Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr dill (Proposition 1917:331)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr dill.

Nr 331.

Kungl. Maj-.ts nådiga ‘proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 7, 8 och 10 §§,
34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 41 § i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften; given
Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1,
3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 47 § i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 höft. (Nr 331.)

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 331.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av I, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 mom., 36 § 2 mom. och
47 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 §
2 mom. och 47 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande avdelningar:

Första Avdelningen.

Underdomstolar i stad;--— — — — magistrater och övriga

till statsförvaltningen hörande myndigheter i städer och köpingar; till
statsförvaltningen hörande myndigheter i municipalsamhällen och med muni cipalsamhällen

jämförliga samhällen; notarii publici — —--— —

övriga avdelningar upptagna.

vid Kungl. Maj;ts orden.

Kurir/1. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

''	1 Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
	Er.	ö.	Er.	ö.	Er.	(j.	Er.	ö.	Er.	ö.
Fast!//hetabok, utdrag av, som tecknas på lagfarts-bevis eller på utdrag av lagfarts- eller iuteeknings-protokoll...................					fri!	t	—
Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upp-lägg i, som jämlikt § 28 i förordningen angående jord-Tegister eller 2 kap. 5 § i lagen om fastighets-bildning i stad eller 30 § i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad rekvireras av förrättningsman.........					1 i 1 fritt	_
som eljest begäres: om avskriften eller utdraget omfattar blott ett inskrivningsrum..............		25				50
om avskriften eller utdraget omfattar mera än ett inskrivniugsrum: för det första rummet..........		25				50
för vartdera av det andra och tredje rummet	—	—	—	—	—	25	—	—	—	—
för ett vart av efterföljande rum.....	—	—	—	—	—	10	—	—	—	—
Fiskepass; se Pass. Intyg om registrering av mönster........					fri	,t
> att ansökning om varumärkes registrering mot-tagits eller att registrering av varumärke förnyats..................			_	_	frit	t	_	_	_	_
Kallelse å okända borgenärer i anledning av ansök-ning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital .	1	—	1
Expedition som icke här ovan är särskilt nämnd, varje ark...................	_	50	_	50	_	60	1	_	1	1

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom eller
den eljest kunnig är;

nykterhetsnärnnder, alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och
ärenden rörande tillämpning av vad särskilt är stadgat om behandling av
alkoholister;

pensionsinrättningar;

— — utländska hamnar.

B §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg {pråm) om. minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om bytet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Anmälan, varom här är fråga, skall åtföljas av intyg av trovärdiga,
med saken förtrogna män om fartygets värde.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla
vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,
skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel
enligt vad här ovan stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare ävensom vid beställning, som
avser nybyggnad av fartyg, äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet icke
rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för anmälan stadgade tid och inom samma tid i
sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning rum endast
för sista fånget.

Kungl. Muj:t* nåd. proposition nr 331.

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl
av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver
lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg
hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling, som
nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva,
betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen förses
med särskild stämpel av 25 öre för värjo fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,
för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

10 §.

1. lika med nuvarande 10 §.

2. Vid köp av fartyg beräknas stämpelavgiften å köpeskillingen,
därest icke omständigheterna giva anledning till antagande, att denna
understiger fartygets verkliga värde.

Vid byte av fartyg ävensom vid köp av fartyg, där köpeskillingen
icke kan läggas till grund för stämpelberäkningen, skall stämpelavgiften
beräknas å det värde, vartill fartyget uppskattas enligt intyg av trovärdiga,
med saken förtrogna män.

Vad i detta moment är stadgat i fråga om köp och byte av fartyg
äger motsvarande tillämpning beträffande köp och byte av lott i fartyg.

3. De bevis och intyg samt övriga upplysningar, som prövas
nödiga för styrkande av väi-det, av i denna paragraf omförmäld egendom,
skola av den'' avgiftsskyldige tillhandahållas vederbörande myndighet, vid
äventyr att de eljest på den avgiftsskyldiges bekostnad införskaffas.

34 §.

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller
muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet eller av lott i sådant
fartyg skola säljaren och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt
eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen hade
sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Anmälan skall avgivas i två exemplar, av vilka det ena förses med stämpel
till behörigt belopp. Där avtalet ingåtts skriftligen, skall anmälan åtföljas
av avhandlingen därom samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna
denna tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att anmälan dels åtföljes
av de i 8 § under rubriken: köp av fartyg omförmälda handlingar och
dels är försedd med stämpel till behörigt belopp och, därest det sistnämnda
icke är förhållandet, anmana kontrahenterna att åsätta felande
stämpel samt därvid erinra om den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan anmälan befunnits vara behörigen stäinpelbelagd och de åsätta
stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
å det stämpelbelagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela
bevis, att anmälan behörigen stäinpelbelagd blivit hos honom företedd,
och om dagen, då detta skett, varefter berörda exemplar av aninälningsskriften
tillhandahålles den av kontrahenterna, som ingivit handlingarna.
Har avhandling om köpet åtföljt anmälan, skall enahanda bevis
utan avgift tecknas därå och avhandlingen därefter tillhandahållas den,
som i anmälan uppgivits som dess ägare.

Vad i detta moment är stadgat beträffande köp av fartyg äger
motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg.

36 §.

2. Finner advokatfiskal på grund av anmärkning, som vid den i
1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å stilmpelbeläggning,
förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskal vare jämväl
obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner sådant nödigt,
i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp.
Angående klagan över hovrättens beslut i sistnämnda fall galle
vad i 20 § 1 mom. är föreskrivet.

47 §.

1.—5. se förslag i kungl. propositionen nr 95 A.

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 331

i behörig ordning erlägges, böte ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed
anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare
för den, som genom byte blivit ägare av fartyg, som här sägs, eller av
lott däri.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg, vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton,
eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse den i 34 § 2 mom. omförmälda
anmälan vid dess ingivande till vederbörande länsman eller stadsfiskal
med stadgad stämpel, böte vardera hälften av den felande stämpelns
belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor. Lag samma vare för dem,
som träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs, eller av lott däri.

Där säljare och köpare av fartyg, varom i andra stycket av detta
moment är sagt, eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom tid och
på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan,
böte vardera ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed anmälan
skolat förses, dock vare minsta bot för en var av dem tjugufem kronor;
och gäller vad här är stadgat i tillämpliga delar även med avseende å
dem, vilka med varandra träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs,
eller av lott däri.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller
lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande
eller vid anmälan till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet företedda köpeavhandling
eller, vad beträffar fartyg eller lott i fartyg, därvid lämnade
uppgift om köpeskillingen innehåller eller genom erläggande eller mottagande
av sådan betalning föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för
hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med vad därtill
hörer eller fartyget eller fartygslotten, böte två gånger den felande stämpelns
belopp, dock icke under tjugufem kronor.

8—10. se förslag i kungl. propositionen nr 95 A.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 1 och 3 §§, den 1
september 1917 och i övrigt den 1 juli 1917.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson anförde:
''avgir^yid''" Med anledning därav, att det, såsom även riksdagen i skrivelse den

köp ochbyte 15 juni 1916 nr 264 framhållit, funnits behövligt att vidtaga vissa ändrinar
fartyg. gar j stämpelförordningen i syfte att dels meddela särskild bestämmelse om
stämpelavgiftens beräkning vid byte av fartyg, där mellangift förekommer,
dels med stämpelbeskattning träffa även muntliga avtal om köp eller byte
av icke registreringspliktiga, eller eljest registrerade fartyg om minst 40
bruttoton hava inom finansdepartementet verkställts de för hithörande frågors
utredning nödvändiga undersökningar samt utarbetats förslag till den
ifrågasatta lagstiftningen. Resultatet av det förberedande utredningsarbetet
föreligger i ett av landskamreraren Otto V. Landén avgivet förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8, 10, 34 och 47 §§ förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften, vilket förslag med därtill hörande,
i en promemoria gjorda utt;danden till förslagets motiverande och belysande
såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.

Över förslaget hava statskontoret och kommerskollegium efter nådig

c-3 O O

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

befallning avgivit underdåniga utlåtanden, statskontoret den 5 och kommerskollegium
den 10 mars innevarande år.

