella arbetsuppgifterna inom SKL anses vidare leda lUl svårigheter med rekrytering och utbildning av ny personal.

SKL framhåller också all den lokaliseringspolitiska effekten skulle bli blygsam genom utflyttning av 58 anstäUda.

Rikspolisstyrelsen, som är chefsmyndighet för SKL, framhåller att del vid en utflyttning av laboratoriet till Linköping kan uppslå en viss försening av undersökningar som härrör från storstockholmsområdel i förhållande lill nuläget. Styrelsen anser dock att det i samband med undersökningar som kräver omedelbart besked föreligger goda möjligheter alt snabbt transportera material dit, t. ex. med bil, helUcopter eller

flyg-Vid en ulflyllning av SKL kan del enligt rikspolisstyrelsen uppstå vissa svårigheter beträffande den undervisning som bedrivs vid polisskolan av befattningshavare från SKL. Genom omläggning och koncentration av denna undervisning torde det enligt styrelsen dock bli möjligt all väsentligt reducera olägenheterna av alt SKL och polisskolan ligger på olika orter.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning kräver vare sig behovet av kontakter mellan SKL och styrelsen, polisskolans behov av lärare från SKL eller laboratoriets kriminaltekniska undersökningar att SKL med nöd-

Prop. 1971: 29                                                        52

vändighet är lokaliserat till stockholmsområdet. En omlokalisering av SKL tiU Linköping skulle visserligen medföra vissa ölägenheter. Styrelsen anser dock inte dessa olägenheter vara av den omfattningen alt del bör hindra en omlokalisering om en sådan ur vidare synpunkter anses angelägen.

SR framhåUer betydelsen för laboratoriets verksamhet och för polisväsendets funktionsduglighet av den undervisning som bedrivs vid polisskolan. Vidare ifrågasätter SR om svårigheterna vid en utflyttning av laboratoriet är överkomliga. Den av omlokaliseringen orsakade avlapp-ningen av kvalificerad personal anses få icke acceptabla konsekvenser.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker och anser all en utflyttning av SKL skulle få en ur forskningens synpunkt mycket negativ effekt.

Statens rättskemiska laboratorium. Laboratoriet framhåUer att det planeras en utredning om dess framtida organisation och arbetsuppgifter varför det för närvarande inle är lämpligt med en flyttning. Både kemiska avdelningen och blodgruppsserologiska avdelningen framhåller behovet av nära kontakter med till karolinska institutet hörande kliniker och anser att möjligheterna liU vetenskapliga kontakter skulle försämras vid eventuell flyttning tUl annan ort. Vid laboratoriet bedrivs intern utbUdning i avancerad blodgruppsserologi. Svårigheten alt rekrytera personal uppges sedan länge ha varit stor på grand av den specialiserade verksamheten och dålig lokalsituation. Flyttning till en landsortsstad skulle ytterligare skärpa svårigheterna att anställa kvalificerad personal. Av avdelningens personal beräknas ca 3/4 sluta vid eventuell utflyttning av laboratoriet, därav en stor del av den mest kompetenta personalen. Anställning av personal från Linköping skulle enligt avdelningen kräva att denna under elt tiU två år före flyttningen arbetar i Stockholm under ledning av erfaren personal. En sådan ordning anses lokalsituationen inte medge.

EiUigt sociabtyrelsen bör man inte nu la ställning tUl förslaget om en omlokalisering av rätlskemiska laboratoriet. Styrelsen finner del angeläget att först göra en planerad översyn av bl. a. rätlskemiska laboratoriets organisation. Bl. a. skulle övervägas om laboratoriets båda avdelningar även i fortsättningen bör hållas samman.

Socialstyrelsen framhåller också särskUl den stora betydelsen för rätlskemiska laboratoriet av samarbetet med karolinska sjukhuset och olika specialinstitutioner i Stockholm. För laboratoriets kemiska avdelning är ett nära samarbete med karolinska institutet oundgängligen nödvändigt. Motsvarande möjhgheter tUl samarbete inom olika verksamhetsområden kan inle erhållas i Linköping, om inle högskolenheten där förses med speciell kapacitet på ifrågavarande vetenskapliga områden.

Prop. 1971: 29                                                        53

Statens invandrarverk. Verket anser det otänkbart alt beslut om utflyttning skulle kunna fattas på grandval av del nu föreUggande utredningsmaterialet och föreslår alt verket hänförs lill den grupp, som delegationen avser all granska ytterligare. Verket framhåller alt de motiv delegationen fört fram för alt vissa verk inle borde flyttas utanför storstockholmsområdel, nämligen omfattningen och inriktningen av kontakterna med andra myndigheter, organisationer, institutioner och förelag är giltiga för invandrarverket. Det åligger invandrarverket atl bl. a. svara för en samordning av olika myndigheters åtgärder för all främja utlänningars anpassning. Till verket har knutits experter från bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, försvarsstaben, rikspolisstyrelsen, utrikesdepartementet, landstingsförbundet och kommunförbundet. Verket framhåller vidare den särskilda betydelsen av kontakter med arbetsmarknadens organisationer.

Som motiv mot en omlokalisering av verket åberopas vidare bl. a. pågående utredningar. Invandrarutredningen utreder anpassningsåtgärdernas fortsatta och framlida inriktning. Även resultatet av utlänningsutredningens arbete uppges kunna påverka invandrarverkets organisation.

En utflyttning skulle vidare medföra risker för en på sikt försämrad situation för invandrarna genom all verket förlorar underlaget för an-passningsåtgärderna. Närmare en tredjedel av samtiiga utiänningar i landet vistas i storstockholmsområdel. Stockholm är också centrum för invandrarnas organisationer.

Verket erinrar också om atl utlänningsnämnden är knuten lill verket. Nämnden sammanträder normalt minst en gång per vecka. Två tjänstemän hos verket är föredragande i nämnden. Om utlänningsnämndens kansli vid en omlokalisering av invandrarverket skulle stanna kvar i Stockholm, fordras enligt verket en omorganisation så all nämndens kansli blir en självständig myndighet.

Bland andra kontakter nämner verket samarbete med invandrartidningen och den för tidningen och verket gemensamma språkseklionen. För språksektionen anses det inte vara möjligt alt i Norrköping få tillgång till de kvalificerade specialister på ovanliga språk, som behöver anlitas med kort varsel.

Verket uppger alt 75 0/0 av de anställda förklarat alt de inte kommer att flytta med till Norrköping. De flesta har som skäl angett makes/makas arbete i Stockholm eller atl de har omvårdnaden av någon som inle kan flytta från Stockholm. 12 0/0 uppges vara beredda flytta till Norrköping på vissa villkor. Verket pekar mol bakgrunden av personalens inställning på de svårigheter elt beslut om omlokalisering kan medföra för verket.

SACO-medlemmarna vid verket anför med verket likartade synpunkter, vilka bifogats till SACO:s yttrande.

LO anser att invandrarverket är en myndighet som kräver kontakt

Prop. 1971: 29                                                         54

med organisationer i Stockholm. En utflyttning skulle enligt LO avsevärt försvåra möjligheterna tUl snabba kontakter mellan verket och organisationerna, vUket LO anser vara nödvändigt vid de ömtåliga beslut som ofta snabbt måste fattas. Även länsstyrelsen i Västmanlands län är med hänsyn lill verkels kontaktbehov med arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och regeringen tveksam till utflyttning.

Som altemativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Kalmar län fram Kalmar.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, finner del visserligen fördelaktigt med samlokalisering av institutet, luftfartsverket, sjöfartsverket och statens institut för byggnadsforskning men framhåller alt institutet har ett omfattande kontaktbehov med en lång rad myndigheter, som inle föreslagits omlokaliserade tUI Norrköping. Bl. a. nämns omfattande kontakter med militära vädertjänstens centralorgan. En ulflyllning av SMHI skulle skapa en rad problem härvidlag. Institutet skulle inle kunna disponera militärassistenten i samma omfattning som nu. Vidare skulle samarbetet beträffande observationer, telekommunikationer, metodutveckling och utbildning av meteorologer försvåras.

Vad gäUer den aUmänna väderljänsten och Sveriges Radios förmedling av väderprognoser framhåller institutet att en omlokalisering inle medför några större problem för ljudradions vidkommande. I fråga om TV lorde vissa svårigheter uppslå, men eftersom en ny TV-studio planeras i Norrköping anses dessa svårigheter i första hand bli av samordnings- och teleteknisk natur.

Beträffande telekommunikationerna påpekar SMHI all man träffat avtal med televerket om förhyrning av viss del av televerkets anläggning för automatisk telegramförmedling (televäxeln ATESTO). Institutets anknytning till denna televäxel kommer att ske med en terminalanläggning i institutets lokaler. En flyttning av denna terminal lill Norrköping väntas enligt inslilulel inle medföra några problem frånsett höjda årliga avgifter tUl följd av längre överföringslinjer. Däremot väntas en utflyttning till nya och för ändamålet specielll anpassade lokaler kunna leda till en effektivare och mera rationell funktion på telekommunikationsområdet.

Den hydrologiska och oceanografiska verksamheten, som lill största delen är av uppdragskaraklär, kommer enligt institutet atl bli lidande på en utflyttning på grund av försämrade kontakter med uppdragsgivarna. Vidare anses denna verksamhet komma atl reduceras genom försämrade konkurrensvUlkor gentemot privata konsultfirmor.

Institutet understryker också betydelsen av de möjligheter lill undervisning som meteorologer och hydrologer har genom närheten till universiteten i Stockholm och Uppsala. Dessutom pågår bl. a. forsknings-

Prop. 1971: 29                                                        55

projekt som är av utomordentligt stor betydelse för såväl institutet som Stockholms universitet.

Institutet anser att riksdagens eventuella beslut om omlokalisering av SMHI kommer all baseras på myckel ofullständiga kunskaper om de kostnader som krävs för all en omlokaUsering kan genomföras med bibehållen kvalitet på verksamheten. De nu överblickbara kostnaderna uppskattas för institutets del tiU ca 4 milj. kr. för engångsutgifter och i runt tal lill 2 mUj. kr. per år för ökade driftkostnader. Härtill kommer kostnader för nybygge, dubblering av datamaskinverksamheten och för planeringsarbetet.

Om utlokalisering lill några av de föreslagna orterna skall genomföras är Norrköping den bästa. SMHI uppställer dock vissa krav för att acceptera Norrköping som lokaliseringsorl, bl. a. atl en nybyggnad ställs lill förfogande och atl extra anslag anvisas för dubblering av datamaskintid m. m. Inslilulel påpekar all lämplig tomt för inslilulel redan undersökts.

En enkätundersökning visar alt 21 »/o av de anställda följer med inslilulel, medan 33 o/q anser sig inte kunna eller vUja flytta med. Institutet räknar dock med alt övervägande antalet meleorologer och meleorolog-assistenler i vädertjänst kommer att flytta med. Avgången bland hydrologer och ingenjörer i hydrologisk och oceanografisk verksamhet beräknas dock bli större. Största avgången torde ske bland karlbiträden, tele-prinlerbilräden och dataoperalörer.

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, erinrar om sitt förslag tUl slutiig organisation av den mUitära vädertjänsten. FRI framhåller alt en bättre samordning av resurserna för den mUitära och civUa väderljänsten på sikt bör kunna ge inle oväsentiiga besparingar. I samband med omlokalisering av SMHI bör man därför la upp frågan om alt förlägga även militära vädertjänstens centralorgan lill Norrköping.

Sveriges Radio anför liksom SMHI all en omlokalisering av institutet lill Norrköping inle medför några större problem för ljudradion. I fråga om TV framhålls alt Sveriges Radio planerar under de närmaste två åren låta uppföra elt radio- och TV-hus, som bl. a. kommer atl innehålla en mindre TV-sludio med erforderliga resurser för produktion även av väderrapporter. Sveriges Radio räknar dock med vissa kostnadsökningar för länkförbindelser mellan Norrköping och Stockholm. Televerket påpekar behovet av nära samarbete med täta personliga kontakter mellan verket och institutet. SACO-föreningen vid SMHI framhåller att trots all SMHI fått en relativt fördelaktig placeringsorl är endast en liten del av föreningens medlemmar direkt positiva till en utflyttning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om alt SMHI har ell nära samarbete med olika forskningsinstitutioner. En flyttning av SMHI skulle enligt rådet starkt försvåra delta och nödvändiggöra lill-

Prop. 1971: 29                                                         56

skapandet av forskningsresurser särskUl i meteorologi och hydrologi inom Norrköping—Linköping-regionen.

Som alternativ liU att förlägga SMHI i Norrköping för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fram Trestad (Vänersborg—Trollhällan—Uddevalla) medan länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår Jönköping.

Luftfartsverket. Luftfartsverket, som avstyrker omlokalisering av verket, framhåller ett flertal skäl för att stanna kvar i Stockholm. Om beslut om omlokalisering ändå fattas kan verket acceptera Norrköping som lokaliseringsort.

Sedan år 1966 pågår en utredning angående trafikledningens och den radiotekniska tjänstens framtida organisation. Innan denna och därmed sammanhängande organisatoriska frågor blivit lösta är det enligt luftfartsverket inte möjligt all mera noggrant ange hur dessa lösningar inverkar på luftfarlsinspeklionens verksamhet. Verket framhåller, med hänsyn tUl luftfarlsinspeklionens arbetsuppgifter och den snabba utvecklingen på området, betydelsen av att tjänstemännen har en levande kontakt med den kvalificerade delen av luftfarten. Som exempel nämner verket allt mer förfinade och komplicerade hjälpmedel för inslrumenllandning samt simulatorulbildning av flygande personal. Om de tjänslemän som skall kontrollera och delvis styra denna utveckling placeras så atl de ej får verka i daglig nära kontakt med en stor flygplats och befintlig simulaloratrustning blir risken betydande alt de ställs vid sidan av utvecklingen. Luftfartsverket erinrar också om lufl-fartsinspeklionens funktion som tiUståndsgivande myndighet. Verket anser det uppenbart att en flyttning av luflfartsinspektionen till Norrköping skulle innebära en försämring inle endast för de personer och företag, som finns i stockholmsområdet, ulan även för huvuddelen av de personer och förelag, som finns i landsorlen och som söker kontakt med inspektionen vid besök i Stockholm.

Luftfartsverket erinrar vidare om alt de luflfarlspolitiska arbetsuppgifter, som handläggs av verkels ulrUcessektion, kräver personliga kontakter med kommunikations- och utrikesdepartementen samt SAS' utrikespolitiska avdelning. TiU dessa arbetsuppgifter hör bl. a. frågor om bilaterala luftfarlsavlal, trafiktillstånd för svenska och utiändska linjeföretag och pool-avtal. Vidare åberopas kontakter med flygföretag och researrangörer i ärenden rörande charlerlrafik. Ulrikesseklionens ansvar för det skandinaviska samarbetet på luftfartens område skulle enligt luftfartsverket således försvåras om sektionen — tiU skiUnad från motsvarande organ i Danmark och Norge — inte lokaUserades till huvudstaden.

Inom driflavddningen finns enligt verket flera arbetsuppgifter som bör Ugga kvar i stockholmsområdet.

Luftfartsverket understryker således alt en stor del av dess central-

Prop. 1971: 29                                                        57

förvaltning bör ligga kvar i Stockholm. Återstående delar av cenlralförvallningen utgör enligt verket serviceorgan i vidsträckt mening även för luflfartsinspektionen och torde svårligen kunna sköta denna service från Norrköping.

Luftfartsverket redovisar en enkät som visar att 28 0/0 av personalen kan tänka sig utflyttning, medan 510/0 inle önskar flytta under några förhållanden. Mest negativa tUl ulflyllnuig synes personal i lägre lönegrader vara. Av handläggande personal är enligt verket 49 personer negativa till flyttning. Åtskilliga av dessa uppges bekläda nyckelposter. Luftfartsverket anser sig därför vid en utflyttning bli stäUd inför stora svårigheter all behålla eller få den kvalificerade och specialutbildade personal som krävs för att verket skall kunna fungera väl.

Luftfartsverket har bUagl elt yttrande från SAS, i vilket SAS bestämt avstyrker en eventueU utflyttning av verkels centralförvallning. SAS anser alt en utflyttning av luftfartsverkets centralförvallning kan befaras medföra en oacceptabel situation genom alt samordning, informationsutbyte och gemensamt beslutsfattande väsentligen försvåras och fördyras. Linjeflyg AB bedömer en utiokalisering som en begränsande faktor för elt effektivt samarbete, medan arbetarskyddsstyrelsen inte har någon erinran.

Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår Jönköping som alternativ förläggningsort och åberopar bl. a. alt orten i fråga har elt förmånligt läge när det gäller utlandsförbindelsema.

Sjöfartsverket. Sjöfartsverket framhåller en rad ölägenheter vid en eventuell omlokalisering av dess centralförvallning. Skulle statsmakterna likväl besluta om utflyttning av verket anses Norrköping vara den lokaliseringsort som innebär de minsta olägenheterna.

Sjöfartsverket framhåller att verket redan är starkt decentraliserat och fördelar sig över så gott som hela landet. Antalet anställda uppgår till ca 1 500, varav endast 290 är stationerade i Stockholm. Vidare påpekas alt verkets mycket speciella och mångskiftande arbetsuppgifter och frågornas internationella karaktär skapar ett kontaktbehov med departement och andra myndigheter saml sjöfartsnäringen liksom med tillverkare och leverantörer av speciell materiel och utrustning för sjöfartens bedrivande. Ett speciellt starkt kontaktbehov föreligger enligt verket i fråga om den verksamhet som rör säkerhetsanordningarna på farledsområdet. Vidare måste kontakt hållas med andra myndigheter saml med rederier och varv beträffande allmänna säkerhetskrav vid konstruktion, utrustning, handhavande och bemanning av de svenska handelsfartygen. Kontakterna på della område omfattar också de om-bordanslälldas organisationer. Sjöfartens intressenter är i stor utsträckning lokaliserade till Stockholm men även lill Göteborg.

En utflyttning från stockholmsområdet kan enligt verket medföra

Prop. 1971: 29                                                        58

störningar i de etablerade kontakterna som gör del nödvändigt all ha vissa arbetsenheter för kontaktverksamheten kvar i Stockholm.

Sjöfartsverket framhåller också ölägenheter från rekryteringssyn-punkt om verket tvingas flytta. En stor del av personalen är specialut-bUdad och på grund av verkets mångskiftande aktiviteter finns ell begränsat antal befattningshavare inom varje verksamhetsområde. Nyanställningar och vidareutbUdning av personal kommer enligt verket atl medföra betydande övergångssvårigheter under flera år.

Inom sjöfartsverket pågår en översyn av verkels regionala och lokala organisation. Verket anser att denna översyn, som kan komma alt påverka även centralförvallningens organisation och verksamhet, bör slutföras innan slutiig ställning tas till frågan om eventuell omlokalisering av cenlralförvallningen. Med hänsyn härtill anser verket all en eventuell utflyttning bör anslå till senare delen av 1970-talel.

SR framhåUer atl del inom sjöfartsverket finns en mycket stark personalopinion mol utflyttning. Klara behov föreligger av samarbete med ett antal myndigheter och företag i stockholmsområdet. Vidare försvåras elt tillfredsställande fullföljande av del inledda rationaliseringsarbelet av en utflyttning och av den personalavlappning, som kan bli följden härav. Arbetarskyddsstyrelsen har ingen erinran mol omlokaliseringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt praktiska skäl talar mot all sjöfartsverket lokaliseras lill Norrköping. Med hänsyn bl.a. lill atl sjöfartsnäringens huvudorganisationer redan.finns i Göteborg bör sjöfartsverket enligt länsstyrelsens mening också förläggas till Göteborg eller ort i dess närhet.

Sveriges Redareförening motsätter sig bestämt en förläggning av sjöfartsverkets centralförvallning till annan stad än Stockholm eller Göteborg.

Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvårdsstyrelsens majoritet avstyrker förslaget om utflyttning. Om styrelsen skulle omfattas av ett lokaliseringsbeslul synes Norrköping vara en lämplig lokaliseringsorl. Två ledamöter i styrelsen vill inte motsätta sig utflyttning lill Norrköping under föratsättning alt sådana åtgärder vidtas alt kriminalvården ej försvagas och all personalens intressen tillgodoses.

Kriminalvårdsstyrelsen anser all del finns anledning att räkna med en framtida integrering av samhällets insatser på olika vårdområden. Kontakterna på olika nivåer mellan kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen anses bli allt viktigare. Del är enligt kriminalvårdsstyrelsen motiverat alt här tala om elt vårdblock som inle bör splittras geografiskt. Styrelsen redovisar omfattningen av kontakterna med andra myndigheter. Sålunda uppskattas vård- och lillsynsavdelningens sammanträffanden med vardera arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen till en gång per

Prop. 1971: 29                                                        59

månad. Arbets- och utbildningsavdelningen beräknas sammanträffa med arbetsmarknadsstyrelsen två gånger och vardera skolöverstyrelsen och socialstyrelsen en gång per månad.

Vidare har styrelsen beräknat all en ulflyllning lill Norrköping skulle medföra ett ökat resebebov för generaldirektören och överdirektören på ca 25 0/0 av tjänstetiden och för de chefer som är direkt underställda verksledningen till 1520 0/0.

Kriminalvårdsstyrelsen erinrar om alt styrelsen svarar för utbildning även för andra myndigheter saml alt styrelsen bedriver en omfattande central kursverksamhet. Således handhar styrelsen den av vårdulbild-ningsnämnden ledda gemensamma utbildningen av vårdpersonal vid fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Även i delta sammanhang kommer en omlokalisering enligt styrelsen all medföra kostnadsökningar och särskUda problem.

Vid en personalenkät har 18 0/0 förklarat sig positiva lill utflyttning medan 82 0/0 är negativa. Av de som är negativa har dock ca 40 0/0 förklarat sig komma atl följa med vid utflyttning.

En minoritet inom statskontoret anser atl beslut om utflyttning av kriminalvårdsstyrelsen bör anstå. Som motiv härför anförs att man först bör se över arbetsfördelningen mellan de centrala, regionala och lokala instanserna. Möjligheterna för en partiell decentralisering av kriminalvårdsstyrelsens verksamhet till främst regionala led betecknar minoriteten som goda. Vidare anses möjligheterna till en närmare integration mellan kriminalvårdens verksamhet och andra angränsande områden, främst socialstjTelsens och arbetsmarknadsstyrelsens, böra undersökas. Enligt minoriteten kan en önskvärd samordning meUan olika vårdinsatser allvarligt fördröjas eller förhindras genom en utflyttning enligt delegationens förslag.

Sammanläggningsdelegerade i Norrtälje kommun anser all möjligheterna all lokalisera kriminalvårdsstyrelsen till Norrtälje bör utredas. Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om inte kriminalvårdsstyrelsen borde lokaliseras till Kalmar—Nybro—Emmaboda-regionen.

Statens institut för byggnadsforskning. Institutet framhåUer all det spelar en allt mer framträdande roll som statiigt expertorgan för de myndigheter och departement som verkar inom byggnadsområdel. Institutet är nämligen det enda forskningsorgan som arbetar över hela byggområdet. Denna experluppgifl fullföljs genom täta personkontakter. Bland mottagare nämns inrikesdepartementet, planverket, bostads-styrelsen och byggnadsstyrelsen. En annan typ av kontakter är de vetenskapliga och arbelslekniska kontakterna med bl. a. statistiska centralbyrån, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten. Institutet framhåller också samverkan med byggforskningsrådet. Tillsammans med rådet har institutet en informationsavdelning och ett in-

Prop. 1971: 29                                                        60

temationellt sekretariat. Vidare har institutet nära samarbete med rådet när det gäller programarbete för forskning inom det gemensamma arbetsfältet.

Institutet påpekar all det troligen är elt av de mest Ivärfackligl sammansatta forskningsorganen i landet. Della ställer speciella krav på forskningsmiljöns bredd på den ort där institutei är verksamt.

Vid en intervjuundersökning bland personalen har 16 o/o av de anställda förklarat sig vUliga alt flytta, medan 60 o/o avser att stanna kvar i Stockholm. Av de 21 högst avlönade anser sig endasl tre kunna flytta. Mest benägna alt flytta är akademiker med lägre examen, medan akademiker med högsta examina är mest benägna alt stanna. Ungefär hälften av de anställda är kvinnor. Dessa är mer benägna atl stanna i Stockholm är de manliga anställda.

Institutet anser all det inle går atl flytta institutet med bibehållande av den forskningsinriktning och den funktion institutet har i ett komplicerat samspel med myndigheter, utbildningsanstalter, intresseorganisationer och andra organ inom byggområdet. De organ som nu utnyttjar institutets tjänster kommer troligen att bygga upp enheter som fuUgör vissa av institutets nuvarande funktioner. Ett genomförande av delegationens förslag skulle enligt institutet således snarast innebära ett nedläggande av det nuvarande institutet och ell uppbyggande av elt nytt institut, som med föreslagen lokalisering måste få annan inriktning.

Institutet påpekar slutligen atl av de organ som föreslås bli omlokaliserade tillsammans med institutet inle finns något som har samma direkta anknytning till samhällsplanerings- och husbyggnadsfrågor som inslilulel. Det är enligt institutets mening inle rimligt alt se institutet isolerat från den grupp av myndigheter som institutet har mest kontakter med, nämligen planverket, bostadsstyrelsen, naturvårdsverket och vägverket. Frågan om institutets lokalisering bör därför anslå i avvaktan på eventuellt beslut om omlokalisering av dessa myndigheter.

Statens råd för byggnadsforskning anför all det mest svårlösta problemet vid uppbyggnaden av statens institut för byggnadsforskning har varit atl rekrytera kvalificerad forskningspersonal. Det viktigaste kriteriet vid val av lokaliseringsort för institutet blir därför att den har en sådan vetenskaplig miljö alt goda forskare inom institutets hela ämnesområde kan rekryteras tUl institutet. Utanför Stockholm är detta för närvarande endast fallet i Lund och Göteborg. Vidare behöver institutet nära kontakter med ämbetsverk och departement samt med rådet som är huvudsaklig anslagsgivare. Ytterligare är ell flertal uppgifter när det gäller internationeUt samarbete knutna tiU institutet. Sålunda har dit förlagts ett för byggforskningen gemensamt internationeUt sekretariat. Rådet avstyrker därför att institutet förläggs till Norrköping. Om förslaget lill omlokalisering genomförs så torde det föranleda en omprövning från rådels sida både av institutets omfattning och dess inriktning.

Prop. 1971: 29 61

Värnpliktsverket. Värnpliktsverket avstyrker bestämt den föreslagna omlokaliseringen. Skulle flyttning ändå beslutas är Karlstad enligt verkets mening den enda av de föreslagna lokaliseringsorterna som kan godtas.

Som motiv för sitt avstyrkande åberopar värnpliktsverket främst kontaktbehov med ett flertal myndigheter som delegationen ansett bör ligga kvar i Stockholm. I enlighet med delegationens principer anser verket därför atl del alltjämt bör vara lokaliserat lUl slorstockholmsområdet. Sålunda har verket i fråga om anstånds- och uppskovsärenden nära samarbete med främst arbetsmarknadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, kommunikalionsverken och socialstyrelsen. I registreringsfrågor sker elt nära samarbete med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (numera riksskatteverket). Vidare förekommer omfattande kontakter med ÖB och försvarsgrenscheferna.

Värnpliktsverket vitsordar behovet av samarbete med försvarels sjukvårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet, vilka också föreslagits omlokaliserade tiU Karlstad. Detta har dock ändrat karaktär sedan del nya inskrivningssystemet etablerats och kan därför inte motivera omflyttning för samlokalisering.

Vämpliktsverket anser vidare att en flyttning av verkets huvudkontor med dess drygt 50-lal anställda inle kan vara av avgörande betydelse ur lokaliseringssynpunkt, i synnerhet som omflyttningen beräknas medföra varaktig ökning av verkets omkostnader.

Överbefälhavaren understryker starkt samarbelsbehovel inom försvarssektom och totalförsvaret. ÖB biträds av ett flertal s. k. centrala staber och förvaltningar, vilka är i storl sett desamma som vid krig eller krigsfara ingår i "högkvarteret". I delta ingår bl. a. värnplikts-verket. ÖB anser inte att värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet och försvarels sjukvårdsstyrelse har några sådana inbördes omfattande och intima kontakter som delegationen ansett.

ÖB anser atl värnpliktsverket kan flyttas ut från storstockholmsområdel och atl Karlstad kan godtas som lokaliseringsort. ÖB anser dock all del krävs ytterligare utredning om kostnaderna, arbetsformerna och valet av lokaliseringsorl.

Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar alt verket har en omfattande ADB-baserad regislreringsverksamhet som bl. a. bygger på löpande aviseringar från länsstyrelsernas datakontor. En centralisering av folkbokföringen kan komma alt påverka verkets regislreringsverksamhet. Försvarets rationaliseringsinstitut aiiser det vara svårt att nu överblicka hur en förflyttning av vämpliktsverket kan återverka på behov och uppbyggnad av dataöverföringssystem. Institutet har emenertid inte funnit alt dessa omständigheter skulle tala mot föreslagen omlokalisering. Inte heller har institutet funnit vägande skäl tala mot Karlstad som

Prop. 1971: 29                                                                        62

lokaliseringsorl. SR ställer sig avvisande till utflyttning med hänvisning tUl samarbetsbehovet med myndigheter som stannar kvar i Slodcholm.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser alt Skövde erbjuder påtagliga fördelar framför Karlstad för vämpliktsverket, mUilärpsykologiska institutet och försvarets sjukvårdsstyrelse. Möjligheterna till kontakter med olika slags försvarsverksamhet är långt större i Skövde.

Militärpsykologiska institutet, MPI, avstyrker såväl omlokalisering över huvud laget som Karlstad som lokaliseringsorl.

MPI framhåller atl relationerna mellan institutet å ena sidan och vämpliktsverket och försvarels sjukvårdsstyrelse å den andra sidan inte är av den art eller omfattning alt de motiverar en utflyttning av MPI från Stockholm och samlokalisering med båda eller endera av dessa andra myndigheter. Dessutom är MPI för litet för alt ifrågakomma för ulflyllning.

Avgörande för lokaliseringen är i stället del omfattande kontaktbehov som föreligger i institutets forskningsverksamhet, där närheten till försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt är mycket viktig, och i den omfattande konsultations- och rådgivningsverksamhet, som utövas gentemot i första hand försvarets centrala staber.

Mot en utflyttning anser MPI också de överväganden och förslag tala som gjorts av 1969 års försvarsforskningsutredning i dess betänkande rörande forskning för försvarssektorn. Resultatet av denna utrednings fortsalla arbete väntas ge ytterligare elt betydelsefullt underlag för bedömningen av lokaliseringsfrågan för MPI.

Beträffande personalens inställning till utflyttning visar en enkät bland den fast anställda personalen alt 17 anstäUda förklarat sig inte komma alt flytta med lill Karlstad, medan 8 beräknas flytta med.

Liksom i fråga om vämpliktsverket är överbefälhavaren av den meningen alt MPI kan flyttas ul från storstockholmsområdel. Även beträffande MPI förordar ÖB ytterligare utredning om kostnaderna och arbetsformerna. Vad gäller lokaliseringsorlen är ÖB tveksam om Karlstad är den lämpligaste men ullalar all orten möjligen kan godtas på lång sikt. Försvarets rationaliseringsinstitut har ingen erinran mot atl MPI lokaliseras lill Karlstad men framhåller all MPI:s rekryteringsmöjligheter kan påverkas av all högskoleenheten i Karlstad f. n. inte omfattar utbUdning i psykologi. SR ställer sig också beträffande MPI avvisande lill utflyttning med hänsyn lill samarbelsbehovel med myndigheter som stannar kvar i Stockholm.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser atl MPI bör lokaliseras till Skövde.

Försvarets sjukvårdsstyrelse. Styrelsen ställer sig avvisande lill omlokalisering och kan varken godla Karlstad eUer någon annan av lokaliseringsorterna.

