Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96 (Proposition 1911:96)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Nr 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bildande af en fond för att underlätta åstadkommande
af bibanor inom vissa delar af riket; gifven Stockholms
slott den 17 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom
västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar
af Bohuslän och Dalsland skall bildas eu fond af 5,000,000 kronor att afsättas
under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett af dessa år
anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,
med rätt för Kung]. Maj:t att från denna fond till understödjande åt
nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om livilka här
är fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalningsskyldighet; dels

ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år
1912 af 1,000,000 kronor.

I afseende å statslånet föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att föreskrifva
följande villkor och bestämmelser:

l:o) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kung]. Maj:t,
som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra; och
är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets
och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån,
vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital,
som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande
på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf
minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningsBih.
till Rilcsd. Prof,. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 58 Haft. (Nr 96.) 1

2 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

kostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest
utan återbetalningsskyldighet lärnnadt tillskott till järnvägsanläggningens
utförande.

3:o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets fortgång
på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande
däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet, som
bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lärnnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman,
som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel af
den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besiktning af
järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af
kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för
afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande för
allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
tillstånd till. banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först
godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under eu tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock
ej sträckande sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för
trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna
ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges
till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock
hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som
icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall
inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig
annuitet vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; skolande i
sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen, obetald
ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda tern procent ränta, intill dess
samma belopp varder behörigen inbetaldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och
materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet för
den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför
hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande
försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade
statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i
bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte
ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för
dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens
blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

6:o) Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd
ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar lån af
staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets
förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och
revisor skall bekostas af bolaget.

7:o) Hvarje järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyldigt
underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kungl.
Magt kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de
villkor och kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Beträffande statsanslaget föreslår Kungl. Majit Riksdagen stadga,
att för sådant anslags åtnjutande skola, utöfver hvad här ofvan under
l:o), 2:o), 6:o) och 7:o) föreskrifves, gälla följande villkor och bestämmelser: Ro)

Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt
hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt.
" ö

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning,
som är förenlig med den uppgift banbyggnaden har att fylla, skall
vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t godkännas.

?>:o) Kostnadsförslag^ och de undersökningar, hvarpå detta grundar
sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig
ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans
tillräcklighet.

4:o) Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

5:o) Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån
af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Ktmgl. Maj:t icke finner
undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets
utförande skulle befinnas understiga den i det fastställda kostnadsförslaget
beräknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas med
så stor del af den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsanslaget
utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer
utdelning till aktieägarna, skall denna fördelas mellan staten och aktieägarna
efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet.

8:o) Ökning af bolagets aktiekapital må ej ske utan Kung!. Maj:ts
medgifvande.

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning
i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet
staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Redan innan tanken på att framdraga en statsbana genom det inre
Norrland tog sig uttryck i de vid 1900 års Riksdag i ämnet väckta
motioner, framhöllo en del ledamöter af Riksdagens andra kammare i
skrifvelse till Kungl. Maj:t önskvärdheten af att medelst en statsbana
längs gränsen mot Norge förbinda bohuslänska kusten med öfre Dalarna.
Denna skrifvelse, som ingafs i maj månad 1899, efterföljdes af
underdåniga skrivelser den 10 maj 1900 och den 23 april 1901 från ett
antal ledamöter af Riksdagens andra kammare med begäran, att Kungl.
Maj:t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att på deras bekostnad låta

Fond för
åstadkommande
af
bikanor i
vissa delar
af riket.
Första tanken
på södra inlandsbanan.

G Kung!. Majrts Nåd, Proposition Nr 96.

verkställa en förberedande undersökning och utredning lör en normalspår
i g järnväg lör tung trafik från någon lämplig exporthamn i bohuslän.
till Mora—Vänerns järnvägslinje. Sedan järnvägsstyrelsen öfver
dessa skrivelser afgifvit anbefallda utlåtanden, bemyndigades nämnda
styrelse genom nådiga beslut den 15 juni 1900 och den 24 maj 1901
att låta verkställa de af sökandena begärda undersökningarna, dock under
uttryckligt förklarande att det gima bemyndigandet icke finge föranleda
till antagande däraf, att anslag eller understöd för utförande af den ifrågasatta
järnvägsanläggningen skulle kunna påräknas i form af statsmedel.

De sålunda beslutade förberedande undersökningarna utfördes under
åren 1900—1902 på järnvägsstyrelsens uppdrag af civilingenjören, filosofie
licentiaten Erik Wmell. Hufvudresultaten åt ifrågavarande Undersöknin gai
framlades af Winell genom en den 10 april 1902 daterad kortfattad framställning,
som vidare utvecklades i en i december samma år utgifven skrift
med titel: »Undersökningar och utredningar angående järn vägsförslaget
Dalarne—Bohuslän».

Jag anser det icke nödigt att här närmare beröra Winells undersökningar
utan vill endast erinra därom, att det föreliggande kommunikationsförslaget
af honom beräknades draga en anläggningskostnad af omkring
34- millioner kronor, hvarå enbart den rena lokaltrafiken påräknades
lämna en årlig nettoinkomst af minst omkring 3 procent.

Med anledning af de för förslagets genomförande gynnsamma resultat,
hvartill den af Winell i april 1902 framlagda förberedande undersökningen
kommit, hemställde Värmlands läns landsting i skrifvelse den
18 september 1902, att Kring!. Maj:t, sa. snart ske kunde, matte låta
verkställa fullständiga undersökningar med uppgörande af plan och profilritningar
samt kostnadsförslag för den föreslagna järnvägen. I en i september
1902 undertecknad skrifvelse gjorde landshöfdingarna i Göteborgs
och Bohus län, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs
län jämte tolf ledamöter af Riksdagen framställning i enananda syfte som
Värmlands läns landsting. Den 31 januari 1903 afgaf järnvägsstyrelsen
anbefalldt utlåtande såväl öfver dessa skrivelser som öfver vissa rörande
den tilltänkta statsbanan genom det inre Norrland till styrelsen remitterade
handlingar och föreslog därvid, att detaljerade undersökningar
och kostnadsberäkningar skulle på statens bekostnad utföras för båda
de stora järnvägs förslagen. Därefter afgaf chefen för generalstaben
den 27 februari 1904 underdånigt utlåtande öfver de ifrågasatta järnvägarna.

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06. 7

Genom proposition den 11 mars 1904 föreslog Kung!. Magt Riksdagen
att bevilja nödiga medel för de begärda undersökningarna
och. utredningarna i hvad desamma afsågo en normalspårig järnväg
mellan bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarna samt därifrån
till Sveg i Härjedalen. Denna sistnämnda plats antogs nämligen under
alla förhållanden skola komma att beröras åt statsbanan genom det inre
Norrland, för hvilken bana undersökningarna dock tillsvidare ansågos
böra anstå.

Inom Riksdagen framträdde emellertid störa, sympatier för ett omedelbart
igångsättande åt undersökningarna rörande statsbanan genom det
inre Norrland. Riksdagens statsutskott fann det ingalunda vara ådagalagdt,
att järnvägen Bohuslänska kusten—Sveg vore af den betydelse,
att staten borde direkt inskrida för att bringa den till utförande. Utskottet
påpekade sålunda, att en stor del af de områden, denna bana
skulle genomgå, redan är jämförelsevis väl försedd med kommunikationer
samt att för andra delar af områdena i fråga järnvägsförbindelse i många
fall torde kunna på enskild väg beredas genom utsträckning af det redan
befintliga järnbanenätet. Om alltså enligt utskottets mening staten
icke hade anledning att af hänsyn till orternas behof af förbättrade kommunikationer
taga denna bananläggning om hand, så torde detta ej
heller få anses vara påkalladt af militära skäl. Under hänvisning till
chefens för generalstaben af mig nyss omnämnda utlåtande häfdade utskottet,
. att åt ifrågavarande bana icke kunde tillmätas något större
\Tärde för försvaret och att de militära fördelar, som under vissa förutsättningar
skulle kunna dragas af densamma, ej vore af sådan art, att
deras tillgodoseende i någon män borde tillåtas föranleda åsidosättande
af andra viktigare kommunikationsintressen. Under sådana förhållanden
fann utskottet icke skäl tillstyrka, att undersökningar genom statens försorg
då igångsattes rörande omförmälda järnväg. Hvad däremot angick
den ifrågasatta järnvägen från Sveg norrut ansåg utskottet uppenbart,
att synnerligen stora allmänna intressen knöto sig till en djdik banas
anläggande, och sedan utskottet i korthet framhållit dessa intressen,
föreslog utskottet, att Riksdagen, med alslag å Kungl. Maj:ts proposition,
måtte bevilja nödigt anslag lör verkställande åt fullständiga undersökningar
beträffande den ifrågaställda järnvägen genom det inre Norrland.
Emot detta utskottets utlåtande afgafs en reservation, hvari yrkades, att
utskottet bort tillstyrka Riksdagen att bevilja anslag för fullständig
undersökning beträffande en normalspårig järnväg från hamnplats a
bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt
å Gällivarebanan eller med andra ord för såväl den ifrågasatta järnvägen

Frågans behandling
vid
1904 års
Riksdag.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Dalarna—Bohuslän som för banan genom det inre Norrland. Sedan
kamrarna vid ärendets behandling stannat i olika beslut, afgjordes detsamma
genom gemensam omröstning, därvid Riksdagen beslöt, att undersökningen
skulle komma att omfatta hela sträckningen från ballivare
till bohuslänska kusten och att undersökningen skulle påbörjas och fortgå
samtidigt på bandelen söder om Sveg och på bandelen norr om samma
plats, så att om möjligt undersökningsarbetena å bandelarna kunde ungefärligen
vid samma tid afslutas. Riksdagens sålunda fattade beslut biel
af Kund. Makt den 3 juni 1904 godkändt i hvad det skilde sig tran
det förslag, som innefattades i den till Riksdagen aflåtna propositionen.