Förslaget innefattar ändring i gällande bestämmelser om stämpelavgift
vid köp och byte av fartyg i huvudsakligen följande avseenden.

Beträffande själva grunden för skattens beräkning har såtillvida
skett eu omläggning, att skattebeloppet satts i beroende under alla förhållanden
av fartygs värde, vilken omläggning är av särskild betydelse i
fråga om fartygsöverlåtelser genom byte, vid vilka skatten för närvarande
beräknas efter fartygs storlek.

Köpeskillingen skall, vad beträffar köp av fartyg, i allmänhet ligga
till grund för stämpelavgiftens beräkning, där ej omständigheterna giva
anledning till antagande, att den understiger fartygets verkliga värde.

För vinnande av utredning om värdet å fartyg i de särskilda fall,
där stämpelavgift ifrågakommer, har stadgats, att, där köpeskilling ej förekommer
eller ej anses böra ligga till grund för värdets beräkning, värdet
skall uppskattas med ledning av intyg av trovärdiga män eller efter vederbörande
myndighets prövning.

Skattskyldigheten har, jämväl i fråga om icke registreringspliktiga
eller eljest registrerade fartyg, utsträckts till att omfatta även avtal, som
icke ingåtts skriftligt, och har med avseende härå stadgats, att stämpelskattskyldigheten
i dylika fall skall fullgöras genom stämpelbeläggning av
en anmälan om avtalet, vilken det ålagts kontrahenterna att inom viss tid
efter avtalet ingiva till vederbörande polismyndighet.

Stämpelavgiftens belopp, som för närvarande är, vid köp av fartyg,
60 öre för varje fulla 100 kronor av köpeskillingen och, vid byte av fartyg,
15 öre för varje^ bruttoton av fartygets dräktighet, har föreslagits att såväl
vid byte som vid köp utgöra 90 öre för varje fulla 100 kronor av
fartygets värde vid tiden för överlåtelsen.

I åberopade promemoria erinrades till en början, hurusom de gällande
bestämmelserna på förevarande område dels visat sig giva anledning till
osäkerhet vid tillämpningen i vissa fall, dels vore ägnade att möjliggöra
ett kringgående av skattskyldigheten, f sådant avseende framhölls bland
annat, hurusom vid köp av fartyg kontrahenterna genom att i köpeavhandlingen
angiva köpesumman till ett belopp, som understege fartygets verkliga
värde, undginge att erlägga stämpelavgift till avsett belopp, samt att
vid byte av fartyg förekommit, att mellangift till avsevärt belopp betingats,
i vilket fall — såsom av ett från erfarenheten hämtat exempel
även framginge — olika meningar gjort sig gällande, huruvida vid stämpelavgiftens
beräkning borde tagas hänsyn även till mellangiftens belopp.
För att på en gång bereda skydd mot kringgående av alla slag och bringa

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 höft. (Nr 331). 2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Stats kontoret.

Kommers kollegium.

bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid överlåtelser av fartyg till
full enhetlighet, oberoende av överlåtelsens natur av köp eller byte, samt
till överensstämmelse med vad redan gäller i fråga om skattskyldigheten
vid fång av annan egendom föreslogs sålunda, på sätt jag redan antytt,
att stämpelavgiftens storlek vid alla slag av fartygsöverlåtelser, där stämpelavgift
ifrågakommer, skulle ställas i beroende av fartygets värde. I denna
riktning hade den ändring av hithörande bestämmelser gått, som genomförts
vid 1916 års riksdag, då rättigheten att i visst fall antaga tontalet till
beräkningsgrund för stämpelavgiften avskaffats med avseende å köp av
fartyg. Bestämmelsen, att stämpelavgiften med avseende å dessa fång
alltid skall beräknas å köpeskillingen, finge anses såsom ett uttryck för
strävandet att lägga gällande pris — d. v. s. värdet — till grund för
avgiftsberäkningen. Den i fråga om stämpelavgiftens belopp föreslagna
höjningen från 60 öre till 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygsvärdet
stode i samband med den, efter vad förslagsställaren hade sig bekant,
ifrågasatta höjningen av stämpeln vid överlåtelse av fast egendom.

Övriga i det vid promemorian fogade förslaget upptagna ändringar
torde här icke behöva närmare beröras. Jag vill blott erinra om att i 47
§ 6 mom. första stycket nu inskjutits orden »lott i sådant fartyg», vilket
redan år 1916 borde hava skett.

I sitt utlåtande över förslaget har statskontoret anfört, dels att skatteförhöjningen
syntes vara av omständigheterna fullt påkallad, dels att de i
övrigt föreslagna bestämmelserna icke heller givit anledning till erinran
från statskontorets sida. Statskontoret tilläte sig emellertid att i detta
sammanhang fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som syntes böra
föranleda någon åtgärd, i syfte att föranleda viss revision av I § nådiga
förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla
upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift. Till statskontorets
uttalande i denna del skall jag senare återkomma.

Kommerskollegium har till en början uttalat, att den föreslagna
omläggningen av skatten till att vid byte utgå efter fartygets värde stode
i närmare överensstämmelse med den ifrågavarande skattens natur och
vore ägnad att giva bättre och rättvisare skatteresultat på samma gång som
därigenom vunnes större likformighet vid taxeringen. 1 betraktande av
de påtagliga fördelar i fråga om ett mera rationellt resultat, som beräkning
efter värde irinebure, framställde sig ock frågan, om icke samma
princip skulle lämpligen kunna utsträckas till att bliva avgörande även för
bestämmandet av gränsen för skattens tillämplighetsområde. Den i detta
hänseende efter fartygs storlek fixerade begränsningen för skatteplikten
att avse endast avtal om fartyg av minst 40 tons bruttodräktighet för -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

anledde till det missförhållandet, att från skatteplikt uteslötes avtal om
fartyg, som med hänsyn till värdet vore ur skattesynpunkt av törhända
vida större betydelse än en stor del fartyg, som folie inom skattegränsen.
En omläggning: i detta hänseende skulle visserligen bliva förenad med
åtskilliga olägenheter vid tillämpningen, särskilt därigenom att eu sådan
gräns måste bliva till eu viss grad flytande, men det syntes i allt fall
kunna ifrågasättas, om icke desamma skulle mer än väl uppvägas av fördelarna,
bland annat jämväl den att härigenom skulle upphöra anledning
till att från mätningsskyldighet författningsenligt befriat fartyg skulle
allenast med hänsyn till eventuell skatteplikt kunna bliva nödsakat att
underkastas mätning. 1 varje fall skulle på detta sätt bättre fyllas kravet
på en rättvis beskattning. Redan förut i skattelagstiftningen, såsom t. ex.
i fråga om gåvoskatten och inkomstskatten, hade enskildes skatte- och deklarationsplikt
satts i beroende av skatteobjektets värde. Den större svårigheten
med hänsyn till gränsfall att övervaka fullgörandet av eventuell
skyldighet i berörda hänseendet måste såsom korrektiv mot underlåtenhet
göra särskilda ansvarsbestämmelser påkallade. Skulle de antydda synpunkterna
vinna avseende, syntes skattegränsen lämpligen böra sättas
till ett visst icke alltför lågt värde, exempelvis 3,000 kronor, som vore
skattegräns för gåva.

1 fråga om det värde, som bör läggas till grund för stämpelavgiftens
beräkning, har kollegium av åtskilliga skäl stannat vid den åsikten,
att marknadsvärdet icke under alla förhållanden ägnade sig till beräkningsgrund.
Enligt kollegii mening vore det lämpliga underlaget för skatten
det värde, som vid köp av fartyg tagit sig uttryck i köpeskillingen. Denna
borde även principiellt göras till underlag, likväl med den av hänsyn till
möjligheten av ett kringgående av skattskyldighet betingade modifikationen,
att, om i visst fall omständigheterna gåve anledning antaga, att
köpeskillingen satts lägre än som syntes av förhållandena vid köpet betingas,
värdet skulle läggas till grund för stämpelberäkningen.

