Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85 (Proposition 1910:85)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Nr 85.

Kungl. Maflts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m.; gifven
Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till:

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sand. 1 Afd. 63 Käft. (Nr 85.)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

Förslag

till

LAG

om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför.

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde,
vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, äfvensom alla andra afgifter
af fast egendom skola, på sätt denna lag stadgar, indragas till statsverket
mot godtgörelse i penningar under titel »Ersättning för prästerskapets
tionde».

2 §•

Indragningen skall för hvarje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret
näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen
den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda
lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30
april 1923, äger Kung!. Maj:t, på framställning af pastoratet och dess
ordinarie prästerskap, medgifva, att löneregleringen må tidigare än i sådant
afseende är stadgadt, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla,
i hvilken händelse indragningen skall försiggå från och med ecklesiastikåret
näst efter det, då löneregleringen skall enligt Kungl. Maj:ts beslut
anses hafva förfallit. Är kyrkoherdebeställningen ledig eller äro, där flera
ordinarie prästerliga tjänster finnas i pastoratet, samtliga dessa på en gång
lediga, må Kungl. Maj:t, på ansökan af pastoratet ensamt, sålunda förkorta
den tid, hvarunder löneregleringen eljest skolat vara gällande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

3 §•

För hvarje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret
näst före det, efter hvars utgång indragningen skall äga rum, bort
i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras af hvarje
fastighet i församlingen, dels ock hvilka belopp i penningar persedlarna
motsvara efter medeltalen af medelmarkegångsprisen under de femtio åren
1864—1913, därvid iakttages, att, med undvikande af brutna öretal, det,
som öfverstiger ett hälft öre, uppföres till ett öre och det, som är under
eller till och med ett hälft öre, uteslutes.

Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa
den summa i penningar, till hvilken samtliga i 1 § omförmälda afgifter
skola för hvarje församling vid indragningen beräknas.

4 §.

Ersättning för de till statsverket indragna afgifter skall för hvarje
församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,
för all framtid utgå med den af kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda
summa, och skall denna summa för hvarje ecklesiastikår vid dess början
inlevereras från statsverket till kyrkofonden.

5 §•

De till statsverket indragna afgifter skola under loppet af tjugu ecklesiastikår,
räknade för hvarje pastorat från och med det år, då indragningen
där vidtager, afskrifvas i sådan ordning, att af den summa, kammarkollegium
enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket
årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande
fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent,
hvarefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergifves.

Hvad af den för en församling fastställda afgiftssumma enligt sålunda
stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall
omedelbart afskrifvas.

6 §.

I den mån de till statsverket indragna afgifter icke afskrifvits, skola
de af kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband
med kronouppbörden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Yid debiteringen iakttages, att hvad i den på grund af förordningen
den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 meddelade
löneregleringsresolution angående afgifterna stadgas skall lända till efterrättelse,
dock att i lön ingående persedlar skola lösas med penningar efter
de i 3 § af denna lag angifna medelvärden.

Öfverstiger vid uppbörden influtet belopp hvad jämlikt 5 § bör till
statsverket gäldas, skall öfverskottet ofördröjligen tillställas församlingens
kyrkoråd; och må de afgiftsskyldiga själfva om användningen af sådant
öfverskott besluta.

7 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Förslag

LAG

om reglering af prästerskapets aflöning.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande
mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

1 §•

De präster, som i denna lag afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar
och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af Karlsborgs
församling, dels ock kontraktsprostarne i riket.

Hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla, jämte
fri hostad och skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 § sägs, lön i penningar
så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad och
ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller andra särskilda
förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning för
honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar må äga rum.

2 §•

Efter det nödig utredning skett angående behofvet af sådan ändring
i den kyrkliga indelningen och organisationen, hvarom i 24 § sägs, fastställer
Kungl. Maj:t, i enlighet med de i denna lag stadgade grunder,
särskildt beträffande hvarje pastorat, aflöning för kyrkoherden samt för
komminister, där sådan skall vara anställd.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,
räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Ar tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande af
prästerlig tjänst beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,
särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren
vid sin beställning kvarstår.

3 §•

Lön för kyrkoherde och komminister delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbelopp skall utgöra:

för kyrkoherde 4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor.

Fyllnadsbelopp beräknas:
för kyrkoherde

efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal
personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje
öfverskjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,
där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,
icke medräknas;

efter pastoratets areal i land med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal
kvadratkilometer till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande
fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa
10,000 kvadratkilometer; samt

efter kyrkoherden åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor
för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan
predikodag och med 200 kronor i öfriga fall;

för komminister

efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern
är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000;

efter pastoratets areal i land -— med iakttagande att, där flera komministrar
finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning
mellan dem —- med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer
till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande
fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000
kvadratkilometer; samt

efter komministern åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor
för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan
predikodag och med 200 kronor i öfriga fall.

Yid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga officiella uppgifter
angående folkmängd och areal följas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen
höga lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet eljest ökade utgifter
eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet — lönebelopp,
som blifvit med tillämpning af förut omförmälda grunder beräknadt, finnas
allt för ringa, må vid löneregleringens fastställande, där Kungl. Maj:t så
pröfvar skäligt, sådant lönebelopp förhöjas för kyrkoherdebeställning med
högst 1,000 kronor och för komministersbeställning med högst 500 kronor.

Därest åter på grund af särskilda omständigheter det efter nämnda
grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med
tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens
fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning
och 250 kronor för komministersbeställning.

5 §.

Lön må ej, utom i de fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, fastställas
till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor
för komminister.

För domprost vare lägsta lön 8,000 kronor. För domprost i Uppsala,
Lund och Göteborg äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i
Stockholm skall lönen utgöra 10,000 kronor.

Högsta lönebelopp vare 10,000 kronor.

6 §.

Präst, som under minst tio år innehaft och med godt vitsord bestridt
ordinarie befattning inom sin grad, äge att, där lönen, utom i de fall, som
i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit enligt denna lag fastställd till lägre belopp
än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,
ur kyrkofonden, jämlikt därom af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,
utfå ålderstillägg, så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget uppgår till
nämnda belopp.

7 §•

Hvad genom donation af enskild tillförsäkrats innehafvare af viss
prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöfver lönen
skall oafkortadt komma samme tjänstinnehafvare till godo; dock skall vid

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85.

bestämmande af lönetillägg enligt 4 § hänsyn tagas till befintligheten af
sådan donation.

8 §•

Yid fastställandet af särskild lönereglering, enligt 2 § tredje stycket,
må, där så skäligt pröfvas, det i lönen ingående grundbelopp minskas för
kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250 kronor.

9 §•

Finner Kungl. Maj:t prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande
framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga
handhafvande nödig, må Kungl. Maj:t likväl medgifva, att sådan tjänst
bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar af
dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 §
2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande af den
lön, Kungl. Maj:t enligt denna lag bestämmer.

I fall, hvarom nu är sagdt, må, där så skäligt pröfvas, det i lönen
för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500 kronor.

10 §.

Beslutar församling med den röstöfvervikt, som i 9 § för där angifvet
fall stadgas, att höja lön, som Kungl. Maj:t enligt denna lag för viss tjänst
bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.

, 11 §•

1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet
i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom församlingsafgifter, på sätt
i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af vederbörande kyrkoråd kvartalsvis
utbetalas.

2. Fri bostad skall beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse
till honom af prästgård, hvarom i ecklesiastik boställsordning sägs.

Finner Kungl. Maj:t på grund af särskilda omständigheter hinder möta
mot dylik upplåtelse, åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehafvare,
där icke bostad, hvarmed tjänstinnehafvaren åtnöjes, eljest af
pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som af Kungl.
Maj:t med hänsyn till de i orten rådande förhållanden pröfvas skäligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

3. Fri skjuts för resa till allmän gudstjänst äfvensom till kyrkostämmor
samt kyrko- och skolrådssammanträden skall, då väglängden uppgår
till minst två kilometer, beredas vederbörande tjänstinnehafvare sålunda,
att förbehåll därom göres vid löneboställes utarrendering. Möter hinder
härför, åligger det pastoratet att för skjuts, som nu är nämnd, till tjänstinnehafvaren
utgifva ersättning med belopp, som af Kungl. Maj:t i enlighet
med de i orten rådande förhållanden bestämmes och af kyrkorådet
med de i 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning
som om lön är stadgadt.

Bidrag till bestridande af kostnaden för skjuts i andra tjänsteärenden
skall, i den mån sådant pröfvas erforderligt, ur kyrkofonden utgå med belopp,
som Kungl. Maj:t vid löneregleringens fastställande bestämmer.

4. Yed och bränntorf till husbehof äger vederbörande tjänstinnehafvare
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, afgiftsfritt, men på egen bekostnad,
bekomma å löneboställe, när tillgång därtill finnes.

12 §.

Hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,
vivre, skjuts i tjänsteärenden, efter ty i 14 § stadgas, årligt adjunktsarfvode,
ej understigande 1,000 kronor, samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort
enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t därom meddelar.

Yrkas af adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad
och vivre, att i stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar,
skall sådan godtgörelse till adjunkten utgifvas i enlighet med de
af Kungl. Maj:t därom meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie präst vid två ordinarie befattningar, skall
adjunktsarfvodet ökas med hälften af det såsom adjunktsarfvode i allmänhet
utgående belopp.

13 §.

Då extraordinarie präst på grund af förordnande uppehåller kyrkoherde-
eller komministersbefattning, skall den extraordinarie prästen, utöfver
hvad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearfvode med
belopp, som beräknas i enlighet med de af Kungl. Maj:t därom meddelade
föreskrifter.

Uppehåller den extraordinarie prästen två ordinarie tjänstebefattningar,
tillkommer honom med afseende å hvardera befattningen den rätt till
vikariearfvode, som nu stadgats.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

14 §.

1. Bostad och vivre skola tillhandahållas adjunkt af den präst, till
hvilkens biträde han är anställd eller hvilkens tjänst han uppehåller, eller,
då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma förenade
inkomster.

Lag samma vare i fråga om skjuts i andra än de i 11 § 3 mom.
första stycket afsedda tjänsteärenden; dock beträffande adjunkt, som är anställd
såsom biträde hos annan präst, endast i afseende å tjänsteresor, som
tjänstinnehafvaren åt honom anförtor.

2. Adjunktsarfvode för extraordinarie präst, hvilken är anställd såsom
biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehafvare, skall godtgöras af
kyrkofonden.

Det belopp, hvarmed adjunktsarfvodet skall förhöjas i det uti 12 §
förutsatta fall, att extraordinarie präst tjänstgör vid två ordinarie befattningar,
skall af dem, som uppbära de med samma befattningar förenade
inkomster, gäldas med hälften af hvardera. Hvad sålunda stadgats skall
under enahanda förutsättning tillämpas jämväl med afseende å bestridandet
af kostnaderna för bostad och vivre åt den extraordinarie prästen.

3. Yikariearfvode skall gäldas af den, som uppbär de med den ordinarie
tjänsten förenade inkomster.

4. Fri skjuts i tjänsteärenden, som i 11 § 3 mom. första stycket
afses, beredes adjunkt på enahanda sätt, som där beträffande ordinarie
tjänstinnehafvare är stadgadt.

5. Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall
bestridas af kyrkofonden.

15 §.

Från kyrkofonden utgående adjunktsarfvoden skola kvartalsvis utbetalas
till vederbörande adjunkter.

Andra arfvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa
senare förmåner böra godtgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis
utbetalas, dock att, om före utgången af sålunda angifven betalningstid
förordnande upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas hvad honom
tillkommer.

16 §.

Ordinarie präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla
annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger att af den,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta godtgörelse
enligt de af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter angående beräkning
af sådan godtgörelse.

17 §.

För en hvar af kontraktsprostarne fastställer Kungl. Maj:t arfvode,
fördeladt i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbeloppet skall utgöra 150 kronor.

Fyllnadsbeloppet skall utgå

med 15 kronor för hvarje pastorat, som kontraktet omfattar; samt

med 5 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer af kontraktets
areal i land till och med 1,000, och därutöfver med 10 kronor för hvarje
Överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp icke
utgår för mer än tillhopa 30,000 kvadratkilometer.

Prostarfvode gäldas från kyrkofonden.

18 §.

Präst, som är förordnad att i stället för kontraktsprost utöfva dennes
prostämbete, äger att af den, hvilken eljest är till prostarfvodet berättigad,
för den tid, förordnandet omfattar, uppbära hälften af det belopp, som
för samma tid skall såsom prostarfvode utgå, eller hvad dem eljest åsämjer.

19 §.

Till bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner skola, i den mån det till lönernas gäldande erfordras, i nedan nämnd
ordning användas:

l:o) församlingsafgifter till belopp ej öfverstigande tre öre för hvarje
helt eller påbörjadt tiotal kronor af hela inkomstbeloppet inom pastoratet;
skolande inkomsten beräknas för jordbruksfastighet till sex kronor och
för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd samt i fråga om
inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket
bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas;

2: o) arrende af de inom pastoratet belägna löneboställen, med undantag
af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

bostället, tillfalla änka, eller ock, enligt 3 § i lagen om kyrkofond, ingå
till nämnda fond;

3:o) afgälder af lägenheter, afsöndrade eller upplåtna från boställe,
som afses i nästföregående moment, ränta å medel, som vid försäljning
eller afstående för allmänt behof erhållits för sådant boställe eller del däraf,
äfvensom öfriga till aflöning af prästerskapet i pastoratet afsedda medel’
med undantag af sådana, hvilka skola, enligt 7 §, tillgodokomma viss
tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt 2 och 3 §§ i lagen om kyrkofond,
ingå till nämnda fond;

4:°) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. afsedda boställen, årligen
utgående ur kyrkofonden med högst det af Kungl. Maj:t beträffande hvarje
boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara
skogens behållna årliga afkastning;

5:°) församlingsafgifter, utöfver hvad i 1 mom. sägs, till erforderligt
belopp.

20 §.

I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter
skola alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade
grunder; och skola dessa afgifter inom hvarje till pastoratet hörande församling
debiteras och uppbäras i samma ordning som afgifter till kyrka
och skola.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkans prästerskap,
som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskildt stadgadt.

21 §.

Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte skjutsersättning, hvarom i 11 § 3 mom. första stycket och
14 § 4 mom. sägs, såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt
större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje person af pastoratets
hela folkmängd enligt senast upprättade mantalslängd, dels sex öre för
hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor af pastoratets hela inkomstbelopp,
beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs, skall ersättning af kyrkofondens medel
beredas pastoratet för det öfverskj utande beloppet, utom beträffande lönebelopp,
som församling, enligt 9 eller 10 §, särskildt förbundit sig att utgöra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

22 8.

De i denna lag omförmälda aflöningsmedel för kyrkoherdar och komministrar
skola, i den mån de ej omedelbart till tjänstinnehafvare utbetalas,
särskildt för sig af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande.

För medlens bibehållande till afsedt ändamål är pastoratet ansvarigt;
och äger domkapitlet däröfver hålla’ hand.

23 §.

Erfordras å ena sidan för åstadkommande af tillfredsställande församlingsvård
delning af pastorat eller inrättande af ny prästerlig tjänst och
å andra sidan för beredande af full sysselsättning för tjänstinnehafvare
sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af befintlig tjänst,
meddelar Kungl. Maj.t, efter vederbörande myndigheters hörande och sedan
yttranden från pastoratet samt dess prästerskap och, i händelse någon prästerlig
befattning i pastoratet är ledig, från kontraktsprosten infordrats, beslut
därom i sammanhang med fastställandet af lönereglering för pastoratet.

24 §.

Har Kungl. Maj:t under den tid, för hvilken lönereglering är fastställd,
bifallit gjord framställning om sådan ändring i den kyrkliga organisationen,
som i 24 § omförmäles, skall vid däraf föranledt bestämmande
af lön för prästerlig tjänst och beredande af tillgångar därtill denna lag
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

25 §.

Föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ skola för prästerskapet inom
visst stift lända till efterrättelse, så snart på grund af denna lag fastställd
lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit
tillämpning, därvid likväl iakttages, dels att ordinarie präst, hvars lön utgår
enligt äldre lönereglering, skall ej mindre till kyrkofonden inbetala, hvad
honom enligt gällande prästmötesbeslut åligger att för aflöning af extraordinarie
präster utgifva utöfver förmånerna af bostad och vivre samt skjuts
i tjänsteärenden, än äfven godtgöra hos honom anställd extraordinarie präst
för resa till tjänstgöringsorten, dels ock att adjunkt hos eller vikarie för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

sådan tjänst innehafvare skall ur kyrkofonden bekomma jämväl arfvode,
hvarom i 12 § tredje stycket och 13 § sägs.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ skola tillämpas från och med den
1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost förbehållet att under hans
tjänstetid från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande grunder.

26 §.

- spy» .fsgp^g!

Aflöningsmedel, hvarom i 19 § 2 och 3 mom. sägs, skola af vederbörande
kyrkoråd uppbäras från och med ecklesiastikåret näst efter det,
med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller
förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering beträffande
pastoratet upphör att gälla, eller, om hinder därför möter, när det utan
förnärmande af annans rätt kan ske.

27 §.

Hvad om domkapitlet i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms
stads konsistorium.

28 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Förslag

till

LAG

om emeritilöner för präster,

l §•

Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan
stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extraordinarie präster,
h vilka tjänstgöra i territoriell församling, dock icke till prästerskapet i
Karlsborgs församling, ej,heller till kyrkoherde i prebendepastorat.j1

För ordinarie tjänstinnehafvare skall emeritilön motsvara åttio procent
af hans lön, beräknad till det belopp, hvartill densamma bestämts
vid lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af prästerskapets
aflöning, eller, om sådan lönereglering med afseende å tjänstinnehafvaren
icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter hvilket afgift till
prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön
understiga tretusen tvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor
för komminister, ej heller öfverstiga fyratusen åttahundra kronor; och skall,
där vid uträkning efter ofvan angifna grund emeritilönen ej uppgår till
jämnt tiotal kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal.

För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra ettusen femhundra
kronor.

3 §•

Med iakttagande däraf att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola
i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundra -

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 85.

tusen kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Kungl. Maj:t, huru
tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser af tjänstinnehafvare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.

4 §•

Ordinarie präst vare pliktig att, mot åtnjutande af emeritilön, från
tjänsten afgå:

när han fyllt sjuttiofem år; eller

när han fyllt sextiofem år samt under mer än tre af de senast förflutna
fem åren varit i följd af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet
urståndsatt att själf fullgöra sina tjänsteåligganden och af sådan anledning
åtnjutit tjänstledighet.

Extraordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått sextio
års ålder.

5 §•

Kungl. Maj:t utser innehafvare af emeritilön.

För sådant ändamål har domkapitlet att hos Kungl. Maj:t anmäla, då
stiftet tillhörande präst fyllt sjuttiofyra år eller eljest enligt hestämmelserna
i 4 § finnes böra komma i åtnjutande af emeritilön; och skall dylik anmälan
göras före slutet af december månad.

6 §•

Ordinarie präst, åt hvilken emeritilön tilldelats, skall från och med
utgången af näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin tjänstebefattning
och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen.

Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med början af
ecklesiastikåret näst efter det, då dylik lön blifvit honom tilldelad.

Emeritilön skall kvartalsvis utbetalas och utgår intill slutet af den
månad, hvarunder innehafvaren aflidit. Efterlämnar han änka eller barn,
som, därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänsteller
nådår, äge änkan eller barnen uppbära emeritilönen intill utgången af
den tid, under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas.

7 §.

Har den, som åtnjuter emeritilön, blifvit dömd prästämbetet förlustig,
vare vid den tid, beslutet härom vunnit laga kraft, hans rätt till dylik
lön förverkad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

8 §•

Ej må emeritilön i mät tagas eller med kvarstad beläggas.

9 §•

Kungl. Maj:t bestämmer, hvilket år emeritilöner skola första gången
utdelas, och underrättar domkapitlen härom å sådan tid, att dessa kunna
före slutet af december månad året näst förut till Kungl. Maj:t inkomma
med anmälan, hvarom i 5 § förmäles.

10 §.

Kedan utnämnd tjänstinnehafvare vare ej mot sitt bestridande skyldig
att, mot åtnjutande af emeritilön, afgå från sin befattning.

11 §•

Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms
stads konsistorium.

12 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Bill. till EiJcsd. Prot. 1910

1 Sami.

1 Afd. 63 Saft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Rörslag

till

LAG

om kyrkofond.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande
mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

1 §.

De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna aflöningsmedcl,
om hvilka i denna lag förmäles, skola utgöra en svenska kyrkans tillhörighet
och, under benämning kyrkofonden, af statskontoret, utan sammanblandning
med statsmedel, förvaltas.

2 §..

Till kyrkofonden skola öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och
de ecklesiastika boställenas skogsfond.

I öfrigt skola, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i hvarje särskildt
fall, till kyrkofonden öfverlämnas dels till aflöning för prästerlig tjänst
afsedda fonder och andra kapitaltillgångar, i den mån de ej äro att hänföra
till lönemedel, som omförmälas i 7 § af lagen om reglering af
prästerskapets aflöning eller enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och
22 §§ af samma lag böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas, och dels för
såldt eller utbytt boställe erhållna ersättningsmedel, hvarom i 62 § af
ecklesiastik boställsordning sägs.

3 §.

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

1. hvad enligt lagen om indragning till statsverket och afskrifning
af prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall af stats -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

verket gäldas såsom ersättning för tionde och andra afgifter af fast egendom,
hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit prästerskapet;

2. årlig ersättning af statsverket ej mindre för de anslag i kronooch
kyrkotionde samt oindelt spannmål äfvensom hemmansräntor, för hvilka
godtgörelse af statsmedel lämnas prästerskapet det eklesiastikår, som tilländagår
näst före den 1 maj 1914, än äfven för de statsanslag i penningar,
som för samma ecklesiastikår af prästerskapet åtnjutas;

3. arrende af boställen, hvilkas afkomst vid 1913 års slut antingen
ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är af Kungl. Maj :t anvisad
till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare i annat pastorat än det,
inom hvilket bostället är beläget;

4. medel, som efter afdrag af kostnaderna för försäljning inflyta för
försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen, med undantag af
sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i lagen om reglering af prästerskapets
aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare utöfver lönen eller,
enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället, tillfalla änka;

5. öfverskott, som å de i 19 § 2 och 3 mom. i lagen om reglering
af prästerskapets aflöning afsedda, årligen inflytande aflöningsmedel kan i
ett pastorat uppkomma, sedan hvad däraf för året erfordras till gäldande
af de för prästerskapet därstädes fastställda löner tagits i anspråk;

6. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

4 §•

Den årliga ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål
äfvensom hemmansräntor, hvarom i 3 § 2 mom. förmäles, skall utgöras
med belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen för
vederbörande persedlar under de femtio åren 1864—1913, med tillägg af
forsellön.

5 §•

Öfverföring till kyrkofonden af de i 2 § och 3 § 2 mom. omförmälda
tillgångar skall äga rum från och med den 1 januari 1914, hvarefter det
åligger kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän
författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser vid
tiden för öfverföringen redan blifvit anvisade till utgående från dessa tillgångar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i 3 §

I mom., vidtager med afseende å hvarje pastorat från och med ecklesiastikåret
näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen den

II juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering
för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Hvad i öfrigt är afsedt såsom inkomst för kyrkofonden skall tillföras
densamma, när sådant utan förnärmande af annans rätt kan ske.

6 §•

Af kyrkofonden skola utgöras:

1. ersättning för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen
om reglering af prästerskapets aflöning;

2. hvad af skogsförsäljningsmedel, enligt 19 § 4 mom. i sagda lag,
skall utgå till prästerskapets aflöning;

3. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag af sådana,
hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i omförmälda lag, tillgodokomma viss
tjänstinnehafvare utöfver lönen _ eller, enligt bestämmelse i donationsbref
angående bostället, tillfalla änka;

4. ersättning för skogsstatens öfriga bestyr med skog å de i 3 mom.
afsedda boställen med belopp, som Kungl. Maj:t enligt gällande grunder
för beräkning af dylik ersättning årligen i afseende å näst föregående års
verksamhet fastställer till gäldande;

5. annan än i 4 mom. afsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings-
och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom.
afsedda boställen, intill belopp, som Kungl. Maj:t efter domänstyrelsens
förslag hvarje år för det följande bestämmer;

6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Kungl. Majits särskild!
meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande af virkesafkastning
eller motverkande af uppkommen skada å skog till boställe, som afses i
3 inom.;

7. ålderstillägg, arfvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen
om reglering af prästerskapets aflöning skola af kyrkofonden gäldas, så
ock emeritilöner, hvilka i enlighet med lagen om sådana löner blifvit präster
tilldelade;

8. i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl.
Maj:t till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna
skäligt bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

7 §•

Där från boställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden,
må Kungl. Maj:t på ansökning af boställshafvare eller arrendator, som utgör
jämväl å boställets skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom
skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande af denna skattskyldighet.

8 §•

1. Yarder genom lönereglering, som skall tillämpas omedelbart efter
det lönereglering, fastställd på grund af förordningen den 11 juli 1862
eller förordningen den 1 november 1872, upphört att gälla, aflöning för
kyrkoherde- eller komministerstjänst bestämd till afsevärdt mindre belopp
än det, som under närmast föregående fem år i medeltal utgått för
tjänsten, må präst, som, när denna lag utfärdas, minst fem år innehaft
och vid tiden för den nya löneregleringens tillämpning fortfarande innehar
dylik tjänst, kunna, där icke hans tjänsteverksamhet blifvit i motsvarande
mån inskränkt, för den tid han vid samma tjänst kvarstår eller
för vissa år däraf erhålla skälig löneförbättring, att såsom särskildt tillskott
utgå från kyrkofonden, såvida han hos Kungl. Maj:t därom gör
ansökning och Kungl. Maj:t finner kyrkofondens tillgångar sådant medgifva.

2. Så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om
reglering af prästerskapets aflöning, vunnit tillämpning beträffande något
till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie
präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala
hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva utöfver
förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden.

3. Kedan utnämnd kontraktsprost, hvilken icke åtnöjes med arfvode,
som i enlighet med omförmälda lag varder för hans prostämbete fastställdt,
är berättigad att från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande
grunder.