Undersökningarnas
resultat.

De undersökningar, som på grund af statsmakternas omtormalda
beslut igångsattes och som under de närmast följande aren voro föremål
för Kniio-l. Makts och Riksdagens supplementära behandling, »dagande
på ett jämförelsevis tidigt stadium, att utredningen af jarnvägsforslaget
Dalarna—Bohuslän var ett synnerligen inveckladt problem. Järnvägsstyrelsen,
å hvilken verkställandet af undersökningarna enligt Kungl.
Makts beslut hvilade, öfverlämnade till Kung!. Maj:t med skrifvelse den
25 april 190fi eu på styrelsens uppdrag af föreståndaren för dess statistiska
kontor, filosofie doktorn K. Key-lberg utförd ekonomisk-statistisk
undersökning rörande vissa alternativt ifrågaställda sträckning^ af banan
o-enom Dalsland och Värmland. Redan af denna mera prelimmara utredning
af de ekonomiska och kommersiella förhållanden, som voro förknippade
med det ifrågaställda jarnvägsforslaget, syntes framgå, att de
förhoppningar, man förut ansett sig kunna hysa med afseende a orslagets
räntabilitet, näppeligen skulle kunna realiseras i verkligheten.
På samma gång framhölls i den förebragta utredningen, att naturlaggnino-en
och kulturförhållandena hos de undersökta landskapsomradena
voro sådana, att det syntes vara angelägnast, att ett antal bibanor komme
till stånd i de på folk, odling och industri rika flod- och sjodalarna,
och att sådana bibanor ingalunda gjordes öfverflödiga af en bana långs
norska gränsen. Däremot ansågs med fog kunna ifrågasätta^, huruvi a
det icke, om sådana bibanor i tillräckligt antal och å lämpliga sträckor
åstadkommes, öfverhufvud skulle visa sig vara mindre af behof vet pakalladt
att bygga en gränsbana, då nämligen göda utförselvagai Jo ''
banorna redan erbjöde sig i enkannerligen Bergslagernas och Mora

Vänerns järnvägar. ... . ,, A„

De förberedande resultat, hvartill berörda undersökning sålunda
kommit, bestyrktes af den sammanfattande ekonomisk-statistiska undersökning
rörande hela järnvägsförslaget Dalarna-Bohuslan, hvilken af

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

järnvägsstyrelsen öfverlämnades till Eders Kungl. Maj:t med underdånig
skrifvelse den 20 augusti 1908. Såsom hufvudresultat af denna undersökning
framgick, att den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste liksom
äfven den kortaste af samtliga ifrågaställda sträckningar af den
tilltänkta banan vore den, som med utgångspunkt i staden Uddevalla
norrut till en början i det hela sammanfölle med Uddevalla—Lelångens
nuvarande smalspåriga järnväg, därefter framginge i den s. k. Silbodalslinjens
direktion öfver Torsby och därifrån fortsatte vidare förbi
Särnasjön till Sveg. Ifrågavarande linje har jag låtit inlägga å en
karta, som torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. Denna
sträckning, hvilken skulle få en längd af omkring 573 kilometer,
beräknades kunna skänka eu årlig bruttoinkomst af omkring 1,756,000
kronor, utgörande bortåt 3,100 kronor för bankilometer. En sådan
bruttoinkomst betäcker emellertid o icke ens tillnärmelsevis driftkostnaden
vid exempelvis statsbanan Ange—Storvik eller vid statsbanorna
norr om Storvik i genomsnitt och understiger äfven med icke mindre
än omkring 4,450 kronor 1908 och 1909 årens driftkostnad i medeltal
för bankilometer vid statsbaniinjerna norr om Storvik med afräkning af
de gifvande norrbottniska grufbanorna. Bansträckningens anläggningskostnad
har af järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till 58,411,000 kronor,
hvartill emellertid komma kostnader för ordnandet af Uddevalla hamn,
hvilka kostnader redan i första byggnadsstadiet enligt järnvägsstyrelsens
beräkning torde uppgå till omkring 5,300,000 kronor. I allt som allt
rör sig anläggningskostnaden sålunda omkring 64,000,000 kronor. Järnvägen
skulle enligt trafikberäkningarna icke allenast icke lämna den
minsta ränta å detta belopp utan därtill årligen åsamka staten betydande
förluster i form af driftkostnad. Nu har visserligen järnvägsstyrelsen
ansett sig hafva skäl antaga, att, vid det förhållandet att Key-Åberg
hållit för osannolikt att någon större sågverksindustri skulle genom banan
frambringas vid Särnasjön, de af honom gjorda trafikutredningarna skulle
vara ogynnsammare än verkligheten skulle komma att visa, Key-Åberg
har emellertid i eu senare undersökning rörande bibanan Limedsforsen—
Sårna vidhållit sin af vederbörande skogsstatstjänstemän och med ortförliållandena
synnerligen förtrogna industriidkare delade uppfattning. Oafsedt
alla kommunikationsförbindelser och fraktkalkyler står det nog också
last, hvad Key-Åberg å liera ställen i sina undersökningar framhäft
beträffande de från Särnasjön behärskade skogarna, nämligen att de dit
hänförliga skogarna i Norge redan äro nästan slutdrifna för långa tider
framåt samt att Särnaskogarna sj kifva såsom varande af fjällskogsnatur
och stående under utsvningstvång näppeligen lämpa sig för att ensamma
uppbära någon större exportdrifvande sågverksindustri.

Bih. till Biksä. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 58 Höft. 2

Frågan om
bibanor.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De gjorda utredningarna torde sålunda gifva vid handen, att järnvägsförslaget
Dalarna—Bohuslän eller, såsom detta efter 1904 ars riksdagsbeslut
gemenligen kallas, inlandsbanans södra del till och med i sin
fördelaktigaste sträckning har att uppvisa mycket klena bärighetsutsikter.

Det lärer därför icke vara tillrådligt, att staten på något sätt ingriper
för banans förverkligande, och detta så mycket mindre, som jagär
öfvertygad om, att det behof af förbättrade kommunikationer, som
oförnekligen förefinnes för de öfre och västligare delarna af Bohuslän,
Dalsland, Värmland, Dalarna och Härjedalen, lämpligen kan tillräckligen
tillgodoses genom ett antal bibanor till redan befintliga utförselvägar.

Ö Undersökning af dylika bibanor i hvad beträffar Värmlands, Kopparbergs
och Jämtlands län tillstyrktes också af 1906 års Riksdag, och med
anledning däraf anbefallde Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 järnvägsstyrelsen
att verkställa sådan undersökning. I underdånig skrifvelse den
13 mars 1907 anförde järnvägsstyrelsen, att blott förberedande undersökning
af vidrörda fråga dittills hunnit företagas. Därjämte ansåg
sig styrelsen böra ifrågasätta äfven bibanor i vissa trakter af Bohuslän
och Dalsland, hvarest undersökningar för en inlandsbanas framdragande
blifvit verkställda. Äfven i dessa trakter förefunnes nämligen behof af
förbättrade kommunikationer, hvilket genom anläggande af bibanor borde
tillgodoses, för den händelse en inlandsbana därstädes icke komme till
utförande. Uti en till Riksdagen den 19 april 1907 aflåten proposition
föreslog därefter Kungl. M.aj:t Riksdagen att bevilja medel till fortsätta
utredningar rörande bibanor med den utsträckning,, som järnvägsstyrelsen
i sin sist anförda skrifvelse förordat. Sedan Riksdagen beviljat det
för ändamålet äskade anslaget, anbefalldes järnvägsstyrelsen genom
nådigt bref den 31 december 1907 att verkställa okulära linjeundersökningar,
ekonomiska utredningar och utredning om elektrisk drift beträffande
bibanor i berörda landsdelar. _ . o

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att jag, på sätt jagtill
statsrådsprotokollet den 20 november 1908 uttalat, vid den resa, hans
excellens herr statsministern och jag under sommaren 1908 jämlikt nådigt
bemyndigande töretogo genom vissa trakter af V ärmland, Dalsland och
Bohuslän, kommit till den bestämda uppfattningen, att en del af dessa
trakters behof af järn vägskommunikationer under alla förhallanden måste
fyllas genom åstadkommande af tvärbanor och att sådana banor i dessa
jämförelsevis folkfattiga landsändar inom en öfverskådlig framtid i tillfyllestgörande
omfattning icke kunde komma till stånd, därest de skulle byggas
och trafikeras lika dyrt, som i allmänhet hittills varit fallet i vårt land.
Järnvägsstyrelsen erhöll också -på min hemställan den 20 november 1908

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

i uppdrag att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, uppgöra
plan för utredning af byggnads- och trafikeringskostnader för sekundär-
och tertiärbanor med 1,435 och 0,891 meters spårvidd. Härvid
borde förutsättas så enkla byggnader och anordningar i öfrigt såväl vid
stationer som å banorna, som förhållandena kunna medgifva med hänsyn
till det ändamål, hvarje olika bantyp bör uppfylla, den hastighet, som
påräknas, och trafiksäkerhetens fordringar.