Prop. 1971: 29                                                        63

Styrelsen erinrar om den omorganisation rörande ledningen för mUi-lärsjukvården som genomfördes år 1969. Omorganisationen innebar alt ledningsresurserna för hälso- och sjukvården koncentrerades lill sjukvårdsstyrelsen som också fick ansvaret för djurhälsovården och djursjukvården inom krigsmaklen. Styrelsen understryker behovet av elt intimt och nära nog dagligt samarbete med försvarsgrensstaberaa och försvarsstaben. Kommer en omlokalisering lill slånd följer därav enligt sjukvårdsstyrelsen en återgång till den uppgiftsfördelning och de organisationsformer som gäUde före den 1 juli 1969. En sådan tillbakagång är enligt styrelsen varken rationell eller ekonomiskt försvarbar.

Den nya organisationen innebar också alt fält- och marinläkarkårerna, läkarna inom flygvapnet saml fällvelerinärkåren sammanfördes lill en gemensam personalkår, försvarets medicinalkår. Chef för kåren är verkschefen i sjukvårdsstyrelsen som i denna egenskap lyder under ÖB. Sjukvårdsstyrelsen framhåller atl behovet av nära kontakt mellan medicinalkårexpeditionen och såväl försvarsstaben som försvarsgrens-staberna är uppenbart. Medicinalkårchefen har elt särskilt stabsorgan, medicinalkårexpeditionen, som ingår i sjukvårdsstyrelsen. Lokaliseras sjukvårdsstyrelsen utanför stockholmsregionen lorde det enligt styrelsen bli nödvändigt atl ompröva bl. a. medidnalkårexpeditionens organisationstillhörighet.

Sjukvårdsstyrelsen är vidare chefsmyndighet för mililärapoteket. I styrelsens organisation ingår inle apotekare eller andra specialister på farmaciens område. Styrelsen är därför hänvisad lill mililärapoteket för all få mUilärfarmaceutisk expertis. Styrelsen anser del uppenbart all även om den förstärks med viss farmaceutisk personal, kommer styrelsens styrande och samordnande funktioner gentemot militärapolekel alt försvåras om styrelsen flyttas från Stockholm.

Sjukvårdsstyrelsen erinrar vidare om alt den verksamhet som nu bedrivs vid styrelsens materielbyrå är under utredning av försvarels materielanskaffningsutredning. Om byrån, vid vUken ca en tredjedel av personalen är anställd, skulle brytas ur styrelsen skulle den del som flyttar från Stockholm bli starkt decimerad i fråga om uppgifter, organisation och personal.

Styrelsen redovisar resultatet av en enkät, enligt vilken ca tre fjärdedelar av de anställda inte kommer atl flytta med tUl Karlstad. Vid eventuell utflyttning krävs därför betydande nyrekrytering. Enligt styrelsen kommer del alt uppslå betydande rekryteringssvårigheler med hänsyn till att verksamheten är i hög grad specialiserad.

Överbefälhavaren biträder i allt väsentligt sjukvårdsstyrelsens yttrande. ÖB understryker rekryleringssvårigheterna. Vidare erinrar ÖB om omorganisationen 1969 och anser alt denna sannolikt måste rivas upp och att den gamla organisationen med försvarsgrensöverläkare etc. mås-le återinföras. Innan en långtidsplan för omlokalisering inom försvars-

Prop. 1971: 29                                                        64

sektorn föreligger bör enligt ÖB sjukvårdsstyrelsen inte brytas ul och nu lokaliseras till annan ort. Försvarels rationaliseringsinstitut anser all styrelsens materielbyrå tills vidare bör undantas från ett beslut om utlokalisering av sjukvårdsstyrelsen.

Liksom beträffande vämpliktsverket och MPI ställer sig SR avvisande till utflyttning av sjukvårdsstyrelsen med hänsyn lill samarbelsbehovel med myndigheter som stannar kvar i Stockholm. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser all sjukvårdsstyrelsen — tiUsammans med vämpliktsverket och MPI — bör lokaliseras lill Skövde.

SACO-medlemmarna vid sjukvårdsstyrelsen är negativa tUl utflyttning och framhåller alt en ulflyltning lill Karlstad skulle få konsekvenser i organisations- och personalhänseende som skuUe kunna allvarligt äventyra arbetet med planering och utveckling inom krigsmaklens hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Centralnämnden för fastighetsdata, CFD, godtar förslagel lill omlokalisering oavsett om övriga organ omlokaliseras eller ej. Om grupperingen av utflyttande organ skaU ske med särskUt hänsynstagande till samarbetsbehovet är CFD beredd alt inkomma med en redogörelse för sina kontakter. CFD framhåller all grapperingen av utflyttade verk och den fortsatta utredningen om omlokalisering av enbart vissa funktioner av verk lorde kunna ske med beaktande av atl CFD:s blivande datorkapacitet sannolikt måste bli avsevärt större än vad som kan utnyttjas för markdatabanken.

Inom CFD har genomförts en enkel enkätundersökning av personalens attityder lill den föreslagna utflyttningen. Resultatet visar en förhållandevis positiv inställning till ulflyllning från Stockholm. Delta gäller dock ej personal med ADB-utbUdning (systemmän och programmerare). Dessa har nästan ulan undanlag förklarat all de för närvarande ej kan la ställning lill en ulflyllning eller all de har för avsikt att sluta sin anstäUning, om en utflyttning av CFD kommer till slånd. Som skäl för denna tveksamhet anför flertalet arbetsmarknadsskäl. Man fruktar atl en utflyttning enbart av den dalaverksamhet, som bedrivs inom CFD, kommer atl medföra en alltför trång och ensidig arbetsmarknad med sämre val- och utvecklingsmöjligheter.

CFD har bifogat yttranden från SACO-föreningen vid CFD och CFD:s sektion av kanslihusels personalförening. SACO-föreningen vid CFD ställer sig i princip inle avvisande lUl en utflyttning om vissa närmare belysta krav tillgodoses i samband med utflyttningen. Föreningen påpekar dock all CFD:s framlida organisation är under utredning och all en utflyttning under förhandenvarande organisationsformer är oacceptabel. Vidare anser föreningen del vara en brist att det inte bedrivs högre utbildning i Gävle. Föreningen framhåller också rekryleringssvårigheterna på den nya orten beträffande specialister inom ADB-seklorn.

Prop. 1971: 29                                                        65

CFD:s sektion av kanslihusets personalförening ställer sig inle direkt avvisande men erinrar om den negativa inställningen lUl utflyttning bland ADB-personalen. På ingenjörssidan finns en positiv inställning, raedan kontors- och bilrädespersonalen är negaliv. Sektionen framhåller också all en enkät, som av 79 tillfrågade besvarats av 47, gav tUl resultat atl 19 avser följa med till Gävle, medan 8 inte kommer att flytta. 20 ansåg sig inte kunna ta ställning. Viss personal (41 anställda) vid CFD framhåUer i särskUd skrivelse att de anser en omlokalisering av nämnden inle böra ske. I skrivelsen åberopas bl. a. risk för effektivitets-minskning i nämndens verksamhet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte CFD samt även lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med statens planverk raed hänsyn till verkens inriktning och samarbetsbehov. Som altemativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Örebro län fram Örebro för atl uppgifter ur CFD:s dataregister för fastigheter skall kunna samordnas med statistiska centralbyråns register över befolkning och företag.

Sveriges lantbruksförbund och RLF anser att CFD samt även lantmäteristyrelsen och karlverket bör placeras i Östersund. Förbunden erinrar om att delegationen fäst stor vikt vid de positiva effekter som en omlokalisering kan medföra för den mottagande orten och regionen. De berörda verken har enligt förbundens mening inga speciella huvudstadsfunktioner. Vidare anses behovet av kontakter med näringsliv och allmänhet inle särskilt framträdande. Därför anser förbunden att den lokaliseringspoliliska effekten bör tillmätas avgörande betydelse vid valet av utflyllningsort.

Lantmäteristyrelsen. Styrelsen avstyrker bestämt förslagel tiU omlokalisering. I fråga om kontakter anses varje annan lokaliseringsort vara ogynnsammare än Stockholm. Möjligheterna för Gävle alt erbjuda kvalificerad service och närhet tUl forskningsinstitutioner anses mycket osäkra. Om en total utflyttning skall ske mol verkels önskemål anser styrelsen att den bör uppskjutas och behandlas i samband med motsvarande överväganden för planverket och naturvårdsverket.

Lantmäteristyrelsen understryker kontaktbehovet med framför allt tekniska högskolan. Med centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och rikets allmänna kartverk sker samråd i många principiella tekniska och administrativa frågor. Omfattande konkreta projekt som rör kart- och datafrågor bedrivs i samverkan med vart och ett av dessa organ. Lantmäteristyrelsen erinrar om att man tillstyrkt förslaget från utredningen rörande fastighelsbUdnings- och mätningsväsendels organisation alt inordna CFD i lanlmäleriels framtida centralorgan. Vad beträffar kartverket nämner styrelsen som exempel samverkan med lantmäteriet både i utvecklingsarbete och i fråga om rutiner för upprättande och revide-

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                         66

ring av bl. a. ekonomiska kartan. Även kontakterna med planverket, naturvårdsverket, lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen anses särskilt framträdande. Härutöver åberopar lantmäteristyrelsen kontaktbehov med kammarkollegiets arkiv, riksarkivet, statistiska centralbyrån och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Lantmäteristyrelsen påpekar all lanlmäleriels befallning med de areella näringarna minskal i takt med alt bebyggelsefrågorna ökat. De areella näringarna är begränsade till ca 1/4 av lanlmäleriels totala resursinsats. Som elt ullryck för denna utveckling erinrar styrelsen om den ändrade departemenlslillhörighelen.

Lantmäteristyrelsen framhåller all dess nuvarande lokalbehov i huvudsak är tillgodosett och atl de lokaler som nu utnyttjas i stadens centrum erbjuder utomordentliga fördelar. Styrelsen påpekar vidare alt den disponerat sin huvudbyggnad vid Lanlmäleribacken i oavbruten följd sedan år 1689. Den är troligen den äldsta ämbetsbyggnaden för centrala ämbetsverk i landet och man kan därför inte undgå att anlägga vissa pietetssynpunkler i omlokaliseringsfrågan.

Lantmäteristyrelsen åberopar en enkät som visar alt 38 o/o av personalen skulle sluta om styrelsen flyttas tUl Gävle. Av dessa har ell stort antal s. k. nyckeltjänster. 17 o/o av personalen räknar med att oberoende av eventuell flyttning inle vara anställd hos styrelsen åren 1974 —1975, medan 35 o/o uppger all de kommer all fortsätta atl arbeta hos styrelsen också sedan den flyttat till Gävle. 10 o/o har ej tagit ställning. Som skäl mot flyttning nämns bl. a. egen villa som man ej vill lämna, svårigheter alt få likvärdig bostad, svårt att ordna anställning till make/maka samt fortsatta studier vid tekniska högskolan i Stockholm och universitetet.

Ett genomförande av del framlagda förslagel all omlokalisera lantmäteristyrelsen till Gävle skulle enligt styrelsen medföra atl elt väl fungerande ämbetsverk förlorar mer än hälften av sin nuvarande skickliga, erfarna och inlrimmade personal med därav följande utomordentliga svårigheter all under många år söka bygga upp en ny lika väl fungerande organisation.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser all lantmäteristyrelsen har så centrala funktioner att den inle skall flyttas. Styrelsen har enligt länsstyrelsen så pass nära samarbete med statens planverk, kammarkollegiet, riksarkivet och naturvårdsverket all en flyttning medför avsevärda nackdelar för styrelsen. Som anförts under CFD anser länsstyrelsen i Skaraborgs län atl CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med planverket.

Beträffande lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundei och RLF — som också angetts under CFD — atl lantmäteristyrelsen bör placeras i Östersund. Länsstyrelsen i Örebro län förordar Örebro som utflyllningsort med hänsyn lill behovet av goda kontakter med Stockholm och de regionala förvaltningarnas kansliorter.

Prop. 1971: 29 67

Rikets allmänna kartverk. Kartverket avstyrker bestämt ytterligare en omlokalisering av verket. Verket erinrar om alt del år 1965 flyttade från centrala Stockholm lUl Hässelby och att det därigenom har erfarenheter av vad en flyttning av ett tekniskt verk med över 500 anställda innebär i ökat arbete och i omställningssvårigheter av olika slag för de anställda och deras familjer.

Ungefär 24 o/o av verkets personal anser all en medflyltning kan bli aktueU och lika många all medflyltning eventuellt kan bli aktuell. Kartverket gör ell antagande om att hela den första gruppen och hälften av den andra följer med. Della skulle innebära att två tredjedelar av den nuvarande personalen på ca 520 anställda inte flyttar med. Konsekvenserna av en sådan avgångsfrekvens blir allvarliga enligt verket. Den negativa effekten förstärks av att avgånsfrekvens blir ojäml fördelad på personalkategorierna. Vidare lar det lång lid, 3—10 år, innan nyrekry-terad personal kan ersätta en fullt utbUdad och rutinerad kader.

Personalavgången kommer enligt kartverket all medföra betydande produktionsbortfall. Della anses i sin tur medföra kostnadsökningar och uteblivna rationaliseringar hos en rad statliga och kommunala organ samt i näringslivet i övrigt med samhällsekonomiska förluster som följd. Dessa anses väsentiigen översliga produktionskostnaden hos kartverket. Kartverket uppskattar kostnaden för produktionsbortfallet till storleksordningen 100—175 milj. kr. Karlverket antar vidare alt de samhäUsekonomiska förlustema skulle kunna uppskattas till storleksordningen 200—350 milj. kr. Vidare beräknar verket nybyggnadskostnaderna till 25 milj. kr. och flytlnmgskoslnaderna till 3 mUj. kr. En utflyttning skulle enligt verket dessutom medföra kostnader för lokalkontor i Stockholm saml kostnader p. g. a. lägre utvecklingstakt, förändrade förhållanden för instrument, service, m. m. på totalt ca 2 milj. kr.

Beträffande samarbelsbehovel med andra myndigheter delar karlverket delegationens uppfattning all CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras. Kontakterna med lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen har minskal i förhållande lUl andra karlframslällande och karlkonsumerande myndigheter. De verksamhetsområden som kommer i förgrunden när inslrumentella bearbelningsmetoder och maskinella dalabehandlingsmetoder alltmera dominerar karlframslällningen är de meteorologiska och hydrologiska områdena samt luftfarts- och sjöfartsområdena. På dessa områden framstäUs väderlekskarlor, hydrologiska kartor, luflfarlskarlor och sjökort.

När det gäller frågan om lämplig lokaliseringsorl föroidar kartverket Norrköping/Linköping. Som motiv härför åberopar verket bl. a. bättre kontaklförhållanden med främst SMHI, luftfartsverket och sjöfartsverket samt närheten till forskningsmiljö. Vidare påpekar verket atl den geografiska tyngdpunkten av verkets uppgifter ligger i närheten av en linje Norrköping-Motala-Marieslad. I personalenkäten har 229 svarande föredragit Norrköping/Linköping mot 157 för Gävle. De kost-

Frop. 1971:29                                                          68

nadsökningar som en ulflyllning från stockholmsområdet innebär skulle enligt verket komma atl kraftigt minska genom utflyttning till Norrköping/Linköping i stället för liU Gävle.

Karlverket har bifogat yttranden från verkels personalförening och verkets civilingenjörsavdelning. Personalföreningen är negativ till omlokaUsering men framhåller vikten av atl, om utflyttning trots allt beslutas, detta sker snabbi och all valet av lokaliseringsort väljs med hänsynstagande lill de särskUda förmåner orten i fråga kan erbjuda personalen. Civilingenjörsavdelningen anför, all kartverket har elt intimt saraarbete med sjöfartsverket. Föreningen betonar också behovet av forskningsmiljö och kontakterna med tekniska högskolan i Stockholm. En utfljtning tUl Gävle anser föreningen anmärkningsvärd och pekar på rekryteringssvårigheler i fråga om högskoleulbUdade specialister. Vidare framhålls värdet av en utredning av hela den statiiga kartverksamhelen.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om all karlverket fullgör vikliga servicefunktioner för elt stort antal forskningsgrenar. Inom den snabbt expanderande forskningsverksamheten inom "remote-sensing" området (fjärregistrering och fjärranalys), där en lång rad universitetsinstitutioner och ämbetsverk är engagerade, spelar kartverket en central roll. Skulle en överflyttning av kartverket till Gävle bli aktuell anser rådet det oundgängligt att delar av verket, framför allt cen-tralarkivel, liksom också den forskningsorienterande verksamheten, får ligga kvar i Stockholm. Såsom anförts under CFD och lanlmäleristyrel-sen anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med planverket.

Beträffande lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundet och RLF — såsom angetts under avsnittet om centralnämnden för fastighetsdata — alt karlverket bör placeras i Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län är av samma mening, medan länsstyrelsen i Jönköpings län förordar Jönköping.

Med anledning av vad kartverket i sitt yttrande över lokaliseringsförslaget anfört om nedgång i produktionen som följd av ett eventuellt utflyttntngsbeslul, framhåller kartverkskommissionen — mol bakgrund av de stora uppdämda karlbehoven i samhället — att del är synnerligen angeläget att de mycket allvarliga konsekvenserna för den allmänna kartläggningen uppmärksammas vid fortsatt handläggning av ulflytlningsfrågan.

Lantbruksstyrelsen. Lanlbruksstyrelsen anser all styrelsen även i fortsättningen bör lokaliseras till huvudsladsområdel. Som skäl härför anför styrelsen de många kontakterna med departement, andra statliga organ, jordbrukets organisationer och enskUda förelag. Styrelsen redovisar en undersökning av denna kontaktverksamhet under budgetåret 1969/70. Av undersökningen framgår att omfattningen av de person-

Prop. 1971: 29 69

liga kontakterna inom stockholmsområdet är betydande. Dessa riktar sig inle i första hand eller i särskUt stor omfattning mol de myndigheter — lantmäteristyrelsen, rikels allmänna karlverk, centralnämnden för fastighetsdata och skogsstyrelsen — som, under motivering av det inbördes samarbelsbehovel, jämte lantbruksslyrelsen föreslagits bilda en grapp med Gävle som lokaliseringsort. Bland de organ som styrelsen har betydligt tätare kontakter med än de övriga i Gävle-gruppen nämner styrelsen bl. a. statens jordbraksnämnd, naturvårdsverket och planverket.

Kontakterna uppgick enligt styrelsen lUl totalt 2 500 vid 250 kontaktställen. De flesta kontakterna togs med jordbruksdepartementet. Del statliga organ som därnäst är vanligast i styrelsens kontakter är statistiska centralbyrån (114 kontakter). Kontakterna raed veterinärstyrelsen, jordbmksnämnden, statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen är också många. Lantbruksstyrelsens kontakter med skolöverstyrelsen bedöms bli betydande, när undervisningsbyråns uppgifter flyttats dit. Lantbruksslyrelsen understryker vidare alt kontakterna med näringsulövar-nas organisationer — och andra organ i Storstockholm — är avsevärda samt att lantbrakets organisationer avser att utreda frågan om en utflyttning av dessa. Innan slutlig ställning las till styrelsens lokalisering bör resultatet av pågående utredningar avseende bl. a. lantbruksorgani-salionemas utflyttning avvaktas.

Styrelsen anser att delegationens argument att styrelsen bör ligga i centrum av sitt verksamhetsområde innebär alt Gävle inte bör komma i fråga. Här åberopar styrelsen en undersökning av de tjänsteresor till styrelsen som lanlbraksslyrelsens och lantbruksnämndernas tjänstemän företagit under budgetåret 1969/70. Av denna undersökning framgår bl. a. alt övervägande delen av resorna går tUl respektive från landets södra och meUersla delar. En stor del av resorna till Norrland avser rennäringsfrågor. Tjänsteresorna Solna—Stockholm för styrelsens tjänstemän uppskattas till 2 000.

Om lantbraksstyrelsen skall omlokaliseras måste orten ha goda förbindelser med såväl Stockholm som landet i övrigl. En framtida förbättring av Gävles kommunikationer anses inle i avgörande mån kunna eliminera dessa nackdelar.

Lanlbruksstyrelsen avstyrker bestämt atl verket lokaliseras till Gävle. Skulle en utflyttning beslutas bör lokalisering ske till en ort söder om Stockholm med högst en tUl två timmars reseavstånd med järnväg eller bU. Vidare bör i så fall utflyttningen ske lUl samma ort som lantbrukets organisationer kan komma all välja och även avse de övriga myndigheter som har nära kontakter med dessa. Lantbruksslyrelsen anser alt Gävle inle torde vara länkbar som utflyllningsort för lantbrukets organisationer.

Styrelsen framhåller atl en enkät visat atl endasl tio anställda är beredda flytta ulan erinran, medan 79 sagl nej till ulflyltning. För 48 an-

Prop. 1971: 29                                                         70

ställda skulle ulflyltning innebära stor olägenhet. Enkäten visar även all Gävle som utflyllningsort mötts av starkt negaliv inställning och atl nära 50 o/o av de anställda har yrkesarbetande make/maka. Styrelsen erinrar om att verkets ulflyllning 1963 från det centrala Stockholm lill Solna medförde all mer än 15 o/o av personalen slutade sina anställningar trots det ringa avståndet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser lantbruksstyrelsen ha så centrala funktioner alt verket inte bör flyttas. Lantbruksförbundei och RLF är positiva tUl samförläggning av lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen. Däremot har förbunden inte funnit bärande skäl för en samförläggning mellan dessa båda verk och centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och karlverket. I stället bör enligt förbundens mening lantbraksstyrelsen och skogsstyrelsen sammanföras med jordbruksnämnden och den blivande livsmedelsslyrelsen till en grupp. Utan att ge förord för någon speciell lokaliseringsort understryker förbunden att lanl-braksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen av landet och att della bör tillmätas vederbörlig hänsyn vid bedömningen av frågan. SACO-föreningen vid lanlbruksstyrelsen avstyrker utflyttning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser all en förläggning av lanlbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till Jönköping skulle ge dessa verk goda arbetsbetingelser och vara myckel fördelaktigt ur de berörda näringarnas synpunkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö och länsstyrelsen i Kalmar län förordar Kalmar. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser alt lanlbruksstyrelsen — med hänsyn till all jordbruksnäringens tyngdpunkt ligger i Sydsverige — bör kunna placeras i Kristianstad-Hässleholms-regionen, Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller också betydelsen av all lantbruksstyrelsen lokaliseras i närheten av de stora jordbruksområdena och förordar Skövde som lokaliseringsorl. Även länsstyrelsen i Örebro län anser all en ulflyllning bör ske i riktning mol jordbraksområdena i Götaland och Svealand och förordar Norrköping-/Linköping och Örebro framför Gävle.

SkogsstjTcIsen. Skogsstyrelsen anser inle att någon omlokalisering bör ske. Genom den föreslagna utflyttningen tUlgodoses visserligen behovet av samarbete med de myndigheter som också flyttas lill Gävle. Många andra och väsentligare samarbelsbehov blir emellertid lidande. Bland myndigheter med vUka ell intimt, löpande kontaktbehov föreligger framhåller styrelsen bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, naturvårdsverket, statens vägverk, statens planverk, tekniska högskolan och SIDA samt domänverket och skogshögskolan. Behovet av närkontakter med dessa och andra myndigheter ökar eftersom de gemensamma övergripande frågorna på grand av samhällsutvecklingen blir allt fler och mera komplicerade.

Skogsstyrelsen pekar också på att många av verkets tjänstemän anlitas inom elt flertal andra institutioner och organisationer av rikskarak-

Prop, 1971: 29                                                        71

lär. En utiokalisering av ämbetsverk och institutioner till skilda delar av landet skulle enligt styrelsen avsevärt försvåra en sådan verksamhet.

Styrelsen framhåller också den särställning som de centrala förvaltningsmyndigheter som har underlydande regionala organisationer intar. Dessa bör enligt skogsstyrelsens mening rent principiellt förläggas lUl Stockholm. Stockholm utgör den naturliga samlingspunkten för sammankomster mellan verket och företrädare för skogsvårdsstyrelserna. Varje annan ort har enligt skogsstyrelsen betydligt sämre läge ur kommunikationssynpunkt.

Enligt styrelsens mening talar de inlernalionella skogliga kontakter av skilda slag där styrelsen ofta blir inkopplad för fortsatt lokalisering till Stockholm. Styrelsen anser det myckel svårt atl uppfylla de krav som ställs på verket i detta sammanhang om verket lokaliseras utanför stockholmsområdet.

Av verkels ca 95 tjänstemän i Stockholm har bland den administrativa personalen och kontorspersonalen endast en person ställt sig positiv lUl en utflyttning medan 45 uttalat alt de inle avser all följa med vid en eventuell utflyttning. I fråga om den skogligt ulbUdade personalen har av 37 personer 17 uttalat atl de inle önskar följa med verket vid en utflyttning medan lika många är positiva lill alt verket flyttas.

Enligt skogsstyrelsen synes Gävle i och för sig kunna accepteras som lokaliseringsort såsom uppfyllande i huvudsak de kriterier för storstadsallernativ som ansetts böra uppställas. Kommunikationsförhållandena synes dock vara något sämre än vad fallet är för exempelvis Norrköping, Linköping, Jönköping och Örebro. Från de anställda har någon beslämd meningsyttring om val av annan ort än Gävle inle framkommit. Styrelsen pekar också på alt skogsvårdsorganisationens framlida arbetsuppgifter är beroende av resultatet av flera utredningar, bl. a. skogspolitiska utredningen, skogsbruksutredningen och nalurvårdslagstifl-ningsulredningen. Ulan ytterligare grundliga överväganden är skogsstyrelsen inle beredd alt ta bestämd ställning till olika lokaliseringsorter.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser skogsstyrelsen ha så centrala funktioner att verket inle bör flyttas. Utifrån principen alt de utlokaliserade verksamheterna bör bilda funktionella block ifrågasätter länsstyrelsen i Kristianstads län det ändamålsenliga i atl skogsstyrelsen, domänverket och skogshögskolan placeras på tre skilda orter. Lantbruksförbundet och RLF är, som tidigare nämnts, positiva till samförläggning av lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen.

SACO-föreningen vid skogsstyrelsen framhåller att 16 av dess medlemmar är positiva till utflyttning, medan åtta är negativa. Fem medlemmar har ej besvarat förfrågan. Föreningen pekar på en ökad resefrekvens vid utflyttning och ifrågasätter en översyn av styrelsens organisation. Bland de positiva effekterna av en utflyttning nämner föreningen bättre boendemiljö, kortare restider lill och från arbetet samt bättre rekryteringsmöjligheler i fråga om yngre jägmästare.

Prop. 1971: 29                                                         72

Liksom i fråga om lanlbruksstyrelsen föreslår länsstyrelsen i Jönköpings län att även skogsstyrelsen förläggs till Jönköping. Detta skulle ge verken goda arbetsbetingelser och vara myckel fördelaktigt ur berörda näringars synpunkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö och länsstyrelsen i Kalmar län förordar Kalmar. Länsstyrelsen i Örebro län förordar Örebro med hänsyn lill verkels behov av goda kommunikationer med dels Stockholm och dels skogsvårdsstyrelsernas kansliorter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län pekar på den av utredningen uppställda principen att lokalisera verksamheter i sinsemellan beroende block. Länsstyrelsen betonar önskvärdheten av att tUlföra länet ytterligare statliga organ och förordar att fler skogliga förvaltningsenheter flyttas tUl länels cenlralregion, så alt den kan utvecklas till ell skogligt centrum i landet.

Domänverket. Domänverket avstyrker delegationens förslag om en total utflyttning av cenlralförvallningen.

Frågan borde ha behandlats samtidigt med delegationens senare prövning av de statliga bolagens, bl. a. Assi, lokalisering. Vid omorganisationen år 1969 fastställde nämligen statsmakterna ett gemensamt mål för domänverket och Assi och de båda förelagen erhöll styrelser med nära nog fullständig personidenlilet. De bedömningsgrunder som delegationen kan komma att lägga på de statliga bolagens lokalisering borde enligt verket komma att bli bättre liUämpbara på domänverket än de synpunkter sora nu anlagts.

Domänverket påpekar all verkels allt dominerande inkomstkälla är virkesförsäljningarna. Dessa är med hänsyn till marknadens struktur m. m. i stor utsträckning centraliserade. En förflyttning från stockholmsområdet skulle i avsevärd grad försvåra konlaklema med köparna, vLrkesmarknaden och med skogsindustriernas branschorganisationer. Dessa kontakter är livsviktiga för domänverkets affärsverksam-hel och dessutom av allmänt intresse med hänsyn tUl den ställning och betydelse domänverket har för svenskt skogsbrak. En flyttning från stockholmsregionen kan bedömas innebära risker för elt försämrat försäljningsresullat inte endasl övergångsvis utan även på längre sikt.

Av beskrivningen av domänverket framgår att delegationen bedömer verket ha i stor utsträckning samma karaktär som större skogsbolag. Detta är enligt domänverkels uppfattning missvisande. Verket har en riksomfattande verksamhet med produktion av virkesråvara för hela landels skogsindustri, medan skogsbolagen ulan undanlag har sin verksamhet regionalt eller lokalt avgränsad. En stor del av skogsbolagens produkter avsätts på exportmarknaden. För atl klara denna försäljning har företagen förutom ett försäljningskontor vid huvudkontoret ofta en väl utbyggd försäljningsorganisation utomlands. Skogsbolagen samverkar dessutom genom ett flertal branschorgan med säte i Stockholm.

Domänverket anser att delegationens jämförelse mellan domänverket

Prop. 1971: 29                                                        73

och större skogsägande förelag utanför Stockholm i fråga om kontakter med t. ex. skogsarbetsgivarnas organisationer inte är relevant. Verket för förhandlingar med arbetstagarparten om löne- och anställningsvillkor och samförhandlar som en huvudorganisation med skogsbranschens övriga huvudorganisationer. Dessa huvudorganisationer inom den enskilda sektorn är förlagda lill Stockholm. Skogsbolagen tillvaratar sålunda sina intressen på riksplanet både genom branschorganisationer och arbetsmarknadsorganisationer. Detta arrangemang är bl. a. motiverat av att de inte har sina huvudkontor i Stockholm. Domänverket anser det emellertid av flera anledningar inte vara tänkbart all ingå som medlem i det enskUda skogsbrukets centrala organisationer ulan får självt tillvarata sina riksintressen. Delta anses vara ett motiv för all verkets centrala ledning bör vara lokaliserad lill stockholmsområdet.

Inom verket bedrivs f. n. ell adminislralivl rationaliseringsprojekl, som bl. a. syftar tUl en minskning av personalbehovet i cenlralförvallningen. Därvid kommer delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunktioner till lokalförvaltningen ifråga. Integrerat härmed pågår utformningen av ett nytt ekonomisystem för domänverket. Detta projekt, som bygger på programbudgeteringens principer, syftar lill en indelning av verksamheten i särskilda resultat- och ansvarsområden. Dessa mycket omfattande rationaliseringsprojekt avses leda fram tUl sådana förändringar av administrativa rutiner och styrinstrument all centralförvallningens personella omfattning kan minskas. Samtidigt kan viss ökning av personalen inom dislriktsförvaltningarna bli aktuell.

Domänverket erinrar också om atl man under februari 1971 flyttar in i en ny förvallningsbyggnad i Bergshamra, Solna. Verket påpekar, att i samband med förarbetena för deima byggnad frågan om centralförvallningens lokalisering behandlats i riksdagen vid ett flertal tiUfällen under senare lid. Verket framhåller all man baserat bl. a. sin personalplanering på de beslut riksdagen nyUgen fatlat rörande uppförande av ny förvallningsbyggnad. Uppbyggnaden av personallUlgångarna är enligt verket förenad med stora kostnader för rekrytering, introduktion, information och utbildning av personalen.

En personalenkät visar att domänverket vid en eventuell lokalisering tiU Falun/Borlänge kan vänla en stor personalavgång. Av 285 svarande har endast drygt 30 o/o uttalat att de följer med vid en utflyttning. Motsvarande tal för den kvinnliga personalen är 4 o/o. Av enkäten kan utläsas alt det är framför allt personalen i de lägre lönegraderna som inte avser alt följa med. Över hälften av personalen i lönegrad 20 och däröver räknar däremot med att flytta.