9 §■

Jämväl efter det prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika
boställenas skogsfond och andra liknande fonder öfverförts till kyrkofonden,
må Kungl. Maj:t, intill dess på grund af lagen om reglering af prästerskapets
aflöning fastställd lönereglering vunnit tillämpning inom veder -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

börande pastorat, till förhöjande af aflöningen för prästerskapet i pastoratet
eller till utveckling af den kyrkliga organisationen därstädes, bevilja nödigt
anslag från kyrkofonden.

10 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i
denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Förslag

till

grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

1. Skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar
anslagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning.

2. Skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets
husbehof.

Därutöfver må från boställets skog erhållas dels af vederbörande
tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt i 11 § 4 mom. i lagen om
reglering af prästerskapets aflöning sägs, dels ock, i ordningen därefter,
virke af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader
å prästgård samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till
kyrkobyggnad.

3. Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för de i nästföregående
mom. angifna behof skall försäljas.

Sedan af medel, som influtit vid försäljningen, guldits kostnaden för
densamma, skall återstoden ingå till kyrkofonden, hvarifrån, enligt hvad
särskildt är stadgadt, erforderliga belopp af skogsförsäljningsmedel till
prästerskapets aflöning gäldas.

4. För skogsindelning å löneboställe skall kostnaden, därtill förskott
såsom hittills lämnas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden.

Kostnaderna ej mindre för bevakning samt skogsodlings- och andra
arbeten för skogsskötselns främjande å löneboställe än äfven för åtgärd
eller anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastning eller motverkande
af uppkommen skada å löneboställes skog, så ock ersättning för skogsstatens
bestyr med dylik skog skola likaledes gäldas af kyrkofonden, på
sätt därom är särskildt stadgadt.

5. Följande undantagsbestämmelser äro att iakttaga:

Hvad i 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket stadgas äger
ej tillämpning å löneboställe, hvars afkomst skall, enligt 7 § i lagen om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare
utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället,
tillfalla änka.

När löneboställe, hvarom nu är sagdt, icke lämnar så stort virkesöfverskott,
att där af kunna bestridas kostnader, som omförmälas i 4 mom.,
samt nödiga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har
skogsstaten icke att taga någon befattning med de arbeten, åtgärder eller
anstalter, som i afseende å dylikt boställes skog må finnas erforderliga.
Icke heller må kostnaderna för dem gäldas af kyrkofonden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet
å Stockholms slott den 4 mars 1910.

När varande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström
:

I skrifvelse af den 5 maj 1897 hemställde Eiksdagen:
att Kungl. Maj:t täcktes så fort ske kunde låta verkställa noggrann
utredning såväl beträffande den på nu gällande löneregleringar grundade
skattskyldigheten till prästerskapet från den tiondepliktiga jorden och andra
beskattningsföremål i jämförelse med hvarandra, både inom hvarje församling
och mellan olika församlingar, som ock beträffande de aflöningsvillkor,
som för närvarande af prästerskapet i olika församlingar åtnjötes;

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

att Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning af på frågan inverkande
omständigheter, till Riksdagens godkännande framlägga de grunder,
som ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af prästerskapets
aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utlupit;

att vid utredandet af berörda grunder särskild hänsyn måtte tagas
bland annat därtill:

huruvida icke en utjämning borde åstadkommas i afseende på de
bidrag till prästerskapets aflöning, som utginge från olika skatteobjekt,
och i hvad mån staten borde bidraga till afiöningen;

huruvida icke från tillgängliga fonder bidrag kunde lämnas till aflöning
åt prästerskapet i de församlingar, som eljest skulle däraf oskäligt
betungas;

huruvida en utjämning i viss mån af olikheterna uti prästerskapets
aflöning inom olika församlingar och tjänstegrader kunde äga rum, så att
hvarje präst erhölle anständig bärgning;

huruvida icke vissa komministraturer borde och kunde indragas och
andra förvandlas till pastorsbeställningar;

huruvida en sammanslagning af smärre pastorat kunde äga rum;
huruvida icke afkastningen af prästerskapets löneregleringsfond och
de ecklesiastika boställenas skogsfond borde i större omfattning än hittills
tagas i anspråk för prästerskapets aflöning;

huruvida icke förändrad ordning för prästboställenas utarrendering
borde stadgas, med fäst afseende därpå, att boställena måtte väl bäfdas
samt såväl församlingarnas som prästerskapets bästa tillgodoses; samt

att Kungl. Maj:t täcktes i sammanhang med ofvan omförmälda utredning
äfven låta verkställa utredning angående möjligheten af och sättet
för beredande af pension åt de prästmän, som af ålder eller sjukdom ej
förmådde behörigen uppehålla sina tjänster, samt därefter för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 22 oktober 1897 åt en kommitté — den s. k. prästlöneregleringskommittén
— att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, om
bvilka i Riksdagens förenämnda skrifvelse förmäles; och skulle kommittén
vid fullgörande af sitt uppdrag beakta de af Riksdagen särskildt angifna
synpunkterna.

Prästlöneregleringskommitténs till trycket befordrade handlingar äro
grupperade i tre afdelningar, af bvilka den första utgör en samling af de
på grund af kungl. förordningarna den 11 juli 1862 och den 1 novem -

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 85.

ber 1872 af Kungl. Maj:t utfärdade resolutioner angående löneregleringar
för rikets prästerskap.

Den andra afdelningen innefattar kommitténs tid efter annan afgifna
betänkanden och förslag. Dessa äro: I. »Betänkande och förslag till förordning
angående utarrendering af prästerskapets med jordbruk förenade
bostadsboställen», af den 20 december 1899; II. »Betänkande med förslag
till ecklesiastik boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor»,
af den 17 augusti 1900; III. »Betänkande och förslag
beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen», af den 20 december
1900; samt IY. »Betänkande och förslag angående reglering af
prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor», af den 19
juni 1903.

Uti den tredje afdelningen har kommittén sammanfört åtskilliga till
olika serier hörande tabeller, nämligen: Ser. A. »Skattskyldigheten till
prästerskapet samt prästerskapets aflöningsförmåner ecklesiastikåret 1896
—1897 m. m.»; Ser. B. »Skogsmedel från ecklesiastika boställen samt
dessa medels disposition»; Ser. C. »Utredning rörande det lägst aflönade
prästerskapets inkomster»; samt Ser. D. »Prästerskapets löner och tillgångarna
till deras bestridande, enligt kommitténs förslag».

Med utgångspunkt från prästlöneregleringskommitténs förslag aflät
Kungl. Maj:t till 1908 års Biksdag särskilda propositioner n:r 84 och 88,
hvaruti föreslogs, att Riksdagen måtte antaga dels af Kungl. Maj:t
framlagda förslag till 1) lag om indragning till statsverket och afskrifning
af prästerskapets tionde samt om ersättning därför, 2) lag om reglering af
prästerskapets aflöning, 3) lag om emeritilöner för präster samt 4) lag om
kyrkofond, dels vissa grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar och dels förslag till ecklesiastik boställsordning. Kamrarna
stannade emellertid i skiljaktiga beslut, i följd hvaraf förslagen för
den Riksdagen förföllo. De underkastades därefter inom vederbörande
departement vissa jämkningar, hvarefter Kungl. Maj:t i propositioner
n:r 39 och 40 till 1909 års Riksdag ånyo framlade dem för Riksdagen till
antagande. Icke heller vid denna Riksdag uppnåddes enighet mellan kamrarna,
i följd hvaraf förslagen jämväl för sistnämnda riksdag förfallit.

Fastställandet af nya grunder för reglering af prästerskapets aflöning
är emellertid en fråga, hvars lösning uppenbarligen icke kan uppskjutas till
en obestämd framtid. De tidigast uppgjorda af nu gällande löneregleringar
för prästerskapet i de territoriella församlingarna förfalla med utgången af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

april månad. 1914 och. dessförinnan måste icke blott ett vidlyftigt författningsarbete
utöfver de lagar, för kvilkas tillkomst kräfves medverkan af
Riksdag och Kyrkomöte, vara afslutadt, utan äfven åtskilliga på verkställandet
af löneregleringar för de särskilda tjänstebefattningarna syftande åtgärder
hafva vidtagits. Med anledning häraf har jag genom särskildt tillkallade
sakkunniga låtit utarbeta nya förslag till bestämmelser i ämnet,
hvilka förslag gifvetvis i hufvudsak hvila på den af prästlöneregleringskommittén
lagda grunden, men i vissa hänseenden modifierats med hänsyn
till den behandling, frågan vid Riksdagarna 1908 och 1909 undergått.
Dessa förslag hafva sedermera af ytterligare tillkallade sakkunniga undergått
särskild granskning. Öfver de sålunda uppgjorda förslagen — innefattade
uti ett af de först tillkallade sakkunniga den 14 december 1909
afgifvet betänkande — med de ändringar och tillägg, som innefattas i en
af de sedermera tillkallade sakkunniga uppsatt, vid betänkandet fogad
promemoria, hvilka till trycket befordrade handlingar torde biläggas detta
protokoll, hafva hörts domkapitlen och Stockholms stads konsistorium,
domänstyrelsen, statskontoret och kammarkollegium. Efter det yttranden
från dessa myndigheter inkommit, hafva förslagen inom departementet
underkastats ny granskning och bearbetning. Yid förslagens utarbetande
har, i den mån sådant låtit sig göra, såsom regel iakttagits, att så långt
bestämmelserna i de förut af Kungl. Maj:t framlagda förslagen vid Riksdagen
lämnats utan anmärkning, desamma äfven nu bibehållits oförändrade.
Yid ett närmare omnämnande af de särskilda lagförslagen torde jag blifva
i tillfälle att angifva och motivera de jämkningar i de äldre förslagen,
som jag anser nödiga eller eljest lämpliga.

Nu ifrågavarande nyuppgjorda förslag äro: 1) förslag till lag om indragning
till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde samt om
ersättning därför; 2) förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning;
3) förslag till lag om emeritilöner för präster; 4) förslag till lag om kyrkofond;
5) förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar; samt 6) förslag till ecklesiastik boställsordning.

Detta sistnämnda förslag har den 11 februari 1910 med några smärre
förändringar blifvit remitteradt till Lagrådet för inhämtande af dess yttrande;
och anhåller jag att framdeles, sedan sådant yttrande inkommit, få framlägga
detsamma för Kungl. Maj:t till slutlig pröfning. Då emellertid förslaget
till ecklesiastik boställsordning intimt sammanhänger med de nu framlagda
förslagen, torde transumt af det statsrådsprotokoll, som fördes vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 29

dess remitterande till Lagrådet, såsom bilaga böra åtfölja dagens statsrådsprotokoll.

❖ $

I den för prästlöneregleringskommittén den 22 oktober 1897 utfärdade Af präsUöneinstruktionen
anbefalldes kommittén att vid utredandet af grunderna för kommittén i
de nya regleringarna taga särskild hänsyn bland annat därtill, »huruvida dess allmänna
icke en utjämning bör åstadkommas i afseende på de bidrag till präster- fr°amMWna.
skåpets aflöning, som utgå från olika skatteobjekt, och i hvad mån staten synpunkter i
bör bidraga till aflöningen». Riksdagen har ock i sin skrifvelse af den ^utandet^f
5 maj 1897 sagt sig vara öfvertygad därom, att en »mycket omfattande prästerskarevision
af grunderna för skyldigheten att bidraga till prästerskapets af- förhållanden
löning blifver nödvändin, så att en utjämning må kunna ske i afseende m■m- samt
på de olika skatteobjekten»; och Riksdagen synes hafva velat angifva i kommitrevisionens
hufvudsyfte med orden: »Genom en sådan utjämning skulle . . . téns förslag.
i ett stort antal församlingar de berättigade skälen till de klagomål, som
nu höras från ägarna till tiondeskyldig jord, kunna upphäfvas».

Då kommittén skulle för sig klargöra innebörden af det erhållna
uppdraget i afseende å skattejämkningen, fann kommittén, enligt hvad dess
betänkande innehåller, att det icke skulle göra till fyllest, om tionden
blott utbyttes mot en gång för alla bestämda afgifter, såsom af Rikets
ständer föreslogs i deras skrifvelse af den 6 juli 1857, men hvilket utbytande
Kungl. Maj:t ansåg böra begränsas till en tidrymd af femtio år,
i syfte att dymedelst skulle åt kyrkan förbehållas rätten att vid ny lönereglering
få tiondeafgifterna skäligen och efter behofvet förhöjda. Ehuru en
fast tiondesättning, hvarigenom afgifternas förhöjning i förhållande till
jordbruksnäringens ökade bruttoafkastning för framtiden blefve förhindrad,
enligt kommitténs mening helt visst skulle vara i beskattningshänseende
påkallad och numera troligen icke möta något hinder, ansåg likväl kommittén,
att hvad som kallats »de berättigade skälen till klagomål från
ägarna till tiondeskyldig jord» icke syftade på någon farhåga från tiondegifvarnas
sida för nu utgående afgifters förhöjning, utan fast mer på en
tiondegifvarnas önskan att få samma afgifter i möjligaste mån nedsatta.

Kommittén tillbakavisade äfven den tanken, att det åsyftade målet skulle
helt vinnas allenast genom en revision af nu gällande mycket bristfälliga
bestämmelser om afgifter af annan fastighet än jordbruksfastighet och af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

inkomst. Därigenom kunde, yttrade kommittén, visserligen det betydande
antal fyrkar, som för närvarande gå fria från afgifter till prästerskapet,
blifva beskattade, och således ett afsevärdt tillskott till prästerskapets aflöning
vinnas; därigenom kunde också bidraget från vissa beskattningsföremål
blifva icke obetydligt större. Men kommittén framhöll tillika,
hurusom för ägarna af tiondeskyldig jord därmed vore föga vunnet, såvida
den för nu gällande löneregleringar uppställda grundsatsen fortfarande
skulle tillämpas, nämligen att tionden, såsom en afgift för sig, bestämmes efter
egna grunder och utan jämförelse med eller inverkan af andra afgifters belopp.

Kommittén ansåg därför, att en för samtliga skattskyldiga gemensam
och lika grund för utgörande af bidragen till prästerskapets aflöning borde
bestämmas. Af hänsyn till de församlingsmedlemmar, livilka hittills varit
jämförelsevis litet betungade af direkt skatt till prästerskapet, ansåg kommittén
tillika det vara ett hufvudvillkor för skattejämkningens lyckliga
genomförande, att för bidragsskyldigheten fastställdes en viss gräns och att
denna gräns icke sattes för hög.

Uppenbart är, att om den tiondeskyldiga jordens afgifter till prästerskapet,
hvilka för ecklesiastikåret 1896—97 i medeltal uppgingo för landsbygden
till 27.29 öre per fyrk och för städerna till 16.72 öre per fyrk, skola
i väsentlig mån nedbringas, kan — med hänsyn därtill att i många af
landsbygdens församlingar jordbruksfastigheten utgör det ojämförligen viktigaste
skatteobj ektet — en dylik reglering icke försiggå, utan att för
lindringens åvägabringande tages i anspråk ett mycket betydande bidrag
från annat håll. Kiksdagen har ock i skrifvelsen af den 5 maj 1897
antydt, att det borde tillses, huruvida icke någon lindring må kunna beredas
vissa församlingar genom bidrag från tillgängliga fonder eller annorledes,
så att församlingarna ej öfver höfvan betungas, men vederbörande
prästerskap likväl erhåller sin anständiga bärgning, hvarvid särskildt framhållits
prästerskapets löneregleringsfond, från hvilken enligt Riksdagens
förmenande möjligen mera än hittills årligen kunde disponeras till förmån
för sådana församlingar, som äfven efter införandet af förändradt utskyldssystem
blefve för svaga att bereda sin präst anständig bärgning.

Med afseende å frågan, om prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika
boställenas skogsfond eller andra liknande fonder må — under
förutsättning att de för prästerskapets aflöning nu påräkneliga församlingsafgifterna
varda genom en skattenedsättning minskade — kunna tillgripas
för att utfylla, hvad i följd däraf kommer att på många håll brista i aflöningsmedel,
erinrade kommittén, att de inkomster, som tillflyta eckle -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 31

siastika fonder, hufvudsakligen bestå dels af arrendemedel för indragna
stom-, annex- och mensalhemman, dels af skogsförsäljningsmedel från prästerskapets
bostadsboställen, dels af intressemedel äfvensom af kapitalvinster
å utlottade obligationer. Nämnda inkomster utgöra, alldeles på samma
sätt som tertialtionden och öfriga prästrättigheter, en prästerskapet tillförsäkrad
lönetillgång och äro oundgängligen nödiga till täckande af prästerskapets
aflöningsbehof. Ehuru för närvarande tionden utgår oförminskad,
förslå de ej ens för detta behof. Då hvarken inom Kyrkomötet eller inom
Riksdagen torde finnas benägenhet för en så väsentlig förändring af hittills
gällande grunder i fråga om användningen af berörda medel, att afkastningen
af prästboställen och andra ecklesiastika egendomar skulle få från
den ena församlingen öfverflyttas i ändamål att nedsätta den andra församlingens
tiondeafgifter, ansåg sig kommittén böra taga för gifvet, att hvad
i Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1897 yttrats om en utsträcktare användning
af medel ur prästerskapets löneregleringsfond kunde afse endast sådana
förhållanden, som redan för närvarande berättigade till bidrag från denna
fond i syfte att lindra de svaga församlingarnas bördor, men att däremot
de väsentligen nya förhållanden, som skulle uppstå genom tiondens nedsättning,
måste tänkas påkalla bidrag från helt annat håll.

Om prästtionden skall aflyftas från den tiondeskyldiga jorden, ansåg
kommittén, att en sådan åtgärd icke kunde på ett i någon mån tillfredsställande
sätt utföras, utan att denna börda blefve fördelad på de skattskyldiga
i hela riket efter samma grunder, som gälla för beskattning i allmänhet.
Enligt de grundsatser, som numera vunnit häfd i den svenska skattelagstiftningen,
fann kommittén icke heller någon väsentlig invändning
kunna anföras mot en sådan åtgärd. Prästerskapets tionde, hvilken med
hänsyn till ålder är fullt likställd med kronotionden, och som med de på
1862 års förordning grundade löneregleringarnas fastställande förvandlats
till en för femtio år fixerad afgift i naturapersedlar och penningar, har
nämligen enligt kommitténs mening i själfva verket så stor likhet med
kronotionden och grundräntan, att det icke kunde anses orimligt, att äfven
denna kyrkliga grundskatt småningom blefve på liknande sätt utjämnad.
Men för en sådan utjämning kräfdes enligt kommitténs mening, att staten
ingrepe för att genom sin beskattningsmakt åvägabringa tiondeafgifternas
ersättande genom deras fördelning å samtliga skattskyldiga.

Skatteutjamningen ansåg kommittén lättast kunna åvägabringas på
sådant sätt, att de af jordbruksfastighet till prästerskapet utgående tiondeafgifterna
omsattes till en bestämd summa i penningar och därefter från

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

någon viss tidpunkt indroges till statsverket, samt att de sålunda till statsverket
indragna tiondeafgifterna småningom minskades eller afskrefves, till
dess de slutligen upphörde att af de skattskyldiga utgöras. Å andra sidan
skulle kyrkans intresse tillgodoses därigenom att, i samband med indragningen,
af statsmedel till kyrkan årligen lämnades ersättning, fullt motsvarande
den indragna tiondens belopp.

Utöfver ersättningen för den gamla prästtionden, hvilken ecklesiastikåret
1896—97 både ett värde af 3,699,450 kronor, ansåg kommittén, att
af statsverket borde lämnas godtgörelse jämväl för de afgifter, som blifvit
bestämda att utgå af bergverk, kvarnar, fabriker samt andra inrättningar
och som för omförmälda år uppgingo till 198,504 kronor. Dessa senare
afgifter, hvilande å annan fastighet än jordbruksfastighet, kunde, såsom
kommittén anmärkte, i det hela anses utgöra en tionde å industriens afkastning
och sålunda motsvara tionden å jordbruksnäringen.

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde och
andra afgifter af såväl jordbruksfastighet som annan fastighet böra alltså
efter kommitténs åsikt indragas till statsverket, för att sedermera afskrifvas,
mot det att kyrkan erhåller en i penningar bestämd ersättning för
hvad af nämnda beskattningsföremål utgått till prästerskapets aflöning.

Dessutom ansåg kommittén, att i- stället för samtliga uti den äldre
lagstiftningen grundade extraordinarie afgifter af församlingarnas medlemmar
bör, i den mån sådant till lönernas bestridande inom hvarje pastorat
blir erforderligt, utgöras af alla beskattningsföremål en i förhållande till
deras skattekraft lika, måttlig afgift. Gränsen för denna skattskyldighet
ville kommittén bestämma så, att ej inom något pastorat må till aflöning
af prästerskapet därstädes, mot församlingsmedlemmarnas bestridande,
utdebiteras afgifter till sammanlagdt högre belopp, än som erhålles under
det antagandet, att för hvarje person af pastoratets hela folkmängd utginge
20 öre, och därutöfver för hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet
5 öre ''eller, där fyrktalssättning icke äger rum, för hvarje krona af de
skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning 50 öre. Sedan denna gräns
blifvit uppnådd, skulle hvad därutöfver kan vara af behofvet påkalladt föi
att uppbringa prästerskapets inom pastoratet aflöning till erforderligt belopp
på annat sätt beredas.

Tionde och afkastning af jordagods äro prästerskapets förnämsta inkomstkällor.
Med hänsyn till arten af dessa inkomstkällor har det, särskilt
i äldre tider, icke kunnat undvikas, att inkomsterna blifvit större i
församlingar belägna i en fruktbar slättbygd än i en mager skogstrakt,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

oaktadt de förra församlingarna i vidd, mången gång i folkmängd och
oftast i besvärlighet, åtminstone såvidt endast naturliga förhållanden afses,
varit de senare underlägsna. Jämte det orättvisa i denna anordning, enligt
hvilken tjänstgöringens besvärlighet i och för sig merendels icke öfvat
något inflytande på aflöningens storlek, anmärkte kommittén såsom en med
systemet förenad obillighet, att öfver hufvud alltför stor olikhet i prästerskapets
aflöningsförhållanden varit rådande. Yid åtskilliga beställningar
■— kyrkoherdebefattningar såväl som komministraturer — hafva nämligen
inkomsterna varit väsentligen mindre, än som bort påkallas af nödig hänsyn
till prästens ställning och vikten af en någorlunda sorgfri utkomst,
under det att åter andra prästerliga tjänster varit så rikligt aflönade, att
inkomsterna öfverstigit hvad som kan anses lämpligt och passande vid
jämförelse med de löneförmåner, som förunnats en del ämbeten utom kyrkan,
hvilka i minst lika hög grad, som de prästerliga, af sina innehafvare
kräfva samvetsgrannhet, nit och duglighet.

Då emellertid enligt 1862 års förordning tionde och andra afgifter
skola bibehållas inom hvarje församling såsom aflöningsmedel för församlingens
eget prästerskap, måste, såsom kommittén framhöll, utjämningen af olikheterna
i prästerskapets löner blifva väsentligen begränsad. De gemensamma
lönetillgångarna inskränka sig nämligen till inkomster, som grundade sig på
statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på
arrenden för de af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och
lägenheter, som icke voro bostadsboställen. Förmedelst dessa lönetillgångar
äfvensom andra, hvilka sedermera tillkommit, nämligen skogsmedlen, har
väl, såsom kommittén påpekade, det svagast aflönade prästerskapets ekonomiska
ställning blifvit upphjälpt, ehuru mycket ännu återstår att därutinnan
uträtta. Men de jämväl mycket öfverklagade ojämnheterna i aflöningsförhållandena
för tjänster, som i det hela äro med hvarandra likställda, hafva
däremot endast i ringa mån blifvit afhulpna. Detta kan, yttrade kommittén,
heller icke gärna hafva skett, då ju några allmänna grunder med afseende
å lönernas beräkning ej blifvit uppställda för att tillämpas vid de löneregleringar,
som uppgjordes i enlighet med nyssnämnda förordning, och tillräckliga
gemensamma medel ej heller stodo till förfogande för att till
erforderlig höjd uppbringa lönerna för prästerskapet i församlingar, hvilka
ej mäktade att med egna tillgångar bereda den lön, som skäligen kunde
fordras.

Att afgifter, som af ett pastorat utgöras till dess prästerskap, skulle
användas till aflöning för prästerskapet inom ett annat pastorat, ansåg
Bih. till RiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 A/d. 63 Häft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

kommittén ej kunna ifrågasättas, då ju en dylik anordning skulle alltför
skarpt bryta med de förhållanden i afseende å prästerskapets aflöning,
som historiskt utvecklat sig från tiden närmast efter kristendomens införande
här i landet, samt dessutom innebära en obillighet och en orättvisa
mot de församlingar, på hvilkas bekostnad andra församlingars prästerskap
skulle gynnas. Icke heller ville kommittén tillråda, att prästerskapet skulle
göras till tjänstemän, som aflönas af staten, om ock en eller annan fördel
vunnes därigenom.

Om således å ena sidan skall uppehållas den gamla kyrkliga grundsatsen,
att hvarje församling bör — när icke obilliga anspråk därigenom
ställas på densamma — aflöna sitt prästerskap, samt å andra sidan afhjälpas
det nu rådande missförhållandet med otillräcklig aflöning för ett
flertal präster och med ojämn aflöning för prästerskapet i dess helhet, bör
det efter kommitténs mening så ordnas, att kyrkan till sitt förfogande
erhåller medel, som möjliggöra reglering efter rationella grunder af prästerskapets
löner. Kommittén påvisade, att dylika medel också erbjuda sig i
den tiondeersättning, som, enligt hvad i det föregående blifvit utveckladt,
skulle af statsverket utgöras. I afseende härå tilläde kommittén, att
om man såsom en förutsättning redan för skattejämkningens genomförande
ansett sig böra uppställa den fordran, att tionden skall indragas och afskrifvas,
mot det att kyrkan undfår ersättning af statsmedel, framträder
med ännu större styrka krafvet på en dylik uppgörelse, när det visar sig,
att därigenom öppnas utsikten till lösning jämväl af frågan om förbättrande
och utjämning af prästerskapets löner äfvensom af andra för kyrkan
viktiga spörsmål af ekonomisk innebörd.