Med skrifvelse den 13 februari 1909 har järnvägsstyrelsen till Eders
Kung]. Maj:t öfverlämnat på styrelsens uppdrag af filosofie doktorn
Key-Aberg i samråd med ett stort antal förtroendemän i orterna verkställda
ekonomiska utredningar beträffande bibanor inom ifrågavarande
landsdelar. Med ledning af dessa utredningar och verkställda okulära
undersökningar anser järnvägsstyrelsen, enligt hvad jag inhämtat, att
följande bibanor — oafsedt banan Tors by—Kil, hvarå koncession meddelats
den 18 oktober 1907 och hvilken med statslån understödda bana
redan är under byggnad — äro mer eller mindre nödvändiga för ett
tillfredsställande tillgodoseende af trakternas kommunikationsbehof, nämligen: Åt.

Smedberg—Ed—Billingsfors,

Aa. Strömstad—Ed,

B. Billingsfors—Silbodal—Koppom—Ottebol,

C. Ottebol—Åmål,

D. Torsby(Olebyn)—H vitsand,

E. Torsby—Östmark,

F. Edebäck—Vingängsjön,

G. Limedsforsen—Sårna,

H. Ålfdalen—Vansjön och

I. Lillherrdal—Sveg.

Dessa bibanor finnas inlagda å en karta, som torde såsom bilaga få fogas
vid detta protokoll.

Om inlandsbanans södra del i sin Särnalinje skulle komma till utförande,
skulle af angifna bibanor endast de med Ai, B, D, G och I
betecknade blifva öfverflödiga, men de återstående ändock vara oumbärliga
för ett tillfredsställande ordnande af de respektive orternas kommunikationsförbindelser.

Förutom här upptagna bibanor har af Key-Åberg blifvit ifrågasatt
en bibana mellan Ottebol och Vansbro samt en alternativ linje mellan
Koppom och Åmot.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

Vidare liar järnvägsstyrelsen, efter samråd med väg- cell vattenbyggnadsstyrelsen,
med skrifvelse den 14 maj 1910 till Eders Kungl. Maj:t
inkommit med den anbefallda planen för utredning af byggnads- och
trafikeringskostnad för sekundär- och tertiärbanor samt därvid tillika
anmält, att styrelsen låtit verkställa okulära linjeundersökningar beträffande
ett antal bibanor inom Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands
län samt delar af Bohuslän och Dalsland. Bland dessa bibanor återfinnas
samtliga de linjer, som förut betecknats med bokstäfverna Åt till
och med I med undantag för sträckan Smedberg—Ed, som i annat sammanhang
definitivt undersökts. Omförmälda utredning har sedermera
blifvit genom tryck offentliggjord och spridd i de trakter, som äro mest
intresserade däraf.

De sålunda ifrågasatta bibanorna måste gifvetvis anläggas efter
billigast möjliga typ och äfven trafikeras efter mycket sparsamma principer.
Jag meddelar här en från järnvägsstyrelsen infordrad approximativ
uppgift på längder och kostnader för nyssnämnda bibanor, hvilka
tänkas höra ersätta södra inlandsbanan:

	Spår- vidd.	Längd.	Kostnad.	Kostnad pr km. i rundt tal.
	11."	Km.	Kr.	Kr. \|
j Ai Smedberg—Ed—Billingsfors .................................	1.43 5	82	5,000,000	61,000
1 A2 Strömstad—Ed ...................................................	0.S91	70	3,500,000	50,000
\| B Billingsfors—Sidodal--Koppom—Ottebol.................,	1.435	112	6,700,000	59,500
! C Ottebol—Åmål......................................................	1.435	96	5,500,000	57,000
D Torsby (Olcbyn)—Hvitsand ....................................	1.435	23	1,200,000	52,000
E Torsby—Östmark ................................................	1.435	23	1,100,000	48,000
\| E Edebäck—Vingängsjön ..........................................	0.891	86	3,800,000	44,000
1 G Limedsforsen— Sårna ............................................	1.435	103	4,800,000	46,500
1 H Älfdalen—Vansjön................................................	1.435	42	2,000,000	47,500
I Lillherrdal—Sveg ................................................	1.435	32	1,300,000	40,500
Summa	—	669	34,900,000	—
1 I runda tal	—	670	35,000,000	52,000

De genom järnvägsstyrelsens försorg i ämnet utförda undersökningarna
och utredningarna synas mig hafva ställt utom tvifvel, att efter
landskapens naturbeskaffenhet och allmänna kulturförhållanden anpassade

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bibanor till redan befintliga utförselvägar skola kunna åtminstone för en
lång tid framåt tillfredsställande upphjälpa de ifrågavarande landsdelarnas
kommunikationsförbindelser, utan att någon statsbana längs gränsen
mot Norge anlägges, äfvensom att dessa bibanor, byggda och trafikerade
enligt det i hvarje fall billigast möjliga system, måste draga högst
betydligt mindre anläggningskostnad än inlandsbanans södra del med
till densamma behöfliga sidobanor och tillika erhålla bättre utsikter att
kunna skänka skälig afkastning å det nedlagda byggnadskapitalet.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 oktober 1910, då på min
hemställan järnvägsstyrelsen anbefalldes att utarbeta eu plan för bedrifvande
af statens järnvägsbyggnader under ett antal år framåt, påpekade
jag också, att södra delen af den ifrågasatta inlandsbanan skulle komma
att framdragas genom landsändar, som i sin längdriktning redan genomkorsas
af järnvägar och andra kommunikationsleder, samt att allmänna
meningen alltmer torde börjat luta däråt, att de trakter, som berördes
af inlandsbanans södra del, skulle för sitt trafikbehof blifva bättre tillgodosedda
genom byggandet af tvärbanor till redan befintliga järnvägar.

ggandet af sådana bibanor som de nu ifrågasatta synes mig, jämlikt
de principer, som alltifrån början följts vid järnvägsanläggningar i
vårt land, böra öfverlåtas åt den enskilda företagsamheten. I betraktande
af ortsbefolkningens ringa antal och i allmänhet mindre goda
ekonomiska ställning finner jag det dock vara nödvändigt, att staten i
detta fäll för ändamålets snara vinnande kraftigare än vanligt understödjer
de enskildas företagsamhet. Härför talar också behofvet att söka
rycka upp dessa trakter, hvilka särskildt i afseende å folkmängd visa
tillbakagång. Som bekant har nämligen emigrationen här vant ovanligt
stark, något som haft till följd att folkmängden mångenstädes minskats
i hög grad. Dessa förhållanden belysas närmare i det af emigrationsutredningen
nyligen offentliggjorda arbetet: »bygdestatistik». Slutligen
synes ett sådant kraftigare understöd påkalladt äfven däraf, att staten
flerstädes inom ifrågavarande trakter äger jordbruksegendom, skogar och
vattenfall af stort värde.

Vid föredragning den 10 juni 1910 af järnvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 14 maj 1910 med utredning rörande sekundär- och
tertiärbanor anbefalldes också järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att inkomma med gemensamt yttrande och förslag,
huruvida och under hvilka villkor tvärbanor, som genom enskildas försorg
kunde komma att anläggas inom västra delarna af Värmlands,
Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland,

Statsunderstöd
för
bibanor.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

borde från statens sida kraftigare understödjas än genom beviljande åt
statslån i vanlig ordning från det af Riksdagen anvisade anslag till
låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

De båda styrelserna hafva den 14- oktober 1910 afgifvit det sålunda
infordrade utlåtandet och hafva därvid uttalat i vissa afseende!! skiljaktiga
meningar. Styrelserna äro emellertid eniga uti, att staten åt ifrågavarande
järnvägar bör kunna bevilja lån till högst halfva anläggningskostnaden
samt dessutom lämna understöd med högst en fjärdedel af
anläggningskostnaden. Meningsskiljaktigheterna afse egentligen blott
de närmare villkor och bestämmelser, som böra fästas vid statsunderstödets
åtnjutande. Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva därefter den
2 februari 1911 afgifvit underdånigt yttrande i ärendet. Till denna
fråga skall jag i det följande återkomma.