Vad gäller den föreslagna lokaliseringsorten vitsordar domänverket vad delegationen anfört om alt verkels ekonomiska tyngdpunkt är förlagd tUl Mellansverige och alt den centrala verksledningen bör vara förlagd dit. Däremot avstyrker verket Falun/Borlänge som lokaliseringsort. I stället förordas Norrköping/Linköping, Örebro eller Gävle. Ver-

3t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                        74

ket understryker vikten av all en eventuell utlokalisering kombineras med en effektivisering av kommunikationerna från lokaliseringsorlen till såväl Stockholm som övriga delar av landet.

SACO-föreningen vid domänverket framhåller i stort sett samma motiv mot utflyttning som domänverket självt anfört i sitt yttrande.

Statstjänstemannens riksförbund, SR, anser flera skäl tala för att de affärsdrivande verken så långt möjligt behandlas i ett sammanhang. Frågan om ulflyllnuig av domänverkels centralförvallning bör anstå i avvaktan härpå. Härtill kommer alt den föreslagna lokaliseringsorlen är klart olämplig och all andra alternativ måste övervägas, om en ulflyllning över huvud skall aktualiseras.

Skogsstyrelsen anser alt det mol bakgrund av att verksamheter med intima kontaktbehov och angränsande uppgifter bör lokaUseras tUl samma ort är anmärkningsvärt all delegationen föreslagit all de berörda tre skogliga.organen, domänverket, skogsstyrelsen och skogshögskolan skaU förläggas tUl tre skilda orter, nämligen resp. Falun/Borlänge, Gävle och Umeå. Elt sådant förslag innebär splittring av kontaktfallen och deslraktion av samarbelsvägarna och måste — även med ganska blygsamma effektivitetskrav — anses föga välbetänkt. Länsstyrelsen i Kristianstads län är inne på samma tankegångar.

Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket anser alt en omlokalisering inte är tillrådlig för verkets del. Verket framhåller att delegationens påstående att verkels "huvuduppgift är atl utbetala raedel till enskilda personer" är ett raissförstånd. Riksförsäkringsverkets huvuduppgift är att leda och utöva tUlsyn över den allmänna försäkringen och att pröva besvär över de aUmänna försäkringskassornas beslut. Vidare betalar verket månatligen ut folkpensioner, ATP-pensioner och yrkesskadelivränlor m. m. Härtill kommer debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter samt reglering av yrkesskadeersättningar. Sistnämnda uppgifter bör enligt verkets mening åtminstone i huvudsak föras över på lokala organ.

Verket lämnar en ingående redogörelse för kontaktverksamheten. Av denna framgår atl talrika kontakter förekommer mellan verket och kanslihuset samt med centrala ämbetsverk inom sjukvårds-, skalle-, uppbörds-, data-, statistik-, rationaliserings- och arbetsmarknadsområdena. SärskUl framhåller verket behovet av samarbete med socialdepartementet i synnerhet i samband med reformförslag och utfärdande av tillämpningsföreskrifter. Verket erinrar i sammanhanget också om riksdagens socialförsäkringsutskott, vUket beräknas medföra ell ökat behov av kontakter mellan verket och riksdagen. Verket understryker vidare behovet av kontakter med bl. a. LO, TCO, SAF, handikapporganisationerna och pensionärernas riksförbund.

Riksförsäkringsverkels styrelse är sammansatt av företrädare för po-

Prop. 1971:29                                                         75

liliska partier och arbetsmarknadens huvudorganisationer. Detta möjliggör en förankring av styrelsearbetet hos stora intressegrupper. Del är enligt verket i praktiken nästan ogörligt all hålla sammanträden annat än i stockholmsområdet. Man bör uppmärksamma atl ett stort antal föredragande eUer experter ofta behöver vara till hands vid sammanträdena. På liknande sätt förhåller del sig med fullmäktige för verkets fonder, vari bl. a. ingår riksbankschefen samt ATP-fondens. Kreditbankens och Skandinaviska bankens verkställande direktörer.

För bedömning av besvärsärenden i sjukförsäkrings- och pensionsfrågor samt av yrkesskadeförsäkrings- och sjukvårdsärenden anser sig verket behöva fortlöpande tillgång tUl kvalificerad läkarexpertis inom en lång rad specialiteter. Detta behov kan i full utsträckning tUlgodoses i Stockholm men endasl i elt fåtal landsortsstäder. Om läkarnas personliga inställelse ersätts med skriftväxling skulle handläggningen bli olUl-lålligt långdragen.

Enligt riksförsäkringsverkels mening råder det således ingen tvekan om att verket har — och för en överblickbar framlid kommer all ha — kontakter med huvudstadsfunktioner i en sådan omfattning att verket bör ligga i Stockholm.

Vad gäUer kontaktbehoven med statens personalpensionsverk framhåller verket att den verksamhet som inom den allmänna pensioneringen närmast liknar detta verks specifika beräkning och fastställande av tjänstepensioner för statsanställda för länge sedan decentraliserats lUl försäkringskassorna. Med personalpensionsverkel har verket f. n. kontakter i ungefär samma omfattning som med t. ex. kommunernas pensionsanstalt. Centrala studiehjälpsnämnden uppger sig verket hittills knappast haft beröring med. Däremot understryks behovet av kontakter med försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverket anmäler alt elt stort antal utredningar pågår inom dess verksamhetsområde. Bl. a. utreder verket tUlsammans med statskontoret i den s.k. RAFA-ulredningen användningen av ADB-system för den allmänna försäkringen. Utredningsarbetet kommer alt ta flera år. Det är inte möjligt alt bedöma vilken inverkan utvecklingen av elt sådant system kan ha på förutsätlningarna för den föreslagna omlokaliseringen.

Verket redovisar en personalenkäl som besvarats av 825 anställda (93 o/o av de lUlfrågade). Av dem som besvarat enkäten var knappt 8 o/o positiva tUl flyttning tUl Sundsvall medan 69 "/o var negativa.

Riksförsäkringsverket befarar alt en stor del av personalen kommer att lämna verket vid en eventuell omlokalisering. Riksförsäkringsverkets olika enheter arbetar med tämligen små marginaler. Skulle verket behöva arbeta raed betydande inslag av vakanser och ovan personal, måste det ta sig ullryck i minskade möjligheter för verket alt ta egna initiativ, ökade handläggningstider och ärendebalanser, mindre lillförlil-

Prop. 1971: 29                                                         76

lig utredning i ärendena och därmed större risk för felaktiga beslut och eventuellt rättsförluster. Den ökade risken för stömingar av utbetal-ningsverksamhelen — som omfattar över en mUjon folkpensioner varje månad — kan inte förbises, liksom inle heller inverkan på arbetet med arbetsgivaravgifter.

Riksförsäkringsverket avstyrker Sundsvall som lokaliseringsorl. Som motiv härför åberopar verket bl. a. större tidsåtgång för resor såväl till Stockholm som lill försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket redovisar i sitt yttrande förslag lill decenlrali-seringsåtgärder. Under 1960-talet har verket genom olika decentraliseringsålgärder minskat sin personal från 14 lill 8 "/o av antalet ansläUda i socialförsäkringsadministrationen. Denna utveckling bör enligt verkels mening fortsätta. Verket anser alt delegering skulle kunna ske beträffande två ärendegrapper, nämligen debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter och yrkesskadeärenden. Antalet anställda på de enheter som sysslar med avgifts- och yrkesskadeärenden uppgår lill ca 400.

Riksförsäkringsverket förordar atl man prövar de möjligheter som erbjuds till en fortsatt utläggning av arbetsuppgifter från verket tUl de lokala skattemyndigheterna och försäkringskassorna.

För alt belysa lokaliseringseffekterna av en sådan decentralisering kan nämnas alt försäkringskassorna har centralkontor i 26 städer — vanligen ell sådant kontor i varje län — och lokalkontor på ca 500 orter. Av försäkringskassornas totalt ca 10 000 anställda tjänstgör drygt hälften vid lokalkontoren. Lokala skattemyndigheter finns på 115 orter.

Riksförsäkringsverket finner det nödvändigt att man i första hand lar ställning till huruvida man bör inrikta sig på atl liksom tidigare flytta ut arbetsuppgifter från verket lill lokala organ. Det bör alltså inle komma i fråga alt först överväga en omlokalisering av verket och därefter genomföra en sådan decentralisering som verket förordar.

SACO-fÖ! tningen vid riksförsäkringsverket anser det vara anmärkningsvärt att någon utredning om för- och nackdelarna med den verksamhet som riksförsäkringsverket bedriver i Stockholm inte har redovisats. Vidare anser föreningen att några övertygande sakskäl inle anförts för alt flytta verksamheten just lill Sundsvall. Föreningen har gjorl en enkät som visar atl endast ca 1/4 av de 128 som svarat är villiga alt flytta raed.

Föreningen pekar liksom verket på möjligheterna alt delegera vissa arbetsuppgifter och anser det vara ansvarslöst att flytta riksförsäkringsverket från stockholmsområdet utan att närmare pröva möjligheterna härlUl.

Arbelarskyddsstyrelsen har ingen erinran mol delegationens förslag, medan länsstyrelsen i Gotlands län förordar all verket placeras i Visby. Som motiv härför framhåller länsstyrelsen behovet av att något eller

Prop. 1971: 29                                                        77

några statliga organ omlokaliseras lill Gollands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län för fram Östersund.

Statens personalpensionsverk. Pensionsverket avstyrker bestämt varje omlokalisering av verket.

Pensionsverkets uppgift är att fullgöra pensionsförpliktelser som staten påtagit sig i förhållande till de anställda. Pensionsverket framhåller atl pension måste i varje avgångsfall kunna bevUjas i sådan lid, alt den kan ulgå då lönen upphör. Likaså måste familjepension kunna ulgå omedelbart efter anställningshavares eller egenpensionstagares från-fälle. Det är också ett oavvisligt krav all bevUjad pension kan lill varje berättigad utbetalas på rätt förfallodag varje månad.

För att verksamheten skall fortgå med betryggande säkerhet måste verket vid varje lid ha tillräcklig personal och erfarna och kunniga handläggare. I annat fall kan verksamheten inte fungera. Bl. a. tack vare alt verkets handläggande personal i ytterst obetydlig utsträckning lämnat sin anstäUning i pensionsverket av annan anledning än pensionsavgång har detta också uppnåtts.

Den primära synpunkten har för pensionsverket varit atl verksamheten skall kunna fungera kontinuerligt vid en eventuell omlokalisering. Företagsnämnden vid verket har gjorl en undersökning om personalens inställning tiU en flyttning tUl SundsvaU. Det framgår alt av samtiiga tillfrågade endast 18 är villiga alt medfölja till Sundsvall. Alla de övriga 189 önskar omplacering i Stockholm och av dem har inemot en fjärdedel — 42 personer — förklarat att de med hänsyn liU risken av verkets flyttning redan nu sÖker sig annan sysselsättning. Av de tillfrågade handläggarna har 11 förklarat sig i princip vUliga att flytta, medan de övriga 97 sagt sig önska omplacering i Stockholm och 23 av dem förklarat sig redan nu söka annan anställning. Med hänsyn bl. a. lUl resultaten av undersökningen har förelagsnämnden mycket bestämt avstyrkt förslagel om omlokalisering av verket.

Personalpensionsverket framhåller alt ulan full styrka av kvalificerade och erfarna handläggare kan pensioner inle beviljas och utbetalas i rält tid och med rätta belopp. Resultaten av enkätundersökningen och de redan på grund av förslaget inträffade och väntade avgångarna av kvalificerade handläggare är enligt verket utomordentligt illavarslande. Enligt pensionsverkets bedömande skulle en omlokalisering medföra allvarliga risker för alt verkels uppgifter inle skulle kunna fullgöras på ell acceptabelt sätt.

Verksamheten har nära anknytning lill vederbörande avdelning inom finansdepartementet, statens avlalsverk, statskontoret, statens personalvårdsnämnd och andra statliga organ i Stockholm samt till de organ för kommunal och enskUd personalpensionering som finns där. Det skulle därför leda till starkt minskad effektivitet om pensionsverket förlades

Prop. 1971: 29                                                         78

tUl annan ort än de nu berörda organen. Bl. a. är behovet påtagligt av atl, ofta med kort varsel, kunna anordna personliga överläggningar.

Pensionsverkels kontakter med den verksamhet som riksförsäkringsverket bedriver föratsätter sällan personliga sammanträffanden mellan berörda tjänstemän och gäUer tUl helt övervägande del försäkringskassorna. Personalpensionsverket anser därför alt del inte finns några starkare skäl för att pensionsverket skall vara lokaliserat lill samma ort som riksförsäkringsverket.

Personalpensionsverket har bifogat yttrande från verkets företags-närand. Nämnden avstyrker bestämt en ulflyltning lill Sundsvall. Främst åberopas riskerna för stora personalavgångar och därav följande stömingar i verkets verksamhet.

Statspensionärernas Riksförbund framhåller det angelägna i atl personalpensionsverkel inle flyttas till en ort utanför storstockholmsområdet. Förbundet understryker inledningsvis alt verkels uppgifter nu fullgörs på ett föredömligt sätt tack vare bl. a. väl utbildad personal. Förbundet kan inle godta att närmare 170 000 statspensionärer riskerar alt inte få sina pensioner punktligt och lUl alla delar korrekt om verket tvingas flytta och byta stora delar av sin kunniga personal.

SACO-föreningen vid statens personalpensionsverk avstyrker bestämt utflyttning av verket lUl Sundsvall. Föreningen instämmer i de synpunkter mot en utlokalisering som av verket förts fram till utredningen.

Som alternativ lokaliseringsort ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.

Centrala studiehjälpsnämnden. Studiehjälpsnämnden leds av en lek-mannastyrelse, inom vilken olika intressen utövar inflytande. Delta har av nämnden bedömts som något mycket positivt. En förläggning utanför stockholmsområdet innebär att frågan om nämndens konstmktion och sammansättning får tas upp till diskussion. Svårighetema för berörda organisationers representanter att della i styrelsens arbete torde i hög grad öka om studiehjälpsnämnden förläggs till annan ort än Stockholm. Nämnden motsätter sig bl. a. mot denna bakgrund bestämt ulflyltning från stockholmsområdet. Den sludiesociala verksamheten är redan starkt decentraliserad och ytterligare decentralisering kan enligt nämnden förväntas. Vidare ifrågasätter nämnden om det är rationellt och ekonomiskt försvarbart alt omlokalisera enheter med så begränsad personalstyrka som nämndens. Ell flertal utredningar arbetar med frågor som direkt berör nämndens verksamhetsområde, t. ex. kommittén för studiesocialt slöd lUl utländska studerande, som år 1969 överlämnade sill förslag, 1968 års studiemedelsulredning, som skall göra en i huvudsak teknisk översyn av sludiemeddssyslemet saml kommittén för studiestöd åt vuxna. Sistnämnda kommitté har i uppdrag atl ul-

Prop. 1971: 29                                                        79

reda frågan om den mer långsikliga utformningen av studiefinansieringen inom vuxenutbildningen.

Studiehjälpsnämnden utgår ifrån atl resultaten av utredningarnas arbete väsentligt kommer alt påverka nämndens verksamhetsområde. En utflyttning skulle medföra ell avsevärt försvårande och fördyrande av nödvändiga, personliga, regelbundna kontakter. Detta skulle i sin lur få till följd alt många ärenden försenas i sin handläggning.

De verk som studiehjälpsnämnden samarbetar mycket intimt med är universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen. Utöver dessa framhåller nämnden särskilt arbetsmarknadsstyrelsen, postbanken, riksbanken och dalacentralen för administrativ databehandling. En utflyttning hade enligt nämnden i någon mån framstått som sakligt motiverad om delegationen framlagt förslag om lokalisering av universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och studiehjälpsnämnden lill en och samma ort.

Studiehjälpsnämnden framhåller vidare att samarbetet mellan sludie-medelsnämnder och utbildningsnämnder spelar en väsentlig roll. Universitetskanslersämbetet och studiehjälpsnämnden är centrala myndigheter på detta område. Bland arbetsuppgifterna nämns utfärdande av anvisningar för underlydande myndigheter och organ. Nämnden understryker viklen av all man i elt regelbundet nära samarbete successivt går igenom och följer upp aktuella frågor.

Fr. o. m. hösten 1969 har studerande i gymnasial vuxenutbildning fått vidgad rätt tUl studiehjälp. Utformningen av reglerna härför har enligt studiehjälpsnämnden hittills skett i nära samarbete med skolöverstyrelsen. Expansionen inom VuxenutbUdningen gör att man enligt nämnden måste räkna med ell vidgat kontaktbehov.

En enkät bland personalen visar all av 65 tillfrågade sex var beredda alt följa med till Sundsvall, medan 38 inle avsåg flytta. Åtta var osäkra och 14 besvarade ej enkäten. Som motiv mot utflyttning angavs av flertalet makes förvärvsarbete.

Eftersom studiehjälpsnämnden anser avgörande skäl tala för all nämnden även i fortsättningen bör vara kvar i stockholmsområdet, kommenterar nämnden inle valet av lokaliseringsort.

Studiehjälpsnämnden erinrar om att nämnden förbereder förslag tUl en reform avseende överflyttning av alla s. k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet. Om en sådan reform beslutas talar enligt nämnden mycket för atl utöver de sex nuvarande studiemedelsnämndema en sjunde inrättas. Denna bör i så fall kunna lokaliseras lill någon av de föreslagna lokaliseringsorterna.

Som alternativ lokaliseringsort föreslår länsstyrelsen i Kalmar län Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.

Försvarets förvaltningsskola. I en utredning angående organisationen av krigsmaktens förvallningsulbildning föreslog överbefälhavaren år 1969 atl förvaltningsskolan borde förläggas till stockholmsområdet.

Prop. 1971: 29                                                        80

Överbefälhavaren framhåller dock i sill remissyttrande över delegationens förslag att det under vissa förutsättningar är möjligt att förlägga skolan lUl garnisonsort i vUken föratom truppförband även fiims railitär-områdesstab med tillhörande förvaltningar. Härvid ökar dock behovet av fasta lärare, vUket bl. a. medför större kostnader. Överbefälhavaren anser att innan slutlig ställning tas till förvallningsskolans lokalisering bör förvaltningsulbildningen och de konsekvenser som uppslår om skolan placeras utanför slorstockholmsområdet utredas på nytt.

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, har inget alt erinra mot att försvarets förvallningsskola förläggs lill Östersund. Institutet framhåller att om en sådan skola inrättas kommer huvuddelen av dess elever att utgöras av tjänslemän, vilka har alt "förlägga och förpläga sig genom egen försorg". Tillgång lill särskilda förläggningsutrymmen och mililär-restaurang erfordras därför inte om skolan lokaliseras centralt till ort med god tillgång tiU hotell, uthyrningsrum och näringsställen. Östersund med närorter uppfyller sannolikt dessa fordringar.

Skolans behov av deltidstjänslgörande lärare och föreläsare kan enligt FRI emellertid inte tUlgodoses i Östersund. Till en del lorde dessa svårigheter kunna lösas genom atl skolan tillförs ett ökat antal fasta lärare. Detta behöver i och för sig inte medföra större utgiftsökningar eller kapaciletsförluster för försvaret eftersom vissa av de tillfälliga lärarna fullgör undervisningen på tjänstetid. Däremot kommer utgifterna för föreläsare från Stockholm atl öka.

FRI framhåller vidare alt det i Östersund finns god tillgång på studieobjekt i form av staber, förvaltningar saml förband ur två försvarsgrenar. Härtill kommer även vissa större verksläder.

FRI påpekar dock alt förvaltningsskolans behov av samarbete och samövningar med militärhögskolan inte kan tillgodoses vid skolans lokalisering utanför Stockholm. Tillfällig omförläggning av kurser samt gemensamma slabsljänslövningar lorde kunna avsevärt minska dessa ölägenheter. Detta medför ökade utgifler i förhållande till en permanent lokalisering till storslockholmsområdet.

Huvuddelen av skolans lärare torde komma att utgöras av militära tjänstemän. För flertalet av dessa bedöms tjänstgöringen vid skolan omfatta tre tUl fem år. Med hänsyn härtill och tUl det meritvärde som lärartjänsten i sig själv kan innebära torde enligt FRI några större rekry-leringsproblera inte behöva uppslå.

SR anser att försvarets förvaltningsskola bör förläggas till en ort i närheten av Stockholm. Som motiv härför anför SR såväl lärarfrågan som problemen för elever med långa resor.

UtbUdningen vid försvarets förvaltningsskola kräver undervisning av ell stort antal specialister. Sådana finns inte tillgängliga i Östersund i samma utsträckning som på nuvarande orter. Även om en utökning sker av den fasta lärarkadern finns det enligt SR en betydande risk för

Prop.1971:29                                                          81

alt sänkt kvalitet på lärarna kan medföra ett försämrat utbUdningsresul-tal.

Eleverna kommer till stor del att utgöras av tjänstemän som har anställning vid förband på annan ort i landet. Eftersom endast en enda skola finns kan den enskUde tjänstemannen inle välja ulbUdningsort på samma sätt som den som genomgår civil utbildning. Del är av dessa skäl angeläget att skolorna lokaUseras på elt sådant sätt atl resor tUl bostadsorten underlättas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller all förvallningsskolan kommer alt i särskilt hög grad ha behov av goda kontaktmöjligheter med olika förband och förvaltningar inom försvaret. Detta behov kan enligt länsstyrelsen tUlgodoses långt bättre i Skövde än i Östersund. Möjligheterna för skolan att anlita skUda slags specialister som lärare skulle med hänsyn till närheten tiU Göteborg också bli bättre i Skövde.

Arméns tekniska skola, ATS. Chefen för armén, CA, till vars synpunkter överbefälhavaren hänvisar, erinrar om att frågan om lokaliseringen av skolan utreds genom CA:s försorg. CA avstyrker lokalisering tUI Östersund och anser alt beslut om skolans lokalisering bör anslå tUls nänmda utredning avslutats.

CA framhåller all ATS har stora behov av ulbUdningsverksläder (ca 14 000 m), vUket innebär betydande nyinvesteringar. UtbUdningsverk-städerna raåste enligt CA vara så belägna all de också kan användas för reparationsljänst i krig. Östersund anses från denna synpunkt inte lämplig som lokaliseringsorl, eftersom ATS' verkstadsbehov där endast beräknas få begränsad användning i krig.

ATS har enligt CA vidare stora materielbehov. Huvuddelen är lånad mobiliseringsmateriel tillhörande flera mobUiseringsmyndigheter. Vid beredskapshöjningar eller mobilisering skall denna materiel återställas till långivarna inom fastställda tider. Skolan bör enligt CA därför vara lokaliserad tiU elt mUitärområde där del finns många mobiliseringsen-heler med för skolans verksamhet lämplig utrustning.

CA framhåUer också svårigheterna alt rekrytera såväl lärare som elever tUl skolan om denna förläggs tiU Östersund. Med hänsyn lill att de fast anställda teknikernas grundutbildning omfattar ca 2 år och all huvuddelen av elevema kommer från Syd- och Mellansverige skulle enligt CA en förläggning till Östersund menligt påverka elevrekryteringen.

Försvarels materielverk har enligt CA behov av täta kontakter med skolan samtidigt som det för skolan är en fördel om experter från materielverket kan medverka i utbildning och försöksverksamhet. Detta talar enligt CA för en förläggning närmare Stockholm.

CA har översiktiigl låtit undersöka vad en lokalisering av försvarets förvallningsskola och ATS till Östersund innebär i fråga om nyinvesteringar. EnUgt denna undersökning krävs byggnadsåtgärder för minst 50 milj. kr.

Prop. 1971: 29                                                         82

Försvarets rationaliseringsinstitut, FRI, framhåller all elt ställningstagande till lokaliseringen av ATS bör omfatta hela den centrala skolan även om denna kommer all byggas upp i etapper. Den samlade skolan beräknas kräva över 400 förläggningsplalser i kasem. I flertalet av de orter som enligt delegationen bör komma i fråga för omlokalisering finns militära elablissement. Ingel av dessa har enligt FRI sådana lokalöverskott alt dessa kan utnyttjas. Tillkomsten av ell nytt fredsförband i det inre av övre Norrland kan enligt FRI emellertid medföra all ett förläggningsöverskoll uppkommer vid I 20 i Umeå.

FRI framhåller liksom chefen för armén de stora investeringarna vid en lokalisering till Östersund och uppskattar dessa tUl 45—50 milj. kr., varav 25 milj. kr. för den etapp som avser omlokaliseringen av de lUl storstockholmsområdel förlagda delarna. Dessa kostnader anser FRI emellertid kunna uppvägas av de intäkter som erhålls genom minskad administration och lägre antal lärare m. m.

FRI pekar vidare på skolans behov av stora materidlån, vilket talar för förläggning till en materielrik region. Om skolan förläggs till en mindre materielrik region lorde enligt FRI riskerna för en genom male-riellån försämrad mobiliseringsberedskap få vägas mot kostnaderna för inköp och omsättning av särskild för utbildning anskaffad krigsmateriel. FRI beräknar inköpspriset för sådan materiel till minst 15—20 milj. kr.

Med hänsyn lill de betydande etableringskoslnaderna i Östersund och de sannolikt begränsade möjligheterna till materidlån anser FRI att en lokalisering tUl Umeå eller Karlstad även bör övervägas.

I Umeå lorde investeringskostnaderna bli mindre än i Östersund om ell nytt fredsförband förläggs till del inre av övre Norrland. Möjligheterna till materidlån torde emellertid även i della alternativ vara begränsade men sannolikt bättre än i Östersund. I Karlstad lorde investeringarna bli minst lika omfattande som i Östersund medan möjligheterna tiU materidlån beräknas bli betydligt större.

SR anser liksom beträffande försvarets förvallningsskola atl arméns tekniska skola bör förläggas lill en ort i närheten av Stockholm. Samma motiv härför anförs som i fråga om förvallningsskolan.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller Skövde soni bättre lokaliseringsort än Östersund för ÄTS. Goda utiåningsmöjligheter för undervisningsmateriel torde finnas. Vidare skulle skolan kunna disponera f. n. outnyttjade lokaler i den f. d. Durox-anläggningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i särskild skrivelse all en förläggning av arméns tekniska skola lill Luleå prövas.

Skogshögskolan. Styrelsen för skogshögskolan har i princip inte något all invända mol en omlokalisering helt eller delvis. Styrelsen hävdar dock bestämt all högskolan inle bör flyttas lill en sådan plats att effekti-

Prop. 1971: 29                                                        83

vilelen i verksamheten kan bli påtagUgl lidande även på längre sikt. Del slutliga ställningstagandet i förläggningsfrågan bör föregås av en grundlig utredning som visar olika länkbara lokaliseringsorters lämplighet med hänsyn lUl effektivitetskraven. Vid en sådan utredning bör först klarläggas om någon förändring bör genomföras beträffande högskolans organisation och verksamhet. Härvid bör man även överväga en eventuell integrering med andra undervisnings- och forskningsinstitutioner samt en decentralisering av viss forskningsverksamhet för eventuellt samgående med annan sådan verksamhet.

Styrelsen har bifogat yttranden från högskolans lärarkollegium och högskolans företagsnämnd. Lärarkollegiet anser förslaget alt flytta skogshögskolan tUl Umeå vara olämpligt och förordar en mera ingående utredning. KoUegiet understryker dels betydelsen av att en omlokalisering inte leder till sämre effektivitet, dels lämpligheten av samordning med annan verksamhet, t. ex. lantbrukshögskolan, tekniska högskolan i Stockholm eller Stockholms universitet. Kollegiet framhåller vidare alt en förflyttning till Umeå skulle innebära all skogshögskolan förlades lill periferin av sitt verksamhetsområde. De kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av en sådan flyttning anses svåra att överblicka. Enligt kollegiets uppfattning skulle en omlokalisering till Umeå innebära en betydande nedsättning av högskolans effektivitet även på lång sikt. De viktigaste negativa faktorerna är enligt kollegiet störd forskningssamverkan, sämre kontakt med skogsbruket, högre fältarbetskostnader och kortare fällarbelssäsong, sämre betingelser för undervisningen speciellt i vad avser forskarutbildningen saml avsevärt försvårade betingelser för internationelll samarbete.

Personalavgången beräknas vidare bli betydande. Kollegiet framhåller att enligt en enkät kommer 89—90 o/o av den kvinnliga biträdespersonalen att sluta. Kollegiet räknar med en betydande avgång även av forskande personal (40—60 o/o).

Företagsnämnden har i princip inget all invända mot en omlokalisering av skogshögskolan men anser delegationens förslag alt flytta högskolan till Umeå olämpligt från såväl effektivitets- som personalsyn-punkl. Nämnden anser att frågan om högskolans verksamhet och lokalisering bör utredas särskilt. SACO-medlemmarna vid skogshögskolan är mera negativa och anser alt utredningen inle lämnat några sakskäl för en omlokalisering av högskolan.

U 68 framhåller all såväl de studerandes närhet lill de framlida arbetsplatsema som forskningens närhet lill sitt föremål talar för en lokalisering utanför Stockholm. U 68 pekar vidare på behovet alt samlokalisera högre utbildningsenheter på sådant sätt alt framlida studieorganisa-torisk samordning underlättas. Dessutom kan då lokaler, lärare och administrativa resurser utnyttjas effektivare. För skogshögskolan bör valet av lokaliseringsort i första hand stå mellan Umeå och Linköping. U 68 tillstyrker vUket som helst av alternativen Linköping och Umeå.

Ptop. 1971: 29                                                        84

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland tUlstyrker den föreslagna placeringen av skogshögskolan i fråga om de ämnen som i dag finns representerade vid högskolan. Kommittén anser all en flyttning av skogshögskolan lill Norrland kan förväntas stärka intresset för alt förbättra återväxlen i de norrländska skogarna. Vidare påpekar kommittén alt ämnet skoglig produktionslära finns företrätt med extra biträdande professur, och att en laboratur i skogsföryngring vid skogshögskolan är placerad vid Umeå universitet.

Kommittén framhåller också atl verksamheten vid skogshögskolan har nära samband med några forskningsområden som inom kommittén diskuterats i samband med planeringen av den högre tekniska utbildningen i Norrland, t. ex. bioteknik och träets mekaniska teknologi. Det förstnämnda ämnet har föreslagits komma tUl Umeå, men kommittén har ännu inte tagit ställning till förslaget. Del sistnämnda ämnet diskuteras i samband med förslagel om elt norrländskt industriellt utvecklingscentrum.

Akademiska rektorskonventet i Stockholm anser alt frågan om skogshögskolans utflyttning bör göras tUl föremål för ytterligare utredning innan beslut fattas. Konventet framhåller betydelsen av samarbetet mellan Stockholms universitet och skogshögskolan. Vid en utflyttning av högskolan kan enligt konventet universitetets egna institutioner behöva byggas ul kraftigt inom vissa ämnesområden. Inom andra områden bedöms samarbetet dock kunna upprätthållas i tUlräcklig omfattning även efter omlokalisering. Konventet understryker också samarbetet mellan å ena sidan skogshögskolan och å andra sidan tekniska högskolan och handelshögskolan.

Professorerna i de markvelenskapliga ämnena vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan föreslår att skogshögskolans institution för växtekologi och marklära förläggs tiUsammans med lantbrukshögskolans institution för markvetenskap. Hedemora stad föreslår atl möjligheterna atl förlägga mer av skogshögskolans verksamhet tUl Garpenberg utreds.

Beträffande valet av lokaliseringsort framhåUer länsstyrelsen i Kopparbergs län att skoglig utbUdning och forskmng och — som tidigare nämnts — ytterligare skogliga förvaltningsenheter bör lokaliseras tUl Falun/Borlänge så all denna region kan utvecklas lill ett skogligt centmm i landet. Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om skogshögskolan inle borde lokaliseras lill Uppsala och länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö.