Mot det nuvarande aflöningssättet anmärkte kommittén — utom det
att lönerna är o otillräckliga och ojämna — äfven att lönerna sakna
nödig fasthet, och erinrade i afseende härå om markegångsprisens växling
och vissa församlingsafgifters utgörande i förhållande till inkomst eller
fastighets taxeringsvärde, förhållanden som medfört, att värdet af löneförmånerna
undergått betydande förändringar under de år, för hvilka
lönerna blifvit bestämda. För undanröjande af berörda missförhållanden
ansåg kommittén, att kortare löneregleringsperioder böra införas samt lönerna
fastställas till vissa belopp i penningar. Likaså bör enligt kommitténs
åsikt tillses, att för lönebeloppen varder angifven en gräns nedåt samt
— för det fall att löner enligt de fastställda beräkningsgrunderna skulle
stiga till oskäligt höga belopp — jämväl en gräns uppåt, som ej må
öfver skridas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Äfven nuvarande sätt för aflöning af det extraordinarie prästerskapet
syntes kommittén mindre tillfredsställande.

Då § 1 i förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862 stadgar, att lönerna för det ordinarie prästerskapet
skola så beräknas, att det extraordinarie kan af det ordinarie aflönas,
bar detta stadgande medfört, att när lönetillgångarna på sina ställen
knappast räckt till för att bereda anständig bärgning ens åt det ordinarie
prästerskapet, än mindre åt det extraordinarie, såväl adjunktstagare som
adjunkt kommit i en mycket brydsam belägenhet. Kommittén anmärkte
tillika, att om ock lönetillgångarna äro fullt tillräckliga, det likväl ej synes
principiellt riktigt att i den ordinarie prästens lön liksom reservera medel
för afl ön i ngen åt en annan, ty dessa medel komma måhända under längre
tider ej till användning, för den händelse nämligen behof af eller tillgång
på adjunkt ej finnes.

Äf dessa skäl och då adjunktsinstitutionen måste betraktas såsom ett
nödvändigt led i den kyrkliga organisationen, ansåg kommittén, att aflöningen
för de adjunkter, som äro endast tillfälliga tjänstebiträden, lämpligen
kan så ordnas, att den ordinarie prästen på egen bekostnad tillhandahåller
sådan adjunkt bostad och vivre, men det kontanta arfvodet
utbetalas af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar. En dylik anordning
skulle enligt kommitténs åsikt medföra dels större enkelhet och reda än
det nuvarande aflöningssättet med sina många olika arfvodesstater, dels
ock den fördelen, att något kontant arfvode till adjunkt ej behöfde beräknas
i den ordinarie prästens lön och således kunde besparas, då adjunkt
ej vore anställd, hvarförutom det extraordinarie prästerskapets ställning
helt visst skulle blifva i många afseenden angenämare och fördelaktigare,
isynnerhet om de nu ofta alltför låga arfvodena skäligen förhöjdes.

Prästerskapets pensionering i större eller mindre omfattning ansåg
kommittén vara ett önskemål icke blott för prästerskapet utan äfven för
församlingarna. Då nämligen, yttrade kommittén, kyrkan för uppnående af
sitt höga mål är i behof af kraftiga organ, kan det för prästen icke vara
tillfredsställande vare sig att kvarstå i tjänsten, sedan ålder och sjuklighet
betagit honom förmågan att vederbörligen sköta densamma, eller att, om
han i annans hand öfverlämnat göromålen, nödgas för sin försörjning, måhända
under en längre tid, uppbära drygaste delen af den med tjänsten
förenade lönen. Så länge pension för ordinarie präster saknas, äro äfven
utsikterna till befordran för de extraordinarie mindre, under det att be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

hofvet af dessa senares tjänsteverksamhet ökas. Församlingarna åter, som
under alla förhållanden hafva att fullgöra skattskyldigheten till prästerskapet,
måste, när de ordinarie prästerna äro oförmögna att sköta sina
tjänster, åtnöjas med att omsorgen om själavården och skolväsendet öfver
lämnas åt vikarier, som ofta ombytas och icke alltid äga nödig erfarenhet.
Häraf alstras missnöje, liksom enligt kommitténs mening intresset inom
församlingarna för kyrkan och dess institutioner otvifvelaktigt blir lidande
af en'' sakernas ordning, enligt hvilken de kyrkliga lönetillgångarna, som
tillkommit för att uppehålla församlingslifvet, synas förvandlade till understödsmedel
åt otjänstbara åldringar och sjuklingar.

Men om man också, fortsatte kommittén, varit tämligen ense angående
nyttan och nödvändigheten af åtgärders vidtagande för prästerskapets pensionering,
hafva, såsom mångåriga förhandlingar vid Kiksdag och Kyrkomöte
utvisa, tankarna varit desto mera delade i fråga om arten och omfattningen
af själfva pensioneringen samt om sättet att tillvägabringa därför erforderliga
medel.

Beträffande den förra frågan biträdde emellertid kommittén hvad
Kyrkomötet i sin underdåniga skrifvelse den 6 oktober 1888 yttrat därom,
att en allmän pensionsinrättning väl vore tilltalande, men att de svårigheter,
som reste sig mot förverkligandet af denna tanke, vore så stora,
att det måste anses tvifvelaktigt, om något förverkligande för närvarande
stode att vinna. Frågan om prästerskapets pensionering skulle helt visst
bringas närmare sin lösning, om man icke ovillkorligen fasthölle vid tanken
på bildandet af en allmän pensionsinrättning, utan i stället satte målet för
sina sträfvanden något lägre. I jämförelse med det nuvarande tillståndet måste
det nämligen anses som en stor fördel, om tillfälle kunde beredas åtminstone
ett mindre antal åldriga och ej tjänstbara präster att draga sig tillbaka
från sina tjänster med rätt till skälig pension, hvilken anordning desto
hellre syntes kunna förordas, som det i många fall icke torde vara behöfligt
eller ens lämpligt, att präster, hvilka uppnått den för tjänstemän i
allmänhet stadgade pensionsåldern, nedlade sina befattningar. Den svenska
kyrkan hade städse haft i sin tjänst många präster, som ännu vid långt
framskriden ålder på ett fullt tillfredsställande sätt verkat i sitt kall.
Därför borde inrättas ett visst antal pensioner för ålderstigna, mindre
tjänstbara prästmän, hvilka pensioner lämpligen kunde benämnas emeritilöner.

I fråga om det sätt, hvarpå medel för det afsedda ändamålet skulle
anskaffas, har man trott sig kunna därvid påräkna statens hjälp dels med.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

hänsyn till pensioneringens stora betydelse för kyrkan, dels ock af den
anledning att staten på mångahanda sätt tager prästernas tjänst i anspråk
för uppgifter, som ligga utom deras egentliga verksamhetsområde. Församlingarna,
som ju hafva intresse af att få orkeslösa och sjukliga präster
ersatta med yngre och kraftigare, hafva äfven ansetts höra medverka för
åstadkommande af pensioneringen. Att prästerna själfva skola bidraga
därtill, har af Riksdagen uttryckligen framhållits i 1897 års skrifvelse.

Kommittén gjorde härutinnan det uttalandet, att samtliga antydda utvägar
rimligtvis höra, därest inga andra kunna beredas, för det ifrågasatta
syftet anlitas. Emellertid framhöll kommittén, att om prästerskapets
tionde afskrifves och ersättning därför lämnas, i tiondeersättningen och
andra kyrkans gemensamma aflöningstillgångar skulle tillskapas en inkomstkälla,
tillräcklig att bestrida omkostnaderna jämväl för en pensionering i
mindre omfattning. Denna utväg förordades också af kommittén, som tillika
ansåg, att det bör öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma antalet
emeritilöner, dock att icke något år mera än ett visst belopp skulle få för
ändamålet användas.

Sin allmänna ståndpunkt till de viktigaste af de frågor, kommittén
behandlat i sitt fjärde betänkande, angaf kommittén genom att för dessa
frågors lösning uppställa följande hufvudgrunder:

1. Prästerskapet tillkommande tionde och andra afgifter af fast egendom
indragas till statsverket och afskrifvas, mot ersättning, som tillföres
prästerskapets gemensamma aflöningstillgångar.

2. Inom vissa minimi- och maximigränser samt med ledning af allmänna
grunder för lönernas lämpande efter tjänstens vikt och beskaffenhet
eller efter särskilda förhållanden fastställas för en tidrymd af tjugu år
prästerskapets löner i penningar till sådan storlek, att hvarje präst erhåller
anständig bärgning.

3. För aflöning af prästerskapet skola församlingsafgifter utgöras,
dock sammanlagdt icke till högre belopp, än som motsvarar 20 öre för
hvarje person af pastoratets hela folkmängd, och därutöfver 5 öre för
hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet eller, där fyrktalssättning
icke äger rum, 50 öre för hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet
påförd bevillning.

4. Yarder den för pastoratets prästerskap enligt föreskrifna grunder
beräknade aflöning icke betäckt af församlingsafgifterna eller eljest tillgängliga
medel, fylles bristen genom tillskott från kyrkans gemensamma
aflöningstillgångar.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

5. Ett visst belopp må årligen af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar
användas för att bereda eremitilöner åt präster.

Om skattskyldigheten och aflöningsförhållandena ordnades i enlighet
med angifna grunder, ansåg kommittén, att bland andra följande fördelar
skulle vara att vinna.

Krafvet på utjämning af skyldigheten att bidraga till prästerskapets
aflöning skulle tillgodoses på ett sätt, som medförde, att den å jordbruksfastighet
hvilande bördan blefve i möjligaste mån lika för all sådan fastighet,
samt att den nya bördan för andra beskattningsföremål begränsades
till rimligt mått.

De afgifter, som komme att utgå inom hvarje församling, blefve fortfarande
använda till aflöning för dess eget prästerskap, under det att å
ena sidan i följd af den stegrade skattekraften hos industriens växande
fyrkar de kyrkliga krafven kunde inom nu försummade landsdelar allt
bättre tillgodoses, samt å andra sidan ersättningen för den indragna och
afskrifna tionden — hvilken ersättning ej har karaktär af församlingsafgifter,
då den ju betalas af statsverket, icke af någon särskild församlings
medlemmar —• kunde lämna tillgång till understöd åt sådana ekonomiskt
svaga församlingar, som icke, utan att öfver höfvan betungas,
förmå bereda sitt prästerskap anständig bärgning.

Kyrkan finge i själfva verket behålla tionden såsom lönetillgång, men
vunne fördelen af en fri dispositionsrätt öfver nämnda tillgång samt därigenom
äfven utsikt att på ett effektivt sätt, efter billighet och rättvisa,
reglera lönerna inom prästerskapets olika grader och mellan olika församlingar,
hvarförutom anstalter för pensionering af en del ålderstigna, mindre
tjänstbara präster kunde vidtagas.

De grundtankar, kommittén i punkterna 1—5 här ofvan uttalat, hafva,
såsom jag förut antydt, i hufvudsak tjänat till ledning jämväl vid utarbetandet
af de nu framlagda förslagen. I fråga om sättet för genomförandet
af dessa grundtankar skilja sig emellertid de nya förslagen i flera viktiga
delar från de förslag, som af Kungl. Maj:t förut förelagts Kiksdagen.

I sådant hänseende torde böra framhållas:

a) att de allmänna grunderna för lönernas beräkning ansetts böra intagas
i själfva löneregleringslagen;

b) att ordinarie präst — utom fri bostad, hvilken i regeln skall beredas
genom upplåtande till honom af prästgård bestående af tomt med
bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård —

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 85.

skall bekomma kontant lön, som till hela beloppet gäldas af pastoratet och
kvartalsvis utbetalas af vederbörande kyrkoråd;

c) att de till prästerskapets aflöning inom ett pastorat befintliga tillgångar,
däribland äfven boställsarrenden, i regeln förvaltas af vederbörande
kyrkoråd och i mån af behof användas till lönernas gäldande;

d) att samtliga till prästerskapets aflöning anslagna jordbruksboställen
utarrenderas, .därvid nybyggnads- och underhållsskyldigheten af boställets
hus ålägges arrendatorn;

e) att till lönernas gäldande skola utgöras församlingsafgifter sålunda,
att, innan andra aflöningsmedel få användas, alltid skola utgå församlingsafgifter
intill ett belopp af tre öre för hvarje tiotal kronor af hela inkomstbeloppet
inom pastoratet, samt att, sedan därefter befintliga aflöningstillgångar
tagits i anspråk, ytterligare församlingsafgifter skola utgöras till
erforderligt belopp;

f) att, om för bestridande af lönerna församlingsafgifter utdebiterats
till sammanlagdt större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje
person af pastoratets hela folkmängd och dels sex öre för hvarje tiotal
kronor af pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall af kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det öfverskjutande beloppet; samt

g) att biträde af särskilda nämnder för löneregleringarnas uppgörande
icke vidare ansetts erforderligt.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de närmare bestämmelserna i
de särskilda lagförslagen.

Förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför.

Kommitténs förslag till lag om indragning till statsverket och af- Afskrifning
skrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför innehåller, skapetTtionde
att nämnda tionde äfvensom alla andra till prästerskapet utgående afgifter mot er8£ff''
af fast egendom skola, allteftersom gällande löneregleringar förfalla, in- dyrkan.
dragas till statsverket mot godtgörelse i penningar under titel »ersättning
för prästerskapets tionde», därvid tiondepersedlarnas värde skall upptagas
till ett belopp, motsvarande medeltalen af medelmarkegångsprisen under
åren 1864—-1913. Ersättning för de indragna afgifter na skall för hvarje

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

församling från och med det ecldesiastikår, indragningen där äger rum,
för all framtid utgå med den vid indragningen fastställda summan, och
skall denna för hvarje ecklesiastikår vid dess början inlevereras från statsverket
till kyrkofonden. De afgifter, som sålunda blifvit till statsverket
indragna, skola successivt afskrifvas.

Enligt detta förslag skulle alltså staten träda i tiondegifvarnas ställe
och hålla tiondetagarnas representant — kyrkan — skadeslös för de till
statsverket indragna afgifterna. Å andra sidan skulle kyrkan ställas helt
och hållet utom själfva afskrifningen och dennas fortgång bestämmas uteslutande
af statsfinansiella hänsyn. »Ett dylikt förfarande», yttrade kommittén
(s. 40), »innebär visserligen en omgång, då det enklaste tillvägagångssättet
uppenbarligen vore, att endast i den mån tionden frigjordes
från en församling, ersättning af statsmedel utginge till kyrkan. Utan
någon vinst vare sig för tiondegifvarna eller för statsverket skulle emellertid
kyrkans ställning därigenom blifva väsentligen ofördelaktigare, än
om till hennes förfogande genast ställdes ett mot värdet af tiondeafgifterna
svarande penningbelopp, med hvars tillhjälp prästerskapets löner inom de
olika församlingarna omedelbart kunde, utan afbidan på tiondeafskrifningens
slutliga genomförande, på ett effektivt sätt regleras. Denna förmån synes
knappast kunna beredas kyrkan, med mindre staten förmedlar uppgörelsen
mellan tiondetagare och tiondegifvare ...»

Att en omläggning af gällande grunder för deltagande i utskylderna
till prästerskapets aflöning är af förhållandena påkallad, torde väl numera
ganska allmänt erkännas.

Behofvet af en reform framgår redan af den omständigheten, att skattskyldigheten
för berörda ändamål ännu är i viktiga delar bestämd efter hufvudsakligen
samma principer som dem, på hvilka landskapslagarnas stadganden
i ämnet hvilade. Hvad under den katolska tiden hade såsom aflöning
anslagits det i församlingarna tjänstgörande prästerskapet blef nämligen, i
stort sedt, icke genom reformationen och den därmed förbundna kyrkliga
reduktionen fråntaget detta prästerskap, och de i landskapslagarnas kyrkobalkar
tillämpade grunder för fördelning af församlingarnas bidragsskyldighet
till samma prästerskap upptogos jämväl i den för hela riket gemensamma
lagstiftning angående »prästerskapets uppbörd af allmogen», som under 1600-talet kom till stånd och fick sitt förnämsta uttryck i nådiga förordningen
den 8 februari 1681. Denna åldriga lagstiftning, såvidt den var måttgifvande
för församlingarnas aflöningsplikt gentemot deras själasörjare, upphäfdes
icke genom nådiga förordningen angående allmänt ordnande af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prästerskapets inkomster den 11 juli 1862, ehuru i sättet för aflöningens
utgörande vidtogos väsentliga ändringar, hvilka i viss mån återverkade på
aflöningsbeloppen. Tionden liksom afgifterna för bergverk, kvarnar, fabriker
och andra inrättningar äfvensom påskpenningar, jura st obe, matskott
och offer med flera extraordinarie afgifter skulle enligt §§ 6 och 7 i sist
omförmälda förordning utbytas mot afgifter, bestämda för en tid af 50 år,
men vid de gamla afgifternas ombildande skulle bland annat lända till
efterrättelse »de för riket i allmänhet eller särskildt för vissa orter gällande
författningar och stadganden».

Några föreskrifter angående de nybildade afgifternas fördelning å
skaf teobjekten meddelades icke, utom beträffande de afgifter, som skulle
träda i stället för extraordinarie sådana. I fråga om dessa senare innehöll
nämligen 1862 års förordning bestämmelser, i syfte att dittills bestående
gradering och klassificering skulle såvidt möjligt bibehållas.

En följd af denna förordningens uraktlåtenhet att angifva för hela
landet gällande normer med afseende å aflöningsbidragens fördelning till
utgörande af löngifvarna är, att de mest olika grunder härutinnan tillämpats,
hvilket framgår vid en granskning af resolutionerna angående lönereglering
för prästerskapet i särskilda delar af riket.

Tiondeafgifterna fördelades sålunda å de tiondeskyldiga fastigheterna
än efter dessas taxeringsvärden vid en viss tidpunkt, än efter vissa inom
de olika landskapen gällande äldre skattefördelningsgrunder, såsom mantal,
tunnland, öresland, rök, soldatrote o. s. v. Men berörda afgifter fastställdes
understundom äfven till det belopp för hvarje fastighet, hvarmed de
dittills utgått.

Löneregleringsresolutionerna förete likaså en rik profkarta på olika
normer i fråga om fördelningen af de afgifter, som skulle drabba vare sig
annan fastighet än tiondeskyldig jord eller inkomst och personer.

Prästlöneregleringskommittén har i motsats härtill velat fastställa en
gemensam och lika grund för alla beskattningsföremåls deltagande i aflöningsbidragen
och åstadkomma allmän utjämning af skattskyldigheten
såtillvida, som församlingsafgifterna ej skulle få öfverskrida en viss, lågt
satt gräns. Därmed har kommittén afsett att tillgodose rättvisans och
billighetens äfvensom en modern skattepolitiks fordringar.

På det att emellertid icke genom församlingsafgifternas nedsättande
■—■ åtminstone såvidt fråga är om skattskyldigheten inom flertalet församlingar
— de kyrkliga lönemedlen skulle minskas, har kommittén å andra
sidan uppställt krafvet på ersättning af statsmedel för de afgifter af tiondeBih.
till Rihsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Haft. 6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

ursprung äfvensom några andra därmed likställda afgifter af fast egendom,
som ej längre komme att utgå.

Detta statsbidrag tillika med dels redan uppsamlade lönemedel af ecklesiastik
natur, dels öfriga sådana kyrkliga afiöningstillgångar, som kunna göras
gemensamma för kela prästerskapet, skulle enligt kommitténs förslag tillhopa
bilda en fond med uppgift att utgöra regulatorn vid löneregleringarna. Genom
anslag från denna fond blefve det sålunda möjligt att bereda prästerskapet i
äfven ekonomiskt svaga församlingar anständig bärgning, genom dylika anslag
kunde ock lönerna för tjänster, som anses i det hela likställda, bringas i
jämnhöjd med hvarandra. Lönerna skulle icke i något fall behöfva sättas
under en af nödiga och billiga hänsyn till prästens ställning och föregående
utbildning påkallad minimigräns, och de kunde i allmänhet, med ledning
af vissa grunder, lämpas efter tjänsternas vikt och beskaffenhet. En rationell
lönereglering skulle öfver hufvud kunna komma till stånd, ej — såsom
vid tillämpningen af bestämmelserna i 1862 års förordning — en lönereglering,
hvilken till sitt resultat väsentligen blefve beroende af allenast
de tillgångar, hvarje särskild församling hade att för ändamålet erbjuda
sin själasörjare.

Ur statsfinansiell synpunkt har tydligen förslaget om ersättning af allmänna
medel för tertialtionden och andra till prästerskapet utgående fastighetsafgifter,
hvilka skulle afskrifvas, en icke ringa betydelse. På statsverket
ställes nämligen anspråket att åtaga sig en utgift, som, beräknad
efter förhållandena ecklesiastikåret 1896—97, skulle, sedan afskrifningen
blifvit inom alla församlingar slutligen genomförd, för framtiden uppgå till
ett årligt belopp af 3,897,954 kronor. Det torde väl dock knappast kunna
betviflas, att budgeten skall, när tiden därför är inne, förmå utan större
svårighet bära äfven denna, om ock afsevärda, utgift.

Det förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af
prästerskapets tionde samt om ersättning därför, som nu framlägges, är
till innehållet lika med det af Kungl. Maj:t vid 1909 års Eiksdag framlagda,
endast med den skillnad att, i enlighet med hvad särskilda utskottet
n:o 1 vid nämnda Eiksdag föreslagit, i 5 § tillagts ett stadgande
därom, att hvad af tiondeafgifterna enligt de i samma paragraf stadgade
grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart
afskrifvas.

Utskottet yttrade härom, att en dylik förkortning af tiden för tiondeafgifternas
afskrifning skulle medföra en öfver hufvud taget föga afsevärd

Kungl. Maj-is Nåd. Proposition Nr 85.

kostnad, som särskildt för statsbudgeten icke kunde anses vara af någon
större betydelse, samt att därigenom den fördelen skulle vinnas, att de
fastighetsägare, som ännu vid denna aflägsna tidpunkt hade att svara för
dylika afgifter, ej under flera år fortfarande skulle nödgas erlägga en
skatt, hvars afskrifning årtionden förut beslutits och från hvilken befrielse
tidigare beredts flertalet öfriga fastighetsägare. Detta utskottets uttalande
anser jag riktigt.

Beträffande innebörden af öfriga detaljbestämmelser i lagen tillåter
jag mig hänvisa till hvad därom förekommer i prästlöneregleringskommitténs
betänkande IY samt Kungl. Maj:ts proposition n:o 39 till 1909
års Biksdag, hvilken proposition såsom i många hänseenden upplysande
torde få biläggas detta protokoll.

De myndigheter, hvilkas yttranden infordrats öfver nu förevarande
förslag, hafva icke haft något att i hufvudsak däremot invända. Uttrycklig
förklaring därom, att förslaget lämnas utan anmärkning, har meddelats af domkapitlen
i Yästerås, Yäxjö, Kalmar, Karlstad, Härnösand, Luleå och Yisby,
Stockholms stads konsistorium samt kammarkollegium. Domkapitlet i Luleå
tillägger dock, att detta sker under förutsättning, att till kyrkofonden ingående
medel komma att i lag erkännas såsom svenska kyrkans tillhörighet.

Förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning.

Det har redan erinrats, hurusom prästlöneregleringskommittén bland ^(S/ör
hufvudgrunderna för sitt förslag till ordnande af prästerskapets aflönings- ordnande af
förhållanden och af skattskyldigheten till prästerskapet upptagit, att prästerskåpets
löner — inom vissa minimi- och maximigränser samt med ledning teskattningsaf
allmänna grunder för lönernas lämpande efter tjänstens vikt och be- för^laan~
skaffenhet eller efter särskilda förhållanden —- skulle för en tidrymd af
tjugu år fastställas i penningar till sådan storlek, att hvarje präst erhölle
anständig bärgning; att för aflöning af prästerskapet församlingsafgifter
skulle inom vissa gränser utgöras; samt att, därest den för pastoratets
prästerskap enligt föreskrifva grunder beräknade aflöning icke blefve af
församlingsafgifterna eller eljest tillgängliga medel betäckt, bristen skulle
fyllas genom tillskott från kyrkans gemensamma aflöningstillgångar. Därjämte
förutsattes, att fri bostad i en eller annan form skulle tillkomma
hvarje präst utöfver de förmåner af olika slag, som eljest kunde tillhöra
hans beställning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Kommittén förbisåg emellertid icke, ehuru det ej i nyssnämnda sam-manhang
uttalas, att hvarje omreglering af de prästerliga aflönings- och
beskattningsförhållandena tillika kräfde en ingående granskning och reglering
af den kyrkliga indelningen och organisationen. Sammanhanget
mellan dessa frågor hade för öfrigt redan betonats i [Riksdagens skrifvelse
af den 5 maj 1897, hvaruti hemställdes, bland annat, att Kungl. Maj:t
täcktes vid utredandet af de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande
vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande
lönekonventioner utlupit, taga särskild hänsyn därtill, huruvida icke vissa
komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas till pastorsbeställningar,
samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat måtte
kunna äga rum.

I sitt betänkande III har kommittén, beträffande detta ämne, uppställt
den allmänna grundsats, att den kyrkliga ämbetsverksamheten
borde vara så ordnad, att hvarje ämbete kunde gifva sin innehafvare
tillräcklig sysselsättning och tillräcklig lön, så mycket hellre som det
kyrkliga ämbetet svårligen läte med sig förena för detsamma främmande
sysselsättningar och vinstgifvande arbete. Församlingsvården borde ock
vara så anordnad, att gudstjänstens förrättande i öfverensstämmelse med
ortens sed samt rebgionsunder visning, skoluppsikt, enskild själavård,
kyrklig bokföring och kommunala ämbetsplikter kunde af prästerskapet
nöjaktigt fullgöras. I öfverensstämmelse härmed har kommittén uppgjort
ett fullständigt och detalj eradt förslag beträffande de ändringar i den kyrkliga
indelningen och organisationen, som af kommittén ansetts erforderliga.

Sålunda har det synts kommittén obestridligt, att komministerstjänsterna
böra såsom obehöfliga indragas i 69 pastorat, hvilka bestå af allenast en
församling med en kyrka. Flertalet af dessa till indragning föreslagna
kommisterstjänster förekommer i Uppsala (15) och Linköpings (24) stift.
De öfriga höra till Skara (3), Strängnäs (8), Yästerås (12), Yäxjö (6) och
Karlstads (1) stift. Men äfven i fråga om sådana pastorat, som bestå af
två församlingar och hvilkas sammanlagda folkmängd och areal ej äro
större, än att de väl kunna skötas af en präst, har kommittén ansett sig
höra. föreslå indragning af komministerstjänst, såvida afståndet mellan församlingarnas
kyrkor ej är större, än att en präst kan medhinna att
äfven under den mörkaste årstiden i båda kyrkorna upprätthålla söndaglig
gudstjänst.