I anslutning till denna sin uppfattning har kollegium framställt
vissa erinringar mot de i förslaget givna bestämmelserna om sättet att
utreda fartygs värde i de fall, då detta icke kan anses sammanfalla med
en uppgiven köpeskilling eller då, såsom vid byte, kontant köpeskilling
icke erlagts. Bland annat har därvid framhållits, att skatten vore av i
och för "sig jämförelsevis underordnad betydelse och kunde, särskilt då
den träffade överlåtelser av lott i fartyg, i viss mån jämföras med stämpelskatten
vid överlåtelse av fondpapper. Vidare vore värdesättningen av
fartygen en mera komplicerad och grannlaga sak än värdesättningen av t. ex.
en gåva i och för dess beskattning genom gåvoskatt. Värdesättningen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

av fartyg, om den skulle bliva tillförlitlig, krävde alldeles särskild sakkunskap,
varför ock anskaffandet av nödig utredning kunde i förekommande
fall bliva för den skattskyldige nog så betungande och åsamka honom
kostnader, som mången gång skulle bliva över hövan stora och till äventyrs
till och med större än själva det skattebelopp, som ifrågakomme. Såvitt
anginge fartyg, varom anmälan icke inginge till fartygsregistret, vore
prövningsrätten överlämnad åt underordnad polismyndighet, hos vilken
åtminstone icke i allmänhet kunde påräknas samma förutsättningar för
eu riktig och likformig behandling av dessa skatteärenden som hos eu
myndighet så kvalificerad som Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Att skattegrundens omläggning på sätt föreslagits för sitt genomförande
under alla omständigheter nödvändiggjorde, att den myndighet, som
närmast skulle handhava skattetillämpningen, utrustades med" en viss ökad
befogenhet, vore alldeles givet, men å andra sidan vore ock angeläget, att
sagda rätt icke utsträcktes längre än för ändamålet nödvändigt krävdes och
i varje fäll ej över den gräns, som föreskreves av tillbörlig hänsyn till
den garanti för ett behörigt utövande av rätten, som myndighetens kompetens
erbjöde. 1 bägge dessa hänseenden syntes de föreslagna anordningarna
giva anledning till betänksamhet; och även om en begränsning
i myndighetens befogenhet, kunde minska de betänkligheter rörande lämpligheten
över huvud taget att åt länsman eller stadsfiskal överlämna den
uppgift, varom fråga vore, kunde likväl desamma i allt fäll icke därigenom
alldeles hävas. Utom de redan framhållna anledningarna till tvivelsmål
om sagda myndigheters kompetens i allmänhet för uppgiften komme så
härtill ännu en omständighet, som vore ägnad att giva ökad styrka åt
betänkligheterna, den nämligen att befattningshavarna i fråga tillika vore
allmänna åklagare, som i denna sin egenskap skulle, i fäll av skattskyldigs
bristande fullgörande av någon skyldighet i här ifrågavarande hänseende,
mot denne utföra ansvarstalan med rätt i förekommande fäll till andel i
den skattskyldige ådömda böter. Att åt eu underordnad polismyndighet,
som kunde tänkas benägen att vid sin verksamhet anlägga mera inkvisitoriska
synpunkter, anförtro en uppgift av ifrågavarande art vore redan i
och för sig mindre tilltalande och framstode med hänsyn till myndighetens
särskilda ställning i nyss anmärkt hänseende såsom ännu mindre
lämpligt samt kunde till äventyrs komma att giva åt skatten en förhatlig
karaktär och därtill bliva — genom det misstroende, som kunde vållas till
myndighetens opartiskhet — ägnat att nedsätta myndighetens auktoritet.

Kollegium har ifrågasatt, huruvida icke saken kunde, utan uppoffrande
av något berättigat intresse, ordnas mera enkelt och tilltalande,
därigenom att dels, liksom vid köp den deklarerade köpeskillingen i all -

Kull (fl. Maj :ts nåd. proposition nr 331.

mänhet skall reglera avgiftsbeloppet, även vid bytesavtal om fartyg eller
lartygslott eu av bägge kontrahenterna på heder och samvete avgiven
deklaration om fartygets eller fartygslottens vid avtalet uppskattade värde
— eventuellt med uppgift tillika om arten och kvantiteten av det bytesmedel,
som utgjort vederlaget — lades till grund för taxeringen, om än
för beredande av säkra medel mot eventuellt missbruk förbehölles rätt för
myndigheten att i särskilda fall, då omständigheterna därtill föranledde, .
fordra förebringande av särskild bevisning, dels ock det bestyr med denna
beskattningsangelägenhet, som enligt förslaget förlagts hos länsman eller
stadsfiskal, överflyttades till antingen kronofogde och magistrat, vilka
myndigheter med hänsyn till 4 § sjölagen redan hade ett visst åliggande
beträffande de fartyg, som frågan gällde, eller ock till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som ju innehade ett med det nu ifrågasatta ensartat
uppdrag beträffande arvs- och gåvoskatten och på grund av sin befattning
därmed syntes vara alldeles särskilt kvalificerad även för detta värv.

Emot förslaget att höja de allmänna skattesatserna bär kommerskollegium
haft några erinringar. De gällande skattesatserna syntes i och
för sig och särskilt vid överlåtelse av lott i fartyg icke så alldeles obetydliga
och, även om en mindre höjning icke under för närvarande rådande
förhållanden skulle göra sig vidare kännbar, vore icke uteslutet, att
den vid ändrade konjunkturer skulle verka tyngande för den allmänna
omsättningen.

Utan att framställa något yrkande hade kollegium endast velat framhålla,
att det syntes vara förtjänt att tagas i övervägande, huruvida icke,
oberoende av huru skedde med stämpeln vid avtal om fast egendom, skatten
vid köpeavtal rörande fartyg kunde bibehållas vid oförändrat belopp eller,
därest höjning prövades böra ske, beloppet härav i allt fall sättas lägre
än beträffande fast egendom.

Förhållandena vid bytesavtal syntes kunna åberopas för eu än lindrigare
skattebehandling av sådant fång särskilt i det fall, att fartyg byttes
mot fartyg jämt om jämt. I detta fall saknades strängt taget för skatten
underlaget av eu verklig affär och skedde icke överflyttning av rörligt
kapital, varför med skattens karaktär vore mest överensstämmande, att
fånget icke alls vore föremål för skatt. Såsom så mycket mera obilligt
framstode det därför, då de gällande bestämmelserna till och med föranledde
till en dubbelbeskattning av ett sådant avtal på grund därav, att
skatt skulle erläggas för bägge fartygen. Kollegium ansåge detta missförhållande
böra beaktas och föreslog, att skatten i berörda fall åtminstone
måtte nedsättas till hälften. Skedde bytet icke jämt om jämt utan med
mellangift, borde givetvis skatt för övervärdet erläggas fullt ut.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Kollegium har vidare framställt en del förslag till kompletterande
detalj bestämmelser, som dock icke direkt sammanhänga med det framlagda
förslagets bestämmelser i och för sig.

ö O

Till belysande av frågan om omfattningen och betydelsen av det
fartygsmaterial, som faller utom registreringsskyldigheten, men inbegripes
under skatteplikten, har — om lustfartyg lämnas å sido — kommerskollegium
meddelat följande: »I huvudsak hänför sig materialet till följande

tre fartygsgrupper: fartyg avsedda uteslutande för fiske, bogserbåtar och
andra mindre ång- och motorfartyg samt pråmar. Några närmare uppgifter
om de hithörande fartygen, som icke äro föremål för den officiella
sjöfartsstatistiken, stå icke kollegium till buds. Fartygen, som tillhöra
den förstnämnda gruppen, äro tvivelsutan både många och värdefulla.
Såsom särskilt anmärkningsvärda framstå inom denna grupp de s. k.
trawlfartygen, som till antalet för något år sedan beräknades till omkring
sjuttio, men numera torde hava minskats med ett antal av cirka tjugufem.
Icke registrerade bogserbåtar samt mindre ång- och motorfartyg äro
särdeles talrika, och antalet av dem, som skulle falla inom skattegränsen,
ifall densamma bestämmes efter värde på sätt kollegium ifrågasatt (3,000
kr.), torde med all säkerhet snarare över- än understiga ettusen. Pråmar
slutligen, vilka i allmänhet äga en bruttodräktighet överstigande 40 ton,
äro i all synnerhet till antalet betydande, delvis även värdefulla. Såsom
i sin mån ägnat att giva en föreställning om de sistnämndas betydelse
kan anföras, att enligt upplysningar från vederbörande hamnmyndigheter
finnas enbart i Göteborg över 2,400 och i Stockholm omkring 1,200 pråmar.»