Skogsstyrelsen anser del anmärkningsvärt atl delegationen föreslagit att tre skogliga organ skall förläggas lill tre skilda orter. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kristianstads län.

Prop. 1971: 29 85

Arbetsmedicinska institutet. Institutet avstyrker omlokalisering tUl Umeå.

Institutet framhåller atl dess verksamhet i betydande utsträckning utgörs av forskning. Forskningsverksamheten tar i anspråk nära nio tiondelar av institutels resurser. Forskningen som nästan genomgående är praktiskt inriktad syftar lill att förebygga yrkesskador och alt åstadkomma gynnsamma betingelser både för elt sunt liv för arbetstagarna och för goda produktionsresultat. Institutet är i sin forskningsverksamhet beroende inte bara av ell väl utvecklat samarbete med företrädare för de vetenskapliga discipliner som är relevanta i verksamheten utan också av omfattande kontakter med näringslivet, i synnerhet industrin. Del är enligt institutet angeläget all det på nära håll finns tUlgång lUl ett i olika avseenden rikt differentierat näringsliv.

Den undervisning som institutet driver tar framför aUt sikte på att utbilda personal för företagshälsovården. Denna verksamhet tar i anspråk ungefär en tiondel av resurserna. Institutet är i sin utbUdningsverksamhet beroende av medverkan av ell stort antal specialiser från olika delar av bl. a. industrin. Även i della sammanhang är del av betydelse all näringslivet i det område dit institutet är lokaliserat är rikt differentierat.

Utöver forskning och utbildning bedriver institutet uppdragsverksamhet. En mycket betydande andel av serviceuppdragen kommer enligt institutet från de södra och mellersta delama av riket dit huvudparten av industrin är förlagd. Av effektivitetsskäl anser institutei sig böra vara lokaliserat till det område i landet från vilket huvuddelen av uppdragen kan väntas komma att härröra.

Institutet framhåller också samarbelsbehovel med oUka myndigheter. Särskilt framträdande är delta i fråga om arbelarskyddsstyrelsen. Med den ökade vikt som kommit alt tillmätas arbetsmiljön räknar institutet med att delta samarbete kommer att intensifieras. Även med statens institut för folkhälsan föreligger stort behov av samarbete. Bland andra kontaktbehov nämner institutet arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Vidare har institutet fortlöpande samarbete med såväl SAF som LO.

Vad gäller frågan om lokaliseringsorten framhåller institutet att del f. n. inle finns någon teknisk fakultet vid Umeå universitet, en samarbetslinje som när det gäller den fysiska arbetsmUjön är av fundamental betydelse. Även om en sådan fakultet tillskapas under de närmaste åren är det enligt institutet ofrånkomligt atl det tar tid alt upparbeta samar-belslinjer inom della fält. Beträffande kraven på tillgång lill en rikt di-versifierad industri fyller Umeå enligt institutet definitivt inle anspråken. Institutet hävdar alt en lokalisering till Umeå skulle medföra väsenlliga svårigheter för både inslilulels forskningsverksamhet och dess möjligheter att hålla hög kvalitet på utbildningen. När det gäller utbildningen skulle en lokalisering till Umeå enligt institutet dessutom få

Prop. 1971: 29                                                         86

till följd betydande ölägenheter för flertalet kursdeltagare i form av täta och långa resor mellan kursorl och hemort under den tid kurserna omspänner. För uppdragsverksamheten bedöms en omlokalisering tiU Umeå få allvarliga konsekvenser.

Institutet har bifogat elt yttrande från företagsnämnden, som anser all en omlokalisering av institutet skulle kunna förvandla della till ett andraplansinstilut i avsaknad av fraklbringande internationellt forskarsamarbete.

Företagsnämnden redovisar resultatet av en enkät bland personalen. Av de 95 svar som bearbetats var 23 o/p positiva lill utflyttning, medan 60 o/o var negativa. 17 "/o svarade varken ja eller nej på förfrågan. SACO-föreningen understryker bl. a. att de ökade kontaktbehoven innebär alt verket bör vara placerat nära det viktigaste avnämarområdel, vilket ligger i landels södra hälft. Föreningen hävdar all en omlokalisering får aUvarliga konsekvenser från personalsynpunkt, eftersom avgången väntas bli stor.

LO motsätter sig en utflyttning av institutet lill Umeå. Den främsta anledningen är att det för närvarande inle finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Detta omöjliggör enligt LO det samarbete mellan teknisk och medicinsk forskning och utbUdning inom den fysiska arbetsmiljöns område som LO vid upprepade tUlfällen krävt. Även om en teknisk fakultet skulle startas vid Umeå universitet kommer det enligt LO:s mening alt dröja åtskUliga år innan den kan länkas etablera arbete inom den fysiska arbetsmiljöns område. LO påpekar dessutom att vid inrättandet av institutet 1966 motiverades detta av två skäl, dels kravet på en stor yrkesmedicinsk central för storstockholmsområdet med dess stora och varierande induslriinslag, dels behovet av ett institut för utbildning och forskning. En förflyttning av institutet kräver samtidigt en regional arbetsmedicinsk central för storslockholmsområdet. Denna kräver arbetsresurser av ungefär samma omfattning som arbetsmedicinska institutet, vilket medför atl nettoeffekten på t. ex. personalsidan blir obetydlig. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att en lokalisering av institutet till Umeå skulle medföra svårigheter för arbelarskyddsstyrelsen. Styrelsen erinrar även om alt arbelsmiljöutredningen enligt sina direktiv bl. a. bör uppmärksamma formerna för arbetsmedicinska institutels dellagande i arbelarskyddsverksamhelen. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör därför enligt styrelsen frågan om institutets omlokalisering inle bli föremål för slutligt ställningslagande.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser det synnerligen värdefullt att institutet förläggs tUl Norrland och tillstyrker placeringen i Umeå. Under kommitténs arbete har önskvärdheten av att redan under första studieåret ge den högre tekniska utbUdningen i Norrland ett kraftigt inslag av samhäUsvetenskap — arbetshygien — arbetsmedicin strukits under. Denna utbildning

Prop. 1971: 29                                                        87

skulle enligt kommittén därigenom få en profU som saknas vid de existerande högre tekniska läroanstalterna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar en utflyttning tUl Linköping. Som motiv härför framhåller länsstyrelsen, dels" all man vid regionsjukhuset har byggt upp en verksamhet med inriktning på yrkesmedicin och yrkeshygien, dels att det mest framträdande draget hos den medicinska/tekniska högskoleenheten är centruminslitutionen för medicinsk teknik. Även socialstyrelsen anser alt möjlighetema alt förlägga institutet liU Linköping bör beaktas. Goda resursmässiga och miljömässiga förutsättningar bör enligt styrelsen föreligga i Linköping för arbetsmedicinsk verksamhet. Universitetskanslersämbetet anser alt inslilulel från utbildnings- och forskningssynpunkt kan lokaliseras till vilken som helst av Linköping eller Umeå. Val av ort får därför bestämmas från andra utgångspunkter än dem universitetskanslersämbetet har alt bevaka.

TRU-kommittén. TRU-kommittén framhåller inledningsvis att delegationens uttalande om fördelarna med en organisatorisk samordning meUan kommittén och Sveriges Radios utbUdningsenhet går helt i linje med kommitténs principbeslut i frågan.

TRU-komraittén påpekar att dess lokalsituation är så prekär att behovet av en flyttning från de nuvarande lokalema är överhängande. Enligt TRU-kommitténs mening bör en flyttning ske snarast och om möjligt under budgetåret 1972/73, även om vid total nybyggnad på ny plats en viss senareläggning torde få accepteras. En sådan flyttning bör i första hand ske tUl nya lokaler i stockholmsområdet eller dess omedelbara närhet.

De arbetsformer TRU-kommittén utvecklat för planering och produktion inom ramen för läromedelssystem med TV och radio bygger på projektarbete. Detta utförs av projektgrupper beslående av TRU-kommitténs fasta personal och tillfäUigt anställda experter. Projekl-gruppema har ett nära samarbete med olika myndigheter och verk, t. ex. skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen. TRU-kommittén har begränsade egna resurser på trycksakssidan, men har ett samarbelsavtal med Utbildningsförlaget. Vidare åberopar TRU-kommittén samarbete med Brevskolan. Även om en nära kontakt raed utbUdning och forskning är värdefull är del dock viktigare atl projeklgrapperna kan ha snabba och lättillgängliga kontakter med de nämnda institutionerna.

TRU-kommitténs personal består vidare till övervägande del av programpersonal och teknisk personal med mycket speciell utbildning och yrkesträning. Rekryteringsproblemen anses därför bli stora om TRU-kommittén lokaliseras utanför stockholmsregionen.

I sitt arbete är TRU-kommittén beroende av att i betydande omfatt-

Prop. 1971: 29                                                         88

ning kunna utnyttja externa resurser. Dit hör bl. a. Sveriges Radios olika arkiv samt radions och Svensk Filmindustris rekvisita och dekor-förråd liksom olika bildbyråers samlingar. Det är uteslutet all man på annan ort skulle kunna bygga upp motsvarande arkiv.

TRU-kommittén har också stora behov av atl kunna köpa tjänster som inte kan rymmas inom den egna organisationen. Del gäller bl. a. i viss omfattning i fråga om filmteam och tecknare på frilansbasis men också beträffande t, ex. filmlaboralorier där TRU-kommittén inte har några egna resurser, filmklippning, kopiering samt service av den tekniska utrustningen. En ulflyllning lill en ort där dessa resurser inle finns atl tillgå kommer därför all medföra mycket betydande inveslerings-och driflkostnadsökningar till följd av atl TRU-kommittén i starkt ökad omfattning måste skaffa egen utrustning och öka den fasta personalen. Bara kostnaderna för utrustning lill ett eget laboratorium beräknas lill ca 9 milj. kr.

TRU-kommittén avstyrker bestämt utflyttning lUl Umeå. TRU-kommittén framhåller — under hänvisning till atl Sveriges Radio uppges ha stannat för en fortsatt utbyggnad av Luleå som regioncentral — att en placering i Umeå skulle medföra onödiga dubbelinvesteringar och fördyrade anslutningslinjer lUl länknälet. Luleå anses å andra sidan vara än mer olänkbar än Umeå. TRU-kommittén åberopar vidare nackdelarna ur kommunikationssynpunkt av en placering i Umeå.

Personalen vid TRU-kommillén har i en enkät fåll ta ställning lill ev. utflyttning till Umeå. Av 97 svarande avsåg 53 under inga förhållanden flytta med. Nio beräknas flytta med, medan 26 uppgav sig flytta under vissa förhållanden.

Vad gäller alternativ lokaliseringsorl framhåller TRU-kommittén atl även Örebro och Norrköping diskuterats. Kommittén anser atl de argument som anförts mot en lokalisering utanför stockholmsregionen gäller i lika hög grad för Örebro och Norrköping, utom i vad gäller möjligheten lill samordning med Sveriges Radios regionala organisation.

1969 års radioutredning erinrar om att utredningen har att avge förslag rörande bl. a. den institutionella organisationen av programproduktionen. Organisationsfrågorna kommer dock alt behandlas i ett relativt sent skede av utredningsarbetet. Ett alternativ som därvid kommer alt bedömas blir en sammanföring av TRU-kommitténs produktionsverk-samhet med den verksamhet som handhas av Sveriges Radios ulbild-ningsprogramenhet.

Sveriges Radio framhåller att flera fördelar skuUe stå all vinna om TRU-kommittén och Sveriges Radios ulbildningsprogramenhet även i fortsättningen är förlagda till samma ort. En utflyttning av TRU-kommittén och/eller nämnda enhet har enligt Sveriges Radio positiva konsekvenser i flera avseenden.

När det däremot gäller Umeå som lokaliseringsort ställer sig Sveriges

Prop. 1971: 29                                                        89

Radio avvisande. Liksom TRU-kommittén åberopar Sveriges Radio svårigheterna alt kunna utnyttja vissa arkiv i Stockholm. Vidare skulle en utflyttning till Umeå medföra stora kostnadsökningar för att få nödvändig medverkan från Stockholm och övriga Mellansverige i program-produktionen. Sveriges Radio understryker också behovet av nära samarbete med skolöverstyrelsen. En ledamot tillstyrker emellertid delegationens förslag om lokalisering till Umeå.

Sveriges Radio framhåller alt en lokalisering lill en ort närmare Stockholm är att föredra. Med hänsyn till värdet av att del finns högre UtbUdning och forskning på orten i fråga, bör man enligt Sveriges Radio diskutera en lokalisering av TRU-kommittén (och i så fall också Sveriges Radios utbUdningsprogramenhet) till orter som Örebro eller Norrköping/Linköping. Radio/TV-huset i Norrköping avses vara i drift budgetåret 1972/73 och det är enligt Sveriges Radio möjligt att samordna utnyttjandet av redan nu planerade investeringar och de resurser utbUdningsprogramenhelen och/eUer TRU-kommillén skulle komma att behöva. Motsvarande gäller i princip för Örebro.

Sveriges Radio konstaterar slutligen att en utflyttning från Stockholm av dess utbUdningsprogramenhet medför svårigheter och ökade kostnader för denna, men också all en sådan omlokalisering kan vara lill fördel för Sveriges Radio och atl den är ett led i de decentraliseringsslrä-vanden, som företagel av flera skäl anser angelägna. Personal vid enheten framhåUer i särskild skrivelse alt en stor majoritet är negativ till ulflyltning från Stockholm. Enligt en enkät ställer sig 87 o/o avvisande till Norrköping och 94 o/o avvisande lUl Umeå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser alt TRU-kommillén bör lokaliseras tiU Norrköping, medan kommunstyrelsen i Uppsala för fram Uppsala. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar Luleå med hänvisning tUl att Sveriges Radio förlagt sitt regioncentrum lUl Luleå. Vidare hänvisar länsstyrelsen tiU utbyggnaden av högre teknisk utbUdning och forskning i Luleå. Umeå stad anser all en lokalisering av TRU-kommittén och Sveriges Radios utbUdningsavdelning tiU Mellansverige skuUe skärpa den regionala snedbalansen på massmediaområdel.

U 68 erinrar om alt det i utredningens uppdrag ingår en översyn av den högre utbUdningens organisation. Utredningen föreslår därför att ställning ej nu tas beträffande TRU-kommitténs lokalisering. För ett uppskov talar också TRU-kommitténs nuvarande organisation som kommitté.

Även universitetskanslersämbetet anser alt valet av lokaliseringsort bör anslå i avvaktan på alt ställning tas till en permanent organisation för TRU-kommitténs verksamhet.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, avstyrker delegationens förslag lUl omlokaUsering av verket men förordar en fortsättning på den

Prop. 1971: 29                                                        90

decenlraliseringslinje, som verket redan inlett genom att upprätta lokalkontor och filialer i anslulning lill de olika arbetsområdena.

SGU är ell geologiskt verk med 90 universitetsutbildade geologer och geofysiker men endasl tre bergsingenjörer anställda. Tillkomsten av en högre bergsteknisk utbUdning i övre Norrland har enligt SGU därför helt underordnad betydelse för verkels lokalisering.

SGU kritiserar också delegationen för att inle ha tagit hänsyn till SGU:s primära behov av samarbete med den geologiska forskningen vid universiteten. Verket erinrar om all 1965 års geoutredning förordar en koncentration av landels geovelenskapliga forskning till Stockholm-Uppsala-områdel. Därvid bör SGU ingå som en integrerande del. SGU understryker behovet av intimt samarbete med universiteten i Slockholra och Uppsala samt med naturhistoriska riksmuseet och Vetenskapsakademien.

Vad gäller samarbetet med andra verk och institutioner framhåller SGU behov av kontakter med kartverket och SMHI. Vidare föreligger samarbetsbehov med naturvårdsverket, kommerskollegium och statens geotekniska inslilul.

Beträffande den geografiska fördelningen av SGU:s arbetsområden framhåller SGU, att kartering och annan verksamhet beträffande jord-och bergarter saml grundvallen har sin tyngdpunkt i Syd- och Mellansverige, i vart fall under avsevärd tid framöver. För malmlelningen framstår enligt SGU en förskjutning från den hittillsvarande koncentrationen i nordligaste Sverige som sannolik.

SGU erinrar vidare om atl verket betraktar det som självklart att utanför Stockholm lokalisera alla de aktiviteter som bedöms med fördel kunna förläggas på andra ställen i landet. Detta har resulterat i att mer än 40 o/o av arbetsstyrkan redan är lokaliserad utanför Stockholm. Mer än 35 o/o av verkels personal har som basorl Mala, en inlandskommun i Västerbollen. SGU:s nuvarande lokalisering i Stockholm framstår därför som naturlig med hänsyn icke blott lill anknytningen lUl övrig geologisk forskning inom regionen ulan även till Stockholms centrala läge i kommunikationssystemet. För kartering och för hydrogeologi har arbetsgrapper för Väst- och Sydsverige utflyttats lill fUialer i Göteborg och Lund. Valel av orter betingas av alt geologpersonalen för sill arbete måste ha tillgång lill geologiskt bibliotek, laboratorier och andra hjälpmedel, vUkel har kunnat ordnas endast på universitetsortema i saraarbele med därvarande geologiska institutioner. Ett lokalkontor planeras i Örebro. Malmprospekteringens centrala geologiska verksamhet är baserad i Stockholm med hänsyn lill behovet av anknytning till geologisk forskning samt till kartering och annan verksamhet vid SGU. Däremot har organisationen för fältundersökningar och borrningar, maskin- och fordonscentral, inslrumenllillverkning, förråd m. m. sedan flera årtionden baserats i Västerbottens inland, först Norsjö sedan Mala, i närheten

Prop. 1971: 29                                                        91

av de hittiUsvarande arbetsområdena. I Mala är även den fast anställda arbelarpersonalen för borrningar och mätningar stationerad.

SGU framhåUer att arbetsförhållandena för de stora delar av personalen som under halva året bedriver fältarbete i södra och mellersta Sverige vid en lokalisering lUl Luleå skulle bli mycket besvärliga genom de långa avstånden tiU både den centrala organisationen och tiU deras hem. Likaså skulle konlaklema med universitetsforskningen drastiskt reduceras.

SGU avstyrker Luleå som lokaUseringsort för verket. Varken med hänsyn till behovet av kontakt med geologisk forskning eller från kom-munikationslekniska synpunkter är Luleå acceptabelt.

SGU anser sammanfattningsvis all en omlokalisering av verket till Luleå skulle medföra att verket i realiteten inte på elt försvarbart sätt skulle kunna utföra sina inslruktionsenliga förpliktelser.

Som altemativ tUl den föreslagna omlokaliseringen föreslår SGU decentralisering genom att ytterligare 10—20 o/o av nuvarande centrala organisationen flyttas ut lUl befintliga fUialer och all den ökade verksamheten i huvudsak förläggs tUl dessa fUialer. Vidare föreslår SGU inrättandet av nya fUialer eller fältkontor.

SGU har bifogat yttrande som avgelts gemensamt av SACO-föreningen vid SGU och TCO-S, avd. 308. Åtminstone så länge de av delegationen åberopade regionalpolitiska vinsterna vid en flyttning ej preciserats, kan personalen inle finna alt arbetsgivaren/staten har rimligt motiverat de åtgärder som skulle komma alt medföra mycket allvarliga personliga uppoffringar för många av de anställda.

Föreningama redovisar också resultat av personalenkäler. Av dessa framgår alt 90 o/o av akademikerna ej önskar följa med till Luleå. Bland TCO-S-föreningens medlemmar uppges 71 o/o vara negativa och 21 o/o positiva.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser att landet skulle åsamkas en sänkning av produktiviteten vad gäller geovetenskaperna om Luleå enligt förslagel skulle väljas som lokaliseringsorl för Sveriges geologiska undersökning. Rådet erinrar liksom SGU om 1965 års geoutredning. Stockholms universitets studentkår anser det nödvändigt att planerna på ett geovelenskapligt centrum i Stockholm (Frescaliom-rådel) fullföljs.

1964 års geologiutredning framhåller all den kommer att föreslå en kraftig utbyggnad av SGU för främst geologisk kartering och inventering av grundvallen, sand, grus och industrimineral. I fråga om malmprospektering kommer att föreslås att den affärsmässiga prospekteringen, vilken f. n. är koncentrerad till Västerbotten och Norrbotten, överförs till ett statiigt bolag. Den mera landsomfattande översiktliga prospekteringen efter malmer anser utredningen böra ligga kvar hos SGU. Vidare kommer atl förordas att funktionen som central tillsyns-

Prop. 1971: 29                                                        92

myndighet överförs från kommerskollegium lill SGU. Geologiutred-ningen erinrar om att överförandet nyligen från sjöfartsverket till SGU av geomagneliska sektionen understryker SGU:s ställning som central myndighet. SGU:s verksamhet torde i framtiden på väsentliga områden till stor del komma alt gälla Syd- och Mellansverige, vUket bör beaktas vid en eventuell utflyttning av verket.

Geologiutredningen anser alt det slutiiga SläUningslagandet till lokaliseringen av SGU lämpligen bör ske i samband med den fortsatta diskussionen om SGU:s framtida verksamhet.

Svenska nationalkommittén för geologi påpekar atl Luleå ligger extremt långt bort från SGU:s arbetsområden med undanlag för en del av malmbyråns verksamhet.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland framhåller att det inom kommittén pågår överväganden om att i anslutning till en utflyttning av de mera gravinriktade delarna av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm föreslå uppbyggnad av tillämpad geovelenskaplig utbUdning och forskning i Luleå. Kommittén konstaterar all verksamheten vid denna utbildningsUnje kommer att bli desto fördelaktigare ju mera av annan geovelenskaplig verksamhet som också kan förläggas tUl Luleå. Delta gäller såväl vad beträffar möjligheterna att tUl utbUdningsenhelen kunna rekrytera tiUfällig lärarpersonal av olika kategorier, som vad beträffar möjligheterna till en breddning av den vetenskapliga miljön.

Komraittén påpekar att 1965 års geoutredning föreslagit en successiv utbyggnad av den geovetenskapliga forskningen och utbUdningen i Stockholm-Uppsala-regionen. Utredningen har emellertid även understrukit vikten av differentiering. Kommittén anser det därför inle slå i strid med geoutredningens intentioner, alt elt "centrum" för tUlämpad geovetenskap förläggs tUl Luleå, särskilt som dit förlagda tjänster bör få rikskaraktär (t. ex. tjänster i tUlämpad geofysik, bergsmekanik saml ekonomisk geologi).

Kommittén förordar därför en omlokalisering av SGU lill Luleå. Kommittén är emellertid medveten om alt en omlokalisering av en sådan omfattning kan medföra en viss omstrukturering av SGU:s verksamhet tUl vUken sakkunniga bör få ta ställning. Vissa delar av verksamheten är av sådan art, all lokalisering annorstädes än i stockholmsområdet knappast kan komma i fråga, t. ex. kartproduktionen. SGU måste därför behålla elt permanent lokalkontor i Stockholm. En av kommitténs ledamöter anser emellertid atl endast vissa delar av SGU kan omlokaliseras tUl Luleå.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att en omlokalisering av SGU lill Luleå inle får medföra en minskning av SGU:s engagemang i Mala. SGU;s insatser i Malå-området utgör nämligen en lokaliseringsfaktor av största värde.

Prop. 1971: 29                                                        93

Som altemativ lokaliseringsort för länsstyreben i Göteborg och Bohus län fram Trestad (Trollhättan, UddevaUa och Vänersborg).

Statens geotekniska institut, SGI, avstyrker delegationens förslag. Inslilulel anser övre Norrland vara speciellt olämpligt för lokalisering av geoteknisk cenlralverksamhet.

SGI framhåller att institutels samarbete med SGU i realiteten är begränsat till 3 å 4 av de drygt 200 konsullalionsärenden som institutet årligen handlägger. Inom forskningsverksamheten är kontakterna av ungefär samma omfattning. Beträffande samarbetet med bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm frarahåller SGI att behov av samråd ännu inte förelegat beträffande berglekniska problem.

SGI framhåller vidare all institutet huvudsakligen sysslar med de lösa jordarterna, främst lerorna, och att dessa till största delen finns i mellersta och södra delarna av Sverige, där även byggnadsverksamhetens intensitet är stor. Inslilulel bör därför vara lokaliserat i de nämnda delarna av landet.

SGI:s konsultativa verksamhet är i övervägande grad förlagd till de mellersta och södra delarna av landet med klar dominans för stockholmsregionen. Någon ökning av väg- och brobyggnadsverksamhelen i Norrland som nämnvärt skulle påverka institutets verksamhet kan ej förväntas. Institutets konsultationsverksamhet bedrivs i konkurrens med privata konsulterande ingenjörsfirmor. Institutets möjlighet atl konkurrera på lika villkor inom de områden, där de flesta uppdragen finns, skulle omöjliggöras genom en förflyttning lill Luleå.

SGI framhåller vidare att eftersom impulserna och underlaget för forskningen i stor utsträckning fås från den konsulterande verksamheten och denna som nämnts praktiskt tagel skulle bortfalla, skulle forskningen bli i hög grad lidande om institutet flyttas tUl Luleå.

Institutet bifogar yttranden från företagsnämnden och personalorganisationerna. Företagsnämnden instämmer i storl sett i vad institutet anfört och betonar atl, om en utlokalisermg anses böra ske, lokalisering bör ske till en plats som ligger inom den region där huvuddelen av institutets verksamhet är förlagd, dvs. stockholmsregionen. Personalorganisationerna delar också institutets synpunkter. Personalens inställning tUl utflyttning till Luleå redovisas. Äv 68 tillfrågade uppges endast fyra ha förklarat sig beredda alt flytta med.

Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser atl SGI med framgång kan bedriva sin verksamhet även efter en förflyttning tUl Luleå. Konsultverksamheten bör enligt kommittén kunna omorienteras mot bl. a. de avsevärda grundläggnings-problem som kan uppstå i de norrländska älvdalarnas lerjordar. Forskningsverksamheten bör utökas med specifika norrlandsproblem, t. ex. tjälproblemen. Med tanke på de unika långtidsprovfält, som SGI dispo-

Prop. 1971: 29 94

nerar i Stockholm, och den redan omfattande konsultverksamhetenten förutsätter kommittén att SGI likaledes får behålla ett permanent lokalkontor i Slockholra.

Transportforskningsgruppen förordar också all SGI lokaliseras lill någon ort i mellersta eller södra Sverige. Grappen anser atl SGI bör samlokaliseras med del blivande väglrafikinslilulet som enligt gruppens förslag bör lokaliseras till Linköping.

Åtgärder i samband med omlokalisering

Delegationens förslag lUl åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av riksrevisionsverket, arbetsmedicinska institutet, vägverket, televerket, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kalmar och Skaraborgs län samt av lantbruksförbundet och RLF.

Statskontoret, statens omplaceringsnämnd, länsstyrelsen i Kronobergs län och värnpliktsverket understryker, liksom delegationen, alt det är nödvändigt med en aktiv medverkan från staten för alt lösa de omställningsproblem som uppstår.

Kriminalvårdsstyrelsen anser alt statsmakterna senast i samband med ett eventuellt beslut om flyttning måste utfästa sig alt åtminstone vidta de åtgärder som delegationen skisserat. Socialstyrelsen framför liknande synpunkter.

Vägverket framhåller att det är nödvändigt atl statsmakterna i praktiken godtar extra kostnader och medger avsleg från gällande bestämmelser. Detta innebär en generös behandling både av myndigheter och anställda. Även lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, affärsverksdelegationen och centralnämnden för fastighetsdata redovisar liknande synpunkter.

Vägverket, personalvårdsnämnden, LO och SACO betonar att personalens synpunkter i största möjliga utsträckning måste beaktas.

Ett flertal remissinstanser understryker viklen av information till de anställda, nämligen statskontoret, statens omplaceringsnämnd, länsstyrelserna i Gävleborgs, Skaraborgs och Stockholms län saml vägverket, affärsverksddegationen, personalvårdsnämnden, kartverkets personalförening och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata. Statskontoret delar delegationens uppfattning atl information till de anställda är viktig men anser alt generella informationsåtgärder bör kunna vidtas redan före beslut om omlokalisering. Sora ett första steg föreslår statskontoret att information ges till samtliga statsanställda i storslockholmsområdet om utredningen samt om bakgrund och motiv till de-cenlraliseringssträvandena. Information måste också ges om de aktuella lokaliseringsorterna.

Vikten  av en  omsorgsfull    planering    av    omlokalise-

Prop. 1971: 29 95

ringen betonas av försvarets sjukvårdsstyrelse, Sveriges lantbruksförbund, RLF, lantmäteristyrelsen, länsstyreberna i Uppsala och Västernorrlands län, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren och affärsverksdelegationen.

Kriminalvårdsstyrelsen anser sig behöva minst sex tjänster för flyttningsplanering samt tre tjänster för personalvårdsfrågor m. m. Behov av särskUda personalresurser för planeringsarbete anmäls också av värnpliktsverket.

Statskontoret anser att vissa frågor måste skötas centralt för alt få önskvärd likformighet. Detta gäller den generella informationen, enkätutformning för attitydundersökningar, sammanställning av rekrylerings-och omplaceringsbehov m. m. Delegationen bör överväga formerna för en central samordning av sådana frågor. Riksrevisionsverket, personalvårdsnämnden och försvarets rationaliseringsinstitut anför liknande synpunkter. Statens omplaceringsnämnd anmäler i sill remissyttrande att nämnden arbetar raed allmänna, centrala riktlinjer på detta område.

Delegationen har redovisat olika sätt alt övergångsvis lösa problemen med personalavgång i samband med beslut om omlokalisering.

Behovet atl dubblera tjänster och anställa tillfällig personal understryks av centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen, kartverket, länsstyrelsen i Västernorrlands län och SR. Lantbruksslyrelsen betonar alt dessa åtgärder blir dyrbara och att det dessutom blir svårt att skaffa lämplig personal för endast tUlfälliga arbetsuppgifter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på möjligheten atl vid nyrekrytering endast anställa dem som vill flytta med tUl lokaliseringsorten. Vidare föreslår länsstyrelsen alt viss personal innan utflyttningen rekryteras på den nya orten och får utbildning i Stockholm.

SR anser det lämpligt att skaffa större personalresurser under en övergångstid, dels genom alt anställa tUlfällig personal, dels genom att bibehålla personal efter pensionsålderns inträde.

Centralnämnden för fastighetsdata tar upp delegationens tanke på att underlätta rekryteringen av vissa personalkategorier genom alt anordna UtbUdning på lokaliseringsorten. Nämnden förordar sådan lokal utbUdning av programmerare.

Kartverket föreslår atl de som inle vill flytta med kan få forlsälla i kvarblivande delar av verket. Della kan åstadkommas om utflyttningen sker i etapper. En annan lösning för att inte få alltför stora produk-lionsslörningar vore att träffa specialavlal med vissa personer om all åtminstone tUlfälligt vara kvar i myndigheten mot att de garanteras andra acceptabla befallningar i Stockholm senare.

Delegationen föreslår att lokaler för de utlokaliserade myndigheterna med sammanlrädesrum och arbetsrum skall anordnas i någon centralt belägen byggnad i Stockholm. Kriminalvårdsstyrelsen och SMHI saml

Prop. 1971: 29                                                         96

försvarets rationaliseringsinstitut tillstyrker. Sistnämnda institut anser dock att speciella utrymmen bör anordnas för försvaret. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter det motiverade i ett särskUl administrativt serviceorgan. Om sådana anordningar anses erforderliga kan de knytas tUl en viss myndighet, exempelvis statskontoret.

Delegationen anser att vissa organ kan ha behov av alt ha någon mindre enhet eller filial kvar i stockholmsområdet. SMHI anmäler i detta sammanhang behov av dels elt lokalt väderkontor i Stockholm, dels ett mindre laboratorium för analys av vattenprover. Lantmäteristyrelsen hävdar för sin del alt det är oundgängligen nödvändigt atl ha en permanent mindre stab i Stockholm.