I .de trakter af riket, där församlingslifvet sedan lång tid tillbaka
vant sig vid gudstjänstens alternering mellan två eller flera mer eller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

mindre närbelägna kyrkor, där således vanligen en kyrka af två hvar annan
söndag eller en kyrka af tre hvar tredje söndag är utan gudstjänst, är
det, efter kommitténs tanke, icke nödvändigt att behålla flera prästerliga
tjänster, än som högst erfordras för gudstjänstens förrättande i denna
häfdvunna ordning. Där sålunda i smärre pastorat med tre eller fyra kyrkor
förefinnes komministerstjänst, hvars innehafvare icke är erforderlig för annan
tjänstgöring än förrättande af en gudstjänst hvarje söndag, har sådan
tjänst föreslagits till indragning, allt under förutsättning, att prästerna
böra genom duplikation upprätthålla gudstjänsten i samma ordning mellan
kyrkorna som hittills varit stadgad. Under sådan förutsättning har föreslagits
indragning af tillhopa 158 komministerstjänster.

Med tillämpning af anförda principer har kommittén alltså föreslagit
indragning af sammanlagdt 227 komministraturer, hvilka kommittén betecknar
såsom för gudstjänst och församlingsvård mer eller mindre öfverflödiga
och i vissa fall rent af såsom skadliga utväxter på den kyrkliga
organisationen.

De oegentligheter, som vidlåda den kyrkliga organisationen, ansåg
kommittén dock icke kunna undanrödjas allenast genom indragning af
öfverflödiga komministerstjänster, enär isynnerhet i södra och mellersta
Sveriges landsbygd förefinnes ett mycket stort antal pastorat af så ringa
omfattning, att de svårligen kunna bereda ens sina kyrkoherdar tillräcklig
sysselsättning. Sådana pastoratsbildningar som Atlingbo med 220 invånare
och Hörsne med 383 i Yisby stift samt Häggeby med 452 invånare
i Uppsala stift kunna ju, yttrade kommittén, betraktas som ytterligheter.
Men kommittén framhöll såsom verkligt betecknande för den kyrkliga
organisationens svaghet i detta hänseende, att å rikets landsbygd ecklesiastikåret
1896-—97 funnos:

302 pastorat med folkmängd ej öfverstigande 1,500 inv.

191 » » » » » 1,200 *

117 » » » » » 1,000 »

29 » » » » » 600 »

I anseende till det motstånd, som från församlingarnas sida kan väntas
beträffande pastorats sammanslagning, förklarade sig kommittén hafva förfarit
med synnerlig varsamhet särskildt beträffande sådana förändringar och
nybildningar, som förutsätta indragning af kyrkoherdetjänsten och sammanförande
af hittills själfständiga pastorat. Af de pastorat, som kommittén
föreslagit till förening med andra pastorat, har flertalet endast 1,000 in -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

vånare eller därunder. De flesta äro belägna i Uppsala stift (11), Linköpings
stift (18), Yästerås stift (10), Lunds stift (15) och Yisby stift (11).

Ur synpunkten af kyrkans samfällda intresse yttrade kommittén härom
bland annat följande:

»Det är naturligtvis synnerligen svårt att angifva några bestämda mått
å den folkmängd och den areal, som böra beräknas för hvarje prästerlig
tjänst, enär härutinnan så mycket beror å skiftande ortsförhållanden. Men
liksom man torde kunna säga att, där arealen icke är större än en kvadratmil,
den prästerlige tjänstemannen i regel knappt har tillräcklig sysselsättning
med mindre folkmängd än omkring 2,000 invånare, så kan det å
andra sidan sägas, att där i en landsförsamling folkmängden öfverstiger
3,000 invånare, begynner behof inträda af den prästerliga tjänstebördans
fördelning vare sig genom anställande af biträdande prästman eller genom
pastoratsdelning. Om denna sats är riktig, så inses det lätt, att den nuvarande
kyrkliga indelningen i vårt land i detta hänseende kräfver ganska
betydande förändringar, och att det i landet norr om Dalälfven gifves godt
utrymme för de tillgängliga prästerliga krafter, som i landets mellersta
och södra delar ofta finna alltför otillräckliga verksamhetsområden.»

»Det kan icke heller bestridas, att den nuvarande anordningen innebär
en misshushållning med de för kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedel.
I det stora flertalet af de fall, där prästerlig tjänst af kommittén
föreslagits till indragning, visar det sig, att den öfverflödiga tjänsten icke
blott är för församlingen onödigt betungande, utan äfven för sin tillvaro
förutsätter större eller mindre tillskott af kronotionde, vederlagsspannmål,
hemmansarrenden och anslag från prästerskapets löneregleringsfond. Skola
dessa tjänsters innehafvare förses med en efter tidens fordringar afpassad
anständig lön, kräfvas i de flesta fall betydligt ökade bidrag från det
allmännas sida. Af de genom kommittén till indragning föreslagna komministraturer
och kyrkoherdebefattningar förekomma ock de flesta uti den
af kommittén upprättade tabell öfver det lägst aflönade prästerskapet, och
om de föreslagna indragningarna beslutas, skulle det af kommittén beräknade
behofvet af nya tillskott till största delen försvinna. Men det
måste anses oegentligt att till upprätthållande af tjänster, hvilka för församlingsvård
och gudstjänst äro mer eller mindre obehöfliga, fortfarande
använda sådana gemensamma aflöningsmedel, som äro afsedda att fylla
verkliga behof.»

»Oegentligheten af ett sådant förfarande framstår i så mycket bjärtare
ljus, när det tillbörligt iakttages, att i hundratals vidsträckta församlingar

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

de prästerliga krafterna icke på långt när räcka till för den allra nödtorftigaste
församlingsvård ock gudstjänst, ock de tillgängliga aflöningsinedlen
icke keller på långt när förslå för upprättande af nya kyrkliga
beställningar. Det är för afkjälpande af sådana missförhållanden som
kyrkans gemensamma tillgångar böra företrädesvis användas, ock det är
vid jämförelse med bekofven på dessa kåll som de på andra kåll umbärliga
tjänsternas obehöflighet framstår i sin rätta dager.»

Ehuru frågorna om den kyrkliga indelningen ock organisationen, såsom
ankommande på Kungl. Maj:ts beslutanderätt, uti de vid Riksdagarna
1908 ock 1909 framlagda förslagen till ordnande af prästerskapets aflöningsförbållanden
endast medelbart berördes, fingo dock de särskilda utskott,
dit dessa förslag för förberedande behandling hänvisades, tillfälle att
i vissa hänseenden uttala sig i ämnet. Sålunda ansåg sig särskilda utskottet
vid 1908 års Riksdag böra framhålla vikten af att, i sammanhang
med uppgörande af de blifvande löneregleringarna, allvarlig uppmärksamhet
ägnades åt de organisatoriska spörsmålen, i syfte att en rättvisare och
jämnare fördelning af kyrkans såväl andliga krafter som materiella tillgångar
måtte åstadkommas, samt att tjänster, kvilka icke kunde antagas
vara till gagn för det kyrkliga lifvet, indroges. Och särskilda utskottet
vid 1909 års Riksdag yttrade: »Med prästlöneregleringskommittén instämmer
utskottet till fullo däri, att betydande förändringar kräfvas i det sätt,
hvarpå det prästerliga arbetet i vårt land är fördeladt, samt att den nuvarande
anordningen härutinnan innebär en misshushållning med de för
kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedlen. Äfven finner utskottet
de af kommittén uppställda grundsatserna för reglering af den kyrkliga
indelningen och organisationen vara i det hela beaktansvärda. I hvilken
mån kommittén lyckats att i sina specialförslag med konsekvens och utan
alltför stort hänsynstagande till bestående ordning omsätta dessa grundsatser,
har dock utskottet ej haft tillfälle att göra till föremål för någon
ingående undersökning. Men det vill synas som om icke ens ett genomförande
af dessa kommitténs förslag skulle hafva till följd indragning af
alla sådana befattningar, som kunna anses »för gudstjänst och församlingsvård
mer eller mindre öfverflödiga». Emellertid finner utskottet det vara
af högsta vikt, att, i sammanhang med uppgörande af de blifvande löneregleringarna,
allvarlig uppmärksamhet ägnas åt de organisatoriska spörsmålen,
i syfte att en rättvisare och jämnare fördelning af kyrkans såväl
andliga krafter som materiella tillgångar må åstadkommas, samt att tjän -

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ster, hvilka icke kunna antagas vara oundgängligen nödiga för församlingsvården,
indragas.»

Jämväl de för granskning af de nu uppgjorda förslagen särskildt tillkallade
sakkunniga kafva i den af dem undertecknade promemorian yttrat
sig i enahanda riktning.

Riktigheten af dessa uttalanden synes mig obestridlig. Yäl lärer en
viss och icke ringa hänsyn böra tagas till bestående, kanske månghundraåriga
förhållanden och församlingarnas lättförstådda önskningar att bibehållas
vid det, som af ålder varit, men detta hänsynstagande får gifvetvis
icke drifvas för långt. Den kyrkliga organisationens förmåga att med användning
af befintliga tillgångar verka i afsedd riktning är naturligtvis
ett kyrkligt intresse af så dominerande beskaffenhet, att detsamma icke
genom obehörig eftergifvenhet i enskilda stycken får äfventyras. Jag anser
därför, att med fasthållande af denna synpunkt en effektiv och grundlig
omreglering af den kyrkliga indelningen och organisationen bör äga rum
i samband med fastställandet af de nya löneregleringarna för prästerskapet,
och det är under en sådan förutsättning de nu utarbetade förslagen till
ordnande af de prästerliga aflönings- och beskattningsförkållandena blifvit
uppgjorda.

be^äknin^och b) et af prästlöneregleringskommittén utarbetade förslaget till lag om

sättet för reglering af prästerskapets aflöning innehöll icke några närmare bestämdställand(
me^ser rörande grunderna för lönernas beräkning. Det yttrades endast
helt allmänt i 1 §, att hvarje tjänstgörande präst skulle erhålla, jämte fri
bostad, aflöning i öfrigt så beräknad, att honom därigenom bereddes en
efter tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten
eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att
särskild ersättning för honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar
komme att äga rum. Meningen var, att Kungl. Maj:t, i enlighet med
sålunda angifna grunder och med hänsyn till befintliga aflöningstillgångar,
skulle, efter domkapitlens hörande, i administrativ väg meddela de närmare
föreskrifter angående aflöningens beräkning, som blefve erforderliga;
och kommittén har också vid sitt betänkande IY fogat ett förslag till
»Föreskrifter angående beräkning af prästerskapets aflöning», hvaruti närmast
angifvas vissa särskilda grunder för beräkning af löner för kyrkoherdar
och komministrar, löneförmåner för adjunkter, prostarfvoden samt godtgörelse
åt vikarier.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

De af Kungl. Maj:t vid Kiksdagarna 1908 och 1909 framlagda
förslagen till lag om reglering af prästerskapets aflöning öfverensstämde i
nämnda hänseenden med kommitténs motsvarande förslag; dock tillädes i
1909 års förslag, för tillmötesgående af därom utaf särskilda utskottet vid
1908 års Riksdag gjord framställning, bestämmelser af innehåll, att lön ej
finge fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde och
2,500 kronor för komminister, ej heller arfvode för adjunkt till lägre belopp
än 1,000 kronor, äfvensom att det högsta belopp, hvartill lön kunde
fastställas, vore 10,000 kronor.

Den frihet, som sålunda förbehållits Kungl. Maj:t vid fastställandet
af grunderna för lönernas beräkning och utmätandet af lönebeloppen, väckte
i viss mån gensaga inom Riksdagen. Sålunda framställdes under debatten
i Andra kammaren vid 1909 års Riksdag af en talare det yrkande,
att Kungl. Maj:t vid framläggande för Riksdagen af nytt förslag till
reglering af prästerskapets aflöning — hvarom samme talare uti en vid
särskilda utskottets n:o 1 i ämnet afgifna utlåtande fogad reservation
gjort hemställan — ville gifva förslaget sådan affattning, att detsamma,
i olikhet med det då af Kungl. Maj:t framlagda, komine att upptaga
bestämmelser, hvilka, så noga som förhållandena tilläte, angåfve, hvilka
löneförmåner i regeln borde tillkomma prästerliga tjänstinnehafvare, så
att Kungl. Maj:ts bestämmanderätt öfver aflöningsbeloppen blefve begränsad
till hvad som vore strängt nödvändigt. Detta yrkande blef också
af Andra kammaren bifallet med 127 röster mot 92. Första kammaren
däremot godkände Kungl. Maj:ts förslag.

Andra kammarens uppfattning, att de allmänna grunderna för lönernas
beräkning böra intagas i löneregleringslagen synes mig icke sakna fog,
särskildt med hänsyn till det afsevärda belopp, statsverket hädanefter
skulle komma att årligen inbetala till kyrkofonden såsom godtgörelse för
de lönebidrag, hvilka hittills utgått i form af tionde och andra afgifter af
fast egendom. I det nu utarbetade förslaget till lag om reglering af prästerskapets
aflöning hafva därför utförliga bestämmelser intagits angående
grunderna för lönernas beräkning, Kungl. Maj:t dock förbehållet att i enlighet
med dessa grunder och inom öfriga i lagen angifna gränser slutligen
bestämma aflöningarnas belopp.

Domkapitlen i Yäxjö, Lund och Kalmar, hvilka motsatt sig införande
i löneregleringslagen af bestämmelserna angående grunderna för lönernas
beräkning, hafva därvid anmärkt, bland annat, att, om så skedde, lagens
giltighetstid därmed komme att inskränkas till löneregleringsperioden. AnBih.
till Bilcsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

märkningen är riktig så till vida, att om exempelvis efter förloppet af en
viss tidsperiod en allmän höjning af lönerna ansåges böra äga rum, därtill
gifvetvis skulle kräfvas en ändring i själfva lagen. Genomförandet af en
sådan ändring förutsätter dock icke, såsom dessa domkapitel synas befara,
ett återupptagande af hela frågan om ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden,
utan torde kunna ske lätt nog utan rubbning af lagens bestämmelser
i öfrigt.

Yid affattningen af bestämmelserna angående lönernas beräkning hafva
de af prästlöneregleringskommittén uti dess förslag till »Föreskrifter angående
beräkning af prästerskapets aflöning» uppställda grundsatser endast delvis
kunnat följas. Kommittén gjorde vid lönernas beräkning en principiell åtskillnad
emellan stad och land med ökning af löneförmånerna för präst i stad. Redan
särskilda utskottet vid 1908 års Riksdag yttrade emellertid härom, att utskottet
ansåge en sådan åtskillnad ej vara tillräckligt grundad. Pastoralvården i
stad vore nämligen icke alltid mera ansträngande, ej heller lefnadskostnaderna
där alltid högre än på landet. Många orter funnes på landsbygden,
där lifsförnödenheterna i följd af långa transporter ställde sig dyrare ä-n
i stad. Särskildt hade den å landsbygden bosatte prästen att för barnens
undervisning i allmänna läroverk vidkännas utgifter, från hvilka stadsprästen
ofta vore befriad. De af utskottet sålunda angifna synpunkter
måste erkännas vara befogade. Yidare är i fråga om kommitténs lönesystem
att anmärka, att de därur framgående lönebeloppen redan för den tid, då
kommittén afgaf sitt förslag, måste anses hafva varit väl knappt tillmätta.
Än mera visar sig detta vara förhållandet nu. Yisserligen har kommittén anvisat
den utväg, att Kungl. Maj.''t, då lönebelopp, som blifvit beräknadt med
tillämpning af de utaf kommittén angifna grunder, befunnes allt för ringa,
skulle äga att förhöja sådant lönebelopp i vissa fall med 1,000 kronor och i
andra fall med ända till 2,000 kronor. Men dels är denna utväg föreslagen
mindre med hänsyn till en allmän stegring af lefnadskostnaderna, sådan
som den, hvilken, efter det kommitténs förslag afgafs, inträffat i vårt land,
utan snarare, såsom i förslaget också uttryckligen sägs, med hänsyn till
särskilda lokala förhållanden, såsom synnerligen höga lefnadskostnader i
orten eller för prästerskapet eljest ökade utgifter eller med tjänstens skötande
förenad synnerlig besvärlighet, och dels skulle ett dylikt förfarande
för åstadkommande af en allmän förhöjning af prästerskapets löner föga
öfverensstämma med den här ofvan uttalade uppfattningen, att de allmänna
grunderna för lönernas beräkning böra vara i lag fastställda. Därtill
kommer, att det af kommittén uppställda lönesystemet i åtskilliga fall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

torde leda till ojämnheter vid utmätandet af lönebeloppen för i det
hela likartade tjänstebefattningar, beroende bland annat därpå, att kommittén
vid löneberäkningen fästat väl mycket afseende, utom vid åtskillnaden
mellan land och stad, jämväl vid den omständigheten, huruvida ett
pastorat bestod af en eller flera församlingar, därvid i sistnämnda händelse
högre lön beräknades, äfven om de särskilda församlingarnas invånareantal
var jämförelsevis ringa.

Det har af dessa skäl visat sig nödvändigt att utarbeta ett nytt lönesystem,
så afpassadt, att ur detsamma, utan allt för stort spelrum för
omständigheterna i de särskilda fallen, kunde framgå tillräckliga och rättvist
afvägda löner för samtliga prästerliga tjänstinnehafvare.

Därvid har tagits i öfvervägande, huruvida icke det nya lönesystemet
kunde byggas på samma grunder, som numera i allmänhet tillämpas vid
bestämmande af löner för statens ämbetsmän, med de kontanta lönebeloppens
fördelning i lön, tjänstgöringspenningar och ålder stillägg. Ett omedelbart
öfverflyttande af ett dylikt lönesystem till det kyrkliga området har
dock visat sig möta allt för stora svårigheter. Förhållandena inom olika
pastorat och i skilda delar af landet äro därtill allt för olikartade, och
icke ens en ganska långt gående omläggning af den kyrkliga indelningen
•och organisationen skulle härutinnan kunna medföra den likformighet, som
är en nödvändig förutsättning för tillämpningen af ett sådant system. Ej
heller föreligga här samma skäl för aflöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar,
som vid en del statstjänster, där tjänstgöringspenningarna
äro afsedda, bland annat, att utgöra den en gång för alla bestämda godtgörelsen
till vikarie. De prästerliga vikariatsarfvodena måste nämligen
med hänsyn till adjunktsinstitutionen bestämmas i viss mån annorlunda
än godtgörelsen för vikariat vid statens tjänstebefattningar.

Det nya lönesystem, som härmed framlägges, ansluter sig emellertid
-så nära, det varit möjligt, till öfriga moderna aflöningssystem. Till följd
af de skiftande förhållandena vid de prästerliga tjänstebefattningarna har
•dock åt Kungl. Maj:t måst förbehållas att för uppnående af full rättvisa,
efter pröfning i hvarje särskildt fall, inom vissa noggrant utstakade gränser
bestämma aflöningens slutliga belopp.

Särskildt i eu punkt företer emellertid det nya systemet en mera väsentlig
åtskillnad från öfriga nu brukliga lönesystem, i det att aflöningstillskott
i form af ålderstillägg icke lära kunna under närvarande förhållanden
ifrågakomma såsom en i systemet ingående, för alla löntagare afsedd anordning.
En allmän bestämmelse om ålderstillägg skulle nämligen föranleda

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85.

därtill, att ej sällan ett pastorat blefve betungadt med högre skattskyldighet
till förmån för en präst, ehuru denne ieke där, utan i annat pastorat, där
han förut varit anställd, förvärfvat rätt till ålderstillägget. Så länge prästerskapets
aflöning principiellt taget ännu är ett församlingarnas åliggande,
lärer principen om ålderstillägg såsom i lönesystemet ingående svårligen
kunna komma till någon vidsträcktare användning. Dock torde till äfventyr»
i en framtid, därest en förhöjning af lönerna då påkallas, kyrkofonden,
under förutsättning att dess tillgångar ej för andra ändamål för hårdt
anlitas, kunna bereda utväg till anordnande af dylika tillägg för samtliga
tj änstinnehafvar e.

I sammanhang med framläggandet af 1908 års förslag till ordnande
af de prästerliga aflöningsförhållandena yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
— jämte det förslag framställdes om höjande af de
utaf prästlöneregleringskommittén föreslagna minimilönerna för kyrkoherde
från 3,500 till 4,000 kronor och för komminister från 2,000 till 2,500 kronor
eller till samma belopp, som i det nu utarbetade förslaget upptagits -— att
därutöfver syntes vara af behofvet påkalladt, att för de lägst aflönade prästerna,
hvilka under minst 10 år innehaft och med godt vitsord bestridt ordinarie
befattning inom sin grad, ytterligare höjning vidtoges, så att efter förloppet
af denna tid inkomsterna för de olika befattningarnas innehafvare om
möjligt alltid skulle uppgå vid kyrkoherdebeställning till minst 4,500
kronor och vid komministratur till minst 3,000 kronor. Kostnaden härför
skulle bestridas ur kyrkofonden och upptogs i den vid den kungl. propositionen
fogade finansplanen till 325,448 kronor. Jämväl i nådiga propositionen
till 1909 års Riksdag framställdes enahanda förslag.

Ehuru, såsom nyss blifvit nämndt, ålderstillägg för kyrkoherdar och
komministrar vid utarbetande af det nya förslaget till lag om reglering af
prästerskapets aflöning icke kunnat i själfva lönesystemet medtagas, har
jag dock ansett hvad sålunda beträffande de lägst aflönade tjänstinnehafvarne
anförts vara så behjärtansvärdt, att förslag därom jämväl nu bör
framställas. De kyrkliga myndigheterna hafva ock med styrka framhållit
vikten af ett sådant stadgande.

Jag öfvergår nu till att yttra mig öfver lagförslagets särskilda paragrafer
i den mån deras innehåll synes mig påkalla särskild motivering.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

1 §.

De präster, som i lagförslaget afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar
och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af
Karlsborgs församling, dels oek kontraktsprostarne i riket. I likhet med
hvad redan förut varit föreslaget, skulle alltså hädanefter förekomma allenast
två slag af ordinarie präster, nämligen kyrkoherdar och komministrar.
Dessas extraordinarie medhjälpare komme fortfarande såsom hittills att
benämnas adjunkter. Endast för dessa tre grupper af församlingspräster
skulle i regeln aflöning enligt löneregleringslagen fastställas. När inom ett
pastorat finnes prästerlig tjänst, hvars innehafvare betecknas med annat
namn än något af de nu angifna, ankommer det enligt förslaget på
Kungl. Maj:t att vid blifvande lönereglering bestämma, huruvida tjänsten
skall såsom komministersbeställning bibehållas eller ock indragas.

Karlsborgs församling har på grund af nådigt bref den 3 oktober
1884 bildats dels af fästningen Karlsborg jämte vissa för fästningsanläggningen
inköpta hemman och jordområden i Mölltorps och Undenäs
socknar dels ock af ytterligare två områden i samma socknar. Från dessa
fastigheter utgår emellertid icke något bidrag till aflönande af garnisonspastorn
å Karlsborg, hvilken endast i denna sin egenskap åtnjuter aflöning,
utgående från statsverket.

I de förut framlagda förslagen var äfven Nya Yarfvets församling,
bildad af områden från Yästra Frölunda och Örgryte socknar, undantagen
från lagens tillämpning. Pastoral- och själavården inom denna församling
utöfvades intill den 1 maj 1907 af predikanten vid det därstädes före
nämnda tid förlagda centralfängelset. Sedan emellertid detta blifvit indraget,
har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 18 januari 1908 föreskrifvit,
bland annat, att domkapitlet i Göteborg ägde förordna vice pastor
att tills vidare intill den 1 maj 1911 uppehålla pastoral- och själavården
inom församlingen, samt att domkapitlet skulle hafva att i god tid före
sistnämnda dag till Kungl. Maj:t inkomma med vidare förslag beträffande
pastoral- och själavården därstädes. Då ett upprätthållande efter nämnda
tid af Nya Yarfvet såsom själfständig kyrklig enhet under vård af vice
pastor icke synes vara af omständigheterna påkalladt, helst församlingen
för närvarande räknar allenast 271 invånare, har något undantag för densamma
i det nya förslaget icke gjorts.

Med afseende å de prästerliga aflöningsförhållandena uppställer det
nya förslaget i hufvudsaklig anslutning till tidigare förslag såsom ledande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

grundsats, att hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla,
jämte fri hostad och skjuts eller viss skjutsersättning, lön i penningar
så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden
äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden
lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning för honom
på grund af tjänsten åliggande förrättningar må äga rum.

2 §•

I enlighet med de sakkunnigas hemställan i ofvan omförmälda prome
moria har för tydlighetens skull i förevarande paragraf intagits en erinran
därom, att vid löneregleringarnas uppgörande behörig hänsyn skall tagas
till förefintligt behof af den kyrkliga indelningens och organisationens omreglering.

Enligt kungl. förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862 skulle ordnandet af prästerskapets
aflöning inom hvarje stift förberedas länsvis af en nämnd, som vid uppgörandet
af förslag till lönereglering hade att förfara på visst i förordningen
angifvet sätt, hvarefter ärendet anmäldes till Ivungl. Maj:ts
pröfning.

Dessa nämnder hade ett synnerligen viktigt och grannlaga uppdrag.
Såsom ett slags samvetsnämnder skulle de handlägga frågor, hvilka nära
berörde löntagarnas ekonomiska välfärd och jämväl för löngifvarna voro
af desto större vikt, som en af de mera kännbara beskattningarna skulle
bestämmas för en tid af femtio år. Nämnderna hade sålunda å ena sidan
att bland annat föreslå lönebeloppen för det ordinarie prästerskapet, under
aktgifvande dels på tjänstegrad, ämbetsåligganden och lefnadskostnaderna
i orten, dels därpå att ett billigt förhållande måtte äga rum mellan pastorslönen
äfvensom komministers och öfriga ordinarie prästers aflöning. A
andra sidan skulle de noga uppskatta prästerskapets inkomster och verkställa
de till beloppet obestämda afgifternas utbytande mot bestämda afgifter
i persedlar och penningar, hvarvid hänsyn borde tagas till gällande
författningar, förut utgående afgifter inom församlingen samt de afgifter,
som af öfriga pastorat inom orten under likartade förhållanden utgingo.