Med anledning av vad kommerskollegium i ämnet anfört, får jag
''till en början erinra, att riksdagens till grund för den åvägabragta utredningen
liggande skrivelse icke avser att vinna en fullständig revision av
gällande bestämmelser om stämpelskatteskyldighet vid avtal om överlåtelser
av fartyg och lott i fartyg, utan blivit begränsad till två bestämt angivna
önskemål. Den utredning, som på föranstaltande av min företrädare i
ämbetet blivit igångsatt, har i överensstämmelse härmed blivit begränsad
till de frågor, som blivit av riksdagen särskilt berörda. En utvidgning av
utredningen i syfte att åstadkomma en mera fullständig revision av alla hithörande
bestämmelser, om nu en sådan revision över huvud taget varit av
behovet påkallad, skulle helt säkert i avsevärd mån hava ökat utredningsarbetet
och nu gjort det omöjligt att enligt riksdagens uttalade önskan
framlägga förslag i ämnet till pågående riksdag. I frågans nuvarande
läge har jag därför lämnat å sido åtskilliga av kommerskollegium antydda
reformförslag, då det icke varit mig möjligt att nu bilda mig eu säker
övertygelse vare sig angående deras lämplighet eller angående de verkningar,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

de skulle föra med sig, eller om möjligheten av deras praktiska genomförande.
Jag har vid sådant förhållande funnit riktigast att, såsom skett,
bygga på de bestämmelser i ämnet, som tidigare lämnats och år 1916 redan
utformats. Då alltså skatteplikten hittills, om jag undantager byte, anslutit
sig till skatteplikten vid överlåtelse av fast egendom, bör den ändring, som
i sistnämnda avseende i proposition av den 9 sistlidna mars (nr 95 Aj föreslagits,
leda till motsvarande ändring i skatteplikten för överlåtelse av fartyg.
Och tillåter jag mig i sådant avseende framhålla, att förevarande förslag icke
innebär någon avvikelse från sagda princip. Liksom överlåtelse av aktier
i fastighetsbolag och i rederibolag äro underkastade skatteplikt enligt
fondpappersförordningen, bliva överlåtelser av andelar i fartyg och andelar
(lotter) i rederibolag underkastade skatteplikt enligt förordningen angående
stämpelavgiften. Och då man åsyftar att nu även vinna en rationell
ordning i fråga om stämpelplikt vid byte av fartyg, har förslaget även i
denna del i ena som andra avseendet anslutit sig till gällande bestämmelser
om stämpelplikt vid byte av fast egendom. Härmed har jag emellertid
icke velat påstå, att vid fastställande av stämpelplikt en direkt
jämförelse mellan fast egendom och fartyg skulle vara under alla omständigheter
på sin plats. För närvarande lärer dock, såsom ock kommerskollegium
antytt, någon vägande anmärkning mot stämpelpliktens storlek
icke kunna göras. Om vid en återgång till normala förhållanden inom
näringslivet en revision av nu gällande eller föreslagna bestämmelser skulle
påfordras, torde en sådan revision icke heller utebli. Stämpelförordningens
bestämmelser äro i långt högre grad än övriga även under normala förhållanden
gällande skatteförfattningar beroende på de växlande konjunkturerna.
Därom giva de så gott som årligen återkommande ändringarna
ett tillfyllestgörande vittnesbörd.

Efter dessa mera allmänna uttalanden skall jag något närmare beröra
några av kommerskollegium mot förslaget gjorda erinringar.

Förslagets bestämmelser om att stämpelavgift såväl vid köp som vid
byte av fartyg alltid skall utgå i förhållande till fartygets värde äro enligt
min mening fullt rationella och ägnade att på ett enkelt sätt åstadkomma
en effektiv och likformig beskattning på förevarande område. I fråga om
sättet för värdets konstaterande i särskilda fall synes mig den föreslagna
anordningen, enligt vilken vid köp avtalad köpeskilling, i regel och där
anledning till annat förhållande ej yppar sig, skall anses såsom ett uttryck
för värdet, vara fullt rationell, likasom jag ock finner stadgandet om
skyldighet att vid byte och i övriga fall, där köpeskilling ej kan läggas
till grund för värdets uppskattning, genom intyg av trovärdiga män styrka
värdet vara en enkel och säker utväg att få värdet objektivt konstaterat.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Den av kommerskollegium ifrågasatta anordningen att'' låta kontrahenterna
på heder och samvete avgiva deklaration om värdet å det eller
de fartyg, om vilkas överlåtande de träffat avtal, är mindre ägnad
att garantera en objektivt riktig värdesättning, och den blir mindre
tilltalande, om deklarationen, såsom kommerskollegium ifrågasatt, i vissa
fall må frångås och då ersättas med sådant intyg av trovärdiga män, som
enligt förslaget omedelbart skall anskaffas för att läggas till grund för
värdets beräknande. I övrigt synes det mig, som om man i regel torde
böra undvika att fordra försäkringar på heder och samvete om sådana
förhållanden, som kunna vara främmande för deklaranten eller om vilka
han kan hava svårt att uttala ett säkert omdöme.

Likaledes finner jag det vara en riktig åtgärd att i lagstiftningen
fastslå såsom princip, att det verkliga värdet skall läggas till grund för
uppskattningen. Endast vid konsekvent tillämpning av denna princip kan man
förvänta, att uppskattningen skall bliva enhetlig och likformig. Jag tror mig
även hava rätt att förutsätta, att de myndigheter, som skola öva tillsyn över
ifrågavarande stämpelbeskattnings riktiga genomförande, icke sakna möjlighet
att bedöma, i vad mån uppgivna köpeskillingar stå i överensstämmelse med
gällande marknadspris och huruvida i förekommande fall avgivna intyg om
fartygs värde äro att anse såsom trovärdiga. Såväl i stämpelförordningen
som i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva finnas redan förut
bestämmelser, som anvisa myndigheterna att i vissa fall erhålla ledning
vid uppskattning av egendomens värde genom intyg av trovärdiga män.
Det är därvid fråga om allehanda slag av egendom. Aven fartyg kan
ingå i sådan egendom, som får uppskattas enligt intyg av trovärdiga män.
De möjligheter att genom intyg av trovärdiga män styrka värdet å fartyg,
då skatt skall utgå i förhållande till detta värde på grund av bestämmelserna
i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva, torde helt säkert
i lika hög grad föreligga, då det gäller att visa värdet i och för tillämpning
av här ifrågavarande stämpelbeskattning. Att skattens belopp är
mindre i det ena fallet än i det andra torde för denna frågas bedömande
vara utan betydelse.

En fråga, som i och för sig ju alltid kan bliva föremål för övervägande,
är frågan om lämpligheten att anförtro den omedelbara tillsynen
över stämpelskatteskyldighetens fullgörande åt den ena eller den andra
myndigheten, särskilt då — såsom före tillkomsten av 1916 års författningsändringar
förhållandet var med avseende å överlåtelser av fartyg, som
icke införas i fartygsregistret — ingen viss myndighet har sig ålagt att
å tjänstens vägnar följa med dylika överlåtelser och tillse, att de bliva
behörigen stämpelbelagda. Genom de ändringar, som på grund av 1916

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

års riksdagsbeslut infördes på detta område, har nu emellertid viss myndighet
fått sig ålagt att taga befattning med dessa ärenden och direkt
övervaka, att bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid köp och byte
av fartyg enligt skriftliga avhandlingar behörigen efterlevas. Det synes
mig ligga nära till hands att åt samma myndighet anförtro uppsikten
däröver, att även de muntliga avtalen om dylika överlåtelser, då de nu
föreslås att bliva stämpelpliktiga, behörigen underkastas stämpelplikten.
Den omständigheten, att den föreslagna myndigheten tillika är åklagaremyndighet,
synes mig utgöra ett ökat skydd för beskattningens effektivitet,
och de betänkligheter, som ur åtskilliga synpunkter av kommerskollegium
framhållits emot denna anordning, synas mig icke vara av den betydelse,
att de nu böra föranleda till ett frångående av 1916 års beslut i
denna del, även om man beaktar att genom de nu föreslagna bestämmelser
den kontrollerande myndighetens uppgift blir i viss omfattning vidare
än den förut är.