Den sammanlagda anläggningskostnaden för de förut åt mig omnämnda,
med bokstäfverna Åt till och med I betecknade bibanorna torde
såsom nämndt kunna anslås till omkring 35,000,000 kronor. Gifvetvis
är att förutsätta, att mer eller mindre afsevärda förändringar kunna
komma att äga rum i de ifrågasatta bibanornas hittills planerade sträckningar,
till följd hvaraf någon afvikelse från de beräknade anläggningskostnaderna
kan inträda,

Jag ber här tillika få påpeka, att den förut angifna uppräkningen af
bibanor, som skulle blifva beliöfliga, ingalunda gör anspråk på fullständighet,
ej heller får det anses redan på förhand gifvet, att en hvar af dessa
banor är af beskaffenhet att böra komma till stånd och med statsmedel
understödjas. I hvarje särskildt fall bör gifvetvis en ytterligare pröfning
af alla på saken inverkande förhållanden äga rum. 1 ppenbart är emellertid,
att högst betydande kraf måste ställas på statens offervillighet för
att de för kommunikationsbehofvet i dessa trakter beliöfliga bibanor
skola blifva eu verklighet. Å andra sidan är tydligt, att byggandet af
dessa banor, hvilkas åstadkommande i första hand skulle bero på det
enskilda initiativet, kommer och måste komma att utsträckas öfver en
jämförelsevis lång tidsperiod och att följaktligen statens bidrag kommer
att fördelas på eu följd af år. Hur jag tänkt mig detta, blir jag i tillfälle
att senare omnämna.

Om sålunda statens uppoffringar måste blifva jämförelsevis betydliga,
är det å andra sidan uppenbart, att dessa uppoffringar icke skola vara
förgäfves. Det är nämligen min öfvertygelse, att ifrågavarande landsdelar
med kraftig hjälp från statens sida skola kunna på ett tillfredsställande
sätt ordna sina hittills efterblifna kommunikationsförbindelser,
och jag är förvissad om, att det system, som härvid är förutsatt, skall

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

verksamt bidraga att hålla fast våra västliga landamäre]! vid svenska
kultur- och affärsintressen.

Innan jag går in på frågan om sättet för statsunderstödet, ber
jag slutligen få tillägga, att tiden ännu icke synes mig vara inne
att upptaga den lifligt omhandlade frågan, huruvida staten bör inköpa
någon eller några af de enskilda järnvägar, som för närvarande
förmedla de ifrågavarande trakternas ut- och införsel öfver västkusten.
Jag finner det försiktigast och klokast att låta det planerade bibanesystemet
först taga gestalt i verkligheten, innan något i den frågan
definitivt åtgöres. Sagda fråga sammanhänger onekligen med fortsättandet
söderut af statsbanan genom det inre Norrland samt med
Trollhätte kanals ombyggnad, och för den händelse det skulle visa sig
ensidigt eller nödvändigt med hänsyn till trafikens skötsel och omhänderhafvande,
att frågan bringas till afgörande, innan angifna byggnadsföretag
blifvit utförda, torde de föreslagna bibanornas tillblifvelse i
och för sig icke resa något hinder för antydda statsinköp. Gjorda kalkyler
synas också gifva vid handen, att ett framskjutande af frågan om
dylikt statsinköp ingalunda bör ställa sig för staten ekonomiskt ofördelaktigt.

Såsom nämnts hafva såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som
järnvägsstyrelsen föreslagit, att till understödjande af sådana enskilda
järnvägsanläggningar, som här äro i fråga, skulle kunna lämnas statsbidrag
dels såsom lån intill hälften af den beräknade anläggningskostnaden,
dels ock i form af anslag till belopp af högst en fjärdedel af
samma kostnad.

Till en början tillåter jag mig erinra om innehållet af de i Riksdagen,
på sätt i dess skrifvelse den 24 maj 1910 anmälts, senast bestämda
villkoren för låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar.
Sålunda har föreskrifvits:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Eders Kung!.
Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra;
varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda
kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,
extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka kunna af
kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Eders Kung!. Maj:t styrka, att det för -

Frågan om
inköp af enskilda
järnvägar.

Sättet för
statsunderstödet.

Statslån.

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 96.

fogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till
järnvägsanläggningens utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
''innehålla, och hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den
beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt
aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott
till järnvägsanläggningens utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnads förslaget samt lyftas i män af
arbetets fortgång på sätt och å tider, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer,
dock med iakttagande däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet,
som bör utgöras åt aktiekapital eller eljest utan
återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till
de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa
låneandelar; skolande härjämte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen
innestå, till dess besiktning af järnvägsanläggningen blifva
i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af kungl. kungörelsen den 11
december 1874 angående ordningen för afsyning och besiktning af enskilda
järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans öppnande
för allmän trafik;

4:o) att med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas: a)

att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till
fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fyra och en halt procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock
ej sträckande sig utöfver ett år från den dag, då järnvägen enligt
Éders Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad
för trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna
ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges
till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock
hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som
icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall
inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet
vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96''. IT

Majrts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik;
skolande i sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen,
obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess
samma belopp varder behörigen inbetaldt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet
för den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för
sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför
hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande
försträckningen beviljats; börande ej mindre såsom villkor för
statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas
stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran
inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt för samma fordran framför
hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en tredjedel af det beviljade
statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt
i bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte
ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning
för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens
blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Eders Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion
försedd ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar
lån af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af
bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd
direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall
vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik,
hvilka Eders Kungl. Maj:t kan finna god! för bolaget bestämma,
som ock i öfrigt alla de villkor och kontroller, som af Eders Kungl.
Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Därjämte har föreskrifvits, att hvarje sådant bolag, som nu nämnts,
må, då .Eders Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt, erhålla upplåtelse af
den för . järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord m. in.
på vanliga villkor.

Beträffande statslån till de nu ifrågavarande bibanorna bär järnvägsstyrelsen
ansett någon vidare rubbning af de utaf Riksdagen för
statslån till enskilda järnvägsanläggningar i allmänhet bestämda villBih.
till Biksd. Pvc1. 1911. 1 Sami 1 Afd. 63 Höft. 3

Järnvägs

styrelsen

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

koren icke böra ifrågakomma; dock har styrelsen ifrågasatt något lägre
räntefot, exempelvis fyra procent.

Väg-- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i likhet med järnvägsstyrelsen
förutsatt, att lån ej beviljas till högre belopp än halfva den beräknade
anläggningskostnaden, bär emellertid föreslagit väsentliga lindringar
i villkoren för lånet. Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämdt tillstyrkt nedsättning i räntefoten till 4 procent,
därvid åberopande, att staten själf erlägger allra högst nämnda och i
allmänhet lägre ränta på sina lån. Enahanda ränta anser styrelsen
höra erläggas äfven för det fall, att till betalning förfallet belopp icke
i föreskrifven ordning erlägges.

Vidare anser sistnämnda styrelse mindre lämpligt, att en järnväg genast
i början af driften har att erlägga ej blott den ränta, som under året
upplöper, utan i de fall, då byggnadstiden är längre än tre år, jämväl
räntor, som uppstått och förfallit under byggnadstiden. Äfven i de
fall, då detta ej sker, lär det dock enligt styrelsens mening sällan vara
möjligt för en järnväg att förränta kapitalet under första trafikåren, hvarför
det synes '' önskvärd!, att ingen ränta förfölle till betalning, förr
än eu någorlunda lång tid, förslagsvis två år, förflutit efter järnvägens
öppnande för trafik.

Äfven anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en amorteringsplan
kunna användas, som ställer sig fördelaktigare för järnvägen under de
första trafikåren än den hittills använda. Nu användes nämligen under
cirka 53 år en konstant annuitet af 5 % af ursprungliga lånebeloppet,
men torde det enligt styrelsens mening verka underlättande att i stället
amortera statslånet med annuiteter, som i början äro låga och sedan
ökas. Eu lämplig amortering i dylikt afseende skulle enligt styrelsens
åsikt vara den, att med den ofvan angifna räntefoten af 4 % förränta
och amortera kapitalet på 50 år på sådant sätt, att annuiteten under
de första 10 åren sättes till 3,5 % af ursprungliga beloppet, under de
följande 10 åren till 4,5 % och under återstående 30 åren till 6,0 % af
ursprungliga beloppet, f fall ett dylikt amorteringssätt tillämpas, anser
styrelsen den intill förutnämnda tidpunkt, två år efter järnvägens öppnande
för trafik, upplupna ränta böra läggas till kapitalet och hela
summan amorteras enligt denna princip. I detta sammanhang erinrar
styrelsen om Eders Kung! Maj:ts nådiga resolution den 29 april 1910,
däri på ansökan af Östra Blekinge järnvägsaktiebolag och efter Riksdagens
hörande dels medgifvits, att förfallna annuitets- och räntebelopp
å järnvägsbolagets lån finge kapitaliseras såsom särskild! lån, som på
angifvet sätt skulle förräntas och amorteras, dock med rätt för bolaget

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 19

att när som helst, om det så önskade, öka amorteringen å lånet, dels,
bland annat, som villkor stadgats, att staten som säkerhet för denna
fordrans utbekommande skulle erhålla särskild inteckning i bolagets
järnväg.