Frågan om bibehållandet af dessa nämnder upptogs af prästlöneregleringskommittén
till granskning i dess betänkande IV. Kommittén yttrade
härom:

»I Assa delar skulle väl löneregleringsproblemet blifva icke oväsent -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85. 55

ligen förenkladt, därest, såsom kommittén föreslagit, till nämndernas ledning
förelädes vissa grunder för beräkning af prästerskapets inkomster, och
om församlingarnas bidragsskyldighet, utan hänsyn till den gamla beskattningens
former, fastställdes till en för alla beskattningsföremål, efter deras
skattekraft proportionerad, lika afgift. Men det förberedande arbete, som
tillförne utförts af nämnderna, skulle i allt fall icke kunna såsom öfverflödigt
undvaras, då ju äfven hädanefter förekomma flerahanda frågor af
vikt, vid hvilkas afgörande det måste vara af stort värde att äga tillgång
till yttranden af opartiska, med de lokala förhållandena förtrogna nämnder.
Det skulle nämligen — såsom jämväl förut varit fallet -— i hufvudsak
åligga nämnderna att, sedan prästerskapet uppgifvit de löneförmåner, som
utöfver församlingsafgifterna finnas att tillgå, väcka förslag om sådana anordningar
beträffande den kyrkliga indelningen och den prästerliga tjänstgöringen,
som kunna anses främja församlings vården; föreslå beloppet af
den aflöning, som bör tillkomma hvarje innehafvare af ordinarie prästerlig
beställning, därvid alla omständigheter, hvilka varit för nämnden bestämmande,
skola angifvas, och, för den händelse någon ändring i den kyrkliga
organisationen finnes af omständigheterna påkallad, framlägga de olika
löneregleringsförslag, som under olika förutsättningar böra tillämpas; beräkna
årliga medelvärdet af boställes afkastning — med undantag af fri
bostad och skogsfång till husbehof — äfvensom af de förmåner tjänstinnehafvaren
eljest äger åtnjuta; föreslå beloppet af församlingsafgifter; anmäla
behofvet af anslag från kyrkans gemensamma aflöningstillgångar samt afgifva
underdåniga utlåtanden i de frågor angående den kyrkliga indelningen
och organisationen, som varda af Kungl. Maj:t till nämnderna hänskjutna.
Kommittén anser därför, att äfven vid de blifvande löneregleringarnas
verkställande nämnder böra biträda genom att uppgöra förslag
till dylika regleringar för prästerskapet i de olika pastoraten.»

I de af Kungl. Maj:t vid Kiksdagarna 1908 och 1909 framlagda
förslagen voro nämnderna bibehållna. Sedan emellertid löneregleringsproblemet
i det nu utarbetade förslaget ytterligare i väsentlig mån förenklats,
torde den vidlyftiga och kostbara apparat, som innefattas i löneregleringarnas
förberedande genom dylika nämnder, kunna undvaras.

I det nya förslaget bry tes fullständigt med de gamla skatteformerna.
Något utbytande af äldre aflöningsbidrag mot bestämda afgifter, hvilkas
storlek skulle fastställas efter värdet af de på hvarje ort förut utgående
aflöningsbidragen, förekommer icke vidare. Beträffande den kyrkliga indelningen
och organisationen har af prästlöneregleringskommittén upprättats

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ett fullständigt och detaljeradt förslag, hvilket, om än i åtskilliga punkter
numera föråldradt, torde vara fullt tillräckligt såsom utgångspunkt för de
förändringar härutinnan, som kunna af Kungl. Maj:t eller de särskilda
församlingarna anses erforderliga. Rörande lönernas bestämmande föreslås
införande i löneregleringslagen af beräkningsgrunder, ur hvillca i de flesta
fall ett tillräckligt lönebelopp framgår. Där en löneförhöjning på grund
af särskilda omständigheter bör äga rum, torde kännedom om de omständigheter,
hvilka därvid höra komma i betraktande, kunna inhämtas utan
nämndernas förmedling. Någon uppskattning af boställenas afkastning och
af värdet utaf tjänstinnehafvaren eljest tillkommande förmåner i ändamål
att därefter afpassa beloppet af församlingsafgifter och bidrag från kyrkofonden
skola ej heller förekomma.

Men icke nog med att nämnderna sålunda synas öfverflödiga. Ett an
litande af sådana för uppgörande af löneregleringsförslagen skulle sannolikt,
såsom äfven erfarenheterna från de på grundvalen af 1862 års förordning
uppgjorda löneregleringarna visa, komma att medföra en betydande ojämnhet
såväl i fråga om ordnandet af den kyrkliga indelningen och organisationen
som i fråga om aflöningarnas bestämmande. I ett stift komme
till äfventyrs nämnderna att föreslå indragningar i betydande mängd
af tjänster, som ansåges öfverflödiga, i ett annat toges måhända mera
hänsyn till önskningarna, att så mycket som möjligt af den häfdvunna
organisationen måtte bibehållas, äfven om därigenom upprätthölles tjänstebefattningar,
som svårligen kunde gifva sina innehafvare full sysselsättning.
På en ort kunde uppfattningen af hvad som borde beviljas i
löneförhöjning med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, såsom synnerligen
höga lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet eljest ökade
utgifter eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet, vara
helt annan än den på en annan ort rådande uppfattningen, utan att en
sådan skiljaktighet betingas af omständigheterna i de särskilda fallen.

Men om alltså de ifrågavarande nämnderna nu synas mig böra bortfalla,
så är dock uppenbart, att löneregleringarnas fastställande måste föregås af
en omsorgsfull utredning, särskildt af de lokala förhållanden, som kunna
tänkas inverka på bestämmandet af lönebeloppen. Det har under ärendets
förberedande behandling utaf några af de särskildt tillkallade sakkunniga
framkastats såsom önskvärdt, om i lagförslaget kunde inrymmas några allmänna
grunder för omregleringen af den kyrkliga administrationen, angifvande
den ungefärliga folkmängd och areal, som borde beräknas för hvarje
prästerlig tjänst. Ehuru visserligen ett stadgande af dylikt innehåll i sär -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

skilda fall skulle kunna tänkas vara ägnadt att vid reglering af kyrkliga
organisation,sförlndlunden tillbakakålla allt för öfverdrifna anspråk från exempelvis
församlingarnas sida, torde dock öfvervägande skäl tala mot att låta
den tanke, som ligger under dessa sakkunnigas ifrågavarande uttalande,
stelna i ett lagbuds kantiga och ohandterliga form. Det må nämligen icke
förglömmas, att det här framlagda lagförslaget är afsedt att verka framåt
under tider, allt för aflägsna för att man nu skulle kunna med säkerhet
förutse de anspråk, som då kunna komma att ställas på den kyrkliga
organisationen. Därtill kommer, att förhållandena på de olika orterna
redan nu äro så mångskiftande, att det säkerligen icke låter sig göra att
utfinna bestämmelser, ägnade att tillfredsställa hvarje orts kyrkliga behof.
Jag har för min egen del tänkt mig, att inom vederbörande statsdepartement
— med ledning af lagens bestämmelser och den kännedom om de lokala
förhållandena, man där kan hafva eller förskaffa sig, samt med iakttagande
af de förändringar i den kyrkliga indelningen och organisationen, som af
prästlöneregleringskommittén föreslagits eller eljest kunna anses påkallade —
skola, i mån som nya löneregleringar böra äga rum, uppgöras fullständiga
organisations- och aflöningsförslag, uppställda för hvarje pastorat ungefär
så, som Tab. 1 i det i sammanhang med de nu uppgjorda förslagen till
ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden utarbetade, vid de sakkunnigas
betänkande den 14 december 1909 fogade tabellverk utvisar.
Dessa förslag skulle sedermera öfversändas för utlåtande till vederbörande
domkapitel, som skulle hafva att däröfver höra prästerskapet och församlingarna,
hvarvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att få utredt,
hvilka omständigheter eller önskemål af beskaffenhet att inverka på organisations-
och aflöningsfrågorna kunna å hvarje sär kild ort förefinnas. Efter
det frågorna sålunda och i öfrigt på vederbörligt sätt blifvit beredda,
skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att, särskildt beträffande hvarje
pastorat, meddela sitt beslut.

Skall därvid indragning af redan befintlig eller inrättande af ny prästerlig
tjänst äga rum, kan det ju inträffa, att tidpunkten för den nya organisationens
ikraftträdande icke kommer att sammanfalla med tiden för den
nya aflöningsstatens tillämpning, beroende på äldre tjänstinnehafvares rätt
att bibehållas vid innehafvande tjänstebefattning. Består förändringen endast
uti inrättande af en ny tjänst med bibehållande af den äldre organisationen
i öfrigt, kan gifvetvis förändringen genomföras samtidigt med att
den nya aflöningsstaten träder i tillämpning; men skall en tjänst indragas
eller ett pastorat delas, blir förhållandet annorlunda. Löner, fastställda
Bih. till BiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 8

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 85.

enligt de nya grunderna för aflöningarnas beräkning, kunna sålunda komma
att utgå, i vissa pastorat till tjänster, som helt och hållet öfverensstämma
med den nya organisationen, i andra pastorat en tid framåt till tjänster,
som helt och hållet kvarstå från den gamla organisationen till dess, efter
vederbörande tjänstinnehafvares afgång, den nya organisationen inträder,
samt i ännu andra pastorat tills vidare till tjänster, som delvis tillhöra den
nya och delvis den gamla organisationen. Om t. ex. ett pastorat, bestående
af två församlingar med kyrkoherde i moderförsamlingen och komminister
i annexförsamlingen, skall så omorganiseras, att komministersbefattningen
indrages och kyrkoherden blir ensam präst i bägge församlingarna, skola
de nya lönerna utgå, efter löneregleringens ikraftträdande, såväl till kyrkoherden
som till komministern, ända till dess, efter den senares afgång,
den nya organisationen kan genomföras, hvarefter lön utgår endast till kyrkoherden.

Med tanke härpå har i paragrafen intagits ett stadgande af innehåll,
att, därest tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande
af prästerlig tjänst är beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där
så erfordras, särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren
kvarstår vid sin beställning. I B § har tillika föreslagits, att i sådant
fall för tjänstinnehafvare, som, till följd af den äldre organisationens
bibehållande under någon tid framåt, beredes lindring i arbete, hvilket enligt
den nya organisationen skulle åligga honom ensam, eller eljest ej
erhåller full sysselsättning, lönen må kunna, där så skäligt pröfvas, minskas
med i paragrafen angifvet belopp.

3-6 §§.

Mot de i betänkandet den 14 december 1909 föreslagna grunderna
för bestämmande af lön åt ordinarie tjänstinnehafvare hafva såväl de sakkunniga,
hvilka undertecknat ofvan omförmälda promemoria, som äfven
en del af de i ärendet hörda myndigheterna framställt åtskilliga detaljanmärkningar.
Då vissa af dessa anmärkningar synas mig hafva fog för sig,
har jag låtit omarbeta hithörande bestämmelser, hufvudsakligen i syfte att
vinna större enkelhet och jämnare progression vid lönernas beräkning.

Det sålunda omarbetade förslaget, som i väsentliga delar ansluter
sig till det i promemorian framställda förslaget, innehåller, att lön för kyrkoherde
och komminister skall delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp (3 §).

Gnindbelopp skall utgöra för kyrkoherde 4,000 kronor och för kommi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

nister 2,500 kronor. Dessa belopp äro valda med hänsyn till den från
föregående förslag hämtade, af Riksdagens särskilda utskott godkända bestämmelsen
(i 5 §), att lön i regeln ej må fastställas till lägre belopp än

4.000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister.

Fyllnadsbelopp beräknas:
för kyrkoherde

efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal
personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje
öfver skjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,
där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,
icke medräknas;

10.000 kvadratkilometer; samt

efter kyrkoherden åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor
för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan
predikodag och med 200 kronor i öfriga fall;

för komminister

efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern
är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000;

efter pastoratets areal i land — med iakttagande att, där flera komministrar
finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning
mellan dem — med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer
till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande
fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000
kvadratkilometer; samt

efter komministern åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor
för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan
predikodag och med 200 kronor i öfriga fall.

Yid lönebeloppens fastställande skola enligt förslaget senast tillgängliga
officiella uppgifter angående folkmängd och areal följas.

Den väsentligaste skiljaktigheten uti den prästerliga arbetsbördan betingas
af folkmängden. Till denna måste därför i törsta rummet tagas
hänsyn vid utmätandet af fyllnadsbeloppet, hvilket just — i motsats mot
det för alla tjänstinnehafvare inom samma grad lika grundbeloppet
är ämnadt att möjliggöra ett jämnt och rättvist anpassande af lönen efter

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

arbetets större eller mindre besvärlighet. Dock har jag, i likhet med
hvad som i promemorian uttalats och af vissa utaf de hörda myndigheterna
förordats, ansett, att på folkmängd grundadt fyllnadsbelopp icke bör få
beräknas förr, än folkmängden öfver skridit ett tusental. Arbetet uti en
församling, som består af mindre än 1,000 personer, torde vara till fullo
godtgjordt med en lön, utom fri bostad m. m., af 4,000 kronor för kyrkoherde
och 2,500 kronor för komminister, där ej andra omständigheter, såsom
vidsträckt areal eller skyldighet att duplicera, tillkomma.

Yidare kan, i fråga om fyllnadsbeloppets beräkning efter folkmängd,
ifrågasättas, huruvida denna beräkning i de fall, då ett pastorat består af
två eller flera församlingar, bör ske efter pastoratets hela folkmängd eller
allenast efter folkmängden i den eller de församlingar, där den hufvudsakliga
tjänstgöringen fullgöres. De sakkunniga, hvilka undertecknat promemorian,
hafva föreslagit, att pastoratets hela folkmängd alltid skulle utgöra
grundval för fyllnadsbeloppets beräkning. Därigenom skulle dock, enligt
hvad sedermera verkställda uträkningar utvisa, i en mängd fall inträffa,
dels att lönerna blefve förhållandevis alltför höga i förhållande till
den verkliga arbetsbördan, och dels att fördelningen af lönerna de olika
tjänstinnehafvarne emellan ej blefve fullt rättvis. Särskildt i fråga om
komministrarna, kvilkas arbete ofta är begränsadt till viss eller vissa församlingar
inom ett pastorat, skulle detta blifva fallet, därest folkmängden
i den ena af dessa församlingar vore afsevärdt större än i den andra. Jag
har därför ansett, att vid beräkning af fyllnadsbelopp efter folkmängd
allenast den folkmängd, som är af mera omedelbar betydelse för uppskattningen
af arbetsbördan, bör tagas i betraktande. I fråga om kyrkoherde
verkställes alltså beräkningen, visserligen efter pastoratets folkmängd, men
med iakttagande att, där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn
sköter kyrkbokföringen i annexförsamling, folkmängden i sådan församling
icke medräknas.

I fråga om komminister sker beräkningen efter folkmängd »i den
eller de församlingar, för hvilka komministern är anställd». Yäl är o samtliga
ordinarie präster inom ett pastorat att anse såsom anställda i pastoratet,
men icke desto mindre kan viss tjänstebefattning stundom vara afsedd
mindre för pastoratet i dess helhet än för själavården inom någon
eller några särskilda af flera till ett pastorat hörande församlingar. I nu
gällande löneregleringsresolutioner förekomma ej sällan bestämmelser, som
hänföra sig till en sådan anordning. Så talas t. ex. i löneregleringsresolutionen
för Ekeby, Rinna och Blåviks pastorat af Linköpings stift om

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

»komministern i Ekeby församling», »komministern i Einna församling»
och »kapellpredikanten i Blåviks församling». I resolutionen för Stora
Åby och Ödeshögs pastorat af samma stift omtalas likaledes »komministern
i Åby församling», »komministern i Ödeshögs församling» o. s. v. Formuleringen
af det nu föreslagna stadgandet förutsätter emellertid, att i blifvande
löneregleringsresolutioner alltid utsättes, huruvida komminister är
anställd för pastoratet i dess helhet eller hufvudsakligen för tjänstgöring
inom viss eller vissa delar däraf.

Beräkningen efter areal i land, hvilken term jämväl användes i den
officiella statistiken, samt skyldighet att duplicera öfverensstämmer i
hufvudsak med hvad prästlöneregleringskommittén härutinnan föreslog.
Äfven här förutsättes emellertid i samband med löneregleringens fastställande
ett ordnande af dupliceringsskyldigheten i öfverensstämmelse med
den i paragrafen använda formuleringen.

Jämför man med hvarandra de löner, som för de olika pastoraten
framgå ur ofvan angifna beräkningsgrunder, skall man finna, att de till
hvarandra stå i en så jämn och rättvis proportion, som rimligen kan bebegäras
i betraktande af pastoratens olikartade beskaffenhet. De ojämnheter,
som icke desto mindre kunna uppvisas, torde i allmänhet ej så
mycket bero på sättet för lönernas beräkning som fastmera på sådana i
pastoratsindelningen eller organisationen i öfrigt -— sådan denna i det till
belysning af det nya lönesystemet utarbetade, vid betänkandet den 14
december 1909 fogade tabellverket (Tab. 1) upptagits — förefintliga ojämnheter,
som vid ett blifvande ordnande af dessa frågor i de särskilda fallen både
kunna och böra afhjälpas. Exempel härpå erbjuda vissa pastorat, där i en jämförelsevis
liten moderförsamling bibehållits både kyrkoherde och komminister,
under det att i den vida större annexförsamlingen därstädes anställd komminister
i hufvudsak ensam besörjer såväl själavårdensom kyrkbokföringen.

Möjligen kan öfver hufvud anmärkas, att lönerna för komministrar i
sådana församlingar, där kyrkoherden själf sköter kyrkbokföringen, blifvit.
något högt beräknade i förhållande till lönerna för komministrar, som på eget
ansvar besörja kyrkbokföringen i annexförsamling. Men därvid är att
märka, att såsom villkor för de nya lönernas åtnjutande förutsättes, att
jämväl komministrar, som nu icke hafva skyldighet att deltaga i expeditionsgöromålen,
skola förpliktas att deltaga i dessa efter den fördelning,
som kan komma att i vederbörlig ordning föreskrifvas, och att vid sådant
förhållande skillnaden i arbetsbörda för komministrar med och utan egen
kyrkbokföring i de flesta fall icke blir synnerligen stor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Men om sålunda det nya lönesystemet öfver hufvud taget synes verka
jämnt och rättvist i förhållande till de faktorer, folkmängd, areal och skyldighet
att duplicera, som i stort sedt bestämma arbetsbördan för prästen, måste
dock vid lönernas beräkning hänsyn tagas jämväl till lokala förhållanden,
som kunna för den ena eller andra tjänstinnehaf varen medföra behof vet
af en särskild löneförhöjning, därest full rättvisa samtliga tjänstinnehafvare
emellan skall uppnås. En sådan särskild! framträdande, af lokalförhållandena
beroende olikhet, som om möjligt bör utjämnas, består däri, att
medan prästen i trakter, där skog finnes, på sätt jämväl af ålder ägt rum,
kan beredas fri vedbrand, han däremot i skogfattiga församlingar måste
blifva i saknad af en sådan förmån.

Till förhållanden, som kunna verka till förhöjning af lönen, hafva, i öfverensstämmelse
med prästlöneregleringskommitténs härutinnan uttalade uppfattning,
exempelvis hänförts synnerligen höga lefnadskostnader i orten eller för
prästerskapet eljest ökade utgifter eller med tjänstens skötande förenad synnerlig
besvärlighet (4 §). Under sistnämnda uttryck har då också, vid det nya förslagets
uppgörande, inbegripits den af kommittén redan vid grundlönens, beräkning
såsom en bestämmande faktor medtagna ökning i kyrkoherdens arbete,
som blifver en följd däraf, att han är ensam präst i pastorat med två eller flera
församlingar, hvarigenom alltså besväret med kyrkostämmor samt kyrko- och
skolrådssammanträden ganska väsentligt förökas och antalet tjänsteresor inom
pastoratet varder ej obetydligt större. Anledningen hvarför denDa omständighet
i det nya förslaget ansetts böra inbegripas under de i 4 § omförmälda
förhållanden och ej vid grundlönens bestämmande tagits i beräkning är den,
att det särskilda besvär, som däraf förorsakas, synes vara, beträffande olika
pastorat, af alltför växlande storlek för att lämpligen kunna läggas till grund
för beräkningen af det i lönen ingående mera konstanta grundbeloppet.

A andra sidan har jag ansett lämpligt att, där på grund af särskilda
omständigheter det efter de allmänna grunderna beräknade lönebeloppet
skulle finnas i förhållande till det med tjänsten förenade arbete
allt för högt, detsamma må kunna vid löneregleringens fastställande
något minskas. Exempel på behofvet häraf erbjuder det fall, att församling
med tillämpning af 9 § beslutat bibehålla en komministerstjänst,
som Kungl. Maj:t funnit icke vara för själavårdens behöriga handhafvande
nödig. Då ju genom tjänstens bibehållande kyrkoherden uppenbarligen
beredes afsevärd lindring i ett arbete, som han eljest varit pliktig
att ensam utföra, torde en mot den sålunda uppkomna lättnaden i arbetet
svarande minskning i lön, dock ej under fastställdt minimum, få anses befogad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Flertalet af de i ärendet Förda myndigheterna har vitsordat behöfligheten
af ett stadgande, sådant som det i första stycket af 4 § föreslagna;
och af de i promemorian vid 3 § gjorda uttalanden framgår, att
jämväl de sakkunniga, som undertecknat densamma, ansett en jämkning
af lönerna i vissa fall böra äga rum.

Det tillägg, som enligt den föreslagna 4 § kan göras till lönen, är i förslaget
begränsadt till 1,000 kronor för kyrkoherde och 500 kronor för komminister.
Motsvarande siffror voro i de förut framlagda förslagen 2,000 och 1,000
kronor, hvarförutom i vissa fall ökningen för komminister jämväl kunde
uppgå till 2,000 kronor. Den frihet, som enligt sistnämnda förslag tillkom
Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma lönens slutliga
belopp, är sålunda i det nu utarbetade förslaget väsentligen inskränkt.
Då dessutom själfva affattningen af paragrafen ger vid handen, att densamma
skulle komma till användning endast vid afvikelser från normalförhållanden,
synes mig farhåga för att densamma i en framtid skulle
komma att missbrukas icke vara berättigad.

Den minskning i beräknadt lönebelopp, som i vissa fall skulle kunna
ifrågakomma, är begränsad till att ej omfatta mer än 500 kronor för
kyrkoherdebeställning och 250 kronor för komministersbeställning, hvarjämte,
såsom förut nämnts, sänkning af lönen enligt förevarande stadgande
under det i nästföljande paragraf fastställda minimum ej må förekomma.

I 5 § föreslås, att lön ej må, utom i vissa fall, för kvilka under 8
och 9 §§ redogöres, fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde
och 2,500 kronor för komminister, äfvensom att högsta lönebelopp
skall vara 10,000 kronor. Dessa siffror äro desamma, som funnos upptagna
i det af Kungl. Maj:t senast framlagda lagförslaget. I fråga
om maximilönen liar i promemorian framkastats, att densamma möjligen
borde begränsas till 8,000 kronor för kyrkoherde och 5,000 kronor för
komminister, hvarjämte hänvisats till utvägen att, då högre löner ansågos
böra fastställas, i sådant syfte göra särskild framställning till Riksdagen.
Den sålunda ifrågasatta begränsningen uppåt skulle så godt som nödvändiggöras
af det i promemorian förordade sättet för lönernas bestämmande,
hvilket visat sig i tillämpningen skola leda till att lönerna, sedan de uppnått
en viss punkt, oproportionerligt hastigt stiga i höjden. Sedan denna olämpa
i det af mig förordade förslaget, som härutinnan visar en jämn och måttlig
stigning, afhjälpts, föreligger uppenbarligen icke längre samma skäl för
fastställande af ett sådant maximum.

För domprost har lägsta lön ansetts böra utgöra 8,000 kronor. Dom -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prostarna i Uppsala, Lund och Göteborg torde emellertid med hänsyn till
den särställning de intaga, icke böra aflönas med mindre än 10,000 kronor.
Detsamma gäller kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

I fråga om lön för domprost äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm har i promemorian ifrågasatts, huruvida icke det
belopp, som för uppnående af tillräcklig lön för dessa tjänstinnehafvare
erfordrades utöfver kyrkoherdelönen, beräknad efter de för sådan lön angifna
grunder, borde utgå från kyrkofonden; och har detta uttalande vunnit
understöd af domkapitlen i Skara och Strängnäs äfvensom af kammarkollegium.
Jag finner emellertid ej tillräckliga skäl föreligga för en sådan
från sättet för lönernas gäldande i öfrigt afvikande anordning. För
höjning af domprostlönerna till 8,000 kronor erfordras några mera betydande
tillskott endast i Skara och Strängnäs med respektive 2,270 och
3,120 kronor. I Strängnäs skulle emellertid redan med de i förslaget intagna
bestämmelser hela förhöjningen komma att återgäldas pastoratet ur kyrkofonden
och i Skara skulle pastoratet af tillskottsbeloppet komma att själft
vidkännas allenast 272 kronor. Den höjning, som erfordras för uppbringande
af kyrkoherdelönen i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm till
10,000 kronor, torde denna församling kunna med lätthet bära.

I anslutning till hvad jag redan förut yttrat i fråga om beredande af
ålderstillägg åt de lägst aflönade tjänstinnehafvarna, har jag låtit i 6 §
införa stadgande därom, att präst, som under minst tio år innehaft och
med godt vitsord bestridt ordinarie befattning inom sin grad, skall äga
att, där lönen, utom i de fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit fastställd
till lägre belopp än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor
för komminister, ur kyrkofonden, jämlikt därom af Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter, utfå ålderstillägg så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget
uppgår till nämnda belopp.

För ändamålet har i finansplanen upptagits enahanda belopp, som redan
vid framläggandet af 1908 års förslag beräknades, eller 325,448
kronor.

Med tillämpning af det lönesystem, jag här ofvan förordat, har jag
låtit ''utarbeta en fullständig och detaljerad uträkning af prästerskapets löner
under förutsättning, att de af prästlöneregleringskommittén föreslagna
ändringar i nu bestående indelning och organisation i hufvudsak genomföras.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att vid granskning af denna
uträkning några detalj siffror befunnits vara felaktiga, men torde detta vara

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

utan all betydelse för värdet af de uppnådda slutsiffrorna. Antalet
pastorat enligt den vid beräkningarna följda oiganisationsplanen skulle
komma att utgöra 1,417- Antalet ordinarie präster blefve 2,295 (mot
nuvarande 2,354), nämligen 1,417 kyrkoherdar och 878 komministrar
(mot nuvarande 1,387 kyrkoherdar och 967 komministrar eller med dem
likställda ordinarie hjälppräster). Fördeladt på stad och land skulle antalet
kyrkoherdar enligt den vid beräkningarna tillämpade pastoratsindelningen
uppgå i stadspastorat till 123 och i landspastorat till 1,294 samt
antalet komministrar i stadsförsamlingar till 174 och i landsförsamlingar
till 704. Denna indelning är dock, såsom förut framhållits, endast för
tillfället antagen såsom grund för beräkningarna och bör vid de blifvande
löneregleringarna underkastas en genomgående granskning i det syfte, som
redan förut vid 2 § angifvits.