Såsom jag redan framhållit, bör en höjning av stämpelavgiften vid
köp och byte av fast egendom konsekvent fordra en motsvarande höjning
av avgiften vid köp och byte av fartyg. I enlighet härmed har jag med
hänsyn till det förslag till höjning av förstnämnda avgift, som i propositionen
den 9 mars 1917 underställts riksdagens prövning, nu föreslagit,
att stämpelavgiften vid köp och byte av fartyg skall utgöra en krona för
varje fulla 100 kronor av fartygets värde.

Om jag således icke funnit anledning att frångå de principer, som
ligga till grund för det inom finansdepartementet av landskamreraren Landén
utarbetade förslaget, bar jag dock med anledning av vad vid förslagets
granskning framhållits beträffande önskvärdheten av vissa ändringar
i eller tillägg till förslagets detalj bestämmelser låtit i vissa, dock mindre
betydande delar omarbeta dessa.

Det har sålunda ansetts lämpligt att med hänsyn därtill, att tilllämpningen
av förordningens bestämmelser rörande stämpelplikt vid köp
av fartyg gjorts i större utsträckning beroende av ett flertal polismyndigheters
måhända växlande uppfattning, i författningen uttryckligen uttalas,
att avgiftsskyldighet icke äger rum vid beställning, som avser nybyggnad
av fartyg. Enligt lagen om köp och byte av lös egendom den
20 juni 1905 skall beställning anses såsom köp. Såsom dåvarande departementschefen
vid anmälan av förslag till vissa ändringar av stämpelförordningen
anförde till statsrådsprotokollet den 12 maj 1916, har det
ansetts, att stämpelfrihet borde äga rum, då köp av fartyg grundat sig på
beställning, som avsett nybyggnad av fartyget. Ehuru även praxis härutinnan
hittills visat sig gå i avsedd riktning, har jag ansett mig böra föreslå

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 284 käft. (Nr 331.) 3

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

lagfästandet av denna uppfattning. Givet är, att härigenom åsyftas allenast
att fritaga den ursprungliga beställningen från stämpelskatteplikt. Om
beställare överlåter kontrakt om beställning av fartyg på någon, föreligger
med avseende å denna och därefter möjligen förekommande överlåtelser
av kontraktet icke någon anledning till skattefrihet.

Den enligt 10 § i förslaget vederbörande myndighet givna befogenhet
att i och för stämpelavgiftens beräkning bestämma fartygs värde efter
egen prövning har jag ansett mig icke böra bibehålla i det förslag till förordning,
som jag nu underställer Kungl. Maj:ts prövning. Såsom kommerskollegium
påpekat, kan en så vidsträckt befogenhet i något fall giva
anledning till missbruk. Myndighetens rätt och skyldighet att i varje fall
pröva tillförlitligheten av den utredning om värdet, som åvägabragts, kvarstår
alltjämt och torde föranleda till samma trygghet för en rätt värdesättning,
som skulle vara att förvänta vid bibehållande av det ursprungligen
föreslagna stadgandet. 10 § har underkastats härav påkallad omarbetning.

I 47 § 7 mom. hava vidtagits mindre förändringar för att under
straffsanktionen inbegripa även muntliga avtal.

Omgå X sammanhang med nu berörda fråga, har jag att anmäla vissa

gifter. " ytterligare förslag till ändring av gällande bestämmelser om stämpelplikt,
vilka utgjort föremål för utredning inom finansdepartementet.

Stämpelfri- Förslag har sålunda framlagts därom att frihet från stämpelavgift

^terhets-^''enligt I. kapitlet stämpelförordningen skulle medgivas nykterhetsnämnder,
nämnder alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och ärenden rörande tillämpm''^falllSSaning
av bestämmelserna om behandling av alkoholister. Efter det statskontoret
tillstyrkt den ifrågavarande skattefriheten, har jag låtit inom finansdepartementet
upprätta härav betingat förslag till ändring av 7 § stämpelförordningen.

Av begräns- Den nya lydelse, som 30 kapitlet rättegångsbalken erhållit genom lagen

rätten att den 14 maj 1915, har föranlett behov av ändringar i stämpelförordningen
fullfölja, i fråga om rätten att fullfölja talan eller anföra besvär över hovrätts beslut
högsta dom-i vissa fall. Genom förordning den 27 juni 1916 vidtogs i sådant avseende
stolen be- erforderlig ändring i 20 § 1 mom. Nu föreslår iag, efter inhämtande av
ring i 36 § yttranden från rikets hovrätter, ytterligare ändring i 36 § 2 mom. med
2 mom. avseende å i denna paragraf avsedda fall.

Av förslaget Vid det förslag till förordning angående fastighetsregister för stad,

fastighets- som den 30 september 1911 avgivits av särskilda kommitterade, funnos
bildning i fogade förslag till kungörelser rörande ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i
Sbetiiigade förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen och §§ 1

ändringar i och 3 i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften
l och 3 §§.

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 331.

av innehåll utt i båda förordningarnas § 1 skulle införas eu föreskrift att
myndigheter i municipalsamhiVllen skulle i fråga om expeditionslösen och
stämpel till expeditioner hänföras till den första av de i paragrafen upptagna
avdelningar och att i de tariffer, som funnes intagna i förordningarnas
§ 3, skulle införas i förslaget angivna belopp, som i lösen och stämpel
skulle erläggas för utdrag av fastighetsregister, d. v. s. jordregister och
fastighetsregister för stad. Till utdrag av jordregistret, vilket ju alltid
föres av en statens tjänsteman, förste lantmätaren, skulle erläggas allenast
stämpelavgift. Så skulle ock vara händelsen, då fastighetsregister enligt
bestämmelserna för stad fördes av förste lantmätaren, vilket kunde vara
fallet beträffande stad, som lydde under landsrätt, samt köpingar och vissa
municipalsamhällen. Fördes däremot fastighetsregister enligt föreskrifterna
för stad av person i stadens, köpingens eller municipalsamhällets tjänst,
skulle för utdrag av registret erläggas såväl lösen som stämpelavgift.

I sina motiv till förslagen hava koinmitterade bland annat anfört:

Beträffande frågan om och med vilket belopp lösen eller stämpelavgift
skulle erläggas för utdrag av fastighetsregister, syntes skillnad böra
göras mellan å ena sidan det fall, då fastighetsregister för landet (inklusive
köpingar och municipalsamhällen) eller för stad under landsrätt fördes av
förste lantmätaren å tjänstens vägnar eller efter särskilt förordnande av
Konungen, samt å andra sidan sådant fall då för stad samt köping eller
municipalsamhälle, varest fastighetsregister skulle upprättas enligt de för
stad meddelade bestämmelser, en utav staden eller samhället avlönad
tjänsteman vore registerförare.

I senare fallet syntes vederbörande samhälle kunna påräkna bidrag
till kostnaden för registerföringen genom att registerföraren berättigades
uppbära lösen för utdrag av registret. I sådant syfte hade den föreslagna
ändringen av förordningen angående expeditionslösen tillkommit.

Enligt kungörelsen den 18 december 1908 angående ändrad lydelse
av § 15 i nyssnämnda förordning ålåge det förste lantmätare att utan
lösen åt vederbörande utfärda utdrag av jordregistret. Samma skyldighet
borde naturligtvis åligga förste lantmätare i fråga om utdrag av fastighetsregister
för stad under landsrätt samt för köping eller municipalsamhälle,
vare sig, vad anginge köping eller municipalsamhälle, fastighetsregister
skulle föras enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser
eller såsom för stad.

Då även för municipalsamhälle en av samhället avlönad tjänsteman
kunde vara registerförare, hade bestämmelse ansetts erforderlig om den
avdelning, till vilken sådan tjänsteman enligt förevarande författningar
kunde vara att hänföra.

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

I den förordning angående stämpelavgiften, soin utfärdades den 19
november 1914, finnas införda föreskrifter angående stämpelavgift till utdrag
av jordregistret.