I samband med omlokaliseringen behöver enligt delegationen i vissa fall organisationen ses över. Försvarets rationaliseringsinstitut bedömer det angelägel med en översyn för flertalet av de enheter inom försvaret som föreslås omlokaliserade. Statskontoret framhåller att den interna organisationen bör ses över innan byggnader programmeras och projekteras på den nya orten. Riksrevisionsverket anser det angelägel all se över myndigheternas organisation och uppgifter med särskUd uppmärksamhet på ddegeringsfrågan. Samråd bör därvid ske med civUdepartementets länsberedning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att en omorganisation kan göra det lättare att komma igång på den nya orten. TCO understryker viklen av alt organisationsöversynen görs före utflyttningen, bl. a. med hänsyn tUl all eventuellt friställd personal lättare kan få ny anställning i stockholmsområdet.

Delegationens förslag om särskUda organisationskommittéer med bl. a. representanter för de anställda tillstyrks av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, SMHI, statskontoret, statens omplaceringsnämnd, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län, kartverkets personalförening, försvarets rationaliseringsinstitut, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och TCO. Försvarets sjukvårdsstyrelse, lantbruksstyrelsen och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata påtalar behovet av speciella resurser för denna uppgift.

Ulan atl gå in på delegationens förslag om organisationskommittéer pekar ytterligare ett antal remissinstanser på vikten av all berörda arbetstagargrapper deltar i planerings- och utredningsarbetet vid en omlokalisering. Denna uppfattning förs fram av arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län saml vägverket, personalvårdsnämnden och SACO.

Delegationen för förvaltningsdemokrati finner att de frågor som enligt delegationen bör behandlas av organisationskommilléema med fördel kan ingå i försöksverksamheten med fördjupad förvaltningsdemokrati. Delegationen framhåller härvid att frivUligheten är ett väsentligt inslag i försöksverksamheten. Även statskontoret ställer sig tveksamt tUl

Prop. 1971: 29                                                                       97

delegationens förslag att infoga samtliga av omlokaliseringen berörda organ i denna verksamhet. Således framhåller statskontoret atl myndigheten själv och dess personal måste få avgöra om anslulning. SACO anser all berörda organ borde infogals i nämnda försöksverksamhet redan innan delegationens förslag presenterades offentiigt. Liknande synpunkter framförs av försvarets sjukvårdsstyrelse, som raenar att delegationens handläggning av omlokaliseringsförslagel klart avviker från de principer för en ökad förvaltningsdemokrati som innebär information och medinflytande för de anställda. I storl sett samma uppfattning redovisas av statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning.

Nästan samtliga remissinstanser understryker, liksom delegationen, all del är angelägel all arbetsgivaren-staten ägnar personalfrågorna den största omsorg. Härvid förutsätts en generös inställning för atl inte flyttningen skall bli en ekonomisk belastning för personalen. Bland de remissorgan som uttalat sig i denna fråga märks rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren, värnpliktsverket, mUilärpsykologiska institutet, riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, SMHI, länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län samt lantbruksförbundet, RLF, statens omplaceringsnämnd, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, LO, SR, TCO, riksförsäkringsverket, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata, företagsnämnden vid personalpensionsverket, domänverket och affärsverksdelegationen.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att del, bl. a. med hänsyn till all oron bland personalen redan är stor, är angelägel atl staten redan på ell tidigt stadium deklarerar en positiv och generös inställning lill alt lösa de anställdas problem. Liknande synpunkter anförs av kartverket. Enligt lantmäteristyrelsen skulle delegationens exempel på vissa förmåner för personalen inle ge någon mer påtaglig kompensation. Del måste därför vara ell minimkrav atl dessa åtgärder genomförs.

Personalvårdsnämnden föreslår att en katalog över personalvårdande åtgärder las fram på basis av kompletterande attitydundersökningar.

SACO finner del klart otillfredsställande all konkreta förslag om ekonomiska förmåner för de anställda inle lämnats av utredningen. Liknande synpunkter framförs av företagsnämnden vid statens geotekniska institut, vämpliktsverket och lantbruksstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen och ERU understryker att del krävs speciella åtgärder inriktade på varje enskild individs föratsättningar och önskemål.

Socialstyrelsen förutsätter atl de krav som förts fram i betänkandet "Översyn av den statliga personalvårdens organisation" (Fi stencil 1970: 6) tillgodoses. Erforderlig utbyggnad av personaladministrativa funktioner m. m. bör enligt styrelsen snabbt komraa tUl stånd.

4    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                                        98

Flera remissinstanser påpekar atl många av de frågor som hänger samraan med genomförandel av utredningens förslag är förhandlingsfrågor. Denna uppfattning redovisar kriminalvårdsstyrelsen, företagsnämnden vid personalpensionsverket, TCO, SACO, Statsanställdas Förbund, skogsstyrelsen, kartverket, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet, riksförsäkringsverket, domänverket och sjöfartsverket. Sjöfartsverket hävdar att sådana förhandlingar inle bara innebär skäligt hänsynstagande tUl personalens intressen ulan också utgör en förutsättning för bedömande av de verkliga kostnadema för en ulflyllning.

Utredningen har redovisat ett antal exempel på åtgärder som kan vidtas för personalen. När del gäller särskilda åtgärder för den personal som följer raed vid oralokalise-ringen understryks vikten av en raycket generös inställning från statens sida av riksrevisionsverket, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län saml LO, centralnämnden för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata.

SMHI och SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata förordar full ekonomisk kompensation för lägre dyrorlsgrupp och högre kommunal utdebitering. Centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata finner det självklart atl lön i dyrorlsgrupp 5 får behåUas. Lantbruksstyrelsen och TCO anser alt omställningsbidrag bör övervägas. Kriminalvårdsstyrelsen yrkar på kompensation för högre kommunal utdebitering och för ökade bostadskostnader.

När det gäller anstånd med omstationering uttalar centralnämnden för fastighetsdata och kartverkets personalförening all sådana ansökningar bör behandlas generöst.

Flera remissorgan delar delegationens uppfattning att möjligheterna att ordna bostäder på utflytlningsorterna är en fråga av central betydelse. SR framhåller alt personalen måste tUlförsäkras förmåner som inte tvingar lUl godtagande av första bästa erbjudna bostad. Centralnämnden för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata samt lantmäteristyrelsen och kartverkets personalförening varnar i detta samraanhang för kategorisering av bostädema för tjänstemän på ulflyltiiingsorterna.

Centralnämnden för fastighetsdata samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands och Östergötlands län utgår liksom utredningen ifrån att en ökad bostadskvot krävs för att klara bostadsförsörjningen.

Arbetsgivaren bör enligt domänverket och TCO medverka med bl. a. bosladsanskaffningslån och hjälp med avveckling av bostaden i Stockholm. TRU-kommittén och centralnämnden för fastighetsdata förordar särskilda åtgärder för dem som på ogynnsamma villkor tvingas sälja sina villor.

Prop. 1971: 29                                                                       99

SMHI, TCO, SR, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata uttalar atl personalen bör få full täckning för alla flyttningskostnader.

Delegationen förordar möjligheter lUl fria resor både till lokaliseringsorten före utflyttningen och lill Stockholm de första åren efter omlokaliseringen. Detta tUlstyrks av personalpensionsverket, länsstyrelsen i Västernorrlands län, SR, TCO samt SACO- och TCO-föreningarna vid centralnämnden för fastighetsdata.

Bland delegationens exempel på åtgärder för den personal som flyttar med har inte tagils upp frågan om hjälp med arbete för förvärvsarbetande familjemedlemmar. Riksrevisionsverket, kriminalvårdsstyrelsen, SR och TCO anser att staten måste medverka lill alt skaffa make/maka arbete på den nya orten. Försvarets rationaliseringsinstitut föreslår i detta sammanhang all lediga platser vid statiiga organ på lokaliseringsorterna får tillsättas först efter samråd med statens omplaceringsnämnd. Detta skulle kunna ge även de flyttandes familjemedlemmar ökade möjligheter lUl anställning på lokaliseringsorten. SMHI menar all kompensationsåtgärder måste sättas in där make/maka ej får anställning eller får lägre lön. Även Statsanställdas Förbund förordar sådan kompensation i form av pension eller livränta. Kartverkets personalförening förordar alt medflyltande familjemedlemmar kan få tillfälle till omskolning om svårigheter uppkommer att få anställning på den nya orten.

TCO föreslår all man kan låta viss personal vara kvarslalionerad i Stockholm, exempelvis sådan som inte har så många tjänsteår kvar.

SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata befarar atl tjänstemännens fritid i större utsträckning än f. n. måste tas i anspråk för tjänsteresor. Föreningen kräver kompensation i någon form för denna försämring av tjänstgöringsförhållandena.

Kartverket betonar att bibehållandet av den specialiserade arbetskraften ur produktionssynpunkt är så viktig all även mycket stora kostnader för förmåner och ersättningar till den personal som flyttar med kan innebära en vinst för statsmakterna.

För dem som slutar sin anställning lill följd av omlokalisering bör arbetsgivaren medverka till all skaffa likvärdig anställning i Stockholm! Delta framhålls bl. a. av kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata, företagsnämnden vid personalpensionsverket, försvarets sjukvårdsstyrelse, lantmäteristyrelsen, domänverket, länsstyrelsen i Uppsala län, SR, TCO och TRU-kommittén.

LO uttalar aft den personal som på grund av familjeförhåUanden eller liknande ej följer med skall erbjudas annat arbete inom den statliga förvaltningen i Stockholm.

4t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                                      lOO

Statens omplaceringsnämiid har inget atl erinra mot samråd med nämnden innan lediga befallningar i storstockholmsområdet återbesätts. Nämnden anser dock atl tanken på alt i första hand erbjuda personal vid organ som fortfarande skall vara kvar i Stockholm vakanta platser i utlokaliserade organ kräver ytterligare ingående överväganden. SMHI, domänverket, TCO och företagsnämnden vid skogs/iögskolan understryker viklen av all omplaceringsnämnden snabbi sätter in åtgärder. Nämnden bör därför få ökade resurser.

Några remissinstanser, nämligen statens rätts/<einiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, personalföreningen vid statens geotekniska institut, företagsnämnden vid skogshögskolan, invandrarverket, TRU-kommittén, kartverket saml SACO- och TCO-föreningarna vid SGU uttrycker dock oro för atl likvärdiga azbelsuppgifter inte skall finnas för personalen.

För den som inle kan få likvärdig sysselsättning i Stockholm förordar några remissinstanser förtidspension, nämligen kriminalvårdsstyrelsen, domänverket och TCO. Kompensation i form av avgångsvederlag föreslås av domänverket och SMHI. Statsanställdas Förbund förordar förbättrade pensions- eller livräntebeslämmelser.

Staten bör vidare enhgt TCO vara beredd alt anslå medel till utbildning för all underlätta de anställdas omplacering lill nya verksamhetsområden.

TCO påpekar alt det är en uppenbar fördel att personalen stannar och omplaceras i Stockholm. Effekten blir då nyrekrytering och nya arbetstillfällen på lokaliseringsorterna samtidigt som vakanta statliga tjänster i Stockholm kan tillsältas utan nyrekrytering.

SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata anser del rimligt alt även den som får nytt arbete inom storstockholmsområdel skall få hjälp med bostad närmare den nya arbetsplatsen och kompensation för flyttningskostnader m. m.

Byggnadsstyrelsen understryker vikten av all de av delegationen angivna utgångspunkterna för lokalförsörjning i inflyttnings-orterna blir styrande för lokalplaneringen. Delta innebär bl. a. att myndigheterna skall få ändamålsenliga lokaler helst i städernas centrala delar. Byggnadsstyrelsen anmäler i sitt remissvar avsikten all i lokalproduklionsprocessen delegera vissa arbetsuppgifter från den centrala myndigheten lill de regionala byggnadsföi-vallningarna.

Kriminalvårdsstyrelsen påpekar alt representanter för utflyttnings-myndigheten redan från början måste få medverka i planeringsarbetet. Centralnämnden för fastighetsdata framhåller att personalen bör få påverka planeringen av lokalerna.

Statskontoret och TRU-kommittén tillstyrker delegationens förslag till lokalproduktionsprocess. I detta sammanhang uttalar statskontoret alt en förstärkt organisation krävs för planering av byggnadsverksamheten i Stockholm.

Prop. 1971: 29                                                                      101

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller atl det är viktigt alt snarast påbörja planeringen för lokalförsörjningen.

SMHI framhåller som en positiv faktor i samband med utflyttningen möjligheten att få sammanhållna lokaler i en och samma byggnad.

Fortifikationsförvaltningen anser alt tvåstegsförfarandet i byggprocessen bör tillämpas för försvarets del även i detta sammanhang. Förvaltningen anmäler i samband med detta avsnitt alt de av delegationen ej beräknade kostnaderna för investeringar för försvaret i Östersund kan beräknas till 60 mUj. kr. Dessa kostnader torde i stort sett motsvara investeringsbehovet för lokaler för försvarels förvaltningsskola och arméns tekniska skola oavsett förläggningsorl.

Den av delegationen föreslagna tidplanen på 3—5 år tillstyrks av kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret samt länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorrlands län. Tiden bör anpassas till personalens behov av alt planera för sig själv anser vägverket och SACO-sektionen vid centralnämnden för fastighetsdata. ERU framhåller atl takten i lokaliseringen bl. a. måste avgöras av möjligheterna att bygga ut samhällskapital, dvs. man kan inle bara ulgå från möjligheterna all uppföra lokaler vid tidsplaneringen. Liknande synpunkter framförs av planverket.

Flera remissinstanser ställer sig tveksamma lill att hinna genomföra omlokaliseringen inom den av delegationen föreslagna tiden. Sålunda menar fortifikatioiisförvalttdngen att minst 5 år behövs. Värnpliktsverket yrkar för sin egen del på en senareläggning på grund av pågående omläggnings- och ralionaliseringsarbete. Byggnadsstyrelsen framhåller atl elt genomförande av föreslagen tidsplan kräver gynnsamma föratsättningar. Liknande synpunkter framförs av skogsstyrelsen, som finner det utomordentligt viktigt att inga förhastade forceringar görs. Lantbruksstyrelsen anser det vara realistiskt alt räkna med en omställnings-tid på bortåt 10 år. Även lantmäteristyrelsen och företagsnämnden vid personalpensionsverket finner den föreslagna övergångstiden för kort.

Prop. 1971: 29 102

Lokalisering av mynt- och justeringsverkets mynt- och medalj-tillverkning

Mynt- och justeringsverket är uppdelat på fem avdelningar, varav en för tillverkning av mynt och medaljer. Denna avdelning har ca 50 anstäUda.

Mynt- och justeringsverket hemställde redan år 1963 om en utredning av den framlida lokaliseringen av verkels mynt- och medaljlill-Verkning. Bakgrunden lill framställningen var alt vissa planer på trafikförsörjningen i Stockholm berörde de lokaler där mynt- och medaljtillverkningen sker. Vidare var lokalerna för tillverkningen hårt nedslitna och inte ändamålsenliga för verksamhetens art och omfattning.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1964 ål statskontoret att efter samråd med mynt- och justeringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen utreda frågan om mynt- och medalj tillverkningens framlida lokalisering. Uppdraget redovisades år 1967. Statskontoret föreslog all tillverkningen förlades lUl Tumba under förutsättning all ell nytt sedeltryckeri förlades dit. Mynt- och justeringsverket ställde sig i sill samrådsyttrande avvaktande till förslagel.

Mynt- och justeringsverket föreslog i maj 1968 efter ytterligare utredning, under förutsättning att mynt- och medalj tillverkningen av lokaliseringspoliliska eller andra skäl skulle förläggas utanför Stockholm, Eskilstuna och i andra hand Norrköping som lokaliseringsort. Som skäl för förläggning till Eskilstuna åberopades dels del samarbete som borde kunna komma tUl slånd med dåvarande försvarels fabriksverk, dels stadens metallbearbelningstradilioner. För lokalisering till Norrköping talade bl. a. närheten till mynt- och justeringsverkets största leverantör av halvfabrikat, nämligen Svenska MelaUverken i Finspång.

Kungl. Maj:l uppdrog i början av år 1969 åt mynt- och justeringsverket och byggnadsstyrelsen all förbereda en ulflyllning av mynt- och medaljlillverkningen till Eskilstuna. Uppdraget anmäldes för riksdagen i 1969 års stalsverksproposilion. Vid riksdagsbehandlingen påpekade statsutskottet (SU 1969: 7) i anledning av motioner att Kungl. Maj:t ej förelagt riksdagen förslag om mynt- och medalj tillverkningens framtida lokalisering. Statsutskotlel förklarade sig i och för sig inle ha någonting all erinra mol alt ifrågavarande lokalisering skedde till Eskilstuna. Emellertid framhöll utskottet all del ej endasl av ekonomiska skäl ulan även från lokaliseringspoliliska utgångspunkter kunde vara väl motiverat all förläggningen av mynt- och medaljlillverkningen till annan ort än Eskilstuna, exempelvis Söderhamn, ytterligare studerades, nämligen om resultatet av det lokalprogramarbete m. m. som byggnadsstyrelsen fått uppdrag att göra pekade mot mera väsenlliga avvikelser från de ekonomiska kalkyler som presenterats i statskontorets utredning.

Prop. 1971: 29                                                       103

Byggnadsstyrelsen lade senare under år 1969 fram förslag om nybyggnad i Eskilstuna för verksamheten. I 1970 års stalsverksproposilion (bil. 9 s. 59 och 83) förordades en nybyggnad i Eskilstuna och begärdes medel för ändamålet. Departementschefen framhöll därvid att stora fördelar är förenade med en förläggning av verksamheten lill Eskilstuna. Samordningsmöjligheterna med förenande fabriksverken och de låga transporlkostnaderna både för halvfabrikat till mynltiUverkning och för färdiga mynt underslröks. Vid riksdagens behandling av frågan uttalade sig riksdagen för förnyade överväganden från Kungl. Maj:ls sida i fråga om val av lokaliseringsort (SU 1970: 63 och 115, rskr 1970: 167).

Kungl. Maj:t uppdrog den 18 september 1970 år mynt- och justeringsverket atl i samråd med byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen göra en jämförande undersökning av förutsättningarna för att bedriva mynt- och medaljlUlverkningen på vissa angivna orter, nämligen Söderhamn, Norrköping, Avesta och EskUsluna.

Mynt- och justeringsverket har med skrivelse den 18 december 1970 redovisat resultatet av undersökningarna. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.

Undersökningarna har bl. a. omfattat tillgången på tomtmark, arbetsmarknadslägel, transportkostnader, samarbete med statliga myndigheter och privata företag, bevakning och de anställdas önskemål. På alla fyra orterna kan lämplig tomtmark anskaffas. Arbetsmarknadsläget är sådant alt erforderlig personal bör kunna rekryteras på alla orter. Transporlkostnaderna varierar med avståndet mellan dels huvudleverantören av halvfabrikat, f. n. Svenska Metallverken i Finspång, och tillverkningsorlen, dels lUlverkningsorten och Stockholm. Ur dessa synpunkter är alternativen Eskilstuna och Norrköping gynnsammare än Söderhamn och Avesta. Ifråga om möjligheter till samarbete med statliga myndigheter och privata förelag anförs all med hänsyn till alt Eskilstuna redan har en betydande, industriellt inriktad statlig verksamhet är denna stad den mUjömässigt lämpligaste lokaliseringsorten. Norrköping är genom sin storlek miljömässigt acceptabelt och, särskilt om statsmakterna beslutar om utflyttning i huvudsak enligt förslagel av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, ett tänkbart alternativ lill Eskilstuna. Söderhamn och Avesta kan inle uppvisa samma fördelar i förevarande hänseende. Bevakningsfrågan bör kunna lösas på alla orter. De anställdas önskemål har kartlagts genom en undersökning bland den berörda personalen. Den övervägande delen av personalen har därvid förklarat sig inte ämna flytta till någon av de aktuella orterna. Detta sammanhänger delvis med all en stor del av personalen inom de närmaste åren kommer alt uppnå den undre pensionsgränsen. Med hänsyn lUl statsmakternas tidigare behandling av frågan finner mynt- och justeringsverket inle anledning föreligga atl göra en gradering av de diskuterade fyra orterna.

Prop. 1971:29 104

Lokalisering av statens provningsanstalt Förslag till omlokalisering

Provningsanstallen utför provningar och undersökningar av material och konslraklioner och därmed förenad verksamhet på uppdrag av myndighet eller enskild. Anstalten bedriver även teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde och ställer personal till förfogande för nationellt och internationelll slandardiseringsarbete m. m. Provningsanstallen leds av en styrelse. Chef för anstalten är en generaldirektör. Anstalten är organiserad på tre tekniska avdelningar och ett kansli. Huvuddelen av verksamheten är förlagd lUl Stockholm men det finns filialer på andra orter. Antalet anställda den 1 juli 1970 var 247, varav mer än en tredjedel hade ingenjörsutbildning. Av personalen arbetade 31 personer vid provningsanstallens filialer.

Årskostnaderna för driften av provningsanstallen kan f. n. beräknas till ca 13,5 milj. kr. Anstalten utför i konkurrens med offentliga och enskilda laboratorier bl. a. mättekniska undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar av material, konstruktioner och produkter.

Antalet slutförda uppdrag under budgetåret 1969/70 översteg 30 000. Omkring 75 o/o av dessa uppdrag bestod av byggnadstekniska mtinprovningar. Intäkterna från uppdragsverksamheten uppgick under samma budgetår till 9 mUj. kr., varav ca 5 milj. kr. kom från uppdragsgivare i Stockholms stad och län.

Huvuddelen av verksamheten vid filialerna utgörs av uppdragsprovning inom det byggtekniska området.

Anstalten disponerar elt tiotal byggnader vid Drottning Krislinas väg i Stockholm. Dessutom finns det bl. a. lokaler för tillfälligt bruk i Hägerstalund och Vallentuna. Ungefär 75 "/o av de nuvarande lokalerna i stockholmsområdet är i dåligt skick.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet och 1969 års utredning för samordnad forskning föreslog den 29 december 1969 bl. a. atl hela provningsanstaltens verksamhet, med undantag för den verksamhet som bedrivs vid filialerna, skulle flyttas till Studsvik. I förslaget hänvisades bl. a. lUl de vinster som skulle kunna följa av alt provningsanstallens och AB Atomenergis resurser vid forskningsstationen i Studsvik samordnades. Förslagel om förläggning av provningsanstalten till Studsvik log främst sikte på dessa samordningsvinster. Delegationen ansåg annars alt Studsvik med hänsyn till det nära lägel i förhållande lill slorstockholmsområdet inte primärt är en ort dit utflyttning av statlig verksamhet från storstockholmsområdel bör ske.

Prop. 1971: 29 105

Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över förslagel avgelts av försvarels materielverk, civilförsvarsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, statens Irafiksäkerhetsverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), universilelskanslersämbetet — som bifogat yttrande från rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm — kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens brandinspektion, länsstyrelsen i Södermanlands län — som bifogat yttrande från Nyköpingsblockets samarbetsnämnd — statens institut för konsumentfrågor, statens provningsanstall, st3Telsen för teknisk utveckling, Sveriges standardiseringskommission. Aktiebolaget Atomenergi, Jernkon-lorel. Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfackel — som inhämtat yttrande från Aktiebolaget Svensk Byggtjänst — Svenska byggnadsenlreprenörföreningen, Sveriges industriförbund, statsljänar-karldlen, statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S). Därjämte har tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté inkommit med en skrivelse i frågan.

Flertalet remissinstanser intar en kritisk hållning till förslaget om lokalisering till Studsvik.

Allmänna .synpunkter på  provningsanstaltens  verksamhet och  lokalisering

Reinissinslanserna har i ell flertal fall berört frågan om provningsanstallens verksamhet bör fä ändrad inriktning. Riksrevisionsverket, som ställer sig positivt lUl förslaget om ändrad lokalisering, förordar exempelvis en översyn av anstaltens verksamhet. En utflyttning till Studsvik aktualiserar enligt RRV frågan om en närmare organisatorisk samordning med AB Atomenergi. Arbetsmarknadsstyrelsen vill i första hand att man undersöker förutsättningarna atl förlägga anstaltens huvuddel lill en ort i Norrland som har eller kommer all få teknisk utbildning. För en lokalisering av provningsanstallen utanför Stockholm uttalar sig bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk och Jernkontoret under förbehåll all anstalten i samband därmed får ända-målsenUga lokaler samt en betydande förstärkning utrustningsmässigl. Jernkontoret framhåller i övrigl del angelägna i atl anstalten får sådana resurser, atl den även kan bedriva egen forskning och utveckling rörande mät- och provningsmelodik. För en utflyttning uttalar sig även bl. a. försvarets materielverk. Det i remissen framlagda underlaget anser emellertid materielverket inte utgöra tillräcklig grund för bedömning på sikt av följderna av den föreslagna förflyttningen lill Studsvik.

Prop. 1971: 29                                                       106

Elt flertal remissinstanser visar liknande tveksamhet med hänsyn lill all provningsanstallens arbetsuppgifter kan komma alt förändras. Statstjänarkartellen och SACO anser all provningsanstallens målsättning först och främst måste klarläggas. Först därefter bör, enUgt organisationernas uppfattning, samordnings- och lokaliseringsfrågorna aktualiseras. Varken statstjänarkartellen, SACO eller TCO-S anser sig kunna tillstyrka lokalisering till Studsvik på det underlag sora framlagts. Enligt personalorganisationernas uppfattning bör provningsanstallens personal beredas tillfälle all i förelagsdemokralisk ordning medverka vid utformningen av målsättningen för anstalten och i överväganden rörande lokalisering och samordning.

Statskontoret nämner atl föratsättningarna för och fördelarna av en omlokalisering växlar för olika ddaktiviteter inom provningsanstallens verksamhetsprogram. Väsenlliga delar av den mer kvalificerade provningen bör i princip kunna förläggas lill områden utanför storstockholmsområdel föratsatt atl den tekniska miljön i övrigl är lämplig. För rulinbetonad uppdragsverksamhet spelar närhet tUl uppdragsgivare och andra mer förelagsekonomiska faktorer relativt sett en större roll. Bl. a. av dessa senare skäl sker redan i dag omfattande provningar vid anstaltens filialer ute i landet. Enligt statskontoret måste en omlokalisering av statens provningsanstall bedömas mot bakgrund av anstaltens framlida uppgifter och dess roll inom bl. a. den statliga uppdragsprovningen som helhet.

Slalskonloret anser alt ett beslut om omlokalisering av statens provningsanstall bör anstå bl. a. därför all de ekonomiska konsekvenserna av alternativet Studsvik behöver belysas ytterligare. Liknande synpunkter anförs av styrelsen för teknisk utveckUng.

Enligt föreliggande planer skall elt nytt brandlaboralorium för provningsanstallen projekteras och uppföras. Statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling och statens institut för byggnadsforskning nämner Studsvik som en lämplig plats för del nya laboratoriet. Del anses inta en relativt självständig ställning gentemot anstalten i övrigl.

Då byggnadsbranschen är en dominerande beställare hos provningsanstallen föreslår nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket — med företrädare för HSB, Riksbyggen m. fl. — alt samråd sker med byggfacket vid formulering av provningsanstallens målsättning och vid bestämning av dess slutiiga lokalisering. Nämnden anser det vara av utomordentlig vikt för byggnadsindustrin atl anstalten kan ulföra sina tjänster till marknadsmässigt riktiga priser.

Kommerskollegium finner det uppenbart alt det för näringslivet och då främst industrin skulle vara myckel olägligt, om anstaltens hela verksamhet förlades lill Studsvik. Kollegiet erinrar bl. a. om att provningsförfaranden blir alltmer vanliga, inle minst på grund av statliga bestämmelser.  Provningarna  blir  enligt  kollegiets  bedömning  dyrare

Prop. 1971: 29                                                                      107

för industrin efter en utflyttning av anstalten lill Studsvik. Industrins benägenhet att utnyttja möjligheterna för sådan provning som inle är föreskriven kan väntas minska. Detta kan enligt kollegiets mening på sikt bli till men för konsumenterna.

Synpunkter på lokalisering till Studsvik

Aktiebolaget Atomenergi erinrar om att bolaget vid elt flertal tillfällen framhållit fördelarna av att förlägga ytterligare verksamhet till Studsvik och hälsar därför i likhet raed länsstyrelsen i Södermanlands län och Nyköpingsblockets samarbetsnämnd det framlagda förslagel med stor tillfredsställelse. Bolaget anser liksom universitetskanslersämbetet alt samordning inom vissa områden bör kunna göras mellan bolagels och provningsanstallens verksamheter. Detta gäller, enligt bolagets uppfattning, avgjort i fråga om den tekniska basorganisationen och de administrativa funktionerna, där endast marginella ökningar av den i Studsvik tiUgängliga organisationen lorde erfordras, om nuvarande resurser inle skulle vara tillräckliga efter en nedflyllning av provningsanstallen. Samordning av de två organisationernas verksamhet på elt antal tekniska områden borde också kunna genomföras. Den tvärvetenskapliga och tvärtekniska inriktningen inom bolaget medför att Studsvik kvalitativt och kvantitativt har såväl personella som materiella resurser av en typ, som motsvarar en teknisk högskola. Inom vissa av anstaltens verksamhetsområden, exempelvis vad gäller byggnadsteknik, anser sig bolaget sakna speciell kompelens.

Byggnadsstyrelsen har undersökt utbyggnadsmöjligheterna i Studsvik och har funnit det vara raöjligt atl lokalisera såväl provningsanstallen som ytterligare liknande verksamheter dit. Statens planverk har inget all erinra från allmän samhällsplaneringssynpunkl mot den föreslagna utflyttningen. Planverket vill dock föreslå, att statliga organ som lokaliseras utanför Stockholm ges viss service i huvudstaden. Del vore exempelvis lämpligt all i centralt läge förlägga en mölesterminal med sammanlrädesrum, sekreterarhjälp, telefoner, telex, kopieringsanläggning etc. samt arbets- och vilrum.

Flera remissinstanser, däribland styrelsen för teknisk utveckling, påpekar att man svårligen kan flytta huvuddelen av provningsanstallen lill Studsvik utan alt bygga en ny filial i Stockholm eller dess omedelbara närhet.

Bland de övriga remissinstanser som med utförliga motiveringar avstyrker lokalisering av provningsanstallen till Studsvik återfinns bl. a. rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, statens institut för konsumentfrågor, Sveriges standardiseringskommission. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges industriförbund.

Statens provningsanstalt avstyrker bestämt förslagel om utflyttning till Studsvik och hemsläller alt frågan om anstaltens lokalisering blir

Prop. 1971: 29                                                       108

föremål för en mera allsidig utredning än den framlagda, varvid bör beaktas dels den industriella, tekniska och administrativa miljöns betydelse för anstaltens verksamhet, dels behovet av provningsresurser för byggnadstekniska provningar i storstockholmsområdet.

En diskussion om anstaltens lokalisering måste, enligt vad statens provningsanstall själv framhåller, baseras på de verkningar som en ulflyltning liU en ort utanför storstockholmsområdel kan bedömas få för anstaltens möjligheter alt fullgöra i instruktionen ålagda arbetsuppgifter. Med denna utgångspunkt har anstalten dragit slutsatsen atl en mångsidig industriell, teknisk administrativ miljö med goda kommunikationer är en livsnödvändighet för provningsanstallens verksamhet. Storstockholm är därför ulan tvekan den ur verksamhetssynpunkt lämpligaste förläggningsorlen för provningsanstallen. Anstalten är dock medveten om all det akuta behovet av nya lokaler av lokaliseringspolitiska och andra skäl kan innebära utflyttning liU annan ort.

Prop. 1971: 29                                                       109

Departementschefen Bakgrund

En bättre balanserad regional utveckling utgör elt av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Syftet är alt nå både ell effektivare utnyttjande av tUlgängliga resurser och ökad jämställdhet mellan människor i olika delar av landet.

Under senare år har regionalpolitiken byggts ut successivt. Del kan räcka med atl här erinra om några av de mest betydelsefulla besluten.

Grunden för en mera målinriktad regionalpolitik lades genom de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik, som riksdagen fattade beslut om år 1964. De väsentligaste medlen var utbyggd samhällsplanering, upplysnings- och rådgivningsverksamhet och direkt ekonomiskt slöd till förelag.