Lönerna för kyrkoherdar och komministrar skulle, enligt de verkställda
beräkningarna, komma att uppgå till ett sammanlagdt belopp af
10,060,603 kronor, däraf 7,167,630 kronor för kyrkoherdar och 2,892,973
kronor för komministrar.

Medellönen — utöfver fri bostad — skulle komma att uppgå för
kyrkoherde till 5,058 kronor och för komminister till 3,295 kronor. .

Till jämförelse må erinras därom, att prästlöneiegleringskommitten
beräknade de enligt nu gällande aflöningssystem utgående löner med. tillW
af de intill 1902 beviljade anslag från prästerskapets lönereglenngsfond
i medeltal för kyrkoherde till 4,747 kronor och. för komminister till
1,931 kronor. Med tillämpning af det utaf kommittén föreslagna.lönesystem
uppgingo lönerna i medeltal, då den nuvarande kyrkliga indelningen
och organisationen tänktes bibehållen, för kyrkoherde till .4,853
kronor och för komminister till 2,609 kronor men, under förutsättning af
den utaf kommittén föreslagna organisationens genomförande, för kyrkoherde
till 4,968 kronor och för komminister till 2,744 kronor.

7 §-

Har enskild person gjort donation i uttryckligt syfte att bereda innehafvare
af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver lönen, har jag
ansett dylik förmån böra oafkortad komma samma tjänstmnehafvare till
godo. Att i ty fall minska tjänstinnehafvarens lön synes mig uppenbarligen
innebära ett kränkande af den helgd, en dylik donation rättsligen
bör äga. Men gifvetvis bör hänsyn tagas till befintligheten af sådan
Bih. till BiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

donation, därest lönetillskott för särskilda lokala förhållanden enligt 4 §
anses böra ifrågakomma.

8—10 §§.

I förslagets 2 § tredje stycket har stadgats, att därest tillämpning af
meddeladt beslut om indragning af redan befintlig eller inrättande af ny
prästerlig tjänst är beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,
särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren vid sin
beställning kvarstår. Om i sådan händelse redan utnämnd tjänstinnehafvare
under öfvergångstiden kommer att kvarstå vid en tjänst, som anses ej
lämna sin innehafvare full sysselsättning och af denna anledning förklarats
skola indragas, eller om en tjänstinnehafvare, som enligt den nya organisationen
skall hafva till åliggande att ensam ombesörja arbetet i ett
pastorat eller en församling, under samma tid erhåller väsentlig lättnad i
arbetet i följd däraf, att innehafvaren af befintlig tjänst, hvars indragande
beslutats, ännu kvarstår, har jag ansett skäligt, att, så länge detta förhållande
fortfar, någon minskning föreskrifves i den lön, som eljest enligt de nya
bestämmelserna skulle komma tjänstinnehafvaren till godo. Då emellertid
en dylik åtgärd ej lärer böra företagas i annat fall, än då den bristande
motsvarigheten mellan arbete och lön är mera betydande, samt en dylik
rubbning af de eljest bestämda grunderna för lönernas beräkning bör få
sitt uttryck i själfva lagen, har stadgats, att när en dylik nedsättning af
lönen anses böra förekomma, skall det i lönen ingående grundbelopp
minskas för kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250
kronor.

Finner Kungl. Maj:t prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande
framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga
handhafvande nödig, må Kungl. Maj:t likväl, enligt hvad i 9 § blifvit
föreslaget, medgifva, att sådan tjänst bibehålies eller inrättas, därest församling
med minst tre fjärdedelar af dess hela rösttal efter röstvärdet
beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 § 2, 3 och 4 mom. omförmälda
tillgångar erfordras till bestridande af den lön, Kungl. Maj:t enligt löneregleringslagen
bestämmer. I dylikt fall må, där så skäligt pröfvas,
det i lönen för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500
kronor.

I de af Kungl. Maj:t vid Riksdagarna 1908 och 1909 framlagda förslag
till lag om reglering af prästerskapets aflöning var motsvarande stadgande
— intaget i nämnda förslags 13 § — så affattadt, att för upp -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

nående af bindande beslut erfordrades allenast tre fjärdedelar af de i omröstningen
deltagandes röster efter röstvärdet, samt att, af befintliga aflöningstillgångar,
endast afkastning af bostadsboställe fick beräknas, innan församlingens
afgiftsplikt vidtog, hvarförutom någon minskning i aflöningen
för innehafvare af här åsyftad tjänst icke var af Kungl. Maj:t ifrågasatt.
Särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag ansåg emellertid, att då ett
dylikt beslut, hvilket kunde utöfva ganska kännbart inflytande på församlingens
ekonomi, ej borde komma till stånd utan att det uppbures
af en mera allmän mening inom hela församlingen, den fordran borde
uppställas, att beslutet skulle fattas med minst tre fjärdedelar af föisamlingens
hela rösttal efter röstvärdet. I det nu utarbetade förslaget
har stadgandet redigerats i enlighet med utskottets sålunda uttalade uppfattning.

Beträffande innehållet i öfrigt i nu ifrågavarande stadgande yttrade
en ledamot af Andra kammaren i förut omförmälda, vid särskilda utskottets
betänkande fogade reservation: »Den nämnd, som enligt Kungl. Maj:ts förslag
skall länsvis tillsättas för uppgörande af förslag till lönereglering, har
ock att föreslå sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af
befintlig tjänst, men lokala förhållanden kunna ofta nog vara sådana, att
detta icke lämpligen kan eller bör ske. Jag tror sålunda, att genom
bestämmande af en lägre lönesats än 4,000 kronor för kyrkoherde, där
sådant kan vara af omständigheterna påkalladt, möjlighet bör beredas en
del små församlingar att utan allt för stora uppoffringar få bibehållas^ som
själfständiga pastorat. Anlitandet af den utväg, som angifves i 13 § för
bibehållande af prästerlig tjänst, torde i allmänhet blifva allt för betungande
för församlingen och kan sålunda knappast påräknas vinna någon
vidsträcktare tillämpning.»

För att tillmötesgå den otvifvelaktigt inom åtskilliga församlingar
rådande önskan, hvilken i anförda yttrande tagit sig uttryck, har i stadgandet,
sådant det nu framlägges, föreslagits, icke blott att det i lönen för
kyrkoherde ingående grundbelopp, där så skäligt pröfvas, må kunna minskas
med 500 kronor, utan äfven att församling äger att för bestridande af
lönen för i nu angifven ordning bibehållen eller inrättad tjänst beräkna
enahanda tillgångar som för öfriga inom pastoratet befintliga ordinarie
prästerliga beställningar, innan skyldigheten att utan godtgörelse från kyrkofonden
gälda lönen för församlingen vidtager.

Någon nedsättning, i nu ifrågavarande syfte, af de mera knappt tillmätta
komministerslönerna har jag icke ansett mig böra föreslå.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

I fråga om 10 § hafva några myndigheter anmärkt, att den där föreskrifna
röstöfvervikten skulle lägga alltför stora hinder i vägen för stadgandets
praktiska tillämpning. Med hänsyn till hvad jag under 9 § anfört
anser jag stadgandet böra bibehållas vid den lydelse, detsamma i betänkandet
erhållit, och som öfverensstämmer med särskilda utskottets förslag härutinnan
vid 1909 års Riksdag.

11 §•

Enligt hvad i denna § föreslås skall lön till kyrkoherde och komminister
medelst prästerskapet i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom
församlingsafgifter, på sätt i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af
vederbörande kyrkoråd kvartalsvis utbetalas.

Detta stadgande innebär en nyhet af väsentlig betydelse för prästens
ställning såsom löntagare.

Allt ifrån äldsta tid har prästen haft att själf ombesörja större eller
mindre del af uppbörden utaf de honom tillkommande aflöningsbidrag.
Bostället skulle han själf bruka; var det utarrenderadt, hade han att omedelbart
af arrendatorn uppbära arrendet. Enahanda var förhållandet med
löningshemmanen. Tionden och öfriga från församlingen utgående afgifter
lämnades af de enskilda församlingsmedlemmarna direkt till prästen o. s. v.
Med förordningen af den 11 juli 1862 inträdde härutinnan en förändring
så till vida, att uppbörden af församlingsafgifterna skulle förmedlas genom
utsedda förtroendemän. Men prästen var dock fortfarande den omedelbara
mottagaren af aflöningsmedlen i den mening, att om arrendet uteblef till
följd af arrendatorns insolvens, eller större eller mindre andel af församlingsafgifterna
af hvarjehanda orsaker icke inflöto, den sålunda uppkommande
förlusten stannade å prästen och verkade minskning i hans
löneförmåner. Prästlöneregleringskommitténs förslag stod härutinnan på
samma ståndpunkt som 1862 års förordning, endast med den skillnad att
församlingsafgifterna, såsom utgående efter de för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet stadgade grunder, skulle debiteras och uppbäras
i samma ordning som afgifter till kyrka och skola. Beträffande de
enligt samma förslag utgående aflöningsbidragen från kyrkofonden stadgades,
att dessa skulle från fonden kvartalsvis utbetalas till vederbörande
löntagare.

I stället föreslås nu, att lönerna skola genom förmedling af pastoratet,
som blir ansvarigt för lönebeloppens erläggande till fullo, gäldas på det
sätt, att vederbörande kyrkoråd uppsamlar alla till prästerskapets aflöning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

afsedda medel och i sin ordning till löntagaren kvartalsvis utbetalar
det honom tillkommande belopp. Ett dylikt förfarande förutsätter, dels
att samtliga prästerskapet anslagna jordbruksboställen undantagas från
brukning af tjänstinnehafvaren såsom sådan och i viss föreskrifven ordning
utarrenderas, och dels att åt kyrkoråden uppdrages att förvalta och
göra räntebärande de aflöningsmedel, som kunna finnas inom ett pastorat
tillgängliga och ej böra omedelbart utbetalas till tjänstinnehafvaren.
Förslag i dessa bägge hänseenden hafva också framställts dels i det nya
förslaget till ecklesiastik boställsordning och dels i förevarande förslag till
lag om reglering af prästerskapets aflöning § 22.

Emot förslaget om obligatorisk utarrendering af prästerskapets boställen
hafva betänkligheter uttalats utaf åtskilliga af de i ärendet hörda
myndigheterna. J)ct är min afsikt att längre fram, vid slutlig föredragning
af förslaget till ecklesiastik boställsordning, närmare ingå på denna fråga,
men anser jag mig redan nu böra uttala, att jag af de yppade betänkligheterna
icke funnit mig öfvertygad om lämpligheten att frångå hvad de
sakkunniga uti betänkandet den 14 december 1909 härutinnan föreslagit.

Eedan i 1 § är, såsom förut nämnts, uttaladt att hvarje tjänstgörande
präst skall erhålla, utom annat, fri bostad. Sådan bostad bör i regeln beredas
kyrkoherde och komminister genom upplåtelse till honom af passande
bostadsboställe (prästgård). Skulle på grund af särskilda omständigheter
hinder möta mot dylik upplåtelse, bör det gifvetvis åligga pastoratet att till
vederbörande tjänstinnehafvare gälda kyresersättning med skäligt belopp.
Dock torde, särskildt med hänsyn till förhållandena i de större städerna,
rättighet jämväl böra inrymmas åt församlingarna att i sådant fall på annat
sätt bereda tjänstinnehafvaren bostad, om han därmed åtnöjes. I 11 paragrafens
andra moment hafva också inrymts stadganden af motsvarande innebörd.

Då enligt förslaget samtliga till prästerskapets aflöning afsedda boställen
skola utarrenderas och prästen sålunda i regeln beröfvas möjligheten att för
tjänsteresor hålla häst, uppkommer gifvetvis den frågan, huru med skjuts
i tjänsteärenden skall förfaras. Kostnaderna härför uppgå ofta nog till
ganska afsevärda belopp. Att låta prästen ensam bära dessa kostnader
lärer ej böra ifrågakomma redan af det skäl, att en dylik anordning skulle
innebära en icke ringa frestelse särskildt för de mindre inkomsttagarna
att i görligaste mån undandraga sig en del tjänsteresor. I betänkandet
den 14 december 1909 föreslogs, att pastoratet kostnadsfritt skulle tillhandahålla
vederbörande tjänstinnehafvare skjuts, dock endast i vissa
tjänsteärenden, nämligen för resa till allmän gudstjänst äfvensom till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

kyrkostämmor samt kyrko- ock skolrådssammanträden. De sakkunniga
yttrade härom: »Denna skyldighet har i förslaget ansetts böra begränsas
därhän, att församlingarna icke må kunna betungas med skjutsning
i oviss utsträckning. Tilläfventyrs hade skyldigheten kunnat utvidgas
till att omfatta jämväl skjutsar till husförhör, inspektion af skolorna,
skolafslutningar m. m., men redan här är man inne på ett område,
där skyldighetens omfattning blir mer eller mindre beroende af tjänstinnehafvarens
godtfinnande. Än mera är detta fallet i fråga om skjutsar
för resor i församlingsvårdens och den enskilda själavårdens intresse. Förhållandena
torde för öfrigt flerestädes vara sådana, att vid prästerskapets
resor i och för husförhör, bibelförklaringar och sjukbesök m. m. skjuts af
de enskilda församlingsborna ställes till prästens förfogande, och detta
torde med skäl kunna förväntas i ökad utsträckning blifva fallet, då prästen
icke längre har tillfälle att själf hålla häst. De skjutsar, hvilka han i
allt fall måste på egen bekostnad anskaffa, lärer dock boställsarrendatorn
kunna förpliktas att lämna mot visst måttligt beräknadt pris.» I den betänkandet
bifogade promemorian föreslås, att fri skjuts i förut omförmälda
ämbetsärenden skulle beredas vederbörande genom förbehåll vid löneboställes
utarrendering eller, om hinder därför möter, ersättning därför af
pastoratet utbetalas med tillgängliga lönemedel. Denna modifikation, som
visserligen kommer att nedsätta löneboställenas arrendevärde, anser jag mig
emellertid kunna biträda.

Det sätt på hvilket skjutsfrågan i afseende å den omfattning, hvari
fri skjuts skulle bestås, i betänkandet blifvit ordnad, har mött stark gensägelse
från samtliga domkapitel äfvensom från Allmänna svenska prästföreningen,
som jämväl inkommit med utlåtande i ämnet. Sålunda yttrar
domkapitlet i Uppsala, att frågan om skjutsens ordnande vore svår men
synnerligen viktig. I en stor del pastorat med blott en kyrka behöfdes
ej den skjuts, som i de sakkunnigas förslag upptoges. Däremot behöfdes
i en stor församling skjuts till husförhör, skolbesök, skolexamina,
andaktsstunder i olika delar af pastoratet, sjukbesök och konfirmandundervisning.
Möjligen funnes ej i närheten någon, af hvilken prästen
kunde få skjuts. Ej heller erbjöde lönen tillfälle att lega mycken skjuts.
Öfver hufvud kunde det icke vara väl ställdt, om en innehafvare af ett
ämbete måste öfverväga, huruvida han hade tillgångar till att bestrida
de kostnader, som med tjänsteförrättningarna voro förenade, och om han
måste lida afbräck i sin lön, ju mera nitiskt han skötte sin tjänst. Genom
brist på skjuts komme prästen att i högst väsentlig mån sakna den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

beröring med församlingens medlemmar, hvilken vore nödvändig för skötandet
af det prästerliga kallet på annat än ett nödtorftigt expeditionssätt.
Det syntes domkapitlet nödvändigt att, innan lönereglering fastställdes,
undersökning skedde, i hvilken grad skjuts erfordrades, och att antingen,
om skjuts vore tillgänglig nära prästgården, ett årligt anslag till sådan
bestämdes, eller att prästen erkölle stall och vagnbod samt ersättning för
hästfoder eller, i stället för detta senare, jord att bruka, hvars afkastning
vore tillräcklig för födande af häst. Jämväl öfriga domkapitel och Allmänna
svenska prästföreningen hafva uttalat sig i enahanda riktning.

Af hvad sålunda anförts, har jag funnit mig öfvertygad därom, att
skjutsfrågan bör ordnas på ett för prästerskapet mera tillfredsställande sätt,
än i betänkandet skett. Jag har därför låtit omarbeta hithörande stadganden
i syfte, att bidrag till bestridande af kostnaden för skjuts i andra
tjänsteärenden än sådana, för hvilka fri skjuts redan blifvit i de sakkunnigas
förslag beredd, måtte kunna, i den mån sådant pröfvas erforderligt,
ur kyrkofonden utgå med belopp, som Kungl. Maj:t vid löneregleringens
fastställande bestämmer.

I fråga om husbeliofsbränsle hade i betänkandet föreslagits, att, där
skog till erforderlig myckenhet funnes å löneboställe, det skulle åligga
pastoratet att efter Kungl. Maj:ts bestämmande kostnadsfritt tillhandahålla
tjänstinnehafvare ved till husbehof. I promemorian förordades i stället,
att tjänstinnehafvare skulle berättigas att, utan kostnad för pastoratet, å
löneboställe efter Kungl. Maj:ts bestämmande bekomma ved och bränntorf
till husbehof, när tillgång därtill funnes. Jag ansluter mig härutinnan till
sistnämnda förslag och har låtit i paragrafens 4 mom. införa- ett motsvarande
stadgande. Skulle till följd af löneboställes föryttring, kvilket enligt
§ 62 af förslaget till ecklesiastik boställsordning i vissa, särskildt angifna
fall kan medgifvas, tjänstinnehafvare komma att gå miste om förmånen af
husbekofsbränsle, synes billigheten fordra, att han intill löneregleringsperiodens
slut bekommer godtgörelse från det för bostället betingade vederlag.

De kyrkliga myndigheterna hafva med stor enhällighet uttalat, att,
där tillgång till husbehofsbränsle ej finnes, vederbörande befattningshafvare
borde erhålla motsvarande ersättning. Såsom jag förut antydt torde
också någon godtgörelse uti ifrågavarande hänseende böra beredas tjänstinnehafvare
genom höjning af lönen i enlighet med stadgandet i 4 §.

Ett i de sakkunnigas förslag intaget särskildt stadgande om rätt för
kyrkorådet att vid gäldande af prästlön afdraga värdet af tilläfventyrs vid
boställes utarrendering prästen förbehållna tjänstbarheter har jag ansett

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 85.

kunna ur förslaget uteslutas, då betalning för dylika tjänstbarheter lämpligast
torde böra af prästen direkt gäldas till arrendatorn utan förmedling
af kyrkorådet.

12—16 §§.

I det af Kungl. Maj:t för 1909 års Riksdag framlagda förslag till
lag om reglering af prästerskapets aflöning stadgades i 1 § 2 mom., bland
annat, att arfvode för adjunkt ej finge fastställas till lägre belopp än
1,000 kronor. Motsvarande bestämmelse är i det nu utarbetade förslaget
införd i 12 §.

I förut omförmälda promemoria bar vid sistnämnda paragraf hemställts,
att Kungl. Maj:t vid utfärdandet af de i paragrafen omförmälda
särskilda föreskrifter rörande adjunkternas löneförmåner ville tillse, huruvida
ej adjunkterna kunde beredas ål der stillägg till något högre belopp
än det af Kungl. Maj:t i propositionen till 1909 års Riksdag angifna (200
kronor efter fem års tjänstgöring); och föreslogs i sådant hänseende, att
ålderstillägg måtte utgå med 200 kronor efter fem års tjänstgöring och med
ytterligare 200 kronor efter tio års tjänstgöring.

Denna hemställan, hvars realiserande icke torde medföra några afsevärda
kostnader, finner jag synnerligen behjärtansvärd. Den har också
vunnit understöd af flertalet utaf de hörda myndigheterna. I den finansplan,
som jag i slutet af mitt anförande ämnar framlägga för Kungl. Maj :t,
har ett belopp för ändamålet beräknats, i det att till arfvoden och ålderstillägg
åt adjunkter, hvartill i 1909 års finansplan reserverats 317,500
kronor, förslagsvis upptagits ett belopp af 325,000 kronor.

Då, såsom redan förut blifvit framhållet, någon afsevärd skillnad icke
för framtiden skulle förefinnas vare sig i fråga om arbete eller aflöning
mellan komministrar med och utan egen kyrkbokföring, har den i de förut
framlagda förslagen förekommande skillnaden mellan vikarier för komministrar
med och utan kyrkbokföring i fråga om rätten till vikariearfvode
ansetts kunna bortfalla. I enlighet härmed har stadgandet i 13 § redigerats.

I konsekvens med det föreslagna stadgandet i 11 § 3 mom. första
stycket har i 14 § 4 mom. införts motsvarande bestämmelse om fri skjuts
i vissa tjänsteärenden eller däremot svarande skjutsersättning för adjunkt.
Öfrig skjuts i tjänsteärenden lärer böra tillhandahållas adjunkten, på sätt
redan förut af kommittén och Kungl. Maj:t varit föreslaget, af den ordinarie
tjänstinnehafvaren, i hvilkens ställe tjänsteärendet af adjunkten för -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85. 73

rättas, eller, då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma
förenade inkomster.

I öfrigt äro 12—16 §§, oafsedt ett i 14 § inryckt förtydligande tilllägg
rörande skjuts i tjänsteärenden för adjunkt, som är anställd såsom
biträde kos annan präst, i allo öfverensstämmande med motsvarande stadganden
i det af Kungl. Maj:t för 1909 års Riksdag framlagda lagförslaget.

17 ock 18 §§.

Enär den kontraktsprostarna tillkommande befattning är af ordinarie
natur, kafva, i likket med kvad som ägt rum i fråga om lönerna för kyrkokerdar
ock komministrar, bestämmelserna rörande beräkningen af de till kontraktsprostarna
utgående arfvoden intagits i löneregleringslagen. Grunderna
för beräkningen äro desamma som af prästlöneregleringskommittén föreslogos,
endast med den skillnad att, i enlighet med kvad Kungl. Maj:t i de vid Riksdagarna
1908 ock 1909 framlagda nådiga propositionerna angifvit, 30,000
kvadrat-kilometer, i stället för af kommittén föreslagna 10,000 kvadrat-kilometer,
bestämts såsom högsta areal, för hvilken fyllnadsbelopp må beräknas.

19 §.

Förevarande paragraf kar affattats i enlighet med kvad af de sak- Lönernas gälkunniga
i promemorian tillstyrkts. dande.

De lönemedel af olika slag, som för prästerskapets aflöning för närvarande
stå till buds, äro — förutom åtskilliga till prästerskapet utgående
anslag af statsmedel, i 1909 års kung], proposition beräknade till 371,514
kronor, hvarför ersättning, jämlikt 3 § 2 mom. i förslaget till lag om
kyrkofond, skulle komma att ingå till nämnda fond — följande:

a) Församlingsbidrag. Ojämförligt största delen af prästerskapets aflöning
bestrides med de jämlikt kungl. förordningen den 11 juli 1862
fastställda afgifter, som skola utgå af församlingarna ock i de särskilda
löneregleringsresolutionerna för pastoraten finnas närmare angifna. Prästlöneregleringskommittén
beräknade beloppet af dessa församlingsafgifter för
ecklesiastikåret 1896—-97 till sammanlagdt 5,451,602 kronor 70 öre. Förutom
dessa enligt löneregleringarna utgående afgifter kafva understundom
församlingar för själavårdens uppehållande beviljat särskilda anslag, merendels
i samband med inrättandet af en ny prästerlig beställning, men
äfven såsom löneförhöjning vid redan befintlig tjänst. Beloppet af dessa
anslag äfvensom från församlingarna till prostarfvoden utgående kyrkotionde
utgjorde 1896—97 sammanlagdt 95,436 kronor 64 öre.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

b) Boställsmedel. Näst församlingsbidragen erbjuda boställena prästerskapet
de viktigaste atlöningsförmånerna. Det bar visat sig synnerligen
vanskligt att uppskatta af kastningen af de med jordbruk förenade bostadsboställena.
Med ledning af uppgifter, införskaffade från boställshafvare
och kyrkoråd, har prästlöneregleringskommittén emellertid sökt beräkna
hvad af dessa boställens afkastning kan anses beteckna det årliga värdet
af boställsafkastningen såsom behållen löneförmån, utöfver förmånen af
kostnadsfri bostad, således efter afdrag af nybyggnads- och underhållskostnaderna
för samtliga laga boställshus, i den mån dessa kostnader drabbade
boställshafvarna; och uppgick enligt dessa beräkningar af kastningen af bostadsboställen
med jordbruk till 1,462,339 kronor 30 öre. Löningsboställenas
afkastning utgjorde 441,077 kronor 88 öre, och kan alltså afkastningen
af dessa båda slag af boställen beräknas till sammanlagdt 1,903,417
kronor 18 öre. Taxeringsvärdet utgjorde för bostadsboställen med jordbruk
45,514,800 kronor, för dylika boställen utan jordbruk 2,583,200
kronor samt för löningsboställena 10,731,600 kronor eller för samtliga
boställen 58,829,600 kronor. Afkastningen utgjorde i medeltal: af samtliga
bostadsboställen med jordbruk 3.21 procent af deras taxeringsvärden
och af samtliga löningsboställena 4.11 procent af dessas taxeringsvärden.
Härvid är dock att märka, att från bostadsboställenas afkastning
fråndragits, utom boställshafvarens kostnader för byggnadsskyldighetens
fullgörande å dessa boställen, jämväl skatter och onera, hvilka
uppgingo till sammanlagdt 354,849 kronor 74 öre. Med tillägg af denna
summa motsvarade bostadsboställenas hela afkastning — 1,817,189 kronor
4 öre — 3.99 procent af taxeringsvärdena å berörda boställen. Nu nämnda
olika slag af boställen omfatta dock ej all den jord, som blifvit prästerskapet
anslagen, i det att ett antal »stom-, annex- och mensalhemman och
lägenheter, som icke äro bostadsboställen», indragits till prästerskapets
löneregleringsfond och, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken, för
år 1896 tillfört fonden en inkomst i arrendemedel af 52,572 kronor
35 öre.