Vidare anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna ifrågasättas,
huruvida ej föreskriften, att en tredjedel af statslånet skall innestå, tills
inteckning blifvit beviljad för den föregående delen af statslånet, skulle
kunna ändras så, att endast en femtedel behöfde på sådant sätt innestå.
Det har nämligen, säger styrelsen, ofta visat sig svårt och medförande
extra kapitalanskaffningskostnad att mot slutet af järnvägsbyggnaden,
då aktiekapitalet i regel är förbrukadt, skaffa återstående
erforderliga medel för arbetets slutförande, enär ej hela anläggningskapitalet
är för företaget tillgängligt.

Beträffande den utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
förordade amorteringsplanen anse fullmäktige i riksgäldskontor densamma
vara mera invecklad än önskligt är; och framhålla fullmäktige
särskild! det mindre tilltalande uti, att enligt denna plan lånekapitalet
komme att under en lång följd af år oafbrutet ökas genom tillägg af
oguldna räntor. Detta komme nämligen att ske äfven sedan annuitetslikviderna
börjat, enär dessa under de första tio åren skulle utgå med
endast 3 1/s V, under det att räntan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits till 4 %. Enligt fullmäktiges mening äro de nu
gällande grunderna för förräntning och amortering af järnvägslån gifvet
att föredraga framför den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade
planen. Då man emellertid, såsom nämnda styrelse framhållit,
knappast torde kunna påräkna, att en järnväg under de första trafikåren
skall kunna lämna ränta å kapitalet, anse fullmäktige böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke med afseende å de järnvägsanläggningar,
som nu äro i fråga, tiden för anståndsräntans beräkning borde
förlängas med förslagsvis ett år och likaledes tidpunkten för verkställande
af den första kapitalafbetalningen framskjutas ett år eller
sålunda till fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl.
Maj ris bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik.

Någon annan ändring i de vanliga lånevillkoren anse sig fullmäktige
icke hafva skäl tillstyrka. Hvad särskildt angår räntefoten å
lånen, torde den enligt fullmäktiges mening knappast kunna sänkas
under den nu bestämda af 4 Va %■, så vidt statens ränteutgift för lånemedlens
anskaffande skall blifva betäckt. Man får nämligen, anmärka
fullmäktige, icke förbise, att den järnvägsbolagen medgifna förmånen

Fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Departements chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

med beräknande af anståndsränta, hvilken inbetalas först sedan hela
kapitalet blifvit amorteradt, föranleder en högst betydlig nedsättning i
den effektiva räntan å lånet. För ett järnvägslån med vanliga betalningsvillkor
— sålunda med 4 7* % föreskrifven ränta — har den
effektiva räntan beräknats utgöra endast 4,141 %. Om, såsom fullmäktige
ifrågasatt, anståndsränta skulle beräknas för ett år mer än
vanligt, komme därigenom den effektiva räntan att ytterligare ej
oväsentligt nedbringas, så att den nätt och jämnt torde motsvara den
ränteutgift, staten får vidkännas för sin upplåning. Vidkommande den
s. k. öfverräntan (ränta å förfallna, icke inbetalda annuitetsbelopp), anse
fullmäktige betänkligheter möta mot nedsättning af denna ränta under
5 så länge andra af staten understödda järnvägsföretag få vidkännas
öfverränta efter denna procent. Icke heller synes det fullmäktige vara
lämpligt, att, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer
än två tredjedelar af statslånet skulle få lyftas, innan inteckning för
detsamma blifvit beviljad, utan anse fullmäktige, att äfven i denna
punkt de vanliga villkoren böra tillämpas.

Med hänsyn till hvad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, anser
jag mig icke kunna för nu förevarande statslån förorda andra lindringar
i de vanliga lånevillkoren än de af fullmäktige ifrågasatta. Med betalningen
af den ränta — anståndsränta — som å lyftade lånebelopp
upplöper under en tid, omfattande högst fyra (enligt de vanliga villkoren
tre) år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöfver
två (enligt de vanliga villkoren ett) år från den dag, då järnvägen
senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skulle sålunda få anstå
och denna ränta genom fortsatt annuitetslikvid erläggas först sedan all
annan ränta och hela lånekapitalet inbetalts. Kapitalafbetalning skulle
vidtaga först fyra (enligt de vanliga villkoren tre) år efter den dag,
då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik.

Fn annan jämkning af uteslutande formell natur synes mig därjämte
böra vidtagas i de eljest vanliga lånevillkoren. Enligt dessa
skall i bolagsordningen intagas stadgande om skyldighet för det bolag,
som erhållit statsunderstöd, att till säkerhet för statens fordran inteckna
bolagets järnväg med förmånsrätt framför hvarje annan fordran
hos bolaget.

Ett järnvägsaktiebolag — Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag —
som beviljats lån för utförande af en järnvägsanläggning, har emellertid
hos Eders Kungl. Maj:t anhållit, att nyssberörda, såsom villkor för
statslånets tillgodonjutande meddelade föreskrift om intagande i bolags -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96-

ordningen af stadgande om inteckning med viss förmånsrätt måtte få
utgå. Såsom skäl härför har bolaget anfört, att fullgörande af detta
villkor skulle medföra stor tidsutdräkt, då för ändring af bolagsordningen
erfordras, att beslut därom godkännes af såväl en ordinarie som
en extra bolagsstämma.

På grund af nådig remiss bär justitiekanslern afgifvit utlåtande
och därvid erinrat, att enligt gällande bestämmelser i det kontrakt om
järnvägsanläggningens utförande, som skall afslutas mellan kronan och
bolaget, skall intagas bolagets alla förbindelser och rättigheter enligt
meddelade beslut, samt att följaktligen där äfven skola intagas de bolaget
åliggande förbindelser i fråga om inteckning i järnvägen med
viss förmånsrätt för statens fordringar. Justitiekanslern anser därför
till tryggande af Eders Kungl. Maj:ts och kronans rätt icke vara
nödigt, att stadgande därom intages jämväl i den för bolaget gällande
ordning.

På enahanda bestämmelser som de af justitiekanslern omnämnda
alltid torde intagas i det kontrakt, som upprättas rörande järnvägsanläggningens
utförande, synes intagande i bolagsordningen af en särskild
bestämmelse sådan som den här afsedda icke vara af behofvet
påkallad, en bestämmelse, som dessutom under vissa förhållanden kan
medföra tidsutdräkt och onödiga formaliteter.

Skulle denna uppfattning delas af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen,
lärer hinder ej möta att bifalla Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags
förut omnämnda framställning eller att i blifvande resolutioner
angående beviljande åt statsunderstöd ur den vanliga järnvägslånefonden
utesluta nu ifrågavarande villkor.

Då Riksdagen lämnat ett allmänt medgifvande om rätt för Eders
Kungl. Maj:t att upplåta kronojord m. m., då det erfordras för enskild
järnvägsanläggning, lärer särskild! bemyndigande i sådant afseende icke
erfordras i detta sammanhang:.

1 fråga om det ytterligare statsbidrag, som borde ifrågakomma för
att underlätta åstadkommande af bibanor i de trakter, hvarom nu är
fråga, hafva, såsom nämndt, såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som
järnvägsstyrelsen tillstyrkt, att detta måtte ske i form af statsanslag
till ett belopp åt högst eu fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden.

Beträffande frågan, huruvida detta statsanslag bör lämnas med
eller utan återbetalningsskyldighet, anför järnvägsstyrelsen, hurusom

Statsansla

Järnvägssty

relsen.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

däryid är att beakta, att, därest det förra stadie äga rum och alltså beviljande
af större lån än halfva kostnaden ifrågakomma, järnvägen
otvifvelaktigt efter dess öppnande för trafik komrne att i högre grad,
än som redan nu plägar vara fallet, kämpa med stora svårigheter för
förräntande af skulden.

Att å andra sidan lämna ett rent statsanslag utan vidare villkor, om
ock endast till viss mindre andel af anläggningskostnaden, anser järnvägsstyrelsen
vara att i högre grad än behöfligt tillgodose de enskildas
intressen på bekostnad af statens. Den möjligheten är ju, anmärker
styrelsen, icke utesluten, att i en framtid järnvägsföretaget kan blifva
bärande eller rent af blifva ett mycket godt affärsföretag, i hvilket fall
det ju icke kan anses skäligt, att statsverket afsagd sig alla anspråk
på andel i vinsten såsom ersättning för de direkta uppoffringar, staten
lätt vidkännas, för att företaget skulle kunna komma till stånd. Järnvägsstyrelsen
anser därför böra stipuleras, att, därest något år å uppkommande
nettobehållning skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna,
denna skall fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af
statsanslaget ifråga i förhållande till aktiekapitalet.