1914 års fastighetsregisterkommission, vilken efter erhållet uppdrag
omarbetade fastighetsregisterkommitténs förslag, framlade i sitt den 31
december 1914 avgivna betänkande förslag till kungörelse rörande ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften och till kungörelse rörande ändrad lydelse av §§ 1 och 3
i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen och anförde
härom i sina motiv:

Sedan i den förordning angående stämpelavgiften, som utfärdades
den 19 november 1914 för att träda i kraft med ingången av år 1915,
i fråga om stämpel till utdrag av jordregister införts bestämmelser, som
skilde sig från de i 1911 års förslag upptagna, hade kommissionen funnit
sig böra föreslå efter nämnda förordning lämpade föreskrifter om stämpelavgift
och lösen för utdrag av fastighetsregister för städer och andra samhällen,
för vilka fastighetsregister fördes efter bestämmelserna för stad.
De av kommissionen utarbetade förslag till särskilda kungörelser rörande
ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i omförmälda förordning och i §§ 1 och 3
i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen utginge
ifrån, att kostnaden för ett utdrag av fastighetsregistret skulle vara densamma,
evad utdraget avsåge fastighet i stad eller å landet, men att medan
hela avgiften för utdrag av ett register, som fördes av en utav
staten avlönad tjänsteman, i form av stämpel komme statsverket till godo,
åtminstone en del av motsvarande avgift borde tillfalla registerförare, som
avlönades av vederbörande kommun. Av förslagens uppställning torde
utan vidare följa, att där fastighetsregister för stad under landsrätt eller
för köping eller därmed jämförligt samhälle fördes av förste lantmätaren
i länet, hela avgiften för förekommande registerutdrag skulle utgå såsom
stämpelavgift.

Med uttrycket »därmed jämförliga samhällen» i författningsförslagen
avsågos sådana fall, där förordnandet om tillämpning av lagen angående
stadsplan och tomtindelning, ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan
för rikets städer samt vad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrives
om stad eller av en eller flera av nu nämnda författningar avser kommun
i dess helhet.

Sedan 1916 års riksdag förklarat sig icke kunna godkänna riksdagen
förelagda förslag angående fastighetsregistreringen i städer och vissa därmed
jämförliga samhällen samt ytterligare utredning av frågan uppdragits åt
särskilda sakkunniga—1916 års fastighetsregisterkommission—, har denna

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

kommission den 1 november 1916 avgivit nytt förslag i ämnet, upptagande
jämväl förslag till kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen
den 7 december 1883 om expeditionslösen och kungörelse om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften. De sålunda framlagda förslagen skilja sig icke i sak från
de av 1914 års kommission framlagda; endast ett par mindre av kommissionens
förslag i övrigt betingade jämkningar hava av kommissionen vidtagits
i förslagen av år 1914.

Eders Kungl. Maj:t har den 19 december 1916, på föredragning av
chefen för justitiedepartementet, beslutat till riksdagen avlåta proposition,
innefattande de av 1916 års kommission framlagda lagförslagen angående
fastighetsbildning och fastighetsredovisning i städer och vissa stadsliknande
samhällen.

I följd av jämkning, som skett i rubriken till 1916 års kommissions
förslag till lag om fastighetsbildning i stad m. in. samt ändringar, som i
anledning av lagrådets erinringar ägt rum i samma lagförslags 2 kap. har
i nämnda kommissions förslag till kungörelse om ändringar i stämpelförordningen
orden »2 kap. 6 § i lagen om fastighetsbildning i stad m. rn.»
utbytts mot orden »2 kap 5 § i lagen om fastighetsbildning i stad».

Enligt 1916 års kommissions förslag kan förste lantmätaren såsom
sådan ej vara registerförare för stad, utan endast för samhälle å landet.

För det genomförande av de av 1916 års kommission föreslagna
ändringarna i förordningen angående expeditionslösen, som lärer bliva eu
följd av ett godkännande av förslaget till ändringar i förordningen angående
stämpelavgiften, torde det ankomma på chefen för civildepartementet
att vidtaga erforderliga åtgärder. r

Härjämte får jag anmäla, att ett av lantmäteristyrelsen väckt förslag Av lantmäteom
ändring av 3 § stämpelförordningen i fråga om stämpelavgift för geo- rist-^*el*j*
metrisk karta och för resolution på ansökan om förordnande för lantmätare siag omändeller
med honom med avseende å behörighet till vissa förrättningar lik- rin9 * 3 §■
ställd tjänsteman eller annan person att verkställa lantmäteriförrättning
eller annan förrättning, vartill lantmätare författningsenligt kan förordnas,
varit föremål för utredning. Statskontoret har i anbefallt utlåtande över
framställningen den 2 mars 1917 av anförda skäl ansett sig böra avstyrka
berörda ändringsförslag, och jag får hemställa, att detsamma icke må föranleda
vidare åtgärd.

Departementschefen uppläste härefter förslag till förordning om
ändrad lydelse av 1,3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 mom., 36 § 2 mom. och 47k§

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, och hemställde,
att detsamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
med den lydelse bil. till detta protokoll utvisar avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Stig östergren.

Klint/1. Maf.ts nåd. proposition nr 331.

tillaga.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 8, 10, 34 och 47 §§ i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om bytet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Anmälan, varom här är fråga, skall åtföljas av intyg av trovärdiga,
med saken förtrogna män om fartygets värde.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla
vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med
stämpel av 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens
värde vid tiden för överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,
skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel
enligt vad här ovan stadgas.

\Kungl.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet
icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för anmälan stadgade tid och inom samma
tid i sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning rum
endast för sista fånget.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg
hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling, som
nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva,
betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen förses
med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,
för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund
därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

10 §.

1 mom. lika med nuvarande 10 §.

2 mom. Vid köp av fartyg beräknas stämpelavgiften å köpeskillingen,
därest icke omständigheterna giva anledning till antagande, att denna
understiger fartygets verkliga värde.

Vid byte av fartyg ävensom vid köp av fartyg, där köpeskillingen icke
kan läggas till grund för stämpelberäkningen, skall stämpelavgiften beräknas
å fartygets efter uppskattning utrönta värde.

Värdet bestämmes med ledning av intyg av trovärdiga, med saken
förtrogna män eller efter vederbörande myndighets prövning.

Vad i detta moment är stadgat i fråga om köp och byte av fartyg
äger motsvarande tillämpning beträffande köp och byte av lott i fartyg.

3 mom. De bevis och intyg samt övriga upplysningar, som prövas
nödiga för styrkande av värdet av i denna paragraf omförmäld egendom,
skola av den avgiftsskyldige tillhandahållas vederbörande myndighet, vid
äventyr att de eljest på den avgiftsskyldiges bekostnad införskaffas.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.
34 §.

1. — — — — — — — — — — — — — —

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller
muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg om minst 40 brnttotons dräktighet eller av lott i sådant
fartyg skola säljaren och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt
eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen hade
sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet.
Anmälan skall avgivas i två exemplar, av vilka det ena förses med stämpel
till behörigt belopp. Där avtalet ingåtts skriftligen, skall anmälan åtföljas
av avhandlingen därom samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna
denna tillhör.

Sedan anmälan befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de åsätta
stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
å det stämpelbelagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela
bevis, att anmälan behörigen stämpelbelagd blivit hos honom företedd,
och om dagen, då detta skett, varefter berörda exemplar av anmälningsskriften
tillhandahålles den av kontrahenterna, som ingivit handlingarna.
Har avhandling om köpet åtföljt anmälan, skall enahanda bevis
utan avgift tecknas därå och avhandlingen därefter tillhandahållas den,
som i anmälan uppgivits som dess ägare.

Vad i detta moment är stadgat beträffande köpeavhandling om fartyg
äger motsvarande tillämpning med avseende å avhandling om byte
av fartyg.

47 §.

1.—5. se förslag i kungl. propositionen nr

6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,
vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg
underlåter att inom stadgad tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret
och därigenom föranleder, att stämpelavgift för fånget icke
i behörig ordning erlägges, böte ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed
anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 käft. (Nr 331.) 4

Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

för den, som genom byte blivit ägare av fartyg eller lott i fartyg, som
här sägs.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret
icke infört fartyg, vars dräktighet minst uppgår till 40 bruttoton,
eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse den i 34 § 2 mom. omförmälda
anmälan vid dess ingivande till vederbörande länsman eller stadsfiskal
med stadgad stämpel, böte vardera hälften av den felande stämpelns
belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor. Lag samma vare för den,
som genom byte blivit ägare av fartyg eller lott i fartyg, som här sägs.