Icke blott genom det jordbruk, som bedrifves å flertalet af prästerskapets
boställen, äro dessa inkomstgifvande; många boställen lämna äfven
en ansenlig afkastning i skogsprodukter och hafva därigenom på olika
sätt beredt prästerskapet förmåner. Utöfver hvad som erfordrats till
fjällande af boställshafvarnas behof af ved samt af byggnads-, stängsel- och
slöjdvirke m. m. lämnade skogshushållningen å prästerskapets boställen —
i enlighet med verkställd medeltalsberäkning för den ecklesiastika femårs -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

perioden 1891—96 — boställshafvarna en kontant inkomst för ecklesiastikåret
1896—97 af 107,131 kronor 16 öre.

. Till boställsafkastning har prästlöneregleringskommittén äfven hänfört
ersättning, som af boställshafvare tillgodonjutes med anledning däraf, att en
del af boställets mark eller någon af de till bostället hörande »härligheter»
öfverlåtits till annan, såsom t. ex. när jord genom afsöndring eller expropriation
frånskilts ett bostadsboställe, när därifrån försålts sten, grus, torf
eller dylikt, när rätt till jakt, fiske eller vattenfall upplåtits, när intrång
eller olägenhet vid boställets brukande tillfogats boställshafvaren o. s. v.

I ersättning därför att jord eller rättigheter af olika slag upplåtits från
bostadsboställen hafva ganska afsevärda belopp kommit prästerskapet till
godo. Ecklesiastikåret 1896—97 utgjorde summan 100,656 kronor
49 öre.

c) Enskildas anslag, afkastning af donationer m. m. Har någon enskild
— en person eller ett bolag — enligt eget åtagande fått sig ålagdt
att för längre eller kortare tid antingen helt och hållet bekosta eller åtminstone
lämna det väsentligaste bidraget till en prästerlig tjänst, äro så
beskaffade anslag att hit hänföra. Dessa anslag afse merendels uppehållande
af själavården vid ett bruk eller en från moderkyrkan mera aflägset belägen
plats samt utgå därför till åtskilliga bruks- och kapellpredikanter.
Med dem äro att sammanräkna inkomster, som grunda sig på donationer
af enskilda, såsom ränta å penningar, beräknadt årligt värde af nyttjanderätt
till inventarier — »inventarium dornesticum» — och afkastning af
fastigheter, hvilka icke äro bostadsboställen. De inkomster, som härröra
från dylika anslag och donationer af enskilda, utgjorde under ecklesiastikåret
1896—97 sammanlagdt 53,242 kronor 87 öre.

d) Bland lönetillgångar för kyrkoherdar och komministrar äro till sist
att nämna anslagen från en del fonder, särskild! prästerskapets löneregleringsfond.

Denna senare fond är bildad med tillämpning af den i § 9 af 1862
års förordning uttalade grundsatsen, att sådana inom en församling befintliga
aflöningstillgångar, som icke äro bostadsboställen eller utgöra församlingsafgifter
eller tillkommit genom donation eller anskaffats af församlingen
själf, må, när de icke vidare äro behöfliga för aflöning af prästerskapet
inom församlingen, kunna användas till att bereda annan församlings
prästerskap anständig bärgning. Genom nådigt bref till kammarkollegium
och statskontoret den 14 februari 1868 lämnades föreskrifter
.angående förvaltningen af de medel, som blifvit eller blifva från vissa

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prästerliga beställningar afskilda, men icke till statsverket indragna Dessa
medel skulle uppsamlas i en särskild för ändamålet bildad fond, benämnd
prästerskapets löneregleringsfond, hvilken förvaltas af statskontoret.

. ;Prän löneregleringsfonden och andra af statskontoret förvaltade ecklesiastika
fonder Ramsele pastorsboställes skogsförsäljningsmedels fond Älfdals
pastorats regleringsfond, Brunskogs församlings aflöningsfond och Fryksände
pastorats regleringsfond — utgick till prästerskapet för ecklesiastikåret
1S96 97 en summa af 216,792 kronor 98 öre. Utgifterna från prästerskapets

önereglenngsfond till aflöningsfyllnad och lönetillökning hafva emellertid
sedan dess betydligt stegrats.

I hvad mån dessa och liknande tillgångar må af pastoratet användas till
lönernas gäldande framgår, af den föreslagna 19 §. Församlingarnas rätt
att förfoga öfver de prästerliga aflöningstillgångarna är nämligen i densamma
i viss mån begränsad med. hänsyn till den rätt kyrkan i dess helhet har
till samma tillgångar. De i det föregående omnämnda boställen, donationer
fonder, skogsförsäljningsmedel m. m. äro anslagna till ett visst bestämdt
kyrkligt ändamål, prästerskapets aflöning. Men detta ändamål uppbäre»
icke blott af ett lokalt utan i väsentlig mån äfven af ett allmänt kyrkligt
intresse; och detta vare sig egendomen anskaffats af menighet eller donerats
af enskild eller ock upplåtits af kronan. Endast donation, gjord i
syfte att bereda innehafvare af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver
lonen, intager härutinnan en särställning. Äro tillgångarna ej rikligare,
än att de måste för lönernas gäldande till fullo tagas i anspråk, ligger det
i.Mde församlingarnas och kyrkans intresse, att pastoratet begagnar dem
till aflöning af sitt prästerskap. Uppstår däremot i något pastorat öfverskott
å de årligen inflytande aflöningsm edlen, sedan hvad däraf för året
erfordras till gäldande af de för prästerskapet därstädes fastställda löner
tagits i anspråk. — hvilket med tillämpning af det nu uppgjorda förslaget,
sa vidt tillgängliga handlingar utvisa, skulle inträffa allenast i 23 pastorat
för ett sammanlagdt belopp af 29,181 kronor — synes kyrkan, såvida fråga
ej ar om tillgångar, som donerats för viss prästerlig tjänst såsom ett plus
utöfver lönen, med skäl kunna fordra, att dylikt öfverskott ställes till hennes
förfogande för tillgodoseende af för hela kyrkan samfällda aflöningsbekof.
Att pastoratet skulle , äga att för annat ändamål, t. ex. byggande af kyrka,
anläggande af begrafningsplats eller dylikt, använda öfverskottet, lärer få anses
uteslutet, då medlen icke äro anslagna till annat ändamål än att bereda
prästerskapet aflöning. Sedan det lokala bekofvet härutinnan är fylldt,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

torde af upplåtelsens liela karaktär följa, att öfverskottet får användas till
fyllande af enahanda, för kyrkan i dess helhet framträdande behof. Medlen
komma därigenom indirekt äfven den lokala församlingen till godo. I
afseende härå vill jag erinra därom, att, enligt förslaget till lag om kyrkofond,
af nämnda fond, där såväl dessa öfverskottsmedel som öfriga för kyrkan
gemensamma ailöningstillgångar uppsamlas, skola utgöras — utom ersättning
för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen om reglering
af prästerskapets aflöning —- jämväl adjunktsarfvoden, ersättning till adjunkter
för resa till tjänstgöringsort, prostarfvoden, emeritilöner m. m.

Om alltså pastoratet måste anses endast äga att »i den mån det till
lönernas gäldande erfordras» använda de prästerliga afl ö nin gstillgån garn a,
så uppstår i allt fall den frågan — när dylika aflöningstillgångar i tillräcklig
eller mer än tillräcklig mängd finnas — huruvida pastoratet må
kunna helt och hållet befrias från afgifter till prästerskapet, som då
skulle aflönas allenast medelst boställsafkastning, räntor å fonder och dylikt,
eller huruvida icke ändock i sådant fall en viss bidragsplikt bör åligga
pastoratet. Frågan berördes vid 1909 års Riksdag så till vida, att en reservant
inom särskilda utskottet föreslog, bland annat, att en allmän och för hela
riket lika kyrkoskatt skulle upptagas för bestridande af prästerskapets,
aflöning. Att emellertid föreskrifva upptagandet af en dylik skatt, oberoende
af behofvet inom de särskilda pastoraten, synes mig näppeligen låta sig göra.

Däremot har i förevarande 19 § 1 mom. föreslagits ett stadgandedärom,
att till lönernas bestridande skola i första rummet användas församlingsafgifter
inom en viss lågt satt gräns (högst 3 öre per fyrk). Detta
stadgande syftar åt en utjämning af skattebördan de olika pastoraten emellan,,
ett ändamål, som ju äfven Riksdagen för sin del betecknat såsom önskvärd t.
Först sedan församlingsafgifter inom denna gräns uttagits, skulle öfriga tillgångar
få anlitas för gäldande af återstående lönebelopp. Någon gång blifva
därvid lönerna till fullo betäckta, redan innan nämnda gräns uppnåtts,
hvarefter gifvetvis någon ytterligare utdebitering inom sagda gräns icke må.

lOreKomma.

lyra

_ jP

til

uivaiiiiamiiua zo pastorat, nviiKa oeraKiiats lämna

öfverskott af aflöningsmedel, beror uppkomsten af öfverskottet helt och
hållet därpå, att behofvet af aflöningsmedel blifvit fylldt, innan nämnda
gräns för utdebiteringen uppnåtts. Men i regeln kräfves, såvidt af nu tillgängligt
statistiskt materiell kan bedömas, för lönernas gäldande icke blott
nu omförmälda bidrag af församlingsafgifter utan jämväl användande af
såväl befintliga aflöningstillgångar som därutöfver ytterligare tillskott af församlingsafgifter.
Det föreslagna stadgandet i 1 mom. har i sistnämnda fall

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

icke någon betydelse i praktiskt-ekonomiskt hänseende, men i de fall då
stadgandet nu eller framdeles kommer till tillämpning medför det i fråga
om utjämningen och fördelningen de särskilda pastoraten emellan af bidragsplikten
till prästerskapet större rättvisa och likformighet än som eljest skulle
kunna åstadkommas. Man kan möjligen ställa sig tveksam, huruvida ändock en
dylik börda bör åläggas pastoratet, då redan därförutan tillräckliga
aflöningstillgångar finnas. Yore det så, att dessa tillgångar anskaffats i
syfte att lindra eller alldeles aflyfta församlingens skattebörda, såsom om
församlingen för att för framtiden slippa skatt en gång för alla anslagit
medel till en lönefond af den storlek, att afkastningen däraf till fullo
betäckte lönen, då vore utan tvifvel en sådan tvekan befogad. Men så
har säkerligen icke i något enda fall tillgått. Medlen äro, vare sig de
anskaffats af församlingen eller donerats af enskild eller upplåtits af kronan,
afsedda till präster skåpets aflöning. Trots befintligheten af dessa tillgångar
har församlingen i alla tider haft förpliktelse att utgöra tionde och öfriga
församlingsbidrag, och om boställets afkastning ökats eller nya ägor tilllagts,
har förmånen däraf närmast kommit prästen till godo men icke församlingen
till lindring i dess skattebörda. Då nu tionden och öfriga hittills
■i hvarje territoriell församling utgående skattebidrag skola aflyftas och ersättas
bland annat med försainlingsafgifter utgående på enahanda sätt som kommunalutskylder,
skulle näppeligen kunna sägas, att full rättvisa skipades, om
till följd af en förändring, som åsyftar allenast beskattningens omläggning och
skattebördans jämnare fördelning, vissa församlingar skulle komma att
alldeles befrias från skattskyldighet.

I ordningen näst efter de i 19 § 1 mom. omförmälda, inom där
angifven gräns utgående församlingsafgifterna, skulle enligt 2 mom. utgå
arrende af de till prästerskapets aflöning anslagna boställen med undantag
af så kallade änkesäten, då änka efter afliden präst äger rätt till afkastningen,
samt boställen, hvilkas afkomst enligt 3 § i lagen om kyrkofond
-skall ingå till nämnda fond. Boställsafkastning, som på grund af donation
tillfaller tjänstinnehafvare utöfver lönen, är likaledes undantagen, enär
densamma förutsättes skola af löntagaren själf uppbäras.

De i 3 mom. upptagna aflöningstillgångar äro af vida mindre betydenhet
än arrendeafkomsten af boställena och hafva af denna anledning ställts i
ordningen efter denna. Eljest lärer ej någon åtskillnad i användningen
af dessa bägge slag af aflöningsmedel böra ifrågakomma.

Hvad boställenas skogsafkastning angår gälla för närvarande helt
andra bestämmelser än för boställsafkastningen i öfrigt. Ursprungligen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ägde ecklesiastik boställskafvare endast att till husbehof använda skogen å
sitt boställe. Någon gång hade dock, då å boställe förefanns ansenlig skog,
förekommit kolning till afsalu. Eätten till skogen blef under 1800-talet i
och med skogens växande värde så småningom utsträckt, i det att vederbörande
myndigheter ej sällan medgåfvo ecklesiastika boställshafvare en
vidsträcktare rätt till skogsafkastningen. Genom kungl. förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 juni 1866 blef omförmälda
rätt, med Eikets Ständers gillande, legaliserad. Berörda förordning
efterträddes af förordningen den 26 januari 1894, hvilken ännu är gällande.

Sistnämnda förordning innehåller i hufvudsak, att, om boställes virkesafkastning
i betydligare mån öfverstiger dess behof af skogsfång, skall
skogen, efter Kungl. Maj:ts förordnande, i sin helhet eller lämplig del däraf
ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Afkastningen
ingår i detta fall till prästerskapets löneregleringsfond. Är skogen af
mindre omfång, åligger det boställshafvaren att bevaka och sköta skogen
med iakttagande af vederbörligen fastställd huskållningsplan. I sådant fall
erhåller boställshafvaren, närmast såsom godtgörelse för besväret med skogens
vård, viss andel i afkastningen, i regeln hälften däraf. Återstoden ingår
till löneregleringsfonden. Extra afkastning af skogen, som uppstår genom
så kallad berednings- eller rensningshuggning eller då skog blifvit genom
eld eller storm skadad, ingår till en särskild fond, »de ecklesiastika boställenas
skogsfond», och användes till gäldande af diverse omkostnader
för skogsvården. Dessa stadganden gälla dock ej i fråga om boställe, som
af menighet inköpts eller af enskild donerats, utan skall frågan om disposition
af skogsafkastningen vid sådant boställe alltid underställas Kungl.
Maj:ts pröfning. Till byggnad af kyrka och prästgård må nödigt timmer
och virke tagas å boställsskog, såvidt utsyning kan, efter antagen hushållningsplan,
äga rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen, som
blifvit boställshafvare tillerkänd.

I stället för dessa tämligen invecklade och stundom till ett visst godtycke
ledande bestämmelser föreslås nu i särskild! upprättade »Grunder
för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar», att all skogsoch
hagmark å samtliga åt prästerskapet i de territoriella församlingarna
anslagna löneboställen skall ställas under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning utan afseende å, om bostället är anskaffadt af menighet eller
doneradt af enskild eller upplåtits af kronan. Skogen skall i första rummet
användas till boställets husbehof. Därutöfver må från boställets skog
erhållas dels af vederbörande tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 85.

i 11 § 4 mom. i förevarande lag sägs, dels ock, i ordningen därefter, virke
af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader å prästgård
samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till kyrkobyggnad.
Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för nu angifna behof
skall försäljas. Sedan af medel, som influtit vid försäljningen, guldits kostnaden
för densamma, skall återstoden, där ej donationsbestämmelser lägga
hinder i vägen, ingå till kyrkofonden, hvarifrån, på sätt i förevarande 19 §
4 mom. stadgas, de till lönernas gäldande, i den ordning samma paragraf
angifver, erforderliga skogsförsäljningsmedel årligen skulle utgå med högst det
af Kungl. Maj:t beträffande hvarje boställes skog fastställda belopp, som för viss
tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga afkastning. Samtliga
kostnader för skogens skötsel och vård skulle, på sätt jämväl förut framlagda
förslag innehåller, gäldas ur kyrkofonden. Förslaget om skogsförsäljningsmedlens
utbetalning i enlighet med en sålunda af Kungl. Maj:t fastställd uppskattning
af skogens behållna årliga afkastning betingas däraf, att de medel,
som inflyta för försåld skog, fördela sig ytterst ojämnt på olika år. Jämväl
särskilda utskottet vid 1909 års Kiksdag ansåg en uppskattning nödvändig i
ändamål att bidragen af skogsmedel skulle kunna utgå i form af bestämda
årliga anslag från kyrkofonden. Hen tidsperiod, uppskattningen skulle afse,
synes i regeln böra blifva den, för hvilken hushållningsplan blifvit fastställd.

De sakkunniga, hvilka undertecknat promemorian, hafva vid förevarande
punkt 4 framhållit angelägenheten af, att den i samma punkt
omförmälda beräkning af boställsskogarnas behållna årliga afkastning skedde
med tillbörlig noggrannhet samt med tagen hänsyn till ett rationellt och
uthålligt skogsbruk, äfvensom att vederbörande pastorat i hvarje särkildt
fall måtte sättas i tillfälle att göra sina påminnelser vid uppskattningen,
innan beloppet af den beräknade årsafkastningen fastställdes. I fråga om
detta uttalande är jag fullt ense med nämnda sakkunniga.

All skogsafkastning skulle sålunda komma församlingarna till godo i den
mån det erfordras till lönernas gäldande; möjligen uppkommande öfverskott
skulle tillfalla kyrkofonden. Härmed skulle vinnas den afsevärda fördel, att
skogsafkastningen komme att disponeras lika för alla boställen af hvad natur
de än månde vara, efter samma grunder, som uppställts för användningen af
arrendemedel från jordbruksboställena och öfriga prästerliga aflöningstillgångar.

Enligt hvad verkställda uträkningar gifva vid handen, torde i det
närmaste hela den behållna afkastningen af boställsskogarna komma att,
jämlikt 19 § 4 mom., från kyrkofonden utbetalas till församlingarna. Det
belopp, dessa skulle bekomma, belöper sig nämligen, så vidt nu kan be -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

dömas, till 604,313 kronor. Då kela den behållna summan af skogsförsäljningsmedel
för närvarande kan skattas till omkring 628,000 kronor,
återstår sålunda såsom behållen inkomst för kyrkofonden endast ett jämförelsevis
obetydligt belopp. Dock torde denna inkomst framdeles komma
att ökas, därest, såsom väl kan antagas, dessa skogar, sedan de kommit
under fullt planmässig skötsel af skogsstaten, kunna afvinnas en högre
afkastning än nu är möjligt. Kostnaden för denna skötsel, hvilken beräknats
till 222,500 kronor kan synas hög, men därvid är att märka, att
denna kostnad utgår icke allenast för det jämförelsevis mindre antal boställsskogar
(omkr. 700), som lämna virkesöfverskott till försäljning, utan
tillika för hela den mängd af boställsskogar (omkr. 1,800), som lämna afkastning
endast till husbehof. Detta husbehofsvirke är dock af synnerligen
stort värde. Kunde detsamma uppskattas i penningar och den sålunda
funna summan tillädes den summa, 850,540 kronor, hvartill skogsförsäljningsmedlen
utan afdrag af kostnader för närvarande kunna beräknas
uppgå, skulle helt visst befinnas, att omförmälda kostnader ej äro oskäliga,
utan att sannolikt en förvaltning genom enskild försorg skulle komma att
ställa sig fullt lika dyrbar.

Förslå ej hittills omförmälda aflöningsbidrag till lönernas gäldande,
fylles bristen medelst församlingsafgifter till erforderligt belopp (5 mom.).

Därest utdebitering af församlingsafgifter utöfver en viss gräns därvid
måste ske, skulle pastoratet, enligt den föreslagna 21 §, erhålla det Överskjutande
beloppet åter från kyrkofonden.

20 och 21 §§.

I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter
skola enligt förslaget alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kom- utgörande.
munalutskvlder, deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmän- Bidrag från
het stadgade grunder; och skola dessa algiiter inom hvarje till pastoratet till lindring i
hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning som afgifter forsamlmtill
kyrka och skola. skyldighet.

Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte skjutsersättning, hvarom förmäles i 11 § 3 mom. första stycket
samt i 14 § 4 mom., såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt
större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje person af pastoratets
hela folkmängd enligt senast upprättade mantalslängd, dels sex öre för
hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor af pastoratets hela inkomstbelopp,

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 63 Häft. 11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs, skall enligt den föreslagna 21 § ersättning
af kyrkofondens medel beredas pastoratet för det öfverskjutande
beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling särskildt förbundit
sig att utgöra för bibehållande eller inrättande af tjänst utöfver dem,
bvilka Kungl. Maj:t ansett vara för själavårdens behöriga handhafvande
nödiga, eller för höjande af lön, som Kungl. Maj:t enligt löneregleringslagen
för viss tjänst bestämt.

Om än staten genom öfvertagande af tiondepliktens börda hädanefter
skulle komma att lämna ett väsentligen större bidrag till prästerskapets
aflöning än som för närvarande utgår, åsyftar förslaget ingalunda en brytning
med den gamla grundsatsen, att hvarje församling bör aflöna sitt prästerskap.
Förpliktelsen härtill skulle nämligen fortfarande i första rummet
åligga hufvudsakligen församlingsmedlemmarna, men icke längre blott vissa
grupper af dem, utan en hvar i mån af hans skatteförmåga, dock endast
intill en viss för alla pastorat lika gräns, hvarefter ersättning af kyrkofondens
medel utom i förut angifna två undantagsfall skulle beredas pastoratet
för det öfverskjutande beloppet.

I det af Kungl. Maj:t vid 1909 års Kiksdag framlagda förslaget till
lag om reglering åf prästerskapets aflöning var nämnda gräns bestämd på
enahanda sätt som nu föreslås. Särskilda utskottet föreslog emellertid en
sådan ändring i den kungl. propositionen, att skattskyldigheten till prästerskapets
aflöning högst bestämdes till sammanlagdt det belopp, som erhölles
under antagande, att för hvarje person af pastoratets hela folkmängd utginge
10 öre och därutöfver 5 öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal
kronor af hela det beskattningsbara inkomstbeloppet inom pastoratet. Till
följd af denna nedsättning skulle, enligt den då uppgjorda finansplanen, uppstå
en brist i lönemedel å 55,560 kronor, men med tanke på bevillningsbeloppens
fortgående stegring och af andra skäl ansåg sig utskottet icke
böra tillmäta denna omständighet någon större betydelse.

De sakkunniga, hvilka undertecknat förut omnämnda promemoria,
hafva på en annan väg velat vinna samma syftemål som särskilda utskottet,
i det att de föreslagit, att den särskilda beräkningsgrunden af 10 öre
för hvarje person af pastoratets hela folkmängd skulle ur förslaget utgå
och församlingarnas skatteplikt bestämmas till högst 6 öre för hvarje helt
eller påbörjadt tiotal kronor af hela det beskattningsbara inkomstbeloppet
inom pastoratet (= 6 öre per fyrk).

Ehuru en ändring i sådant syfte skulle medföra en väsentlig minskning
i de från församlingarna utgående bidrag till prästerskapets aflöning,

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 85.

hafva nämnda sakkunniga likväl ansett den kunna genomföras, om en viss
begränsning af utgifterna för berörda ändamål vidtoges; och hafva de med
afseende härå gjort det uttalande, att ålderstillägg för de lägst aflönade
kyrkoherdarna och komministrarna, i betraktande af de löneförmåner, som
hädanefter skulle komma dessa tjänstinnehafvare till godo, icke syntes
vara af behofvet påkalladt.

Af beräkningar, som jag låtit verkställa, framgår, att om församlingarnas
bidragsplikt begränsas så, som i det af mig nu framlagda förslaget
skett, nämligen till högst ett belopp motsvarande 10 öre för hvarje person
och 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet i pastoratet, komme
den på församlingarna hvilande skattebördan för ifrågavarande ändamål
att för hela riket uppgå till 4,101,234 kronor. Med den af särskilda
utskottet vid 1909 års Eiksdag föreslagna begränsningen till högst ett
belopp, motsvarande 10 öre för hvarje person och 5 öre för hvarje tiotal
kronor af inkomstbeloppet, skulle församlingarnas skattebidrag belöpa sig
till 3,780,537 kronor; och med den af de sakkunniga i promemorian föreslagna
begränsningen till högst 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet
utan någon beräkning för person, skulle församlingarnas bidrag
än ytterligare minskas till 3,754,436 kronur. Skillnaden mellan församlingsafgifterna
enligt det af mig framlagda förslaget och det i promemorian
framställda utgör 346,798 kronor.

Yäl inser jag, att förslaget genom bifall till det i promemorian framlagda
yrkandet i denna punkt skulle vinna åtskilligt i enkelhet, och jag
uppskattar till fullo tanken att i görligaste mån lätta församlingarnas börda,
men då emellertid en så betydande minskning i församlingarnas bidrag
för närvarande icke kan vinnas utan uppoffring af det föreslagna ålderstillägget
till de svagast aflönade kyrkoherdarna och komministrarna, hvars
bibehållande de kyrkliga myndigheterna med stor enighet tillstyrkt, har
jag icke ansett mig böra biträda vare sig det af särskilda utskottet eller
det i de sakkunnigas promemoria framställda förslaget härutinnan.

22 §.

I denna paragraf har föreskrifvits, att de i lagen omförmälda aflöningsmedel
för kyrkoherdar och komministrar skola, i den mån de ej omedel- vältning inom
bart till tjänstinnehafvare utbetalas, särskildt för sig af vederbörande pastoratet.
kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande, äfvensom att pastoratet är ansvarigt
för medlens bibehållande till afsedt ändamål.

Bestämmelsen, att domkapitlet äger att däröfver hålla hand, innebär

Sättet för genomförande

af den nya
indelningen
och organisationen.

öfvergdngs stadganden.

Emeritilöner.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

bland annat att, därest medlen för annat ändamål användas, domkapitlet
har att däruti hos vederbörande myndigheter eller annorledes söka rättelse.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras rörande förvaltningen
af ifrågavarande medel, torde böra af Kungl. Maj:t i administrativ väg
utfärdas.

23 och 24 §§.

I afseende å 24 §, som i hufvudsak ansluter sig till särskilda utskottets
förslag vid 1909 års Kiksdag, tillåter jag mig hänvisa till hvad
jag förut yttrat angående behofvet af en effektiv omreglering af den kyrkliga
indelningen och organisationen.

§ 24 öfverensstämmer med § 15 i Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till
1909 års Riksdag och torde ej erfordra någon närmare motivering.

25—28 §§.

I 26 och 27 §§ meddelas erforderliga öfvergångsbestämmelser.

Innehållet i 26 § öfverensstämmer med hvad som i motsvarande stadgande
i det vid Riksdagen 1909 framlagda förslaget föreskrefs, utom dä rutin nan
att vissa tillägg gjorts till förtydligande och fullständigande af den i paragrafen
uttryckta tanke, att präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering,
ej skall under öfvergångstiden för aflöning af adjunkt eller vikarie
vare sig åtnjuta större lättnad eller ådragas större tunga, än förut varit
fallet. Bestämmelserna i 27 § äro tillagda med hänsyn till den nya
anordning, enligt hvilken aflöningsmedlen för kyrkoherdar och komministrar
hädanefter skola af vederbörande kyrkoråd uppbäras och förvaltas.