Styrelsen påpekar i detta sammanhang, att för en rätt tillämpning
af detta villkor torde erfordras i bolagsordningen förbehåll om Eders
Kungl. Maj:ts medgifvande till ökad aktieteckning samt att, därest nu
föreslaget kraftigare understöd skulle en järnväg beviljas, den från
statens sida utsedda revisorn helst bör vara fackman inom järnvägstrafiken.

För att staten må erhålla full garanti, för att företagets tillkomst
är uppburet af allmänt intresse i den ort, hvarest företaget skall komma
till stånd, anser j ä rn vägs styrelsen viss medverkan från landsting eller
kommuner böra påfordran. I sådant afseende finner styrelsen skäligen
böra föreslås, att bidrag till järnvägens utförande skall utgå med minsten
tolftedel af anläggningskostnaden. Vid beräknande af storleken af
detta bidrag borde dock bortses från kostnaden för anskaffande af mark,
hvarom särskild! villkor föreslagits.

Slutligen har järnvägsstyrelsen ansett sig böra föreslå följande
allmänna villkor för ifrågavarande statsbidrags utgående:

Do) Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt
hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara
ådagalagdt.

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning,
som är förenligt med den uppgift, banbyggnaden bär att fylla,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 23

skall vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Eders Kung].
Maj:t godkännas.

3:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar
sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig
ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans
tillräcklighet.

4:o) Byggnaden utföres under statens kontroll.

5:o) Landsting, kommuner eller enskilda utfästa sig att kostnadsfritt
upplåta mark och lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter
enligt de närmare bestämmelser härom, som under senare tid
stadgats i fråga om statens järnvägsbyggnader.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del visserligen funnit
det kunna ifrågasättas, att statsverket skulle förbehålla sig viss afkastning
i likhet med aktieägarna å det lämnade statsanslaget, då företaget
ernått sådan ställning, att utdelning å de enskildas kapital kan inträda.
Styrelsen anser emellertid, att fördelen häraf blefve tvifvelaktig och
vinsten i verkligheten mycket ringa samt ej svarande mot de för dess
erhållande sannolikt erforderliga nya uppoffringarna. En sådan anordning
synes dessutom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äga karaktären
af ett slags maskerad aktieteckning och i öfrigt blifva en åtgärd, som
skulle verka i rakt motsatt riktning till nu ifrågasatta kraftigare understödet
för åstadkommande af järnvägar i mindre väl lottade bygder.
Det torde ock, säger styrelsen, få anses följdriktigt, att staten i sådant
fall jämväl finge bära visst ansvar för järnvägens förvaltning. För
statsverket erhålles enligt styrelsens mening i alla händelser afkastning
å det lämnade anslaget indirekt genom järnvägsnätets utsträckning samt
den odling och det uppsving, som därmed skapas i de ifrågavarande
landsdelarna. Styrelsen anser sig därför icke böra förorda, att för
staten törbehåll göres om andel i afkastningen å det penningbelopp,
som lämnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Därest emellertid statsanslag utan återbetalningsskyldighet beviljas,
bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt särskild t föreskrifvas,
att, i händelse af banans inlösning af staten, vid beräkning i enlighet
med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet för banan, staten
skall erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Det af järnvägsstyrelsen framlagda förslaget därom, att en tolftedel
af anläggningskostnaden bör utgå från landsting eller kommuner, anser
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebära en begränsning i möjligheten
att anskaffa de för företaget utöfver statsbidragen erforderliga

Väg- och
vatten byggnadsstyrelsen.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

medlen och sålunda jämväl en minskning i utsikterna för järnvägens
tillkomst, hvarför eu sådan bestämmelse enligt styrelsens mening icke
lärer böra fastställas, med mindre tillräckliga skäl kunna härför anföras.

Ehuruväl intresset för tillkomsten och fortvaron af en järnvägsanläggning
från ortens sida måste anses önskvärd!, lärer detta intresse,
framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, likväl vara underlägset de
större nationalekonomiska och statsintressen, som kunna vara förbundna
med eu järnväg, som, utan att vara synnerligen behöflig för orten,
likväl kommer att medföra långt vidsträcktare gagn för det allmänna
och staten, exempelvis såsom genomfartsbana. Om därför det begränsade
ortsintresset för en sådan bana också icke är tillräckligt att framkalla
penningbidrag, något som i vissa fall kan vara obehöflig!, då
medlen på annat sätt äro tillgängliga, anser styrelsen eu dylik omständighet
ej'' höra få utgöra hinder för statsmakterna att låta anläggningen
komma till stånd. Då i öfrigt ortsintresset redan före koncessionens
meddelande utredts genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg, finner styrelsen det ifrågasatta villkoret om landstings- och
kommunalbidrag såsom obehöflig! och onödigt betungande samt gagnlöst
icke böra fastställas såsom villkor för tillkomsten af här ifrågasätta
järnvägar.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret att benofvet
af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekonomiskt hänseende,
skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt, anför
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att detta villkor är uppfylldt redan
vid den pröfning, som Eders Kungl. Maj:t låtit ärendet undergå, innan
koncession beviljats för järnvägen, hvadan ej bör påfordras ett upprepande
af sådan utredning. I öfrigt lärer, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Eders Kungl. Maj:t i hvarje fall särskildt pröfva,
hvilken omfattning den önskade utredningen bör hafva, så mycket mera
som erfarenheten visat, att utförda vidlyftiga, tidsödande och kostsamma
så kallade trafikuiredningar i fråga om enskilda järnvägar icke kunnat
tillmätas synnerlig betydelse och icke motsvarat verkligheten, då de
i alla händelser i vissa fall helt omkastats allenast genom tillkomsten
af någon ny vid beräkningarnas uppgörande ej påräknad kommunikationsled
eller genom ändringar i gällande samtrafiksregler.

Hvad angår de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta, bär förut under
2:o) 3:o) och 4:o) upptagna villkor rörande de tekniska bestämmelserna
för banbyggnaden, sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas
verkställande samt kontroll å byggnaden från statens sida,
anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att dessa villkor ingå i de

Kimgl. Maj tfa Nåd. Proposition Nr 96.

vanliga allmänna koncessions- och stat slånevillkoren, som i första hand
skulle här tillämpas, hvarför de ej böra upprepas såsom särskilda
villkor.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen under 5:o) upptagna villkoret
om fri mark med mera erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
därmed skulle följa en ny, icke ringa svårighet af ekonomisk art för
åvägabringandet af det redan förut svagt uppburna företaget, och att
således villkoret är ägnadt försvåra tillkomsten af det slags järnvägar,
för hvars åstadkommande här skulle föreslås lämpliga utvägar. Af
denna anledning anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen villkoret icke
nu böra vinna fastställelse.

Mot hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anmärkt har
järnvägsstyrelsen anfört, att det synes vara af synnerlig vikt, att samtliga
de under l:o)—3:o) upptagna allmänna förutsättningar för statsanslagets
utgående äro kända af de enskilda, som ämna utföra en järnvägsanläggning,
hvarom här är fråga, så att undersökningarna rörande
behofvet af banbyggnaden och arbetet med uppgörandet af förslagen
för dess utförande redan från början inriktas på uppfyllande af dessa
allmänna förutsättningar, hvarförutan statsanslag ej skulle ifrågakomma.
Intressenterna skulle, menar järnvägsstyrelsen, i annat fall kanske rätt
ofta blifva ställda inför den eventualiteten, att, när till pröfning föreligger
fråga, huruvida anslag bör till företaget utgå, utredningen och
förslagen anses ofullständiga eller dessa senare till och med uppgjorda
efter helt andra grunder än som skäligen böra ifrågakomma för ett
järnvägsföretag, som skall på detta sätt af staten befrämjas. Hvad
särskildt angår det under l:o) upptagna villkoret, att tillfredsställande
utredning skall föreligga rörande behofvet af banbyggnaden, framför allt
ur nationalekonomisk synpunkt, torde, säger järnvägsstyrelsen, då här
gäller fråga om statsanslag, ligga vikt däruppå, att det påfordras fullständigare
utredning i förevarande hänseende än då fråga är om ett
uteslutande af enskilda bekostadt järnvägsföretag; och i all synnerhet klätt
beakta, att banans vikt i nationalekonomiskt hänseende bör tillfredsställande
utredas. Villkoret om att byggnaden skall utföras under
statens kontroll anser järnvägsstyrelsen böra föreskrifvas såsom ej ingående
i de allmänna villkoren, Riksdagen senast föreskrifvit i sin skrifvelse
den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd åt enskilda
järnvägar. Riksdagen har, påpekar styrelsen, väl i sin berörda skrifvelse
uttalat, att Riksdagen vore öfvertygad därom, att Eders Kung!.
Maj:t beträffande statslånen ifråga vidtoge åtgärder för att ifråga om
Bih. till Piket!. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. ÖS Höft. .4

Järnvägs styrelsen.