Där säljare och köpare av fartyg, varom i andra stycket av detta
moment är sagt, eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom tid och
på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan,
böte vardera ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed anmälan
skolat förses, dock vare minsta bot för en var av dem tjugufem kronor;
och gäller vad här stadgat i tillämpliga delar även med avseende å
dem, vilka med varandra träffat avtal om byte av fartyg eller lott i fartyg,
som här sägs.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller
lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande
eller vid anmälan till fartygsregistret eller, om fartyget icke är
registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,
till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet företedda köpeavhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning
föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som
betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget
eller fartygslotten, böte två gånger den felande stämpelns belopp, dock
icke under tjugufem kronor.

8—10. se förslag i kungl. propositionen nr

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Y. P. M.

Herr Statsrådet och Chefen för finansdepartementet har uppdragit
åt mig att efter verkställd utredning avgiva förslag till de ändrade bestämmelser
i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,
som blivit ifrågasatta av riksdagen i dess skrivelse n:r 264 den 15 juni
1916 eller eljest erfordrades för att erhålla ökat utbyte av stämpelavgiften
vid överlåtelse av fartyg.

I nämnda skrivelse, vari riksdagen anmälde sitt beslut med anled7iing
av ett med nådiga propositionen n:r 195 framlagt förslag om vissa
ändringar i nyss åberopade förordning, anförde riksdagen bland annat,
beträffande stämpelavgiften vid byte av fartyg, att förslaget bibehölle beräkningen
enligt tontal, men att det syntes riksdagen uppenbart, att, därest
vid byte av fartyg, som äro av olika värde, mellangift förekomme, sådan
mellangift, åtminstone då den uppginge till avsevärt belopp, icke borde
undgå beskattning. Huruvida dylik beskattning kunde äga rum med stöd
av de föreslagna bestämmelserna, hade riksdagen icke varit i tillfälle att
fastställa. Därest så skulle befinnas icke vara fallet, hade det synts riksdagen
erforderligt, att särskild bestämmelse härom meddelades. Därjämte
uttalade riksdagen önskvärdheten av att en påbörjad utredning för utarbetande
av kompletterande föreskrifter i syfte att utsträcka stämpelskatteskyldigheten
till vissa muntliga avtal om köp eller byte av fartyg, som
fortfarande komme att gå fria från stämpelavgift, komme att leda till resultat
i tillräckligt god tid, för att förslag till fullständigande bestämmelser
skulle kunna föreläggas nästföljande års riksdag.

Efter fullgörandet av den mig anförtrodda utredningen får jag härjämte
vördsamt överlämna förslag till ändring av stämpelförordningens bestämmelser
i hithörande delar; och får jag tillika avgiva följande uttalande
i ämnet.

Enligt gällande lagstiftning utgår stämpelavgiften vid köp av fartyg
med 60 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman, men vid byte av
fartyg med 15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet, således i
princip i förra fallet i förhållande till fartygets värde och i senare fallet
efter dess storlek. I fråga om stämpelavgiftens beräkning efter tontal
bibehöll, såsom riksdagen påpekat, det i propositionen n:r 195 vid 1916

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

års riksdag framlagda förslaget hittills gällande bestämmelser för de fall,
då överlåtelse av fartyg skett genom byte. Bestämmelsernas tillämpning
hade icke, såvitt känt var, vållat osäkerhet eller eljest föranlett svårigheter.
Den för byte bestämda stämpelavgiftens belopp ansågs för det dåvarande
icke behöva höjas eller ändras, och bestämmelserna ansågos icke i någon
särskild grad ägnade att leda till missbruk i syfte att kringgå den avgiftsplikt,
som stadgats för överlåtelse av fartyg genom andra fång än byte,
eller den avgiftspiikt,* som enligt författningens anda kunde göras gällande
vid fång av blandad karaktär.

Fall hava emellertid, enligt vad numera blivit upplyst, förekommit,
varav synes framgå, att gällande bestämmelser om stämpelavgift icke blott
vid byte utan även vid köp av fartyg äro lätta att kringgå. Det torde
sålunda icke saknas fall, där bytesformen väljes i syfte att kringgå skattebestämmelserna.
Aven där sådan avsikt ej föreligger, kan det vid bytesavtal
av blandad karaktär på grund av mellangiftens relativt stora belopp
synas påtagligt, att en under form av byte skedd överlåtelse av fartyg
till sin natur mera är köp än byte. Ett exempel på dylikt byte kan
anföras. Under hösten 1916 bortbytte ett rederi sitt fartyg om 3,422
bruttoton mot ett annat rederis fartyg om 5,376 bruttoton, men tick
såsom mellangift betala ett belopp i penningar av 2 1U miljon kronor.
Vid skeende anmälan härom till fartygsregistret uttogs stämpelavgift dels
enligt de bägge fartygens dräktighet med 15 öre för varje bruttoton,
dels såsom för en köpesumma med 60 öre för varje fullt hundratal
kronor av mellangiftsbeloppet. Kontrahenterna själva ansågo tydligen,
att överlåtelsen vore att anse såsom byte, och begärde hos stats.
kontoret upplysning rörande det belopp, varmed stämpelavgift skulle utgå
för det dem emellan upprättade bytesbrevet. Med ledning av de upplysningar,
som voro för statskontoret tillgängliga och vilka fullständigt klargjorde
beskaffenheten av den å vardera sidan lämnade valutan, förklarade
statskontoret genom resolution den 10 oktober 1916, att stämpelavgiften
skulle beräknas endast efter fartygens dräktighet och sålunda uppgå för
det ena fartyget till 513 kronor 30 öre och för det andra fartyget till 806
kronor 40 öre, vilka belopp med 13,500. kronor understiga den avgift, som
erlagts vid registreringen.

Det tinnes vidare anledning antaga, att även vid köp av fartyg fall
förekomma, där kontrahenterna sätta köpeskillingen lägre än fartygets verkliga
värde antingen direkt i syfte att på så sätt till någon del undandraga
sig fullgörandet av den lagstadgade avgiftsskyldigheten eller av annan anledning,
men med samma resultat: att beskattningsbestämmelserna eluderas.

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 331.

Riksdagen torde med sin framställning icke hava åsyftat att vinna
ändring av nu gällande bestämmelser i förevarande avseende i vidare mån
än att därigenom beredes trygghet mot kringgående av den avgiftsskyldighet,
som stämpelförordningen nu stadgar för olika slag av överlåtelser, och
att åstadkomma dessa bestämmelsers fullständigande i de delar, där de nu
förete luckor. Måhända skulle även en åtminstone formellt tillfredsställande
lösning av frågan kunna vinnas genom ett stadgande, varigenom all tvekan
i avseende å avgiftsskyldighet för mellangift, som lämnas vid byte av fartyg,
undanröjdes, utan att nu gällande grunder för stämpelavgiftens beräkning
ändrades. Därmed vore dock icke de andra antydda möjligheterna
till bestämmelsernas kringgående förebyggda.

För att på en gång skydda sig mot kringgåenden av alla slag och
bringa bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid överlåtelser av fartyg
till full enhetlighet, oberoende av överlåtelsens natur av köp eller
byte, samt till överensstämmelse med vad redan gäller i fråga om skattskyldigheten
vid fång av annan egendom, erbjuder sig emellertid en annan,
fullt rationell lösning av frågan. Denna lösning innebär visserligen
en radikal omläggning av nu gällande grunder i fråga om stämpelplikten
för fartygs överlåtelse genom byte, men den leder även till ett från alla
synpunkter mera tillfredsställande och säkert resultat. Utvägen är att vid
alla slag av fartygsöverlåtelser, där stämpelavgift ifrågakommer, ställa avgiftens
storlek i beroende av fartygets värde. I denna riktning gick den
ändring av hithörande bestämmelser, som genomfördes vid 1916 års riksdag,
då rättigheten att i vissa fall antaga tontalet till beräkningsgrund för
stämpelavgiften afskaffades med avseende å köp av fartyg. Bestämmelsen,
att stämpelavgiften med avseende å dessa fång alltid skall beräknas å köpeskillingen,
får anses såsom ett uttryck för strävandet att lägga gällande
pris — d. v. s. värdet — till grund för avgiftsberäkningen. Det synes
vara skäl att fortgå på den sålunda inslagna vägen, även i fråga om byte
av fartyg.