Förslag till lag om emeritilöner för präster.

Det nu framlagda förslaget till lag om emeritilöner för präster är utom
i ett hänseende, hvarom strax skall nämnas, af samma innehåll som motsvarande
vid 1909 års Riksdag af Kungl. Maj:t framlagda förslag, sådant
detsamma af särskilda utskottet vid nämnda Riksdag formulerades. Emeritilönerna
komma i enlighet härmed att uppgå i regeln till 80 procent af
lönen; dock med iakttagande att emeritilön ej må understiga 3,200 kronor
för kyrkoherde och 2,000 kronor för komminister, ej heller öfverstiga

* Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 85

4,800 kronor. För extraordinarie präst skulle emeritilön utgöra 1,500
kronor.

Ett i promemorian framställdt förslag om sänkning af maximum för
emeritilön till 4,000 kronor kar rönt motstånd från flertalet af de körda
myndigketerna oek kar jag icke keller ansett mig kunna biträda detsamma.
Likaså kar jag icke ansett mig kunna förorda ett af kyrkoherden Gunnar Ekström
m. fl. uti ingifven skrifvelse framlagdt förslag till bestämmelser
rörande emeritilönernas beräkning, helst som redan förut ett inom Riksdagen
motionsvis väckt förslag i enahanda riktning vid behandling inom
vederbörande utskott icke ansetts böra vinna bifall.

Den enda ändring, som gjorts, består däruti, att, med föranledande
af framställd anmärkning, uti 6 § intagits ett stadgande därom, att ifall
innehafvare af emeritilön efterlämnar änka eller barn, som, därest emeritilön
icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänst- eller nådår, änkan
eller barnen skola äga uppbära emeritilönen intill utgången af den tid,
under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas. Ankans
ock barnens rätt till dylik godtgörelse för mistad tjänst- eller nådårsförmån
synes mig obestridlig.

Förslag till lag om kyrkofond.

Förslaget till lag om kyrkofond är uppgjordt med ledning af mot -Kyrkofonden.
svarande vid Riksdagarna 1908 ock 1909 af Ivungl. Maj:t framlagda
lagförslag. De förändringar, som emellertid måst göras, äro till största delen
betingade af de nya bestämmelser för ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden
ock därmed sammanhängande frågor, som nu föreslås.

Beträffande lydelsen af 1 § kafva två af de sakkunniga, kvilka undertecknat
promemorian — enär de ansett, att det i paragrafen förekommande
uttalandet därom, att de i kyrkofonden ingående medlen »skola utgöra en
svenska kyrkans tillhörighet», ej borde i lagen förekomma — föreslagit, att
paragrafen borde erhålla ungefär följande affattning: »De prästerskapet i territoriella
församlingar anslagna aflöningsmedel, om kvilka här nedan förmäles,
skola under benämning kyrkofonden användas på sätt i denna lag bestämmes
ock af statskontoret, utan sammanblandning med statsmedel, förvaltas».

Af de i ärendet hörda myndigketerna kar flertalet tillstyrkt den formulering,
som i det af mig nu framlagda förslaget upptagits.

Att ifrågavarande medel, såsom anslagna till prästerskapets aflöning

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

äro att betrakta såsom en den svenska kyrkans tillhörighet i offentligträttslig
mening torde vara otvifvelaktigt. De två sakkunniga, hvilka
påyrkat en ändring af paragrafens ordalydelse, hafva också ansett, att
medlen icke böra få användas till andra ändamål än i kyrkofondslagen
bestämmes, och att de böra utan sammanblandning med statsmedel förvaltas.

Den formulering af stadgandet, som af mig föreslås, godkändes 1908
af Riksdagens bägge kamrar och 1909 af det särskilda utskott, som behandlade
frågan. Förslagets fall vid sistnämnda Riksdag föranleddes af
helt andra skäl än meningsskiljaktighet om förevarande paragraf.

På grund af hvad sålunda förekommit finner jag icke tillräcklig anledning
att nu frångå det förslag uti förevarande hänseende, som af Kungl.
Maj:t förut framlagts.

I 3 § 3 mom. föreslås, att arrende af boställen, hvilkas afkomst vid
1913 års slut antingen ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är
af Kungl. Maj:t anvisad till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare
i annat pastorat än det, inom hvilket bostället är beläget, skall ingå
till kyrkofonden. Hvarken från det ena eller andra slaget af dessa nu
nämnda boställen äger nämligen för närvarande prästerskapet i det pastorat,
där de äro belägna, att uppbära afkomsten, och denna har därför
ej heller för framtiden ansetts böra beräknas såsom aflöningstillgång inom
pastoratet.

Från boställen, hvilkas afkastning för närvarande ingår till prästerskapets
löneregleringsfond, uppbar denna fond år 1907, enligt hvad i
kungl. propositionen till 1909 års Riksdag upplystes, 88,732 kronor
49 öre. Afkastningen af öfriga här afsedda boställen torde kunna uppskattas
till 61,823 kronor.

I 6 § 8 mom. har bland utgifter, som skola af kyrkofonden utgöras,
upptagits, i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl.
Maj:t till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna
skäligt bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

Detta stadgande är nytt; och är afsikten därmed att bereda tillgång
till anställande, dock endast i begränsad omfattning, af hjälppräster gemensamma
för ett helt stift eller kontrakt: stifts- och kontraktsadjunkter. Jag
erinrar om att Riksdagen för närvarande beviljar anslag, årligen uppgående
till 13,800 kronor, för anställande af fem kontraktsadjunkter inom Luleå
stift. För här ifrågavarande ändamål har förslagsvis beräknats 35,000
kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Till stöd för förslaget härutinnan anhåller jag i underdånighet få anföra
följande.

På flera håll i landet hafva under senare tid uppstått raskt tillväxande
industricentra. Då dessa uppstått i större församlingar och på afsevärdt
afstånd från församlingens kyrka, hafva de ofta i brist på prästerliga krafter
blifvit mycket försummade, och det har stundom dröjt i flera årtionden,
innan de kyrkliga förhållandena därstädes blifvit på ett tillfredsställande
sätt ordnade. Hade tillgångar funnits för ett tillfälligt anställande
af lämplig prästman på sådana orter, skulle den kyrkliga utvecklingen
hafva kunnat försiggå mera normalt jämsides med den materiella. Ett
ännu oftare befintligt och ännu mera trängande behof är uppväckandet
och organiserandet af frivilliga lekmannakrafter till kyrklig verksamhet,
särskildt på orter, som ligga fjärran från kyrka och mera sällan erhålla
besök af präst. Hade man tillfälle att dit sända unga präster, som lämpade
sig för en sådan uppgift, så skulle därigenom tillgodoses ett verkligt
behof och mycket kunna uträttas för församlingslifvets höjande. Det
ifrågasatta anslaget till aflönande af stifts- och kontraktsadjunkter är visserligen
ringa, endast omkring 3,000 kronor för hvarje stift. Men därmed
torde säkerligen kunna uträttas mer, än vid första påseende kan
synas. Anslaget kunde brukas för flera unga prästmän, som periodvis
missiverades för anförda uppgifter och däremellan mot vanligt arfvode
finge tjänstgöra som adjunkter i församlingarna.

Förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

Det härmed framlagda förslaget till ändringar i lagstiftningen om ®ndrinrar°i
ecklesiastika boställsskogar är i hufvudsak öfverensstämmande med hvad af lagstiftningen
Kungl. Maj:t i sådant hänseende förut föreslagits. Ändringarna äro betingade
af de föreslagna nya anordningarna för beredande af aflöning åt skogar.
prästerskapet.

De i 4 mom. omförmälda kostnader för skogsindelning äfvensom för
skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de ecklesiastika
boställena m. m. upptogos i den af Kungl. Maj:t vid 1909 års
Riksdag framlagda finansplan till sammanlagdt 222,500 kronor.

I det vid propositionen till nämnda Riksdag fogade statsrådsprotokoll
yttrade dåvarande chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet härom följande.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

»Kostnaden för skogsindelning — som enligt prästlöneregleringskommitténs
förslag skulle af de gemensamma aflöningstillgångarna gäldas endast
i fråga om boställen, hvilka icke af menighet anskaffats eller af enskild
donerats, — har af kommittén beräknats efter medeltalet af hvad samma
kostnad, på sätt domänstyrelsens räkenskaper gifva vid handen, utgjort
under åren 1899, 1900 och 1901, eller till 12,004 kronor 39 öre. Som
jag anslutit mig till den af domänstyrelsen uttalade åsikten, att kostnad
för skogsindelning jämväl å skog till boställe, som inköpts eller donerats,
bör gäldas af kyrkofonden, i den mån dylikt boställe icke lämnar så stort
virkesöfverskott, att omförmälda kostnad kan däraf bestridas, anser jag,
att ifrågavarande belopp bör höjas till 12,500 kronor.»

»Enligt kommitténs förslag till lag om kyrkofond samt till grunder
för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar skulle betr
ältande sådana boställen, som icke af menighet anskaffats eller af enskild
donerats, af de gemensamma aflöningstillgångarna gäldas kostnaderna,

dels för skogodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande
intill belopp, som Kungl. Maj:t för hvarje år fastställer,

dels för jägmästares förrättning för skogsodling eller afverkning äfvensom
för kronojägares förrättning i de fall, då han på jägmästares order
biträder med arbete, som hittills skolat särskild! godtgöras, med belopp
motsvarande medeltalet af hvad i sådant hänseende under åren 1904—1913
utgått. Kostnaden för åsyftade förrättningar har för åren 1899, 1900 och
1901 uppgått till sammanlagdt 43,058 kronor 41 öre eller således i medeltal
för år till 14,352 kronor 80 öre. Utgifterna för skogsodlings- och andra
arbeten för skogsskötselns främjande hafva för samma treårsperiod utgjort
tillhopa 158,538 kronor 23 öre eller i medeltal årligen 52,846 kronor 8 öre.
Samtliga dessa kostnader uppgingo alltså för år till 67,198 kronor 88 öre,
hvartill kommer en särskild post å 7,621 kronor för extra bevakning å
vissa boställen. För nu angifna ändamål har kommittén, med ledning af
de sålunda gjorda beräkningarna, föreslagit en summa å 74,819 kronor
88 öre i medeltal för år.»

Beträffande sistnämnda ersättning åberopade emellertid departementschefen
vidare hvad därom anförts i det vid kungl. propositionen till
1908 års Kiksdag fogade statsrådsprotokoll, enligt hvilket departementschefen
bland annat yttrat:

»Beträffande de kostnader — utöfver kostnaderna för skogsindelning
— som äro förbundna med skogsskötseln å ecklesiastiska boställen, finner

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 85.

jag det i sin ordning, att en gräns för dem årligen fastställes. En viss
frestelse till alltför omfattande och dyrbara arbeten för skogskultur kan
måhända förefinnas i den omständigheten, att stegrade utgifter ej längre
skulle drabba den enskilde boställshafvaren genom minskning af hans inkomster
af skogsskötseln, utan belasta en allmän kassa, för hvilken uppoffringen
till äfventyrs kunde synas mindre kännbar. Men om det således
efter min mening bör, på sätt kommittén föreslagit, öfvas kontroll öfver
omfattningen af skogsförvaltningens åtgöranden i afseende å de ecklesiastika
skogarnas skötsel, synes mig å andra sidan icke kunna godkännas hvad
kommittén föreslagit rörande ersättning för jägmästares och kronojägares
bestyr med ifrågavarande skogar, nämligen att denna ersättning skulle för
all framtid fixeras till ett belopp, vid hvars beräkning utgifterna under
åren 1904—1913 för det af skogsstatens personal å de ecklesiastika
skogarna då utförda arbetet skulle läggas till grund. Ett sådant sätt att
bestämma godtgörelsen för skogsstatens bestyr med omförmälda skogar
finner jag icke fullt rättvisst. Eedan nu måste nämligen den godtgörelse,
som för ändamålet utgår, anses alltför låg i förhållande till den verksamhet
af olika slag, som skogsstatens högre och lägre funktionärer utöfva med
afseende å de ecklesiastika boställsskogarna. Men i den mån skogsskötseln
— sådan tendensen ju numera är — utvecklar sig, samt dessa funktionärers
arbete följaktligen blir alltmer omfattande, skulle den af kommittén
föreslagna ersättningen icke komma att stå i rimligt förhållande till besväret.
Också är under utarbetande förslag i syfte att bereda statsverket
ökade inkomster för skogstjänstemännens befattning med ecklesiastika boställsskogar.

Eör min del anser jag, att godtgörelse för skogsstatens bestyr med
skogsskötseln å nämnda slag af skogar bör fullt utgå enligt de grunder,
som å olika tider må i sådant hänseende gälla. Att staten skulle, genom
antagande af en för densamma ofördelaktig uppgörelse härutinnan, bevilja
kyrkan en förmån, synes mig ej vara någon lämplig form för beredande
af stöd från statens sida åt de kyrkliga institutionerna.

Ersättningsbeloppet lärer böra af Kungl. Maj:t för hvarje år fastställas
med ledning af uppgifter, som domänstyrelsen skulle hafva att meddela
rörande de af skogstjänstemännen under näst föregående år verkställda
förrättningar af olika slag å samtliga sådana ecklesiastika boställsskogar,
för hvilkas skötsel kyrkofonden skall öfvertaga ansvaret, skogar å boställen
som inköpts af menighet eller donerats af enskild således undantagna.»

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Till ledning för beräkningen af den ersättning för skogsstatens bestyr
med de ecklesiastika boställsskogarna, som sålunda skulle från kyrkofonden
till statsverket årligen inbetalas, hade domänstyrelsen föreslagit vissa
grunder. I enlighet med en efter dessa grunder verkställd beräkning
upptogs ifrågavarande ersättning af Kungl. Maj:t till 157,153 kronor
92 öre. Då härtill läggas ofvan upptagna kostnader för skogsodlingsoch
andra arbeten för skogsskötselns främjande 52,846 kronor 8 öre,
erhålles det belopp 210,000 kronor, som i den af Kungl. Maj:t år
1909 framlagda finansplanen — förutom kostnaderna för skogsindelning
12,500 kronor — upptagits såsom på kyrkofonden belöpande kostnad för
skogsskötsel.

Ehuru ersättning för skogsstatens bestyr med skötseln af skogar å af
menighet inköpta eller af enskild donerade boställen -— hvilken ersättning
dock enligt det nu upprättade förslaget till grunder för ändringar i lagstiftningen
om ecklesiastika boställsskogar jämväl skulle i regeln af kyrkofonden
utgöras — icke inbegripits i omförmälda ersättningsbelopp, torde,
enligt hvad ånyo verkställda beräkningar gifva vid handen, berörda belopp
få anses tillräckligt för bestridande af ifrågavarande ersättning för samtliga
ecklesiastika boställsskogar, för hvilka dylik ersättning enligt det nya förslaget
skall utgå. I öfverensstämmelse härmed har ock i den nu upprättade
finansplanen upptagits dels kostnad för skogsindelning med 12,500
kronor och dels kostnad i öfrigt för skogsskötsel med 210,000 kronor.

Finansplan.

I syfte att uppvisa verkningarna i finansiellt hänseende af de framlagda
förslagen till prästlöneregleringsfrågans lösning hade såväl prästlöneregleringskommittén
i sitt betänkande IY som Kungl. Maj:t i de till
Riksdagarna 1908 och 1909 aflåtna nådiga propositionerna meddelat särskild
finansplan, upptagande å ena sidan en sammanfattning af de anslagsbehof
för olika ändamål — med undantag af beredande af fri bostad — hvilka
den lägre kyrkliga organisationens upprätthållande i vårt land kräfde, samt
å andra sidan utvägarna till behofvens fyllande.

Den finansplan, hvilken jag nu framlägger, är uppställd i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nyssnämnda finansplaner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Finansplan.

Inkomster.

Församlingarnas tillgångar och Indrag till prästerskapets aflöning:

arrende af löneboställen..................... kr. 2,076,368

afgälder, räntor m. m...................... » 102,263

församlingsafgifter, som ej återgäldas ur
kyrkofonden, motsvarande högst 10 öre

för person och 6 öre för fyrk ......... » 4,101,234 kr. 6,279,865

Kyrkofondens inkomster:

ersättning för prästerskapets tionde ...... kr. 3,897,954

statsanslag .................................... » 371,514

boställsafkastning ingående till kyrkofonden.
......................................... » 150,555

skogsförsäljningsmedel, brutto............... » 850,540

öfverskott å församlingarnas aflöningstill gångar.

...................................... » 29,181

ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.
...................................... » 279,347 »

Summa kr.

5,579,091

11,858,956

Utgifter,

Löner för kyrkoherdar och komministrar..................... kr. 10,060,603

Lönetillökning enligt 4 § i löneregleringslagen ............ » 100,000

Ålder stillägg för kyrkoherdar och komministrar ............ » 325,448

Ur kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och

komministrar................................................... » 150,000

Arfvoden åt kontraktsprostar .................................. » 58,535

Transport kr. 10,694,586

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Transport kr. 10,694,586

Arfvoden och ålder stillägg åt adjunkter ..................... » 325,000

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort » 15,000

Anslag till extra ordinarie präster för särskild prästerlig

tjänstgöring .................................................... » 35,000

Emeritilöner ...................................................... » 500,000

jKostnad för skogsindelning.................................... » 12,500

|Kostnad för skogsskötsel....................................... » 210,000

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande
utskylder och besvär .............................. » 50,000

Öfverskott i kyrkofonden ....................................... » 16,870

Summa kr. 11,858,956

I fråga om de särskilda i finansplanen ingående inkomst- och utgiftsposterna
torde följande böra nämnas:

För utrönande af storleken utaf församlingarnas tillgångar och bidrag
till prästerskapets aflöning bar, hufvudsakligen med ledning af det utaf
prästlöneregleringskommittén insamlade statistiska material samt senast tillgängliga
officiella uppgifter, af de utaf mig först tillkallade sakkunniga
verkställts beräkningar, kvilkas resultat sammanfattats i en vid betänkandet
den 14 december 1909 fogad tabell, betecknad Tab. 3. De i enlighet
härmed i finansplanen upptagna inkomstbeloppen för arrende af löneboställen
2,076,368 kronor, afgälder och räntor m. m. 102,263 kronor samt
församlingsafgifter 4,101,234 kronor återfinnas i sagda tabell i kolumnerna
4, 5 och 9.

Bland kyrkofondens inkomster hafva posterna ersättning för prästerskapets
, tionde, statsanslag samt ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar
upptagits till enahanda belopp som i de förut framlagda förslagen.
Någon förändring i beräkningen af dessa belopp har nämligen icke i de
nu framlagda förslagen blifvit ifrågasatt.

Till kyrkofonden ingående boställsafkastning utgöres af dels arrenden
från boställen, bvilkas afkastning för närvarande ingår till prästerskapets
löneregleringsfond, bvilka arrenden i kungl. propositionen till 1909 års
Riksdag upptagits till 88,732 kronor, och dels arrendeinkomsten af de
öfriga boställen, bvilkas afkastning jämbkt 3 § 3 mom. i lagen om kyrkofond
skall till nämnda fond ingå. Afkastningen af sist berörda boställen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 93

har af de sakkunniga i betänkandet den 14 december 1909 uppskattats
till 61,823 kronor.

Bruttoafkastningen af försåldt virke från samtliga ecklesiastika boställsskogar
har i nämnda betänkande, på grund af beräkningar, som verkställts
med ledning af uppgifter från domänstyrelsen och jägmästarna i riket,
uppskattats till 850,540 kronor i medeltal per år, på sätt sammandraget
af Tab. 4 i betänkandet, kol. 3, utvisar.

Posten öfverskott å församlingarnas aflöningstillgångar 29,181 kronor
är hämtad ur den förut omnämnda tabellen 3, kol. 8.

På utgiftssidan har upptagits till betäckande af löner för kyrkoherdar
och komministrar 10,060,603 kronor, hvartill beloppet af dessa löner —
dock utan sådan förhöjning af lönebeloppen, hvarom i 4 § i löneregleringslagen
sägs — skulle komma att uppgå enligt de grunder för lönernas
beräkning, hvilka af mig föreslås. Till lönernas förhöjning enligt nämnda
4 § har jag ej ansett erforderligt att beräkna mer än 100,000 kronor.
Ålderstillägget för kyrkoherdar och komministrar är upptaget till enahanda
belopp som i kungl. propositionen till 1909 års lliksdag eller 325,448
kronor.

Posten skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar är ny. Då
präst enligt 11 § 3 mom. första stycket i förslaget till lag om reglering
af prästerskapets aflöning skall erhålla skjuts i vissa tjänsteärenden, samt
det i prästlönen ingående fyllnadsbeloppets beräkning till viss del efter
areal jämväl innebär någon godtgörelse för den ökade utgift för skjuts, en
större areal alltid medför, har jag ansett nu ifrågavarande ur kyrkofonden
utgående bidrag till skjutskostnaden kunna begränsas till det i finansplanen
upptagna beloppet 150,000 kronor.

Till arfvoden åt kontraktsprostar har upptagits samma belopp som
förut, eller 58,535 kronor. Däremot har, med hänsyn till hvad som yttrats
om införande af ett andra ålderstillägg åt adjunkter, anslaget till
arfvoden och ålderstillägg åt adjunkter höjts från 317,500 kronor till

325.000 kronor. Kostnadsersättningen åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort
är bibehållen vid 15,000 kronor. Anslaget till extra ordinarie
präster för särskild prästerlig tjänstgöring är, i enlighet med hvad som
därom anförts vid 6 § i förslaget till lag om kyrkofond, upptaget till

35.000 kronor.

Öfriga utgiftsposter, nämligen för emeritilöner 500,000 kronor, för
skogsindelning och skogsskötsel tillhopa 222,500 kronor samt ersättning
för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande utskylder och be -

94 Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

svar 50,000 kronor, äro upptagna till samma belopp, som i de föregående
förslagen beräknats.

Finansplanen visar ett årligt öfverskott kyrkofonden till godo å
16,870 kronor.

Härefter uppläste departementschefen i enlighet med det afgifna yttrandet
affattade förslag till

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets
tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

Departementschefen hemställde slutligen, att Kungl. Maj :t måtte genom
nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga berörda, af honom upplästa
lagförslag och grunder.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i nåder lämna bifall och förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Ernst Törnell.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Bilaga.

Transumt ur protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström, föredrog i underdånighet:

Under erinran att Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut den 17 december
1909 anbefallt domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, domänstyrelsen,
statskontoret och kammarkollegium att senast den 15 januari
1910 inkomma med underdåniga utlåtanden öfver följande af särskilda
sakkunniga för biträdande inom ecklesiastikdepartementet med beredning af
frågan om grunderna för reglering af prästerskapets löneförmåner uppgjorda
förslag till bestämmelser i ämnet, nämligen:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

1) förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af
prästerskapets tionde samt om ersättning därför;

2) förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) förslag till lag om emeritilöner för präster;

4) förslag till lag om kyrkofond;

5) förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar; samt

6) förslag till ecklesiastik boställsordning, med de ändringar och tilllägg,
som innefattades i en af ytterligare tillkallade sakkunniga vid granskning
af nämnda förslag afgifveu promemoria;

anmälde föredragande departementschefen, att de sålunda infordrade
utlåtandena inom behörig tid inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Härefter yttrade departementschefen.

Enligt min åsikt befinner sig nu ärendet, med undantag af frågan
om utfärdande af ecklesiastik boställsordning, i det skick, att nådig proposition
i ämnet inom kort lärer kunna aflåtas till Eiksdagen. Hvad angår
det af de sakkunniga upprättade förslaget till ecklesiastik boställsordning,
hvilket torde böra biläggas detta protokoll, synes mig detsamma vara af
beskaffenhet att i allt väsentligt kunna läggas till grund för nådig proposition
till Eiksdagen. Hägra smärre ändringar torde dock, med hänsyn
till hvad i ärendet förekommit, böra vidtagas, och anhåller jag att nu få
angifva de jämkningar i förslaget, jag anser böra ske.

På sätt i ofvannämnda promemoria beträffande § 13 föreslagits, torde
sista meningen i paragrafens första stycke kunna utgå.

Med anledning af hvad åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna
yttrat angående de så kallade löneboställenas utarrendering, synes mig bestämmelse
böra meddelas om företrädesrätt för prästerlig tjänstinnehafvare
att, om han så önskar, öfvertaga arrende af löneboställe, hvarå hans prästgård
är belägen, och torde ett dylikt stadgande lämpligen få sin plats
såsom ett andra stycke i förslagets 19 §, som förty borde erhålla följande
lydelse:

Löneboställe —- — — —- — -— — — Konungen.

Företrädesrätt att öfvertaga arrende af löneboställe tillkommer, på
sätt i sagda föreskrifter närmare bestämmes, innehafvare af prästgård i
fråga om det boställe, hvarå prästgården är belägen.

I afseende å arrende — -— — — — — — — — — särskilda
föreskrifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

I enlighet med hvad i promemorian beträffande § 26 hemställts, torde
nämnda paragraf böra lyda sålunda:

»1. I fråga om rätt för tjänstinnehafvare och arrendator samt pastorat
eller församling att erhålla virke från löneboställes skog lände till
efterrättelse hvad särskildt är stadgadt.

2. Andra å löneboställe tillgängliga byggnadsämnen än virke må,
där sådant kan ske utan men för bostället eller förnärmande af arrendatorns
rätt, af pastoratet användas till nybyggnad och förbättring å prästgård
och kyrka.»

Departementschefen föredrog härefter förslaget till ecklesiastik boställsordning
med de af honom däri förordade förändringar samt hemställde,
att, med öfverlämnande af samtliga handlingar i ärendet, Lagrådets
utlåtande öfver nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet IvronprinsenKegenten
i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Bih. till Biksd. Prot. 1910

1 Sanil.

1 Afd. G3 Höft.

Rättelser

i Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 85.

Å sid. 5 råd. 6 nedifrån står: hvarom i 24 § sägs,

läs: hvarom i 23 § sägs,

Å sid. 13 rad. 13 nedifrån står: som i 24 § omförmäles,

läs: som i 23 § omförmäles,
Å sid. 84 rad. 7 står: I afseende å 24 §,
läs: I afseende å 23 §,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Samt.

1 Afä. 63 Raft.