Efter en upprustning av resursema för samhällsplanering på länsplanel genomfördes under åren 1967 och 1968 en försöksverksamhet med lokaliseringspolitiskt inriktad samhällsplanering. Länsplanering 1967. Denna syftade till att i första hand ange hur resursema för ekonomisk tillväxt på lång sikt borde fördelas på länets kommuner. Härigenom skulle ett underlag skapas för att genom samordning av insatserna bygga upp en effektiv servicestruklur i form av bostäder, skolor, kommunikationer, vägar m. m. på lämpliga orter.

Resultaten av denna länsplanering redovisades i slasverkspropositio-nen år 1969. Chefen för inrikesdepartementet gjorde därvid vissa uttalanden om den framlida regionalpolitiken vilka sedan godkändes av en enhällig riksdag (prop. 1969: 1 bil. 13 s. 92, SU 1969: 11, rskr 1969: 11). Del finns skäl att här erinra om två av dessa. För del första uttalades att tillväxten i storstadsområdena borde dämpas och avlänkas till andra delar av landet. En strävan borde därvid vara all utveckla ett antal växlkraftiga stadsregioner lill attraktiva alternativ till storstadsområdena. För det andra uttalades alt länsstyrelsernas och planeringsrådens strävan atl i planeringen för de olika länen satsa på områden med god spontan växtkraft borde stödjas. Jag vill här också erinra om uttalandet i 1970 års finansplan alt regionalpolitiken i första hand måste inriktas på orter och områden som bedöms kunna få en differentierad företagsstruktur och arbetsmarknad.

I propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) utvecklades ytterligare de regionalpolitiska målen. Samtidigt föreslogs elt utvidgat program med ekonomiskt slöd om 1 200 milj. kr. under tre år. Ett huvudmoment i ett framlida regionalpolitiskt handlingsprogram angavs vara en klassificering av orter och regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa problemen i olika orts-

Prop. 1971:29                                                         110

resp. regionlyper. En första sådan ortskalegori utgörs av de nuvarande tre storstadsområdena, dvs. Stockholm, Göteborg och Malmö. En andra grapp bildas av de s. k. slorstadsallernaliven, dvs. orter eller regioner som erbjuder goda lokaliseringsbetingelser för sådan verksamhet som hittills har varit lokaliserad till framför allt storstadsområdena. För atl slorstadsallernaliven med rimUga insatser skall kunna erbjuda förutsättningar som är någorlunda likvärdiga med storstädernas i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc, måste man enligt vad chefen för inrikesdepartementet framhöll inrikta sig på regioner som har ett någorlunda stort befolkningsunderlag redan i dag. Skall dessa regioner bli alternativ i egentlig mening lill de nuvarande storstadsregionerna, måste de ligga på ett betryggande avstånd från dessa. Eftersom de resurser som är nödvändiga i delta sammanhang är begränsade, måste insatserna koncentreras till ett litet antal orter. En tredje ortslyp karakteriserades som regionala tillväxtcenlra, dvs. orter som vid sidan av slorstadsallernaliven kan fungera som huvudorter för näringsliv och mera kvalificerad service. I propositionen uttalades att det är tUl denna ortstyp järate storstadsalternativen som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras.

I mars 1969 fick länsstyrelserna och planeringsråden i uppdrag att i samverkan med kommunerna utarbeta regionala handlingsprogram — länsprogram 1970 — för atl ange de konkreta samhällsinsatser som behövs om länsplaneringens målsättningar skall uppnås. Resultaten av detta arbete håller nu på all redovisas. På grundval av bl. a. detta material bedrivs f. n. elt arbete i inrikesdepartementet i syfte atl utforma elt regionalt handlingsprogram för hela landet. Avsikten är atl kunna presentera delta för nästa års riksdag.

Utvecklingen under de bägge senaste åren har inneburit en viss utjämning av de förut mycket stora skillnaderna mellan skogslänen och övriga delar av landet i fråga om arbetsmarknadsläget. Till en del torde denna utveckling kunna tillskrivas den alltmer intensifierade regionalpolitiken. Samtidigt är det uppenbart, atl det fortfarande finns betydande skillnader i sysselsättningsmöjligheter mellan olika regioner och delar av landet.

Den del av regionalpolitiken som avser direkta åtgärder i syfte alt öka sysselsättningen har i allt väsentligt inriktats på industrin. Man räknar med atl nära 13 000 nya arbetstillfällen hittills har skapats genom det lokaliseringspoliliska slödel under perioden 1965—1970. Även investeringsfonderna har i betydande omfattning använts i regionalpolitiskt syfte. Sysselsättningseffekterna av fondfrisläpp i sådant syfte under perioden 1963—1970 kan uppskattas tUl ca 7 000 nya arbetstillfällen inom områden med behov av särskUda insatser för sysselsättning.

Alt lokaliseringsverksamhelen i så hög grad har inriktats på industrin

Prop. 1971:29                                                        111

är naturligt med hänsyn till atl industrins utveckling i de flesta fall har en avgörande inverkan på en orts sysselsättningsutveckling både direkt och indirekt. Att industrin även framdeles kommer all spela en väsentlig roll inom regionalpolitiken är klart. Som tidigare har uttalats av statsmakterna är det dock nödvändigt att även servicesektorn tilldelas en väsentlig roll i regionalpolitiken om denna skall bli effektiv. Långtidsutredningen har räknai med att antalet sysselsatta inom industrin kommer all minska med 1 % om året fram lill år 1975. Däremot räknar man för tjänstesektorn som helhet med en årlig ökning med uppemot 2,5 %. För enbart de offentliga tjänsterna beräknas ökningen lill 4,5 % per år.

Det är rimligt all räkna med att förutsättningarna för alt satsa på industrin i regionalpolitiskt hänseende begränsas av denna sysselsättningsutveckling, eftersom del är i samband med expansion som de största möjligheterna lill omlokalisering erbjuder sig inom industrin.

Den offentliga servicen har stor betydelse inom regionalpolitiken, inle enbart därför all den expanderar snabbi. En tillväxlfrämjande stimulans för lokaliseringsorterna uppnås nämligen inte bara genom en viss kvantitativ lokalisering. Av lika stor betydelse är all orterna får ett tillskoll av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner av olika slag eller som sysslar med tekniskt och vetenskapligt högt kvalificerat arbete. Ell sådant lillskolt kan sedan i sin tur ge underlag för uppbyggnad av en kvalificerad samhällsservice av elt slag som nu finns endast i storstadsområdena.

Mol denna bakgrand är det angeläget all servicenäringarna tilldelas en mer central roll i regionalpolitiken. Under senare lid har vikliga steg i denna riktning tagils. Elt målmedvetet arbete har inletts i fråga ora bl. a. den högre utbUdningens lokalisering till nya områden. År 1970 fattade riksdagen vidare beslut om alt lokaliseringsstöd skall kunna utgå även för induslriservice samt central administrations- och förvall-ningsverksamhet av rikskaraklär inom den privata sektorn. Det system med obligatoriskt lokaliseringssamråd i samband med etablering eller utvidgning i storstadsområdena, som statsmakterna fattade beslut om år 1970, avses gälla även serviceverksamhet som inte väsentligen har lokal karaktär.

Frågan om utiokalisering av statliga verksamheter från Stockholm har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste decennierna. Övervägandena grundades till en början på andra motiv än regionalpolitiska, exempelvis alt en lokalisering utanför stockholmsområdet skulle ställa sig billigare från stalsfinansidl synpunkt. 1955 års långtidsutredning log upp frågan med mer allmänna utgångspunkter, nämligen som en åtgärd i syfte atl dämpa storslockholmsregionens tillväxt. Det var mol denna bakgrund som 1957 års utredning om utlokalisering av statlig verksamhet tillsattes. Utredningen redovisade sina förslag i elt antal

Prop. 1971:29                                                        112

delbetänkanden och ett slutbetänkande år 1963. De förslag lill utflyttning som utredningen lade fram var myckel omfattande. I utredningens slutbetänkande behandlades ca 110 verksamhetsgrenar, vilka utgjorde en s. k. total utflyltningsgrupp. Av dessa bedömdes ett 20-tal vara relativt frislående och lokaliseringsorlen borde kunna bedömas efter vad som var lämpligt i varje särskilt fall. Återstående ca 90 organ med 24 000 anställda hänfördes till vad utredningen kallade en stor ul-flytlningsgrupp. Vid en ulflyllning måste enligt utredningen gruppen hållas samman inom ell område med goda kommunikationer såväl internt som med rikets olika delar. En sådan stor utflyttning skulle dock enligt utredningen behöva föregås av ytterligare arbets- och tidskrävande planläggnings- och undersökningsarbete. Utredningen sammanförde därför elt 30-tal verksamhetsgrenar ur den stora gruppen till en liten utflyltningsgrupp med 3 800 anställda och föreslog atl dessa myndigheter m. fl. skulle flytta ul från stockholmsområdet. Om inte en samlad utflyttning skulle komma lill slånd föreslog utredningen separat utflyttning av dels tolv av verksamhetsgrenarna i den lilla utflyttnings-gruppen, dels ytterligare 19 andra organ. Remissinstanserna var övervägande negativa lill utredningens förslag i slulbelänkandet. Vissa av utredningens delförslag har lett lill beslut av statsmakterna. Däremot har utredningens förslag i slulbelänkandet inle föranlett några sådana beslut.

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvallningen fick år 1968 i uppdrag att vid den fortlöpande lokalförsörjningen för statiig verksamhet efter samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av lokalisering utanför storslockholmsområdet. De bägge myndigheterna mötte dock svårigheter alt fullgöra delta uppdrag och byggnadsstyrelsen hemställde år 1969 hos regeringen om ell särskilt organ för alt bereda frågor om utflyttning av statlig verksamhet från stockholmsområdet.

I anslutning lill de i 1969 års stalsverksproposilion redovisade ställningstagandena till länsplanering 1967 uttalade riksdagen alt en ökad lokalisering av statlig verksamhet utanför huvudstadsregionen var önskvärd. I sitt utlåtande 1969: 30 framhöll bankoulskoltel med anledning av motioner om utflyttning av statlig verksamhet från Stockholm bl. a. att värdet av en utlokalisering från Stockholm givetvis ligger inle bara i den avlastning av stockholmsregionen som äger rum utan i hög grad också i det lillskolt av arbetstillfällen som uppkommer i den nya lokaliseringsorten.

Utvecklingen har alltså medfört alt motiven för en utflyttning av statlig verksamhet vidgats. Frågan om lokalisering av statiig verksamhet har sålunda alltmera kommit alt sättas in i ett regionalpolitiskt sammanhang. Motivet all lätta på trycket i storstäderna skall ses mol denna bakgrund. Under senare år har vidare strävan atl genom lokali-

Prop. 1971:29                                                        113

sering   av   statiig   verksamhet   utveckla   vissa   lillväxlcenlra   tillmätts ökande betydelse.

Delegationens förslag

I juni 1969 tillkallade jag särskilda sakkunniga för all undersöka vilken statlig verksamhet som borde flyttas ut från stockholmsområdet och lill vilka orter som lokaliseringen borde ske. I uppdraget ingick atl se över både den civila och militära förvaltningen. Senare tillsalla utredningar med uppdrag atl se över organisation m. m. för olika statiiga förvaltningar har i regel fått direktiv om atl överväga frågan om lokaliseringen. Det gäller t. ex. domstolsverksutredningen, försvarets materielanskaffningsutredning, försvarets fredsorganisationsutredning, transporlforskningsgruppen saml riksskatteverkskommittén.

Delegationen föreslår i sitt första belänkande att vissa myndigheter och institutioner i sin helhet skall omlokaUseras.

Delegationen kommer alt i en senare etapp la upp frågan om att flytta ut även vissa delar av statliga organ. Däremot avser delegationen inte atl särskilt behandla frågan om delegering av arbetsuppgifter. Delegationen anger två huvudmotiv för sitt förslag. Del ena motivet är alt medverka lill att dämpa expansionen i storstockholmsområdet genom alt åstadkomma en omlokalisering därifrån. Det andra motivet är att åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen.

Delegationen anser alt ulflyllning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vmster genom all medverka lill en bättre balanserad regional utveckling. En utgångspunkt för delegationen har varit atl de verksamheter som omlokaliseras skall kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen.

De problem som framstår som dominerande för myndigheterna vid en omlokalisering är att deras möjligheter lill kontakter med stalsdepartemenlen och riksdagen saml i Storstockholm befintliga andra organ och myndigheter försvåras. Dessa problem torde dock i betydande grad kunna lösas genom särskilda insatser. De ökade kostnaderna för insatser för alt tillgodose sådana kontaktbehov vid en alternativ lokalisering bör enligt delegationens uppfattning accepteras av statsmakterna.

När del gäller frågan vilken statlig verksamhet som kan omlokaliseras har delegationen gjort vissa avgränsningar. Sålunda har regionalt och lokalt inriktade verksamheter undantagits. Vidare har delegationen funnit alt verksamheter som har omfattande kontakter med statsdepartementen och riksdagen eller som har anknytning lill i stort sett hela den övriga förvaltningen inle bör flyttas. Frågan om omlokalisering av de statiiga bolagen kommer alt prövas i en senare etapp.

Delegationens omlokaliseringsförslag omfattar 27 myndigheter och institutioner med tillsammans ca 5 500 anställda.

Prop. 1971:29                                                        114

Vid valet av lokaliseringsorter har delegationen utgått från statsmakternas uttalanden all strävan bör vara att utveckla elt antal växlkraftiga stadsregioner tiU attraktiva alternativ till storstäderna. Delegationen framhåller atl flera skäl talar för all insatserna koncentreras till elt relativt litet antal orter. Ett sådant skäl är enligt delegationen alt de resurser som slår lill förfogande för all utveckla ell antal nya storstadsregioner är begränsade. Delegationens förslag innebär vidare all myndigheter med stort behov av inbördes kontakter lokaliseras lill samma ort. Även detta talar för alt utflyttningen sker lill elt fåtal orter. Dessutom kan framlida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter.

Med hänsyn lill atl de största regionalpolitiska problemen kommer alt finnas i skogslänen anser delegationen alt viss statlig verksamhet bör lokaliseras även lill orter i dessa landsdelar.

Med dessa utgångspunkter föreslår delegationen omlokalisering till Norrköping, Linköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Delegationen framhåller dock atl även andra orter bör kunna komma i fråga. Bl. a. erinrar delegationen om all central statlig verksamhet lokaliserats lill Örebro.

Störningar i produktionen kan uppslå under en övergångsperiod och leda till ökade kostnader eller alternativt lägre effektivitet. Delegationen anser emellertid alt omställningssvårigheterna inle kommer alt bli av sådan karaktär och styrka all de generellt sett bör hindra en omlokalisering. Det är enligt delegationen dock angeläget all stora ansträngningar görs för alt lindra de omställningsproblem som uppslår för berörd personal. Det är vidare angelägel all omlokaliseringarna genomförs på elt sådant sätt alt störningarna i berörda verksamheter blir så små som möjligt. Delegationen lar här upp en rad konkreta problem och anvisar olika lösningar för att komma lill rätta med dem.

När del gäller lidsplanen för omlokaliseringen anser delegationen alt del är angelägel all de eftersträvade effekterna av omlokaUseringen kan uppnås så snart som möjligt. Styrande för utflyttningen blir den lid som går åt för att anordna förvallningslokaler och bostäder på lokaliseringsorterna. Med dessa utgångspunkter bör utflyttningarna kunna påbörjas ca tre—fyra år efter del alt beslut om utflyttning har fatlats och vara avslutade ca fem år efter elt sådant beslut.

Remissinstansernas inställning 1 stort

Inte någon remissinstans har ifrågasatt riktigheten av att åtgärder vidtas för att dämpa expansionen i storslockholmsområdet i syfte atl åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när del gäller delegationens förslag all använda lokalisering av

Prop. 1971:29                                                        115

central statiig verksamhet som ell regionalpolitiskt medel. Den klart övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker detta. Vissa remissinstanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fattas. Somliga remissinstanser förordar dock i första hand andra regionalpolitiska medel än utflyttning av hela centrala statliga organ. Att även den centrala statliga förvaltningen raåste ingå sora elt raedel i en aktiv regionalpolitik accepteras som regel. Vissa remissinstanser förordar atl i stället för utflyttning av hela organ delar av en verksamhet flyttas ut eller atl arbetsuppgifter och beslutsfunktioner delegeras. Vidare framförs nyetablering av statlig verksamhet som éll alternativt medel.

Principema för urval av de organ som enligt delegationen bör kunna omlokaliseras möter ingen erinran.

Delegationens uppfattning all lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt perspektiv delas av de flesta som har uttalat sig i denna fråga. Flera remissinstanser för dock fram uppfattningen all delegationen har lagt tyngdpunkten alltför mycket på de samhällsekonomiska aspekterna och därvid inte i tillräcklig grad beaktat de företagsekonomiska faktorerna i betydelsen av statsförvaltningens effektivitet och raöjlighet att ge fullgod service. Några remissinstanser understryker starkare än delegationen de negativa verkningarna av en ulflyltning på statsförvaltningens effektivitet till följd av försärarade kontaktmöjligheter och försvårad personalrekrytering.

När del gäller valet av lokaliseringsorter biträder de flesta remissinstanserna utredningens förslag. Några anser dock all urvalet av lokaliseringsorter inle kan ske förrän de regionalpolitiska målen har konkretiserats, bl. a. genom att ställning tagits till antalet slorstadsallemaliv och deras lokalisering.

Flera länsstyrelser pekar på alternativa lokaliseringsorter inom det egna länet.

De myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar ofta delegationens principiella uttalanden i olika avseenden. Däremot ställer sig med ett par undantag alla avvisande lill en ulflyllning av den egna verksamheten.

Delegationens förslag till åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av de flesta remissinstanserna. Liksom delegationen understryker remissinstansema viklen av all personaLfrågorna ägnas den största omsorg. Delegationens exempel på olika åtgärder som kan vidtas för personalen förordas i allmänhet. På vissa konkreta punkter föreslås generösare insatser.

Tidsplanen för omlokaliseringen godtas i allmänhet. Några remissinstanser finner dock den föreslagna övergångstiden för kort.

Prop. 1971:29                                                         116

Principiella överväganden

Den bristande regionala balans som vi har f. n. är i huvudsak en följd av den fortgående minskningen av arbetstillfällena i glesbygden och i de mindre tätorterna. Inom både jord- och skogsbruk minskar sysselsättningen kraftigt på grund av en stark produktivitetsökning. Inom industrin pågår en omfattande strukturförändring som i många fall skapar problem på mindre och ensidiga industriorter. Dessa utvecklingstendenser bottnar i vissa allmänna förhållanden, bl. a. den tekniska utvecklingen och förändringar i världshandeln, och de är på intet sätt unika för vårt land.

Mot denna bakgrund framstår det som ofrånkomligt all en ökande del av den ekonomiska verksamheten — och därmed sysselsättningen — koncentreras till förhållandevis stora orter. En koncentration av befolkningen till sådana orter torde också vara en förutsättning för att samhället skall kunna raöta de ökade krav sora raänniskoma ställer på en rad olika oraråden. En viss minimistorlek är nödvändig bl. a. för ett kvalificerat utbud av olika former av samhäUsservice och för all en väl differentierad arbetsmarknad skall kunna utvecklas.

För atl en bättre regional balans skall nås är del nödvändigt atl expansionen av orter med goda förulsätlningar för en framtida utveckling stimuleras. Della gäller särskilt landsdelar där en betydande del av befolkningen lever i glesbygd eller mindre tätorter. En snabb expansion av vissa tätorter inom dessa delar av landet medför visserligen inle att människor inle behöver flytta när arbetstiUfällena i glesbygden och de mindre tätorterna bUr färre. Men en koncentrerad tillväxt kan skapa attraktiva altemativ inom den egna regionen och därigenom minska behovet av långa flyttningar som ofta för med sig både personliga och regionala svårigheter. Expansiva tätorter i olika delar av landet torde också vara en förutsättning för att människorna i glesbygden överhuvud tagel skall kunna erbjudas möjlighet alt inom inte alltför orimliga avstånd få tillgång till kvalificerad service.

En politik som syftar till en förbättrad regional balans skall därför inriktas på atl bl. a. bygga upp elt begränsat antal regionala tillväxtcenlra. Del är till denna typ av orter som statliga insatser bör koncentreras. Bland orter som kan komma i fråga som regionala lillväxlcenlra finns elt antal som har den betydelsen att de bör övervägas som alternativ till de nuvarande tre storstäderna. De resurser som slår lill samhällets förfogande för insatser i detta syfte är emellertid starkt begränsade i förhållande till behovet. Därför är det nödvändigt all resurserna i allt väsentligt koncentreras till ett fåtal orter där de största resultaten kan uppnås.

Det är inte endasl i fråga om befolkningskoncenlrationen och takten

Prop. 1971:29                                                        117

i befolkningsförändringarna som det finns betydande skillnader mellan olika delar av landet. En fråga som har uppmärksammats av såväl lokaliseringsdelegalionen som expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) och 1970 års långtidsutredning är tendensen till uppdelning av företagssektorns verksamhet på å ena sidan administrativa funktioner koncentrerade till storstadsområdena och å andra sidan produktions- och driftsfunklioner som lokaliseras liU andra delar av landet. Denna uppdelning i en ledande och styrande del resp. en producerande del innebär samtidigt en uppdelning av den sysselsatta befolkningen i en bättre utbildad och avlönad del och en del med lägre utbUdning och inkomster.

Både ERU och delegationen understryker alt en fortsatt utveckling av della slag kan få allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser genom att de regionala olikheterna skärps i väsentliga avseenden och förutsättningarna för ett rikt och varierat samhällsliv hämmas.

En sådan utveckling kan även begränsa möjligheterna alt utjämna de regionala skillnaderna i förvärvsinlensitet. Bristen på arbetskraft utgör ett av de allvarligaste hindren att uppnå en snabb produktionsökning. Under senare år har de gifta kvinnorna svarat för en helt dominerande del av nettotillskottet lill arbetskraften. Det är rimligt att utgå från att de även framdeles får avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxttakten.

De gifta kvinnornas förvärvsinlensitet är i mycket stor utsträckning betingad av de sysselsättningstillfällen som kan erbjudas dem på den ort där de är bosalla. Den blir klart högre på en arbetsmarknad med rikt varierad efterfrågan på arbetskraft. Enligt långtidsutredningen skulle den totala arbetskraften år 1965 ha fått ett tillskott på omkring 130 000 personer om hela landet hade haft samma förvärvsinlensitet som rådde i Stockholm.

Som tidigare har utvecklats i olika sammanhang talar starka skäl för alt man inom ramen för regionalpolitiken söker dämpa tillväxten inom storstadsområdena. En omfördelning av tillväxten är angelägen både med hänsyn till behovet av alt utveckla alternativ till storstäderna och därför alt utvecklingen inom storstadsområdena leder lill betydande kö- och slockningsproblem som är allvarliga från mänsklig, social och ekonomisk synpunkt. Del gäller bl. a. brister i tillgången på bostäder och svårigheterna att åstadkomma väl fungerande kommunikationer och andra serviceanordningar. Samtidigt är sådana investeringar i storstadsområdena ofta betydligt dyrare än vad de är på andra håU.

Det är också som ERU påpekat problematiskt alt bygga i kapp investeringsbehoven i storstäderna eftersom arbetskraftsresurserna är otillräckliga. I samma takt som man genom ökad inflyttning söker öka dessa skärps också bristsituationen ytterligare.

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29

Prop. 1971:29                                                        118

Även från miljösynpunkt finns starka skäl att söka dämpa tillväxt-taklen. Vatten- och luftföroreningarna samt bullerproblemen är särskilt svåra i storstadsområdena. Genom den starka koncentrationen av biltrafik och oljeeldade värmecentraler blir luften mer förorenad av svaveldioxid, sot, stoft och koloxid än vad som normalt är fallet i andra städer i landet. Detsamma gäller bullerstörningar som främst uppkommer genom den starka traf ikinlensilelen i storstäderna.

En vanlig invändning mot kritiken av storstäderna är alt den starka inflyttningen lill dessa bevisar deras attraktionskraft.

Myckel talar dock för alt det främst är arbetsmarknaden som gör storsläder lockande. Kan man bygga upp orter med en väl differentierad arbetsmarknad, bör de kunna utvecklas lill attraktiva alternativ.

Sammanfattningsvis talar en rad skäl för att staten aktivt bör söka dämpa storstadsexpansionen och samtidigt medverka till alt skapa orter med goda lillväxlförulsällningar och elt rikt differentierat näringsliv som ett alternativ till storstäderna. Denna medverkan bör inte inskränka sig till olika åtgärder som syftar till all påverka den privata sektorn ulan den bör också omfatta statens egen verksamhet.

En betydande del av den statliga verksamheten är i dag koncentrerad lill stockholmsområdet. I fråga om den centrala statliga verksamheten sammanhänger detta historiskt med atl statsmakterna är lokaliserade lill Stockholm. En betydande del av den statliga verksamheten inom slorstockholmsområdet utgörs å andra sidan av lokala eller regionalt bundna uppgifter vilket innebär all de rimligen inle kan länkas bli lokaliserade till någon annan del av landet. Det gäller sådana funklioiier som exempelvis arbetsförmedling, länsstyrelse, vägförvaltning etc. Del anförda medför att insatser från statens sida i form av utlokalisering måste inriktas på central statlig verksamhet.

De flesta myndigheter som delegationen har föreslagit lUl ulflyltning har i sina remissvar utförligt beskrivit de problem som en utflyttning skulle innebära för deras vidkommande. Det finns inte anledning atl ifrågasätta atl en utflyttning medför problem för de myndigheter som berörs. De fördelar som kan vinnas vid en ulflyltning — även för myndigheterna själva och de anställda — har emellertid inte närmare behandlats i flertalet remissvar.

Problemen i samband med en ulflyllning kan vara av både mer beslående och övergående karaktär. Till övergångsproblemen får i första hand hänföras de svårigheter som inträffar för personalen i samband med en omlokalisering och de störningar i myndighetens verksamhet som uppkommer i samband med flyttningen. Till de mer beslående problemen får hänföras ökade kostnader för verksamheten eller svårigheter att hålla kontakt med olika andra organ som uppkommer på grund av det ökade avståndet.

När det gäller den första typen av problem visar erfarenheten från

Prop. 1971:29                                                        119

tidigare utflyttningar inom både den statiiga och den privata sektorn att de kan bemästras. Av stor betydelse är självfallet att utflyttningen förbereds och planeras noggrant och all planeringstiden är tillräckligt lång.

När det gäller omställningsproblem för personalen lorde de, som delegationen har anfört, inle skilja sig från en myndighet till en annan. Inle heller har man funnit att de generellt sett skulle ha den styrkan att de kan motivera atl en från regionalpolitisk synpunkt angelägen omlokalisering förhindras. Däremot ställs vissa bestämda krav vid valet av den ort dit flyttningen skall ske. Som tidigare sagts torde nämligen en tillräckligt stor och differentierad arbetsmarknad vara en förutsättning för alt familjer där bägge makarna förvärvsarbetar skall kunna följa med. Jag kan ansluta mig till de principiella ställningstaganden som delegationen har gjort och återkommer senare lUl frågan om särskilda insatser under övergångstiden för personalen.

I fråga om de mer varaktiga svårigheterna vid en utlokalisering bör man i större utsträckning än myndigheterna har gjorl bedöma den med hänsyn tiU den framlida utvecklingen.

Det förhållandet att utflyttningen har föreslagits ske till orter med naturlig expansionskraft bör rimligen leda lill all deras förutsättningar i fråga om kommunikationer förbättras, t. ex. i fråga om turtäthet etc. eftersom trafikunderlaget växer i och med omlokaliseringen. Vidare går den tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet mycket snabbi. Del bör leda till såväl kortare restider med låg och flyg som förbättrade förutsättningar för telekommunikationer och dataöverföring. Därutöver är del rimligt alt räkna med all kontaklmönslren förändras och anpassas lill de nya förutsätlningarna ulan alt detta medför några påtagliga nackdelar. Erfarenheterna av fabriksverkens flyttning bestyrker detta.

Med hänsyn till den utomordentligt hårt ansträngda lokalsituationen i Stockholms centrala delar har del visat sig omöjligt för allt fler myndigheter att expandera inom de lokaler de redan har eller i någorlunda direkt anslulning till dessa. Della har lett till atl de flesta större myndigheter antingen har fått använda sig av ett stort antal förhyrda lokaler i olika delar av staden eller också har fått flytta hela sin verksamhet till en nybyggd fastighet relativt långt utanför staden.

De problem med myndighetens intema kontakter som kan möta då olika byråer och sektioner är spridda över olika delar av staden eller de restider som blir följden då myndigheten får lokaliseras i någon förort bör SläUas mot delegationens konstaterande alt restiden mellan Stockholm och de orter som ingår i dess förslag i intet fall överstiger tre timmar.

Den ökade restid som kan följa med en utlokalisering torde koncentreras till vissa funktioner och elt rätt begränsat antal personer. Skulle

Prop. 1971: 29                                                       120

även de resor som företas utom arbetstid, t. ex. till och från arbetet, inkluderas i en jämförelse framstår det som uppenbart att den totala restiden genom en ulflyllning kommer alt reduceras väsentligt för de allra flesta anställda. Erfarenheterna från fabriksverken visar atl medan restiden lill arbetet nu uppgår lill endast 5—10 minuter, så uppgick den i genomsnitt till 40—50 då huvudkontoret låg i Stockholm.

I likhet med delegationen finner jag all de ökade kostnader och problera som uppkommer i samband med eller som en följd av utlokalisering av statliga myndigheter inte är av den graden eller omfattningen att statsmakterna av detta skäl bör avstå från möjligheterna atl förverkliga väsenlliga regionalpolitiska syften.

Som jag tidigare har anfört måste de regionalpolitiska effekterna av utflyttningen tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av utflyttningen. Därför kan inle, som vissa remissinstanser har hävdat, en förelagsekonomisk kalkyl användas som underlag för beslut. Några remissinstanser har vidare krävt kalkyler, där även de samhällsekonomiska effekterna tas med. Del är självfallet utomordentligt vanskligt alt ulföra fullständiga samhällsekonomiska kalkyler. För atl detta skall vara möjligt krävs avsevärt mer ingående kunskap om de olika samhällsekonomiska kostnads- och intäklsposterna än vad man f. n. har. Till saken hör alt flera av de grundläggande värderingarna som jag tidigare har redovisat inle direkt kan översällas i ekonomiska termer.

Uppenbart är alt huvuddelen av de omlokaliseringar som delegationen har föreslagit inte kan motiveras enbart från företagsekonomiska utgångspunkter eller från rationaliseringssynpunkl. De flesta myndigheterna bedömer problemen och kostnaderna i samband med en omlokalisering som större än de fördelar som en omlokalisering utanför Storstockholm skulle medföra. Ur del vidare perspektiv som statsmakterna måste anlägga på frågan kan dock denna bedömning ulfalla på elt annat sätt. Statsmakternas bedömning i det enskilda fallet måste göras utifrån frågeställningen om de problem och kostnader som blir följden av en utflyttning är stora nog alt motivera ell avsleg från ett regionalpolitiskt program av väsentlig betydelse för den framtida samhällsutvecklingen.

Elt utnyttjande av den centrala förvaltningen i regionalpolitiken kan ta sig olika former. I den allmänna debatten och i samband med remissbehandlingen av delegationens förslag har olika handlingslinjer förts fram. Sålunda har flera remissinstanser pekat på möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter av mer rulinbetonad karaktär från central nivå till regionala eller lokala organ. Från andra håll har hävdats att nyetablerade statliga myndigheter och organ bör förläggas till orter utanför stockholmsregionen medan de som redan finns där skulle få stanna kvar. Ulflyltning av delar av myndigheter till en viss lokaliseringsorl är en Iredje möjlighet som har framhållits. En fjärde hand-

Prop. 1971: 29                                                       121

lingslinje är den som delegationen har förordat, nämligen all vissa centrala myndigheter i sin helhet flyttas ul.