Klint;!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Fullmäktige
riksgäl dskontoret.

de enskilda järnvägar, som kunde komma i åtnjutande af lån, åstadkomma,
i den mån en blifvande utredning kunde därtill föranleda, en
betryggande teknisk-ekonomisk kontroll såväl beträffande själfva anläggningens
planerande och genomförande som ock hvad anginge därmed
sammanhängande förvaltningsåtgärder; och hafva i anledning häraf i
några därefter förekommande fall vid beviljandet af låneunderstöd
skärpta kontrollbestämmelser rörande banbyggnadens utförande föreskri
fvits, Det torde dock enligt järnvägsstyrelsens mening ej vara utvägen
att, då här gäller ytterligare statsbidrag, såsom allmänt villkor
föreskrifva dylik kontroll. Slutligen anmärker järnvägsstyrelsen beträffande
samtliga villkoren under l:o)—4:o), att den möjligheten ej är
utesluten, att de enskilda se sig i stånd på annat sätt än genom statslån
eller sålunda på enskild väg uppbringa däremot svarande lån, men
det oaktadt anse sig berättigade att komma i åtnjutande af det statsanslag,
hvarom i detta ärende nu är fråga, för hvithet fall det otvetydigt
synes erfordras uppfyllande af de nu föreslagna villkoren.

i Fullmäktige i riksgäldskontor dela järnvägsstyrelsens mening, att
med afseende å det ifrågasatta statsanslaget bör göras förbehåll därom,
att vid ifrågakommande utdelning af uppkommen nettobehållning å
järnvägen , utdelningsbeloppet skall fördelas mellan staten och aktieägarna
efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet.
Likaledes anse fullmäktige, att goda skäl blifvit anförda för att såsom
villkor för erhållande och tillgodonjutande af ifrågavarande statsbidraguppställas
de fordringar, som järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit.

Slutligen hafva fullmäktige i detta sammanhang framhållit önskvärdheten
af att vid beviljandet af statsbidrag till sådan järnvägsanläggning,
som nu är i fråga, en så vidt möjligt tillförlitlig utredningföreligger
om utsikterna för järnvägsföretaget att kunna förränta och
amortera den del af bidraget, som lämnas i form af lån. Den erfarenhet,
som vunnits med afseende å de från riksgäldskontor et utlämnade
järn vägslånen, visar, anföra fullmäktige, nogsamt behöfligheten af att
framdeles mer än hittills omsorg ägnas åt utredningar i berörda hänseende
liksom ock åt beräkningarna öfver anläggningskostnaden. Det
har nämligen, enligt hvad fullmäktige meddela, visat sig, att många af
de med statslån understödda enskilda järnvägsanläggningarna lämnat så
ringa nettobehållning, att den icke på långt när varit tillräcklig för
gäldande af föreskrifven ränta och amortering å lånen från riksgäldskontoret.
Restantierna å järnvägslånen hafva sålunda år för år ökats

Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

och uppgingo vid början af år 1911 till en summa af mer än 4,300,000
kronor, häruti icke inberäknade obetalda öfverräntor, som vid samma
tidpunkt belöpte sig till omkring 260,000 kronor.

Såsom jag redan förut anfört, torde för att möjliggöra åstadkommande
af bibanor i de trakter, om hvilka bär är fråga, vara nödvändigt,
att staten äfven på annat sätt än genom statslån understöd jer
företagen. Hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
i sådant hänseende föreslagit, eller att detta understöd skulle utgå i form
af statsanslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp af högst en
fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden, synes mig vara lämpligt.
Emellertid torde, därest den verkliga kostnaden skulle befinnas
understiga den beräknade, eu proportionell minskning af statsanslaget
böra ske. Jag delar till fullo den af järnvägsstyrelsen uttalade uppfattningen
att, därest något år skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna
i ett sålunda statsunderstödt järnvägsföretag, denna utdelning bör
fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget i
förhållande till aktiekapitalet. Under förutsättning att ett dylikt villkor
stadgas, torde, för att statens rätt i förevarande hänseende genom ökning
af aktiekapitalet icke må eftersättas, böra föreskrifvas, att ökning af
aktiekapitalet ej må ske utan Eders Kungl. Maj:ts medgifvande.

I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan synes
böra stadgas, att, i händelse staten inlöser järnvägsanläggningen,
det beviljade statsanslaget skall afräknas å inlösningsbeloppet.

Järnvägsstyrelsen har vidare för ifrågavarande statsbidrags utgående
föreslagit vissa allmänna villkor beträffande utredningen angående
behofvet af banbyggnaden, de tekniska bestämmelserna för densamma,
sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas verkställande
samt kontroll å byggnaden från statens sida. Nu är det ju
visserligen, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat, sant, att
dessa af järnvägsstj^relsen såsom villkor föreslagna bestämmelser säkerligen
vinna beaktande vid pröfning af koncessionsansökningen och ansökan
om statslån. Men å andra sidan torde det icke vara ur vägen,
att, när det nu gäller ett direkt statsanslag, Eders Kungl. Maj:t och
Riksdagen gemensamt fastslå dessa bestämmelser, som ju utan tvifvel
äro af grundläggande betydelse för sakens bedömande. Härigenom vinnes
också den beaktansvärda fördelen, att dessa allmänna förutsättningar
för statsanslagets utgående blifva mera allmänt kända af dem, som ha
för afsikt att utföra en järnvägsanläggning af här afsedt slag.

Ån vidare har järnvägsstyrelsen, i syfte att vinna full garanti för
att ett tillämnadt järnvägsföretag uppbäres af ett allmänt ortsintresse,

Departements chefen.

Fondens

storlek.

28 Klingl. Maj .in Nåd. Proposition Nr 96.

hemställt, att såsom villkor för statsanslag måtte stadgas, att landsting
eller kommuner bidraga till järnvägens utförande med minst en tolftedel
af anläggningskostnaden samt att landsting, kommuner eller enskilda
utfästa sig att kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen
samt lämna ersättning för af densamma föranledda husflyttningar
och" olägenheter. Det lärer icke vara tvifvel underkastadt, att landsting
och i hvarje fall kommuner skola finnas villiga att lämna ekonomisk
medverkan för att bringa de ifrågasatta bibanorna till stånd, likasom
att de, som taga initiativet till ett sådant järnvägsföretag, skola låta
sig angeläget vara att söka anskaffa den för järnvägsanläggningen erforderliga
marken utan ersättning. Att i sådant hänseende föreskrifva
några villkor synes mig emellertid för statens vidkommande icke vara
nödigt, särskild! med hänsyn till den pröfning angående järnvägsanläggningens
behöflighet, framför allt ur nationalekonomisk synpunkt,
som skall föregå anslagets beviljande. Skulle i ett särskild! fall tillräckliga
medel kunna anskaffas utan medverkan af landsting och enskilda,
synes detta icke i och för sig böra utgöra hinder för statsanslagets
utgående.

Jag tillåter mig slutligen anmärka, att det under mom. 2:o) i Riksdagens
senaste skrifvelse af den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd
åt enskilda järnvägar stadgade villkor synes utan ändring i
ordalagen kunna antagas, då äfven nu ifrågavarande statsbidrag intill
en fjärdedel af anläggningskostnaden, såsom det föreslagits, torde falla
under begreppet »utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till
jäi-nvägsanläggningens utförande».

1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911 i fråga
om utgifter för kapitalökning anmärkte jag, att förslaget om åtgärder
från statens sida för att underlätta åstadkommande af bibanor inom
västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar
af Bohuslän och Dalsland torde komma att innefatta anordnande af
en särskild lånefond för ifrågavarande ändamål; och föreslog, i enlighet
med min hemställan, Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att, i afvaktan
på den nådiga proposition, som kunde komma att aflåtas angående inrättande
af en lånefond för åstadkommande af bibanor inom vissa
delar af riket, för ändamålet beräkna ett anslag för år 1912 af 1,000,000
kronor.

Detta synes mig fortfarande lämpligt, och torde till en början böra
bestämmas, att för ändamålet skall afsättas 5,000,000 kronor att utgå
med 1,000,000 kronor om året under femårsperioden 1912—1916.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 9(1.

^ alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t Departement

IXlclttG IÖresla JA/lksdagen chefens

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom hemstäUan''
västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar
åt Bohuslän och Dalsland skall bildas en fond af 5,000,000 kronor att afmattas
under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen,
dock sa att belopp, som ej blindt till utgående under ett af dessa år
anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,
med lätt för Kungl. Maj:t att från denna fond till understödjande af
nVb ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om indika hälar
fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalmngsskyldighet; dds

ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år
1912 af 1,000,000 kronor.

1 afseende å statslånen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
matte föreslå Riksdagen att föreskrifva följande villkor och bestämmelser: .

I-0) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kungl.

Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, Indika järnväg skall beföra,
och är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda
kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,
extra biträdens användande med mera dylikt, Indika kunna af
kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån,
vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital,
som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf
minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest
utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens
utförande. oö ö

o.o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden
etter det fastställda kostnadsförslag^ samt lyftas i mån af arbetets fortgang
på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande
däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet
som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldio--het lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesummarn
som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel
af den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besi
rtning af järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mom. 2 af kungl. kungörelsen deu 11 december 1874 angående ordningen
för afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande
för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem
procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först
godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under
en tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande
sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgifvas
anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd
anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet
inbetalts;

c) att så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke

är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall mbetalas
till staten; __

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet
vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majt.s
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande
i sammanhang härmed likvid ske af afl därförinnan upplupen, obetald
ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskritven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda lem procent ränta, intill
dess samma belopp varder behörigen inbetaldt.

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och
materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet föi
den af staten lämnade" försträckning och staten till säkerhet för sm fordrans
utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje
annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande
försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade statslånet
innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i
bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvaijämte
ofvanberörda sista tredjedel ej ma utbekommas, förrän inteckning
för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens
blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

o 1
eJl

,^;0l Kung], Maj:t, skall insätta en med särskild instruktion för p

tJ 1 dlrektl0nen för hv;ir.]''e järnvägsbolag, som innehar lån

af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets
förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och
revisor skall bekostas åt bolaget.

, 7:0) hvarje Järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyligt
underkasta, sig saval de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka
ungl. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt

och nödiJa ^ °Ch k°ntroUer’ som af KuQg‘L Maj:t pröfvas lämplig

„ HeHäffa^de statsanslaget hemställer jag, att Eders Kungl. Makt
matte föreslå Riksdagen stadga, att för sådant anslags åtnjutande skola,

S:o)'' och 7:o)

_l:o) Behofvet af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekokgdt
* ianSeende’ ska11 genom tillfredsställande utredning vara ådaga -

2:o)

ning, som

Forslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anlägg,
vp T 1 ar förenlig med den uppgift, banbyggnaden har att fylla,
godkännas UPPgJ°rdt Gn lgt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t

o:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar
sig, skola vara sa omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fuJlstän!g’
ledning daraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans
tillräcklighet.

Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af an -

4:o)

Siol

. / ~ to-" an Högst eu liardedei åt

aggmngskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyfti

man af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Mar t
stämmer. 7 6 J

as i
be -

man

stämmer.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Kungl. Maj:t icke finXvtdan5g
bGra fgn ru“’ iakttagas, att, om verkliga kostnaden för
lUtf°+r?de-i8kU 16, befinnas understiga den i det fastställda bostad
beraknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas

cte+L i * + df af de,n ifrågavarande besparingen, som det beviljade
statsanslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer
utdelning till aktieagarna, skall denna fördelas mellan staten och
aktieagai na efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktieka -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

8;o) Ökning af bolagets aktiekapital ma ej ske utan Kungl. Maj.ts

medgifvande. .

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning
i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet
staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Solve Berger.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

éco/ls ,-oS/ClXCV 3>Z%fA/\AÅ)CA/vX’

/^/tXiX^C&VVwv^, /3/<3/l^V, ,Mjwk?
<WV^XiV- /sÄ^VV^vttV/t /\X/wd/&\o£ÅsX<Xs, fy/d/v~
/0.x3/0ik/} -ct^

:V‘ ■> -

.va

Ståla.

i 1000000

50 Jölome ter

m^ms

Gausdai

h£&

vTrysiL

YÄamot

''Furu

■\fl%

IrV loa

+Vdrdal [i

*Romr/la/

ange?

+-Aas

*yviv

H.r.S5s

BoU

■i..}..:>

ydsvohl \

*.Tm>rmker

0=r\

fem?;

Ström

Östmto

Nännestndt

„

iLfkvuttur

Gjerdnan,

frnsaker

ti/fumförsfÖTy \

Jxitteda

Sörum

-d.mun

y l/rskog

rriANiA.''

Asker

jXoi''d^rörrg.i

hmdottiu?)

Sumtr/n

Munk,

. SkiJlirul

WftUlfflt

K&txité-'' /!

Lyd/Mn/ts.

Drilla

x cx;

''+JJa flint %
SpiWf/jtiryi

i j ttö<ti

0\fs\\v)\A»\'' )/

rltlfi’tr*rp. VA''

''•^Sakkestiuti

ti./H

> .^v;J4/>v

_4%j/

fybrsvik

ut tidt in

Kontrröame-x

j&Jfyumöi A / )
\. ;./ \

Uttrötta t

mlw. *
gäN^

''**"1111

^.''/"X''. fjt

v IMJW

iftwffiäi v;

&■•’''Vv1 .< v;

£Ml^S

Wtit/rröt trut''’

''tands Ö

Orinstud- ikmbura

km.uvf „

Artr&w

Autrby/

‘Kottnif

ti druid

[3Bm&b

Kutig sham.

W$7L''-3b\

BHi

asaw»

tiS*sy

i&M

5JP5

sni

Generalstabens Litografiska Anstalt

Lpxff. '' P

pS’4- *

W &

Sbseb&cXvviÅ/vufya/i''.

»xn £A&<xnot hvit ixz^vvtkti^a.

ofåyOA. usnAuyi &A£fyywcLb ''V-cvzxi/n&e &*wiov.

£L i. SmcA&.e/t^ ~ SA ~

£L ft. SAtAi*v>fcaA - SA

,*&. &i££i/n^:^oi*~St£6oA*i£ - ^So|£)|ooirt- Dtte&ct

C. ötka&oZ ~ <ft wi<l£,

5. c^o''t^''6^ - OD/in/hxmA.

6. cTo^A-^ -

tf: bA-e^Aicfe ~ vt.

g. - ^-ä-vvui.

cO. cl£f£a£e/vv ~ Va/wyjS-w.

3. tA-O-C "SxtfeCjx.

■1 cRnA-c''i. cvn£ä^^nyuvi^ o-a/txctvtAe. ^ä/t/nä^a-v
SmeAfWtcjf DU£ ~ ofo^A^

S ka 1 a. iTTörtöiTö

u^r^wS^

Ufrri 3fe#}

sr?»

-4LÄ

Faxe fjäll *4#S

■Trysil

://ih,h

T(l.s‘fi(n)tij^i

teka

f*%W0i

r>0 Kilometer

mMRm

•fRomerlal

+Hof

+Aas

''r

jAvyv.&Y^ve

Koff

Knott

l/W/tl/7H

^loda

\Orue*

''h/s köp.,

y*K

t- \

töräfi v

Gratis

ydsvold \

•slör,''!

\Tcevrutker

1727“

hfsjii/ork I*

fest tas

S^^Ström

/Kitta g rf

Na/i/iest/it

*L eknt

JAVA.AV

len.i åker

In,fe$C

GpVa/fti

W/t» ia/eh</irt\‘
^Boe/e/tskap.1

Jfi/tet/ei

Spruta

Sats ten

•ulsnutj

TJrskorj

rr«s

i ko*!/.feber

Asket

\ ’, iblunkthret

S&M/r/u/t

Efih„/Zf/f

■ ''i/f/>u,/,t,

ro./xktA,,

Dröbl

(inbita.

■Jr rn.ilcitfj

.Sy.i v/,

''J > ''/ ■

^£t»\j.\VV\\«*v Avu

, (in.**

• +Jftr/rX?e&tiu/1

I A *''

''.’ ~Fr>ivi
*w trijtseiret
C^hit/nf

yVu»j;aa>-«l <

-'' K}>

Lv.iristai

a'' '' /.,*

V 5# . tf&dN

(trutor.

''Stgeörrg)

Klistir! eli;

*>.$.\iw<

^yrpefl

o C rf • tor/.vfibÅ*

''.JliWtn5

OjutUo

cffyj?/r^ery

^Wtsr it''

i t.stut/tf -

qiot/rhfsov '' ''JlrfZ

ta;,^.J„/; X;,,

tkHiuis/iety^SfVy'' Si

< >ft<Urn ^ <\

jKtutteroamr.\

So.tf/YtilJd

unnstVt

''''''W-^Kolapi/^f

''mpf

HotvoZ

•j/i/mnfii

Z it oört \C i

\i«y

*1 W«A.n f’ i’''

''Ofri ni

SäJrfo1.

iluvi»?st:ul

ÄM

jf^TV •;

Wti. tertiär nr

U/^/J

rw <?*

hIAr

.Kkt,\G<

\Avr/rutil,t, I

t i eif ten t

VT®.

! \-;v

e£ji Jj«a >w t:

Kflnmttitti 1^ .''^T
ä **■£££.)

''‘/ KUTr.tOui+örf ''
''Z+Wt/iet/fiTf \
/ Z^‘'' yi+Nornit,.''-," ,

//e YrttuinSe 1 2}i/f

irutetbrv f''

: TiMrtir*

k^x:/ 7ai!^<

•luborje

y+Z*ka’Gn

jr laWiMity

fesgg

&XKreti.

''/tillfr- bftt<^<i ‘ '' 1
Tpvelett ’/J

.Kung sitfirrt/t.r Käft.

j,/.’t putt

Ilig,no ep

A v/v/A-,

''ffirmU

Wf?f .Vfttiii

Generalstabens Litografisna Anstalt

;V-''-aA