Att vissa svårigheter möta vid en sådan omläggning, torde vara
uppenbart, men de kunna helt säkert övervinnas. Om dessa svårigheter
har jag i ett anpat sammanhang redan erinrat. Såsom jag nämligen i min
till Herr Statsrådet under år 1916 avgivna promemoria angående en
tonnagebeskattning (se kungl. propositionen n:r 232 år 1916, sid. 28)
framhållit, föreligga icke några officiella värden å fartyg. Ej heller kunna
de av fartygsägarna bokförda värdena eller fartygens försäkringsvärden anses
lämpliga såsom objektiva skattevärden. Mot en uppskattning av fartygets
värde i särskilda fall resa sig ej så obetydliga svårigheter, och det
torde kunna befaras, att sådana uppskattningar skola visa en viss ojämn -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

het, vilket i sin ordning måste leda till en i motsvarande grad ojämn
beskattning. Givet är dock, att nämnda svårigheter och olägenheter icke
med avseende å stämpelbeskattningen vid byte av fartyg äro ens närmelsevis
av samma betydelse, som de skulle hava varit vid den allmänna tonnagebesbattningen.
De fall, då stämpelavgift för byte skall erläggas, äro
relativt få, och en särskild värdesättning av de fartyg, som överlåtas genom
byte torde vid sådant förhållande kunna äga rum med erforderlig
noggrannhet samt, utan alltför mycket besvär från vederbörande ämbetsinyndighets
sida, även kunna behörigen kontrolleras. Särskilt lärer detta
gälla med avseende å sådana fartygsöverlåtelser, som skola för registrering
anmälas hos kommerskollegium. Detta ämbetsverk torde, efter vad
jag vill antaga, med erforderlig sakkunskap kunna bedöma, i vad mån
skedda uppskattningar stå i överensstämmelse med de å varje tid gällande
värdena.

Vid köp av fartyg utgår ju, såsom förut är nämnt, stämpelavgiften
redan nu i princip efter fartygets värde. Såsom uttryck för värdet har
godkänts den avtalade köpesumman, varför avgiften beräknas å denna. Vid
ett inslående på ovan angivna väg beträffande byte av fartyg, saknas givetvis
varje anledning att frångå den beträffande köp av fartyg redan beträdda
vägen. Stämpelavgiften bör principiellt beräknas på grundval av
fartygets värde vid alla slag av fartygsöverlåtelser. Vid beräkning av
stämpelavgiften vid köp av fartyg godkännes sålunda enligt förslaget fortfarande
köpesumman såsom ett uttryck för värdet, dock under det av erfarenheten
framtvingade förbehållet, att densamma icke understiger fartygets
gällande verkliga värde. Finnes anledning antaga, att köpesumman
understiger värdet, företages en värdeuppskattning, och avgiftsberäkningen
grundas på det därvid funna verkliga värdet, vilket, enligt vad jag förutsatt,
skulle betyda det gällande saluvärdet.

Vid byte av fartyg eller eljest, när köpeskilling icke kan läggas
till grund för beräkning av stämpelavgiften, skall uppgift om fartygets
värde bestyrkas genom intyg av trovärdiga, med saken förtrogna män.
Sådant intyg bör åtfölja anmälan om registrering av fartyget eller, i fråga
om ej registreringspliktigt och i fartygsregistret ej heller infört fartyg,
den anmälan om fartygets överlåtelse, som skall ingivas till vederbörande
länsman eller stads fiskal. Det verkliga värdet beräknas därefter med ledning
av företedda bevis eller efter vederbörande myndighets prövning.
Något nytt institut kan icke genom här anförda bestämmelser sägas införas
i lagstiftningen, då liknande stadganden redan finnas i såväl stämpelavgiftsförordningen,
beträffande fast egendom utan särskilt taxeringsvärde,
som i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Bevis, intyg och övriga upplysningar skola enligt förslaget tillhandahållas
av den avgiftsskyldige* Underlåter han detta, Tiger vederbörande
myndighet på hans bekostnad införskaffa de erforderliga uppgifterna. Stadgandet
härom har för konsekvensens skull givits en vidsträcktare syftning,

1 det att det omfattar även de bevis, som erfordras för beräkning av stämpelavgift,
som skall utgå efter värdet av fast egendom, något, som endast
torde innebära ett lagfästande av rådande praxis (se 10 §). Jag vill erinra
därom, att arvskatteförordningen, med vilken stämpelavgiftsförordningen i
en mängd avseenden överensstämmer, innehåller i 9 § en bestämmelse,
varigenom den skattskyldige ålägges att tillhandahålla vederbörande myndighet
erforderliga bevis o. d.

Principen om beräkning av stämpelavgiften efter fartygets värde har
givetvis sin största betydelse beträffande registreringspliktiga eller, ehuru
icke registreringspliktiga, dock registrerade fartyg. Enligt förslaget har
emellertid principens tillämpningsområde utsträckts att omfatta även icke
registreringspliktiga fartyg. På denna punkt har jag visserligen ställt mig
rätt tveksam, då vederbörande länsmän eller stadsfiskaler, till vilka anmälan
om skriftlig överlåtelse av sådant fartyg skall göras, givetvis icke kunna
undantagslöst förutsättas äga erforderlig kompetens för bedömande av fartygs
värde. Jag har emellertid funnit ett konsekvent genomförande av
principen om värdet såsom grund för beräkningen av stämpelavgift vid
överlåtelse av fartyg i stort sett innebära så väsentliga fördelar, att jag
icke ansett förslaget härom böra övergivas på grund av de svårigheter,
som vid genomförandet möta på ett begränsat område. För övrigt kommer
ju även länsmannen eller stadsfiskalen att vid prövning av fartygs
värde hava ledning att hämta av de intyg om värdet, som skola åtfölja
anmälan, och man har rätt att förutsätta, att han kan avgöra, i vad mån
förtroende kan hysas för de mäns omdöme, som meddelat sådant intyg.

Med hänsyn därtill att säljare och köpare av fartyg enligt 34 §

2 mom. äro gemensamt ansvariga för att anmälan om överlåtelse av fartyg
i vederbörlig tid och ordning göres, har stadgandet i 47 § om ansvar för
underlåtenhet att förse anmälan med stadgad stämpel ansetts böra gälla
såväl säljare som köpare. I överensstämmelse härmed har ändring av sistberörda
stadgande vidtagits.

För vinnande av det i riksdagens skrivelse uttalade önskemålet, att
alla muntliga avtal om överlåtelse av fartyg skola träffas av stämpelplikten,
har jag föreslagit ovillkorlig anmälningsskyldighet hos polismyndigheten
beträffande sådana överlåtelser, där de icke skola införas i fartygsregistret.
Enligt verkställd undersökning finnas för närvarande i Sverige
omkring 100 svenska fartyg om minst 40 bruttoton, vilka icke äro införda

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

i fartygsregistret, men om vilka officiella uppgifter inkommit till vederbörande
statsmyndighet, därav 40 motorbåéar, 49 bogserbåtar och 11 ånglustjakter.
Antalet tilläventyrs härutöver föréfintliga icke registrerade fartyg
om minst 40 bruttoton kan icke uppgivas, men torde helt säkert icke
vara synnerligen avsevärt. De fall, då anmälningsplikt enligt 34 § 2 mom.
kan komma att föreligga, kunna således beräknas bliva ganska få, och den
föreslagna lagstiftningen om stämpelbeskattningens utsträckande till muntliga
avtal om köp och byte av icke registrerade fartyg har således icke
någon större praktisk betydelse.

I fråga om beloppet av den stämpelavgift, som skall utgå vid överlåtelse
av fartyg, torde konsekvensen bjuda, att vid den, enligt vad jag
har mig bekant, ifrågasatta höjningen av stämpeln vid överlåtelse av fast
egendom från nuvarande belopp 60 öre till 90 öre för varje fulla 100
kronor av egendomens värde även förstnämnda stämpelavgift höjes från
60 öre till 90 öre för värja fulla 100 kronor av fartygets värde. I förslaget
har således avgiften bestämts till detta högre belopp.

Stockholm den 16 februari 1917.

Otto V. Landeri.

Stockholm 1917.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
171553