Avgörande för vilken eller vilka av dessa handlingslinjer som bör väljas för utflyttningen måste i första hand vara de regionalpolitiska effekter som kan uppnås. Självfallet kan man dock inle bortse från de kostnader och omställningsproblem som åtgärderna för med sig.

Som motiv för en ökad delegering av uppgifter från de centrala statliga organen till regionala och lokala organ har åberopats bl. a. all man därigenom skulle kunna mildra omställningsproblemen samt bibehålla verksledningens möjligheter till kontakt med andra organ. Delegationen har som nämnts inte gått närmare in på frågan om en ökad delegering ulan föratsätter alt varje myndighet beaktar möjligheterna tUl delegering och själv kommer med förslag därom.

Enligt rain uppfattning är det angeläget att möjligheterna lill ökad delegering las lill vara, särskilt i de fall då en sådan samtidigt skulle innebära rationalisering, ökad effektivitet eller förbättrad service lill allmänheten. Liksom hittills bör myndigheterna själva la initiativ lill sådana förändringar. En delegering av arbetsuppgifter lill regionala och lokala organ innebär emellertid inte en sådan koncentrerad insats på ett begränsat antal lillväxlcenlra som jag har förordat tidigare ulan bör främst ses som ell led i en fortgående rationalisering av myndigheternas verksamhet. Den kan dock också utnyttjas i syfte all avlasta storstockholmsområdel.

Jag vill i delta sammanhang erinra om att länsberedningen kan komma in på frågan om fördelningen av vissa uppgifter mellan centrala organ och organ på länsplanel. Beredningen kan således komma att beröra frågan om delegering.

Vad angår förslagel att avlastningen av stockholmsområdet i första hand bör ske genom alt nyetablerad verksamhet lokaliseras till annan ort torde motivet vara att undgå eller i varje fall få väsentligt mindre omställningsproblem än vad som blir fallet då en sedan länge etablerad myndighet flyttas.

Jag anser all det är en självklar princip alt man i samband med nyetablering eller ombildning av myndigheter beaktar lokaliseringsfrågan särskilt. Som jag tidigare nämnt har som regel senare tillsatta utredningar med uppdrag av denna art fåll direktiv om atl överväga lokaliseringsfrågan.

Däremot kan jag inle dela uppfattningen all statens medverkan i regionalpolitiken på delta område skulle begränsas lill åtgärden all nyetablerade myndigheter förläggs utanför Stockholm. Jag vill erinra om all antalet nyetablerade statliga myndigheter och verk under senare år har varit mycket begränsat. Del finns ingen anledning all ulgå från alt antalet nyetablerade myndigheter skulle komma atl öka framdeles. På grund härav skulle de regionalpolitiska effekterna bli myckel begrän-

Prop. 1971: 29                                                       122

sade om man inskränkte sig lill denna handlingslinje. Till della kommer alt de nybildningar av verk och myndigheter som har skett under senare tid i stor utsträckning kommit lill stånd genom omorganisation och omfördelning av redan existerande förvaltningar eller delar av sådana. Del är därför inle riktigt all ulgå från alt omställningsproblemen skulle undvikas. Man kan inte heller generellt ulgå från på förhand atl de verksamheter som nyelableras skulle vara mindre beroende av kontakter med de centrala statsmakterna än alla de organ som nu är lokaliserade lill Stockholm.

Flera remissinstanser har menat all del vore en angelägen uppgift alt överväga utflyttning av delar av myndigheter eller etablering av filialer. Tanken är att man i första hand bör inrikta sig på enheter inom myndigheterna med begränsade kontaktbehov, vilket vanligen lorde vara sådana som i betydande utsträckning utför rutinarbete.

Att utflyttning även av delar av myndigheter kan ha positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt är uppenbart. Jag kan dock inte förorda atl delta handlingsalternativ övervägs i första hand eller som enda alternativ. I förhållande lill en total ulflyllning av en myndighet innebär näraligen detta alternativ vissa nackdelar. Sysselsällningslillskoltet till ulflytlningsorten blir mer begränsat än vid en total ulflyllning. Del finns också anledning utgå från atl en ulflyllning som begränsas till rutinfunktioner inle på samma sätt som ett helt verk kan motverka den uppdelning av arbetsmarknaden som jag har berört tidigare. En utflyttning av delar av verksamheter skulle — om insatsema begränsas till delta — snarare kunna skärpa än motverka den koncentration lill storstäderna av mer kvalificerade och bättre betalda sysselsättningar som pågår. En utflyttning av delar av myndigheter bör därför komma i fråga endast då avgörande skäl talar för alt ledningsfunktionerna för en myndighet skall ligga kvar i stockholmsområdet.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört ter del sig naturligt all i första hand pröva möjligheterna atl flytta ut hela verk och myndigheter. Denna metod är obetingat den som bäst tillgodoser de regionalpolitiska strävandena. Å andra sidan kan man inle bortse från atl omställnings- och kostnadsnackdelarna är större i della fall än i fråga ora de övriga metoderna. Därför kan denna handlingslinje inle omfatta alla delar av den centrala statliga förvaltningen. I vissa fall är kontaktbehovet av den omfattningen att en total ulflyllning skulle komma all skapa alltför stora svårigheter. I andra fall kan del finnas skäl all — i varje fall temporärt — bibehålla den handlingsfrihet inför framlida omorganisationer som ett kvarslannande i stockholmsområdet medför.

Jag är alltså beredd all i princip biträda del förslag lill utflyttning som delegationen har lagt fram. Det bör understrykas atl utredningens förslag, som mina ställningstaganden här baseras på, endasl utgör en första etapp. Delegationen fortsätter sitt arbete med att undersöka för-

Prop. 1971: 29                                                       123

utsättningarna för omlokalisering av affärsverk, andra statiiga myndigheter saml statliga bolag.

Vad jag förut har anfört om nödvändigheten all koncentrera de statliga insatserna till elt begränsat antal orter gäller naturligtvis i synnerhet i fråga om utlokalisering av central statlig verksamhet. Inle minst begränsas antalet orter som kan komma i fråga härför av de höga krav som måste ställas på kommunikationerna både med hänsyn till myndighetens möjligheter att arbeta effektivt och allmänhetens möjligheter alt nå kontakt med myndigheten. Eftersom myndigheterna ofta har behov av kontakter med varandra är det motiverat med sammanhållna grupper vid omlokaliseringen, vilket ytterligare ställer krav på koncentration av insatserna. Vidare kan, som delegationen pekat på, framtida organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter. Del är också väsentligt atl utflyttningen i största utsträckning koncentreras lill orter som kan erbjuda en högt kvalificerad service och en differentierad arbetsmarknad. Detta torde vara en förutsättning för atl en del privata institutioner eller organ med kontakter med vederbörande myndigheter skall vara intresserade atl flytta med.

Förslag till omlokalisering Val av orter

Jag har tidigare framhållit alt utflyttning av central statiig verksamhet måste ses som ett led i den regionala politiken. Valet av lokaliseringsorter bör därför stå i överensstämmelse med målen för denna politik.

I länsplanering 1967 angav länsstyrelserna/planeringsråden huvudorter för näringsliv och kvalificerad service. Dessa ställningstaganden har sedan med vissa modifUcationer fått statsmakternas stöd. Vid den orts-klassificering som skisserades i prop. 1970: 75 benämndes orter som uppfyllde dessa förutsättningar regionala lillväxlcenlra.

Statsmakterna har redan tidigare framhållit all del är till dessa regionala lillväxlcenlra som de statliga investeringarna i huvudsak bör koncentreras. Det är också bland dessa orter som ett begränsat antal s. k. slorsladsalternaliv kan utväljas. De krav som bör kunna ställas på sistnämnda typ av orter är enligt statsmakternas uttalanden (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) att de utgör en så folkrik region atl de med rimliga insatser kan ge fördelar som är likvärdiga med storstadsområdenas i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc. Ett andra huvudkrav för att den åsyftade avlastningen av storstadsregionerna skall uppnås är atl orterna eller regionema ligger på betryggande avstånd från de nuvarande storstadsområdenas influensfält.

Prop. 1971: 29                                                       124

Avgörande för en bedömning av tänkbara slorsladsalternativ är alltså vUken befolkningsstorlek en ort eller region i trängre mening måste ha för atl kunna erbjuda de nyssnämnda slorsladsfördelarna. Några systematiska studier av detta har inte gjorts och något säkert bedömningsunderlag finns följaktiigen inle. ERU har dock redovisat visst material som belyser skillnader i produktivitet inora industrin mellan regioner med olika folkmängd. Della material visar all regioner med ca 80 000 lälortsinnevånare, dvs. en total befolkning på ca 100 000, uppnår fördelar som i produkliviletshänseende är någorlunda jämförbara med dem som finns i storstäderna. Självklart är en gräns av det nu angivna slaget myckel ungefärlig.

Delegationen har vid sill val av lokaliseringsorter för den centrala statliga verksamheten i första hand utgått från all den skall förläggas till orter som uppfyller de krav som kan ställas på storstadsalternativen. Härutöver har dock vid bedömningen tagils hänsyn lill sådana särskilda omständigheter som tillgång till högre utbildning och forskning samt behovet av särskilda regionalpolitiska insatser.

Delegationen föreslår med dessa utgångspunkter atl följande nio orter skall komma i fråga, nämligen Linköping, Norrköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Därutöver kan enligt delegationens mening ytterligare ett antal orter komma i fråga i senare etapper.

Även om antalet storsladsaltemaliv blir färre än del antal orter som delegationen har föreslagit för ulflyltning av statlig verksamhet kan alla de föreslagna orterna anses utgöra så väl utbyggda regionala tillväxt-centra all de lämpar sig för all dit lokalisera central statlig verksamhet. All statsmakterna ännu inte tagit slutlig ställning till ell regionalpolitiskt handlingsprogram utgör därför inte något avgörande skäl för alt skjuta på elt beslut om omlokalisering av central statlig verksamhet.

Jag vill understryka atl de nu framlagda förslagen om utiokaliseringar inle innebär atl ställning lagils lill frågan om vilka orter som bör klassificeras som storsladsaltemaliv.

Utöver de orter som delegationen har föreslagit vill jag förorda även Jönköping och Borås som lokaliseringsorter i della sammanhang. Viss statlig verksamhet av särskild karaktär föreslås härutöver flyttas till Uppsala. Även de nu nämnda orterna uppfyller de förutsättningar jag nyss har angett.

Att antalet lokaliseringsorter kan begränsas är avgörande för all mer väsentliga regionalpolitiska effekter skall uppnås och för alt myndigheterna skall fungera effektivt med hänsyn till bl. a. kontakter med andra myndigheter med Ukartad verksamhet. Därför är det inte möjligt atl tillgodose de krav på väsentligt fler lokaliseringsorter som har förts fram av bl. a. vissa remissinstanser. Della utesluter dock inle, atl för-

Prop. 1971: 29                                                                      125

slag framdeles om ytterligare omlokalisering av central statlig verksamhet kan komma all avse även ell fåtal andra orter.

Utlokalisering av myndigheter

När det gällt att välja ut verksamheter som bör kunna flytta ut från stockholmsområdet har delegationen undantagit vissa myndigheter, bl. a. sådana som har särskilt omfattande kontakter med statsmakterna. Vid sina ställningstaganden lill omlokalisering har delegationen arbetat efter i huvudsak två principer. Den ena innebär atl myndigheter som har behov av samarbete eller bedriver likartad verksamhet förs samman liU grupper. Därjämte har delegationen beaktat vissa myndigheters behov av kontakter med högre utbildning och forskning. En annan princip är all myndigheter som har del största behovet av täta kontakter med kvarvarande verksamheter i stockholmsområdet förläggs närmast huvudstaden.

Delegationen har sålunda med hänsyn lill myndigheternas behov av inbördes kontakter föreslagit atl lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, rikets allmänna kartverk, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen lokaliseras till samma ort. Dessa myndigheter har föreslagits bli förlagda lill Gävle med hänsyn liU behovet av goda kommunikationer med Stockholm. Centralnämnden för fastighetsdata har godtagit förslaget medan de övriga avstyrkt ulflyllning.

Lanlbruksstyrelsen anser all delegationen har överdrivit betydelsen av kontakterna med exempelvis lanlmäteristyrelsen. Även lanlmäleri-styrelsen framhåller alt kontakterna med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen inte är så framträdande alt de motiverar en samlokalisering, Lantbruksslyrelsen anser all det vore lämpligare alt flytta till en ort söder om Stockholm.

Delegationen har beträffande sjöfartsverket, luftfartsverket och SMHI pekat på dessa myndigheters inbördes kontakter och föreslagit alt de skaU omlokaliseras lill Norrköping. Till samma ort har föreslagils utflyttning av statens invandrarverk, kriminalvårdsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning. Sistnämnda myndigheter har inga omfattande inbördes kontakter eller kontakter med sjöfartsverket, luftfartsverket och SMHI. Däremot har delegationen bedömt atl de har större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än flertalet övriga organ som har föreslagits bli omlokaliserade. Därför har delegationen föreslagit atl även dessa organ flyttas till Norrköping för atl de relativt lätt skall kunna nå Stockholm. Institutet för byggnadsforskning har vidare ansetts ha behov av goda kommunikationer också med övriga universitetsorter. Vid remissbehandlingen har de av omflyttningen berörda myndigheterna stäUl sig av\'isande lill utflyttning. Statens institut för byggnadsforskning pekar bl. a. på alt

5t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29

Prop. 1971: 29                                                       126

inget av de organ som föreslagils bli omlokaliserade tillsammans med institutet har samma anknytning lill samhällsplaneringsfrågor som institutet.

Delegationen har föreslagit alt riksförsäkringsverket, statens personalpensionsverk och centrala studiehjälpsnämnden flyttas lill Sundsvall. Dessa myndigheter bedriver enligt delegationen likartad verksamhet i den meningen att deras huvuduppgift är all betala ul medel till enskilda personer. Vid remissbehandlingen har starka invändningar riktats mot förslaget. Riksförsäkringsverket framhåller all dess huvuduppgift inle är alt betala ul medel lill enskilda personer ulan att leda och utöva tillsyn över den alhnänna försäkringen och alt pröva besvär över de allmänna försäkringskassornas beslut.

Delegationen har vidare föreslagit all skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén, som samtliga har behov av kontakter med högre utbildning och forskning, omlokaliseras till Umeå. Motivet alt förlägga skogshögskolan lill Umeå skulle vara all Umeå har fler ämnesområden som berör skogshögskolans verksamhet än vad Linköping — som vore ett tänkbart alternativ — har. Vad gäller TRU-kommittén har delegationen pekat på att fördelar bör kunna vinnas genom en förläggning av Sveriges Radios utbildningsenhet till samma ort som TRU-kommittén. Vid remissbehandlingen har kritik riktals mol en förläggning av arbetsmedicinska institutet tUl Umeå. Sålunda motsätter sig LO en flyttning med hänsyn bl. a. lill att det f. n. inle finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Även arbelarskyddsstyrelsen ställer sig avvisande till en omlokalisering av institutet. Beträffande TRU-kommittén har Sveriges Radio tillstyrkt en samförläggning med sin utbildningsenhet men motsatt sig att de båda organen flyttas till Umeå. Skogshögskolans styrelse har i princip inte något all invända mol en omlokalisering helt eller delvis men anser all ell slutligt ställningstagande bör föregås av en grundlig utredning.

Med hänsyn till alt Linköping har en högskolenhel med bl. a. medicinska och tekniska fakulteter har delegationen föreslagit all statens rättskemiska laboratoriiun och statens kriminaltekniska laboratorium omlokaliseras dit. Rättskemiska laboratoriet bör enligt delegationen också vara förlagt i anknytning lill ett större sjukhus. De båda laboratorierna motsätter sig ulflyltning. Kriminaltekniska laboratoriet åberopar kontakter med rikspolisstyrelsen, vilken senare myndighet dock anser att de med flyttningen förenade ölägenheterna inle är av sådan omfattning alt de bör hindra en omlokalisering om en sådan ur vidare synpunkter anses angelägen.

Delegationen konstaterar beträffande Sveriges geologiska undersökning alt SGU bedriver en omfattande verksamhet i bl. a. övre Norrland. Med hänsyn härtill och till SGU:s behov av kontakter med viss teknisk forskning och utbildning har delegationen föreslagit alt SGU

Prop. 1971: 29                                                                      127

lokaliseras tiU Luleå. I sammanhanget erinras om all 1970 års riksdag (prop. 1970: 88, SU 1970: 133, rskr 1970: 296) har beslutat att en enhet för högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas lill Luleå. I propositionen framhölls bl. a. atl den fortsatta planeringen av en sådan enhet i Luleå bör bedrivas med sikte på all en flyttning till Luleå av vissa delar av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm skall komma till slånd. Delegationen har även föreslagit atl statens geotekniska institut lokaliseras till Luleå. Enligt delegationens mening bör nämligen institutet lokaliseras till samma ort som SGU och bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm. Såväl SGU som geotekniska institutet motsätter sig utflyttning till Luleå. Bägge myndigheterna framhåller alt huvuddelen av deras verksamhet är förlagd lill södra och mellersta delarna av landet.

Delegationens omlokaliseringsförslag berör också några militära myndigheter. Sålunda har delegationen förslagit alt försvarets sjukvårdsstyrelse, militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad. Delegationen pekar på all det i Karlstad finns militärt förband, mUilärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivningscentral. De av förslaget berörda myndigheterna avstyrker utflyttning. Överbefälhavaren och försvarets ralionaliseringsinslilut intar dock en positiv hållning till förslaget beträffande militärpsykologiska institutet och vämpliktsverket.

Om en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en arméns tekniska skola inrättas, bör dessa enligt delegationens förslag förläggas till Östersund. Delegationen har även i detta fall pekat på förekomsten av mUilärområdesstab, försvarsområdesslab och inskrivningscentral. Förslagel rörande förvallningsskolan har lämnats utan större erinringar vid remissbehandlingen. Vad arméns tekniska skola beträffar, har chefen för armén, vars synpunkter delas av överbefälhavaren, dock ansett atl beslut om lokalisering bör anslå till dess en av honom själv tillsatt utredning om lokaliseringen avslutats.

Delegationen har slutligen föreslagit att domänverket skall omlokaliseras. Verkels centralförvallning bör förläggas lill en ort som ligger i närheten av centrum för verkels verksamhetsområde. Eftersom verkels ekonomiska tyngdpunkt därvid beaktats har delegationen föreslagit Falun/Borlänge som lokaliseringsorl. Domänverket har motsatt sig utflyttning från stockholmsområdet under åberopande av främst företagsekonomiska motiv.

Efter samråd med berörda departementschefer får jag anföra följande. Jag anser alt delegationens förslag till sin allmänna inriktning och omfattning är väl avvägt. Förslaget kan enligt min mening i huvudsak läggas till grund för ett ställningstagande till omlokalisering av viss central statlig verksamhet. Mot bakgrund av vad som har fram-

Prop. 1971: 29                                                                      128

kommit bl. a. i samband med remissbehandlingen anser jag dock vissa avvikelser i förhållande till delegationens förslag vara motiverade.

Vad först gäller Gävle-gruppen delar jag den uppfattning som vissa remissinstanser har fört fram, nämligen alt behovet av samarbete mellan å ena sidan centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk och å den andra lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen inle är så betydelsefullt alt samlokalisering är nödvändig. Lantbruksstyrelsen har framhållit att styrelsen — om den skall flyttas ut — bör ligga söder om Stockholm för att därigenom ligga närmare centrum av sill verksamhetsområde. Motsvarande gäller även för skogsstyrelsen. Lantbruksförbundet och RLF har också understrakit betydelsen av alt man vid valel av lokaliseringsorl tar vederbörlig hänsyn lill atl lantbruksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen av landet. Även jag delar uppfattningen alt de båda verken inle bör flyttas till Gävle. Vid valet av lokaliseringsort vill jag, med hänsyn till atl Jönköping är beläget centralt såväl i förhållande lill lanlbruksnä-ringens huvudområden som i kommunikationshänseende, föreslå denna ort.

Med hänvisning lill det anförda och efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag således all lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen flyttas till Jönköping. Efter kontakter med företrädare för jordbrukels organisationer har jag erfarit atl man överväger all flytta huvudorganisationerna från Stockholm under förutsättning all de centrala statliga organ som har stor betydelse för lantbruket också flyttas ut. Del har vid dessa kontakter vidare framkommil all organisationerna anser Jönköping vara lämplig som lokaliseringsort. I den mån del visar sig all jordbrukets huvudorganisationer flyttar ul bör del övervägas all flytta även andra statliga organ på jordbrukels område liU Jönköping.

Vidare förordar jag, efter samråd med berörda departementschefer, alt lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata och rikets allmänna karlverk i enlighet med delegationens förslag flyttas till Gävle. Därigenom kommer lill sistnämnda ort alt flytta myndigheter som har sin verksamhet till huvudsaklig del inriktad på fysisk samhäUsplanering. För atl koncentrera ytterligare sådan verksamhet lill Gävle förordar jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, att även statens institut för byggnadsforskning flyttas dit. Institutet har, som det självt understryker, inget större kontaktbehov med övriga myndigheter som har föreslagits flytta till Norrköping. I stället bör institutet förläggas lill en ort dit andra myndigheter med sin verksamhet inom fysisk samhällsplanering föreslagits eller kommer alt föreslås flytta. För institutets lokalisering till Gävle talar också närheten till i första hand Uppsala men även Stockholm, vilket i viss mån tillgodoser

Prop. 1971:29                                                                       129

de krav på kontakter med universitet och högskolor som inslilulel har betonat.

Beträffande Norrköpings-gruppen biträder jag delegationens förslag i så måtto alt jag, efter samråd med berörda departementschefer, förordar att sjöfartsverkets centralförvaltning, luftfartsverkets centralförvaltning, SMHI, statens invandrarverk och kriminalvårdsstyrelsen omlokaliseras till Norrköping.

Sundsvalls-gruppen domineras främst av riksförsäkringsverket. En pågående rationalisering av socialförsäkringens administration har aktualiserat en decentralisering av verkets befattning med yrkesskadeärenden och avgiftsdebitering. En utredning rörande yrkesskadeförsäkringen, som chefen för socialdepartementet inom kort ämnar föreslå, kommer bl. a. alt få lill uppgift att lägga fram förslag till en överflyttning av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäkringsverket lill försäkringskassorna. Arbetsuppgifter motsvarande ca 200 tjänster i riksförsäkringsverket bör därigenom kunna flyttas över till försäkringskassorna.

Arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen kommer atl väsentligt förenklas genom en föreslagen omläggning av yrkesskadeförsäkringens finansiering. Kungl. Maj:t har i anslutning härtill beslutat uppdra ål riksförsäkringsverket atl i samråd med statskontoret och riksskatteverket lägga fram förslag om överflyttning av avgiflsdebitering m. m. från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna, som redan nu svarar för vissa hithörande uppgifter. De arbetsuppgifter som berörs motsvarar inemot 200 tjänster i riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverkets härefter kvarstående uppgifter omfattar dess lednings-, planerings- och utredningsfunktioner samt dess besvärsavdelning. Härtill kommer de till dess ÄDB-enhel knutna ulbetalningsfunk-tionerna. I fråga om denna senare enhet, som har ca 200 anställda, förordar jag efter samråd med chefen för socialdepartementet, i enlighet med delegationens förslag en flyttning till Sundsvall. Planeringen av utflyttningen bör ske i anslutning till det arbete som pågår angående socialförsäkringens datafrågor. Vissa övergångsåtgärder kan aktualiseras för all säkerställa all utbetalningar av bl. a. folkpensioner kan ske utan störningar. Den återstående delen av riksförsäkringsverket innefattar utpräglat centrala funktioner på socialförsäkringsområdet. Det föreligger därför särskilda skäl för en fortsatt lokalisering till Stockholm av denna verksamhet. Jag är efter samråd med chefen för socialdepartementet inle beredd alt biträda delegationens förslag i denna del. Della innebär sammanfattningsvis atl av verkets 935 tjänster ca 600 kommer atl lokaliseras utanför verkets centrala förvallning i Stockholm.

I fråga om statens personalpeusionsverk och centrala studiehjcUps-nämnden tillstyrker jag delegationens förslag och förordar, efter sam-

Prop. 1971: 29                                                        130

råd med chefen för utbildningsdepartementet samt statsråden Moberg och Löfberg, all dessa myndigheter i sin helhet flyttas till Sundsvall.

Beträffande Umeå-gruppen delar jag uppfattningen, att skogshögskolan bör flyttas lill Umeå. Delegationen har framhållit, all Je närmare förutsättningarna för samarbetet mellan högskolan och universitetet i Umeå bör prövas. Jag finner del naturligt atl dessa förutsättningar prövas. Om del vid denna prövning visar sig all det finns skäl för alt integrera någon av skogshögskolans institutioner inle med universitetet i Umeå utan i stället med annan forskning och utbUdning t. ex. vid lantbrukshögskolan, bör så kunna ske. Jag vill även erinra om all skogshögskolan har en avdelning i Garpenberg. Självfallet berörs inle denna av förslagel. Om del skulle visa sig lämpligt, bör denna avdelning kunna byggas ul ytterligare. En viss integrering med t. ex. lantbrukshögskolan eller utbyggnad av avdelningen i Garpenberg bör dock inte hindras av skogshögskolans flyttning. Jag förordar således efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, all skogshögskolan flyttas till Umeå.

Arbetsmedicinska institutets verksamhet är helt inriktad på arbetarskydds- och arbelsmiljöfrågorna och har därigenom ett nära samband med arbelarskyddsstyrelsen. Efter samråd med chefen för socialdepartementet vUl jag anföra följande. Samordningsbehovet mellan de båda arbetarskyddsorganen är så starkt all en integrering av institutet i arbelarskyddsstyrelsen bör komma lill slånd. Arbelsmiljöutredningen skall enligt sina direktiv se över arbetarskyddets organisation och även pröva frågan om arbetsmedicinska institutets ställning. På anmälan av chefen för socialdepartementet tidigare denna dag har utredningen fåll i uppdrag alt framlägga förslag om de närmare formerna för arbetsmedicinska institutets integrering i arbelarskyddsstyrelsen. Frågan om omlokalisering för arbetsmedicinska institutet kommer därigenom i ett nytt läge. Med hänsyn härtill kan jag inle förorda delegationens förslag rörande arbetsmedicinska institutet.

En viss verksamhet på det arbetsmedicinska området har börjat växa fram vid universitetet i Umeå. Del är önskvärt alt ta tillvara de möjligheter som därigenom finns atl i Umeå förlägga en filial till arbetsmedicinska instilulel som en utbyggnad av institutets verksamhet. Enligt preliminära undersökningar bör en sådan fiUal med elt 40-lal anställda kunna ge tUlräckligt underlag för en effektiv organisation om den på lämpligl sätt samordnas med den verksamhet på della område som redan i viss mån bedrivs vid universitetet i Umeå. ArbelsmUjöutred-ningen har denna dag fått i uppdrag all framlägga förslag även i denna fråga.

När del gäller TRU-kommittén anser jag atl kommitténs produktionsenhet och i varje fall de delar av Sveriges Radio utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamhelen bör förläggas till samma ort.

Prop. 1971: 29                                                                      131

I fråga om lokaliseringsorten anser jag i likhet med Sveriges Radio atl de båda organen har så storl behov av täta kontakter med verksamheten i storstockholmsområdet atl de bör placeras så nära Stockholm som möjligt. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Moberg, atl de båda organen lokaliseras till Norrköping.

Beträffande Linköpings-gruppen har jag inget atl erinra mot delegationens förslag ulan förordar efter samråd med berörda departementschefer atl statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium flyttas till Linköping. Det förhållandet att socialstyrelsen nyligen har lillsatl en utredning om rätlskemiska laboratoriets organisation utgör enligt min mening inte något hinder för ell beslut om alt flytta laboratoriets verksamhet till Linköping. Socialstyrelsens fortsatta utredningsarbete bör ske med utgångspunkt häri.

Vad gäller de myndigheter som föreslagils flytta lill Luleå, nämligen statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning, anser jag att de föreslagna omlokaliseringarna bör modifieras. Med hänsyn bl. a. lill atl geotekniska institutet har huvuddelen av sin uppdragsverksamhet i södra och mellersta Sverige och att del finns påtagliga risker för alt denna skulle reduceras kraftigt vid en lokalisering till Luleå, är del lämpligt alt institutet flyttas till en ort i södra Sverige. I della sammanhang vill jag erinra om atl chefen för korrununikations-deparlemenlel tidigare denna dag har föreslagit atl ett väglrafikinslilul inrättas och all detta förläggs lill Linköping. Eftersom det med hänsyn till samarbelsbehovel är angelägel alt geotekniska institutet lokaliseras till samma ort som väglrafikinslilutet, förordar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, all geotekniska inslilulel lokaliseras lill Linköping.

Beträffande SGU vill jag peka på att även denna myndighet har en mycket stor del av sin verksamhet i södra och mellersta delama av landet. Den geologiska karteringen, inventeringen av sand-, grus- och grundvatlentillgångar saml uppdragsverksamheten beräknas under överskådlig tid vara koncentrerad lill södra och mellersta Sverige. En betydande malmlelning torde emellertid även i framliden komma att ske i övre Norrland. För SGU:s verksamhet är vidare en nära kontakt med den naturvetenskapUga forskningen vid universitet av stor betydelse. Med hänsyn tiU vad jag här anfört och efter samråd med chefen för industridepartementet förordar jag, att huvuddelen av SGU förläggs lill Uppsala. Jag har härvid beaktat stadens goda kommunikationer med huvuddelen av verkels arbetsområden liksom möjligheterna lUl samarbete med geovelenskaplig forskning vid universitetet i Uppsala. Malmletningsverksamhelen i övre Norrland och de aktiviteter inom skilda enheter av SGU som har samband med denna motiverar emellertid en förläggning av en betydande enhet till Luleå. En sådan

Prop. 1971: 29                                                                      132

enhet bör tillsammans med den utbildnings- och forskningsverksamhet inom det gruv- och geovetenskapliga området som anses bli förlagd till den nya högskolenhelen för högre teknisk utbildning och forskning i Luleå kunna bilda en myckel slagkraftig kombination av resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom ifrågavarande områden. Omfattningen av SGU:s nuvarande verksamhet i Mala påverkas ej av den föreslagna omlokaliseringen. Däremot kommer naturiigen verksamheten i Mala all framdeles ledas från Luleå. — Av de ca 260 anställda vid SGU i Stockholm beräknas drygt 160 bli sysselsatta i Uppsala och inemot 100 i Luleå.

I fråga om Karlstads-gruppen har jag ingen erinran mol delegationens förslag. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förordar jag således all försvarets sjukvårdsstyrelse, militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad. Som jag kommer all redovisa i del följande föreslås utöver dessa enheter, all även delar av försvarels materielverk lokaliseras lill Karlstad.

Jag tillstyrker vidare efter samråd med chefen för försvarsdepartementet alt, sedan beslut fallals om inrättande av en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en teknisk skola för armén, dessa förläggs till Östersund. Beträffande arméns tekniska skola beräknas i en första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm, sysselsättningen lill ca 70 anställda. Skolan lorde längre fram komma all sysselsätta ca 200 efter vissa sammanslagningar. I det följande kommer förslag även atl redovisas all en ny socialhögskola förläggs till Östersund.

Delegationen har föreslagit all domänverkets centralförvaltning skall flytta tUl Falun/Borlänge-regionen. Efter samråd med chefen för induslridepartemenlet tillstyrker jag detta förslag. När del gäller lokaliseringsorten förordar jag Borlänge. Som motiv härför kan frärast anföras behovet av differentiering av arbetsmarknaden i Borlänge. Med hänsyn till all Borlänge och Falun kan betraktas som en näringsgeografisk enhet och till all domänverket redan har en lokalförvaltning i Falun finner jag del naturligt att de båda kommunerna nära samråder med varandra i frågor rörande domänverkels lokalisering lill regionen. Jag vill i sammanhanget erinra om atl när regeringen lämnade sitt raedgivande till att domänverket fick flytta lill sina nya lokaler i Bergshamra förutsattes all flyttningen kunde bli av temporär natur. Medgivandel innebar således inle all domänverket skulle undantas från Kungl. Maj:ts prövning av delegationens förslag.

Som jag tidigare redovisat har lokaliseringsfrågan behandlats också av andra utredningar. Jag går nu över lill alt redovisa dessa övriga förslag.

Lokaliseringen av mynt- och medaljlillverkningen har utretts vid flera tillfällen sedan början av 1960-talel. Är 1967 föreslog statskontoret en förläggning till Tumba och året därpå föreslog mynt- och juste-

Prop. 1971: 29                                                       133

ringsverket, efter ytterligare utredning, Eskilstuna eller Norrköping som lokaliseringsorl. I början av år 1969 uppdrog Kungl. Maj:l åt mynt- och justeringsverket och byggnadsstyrelsen att förbereda en utflyttning lUl EskUsluna. Vid riksdagsbehandlingen samma år av anslaget till mynt- och justeringsverket förklarade slatsulskottet, i anledning av motioner i ämnet, sig inte ha något att erinra mol en lokalisering lill Eskilstuna, men uttalade atl om mera väsenlliga avvikelser från tidigare ekonomiska kalkyler inträffade kunde del vara motiverat att ytterligare förläggningsallernativ studerades. De ekonomiska kalkylerna vid en förläggning till Eskilstuna visade sig hålla väl och i 1970 års slatsverksproposition begärdes medel för en nybyggnad för ändamålet. Sedan riksdagen uttalat sig för fömyade överväganden i frågan har ytterligare undersökningar genomförts, vilket redovisats i det föregående. Nu bör frågan om lokaliseringen av mynt- och medaljtillverkningen få sin definitiva lösning. De senaste undersökningarna styrker det tidigare förslaget, nämligen atl en lokalisering lill Eskilstuna är lämplig. Som enda reaUsliska alternativ härtill har Norrköping förts fram.

Eskilstuna har redan en betydande, industriellt inriktad statlig verksamhet. Med hänsyn till karaktären av den verksamhet som mynttillverkningen utgör ligger del därför närmare till hands atl anknyta lill denna miljö. Jag förordar således all mynt- och medaljlillverkningen vid mynt- och justeringsverket lokaliseras lUl Eskilstuna.

Delegationen har tidigare i annat sammanhang föreslagit alt statens provningsanstalt skall förläggas lill Studsvik. Förslagel motiverades i huvudsak med de samordningsvinster som skulle uppkomma genom lokalisering tiUsammans med AB Atomenergi. Jag anser inte dessa vinster större än alt de regionalpolitiska skälen bör överväga vid valel av lokaliseringsorl för provningsanstalten. Efter samråd med chefen för industridepartementet föroidar jag därvid Borås. Beträffande valet av Borås som lokaliseringsorl vill jag anföra följande. Såsom senast underslrukits av TEKO-utredningen bör Borås få ett tillskott av statlig verksamhet med hänsyn till det ensidiga näringslivet och de strukturella problem som textil- och konfeklionsinduslrin har. Borås kan vidare erbjuda provningsanstallen en mångsidig industriell och teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd.

Del relativt stora behovet av provningsresurser för bl. a. byggnadstekniska provningar i storstockholmsområdel bör tillgodoses även efter en omlokalisering med hjälp av en särskild stockholmsfilial till provningsanstallen.

Vid en omlokalisering av provningsanstalten enligt dc riktlinjer som jag nyss dragit upp beräknar jag atl ca 150 av de sammanlagt ca 220 anställda som nu är verksamma i Stockholm kommer atl beröras av utflyttningen.

Prop. 1971: 29                                                                      134

Jag vill i detta sammanhang redovisa vissa andra förslag till omlokalisering av central statlig verksamhet.

Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag föreslagit atl ett väglrafikinslilul inrättas och all institutet förläggs till Linköping.  Della institut beräknas sysselsätta ca 150 personer.

Senare denna dag kommer chefen för jordbruksdepartemenlel all föreslå all en ny organisation för livsmedelskontrollen, statens livsmedelsverk, förläggs till Uppsala med hänsyn lill behovet av samarbete rried den forskning som bedrivs vid lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket kommer alt ha ca 185 anställda.

Vidare kommer chefen för justiliedeparlemenlet alt i särskild proposilion föreslå bl. a. förläggning av två avdelningar i den utbyggda kammarrättsorganisalionen till Sundsvall.

Chefen för försvarsdepartementet kommer atl i särskild proposition föreslå att vissa delar av försvarets materielverk kommer att lokaliseras utanför storslockholmsområdet. Della förslag grundas på ell belänkande från försvarels materielanskaffningsutredning rörande omorganisationen av denna verksamhet. Förslaget innebär all delar av försvarets materielverk flyttas lill Karlstad samt vissa övriga orter i landet. Flyttningen till Karlstad kommer atl beröra ca 400 anställda raedan de övriga ulflyllningarna beräknas beröra ca 200 anställda.

Slutligen kommer chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Moberg all i särskUda propositioner lägga fram förslag om inrättande av en bibliotekshögskola och en ny socialhögskola. Bibliotekshögskolan kommer därvid alt föreslås bli lokaliserad till Borås. Socialhögskolan kommer, som jag redan nämnt, atl föreslås bli förlagd lUl Östersund.

Genom de denna dag framlagda förslagen kommer således statlig verksamhet i betydande omfattning all flyttas från storstockholmsområdel. Därigenom kommer vissa orter alt få omfattande tillskott av sys-selsätlningstillfäUen. Som jag tidigare har framhållit är det rimligt alt ulgå från att de indirekta sysselsättningsmässiga effekterna blir väsentligt större än vad antalet anställda ger vid handen. Inte minst gäller della för lokalisering av utbildningsanstalter. Jag vill dock åter erinra om att de nu framlagda förslagen utgör en första etapp och jag förutsätter att ytterligare central statlig verksamhet skaU kunna flyttas ul.

De i denna etapp framlagda förslagen sammanfattas i följande tablå:

Prop. 1971: 29

135

Antal anställda (avrundade tal)
Linköping	Statens kriminaltekniska laboratorium Statens rättskemiska laboratorium Statens geotekniska institut Vägtrafik institutet	ca	60 85 80 150	375
Norrköping	Statens invandrarverk Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket Sjöfartsverket Kriminalvårdsstyrelsen TRU-kominittén Sveriges Radios utbildningsenhet	ca ca	210 400 305 290 300 135 160	1800
Jönköping	Lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen		170 95	265
Borås	Statens provningsanstalt Bibliotekshögskola	ca ca	150 40	»190
Karlstad	Värnpliktsverket Militärpsykologiska institutet Försvarets sjukvårdsstyrelse Försvarets materielverk, del av	ca	75 40 110 400	625
Borlänge	Domänverket			400
Gävle	Lantmäteristyrelsen Rikets allmänna kartverk Centralnämnden för fastighetsdala Statens institut för byggnadsforskning		170 520 70 160	920
Sundsvall	Statens personalpensionsverk Centrala studiehjälpsnämnden Riksförsäkringsverket, del av Kammarrätten, två avdelningar	ca ca	245 90 200 25	560
Östersund	Försvarets förvaltningsskola Arméns tekniska skola Socialhögskola	ca ca ca	50 '200 40	= 290
Umeå	Skogshögskolan Arbetsmedicinska institutet, filial	ca	330 40	'370
Luleå	Sveriges geologiska undersökning, del av			ca    100
Eskilstuna	Mynt- och justeringsverket, del av			50
Uppsala	Statens livsmedelsverk Sveriges geologiska undersökning, del av Totah	ca	185 160	345 ca 6 300

1 Avser beräknat antal anställda på sikt; i första etappen ca 70. " Utöver de angivna talen, som avser antal anställda, tillkommer i Borås, Östersund och Umeå elever vid resp. utbildningsanstalt.

Åtgärder i samband med omlokalisering

I likhet med delegationen anser jag alt det är angeläget att stora ansträngningar görs från arbetsgivaren/statens sida för all lindra de omställningsproblem som uppstår för berörd personal. Det är vidare angelägel att omlokaliseringen genomförs på elt sådant sätt atl störningarna i myndigheternas verksamhet blir så små som möjligt.

Prop. 1971: 29                                                       136

Planering av omlokaliseringen

Delegationen tar upp en rad övergångsproblem som kan uppkomma i samband med en utflyttning. Bl. a. påpekar delegationen all en viss del av personalen av skUda anledningar kommer all sluta sina anställningar efter del all beslut fattats om omlokalisering och fram lill liden för utflyttningen. Övergångsvis kan också vissa problem föreligga all rekrytera lämplig personal på lokaliseringsorterna. Del är därför enligt delegationen av vikt alt omlokaliseringarna planeras ingående så alt produktionsstörningar inle allvarligt skall försämra verksamheten. Jag delar denna uppfattning. För all lösa uppkommande problem pekar delegationen på möjligheten atl flytta ul verksamheten i etapper saml alt dubblera tjänster och utrustning. För egen del anser jag alt del i undanlagsfall, framför allt i fråga om större myndigheter, kan vara lämpligl all flytta ut verksamheten i flera etapper. I viss begränsad utsträckning bör vidare tjänster kunna dubbleras under en övergångsperiod, om allvarliga störningar i verksamheten annars skulUe uppslå.

Delegationen framhåller alt rekryleringssvårigheterna på sikt inle bör överdrivas. Del finns faktorer som talar för all orter av sådan storleksordning som de föreslagna ler sig relativt attraktiva i förhållande till storslockholmsområdet. Bland sådana faktorer nämns närhet till högre utbildning, bra kommunikationer saml god tillgång till bosläder och olika slag av kommunal service. För verksamhetens bedrivande är del väsentligt med goda kontakter med i Stockholm kvarvarande statlig verksamhet. Delegationen har lagt särskild vikt vid atl de utvalda orterna skall ha goda kommunikationer med framför allt Stockholm men även med landet i övrigl. Delegationen förordar dock all särskilda insatser görs för atl ytterligare förbättra kommunikationerna på lokaliseringsorterna. Även vid remissförfarandet har framförls krav på förbättrade kommunikationer. Vidare har flera remissinstanser framhållit vikten av tillgång lUl goda bosläder. Härvid har bl. a. några berörda länsstyrelser framhållit atl en extra bostadskvol kan krävas för att klara bostadsförsörjningen på lokaliseringsorterna.

Även jag anser atl närhet till högre utbildning saml tillgång till goda kommunikationer och bosläder är av stor vikt för berörda organ och deras personal. Frågan om forlsall decentralisering av den högre utbildningen prövas f. n. av 1968 års ulbildningsulredning (LT 68). Jag utgår från alt denna utredning i sitt arbete beaktar konsekvensema av att mina här framlagda förslag om utlokalisering av statiig verksamhet genomförs. Jag finner efter samråd med chefen fÖr utbildningsdepartementet och statsrådet Moberg att — utöver de förut nämnda lokaliseringsorterna — ytterligare några få bör kunna komma i fråga för högre utbildning. Även om de av mig föreslagna lokaliseringsorterna redan har goda kommunikationer, delar jag delegationens uppfattning all särskilda

Prop. 1971: 29                                                                      137

insatser bör göras för all ytterUgare förbättra kommunikationerna med Stockholm och även i möjligaste mån med landet i övrigl. Jag anser mig ha anledning atl utgå från att berörda myndigheter resp. företag på kommunikationsområdet kommer alt ha sin uppmärksamhet riktad på dessa frågor.

Delegationen har besökt samtliga de av delegationen föreslagna orterna för alt bl. a. informera sig om kommunernas möjligheter alt lösa bostadsfrågan. Del är delegationens uppfattning all samtliga dessa orter fyller högt ställda anspråk på service i olika avseenden. Jag har vidare inhämtat från chefen för inrikesdepartementet alt utrymme torde finnas i bostadsbyggnadsplanema för atl tillgodose behovet av bostäder på de aktuella ortema.

När del gäller planeringen för ulflyltningen av berörda organ delar jag delegationens uppfattning alt denna planering liksom själva genomförandet av omlokaliseringen i princip bör ankomma på myndigheterna själva. Några remissinstanser, däribland slalskonloret och riksrevisionsverket, anser en central samordning av vissa frågor nödvändig.

Delegationen anser vidare att arbetsgivaren i möjligaste mån bör bereda sådan personal som av olika anledningar inte anser sig kunna följa med vid omlokaliseringen likvärdig sysselsättning i storslockholmsområdet. För administrationen härav föreslår delegationen obligatoriskt samråd med statens omplaceringsnämnd före återbesättande av lediga platser vid samtliga statliga organ i storstockholmsområdel. Vidare bör enligt delegationen övervägas alt i första hand erbjuda anställda vid organ som fortfarande skall vara lokaliserade i stockholmsområdet all få tjänster som blir vakanta i utlokaliserade organ. Ett storl antal remissinstanser understryker atl arbetsgivaren bör skaffa likvärdig anställning i Stockholm för dem som slutar sin anställning tiU följd av omlokalisering. Några uttrycker dock oro för atl inle likvärdiga arbetsuppgifter skall finnas, främst för specialiserad personal.

Statens personalnämnd, som i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 9 s. 69) föreslås bli inrättad, avses vara central myndighet för den statliga personaladministrationen bl. a. i frågor som rör personaladministrativ planering inbegripet omplaceringsverksamhet. Jag anser del därför naturligt atl statens personalnämnd tilldelas en väsentlig roll vid lösandet av samordningsfrågor av personaladministrativ natur som uppkommer i samband med omlokaliseringen. Inom försvarsdepartementets område kan visst biträde härvid lämnas av försvarels personalnämnd.

Delegationen föreslår atl särskilda organisationskommittéer tillsätts vid samtliga organ som skall omlokaliseras. Della förslag har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig i frågan.

Jag anser det viktigt all sådana organisationskommittéer inrättas, så att bl. a. berörda arbetstagargrapper bereds möjlighet att delta i planerings- och utredningsarbetet vid omlokaliseringen. I likhet med delega-

Prop. 1971: 29                                                       138

tionen anser jag alt organisationskommittéerna bör kunna få speciella resurser för atl fullgöra sina uppgifter. Delegationen för förvaltningsdemokrati bör närmare utreda dessa frågor och komma med förslag om vilken sammansättning och vilka arbetsformer kommittéerna bör få.

Delegationen för förvältningsdemokrati och statskontoret har ställt sig tveksamma tiU delegationens förslag all infoga samtliga berörda organ i försöksverksamheten med förvältningsdemokrati. Jag anser atl myndigheterna själva och deras personal i samråd med delegationen för förvältningsdemokrati bör få avgöra frågan om en anslutning lill nämnda försöksverksamhet.

Några remissinstanser har framhållit alt myndigheternas organisation och arbetsuppgifter bör ses över i samband med omlokaliseringen. Även jag anser all del kan vara lämpligl atl myndigheterna i detta sammanhang ser över den interna organisationen. En sådan översyn bör dock inle sikta lUl någon mer genomgripande omdaning av organisationen utan huvudsakligen omfatta en genomgång av befintiiga rutiner och arbetsfördelningen inom byråer och avdelningar. Della är i och för sig en upppgift som myndigheterna fortlöpande skall ägna sig ål.

Personalfrågor

Det är, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att göra stora insatser för den personal som berörs av omlokaliseringarna.

Nu anstäUd personal vid myndigheter som skall omlokaliseras kan ha mer eller mindre starka skäl för en önskan atl bo kvar i Stockholm. Tidigare erfarenheter visar enligt delegationen atl personalen i inte oväsentlig omfattning slutar sina anställningar i samband med en omlokalisering.

I viss utsträckning kan enligt min mening omfattningen av en sådan personalavlappning minskas genom olika åtgärder. Man kan förutsätta alt kännedomen om arbets- och bostadsförhållandena på den nya orten är otillräcklig i många fall. Redan i ell myckel tidigt skede bör därför ges en fyllig information i dessa frågor, samtidigt som upplysning ges om planläggningen i fråga om de nya arbetslokalerna och om de åtgärder för bostadsanskaffning som planeras. Vidare bör redan från början klart redovisas vilka ekonomiska stödåtgärder arbetsgivaren är beredd att sälta in för den som flyttar i samband med omlokalisering. Jag återkommer senare till denna fråga.

Även om sådana åtgärder vidtas, kommer det förmodligen atl finnas åtskilliga nu anställda, som av olika skäl inle önskar följa med lill den nya stalioneringsorlen och som därför söker sig till andra anställningar i stockholrasområdet.

Bland de anställda som inle önskar medfölja till den nya stalioneringsorlen kan det komma alt finnas sådana, som inte har möjlighet alt

Prop. 1971:29                                                        139

själva finna annan anställning i stockholmsområdet. När omlokaliserings-tidpunklen närmar sig skulle de komma alt känna sig försatta i en tvångssituation med hänsyn till den möjlighet att hävda en tjänstgöringsskyldighet på ändrad stalioneringsort, som anställningsförhållandet innebär. Stödåtgärder bör därför enligt min mening sättas in tidigt för dem som vill stanna kvar i Stockholm och inte själva kan finna annan anställning. Om de så önskar, skall dessa åtgärder inriktas även på anställningar utom den statliga verksamheten. Statens personalnämnd bör som förut nämnts centralt svara för rekryterings- och omplaceringsfrägor i samband med omlokalisering.

I vissa fall kan omskolning till annat yrke underlätta övergång lill annan anställning. Lön bör i viss omfattning kunna ulgå under liden för sådan omskolning. För bestridande av lönekostnader i dylika fall liksom i vissa fall då en definitiv arbetsplacering ännu inle erhållits bör del under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget lill lönekostnader vid viss omskolning och omplacering utnyttjas.

Finns det sedan åtgärder av nu angivet slag genomförts fortfarande kvar personal hos de olika myndigheterna, som inle önskar tjänstgöra i den nya stalioneringsorlen, uppkommer frågan i vilken utsträckning tjänstgöringsskyldighet på den nya orten skall hävdas av arbetsgivaren.

Hos dessa anställda kan finnas mer eller mindre starka skäl mot en Hyllning från Stockholm. I möjlig mån bör hänsyn tas till dessa skäl. Prövning måste göras från fall lill fall. Det måste bedömas hur den anställde berörs av en omflyttning. Olika skäl kan härvid samverka. Del går därför inle all göra en lista över skäl som skulle utgöra hinder för flyttning. Betydelsefulla skäl för atl inte medfölja kan vara makes förvärvsarbete, vård av anhörig, nära förestående pensionsavgång och hälsoskäl. Innehav av eget hem, bisyssla eller barns skolgång kan däremot inle var för sig vara motiv nog för atl avböja omflyttning.

Föreligger i här avsedda fall tillräckligt vägande skäl, bör den anställde enUgl min mening garanteras forlsall anställning i Stockholm. Han bör dock efter omständigheterna kunna åläggas all under längre eller kortare tid tjänstgöra på myndighetens nya stationeringsorl.

Finns inte sådana vägande skäl mot en flyttning från Stockholm bör i allmänhet hävdas skyldighet för den anställde att tjänstgöra på den nya stalioneringsorlen.

En särskild nämnd bör tillsättas som efter kontakt med den anställ des organisation har atl la ställning lill om åberopade skäl mol flyttning är att anse som tillräckligt vägande.

När det gäller ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen berör delegationen bl. a. möjligheterna lill gottgörelse för inkomstbortfall till följd av placering i lägre ortsgrupp, vidgad rält lill flyltningskoslnadsersättning och till anstånd med omstationering samt vissa fria resor mellan lokaliseringsorten och Stockholm..

Prop. 1971: 29                                                                      140

Delegationen framhåller dock atl flertalet av dessa åtgärder är av sådan art all de bör bli föremål för förhandlingar mellan statens avlalsverk och personalorganisationerna. Jag finner denna uppfattning i och för sig riktig men vill framhålla all gällande kollektivavtal i viss utsträckning överlåter åt arbetsgivaren atl medge förmåner utöver dem som uttryckligt reglerats i avtalet. Så är förhållandel då del gäller kompensation för minskad lön på grund av placering i lägre orlsgrupp och även då fråga är om vidgade möjligheter lill ersättning vid flyttning och till anstånd med omstationering. Enligt vad jag inhämtat förbereds redan nu föreskrifter i berörda hänseenden. I della sammanhang kan nämnas atl ävtalsverket bl. a. mol bakgrunden av delegationens uttalanden och remissorganens yttranden har beslutat att bestämmelserna om förmåner i samband med omstationering skall överses av verket. Verket avser härefter atl la upp förhandlingar rörande förmånerna med de statsanställdas huvudorganisationer.

F. n. har en statsanställd möjlighet all under vissa förutsättningar få statligt bosladsanskaffningslån för atl förvärva bostadsräll inom bostadsrättsförening. Lånet får inle överstiga 20 000 kr. Jag förordar all Kungl. Maj:l får medge bosladsanskaffningslån i samband med omlokalisering i vidare omfattning än f. n. och även för kontantinsats vid inköp av eget hem. Maximeringen av lånesumman till 20 000 kr. bör dock gälla.

Vad beträffar resor mellan lokaliseringsorlen och Stockholm lämnar gällande avtal möjlighet lill ersättning för resor för den omlokaliserade och hans familj vid själva flyttningen och också för andra resor i samband med flyttningen, t. ex. för alt bese olika bostadsalternativ på lokaliseringsorten. Del är tveksamt om avtalen även ger möjlighet alt utge ersättning för familjemedlemmars resor av sistnämnda slag eller för resor som den anställde och hans familj företar för att efter omlokaliseringen besöka anhöriga och bekanta i Stockholm. Jag anser skäligt, all sådan ersättning i viss utsträckning skall kunna beredas vederbörande. Kungl. Maj:l bör därför få möjlighet att meddela föreskrifter om sådana ersättningar.

Del lorde få ankomma på statens personalnämnd atl även undersöka vilka ökade resurser som kan behöva tillföras nämnden för all den skall kunna fullgöra sina uppgifter i samband med omlokaliseringen. Jag kommer i del följande all förorda all medel bl. a. för detta ändamål anvisas över ell särskilt anslag under sjunde huvudtiteln.

Flera remissinstanser har tagit upp problemet all skaffa make eller maka arbete på den nya orten. En praktisk åtgärd för atl underlätta detta är enligt min mening all arbetsmarknadsstyrelsen tillställer den anställde platslislor för lokaliseringsorten som avser del aktuella yrkesområdet för hans make eller maka. Enligt vad jag inhämlal från arbetsmarknadsstyrelsen finns inget hinder härför. Även i sådana fall bör per-

Prop. 1971: 29                                                       141

sonalnämnderna kunna hjälpa till med att undersöka möjligheterna till ny anställning.

Jag utgår från atl i del fortsatta arbetet kommer alt klarläggas i vad mån motsvarande personalförmåner skall kunna ulgå lill den personal anställd vid Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skolpro-gramsverksamhelen.

Jag vill här slutligen beröra en fråga som har samband med en anställds byle av lägenhet. Det läget kan uppkomma, alt en anställd som väljer att flytta med vid omlokaliseringen — och därvid ställer sin lägenhet i Stockholm lill bostadsförmedlingens förfogande — efter viss lid önskar återvända till Stockholm. Enligt vad jag inhämtat från bostadsförmedlingsorganet i Storstockholm finns en generell rätt atl i sådant fall erhålla en likvärdig bostad i stockholmsområdet om man återvänder inom två år. Föreligger särskilda skäl kan denna tidsrymd förlängas.

Lokalförsörjning, tidsplan och medelsbehov

En av de faktorer sora styr lidsplanen för ulflyllningarna är, som delegationen framhållit, möjligheterna att snabbt skaffa lämpliga lokaler. Delegationen förordar dock all en ny förkortad lokalförsörjningsprocess används för de byggnadsobjekt som kommer lill slånd i samband med omlokaUseringen. För att erhålla en effektivare byggprocess bör projektering av nybyggnader t. ex. kunna sällas igång på grundval av generella program så snart det är klart vilken verksamhetslyp som skall inrymmas i byggnaderna. Byggandet kan då påbörjas innan slutlig ställning lagils lill det detaljerade lokalbehovet. Redovisningen för riksdagen av lokalproduktionen och medelsbehovet skall dock som hittills ske när projekteringsprocessen nått så långt alt tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut om erforderlig komplettering av gällande handläggningsordning för statligt byggande.

Delegationen har angett att tiden från det alt Kungl. Maj:t lämnar uppdrag i fråga om översiktlig lokalförsörjningsutredning fram till inflyttningsfärdiga lokaler — enligt den föreslagna processen — bör kunna uppgå till 3—5 år. Jämfört med normal tidsåtgång för byggnadsstyrelsens projekt innebär det en avsevärd minskning.

Jag har inget att erinra raot den av delegationen angivna lidsplanen. Ora beslut fattas under innevarande budgetår bör således inflyttning på de nya lokaliseruigsorterna kunna ske under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Investeringsbehovet i lokaler på de föreslagna orterna har av delegationen uppskattats till ca 280 milj. kr. Härtill kommer kostnader för försvarels utbildningsanstalter i Östersund. Denna kostnad har av fortifikationsförvallningen bedömts bli ca 60 milj. kr., medan chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut uppskattar investeringsbehovet

Prop. 1971: 29                                                        142

till ca 50 milj. kr. Vidare ingår inte i delegationens beräkning markkostnader, vilka av naturliga skäl är myckel svåra alt uppskatta. Härutöver kommer kostnader för inredning och utrustning. Dessa kostnader blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning befintlig inredning och utrustning kan tas med vid omlokaliseringen. Jag vill i della sammanhang understryka alt uppskattningen av investeringskostnaderna bygger på mycket översiktliga bedömningar av lokalbehoven för de berörda myndigheterna m. m. och all dessa lokalbehov inle varit föremål för någon individuell prövning avseende resp. verksamhels utveckling. Hänsyn har inte heller lagils lill de modifieringar av delegationens förslag som jag förordat i det föregående.

Det bör framhållas att de angivna investeringama i viss omfattning ersätter investeringar i nya lokaler för statiig verksamhet i storstockholmsområdel. De angivna investeringarna representerar därför inle en egentlig kostnad för genomförandel av omlokaliseringen.

Jag vill i detta sammanhang la upp frågan om behov av särskilda medel för planerings- och utredningsarbete m. ra. i samband med omlokaliseringarna.

De myndigheter som skall omlokaliseras kommer, sora jag tidigare anfört, alt få huvudansvaret för sin flyttning. Myndigheterna kan komma atl behöva särskilda planeringsresurser, bl. a. för de av mig förordade organisationskommittéernas verksamhet. Jag anser alt raedel härför bör ställas till förfogande under ett särskilt anslag under sjunde huvudtiteln. Anslaget bör vidare kunna disponeras av de organ som har centrala samordnings- och planeringsuppgifler i samband raed omlokaliseringama.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag all ett förslagsanslag på 5 milj. kr. anvisas till förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet.

Byggnadsstyrelsen har vidare anmält behov av medel för all kunna köpa mark för de föreslagna lokaliseringsorterna. Det totala medelsbehovet för markinköp kan, som jag tidigare nämnl, knappast preciseras idag. Jag förordar all i avvaktan på en säkrare bedömning för nästa budgetår 25 milj. kr. anvisas för della ändamål.

Sammanfattning

En bättre balanserad utveckling mellan olika delar av landet framstår som elt av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Det är mot denna bakgrund som regionalpolitiken successivt utvidgats så alt den i dag inrymmer både en omfattande planerings-, utrednings- och informationsverksamhet och elt syslem av betydelsefulla stimulansåtgärder för näringslivet.

Regionalpolitiken har gett påtagliga resultat. Resultaten framstår ändock som otillräckliga i relation till probleraens storlek och omfattning.

Prop. 1971:29                                                        143

Därför är del uppenbart atl även andra medel än de som hittiUs utnyttjats bör komma lill användning. Elt viktigt sådant medel utgör lokalisering av central statlig förvallning.

Den stora vikt som de regionala frågorna tUlraäts motiverar all statliga myndigheters och institutioners lokalisering omprövas systematiskt. Genomgående måste frågan ställas om en nuvarande eller föreslagen lokalisering är den som bäst tillgodoser allmänna samhällsintressen. I detta syfte har en prövning av lokaliseringsfrågan som regel ingått som en uppgift för de utredningar som på senare tid haft att bedöma organisationsfrågan för olika myndigheter. I delta syfte har också delegationen för lokalisering av statlig verksamhet inlett en fullständig genomgång av den statiiga förvaltningen. Resultaten av en första etapp i delegationens arbete har nyligen presenterats.

De förslag som lokaliseringsdelegalionen samt vissa andra utredningar lagt fram i lokaliseringsfrågan bör enligt min mening leda lill positiva åtgärder. Därför framläggs nu förslag om lokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsenlliga delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter utanför storstockholmsområdel.

Denna åtgärd bör enligt min mening på ett verksamt sätt bidra liU att stimulera en positiv utveckling i ett antal större orter i landet som är av stor betydelse för den framtida regionala utvecklingen. Eftersom åtgärderna kan väntas få inte obetydliga indirekta effekter bör bidraget lill en förbättring av balansen på sikt kunna bli större än vad de angivna siffrorna ger vid handen.

De avsevärda fördelarna ur regionalpolitisk synvinkel är enligt min mening fullt tillräckliga för att motivera de ökade kostnader och problem som en omställning av detta slag nödvändigtvis för med sig. Erfarenheterna från andra utflyttningar visar att problemen kan reduceras väsentligt förutsatt att omflyttningen blir väl förberedd och planerad. Därför är det givetvis av vikt att detta problem ägnas stor uppmärksamhet.

Personalfrågorna är självfallet av den allra största betydelse i samband med utflyttningarna. Det är viktigt atl arbetsgivaren/staten visar generositet och omtanke mot alla anställda, såväl dem som flyttar med tUl den nya lokaliseringsorten som dem som av olika skäl inle kan flytta med. I delta syfte föreslås därför olika åtgärder för alt läcka de anställdas kostnader i samband med flyttningen ra. ra. samt en garanti om fortsatt sysselsättning för dem som har vägande skäl att inle flytta med.

Avsikten är alt de förslag som nu läggs i framtiden skall följas av ytterligare förslag om utflyttningar. Ytterligare några orter kan därvid komma att få del av lokalisering av den statliga verksamheten. Skall den regionalpolitiska effekten av dessa åtgärder bli reell är del dock ett ovillkorligt krav att antalet orter förblir begränsat.

Prop. 1971: 29 144

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i del föregående hemsläller jag, atl Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt

1)   godkänna de allmänna riktlinjer för en omlokalisering av central statlig verksamhet som jag angett i del föregående,

2)   godkänna vad jag i del föregående förordat i fråga om bosladsanskaffningslån i samband med omlokalisering,

3)   till Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 5 000 000 kr.,

4)   till Markinköp i samband med omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allraänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen atl till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971: 29                                                       145

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning                                                                  2

Nuläget                                                                   5

Den statliga verksamhetens omfattning och lokalisering  5

Lokalsituationen inom storslockholmsområdet                7

Erfarenheter av tidigare utflyttning av statlig verksamhet  9

Delegationens förslag                                                13

Principiella överväganden                                        13

Förslag till omlokaUsering                                        17

Förslag lill lokaliseringsorter                                     26

Förslag lill åtgärder i samband med omlokalisering         29

Remissyttranden över delegationens förslag                  35

Principiella överväganden                                        35

Val av lokaliseringsorter                                          44

Förslag till omlokalisering                                        50

Åtgärder i samband med omlokalisering                      94

Lokalisering av mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtillverk
ning                                                                  102

Lokalisering av statens provningsanstall                     104

Förslag till omlokalisering                                       104

Remissyttranden                                                  105

Departementschefen                                               109

Bakgrund                                                            109

Principiella överväganden                                      116

Förslag lill omlokalisering                                        123

Åtgärder i samband med omlokalisering                     135

Sammanfattning                                                  142

Hemställan                                                            144

MARCUS BOKTR. STHLM im    710r22